Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss, m.m.
1973 · 357 sidor, varav 258 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 258 av 357 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:140, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Majits proposition nr 140 år 1973 Prop. 1973:140
Nr 140
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till
sjöss, m. m.; given Sofiero den 10 augusti 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under
Hans Maj:ts
Min
allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt
Dess nådiga beslut:
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehål]
I
propositionen läggs fram förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till
sjöss. Lagen är i huvudsak byggd på 1969 års konvention om ansvarighet för
oljeskada till sjöss. Enligt förslaget skall ägare av fartyg som för last av
beständig olja vara skyldig att ersätta skada, som orsakas av utsläpp av olja
från fartyget, oberoende av om det från fartygets sida har begåtts något fel
eller någon försummelse (s. k. strikt ansvarighet). Fartygsägarens ansvarighet
begränsas till ett belopp motsvarande 2 000 s. k. Poincaréfrancs (drygt 700
kr.) per ton av fartygets dräktighet, dock högst 210 mUj. francs (drygt 70
milj. kr.) per händelse. Har fartygsägaren själv gjort sig skyldig till fel
eller försummelse blir han ansvarig utan begränsning. I fråga om fartyg som
befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast är ägaren skyldig att ha
försäkring eller ställa säkerhet för sin ansvarighet upp till det för fartyget
gällande begränsningsbeloppet. Reglerna om strikt ansvarighet föreslås bli tilllämpliga
även på skador orsakade av olja från torrlastfartyg och tankfartyg som går i
barlast.
I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1969 års ansvarighetskonvention.
Vidare föreslås att riksdagen godkänner 1971 års konvention om upprättandet av
en intemationell fond för ersättning av oljeskador tiU sjöss. Fonden skall
bereda ersättning i vissa fall då 1969
1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 2
års
konvention inte är tillämplig eller bereder de skadeUdande ett otillräckligt
skydd. Vidare skall fonden stå som garant för fartygsägarens och
försäkringsgivarens solvens. Fondens ersättningsskyldighet är begränsad så att
det totala ersättningsbelopp som kan utgå i anledning av en och samma händelse
maximeras till 450 milj. Poincaréfrancs (drygt 150 mUj. kr.). Beloppet kan dock
genom beslut av fondens högsta organ höjas till högst 900 milj. francs.
Ersättningarna från fonden skall finansieras genom avgifter från dem som
mottar sjötransporterad olja i konventionsstaterna.
Prop. 1973:140
1
Förslag till
Lag
om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag förstås med
olja:
beständig olja, såsom råolja, eldningsolja, tjock dieselolja, smörjolja och valolja;
oljeskada:
dels skada som orsakats av förorening genom olja från fartyg och som uppkommit
utanför fartyget, dels kostnader för förebyggande åtgärder och skada som
orsakats av sådana åtgärder;
olycka:
sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som orsakar oljeskada;
förebyggande
åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkaUad för att förhindra eUer begränsa
oljeskada genom förorening och som vidtagits efter det en olycka inträffat;
ägare
av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller, om registrering ej
skett, den som äger fartyget; i fråga om fartyg som äges av en stat och brakas
av ett bolag, vilket i denna stat är registrerat som fartygets brukare, skall
dock bolaget anses som ägare;
franc:
en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra
tusendelars finhet;
fartygs
dräktighet: dess nettodräktighet ökad med det maskinrum som vid bestämmande av
nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten eller beträffande fartyg,
som ej kan mätas enligt vanliga regler för mätning av dräktighet, 40 procent av
vikten i ton av den olja som fartyget kan befordra;
ansvarighetskonventionen:
den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för
skada orsakad av förorening genom olja;
konventionsstat:
stat som tillträtt ansvarighetskonventionen.
Vid
tillämpning av denna lag skall med fartyg jämställas varje annan flytande
anordning som användes tUl sjöss.
2 §
Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sveri
ge eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar
olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åt
gärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sve
rige eller annan konventionsstat.
I
fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfartyg samt
fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller bestämmelsema i 22 §.
Ersättning
för åtgärder med aiUedning av oljeskada utgår enligt denna lag även då
skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enUgt lag eller annan författning.
Denna
lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.
Bestämmelserna
i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan till-
Prop.
1973:140 4
lämpning
skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt
fördrag.
Skadestånd
3 §
Oljeskada ersattes av fartygets ägare, även om varken ägaren el
ler någon för vUken han svarar varit vållande tUl skadan. Utgöres den
olycka som orsakade skadan av en serie händelser, åvilar ansvaret
den som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser.
Ägaren
är dock fri från ansvarighet om han visar att skadan
1.
orsakats av krigshandling eller
liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en
naturhändelse av osedvanlig karaktär, som ej kunnat undvikas och vars följder
ej kunnat förhindras, eller
2.
i sin helhet vållats av tredje
man med avsikt att orsaka skada, eller
3.
i sin helhet orsakats genom fel
eller försummelse av svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av
skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för
navigering.
I
fråga om verkan av medvållande på den skadelidandes sida och om solidarisk
ansvarighet för flera fartygsägare gäller 5 kap. 5 och 6 §§ skadeståndslagen
(1972: 207).
4 §
Anspråk på ersättning för oljeskada som omfattas av ersättnings
bestämmelserna i denna lag får göras gällande mot fartygets ägare
endast med stöd av lagen.
Anspråk
som avses i första stycket får ej göras gällande mot fartygets redare, som icke
är ägare, och ej heller mot befraktare eller annan som i redarens ställe
handhar fartygets drift eller mot avlastare, lastemottagare, lastägare, lots
eller någon som utan att tillhöra besättningen utför arbete i fartygets tjänst.
Har skada uppkommit i samband med bärgning av fartyget eller lasten eller i
samband med förebyggande åtgärder, gäller vad nu sagts även i fråga om
bärgaren eller den som vidtagit sådana åtgärder, såvida icke bärgningen eller
de förebyggande åtgärderna vidtagits i strid mot myndighets förbud eller, om
de vidtagits av annan än myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets
eller lastens ägare.
Anspråk
som avses i första stycket får ej heller göras gällande mot den som är anställd
hos fartygets ägare eller hos person som avses i andra stycket.
Vad
som utgivits i ersättning för oljeskada enligt denna lag får icke krävas åter
av lots, bärgare eller den som vidtagit förebyggande åtgärder eller anställd
som avses i tredje stycket annat än om den mot vilken anspråket riktas har vållat
skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet eller anspråket riktas mot bärgare
eller den som vidtagit förebyggande åtgärder och denne överträtt förbud som
avses i andra stycket andra punkten.
5 §
Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansva
righet enligt denna lag till ett belopp motsvarande tvåtusen francs för
ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall
överstiga tvåhundratio miljoner francs. Rätt till begränsning föreligger
icke i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.
Om
det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhål-
Prop. 1973:140 5
lande
tUl stat som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade konventionen
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartjg som användas till
fart i öppen sjö, skall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891: 35 s. 1) gälla
i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet
bestämmes enligt 235 § sjölagen. Fartygets ägare har ej rätt till ansvarsbegränsning
om olyckan vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv med mindre han
begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller
medlem av besättningen.
6 §
Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket föreligger
endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens
vägnar enUgt denna lag eller motsvarande bestämmelser i annan kon
ventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det an
svarighetsbelopp som gäller för ägaren. Ansvarighetsbeloppet omräknas
till kronor efter den officiella kursen den dag då fonden upprättas.
Begränsningsfond skall här
i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 18 §.
Fonden får upprättas antingen genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant
eller genom ställande av säkerhet som godtages av domstolen.
VUl någon upprätta
begränsningsfond, skall domstolen på ansökan av honom så snart ske kan meddela
beslut om ansvarighetsbeloppets storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda
förordnas. Efter utgången av den frist som föreskrivits enligt 7 § första
stycket prövar domstolen slutiigt frågan om ansvarighetsbeloppets storlek.
Talan
mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om
godkännande av säkerhet skall föras särskilt.
Konungen
meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om
fondens förvaltning och fördelning.
7 §
Har begränsningsfond upprättats här i riket, skall den domstol
vid vilken fonden upprättats genom kungörelse uppmana sakägarna att
inom viss tid, som ej får understiga sex månader, skriftligen anmäla sitt
anspråk och begära att visst belopp avsattes för deras räkning. Kungörel
sen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i en eller flera tid
ningar inom den del av landet, där oljeskada i anledning av ifrågavaran
de olycka har uppkommit. Har oljeskada uppkommit i annan konven
tionsstat, skall kungörelsen införas även i den officiella tidningen i sådan
stat. Särskilt meddelande skäU genom brev tillställas alla kända sak
ägare.
Sakägare
som icke inom den i kungörelsen föreskrivna fristen anmäler sitt anspråk får
ej göra anspråket gällande mot begränsningsfonden med mindre han varken haft
eller bort ha kännedom om kungörandet. Utan hinder av vad nu sagts får sådant
anspråk göras gällande om den skada på vilken anspråket grundas inträffade
efter fristens utgång eller så kort tid dessförinnan att sakägarens
underlåtenhet att göra anmälan inom förelagd tid icke kan läggas honom till
last som försummelse. Rätten kan besluta att avsätta visst belopp till att
täcka sådana anspråk som ej har anmälts före fristens utgång men som trots
detta får göras gällande mot begränsningsfonden. Detta belopp fördelas när
samtliga sådana anspråk avgjorts eller när på grund av vad som sägs i 10 §
talan om ersättning icke längre får väckas.
Om
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första stycket ej förslår
Prop. 1973:140 6
tUl
gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsättes deras
ersättningar med samma kvotdel.
Har
begränsningsfond upprättats här i riket och kan det befaras att det för
fartyget gällande ansvarighetsbeloppet ej kommer att förslå till gottgörelse åt
dem som är berättigade tiU ersättning, kan rätten förordna att ersättning
tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.
Fördelning
av fonden skall ske även om ägaren enligt 5 § tredje stycket icke har rätt att
begränsa sin ansvarighet.
8 §
Den som innan begränsningsfonden fördelats har utgett ersätt
ning för oljeskada inträder intUl det belopp han betalat i den skadeli
dandes rätt enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan kon
ventionsstat.
Kan
fartygets ägare eller annan göra sannolikt att han framdeles blir skyldig att
utge ersättning, som han, om ersättningen betalats före fondens fördelning,
skuUe ha kunnat återkräva från fonden enligt första stycket, kan rätten
förordna att medel tills vidare skall avsättas för att han senare skall kunna
göra sin rätt gällande mot fonden.
Har
ägaren frivUligt ådragit sig utgifter eller åsamkats förluster med anledning av
förebyggande åtgärder, äger han samma rätt till ersättning härför ur
begränsningsfonden som annan skadelidande.
9 §
Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt
att begränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej ta
gas i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras
gäUande mot fonden.
Har
i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för
kvarstad eller annan handräckning med anledning av krav på ersättning som kan
göras gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. Har
ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säkerheten
återställas till honom.
Om
begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och
andra styckena sägs gälla endast om den skadeUdande har rätt att föra talan vid
den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjUghet att av
fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.
10
§ Talan om ersättning för oljeskada
enligt denna lag skall väckas inom tre år från den dag då skadan uppkom. Talan
får dock icke i något fall väckas efter det att sex år förflutit från dagen
för den olycka som orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie
händelser, från dagen för den första av dessa.
11
§ Om rätt till ersättning av
Internationella oljeskadefonden gäller särskilda bestämmelser.
Försäkring
12 §
Ägare av svenskt fartyg, vilket befordrar mer än tvåtusen ton olja som
bulklast, skall taga och vidmakthålla försäkring eller ställa annan betryggande
säkerhet till täckande av sin ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande
lagstiftning i annan konventionsstat intUl
Prop.
1973:140 ',
det
ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket. Sådan skyldighet åvilar
dock icke staten.
Försäkring
eller säkerhet som avses i första stycket skall godkännas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.
Har ägaren fullgjort vad
som åligger honom enligt första stycket, skall myndighet som Konungen bestämmer
utfärda certifikat som innefattar bevis härom. För fartyg som äges av staten
skall myndighet som Konungen bestämmer utfärda certifikat som bestyrker att
fartyget äges av svenska staten och att dess ansvarighet är täckt intill det
ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket.
Konungen
fastställer formulär till certifikat som avses i tredje stycket. Certifikatet
skall medföras ombord på fartyget.
13 §
För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller
på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid tUlfället
befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring
eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet enligt
denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill
det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första eller andra stycket. Vad
nu sagts gäller ej fartyg som äges av främmande stat.
Fartyget
skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäkring eller arman
betryggande säkerhet som avses i första stycket finnes. Äges fartyget av
främmande stat, skall ombord medföras certifikat som bestyrker att fartyget
äges av den staten och att dess ansvarighet är täckt intill det
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra stycket.
Närmare
bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket meddelas av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer.
14 §
Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berätti
gad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäk
ringsgivaren.
Försäkringsgivaren
är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller
om denne själv uppsåtligen vållat skadan. Försäkringsgivarens ansvarighet skall
ej i något fall överstiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första
eller andra stycket.
I
vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgivaren icke till
befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa omständighet som han
kunnat åberopa mot ägaren.
15
§ Om försäkringsgivaren icke
har gjort annat förbehåll, gäller försäkringen för fartygets ägare mot hans
ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan
konventionsstat.
16
§ Vad i 14 och 15 §§
föreskrives om försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om sådan
säkerhet av annat slag som avses i 12 eller 13 §.
Laga
domstol m. m.
17 §
Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige endast
om oljeskada genom förorening har uppkommit här i landet eller före
byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada
i Sverige.
Prop.
1973:140 8
Är svensk domstol behörig enligt första stycket, får även
talan om ersättning för annan oljeskada som orsakats av samma olycka väckas
här.
18 § Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 §
fär upptagas i
Sverige, väckes vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där ska
dan uppkom.
Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund
av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall Konungen förordna en av
dessa domstolar att handlägga samtiiga mål.
Har begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 §
och har ägare eller försäkringsgivare, mot vUken talan om ersättning väckts
här eller i annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar
den domstol, vid vUken fonden upprättats, frågor om ansvarighetsbeloppets
fördelning meUan de ersättningsberättigade.
19 § Har dom i mål om ersättning för oljeskada meddelats i
annan
konventionsstat och är domstolama i den staten enligt ansvarighetskon
ventionen behöriga att pröva tvist som domen gäller, skaU domen, när
den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats,
på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak
som avgjorts genom domen, i den mån ej annat följer av vad i 9 § eller
18 § tredje stycket sägs. Detta medför ej skyldighet att verkställa ut
ländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för fartygets ägare
därigenom skulle överskridas.
Ansökan om verkstälUghet göres hos Svea hovrätt. Vid
ansökningen skall fogas
1.
domen i
huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;
2.
förklaring av
behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser ersättning
enligt ansvarighetskonventionen samt att den vunnit laga kraft och kan
verkställas i nämnda stat.
Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om
utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller
konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen
meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska
eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska.
Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman
eller av svensk notarius publicus.
Ansökan om verkställighet fär ej bifallas utan att
motparten haft tillfäUe att yttra sig över ansökningen.
BifaUes ansökningen, verkställes domen på samma sätt som
svensk domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot
hovrättens beslut förordnar annat.
20 § Har i enlighet med ansvarighetskonventionens
bestämmelser be
gränsningsfond upprättats i annan konventionsstat enligt lagen i den
staten och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersätt
ning enligt denna lag väckts vid svensk domstol, rätt att begränsa sin
ansvarighet, skall rätten i dom i mål om ersättning förordna, att
domen får verkställas endast efter prövning i den främmande staten av
frågor om fondens fördelning och enligt den statens lag.
Prop. 1973:140 9
Ansvarsbestämmelser
21 §
Fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad som i denna lag föreskrives om försäkringsplikt eUer skyldighet att
ställa säkerhet, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff dömes
redare som låter använda fartyg för sjöfart, trots att han insett eller bort
inse att i denna lag föreskriven försäkringsplikt eller skyldighet att ställa
säkerhet ej fullgjorts. Lika med redaren straffas den som handhar fartygets
drift i redarens ställe samt befälhavaren.
Medföres
ej i 12 eller 13 § föreskrivet certifikat ombord på fartyg, när detta användes för
sjöfart, dömes befälhavaren till böter.
Övriga
bestämmelser
22 §
Denna lag gäller ej i fråga om oljeskada orsakad av krigsfar
tyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan äges eller brukas av
stat och användes uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift.
Har sådant fartyg orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller
har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa så
dan skada i Sverige, äger dock bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje stycket,
35, 10 och 18 §§ tillämpning.
Har fartyg som vid tiden
för olyckan icke befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom
förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att
förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, tUlämpas bestämmelserna i 1 §,
2 § tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga om ägarens rätt att
begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i 10 kap.
sjölagen (1891: 35 s. 1). Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 §
sjölagen.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
2
Förslag till
Lag
om ersättning från den internationella oljeskadefonden
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Bestämmelserna i artiklarna 113 av den i Bryssel den 18 de
cember 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en interna
tionell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom
olja skall, till den del de ej uteslutande reglerar de fördragsslutande
staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som före
skrives i det följande, gälla som svensk lag.
Konventionen
har i angivna delar den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.
2 §
Belopp som fonden betalat i ersättning enligt artikel 4 eller
som gottgörelse enligt artikel 5 får fonden återkräva av person som
avses i 4 § fjärde stycket lagen (1973: 000) om ansvarighet för olje
skada tiU sjöss endast under de förutsättningar som anges i nämnda lag-
'
Bilagan här utesluten. Konventionen är i sin helhet återgiven s. 233295.
Prop. 1973:140 10
rum.
I övrigt får fonden återkräva sålunda utgivet belopp av annan än fartygsägaren
eller dennes garant endast i den utsträckning som följer av 25 § första stycket
lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.
3
§ Talan om ersättning för skada
genom förorening, som enligt artikel 7 första eller tredje stycket får upptagas
i Sverige, väckes vid domstol som enligt 18 § lagen (1973: 000) om ansvarighet
för oljeskada till sjöss är behörig upptaga talan mot fartygets ägare i
anledning av samma olycka.
4
§ I fräga om underrättelse som
avses i artikel 7 sjätte stycket skall bestämmelserna i 14 kap. 12 och 13 §§
rättegångsbalken angående kungörande av rättegång äga motsvarande tillämpning.
5
§ I fråga om verkställighet
enligt artikel 8 av dom i mål om ersättning för skada genom förorening äger 19
§ lagen (1973: 000) om ansvarighet för oljeskada till sjöss motsvarande
tUlämpning.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
3
Förslag till
Lag
om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
Härigenom
förordnas, att 344 § samt rubriken närmast före 344 § sjölagen (1891: 35 s. 1)
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
Atomskada Atomskada och oljeskada
344
§2
Om
atomskada gälla särskilda Om atomskada och oljeskada
bestämmelser. gälla särskilda bestämmelser.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från
fartyg,
dels
att 13, 19, 21 och 24 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angivna
lydelse.
']Med
nuvarande lydelse förstås, såvitt gäller rubriken, lydelsen enligt förslag i
prop. 1973:42.
' Senaste lydelse 1968:
48.
Prop.
1973:140
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 a § Har beträffande visst fartyg ej fullgjorts vad i
lagen (1973:000) om ansvarighet för oljeskada till sjöss föreskrives om
försäkringsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet, får myndighet som
Konungen bestämmer förbjuda fartyget att anlöpa eller avgå från viss hamn eller
tilläggsplats eller, i fråga om svenskt fartyg, förbjuda fartygets vidare resa.
I fråga om sådant förbud äger 12 § andra punkten tillämpning.
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
Myndighet
som med stöd av 11 § första stycket har meddelat förbud mot fartygs avgång
eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyndigheterna. Dessa har att
vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra fartygets avgång eller vidare
resa.
Myndighet
som med stöd av 11 § första stycket eller 12 a § har meddelat förbud mot
fartygs avgång eller vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium, genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyndigheterna.
Dessa har att vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra fartygets avgång
eller vidare resa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig inom
främmande lands sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på begäran av
svensk konsul lämna fartygets nationalitetshandling tUl honom.
19 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot beslut
som enligt 14 § skall underställas sjösäkerhetsdirektören får talan ej föras.
Talan mot beslut, som har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören
i fråga som avses i 11 § första stycket, föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot beslut
som enligt 14 § skall underställas sjösäkerhetsdirektören får talan ej föras.
Talan mot beslut, som har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören
i fråga som avses i 11 § första stycket, eller mot beslut i fråga som avses i
12 a § föres hos kammarrätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot annat beslut
enligt denna lag av myndighet, som ej är central förvaltningsmyndighet, föres
talan hos sjöfartsverket genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot beslut enligt
denna lag av sjöfartsverket eller av annan myndighet, som är central förvaltningsmyndighet,
i annan fråga än sådan som avses i 11 § första stycket, föres hos Konungen genom
besvär.
Talan mot beslut enligt
denna lag av sjöfartsverket eller av annan myndighet, som är central
förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan som avses i 11 § första stycket
eller 12 a § föres hos Konungen genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till böter eller fängelse
i högst ett år dömes den som uppsätiigen eller av oaktsamhet bryter mot
1.
1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,
2.
föreskrift enligt 4 §, eller
3.
förbud eller föreläggande enligt
11 § första stycket.
Till
böter eUer fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot
1.
1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,
2.
föreskrift enligt 4 §, eller
3.
förbud eller
föreläggande enligt 11 § första stycket eller förbud enligt 12 a§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uttömmes
olja eller avfall i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med
stöd av lagen,
överträdes
förbud som avses i 6 eller 7 §, eller
överträdes
förbud eller åsidosattes föreläggande enligt 11 § första stycket,
dömes
fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gärningen, om han
haft eller bort ha vetskap om gärningen.
Uttömmes
olja eller avfall i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med
stöd av lagen,
överträdes
förbud som avses i 6 eller 7 §, dier
överträdes
förbud eller åsidosattes föreläggande enligt 11 § första stycket eller
överträdes förbud enligt 12 a §,
dömes
fartygets redare eller ägare som om han själv hade begått gärningen, om han
haft eller bort ha vetskap om gärningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser
om immunitet och privilegier
Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1966: 664) med vissa
bestämmelser om immunitet och privilegier skall ha nedan angivna lydelse.
(Föreslagen lydelse)
Utan hinder av bestämmelse i annan författning åtnjuta
följande internationella organisationer immunitet och privilegier enligt vad
som bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige
1. Förenta Nationerna,
2. tiU Förenta Nationerna anknutna
fackorgan,
3. Europarådet,
4. rådet för samarbete på tullområdet,
5. internationella atomenergiorganet,
6. Europeiska
frihandelssam-manslutningen,
7. organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling,
8. organisationen för europeisk
rymdforskning,
9. den internationella domstolen,
10. den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna,
11. internationella centralorganet
för bUäggandet av investeringstvister,
12. Asiatiska utvecklingsbanken,
13. internationella
telesatelUtor-Ranisationen Intelsat,
(Nuvarande lydelse)
2 § 1
Utan hinder av bestämmelse i annan författning åtnjuta
följande internationella organisationer immunitet och privUegier enligt vad
som bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige
1.
Förenta
Nationerna,
2.
till Förenta
Nationerna anknutna fackorgan,
3.
Europarådet,
4.
rådet för
samarbete på tullområdet,
5.
internationella
atomenergiorganet,
6.
Europeiska
frihandelssam-manslutningen,
7.
organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling,
8.
organisationen
för europeisk rymdforskning,
9.
den
internationella domstolen,
10. den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna,
11. internationella centralorganet för
bUäggandet av investeringstvister,
12. Asiatiska utvecklingsbanken,
13. intemationeUa
telesatellitor-ganisationen Intelsat,
' Senaste lydelse 1973: 317 (jfr 1973: 318).
Prop. 1973:140 14
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
14.
Afrikanska utvecklingsfon- 14. Afrikanska utvecklingsfon-
den, den,
15. internationella oljeskadefonden.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Prop.
1973:140 15
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Sofiero den 10 augusti 1973.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden JOHANSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, BENGTSSON, LIDBOM.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
angående lagstiftning om ansvarighet för oljeskada till sjöss och anför.
1
Inledning
I
Sverige finns inte någon särskild lagstiftning om ansvarighet för skada orsakad
av förorening till sjöss genom olja, utan ansvarigheten för sådana skador
bestäms enUgt allmänna skadeståndsrättsliga regler och sjölagens (1891: 35 s.
1) bestämmelser.
Redan i början av
1950-talet påbörjades ett intemationeUt samarbete i syfte att förebygga
havsvattnets förorening genom olja. Detta samarbete resulterade bl. a. i 1954
års uitemationella oljeskyddskonvention. Denna konvention har ratificerats av
Sverige såväl i dess ursprungUga som i dess sedermera ändrade lydelse och
ligger tiU grund för bl. a. lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg. Behovet av särskilda skadeståndsregler på detta område
uppmärksammades emellertid inte förrän i slutet av 1960-talet. Efter det
Uberianska tankfartyget Torrey Canyons grundstötning i mars 1967 utanför Englands
sydvästkust påbörjades ett internationellt samarbete i syfte att utarbeta
internationella överenskommelser rörande ansvarigheten för oljeskador tUl
sjöss. Detta samarbete ledde tUl avsllitandet av två internationella
konventioner, nämligen 1969 års konvention om ansvarighet för skada orsakad av
förorening genom olja (i det följande benämnd
"ansvarighetskonventionen") och 1971 års konvention om upprättandet
av en internationeU fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom
olja (i det följande benämnd "fondkonventionen").
Inom
justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds Ju 1973: 4) med förslag
tUl lagstiftning om ansvarighet för oljeskada till sjöss. I promemorian återges
också de engelska och franska textema tUl nyssnämnda konventioner jämte svensk
översättning. Promemorian torde fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga A.
Promemorian
har remissbehandlats. Därvid har yttranden avgivits av
Prop. 1973:140 16
hovrätten
för Västra Sverige, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, försäkringsinspektionen,
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, Stockholms
tingsrätt, länsstyrelsema i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
Sveriges redareförening, Sveriges ångfartygs assurans förening,
Sjöassuradörernas förening, Sveriges industriförbund. Svenska petroleum
institutet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska hamnförbundet och Sjörättsföreningen i
Göteborg.
Fiskeristyrelsen
har bifogat yttranden av fiskeriintendenterna i västerhavets distrikt,
österhavets distrikt och övre norra distriktet. Av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har bifogats yttranden från polismyndigheterna i Göteborgs,
Uddevalla och Strömstads polisdistrikt, Göteborgs kommunstyrelse, Göteborgs
hamnstyrelse, handelskammaren i Göteborg och Göteborgs brandförsvar. Svenska
naturskyddsföreningens yttrande har åberopats av svenska ledamöterna av
nordiska aktionsutskottet för oljeskydd till sjöss.
Nordiska
överläggningar i ämnet har hållits i Oslo den 27 oktober 1972 och i Stockholm
den 31 januari och den 1 febraari 1973. Efter den svenska remissbehandlingen
har förnyade överläggningar hållits i Köpenhamn den 30 april 1973. Vid
överläggningarna har i allt väsentligt uppnåtts enighet om innehållet i
lagstiftningen.
2
Departementspromemorian
I
promemorian föreslås att Sverige skall tillträda såväl ansvarighetskonventionen
som fondkonventionen. Vidare läggs fram förslag till den lagstiftning som
föranleds av ett svenskt tillträde till konventionerna.
Sålunda
har utarbetats förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss, som i
huvudsak bygger på ansvarighetskonventionen. Vidare läggs i promemorian fram
förslag till lag med anledning av Sveriges tUlträde till fondkonventionen.
Slutligen föreslås vissa ändringar i sjölagen (1891: 35 s. 1), lagen (1972:
275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och lagen (1966: 664) med
vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.
I
fråga om den närmare innebörden av de i departementspromemorian framlagda
förslagen och promemorians innehåll i övrigt hänvisas till bilagan.
Prop. 1973:140 17
3 Remissyttrandena
3.1 Frågan om Sveriges tillträde till konventionerna och
lagstiftningens allmänna innehåll
Det i departementspromemorian framförda förslaget att
Sverige skall tillträda både ansvarighetskonventionen och fondkonventionen har
inte mött någon gensaga under remissbehandlingen. I åtskilliga remissyttranden
uttalas tillfredsställelse över att den reglering som de två konventionenia
innebär har kommit till stånd på det internationella planet. Kommerskollegium
framhåller att Sveriges strävänden att komma till rätta med de problem som
utsläpp av olja från fartyg vållar i olika hänseenden senast har lett till 1972
års lagstiftning om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg och att
konventionerna utgör ett värdefullt komplement till denna lagstiftning.
Handelskammaren i Göteborg anser att konventionerna innebär en rimlig
ansvarsfördelning mellan lastägare och transportörer. Redareföreningen
framhåller visserligen att den kompromiss mellan olje- och rederiintressena
som konventionerna sammantaget representerar inte överensstämmer med föreningens
grundsyn att ansvaret i största möjliga mån borde ha kanaliserats tUl
producenterna. Föreningen finner det dock värdefullt att en klar fördelning av
ansvarigheten kommer till stånd. Sjöfartsverket uttalar att det förefaller Ugga
väl i linje med den i Sverige i många sammanhang demonstrerade positiva
inställningen till miljövärdsproblemen att Sverige genom tidig anslutning till
konventionerna medverkar tUl att sätta dem i kraft och att därmed skapa de
garantier som konventionema ger för dem som drabbas av oljeskador.
Åtskilliga remissinstanser har behandlat frågan om ett
svenskt tUlträde till ansvarighetskonvention bör vara beroende av
fondkonventionens ikraftträdande. Hovrätten för Västra Sverige, sjöfartsverket
och länsstyrelsen i Stockholms län anser att Sverige bör tillträda ansvarighetskonventionen
även om fondkonventionen inte kommer att träda i kraft. Länsstyrelsen
framhåller att det är särskilt viktigt att det strikta ansvaret för
fartygsägaren snarast införs. Sföassuradörernas förening hävdar däremot att en
internationell fond för ersättning av oljeskador är en förutsättning för att
ansvarighetskonventionen skall kunna få en praktisk och komm.ersiell
tillämpning. Föreningen anser därför att ansvarighetskonventionen bör
tillträdas av Sverige endast under föratsättning att fondkonventionen träder i
kraft samtidigt med eller i vart fall kort tid efter ansvarighetskonventionen.
Samma inställning i ratifikationsfrågan intar Sveriges ångfartygs assurans
förening och försäkringsinspektionen. Sveriges industriförbund uttalar att den
föreslagna lagstiftningen skulle förlora något i konsekvens och helhet om fond
konventionen kom att falla utanför regleringen.
Frågan om ansvarigheten för skador orsakade av okända
fartyg har
2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 18
berörts
av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län anser sålunda att
skador orsakade av okända fartyg borde ha omfattats av fondkonventionen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att flertalet oljeskador som drabbar den
svenska kusten orsakas av icke identifierade fartyg och anser det beklagligt
att fondkonventionen inte är tilllämplig på sådana skador. Detta problem
skulle enligt länsstyrelsens mening dock kunna bemästras genom ett
märkningssystem av olja, som gör det möjligt att identifiera från vilket fartyg
den skadevållande oljan härrör. Länsstyrelsen anser att Sverige inom
MellanstatUga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) bör söka verka för en
lösning av detta problem. Naturvårdsverket anser det önskvärt att den
internationella fonden blu: ersättningsskyldig även för skador orsakade av icke
identifierade fartyg. Även fiskeriintendenten i övre norra distriktet
framhåller svårigheten att kunna visa från vilket fartyg ett oljeutsläpp
härrör. En förutsättning för att det föreslagna ersättningssystemet skall kunna
fungera väl är enligt hans mening att de transporterade oljorna märkes på något
sätt så att eventuella utsläpp går att identifiera. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, polismyndigheten i Uddevalla polisdistrikt och Svenska
naturskyddsföreningen hävdar att i Sverige bör upprättas en särskild fond för
ersättning av oljeskador som orsakats av okända fartyg. En tillfredsställande
lösning är enligt länsstyrelsen den som föreslagits av räddningstjänstutredningen
i betänkandet Räddningstjänst (SOU 1971: 50), nämligen att staten skall svara
för alla kostnader för bekämpning av olja som flutit i land från havet samt att
statens kostnader belastar oljebranschen genom en höjning av energiskatten på
oljor. Även Göteborgs hamnstyrelse betonar vikten av att kostnaderna för de
icke spårade oljeutsläppen i sin helhet belastar oljebranschen.
Den
betydelse fondkonventionens ersättningssystem kan få för genomförandet av
räddningstjänstutredningens förslag berörs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Länsstyrelsen påpekar därvid att enligt förslaget staten skall svara för alla
kostnader för bekämpning av ilandfluten olja och att statens ökade kostaader
för detta avses belasta oljebranschen genom höjning av energiskatten på oljor.
Skulle fondkonventionens utdebiteringsregler genomföras kommer detta enligt
länsstyrelsens uppfattning måhända att leda till en olycklig dubblering av
oljebranschens avgifter. Länsstyrelsen förutsätter att denna fråga beaktas då
lagstiftningsarbetet slutförs. Det framhålls vidare att de i
departementspromemorian framlagda förslagen inte bör utgöra något hinder mot
att räddningstjänstutredningens angelägna förslag snarast genomförs.
De
flesta remissinstansema uttalar sin tillfredsställelse över de framlagda
lagförslagen eller förklarar sig inte ha något att erinra mot de principiella
lösningar förslagen innehåller. Stockholms tingsrätt anser de föreslagna
lagarna vara väl utformade och Sveriges advokatsamfund anser de valda
lösningama väl avvägda. Kommerskollegium och Sve-
Prop.
1973:140 19
riges
fartygsbefälsförening uttalar att förslagen utgör en skälig avvägning mellan
berörda intressen. Försäkringsinspektionen förklarar sig i princip inte ha
något att erinra mot de framlagda lagförslagen även om inspektionen anser det
vara svårt att överblicka hur vissa av bestämmelserna kommer att fungera vid
deras tillämpning i praktiken. Svenska hamnförbundet anser att införandet av
ett strikt ansvar för redaren kommer att leda tiU starkare kontroll ombord och
en minsknmg av antalet utsläpp, särskilt när metodema att spåra källan till
oljeutsläpp har förfinats. Förbundet uttalar vidare att fartygsägarens rätt
till begränsning av ansvarigheten inte torde motverka en sådan utveckling. Man
kan enligt förbundets mening också vänta sig att den nya lagstiftningen kommer
att leda till en intensifiering av den skadeförebyggande och den
skadeavhjälpande verksamheten, som hittills i många fall har fått utföras med
mycket små förhoppningar om kostnadsersättning.
3.2
Metoden för konventionernas införlivande med svensk rätt
Åtskilliga
remissinstanser har behandlat frågan om metoden för konventionemas
införlivande med svensk rätt. Stockholms tingsrätt uttalar därvid att
införandet i svensk lagstiftning av intemationeUa konventioner i princip bör
ske genom att konventionerna görs omedelbart tUl-lämpliga som svensk lag.
Visserligen medger tingsrätten att vissa av ansvarighetskonventionens
bestämmelser är ganska svårtillgängliga och att det finns behov av
intermättsliga bestämmelser utöver konventionens innehåll. Tingsrätten anser
det dock kunna ifrågasättas om detta utgör tUlräckliga skäl att frångå
principen att göra ansvarighetskonventionen omedelbart tUlämplig. Hovrätten
för Västra Sverige anser att den föreslagna metoden för införlivandet torde
kunna godtas. Sjöfartsverket har ingen erinran mot formen för den föreslagna
lagstiftningen. Kommerskollegium uttalar att konventionemas anpassning till det
svenska rättssystemet synes vara gjord på ett riktigt sätt. Sjöassuradörernas
förening tillstyrker att de båda konventionernas regler införlivas med svensk
ratt i enlighet med vad som föreslås i departementspromemorian. Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att den föreslagna formen för lagstiftning kan
accepteras även om det inte helt kan uteslutas att vissa svårigheter kan uppstå
vid tillämpning av fondkonventionens direkt tUl svensk lag överförda
bestämmelser. Redareföreningen hävdar däremot att den valda metoden inte torde
leda till den åsyftade klarheten. De båda konventionernas inbördes samband är
enligt föreningens uppfattning så starkt, att någon åtskillnad inte bör göras
när det gäller sättet för införandet i Sverige. Även om den särskilda ansvarighetslagen
sakligt sett synes överensstämma med ansvarighetskonventionen, anser
föreningen att avvikelser i den språkliga utformningen kan
Prop. 1973:140 20
leda
till icke avsedda konsekvenser vid rättstillämpningen. Föreningen framhåller
också att lagen i praktiken torde komma att tolkas mot bakgrand av den egentliga
texten i de båda konventionema och att resultatet endast blir att man
tillskapat en ytterligare komplikation såväl för den skadelidande som för
redaren. Föreningen kan inte heller anse att skäl förebragts som talar för att
den särskilda lagen vore att föredra. Enligt föreningens mening är det vidare
beklagligt att nordisk enighet inte har kunnat uppnås i detta avseende.
Handelskammaren i Göteborg framför Uknande synpunkter. Handelskammaren uttalar
att man i Danmark och Norge synes införa konventionerna genom att i resp.
sjölagar hänvisa till konventionstexterna. Genom att använda denna metod torde
man få en något bättre garanti för en likformig anslutning från de enskilda
ländernas sida, något som enligt handelskammaren är av stor vikt. Även
Sjörättsföreningen i Göteborg anser att man kan diskutera lämpligheten av att i
fråga om två konventioner, som hänger så intimt samman, välja olika vägar för
deras införlivande med svensk rätt och att det kan ifrågasättas om det från
intemationell rättsenhetssynpunkt inte hade varit lämpligare att direkt
införliva ansvarighetskonventionen med svensk lagstiftning. Föreningen finner
dock med viss tvekan de använda tillvägagångssätten skäliga mot bakgrund av de
argument som anges i departementspromemorian. Föreningen beklagar att det inte
har varit möjligt att få tiU stånd en gemensam nordisk lagstiftning och att
det av tekniska skäl inte ansetts möjligt att infoga den föreslagna
lagstiftningen i den svenska sjölagen. I motsats tiU vad som anförts i
promemorian finner föreningen det vara av stort praktiskt värde att de nordiska
sjölagarna så långt som möjligt är identiska och detta även när det gäller
paragrafnumreringen.
3.3
Tillämpningsområdet för ansvarighetsreglerna
Det
i departementspromemorian framförda förslaget att ansvarighetskonventionens
ansvarighetsregler i sin helhet skall göras tillämpliga också på fartyg som
inte befordrar olja som bulklast när det gäller skada som uppkommit i Sverige
tillstyrks av hovrätten för Västra Sverige, sjöfartsverket och Sveriges
ångfartygs assurans förening. Sjöfartsverket uttalar därvid, att verket tar
för givet att dessa regler även blir tillämpliga på fall då olja släppts ut
från ett fartyg utanför Sveriges territorialvatten och oljan drivit in mot den
svenska kusten och där orsakat skada. Verket framhåller vidare att det i och
för sig är mindre tUlfredsstäUande att den särskilda högre gränsen enligt
ansvarighetskonventionen inte skulle kunna tillämpas på alla fartyg vid skador
inom svenskt område. I praktiken torde emellertid enligt verkets mening
begränsningsbeloppen enligt 1957 års konvention om begränsning av
redareansvaret vara tiUräckliga vid oljeskador orsakade av andra
Prop. 1973:140 21
fartyg
än tankfartyg med bulklast. Sjöassuradörernas förening har inte något att
erinra mot att den svenska lagstiftningen görs tillämpUg även på fartyg som
inte transporterar olja som bulklast under förutsättning att reglerna om
begränsning och kanalisering av ansvarigheten och om obligatorisk försäkring
inte kommer att gälla beträffande sådana fartyg. Redareföreningen anser däremot
att det inte f. n. föreligger något behov att införa strikt ansvar för
oljeskada orsakad av torrlastfartyg. Om rätt avvägda åtgärder vidtas vid
oljeutsläpp behövs enligt redareföreningens uppfattning inte någon
särlagstiftning såvitt avser skada orsakad av utsläpp från sådana fartyg.
Föreningen påpekar att gällande konventioner förbjuder nära nog alla frivilliga
utsläpp av olja och att ett större fri-vilUgt utsläpp från ett torrlastfartyg
därför regelmässigt torde strida mot gällande lag och tyda på uppsåt eller
försiunmdse från redarens sida. De ofrivUliga utsläppen från torrlastfartyg bör
enligt föreningen vara jämförelsevis begränsade. Även om lagstiftning för
torrlastfartyg i dag inte är påkallad, vill dock föreningen inte bortse från
att det i efterhand kan visa sig lämpligt att låta dén nya lagen gälla även
för sådana fartyg. Föreningen föreslår därför att den föreslagna bestämmelsen
om utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta skada orsakad av fartyg
som inte för olja som bulklast visserligen bör intas i lagen men att denna
bestämmelse inte bör träda i kraft förrän Kungl. Maj:t eller den myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer förordnar därom. Sjörättsföreningen i Göteborg ställer
sig med hänsyn till önskvärdheten av intemationell rättsenhet tveksam tiU en
utvidgning av tillämpningsområdet att omfatta även skada som härrör från andra
fartyg än sådana som transporterar olja som last i bulk men finner den gjorda
avvikelsen försvarlig mot bakgrund av de skäl som anges i departementspromemorian.
Förslaget att göra lagens
regler om ansvarighet och ansvarsbegränsning tUlämpliga även på krigsfartyg
och därmed jämställda statsfartyg har berörts av hovrätten för Västra Sverige,
som tillstyrker förslaget i denna del.
Frågan om den föreslagna
lagstiftningen bör göras tillämplig även på skada orsakad av icke beständiga
oljor har behandlats av sjöfartsverket och generaltullstyrelsen.
Sjöfartsverket anser att det inte föreligger tiUräckliga skäl att undanta de
lättare oljorna från den svenska lagstiftningens tillämpningsområde. Verket
framhåller att den i promemorian lämnade uppgiften om den relativt ringa
omfattningen av sjötransporter av lättare oljor främst torde avse världens
totala sjötransporter, vUka ännu helt domineras av råoljetransporter till
oljeraffina-deriema. Även då det gäller den lokala sjöfarten på svenska hamnar
är visserUgen råoljetransporterna avsevärda, men dessa avser enligt verket
huvudsakligen transporter ingående från havet till våra få raffinaderier. I
fråga om kvantiteter och än mera antalet fartygsanlöp är enUgt
Prop.
1973:140 22
verkets
uppfattning transporter av produkter från raffinaderierna till ett mycket stort
antal hamnar i landet mera väsentlig. En avsevärd del av dessa transporter
avser eldningsolja 1 eller 2 eller andra lättare oljor. Verket framhåller
vidare att det visserligen är i och för sig riktigt att de skador som uppkommer
tiU följd av utsläpp av lätta oljor i regel är mindre än de som förorsakas av
beständiga oljor men påpekar att även de lätta oljorna kan föranleda skador.
Det förefaller då enligt verkets uppfattning svårt att finna bärande skäl för
ståndpunkten att den som har drabbats av skada av lätt olja skall ha
svårigheten att enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler visa att skadan har
föranletts av vårdslöshet under det att annan, som drabbas av kanske lika svår
eller mindre omfattande skada, orsakad av beständig olja, kan åberopa de
särskilda reglerna om ägarens strikta ansvarighet för oljeskada.
Generaltullstyrelsen anser att ansvarighetskonventionens definition av olja
torde vara utformad med tanke på de synliga miljöskador som löskomna
oljeprodukter kan orsaka. Enligt vad som numera är känt måste man enligt
styrelsen räkna med att också lätta oljor kan orsaka allvarliga skador på det
marina livet i strandzonen och i grundare kustvatten genom att de kan
innehålla betydande mängder aromatiska kolväten, även om dessa oljor snabbt
avdunstar och därför lämnar inga eller ringa spår efter sig. Styrelsen anser
det därför kunna ifrågasättas om inte begreppet olja för svenskt vidkommande
borde få en vidare innebörd. I detta sammanhang kan nämnas att naturvårdsverket
förklarar sig se fram mot en utvidgning av ansvarighetskonventionen till att
avse bunkerolja i samtliga fartyg, tunna oljor, laster med kemikalier och
torrlastfartyg.
Frågan
om ansvarighetskonventionens tillämplighet på andra skador än föroreningsskador
tas upp av generaltullstyrelsen, som ifrågasätter riktigheten av den i promemorian
hävdade tolkningen av konventionen att denna inte omfattar brandskador.
Styrelsen påpekar att råolja i vissa fall är lättantändlig även i vatten och
att det därför enligt styrelsens mening kan vara en tillfällighet om skadorna
av ett oljeutflöde består i förorening eller om skador uppstår tUl följd av att
den löskomna oljan helt eller delvis tar eld. Styrelsen anser det inte vara
rimligt att ansvarigheten skall begränsas därför att oljan eller del därav tar
eld. På grund härav föreslår styrelsen att ansvarighetslagen skall göras tUlämplig
även på brandskada.
De
problem som sammanhänger med skador som oljeutsläpp orsakar på
fiskeriintressena har tagits upp av fiskeristyrelsen och de tre fiskeriintendenterna.
Fiskeristyrelsen påpekar att lagförslaget endast talar om oljeskador som
tUlfogas person eller egendom utanför fartyget. Detta torde för fiskets del
innebära att endast skada på redskap och båt skulle kunna ersättas men däremot
inte skada där intrång drabbar verksamheten i övrigt. Då syftet med lagen är
att bereda dem som lider ska-
Prop. 1973:140 23
da
på grund av oljeförorening ett effektivt ersättningsskydd, bör enligt styrelsen
ersättningsskyldigheten utsträckas att gälla även sådant intrång och sådan
skada som medför väsentligt men för fiskeriverksam-heten i övrigt. Styrelsen
påpekar den skadliga verkan som oljeföroreningar kan ha på lekområden och
uppväxtplatser för yngel och den inverkan olja kan ha på näringskedjorna i
havet. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet anser att det inte klart
framgår av promemorian, om lagförslagets ersättningsregler omfattar skada som
kan uppstå direkt på en fiskeplats eller lekområde och som kan omöjliggöra
eUer skada fisket under lång tid. Han påpekar att sådan skada kan uppstå även
genom de skadeförebyggande åtgärder som kan komma till användning. Även
fiskeriintendenten i västerhavets distrikt påpekar att skador på växt- och
djurliv inte omfattas av den föreslagna lagstiftningen samt att dylika skador
på läng sikt blir allvarligare och mera omfattande än skador på tekniska
föremål. Fiskeriintendentema i österhavets distrikt och i övre norra
distriktet anser vidare det vara en brist i den föreslagna lagstiftningen att
reglema endast är tillämpliga på skador som uppkommer innanför territorialvattengränsen.
Fiskeriintendenten i västerhavets distrikt anser det vara ett starkt önskemål
att ansvarigheten utsträcks att gälla även gentemot fiskare som får sina
redskap nedsölade på internationellt vatten.
Också
vissa andra frågor rörande den föreslagna lagstiftningens till-lämpningsområde
har tagits upp i remissyttrandena. Svenska hamnförbundet framhåller sålunda
att oljeskadeproblemen i hamnarna merendels hänför sig tUl oljefartygens
lastning och lossning samt fartygs bunkring, att dessa problem i många fall kan
vara betydande samt att denna verksamhet utgör ett gränsområde för lagens
tiUämpning som kan bli föremål för tolkningstvister. Enligt förbundet bör i
lagen klart anges gränser för tillämpningsområdet i detta avseende. Sjörättsföreningen
i Göteborg påpekar att den föreslagna lagstiftningen inte torde reglera
oljeskador som härrör från bormingsverksamhet på en oljeborraingsplattform. Med
hänsyn till den kraftigt ökade oljeborrningen till havs förefaller det enligt
föreningens mening lämpligt att söka uppnå internationell lagstiftning även
beträffande oljeskador som kan uppkomma i sådana sammanhang. Föreningen tar
vidare upp frågan om förhållandet mellan ansvarighetslagen och
miljöskyddslagen (1969: 387). Föreningen framhåller sålunda att miljöskyddslagen
kan vara tillämplig på skada orsakad av olja som härrör från ett fartyg med
läckage som är föremål för reparation vid ett varv. Det förefaller enligt
föreningen möjligt för den skadelidande att föra talan dels mot varvet enligt
miljöskyddslagen, dels mot fartygsägaren enUgt ansvarighetslagen. Vidare anser
föreningen att det inte klart framgår av vare sig den föreslagna lagtexten
eller promemorians kommentar till denna om begreppet "oljeskada"
omfattar skador av "aUmän förmögenhets-
Prop. 1973:140 24
typ",
s. k. ren förmögenhetsskada, t. ex. skador som drabbar yrkesfiskare.
Redareföreningen
framhåller att vissa oljeutsläpp är tillåtna enligt intemationeUa konventioner
och gällande nationell lagstiftning. Föreningen förmodar att definitionen och
omfattningen av begreppet oljeskada skall ses i relation till andra
konventioner på så sätt, att ett tUlåtet utsläpp aldrig skall kunna leda tiU
skadeståndsansvar för redaren. Föreningen ifrågasätter om inte ett klarläggande
på denna punkt bör göras i förarbetena. Denna uppfattning delas av handelskammaren
i Göteborg.
3.4
Kanaliseringen av ansvarigheten
Ett
allmänt uttalande om de föreslagna reglerna om kanalisering av ansvarigheten
till fartygets ägare har endast gjorts av hovrätten för Västra Sverige, som
finner dessa regler lämpUga. I anslutning till bestämmelsen rörande
begränsning av regressrätten mot bl. a. anställda uttalar hovrätten, att det
synes ovisst om ansvarighetskonventionen avsett att utesluta sådan regressrätt.
Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer dock enligt hovrättens mening med
svensk rättsuppfattning och förordas därför. Stockholms tingsrätt är av den
uppfattningen att det inte framgår enbart av bestämmelsen i konventionens
artikel III fjärde stycket andra punkten att bestämmelsen avser regressrätt men
anser att detta dock inte är uteslutet. Redareföreningen anser att konventionstexten
bör ges den tolkningen att regress mot redarens anställda inte får äga rum.
Den
föreslagna bestämmelsen om kanalisering av ansvarigheten för skada som
uppkommer i samband med bärgning (4 § andra stycket andra punkten) har berörts
i ett flertal remissyttranden. Sjöfartsverket anser att det förhållandet att
bärgaren har starkt ekonomiskt intresse av att bärga så mycket som möjligt
talar mot den föreslagna kanaliseringen. Enligt verkets uppfattning visar
erfarenheten, bl. a. av Torrey Canyon-katastrofen, att detta intresse kan leda
till användningen av metoder vid bärgning som innebär större risker för
oljeskador än andra, säkra men på värdet av det bärgade mindre inriktade
metoder. Att helt frita bärgaren från ekonomiskt ansvar för val av en från
oljeskyddssynpunkt olämplig metod kan därför enligt verkets mening öka
riskerna för oljeskador vid bärgning. Verket framhåller att möjligheterna att
med stöd av 11 § lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg meddela
erforderliga föreskrifter i här förevarande situationer av naturliga skäl är
relativt begränsade. Enligt verkets mening kan sålunda vissa skäl anföras mot
departementspromemorians förslag. Dessa skäl är dock inte av den tyngd att
verket anser sig böra föreslå en annan lösning. Redareföreningen och
handelskammaren i Göteborg noterar med tillfredsstäl-
Prop. 1973:140 25
lelse
att enligt förslaget anspråk på ersättning för oljeskada inte får göras
gällande mot bärgaren. Redareföreningen anser att detta bör leda till den
eftersträvade effekten att bärgningen påskyndas, eftersom det i praktiken visat
sig att förseningar kan uppkomma under diskussion om olika ansvars- och
försäkringsalternativ. Såväl redareföreningen som handelskammaren anser att
kanaUseringsregeln bör omfatta även bärgning av torrlastfartyg.
Vad angår den föreslagna
kanaUseringsregeln såvitt angår annan än bärgaren (4 § andra stycket) anför
redareföreningen att den mte kan se att det föreligger något behov av att från
anspråk utesluta avlastare, lastemottagare eller lastägare. Föreningen anser
vidare att redaren bör ha möjlighet att utöva regressrätt mot den som vidtagit
förebyggande åtgärder eftersom det i lagförslaget gjorda undantaget kan leda
till att redaren i praktiken åläggs ett längre gående ansvar än vad som är
tänkt enligt ansvarighetskonventionen. Det kan enligt förenuigens menmg dessutom
ifrågasättas om det är tillåtet enligt ansvarighetskonventionen att avskära
regressrätten mot den som företagit förebyggande åtgärder när det gäller fartyg
från annan konventionsstat. Även handelskammaren i Göteborg anser det tveksamt
om reglerna om ansvarskanaUsering bör gälla den som vidtar förebyggande
åtgärder samt om en sådan lösning är förenlig med ansvarighetskonventionen.
3.5
Ansvarsbegränsningen
I
fråga om den i lagförslaget (6 §) alternativt intagna bestämmelsen om att
begränsningsfonden även skaU omfatta ett skäligt belopp för ränta och
rättegångskostnader anför hovrätten för Västra Sverige att detta inte kan ses
som en rent processudl fråga (jfr 257 § sjölagen). Uppgår ej begränsningsfonden
till föreskrivet belopp, förlorar fartygsägaren sin rätt till
ansvarsbegränsning. Nämnda kostnader kan komma att uppgå till avsevärda belopp
och är svåra att uppskatta på förhand. Det synes angeläget att samma regler i
nämnda hänseende kommer att gälla i de olika till ansvarighetskonventionen
anslutna länderna. Hovrätten finner därför att det föreslagna tillägget inte kan
förordas även om det är ett för den skadelidande väsentligt intresse att fonden
kommer att omfatta även beräknade ränte- och rättegångskostnader. Stockholms
tingsrätt framhåller att det i ansvarighetskonventionens artikel V tredje
stycket har angivits att fonden skall uppgå till det begränsnmgsbelopp som
gäller for fartyget. Det avsedda beloppet torde enligt tingsrätten vara det
belopp som kan uträknas enligt konventionens bestämmelser. Tingsrätten
förklarar sig därför vara mycket tveksam om detta begränsningsbelopp över
huvud taget kan utökas med belopp för ränta och rättegångskostnader.
Tingsrätten anser att det i allt fall inte torde vara tillräckligt att som
motivering för att låta begränsrimgsfonden
Prop.
1973:140 26
omfatta
skäligt belopp för ränta och rättegångskostnader ange att detta är en
processudl bestämmelse. Frågan om säkerhet för ränta kan inte anses vara en
processuell fråga och det är enligt tingsrättens mening tveksamt om frågan om
säkerhet för rättegångskostnader kan anses vara en sådan fråga.
Generaltullstyrelsen intar en annan ståndpunkt. Enligt styrelsen torde det
knappast medföra någon mera kännbar ekonomisk belastning för fartygsägaren att
låta säkerheten omfatta även ränta och rättegångskostnader. Styrelsen
tillstyrker därför en föreskrift av innebörd att säkerheten skall omfatta även
ränta och dylika kostnader.
3.6
Försäkringsskyldigheten
I
fråga om den obligatoriska försäkringen för fartyg som befordrar mer än 2 000
ton olja som bulklast framförs kritiska synpunkter av Sjöassuradörernas
förening. Föreningen påpekar att den redan tidigare framfört vissa principiella
betänkligheter mot ansvarighetskonventionens regler om försäkringsplikt och
direkt talan mot försäkringsgivaren. Dessa betänkligheter kvarstår enligt
föreningens mening även då reglerna införlivas med svensk lag eftersom en
obligatorisk ansvarighetsförsäkring medför praktiska svårigheter. Föreningen
framhåller att det inte är fråga om en standardförsäkring utan att en mängd
olika varianter är tänkbara beroende på bl. a. arten av det befraktningsavtal
som slutits med bortfraktaren. Det kan därför ibland bli svårt att utan
praktisk försäkringserfarenhet korrekt tolka försäkringsdokumenten. Svårigheter
kan enligt föreningen tänkas uppstå särskilt vid kontrollen av huruvida fartyg
från icke fördragsslutande stat har en enligt konventionen giltig eller
godtagbar ansvarsförsäkring. Föreningen anser det kunna ifrågasättas om den
ordning som föreslås gälla i fråga om sådana fartyg kommer att fungera i
praktiken på ett helt tillfredsstäUande sätt. Vidare understryks vikten av att
kontrollen av att försäkringsskyldigheten iakttas genomförs i samarbete med
tillsynsmyndigheter i andra länder och med försäkringsgivarna.
Sveriges ångfartygs
assurans förening, som inte framför några invändningar mot den föreslagna
regleringen av försäkringsskyldigheten, och Sjöassuradörernas förening
förklarar sig förutsätta att de bestämmelser rörande försäkringsskyldigheten
som kommer att utfärdas i administrativ ordning inte kommer att utarbetas
förrän berörda myndigheter samrått med den svenska försäkringsbranschen. Även
försäkringsinspektionen framhåller att utarbetandet av dessa bestämmelser bör
föregås av överläggningar mellan berörda myndigheter och representanter för P.
& I.-klubbarna.
I
frågan om försäkringsskyldighetens omfattning anser flera remissinstanser att
den bör utsträckas i förhåUande till vad som gäUer enligt
Prop.
1973:140 27
ansvarighetskonventionen.
Sjöfartsverket hävdar sålunda att försäkringsskyldigheten i den svenska
lagstiftningen bör omfatta i vart fall alla tankfartyg, oavsett om de är
lastade eUer går i barlast. Verket påpekar att ägare till stora tankfartyg i
regel torde täcka sin ansvarighet med försäkring men att det kan tänkas att
ägare av mindre tank- eller torr-lastfartyg underlåter att teckna försäkring i
syfte att minska driftskostnaderna. Vidare framhåller verket att många
oljeskadefall i Sveriges kustband torde härröra från oljeutsläpp från sådana
mindre fartyg. Verket är visserligen medvetet om att det kan vara svårt att
utöva en fullständig kontroll vid alla fartygsanlöp. Detta behöver dock enligt
verkets mening inte hindra en utsträckning av försäkringsskyldigheten under
förutsättnmg att kontrollmöjligheterna och sanktionerna vid underlåtenhet att
uppfylla försäkringsplikten är tillräckliga för att skyldigheten skall iakttas.
Sjöfartsverket anser att en sådan kontroll utan väsentlig svårighet kan
genomföras genom sjöfartsinspektionens försorg. Även generaltullstyrelsen
framhåller att transport av olja på inre vattenvägar och inom känsliga
skärgårdsområden ofta sker med mindre fartyg, som ägs av redaren ensam. Även om
fondkonventionen skulle ge vissa möjligheter för de skadelidande att få
ersättning av den internationella oljeskadefonden förefaller det enligt
styrelsens mening naturligare att föreskriva försäkringsskyldighet även för
andra fartyg än dem som är försäkringspliktiga enligt konventionen. Styrelsen
anser att man därvid bör gå ned så långt som möjligt i fartygens storlek. I
likhet med sjöfartsverket anser styrelsen den omständigheten att någon
fullständig kontroll inte kan utövas beträffande alla fartyg inte i och för sig
utgöra något hinder emot en sådan utsträckning av försäkringsplikten.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att gränsen för
försäkringsskyldigheten bör sättas betydligt lägre än vid en bulklast på 2 000
ton, så att även den stora flottan av mindre tankfartyg åläggs försäkringsskyldighet.
Göteborgs hamnstyrelse hävdar att det är motiverat med en väsentligt lägre
gräns för försäkringsskyldigheten än 2 000 ton, eftersom trafik med småtonnage
i stor omfattning förekommer i trånga och svår-navigerade farvatten.
Naturvårdsverket anser att försäkringsslcyldig-heten bör omfatta även fartyg
som vid tillfället befordrar mindre kvantiteter än 2 000 ton olja och påpekar
att de i departementspromemorian redovisade stora omkostnaderna för sanering
av stränderna efter det brittiska tankfartyget London Harmonys grundstötning i
Stockholms skärgård föranleddes av ett oljeutsläpp som understeg 1 000 ton.
Vad angår frågan om vilken myndighet som skall godkänna försäkring och utfärda
certifikat förklarar generaltullstyrelsen att den inte har något att erinra mot
förslaget att denna uppgift anförtros försäkringsinspektionen. Sjöfartsverket
anser däremot att verket bör anförtros denna uppgift. Verket ifrågasätter
nämUgen om de därvid uppkommande frågorna i allmänhet är av den natur att
försäkringsinspektionens
Prop. 1973:140 28
sakkunskap
erfordras och om inte praktiska skäl talar för att uppgiften bör anförtros
sjöfartsverket. Det framhålls att utformningen av försäkringsskydd oftast sker
i standardform och att det, särskUt när det gäller försäkring av här
ifrågavarande slag, torde kunna antas att försäkringsbolagen kommer att
tillämpa någon form av standardklausul. Verket förklarar att om ansvaret för
kontroll av försäkringsskyldigheten läggs på verket, verket självfallet kommer
att samråda med försäkringsinspektionen om godtagande av sådana
standardklausuler eller av annan klausul men att sådant samråd inte torde
erfordras i det sannolikt ytterst vanliga fall då en principiellt godtagen
standardklausul företes. Vidare påpekas att den dräktighet som är granden för
ansvarsbeloppets storlek inte framgår av fartygets mätbrev eller andra
skeppshandlingar utan måste uträknas särskilt med ledning av de uppgifter som
erhålls vid skeppsmätningen, varför det i varje fall måste ankomma på sjöfartsverket
att ange begränsningsbeloppets storlek. SärskUt framhålls att det enligt gällande
regler ankommer på verket att utfärda en mängd olika certifikat för fartyg, av
vilka vissa är av den arten att fartyget inte får nyttjas till sjöfart utan dem
och att fartygsägare och fartygsbyggare därför har anledning att hålla nära
kontakt med sjöfartsverket i en rad certifikatsfrågor. Verket anser därför att
det skulle vara en påtaglig förenkling om även uppgiften att utfärda
försäkringscertifikat läggs på verket.
Frågan
om ordningen för utfärdande av certifikat och genomförandet av kontrollen av
att försäkringsskyldigheten iakttas behandlas ingående av
försäkringsinspektionen, som bl. a. anför:
Såvitt
gäller svenska fartyg och fartyg registrerade i konventionsstater synes den
föreslagna ordningen icke behöva medföra några komplikationer. Nämnas må att i
vårt land firms för närvarande endast tre försäkringsbolag som meddelar
ansvarighetsförsäkring av här aktuellt slag (P. & I.-försäkring) och att
enligt vad inspektionen erfarit praktiskt taget samtliga svenska fartyg har
sina ansvarighetsförsäkringar i något av dessa tre bolag.
Då
emellertid stat som biträtt ansvarighetskonventionen är skyldig tiUse, att
försäkring eller annan säkerhet finns även i fråga om fartyg registrerat i icke
fördragsslutande stat, när ett sådant fartyg anlöper eller lämnar dess hamnar,
synes vissa problem i fråga om kontrollen av att acceptabel försäkring
tecknats, kunna uppkomma, vilka icke är så enkla att i praktiken bemästra.
I
promemorian angives, att det i princip torde bli nödvändigt att av utländska
fartyg från icke fördragsslutande stat kräva att de medför ett av den svenska
försäkringsinspektionen utfärdat eller godkänt certifikat som visar att
godtagbar försäkring finns eUer att betryggande säkerhet ställts. I fråga om
försäkring hos vissa utländska försäkringsbolag, som försäkringsinspektionen
för detta ändamål har godkänt, torde det emellertid framhålles det i
promemorian vara möjUgt att godta certifikat som har utställts av
vederbörande försäkringsbolag. Polis-, tull- eller hamnpersonalen skulle då endast
behöva kontrollera att far-
Prop. 1973:140 29
tyget
medför ett certifikat, som är utställt antingen av försäkringsinspektionen
eller av ett försäkringsbolag som återfinns på en av försäkringsinspektionen
upprättad lista.
Det
senare i förenklingssyfte föreslagna altemativet att för utländska fartyg från
icke fördragsslutande stat godta certifikat som har utställts av ett av
försäkringsinspektionen godkänt försäkringsbolag torde knappast vara
acceptabelt. Med hänsyn till innehållet i artikel VII punkt 11 jämförd med
punkt 5 torde en formell förbindelse från försäkringsbolagets sida att svara
för sitt försäkringsåtagande intill dess tre månader förflutit från den dag, då
meddelande om försäkringsavtalets uppsägning lämnats till antingen försäkringsinspektionen
eller den svenska fartygs-registreringsmyndigheten vara erforderlig. En sådan
förbindelse föratsätts då utgöra villkor för försäkringsinspektionens
utfärdande av certifikat.
Uppgiften att avgöra vUka
försäkringsbolag på utlandsmarknaden som kan godtagas som försäkringsgivare kan
bli deUkat. Inspektionen har icke möjligheter eller resurser att kontinuerligt
göra den uppföljning av utländska försäkringsbolags ekonomiska status som
skulle erfordras för att undvika ett oriktigt diskriminerande av något försäkringsbolag
även om de försäkringsgivare som f. n. är verksamma inom P. & I.-försäkring
enligt uppgift endast uppgår tUl något tjugotal. En allmän reservation
måste i detta sammanhang göras för att kostnader, vilka nu icke kan beräknas, nödvändigtvis
måste uppstå för de nya arbetsuppgifter som föreslås skola åläggas
inspektionen. Samma problem beträffande utiändska fartyg från icke
fördragsslutande stat torde föreligga i alla konventionsstater. Enligt vad
inspektionen under hand inhämtat pågår i England inom en arbetsgrapp tillsatt
av företrädare för engelska och andra sjöförsäkringsgivare, vilka meddela P.
Si. I.-försäkring överläggningar i syfte att nå en praktisk lösning av problemen
med certifikatutfärdande. Önskvärt vore att en för alla konventionsstater
gemensam lösning kunde åstadkommas. Måhända funnes möjlighet att exempelvis
låta selo-etariatet för "Internationella fonden för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja" svara för de uppgifter icke minst av
kommunikationsteknisk natur som sammanhänger med certifikatsystemet.
Försäkringsinspektionen
ifrågasätter dessutom om inte kontroll av certifikat i vissa fall borde
anförtros lotspersonalen, vilken inom vissa farvatten som första
myndighetsutövare möter fartyget tUl sjöss, eftersom i annat fall en oljeskada
kan förorsakas av fartyg från icke fördragsslutande stat innan kontrollen
sätts in.
Sjöfartsverket
förklarar sig inte ha några invändningar mot att verket åläggs ifrågavarande
kontrolluppgifter. Verket påpekar att kontrollen av fartygs oljedagböcker
ankommer på verket, som utför denna kontroll genom sjöfartsinspektionen med
biträde av verkets kronolotsar. Generaltullstyrelsen anser däremot att
huvudansvaret för kontrollen av att försäkringsskyldigheten fullgjorts bör
åvila tullverket. Styrelsen påpekar att enligt gällande tuUagstiftning varje
från utrikes ort ankommande fartyg är underkastat tullverkets kontroll.
Styrelsen nämner att denna kontroll, som till sin omfattning varierar från fall
till fall.
Prop.
1973:140 30
avser
inte endast tuUhandlingar utan i princip samtliga skeppshandlingar och att den
praktiska kontrollen av fartygets oljedagböcker sålunda i stor utsträckning
ombesörjs av tiUlverkets personal. Vidare framhålls att i fråga om inrikestrafik
kontrollen av oljedagböcker faller inom ramen för den av tullverkets
kustbevakning utförda sjötrafikövervakningen. Styrelsen anför slutligen att
det enligt Kungl. Maj:ts instruktion för tullverket åligger verket att genom
kustbevakningen handha oljebekämpning till sjöss och i kustvattnen samt att det
därför synes mest följdriktigt att huvudansvaret för kontrollen av att berörda
fartyg medför certifikat angående fullgjord försäkringsskyldighet åläggs
tullverket.
3.7
Processuella frågor
Den
föreslagna regeln att talan om ersättning för oljeskada får föras vid den
sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom (18 §) kritiseras av
Stockholms tingsrätt. Tingsrätten anser att de i promemorian anförda skälen
för att göra flera domstolar behöriga kan ifrågasättas och att det bör
övervägas om inte endast Stockholms och Göteborgs tingsrätter bör vara
behöriga. Visserligen medges att i så fall kostnadema för bevisning kanske blir
högre än om mål av detta slag handläggs vid flera domstolar, men tingsrätten
anser att ökningen inte blir påtaglig. Inte heller övriga nackdelar med endast
två behöriga domstolar synes enligt tingsrättens mening överväga de fördelar
som då erhålls, särskilt enhetligheten i rättstUlämpningen. Tingsrätten anser
också att en lämplig lokal avvägning skulle kunna göras mellan dessa två
domstolar. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte, på sätt som skett
i 5 § sjöförklaringskungörelsen (1967: 294), tilläggsbestämmelser bör ges för
att underlätta bestämmandet av behörig sjörättsdomstol i vissa fall.
4
Föredraganden
4.1
Lagstiftningsarbetets bakgrund
Någon
särskild lagstiftning om ansvarighet för skada orsakad av förorening tiU sjöss
genom olja finns inte i Sverige. Ansvarigheten för sådana skador bestäms därför
enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och sjölagens (1891: 35 s. 1)
bestämmelser. Detta innebär att en redare eller fartygsägare i princip blu:
skadeståndsskyldig endast om han eller någon av hans anställda genom
vårdslöshet vållat skadan. Vidare är ansvarigheten vid varje olyckstillfälle
begränsad tUl 1 000 s. k. Poincaréfrancs (drygt 350 kr.) per ton av fartygets
dräktighet, s. k. ansvarston. Rätt tUl begränsning föreligger dock inte om
redaren själv gjort sig skyl-
Prop. 1973:140 31
dig
till fel eller försummelse. Reglerna om ansvarsbegränsning bygger på 1957 års
konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som
användas till fart i öppen sjö och finns i 254256 och 261 §§ sjölagen. Fram
till slutet av 1960-talet var rättsläget i huvudsak detsamma i åtskilliga
andra större sjöfartsnationer.
Som
framgår av promemorian (avsnitt 2) har under senare år både i Sverige och
utomlands inträffat olyckor som lett tiU omfattande skador orsakade av
förorening genom olja. På grund av de mycket stora skador som uppstod vid det
Uberianska tankfartyget Torrey Canyons grundstötning i mars 1967 utanför
Englands sydvästkust blev det uppenbart att gällande skadeståndsrättsUga regler
på detta område inte motsvarade berättigade krav på ett effektivt ekonomiskt
skydd mot oljeskador. Ett internationellt samarbete på detta område inleddes
redan samma år. Detta samarbete ledde till avslutandet av två konventioner,
1969 års konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
och 1971 års konvention om upprättandet av en intemationeU fond för ersättning
av skada orsakad av förorening genom olja.
EnUgt
ansvarighetskonventionen är fartygsägaren i princip skyldig att ersätta skada
som orsakats av olja från fartyget oavsett om vållande förelegat på fartygets
sida (s. k. strikt ansvar). Konventionens tiUämpningsområde är begränsat tUl
fartyg som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast). Ansvarigheten är för
en och samma olycka begränsad till 2 000 Poincaréfrancs (drygt 700 kr.) per
ansvarston av fartygets dräktighet, dock högst 210 miljoner francs (drygt 70
milj. kr.). Ansvarigheten skall vara täckt av försäkring eller annan garanti.
Fartyg som befordrar mindre än 2 000 ton olja som last i bulk omfattas dock
inte av försäkringsplikten.
Fondkonventionen är avsedd
att komplettera ansvarighetskonventionens ersättningssystem. Genom
konventionen upprättas en internationell ersättningsfond som skall bereda de
skadelidande ersättning i de fall då ansvarighetskonventionen inte ger ett
fullgott skydd. Ersättning utgår från fonden dels när det inte föreligger
någon ansvarighet enligt ansvarighetskonventionen, dels när varken
fartygsägaren eller hans försäkringsgivare kan betala de ersättningar de skaU
utge enligt ansvarighetskonventionen, dels när skadorna överstiger det
begränsningsbelopp som gäller för fartygsägarens ansvarighet. Ersättning från
fonden utgår inte för skada som uppkommit till följd av krigshandling eUer som
orsakats av olja som härrör från krigsfartyg eller annat statsfartyg som
används i icke kommersiell verksamhet. Vidare är fonden (bortsett frän säUsynta
undantagsfall) inte ansvarig för skada som orsakats av icke identifierade
fartyg. Fondens ansvarighet är begränsad så att det tota-
I
prop. 1973: 42 har föreslagits vissa ändringar i sjölagen. I fräga om ansvarighetsreglema
är ändringarna av redaktionell karaktär. Reglerna om ansvarsbegränsning tas
enligt förslaget in i 234236 och 241 §§.
Prop.
1973:140 32
la
belopp som utgår i ersättning för en och samma olycka enligt både
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen inte får överstiga 450 milj.
francs (drygt 150 milj. kr.). Genom beslut av fondens högsta organ, dess
generalförsamling, kan detta belopp höjas till högst det dubbla eller 900 mUj.
francs (drygt 300 milj. kr.).
Fonden
har också till uppgift att befria fartygsägarna frän en del av det ökade
ekonomiska ansvar som lagts på dem genom ansvarighetskonventionen, nämligen
den del av ansvarigheten som överstiger ett belopp motsvarande 1 500 francs per
ansvarston eller 125 milj. francs per händelse, om sistnämnda belopp är lägre.
Fonden kan dock under vissa omständigheter helt eller delvis befrias från sin
skyldighet mot fartygsägaren, om fartyget vid tidpunkten för olyckan inte
uppfyllde vissa krav från säkerhetssynpunkt.
De
medel som behövs för att den internationella fonden skall kunna fullgöra sin
verksamhet skall tillföras fonden genom att en avgift tas ut på den råolja och
tjocka eldningsolja som efter sjötransport mottas i stat som har tillträtt
fondkonventionen.
Ansvarighetskonventionen
träder i kraft tre månader efter det den har tillträtts av åtta stater, av vUka
fem skall var för sig ha ett tanktonnage om minst en miljon brattoregisterton.
Fondkonventionen träder i kraft tre månader efter det den har tillträtts av
minst åtta stater under föratsättning att dessa under närmast föregående år
tillsammans har tagit emot minst 750 milj. ton sjötransporterad råolja och
tjock eldningsolja. Fondkonventionen kan dock inte träda i kraft förrän
ansvarighetskonventionen trätt i kraft, och endast stater som tillträtt
ansvarighetskonventionen får tillträda fondkonventionen.
Båda
konventionema har undertecknats av Sverige. Ingendera konventionen har ännu
trätt i kraft. Ansvarighetskonventionen har ratificerats av Elfenbenskusten,
Fiji, Liberia och Senegal samt fondkonventionen av Liberia.
4.2
Frågan om Sveriges tillträde till konventionerna och lagstiftningens allmänna
innehåll
I
departementspromemorian har föreslagits att Sverige skall tillträda både
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen. Förslaget har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Ett flertal remissinstanser har
uttryckt sin tillfredsställelse över att den reglering som konventionerna
innebär nu har kommit till stånd på det internationella planet.
Enligt
min uppfattning innebär de två konventionerna ett avsevärt framsteg i
strävandena att bereda dem som drabbas av skada genom oljeförorening ett
tillfredsställande skydd. Det är sålunda en klar fördel för de skadelidande att
enligt ansvarighetskonventionen fartygsägaren
Prop. 1973:140 33
är
strikt ansvarig för uppkomna skador och att den skadelidande sålunda befrias
från den ofta svåra uppgiften att bevisa att oljeskadan beror av att någon pä
fartygets sida har gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Vidare innebär
ansvarighetskonventionen en avsevärd höjning av det belopp till vilket en
begränsning av ansvarigheten får ske. Genom att fartyg som befordrar mer än 2
000 ton olja som bulklast skall ha sin ansvarighet täckt av försäkring
föreligger relativt stor säkerhet för att ersättning verkligen blir tillgänglig
för de skadelidande. Fondkonventionen förbättrar ytterligare skyddet för de
skadeUdande genom att dels garantera att den ersättning som fartygsägaren skall
betala enligt ansvarighetskonventionen faktiskt blir tUlgänglig för de skadelidande,
dels bereda de skadelidande ersättning utöver den som utgår enligt
ansvarighetskonventionen.
Flera
remissinstanser har beklagat att man under konventionsarbetet inte lyckats vinna
gehör för det bl. a. från svensk sida framförda kravet att ersättning bör utgå
från den internationella fonden även för skador orsakade av okända fartyg, dvs.
fartyg vars identitet inte har kunnat fastställas. I fråga om de överväganden
som ligger till gmnd för fondkonventionens reglering på denna punkt hänvisas
till vad som anförs i promemorian (avsnitt 11).
Även
jag är av den uppfattningen att det hade varit önskvärt att ersättning enligt
fondkonventionen utgått för skador orsakade av okända fartyg. Det bör dock
påpekas att skador orsakade av större oljeutsläpp från okända fartyg nästan
undantagslöst härrör från tankfartyg som går i barlast och att varken
ansvarighetskonventionen eller fondkonventionen är tillämplig på sådana
fartyg. Detta följer av att konventionerna bara gäUer fartyg som transporterar
olja som last i bulk. Konventionssystemet innebär emellertid i övrigt så
väsentliga förbättringar av de skadelidandes skydd att den nu nämnda bristen
inte bör föranleda att Sverige avstår från att tillträda konventionema.
Det
finns emellertid vissa utsikter att de problem som sammanhänger med oljeskador
orsakade av okända fartyg i Sverige kan få en i huvudsak tillfredsställande
lösning. Som nämnts härrör större oljeutsläpp från oidentifierade fartyg nästan
undantagslöst från tankfartyg som går i barlast. Utsläppen sker då man från
fartyget spolar ut oljerester vid rengöring av dess tankar. Av skäl som kommer
att närmare utvecklas i ett senare avsnitt (4.4) avser jag att föreslå att
reglerna i den svenska lagstiftningen om strikt ansvarighet skall bli
tillämpliga på tankfartyg i barlast. Om möjligheterna att identifiera de fartyg
som orsakar föroreningar genom utsläpp vid rengöring av fartygstankarna
förbättras, kommer de skadelidande följaktligen att beredas ett bättre skydd än
f. n. Identifieringsproblemets lösning synes främst vara beroende av
möjligheterna att införa någon form av märkning av oljerester. Denna fråga har
studerats av en av chefen för kommunikationsdepartementet
3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 34
tiUsatt
ledningsgrapp med uppgift att leda visst utvecklingsarbete i fråga om metoder
för märkning av olja i fartyg. Ledningsgruppen har i januari 1973 avgivit
betänkandet Partikelmärkning av olja i fartyg (Ds K 1973: 2, stencil). Gruppen
föreslår att varje tankfartyg efter att ha avlämnat sin oljelast i svensk hamn
skaU få de 1 tankarna kvarvarande oljeresterna märkta med en särskild substans.
Denna bör enligt betänkandet utgöras av mikroskopiskt små metallpartiklar
bestående av olika legeringar. Partiklama skall tillsättas oljeresterna i en
kombination som är specifik för varje fartyg. I betänkandet föreslås att man
som ett steg mot ett allmänt system för märkning av olja i tankfartyg utför en
försöksserie i större skala. I avvaktan på närmare prövning av denna fråga
pågår inom gruppen visst resterande utvecklings- och planeringsarbete.
För att motverka utsläpp
av oljeförorenat barlastvatten är det vidare angeläget att goda möjligheter
erbjuds fartygen att avlämna sådant barlastvatten i hamnarna. Det kan i detta
sammanhang nämnas att utredningen rörande omhändertagande och behandling av
kemiskt avfall m. m. behandlat denna fråga i ett till kommunikationsministern i
maj 1973 avlämnat delbetänkande Anläggningar för mottagning av olje-blandat
barlastvatten m.m. (DsK 1973: 4.) Uttedningen konstaterar att de anläggningar
som nu finns i de flesta fall utnyttjas i ringa utsträckning. Enligt
utredningen anses detta bero på bristande mottagningskapacitet, dålig service
i övrigt samt höga kostnader i samband med av-lämning. Utredningen föreslår att
skyldighet att inrätta och driva anläggning för mottagande av bl. a.
barlastvatten i fortsättningen bör åligga huvudmannen för den anläggning där
olja och oljeprodukter lastas. Även kostnadema för anläggningen bör enUgt
utredningen i princip bestridas av respektive huvudman.
Jag vUl i detta sammanhang
också erinra om det av räddningstjänst-utredningen avgivna betänkandet
Räddningstjänst (SOU 1971: 50), som behandlar frågan om hur samhällets
räddningstjänst vid olyckor och katastrofer skall organiseras och vem som
skall bestrida kostnaderna för ingripanden vid sädana tillfällen. Enligt
utredningen bör skyldigheten att svara för räddningstjänsten läggas på
kommunerna. I fråga om oljeutsläpp till sjöss samt i kustvatten, Mälaren och
Vänern anser utredningen emellertid att bekämpningen bör ombesörjas av
tullverkets kustbevakning. Om oljan når land föreslås att ansvaret för
bekämpningen skaU övertas av vederbörande lokala räddningsorgan. Uttedningen
föreslår att staten skall svara för aUa kostnader som uppkommer vid bekämpning
av från havet Uandfluten olja. Detta gäller givetvis också olja som härrör från
icke identifierade fartyg. Enligt utredningen bör kostnaderna belasta
oljebranschen genom en höjning av energiskatten på oljor. Frågan om ett
genomförande av utredningens förslag bereds f. n. inom finans- och
civildepartementen.
Prop. 1973:140 35
I
ett remissyttrande uttalas farhågor för att ett genomförande av såväl
fondkonventionens ersättningssystem som räddningstjänstutredningens förslag
att statens kostnader för bekämpning av ilandfluten olja skall täckas genom
höjning av energiskatten på oljor kommer att leda till en olycklig dubblering
av oljebranschens avgifter. I anledning härav vill jag framhålla att det får
föratsättas att ett eventuellt framtida system, enligt vilket utgifter för
bekämpning av oljeskador skall bestridas av statsmedel, utformas under
hänsynstagande tUl möjligheterna tUl ersättning från den internationella oljeskadefonden,
så att följaktligen en sådan dubbeltäckning som de berörda remissinstanserna
befarat undviks.
Delade
meningar har framförts under remissbehandlingen i frågan huruvida Sverige bör
tUlträda ansvarighetskonventionen endast under föratsättning att
fondkonventionen kan väntas träda i kraft samtidigt härmed. Enligt min mening
utgör fondkonventionen ett viktigt komplement tiU ansvarighetskonventionen för
att ett fullt tiUfredsställande ersättningssystem skall erhållas. Jag delar
emeUertid den i promemorian uttalade uppfattningen att även ett enbart på
ansvarighetskonventionen byggt ersättningssystem måste anses innebära stora
fördelar i förhåUande tiU nu gällande rätt och att Sverige därför bör tillträda
ansvarighetskonventionen även om inte fondkonventionen skulle träda i kraft.
I
departementspromemorian har lämnats en redogörelse för utsikterna för
konventionernas ikraftträdande (avsnitt 10). Jag vUl i detta avseende tillägga
att samarbetet mellan de västeuropeiska länderna har fortsatt under våren 1973.
I maj höUs sålunda ett möte i Bonn, i vUket deltog företrädare för Belgien,
Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Norge,
Storbritannien och Sverige. De uppgifter som lämnades vid mötet bekräftar det
antagande som gjordes i promemorian att båda konventionerna troUgen kommer att
träda i kraft under andra halvåret 1974.
På
grund av vad jag nu anfört anser jag att Sverige bör tUlträda både
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen. Sverige bör därvid i första
hand sträva efter ett samtidigt ikraftträdande av konventionerna för Sveriges
del. Skulle det emellertid visa sig att fondkonventionens ikraftträdande
avsevärt försenas, bör Sverige enligt min mening under alla förhållanden
tUlträda ansvarighetskonventionen. Härför talar inte blott hänsynen tUl de
skadeUdande utan även den svenska sjöfartsnäringens intresse av att en
intemationeUt enhetUg reglering på detta rättsområde snarast kommer till
stånd.
Ansvarighetskonventionen
innefattar en i stort sett uttömmande reglering av ersättningsfrågorna. Det
huvudsakliga innehållet i den svenska lagstiftningen är sålunda på förhand
givet. Konventionen lämnar dock åt nationell lag att närmare reglera vissa
frågor. Vidare måste
Prop. 1973:140 36
i
nationell lag tas in vissa kompletterande bestämmelser rörande bl. a.
begränsningsfonden, försäkringsskyldigheten samt behörig domstol och
domsverkställighet. Det är dessutom nödvändigt att införa vissa
straffbestämmelser. De principieUa lösningar som de i promemorian framlagda förslagen
innehåller i dessa avseenden har godtagits av det övervägande antalet
remissinstanser. Också jag anser att de föreslagna lösningarna är väl avvägda
och således bör bilda utgångspunkt för övervägandena rörande den svenska
lagstiftningens innehåll och utformning.
4.3
Metoden för konventionemas införlivande med svensk rätt
Frågan
om lämplig metod för konventionernas införlivande med svensk rätt har
behandlats ingående i departementspromemorian (avsnitt 12). I promemorian
föreslås att ansvarighetskonventionens innehåll överförs till svensk rätt med
användning av det traditionella trans-formationsförfarandet. I fråga om de
bestämmelser i fondkonventionen som är av civilrättslig eller processrättslig
natur föreslås däremot att de görs omedelbart tillämpliga i Sverige. Den
lösning som föreslås i promemorian har tillstyrkts av flertalet
remissinstanser.
Redareföreningen,
handelskammaren i Göteborg och Sjörättsföreningen i Göteborg har dock
ifrågasatt om det från internationell rättsenhetssynpunkt inte hade varit
lämpUgare att göra ansvarighetskonventionen direkt tiUämplig såsom svensk lag.
Dessa remissinstanser har särskilt beklagat att enhetiig lagstiftning inte
kunnat uppnås i de nordiska länderna i fråga om ansvarighetskonventionens
införlivande med nationell rätt.
Vad
först gäller frågan om sättet för ansvarighetskonventionens införlivande med
svensk rätt vill jag framhåUa att jag delar uppfattningen att det sannoUkt
skulle vara en fördel från internationell rättsenhetssynpunkt att göra
konventionens bestämmelser direkt tUlämpliga som svensk lag. Detta alternativ
har därför noga övervägts och prövats under lagstiftningsärendets behandling i
justitiedepartementet. Det har emellertid visat sig att de kompletterande
nationella regler som under alla förhållanden är nödvändiga blir omfattande och
delvis komplicerade och att svårbemästrade tekniska problem uppkommer när det
gäller samordningen mellan dessa regler och konventionsbestämmelserna. Lagstiftningen
skuUe bli svåröverskådlig och delvis svårtillgänglig. Dessa nackdelar kan inte
anses uppvägda av de fördelar metoden innebär. Motsvarande bedömning har gjorts
i de andra nordiska länderna, där man med bestämdhet motsatt sig att denna
metod används. Under dessa förhållanden och med särskilt beaktande av
önskemålet om en så långt möjUgt enhetlig nordisk lagstiftning på detta område
anser jag att den i promemorian föreslagna tekniken att transformera
konventionens be-
Prop. 1973:140 37
stämmelser
tiU nationell lag bör komma till användning. Visserligen leder den till att
olika teknik används i fråga om de två konventionerna. Trots det samband som
råder meUan dessa konventioner anser jag inte att detta medför någon olägenhet
av betydelse. Jag vill särskilt påpeka den väsentliga skillnaden att de på ansvarighetskonventionen
byggda bestämmelserna kan komma att tillämpas relativt ofta medan däremot en
tillämpning av fondkonventionen torde komma att bli aktuell förhållandevis
sällan. Om man omformar ansvarighetskonventionens regler till nationell lag
med användning av den lagstiftningsteknik som hos oss används vid rent
nationell lagstiftning, måste emellertid givetvis den bakomliggande
konventionstexten och den rättspraxis, både nationell och internationell, som
anknyter till denna tillmätas stor betydelse vid tolkningen av lagen.
Att
en fuUständig överensstämmelse mellan de nordiska lagförslagen trots detta inte
har kunnat uppnås har speciella orsaker. I Danmark och Norge är man av
systematiska skäl som i och för sig är fullt förståeliga inställd på att
inarbeta de nya reglema i sjölagen. Detta är emellertid inte möjligt i Sverige
utan att man företar synnerligen omfattande och bl. a. just av hänsyn till den
nordiska rättsenheten icke önskvärda omdispositioner i sjölagen. Även i Finland
torde man välja att stifta en särskild lag om oljeskadeansvaret. Denna olikhet
i valet av lagtekniska lösningar har med nödvändighet fått vissa återverkningar
när det gäller lagtextens utformning. Avvikelserna är emeUertid av formell art
och motsvaras inte av några nämnvärda sakliga skUlnader. I allt väsentligt har
alltså enighet uppnåtts beträffande lagstiftningens materiella innehåU.
Önskemålet om nordisk rättsenhet har sålunda tUlgodosetts så långt det varit
möjUgt.
4.4
Tillämpningsområdet för ansvarighetsreglema
Det
är möjUgt att i vissa avseenden ge den svenska lagen ett större
tillämpningsområde än som föreskrivs i konventionen. Denna är tilllämplig
endast på skador orsakade av fartyg som vid olyckstillfäUet faktiskt
transporterade olja som bulklast. Detta följer av definitionerna av begreppen
"fartyg" och "skada genom förorening" i artikel I i konventionen.
Har oljeskada orsakats av ett torrlastfartyg eller ett tankfartyg som går i
barlast gäller konventionen således inte. Det är emellertid inte något som
hindrar en fördragsslutande stat att i sin interna lagstiftning göra
ansvarighetskonventionens regelsystem tUlämpligt även på andra fartyg än dem
som omfattas av konventionen.
I promemorian föreslås
(avsnitt 13.2) att konventionens ansvarsregler i sin helhet görs tUlämpUga även
på fartyg som inte befordrar olja som bulklast, om skadan har uppkommit i
Sverige eller förebyggande åtgärder har vidtagits för att förhindra eller
begränsa skada på svenskt
Prop.
1973:140 38
område.
Däremot bör enligt promemorian reglerna om den särskilda och högre gränsen för
ansvaret inte gälla beträffande dessa fartyg. En följd av detta blir enligt
promemorian att inte heller reglerna om ansvarskanaUsering bör gälla för dessa
fartyg, dvs. de regler som inskränker den skadelidandes möjligheter att rikta
ersättningskrav mot annan än fartygets ägare och som innebär att dennes
regressrätt är i viss mån begränsad. Förslagen i promemorian har godtagits av
remissinstansema. Redareföreningen anser dock att något behov inte föreligger
f. n. av regler om strikt ansvarighet för torrlastfartyg, eftersom oljeutsläpp
från sådana fartyg bara förekommer i begränsad omfattning. I den mån ett
större frivilligt utsläpp förekommer strider detta regelmässigt mot gällande
lag och tyder därför på uppsåt eller försum-. melse från redarens sida.
Redareföreningen förordar därför att ikraftträdandet av den bestämmelse i lagen
som gäUer fartyg, som inte för olja som bulklast, får anstå t. v.
Redareföreningen har vidare förordat att reglerna om kanalisering av ansvaret
för skador uppkomna i samband med bärgning görs tiUämpliga också vid bärgning
av torrlastfartyg.
För
egen del finner jag att de skäl som har anförts till stöd för den i promemorian
förordade lösningen är tungt vägande och ansluter mig till förslaget i denna
del. Med anledning av redareföreiungens yttrande vill jag särskUt erima om att
den ifrågavarande bestämmelsen i promemorieförslaget gäller inte bara
torrlastfartyg utan också tankfartyg i barlast. Ett mycket stort antal av de
oljeskador som inträffar i svenska vatten härrör från tankfartyg i barlast,
vilka i strid mot gällande bestämmelser släpper ut oljeblandat
rengöringsvatten från tankarna. Men det förekommer också att oljeblandat vatten
släpps ut från torrlastfartyg. Från den skadelidandes synpunkt innebär en
regel om strikt ansvarighet den fördelen att han befrias från den skyldighet
att bevisa uppsåt eller vårdslöshet som han eljest skulle ha och att
följaktligen skaderegleringsförfarandet blir snabbare och bilUgare. Enligt min
mening föreUgger det därför behov av en regel om strikt ansvarighet också för
oljeskador som orsakas av tankfartyg i barlast och torrlastfartyg. Jag anser
inte att det finns någon anledning att just för torrlastfartygens del
uppskjuta ikraftträdandet av denna bestämmelse. Vad sedan angår
ansvarskanaliseringen vill jag särskilt understryka att för tankfartyg i
barlast och torrlastfartyg kommer att gälla den lägre gräns för ansvarigheten
som föreskrivs i 255 § (235 § enligt prop. 1973: 42) sjölagen. Inom denna
gräns får oljeskadorna konkurrera med andra skador. Enligt min mening bör det
därför inte komma i fråga att låta reglerna om kanalisering av ansvarigheten
gälla i fråga om sådant fartyg.
I
promemorian har vidare föreslagits att lagens regler om ansvarighet,
ansvarsbegränsning och kanalisering av ansvaret skall tillämpas på krigsfartyg
och därmed jämställda statsfartyg under förutsättning att
Prop. 1973:140 39
oljeskadan
har uppkommit i Sverige eller åtgärder vidtagits för att förhindra eller
begränsa skada på svenskt område. Någon invändning mot detta förslag har inte
framförts under remissbehandlingen och jag kan också för egen del ansluta mig
till det. Jag vill understryka att dessa regler i och för sig gäller inte bara
svenska utan även utländska statsfartyg. Om utländskt statsfartyg förorsakar
skada i Sverige kan dock, som påpekas i promemorian, talan inte väckas vid
svensk domstol, och ersättningsfrågorna får då regleras genom förhandlingar
med den främmande staten.
Ansvarighetskonventionen
(och därmed även fondkonventionen) är tillämplig endast på skada genom
förorening orsakad av s. k. beständig olja, såsom råolja, eldningsolja 2 eller
tjockare, tjock dieselolja, smörjolja och valolja. Skador orsakade av icke
beständiga petroleumprodukter, såsom bensin, fotogen, nafta, diesdbrännolja
och eldningsolja 1, faller alltså utanför konventionens tillämpningsområde. I
promemorian föreslås att lagen om ansvarighet för oljeskada, i överensstämmelse
med konventionen, endast skall vara tUlämplig på skada orsakad av beständig
olja. Som skäl härför anförs att icke beständiga oljor avdunstar för-håUandevis
snabbt om de läcker ut från ett fartyg, att de även bortsett därifrån inte
orsakar lika svåra skador som beständig olja samt att sjötransport av icke
beständig olja äger ram endast i mindre omfattning. Sjöfartsverket och
generaltuUstyrelsen har kritiserat förslaget i denna del och hävdat att den
föreslagna lagstiftningen bör göras tUlämplig även på skada orsakad av icke
beständiga oljor. Det bör nämnas att den finska lagstiftningen troligen kommer
att bli tillämplig även på dylika skador medan man i Danmark och Norge torde
komma att begränsa lagstiftningens tillämpningsområde i detta avseende i
överensstämmelse med konventionen.
Det är visserligen riktigt
som sjöfartsverket påpekat att den lokala sjöfarten i Sverige omfattar
transport av avsevärda kvantiteter icke beständiga oljor och att antalet
fartygsanlöp med last av dylika produkter är betydande. Det är också riktigt
att lätta oljor genom sitt innehåll av betydande mängder aromatiska kolväten
kan orsaka allvarUga skador på det marina livet i strandzonen och i grundare
kustvatten. Det rör sig emellertid då om skador på den marina miljön i
aUmänhet. Någon enskUd skadelidande torde i dylika fall inte kurma påvisas. Den
traditionella skadeståndsrätten kan därför knappast ge någon lösning på frågan
om ersättning för sådana allmänna miljöskador. På detta område finns i stället
anledning att överväga t. ex. någon form av internationell fondbildning för rehabilitering
av skadade miljöer. Den frågan kan emellertid inte aktualiseras i detta
sammanhang. Som redan nämnts vållar de icke beständiga oljoma inte lika
omfattande förorerungsskador som beständiga oljor. Allvarliga skador kan dock
uppkomma om ett utsläpp av icke beständiga oljor skulle inträffa vid
Prop. 1973:140 40
en
vattentäkt. Motsvarande skador kan emellertid vållas genom utsläpp även av
andra ämnen än oljor, t. ex. gifter av olika slag. Inom Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorgarusationen (IMCO) har irUetts överläggningar om
möjligheten att utvidga ansvarighetskonventionens regelsystem till att gälla
även skador orsakade av andra ämnen än beständig olja. Enligt min mening bör
man t. v. avvakta den vidare utvecklingen av detta arbete innan ställning tas
till frågan om införande av särskild lagstiftning beträffande ansvarighet för
skador orsakade av icke beständiga oljor. Skulle emellertid det
internationella arbetet inte leda tUl positivt resultat inom rimlig tid får
frågan tas upp till förnyat övervägande. På gmnd av det nu anförda biträder
jag det i promemorian framförda förslaget att den föreslagna lagen om
ansvarighet för oljeskada i likhet med ansvarighetskonventionen skall vara
tillämplig endast på skada orsakad av beständig olja.
Generaltullstyrelsen
har ifrågasatt riktigheten av den i promemorian hävdade tolkningen att
ansvarighetskonventionen inte omfattar brandskador. Enligt min uppfattning kan
det inte råda någon tvekan om att konventionens tiUämplighet är begränsad till
egentiiga föroreningsskador. Konventionen reglerar endast ansvarigheten för
"skada genom förorening", vilket begrepp definieras som skada orsakad
av förorening ("contamination") genom olja. Skador av annat slag, t.
ex. brandskador, omfattas sålunda inte av ansvarighetskonventionen. Den i
promemorian föreslagna lagstiftningen är likaledes tillämplig endast på egentliga
föroreningsskador. Även jag anser det lämpligast att låta tillämpligheten
avgränsas på detta sätt.
Ansvarighetskonventionen
är i geografiskt hänseende begränsad till att omfatta endast skada genom
förorening som uppkommit inom fördragsslutande stats område, däri inbegripet
dess territorialvatten, samt på förebyggande åtgärder som vidtagits i syfte att
förhindra eller begränsa skada inom sådan stats område. I
departementspromemorian föreslås att den svenska ansvarighetslagen skall ges
ett motsvarande tillämpningsområde. Det är inte möjligt för Sverige att
ensidigt göra sin lagstiftning tUlämplig på skada som uppkommer på
internationellt vatten, t. ex. skada på fiskeutrastning. Den i promemorian
förordade regleringen av lagstiftningens geografiska tillämpningsområde får
därför godtas. Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen vill jag
framhålla att lagen är tUlämplig så snart skada har uppkommit i Sverige, och
således även om oljeutsläppet har skett på det fria havet och oljan sedermera
driver in på svenskt vatten.
Erfarenheten
visar att oljeutsläpp kan drabba fisket på ett kännbart sätt, t. ex. genom
skadlig inverkan på lekområden och uppväxtplatser för yngel och på
näringskedjorna i havet. Sådana skador kan även uppstå i samband med
förebyggande åtgärder, t. ex. vid användning av kemiska oljebekämpningsmedel.
Frågan om lagens tillämplighet i frå-
Prop. 1973:140 41
ga
om sådana skador har berörts i fiskeristyrelsens och fiskeriintenden-ternas
remissyttranden. Jag vUl med anledning härav framhålla att dessa skador som
regel drabbar den marina miljön i allmänhet och att det sällan är möjligt för
någon att visa att just han lidit skada av direkt slag genom ett oljeutsläpp.
Det torde sålunda inte vara möjligt att med skadeståndsrättslig lagstiftning
komma tUl rätta med frågan om ersättning för ekologiska skador på den marina
miljön utan den får lösas på annat sätt. Skulle skada drabba en fiskeodling
eUer liknande kan däremot ersättning utgå enligt den föreslagna lagstiftningen.
Under olyckliga
omständigheter kan olja som härrör från oljeborrnings-verksamhet på havsbotten
orsaka omfattande skador. Den svenska lagstiftningen saknar f. n. särskUda
regler angående ansvarigheten för sådana skador. Sjörättsföreningen i Göteborg
har framhållit att det är önskvärt att en internationell lagstiftning uppnås
också på detta område. Jag vUl med anledning härav upplysa att ett
internationellt samarbete påbörjades våren 1973 med syfte att skapa en
regional konvention för Nordsjöområdet om ansvarighet för föroreningsskador
orsakade av oljeborrning på kontinentalsockeln. Jag delar uppfattningen att det
med hänsyn till den snabba utvecklingen av oljeborrnings verksamheten framför
allt på Nordsjön är angeläget att en enhetiig internationell reglering av
denna fråga snarast kommer till stånd.
Vad angår den föreslagna
ansvarighetslagens tillämplighet på skada orsakad av olja som härrör från
anläggningar för oljeborrning torde det klart framgå av 1 § att fasta
oljeborrtorn inte omfattas av ansvarighetslagen. Sådana oljeborrtorn omfattas
inte av fartygsbegreppet och kan inte heller anses som sådana anordningar vilka
enligt paragrafens andra stycke jämställs med fartyg. Detsamma gäller flytande
oljeborrtorn när det gäller skada som uppkommer under det tomet är förankrat på
borrplatsen. Däremot torde ett flytande oljeborrtorn som befinner sig under
förflyttning vara att jämställa med fartyg enligt 1 § andra stycket, varför
lagstiftningen i princip är tillämplig på oljeskada som uppkommer under en
dylik förflyttning.
1954 års
oljeskyddskonvention (ändrad åren 1962,1969 och 1971) reglerar vilka
oljeutsläpp som får ske till havs. För svensk del finns på konventionen grundade
bestämmelser i detta avseende i lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg. Gällande rätt tilllåter sålunda under vissa
föratsättningar utsläpp i vissa mängder. Med anledning av remissyttranden av
redareföreningen och handelskammaren i Göteborg vill jag understryka att det
saknar betydelse för fartygsägarens skadeståndsansvar att det oljeutsläpp som
orsakat skadan skett i enlighet med gällande bestämmelser. Den omständigheten
att vissa oljeutsläpp är tillåtna i den meningen att de inte är straffbara
enligt lagen om åtgärder mot vattenförorening innebär inte att fartygets ägare
går fri från att utge ersättning om oljeutsläppet ger upphov till skador.
Prop. 1973:140 42
4.5
Kanaliseringen av ansvarigheten
Departementspromemorian
behandlar ingående (avsnitt 13.3) frågan om kanalisering av ansvarigheten till
fartygsägaren, dvs. hinder att föra ersättningstalan mot skadevållare eller
annan som inte är fartygets ägare. I promemorian föresläs för det första att
anspråk på ersättning för oljeskada inte får göras gällande mot redare som inte
är fartygets ägare, befraktare, annan som i redares ställe handhar fartygets
drift, avlastare, lastemottagare, lastägare, lots eller annan som utan att
tillhöra besättningen utför arbete i fartygets tjänst. Vidare omfattar de
föreslagna kanaliseringsreglerna bärgare av fartyg eller last samt den som
vidtar förebyggande åtgärder. Slutiigen föreslås i promemorian att ersättningsanspråk
inte skall få göras gällande mot någon som är anställd hos fartygsägaren eller
hos annan av de nyss nämnda personerna. Förbudet för den skadelidande att resa
ersättningsanspråk mot de personer som nu nämnts föreslås i promemorian
kompletterat med en bestämmelse om att fartygets ägare inte får utöva
regressrätt mot lots, bärgare eller den som vidtagit förebyggande åtgärder
eller mot anställd utom i fall då den mot vilken anspråket riktas har vållat
skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
De
föreslagna kanaliseringsreglerna har fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.
Även jag finner den föreslagna regleringen i huvudsak väl avvägd. Med anledning
av vissa uttalanden under remissbehandlingen vUl jag anföra följande.
Redareföreningen har
hävdat att det inte finns något behov av att från anspråk utesluta avlastare,
lastemottagare eller lastägare. Den föreslagna regleringen med ett strikt
ansvar för fartygets ägare, vilket kompletteras med rätt till ersättning från
den internationella fonden, medför dock enligt min mening att det inte
föreligger nämnvärt behov av ett skadeståndsansvar för andra personer. Från
försäkringsmässiga synpunkter innebär det föreslagna systemet också uppenbara
fördelar eftersom behovet av försäkringsskydd minskar. En koncentration av
skadeståndsanspråken till fartygets ägare och, i förekommande fall, den internationella
fonden innebär också processekonomiska fördelar. Det bör dock framhållas att
den föreslagna kanaUseringsregeln inte inskränker fartygsägarens regressrätt
mot personer på lastägarsidan.
I
promemorian diskuteras om ansvarighetskonventionen medger att regressrätt över
huvud taget får utövas mot de personer som omfattas av uttrycket "servants
or agents of the ovi'ner", dvs. fartygsägarens anställda och personer som
företräder honom. Promemorieförslaget innebär som nyss nämnts att regressrätt
föreligger endast om vederbörande har vållat skadan uppsätiigen eller av grov
vårdslöshet. Vid det tidigare nämnda mötet i Bonn, där frågan diskuterades,
rådde delade meningar om konventionens rätta tolkning på denna punkt Det fram-
Prop.
1973:140 43
fördes
dock inte några allvarligare betänkligheter mot att tillåta regres, i den
omfattning som föreslås i departementspromemorian. För eger del anser jag att
de starkaste skälen talar för att frågan om regress inte regleras i konventionen
utan att de fördragsslutande staterna står fria att reglera denna fråga i sin
interna lagstiftning även såvitt avser personer som omfattas av uttrycket
"servants or agents of the owner". Även om sociala skäl talar för
att regressrätten bör inskränkas kraftigt vore det enligt min mening inte helt
tillfredsställande att förbjuda regress mot exempelvis en medlem av
besättningen som genom sabotage orsakar oljeskada. Inte ens på det rättsområde
där kanaU-sering av ansvarigheten drivits längst, nämligen
atomskadeståndsrät-tens, utesluts regress vid uppsåtligt skadevållande. Jag
förordar därför i likhet med promemorian att regressrätt skall få utövas även
mot fartygsägarens anställda och personer som företräder honom om skadan har
vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
Flertalet
remissinstanser har godtagit promemorians förslag om kanalisering av
ansvarigheten såvitt avser bärgare och den som vidtar förebyggande åtgärder.
Sjöfartsverket har dock uttalat viss tveksamhet på denna punkt. Enligt verket
kan avsaknaden av ett skadeståndsansvar leda till att bärgaren använder metoder
som är olämpliga ur oljeskyddssynpunkt. Verket anser dock inte att de skäl som
kan anföras mot den i promemorian valda lösningen är av sådan tyngd att en
annan lösning bör föreslås. Redareföreningen anser att fartygsägaren bör ha
möjlighet att göra regressanspråk gällande mot person som har vidtagit förebyggande
åtgärder.
För egen del vill jag
särskilt understryka vikten av att ansvarighetsreglema utformas på sådant sätt
att de inte motverkar ett snabbt ingripande för att förhindra eller begränsa
skada eUer bekämpa ilandfluten olja. Remissbehandlingen har ytterligare
bekräftat uppgifterna i promemorian om att bärgningsåtgärder kan försenas
genom att förhandlingar måste föras med bärgningsföretagen om bärgarens
ansvarighet för skador som kan uppkomma under bärgningen och om försäkring mot
detta ansvar. Något skäl att såsom redareföreningen förordat här göra en
skillnad mellan bärgare och den som företar förebyggande åtgärder föreligger
enligt min mening inte. I bägge fallen talar önskvärdheten av snabba insatser
för den föreslagna lösningen. Inte heller kan jag dela redareföreningens
uppfattning att det skulle kunna anses stridande mot konventionen att begränsa
regressrätten för ägare av fartyg hemmahörande i annan konventionsstat.
Regressrätten mot tredje man regleras över huvud taget inte i konventionen.
Konventionen (art. III femte stycket) säger tvärtom uttryckligen att dess
bestämmelser inte inverkar på ägarens regressrätt mot tredje man, dvs. den
regressrätt som kan föreligga enligt nationell lag. Konventionsstaterna är
således fria att reglera i vilken omfattning regressrätt skall föreligga.
Prop. 1973:140 44
Enligt
promemorieförslaget är den skadelidande oförhindrad att väcka talan mot bärgare
eller den som vidtagit förebyggande åtgärder om bärgningen eller åtgärderna
vidtagits i strid mot myndighets förbud eller, om de vidtagits av annan än
myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets eller lastens
ägare. Vidare har fartygsägaren regressrätt mot bärgaren resp. den som vidtagit
de förebyggande åtgärderna om denne vållat oljeskadan uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet. Som närmare kommer att beröras i specialmotiveringen till 4 §
(avsnitt 4.11.1) föreslår jag den ändringen i förhållande till promemorieförslaget
att någon inskränkning i fartygsägarens regressrätt mot dessa personer inte
skall ske om bärgningen resp. åtgärderna vidtagits i strid mot förbud av nyss
nämnt slag. Med denna ändring anser jag att de i promemorian föreslagna
reglerna om undantag från ansvarskanaliseringen bör godtas.
4.6
Ansvarsbegränsningen
Som
jag förut anfört är fartygsägarens ansvar för en och samma olycka enligt
ansvarighetskonventionen begränsad till 2 000 Poincaréfrancs per ansvarston av
fartygets dräktighet, dock högst 210 miljoner francs. Som villkor för att
fartygsägaren skall få begränsa sin ansvarighet gäller bl. a. att han skall
upprätta en särskild begränsningsfond.
I departementspromemorian
berörs i anslutning till 6 § i förslaget till ansvarighetslag frågan huruvida i
lagen bör tas in en föreskrift att begränsningsfonden skall uppgå till sådant
belopp att den förutom ansvarighetsbeloppet täcker ränta och
rättegångskostnader. Ansvarighetskonventionen föreskriver att
begränsningsfonden skall uppgå till det begränsningsbelopp som gäller för
ifrågavarande fartyg. Detta belopp torde som Stockholms tingsrätt påpekat vara
det belopp som kan uträknas enligt konventionens bestämmelser. Det är därför
enligt min mening ytterst tveksamt om det enligt ansvarighetskonventionen är
tillåtet att som villkor för ansvarsbegränsning föreskriva att fartygsägaren
skall ställa säkerhet även för ränta och rättegångskostnader. På grund härav
och då underlåtenhet av ägaren eller hans försäkringsgivare att iaktta en dylik
föreskrift leder till den för ägaren mycket allvarliga konsekvensen att hans
ansvarighet blir obegränsad anser jag att något sådant villkor för
ansvarsbegränsning inte bör uppställas. De andra nordiska länderna torde komma
att inta samma ståndpunkt.
Eftersom
det är en förutsättning för ägarens rätt till ansvarsbegränsning att
begränsningsfonden uppgår till det för fartyget gällande ansvarighetsbeloppet,
är det av väsentlig betydelse att ett rättskraftigt avgörande angående
storleken av detta belopp meddelas så snart som möjligt. Det sålunda
fastställda ansvarighetsbeloppet måste emeUertid gälla i förhållande tUl alla
sakägare. Dessa bör därför ha möjlighet att yttra
Prop.
1973:140 45
sig
innan ansvarighetsbeloppet slutiigen fastställs. Som jag strax kommer att
beröra avser jag att föreslå en bestämmelse som i princip innebär att endast
de sakägare som anmäler sina anspråk inom en av domstolen föreskriven frist,
vilken inte får understiga sex månader, har rätt att få utdelnmg ur
begränsningsfonden. Ansvarighetsbeloppet bör inte slutligt fastställas före
utgången av denna frist. Från fartygsägarens synpunkt är det emellertid av stor
vikt att han utan dröjsmål kan upprätta begränsningsfond. Innan detta skett
utsätts han nämligen för risken att hans egendom bUr föremål för
handräcknings- eller verkställighetsåtgärder. Interimistiskt beslut om
ansvarighetsbeloppets storlek bör därför meddelas så snart ansökan därom görs.
Talan mot beslut rörande ansvarighetsbeloppets storlek bör få föras särskilt.
Jag föreslår att bestämmelser härom tas in i lagen.
I
7 § promemorieförslaget finns regler om nedsättning av skadestånd när
ansvarighetsbeloppet inte förslår tUl full ersättning åt samtliga
skadelidande. Ersättningarna skall då enligt paragrafens första stycke
nedsättas med samma kvotdel. Bestämmelsen grundar sig på artikel V fjärde
stycket i ansvarighetskonventionen, som föreskriver att begränsningsfonden
skall fördelas mellan fordringsägarna i förhällande till deras styrkta
fordringar. Med hänsyn till konventionens reglering är det uteslutet att i den
svenska lagen priorUera vissa fordringar framför andra.
I
promemorian fram.hålls att det ofta kan dröja avsevärd tid innan omfattningen
av de oljeskador som har orsakats av en viss olycka kan överblickas och innan
slutlig dom har meddelats beträffande samtiiga anspråk och begränsningsfonden
kan fördelas. På grund härav har i promemorieförslaget som ett andra stycke i
paragrafen tagits upp en bestämmelse av innehåll att, om begränsningsfond
upprättats i Sverige och det kan befaras att ansvarighetsbeloppet inte kommer
att räcka för att bereda samtliga skadelidande full ersättning, rätten kan
förordna att ersättning t. v. skall utgå endast med viss kvotdel.
I
departementspromemorian nämns i anslutning tUl 7 § att man vid de nordiska
överläggningarna diskuterat att införa ett särskilt preklu-sionsförfarande när
begränsningsfond har upprättats. I promemorian dras emellertid den slutsatsen
att starka skäl talar för att ansvarighetskonventionen inte medger införandet
av preklusionsförfarande i nationell lagstiftning. Vidare uttalas att de
fördelar som ett preklusionsförfarande skulle innebära inte kan anses uppväga
de nackdelar som införandet av ett sådant förfarande skulle kunna leda till,
nämligen att skadelidande som inte har anmält sig i preklusionsförfarandet kan
bli utan ersättning och att fartygsägaren kan bli skyldig att betala ersättning
utöver ansvarighetsbeloppet. På grund härav avstyrks i promemorian införandet
av ett preklusionsförfarande även om detta skulle anses tUlätet enligt
ansvarighetskonventionen. Denna fråga har inte berörts i remissyttrandena.
Prop. 1973:140 46
Vid
de förnyade nordiska överläggningarna i april 1973 framkom att man frän norsk sida
hade mycket starka önskemål om att införa ett preklusionsförfarande. Som
huvudsakliga skäl härför anfördes att det ofta kommer att ta läng tid innan
omfattningen av de oljeskador som har orsakats av 'en viss olycka kan
överblickas och innan slutiig dom har meddelats beträffande samtliga anspråk så
att begränsningsfonden kan fördelas. I avsaknad av ett preklusionsförfarande
kommer det därför ofta att ta mycket lång tid innan de skadelidande får
ersättning. Den i det svenska lagförslagets 7 § andra stycket intagna
bestämmelsen, som ger rätten möjlighet att förordna att ersättning t. v. skall
utgå med endast en kvotdel, ger visserligen möjlighet att göra vissa
provisoriska utbetalningar. Det är emellertid troligt att vederbörande domstol
kommer att vara mycket försiktig vid sin bedömning av hur mycket som kan
utbetalas innan slutlig dom meddelats beträffande samtliga anspråk. Denna
bestämmelse tillgodoser därför inte önskemålet att de skadelidande skall få
ersättning snarast möjligt.
Frän
norskt håll har vidare gjorts gällande att införandet av ett
preklusionsförfarande inte strider mot ansvarighetskonventionen. Vid de förut
nämnda överläggningarna i Bonn i maj 1973 med företrädare för vissa
västeuropeiska stater uttalades från flera håll starka sympatier för att införa
ett preklusionsförfarande. Det bör även nämnas att den i Storbritannien redan
antagna, på ansvarighetskonventionen grundade lagen innehåller regler om ett
dylikt förfarande. Mot bakgrund av de uttalanden som gjordes vid mötet i Bonn
torde det kunna antas att de aUra flesta av de vid mötet representerade
länderna kommer att införa någon form av preklusionsförfarande för krav som
grundas på ansvarighetskonventionen.
Med
hänsyn till att det är synnerligen önskvärt att få tUl stånd en enhetlig
reglering i detta avseende i första hand på det nordiska planet men även inom
de västeuropeiska sjöfartsländema föreslår jag att i ansvarighetslagen tas in
föreskrifter om ett preklusionsförfarande, även om jag i viss mån delar de
betänkligheter häremot som anförs i departementspromemorian.
Preklusionsförfarandet bör lämpligen- utformas på följande sätt. Den domstol
vid vilken begränsningsfonden har upprättats skall genom kungörelse uppmana
sakägarna att inom viss tid skriftligen anmäla sina krav mot begränsningsfonden
med begäran att visst belopp skall reserveras för deras räkning. Tidsfristen
bör inte få vara kortare än sex månader. Kan olyckan tänkas ha förorsakat skada
även i annan konventionsstat, bör kungörande ske också i den staten. Kungörelse
bör utfärdas så snart begränsningsfonden har upprättats även om beslutet om
fastställande av ansvarighetsbelopp har överklagats.
Den
omständigheten att ett preklusionsförfarande inletts av svensk domstol hindrar
inte en skadelidande från att väcka talan om ersättning vid domstol i annan
stat som är behörig enligt ansvarighetskonventio-
Prop.
1973:140 47
nen.
För att få rätt till utdelning av fonden måste han dock anmäla sitt anspråk vid
den svenska domstolen före preklusionsfristens utgång.
Sakägare som inte hade och
inte heUer skäligen bort ha kännedom om att preklusionsförfarande inletts bör
inte förlora rätten att göra sin fordran gällande. Den som vistas i stat där
kungörelse skett bör dock aldrig få åberopa att han inte haft kännedom om
preklusionsförfarandet. Preklusionen kan emellertid inte omfatta krav i
anledning av oljeskada som uppkommit efter preklusionsfristens utgång. Den kan
rimligtvis inte heller omfatta anspråk grundat på skada som uppkom så nära
fristens utgång att det inte kan läggas sakägaren tUl last som försummelse att
han inte anmält anspråket inom förelagd tid. Rätten bör om den med hänsyn till
omständigheterna finner erforderligt kunna besluta att avsätta visst belopp
till att täcka krav som inte prekluderas utan som kan göras gällande även efter
preklusionsfristens utgång. Detta belopp fördelas när det är uppenbart att
några dylika krav inte längre kan befaras eller när med hänsyn till
preskriptionsbestämmdserna i 10 § ytterligare krav inte längre kan göras
gällande.
Även
om ett preklusionsförfarande införs kan det dröja avsevärd tid innan slutiig
dom har meddelats beträffande samtliga anspråk och begränsningsfonden kan
fördelas. Det bör därför finnas möjlighet för rätten att göra provisoriska
utbetalningar med viss kvotdel av de fordringar som slutligen fastställts. En
bestämmelse svarande mot 7 § andra stycket i promemorieförslaget bör därför tas
in i ansvarighetslagen.
4.7
Försäkringsskyldigheten
Som
nämnts i det föregående föreligger enligt ansvarighetskonventionen skyldighet
att ha ansvarsförsäkring eller ställa annan ekonomisk säkerhet i fråga om
fartyg som befordrar mer än 2 000 ton olja som last i bulk. I promemorian
föreslås att gränsen för försäkringsskyldigheten även i den svenska lagen skall
dras vid en bulklast av 2 000 ton. Denna gränsdragning har kritiserats av
åtskilliga remissinstanser, som hävdar att försäkringsskyldigheten bör
utsträckas att omfatta även mindre fartyg.
För
att kunna ta ställning till försäkringsskyldighetens omfattning är det givetvis
viktigt att ha tillgång till uppgifter om i vilken omfattning beständig olja
transporteras i svenska farvatten i mindre kvantiteter än 2 000 ton. På grund
av att den befintliga statistiken inte skiljer mellan beständiga och icke
beständiga oljor är det emellertid inte möjligt att få fram dylika uppgifter.
I det tidigare nämnda betänkandet Partikelmärkning av olja i fartyg lämnas
emellertid vissa uppgifter om antalet anlöp av svenska tankfartyg i svenska
hamnar under år 1971 uppdelade på fartygens storleksklass. Av dessa uppgifter
framgår att av drygt 9 000 anlöp ca 8 000 gjordes av tankfartyg med en
lastförmåga
Prop.1973:140 48
under
2 000 ton. Dessa siffror omfattar som nyss nämnts även transporter av icke
beständig olja.
Av de ovan redovisade
uppgifterna torde framgå att transport av beständig olja i svenska farvatten i
icke oväsentlig omfattning sker med fartyg som inte är försäkringsskyldiga
enligt ansvarighetskonventionen. Som framhållits av några remissinstanser
trafikerar dessa fartyg ofta från oljeskyddssynpunkt känsliga vattenområden.
Vidare ägs en del av dessa fartyg av rederier med begränsade ekonomiska
resurser. Av promemorians redogörelse för omfattningen av skador orsakade av
oljeutsläpp tiU sjöss (avsnitt 2) framgår att även utsläpp av små oljemängder
kan medföra förhållandevis stora kostnader för oljebekämpning och sanering.
Det kan därför med visst fog hävdas att det vore önskvärt att i den svenska
lagstiftningen utsträcka försäkringsskyldigheten till att omfatta alla fartyg
som för olja som bulklast, oavsett den transporterade oljemängden. Från
folkrättslig synpunkt torde det inte heller föreligga något hinder mot att
utsträcka försäkringsskyldigheten tiU att gälla även andra fartyg än dem som
befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast.
Att från svensk sida
ensidigt utsträcka försäkringsskyldigheten utöver vad som galler enligt
ansvarighetskonventionen skulle medföra vissa svårigheter att praktiskt
genomföra kontrollen av att försäkringsskyldigheten iakttas. Av väsentligt
större betydelse är emellertid enligt min mening att de skadelidandes intresse
säkerställs av den internationella oljeskadefonden om ansvarsförsäkring
saknas. EnUgt fondkonventionen omfattar nämligen fondens ersättningsskyldighet
alla skador orsakade av fartyg som vid olyckstillfället befordrar olja som
bulklast, även om den transporterade oljemängden inte uppgår till 2 000 ton och
försäkringsskyldighet därför inte föreligger enligt ansvarighetskonventionen.
I fråga om skada i stat som tillträtt fondkonventionen gäller denna
ersättningsskyldighet oavsett det skadevållande fartygets nationalitet.
Visserligen är fondkonventionen inte tillämplig på skador orsakade av fartyg
som inte för olja som bulklast, dvs. tankfartyg i barlast och torrlastfartyg.
Det torde dock knappast vara tänkbart att Sverige ensidigt skulle föreskriva
skyldighet för sådana fartyg att ha ansvarsförsäkring för oljeskador. De andra
nordiska ländema torde komma att reglera försäkringsskyldigheten i
överensstämmelse med ansvarighetskonventionen. Med utgångspunkt i att
fondkonventionen torde träda i kraft samtidigt med ansvarighetskonventionen
eller i vart fall endast kortare tid efter denna biträder jag därför
promemorieförslaget att reglema om försäkringsplikt inte skall göras tUlämpliga
i vidare omfattning än som föreskrivs i ansvarighetskonventionen. Skulle det
däremot visa sig att fondkonventionens ikraftträdande mera avsevärt försenas
eller att det eljest uppkommer ett praktiskt behov av försäkringsskyldighet
även för mindre tankfartyg får frågan tas upp till förnyat övervägande.
Prop. 1973; 140 49
Vad
angår frågan vilken myndighet som i fråga om svenska fartyg skall godkänna
försäkring och utfärda certifikat biträder jag promemorieförslaget (avsnitt
13.5) att dessa uppgifter bör ankomma på försäkringsinspektionen. Även om
försäkringsskyddet i regel torde få formen av standardavtal, kan ofta sådana
frågor av försäkringsteknisk karaktär uppkomma, vUka lämpligen bör avgöras av
försäkringsinspektionen. För fastställande av begränsningsbeloppets storlek får
inspektionen vid behov samråda med sjöfartsverket. Eftersom antalet
försäkringspliktiga svenska tankfartyg är relativt begränsat (ca 100 vid
årsskiftet 1972/ 73) och då standardavtal i regel torde komma att användas lär
dessa uppgifter inte innebära någon väsentligt ökad arbetsbelastning för försäkringsinspektionen.
När
det gäller utländskt fartyg registrerat i stat som har tillträtt ansvarighetskonventionen
skall certifikat utfärdas eUer bestyrkas av myndighet i den staten. Sådant
certifikat skall enligt konventionen godtas i Sverige. Några svårigheter att
kontrollera om försäkringsskyldigheten fullgjorts när det gäller fartyg från
fördragsslutande stat torde därför inte uppkomma. Enligt
ansvarighetskonventionen är Sverige emellertid skyldigt att tillse att
försäkring eller säkerhet finns även i fråga om fartyg registrerat i icke
fördragsslutande stat, när ett sådant fartyg anlöper eller lämnar svensk hamn
eller tilläggsplats. I promemorian föreslås att det av dylika fartyg skall
krävas att de medför ett av svenska försäkringsinspektionen utfärdat eller
godkänt certifikat som visar att godtagbar försäkring finns eller att
betryggande säkerhet har ställts. I fräga om försäkring hos vissa utiändska
försäkringsbolag, som försäkringsinspektionen för detta ändamål har godkänt,
skulle det dock enligt promemorian vara möjligt att godta certifikat som
utstäUts av vederbörande försäkringsbolag.
Beträffande
fartyg från icke fördragsslutande stat har försäkringsinspektionen mot den
föreslagna lösningen invänt att uppgiften att avgöra vilka försäkringsbolag på
utlandsmarknaden som kan godtas som försäkringsgivare kan bli deUkat och att
inspektionen inte har möjligheter eller resurser att kontinuerligt göra en
uppföljning av utländska bolags ekonomiska ställning. Försäkringsinspektionen
har vidare hävdat att, med hänsyn till innehållet i konventionens artikel VII
elfte stycket jämfört med femte stycket, det måste krävas en formell
förbindelse från försäkringsbolagets sida att svara för sitt åtagande intill
dess tre månader förflutit från den dag, då meddelande om försäkringsavtalets
uppsägning lämnats tUl antingen försäkringsinspektionen eller den svenska
fartygsregistreringsmyndigheten. Den i promemorian föreslagna lösningen att
godta certifikat som har utställts av sådana försäkringsbolag, vilka i förväg
har godkänts av svenska försäkringsinspektionen, skulle därför inte var
godtagbar. Även Sjöassuradörernas förening har berört svårigheterna att
kontrollera att fartyg från icke fördragsslutande stat innehar föreskriven
försäkring.
4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 50
Jag
vill för min dd först framhålla att svårigheterna att kontrollera att
försäkringsskyldigheten fullgjorts inte får överdrivas. De flesta stater med
stora tankflottor kan väntas inom en nära framtid tUlträda ansvarighetskonventionen.
Vidare förhäller det sig så att försäkring av det slag det här är fråga om,
s.k. P. & I.-försäkring, f. n. i hela världen meddelas av endast ett
tjugotal försäkringsgivare. Försäkringsinspektionen torde därför endast i ett
fåtal fall få svårigheter att avgöra om en försäkring för ett fartyg från en
stat som inte tillträtt ansvarighetskonventionen skall godtas eller inte. Man
kan vidare utgå från att samråd i dessa frågor kommer att äga ram mellan
konventionsstaternas försäkringsmyndigheter och med de berörda P. &
I.-försäkringsgivarna. Därvid bör man också kunna komma fram till enhetliga
lösningar av frågan vilka garantier som bör krävas för att konventionens krav
skall anses uppfyllda. Jag vill i denna del även erinra om att artikel VII
elfte stycket föreskriver att konventionsstaterna skall beträffande fartyg från
icke fördragsslutande stat tillse att försäkring eller annan säkerhet i den
omfattning som anges i artikelns första stycke "är gällande" för
fartyget. Däremot är tremånadersregeln i artikelns femte stycke inte direkt
tilllämplig på sådana fartyg. Vid de överläggningar som avses komma att äga
ram med försäkringsmyndigheterna i andra konventionsstater bör emellertid
undersökas om denna tremånadersregel bör utsträckas att gälla även fartyg från
icke fördragsslutande stat eller om andra garantier bör skapas för att
försäkring finns då fartyget kommer till de fördragsslutande staterna.
Beträffande
de med försäkringsskyldigheten sammanhängande problemen vill jag endast
tUlägga att de bestämmelser som kommer att utfärdas i administrativ ordning
givetvis kommer att utarbetas i samråd med företrädare för den svenska
försäkringsbranschen.
Vad
angår kontrollen av att svenska och utländska fartyg medför föreskrivet
certifikat delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen att ansvaret för
denna kontroll bör åvila sjöfartsverket. En sådan kontroll kan på ett smidigt
sätt utföras samtidigt med vissa andra kontrolluppgifter som redan åvUar
sjöfartsverket, bl. a. gransknuig av fartygs oljedagböcker. I praktiken torde
kontrollen komma att utföras av tullverket, polisen, lokala hamnmyndigheter
och sjöfartsverkets kronolotsar.
4.8
Processuella frågor
I
promemorian föreslås att de sju tingsrätter som enligt 336 § sjölagen är
behöriga att handlägga sjörättsmål ges behörighet att handlägga också mål om
ersättning för oljeskada. Stockholms tingsrätt föreslår att endast Stockholms
och Göteborgs tingsrätter ges behörighet att handlägga dylika mål. Ett system
med endast två behöriga domstolar
Prop. 1973:140 51
skulle
emellertid enligt min mening medföra betydande nackdelar såväl för de
skadelidande som för vittnen och sakkunniga. Mål om ersättning för oljeskada
kan inte anses vara av så invecklad beskaffenhet att en koncentration av dessa
mål till en eUer två domstolar är nödvändig. Jag kan inte heller finna att den
av Stockholms tingsrätt förordade lösningen skulle medföra några andra
påtagliga fördelar. På grund härav förordar jag den i promemorian föreslagna
lösningen.
4.9 Ikraftträdandet
De
olika lagförslagen bör träda i kraft vid den tidpunkt då motsvarande
konvention träder i kraft för Sveriges vidkommande. Det bör därför överlämnas
åt Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet. Som framgår av vad
jag förut anfört kan det tänkas att ansvarighetslagstiftningen kommer att träda
i kraft före lagstiftningen i anledning av Sveriges tiUträde tUl
fondkonventionen.
4.10 Upprättade
lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ansvarighet för
oljeskada tUl sjöss;
2.
lag om ersättnuig från den
internationella oljeskadefonden;
3.
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1);
4.
lag om ändring i lagen (1972:
275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;
5.
lag om ändring i lagen (1966:
664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.
4.11 Specialmotivering
Den
av mig föreslagna lagstiftningen överensstämmer både i sakligt och i
redaktionellt avseende nära med promemorieförslagen. I fråga om det närmare
innehållet i och innebörden av de enskilda bestämmelserna i
departementsförslagen kan jag därför i första hand hänvisa tUl specialmotiveringen
tUl motsvarande bestämmelser i promemorieförslagen. Utöver vad där anförs vill
jag i det följande endast göra vissa förtydligande kommentarer och tillägg,
delvis med anledning av sakliga eller redaktionella ändringar av förslagen.
4.11.1
Förslaget till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss
1 §
Vissa
av definitionerna i 1 § i promemorieförslaget ger enligt några remissyttranden
upphov till oklarhet beträffande tolkningen. Jag vUl i anledning därav anföra
följande.
Prop.
1973:140 52
Definitionen
av begreppet "olja" i såväl lagförslaget som ansvarighetskonventionen
omfattar i och för sig även sådan olja som finns kvar i barlastvattnet på ett
tankfartyg. Konventionens ansvarighetsregler är emellertid inte tillämpliga på
skada orsakad av olja som härrör från tankfartyg som går i barlast. Genom den
särskilda bestämmelsen i 22 § andra stycket departementsförslaget är däremot
den svenska lagstiftningen, såvitt avser skada i Sverige, tUlämplig även på
sådan oljeskada som orsakas av olja från ett tankfartyg i barlast.
Sjörättsföreningen
i Göteborg har påpekat att den föreslagna lagtexten inte klart anger om
begreppet oljeskada också omfattar allmän förmögenhetsskada. I konventionen
definieras "skada genom förorening" såsom "förlust eller
skada" som uppkommit utanför det fartyg som transporterar den
skadevållande oljan ("loss or damage"; "toute perte ou tout
dommage"). Konventionens definition av skadebegreppet torde således inte
utesluta att ersättning utgår även för ren förmögenhetsskada, t. ex. vid
intrång i näringsverksamhet. När det i promemorieförslaget anges att oljeskada
avser skada som tillfogats "person eller egendom" utanför fartyget
kan detta emellertid tolkas som att ren förmögenhetsskada inte är omfattad.
Lagtexten har därför på denna punkt formulerats i närmare anslutning till
konventionstexten.
Då
ett tankfartyg har gått på grand är ofta en av de viktigaste åt-gärdema för att
förhindra oljeskada att den ombord befintliga oljan läktras över till andra
fartyg. Det torde därför vara helt klart att läkt-ring av olja från ett
grandstött tankfartyg omfattas av begreppet "förebyggande åtgärd".
Enligt min mening omfattar detta begrepp också sådana beredskapshöjande
åtgärder och andra förberedande åtgärder, som vidtas efter det att en
oljeskadeolycka har inträffat men som på grund av händelseutvecklingen senare
visar sig inte behöva komma till användning. En föratsättning är dock givetvis
att åtgärderna varit skäligen påkallade. Frågan om en åtgärd varit skäligen
påkallad måste bedömas mot bakgrund av läget vid den tidpunkt då åtgärden
vidtogs. Det torde inte vara möjligt att här närmare ange under vilka omständigheter
en åtgärd av visst slag är skäligen påkallad för att förhindra eller begränsa
oljeskada. Denna fråga måste, med hänsyn till att tekniken för
oljeskadebekämpningen ständigt utvecklas, överlämnas till rättstillämpningen.
Jag vill också framhålla att någon saklig skillnad mellan lagens uttryck
"varje åtgärd som varit skäligen påkallad" och konventionens
"skäUg åtgärd" inte är avsedd.
En
remissinstans har tagit upp frågan om ansvarighetslagen är tilllämplig på
oljeskador som orsakas av oljeutsläpp i hamn i samband med lastning, lossning
eller bunkring. Av ansvarighetskonventionens definition av begreppet
"skada genom förorening" följer bl. a. att därmed avses skada som
orsakats av ätt olja har läckt ut eller tömts ut från ett fartyg. Den svenska
lagen bör i sak överensstämma med konventio-
Prop. 1973:140 53
nen.
Detta innebär enligt min uppfattning att den skadevållande oljan måste ha
befunnit sig ombord på fartyget och alltså härröra direkt från detta för att de
särskilda skadeståndsreglerna skall bli tillämpliga. Har oljeskada uppkommit
innan oljan förts ombord eller efter det att den förts i land torde den därför
i princip inte omfattas av konventionen och inte heller av den föreslagna
lagstiftningen. Däremot är lagen tilllämplig på oljeskada som uppkommer vid
fartygsreparationer vare sig fartyget ligger i torrdocka, flytdocka eller vid
kaj. Ansvar kan i ett sådant fall tänkas drabba även varvet enligt
mUjöskyddslagen (1969: 387).
2 §
Som
påpekats i promemorian är kostnader för sanering av kustområden som förorenats
av ilandfluten olja givetvis att anse som ersättningsgiU oljeskada i lagens
mening. Kostnader för bekämpning av olja till sjöss omfattas av begreppet
"förebyggande åtgärd" i den mån kostnaderna inte är att anse som
direkt skada. Med anledning av ett remissyttrande från Göteborgs kommun vill
jag framhålla att även stat och kommun är berättigade att erhålla ersättning
enligt ansvarighetslagen för dylika kostnader. För att undanröja den tvekan i
detta avseende som kan föranledas av det i promemorian (avsnitt 4) refererade
rättsfallet NJA 1950: 610 har i denna paragraf som tredje stycke tagits in en
bestämmelse av innebörd att ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada
utgår enUgt ansvarighetslagen även då skyldighet att vidta åtgärderna förelegat
enligt lag eller annan författning.
3 §
I 3
§ promemorieförslaget föreskrivs i överensstämmelse med artikel III första
stycket i ansvarighetskonventionen att om en olycka utgörs av en serie
händelser, ansvaret åvilar den som var ägare av fartyget vid den första
händelsen. Stockholms tingsrätt ifrågasätter om det verkligen varit avsikten
med konventionsbestämmelsen att generellt friskriva en ägare som förvärvar
fartyget under en serie händelser. Tingsrätten anser det kunna diskuteras om
inte i sådana fall den som blivit ägare sedan den första händelsen inträffat
bör vara ansvarig tillsammans med den första ägaren. Enligt tingsrätten synes
konventionen dock inte lämna utrymme för ett sådant ansvar. Jag delar tingsrättens
uppfattning i fråga om konventionens tolkning men vill samtidigt framhåUa att
konventionen bara reglerar det utomobligatoriska skadeståndsansvaret. Skulle
den av tingsrätten tänkta situationen uppstå, något som torde vara sällsynt,
finns det således ingenting som hindrar att skadeståndsskyldigheten regleras
mellan fartygsägarna i samband med köpeavtalet men en sådan reglering inverkar
i princip inte på de skadelidandes rätt.
Prop.1973:140 54
Jag
viU i detta sammanhang påpeka att när det gäller flera skadevåUande händelser
det ibland kan vara svårt att avgöra om en viss händelse skall anses ingå i en
serie händelser eller om den skaU anses vara en "ny" händelse och
därmed orsaka en ny olycka. Detta kan få betydelse för frågan om vem som skall
vara ansvarig för en viss skada. Vidare är det avgörande för om fartygsägaren
skall vara skyldig att betala ett eller flera ansvarighetsbelopp. Slutligen kan
det i vissa fall inverka på utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid.
Det torde inte vara möjligt att ge några riktiinjer för hur gränsen bör dras i
dylika fall, utan det får överlämnas till rättstUlämpningen att i varje
särskilt faU avgöra om en skadevåUande händelse skall anses ingå i en
händelseserie eller inte. Domstolarna torde därvid ha att söka ledning i den
gängse uppfattningen om adekvat kausalitet i den allmänna skadeståndsrätten.
I
anslutning till 3 § promemorieförslaget har hovrätten för Västra Sverige och
Stockholms tingsrätt föreslagit att en mot artikel IV i ansvarighetskonventionen
svarande bestämmelse skall tas in i lagen. Denna artikel behandlar det fall att
skadan orsakats av olja som härrör från flera fartyg och det inte med säkerhet
kan fastställas hur stor del av skadan som är att hänföra till det ena eller
det andra fartyget. Ägarna av dessa fartyg svarar då solidariskt för
skadeståndet, var och en dock endast intill den ansvarsbegränsning som gäller
för honom. I promemorian uttalas att någon särskUd bestämmelse inte behövs med
hänsyn till innehåUet i 5 kap. 6 § skadeståndslagen (1972: 207). I detta lagrum
föreskrivs att om två eller flera skall ersätta samma skada, de svarar
solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning
gäller i fråga om den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. Tingsrätten
anser det kunna diskuteras vad uttrycket "samma skada" i 5 kap. 6 §
skadeståndslagen kan tilläggas för innebörd när det gäUer det i
ansvarighetskonventionen behandlade ansvaret. Enligt min mening bör det inte
kunna råda någon tvekan om att uttrycket "samma skada" täcker den
situation som avses i artikel IV
i konventionen. Som hovrätten påpekat
kan ansvarighetslagen komma att tiUämpas förhållandevis ofta av utiändska
jurister. På grund härav har, i likhet med vad som föreslås i departementspromemorian
i fråga om 5 kap. 5 § skadeståndslagen, i lagtexten erinrats om 5 kap. 6 §
nämnda lag.
4
§
Promemorieförslaget
upptar i 4 § första stycket en föreskrift av innebörd att anspråk mot
fartygets ägare på ersättning för oljeskada inte får göras gällande i annan
ordning än som föreskrivs i lagen. Uttrycket "i annan ordning" är
kanske något oklart och för väl i första hand tanken tiU själva förfarandet. I
överensstämmelse med artikel III fjärde stycket första punkten i
ansvarighetskonventionen är emellertid inne-
Prop.1973:140 55
börden
av stadgandet att en skadelidande inte får göra gällande skadeståndsanspråk
mot fartygets ägare på gmnd av andra skadeståndsregler än den särskilda
ansvarighetslagen när det gäller oljeskada på vilken denna lag är tillämplig.
Bestämmelsen har i departementsförslaget getts den lydelsen att sådant anspråk
får göras gäUande mot fartygets ägare endast med stöd av lagen.
För
tydUghetens skull vUl jag understryka att även om ersättningsanspråk mot
fartygsägaren preskriberats enligt 10 § departementsförslaget den skadelidande
inte kan med stöd av exempelvis skadeståndslagen vända sig mot ägaren eller
någon som avses i 4 § andra eller tredje stycket departementsförslaget med sitt
ersättningsanspråk. Det är inte heller möjligt att med stöd av allmänna
skadeståndsrättsliga regler få ersättning för den del av en oljeskada, för
vilken ersättning inte erhålls enligt ansvarighetslagen på grand av att ägaren
har rätt att begränsa sin ansvarighet. Detta framgår av att i första stycket
används uttrycket "oljeskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna i
denna lag".
Har
oljeskada uppkommit i samband med bärgning av fartyget eller lasten eller i
samband med förebyggande åtgärder kan den skadelidande enligt andra stycket
andra punkten inte rikta något ersättningsanspråk mot bärgaren eUer den som
vidtagit de förebyggande åtgärderna annat än om bärgningen eller de
förebyggande åtgärderna har vidtagits i strid mot myndighets förbud eller, om
de vidtagits av annan än myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av
fartygets eller lastens ägare. Av skäl som har anförts i promemorian har i
fjärde stycket vidare tagits in en bestämmelse om att fartygsägaren inte har
regressrätt mot bl. a. bärgare eller den som vidtagit förebyggande åtgärder med
mindre skadan har vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Denna bestämmelse
har i departementsförslaget utvidgats till att avse också det fallet att
bärgningen eller de förebyggande åtgärderna har vidtagits i strid mot förbud
som avses i andra stycket andra punkten. I sådant fall torde visserligen
oljeskadan i regel få anses ha vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
Men det kan dock tänkas förekomma fall där trots att förbud har överträtts
skadan inte kan anses vållad med uppsåt eller av grov vårdslöshet. Har den
skadelidande i ett sådant fall fått ersättning av fartygets ägare, bör bärgaren
eller den som vidtagit förebyggande åtgärder inte kunna undgå att till
fartygsägaren utge den ersättning som han skulle ha varit skyldig att utge till
den skadelidande, om denne vänt sig direkt mot honom med sitt skadeståndskrav.
Till
förtydligande av innebörden av regressregeln i fjärde stycket skaU framhållas,
att regressrätt inte kan grundas på vanliga regler om principalansvar. Det är
alltså inte möjligt för fartygsägaren att göra ett bärgningsföretag ansvarigt
för skada som orsakats av person i underordnad ställning i företaget. Däremot
svarar företaget i vanUg ordning
Prop. 1973:140 56
för
handlingar begångna av någon som intar ställning av företagets högsta organ.
Jag
vill i detta sammanhang ännu en gång framhålla att såväl ansvarighetskonventionen
som förslaget till ansvarighetslag avser endast utomobligatoriskt
skadeståndsansvar. Kanalisationsreglerna kan därför inte åberopas av den som på
kontraktsrättslig grand kan göras ansvarig för oljeskada.
6
§
I
denna paragraf regleras frågor rörande upprättande av begränsningsfond. Som
nämnts i promemorian torde begränsningsfonden i praktiken oftast komma att
utgöras av bankgarantier. Det är viktigt att höga krav ställs på säkerheten.
Andra säkerheter än bankgarantier kan undantagsvis godtas under förutsättning
att de i säkerhetshänseende är jämförbara med bankgarantier. Säkerhet som inte
kan godtas skall avvisas. Det kan emellertid också tänkas att fonden upprättas
genom inbetalning av kontanta medel, vilka då bör göras räntebärande i enUghet
med vad som föreslås i promemorian. Det förtjänar påpekas att upplupet
räntebelopp inte kan anses tillfalla begränsningsfonden utan tillkommer den som
har upprättat fonden.
I
detta sammanhang bör nämnas att redareföreningen framhållit att det kan
inträffa att en redare efter det en oljeskada inträffat förklarar att han i
princip är beredd att betala ersättning men att han vill avvakta krav från
andra skadelidande innan en reglering sker och att förpliktelse att betala
ränta enligt föreningens uppfattning därför inte bör föreligga förrän samtliga
krav kan anses anmälda och redaren då vägrar att betala. Jag kan inte dela
föreningens uppfattning. Denna innebär att avsteg skulle göras från den enligt
svensk rätt gällande principen att en fordran på skadestånd löper med ränta
från dagen för stämningens delgivning med gäldenären. Jag vUl i detta
sammanhang påpeka att denna princip skall tillämpas även i de fall då en
begränsningsfond upprättats, trots att gäldenären då saknar möjlighet att
påverka utbetalningarna från fonden. Han får likväl bära de räntekostnader som
uppkommer innan fonden fördelats. Mot denna förpliktelse svarar dock, såsom
jag nyss framhöll, rätt att uppbära den ränta som löper på till fonden kontant
inbetalda medel.
I
första stycket föreskrivs, i överensstämmelse med artikel V nionde stycket i
ansvarighetskonventionen, att vid upprättande av begränsningsfond
ansvarighetsbeloppet skall omräknas till kronor på grandval av den svenska
kronans officiella värde i förhållande till Poincaréfranc.
Som
framgår av promemorian uppstår svårigheter då guldmynt skall omräknas till
nationell valuta. Riksbanken har sålunda framhåUit att hela systemet med
angivande av värdegränser i internationella konventioner i guldmynt numera får
anses ha brutit samman. Vidare anser
Prop. 1973:140 57
riksbanken
att det med hänsyn till de på internationella valutamarknaden rådande
förhållandena kan ifrågasättas om det över huvud taget är möjligt att som
tidigare skett ange monetära värden för guldmynt. Något officiellt guldpris
noteras för närvarande inte i Sverige, För att erhålla ett värde på
Poincaréfrancen i svenska kronor är det därför nödvändigt att vid beräknkigen
utgå från det i USA noterade officiella guldpriset och omräkna detta tUl
svenska kronor. Från amerikansk sida anmäldes i maj 1972 till internationella
valutafonden som parivärde ett guldpris av 38 dollar per uns fint guld. Den 12
febmari 1973 meddelades emellertid att USA:s president hos kongressen begärt
bemyndigande tiU en ändring av den amerUcanska doUarns värde tiU 0,828948 s.
k. särskUda dragningsrätter, motsvarande ett guldpris av c:a 42,22 dollar per
uns fint guld och innebärande en devalvering av dollarn med tio procent. Den 15
februari 1973 anmälde Sverige till internationella valutafonden en ny riktkurs
för dollar av 4,56 kronor. Med denna utgångspunkt erhålls ett svenskt guldpris
av 6 190 kronor 8 öre per kilogram fint guld. En Poincaréfranc skulle då
motsvara 0,36491 kronor. Som jämförelse kan nämnas att guldpriset på den fria
marknaden i juli 1973 var 115125 doUar per uns.
Med
hänsyn till ansvarighetskonventionens uppbyggnad måste den svenska domstolen i
förekommande fall omräkna ansvarighetsbeloppet till svenska kronor, även om
systemet med angivande av värdegränser i guldmynt som riksbanken framhållit får
anses ha brutit samman. Under nuvarande förhållanden bör omräkningen ske enligt
den metod som använts ovan och som ger ett värde på Poincaréfrancen av 0,36491
kronor, dvs. med användning av det officieUa guldpriset i USA och den av
Sverige anmälda riktkursen för dollar. Skulle på grund av ändrade förhållanden
på den internationella valutamarknaden denna metod inte kunna tillämpas får det
överlämnas åt rättstiUämpningen att i det enskilda fallet mot bakgrund av de
rådande förhållandena komma fram till en lämplig lösning. Jag viU dock påpeka
att eftersom enligt ansvarighetskonventionen omräkning skall ske efter det
inhemska myntslagets officiella värde i förhållande till Poincaréfrancen,
omräkningen inte får grundas på det fria guldpriset.
1
proposition 1973: 42 har föreslagits viss omarbetning av den bestämmelse i
sjölagen (enligt förslaget 348 §) som reglerar omräkning av Poincaréfrancen
till svenska kronor. För att få överensstämmelse med sjölagen i detta avseende
har den i promemorian föreslagna lagtexten undergått en redaktionell
justering.
Begränsningsfonden
skall alltid uppgå tUl hela ansvarighetsbeloppet. Vid fondens upprättande får
således någon avräkning inte göras för ersättningar som ägaren eller dennes
försäkringsgivare kan ha utbetalat dessförinnan. Skulle det belopp som
nedsättes av den som vUl upprätta begränsningsfonden inte uppgå tUl hela
ansvarighetsbeloppet eller
Prop. 1973:140 58
skulle
domstolen inte anse sig kunna godta den erbjudna säkerheten har någon
begränsningsfond inte upprättats. I sådant fall skall inbetalat belopp
återbetalas resp. erbjuden säkerhet återställas.
De i
det föregående (avsnitt 4.6) berörda bestämmelsema om fastställande av det
ansvarighetsbelopp som gäller för ifrågavarande fartyg och om särskild talan
har tagits in i 6 § departementsförslaget som tredje och fjärde styckena.
I
tredje stycket föreskrivs att om någon vill upprätta begränsningsfond,
domstolen skall på ansökan av honom så snart som möjUgt fastställa
ansvarighetsbeloppet. Beslutet gäller tUl dess annorlunda förordnas. Vidare
föreskrivs att slutiig prövning av ansvarighetsbeloppets storlek skall ske när
den frist som föreskrivits enligt 7 § första stycket har gått ut.
Begränsningsfonden
skall anses upprättad den dag då ett belopp som motsvarar det av domstolen
interimistiskt fastställda ansvarighetsbeloppet har inbetalats eller en
säkerhet för ansvarighetsbeloppet har ingivits, vilken godtagits av domstolen.
Denna tidpunkt blir då enligt första stycket andra punkten avgörande för vilken
kurs som skall användas vid omräkning av det i Poincaréfranc uttryckta
ansvarighetsbeloppet till svenska kronor. Om beloppet inbetalas eller
säkerheten ställs först någon tid efter det att det interimistiska beslutet
meddelats och om Poincaréfrancens värde i svenskt mynt förändrats under mellantiden,
får domstolen meddela nytt beslut om ansvarighetsbeloppets storlek. Har
begränsningsfonden en gång behörigen upprättats, blir tidpunkten för fondens
upprättande avgörande för omräloiingen av Poincaréfrancen, även om
ansvarighetsbeloppet ändras senare.
Har
begränsningsfonden upprättats men meddelas nytt beslut, varigenom
ansvarighetsbeloppet höjs, skall den som upprättat fonden underrättas därom
och beredas tUlfälle att inom viss kortare tid inbetala felande kontanta medel
eller ställa kompletterande säkerhet. Under denna frist måste
begränsningsfonden anses uppfylla lagens krav. Detta innebär att den sålunda
upprättade fonden enligt 9 § hmdrar handräckning och verkställighet mot annan
fartygsägaren tillhörig egendom under förutsättning att denne har rätt att
begränsa sin ansvarighet. Nägon uttrycklig bestämmelse härom behövs inte. Om
fondmedlen eUer säkerheten inte kompletteras före fristens utgång, uppfyller
dock fonden mte längre de i ansvarighetslagen uppstäUda kraven. Ägaren är då
inte längre berättigad till ansvarsbegränsning och han är inte längre skyddad
mot att handräckning eller verkställighet sker i annan honom tillhörig egendom.
Den omständigheten att begränsningsfonden inte längre uppfyller kraven i 6 §
departementsförslaget medför dock inte att de tillgångar som finns i fonden
skall återställas till den som upprättat fonden, dvs. ägaren eller hans
försäkringsgivare. Under den tid fonden uppfyllde de nyss nämnda kraven var de
skadelidande nämligen förhindrade att
Prop. 1973; 140 59
skaffa
sig säkerhet för sin fordran genom att vidta handräckningsåtgärder mot annan
fartygsägaren tillhörig egendom. Begränsningsfonden bör betraktas som en av
fartygsägaren eller annan ställd pant för samtliga sakägares fordringar mot
fartygsägaren. De tillgångar som finns i begränsningsfonden bör därför under
alla förhållanden reserveras för att tUlgodose krav på ersättning för
oljeskada enligt ansvarighetslagen. Sedan alla anspråk på ersättning för
oljeskada i anledning av ifrågavarande olycka slutligen avgjorts skall
tUlgängliga medel fördelas mellan sakägarna i förhållande till storleken av
deras fordringar mot fartygsägaren.
Med
hänsyn till de mycket stränga krav som har uppstäUts för godtagande av
säkerhet, har det inte ansetts nödvändigt att reglera det osannolika' fallet
att en säkerhet som har godtagits av domstolen senare förlorar i värde och
därför inte längre kan anses godtagbar. Skulle detta mot all förmodan inträffa
bör givetvis den som har upprättat begränsningsfonden uppmanas att inom viss
kortare tid ställa kompletterande säkerhet. Om han inte utnyttjar denna
möjlighet inträder samma rättsverkningar som i det nyss berörda fallet när
ägaren underlåter att komplettera fonden upp till det belopp som fastställts
genom nytt beslut.
Enligt
fjärde stycket får talan mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp
föras särskilt. Besvärsrätt tillkommer var och en vars rätt berörs av beslutet.
Rätt att överklaga beslutet har således i första hand fartygsägaren, dennes
försäkringsgivare eller den som ställt säkerheten för fartygsägarens
ansvarighet samt de sakägare som framställt krav i anledning av olyckan. Om
fondkonventionen är tillämplig på oljeskadan har även intemationeUa
oljeskadefonden besvärsrätt. Om ytterligare personer berörs av beslutet och
därför har besvärsrätt, t. ex. redare, lastägare eller bärgare, får avgöras i
det enskilda fallet. Domstolen skall underrätta alla kända sakägare om beslutet
samt under nyss nämnd förutsättning även internationella oljeskadefonden.
Ett
beslut om godkännande eller underkännande av erbjuden säkerhet är av stor
betydelse för samtliga berörda personer. Även ett sådant beslut kan därför
enligt fjärde stycket överklagas särskilt.
I
femte stycket departementsförslaget tas upp bestämmelsen i tredje stycket
promemorieförslaget, enligt vilken Kungl. Maj:t får meddela närmare
bestiimmelser om begränsningsfonds upprättande och för-vaUning. Enligt
departementsförslaget får sådana bestämmelser meddelas också i frågor som rör
fondens fördelning.
7
§
De
i det föregående (avsnitt 4.6) berörda bestämmelserna om preklusionsförfarandet
har tagits in i 7 § som första och andra styckena departementsförslaget. De i
promemorian föreslagna bestämmelserna
Prop. 1973:140 60
om
proportionell nedsättning av ersättningarna, när ansvarighetsbeloppet inte
räcker för att ge alla sakägare fuU ersättning, och om provisoriska
utbetalningar har tagits upp i tredje resp. fjärde stycket av förevarande
paragraf. I femte stycket har tagits in en erinran om att fonden skall fördelas
mellan de ersättningsberättigade även om fartygets ägare inte är berättigad
till ansvarsbegränsning. Den omständigheten att ägaren är obegränsat ansvarig
skall givetvis inte försätta de skadelidande i sämre situation än om rätt till
begränsning av ansvaret förelegat.
I
promemorieförslaget har bestämmelsen om proportionell nedsättning (7 § första
stycket) getts den utformningen att om ansvarighetsbeloppet inte förslår till
gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, deras ersättningar och
därå belöpande ränta nedsätts med samma kvotdel. Som förut framhållits (avsnitt
4.6) täcker begränsningsfonden enligt departementsförslaget inte ränta och
rättegångskostnad. Någon föreskrift om nedsättning av räntebelopp bör därför
inte tas in i förevarande paragraf. I departementsförslaget har därför i
förhållande till promemorieförslaget gjorts den ändringen att orden "och
därå belöpande ränta" har uteslutits.
I
domstolens beslut om fördelning av begränsningsfonden bör beträffande varje
sakägare anges den del av begränsningsfonden han är berättigad tUl samt det
belopp han skall erhåUa.
9
§
Om
begränsningsfond har upprättats i Sverige är de exekutiva myndigheterna vid
bedömningen av om begränsningsfonden uppgår till det ansvarighetsbelopp som
gäller för ifrågavarande fartyg bundna av det beslut beträffande
ansvarighetsbeloppets storlek som har fattats av den domstol, vid vilken fonden
upprättats. Vad angår det fall att beloppet höjs genom nytt domstolsbeslut
hänvisas tiU vad som anförts i anslutning till 6 § departementsförslaget. Om
begränsningsfonden har upprättats i annan konventionsstat och handräckning
eller verkstäUig-het av dom söks i Sverige ankommer det på vederbörande svenska
exekutiva myndighet att avgöra om begränsningsfonden är behörigen upprättad. Av
6 § första stycket departementsförslaget framgår att avgörande för denna fråga
är innehåUet i lagen i den stat där fonden har upprättats. I regel torde ett
intyg från den domstol eller myndighet, vid vilken fonden upprättats, få godtas
som bevis om att fonden är behörigen upprättad.
13
§
I
13 § första stycket har en redaktioneU ändring företagits för att klargöra att
försäkring eller annan säkerhet för utiändskt fartyg skall, i likhet med vad
som föreskrivs i 12 § första stycket beträffande svenska
Prop.1973:140 61
fartyg,
täcka ägarens ansvarighet inte bara enligt den svenska ansvarighetslagen utan
även enligt motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.
18 §
Foramreglerna
i denna paragraf är tvingande. Det är således inte tiUåtet att genom avtal
hänskjuta tvist om ersättningsskyldighet enligt denna lag till annan domstol än
som följer av paragrafen. Jag vUl också påpeka att dessa forumregler endast
gäller talan som grundas på ansvarighet för oljeskada enligt denna lag, dvs.
talan mot ägaren och hans försäkringsgivare, samt talan om fördelning av
begränsningsfonden. Frågan om laga domstol för mål rörande ersättning för
oljeskada i andra fall regleras i 10 kap. rättegångsbalken. Detta gäller t. ex.
talan mot bärgare eller den som vidtagit förebyggande åtgärder samt regresstalan
mot lots eller besättningsmedlem i de fall sådan talan är tiUåten enligt 4 § i
den föreslagna ansvarighetslagen.
I
prop. 1973: 42 har föreslagits ändring i 336 § sjölagen av innebörd att det
skaU ankomma på Kungl. Maj:t att utse de tingsrätter som är behöriga att
handlägga sjörättsliga tvistemål. För sådan domstol föreslås beteckningen
sjörättsdomstol. Den föreslagna fonrmregeln i förevarande paragraf av
departementsförslaget utgår från att förslaget till ändring av 336 § sjölagen
kommer att antas av riksdagen och träda i kraft före ansvarighetslagen.
19 §
I
anslutning tUl bestämmelsen i 19 § promemorieförslaget rörande verkstälUghet av
utländsk dom har under remissbehandlingen ifrågasatts, om inte i lagrummet bör
tas in en bestämmelse om att verkställighet får vägras i de fall som anges i
ansvarighetskonventionen, nämligen om domen erhållits genom svikligt förfarande
eUer den part mot vilken domen har meddelats inte haft skäliga möjligheter att
föra sin talan. Såsom anmärkts i promemorian torde i överensstämmelse med
allmänna rättsgrundsatser gälla, att verkstäUighetsregler i en konvention inte
medför skyldighet att verkställa utländsk dom om avgörandet är uppenbart
oförenligt med rättsordningen i verkställighetslandet (ordre public). I de
nämnda faUen, där ansvarighetskonventionen uttryckligen ger fördragsslutande
stat rätt att vägra verkställighet, måste enligt svensk rättsuppfattning
verkställighet av domen anses uppenbarUgen oförenlig med rättsordningen här i
riket. Jag delar därför den uppfattning som kommit tUl uttryck i promemorian
att någon särskild bestämmelse som täcker dessa fall inte behövs. Om en dylik
bestämmelse tas in i lagen, skuUe det kunna leda till den enligt min
uppfattning felaktiga tolkningen att verkställighet inte får vägras i andra
fall, även om verkställigheten skulle strida mot svensk ordre public.
Prop. 1973:140 62
När
begränsningsfond har upprättats får verkställighet av utländsk dom i Sverige
givetvis inte ske mot annan fartygsägares egendom i strid mot 9 §. En erinran
om detta har tagits in i 19 § första stycket.
Jag
vill i detta sammanhang framhålla att reglerna om verkställighet av domar
endast gäller dom som grandas på i förevarande lag reglerad
ersättningsskyldighet, dvs. domar mot fartygsägaren och hans försäkringsgivare.
20 §
Som
förutsättning för att den svenska domstolen skall förordna på sätt som anges i
lagrummet gäller bl. a. att begränsningsfond har upprättats i annan
konventionsstat enligt lagen i den staten. Ett intyg från den utländska domstol
eller myndighet som förvaltar begränsningsfonden att fonden har upprättats i
enlighet med vederbörande konventions-stats lag måste anses utgöra bevis om att
denna förutsättning har uppfyllts.
21 §
1
promemorieförslagets 21 § andra stycket föreskrivs straffansvar för redare som
låter nyttja fartyget till sjöfart trots att han insett eller bort inse att i
ansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat
föreskriven försäkringsplikt inte fullgjorts. Detsamma föreslås i
departementspromemorian gälla den som i redarens ställe handhar fartygets drift
samt befälhavaren. I likhet med vad som föreskrivs i paragrafens första stycke
beträffande fartygsägaren bör enligt min mening straffansvar för de i andra
stycket nämnda personerna endast uppkomma om den i den svenska lagstiftningen
föreskrivna försäkringsskyldigheten åsidosatts. Jag föreslår därför den
ändringen i förhållande till promemorieförslaget att orden "eller
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat" utgår ur lagtexten.
Sttaffbestämmelserna
i 21 § första och andra styckena departementsförslaget är tUlämpliga också när
försäkringsskyldigheten har åsidosatts beträffande utländskt fartyg som anlöper
eller lämnar svensk hamn. Med hänsyn tiU att bestämmelsen i 13 § om
försäkringsskyldighet för utländska fartyg är knuten till att fartyget befinner
sig i Sverige måste den straffbara gärning som ett åsidosättande av
försäkringsplikten iimebär anses begången i Sverige. Enligt 2 kap. 1 §
brottsbalken är svensk lag vid sådant förhållande tillämplig och svensk domstol
behörig.
I
anledning av ett påpekande av hovrätten för Västra Sverige att forumbestämmelser
saknas när det gäller brottmål viU jag framhåUa, att det enligt min mening
saknas anledning att införa särskUda forumregler när det gäller brott som
avses i 21 §. Forumreglema i 19 kap. rättegångsbalken ger en fullt
tillfredsställande reglering i detta avseende.
Prop. 1973:140 63
22
§
I
förhällande till promemorieförslaget har den ändringen vidtagits att den i 2 §
tredje stycket i departementsförslaget införda bestämm.el-sen gjorts tillämplig
också på krigsfartyg och fartyg som mte befordrar olja som bulklast.
4.11.2
Förslaget till lag om ersättning från den internationella oljeskadefonden
2 §
Denna
paragraf behandlar omfattningen av den internationella oljeskadefondens
regressrätt mot annan än fartygsägaren eller dennes garant. Enligt
konventionen skall fonden ha rätt att inträda i den skadelidandes rätt
(subrogationsrätt) i minst samma omfattning som den skadelidandes
försäkringsgivare. Enligt min mening bör vidare tUlses att fonden inte får en
mera omfattande regressrätt än fartygsägaren. I förevarande paragraf har
därför tagits in en föreskrift av innebörd att fonden får utöva regressrätt
mot personer som avses i 4 § fjärde stycket ansvarighetslagen endast under de
förutsättningar som anges i nämnda lagrum. Fonden får således utöva regressrätt
mot sådan person endast om den mot vilken anspråket riktas har vållat skadan
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet eller anspråket riktas mot bärgare eUer
den som vidtagit förebyggande åtgärder och denne har överträtt sådant förbud
som avses i 2 § andra stycket andra punkten ansvarighetslagen. I fråga om
fondens regressrätt mot andra än nu nämnda personer föreskrivs att denna rätt
endast får utövas i den utsträckning som följer av 25 § första stycket
försäkringsavtalslagen (1927: 77). Som framhållits i promemorian är det
önskvärt att fondens regressrätt utövas på ett enhetligt sätt i samtliga
fondstater. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att detta
enklast torde kunna åstadkommas genom beslut av behörigt organ inom fonden att
fonden icke alls eller endast under vissa föratsättningar skall utöva
regressrätt.
3
och 5 §§
I
3 och 5 §§ förekommer uttrycket "skada genom förorening" medan i
ansvarighetslagen används uttrycket "oljeskada". Denna skUlnad beror
på att fondkonventionens terminologi givetvis måste användas i förevarande
lag. Såsom anmärkts i promemorian har däremot av redaktionella skäl i
ansvarighetslagen använts uttrycket "oljeskada".
Vad
angår fullgörandet av den uppgiftsskyldighet som kommer att åligga Sverige
enligt fondkonventionen bör anmärkas att ett särskUt verk för industrifrågor,
statens industriverk, har inrättats från den 1 juli 1973. Som kommerskollegium
anfört förefaller det naturligt att detta
Prop. 1973:140 64
verk
svarar för fullgörandet av denna uppgiftsskyldighet. Föreskrifter härom fär
meddelas i administrativ ordning.
4.11.3 Förslaget
till lag om ändring i sjölagen
I
prop. 1973: 42 har föreslagits att före 344 § sjölagen skall införas rubriken
Atomskada. Under förutsättning att detta förslag genomförs bör, som påpekats i
promemorian, i samband med den nu föreslagna ändringen av 344 § rubriken ändras
till att lyda Atomskada och oljeskada.
4.11.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenför
orening från fartyg
I
12 a § departementsförslaget ges myndighet rätt att meddela vissa förbud, om
den i ansvarighetslagen föreskrivna försäkringsskyldigheten inte fullgjorts
beträffande visst fartyg. I sådant fall får myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
förbjuda fartyget att anlöpa eller avgå frän viss hamn eller tiUäggsplats
eller, i fråga om svenskt fartyg, förbjuda fartygets vidare resa. Som anförts i
promemorian bör förbud enligt 12 a § meddelas av sjöfartsverket eller, om dess
beslut inte kan avvaktas, av tullverket.
I 13
§ departementsförslaget åläggs myndighet som meddelat förbud enligt 12 a § mot
fartygs avgång eller vidare resa att, om fartyget befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium, genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyndigheterna.
Vidare föreskrivs att dessa myndigheter skall vidta de åtgärder som påkallas
för att hindra fartygets avgång eller vidare resa.
Någon
underrättelseskyldighet föreskrivs sålunda inte för myndighet som meddelat
förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn. Inte heller åläggs polis-, tull- och
lotsmyndigheterna att vidta åtgärder för att hindra fartyget att anlöpa hamnen.
Eftersom ett försök att hindra ett tankfartyg som befinner sig nära ett
hamninlopp att anlöpa hamnen ofta kan medföra risk för en grundstötning med
oljeskada som följd har det inte ansetts lämpligt att ålägga de nyss nämnda
myndigheterna att hindra fartyget att anlöpa hamnen. Det kan ofta vara bättre
från oljeskyddssynpunkt att låta fartyget löpa in i hamnen och lossa
oljelasten. Någon föreskrift om skyldighet för den myndighet som meddelat förbudet
att underrätta andra myndigheter om detta torde inte erfordras. Den myndighet
som meddelat förbudet får förutsättas under alla förhållanden underrätta de
myndigheter som har möjligheter att övervaka förbudets efterlevnad. Om ett
fartyg anlöper svensk hamn i strid mot förbud som meddelats enligt 12 a § utgör
detta enligt 21 § departementsförslaget en straffbar handling och svenska
myndigheter har då rätt att i brottsförebyggande syfte hindra fartyget att gå
in i hamnen. Det får ankomma på vederbörande myndighet att i varje särskilt faU
bedöma
Prop. 1973:140 65
om
det är lämpligt att vidta åtgärder för att hindra ett fartyg att anlöpa svensk
hamn i strid mot förbud som meddelats enligt 12 a §.
5
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
dels
antaga förslagen tUl
1.
lag om ansvarighet för
oljeskada tiU sjöss,
2.
lag om ersättning från den
internationella oljeskadefonden,
3.
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1),
4.
lag om ändring i lagen (1972:
275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
5.
lag om ändring i lagen (1966:
664) med vissa bestämmelser om immunitet och privUegier,
dels
godkänna
1.
den i Bryssel den 29 november
1969 avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening
genom olja,
2.
den i Bryssel den 18 december
1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för
ersättning av skada orsakad av förorening genom olja.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
PM
med förslag till lagstiftning om ansvarighet för oljeskada
till sjöss
DS Ju 1973: 4 Justitiedepartementet
67
Bilaga
A
Prop.1973:140 68
1
Inledning
Den
industriella utveckling som ägt rum under de senaste årtiondena har lett till
en mycket kraftig ökning av världens förbrukning av olja. En stor del av denna
olja transporteras sjövägen till raffinaderier och förbrukare. Under senare är
har antalet skador orsakade av förorening genom olja som tömts ut eller läckt
ut från fartyg ökat kraftigt. På grund av att vid transporterna används
tankfartyg med allt större lastkapacitet föreligger risk för att olyckor
inträffar, som orsakar skador av mycket stor omfattning. Behovet av särskilda
skadeståndsregler på detta område uppmärksammades emellertid först i slutet av
1960-talet. Dessförinnan fanns varken i enskUda stater eller på det
internationella planet några särbestämmelser på detta område. Rättsligt sett
var ersättningsfrågorna att bedöma enligt de regler som gällde i fråga om redares
och oljelastägares skadeståndsansvar i allmänhet. Dessa regler innebär i
princip, att en skadelidande endast kan få skadestånd om han kan styrka
vållande på redarens eller lastägarens sida. Vidare har redaren, även om han är
skadeståndsskyldig, i regel rätt att begränsa sitt ansvar enligt
internationella konventioner.
Den 18 mars 1967 gick det
Uberianska tankfartyget TORREY CANYON på grund utanför Englands sydvästkust med
c:a 120 000 ton olja ombord. Stora mängder olja drev i land på de engelska och
franska kusterna och orsakade omfattande skador, vUka vida översteg den för
fartyget gällande ansvarsbegränsningen. Genom denna olycka blev det uppenbart
att gällande skadeståndsrättsliga regler på detta område inte motsvarade
samhällsutvecklingens krav, och ett omfattande internationellt samarbete
inleddes redan samma år. Detta samarbete ledde tUl att en internationell
konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (i det
följande benämnd "ansvarighetskonventionen") avslutades i Bryssel
den 29 november 1969. Som tillägg tUl denna konvention avslutades den 18
december 1971, likaledes i Biys-sel, en konvention om upprättandet av en
internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja
(i det följande benämnd "fondkonventionen").
I
föreliggande promemoria förordas att Sverige tillträder de två nämnda
konventionerna. Samtidigt framläggs förslag till den lagstiftning som föranleds
av ett svenskt tillträde till konventionerna.
Sålunda
har utarbetats förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Vidare
framläggs förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till
konventionen om upprättandet av en internationell fond för
Prop.
1973:140 69
ersättning
av skada orsakad av förorening genom olja. Slutligen föreslås ändringar i
sjölagen (1891: 35 s. 1), lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg och lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier.
Nordiska överläggningar i
ämnet har hållits i Oslo den 27 oktober 1972 och i Stodcholm den 31 januari och
1 februari 1973. Därvid har i allt väsentiigt uppnåtts enighet om innehållet i
lagstiftningen.
Lagförslagen
samt konventionerna i de engelska och franska versionerna jämte inom
justitiedepartementet utarbetade översättningar till svenska har fogats vid
denna promemoria som bilagor 13.
2
Omfattningen av skador orsakade av oljeutsläpp till sjöss
Vid
tankfartyget Torrey Canyons grundstötning den 18 mars 1967 utanför Englands
sydvästkust uppkom skador orsakade av förorening genom olja i dittUls okänd
omfattning. De sammanlagda skadorna har uppskattats tiU ca 12 milj. dollar (ca
60 milj. kronor). Den ersättning som faktiskt betalades uppgick dock inte tUl
mer än 7,2 milj. dollar. Fartygets ansvarsbegränsning enligt 1957 års
konvention om begränsning av redareansvaret var omkring 4,7 milj. dollar. Det
sammanlagda skadeståndsbeloppet översteg även den ansvarsbegränsning som skulle
ha gällt enligt ansvarighetskonventionen.
Under åren 196571
inträffade ytterligare tre olyckor, vid vUka uppkom skador för mer än 5 milj.
kronor. I två av dessa fall det Uberianska tankfartyget Arrows grundstötning
i februari 1970 i Chedabucto Bay vid Nova Scotia utanför Kanadas östkust och
den kollision som det amerikanska tankfartyget Arizona Standard råkade ut för
utanför Kalifornien i januari 1971 överskred det sammanlagda ersättningsbeloppet
den begränsning som skulle ha gällt enligt ansvarighetskonventionen. I
december 1971 gick det Uberianska tankfartyget Juliana på grund utanför Japan
med omfattande skador som följd. Skadestånds-frågorna har ännu ej avgjorts men
det är möjligt att ansvarighetskonventionens begränsningsbelopp kommer att
överskridas även i detta fall. Under nämnda tidsperiod inträffade vidare tre
olyckor som var för sig orsakade skador för mellan 2,5 och 5 milj. kronor och
ytterligare tio olyckor, där det sammanlagda skadeståndsbeloppet översteg 500
000 kronor. I ytterligare ett femtiotal fall har rapporterats avsevärda skador
utan att dessa dock överstigit sistnämnda belopp.
Under
perioden 196972 har årligen till tullverkets kustbevakning rapporterats ett
stort antal fall av oljeutsläpp från fartyg i eller i närheten av svenska
farvatten (240, 315, 296 resp. 238). I det helt övervägande antalet fall har
det inte varit möjligt att avgöra från vilket fartyg oljan härrörde. Fartygets
identitet kunde sålunda endast fastställas i 44 fall år 1969, i 50 fall år
1970, i 41 fall år 1971 och i 36 fall år 1972.
Prop.
1973:140 70
Den
statistik som under de senaste åren förts av kustbevakningen visar att antalet
oljeutsläpp tUl följd av. kollision eller grundstötning är relativt lågt, under
nämnda period mindre än tio fall årligen. I övriga fall rör det sig nästan
genomgående om mindre utsläpp tUl följd av slarv eller medveten överträdelse av
gällande bestämmelser till förekommande av vattenförorening.
Någon tankfartygsolycka av
katastrofkaraktär har inte ägt rum i svenska farvatten. Vid tre av de
nedannämnda olyckorna (Gogstad, Benedicte och Aegis Står) var det dock nära att
en katastrof inträffat, och i samband med ett flertal olyckor har uppkommit
stora skador till följd av förorening genom olja. Den första större olyckan
inträffade redan år 1964, då det norska tankfartyget Gogstad på 12 000
brattoregisterton i samband med en grundstötning utanför norrlandskusten
orsakade omfattande skador på stränderna inom Sundsvallsområdet. Kostnaderna
för rengöring av stränderna har uppskattats tUl ca 2,6 mUj. kronor. Ett
allvarligt tillbud inträffade då det Uberianska tankfartyget Benedicte med ca
60 000 ton råolja ombord kolliderade utanför Skånes sydkust den 31 maj 1969.
Tack vare gynnsamma väderförhållanden kunde större delen av oljelasten läktras
över till andra tankfartyg. Endast en mindre oljebekämpningsaktion behövde
genomföras och några skador på stränderna uppstod inte.
Den olycka som orsakade de
största skadorna var det brittiska tankfartyget London Harmonys grandkänning i
Stockholms skärgård i januari 1969. Kostnaderna för sanering av stränderna
uppgick till inemot 6 milj. kronor. Fartygets dräktighet var ca 13 000
brattoregisterton. Det hittiUs största oljeutsläppet inomskärs inträffade i
oktober 1970, då det grekiska tankfartyget Irini gick på grund söder om Muskö i
Stockholms skärgård. Ca 1 000 ton tjock eldningsolja läckte ut från fartyget,
som var på 9 041 brattoregisterton. Kostnaderna för oljebekämpning och
efterföljande sanering uppgick till ca en milj. kronor. Som exempel på att även
förhållandevis små fartyg kan vålla omfattande skador kan nämnas en olycka i
mars 1970, vid vUken det svenska tankfartyget Otello pä 2 671 bruttoregisterton
kolliderade i en isbelagd farled i Stockholms skärgård. Kostnaderna för
oljebekämpning och strandsanering uppgick till sammanlagt ca 2,6 milj. kronor.
Ett annat exempel är det svenska tankfartyget Tudor på 1 575 bruttoregisterton,
som i samband med en olycka söder om Nynäshamn i november samma år orsakade
kostnader för oljebekämpning och sanering på sammanlagt ca 500 000 kronor. Vid
en olycka i Västerviks skärgård i oktober 1967 uppkom kostnader på ca 80 000
kronor för sanering av olja som härrörde från det ännu mindre svenska
tankfartyget Norrtank på endast 140 bruttoregisterton.
Under de senaste månaderna
har två större olyckor inträffat. I november 1972 gick det cypriotiska tankfartyget
Aegis Står på ca 12 000
Prop. 1973:140 71
bruttoregisterton
på grund utanför Gotland med 19 000 ton råolja ombord. Genom snabbt ingripande
från svenska myndigheter kunde trots svåra väderförhållanden en del av
oljelasten läktras över till annat tankfartyg och det cypriotiska fartyget
dras av grandet. Kostnaderna för oljebekämpning och beredskapsåtgärder torde
här komma att ligga i storleksordningen 700 000 kronor. Natten mellan den 8 och
9 januari 1973 koUiderade det svenska tankfartyget Tärnsjö på 1 999 bruttoregisterton
med ett polskt fartyg på danskt vatten i Öresund nordväst om Helsingborg. Till
följd av olyckan läckte några hundra ton tjock eldningsolja ut från det
svenska fartyget. Det är ännu inte möjligt att uppskatta kostnaderna för
oljebekämpningen och den efterföljande saneringen. På grund av att vid
olyckstillfället rådde synnerligen ogynnsamma väderförhållanden som
omöjliggjorde en effektiv bekämpning kommer emellertid dessa kostnader att
uppgå till avsevärda belopp.
3
Bekämpning av oljeutsläpp i svenska farvatten
Ansvaret
för bekämpning av tUl sjöss och i kustvattnen löskommen olja åvilar sedan
februari 1970 tullverkets kustbevakning. Kustbevakningen är dock inte skyldig
att sanera oljeskadade kustområden, utan dess skyldighet att bekämpa oljan
upphör i princip när denna nått land. Sanering av kustområden åligger i princip
områdets ägare. Denne saknar dock ofta ekonomisk möjlighet att utföra sådan
sanering. I många fall har vederbörande kommun utfört saneringen, vilket inte
sällan medfört stora kostnader för kommunen. Kustbevakningen har inte heller
skyldighet att svara för oljebekämpning i hamnar.
Under de senaste åren har
det förekommit att kommuner har begärt ersättning av statsmedel för kostnader
för skadeförebyggande åtgärder och för sanering av kuststräckor som förorenats
av ilandfluten olja. Kungl. Maj:t har medgivit ersättning i de fall då med
hänsyn till vederbörande kommuns ekonomiska resurser kostnadema ansetts betungande
för denna. Under budgetåren 1968/1969 och 1969/1970 utgick ersättning med
sammanlagt ca 60 000 kr. Under andra halvåret 1970 utbetalades ca 1,5 milj.
kronor, varav 1,4 milj. avsåg av länsstyrelsen i Stockholms län förskotterade
kostnader för saneringsarbeten i samband med oljeutflöde, som orsakats av
tankfartyget London Harmonys ovannämnda grundstötning i Stockholms skärgård.
Är 1971 beviljades ersättning med sammanlagt ca 1,25 milj. kronor, varav ca
900 000 kronor avsåg saneringsarbeten efter en enda olycka. Under år 1972
ersatte staten kostnader för skadeförebyggande åtgärder och saneringsåtgärder
med sammanlagt ca 170 000 kronor.
Frågan om hur samhällets
räddningstjänst vid olyckor och katastrofer av olika slag skaU organiseras och
vem som skall bestrida kostnaderna för ingripanden vid sådana tillfällen har
behandlats i ett av rädd-
Prop. 1973:140 72
ningstjänstutredningen
avgivet betänkande (SOU 1971: 50). Inom civildepartementet pågår för
närvarande arbete med inriktning på att lägga fram proposition till årets
riksdag på grundval av utredningens förslag.
Enligt
utredningen bör skyldigheten att svara för räddningstjänsten läggas på
kommunerna. Huvudansvaret för räddningstjänsten inom kommunen föreslås
anförtros åt brandkåren. I fråga om oljeutsläpp tUl sjöss samt i kustvattnen,
Mälaren och Vänern anser utredningen emellertid att bekämpningen bör ombesörjas
av tullverkets kustbevakning. Om oljan når land skall enligt utredningen
ansvaret för bekämpningen övertas av vederbörande lokala räddningsorgan.
I
fråga om kostnaderna för bekämpning av frän havet ilandfluten olja föreslår
utredningen att staten skall svara för alla sådana kostnader, alltså även för
de lokala räddningsorganens kostnader. Detta medför ökade kostnader för
staten, vUka enUgt utredningen bör belasta oljebranschen. I betänkandet
föreslås att detta sker genom en höjning av energiskatten på oljor.
4
Gällande rätt
I
Sverige finns f. n. inte någon särskild lagstiftning om ansvarighet för skada
orsakad av förorening till sjöss genom olja, utan ansvarigheten för sådana skador
bestäms enligt aUmänna skadeståndsrättsliga regler och sjölagens bestämmelser.
Den
gmndläggande ansvarighetsregeln finns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:
207). Denna innehåller den hos oss sedan länge gällande culparegeln, som
innebär att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person-
eller sakskada är skyldig att ersätta skadan.
Skadeståndslagen
innehåller också regler om arbetsgivares principal-ansvar. Enligt 3 kap. 1 § är
arbetsgivare ansvarig för skada som vållas av hans arbetstagare. På det
sjörättsliga området ersätts emellertid denna bestämmelse, såvitt avser arbete
i fartygs tjänst, av en specialregel i 8 § sjölagen (1891: 35 s. 1).
Enligt
8 § sjölagen är redaren ansvarig för skada som åstadkommits av befälhavare,
någon av besättningen eller lots genom fel eller försummelse i tjänsten.
Detsamma gäller om skada eljest åstadkommits av någon som, utan att tillhöra
besättningen, på grand av redares eller befälhavares uppdrag utförde arbete i
fartygets tjänst. Har redaren utgivit skadestånd, har han regressrätt mot den
som vållat skadan.
Bestämmelser
som begränsar redarens ansvarighet är intagna i 10 kap. sjölagen. Dessa
bestämmelser grundar sig på den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade
konventionen angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som
användas till fart i öppen sjö.
I
254 § sjölagen anges de olika slag av skador, i fråga om vilka re-
Prop.
1973:140 73
dåre
har rätt att begränsa sin ansvarighet. Så är fallet bl. a. i fråga om
ersättning för skada på person eller egendom, om skadan orsakats av någon som
befann sig ombord på fartyget eller om den orsakats av omständighet som hänför
sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen,
befordringen eller lossningen av lasten, samt i fråga om ersättning för skada
på hamnanläggning, bassäng eller segelbar vattenväg. Rätt till begränsning
föreligger dock inte om redaren själv gjort sig skyldig till fel eller
försummelse, såvida han inte begått felet eller försummelsen i egenskap av
fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.
I
255 § sjölagen bestäms gränsen för redarens ansvarighet till ett belopp
motsvarande 1 000 s. k. Poincaré francs (ca 350 kronor) per ton av fartygets
dräktighet,i s. k. ansvarston; ett ansvarston motsvarar ungefär två ton
deadweight (dwt). För fartyg med en dräktighet understigande 150 ton gäller
dock ett begränsningsbelopp av 150 000 francs (ca 50 000 kronor). Om
personskada inträffar, höjs emellertid ansvarighetsgränsen i fräga om sådan skada
med 2 100 francs per ton, dock med minst 630 000 francs. Ansvarighetsgränsen
gäller enligt 256 § sjölagen beträffande fordringar som uppkommit på grand av
en och samma händelse. Om såväl personskada som egendomsskada uppkommit, skall
ett belopp om 2 100 francs per ton användas att enbart täcka personskador, och
återstoden, 1 000 francs per ton, användas att efter proportionell fördelning
tillgodose återstoden av personfordringarna och egendomsfordringarna.
Enligt
261 § sjölagen äger bestämmelserna om begränsning av redarens ansvarighet
tillämpning även på den ansvarighet som åvilar fartygets ägare eller
befraktare eller någon som i redares ställe handhar fartygets drift. Vidare
omfattar begränsningen den ansvarighet som åvilar befälhavaren eller medlem av
besättningen eller lots eller annan som är i tjänst hos redaren, ägaren,
befraktaren eller den som handhar fartygets drift, dock endast om
ansvarigheten uppkommit i tjänsten; denna ansvarighet får begränsas, även om
den uppkommit på grund av fel eller försummelse. Gränsen för ansvarigheten
gäller det sammanlagda beloppet för redarens och övriga nämnda personers ansvarighet.
I
fråga om lastägarens ansvar gentemot tredje man för skada orsakad av lasten
finns inte några särskilda bestämmelser i svensk rätt. Denna ansvarighet är
därför att bedöma enligt skadeståndslagen (1972: 207) och aUmänna
skadeståndsrättsliga principer. Detta betyder att lastägaren är ansvarig för
sådan skada endast om vällande föreligger på hans sida. I praktiken torde därför
ägaren av en oljelast i regel inte bli ersättningsskyldig för skada orsakad av
förorening till sjöss genom olja.
'
Med dräktigheten avses enligt 255 § 2 mom. andra stycket sjölagen nettodräktigheten
ökad med det maskinrum som vid bestämmande av nettodräktigheten dragits från
bruttodräktigheten.
Prop. 1973:140 74
Som
framgår av vad ovan anförts (avsnitt 3) kan det allmänna ofta åsamkas stora
kostnader för bekämpning av olja som härrör från fartyg. Frågan i vad mån stat
eller kommun har rätt till ersättning för kostnader som uppkommer då ett
samhällsorgan ingriper för att avvärja eller minska en skada som hotar
medborgarna är därför av stor praktisk betydelse i dylika fall. Om ingripandet
åligger samhällsorganet enligt lag eller annan författning torde kostnaderna
för skyldighetens fullgörande inte utan stöd i lag kunna återkrävas av den
vars person eller egendom skyddas genom ingreppet. Inte heUer den som av
vårdslöshet eller uppsåtligen våUat den skada eUer det tUlbud som föranlett
ingripandet torde i sådant fall kunna åläggas ersättningsskyldighet till det
allmänna. Denna princip har såvitt avser statens och kommunernas skyldighet
att svara för brandsläckning fastslagits i en dom av högsta domstolen (NJA
1950: 610). I domen uttalades, att skyldigheten att svara för brandsläckning
är av sådan natur att kostnaderna för dess fullgörande inte utan stöd i lag kan
återkrävas av den som vållat branden. Avgörande för frågan om regressrätt
föreligger synes vara om ingripandet åligger samhällsorganet på grand av lag
eller annan författning eller om det fullgörs som ett frivilligt åtagande.
Frågan om det allmännas
regressrätt avseende kostnader för oljebekämpning behandlas i
räddningstjänstutredningens ovannämnda betänkande. Utredningen finner inte
motiverat att i fråga om oljebekämpning föreslå ett generellt undantag från
regeln att samhället skall stå för kostnaderna. Emellertid anser utredningen
att regressrätt bör få utövas mot den som yrkesmässigt utövar verksamhet som
medför särskild risk för oljeutflöden, vilka kan medföra betydande skada.
Därför föreslås att den som bedriver trafik med fartyg eller yrkesmässig
verksamhet avseende transport av olja skall kunna förpliktas att ersätta
statens och kommuns kostnader för bekämpningsåtgärder med anledning av att olja
kommit lös från fartyg eller i samband med transport, lastning eller lossning
av olja, om han enligt allmänna skadeståndsregler är ansvarig för skada i
anledning av oljeutflödet.
Lagen
(1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg innehåller förbud mot
uttömning av olja från fartyg inom Sveriges sjöterritorium. Utflöde av olja
från fartyg inom sjöterritoriet skall förhindras så långt det är möjligt. På
fria havet får olja tömmas ut endast under vissa föratsättningar. Om olja kommer
ut från fartyg eller det skäligen kan befaras att så sker får sjöfartsverket
eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer meddela de förbud och
förelägganden som är påkallade för att hindra eller begränsa utsläppet.
Myndigheten får sålunda förbjuda fartygets avgång eller vidare resa. Vidare kan
fartyget åläggas att följa viss färdväg eller att anlöpa eller avgå från viss
hamn eller annan uppehållsplats. Myndigheten kan meddela föreläggande i fråga
om fartygets framförande eller drift. Den kan slutligen
Prop.
1973:140 75
föreskriva
att lastning, lossning, läktring eller bunkring skall avbrytas eller att annan
åtgärd skaU vidtas för att hindra eller begränsa utsläpp av olja.
TiUämpningsområdet för
bestämmelserna om rätt för myndighet att meddela förbud och förelägganden är
inte territoriellt begränsat. Reglerna är således i princip tUlämpliga såväl
på svenskt sjöterritorium som på det fria havet med de inskränkningar som
följer av gällande folkrätt. Bestämmelserna gäller vidare både i fråga om svenska
och utländska fartyg. Är 1969 öppnades för undertecknande en intemationell
konvention om ingripande på det fria havet vid oljeolyckor, den s. k.
ingreppskonventionen. Denna konvention, som ännu ej har trätt i kraft, reglerar
rätten för en stat att vidta åtgärder för att skydda sina kuster och
närliggande intressen, om en olycka inträffar på det fria havet och den är
ägnad att leda till allvarlig och överhängande fara för förorening genom olja.
Sedan ingreppskonventionen trätt i kraft kan med stöd av bestämmelserna i 1972
års lag ingripanden göras på det fria havet också mot utländska fartyg.
Riksdagen har den 22 november 1972 godkänt ingreppskonventionen (prop. 1972:
106, JoU 62, rskr 272), och ratifikationsinstramentet deponerades den 8
febraari 1973.
5
Lagstiftning i vissa andra länder
Tankfartyget
TORREY CANYONs grandstötning i mars 1967 medförde att uppmärksamheten riktades
på bristfäUigheterna i den skadeståndsrättsliga regleringen av oljeskador till
sjöss. Med anledning härav genomfördes i några länder nationell lagstiftning
angående ansvar för skador orsakade av utflöde av olja från fartyg. I det
följande ges en redogörelse for huvuddragen av lagstiftningen i LISA, Kanada
och Australien på detta rättsområde.
I
detta sammanhang bör även nämnas att i Storbritannien har antagits en lag, the
Merchant Shipping (OU Pollution) Act of 1971, som överensstämmer med innehåUet
i ansvarighetskonventionen. I avbidan på denna konventions ikraftträdande har
endast vissa delar av lagen satts i kraft.
5.1
USA
I
USA infördes år 1970 en federal lagstiftning som reglerar bl. a. det
civilrättsliga ansvaret för skador orsakade av oljeutsläpp från fartyg (the
Water Quality Improvement Act). I denna lagstiftning regleras emeUertid endast
skyldigheten för fartygsägare att ersätta de kostnader som den federala
regeringen har fått vidkännas i anledning av en olycka för att undanröja eller
begränsa skadeverkningarna av ett oljeutsläpp från fartyget.
Fartygsägarens
ansvar är i princip strikt, men han svarar inte vid force
Prop.
1973:140 76
majeure
och inte heller för olyckor orsakade av krigshandlingar eller vållade genom
försummelse av den federala regeringen själv. Vidare undgår ägaren ansvar när
olyckan eller skadan orsakats av tredje man och detta oberoende av om vållande
ligger tredje man tUl last. Ansvarigheten är begränsad till 100 dollar per
brattoregisterton av fartygets dräktighet. För varje fartyg gäUer dock ett
maximum av 14 milj. dollar per olycka. Har olyckan orsakats uppsåtligen av
ägaren eller av nägon för vilken han svarar är emellertid ansvarigheten
obegränsad. Lagen gäller inte bara utsläpp av olja som förs som last på
tankfartyg utan också utsläpp av bunkerolja från torrlastfartyg. Vidare är den
tillämplig på all slags olja och sålunda inte bara på s. k. beständig olja
(persistent oU). Statsfartyg i icke kommersieU sjöfart är helt imdantagna från
lagens tillämpningsområde.
Såvitt
avser fartyg med en dräktighet över 300 brattoregisterton är redaren skyldig
att täcka sin ansvarighet enligt lagen med försäkring. Den federala regeringen
kan föra talan om ersättning direkt mot försäkringsgivaren. Denne har
emellertid möjlighet att göra samma invändningar mot regeringen som han enligt
försäkringsavtalet och allmänna obligationsrättsliga regler kunnat göra mot
försäkringstagaren.
Vad
gäller redarens ansvarighet mot andra än den federala regeringen är ovannämnda
lag inte tiUämplig. I detta avseende har redaren enligt en lagstiftning från
början av 1800-talet (the Salvage Act) endast ett culpaansvar. Han har dessutom
i princip rätt att begränsa ansvaret till fartygets värde.
Ett
tjugotal delstater har infört speciaUagstiftning på detta område som avsevärt
skärper redarnas ansvarighet. De olika delstatslagarna uppvisar stora olikheter
såväl vad beträffar ansvarsgrunden och ansvarsbegränsningen som i fråga om
kretsen av de ersättningsberättigade. Ät-skUliga av dessa lagar statuerar
strikt ansvar för redaren, och enligt åtminstone fem av lagarna är ansvaret
obegränsat under det att det i övriga delstatslagar har fastställts varierande
ansvarsgränser per ton, i allmänhet dock inte överstigande det belopp av 100
doUar per bruttoregisterton som gäller enligt den federala lagen. Enligt flera
av lagarna gäller obligatorisk försäkring och rätt för de skadelidande att
föra talan direkt mot försäkringsgivaren. De mest långtgående ansvarsreglerna
återfinns i lagarna i delstaterna Alabama, Alaska, Connecticut, Florida,
Illinois, Maine och Pennsylvania.
Den
lagstiftning som nu gäller i USA innebär, att en redare i anledning av en och
samma olycka kan bli ansvarig enligt såväl federal lagstiftning som
lagstiftningen i en eller flera delstater. Detta kan bli fallet om olyckan
orsakat skador i flera delstater och den federala regeringen har vidtagit
åtgärder för att undanröja eUer begränsa skadorna.
Det
förtjänar att nämnas att en federal domstol i första instans genom ett utslag i
december 1971 har förklarat delstaten Floridas lagstiftning
Prop. 1973:140 77
på
d.:tta område oförenlig med bestämmelserna i Förenta Staternas konstitution om
att lagstiftning på det sjörättsliga området skall vara förbehållet de
federala lagstiftningsorganen. Detta mål är för närvarande föremål för
prövning i Förenta Staternas högsta domstol.
5.2 Kanada
Även
i Kanada finns sedan år 1971 federal lagstiftning rörande ansvarighet för
skada orsakad av oljeutsläpp från fartyg. Enligt denna lagstiftning som tagits
in i the Shipping Act är fartygsägaren och lastägaren solidariskt ansvariga för
sådana skador, däri inbegripet kostnader för rengöring och för förebyggande
åtgärder. Deras ansvar är strikt. Ansvarigheten är begränsad till 2 000 francs
per ansvarston med ett maximum av 210 milj. francs (ca 14 milj. doUar), vUket
överensstämmer med ansvarighetskonventionen. Även i andra avseenden bygger den
kanadensiska lagstiftningen på samma principer som konventionen. Sålunda inträder
icke ansvarighet om olyckan orsakats av krigshandlingar, naturkatastrofer
eller sabotagehandlingar eller av myndighets försummelse i fråga om underhåll
av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering. Begränsning kan inte åberopas
av fartygsägare eller lastägare som själv har varit vållande till olyckan. I
princip skall ansvarigheten täckas av obligatorisk försäkring. Talan om
ersättning kan föras direkt mot försäkringsgivaren. Enligt tillgängliga
uppgifter finns i Kanada inte någon delstatlig lagstiftning på ifrågavarande
rättsområde.
I
Kanada har vidare inrättats en särskild ersättningsfond, som administreras av
myndigheterna och ur vilken ersättning skall utgå i den mån skadorna överstiger
det ansvarsbelopp som gäller för fartygsägaren och lastägaren. Någon
begränsning av fondens ansvarighet synes inte gälla. Fonden finansieras genom
en avgiftsbeläggning av all olja som transporteras sjövägen till eller från Kanada.
Avgiften får uppgå till högst 15 cent per ton olja.
5.3 Australien
I
Australien finns sedan 1970 en federal lagstiftning om skador orsakade av
oljeutsläpp från fartyg som såvitt gäller tankfartyg nära överensstämmer med
den kanadensiska lagstiftningen. Ansvarigheter är emellertid begränsad tUl 120
dollar per ansvarston med en maximering tUl 12,6 milj. dollar. Lagstiftningen
innehåller inte några bestämmelser om vare sig obligatorisk försäkring eller
rätt att föra talan direkt mot en försäkringsgivare. I fråga om andra fartyg
än tankfartyg gäller strängare bestämmelser; bl. a. är ansvarigheten
obegränsad.
Liksom
i USA finns i Australien delstatiig lagstiftning på detta område. Vissa
delstatslagar går längre än den federala lagstiftningen både när det gäller
ansvarsgrunden och ansvarsbeloppen.
Prop. 1973:140 78
6
Det internationella lagstiftningsarbetet
På
det internationella planet har man under de senaste decennierna samarbetat i
syfte att söka hindra förorening av havsvatten genom olja. I fråga om utsläpp
av olja från fartyg har samarbetet resulterat i konventionen den 12 maj 1954
till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja (1954 års
internationella oljeskyddskonvention), som ratificerades av Sverige år 1956.
Konventionen har ändrats år 1962, 1969 och 1971. Sverige har godkänt dessa
ändringar (i fräga om 1969 och 1971 års ändringar se prop. 1972: 38, JoU 36,
rskr 324).
Efter
tankfartyget TORREY CANYONs grundstötning i mars 1967 inleddes på sommaren
samma år överläggningar inom Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) i syfte att åstadkomma mternatio-nella överenskommelser dels om
staternas rätt att ingripa vid oljeolyckor på det fria havet och dels om
ansvarigheten för oljeskador till sjöss. Arbetet resulterade i två
konventionsutkast vilka behandlades vid en diplomatisk konferens i Bryssel i
november 1969. Vid konferensen antogs på grandval härav ingreppskonventionen
och ansvarighetskonventionen. Konventionerna har ännu inte trätt i kraft.
Ingreppskonventionen
reglerar rätten för en stat att vidta åtgärder för att skydda sina kuster och
närliggande intressen, om en olycka inträffar på det fria havet vUken är ägnad
att leda tUl allvarlig och överhängande fara för förorening genom olja. Som
tidigare har nämnts har Sverige tillträtt konventionen.
Ansvarighetskonventionen
innehåller regler om skadeståndsskyldighet för oljeskador till sjöss och om
obligatorisk försäkring. Enligt konventionen är ett fartygs ägare i princip
skyldig att ersätta skada som orsakats genom utsläpp av olja från fartyget
intill ett belopp motsvarande 2 000 Poincaré francs (ca 700 kronor) per s. k.
ansvarston av fartygets dräktighet, dock högst med ett belopp av 210 milj.
francs (ca 70 milj. kronor) per olycka. Konventionen bygger på principen om ett
strikt ansvar för fartygets ägare, dvs. denne är enligt huvudregeln ansvarig
oavsett om vållande förelegat på fartygets sida. Denna ansvarighet skall vara
täckt av försäkring eller annan garanti. Ansvarighetskonventionen har undertecknats
av 29 stater, däribland Belgien, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien, Storbritannien, Sverige och
USA. Konventionen, som ännu ej trätt i kraft, har hittUls tUlträtts endast av
tre stater, Fiji, Liberia och Senegal.
Redan
vid 1969 års Brysselkonferens bedömdes emellertid allmänt att konventionen inte
gav de skadelidande ett tillräckligt skydd. Ansvarsbegränsningsbeloppet ansågs
vara för lågt. I vissa faU föreskriver konventionen inte någon
skadeståndsskyldighet över huvud taget. Fartygets ägare går sålunda fri från
ansvarighet exempelvis när skadan har orsakats av krigshandling, sabotage
eller naturkatastrof.
Prop. 1973:140 79
Anledningen
till att begränsningsbeloppet inte sattes högre var, att den internationella
försäkringsmarknaden i november 1969 inte ansågs ha kapacitet att täcka ett
högre belopp. Ett system enligt vilket de fördragsslutande staterna direkt
eller subsidiärt skulle träda in med garantiåtaganden ansågs av flera skäl
vara ogenomförbart.
Från
bl. a. nordiskt håll hade emeUertid under förarbetena tUl ansvarighetskonventionen
hävdats, att åtminstone en del av det ökade ekonomiska ansvaret för skador
orsakade av förorening genom olja borde läggas på ägarna av oljelasterna, dvs.
oljeindustrin. Som skäl härför framfördes, att det främst är i dessa företags
intressen och för deras räkning som transporterna sker samt att det i högre
grad är de specifika egenskaperna hos oljeprodukterna än de typiska
sjötransportriskerna som gör oljetransporterna "farliga". Vidare
påpekades att mycket stora ekonomiska resurser finns samlade hos oljebolagen
och att, tUl följd av koncentrationen till ett fåtal mycket stora
internationella företag, dessa resurser är lätt tillgängliga. Förslaget om att
införa ett lastägaransvar mötte emellertid hårt motstånd frän vissa länder, bl.
a. Storbritannien, som gjorde gällande att det här rörde sig om ett rent
sjörättsligt problem.
Det
visade sig inte vara möjligt att få en lösning grundad på principen om
lastägaransvar godtagen. Vid 1969 års diplomatiska konferens lyckades de
nordiska delegationerna dock uppnå en kompromisslösning. Vid sidan av själva
konventionen antogs en resolution, i vilken IMCO uppmanades utarbeta ett
förslag tiU ett på det strikta ansvarets princip byggt, kompletterande
ersättningssystem som skulle bereda de skadelidande full ersättning och
samtidigt i princip befria fartygsägarna från det ökade ansvar som ålagts dem
genom ansvarighetskonventionen.
I
enlighet med resolutionen utarbetades inom IMCO ett förslag tUl en konvention
om upprättandet av en internationell oljeskadefond avsedd att komplettera
ansvarighetskonventionen. Sverige spelade en aktiv roll i detta arbete. På
grundval av detta förslag antogs fondkonventionen vid en diplomatisk konferens
i Bryssel i december 1971. Konventionen har ännu inte trätt i kraft. Den har
undertecknats av 17 stater, däribland Belgien, Finland, Förbundsrepubliken
Tyskland, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien, Sverige och USA.
Den har hittills tUlträtts endast av en stat, Liberia.
7
Ersättningssystem tillkomna på frivillig väg
Innan
arbetet på ansvarighetskonventionen avslutats, hade sju av de största
oljebolagen genom en frivUlig överenskommelse upprättat ett särskilt system för
kompletterande ersättning av skador orsakade av
Prop. 1973:140 80
förorening
genom olja, den s.k. TOVALOP-planen. Överenskommelsen innebär att varje
tankredare som ansluter sig tUl TOVALOP åtar sig att ersätta utgifter för
rengöring efter oljeutsläpp från honom tillhöriga fartyg upp till ett
begränsningsbelopp av 100 dollar per brattoregisterton av det skadevållande
fartygets dräktighet, dock högst 10 milj. dollar per olycka. Åtagandet omfattar
endast kostnader som en stats regering eller en kommun åsamkats men inte skador
som uppkommer för enskilda. Ersättning utgår inte om redaren kan styrka att
skadan inte orsakades av fel eller försummelse från fartygets sida. De till
överenskommelsen anslutna redarna är skyldiga att ha försäkring som täcker
ansvarigheten enligt TOVALOP. Överenskommelsen trädde i kraft den 6 oktober
1969. EnUgt uppgift omfattas 99 procent av världens tanktonnage av
överenskommelsen.
Medan
arbetet på fondkonventionen pågick inom IMCO träffades mellan ett stort antal
oljebolag ett avtal i syfte att tillförsäkra dem som orsakas skada på grund av
förorening genom olja ersättning utöver den som erhålls genom TOVALOP-systemet.
Detta avtal, som benämns CR1STAL2, innebär att de till avtalet anslutna bolagen
utger ersättning till envar som åsamkas skada genom oljeförorening under
följande tre förutsättningar, nämligen att den olja som orsakat skadan ägdes av
ett till CRISTAL anslutet bolag, att det tankfartyg som transporterade oljan
var anslutet till TOVALOP samt att fartygets ägare skulle ha varit eller, efter
det ansvarighetskonventionen trätt i kraft, är ansvarig enligt denna
konvention. Även enskilda skadelidande kan sålunda få ersättning enligt
CRISTAL-avtalet. Den sammanlagda ersättningen per olycka är begränsad så att
den tUlsammans med den ersättning som utbetalas enligt TOVALOP-systemet inte
får överstiga 30 milj. dollar. Erforderliga medel ställs till förfogande av de
till avtalet anslutna bolagen enligt ett fondbildningssystem som är uppbyggt
efter i huvudsak samma mönster som fondkonventionens. CRISTAL-avtalet, som är
avsett att utgöra en provisorisk lösning till dess fondkonventionen träder i
kraft, gäller från den 1 april 1971. Avtalet uppges ha fått så stor anslutning
att det täcker c:a 90 procent av alla sjötransporter av beständig olja som äger
rum i världen.
8
Konventionemas innehåll
8.1
Sammanfattande redogörelse för konventionerna
Enligt
ansvarighetskonventionen är ägaren av varje fartyg som befordrar beständig
olja (såsom råolja, eldningsolja, tjock dieselolja, smörjolja och valolja) som
last i lös vUit (bulklast) skyldig att oberoen-
1 TOVALOP
= Tanker Owners' Voluntary Agreement concerning Liability for
Oii Pollution.
2 CRISTAL
= Contract Regarding an Interim Supplement to Tanker Liability
for Oii Pollution.
Prop. 1973:140 81
de
av vållande ersätta skada genom förorening orsakad av olja som härrör från
fartyget. Konventionen gäller endast i fräga om skada som uppkommer inom de
fördragsslutande staternas områden eller inom deras territorialvatten. Med
skada jämställs kostnader för förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som vidtas
i syfte att förhindra eller begränsa skada inom fördragsslutande stats område
eller inom dess territorialvatten, och detta även om åtgärderna vidtas på
internationellt vatten.
Från
fartygsägarens ansvarighet görs undantag för skada orsakad av krigshandlingar
och naturkatastrofer. Vidare undantas skada som avsikt-ligen orsakats av tredje
man, dvs. sabotagehandlingar. Undantag gäller också i fråga om olyckor som helt
orsakats av myndighets försummelse i fråga om underhåll av fyrar eller andra
hjälpmedel för navigering. Har den skadelidande uppsåtligen eller av
vårdslöshet medverkat till skadan, kan jämkning av skadeståndet äga ram.
Anspråk
på ersättning för skada som omfattas av konventionen får inte göras gällande
mot den som är anställd hos eller företrädare för ägaren.
Ägarens
ansvarighet för en och samma olycka är begränsad till 2 000 Poincaré francs (ca
700 kronor) per ton av fartygets dräktighet, s. k. ansvarston; ett ansvarston
motsvarar i regel något mer än två ton deadweight (dwt). Därjämte gäller ett
absolut maximum av 210 milj. francs (ca 70 milj. kronor). För att få begränsa
sin ansvarighet måste fartygsägaren avsätta ett belopp motsvarande den för
fartyget gällande ansvarsbegränsningen till en särskUd begränsningsfond.
Fonden kan upprättas antingen genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant
tUl behörig myndighet eller genom att säkerhet ställs för beloppet. Har olyckan
orsakats genom fel eller försummelse av ägaren själv svarar han utan ansvarsbegränsning.
Om
en fartygsägare som är berättigad att begränsa sin ansvarighet har upprättat
begränsningsfond, får krav på ersättning för skada genom förorening som härrör
från samma olycka inte göras gällande mot annan egendom som tillhör honom. Har
begränsningsfond upprättats, skall handräckningsåtgärd som vidtagits mot honom
tillhörig egendom hävas och säkerhet som ställts för att undvika sådan åtgärd
friges.
Ansvarigheten
enligt konventionen skall vara täckt av obligatorisk försäkring eller av säkerhet
av annat slag. Fartyg som befordrar mindre än 2 000 ton olja som bulklast samt
statsfartyg omfattas dock inte av försäkringsplikten. Det åligger den stat där
fartyget är registrerat att tillse att försäkringsplikten uppfylls. Ett särskUt
försäkringscertifikat, som skall utfärdas eller bestyrkas av myndigheterna i
nämnda stat, skall medföras ombord på fartyget. Det åligger varje
fördragsslutande stat att se tUl att fartyg som för dess flagga och för vilket
försäkrings-olikt gäller inte tillåts att gå i trafik utan giltigt certifikat.
De fördrags-
6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop.1973:140 82
slutande
staterna förbinder sig vidare att inte ta emot utländska fartyg i sina hamnar
om ej försäkring eller säkerhet finns för fartygets ansvarighet enligt
konventionen, och detta gäller även i fråga om fartyg hemmahörande i stat som
inte tUlträtt konventionen.
Rätt
att föra talan om ersättning preskriberas tre år från den dag skadan uppkom.
Preskription inträder dock senast sex år från dagen för den olycka som orsakade
skadan.
Konventionen
innehåller jurisdiktions- och verkställighetsregler som i huvudsak innebär
följande. Talan om ersättning får endast väckas vid domstol i fördragsslutande
stat, på vars område uppkommit skada genom ifrågavarande olycka. Sedan
begränsningsfond upprättats är endast domstol i den stat där fonden upprättats
behörig att avgöra frågor om fördelning av och utbetalning från fonden.
Lagakraftvunnen dom som har meddelats i en fördragsslutande stat är
verkställbar också i övriga fördragsslutande stater.
Konventionen
gäller inte i fråga om krigsfartyg eller andra statsfartyg som används i icke
kommersiell verksamhet.
Ansvarighetskonventionen
träder i kraft tre månader efter det den har tillträtts av åtta stater, av vUka
fem skall var för sig ha ett tanktonnage om minst en miljon brattoregisterton.
Genom
fondkonventionen upprättas en intemationell fond för beredande av ersättning
för skada orsakad av förorening genom olja. Fonden har två huvudändamål,
nämUgen att bereda ytterligare ersättning för sådana skador, när den
ersättning som erhålles enligt ansvarighetskonventionen är otUlräcklig, samt
att befria fartygsägarna från en del av det ökade ekonomiska ansvar för skador
av detta slag som lagts på dem genom ansvarighetskonventionen. Fondkonventionen
kan tillträdas endast av stat som har tUlträtt ansvarighetskonventionen. I det
följande kommer uttrycket "69-stat" att användas för att beteckna
stat som tillträtt ansvarighetskonventionen. Stat som tillträtt både
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen kommer att benämnas
"fond-stat".
I
fråga om ersättning tUl de skadelidande är fondkonventionen endast tillämplig
på skada som uppkommit inom en fond-stats område. Vad gäller övertagandet av en
del av fartygsägarens ansvar enligt ansvarighetskonventionen är
fondkonventionen tillämplig på skada som uppkommit i 69-stat, oavsett om denna
också är fond-stat, och som orsakats av fartyg som är registrerat i fond-stat.
I båda fallen avses med en stats område även dess territorialvatten. Kostnader
för förebyggande åtgärder omfattas av fondens ansvarighet om de vidtagits för
att hindra eller begränsa skada på vilken fondkonventionen är tillämplig.
I
motsats till vad som gäller i fråga om ansvarighetskonventionen
Prop. 1973:140 83
är
fondkonventionen endast tUlämplig på förorening orsakad av mi-neralisk olja.
Fonden är alltså inte ersättningsskyldig för skada orsakad av förorening genom
valolja.
Ersättning
från fonden tUl de skadelidande utgår dels när det inte föreligger någon
ansvarighet enligt ansvarighetskonventionen, dels när varken fartygsägaren
eller hans försäkringsgivare kan betala de ersättningar de skall utge enligt
ansvarighetskonventionen, dels ock när skadorna överstiger det
begränsningsbelopp som gäUer för fartygsägarens ansvarighet.
Fondens
ansvarighet omfattar inte skada som orsakats av krigs-handUng eller av olja som
härrör från krigsfartyg eller annat statsfartyg som används i icke kommersiell
verksamhet. Vidare är fonden (bortsett från sällsynta undantagsfaU) inte ansvarig
för skada som orsakats av icke identifierade fartyg. Har den skadelidande
uppsåtligen eller av vårdslöshet medverkat tUl skadan kan jämkning av skadeståndet
äga rum.
Fondens
ansvarighet är begränsad. Det totala belopp som utgår i ersättning för en och
samma olycka enligt både ansvarighetskonventionen och fondkonventionen får
inte överstiga 450 milj. francs (ca 150 milj. kronor). Genom beslut av fondens
högsta organ, dess general-församUng, kan detta belopp höjas tUl högst det
dubbla eller 900 mUj. francs (ca 300 milj. kronor).
Såvitt
avser fondens uppgift att överta en del av fartygsägarnas ansvar är
konventionen endast tillämpUgt på fartyg som är registrerat i en fond-stat. I
fråga om formen för detta övertagande ger fondkonventionen två alternativ.
Enligt det första skall fonden gottgöra fartygsägaren eller dennes
försäkringsgivare vad han sammanlagt har utgivit enligt
ansvarighetskonventionen utöver det lägsta av följande två belopp, nämUgen ett
belopp motsvarande 1 500 francs per ansvarston eller 125 mUj. francs. Enligt
det andra alternativet kan fartygsägaren begära att fonden ställer säkerhet
för den del av hans ansvarighet som överstiger det lägsta av dessa belopp. För
att det senare alternativet skall stå tUl fartygsägarnas förfogande måste
emellertid beslut därom ha fattats av fondens generalförsamling. Om ett sådant
beslut fattas, kommer fonden att åläggas uppgifter som normalt ankommer på en
försäkringsgivare.
Fonden
kan emellertid helt eller delvis befrias från sin skyldighet mot fartygsägaren
om fartyget vid tidpunkten för olyckan inte uppfyllde vissa krav från
säkerhetssynpunkt. Detta är fallet om fartyget på grund av fel eller
försummelse av ägaren själv inte uppfyllde föreskrifterna i vissa konventioner
och olyckan eUer skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter
inte hade uppfyllts. Har fonden enligt det senare av de ovannämnda alternativen
ställt säker-
Prop. 1973:140 84
het
för fartygsägarens ansvarighet får fonden i så fall av denne återkräva vad den
med anledning härav har utgivit.
Avgift
till fonden skall betalas av envar som i en fond-stat tar emot en årlig
kvantitet sjötransporterad råolja och tjock eldningsolja som överstiger 150 000
ton. Avgifterna utgår i form av grundavgifter och årsavgifter. Grundavgiften är
en engångsavgift som i samband med en stats tillträde till konventionen skall
betalas av varje avgiftsskyldig i den staten. Den bestäms enligt en formel som
knyter an till den totala mängd olja som transporteras tUl sjöss i världen.
Årsavgifterna beräknas med hänsyn till fondens behov under löpande kalenderår
och på gmndval av ett visst belopp per ton mottagen olja. TUl grund för
avgiftsberäkningen skall fond-staterna årligen lämna vissa uppgifter till
fonden. En fond-stat har inte något ansvar för avgiftsbetalningen såvida den
inte särskUt påtar sig sådant ansvar.
Fondkonventionens
jurisdiktionsregler motsvarar i huvudsak juris-diktionsreglerna i
ansvarighetskonventionen. I fråga om domsverkställighet överensstämmer de båda
konventionernas bestämmelser.
Fondkonventionen
innehåller också bestämmelser om själva fondorganisationens administration.
Högsta beslutande organ är generalförsamlingen, i vUken aUa medlemsstaterna är
representerade. Då antalet medlemsstater uppgår tiU femton, skall en exekutivkommitté
inrättas, som skall bestå av en tredjedel av församlingens medlemmar, dock
minst sju och högst femton. Vidare skall finnas ett sekretariat som under
ledning av en verkställande direktör svarar för den dagliga förvaltningen.
Fondkonventionen
träder i kraft tre månader efter det den har tillträtts av minst åtta stater
under föratsättning att de stater som tillträtt konventionen under närmast
föregående år tUlsammans har tagit emot minst 750 milj. ton sjötransporterad
råolja och tjock eldningsolja. Fondkonventionen kan dock inte träda i kraft
förrän ansvarighetskonventionen trätt i kraft, och endast stater som tillträtt
ansvarighetskonventionen får tillträda fondkonventionen.
8.2
De särskilda bestämmelserna i ansvarighetskonventionen
Artikel
I
I
artikeln definieras begreppen "fartyg", "person",
"ägare", "fartygets registreringsstat", "olja",
"skada genom förorening", "förebyggande åtgärder",
"olycka" och "organisation".
Med
"fartyg" avses i konventionen endast sådana fartyg eller andra anordningar
som kan användas för trafik till sjöss ("any sea-going vessel and any
seaborne craft of any type whatsoever"; "tout båtiment de mer ou
engin marin, quel qu'U soit"). Det är emellertid utan betydelse om det
skadevållande fartyget vid tidpunkten för den olycka
Prop. 1973:140 85
som
orsakade skadan navigerade på havet eller i inre farvatten, t. ex. på Vänern.
Däremot utesluts från konventionens tillämpningsområde fartyg, som endast är
avsedda för t. ex. flodtrafik. Definitionen av begreppet "fartyg"
innehåller ytterligare en inskränkning som är av grundläggande betydelse.
Endast sådana fartyg eUer andra anordningar som för tillfället befordrar olja
som last i bulk är fartyg i konventionens mening.
"Olja"
definieras som all slags beständig olja, däri inbegripet valolja, oavsett om
oljan transporteras ombord på ett fartyg som last eller i fartygets
bränsletankar. Lättare petroleumprodukter, såsom bensin, fotogen, nafta,
diesdbrännolja och eldningsolja 1, är däremot inte olja i konventionens mening.
Med
"skada genom förorening" förstås i konventionen förlust eUer skada
genom förorening som orsakats av olja som läckt ut eUer tömts ut från ett
fartyg, dock endast förlust eller skada som uppkommit utanför det fartyg som
transporterade oljan. Härigenom begränsas konventionens tillämplighet tUl
egentliga föroreningsskador. Skador av annat slag, t. ex. brandskador,
omfattas alltså inte av konventionen. Begreppet "skada genom
förorening" omfattar även kostnader för förebyggande åtgärder, dvs. varje
skälig åtgärd som vidtas efter det en olycka inträffat i syfte att förhindra
eller begränsa skada genom förorening, samt förlust eller skada som har
orsakats av sådana åtgärder. Har kustområden förorenats genom ilandfluten olja
är detta att anse som skada genom förorening i konventionens mening och
ersättning utgår då för kostnader för sanering av dessa områden. Kostnader för
bekämpning av olja tUl sjöss omfattas av begreppet "förebyggande åtgärder"
i den mån sädana kostnader inte är att anse som direkt skada.
De
tre definitionerna "fartyg", "olja" och "skada genom
förorening" sammanställda med varandra innebär, att ett tankfartyg som går
i barlast inte omfattas av konventionen. Däremot är konventionen tilllämplig
på torrlastfartyg som för last av olja i djuptankar. Transporterar ett fartyg
olja som bulklast, omfattas även skada orsakad av fartygets bunkerolja av
konventionen.
Med
"person" avses såväl fysisk som juridisk person. För tydlighetens
skull har tillagts att stat samt delstater och liknande i federala statsbildningar
anses vara juridisk person. Definitionen torde sakna betydelse för svensk rätts
del och ordet "person" har av språkliga skäl använts i den svenska
översättningen bara i ett fåtal fall.
Beträffande
begreppet "ägare" gäller, att i fråga om registrerade fartyg den skaU
anses som ägare som i fartygsregistret antecknats som sådan. Har registrering
inte skett avses med ägare den som civUrättsligt äger fartyget. Med hänsyn till
förhållandena i de socialistiska staterna ges en särskild regel för fartyg som
ägs av en stat och brakas av ett
Prop.
1973:140 86
bolag.
Är ett sådant bolag registrerat som fartygets brukare skall det vid
tillämpningen av konventionen anses som dettas ägare.
"Olycka"
definieras som varje händelse eUer serie händelser med samma ursprung, som
orsakar skada genom förorening.
I
fråga om definitionernas närmare innehåll hänvisas i övrigt till konventionstexten.
Artikel
II
Denna
artikel innehåUer bestämmelser om konventionens geografiska tUlämpningsområde.
Konventionen är endast tillämplig på skada genom förorening som uppkommit inom
fördragsslutande stats område, däri inbegripet dess territorialvatten, samt på
förebyggande åtgärder som har vidtagits i syfte att förhindra eller begränsa
skada inom sådan stats område.
Konventionen
är således tiU en början tiUämplig på oljeskada som uppkommer inom
fördragsslutande stat, däri inbegripet kostnader för förebyggande åtgärder och
skada som orsakas av sådana åtgärder (jfr artikel I punkt 6). Har förebyggande
åtgärder vidtagits på fria havet eller i icke fördragsslutande stat i syfte att
förhindra eller begränsa skada i fördragsslutande stat är konventionen också
tillämpUg men endast såvitt avser kostnader för sådana förebyggande åtgärder
(jfr artikel I punkt 7). Har till följd av åtgärderna skada uppkommit på det
fria havet eller i icke-konventionsstat är konventionen således inte
tUlämplig. Under förarbetena till fondkonventionen uttalades emellertid frän
vissa håll osäkerhet om hur ansvarighetskonventionen skulle tolkas på denna punkt.
För att undanröja varje möjlighet tUl tvekan i deima fråga intogs i preambeln
tUl fondkonventionen ett uttalande, i vilket slås fast att kostnader för
åtgärder för att förhindra och begränsa skada i fördragsslutande stat faller
inom ansvarighetskonventionens tillämpningsområde, oavsett var åtgärdema
vidtas.
Artikel
Hl
Artikeln
innehåUer bestämmelser om fartygsägarens ansvar och om de omständigheter som
kan befria honom från ansvarighet.
Enligt
första stycket är fartygets ägare ansvarig för skada genom förorening som
orsakas av olja som läckt ut eller tömts ut från fartyget. Ägarens ansvar är
strikt, dvs. oberoende av om vållande föreligger på fartygets sida.
I
andra stycket anges tre fall, i vUka ägaren inte är ansvarig för sådan skada.
Han är sålunda inte ansvarig för skada som orsakats av krigshandling,
fientiigheter, inbördeskrig eller uppror och ej heller för skada som orsakats
av en naturhändelse av osedvanlig karaktär som inte kunnat undvikas och vars
följder inte kunnat förhindras. Vidare är ägaren fri från ansvar om skadan i
sin helhet vållats av tredje man i
Prop. 1973; 140 87
avsikt
att orsaka skada. Härmed avses rena sabotagehandlingar, dvs. handlingar som
företas med direkt uppsåt att orsaka skada. En tredje grund för ansvarsfrihet är
att skadan i sin helhet orsakats genom vårdslöshet eller försummelse av
regering eller myndighet vid fullgörandet av en regeringen eller myndigheten
åvilande skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för
navigering.
Vad angår det fall att
olyckan har orsakats av uppsätiig skadegörelse bör anmärkas, att uttrycket
tredje man inte omfattar personer i fartygsägarens tjänst eller företrädare
för ägaren. Mot sådana personer får enligt fjärde stycket anspråk på ersättning
för oljeskada över huvud taget inte riktas vare sig enligt konventionen eller
på annan grand. Det ansågs under konventionsarbetet önskvärt att ansvarigheten
för dessa personers åtgärder kanaliserades till ägaren. Mot bakgrunden av denna
bestämmelse är det uppenbart att begreppet "tredje man" i andra
stycket inte omfattar personer i ägarens tjänst eller företrädare för denne.
Även i det fallet att t. ex. en medlem av besättningen avsiktligen vållat skadan
blir således fartygets ägare ansvarig.
I tredje stycket ges en regel
om jämkning av skadeståndet vid medverkan från den skadelidandes sida. Har en
skadelidande, uppsåtligen eller av vårdslöshet, helt eller delvis orsakat
skadan, kan skadeståndet nedsättas eller fartygsägaren helt befrias från
skadeståndsskyldighet mot honom. Jämkning av skadeståndet skall däremot inte
äga ram om skadan orsakats av eller förvärrats till följd av vårdslöshet av
tredje man, t. ex. i samband med att denne vidtagit förebyggande åtgärder.
Anspråk på ersättning för
skada orsakad av förorening genom olja får enligt fjärde stycket inte riktas
mot ägaren annorledes än enligt konventionen. Detta stycke innehåller också
den nyssnämnda bestämmelsen om att sådana anspråk överhuvudtaget inte får
framställas mot personer i ägarens tjänst eller mot företrädare för denne
("the servants or agents of the owner"; "les préposés ou
mandataires du propriétaire"). Det är inte helt klart vilken personkrets
som omfattas av denna bestämmelse. Uttrycket torde till en början avse
personer som är skyldiga att efterkomma fartygsägarens order och för vilkas
åtgärder han svarar. TUl denna grupp hör först och främst befälhavare och
besättning. Ett civUrättsligt arbetsavtal behöver dock inte föreligga meUan en
sådan person och fartygsägaren. Vidare torde avses redare och befraktare av
fartyget. Men även personer som handlar på ägarens uppdrag torde omfattas av
bestämmelsen, t. ex. personer som av ägaren anlitas för lastning eller lossning
av lasten.
Enligt
femte stycket skall konventionens bestämmelser inte inskränka ägarens
regressrätt mot tredje man. Frågan om grunderna för regressrätt och mot vem
denna rätt får göras gäUande regleras inte i konventionen utan får avgöras
enligt nationell lag. Det kan möjligen diskuteras om konventionen medger att
ägaren får framställa regress-
Prop.
1973:140 88
krav
mot personer i hans tjänst eller mot företrädare för honom. Som nämnts
föreskrivs i föregående stycke att anspråk på ersättning inte får framställas
mot dessa personer vare sig enligt konventionen eller "på annan
grand". Det är troligt att denna bestämmelse endast är avsedd att
förhindra att en skadelidande direkt vänder sig mot personer, för vilka ägaren
svarar, med sitt skadeståndsanspråk och som gmnd för detta åberopar allmänna
regler om utomobligatoriskt skadestånd. Något undantag för regresskrav från
ägarens sida innehåller dock bestämmelsen inte. Vidare bör uppmärksammas att
uttrycket "tredje man", när det förekommer tidigare i samma artikel
(andra stycket punkt b) uppenbarligen inte omfattar personer i ägarens tjänst
och företrädare för honom. Vissa skäl talar därför för att bestämmelserna i
fjärde stycket sista punkten och femte stycket i förevarande hänseende bör
tolkas sä att konventionen inte hindrar att ägaren får framställa regresskrav
mot tredje man men att sådana krav är uteslutna såvitt avser personer i ägarens
tjänst eller företrädare för honom. Några klara uttalanden i denna
tolkningsfråga gjordes dock inte under konventionsarbetet. Det synes mot
bakgranden härav vara tveksamt om avsikten verkligen varit att på angivet sätt
begränsa ägarens regressrätt t. o. m. i sådana situationer där exempelvis en
medlem av besättningen gjort sig skyldig till sabotage.
Artikd
IV
I
artikeln behandlas det fall då skada har orsakats av olja som härrör från flera
fartyg och det inte med säkerhet kan fastställas hur stor del av skadan som är
att hänföra till det ena eller det andra fartyget. Ägarna av dessa fartyg
svarar då solidariskt för skadeståndet, var och en dock endast intill den
ansvarsbegränsning som gäller för honom. Frågan om inbördes fördelning av
ansvarigheten mellan två eller flera solidariskt ansvariga fartygsägare
regleras inte i konventionen utan får avgöras enligt nationell lag.
Artikd
V
I
artikeln ges bestämmelser om ansvarsbegränsning.
Enligt
första stycket har fartygsägaren rätt att begränsa sin ansvarighet enligt
konventionen för en och samma olycka. Ansvarsbeloppet utgör 2 000 s. k.
Poincaré francs (ca 700 kronor) per ton av fartygets dräktighet (s. k.
ansvarston). Närmare bestämmelser om beräkning av det för fartyget gällande
tontalet ges i tionde stycket; som ovan nämnts motsvarar ett ansvarston i regel
något mer än två ton deadweight (dwt). Dessutom gäUer ett maximalt
ansvarsbelopp per olycka av 210 miljoner francs (ca 70 milj. kronor).
Dessa
bestämmelser innebär, att ett fartyg med en dräktighet av mer än (grovt räknat)
200 000 ton dwt åtnjuter en begränsning som ligger
Prop. 1973:140 89
under
2 000 francs per ansvarston. För fartyg som Ugger på 400 000 ton dwt eller
dämtöver innebär begränsningen att ansvarsbeloppet är lägre än de 1 000 francs
per ansvarston som gäller eidigt 1957 års konvention om ansvarsbegränsning.
Det bör emellertid beaktas, att ansvarsbeloppet enligt
ansvarighetskonventionen skall stå till förfogande för dem som lidit skada
orsakad av förorening genom olja utöver det ansvarsbelopp som enUgt äldre
sjörättsliga regler står till förfogande för andra skador.
Enligt
nionde stycket betecknar uttrycket franc i denna konvention liksom i bl. a.
1957 års konvention en guldmängd motsvarande den s. k. Poincaréfrancen om
65,5 milligram med finheten 900 tusendelar. Francen avser alltså inte något
nationellt mynt utan tjänstgör enbart såsom räkneenhet. Omräkning till
nationell valuta får inte ske generellt utan skaU göras i varje särskUt
begränsningsfall. Genom denna anordning har man försökt att såvitt möjligt få
garanti för en gemensam och fast värdegräns, som inte påverkas av
valutafluktuationer. I specialmotiveringen till den föreslagna lagstiftningen
kommer närmare att beröras de svårigheter som, med hänsyn till de rådande
förhållandena på den internationella guldmarknaden, uppstår då omräkning av
guldmynt skall ske tiU nationell valuta. Om emeUertid till utgångspunkt tas det
guldvärde som i december 1971 av USA anmälts till Internationella
valutafonden, skulle en Poincaré franc motsvara 0,34663 kronor.
I
andra stycket föreskrivs att ägaren inte har rätt tUl ansvarsbegränsning
enligt första stycket om olyckan orsakats genom fel eller försummelse av
ägaren själv. Motsvarande bestämmelse finns i 1957 års begränsningskonvention.
Som
villkor för att fartygsägaren skall få åtnjuta ansvarsbegränsning enligt
konventionen föreskrivs i tredje stycket, att han skall avsätta fulla
ansvarighetsbeloppet till en särskild begränsningsfond. Denna fond skall
upprättas hos domstol eller annan behörig myndighet i stat där talan om
ersättning väckts enligt jurisdiktionsreglema i artikel IX. Begränsningsfonden kan upprättas genom deposition av beloppet eller
genom ställande av säkerhet som godtas av behörig myndighet i vederbörande
stat.
Av
dessa bestämmelser följer att, om talan om ersättning väckts i
två eller flera fördragsslutande stater, fartygsägaren har rätt att välja
i vilken av dessa stater han vill upprätta begränsningsfonden. Vidare
följer, att begränsningsfonden mte får upprättas förrän skadeståndsta
lan väckts i anledning av olyckan. |
I
detta sammanhang kan nämnas att även 1957 års konvention innehåller
föreskrifter om upprättande av begränsningsfond. Enligt den konventionen är
dock upprättande av en sådan fond inte något villkor för att redaren eller
ägaren skall få begränsa sin ansvarighet. Med
'
Se dockjfotnot på sid. 162.
Prop.
1973:140 90
hänsyn
tUl att konventionens bestämmelser om upprättande av begränsningsfond är av
fakultativ natur, har det inte ansetts nödvändigt att införa bestämmelser
härom i sjölagen (jfr. prop. 1964: 35 s. 82).
/
fjärde stycket föreskrivs, att begränsningsfonden skall fördelas mellan
fordringsägama i förhållande tUl storleken av deras fordringar. Bestämmelsen
har givetvis endast betydelse i de fall då det sammanlagda skadeståndsbeloppet
överstiger den begränsning som gäller för ägarens ansvarighet.
Femte och sjätte styckena
innehåller bestämmelser om subrogationsrätt. Fartygsägaren eller annan som är
anställd hos eller företrädare för ägaren, försäkringsgivare eller den som
ställt säkerhet och som innan begränsningsfonden fördelades har betalat
ersättning för skada orsakad av förorening genom olja inträder i den
skadelidandes rätt mot fonden. Även andra än nu nämnda personer har sådan
subrogationsrätt i den utsträckning tillämplig nationell lag tillerkänner dem
sådan rätt. Frågan om vilken lag som skall tillämpas på sådan talan behandlas
inte i konventionen, utan denna fråga får avgöras enligt de
intemationellt-privaträttsliga reglerna i den stat där talan mot
begränsningsfonden prövas. I sjunde stycket föreskrivs vidare, att om någon
visar att han kan bli skyldig att senare betala ersättning, för vilken han
skulle ha rätt till subroga-tion enligt femte eller sjätte stycket, får behörig
myndighet i den stat där begränsningsfonden är upprättad förordna att
tillräckligt belopp skall avsättas för att göra det möjligt för honom att
senare utöva sin subrogationsrätt.
Enligt åttonde stycket
jämstäUs krav som hänför sig till utgifter eller förluster som ägaren
frivilligt ådragit sig genom förebyggande åtgärder med andra krav mot fonden,
under fömtsättning att utgifterna eller förlusterna varit skäliga.
Försäkringsgivaren eller
den som ställt säkerhet har enligt elfte stycket rätt att upprätta
begränsningsfond med samma verkan och på samma villkor som om den upprättats
av fartygsägaren. Detta gäller även om ägaren inte har rätt att begränsa sin
ansvarighet på grund av att olyckan orsakats genom fel eller försummelse av
honom själv, men i sådant fall inverkar begränsningsfondens upprättande inte på
ägarens ersättningsskyldighet.
Artikd
VI
Denna
artikel innehåller bestämmelser om verkan av att begränsningsfond upprättas.
Artikeln behandlar det fall att begränsningsfonden upprättas av fartygsägaren.
Av artikel V elfte stycket följer emellertid att bestämmelserna är tillämpliga
också när fonden har upprättats av försäkringsgivaren.
Om
en fartygsägare, som är berättigad att begränsa sin ansvarighet, har upprättat
begränsningsfond enligt artikel V, får enligt första stycket
Prop. 1973:140 91
krav
på ersättning för skada genom förorening som orsakats av denna olycka inte
göras gäUande mot annan egendom som tillhör honom. Vidare föreskrivs, att om
begränsningsfond har upprättats, handräckningsåtgärder som vidtagits mot
fartygsägaren tUlhörig egendom skall hävas och säkerhet som ställts för att
undvika sådana åtgärder friges. Detta innebär, att handräckningsåtgärd som har
vidtagits i en fördragsslu- , tände stat skall hävas och säkerhet som ställts
där skall friges, även om begränsningsfonden upprättats i annan
fördragsslutande stat.
I
motsats till 1957 års konvention föreskriver ansvarighetskonventionen inte
uttryckligen att begränsningsfonden endast är tUlgänglig för betalning av
fordringar som omfattas av ansvarsbegränsningen. Detta torde dock vara
underförstått. Om även andra fordringar än de som omfattas av
ansvarsbegränsningen kunde göras gällande mot fonden, skulle detta nämligen
kunna leda till att det fulla begränsningsbeloppet inte blev tillgängligt för
de skadelidande. Såsom nyss nämnts har dessa inte rätt att, sedan fonden
upprättats, göra gällande sina krav mot annan fartygsägaren tillhörig egendom.
I detta sammanhang bör påpekas, att enligt artikel VII nionde stycket belopp
som härrör från den obligatoriska försäkring eller säkerhet som avses i
artikel VII endast får användas för betalning av ersättnmg enligt
konventionen. Har begränsningsfonden upprättats med medel från sådan
försäkring eller säkerhet får således inga andra fordringar än de som omfattas
av ansvarsbegränsningen göras gällande mot begränsningsfonden. Om försäkring
eller säkerhet finns torde det för övrigt i praktiken inte förekomma att
begränsningsfonden upprättas med andra medel än som nu nämnts.
Enligt
andra stycket gäller bestämmelserna i första stycket endast om fordringsägaren
har rätt att föra talan vid den domstol som förvaltar begränsningsfonden och
fonden faktiskt är tillgänglig för betalning av hans anspråk. Det senare kravet
får anses innebära, att möjlighet skall finnas för fordringsägaren att få
betalning ur begränsningsfonden av ersättning som han tUlerkänts i dom meddelad
av domstol som är behörig enligt artikel IX. Han
skall vidare ha rätt att i den stat där fonden upprättats föra talan om
fördelning av och utbetalning från fonden.
Bestämmelserna
i andra stycket kan synas onödiga eftersom fördragsslutande stat är skyldig
att tUlse att talan kan väckas vid dess domstolar om olyckan helt eUer delvis
berör den staten (artikel IX)
och begränsningsfond bara får
upprättas i stat där talan har väckts (artikel V ttedje stycket). Vidare skall
dom meddelad i fördragsslutande stat kunna verkställas i annan sådan stat
(artikel X). Emellertid torde man genom reglema i andra stycket
ha velat skapa en yttersta garanti för de skadeUdande för det fall att någon
fördragsslutande stat inte genomför den lagstiftning som behövs för att
uppfylla konventionens krav eller lagstiftningen tillämpas i strid mot
konventionen.
Prop.1973:140 92
Artikd VII
Artikeln innehåller bestämmelser om försäkringsskyldighet.
En fartygsägare är enligt första stycket skyldig att täcka
sin ansvarighet enligt konventionen med försäkring eller annan ekonomisk säkerhet
uppgående till det belopp som utgör gränsen för ansvarigheten. Som exempel på
säkerhet nämns bankgaranti eUer certifikat utfärdat av en internationell
ersättningsfond. Skyldigheten omfattar fartyg som är registrerat i
fördragsslutande stat och befordrar mer än 2 000 ton olja som last i bulk. Av
den definition som ges i artikel I av begreppet "fartygets
registreringsstat" följer att fartyg som inte är registrerat skall anses
registrerat i den stat vars flagga det för.
Har försäkringsskyldigheten uppfyllts, skall enligt andra
stycket ett särskUt certifikat utfärdas eller bestyrkas av myndighet i
registreringsstaten. Det är alltså enligt konventionen tUlåtet att
försäkringsgivaren utfärdar certifikatet, men detta måste i så fall bestyrkas
av vederbörande myndighet i registreringsstaten. Certifikatet skall vara
uppställt i överensstämmelse med ett tUl konventionen fogat formulär. Det skall
innehålla uppgifter om fartyget, ägaren, säkerhetens art, försäkringsgivare
samt certifikatets gUtighetstid, som inte får vara längre än giltighetstiden för
försäkringen. Certifikatet skall upprättas på det eller de officiella språken i
den stat som utfärdat certifikatet. Om det språk som användes inte är engelska
eller franska skall certifikatet innehålla en översättning till ett av dessa
språk. Certifikatet skall enligt tredje stycket medföras ombord på fartyget
och en avskrift deponeras hos registreringsmyndigheten. Varje fördragsslutande
stat skall tillse att dess fartyg inte går i trafik utan giltigt certifikat och
att främmande fartyg som anlöper eller lämnar dess hamnar eller tilläggsplats
belägen inom dess territorialvatten har försäkring i den omfattning som anges i
konventionen {tionde och elfte styckena). Detta gäller även beträffande fartyg
som är registrerat i stat som inte har tUlträtt ansvarighetskonventionen.
Försäkringen får enligt femte stycket inte godtas om den
under giltighetstiden kan bringas att upphöra tidigare än tre månader från det
meddelande om uppsägning har lämnats till fartygets registreringsmyndighet.
Detta gäller dock inte om certifikatet återlämnas till denna myndighet eller
nytt certifikat utfärdas inom nämnda frist. Motsvarande gäller i fråga om varje
ändring av försäkringen som leder till att den inte längre uppfyller
föreskrifterna i artikel VII.
Om inte annat föreskrivs i artikeln, skall
registreringsstaten fastställa villkoren för utfärdande av certifikat och för
dess giltighet {sjätte stycket). Certifikat som utfärdats av eller bestyrkts
enligt bemyndigande av fördragsslutande stat skall enligt sjunde stycket godtas
av annan för-
I den fortsatta redogörelsen avses med
"försäkring" även "annan ekonomisk säkerhet" och med
"försäkringsgivare" även "den som ställt säkerhet".
Prop. 1973:140 93
dragsslutande
stat och skall anses ha samma gUtighet som om certifikatet hade utfärdats eller
bestyrkts av sistnämnda stat. Anser en fördragsslutande stat att den i
certifikatet angivna försäkringsgivaren inte är i stånd att uppfylla sina
förpliktelser enligt konventionen, har denna stat rätt att begära överläggning
med registreringsstaten.
Talan
om ersättning får enligt åttonde stycket föras direkt mot försäkringsgivaren.
Denne har rätt att åtnjuta den begränsning av ansvarigheten som anges i
artikel V första stycket, och detta även om fartygsägaren inte har rätt till
ansvarsbegränsning på grund av att han själv gjort sig skyldig till fel eller
försummelse. Försäkringsgivaren får mot den skadelidande göra gäUande samma
invändningar som ägaren skulle ha fått göra gällande. Han får dock inte åberopa
att ägaren har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Vidare får
försäkringsgivaren åberopa att skadan orsakats genom uppsätiig handling av
ägaren själv. Kan försäkringsgivaren visa att ägaren förorsakat skadan
uppsåtligen är han således inte skyldig att utge ersättning. Bortsett från vad
som nu sagts får försäkringsgivaren inte göra gäUande invändningar som han
skulle varit berättigad att åberopa gentemot ägaren. Han kan alltså inte mot
den skadelidande göra gällande andra invändningar grundade på försäkringsavtalet
eller över huvud taget på förhåUandet mellan honom och ägaren. Han har
emellertid rätt att få ägaren instämd i det mål i vilket talan om ersättning
förs mot honom.
Enligt
nionde stycket får försäkringsbeloppet endast tas i anspråk för betalning av
ersättning enligt konventionen.
Försäkringsskyldigheten
gäller inte i fråga om fartyg, som ägs av fördragsslutande stat {tolfte
stycket). Med hänsyn till den definition som i artikel I fjärde stycket ges av
begreppet "ägare" torde dock undantaget från denna skyldighet inte
omfatta fartyg, som ägs av fördragsslutande stat men brukas av ett bolag som i
denna stat är registrerat som fartygets brukare. Om försäkring inte finns i
fråga om statsfartyg, skall fartyget medföra ett certifikat, utfärdat av
behörig myndighet i fartygets registreringsstat. Certifikat skall innehålla
uppgift om att fartyget ägs av denna stat och att fartygets ansvarighet är
täckt inom den gräns för fartygets ansvarighet som anges i konventionen.
Artikd
VIH
Denna
artikel innehåller preskriptionsbestämmelser. Talan om ersättning måste
anhängiggöras inom tre år från den dag då skadan uppkom. Talan får dock inte
väckas senare än sex år från dagen för den olycka som orsakade skadan. Bestod
olyckan av en serie händelser skall sex-årsfristen räknas från den första
händelsen.
Artikel
IX Artikeln innehåUer tvingande
jurisdiktionsbestämmelser. Enligt första stycket får talan om ersättning för
skada på vilken kon-
Prop.
1973:140 94
ventionen
är tillämpUg endast väckas vid domstol i fördragsslutande stat inom vars område
skada uppkommit. En stats område omfattar också territorialvattnet. Med skada
inom fördragsslutande stats område jämställs kostnader för förebyggande
åtgärder i syfte att förhindra eller begränsa att skada uppkommer inom en
fördragsslutande stats område. I andra stycket föreskrivs att fördragsslutande
stat skall tillse att dess domstolar har erforderlig behörighet att pröva sådan
talan.
Jurisdiktionsreglema
innebär i första hand att talan om ersättning för viss skada skall väckas i den
stat där skadan uppkommit. Har en olycka orsakat skada i flera stater, får den
skadelidande välja i vUken av dessa stater han vill väcka talan. Det är alltså
möjligt att i en enda stat handlägga aUa mål om ersättning för skada orsakad
av samma olycka, men konventionen hindrar inte att talan i sådant fall väcks i
flera stater.
Sedan
begränsningsfond har upprättats är enligt tredje stycket endast domstolarna i
den stat där fonden har upprättats behöriga att avgöra frågor om fördelning av
och utbetalning från fonden.
Konventionen
reglerar inte frågan om vUken domstol i juridsdiktions-staten som är behörig
att pröva talan om ersättning. Detta avgörs enligt de fördragsslutande
staternas nationella lagstiftning. Detsamma gäller frågan om vilken domstol i
den stat, där fonden har upprättats, som är behörig att besluta om fördelning
av och utbetalning från fonden.
Artikd
X
Denna
artikel innehåller bestämmelser om verkställighet av domar.
Dom
på ersättning för skada genom förorening som meddelats av behörig domstol i fördragsslutande
stat skall verkställas i övriga fördragsslutande stater under föratsättning
att domen är verkställbar i förstnämnda stat, att den där inte längre kan
överklagas med ordinära rättsmedel samt att de formella förutsättningar för
verkställighet som gäller i den stat där verkstälUghet begärs har blivit
uppfyllda. Ny prövning i sak får inte äga rum. Fördragsslutande stat får
emellertid vägra verkställighet, om domen erhållits genom svikligt förfarande
eller den part mot vUken domen har meddelats inte haft skäliga möjligheter att
föra sin talan.
Eftersom
konventionen som förutsättning för verkställighet uppställer att domen inte
längre kan överklagas med ordinära rättsmedel, omfattar bestämmelserna inte
domar som endast är interimistiskt verkställbara.
Fastän
konventionen inte innehåller någon uttrycklig föreskrift därom, torde i
överensstämmelse med allmänt erkända rättsgrundsatser gälla, att
verkstälUghetsreglerna inte medför skyldighet att verkställa utländsk dom om
avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i
verkstäUighetslandet (ordre public). I de fall där konventionen uttryckligen
ger fördragsslutande stat rätt att vägra verkställig-
Prop.
1973:140 95
het
torde för övrigt enligt svensk rättsuppfattning verkställighet av domen strida
mot ordre public. Av allmänna grundsatser lär vidare följa att
verkställighetslandet inte är skyldigt att tillämpa vad den utländska domen
kan innehålla om tvångsmedel.
Artikd
XI
Denna
artikel innehåller bestämmelser angående konventionens tilllämplighet i fråga
om krigsfartyg och vissa andra slag av statsfartyg.
Enligt
första stycket gäller bestämmelserna i konventionen inte i fråga om krigsfartyg
och inte heller i fråga om annat fartyg som ägs eller brukas av stat och vid
tidpunkten för olyckan används endast i statlig, icke kommersiell verksamhet.
De
fartyg som sålunda undantas från konventionens tillämpningsområde torde vara
desamma som omfattas av immunitetsbestämmelserna i artikel 3 i 1926 års
konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om
statsfartygs fri- och rättigheter, även om ordalydelsen inte är densamma i de
två konventionema.
Under
förarbetet tUl ansvarighetskonventionen framfördes från bl. a. svenskt håll att
anledning saknades att undanta statsfartyg av det slag som avses i artikelns
första stycke från konventionens tUlämpningsområde och att ifrågavarande
bestämmelse därför borde utgå ur konventionen. Denna ståndpunkt vann dock inte
gehör. Såsom bestämmelsen är formulerad torde den få anses innebära att frågan
om ansvar för skada orsakad av statsfartyg av det slag som här avses överhuvud
inte regleras i konventionen samt att fördragsslutande stat därför har rätt att
i sin nationella lagstiftning införa bestämmelser om ansvar för skada som
orsakats av sådana statsfartyg. Dessa bestämmelser får givetvis inte ges sådan
utformning att de strider mot de förpliktelser som kan åvila en stat enligt
andra konventioner eller enligt allmän folkrätt.
Ansvarighetskonventionen
är däremot tillämplig på fartyg som ägs av fördragsslutande stat och används
för affärsdrift. Beträffande sådana fartyg föreskrivs i andra stycket, att
talan om ersättning skall kunna väckas mot den stat som äger fartyget vid
domstol som är behörig enligt artikel IX. Om sådan talan väcks,
skall den staten avstå från att göra invändning om immunitet.
Bestämmelserna
i andra stycket innebär inte, att fördragsslutande stat är förhindrad att
åberopa immunitet mot verkstäUighetsåtgärder.
Artikd XII
Denna
artikel reglerar ansvarighetskonventionens förhållande till
andra
konventioner.
1926
års konvention använder uttrycket "andra fartyg som en stat äger eUer
nyttjar och som vid fordringens tillkomst bmkades uteslutande för statsändamål
och icke för affärsdrift" ("autres bätiments appartenant ä un Etat ou
exploités par lui et aflfectés exclusivement, au moment de la naissance de la
créance, ä un service gouvememental et non commercial").
Prop. 1973:140 96
I
artikeln föreskrivs att ansvarighetskonventionen ersätter alla äldre
internationella konventioner i den utsträckning de strider mot ansvarighetskonventionen.
Dock görs det förbehållet, att denna bestämmelse inte skall inverka på de
förpliktelser som de fördragsslutande staterna på grund av dessa äldre
konventioner kan ha mot stater som inte tillträder ansvarighetskonventionen.
De
problem som kan uppstå vid konflikt mellan ansvarighetskonventionen och andra
konventioner behandlas nedan under rubriken "förhåUandet tUl vissa andra
konventioner" (avsnitt 13.8).
Artiklarna
XIII XXI
Artiklarna
innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av dessa skall här endast beröras
artikel XV som reglerar konventionens ikraftträdande. Där
föreskrivs, att konventionen träder i kraft 90 dagar efter den dag då åtta
stater tiUträtt konventionen. Som ytterligare vUlkor uppställs emellertid att
av dessa stater minst fem skall var för sig ha ett tanktonnage om minst en
miljon brattoregisterton. Beträffande övriga slutartiklar hänvisas till
konventionstexterna.
8.3
De särskilda bestämmelserna i fondkonventionen
I
fondkonventionens rubrik anges att konventionen är avsedd att utgöra ett
tillägg till ansvarighetskonventionen. Fondkonventionen kan tUlträdas endast av
stater som har tillträtt ansvarighetskonventionen (art. 37 fjärde stycket).
Artikel
1
I
likhet med ansvarighetskonventionen inleds fondkonventionen med ett antal
definitioner. Sålunda föreskrivs i denna artikel att begreppen
"fartyg", "person", "ägare", "olja",
"skada genom förorening", "förebyggande åtgärder",
"olycka", "organisation", "franc" och
"fartygets dräktighet" skall ha samma innebörd som i
ansvarighetskonventionen. Beträffande begreppet "olja" görs dock den
inskränkningen att olja i fondkonventionen endast avser beständiga mineraloljor
som innehåller kolväte. Detta innebär att skada orsakad av valolja inte
omfattas av fondkonventionens ersättningssystem. Anledningen härtill är att det
har ansetts att, om fonden skulle svara för skada orsakad av valolja, även
valoljeindustrin borde bidra till fondens finansiering. Det skulle emellertid
vara mycket svårt att få till stånd ett fungerande system för uppbörd av
avgifter till fonden från denna industri. Undantagandet av valolja från
fondkonventionens tillämpningsområde torde emellertid sakna praktisk betydelse.
Enligt tUlgängliga uppgifter har det nämligen hittills inte inträffat någon
olycka där valolja orsakat föroreningsskador av någon betydelse.
Prop. 1973:140 97
Beträffande
innebörden av begreppen "fartyg", "olja" och "skada
genom förorening" för bestämmande av fondkonventionens tUlämpningsområde
hänvisas till vad som anförts under artikel I i ansvarighetskonventionen.
Vidare
definieras begreppen "avgiftspliktig olja", "ton",
"garant" och "terminal".
Begreppet
"avgiftspliktig olja" omfattar endast råolja och eldningsolja. För
att bestämma detta begrepp ges råolja och eldningsolja särskilda definitioner.
Med råolja avses sålunda varje flytande kolväteblandning som förekommer i
naturligt tiUstånd i jorden, oberoende av om den är behandlad för att bli
tjänlig för transport. Häri inbegripes råolja från vilken har avlägsnats eller
till vilken har tillsatts vissa destillationsprodukter (s. k. "topped
cmdes" resp. "spikes crades" eller "reconstituted
crudes"). Eldningsolja definieras som sådana tunga de-stillat eller rester
av råolja eller blandningar av sådana produkter, som är avsedda att användas
som bränsle för framställning av värme eller kraft och som av American Society
for Testing and Materials betecknas eldningsolja nr 4 (beteckning D 396-69)
eller tjockare. Denna definition omfattar de produkter som i Sverige brakar
betecknas eldningsolja nr 3 eller tjockare.
"Garant"
definieras som den som meddelar försäkring eller ställer säkerhet för att täcka
fartygsägarens ansvarighet enligt artikel VII första stycket i ansvarighetskonventionen.
"Terminal"
betecknar i fondkonventionen sådan anläggning för lagring av olja i cisterner
som kan ta emot sjötransporterad olja. I detta begrepp inbegripes varje icke
landbaserad anordning som är förenad med sådan anläggning.
Artikeln avslutas med ett
stadgande enligt vilken en olycka som består av en serie händelser skall anses
ha inträffat vid tidpunkten för den första av dessa.
I
fråga om definitionernas närmare innehåll hänvisas i övrigt till
konventionstexterna.
Artikel
2
I
första stycket förklaras att genom konventionen upprättas en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja. Ändamålet för
fondens verksamhet anges vara att bereda ersättning för sådana skador i.den
utsträckning ansvarighetskonventionen ger otillräckligt skydd samt att överta
det ökade ekonomiska ansvar för dylika skador som ansvarighetskonventionen lagt
på fartygsägarna.
I
andra stycket föreskrivs att fonden i alla de fördragsslutande staterna skall
erkännas som juridisk person och att varje sådan stat skaU erkänna fondens
direktör som ställföreträdare för fonden.
7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop.
1973:140 98
Artikel
3
Artikeln
innehåller bestämmelser om konventionens geografiska till-lämpningsområde.
Såvitt
avser fondens skyldighet att betala ersättning till skadelidande är
fondkonventionen tillämplig på skada orsakad av förorening genom olja som
uppkommit i stat, som har tillträtt fondkonventionen (fond-stat). I fråga om
fondens skyldighet att gottgöra fartygsägaren och dennes garant är
konventionen tillämplig på skada som har uppkommit i stat som har tillträtt
ansvarighetskonventionen (69-stat), under förutsättning att skadan har orsakats
av ett fartyg som är registrerat i fond-stat eller som för sådan stats flagga.
I en stats område inbegripes dess territorialvatten. Med skada inom en stats
område jämställs i båda fallen förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra
eller begränsa sådan skada. Att fondkonventionen har gjorts tillämplig även på
skador som fond-statemas fartyg vållar i 69-stat som inte är fond-stat
sammanhänger med målsättningen att fonden skall befria fartygsägarna från det
ökade ekonomiska ansvar som åläggs dem genom ansvarighetskonventionen.
Artikel
4
I
artikeln regleras närmare fondens skyldighet att betala ersättning till
skadelidande som inte har kunnat få full ersättning för sin skada. Som nyss
nämnts innebär bestämmelsema i den föregående artikeln att en första
förutsättning för att sådan skyldighet skall föreligga är att skadan har
uppkommit i en fond-stat eller att förebyggande åtgärder har vidtagits för att
förhindra eller begränsa skada i sådan stat.
Enligt första stycket är
fonden ersättningsskyldig i tre fall. För det första är fonden skyldig att
betala ersättning när det inte föreligger någon ansvarighet för fartygets ägare
enligt ansvarighetskonventionen (t. ex. därför att skadan orsakats av
myndighets försummelse när det gäller underhåll av fyrar). Vidare inträder
fondens ersättningsskyldighet när fartygsägaren inte är i stånd att till fullo
infria sina ekonomiska förpliktelser enligt ansvarighetskonventionen samt
försäkring eller annan säkerhet som kan ha ställts enligt
ansvarighetskonventionen är otillräcklig. Ansvarighet inträder också när ägaren
är insolvent och försäkringen eller säkerheten inte gäller för viss skada.
Härmed avses främst det fallet att olyckan orsakats genom uppsåtligt handlande
av ägaren själv. Slutligen är fonden skyldig att betala ersättning om fartygsägarens
ansvarighet är begränsad och skadorna överstiger det belopp som utgör
begränsningen av hans ansvarighet enligt ansvarighetskonventionen eller enligt
annan konvention som är äldre än fondkonventionen.
Det
visade sig under förarbetet till fondkonventionen inte vara möj-
Prop. 1973:140 99
ligt
att nå enighet om en bestämmelse som närmare angav vilka krav som skulle vara
uppfyllda för att en fartygsägare skall anses vara på obestånd. I konventionen
föreskrivs därför endast att fartygsägaren skall anses vara ur stånd att till
fullo infria sina förpliktelser om en skadelidande inte har kunnat utfå hela
det ersättningsbelopp som han har rätt till enligt ansvarighetskonventionen,
fastän han vidtagit alla skäliga åtgärder som står till hans förfogande. Det är
svårt att ange, vilka krav som av domstolar i olika länder kan komma att
ställas på en skadelidande i detta avseende. Vid bedömningen bör givetvis
beaktas att det inte sällan torde bli förenat med stora svårigheter att få en
dom verkställd i stat som inte har tillträtt ansvarighetskonventionen. I vissa
fall torde möjligheten att få en dom verkställd vara praktiskt taget
obefintiig, t. ex. då det skadevållande fartyget seglar under bekvämlighetsflagg
och tillhör ett s. k. one ship company. Alltför stora krav bör i ett sådant
fall inte ställas på den skadelidande när det gäller att visa att ägaren är på
obestånd i konventionens mening.
Det
viktigaste fallet av ersättningsskyldighet för fonden torde vara att skadorna
överstiger det belopp som utgör gränsen för ägarens ansvarighet. Fonden träder
alltså in när den ersättning som erhålls enligt ansvarighetskonventionen inte
täcker hela skadan. Men fondens ersättningsskyldighet omfattar också de fall
när fartygsägarens ansvarighet är begränsad enligt andra konventioner som
avslutats senast den 18 december 1971. Härmed avses den tidigare berörda 1957
års konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som
användas tUl fart i öppen sjö samt en konvention från år 1924 i samma ämne. I
fråga om de fall då fartygsägarens ansvarighet är begränsad enligt annan
konvention än ansvarighetskonventionen hänvisas till vad som kommer att anföras
under rubriken "Förhållandet till vissa andra konventioner" (avsnitt
13.8).
Första
stycket innehåller vidare en föreskrift om att skäliga utgifter och förluster
som ägaren frivilligt ådragit sig för att förhindra eller begränsa skada genom
förorening skall anses som skada genom förorening vid tillämpningen av artikel
4. Detta stadgande avser att klargöra, att även kostnader för förebyggande
åtgärder som vidtas av fartygsägaren själv ersätts av fonden.
Som
nämnts skall ersättning i princip utgå från fonden i de fall då ersättning inte
utgår enUgt ansvarighetskonventionen. Det ansågs emellertid inte möjligt att
göra fonden ersättningsskyldig i samtliga dessa fall. Vissa undantag från
huvudregeln har därför föreskrivits i andra stycket. Fonden svarar sålunda inte
för skada som orsakats av krigs-handlmg, fientligheter, inbördeskrig eller
uppror. Den är inte heller ansvarig för skada orsakad av olja som härrör från
krigsfartyg eller annat statsfartyg som vid tidpunkten för olyckan används i
statlig icke kommersiell verksamhet. Slutligen är fonden inte ansvarig om den
som
Prop. 1973:140 100
begär
ersättning inte kan visa att skadan har orsakats av en olycka som berör ett
eller flera fartyg.
Under
rubriken "Frågan om Sveriges tillträde till konventionerna" (avsnitt
11) kommer att lämnas en redogörelse för de överväganden rörande fondens
skyldighet att ersätta skador orsakade av icke identifierade fartyg som utgör
bakgrunden till sistnämnda undantagsbestämmelser. På grand av den innebörd som
begreppet "fartyg" har i konventionema innebär bestämmelsen att den
skadelidande för att få ersättning av fonden i sådana fall måste visa inte
bara att oljan härrör från ett eller flera fartyg utan också att åtminstone
något av de av olyckan berörda fartygen transporterade olja som bulklast. Med
hänsyn tiU definitionen av begreppet "skada genom förorening"
sammanställd med definitionen av begreppet "fartyg" torde emellertid
skyldighet att visa detta åvila den skadelidande även bortsett från vad som
föreskrivs i undantagsbestämmelsen. Bestämmelsen är därför troligen överflödig.
Under alla förhållanden torde det endast i undantagsfall vara möjligt att
fullgöra denna bevisskyldighet om inte det skadevållande fartygets identitet
kan fastställas. I praktiken kommer därför fonden inte att svara för skador
orsakade av icke identifierade fartyg.
Den
reella innebörden av bestämmelsen i första stycket om att fonden är skyldig att
betala ersättning då fartygsägaren inte är ansvarig enligt
ansvarighetskonventionen är således, när hänsyn har tagits till undantagen i
andra stycket, att sådan skyldighet åvilar fonden i tre fall, nämligen om
skadan orsakats av naturkatastrof eller genom avsiktligt skadevållande av
tredje man eller genom försummelse av myndighet vid fullgörandet av skyldighet
att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering.
I
tredje stycket ges en regel motsvarande den i artikel III tredje stycket i
ansvarighetskonventionen om jämkning av ersättning vid medvållande från den
skadelidandes sida. Har den skadeUdande helt eller delvis orsakat skadan
uppsåtligen eller av vårdslöshet, kan sålunda fonden helt eller delvis befrias
från sin skyldighet att betala ersättning till denne. I vad mån jämkning skall
ske bestäms enligt tillämplig nationell lag.
Tredje
stycket innehåller vidare två delvis oförenliga bestämmelser. I andra punkten
föreskrivs att någon jämkning av skadeståndet inte får äga rum såvitt avser
sådana kostnader för förebyggande åtgärder som skall ersättas av fonden enligt
första stycket. Tredje punkten innehåller ett stadgande att fondens
ersättningsskyldighet skall nedsättas i minst den omfattning som fartygsägaren
har fått sin skadeståndsskyldighet nedsatt.
Bestämmelsen
i andra punkten innebär att fonden skall betala full ersättning för sådana
skäliga utgifter och förluster som den skadelidande åsamkats genom åtgärder
som han vidtagit för att förhindra
Prop. 1973:140 101
eller
begränsa skada, även om han orsakat dessa utgifter eller förluster uppsåtligen
eller genom vårdslöshet. Syftet med bestämmelsen är att den som har möjlighet
att vidta sådana åtgärder inte skall avhållas därifrån genom vetskap om risken
att inte få full ersättning för sina kostnader. Det kan t. ex. inträffa att den
som hotas av förorening genom olja uppsåtligen måste skada egendom för att
begränsa omfattningen av föroreningen. Vidare kan den som vidtar förebyggande
åtgärder förfara på sådant sätt, att han i efterhand anses ha genom vårdslöshet
ökat skadans omfattning. Jämkningsregeln i ansvarighetskonventionen innehåller
däremot inte något motsvarande undantag. Fartygsägarens skadeståndsskyldighet
kan alltså jämkas även såvitt avser kostnader för förebyggande åtgärder. Om
sådan jämkning sker skall enligt tredje punkten fondens ansvarighet i vart fall
jämkas i lika stor omfattning som fartygsägarens medan enligt andra punkten
någon jämkning av skadeståndet inte får ske såvitt avser kostnader för
förebyggande åtgärder.
Bestämmelsen i andra
punkten infördes i konventionstexten vid den diplomatiska konferensens sista
sammanträde. Därvid förbisågs att den kom att stå i motsättning till
föreskriften i tredje pimkten. Med hänsyn till syftet med bestämmelsen i andra
punkten torde emellertid konventionen böra ges den tolkningen att någon
nedsättning av skadeståndet inte får ske till den del detta avser sådana
utgifter eller förluster i samband med förebyggande åtgärder som enligt första
stycket skall ersättas av fonden. Det bör emellertid påpekas att som grundläggande
föratsättning för fondens ersättningsskyldighet gäller, att utgifterna eller
förlusterna är skäliga.
Fjärde stycket innehåller
bestämmelser om begränsning av fondens ansvarighet. För varje olycka uppgår det
totala belopp som utges i ersättning enligt både ansvarighetskonventionen och
fondkonventionen till högst 450 mUj. francs (ca 150 milj. kronor). Fondens
ansvarighet är begränsad till skillnaden mellan detta belopp och vad som
faktiskt har utbetalats i ersättning enligt ansvarighetskonventionen för skada
inom fond-stats område. Med sådan ersättning jämställs vad fonden kan vara
skyldig att gottgöra fartygsägaren enligt artikel 5 första stycket i
fondkonventionen. I fråga om naturhändelse av osedvanlig karaktär är fondens
ansvarighet begränsad till 450 milj. francs även om naturhändelsen har
förorsakat flera olyckor.
I
femte stycket ges en bestämmelse för det fall de sammanlagda anspråken mot
fonden överstiger den begränsning som gäller för fondens ansvarighet. Det tillgängliga
beloppet skall då fördelas så att för var och en av de ersättningsberättigade
den sammanlagda ersättningen enligt ansvarighetskonventionen och
fondkonventionen kommer att utgöra samma kvotdel av den styrkta fordringen.
Enligt
sjätte stycket får fondens generalförsamling besluta om änd-
Prop.
1973:140 102
ring
av det ovannämnda begränsningsbeloppet på 450 milj. francs. Generalförsamlingen
skall grunda ett sådant beslut på de erfarenheter som har vunnits av inträffade
olyckor och därav föranledda skadeersättningar samt till förändringar i
penningvärdet. Begränsningsbeloppet får dock inte fastställas så att det
överstiger 900 milj. francs (ca 300 milj. kronor) eller understiger 450 milj.
francs. Om beloppet höjts har alltså generalförsamlingen rätt att åter sänka
det till lägst 450 milj. francs. Det ändrade beloppet skall tillämpas på
olyckor som inträffar efter den dag då beslutet om ändringen fattas.
Enligt
sjunde stycket skall fonden på begäran av fördragsslutande stat vara staten
behjälplig med att vidta förebyggande åtgärder i samband med olycka som kan
komma att omfattas av fondens ersättningsskyldighet. Åttonde stycket
innehåller en bestämmelse om rätt för fonden att, på de villkor som föreskrivs
i fondens reglemente, "ställa kreditmöjligheter tiU förfogande"
("provide credit facUities"; "accorder des facilités de
paiement") för att möjliggöra att förebyggande åtgärder vidtas. Innebörden
av denna bestämmelse är inte helt klar, men bestämmelsen torde innebära att
fonden kan välja mellan att meddela lån och att ställa säkerhet för lån hos
bank eller annan kreditinrättning. Bestämmelsen tillkom på initiativ av
utvecklingsländerna.
Artikel
5
I
artikeln regleras hur fonden skall fullgöra sin andra huvuduppgift, nämligen
att befria fartygsägarna från den ökade ekonomiska börda som de ålagts genom
ansvarighetskonventionen. Som nämnts under artikel 3 första stycket gäller
förevarande artikel endast i fråga om fartyg hemmahörande i stat som tillträtt
fondkonventionen, men den är tillämplig även på skada som ett sådant fartyg
förorsakar i 69-stat som inte är fond-stat.
Enligt första stycket
skall fonden gottgöra ägaren eller dennes garant, dvs. försäkringsgivare eller
annan som ställt säkerhet för fartygsägarens ansvarighet, för den del av det sammanlagda
ansvarighetsbeloppet enligt ansvarighetskonventionen som överstiger ett belopp
motsvarande 1 500 francs (ca 525 kronor) per ansvarston eller 125 milj. francs
(ca 44 milj. kronor), om sistnämnda belopp är lägre, men inte överstiger det
begränsningsbelopp som enligt ansvarighetskonventionen gäller för fartyget (2
000 francs per ton eller 210 milj. francs, om sistnämnda belopp är lägre).
Sådan skyldighet åvilar dock inte fonden om ägaren själv uppsåtligen orsakat
skadan. Bortsett från detta fall får alltså fartygsägaren eller hans
försäkringsgivare resp. den som ställt säkerhet återbetalning från fonden om
och i den mån det sammanlagt utbetalda skadeståndet i anledning av en och samma
olycka överstiger 1500 francs per ton eller 125 milj. francs, om detta belopp
är lägre. Innebörden härav är att fonden utan kostnad för fartygsägaren
meddelar återförsäkring for denna del av ansvarigheten.
Prop.
1973:140 103
I
fråga om den del av ansvarigheten som avses i första stycket kan emellertid
fonden enligt andra stycket direkt åta sig de förpliktelser som annars åvilar
försäkringsgivaren eller den som ställer säkerhet. Fonden kommer då i reaUteten
att spela rollen som försäkringsgivare. Detta förutsätter emellertid att
fondens generalförsamling har beslutat härom och i fondens interna reglemente
föreskrivit de villkor som skall gälla för att fonden skall kunna göra ett
sådant åtagande. Som förutsättning för att fonden skall åta sig denna
förpliktelse gäller vidare, att fartygsägaren begär det och att han har
tillfredsställande försäkring eller annan säkerhet för sin ansvarighet enligt
ansvarighetskonventionen upp till det lägsta av ovannämnda belopp om 1 500
francs per ton eller sammanlagt 125 milj. francs. Detta alternativ har förutsetts
i artikel VII första stycket i ansvarighetskonventionen. Som exempel på
ekonomisk säkerhet för ägarens ansvarighet nämns nämligen där, förutom
bankgaranti, certifikat utfärdat av en internationell ersättningsfond. I
förevarande stycke i fondkonventionen föreskrivs i enlighet härmed att, om
fonden åtar sig nämnda förpliktelse, fartygsägaren i varje fond-stat skall
anses ha uppfyllt sin skyldighet enligt ansvarighetskonventionen att ställa
säkerhet såvitt avser den del av hans ansvarighet för vilken fonden sålunda
svarar.
I
motsats till första stycket innehåller andra stycket ingen bestämmelse om att
fonden går fri från ansvarighet när ägaren själv uppsåtligen orsakat skadan.
Någon sådan bestämmelse behövs emellertid inte. I de fall som avses i andra
stycket har fonden i förhållande till fartygsägaren samma ställning som en
försäkringsgivare och blir följaktligen fri från ansvar för skada, som ägaren
orsakat uppsåtligen, om detta följer av tillämplig lag eller avtalet med
ägaren.
Det
bör i detta sammanhang framhållas att fonden kan bli ersättningsskyldig
gentemot de skadelidande vid uppsåtligt handlande av ägaren, oavsett om fonden
gentemot ägaren uppträder som "återförsäk-rare" enligt första stycket
eller som försäkringsgivare enligt andra stycket. Fonden är nämligen enligt
artikel 4 skyldig att utge ersättning till de skadelidande när ägaren är på
obestånd och försäkringen inte täcker ägarens ansvarighet. Fonden kan alltså
inte såsom varje annan försäkringsgivare gentemot de skadelidande åberopa att
ägaren handlat uppsåtligen (jfr. art. VII åttonde stycket
ansvarighetskonventionen).
Som
villkor för att fonden enligt första stycket skall utge ersättning till ägaren
eller dennes försäkringsgivare gäller enligt tredje stycket att fartyget
uppfyller vissa krav i säkerhetshänseende. Fonden kan sålunda helt eller delvis
befrias från denna förpliktelse om fartyget på grund av fel dier försummelse av
ägaren själv inte uppfyllt föreskrifterna i vissa internationella fördrag och
olyckan eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte
uppfyllts. Detta gäller oberoende av om fartygets registreringsstat har
tillträtt ifrågavarande
Prop. 1973:140 104
fördrag.
De fördrag som omfattas av denna bestämmelse är 1954 års internationella
konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja i dess efter
1962 års ändringar gällande lydelse, 1960 års internationella konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv tiU sjöss, 1966 års internationella
lastlinjekonvention och 1960 års internationella sjövägsregler. Bestämmelsen
omfattar också vissa viktiga ändringar i dessa konventioner, även framtida
sådana, dock endast under förutsättning att ändringarna varit i kraft i minst
tolv månader då olyckan inträffade. Dessa ändringar är sådana som tillkommit
enligt de särskilda regler om bindande ändringsbeslut som finns i dessa konventioner.
Under vissa förutsättningar kan enligt fjärde stycket en ny konvention ersätta
något av de ovannämnda fördragen. Angående de närmare bestämmelsema hänvisas
till konventionstexten (fjärde och femte styckena).
Samtliga
de i tredje stycket angivna konventionerna har tUlträtts av Sverige. I fråga om
innehållet i 1954 års oljeskyddskonvention samt 1962 års ändringar i denna
hänvisas tiU prop. 1956: 23 och 1963: 161. 1960 års konvention för betryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss finns införd i Sveriges
överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1965: 24, och 1960 års
internationella sjövägsregler har publicerats i SÖ 1967: 70. 1966 års lastlinjekonvention
är inte publicerad i Sverige. Den finns emellertid införd i Förenta Nationernas
traktatserie under nr 9159.
Sjätte
stycket behandlar det fall att fonden i egenskap av försäkringsgivare enligt
andra stycket i denna artikel har betalat ersättning till skadelidande och det
skadevållande fartyget inte har uppfyllt ovannämnda säkerhetsföreskrifter.
Fonden har då rätt att av fartygets ägare återkräva det belopp som den har
utbetalat, om och i den utsträckning fonden skulle ha varit befriad från sin
skyldighet att gottgöra fartygsägaren vad denne utgivit om den inte hade
åtagit sig att vara ägarens garant.
I
sjunde stycket föreskrivs att skäliga utgifter och förluster som fartygsägaren
frivilligt ådragit sig för att förhindra eller begränsa skada vid tillämpning
av förevarande artikel skall anses omfattade av dennes ansvarighet. I fråga om
rätten för ägaren att få gottgörelse av fonden jämställs alltså sådana utgifter
och förluster med ersättning som ägaren har betalat till skadelidande.
Artikel
6
Artikeln
innehåller preskriptionsbestämmelser.
Enligt
första stycket gäller i fråga om rätt till ersättning av fonden enligt artikel
4 eller 5 preskriptionsregler som överensstämmer med dem som upptas i artikel
VIII i ansvarighetskonventionen. Preskription avbryts, föratom genom att talan
väcks mot fonden, genom att fonden
Prop. 1973:140 105
underrättas
om att talan har väckts mot ägaren eller dennes försäkringsgivare. Regler om
sådan underrättelse finns i artikel 7 sjätte stycket.
I
andra stycket föreskrivs dessutom att fartygsägarens eller hans
försäkringsgivares rätt att få gottgörelse av fonden enligt artikel 5 första
stycket inte upphör tidigare än sex månader från den dag då ägaren eller
försäkringsgivaren fick vetskap om att talan hade väckts mot honom enligt
ansvarighetskonventionen. Om talan mot ägaren väcks mot slutet av den treåriga
preslaiptionstiden, har han således ytterligare sex månader till sitt
förfogande för att väcka talan mot fonden eller att underrätta fonden om
rättegången.
I
motsats till artikel VIII i ansvarighetskonventionen behandlar förevarande
artikel inte det fall att en olycka utgörs av en serie händelser. Enligt
ansvarighetskonventionen skall sexårsfristen då räknas från dagen för den
första händelsen. Någon saklig skillnad mellan konventionerna föreligger
emellertid inte i detta avseende, eftersom en sådan olycka enligt artikel 1
nionde stycket i fondkonventionen skall anses ha inträffat vid tidpunkten för
den första händelsen.
Artikel
7
Artikeln
innehåller tvingande jurisdiktionsbestämmelser.
Enligt första stycket får
talan mot fonden endast väckas vid domstol som enligt artikel IX i
ansvarighetskonventionen är behörig att pröva talan mot den fartygsägare som är
eller som, om ansvarsbefrielse inte hade förelegat enligt artikel III andra
stycket i ansvarighetskonventionen, skulle ha varit ansvarig för skada orsakad
av ifrågavarande olycka. Detta gäller oavsett om talan grundas på artikel 4
eller artikel 5. I andra stycket föreskrivs att fördragsslutande stat skall
tillse att dess domstolar har erforderlig behörighet att pröva sådan talan mot
fonden.
Har
talan väckts mot ägaren eller dennes försäkringsgivare vid domstol som är
behörig enligt ansvarighetskonventionen, är enligt tredje stycket första
punkten endast denna domstol behörig att pröva talan mot fonden rörande samma
skada. Syftet med bestämmelsen är att vinna processekonomiska fördelar. Skulle
emellertid den domstolen ligga i 69-stat (dvs. stat som tillträtt
ansvarighetskonventionen men inte fondkonventionen) skall talan enligt andra
punkten i enlighet med kärandens Val väckas antingen vid domstol i den
stat diir fonden har sitt säte eller vid sådan domstol i fond-stat som är
behörig enligt artikel IX i ansvarighetskonventionen. Detta sammanhänger med
att man inte ansett det möjligt att i konventionen införa bestämmelser om att
dom meddelad mot fonden i 69-stat vilken inte är fördragsmässigt förpliktad
att tillämpa fondkonventionen skall vara verkställbar i fondstat. Även om
talan redan har väckts i 69-stat mot ägaren eller dennes
Prop. 1973:140 106
försäkringsgivare, skall därför talan mot fonden väckas
vid domstol i fond-stat, som är behörig enligt ansvarighetskonventionen. Vidare
får talan väckas vid domstol i stat där fonden har sitt säte, även om skadan
inte berör denna stat.
För det fall att talan väcks mot fonden i dess egenskap av
försäkringsgivare enligt artikel 5 andra stycket kan domen verkställas möt
fonden enligt ansvarighetskonventionen. Bestämmelsen i andra punkten gäller
därför endast talan som grundas på artikel 4 eller artikel 5 första stycket.
Har talan mot ägaren väckts vid domstol i 69-stat måste således sådan talan
mot fonden som grundas på artikel 5 andra stycket väckas vid samma domstol.
Som anförts under artikel IX i ansvarighetskonventionen kan i vissa fall skilda
ersättningsanspråk som grundas på samma olycka komma att handläggas vid
domstolar i flera stater. Fonden kan därför komma att uppträda som svarande i
mer än en stat. Liksom fartygsägaren kan fonden av olika domstolar åläggas att
utge skadestånd med belopp som sammanlagt överstiger begränsningen av fondens
ansvarighet. Fonden måste i sådant fall vid betalningen beakta föreskrifterna i
artikel 4 femte stycket i fondkonventionen om nedsättning av de utdömda beloppen.
Beslut om nedsättning fattas av fondens generalförsamling eller dess
exekutivkommitté (artikel 18 punkt sju och artikel 26 första stycket b) ii).
Beträffande fondens processuella ställning föreskrivs i
fjärde stycket att fonden skall ha rätt att inträda som part i mål i vilket
talan om ersättning för skada genom förorening förs mot fartygsägaren eller
dennes försäkringsgivare. Har sådan talan väckts, har part i målet, dvs. icke
blott ägaren och dennes försäkringsgivare utan även den skadelidande, enligt
sjätte stycket rätt att underrätta fonden om rättegången. Om sådan
underrättelse har ägt rum enligt de föreskrifter i formellt ajvseende som
gäller i den stat där talan har väckts, är domskälen prejudiciellt bindande för
fonden även om denna inte har inträtt i rättegången. Som förutsättning härför
gäller dock att fonden fått underrättelsen inom sådan tid och på sådant sätt
att den har haft faktisk möjlighet att på ett verknmgsfullt sätt inträda som
part. Vidare bör erinras om att talan mot fonden preskriberas om underrättelsen
inte lämnas inom den i artikel 6 föreskrivna tiden. Har underrättelse inte
lämnats, är fonden enligt femte stycket inte i något avseende bunden av dom
eller beslut i rättegång i vilken den inte varit part och inte heller av
förlikning som träffats utan att fonden deltagit i denna.
Artikel 8
Artikeln innehåller en bestämmelse om verkställighet av
domar, meddelade mot fonden av domstol som är behörig enligt artikel 7. Bestämmelsen
har samma innehåll som artikel X i
ansvarighetskonven-
Prop. 1973:140 107
tionen
med det tiUägget att vid verkställigheten skaU iakttas beslut om nedsättning av
skadestånd enligt artikel 4 femte stycket i fondkonventionen. Sådant beslut
fattas av församlingen eller exekutivkommittén (artikel 18 punkt 7 och artikel
26 första stycket b) ii) när de sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger det
begränsningsbelopp som gäller för fonden.
Artikel
9
Denna
artikel innehåller bestämmelser om regressrätt och subroga-tion.
Enligt första stycket
inträder fonden såvitt avser belopp soni den har betalat i ersättning enligt
artikel 4 i den rätt som den, vilken erhållit ersättning, kan ha mot ägaren
eller dennes försäkringsgivare enligt ansvarighetskonventionen. Bestämmelsen är
med andra ord tiUämplig bara när ansvarighet för ägaren föreligger enligt
ansvarighetskonventionen, dvs. i praktiken bara när fonden utgivit ersättning
därför att ägaren eller försäkringsgivaren varit på obestånd. Subrogationsrätt
föreligger dock inte i den mån fonden enligt artikel 5 är skyldig att gottgöra
ägaren eller dennes försäkringsgivare, dvs. till den del den utbetalade
ersättningen överstiger 1 500 francs per ton eller 125 milj. francs. Har ägaren
orsakat skadan uppsätiigen men på grund av insolvens inte kunnat utge
ersättning tiU de skadelidande föreligger dock obegränsad subrogationsrätt.
I andra stycket
föreskrivs, att fondens regressrätt mot eller subrogationsrätt i förhållande
till annan än fartygsägaren och dennes försäkringsgivare inte inskränks genom
konventionen. Vidare stadgas, att fondens subrogationsrätt inte får vara mindre
förmånlig än den rätt som tillkommer en försäkringsgivare för den person som
fått ersättning eller gottgörelse. Den senare bestämmelsen innebär, att fonden
gentemot den som enligt nationell lag är ersättningsskyldig för skadan (utom
ägaren och dennes försäkringsgivare) skall ha subrogationsrätt i minst samma
omfattning som den som meddelat den ersättningsberättigade försäkring för skada
genom förorening. I övrigt reglerar konventionen inte fondens rätt i dessa
avseenden, utan denna fråga får avgöras enligt tillämplig nationell lag.
Bestämmelsen
i andra stycket täcker ett flertal situationer. Till en början avses samma
situation som behandlas i första stycket, nämligen att fonden har utgett
ersättning till skadelidande på den grund att ägaren eller dennes
försäkringsgivare varit på obestånd, dock att i andra stycket fråga är om
fondens rätt gentemot andra personer än ägaren och dennes försäkringsgivare, t.
ex. mot den som har vållat skadan eller som på grund av regler om
principalansvar är ansvarig eller mot försäkringsgivare för sådant ansvar.
Vidare avses fondens regressrätt när fonden enligt artikel 4 har utgett
ersättning på den grund
Prop.
1973:140 108
att
ansvarighet för ägaren inte föreligger enligt ansvarighetskonventionen eller
att skadan överstiger det begränsningsbelopp som gäller för ägaren. Förutom mot
de personer som nyss nämnts kan sådant regresskrav riktas mot en stat, när
skadan orsakats av försummelse att underhålla fyrar eller andra hjälpmedel för
navigering och ersättning från fonden utgått på sådan grund. Slutligen avses
fondens subroga-tionskrav gentemot tredje man när fonden har utgivit ersättning
enligt artikel 5, dvs. i egenskap av "återförsäkrare" eller
försäkringsgivare.
Bestämmelsen i andra
stycket skall ses mot bakgranden av att man i ansvarighetskonventionen inte
reglerat den regress- eller subrogationsrätt som tiUkommer ägaren eller dennes
försäkringsgivare (jfr artikel III femte stycket ansvarighetskonventionen). Det
ansågs under konventionsarbetet därför inte möjligt att reglera fondens
regress- eller subrogrationsrätt eftersom fonden därmed kunde få en mera
långtgående rätt än den som enligt tUlämplig nationell lag tillkommer ägaren
eller hans försäkringsgivare. Med hänsyn tUl att fonden i vissa hänseenden hade
samma ställning som en försäkringsgivare infördes emellertid på ett
ursprungligen brittiskt förslag en bestämmelse om att, såvitt avsåg fondens
rätt tUl subrogation, fonden i vart fall skulle ha samma rätt som tillkommer den
som meddelat försäkring för den ersättningsberättigade.
I
de fall när fonden har utgett ersättning enligt artikel 4 innebär en
tillämpning av andra stycket för svensk rätts del att allmänna regler om
regressanspråk skall tillämpas, vilket torde innebära att fonden inträder i den
skadelidandes rätt. I fråga om anspråk mot personer för vilka ägaren svarar
följer av ansvarighetskonventionen (artikel III fjärde stycket) och de regler
som med anledning därav föreslås i det följande att fonden lika litet som den
skadelidande kan göra något ersättningskrav gällande mot personer som tillhör
denna grapp.
Har
fonden utgivit ersättning i egenskap av försäkringsgivare enligt artikel 5
andra stycket gäller för svensk rätts del samma begränsningar i regressrätten
som enligt 25 § försäkringsavtalslagen, vilken bestämmelse dock är dispositiv.
Om ersättning har utgått enligt artikel 5 första stycket grundas emellertid
fondens ersättningsskyldighet inte på ett försäkringsavtal i egentlig mening
även om fondens funktion här kan jämställas med en "återförsäkrares".
För de regresskyldiga bör emellertid resultatet bli detsamma, oavsett om ägaren
valt att anlita fonden som direkt försäkringsgivare eller som
"återförsäkrare". Avgörande skäl talar därför för att bestämmelserna
i 25 § nämnda lag till-lämpas analogt i sådant fall.
Har
fördragsslutande stat eller myndighet i sådan stat betalat ersättning för
skada orsakad av förorening genom olja enligt bestämmelser i nationell lag,
inträder staten eller myndigheten enligt tredje stycket i den rätt mot fonden
som enligt konventionen tUlkommer den som så-
Prop.
1973:140 109
lunda
har erhåUit ersättning. Statens eller kommuns subrogrationsrätt kan exempelvis
avse ersättning för kostnader som den skadelidande åsamkats för upprensning
eller för förebyggande åtgärder. Som förutsättning för subrogationsrätt gäller
dock att staten eller myndigheten enligt lag varit skyldig att utge ersättning.
I förtydligande syfte nämns i inledningen till bestämmelsen i tredje stycket
att den inte innebär någon inskränkning i den subrogationsrätt eller
regressrätt som kan tillkomma annan. Föreligger sådan rätt enligt tillämplig
nationell lag kan den göras gällande mot fonden.
Artikel
10
Artikeln
innehåller bestämmelser om vem som är skyldig att betala avgift till fonden.
Enligt
första stycket föreligger avgiftsskyldighet för fysisk och juridisk person som
under ett kalenderår i viss fond-stat har mottagit mer än 150 000 ton
sjötransporterad avgiftspliktig olja. Vid beräkning av oljemängd beaktas avgiftspliktig
olja som transporterats till sjöss till hamn eller terminal i den staten samt
avgiftspliktig olja som efter sjötransport lossats i stat som inte är fond-stat
men därefter vidarebefordrats till nämnda fond-stat på annat sätt än sjöledes.
I sistnämnda fall skall denna olja endast tas med i beräkningen då den första
gången mottas i fond-stat efter det den lossats i stat som inte är fond-stat.
Enligt definitionen i artikel 1 tredje stycket omfattar avgiftspliktig olja
råolja och tjock eldningsolja (se ovan under artikel 1).
Bestämmelserna
innebär, att endast olja som transporteras till sjöss skall tas med i
beräkningen. Däremot medräknas inte endast olja som varit föremål för
intemationell sjötransport. Även olja som transporteras sjöledes mellan hamnar
i samma stat är avgiftspliktig. Om olja efter sjötransport lossas i stat som
inte tillträtt fondkonventionen och därefter transporteras tUl fond-stat t. ex.
med pipe-line, skall som ovan nämnts även denna olja medräknas, dock endast
första gången den mottas i fond-stat. Om denna olja därefter ånyo blir föremål
för sjötransport skall den emellertid enligt huvudregeln medräknas varje gång
den efter sådan transport mottas i fond-stat.
Att
märka är att avgiftspliktig olja skall tas med i beräkningen av avgiftsunderlag
varje gång den mottas efter sjötransport. Om sålunda råolja efter sjötransport
lossas i Göteborg och senare transporteras vidare med fartyg tUl Sundsvall
skall denna olja anses mottagen på båda dessa orter. Detta gäller även om
råoljan i Göteborg raffineras till tjock eldningsolja innan den transporteras
vidare. Anledningen härtill är att den risk för förorening som uppstår vid
sjötransport av olja anses vara särskilt stor när ett fartyg går in i eller
lämnar en hamn eller eljest befinner sig i trånga farvatten. Det har därför
ansetts att avgift bör läggas på en oljelast var gång den lossas efter
sjötransport.
Prop. 1973:140 110
Under
utarbetandet av fondkonventionen ansågs det nödvändigt att från
avgiftsskyldigheten undanta dem som endast mottar små mängder i och för sig
avgiftspliktig olja. Anledningen härtill var att man ville undvika att fonden
skulle åsamkas arbete och kostnader för att inkassera små belopp från ett
mycket stort antal avgiftsskyldiga. Med hänsyn tUl den starka koncentration
till stora enheter som råder inom oljeindustrin bör fastställandet av gränsen
för avgiftsskyldighet till 150 000 ton medföra, att antalet avgiftsskyldiga bUr
relativt lågt utan att storleken på den avgift som dessa skall betala i någon
nämnvärd mån påverkas av att viss olja undantas från avgiftsplikt. Med
utgångspunkt från oljetransporternas nuvarande struktur har det beräknats att,
trots denna begränsning och trots att endast råolja och tjock eldningsolja
beaktas vid bestämmande av avgiftsunderlaget, c:a 98 procent av all
sjötransporterad beständig olja, som mottas i de stater som tillträtt
fondkonventionen, kommer att omfattas av avgiftsplikten.
I
princip skall alltså avgift tUl fonden endast betalas av" den som under
ett kalenderår i en fond-stat mottar mer än 150 000 ton avgiftspliktig olja.
Under förarbetet till konventionen uttrycktes emellertid farhågor för att
avgiftsskyldigheten kunde komma att kringgås genom att en oljeimportör bildade
ett antal formellt fristående enheter som var för sig inte mottar så stor mängd
olja att avgiftsskyldighet uppkommer. För att förhindra detta intogs i andra
stycket en föreskrift om att i vissa fall av koncernförhällanden även den som
inte har mottagit nämnda kvantitet är avgiftsskyldig för den mängd han faktiskt
mottagit, nämligen om denna mängd tillsamman med den oljemängd som under året
har mottagits i samma stat av annan "med vilken han är i
intressegemenskap" uppgår till mer än 150 000 ton. Det visade sig inte
möjligt att utforma preciserade regler om när sådan intressegemenskap
föreligger, utan i konventionstexten föreskrivs endast att med uttrycket skall
förstås subsidiär enhet (t. ex. dotterbolag) eller gemensamt kontrollerad
enhet. Frågan om sådant fall föreligger skall avgöras enligt vederbörande stats
nationella lag, dvs. lagen i den stat i vilken oljan mottagits.
Artiklarna
1112
Dessa
artiklar behandlar beräkningen av avgifter till fonden. Avgifterna utgår i
form av grundavgifter (artikel 11) och årsavgifter (artikd 12).
Tankegången
bakom avgiftssystemet är, att fonden skall ha ett mindre rörelsekapital, som
huvudsakligen skall finansieras genom engångs-bidrag (grundavgifter). Dessa
skall betalas av de avgiftsskyldiga i en stat då denna stat tillträder
konventionen. Man har beräknat att rörelsekapitalet bör uppgå tUl mellan tre
och fem mUj. dollar, beroende på hur många stater som tillträder konventionen.
De medel som därut-
Prop.
1973:140 111
över
behövs för att fonden skall kunna infria sina förpliktelser erhålls i form av
årsavgifter. Dessa avgifter skall endast till en del betalas kontant.
Återstoden av årsavgifterna skall inbetalas först då detta erfordras på grund
av förestående utbetalningar från fonden. Härigenom undviks att onödigt mycket
likvida medel samlas hos fonden.
Grundavgiften skall enligt
artikel 11 fastställas till ett visst belopp per ton avgiftspliktig olja.
Beloppet skall bestämmas av generalförsamlingen inom två månader från
konventionens ikraftträdande. Detta belopp skall i möjUgaste mån fastställas så
att grundavgifterna sammanlagt uppgår tUl 75 milj. francs (ca 25 milj. kronor)
om avgift betalas för 90 procent av den mängd avgiftspliktig olja som
transporteras till sjöss i världen året innan konventionen trädde i kraft. För
avgiftsskyldig i viss stat skall avgiften beräknas på den mängd avgiftspliktig
olja som han mottog under året närmast före det då konventionen trädde i kraft
för den staten. Med uttrycket "avgiftspliktig olja" avses enligt
artikel 1 råolja och tjock eldningsolja. De begränsningar som följer av bestämmelserna
i artikel 10 första stycket beträffande det sätt på vilket oljan skall ha
mottagits för att avgiftsskyldighet skall föreUgga, måste också beaktas vid
beräkningen av giimdavgiften. Avgiften skall betalas inom tre månader från det
konventionen trädde i kraft för ifrågavarande stat.
Enligt
artikel 12 skall årsavgiftens storlek fastställas av generalförsamlingen.
Avgiften skall för varje avgiftsskyldig beräknas på grundval av ett bestämt
belopp per ton avgiftspliktig olja som han har mottagit under visst
kalenderår. Vid beräkningen skall endast tas hänsyn till föratom kostnaderna
för fondens förvaltning de utbetalningar som fonden enligt sin budget
förväntas få göra under året. I fråga om innebörden av uttrycket
"avgiftspliktig olja" vid beräkningen av årsavgiften hänvisas tUl vad
som anförts ovan i fråga om beräkning av grundavgiften.
Det
kan ofta gå lång tid efter en olycka innan ersättningsanspråken blivit
slutgiltigt avgjorda. Detta gäller särskUt i fråga om olyckor som orsakat
omfattande skador. Huvudprincipen är därför att de avgiftsskyldiga i viss stat
endast skall bidra till de ersättningar som avser olyckor vilka inträffat efter
det fondkonventionen trätt i kraft för den staten. För att förenkla
avgiftssystemet har emellertid denna princip frångåtts i fråga om ersättningar
för skador orsakade av en och samma olycka upp tiU ett belopp av sammanlagt 15
milj. francs (c:a 5 milj. kronor). Detta innebär att, om fondens
ersättningsskyldighet i anledning av en och samma olycka inte överstiger detta
belopp, ersättningsbeloppen taxeras ut på samtliga som är avgiftsskyldiga vid
den tidpunkt ersättningen utbetalas, även på avgiftsskyldiga i stat som inte
hade tillträtt fondkonventionen då olyckan inträffade. Överstiger däremot
fondens ersättningsskyldighet i anledning av en och samma olyc-
Prop.
1973:140 112
ka
15 milj. francs, tillämpas denna fördelningsprincip endast såvitt avser detta
belopp. För överskjutande ersättningsbelopp görs uttaxering enbart från
avgiftsskyldiga i stat som vid tidpunkten för ifrågavarande olycka hade
tillträtt konventionen, och vid beräkningen av avgifterna skall tillämpas den
fördelning mellan de avgiftsskyldiga som då gällde, dvs. avgifterna beräknas på
de oljemängder som mottogs året innan olyckan inträffade.
Beträffande
de närmare bestämmelserna om beräkning av årsavgifter hänvisas till
konventionstexten.
Generalförsamlingen
skall bestämma hur stor kvotdel av årsavgiften som skall betalas kontant och
fastställa datum för betalningen. Återstoden av avgiften skall betalas först
efter anfordran frän fondens direktör. Krav på betalning skall för alla
avgiftsskyldiga avse samma kvotdel av avgiften. Direktören har rätt att under
föratsättningar som skall närmare anges i fondens intema reglemente begära att
den som är avgiftsskyldig ställer säkerhet för det belopp han är skyldig att
betala. Konventionen innehåller inte några bestämmelser om vilka åtgärder som
kan vidtas mot den som inte efterkommer en sådan begäran. Fonden torde
emellertid kunna föreskriva i sitt interna reglemente att i så fall hela
avgiften förfaller till betalning efter utgången av viss frist.
Artikel
13
Artikeln
innehåller bestämmelser om ränta på och indrivning av förfallna avgifter.
Enligt
första stycket skall icke betalda årsavgifter löpa med ränta. Räntefoten skall
årligen fastställas av generalförsamlingen, som får bestämma olika räntefot för
olika förhållanden. Generalförsamlingen kan exempelvis fastställa olika
räntefot för avgiftsskyldiga i olika stater och därvid beakta skillnaden i
räntenivå mellan dessa stater.
Konventionen
innehåller inte någon föreskrift om ränta såvitt avser icke betalda
grundavgifter. I svensk rätt gäller dock som allmän rättsgrundsats att
förfallen fordran löper med ränta. I avsaknad av uttrycklig bestämmelse om
räntans storlek tillämpas därvid den räntefot som anges i 9 kap. 10 §
handdsbalken. Vid talan inför svensk domstol torde därför avgiftsskyldig kunna
förpliktas att betala dröjsmålsränta på förfallna grandavgifter med sex
procent räknat från den förfallodag som anges i artikel 11 tredje stycket.
I andra stycket föreskrivs
att fördragsslutande stat skall vidta de lagstiftningsåtgärder som är
erforderliga för att säkerställa fullgörandet av förpliktdsema att betala
avgift till fonden såvitt avser olja som mottagits på den statens område. Det
åligger alltså de fördragsslutande statema att införa lagstiftning som gör det
möjligt för fonden att vid domstol föra talan mot avgiftsskyldig som inte
fullgjort sin skyldighet att betala avgift till fonden.
Prop. 1973:140 113
Enligt tredje stycket är fondens direktör skyldig att
vidta åtgärder för indrivning av icke betalda avgifter. Generalförsamlingen har
emellertid möjlighet att i vissa fall avskriva fordran mot den avgiftsskyldige.
Artikel 14
I denna artikel behandlas de fördragsslutande staternas
ansvar för avgifter till fonden.
Utan att detta uttryckligen anges i konventionstexten är
den grundläggande principen att de stater som tillträder konventionen inte
påtar sig något ansvar för avgiftsbetalningen. Varje avgiftsskyldig svarar för
betalningen av den avgift som påförts honom. Enligt första stycket i
förevarande artikel kan emellertid en stat genom att avge en särskUd förklaring
därom åta sig de förpliktelser som åvilar de avgiftsskyldiga i denna stat.
Denna möjlighet infördes för att tillmötesgå vissa federala stater, särskilt
Kanada, som av konstitutionella skäl inte kan genom federal lagstiftning
ålägga enskUda rättssubjekt en sådan avgiftsskyldighet. En dylik förklaring
får återkallas.
Artikel 15
Artikeln reglerar staternas skyldighet att till fonden
lämna vissa uppgifter till grund för beräkning av avgifterna.
Stat som tiUträtt konventionen är skyldig att till fonden
lämna uppgift på alla avgiftsskyldiga i den staten och den mängd
avgiftspliktig olja som envar av dem har mottagit under föregående år. I
fondens reglemente skall ges närmare föreskrifter orn denna uppgiftsskyldighet.
Uppgifterna skall införas i en förteckning som förs av fondens direktör. Vid
avgörande av vem som är avgiftsskyldig och vid fastställande av den mängd
avgiftspliktig olja som skall läggas tUl grund för avgiftsberäkningen skall
uppgifterna i denna förteckning anses vara riktiga till dess annat visas.
Artiklarna 1633
Dessa artiklar innehåller bestämmelser om fondens organisation
och förvaltning.
Fondens
organ är generalförsamlingen, exekutivkommittén och sekretariatet. I
församlingen är alla medlemsstater representerade. Exekutivkommittén skall
upprättas först då 15 stater tillträtt konventionen. Denna kommitté består av
en tredjedel av medlemsstaterna, dock minst 7 och högst 15. Medlemmarna i
kommittén väljs av generalförsamlingen vid dess ordinarie möte. Valet avser
tiden fram till nästa ordinarie möte med församlingen. I princip får ingen vara
medlem av 'kommittén mer än två på varandra följande valperioder. Vid valet
skall generalförsamlingen tillse att en rättvis geografisk fördelning av
8 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 114
platsema
erhålls med utgångspunkt från att de fördragsslutande stater som är särskilt
utsatta för risk för förorening genom olja och de som har stora tankflottor
skall vara representerade i skälig omfattning. Hälften av platserna i kommittén
(eller, om antalet medlemmar i kommittén är ojämnt, hälften minus en) skall
tillsättas av de fördragsslutande stater som under föregående år mottagit de
största mängderna avgiftspliktig olja. De stater vars oljeindustri kommer att
svara för största delen av avgifterna till fonden tillförsäkras därigenom ett
avsevärt inflytande i exekutivkommittén. Antalet stater som är valbara tUl
dessa platser anges i en i artikel 22 andra stycket intagen ta-beU. I stort
sett är antalet valbara stater en och en halv gång det antal platser som skall
tillsättas av dessa stater. Härigenom undviks en permanent representation
uteslutande av de aUra största oljemottagande länderna.
Församlingen
är fondens högsta organ. Den skall bl. a. anta fondens reglemente, utnämna
direktör och ge denne anvisningar rörande fondens förvaltning, anta budget och
bestämma avgifternas storlek, godkänna räkenskaperna, godkänna uppgörelser om
ersättningsanspråk mot fonden samt utse medlemmarna i exekutivkommittén.
Församlingen skall sammanträda årligen. Har församlingen delegerat till
exekutivkommittén att anta budget och bestämma årsavgiftemas storlek behöver
den dock endast sammanträda vartannat år.
Sedan
exekutivkommittén upprättats övergår vissa funktioner automatiskt från
generalförsamlingen till denna kommitté. Bland dessa märkes meddelande av
anvisningar till direktören samt godkännande av uppgörelser om mot fonden
riktade ersättningsanspråk. Dessutom kan församlingen delegera ytterligare
uppgifter till exekutivkommittén. Kommittén skall sammanträda årligen. Den
skall varje år upprätta och offentliggöra en rapport om fondens verksamhet
under föregående år.
Fondens
förvaltning sköts av sekretariatet som förestås av en direktör. I dennes
uppgifter ingår bl. a. att anställa personal, driva in avgifter, ansvara för
förvaltningen av fondens tillgångar, handlägga ersättningsanspråk samt
upprätta förslag till budget och bokslut. Församlingen eller exekutivkommittén
kan delegera till direktören att under vissa föratsättningar träffa slutliga
uppgörelser om ersättningsanspråk mot fonden.
Konventionen
innehåller vissa regler om fördelningen av de administrativa kostnadema för
fondens verksamhet. Dessa skall' belasta fonden, dock att de fördragsslutande
staterna själva får betala sina kostnader för deltagande i fondens möten.
Vidare finns vissa bestämmelser rörande omröstning i församlingen och
exekutivkommittén. Bl. a. föreskrivs att vissa viktigare beslut kräver
kvalificerad majoritet. Som exempel kan nämnas, att tre fjärdedels majoritet
fordras för beslut om höjning av gränsen för fondens ansvarighet enligt artikel
4 sjätte stycket.
Prop. 1973:140 115
Beträffande
fondens organisation och förvaltning hänvisas i övrigt tUl konventionstexten.
Artikel
34
Denna
artikel innehåller bestämmelser om skattefrihet och valuta-överföring.
Fonden
skall i de fördragsslutande statema vara befriad från all direkt beskattning
samt från tuUar och import- och exportavgifter. I vissa fall skall de
fördragsslutande staterna i möjligaste mån befria fonden från indirekta
skatter. Några speciella förmåner i beskattningshänseende skall däremot inte
de personer åtnjuta som betalar avgifter till fonden eller mottar ersättning
från denna. Vidare föreskrivs att överföring av avgifter och av utbetalningar
från fonden skall få äga rum utan hinder av valutalagstiftningen i de
fördragsslutande staterna.
Artikeln
innehåller också en bestämmelse, enligt vilken upplysningar om den som är
skyldig att betala avgift, vilka lämnats enligt konventionen, inte får
uppenbaras utanför fonden utom då det är absolut nödvändigt för att fonden
skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Artiklarna
3548
Artiklarna
35 och 36 innehåller övergångsbestämmelser och artiklarna 3748
slutbestämmelser.
Vad
gäller övergångsbestämmelsema föreskrivs i artikel 35, att fonden inte är
skyldig att betala ersättning eller gottgörelse för skada orsakad av olycka,
som inträffar under de första fyra :månaderna efter det konventionen trätt i
kraft. Vidare får anspråk grundat på olycka som inträffar mellan fyra och åtta
månader efter ikraftträdandet inte göras gällande mot fonden före utgången av
sistnämnda tid. Dessa bestämmelser syftar tUl att ge de stater som tillträtt
konventionen viss tid att upprätta de organ som behövs för att fonden skall
kunna fungera. I artikel 36 föreskrivs att generalförsamlingens första möte
skall äga rum senast 30 dagar efter konventionens ikraftträdande.
Som
en övergångsbestämmelse kan även mbriceras stadgandet i artikel 39 att stat
som tUlträtt konventionen skall, även innan denna trätt i kraft, årligen lämna
IMCO:s generalsekreterare de uppgifter om mottagare av avgiftspliktig olja som
avses i artikel 15. Dessa uppgifter är nödvändiga för att det skall vara
möjligt att avgöra om och när konventionen har trätt i kraft enligt artikd 40.
Som
redan nämnts är fondkonventionen supplementär till ansvarighetskonventionen. I
artikel 37 fjärde stycket stadgas därför att fondkonventionen endast får
tillträdas av stat som har tillträtt ansvarighetskonventionen. Vidare
föreskrivs i artikel 41 fjärde stycket att uppsägning av
ansvarighetskonventionen skall anses utgöra uppsägning av fondkonventionen.
Prop. 1973:140 116
Konventionen
träder enligt; artikel 40 i kraft 90 dagar efter det minst åtta stater
tillträtt densamma. Som ytterligare förutsättning för dess ikraftträdande
gäller emellertid, att de som i dessa stater skulle vara avgiftsskyldiga har
mottagit sammanlagt minst 750 milj. ton avgifts-pUktig olja under föregående
kalenderår. Avsikten med denna bestäm-rnelse är att konventionen inte skall
träda i kraft förrän de stater som har tillträtt konventionen representerar en
så stor mängd avgiftspliktig olja att den ekonomiska bördan på oljemottagarna
i dessa stater inte blir för stor. Slutligen föreskrivs att fondkonventionen i
vart fall inte träder i kraft förrän ansvarighetskonventionen har trätt i
kraft.
Bestämmelser
angående uppsägning av konventionen finns i artiklarna 41 och 42. Vissa
problem som uppstår om fondkonventionen upphör att gälla regleras i artiklarna
43 och 44. Sålunda föreskrivs att fonden skall infria sina förpliktelser i
fråga om de olyckor som inträffat innan konventionen upphörde att gälla. För
detta ändamål har den rätt att inkräva avgifter i erforderlig omfattning.
Beträffande det närmare
innehållet i övergångsbestämmelserna och slutbestämmelserna hänvisas till
konventionstexten.
9
Tidigare remissbehandling
Ansvarighetskonventionen
har remissbehandlats 1970. Yttranden har avgivits av Svea hovrätt, Stockholms
rådhusrätt, försäkringsinspektionen, sjöfartsverket, statens naturvårdsverk,
Sjöassuradöremas förening. Svensk förening för intemationell sjörätt, Sveriges
fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening samt Sveriges ångfartygs
assurans förening.
Samtliga remissinstanser
utom Sjöassuradöremas förening tillstyrker att Sverige tillträder
ansvarighetskonventionen. Flertalet betonar angelägenheten av att arbetet på
att upprätta en fond för ersättning av skador orsakade av förorening genom olja
leder tUl resultat. Några remissinstanser anser att upprättandet av en sådan
fond bör utgöra en föratsättning för att Sverige skall tillträda konventionen.
Sjöassuradörernas förening, Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges ångfartygs
assurans förening anser, att det strikta ansvaret borde ha lagts på lastägaren
i stället för på redaren. Sjöassuradöremas förening uttalar, att redarens
ansvar bör vara ett culpaansvar med omvänd bevisbörda och inte ett strikt
ansvar samt att reglerna om obligatorisk försäkring är onödiga och därför borde
ha utgått ur konventionen.
Det inom IMCO upprättade
utkastet till fondkonvention, vUket i allt väsentligt överensstämmer med den
slutligen antagna konventionen, remissbehandlades före Brysselkonferensen
1971. Yttranden har avgivits av fiskeristyrelsen, generaltuUstyrelsen,
hovrätten för Västra
Prop. 1973:140 117
Sverige,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och
Stockholms län, sjöfartsverket, sjölagskommittén, statens naturvårdsverk,
Nordiska oljeskyddsunionen, Sjöassuradöremas förening. Svensk förening för
internationell sjörätt. Svenska hamnförbundet. Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska petroleum institutet, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges industriförbund,
Sveriges redareförening och Sveriges ångfartygs assurans förening.
Samtiiga
remissinstanser utom hovrätten för Västra Sverige och Sveriges
fartygsbefälsförening ställer sig positiva till de principiella lösningarna i
utkastet. Hovrätten uttalar, att förslaget är präglat av kompromisser på det
ekonomisk-poUtiska planet samt att dess förverkligande förutsätter en högt
utvecklad, världsomfattande solidaritet mellan jordens oljeimportörer eller de
länder som företräder dessas intressen. Fartygsbefälsföreningen anser att
undantagen frän fondens ersättningsskyldighet är för vidsträckta men förklarar
sig inse att det är omöjligt att uppnå en mer omfattande ersättningsskyldighet.
Några remissinstanser uttalar sin tUlfredsstäUelse över att förslaget i stort
genomför principen att skador orsakade av förorening genom olja vid
sjötransport bör bäras av lastägaren.
10
Utsikterna för konventionernas ikraftträdande
Under
förarbetet till fondkonventionen ägde ett nära samarbete rum mellan flertalet
västeuropeiska länder. Därvid framkom att det ansågs önskvärt att dessa länder
kunde få till stånd ett gemensamt uppträdande när det gäller ratifikation av
ansvarighetskonventionen och fondkonventionen. I anledning härav hölls ett
informellt möte i London i november 1972, i vilket deltog företrädare för
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, FörbundsrepubUken Tyskland, Italien,
Japan, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Sverige och USA. Vid mötet lämnades
vissa upplysningar om de deltagande staternas inställning i ratifikationsfrågan.
Mot
bakgrunden av de uppgifter som lämnades vid nämnda möte torde man ha anledning räkna
med att samtliga ovannämnda stater kommer att tillträda
ansvarighetskonventionen. Av den redogörelse som gavs för det pågående
lagstiftningsarbetet framgick att i samtliga fall ratifikation av
ansvarighetskonventionen torde kunna äga ram under år 1974. Från några länders
sida upplystes emellertid att ratifikation av ansvarighetskonventionen endast
kommer att ske samtidigt med en ratifikation av fondkonventionen och under
förutsättning att den senare konventionen har trätt i kraft eller det står klart
att ett tillräckligt antal ratifikationer är på väg för att detta skall ske.
Prop. 1973:140 118
Vad
därefter angår fondkonventionen upplystes att regeringarna i de i mötet
deltagande statema avser att tillträda denna konvention med undantag av två länder,
där ställning ännu inte har tagits i ratifikationsfrågan. I åtta länder avsågs
ratifikation av fondkonventionen ske omkring halvårsskiftet 1974. Vid mötet
framkom vidare att flera av de deltagande statema ansåg det önskvärt att båda
konventionema träder i kraft samtidigt.
Som
ovan nämnts krävs för att ansvarighetskonventionen skall träda i kraft att den
tUlträtts av minst åtta stater, av vilka fem skall var för sig ha ett
tanktonnage om minst en miljon bruttoregisterton. Den 1 augusti 1972 hade följande
fjorton stater ett tanktonnage av minst denna storlek: Danmark, Frankrike,
Grekland, Italien, Japan, Liberia, Nederländerna, Norge, Panama, Sovjetunionen,
Spanien, Storbritannien, Sverige och USA. Med hänsyn tUl de upplysningar om
statemas inställning i ratifikationsfrågan som lämnades vid ovannämnda möte i
London kan det antas att ansvarighetskonventionen kommer att träda i kraft
senast imder andra halvåret 1974.
För
fondkonventionens ikraftträdande krävs att konventionen har tillträtts av minst
åtta stater samt att dessa stater under närmast föregående år har tagit emot
minst 750 milj. ton avgiftspliktig olja, dvs. sjötransporterad råolja och tjock
eldningsolja. Siffran 750 milj. ton skall ses i förhållande tUl den totala
internationella sjötransporten av olja, som år 1970 uppgick till 1 300 milj.
ton och år 1971 till 1 355 milj. ton. Den beräknas omfatta 1 650 milj. ton år
1973, 2 000 milj. ton år 1975 och 3 000 milj. ton år 1980. Av dessa kvantiteter
är c:a 95 procent beständig olja. Det har beräknats att de mängder sådan olja
som transporteras till sjöss till c:a 98 procent utgörs av råolja och tjock
eldningsolja.
Enligt
fondkonventionen omfattar begreppet avgiftspliktig olja även råolja och tjock
eldningsolja som tagits emot efter sjötransport mellan hamnar i en och samma
stat. Sådana transporter omfattar kvantiteter som genomsnittligt är i
storleksordningen 1012 procent av vederbörande stats oljeimport. För en
enskild stat kan emellertid föreligga avsevärda avvikelser från detta
genomsnitt.
Som
framgår av redogörelsen för vissa staters inställning i ratifikationsfrågan
torde fondkonventionen inte komma att tillträdas av ett större antal stater
förrän under år 1974. Frågan om dessa representerar en tillräckligt stor
kvantitet importerad olja kommer då att avgöras med utgångspunkt från de
oljemängder som mottogs under år 1973. Under detta år beräknas Japan och USA ha
en import av sjötransporterad olja på vardera c:a 250 milj. ton. Denna import
beräknas under nämnda år uppgå till för Storbritannien 123 milj. ton, för Förbundsrepubliken
Tyskland 50 milj. ton, för Kanada 20 mUj. ton och för de nordiska länderna
sammanlagt 56 milj. ton. Härtill skall läggas
Prop. 1973:140 119
de mängder avgiftspliktig olja som transporteras sjöledes
mellan hamnar i samma stat. Som ovan nämnts rör det sig om kvantiteter som i
genomsnitt motsvarar 1012 procent av vederbörande stats import.
Mot bakgrunden av vad som nu har anförts och de
upplysningar som lämnades vid mötet i London är det sannolikt att fondkonventionen
kommer att träda i kraft under andra halvåret 1974.
11 Frågan om Sveriges tillträde till konventionema
I fråga om ansvar för skada orsakad av förorening till
sjöss genom olja bygger som ovan nämnts den nuvarande lagstiftningen i Sverige
på en culpaprincip i förening med en begränsning av redarens och ägarens
ansvarighet tiU 1 000 Poincaré francs (ca 350 kronor) per ansvarston. I
sistnämnda avseende grandas lagstiftningen på 1957 års ansvarsbegränsningskonvention.
Ansvarighetskonventionen ålägger däremot fartygsägaren
strikt ansvar för sådana skador samt föreskriver en ansvarsbegränsning på 2
000 francs (ca 700 kronor) per ansvarston, dock högst 210 mUj. francs (ca 70
milj. kronor) per olycka. Enligt fondkonventionen tillförsäkras de skadelidande
ersättning upp till ett sammanlagt belopp av 450 milj. francs (ca 150 milj.
kronor) per olycka.
De erfarenheter som vunnits under de senaste åren har
visat att den nuvarande lagstiftningen inte ger dem som åsamkats oljeskada ett
tillfredsställande skydd. En lagstiftning byggd på ansvarighetskonventionen
skulle väsentligt öka de skadelidandes möjligheter att få ersättning. Sålunda
innebär ansvarighetskonventionen en avsevärd höjning av det belopp till vilket
en begränsning av ansvarigheten får äga rum. Det är vidare en klar förbättring
för de skadelidande, att enligt ansvarighetskonventionen fartygsägaren är
strikt ansvarig för uppkomna skador och den skadelidande således befrias från
den ofta svåra uppgiften att bevisa att fel eller försummelse föreligger.
Frän de skadelidandes synpunkt är det vidare av stor vikt
att ansvarigheten enligt ansvarighetskonventionen skall vara täckt av obligatorisk
ansvarsförsäkring. Härigenom erhålls relativt stor säkerhet för att ersättning
verkligen blir tillgänglig för de skadelidande om skada uppstår till följd av
förorening genom olja. Försäkringsskyldigheten gäller visserligen endast fartyg
som befordrar minst 2 000 ton olja som last i bulk.i Fartyg som befordrar små
mängder olja som bulklast torde emellertid sällan orsaka skador av verkUgt stor
omfattning. Det bör
' Enligt uppgift från statistiska centralbyrån fanns det
vid årsskiftet 1972/1973 158 svenska tankfartyg (inklusive malmtankfartyg och
Obo-fartyg). Av dessa hade 98 en dödvikt överstigande 1 800 ton. Endast i fråga
om några få av dessa (ca 5) låg lastkapaciteten mellan 1 800 och 2 000 ton. De
98 tankfartygen hade en sammanlagd lastkapacitet av 5 155 413 ton. Motsvarande
siffra för de 60 övriga fartygen var 38 623 ton.
Prop. 1973:140 120
vidare
erinras om att skador orsakade av sådana fartyg omfattas av fondens ansvarighet
enligt fondkonventionen.
Med
hänsyn till utvecklingen mot allt större tankfartyg ökar emellertid risken för
olyckor, vid vilka skadoma överstiger även det enligt ansvarighetskonventionen
gällande begränsningsbeloppet för ägarens ansvarighet. Det har redan inträffat
tre fall av oljeutsläpp som förorsakat skador tUl belopp som överstiger detta
begränsningsbelopp. För sådana fall får emellertid fondkonventionen anses
erbjuda ett tUlfredsstäUande skydd för de skadelidande. Fondens maximala
ansvarighet per olycka, ca 150 mUj. kronor, synes vara tUlräckligt hög för att
täcka sådana skador av katastrofkaraktär som kan uppkomma under en överskådlig
framtid. SkuUe emellertid erfarenheterna visa att även detta begränsningsbelopp
är otillräckligt kan fondens generalförsamlmg höja begränsningsbeloppet tiU det
dubbla, eller ca 300 mUj. kronor.
Vissa
begränsningar av konventionernas tillämpningsområde skall beröras, nämligen
dels begränsningar avseende det skadevållande fartyget och dels avseende den
olja som orsakar skadan.
Konventionema
är som ovan nämnts endast tillämpliga på skada orsakad av olja som härrör från
fartyg vilket transporterar olja som bulklast. Skada orsakad av olja som härrör
från ett torrlastfartyg faller sålunda utanför konyentionemas
tillämpningsområde. Och om ett tankfartyg går i barlast och olja som används
som bränsle för fartyget orsakar skada, är konventionerna inte heller
tillämpliga. Det föreligger emellertid inte hinder för att enligt nationell
lagstiftning ansvarighetskonventionens bestämmelser i större eller mindre
omfattning görs tillämpliga på fartyg som inte befordrar olja som bulklast.
Som
nämnts i redogörelsen för konventionernas huvudsakliga innehåll (avsnitt 8.1)
gäller ansvarighetskonventionen inte i fråga om krigsfartyg och statsfartyg
som användes endast i icke kommersiell drift, och ersättning enligt
fondkonventionen utgår inte för skada som orsakats av olja som härrör från
sådant fartyg. Konventionerna kan emellertid inte anses hindra att i nationell
lagstiftning föreskrivs skadeståndsansvar för oljeskada även i fråga om sådana
fartyg.
I
fråga om fondens ansvarighet för skador orsakade av fartyg, vars identitet inte
kan fastställas, innehöll det inom IMCO utarbetade förslaget till
fondkonvention en bestämmelse, enligt vilken fonden skulle vara fri frän ansvar
i sådana fall. Denna bestämmelse blev föremål för ingående diskussioner på den
diplomatiska konferensen i Bryssel. I praktiken gällde frågan om fonden skulle
vara ersättningsskyldig i de ofta förekommande fall då skada orsakas av att i
samband med tankrengöring olja släpps ut från ett fartyg i direkt strid mot
gällande bestämmelser. Det hävdades bl. a. från svensk sida att de
skadelidandes behov av att kunna vända sig mot fonden är särskilt stort i de
fall då fartyget inte kan identifieras och någon talan om ersättning enligt an-
Prop. 1973; 140 121
svarighetskonventionen
således inte kan väckas. Mot detta anfördes, att skador vållade av icke
identifierade fartyg i regel är av förhållandevis ringa omfattning, att det
skulle leda till ett mycket omfattande administrativt arbete för fonden om den
skulle vara skyldig att ersätta det mycket stora antal skador av detta slag som
uppkommer, samt att detta skulle medföra en avsevärd ökning av fondens
administrationskostnader. Ett från svensk,sida framfört förslag om att fondens
ersättningsskyldighet skulle begränsas till sådana fall, där skadoma överstiger
visst belopp, vann inte gehör. Mot att göra fonden ansvarig även när oljan inte
kan härledas till visst fartyg invändes vidare att fonden i så fall riskerade
att få betala ersättning även för skada som inte orsakats av olja härrörande
från fartyg utan t. ex. av olja som läckt ut från oljecisterner i land eller
från oljeborri:om. Den lösning som slutiigen antogs, nämligen att fonden är
ansvarig endast om det visas att skadan orsakats av en olycka som berör ett
eller flera fartyg som vid tidpunkten för olycka befordrade olja som bulklast,
leder till att fonden endast i undantagsfall blir ersättningsskyldig om det skadevållande
fartygets identitet inte. kan fastställas. Från de skadelidandes synpunkt är
givetvis detta mindre tUlfredsstäUande. Med hänsyn till att det huvudsakliga
motivet för tillskapandet av fonden varit att säkerställa gottgörelse vid
större olyckor, vid vilka fartygets identitet erfarenhetsmässigt alltid kan
fastställas, bör dock fondkonventionens reglermg av denna fråga kunna godtas.
Härtill kommer att det finns anledning räkna med att förbättrade tekniska
möjligheter i framtiden kommer att göra det möjligt att märka olja på sådant
sätt att den kan spåras till det transporterande fartyget.
För att konventionerna
skall vara tillämpUga krävs vidare att den olja som orsakar skadan är s. k.
beständig olja. Som exempel på beständig olja nämns i ansvarighetskonventionen
(förutom valolja) råolja, eldningsolja, tjock dieselolja och smörjolja. Skador
orsakade av icke beständiga petroleumprodukter, såsom bensin, fotogen, nafta,
diesdbrännolja och eldningsolja 1, faUer alltså utanför konventionernas
tillämpningsområde. Icke beständiga oljor avdunstar i regel förhållandevis
snabbt om de läcker ut från ett fartyg, och de orsakar även bortsett därifrån
inte lika svåra skador genom förorening som beständiga oljor. Dessutom svarar
icke beständiga oljor endast för c:a fem procent av världens sjötransport av
olja. Den omständigheten att konventionema endast är tillämpliga på skada som
orsakats av beständig olja kan därför inte anses utgöra någon brist av
betydelse.
Under
den tidigare remissbehandlingen har mot ansvarighetskonventionen framförts bl.
a. den kritiken, att konventionen i alltför många fall befriar fartygsägaren
från ansvarighet för skadan. Anmärkning har sålunda riktats mot att fartygsägaren
inte är ansvarig för skada or-, sakad av naturkatastrof eller genom vårdslöshet
eller försummelse av
Prop. 1973:140 122
regering
eller myndighet som är ansvarig för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel
för navigering. Även i detta avseende erhåller emellertid de skadelidande
skydd genom fondkonventionen, eftersom fonden inte är fri från ansvarighet i
dessa fall. Dessutom svarar fonden för skada som orsakats av tredje man genom
sabotagehandling. För dylika skador är fartygsägaren inte ansvarig. I likhet
med ägaren är fonden däremot fri från ansvar för skador orsakade av
krigshandUngar. Detta synes emellertid knappast ge anledning tUl
betänkligheter. Det kan inte vara en dylik fonds uppgift att även svara för
krigsrisker.
Det
måste anses värdefullt att såväl ansvarighetskonventionen som fondkonventionen
med skada jämstäUer kostnader för förebyggande åtgärder. Det är givetvis
viktigt att åtgärder för att förhindra eller begränsa skada uppmuntras genom
att ersättning för kostnader för sådana åtgärder säkerställs, oavsett om
åtgärdema vidtas av stat, kommun, fartygsägare eller enskilda skadelidande.
Det har under
remissbehandlingen hävdats, att ansvaret för skada orsakad av förorening till
sjöss genom olja borde läggas på lastägaren och inte som i
ansvarighetskonventionen på transportören. Som framgår av den ovan lämnade
redogörelsen för det internationella lagstiftningsarbetet (avsnitt 6)
framfördes denna synpunkt från bl. a. svenskt håll under det förberedelsearbete
som ledde tUl antagandet av ansvarighetskonventionen, men det visade sig då
inte möjligt att få en lösning godtagen, enligt vilken det ekonomiska ansvaret
i princip läggs på lastägaren. Fondkonventionen grundas emellertid på denna
princip. Avgiftema till fonden belastar nämUgen den transporterade oljan, och
fonden övertar en del av det ökade ansvar som fartygsägarna åläggs genom
ansvarighetskonventionen. Dessutom svarar fonden för skador utöver
ansvarsbegränsningen enligt ansvarighetskonventionen. Även om det inte var
möjligt att i fondkonventionen få till stånd en fullständig avlyftning av det
ökade ansvar som fartygsägama åläggs genom ansvarighetskonventionen måste det
uppnådda resultatet anses godtagbart. Fartygsägarnas ansvar enligt
ansvarighetskonventionen har genom fondkonventionen minskat med 25 procent per
ansvarston och det maximala begränsningsbeloppet med drygt 40 procent. Med
hänsyn till att sjötransport av olja i allt större omfattning sker med mycket
stora fartyg måste den avsevärda reduceringen av den maximala ansvarsbegränsningen
anses särskilt värdefull.
En
av fondens uppgifter är att överta en del av det ökade ekonomiska ansvar som
fartygsägama ålagts genom ansvarighetskonventionen. Detta kan ske på två sätt,
antingen genom att fonden återbetalar till fartygsägaren vad denne utgivit
utöver ett visst belopp eller genom att fonden ställer säkerhet för den del av
fartygsägarens ansvarighet som ligger över detta belopp. Det senare
alternativet får dock utnyttjas endast om fondens generalförsamling beslutar
detta. Ett sådant beslut
Prop. 1973:140 123
innebär
att fonden på begäran av ägaren kommer att inträda direkt som försäkringsgivare
för en del av ägarens ansvarighet. Vid 1971 års diplomatiska konferens hävdades
från ett stort antal stater, bl. a. de nordiska, att det var olämpligt att låta
fonden spela rollen som försäkringsgivare. Enligt dessa staters uppfattning
skulle ett sådant system inte medföra någon fördel för fartygsägama utan
endast leda till en avsevärd ökning av fondens administrativa arbete och därigenom
av fondens administrationskostnader. Vissa stater, särskilt Frankrike, gjorde
emellertid gällande att ett system enligt vilket fonden står som direkt garant
var den bästa lösningen. I denna fråga representerar konventionens slutliga
utformning en kompromiss, som får anses godtagbar från svensk synpunkt.
Under förarbetet till
fondkonventionen påpekades från åtskilliga stater angelägenheten av att genom
konventionens utformning bidra till att förebygga uppkomsten av skador orsakade
av förorening genom olja. I detta syfte uppställer fondkonventionen som villkor
för att fonden skall överta en del av fartygsägarens ansvar att fartyget
uppfyller vissa föreskrifter i intemationeUa konventioner som är avsedda att
öka säkerheten till sjöss. Erfarenheten visar att det förekommer att fartyg
från vissa länder inte uppfyller dessa säkerhetsföreskrifter. De nämnda
bestämmelserna i fondkonventionen får anses utgöra ett värdefullt bidrag till
strävandena att genom tekniska säkerhetsföreskrifter minska riskema för
oljeutsläpp från fartyg och därav föranledda skador på miljön.
Vid en värdering av
fondkonventionen är avgifternas storlek av betydelse. Det är uppenbarligen
svårt att göra en beräkning i detta avseende innan konventionen har trätt i
kraft och det står klart vilka stater som blir medlemmar i fonden. Med
utgångspunkt frän den formel för bestämmande av grundavgiften som anges i
artikel 11 i konventionen har emellertid denna avgift beräknats komma att uppgå
tUl knappt 2 öre per ton avgiftspliktig olja. Det kan nämnas att Sverige år
1971 importerade cirka 11,2 milj. ton råolja och 9,3 milj. ton tjocka
eldningsoljor. Härtill kommer en transport mellan svenska hamnar på cirka 3,3
milj. ton. För Sveriges del skulle detta innebära ett engångsbelopp i storleksordningen
450 000 kronor. Årsavgiftens storlek blir givetvis beroende på omfattningen av
de olyckor för vilka fonden svarar. Om exempelvis fonden under ett kalenderår
skall betala ut ersättningar om sammanlagt 7,2 milj. dollar (vilket motsvarar
hela det ersättningsbelopp som utbetalades i anledning av Torrey
Canyon-olyckan) och om avgift betalas endast för den minsta mängd olja som
krävs för att fondkonventionen skall träda i kraft, 750 milj. ton, blir den
årliga avgiften ca 5 öre per ton avgiftspliktig olja. Avgiftens storlek
påverkas givetvis uppåt, om flera större katastrofolyckor inträffar, och nedåt
om mängden avgiftspliktig olja ökar.
Prop. 1973:140 124
Sammanfattningsvis
kan konstateras, att det ersättningssystem som skapas genom de två konventionema
måste anses tillfredsställande. På grund härav förordas att Sverige tillträder
såväl ansvarighetskonventionen som fondkonventionen. Vad angår den senare
konventionen ligger det i linje med den svenska inställningen till
intemationeUt samarbete i allmänhet att Sverige blir medlem i den
internationella fonden, som utgör ett uttryck för internationell solidaritet
vid svåra olyckor.
Det
kan ifrågasättas om ansvarighetskonventionen bör tillträdas endast under den
förutsättningen att fondkonventionen träder i kraft samtidigt med eller i vart
fall kort tid efter ansvarighetskonventionen. Emellertid måste en på
ansvarighetskonventionens bestämmelser byggd lagstiftning anses innebära en så
stor förbättring av skyddet för de skadelidande i förhållande till nu gällande
rätt att ansvarighetskonventionen, trots de brister i konventionen som ovan
berörts, bör tillträdas av Sverige även om fondkonventionen inte skulle träda
i kraft. Även från sjöfartsnäringens synpunkt torde det med hänsyn tUl intresset
av internationellt enhetliga regler vara angeläget att en med
ansvarighetskonventionen överensstämmande lagstiftning snarast införs i så
många länder som möjligt. Det är förenat med stora praktiska olägenheter om
svenska fartyg försäkringsmässigt måste skydda sig mot en mängd sinsemellan
skUda former av skadeståndsansvar i olika länder. I länder där nationell
lagstiftning genomförts finns vidare risk för att svenska redare kommer att
åläggas ett obegränsat ansvar eller i vart fall ett ansvar som vida överstiger vad
som gäller enligt konventionen.
Utsikterna
för att. båda konventionema kommer att träda i kraft inom de närmaste åren får
anses vara goda. Det för en ratificering av konventionema nödvändiga
lagstiftningsarbetet pågår f. n. i de andra nordiska länderna och i ett
flertal andra stater. Man har anledning räkna med att båda konventionerna
kommer att träda i kraft under andra halvåret 1974. Det är viktigt att Sverige
tillhör de stater som sätter fondkonventionen i kraft. Härför talar inte bara
intresset av att så snart som möjligt få tillgång till det ersättningssystem
som fondkonventionen erbjuder. Därigenom skulle Sverige också få rätt att delta
i den första generalförsamlingen, som bl. a. skall anta fondens interna
reglemente och utse verkställande direktör. För Sveriges del bör därför
lagstiftningsarbetet bedrivas med sikte på att ratifikation skall kunna ske
senast den 1 juli 1974.
Med
hänsyn till den rättslikhet som råder i Norden på sjörättens område är det
önskvärt att samtiiga nordiska länder tillträder konventionema och att den på
konventionerna grundade lagstiftningen träder i kraft samtidigt eller i vart
fall utan större tidsmellanrum i samtliga dessa länder. Det hittills utförda
lagstiftningsarbetet har bedrivits i nordiskt samarbete, och avsikten är att
samråd skall äga ram även
Prop.
1973:140 125
under
det fortsatta arbetet. Det torde kunna förväntas, att Danmark, Finland och
Norge kommer att tillträda båda konventionerna i mitten av 1974.
12
Metoden för konventionemas införlivande med svensk rätt
I
svensk lagstiftning finns inte några bestämmelser om hur föreskrifterna i en
intemationell överenskommelse skall införlivas med vår rättsordning. I fråga om
överenskommelser som medför rättigheter och skyldigheter för myndigheter eller
enskilda tUlämpas sedan länge i praxis den metoden att en lag eller annan
författning utfärdas varigenom bestämmelserna i överenskommelsen till den
del de saknar motsvarighet i eller strider mot våra interna rättsregler
införlivas med vår rättsordning.
Inom ramen för detta
system kan man i princip gå till väga på tre olika sätt, när en konvention
skall införlivas med nationell rätt. Man kan transformera konventionens
innehåll till svensk lag och därvid använda den lagstiftningsteknik som är
bruklig vid rent intern lagstiftning. Detta tillvägagångssätt är det som
vanligen förekommer i Sverige när det gäller konventioner på civilrättens,
straffrättens och processrättens områden, och det tUlämpades t. ex. när 1957
års konvention om begränsning av redareansvaret införlivades med svensk rätt.
En annan metod är att konventionens regler i så gott som helt oförändrat skick
tas upp i en intern lag. Exempel härjDå erbjuder lagen (1912: 69) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, vilken
föranleddes av Sveriges tillträde till 1905 års Haag-konvention rörande
konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap.
Ett i viss mån likartat tillvägagångssätt användes när 1924 års
internationella konvention rörande konossement införlivades med svensk rätt.
Men man kan också förfara på det sättet att konventionen helt eller delvis utan
transforrnering och genom en betydligt enklare lagstiftningsakt görs omedelbart
tillämplig i. landet. Ett sådant förfarande användes bl. a. i samband med att
Sverige tillträdde konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran
pä väg (den s. k. CMR-konventionen). I samband med tillträdet till denna
konvention antogs en lag, varigenom konventionen gjordes direkt tillämplig som
svensk lag, och som dessutom endast innehöll vissa offentligrättsliga
bestämmelser om bl. a. svensk domsrätt och verkställighet av utländsk dom. Då
sistnämnda metod använts, har nästan undantagslöst konventionstexten på ett
eller flera av originalspråken jämte översättning till svenska tagits in i
bilaga till lagen.
Som
framgår av de bifogade konventionstexterna är konventionerna omfångsrika och
innehåller ofta mycket detaljerade bestämmelser. Den
Prop. 1973:140 126
traditionella
metoden att överföra konventionemas innehåll tUl svensk rätt skulle därför bli
ganska omständlig. I tUläggsdirektiv tUl 1967 års utredning om
författningspublicering berörs ölägenheterna med denna metod. Det framhålls där
att den traditionella transformationstekniken innebär åtskilliga fördelar från
lagteknisk synpunkt men har den olägenheten att den är arbetskrävande och
tidsödande. Det påpekas vidare att denna olägenhet blir alltmer framträdande
efter hand som det internationella samarbetet utvidgas och ett stort antal
konventioner tillkommer på olika rättsområden.
För
att konventionsbestämmelser skall i oförändrat skick kunna göras direkt
tillämpliga som svensk lag bör emellertid krävas, att de har en klar och
någorlunda lättillgänglig utformning och att kompletterande nationella
bestämmelser inte är nödvändiga i någon större utsträckning. Vad angår
ansvarighetskonventionen är visserUgen dess utformning i systematiskt avseende
sådan att den låter sig infoga i den svenska rättens regelsystem. En del av
konventionsbestämmelserna är emellertid ganska svårtillgängliga. Härtill kommer
att konventionens regler inte är uttömmande utan på ett flertal punkter måste
kompletteras med internrättsliga bestämmelser. Som framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 13.2) föreslås den svenska lagstiftningen få ett större
tiUämpningsområde än ansvarighetskonventionen. Från lagteknisk synpunkt är det
därför mindre lämpligt att i detta fall använda den enklare metoden att
införliva konventionen med svensk rätt genom att göra den direkt tillämplig.
På
grand av vad sålunda anförts föreslås att ansvarighetskonventionens innehåll
överförs till svensk rätt med användning av det traditionella
transformationsförfarandet. Därvid uppstår frågan om erforderliga bestämmelser
skall intas i befintlig lagstiftning, exempelvis i sjölagen, eller i en
särsldld lag. Att i sjölagen infoga det stora antal bestämmelser som det här
gäller på ett systematiskt godtagbart sätt kan emellertid, bl. a. med hänsyn
till lagens nuvarande redigering, inte ske utan att samtidigt synnerligen
omfattande omdisponeringar av lagen måste vidtas. Bestämmelsema bör därför tas
in i en särskUd lag.
Häratöver
bör vissa ändringar vidtas i 1972 års lag om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg samt i sjölagen tas in en hänvisning till den föreslagna
ansvarighetslagen.
När
det gäller fondkonventionen är emellertid förhållandet delvis ett annat. De
artiklar i denna konvention som rör enskilda är visserligen mycket långa och
detaljrika. Konventionstexten är emellertid avfattad på ett sätt som inte i
någon större utsträckning avviker från vad som är vanligt i svensk
lagstiftning. Till skillnad från vad som kan antas komma att bli fallet i fräga
om ansvarighetskonventionen kommer fondkonventionen sannolikt att bli
tillämplig förhåUandevis sällan. Därtill kommer fondkonventionen att kräva
endast ett fåtal kom-
Prop. 1973:140 127
pletterande
bestämmelser. På grund härav föreslås ätt de bestämmelser i fondkonventionen
som är av civUrättslig eller processrättslig natur görs omedelbart tillämpliga
i Sverige genom en särskild lag i anledning av Sveriges tUlträde till
konventionen och att i denna lag i övrigt tas upp endast sådana bestämmelser
som är nödvändiga för att fylla ut konventionens regelsystem. Dessutom
nödvändiggör vissa bestämmelser i artikel 34 i fondkonventionen om
skattefrihet för fonden en ändring i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser
om immunitet och privilegier.
I
detta sammanhang bör framhållas att de båda konventionema torde komma att
införlivas med nationell rätt i Danmark, Finland och Norge på i huvudsak samma
sätt som för svensk del föreslås i denna promemoria. Med hänsyn till den
nordiska rättslikheten på sjörättens område är detta givetvis värdefullt. I
Danmark och Norge torde visserligen erforderliga bestämmelser komma att intas i
sjölagen och inte i en särskild lag. I de danska och norska sjölagama finns
nämligen disponibelt utrymme för denna lagstiftning. En olikhet i fråga om
bestämmelsernas placering kan dock inte anses medföra någon olägenhet när det
gäller så speciella lagregler som det här är fråga om.
13
Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen 13.1 Allmänna synpunkter
Av
skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 12) föreslås att
ansvarighetskonventionens regler införlivas med svensk rätt genom att
konventionens innehåll transformeras till svensk lag med användande av den
lagstiftningsteknik som är braklig vid rent intern lagstiftning samt att
erforderliga bestämmelser tas in i en särskild lag. Konventionens bestämmelser
är tvingande. Det huvudsakliga innehållet i denna lag är sålunda på förhand
givet. I lagen bör i saklig överensstämmelse med konventionens regler tas upp
bestämmelser om lagens tillämplighetsområde, fartygsägarens ansvarighet,
begränsning av ansvaret, begränsningsfond, preskription av talan,
försäkringsskyldighet, svensk domstols kompetens samt verkställighet av dom
meddelad i annan fördragsslutande stat. Beträffande det sakliga innehållet i
dessa bestämmelser hänvisas till den redogörelse för konventionens innehåll som
har lämnats i det föregående (avsnitt 8.2). Rubriken till den nya lagen
föreslås bli "lag om ansvarighet för oljeskada tUl sjöss".
På
vissa punkter måste i lagen tas in bestämmelser som kompletterar konventionens
regelsystem. Detta gäller bl. a. vissa frågor rörande begränsningsfonden,
regleringen av försäkringsskyldigheten samt frågor om forum och verkställighet.
Det är dessutom nödvändigt att införa vissa straffbestämmelser.
Prop. 1973:140 128
I
samband med lagstiftning på grundval av konventionen måste ställning tas också
till vissa frågor av principiell karaktär. Detta gäller till en början frågan
om lagens tiUämpningsområde. Det är nämligen möjligt att i vissa avseenden ge
den svenska lagen ett större tillämpningsområde än som föreskrivs i
konventionen. En annan fråga av principiell betydelse gäller i vilken
omfattning ansvaret bör kanaliseras till fartygets ägare. Slutligen måste
ställning tas till hur man skall lösa de problem som uppkommer genom att vissa
bestämmelser i ansvarighetskonventionen strider mot andra konventioner som
Sverige har tillträtt.
Den
föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss medför att vissa av
sjölagens ansvarighetsregler inte skall tillämpas i fråga om oljeskada som
omfattas av lagen. En erinran om detta bör föras in i sjölagen.
Med
anledning av ansvarighetskonventionen bör slutligen i 1972 års lag om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg införas bestämmelser som gör det möjligt att
meddela vissa förbud i fråga om fartyg vilka inte uppfyller föreskrifterna om
försäkringsskyldighet.
I
fråga om fondkonventionen har i det föregående (avsnitt 12) föreslagits att
den görs direkt tillämplig sorh svensk lag i de delar som konventionen reglerar
enskildas rättigheter och skyldigheter gentemot fonden samt vissa processuella
frågor såsom domsrätt och domsverkställighet. Bestämmelser av detta slag
återfinns i artiklama 113. Där regleras fondens skyldighet att utge
ersättning till de skadelidande och gottgörelse till fartygsägare och deras
försäkringsgivare samt vissa processuella frågor. Vidare innehåller dessa
artiklar bestämmelser om skyldighet för enskilda rättssubjekt att betala
avgifter till fonden. I artiklarna 113 finns emellertid också några
bestämmelser som enbart gäller de fördragsslutande statemas inbördes
förpliktelser. Dessa bör inte sättas i kraft som interna svenska
lagbestämmelser. Detsamma gäller i fråga om övriga artiklar i konventionen,
vilka behandlar fondens ekonomi, organisation och förvaltning.
På
grund av vad som nu har anförts föreslås att i en särskild lag tas in en
bestämmelse av innebörd att artiklarna 113 av fondkonventionen skall gälla
som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande
statemas inbördes förpliktelser. Härutöver bör i den föreslagna lagen tas in
vissa bestämmelser, som kompletterar konventionsreglerna. Bl. a. behövs intema
svenska foramregler och bestämmelser om verkställighet av dom i Sverige.
Fondkonventionen
innehåller bestämmelser (artikel 34) om viss skattefrihet för fonden. Med
anledning härav bör en ändring göras i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser
om immunitet och privUegier.
I
det följande kommer först att tas upp vissa lagstiftiungsfrågor som uppkommer i
samband med införlivande av ansvarighetskonventionens regler med svensk rätt
(avsnitt 13.213.5). I avsnitt 13.6 behandlas
Prop. 1973:140 129
vissa
forumfrågor och i avsnitt 13.7 vissa frågor rörande straffbestämmelser m. m.
Slutiigen berörs i avsnitt 13.8 förhåUandet tUl vissa andra konventioner och i
avsnitt 13.9 frågor rörande avgifter tUl den intemationeUa fonden.
13.2
Lagstiftningens tiUämpningsområde
Ansvarighetskonventionen
är tUlämplig endast på skador orsakade av fartyg som vid olyckstillfället
faktiskt transporterade olja som bulklast. Detta följer av definitionerna av
begreppen "fartyg" och "skada genom förorening" i artikel
I i konventionen. Har oljeskada orsakats av ett torrlastfartyg eller ett
tankfartyg som går i barlast gäller konventionen således inte. Det är
emellertid inte något som hindrar en fördragsslutande stat att i sin interna
lagstiftning göra ansvarighetskonventionens regelsystem tillämpligt även på
andra fartyg än dem som omfattas av konventionen.
I
förhållande till gäUande rätt innebär konventionen främst tre nyheter.
1.
Fartygets ägare är i princip
strikt ansvarig för oljeskada som fartyget orsakar.
2.
Det fastställs en särskild och
högre gräns för hans ansvarighet för oljeskador.
3.
Ägaren är skyldig att hålla
försäkring för sin ansvarighet eller att ställa annan betryggande säkerhet.
Frågan
är då om i samtliga eller några av dessa hänseenden konventionens regler bör
göras tUlämpliga också på torrlastfartyg och tankfartyg som går i barlast.
När
det först gäller konventionens ansvarsregler saknas skäl att inte göra dessa
tillämpliga på alla fartyg. Konventionens strikta ansvarig-hetssystem är
motiverat dels av de stora skaderisker som oljetransporterna medför och det
därav skapade behovet av särskilt effektiva ersättningsregler och dels av
svårigheterna för de skadelidande att visa att skadan orsakats av fel eller
försummelse på fartygets sida. Dessa skäl gör sig gällande också i fråga om
fartyg som inte befordrar olja som bulklast.
Enligt
konventionen går ägaren fri från ansvarighet i vissa fall. Detta gäller när
skadan har orsakats av krigshandling och Uknande händelser eller av
naturhändelse av force majeure-karaktär. Vidare är ägaren fri från ansvarighet
om skadan i sin helhet har orsakats av sabotage från tredje mans sida eller av
fel eller försummelse av myndighet i fräga om underhäll av fyrar och andra
hjälpmedel för navigering. Kritik kan visserligen riktas mot de två sistnämnda
ansvarsfrihetsgrunderna. Beträffande fartyg som går in under det
konventionsreglerade området måste dessa ansvarsfrihetsgrunder dock godtas för
att Sverige skall kunna
9
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 130
tillträda
konventionen. Av hänsyn till enhetligheten i den svenska lagstiftningen bör
samma ansvarssystem gälla för samtliga fartyg som förorsakar oljeskada. Det
förordas därför att konventionens ansvarsregler i sin helhet görs tillämpliga
också på fartyg som inte befordrar olja som bulklast.
Beträffande
fartyg som inte omfattas av konventionens definition bör emellertid den svenska
lagen begränsas till att gälla skada som uppkommit inom svenskt område, däri
inbegripet åtgärder som vidtas för att förhindra eller begränsa skada inom
svenskt område. Det kan inte anses vara något svenskt intresse att i dessa fall
föreskriva strikt ansvar för skada som uppkommer utomlands.
Däremot
är det knappast möjligt att låta den särskilda och högre gränsen för
ansvarigheten gälla för nu ifrågavarande fartyg. Den lägre ansvarighetsgräns
som gäller för fartyg i allmänhet enligt 255 § sjölagen grandar sig på 1957 års
konvention om ansvarsbegränsning. Denna konvention har ratificerats av
Sverige, och Sverige är därför skyldigt att tillämpa denna i förhållande till
alla länder som har tUlträtt 1957 års konvention. Det torde inte komma i fråga
att Sverige säger upp denna konvention enbart för att kunna införa ett särskilt
ansvar för fartyg som inte för olja som bulklast. Om man för svensk del skulle
välja lösningen att tUlämpa ansvarighetskonventionens högre ansvarighetsbelopp
på sådana svenska och utländska fartyg som inte omfattas av konventionen skulle
detta medföra icke önskvärda konsekvenser. Det lägre ansvarighetsbeloppet
måste under alla förhållanden tillämpas på utländska fartyg på vilka 1957 års
konvention är tillämpUg. Svenska ägare av sådana fartyg skulle inte ha rätt
till kompensation från den internationella fonden enligt de regler som enligt
artikel 5 i fondkonventionen gäller för tankfartyg som befordrar olja som
bulklast. Svenska torrlastfartyg och tankfartyg i barlast skulle således i
realiteten belastas med ett större ansvar än såväl svenska tankfartyg med olja
i bulklast som sådana utländska torrlastfartyg och tankfartyg i barlast, på
vilka 1957 års konvention är tillämplig. En lösning av det slag som här har
antytts kan därför inte förordas.
Av
de skäl som nu har anförts bör konventionens regler om begränsning av
ansvarigheten inte gälla beträffande fartyg som inte befordrar olja som
bulklast. För dessa fartyg bör gränsen för ansvarigheten i stället bestämmas
enligt 255 § sjölagen och oljeskadorna får då inom derma gräns konkurrera med
andra skador. Vid detta förhåUande bör inte heller konventionens regler om
kanalisering av ansvaret gälla för dessa fartyg. I frågor om begränsning av
ansvaret bör i stället över huvud de regler som finns i 10 kap. sjölagen
tillämpas. Detta innebär
Beträffande
de konflikter som kan uppstå meUan ett lands förpliktelser enligt 1957 års
konvention och dess förpliktelser enligt ansvarighetskonventionen hänvisas
till avsnitt 13.8.
Prop. 1973:140 131
bl. a. att någon skyldighet att upprätta begränsningsfond
inte kommer att föreligga för sådana fartyg.
Konventionens regler om försäkringsskyldighet gäller bara
fartyg som befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast. Det föreligger i och
för sig inte något folkrättsligt hinder mot att utsträcka försäkringsskyldigheten
till att gälla även andra fartyg. Den avgränsning beträffande försäkringspliktens
omfattning som har skett i konventionen synes emellertid från praktiska
synpunkter vara väl avvägd. HärtUl kominer att det knappast är praktiskt
genomförbart att kontrollera att alla fartyg som trafikerar svenska vatten har
försäkring mot ansvarigheten för oljeskador. Det förordas därför att reglerna
om försäkringsplikt inte görs tillämpliga i vidare omfattning än som föreskrivs
i konventionen.
Sammanfattningsvis föreslås således i fråga om fartyg som
inte transporterar olja som bulklast, att lagens regler om strikt ansvarighet
skall tillämpas på dessa om skadan har uppkommit i Sverige eller förebyggande
åtgärder har vidtagits för att förhindra skada på svenskt område. Detsamma bör
vara fallet beträffande lagens bestämmelser om preskription av talan och om
laga domstol. Däremot bör reglerna om begränsning och kanaUsering av
ansvarigheten och om försäkringsplikt inte gälla för dessa fartyg.
Enligt artikel XI första stycket gäller konventionen inte i fråga om krigsfartyg och
vissa andra statsfartyg, nämligen fartyg som ägs eller brakas av stat
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift. Som anmärkts i
redogörelsen för denna artikel (avsnitt 8.2) innebär konventionen inte något
hinder för fördragsslutande stat att i sin nationella lagstiftning införa
bestämmelser om ansvar för skada som orsakats av sådana statsfartyg. Sådana
bestämmelser får givetvis inte ges sådan utformning att de kommer att strida mot
de förpliktelser som kan åvila en stat enligt andra konventioner eller enligt
allmän folkrätt.
I detta sammanhang bör beaktas 1926 års konvention rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om statsfartygs fri-
och rättigheter. De statsfartyg som undantas från ansvarighetskonventionens
tUlämpningsområde torde vara desamma som de vilka omfattas av
immunitetsbestämmelsema i artikel 3 i 1926 års konvention, även om ordalydelsen
inte är densamma i de två konventionerna (jfr vad ovan anförts under artikel XI i ansvarighetskonventionen). Dessa
statsfartyg får enUgt 1926 års konvention inte göras till föremål för kvarstad
eller annan handräckning. Vidare får i fråga om sådana statsfartyg talan
endast väckas vid domstol i den stat som äger eller brukar fartyget. Sverige
har tUlträtt denna konvention. På konventionen grundade bestämmelser finns i
lagen (1938: 470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.
1 1926 års konvention har. tiUträtts av Argentina,
Belgien, Brasilien, Chile, Danmark, Egypten, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Grekland, ItaUen, Madagaskar, Nederländerna, Norge, Portugal,
Rumänien, Schweiz, Sverige, Syrien, Turkiet, Ungern, Uruguay och Zaire.
Prop. 1973:140 132
Som
tidigare framhållits är syftet med den föreslagna lagstiftningen att i största
möjliga mån säkerställa att de som lidit skada orsakad av förorening genom olja
får ersättning. Av samma skäl som har anförts i fråga om torrlastfartyg och
tankfartyg som går i barlast bör därför lagens bestämmelser om strikt
ansvarighet gälla även för statsfartyg av ifrågavarande slag under
förutsättning att skadan har uppkommit i Sverige eller förebyggande åtgärder
har vidtagUs för att förhindra skada på svenskt område. Reglerna bör i första
hand gälla i fråga om svenska statsfartyg. Om utländska statsfartyg förorsakar
skada i Sverige kan som nämnts talan inte väckas här och det kan därför synas
tveksamt om reglerna bör gälla även för dem. I ett sådant fall torde ersättningsfrågorna
komma att regleras genom förhandlingar med den främmande staten. För svenska
skadelidande är det därvid en fördel att kunna hänvisa till en uttrycklig regel
om att även utländska statsfartyg är underkastade lagens regler om strikt
ansvarighet för oljeskador i Sverige. Det är nämligen en allmän
internationellt privaträttslig princip att anspråk på skadeersättning regleras
enligt lagen i det land där skadan uppkom (lex lod delicti). Det förordas
därför att ansvarighetsreglerna görs tillämpliga på såväl svenska som
utländska krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg.
När
det sedan gäller frågan huruvida den föreslagna lagens regler om
ansvarsbegränsning bör gälla för krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg
bör uppmärksammas att sjölagens begränsningsregler inte innehåller någon
uttrycklig bestämmelse som undantar statsfartyg. I 1957 års konvention har
frågan om konventionens tillämplighet på dessa fartyg lämnats öppen. Någon
ställning i frågan huravida de mot konventionen svarande reglerna i sjölagen
skulle vara tillämpliga togs inte i samband med den revision av sjölagen som
ägde rum för att Sverige skulle kunna tillträda konventionen (prop. 1964: 35 s.
47 och 65). Lagberedningen uttalade dock i detta sammanhang att, med hänsyn
till tidigare rättspraxis, rätt till ansvarsbegränsning torde komma att anses
föreligga även för krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg (prop. s.
56). Även senare nordisk rättspraxis ger stöd för denna uppfattning (Nordiske
Dommer i sjöfartsanliggender 1971:199). Man får därför anta att sjölagens
begränsningsregler är tillämpliga på krigsfartyg och andra statsfartyg. Det
kan dock inte anses rimligt att i fråga om statsfartyg som för olja som
bulklast tillämpa en lägre ansvarsbegränsning än den som gäller för civila
bulklastfartyg. Att föreskriva skUda begränsnuigsbelopp för olika slags
statsfartyg kan knappast komma i fråga. På grund härav föreslås att de
begränsningsbelopp som anges i ansvarighetskonventionen samt dess regel om
kanalisering av ansvaret skall gälla även i fråga om krigsfartyg och därmed
jämställda statsfartyg. Däremot är det uteslutet att föreskriva
försäkringsskyldighet för nu ifrågavarande statsfartyg. Även statsfartyg på
vilka ansvarighetskon-
Prop. 1973:140 133
ventionen
är tillämplig, dvs. statsfartyg som används för affärsdrift, är enligt
konventionen undantagna från försäkringsplikt. Det bör inte heller meddelas
föreskrifter om skyldighet för krigsfartyg och liknande statsfartyg att medföra
certifikat som utvisar att deras ansvarighet enligt svensk lag är täckt.
Sammanfattningsvis
bör således lagens regler om ansvarighet och ansvarsbegränsning tillämpas på
krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg under förutsättning att
oljeskadan har uppkommit i Sverige eller åtgärder vidtagits för att förhindra
att sådan skada uppkommer på svenskt område. Vidare bör reglema om kanalisering
av ansvaret och om preskription gälla för sådana fartyg. Eftersom talan mot
utiändskt statsfartyg av ifrågavarande slag inte får väckas i Sverige saknas
anledning att göra lagens bestämmelser om svensk domstols kompetens
tiU-lämpliga. Däremot bör med hänsyn tUl att talan kan väckas här mot svenska
statsfartyg lagens forumbestämmelser tillämpas.
I
detta sammanhang bör påpekas att det givetvis inte är möjligt att i svensk lag
utsträcka den internationella fondens ersättningsskyldighet tUl att omfatta
skada orsakad av fartyg på vilken ansvarighetskonventionen inte är tillämplig.
För
ansvarighetskonventionens (och därmed även fondkonventionens)
tillämpningsområde gäller ytterligare en begränsning. Ansvarighetskonventionen
är endast tillämplig på skada genom förorening orsakad av s. k. beständig olja
(persistent oii). Som anförts i det föregående (avsnitt 11) avdunstar icke
beständiga oljor förhållandevis snabbt om de läcker ut från ett fartyg och
orsakar även bortsett därifrån inte lika svåra skador som beständiga oljor.
Härtill kommer att sjötransport av icke beständiga oljor äger ram endast i
mindre omfattning. Den gällande skadeståndsrättsliga lagstiftningen synes
därför på ett tillfredsstäUande sätt reglera ansvarigheten för skada orsakad av
icke beständig olja. På grund av vad sålunda anförts bör den föreslagna lagen
om ansvar för oljeskada, liksom konventionen, endast vara tillämplig på skada
orsakad av beständig olja.
13.3
Kanalisering av ansvaret
Under
förarbetet tUl ansvarighetskonventionen diskuterades om inte ansvaret för skada
som omfattas av konventionen borde kanaliseras till den ansvarige
fartygsägaren. Konventionen innebär också en viss kanaUsering av ansvaret tUl
denne. Sålunda är personer i fartygsägarens tjänst och företrädare för denne
("servants or agents of the owner") helt skyddade mot anspråk på
ersättning för skada o:rsakad av förorening genom olja, och detta oavsett om
anspråket görs gällande enligt konventionen eller enligt andra
skadeståndsregler. Kanaliseringen har inte drivits längre. Det sägs dessutom
uttryckligen i konventionen att konventionens bestämmelser inte inskränker den
regressrätt som ägaren enligt andra regler kan ha mot tredje man.
Prop. 1973:140 134
När
det först gäller den närmare avgränsningen av den krets av personer, mot vilka
talan om ersättning för oljeskada inte får föras, bör för svensk rätts del med
uttrycket "personer i ägarens tjänst och företrädare för denne" avses
de personer, för vilka redaren svarar enligt 8 § sjölagen, dvs. befälhavare,
medlem av besättningen, lots och annan som, utan att tillhöra besättningen, på
redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst. Vidare bör
redare, som inte äger fartyget, omfattas liksom också befraktare eller annan
som i redares stäUe har hand om fartygets drift och deras anstäUda (jfr 261 §
sjölagen). Även andra personer på lastägarsidan än befraktaren, dvs. avlastare,
lastemottagare och lastägare och personer i deras tjänst, synes böra omfattas
av kanaUseringsregeln. Genom att låta bestämmelsen omfatta den som, utan att
tillhöra besättnuigen, utför arbete i fartygets tjänst, t. ex. en stuvare, och
samtliga personer på lastägarsidan har man gått något utanför konventionsbestämmelsens
tillämpningsområde. Det är emellertid till en början oklart vUka personer som
avses med uttrycket "servants or agents of the owner" och
konventionen innebär i vart fall intet hinder mot att i nationell lag låta
reglerna om ansvarskanaUsering omfatta även andra personer. På grand av vad
sålunda anförts föreslås att annat anspråk på ersättning för oljeskada än
regresskrav inte skall få göras gällande mot nu nämnda personer. Frågan om en
utvidgning av kanaliseringsreglema till att omfatta bärgare och annan som
vidtar förebyggande åtgärder skall behandlas senare i detta avsnitt.
Som
nämnts i det föregående föreskrivs i konventionen att denna inte inskränker
fartygsägarens regressrätt mot tredje man. Frågan om grandema för regressrätten
och mot vem denna får utövas regleras inte i konventionen utan de
fördragsslutande staterna står fria att reglera denna fråga i sin intema
lagstiftning.
Det
kan emellertid möjligen diskuteras om konventionen medger att regressrätt får
utövas mot de personer som omfattas av uttrycket "servants or agents of
the owner". Konventionen innehåller nämligen i artikel III fjärde stycket
andra punkten en bestämmelse om att anspråk på ersättning inte får göras
gällande mot den som ingår i denna grupp av personer, vare sig enligt
konventionen eller på annan grand. Som anförts i anslutning till nämnda artikel
(avsnitt 8.2) talar vissa skäl för att konventionen bör ges den tolkningen att
regressrätt inte får utövas mot "servants or agents of the owner".
Det är dock troligt att nämnda bestämmelse endast är avsedd att förhindra att
en skadelidande direkt vänder sig med sitt skadeståndsanspråk mot personer för
vilka ägaren svarar och som grand för detta åberopar allmänna regler om
utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Några klara uttalanden i denna
tolkningsfråga gjordes inte under konventionsarbetet. Det kan mot bakgrunden
härav vara tveksamt om avsikten verkligen varit att avskära
Prop. 1973:140 I35
ägarens
regressrätt t. o. m. om någon som ingår i denna grupp uppsåtligen vållat
skadan. Vid sådant förhållande synes det ligga närmast tUl hands att anse att
frågan om regress överhuvudtaget inte regleras i konventionen utan att de
fördragsslutande staterna står fria att reglera denna fråga i sin interna
lagstiftnmg och detta även såvitt avser personer som omfattas av uttrycket
"servants or agents of the owner". En sådan tolknmg bör tas som
utgångspunkt för den svenska lagstiftningen. Av-sUtten är emellertid att under
det fortsatta lagstiftningsarbetet diskutera denna tolkningsfråga med
företrädare för andra stater som har för avsikt att tillträda konventionen.
I
avsaknad av uttryckUg föreskrift i den föreslagna lagen skulle fartygsägaren
kunna utöva regressrätt enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler, dvs. i
allmänhet mot envar som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat oljeskada för
vilken ägaren är ansvarig. När det gäller anställda på fartygsägare- eller
lastägaresidan bör emellertid av sociala skäl regressrätt få utövas endast i de
fall mycket starka skäl talar för att den anställde själv helt eller delvis
skall gottgöra skadan. Detsamma gäller i fråga om lots. Sådana skäl måste i
regel anses föreligga vid fall av sabotage eUer grov vårdslöshet. På grund
härav föreslås att regressrätt inte får göras gäUande mot nu nämnda personer
annat än om den mot vUken anspråket riktas har vållat skadan uppsätiigen eller
av grov vårdslöshet. Såvitt avser skada som arbetstagare vållat genom fel eller
försummelse i tjänsten torde gällande lagstiftning ofta ge samma resultat.
Om
lagens kanaUseringsregler skulle begränsas tiU att omfatta endast de nu nämnda
personerna skulle detta innebära, att ersättningsanspråk kunde göras gällande
enligt allmänna skadeståndsregler mot envar som inte tillhör denna kategori.
Sålunda skulle anspråk kunna resas mot annan som i samband med en olycka vidtar
åtgärder för att förhindra eller begränsa skada eller för att bekämpa
ilandfluten olja, om han därvid förfar culpöst. Detta kunde medföra att
möjligheten att snabbt få sådana åtgärder utförda minskar. När ett tankfartyg
har gått på grand är det viktigt att förhindra att olja kommer ut i vattnet.
För detta ändamål anlitas fartyg som läktrar över oljan. Redare av
läkt-ringsfartyg är emellertid ovilliga att utsätta sig för risken att ådra sig
ansvar för de skador som kan orsakas av eventuella oljeutsläpp i samband med
läktringen. Det förekommer därför att en sådan redare kräver att garanti skall
ställas för att han hålls skadelös för den ersättning han kan bli skyldig att
utge för sådana skador. Förhandlmgar om ställande av sådan garanti kan försena
läktringen, vilket kan medföra att stora mängder olja onödigtvis läcker ut från
fartyget.
En
sådan begränsning av kanaliseringsreglemas omfattning skulle medföra särskilt
allvarliga följder för bärgningsföretagen. Det torde i dag inte vara möjligt
för dessa företag att få försäkringsskydd som
Prop. 1973:140 136
täcker
deras ansvarighet för oljeskada. Bärgningsföretagens internationella
organisation (International Salvage Union) har låtit förstå att dess medlemmar kan
bli tvungna att vägra att medverka vid bärgtung av tankfartyg, om inte frågan
om bärgarens ansvar för sådana skador får en tillfredsställande lösning.
Som nämnts fråntar
konventionen inte de fördragsslutande staterna rätten att genomföra en längre
gående kanalisering av ansvaret än vad konventionen föreskriver. Det är
givetvis mycket angeläget att åtgärder för att förhindra och begränsa skada
eller för att bekämpa ilandfluten olja vidtas utan dröjsmål då en fartygsolycka
har inträffat. Som framgår av vad ovan anförts kan den begränsade lösningen av
kanaliserings-frågan som konventionen innehåller motverka att så sker. På grund
härav föreslås att anspråk på ersättning för oljeskada som uppkommit i samband
med bärgning inte skall få göras gällande mot den som utför bärgning av fartyg
eUer oljelast. Detsamma föreslås gälla i fråga om den som vidtar förebyggande
åtgärder såvitt avser anspråk på ersättning för oljeskada som uppkommit i
samband med sådana åtgärder. Vad nu sagts bör dock inte gälla om bärgningen
eller åtgärderna vidtas i strid mot myndighets förbud eller, om de vidtas av
annan än myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets eller
lastens ägare.
Syftet
med de nu föreslagna reglema skulle till stor del förfelas om regressrätt kunde
göras gällande mot bärgare eller person som vidtar förebyggande åtgärder. I
fråga om den som är anställd hos bärgaren eller hos person som vidtar
förebyggande åtgärder bör av sociala skäl gälla samma inskränkning i
regressrätten som ovan föreslagits beträffande anställda på fartygsägare- och
lastägaresidan. Det föreslås därför att regressrätt får göras gällande mot nu
nämnda personer endast om oljeskadan vållats uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet.
Från
de skadelidandes synpunkt kan den nu föreslagna lösningen rörande kanalisering
av ansvaret till ägaren inte ge anledning till betänkligheter. En dylik skada
omfattas av fartygsägarens ansvarighet och därmed av hans försäkring. Sedan
fondkonventionen trätt i kraft kommer även den internationella fonden att
svara för sådana skador.
13.4
Vissa frågor rörande begränsningsfond
Som
villkor för att fartygsägaren skall få begränsa sin ansvarighet gäller enligt
ansvarighetskonventionen att han skall upprätta en särskild begränsningsfond.
Enligt artikel 5 tredje stycket i konventionen skall begränsnmgsfonden
upprättas vid domstol eller annan myndighet i den stat i vilken talan har
väckts. Frågan om vid vilken myndighet begränsningsfonden skall upprättas
avgöres enligt vederbörande stats lagstiftning.
Begränsningsfonden
kan ofta komma att uppgå till avsevärda belopp
Prop.
1973:140 137
och
det kan dröja åtskilliga år innan slutlig fördelning av begränsningsfonden
äger ram. Svenska domstolar sysslar visserligen i allmänhet inte med
medelsförvaltning. Med hänsyn till att begränsningsfonden i praktiken oftast
kommer att utgöras av bankgarantier torde dock en domstol utan större svårighet
kunna fullgöra uppgiften att förvalta fonden. Fonden synes därför lämpligen
böra upprättas vid den domstol vid vUken talan om ersättning har väckts. En
bestämmelse härom bör tas in i ansvarighetslagen. Som tidigare nämnts bör i
övrigt i lagen tas in bestämmelser svarande mot konventionens regler om begränsningsfonden.
Härutöver bör i administrativ ordning utfärdas bestämmelser om fondens
upprättande och dess förvaltning.
Om ägaren eller någon som
är anställd hos eller företrädare för honom eller ägarens försäkringsgivare
före begränsningsfondens fördelning har utgivit ersättning för oljeskada,
inträder han enligt artikel V femte stycket i ansvarighetskonventionen upp till
det belopp som han har betalat i den rätt den skadelidande skulle ha haft
enligt konventionen. Enligt sjätte stycket är det tillåtet att i nationell lag
ge även den som inte omfattas av bestämmelsen i femte stycket sådan subrogationsrätt.
Det
förekommer att staten ersätter kommun för kostnader som kommunen haft för
bekämpnings- eller saneringsåtgärder i anledning av en oljeskada. Detta torde
särskilt vara aktuellt vid skador av mycket stor omfattning. Det synes vara all
anledning att ge staten rätt att i sådant fall vända sig mot
begränsningsfonden. Även annan som har betalat ut ersättning för oljeskada bör
ha sådan rätt. På grund härav föreslås att i lagen intas en bestämmelse som ger
envar som har utgivit ersättning för oljeskada subrogationsrätt mot fonden.
13.5
Försäkringsskyldigheten
Skyldighet
att ha försäkring eller ställa säkerhet föreligger enligt
ansvarighetskonventionen i fråga om fartyg som är registrerat i fördragsslutande
stat och som befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast. Försäkringen eller
säkerheten skall täcka ägarens ansvarighet enligt konventionen upp till det för
fartyget gällande begränsningsbeloppet. Har denna skyldighet uppfyllts i fråga
om visst fartyg skall certifikat som intygar detta utfärdas eller bestyrkas av
myndighet i fartygets registreringsstat.
I
konventionen anges vissa minimikrav som försäkringen eller säkerheten skall
uppfylla, men i övrigt får registreringsstaten fastställa villkoren för
utfärdande av certifikat och för dess giltighet. Fördragsslutande stat är
skyldig att tillse att försäkring eller säkerhet finns för varje fartyg som
anlöper eller lämnar dess hamnar, oavsett var detta fartyg är registrerat.
Prop.
1973:140 138
I
fråga om svenska fartyg bör i lagen införas bestämmelse om att försäkring eller
säkerhet skall godkännas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
förordnar. Det synes lämpligast att denna uppgift läggs på
försäkringsinspektionen liksom har skett i fråga om försäkring för atomansvarighet
(jfr 22 § atomansvarighetslagen och 4 § tUlämpningskungördsen till denna lag).
Det certifikat som fartyget skall medföra ombord bör utfärdas av
försäkringsinspektionen. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden bör meddelas i
administrativ ordning.
Vad
angår utländskt fartyg som är registrerat i stat som tillträtt
ansvarighetskonventionen skall certifikat som utfärdats eller bestyrkts av
behörig myndighet i den staten godkännas som bevis för att försäkringsskyldigheten
har uppfyUts. Emellertid är stat som tUlträtt ansvarighetskonventionen skyldig
att tillse att försäkring eller säkerhet finns även i fråga om fartyg
registrerat i icke fördragsslutande stat när ett sådant fartyg anlöper eller
lämnar dess hamnar eller "off-shore terminals". För fartyg från icke
fördragsslutande stat är det emellertid inte möjligt att kräva att de medför
certifikat utfärdat eller bestyrkt av behörig myndighet i den staten. Av
praktiska skäl är det inte heller möjUgt att ålägga svensk polis-, tull- eller
hamnmyndighetspersonal att kontrollera att försäkringsskyldigheten har
fullgjorts. Denna personal kan inte förväntas ha den språkliga och sakliga
kompetens som erfordras för att tolka innehållet i utiändska
försäkringshandUngar, och den kan inte heller bedöma om försäkringen eller den
ställda säkerheten är betryggande. Det torde därför i princip bli nödvändigt
att av utländska fartyg från icke fördragsslutande stat kräva att de medför ett
av den svenska försäkringsinspektionen utfärdat eller godkänt certifikat som
visar att godtagbar försäkring finns eller att betryggande säkerhet har
ställts. I fråga om försäkring hos vissa utiändska försäkringsbolag, som
försäkringsinspektionen för detta ändamål har godkänt, torde det emellertid
vara möjligt att godta certifikat som har utställts av vederbörande
försäkringsbolag. Polis-, tull- eller hamnpersonalen behöver då endast
kontrollera att fartyget medför ett certifikat, som är utställt antingen av
försäkringsinspektionen eller av ett försäkringsbolag som återfinns på en av
försäkringsmspektionen upprättad lista.
Såvitt
gäller statsägda fartyg från icke fördragsslutande stater torde vidare böra
godtas ett av behörig myndighet i den staten utfärdat certifikat som visar att
fartyget ägs av den staten och att dess ansvarighet enligt svensk lag är täckt.
Den
myndighet som skall anförtros uppgiften att kontroUera att svenska och
utländska fartyg medför föreskrivet certifikat måste på ett snabbt och smidigt
sätt kunna fullgöra sina åligganden så att hinder eller dröjsmål inte
onödigtvis uppstår för sjöfarten. Det synes av flera skäl vara lämpligt att
sjöfartsverket svarar för dessa uppgifter. Sjöfartsverket har i viss mån redan
ålagts liknande uppgifter. Verket ut-
Prop. 1973:140 139
övar
sålunda viss tUlsyn över efterlevnaden av lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg. Sålunda har sjöfartsverket huvudansvaret för bl.
a granskning av oljedagböcker och kontroll av certifikat rörande ett fartygs
konstruktion och utrustning. I praktiken utförs kontrollen och granskningen i
regel av tullverket, polisen och lokala hamnmyndigheter. I avsnitt 13.7 kommer
vidare att föreslås att sjöfartsverket får meddela vissa förbud om
försäkringspUkten inte fullgjorts. En liknande behörighet har verket redan
enligt 1972 års lag.
Bestämmelser om den
skyldighet att hålla försäkring eller ställa säkerhet samt att medföra
certifikat som enUgt det nu anförda skall åligga utiändska fartyg bör tas in i
den föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada. I övrigt kan erforderliga
bestämmelser meddelas i administrativ ordning.
13.6
Forumregier
Ansvarighetskonventionen
och fondkonventionen innehåller regler om vilken stats domstolar som är
behöriga att pröva anspråk på ersättning för oljeskada (artikel IX resp.
artikel 7) men reglerar inte frågan vilken domstol inom jurisdiktionslandet som
är behörig. Denna fråga får avgöras enUgt konventionsstatens nationella
lagstiftning. En tillämpning av rättegångsbalkens allmänna foramregler medför
att anspråk på ersättning med anledning av en och samma olycka kan komma att
handläggas vid flera domstolar. En oljeförorening kan nämligen drabba en lång
kuststräcka och flera domstolar blir i så fall behöriga enligt bestämmelsema i
10 kap. 8 § RB. Dessutom kan behörighet föreligga för andra domstolar enligt
övriga bestämmelser i 10 kap. RB. Från processekonomiska synpunkter är det
emellertid önskvärt att samtliga de mål som en olycka ger upphov tiU handläggs
vid en enda domstol. En sådan ordning är särskilt angelägen i de fall där
skadoma överstiger det begränsnmgsbelopp som gäller för fartyget och en
begränsningsfond följaktligen skall fördelas mellan de skadelidande. Dessa
synpunkter skulle enklast tillgodoses genom att en enda domstol, t. ex. Stockholms
tingsrätt, blev behörig i mål om ersättning för oljeskada. I mål av detta slag
måste det emellertid ofta förebringas bevisning om skadans omfattning. För
såväl de skadelidande som vittnen och sakkunniga skulle en regel om exklusiv
kompetens för en domstol medföra vissa nackdelar. Det synes därför lämpligt att
ett något större antal domstolar får behörighet att handlägga mål av detta
slag.
Den
föreslagna lagstiftningen har vissa sjörättsliga aspekter. Det är därför
naturligt att de sju tingsrätter som enligt 336 § sjölagen är behöriga att
handlägga sjörättsliga tvistemål ges behörighet att handlägga också mål om
ersättning för oljeskada. Talan bör väckas vid den av dessa domstolar som är
närmast den ort där skadan uppkom. För det
Prop.
1973:140 140
fall
att en oljeolycka berör flera av dessa domstolars jurisdiktions-områden och
talan har väckts vid mer än en av dessa domstolar bör det ankomma på Kungl.
Maj:t att förordna, vid vilken av dessa som målen skall handläggas.
13.7
Straffbestämmelser m. m.
Enligt
ansvarighetskonventionen får fördragsslutande stat inte tUlåta att sjöfart
bedrivs med fartyg som för dess flagga och för vilket försäkringsskyldighet
föreligger, om inte certifikat har utfärdats enligt vad som föreskrivs i
konventionen. Vidare skall sådan stat tillse att försäkring eller atman
säkerhet finns för varje fartyg som anlöper eller lämnar dess hamnar om
fartyget faktiskt transporterar mer än 2 000 ton olja som bulklast. Detta
gäller även om fartyget är registrerat i stat som inte har tillträtt
ansvarighetskonventionen.
För
att Sverige skall kunna fullgöra sin förpliktelser i dessa avseenden
föreligger behov av regler som ger befogenhet för myndighet att meddela vissa
förbud. Det måste sålunda finnas möjlighet för myndighet att förbjuda ett
fartyg att anlöpa eller avgå från viss hamn eUer till-läggsplats om
försäkringsslcyldigheten inte uppfyllts beträffande fartyget. Har denna
skyldighet inte uppfyllts i fråga om svenskt fartyg måste ingripande i form av
förbud mot fartygets vidare resa kunna äga rum, oavsett var fartyget befinner
sig.
Som
nämnts i det föregående (avsnitt 4) får enligt 11 § lagen (1972: 275) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg motsvarande förbud meddelas för att
hindra eller begränsa utsläpp av olja. Förbud enligt nämnda lag får meddelas av
sjöfartsverket eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Genom en med
stöd av denna lag utfärdad kungörelse (1972: 278) har tullverket bemyndigats
att meddela sådant förbud, om sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas med
hänsyn till behovet av snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller
bekämpa förorening.
Bestämmelserna
om att fartyg som inte fullgjort sin försäkringsskyldighet skall meddelas
förbud att anlöpa eller lämna svensk hamn eller tilläggsplats eller att
fortsätta sin resa bör såsom inledningsvis nämnts (avsnitt 13.1) tas in i 1972
års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och anknyta till de
regler som denna lag innehåller. Beslut om förbud bör sålunda meddelas av
sjöfartsverket eller, om dess beslut inte kan avvaktas, av tullverket. En sådan
reglering ligger i linje med det tidigare framförda förslaget (avsnitt 13.5)
att det bör ankomma på sjöfartsverket att kontrollera att certifikat medföres
ombord.
För
att inskärpa vikten av att förbud, som meddelats enligt den föreslagna
lagstiftningen, respekteras bör detta vara straffsanktionerat. Straff
Prop. 1973:140 141
bör
ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder sådant förbud. Vid
överträdelsen torde i regel straffansvar i första hand uppkomma för
befälhavaren. Även fartygets redare har emellertid ett ansvar för att förbud av
detta slag respekteras. Om inte annat uttryckligen stadgas torde redaren endast
kunna ådömas ansvar om överträdelse av förbud skett med hans vetskap och vilja.
Med de moderna telekommunikationerna har han emellertid goda möjligheter att
stå i förbindelse med fartyget och dirigera detta. Redaren bör därför drabbas
av straffansvar inte bara när en överträdelse av förbud skett med hans vetskap
och vilja utan också när han bort känna tUl överträdelsen. Denna konstraktion
av redarens straffansvar vid överträdelse av förbud som meddelats av myndighet
finns redan i 1972 års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
Straffskalan vid överträdelse av förbud enligt nämnda lag är böter eller
fängelse i högst ett år. Denna straffskala bör gälla även för överträdelse av
förbud enligt de nu föreslagna bestämmelsema.
Straffansvar
bör vidare inträda för fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter föreskriftema i den svenska lagen om försäkringsskyldighet. I
likhet med vad som gäller enligt atomansvarighetslagen (1968: 45) i
motsvarande fall föreslås en straffskala på böter eller fängelse i högst sex
månader. Straff bör även ådömas redare som låter fartyg bedriva sjöfart trots
att han känt tUl eller hade bort känna till att försäkringsskyldigheten inte
var uppfylld och befälhavare som med motsvarande insikt medverkat tUl att
fartyget hölls i drift. Slutligen bör straffansvar inträda för befälhavaren vid
åsidosättande av slcyldighet att medföra certifikat ombord på fartyget.
Försummelse i detta avseende får dock anses utgöra en ordningsförseelse,
varför endast böter föreslås mgå i straffskalan. De nu nämnda
straffbestämmelserna ansluter tUl ansvarighetslagens regler om
försälcringsskyldighet och bör därför tas in i denna lag.
13.8
Förhållandet till vissa andra konventioner
Enligt
artikel XII i ansvarighetskonventionen skall denna konvention i förhåUandet
mellan de fördragsslutande statema ersätta bestämmelser i äldre konventioner i
den mån dessa strider mot vad som gäller enligt ansvarighetskonventionen. Detta
inverkar dock inte på de förpliktelser som de fördragsslutande statema har
gentemot icke fördragsslutande stater enligt dessa äldre konventioner.
För
Sveriges del är den nu berörda bestämmelsen av betydelse i fråga om två
konventioner som har tUlträtts av Sverige, nämligen 1957 års konvention
angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö och 1910 års konvention rörande fastställande av vissa
gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning.
Prop. 1973:140 142
1957
års konvention föreskriver en begränsning av fartygsägarens och redarens
ansvarighet på 1 000 francs per ansvarston. Konventionen innehåller inte några
bestämmelser om grunden för ansvarigheten. Denna konvention är i och för sig
även tillämplig på skada orsakad av förorening genom olja och tUlåter inte
någon reservation av innebörd att sådan skada skall vara undantagen från dess
tillämpningsområde. Förutom av Sverige har 1957 års konvention tillträtts av
Algeriet, Danmark, Egypten, Fiji, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Ghana, Guyana, Indien, Iran, Island, Israel, Madagaskar, Mauritius,
Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Smgapore, Spanien, Storbritannien,
Syrien och Zaire.
Det hade givetvis i och
för sig varit önskvärt om ansvarighetskonventionens regler om
ansvarsbegränsning hade kunnat göras tillämpliga på alla fartyg. För att
åstadkomma detta resultat krävs att Sverige säger upp 1957 års begränsningskonvention.
Detta skulle emellertid leda tUl att svenska fartyg skulle riskera att
utomlands åläggas obegränsad ansvarighet inte bara för oljeskador utan för alla
skador (utom skador på vilka ansvarighetskonventionen är tUlämplig, om talan
väcks i stat som tillträtt denna konvention). Med hänsyn till den svenska
rederinäringens intressen torde en svensk uppsägning av 1957 års konvention
inte erbjuda en godtagbar lösning.
Det
kan i detta sammanhang nämnas att avsikten är att vid en planerad revision av
1957 års konvention införa bestämmelser, varigenom ersättning för oljeskador
undantas från den konventionens tillämpningsområde. Arbetet på en revision av
konventionen har påbörjats inom IMCO men det torde dröja ännu några år innan
frågan kommer upp tUl behandling vid en diplomatkonferens.
För
tiden till dess 1957 års konvention har reviderats måste därför, såsom också
ansvarighetskonventionen förutsätter, 1957 års konvention tillämpas när detta
är påkallat av våra folkrättsliga förpliktelser gentemot stater som är bundna
av denna konvention men ej av ansvarighetskonventionen.
På
1957 års konvention grundade bestämmelser återfinns f. n. i 10 kap. sjölagen. I
254 § anges vUka anspråk som är föremål för ansvarsbegränsning och i 255 §
anges ansvarighetsbeloppet. Kapitlet innehåller i övrigt vissa regler om
fördelning av ansvarighetsbeloppet och om ställande av säkerhet för
ansvarighetsbeloppet till förhindrande av kvcurstad och annan handräckning, om
dispasch och om vUka personer som har rätt att åberopa ansvarsbegränsning m. m.
I samtliga dessa hänseenden måste reglema i 10 kap. sjölagen tillämpas när det
är nödvändigt för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt 1957
års konvention.
Det
föreslås därför att i ansvarighetslagen tas in en bestämmelse av innebörd att
bestämmelserna i lagen inte gäller om eller i den mån
Prop.
1973:140 143
tillämpningen av bestämmelserna skulle vara oförenlig med
förpliktelse som åvUar Sverige enligt internationellt fördrag. Det bör påpekas
att det inte föreligger något hinder att tUlämpa strikt ansvar för oljeskada
orsakad av fartyg, beträffande vUket 1957 års konvention är tillämplig,
eftersom denna konvention inte reglerar grunderna för ansvarigheten. Det följer
dessutom uttryckligen av denna konventions artikel 1 tredje stycket att rätt
till ansvarsbegränsning föreligger även om ägarens ansvarighet skulle vara
strikt.
Med hänsyn bl. a. till den betydelse som frågan om
ansvarsbegränsning har bör dessutom i lagens ersättningsbestämmelser
uttryckligen anges att bestämmelsema i 10 kap. sjölagen skall gälla i fråga om
ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet, när det är påkallat för att Sverige
skall kurma uppfylla sina förpliktelser i förhållande till stat, som har
tillträtt 1957 års konvention, samt att ansvarighetsbeloppet i så fall skall
bestämmas enligt 255 § sjölagen.
Skillnaderna mellan 1957 års konvention och
ansvarighetskonventionen orsakade vissa svårigheter då fondkonventionens
ersättningssystem utarbetades. Fondkonventionen är supplementär till ansvarighetskonventionen.
Den föreskriver sålunda, att endast de stater som har tiUträtt
ansvarighetskonventionen får tillträda fondkonventionen. Utgångspunkten för
fondkonventionens ersättningssystem är att fartygsägarens ansvarighet grundas
på ansvarighetskonventionen.
Om emellertid fonden i princip endast skulle betala
ersättning till den del den sammanlagda skadan överstiger fartygets
ansvarsbegränsning enligt ansvarighetskonventionen, skulle det i vissa fall
uppstå en lucka mellan ansvarsbegränsningen för fartyg som äger åberopa
begränsning enligt 1957 års konvention och fondens ersättningsskyldighet. För
att undvika detta för de skadelidande otUlfredsställande resultat föreskrivs i
fondkonventionen (artikel 4), att fondens ersättningsskyldighet inträder så
snart skadan överstiger den för ägaren gällande ansvarsbegränsningen, oavsett
om denna begränsning grundas på ansvarighetskonventionen eller på annan
internationell konvention som är äldre än fondkonventionen. Så snart
fondkonventionen trätt i kraft blir därför skillnadema meUan 1957 års
konvention och ansvarighetskonventionen utan betydelse för de skadelidande,
såvitt avser skada som inträffar i stat som tillträtt fondkonventionen. Förutom
i fråga om 1957 års konvention torde bestämmelsen endast vara tillämplig i
fråga om 1924 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg, som
användas till fart i öppen sjö. Den senare konventionen har uppsagts av
Sverige i samband med ratificeringen av 1957 års konvention.
Följande elva stater är bundna av 1924 års konvention:
Belgien, Brasilien, Dominikanska republiken, Frankrike, Madagaskar, Monaco,
Polen, Portugal, Spanien, Turkiet och Ungern.
Prop. 1973:140 144
Vad
angår konflikten mellan ansvarighetskonventionen och 1910 års konvention
rörande fastställande av vissa gemensanuna bestämmelser i fråga om fartygs
sammanstötning innehåller sistnämnda konvention bl. a. bestämmelser om
ansvarighet för skada som vid kollision mellan fartyg orsakas på ett fartyg
eller dess last. Ett fartygs redare eller ägare är enligt 1910 års konvention
endast ansvarig för skada på annat fartyg eller dess last om det föreligger
vållande från förstnämnda fartygs sida. Det är därför inte förenligt med
Sveriges förpliktelser enligt 1910 års konvention att ålägga ägaren av ett
fartyg hemmahörande i stat som har tillträtt den konventionen men inte
ansvarighetskonventionen strikt ansvar för oljeskada, om skadan faller inom
tillämpningsområdet för 1910 års konvention.
Det
bör emellertid framhållas, att det torde vara mindre vanligt att olja från ett
fartyg vållar skada genom förorening på ett annat fartyg eller på dess last.
Det är dock inte uteslutet att detta kan inträffa. 1910 års konvention är f. n.
bindande för ett femtiotal stater, bl. a. för de allra flesta stater i Europa
och däribland samtliga med tanktonnage av betydelse utom Tyska demokratiska
republiken. Av utomeuropeiska stater med betydande tanktonnage har Argentina,
Brasilien och Japan tillträtt konventionen men däremot inte Liberia, Panama och
USA. Det är emellertid troUgt, att många av de betydande sjöfartsländema inom
den närmaste tiden kommer att tillträda ansvarighetskonventionen, och i så
fall blir skUlnadema mellan de två konventionema av begränsad betydelse.
Den
tidigare föreslagna allmänna bestämmelsen om att ansvarighetslagen inte gäller
i den mån den är oförenlig med folkrättslig förpliktelse, som åvUar Sverige,
bör gälla också när det påkallas av 1910 års konvention.
13.9
Avgifter till den internationella fonden
Som
anförts under artikel 14 i fondkonventionen (avsnitt 8.3) påtar sig de stater
som tillträder fondkonventionen i princip inte något ansvar för
avgiftsbetalningen, utan varje avgiftsskyldig svarar för betalningen av den
avgift som påförts honom. Det är emellertid möjligt för en stat att genom att
avge särskUd förklaring åta sig de förpliktelser som åvilar de avgiftsskyldiga
i den staten.
För
Sveriges del föreligger inte någon anledning för staten att ta på sig ansvar
för avgiftsbetalningen. Varje avgiftsskyldig bör själv svara för att den honom
påförda avgiften inbetalas tUl fonden. Den erforderliga rättsgrunden för
avgiftsskyldigheten såvitt avser olja som mottagits i Sverige kommer att
föreligga om fondkonventionens bestämmelser rörande avgiftsskyldighet
införlivas med svensk rätt på sätt ovan föreslagits.
Prop. 1973:140 145
En
stat som har tillträtt fondkonventionen är enligt artikel 15 i fondkonventionen
skyldig att årligen till fonden meddela vUka i den staten som, med utgångspunkt
från de under föregående år mottagna olje-mängdema, är avgiftsskyldiga samt att
lämna uppgift om den mängd avgiftspliktig olja som envar av dem mottagit det
året. Innan konventionen har trätt i kraft skall dessa uppgifter lämnas till
IMCO:s generalsekreterare.
Såvitt
avser importerad avgiftspliktig olja (dvs. råolja och tjock eldningsolja)
torde det för svensk del inte föreligga några större svårigheter att fullgöra
denna uppgiftsskyldighet. Den som importerar olja skall sålunda varje månad
till statistiska centralbyrån, lämna uppgifter angående importerade
kvantiteter. Dessa uppgifter kan också erhållas från tullmyndigheterna.
Statistiken rörande sjötransport av olja mellan svenska hamnar är däremot inte
lika tillförlitlig. Frågan hur de statistiska uppgifter skall erhållas som
fordras för att fullgöra uppgiftsskyldigheten till den internationella fonden
utreds f. n. av samarbets-nämnden för den officiella bränslestatistiken.
I
princip omfattar avgiftsskyldigheten endast fysisk eller juridisk person som
under ett kalenderår mottagit mer än 150 000 ton avgifts-pUktig olja. Som
nämnts under artikel 10 i fondkonventionen (avsnitt 8.3) är emeUertid i vissa
fall av koncemförhållanden även den som inte mottagit nämnda kvantitet
avgiftsskyldig för den mängd han faktiskt mottagit, nämligen om denna mängd
tillsammans med den oljemängd som under året mottagits i samma stat av annan
"med vilken han är i intressegemenskap" uppgår till mer än 150 000
ton. Med detta uttryck avses enligt konventionen dotterbolag eUer gemensamt
kontrollerad enhet. Frågan om sådant fall föreligger skall enligt konventionen
avgöras erUigt vederbörande stats nationella lag, dvs. i fråga om i Sverige
mottagna oljemängder enligt svensk lag. Avgörandet torde få ankomma på den
myndighet som kommer att svara för fullgörandet av den Sverige åvilande
skyldigheten att lämna uppjdfter till fonden. Som utgångspunkt för avgörandet
av om sådan intressegemenskap föreligger torde därvid böra tas bestämmelsema i
221 § 1 mom. aktiebolagslagen (1944: 705) om koncernbolag.
Vad
slutligen angår frågan vUken myndighet som skall fuUgöra den uppgiftsskyldighet
som kommer att åligga Sverige enligt konventionen synes denna uppgift böra
ankomma på kommerskollegium. Inom industridepartementet övervägs emellertid f.
n. frågan om inrättandet av ett särskUt ämbetsverk för industrifrågor. Om ett
sådant ämbetsverk inrättas bör möjligen detta svara för fullgörandet av denna
uppgiftsskyldighet.
10
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 146
14
Lagförslag
Mot
bakgrand av vad ovan anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till
1.
lag om ansvarighet för
oljeskada tUl sjöss;
2.
lag med anledning av Sveriges
tillträde till den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om
upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja;
3.
lag om ändring i sjölagen
(1891: 35 s. 1);
4.
lag om ändring i lagen (1972:
275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;
5.
lag om ändring i lagen (1966:
664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier.
Förslagen
fogas vid denna promemoria som bilaga 1.
15
Specialmotivering
15.1
Förslaget till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Inledande
bestämmelser
1 §
Paragrafen
tar i anslutning till artikel I i ansvarighetskonventionen upp vissa
definitioner.
Första stycket inleds med
en definition av begreppet "olja". Därmed förstås i lagförslaget
liksom i ansvarighetskonventionen beständig olja såsom råolja, eldningsolja,
tjock dieselolja, smörjolja och valolja. Lättare petroleumprodukter, såsom
bensin, fotogen, nafta, diesdbrännolja och ddnmgsolja 1, faller därigenom
utanför den föreslagna lagens tUlämpningsområde. I motsats tUl vad som är
fallet i konventionen har det inte ansetts nödvändigt att i lagtexten särskilt
nämna att med olja avses såväl olja som befordras med ett fartyg som last som
olja, vUken föres i fartygets bränsletankar.
I konventionstexten
används uttrycket "skada genom förorening" ("pollution
damage", "dommage par pollution"). Av redaktionella skäl används
i lagförslaget i stället ordet "oljeskada", som valts efter förebUd
av det i atomansvarighetslagen (1968: 45) begagnade ordet
"atomskada". Definitionen av "oljeskada" motsvarar i sak
konventionens definition av "skada genom förorening". Med oljeskada
avses i lagen dels skada, som uppkommit genom förorening orsakad av olja,
vilken förs ombord på fartyg, och som tUlfogats person eUer egendom utanför
fartyget, dels kostnad och skada orsakad av förebyggande åtgärder. Den
föreslagna lagen omfattar således endast egentliga föroreningsskador. Skador av
Prop. 1973:140 147
annat
slag, t. ex. brandskador, och åtgärder för att förhindra eller begränsa sådana
skador faller alltså utanför dess tUlämpningsområde.
Med
"olycka" avses i lagförslaget liksom i konventionen sådan händelse
eller serie händelser med samma ursprung som orsakar oljeskada
Med
"förebyggande åtgärd" menas i lagförslaget varje åtgärd som varit
skäligen påkallad för att förhindra eller begränsa oljeskada genom förorening
och som vidtagits efter det en olycka inträffat. Bortsett från en redaktionell
omarbetning överensstämmer denna definition med motsvarande definition i
konventionen.
I
detta sammanhang bör påpekas att kostnader för sanering av kustområden som
förorenats av Uandfluten olja givetvis är att anse som er-sättnmgsgill
oljeskada i lagens mening. Kostnader för bekämpning av olja tUl sjöss omfattas
av begreppet "förebyggande åtgärder" i den mån kostnadema inte är att
anse som direkt skada.
Vad
angår definitionen av "ägare av fartyg" överensstämmer denna med
konventionens definition av "ägare". I fråga om. denna definition
hänvisas tUl vad som anförts i redogörelsen för de särskilda bestämmelserna i
ansvarighetskonventionen (avsnitt 8.2). Såvitt avser i register införda fartyg
är alltså det avgörande vem som i registret anges som ägare och detta oberoende
av vem som civUrättsligt äger fartyget.
Uttrycket
"franc" betecknar i lagförslaget liksom i ansvarighetskonventionen
(artikel V nionde stycket) den s. k. Poincaréfrancen. Samma definition finns i
255 § 2 mom. första stycket sjölagen. Francen avser alltså inte något
nationellt mynt utan tjänstgör enbart som räkneenhet.
1 fråga
om de svårigheter som uppstår vid omräkning av denna enhet
tUl nationell valuta hänvisas till vad som anförs i motiveringen till 6 §.
Med de reservationer som där anges kan en Poincaré franc för närvaran
de (januari 1973) anses motsvara 0,34663 kronor.
Lagförslagets
definition av uttrycket "fartygs dräktighet" överensstämmer med
bestämmelsen i artikel V tionde stycket i konventionen. Med dräktigheten avses
sålunda fartygets nettodräktighet ökad med det maskinram som vid bestämmande av
nettodräktigheten dragits från bmt-todräktigheten, s. k. ansvarston.
Motsvarande bestämmelse finns i 255 §
2 mom.
andra stycket sjölagen. I likhet med vad som är faUet i ansva
righetskonventionen ges dock i lagförslaget en särskild regel för fartyg
vars dräktighet inte kan mätas efter vanliga regler för mätning av dräk
tighet. För sådant fartyg skall dräktigheten anses vara 40 procent av vik
ten i ton av den olja fartyget kan föra.
I
detta sammanhang bör nämnas att genom en den 23 juni 1969 avslutad konvention
om skeppsmätning kommer att införas ett nytt system för beräkning av fartygs
dräktighet. Konventionen har ännu inte trätt i kraft. För vissa fartyg kommer
detta system att leda tiU andra dräktigheter än som erhålls vid mätning enligt
de regler för skeppsmätning
1
Se dock fotnot på sid. 162.
Prop. 1973:140 148
som
nu tillämpas i olika länder. DärtUl kommer att det dräktighets-begrepp som
används i 1957 års begränsningskonvention och i ansvarighetskonventionen inte
går att beräkna på grandval av de uppgifter som erhålls vid mätning enUgt den
nya konventionen. Enligt 1969 års skeppsmätningskonvention skall nämligen
brutto- och nettodräktighetema beräknas oberoende av varandra.
Nettodräktigheten skall aUtså mte längre erhållas genom att dra utrymmet för
maskinrum m. m. från brattodräk-tigheten. På grund härav synes 1969 års
skeppsmätningskonvention böra föranleda en revision av bestämmelsema om
beräkning av dräktighet i såväl ansvarighetskonventionen som 1957 års
begränsningskonvention. Sedan skeppsmätningskonventionen trätt i kraft torde
till dess sådan revision genomförts dräktigheten i ansvarston för fartyg som
har mätts enligt de nya reglerna få beräknas genom att brutto- eller
nettodräktigheten multipliceras med en lämplig faktor. Denna faktor bör
framräknas genom en jämförelse av olika fartygs dräktighet i ansvarston med
deras brutto- och nettodräktighet enUgt de nya reglema.
I
syfte att förenkla lagtexten innehåller förslaget slutligen definitioner av
uttrycken "ansvarighetskonventionen" och "konventionsstat".
Det
har inte ansetts erforderligt att i förslaget införa definitioner motsvarande
de i ansvarighetskonventionen upptagna definitionerna av uttrycken
"person", "fartygets registreringsstat" och
"organisation".
Konventionen
innehåller en särskild definition av begreppet "fartyg". Därmed avses
fartyg eUer annan anordning som kan användas för trafik tUl sjöss och som vid
tillfället befordrar olja som last i bulk. I fråga om kravet att fartyget eller
anordningen skall kunna användas för trafik tUl sjöss hänvisas tUl vad som
anförts under artikel I i ansvarighetskonventionen (avsnitt 8.2).
Fartygsbegreppet
är f. n. inte definierat i sjölagen eller annan sjörättslig författnmg. I
allmänhet torde med fartyg avses ett sjötransportmedel, varmed jämställs
redskap för annan verksamhet till sjöss, t. ex. fiske, bärgning eller
bogsering. Man brukar uppställa krav på att anordningen skall vara
manöverduglig. Flytande behållare torde alltså inte omfattas av
fartygsbegreppet.
I
remiss till lagrådet den 26 aprU 1972 med förslag tiU ändring i sjölagen
(angående registrering av fartyg, sjöpanträtt m. m.) uttalas (s. 220) att de
föreslagna reglerna om tillbehör tUl fartyg ger en viss utgångspunkt för
bestämningen av fartygsbegreppet. Av den föreslagna regeln i 1 kap. 3 §
sjölagen om att "till fartyg hör, utom styrimätt-ningen, skrovets fasta
inredning och annan utrastning varmed fartyget är försett för stadigvarande
bruk" följer nämligen att skrov och en viss konstruktionsmässig
manöverförmåga är nödvändiga förutsättningai: för att ett fartyg skall
föreligga.
Konventionens
definition av fartyg synes i detta avseende vara mera långtgående än vad som
anses vara iimebörden av det svenska fartygsbe-
Prop. 1973:140 149
greppet.
Detta är också naturligt med hänsyn till konventionens ändamål. Eftersom
avsikten har varit att bereda dem som lider skada på grund av oljeförorening
ett effektivt ersättningsskydd har det varit motiverat att utgå från ett
tämligen vidsträckt fartygsbegrepp. Konventionens uttryck "seaborne
craft" respektive "engin marin" torde således omfatta t. ex.
även flytande behållare av olika slag. Däremot torde oljeborrtorn inte
omfattas av fartygsbegreppet, och inte heller flytande anläggningar för
oljeborrning.
Med
hänsyn tUl den innebörd som det svenska fartygsbegreppet har och till de i
lagrådsremissen gjorda uttalanden har det ansetts nödvändigt att i andra
stycket av denna paragraf ta in en bestämmelse att vid tUläinpning av den
föreslagna lagen med fartyg skall jämställas varje flytande anordning som
används till sjöss.
I
fråga om det i konventionens definition angivna ytterligare kriteriet att
fartyget eller anordningen skaU befordra olja som last i bulk hänvisas till vad
som anförs i motiveringen tUl 2 och 22 §§.
2
§
Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser om lagens tillämpningsområde.
Ansvarighetskonventionens
tillämpningsområde regleras i artikel II och artikel XI första
stycket. Som framgår av vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt
13.2) avviker lagförslaget på denna punkt från konventionen såtUlvida att vissa
av lagens bestämmelser görs tUlämpliga på oljeskada som uppkommit i Sverige och
som orsakats av krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg eller av fartyg
som inte befordrar olja som bulklast. Närmare bestämmelser härom finns i 22 §.
I
första stycket i förevarande paragraf föreskrivs att lagen äger till-lämpning
på oljeskada som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat, under
förutsättning att skadan orsakats av fartyg som befordrade olja som last i lös
vikt (bulklast). Vidare är den tillämplig på kostnad för förebyggande åtgärder,
om dessa har vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan oljeskada som nu
nämnts i Sverige eller annan konventionsstat. Det har ansetts överflödigt att
i lagtexten uttryckligen ange att skada i en viss stat avser inte blott skada
inom statens landterritorium utan även skada som uppkommit inom dess sjöterritorium.
Dessa
bestämmelser överensstämmer i sak helt med artikel II i ansvarighetskonventionen.
I denna artikel sägs visserligen inte uttryckligen att en fömtsättning för
konventionens tillämplighet är att oljan härrör från ett fartyg som
transporterar olja som bulklast. Detta följer emellertid av att konventionen
enUgt artikel II bara är tillämplig på "skada genom
förorening" och på förebyggande åtgärder vidtagna för att förhindra eller
begränsa "sådan skada" samt av konventionens definitioner
Prop. 1973:140 150
i
artikel I av begreppet "skada genom förorening" och det däri förekommande
begreppet "fartyg". Med fartyg i konventionens mening avses endast
fartyg som vid olyckstillfäUet faktiskt befordrar olja som bulklast. Denna
tämligen komplicerade uppbyggnad av reglema om konventionens tiUämpningsområde
har ansetts böra komma till uttryck i den svenska lagtexten på ett klarare
sätt.
Så
snart förutsättningen att fartyget befordrar olja som bulklast är uppfylld är
det enligt konventionen liksom enligt första stycket i förevarande paragraf
utan betydelse om skadan härrör från bulklasten. Detta följer enligt
konventionen av definitionen av begreppet "skada genom förorening"
jämförd med definitionen av "olja". Däremot omfattas oljeskada
orsakad av olja från bränsletankarna i ett torrlastfartyg eller ett tankfartyg
i barlast inte av konventionen och inte heller av första stycket i denna
paragraf. Sådana skador föreslås reglerade i 22 §. Första stycket omfattar
emellertid torrlastfartyg som för oljelast i djuptankar.
Enligt
den definition av begreppet "oljeskada" som i anslutning till
konventionstexten har givits i 1 § omfattar sådan skada också kostnader för
förebyggande åtgärder, som har vidtagits efter det att en olycka har inträffat
och som varit skäligen påkallade för att förhindra eller begränsa oljeskada
genom förorening i Sverige eller annan konventionsstat. Vidare avses härmed
skada som har uppkommit tUl följd av sådana förebyggande åtgärder. Har förebyggande
åtgärder vidtagits i icke konventionsstat eller på fria havet i syfte att
förhindra eller begränsa skada i Sverige eller annan konventionsstat är lagen
dock, i överensstämmelse med konventionen, bara tillämplig på kostnaderna för
de förebyggande åtgärderna. Som anförts i anslutning till artikel II i
ansvarighetskonventionen är konventionen inte tUlämplig på skada som uppkommit
på det fria havet eller i icke konventionsstat och som orsakats av förebyggande
åtgärder, och detta även om åtgärdema vidtagits för att förhindra eller
förebygga skada i konventionsstat. Den föreslagna lagen bör därför i princip
inte vara tiUämpUg på sådan oljeskada. Emellertid kan det inte sällan vara
svårt att dra gränsen mellan kostnader för förebyggande åtgärder och skada
orsakad av dylika åtgärder. Det torde få överlämnas åt domstolama att i dylika
fall avgöra i vilken omfattning skador orsakade av förebyggande åtgärder kan
anses utgöra kostnader för sådana åtgärder.
I
fråga om oljeskada som avses i första stycket, dvs. oljeskada orsakad av
fartyg som för olja som bulklast, är lagen tUlämplig i sin helhet under de
förutsättningar som anges där. I enlighet med vad som anförts i den allmänna
motiveringen är lagen däremot endast tillämplig i vissa delar såvitt avser oljeskada
som orsakats av krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg samt fartyg som
icke befordrar olja som bulklast. Om lagens tUlämplighet på oljeskada orsakad
av sådana fartyg ges särskilda bestämmelser i 22 §. En erinran härom har
intagits i andra stycket i förevarande paragraf.
Prop.
1973:140 151
I
tredje stycket föreskrivs, att den föreslagna lagen skall tillämpas utan hinder
av eljest gällande regler om tillämpUg lag. Detta innebär, att lagens
bestämmelser blir tUlämpliga i aUa de fall då svensk domstol är behörig att
pröva talan om anspråk på ersättnmg för oljeskada, även om enligt allmänna
intemationeUt privaträttsliga regler utländsk lag skulle ha tUlämpats. Den
föreslagna bestämmelsen skall ses mot bakgrunden av att lagen bygger på en
internationell konvention, vars bestämmelser är indispositiva och som inte
heller medger konventionsstatema att reservera sig mot någon av konventionens
bestämmelser. De mot konventionen svarande reglema i konventionsstatemas
lagstiftning får därför antas vara av samma innehåll, dock att det kan förekomma
vissa variationer i tUlämpningen av bestämmelserna. Det svenska lagförslagets
tiUämpningsområde är begränsat tUl skada genom förorening som uppkommit i
konventionsstat och tUl förebyggande åtgärder som vidtagits för att hindra
eller begränsa skada i sådan stat. Det synes mot denna bakgrund inte lämpligt
att ålägga domstolar och parter att undersöka innehållet i annan
konventionsstats lag i de fall när ersättningsfrågan har sådan anknytning till
denna stat att enligt allmänna internationellt privaträttsliga regler denna
stats lag skall tillämpas.
Det
bör vidare beaktas att talan vid svensk domstol i regel enbart kommer att gälla
oljeskada i Sverige eller kostnad för förebyggande åtgärder vidtagna i syfte
att förhindra eller begränsa skada inom svenskt område. Har sådan talan väckts,
kan emellertid här i riket också väckas talan som avser skada som uppkommit i
annan konventionsstat på grand av samma olycka. Såsom anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 13.6) bör samtliga de mål, som olyckan ger upphov till,
handläggas vid en och samma domstol. För domstolen såväl som för parterna måste
det anses vara en klar fördel om samma lag kan tiUämpas på alla ersättningsanspråk
som framställts med anledning av olyckan.
I
vissa hänseenden innehåller lagen bestämmelser som saknar motsvarighet i
konventionen. Detta gäller tUl en början reglema om vissa statsfartyg och
fartyg som inte för olja som bulklast. Dessa reglers tilllämplighet är
emellertid territoriellt begränsade till svenskt område och saknar därför
betydelse i detta sammanhang. Däremot kan det vara tveksamt huruvida de svenska
reglema om kanalisering av ansvaret till ägaren, när skada har uppkommit i
samband med bärgning av fartyget eller lasten eller i samband med förebyggande
åtgärder, skall till-lämpas om åtgärdema har företagits på det fria havet eller
i främmande stat. Med hänsyn tUl intresset av att förebyggande åtgärder
syftande till att skydda svenskt område kommer tUl stånd så snart som möjligt bör
emellertid dessa regler tillämpas även när det gäller skador som uppkommer
utanför Sveriges gränser. Även bestämmelsen i 8 § första stycket om
regressrätt bör, till den del den inte motsvarar konventionens regler (jfr
artikel V femte och sjätte styckena) alltid tillämpas av svensk
Prop. 1973:140 152
domstol,
övriga bestämmelser i lagen, som saknar motsvarighet i konventionen, är av
sådan natur att de alltid bör tiUämpas i mål inför svensk domstol.i
Det
bör emellertid framhållas att utiändsk lag kan bli tillämplig i frågor som inte
regleras i lagen, t. ex. i frågor som rör beräkning av skadestånd.
I
fjärde stycket ges en allmän bestämmelse som avser att lösa konflikten mellan
de på ansvarighetskonventionen grundade bestämmelsema i lagen, å ena sidan,
och sådana bestämmelser i svensk lag som grandas på andra internationella
fördrag, å andra sidan. I fråga om de överväganden som ligger till grund för
denna bestämmelse hänvisas tiU den allmänna motiveringen (avsiutt 13.8).
I
detta stycke föreskrivs att bestämmelserna i den föreslagna lagen inte skall
tillämpas om eUer i den mån en sådan tUlämpning skulle vara oförenlig med
Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag. Som framhållits i den
allmäima motiveringen torde bestämmelsen bli tUlämplig bara i fråga om två
konventioner, nämligen 1957 års begränsningskonvention och 1910 års
sammanstötningskonvention. På dessa konventioner grundade regler finns i 8 och
10 kap. sjölagen. Konflikten mellan den nu föreslagna lagens regler om
ansvarighetsbeloppet och de bestämmelser härom, som finns i 10 kap. sjölagen
och grundas på 1957 års konvention, har reglerats i 5 § andra stycket. De
konflikter som kan uppstå i andra hänseenden regleras i förevarande paragraf.
Skadestånd
Under
denna rubrik behandlas i 310 §§ fartygsägarens ansvarighet för oljeskada. 11 §
innehåller en erinran om att den skadelidande i vissa fall kan få ersättning av
Internationella oljeskadefonden samt att också fartygets ägare och
försäkringsgivare kan få viss gottgörelse för utbetald ersättning frän denna
fond.
3
§
Denna
paragraf innehåUer bestämmelser om fartygsägarens ansvarighet för oljeskada.
Den grundar sig på artikel III, första, andra och tredje styckena i
ansvarighetskonventionen.
Huvudregeln
är enligt första stycket att oljeskada skall ersättas av fartygets ägare, även
om varken han eUer någon för vilken han svarar varit vållande till skadan. Om
den olycka som orsakade skadan utgjordes av en serie händelser, åvilar
ansvaret den som var fartygets ägare vid den första av dessa händelser. Ägarens
ansvar är sålunda strikt, dvs. oberoende av om vållande föreligger från
fartygets sida. Den närmare innebörden av begreppen oljeskada och ägare framgår
av definitioner-
1
Jfr lagförslagets 5 § andra stycket, 6 § andra och tredje styckena, 7 § andra
stycket, 12 § fjärde stycket, 13 § tredje stycket, 15 §, 19 § andrafjärde
styckena samt 20 och 21 §§.
Prop. 1973:140 153
na
i 1 §. I fråga om ägarens möjligheter att föra regresstalan mot den som har
vållat skadan hänvisas tiU vad som anförs i motiveringen till 4 § fjärde
stycket.
I
överensstämmelse med artikel III andra stycket i ansvarighetskonventionen har
i förevarande paragrafs andra stycke tagits upp bestämmelser om ansvarsfrihet
för ägaren i vissa faU. Ägaren är sålunda fri från ansvarighet, om han visar
att olyckan orsakats av krigshandling eller liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror eller att den beror på en naturhändelse av
osedvanlig karaktär, som inte kunnat undvikas och vars följder inte kunnat förhindras.
Han är vidare fri från ansvarighet om han visar att skadan i sin helhet vållats
av tredje man med avsikt att orsaka skada eller genom fel eller försummelse av
svensk eller utländsk myndighet vid fullgörande av skyldighet att svara för
underhåll av fyrar eUer andra hjälpmedel för navigering.
I
fråga om de två sista grunderna för ansvarsbefridse gäller att fartygsägaren
är fri från ansvarighet endast om skadan i sin helhet orsakats på angivet
sätt. Detta innebär att om skadan endast delvis orsakats av sabotage eller
sådan försummelse av myndighet som avses i konventionen, ägaren svarar för
hela skadan. Om skadan däremot delvis orsakas genom uppsåtlig skadegörelse men
i övrigt genom sådan försummelse av myndighet som nu nämnts går ägaren fri
från ansvarighet. Detsamma gäller om skadan delvis orsakats genom sabotage men
i övrigt av krigshandling.
I
konventionen föreskrivs uttryckligen att fartygsägaren för att åtnjuta
ansvarsfrihet måste visa att skadan orsakats av någon av de i artikel III andra
stycket angivna omständigheterna. Från den svenska processrättens ståndpunkt
torde en sådan bevisbörderegel vara överflödig. Med hänsyn till att det på
sjörättens område i många rättssystem råder stor osäkerhet om bevisbördans
placering och att den föreslagna lagstiftningen kan komma att förhållandevis
ofta tUlämpas av utiändska jurister har det dock ansetts lämpligt att följa
konventionstexten på denna punkt.
Vad
angår fall av uppsåtlig skadegörelse föreskrivs i den föreslagna lagtexten att
ägaren är fri från ansvarighet om skadan vållats av tredje man med avsikt att
orsaka skada. Ägaren går alltså endast fri från ansvar om tredje man haft
direkt uppsåt att orsaka skadan. Detta står i överensstämmelse med de i
konventionen använda uttrycken "caused by an act or omission done with
intent to cause damage" resp." délibérément agi ou omis d'agir dans
Tintention de causer un dommage".
Såsom
anmärkts i det föregående (avsnitt 8.2) omfattar uttrycket "tredje
man" i artikel III andra stycket i ansvarighetskonventionen inte personer
i fartygsägarens tjänst eller företrädare för denne, och det är avsett att ha
motsvarande innebörd i förevarande paragrafs andra stycke. Vad angår den
personkrets, för vars uppsåtliga handlingar ägaren sålunda blir ansvarig,
synes den i första hand omfatta de personer för vilka
Prop.
1973:140 154
redare
svarar enligt 8 § första stycket sjölagen, dvs. befälhavare och besättning samt
lots och annan som, utan att tillhöra besättningen, på grund av redares eller
befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst. Givetvis bör ägaren inte
heller få åtnjuta ansvarsbefrielse om skadan orsakats av fartygets redare
eller befraktare. Den närmare avgränsningen av den personkrets, för vars
avsiktliga handlingar ägaren bör svara, bör i övrigt överlämnas åt
rättstUlämpningen.
I
tredje stycket behandlas frågan om verkan av medväUande på den skadelidandes
sida. I detta avseende hänvisas i lagtexten till 5 kap. 5 § skadeståndslagen
(1972: 207), som föreskriver, att, om vållande på den skadelidandes sida har
medverkat till skadan, skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt.
Hänvisningen är egentligen överflödig. Eftersom konventionen i artikel III
tredje stycket innehåller en jämkningsregel för dylika fall och den föreslagna
lagstiftningen som ovan nämnts kan komma att förhållandevis ofta tillämpas av
utländska jurister har det dock ansetts lämpligt att i lagtexten erinra om
nämnda bestämmelse i skadeståndslagen.
I
detta sammanhang bör anmärkas att artikel IV i
ansvarighetskonventionen behandlar det fall att skada orsakats av olja som
härrör från flera fartyg och det inte med säkerhet kan fastställas hur stor del
av skadan som är att hänföra till det ena eller det andra fartyget. Ägarna av
dessa fartyg svarar då solidariskt för skadeståndet, var och en dock endast
intill den ansvarsbegränsning som gäller för honom.
Bestämmelsen
motsvaras närmast av 5 kap. 6 § skadeståndslagen som föreskriver att om två
eller flera skall ersätta samma skada, de svarar solidariskt för skadeståndet i
den mån inte annat följer av att begränsning gäUer i den skadeståndsskyldighet
som åvilar någon av dem. En föratsättning för solidariskt skadeståndsansvar
enligt denna bestämmelse är att det är fråga om "samma skada". Det
innebär på detta område bl. a. att solidariskt ansvar inträder i fall då det
inte går att tillför-litiigen fastställa i vilken mån de är att hänföra tUl den
ena eUer den andra av de skadevållande, under det att i fall då skadorna kan
särskiljas var och en svarar för "sin" skada. Någon särskild mot artikel
IV svarande bestämmelse torde därför inte behöva
intas i den föreslagna lagen.
Frågan
om den inbördes fördelningen av ansvarigheten mellan två eller flera
solidariskt ansvariga skadevållare regleras inte i konventionen utan får
avgöras enligt nationell lag. I svensk lagstiftning finns inga bestämmelser
rörande fördelningen mellan flera solidariskt ansvariga skadeståndsskyldiga.
Frågan har emeUertid berörts under förarbetena tiU skadeståndslagen (prop.
1972: 5 s. 119 f., 174 f.). För det fall att flera personer svarar på objektiv
grund för samma skada torde enligt uttalande av föredragande
departementschefen i princip gälla att de skall sinsemeUan ta del i betalningen
av skadeståndet efter vad som finnes skäligt med hänsyn till samtiiga
föreliggande omständigheter. I fråga om
Prop. 1973:140 155
det
strikta ansvaret enligt atomansvarighetslagen (1968: 45) finns emellertid en
uttrycklig bestämmelse härom. Enligt 18 § andra stycket i nämnda lag fördelas
sålunda ansvarigheten mellan flera anläggningsinnehavare som är ansvariga för
samma skada efter vad som är skäligt med hänsyn tUl varje anläggnings andel i
skadans uppkomst och övriga omständigheter. Med hänsyn tiU att allmänna regler
om den inbördes fördelningen av skadestånd, när skada har orsakats av flera,
är under utredning i skadeståndskommittén och i en framtid kan komma att tas
in i skadeståndslagen, synes några särskUda bestämmelser i ämnet inte böra tas
in i ansvarighetslagen.
4
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om kanalisering av ansvaret.
Ansvarighetskonventionens bestämmelser i detta avseende finns i artikel III
fjärde och femte styckena.
I
överensstämmelse med artikel III fjärde stycket första punkten stadgas i
första stycket i förevarande paragraf att anspråk mot fartygets ägare på
ersättning för oljeskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna i lagen
inte får göras gällande i annan ordning än som föreskrivs i lagen. Beträffande
sådan oljeskada som nu nämnts får en skadelidande sålunda inte göra gällande
ersättningsanspråk på grand av andra skadeståndsregler.
Första
stycket är tillämpligt också på skada som har uppkommit i annan
konventionsstat. Sådan skada omfattas enligt 2 § första stycket av lagens
ersättningsbestämmelser. Talan om ersättning för sådan skada får följaktligen
inte väckas enligt andra skadestånds- och forumregler än de som finns i den
föreslagna lagen. Av konventionen och den därpå grundade bestämmelsen i 17 §
följer emellertid att talan inte heller enligt den nu föreslagna lagen får
väckas i Sverige såvida inte skadan också berör svenskt område. I fråga om
oljeskada som inte omfattas av bestämmelserna i lagen, t. ex. oljeskada som
uppkommit i stat som inte har tiUträtt ansvarighetskonventionen, kan den
skadelidande däremot granda ett ersättningsanspråk på alhnänna
skadeståndsregler.
I
paragrafens andra stycke föreskrivs att anspråk på ersättning för oljeskada som
avses i första stycket inte får göras gällande mot vissa angivna personer.
Därmed upphävs allt skadeståndsansvar (bortsett från ansvar p. g. a.
fartygsägarens regressrätt) för dessa personer såvitt avser sådan skada, dvs.
även ansvarighet erUigt andra skadeståndsrättsliga regler. I fråga om skada
som inte omfattas av lagens bestämmelser kan däremot ersättningsanspråk som
grandas på andra skadeståndsrättsliga regler göras gällande mot dem.
I
enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen omfattar
kanaUseringsregeln i första hand fartygets redare, om han inte äger fartyget,
dess befraktare eller annan som i redarens ställe handhar far-
Prop.
1973:140 156
tygets
drift, samt avlastare, lastemottagare och lastägare, ävensom lots eller någon
som, utan att tillhöra besättningen, utför arbete i fartygets tjänst. Vidare
innehåller lagrammet en särskUd regel om kanalisering av ansvaret i fråga om
oljeskada som uppkommit i samband med bärgning av fartyget eller lasten eller
i samband med förebyggande åtgärder. Bestämmelsen omfattar dock inte det fall
att bärgningen eller de förebyggande åtgärdema vidtagits i strid mot myndighets
förbud eller, om de vidtagits av annan än myndighet, trots uttryckligt eller
befogat förbud av fartygets eller lastens ägare. Har bärgningen eller
åtgärderna vidtagits i strid mot sådant förbud svarar alltså bärgaren resp. den
som vidtagit de förebyggande åtgärdema enligt allmänna skadestånds- och
sjörättsliga regler. Med myndighets förbud avses förbud som meddelats enligt
lag, t. ex. enUgt 11 § 1972 års lag om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg.
I
den föreslagna lagtexten talas om oljeskada som uppkommit i samband med
bärgning av fartyget eller lasten. Bestämmelsen är således tillämplig inte bara
när oljeskada uppkommer vid bärgning av själva fartyget utan också när
oljeskada uppkommer till följd av att oljan läcker ut från ett skadat fartyg i
samband med bärgning av lasten, t. ex. vid läktring. Om däremot oljan
omhändertagits av ett läktruigsfartyg och detta, efter det läktrmgen avslutats,
under transport av oljan råkar ut för en olycka som orsakar oljeskada, är andra
stycket inte tillämpligt. I sådant fall jämställs detta fartyg i fråga om
ansvarigheten med varje annat oljetransporterande fartyg. Det torde inte vara
möjligt att i lagtexten närmare ange vid vUken tidpunkt en bärgning skaU anses
avslutad utan denna fråga får överlämnas till rättstillämpningen.
I
tredje stycket föreskrivs att anspråk som avses i första stycket inte heller
får göras gällande mot den som är anställd hos fartygets ägare eller hos någon
av de personer som nämns i andra stycket. Därmed avses alltså anställda hos
fartygsägaren eller redaren, främst befälhavare och besättning, samt anstäUda
på lastägaresidan. Vidare omfattar bestämmelsen den som är anställd hos
bärgare eller hos person som vidtar förebyggande åtgärder. Vad angår sistnämnda
grupp är att märka att personer som tillhör den gruppen åtnjuter
ansvarsbefrielse även om bärgaren eller den som vidtar förebyggande åtgärder
skulle bli ansvarig på grund av att bärgningen eller de förebyggande åtgärdema
vidtagits i strid mot sådant förbud som avses i andra stycket.
I
fråga om skälen till denna kanalisering av ansvaret och till omfattningen av
den personkrets mot vilken ersättningsanspråk inte får göras gällande hänvisas
till vad som anförts i den allmänna motiveringen till lagförslaget (avsnitt
13.3).
Av
allmänna rättsgrundsatser torde följa att fartygsägare har rätt att söka åter
vad han enligt den föreslagna lagen utgivit i ersättning för oljeskada av den
som enligt skadeståndslagen (1972: 207) eller andra
Prop. 1973:140 157
skadeståndsrättsliga
regler är ansvarig för skadan. 1 artikel III femte stycket i konventionen
stadgas också att bestämmelserna i konventionen inte inskränker ägarens
regressrätt mot tredje man. Såsom anförts i den aUmänna motiveringen (avsnitt
13.3) torde konventionsstaterna stå fria att i sin interna lagstiftning reglera
frågan om grandema för regressrätten och mot vem denna får utövas. I fjärde
stycket i förevarande paragraf föreskrivs att den som utgivit ersättning för
oljeskada enligt den föreslagna lagen inte får återkräva vad han sålunda
utgivit av lots, bärgare eUer den som vidtagit förebyggande åtgärder och inte
heller av någon av de personer som avses i tredje stycket, dvs. anställda på
fartygsägare- eller lastägaresidan och anställda hos bärgare eller hos nägon
som vidtar förebyggande åtgärder. Regressrätt får dock utövas mot den som
tillhör denna grapp av personer om han vållat skadan uppsätiigen eller av grov
vårdslöshet. I fråga om de skäl som ligger till grund för denna avgränsning av
regressrätten hänvisas till den allmänna motiveringen.
5§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om begränsning av fartygsägarens ansvarighet.
Paragrafens första och tredje stycken motsvarar artikel V första respektive
andra stycket i ansvarighetskonventionen. Paragrafens andra stycke saknar
motsvarighet i konventionen.
I
första stycket föreskrivs att fartygsägaren har rätt att för varje olycka
begränsa sin ansvarighet enligt den föreslagna lagen tUl ett belopp
motsvarande tvåtusen francs för ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten
skall dock inte i något fall överstiga 210 milj. francs. Som framhållits i
anslutning till definitionen av begreppet "franc" i 1 § kan en
Poincaré franc för närvarande (januari 1973) anses motsvara 0,34663 kronor. I
fråga om de svårigheter som uppstår vid omräkning av denna enhet till nationell
valuta hänvisas till vad som anförs under 6 §.
Redares
ansvarighet för egendomsskada är för närvarande begränsad enligt 255 § 1 mom.
första stycket sjölagen till 1 000 francs per ton. Något högsta
ansvarighetsbelopp per olycka föreskrivs inte i nämnda bestämmelse. I fråga om
innebörden av den nu föreslagna begränsningsregeln för fartyg av olika
storlekar hänvisas till vad som anförts under artikel V första stycket i
ansvarighetskonventionen.
Frågan
om fartygsägaren är skyldig att utöver det belopp, vartUI hans ansvarighet är
begränsad, svara för ränta och rättegångskostnad besvaras inte av
ansvarighetskonventionen. Detta förhållande får anses göra det möjligt för
varje fördragsslutande stat att reglera dessa problem i sin nationella
lagstiftning. 1957 års begränsningskonvention innehåller inte heller någon
bestämmelse i ämnet men i 254 § 1 mom. tredje stycket sjö-
'
Se dock fotnot pä sid 162.
Prop. 1973:140 158
lagen
föreskrivs att begränsningen av redarens ansvarighet inte gäller ränta eller
ersättnmg för rättegångskostnad.
I
överensstämmelse härmed föreskrivs i andra punkten i förevarande paragrafs
första stycke att rätt till begränsning inte föreligger i fråga om ränta eller
ersättning för rättegångskostnad. Såsom framhålls i förarbetena till 254 §
sjölagen bör bestämmelsen tUlämpas så att fulla ansvarighetsbeloppet slås ut på
fordringamas kapitalbelopp samt att därefter ränta beräknas på det belopp varje
fordringsägare faktiskt tUlerkännes.
Av
skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen föreskrivs i andra stycket
att, om det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhåUande
tUl stat som tillträtt 1957 års konvention, bestämmelserna i 10 kap. sjölagen
skall gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet samt att ansvarighetsbeloppet
i så fall skall bestämmas enligt 255 § nämnda lag.
Det
bör påpekas att svensk domstol är oförhindrad att tillämpa de gränser som anges
i första stycket om fartygets ägare inte åberopar rätten till begränsning
enligt 1957 års konvention eUer 10 kap. sjölagen. Frågan i vUka fall en
fartygsägare enligt folkrättens regler har rätt att kräva att 1957 års
konvention eUer därpå grundad lagstiftning skall tUlämpas kan inte besvaras
generellt utan får avgöras med beaktande av omständigheterna i det enskilda
fallet. Sådan rätt torde dock alltid föreligga om fartyget är registrerat i
stat, som har tillträtt 1957 års konvention, men det är inte uteslutet att
denna rätt föreligger också i andra fall. Med hänsyn till innehåUet i artikel
XII i ansvarighetskonventionen kan emeUertid tiUämpning av andra stycket
aldrig påkallas på grund av Sveriges förpliktelser i förhållande till stat som
tillträtt såväl 1957 års konvention som ansvarighetskonventionen.
Som
anmärks i redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 4) innehåller 254 § sjölagen
en uppräkning av de olika skador som omfattas av ansvarsbegränsningen enligt
10 kap. sjölagen. Det kan diskuteras om vissa kostnader för och skador orsakade
av förebyggande åtgärder omfattas av nämnda lagram med hänsyn till dess
ordalydelse, "skada å egendom". Om ansvarsbegränsningen inte anses
omfatta sådana kostnader och skador, skulle ägare av ett fartyg, beträffande
vilket 1957 års konvention är tillämplig, teoretiskt kunna bli tvungen att
upprätta särskild begränsningsfond enligt ansvarighetskonventionen för att
åtnjuta begränsning av ansvaret för dyUka kostnader och skador. Lagrummet
grandar sig på artUcel 1 första stycket (b) i 1957 års konvention. Enligt
konventionen omfattar begränsningen bl. a. "förlust av eller skada på
annani egendom eller mtrång i rättighet" ("loss of or damage to any
other property or infringement of any rights"; "pertes ou dommages å.
1
Dvs. annan än egendom ombord på fartyget
Prop. 1973:140 159
tous
autres biens ou atteintes a tous droits"). Formuleringen av den
ifrågavarande bestämmelsen har avsetts täcka även intrång i rättighet, varmed
bl. a. avses indirekt ekonomisk skada. Även om kostnader för förebyggande
åtgärder och skada föranledd av sådana åtgärder inte särskUt diskuterades vid
tillkomsten av 1957 års konvention torde det i konventionen använda uttrycket
få anses täcka all skada som omfattas av ansvarighetskonventionens begrepp
"skada genom förorening", däri inbegripet kostnader för förebyggande
åtgärder samt förlust och skada orsakad av dylika åtgärder. Någon skillnad i
sak bör givetvis inte finnas meUan 254 § sjölagen och nämnda bestämmelse i
1957 års konvention. På grand härav bör 254 § sjölagen tolkas på det sättet
att begränsningen enligt 10 kap. sjölagen omfattar all skada genom
oljeförorening.
I
förevarande paragrafs tredje stycke föreskrivs att fartygsägaren inte har rätt
till ansvarsbegränsning om olyckan vållats genom fel eller försummelse av
ägaren själv med mindre han begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets
befälhavare eller medlem av besättningen.
Den
föreslagna lagen avviker på denna punkt från konventionstexten. I artikel V
andra stycket i ansvarighetskonventionen föreskrivs att ägaren inte har rätt
tUl ansvarsbegränsning om olyckan orsakats genom fel eller försummelse av honom
själv. Något uttryckligt undantag från denna regel görs inte för det fall
ägaren begått felet eUer försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller
medlem av besättningen. Sådant undantag gäller emellertid i motsvarande faU
enligt 1957 års konvention (artikel 6 tredje stycket), och motsvarande undantag
finns i 254 § 1 mom. andra stycket andra punkten sjölagen. Trots att
ansvarighetskonventionen inte innehåUer någon uttrycklig föreskrift i detta
avseende kan det inte antas ha varit avsikten att en fartygsägare, som även är
befälhavare eller besättningsmedlem, skall ådra sig obegränsad ansvarighet
för oljeskada som orsakats genom fel eller försummelse av honom själv i hans
egenskap av befälhavare eller medlem av besättningen. Den föreslagna lagtexten
kan därför inte anses strida mot konventionen.
6
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om upprättande av begränsningsfond. Den
motsvarar i huvudsak artikel V tredje stycket i ansvarighetskonventionen.
I
paragrafens första stycke föreskrivs att rätt till ansvarsbegränsning enligt 5
§ första stycket föreligger endast om ägaren eller dennes försäkringsgivare
eller annan på dennes vägnar enligt den föreslagna lagen eller motsvarande
bestämmelser i annan konventionsstat upprättar en be-gränsnuigsfond, som uppgår
tUl det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren.
Av
lagrummet följer att rätt till ansvarsbegränsning enligt den före-
Prop. 1973:140 160
slagna
lagen föreligger inte bara om begränsningsfond har upprättats i Sverige utan
även om den upprättats i annan konventionsstat enligt motsvarande lagstiftning
i den staten. Om olycka orsakat skada i flera konventionsstater kan enligt
konventionen talan väckas i samtliga dessa stater. För att begränsningsfond
skall få upprättas i en stat krävs endast att talan om ersättning väckts i den
staten. Det kan därför inträffa att i anledning av viss olycka begränsningsfond
upprättas utom riket även i faU då talan om ersättning för skada orsakad av
denna olycka väckts i Sverige.
Som
framgår av lagtexten får begränsningsfond upprättas, förutom av fartygsägaren,
av dennes försäkrmgsgivare eller den som ställt säkerhet för ägarens
ansvarighet.
I
detta sammanhang bör beröras frågan huravida i den föreslagna lagen bör intas
en föreskrift av innebörd att begränsningsfonden skaU uppgå till sådant belopp
att den förutom ansvarighetsbeloppet täcker ränta och rättegångskostnader.
Eftersom dessa poster ofta kan komma att uppgå tUl förhållandevis stora belopp
skulle det vara värdefullt för de skadelidande om begränsnmgsfonden även täckte
ränta och rättegångskostnader. Det kan emeUertid diskuteras om en föreskrift
med detta innehåll är förenlig med ansvarighetskonventionen. I konventionens
artikel V tredje stycket uppstäUs endast den föratsättningen för fartygsägarens
rätt tUl ansvarsbegränsning att fonden skaU uppgå tUl det begränsningsbelopp
som gäller för ägaren. Det kan å andra sidan hävdas att konventionens
reglering i processrättsligt hänseende är ofullständig och att
konventionsstatema därför måste ha rätt att i sin interna lagstiftnuig införa
kompletterande processuella bestämmelser. Det skulle därför vara tillåtet att
som viUkor för ansvarsbegränsning föreskriva att fartygsägaren utöver
ansvarighetsbeloppet skall ställa säkerhet för ränta och rättegångskostnader.
Motsvarande
fråga uppkom i samband med Sveriges tiUträde till 1957 års konvention. Enligt
artikel 5 i den konventionen kan en fartygsägare i vissa fall genom att ställa
säkerhet för hela det belopp vartUl hans ansvarighet får begränsas förhindra
att hans fartyg blir föremål för handräckningsåtgärd. I detta hänseende
uttalade sjölagskommittén (prop. 1964: 35 s. 83) att konventionen får anses
överlämna åt de nationella lagarna att lösa frågan, i vad mån det skall krävas
att säkerhet ställs jämväl för ränta och rättegångskostnader. I enlighet med
kommitténs förslag intogs i 257 § första stycket sjölagen en bestämmelse av
innebörd att säkerheten skall motsvara fulla ansvarighetsbeloppet jämte ett av
rätten eller överexekutor bestämt tUlägg för ränta och rättegångskostnader.
Vad
nu sagts beträffande tolkningen av 1957 års konvention talar givetvis för
införande av en motsvarande bestämmelse i den nu föreslagna lagen.
Underlåtenhet av ägaren eller hans försäkringsgivare att
Prop.
1973:140 161
iaktta
den föreslagna lagens bestämmelser om upprättande av begränsningsfond leder
emellertid tUl den för ägaren mycket allvarliga konsekvensen att hans
ansvarighet blir obegränsad. Motsvarande gäller inte enligt 1957 års
konvention. Med hänsyn härtill har frågan om införande av en sådan bestämmelse
tills vidare lämnats öppen, och i det vid promemorian fogade lagförslaget har
en bestämmelse med denna innebörd satts inom klämmer.
Vid
beräkningen av ansvarighetsbeloppet skall detta omräknas tUl kronor. I det
föregående har anmärkts att den franc, i vilken nämnda belopp är uttryckt (den
s. k. Poincaréfrancen), inte är ett nationellt mynt utan enbart tjänstgör som
räkneenhet. I överensstämmelse med artikel V nionde stycket i ansvarighetskonventionen
definieras denna franc i 1 § i lagförslaget som en enhet innehållande sextiofem
och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. De svårigheter
som uppstår då guldmynt skall omräknas tUl nationell valuta har berörts av
bankofullmäktige i yttrande över ett av utredningen angående fraktavtalet vid
godsbefordran på väg avgivet betänkande (Vägfraktavtalet 11, SOU 1972: 24). I
yttrandet anför bankofuUmäktige bl. a.:
Fullmäktige
vill emellertid framhålla att hela systemet med angivande av värdegränser i
internationella konventioner i guldmynt numera får anses ha bratit samman.
Systemet rämnade i viss mån redan genom införandet i april månad år 1968 av två
skUda guldprisnivåer. Så länge emellertid vid sidan av den fria guldmarknaden
upprätthölls ett fast guldpris, efter vilket centralbanker kunde sig emellan
köpa och sälja guld kunde man med fog tala om särskUt monetärt pris på guld.
Efter det att presidenten i USA den 15 augusti 1971 suspenderat US Treasurys
guldhandel med utländska monetära myndigheter, brister emellertid
förutsättningarna för angivande av ett monetärt värde på guld. Visserligen har
vid sammanträde med den s. k. 10-grappens medlemsländer i Washington i december
1971 från amerikansk sida preliminärt anmälts ett guldpris om US-dollar 38,00
per uns fint guld. Detta värde har USA sedermera också formellt anmält till
Internationella valutafonden som parivärde. Det är emellertid ej avgjort, när
eller på vilket sätt monetär guldhandel kan komma att mera regelmässigt
återapptas. Det kan därför med fog ifrågasättas huruvida det överhuvudtaget är
f. n. möjligt att tala om ett i praktiken existerande monetärt värde på guld.
Det anmälda guldpriset har alltså mera karaktären av en räkneenhet för
beräkning av valutakurser.
Då
man i dag har att omräkna en i guldmynt uttryckt värdegräns kan alltså skäl
anföras både för att tillämpa det av USA anmälda guldpriset, US-doUar 38,00,
och priset på den fria marknaden, vilket tidvis fluktuerat avsevärt och
exempelvis den 8 november 1972 noterats tiU US-dollar ca 63,75 per uns.
Argumentet för att använda det tUl valutafonden anmälda guldpriset, vilket är
det av utredningen tillämpade, kan sägas vara att detta dock är det i monetära
sammanhang registrerade och sålunda bör tiUämpas då fråga är om beräkning av
guldvärdet i mynt. Å andra sidan kan sägas att den värdesäkring som de
internationella konventionerna vill ernå genom anknytningen tUl guldet inte
gärna kan åstadkommas genom bindning till ett fiktivt guldpris utan att i
stället
11
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 140
Prop.
1973:140 162
borde väljas det pris tUl vUket guld faktiskt säljes och
köpes, dvs. priset vid aktuell tidpunkt på en öppen guldmarknad.
På grund av angivna förhållanden har riksbanken, då banken
under senare tid lämnat upplysningar om värdet på vissa guldmynt, brukat uttala
att det under nuvarande förhållanden kan ifrågasättas oni det överhuvudtaget är
möjligt att vidare ange monetära värden för guldmynt. Med betonande av att
riksbanken överhuvudtaget ej tar ställning till lämpligheten att räkna på
angivet sätt har banken därefter brakat lämna upplysning om gällande
omräkningskurser. Avsikten har varit att sålunda fästa uppmärksamheten på det
tveksamma i bedömningsgrunderna i avsikt att om frågan ställes på sin spets
den skulle bli underställd domstols prövning.
I yttrandet ifrågasätter bankofullmäktige avslutningsvis
om det inte vore bättre att överlåta åt rättspraxis att i en framtid och med
beaktande av de ytterligare omständigheter som då må föreligga avgöra, efter
vilka grunder den valda enheten bör omräknas till svensk valuta.
I artikel V nionde stycket i ansvarighetskonventionen
föreskrivs att omräkningen av begränsningsbeloppet skall ske efter detta
myntslags officiella värde i förhållande till Poincaréfrancen den dag då fonden
upprättades. På grund härav föreslås i förevarande paragrafs första stycke en
bestämmelse av innebörd att omräkning av ansvarighetsbeloppet till svenska
kronor skall ske efter det officiella guldpriset nämnda dag.
Om till utgångspunkt tas det av USA i december 1971 till
Internationella valutafonden anmälda guldvärdet, 38,00 dollar per uns fint
guld, vilket av USA senare formellt anmälts tUl Internationella valutafonden
som parivärde, och en kurs för dollar av 4,8129 kronor, erhålls ett svenskt
guldpris av 5 880 kronor 5 öre per kilogram fint guld. Med denna utgångspunkt
motsvarar en Poincaré franc 0,34663 kronor.
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller
bestämmelser om upprättande av begränsningsfond i Sverige. Fonden skall
upprättas vid den domstol där talan om ersättning har väckts enligt 18 §.
Vidare föreskrivs att fonden får upprättas antingen genom att
ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom att ägaren ställer säkerhet
som godtas av domstolen. Det bör ankomma på rätten att i det enskUda fallet
fastställa det för fartyget gällande ansvarighetsbeloppet och omräkna detta
till svenska kronor. Rättens beslut i denna fråga bör få överklagas av den vars
rätt berörs av beslutet, dvs., förutom av fartygets ägare, av den som gör
anspråk på ersättning av begränsningsfonden.
Av lagrammets föreslagna lydelse framgår, att
begränsningsfonden fär upprättas i Sverige endast om talan om ersättning väckts
vid behörig svensk domstol. Har emellertid talan väckts i Sverige och
begränsnings-
' Efter den amerikanska devalveringen av dollarn med tio
procent i februari 1973 torde det nya guldpriset bli ca 42,22 dollar per uns
fint guld. Med en kurs för dollar av 4,56 kronor erhålls ett svenskt guldpris
av 6 190 kronor 8 öre per kilogram flnt guld. En Poincaré franc skulle då
motsvara 0,36491 kronor.
Prop. 1973:140 163
fonden
i behörig ordning upprättats här i landet, torde det sakna betydelse om
ersättningstalan sedermera äterkaUas och någon talan om ersättning i anledning
av samma olycka inte längre är anhängig här under förutsättning att talan är
anhängig i annan konventionsstati
Den domstol vid vUken
begränsningsfonden upprättas måste få tillgång till vissa uppgifter angående
det skadevållande fartyget, t. ex. dess nationalitet och dräktighet, dess ägare
och dess försäkringsgivare. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
föreskrifter om vUka uppgifter som skall lämnas när fonden upprättas. Kungl.
Maj:t bör vidare få meddela bestämmelser om fondens förvaltning. Föreskrifter
bör exempelvis ges om placering av tiU domstolen inbetalda kontanta medel.
Sådana medel torde regelmässigt böra omgående placeras på sådan bankräkning som
ger högsta inlåningsränta. Avsteg härifrån bör göras endast då särskilda skäl
föranleder därtill. Särskilt bankkonto bör givetvis användas för varje
begränsningsfond. I detta avseende hänvisas till 8 § lagen (1927: 56) om gälds
betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 13.4) torde dock begränsningsfonden i praktiken
oftast komma att utgöras av bankgarantier. Vidare bör ges föreskrifter om
förfarandet vid utbetalning från fonden. De av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelserna bör även reglera vad som gäller i det fall rätten anser att
säkerhet som ställts vid fondens upprättande inte längre kan godtas. I tredje
stycket föreskrivs därför att Kungl. Maj:t meddelar närmare bestämmelser om
upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning.
7
§
Paragrafen
innehåUer regler om nedsättning av skadestånd när ansvarighetsbeloppet inte
förslår till full ersättning åt samtiiga skadelidande. Paragrafens första
stycke grundar sig på artikel V fjärde stycket i ansvarighetskonventionen,
medan dess andra stycke saknar motsvarighet i konventionen.
Om
det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första stycket inte förslår till
gottgörelse åt dem som är berättigade tUl ersättning skall enligt första
stycket i förevarande paragraf deras ersättningar och därå belöpande ränta
nedsättas .med samma kvotdel. Bestämmelsen har utformats efter förebUd av 19 §
första stycket atomansvarighetslagen (1968: 45).
Det
dröjer ofta avsevärd tid innan omfattningen av de oljeskador som har orsakats
av en viss olycka kan överbUckas och innan slutlig dom har meddelats
beträffande samtliga anspråk och begränsningsfonden kan fördelas. Förhällandet
kompliceras ytterligare av den omständigheten att, såsom berörts i anslutning
till artikel IX i ansvarighetskonventionen (avsnitt 8.2), mål
rörande samma olycka kan komma att be-
Prop. 1973:140 164
handlas
av domstolar i skilda länder. På grand härav har som andra stycke i paragrafen
tagits upp en bestämmelse av innehåll att, om begränsningsfond har upprättats
i Sverige och det kan befaras att ansvarighetsbeloppet inte kommer att räcka
tUl för att bereda samtiiga skadelidande full ersättning, rätten kan förordna
att ersättning tills vidare endast skall utgå med viss kvotdel. I avsaknad av
en sådan bestämmelse skulle det eljest kunna inträffa, att en skadelidande,
vilkens anspråk blivit slutligt avgjort inom relativt kort tid efter olyckan,
får betalt för hela sin fordran, medan skadelidande som först senare får sin
fordran fastställd genom dom endast kan få ut en del av fordringsbeloppet eller
kanske inte får någon ersättning överhuvudtaget. Ansvarighetskonventionen
innehåller inte någon föreskrift som motsvarar den föreslagna bestämmelsen. Med
hänsyn tUl att konventionen föreskriver att proportionell nedsättning skaU ske
av samtiiga ersättningsanspråk, måste den föreslagna bestämmelsen dock anses
vara förenlig med konventionen.
Det
kan i detta sammanhang nämnas att man vid de nordiska överläggningarna
diskuterat att i stället för den nu föreslagna lösningen föreskriva att 259 och
260 §§ sjölagen skall äga motsvarande tillämpning när begränsningsfond har
upprättats. Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om hänskjutning av tvist
om beräkning av ansvarighetsbeloppet eller fördelningen av detta belopp till
utredning och avgörande av dispaschör. Vidare ges föreskrifter om ett särskilt
preklusionsförfarande. Dispaschören skall sålunda genom kungörelse anmana sakägarna
att inom viss tid skriftligen bevaka sin rätt. Har redaren utbetalat hela
ansvarighetsbeloppet har han inte någon ytterligare betalningsskyldighet
gentemot en borgenär, om han då dispaschen meddelades inte hade och ej heller
genom vederbörlig undersökning kunnat få kunskap om dennes fordran.
Som
nämnts i det föregående grundas sjölagens bestämmelser om ansvarsbegränsning på
1957 års konvention i ämnet. Denna konvention föreskriver i artikel 5 femte
stycket att förfarandet vid rättsliga åtgärder och de tidsfrister inom vUka
sådana åtgärder skall vidtas (dvs. preskription och preklusion) regleras av
lagen i den stat där åtgärderna vidtas (lex fori). 1957 års konvention medger
således ett preklusionsförfarande enligt nationeU lag.
Ansvarighetskonventionen saknar bestämmelser motsvarande den nyss nämnda
artikeln. Den innehåller tvärtom föreskrifter om inom vilken tid talan skall
väckas (artikel VIII).
Även
i övrigt föreligger väsentliga olikheter mellan de två konventionerna. I
motsats tUl ansvarighetskonventionen utgår 1957 års konvention principiellt
inte från att ägaren eller redaren endast är skyldig att utge
begränsningsbeloppet en gång. Detta sammanhänger delvis med att 1957 års
konvention inte är begränsad tUl skada som uppkommer i konventionsstat. Den
innehåUer inte några jurisdiktionsregler och inte heller några regler om var
säkerhet skall ställas eller begränsningsfond
Prop.
1973:140 165
upprättas.
Upprättandet av begränsningsfond utgör inte något villkor för att
ansvarsbegränsning skall få åtnjutas. 1957 års konvention hindrar inte att
ägaren, även om han ställt säkerhet i konventionsstat, kan bli tvungen att
ställa ny säkerhet i icke konventionsstat, och han kan t. o. m. bli tvungen att
ställa ny säkerhet i annan konventionsstat. Ansvarighetskonventionen
innehåller däremot ett fast sammanhållet system för reglering av de
ersättningsanspråk som konventionen avser, vilket förklaras av att den avser
endast skada som uppkommit i konventionsstat samt kostnad för förebyggande
åtgärd som vidtagits för att förhindra eller begränsa skada i sådan stat.
Konventionen innehåller tvingande jurisdiktionsregler. Talan får endast väckas
i konventionsstat och begränsningsfond får upprättas endast i sådan stat. Har
begränsningsfond upprättats är ägaren skyddad mot ytterligare krav (bortsett
från det fall att han själv gjort sig skyldig till fel eller försummelse).
De
nu berörda skillnaderna mellan konventionssystemen talar starkt för att
ansvarighetskonventionen inte medger införande av preklusionsförfarande i
nationell lagstiftning.
Även
om ett preklusionsförfarande inte skulle anses strida mot ansvarighetskonventionen
skulle införandet av ett sådant förfarande i fråga om oljeskador medföra vissa
väsentiiga nackdelar. Såvitt angår förhållandet mellan konventionsstaterna
innebär 1957 års konvention att, om en fond har upprättats eller säkerhet
ställts i en konventionsstat, de handräckningsåtgärder som vidtagits i annan
konventionsstat mot fartyg eller annan egendom i vissa fall skall hävas eller
ställd säkerhet friges (artikel 5 andra stycket). I andra fall föreligger en
fakultativ möjlighet härtUl (artikel 5 första stycket). Det är under alla
omständigheter en föratsättning att den säkerhet som ställts i den förstnämnda
staten faktiskt står till den skadelidandes förfogande. Har slututdelning skett
i denna stat kan således ägaren bli tvungen att ställa ny säkerhet i annan
konventionsstat och bli tvungen att betala det fulla ansvarighetsbeloppet ännu
en gång. Enligt artikel VI andra stycket i ansvarighetskonventionen gäller
som förutsättning för att krav inte skall kunna göras gällande mot annan ägaren
tUlhörig egendom än fonden att talan kan föras vid domstol som förvaltar fonden
och att fonden faktiskt är tillgänglig för den skadelidande. Dessa
bestämmelser får en avgörande betydelse om fondens medel har fördelats efter
ett preklusionsförfarande. Ingenting synes då hindra att ägaren om skada har
uppkommit i flera stater blir skyldig att ställa ny säkerhet i annan stat
och betala det fulla ansvarighetsbeloppet ännu en gång.
De
fördelar som ett preklusionsförfarande skulle innebära kan inte anses uppväga
de nackdelar som införandet av ett sådant förfarande skulle kunna leda tUl,
nämligen att skadelidande som inte har anmält sig i preklusionsförfarandet kan
bli utan ersättning och att fartygsägaren kan bli skyldig att betala dubbelt
ansvarighetsbelopp (utöver det
Prop.
1973:140 166
belopp
som vid sammanstötning m. m. kan bli aktuellt enligt 1957 års konvention). Det
synes därför inte lämpligt att införa ett preklusionsförfarande i fråga om
oljeskador även om detta skulle anses tillåtet enligt ansvarighetskonventionen.
I stället föreslås den nyss berörda regeln i andra stycket som gör det möjligt
att interimistiskt utbetala viss del av ersättningen i avbidan på
preskriptionstidens utgång.
8
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om regressrätt rriot begränsningsfonden.
Paragrafens första stycke grundas på artikel V femte och sjätte styckena i
ansvarighetskonventionen. Dess andra och tredje stycken motsvarar konventionens
artikel V sjunde respektive åttonde styckena.
I
enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.4)
föreskrivs i första stycket att den som före begränsningsfondens fördelning
utgivit ersättning för oljeskada inträder intUl det belopp han betalat i den
skadeUdandes rätt enligt denna lag eUer motsvarande lagstiftning i annan
konventionsstat. Denna rätt till återkrav tillkommer sålunda envar som
utbetalat sådan ersättning som nu avses.
Bestämmelsen
är tillämplig också när ersättning utgivits enligt lagstiftning i annan
konventionsstat som svarar mot den svenska lagen. Det kan nämligen förekomma
att en skadelidande enligt annan konventionsstats lagstiftning har
vidsträcktare rätt till ersättning än han skulle tUlerkännas enligt denna lag.
Den som utgivit ersättning tUl den skadelidande enligt sådan konventionsstats
lag får då enligt förevarande lagrum från begränsningsfonden återkräva vad han
har utgivit, även öm och i den mån ersättning till den skadelidande inte skulle
ha utgått enligt denna lag.
Om
någon kan göra sannolikt att han framdeles blir skyldig att utge ersättning,
som han skulle ha fått kräva åter av begränsningsfonden enligt första stycket,
om ersättningen betalats före fondens fördelning, kan rätten enligt andra
stycket förordna att medel tills vidare skall avsättas för att han senare skall
kunna göra sin rätt gällande mot fonden.
I
tredje stycket regleras fartygsägarens regressrätt mot begränsningsfonden
såvitt avser utgifter eller förluster som han frivilligt har ådragit sig för
förebyggande åtgärder. För sådana utgifter eller förluster har han samma rätt
till ersättning av begränsningsfonden som andra skadelidande. Det bör påpekas
att förebyggande åtgärder enligt definitionen i 1 § endast omfattar åtgärder
som varit skäligen påkallade för att förhindra eller begränsa oljeskada och som
vidtagits efter det en olycka inträffat.
Den
bestämmelse i konventionen (artikel V åttonde stycket) på vUken förevarande
regel bygger, uppställer inte något uttryckligt krav på att ägaren skall ha
ådragit sig utgifterna eller förlusterna efter det att olyckshändelsen
inträffat. Mot denna bakgrund kan ifrågasättas om inte också utgifter och
förluster som han i förebyggande syfte ådragit sig före olyckshändelsen
omfattas av konventionsbestämmelsen. Med hänsyn
Prop,
1973:140 167
till
att konventionen endast avser ersättning för skada genom förorening och detta
begrepp inte omfattar andra förebyggande åtgärder än sådana som vidtagits efter
det en olycka inträffat, måste dock konventionen på denna punkt ges den
innebörd som kommit tiU uttryck i förevarande paragrafs tredje stycke.
9
§
Denna paragraf innehåller
regler om verkan av att begränsningsfond har upprättats. Paragrafens första,
andra och tredje stycken motsvarar artikel VI i
ansvarighetskonventionen.
Första stycket innehåller
en bestämmelse av innebörd att om begränsningsfond upprättats och fartygets
ägare är berättigad att begränsa sin ansvarighet, annan egendom som tillhör
honom inte får tas i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan
göras gällande mot fonden.
Har i sådant fall som
avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad
eller annan handräckningsåtgärd, skall enligt andra stycket den beviljade
åtgärden hävas. Har ägaren stäUt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall
säkerheten återstäUas till honom. Detta innebar att handräckningsåtgärd som
vidtagits i Sverige skall hävas även om begränsningsfonden upprättats i annan
konventionsstat. Har begränsningsfond upprättats i sådan stat får givetvis ett
yrkande om handräckningsåtgärd inte bifallas av svensk domstol.
Om
begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat gäller bestämmelserna i
första och andra styckena endast under föratsättning att den
ersättningsberättigade har rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet
som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som
belöper på hans fordran. Bestämmelse härom meddelas i tredje stycket. Som
anförts under artikel VI andra stycket i ansvarighetskonventionen (avsnitt
8.2) fär det senare kravet anses innebära att möjlighet skall finnas för den
ersättningsberättigade att få betalning ur begränsningsfonden av ersättning,
som han tillerkänts av domstol vilken är behörig enligt artikel IX i
konventionen. Han skall vidare ha rätt att i den stat där fonden upprättats
föra talan om fördelning av och utbetalning frän fonden.
Som anmärkts i anslutning
till artikel VI i ansvarighetskonventionen (avsnitt 8.2)
föreskriver ansvarighetskonventionen i motsats till 1957 års konvention inte
uttryckUgen att begränsningsfonden endast är tUlgänglig för betalning av
fordringar som omfattas av ansvarsbegränsningen. Av skäl som där angivits torde
dock denna princip vara underförstådd. Även den föreslagna lagen bygger på
samma princip. Någon uttrycklig föreskrift i detta avseende torde inte
erfordras i lagen. Inte heller behövs någon bestämmelse motsvarande
ansvarighetskonventionens artikd VII nionde stycket, som föreskriver att belopp
som härrör från försäkring
Prop. 1973:140 168
eller
säkerhet som avses i konventionen endast får tas i anspråk för betalning av
ersättning enligt konventionen.
I
detta sammanhang bör beröras frågan om belopp resp. säkerhet som avsatts som
begränsningsfond kan återvinnas om fartygsägaren eller annan som upprättat
begränsningsfonden går i konkurs. Den nu gällande lagstiftningen torde knappast
medge sådan återvinning. Lagberedningen har i ett år 1970 avgivet betänkande,
Utsökningsrätt X (SOU 1970: 75), föreslagit nya regler om
återvinning i konkurs. De sålunda föreslagna reglerna lägger mindre vikt än som
är fallet enligt gällande rätt vid de subjektiva rekvisiten, dvs. vad
konkursgäldenären eller hans medkontrahent insett eller bort inse. Det är inte
uteslutet att de av lagberedningen föreslagna återvinningsreglema (främst 33 §)
skulle kunna bli tUlämpliga på medel som avsatts tUl begränsningsfond. I den
mån återvinning enligt de konkursrättsliga reglerna inte kan äga rum kommer de
avsatta medlen resp. den ställda säkerheten inte att beröras av konkursen.
10 §
Paragrafen
innehåller preskriptionsbestämmelser, som motsvarar ansvarighetskonventionens
artikel VIII.
I
första punkten har upptagits en regel om treårspreskription av anspråk på
ersättning för oljeskada. Utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning är
dagen då skadan uppkom. Talan om ersättning måste väckas före
preskriptionstidens utgång. Krav som framställs utom rätta medför alltså inte
preskriptionsavbrott. I andra punkten föreskrivs vidare att talan inte i något
fall får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som orsakade skadan.
Om denna olycka utgjordes av en serie händelser skall sexårsfristen räknas från
den första av dessa.
Bestämmelsen
i andra punkten avser bl. a. det fall att ett oljelastat fartyg har sjunkit.
Preskriptionsfristen löper då från tidpunkten för för-lisningen, oavsett vid
vilken tidpunkt olja läcker ut från det sjunkna fartyget.
11 §
Denna
paragraf innehåller en erinran om att skadelidande, fartygsägare och deras
försäkringsgivare i vissa fall har rätt till ersättning av den Internationella
oljeskadefonden. Med hänsyn till att den föreslagna lagen i övrigt innehåller
en fullständig reglering av rätten till ersättning för oljeskada har det
ansetts lämpligt med en sådan erinran.
Försäkring
I
anslutning till artikel VII i ansvarighetskonventionen upptas under denna
rubrik i 1216 §§ regler om skyldighet för fartygsägare att teckna försäkring
eller ställa säkerhet för sin ansvarighet för oljeskada.
Prop.
1973:140 169
12
§
I
denna paragraf behandlas försäkringsskyldigheten såvitt avser svenska fartyg.
Enligt paragrafens första
stycke åläggs ägare av svenskt fartyg, vilket befordrar mer än 2 000 ton olja
som bulklast, skyldighet att ha försäkring eller ställa annan betryggande
säkerhet till täckande av sin ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande
lagstiftning i annan konventionsstat. Försäkringen eller säkerheten skall
uppgå till det ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första stycket. Denna
skyldighet åvilar dock inte svenska staten.
Skyldigheten att ha
försäkring eller ställa säkerhet omfattar enligt lagförslaget endast fartyg som
befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast. I fråga om de skäl som anförts
för denna begränsning av försäkringsskyldigheten hänvisas till vad som anförts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2).
Försäkringen skall täcka
all ansvarighet som omfattas av ansvarighetskonventionen upp till det för
fartyget gällande begränsningsbeloppet. Försäkringsskyldigheten gäller oavsett
var fartyget befinner sig, alltså även utanför svenskt sjöterritorium.
Försäkringen eller
säkerheten skall enligt andra stycket godkännas av Kungl. Maj:t eller den
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Som anförts i det föregående (avsnitt
13.5) bör uppgiften att avgöra frågor om godkännande av försäkring eller
säkerhet för svenska fartyg anförtros åt försäkringsinspektionen.
Närmare föreskrifter om
vilka krav en försäkring eller säkerhet skall uppfylla för att godkännas bör
utfärdas av Kungl. Maj:t. Dessa föreskrifter bör i första hand grandas på
bestämmelserna i artikel VII femte stycket i ansvarighetskonventionen. I fräga
om dessa bestämmelser hänvisas till vad som anförts i redogörelsen för nämnda
artikel (avsnitt 8.2).
Paragrafens tredje stycke
innehåller föreskrifter om utfärdande av sådant certifikat som föreskrivs i
ansvarighetskonventionen. Om fartygsägaren fullgjort sin skyldighet att ha
försäkring eller ställa säkerhet skall myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
utfärda certifikat som bestyrker att denna skyldighet har fullgjorts. I fråga
om fartyg som ägs av svenska staten och som därför inte omfattas av
försäkringsskyldigheten skall myndigheten i stället utfärda certifikat som bestyrker
att fartyget ägs av staten och att dess ansvarighet är täckt intUl det ansvarighetsbelopp
som anges i 5 § första stycket. Som ovan nämnts (avsnitt 13.5) bör det ankomma
på försäkringsinspektionen att utfärda certifikat för svenska fartyg.
Certifikat skall enligt
fjärde stycket utfärdas på formulär, som fastställs av Kungl. Maj:t. I fråga
om certifikatets innehåll finns föreskrif-
Prop. 1973:140 170
ter
i artikel VII andra och tredje styckena i ansvarighetskonventionen. Vidare
föreskrivs i andra stycket i nämnda artikel att certifikatet skall vara
uppställt i överensstämmelse med ett till konventionen fogat formulär.
I
fjärde stycket i förevarande paragraf föreskrivs vidare att certifikatet skall
medföras ombord på fartyget.
I
konventionens artikel VII fjärde stycket föreskrivs att en avskrift av
certifikatet skall deponeras hos fartygets registreringsmyndighet. Register
över svenska fartyg förs för närvarande av sjöfartsverket. I remiss till
lagrådet den 26 april 1972 av lagförslag angående fartygsregister, sjöpanträtt
m. m. föreslås att förandet av fartygsregister skall ankomma på myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer. Enligt motiven tiU lagförslaget avses att en av
tingsrätterna skall utses till registermyndighet. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda föreskrift om att avskrift av certifikat skall deponeras hos
registreringsmyndigheten.
13
§
I
denna paragraf ges bestämmelser om försäkringsskyldighet för utländska fartyg
och vissa därmed sammanhängande frågor.
/ första stycket föreskrivs
att utländskt fartyg, som befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast, skaU ha
försäkring eller ställa säkerhet för ägarens ansvarighet enligt den föreslagna
lagen intUl det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra
stycket. TUl skUlnad frän vad som gäller enligt 12 § i fråga om svenska fartyg
föreligger emellertid denna skyldighet för utländska fartyg endast då sådant
fartyg anlöper eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen
tUläggsplats.
Lagtexten
grandas i detta avseende på artikel VII elfte stycket i ansvarighetskonventionen.
Visserligen gäller enligt första stycket i nämnda artikel
försäkringsskyldigheten för fartyg som är registrerat i fördragsslutande stat
oavsett var detta befinner sig. Utom i de avseenden som avses i artikelns elfte
stycke ankommer det emellertid endast på den stat, vars flagga fartyget för,
att tillse att denna skyldighet uppfylls.
Som
nämnts skall försäkringen eller säkerheten täcka ansvarigheten intill det
belopp som gäller enligt 5 § första eller andra stycket. En fartygsägare som
har rätt att begränsa sin ansvarighet med stöd av 5 § andra stycket behöver
alltså endast ha försäkring eller säkerhet som täcker det ansvarighetsbelopp
som gäller för fartyget enligt 255 § sjölagen.
I
paragrafens första stycke görs undantag från försäkringsplikten för fartyg som
ägs av främmande stat.
Paragrafens
andra stycke innehåller bestämmelser om skyldighet för utländskt fartyg att
medföra certifikat. Sådant fartyg skall sålunda ombord medföra certifikat som
visar att den i första stycket föreskrivna
Prop. 1973:140 171
skyldigheten
uppfyllts. Detta gäller oavsett fartygets nationalitet. I fräga om certifikat
för fartyg som ägs av främmande stat ges en bestämmelse av samma mnebörd som
den i 12 § tredje stycket angående fartyg som ägs av svenska staten.
I den allmänna
motiveringen (avsnitt 13.5) har berörts de svårigheter som uppkommer då
svenska myndigheter skall kontrollera att försäkringsskyldigheten uppfyllts i
fråga om utländskt fartyg. Första och andra styckena i förevarande paragraf
innehåller de grundläggande bestämmelserna om skyldighet för utländskt fartyg
att ha försäkring och medföra certifikat. Som anförts i den allmänna
motiveringen torde de bestämmelser som behövs för att nämnda kontroll skall
kunna utföras böra utfärdas i administrativ ordning. Tredje stycket i förevarande
paragraf innehåller därför en bestämmelse av innebörd att Kungl. Maj:t eller
den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer skall meddela närmare bestämmelser om certifikat
för utiändska fartyg.
14
§
Paragrafen
grundar sig på artikel VII åttonde stycket i ansvarighetskonventionen och
innehåller föreskrift om rätt för ersättningsberättigad att få ut ersättningen
direkt av försäkringsgivaren samt om vilka invändningar försäkringsgivaren i
sådant fall fär åberopa. Av bestämmelserna i 16 § följer att förevarande
paragraf äger motsvarande tillämpning i fråga om sådan säkerhet som avses i 12
och 13 §§.
Paragrafens första stycke
föreskriver sålunda i överensstämmelse med konventionen att försäkringen skall
för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att fä ut ersättningen
direkt av försäkringsgivaren. Den skadelidande får härmed möjlighet att väcka
talan direkt mot försäkringsgivaren utan att behöva föra talan mot
fartygsägaren. Detta kan vara av betydelse bl. a. i de fall då fartygsägaren är
hemmahörande i utlandet och det är svårt eller omöjligt att delge honom
stämning att svara vid svensk domstol. Vidare ger bestämmelsen den skadelidande
möjlighet att få en dom som kan verkställas mot försäkringsgivaren.
I
aiidra stycket föreskrivs att försäkringsgivaren är fri från ansvarighet om
fartygets ägare är fri från ansvarighet för skadan. Försäkringsgivaren får
alltså göra gällande de ansvarsfrihetsgrunder som avses i 3 § andra stycket.
Vidare är bestämmelsen om medvåUande i 3 § tredje stycket tUlämplig när talan
förs mot försäkringsgivaren. Dessutom föreskrivs att försäkringsgivaren är fri
från ansvarighet, om fartygets ägare själv uppsåtUgen vållat skadan. I sistnämnda
fall får den skadelidande vända sig mot fartygsägaren.
Enligt andra stycket
gäller vidare att försäkringsgivarens ansvarighet inte i något fall överstiger
det ansvarighetsbelopp som gäller för fartyget. Försäkringsgivaren får sålunda
åtnjuta ansvarsbegränsning även om fartygets ägare enligt 5 § tredje stycket
inte har rätt till ansvarsbe-
Prop. 1973:140 172
gränsning
på grund av att olyckan vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv.
Tredje
stycket innehåller en bestämmelse som är nödvändig med hänsyn till att direkt
talan tUlåts mot försäkringsgivaren. När talan förs mot försäkringsgivaren av
annan än ägaren, kan försäkringsgivaren enligt denna bestämmelse inte i vidare
mån än som följer av andra stycket till befrielse från ansvarighet åberopa
omständighet som han kunnat åberopa mot ägaren. Bortsett från fall av
uppsåtlig skadegörelse av fartygsägaren själv får försäkringsgivaren sålunda
inte göra gällande invändningar som han skulle ha varit berättigad att göra
gällande mot ägaren. Han kan alltså inte mot den skadelidande åberopa
invändningar grundade på försäkringsavtalet eller över huvud taget på
förhållandet mellan honom och fartygsägaren. Motsvarande bestämmelser finns i
19 § lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon och 25 § tredje stycket
atomansvarighetslagen (1968: 45).
Ett
förbehåll i försäkringsavtalet som befriar försäkringsgivaren från ansvarighet,
om skadan har vållats genom grov vårdslöshet av ägaren själv, blir därmed utan
verkan såvitt avser skada på vilken den föreslagna lagen är tUlämplig.
Förbehåll med detta innehåU förekommer i regel i fråga om de
ansvarsförsäkringar som vanligen tecknas av redare, s. k. P &
I-försäkringar. Eftersom fartygsägaren skall ha för-säkrmg som täcker fartygets
ansvarighet enligt den föreslagna lagen kan godkännande enligt 12 § andra
stycket inte ges av en försäkring, om försäkringsavtalet innehåller ett dylikt
förbehåll.
Ansvarighetskonventionen
innehåller i artikel VII åttonde stycket sista punkten en föreskrift om att
svaranden, dvs. försäkringsgivaren, har rätt att få ägaren instämd i målet.
Innebörden av bestämmelsen är något oklar. Den torde dock närmast böra tolkas
på det sättet att, om svaranden vid viss utgång i fråga om den mot honom förda
talan vill framställa ätergångskrav eller annat krav på ersättning mot fartygsägaren,
han har rätt att få talan härom mot fartygsägaren handlagd i den rättegång i
vUken målet mot honom handläggs. Sådan rätt finns redan enligt 14 kap. 5 §
första punkten rättegångsbalken. Visserligen uppställs där som förutsättning
för rätten tUl gemensam handläggning att försäkringsgivaren väcker sin talan
mot ägaren innan talan mot honom själv företas till huvudförhandling. Detta
krav kan inte anses vara oförenligt med konventionen. Någon särskUd bestämmelse
i anledning av föreskriften i artikel VII åttonde stycket behövs därför inte.
15
§
Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i ansvarighetskonventionen, innehåller en
tolkningsregel i fråga om försäkringsgivarens rätt att av fartygsägaren kräva
åter vad han utgivit i ersättning. I bestämmelsen, som utformats efter förebild
av 3 § trafikförsäkringslagen och 24 §
Prop.
1973:140 173
atomansvarighetslagen,
föreskrives att, om försäkringsgivaren inte gjort annat förbehåll, försäkringen
gäller för fartygets ägare mot hans ansvarighet enligt denna lag eller
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat. Bestämmelsen är emellertid
dispositiv, varför försäkringsgivaren i försäkringsavtalet kan förbehåUa sig
regressrätt i förhållande till fartygsägaren. På grund av bestämmelsen i 2 §
tredje stycket i lagförslaget gäller förevarande paragraf även i fråga om
försäkring som tecknats hos utiändsk försäkringsgivare.
Paragrafen
äger enligt 16 § motsvarande tillämpning när ägaren, i stället för att teckna
försäkring, har ställt säkerhet för sin ansvarighet.
16 §
Enligt
förevarande paragraf skall vad i 14 och 15 §§ föreskrivs om försäkring äga
motsvarande tillämpning i fråga om sådan säkerhet som avses i 12 eUer 13 §.
Härigenom undviks att i 14 och 15 §§ tynga lagtexten med uttrycket
"försäkring eller annan säkerhet" och "försäkringsgivare eller
den som ställt säkerhet".
Laga
domstol m. m.
Under
denna rubrik innehåller förslaget dels i 17 och 18 §§ bestämmelser om
behörighet för svensk domstol att pröva talan om ersättning för oljeskada, dels
i 19 § regler om verkställighet av domar meddelade i annan konventionsstat. 20
§ innehåller en bestämmelse angående förordnande som skall meddelas i svensk
dom, som skall verkställas mot i utlandet upprättad begränsningsfond.
17 §
Paragrafen
ansluter sig till artikel IX
första stycket i ansvarighetskonventionen
och innehåller bestämmelser om svensk domstols behörighet att pröva talan om
ersättning för oljeskada.
Huvudregeln är enligt
paragrafens första stycke att talan om ersättning fär väckas i Sverige endast
om oljeskada genom förorening uppkommit här i landet eller förebyggande
åtgärder vidtagits fÖr att förhindra eUer begränsa sådan skada i Sverige. Som
anförts vid 2 § första stycket avser uttrycket "skada här i landet"
även skada som uppkommit inom svenskt sjöterritorium.
Av lagrummets formulering
framgår att, om förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra skada i
Sverige, behörighet för svensk domstol föreligger enligt första stycket även
om dessa åtgärder vidtagits på det fria havet eller inom annan stats område och
nägon oljeskada inte har uppkommit inom svenskt område.
Det kan givetvis förekomma
att samma olycka orsakar oljeskada i olika stater. Ansvarighetskonventionen
öppnar i sådant fall möjlighet att i en enda stat handlägga alla mål om
ersättning för skada orsakad
Prop.
1973:140 174
av
denna olycka. I överensstämmelse härmed föreskrivs i andra stycket i
förevarande paragraf att, om svensk domstol är behörig enligt första stycket,
talan fär väckas vid svensk domstol även såvitt avser annan oljeskada som
orsakats av samma olycka. Detta innebär att svensk domstol är behörig att
pröva alla ersättningsanspråk som grandas på en viss olycka, om i anledning av
denna olycka oljeskada tUl någon del har uppkommit i Sverige eller förebyggande
åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa oljeskada i Sverige. För
att behörighet skall föreligga enligt andra stycket är det inte nödvändigt att
sådan talan väckts, i fråga om vilken behörighet föreligger enligt första
stycket.
18
§
Paragrafen
innehåller interna forumregler. Ansvarighetskonventionen saknar bestämmelser i
detta avseende.
Frågan
om vUka forumregler som bör gälla i fråga om mål om ersättning enligt den
föreslagna lagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.6).
Bestämmelserna i denna paragraf har utformats i överensstämmelse med vad som
där har anförts.
Som
anförts i den allmänna motiveringen är enUgt 336 § sjölagen i dess nu gällande
lydelse sju tingsrätter (Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö,
Göteborgs och Karlstads tingsrätter) behöriga att handlägga sjörättsliga
tvistemål. I den tidigare nämnda lagrådsremissen av den 26 april 1972 föreslås
att behörighet att handlägga dylika mål skall tillkomma tingsrätt som utses av
Kungl. Maj:t. För sådan domstol föreslås beteckningen sjörättsdomstol. Enligt
föredragande departementschefen är ändringen betingad av praktiska skäl; om
det på grund av ändrade förhållanden skulle visa sig motiverat att ersätta
någon av de i 336 § nämnda domstolarna med annan domstol i samma del av landet
kan det vara en onödig omgång att ändra själva sjölagen. Förevarande paragraf
har utformats med utgångspunkt från den i lagrådsremissen föreslagna l)'delsen
av 336 § sjölagen.
I
första stycket föreskrivs sålunda, att talan om ersättning för oljeskada, i
fråga om vilken svensk domstol är behörig enligt 17 §, skall väckas vid den
sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom. Med en på detta sätt
utformad bestämmelse finns alltid behörig svensk domstol så snart talan enligt
17 § får väckas i Sverige. Detta gäller även om förebyggande åtgärder vidtagits
på det fria havet eller i annan stat för att förhindra skada på svenskt område.
I
andra stycket regleras det fall att talan om ersättning för skada som uppkommit
på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar. Det ankommer då på Kungl.
Maj:t att förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.
Enligt
artikel IX tredje stycket i ansvarighetskonventionen tillkommer
behörighet att avgöra frågor angående fördelning av och utbetal-
Prop. 1973:140 175
ning
från begränsningsfond endast domstolarna i den stat där fonden upprättats. I
tredje stycket i förevarande paragraf föreskrivs att, om begränsningsfonden
upprättats i Sverige, frågor om ersättningsbeloppets fördelning skall prövas
av domstol som är behörig enligt paragrafens första eller andra stycke.
Bestämmelsen gäller dock endast om ägare eller försäkringsgivare mot vilken
talan väckts har rätt att begränsa sin ansvarighet.
19
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om verkställighet av utiändsk dom om ersättning för
oljeskada. Den grundas på artikel X i ansvarighetskonventionen.
Ansvarighetskonventionens
regler innebär att laga kraft vunnen dom som har meddelats av domstol som är behörig
enligt konventionen kan verkstäUas i vilken som helst av de övriga
konventionsstaterna, så snart de formella förutsättningar som föreskrivits i
verkställighetslandet har blivit uppfyllda, under förutsättning att den kan
verkställas i den stat där den meddelades.
I förevarande paragrafs
första stycke har i första punkten tagits upp bestämmelser som helt ansluter
sig tUl dessa konventionsregler. Sålunda föreskrivs, att om dom har meddelats i
annan konventionsstat i mål om ersättning för oljeskada och domstolarna i den
staten är behöriga enligt ansvarighetskonventionen, domen skall, när den vunnit
laga kraft och kan verkställas i den staten, verkställas i Sverige utan att ny
prövning sker av den sak som avgjorts genom domen.
Fastän
ansvarighetskonventionen inte innehåller något stadgande härom är det
uppenbart, att skyldighet att verkstäUa utiändsk dom inte föreligger i den mån
den ansvarsbegränsning som gäUer för svaranden därigenom skulle överskridas. I
paragrafens första stycke har intagits en erinran härom.
Såsom anmärkts i
anslutning tUl artikel X i ansvarighetskonventionen torde i överensstämmelse
med allmänna rättsgrundsatser gälla, att verkstäUighetsregler i en konvention
inte medför skyldighet att verkställa utländsk dom om avgörandet är uppenbart
oförenligt med rättsordningen i verkställighetslandet (ordre public) eller att
tillämpa vad den utländska domen kan innehålla om tvångsmedel. Någon uttrycklig
föreskrift härom torde inte behövas. Enligt ansvarighetskonventionen får
fördragsslutande stat vägra verkstälUghet om domen erhållits genom svikligt
förfarande eller den part mot vilken domen har meddelats inte haft skäliga
möjligheter att föra sin talan. Verkställighet av dom som erhållits på sådant
sätt eller under sådana omständigheter som anges i konventionen måste anses
uppenbarligen oförenlig med rättsordningen här i riket. Någon särskild
bestämmelse, som täcker dessa fall, har därför inte heller ansetts erforderlig.
Prop.
1973; 140 176
I
paragrafens andra, tredje och fjärde stycken har upptagits bestämmelser om
förfarandet då fråga uppkommer om verkställighet i Sverige av dom som meddelats
i annan konventionsstat. Bestämmelserna har utformats efter mönster av
motsvarande regler i 38 § atomansvarighets lagen. De innebär bl. a., att ansökan
om verkställighet skall göras hos Svea hovrätt, att ansökan inte får
verkställas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig samt att bifall
till ansökningen möjliggör verkstäl-. lighet av domen på samma sätt som
verkställighet av svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen
förordnar annat efter klagan över hovrättens beslut.
20 §
I
denna paragraf behandlas det fall att begränsningsfond har upprättats i annan
konventionsstat och rätt tUl ansvarsbegränsning föreligger för ägare eller
försäkringsgivare mot vilken ersättningstalan väckts vid svensk domstol. Denna
domstol skall då i domen förordna, att domen får verkställas endast efter det
frågor om fondens fördelning prövats i den stat där fonden upprättats och
enligt den statens lag.
Paragrafen
föranleds av föreskriften i artikel IX tredje stycket i
ansvarighetskonventionen att endast domstolarna i den stat där fonden
upprättats är behörig att pröva frågor om fördelning av och utbetalning från
fonden. Innan verkställighet får ske måste behörig domstol i nämnda stat
beredas tillfälle att pröva om ansvarighetsbeloppet kommer att överskridas och
ersättningsbeloppen därför måste nedsättas.
Ansvarsbestämmelser
21 §
Denna
paragraf innehåller vissa straffbestämmelser för det fall för säkringsskyldighet
åsidosatts eller certifikat inte medföres ombord. I fråga om de överväganden
som ligger till grund för förslaget i denna del hänvisas tiU den allmänna
motiveringen (avsnitt 13.7).
I
första stycket föreskrivs sålunda straffansvar för den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet åsidosätter föreskrifterna i den svenska lagen om
försäkringsskyldighet. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.
Enligt
12 och 13 §§ åligger försäkringsplikten fartygets ägare. I detta sammanhang bör
uppmärksammas definitionen i 1 § av begreppet ägare. Straffansvar kan därför i
vissa faU drabba annan än den som civUrättsligt äger fartyget. Om fartygets
ägare är juridisk person, är straffbestämmelsen tUlämplig på den som enligt
svensk rätt är ansvarig för den juridiska personen i straffrättsligt avseende.
Av
skäl som anförts i den allmänna motiveringen föreslås i andra
Prop.
1973:140 177
stycket
en bestämmelse av innebörd att det i första stycket föreskrivna straffansvaret
skall omfatta även redare som låter fartyg bedriva sjöfart trots att han känt
till eller bort känna till att försäkringsskyldigheten inte var uppfylld samt
befälhavare som med motsvarande insikt medverkar till att fartyget hålls i
drift.
Enligt
tredje stycket inträder straffansvar för befälhavaren vid åsidosättande av
skyldighet att medföra certifikat ombord. Som anförts i den allmänna
motiveringen får försummelse i detta avseende anses utgöra en
ordningsförseelse, varför endast böter ingår i straffskalan.
Övriga
bestämmelser
22 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om den föreslagna lagens tillämplighet på
krigsfartyg och fartyg som inte befordrar olja som bulklast.
I
första stycket regleras ansvarigheten för krigsfartyg och därmed jämställda
statsfartyg. I första punkten stadgas att lagen inte gäller oljeskada som
orsakats av krigsfartyg eller annat fartyg som vid tidpunkten för olyckan ägs
eller brakas av stat och användes uteslutande för statsändamål och icke för
affärsdrift. Denna bestämmelse överensstämmer med artikel XI första
stycket i ansvarighetskonventionen. I andra punkten föreskrivs emellertid att,
om sådant fartyg orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller om
förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i
Sverige, bestämmelserna i 1 § 35, 10 och 18 §§ skaU äga tillämpning. I fråga
om de överväganden som ligger till grund för förslaget i denna del hänvisas
till den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2). Förslaget innebär sålunda att i
fråga om oljeskada orsakad av krigsfartyg och därmed jämställda statsfartyg
lagen kommer att äga tillämpning såvitt avser dess bestämmelser om strikt ansvar,
grunder för ansvarsfrihet och inverkan av medvållande på den skadelidandes sida
(3 §), kanalisering av ansvaret (4 §), ansvarsbegränsning (5 §), preskription
(10 §) och laga domstol (18 §). Däremot blir bestämmelserna om
begränsningsfond (69 §§), försäkringsskyldighet (12 16 §§), svensk domstols
behörighet (17 §) och verkställighet av domar (1920 §§) samt
ansvarsbestämmelserna (21 §) inte tiUämpliga. Detsamma gäller den i 11 §
intagna upplysningen om att rätt tiU ersättning av den internationella
oljeskadefonden kan föreligga. Eftersom bestämmelsen om krigsfartyg m. m.
endast avser skada i Sverige, torde den internationellt privaträttsliga bestämmelsen
i 2 § tredje stycket inte behöva göras tillämplig. Någon hänvisning till 2 §
fjärde stycket torde inte heller vara nödvändig för krigsfartygens del. Denna
bestämmelse avser de fall då tillämpningen av bestämmelserna i den föreslagna
lagen skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt
fördrag. Som
12
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 178
anförts
i det föregående (avsnitt 13.8) torde konflikt endast kunna uppstå i
förhållande tUl två konventioner, nämligen 1957 års konvention angående
begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i
öppen sjö och 1910 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning. Såvitt avser förstnämnda konvention
undanröjs möjligheten till konflikt genom en föreslagen bestämmelse i 5 §
andra stycket. 1910 års konvention är inte tillämplig på krigsfartyg och därmed
jämställda statsfartyg, och lagens bestämmelser om sådana fartyg kommer således
inte i konflikt med denna konvention. Det har därför inte ansetts nödvändigt
att göra 2 § fjärde stycket tillämplig på fartyg av detta slag.
I andra stycket regleras
ansvarigheten för fartyg som vid olyckstillfället inte befordrar olja som
bulklast. Av den definition av fartygsbegreppet som föreslås i 1 § sista
stycket följer att bestämmelsen också är tillämplig på flytande anordningar som
inte befordrar olja, t. ex. mudderverk. I enlighet med vad som har anförts i
den allmänna motiveringen (avsnitt 13.2) föreskrivs att bestämmelserna i 1 §,
2 § fjärde stycket, 3, 10 och 18 §§ skall gälla såvitt avser oljeskada, som
orsakats av sådant fartyg, om skada har uppkommit i Sverige eller förebyggande
åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige.
I motsats till vad som
föreslagits gälla beträffande krigsfartyg och därmed jämstäUda statsfartyg
föreslås alltså att 4 och 5 §§ inte skaU vara tillämpliga på fartyg som inte
befordrar olja som bulklast. Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om kanalisering
och om rätt till ansvarsbegränsning. Beträffande anledningen till att dessa
bestämmelser inte bör göras tUlämpliga på sistnämnda kategori fartyg hänvisas
likaledes tiU den aUmänna motiveringen. Vad angår ansvarsbegränsningen
innehåller förevarande lagrum en bestämmelse av innebörd att i fråga om ägarens
rätt att begränsa sin ansvarighet skall beträffande fartyg av ifrågavarande
slag gälla bestämmelserna i 10 kap. sjölagen samt att ansvarighetsbeloppet
skall bestämmas enligt 255 § nämnda lag. Bestämmelsen är dock inte nödvändig
utan har närmast karaktären av en upplysning. Vidare föreskrivs att 2 § fjärde
stycket blir tillämpligt på fartyg som inte transporterar olja som last i bulk.
Som framgår av vad som anförts i det föregående (avsnitt 13.8) föreligger
beträffande sådana fartyg möjligheter tUl konflikt mellan den föreslagna lagens
bestämmelser om strikt ansvarighet för fartygsägaren och bestämmelserna i 1910
års konvention, enligt vilken ansvar föreligger endast vid våUande.
Ikraftträdandebestämmelse
För
att förhindra att svenska fartyg kommer i en konkurrensmässigt sämre ställning
än fartyg från de flesta andra större sjöfartsnationer är det önskvärt att
lagen inte sätts i kraft förrän ansvarighetskonventionen har trätt i kraft. Det
är å andra sidan angeläget att så snart som möjligt
Prop. 1973:140 179
åstadkomma
en förbättring i förhållande till gällande rätt av de skadelidandes
möjligheter att få ersättning för oljeskada. Som framgår av vad som anförts i
det föregående (avsnitt 10) har man anledning att räkna med att
ansvarighetskonventionen kommer att träda i kraft under andra halvåret 1974.
Förslag till lagstiftning angående ansvarighet för oljeskada torde inte kunna
behandlas av riksdagen förrän under hösten 1973. Det torde sålunda inte medföra
något större dröjsmål om den svenska lagstiftningen träder i kraft först
samtidigt med ansvarighetskonventionen. Härtill kommer att så länge
konventionen inte har trätt i kraft en tUlämpning av den föreslagna lagens
bestämmelser rörande obligatorisk försäkring skulle stöta på avsevärda
praktiska svårigheter såvitt avser utländska fartyg. Det skulle vidare endast
i undantagsfall vara möjligt att ålägga ägaren av ett utiändskt fartyg högre
ansvarighet än som följer av 1957 års konvention. På gmnd av vad sålunda
anförts bör den föreslagna lagen inte sättas i kraft förrän
ansvarighetskonventionen har trätt i kraft. Det bör därför ankomma på Kungl.
Maj:t att fastställa dag för lagens ikraftträdande.
Skulle
å andra sidan ansvarighetskonventionens ikraftträdande försenas, kan det bli
nödvändigt att överväga lämpligheten av att sätta den svenska lagstiftningen i
kraft före konventionens ikraftträdande.
15.2
Förslaget till lag med anledning av Sveriges tUlträde till den i Bryssel den
18 december 1971 avslutade konventionen orn upprättandet av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja
1 §
I
överensstämmelse med vad som anförts i det föregående (avsnitt 13.1) tas i
denna paragraf upp en föreskrift av innebörd att bestämmelserna i artiklarna
113 i fondkonventionen skall gälla som svensk lag med iakttagande av vad som
ytterligare föreskrivs i den föreslagna lagen. Som anförts bör detta dock
endast gälla i den omfattning dessa artiklar reglerar enskildas rättigheter och
skyldigheter och vissa processuella frågor. Undantag görs därför för sådana
bestämmelser i artiklarna som uteslutande reglerar de fördragsslutande
staternas inbördes förpliktelser. Härmed avses bestämmelser om staternas
rättigheter och skyldigheter gentemot fonden och bestämmelser som reglerar
fondens verksamhet och inte berör enskilda rättssubjekt.
De bestämmelser som
föreslås bli omedelbart tillämpliga är de regler av civUrättslig eller
processrättslig natur som konventionen innehåller. I första hand gäUer detta
bestämmelserna om fondens skyldighet att utge ersättning till de skadelidande
(art. 4) och att utge gottgörelse till fartygets ägare eller försäkringsgivare
(art. 5). Vidare avses bestämmel-
Prop.
1973:140 180
serna
om preskription av talan mot fonden (art. 6), om jurisdiktion och om
rättegången (art. 7), om verkställighet av dom som meddelats mot fonden (art.
8) samt reglema om fondens rätt att föra regress- och subrogationstalan (art.
9). Slutligen avses bestämmelserna om skyldighet för enskUda rättssubjekt att
till fonden betala grundavgift och årsavgift (art. 10, art. 11 första och
tredje styckena och art. 12 andrafjärde och sjätte styckena), att ställa
säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande (art. 12 femte stycket) samt
att utge ränta på förfallet belopp (art. 13 första stycket).
En
redogörelse för artiklarnas innehåll har lämnats i avsnitt 8.3.
I
detta sammanhang bör beröras frågan om fonden är skyldig att utöver det
begränsningsbelopp som gäller enligt artikel 4 fjärde stycket i fondkonventionen
betala ränta och rättegångskostnad. Som anmärkts under 5 § i den föreslagna
lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss besvarar ansvarighetskonventionen
inte frågan om fartygsägaren är skyldig att utöver det belopp, vartill hans
ansvarighet är begränsad, svara för ränta och rättegångskostnad. Detta
förhållande får anses göra det möjligt för varje fördragsslutande stat att
reglera dessa problem i sin nationella lagstiftning. Nämnda lagram innehåller
en bestämmelse om att fartygsägaren inte har rätt till begränsning i fråga om
ränta eller ersättning för rättegångskostnad.
Inte heller
fondkonventionen innehåller bestämmelser i detta avseende, vUket skulle kunna
leda till samma tolkning som i fråga om ansvarighetskonventionen. Det kan emellertid
med visst fog hävdas att beträffande fondkonventionen läget i viss mån är ett
annat. I artikel 4 fjärde stycket (a) föreskrivs att det sammanlagda belopp som
skall betalas av fonden för en och samma olycka, tillsammans med vad som
faktiskt betalats enligt ansvarighetskonventionen, inte får överstiga 450 mUj.
francs. Samma begränsningsbelopp gäller enligt fjärde stycket (b) i fråga om de
ersättningar som fonden sammanlagt kan få betala när en naturkatastrof har gett
upphov tUl flera olyckor. Dessa bestämmelser kan tolkas så att fonden inte är
skyldig att betala någon ersättning utöver detta belopp, inte ens ersättning
för rättegångskostnader. Däremot torde fonden få anses vara skyldig att alltid
utge dröjsmålsränta även om begränsningsbeloppet därigenom överskrids.
Frågan
är sålunda inte löst i fondkonventionen. Det är givetvis viktigt att denna
fråga regleras enhetiigt i samtliga fond-stater. Med hänsyn härtUl har det inte
ansetts lämpligt att i den föreslagna lagen i anledning av Sveriges tillträde
till fondkonventionen uppta någon bestämmelse i detta avseende. Frågan bör i
stället tas upp inom fonden sedan denna börjat sin verksamhet. Vid de i det
föregående nämnda nordiska departementsöverläggningarna rådde enighet om att
man från nordiskt håll bör arbeta för en lösning innebärande att fonden skall
vara skyldig att utöver begränsningsbeloppet betala såväl ränta som
rättegångskostnader.
Prop.
1973:140 181
Så
länge frågan inte har reglerats genom beslut av fonden synes bestämmelsen i
förslaget till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss (5 § första stycket
tredje punkten) rörande fartygsägarens skyldighet att betala ränta och
rättegångskostnad böra tillämpas analogt.
2 § ' .
Denna
paragraf reglerar omfattningen av fondens regress- och subrogationsrätt mot
annan än fartygsägaren eller dennes garant.
Fondkonventionen
innehåller i artikel 9 andra stycket regler om fondens regressrätt mot eller
subrogationsrätt i förhållande till annan än fartygsägaren och dennes
försäkringsgivare eller den som ställt säkerhet för fartygsägarens ansvarighet.
Sålunda föreskrivs att fondens rätt i detta avseende inte inskränks genom
konventionen. Vidare stadgas att fondens subrogationsrätt inte får vara mindre
förmånlig än den rätt som tillkommer en försäkringsgivare för den person som
fått ersättning eller gottgörelse. Som anförts i anslutning till nämnda artikel
innebär den senare bestämmelsen att fonden gentemot den som enligt nationell lag
är ersättningsskyldig för skadan (utom ägaren och dennes försäkringsgivare)
skall ha subrogationsrätt i minst samma omfattning som den som meddelat den
ersättningsberättigade försäkring för skada genom förorening. I övrigt
reglerar konventionen inte fondens rätt i dessa avseenden, utan denna fråga får
avgöras enligt tillämplig nationell lag.
I
avsaknad av uttrycklig föreskrift i förevarande lag skulle fonden kunna utöva
regressrätt enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler, dvs. i allmänhet mot
envar som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat oljeskada för vilken fonden
betalat ersättning. Fonden skulle i så fall få en mer omfattande regressrätt än
den som i regel tillkommer en försäkringsgivare. Enligt 25 § första stycket
försäkringsavtalslagen får denne endast utöva regressrätt mot den som
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet orsakat skadan eller som svarar för
skadan oberoende av vållande. Rätt till återkrav föreligger dock inte mot den
som enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen svarar för skadan uteslutande på
grund av annans vållande (principalansvar). Nämnda bestämmelse i försäkringsavtalslagen
är dock dispositiv, och försäkringsgivaren kan således i försäkringavtalet
förbehålla sig regressrätt även mot den som orsakat skadan genom vårdslöshet
som inte är grov eller mot den som svarar för skadan enbart på grund av
principalansvar.
Med
anledning av bestämmelsen i artikel 9 andra stycket föreskrivs i förevarande
paragraf att fonden endast får utöva regressrätt i den utsträckning som följer
av 25 § första stycket försäkringsavtalslagen.
Det
är givetvis önskvärt att en enhetlig reglering av fondens regressrätt kommer
tUl stånd. Det torde enklast kunna åstadkommas genom ett beslut av behörigt
organ inom fonden att fonden icke alls eller endast under vissa
förutsättningar skall utöva regressrätt;
Prop. 1973:140 182
3§
Paragrafen
innehåller intema foramregler.
Bestämmelser
om vilket lands domstolar som är behöriga att pröva talan mot fonden finns i
artikel 7 första och tredje styckena i fondkonventionen. I fråga om innehållet
i dessa bestämmelser hänvisas till redogörelsen för konventionens innehåU
(avsnitt 8.3).
Förevarande
paragraf reglerar den inbördes behörigheten mellan svenska domstolar att pröva
sådan ersättningstalan mot fonden som enligt fondkonventionen får upptas i
Sverige. Enligt paragrafen skall sådan talan prövas vid domstol som enligt 18 §
i den föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss är behörig att
uppta talan mot fartygets ägare i anledning av samma olycka. Sådan behörighet
tUlkommer enligt förslaget den sjörättsdomstol som är närmast den ort där
skadan uppkom. Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av
samma olycka väckts vid flera domstolar skall Kungl. Maj:t förordna att
samtliga mål skall handläggas vid en av dessa domstolar. I fråga om de
överväganden som ligger tUl grund för forumreglema i sistnämnda paragraf
hänvisas tiU den allmänna motiveringen (avsnitt 13.6).
I
detta sammanhang bör beaktas den tvingande forumregeln i artikel 7 tredje
stycket första punkten i fondkonventionen. Har talan väckts vid behörig svensk
domstol mot ägaren eller dennes försäkringsgivare är endast denna domstol
behörig att pröva talan mot fonden rörande samma skada.
4§
Paragrafen
reglerar sättet för underrättelse till fonden enligt artikel 7 sjätte stycket.
I
nämnda artikel föreskrivs att om ersättningstalan väckts mot fartygsägaren
eller dennes försäkringsgivare, part i målet har rätt att underrätta fonden om
rättegången i enlighet med bestämmelsema i tUlämplig nationell lag. I
förevarande paragraf föreskrivs att i fråga om sådan underrättelse som nu avses
bestämmelserna i 14 kap. 12 och 13 §§ rättegångsbalken angående kungörande av
rättegång skall äga tillämpning. Enligt dessa bestämmelser skall underrättelsen
innehålla kungörande av rättegången samt en anmaning till den underrättelsen
avser att inträda i denna. Kungörandet skall ske genom delgivning av skriftlig
inlaga som även skall delges motparten. I inlagan skall saken och grunderna
för åtgärden anges. I fråga om delgivningen gäller bestämmelserna i
delgivningslagen (1970: 428).
Har
underrättelse ägt ram enligt dessa föreskrifter blir dom som meddelas mot
fartygets ägare eller försäkringsgivare av enligt fondkonventionen behörig
domstol bindande för fonden även om denna inte
Prop. 1973:140 183
utnyttjat
sin rätt enligt artikel 7 fjärde stycket att inträda som part i målet. Som
föratsättning härför gäller dock att fonden fått underrättelsen inom sådan tid
och på sådant sätt att den har haft faktisk möjlighet att på ett
verkningsfullt sätt inträda som part.
I
detta sammanhang bör erinras om att sådan underrättelse som avses i förevarande
paragraf enligt artikel 6 medför preskriptionsavbrott såvitt gäller fordran mot
fonden.
5§
I
denna paragraf regleras förfarandet när fråga uppkommer om verkställighet av
dom som har meddelats av utländsk domstol som är behörig enligt artikel 7 i
fondkonventionen.
Fondkonventionen
innehåller i artikel 8 en bestämmelse om verkställighet av domar. Bestämmelsen
hänvisar i huvudsak till artikel X i ansvarighetskonventionen.
Enligt 1 § skall artikel 8 i fondkonventionen tillämpas som svensk lag.
Bestämmelser som svarar mot artikel X i ansvarighetskonventionen
har tagits upp i 19 § i den föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada tiU
sjöss. Denna paragraf innehåller i andra, tredje och fjärde styckena
bestämmelser om förfarandet när fråga uppkommer om verkställighet i Sverige av
dom. som har meddelats i annan stat som tillträtt ansvarighetskonventionen. I
fråga om innehållet i dessa artiklar och i sistnämnda paragraf hänvisas till
vad som anförts i det föregående.
Med
anledning härav föreskrivs i förevarande paragraf att i fråga om verkställighet
av dom, som har meddelats mot fonden i mål om ersättning för oljeskada, 19 §
lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss skall äga motsvarande
tillämpning. Det bör anmärkas att med konventionsstat i nämnda lag avses stat
som tillträtt ansvarighetskonventionen. Artikel 8 i fondkonventionen jämförd
med artikel 7 innebär att det endast föreligger skyldighet att verkställa sådan
dom mot fonden som meddelats i fond-stat. Vid tUlämpning av 19 § på dom som
meddelats mot fonden skall således med konventionsstat förstås stat som
tillträtt fondkonventionen. Har emellertid talan väckts mot fonden i dess
egenskap av försäkringsgivare enligt artikel 5 andra stycket i fondkonventionen
grundas skyldigheten för stat att verkställa domen på artikel IX i
ansvarighetskonventionen. I sådant fall blir 19 § ansvarighetslagen direkt
tillämplig och domen verkställbar även om den meddelats i stat som inte är
fond-stat.
Ikraftträdandebestämmelse
Den
föreslagna lagen kan inte träda i kraft förrän fondkonventionen trätt i kraft.
Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa dag för lagens ikraftträdande.
Som
framgår av redogörelsen för fondkonventionens innehåll (av-
Prop. 1973:140 184
snitt
8.3) föreskrivs i artikel 35, att fonden inte är skyldig att betala ersätming
eller gottgörelse i anledning av skada orsakad av olycka, som inträffar under
de första fyra månaderna efter det konventionen trätt i kraft. Vidare får
anspråk grundat på olycka som inträffar mellan fyra och åtta månader från
ikraftträdandet inte göras gällande mot fonden före utgången av sistnämnda tid.
Bestämmelser härom bör meddelas i samband med förordnande om lagens
ikraftträdande.
15.3 Förslaget
till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
Den
nu föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss medför i stor
utsträckning att vissa av sjölagens regler om skadestånd och om begränsning av
ansvarigheten inte bUr tUlämpliga på skada som omfattas av den nya
lagstiftningen. En erinran härom bör intas i sjölagen, som i 344 § redan
innehåller en motsvarande erinran beträffande atomskada. På grund härav
föreslås att 344 § sjölagen ges följande lydelse: "Om atomskada och
oljeskada gälla särskUda bestämmelser."
I
ovannämnda remiss till lagrådet den 26 aprU 1972 med förslag till ändring i
sjölagen föreslås att före 344 § sjölagen införs rubriken "Om
atomskada". Om detta förslag genomförs bör i samband med den nu föreslagna
ändringen i nämnda paragraf denna rubrik ändras till att lyda "Om
atomskada och oljeskada".
15.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1972: 275) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Som
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.7) bör i denna lag införas
bestämmelser som gör det möjligt att i fråga om fartyg för vUket
försäkringsskyldigheten åsidosätts meddela vissa förbud. Dessa förbud bör vara
straffsanktionerade.
12
a §
I
denna paragraf ges bestämmelser om rätt för myndighet att meddela förbud om
den i lagen om ansvarighet för oljeskada tUl sjöss föreskrivna
försäkringsskyldigheten eller skyldigheten att ställa säkerhet inte har
fullgjorts beträffande visst fartyg. I sådant faU får myndighet som bestäms av
Kungl. Maj:t förbjuda fartyget att anlöpa eller avgå från viss hamn eller
tilläggsplats eller, i fråga om svenskt fartyg, förbjuda fartygets vidare
resa.
Som
anförts i den allmänna motiveringen bör förbud enligt 12 a §, i likhet med vad som
är fallet i fråga om förbud enligt 11 §, meddelas av sjöfartsverket eller, om
dess beslut inte kan avvaktas, av tullverket.
Enligt
13 § i den föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss föreligger
i fråga om utiändskt fartyg försäkringsskyldighet endast
Prop. 1973:140 185
då
fartyget anlöper eUer lämnar svensk hamn. Beslut enligt förevarande paragraf
kan således i fråga om sådant fartyg endast avse förbud att anlöpa eUer lämna
svensk hamn. I fråga om svenskt fartyg föreUgger emellertid enligt 12 § i
nämnda lag försäkringsskyldighet oavsett var fartyget befinner sig. Beträffande
svenskt fartyg föreskrivs därför att beslut enligt förevarande paragraf även
får avse förbud mot fartygets fortsatta resa. Sådant beslut får meddelas
oavsett var fartyget befinner sig. Detta innebär att vederbörande svenska
myndighet exempelvis får förbjuda ett svenskt fartyg att avgå från utländsk
hamn tUl dess försäkringsskyldigheten uppfyllts. Det bör påpekas att oavsett
fartygets nationalitet försäkringsplikt föreligger endast om fartyget befordrar
mer än 2 000 ton olja som bulklast.
Frågan om den
skadeståndsskyldighet som kan uppkomma för staten om ett felaktigt beslut om
förbud meddelas regleras i 3 kap. skadeståndslagen (1972: 207). EnUgt
skadeståndslagen svarar sålunda staten med vissa inskränkningar för skada som
vällas genom fel eUer försummelse vid myndighetsutövning.
Enligt 12 § andra punkten
förevarande lag skaU beslut om förbud eller föreläggande enligt 11 § genast
tillställas befälhavaren och redaren eUer ägaren samt, om beslutet avser ett
utländskt fartyg, beskickning eller konsulat för det land där fartyget hör
hemma. Motsvarande bör gälla i fråga om beslut som meddelas med stöd av 12 a §.
På grund härav har i denna paragraf tagits in en bestämmelse om att 12 § andra
punkten skall tUlämpas i fråga om förbud som meddelas enligt
12
a §. Eftersom
försäkringsplikten enligt ansvarighetslagen åvilar fartygets ägare bör,
förutom befälhavaren, i första hand fartygets ägare underrättas om beslutet. Är
ägaren inte samtidigt redare av fartyget och kan ägaren inte anträffas, bör
underrättelsen tillstäUas redaren.
13
§
Har
beslut om förbud mot fartygets avgång eller vidare resa meddelats enligt 11 §
första stycket 1972 års lag skall enligt 13 § samma lag beslufsmyndigheten
genast underrätta polis-, tull- och lotsmyndigheterna om beslutet under
förutsättning att fartyget befinner sig inom svenskt sjöterritorium. Det åUgger
dessa myndigheter att vidta de åtgärder som behövs för att verkställa
beslutet. Vidare föreskrivs att om förbud som meddelats enligt 11 § avser
svenskt fartyg som befinner sig inom främmande lands sjöterritorium,-
befälhavaren på begäran av svensk konsul är skyldig att lämna fartygets
nationalitetshandUng till honom. Dessa bestämmelser bör gälla även i fråga om
förbud som meddelats enligt 12 a §. På grund härav har 13 § kompletterats så
att den även gäller beslut som meddelats enligt 12 a §.
Prop. 1973:140 186
19
§
T
1972 års lag föreskrivs vidare i 14 § att om beslut enligt 11 § första stycket
inom sjöfartsverket meddelats av annan än chefen för den avdelning till vilken
frågor om säkerheten på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören), beslutet genast
skaU underställas denne. Detsamma gäller om beslutet meddelats av annan
myndighet. Beslutet skall dock gälla till dess överprövande myndighet bestämmer
annat. Beslut enligt 11 § grundas huvudsakligen på en bedömning av
fartygsteknisk och naviga-torisk art. Ett förbud eller föreläggande enligt
nämnda paragraf kan innebära ett allvarligt ingrepp i handhavande av fartyg.
Genom att beslut skall underställas när det har meddelats av annan än
sjösäkerhetsdirektören ges garantier för att frågan snabbt prövas av en
särskUt kvalificerad befattningshavare.
Den
bedömning som skall ligga till grand för beslut om förbud enligt den
föreslagna 12 a § är av annat slag. I sådana fall gäller det endast att
konstatera om försäkringsskyldigheten uppfyllts eller inte. Hur denna kontroll
skall företas bör såsom anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 13.5)
regleras i administrativ ordning. Någon underställning av beslut om förbud
enligt 12 a § bör därför inte ske. Däremot erfordras särskilda
besvärsbestämmelser.
Enligt 19 § i dess nu
gällande lydelse får talan inte föras mot sådant beslut om förbud eller
föreläggande som skall underställas sjösäkerhetsdirektörens prövning. Talan
mot beslut av sjösäkerhetsdirektören förs hos kammarrätten. Har myndighet som
inte är central förvaltningsmyndighet meddelat beslut i annan fråga än sådan
som fordrar underställning, förs talan mot beslutet hos sjöfartsverket. Om
sjöfartsverket eller annan central förvaltningsmyndighet har meddelat sådant
beslut, förs talan mot detta hos Kungl. Maj:t.
Såsom
nyss anförts skall beslut i frågor som avses i 12 a § inte fattas av eller
underställas sjösäkerhetsdirektören. Beslut meddelat av sjöfartsverket eller
annan central förvaltningsmyndighet i sådan fråga bör överklagas till
kammarrätten. En bestämmelse härom har tagits in i 19 § första stycket.
21
§
Enligt
denna paragraf i dess nuvarande lydelse döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet överträder förbud som meddelats enligt 11 § första stycket tiU böter
eller fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen skall enligt förslaget gäUa
även överträdelse av förbud enligt 12a§.
Prop. 1973:140 187
24
§
Denna
paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse en bestämmelse, enligt vilken
fartygets redare eller ägare döms som om han själv begått gärningen om förbud
enligt 11 § första stycket överträds. Som förutsättning för straffbarhet gäller
att ägaren eller redaren haft eller bort ha vetskap om gärningen.
Som anfördes vid
införandet av 1972 års lag (prop. 1972: 38 s. 77) är enligt allmänna principer
brottsbalkens medverkansregler tillämpliga i fråga om brott som avses i 21 §.
Dessa medverkansregler bör tillämpas i första hand. Det finns emellertid
situationer i vilka brottsbalkens medverkansregler inte medger att
straffansvar utkrävs i tillräcklig omfattning för att hos dem som ytterst har
ansvaret för fartygets drift inskärpa vikten av att lagens regler följs.
Sådana skäl låg till grund för bestämmelsen om straffansvar för redare och
ägare i förevarande paragraf.
Försäkringsplikten ävUar
enligt den föreslagna lagen om ansvarighet för oljeskada fartygets ägare. Är
denne och fartygets redare skUda personer är det emellertid redaren som är
ansvarig för fartygets drift och som i första hand har ansvaret för att förbud
som meddelats enligt 12 a § iakttas. Som framgår av stadgandets formulering
kan redaren eller ägaren straffas även om endast oaktsamhet kan läggas honom
tUl last. Av allmänna straffrättsliga principer följer att redaren eller ägaren
inte skall straffas, om han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att
förebygga eller hindra brottet.
Att
redaren eller ägaren döms med tUlämpning av 24 § utesluter inte ansvar för
gärningsmannen och inte heller att annan medverkande döms enligt vanliga
medverkansregler.
Med hänsyn till det
intresse svenska staten har av att förbud som meddelats av svensk myndighet
åtlyds, måste en överträdelse av förbud enligt 12 a § anses vara sådant brott
mot Sverige som avses i 2 kap. 3 § tredje punkten brottsbalken.
Straffbestämmelsen i förevarande paragraf är därför tillämplig även om detta
brott anses ha begåtts utom riket. Detsamma gäller givetvis i fråga om bestämmelsen
i 21 §.
15.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om
immunitet och privilegier
Enligt
2 § lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier
åtnjuter vissa i paragrafen uppräknade internationella organisationer immunitet
och privilegier enligt vad som bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i
förhållande till Sverige.
I
artikel 34 i fondkonventionen föreskrivs att den internationella
Prop. 1973:140 188
oljeskadefonden
har rätt till skattefrihet i vissa angivna avseenden. I fråga om de närmare
bestämmelsema hänvisas till vad som anförts i redogörelsen för konventionens
innehåll (avsnitt 8.3). På grand härav har den internationella oljeskadefonden
intagits i den förteckning över internationella organisationer som finns i 2 §
i 1966 års lag.
Det här föreslagna
tillägget tUl 1966 års lag bör träda i kraft samtidigt med att
fondkonventionen blir bindande för Sverige. Kungl. Maj:t bör därför bemyndigas
att förordna om lagens ikraftträdande.
Lagförslag
189
Bilaga
1
till
departementspromemorian
Prop.
1973:140 190
1
Förslag till
Lag
om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Härigenom
förordnas som följer
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag förstås med
olja:
beständig olja, såsom råolja, eldningsolja, tjock dieselolja, smörjolja och
valolja;
oljeskada:
dels skada, som uppkommit genom förorening orsakad av olja, vilken föres ombord
på fartyg och som tUlfogats person eller egendom utanför fartyget, dels
kostnad och skada orsakad av förebyggande åtgärder;
olycka:
sådan händelse eller serie händelser med samma ursprang som orsakar oljeskada;
förebyggande
åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för att förhindra eller
begränsa oljeskada genom förorening och som vidtagits efter det en olycka
inträffat;
ägare av fartyg: den som
är registrerad som fartygets ägare eller, om registrering ej skett, den som
äger fartyget; i fråga om fartyg som äges av en stat och brukas av ett bolag,
vilket i denna stat är registrerat som fartygets brukare, skaU dock bolaget
anses som ägare;
franc: en enhet
innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars
finhet;
fartygs dräktighet: dess
nettodräktighet ökad med det maskinrum som vid bestämmande av nettodräktigheten
dragits från bruttodräktigheten eller beträffande fartyg, som ej kan mätas
enligt vanliga regler för mätning av dräktighet, 40 procent av vikten i ton av
den olja som fartyget kan föra;
ansvarighetskonventionen:
den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för
skada orsakad av förorening genom olja;
konventionsstat:
stat som tUlträtt ansvarighetskonventionen.
Vid
tillämpning av denna lag skall med fartyg jämställas varje annan flytande
anordning som användes tUl sjöss.
2 §
Denna lag äger tUlämpning på oljeskada, som uppkommit i Sve
rige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar
olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åt
gärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sve
rige eller annan konventionsstat.
I
fräga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfartyg samt
fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäUer bestämmelserna i 22 §.
Denna lag tillämpas utan
hinder av eljest gällande regler om tiUämplig lag.
Bestämmelserna i denna lag
tillämpas ej om eller i den mån en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med
Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.
Prop. 1973:140 191
Skadestånd
3 §
Oljeskada ersattes av fartygets ägare, även om varken ägaren eller
nägon för vUken han svarar varit våUande tUl skadan. Utgörs den olycka
som orsakade skadan av en serie händelser, åvUar ansvaret den som var
ägare av fartyget vid den första av dessa händelser.
Ägaren
är dock fri från ansvarighet om han visar att skadan
1.
orsakats av krigshandling eller
liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en
naturhändelse av osedvanlig karaktär, som inte kunnat undvikas och vars
följder inte kunnat förhindras, eller
2.
i sin helhet vållats av tredje
man med avsikt att orsaka skada, eller
3.
i sin helhet orsakats genom fel
eller försummelse av svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av
skyldighet att svara för underhäll av fyrar eller andra hjälpmedel för
navigering.
I
fråga om verkan av medvållande på den skadelidandes sida gäller 5 kap. 5 §
skadeståndslagen (1972: 207).
4 §
Anspråk pä ersättning för oljeskada som omfattas av ersättnings
bestämmelserna i denna lag får ej göras gällande mot fartygets ägare
i annan ordning än som föreskrives i lagen.
Anspråk som avses i första
stycket får ej göras gällande mot fartygets redare, som icke är ägare, och ej
heller mot befraktare eller annan som i redarens stäUe handhar fartygets drift
eller mot avlastare, lastemottagare, lastägare, lots eller någon som utan att
tillhöra besättningen utför arbete i fartygets tjänst. Har skada uppkommit i
samband med bärgning av fartyget eller lasten eller i samband med förebyggande
åtgärder, gäller vad nu sagts även i fråga om bärgaren eller den som vidtagit
sådana åtgärder, såvida icke bärgningen eller de förebyggande åtgärderna
vidtagits i strid mot myndighets förbud eller, om de vidtagits av annan än
myndighet, trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets eUer lastens
ägare.
Anspråk
som avses i första stycket får ej heller göras gällande mot den som är anställd
hos fartygets ägare eller hos person som avses i andra stycket.
Vad som utgivits i
ersättning för oljeskada enligt denna lag får icke krävas åter av lots, bärgare
eller den som vidtagit förebyggande åtgärder eller person som avses i tredje
stycket annat än om den mot vUken anspråket riktas har vållat skadan
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
5 §
Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig
het enligt denna lag till ett belopp motsvarande tvåtusen francs för ton
av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall över
stiga tvåhundratio miljoner francs. Rätt till begränsning föreligger icke
i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.
Om
det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhållande tUl stat
som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade konventionen angående
begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas tUl fart i öppen
sjö, skall bestämmelsema i 10 kap. sjölagen (1891: 35 s. 1) gälla i fräga om
ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet bestämmes
enligt 255 § sjölagen.
Fartygets ägare har ej
rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vållats genom fel eller försummelse av
ägaren själv med mindre han begått
Prop.
1973:140 192
felet
eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av
besättningen.
6 §
Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket föreligger
endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens
vägnar enligt denna lag eUer motsvarande bestämmelser i annan kon
ventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansva
righetsbelopp som gäller för ägaren [ökat med ett skäligt belopp för
ränta och rättegängskostnaderj. Ansvarighetsbeloppet omräknas till kro
nor efter det officiella guldpriset den dag då fonden upprättas.
Begränsningsfond skall här
i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 18 §.
Fonden får upprättas antingen genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant
eller genom att ägaren ställer säkerhet som godtas av domstolen.
Konungen meddelar närmare
bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning.
7 §
Om ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första stycket ej för
slår till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsättes
deras ersättningar och därå belöpande ränta med samma kvotdel.
Har begränsningsfond
upprättats här i riket och kan det befaras att det för fartyget gällande
ansvarighetsbeloppet ej kommer att förslå till gottgörelse åt dem som är
berättigade till ersättning, kan rätten förordna att ersättning tills vidare
skaU utgå endast med viss kvotdel.
8 §
Den som före begränsningsfondens fördelning har utgett ersättning
för oljeskada inträder intUl det belopp han betalat i den skadelidandes
rätt etUigt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventions
stat.
Kan fartygets ägare eller
annan göra sannolikt att han framdeles blir skyldig att utge ersättning, som
han, om ersättningen betalats före fondens fördelning, skulle ha kunnat
återkräva från fonden enligt första stycket, kan rätten förordna, att medel
tills vidare skall avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande
mot fonden.
Har
ägaren frivilligt ådragit sig utgifter eller åsamkats förluster med anledning
av förebyggande åtgärder, äger han samma rätt till ersättning härför ur
begränsningsfonden som annan skadelidande.
9 §
Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt att
begränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom än begräns
ningsfonden ej tagas i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning
som kan göras gällande mot fonden.
Har
i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för
kvarstad eller annan handräckning med anledning av krav på ersättning som kan
göras gällande mot fonden, skall den bevUjade åtgärden hävas. Har ägaren
ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till
honom.
Om
begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och
andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har rätt att föra talan
vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av
fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.
10 §
Talan om ersättning för oljeskada enligt denna lag skaU väckas
inom tre är från den dag då skadan uppkom. Talan får dock icke i något
Prop. 1973:140 193
fall
väckas efter det att sex år förflutit från dagen för den olycka som orsakade
skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie händelser, från dagen för den
första av dessa.
11 §
Om rätt tUl ersättning av Internationella oljeskadefonden gäUer
särskilda bestämmelser.
Försäkring
12 §
Ägare av svenskt fartyg, vUket befordrar mer än tvåtusen ton olja
som bulklast, skall taga och vidmakthålla försäkring eller stäUa annan
betryggande säkerhet till täckande av sin ansvarighet enligt denna lag
eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intUl det ansva
righetsbelopp som anges i 5 § första stycket. Sådan skyldighet åvUar
dock icke staten.
Försäkring
eUer säkerhet som avses i första stycket skall godkännas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.
Har
ägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, skall myndighet
som Konungen bestämmer utfärda certifikat som innefattar bevis härom. För
fartyg som äges av staten skall myndighet som Konungen bestämmer utfärda
certifikat som bestyrker att fartyget äges av svenska staten och att dess
ansvarighet är täckt intill det ansvarighetsbelopp som anges i 5 § första
stycket.
Konungen
fastställer formulär till certifikat som avses i tredje stycket. Certifikatet
skall medföras ombord på fartyget.
13 §
För utiändskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller
på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid tUlfället be
fordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller
annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet enligt denna
lag intUl det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första eller andra stycket.
Vad nu sagts gäller ej fartyg som äges av främmande stat.
Fartyget
skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäkring eller annan
betryggande säkerhet som avses i första stycket finnes. Äges fartyget av
främmande stat, skall ombord medföras certifikat som bestyrker att fartyget
äges av den staten och att dess ansvarighet är täckt intill det
ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra stycket.
Närmare
bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket meddelas av Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer.
14 §
Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berät
tigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av för
säkringsgivaren.
Försäkringsgivaren
är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eUer
om denne själv uppsåtUgen vållat skadan. Hans ansvarighet skall ej i något fall
överstiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra
stycket.
I
vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgivaren icke till
befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa omständighet han kunnat
åberopa mot ägaren.
15 §
Om försäkringsgivaren icke gjort annat förbehåll gäller försäk
ringen för fartygets ägare mot hans ansvarighet enligt denna lag eller
motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat.
13 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Prop. 1973:140 194
16
§ Vad i 14 och 15 §§ föreskrives om försäkring äger motsvarande tillämpning i
fråga om sådan säkerhet av annat slag som avses i 12 eller 13 §.
Laga
domstol m. m.
17 §
Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige endast
om oljeskada genom förorening har uppkommit här i landet eller före
byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada
i Sverige.
Är
svensk domstol behörig enligt första stycket, får även talan om ersättning för
annan oljeskada som orsakats av samma olycka väckas här.
18 §
Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får upptas i
Sverige, väckes vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där ska
dan uppkom.
Har
talan om ersättning för skada som uppkommit på gmnd av samma olycka väckts vid
flera domstolar, skall Konungen förordna en av dessa domstolar att handlägga
samtliga mål.
Har
begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 § och har ägare eUer
försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här i landet eller i
annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar enligt första
eller andra stycket behörig domstol frågor om ansvarighetsbeloppets fördelning
mellan de ersättningsberättigade.
19 §
Har dom i mål om ersättning för oljeskada meddelats i annan
konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt ansvarighetskon
ventionen behöriga att pröva tvist som domen gäller, skall domen, när
den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats,
på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak
som avgjorts genom domen, om ej annat följer av vad i 18 § tredje styc
ket sägs. Detta medför ej skyldighet att verkstäUa utländsk dom, om det
ansvarighetsbelopp som gäller för fartygets ägare därigenom skulle över
skridas.
Ansökan
om verkställighet göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas
1.
domen i huvudskrift eller i
avskrift som bestyrkts av myndighet;
2.
förklaring av behörig myndighet
i den stat där domen meddelats, att domen avser ersättning enligt
ansvarighetskonventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkstäUas i
nämnda stat.
Nu
nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet.
Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen
för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet
avfattad på annat främmande språk än danska eller norska, skall handlingen
åtföljas av översättning tUl svenska, översättningen skall vara bestyrkt av
diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus.
Ansökan
om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tUlfälle att yttra
sig över ansökningen.
BifaUes
ansökningen verkställes domen på samma sätt som svensk domstols laga kraft
ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hovrättens beslut förordnar
annat.
Prop. 1973:140 195
20 §
Har i enlighet med ansvarighetskonventionens bestämmelser be
gränsningsfond upprättats i annan konventionsstat enligt lagen i den sta
ten och har ägare eller försäkringsgivare, mot vUken talan om ersättning
enligt denna lag väckts vid svensk domstol, rätt att begränsa sin ansva
righet, skall rätten i dom i mål om ersättning förordna, att domen får
verkställas endast efter prövning i den främmande staten av frågor om
fondens fördelning och enligt den statens lag.
Ansvarsbestämmelser
21 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som i
denna lag föreskrives om försäkringsplikt eller skyldighet att ställa säker
het, dömes till böter eUer fängelse i högst sex månader.
TiU samma straff dömes
redare som låter nyttja fartyget för sjöfart, trots att han insett eller bort
inse att i denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat
föreskriven försäkringsplikt eller skyldighet att ställa säkerhet ej
fullgjorts. Lika med redaren straffas den som handhar fartygets drift i
redarens ställe samt befälhavaren.
Medföres
ej i 12 eller 13 § föreskrivet certifikat ombord på fartyg, när detta nyttjas
för sjöfart, dömes befälhavaren till böter.
Övriga
bestämmelser
22 §
Denna lag gäller ej i fråga om oljeskada orsakad av krigs
fartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan äges eller brukas
av stat och användes uteslutande för statsändamål och icke för af
färsdrift. Har sådant fartyg orsakat oljeskada genom förorening i
Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra
eller begränsa sådan skada i Sverige, äger dock bestämmelsema i 1,
35, 10 och 18 §§ tiUämpning.
Har
fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som bulklast orsakat
oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits
för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, tillämpas bestämmelsema
i 1 §, 2 § fjärde stycket, 3, 10 och 18 §§. I fråga om ägarens rätt att
begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelsema i 10 kap. sjölagen
(1891: 35 s. 1). Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 255 § sjölagen.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Prop. 1973:140 196
2
Förslag till
Lag
med anledning av Sveriges tillträde till den i Bryssel den 18 december 1971
avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för
ersättning av skada orsakad av förorening genom olja
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Bestämmelsema i artiklarna 113 av den i Bryssel den 18 de
cember 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en inter
nationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom
olja skall, till den del de ej uteslutande reglerar de fördragsslutande
staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av vad som fö
reskrives i det följande, gälla som svensk lag.
Konventionen
har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.
2
§ Belopp som fonden betalat i
ersättnuig enligt artikel 4 eller som gottgörelse enligt artikel 5 får fonden
återkräva av annan än fartygets ägare eller dennes garant endast i den
utsträckning som följer av 25 § första stycket lagen (1927: 77) om
försäkringsavtal.
3
§ Talan om ersättning för skada
genom förorening, som enligt artikel 7 första eller tredje stycket får upptagas
i Sverige, väckes vid domstol som enligt 18 § lagen (1973: 000) om ansvarighet
för oljeskada tUl sjöss är behörig uppta talan mot fartygets ägare i anledning
av samma olycka.
4
§ I fråga om underrättelse som
avses i artikel 7 sjätte stycket skall bestämmelserna i 14 kap. 12 och 13 §§
rättegångsbalken angående kungörande av rättegång äga motsvarande tillämpning.
5
§ I fråga om verkstäUighet
enligt artikel 8 av dom i mål om ersättning för skada genom förorening äger 19
§ lagen (1973: 000) om ansvarighet för oljeskada till sjöss motsvarande
tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
3
Förslag till
Lag
om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
Härigenom
förordnas, att 344 § sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
344
§
Om atomskada gälla särskilda Om atomskada och oljeskada
bestämmelser. gälla särskilda bestämmelser.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg,
dels att 13, 19, 21
och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 12 a §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 12
a § Har beträffande visst fartyg ej fullgjorts vad i lagen (1973:000) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss föreskrives om försäkringsskyldighet
eller skyldighet att ställa säkerhet, får myndighet som Konungen bestämmer
förbjuda fartyget att anlöpa eller avgå från viss hamn eller tilläggsplats
eller, i fråga om svenskt fartyg, förbjuda fartygets vidare resa. I fråga om
sådant förbud äger 12 § andra punkten tiUämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Myndighet som med stöd av
11 § första stycket har meddelat förbud mot fartygs avgång eller vidare resa
skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla
beslutet för polis-, tull- och lotsmyndigheterna. Dessa har att vidtaga de
åtgärder som påkallas för alt hindra fartygets avgång eller vidare resa.
Myndighet som med stöd av
11 § första stycket eller 12 a § har meddelat förbud mot fartygs avgång eller
vidare resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium,
genast anmäla beslutet för polis-, tull- och lotsmyn-dighetema. Dessa har att
vidtaga de åtgärder som påkaUas för att hindra fartygets avgång eller vidare
resa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäller
förbudet-------------- tUl honom.
19 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot beslut som enligt 14 §
skall underställas sjösäkerhetsdirektören får talan ej föras. Talan mot beslut,
som har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören i fråga som
avses i 11 § första stycket, föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot beslut som enligt 14 §
skall underställas sjösäkerhetsdirektören får talan ej föras. Talan mot
beslut, som har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören i
fråga som avses i 11 § första stycket, eller mot beslut i fråga som avses i 12
a § föres hos kammarrätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
Mot annat----
Talan
mot beslut enligt denna lag av sjöfartsverket eller av annan myndighet, som är
central förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan som avses i 11 § första
stycket, föres hos Konungen genom besvär.
(Föreslagen
lydelse)
genom besvär.
Talan
mot beslut enligt denna lag av sjöfartsverket eller av annan myndighet, som är
central förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan som avses i 11 § första
stycket eller 12 a § föres hos Konungen genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till böter eller fängelse
i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1.
1 §, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken,
2.
föreskrift enligt 4 §, eller
3.
förbud eller föreläggande enligt
11 § första stycket.
Till böter eller fängelse
i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1.
1 §, om ej gämingen är belagd
med straff i brottsbalken,
2.
föreskrift i 4 §, eller
3.
förbud eUer föreläggande
enligt 11 § första stycket eller förbud enligt 12 a §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uttömmes olja eller avfall
i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen,
överträdes
förbud som avses i 6 eller 7 §, eller
överträdes förbud eller
åsidosattes föreläggande enligt 11 § första stycket,
dömes fartygets redare
eller ägare som om han själv hade begått gärnuigen, om han haft eller bort ha
vetskap om gärningen.
Uttömmes olja eUer avfall
i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen,
överträdes
förbud som avses i 6 eller 7 §, eller
överträdes
förbud eUer åsidosattes föreläggande enligt 11 § första stycket eller 12 a §,
dömes fartygets redare
eller ägare som om han själv hade begått gärningen, om han haft eller bort ha
vetskap om gärningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Prop.
1973:140 199
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier
Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och
privilegier skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
2§
Utan
hinder------------ av investeringstvister,
12.
Asiatiska utvecklingsbanken. 12. Asiatiska utvecklingsbanken,
13. internationella oljeskadefonden.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Prop. 1973:140 201
Bilaga 2
tUl
departementspromemorian
Internationell
konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
opaginerad Kontrollera mot PDF
International
Convention on Civil Liability for OII Pollution Damage
The
States Parties to the present Convention,
Conscious
of the dangers of pollution posed by the worldwide maritime carriage of oU in
bulk,
Convinced
of the need to ensure that ade-quate compensation is avaUable to persons who
suffer damage caused by pollution resulting from the escape or discharge of
oii from ships,
Desiring
to adopt uniform international mles and procedures for determining ques-tions
of liability and providing adequate compensation in such cases,
Have
agreed as follows:
Artide
I
For
the purposes of this Convention:
1.
"Ship" means any
sea-going vessd and any seaborne craft of any type whatsoever, actually carrying
oii in bulk as cargo.
2.
"Person" means any
individual or partnership or any public or private body, whether corporate or
not, induding a State or any of its constituent subdivisions.
3.
"Owner" means the
person or persons registered as the owner of the ship or, in the absence of
registration, the person or persons owning the ship. However in the case of a
ship owned by a State and operated by a company which in that State is
registered as the ship's operator, "owner" shall mean such company.
4.
"State of the ship's registry" means in relation to registered ships
the State of registration of the ship, and in relation to unregistered ships
the State whose flag the ship is flying.
Convention
Internationale sur la responsabiiad civile pour les donunages dus å la
olluitnotl par les faydrocarbures
Les
Etats parties å la présente Convention,
Conscients
des risques de poUution que crée le transport maritime international des
hydrocarbures en vrac,
Convaincus
de la nécessité de garantir une indemnisation équitable des personnes qui
subissent des dommages du fait de pollution résultant de fuites ou de rejets
d'hy-drocarbures provenant de navires,
Désireux
d'adopter des régles et des procedures uniformes sur le plan international
pour définir les questions de responsabUité et garantir en de telles occasions
une reparation équitable,
Sont
convenus des dispositions suivantes :
Artide
I
Au
sens de la présente Convention :
1.
«Navire» signifie tout båtiment
de mer ou engin marin, quel qu'il soit, qui transporte effectivement des
hydrocarbures en vrac en tant que cargaison.
2.
«Personne» signifie toute
personne physique ou toute personne morale de droit pubUc ou de droit privé, y
compris un Etat et ses subdivisions politiques.
3.
« Propriétaire » signifie la
personne ou les personnes au nom de laquelle ou desquelles le navire est
immatriculé ou, å défaut d'immatriculation, la personne ou les personnes dont
le navire est la propriété. Toutefois, dans le cas de navires qui sont
propriété d'un Etat et exploités par une compagnie qui, dans cet Etat, est
enregistrée comme étant Texploitant des navires, Texpression « propriétaire »
désigne cette compagnie.
4. «Etat
d'immatriculation du navire»
signifie, å Tégard des navires immatriculés,
TEtat dans lequel le navire a été immatriculé,
et ä regard des navires non immatriculés
TEtat dont le navire bat pavUlon.
Prop.
1973:140 203
(översättning!
Internationell konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom
olja.
De
fördragsslutande staterna,
vilka
är medvetna om de risker för förorening som har uppstått genom den världsomspännande
transporten till sjöss av olja som last i bulk,
vilka
är övertygade om nödvändigheten att säkerställa att skäUg ersättning kan beredas
dem som tUlfogas skada genom förorening vilken orsakats av att olja läckt ut
eller tömts ut från fartyg,
vilka
önskar antaga enhetiiga internationella regler och förfaranden för avgörande
av frågor om ansvarighet och för beredande av skälig ersättning i sådana fall,
har
överenskommit om följande:
Artikel
I
I
denna konvention förstås med
1.
"Fartyg": fartyg
eller annan anordning, som kan användas för trafik till sjöss och som vid
tillfäUet befordrar olja som last i bulk.
2.
"Person": fysisk
person samt privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person, däri
inbegripet en stat och dess delstater, republiker, kantoner eller motsvarande
i federal statsbUdning.
3.
"Ägare": den person
eller de personer som är registrerade som fartygets ägare eller, om
registrering ej ägt rum, den person eller de personer som äger fartyget; i
fråga om fartyg som äges av en stat och brakas av ett bolag som i denna stat är
registrerat som fartygets brakare skall emellertid med "ägare"
förstås detta bolag.
4.
"Fartygets registreringsstat": beträffande registrerade fartyg den
stat där fartyget registrerats och beträffande icke registrerade fartyg den
stat vars flagga fartyget för.
5.
"OU" means any persistent oii such as crude oii, fuel oii, heavy
diesel oii, lubricat-ing oii and whale oii, whether carried on board a ship as
cargo or in the bunkers of such a ship.
6."Pollution
damage" means loss or damage caused outside the ship carrying oii by
contamination resulting from the escape or discharge of oii from the ship,
wherever such escape or discharge may occur, and includes the costs of
preventive measures and further loss or damage caused by preventive measures.
7.
"Preventive measures"
means any reasonable measures taken by any person after an incident has
occurred to prevent or minimize pollution damage.
8.
"Incident" means any
occurrence, or series of occurrences having the same origin, which causes
pollution damage.
9.
"Organization" means
the Inter-Gov-ernmental Maritime Consultative Organization.
5. «
Hydrocarbures » signifie tous hydro
carbures persistants, notamment le pétrole
brut, le fud-oil, ThuUe diesel lourde, ThuUe
de graissage et rhuile de baleine, qu'ils
soient transportés å bord d'un navire en
tant que cargaison ou dans les soutes de ce
navire.
6.
«Dommage par pollution »
signifie toute perte ou tout dommage extérieur au navire transportant des
hydrocarbures causé par une contamination résultant d'une fuite ou de rejet
d'hydrocarbures, oii que se produise cette fuite ou ce rejet, et comprend le
coiit des mesures de sauvegarde et toute perte ou tout dommage causés par
lesdites mesures.
7.
«Mesures de sauvegarde»
signifie toutes mesures raisonnables prises par toute personne apres la
survenance d'un événe-ment pour prévenir ou limiter la pollution.
8.
« Evénement » signifie tout
fait ou tout ensemble de faits ayant la méme origine et dont résulte une
pollution.
9.
« Organisation » signifie
1'Organisation intergouvernementale consultative de la navigation maritime.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide II
This
Convention shall apply exdusively to pollution damage caused on the territory
induding the territorial sea of a Contracting State and to preventive measures
taken to prevent or minimize such damage.
Artide II
La
présente Convention s'applique exclusivement aux dommages par poUution
sur-venus sur le territoire y compris la mer territoriale d'un Etat contractant
ainsi qu'aux mesures de sauvegarde destinées å éviter ou å réduire de tels
dommages.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide III
1. Except as provided in paragraphs 2 and 3 of this
Artide, the owner of a ship at the time of an incident, or where the incident
consists of a series of occurrences at the time of the first such occurrence,
shall be liable for any pollution damage caused by oii which has escaped or
been discharged from the ship as a result of the incident.
2.
No liabUity for pollution
damage shall attach to the owner if he proves that the damage:
(a) resulted from an act
of war, hostUi-ties, civU war, insurrection or a natural phenomenon of an
exceptional, inevitable and irresistible character, or
Artide III
1. Le propriétaire du navire au moment d'un evénement,
ou, si Tévénement consiste en une succession de faits, au moment du premier
fait, est responsable de tout dommage par pollution qui résulte d'une fuite ou
de rejets d'hydrocarbures de son navire å la suite de Tévénement, sauf dans les
cas prévus aux paragraphes 2 et 3 du present artide.
2.
Le propriétaire n'est pas
responsable s'U prouvé que le dommage par pollution
a)
résulte d'un acte de guerre, d'hostilités, d'une guerre civile, d'une
insurrection, ou d'un phénoméne naturel de caractére ex-ceptionnel, inevitable
et irresistible, ou
Prop. 1973:140 205
5.
"Olja": varje beständig olja såsom råolja, eldningsolja, tjock
dieselolja, smörjolja och valolja, som befordras med ett fartyg som last eller
i fartygets bränsletankar.
6.
"Skada genom
förorening": förlust eller skada vilken uppkommit utanför det fartyg som
transporterar olja och vilken orsakats av förorening genom olja som läckt ut
eller tömts ut frän fartyget, var helst sådant läckage eller sådan uttömning
inträffat, inbegripet kostnader för förebyggande åtgärder samt förlust eller
skada som orsakats av sådana åtgärder.
7.
"Förebyggande
åtgärder": varje skälig åtgärd som vidtagits efter det en olycka inträffat
för att förhindra eller begränsa skada genom förorening.
8.
"Olycka": varje
händelse eller serie händelser med samma ursprang, som orsakar skada genom
förorening.
9.
"Organisation":
MeUanstatiiga rådgivande sjöfartsorganisationen.
Artikel
II
Denna
konvention gäller endast i fråga om skada genom förorening som uppkommit inom
fördragsslutande stats område, däri inbegripet dess territorialvatten, samt i
fråga om förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eUer begränsa
sådan skada.
Artikel
III
1.
Den som vid tidpunkten för en
olycka eller, om denna utgörs av en serie händelser, vid tidpunkten för den
första händelsen är fartygets ägare är, utom i de fall som anges i andra och
tredje styckena i denna artikel, ansvarig för varje skada genom förorening
som orsakats av olja som läckt ut eller tömts ut från fartyget i följd av olyckan.
2.
Ägaren är icke ansvarig för
skada genom förorening om han visar att skadan
(a)
orsakades av krigshandUng, fientligheter, inbördeskrig eUer uppror eller av naturhändelse
av osedvanlig karaktär, som icke kunnat undvikas och vars följder icke kunnat
förhindras, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
(b)
was wholly caused by an act or
omission done with intent to cause damage by a third party, or
(c)
was wholly caused by the
négligence or other wrongful act of any Government or other authority
responsible for the main-tenance of lights or other navigational aids in the
exercise of that function.
3.
If the owner proves that the
poUution damage resulted wholly or partiaUy either from an act or omission done
with intent to cause damage by the person who suffered the damage or from the
négligence of that person, the owner may be exonerated wholly or partiaUy from
his liability to such person.
4.
No daim for compensation for
pollution damage shall be made against the owner otherwise than in accordance
with this Convention. No daim for pollution damage under this Convention or
otherwise may be made against the servants or agents of the owner.
5.
Nothing in this Convention shall préjudice any right of recourse of the owner
against third parties.
b)
résulte en totalité du fait
qu'un tiers a délibérément agi ou omis d'agir dans Tin-tention de causer un
dommage, ou
c)
résulte en totalité de la
négligence ou d'une autre action préjudiciable d'un gouvemement ou autre
autorité responsable de Tentretien des feux ou autres aides å la navigation
dans Texercice de cette fonction.
3. Si
le propriétaire prouvé que le dom
mage par pollution résulte en totalité ou en
partie, soit du fait que la personne qui
Ta subi a agi ou omis d'agir dans Tintention
de causer un dommage, soit de la négligence
de cette personne, le propriétaire peut étre
exonéré de tout ou partie de sa responsabili
té envers ladite personne.
4. Aucune demande de
reparation de
dommage par pollution ne peut étre formée
contre le propriétaire autrement que sur la
base de la présente Convention. Aucune
demande en indemnisation du chef de pol
lution, qu'elle soit ou non fondée sur la
présente Convention, ne peut étre introduite
contre les préposés ou mandataires du pro
priétaire.
5. Aucune
disposition de la présente Con
vention ne porte atteinte aux droits de re-
cours du propriétaire contre les tiers.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vrtide
IV
When
oii has escaped or has been discharged from two or more ships, and poUution
damage results therefrom, the owners of all the ships concerned, unless
exonerated under Artide III, shall be jointly and severally Uable for all such
damage which is not reasonably separable.
Artide IV
Lorsque
des fuites ou des rejets se sont produits sur plus d'un navire et qu'un dommage
par pollution en résulte, les propriétaires de tous les navires en cause sont,
sous réserve des dispositions prévues å Tar-ticle III, solidairement
responsables pour la totalité du dommage qui n'est pas raison-nablement
divisible.
Artide V
1.
The owner of a ship shall be
entitled to limit his liability under this Convention in respect of any one
incident to an aggregate amount of 2,000 francs for each ton of the ship's
tonnage. However, this aggregate amount shall not in any event exceed 210
million francs.
2.
If the incident occurred as a
result of the actual fault or privity of the owner, he
Artide V
1. Le propriétaire d'un navire est en droit de limiter
sa responsabilité aux termes de la présente Convention ä un montant total par
evénement de 2 000 francs par tonneau de jauge du navire. Toutefois ce montant
total ne peut en aucun cas excéder 210 mU-lions de francs.
2.
Si 1'événement est causé par
une faute personnelle du propriétaire, ce dernier n'est
Prop.
1973:140 207
(b)
i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada, eller
(c)
i sin helhet orsakades av vårdslöshet eller annan försummelse av regering eller
annan myndighet vid fullgörandet av en regeringen eller myndigheten åvilande
skyldighet att svara för underhållet av fyrar eller andra hjälpmedel för
navigering.
3.
Visar ägaren att skadan genom förorening helt eller delvis orsakades av den
skadelidande uppsätiigen eller av vårdslöshet, kan ägaren befrias helt eller
delvis från ansvar mot denne.
4.
Anspråk på ersättning för skada
genom förorening får ej göras gällande mot ägaren annorledes än enligt denna
konvention. Anspråk på ersättning för skada genom förorening får ej
framställas, vare sig enligt denna konvention eller på annan grand, mot
personer i ägarens tjänst eller mot företrädare för denne.
5.
Bestämmelserna i denna
konvention inskränker ej ägarens regressrätt mot tredje man.
Artikel
IV
Har
olja läckt ut eller tömts ut från två eller flera fartyg och har skada genom
förorening uppkommit i följd därav, är ägama av berörda fartyg solidariskt
ansvariga för all sådan skada som icke kan tillförlitligen särskiljas, om de ej
är befriade från ansvar enligt artikel III.
Artikd
V
1.
Ägaren av ett fartyg har rätt
att begränsa sin ansvarighet enligt denna konvention för en och samma olycka
tiU ett sammanlagt belopp av 2 000 francs per ton av fartygets dräktighet. Det
sammanlagda beloppet skall emellertid icke i något fall överstiga 210
miljoner francs.
2.
Har olyckan orsakats genom fel
eller försummelse av ägaren själv, får denne icke
shall
not be entitled to avaU himself of the limitation provided in paragraph 1 of
this Artide.
3.
For the purpose of availing
himself of the benefit of limitation provided for in paragraph 1 of this Artide
the owner shall constitute a fund for the total sum repre-senting the limit of
his liability with the Court or other competent authority of any one of the
Contracting States in which action is brought under Artide IX. The fund can be constituted either by depositing the sum or by
producing a bank guarantee or other guarantee, acceptable under the législation
of the Contracting State where the fund is constituted, and considered to be
adequate by the Court or another competent authority.
4.
The fund shall be distributed
among the daimants in proportion to the amounts of their established claims.
5.
If before the fund is
distributed the owner or any of his servants or agents or any person providing
him Insurance or other financial security has as a result of the incident in
question, paid compensation for pollution damage, such person shall, up to the
amount he has paid, acquire by subrogation the rights which the person so
compensated would have enjoyed under this Convention.
6.
The right of subrogation
provided for in paragraph 5 of this Artide may also be exercised by a person
other than those mentioned therein in respect of any amount of compensation for
pollution damage which he may have paid but only to the extent that such
subrogation is permitted under the applicable national law.
7.
Where the owner or any other
person establishes that he may be compeUed to pay at a låter date in whole or
in part any such amount of compensation, with regard to which such person would
have enjoyed a right of subrogation under paragraphs 5 or 6 of this Artide, had
the compensation been paid before the fund was distributed, the Court or other
competent authority of the State where the fund has been constituted may order
that a sufficient sum shall be provisionally set aside to enable such person at
such låter date to enforce his daim against the fund.
pas
recevable å se prévaloir de la limitation prévue au paragraphe 1 du present
artide.
3. Pour
bénéficier de la limitation prévue
au paragraphe 1 du present artide, le pro
priétaire doit constituer un fonds s'élevant
å la limite de sa responsabUité auprés du
tribunal ou de toute autre autorité compé-
tente de Tun quelconque des Etats contrac
tants oö une action est engagée en vertu
de rartide IX. Ce fonds peut étre constitué
soit par le dépöt de la somme, soit par la
presentation d'une garantie bancaire ou de
toute autre garantie acceptable admise par la
législation de TEtat contractant sur le ter
ritoire duquel le fonds est constitué, et jugée
satisfaisante par le tribunal ou toute autre
autorité compétente.
4.
La distribution du fonds entré
les créanciers s'effectue proportionneUement aux montants des créances admises.
5.
Si, avant la distribution du
fonds, le propriétaire, son préposé ou son mandataire, ou toute personne qui
lui fournit Tassurance ou autre garantie financiére a, å la suite de
révénement, versé une indemnité pour dommage par pollution, cette personne est
subrogée, å concurrence du montant qu'elle a payé, aux droits que la personne
indemni-sée aurait eus aux termes de la présente Convention.
6.
Le droit de subrogation prévu
au paragraphe 5 du present artide peut étre exerce par une personne autre que
celles qui y sont mentionnées en ce qui concerne toute somme qu'elle aurait
versée pour réparer le dommage par pollution, sous réserve qu'une telle
subrogation soit autorisée par la loi nationale appUcable.
7.
Lorsque le propriétaire ou
toute autre personne établit qu'il pourrait étre contraint de payer
ultérieurement en tout ou en partie une somme pour laqueUe U aurait bénéficié
d'une subrogation en vertu du paragraphe 5 ou 6 du present artide si Tindemnité
avait été versée avant la distribution du fonds, le tribunal ou autre autorité
compétente de TEtat oö le fonds est constitué peut ordon-ner qu'une somme
suffisante soit provisoire-ment réservée pour permettre ä Tintéressé de faire
ultérieurement valoir ses droits sur le fonds.
Prop.
1973:140 209
åtnjuta
den ansvarsbegränsning varom stadgas i första stycket i denna artikel.
3.
För att få åtnjuta förmånen av
den ansvarsbegränsning varom stadgas i första stycket i denna artikel skall
ägaren upprätta en fond som skaU uppgå till det begränsningsbelopp som gäller
för honom. Denna fond skall upprättas hos domstol eUer annan behörig myndighet
i någon av de fördragsslutande stater i vilken talan väckts enligt artikel IX. Den kan upprättas antingen genom nedsättande av nämnda belopp eller
genom ställande av bankgaranti eller annan säkerhet, som kan godtagas enligt
lagen i den fördragsslutande stat där fonden upprättas och som av domstolen
eller av annan behörig myndighet anses tUlfredsstäUande.
4.
Fonden skaU fördelas mellan
fordringsägarna i förhåUande tUl beloppen av deras styrkta fordringar.
5.
Har innan fonden fördelats
ägaren eller någon som är i hans tjänst eUer företrädare för honom eller
någon som meddelat ägaren försäkring eller ställt annan ekonomisk säkerhet i
följd av olyckan utgivit er. sättning för skada genom förorening, inträder han
upp till det belopp han betalat i den rätt som den som sålunda erhållit
ersättning skulle ha haft enligt denna konvention.
6.
Den subrogationsrätt varom stadgas i femte stycket i denna artikel får även utövas
av annan än där nämnda personer beträffande varje belopp som denne kan ha
utgivit i ersättning för skada genom förorening, dock endast i den
utsträckning tillämplig nationell lag tillerkänner denne sådan rätt.
7.
Visar ägaren eller annan att han kan bli skyldig att vid senare tidpunkt helt
eller delvis betala ersättnuig beträffande vilken han, om ersättningen hade
betalats innan fonden fördelades, skulle ha åtnjutit rätt att inträda i den
skadelidandes ställe enligt femte eller sjätte stycket i denna artikel, får domstolen
eller annan behörig myndighet i den stat, där fonden upprättats, förordna att
ett tiUräckligt belopp skall tills vidare avsättas för att möjliggöra för honom
att senare göra gällande sina rättigheter mot fonden.
14 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.
Claims in respect of expenses reasonably incurred or sacrifices reasonably
made by the. owner voluntarily to prevent or minimize pollution damage shall
rank equaUy with other claims against the fund.
9. The
franc mentioned in this Artide
shall be a unit consisting of sixty-five and
a half mUligrams of gold of millesimal
fineness nine hundred. The amount men
tioned in paragraph 1 of this Artide shall
be converted into the national currency of
the State in which the fund is being con
stituted on the basis of the official value of
that currency by reference to the unit de-
fined above on the date of the constitution
of the fund.
10. For the purpose of this Artide the ship's tonnage
shall be the net tonnage of the ship with the addition of the amount deducted
from the gross tonnage on ac-count of engine room space for the purpose of
ascertaining the net tonnage. In the case of a ship which cannot be measured in
accordance with the normal rules of tonnage measurement, the ship's tonnage
shall be deemed to be 40 per cent of the weight in tons (of 2240 Ibs) of oU
which the ship is capable of carrying.
11. The insurer or other person providing financial
security shall be entitled to constitute a fund in accordance with this Artide
on the same conditions and having the same effect as if it were constituted by
the owner. Such a fund may be constituted even in the event of the actual fault
or privity of the owner but its constitution shall in that case not préjudice
the rights of any daimant against the owner.
8. Pour
autant qu'elles soient raison
nables, les dépenses encourues et les sacri
fices consentis volontairement par le pro
priétaire aux fins d'éviter ou de réduire
une poUution lui conférent sur le fonds des
droits équivalents å ceux des autres créan
ciers.
9. Le franc mentionné
dans cet artide est
une unité constituée par soixante-cinq miUi-
grammes et demi d'or au titre de neuf cent
milliémes de fin. Le montant mentionné au
paragraphe 1 du present artide sera converti
dans la monnaie nationale de TEtat dans
lequel le fonds doit étre constitué; la con
version s'effectuera suivant la valeur offi
cielle de cette monnaie par rapport å Tunité
définie ci-dessus ä la date de constitution du
fonds.
10.
Aux fins du present artide, on
en-tend par jauge du navire la jauge nette, augmentée du volume qui, å raison
de Tespace occupé par les appareUs moteurs, a été déduit de la jauge brate pour
déter-miner la jauge nette. Lorsqu'U s'agit d'un navire qui ne peut étre jaugé
conformément aux régles usuelles de jaugeage, la jauge est réputée égale å 40
pour cent du poids, ex-primé en tonnes de 2 240 livrés, des hydrocarbures que
le navire peut transporter.
11.
L'assureur ou toute autre
personne dont émane la garantie financiére peut constituer un fonds
conformément au present artide aux mémes conditions et avec les memes effets
que si le fonds était constitué par le propriétaire. Un tel fonds peut étre
constitué méme en cas de faute personnelle du propriétaire mais la constitution
ne porte pas atteinte, dans ce cas, aux droits qu'ont les victimes vis-å-vis du
propriétaire du navire.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
VI
1.
Where the owner, after an incident, has constituted a fund in accordance with
Artide V, and is entitled to limit his liability,
(a)
no person having a daim for poUution damage arising out of that incident shall
be entitied to exercise any right against any other assets of the owner in
respect of such daim;
Artide
VI
1.
Lorsque, apres I'événement, le propriétaire a constitué un fonds en
application de rartide V et est en droit de limiter sa responsabilité,
a) aucun droit å
indemnisation pour dommages par pollution résultant de révénement ne peut
étre exerce sur d'autres biens du propriétaire,
Prop.
1973:140 211
8.
Krav som hänför sig till skäliga utgifter och förluster som ägaren frivilligt
ådragit sig för att förhindra eller begränsa skada genom förorening skall
jämställas med andra krav mot fonden.
9. Den
franc som avses i denna artikel
är en enhet bestående av sextiofem och ett
halvt mUUgram guld av niohundra tusende
lars finhet. Det i första stycket i denna ar
tikel nämnda beloppet skall omräknas tUl
det inhemska myntslaget i den stat där fon
den upprättas. Omräkningen skall ske efter
detta myntslags officiella värde i förhållan
de till den ovan definierade enheten den
dag då fonden upprättades.
10.
1 denna artikel avses med
fartygets dräktighet dess nettodräktighet, ökad med den rymd som med hänsyn tiU
det utrymme, vilket upptages av maskineriet för drivkraften, dragits frän
brattodräktigheten för att bestämma nettodräktigheten. Beträffande fartyg som
ej kan mätas enligt vanliga regler för mätning av dräktighet skall dräktigheten
anses vara 40 procent av vikten i ton (om 2 240 Ibs) av den olja som fartyget
kan lastas med.
11.
Försäkringsgivaren eUer annan
som ställt ekonomisk säkerhet har rätt att upprätta en fond enligt denna
artikel på samma villkor och med samma verkan som om den hade upprättats av
ägaren. Sådan fond får upprättas även i fall av fel eller försummelse av ägaren
själv, men dess upprättande skall i sådant fall ej inverka på någon fordringsägares
rättigheter mot ägaren.
Artikel
VI
1.
Har ägaren efter en olycka upprättat en fond enligt artikel V och är han berättigad
att begränsa sin ansvarighet.
(a)
får krav på ersättning för skada genom förorening som orsakats av denna olycka
icke göras gällande mot annan ägaren tillhörig egendom;
opaginerad Kontrollera mot PDF
(b) the Court or other
competent authority of any Contracting State shall order the release of any ship
or other property be-longing to the owner which has been ar-rested in respect
of a daim for pollution damage arising out of that incident, and shaU simUarly
release any bail or other security fumished to avoid such arrest.
b) le tribunal ou autre
autorité compétente de, tout Etat contractant ordonne la libération du navire
ou autre bien appartenant au propriétaire, saisi å la suite d'une demande en
reparations pour les dommages par pollution causés par le méme evénement, et
agit de méme a Tégard de toute caution ou autre garantie déposée en vue d'évUer
une telle saisie.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. The foregoing shall,
however, only apply if the daimant has access to the Court administering the
fund and the fund is actually avaUable in respect of his daim.
2. Les dispositions
précédentes ne s'appli-quent toutefois que si le demandeur a accés au tribunal
qui contröle le fonds et si le fonds peut effectivement étre utUisé pour
couvrir sa demande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
VII
1.
The owner of a ship registered in a Contracting State and carrying more than
2,000 tons of oU in bulk as cargo shall be required to maintain Insurance or
other financial security, such as the guarantee of a bank or a certificate
delivered by an international compensation fund, in the sums fixed by applying
the limits of liability prescribed in Artide V, paragraph 1 to cover his
liabUity for pollution damage under this Convention.
2.
A certificate attesting that Insurance or other financial security is in force
in accordance with the provisions of this Convention shall be issued to each
ship. It shall be issued or certified by the appropriate authority of the State
of the ship's registry after determining that the requirements of paragraph 1
of this Artide have been com-plied with. This certificate shall be in the form
of the annexed model and shall con-tain the following particulars:
(a)
name of ship and port of
registration;
(b)
name and principal place of
business of owner;
(c)
type of security;
(d) name
and principal place of business
of insurer or other person giving security
and, where appropriate, place of business
Artide
VII
1.
Le propriétaire d'un navire
immatriculé dans un Etat contractant et transportant plus de 2 000 tonnes
d'hydrocarbures en vrac en tant que cargaison est tenu de souscrire une
assurance ou autre garantie financiére, teUe que cautiormement bancaire ou
certificat délivré par un fonds international d'indemnisation, d'un montant
fixé par application des limites de responsabUité prévues ä rartide V,
paragraphe 1, pour couvrir sa responsabilité pour dommage par pollution
conformément aux dispositions de la présente Convention.
2.
Un certificat attestant qu'une
assurance ou garantie financiére est en cours de vali-dité conformément aux
dispositions de la présente Convention est délivré pour chaque navire. Il est
délivré ou vise par Tautorité compétente de TEtat d'immatriculation qui doit
s'assurer que le navire satisfait aux dispositions du paragraphe 1 du present
artide. Le certificat doit étre conforme au modéle joint en annexe et comporter
les renseignements suivants:
a)
nom du navire et port
d'immatricula-tion;
b)
nom et lieu du principal
établissement du propriétaire;
c)
type de garantie;
d) nom
et lieu du principal établissement
de Tassureur ou autre personne accordant
la garantie et, le cas échéant, lieu de Téta-
Prop. 1973:140 213
(b)
skall domstol eller annan behörig myndighet i fördragsslutande stat förordna om
hävande av handräckningsåtgärd med avseende på ägaren tillhörigt fartyg eller
annan honom tillhörig egendom, som blivit föremål för sådan åtgärd i anledning
av anspråk på ersättning för skada genom förorening som orsakats av denna
olycka, och skall likaledes frige borgen eller annan säkerhet som ställts för
att undvika sådan handräckningsåtgärd.
2.
Vad ovan stadgas skall emellertid endast gälla om den som gör anspråk på
ersättning har rätt att föra talan vid den domstol som förvaltar fonden och
fonden faktiskt är tillgänglig såvitt avser hans anspråk.
Artikel
VII
1.
Ägaren av ett fartyg som är
registrerat i fördragsslutande stat och som befordrar mer än 2 000 ton olja som
last i bulk är skyldig att ha försäkring eller annan ekonomisk säkerhet, såsom
bankgaranti eller certifikat utfärdat av en internationell ersättningsfond, på
det belopp som erhålles med tillämpning av vad i artikel V första stycket stadgas
om begränsning av ansvarigheten för att täcka hans ansvarighet för skada genom
förorening enligt denna konvention.
2.
För varje fartyg skall utfärdas
ett certifikat, som innefattar bevis om att försäkring eller annan ekonomisk
säkerhet är gällande enligt bestämmelserna i denna konvention. Certifikatet
skall utfärdas eUer bestyrkas av behörig myndighet i fartygets
registreringsstat, sedan myndigheten fastställt att föreskriftema i första
stycket i denna artikel har uppfyllts. Certifikatet skall vara uppställt i
överensstämmelse med bifogade formulär och skall innehålla följande uppgifter:
(a)
fartygets namn och
registreringsort;
(b)
ägarens namn och den ort där
hans huvudsakliga verksamhet bedrivs;
(c)
säkerhetens art;
(d) beträffande
försäkringsgivare eller an
nan som ställt säkerhet dennes namn och
den ort där dennes huvudsakliga verksam-
opaginerad Kontrollera mot PDF
where
the Insurance or security is established;
(e)
period of validity of certificate which shaU not be longer than the period of
validity of the Insurance or other security.
3.
The certificate shall be in the
official language or languages of the issuing State. If the language used is
neither English nor French, the text shall include a translation into one of
these languages.
4.
The certificate shall be carried
on board the ship and a copy shall be deposited with the authorities who keep
the record of the ship's registry.
5.
An Insurance or other financial
security shall not satisfy the requirements of this Artide if it can cease,
for reasons other than the expiry of the period of validity of the Insurance or
security specified in the certificate under paragraph 2 of this Artide, before
three months have elapsed from the date on which notice of its termination is
given to the authorities referred to in paragraph 4 of this Artide, unless the
certificate has been surrendered to these authorities or a new certificate has
been issued within the said period. The foregoing provisions shall simUarly
apply to any modification which results in the insurance or security no longer
satisfying the requirements of this Artide.
6.
The State of registry shall,
subject to the provisions of this Artide, déterminé the conditions of issue and
validity of the certificate.
7.
Certificates issued or
certified under the authority of a Contracting State shall be accepted by other
Contracting States for the purposes of this Convention and shall be regarded by
other Contracting States as having the same force as certificates issued or
certified by them. A Contracting State may at any time request consultation
with the State of a ship's registry should it be-lieve that the insurer or
guarantor named in the certificate is not financially capable of meeting the
obligations imposed by this Convention.
8.
Any daim for compensation for
pollution damage may be brought directly against
blissement
auprés duquel 1'assurance ou la garantie a été souscrite;
e)
la période de validité du certificat, qui ne saurait excéder celle de
Tassurance ou de la garantie.
3.
Le certificat est établi dans
la langue ou les langues officielles de TEtat qui le délivré. Si la langue
utilisée n'est ni Tanglais ni le frangais, le texte comporte une traduc-tion
dans Tune de ces langues.
4.
Le certificat doit se trouver ä
bord du navire et une copie doit en étre déposée auprés du service qui tient le
registre d'im-matriculation du navire.
5.
Une assurance ou autre garantie
financiére ne satisfait pas aux dispositions du present artide si elle peut
cesser ses effets, pour une raison autre que Texpiration du délai de validité
indiqué dans le certificat en application du paragraphe 2 du present artide,
avant Texpiration d'un délai de trois mois ä compter du jour ovi préavis en a
été donné å Tautorité citée au paragraphe 4 du present artide, å moins que le
certificat n'ait été restitue ä cette autorité ou qu'un nouveau certificat
valable n'ait été délivré avant la fin de ce délai. Les dispositions qui
précédent s'appliquent également å toute modification de Tassurance ou garantie
financiére ayant pour effet que celle-ci ne satisfait plus aux dispositions du
present artide.
6.
L'Etat d'immatriculation
déterminé les conditions de délivrance et de validité du certificat, sous
réserve des dispositions du present artide.
7.
Les certificats délivrés ou
vises sous la responsabUité d'un Etat contractant sont re-connus par d'autres
Etats contractants å toutes les fins de la présente Convention et sont
considérés par eux comme ayant la méme valeur que les certificats délivrés et
vises par eux-mémes. Un Etat contractant peut a tout moment demander å TEtat
d'immatriculation de procéder å un échange de vues s'U estime que Tassureur ou
garant porté sur le certificat n'est pas financiére-ment capable de faire face
aux obligations imposées par la Convention.
8.
Toute demande en reparation de
dommages dus å la pollution peut étre formée
Prop.
1973:140 215
het
bedrivs samt i förekommande fall den ort där försäkringen utfärdats eller
säkerheten ställts;
(e)
certifikatets gUtighetstid, som icke får vara längre än gUtighetstiden för
försäkringen eller säkerheten.
3.
Certifikatet skall upprättas på
det eller de officiella språken i den stat som utfärdat certifikatet. Om det
språk som användes är varken engelska eller franska, skall certifikatet
innehålla en översättning till ett av dessa språk.
4.
Certifikatet skall medföras ombord
på fartyget och en avskrift skall deponeras hos fartygets
registreringsmyndighet.
5.
Försäkring eUer annan ekonomisk
säkerhet uppfyller icke föreskriftema i denna artikel om den kan upphöra att
gälla, av annan orsak än att den tid för försäkringens eller säkerhetens
gUtighet som enligt andra stycket i denna artikel angivits i certifikatet gått
ut, innan tre månader förflutit från den dag då meddelande om uppsägning
lämnats till den myndighet som avses i fjärde stycket i denna artikel, såvida
icke certifikatet har återlämnats tUl denna myndighet eller nytt certifikat
har utfärdats före utgången av denna frist. Vad nu sagts skall även gälla
beträffande varje ändring som leder till att försäkringen eller säkerheten ej
längre uppfyller föreskrifterna i denna artikel.
6.
Om ej annat följer av vad som
stadgas i denna artikel skaU registreringsstaten fastställa vUlkoren för
utfärdande av certifikat och för dess giltighet.
7.
Vid tUlämpningen av denna
konvention skall certifikat, som utfärdats av eller bestyrkts enUgt
bemyndigande av fördrags-slutande stat, godtagas av andra fördragsslutande
stater och skall av dessa stater anses ha samma giltighet som certifikat utfärdade
eller bestyrkta av dem. Anser fördragsslutande stat att den i certifikatet angivna
försäkringsgivaren eller garanten icke är ekonomiskt i stånd att uppfylla de
förpliktelser som följer av denna konvention, får denna stat när som helst
begära överläggning med fartygets registreringsstat.
8.
Talan om ersättning för skada
genom förorening får föras direkt mot försäkrings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
the
insurer or other person providing financial security for the owner's liability
for pollution damage. In such case the defendant may, irrespective of the
actual fault or privity of the owner, avaU himself of the limits of liability
prescribed in Artide V, paragraph 1. He may further avail himself of the
defences (other than the bankraptcy or winding up of the owner) which the owner
himself would have been entitled to invoke. Furthermore, the defendant may
avail himself of the defence that the pollution damage resulted from the
wilful mis-conduct of the owner himself, but the defendant shall not avaU
himself of any other defence which he might have been entitied to invoke in
proceedings brought by the owner against him. The defendant shall in any event
have the right to require the owner to be joined in the proceedings.
9. Any
sums provided by insurance or by
other financial security maintained in ac
cordance with paragraph 1 of this Artide
shall be avaUable exdusively for the satis-
faction of claims under this Convention.
10. A
Contracting State shall not permit
a ship under its flag to which this Artide
applies to trade unless a certificate has been
ssued
under paragraph 2 or 12 of this Artide.
11. Subject
to the provisions of this Ar
tide, each Contracting State shall ensure,
under its national législation, that insurance
or other security to the extent specified in
paragraph 1 of this Artide is in force in
respect of any ship, wherever registered,
entering or leaving a port in its territory, or
arriving at or leaving an off-shore terminal
in its territorial sea, if the ship actually
carries more than 2,000 tons of oU in bulk
as Cargo.
12.
If insurance or other financial security is not maintained in respect of a ship
owned by a Contracting State, the provisions of this Artide relating thereto
shall not be applicable to such ship, but the ship shall
directement
contre Tassureur ou la personne dont émane la garantie financiére couvrant la
responsabUité du propriétaire pour les dommages par pollution. Dans un tel cas,
le défendeur peut, qu'il y ait eu ou non faute personnelle du propriétaire, se
prévaloir des limites de responsabilité prévues å rartide V, paragraphe 1. Le
défendeur peut en outre se prévaloir des moyens de défense que le propriétaire
serait lui-méme fondé å invoquer, excepté ceux tirés de la faUlite ou mise en
liquidation du propriétaire. Le défendeur peut de surcroit se prévaloir du fait
que les dommages par pollution résultent d'une faute intentionnelle du propriétaire
lui-méme, mais il ne peut se prévaloir d'aucun des autres moyens de défense
qu'il aurait pu étre fondé a invoquer dans une action intentée par le
propriétaire contre lui. Le défendeur peut dans tous les cas obliger le propriétaire
å se joindre å la pro-cédure.
9. Tout
fonds constitué par une assurance
ou autre garantie financiére en application
du paragraphe 1 du present artide n'est
disponible que pour le réglement des in-
demnités dues en vertu de la présente Con
vention.
10.
Un Etat contractant n'autorise
pas un navire soumis aux dispositions du present artide et battant son pavUlon
å commercer si ce navire n'est pas muni d'un certificat délivré en application
du paragraphe 2 ou 12 du present artide.
11.
Sous réserve des dispositions
du present artide, chaque Etat contractant veiUe å ce qu'en vertu de sa
législation nationale, une assurance ou autre garantie financiére correspondant
aux exigences du paragraphe 1 du present artide couvre tout navire, quel que
soit son lieu d'immatriculation, qui entré dans ses ports ou qui les quitte ou
qui arrive dans des installations terminales situées au large des cotes dans sa
mer territoriale ou qui les quitte, s'il transporte effectivement plus de 2
000 tonnes d'hydro-carbures en vrac en tant que cargaison.
12.
Si un navire qui est la
propriété de TEtat n'est pas couvert par une assurance ou autre garantie
financiére, les dispositions pertinentes du present artide ne s'appliquent pas
å ce navire. Ce navire doit toutefois
Prop. 1973:140 217
givare
eller annan som ställt ekonomisk säkerhet för ägarens ansvarighet för skada genom
förorening. I sådant fall har svaranden rätt att, oberoende av om ägaren själv
gjort sig skyldig tUl fel eller försummelse, åtnjuta de begränsningar i
ansvarigheten som föreskrivs i artikel V första stycket. Han får vidare göra
gällande de invändningar som ägaren skulle ha fått göra gällande, med undantag
av invändning grundad på att ägaren försatts i konkurs eller trätt i likvidation.
Därjämte får svaranden åberopa att skadan genom förorening orsakats genom
uppsåtlig handling av ägaren själv, men han får ej göra gällande andra
invändningar som han skulle ha varit berättigad att åberopa i rättegång i
vilken ägaren för talan mot honom. Svaranden har i vart fall rätt att få
ägaren instämd i målet.
9. Belopp
som härrör från försäkring
eller arman ekonomisk säkerhet som avses i
första stycket i denna artikel får användas
endast för betalning av ersättning enUgt
denna konvention.
10.
Fördragsslutande stat får icke
tillåta att sjöfart bedrivs med fartyg, som för dess flagga och beträffande
vilket denna artikel är tillämplig, om icke certifikat har utfärdats enligt
andra eller tolfte stycket i denna artikel.
11.
Om ej annat följer av vad i
denna artikel stadgas skall varje fördragsslutande stat med tUlämpning av sin
nationella lagstiftning tillse att försäkring eller annan säkerhet i den
omfattning som anges i första stycket i denna artikel är gällande för varje
fartyg, var det än är registrerat, som anlöper eller lämnar en hamn inom dess
område eller en icke landbaserad tilläggsplats belägen inom dess
territorialvatten, om fartyget faktiskt befordrar mer än 2 000 ton olja som
last i bulk.
12.
Om försäkring eller annan ekonomisk
säkerhet ej vidmakthålles beträffande fartyg som äges av fördragsslutande stat,
skall de bestämmelser i denna artikel som avser försäkring eller säkerhet icke
äga till-
opaginerad Kontrollera mot PDF
carry a certificate issued
by the appropriate authorities of the State of the ship's registry stating that
the ship is owned by that State and that the ship's liability is covered within
the limits prescribed by Artide V, paragraph 1. Such a certificate shall
follow as closely as practicable the model prescribed by paragraph 2 of this
Artide.
étre muni d'un certificat
délivré par les autorités compétentes de TEtat d'immatri-culation attestant que
le navire est la propriété de cet Etat et que sa responsabilité est couverte
dans le cadre des limites prévues a 1'article V, paragraphe 1. Ce certificat
suit d'aussi prés que possible le modéle prescrit au paragraphe 2 du present
artide.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
VIII
Rights
of compensation under tiiis Convention shall be extinguished unless an action
is brought thereunder within three years from the date when the damage occurred.
However, in no case shall an action be brought after six years from the date
of the incident which caused the damage. Where this incident consists of a
series of occurrences, the six years' period shall ran from the date of the
first such occurrence.
Artide
IX
1.
Where an incident has caused pollution damage in the territory indudmg the
territorial sea of one or more Contracting States, or preventive measures have
been taken to prevent or minimize pollution damage in such territory induding
the territorial sea, actions for compensation may only be brought in the Courts
of any such Contracting State or States. Reasonaljle notice of any such action
shall be given to the defendant.
2.
Each Contracting State shall
ensure that its Courts possess the necessary jurisdiction to entertain such
actions for compensation.
3.
After the fund has been
constituted in accordance with Artide V the Courts of the State in which the
fund is constituted shaU be exdusively competent to determuie all matters
relating to the apportionment and distribution of the fund.
Artide
X
1.
Any judgment given by a Court with jurisdiction in accordance with Artide IX which
is enforceable in the State of origin
Artide
VIII
Les
droits å indemnisation prévus par la présente Convention s'éteignent a défaut
d'action en justice intentée en application des dispositions de ceUe-ci dans
les trois ans å compter de la date ou le dommage est survenu. Néanmoins, aucune
action en justice ne peut étre intentée apres un délai de six ans, å compter de
la date oii s'est produit révénement ayant occasioimé le dommage. Lorsque cet
evénement s'est produit en plusieurs étapes, le délai de six ans court å dater
de la premiére de ces étapes.
Artide
IX
1.
Lorsqu'un evénement a causé un
dommage par pollution sur le territoire y compris la mer territoriale d'un ou
de plusieurs Etats contractants, ou que des mesures de sauvegarde ont été
prises pour prévenir ou atténuer tout dommage par pollution sur ces territoires
y compris la mer territoriale, il ne peut étre présente de demande
d'in-demnisation que devant les tribunaux de ce ou de ces Etats contractants.
Avis doit étre donné au défendeur, dans un délai raisonnable, de rintroduction
de telles demandes.
2.
Chaque Etat contractant veille
å ce que ses tribunaux aient compétence pour connaitre de telles actions en
reparation.
3.
Apres la constitution du fonds
conformément aux dispositions de Farticle V, les tribunaux de TEtat oii le
fonds est constitué sont seuls compétents pour statuer sur toutes questions de
répartition et de distribution du fonds.
Artide
X
1.
Tout jugement d'un tribunal competent en vertu de Tartide IX, qui est exécu-toire dans TEtat d'origine oii il ne peut
Prop.
1973:140 219
lämpning
i fråga om sådant fartyg. Fartyget skall dock medföra ett certifikat, utfärdat
av behörig myndighet i fartygets registreringsstat, med förklaring att
fartyget äges av denna stat och att fartygets ansvarighet är täckt inom de
gränser som anges i artikel V första stycket. Sådant certifikat skall så nära
som möjligt överensstämma med det formulär varom stadgas i andra stycket i
denna artikel.
ArtUcel
VIII
Rätt
till ersättning enligt denna konvention upphör om talan icke väckts enligt bestämmelsema
i konventionen inom tre år från den dag då skadan uppkom. Emellertid får talan
icke i något fall väckas sedan sex år förflutit från dagen för den olycka som
orsakade skadan. Om olyckan utgöres av en serie händelser, skaU sexårsfristen
räknas från dagen för den första händelsen.
Artikel
IX
1.
Har en olycka orsakat skada
genom förorening inom en eller flera fördragsslutande staters områden, däri
inbegripet deras territorialvatten, eller har förebyggande åtgärder vidtagits
för att förhindra eUer begränsa skada genom förorening inom sådant område,
däri inbegripet territorialvattnet, får talan om ersättning endast väckas vid
domstolarna i denna stat eller dessa stater. Sedan sådan talan väckts, skall
svaranden inom skälig tid underrättas därom.
2.
Varje fördragsslutande stat
skaU tillse att dess domstolar har erforderlig behörighet att pröva sådan
talan om ersättning.
3.
Sedan fonden upprättats enligt
artikel V är endast domstolarna i den stat där fonden upprättats behöriga att
avgöra frågor angående fördelning av och utbetalning från fonden.
Artikel
X
1.
Dom som meddelats av domstol som är behörig enligt artikel IX skall,
om den kan verkställas i den stat där den meddela-
opaginerad Kontrollera mot PDF
where it is no longer
subject to ordinary forms of review, shall be recognized in any Contracting
State, except:
(a)
where the judgment was obtained
by fraud; or
(b)
where the defendant was not
given reasonable notice and a fair opportunity to present his case.
2. A judgment recognized
under paragraph 1 of this Artide shall be enforceable in each Contracting
State as soon as the formalities requured in that State have been complied
with. The formalities shall not permit the merits of the case to be re-opened.
plus faire Tobjet d'un
recours ordinaire est reconnu dans tout autre Etat contractant, sauf :
a)
si le jugement a été obtenu
frauduleu-sement;
b)
si le défendeur n'a pas été
averti dans des délais raisonnables et mis en mesure de presenter sa défense.
2. Tout jugement qui est
reconnu en vertu du paragraphe premier du present artide est exécutoire dans
chaque Etat contractant des que les procedures exigées dans ledit Etat ont été
remplies. Ces procedures ne sauraient autoriser une revision au fond de la
demande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide XI
1.
The provisions of this
Convention shall not apply to warships or other ships owned or operated by a
State and used, for the time being, only on Govemment non-commercial service.
2.
With respect to ships owned by
a Contracting State and used for commercial purposes, each State shall be
subject to suit in the jurisdictions set forth in Artide IX and
shall waive all defences based on its status as a sovereign State.
Artide
XII
This
Convention shall supersede any International Conventions in force or open for
signature, ratification or accession at the date on which the Convention is
opened for signature, but only to the extent tiiat such Conventions would be in
conflict with it; however, nothing in this Artide shall affect the obligations
of Contracting States to non-Contracting States arising under such International
Conventions.
Artide XI
1.
Les dispositions de la présente
Convention ne sont pas applicables aux navires de guerre et aux autres navires
appartenant ä un Etat ou exploités par lui et affectés exclusivement, å Tépoque
considérée, å un service non commercial d'Etat.
2.
En ce qui concerne les navires
appartenant å un Etat contractant et utilisés å des fins commerciales, chaque
Etat est pas-sible de poursuites devant les juridictions visées å Tartide IX et
renonce ä toutes les défenses dont il pourrait se prévaloir en sa qualité
d'Etat souverain.
Artide
XII
La
présente Convention Temporte sur les conventions intemationales qui, å la date
å laquelle elle est ouverte å la signature, sont en vigueur ou ouvertes å la
signature, å la ratification ou a 1'adhésion, mais seulement dans la mesure oii
ces conventions seraient en conflit avec elle; toutefois, la présente
disposition n'affecte pas les obUgations qu'ont les Etats contractants envers
les Etats non contractants du fait de ces conventions.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
XIII
1.
The present Convention shall
remain open for signature until 31 December 1970 and shall thereafter remain
open for accession.
2.
States Members of the United
Nations or any of the SpeciaUzed Agencies or of the Intemational Atomic Energy
Agency
Artide XIII
1.
La présente Convention reste
ouverte å la signature jusqu'au 31 décembre 1970 et reste ensuite ouverte å
Tadhésion.
2.
Les Etats membres de
TOrganisation des Nations Unies, de Tune quelconque de ses institutions
spédalisées ou de TAgence
Prop.
1973:140 221
des
och där ej längre kan överklagas med ordinära rättsmedel, erkännas i alla fördragsslutande
stater utom
(a)
om domen erhållits genom
svikligt förfarande, eller
(b)
om svaranden ej givits skäligt
rådrum och erhållit skälig möjlighet att föra sin talan.
2.
Dom som erkännes enligt första stycket i denna artikel kan verkställas i varje
fördragsslutande stat så snart de föreskrifter i formellt avseende som
uppställes i vederbörande stat blivit uppfyllda. Dessa föreskrifter får ej
tillåta ny prövning av den sak som avgjorts genom domen.
Artikel
XI
1.
Bestämmelserna i denna
konvention gäller ej i fråga om krigsfartyg eller andra fartyg som äges eller
brukas av en stat och vid ifrågavarande tUlfälle användes endast i statlig
verksamhet för annat ändamål än affärsdrift.
2.
Beträffande fartyg som äges av
fördragsslutande stat och användes för affärsdrift skall talan kunna väckas
mot denna stat vid de domstolar som är behöriga enligt artikel IX, och skall staten avstå från alla invändningar som grandas på dess egenskap
av suverän stat.
Artikel
XII
Denna
konvention ersätter alla intemationeUa konventioner som är gäUande eller öppna
för undertecknande, ratifikation eller anslutning den dag då deima konvention
öppnas för undertecknande, dock endast i den utsträckning dessa konventioner
skulle strida mot densamma. Denna bestämmelse skall emellertid icke inverka på
de fördragsslutande staternas förpliktelser gentemot icke fördragsslutande
stater enligt sådana internationella konventioner.
Artikd
XIII
1.
Denna konvention är öppen för
undertecknande till och med den 31 december 1970 och är därefter öppen för
anslutning.
2.
Stater som är medlemmar i
Förenta Nationema, i något av dess fackorgan eller i intemationeUa
atomenergiorganet eUer
opaginerad Kontrollera mot PDF
or
Parties to the Statute of the International Court of Justice may become Parties
to this Convention by:
(a)
signature without reservation
as to ratification, acceptance or approval;
(b)
signature subject to
ratification, acceptance or approval foUowed by ratification, acceptance or
approval; or
(c)
accession.
Artide
XIV
1.
Ratification, acceptance,
approval or accession shall be effected by the deposit of a formål instrament
to that effect with the Secretary-General of the Organization.
2.
Any instrament of ratification,
acceptance, approval or accession deposited after the entry into force of an
amendment to the present Convention with respect to all existing Contracting
States, or after the completion of all measures required for the entry into
force of the amendment with respect to those Contracting States shall be deemed
to apply to the Convention as modified by the amendment.
Internationale
de Ténergie atomique,ou parties au Statut de la Cour Internationale de Justice
peuvent devenir parties ä la présente Convention par :
a)
signature sans réserve quant ä
la ratification, acceptation ou approbation;
b)
signature sous réserve de
ratification, acceptation ou approbation suivie de ratification, acceptation
ou approbation; ou
c)
adhésion.
Artide
XIV
1.
La ratification, racceptation,
Tappro-bation ou Tadhésion s'effectuent par le dépöt d'un instrament en bonne
et due forme auprés du Secrétaire general de TOrganisa-tion.
2.
Tout instrument de
ratification, d'ac-ceptation, d'approbation ou d'adhésion, déposé apres
Tentrée en vigueur d'un amen-dement a la présente Convention en vigueur a
regard de tous les Etats contractants å la Convention ou apres
Taccomplis-sement de toutes les mesures requises pour Tentrée en vigueur de
Tamendement å regard desdits Etats contractants, est réputé s'appliquer å la
Convention modifiée par Tamendement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide XV
1. The present Convention shall enter into force on
the ninetieth day following the date on which Governments of eight States
induding five States each with not less than 1,000,000 gross tons of tanker
tonnage have either signed it without reservation as to ratification,
acceptance or approval or have deposited instraments of ratification, acceptance,
approval or accession with the Secretary-General of the Organization.
2.
For each State which
subsequently ratifies, accepts, approves or accedes to it the present
Convention shall come into force on the ninetieth day after deposit by such
State of the appropriate instrument.
Artide XV
1.
La présente Convention entré en
vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour apres la date å laquelle les
gouvernements de huit Etats, dont cinq representant des Etats ayant chacun au
moins 1 million de tonneaux de jauge brute en navires-citemes, soit Tönt
signée sans réserve quant å la ratification, acceptation ou approbation, soit
ont déposé un instrament de ratification, acceptation, approbation ou adhésion
auprés du Secrétaire general de TOrganisation.
2.
Pour chacun des Etats qui
rattfient, ac-ceptent, approuvent la Convention ou y adhérent ultérieurement,
elle entré en vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour apres le dépöt par cet Etat
de rinstrument appro-prié.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
XVI
1.
The present Convention may be de-nounced by any Contracting State at any
Artide XVI
1.
La présente Convention peut étre dé-noncée par Tun quelconque des Etats con-
Prop.
1973:140 223
som
är anslutna tUl stadgan för den internationella domstolen kan tiUträda denna
konvention genom
(a)
undertecknande utan förbehåll
för ratifikation, antagande eller godkännande;
(b)
undertecknande med förbehåll
för ratifikation, antagande eUer godkännande följt av ratifikation, antagande
eller godkännande; eUer
(c)
anslutning.
Artikd
XIV
1.
Ratifikation, antagande,
godkännande eUer anslutning skall verkställas genom deponering hos
organisationens generalsekreterare av ett i behörig form upprättat instrament.
2.
Instrument angående
ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, som deponeras efter det
en ändring av denna konvention trätt i kraft i förhåUande tUl aUa de stater som
då är fördragsslutande stater, eller efter det alla åtgärder vidtagits som
erfordras för ikraftträdande av ändringen i förhållande tUl dessa stater, skall
anses gälla konventionen i dess ändrade lydelse.
Artikel
XV
1.
Denna konvention träder i kraft
på nittionde dagen efter den dag då regeringarna i åtta stater, av vilka fem
skall var för sig ha ett tanktonnage om minst en miljon bruttoregisterton,
antingen undertecknat den utan förbehåll för ratifikation, antagande eller
godkännande eller hos organisationens generalsekreterare deponerat instrament
angående ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning.
2.
För stat som vid senare
tidpunkt ratificerar, antager, godkänner eller ansluter sig till konventionen
träder denna i kraft på nittionde dagen efter den dag då denna stat deponerat
vederbörligt instrament.
Artikd
XVI
1.
Denna konvention får uppsägas av fördragsslutande stat när som helst efter
opaginerad Kontrollera mot PDF
time
after the date on which the Convention comes into force for that State.
2.
Denunciation shall be effected
by the deposit of an instrament with the Secretary-General of the Organization.
3.
A denunciation shall take
effect one year, or such longer period as may be specified in the instrument of
denunciation, after its deposit with the Secretary-General of the Organization.
Artide
XVII
1.
The United Nations, where it is
the administering authority for a territory, or any Contracting State
responsible for the intemational relations of a territory, shall as soon as
possible consult with the appropriate authorities of such territory or take
such other measures as may be appropriate, in order to extend the present
Convention to that territory and may at any time by notification in writing to
the Secretary-General of the Organization dedare that the present Convention
shall extend to such territory.
2. The present Convention shall, from the date of
receipt of the notification or from such other date as may be specified in the
notification, extend to the territory named therein.
3.
The United Nations, or any
Con-tractuig State which has made a déclaration under paragraph 1 of this
Artide may at any time after the date on which the Convention has been so
extended to any territory dedare by notification in writing to the
Secretary-General of the Organization that the present Convention shall cease
to extend to any such territory named in the notification.
4. The
present Convention shall cease to
extend to any territory mentioned in such
notification one year, or such longer period
as may be specified therein, after the date
of receipt of the notification by the Sec
retary-General of the Organization.
tractants
apres qu'elle est entrée en vigueur ä son égard.
2.
La dénonciation s'effectue par
le dépöt d'un instrament auprés du Secrétane general de TOrganisation.
3.
La dénonciation prend effet un
an apres la date du dépot de Tinstraraent auprés du Secrétaire general de
TOrganisation ou a Texpiration de toute période plus longue qui pourrait étre
spédfiée dans cet instrument.
Artide
XVII
1.
L'Orgamsation des Nations
Unies, lors-qu'eUe assume la responsabilité de Tadmi-nistration d'un
territoire, ou tout Etat contractant charge d'assurer les relations intemationales
d'un territoire, consulte des que possible les autorités compétentes de ce
territoire ou prend toute autre mesure appropriée, pour lui étendre
rapplication de la présente Convention et, ä tout moment, par notification
écrite adressée au Secrétaire general de TOrganisation, faire connaitre qu'une
telle extension a eu lieu.
2.
L'application de la présente
Convention est étendue au territoire désigné dans la notification å partir de
la date de reception de celle-ci ou telle autre date qui serait indiquée.
3.
L'Organisation des Nations
Unies, ou tout Etat contractant ayant fait une déclaration en vertu du premier
paragraphe du present artide peut ä tout moment apres la date a laquelle
rapplication de la Convention a été ainsi étendue ä un territoire faire
connaitre, par notification écrite adressée au Secrétaire general de
1'Organisation, que la présente Convention cesse de s'appliquer au territoire
désigné dans la notification.
4.
La présente Convention cesse de
s'ap-pliquer au territoire désigné dans la notification un an apres la date de
sa reception par le Secrétaure general de TOrganisa-tion ou ä Texpiration de
toute autre période plus longue spédfiée dans la notification.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide XVIII
1.
A Conférence for the purpose of re-vising or amending the present Convention
may be convened by the Organization.
Artide XVIII
1.
L'Organisation peut convoquer une conférence ayant pour objet de reviser ou
d'amender la présente Convention.
Prop. 1973:140 225
det
att den trätt i kraft för dess vidkommande.
2.
Uppsägning skall verkställas
genom deponering av ett instrument hos organisationens generalsekreterare.
3.
Uppsägning träder i kraft ett
år efter den dag då instrumentet deponerades hos organisationens
generalsekreterare eUer vid den senare tidpunkt som anges i
uppsäg-ningsinstramentet.
Artikel
XVII
1.
I de fall Förenta Nationema
förvaltar ett område eller en fördragsslutande stat svarar för ett områdes
internationella förbindelser skall Förenta Nationema eller staten snarast
möjligt rådgöra med vederbörande myndigheter i området eller vidtaga andra
lämpliga åtgärder för att utsträcka denna konvention till att gälla för detta
område och får när som helst genom skriftiigt meddelande till organisationens
generalsekreterare förklara att konventionens gUtighet utsträckts att omfatta
sådant område.
2.
För det område som anges i
meddelandet gäller konventionen från dagen för mottagandet av meddelandet
eller från annan dag som anges i detta.
3.
Förenta Nationerna eller
fördragsslutande stat som avgivit förklaring enligt första stycket i denna
artUiel får när som helst efter den dag då konventionen har på sådant sätt
utsträckts att gälla för visst område genom skriftligt meddelande till
organisationens generalsekreterare förklara att konventionen skall upphöra
att gälla för det område som anges i meddelandet.
4.
Denna konvention skaU upphöra
att gälla för område som anges i sådant meddelande ett år efter den dag då
organisationens generalsekreterare mottog meddelandet, eUer vid den senare
tidpunkt som anges i meddelandet.
Artikel
XVIII
1.
Organisationen har rätt att sammankalla en konferens för att revidera eller
ändra denna konvention.
15
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. The Organization shall
convene a Conférence of the Contracting States for revising or amending the
present Convention at the request of not less than one-third of the Contracting
States.
2. L'Organisation convoque
une conférence des Etats contractants ayant pour objet de reviser ou
d'amender la présente Convention å la demande du tiers au moins des Etats
contractants.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
XIX
1.
The present Convention shall be
deposited with the Secretary-General of the Organization.
2.
The Secretary-General of the
Organization shall:
(a)
inform all States which have signed or acceded to the Convention of
(i)
each new signature or deposit of instrament together with the date thereof;
(ii)
the deposit of any instrament of denunciation of this Convention together with
the date of the deposit;
(iii)
the extension of the present Convention to any territory under paragraph 1 of
Artide XVII and of the termination of any such extension under the provisions
of paragraph 4 of that Artide stating in each case the date on which the
present Convention has been or will cease to be so extended;
(b)
transmit certified trae copies of the present Convention to all Signatory
States and to all States which accede to the present Convention.
Artide
XIX
1.
La présente Convention sera
déposée auprés du Secrétaire general de TOrganisa-tion.
2.
Le Secrétaire general de
TOrganisa-tion :
a) informe tous les
Etats qui ont signé la
Convention ou y ont adhéré :
i)
de toute signature nouvelle ou dépöt d'instrament nouveau et de la date å
laquelle cette signature ou ce dépot sont intervenus;
ii)
de tout dépot d'instmment dénon-§ant la présente Convention et de la date ä
laquelle ce dépöt est intervenu;
iii)
de Textension å tout territoire de la présente Convention en vertu du paragraphe
1 de rartide XVII et de la ces-sation de toute extension susdite en vertu du
paragraphe 4 du méme artide, en in-diquant dans chaque cas la date a laquelle
Textension de la présente Convention a pris ou prendra fin;
b) transmet
des copies conformes de la
présente Convention å tous les Etats signa-
taires de cette Convention et å tous les
Etats qui y adhérent.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide XX
As
soon as the present Convention comes into force, the text shall be transmhted
by the Secretary-General of the Organization to the Secretariat of the United
Nations for registration and publication in accordance with Artide 102 of the
Charter of the United Nations.
Artide XX
Des
Tentrée en vigueur de la présente Convention, le Secrétaire general de
TOr-ganisation en transmet le texte au Secretariat des Nations Unies en vue de
son eme-gistrement et de sa publication, conformément å rArtide 102 de la
Charte des Nations Unies.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide XXI
The
present Convention is established in a single copy in the English and French
languages, both texts being equaUy authentic. Official translations in the
Russian and
Artide XXI
La
présente Convention est établie en un seul exemplaire en langues frangaise et
anglaise, les deux textes faisant également foi. Il en est établi des
traductions officieUes
Prop. 1973:140 227
2.
Organisationen skall på begäran av minst en tredjedel av de fördragsslutande
staterna sammankalla en konferens bestående av de fördragsslutande staterna
för att revidera eller ändra denna konvention.
Artikd
XIX
1.
Denna konvention skall
deponeras hos organisationens generalsekreterare.
2.
Organisationens
generalsekreterare skall
(a) underrätta
alla stater som har under
tecknat eller anslutit sig till konventionen
om
(i)
varje nytt undertecknande eller ny deponering av instrament samt dagen härför,
(ii)
varje deponering av instrument innebärande uppsägning av denna konvention
jämte dagen för deponeringen;
(iii)
utsträckande av konventionen till att gälla för ett område enligt artikel XVII
första stycket samt upphörande av sådan utsträckt giltighet enligt fjärde
stycket i nämnda artikel med angivande i varje särskilt fall av den dag då konventionen
upphört eller skall upphöra att äga sådan utsträckt gUtighet,
(b) överlämna
bestyrkta avskrifter av
denna konvention till alla stater som un
dertecknat konventionen och till alla stater
som ansluter sig tUl den.
Artikd
XX
Så
snart denna konvention har trätt i kraft skall texten av organisationens
generalsekreterare överlämnas tUl Förenta Nationernas sekretariat för
registrering och offentliggörande enligt artikel 102 i Förenta Nationernas
stadga.
Artikd
XXI
Denna
konvention är upprättad i ett enda exemplar på engelska och franska språken,
vUka båda texter äger lika vitsord. Officiella översättningar till
ryska och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Spanish languages shall be
prepared and deposited with the signed original.
en langues russe et
espagnole qui sont dé-posées avec 1'exemplaire original revétu des signatures.
opaginerad Kontrollera mot PDF
In witness whereof the
undersigned being duly authorized by their respective Governments for that
purpose have signed the present Convention.
En foi de quoi les
soussignés, dument autorisés a cet effet par leurs gouvernements, ont signé la
présente Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Done at Bmssels this
twenty-ninth day of November 1969.
Fait å Bruxelles, le
vingt-neuf novembre 1969.
Prop. 1973:140 229
spanska
språken skall utarbetas och deponeras tillsammans med det undertecknade
originalet.
Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befuUmäktigade av
sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.
Som
skedde i Bryssel den 29 november 1969.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KONVENTIONSBILA
GA
Certifikat
rörande försäkring eller annan ekonomisk säkerhet avseende ansvarighet för
skada orsakad av förorening genom olja
Certificat
d'assarance ou antre garantie financiére relative ä la responsabilité civile
pour les dommages dus a la pollution par les hydrocarbures
Certificate
of insurance or other financial security in respect of civil liability for oil
poUntion damage
Utfärdat
enligt bestämmelserna i artikel VII i den internationella konventionen om ansvarighet
för skada orsakad av förorening genom olja
Établi
conformément aux dispositions de Tarticle VII de la Convention Internationale
sur la responsabilité civUe pour les dommages dus ä la pollution par les
hydrocarbures
Issued
in accordance with the provisions of Artide VII of the International
Convention on CivU Liability for OU PoUution Damage, 1969.
Fartygets namn
Nom du navire Name of ship
Bokstäver eUer siffror som identifierar fartyget
Lettres ou numéro distinctifs
Distinctive number or letters
Registreringsort
Port d'immatri-culation Port of registry
Ägarens
namn och adress t=' - >-- ~ Nom et adresse du propriétaire Name and
address of owner
Härmed
intygas att för ovan angivna fartyg gäller försäkring eUer annan ekonomisk
säkerhet som uppfyller föreskrifterna i artikel VII i den internationella
konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja.
Le
soussigné certifie que le navire susmentionné est couvert par une police
d'assurance ou autre garantie financiére satisfaisant aux dispositions de
rartide VII de la Convention Internationale sur la responsabUité civile pour
les dommages dus ä la pollution par les hydrocarbures.
This
is to certify that there is in force in respect of the above-named
Prop. 1973:140 231
ship a policy of msurance or other financial security
satisfying the re-quu-ements of Artide VII of the International Convention on
CivU Liability for Oil Pollution Damage, 1969.
Säkerhetens art
Type de garantie -
Type of Security
Säkerhetens giltighetstid
Durée de la garantie .........................................................
Duration of Security
Namn och adress för försäkringsgivare och/eller den (de)
person (er) som ställt annan ekonomisk säkerhet
Nom et adresse de Tassureur (ou des assureurs) et (ou) de
la personne (ou des personnes) ayant apporté une garantie financiére
Name and Address of the Insurer(s) and/or Guarantor(s)
Namn
Nom
Name
Adress
Adresse
.............................................................................
Address
Detta certifikat är gUtigt tiU
Le present certificat est valable jusqu'au
This certificate is valid untU
Utfärdat eller bestyrkt av regeringen i Délivré ou vise
par le Gouvemement de Issued or certified by the Government of
(statens fuUständiga namn) (nom complet de TEtat) (full
designation of the State)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fait å At
(ort) (lieu) (place)
den
le
on
(datum)
(date)
(date)
opaginerad Kontrollera mot PDF
(den utfärdande eller bestyrkande
tjänstemannens namnteckning och
titel) (signature et titre du fonctionnaire qui
déUvre ou vise le certificat) (signature and titie of
issuing or
certifying official)
Förklarande anmärkningar: Notes explicatives: Explanatory
Notes:
1. Om så önskas kan, på den plats där statens namn
anges, även tas in
uppgift om behörig myndighet i det land där certifikatet utfärdas.
En désignant TEtat, on peut, si on le désire, mentionner
Tautorité publique compétente du pays dans lequel le certificat est délivré.
If desired, the designation of the State may include a
reference to the competent public authority of the country where the
certificate is issued.
2. Om säkerhet ställts av mer än en person, skall det
belopp som
ställts av envar av dem anges.
Lorsque le montant total de la garantie provient de
plusieurs sources, il convient d'indiquer le montant fourni par chacune d'eUes.
If the total amount of security has been furnished by more
than one source, the amount of each of them should be indicated.
3. Har flera slags säkerhet ställts, skall dessa anges.
Lorsque la garantie est fournie sous plusieurs formes, il
y a lieu de les énumérer.
If security is fumished in several forms, these should be
enumerated.
4. Under rabriken "säkerhetens giltighetstid"
skall även anges den
dag från vilken säkerheten gäUer.
Dans la rubrique "Durée de la garantie", il
convient de préciser la date ä laquelle celle-ci prend effet.
The entry "Duration of the Security" must
stipulate the date on which such security takes effect.
Prop.
1973:140 233
Bilaga 3
till
departementspromemorian
Internationell
konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja
opaginerad Kontrollera mot PDF
International
Convention on the Establishment of an International Fund for Compensation for
Oil Pollution Damage
(Supplementary
to the Intemational Convention on Civil LiabUity for Oil Pollution Damage,
1969)
The
States Parties to the present Convention,
Being
parties to the Intemational Convention on Civil LiabUity for OU Pollution
Damage, adopted at Bmssels on 29 November 1969,
Conscious
of the dangers of pollution posed by the world-wide maritime carriage of oil in
bulk,
Convinced
of the need to ensure that adequate compensation is avaUable to persons who
suffer damage caused by pollution resulting from the escape or discharge of oU
from ships,
Considering that the
Intemational Convention of 29 November 1969, on CivU LiabUity for OU Pollution
Damage, by providing a régime for compensation for pollution damage in
Contracting States and for the costs of measures, wherever taken, to prevent or
minimize such damage, repre-sents a considerable progress towards the
achievement of this alm.
Considering
however that this régime does not afford full compensation for vic-tims of oil
pollution damage in all cases while it imposes an additional financial burden
on shipowners,
Considering
further that the economic consequences of oil pollution damage resulting from
the escape or discharge of oil carried in bulk at sea by ships should not
exdusively be borne by the shipping in-dustry but should in part be borne by
the
Convention
Internationale portant création d'un fonds international d'indemnisation pour
les donunages dus å la pollution par les hydrocarbures
(destinée
å compléter la Convention Internationale de 1969 sur la responsabUité civUe
pour les dommages dus å la pollution par les hydrocarbures)
Les
Etats parties å la présente Convention,
Également
parties å la Convention Internationale sur la responsabilité civile pour les
dommages dus ä la pollution par les hydrocarbures adoptée ä Bruxelles le 29
novembre 1969,
Conscients
des risques de pollution que crée le transport maritime international des
hydrocarbures en vrac,
Convaincus
de la nécessité d'assurer une indemnisation équitable des personnes qui ont
subi des dommages résultant d'une pollution due å des fuites ou rejets
d'hydro-carbures provenant de navires,
Considérant que la
Convention interna-tionale du 29 novembre 1969 sur la responsabilité civile
pour les dommages dus ä la pollution par les hydrocarbures constitué rm progrés
considerable dans cette voie en établissant un régime d'indemnisation pour ces
dommages dans les Etats contractants ainsi que pour les frais des mesures
préven-tives, qu'elles soient prises sur le territoire de ces Etats ou en
dehors de ce territoire, pour éviter ou limiter ces dommages,
Considérant toutefois que
ce régime, tout en imposant au propriétaire du navire une obligation financiére
supplémentaire, n'ac-corde pas dans tous les cas une indemnisation
satisfaisante aux victimes de dommages dus a la pollution par les
hydrocarbures,
Considérant
en outre que les consequences économiques des dommages par pollution
résultant des fuites ou de rejets d'hydro-carbures transportés en vrac par voie
maritime ne devraient pas étre supportées exclusivement par les propriétaires
des navires.
Prop.
1973:140 235
(Översättning)
Internationell
konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja
(utgörande
tillägg till 1969 års internationella konvention om ansvarighet för skada
orsakad av förorening genom olja)
De
fördragsslutande staterna,
vUka
har tiUträtt den internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad
av förorening genom olja, som antogs i Bryssel den 29 november 1969,
vUka
är medvetna om de risker för förorening som har uppstått genom den världsomspännande
transporten till sjöss av olja som last i bulk,
vilka
är övertygade om nödvändigheten att säkerställa att skälig ersättning kan beredas
dem som tillfogas skada genom förorening vilken orsakats av att olja läckt ut
eller tömts ut från fartyg,
vilka
anser att den internationella konventionen av den 29 november 1969 om
ansvarighet för skada orsakad av förorenmg genom olja innebär ett avsevärt
framsteg genom att den skapat ett system för ersättning av skada genom
förorening i de fördragsslutande staterna och för kostnader för åtgärder för
att förhindra eller begränsa sådan skada, oavsett var sådana åtgärder
vidtagits,
vilka
emellertid anser att detta system icke alltid bereder full ersättning åt dem
som lidit skada orsakad av förorening genom olja medan det däremot lägger en
ökad ekonomisk börda på fartygsägarna,
vilka
därjämte anser att de ekonomiska följderna av skada orsakad av förorening genom
olja som läckt ut eller tömts ut under transport till sjöss i bulk ej bör
uteslutande bäras av sjöfartsnäringen utan bör delvis bäras av
oljdastintressenterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:140
oil cargo interests,
Convinced of the need to elaborate a compensation and
indemnification system supplementary to the International Convention on Civil
Liability for OU Pollution Damage with a view to ensuring that full
compensation wUl be avaUable to victims of oil pollution incidents and that the
shipowners are at the same time given relief in respect of the additional
financial burdens imposed on them by the said Convention,
Taking
note of the Resolution on the Establishment of an Intemational Compensation
Fund for OU Pollution Damage which was adopted on 29 November 1969 by the
International Legal Conférence on Marine Pollution Damage,
Have agreed as follows:
236
mais devraient Fétre en partie par ceux qui ont des
intéréts financiers dans le transport des hydrocarbures,
Convaincus
de la nécessité d'instituer un systéme d'indemnisation complétant celui de la
Convention Internationale sur la responsabilité dvUe pour les dommages dus a
la pollution par les hydrocarbures, en vue d'as-surer une indemnisation
satisfaisante aux victimes des dommages par pollution et d'exonérer en méme
temps le propriétaire de navire de Tobligation financiére supplémentaire que
lui impose ladite Convention,
Prenant
acte de la resolution sur la création d'un Fonds international
d'indemnisa-tion pour les dommages causés par la pollution par les
hydrocarbures, adoptée le 29 novembre 1969 par la Conférence juridique
Internationale sur les dommages dus å la pollution des eaux de la mer,
Sont convenus des dispositions suivantes :
opaginerad Kontrollera mot PDF
General Provisions
Artide 1
For the purposes of this Convention
1. "LiabUity Convention" means the In
ternational Convention on Civil Liability
for Oil Pollution Damage, adopted at
Brussels on 29 November 1969.
2. "Ship", "Person",
"Owner", "Oil",
"Pollution Damage", "Preventive Mea
sures', "Incident" and "Organization", have
the same meaning as in Artide I of the
Liability Convention, provided however
that, for the purposes of these terms, "oU"
shall be confined to persistent hydrocarbon
mineral oils.
3. "Contributing OU" means crude oU and fuel oil
as defined in sub-paragraphs (a) and (b) below:
(a) "Crude OU' means any liquid hydrocarbon mixture
occurring naturally in the earth whether or not treated to render it suitable
for transportation. It also includes crade oils from which certain
distillate
Dispositions
générales
Artide premier
Au sens de la présente Convention,
1. « La Convention sur la responsabUité »
signifie la Convention Internationale sur la
responsabilité civile pour les dommages dus
å la pollution par les hydrocarbures, adoptée
å Bruxelles le 29 novembre 1969.
2.
Les termes «
navire », « personne », « propriétaire », « hydrocarbures », « dommage par
pollution », « mesure de sauvegarde », «événement » et « Organisation »,
s'interprétent conformément å Tartide premier de la Convention sur la
responsabUité, étant toutefois entendu que chaque fois que ces termes se
rapportent å la notion d'hydro-carbures, le terme « hydrocarbures » désigne
exclusivement des hydrocarbures minéraux persistants.
3.
Par
«hydrocarbures donnant lieu å contribution » on entend le « pétrole brut » et
le « fud-oil », la definition de ces termes étant prédsée dans les alinéas a)
et b) ci-dessous :
a) « Pétrole brut » signifie tout mélange liquide d'hydrocarbures
provenant du sol, soit ä retat naturel, soit traité pour permettre son
transport. Cette definition englobe les pétroles bruts débarrassés de
Prop. 1973:140 237
vilka
är övertygade om behovet av att upprätta ett ersättningssystem som tillägg till
den intemationeUa konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening
genom olja i syfte att säkerställa att full ersättning kan beredas dem som
lidit skada på grand av förorening genom olja och att samtidigt befria
fartygsägarna från de ökade ekonomiska förpliktelser som de ålagts genom
nämnda konvention,
vUka
beaktar den resolution om upprättandet av en internationell fond för ersättning
av skada orsakad av förorening genom olja vilken antogs den 29 november 1969 av
den intemationeUa juridiska konferensen rörande skador orsakade av förorening
till havs,
har
överenskommit om följande:
Allmänna
bestämmelser
Artikel
1 I denna konvention förstås med
1.
"Ansvarighetskonventionen":
den internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av
förorening genom olja, som antogs i Bryssel den 29 november 1969.
2.
"Fartyg",
"person", "ägare", "olja", "skada genom
förorening", "förebyggande åtgärder", "olycka" och
"organisation" detsamma som anges i artikel I i ansvarighetskonventionen,
dock att "olja", där detta uttryck förekommer i dessa definitioner,
endast avser beständiga mineraloljor som innehåller kolväte.
3.
"AvgiftsplUttig olja": råolja och eldningsolja i enlighet med
definitionerna under (a) och (b) nedan:
(a)
"Råolja" varje flytande kolväteblandning som förekommer i naturligt
tUlstånd i jorden, oberoende av om den är behandlad för att bli tjänlig för
transport. Uttrycket inbegriper också råoljor från vUka vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
fractions have been
removed (sometimes referred to as "topped crades") or lo which
certain distillate fractions have been added (sometimes referred to as
"spiked" or "reconstituted" crudes).
(b) "Fuel OU"
means heavy distUlates or residues from crude oil or blends of such materials
intended for use as a fuel for the production of heat or power of a quality
equivalent to the "American Society for Testing and Materials'
Specification for Number Four Fuel Oil (Designation D 396-69)", or
heavier.
4.
"Franc" means the
unit referred to in Artide V, paragraph 9 of the LiabUity Convention.
5.
"Ship's tonnage" has
the same meaning as in Artide V, paragraph 10, of the LiabUity Convention.
6.
"Ton", in relation to
oU, means a metric ton.
7.
"Guarantor" means any
person providing insurance or other financial security to cover an owner's
liability in pursuance of Artide VII, paragraph 1, of the Liability
Convention.
8.
"Terminal
installation" means any site for the storage of oU in bulk which is capable
of receiving oil from waterbome transportation, induding any facility situated
off-shore and linked to such site.
9.
Where an incident consists of a
series of occurrences, it shall be treated as having occurred on the date of
the first such occurrence.
Artide
2
1.
An International Fund for compensation for pollution damage, to be named
"The International Oil Pollution Compensation Fund" and hereinafter
referred to as "The Fund", is hereby established with the following
aims:
certains distUlats
(parfois qualifiés de « bruts ététés ») et ceux auxquels ont été ajoutés certains
distUlats (quelquefois connus sous le nom de brats « fluxés » ou «
reconsti-tués »).
b) « Fuel-oU » désigne les
distUlats lourds ou résidus de pétrole brut ou mélanges de ces produits
destinés å étre utUisés comme carburants pour la production de chaleur ou
d'énergie, d'une qualité équivalente å « la specification appUcable au fuel
numéro quatre (designation D 39669) de I' 'American Society for Testing and
Materials' » ou plus lourds que ce fuel.
4. Par « franc » on entend Tunité visée å Tartide V,
paragraphe 9, de la Convention sur la responsabUité.
5. « Jauge du navire » s'interpréte conformément å
rartide V, paragraphe 10, de la Convention sur la responsabilité.
6. « Tonne », s'appliquant aux hydrocarbures,
signifie tonne métrique.
7.
« Garant» signifie toute
personne qui fournit une assurance ou autre garantie financiére pour couvrir la
responsabUité du propriétaire du navire en vertu de 1'article VII, paragraphe
1, de la Convention sur la responsabilité.
8.
Par « instaUation terminale »
on entend tout emplacement de stockage d'hydrocar-bures en vrac permettant la
reception d'hy-drocarbures transportés par voie d'eau, y compris toute
installation située au large et reliée å cet emplacement.
9.
Lorsqu'un evénement consiste en
une succession de faits, on considéré qu'U est survenu å la date du premier de
ces faits.
Artide
2
1.
Il est constitué, par la présente Convention, un « Fonds international
d'indemnisa-tion des dommages dus a la pollution par les hydrocarbures »,
ci-aprés dénommé « Le Fonds ». Il est établi aux fins suivantes :
opaginerad Kontrollera mot PDF
(a)
to provide compensation for
pollution damage to the extent that the protec-tion afforded by the Liability
Convention is inadequate;
(b)
to give relief to shipowners in
respect of the additional financial burden imposed
a)
assurer une indemnisation pour
les dommages par pollution dans la mesure ou la protection qui découle de la
Convention sur la responsabilité est insuffisante;
b)
exonérer le propriétaire du
navire de Tobligation financiére supplémentaire que
Prop.
1973:140 239
destUlationsprodukter
har avlägsnats (ibland benämnda "topped crudes") eller till vUka har
tillsatts vissa destUlationsprodukter (ibland benämnda "spiked
crades" eller "reconstituted crades").
(b)
"Eldningsolja" tunga destUlat eUer rester av råolja eller blandningar
av sådana produkter, som är avsedda för användnmg som bränsle för framställning
av värme eller kraft och som är av en kvalitet som motsvarar den som av
American Society for Testing and Materials betecknas eldningsolja nr 4
(beteckning D 396-69) eller tjockare.
4.
"Franc": den enhet
som avses i artikel V nionde stycket i ansvarighetskonventionen.
5.
"Fartygets
dräktighet": detsamma som anges i artikel V tionde stycket i ansvarighetskonventionen.
6.
"Ton": när uttrycket
avser olja, ton enligt metersystemet.
7.
"Garant": den som
meddelar försäkring eller ställer annan ekonomisk säkerhet för att täcka
ägarens ansvarighet enligt artikel VII första stycket i ansvarighetskonventionen.
8.
"Terminal":
anläggning för lagring av olja i bulk där olja som transporterats sjöledes kan
tas emot, däri inbegripet varje anordning som icke är landbaserad och som är
förenad med sådan anläggning.
9.
Består en olycka av en serie
händelser skall den anses ha inträffat vid tidpunkten för den första av dessa
händelser.
Artikel
2
1.
Härmed upprättas en internationell fond för ersättning av skada genom förorening.
Fonden skall kallas Internationella fonden för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja, i det följande benämnd "fonden". Den har
följande ändamål:
(a)
att bereda ersättning för skada
genom förorening i den mån det skydd som ges enligt ansvarighetskonventionen är
otUlräck-ligt;
(b)
att befria fartygsägarna från
de ökade ekonomiska förpliktelser som de ålagts ge-
opaginerad Kontrollera mot PDF
on
them by the Liability Convention, such relief being subject to conditions
designed to ensure compliance with safety at sea and other conventions;
(c)
to give effect to the related purposes set out in this Convention.
2. The Fund shall in each
Contracting State be recognized as a legal person capable under the laws of
that State of as-suming rights and obligations and of being a party in legal
proceedings before the courts of that State. Each Contracting State shall
recognize the Director of the Fund (hereinafter referred to as "The Director")
as the legal representative of the Fund.
Artide
3
This
Convention shall apply:
1.
With regard to compensation
according to Artide 4, exdusively to pollution damage caused on the territory
induding the territorial sea of a Contracting State, and to preventive measures
taken to prevent or minimize such damage;
2.
With regard to indemnification
of shipowners and their guarantors according to Artide 5, exdusively in respect
of pollution damage caused on the territory, induding the territorial sea, of
a State party to the LiabUity Convention by a ship registered in or flying the
flag of a Contracting State and in respect of preventive measures taken to
prevent or minimize such damage.
lui
impose la Convention sur la responsabilité, cette exonération étant soumise å
des conditions visant å garantir le respect des conventions sur la sécurité
maritime et autres conventions;
c)
atteindre les objectifs connexes prévus par la présente Convention.
2.
Dans chaque Etat contractant, le Fonds est reconnu comme une personne juridique
pouvant, en vertu de la législation de cet Etat, assumer des droits et obligations
et étre partie å toute action engagée auprés des tribunaux dudit Etat. Chaque
Etat contractant doit recoimaitre TAdmi-nistrateur du Fonds (ci-aprés dénommé
r« Administrateur ») comme le representant legal du Fonds.
Artide
3 La présente Convention s'applique :
1. en
ce qui conceme rindemnisation
visée å Tartide 4, aux seuls dommages par
pollution survenus sur le territoure d'un Etat
contractant, y compris sa mer territoriale,
et aux mesures de sauvegarde destinées ä
prévenir ou å limiter ces dommages;
2. en
ce qui concerne la prise en charge
financiére des propriétaires de navires et de
leurs garants, prévue a Tartide 5, aux seuls
dommages par pollution causés sur le ter
ritoire d'un Etat partie ä la Convention sur
la responsabilité, y compris sa mer territo
riale, par un navire immatriculé dans un
Etat contractant ou battant pavUlon de cet
Etat, et aux mesures de sauvegarde destinées
ä prévenir ou ä limiter ces dommages.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Compensation and
indemnification
Artide
4
1.
For the purpose of fulfilling its function under Artide 2, paragraph l(a), the
Fund shall pay compensation to any person suffering pollution damage if such
person has been unable to obtain full and adequate compensation for the damage
under the terms of the LiabUity Convention,
(a)
because no liability for the
damage arises under the Liability Convention;
(b)
because the ovmer Uable for the
dam-
Indemnisation et prise
en charge financiére
Artide
4
1.
Pour s'acquitter des fonctions prévues å Tartide 2, paragraphe 1 a), le Fonds
est tenu d'indemniser toute personne ayant subi un dommage par pollution si
cette personne n'a pas été en mesure d'obtenir une reparation équitable des
dommages sur la base de la Convention sur la responsabUité pour Tune des
raisons suivantes :
a)
la Convention sur la
responsabUité ne prévoit aucune responsabUité pour les dommages en question;
b)
le propriétaire responsable aux
termes
Prop.
1973:140 241
nom ansvarighetskonventionen; denna befrielse skall vara
beroende av vUlkor som uppställts för att säkerställa efterlevnaden av
konventioner rörande säkerheten till sjöss och andra konventioner;
(c) att förverkliga därmed sammanhängande målsättningar
som anges i denna konvention.
2. Fonden skaU i fördragsslutande stat erkännas som
juridisk person med behörighet enligt lagen i den staten att förvärva
rättigheter och åtaga sig skyldigheter samt att vara part i rättegång inför
domstol i denna stat. Fördragsslutande stat skall erkänna fondens direktör (i
det följande benämnd "direktören") som ställföreträdare för fonden.
Artikel 3
1.1 fråga om ersättning enligt artikel 4 är denna
konvention tUlämplig endast på skada genom förorening som uppkommit inom
fördragsslutande stats område, däri inbegripet dess territorialvatten, och på
förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan
skada.
2. I fråga om gottgörelse tUl fartygsägare och deras
garanter enligt artikel 5 är konventionen tUlämplig endast på skada genom
förorening, vUken uppkomrnit inom sådan stats område som tUlträtt ansvarighetskonventionen,
däri inbegripet dess territorialvatten, och orsakats av ett fartyg som är
registrerat i fördragsslutande stat eller som för sådan stats flagga, samt på
förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan
skada.
Ersättning och gottgörelse
Artikel 4
1. För att fullgöra sin uppgift enligt artikel 2 första
stycket (a) skall fonden utge ersättning till envar som lidit skada genom
förorening, om denne icke har kunnat få full ersättning för skadan enligt
ansvarighetskonventionen
(a) på grund av att det icke föreUgger
någon ansvarighet för skadan enligt ansvarighetskonventionen;
(b) på grund av att den ägare som är
16 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
age
under the LiabUity Convention is financially incapable of meeting his obligations
in full and any financial security that may be provided under Artide VII of
that Convention does not cover or is insufficient to satisfy the claims for
compensation for the damage; an owner being treated as financially incapable
of meeting his obligations and a financial security being treated as
insufficient if the person suffering the damage has been unable to obtain full
satis-faction of the amount of compensation due under the Liability Convention
after having taken all reasonable steps to pursue the legal remedies avaUable
to him;
(c)
because the damage exceeds the owner's liability under the LiabUity Convention
as Umited pursuant to Artide V, paragraph 1, of that Convention or under the
terms of any other intemational Convention in force or open for signature,
ratification or accession at the date of this Convention.
Expenses
reasonably incurred or sacrifices reasonably made by the owner voluntarily to
prevent or minimize pollution damage shall be treated as pollution damage for
the purposes of this Artide.
2. The
Fund shall incur no obligation
under the preceding paragraph if:
(a)
it proves that the pollution
damage resulted from an act of war, hostUities, civU war or insurrection or was
caused by oU which has escaped or been discharged from a warship or other ship
owned or operated by a State and used, at the time of the incident, only on
Government non-commer-cial service; or
(b)
the daimant cannot prove that
the damage resulted from an incident involving one or more ships.
3. If
the Fund proves that the poUution
damage resulted wholly or partiaUy either
from an act or omission done with intent to
cause damage by the person who suffered
the damage or from the négligence of that
de
la Convention sur la responsabilité est incapable, pour des raisons
financiéres, de s'acquitter pleinement de ses obligations et toute garantie
financiére qui a pu étre souscrite en application de Tartide VII de ladite Convention
ne couvre pas les dommages en question ou ne suffit pas pour satisfaire les
demandes de reparation de ces dommages. Le propriétaire est considéré comme
incapable, pour des raisons financiéres, de s'acquitter de ses obligations et
la garantie est considérée comme insuffisante, si la victime du dommage par
pollution, apres avoir pris toutes les mesures raisonnables en vue d'exercer
les recours qui lui sont ouverts, n'a pu obtenir intégralement le montant des
indemnités qui lui sont dues aux termes de la Convention sur la responsabUité;
c)
les dommages excédent la responsabUité du propriétaire telle qu'elle est
limitée aux termes de Tartide V, paragraphe 1, de la Convention sur la
responsabilité ou aux termes de toute autre convention ouverte a la signature,
ratification ou adhésion, å la date de la présente Convention.
Aux
fins du present artide, les dépenses encourues et les sacrifices consentis
volontairement par le propriétaire pour éviter ou réduire une pollution sont
considérés, pour autant qu'ils soient raisonnables, comme des dommages par
pollution.
2. Le
Fonds est exonéré de toute obliga
tion aux termes du paragraphe précédent
dans les cas suivants :
a)
s'il prouvé que le dommage par
pollution résulte d'un acte de guerre, d'hostilités, d'une guerre civile ou
d'une insurrection ou qu'il est du å des fuites ou rejets d'hydro-carbures
provenant d'un navire de guerre ou d'un autre navire appartenant å un Etat ou
exploité par lui et affecté exclusivement, au moment de révénement, å un
service non commercial d'Etat, ou
b)
si le demandeur ne peut pas
prouver que le dommage est du å un evénement mettant en cause un ou plusieurs
navires.
3. Si
le Fonds prouvé que le dommage
par pollution résulte, en totalité ou en partie,
soit du fait que la personne qui Va subi a
agi ou omis d'agir dans Tintention de causer
un dommage, soit de la négligence de cette
Prop.
1973:140 243
ansvarig
för skadan enligt ansvarighetskonventionen icke kan tillfullo infria sina
ekonomiska förpliktelser och att ekonomisk säkerhet, som kan ha ställts enligt
artikel VII i nämnda konvention, icke gäller för skadan eller icke räcker ull
för att tillgodose ersättningsanspråken; ägaren skall anses ekonomiskt ur
stånd att infria sina förpliktelser och ekonomisk säkerhet skall anses otillräcklig
om den skadelidande, sedan han vidtagit alla skäliga åtgärder för att utnyttja
de rättsliga medel som är tillgängliga för honom, icke har kunnat få ut hela
det ersättningsbelopp som han har rätt till enligt ansvarighetskonventionen;
(c)
på grund av att skadan överstiger ägarens ansvarighet sådan denna begränsats
enligt artikel V första stycket i ansvarighetskonventionen eller enligt annan
intemationell konvention, som är i kraft eUer är öppen för undertecknande,
ratifikation eller anslutning den dag denna konvention är dagtecknad.
SkäUga
utgifter och förluster som ägaren frivilligt ådragit sig för att förhindra
eller begränsa skada genom förorening skall vid tiUämpningen av denna artikel
anses som skada genom förorening.
2. Fonden
är ej ansvarig enligt föregåen
de stycke om
(a)
den visar att skadan genom
förorening orsakades av krigshandling, fientligheter, inbördeskrig eller
uppror eller orsakades av olja, som läckt ut eller tömts ut från krigsfartyg
eller annat fartyg, vUket äges eller brukas av en stat och vid tidpunkten för
olyckan användes endast i statlig verksamhet för annat ändamål än affärsdrift;
eller
(b)
den som gör anspråk på
ersättning icke kan visa att skadan orsakades av en olycka som berör ett eller
flera fartyg.
3. Visar
fonden att skadan genom förore
ning helt eller delvis orsakades genom upp
såtlig handling eller uppsåtUg underlåtenhet
av den skadelidande eller av vårdslöshet av
denne, kan fonden befrias helt eller delvis
opaginerad Kontrollera mot PDF
person,
the Fund may be exonerated wholly or partiaUy from its obligation to pay
compensation to such person provided, however, that there shall be no such exonération
with regard to such preventive measures which are compensated under paragraph
1. The Fund shall in any event be exonerated to the extent that the shipowner
may have been exonerated under Artide III, paragraph 3, of the Liability Convention.
4. (a)
Except as otherwise provided in
subparagraph (b) of this paragraph, the
aggregate amount of compensation payable
by the Fund under this Artide shall in re
spect of any one incident be Umited, so that
the total sum of that amount and the
amount of compensation actually paid un
der the Liability Convention for pollution
damage caused in the territory of the Con
tracting States, induding any sums in re
spect of which the Fund is under an obliga
tion to indemnify the owner pursuant to
Artide 5, paragraph 1, of this Convention,
shaU not exceed 450 mUlion francs.
(b)
The aggregate amount of compensation payable by the Fund under this Artide
for pollution damage resulting from a natural phenomenon of an exceptional, inevitable
and irresistible character shall not exceed 450 milUon francs.
5.
Where the amount of established
claims against the Fund exceeds the aggregate amount of compensation payable
under paragraph 4, the amount avaUable shall be distributed in such a manner
that the proportion between any established daim and the amount of
compensation actually re-covered by the daimant under the Liability Convention
and this Convention shall be the same for all daimants.
6.
The Assembly of the Fund
(hereinafter referred to as "the Assembly") may, having regard to
the experience of incidents which have occurred and in particular the amount of
damage resulting therefrom and to changes in the monetary values, decide that
the amount of 450 miUion francs referred to in paragraph 4, sub-paragraphs (a)
and (b), shall be changed; provided, however, that this amount shall in no case
personne,
le Fonds peut étre exonéré de tout ou partie de son obligation d'indemniser
ladite personne sauf en ce qui concerne les mesures préventives visées au
paragraphe 1. Le Fonds est, de toute maniére, exonéré dans la mesure oii le
propriétaire a pu rétre aux termes de rartide III, paragraphe 3, de la Convention
sur la responsabilité.
4. a)
Sauf dispositions contraires de Talinéa
b) du present paragraphe, le montant total
des indemnités que le Fonds doit verser
pour un evénement déterminé en vertu du
present artide est limite de maniére que la
somme de ce montant et du montant des
indemnités effectivement versées, en vertu
de la Convention sur la responsabUité, pour
réparer des dommages par pollution sur
venus sur le territoire des Etats contractants,
y compris toute prise en charge financiére
dont le Fonds devra accorder le bénéfice
au propriétaire en application de Tarticle 5,
paragraphe 1, de la présente Convention,
n'excéde pas 450 millions de francs.
b)
Le montant total des indemnités que le Fonds doit verser en vertu du present
artide pour des dommages par pollution résultant d'un phénoméne naturel de
caractére exceptionnel, inevitable et irresistible, ne peut excéder 450
millions de francs.
5. Si
le montant des demandes établies
contre le Fonds excéde le montant total des
indemnités que le Fonds doit verser en vertu
du paragraphe 4, le montant disponible au
titre de la Convention sur la responsabUité
et de la présente Convention est réparti au
marc le franc entré les demandeurs sur la
base des créances établies.
6.
L'Assemblée du Fonds (ci-aprés dénom-mée « TAssemblée ») peut décider, compte
tenu de Texpérience acquise lors d'événe-ments antérieurs et en particulier du
montant des dommages qui en ont résulte ainsi que des fluctuations monétaires,
de modifier le montant de 450 millions de francs prévu aux alinéas a) et b) du
paragraphe 4, sous réserve toutefois que ce montant ne soit en aucun cas
supérieur ä 900 mUlions de francs
Prop. 1973:140 245
från
sin skyldighet att betala ersättning tUl denne. Sådan befrielse skall dock ej
äga ram i fråga om sådana förebyggande åtgärder som avses i första stycket.
Fonden skall under alla förhåUanden vara befriad från ansvarighet i den
utsträckning som fartygsägaren kan ha varit befriad frän ansvarighet enligt
artikel III tredje stycket i ansvarighetskonventionen.
4.
(a) Om ej annat föreskrivs under (b) i detta stycke, är det sammanlagda ersättningsbelopp
som fonden skall utge enligt denna artikel för en och samma olycka begränsat
så att summan av nämnda belopp och det ersättningsbelopp, som faktiskt betalats
enligt ansvarighetskonventionen för skada genom förorening som uppkommit inom
fördragsslutande stats område, inbegripet varje belopp som fonden är skyldig
att gottgöra ägaren enligt artikel 5 första stycket i denna konvention, icke
får överstiga 450 miljoner francs.
(b)
Det sammanlagda ersättningsbelopp som får betalas av fonden enligt denna artikel
för skada genom förorening, som orsakats av en naturhändelse av osedvanlig karaktär
vUken icke kunnat undvikas och vars följder icke kunnat förhindras, får icke
överstiga 450 miljoner francs.
5.
Om summan av styrkta fordringar
mot fonden överstiger det högsta ersättningsbelopp som får betalas enligt
fjärde stycket, skall det tillgängliga beloppet fördelas på sådant sätt att
förhållandet mellan varje styrkt fordran och det ersättningsbelopp som fordringsägaren
faktiskt erhåller enligt ansvarighetskonventionen och denna konvention är
detsamma för alla fordringsägare.
6.
Fondens församling (i det
följande benämnd "församUngen") får, med beaktande av de erfarenheter
som vunnits av inträffade olyckor och särskilt storleken av de skador som
orsakats av dessa olyckor samt av förändringar i penningvärdet, besluta att
ändra det belopp om 450 miljoner francs som avses i fjärde stycket (a) och
(b). Detta belopp får dock icke i något fall överstiga 900 miljoner francs
eller understiga 450 miljoner
opaginerad Kontrollera mot PDF
exceed 900 million francs
or be lower than 450 million francs. The changed amount shall apply to
incidents which occur after the date of the decision effecting the change.
7.
The Fund shall, at the request
of a Contracting State, use its good offices as necessary to assist that State
to secure promptiy such personnel, material and services as are necessary to
enable the State to take measures to prevent or mitigate pollution damage
arising from an incident in respect of which the Fund may be called upon to pay
compensation under this Convention.
8.
The Fund may on condUions to be
laid down in the Intemal Regulations provide credit facUities with a view to
the taking of preventive measures against pollution damage arising from a
particular incident in respect of which the Fund may be called upon to pay
compensation under this Convention.
ou inférieur å 450
millions de francs. Le montant révisé sera applicable aux événements survenus
apres la date å laquelle a été prise la decision portant modification du
montant initial.
7.
A la demande d'un Etat
contractant, le Fonds met ses services å la disposition de cet Etat dans la
mesure oil ils sont nécessaires pour raider å disposer rapidement du
personnel, du materiel et des services dont il a besoin pour prendre des
mesures visant ä prévenir ou å limiter un dommage par pollution résultant d'un
evénement pour lequel le Fonds peut étre appelé å verser des indemnités en
vertu de la présente Convention.
8.
Le Fonds peut, dans des
conditions qui devront étre précisées dans le réglement inférieur, accorder des
facilités de paiement pour permettre de prendre des mesures préventives contre
les dommages par pollution résultant d'un evénement pour lequel le Fonds peut
étre appelé å verser des indemnités en vertu de la présente Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 5
1. For
the purpose of fulfilling its func
tion under Artide 2, paragraph 1 (b), the
Fund shall indemnify the owner and his
guarantor for that portion of the aggregate
amount of liability under the Liability Con
vention which:
(a)
is in excess of an amount
equivalent to 1,500 francs for each ton of the ship's tonnage or of an amount
of 125 million francs, whichever is the less, and
(b)
is not in excess of an amount
equivalent to 2,000 francs for each ton of the said tonnage or an amount of
210 mUlion francs, whichever is the less,
provided, however, that
the Fund shall incur no obligation under this paragraph where the pollution damage
resulted from the wilful misconduct of the owner himself.
2. The
Assembly may decide that the
Fund shall, on conditions to be laid down
in the Internal Regulations, assume the
obligations of a guarantor in respect of
ships referred to in Artide 3, paragraph
2, with regard to the portion of liability
Artide 5
1. Pour
s'acquitter des fonctions prévues
ä rartide 2, paragraphe 1 b), le Fonds est
tenu de prendre en charge financiérement
le propritétaire et son garant. Cette obUga
tion n'existe que pour la partie du montant
total de la responsabilité, aux termes de la
Convention sur la responsabilité, qui:
a)
excéde 1 500 francs par tonneau
de jauge du navire ou 125 millions de francs, si ce demier montant est moins
élevé, et
b)
ne dépasse pas 2 000 francs par
tonneau de jauge dudit navire, ou 210 mUUons de francs, si ce dernier montant
est moins élevé, ä condition toutefois que le Fonds soit exonéré de toute
obligation aux termes du present paragraphe si les dommages par pollution
résultent d'une faute intentionnelle du propriétaire lui-méme.
2. L'Assemblée
peut décider que le Fonds
assumera, dans des conditions qui seront
déterminées par le réglement inférieur, les
obligations d'un garant å Tégard des navires
vises å rartide 3, paragraphe 2, en ce qui
conceme la partie de la responsabilité dont
Prop.
1973:140 247
francs.
Det ändrade beloppet skall tillämpas på olyckor som inträffar efter den dag då
beslutet om ändringen fattats.
7.
På begäran av fördragsslutande
stat skall fonden i erforderlig omfattning ställa sina tjänster till förfogande
för denna stat för att hjälpa denna att snabbt förfoga över personal, materiel
och tjänster som staten behöver för att kunna vidta åtgärder syftande till att
förhindra eller begränsa skada genom förorening, som orsakats av en olycka
beträffande vilken fonden kan komma att få betala ersättning enligt denna
konvention.
8.
På de villkor som skall
föreskrivas i fondens reglemente får fonden ställa kreditmöjligheter till
förfogande för att möjliggöra att förebyggande åtgärder vidtas mot skada genom
förorening, som orsakats av en olycka beträffande vilken fonden kan komma att
få betala ersättning enligt denna konvention.
Artikel
5
1.
För att fullgöra sin uppgift enligt artikel 2 första stycket (b) skall fonden
gottgöra ägaren och dennes garant den del av det sammanlagda
ansvarighetsbeloppet enligt ansvarighetskonventionen som
(a)
överstiger ett belopp som
motsvarar 1 500 francs per ton av fartygets dräktighet eller om detta är
lägre ett belopp av 125 miljoner francs, och
(b)
inte överstiger ett belopp som
motsvarar 2 000 francs per ton av fartygets dräktighet eller om detta är
lägre ett belopp av 210 miljoner francs,
dock
att fonden icke skall vara betalningsskyldig enligt detta stycke om ägaren
själv uppsåtligen orsakat skadan genom förorening.
2.
Församlingen får besluta att fonden, på villkor som skall föreskrivas i fondens
reglemente, skaU i fråga om fartyg som avses i artikel 3 andra stycket åta sig
de förpliktelser som åvUar garant såvitt avser den del av ansvarigheten som
avses i första styc-
referred
to in paragraph 1 of this Artide. However, the Fund shall assume such
obligations only if the owner so requests and if he maintains adequate
insurance or other financial security covering the owner's liability under the
Liability Convention up to an amount equivalent to 1,500 francs for each ton of
the ship's tonnage or an amount of 125 mUlion francs, whichever 's the less. If
the Fund assumes such ibligations, the owner shall in each Con-Tacting State be
considered to have complied with Artide VII of the Liability Convention in
respect of the portion of his liability mentioned above.
3.
The Fund may be exonerated wholly or partiaUy from its obligations under paragraph
1 towards the owner and his guarantor if the Fund proves that as a result of
the actual fault or privity of the owner:
(a) the
ship from which the oU causing
the pollution damage escaped did not
Comply with the requirements laid down in:
(i)
the Intemational Convention for the Prevention of Pollution of the Sea by OU,
1954, as amended in 1962; or
(ii)
the Intemational Convention for the Safety of Life at Sea, 1960; or
(Ui)
the International Convention on Load Lines, 1966; or
(iv)
the International Regulations for Preventing CoUisions at Sea, 1960; or
(v)
any amendments to the above-men-tioned Conventions which have been determined
as being of an important nature in accordance with Artide XVI (5) of the
Convention mentioned under (i), Artide IX (e) of
the Convention mentioned under (ii) or Artide 29 (3) (d) or (4) (d) of the
Convention mentioned under (in), provided, however, that such amendments had
been in force for at least twelve months at the time of the incident; and
(b) the
incident or damage was caused
wholly or partiaUy by such non-compliance.
il
est question au paragraphe 1 du present artide. Toutefois, le Fonds n'assume
ces obligations que sur la demande du propriétaire et å la condition que
celui-ci sou-scrive une assurance suffisante ou autre garantie financiére
couvrant sa responsabUité jusqu'ä concurrence de 1500 francs par tonneau de
jauge du navire ou de 125 millions de francs, si ce dernier montant est moins
élevé. Si le Fonds assume ces obligations, le propriétaire est considéré, dans
chacun des Etats contractants, comme ayant satisfait aux dispositions de
Tartide VII de la Convention sur la responsabUité en ce qui concerne la partie
de la responsabUité susmentionnée.
3.
Le Fonds peut étre exonéré, en tout ou en partie, des obligations qui lui
in-combent envers le propriétaire et son garant au titre des paragraphes 1 et 2
du present artide, s'il prouvé que, par la faute personnelle du propriétaire;
a)
le navire dont proviennent les hydrocarbures qui ont causé le dommage par
pollution n'a pas observé les prescriptions f ormulées dans:
i)
la Convention Internationale pour la prevention de la pollution des eaux de la
mer par les hydrocarbures, adoptée en 1954 et modifiée en 1962, ou
ii)
la Convention Internationale de 1960 pour la sauvegarde de la vie hu-maine en
mer, ou
iii)
la Convention Internationale de 1966 sur les lignes de charge, ou
iv)
les Régles intemationales de 1960 pour prévenir les abordages en mer, ou
v)
les amendements aux Conventions susvisées qui auront été dédarés impor-tants au
sens de rartide XVI, paragraphe 5), de la Convention visée å Tali-néa i), de
1'article IX, paragraphe e), de la Convention visée a Talinéa ii)
et de rartide 29, paragraphes 3) d) ou 4) d) de la Convention visée a Talinéa
Ui), a condition toutefois que ces amendements aient été en vigueur depuis au
moins douze mois au jour de révénement; et
b)
Taccident ou le dommage est du en tout ou en partie au fait que lesdites prescriptions
n'ont pas été observées.
Prop. 1973:140 249
ket i denna artikel. Fonden skall emellertid åta sig sådana
förpliktelser endast om ägaren begär detta och han vidmakthåller tillfredsställande
försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som täcker hans ansvarighet enligt
ansvarighetskonventionen intill ett belopp som motsvarar 1 500 francs per ton
av fartygets dräktighet eller om detta är lägre ett belopp av 125 miljoner
francs. Om fonden åtar sig sådana förpliktelser skall ägaren i varje
fördragsslutande stat anses ha uppfyllt vad som stadgas i artikel VII i ansvarighetskonventionen
såvitt avser den del av hans ansvarighet som nämnts ovan.
3. Fonden kan befrias helt eller delvis från sina
förpliktelser mot ägaren och dennes garant enligt första stycket, om fonden
visar att på grund av fel eller försummelse av ägaren själv:
(a) det fartyg från vilket den olja som
orsakade skadan genom förorening härrör
de icke uppfyllde föreskrifterna i
(i) 1954 års internationella konvention till förhindrande
av havsvattnets förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse, eller
(ii) 1960 års internationella konvention för betryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss, eller
(iii) 1966 års internationella lastiinje-konvention, eller
(iv) 1960 års intemationeUa sjövägsregler, eller
(v) de ändringar i ovannämnda konventioner vilka har
fastställts vara betydelsefulla enligt artikel XVI femte stycket i den
konvention som avses under (i), artikel IX (e) i den konvention som avses under (ii) eller
artikel 29 tredje stycket (d) eller fjärde stycket (d) i den konvention som
avses under (iii), dock under föratsättning att dessa ändringar vid tidpunkten
för olyckan varit i kraft i minst tolv månader; och
(b) olyckan eller skadan helt eller delvis
orsakades av att dessa föreskrifter icke upp
fyllts.
' Franska texten: "enligt första och andra
styckena"; jfr dock sjätte stycket.
The
provisions of this paragraph shall apply irrespective of whether the Contracting
State in which the ship was registered or whose flag it was flying is a Party
to the relevant Instrument.
4.
Upon the entry into force of a
new Convention designed to replace, in whole or in part, any of the Instraments
specified in paragraph 3, the Assembly may decide at least six months in
advance a date on which the new Convention will replace such Instrument or part
thereof for the purpose of paragraph 3. However, any State Party to this
Convention may dedare to the Director before that date that it does not accept
such replacement; in which case the decision of the Assembly shall have no
effect in respect of a ship registered in, or flying the flag of, that State at
the time of the incident. Such a déclaration may be withdrawn at any låter date
and shall in any event cease to have effect when the State in question becomes
a party to such new Convention.
5.
A ship comply ing with the
requirements in an amendment to an Instrument specified in paragraph 3 or with
requirements in a new Convention, where the amendment or Convention is
designed to replace in whole or in part such Instrament, shall be considered as
complying with the requirements in the said Instrument for the purposes of
paragraph 3.
6.
Where the Fund, acting as a
guarantor by virtue of paragraph 2, has paid compensation for pollution damage
in accordance with the Liability Convention, it shall have a right of recovery
from the owner if and to the extent that the Fund would have been exonerated
pursuant to paragraph 3 from its obligations under paragraph 1 to indemnify the
owner.
7.
Expenses reasonably incurred and sacrifices reasonably made by the owner voluntarily
to prevent or minimize pollution damage shall be treated as induded in the
owner's liability for the purposes of this Artide.
Les dispositions du
present paragraphe sont applicables, que 1'Etat dans lequel le navire est
immatriculé ou dont il bat le pavUlon soit ou non partie å 1'instrument en
cause.
4.
Lorsqu'une nouvelle convention
destinée å remplacer en tout ou en partie un des instruments vises au
paragraphe 3 est entrée en vigueur, TAssemblée peut décider, au moins six mois
å Tavance, de la date ä laquelle la nouvelle convention remplacera, en tout ou
en partie, rinstrument qui y est vise, aux fins du paragraphe 3. Toutefois,
tout Etat partie å la présente Convention peut, avant cette date, faire å
rAdmkiistra-teur une déclaration selon laquelle cet Etat ne reconnait pas un
tel remplacement. Dans ce cas, la decision de TAssemblée sera sans effet a
1'égard de tout navire immatriculé dans cet Etat ou battant pavUlon de cet Etat
au moment de révénement, Tout Etat peut, å une date ultérieure, revenir sur une
telle déclaration qui en tout état de cause devient nulle et non avenue lorsque
TEtat devient partie a la nouvelle convention.
5.
Si un navire observe les
prescriptions d'un amendement å Tun des instruments vises au paragraphe 3, ou
celles d'une nouvelle convention, lorsque cet amendement ou cette convention
est destiné å remplacer en tout ou en partie un tel instrument, le navire est
considéré avoir observé, pour rapplication du paragraphe 3, les prescriptions
de cet instrument.
6.
Lorsque le Fonds, agissant comme
garant, en vertu du paragraphe 2, a versé des indemnités pour des dommages par
pollution conformément aux dispositions de la Convention sur la responsabUité,
il est en droit d'exercer un recours contre le propriétaire dans la mesure oii
le Fonds aurait été, en vertu du paragraphe 3, exonéré de ses obligations de
prise en charge financiére du propriétaire au titre du paragraphe 1.
7.
Pour autant qu'Us soient
raisonnables, les dépenses encourues et les sacrifices consentis
volontairement par le propriétaire pour éviter ou réduire une pollution sont
considérés aux fins du present artide comme des dommages couverts par la responsabilité
du propriétaire.
Prop.
1973:140 251
Vad
nu sagts skall gälla oberoende av om den fördragsslutande stat, i vUken fartyget
var registrerat eller vars flagga det förde, tillträtt ifrågavarande
instrument.
4.
När en ny konvention, som är
avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som avses i tredje
stycket, träder i kraft, fär församlingen minst sex månader i förväg fastställa
en dag då den nya konventionen skall ersätta detta instrument eller del av
detta såvitt avser tillämpningen av tredje stycket. Stat som tUlträtt förevarande
konvention får emellertid före denna dag genom meddelande till fondens direktör
förklara att den inte godkänner utbytet. I sådant fall skall församlingens
beslut icke ha någon verkan i fråga om fartyg som vid tidpunkten for olyckan är
registrerat i denna stat eller för dess flagga. Förklaringen får återkallas när
som helst och skall under alla förhållanden upphöra att ha verkan när
ifrågavarande stat tillträder den nya konventionen.
5.
Fartyg som uppfyller
föreskrifterna i en ändring i ett instrument som anges i tredje stycket eller
föreskriftema i en ny konvention skall, om ändringen eller konventionen är
avsedd att helt eller delvis ersätta sådant instrument, vid tillämpningen av
tredje stycket anses uppfylla föreskrifterna i detta instrument.
6.
Om fonden i egenskap av garant
enligt andra stycket har betalat ersättning för skada genom förorening enligt
ansvarighetskonventionen, har fonden rätt till återbetalning av ägaren om och
i den utsträckning fonden enligt tredje stycket skulle ha varit befriad frän
sin skyldighet att ersätta ägaren enligt första stycket.
7.
Skäliga utgifter och förluster som ägaren frivilligt ådragit sig för att
förhindra eller begränsa skada genom förorening skall vid tillämpningen av
denna artikel anses omfattade av ägarens ansvarighet.
Artide
6
1.
Rights to compensation under Artide 4 or indemnification under Artide 5 shall
be extinguished unless an action is brought thereunder or a notification has
been made pursuant to Artide 7, paragraph 6, within three years from the date
when the damage occurred. However, in no case shaU an action be brought after
six years from the date of the incident which caused the damage.
2.
Notwithstanding paragraph 1, the right of the owner or his guarantor to seek indemnification
from the Fund pursuant to Artide 5, paragraph 1, shaU in no case be extinguished
before the expiry of a period of six months as from the date on which the owner
or his guarantor acquired knowledge of the bringing of an action against him
under the LiabiUty Convention.
Artide
7
1. Subject to the subsequent provisions of this Artide,
any action against the Fund for compensation under Artide 4 or indemnification
under Artide 5 of this Convention shall be brought only before a court
competent under Artide IX of the LiabUity Convention in respect of actions
against the owner who is or who would, but for the provisions of Artide III,
paragraph 2, of that Convention, have been liable for pollution damage caused
by the relevant incident.
2.
Each Contracting State shall
ensure that its courts possess the necessary jurisdiction to entertain such
actions against the Fund as are referred to in paragraph 1.
3.
Where an action for
compensation for pollution damage has been brought before a court competent
under Artide IX of the Liability Convention against the owner of a
ship or his guarantor, such court shall have exdusive jurisdictional compétence
över any action against the Fund for compensation or indemnification under the
provisions of Artide 4 or 5 of this Conven-
Article
6
1.
Les droits a indemnisation
prévus par rartide 4 et å la prise en charge financiére visée å Farticle 5
s'éteignent å défaut d'ac-tion en justice intentée en application des
dispositions de ces artides, ou de notification faite conformément å Farticle
7, paragraphe 6, dans les trois ans qui suivent la date a laquelle le dommage
est survenu. Néanmoins, aucune action en justice ne peut étre intentée apres un
délai de six ans å compter de la date å laquelle s'est produit Févénement ayant
causé le dommage.
2.
Nonobstant les dispositions du
paragraphe précédent, le droit du propriétaire ou de son garant de presenter
au Fonds une demande de prise en charge financiére conformément ä Farticle 5,
paragraphe 1, ne s'éteint en aucun cas avant Fexpiration d'un délai de six
mois å compter de la date å laquelle le propriétaire ou son garant a eu
connaissance d'une action formée contre lui en vertu de la Convention sur la
responsabilité.
Artide
7
1.
Sous réserve des dispositions
ci-aprés, il ne peut étre intenté d'action en reparation contre le Fonds en
vertu de Farticle 4, ou aux fins de prise en charge financiére en vertu de
Farticle 5, que devant les juridictions compétentes aux termes de rartide IX de
la Convention sur la responsabilité, pour les actions en justice contre le
propriétaire qui est responsable des dommages par pollution résultant de
Févénement en question ou qui en aurait été responsable en 1'absence des
dispositions de Farticle III, paragraphe 2, de la Convention sur la
responsabUité.
2.
Chaque Etat contractant rend
ses juridictions compétentes pour connaitre de toute action contre le Fonds
visée au paragraphe 1.
3.
Si une action en reparation de
dommage par pollution est intentée devant un tribunal competent, aux termes de
Farticle IX de la Convention sur la responsabilité, contre le
propriétaire d'un navire ou contre son garant, le tribunal saisi de 1'affaire
est seul competent pour connaitre de toute demande d'indemnisation du meme
dommage ou de prise en charge financiére s'y rappor-
Prop.
1973:140 253
Artikel
6
1.
Rätt till ersättning enligt artikel 4 eller gottgörelse enligt artikel 5 upphör
om talan icke väckts enligt bestämmelserna i dessa artiklar eller
underrättelse icke lämnats enligt artikel 7 sjätte stycket inom tre år från den
dag då skadan uppkom. Talan får dock icke i något fall väckas sedan sex år
förflutit från dagen för den olycka som orsakade skadan.
2.
Utan hinder av vad som stadgas i första stycket skall ägarens eller hans
garants rätt till gottgörelse från fonden enligt artikel 5 första stycket icke
i något fall upphöra tidigare än sex månader från den dag då ägaren eller
hans garant fick vetskap om att talan väckts mot honom enligt ansvarighetskonventionen.
Artikel
7
1.
Om ej annat följer av vad som
stadgas i denna artikel får talan mot fonden om ersättning enligt artikel 4
eUer gottgörelse enligt artikel 5 i denna konvention endast väckas vid
domstol som enligt artikel IX
i ansvarighetskonventionen är behörig
att pröva talan mot den ägare vilken är ansvarig för skada genom förorening,
som orsakats av ifrågavarande olycka, eller vilken skulle ha varit ansvarig om
icke bestämmelserna i artikel III andra stycket i ansvarighetskonventionen ägt
tiUämpning.
2.
Varje fördragsslutande stat
skaU tillse att dess domstolar har erforderlig behörighet att pröva sådan
talan mot fonden som avses i första stycket.
3.
Har talan om ersättning för
skada genom förorening väckts mot fartygsägare eller dennes garant vid domstol
som är behörig enligt artikel IX
i ansvarighetskonventionen, är denna
domstol såvitt angår samma skada ensam behörig att pröva talan mot fonden om
ersättning eller gottgörelse enligt bestämmelsema i artikel 4 eller 5 i denna
konvention. Har emeUertid talan om
opaginerad Kontrollera mot PDF
tion in respect of the
same damage. However, where an action for compensation for pollution damage
under the Liability Convention has been brought before a court in a State
Party to the Liability Convention but not to this Convention, any action
against the Fund under Artide 4 or under Artide 5, paragraph 1, of this
Convention shall al the option of the daimant be brought either before a court
of the State where the Fund has its headquarters or before any court of a State
Party to this Convention competent under Artide IX 'of the
Liability Convention.
4.
Each Contracting State shall
ensure that the Fund shall have the right to in-tervene as a party to any legal
proceedings instituted in accordance with Artide IX of the
Liability Convention before a competent court of that State against the owner
of a ship or his guarantor.
5.
Except as otherwise provided in
paragraph 6, the Fund shall not be bound by any judgment or decision in
proceedings to which it has not been a party or by any settlement to which it
is not a party.
6.
Without préjudice to the
provisions of paragraph 4, where an action under the Liability Convention for
compensation for pollution damage has been brought against an owner or his
guarantor before a competent court in a Contracting State, each party to the
proceedings shall be entitled under the national law of that State to notify
the Fund of the proceedings. Where such notification has been made in accordance
with the formalities required by the law of the court seized and in such time
and in such a manner that the Fund has in fact been in a position effectivdy to
intervene as a party to the proceedings, any judgment rendered by the court in
such proceedings shall, after it has become final and enforceable in the State
where the judgment was given, become binding upon the Fund in the sense that
the facts and findings in that
tant introduite contre le
Fonds conformément å Farticle 4 ou 5 de la présente Convention. Toutefois, si
une action en reparation de dommage par pollution est intentée en vertu de la
Convention sur la responsabilité devant un tribunal d'un Etat qui est partie å
la Convention sur la responsabUité sans étre en méme temps partie ä la présente
Convention, toute action contre le Fonds visée å Farticle 4 ou å Farticle 5,
paragraphe 1, de la présente Convention peut, au choix du demandeur, étre
intentée soit devant le tribunal competent de FEtat oil se trouve le siége
principal du Fonds, soit devant tout tribunal d'un Etat partie å cette
Convention et qui a compétence en vertu de Farticle IX de la
Convention sur la responsabilité.
4.
Chaque Etat contractant est
tenu de prendre toutes dispositions nécessaires pour que le Fonds puisse se
porter partie inter-venante dans toute procédure judiciaire introduite,
conformément ä Farticle IX de la Convention sur la responsabilité, devant un
tribunal competent de cet Etat, contre le propriétaire d'un navire ou son
garant.
5.
Sauf dispositions contraires du
paragraphe 6, le Fonds n'est lié par aucun jugement ou autre decision rendue
å la suite d'une procédure judiciaire, ni par aucun réglement å 1'amiable
auxquels il na pas été partie.
6.
Sans préjudice des dispositions
du paragraphe 4, si une action en reparation de dommage par pollution a été
intentée devant un tribunal competent d'un Etat contractant contre un
propriétaire ou son garant, aux termes de la Convention sur la responsabilité,
la loi nationale de FEtat en question doit permettre å toute partie å la
procédure de notifier cette action au Fonds. Si une telle notification a été
faite suivant les modalités prescrites par la loi de FEtat ou se trouve le
tribunal saisi en laissant au Fonds un délai suffisant pour pouvoir inter-venir
utilement comme partie å la procédure, tout jugement rendu par le tribunal
dans cette procédure et qui est devenu dé-finitif et exécutoire dans FEtat oii
il a été prononcé est opposable au Fonds, méme si celui-ci n'est pas intervenu
dans la procédure, en ce sens qu'il n'est pas en droit de
Prop.
1973:140 255
ersättning
för skada genom förorening väckts enligt ansvarighetskonventionen vid domstol i
stat, som tillträtt ansvarighetskonventionen men ej denna konvention, skall
talan mot fonden enligt artikel 4 eller artikel 5 första stycket i denna
konvention enligt kärandens val väckas antingen vid domstol i den stat där
fonden har sitt säte eller vid enligt artikel IX i
ansvarighetskonventionen behörig domstol i stat, som har tillträtt
förevarande konvention.
4.
Varje fördragssiutande stat skall tUlse att fonden har rätt att inträda som
part i rättegång som enligt artikel IX i ansvarighetskonventionen
föres mot fartygsägare eller dennes garant vid behörig domstol i ifrågavarande
stat.
5.
Utom i de fall som anges i
sjätte stycket är fonden icke bunden av dom eller beslut i rättegång, i
vilken den icke har varit part, eller av förlikning, i vilken den icke
deltagit.
6.
Har talan om ersättning för
skada genom förorening väckts enligt ansvarighetskonventionen mot en ägare
eller dennes garant vid behörig domstol i fördragsslutande stat, skall part i
målet vara berättigad enligt den nationella lagen i denna stat att underrätta
fonden om rättegången, utan att detta får medföra inskränkning av vad som
stadgas i fjärde stycket. Om sådan underrättelse givits i överensstämmelse med
de föreskrifter i formellt avseende som uppställs i lagen i den stat där talan
väckts och inom sådan tid och på sådant sätt att fonden har kunnat på ett
verkningsfullt sätt inträda som part i rättegången, skall dom som meddelats av
domstolen i sådan rättegång, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i
den stat där den meddelades, vara bindande för fonden i den betydelsen att
domstolens avgörande i saken icke får ifrågasättas av fon-
opaginerad Kontrollera mot PDF
judgment may not be
disputed by the Fund even if the Fund has not actuaUy intervened in the
proceedings.
Artide
8
Subject
to any decision concerning the distribution referred to in Artide 4, paragraph
5, any judgment given against the Fund by a court having jurisdiction in accordance
with Artide 7, paragraphs 1 and 3, shall, when it has become enforceable in the
State of origin and is in that State no longer subject to ordinary forms of
review, be recognized and enforceable in each Contracting State on the same
conditions as are prescribed in Artide X of the
LiabUity Convention.
contester les motifs et le
dispositif du jugement.
Artide
8
Sous
réserve de toute decision concernant la répartition prévue å Farticle 4, paragraphe
5, tout jugement rendu contre le Fonds par un tribunal competent en vertu de
Farticle 7, paragraphes 1 et 3, et qui, dans FEtat d'origine, est devenu
exécutoire et ne peut plus faire Fobjet d'un recours ordinaire est reconnu
exécutoire dans tout Etat contractant aux conditions prévues a Farticle X de
la Convention sur la responsabilité.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 9
1.
Subject to the provisions of Artide 5, the Fund shall, in respect of any amount
of compensation for pollution damage paid by the Fund in accordance with Artide
4, paragraph 1, of this Convention, acquire by subrogation the rights that the
person so compensated may enjoy under the Liability Convention against the
owner or his guarantor.
2.
Nothing in this Convention
shall préjudice any right of recourse or subrogation of the Fund against
persons other than those referred to in the preceding paragraph. In any event
the right of the Fund to subrogation against such person shall not be less f
avourable than that of an insurer of the person to whom compensation or
indemnification has been paid.
3.
Without préjudice to any other
rights of subrogation or recourse against the Fund which may exist, a
Contracting State or agency thereof which has paid compensation for pollution
damage in accordance with provisions of national law shall acquire by
subrogation the rights which the person so compensated would have enjoyed under
this Convention.
Artide 9
1.
Sous réserve des dispositions
de Farticle 5, le Fonds acquiert par subrogation, å Fégard de toute somme
versée par lui, conformément å Farticle 4, paragraphe 1, de la présente
Convention, en reparation de dommages par pollution, tous les droits qui, en
vertu de la Convention sur la responsabiUté, seraient dévolus å la personne ainsi
indemnisée et qu'elle aurait pu faire valoir contre le propriétaire ou son
garant.
2.
Aucune disposition de la
présente Convention ne porte atteinte aux droits de recours ou de subrogation
du Fonds contre des personnes autres que celles qui sont visées aux
paragraphes précédents. En toute hypothése le Fonds bénéficié d'un droit de
subrogation å Fencontre de telles personnes qui ne saurait étre moindre que
celui dont dispose Fassureur de la personne indemnisée ou prise en charge.
3.
Sans préjudice des autres
droits éven-tuels de subrogation ou de recours contre le Fonds, un Etat
contractant ou organisme de cet Etat qui a versé, en vertu de sa législation
nationale, des indemnités pour des dommages par pollution est subrogé aux
droits que la personne indemnisée aurait eus en vertu de la présente
Convention.
Prop.
1973:140 257
den
även om fonden faktiskt icke har inträtt i rättegången.
Artikel
8
Dom
som meddelats mot fonden av domstol som är behörig enligt artikel 7 första och
tredje styckena skall, om domen kan verkstäUas i den stat där den meddelades
och där ej längre kan överklagas med ordinära rättsmedel, erkännas och
verkställas i alla fördragsslutande stater under de förutsättningar som anges
i artikel X i ansvarighetskonventionen samt med iakttagande av
beslut om fördelningen enUgt artikel 4 femte stycket i denna konvention.
Artikel
9
1.
Med iakttagande av vad som stadgas i artikel 5 inträder fonden, såvitt avser belopp
som den betalat i ersättning för skada genom förorening enligt artikel 4 första
stycket i denna konvention, i den rätt som den som sålunda erhållit ersättning
kan ha enligt ansvarighetskonventionen mot ägaren eller dennes garant.
2.
Bestämmelsema i denna konvention inskränker ej fondens regress- eller subrogationsrätt
mot annan person än som avses i föregående stycke. Under alla förhållanden
skall fondens subrogationsrätt mot sådan person icke vara mindre förmånlig än
den rätt som tUlkommer en försäkringsgivare för den som erhållit ersättning
eller gottgörelse.
3.
Har fördragsslutande stat eller myndighet i sådan stat enligt bestämmelser i
nationell lag betalat ersättning fÖr skada genom förorening skall staten
eller myndigheten inträda i den rätt som den som erhållit ersättning skulle ha
haft enligt denna konvention. Detta får dock icke hindra att andra
subrogations- eller regressrätter som kan finnas görs gällande mot fonden.
17 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
Contributions
Artide 10
1.
Contributions to the Fund shall be made in respect of each Contracting State by
any person who, in the calendar year referred to in Artide 11, paragraph 1, as
re-gards initial contributions and in Artide 12, paragraphs 2 (a) or (b), as
regards annual contributions, has received in total quantities exceeding
150,000 tons:
(a)
in the ports or terminal
installations in the territory of that State contributing oil carried by sea to
such ports or terminal installations; and
(b)
in any installations situated
in the territory of that Contracting State contributing oil which has been carried
by sea and discharged in a port or terminal installation of a non-Contracting
State, provided that contributing oil shall only be taken into account by
virtue of this sub-paragraph on first receipt in a Contracting State after its
discharge in that non-Contracting State.
2.
(a) For the purposes of paragraph 1, where the quantity of contributing oil received
in the territory of a Contracting State by any person in a calendar year when
aggregated with the quantity of contributing oil received in the same
Contracting State in that year by any associated person or persons exceeds
150,000 tons, such person shall pay contributions in respect of the actual
quantity received by him notwithstanding that that quantity did not exceed
150,000 tons.
(b)
"Associated person" means any sub-sidiary or commonly controlled
entity. The question whether a person comes within this definition shall be
determined by the national law of the State concerned.
Contributions
Artide 10
1.
Les contributions au Fonds sont versées, en ce qui concerne chacun des Etats
contractants, par toute personne qui, au cours de Fannée civUe mentionnée å
Farticle 11 paragraphe 1, pour ce qui est des contributions initiales, et ä
Farticle 12, paragraphe 2, alinéa a) ou b), pour ce qui est des contributions
annueUes, a reu des quantités totales supérieures å 150 000 tonnes :
a)
d'hydrocarbures donnant lieu a
contribution transportés par mer jusqu' å destination dans des ports ou
installations terminales situées sur le territoire de cet Etat, et
b)
d'hydrocarbures donnant lieu å
contribution transportés par mer et déchargés dans un port ou dans une
installation terminale d'un Etat non contractant, dans toute installation
située sur le territoire d'un Etat contractant, étant entendu que les hydrocarbures
donnant lieu å contribution ne sont pris en compte, en vertu du present
sous-paragraphe, que lors de leur premiére reception dans FEtat contractant
apres leur déchargement dans FEtat non contractant.
2. a) Aux fins du
paragraphe 1 du present artide, lorsque le montant total des quantités
d'hydrocarbures donnant lieu å contribution qui ont été regues au cours d'une
anhée civUe par une personne sur le territoire d'un Etat contractant et des
quantités d'hydrocarbures donnant lieu å contribution qui ont été refues au
cours de la méme an-née sur ce territoire par une ou plusieurs personnes
associées, dépasse 150 000 tonnes, cette personne est tenue de verser des contributions
calculées en fonction des quantités d'hydrocarbures effectivement regues par
elle, nonobstant le fait que ces quantités ne dépassent pas 150 000 tonnes.
b) Par « personne assodée
» on entend toute filiale ou entité sous contröle com-mun. La législation
nationale de FEtat inté-ressé déterminé les personnes qui sont visées par cette
definition.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 11
1.
In respect of each Contracting State initial contributions shall be made of an
amount which shall for each person referred
Artide 11
1.
En ce qui concerne chacun des Etats contractants, le montant des contributions
initiales que doit verser chacune des per-
Prop.
1973:140 259
A
vgifter Artikel 10
1. Avgifter
till fonden skall, i fråga om
varje fördragsslutande stat, betalas av en
var som, under det kalenderår som av
ses i artikel 11 första stycket såvitt avser
grundavgifter och under det kalenderår som
avses i artikel 12 andra stycket (a) eller (b)
såvitt avser årsavgifter, mottagit samman
lagt mer än 150 000 ton
(a)
avgiftspliktig olja som
transporterats till sjöss till hamn eller terminal inom den statens område; och
(b)
avgiftspliktig olja i
anläggning som är belägen inom den fördragsslutande statens område, om denna
olja transporterats till sjöss och lossats i hamn eller terminal i stat som
icke är fördragsslutande stat, dock att denna olja endast skall tagas med i beräkningen
enligt denna bestämmelse när den första gången mottas i fördragsslutande stat
efter att ha lossats i icke fördragsslutande stat.
2. (a)
Om den mängd avgiftspliktig olja
som någon under ett kalenderår mottagit
inom fördragsslutande stats område sam
mantaget med den mängd avgiftspliktig olja
som det året mottagits i samma fördragsslu
tande stat av annan med vilken han är i in
tressegemenskap överstiger 150 000 ton,
skall han betala avgift enligt första stycket
för den mängd som han faktiskt mottagit
även om denna mängd inte översteg 150 000
ton.
(b)
Med "annan med vilken han är i intressegemenskap" förstås varje
dotterbolag eller gemensamt kontrollerad enhet. Frågan om någon omfattas av
denna definition skall avgöras enligt vederbörande stats nationella lag.
Artikd
11
1.
I fråga om varje fördragsslutande stat skall grundavgifter betalas av de
personer vilka är avgiftsskyldiga enligt artikel 10.
to
in Artide 10 be calculated on the basis of a fixed sum for each ton of contributing
oil received by him during the calendar year precedmg that in which this
Convention entered into force for that State.
2. The
sum referred to in paragraph 1
shall be determined by the Assembly within
two months after the entry into force of
this Convention. In performing this function
the Assembly shall, to the extent possible,
fix the sum in such a way that the total
amount of initial contributions would, if
contributions were to be made in respect of
90 per cent of the quantities of contributing
oil carried by sea in the world, equal 75
million francs.
3. The
initial contributions shall in respect
of each Contracting State be paid within
three months following the date at which the
Convention entered into force for that State.
Artide
12
1.
With a view to assessing for each person referred to in Artide 10 the amount
of annual contributions due, if any, and taking account of the necessity to
maintain sufficient liquid funds, the Assembly shall for each calendar year
make an estimate in the form of a budget of: (i) Expenditure
(a) costs
and expenses of the administra
tion of the Fund in the relevant year and
any deficit from operations in preceding
years;
(b)
payments to be made by the Fund
in the relevant year for the satisfaction of claims against the Fund due under
Artide 4 or 5, induding repayment on loans previously taken by the Fund for
the satisfaction of such claims, to the extent that the aggregate amount of
such claims in respect of any one incident does not exceed 15 million francs;
(c)
payments to be made by the Fund
in the relevant year for the satisfaction of claims against the Fund due under
Artide 4 or 5, induding repayments on loans previously taken by the Fund for
the
sonnes
visées ä Farticle 10 est calculé sur la base d'une somme fixe par tonne
d'hydro-carbures donnant lieu å contribution et regns par elle au cours de
Fannée civUe pré-cédant celle ou la présente Convention est entrée en vigueur å
Fégard de cet Etat.
2.
Le montant vise au paragraphe 1
est déterminé par FAssemblée dans les deux mois qui suivent Fentrée en vigueur
de la présente Convention. A cette occasion, FAssemblée doit, dans la mesure
du possible, fixer ce montant de sorte que le total des contributions initiales
serait egal å 75 mUlions de francs si ces contributions cor-respondaient å 90
pour cent des quantités d'hydrocarbures donnant lieu å contribution
transportées dans le monde par voie maritime.
3.
Les contributions initiales
sont versées, en ce qui concerne chacun des Etats contractants, dans les trois
mois qui suivent la date d'entrée en vigueur de la Convention å Fégard de cet
Etat.
Artide
12
1.
Pour déterminer, s'U y a lieu, le montant des contributions annueUes dues par
chaque personne visée å Farticle 10, FAssemblée établit pour chaque année
civUe, en tenant compte de la nécessité d'avoir suffi-samment de liquidités,
une estimation pré-sentée sous forme de budget comme suit: i) Dépenses
a)
Frais et dépenses prévus pour
Fad-ministration du Fonds au cours de Fannée considérée et pour la couverture
de tout deficit résultant des operations des années précédentes.
b)
Versements que le Fonds devra
vraisemblablement effectuer au cours de Fannée considérée pour regler les indemnités
dues en application des artides 4 et 5, dans la mesure oii le montant total des
sommes versées, y compris le rembour-sement des emprants contractés antérieurement
par le Fonds pour s'acquitter de ses obligations, ne dépasse pas 15 millions
de francs par evénement.
c)
Versements que le Fonds devra
vraisemblablement effectuer au cours de Fannée considérée pour regler les sommes
dues en application des artides 4 et 5, y compris le remboursement des préts
Prop. 1973:140 261
Grundavgiften
skall för varje sådan person beräknas på grandval av ett bestämt belopp per ton
avgiftspliktig olja som mottagits av honom under kalenderåret närmast före det
då denna konventionen trädde i kraft för ifrågavarande stat.
2.
Det belopp som avses i första
stycket fastställes av församlingen inom två månader efter det denna
konvention trätt i kraft. Församlingen skall därvid i möjligaste mån fastställa
beloppet på sådant sätt att det sammanlagda beloppet av grundavgifterna skulle
uppgå till 75 miljoner francs om avgift betalades för 90 procent av den mängd
avgiftspliktig olja som transporteras till sjöss i världen.
3.
Grundavgifterna skaU i fråga om
varje fördragsslutande stat betalas inom tre månader från den dag då
konventionen trädde i kraft för den staten.
Artikel
12
1.
För att faststäUa den årsavgift som, om årsavgifter skall utgå, skall betalas
av person som avses i artikel 10, skall församlingen, med beaktande av
nödvändigheten att tillräckliga likvida medel finns, för varje kalenderår göra
en beräkning i form av en budget av: (i) utgifter
(a)
kostnader och utgifter för
fondens förvaltning under året samt eventuellt underskott från verksamheten
under föregående år;
(b)
utbetalningar frän fonden under
året för betalning av fordringar mot fonden enligt artikel 4 eller 5, däri
inbegripet återbetalning av lån som tidigare upptagits av fonden för att
betala sådana fordringar, i den utsträckning de fordringar som avser en och
samma olycka sammanlagt ej överstiger 15 miljoner francs;
(c)
utbetalningar från fonden under året för betalning av fordringar mot fonden
enligt artikel 4 eller 5, däri inbegripet återbetalning av lån som tidigare
upptagits av fonden för att betala sådana fordringar, i
satisfaction
of such claims, to the extent that the aggregate amount of siich claims in
respect of any one incident is in excess of 15 miUion francs;
(U)
Income
(a)
surplus funds from operations
in preceding years, induding any interest;
(b)
initial contributions to be
paid in the course of the year;
(c)
annual contributions, if
required to balance the budget;
(d) any
other income.
2. For
each person referred to in Artide
10 the amount of his annual contribution
shall be determined by the Assembly and
shall be calculated in respect of each Con
tracting State:
(a) in so far as the contribution is for the
satisfaction of payments referred to in paragraph 1(1) (a) and (b) on the
basis of a fixed sum for each ton of contributing oil received in the relevant
State by such persons during the preceding calendar year; and
(b)
in so far as the contribution
is for the satisfaction of payments referred to in paragraph 1(1) (c) of this
Artide on the basis of a fixed sum for each ton of contributing oil received by
such person during the calendar year preceding that in which the incident in
question occurred, provided that State was a party to this Convention at the
date of the incident.
3.
The sums referred to in
paragraph 2 above shall be arrived at by dividing the relevant total amount of
contributions required by the total amount of contributing oil received in all
Contracting States in the relevant year.
4.
The Assembly shall decide the
portion of the annual contribution which shall be immediatdy paid in cash and
decide on the date of payment. The remaining part of each annual contribution
shall be paid upon notification by the Director.
5.
The Director may, in cases and
in accordance with conditions to be laid down in the Intemal Regulations of
the Fund,
contractés
antérieurement par le Fonds pour s'acquitter de ses obligations, dans la mesure
oii le montant total des indemnités dépasse 15 millions de francs par
evénement. ii) Revenus
a)
Excédent résultant des
operations des années précédentes, y compris les intéréts qui pourraient étre
per§us.
b)
Contributions initiales dues
dans le courant åe Fannée.
c)
Contributions annueUes qui pourront
étre nécessaires pour équilibrer le budgeL
d) Tous
autres revenus.
2. Le montant de la
contribution an-
nuelle est fixé par FAssemblée pour chaque
personne visée å Farticle 10. Ce montant
est calculé en ce qui concerne chacun des
Etats contractants :
a)
dans la mesure oii la
contribution est destinée å regler les sommes visées. au paragraphe 1 i),
aUnéas a) et b), sur la base d'une somme fixe par tonne d'hydrocar-bures
donnant lieu a contribution et re?us dans un Etat contractant par cette
personne pendant Fannée civile précédente, et
b)
dans la mesure oii la
contribution est destinée ä regler les sommes visées au paragraphe 1 i),
alinéa c), du present artide, sur la base d'une somme fixe par tonne
d'hydrocarbures donnant lieu å contribution et rcQus par cette personne au
cours de Fannée civile précédant celle ou s'est produit Févénement considéré,
si cet Etat est parlie å la Convention a la date å laquelle est survenu
Févénement.
3.
Les sommes mentionnées au paragraphe
2 ci-dessus sont calculées en divi-sant le total des contributions ä verser par
le total des quantités d'hydrocarbures donnant lieu å contribution qui ont été
regues, au cours de Fannée considérée, dans Fen-semble des Etats contractants.
4.
L'Assemblée arréte le
pourcentage de la contribution annuelle qui est payable im-médiatement en
espéces ainsi que la date de versement. Le reste est payable sur avis de
FAdministrateur.
5.
Dans les cas et conditions qui
seront fixés par le réglement inférieur, FAdministrateur du Fonds est autorisé
å demander
Prop. 1973:140 263
den
utsträckning de fordringar som avser en och samma olycka sammanlagt överstiger
15 miljoner francs;
(ii)
inkomster
(a)
överskott från verksamheten
under föregående år, däri inbegripet eventuell ränta;
(b)
grundavgifter som skall betalas
under året;
(c)
årsavgifter, om sådana
erfordras för att balansera budgeten;
(d) andra
inkomster.
2. Årsavgiftens
storlek skall för envar
som avses i artikel 10 faststäUas av försam
lingen. Avgiften skall i fråga om varje för
dragsslutande stat beräknas:
(a)
i den utsträckning avgiften är
avsedd att användas till betalning av fordringar som avses i första stycket (i)
(a) och (b), på grundval av ett bestämt belopp per fon avgiftspliktig olja som
den avgiftsskyldige under föregående kalenderår mottagit i ifrågavarande
stat: och
(b)
i den utsträckning avgiften är
avsedd att användas tiU betalning av fordringar som avses i första stycket (i)
(c) i denna artikel, pä grundval av ett bestämt belopp per ton avgiftspliktig
olja som den avgiftsskyldige mottagit under kalenderåret före det dä
ifrågavarande olycka inträffade, om denna stat vid tidpunkten för olyckan hade
tillträtt denna konvention.
3.
De belopp som avses i andra
stycket erhålles genom att dela del sammanlagda avgiftsbelopp som erfordras med
den sammanlagda mängden avgiftspliktig olja som mottagits i alla
fördragsslutande stater under ifrågavarande år.
4.
Församlingen skall besluta hur
stor del av årsavgiften som omedelbart skall betalas kontant och faststäUa
datum för betalningen. Återstoden skall betalas på anfordran av direktören.
5.
Direktören får i de fall och
under de förutsättningar som skall anges i fondens reglemente begära att en
avgiftsskyldig sfäl-
opaginerad Kontrollera mot PDF
require
a contributor to provide financial security for the sums due from him.
6.
Any demand for payments made under paragraph 4 shall be called rateably from all
individual contribufors.
Artide
13
1.
The amount of any contribution
due under Artide 12 and which is in arrear shaU bear interest at a råte which
shall be determined by the Assembly for each calendar year provided that
different råtes may be fixed for different circumstances.
2.
Each Contracting State shall
ensure that any obligation to contribute to the Fund arising under this
Convention in respect of oil received within the territory of that State is
fulfiUed and shaU take any appropriate measures under its law, induding the
imposing of such sanctions as it may deem necessary, with a view to the
effective exécution of any such obligation; provided, however, that such
measures shall only be directed against those persons who are under an
obligation to contribute to the Fund.
3.
Where a person who is liable in
accordance with the provisions of Artides 10 and 11 to make contributions to
the Fund does not fulfil his obligations in respect of any such contribution or
any part thereof and is in arrear for a period exceeding three months, the
Director shall take all appropriate action against such person on behalf of the
Fund with a view lo the recovery of the amount due. However, where the
defaulting contributor is mani-festiy insolvent or the circumstances otherwise
so warrant, the Assembly may, upon recommendation of the Director, decide that
no action shall be taken or continued against the contributor.
Artide
14
1.
Each Contracting State may at the time when it deposits its instrument of
ratification or accession or at any time thereafter dedare that it assumes
itself obligations that are incumbent under this Convention 'n any person who
is liable to
å un contributaire de
produire une garantie financiére pour les sommes dont il est dé-bUeur.
6. Toute demande de versement
au titre du paragraphe 4 est formulée auprés de chaque contributaire dont la
contribution est déterminée au marc le franc en fonction de la somme totale ä
recueillir.
Artide
13
1.
Le montant de toute
contribution ar-riérée visée å Farticle 12 est accru d'un in-térét dont le taux
est fixé pour chaque année civUe par FAssemblée, étant entendu que différents
taux peuvent étre fixés selon les circonstances.
2.
Chaque Etat contractant veUle ä
prendre des dispositions pour qu'U soit satisfait å Fobligation de contribuer
au Fonds, conformément aux dispositions de la présente Convention, pour les
hydrocarbures regus sur le territoire de cet Etat; U prend toutes mesures
législatives appropriées, y compris les sanctions qu'il juge nécessaires, pour
que cette obligation soit efficacement remplie, sous réserve toutefois que ces
mesures ne visent que les personnes qui sont tenues de contribuer au Fonds.
3.
Si une personne qui est tenue,
en vertu des dispositions des artides 10 et 11, de verser des contributions, ne
remplit pas ses obligations en ce qui concerne la totalité ou une partie de
cette contribution et que le retard apporté au paiement excéde trois mois,
FAdministrateur prendra, au nom du Fonds, toutes mesures appropriées ä Fégard
de cette personne en vue d'obtenir le recouvrement des sommes dues. Toutefois,
si le contributaire défail-lant est manifestement insolvable ou si les
circonstances le justifient, FAssemblée peut, sur la recommandation de
FAdministrateur, décider de renoncer å toute action contre le contributaire.
Artide
14
1.
Tout Etat contractant peut, au moment du dépöt de son instrament de
ratification ou d'adhésion ainsi qu'å tout moment ulté-rieur, dédarer qu'il
assume lui-méme les obligations qui incombent, aux termes de la présente
Convention, å toute personne tenue
Prop. 1973:140 265
ler
ekonomisk säkerhet för de belopp som han är skyldig att betala.
6.
Varje krav på betalning enligt fjärde stycket skall för var och en av de
avgiftsskyldiga avse samma kvotdel av avgiften.
Artikel
13
1.
Avgiftsbelopp som avses i
artikel 12 och som är förfallet skall löpa med ränta enligt räntefot, som
fastställes av församlingen för varje kalenderår, varvid olika räntefot får
fastställas för olika förhållanden.
2.
Varje fördragsslutande stat
skall tillse att förpliktelse att betala avgift till fonden enligt denna
konvention för olja som mottagits inom den statens område fullgöres. Den skall
vidtaga lämpliga lagstiftningsåtgärder för att dessa förpliktelser effektivt
skall fullgöras, däri inbegripet införande av sådana påföljder som den anser
erforderliga. Åtgärderna får dock rikta sig endast mot dem som är skyldiga att
betala avgift till fonden.
3.
Om den som är skyldig att betala avgift tiU fonden enligt artiklarna 10 och 11
helt eUer delvis är i dröjsmål med betalningen när tre månader förflutit frän
förfallodagen, skall direktören på fondens vägnar vidta alla erforderliga
åtgärder mot denne för att indriva det förfaUna beloppet. Är den
avgiftsskyldige uppenbart på obestånd eller föreligger eljest skäl därtill,
kan emellertid församlingen på förslag av direktören besluta att ingen åtgärd
skall vidtas mot den avgiftsskyldige eller att redan påbörjade åtgärder icke
skall fullföljas.
Artikel
14
1.
Varje fördragsslutande stat får när den deponerar sitt ratifikations- eller
anslut-ningsinstrament eller när som helst därefter förklara att den, i fråga
om olja som mottagits inom denna stats område, själv påtager sig de
förpliktelser som enligt denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
contribute to the Fund in accordance with Artide 10,
paragraph 1, in respect of oil received within the territory of that State.
Such déclaration shall be made in writing and shall specify which obligations
are assumed.
2.
Where a
déclaration under paragraph 1 is made prior to the entry into force of this
Convention in accordance with Artide 40, it shall be deposited with the
Secretary-General of the Organization who shall after the entry into force of
the Convention communicate the déclaration to the Director.
3.
A déclaration
under paragraph 1 which is made after the entry into force of this Convention
shall be deposUed with the Director.
4.
A déclaration
made in accordance with this Artide may be withdrawn by the relevant State
giving notice thereof in writing to the Director. Such notification shall take
effect three months after the Director's receipt thereof.
5.
Any State which
is bound by a déclaration made under this Artide shall, in any proceedings
brought against it before a competent court in respect of any obligation
specified in the déclaration, waive any immunity that it would otherwise be
entitled to invoke.
Artide 15
1.
Each
Contracting State shall ensure that any person who receives contributing oU
within its territory in such quantities that he is liable to contribute to the
Fund appears on a list to be established and kept up to date by the Director in
accordance with the subsequent provisions of this Artide.
2.
For the
purposes set out in paragraph 1, each Contracting State shall communicate, at
a time and in the manner to be prescribed in the Internal Regulations, to the
Director the name and address of any person who in respect of that State is
liable to contribute to the Fund pursuant to Artide 10, as well as data on the
relevant quantities of contributing oil received by any such person during the
preceding calendar year.
3.
For the
purposes of ascertaining who
de contribuer au Fonds, en vertu de Farticle 10,
paragraphe 1, pour les hydrocarbures qu'elle a regus sur le territoire de cet
Etat. Une telle déclaration est faite par écrit et doit préciser les
obligations qui sont as- sumées.
2.
Si la
déclaration visée au paragraphe 1 est faite avant Fentrée en vigueur de la
présente Convention conformément å Farticle 40, elle est adressée au
Secrétaire general de 1'Organisation qui la communique a FAdministrateur apres
Fentrée en vigueur de la Convention.
3.
Toute
déclaration faite, conformément au paragraphe 1, apres Fentrée en vigueur de la
présente Convention est adressée å FAdministrateur.
4.
Tout Etat qui a
fait la déclaration visée par les dispositions du present artide peut la
retirer sous réserve d'adresser une notification écrite a FAdministrateur. La
notification prend effet trois mois apres sa date de reception.
5.
Tout Etat lié
par une déclaration faite conformément au present artide est tenu, dans toute
procédure judidare intentée devant un tribunal competent et relative au
respect de Fobligation définie dans cette déclaration, de renoncer å Fimmunité
de juridiction qu'U aurait pu invoquer.
Artide 15
1.
Chaque Etat
contractant s'assure que toute personne qui regoit, sur son territoire, des
hydrocarbures donnant lieu å contribution en quantités telles qu'elle est
tenue de contribuer au Fonds, figure sur une Usle établie et tenue å jour par
FAdministrateur conformément aux dispositions suivantes.
2.
Aux fins
prévues au paragraphe 1, tout Etat contractant communique par écrit ä
FAdministrateur, å une date qui sera fixée dans le réglement inférieur, le nom
et Fadresse de toute personne qui est tenue, en ce qui.concerne cet Etat, de
contribuer au Fonds conformément ä Farticle 10, ainsi que des indications sur
les quantités d'hydrocabures donnant lieu å contribution qui ont été regues par
cette personne au cours de Fannée civile précédente.
3.
La Usle fait
foi jusqu'ä preuve con-
Prop. 1973; 140 267
konvention
åvilar den som är skyldig att betala avgift till fonden enligt artikel 10
första stycket. Sådan förklaring skall göras skriftligen och innehålla uppgift
om vilka förpliktelser staten påtager sig.
2.
Om förklaring som avses i
första stycket avges, innan denna konvention trätt i kraft enligt artikel 40,
skall förklaringen deponeras hos organisationens generalsekreterare, som
sedan konventionen trätt i kraft skall vidarebefordra förklaringen till
direktören.
3.
Förklaring enligt första
stycket som avges sedan denna konvention trätt i kraft skall deponeras hos
direktören.
4.
Förklaring som avgivits enligt
denna artikel får återkallas av vederbörande stat genom skriftligt meddelande
till direktören och upphör i sådant faU att gälla tre månader efter det direktören
mottagit meddelandet.
5.
Stat som är bunden av
förklaring som avgivits enligt denna artikel skall i mål som anhängiggjorts mot
staten vid behörig domstol och som rör förpliktelse som anges i förklaringen
avstå från immunitet som den annars skulle vara berättigad att åberopa.
Artikel
15
1.
Fördragsslutande stat skall
tillse att envar, som mottar avgiftspliktig olja inom dess område i sådan mängd
alt han är skyldig att betala avgift tUl fonden, är upptagen i en förteckning
som skall upprättas och hållas aktuell av fondens direktör enligt följande
bestämmelser i denna artikel.
2.
För det ändamål som anges i
första stycket skall varje fördragsslutande stat, vid den tidpunkt och på det
sätt som skall föreskrivas i fondens reglemente, till direktören meddela namn
och adress på de personer som i denna stat är skyldiga att betala avgift till
fonden enligt artikel 10 samt lämna uppgifter om den mängd avgiftspliktig olja
som var och en av dem mottagit under föregående kalenderår.
3.
Vid avgörande av vilka som vid
en viss
opaginerad Kontrollera mot PDF
are, at any given time,
the persons liable to contribute to the Fund in accordance with Artide 10,
paragraph 1, and of establishing, where applicable, the quantities of oil to be
taken into account for any such person when determining the amount of his contribution,
the list shall be prima facie evidence of the facts stated therein.
traire pour établir
quelles sont, å un moment donné, les personnes tenues, en vertu de Farticle
10, paragraphe 1, de contribuer au Fonds et pour déterminer, s'U y a lieu, les
quantités d'hydrocarbures sur la base desquelles est fixé le montant de la contribution
de chacune de ces personnes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Organization and
Administration
Organisation et
administration
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 16
The
Fund shall have an Assembly, a Secretariat headed by a Director and, in
accordance with the provisions of Artide 21, an Executive Commiftee.
Artide 16
Le
Fonds comprend une Assemblée, un Secretariat dirigé par un Administrateur et,
conformément aux dispositions de Farticle 21, un Comité exécutif.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Assembly
Artide 17
The
Assembly shall consist of all Contracting States to this Convention.
Artide
18
The
functions of the Assembly shall, subject to the provisions of Artide 26, be:
1. to elect at each regular session its Chairman and
two Vice-Chairmen who shall hold office until the next regular session;
2. to déterminé its own rules of procédure, subject
to the provisions of this Convention;
3. to adopt Internal Regulations necessary for the
proper functioning of the Fund;
4. to
appoint the Director and make
provisions for the appointment of such other
personnel as may be necessary and déterminé
the terms and conditions of service of the
Director and other personnel;
5.
to adopt the annual budget and
fix the annual contributions;
6.
to appoint auditors and approve
the ac-counts of the Fund;
7.
to approve setllements of
claims against the Fund, to take dedsions in respect of the distribution among
daimants of the avaUable amount of compensation in accordance with
Assemblée
Artide 17
L'Assemblée
se compose de tous les Etats contractants.
Artide
18
Sous
réserve des dispositions de Farticle 26, FAssemblée a pour fonctions :
1.
d'élire, a chaque session
ordinarie, un president et deux vice-présidents qui restenl en fonctions
jusqu'å la session ordinaire suivante;
2.
d'établir son propre réglement
inférieur, pour ce qui n'aura pas été expressé-menl prévu par la présente
Convention;
3.
d'adopfer le réglement
inférieur du Fonds nécessaire å son bon fonctionne-ment;
4.
de nommer FAdministrateur,
d'édicter des régles en vue de la nomination des autres membres du personnel
nécessaires ef de fixer les conditions d'emploi de FAdministrateur et des
autres membres du personnel;
5.
d'adopter le budget annuel et
de fixer les contributions annueUes;
6.
de nommer les commissaires aux
comptes et d'approuver les comptes du Fonds;
7.
d'approuver le réglement des
demandes d'indemnisation adressées au Fonds, de se prononcer sur la
répartition entré les demandeurs du montant disponible au titre
Prop. 1973:140 269
tidpunkt
är skyldiga att betala avgift till fonden enligt artikel 10 första stycket
och, i förekommande fall, vid fastställande av den mängd olja som skall tagas
med i beräkningen för var och en av dem vid bestämmande av storleken av hans
avgift skaU förteckningen äga vitsord i fråga om de uppgifter som upptages i
denna till dess motsatsen bevisats.
Organisation
och förvaltning Artikd 16
Fonden
skall ha en församling, ett sekretariat som skall förestås av en direktör och,
enligt bestämmelserna i artikel 21, en exekutivkommitté.
Församlingen
Artikel 17
Församlingen
skall bestå av alla de fördragsslutande staterna.
Artikel
18
Församlingens
uppgifter är, med förbehåll för vad som stadgas i artikel 26:
1.
att vid varje ordinarie möte
välja en ordförande och två vice ordförande, vUka skall inneha sina befatfnmgar
till nästa ordinarie möte;
2.
att fastsfälla sina egna
procedurregler, utom i de avseenden som regleras i konventionen;
3.
att anta det interna reglemente
som erfordras för att fondens verksamhet skall kunna fullgöras på behörigt
sätt;
4.
att utnämna direktör och
utfärda föreskrifter beträffande anstäUning av annan erforderlig personal
samt fastställa anställningsvillkor och tjänstgörmgsförhåUanden för direktören
och annan personal;
5.
att anta den årliga budgeten
och fastställa de årliga avgifterna;
6.
att utse revisorer och godkänna
fondens räkenskaper;
7.
att godkänna uppgörelser om
anspråk mot fonden, att besluta om fördelning mellan fordringsägare enligt
artikel 4 femte stycket av det belopp som är tUlgängligt för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
4, paragraph 5, and to déterminé the terms and conditions according to which
provisional payments in respect of claims shall be made with a view to ensuring
that victims of poUution damage are compensated as promptiy as possible;
8.
to elect the members of the
Assembly to be represented on the Executive Commiftee, as provided in Artides
21, 22 and 23;
9. to esfablish any temporary or permanent subsidiary
body it may consider to be necessary;
10. to déterminé which non-Contracting States and which
inter-governmental and international non-governmental organizations shall be
admifted to take part, without vot-ing rights, in meetings of the Assembly, the
Executive Commiftee, and subsidiary bod-ies;
11.
to give instrucfions concerning
the administration of the Fund to the Director, the Executive Commiftee and
subsidiary bodies;
12. to review and approve the reports and activities of
the Executive Commiftee;
13. to supervise the proper exécution of the Convention
and of its own dedsions;
14. to perform such other functions as are allocafed to
it under the Convention or are otherwise necessary for the proper operation of
the Fund.
de
la reparation des dommages conformément å Farticle 4, paragraphe 5, et de
fixer les conditions dans lesqueUes peuvent étre effectués des versements
provisoires afin que les victimes de dommages par pollution soient indemnisées
le plus rapidement possible;
8.
d'élire, parmi les membres de
FAssemblée, ceux qui feront partie du Comité exécutif, conformément aux
artides 21, 22 et 23;
9.
d'insfifuer tous organes
subsidiaires, permanents ou femporaires, qu'elle juge nécessaires;
10.
de déterminer parmi les Etats
qui ne sont pas parties ä la Convention et parmi les organisations
infergouvernementales ou intemationales non gouvernementales ceux qui seront
autorisés å participer, sans droit de vote, aux sessions de FAssemblée, du
Comité exécutif et des organes subsidiaires;
11.
de donner a FAdministrateur, au
Comité exécutif et aux organes subsidiaires toutes instrucfions relatives å la
gestion du Fonds;
12.
d'approuver les rapports et de
con-fröler les activités du Comité exécutif;
13.
de veUler å la bonne
application des dispositions de la Convention et de ses propres dedsions;
14.
de s'acquitter de toute autre
fonction qui est de sa compétence aux termes de la présente Convention ou qui
est nécessaire au bon fonctionnement du Fonds.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 19
1. Regular sessions of the Assembly shall take place
once every calendar year upon convocation by the Director; provided, however,
that if the Assembly allocates to the Executive Commiftee the functions
specified in Article 18, paragraph 5, regular sessions of the Assembly shall be
held once every two years.
2.
Extraordinary sessions of the
Assembly shall be convened by the Director at the request of the Executive
Commiftee or of at least one-third of the members of the Assembly and may be
convened on the Direcfor's own inifiative after consultation
Article 19
1. L'Assemblée se réunit en session ordinaire, chaque
année civile, sur convocation de FAdministrateur. Toutefois, si FAssemblée a
délégué au Comité exécutif les fonctions prévues a Farticle 18, paragraphe 5,
elle ne tiendra de session ordinaire que tous les deux ans.
2.
L'Assemblée se réunit en
session extra-ordinaire sur convocation de FAdministrateur a la demande du
Comité exécutif ou d'un tiers au moins des membres de FAssemblée. Elle peut
également étre convo-quée a Finitiafive de FAdministrateur,
Prop.
1973:140 271
betalning
av ersättning och att fastställa de villkor, på vilka provisoriska betalningar
av fordringar skaU göras för att de som lidit skada genom förorening skaU få
ersättning så snart som möjligt;
8.
att välja de medlemmar i
församlingen som skall vara representerade i exekutivkommittén enligt
artiklarna 21, 22 och 23;
9.
att upprätta de tillfälliga
eller ständiga underorgan som den anser erforderliga;
10.
att bestämma vilka av de stater
som icke tUlträtt denna konvention samt vilka mdlanstatiiga och internationella
icke statliga organisationer som skall tillåtas att utan rösträtt deltaga i
möten med församlingen, exekutivkommittén och underorganen;
11.
att ge anvisningar om fondens
förvaltning till direktören, exekutivkommittén och de underlydande organen;
12.
att granska och godkänna
exekutivkommitténs rapporter och verksamhet;
13.
att övervaka att konventionens
bestämmelser iakttas och att församlingens egna beslut verkställes;
14.
att fullgöra de andra uppgifter
som åligger den enligt konventionen eller som eljest är nödvändiga för att
fondens verksamhet skall kunna bedrivas på ett behörigt sätt.
Artikel
19
1.
Ordinarie möten med
församlingen skall äga rum varje kalenderår på kallelse av direktören. Har
församlingen överlåtit de uppgifter som anges i artikel 18 femte stycket till
exekutivkommittén, skall emellertid ordinarie möten med församlingen äga rum
vartannat år.
2.
Extra möten med församlingen
skall sammankallas av direktören på begäran av exekutivkommittén eller av minst
en tredjedel av församlingens medlemmar. Sådant möte kan även sammankallas på
direktörens eget initiativ efter överläggning med försam-
opaginerad Kontrollera mot PDF
with the Chairman of the
Assembly. The Director shall give members at least thirty days' notice of such
sessions.
apres consultation du
President de FAssemblée. Les membres sont informés de ces sessions par
FAdministrateur au moins trente jours å Favance.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 20
A
majority of the members of the Assembly shall constitute a quorum for its
meetings.
Artide 20
La
majorité des membres de FAssemblée constitué le quorum requis pour ses
ré-unions.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Executive
Committee Article 21
The
Executive Committee shall be established at the first regular session of the
Assembly after the date on which the number of Contracting States reaches
fifteen.
Article
22
1. The
Executive Committee shaU consist
of one-third of the members of the Assembly
but of not less than seven or more than fif
teen members. Where the number of mem
bers of the Assembly is not divisible by
three, the one-third referred to shall be
calculated on the next higher number which
is divisible by three.
2. When
electing the members of the
Executive Committee the Assembly shall:
(a)
secure an équitable geographical distribution of the seats on the Committee on
the basis of an adequate representation of Contracting States particularly
exposed to the risks of oil pollution and of Contracting States having large
tanker fleets; and
(b)
elect one half of the members of the Committee, or in case the total number of
members to be elected is uneven, such number of the members as is equivalent
to one half of the total number less one, among those Contractuig States in the
territory of which the largest quantities of oU to be taken into account under
Article 10 were received during the preceding calendar year, provided that the
number of States eUgible under this sub-paragraph shall be Umited as shown in
the table below:
Comité
exécutif Article 21
Le
Comité exécutif doit étre constitué lors de la premiére session ordinaire de
FAssemblée qui suit la date å laquelle quinze Etats sont parties a la présente
convention.
Article
22
1.
Le Comité exécutif se compose
d'un tiers des membres de FAssemblée, ce chiffre ne devant toutefois pas étre
inférieur å sept ni supérieur å quinze. Lorsque le nombre des membres de
FAssemblée n'est pas divisible par trois, le tiers est calculé en prenant le
chiffre immédiatement supérieur divisible par trois.
2. Lors de 1'élection des membres du Comité exécutif,
FAssemblée :
a)
veille a assurer une
répartition géogra-phique équitable des siéges du Comité sur la base d'une
representation satisfaisante des Etats parlies å la Convention qui sont
particuliérement exposés aux risques de pollution par les hydrocarbures et des
Etats parties a la Convention qui possédent d'im-portantes flottes de navires
pétroliers;
b)
elit la moitié des membres du
Comité ou si le total des membres å élire est un nombre impair, un nombre
equivalent å la moitié du nombre total des membres moins un parmi les Etats
parties å la Convention sur le territoire desquels ont été regues, au cours de
Fannée civile précédente, les plus grandes quantités d'hydrocar-bures devant
étre prises en considération aux termes de Farticle 10. Toutefois, le nombre
des Etats éligibles aux termes du present alinéa est limilé de la maniére indiquée
dans le tableau ci-dessous:
Prop. 1973:140 273
lingens
ordförande. Medlemmarna skall underrättas av direktören om dessa möten minst
30 dagar i förväg.
Artikel
20
Församlingen
är beslutmässig när majoriteten av dess medlemmar är närvarande.
Exekutivkommittén
Artikel 21
Exekutivkommittén
skall upprättas vid församlingens första ordinarie möte efter den dag då femton
stater tillträtt konventionen.
Artikd
22
1.
Exekutivkommittén skall bestå
av en tredjedel av församlingens medlemmar, dock ej av mindre än sju eller mer
än femton. Om antalet medlemmar i församlingen icke är delbart med tre, skall
tredjedelen beräknas med utgångspunkt från närmast högre tal som är delbart med
tre.
2.
Vid valet av medlemmar till
exekutivkommittén skall församlingen:
(a)
tillse att en rättvis
geografisk fördelning av platserna i kommittén erhålles med utgångspunkt från
en skälig representation av fördragsslutande stater som är särskilt utsatta för
risk fÖr förorening genom olja och av fördragsslutande stater som har stora
tankflottor; och
(b)
välja hälften av medlemmarna i
kommittén eller, om det sammanlagda antalet medlemmar som skall väljas är
ojämnt, det antal medlemmar som är lika med hälften av det sammanlagda antalet
minus en, bland de fördragsslutande stater, inom vars område under föregående
kalenderår mottogs de största mängderna sådan olja som skall las med i
beräkningen enligt artikel 10, varvid det antal stater som är valbara är
begränsat enligt nedanstående tabell:
18
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nombre
total Nombre d'Etats Nombre d'Etats des membres éligibles en vertu ä élire
en vertu du comité de Falinéa b) de Falinéa b)
9
9
11
11
Total
number
Number
of
Number
of
No
of
Members
States
eligible
States
to be
des
on the
under
sub-
elected
under
du
Committee
paragraph
(b)
sub-paragraph
(b)
7
5
3
7
8
6
4
8
9
6
4
9
10
8
5
10
11
8
5
11
12
9
6
12
13
9
6
13
14
11
7
14
15
11
7
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. A
member of the Assembly which was eligible but was not elected under sub-paragraph
(b) shall not be eligible to be elected for any remaining seat on the Executive
Committee.
3. Un
membre de FAssemblée qui est eligible mais n'esl pas élu en vertu des dispositions
de Falinéa b), ne sera pas eligible aux autres siéges du Comité exécutif.
Article 23
1.
Members of the
Executive Committee shall hold office until the end of the next regular session
of the Assembly.
2.
Except to the
extent that may be necessary for complying with the requirements of Article
22, no State Member of the Assembly may serve on the Executive Committee for
more than two consecutive terms.
Article 23
1. Les membres du Comité exécutif
restent en fonctions jusqu'ä la clöture de la
session ordinaire suivante de FAssemblée.
2. Aucun
Etat membre de FAssemblée
ne peut étre élu au Comité exécutif pour
plus de deux mandats consécutifs, si ce
n'est pour satisfaire aux dispositions de Far
ticle 22.
Article 24
The Executive Committee shall meet at least once every
calendar year at thirty days' notice upon convocation by the Director, either
on his own initialive or at the request of its Chairman or of at least one-third
of its members. Il shall meet at such places as may be convenient.
Article 25
At least two-thirds of the members of the Executive
Committee shall constitute a quorum for its meetings.
Article 24
Le Comité exécutif se réunit au moins une fois par année
civUe, apres un préavis de trente jours, sur convocation de FAdministrateur
qui agit de sa propre initialive ou ä la demande du President ou d'un tiers au
moins de ses membres. Il se réunit å tout endroit qu'U juge approprié.
Article 25
Deux tiers au moins des membres du Comité exécutif
constituent le quorum requis pour ses réunions.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 26
1. The functions of the Executive Committee shall be:
(a) to elect its Chairman and adopt its
own rules of procédure, except as otherwise provided in this Convention;
(b) to assume and exercise in place of
the Assembly the following functions:
Article 26
1. Le Comité exécutif a pour fonctions :
a) d'élire
son President et d'adopter son
propre réglement inférieur, pour les matiéres
qui ne font pas Fobjet des dispositions ex-
presses de la Convention, et
b) d'assumer
et d'exercer aux lieu et
place de FAssemblée les fonctions suivan
tes :
Prop.
1973:140 275
Sammanlagda
Antal stater Antal stater som
antalet
medlem- valbara skall väljas
mar
i kommittén enligt b) enligt b)
7
5 3
8
6 4
9
6 4
10
8 5
11
8 5
12
9 6
13
9 6
14
11 7
15
11 7
3.
Medlem av församlingen som var valbar men som icke blev vald enligt b) är ej
valbar
till annan plats i exekutivkommit
tén.
Artikel
23
1.
Medlemmarna i exekutivkommittén
skall inneha sina befallningar till slutet av nästa ordinarie möte med
församlingen.
2.
Utom i den utsträckning som kan
vara nödvändig för att uppfylla bestämmelserna i artikel 22 får ingen stat som
är medlem av församlingen vara medlem i exekutivkommittén mer än två på
varandra följande valperioder.
Artikel
24
Exekutivkommittén
skall sammanträda minst en gång varje kalenderår med trettio dagars varsel på
kallelse av direktören, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av
dess ordförande eller av minst en tredjedel av dess medlemmar. Den skall
sammanträda på lämplig plats.
Artikel
25
Exekutivkommittén
är beslutmässig när minst två tredjedelar av dess medlemmar är närvarande.
Artikel
26
1.
Exekutivkommitténs uppgifter är:
(a)
att välja en ordförande saml
att anta sina egna procedurregler, utom i de avseenden då annat är stadgat i
konventionen;
(b)
att i församlingens ställe
åtaga sig och fullgöra följande uppgifter;
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i)
making provision for the appointment of such personnel, other than the
Director, as may be necessary and determining the terms and conditions of service
of such personnel;
(ii)
approving seltlements of claims against the Fund and taking all other steps
envisaged in relation to such claims in Article 18, paragraph 7;
(iii)
giving instructions to the Director concerning the administration of the Fund
and supervising the proper exécution, by him of the Convention, of the dedsions
of the Assembly and of the Commitlee's own dedsions; and (c) lo perform such
other functions as
are allocated to it by the
Assembly.
2.
The Executive Committee shall each
year prepare and publish a
report of the
activities of the Fund
during the previous
calendar year.
Article
27
Members
of the Assembly who are not members of the Executive Committee shall have the
right to attend its meetings as ob-servers.
i)
édicter des régles en vue de la nomination du personnel nécessaire, autre que
FAdministrateur, et fixer les conditions d'emploi de ce personnel;
ii)
approuver le réglement des demandes d'indemnisation présentées au Fonds et
prendre ä cet effet toutes autres mesures nécessaires prévues å Farticle 18,
paragraphe?;
iii) donner å
FAdministrateur toutes instructions relatives å Fadministration du Fonds et
veUler ä la bonne application par FAdministrateur, de la Convention, des
dedsions de FAssemblée et des propres dedsions du Comité; c) de s'acquitter de
toute autre fonction qui lui est confiée par FAssemblée.
2. Le Comité exécutif
établit et publie chaque année un rapport sur les activités du Fonds au cours
de Fannée civile précédente.
Article
27
Les
membres de FAssemblée qui ne sont pas membres du Comité exécutif ont le droit
d'assister aux réunions de celui-ci en qualité d'observateurs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Secretariat
Article 28
1.
The Secretariat shall comprise
the Director and such staff as the administration of the Fund may require.
2.
The Director shall be the legal
representative of the Fund.
Artide
29
1.
The Director shall be the chief
administrative officer of the Fund and shall, subject to the instructions
given to him by the Assembly and by the Executive Committee, perform those
functions which are assigned to him by this Convention, the Internal
Regulations, the Assembly and the Executive Committee.
2.
The Director shall in
particular:
(a)
appoint the personnel required
for the administration of the Fund;
(b)
take all appropriate measures
with a
Secretariat
Article 28
1. Le Secretariat comprend FAdministrateur et le
personnel qui est nécessaire ä Fadministration du Fonds.
2.
L'Administrateur est le
representant legal du Fonds.
Article
29
1. L'Administrateur
est le plus haut
fonctionnaire du Fonds. Sous réserve des
instructions qui lui sont donriées par FAs
semblée et par le Comité exécutif, il s'acquit-
te des fonctions qui lui sont dévolues aux
termes de la présente Convention et du
réglement intérieur et de celles qui lui sont
attribuées par FAssemblée et par le Comité
exécutif.
2. Il
lui incombe notamment:
a)
de nommer le personnel
nécessaire å Fadministration;
b)
de prendre toute mesure utile å
la
Prop. 1973:140 277
(i) att utfärda föreskrifter om anställning av den
personal som behövs utöver direktören, samt att fastställa anställningsvillkor
och tjänstgöringsförhållanden för denna personal;
(ii) att godkänna uppgörelser om anspråk mot fonden och
att vidta alla andra åtgärder som avses i artikel 18 sjunde stycket beträffande
fordringar mot fonden;
(iii) att ge anvisningar till direktören om fondens
förvaltning samt att övervaka att direktören tillämpar konventionen på ett
riktigt sätt och att han verkställer församlingens och exekutivkommitténs beslut;
och
(c) att utföra sådana andra uppgifter som tilldelas den av
församlingen.
2. Exekutivkommittén skall varje är upprätta och
offentliggöra en rapport om fondens verksamhet under föregående kalenderår.
Artikel 27
De medlemmar i församlingen som ej är medlemmar i
exekutivkommittén har rätt att närvara vid kommitténs möten som observatörer.
Sekretariatet Artikel 28
1.
Sekretariatet
skall bestå av direktören och den personal som behövs för fondens förvaltning.
2.
Direktören är
fondens ställföreträda-
Artikd 29
1. Direktören är fondens chefstjänsteman. Han skall, med
iakttagande av de anvisningar som meddelas honom av församlingen och av
exekutivkommittén, utföra de uppgifter som tilldelats honom i denna konvention,
i fondens reglemente, av församlingen och av exekutivkommittén.
2. Direktören skall särskilt
(a) anställa den personal som behövs
för fondens förvaltning;
(b) vidta alla erforderliga åtgärder
för att
19 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
view
to the proper administration of the Fund's assets;
(c) collecl
the contributions due under
this Convention whUe observing in partic
ular the provisions of Article 13, paragraph
3;
(d) to
the extent necessary to deal with
claims against the Fund and carry out the
other functions of the Fund, employ the
services of legal, financial and other experts;
(e) take
aU appropriate measures for
dealing with claims against the Fund within
the limits and on conditions to be laid down
in the Internal Regulations, induding the
final settiement of claims without the prior
approval of the Assembly or the Executive
Committee where these Regulations so
provide;
(f) prepare
and submit to the Assembly
or lo the Executive Committee, as the case
may be, the financial statements and budget
estimates for each calendar year;
(g) assist
the Executive Committee in the
preparation of the report referred to in Ar
ticle 26, paragraph 2;
(h)
prepare, collect and circulate the papers, documents, agenda, minutes and
information that may be required for the work of the Assembly, the Executive
Committee and subsidiary bodies.
Article
30
In
the performance of their duties the Director and the staff and experts
appoinled by him shall not seek or receive instmctions from any Government or
from any authority external to the Fund. They shall refrain from any action
which might reflect on their position as intemational officials. Each
Contracting State on its part under-takes to respect the exdusively
intemational character of the responsibUities of the Director and the staff and
experts appointed by him, and not to seek to influence them in the discharge of
their duties.
Finances
Article
31
1.
Each Contracting State shall bear the salary, travel and other expenses of its
own
bonne gestion des actifs
du Fonds;
c) de
recouvrer les contributions dues en
vertu de la présente Convention, en obser
vant notamment les dispositions de Farticle
13, paragraph 3;
d) de
faire appel aux services d'experts
juridiques, financiers ou autres, dans la
mesure oii leur assistance est nécessaire au
réglement des demandes introduites contre
le Fonds ou å Fexercice d'autres fonctions
de celui-ci;
e) de
prendre toutes mesures en vue du
réglement des demandes d'indemnisation
présentées au Fonds, dans les limites et
conditions fixées par le réglement intérieur,
y compris le réglement final des demandes
d'indemnisalion sans Fapprobalion préalable
de FAssemblée ou du Comité exécutif, si le
réglement intérieur en dispose ainsi;
f) d'établir
et de presenter å FAssemblée
ou au Comité exécutif, suivant le cas, les
états financiers et les prévisions budgétaires
pour chaque année civile;
g) d'assister
le Comité exécutif dans la
preparation du rapport vise au paragraphe 2
de Farticle 26;
h)
d'élaborer, rassembler et diffuser les notes, documents, ordres du jour, comptes
rendus et renseignements requis pour les travaux de FAssemblée, du Comité
exécutif et des organes subsidiaires.
Article
30
Dans
Fexercice de leurs devoirs, FAdministrateur ainsi que le personnel nommé et
les experts désignés par lui ne sollidtent ou n'acceptent d'instruclions
d'aucun gouvemement ni d'aucune autorité étrangére au Fonds. Ils s'abstiennent
de tout acte incom-patible avec leur situation de fonctionnaires
internationaux. Chaque Etat contractant s'engage å respecter le caractére
exclusivement international des fonctions de FAdministrateur ainsi que du
personnel nommé el des experts désignés par celui-ci et ä ne pas chercher ä les
influencer dans Fexécu-tion de leur täche.
Finances
Article 31
1.
Chaque Etat partie a la Convention prend å sa charge les rémunérations, frais
Prop.
1973:140 279
åstadkomma en lämplig förvaltning av fondens tillgångar;
(c) driva in de avgifter för vilka betal
ningsskyldighet föreligger enligt denna kon
vention, varvid han särskilt skall iaktta be
stämmelsema i artikel 13 tredje stycket;
(d) att anlita juridiska, ekonomiska och
andra sakkunniga i den utsträckning som
erfordras för att handlägga anspråk mot
fonden och för att fullgöra fondens övriga
uppgifter;
(e) att vidta alla erforderliga åtgärder för
att handlägga anspråk mot fonden med den
begränsning och på de villkor som skall an
ges i fondens reglemente, däri inbegripet
slutlig uppgörelse om anspråk utan före
gående godkännande av församlingen eller
exekutivkommittén i de fall reglementet tiU-
låter detta;
(f) att upprätta och framlägga för för
samlingen eller, i förekommande fall, för
exekutivkommittén bokslut och budget för
varje kalenderår;
(g) att bistå exekutivkommUlén vid upp
rättandet av den rapport som avses i artikel
26 andra stycket;
(h) att upprätta, insamla och utsända de skrivelser,
dokument, dagordningar, protokoll och upplysningar som erfordras för arbetet
i församlingen, exekutivkommittén och underorganen.
Artikel 30
Vid fullgörandet av sina uppgifter skall direktören, av
honom anställd personal och av honom utsedda sakkunniga icke begära eller motta
instruktioner från någon regering eller från någon myndighet utanför fonden.
De skall avhålla sig från varje handling, som kan skada deras ställning som
internationella tjänstemän. Varje fördragsslutande stat förbinder sig att
respektera den rent internationella arten av de uppgifter som åligger
direktören, av honom anställd personal och av honom utsedda sakkunniga samt
att icke försöka påverka dem i deras uppfyllande av sina plikter.
Ekonomi Artikd 31
1. Varje fördragsslutande stat skall bestrida löne- och
resekostnader samt andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
delegation
to the Assembly and of its representatives on the Executive Committee and on
subsidiary bodies.
2. Any other expenses incurred in the operation of the
Fund shall be borne by the Fund.
de
déplacement et autres dépenses de sa delegation ä FAssemblée et de ses representants
au Comité exécutif et dans les organes subsidiaires.
2. Toute
autre dépense engagée pour le fonctionnement du Fonds est ä la charge de ce
"dernier.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Voting Article 32
The following provisions shall apply to voting in the
Assembly and the Executive Committee:
(a) each member shall have one vote;
(b) except as otherwise provided in
Article 33, dedsions of the Assembly and the Executive Committee shall be by a
majority vote of the members present and voting;
(c) dedsions where a Ihree-fourths or a
two-thirds majority is required shall be by a three-fourths or two-thirds
majority vote, as the case may be, of those present;
(d) for
the purpose of this Artide the
phrase "members present" means "members
present at the meeting at the time of the
vote", and the phrase "members present
and voting" means "members present and
casting an affirmalive or negative vote".
Members who abstain from voting shall be
considered as not voting.
Vote Article 32
Le vote ä FAssemblée et au Comité exécutif est regi par
les dispositions suivantes :
a)
chaque membre
dispose d'une voix;
b)
sauf
dispositions contraires de Farticle 33, les dedsions de FAssemblée et du Comité
exécutif sont prises ä la majorité des membres presents et votants;
c)
lorsqu'une
majorité des trois quarts ou des deux tiers est requise, å la majorUé des trois
quarts ou des deux tiers des membres presents;
d) aux
fins du present article, Fexpres-
sion « membres presents » signifie « mem
bres presents ä la séance au moment du
vote». Le membre de phrase »membres
presents et votants » désigne les « membres
presents et exprimant un vote affirmatif ou
négatif». Les membres qui s'abstiennent
sont considérés comme ne votant pas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 33
1. The foUowing dedsions of the As
sembly shall require a three-fourths ma
jority:
(a) an
increase in accordance with Ar
tide 4, paragraph 6, in the maximum
amount of compensation payable by the
Fund;
(b) a
determination, under Article 5,
paragraph 4, relating to the replacement
of the Instruments referred to in that para
graph;
(c) the
allocation to the Executive Com
mittee of the functions specified in Article
18, paragraph 5.
2. The
following dedsions of the Assembly
shall require a two-thirds majority:
(a) a
decision under Artide 13, paragraph 3, not to take or continue action against a
Article 33
1. Les
décisions suivantes de FAssemblée
exigent une majorité des trois quarts :
a)
Faugmentalion
du montant maximal de Findemnisation a la charge du Fonds, conformément aux
dispositions de Fartide 4, paragraphe 6;
b)
toute decision
prise conformément aux dispositions de Farticle 5, paragraphe 4, relative au
remplacement des instraments mentionnés dans le paragraphe en question;
c)
Fattribution au
Comité exécutif des fonctions prévues ä Farticle 18, paragraphe 5.
2. Les
décisions suivantes de FAssemblée
exigent une majorité des deux tiers :
a) toute
decision, prise conformément aux disposhions de Farticle 13, paragraphe
Prop.
1973:140 281
utgifter för sin egen delegation i församlingen och för
sina representanter i exekutivkommittén och i underorganen.
2. Alla andra utgifter som uppkommer i fondens verksamhet
skall bestridas av fonden.
Röstning Artikd 32
Följande föreskrifter skall gälla vid röstning i
församlingen och exekutivkommittén:
(a) Varje medlem skall ha en röst.
(b) Om ej annat stadgas i artikel 33
skall beslut i församlingen och exekutivkommittén fattas med enkel majoritet
bland de närvarande och röstande medlemmarna.
(c) Beslut som kräver tre fjärdedels
eller två tredjedels majoritet skall fattas med tre fjärdedels respektive två
tredjedels majoritet bland de närvarande medlemmarna.
(d) I denna artikel har uttrycket "närva
rande medlemmar" betydelsen "medlemmar
som är närvarande vid sammanträdet vid
tidpunkten för omröstningen" och uttrycket
"närvarande och röstande medlemmar" be
tydelsen "närvarande medlemmar som rös
tar ja eller nej". Medlemmar som lägger
ned sin röst skall betraktas som icke rös
tande.
Artikd 33
1. Följande beslut i församlingen kräver
tre fjärdedels majoritet:
(a) höjning enligt artikel 4 sjätte
stycket av del högsta ersättningsbelopp som fonden får betala;
(b) beslut enligt artikel 5 fjärde
stycket om utbyte av de instrument som avses i nämnda stycke;
(c) överlätande till exekutivkommittén
av de uppgifter som anges i artikel 18 femte stycket.
2. Följande beslut av församlingen krä
ver två ttedjedds majoritet:
(a) beslut enligt artikel 13 tredje stycket att avstå från
att vidta eller fullfölja åtgärd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:140
contributor;
(b) the appointment of the Director
under Article 18, paragraph 4;
(c) the establishment of subsidiary
bodies, under Article 18, paragraph 9.
282
3, de renoncer a une action en justice contre un
contributaire;
b)
la nomination
de FAdministrateur conformément aux dispositions de Farticle 18, paragraphe 4;
c)
la création
d'organes subsidiaires conformément ä Farticle 18, paragraphe 9.
Article 34
1.
The Fund, its
assets, income, induding contributions, and other property shall enjoy in all
Contracting States exemption from all direct taxation.
2.
When the Fund
makes substantial pur-chases of movable or immovable property, or has important
work carried out which is necessary for the exercise of its official activities
and the cost of which includes in-direct taxes or sales taxes, the Governments
of Member States shall take, whenever possible, appropriate measures for the
remis-sion or refund of the amount of such duties and taxes.
3.
No exemption
shaU be accorded in the case of duties, taxes or dues which merely constitute
payment for public utilily services.
4.
The Fund shall
enjoy exemption from all customs duties, taxes and other related taxes on
artides imported or exported by it or on its behalf for its official use.
Artides thus imported shall not be transferred either for considération or
gratis on the territory of the country into which they have been imported
except on conditions agreed by the govemment of that country.
5.
Persons
contributing to the Fund and victims and owners of ships receiving compensation
from the Fund shall be subject to the fiscal législation of the State where
they are taxable, no special exemption or other benefit being conferred on them
in this respect.
6.
Information
relating to individual con-tributors supplied for the purpose of this
Convention shall not be divulged outside the Fund except in so far as it may be
strictly necessary to enable the Fund to carry out its functions induding the
bringing and de-
Article 34
1.
Le Fonds, ses
avoirs, revenus y compris les contributions et autres biens sont exonérés de
tout impöt direct dans tous les Etats contractants.
2.
Lorsque le
Fonds effectue des achats importanls de biens mobiliers ou immobi-liers ou fait
exécuter des prestations de services importantes, nécessaires å Fexercise de
ses activités officielles et dont le prix comprend des droits indirects ou des
taxes å la vente, les gouvernements des Etats membres prennent, chaque fois
qu'ils le peuvent, des dispositions appropriées en vue de la remise ou du
remboursement du montant de ces droits et taxes.
3.
Aucune
exonération n'est accordée en ce qui concerne les impots, taxes et droits qui
ne constituent que la simple rémunéra-tion de services d'ulilité publique.
4.
Le Fonds est
exonéré de tous droits de douane, taxes et autres impots connexes å Fégard des
objets importés ou exporlés par lui ou en son nom pour son usage offi-ciel. Les
objets ainsi importés ne seront pas cédés ä titre onéreux ou gratuit sur le
territoire du pays dans lequel ils auront été introduits, ä moins que ce ne
soit å des conditions agréées par le gouvemement de ce pays.
5.
Les personnes
qui contribuent au Fonds aussi bien que les victimes et propriétaires de
navires qui regoivent des versements du Fonds restenl soumis å la législation
fiscale de FEtat oii ils sonl imposables, sans que la présente Convention ne
leur confére d'exemption ni d'autre avantage fiscal.
6.
Les
renseignements concernant chaque contributaire fournis aux fins de la présente
Convention ne sont pas divulgués en dehors du Fonds, sauf si cela est
absolu-ment nécessaire pour permettre au Fonds de s'acquitter de ses fonctions,
notamment
Prop. 1973:140 283
mot
den som är skyldig att betala avgift;
(b)
utnämning av direktör enligt
artikel 18 fjärde stycket;
(c)
upprättande av underorgan
enligt artikel 18 nionde stycket.
Artikel
34
1.
Fonden, dess tiUgångar,
inkomster, däri inbegripet avgifter, och annan egendom skall i alla
fördragsslutande stater vara undantagna från all direkt beskattning.
2.
Gör fonden större inköp av lös
eller fast egendom eller anlitar den betydelsefuUa tjänster som är nödvändiga
för dess officiella verksamhet, och ingår i kostnaden härför indirekta skatter
eller omsättningsskatter, skall medlemsstaternas regeringar, närhelst delta är
möjligt, vidta lämpliga åtgärder för efterskänkande eller återbetalning av
sådana avgifter och skatter.
3.
Befrielse skall icke beviljas
från skatter, pålagor eller avgifter som endast utgör betalning för tjänster
frän del allmänna.
4.
Fonden skall vara befriad från
aUa tullar, skatter och andra därmed jämförliga avgifter på varor som införes
eller utföres av fonden eller på dess vägnar för att användas i fondens
officiella verksamhet. Varor som sålunda införts får icke överlåtas vare sig
mot ersättning eller gratis i införsellandet annat än på de vUlkor som
godkänts av detta lands regering.
5.
De som betalar avgift tiU
fonden saml skadelidande och fartygsägare som erhåller ersättning från fonden
är underkastade skattelagstiftningen i den stat där de är skattskyldiga och
åtnjuter ingen särskild befrielse eller annan förmån i detta avseende.
6.
Upplysningar som lämnats enligt
denna konvention om någon som är skyldig att betala avgift tiU fonden skall
icke uppenbaras utanför fonden utom i den omfattning det är absolut
nödvändigt för att göra del möjligt för fonden att fullgöra sina
opaginerad Kontrollera mot PDF
fending of legal proceedings.
7. Independently of existing or future regulations
concerning currency or transfers, Contracting States shall authorize the transfer
and payment of any contribution to the Fund and of any compensation paid by the
Fund without any restriction.
en tant
que demandeur ou défendeur dans une action en justice.
7. Quelle
que soit leur réglementation acluelle ou future en matiére de contröle des
changes ou de transferts de capitaux, les Etats contractants autorisent, sans
aucune restriction, les transferts et versements des contributions au Fonds
ainsi que des indemnités payées par le Fonds.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Transitiond Provisions Article 35
1.
The Fund shall
incur no obligation whatsoever under Article 4 or 5 in respect of incidents
occurring within a period of one hundred and twenty days after the entry into
force of this Convention.
2.
Claims for
compensation under Article 4 and claims for indemnification under Article 5,
arising from incidents occurring låter than one hundred and twenty days but not
låter than two hundred and förty days after the entry into force of this
Convention may not be brought against the Fund prior to the elapse of the two
hundred and fortieth day after the entry into force of this Convention.
Article 36
The Secretary-General of the Organization shall convene
the first session of the Assembly. This session shall take place as soon as
possible after entry into force of this Convention and, in any case, not more
than thirty days after such entry into force.
Article 35
1.
Le Fonds n'est
tenu ä aucune obligation en vertu des artides 4 å 5 pour des événements qui se
produisent dans un délai de cent vingt jours apres Fentrée en vigueur de la
présente Convention.
2.
Les demandes
d'indemnisation visées ä Farticle 4 et les demandes de prise en charge
financiére visées å Farticle 5 qui dé-coulenl Févénements survenus plus de cent
vingt jours et, au plus tärd deux cent qua-rante jours, apres Fentrée en
vigueur de la présente Convention ne peuvent étre présentées au Fonds avant
Fexpiration d'un délai de deux cent quarante jours å compter de la date
d'entrée en vigueur de la présente Convention.
Article 36
Le Secrétaire générale de FOrganisation convoque
FAssemblée pour sa premiére session. Cette session se tient des que possible
apres Fentrée en vigueur de la Convention et, en tout cas, dans un délai de
trente jours, ä compter de la date de cette entrée en vigueur.
Final Clauses Article 37
1. This Convention shall be open for signature by the
States which have signed or which accede to the LiabUity Convention, and by any
State represented at the Conférence on the Establishment of an International
Fund for Compensation for Oil Pollution Damage, 1971. The Convention shall
remam open for signature until 31 December 1972.
Clauses finales Article 37
1. La présente Convention est ouverte å la signature des
Etats qui ont signé la Convention sur la responsabilité ou qui y adhérent et a
tous les Etats représentés å la Conférence de 1971 sur la création d'un Fonds
international d'indemnisation pour les dommages dus å la pollution par les
hydrocarbures. La Convention reste ouverte ä la signature jusqu'au 31 décembre
1972.
2. Subject to paragraph 4, this Conven- 2. Sous réserve des dispositions du
para-
Nägon motsvarande mbrik firms inte i den franska texten.
Prop.
1973:140 285
uppgifter,
däri inbegripet att utföra sin talan som kärande eller svarande i rättegång.
7. Oberoende av gäUande eller framtida bestämmelser om växling av valuta eller
överföring av kapital skall de fördragsslutande staterna utan inskränkning
tillåta överföring och betalning av avgifter tUl fonden och av ersättningar som
fonden betalar.
Ö
vergångsbestämmelser Artikel 35
1.
Fonden är icke i något avseende
ansvarig enligt artikel 4 eller 5 för olyckor som inträffar inom
etthundratjugo dagar från det denna konvention trätt i kraft.
2.
Anspråk på skadestånd enligt
artikel 4 och på gottgörelse enligt artikel 5, som grundas på olyckor vUka
inträffar mer än etthundratjugo dagar men ej mer än tvåhundrafyrtio dagar från
det denna konvention trätt i kraft, får icke göras gällande mot fonden innan
tvåhundrafyrtio dagar förflutit från det denna konvention trätt i kraft.
Artikel
36
Organisationens
generalsekreterare skall sammankalla församlingens första möte. Detta möte skaU
äga ram så snart som möjligt efter det denna konvention trätt i kraft och i
vart fall icke senare än trettio dagar efter ikraftträdandet.
Slutbestämmelser
Artikel 37
1.
Denna konvention är öppen för
undertecknande av de stater som har undertecknat eller ansluter sig till
ansvarighetskonventionen och av de stater som var representerade vid 1971 års
konferens om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja. Konventionen är öppen för undertecknande till
och med den 31 december 1972.
2.
Med iakttagande av vad
som föreskri-20 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 140
opaginerad Kontrollera mot PDF
tion shall be ratified, accepted or approved by the States
which have signed it.
3.
Subject to
paragraph 4, this Convention is open for accession by States which did not
sign it.
4.
This Convention
may be ratified, accepted, approved or acceded to, only by States which have
ratified, accepted, approved or acceded to the Liability Convention.
Article 38
1.
Ratification,
acceptance, approval or accession shall be effected by the deposit of a formål
instrument to that effect with the Secretary-General of the Organization.
2.
Any instrument
of ratification, acceptance, approval or accession deposited after the entry
into force of an amendment to this Convention with respect to all existing
Contracting States or after the completion of all measures required for the
entry into force of the amendment with respect to those Parties shall be deemed
to apply to the Convention as modified by the amendment.
Artide 39
Before this Convention comes into force a State shall,
when depositing an instrument referred to in Article 38, paragraph 1, and
annually thereafter at a date to be determined by the Secretary-General of the
Organization, communicate to him the name and address of any person who in
respect of that State would be liable to contribute to the Fund pursuant to
Article 10 as well as data on the relevant quantities of contributing oU
received by any such person in the territory of that State during the preceding
calendar year.
Article 40
1. This Convention shaU enter into force on the ninetieth
day following the date on which the foUowing requirements are fulfiUed:
.(a) at least eight States have deposited
graphe 4, la présente Convention est rati-fiée, acceptée
ou approuvée par les Etats qui Font signée.
3.
Sous réserve
des dispositions du paragraphe 4, les Etats qui n'ont pas signé la présente
Convention peuvent y adhérer.
4.
Seuls les Etats
qui ont ratifié, accepté ou approuvé la Convention sur la responsabilité ou
qui y ont adhéré, peuvent rati-fier, accepter ou approuver la présente Convention
ou y adhérer.
Artide 38
1.
La
ratification, Facceptation, Fapprobalion ou Fadhésion s'effectuent par le dépot
d'un instrument en bonne et due forme auprés du Secrétaire general de FOrganisation.
2.
Tout instrument
de ratification, d'ac-ceptation, d'approbation ou d'adhésion, déposé apres
Fentrée en vigueur d'un amendement ä la présente Convention ä Fégard de tous
les Etats contractants å la Convention ou apres Faccomplissement de toutes les
mesures requises pour Fentrée en vigueur de Famendement å Fégard desdits
Etats, est réputée s'appliquer å la Convention modifiée par Famendement.
Article 39
Avant Fentrée en vigueur de la présente Convention, tout
Etat doit, lors du dépöt d'un instrument vise a Farticle 38, paragraphe 1, et
ultérieurement chaque année a une date désignée par le Secrétaire general de
FOrganisation, communiquer au Secrétaire general de FOrganisation le nom et
Fadresse des personnes qui, pour cet Etat, seraient tenues de contribuer au
Fonds, en application de Farticle 10, ainsi que les renseignements sur les
quantités d'hydrocarbures donnant lieu a contribution qui ont été regues sur
le territoire de cet Etat par ces personnes au cours de Fannée civile
précédente.
Artide 40
1. La présente Convention entré en vigueur le
quatre-vingt-dixiéme jour apres la date a laquelle les conditions suivantes
sont remplies :
a) au moins huit Etats ont déposé un
Prop. 1973:140 287
ves
i fjärde stycket skall konventionen ratificeras, antagas eller godkännas av de
stater som har undertecknat den.
3.
Med iakttagande av vad som
föreskrives i fjärde stycket är konventionen öppen för anslutning av stater
som icke undertecknat den.
4.
Denna konvention får
ratificeras, antagas, godkännas eller bli föremål för anslutning endast av
stater som har ratificerat, antagit, godkänt eller anslutit sig tUl ansvarighetskonventionen.
Artikd
38
1.
Ratifikation, antagande, godkännande
eller anslutning skall verkstäUas genom deponering hos organisationens
generalsekreterare av ett i behörig form upprättat instrument.
2.
Instrument angående
ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, som deponeras efter det
en ändring av denna konvention trätt i kiaft i förhällande till aUa de stater
som då är fördragsslutande stater, eller efter det alla åtgärder vidtagits som
erfordras för ikraftträdande av ändringen i förhållande till dessa stater,
skall anses gälla konventionen i dess ändrade lydelse.
Artikel
39
Innan
denna konvention trätt i kraft skall stat, när den deponerar sådant instrument
som avses i artikel 38 första stycket och därefter årligen, vid tidpunkt som
fastställes av organisationens generalsekreterare, till denne meddela namn och
adress på envar som i denna stat skulle vara skyldig att betala avgift till
fonden enligt artikel 10 samt lämna uppgifter, om den mängd avgiftspliktig
olja som var och en av dem mottog under föregående kalenderår inom den statens
område.
Artikel
40
1.
Denna konvention träder i kraft på nittonde dagen efter den dag då följande
villkor uppfyllts:
(a)
minst åtta stater har hos organisatio-
opaginerad Kontrollera mot PDF
instraments
of ratification, acceptance, approval or accession with the Secretary-General
of the Organization, and
(b)
the Secretary-General of the Organization has received information in accordance
with Artide 39 that those persons in such States who would be liable to contribute
pursuant to Article 10 have received during the preceding calendar year a total
quantity of at least 750 miUion tons of contributing oil.
2.
However, this Convention shall
not enter into force before the Liability Convention has entered into force.
3.
For each State which
subsequentiy ratifies, accepts, approves or accedes to it, this Convention
shall enter into force on the ninetieth day after deposit by such State of the
appropriate instrument.
Article
41
1.
This Convention may be
denounced by any Contracting State at any time after the date on which the Convention
comes into force for that State.
2.
Denunciation shall be effected
by the deposit of an instrument with the Secretary-General of the Organization.
3.
A denunciation shall take
effect one year, or such longer period as may be specified in the instrument
of denunciation, after its deposit with the Secretary-General of the
Organization.
4.
Denunciation of the Liability
Convention shall be deemed to be a denunciation of this Convention. Such
denunciation shall take effect on the same date as the denunciation of the
Liability Convention takes effect according to paragraph 3 of Article XVI of
that Convention.
5.
Notwithstanding a denunciation
by a Contracting State pursuant to this Article, any provisions of this
Convention relating to the obligations to make contributions under Article 10
with respect to an incident referred to in Article 12, paragraph 2 (b), and
occurring before the denunciation takes effect shall continue to apply.
instrument
de ratification, d'acceptation, d'approbation ou d'adhésion auprés du
Secrétaire general de FOrganisation, et
b) le Secrétaire general
de FOrganisation a été informé, conformément å Farticle 39, que les personnes
qui seraient tenues, dans ces Etats, de contribuer au Fonds en application de
Farticle 10, ont regu, au cours de Fannée civUe précédent, au moins 750 mUlions
de tonnes d'hydrocarbures donnant lieu ä contribution.
2.
Toutefois, la présente
Convention ne peut entrer en vigueur avant Fentrée en vigueur de la Convention
sur la responsabilité.
3.
Pour chacun des Etats qui ratifient,
acceptant, approuvent la Convention ou y adhérent ultérieurement, elle entré en
vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour apres le dépot par cet Etat de
Finstrument approprié.
Article
41
1.
La présente Convention peut
étre dé-noncée par Fun quelconque des Etats contractants å tout moment å
compter de la date ä laquelle la Convention entré en vigueur å Fégard de cet
Etat.
2.
La dénonciation s'effectue par
le dépot d'un instrument auprés du Secrétaire general de FOrganisation.
3.
La dénonciation prend effet un
an apres la date de dépot de Finstrument auprés du Secrétaire general de
FOrganisation ou å Fexpiration de toute période plus longue qui pourrait étre
spédfiée dans cet instrument.
4.
Toute dénonciation de la
Convention sur la responsabUité civile constitué une dénonciation de la
présente Convention. Elle prend effet å la date å laquelle la dénonciation de
la Convention sur la responsabilité civile prend elle-méme effet conformément
au paragraphe 3 de Fartide XVI de cette derniére Convention.
5.
Nonobstant toute dénonciation
faite par un Etat contractant conformément au present article, les dispositions
de la présente Convention sur Fobligation de verser une contribution en vertu
de Farticle 10 pour un evénement survenu dans les conditions prévues å Farticle
12, paragraphe 2 b), avant que la dénonciation ne prenne effet, continuent de
s'appliquer.
Prop.
1973:140 289
nens
generalsekreterare deponerat instrument angående ratifikation, antagande, godkännande
eller anslutning, och
(b)
organisationens generalsekreterare har erhåUit uppgifter enUgt artikel 39 att
de som i dessa stater skulle vara skyldiga att betala avgift enligt artikel 10
under föregående kalenderår mottagit sammanlagt minst 750 miljoner ton
avgiftspliktig olja.
2.
Denna konvention träder emellertid
inte i kraft innan ansvarighetskonventionen har trätt i kraft.
3.
För stat som vid senare
tidpunkt ratificerar, antager, godkänner eller ansluter sig till konventionen
träder denna i kraft på nittonde dagen efter den dag då denna stat deponerat
vederbörligt instrument.
Artikel
41
1.
Denna konvention får uppsägas av fördragsslutande stat när som helst efter det
att den trätt i kraft för dess vidkommande.
2.
Uppsägning skall verkställas
genom deponering av ett instrument hos organisationens generalsekreterare.
3.
En uppsägning träder i kraft
ett år efter den dag då instrumentet deponerades hos organisationens
generalsekreterare eller vid den senare tidpunkt som anges i uppsägningsinstrumentet.
4.
Uppsägning av
ansvarighetskonventionen skall anses utgöra uppsägning av denna konvention. En
sådan uppsägning träder i kraft samma dag som uppsägningen av ansvarighetskonventionen
träder i kraft enligt artikel XVI tredje stycket i sistnämnda konvention.
5.
Utan hinder av en
fördragsslutande stats uppsägning enligt denna artikel skall bestämmelserna i
denna konvention om skyldighet att betala avgift enligt artikel 10 i anledning
av olycka som avses i artikel 12 andra stycket (b) och som inträffat innan
uppsägningen träder i kraft fortsätta att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 42
1.
Any Contracting State may,
within ninety days after the deposit of an instrament of denunciation the
result of which it considers will significantly increase the levd of
contributions for remaining Contracting States, request the Director to convene
an extraordinary session of the Assembly. The Director shall convene the
Assembly to meet not låter than sixty days after receipt of the request.
2.
The Director may convene, on
his own initialive, an extraordinary session of the Assembly to meet within
sixty days after the deposit of any instrument of denunciation, if he considers
that such denunciation will result in a significant increase in the levd of
contributions for the remaining Contracting States.
3.
If the Assembly at an
extraordinary session convened in accordance with paragraph 1 or 2 decides
that the denunciation will result in a significant increase in the level of
contributions for the remaining Contracting States, any such State may, not
låter than one hundred and twenty days before the date on which that
denunciation takes effect, denounce this Convention with effect from the same
date.
Article
43
1.
This Convention shall cease to
be in force on the date when the number of Contracting States falls below
three.
2.
Contracting States which are
bound by this Convention on the date before the day it ceases to be in force
shall enable the Fund to exercise its functions as described under Article 44
and shall, for that purpose only, remain bound by this Convention.
Article 42
1.
Tout Etat contractant peut,
dans un délai de quatre-vingt-dix jours apres le dépot d'un instrument de
dénonciation qui entrainera, ä son avis, une augmentation considerable du
niveau des contributions des autres Etats contractants, demander a
FAdministrateur de convoquer FAssemblée en session exlraordinaire.
L'Administrateur convoque FAssemblée dans un délai de soixante jours apres la
reception de la demande.
2. L'Administrateur peut, de sa propre initialive,
convoquer FAssemblée en session exlraordinaire dans un délai de soixante jours
apres le dépöt d'un instrument de dénonciation s'il considéré que cette
dénonciation entrainera, ä son avis, une augmentation considerable du niveau
des contributions des autres Etats contractants.
3.
Si au cours d'une session
extraordi-naire tenue conformément au paragraphe 1 ou 2, FAssemblée decide que
la dénonciation entrainera une augmentation considerable du niveau des
contributions pour les autres Etats contractants, chacun de ces Etats peut, au
plus tärd cent vingt jours avant la date å laquelle la dénonciation prend
effet, dénoncer la présente Convention. Cette dénonciation prend effet a la
meme date.
Artide
43
1.
La présente Convention cesse
d'étre en vigueur lorsque le nombre des Etats contractants devient inférieur å
trois.
2.
Les Etats contractants qui sont
lies par la présente Convention la veille du jour ou elle cesse d'étre en
vigueur, prennent toutes les mesures nécessaires pour que le Fonds puisse
exercer les fonctions prévues å Farticle 44 et, pour ces fins seulement, restent
lies par la présente Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 44
1.
If this Convention ceases to be in force, the Fund shaU nevertheless
(a) meet its obligations
in respect of any
incident occurring before the Convention
ceased to be in force;
(b) be
entitled to exercise its rights to
Article 44
1.
Au cas ou la présente Convention cesserait d'étre en vigueur, le Fonds :
a)
devra assumer ses obligations
relatives ä tout evénement survenu avant que la Convention ait cessé d'étre en
vigueur;
b)
pourra exercer ses droits en matiére
Prop.
1973:140 291
Artikel
42
1.
Inom nittio dagar efter
deponeringen av ett uppsägningsinslrament får varje fördragsslutande stat, som
anser att uppsägningen kommer att leda till en betydande höjning av avgifterna
för de andra fördragsslutande staterna, begära att direktören skall
sammankalla församlingen lUl extra möte. Direktören skall sammankalla
församlingen att samm.anlräda inom sextio dagar efter det han mottagit denna
begäran.
2.
Direktören får på eget
initiativ sammankalla församlingen till ett extra möte som skall hällas inom
sextio dagar efter deponeringen av ett uppsägningsinstrument, om han anser att
uppsägningen kommer att leda till en betydande höjning av avgifterna för de
andra fördragsslutande staterna.
3.
Om församlingen vid ett extra
möte som sammankallals enligt första eUer andra stycket fastställer alt
uppsägningen kommer att leda till en betydande höjning av avgifterna för de
andra fördragsslutande staterna, får envar av dessa stater senast
elt-hundratjugo dagar före den dag då uppsägningen träder i kraft säga upp
denna konvention med verkan från samma dag.
Artikel
43
1.
Denna konvention upphör att
gälla den dag då antalet fördragsslutande stater understiger tre.
2.
De fördragsslutande stater som
är bundna av denna konvention dagen före den dag då den upphör att gälla skall
vidtaga alla erforderliga åtgärder för att fonden skall kunna fullgöra de
uppgifter som anges i artikel 44 och förblir endast för detta ändamål
bundna av konventionen.
Artikd
44
1.
Om denna konvention upphör att gälla skall fonden dock
(a)
infria sina förpliktelser i
anledning av de olyckor som inträffat innan konventionen upphörde att gäUa;
(b)
få utöva sin rätt till avgifter
i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
contributions to the
extent that these contributions are necessary to meet the obligations under
sub-paragraph (a), induding expenses for the administration of the Fund
necessary for this purpose.
2. The
Assembly shall take all appropriate
measures to complete the winding up of the
Fund, induding the distribution in an équit
able manner of any remaining assets among
those persons who have contributed to the
Fund.
3. For
the purposes of this Article the
Fund shall remain a legal person.
de
recouvrement des contributions dans la mesure oii ces demiéres sont nécessaires
pour lui permettte de remplir les obligations visées å Falinéa a), y compris
les frais d'adminislralion qu'il devra engager å cet effet.
2.
L'Assemblée prendra toute
mesure nécessaire en vue de la liquidation du Fonds, y compris la distribution
équitable des sommes et biens demeurant å Factif du Fonds, entré les personnes
ayant versé des contributions.
3.
Aux fins du present artide, le
Fonds demeure une personne juridique.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 45
1.
A Conférence for the purpose of
revising or amending this Convention may be convened by the Organization.
2. The Organization shall convene a Conférence of the
Contracting States for the purpose of revising or amending this Convention at
the request of not less than one-third of all Contracting States.
Article
46
1.
This Convention shall be
deposited with the Secretary-General of the Organization.
2.
The Secretary-General of the
Organization shall:
(a)
inform all States which have signed or acceded to this Convention of:
(i)
each new signature or deposit of instrument and the date thereof;
(ii)
the date of entry into force of the Convention;
(iii)
any denunciation of the Convention and the date on which it takes effect;
(b)
transmit certified true copies of this Convention to all Signatory States and
to all States which accede to the Convention.
Article
47
As
soon as this Convention enters into force, a certified true copy thereof shall
be transmitted by the Secretary-General of the
Artide 45
1.
L'Organisation peut convoquer
une conférence ayant pour objet de reviser ou d'amender la présente Convention.
2. L'Organisation convoque une conférence des Etats
contractants ayant pour objet de reviser ou d'amender la présente Convention å
la demande du tiers au moins des Etats contractants ä cette Convention.
Article
46
1.
La présente Convention sera déposée
auprés du Secrétaire general de FOrganisation.
2.
Le Secrétaire general de FOrganisation
:
a) informe
tous les Etats qui ont signé
la Convention ou y ont adhéré :
i)
de toute signature nouvelle ou dépot d'inslrament nouveau et de la date å laquelle
cette signature ou ce dépot sont intervenus;
ii)
de la date d'entrée en vigueur de la Convention;
Ui)
de toute dénonciation de la Convention et de la date å laquelle cette dénonciation
prend effet;
b) transmet
des copies conformes de la
présente Convention å tous les Etats signa-
taires de cette Convention et å tous les
Etats qui y adhérent.
Article
47
Des Fentrée
en vigueur de la présente Convention, le Secrétaire general de FOrganisation
en transmet une copie conforme
Prop. 1973:140 293
omfattning
dessa avgifter är erforderliga för att infria de förpliktelser som avses under
(a), däri inbegripet utgifter för den förvaltning av fonden som är nödvändig
härför.
2.
Församlingen skall vidta alla
erforderliga åtgärder för att slutföra fondens likvidation, däri inbegripet
en rättvis fördelning av kvarvarande tillgångar bland dem som har betalat
avgifter till fonden.
3.
För fullgörandet av sina
uppgifter enligt denna artikd skall fonden fortfarande erkännas som juridisk
person.
Artikel
45
1.
Organisationen har rätt att
sammankalla en konferens för att revidera eUer ändra denna konvention.
2.
Organisationen skaU på begäran
av minst en tredjedel av de fördragsslutande staterna sammankalla en konferens
bestående av de fördragsslutande staterna för att revidera eller ändra denna
konvention.
Artikel
46
1.
Denna konvention skall
deponeras hos organisationens generalsekreterare.
2.
Organisationens
generalsekreterare skall:
(a) underrätta
alla stater som har under
tecknat eller anslutit sig tUl konventionen
om
(i)
varje nytt undertecknande eller ny deponering av instrament samt dagen härför;
(ii)
dagen för konventionens ikraftträdande;
(iii)
varje uppsägning av konventionen och den dag då uppsägningen träder i kraft;
(b) överlämna
bestyrkta avskrifter av
denna konvention tUl alla stater som under
tecknat konventionen och till alla stater
som ansluter sig tUl den.
Artikel
47
Så
snart denna konvention har trätt i kraft skall en bestyrkt avskrift av
konventionen överlämnas av organisationens generalsekre-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Organization to the Secretariat
of the United Nations for registration and publication in accordance with Article
102 of the Charter of the UnUed Nations.
Article
48
This
Convention is established in a single original in the English and French languages,
both texts being equaUy authentic. Official translations in the Russian and Spanish
languages shall be prepared by the Secretariat of the Organization and deposited
with the signed original.
In
witness whereof the undersigned plenipotentiaries being duly authorized for that
purpose have signed the present Convention.
au Secretariat des Nations
Unies en vue de son enregistrement et da sa publication conformément å FArtide
102 de la Charte des Nations Unies.
Article
48
La
présente Convention est établie en un seul exemplaire en langues frangaise et anglaise,
les deux textes faisant également foi. Le Secretariat de FOrganisation en fait préparer
des traductions officielles en langues russe et espagnole qui sont déposées avec
Fexemplaire original revétu des signatures.
En
Foi de quoi les plénipotentiaires soussignés, dument autorisés a cet effect
ont signé la présente Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Done at Brussels this eighteenth
day of December one Ihousand nine hundred and sevenly-one.
Fait a Bruxelles, le dix-huit
décembre mil neuf cent soixante et onze.
Prop. 1973:140 295
terare
till Förenta Nationernas sekretariat för registrering och offentliggörande
enligt artikel 102 i Förenta Nationernas stadga.
Artikel
48
Denna
konvention är upprättad i ett enda exemplar på engelska och franska språken,
vilka båda texter äger lika vUsord. OfficieUa översättningar till ryska och
spanska språken skall utarbetas av organisationens sekretariat och deponeras tUlsammans
med det undertecknade originalet.
Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befuUmäktigade av
sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.
Som
skedde i Bryssel den 18 december 1971.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionen..................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... 1
Lagförslag ...................................................... 3
Utdrag av protokollet över
justitieärenden............... 15
1
Inledning ................................................. 15
2
Departementspromemorian ............................ ... 16
3
Remissyttrandena ....................................... 17
3.1
Frågan om Sveriges tillträde
till konventionema och lagstiftningens allmänna innehåll ............................................................ 17
3.2
Metoden för konventionernas
införlivande med svensk
rätt....................................................... 19
3.3
Tillämpningsområdet för
ansvarighetsreglerna ... 20
3.4
Kanaliseringen av ansvarigheten................. 24
3.5
Ansvarsbegränsningen.............................. ... 25
3.6
Försäkrmgsskyldigheten .......................... 26
3.7
Processuella frågor ................................. 30
4 Föredraganden
........................................... 30
4.1
Lagstiftningsarbetets bakgrund
................ ... 30
4.2
Frågan om Sveriges tillträde
till konventionerna och lagstiftningens allmänna innehåll ............................................................ 32
4.3
Metoden för konventionernas
införlivande med svensk
rätt....................................................... ... 36
4.4
Tillämpningsområdet för
ansvarighetsreglerna ... 37
4.5
Kanalisering av ansvarigheten..................... ... 42
4.6
Ansvarsbegränsningen ............................. 44
4.7
Försäkringsskyldigheten .......................... 47
4.8
Processuella frågor ................................. 50
4.9
Ikraftträdandet........................................ 51
4.10
Upprättade lagförslag .............................. 51
4.11
Specialmotivering..................................... 51
4.11.1 Förslaget
tiU lag om ansvarighet för oljeskada
till
sjöss .................................... ... 51
4.11.2
Förslaget till lag om
ersättning från den internationella oljeskadefonden 63
4.11.3
Förslaget till lag om ändring i
sjölagen. ... 64
4.11.4
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg ................................................... 64
5 Hemställan................................................... ... 65
BUagor
Bilaga
A: PM med förslag tiU lagstiftning om ansvarighet för oljeskada
liU
sjöss (Ds Ju 1973: 4). 67
1
Inledning ..................................................... 68
2
Omfattningen av skador orsakade
av oljeutsläpp till sjöss 69
3
Bekämpning av oljeutsläpp i
svenska farvatten.... 71
4
Gällande rätt................................................ ... 72
5
Lagstiftning i vissa andra
länder....................... ... 75
5.1
USA ................................................. 75
Prop.
1973:140 297
Sid,
5.2
Kanada ................................................ ... 77
5.3
Australien .............................................. ... 77
6
Det internationella
lagstiftningsarbetet ............ ... 78
7
Ersättningssystem tUlkomna på
frivillig väg......... ... 79
8
Konventionernas innehåll................................. ... 80
8.1
Sammanfattande redogörelse för
konventionerna 80
8.2
De särskilda bestämmelserna i ansvarighetskonventionen 84
8.3
De särskUda bestämmelserna i
fondkonventionen 96
9 Tidigare
remissbehandling ............................ . 116
10
Utsikterna för konventionernas
ikraftträdande..... . 117
11
Frågan om Sveriges tiUträde tiU
konventionerna.. . 119
12
Metoden för konventionernas
införlivande med svensk rätt .. 125
13
Huvuddragen av den föreslagna
lagstiftningen..... . 127
13.1
Allmänna synpunkter............................... 127
13.2
Lagstiftningens
tillämpningsområde............. 129
13.3
Kanalisering av ansvaret ........................ 133
13.4
Vissa frågor rörande
begränsningsfond ...... . 136
13.5
Försäkringsskyldigheten........................... . 137
13.6
Forumregler .......................................... . 139
13.7
Straffbestämmelser m. m......................... . 140
13.8
Förhållandet till vissa andra
konventioner.... . 141
13.9
Avgifter tiU den
internationella fonden ....... . 144
14
Lagförslag ................................................. . 146
15
Spedalmotiveruig ........................................ . 146
15.1
Förslaget tUl lag om
ansvarighet för oljeskada till sjöss 146
15.2
Förslaget tiU lag med anledning
av Sveriges tiUträde till den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen
om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja 179
15.3
Förslaget till lag om ändring i
sjölagen (1891: 35 s. 1) 184
15.4
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1972: 275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg " .. 184
15.5
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier .... 187
Bilagor
till departementspromemorian
Bilaga
1 Lagförslag ............................................ 189
Bilaga
2 Internationell konvention om ansvarighet för skada orsa
kad av förorening genom olja..................... 201
Bilaga
3 Internationell konvention om upprättandet av en interna
tionell fond för ersättning av skada orsakad av förore
ning genom olja ..................................... 233
MARCUS BOKTR. STOCKHOIM 72040 »
Doktrin (6)
- Måns Jacobsson, Redarens rätt till ansvarsbegränsning, SvJT 2023 s. 50, på s. 58 · Fritt tillgänglig
- Rolf H. Lindholm, Mänskliga rättigheter i Sverige Rätten till domstolsprövning, SvJT 1986 s. 12, på s. 17 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer, SvJT 1985 s. 425, på s. 439 · Fritt tillgänglig
- Måns Jacobsson, Skadeståndsrättslig reglering av oljeutsläpp från fartyg, SvJT 1982 s. 529, på s. 538, 542, 544, 552, 561, 566 · Fritt tillgänglig
- Anm. av A. PECZENIK: Causes and Damages., SvJT 1980 s. 606, på s. 608 · Fritt tillgänglig
- Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna, SvJT 1975 s. 732, på s. 739 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
110 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (78)
78 kopplingar i 29 dokument.
- Prop. 2017/18:268 Skadeståndsansvar vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen s. 104 om s. 52 · s. 294 om s. 174 i texten
- SOU 2012:8 Skadeståndsansvar och försäkringsplikt vid sjötransporter s. 143 om s. 49 · s. 147 om s. 49 · s. 164 om s. 49 i texten
- Prop. 2009/10:173 Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar s. 86 om s. 52 i texten
- SOU 2007:46 Ansvarsfrågan vid odling av genmodifierade grödor s. 137 om s. 201 · s. 138 om s. 31 i texten
- SOU 2006:43 Översyn av atomansvaret Betänkande av Atomansvarsutredningen s. 145 om s. 52 · s. 236 om s. 201 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- NJA 1983 s. 3 om s. 37 · om s. 154 i texten
Doktrin (30)
30 kopplingar i 13 dokument.
- Zackariasson, Direktkrav, 1999 s. 238 om s. 171 · s. 301 om s. 171 · s. 301 om s. 172 · s. 302 om s. 173 · och 2 till i texten
- SvJT 1982 s. 529 Måns Jacobsson, Skadeståndsrättslig reglering av oljeutsläpp från fartyg s. 538 · s. 542 · s. 544 · s. 552 · och 2 till i texten
- Wetterstein, Globalbegränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, 1980 s. 50 om s. 56 · s. 50 om s. 57 · s. 176 om s. 132 · s. 191 om s. 132 · och 1 till i texten
- Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 127 om s. 54 · s. 253 om s. 52 i texten
- Blom, Sjölagens bestämmelser om redaransvar, 1985 s. 26 · s. 86 i texten