Kungi. Maj:ts proposition med förslag till anläggningslag m.m.
1973 · 680 sidor, varav 581 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 581 av 680 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:160, Kungi. Maj:ts proposition med förslag till anläggningslag m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Majrts proposition nr 160 år 1973 Prop. 1973:160
Nr 160
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till anläggningslag m. m.; given den 28
september 1973.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlätande till riksdagen föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Samverkan
mellan fastigheter för tUlgodoseende av gemensamma behov blir alltmer
nödvändig. Sådan samverkan kan avse vägar, parkeringsutrymmen, lekplatser,
anordningar för värme-, vatten- och avloppsförsörjning och andra liknande
anläggningar. TUl fastigheter hör ofta också samfälligheter som förvaltas av
fastighetsägarna gemensamt.
I
propositionen läggs fram förslag tUl anläggningslag. Bestämmelser om inrättande
och förvaltning av gemensamma anläggningar finns f. n. i bl. a. lagen (1939:
608) om enskilda vägar och lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar.
Den nu föreslagna lagen är avsedd att träda i stället för de bestämmelser om
inrättande av gemensamma anläggningar som finns i nyssnämnda båda lagar.
Lagförslaget syftar tUl att samordna och modernisera gällande bestämmelser samt
anpassa dessa till fastighetsbUdningslagen (1970: 988). Det omfattar dock inte
sådana vägar inom områden med tätare bebyggelse om vilka bestämmelser finns i 3
kap. lagen om enskilda vägar.
I
propositionen läggs vidare fram förslag tUl lag om förvaltning av
samfälligheter. Bestämmelser om förvaltning av mark som är samfälld för flera
fastigheter finns f. n. i lagen (1921: 299) om förvaltning av by-samfälligheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter (by-samfällighetslagen).
Denna lag är föråldrad och riksdagen (rskr 1957: 154) har begärt en översyn av
den. Den föreslagna lagen är avsedd att träda i stället för såväl
bysamfällighetslagen som förvalUiingsbestämmel-sema i lagen om enskilda vägar
och lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Förslagets innebörd är att förvaltning
av samfälUghet skall
1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 2
anordnas
på ettdera av två sätt. Delägarna skall kunna antingen handha förvaltningen
själva eller bilda en särskild juridisk person, s. k. samfäl-lighetsförening,
för förvaltningen.
De
föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973:160
1
Förslag till Anläggningslag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för
flera fastigheter och som tUlgodoser ändamål av stadigvarande bety
delse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsan-
läggning prövas vid förrättning.
Kan
enligt bestämmelser i annan författning än fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av
domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen
allmän vatten- och avloppsanläggning.
2
§ Lagens bestämmelser om
fastighet äger motsvarande tillämpning på tomträtt som inskrivits och på grava.
Om det är lämpligt, skall bestämmelserna tillämpas även på byggnad eller annan
anläggning som ej hör tUl fastighet och på naturreservat.
3
§ Den som innehar fastighet på
grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer nägon
anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av
naturreservat anses den som förvaltar reservatet.
Förrättningsmyndighet
4
§ Anläggningsförrättning handlägges av fastighetsbildningsmyndighet.
Om
det är lämpligt, får fastighetsbUdnrngsmyndigheten förordna särskUd
förrättningsman. Denne skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget
kräver och även i övrigt vara lämplig till detta. Vad som i denna lag
föreskrives om fastighetsbildningsmyndighet gäller i tillämpliga delar sådan
särskUd förrättningsman.
Villkor
för Inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.
5
§ Gemensamhetsanläggning får ej
inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse
att ha del i anläggningen.
6
§ Gemensamhetsanläggning får inrättas
endast om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som
anläggningen medför. Är anläggningen föratsatt i fastställd generalplan, stadsplan,
tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskUda
skäl föranleder det.
Gemensamhetsanläggning
får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör till fastighet,
om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma att
uppstå för annan deltagare i gemensamhetsanläggningen.
Prop. 1973:160 4
7 §
Gemensamhetsanläggnmg får ej inrättas, om ägarna av de fastig
heter som skall deltaga i anläggningen mera allmänt motsätter sig åt
gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Första
stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.
8
§ Gemensamhetsanläggning skall
förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med
minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Åtgärd för att underlätta
framtida tUl-byggnad eller ökat utnyttjande av anläggningen får vidtagas, om åtgärden
medför endast ringa ökning av kostnaden.
9
§ Gemensamhetsanläggning, som
inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan,
tomtindelning eller byggnads-plan, skall stå i överensstämmelse med planen.
Gäller
eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom
regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall
anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna ej motverkas.
Om
särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelsema medges
av länsstyrelsen eller efter dess förordnade av byggnadsnämnden. Även utan
sådant medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt med
planens syfte. Länsstyrelsen får medge imdantag enligt första punkten från
fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden
tillstyrkt det.
Talan
mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut
att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.
Mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos
Kungl. Maj:t genom besvär.
10
§ Har stadsplan eller
byggnadsplan icke fastställts för visst område, får gemensamhetsanläggning ej
inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning,
föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.
11
§ Gemensamhetsanläggning får ej
inrättas, om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse.
Första
stycket gäller icke när anläggningen är till övervägande nytta från allmän
synpunkt.
Skyldighet
att avstå utrymme
12 §
Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas
i anspråk på fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan
fastighet, om det icke orsakar synnerligt men för fastigheten. Större
utrymme får dock ej tagas i anspråk än som behövs med hänsyn tUl
fastigheter som kan anslutas enligt 5 §.
Även
om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå utrymme, om
anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Om ägaren begär det, skall
fastigheten inlösas. Är olägenheten begränsad tUl viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas. Inlösen sker
Prop.
1973:160 5
för
de fastigheter som skall deltaga i anläggnmgen utom sådana som avses i 2 §.
Bestämmelserna
i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen (1972: 719) äger motsvarande tUlämpning
vid upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf. Utan hinder av dessa
bestämmelser kan dock särskild rätt, som tillkommer staten och ej utgör
vågrätt, rubbas. Vidare får förordnas att rätten tUl utrymme för anläggningen
skall ha företräde framför särskild rätt som tillskapats genom expropriation
eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbUdning eller på liknande sätt,
dock ej om den särskUda rätten utgör vågrätt.
Ersättning
för utrymme m. m.
13 §
I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § äger
4 kap. expropriationslagen (1972: 719) motsvarande tUlämpning. 4 kap.
3 § expropriationslagen skall härvid tillämpas i fråga om värdeöknmg
som ägt rum under tiden från dagen tio år före det anläggningsförrätt
ningen påkallades.
Är
innehavare av rättighet, som minskar fastighets värde, berättigad till
ersättning, skall det värde som tUlgodoräknas fastighetens ägare minskas med
belopp motsvarande den värdeminskning för fastigheten som rättigheten
inneburit. Om det värde som skall tillgodoräknas fastighetens ägare ej kan
minskas utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt,
minskas i stället ersättningen tUl rättighetshavaren med motsvarande belopp.
Samfällighet
14 §
Gemensamhetsanläggning och rätt till utrymme är samfällda för
de fastigheter som deltager i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för
de fastigheter för vUka inlösen skett.
För
anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en
särskild samfäUighet.
Fördelning
av kostnader
15 §
Grandema för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsan-
läggnings utförande fastställes vid förrättningen. För varje fastighet an
ges andelstal, som bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn
främst tUl den nytta fastigheten har av anläggningen. Inlöses mark för
endast vissa av deltagarna i anläggningen, fastställes grunderna för för
delning av kostnaderna för inlösen särskilt.
Andelstal
fastställes även i fråga om kostnaderna för anläggningens drift. Sådant
andelstal bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den
omfattning i vilken fastigheten beräknas använda anläggningen. Om det är
lämpligt, kan föreskrivas att kostnaderna i första hand skall fördelas genom
att avgifter uttages för anläggningens utnyttjande. Grunderna för beräkningen
av sådana avgifter fastställes vid förrättningen.
Överenskommelser
mellan sakägare m. m.
16 §
Avsteg får göras från
1.
5 §, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen medger det.
Prop. 1973:160 6
2.
8 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 12 § första stycket eller 13 §, om de fastighetsägare
och andra sakägare vilkas rätt beröres medger det,
3.
15 §, om det medges av
fastighetsägare som ålägges större bidragsskyldighet än som i annat fall
skolat gälla och avvikelsen från bestämmelsen icke sker i otUlbörligt syfte.
Svarar
fastighet för fordran, får avsteg från 13 eller 15 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives
för rdaxation. Medgivande av rättsägare behövs ej, om anläggningens inrättande
är väsentligen utan betydelse för honom.
Påkallande
av förrättning
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreg
lering förordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, får
frågan dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfråga
får prövas gemensamt med annan anläggningsfråga eller med
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får
åter delas upp på skUda förrättningar.
18 §
Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkoimner ägaren av
fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, samt byggnadsnämn
den.
Länsstyrelsen
kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara
av större betydelse från allmän synpunkt.
Vid
expropriation eUer liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning
för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan
undanröjas, minskas eller förebyggas.
Förrättning
19
§ I fråga om förrättning enUgt
denna lag äger 4 kap. 124, 2740 och 42 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
motsvarande tillämpning.
20
§ Innehavare av särskUd rätt
tUl fastighet, som inlöses eller eljest tages i anspråk för
gemensamhetsanläggning, är sakägare vid förrättningen, om hans rätt beröres.
21
§ FastighetsbUdningsmyndigheten
skall utreda föratsättningama för anläggningen och ombesörja behövliga tekniska
arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov
skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.
Har
förrättningen påkallats endast av ägaren av fastighet, som finnes ej kunna
tilläggas rätt att deltaga i anläggningen, föreligger hinder mot att inrätta
anläggningen.
22
§ Uppkommer fråga om inlösen,
äger 8 kap. 7 § första och andra styckena fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
motsvarande tUlämpning.
23
§ Avser förrättningen
gemensamhetsanläggning som kräver byggnadslov eUer som rör område med
stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 §
att anläggningens tiUåt-
Prop. 1973:160 7
lighet
enligt 10 § kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som
avses i 911 §§ förutsättningar för att inrätta anläggningen, skaU
fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för
prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot anläggningen enligt sistnämnda
paragrafer, skaU nämnden lämna medgivande tUl anläggningen.
Talan mot beslut varigenom
byggnadsnämnden vägrat medgivande tUl anläggningen eller gjort sådant
medgivande beroende av vUlkor föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot
länsstyrelsens, beslut föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.
Beslut av byggnadsnämnden
eller högre instans varigenom medgivande till anläggningen vägrats eller
gjorts beroende av villkor är buidande för fastighetsbildningsmyndigheten.
24 §
Om hinder icke möter mot anläggningen, skall fastighetsbUd-
ningsmyndigheten meddela anläggningsbeslut.
I
anläggningsbeslut anges
1.
anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt,
2.
de fastigheter som skall
deltaga i anläggningen,
3.
utrymme som upplåtes för anläggningen,
4.
fastighet eller del därav som
inlöses,
5.
tiden för anläggningens
bestånd, om sådan anses böra bestämmas,
6.
den tid inom vilken
anläggningen skall vara utförd,
7.
behövliga föreskrifter i fråga
om anläggningens utförande.
I anläggningsbeslutet får
också anges de i aiUäggningen deltagande fastigheternas andelstal i fråga om
kostnadema för anläggningens utförande och drift.
Prövas anläggningsfråga
gemensamt med fastighetsbUdningsåtgärd vid en förrättning, får
anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.
25
§ Om det är lämpligt, får
anläggningsbeslut meddelas utan hinder av att tekniska arbeten och värderingar
ej utförts.
26
§ TiUträde av utrymme som
tagits i anspråk eUer av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som
fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde sker, skall
anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft och ersättning enligt 13 § ha
betalats.
27
§ Utan hinder av att ersättning
enligt 13 § ej betalats får tillträde ske, om berörda sakägare medger det. Även
utan medgivande får tillträde ske, sedan fastighetsbildningsmyndigheten
bestämt förskott på den ersättning som slutligen fastställes och detta
betalats. Är det uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast obetydligt
belopp, kan fastighetsbildningsmyndigheten föreskriva att tillträde får ske
utan att förskott betalas.
I
beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall fördelas
mellan delägarna i anläggningen. I beslutet skall vidare anges den tid inom
vilken förskott, som utgör vUlkor för tUlträde, skall ha betalats. Har
betalning ej skett inom utsatt tid, får tUlträde ej ske förrän ersättning
enligt 13 § har betalats.
Prop. 1973:160 8
Även
sedan tillträde har skett kan fastighetsbildningsmyndigheten på begäran av
sakägare bestämma att förskott skall utgå.
Har
förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej
bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om
tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.
28
§ Förrättnmg som påbörjats
enligt förordnande vid fastighetsreglering skall inställas, om
regleringsförrättningen inställes. Förrättningen skall dock fortsättas, om
sakägare som fört talan vid förrättningen och som kunnat ansöka om denna begär
det. Underrättas sakägama om regleringsförrättningens inställande vid
sammanträde, skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall,
begäran framställas inom tid som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver.
29
§ Förrättningskostnaderna
skall, om anläggningsbeslut meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter
som skall deltaga i anläggningen efter vad som är skäligt.
I
övrigt äger 2 kap. 6 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande
tillämpning på förrättning enligt denna lag.
Domstolsprövning
30 §
I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av fastighets-
bUdningsmyndigheten enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildnings
lagen (1970: 988) motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastig
hetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.
Mot
fastighetsbUdningsmyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket denna lag föres
talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 §
fastighetsbUdningslagen,
Vid
tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetbildningslagen i ärende om godkännande
enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för
fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Mot beslut om sådant godkännande får
byggnadsnämnden och länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggningsbeslut.
31 §
Bestämmelserna i 1618 kap. fastighetsbildningslagen (1970:
988) om rättegången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande till-
lämpning på mål som fullföljts enligt 30 §.
VerkstäUighet
m. m.
32 §
Ersättning enligt 13 § skall erläggas inom tre månader efter det
att ersättningsbeslutet vann laga kraft. I den män ersättningen betalas
efter utgången av denna frist eller, om tiUträde har skett dessförinnan,
efter tillträdet, skaU dessutom utges sex procent årlig ränta på ersätt
ningen, i det förra fallet från fristens utgång och i det senare fallet från
den dag då tillträdet skedde.
I
fråga om ersättning som avses i första stycket och förskott enligt 27 § äger 5
kap. 16 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.
33 §
Har inom ett är efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § ej till fullo betalats i föreskriven ordning och ej
heller någon som i beslutet tiUerkänts sådan ersättning begärt verkställig-
Prop. 1973:160 9
het
av beslutet i denna del, är anläggningsbeslutet förfallet. Anläggningsbeslutet
är även förfallet, om anläggningen ej utförts inom den tid som bestämts i
beslutet.
Skall
enligt anläggningsbeslutet fastighet eller del därav inlösas, gäller beslutet i
denna del utan hinder av bestämmelserna i första stycket.
Om
särskUda skal föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten besluta om
förlängning av tid som anges i första stycket.
Ersättning
som betalats får ej återkrävas på grund av att anläggningsbeslutet förfallit
enligt denna paragraf.
34 §
Uppgift om förrättning enligt denna lag införes i fastighetsregist
ret snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna, eller om be
svär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Har förrättnings
beslut förfallit eUer av annan anledning upphört att gälla, skaU även
detta antecknas.
Verkan
av ändrade förhållanden m. m.
35 §
Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt den
na lag slutiigt avgjorts, ändrade förhåUanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana
förhållanden inträtt, fär ny förrättning äga ram, om i det tidigare av
görandet föreskrivits att frågan fär omprövas efter viss tid och denna
tid utgått.
Vid
den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av
fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eUer fastighets andelstal
att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.
Är
vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar
bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver
byggnadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.
36
§ Beslutas ändring i fråga om
de fastigheter som skall vara anslutna tiU gemensamhetsanläggning och
förvaltas den till anläggningen knutna samfälligheten av samfällighetsförening,
skall prövas huruvida föreningen skall upplösas. Förvaltar föreningen även
annan samfällighet, skall i stället prövas huruvida den verksamhetsgren som
anläggningen utgör skall avvecklas.
37
§ Inträder fastighet i
bestående samfällighet, skall ägaren förpliktas att utge ersättning till
övriga delägare för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som
tillföres honom genom anslutningen.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när anddstal höjes för fastighet som ingår
i samfällighet.
38 §
Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren till
erkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott
som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf
underskott, skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas.
39 §
I fräga om samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening
skall vid tillämpningen av 37 och 38 §§ som överskott eller underskott
anses skUlnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens till-
Prop. 1973:160 10
gångar,
å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. I fråga om annan
samfällighet skall anläggningens värde anses som överskott. Anläggningens
värde uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna
för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta användbarhet.
Gäller
skilda andelstal beträffande anläggningens utförande och drift, skall överskott
eller underskott beräknas för varje sådan verksamhetsgren för sig.
40
§ I fråga om betalning av
ersättning enligt 37 eller 38 § äger 32 § första stycket motsvarande
tillämpning.
41
§ Om fastighet, som är ansluten
till gemensamhetsanläggning, ingår i sammanläggning, övergår fastighetens
skyldigheter gentemot övriga delägare på den nybildade fastigheten.
Första stycket äger
motsvarande tUlämpning när fastighet genom fastighetsreglering i sin helhet
överföres till annan fastighet.
42 §
Delas fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning,
får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan
de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när del av fastighet genom
fastighetsreglering överföres till annan fastighet.
Fördelningen skall ske
enligt de grunder som anges i 15 §. Den gäller endast till dess annat bestämts
enligt denna lag och skall ej beaktas vid tillämpningen av 35 §.
43
§ Överenskommelse att fastighet
skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller att fastighets andelstal
skall ändras har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om den godkännes
av fastighetsbildningsmyndigheten. Sådant godkännande får lämnas endast om det
är uppenbart att överenskommelsen ej strider mot denna lag.
44
§ Upplåtes tomträtt i fastighet
som deltager i gemensamhetsanläggning, skall tomträtten när den inskrivits
deltaga i anläggningen i fastighetens ställe.
45
§ Uppgift om fördelning enligt
42 § eller om godkännande enligt 43 § införes i fastighetsregistret snarast
möjligt sedan fördelningen eller godkännandet vunnit laga kraft.
Särskilda
bestämmelser om enskilda vägar
46 §
Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.
Anordning, som behövs för
vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning. Väganordning är också
till väg ansluten brygga eller färja med färjläge.
47
§ Om särskilda skäl föreligger,
kan fastighet anslutas till gemensamhetsanläggning som avser väg utan hinder
av att anläggningen tillgodoser endast tillfälligt behov för fastigheten.
48
§ I fråga om
gemensamhetsanläggning som avser väg får vid tUl-lämpningen av 15 § andra stycket
särskUd fördelning ske av kostnaderna för de åtgärder som krävs för att vägen
skall kunna användas vintertid.
Prop.
1973:160 H
49 §
Är det av väsentiig betydelse för att tUlgodose fastighets behov
av väg, kan upplåtas rätt för fastigheten att bygga väg över annan fas
tighet, om det icke medför synnerligt men för sistnämnda fastighet.
I
fråga om ersättning för upplåtelse enligt första stycket gäller bestämmelserna
i 13 §.
50 §
Om det är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga
användning, kan upplåtas rätt för fastigheten att tUlfälligt begagna väg
som ej hör till fastigheten. Sådan upplåtelse får icke ske, om synnerligt
men uppkommer för annan fastighet som har rätt att begagna vägen
eller för fastighet över vUken vägen går.
För
upplåtelse enligt första stycket skall ersättning utgå efter vad som är skäligt
främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräknas uppkomma genom
vägens begagnande. Sådan ersättning skall bestämmas att utgå på en gång eller
årligen i förskott under den tid som rätten att begagna vägen avser och av den
berättigade tages i anspråk.
51 §
Har fastighet enligt denna lag ålagts skyldighet att bidraga tUl
kostnadema för utförande eller drift av väg och fordras för vägens ut
förande eller drift att sand, grus, jord eller sten tages på annan fastig
het eller att växande träd, buskar eller annan växtlighet borthugges eller
kvistas eller snöskärm uppsattes på fastigheten, kan rätt därtill upp
låtas för den förra fastigheten. Behövs det med hänsyn till trafiksäker
heten, kan rätt att röja träd, buskar eller annan växtlighet upplåtas
för fastighet som enligt denna lag berättigats att begagna vägen.
Upplåtelse
enligt första stycket får ej ske, om den medför synnerligt men för den tjänande
fastigheten. För upplåtelse och för intrång som föranledes därav skaU
ersättning utgå. Ersättning för rätt att taga väghållningsämnen skall
bestämmas att utgå på en gång. Om sådan rätt icke förbehålles uteslutande den
fastighet för vilken upplåtelsen sker, kan dock bestämmas att ersättning skall
betalas varje gång rättigheten begagnas efter visst pris för den mängd som då
tages.
Vid
upplåtelse och begagnande av rättighet, som anges i första stycket, skall
tUlses att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt. Träd av
större prydnadsvärde eller träd och buskar på tomt eller i trädgård får fällas
endast om synnerliga skäl föranleder det. Innan rätt att borthugga eller
kvista träd, buskar eller annan växtlighet begagnas, skall fastighetens ägare
eller innehavare varje gång underrättas om åtgärden.
52 §
Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att bygga eller be
gagna väg, kan till förmån för fastigheten bestämmas att grind eller
led icke får behåUas eller uppsättas på vägen. Sådant förbud får ej avse
grind eller led i korsning av järnväg, spårväg eUer vattenväg. Förbudets
tillämpning i övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.
Förbud
enligt första stycket får ej meddelas, om det medför synnerligt men för
fastighet. För intrång som föranledes av förbudet skall bestämmas ersättning
att utgå på en gång.
53 §
Fråga om rättighet som avses i 4952 §§ prövas vid förrättning
enligt denna lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, får den
upptagas utan ansökan. I annat fall upptages den på ansökan av äga
ren av den fastighet till vars förmån rättigheten skall gälla. Frågan får
Prop. 1973:160 12
prövas
gemensamt med anläggningsfråga eller fastighetsbildningsåtgärd vid en
förrättning.
Vid
förrättningsprövningen äger 811 §§, 12 § tredje stycket och 16 § motsvarande
tillämpning. Hänvisningen i 16 § tiU 12 § första stycket skall därvid avse
bestämmelserna i 4952 §§ om villkoren för upplåtelse av rättigheten och
hänvisningen tUl 13 § bestämmelserna i samma paragrafer om ersättning för
upplåtelsen. 16 § andra stycket gäller dock endast i fråga om ersättning för
upplåtelse enligt 49 §.
54 §
I fråga om upplåtelse enligt 49 § äger 32 och 33 §§ motsvarande
tillämpning.
Har engångsersättning
bestämts för rättighet enligt 50, 51 eller 52 §, skall ersättningen erläggas
inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft.
Rättigheten fär icke tagas i bruk innan betalning skett. I fråga om verkan av
underlåtenhet att betala ersättningen äger 33 § första stycket motsvarande
tillämpning. Har ersättning enligt 50 eller 51 § bestämts att utgå med visst
årligt belopp, får rättigheten icke under något år tagas i bruk innan beloppet
för samma år betalats.
55 §
Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg,
järnväg, spårväg, kanal eller flottled, är förvaltningen av denna andra
trafikled berättigad att ombesörja de anordningar som föranledes därav.
Verkställer förvaltningen ej själv detta arbete, skall förvaltningen över
vaka arbetet och, om anordningarna icke utföres på ett för trafiken be
tryggande sätt, i god tid anmäla förhållandet hos vederbörande myndig
het, som får meddela de föreskrifter som behövs.
Om
ikraftträdandet av denna lag förordnar Kungl. Maj:t med riksdagen.
2
Förslag till
Lag
om förvaltning av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Vid tillämpningen av denna lag skall som samfäUighet anses
1.
samfäUighet enligt
fastighetsbUdningslagen (1970: 988),
2.
annan mark som gemensamt
tillhör ägarna av de mantalssatta fastigheterna i en socken,
3.
servitut eller annan särskild
rättighet som hör tUl flera fastigheter gemensamt,
4.
samfällighet enligt
anläggningslagen ( ).
Med
ddägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet och med
delägare ägaren av ddägarfastighet.
2 §
Lagen äger tUlämpning endast i den mån det är förenligt med
annan lag eller författning. Dock får enligt lagen beslutas om nyttjande
av samfällighet i strid mot byggningabalken eller förordningen den 1 au
gusti 1805 om skogarna i riket.
Prop. 1973:160 13
3 §
Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning
på sådan tomträtt, gruva, byggnad, annan anläggning eller naturreservat
som har del i samfäUighet enligt 1 § första stycket 3 eller 4.
Den som innehar fastighet
på grand av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon
anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat
anses den som förvaltar reservatet.
Innehavare av tomträtt i
fastighet som har del i samfällighet enligt 1 § första stycket 1 eller 2 skall vid
tiUämpningen av denna lag anses som delägare i fastighetsägarens ställe.
4
§ SamfälUghet förvaltas
antingen direkt av delägama (delägarför-valtning) eller av särskilt bUdad
samfällighetsförening (föreningsförvalt-nmg).
5
§ Avstyckas samfällighet som
avses i 1 § första stycket 1 eUer 2 eller viss ägovidd av sådan samfällighet
utan att ha övergått tUl annan ägare och förvaltas samfälligheten av
samfällighetsförening, övergår äganderätten tiU den sålunda bUdade fastigheten
genom avstycknmgen till föreningen.
Delägarförvaltning
6
§ Vid delägarförvaltning
beslutar delägarna gemensamt.
7
§ Kan delägarna icke enas i
fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av
delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av frågan.
Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden med hänsyn till
samfällighetens omfattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör
vidtagas utan att förenmgsförvaltning anordnas.
Har begäran framställts om
förordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl föranleder
det, i avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man
för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att
säkerställa delägarbeslutet.
8
§ Den som förordnats att håUa
sammanträde enligt 7 § skall utreda vUka som är delägare.
9
§ TUl sammanträdet skaU samtUga
kända delägare kallas. Är det ovisst vilken av flera som är delägare, kallas
samtliga. Om det kan antagas att okända delägare finns, utfärdas kallelse även
på dessa.
Kallelse skall i god tid
före sammanträdet delges delägama. 10 § första stycket och 16 § andra stycket
delgivningslagen (1970: 428) äger icke tillämpning på sådan delgivning.
10
§ Kallelse och delgivnmg enligt
9 § ombesörjes av den som skall hålla sammanträdet. Denne skall vidare göra
anmälan hos rätten, när god man enligt 18 kap. 4 § föräldrabalken behöver
förordnas.
11
§ Har delägare infunnit sig tUl
sammanträdet, får det hållas även om han icke fått del av kallelse.
Prop. 1973:160 14
12 §
Delägare, som själv eUer genom ombud är närvarande vid sam
manträdet, har, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter, en
röst. I fråga som har ekonomisk betydelse skall delägarnas röstetal i
stället beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om delägare begär
det. Dock får delägares röstetal ej överstiga en femtedel av det sam
manlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade delägare.
För
beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller att upplåta
sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras minst två
tredjedelar av de avgivna rösterna. I andra frågor skall som beslut gälla den
mening för vilken de flesta rösterna avgivits eller, vid lika röstetal, den
menmg som ordföranden biträder.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av
fråga som rör hans rätt.
13
§ När beslut fattas om
överlåtelse eller om upplåtelse av rättighet, kan även bestämmas vem som skall
underteckna överlåtelse- eller upplåtelsehandling på delägarnas vägnar. Vad
som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om inteckning.
14
§ Vid sammanträdet skall föras
protokoll genom ordförandens försorg.
15
§ Anser delägare att beslut som
fattats vid sammanträdet icke tillkommit i behörig ordning eller att det
strider mot denna lag eller annan författning eller att hans enskilda intressen
icke i skälig omfattning beaktats i beslutet, får han klandra beslutet genom
att väcka talan mot övriga delägare hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor
från beslutets dag vid påföljd att rätten till talan annars är förlorad.
När
talan väckts, kan domstolen förordna att beslutet tills vidare icke skall lända
tUl efterrättelse.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får klandra beslut som rör hans rätt. I fråga om
sådan talan äger första och andra styckena motsvarande tillämpning.
Dom
varigenom beslut upphävts eller ändrats gäller även för delägare eller
rättighetshavare som ej fört talan.
16 §
Kostnad för sammanträdet förskjutes av sökanden. Leder sam
manträdet till beslut om förvaltningsåtgärd, skall kostnaden slutligt beta
las av delägama efter deras delaktighet i samfälligheten.
Föreningsförvaltning
AUmänna
bestämmelser om samfällighetsförening
17
§ Samfällighetsförening är en
enligt denna lag bUdad sammanslutning, som kan förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter och vars medlemmar utgöres av delägama i samfäUighet.
18
§ Samfällighetsförenings
ändamål är att förvalta den samfälUghet för vilken den bUdats.
Samfällighetsförening
får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten
skaU tillgodose.
19 §
Föreningen skall vid förvaltningen tUlgodose medlemmarnas ge
mensamma bästa. Varje medlems enskilda intressen skall även beaktas
i skälig omfattning.
Prop.
1973:160 15
Bildande
av samfällighetsförening
20 §
Samfällighetsförening bUdas vid sammanträde med delägama
genom att de antager stadgar och utser styrelse.
Sammanträde
enligt första stycket hålles av den som fastighets
domstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran
av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighets
bildningslagen (1970: 988) eller anläggningslagen ( )
fastighetsbild
ningsmyndigheten eller, om särskUd förrättningsman förordnats enUgt
4 § sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket
beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i
samfälligheten begär det eller om det är av väsentUg betydelse från all
män synpunkt att samfällighetsförening bUdas.
21
§ I fråga om sammanträde för
bildande av samfällighetsförening äger 7 § andra stycket, 8-11 §§, 12 § första
stycket första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. HåUes sammanträdet i
samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) eller
anläggningslagen ( ), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till
sammanträdet vad som gäUer om delgivning av kallelse till sammanträde vid
förrättningen motsvarande tillämpning.
22
§ Som sammanträdets beslut
gäller den mening som fått de flesta röstema. Vid lika röstetal avgöres val genom
lottning. I andra frågor gäller den mening som biträdes av ordföranden.
23
§ I fråga om klander av beslut
vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.
Har
fastighetsbUdnings- eller anläggningsbeslut meddelats, får sammanträde för
bUdande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens
bUdande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som
enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid
sammanträdet gäller endast under förutsättnmg att fastighetsbildnings- eller
anläggningsbeslutet vinner laga kraft.
24 §
Kostnad för sammanträdet skall förskjutas av sökanden men
slutiigt betalas av föreningen.
Registrering,
stadgar och firma
25 §
Samfällighetsförening registreras hos länsstyrelsen i det län där
föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Hos varje länsstyrelse
skall föras samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som
enUgt denna lag eller annan författning skall anmälas för registrering eUer
annars intagas i registret. I fråga om , registrering i
samfäUighetsföreningsregistret äger 99-103 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar motsvarande tillämpning. Därvid skall 100 § första stycket andra
punkten gälla klandertalan som avses i 23 § första stycket och 53 § andra
stycket denna lag samt hänvis-nmgen i 100 § andra stycket tUl 7 § tredje
stycket avse 29 § första stycket andra punkten denna lag.
Närmare
bestämmelser om samfäUighetsföreningsregistret och om avgifter för registrering
meddelas av Kungl. Maj:t.
Prop. 1973:160 16
26 §
Registrering av samfällighetsförening sker på ansökan av för
eningens styrelse. Har sammanträde för bUdande av föreningen hålUts
enligt 20 § andra stycket tredje punkten, får registrering ske också på
ansökan av den som hållit sammanträdet.
Vid
ansökningshandlingen skall fogas två bestyrkta avskrifter av stadgarna samt en
bestyrkt avskrift av protokoll från sammanträde enligt 20 §.
Ansökningshandlingen
skall innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamötemas
fullständiga namn, bostads- och postadress och telefon. Om särskild
firmatecknare utsetts, skall uppgift lämnas också om denne.
27 §
Innan samfällighetsförening blivit registrerad, kan den ej för
värva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.
Handlar
medlemmar i samfällighetsförening eller dess styrelse eller annan, som enUgt
denna lag är ställföreträdare för föreningen, på föreningens vägnar mnan den
registrerats, skall de som deltagit i åtgärden eller beslut därom svara
solidariskt för uppkommande förbindelser.
28 §
Stadgar för samfällighetsförening skall ange
1.
föreningens firma,
2.
samfällighet som förvaltas av
föreningen och grunderna för förvaltningen,
3.
den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,
4.
hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses samt grandema för dess beslutförhet,
5.
hur revision av styrelsens
förvaltning skall ske,
6.
föreningens räkenskapsperiod,
7.
hur ofta ordinarie
föreningsstämma skall hållas,
8.
det sätt på vilket kallelse
till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas tiU medlemmarnas
kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall
vidtagas.
Stadgarna
fär ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.
29 §
Samfällighetsförenings firma skall mnehålla ordet samfällighets
förening. Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen
registrerade ännu bestående samfällighetsföreningsfirmor.
Annan
än samfällighetsförening får ej i sin firma använda ordet
samfällighetsförening. Den som bryter mot vad som nu sagts dömes tUl böter.
Styrelse
och firmateckning
30
§ Styrelsen för
samfällighetsförening skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte
i den ort där medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dessa Ugger.
Styrelseledamot skaU vara myndig.
31
§ När skäl därtill föreligger,
får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som
anges i stadgama. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om
stadgeändring. Länsstyrelsen får vidare i föreningsstämmans ställe utse en
ledamot eller, om synnerliga skäl föreligger, flera ledamöter i styrelsen. Kan
överenskom-
Prop. 1973:160 17
melse
ej träffas om arvode till sådan ledamot, bestämmer länsstyrelsen arvodet.
Om länsstyrelsens beslut
enligt första stycket skall anteckning göras i samfäUighetsföreningsregistret.
32
§ Styrelseledamot kan av den
som utsett honom skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid för vilken
han utsetts.
33
§ Har styrelseledamots uppdrag
upphört eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen
ej ändå beslutför, får länsstyrelsen förordna syssloman i sådan ledamots
ställe. Finns av skäl som nu sagts icke nägon styrelseledamot att tillgå, får
sysslomannen ensam handha föreningens angelägenheter och företräda föreningen
som styrelse. Sysslomannens förordnande gäller till dess beslutför styrelse
åter finns.
Sysslomannen
har rätt tiU arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av
föreningen.
34 §
Om ej annat följer av stadgama eller av föreningsstämmobe
slut, får styrelsen utse särskild firmatecknare.
Bemyndigande
att teckna firma kan av styrelsen när som helst återkallas.
35
§ Styrelsen handhar föreningens
angelägenheter i överensstämmelse med denna lag, stadgama och
föreningsstämmobeslut, i den mån beslutet ej strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna.
36
§ Styrelseledamot får ej taga
befattning med angelägenhet i vilken han har ett väsentligt intresse som
strider mot föreningens.
37
§ Styrelsen är behörig att
företräda föreningen i förhållande till tredje man. Samma behörighet tUlkommer
firmatecknare. Styrelsen och firmatecknaren får dock ej utan stöd av stadgama
eller föreningsstämmobeslut överlåta eller söka inteckning i fast egendom
eller upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år.
38
§ Som styrelsens beslut gäller
den mening om vilken vid styrelsesammanträde de flesta röstande förenar sig.
Vid Uka röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäUer den mening
som biträdes av ordföranden.
Första
stycket gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
39 §
Sker ändring i fråga om sådant förhållande som anges i 26 §
tredje stycket, skall detta genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering.
Uttaxering
av bidrag m. m.
40
§ Om samfällighetsförenmgs
medelsbehov ej täckes på annat sätt, skall bidrag i pengar uttaxeras av
medlemmarna.
41
§ Innan uttaxering sker, skall
styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten förelägges
förenmgsstämman för godkännande.
2
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 18
Gäller
i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmelser för skilda
verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren
beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på
verksamhetsgrenama efter vad som är skäligt.
42 §
Om ej annat föreskrives i stadgarna, uttaxeras medlemmarnas
bidrag genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framläg
ger debiteringslängd.
I debiteringslängden anges
det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning
skall ske.
I
fall som avses i 41 § andra stycket redovisas varje verksamhetsgren för sig i
debiteringslängden.
43 §
Räcker ej tUlgängliga medel till betalning av klar och förfallen
skuld för vilken föreningen svarar, skaU styrelsen utan dröjsmål upp
rätta och på föreningsstämma framlägga särskild debiteringslängd samt
omedelbart uttaga vad som fordras.
Försummar
styrelsens ledamöter vad som åligger dem enligt första stycket, är de
solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen uppenbar, förordnar
länsstyrelsen på borgenärens yrkande syssloman att debitera och uttaga vad som
fordras. I fråga om ersättning till sådan syssloman äger 33 § andra stycket
motsvarande tUlämpning.
44
§ Övergår ddägarfastighet till
ny ägare på annat sätt än genom försäljning på exekutiv auktion, svarar den nye
ägaren tillsammans med den förre ägaren gentemot föreningen för oguldet belopp
som dessförinnan påförts den förre ägaren enligt 42 eller 43 § och som ej förfallit
till betalning tidigare än ett år före den bestämda tUlträdesdagen. Mot den nye
ägaren anses beloppet förfallet tillträdesdagen, om ej beloppet enligt
debiteringslängden förfaller först efter denna dag.
45
§ I fall som avses i 41 § andra
stycket får medel och andra tillgångar som är att hänföra enbart till viss
verksamhetsgren icke användas eller utmätas för ändamål som faUer utanför
verksamhetsgrenen. Medel som nyss sagts får ej heller sammanblandas med andra
medel.
46
§ Anser medlem att uttaxering
ej överensstämmer med denna lag, stadgarna eller föreningsstämmobeslut, får han
väcka talan mot föreningen om rättelse hos fastighetsdomstolen inom fyra
veckor från den dag då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.
Debiterat
och tUl betalning förfallet belopp får, om domstolen ej förordnar annat när den
prövar talan om rättelse, uttagas enligt bestämmelserna i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) om fordran för vUken betal-nmgsskyldighet ålagts genom dom som
äger laga kraft.
Föreningsstämma
47 §
Medlemmarnas rätt att deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter utövas på föreningsstämma.
Kallelse
till föreningsstämma sker genom styrelsens försorg. I kallelsen anges vilka
ärenden som skall behandlas på stämman.
Underlåter
styrelsen att utfärda kallelse till ordinarie föreningsstämma i enlighet med stadgarnas
föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan
Prop. 1973:160 19
av
medlem utlysa föreningsstämma. Om minst en femtedel av samtliga röstberättigade
medlemmar eller det mindre antal, som kan vara bestämt i stadgama, hos
styrelsen begär att extra föreningsstämma skall hållas och därvid anger de
ärenden som skall behandlas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla till
sådan stämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske. Sker det ej, utlyser länsstyrelsen stämma på anmälan av medlem.
48 §
I fall som avses i 41 § andra stycket får vid avgörande av fråga
som enbart rör viss verksamhetsgren rösträtt utövas endast av de med
lemmar som är bidragsskyldiga till denna verksamhetsgren.
Den som underlåtit att i
rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet får deltaga i förhandlingama men ej
utöva rösträtt, innan han fullgjort vad han eftersatt.
Medlem eller annan får
icke, själv eller genom ombud eller som ombud, deltaga i behandlingen av
angelägenhet, vari han äger ett väsentUgt intresse som strider mot
föreningens.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av
fråga som rör hans rätt.
49 §
Röstberättigad medlem, som är närvarande vid föreningsstämma,
har, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter, en röst. I
fräga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stäl
let beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om medlem begär det.
Dock får medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det samman
lagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.
Medlems rösträtt kan
utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som stämmans
beslut gäller den mening för vilken de flesta rösterna avgivits. Vid lika
röstetal avgöres val genom lottning, medan i andra frågor den mening gäller som
biträdes av ordföranden.
Första
och andra styckena gäller ej i den mån annat följer av 51 eller 52 §. Avvikelse
från andra stycket får föreskrivas i stadgama.
50 §
Styrelsen är skyldig att på föreningsstämma lämna de upplys
ningar om föreningens verksamhet som medlem begär och som kan
vara av betydelse för medlemmarna.
Över beslut som fattas på
föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll, vilket skall
hållas tillgängligt för medlemmarna senast två veckor efter stämman.
Överlåtelse
av fast egendom m. m.
51 §
För beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller
att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år
fordras minst två tredjedelar av de avgivna röstema, om ej annat före
skrives i stadgarna.
Ändring
av föreningens stadgar
52 §
Vid omröstning i fråga om ändring av föreningens stadgar har
varje röstberättigad medlem, oavsett om han äger en eller flera ddägar
fastigheter, en röst. För beslut om sådan ändring fordras minst två
tredjedelar av de avgivna rösterna. Föreskrives strängare vUlkor i stad
garna, skall det gälla.
Prop.
1973:160 20
Beslut
enligt första stycket skall genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta avskrifter av protokoll
över beslutet. Beslutet får ej tillämpas innan registrering skett.
Talan
mot föreningsstämmobeslut
53 §
Anser styrelseledamot eller sådan medlem eller innehavare av
rättighet i ddägarfastighet vars rätt beröres att beslut som fattats på
föreningsstämma ej tillkommit i behörig ordning eller att det strider
mot denna lag eller annan författning eller mot stadgama, får han
klandra beslutet genom att väcka talan mot förenuigen hos fastighets
domstolen.
Grandas
talan enUgt första stycket på att beslutet ej tillkommit i behörig ordnkig
eller att det eljest kränker endast medlems eller rättig-hetshavares rätt, skaU
talan väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet
annars är gällande.
När
talan väckts, äger fastighetsdomstolen förordna att beslutet tills vidare ej
får verkställas.
Dom
varigenom stämmobeslut upphävts eller ändrats gäller även för medlem eller
rättighetshavare som ej fört talan.
Skadeståndsskyldighet
m. m.
54 §
I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt den
na lag, revisor eller medlem att ersätta skada, som han tillskyndat för
eningen, medlem eller tredje man, och om talan om sådan ersättning
äger 6366 och 106109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska för
eningar motsvarande tUlämpning. Talan upptages dock av fastighets
domstolen.
Föreningar
för förvaltning av flera samfälligheter
55 §
Samfällighetsförening kan bildas för att handha förvaltningen
av flera samfälligheter. 2024 §§ äger motsvarande tillämpning på
sådan föreningsbildning. Föreligger olikhet i fråga om delaktigheten i
samfällighetema, gäller dock de avvikelser som anges i andra stycket.
Begäran
om sammanträde för bildande av sådan samfällighetsförening som avses i första
stycket tredje punkten skall göras av minst en delägare i varje samfällighet.
Vid sammanträdet skall särskild omröstning ske bland delägarna i varje
samfällighet över yrkandet att bUda gemensam förening. Härvid äger
bestämmelsema i 12 § första stycket om omröstning i fråga som har ekonomisk
betydelse motsvarande till-lämpning. BifaUes yrkandet vid samtliga
omröstningar, skall delägama vid gemensam omröstning utse styrelse och antaga
stadgar för föreningen. I annat fall har frågan förfallit. På begäran av
delägare skall dock vid sammanträdet behandlas fråga om bildande av annan
förenmg enligt denna paragraf eller 20 §.
56 §
Fmner den som enligt 20 § skall hålla sammanträde för bildande
av samfälUghetsförening att förvaltningen av samfälligheten lämpligen
kan handhas av befintlig samfällighetsförening, skall han inhämta ytt
rande från föreningens styrelse huruvida den förordar att samfällig
heten anslutes tiU föreningen. Om sådant förord lämnas, skall vid sam-
Prop.
1973:160 21
manträdet
omröstning ske i anslutningsfrågan. Härvid äger bestämmelserna i 12 § första
stycket om omröstning i fråga som har ekonomisk betydelse motsvarande
tUlämpning. Fattas beslut om anslutning, skall föreningen upptaga fråga om den
ändring av föreningens stadgar som behövs för att anslutning skaU ske. Till
dess det slutligt avgjorts huruvida anslutning kommer till stånd, skall frågan
om bildande av ny samfällighetsförening vila.
57
§ Mellan
samfällighetsföreningar får avtalas att den ena föreningen (överlåtande
föreningen) skall uppgå i den andra (övertagande föreningen) på så sätt att
medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande
föreningen och att den överlåtande föreningen upphör att bestå samt alla dess
tillgångar och skulder övertages av den övertagande föreningen (fusion).
58
§ Fusionsavtal är bindande
först när det godkänts av föreningsstämma i den överlåtande föreningen och
behövlig ändring i den övertagande föreningens stadgar beslutats.
59
§ Den överlåtande föreningens
styrelse skall anmäla fusionsavtal för registrering. Vid anmälan skall fogas
bestyrkt avskrift av fusionsavtalet samt av protokoll över föreningsstämmans
beslut att godkänna avtalet.
Registrering
av fusionsavtalet får ske endast i samband med registrering av beslutet om
ändring i den övertagande förenmgens stadgar. När registrering skett, är
fusionen genomförd.
60 §
Förvaltar samfällighetsförening flera samfälligheter och förelig
ger olikhet i fråga om delaktigheten i dessa, äger 41 § andra stycket,
42 § tredje stycket, 45 § och 48 § första stycket motsvarande tillämp
ning.
Upplösning
av samfällighetsförening
61
§ SamfälUghetsförening skall
upplösas, när den eller de samfälligheter som förvaltas av föreningen upphör
att bestå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmama är ense om det och
länsstyrelsen medger det. Om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att
förordna om upplösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i
anläggningslagen ( ).
62
§ Samfällighetsförening får ej
upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för
betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får
kallelse sökas pä föreningens okända borgenärer. De i förordningen (1862: 10 s.
1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade
bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tillämpning.
Överstiger
vid upplösningen av föreningen dess tUlgångar skulderna, skall överskottet
skiftas mellan medlemmarna enligt grander som föreningsstämman beslutat. Vad
som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
63 §
När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens
försorg anmälas för registrering. Har skifte av tillgångarna skett, skall
vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.
Prop. 1973:160 22
64 §
Förvaltar samfälUghetsförening flera samfälligheter och upphör
någon av dessa att bestå, skall den verksamhetsgren som samfälligheten
utgör avvecklas. Detsamma gäller om delägama i samfälligheten är ense
om att avveckling skall ske och om länsstyrelsen medger det. Om rätt
för fastighetsbildningsmyndigheten att förordna om avveckling av verk
samhetsgren finns bestämmelser i anläggningslagen ( ).
62
och 63 §§ äger motsvarande tillämpning i fräga om avveckling som anges i första
stycket.
65 §
Framkommer efter upplösning av samfällighetsförening eller av
veckling av verksamhetsgren ny skuld eUer tUlgång, skaU länsstyrelsen på
begäran av borgenär eller annan som saken rör förordna syssloman att
vidtaga de åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen, om skulden eller till
gången varit känd tidigare.
Fastighetsdomstols
behörighet
66 §
Mål eller ärende, som enligt denna lag skall prövas av fastighets
domstol, upptages av den fastighetsdomstol inom vars område samfäl
ligheten är belägen. Ligger samfälligheten under flera fastighetsdom
stolar, upptages talan av den domstol under vilken huvuddelen Ugger.
Detsamma gäller om målet eller ärendet rör flera samfälligheter som
ligger under skilda fastighetsdomstolar.
Talan
mot länsstyrelses beslut
67 §
Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering enligt denna
lag föres hos kammarrätt genom besvär inom två månader från dagen
för beslutet.
Talan
mot länsstyrelses beslut enligt 31 § första stycket första eller tredje
punkten, 32 §, 33 § första stycket, 61 § eller 64 § föres hos Kungl. Maj:t genom
besvär.
Mot
annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos kammarrätt genom
besvär.
Om
ikraftträdandet av denna lag förordnar Kungl. Maj:t med riksdagen.
3
Förslag till
Lag
om införande av anläggningslagen ( ) och lagen ( )
om
förvaltning av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Allmänna
bestämmelser
1
§ Anläggningslagen ( ),
lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter och denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974.
2
§ Genom anläggningslagen ( )
och lagen ( ) om förvaltning av samfäUigheter upphäves, med den
begränsning som följer av denna lag.
Prop. 1973:160 23
lagen
(1921:299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed
jämförliga samfällda ägor
och rättigheter,
lagen
(1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
lagen
(1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar.
3
§ Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i
anläggningslagen ( ), lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter eller
denna lag skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.
4
§ Vad som i anläggningslagen ( )
och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om
fastighet äger motsvarande tillämpning på sådan lott eller sådant område som
kan komma att utgöra fastighet för sig genom legalisering.
5
§ Den som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid
tillämpningen av anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
anses som fastighetens ägare.
6
§ Vad som enligt
anläggningslagen ( ) gäller för det fall att fastighet svarar för
fordran skall tUlämpas även när fastighet besväras av rätt tUl avkomst eller
annan förmån.
Bestämmelserna
i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.
Övergångsbestämmelser
angående anläggningslagen ( )
7
§ Lagen (1966: 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar skall fortfarande tillämpas i fråga om förrättning
enligt lagen vid vilken sammanträde med sakägama hållits före utgången av år
1973 samt i fråga om verkställighet i anledning av anläggningsbeslut som
meddelats enligt lagen.
8
§ Har vid förrättning enligt
lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar förmånsrätt fastställts
med stöd av 7 § andra stycket lagen, äger 3942 §§ samma lag samt lagen (1966:
701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar tillämpning så länge något förmånsrättsbelopp
kvarstår.
9
§ Förrättning enligt 2 eller 4
kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar får ej påbörjas efter utgången av år
1973. Detta gäller dock ej förrättning som avses i 67 § fjärde stycket samma
lag.
Bestämmelserna
i 67 och 68 §§ lagen om enskUda vägar äger ej tUl-lämpning, om i ärendet om
sammanläggning eller delning beslut av fas- tighetsbildningsmyndigheten meddelas
efter utgången av år 1973.
10 §
Bestämmelserna i 35 och 3740 §§ anläggningslagen ( )
om omprövning av förrättning enligt nämnda lag äger motsvarande
tillämpning i fråga om annan förrättning enligt lagen (1966: 700) om
vissa gemensamhetsanläggningar än som avses i 8 § samt i fråga om
förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskUda vägar
eller motsvarande äldre bestämmelser.
Prop. 1973:160 24
11
§ Beslutas vid omprövning
enligt 10 § ändring beträffande anläggning som är gemensam för flera
fastigheter, anses anläggningen vara inrättad enligt anläggningslagen ( ).
Förvaltas anläggningen av sådan samfällighet som kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter, skall samtidigt förordnas att samfälligheten skall
upplösas.
12
§ Bestämmelserna i 41 och 42 §§
anläggningslagen ( ) äger motsvarande tillämpning när
fastighetsbildningsåtgärd som där avses rör fastighet som är ansluten till
gemensam anläggning vUken tillkommit vid förrättning enligt lagen (1966: 700)
om vissa gemensamhetsanläggningar eUer enligt 2 eUer 4 kap. lagen (1939: 608)
om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Med fastighets skyldighet
gentemot delägare i samfäUighet jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld
som åvilar fastigheten samt förmånsrätt som fastställts i fastigheten med stöd
av 7 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Upplåtes
tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § anläggningslagen.
Vad
som i 51 och 52 §§ anläggningslagen föreskrives för det fall att fastighet
ålagts skyldighet eller tUlerkänts rättighet enligt nämnda lag äger motsvarande
tUlämpning när skyldigheten eller rättigheten tillkommit enligt 2 eller 4 kap.
lagen om enskUda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser.
13 §
Bestämmelsen i 1 § andra stycket första punkten anläggnings
lagen ( ) hindrar ej att fråga om inrättande av väg inom om
råde som avses i 71 § första stycket lagen (1939: 608) om enskUda vä
gar prövas enligt förstnämnda lag.
Finner
fastighetsbildningsmyndigheten anledning antaga att fråga som upptagits vid
förrättning enligt anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. lagen om enskilda
vägar, skall myndigheten underrätta länsstyrelsen härom. Förordnar
länsstyrelsen förrättningsman enligt sistnämnda lag, inställes förrättningen.
14 §
Bestämmelsema i 13 och 49 §§ anläggningslagen ( ) om
tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972: 719) gäller ej
värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.
Övergångsbestämmelser
angående lagen ( ) om förvaltning av
samfälligheter
15
§ Mål eller ärende enligt lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförUga samfällda
ägor och rättigheter som är anhängigt hos domstol vid utgången av år 1973 skall
handläggas och prövas enligt nämnda lag.
16
§ Har domstol enligt lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter meddelat beslut med avseende på samfällighets
förvaltning, skall nämnda lag fortfarande gälla i det hänseende beslutet avser.
Utan hinder av vad nu sagts skall, om delägare begär det, enligt lagen ( ) om
förvaltning av samfälligheter bildas samfällighetsförening, som har att
övertaga förvaltningen. Finns syssloman eller god man enligt förstnämnda lag,
göres begäran om sammanträde för bildande av förening hos honom och har han att
utan förordnande hålla sammanträdet.
Prop. 1973:160 25
17
§ Bestämmelserna i 1 § andra
stycket, 5 §, 7 § första stycket tredje punkten och tredje stycket, 8, 2234
och 43 §§ samt 44 § andra stycket lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar
skall fortfarande tUlämpas i fråga om sådan samfällighet enligt nämnda lag som
kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.
18
§ I fråga om sådan samfällighet
enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen ( ) om
förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt
anläggningslagen ( ) motsvarande tillämpning.
19
§ På samfällighetsstämma i
samfällighet som avses i 17 § kan beslutas att samfälligheten skall ombildas
till samfällighetsförening. Beslutas sådan ombildning, skall stämman vid
tillämpningen av lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter anses som
sammanträde enligt 20 § i lagen.
Första stycket gäller icke
samfällighet som åtnjuter förmånsrätt enligt lagen (1966: 701) om förmånsrätt
för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Första stycket äger
motsvarande tUlämpning i fråga om vägsamfällig-het enligt lagen (1939: 608) om
enskilda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning.
20 §
När samfällighetsförening som bUdats enligt 19 § registrerats,
skall den anses ha övertagit samfällighetens samtliga tillgångar och för
pliktelser. Den anläggning, som förvaltas av samfälligheten, skaU vid
tillämpningen av lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
jämställas med gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (
).
4
Förslag till
Lag
om förmånsrätt för fordringar enligt lagen ( ) om för-
valtning
av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Med
samfällighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering en
ligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter påförts ägare av
fastighet eller innehavare av tomträtt, följer förmånsrätt enligt 6 § 1
eller 7 § 2 förmånsrättslagen (1970: 979), om beloppet icke förfallit tUl
betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt
Härigenom
förordnas, att 19 § lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
denna lag finnes stadgat
äge ej tillämpning å sådan samfäl
lighet, som avses i lagen ( )
om förvaltning av samfälligheter,
eller å sådan allmänning, som av
ses i lagen (1952:166) om härads-
allmänningar eller lagen (1952:
lö7)om allmänningsskogar i Norr
land och Dalarna; ej heller vare i
något fall lagens föreskrifter tiU-
lämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av al
lenast en fastighet, eller av fiske
vårdsområde, omfattande allenast
en fastighet eller det till allenast en
fastighet hörande fisket.
/ fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna
för del-ägarnes allmänna behov eller eljest äro samfällda för flera fastigheter,
de där till någon del hava sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda, äge
vad i denna lag finnes stadgat ej tillämpning, utom såvitt angår mark, som
varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslagen; ej heller
vare i något fall lagens föreskrifter tUl-lämpliga / avseende å oskift fiskevatten
eller i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en
fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller
det tiU allenast en fastighet hörande fisket.
Beträffande
egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskift dödsbo eller dem,
som äro i bolag samman eller äro redare i samma fartyg eller deltagare i samma
gruvrörelse, gälle vad därom är särskilt stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i 22
kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas skall ej äga
tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom,
vari omyndig äger del.
Vad i 15
kap. lö § föräldrabalken stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om
försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
' Senaste lydelse 1960: 133.
Prop. 1973:160 27
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1938: 274) om rätt tUl jakt,
dels
att 3 § skall upphöra att gälla,
dels
att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Ä
sockenallmänning, byaskog Å samfällighet må delägarna,
eller annan dylik samfällighet må där de ej annorledes åsämjas, alle
delägarna, där de ej annorledes nast för egna behov utöva jakträtt,
åsämjas, allenast för egna behov
utöva jakträtt.
Äro
särskilda föreskrifter gäl- Äro särskilda föreskrifter gäl
lande om allmänningens eller sam- lande om samfällighetens förvalt-
fällighetens förvaltning, äga del- ning, äga delägarna i enlighet där-
ägarna i enlighet därmed fatta be- med fatta beslut om jakträttens
slut om jakträttens tillgodogörande tUlgodogörande för gemensam räk-
för gemensam räkning. I annat fall ning. I annat fall må bestämmelse
må bestämmelse om jakträtten om jakträtten träffas efter ty är
träffas efter ty är stadgat i lagen stadgat i lagen ( ) om för-
om förvaltning av bysamfällighe- valtning av samfälligheter.
ter och därmed jämförliga sam
fällda ägor och rättigheter.
Avgärda
by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden
Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
6 §1
Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej
annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.
Vid
annan handläggning än som Vid annan handläggning än som
sägs
i 3 eller 4 § skall rätten hava sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava
den
sammansättning som anges i den sammansättning som anges i
tredje
stycket, tredje stycket,
»
Senaste lydelse 1973: 656,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger
därtill, eller om ärendet angår
1. samtycke tUl hävande av tjänste-
eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande tUl äktenskap enligt 2 kap. 2 §
giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap.
14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms
förvaltning i andra fall,
2. talan mot överförmyndares beslut,
3. nedsättning av bolags aktiekapital
eller gmndfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag
eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av
likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom under likvidation
eller tiU fusion,
4. förvaltning av stiftelse, eller
5. tiUstånd till viss förvaltningsåtgärd
i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
Nuvarande lydelse
om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning föreligger
därtill, eller om ärendet angår
1.
samtycke till
hävande av tjänste- eller arbetsavtal som bam ingått, medgivande till äktenskap
enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom
enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 § nämnda balk eUer förordnande angående
sådan egendoms förvaltning i andra fall,
2.
talan mot
överförmyndares beslut,
3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag,
skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande
eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom
under Ukvidation eller tUl fusion,
4.
förvaltning av
stiftelse,
5.
underställning
av delägares beslut eller meddelande av särskUda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller
6.
tUlstånd till
viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en
lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken
eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfama domare.
Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ärende enligt
lagen (1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter, som handlägges av domstol efter utgången av år
1973.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom
förordnas, att 24 och 25 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Oskiftat
fiske ävensom annat fiske som är samfällt för två eller flera fastigheter må
nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kunna sämjas. Sämjas de ej, må
länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva huru fisket må nyttjas.
Innan sådan föreskrift meddelas skola de övriga ägarna genom särskilda
underrättelser erhålla tillfälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan
märklig tidsutdräkt.
Upplåtelse
av fiskerätt åt annan än någon av fastigheternas ägare må ej annat än i samband
med upplåtelse av jord till brukande göras av en ägare utan de flesta övrigas
samtycke. Därvid skola de, som med samäganderätt inne-hava viss fastighet,
tillsammantagna räknas för en ägare och skall likaså endast en röst beräknas
för den som äger flera fastigheter.
Hör
fiske till allenast en fastighet, vilken ej utgöres av enbart fiske, och
innehaves fastigheten med samäganderätt, må på ansökan av någon av delägama
meddelas föreskrift enligt vad i första stycket är stadgat.
/ fråga
om tillgodogörandet av
fiske som är samfällt för flera fas
tigheter gäller lagen ( )
om förvaltning av samfälligheter.
Hör fiske till allenast en fastighet, vilken ej utgöres
av enbart fiske, och innehaves fastigheten med samäganderätt, må länsstyrelsen
på ansökan av någon av delägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske
som ingår i fiskevårdsområde.
25 §2
Upplåtes jord till brakande, må brakaren nyttja det fiske
som hör till jorden, om ej annorlunda avtalas.
Avser upplåtelsen icke hel fas- Avser upplåtelsen icke hel fas-
tighet och
har annat ej avtalats tighet och har annat ej avtalats
' Senaste lydelse 1962: 47. » Senaste lydelse 1970: 1015.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
om
omfattningen av fiskerätten, skall 24 § första stycket äga motsvarande
tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrand, om ej annat finnes
lämpligare.
Föreslagen lydelse
om
omfattningen av fiskerätten, skall 24 § andra stycket äga motsvarande
tUlämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrand, om ej annat finnes
lämpligare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Förordnande
angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess delägama beslu
tat annat enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter.
Bestämmelsema
i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess
föreningsförvaltning enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
anordnats, dock längst till utgången av år 1978.
Beträffande
upplåtelse, som skett enligt 24 § andra stycket i dess äldre lydelse, skall
äldre lag fortfarande äga tillämpning.
9
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)
Härigenom förordnas,
att 3 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 9 §, 9 kap. 1 och 7 §§, 14 kap. 1 § samt 16 kap.
1 § fastighetsbildningslagen (1970: 988)1 sjfaii ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse 3 kap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inom
område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller
byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överensstämmelse med planen.
Gäller eljest
särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan,
utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall fastighetsbildning
ske så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om särskUda skäl
föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av
länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant
medgivande får mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna ske, om
åtgärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte. Länsstyrelsen
får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan
1
Lagen omtryckt 1971:1035. ' Senaste lydelse 1972: 778.
Om särskilda skäl
föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av
länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant
medgivande får mindre avvikelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med
planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tUlstyrkt
det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
endast
om byggnadsnämnden tUlstyrkt det.
Fär
på grund av särskilt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd
företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses i första eller andra
stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för
att medgivandet skall kunna utnyttjas.
Talan
mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut
att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.
Mot länsstyrelsens beslut i fräga som avses i tredje stycket föres talan hos
Konungen genom besvär.
3 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
kap. 9 §
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest
väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fastighetsbildning
icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning,
föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.
Servitut
som bildats enligt 2 6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning
får ej ändras eller upphävas genom fastighetsreglering. Om servitut tUlkommit
med stöd av 7 eller 8 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser
eUer enligt lagstiftningen om ägofred eller enskilda vägar eller enligt lagen
den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, får åtgärd som
nyss nämnts företagas endast om åtgärden sker i samband med en annan
fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får
fastighetsbildning för bebyggelse icke ske, om åtgärden skulle försvåra
områdets ända-målsenUga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka
lämplig planläggning av området. Föreligger tätbebyggelse, gäller vad som nu
sagts även fastighetsbUdning för annat ändamål.
Servitut
som bildats enligt 2
6 kap. vattenlagen eUer motsva
rande äldre lagstiftning får ej änd
ras eller upphävas genom fastig
hetsreglering. Om servitut tillkom
mit med stöd av 7 eller 8 kap.
vattenlagen eller motsvarande äld
re bestämmelser eller enligt lag
stiftningen om ägofred eller en
skilda vägar eller enligt anlägg
ningslagen ( ) eller mot
svarande äldre bestämmelser, får
åtgärd som nyss nämnts företagas
endast om åtgärden sker i sam
band med en annan fastighetsbild
ningsåtgärd och är av betydelse
för denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
kap.
1
§ Anläggningsarbete eller liknande åtgärd skall efter beslut av fastighetsbildningsmyndigheten
verkställas under förrättningen som ett för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
sakägarna gemensamt arbete enligt denna lag, om det
främjar fastighetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör ombesörjas
av enskild sakägare.
Beslut
enligt första stycket får ej avse sådant företag som skulle väsentligt ändra
arten och omfattningen av regleringen och ej heller annat företag enligt
vattenlagen än dikning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan
till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt
denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får
fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om prövning enligt vattenlagen, lagen
den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar eller lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Kan
till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt
denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får
fastighetsbildningsmyndigheten förordna om prövning enligt vattenlagen eller
anläggningslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
gemensamt arbete utförts enligt denna lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten,
om det behövs, förordna att fråga rörande det framtida underhållet och driften
av den utförda anläggningen skall prövas enligt de särskilda föreskrifter som
kan gälla därom.
Har
anläggning utförts som gemensamt arbete enligt denna lag, får
fastighetsbildningsmyndigheten vid samma förrättning pröva fråga om fördelning
av kostnader för driften av anläggningen. Fördelningen sker i enlighet med
bestämmelserna i anläggningslagen.
Finnes
fråga som avses i första stycket böra prövas särskilt enligt vattenlagen eller
anläggningslagen, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna om sådan
prövning.
Anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt denna
lag anses inrättad enligt anläggningslagen. Vad som nu sagts gäller ej dike,
om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats enligt vattenlagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 kap.
1 §
Uppkommer vid fastighetsbildning fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet
eUer om beståndet eller omfånget av servitut som bildats på annat sätt än
enligt 26 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning, skall frågan
prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbUdningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På ansökan av sakägare får även i annat fall
fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens
beskaffenhet
På ansökan
av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av
fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
eller
om beståndet eller omfånget av servitut som tillkommit vid av-vittring eller
enligt lagstiftningen om fastighetsbUdning eller enskilda vägar eller enligt
lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen
är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att .påkalla fastighetsbestämning
tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eller
byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av
sådan plan.
Föreslagen lydelse
eller
om beståndet eller omfånget av servitut som tUlkommit vid av-vittring eller
enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt
anläggningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans
avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att
påkalla fastighetsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område
med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts
om upprättande av sådan plan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
kap. 1 §
Är talan i
fastighetsbildningsmål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt
tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen.
Är
talan i fastighetsbildningsmål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom
rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har
besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in till
fastighetsbildningsmyndigheten, skall den omständigheten att inlagan först
efter utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan
avvisas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
10
Förslag till
Lag
om ändring i väglagen (1971: 948)
Härigenom
förordnas, att 60 § väglagen (1971: 948) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
att minska de olägenheter, som genom vägran av tillstånd som avses i 39 § eller
genom föreskrift eller förordnande som meddelats med stöd av 3941 §
upp-korruner för fastighet som haft utfart till allmän väg, får väg-
3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
För att minska de
olägenheter, som genom vägran av tillstånd som avses i 39 § eller genom föreskrift
eller förordnande som meddelats med stöd av 3941 § uppkommer för fastighet
som haft utfart till allmän väg, får väg-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
hållaren
själv bygga nödvändig utfartsväg för fastigheten. Väghål-laren får därvid, i
den mån det behövs för företagets genomförande, göra gällande den rätt att påpåkalla
förrättaing enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar för ianspråktagande av
annan fastighet tillhörig mark och att föra talan vid förrättningen, som
tUlkommer ägaren av fastighet, vars behov av utfartsväg skall tUlgodoses.
Föreslagen
lydelse
hållaren
själv bygga nödvändig
utfartsväg för fastigheten. Väghål-
laren får därvid, i den mån det
behövs för företagets genomföran
de, göra gällande den rätt att på
kalla förrättning enligt anlägg
ningslagen ( ) för ian
språktagande av annan fastighet
tillhörig mark och att föra talan.
vid förrättningen, som tillkommer
ägaren av fastighet, vars behov av
utfartsväg skall tillgodoses.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
11
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom
förordnas, att 57 och 59 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankaktiebolag
skall tUl insättar-nas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta
bestämmes i förhållande tUl bankbolagets tillgångar och tUl
garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kapitalkravet indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen
A.
1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos
riksbanken och riksgäldskontoret,
2.
skattkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän
kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller
kreditaktiebolag,
3.
andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jämförlig samfäUighet, bankaktiebolag,
»
Senaste lydelse 1972: 656.
Bankaktiebolag
skall tUl insättar-nas skydd ha eget kapital tUl visst lägsta belopp. Detta
bestämmes i förhållande till bankbolagets tillgångar och till
garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kapitalkravet indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen
A.
1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos
riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar
och ob
ligationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo
lag,
3. andra
fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm
förlig samfällighet, bankaktiebolag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1
eller 2 avsedd kassa eller imättning, kreditaktiebolag eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,
4.
fordringar för
vUka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A
13,
5.
garantiförbmddser
för vUka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran som angives
under A 14,
B. 1. andra fullgoda obligatio
ner än de som angivas under A 2,
2.
fordringar för
vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under
A 3 svarar,
3.
fordringar för
vUka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,
inteckning i jordbraks-, affärs-dier bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten, eller
fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december
1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på
bankbolagets föranstaltande,
4. garantiförbindelser för vUka
banken erhållit säkerhet i värde
handling eller fordran, som angi
ves under B 13,
C. 1. fordringar för vilka säker
heten utgöres av
inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med
en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt
bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om
inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan
sjuttiofem och ett-
Föreslagen
lydelse
sparbank, postbanken, centralkassa eller annan under A 1
eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,
4.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av värdehandling eUer fordran, som angives under A
13,
5.
garantiförbindelser
för vUka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran som angives
under A 14,
B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under
A 2,
2.
fordringar för
vilka utländskt bankföretag eUer annat försäkringsföretag än som avses under A
3 eller samfällighetsförening svarar,
3.
fordringar för
vUka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller
inteckning i jordbraks-, affärs-dier bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten.
4. garantiförbindelser för vilka banken erhåUit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under B 13,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med
en- eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt
bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och ett-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
hundra
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning i fastighet,
som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i
tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan
egendom som hör till tomträtten,
förlagsbevis eller aktie,
som noteras vid fondbörs här i landet, eller
borgen, dock ej till
högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor,
2. garantiförbindelser
för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse
som angives under C 1,
D.
övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och
sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.
Nuvarande
lydelse
hundra
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning
i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet,
eller i tomträtt tUl sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan
egendom som hör tUl tomträtten,
förlagsbevis
eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller
borgen,
dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor,
2.
garantiförbindelser för vUka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling,
fordran eller borgensförbindelse som angives under Cl,
D.
övriga tUlgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och
sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.
För
placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall
bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital tUl lägst ett belopp, som
motsvarar sammanlagt
en
procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra
procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta
procent av summan av placeringar, som angivas under D.
Tillgång skall tagas upp
tUl bokfört värde och garantiförbindelse tiU sitt nominella belopp.
Med eget kapital avses
aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans.
Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda
av bankbolaget, intUl ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om
förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas
att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av det varje år
förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.
Från bankbolagets eget
kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital
eller i annan form tUlskjutit tUl annat in- eller utländskt företag som driver
någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om
företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till
huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grandval
av intecknuig i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.
Har
bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som ute-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
slutande har till syfte att förvalta fastighet eller
tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller
tiUgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital avräknas
åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget
och bolagets bokförda skulder eUer den del av dessa som svarar mot bankens
innehav av aktier i fastighetsbolaget.
Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget
bestämt på grandval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om
lån av statsmedel tiU främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevU-jats till
uppförande av viss byggnad, skall tUl grund för bedömandet i stället för
uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser faststäUda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskUda skäl
föranleda annat.
59 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kredit får
beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form
av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt belopp,
som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av
bankaktiebolags eget kapital och dess inlåning. Däratöver får kredit utan
säkerhet bevUjas,
1.
sådan
låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,
2.
samfällighet
som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund
av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten får
göras gällande på bankbolagets föranstaltande,
3.
näringsidkare i
och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Kredit får
beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form
av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas tUl ett sammanlagt belopp, som
vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av bankaktiebolags
eget kapital och dess inlåning. Däratöver får kredit utan säkerhet bevUjas,
1.
sådan
låntagare, som avses i 57 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,
2.
samfällighetsförening.
3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är
kortvarig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver
handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant
endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag.
Bestämmelsen i 49 § om förbud för bankbolag att som pant
mottaga egen aktie äger motsvarande tUlämpning på förlagsbevis som bolaget utfärdat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. ' Senaste
lydelse 1968: 601.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker
Härigenom förordnas,
att 26 och 28 §§ lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
26
Sparbank skall till insättarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp.
Detta bestämmes i förhållande till sparbankens tUlgångar och tiU
garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kravet på egna fonder indelas placeringama i följande fyra grupper, nämligen
A. 1.
inneliggande kassa, chec
kar, postremissväxlar samt ford
ringar hos riksbanken och riks
gäldskontoret,
2.
skattkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av staten, kommun eUer därmed jämförUg samfällighet, allmän kassa
eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,
-
3.
andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller
inrättning, kreditaktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession
svarar,
4.
fordringar för vilka säkerheten
utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 13,
5.
garantiförbindelser för vUka
sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under
A 14,
B. 1.
andra fullgoda obligatio
ner än de som angivas under A 2,
2.
fordringar för vUka utländskt bankföretag eUer annat försäk-
»
Senaste lydelse 1972: 657.
Föreslagen lydelse §1
Sparbank
skall till insättamas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detta
bestämmes i förhållande tiU sparbankens tillgångar och till
garantiförbindelser som sparbanken ingått (placeringar). Vid beräkningen av
kravet på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1.
inneliggande kassa, chec
kar, postremissväxlar samt ford
ringar hos riksbanken och riks
gäldskontoret,
2.
skattkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän
kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller
kreditaktiebolag,
3.
andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
postbanken, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller
inrättning, kreditaktiebolag eller försäkringsföretag med svensk koncession
svarar,
4.
fordringar för vilka säkerheten
utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 13,
5.
garantiförbindelser för vilka
sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under
A 14,
B. 1.
andra fullgoda obligatio
ner än de som angivas under A 2,
2.
fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäk-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ringsföretag
än som avses under A 3 svarar,
3. fordringar
för vilka säkerhe
ten utgöres av
värdehandling
eller fordran, som angives under B 1 eller 2,
inteckning
i jordbruks-, affärs-eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet
inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten, eller
fordran
med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 196Ö (nr 701) om förmånsrätt
för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida
förmånsrätten får göras gällande på sparbankens föranstaltande, .
4. garantiförbindelser
för vUka
sparbanken erhållit säkerhet i vär
dehandling eller fordran, som an
gives under B 13,
C.
1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i
jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med
flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan
fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen
ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör tUl tomträtten,
inteckning i fastighet,
som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt
till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör
till tomträtten,
förlagsbevis eller aktie,
som noteras vid fondbörs här i landet, eller
Föreslagen
lydelse
ringsföretag
än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar,
3.
fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling
eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller
inteckning
i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet
uiom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen
eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten.
4.
garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 13,
C.
1. fordringar för vUka säkerheten utgöres av
inteckning i
jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med
flerfamiljshus för vUket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan
fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen
ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning
i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet,
eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan
egendom som hör tUl tomträtten,
förlagsbevis
eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller
Prop. 1973:160 40
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
borgen,
dock ej till högre belopp borgen, dock ej tUl högre belopp
för varje låntagare än
tjugufemtu- för varje låntagare än tjugufem-
sen
kronor, tusen kronor,
2.
garantiförbindelser för vUka 2. garantiförbindelser för vUka
sparbanken erhåUit
säkerhet i form sparbanken erhållit säkerhet i form
av
värdehandling, fordran eUer av värdehandling, fordran eller
borgensförbmddse
som angives borgensförbindelse som angives
under
C 1, under C 1,
D.
övriga tiUgångar och garan- D. övriga tiUgångar och garan
tiförbindelser utom sådana som tiförbinddser utom sådana som en-
enligt femte och sjätte styckena ligt femte och sjätte styckena skola
skola avräknas från sparbankens avräknas från sparbankens egna
egna fonder. fonder.
För
placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt skall
sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder tUl lägst ett belopp, som motsvarar
sammanlagt
en
procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra
procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta
procent av summan av placeringar, som angivas under D.
Tillgång
skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella
belopp.
Med
egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får
likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av sparbanken,
intill ett belopp motsvarande sparbankens reservfond. I fråga om
förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas
att med sparbankens fonder får likställas högst så stor del av det varje år
förfallande beloppet som svarar mot tio procent av reservfonden.
Från
sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda värdet av vad sparbanken
såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till företag som driver någon
form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag
där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har tUl
huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval
av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.
Har
sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till
syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda
sparbanken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta procent av summan av
det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda
skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aktier i
fastighetsbolaget.
Med
uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på grundval av
särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till
främjande av bostadsbyggande sådant lån beviljats till uppförande av viss
byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmdser fastställda pantvärdet för byggnaden eller
den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Sparbank,
som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
överskott vid annan sparbanks likvidation, får vid
bestämmande av kravet på egna fonder under tiden för likvidationen taga
överskottet i beräkning intill belopp och på villkor som tiUsynsmyndigheten
fastställer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kredit
fär bevUjas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i
form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt
belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av
sparbanks fonder och dess inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet
beviljas
1. sådan låntagare, som avses i 26 §
första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,
2. samfällighetsförening.
28: Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i
fast eller lös egendom eller i form av borgen. Utan säkerhet fär dock kredit
lämnas tUl ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre
procent av summan av sparbanks fonder och dess inlåning. Därutöver får kredit
utan säkerhet beviljas
3.
näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
1.
sådan
låntagare, som avses i 26 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,
2.
samfällighet
som avses i lagen den 16 december 196Ö (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund
av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten får
göras gällande på sparbankens föranstaltande,
3.
näringsidkare i
och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Aktie i bolag, som huvudsakUgen förvaltar eller driver
handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant
endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
föriagsbevis som utfärdats av sådant bolag.
Sparbank
får ej som pant mottaga förlagsbevis, som sparbanken utfärdat, och ej heller
bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Senaste lyddse 1968: 602.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen
Härigenom
förordnas, att 34 och 36 §§ lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Centralkassa jämte anslutna jordbrakskassor skall till
insättarnas skydd ha eget kapital tUl visst lägsta belopp. Detta bestämmes för
kassorna gemensamt i förhållande tUl deras tUlgångar och av dem ingångna
garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt
fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar och obli
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo
lag,
3. andra fordringar för vUka
staten, kommun eller därmed jäm
förlig samfällighet, bankaktiebo
lag, sparbank, postbanken, central
kassa eller annan under A 1 eller
2 avsedd kassa eller inrättning,
kreditaktiebolag eller försäkrings
företag med svensk koncession
svarar,
4.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A1
3,
5.
garantiförbindelser,
som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka
kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A
1-
Centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor skall till
insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes
för kassorna gemensamt i förhållande tiU deras tUlgångar och av dem ingångna
garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt
fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar och obli
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo
lag,
3. andra fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm
förlig samfällighet, bankaktiebo
lag, sparbank, postbanken, central
kassa eller annan under A 1 eller 2
avsedd kassa eller inrättning, Icre-
ditaktiebolag eller försäkringsföre
tag med svensk koncession svarar,
4.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A1
3,
5.
garantiförbindelser,
som utfärdats av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka
kassan erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A
14,
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse 1972: 658.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
B. 1. andra fullgoda obligatio
ner än de som angivas under A 2,
2.
fordringar för
vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under
A 3 svarar,
3.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eUer fordran, som angives under B 1 eller 2,
inteckning
i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet
inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller,
i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten, eller
fordran
med förmånsrätt på grund av lagen den lö december 1966 (nr 701) om förmånsrätt
för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida
förmånsrätten får göras gällande på kassans föranstaltande,
4. garantiförbindelser,
som ut
färdats av centralkassan eller an
sluten jordbrukskassa och för vil
ka kassan erhållit säkerhet i värde
handling eller fordran, som angi
ves under B 13,
C. 1.
fordringar för vilka säker
heten utgöres av
inteckning
i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med
flerfamiljshus för vUket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tUl sådan
fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen
ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till
tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet
Föreslagen
lydelse
B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under
A 2,
2.
fordringar för
vUka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A
3 eller samfällighetsförening svarar,
3.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller
inteckning
i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet
inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller,
i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten.
4. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan
eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran, som angives under B 13,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning
i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller två-familjshus eller med
flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till
sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen
ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av
den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning
i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet,
eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade
värdet
Prop. 1973:160 44
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
av
den fasta egendomen eller, i av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och fråga om tomträtt, av byggnad och
annan egendom som hör till tomt- annan egendom som hör tUl tomt
rätten, rätten,
förlagsbevis
eller aktie, som no- förlagsbevis eller aktie, som no
teras vid fondbörs här i landet, teras vid fondbörs här i landet,
eller eller
borgen,
dock ej tiU högre belopp borgen, dock ej till högre belopp
för varje låntagare än tjugofem- för varje låntagare än tjugofem
tusen kronor, tusen kronor,
2.
garantiförbindelser, som ut- 2. garantiförbindelser, som ut
färdats av centralkassan eller an- färdats av centralkassan eller an
sluten jordbrukskassa och för vil- sluten jordbrukskassa och för vil
ka kassan erhållit säkerhet i form ka kassan erhållit säkerhet i form
av värdehandling, fordran eUer av värdehandling, fordran eller
borgensförbindelse som angives borgensförbindelse som angives
under C 1, under C 1,
D.
övriga tiUgångar och garan- D. övriga tillgångar och garan
tiförbindelser utom sådana som tiförbinddser utom sådana som
enligt femte och sjätte styckena enligt femte och sjätte styckena
skola avräknas från eget kapital, skola avräknas från eget kapital.
För
placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall
centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje tidpunkt ha eget kapital
till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt
en
procent av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra
procent av summan av placeringar, som angivas under C, och
åtta
procent av summan av placeringar, som angivas under D.
Tillgång
skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nominella
belopp.
Med
eget kapital avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämma
fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet
av förlagsbevis, utställda av centralkassan, intill ett belopp motsvarande det
belopp vartUl centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital
uppgår. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år,
skall dock iakttagas att med centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas
eget kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande
beloppet som svarar mot tio procent av detta kapital.
Från
centralkassans och de anslutna jordbrukskassomas eget kapital skall avräknas
det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit
tUl företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall
dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om
kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i
form av panträtt på grandval av inteckning i bostads-, kontors- eller
affärsfastighet.
Har
centralkassa eller ansluten jordbrukskassa väsentligt ekonomiskt intresse i
aktiebolag som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt
som förvärvats för att bereda någon av kassorna lokaler för dess inrymmande
eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet
avräknas åtta procent av summan av det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och
bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot kassans innehav
av aktier i fastighetsbolaget.
Med uppskattat värde avses det värde, som kreditkassa
bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om
lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till
uppförande av viss byggnad, skall till grand för bedömandet i stället för
uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda
pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej
särskilda skäl föranleda annat.
Kredit
får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i
form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett sammanlagt
belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av summan av
centralkassas och anslutna jordbrukskassors eget kapital samt centralkassans
inlåning. Däratöver får kredit utan säkerhet beviljas
1. sådan låntagare, som avses i 34 §
första stycket A 2 eUer 3, dock icke staten, samt utiändskt bankföretag,
2. samfällighetsförening,
36 §2 Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet
i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit
lämnas till ett sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst
tre procent av summan av centralkassas och anslutna jordbrakskassors eget
kapital samt centralkassans inlåning. Därutöver får kredit utan säkerhet
beviljas
1.
sådan
låntagare, som avses i 34 § första stycket A 2 eller 3, dock icke staten, samt
utländskt bankföretag,
2.
samfällighet
som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund
av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten
får göras gällande på kreditkassans föranstaltande,
3.
näringsidkare i
och för hans 3. näringsidkare i och för hans
rörelse, om krediten är kortvarig, rörelse, om krediten är kortvarig.
Kredit utan säkerhet enligt första stycket bevUjas av
centralkassa eller, efter medgivande av denna, av ansluten jordbrakskassa.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver
handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant
endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
förlagsbevis som utfärdats av sådant bolag.
Kreditkassa får ej som pant mottaga aktie i bolag, som har
till uppgift att tillgodose för kreditkassor gemensamma intressen, eller
förlagsbevis, som sådant bolag eller centralkassa utfärdat, och ej heller
bevis om andel i eller tillskott tiU kreditkassan själv eller annan jordbrukets
kreditkassa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. « Senaste
lydelse 1968: 605.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1969: 732) om postbanken
Härigenom förordnas,
att 7 och 9 §§ lagen (1969: 732) om postbanken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7§i
Nuvarande lydelse
Postbanken
skall till täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen ha kapital
till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till postbankens tillgångar
och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen
av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1.
inneliggande kassa, chec
kar, postremissväxlar samt ford
ringar hos riksbanken och riks
gäldskontoret,
2. skattkammarväxlar
och obli
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller
inrättning, vars reglemente fast
ställts av Konungen, eller kredit
aktiebolag,
3. andra
fordringar för vUka
staten, kommun eller därmed jäm-
färlig samfällighet, bankaktiebo
lag, sparbank, centralkassa eller
annan under A1 eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktie
bolag eller försäkringsföretag med
svensk koncession svarar,
4.
fordringar för vilka säkerheten
utgöres av värdehandling eller fordran, som anges under A 13, och
5.
garantiförbindelser för vUka
postbanken fått säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under A 14,
B. 1. andra fullgoda
obligatio
ner än de som anges under A 2,
2.
fordringar för vUka utländskt
'
Senaste lydelse 1972:659.
Föreslagen lydelse
Postbanken
skall tiU täcknmg av de risker som är förenade med bankrörelsen ha kapital till
visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till postbankens tillgångar
och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen
av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen
A. 1.
inneliggande kassa, chec
kar, postremissväxlar samt ford
ringar hos riksbanken och riks
gäldskontoret,
2. skattkammarväxlar
och obli
gationer som utfärdats av staten,
kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller in
rättning, vars reglemente fastställts
av Konungen, eller kreditaktiebo
lag,
3. andra
fordringar för vilka
staten, kommun eller därmed jäm
förlig samfällighet, bankaktiebolag,
sparbank, centralkassa eller annan
under A 1 eller 2 avsedd kassa el
ler inrättning, kreditaktiebolag el
ler försäkringsföretag med svensk
koncession svarar,
4.
fordringar för vUka säkerheten
utgöres av värdehandling eller fordran, som anges under A 13, och
5.
garantiförbindelser för vilka
postbanken fått säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under A 14,
B. 1. andra fullgoda
obligatio
ner än de som anges under A 2,
2.
fordringar för vUka utländskt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses
under A 3 svarar,
3. fordringar för vilka säkerhe
ten utgöres av
värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,
inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det
uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad
som hör till tomträtten, eller
fordran med förmånsrätt på grund av lagen (19öö: 701) om
förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, om
förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstaltande,
4. garantiförbindelser för vUka
postbanken fått säkerhet i värde
handling eller fordran, som anges
under B 13,
C. 1. fordringar för vUka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en
eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är
förstärkt med borgen och inteckningen Ugger mellan sjuttiofem och etthundra
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt,
av byggnad som hör tiU tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eUer delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fräga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,
förlagsbevis eller aktie, som no-
Föreslagen
lydelse
bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses
under A3 eller samfällighetsförening svarar,
3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,
eller
inteckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet
eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
till tomträtten.
4. garantiförbuidelser för vilka postbanken fått säkerhet
i värdehandling eller fordran, som anges under B 13,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbraksfastighet, i bostadsfastighet med en
eller två-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är
förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt,
av byggnad som hör till tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,
förlagsbevis eUer aktie, som no-
Prop. 1973:160 48
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
teras
vid fondbörs här i landet, teras vid fondbörs här i landet,
eller eller
borgen,
dock ej till högre belopp borgen, dock ej tiU högre belopp
för varje låntagare än tjugofem- för varje låntagare än tjugofem
tusen kronor, tusen kronor,
2.
garantiförbindelser för vUka 2. garantiförbindelser för vilka
postbanken fått säkerhet i form av postbanken fått säkerhet i form av
värdehandling, fordran eller bor- värdehandling, fordran eller bor
gensförbindelse som anges under gensförbindelse som anges under
Cl, Cl,
D.
övriga tUlgångar och garanti- D. övriga tillgångar och garanti
förbindelser utom sådana som en- förbindelser utom sådana som en
ligt femte och sjätte styckena skall ligt femte och sjätte styckena skall
avräknas frän postbankens risktäc- avräknas frän postbankens risktäc
kande kapital. kände kapital.
För
placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I övrigt skall
postbanken vid varje tidpunkt ha risktäckande kapital till lägst ett belopp,
som motsvarar sammanlagt
en
procent av summan av placeringar, som anges under B, fyra procent av summan av
placeringar, som anges under C, och åtta procent av summan av placeringar, som
anges under D.
Tillgång
skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse tUl sitt nomineUa
belopp.
Med
postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverkslån,
dispositionsfond och balanserade vinstmedel.
Från
postbankens risktäckande kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad
banken såsom aktiekapital eller i annan form tUlskjutit till annat in- eller
utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning
skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om
kreditaktiebolag som har tUl huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i
form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller
affärsfastighet.
Har
postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har
till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda
banken lokaler för dess inrymmande eller tUlgodose därmed sammanhängande
behov, skall från postbankens risktäckande kapital avräknas åtta procent av
summan av det bokförda värdet av aktiema i fastighetsbolaget och bolagets
bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av
aktier i fastighetsbolaget.
Med
uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på grundval av särskUd
värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel tUl främjande
av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall
tUl grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt
nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet,
där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleder annat.
9 §
Kredit
får beviljas endast mot Kredit får beviljas endast mot
betryggande
säkerhet i fast eUer betryggande säkerhet i fast eUer
lös
egendom eller i form av bor- lös egendom eller i form av bor-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver får
kredit utan säkerhet beviljas
1. sådan låntagare, som avses i 7 §
första stycket A 2 eller 3, samt utländskt bankföretag,
2. samfällighetsförening.
Nuvarande lydelse
gen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver får
kredit utan säkerhet beviljas
3.
näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
1.
sådan
låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,
2.
samfällighet
som avses i lagen (19ÖÖ: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida krediten
ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen (19öö:
701) om förmånsrätt för fordringar enligt nämnda lag och förmånsrätten får
göras gällande på postbankens föranstaltande,
3.
näringsidkare i
och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver
handel med aktier eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant
endast om aktien noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även
förlagsbevis, som utfärdats av sådant bolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
15 Förslag tUl
Lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
Härigenom
förordnas, att 11, 19, 21, 30 och 31 §§ förordningen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inflyter
medel tUl kassan, som denna icke genast kan använda till infriande av sina
förbindelser eller till utiåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel
räntebärande genom insättning hos
1 Senaste lydelse 1970: 66. 4 Riksdagen 1973.1 saml. Nr
160
Inflyter
medel tUl kassan, som denna icke genast kan använda tUl infriande av sina
förbindelser eller tiU utiåning åt föreningarna, får kassan göra sådana medel
räntebärande genom insättning hos
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa
för jordbrakskredit eller postbanken eller genom placering i statsobligationer
eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer
eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av
inteckning i fastighet eller i tomträtt eller mot sådan förmånsrätt som åtnjutes
på grund av lagen den lö december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar
enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och som får göras gällande på
kassans föranstaltande.
Föreslagen
lydelse
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller postbanken eller genom placering i statsobligationer
eller andra statspapper eller i Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer
eller genom utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av
inteckning i fastighet eller i tomträtt eller genom utlåning åt samfällighetsförening.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stadshypoteksförening
har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller
tomträtt och lån för vilket förmånsrätt åtnjutes på grund av lagen om
förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
samt att driva annan verksamhet som står i samband därmed.
Stadshypoteksförening
har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller
tomträtt och lån åt samfällighetsförening samt att driva annan verksamhet som
står i samband därmed.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Medlem i
förening är fastighetsägare, tomträttshavare eller i 31 § angiven
samfällighet, som hos föreningen häftar för lån för vilket föreningen erhållit
medel från kassan.
Medlem i
stadshypoteksförening är fastighetsägare, tomträttshavare eller
samfällighetsförening, som hos stadshypoteksföreningen häftar för lån för
vilket denna erhållit medel från kassan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 §
Intecknuig i fast egendom eller tomträtt skall lyda på
minst det belopp, till vilket län beviljas, och Ugga inom tre fjärdedelar av
uppskattningsvärdet av den fasta egendomen eller av byggnad, som hör till tomträtten.
Inteckning, som utgör säkerhet för byggnadskreditiv, skall
lyda på minst det belopp med vUket kreditivet tages i anspråk.
Uppskattningsvärdet bestämmes av den långivande föreningen
på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån bevUjats tUl
uppförande av viss byggnad, bör tUl grand för bedömandet i stället för
uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser faststäUda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl
föranleder annat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Får beträffande den fasta egendomen eller tomträtten
åtnjutas förmånsrätt på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt
lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, skall vid beviljande av lån mot
inteckningssäkerhet anses som om lånesökanden till belopp, för vilket sådan
förmånsrätt får åtnjutas, erhållit lån mot säkerhet av inteckning med bästa
förmånsrätt.
Föreslagen
lydelse
Åtnjuter samfällighetsförening, som förvaltar
gemensamhetsanläggning, förmånsrätt för fordran i lånesökandens fasta egendom
eller tomträtt, skall vid bevUjande av lån mot inteckningssäkerhet anses som
om lånesökanden till belopp, motsvarande den del av kostnaden för utförande
av anläggningen som belöper på hans fasta egendom eller tomträtt, erhållit lån
mot säkerhet i form av panträtt på grund av inteckning med bästa förmånsrätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till
samfällighet, som avses i lagen den lö december 196Ö (nr 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar, får förening lämna lån //// belopp för vilket
förmånsrätt får åtnjutas på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt
nämnda lag, om förmånsrätten får göras gällande på föreningens föranstaltande.
Samfällighet
får ej beviljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn till 30 §
första och tredje styckena lån mot inteckningssäkerhet sammanlagt kunnat
lämnas för de fastigheter som utgör samfälligheten.
Lån får lämnas samfällighet även i form av
byggnadskreditiv. Första och andra styckena äger därvid motsvarande
tiUämpning.
Förstatredje styckena äger motsvarande tillämpning på
tomträtt, som är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör
fast egendom.
Till
samfällighetsförening får stadshypoteksförening lämna lån utan
inteckningssäkerhet.
Samfällighetsförening får ej beviljas lån till högre
belopp än det vartill med hänsyn till 30 § första och tredje styckena lån mot
inteckningssäkerhet sammanlagt kunnat lämnas för de fastigheter och tomträtter
som har del i samfälligheten.
Lån får
lämnas samfällighetsförening även i form av byggnadskreditiv. Första och
andra styckena äger därvid motsvarande tUl-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Förslag till
Lag
om ändring i jordabalken
Härigenom förordnas,
att 20 kap. 9 § jordabalken skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse 20
kap. 9§
Nuvarande
lydelse
Har fastighet förvärvats
genom expropriation eller liknande tvångsförvärv eUer sålts exekutivt tUl
betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eUer
på annan grand svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att
erhålla lagfart utan hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart.
Har fastighet
förvärvats genom
expropriation eller liknande
tvångsförvärv eller sålts exekutivt
tUl betalning av fordran för vilken
den till följd av upplåtelse av pant
rätt eller på annan grund svarar
oavsett vem den tUlhör, har för
värvaren rätt att erhålla lagfart
utan hinder av att den föregående
ägaren ej har lagfart. Detsamma
gäller samfällighetsförenings för
värv enligt 5 § lagen ( )
om förvaltning av samfälligheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
17
Förslag till
Förordning
om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)
Härigenom förordnas,
att 4 § stämpelskatteförordningen (1964: 308)i skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Skatteplikt
föreligger icke vid
1) förvärv från make, om
för
värvet sker i syfte att för sam
manläggning åstadkomma enhet
liga lagfartsförhållanden beträffan
de makarnas fasta egendom;
2) förvärv genom byte i
den mån
vederlaget utgöres av annan fast
egendom, om bytet sker för att
åstadkomma en lämpligare fastig-
'
BaUcen omtryckt 1971:1209.
»
Förordningen omtryckt 1971: 454.
4 §
Föreslagen lydelse
Skatteplikt
föreligger icke vid
1) förvärv från make, om
för
värvet sker i syfte att för samman-
läggnmg åstadkomma enhetliga
lagfartsförhållanden beträffande
makarnas fasta egendom;
2) förvärv genom byte i
den mån
vederlaget utgöres av annan fast
egendom, om bytet sker för att
åstadkomma en lämpligare fastig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
hetsindelning
eller utgör led i åtgärder för jordbrakets eller skogsbrukets yttre
rationalisering;
3)
sambmksförenings förvärv genom tUlskott från medlem;
4)
försäkringsbolags förvärv från
annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare
bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 295 § lagen om
försäkringsrörelse;
5)
förvärv av järnväg för allmän
trafik eller av mark för sådan järnväg;
6)
kommuns eller annan menighets
förvärv av mark, vUken enligt fastställd plan skall användas för sådant ändamål
som avses i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen;
7)
förvärv på grund av lagen om
rätt i vissa fall för nyttjanderätts-havare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område;
8)
förvärv av kronojord genom
skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;
9)
förvärv av ständig besittningsrätt
till kronohemman eller kronobygge, då på grand av förvärvet vinnes inrymning i
sådan rätt;
10)
upplåtelse av tomträtt i nybildad
fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i
fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomträttshavare; eUer
11)
återgång av fång i fall, där
rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.
Föreslagen lydelse
hetsindelning
eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre
rationalisering;
3) sambruksförenings
förvärv
genom tUlskott från medlem och
samfällighetsförenings förvärv en
Ugt 5 § lagen ( ) om för
valtning av samfälligheter;
4)
försäkringsbolags förvärv från
annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare
bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 295 § lagen om
försäkringsrörelse;
5)
förvärv av jämväg för allmän
trafik eller av mark för sådan järnväg;
6
kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan
skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen;
7)
förvärv på gmnd av lagen om
rätt i vissa fall för nyttjanderätts-havare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område;
8)
förvärv av kronojord genom
skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;
9)
förvärv av ständig besittningsrätt
till kronohemman eller kronobygge, då på grand av förvärvet vinnes inrymning i
sådan rätt;
10)
upplåtelse av tomträtt i nybildad
fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i
fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomträttshavare; eller
11)
återgång av fång i fall, där
rätt tiU återviniung föreligger enligt 42 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973:160 54
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 8 december 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
angående ny lagstiftning om gemensamhetsanläggningar m. m. och anför.
I
Inledning
I
syfte att modemisera och så långt som möjligt föra samman nuvarande
bestämmelser om inrättande av anläggningar som är gemensamma för flera
fastigheter samt om förvaltningen av sådana anläggningar och andra
gemensamhetsbildningar har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria
(Ds Ju 1971: 16) med förslag till anläggningslag och lag om förvaltning av
samfälligheter samt till övergångs- och följdlagstiftning. Förslagen torde få
fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Remissyttranden
har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,
vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol,
statens jämvägar, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret,
bankinspektionen, lantbraksstyrdsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
bostadsstyrelsen, statens planverk, lant-mäteristyrdsen, fiskeristyrelsen,
domänverket, länsstyrelsema i Stockholms, Östergötiands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västemorrlands län, Stockholms och
Göteborgs kommuner, utredningen om ledningsrätt, vattenlagsutredningen,
grustäkts-kommittén, 1969 års skyddsramsutredning, 1969 års vägutredning, bygglagutredningen,
Sveriges advokatsamfund, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Lantbrakarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars
Riksförbund, Sveriges Lantmätareförening, Svenska Kommunal Tekniska Föreningen,
Föreningen statens lantbraks-ingenjörer. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Sveriges Allmän-
Prop. 1973:160 55
na
Hypoteksbank, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Svenska Bankföreningen,
Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks-institution. Svenska
Naturskyddsföreningen, Statstjänstemannaförbundet och SäUskapet för agronomisk
hydroteknik.
Remissinstanserna
har i vissa fall bifogat yttranden från myndigheter, tjänstemän och
sammanslutningar.
Yttranden
över promemorian har vidare inkommit från Skogsindustriernas Samarbetsutskott,
styrelsen för lantbrukshögskolan. Älvdalens jordägande socknemän samt Särna och
Idre jordägande socknemän.
I skrivelse till
statsrådet och chefen för justitiedepartementet den 1 aprU 1970 har
saneringsutredningen överlämnat en inom utredningen utarbetad promemoria och
hemställt att däri anförda synpunkter måtte beaktas i förevarande
lagstiftnmgsärende. En liknande hemställan har gjorts av naturvårdskommittén i
skrivelse tUl Kungl. Maj:t den 15 mars 1972.
n
Lagstiftningens inriktning och omfattning
Gällande
rätt
Vår
nuvarande lagstiftning innehåller åtskUliga bestämmelser om samverkan mellan
fastigheter. Vissa av dessa regler föratsätter att frivUlig överenskommelse
träffas mellan fastighetsägarna. Av särskild betydelse är bestämmelserna i nya
jordabalken (JB) om servitut. Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig
markanvändning får enligt 14 kap. 1 § JB i fastighet (den tjänande fastigheten)
upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i
visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande
fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör tUl denna eller att
råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende
(servitut). Servitut får dock endast avse ändamål som är av stadigvarande
betydelse för den härskande fastigheten och får inte förenas med skyldighet för
ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåU av väg,
byggnad eller annan anläggning som avses med servi-tutet. Regler om servitut
fanns tidigare i lagen (1907: 36 s. 25) om servitut.
Lagstiftningen uppvisar
också flera exempel på regler om fastighets-samverkan som innefattar visst mått
av tvång. Sålunda innehåller fastighetsbUdningslagen (1970: 988) (FBL) regler
om bildande av servitut och samfälligheter vid fastighetsbUdningsförrättning.
Liknande bestämmelser har funnits i tidigare fastighetsbUdningslagstiftning.
Angående förvaltningen av
samfälld mark gäller bestämmelserna i lagen (1921: 299) om förvaltnmg av
bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter
(bysamfällighetslagen). Denna
Prop. 1973:160 56
lag
skall tUlämpas även på rättigheter eller förmåner som är samfällda för flera
fastigheter. Om särskUda bestämmelser meddelats för förvaltning av vad som
faller under lagen, skall denna inte äga tUlämpning i vidare mån än som är
förenligt med bestämmelserna. I viss mån besläktade med de nu angivna
bestämmelsema i fastighets-bUdningslagstiftningen är vissa regler i lagen
(1938: 274) om rätt till jakt och lagen (1960:130) om fiskevårdsområden. Enligt
dessa regler kan genom majoritetsbeslut vid förrättning bUdas sammanslutningar
(jakt- resp. fiskevårdsområden) för främjande av ddägamas gemensamma
intressen.
Beslut
om bildande av jaktvårdsområde skall ange de huvudsakliga grandema för
verksamheten på området. I övrigt saknas bestämmelser om förvaltningen av
jaktvårdsområde.
Beträffande
fiskevårdsområde skall stadgar fastställas av länsstjTcl-sen. Vidare skall
styrelse finnas. Delägarna kan åläggas skyldighet att bidra tUl
fiskevårdsområdets utgifter. Talan mot beslut av delägarna eller mot beslut av
styrelsen om uttaxering kan föras hos länsstyrelsen genom besvär.
Vattenlagen
(1918: 523) (VL) innehåller flera exempel på tvångsvis samverkan mellan
fastigheter. 3 kap. behandlar institutet vattenreglering. Enligt detta kapitel
kan samfällighet bUdas bl. a. i syfte att bereda ökad möjlighet att utnyttja
vattenkraft. Delägama i samfälligheten är i princip skyldiga att ta del i
kostnaden för företaget, var och en efter den båtnad som uppkommer för hans
egendom. Ansökan om vattenreglering görs hos vattendomstolen och prövas av
denna antingen direkt eller efter underställning av utiåtande som meddelats av
synemän. Sedan medgivande tUl vattenreglering erhållits, skall stadgar antas
och fastställas av länsstyrelsen samt styrelse utses för att handha företagets
angelägenheter.
En
liknande samfällighetsbildning kan komma till stånd enligt 7 kap. VL, som
behandlar torrläggning av mark genom dikning, vattenavled-ning eller
invallning. Om dike som någon vill ta upp på sin mark är till båtnad även för
annans mark, skall denne delta i dikningen. All mark vars ägare skall delta i
företaget utgör en samfällighet. Delägare är i princip skyldig att ersätta
kostnadema för samfällighetens torrläggning efter värdet av den båtnad som
bereds hans mark. Ansökan om dikning skall ges in tUl länsstyrelsen eller
lantbruksnämnden och prövas vid syneförrättning. Synemännens utlåtande skall i
vissa fall underställas vattendomstolen. Reglerna om dikning skall tUlsammans
med vissa ytterligare bestämmelser tUlämpas även på vattenavledning. Härmed
menas att någon för torrläggning av sin mark vill sänka eller tappa ut sjö
eller annan vattensamling, fördjupa, utvidga eller räta älv, å eller annat
vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån. Att märka är att vissa
dikningsföretag skall följa bestämmelserna om vattenavledning.
Prop.
1973:160 57
Detta
gäller avdikning av kärr, mosse och annan sådan vattendränkt mark, om företaget
märkbart kan inverka på vattenförhållandena i vattendrag, sjö eller annan
vattensamling. Vad som föreskrivs om vattenavledning skall i princip tillämpas
även på invallning, dvs. åtgärd varigenom vall eUer annan byggnad uppförs för
torrläggning vid eUer i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet.
I fråga om invallning gäller emellertid vissa särbestämmelser. Bl. a. är
skyldigheten att delta i företaget mer begränsad. Beträffande samfällighetens
organisation och verksamhetsformer gäller samma regler för dikning, vattenavledning
och invallning. De stämmer i stort sett överens med motsvarande bestämmelser
om vattenregleringsföretag.
8
kap. VL innehåUer bestämmelser om samfällt avledande av avloppsvatten. Är
avloppsföretag gemensamt för två eller flera samhällen, skaU i allmänhet det
samhälle som är bäst lämpat åläggas att ha hand om företagets angelägenheter
mot ersättning för den del av företagets utgifter som skall åvUa den eller de
övriga deltagarna. Om företaget är gemensamt för samhälle och en eller flera
fastigheter, som är belägna utom samhället, skall dess angelägenheter som regel
handhas av samhäUet.
I
nära samband med 8 kap. VL står lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar, Lagen syftar tiU att reglera vattenförsörjnings- och
avloppsfrågorna mellan den som omhänderhar en allmän vatten- och
avloppsanläggning huvudmannen och ägama av fastigheter som skall anslutas
till anläggningen. Huvudmannen har möjlighet att ålägga ägare av fastighet
skyldighet att bidra till kostnaderna för företaget, om fastigheten behöver
anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt detta behov inte kan med
större fördel tillgodoses på annat sätt.
Lagen
(1939: 608) om enskilda vägar (EVL) reglerar samverkan mellan fastigheter för
att tUlgodose behovet av väg. EnUgt 2 kap., som gäller enskilda vägar i
allmänhet, föreligger under vissa förutsättningar skyldighet att upplåta mark till
väg och att upplåta redan befintUg väg till begagnande. Om en väg, som någon
vUl bygga för sin fastighet, kommer att bli av synnerlig vikt för annan
fastighet, är dennas ägare skyldig att delta i byggandet. Skyldig att delta i
vägunderhåll eller vuiter-väghåUning är ägare av fastighet, som har nytta av
vägen under den tid marken är bar resp. snötäckt. Väghållningsbördan fördelas
mellan flera väghållningsskyldiga med hänsyn till den omfattning i vUken de beräknas
komma att begagna vägen. Dock får inte på någon fastighet läggas större andel
än som svarar mot dess nytta av vägen. Arbetet med vägbyggnad, vägunderhåll och
vinterväghållning skall utföras antingen gemensamt eller efter vägdelning. I
det förra faUet bUdar fastigheterna en samfällighet för handhavandet av den
gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter. För samfälligheten
skall antas
Prop. 1973:160 58
stadgar,
som fastställs av länsstyrelsen, och utses en styrelse. Delägarnas rätt att
besluta i samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträde. Samfällighetens
medelsbehov täcks genom uttaxering. Samfälligheten har förmånsrätt för
bidragsfordringar före inteckningar i ansluten fastighet. Frågor om
rättigheter och skyldigheter enligt lagen prövas vid förrättning. Förrättningsman
förordnas av länsstyrelsen. I vissa fall skall förrättnmgsmannen biträdas av
två gode män. Förrättningen kan överklagas hos fastighetsdomstolen. 3 kap. i
lagen innehåller en specialreglering beträffande vissa vägar inom områden med
tätare bebygggelse. Väghållningen inom sådant område kan genom förrättning
anförtros åt en samfäUighet av delvis annat slag än som nyss nämnts. Sådan samfäUighet
vägförening omfattar i regel ett stort antal fastigheter. I fråga om
fördelningen av väghållningsbördan och i vissa andra hänseenden innebär
särregleringen väsentliga förenklingar. Den får sin särskilda prägel genom det
starka aUmänna intresset av att vägnätet inom tätbebyggda områden ordnas på
lämpligt sätt. Ett uttryck härför är att länsstyrelsen fått ett avgörande
inflytande på frågorna om vägförenings bildande och om dess organisation och
förvaltning.
Enligt
lagen (1933: 269) om ägofred kan bestämmas att vissa sakägare gemensamt skall
håUa stängsel eller utföra arbete för betesmarks inhägnande och anordnande för
betesbruk. När detta blivit bestämt i laga ordning genom förrättning eller
dom eller genom skriftiig överenskommelse bildas en samfällighet. Är
sakägarna flera än två, skall styrelse utses för samfälligheten. Vidare kan
sakägarna anta stadgar.
Lagen
(1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar (LGA) öppnar vidgade möjligheter
att få tUl stånd samverkan mellan fastigheter. Enligt lagen kan för två eller
flera fastigheter inrättas gemensam anläggning av stadigvarande betydelse för
dem. Som exempel på sådan anläggning anges i lagen parkeringsanläggning,
förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning tUl skydd mot grandvatten,
ledning, anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, värmeanläggning och
tvättstuga. Lagen gäller inte allmän vatten- och avloppsanläggning eller
anläggning vars inrättande gemensamt för två eller flera fastigheter kan prövas
av domstol eller annan myndighet enligt särskilda bestämmelser. Lagen har
främst till ändamål att främja frivillig samverkan. Möjlighet finns emellertid
att inrätta anläggning även när enighet inte nås. Sålunda kan fastighet mot
ägarens vilja anslutas tUl gemensamhetsanläggning. Fastighetsägare kan också
framtvinga anslutning av sin egen fastighet. Tvångsmöjligheterna är emellertid
begränsade till att avse i huvudsak fastigheter inom stadsplan och
byggnadsplan. Vidare innehåller lagen regler om rätt att ta i anspråk utrymme
för gemensamhetsanläggning. Av hänsyn till allmänna intressen föreskrivs i
lagen vissa begränsningar i möjligheterna att få till stånd
gemensamhetsanläggning. Anläggning får sålunda inte inrättas i strid mot
fastställd plan eller be-
Prop.
1973:160 59
stämmelse
för markens bebyggande eller så, att ändamålsenlig bebyggelse eUer lämplig
planläggning försvåras. Fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggnings
utförande, underhåll och drift skall enligt lagen ske efter andelstal. Dessa
skall bestämmas med hänsyn tUl det behov som beräknas bli tiUgodosett för varje
fastighet. I fråga om underhålls- och driftskostnader kan det faktiska
utnyttjandet i stället läggas till grund för fördelningen. Fråga om inrättande
av gemen-samhetsaidäggning prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnas av
länsstyrelsen. I vissa faU skall förrättningsmannen biträdas av två gode män.
Frågan huruvida anläggning strider mot planintressen skaU av förrättningsmannen
understäUas byggnadsnämndens prövning. Om nämnden vägrar medgivande tUl
anläggningen, kan denna inte komma till stånd. De fastigheter för vUka
gemensamhetsanläggning imättas utgör en samfällighet för anläggningens
utförande, underhåll och drift. Antingen kan samfälligheten organiseras som en
juridisk person med särskilt förvaltningsorgan och med möjlighet att
självständigt ingå förbindelser och förvärva egendom eller också kan den behållas
i en enklare form utan rättssubjektivitet och särskUt förvaltningsorgan. I det
senare fallet omhänderhas förvaltningen av aUa delägare gemensamt och dessa
svarar för ingångna förbindelser med sina egna tillgångar.
Promemorieförslaget
I
promemorian erinras om att bestämmelser som behandlar samverkan mellan
fastigheter f. n. finns i ett flertal olika lagar. Dessa lagar har tUlkommit
vid skUda tidpunkter. De flesta har karaktären av speciallagar som varit
inriktade på att tiUgodose behovet av lagreglering på särskilda områden inom
rättslivet. Av mer allmän natur är LGA, men även dess tUlämpningsområde är
begränsat. Lagen omfattar nämligen inte sådana gemensamma anläggningar som
regleras i speciallagstiftningen.
De
skilda lagarna om fastighetssamverkan företer, påpekas det i promemorian,
ganska stora likheter beträffande den principieUa uppläggningen. De frågor som
behandlas gäller rätt och skyldighet att delta i samverkan, rätt att ta annans
utrymme i anspråk för det gemensamma ändamålet, kostnadsfördelning,
prövningsförfarande och förvaltningsorganisation. Problemen har dock inte
sällan fått sakliga lösningar som skiljer sig från varandra, och även i fråga
om den lagtekniska utformningen framträder olikheter.
Att
bestämmelsema företer avvikelser kan i viss utsträckning förklaras av att de
gäller gemensamhetsbildningar av helt olika karaktär och omfattning. TUl inte
ringa del framstår emeUertid den bristande enhetligheten knappast som sakligt
motiverad utan måste ses som en följd av att bestämmelserna har tillkommit vid
skilda tidpunkter och
Prop. 1973:160 60
att
någon verklig samordning av dem inte har skett. Det ligger i öppen dag att det
från principiell synpunkt inte är tillfredsställande att lagstiftningen
innehåUer i materiellt och formeUt hänseende olika lösningar på frågor som i
grand och botten rör helt jämförbara förhållanden.
Lantmäteristyrelsen
har enligt promemorian i skilda sammanhang framhåUit att också praktiska
olägenheter är förenade med den nuvarande ordningen. Bl. a. har påtalats att
det f. n. inte är möjligt att låta en och samma association ha hand om
förvaltningen av gemensamhetsbildningar som tillkommit med stöd av olika
lagar. Det är tydligt att detta i många fall tynger och fördyrar förvaltningen.
Givetvis skulle det vara önskvärt att man kunde meddela gemensamma associationsrättsliga
bestämmelser för alla former av fastighetssamverkan. Detta torde emellertid i
vart fall på kort sikt inte vara möjligt. Däremot synes hinder inte möta att
föra samman de förvaltningsbestämmelser som f. n. finns i bysamfällighetslagen
med vissa av de nuvarande reglerna om förvaltning av gemensamma anläggningar
till en lag. Denna bör utformas så att det blir möjligt att ställa
samfäUigheter och anläggningar av olika slag under förvaltning av samma
association.
I
promemorian påpekas vidare att lantmäteristyrelsen även framfört önskemål om
samordning av bestämmelserna om inrättande av gemensamma anläggningar.
Styrelsen har därvid fäst uppmärksamheten på att den nuvarande gränsdragningen
meUan LGA och EVL medför komplikationer i tUlämpningen. Svårighetema har sin
grund i att LGA inte får tUlämpas på sådan självständig väganläggning som
faller inom tillämpningsområdet för EVL. SärskUt när det gäller
fritidsbebyggelse är det vanligt att en väg och en gemensamhetsanläggning
enligt LGA skaU betjäna samma krets av fastigheter. Praktiska skäl talar då för
att frågan om anläggningarna prövas vid en förrättning, men detta går inte f.
n. HärtUl kommer att det i vissa fall kan vara svårt att avgöra om en
väganläggning utgör en sådan självständig anläggning på vilken EVL är
tillämplig eller om den har tUl huvudsakligt syfte att möjliggöra tillträde
till en gemensamhetsanläggning och alltså faller inom tillämpningsområdet för
LGA (jfr prop. 1966: 128 s. 122). Även i vissa andra hänseenden anses
gränsdragningen mellan LGA och EVL vålla svårigheter.
Vad
som nu anförts talar enligt promemorian med styrka för att en samordning sker
av reglerna i LGA och EVL. Vägande skäl kan åberopas för att låta en sådan
samordning omfatta även reglema om dikning i VL. Frågor om dikning torde inte
sällan aktualiseras i samband med andra anläggningsarbeten, och det är då
uppenbarligen fördelaktigt om man genom prövning vid en förrättning kan lösa
frågorna i ett sammanhang.
En
reformering av bestämmelserna i LGA och EVL samt av dik-ningsreglema i VL
framstår även från andra synpunkter som angelägen.
Prop. 1973:160 61
Möjlighet
bör sålunda öppnas att få tUl stånd en ändamålsenlig samordning mellan
förrättningar enUgt FBL och förrättningar rörande anläggningsföretag. Vidare
är bestämmelsema i EVL och dikningsreglerna i VL i många hänseenden föråldrade
och svårtillämpade. Härtill kommer att erfarenheterna från tiUämpningen av LGA
visat att också denna lag är behäftad med vissa brister.
Det
samlade reformbehov som sålimda föreligger bör, uttalas det i promemorian,
tUlgodoses på det sättet att man för samman bestämmelserna i LGA och EVL samt
dikningsreglerna i VL tiU en ny och tidsenlig lag om gemensamma anläggningar.
1
enlighet med dessa överväganden innehåller promemorian förslag dels tUl
anläggningslag, dels till lag om förvaltning av samfäUigheter, dels tUl
övergångs- och följdlagstiftning.
Vid
utformningen av lagförslagen har, framhålls det i promemorian, beaktats att
visst utredningsarbete gjorts och annat sådant arbete pågår inom ifrågavarande
rättsområden.
Kungl.
Maj:t uppdrog genom beslut den 26 aprU 1957 åt lantmäteristyrelsen att i
samråd med skogsstyrelsen och 1954 års fastighets-bUdningskommitté se över
bysamfällighetslagen och att tUl Kungl. Maj:t inkomma med det förslag vartill
översynen kunde ge anledning. Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 9
november 1970 redovisat utredningsuppdraget. Med skrivelsen har styrelsen
överlämnat lagutkast och motiv tUl lag om förvaltning av samfälligheter. Den
av styrelsen gjorda utredningen har enligt promemorian i betydande omfattning
tUlgodo-gjorts vid utformningen av förslaget tiU lag om förvaltning av
samfälligheter.
En
särskUd utredningsman har den 7 november 1968 avgett betänkande med förslag
tUl ändringar i VL:s torrläggningsbestämmelser (SOU 1968:51). Betänkandet har
remissbehandlats. De synpunkter som framförts i betänkandet och
remissyttrandena anses ha varit av värde när det gällt att utarbeta
promemorieförslaget till anläggnuigs-lag.
Genom
Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1969 har chefen för
kommunikationsdepartementet fått bemyndigande att tUlkalla sak-i kunniga med
uppdrag att se över lagstiftningen om enskUda vägar. I utredningsdirektiven har
erinrats om arbetet inom justitiedepartementet med att samordna LGA, EVL och
dikningsbestämmdserna i VL med regelsystemet i FBL. I samband därmed har
betonats att detta arbete inte var inriktat på de särskUda materiella problemen
inom EVL:s tUl-lämpningsområde. Med hänsyn tiU det uppdrag som anförtrotts åt
de sakkunniga (1969 års vägutredning) har den materiella regleringen i
promemorieförslagen begränsats till att gäUa sådana frågor som bör lösas på
samma sätt för alla slags gemensamma anläggningar. I den
Prop.
1973:160 62
mån
specieUa bestämmelser om vägar ansetts behövliga också i fortsättningen, har
dessa utformats i nära anslutning till gällande rätt.
De
i 3 kap. EVL upptagna reglerna om vissa vägar inom områden med tätare
bebyggelse företer enligt promemorian en del särdrag i förhållande till övriga
bestämmelser i EVL. De offentiigrättsliga inslagen är här framträdande. Detta
hänger samman med att det allmänna har ett starkt mtresse av att väghåUningen
inom tätbebyggelseområden ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Bestämmelserna i 3 kap. EVL får också sin särskilda betydelse genom att de
tjänar som medel för att genomföra byggnadsplan såvitt gäller vägar och aUmänna
platser. Mot denna bakgrand är det naturligt att kommunerna ofta medverkat vid
tillkomsten av vägföreningar och stött deras verksamhet. Enligt direktiven för
nyssnämnda utredning bör de sakkunniga pröva om det finns skäl att införa
lagregler om kommunal medverkan i frågor som rör det enskilda väg-väsendet. I
anslutning härtiU har understrakits att de sakkunniga bör hålla nära kontakt
med bygglagutredningen, som enligt sina direktiv skall överväga bl. a. frågoma
om ett sammanförande av stads- och bygg-nadsplaneinstituten tUl ett
detaljplaneinstitut och om ansvaret för genomförandet av detaljplan. Det kan,
sägs det i promemorian, inte uteslutas att de sakkunnigas överväganden rörande
väghållningen inom tätbebyggelseområden leder till lösningar som inte kan
inrymmas i de nya lagar som nu föreslås. Det har därför ansetts lämpligt att i
avvaktan på resultatet av de sakkunnigas arbete behåUa regleringen i 3 kap.
EVL. De nya lagama har dock utformats med tanke på att de skall kunna användas
för att ordna väghåUningen inom tätbebyggelseområden, i den mån frågoma anses
böra lösas huvudsakligen på privaträttslig grand.
Också
vissa andra bestämmelser i EVL bör enligt promemorian lämnas orabbade av den
nya lagstiftningen. Vad som åsyftas är de i 5 kap. upptagna bestämmelserna tUl
främjande av trafiksäkerheten. Dessa har en så utpräglat offentUgrättslig
karaktär att de knappast har sin rätta plats i förevarande lagstiftning. Det
får ankomma på 1969 års vägutredning, som enligt sina direktiv har att
överväga också trafiksäkerhets-frågor, att ta ställning till var bestämmelsema
slutligen skaU placeras.
Remissyttrandena
Många
remissinstanser ansluter sig utan reservationer till syftet med
promemorieförslagen, att modemisera och föra samman nuvarande bestämmelser om
fastighetssamverkan. Hit hör Statens Järnvägar, kammarkollegiet,
bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Kopparbergs och Västernorrlands län, Stockholms och Göteborgs kommuner,
fastighetsägareförbundet, lantmätareföreningen och kommunal tekniska
föreningen.
Kammarkollegiet
framhåUer att spUttringen i de nuvarande bestäm-
Prop.
1973:160 63
melserna
utgör ett praktiskt hinder för rationella lösningar beträffande samverkan
mellan fastigheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker att
uppdelningen av samverkansreglerna på flera lagar medför uppenbara olägenheter
och att det därför är angeläget att den undanröjs. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län betecknar promemorieförslagen som en värdefull samordning
och koncentration av de betydelsefulla reglerna om fastighetssamverkan.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslagen utgör ett behövligt
bidrag till förenklade former för att åstadkomma en utvidgad
fastighetssamverkan och tillgodose ett i samhällsplaneringen ökande behov av
plangenomförande åtgärder. Enligt kommunal tekniska föreningen gör
samordningen och moderniseringen av gäUande bestämmelser lagstiftningen mer
lättillgänglig och användbar. Även bankinspektionen påpekar att samordningen
medför avsevärda praktiska fördelar. Stockholms kommun (juridiska avdelningen)
finner att samordningen och moderniseringen av lagmaterialet är fördelaktig
från kommunal synpunkt. Lantmätareföreningen bedömer reformen som angelägen
med hänsyn tUl utveckUngen inom området för fastighetssamverkan. Liknande
uttalanden görs av länsstyrelsen i Malmöhus län och Göteborgs kommun
(fastighetsnämnden). Lantmäteristyrelsen understryker att betydelsen av
samverkan mellan fastigheter ökar. Den allmänna tekniska och ekonomiska
utveckUngen och de ökade anspråk som stäUs när det gäller miljöns tekniska, hygieniska
och sociala standard medför att det i ökad omfattning blir anledning att
genomföra gemensamma lösningar av frågor som tidigare lösts separat för varje
fastighet. Det blir också i ökad omfattning aktuellt att lösa flera olika
samverkansfrågor för en viss krets av fastigheter liksom också att organisera
en effektiv förvaltning av olika samverkansobjekt med identiska eUer delvis
skilda ddägarkretsar. Den nuvarande splittringen av regelsystemet innebär
emellertid att tiUskapan-det och förvaltningen av gemensamhetsanläggningar
försvåras och fördyras onödigtvis på grand av att olika förfaranden och
förvaltningsformer måste tillämpas. Detta förhållande har ofta lett till att
organisatoriska lösningar med mindre väl utformad sakrättslig anknytning
mellan fastighetema kommit till användning. Lantmäteristyrelsen, som i skilda
sammanhang pekat på olägenhetema av rådande splittring, ser med stor
tUlfredsstäUelse att förslag tiU anläggningslag och lag om förvaltning av
samfäUigheter nu läggs fram. De båda lagförslagen kommer, om de upphöjs tUl
lag, att medföra effektivare plangenomförandemedel och stora
rationaUseringsmöjligheter. Av väsentlig betydelse är enligt styrelsens menmg
också den språkliga modernisering av lagtexten som ägt ram. Denna gör att
tiUämpnmgen av de båda lagama i hög grad kommer att underlättas. Inte minst
betydelsefuUt blir att lagbestämmelsema genom den språkliga och
redigeringsmässiga reformeringen görs till-
Prop. 1973:160 64
gängliga
för en bredare sakägarallmänhet och inte bara för personer med juridisk
utbUdning.
En viss tvekan inför
förslagen kommer till uttryck i 19ö9 års väg-utrednings remissyttrande.
Utredningen har frågat sig om det är motiverat att bryta sönder det väl
sammanfogade och inarbetade system som EVL innebär i syfte huvudsakligen att
tillgodose behovet av samfällighetsbildning på andra områden. Utredningen
säger sig emellertid inte ha kunnat undgå att beakta att behovet av
samfällighetsbildningar för olika ändamål ständigt stiger och att det i aUt
fall med tiden torde bli ofrånkomligt att skapa någorlunda enhetUga regler, bl.
a. med tanke på gränsdragnmgsproblemen. Utredningen, som vid flera tillfällen
samrått med den arbetsgrapp som utarbetat promemorieförslagen, har vid dessa
överläggningar inte velat motsätta sig att man försöker sammanföra
bestämmelsema om bUdande och förvaltning av samfälligheter för skilda ändamål.
En reform av denna innebörd torde kunna få väsentlig betydelse inte bara genom
att skapa reda och enhetlighet i författningsmaterialet utan också genom att
möjliggöra önskvärda rationaliseringar av samfällighetsförvaltningen.
Utredningen framhåller att den inte har anledning att frångå denna uppfattning
och att den således i princip ansluter sig till de tankegångar på vilka
promemorieförslagen grandar sig. Även i fråga om författningsmaterialets
disposition och utformning kan utredningen i huvudsak ansluta sig till
förslagen. Synpunkter som utredningen under hand framfört tiU arbetsgrappen har
i stor utsträckning beaktats i förslagen.
Några remissinstanser
mstämmer i och för sig i syftet med promemorieförslagen men är tveksamma
huravida tidpunkten är lämplig för en samordning av lagstiftningen i den
utsträckning som skett. Man hänvisar härvid tUl pågående utredningar
(vattenlagsutredningen och 1969 års vägutredning) och ifrågasätter om inte den
i förslaget tUl anläggningslag gjorda samordningen bör anstå i avvaktan på
resultat av utredningarnas arbete. Uttalanden av denna innebörd görs av
vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol,
länsstyrelsen i Gävleborgs län, utredningen om ledningsrätt,
grustäktskom-mittén, advokatsamfundet, lantbrukarnas riksförbund och skogsägareföreningarnas
riksförbund. Grustäktskommittén anser bl. a. att diknings-frågoma inte blivit
tUlräckligt belysta i promemorian och att vissa av de materiella reglema i
förslaget tUl anläggningslag inte är särskilt väl lämpade för dikningsföretag.
Även lantbrukarnas riksförbund menar att förslaget mindre väl tar hänsyn tiU
dikningsproblemen. Som ett särskilt skäl för att utesluta enskilda vägar ur
förslaget anger förbundet att det är svårt att fömtse hur de relativt allmänt
hållna bestämmelsema kommer att verka i praktiken. Advokatsamfundet påpekar
att det inte finns någon klar gränsdragning mellan dikning och vattenavledning
och att skUlnaden ibland kan vara svår att praktiskt bestämma. Frågan om dik-
Prop.
1973:160 65
ningsföretagens
överförande tiU anläggningslagen bör därför möjligen anstå till dess det genom
vattenlagsutredningen klargjorts vilka regler som i fortsättningen skall gälla
beträffande vattenavledning. Vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i
Västerbygdens vattendomstol hävdar att ett dikningsföretag inte utan vidare kan
sakligt jämställas med andra gemensamhetsanläggningar, eftersom frågan vilka
fastigheter som får nytta av ett dikningsföretag beror på rådande hydrologiska
och topografiska förhållanden.
Även
vägverket finner det tveksamt om det föreligger tillräckliga skäl att till
anläggningslagen överföra bestämmelserna om vägsamfälligheter i EVL och
bestämmelserna om dikning i VL. Verket framhåller att statsbidrag till drift av
enskilda vägar utgår till drygt 20 000 olika väg-sammanslutningar. Endast för
en mindre del av dessa är väghållningen ordnad genom vägföreningar eller
friviUiga överenskommelser. Antalet sådana organisationer torde kunna
uppskattas till 4 0005 000. Ett inordnande av vägsamfälligheterna under
anläggningslagen skulle kunna ge upphov tUl betydande komplikationer som
knappast skulle motsvaras av de fördelar den nya lagstiftningen är avsedd att
medföra. Verket imderstryker att det enskilda vägnätet måste planeras och utformas
på ett för den allmänna trafiken tillfredsställande sätt. Det all-
1
manna har således ett betydande
intresse av det enskilda vägnätets ut
formning och dess styrning. Bidragsverksamheten blir därvid ett instra
ment varigenom detta intresse kan tillgodoses på ett tekniskt och eko
nomiskt riktigt sätt. Ett sammanförande i materiellt och formellt hän
seende av vägsamfälligheter med andra mera "privat" inriktade sam
fälligheter är enligt verkets mening mindre lämpligt. De arbetsratiner
som under årens lopp utvecklats och befunnits ändamålsenliga vid stats-
bidragsgivningen skulle sålunda komma att störas allvarligt. Verket
anser vidare mycket tala för att vattenfrågor i största möjliga omfatt
ning hålls samlade i VL, särskilt med hänsyn till det intima sambandet
mellan olika sådana frågor. i
Andra
remissinstanser motsätter sig mera bestämt atf anläggningslagen får det
vidsträckta tillämpningsområde som föreslagits. Uttalanden i denna riktning
görs av Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänverket,
vattenlagsutredningen, föreningen statens lantbruksingenjörer,
statstjänstemannaförbundet och sällskapet för agronomisk hydroteknik.
Domänverket anser att såväl diknings- som vägföre-tag t. v. bör undantas från
anläggningslagens tUlämpningsområde. Att redan nu vidta ändringar i EVL och 7
kap. VL skulle enligt verkets mening innebära ett föregripande av de på mer
allsidiga bedömningar grandade förslag som pågående utredningar har att lägga
fram. Genom den föreslagna lagtekniska anordningen beträffande berörda delar av
EVL och VL skulle dessutom skapas ett provisoriskt och svåröverskådligt
komplex av i viss utsträckning allmänt hållna lagbestämmelser. Detta skulle
medföra svårigheter och osäkerhet vid tUlämpningen.
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 66
Skogsstyrelsen
framhåUer att EVL visat sig utomordentligt värdefull för
skogsvägbyggnadsverksamheten. Eftersom skogsvägar ytterst sällan rationeUt kan
sammankopplas med andra anläggningar känner styrelsen inget angeläget behov av
en genomgripande lagändring beträffande dessa vägar. Även VL:s
dikningsbestämmdser har enligt styrelsens uppfattning fungerat väl. För
dikning gäller i ännu högre grad än vid skogsvägbyggnad att anläggningen sällan
kan rationellt sammankopplas med annat anläggningsföretag eller med
fastighetsbUdning. Styrelsens slutsats är att förslaget till anläggningslag
inte f. n. bör genomföras i de delar som rör skogsvägar och skogsdikning utan i
stället överlämnas tUl de sittande utredningarna för fortsatta överväganden.
Lantbruksstyrelsen
avstyrker att anläggningslagen görs tillämplig i fråga om dikning för
jordbruksändamål. Styrelsen vill inte bestrida att VL:s bestämmelser om dikning
behöver reformeras men anser det ofrånkomligt att den allmänna översyn av VL
som f. n. sker genom vattenlagsutredningens försorg också bör omfatta dessa
bestämmelser. Enligt styrelsens mening är sambandet mellan dikning och andra
åtgärder enligt VL i det praktiska arbetet betydligt viktigare än sambandet
mellan dikning och fastighetsbildning. Förslaget att dikningsförrättning skall
handläggas av förrättningslantmätare i stället för som nu av lantbraks-ingenjör
eller annan tjänsteman vid lantbraksnämnd skulle medföra olägenheter i skUda
hänseenden och strida mot allmänna principer om delegering och rationalisering
inom statsförvaltningen. Liknande synpimkter framförs av föreningen statens
lantbruksingenjörer, statstjänstemannaförbundet och sällskapet för agronomisk
hydroteknik.
Vattenlagsutredningen
förordar att promemorieförslagen inte läggs till grund för lagstiftning i vad
de gäller dikning. Utredningen anser det visserligen angeläget att frågor om
samverkan mellan fastigheter får en såvitt möjligt enhetlig reglering i
lagstiftningen. En del av de föreslagna reglerna i anläggningslagen kan
emellertid enligt utredningens menmg inte anses lämpade för dikningsföretag.
Detta gäller bl. a. de centrala bestämmelsema om anslutningsrätt och
anslutningstvång, kostnadsfördelning och rätt att dika över annans mark.
Promemorieförslagen kan också medföra olägenheter genom att de bryter möjligheterna
att samordna dikningsarbeten med vattenavledning och andra företag enligt VL.
Utredningen erinrar vidare om att den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april
1971 har att enligt riksdagens önskemål överväga kostnadsansvaret vid skötsel
och vård av vattendrag (JoU 1971: 17, rskr 67). Redan utredningens förberedande
kontakter med myndigheter och enskilda visar att det här föreligger ett mycket
starkt behov av lagstiftning. Det är troligt att en lagstiftning i ämnet måste
inriktas på att få tUl stånd en samverkan mellan olika intressen inom ramen för
vattendrags- eller vattenvårdsförbund. Utrednmgen anser att det inte är ägnat
att underlätta lösningen av detta kompUcerade lagstiftningspro-
Prop,
1973:160 67
blem,
om dikningsföretagen nu bryts ut ur sitt vattenrättsliga sammanhang.
Svea
hovrätt avstyrker f. n. den föreslagna samordningen av de nuvarande
bestämmelserna i EVL, LGA och 7 kap. VL. Hovrätten anser att reglerna i
anläggningslagen ofta fått en för vägarnas del mindre väl lämpad utformning.
HärtUl kommer att ett flertal hittUls i EVL reglerade frågor lämnats helt
olösta. Antalet behövliga särbestämmelser för vägar är enligt hovrättens
bedömande så stort att de helt skulle spränga ramen för anläggningslagen och
motverka dess syfte att ge så enhetliga regler som möjligt för alla av lagen
omfattade gemensamhetsanläggningar. TiU stöd för att utesluta
dikningsföretagen från anläggningslagens tUlämpningsområde anför hovrätten ett
flertal synpunkter som i huvudsak överensstämmer med dem som förat redovisats i
frågan. För den händelse dikningsföretagen ändå skulle omfattas av anläggningslagen,
krävs enligt hovrättens mening särbestämmelser för dessa i en helt annan
omfattning än som tagits upp i promemorieförslaget, bl. a. i fråga om
anslutningstvång och rätt att ta annans mark i anspråk.
Föredraganden
Sedan
lång tid tUlbaka har i svensk rätt funnits regler om samverkan mellan
fastigheter. Bestämmelser om servitut, dvs. rätt för ägare av fastighet att i
visst hänseende ta i anspråk eUer råda över annan fastighet, meddelas i 14
kap. JB. Vid sidan om dessa föreskrifter, som avser friviUiga upplåtelser,
finns regler om samverkan som innefattar ett visst mått av tvång. Enligt FBL är
det sålunda möjligt att oberoende av sakägares medgivande bilda samfälligheter
och servitut. Lagen ohi rätt till jakt och lagen om fiskevårdsområden öppnar
möjlighet att genom majoritetsbeslut vid förrättning bUda jakt- resp.
fiskevårdsområden för främjande av delägarnas gemensamma intressen. Vidare
innehåller olika lagar bestämmelser om inrättande av gemensamma anläggningar
efter prövning vid förrättning eller av domstol. De viktigaste av dessa lagar
är VL, EVL och LGA. VL innehåller bl. a. bestämmelser om vatten-reglering (3
kap.) samt om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller
invallning (7 kap.). I EVL finns förutom föreskrifter om enskilda vägar i
allmänhet (2 kap.) specialbestämmelser om vissa vägar inom områden med tätare
bebyggelse (3 kap.) och om skogsvägar (4 kap.). LGA upptar generella regler om
inrättande av gemensamma aiUäggningar som är av stadigvarande betydelse för tvä
eller flera fastigheter. Som exempel nämns i lagen parkeringsanläggning,
förbmddse-led, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, anläggning
för vattenförsörjning eller avlopp, ledning, värmeanläggning och tvättstuga.
Lagen gäller dock inte allmän vatten- och avloppsanläggning eller anläggning
vars inrättande gemensamt för två eller flera
Prop. 1973:160 68
fastigheter
kan prövas av domstol eller annan myndighet enligt särskUda bestämmelser.
Lagstiftningen
om fiskevårdsområden och om gemensamma anläggr ningar innehåller bestämmelser
inte bara om tillskapande av gemensam-hetsbUdningarna utan också om
förvaltningen av dessa. I fråga om förvaltningen av samfälld mark gäller
bestämmelserna i bysamfällighetslagen. Denna äger tillämpning också på
rättigheter och förmåner som är samfällda för flera fastigheter. Reglerna i
bysamfällighetslagen är dock subsidiära i förhållande till
förvaltningsföreskrifter i speciallagstiftningen.
I
promemorian framhålls att den bristande enhetiighet som råder beträffande
bestämmelserna om fastighetssamverkan till betydande dd inte är sakligt
motiverad utan måste ses som en följd av att bestämmelserna tillkommit vid
skUda tidpunkter och att någon verklig samordning av dem inte skett. Det anses
från principiell synpunkt inte tillfredsställande att lagstiftningen
innehåller i materiellt och formellt hänseende olika lösningar på frågor som i
grand och botten rör helt jämförbara förhållanden. Också praktiska olägenheter
är enligt promemorian förenade med den nuvarande ordningen. En olägenhet är
att det f. n. inte är möjligt att låta en och samma association förvalta
gemensamhets-bUdningar som tUlkommit med stöd av olika lagar. En annan
olägenhet som påtalas i promemorian är att man inte f. n. vid en förrättning
kan pröva frågor om vägar, diken och andra gemensamhetsanläggningar när
anläggningama skall betjäna samma krets av fastigheter. En reformering av
bestämmelserna i LGA och EVL samt av dikningsreglerna i VL anses även från
andra synpunkter angelägen. I promemorian pekas bl. a. på behovet av
samordning mellan förrättningar enligt FBL och förrättningar rörande
anläggningsföretag. Vidare framhålls att bestämmelserna i EVL och
dikningsreglerna i VL i många hänseenden är föråldrade och svårtillämpade samt
att erfarenheterna från tiUämpningen av LGA visat att också denna lag är
behäftad med vissa brister.
I
enlighet med dessa överväganden föreslås i promemorian att bestämmelsema om
inrättande av gemensamma anläggningar i LGA, EVL och 7 kap. VL förs samman tUl
en anläggningslag samt att bestämmelserna om förvaltning av sådana
anläggningar förs samman med bestämmelserna i bysamfällighetslagen till en lag
om förvaltning av samfälligheter. Från den föreslagna lagstiftningen undantas
bestämmelserna om vägförening i 3 kap. EVL och reglerna om vattenavledning och
invallnmg i 7 kap. EVL. Vidare innehåller promemorian förslag till övergångs-
och följdlagstiftning.
Vid
remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett övervägande positivt
mottagande. Behovet av en reform vitsordas allmänt av de länsstyrelser och
kommuner som hörts i ärendet. Även olika ämbetsverk och organisationer ger
uttryck för samma uppfattning. Från flera
håll
understryks att förslaget innebär rationaliseringsmöjligheter och effektivare
medel för plangenomförande.
AtskilUga
remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma eller kritiska till
förslaget. I första hand framhålls därvid att EVL och VL ät föremål för översyn
av 1969 års vägutredning resp. vattenlagsutredningen och att resultatet av
dessas arbete bör avvaktas innan förslaget genomförs. I flera yttranden betonas
att dikningsfrågoma inte blivit tillräckligt belysta i promemorian och att
vissa av de materiella reglema i förslaget till anläggningslag inte är lämpade
för dikningsföretag. Bl. a. anses detta gäUa reglema om anslutningsrätt och
anslutningstvång, kostnadsfördelning och rätt att dika över annans mark. Det
påpekas också att dikning ofta har samband med vattenavledning och andra
företag enligt VL och att förslaget bryter möjligheterna att samordna
företagen. Sambandet mellan dikning och fastighetsbildning sägs däremot vara
mindre viktigt. Vattenlagsutredningen ger dessutom uttryck för uppfattningen
att ett utbrytande av dikningsföretagen ur VL skulle kunna försvåra lösningen
av frågan om en samordning av olika intressen inom ramen för vattendrags- eller
vattenvårdsförbund. I vissa yttranden ifrågasätts även lämpligheten av att
föra över bestämmelsema om vägsamfälligheter i EVL tiU anläggningslagen.
Vägverket anser att ett sammanförande av vägsamfällighetema med andra
samfälligheter skulle allvarligt störa ratinerna vid utdelning av statsbidrag
till enskilda vägar. Verket synes vidare hysa farhågor för att ett
genomförande av förslaget skulle försvåra möjligheterna för det allmänna att
påverka det enskilda vägnätets utformning. Skogsstyrelsen hävdar att byggandet
av skogsvägar sällan kan sammankopplas med andra anläggningsföretag och att
det därför inte finns något angeläget behov av en genomgripande lagändring
beträffande dessa vägar. Svea hovrätt slutligen anser att förslaget till
anläggningslag fått en för vägarnas del mindre väl lämpad utformning och att
ett flertal i EVL reglerade frågor lämnats helt olösta i förslaget. Antalet
behövUga särbestämmelser är enligt hovrättens mening så stort att de skulle
spränga ramen för den nya lagen.
För
egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att det fmns behov av att
modernisera och föra samman nuvarande bestämmelser om fastighetssamverkan. Den
allmänna samhällsutvecklingen medför ökade standardkrav på olika områden. Inte
minst gäller detta kraven på bostäder, serviceanordningar och
fritidsanläggningar. De behov som det här är fråga om är inte sällan knutna
till innehavet av fastigheter. Att tillgodose dessa behov genom separata
anläggningar för varje fastighet är ofta uteslutet av tekniska, ekonomiska,
hygieniska eller miljömässiga skäl. Särskilt i samband med nyexploatering och
sanering av bostadsområden är det lämpligt att frågan om kollektiva
anläggningar av olika slag löses i ett sammanhang. Det är även i hög grad ägnat
att förbilliga och förenkla förvaltningen av anläggningar som betjänar i
huvudsak
Prop.
1973:160 70
samma
krets av fastigheter, om förvaltningen är underkastad samma rättsregler och kan
omhänderhas av samma organisation. Den nuvarande lagstiftningen om inrättande
och förvaltning av gemensamma anläggningar lägger hinder i vägen för sådana
samlande lösningar. HärtiU kommer att den också i andra hänseenden framstår som
otidsenlig och svårtillämpad. Detta gäller främst EVL och VL. LGA, som tillkom
så sent som 1966, motsvarar givetvis i lagtekniskt hänseende de krav som bör
ställas på en modern lag men har visat sig vara behäftad med vissa andra
brister som gjort att lagen inte tUlämpats i den omfattning som avsetts.
Det framstår vidare som
uppenbart att bysamfällighetslagen är föråldrad och i behov av en
genomgripande revision. Redan år 1957 fick lantmäteristyrelsen i uppdrag att se
över denna lag och reformbehovet har under den tid som därefter förflutit ökat
ytterligare. Även när det gäller förvaltning av de objekt som avses i denna lag
gör sig kravet på samlande lösningar gäUande. Starka skäl talar också för att
man öppnar möjlighet att samordna förvaltningen av dessa objekt med
förvaltningen av gemensamma anläggningar.
Behovet av en ny
lagstiftning i fråga om fastighetssamverkan har understrukits genom
tillkomsten av FBL. MeUan fastighetsbildning och anläggningsföretag föreligger
ett intimt samband. NybUdning eller ombildning av fastigheter föratsätter ofta
att vägar byggs eller ändras till sin sträckning och att andra kollektiva
anläggningar inrättas. A andra sidan kan tillkomsten av en sådan anläggning
medföra behov av ändringar i den rådande fastighetsindelningen. Detta gäller i
första hand vägar men äger tiUämpning också på vissa andra slag av
anläggningar. Detta ömsesidiga samband meUan fastighetsbildnings- och
anläggningsfrågor gör det nödvändigt att anpassa de olika
lagstiftningskomplexen till varandra. En sådan anpassning måste beröra såväl
förfarandebestämmelser som materiella föreskrifter. I samband med FBL:s
ikraftträdande har visserligen i detta syfte genomförts vissa ändringar i
anläggningslagstiftningen (prop. 1971: 151). Dessa är emellertid endast av
provisorisk natur och innebär inte lösningar som på längre sikt kan anses
godtagbara.
FBL innehåller vidare
bestämmelser som i förhållande till gällande rätt innebär vidgade möjligheter
att bilda samfälligheter för skilda ändamål. Av särskild betydelse torde
reglema om avsättande av mark till gemensamhetsskog komma att bli. Det är
givetvis angeläget att förvaltningen av nytillskapade samfälligheter redan
från början kan ske i rationella former.
Vad
som nu har anförts talar med stor styrka för att en lagstiftning i enlighet med
promemorieförslaget bör genomföras så snart som möjligt. Till stöd för en
motsatt uppfattning har vid remissbehandlingen i första hand åberopats att
såväl EVL som VL f.n. är föremål för en allmän översyn genom särskilt tUlkaUade
sakkunniga och att resultatet
Prop.
1973:160 71
av
utredningsarbetet bör avvaktas innan förslaget läggs till gmnd för
lagstiftning. Med anledning härav viU jag erinra om att i direktiven för de
båda utredningama gjorts vissa uttalanden som begränsar deras uppdrag och som
har samband med det utredningsarbete som ligger till grand för
promemorieförslaget. Sålunda har i vattenlagsutredningens direktiv framhållits
att ställning först senare kunde tas tiU frågan i vad mån utredningen borde se
över torrläggningsbestämmdsema i 7 kap. VL (1969 års riksdagsberättelse Ju:
58). I direktiven för 1969 års vägutredning har erinrats om det redan pågående
arbetet med en ny lagstiftning om samverkan meUan fastigheter samt betonats
vikten av att detta och översynen av EVL bedrevs i nära samråd (1971 års
riksdagsberättelse K: 32).
Det utredningsarbete som
bedrivits inom justitiedepartementet och som lett fram till promemorieförslaget
omfattar alltså inte frågor som förbehållits vattenlagsutredningen och 1969 års
vägutredning. A andra sidan innebär vad som anförts i utredningsdirektiven inte
att de frågor som behandlas i promemorieförslaget definitivt undandragits utredningarna.
Om det med hänsyn till den kritik mot förslaget som framförts vid
remissbehandlingen eller av andra skäl anses nödvändigt att vissa frågor bryts
ut ur förslaget och hänskjuts tUl utredningarna för fortsatta överväganden, bör
givetvis så ske. Det Ugger i sakens natur att stor vikt härvid måste fästas vid
de synpunkter som framförts i utredningarnas remissyttranden.
Vattenlagsutredningen
har som tidigare nämnts förordat att promemorieförslaget inte läggs tiU grand
för lagstiftning såvitt gäller dikningsföretag. Vad utredningen anfört tUl
stöd för detta ställningstagande styrks av uttalanden från andra remissinstanser
som har sakkunskap i torrläggningsfrågor. Mot bakgrunden härav finner jag
övervägande skäl tala för att dikningsfrågoma inte löses i detta sammanhang
utan att de tillsammans med övriga torrläggningsfrågor överlämnas till
vattenlagsutredningen. Jag kommer senare denna dag att anmäla fråga om utvidgning
av utredningens uppdrag i dessa hänseenden. Jag vill emellertid redan här
understryka vikten av att sambandet mellan torrläggningsföretag och andra
anläggningsföretag samt fastighetsbildningsåtgärder beaktas under det fortsatta
utredningsarbetet.
1969
års vägutredning har i sitt remissyttrande i princip godtagit promemorieförslaget.
Av yttrandet framgår också att förslaget utarbetats i samråd med utredningen i
enlighet med vad som föratsätts i dess direktiv. Mot denna bakgrand saknas det
anledning anta att ett genomförande av promemorieförslaget skulle föregripa
resultatet av utredningens arbete eller försvåra detta. Inte heller i övrigt
kan jag finna tillräckliga skäl föreligga för att bryta ut vägfrågoma ur
förslaget. Som framgår av det följande bör vissa ändringar och kompletteringar
göras i förslaget till anläggningslag. Det står givetvis utredningen fritt att
under sitt fortsatta arbete föreslå ytterligare ändringar och komplette-
Prop. 1973:160 72
ringar.
De behövliga särbestämmdsema torde mycket väl kunna rymmas inom ramen för
lagen. Påståendet att ett sammanförande av vägsamfälligheter med andra
samfälligheter skulle allvarligt störa arbetsrutinerna vid
statsbidragsgivningen till enskilda vägar synes överdrivet. Även om vissa
komplikationer skuUe uppstå, måste dessa anses väga lätt i förhållande tiU de
fördelar som står att vinna. Möjligheterna för det allmänna att genom
statsbidragsgivningen påverka det enskilda vägnätets utformning berörs inte
genom den föreslagna nya lagstiftningen.
Jag
anser således att promemorieförslaget med undantag av de delar som rör
dikningsföretag bör läggas till grund för lagstiftning.
I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
anläggningslag,
2.
lag om förvaltning av
samfälligheter,
3.
lag om införande av
anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfäUigheter,
4.
lag om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,
5.
lag om ändring i lagen (1904:
48 s. 1) om samäganderätt,
6.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt tUl jakt,
7.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,
8.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske,
9.
lag om ändring i fastighetsbUdningslagen
(1970:988),
10.
lag om ändring i väglagen
(1971: 948),
11.
lag om ändring i lagen (1955:
183) om bankrörelse,
12.
lag om ändring i lagen (1955:
416) om sparbanker,
13.
lag om ändring i lagen (1956:
216) om jordbrakskasserörelsen,
14.
lag om ändring i lagen (1969:
732) om postbanken,
15.
lag om ändring i förordningen
(1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar.
Förslagen
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2'.
III
Förslaget till anläggningslag
1
Allmänna synpunkter
1.1
Promemorieförslaget och remissyttrandena
1.1.1
Lagtekniska frågor
Promemorieförslaget.
Enligt promemorian talar starka skäl för att man för samman de nuvarande
bestämmelserna i LGA och EVL samt dikningsreglerna i VL till en enda lag om
gemensamhetsanläggnmgar.
Av
bilaga 2 återges här endast författningsförslagen under 19. Övriga författningsförslag
är likalydande med motsvarande, vid propositionen fogade förslag.
Prop.
1973:160 73
En
sådan reform innebär inte att samtliga bestämmelser i den nya lagen skall ha
generell tUlämplighet på de olika slags anläggningar som det här är fråga om.
Anläggningama tjänar ändamål av skiftande art och deras omfattning och
utformning varierar inom vida gränser. Det föreUgger därför behov av särbestämmelser
för vissa typer av anläggningar. Sådana särbestämmelser kan tas upp i särskUda
avdelningar i den nya lagen.
Om
man skaU nå några påtagliga vinster med en gemensam lag, är det emellertid,
sägs det vidare i promemorian, tydligt att särregleringen inte får bli alltför
omfattande. Goda förutsättningar synes också föreligga att utforma lagen på
sådant sätt att vissa grundläggande bestämmelser får generell gUtighet; Frågor
om tvångsdelaktighet, tvångsrätt, beaktande av allmänna intressen, kostnadsfördelning,
prövningsförfarande och överprövning uppkommer beträffande samtliga
anläggningstyper, och det framstår som naturligt att de löses efter samma
principer.
När
det gäller att utforma bestämmelser i dessa ämnen anses det ligga nära till
hands att söka förebilder i FBL. Frågor av det slag som nyss nämnts har där
fått tidsenliga lösningar. I den mån dessa lämpar sig även för
anläggningsförhållanden faller det sig naturligt att använda sig av dem i
anläggningslagen. Härigenom skulle möjligheterna att samordna förrättningar
enligt de olika lagarna öka i hög grad och lagtill-lämpningen även i övrigt
underlättas.
Vid
sidan av FBL bör enligt promerorian LGA tjäna som mönster vid utformningen av
den nya lagen. Emellertid är det tydligt att man endast i begränsad
utsträckning kan efterbUda LGA:s regler. En anledning härtill är att den nya
lagen får ett betydligt vidsträcktare tillämp-nmgsområde vUket gör att reglerna
ofta måste ges en mer allmän avfattning än bestämmelserna i LGA. En annan
orsak är att man vid utformningen av de nya reglerna måste beakta behovet av
samordning med FBL. Slutiigen har erfarenheten visat att LGA:s regelsystem på
en del punkter inte fungerar helt tillfredsställande, och det är givetvis angeläget
att man inte överför dessa brister till en ny lagstiftning.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen erinrar om att anläggningslagen är avsedd att reglera
gemensamhetsanläggningar av vitt skUda typer. En förutsättning härför är att de
allmänna bestämmelserna utformas så, att en flexibel tiUämpning blir möjlig.
Först i andra hand bör olika specialintressen tillgodoses genom särskilda
bestämmelser. Promemorieförslaget är enligt styrelsens mening uppbyggt på
detta sätt.
I
några remissyttranden diskuteras frågan om lämpligheten av att efterbilda
FBL:s bestämmelser i den utsträckning som skett i promemorian. Bankinspektionen
menar att den sålunda gjorda uppläggningen av arbetet medför avsevärda
fördelar. Proceduren vid anläggningsförrättning
Prop. 1973:160 74
blir,
påpekas det, densamma som vid fastighetsbUdning, och samordning av
förrättningar kan ske på ett smidigt sätt. Enligt inspektionens uppfattning
står promemorieförslagen lagtekniskt på en hög nivå. Hovrätten över Skåne och
Blekinge uttalar att sammanförandet av de olUca anläggningsrättsliga
bestämmelsema med varandra och samordningen av dessa med FBL vållat betydande
lagtekniska svårigheter. Resultatet av arbetet har emellertid enUgt hovrättens
mening blivit i stort sett mycket gott. Lantmätareföreningen betecknar den
gjorda anpassningen till FBL:s regelsystem som nödvändig och ändamålsenlig. Ett
liknande uttalande görs av länsstyrelsen i Kopparbergs län.
Andra
remissinstanser är mer kritiska mot promemorieförslaget på denna punkt.
Grustäktskommittén framhåUer att de föreslagna reglerna i stor omfattning
utformats efter mönster från FBL utan att det klarlagts i vad mån
förhållandena är fullt jämförbara med dem som råder vid fastighetsbUdning.
Lantbruksstyrelsen ger uttryck för uppfattningen att kravet på koncentration
och enhetlighet tillmätts alltför stor betydelse i promemorian på
ändamålsenlighetens bekostnad.
1.1.2
Lagens tillämpningsområde
Promemorieförslaget.
LGA är tUlämplig bara på anläggningar som är avsedda för flera fastigheter
gemensamt. EVL innehåller däremot inte någon sådan begränsning. En
fastighetsägare kan således med stöd av EVL få rätt att uteslutande för egen
räkning bygga och begagna väg över annan fastighets område.
Huvudsyftet
med den nya lagen bör enUgt promemorian vara att reglera sådan samverkan mellan
fastigheter som avser inrättande och utnyttjande av gemensamma anläggningar.
Behovet av att till förmån för fastighet eller därmed jämstäUd egendom upplåta
rätt att begagna annans fastighet för väg eller annan anläggning bör i första
hand tiUgodoses genom bUdande av servitut enligt allmänna bestämmelser därom.
Fullt tidsenliga sådana bestämmelser finns i 14 kap. JB och 7 kap. FBL.
De
nyssnämnda bestämmelserna i JB och FBL ger emellertid inte tillräckliga
möjligheter tUl servitutsbUdning i vissa fall. Enligt såväl JB som FBL gäller
krav på att ett servitut skall tUlgodose ändamål, som är av stadigvarande
betydelse för den härskande fastigheten. FBL innehåller dessutom ett
uttryckligt förbud att bilda tidsbegränsade eller villkorsbundna servitut.
Enligt EVL kan man däremot bilda servitut för att tillgodose ett tillfälligt
behov av väg. I lagens förarbeten (NJA II 1940 s.
347) nämns som exempel på sådant tillfälligt vägbehov att en fastighetsägare
vUl avverka skog eller på annat sätt utnyttja en naturtillgång och
fastighetens ordinarie vägar inte är tUlräckliga för ändamålet. Andra exempel
som anförs är att varor för ett byggnadsarbete skaU hämtas från en plats till
vilken stadigvarande vägförbinddse inte behövs
Prop. 1973:160 75
och
att en fastighets ordinarie vägförbinddse är oframkomlig på grund av
naturhändelse eller ombyggnad av vägen. Det är enligt promemorian tydligt att
man också i fortsättningen har behov av att kunna bygga vägar för dessa och
liknande ändamål.
LGA uppställer som vUlkor
för inrättande av gemensamhetsanläggning att denna är av stadigvarande
betydelse för fastigheter. Ett liknande krav bör, sägs det i promemorian,
inskrivas i den nya lagen. Detta bör i likhet med motsvarande krav i
servitutskapitlet i JB ges den innebörden att anläggningen skall avse ett
ändamål som är av stadigvarande betydelse. Därmed är inte sagt att ändamålet
för all framtid skall tillgodoses just med den aktuella anläggningen (jfr prop.
1970: 20 s. B 728).
I fräga om vägföretag
synes det inte möjUgt att upprätthålla ett krav på att ändamålet skall vara av
stadigvarande betydelse. På samma sätt som en fastighet kan ha ett rent
tUlfälUgt behov av en väg, kan ett sådant behov föreligga för flera
fastigheter gemensamt. Det bör därför öppnas möjlighet att i sådana fall få tUl
stånd en samverkan för att lösa vägfrågan.
Den
specialreglering som enligt det anförda behövs i fråga om enskilda vägar anses
böra tas upp i den avdelning av den nya lagen som skaU innehålla
särbestämmelser beträffande vägar.
Från LGA:s tillämpningsområde
har undantagits sådan anläggning vars uirättande gemensamt för flera
fastigheter kan prövas av domstol eller annan myndighet enligt särskilda
bestämmelser. I promemorian uttalas att ett liknande undantag bör göras i den
nya lagen. Med hänsyn till att 2 kap. EVL avses inte skola tUlämpas efter den
nya lagens ikraftträdande kommer undantaget att få en betydligt mindre
räckvidd än det har f. n. LGA gäller vidare inte sådan anläggning som avses i
lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Motsvarande
inskränkning torde böra göras i den nya lagens tUlämpningsområde.
I Ukhet med LGA bör, sägs
det vidare i promemorian, den nya lagen inte begränsas i territoriellt
hänseende. Den bör således vara tillämplig såväl inom tätbebyggda områden som
inom glesbygder och oavsett huravida detaljplaner eller andra
byggnadsreglerande föreskrifter gäUer eller inte. Även tvångsbestämmdsema bör
ges generell gUtighet. Detta innebär en avvikelse frän LGA. Enligt denna lag
får nämligen anslutning av fastighet utan ägarens medgivande i allmänhet ske
endast om fastigheten är belägen inom område med stadsplan eller byggnadsplan.
Vidare kan som regel bara ägare av sådan fastighet begära tvångsanslutning. I
fråga om vägar föreligger, betonas det i promemorian, uppenbarligen ett behov
av tvångsregler med generell giltighet och detsamma torde även gälla vissa
andra slag av gemensamhetsanläggningar. Av hänsyn tiU enskilda intressen bör
dock uppställas ganska stränga vUlkor för tUlämpning av tvångsreglerna.
Ett
annat spörsmål som bör tas upp i detta sammanhang är vad en an-
Prop. 1973:160 76
läggning
i lagens mening skall anses omfatta. TUl en början inställer sig frågan vUka
tiUbehör som ingår i anläggningen. I 2 § EVL finns f. n. en uttrycklig föreskrift
om vad som hör till väg. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits upp i
LGA. Fastighetsbildningskommittén uttalade (SOU 1963: 23 s. 86) att det med
hänsyn tiU att dess förslag omfattade ett stort antal anläggningstyper av vitt
skilda slag var svårt att utforma en tillbehörsregel som uppfyllde skäliga krav
på enkelhet samtidigt som den gav verklig ledning för rättstillämpningen.
Enligt kommitténs mening var det utan särskild föreskrift tydligt att en anläggning
skulle vara försedd med alla de tillbehör som behövdes för att den skulle tjäna
sitt ändamål liksom att dessa anordningar borde tUlhöra den gemensamma
anläggningen, om de inte med större fördel kunde ombesörjas av de anslutna
fastigheternas ägare var för sig. Dessa synpunkter bör enligt promemorian
alltjämt vara vägledande. Den nya lagen bör således inte innehålla någon
tillbehörsregel med allmän giltighet. När det gäller vägar anses det dock vara
nödvändigt att i fortsättningen liksom hittUls genom en uttrycklig bestämmelse
reglera tillbehörsfrågan.
En
annan fråga som diskuteras i promemorian är när en enda anläggning eller flera
anläggningar skall anses föreligga. LGA innehåUer inte någon föreskrift härom.
Fastighetsbildningskommittén anförde (SOU 1963: 23 s. 87) att också denna fråga
i praktiken torde lösas på det sätt som var mest naturligt och ändamålsenligt.
Anordning vars huvudsakliga uppgift var att möjliggöra eUer underlätta
utnyttjandet av en gemensamhetsanläggning borde ingå som en del av denna och
inte betraktas som en självständig anläggning. Att en parkeringsanläggning
jämte anslutande enskild tUlfartsväg eller för anläggningen nödvändig vatten-
och avloppsledning normalt utgjorde en enda anläggning ansåg kommittén ligga i
sakens natur på samma sätt som att en värmeanläggning omfattade även
gemensamma ledningar genom vUka värme fördes från anläggningen till de särskUda
fastigheterna.
EVL
saknar en uttrycklig reglering av frågan huruvida olika vägsträc-kor som hänger
samman med varandra skall betraktas som en enda väg eller som olika vägar. 1935
års vägsakkunniga, vars förslag ligger tiU grund för lagen, menade (NJA II 1940
s. 335) att spörsmålet borde avgöras med hänsyn tUl vad som i varje särskUt
fall kunde anses naturligt och praktiskt varvid reglerna om väghållningen kunde
inverka. När olika sträckor av en väg var tUl nytta för helt skilda grupper av
fastigheter, borde enligt de sakkunniga var och en av dessa vägsträckor betraktas
som en särskild väg. Motsvarande borde däremot inte obetingat gälla när en
vägsträcka var gemensam för flera fastigheter fastän vägens fortsättning var
av betydelse bara för vissa av dem. Här kunde det uppenbarligen vara lämpligt
att vägsträckorna även från väghållningssynpunkt ansågs som delar av en och
samma väg. Vid bestämmande av de särskilda fastigheternas andelar i
väghållningen kunde man dock ta
Prop. 1973:160 77
behövlig
hänsyn till att vägen inte i sin helhet användes av alla fastigheterna.
Vad
som nu har anförts visar enligt promemorian att det knappast är möjligt att
genom en lagbestämmelse fastslå när en enda anläggning eller flera anläggningar
skall anses föreligga. Frågan bör därför liksom hittills överlämnas åt
rättspraxis. Ledning synes kunna hämtas från de uttalanden i ämnet som gjorts
av 1954 års fastighetsbildnmgskommitté och 1935 års vägsakkunniga. En given
utgångspunkt bör vara att man som en anläggning betraktar vad som vid ett
funktionellt betraktelsesätt framstår som en enhet. Utrymme bör också finnas
för överväganden av ekonomisk natur. Man bör således fästa vikt vid vad som är
ägnat att åstadkomma en skälig kostnadsfördelning. Särskilt när det gäller vägar
bör hänsyn också tas till att det ofta är ägnat att främja företagets
genomförande att kostnaderna kan slås ut på så många delägare som möjligt.
Enligt
LGA gäller att endast en anläggning kan behandlas vid samma förrättning (NJA II 1966
s. 212 och 214). I promemorian framhåUs att starka praktiska skäl talar för att
anläggningsfrågor skaU kunna företas till gemensam prövning vid en
förrättning. Möjlighet härtill bör öppnas i den nya lagen. Vidare skall en och
samma association kunna förvalta flera samfälligheter eller anläggningar. Den
omständigheten att man behandlar ett företag som flera anläggningar kommer
därför inte att medföra några förrättningstekniska eller förvaltningsmässiga
olägenheter.
Enligt
LGA skall lagens bestämmelser om fastighet äga motsvarande tUlämpning på
tomträtt, som är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör
fast egendom. Vidare skall efter en 1970 genomförd lagändring detsamma kunna
gälla byggnad eller annan anläggning som ej tillhör ägaren av marken.
Motsvarande reglering bör enligt promemorian genomföras i den nya lagen. I
enlighet med vad som skett i EVL bör med fastighet även jämställas gruvegendom.
Remissyttrandena.
Den i promemorian anvisade lösningen att rätt tUl väg för stadigvarande behov
skall upplåtas enligt reglerna i JB eller FBL och inte enligt anläggningslagen
kritiseras av Svea hovrätt. Härigenom kommer, framhåller hovrätten, dels andra
ersättningsregler än för övriga vägupplåtdser att gälla, dels de särskUda
bestämmelserna om vägar i aiUäggningslagen inte att äga tillämpning på sådana
upplåtelser. Rätt att mot slitageavgift begagna väg över annans mark kan inte
heller upplåtas. Hovrätten föreslår att i anläggningslagen förs in en bestämmelse
son medger upplåtelse av rätt att bygga eller begagna väg för stadigvarande
behov till förmån för en enda fastighet.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge biträder vad som anförts i promemorian om au någon
tillbehörsregel med allmän giltighet inte bör tas in
Prop.
1973:160 78
i
lagen. Den oklarhet som skulle kunna uppkomma i vissa fall kan enligt
hovrättens mening undanröjas genom att anläggningsbeslutet utformas klart och
konkret. Det får ankomma på lantmäteristyrelsen att utveckla en god praxis hos
fastighetsbildningsmyndigheterna i detta hänseende. Detsamma bör gälla
beträffande frågan huruvida en eller flera anläggningar skall anses föreligga.
Förslaget att flera anläggningsfrågor skall kunna prövas vid en förrättning
anser hovrätten innebära en betydelsefull förbättring.
Några
remissinstanser väcker spörsmålet om inte naturreservat bör jämställas med
fastighet vid tillämpningen av anläggningslagen. Naturvårdsverket påpekar att
en fastighet för vilken naturreservatsbestämmelser gäller kan påföras en
betydande kostnadsandel för byggande och underhåll av enskild väg. Kostnaden
belastar fastighetens ägare, inte naturreservatets förvaltare. Regler saknas om
hur fastighetsägaren skall kompenseras härför. Även när överenskommelse kan
träffas i detta hänseende, blir det fastighetsägaren som får föra talan vid
sammanträden med delägare i vägsamfällighet e. d. Förvaltaren av
naturreservatet saknar rösträtt trots att reservatet kanske orsakar största
delen av ttafiken på vägen. Inte heller kan förvaltaren ta initiativ tiU
förrättning för byggande av utfartsväg från reservatet. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län framhåller att, om inte naturreservat kan påföras andel
i väghållningskostnader, länsstyrelsen i samband med reservatbildningen måste
genom intrångsersättning kompensera fastighetsägaren det ökade nyttjande av
vägen som föranleds av reservatet. Att redan vid denna tidpunkt uppskatta
ersättningen är dock enligt länsstyrelsens mening nästan Ogörligt. Även
lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Östergötlands och Västernorrlands
län anför skäl för att naturreservat i anläggningssammanhang bör jämställas
med fastighet. Lantmäteristyrelsen påpekar att huvudmannen för reservatet i så
fall bör företräda reservatet.
Lantmätareföreningen
vill ytterligare utvidga rätten och skyldigheten att delta i
gemensamhetsanläggning. Föreningen menar att kronan eller kommun i åtskilliga
fall kan ha ett direkt intresse av att vara delägare i sådan anläggning utan
att äga fastighet. Som exempel kan nämnas na-tuiTcservat, område där
försvarsövningar regelbundet förekommer och anläggningar för fritids- och
miljövårdsändamål. Oftast torde det för övriga delägare i
gemensamhetsanläggningen vara naturUgare att kronan eller kommunen i dessa fall
ingår som delägare än att myndigheterna på olika sätt utifrån försöker påverka
utförandet och driften av anläggningen. Föreningen föreslår därför att
reglerna utformas så, att kronan eller kommun kan delta i
gemensamhetsanläggning utan att äga fastighet inom anläggningens båtnadsområde.
Ett
speciellt fall rörande anslutning tUl gemensamhetsanläggning tas upp av 19Ö9
års vägutredning. Utredningen omtalar att det ofta inträffar att medlemmarna i
en vägsamfällighet har nytta av en annan väg-
Prop. 1973:160 79
samfällighets
vägar, varför deras fastigheter ansluts även till den andra samfälligheten.
Detta är enligt utredningens uppfattning inte alltid praktiskt. Det skulle,
åtminstone i vissa fall, vara bättre om hela vägsamfäl-ligheten som en enhet
kunde anslutas. Utredningen inser visserligen att en konstraktion av detta slag
kan möta vissa svårigheter men håller dock före att den bör övervägas vid
lagens slutliga utformning. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om inte möjlighet
bör öppnas att ansluta vägförening till anläggningssamfällighet. Ett fall då
en sådan möjlighet skulle fylla ett behov är då utfart från ett
vägföreningsområde sker på enskUd väg som inte tillhör föreningen. Enligt
styrelsens mening är det också önskvärt att det blir möjligt att ansluta en
samfällighet enligt anläggningslagen tUl annan sådan samfällighet. Det kan
härvid gälla anslutning av ett garage till en värmeanläggning som är gemensam
för en annan krets av fastigheter.
1.1.3
Bestämmelser till skydd för allmänna intressen
Promemorieförslaget.
Frågan om beaktande av allmänna intressen i anläggningssammanhang kan enligt
promemorian inte anses tUlfredsstäUande löst i gällande rätt. I 6 § andra
stycket LGA föreskrivs att anläggning inte får inrättas i strid mot fastställd
plan eller bestämmelser för markens bebyggande eUer så att ändamålsenlig
bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Bestämmelser med i huvudsak
samma innebörd finns i 4 § andra stycket EVL. Reglema i 3 kap. samma lag förutsätter
vidare att väghållningen inom en vägförenings område skall ske under
hänsynstagande också tUl andra samhällsintressen.
F. n. saknas en generell
bestämmelse om att allmänna intressen skall beaktas och att en avvägning skall
ske mellan olika sådana intressen. Behovet av en sådan bestämmelse har, sägs
det i promemorian, växt sig. allt starkare på senare tid. Framför allt
mUjövårds- och trafiksäkerhetsintressena påkallar uppmärksamhet i detta liksom
i andra sammanhang. Det måste betecknas som helt otillfredsställande att det
saknas bestämmelser om att hänsyn skaU tas till dessa intressen exempelvis när
det gäller att anlägga vägar.
I
sina motiv tUl 3 kap. FBL diskuterade fastighetsbildningskommittén lämpligheten
av att införa en bestämmelse om att varje fastighetsbildning som motverkade
ett allmänt intresse skulle vara förbjuden. En sådan bestämmelse skuUe,
uttalade kommittén, medge ett tillräckUgt hänsynstagande tUl de allmänna
lokaliseringssträvandena samt tUl synpunkter av betydelse för bl. a.
försvaret, trafiksäkerheten, hälsovården, naturskyddet och den allmänna
trevnaden över huvud taget. Kommittén hade emellertid betänkligheter mot en
bestämmelse av sådan innebörd främst med hänsyn till de enskilda
fastighetsägama. Bestämmelsen skulle enligt kommittén ge de tillämpande
myndigheterna en långtgående diskretio-när prövningsrätt som inte stod i
överensstämmelse med principen om
Prop.
1973:160 80
fastighetsbildningen
som en judicieU angelägenhet. Kommittén påpekade vidare att det inte sällan
genom speciallagstiftningen var sörjt för att åtgärder som medförde en från
allmän synpunkt olämplig markanvändning inte kom tUl stånd. Med tillämpning av
eljest gällande jordpolitiska bestämmelser, främst det allmänna
lämplighetskravet, fanns det möjlighet att ingripa mot fastighetsbUdning som
stred mot speciallagstiftningen. Kommittén ansåg sig därför inte kunna förorda
en bestämmelse med generellt förbud mot fastighetsbUdning i strid mot allmänt
intresse av betydelse. Departementschefen godtog kommitténs bedömning på denna
punkt. (Se prop. 1969: 128 s. B 99 och B 101.)
De skäl som föranledde att
en bestämmelse av nu angivet innehåll inte togs upp i FBL äger enligt
promemorian inte samma bärkraft i förevarande sammanhang. Någon motsvarighet
till det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. FBL kan uppenbarligen inte här
komma i fråga. Det finns därför inte möjlighet att med stöd av ett sådant krav
förbjuda en anläggning som står i strid mot speciaUagstiftning tUl skydd för
visst allmänt intresse. Med hänsyn till den mångskiftande beskaffenheten av de
anläggningar som det här är fråga om är det inte heUer tänkbart att efter
mönster från bestämmelserna i 3 kap. 58 §§ FBL föreskriva skydd för speciella
allmänna intressen som i första hand löper risk att förnärmas. Det synes därför
inte återstå armat än att införa en generellt verkande regel. För att ge stadga
åt rättstUlämpningen torde man böra utforma bestämmelsen så, att hinder mot
anläggning föreligger endast när olägenhet av viss betydelse uppkommer för
allmänt intresse. Det är emellertid tydligt, betonas det i promemorian, att en
sådan regel inte kan göras undantagslös. Inte sällan är situationen den att
vissa allmänna intressen talar för och andra sådana intressen mot att en
anläggning inrättas. I sådana fall synes det rimligt att man jämför de olika
intressena med varandra och tillåter anläggningen när denna är till Övervägande
nytta från allmän synpunkt. En liknande intresseawägning förutsätts skola ske
enligt 3 kap. 10 § FBL.
När
det gäller att utforma regler som skall garantera att en gemensamhetsanläggning
står i överensstämmelse med planer eller andra bestämmelser för
markanvändningen torde man kunna anknyta tUI föreskrifterna i 3 kap. 2 § FBL.
Dessa mnebär, understryks det i promemorian, en tidsenlig reglering av
förhållandet mellan fastighetsbildning och planer eller liknande föreskrifter.
De problem som i detta hänseende möter i anläggningssammanhang torde vara helt
likartade dem som uppkommer vid fastighetsbildning och böra lösas efter samma
principer. Till en början bör således tas upp en regel om att
gemensamhetsanläggning som inrättas inom område med fastställd generalplan
eller stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse
med planen. Vidare bör föreskrivas att gemensamhetsanläggning inte får motverka
syftet med andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande
Prop.
1973:160 81
eller
användning, exempelvis regionplan, utomplansbestämmelser eUer
naturvårdsföreskrifter. Med hänsyn till att planer och andra bestämmelser ofta
ganska snabbt blir föråldrade och att det är en tidskrävande och dyrbar
procedur att ändra dem bör i likhet med vad som skett i FBL tas upp regler som
ger länsstyrelsen eUer, efter delegation, byggnadsnämnden rätt att medge
undantag från plan eller bestämmelse. I vissa fall finns möjlighet att
ytterligare förenkla förfarandet. Om undantag som nyss sagts redan medgetts i
annan ordning, exempelvis i byggnadslovsärende, synes det helt onödigt att
kräva ett nytt medgivande vid anläggningsprövningen. Det bör därför i en
särbestämmelse fastslås att det tidigare medgivandet har verkan även i
sistnämnda sammanhang. En bestämmelse med denna innebörd finns redan i FBL.
Slutligen bör, också efter mönster från FBL, meddelas en föreskrift om att
mindre avvikelse från plan får ske, om det är förenligt med planens syfte. En
sådan föreskrift behövs med tanke på de fall då planen i någon detaljfråga har
fått ett innehåll som vid tiUämpning visar sig mindre ändamålsenligt och det
framstår som uppenbart att en avvikelse inte strider mot de intentioner som
ligger bakom planen.
Den
nu föreslagna regleringen torde, heter det i promemorian, i stort sett stämma
överens med vad som enligt 6 § andra stycket LGA och 4 § andra stycket EVL
gäller i fråga om anläggningar inom områden med plan eller andra
bebyggelsebestämmelser. Vidare uppstäUs i båda dessa lagram generella förbud
mot att inrätta anläggning så, att ändamålsenUg bebyggelse försvåras. Enligt 6
§ andra stycket LGA får uite heUer lämplig planläggning försvåras genom anläggningen.
I fråga om fastig-hetsbUdnmg innehåller 3 kap. 3 § FBL liknande förbud. Har
stadsplan eller byggnadsplan inte faststäUts för visst område och har
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest
väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skaU bildas, får enligt
denna paragraf fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets
ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka
lämplig planläggning av området.
Det är enligt promemorian utan vidare klart att också en motsvarighet
till sist angivna bestämmelser behövs i den nya lagen om gemensamhetsanläggningar.
Uppenbarligen är det av största vikt att anläggningar av detta slag inrättas
efter planmässiga överväganden. Detta bör gälla oavsett huruvida tätbebyggelse
uppkommit eller är att vänta på platsen. De begränsningar som i detta hänseende
föreskrivits i 3 kap. 3 § FBL hänger samman med att man velat koordinera
bestämmelsen med byggnadslagstiftningen enligt vilken glesbebyggelsen i
princip lämnats fri. Denna synpunkt synes inte böra tillmätas avgörande
betydelse när det gäUer att bedöma frågan om tUlåtligheten av en
gemensamhetsanläggning. Åtskilliga sådana anläggningar är inte att anse som
byggnader i byggnadslagstiftnmgens mening och frågan huravida tätbebyggelse
fö-6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 82
religger
saknar då egentligt intresse. HärtUl kommer att en del gemensamhetsanläggningar,
exempelvis vägar och diken, kan ha mycket stor inverkan på den framtida
markanvändningen och bebyggelsen. Det är därför särskilt angeläget att
anläggningarna alltid blir föremål för planmässiga bedömningar.
Remissyttrandena.
Behovet av en generellt verkande bestämmelse till skydd för allmänna intressen
ifrågasätts i några remissyttranden. Enligt grustäktskommitténs mening är det
lika självklart att bestämmelser i speciallagstiftningen om trafiksäkerhet,
hälsovård, naturvård osv. skall beaktas i anläggningssammanhang som vid
fastighetsbildning. I övrigt ger den planpolitiska prövningen tUlräckliga
möjligheter att ta hänsyn tiU alla de allmänna intressen som gör sig gäUande i
fråga om markens användning för såväl bebyggelse som andra ändamål. Kommittén
hänvisar i detta sammanhang till uttrycket "försvåra områdets ändamålsenliga
användning" i 11 § förslaget. Svea hovrätt framhåller att någon
motsvarande bestämmelse till skydd för allmänna intressen inte gäller när
anläggning inrättas med stöd av reglerna i 6, 7 eller 9 kap. FBL. Trots detta
torde det slutliga resultatet vid fastighetsbildning komma att bli detsamma som
det med anläggningslagen åsyftade. Utredningen om ledningsrätt påpekar att
frågan om en generell bestämmelse till skydd för allmänna intressen var föremål
för ingående överväganden av 1954 års fastighetsbUdningskommitté. Det
stäUningstagande som därvid gjordes anser utredningen fortfarande äga
giltighet också i förevarande sammanhang.
Frågan
om sambandet mellan de olika föreslagna bestämmelserna till skydd för allmänna
intressen diskuteras ingående av lantmäteristyrelsen. Styrelsen framhåller att
den aUmänna regeln i 12 § principiellt innebär ett generellt och absolut skydd
för de allmänna intressena. Eftersom samma intressen också genom 10 och 11 §§
åtnjuter ett mycket långtgående skydd synes om förslaget genomförs en dubbel
reglering till skydd för allmänna intressen uppkomma. Man skulle kunna uppnå i
huvudsak samma skyddseffekt genom att nöja sig antingen med 10 och 11 §§ eller
med 12 §. Utanför områden med detaljplan synes 11 § ge praktiskt taget samma
skyddseffekt som 12 §. Inom detaljplan har de allmänna intressena beaktats vid
planläggningen, och denna skaU följas vid tUlämpningen av anläggningslagen. I
fall då en gällande detaljplan inte ensam i tillräcklig grad ger uttryck för
de allmänna intressen som bör beaktas vid anläggningsprövningen torde planen
normalt vara föråldrad, anför styrelsen. Vill planmyndigheterna i sådana
områden hindra byggnadsföretag som stämmer överens med gällande plan men som
kan försvåra arbetet med ny plan kan nybyggnadsförbud meddelas med stöd av
bestämmelser i byggnadslagen. Sådant nybyggnadsförbud blir till följd av 10 §
andra stycket anläggningslagen att beakta också vid prövning enligt denna lag.
Om det anses att man inom detaljplan bör
Prop.
1973:160 83
kunna
ta hänsyn till allmänna intressen utöver vad som följer av planen, är det
enligt styrelsens mening lämpligast att bygga ut 10 § anläggningslagen med en
bestämmelse som i likhet med 11 § ger möjlighet att beakta alla aktuella
intressen. Eventuellt kan man helt enkelt slopa den begränsning i 11 § som gör
att paragrafen inte gäUer inom detaljplan. Styrelsen påpekar vidare att
konstruktionen av skyddet för det allmänna i 12 § skiljer sig i viss mån från
den principiella uppbyggnaden av skyddet för allmänna intressen vid
planläggning. Enligt en grandläggande regel i byggnadslagen (4 §) skall
nämligen planläggning ske med tillbörligt beaktande av såväl allmänna som
enskUda intressen. Denna princip torde vara tillämplig också vid sädana
planmässiga överväganden som skall göras enligt den föreslagna 11 §
anläggningslagen. Det bör tilläggas att de begränsningar i markägarens
befogenheter som föreligger enligt olika lagar och bestämmelser givetvis skall
beaktas vid in-tresseawägningen.
Advokatsamfundet
hävdar att 12 § i promemorieförslaget fått en formulering som kan leda till en
alltför snäv bedömning av de enskilda intressena. Samfundet anser det önskvärt
att bestämmelsen ändras på sådant sätt att den gör klart att endast sådana
allmänna intressen som framstår som mer beaktansvärda än föreliggande enskilda
intressen utgör hinder mot anläggningens inrättande.
1.1.4
Villkor med hänsyn till enskUda intressen
Promemorieförslaget.
Enligt promemorian är det önskvärt att inrättandet av en
gemensamhetsanläggning i största möjliga utsträckning sker på frivillighetens
väg. Som regel torde också fördelarna med anläggningen vara så påtagliga, att
fastighetsägarna utan vidare är villiga att träffa överenskommelser i saken.
Man måste emellertid räkna med att det finns fastighetsägare som inte är
beredda att lämna sin medverkan trots att en samverkan objektivt sett är till
fördel för samtliga deltagande. Med tanke på sådana fall föreligger i
fortsättningen Uksom hittUls behov av regler som gör det möjligt att ansluta
en fastighet till gemensamhetsanläggning utan ägarens samtycke.
Med
hänsyn till de förpliktelser som är knutna tUl delaktighet i en gemensamhetsanläggning
bör, sägs det i promemorian, tvångsanslutning ske endast när starka skäl talar
för det. Som närmare kommer att beröras i det följande bör härvid uppställas
ett krav på att anläggningen skall vara av viss betydelse för den fastighet som
avses skola tvångsanslutas. Emellertid synes detta inte tillräckligt. För att
en tvångsanslutning skall anses motiverad torde det dessutom böra krävas att
anläggningen enligt ett objektivt bedömande är tUl fördel för samtiiga deltagande
fastigheter. Det är nämligen att märka att det vid frivillig anslutning inte
skall gälla något villkor att den aktueUa anläggningen är av
Prop. 1973:160 84
viss
betydelse för fastigheten. Det kan därför tänkas att anläggningen i sin helhet
inte är ekonomiskt bärkraftig trots att den har sådan vikt för en viss
fastighet att denna kan tvångsanslutas. Från principiell synpunkt vore det
högst otillfredsställande om en fastighetsägare på detta sätt skulle tvingas
delta i företag som på förhand kan bedömas som ekonomiskt tvivelaktigt eller
rent av förlustbringande. I likhet med vad som skett i 5 kap. 4 § första
stycket FBL torde därför i den nya lagen om gemensamhetsanläggningar böra
inskrivas ett båtnadsvillkor, dvs. ett krav på att den ifrågasatta anläggningen
skall medföra fördelar som överväger de därmed förenade kostnaderna och
olägenheterna. Kravet innebär att man skall göra en kalkyl beträffande
anläggningens lönsamhet. Som fördel i detta sammanhang bör anses varje
förbättring av möjligheterna att utnyttja de fastigheter som skall delta i
anläggningen. I aUmänhet torde en förbättring av detta slag yttra sig i en
ökning av fastighetsvärdet. Oavsett om en sådan ökning kan påvisas eller inte,
bör förbättringen beaktas. Däremot bör man vid båtnadsberäkningen inte ta
hänsyn till sådana omständigheter som att anläggningen tUlgodoser en
fastighetsägares rent personliga intressen.
Eftersom
syftet med båtnadsvillkoret är att skydda enskilda fastighetsägare, bör i den
ekonomiska kalkylen inräknas endast sådana utgiftsposter som belastar
fastighetsägarna. Om statsbidrag utgår till företaget, skall avdrag alltså
göras för sådana kostnader som täcks av bidraget. Till de kostnader som skall
beaktas vid båtnadsberäkningen hör givetvis inte bara kostnaderna för
anläggningens utförande utan också framtida underhålls- och driftskostnader.
Även förrättningskostnader och kostnader för s. k. enskilda fuUföljdsåtgärder
bör ingå i kalkylen. Med olägenhet menas i detta sammanhang ekonomisk olägenhet
(jfr prop. 1969: 128 s. B 350).
På
sätt framgår av avsnitt 1.1.7 bör rätt att ta initiativ tUl inrättande av
gemensamhetsanläggning tillkomma inte bara fastighetsägare utan också vissa
representanter för det allmänna. Bakgmnden tUl att det allmänna bör få
initiativrätt är att en gemensamhetsanläggning ofta fyUer en vUctig
samhällsuppgift. EmeUertid är det enligt promemorian knappast rimligt att ge
det allmänna en obetingad rätt att få tUl stånd en gemensamhetsanläggning. En
sådan rätt skulle inte stå väl i överensstämmelse med lagstiftningens
huvudsakUgen privaträttsliga karaktär. Av ännu större vikt är emellertid att
syftet med en anläggning ofta skulle äventyras, om den fick inrättas trots att
fastighetsägarna mer allmänt ställde sig avvisande till en anslutning. I sådana
fall kan det antas att de i fortsättningen begagnar varje möjlighet att dra sig
ur gemenskapen och att anläggningens underhåll försummas. Med hänsyn härtUl bör
det uppställas krav på att anläggningen stöds av en viss fastighetsägaropinion.
Vid fastighetsreglering gäller enligt 5 kap. 5 § andra stycket FBL ett sådant
opinionsvillkor. Villkoret har där utformats så, att fastig-
Prop. 1973:160 85
hetsbUdningsmyndigheten
har rätt att ganska fritt bedöma om en önskvärd anslutning tiU åtgärden finns
bland sakägama. Vidare omfattar villkoret inte ett krav på att en viss
opinionsyttring tUl förmån för regleringen kommit tUl uttryck, utan det har i
stället formulerats så, att regleringen inte får äga ram, om det motstånd som
kan konstateras är av viss angiven styrka. Departementschefen har i anslutning
därtill uttalat (prop. 1969: 128 s. B 363) att förrättningsmännen måste göra en
helhetsbedömning av de invändiungar som reses mot regleringsföretaget. I
första hand skall enligt departementschefen beaktas antalet sakägare som
motsätter sig regleringen. Emellertid är också de skäl som åberopas mot
företaget av väsentlig betydelse. Förrättningsmännen skall också ta hänsyn
till sakägarnas reella intresse av den föreliggande frågan. OpinionsvUlkoret
har därför i FBL getts den avfattningen att regleringen inte får komma till
stånd, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken mer allmänt
motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för det.
De
synpunkter som ligger till grand för den nyssnämnda bestämmelsen anses äga
full giltighet när det gäller att utforma opinionsviUkoret i den nya
anläggningslagen. Bestämmelsen har därför med endast formella jämkningar
tagits upp i promemorieförslaget.
Syftet
med de hittUls berörda vUlkoren är, heter det i promemorian, att hindra
tillkomsten av anläggningar som inte är ekonomiskt motiverade eller som inte
har tiUfredsställande anslutning från fastighetsägarnas sida. Emellertid är
det tydligt att det däratöver behövs bestämmelser som tar sikte på att skydda
den enskUde fastighetsägaren mot att tvingas delta i anläggning som han inte
har nägon påtaglig nytta av. En omständighet som måste tillerkäimas betydelse i
detta sammanhang är att ett samgående alltid i viss mån är ägnat att begränsa
den enskilde fastighetsägarens dispositionsfrihet.
Det
anförda talar enligt promemorian för att ganska sttänga krav bör uppställas för
tvångsanslutning. EmeUertid måste man samtidigt beakta att det från andra
synpunkter är angeläget att möjUghetema härtill inte kringskärs alltför mycket.
De delägare som skall delta i en gemensamhetsanläggning har ett klart intresse
av att anläggningens ekonomiska underlag blir så brett som möjligt. Detta är
givetvis också ur samhällsekonomisk synvinkel fördelaktigt. Att
gemensamhetsanläggningar av lämplig omfattning kan inrättas är vidare angeläget
med hänsyn till statens och kommunernas uppgifter på den fysiska
samhällsplaneringens område.
Det
är tydligt att en avvägning måste ske mellan de olika intressen som här gör sig
gällande. I LGA har som villkor för fastighets anslutning föreskrivits att
anläggningen skall vara av synnerlig vikt för fastighetens ändamålsenliga
användning. Ett analogt viUkor gäUer i fråga om skyldigheten att delta i
vägbyggnadsföretag enligt 2 kap. EVL. I
Prop. 1973:160 86
FBL
har som vUlkor för tvångsvis bildande av samfällighet föreskrivits att åtgärden
skall vara av väsentlig betydelse för fastighet som skall ha del i
samfälligheten. Fastighetsbildningskommittén hade föreslagit att man skuUe
kiäva att åtgärden var av synnerlig vikt för fastigheten. Lantmäteristyrelsen
anförde emellertid i sitt remissyttrande att uttrycket "väsentlig
betydelse" bäst motsvarade den avvägning som här borde göras och förordade
att lagtexten jämkades i enlighet härmed. Departementschefen anslöt sig till
detta förslag (prop. 1969: 128 s. B 505).
Skäl kan enligt
promemorian anföras för att viUkoret för tvångsanslutning tUl gemensamhetsanläggning
formuleras på samma sätt som viUkoret för tvångsdelaktighet i samfällighet
enligt FBL. Om en anläggning bedöms vara av väsentlig betydelse för
fastighetens användning, torde det vara fuUt rimUgt att ägaren deltar i
anläggningen. Frågan blk då vUka omständigheter som skall beaktas när det
gäller att pröva om vUlkoret är uppfyllt. Att det måste finnas ett behov för
fastigheten att ha tUlgång tUl en anläggning av ifrågavarande slag är
uppenbart. Om fastigheten är utrustad med en separat anläggning som fyller
samma funktion som en ifrågasatt gemensamhetsanläggning, bör anslutning mot
ägarens vUja i allmänhet inte ske. Undantagsvis kan emellertid en tvångsanslutning
vara motiverad, exempelvis om den befintiiga anläggningen är utsliten eller om
den på grand av planföreskrift eller annat myndighetsbeslut inte längre får
användas. När en fastighetsägare inte vill delta i en gemensamhetsanläggning
med motivering att han har för avsikt att för samma ändamål anskaffa och driva
en separat anläggning, får man göra en bedömning rörande sannolikheten av att
så sker. Som ett viktigt moment i denna bedömning bör ingå en jämförelse mellan
de kostnader som fastighetsägaren får vidkännas om gemensamhetsanläggningen
kommer tUl stånd och de kostnader som är förenade med en separat anläggning.
Hänsyn bör givetvis också tas tUl den nytta som anläggningama medför för
fastigheten. Om det vid den vinstkalkyl som sålunda bör göras visar sig att
gemensamhetsalternativet ställer sig fördelaktigast, torde man i allmänhet
kunna bortse från alternativet med en separat anläggning.
Detta alternativ kan,
påpekas i promemorian, vara uteslutet också av andra skäl. En separat
anläggning kan sålunda framstå som så oacceptabel från allmän synpunkt att man
kan förutse att myndighet inte kommer att tillåta att den inrättas eller
används. Om exempelvis en plan eller ett planförslag anger att vissa
fastigheters behov av en nyttighet skaU tillgodoses genom en kollektiv
anläggning, torde man kunna räkna med att byggnadslov eller annat behövligt
tUlstånd inte kommer att ges för en separat anläggning på någon av
fastigheterna. Ett annat exempel är att sådan anläggning anses så skadlig från
miljövärds- eller trafiksäkerhetssynpunkt att ett ingripande från de organ som
har att bevaka sådana intressen kan väntas, om anläggningen inrättas.
Prop.
1973:160 87
Som
vUlkor för att fastighet skall kunna mot ägarens vilja anslutas tUl en
gemensamhetsanläggning har alltså i förslaget uppställts att anläggningen är
av väsentiig betydelse för fastigheten. Samma villkor anses böra gälla, om en
fastighetsägare vill ansluta sin fastighet till en sådan anläggning men någon
av de övriga delägarna sätter sig mot detta. En sådan anslutning kan medföra
att anläggningen måste göras mer omfattande än som annars varit nödvändigt,
och det får med hänsyn härtill anses rimligt att kräva att fastigheten har ett
påtagligt behov av anläggningen. I promemorian understryks att fastighetens
skyldighet att bidra till anläggningen skall stå i proportion till dess nytta
av denna. Ett krav på att anläggningen skall vara av väsentlig betydelse för
fastigheten innebär därför en viss garanti för att de ökade kostnader som kan
uppkomma genom anslutningen inte kommer att drabba övriga delägare i anläggningen.
Enligt
LGA är bestämmelserna om tvångsanslutning i huvudsak begränsade till att avse
fastigheter som är belägna inom stadsplan eller byggnadsplan. Som tidigare
nämnts (avsnitt 1.1.2) har någon motsvarande begränsning inte föreskrivits i
promemorieförslaget. Tvängsanslut-ning skall alltså, konstateras i promemorian,
generellt kunna ske även av fastigheter utom planområden.
För
att en fastighet skall kunna tvångsanslutas krävs enligt LGA vidare att det
yrkas av ägaren till annan fastighet som själv kan anslutas på detta sätt. Ett
liknande krav gäller för tvångsanslutning tUl vägföretag som avses i 2 kap.
EVL. Att tvångsanslutning förutsätter yrkande från annan fastighetsägares sida
har i motiven till LGA ansetts följa av lagens Övervägande privaträttsliga
karaktär (NJA II 1966 s. 217). Villkoret att även den sistnämnda
fastigheten skall kunna tvångsanslutas infördes på förslag av lagrådet.
Lagrådet fann det inte tillfredsställande att en ägare av fastighet för vilken
en gemensamhetsanläggning inte var av synnerlig vikt kunde få till stånd
anläggningen så snart det fanns en enda fastighet som kunde tvångsanslutas.
Lagrådet menade att behovet av anläggningen för den fastighet vars ägare
begärde tvångsanslutning kunde vara förhållandevis ringa och att ägaren därför
i många fall kunde delta utan risk att belastas med kännbara kostnader. Den
tvångsanslutna fastighetens ägare kunde då tvingas att ensam svara för huvudparten
av kostnaderna. Det skydd för denne fastighetsägare som låg i kravet att
anläggningen skulle vara av synnerlig vikt för hans fastighet var enligt
lagrådets bedömande i detta faU inte tillräckligt. (Se NJA II 1966
s. 221).
De
sålunda anförda synpunkterna bör enligt promemorian inte längre tillmätas
avgörande betydelse. Visserligen bör även den nya lagen ges en övervägande
privaträttslig karaktär. Av vad som tidigare har anförts framgår emellertid att
allmänna intressen bör beaktas i anläggningssammanhang. SärskUt inom
planområden och andra områden med
Prop. 1973:160 88
tätbebyggelse
är det ett klart allmänt intresse att gemensamhetsanläggnmgar av lämplig
omfattning kan inrättas. Redan f. n. har representanter för det alhnänna vissa
möjligheter att ta mitiativ till en gemensamhetsanläggning, och dessa
möjligheter bör som senare kommer att utvecklas vidgas i den nya lagen. Det
Ugger helt i linje härmed att ge det allmänna större mflytande när det gäUer
att bestänuna omfattningen av en gemensamhetsanläggning. De enskUda
fastighetsägarnas intressen synes bli tUlgodosedda genom de vUlkor som i övrigt
bör gälla i tvångsfallen. BåtnadsviUkoret i den nya lagen torde sålunda
innebära ett betyd-» ligt bättre skydd mot att en tvångsansluten
fastighetsägare tUlfogas förluster än de nuvarande bestämmelserna om att
tvångsanslutning får ske endast på yrkande av ägaren till annan fastighet som
kan tvångsanslutas. Någon motsvarighet tUl dessa bestämmelser finns därför inte
i promemorieförslaget.
För
att en gemensamhetsanläggning skall kunna inrättas krävs att mark eller annat
utrymme ställs tUl delägarnas disposition. I viss utsträckning torde man,
uttalas det i promemorian, kunna räkna med att privata överenskommelser kan
träffas om upplåtelse av det behövliga utrymmet. Möjlighet finns också att
tUlgodose utrymmesbehovet genom fastighetsbUdningsåtgärd, exempelvis bildande
av servitut eUer samfällighet. Uppenbart är emeUertid att det fordras
särskilda bestämmelser som medger att rätten tiU utrymme säkerställs i samband
med att anläggningen inrättas. Sådana bestämmelser finns också i den gällande
lagstiftningen om gemensamma anläggningar. Bestämmelserna innebär att det
utrymme som behövs för en sådan anläggning upplåts med begränsad rätt av
servitutskaraktär. Denna gäller sedan med bästa rätt i fastigheten, dvs. den
rabbas inte vare sig vid frivUlig eller exekutiv försäljning av fastigheten.
Beträffande förutsättningarna för upplåtelsen skiljer sig de olika lagarna
något från varandra.
Enligt
3 § LGA skall för gemensamhetsanläggning behövligt utrymme bestämmas i
fastighet för vUken anläggningen är avsedd eller i annan fastighet. Det anges
uttryckligen att utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till
fastigheten som kan tUlkomma annan. Som huvudvUlkor för upplåtelsen gäller att
denna inte får orsaka fastigheten betydande olägenhet. Undantag härifrån görs
för det fallet att anläggningen behövs för bebyggelse, som är av större
omfattning eller eljest av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och
anläggningen inte kan utföras på annat sätt utan att kostnaden ökas avsevärt.
Vidare gäller att annat utrymme inte får tas i anspråk än som fordras för att
tillgodose behovet för fastigheter som kan anslutas tvångsvis.
Fastighetsägaren, kan dock medge avvikelse från dessa villkor. Även innehavare
av annan särskild rätt än fordran måste lämna medgivande i den mån hans rätt
berörs av upplåtelsen. Sistnämnda krav betingas av att utrymme får tas
Prop.
1973:160 89
i
anspråk utan hinder av den rätt tUl fastigheten som kan tUlkomma annan.
Bestämmelser om rätt att
bygga väg över annans fastighet meddelas i 6 § EVL. Som vUlkor för sådan rätt
föreskrivs att vägföretaget skaU vara av synnerlig vikt för fastighets
ändamålsenliga brukande och inte lända tiU märkligt men för den besvärade
fastigheten. Enligt 34 § samma lag kan sakägarna träffa förening i vägfråga. Sådan
förening är emellertid inte gällande, om den uppenbarligen betungar fastighet
med förpliktelse i avsevärt högre grad än som enligt lagens bestämmelser skall
åligga fastigheten.
De nyss berörda
bestämmelserna i LGA anses i stort sett innefatta en lämplig reglering av
frågan om rätt att ta utrymme i anspråk för en gemensam anläggning.
Bestämmelserna,har därför utan några mera väsentliga sakliga ändringar tagits
upp i promemorieförslaget.
Vid tUlkomsten av LGA
diskuterades frågan om fastighetsägare borde få rätt att kräva inlösen när
utrymme togs i anspråk trots att betydande olägenhet uppkom för fastigheten.
Tanken härpå avvisades emellertid. Departementschefen påpekade att bestämmelser
om rätt för fastighetsägare att påkalla inlösen av fastighet, nar ett ingrepp
föranledde synnerligt men vid fastighetens nyttjande, fanns på åtskiUiga håU i
lagstiftningen. Exempel på sådana bestämmelser utgjorde 12 § första stycket
lagen (1917:189) om expropriation, 9 kap. VL samt 24 § lagen (1943: 431) om
allmänna vägar och 26 § naturvårdslagen (1964: 822). Även byggnadslagen (1947:
385) innehöU vissa bestämmelser om lösningsplikt (21 och 48 §§). Som regel kom,
framhöll departementschefen vidare, lösningsplikten enligt de nämnda
bestämmelserna att åvUa det allmänna eller också enskilda subjekt med betydande
resurser. I anläggningssammanhang var emellertid förhållandena andra. En
lösningsplikt skulle där åvUa enskilda fastighetsägare i skiftande ekonomiska
förhållanden, och den kunde bli väsentligt mera betungande än som svarade mot
deras behov av utrymme och som stod i proportion till företaget. Departementschefen
uttalade vidare att en bestämmelse om lösningsplikt skulle få praktisk
betydelse endast inom områden med stadsplan och byggnadsplan. Ägare av mark,
som var avsedd för enskilt bebyggande men som blev underkastad
bebyggelseinskränkning genom planläggning, saknade emellertid rätt att påkalla
inlösen av marken. Sådan inskränkning kunde ske genom en planbestämmelse som
förbjöd att marken bebyggdes så, att det hindrade tUlkomsten av en
gemensamhetsanläggning. Departementschefen erinrade också om att det vid
inlösen enligt byggnadslagen av mark inom stadsplan saknades rätt att påkalla
utvidgning av ianspråktagande tUl att omfatta återstoden av fastigheten.
Skälet härtill var att planen antogs medge en ändamålsenUg användning av all
mark inom stadsplaneområdet och att som regel även vad som återstod av
fastighet efter expropriation kunde få sådan användning att den inte blev
onyttig.
Prop.
1973:160 90
I
fråga om gemensamhetsanläggning som hade stöd i stadsplan skulle alltså, menade
departementschefen, införandet av en lösningsplikt för delägarna i det
gemensamma företaget komma i strid med nyssnämnda prmcip. (Se prop. 1966:128 s.
147.)
De skäl som sålunda anfördes
mot att införa inlösenbestämmelser i LGA äger enligt promemorian inte full
giltighet när det gäUer att bedöma frågan huruvida sådana bestämmelser bör tas
upp i anläggningslagen. TUl en början är att märka att den nya lagen skall
innehålla ett båtnadsvillkor som mnebär att en gemensamhetsanläggning får inrättas
endast om fördelarna av anläggningen överväger kostnaderna och olägenheterna.
Om lösningsskyldighet införs, skall givetvis vid båtnadsberäkningen hänsyn tas
till de utgifter som är förenade med inlösningen. En sådan skyldighet kan med
hänsyn härtUl inte leda tUl att fastighetsägarna betungas oskäligt eller att
kostnader uppkommer som inte står i rimlig proportion tUl företaget. Möjligen
kan lösningsskyldigheten någon gång tänkas medföra att en
gemensamhetsanläggning inte kan inrättas på den plats som planerats. Som regel
torde det dock vara möjligt att förlägga anläggningen till ett annat ställe
eller utföra den på sådant sätt att inlösen undviks eller kostnaderna härför
nedbrUigas. För övrigt bör framhållas att skillnaden i storlek mellan
inlösenersättning och den ersättning som skall utgå vid annat ianspråktagande
ofta inte torde bli särskilt betydande.
Den nya lagens
tvångsregler är inte begränsade till att gälla enbart inom detaljplaneområden.
Undantagsregeln om att utrymme får tas i anspråk trots att väsentiig olägenhet
uppkommer kan i fortsättningen mycket väl komma att tUlämpas även utanför
planområden. Att lösningsskyldigheten enligt byggnadslagen är i viss mån
begränsad inom område med stadsplan är därför inte något avgörande skäl mot att
införa sådan skyldighet i förevarande samriianhang. Det synes inte heller motiverat
att ha olika bestämmelser om inlösen för planområden och andra områden. Som
framhållits i motiven till 141 § byggnadslagen bör vid stadsplans upprättande
tillses att aU mark inom stadsplaneområdet får en efter sin beskaffenhet och
övriga förhållanden lämplig användning. På grand härav torde inlösen av
restfastighet i samband med att en gemensamhetsanläggning inrättas inom sådant
område som regel bli aktuell endast om avvikelse sker från planen. Att
möjlighet till inlösen öppnas i sådana situationer kan inte anses strida mot
principerna för 141 § byggnadslagen.
Några
mer vägande invändningar kan enligt promemorian således inte anföras mot att i
anläggningslagen ta upp bestämmelser om rätt för den vars fastighet tillfogas
väsentiig olägenhet av en gemensamhetsanläggning att kräva att fastigheten
helt eller delvis inlöses. Att starka skäl talar för att sådan inlösenmöjlighet
bör mföras torde inte behöva utvecklas närmare. Det kan räcka med att hänvisa
till att motsvarande rätt att be-
ä»rop.
1973:160 91
ära
inlösen redan finns i närliggande lagstiftning, exempelvis lagen om allmänna
vägar och naturvårdslagen.
I
enUghet med dessa överväganden innehåller promemorieförslaget hestämmdser om
inlösen.
Remissyttrandena.
Promemorieförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal
remissinstanser.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge uttalar att vUlkoren med hänsyn till enskilda intressen
i förslaget fått en i stort sett bra utformning. Bo-stadsstyrdsen anser att den
föreslagna regleringen av villkoren för tvångsanslutning synes utgöra ett
verksamt medel för tillkomsten av anläggningar som bl. a. kan förbättra bostädernas
närmiljö. Styrelsen finner vidare promemorieförslaget vara väl ägnat att på
ett bättre sätt än muvarande bestämmelser tillgodose en anläggnings behov av
mark eller utrymme.
Lantmäteristyrelsen
framhåller att det stora flertalet gemensamhetsanläggningar som utförts enligt
LGA tUlkommit på frivillig väg i samband med nyexploatering. Endast i rena
undantagsfall har lagens möjligheter att tvångsansluta fastighet kommit till
användning. Detta har sannolikt sin grund i att LGA:s tvångsanslutningsbestämmelser
inte är särskilt vittgående och inte har visat sig vara tillräckligt effektiva.
Av samma anledning har inte heller några gårdssaneringar i egentlig mening
genomförts, trots att behovet av sådana saneringar var en av huvudanledningarna
till lagens tillkomst. En bidragande orsak tUl att LGA inte har fått den
betydelse i saneringssammanhang som varit avsedd kan även ha varit att
möjligheter saknats att tvinga fram och samordna upprustning av befintlig
bebyggelse. Sådana åtgärder torde normalt vara lämpliga och ofta nödvändiga att
vidta samtidigt med gårdssaneringen. Denna brist kan väntas bli avhjälpt om det
nyligen framlagda förslaget till bostadssaneringslag upphöjs tUl lag. Förslaget
ger kommunen möjlighet att förelägga fastighetsägare att upprusta bostadshus.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan bostadssanering och gårdssanering bör
enligt styrelsens mening anläggningslagen utformas så, att den ger möjlighet
att få till stånd gårdssanering och gemensamhetsanläggningar som behövs som
komplement till bostadsupprustningen. Det får mot denna tiakgrund anses
välbetänkt att förslaget till anläggningslag inte innehåller någon
motsvarighet till bestämmelsen i LGA att tvångsanslutning av fastighet får ske
endast på yrkande av ägare till annan fastighet som kan tvångsanslutas.
Styrelsen understryker vidare att man vid tillämpningen av båtnadsvillkoret
och villkoret för tvångsanslutning av fastighet «om är avsedd för
bostadsändamål bör beakta också anläggningens betydelse för dem som använder
anläggningen. Exempelvis kan vid sanering av äldre bostadskvarter
tillskapandet av ett gemensamt gårdsutrymme med gemensamhetsanläggningar av
olika slag medföra väsentliga
Prop.
1973:160 92
fördelar
för hyresgästerna i kvarterets bostadshus. Vidare bör man också beakta de allmänna
krav på beskaffenheten av byggnad och tomtplats som gäUer eUer kan stäUas
enligt oUka bestämmelser i byggnadsstadgan. Med tiUämpning av dessa
bestämmelser kan byggnadsnämnden med eller utan samband med
byggnadslovsprövning föreskriva att fastighet skall vara utrustad med vissa
sekundära utrymmen. I många fall är det tUl uppenbar fördel för de berörda
fastigheterna att sådana behov tUlgodoses i form av gemensamhetsanläggningar i
stäUet för genom separata lösningar för varje särskUd fastighet. I de fall då
gemensamhetsanläggnmg är föreskriven eller förutsatt i detaljplan enligt
byggnadslagen finns det enligt styrelsen särskilda skäl för att de materieUa
viUkoren i anläggningslagen inte bör utgöra hinder för att anläggnmgen koimner
till stånd. Prövningen av frågan om anläggningens behövlighet får då anses ha
blivit i huvudsak verkställd vid planläggningen, varför de materiella vUlkoren
i anläggningslagen får mindre betydelse. Om plangenomförandet ännu inte hunnit
så långt att behovet av anläggningen är tUlräckligt aktuellt för alla de
fastigheter som på längre sikt bör anslutas, måste emellertid också inom plan
kunna uppkomma situationer då anslutningsvillkoren för tUlfället hindrar att
anläggningen kommer till stånd. Styrelsen betonar att man vid tolkning av plan
i nu avsedda sammanhang också bör beakta syftet med planen sådant det
framkommer bl. a. i beskrivningen till planen. TUl grand för planläggningen kan
ofta ligga vissa plankvalitetskrav, exempelvis beträffande serviceanläggningar
i anslutning till bostadsbebyggelse. I vissa fall kan situationen vara den att
anläggningen även om den inte är föreskriven i planen ändå behövs för att
marken i övrigt skaU kunna nyttjas för bebyggelse.
Vissa remissinstanser ger
uttryck för uppfattningen att tvångsmöjlig-heterna bör utvidgas. Göteborgs
kommun (byggnadsnämnden) anser det önskvärt att båtnadsvillkoret mildras i
sådana fall då en anläggning skall inrättas för att uppfylla en standard som
förutsatts i faststäUd stadsplan eller i meddelat byggnadslov. Över huvud taget
kan båtnadsvillkoret hindra inrättande av anläggningar som inte direkt är
lönsamma men som av andra skäl är önskvärda. Ett sådant fall är när ett
exploateringsavtal ingåtts mellan en kommun och en exploatör och detta avtal
innehåller bestämmelser om att viss anläggning skall komma tiU stånd. Om det
senare visar sig att anläggningen inte uppfyller båtnadskiavet, skulle
anläggningen inte kunna inrättas. Enligt byggnadsnämndens mening bör ett
exploateringsavtal som ligger till grund för ansökan om inrättande av
gemensamhetsanläggning i sig självt innebära en presumtion för att de villkor
som uppställts tUl skydd för enskilda intressen är uppfyllda. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län menar att båtnadsvillkoret bör förses med ett tillägg
för underlättande av byggnadsnämndens samhällsbyggande verksamhet. TUlägget bör
utformas så att, om en gemensamhetsanläggning är upptagen i faststäUd plan
eller föratsatt i be-
Prop.
1973:160 93
skrivning
tUl planen, båtnadsvillkoret skall anses uppfyllt om inte särskUda skäl
föranleder annat. Ett Uknande uttalande görs av bygglagutredningen, som också
understryker angelägenheten av att lagen främjar tiUkomsten av behövliga
gemensamhetsanläggningar så tidigt som möjligt.
Stockholms kommun (byggnadsnämnden)
anser att förutsättningarna för att inrätta gemensamhetsanläggning mot
markägares bestridande inte ändrats i sådan grad att den nya lagen blir ett
bättre medel för plangenomförande, vilket enligt byggnadsnämndens mening varit
önskvärt. Göteborgs kommun (fastighetsnämnden) framhåller att båtnadsvillkoret
kan medföra att möjligheten att få tUl stånd en för kommunen angelägen
anläggning omintetgörs. Enligt kommunal tekniska föreningen har det visat sig
finnas behov av utvidgade möjligheter att ansluta fastighet till
gemensamhetsanläggning. Detta har framför aUt varit faUet vid sanering inom
gammal stadsbebyggelse.
I
några yttranden diskuteras frågor om innebörden av båtnadsvUlkoret.
Fastighetsägareförbundet anser att i den kalkyl beträffande gemensam-hetsanläggningens
lönsamhet, som skall göras vid prövningen av vUlkoret, de deltagande
fastigheterna skall var för sig bettaktas som företagsekonomiska enheter.
Skogsindustriernas samarbetsutskott vänder sig mot vad som anförts i
promemorian om att båtnaden skall beräknas efter avdrag för ev. statsbidrag
tiU företaget. Ett sådant synsätt kan enligt samarbetsutskottet resultera i en
helt snedvriden lönsamhetsbedömning. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar
att en viss oklarhet föreligger om man i den ekonomiska kalkylen bör räkna in
sådana kostnader som en sakägare kan tillskyndas för att bevaka sin rätt vid
anläggningsförrättningen, dvs. kostnader av typen advokatarvode. Enligt ett
motivuttalande skall vid tUlämpningen av motsvarande bestämmelse i FBL hänsyn
inte tas till sådana kostnader. Hovrätten anser att detsamma bör gälla vid
tiUämpningen av anläggningslagen.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge ifrågasätter vidare om inte opinionsviUkoret bör gälla
också när fastighetsägare begärt anläggningsförrättning. Hovrätten påpekar att
motsvarande vUlkor i 5 kap. 5 § FBL i viss utsträcknmg gäller för sådana fall.
Enligt hovrättens mening är det i stort sett inte någon skUlnad om initiativet
kommer från det allmänna eller från en minoritet av sakägare. Visserligen utgör
övriga regler i många fall fullgott skydd för berörda sakägare, men främst när
det gäller tidpunkten för anläggnmgens genomförande torde opinionsvUlkoret
vara det bästa skyddet mot att berättigade enskilda intressen inte träds för när.
I
ett par remissyttranden hävdas att reglerna om tvångsanslutning bör utformas
efter mönster från bestämmelsema i LGA och EVL. Svea hovrätt vänder sig mot att
förslaget inte innehåller någon motsvarighet till bestämmelsema i dessa lagar
om att tvångsanslutning kan ske endast
Prop.
1973:160 94
på
begäran av ägare till fastighet som själv uppfyller kraven på tvångsanslutning.
Hovrätten menar att reglerna om byggnadsnämndens, länsstyrelsens och
fastighetsbildningsmyndighetens rätt att ta initiativ till anläggningsförrättning
tillräckligt tillgodoser det allmänna intresset av att få till stånd en
betydelsefull anläggning. En anläggning torde nämligen, uttalar hovrätten,
sällan kunna betraktas som särskilt angelägen från allmän eller enskild
synpunkt, om inte någon enda ägare till fastighet som uppfyller kraven för
tvångsanslutning är vUlig att delta i anläggningen och begära tvångsanslutning
av övriga intressenter. Grustäktskommittén anser det onödigt att föreskriva
ett särskilt båtnadsvillkor. Kommittén anför att ett företag, som på förhand
kan bedömas som ekonomiskt tvivelaktigt eller rent av förlustbringande, inte
kan anses vara av väsentlig betydelse för en fastighet utom möjligen i vissa undantagsfall
då en anslutning till gemensamhetsanläggningen trots dennas bristande
lönsamhet framstår som ett avsevärt bättre alternativ än en separat anläggning.
Kommittén ifrågasätter vidare om inte det i förslaget upptagna kravet på
väsentlig betydelse bör skärpas för att hindra tvängsanslutning i sådana fall
då det inte föreligger en godtagbar säkerhetsmarginal. Enligt kommitténs
uppfattning är det tryggast att behålla det nuvarande villkoret att
anläggningen skall vara av synnerlig vikt för ett ändamålsenligt utnyttjande
av den berörda fastigheten.
Den
föreslagna rätten att få till stånd inlösen av mark som krävs för
gemensamhetsanläggning bör enligt lantmäteristyreisens mening bytas ut mot rätt
att få till stånd marköverföring enligt FBL. Marken bör härvid föras över från
den fastighet vars ägare begärt åtgärden.
1.1.5
Fördelning av kostnader
Promemorieförslaget.
I promemorian framhålls att fördelningen av kostnaderna för
gemensamhetsanläggning spelar en viktig roll, när det gäller att tillgodose
ddägamas krav på ekonomisk rättvisa. Liksom LGA och EVL bör anläggningslagen
innehålla regler om hur kostnadsskyldigheten skall fördelas mellan delägarna.
Som
framgår av följande avsnitt skall fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning
enligt den nya lagen prövas vid förrättning. Enligt promemorian är det naturligt
att grandema för kostnadsfördelningen fastställs vid förrättningen. Härigenom
ges möjlighet till en objektiv utredning i frågan och behövliga förhandingar
mellan fastighetsägarna. För varje fastighet bör vid förrättningen bestämmas
ett andelstal som är normerande för dess skyldighet att bidra till kostnaderna
fÖr anläggningen.
Den
nuvarande lagstiftningen anger olika grunder för kostnadsfördelningen, påpekas
i promemorian. Enligt 7 § första stycket LGA skall an-
Prop.
1973:160 95
delstalen
bestämmas med hänsyn till varje fastighets beräknade behov av anläggningen. I
11 § EVL fastslås att väghållningsskyldigheten skall fördelas med hänsyn till
den omfattning vari fastigheterna beräknas komma att använda vägen, dock att
fastighets nytta av företaget skall utgöra den yttersta gränsen för
väghållningsskyldigheten.
Under
förarbetena till LGA diskuterade fastighetsbildningskommittén närmare på vilket
sätt kostnadsfördelningen borde ske. I och för sig låg det enligt kommittén
nära tUl hands att låta nyttan vara avgörande för fördelning av anläggningens
byggnadskostnader och låta den beräknade användningen bestämma fördelningen av
utgifter för underhåll och drift. Kommittén fann det emellertid angeläget att
undvika en differentiering av fördelningsnormen med hänsyn till skilda slags
kostnader. En enhetiig fördelningsnorm borde i stället eftersträvas som i
huvudsak överensstämde med både nyttan och den beräknade användningen.
Kommittén föreslog därför att bidragsskyldigheten skulle fördelas mellan fastigheterna
efter vad som var skäligt med hänsyn till deras beräknade behov av
anläggningen. Kommitténs förslag kritiserades vid remissbehandlingen. Det
framhölls att det inte som kommittén tänkt sig var det rent faktiska behovet
som blev vägledande utan ett på mer eller mindre bärkraftiga grander uppskattat
behov och att skillnaden mellan ett sålunda uppskattat behov och det rent
faktiska behovet många gånger kunde vara betydande. Den lämpligaste granden för
kostnadsfördelningen borde därför i stället vara nyttan. Departementschefen
anslöt sig emellertid till kommittéförslaget. (Se prop. 1966: 128 s. 156, 159
och 162).
I
fräga om kostnader vid fastighetsreglering gäller enligt huvudregeln i 5 kap.
13 § FBL att fördelningen skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn främst
till den nytta varje sakägare har av regleringen. Med fastighets nytta avses
den värdehöjning som fastigheten undergår i följd av regleringen, minskad med
enskilda fullföljdskostnader, omställningskostnader och anpassningsförluster
(prop. 1969: 128 s. B 384).
Utförandet
av en gemensamhetsanläggning framstår, betonas i promemorian, på samma sätt
som fastighetsreglering som en åtgärd för förbättring av fastighetsbeståndet.
Det synes redan med hänsyn härtill naturligt att tillämpa samma norm när det
gäller att fördela kostnaderna för de båda slagen av åtgärder. Härigenom skulle
också en samordning av regleringsförrättningen och anläggningsförrättningen
underlättas. Några större svårigheter att tillämpa det nyttobegrepp som gäller
enligt FBL i anläggningssammanhang torde inte heUer föreligga. I Ukhet med vad
som skett i FBL bör emellertid möjlighet öppnas att vid kostnadsfördelningen
ta hänsyn också till andra fördelningsfaktorer än nyttoberäkning. Fördelningen
torde i viss utsträckning kunna ske med tUl-lämpning av schablonmetoder.
Andra
synpunkter kan enligt promemorian i viss mån anläggas när
Prop.
1973:160 96
det
gäller att finna en norm för fördelningen av utgifterna för anläggnings
underhåll och drift. Som fastighétsbUdningskommittén anfört ligger det här
nära till hands att låta den beräknade användningen av anläggningen bestämma
fördelningen. Storleken av underhålls- och driftskostnaderna är ju beroende av
i vUken omfattning anläggningen använts och det måste därför anses naturligt
att den fastighet som begagnar anläggningen mer än en annan får svara för en
högre andel av kostnaderna. Ofta torde en fördelning efter den beräknade
nyttan och en fördelning efter den beräknade användningen ge samma resultat.
Ibland kan emellertid inte oväsentliga skillnader uppkomma. Det kan exempelvis
inträffa att tiUkomsten av en väg innebär en avsevärd värdeökning för en
fastighet trots att denna kan antas komma att nyttja vägen i ganska blygsam
omfattning. Också det omvända förhållandet låter sig mycket väl tänkas.
Rättvisesynpunkter talar sålunda för att underhålls- och driftskostnaderna för
gemensamhetsanläggning fördelas efter varje fastighets beräknade användning av
anläggningen. Den omständigheten att en tillämpning av skUda fördelningsnormer
för olika slag av kostnader innebär vissa ölägenheter synes inte böra tillmätas
avgörande betydelse i detta sammanhang. Olägenheterna synes för övrigt vara av
mycket begränsad räckvidd.
Dessa överväganden leder
enligt promemorian tiU att fördelning av underhålls- och driftskostnaderna för
en gemensamhetsanläggning bör göras på grandval av varje fastighets beräknade
användning av anläggningen. Också andra faktorer bör dock kunna beaktas vid
fördelningen. I likhet med vad som skett i LGA bör man dessutom öppna möjlighet
att fördela kostnaderna med hänsyn tUl anläggningens faktiska utnyttjande. Det
torde utan vidare kunna konstateras att denna metod är den från
rättvisesynpunkt mest tilltalande. Visserligen kan det i vissa fall uppstå
svårigheter att fastställa arten och omfattningen av utnyttjandet. Denna
synpunkt leder emellertid inte längre än att man bör begränsa användningen av
metoden tUl de fall då fördelarna klart överväger nackdelarna.
Enligt
LGA gäller att det överlämnats åt delägarna att själva bestämma huruvida
underhålls- och driftskostnadema för gemensamhetsanläggning skall fördelas
efter det faktiska utnyttjandet (7 § första stycket). En sådan ordning synes
knappast tUlfredsstäUande, sägs det i promemorian. Frågan vilken metod som skall
komma tUl användning är av sådan betydelse för delägarna att den bör avgöras
vid förrättningen. Detta framstår som särskilt angeläget med hänsyn tUl att det
inte synes möjUgt att i lagen närmare ange de förutsättningar som bör gälla för
att metoden med fördelning efter det faktiska utnyttjandet skaU tillämpas. En
förrättningsprövning innebär uppenbarligen särskilda garantier för att metoden
kommer till användning endast i sådana fall då det från sakliga synpunkter är
motiverat.
Prop. 1973:160 97
Enligt
promemorian bör det finnas möjlighet att vid förrättningen bestämma att endast
viss del av underhälls- och driftskostnaderna skall finansieras genom
avgifter. Även bortsett härifrån får man räkna med att kostnaderna inte alltid
täcks med avgifter som utgår enligt fastställda normer. Med hänsyn härtill bör
andelstal för underhålls- och driftskostnaderna bestämmas vid förrättningen,
även om föreskrift meddelas om uttagande av avgifter.
I promemorian betonas att
det anförda gäller fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggning mellan
delägarna i anläggningen. Uppenbarligen kan även den vars fastighet av någon
anledning inte anslutits till anläggningen ibland ha ett intresse av att kunna
använda denna. Avtal härom bör då kunna träffas mellan honom och delägarna. I
samband därmed fär överenskommelse också träffas om den ersättning som skall
utgå för utnyttjandet. Någon anledning att reglera dessa frågor i lag synes
inte föreligga. Kan någon överenskommelse inte träffas, har vardera sidan
möjlighet att ansöka om ny förrättning för anslutning av fastigheten (se
avsnitt 1.1.10).
Remissyttrandena.
De i promemorian föreslagna principerna för fastställande av andelstal godtas
av det stora flertalet remissinstanser. Lantmäteristyrelsen framhåller att det
vid den skälighetsprövning som skaU ligga till grund för kostnadsfördelningen
synes finnas goda möjligheter att i de enskilda fallen anpassa fördelningen
till vad situationen kräver. Detta är enligt styrelsens mening värdefullt.
Lantbrukarnas riksförbund uttalar visserligen att kritik kan riktas mot att
andelstalen fastställs olika för, å ena sidan, kostnader för anläggnings
utförande och, ä andra sidan, dess underhåU och drift. Förbundet anser det
emeUertid svårt att finna ett system som bättre än det föreslagna passar olika
fall.
Några remissinstanser
förordar en enhetlig regel för kostnadsfördelningen. Svea hovrätt påpekar att
nyttan i åtskilliga fall motsvarar den beräknade användningen. I andra fall kan
betydande divergenser uppstå. Vägar liksom många andra anläggningar medför,
hävdar hovrätten, inte alltid någon märkbar höjning av delägande fastighets
ekonomiska värde. Med hänsyn härtill ger den beräknade användningen av en väg
ofta en mer rättvis fördelning av vägbyggnadskostnaderna än den på schematiska
grunder framräknade nyttan. Det bör därför åtminstone för de enskilda vägarnas
del övervägas att behälla principen om kostnadsfördelning efter den beräknade
användningen. Grustäktskommittén menar att skillnaden mellan nyttan och den
beräknade användningen i detta sammanhang är mera teoretiskt än praktiskt
grundad. KommUtén framhåller vidare att i fråga om vissa anläggningstyper den
värdeökning som svarar m.ot nyttan inte kan beräknas utan att det också bestäms
vUket utnyttjande som skaU tillkomma den ena eller den andra fastigheten. Det
beräknade behovet är enligt kommitténs uppfattning den norm som här
7
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 98
ligger
närmast tUl hands. Eftersom den är mera genereUt tUlämplig än nyttan, bör den
gälla också beträffande delaktigheten i kostnaderna. Bankinspektionen erinrar
om att promemorieförslaget innebär att man vid fördelningen av underhålls- och
driftskostnader skall ta hänsyn till den användning som pä längre sikt är
normal för fastigheterna. Enligt inspektionens uppfattning är denna användning
liktydig med nyttan. Den distmktion som gjorts i promemorian förefaller därför
konstlad och ägnad att i onödan komplicera förfarandet. Inspektionens slutsats
blir att nyttan bör vara principiellt avgörande vid all kostnadsfördelning.
Förslaget
om uttagande av avgifter lämnas över lag utan erinran. Bankinspektionen
framhåUer att det av praktiska skäl, t. ex. i fråga om garageanläggningar,
måste finnas möjlighet att finansiera underhåll och drift med avgifter. Lantmäteristyrelsen
påpekar möjligheten att kombinera metoden med fördelning efter andelstal och
metoden med avgiftsuttag. Detta innebär enligt styrelsens mening en värdefull
flexibiUtet. Man kan t. ex. reglera det normala vägunderhållet med hjälp av
andelstal, medan ersättning för onormalt slitage på grand av speciellt tunga
transporter tas ut i form av avgifter. Hinder synes inte heller möta att
föreskriva att vinterväghållningen skall finansieras med avgifter av dem som
har intresse av att vägen hålls öppen.
1.1.6
Prövningsförfarandet
Promemorieförslaget.
Fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning enligt LGA prövas vid
förrättning. Detsamma gäller fråga om byggande av väg enligt EVL. I
promemorian framhålls att starka skäl talar för att förrättningsformen också i
fortsättnmgen bör användas när det gäUer att pröva anläggningsfråga. Inom ramen
för ett förrättningsförfarande är det möjUgt att få tUl stånd en objektiv
utredning i ärendet och behövliga förhandlingar mellan sakägarna. Vidare
underlättas kontakten mellan sakägarna och de myndigheter vUkas
verksamhetsområden berörs samt meUan dessa myndigheter inbördes.
Förrättningsformen har också valts för prövning av fastighetsbildningsfråga i
FBL och det framstår med hänsyn tiU behovet av samordning mellan denna lag och
anläggningslagen som angeläget att samma prövningsförfarande tillämpas i båda
lagarna.
F.
n. gäUer enligt LGA och EVL, å ena, samt FBL, å andra sidan, i viss mån
oenhetiiga regler rörande förrättningsmyndigheten. Både LGA och EVL tUlämpar
den ordningen att förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. I lagama anges
vissa krav på kompetens hos förrättningsmannen. Enligt LGA skall
förrättningsman äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver samt också
i övrigt vara lämplig till detta. Samma egenskaper krävs enligt EVL, vUken
dessutom anför lantmätare som ex-
Prop. 1973:160 99
empel
på lämplig förrättningsman. Förrättningsmännen skall under vissa
förutsättiungar biträdas av två gode män.
I
FBL har som beteckning på den myndighet som skall handlägga förrättning
införts termen fastighetsbUdningsmyndighet. Som huvudregel anges i 4 kap. 1 §
att fastighetsbildningsmyndigheten skall bestå av en förrättningslantmätare.
Frågan om kompetenskraven för förrättningslantmätare har lämnats öppen i
lagen. Det har emellertid föratsätts att han skall vara anstäUd i allmän
tjänst. Lekmannainflytandet vid fastighetsbUdningsförrättning tiUgodoses på
det sättet att två eller undantagsvis flera gode män i vissa fall skall ingå i
myndigheten. Det anges emellertid särskilt att gode män aldrig skaU delta i
utförandet av tekniska göromål.
Enligt
promemorian är det uppenbart att en samordning meUan fastighetsbildningsförrättning
och anläggningsförrättning skulle underlättas i hög grad, om de handlades av
samma myndighet. Att uppgiften i så faU bör anförtros åt
fastighetsbUdningsmyndigheten är också tydligt. Härigenom skulle man också
vinna att det nuvarande förfarandet vid an-hängiggörandet av anläggningsärenden
förenklas. Sålunda skuUe särskUd förrättningsman inte behöva förordnas varje
gång som en fråga om gemensamhetsanläggning aktualiseras. I stället skulle
frågan direkt kunna tas upp av den myndighet på vilken prövningen ankommer.
Starka
skäl talar alltså, heter det vidare i promemorian, för att fastighetsbUdningsmyndigheten
får hand om prövningen av anläggningsärenden. Frågan blir då om myndigheten
har tUlräcklig kompetens för denna uppgift. Det kan till en början konstateras
att handläggningen av dessa ärenden kräver juridiska kunskaper på samma sätt
som handläggningen av fastighetsbUdningsärenden, främst grundliga insikter i
fastighetsrätt. Sådana kunskaper måste varje förrättningslantmätare ha. Tvekan
behöver inte heller råda om att fastighetsbUdningsmyndigheten har tUlgång tUl
den särskUda sakkunskap som behövs för prövningen av sådana anläggningsfrågor
som f. n. faUer under LGA och EVL. Flertalet förrättningar enligt dessa lagar
torde redan f. n. handläggas av lantmätare i aUmän tjänst och erfarenheterna
av denna ordning är enbart goda.
Det
kan därför enligt promemorian knappast med fog göras gällande att
fastighetsbUdningsmyndighetema inte är kompetenta att ha hand om förrättningar
enligt den nya anläggningslagen. Emellertid får man räkna med att behövlig
kunskap i specieUa frågor ibland måste tUlföras fastighetsbildningsmyndigheten
utifrån. EnUgt FBL kan myndigheten i sådana faU anlita biträde av sakkunnig.
Sålunda kan det väntas bli ganska vanligt att den tekniska projekteringen av
en gemensamhetsanläggning utförs av sakkunnig. Projekteringen av en skogsväg
torde exempelvis ofta kunna göras av tjänsteman hos skogsvårdsstyrelsen. Det
förtjänar också nämnas att FBL föreskriver skyldighet för myndigheten att vid
behov
Prop. 1973:160 100
samråda
med de myndigheter som berörs av en förrättning. Samma ordning torde böra
tillämpas i anläggningssammanhang.
På
grund härav föreslås i promemorian att förrättning enligt den nya lagen
handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten.
Även
när det gäller att närmare reglera förrättningsförfarandet anses en nära
anknytnmg tUl FBL böra eftersträvas. Bestämmelserna härom i 4 kap. innefattar
tidsenliga lösnmgar på de frågor som här möter och är redan av detta skäl värda
att efterbildas. Uppenbarligen är det också ägnat att underlätta en samordnmg
av fastighetsbildningsförrättning och anläggningsförrättning, om
förfarandereglerna stämmer överens i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt
FBL finns det vidsträckta möjligheter att dela upp en förrättning i olika
moment. Syftet härmed är att arbetskrävande och dyrbara göromål inte skall
utföras förrän det står klart att de blur till verklig nytta. Åtgärder av
verkställighetsnatur, exempelvis tekniska arbeten och värderuigar, kan därför
uppskjutas till dess fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut om hur fastighetsbildningen
skall genomföras i detalj och detta s. k. fastighetsbUdningsbeslut vunnit laga
kraft. En liknande ordning bör enligt promemorian gälla också i
anläggningssammanhang. Fastighetsbildningsbeslutet bör här motsvaras av ett
anläggningsbeslut som innefattar ett ställningstagande tUl de grundläggande
frågorna vid förrättningen. Hit hör bl. a. frågoma om anläggningens ändamål,
läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt, om vilka fastigheter som
skall delta i anläggningen, om upplåtelse av utrymme för anläggningen samt om
inlösen av fastighet. Anläggningsbeslutet bör alltså kunna meddelas och vinna
laga kraft innan tekniska arbeten och värderingar slutförts. Med hänsyn till
båtnadsvillkoret måste emellertid en allmän kalkyl beträffande företagets
lönsamhet göras innan anläggningsbeslutet meddelas.
FBL
öppnar möjligheter att ytterligare dela upp förrättningshandläggningen.
Sålunda kan fastighetsbildningsmyndigheten till en början inskränka
utredningen och planläggningen till vad som behövs för att de allmänna
förutsättningarna för fastighetsbildningens tillåtlighet skall kunna bedömas.
Om hmder mot åtgärden därvid inte anses föreligga, kan myndigheten meddela ett
principbeslut om att fastighetsbildningen får ske (tillståndsbeslut). Först när
tillståndsbeslutet vunnit laga kraft, utarbetas slutlig fastighetsplan som
sedan läggs tUl grund för fastighets-bUdningsbeslutet. Möjlighet finns också
att dela upp fastighetsbildningsbeslutet i olika delbeslut. För att ett sådant
delbeslut skaU kunna vinna laga kraft krävs emellertid att tillståndsbeslut
meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.
Några
motsvarigheter tUl bestämmelserna om tillståndsbeslut och par-tieUa
fastighetsbUdningsbeslut torde, sägs det i promemorian, inte böra införas i
anläggnmgslagen. De frågor som hör tUl anläggningsbeslutet
Prop. 1973:160 101
har
sådant samband med varandra att det inte synes m.öjligt att avgöra dem var för
sig. Inte heller torde något uttalande kunna göras om till-låtligheten av den
begärda anläggningen innan fullständig utredning föreligger i nämnda frågor.
Det är emellertid i detta sammanhang att märka att en och samma förrättning
skall kunna avse flera olika anläggningar. Beträffande varje anläggning skall
i sädana fall ett särskilt anläggningsbeslut meddelas. En uppdelning av
förrättningsarbetet kan sålunda åstadkommas genom att man utreder och avgör
frågan om varje anläggningsföretag för sig. Det normala torde dock böra vara
att anläggningsbeslut beträffande samtliga företag meddelas samtidigt.
Övriga sakfrågor som
fastighetsbildningsmyndigheten har att ta ställning till vid en
anläggningsförrättning kan avgöras antingen i anslutning till
anläggningsbeslutet eller senare under förrättningen. I vilken ordning dessa
frågor skall tas upp till prövning får avgöras med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
torde kunna meddela de anvisningar som behövs i detta hänseende.
Enligt
gällande lagstiftning om gemensamma anläggningar sker överprövning av
förrättningsmännens beslut och åtgärder som regel i judicieU väg. Undantag
gäller dock för förrättningar enligt 3 kap. EVL där överprövningen handhas av
länsstyrelsen. Att märka är emellertid i detta sammanhang att
ersättningsfrågor inte prövas vid förrättning som nyss sagts. Kan
överenskommelse inte träffas i sådan fråga, skall tvisten avgöras av domstol.
Ett
system som innebär att prövningen av anläggningsfrägorna i första instans delas
upp mellan förrättningsmyndigheten och domstol strider enligt promemorian helt
mot nutida krav på enkla och smidiga handläggningsformer och bör inte
tillämpas för framtiden. Av samma skäl bör inte heller någon uppdelning mellan
administrativ myndighet och domstol ske i fråga om överprövningen av
förrättningsavgörandena. Med hänsyn till anläggningsfrågornas övervägande
privaträttsliga karaktär synes det uppenbart att öveiprövningen av
förrättningsmyndighetens beslut och åtgärder bör vara en judicieU
angelägenhet. Härigenom nås också på denna punkt principiell överensstämmelse
med FBL. Även i fråga om den närmare utformningen av systemet för överprövning
bör FBL i allt väsentligt tjäna som mönster. Som första domstol över
förrättningsmyndigheten bör alltså fastighetsdomstolen fungera, och rätt att
fullfölja talan mot förrättning bör tillkomma inte bara sakägarna utan också representanter
för allmänna intressen. Från fastighetsdomstolen bör målen i princip kunna
fullföljas till hovrätten och sedan vidare tiU högsta domstolen.
Remissyttrandena.
De i promemorian redovisade förslagen, mottas i stort sett positivt av
remissinstanserna. Förslaget att anläggningsförrättning skall handläggas av
fastighets-
Prop. 1973:160 102
bildningsmyndigheten
tillstyrks av lantmäteristyrelsen. Styrelsen framhåller att de organ som
ombesörjer fastighetsbildningen har goda förutsättningar att också pröva
frågor om sådan fastighetssamverkan som det här gäller. Detta hänger främst
samman med arbetsuppgifternas i stor utsträckning likartade karaktär såväl frän
rättsliga som från tekniska och ekonomiska synpunkter. Behov av särskild
teknisk sakkunskap kan tillgodoses i vissa faU genom specialisering eller
specialistservice inom lant-mäteriorganisationen och i andra fall genom
utnyttjande av bestämmelserna om biträde av sakkunnig. Projektering av
anläggning kan ske inom eller utom förrättningsförfarandet. Utvecklingen synes
alltmer gå i den riktningen att projekteringen sker utanför förrättningens ram.
I många fall, påpekar styrelsen vidare, föreligger ett nära samband mellan
behandlingen av fråga enligt FBL och behandlingen av fråga enligt anläggningslagen.
I sådana fall är det av praktiska skäl lämpligt att fastighetsbildningsmyndigheten
handlägger båda frågoma. Ibland är detta helt ofrånkomligt, t. ex. i vissa fall
som åsyftas i 4, 41 och 42 §§ i promemorieförslaget. Styrelsen understryker
vidare att den föreslagna ordningen innebär den påtagliga praktiska fördelen
att det inte blir nödvändigt att i varje särskilt fall förordna förrättningsman
och att sökanden alltid kan vända sig direkt tUl den handläggande instansen.
Länsstyrelsen
i Stockholms län tillstyrker också förslaget och framhåller att detta innebär
fördelar. För länsstyrelsens del bortfaller arbetsmomentet att förordna förrättningsman.
Även om åtgärden mänga gånger är av ratinmässig karaktär, kan dock svårigheter
med åtföljande tidsåtgång uppkomma vid utseende av förrättningsman eller vid
bedömning av förrättningsman som sökanden föreslagit. Otvivelaktigt är en sådan
bedömning ofta av grannlaga natur. Motstridiga åsikter om personvalet kan
uppkomma bland sakägarna. Kompetensfrågan kan också vålla problem. En annan
fördel med fastighetsbildningsmyndigheten som förrättningsinstans är att
frågor om anläggnings läge och omfattning lättare kan lösas med anknytning till
planläggnings- och fastighetsbUdningsfrä-gor. Detta samband är särskilt
nödvändigt i varje fall i tätbebyggda regioner. Länsstyrelsen pekar också på
möjligheten att kombinera fastighetsbildnings- och anläggningsförrättningar.
Denna möjlighet kan i praktiken utnyttjas endast om förrättningarna handläggs
av samma förrättningsman.
Uttalanden
i tillstyrkande riktning görs också av statens järnvägar, länsstyrelserna i
Kopparbergs och Västernorrlands län, Stockholms kommun (fastighetskontoret och
stadsbyggnadskontoret), lantmätareföreningen och lantmäteriets
tjänstemannaförening.
Åtskilliga
remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget i denna del och ger
uttryck for uppfattningen att anläggningsförrättning bör kunna handläggas även
av förrättningsman som inte är knuten till fastighetsbildningsmyndigheten.
Skogsstyrelsen framhåller att anläggning.
Prop. 1973:160 103
underhåll
och drift av skogsvägar numera ingår som ett led i skogsbruket för att bästa
ekonomiska resultat skall nås. Stora krav ställs på att väghållningen samordnas
med den skogUga driftsplanläggningen. Denna utförs av skogsvårdsstyrelserna.
Dessa har vidare ansvaret för den översiktliga skogsvägplanläggningen i länen.
Om ytterligare en myndighet kopplas in på förrättningsstadiet, bryts
kontinuiteten i planläggningen med förseningar och dubbelarbete som oundviklig
följd. Det är, uttalar styrelsen vidare, bestyrkt att förrättningskostnaderna i
flertalet fall blir väsentiigt högre om två myndigheter kopplas in än om
skogsvårdsstyrelsen ombesörjer även förrättningen. Liknande uttalanden görs av
domänverket och skogsägareföreningarnas riksförbund. 1969 års vägutredning
betonar att de nybyggnader av enskilda vägar, som f. n. äger rum, till öveivägande
del avser skogsvägar och att en viss samordning med statsbidragsgivningen inte
bara är önskvärd utan också i viss omfattning nödvändig. Skogsindustriernas
samarbetsutskott framhåller att skogsvårdsstyrelserna f. n. handlägger ett
stort antal förrättningar för byggande av skogsbilvägar och att skogsbolagen
har goda erfarenheter av denna ordning.
Stockholms kommun
(juridiska avdelningen) ifrågasätter om lantmätare regelmässigt är bäst
skickade att handlägga förrättningar för imät-tande av gemensamhetsanläggningar
med hänsyn tUl att en sådan ofta utgörs av byggnader och maskinella
anordningar, t. ex. parkeringsutrymme inomhus, underjordiska förbindelseleder
och värmeanläggningar. Enligt stadshypotekskassan är det önskvärt att även
annan än lantmätare skall kunna förordnas till förrättningsman. De rättsliga
frågorna vid en förrättning kan många gånger vara av vidlyftig beskaffenhet och
ställa krav på insikter hos förrättningsmannen som går utöver den rena
fastighetsrätten. Kommunal tekniska föreningen hävdar att möjligheter bör
skapas för dem som har behörighet som mätningsman i stad att handlägga
förrättning enligt anläggningslagen. Även de som förvärvar kompetens som chef
för fastighetsbildningsmyndighet men inte verkar inom sådan myndighet bör kunna
förordnas som förrättningsman.
Förslaget
att de ekonomiska frågorna skall falla utanför ramen för anläggningsbeslutet
kritiseras av vissa remissinstanser. Svea hovrätt framhåller att redan för
bedömningen av huruvida villkoren för anläggningsbeslut är uppfyllda och för
fastställande av kretsen av delägare fordras i de flesta fall ett
ställningstagande till ersättningsfrågorna och till kostnadernas fördelning.
Såväl vid prövningen av båtnadsvillkoret som vid bedömningen av frågan om
anläggningen är av väsentlig betydelse för de enskilda delägarna måste en
ekonomisk kalkyl, baserad bl. a. på ersättningskostnaderna, göras. En
uppdelning på skUda beslut som förordas i promemorian torde följaktligen komma
att bli förhållandevis sällsynt och få sin huvudsakliga betydelse, då alla
delägare är överens såväl om anläggningens inrättande som om ddägarkretsen
eller
Prop.
1973:160 104
då
anläggningen medför sådana ekonomiska fördelar för alla berörda fastigheter att
tvekan ej behöver råda vare sig om anläggningens tillåtlighet eller om dess
ddägarkrets. Grustäktskommittén ifrågasätter om situationen i
anläggningssammanhang är fullt jämförbar med den som föreUgger vid
fastighetsbildning. Att ersättnings- och förddningsfrågorna prövas samtidigt
med övriga grundläggande spörsmål rörande anläggningens inrättande är av
särskild betydelse med hänsyn till att denna prövning kan påverka bedömandet av
företagets lönsamhet för de berörda fastigheterna, vilket främst i
tvångsfallen kan bli avgörande för vUka fastigheter som skall ingå i
samfälligheten. Problemet ägnades stor uppmärksamhet under förarbetena tUl LGA.
Det då gjorda ställningstagandet torde enligt kommittén ligga närmast till
hands även i förevarande sammanhang. Lantmätareföreningen och
skogsindustriernas samarbetsutskott anser också att frågan om
kostnadsfördelning bör regleras i anläggningsbeslutet.
1.1.7
Bevakningen av allmänna intressen
Promémorief
örslaget. I promemorian betonas att allmänna intressen av skiftande art och
styrka gör sig gällande i frågor som rör gemensamhetsanläggningar. Det är
tydligt att ett system för bevakning av dessa intressen måste byggas in i
anläggningslagen. De frågor som härvid inställer sig är vilka myndigheter som
skall ha hand om bevakningen av allmänna intressen och i vilka former den skall
bedrivas under olika skeden i förfarandet.
Inte
sällan är det frän allmän synpunkt av betydelse att en gemensamhetsanläggning
kommer tUl stånd. Särskilt gäller detta när en sådan anläggning förutsätts i
gällande plan. I dessa fall är plangenomförandet beroende av att anläggningen
inrättas. Också andra gemensamhetsanläggningar kan emellertid tillgodose
viktiga samhällsintressen, exempelvis trafik- och miljövärdsintressen.
Vad
som nu anförts leder enligt promemorian tiU att det allmänna bör få rätt att ta
inhiativ till en gemensamhetsanläggning. En sådan initiativrätt kan knappast
anses strida mot lagstiftningens övervägande privaträttsliga karaktär. Genom
det opinionsvUlkor som skall gälla i faU av officialinitiativ är det sörjt för
att en anläggning som regel har visst stöd hos sakägarna. Det är vidare att
märka att det allmännas företrädare inte skall vara sakägare vid
föiTättningen.
F.
n. finns regler om officialinitiativ i LGA och EVL. Enligt LGA har
byggnadsnämnden samma rätt att söka förrättning som enskUd sakägare. Reglerna i
EVL innebär att länsstyrelsen kan sätta i gång förrättning för bildande av
vägförening enligt 3 kap. i lagen. Som föratsättning härför gäller att tätare
bebyggelse uppkommit eUer inom nära förestående tid väntas uppkomma.
Prop, 1973:160 105
När
det gäller att bedöma vilken eller vilka myndigheter som bör få initiativrätt i
den nya lagen behöver det enligt promemorian inte råda någon tvekan om att
sådan rätt bör tillkomma byggnadsnämnden. Med hänsyn till nämndens viktiga
uppgifter på det bebyggelsepolitiska området står det klart att den måste få
ett mycket stort inflytande i fråga om både tiUkomsten och utformningen av en
gemensamhetsanläggning. I likhet med vad som skett i LGA bör byggnadsnämnden i
anläggningslagen ges generell rätt att söka anläggningsförrättning. Det ligger
i sakens natur att nämnden torde komma att begagna sig av denna rättighet
främst i fråga om anläggningar inom plan- eller andra tätbebyggelseområden.
Syftet med
byggnadsnämndens initiativrätt är främst att tillgodose de lokala
bebyggelseintressena. I vissa fall kan det emellertid också från andra
synpunkter av allmän natur vara angeläget att en gemensamhetsanläggning
inrättas. Det synes därför, betonas i promemorian, inte tillräckligt att
byggnadsnämnden får rätt att begära anläggningsförrättning. För att en
samordning skall kunna komma till stånd av de olika intressen som här kan göra
sig gällande bör den ytterligare initiativrätt som sålunda behövs anförtros åt
länsmyndighet. I FBL finns bestämmelser om rätt för länsmyndighet att ta
initiativ till fastighetsreglering. Denna initiativrätt tUlkommer i första hand
överlantmätaren. Också länsstyrelsen och lantbruksnämnden har emellertid
initiativrätt. I prop. 1970: 188 med förslag till riktiinjer för omorganisation
av lantmäteriverksamheten har emellertid förordats att initiativrätten skall
utövas av länsstyrelsen ensam. Detta har godtagits av riksdagen. Samma ordning
torde böra gälla i fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning. Innan
länsstyrelsen utövar sin initiativrätt, bör givetvis samråd ske med övriga
myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs av anläggningsärendet.
Som
villkor för den initiativrätt som enligt det anförda skall tUlkomma
länsstyrelsen torde böra gälla att anläggningen enligt myndighetens bedömande
är av större betydelse från aUmän synpunkt. Bara när så är fallet synes det
befogat med ett initiativ från länsmyndighets sida.
Även
sedan en anläggningsförrättning påbörjats föreligger enligt promemorian ett
behov av att allmänna intressen bevakas. Av praktiska skäl är det uteslutet att
tillämpa ett system enligt vUket olika representanter för det allmänna kallas
till förrättningssammanträden och där bereds tillfälle att utveckla sina
synpunkter på anläggningsfrågan. TydUgt är att här liksom eljest en samordning
av de skUda allmänna intressena bör ske. En naturlig ordning synes vara att
förrättningsmyndigheten får i uppdrag att ha hand om allmänbevakningen med
skyldighet att samråda med andra myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs.
Systemet
med förrättningsmyndigheten som i första hand ansvarig för bevakningen av
allmänna intressen tillämpas såväl i den nu gallan-
Prop. 1973:160 106
de
lagstiftningen om gemensamma anläggningar som i FBL. Med hänsyn till den stora
roll som bebyggelse- och markanvändningsfrågor spelar för den kommunala
verksamheten har det emellertid ansetts påkallat att kommunerna får möjlighet
att också på annat sätt än vid samråd med förrättningsmyndigheten hävda sina
intressen. I LGA har byggnadsnämnden tillerkänts ett avgörande inflytande vid
tillkomsten av en gemensamhetsanläggning. Innan anläggningsbeslut får meddelas,
skaU förrättningsmannen hänskjuta ärendet tUl byggnadsnämnden för prövning om
hinder möter mot anläggningen frän de synpunkter nämnden har att bevaka. Om
nämnden inte lämnar medgivande tUl anläggningen, skall förrättningen
inställas. Byggnadsnämnden har alltså vetorätt i frågan. Enligt EVL föreligger
ingen sådan vetorätt. Byggnadsnämnden skall i stället underrättas om tid och
ställe för sammanträde vid förrättning som rör dess verksamhetsområde. Nämnden
har givetvis sedan möjlighet att inställa sig vid sammanträdet och framföra
sina synpunkter.
Statsmakternas beslut år
1966 att i LGA införa bestämmelser om vetorätt för byggnadsnämnden vid
tillkomsten av gemensamhetsanläggning grandades på ingående överväganden,
påpekas i promemorian. 1954 års fastighetsbildningskommitté föreslog i sitt
enhälliga betänkande sådana bestämmelser under motivering att byggnadsnämnden
borde anförtros ett såväl reellt som formellt inflytande vid bedömningen av
anläggningsfrågan (SOU 1963: 23 s. 147). Vid remissbehandlingen av betänkandet
riktades kritik mot förslaget på denna punkt av bl. a. Svea hovrätt,
lagberedningen och lantmäteristyrelsen. Det framhölls därvid att systemet med
vetorätt för byggnadsnämnden verkade tyngande på förfarandet och innebar risk
för förseningar (prop. 1966: 128 s. 188). I lagrädsremissen anslöt sig
emellertid departementschefen till kommittéförslaget (prop. s. 192). Lagrådet
avstyrkte i sitt yttrande införandet av ett sådant system och framförde en rad
kritiska erinringar (prop. s. 347). Bl. a. uttalades att allvarliga olägenheter
var förbundna med den föreslagna samordningen av den judicidla och planpolitiska
prövningen. Departementschefen vidhöll emellertid i propositionen sin tidigare
uppfattning och betecknade de av lagrådet påtalade olägenheterna som överdrivna
(prop. s. 386). I riksdagen väcktes motioner med yrkande om slopande av
vetorätten. Motionerna avstyrktes emellertid av vederbörande lagutskott (3LU
1966: 57 s. 99). Riksdagen beslöt därefter med stor majoritet bifalla
propositionen på denna punkt (prot. 1966:1: 38 s. 91 och 1966: H: 38 s. 157).
I
FBL har byggnadsnämndens intressen i fastighetsbildningssammanhang
tillgodosetts på så sätt att nämnden skall få tUlfälle att närvara vid
sammanträden och i övrigt följa förrättningen samt dessutom har rätt att
överklaga förrättningsavgörandena. Med hänsyn till det samband som ofta
föreligger mellan fastighetsbildnings- och anläggningsfrågor talar
Prop.
1973:160 107
enligt
promemorian vissa skäl för att samma system införs i anläggningslagen. Detta
skulle nämligen underlätta samordningen mellan fastighetsbildnings- och
anläggningsförrättning (jfr avsnitt 1.1.8). Man skulle vidare vinna den från
principiell synpunkt tUltalande ordningen att byggnadsnämndens medverkan kom
att ske i samma former vare sig en gemensamhetsanläggning utfördes som
gemensamt arbete vid fastighetsreglering eller frågan om anläggningen prövades
vid särskild förrättning.
Emellertid
bör skUlnaden mellan de båda systemen inte överdrivas. De förutsätter båda att
fastighetsbUdningsmyndigheten i första hand skall bevaka de allmänna intressena
vid förrättningen och att myndigheten därvid skall samråda med berörda
administrativa myndigheter, bl. a. byggnadsnämnden. Mot denna bakgrund är det
tydligt att ett beslut av byggnadsnämnden att medge eller vägra tillstånd till
den åtgärd som förrättningen avser i allmänhet endast utgör en formell
bekräftelse på ett tidigare ställningstagande. Beslutet bör då kunna komma till
stånd utan större omgång och tidsutdräkt. Såvitt kunnat utrönas har systemet
med vetorätt för byggnadsnämnden inte heller föranlett några påtagliga
olägenheter vid tiUämpningen av LGA. De svårigheter som är förknippade med
systemet torde således vara relativt begränsade och i stort sett kunna
bemästras med en lämplig handläggningsordning.
Slutsatsen
i promemorian är att det inte föreligger tillräckliga skäl att rubba det
ställningstagande som gjordes vid tillkomsten av LGA. Byggnadsnämnden bör
alltså även i den nya lagen få vetorätt i fråga om inrättandet av
gemensamhetsanläggning. Det bör enligt promemorian inte komma i fråga att
inskränka denna vetorätt tUl att avse endast vissa slag av anläggningar.
Uppenbart är emellertid att byggnadsnämndens intresse främst är koncentrerat
till sådana anläggningar som kräver byggnadslov eller som är av betydelse frän
plansynpunkt.
I
likhet med vad som gäller enligt LGA bör bestämmelser om klago-rätt mot
byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande tiU gemensamhetsanläggning tas upp
i den nya lagen.
I
promemorian understryks att införandet av vetorätt för byggnads nämnden inte
innebär att frågan om gemensamhetsanläggnings tUlåt lighet från allmän synpunkt
undandras fastighetsbUdningsmyndigheten prövning. Den omständigheten att
byggnadsnämnden lämnat medgivande till en sådan anläggning hindrar sålunda i
och för sig inte att fastighetsbildningsmyndigheten sedan vägrar tillstånd
till anläggningen under åberopande av allmänna intressen. Emellertid bör
fastighetsbildningsmyndigheten såtUlvida vara bunden av byggnadsnänmdens ställningstagande
att myndigheten inte bör frångå nämndens bedömning i fräga om sådana intressen
som denna har till uppgift att särskilt svara för (jfr prop. 1969: 128 s. B
57). Skiljaktiga uppfattningar mellan fastighetsbildningsmyndigheten och
byggnadsnämnden i detta hänseende bör
Prop. 1973:160 108
klarläggas
och om möjligt sammanjämkas vid samråd i ett tidigt skede av förrättningen.
Uppenbarligen
är det en krävande uppgift för fastighetsbUdningsmyndigheten att göra den
rätta avvägningen mellan olika allmänna intressen samt mellan sädana intressen
och enskilda intressen. Även med beaktande av den skyldighet att samråda med
andra myndigheter, som skaU åvila fastighetsbildningsmyndigheten, torde man
inte kunna räkna med att myndigheten alltid skall kunna överblicka alla de
olika intressen som här kan göra sig gäUande och träffa ett avgörande som
framstår som godtagbart från aUmän synpunkt. Med hänsyn härtiU framstår det
enligt promemorian som rimligt att företrädare för det allmänna på samma sätt
som enskilda sakägare får möjlighet att begära en överprövning av
fastighetsbUdningsmyndighetens beslut i anläggningsfrågor. I första hand synes
fullföljdsrätt böra tillerkännas byggnadsnämnden. Fullföljdsrätten motiveras
här av nämndens intresse att få till stånd överensstämmelse mellan dess och
fastighetsbildningsmyndighetens ställningstagande till frågan om
gemensamhetsanläggnings tiUåtlighet från allmän synpunkt. Även om nämnden
endast i undantagsfall torde få anledning att begagna sig av fullföljdsrätten,
framstår dock denna som ett naturligt komplement till dess vetorätt i
anläggningsfrågor. Nämnden har också enligt nuvarande lagstiftning om
gemensamma anläggningar i allmänhet rätt att överklaga förrättning och även
FBL tUlerkänner byggnadsnämnden sådan rätt.
Byggnadsnämnden
kan, sägs det vidare i promemorian, väntas koncentrera sin bevakning tUl anläggningsförrättningar
inom detaljplaneområden och andra tätbebyggelseområden. Det är emellertid
tydligt att det också beträffande andra förrättningar kan finnas behov av att
fastighetsbildningsmyndighetens ställningstaganden i frågor som rör allmänna
intressen underkastas viss kontroll. Viktiga allmänna intressen, exempelvis
miljövårds- och trafiksäkerhefsintressena, berörs också av
anläggningsförrättningar inom glesbebyggda områden. Med hänsyn till att någon
avvägning mellan de olika intressena i sådana fall inte skett vid planläggning
framstår uppgiften att bevaka det allmännas intressen i dessa fall som särskilt
svårbemästrad.
Det
föreligger således enligt promemorian behov av att också annan myndighet än
byggnadsnämnden får rätt att fullfölja talan mot anläggningsförrättning. Det
synes naturligt att denna uppgift liksom uppgiften att påkalla förrättning på
det allmännas vägnar läggs på länsstyrelsen. I likhet med vad som är avsett att
gälla vid fastighetsbildning bör länsstyrelsen innan den tar stäUning i
fuUföljdsfrågan samråda med andra myndigheter och försöka jämka samman ev.
uppkommande meningsskiljaktigheter.
Prop. 1973:160 109
Remissyttrandena. I några remissyttranden framförs
allmänna synpunkter på promemorieförslaget i denna del. Planverket framhåller
att det från rena plangenomförandesynpunkter hade varit önskvärt med större
befogenheter för byggnadsnämnden. Det torde dock inte vara möjligt att inom
ramen för anläggningslagen, som i huvudsak har privaträttslig karaktär, komma
till rätta med detta problem. Fastighetsägareförbundet anser förslaget
innehålla vidgade möjligheter till tvångsåtgärder från samhällets sida som i
själva verket rubbar lagstiftningens privaträttsliga grundval. Enligt
förbundet är det tänkbart att byggnadsnämnden eller länsstyrelsen kan vilja
tvångsvis inrätta gemensamhetsanläggningar för sådana extema servicefunktioner
som efter en utvidgning av begreppet boendeservice måste anses tUlgodose
ändamål av stadigvarande betydelse för berörda fastigheter. Som exempel på
ändamål av detta slag nämner förbundet barntillsyn, åldringsservice,
kulturdistribution, motion och förströelse. En sådan utveckling anser sig
förbundet inte kunna acceptera. Förbundet framhåller att förslaget kan göra det
möjligt för samhället att i betydande utsträckning överföra kostnader, som
hittUls ansetts böra bäras av samhället, på grupper av fastighetsägare och i
sista hand på berörda hyresgäster.
De föreslagna bestämmelserna om initiativrätt för
byggnadsnämnden och länsstyrelsen tillstyrks uttryckligen av hovrätten över
Skåne och Blekinge och länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen uttalar
att det från flera synpunkter är lämpligt att sådan initiativrätt gäller för
alla slags anläggningar. Detta är fallet i synnerhet beträffande anläggningar
inom detaljplanelagda områden, där plangenomförandet kan vara beroende av att
anläggning inrättas. Planmässiga synpunkter bör även kunna föranleda att det
allmänna tar initiativ i fråga om anläggningar utanför detaljplandagt område,
t. ex. anläggningar för tillgodoseende av trafik- och miljövårdsintressen.
Lantmätareföreningen och skogsindustriernas
samarbetsutskott ifrågasätter om inte kommunstyrelsen bör få initiativrätt i
stället för byggnadsnämnden. Till stöd härför anförs att byggnadsnämnden har
skyldighet att pröva förrättning från plansynpunkt och att det är olämpligt
att nämnden skall kunna ta initiativ till en förrättning som den själv skall
pröva i vissa hänseenden. Lantbrukarnas riksförbund menar att byggnadsnämnden
inte bör ha initiativrätt. Förbundet föreslår i stället den lösningen att
byggnadsnämnden gör framställning tUl länsstyrelsen som prövar om
föratsättningar för initiativrätt föreligger och, om så anses vara fallet,
själv begär förrättning. Länsstyrelsen bör bereda fastighetsägarna tUlfälle
att yttra sig innan frågan avgörs.
Lantmäteristyrelsen anser att kretsen av
initiativberättigade bör vidgas. Styrelsen påpekar att förslaget i förhållande
till FBL innebär den skillnaden att expropriant och liknande företagare inte
får initiativrätt. Ett relativt vanligt fall där det finns starka skäl att ge
sådan företagare
Prop. 1973:160 110
en
självständig initiativrätt föreligger när anläggning eller nybyggnad av allmän
väg för med sig ingrepp i det enskilda vägnätet. Det kan exempelvis bli
nödvändigt att av hänsyn till trafiksäkerheten ändra en enskild vägs utfart
tiU den allmänna vägen. Enligt lantmäteristyrdsens mening finns det anledning
att redan i detta sammanhang öppna möjlighet för väghåUaren att begära
anläggningsförrättning i samband med byggande eller omläggning av allmän väg.
Lantmäteristyrelsen framhåller vidare att det f. n. pågår en översyn av
järnvägsnätet i syfte att göra tågförbindelserna på stamlinjerna snabbare. I
samband därmed finns behov av att minska antalet korsningar mellan enskUd väg
och järnväg. Också järnvägsinnehavare bör därför få möjlighet att påkalla
ändring av det enskUda vägnätet med tillämpning av anläggningslagen.
Även
1969 års vägutredning anser att vägverket bör få rätt att ta initiativ i frågor
om enskild väghållning. Vägverket hävdar att länsstyrelsen bör få rätt att
begära förrättning även i andra fall än när anläggningen är av större betydelse
från allmän synpunkt, t. ex. vid indragning av väg från allmänt underhåll.
Motsvarande initiativrätt bör även ges åt vägverket, som också bör behålla sin
rätt att begära förrättning enligt 60 § väglagen (1971: 948).
Förslaget
om vetorätt för byggnadsnämnden diskuteras ingående i ett flertal
remissyttranden.
Förslaget
tillstyrks av bl. a. Göteborgs kommun (byggnadsnämnden) som betecknar det som
ett minimikrav att byggnadsnämnden på detta sätt fär inflytande på
förrättningsbesluten. Stockholms kommun (stadsbyggnadskontoret) anser att
erfarenheterna av reglerna i LGA om byggnadsnämndens StäUning är goda.
Lantmäteristyrelsen
framhåller att FBL inte har bestämmelser om vetorätt. Byggnadsnämndens
inflytande tryggas genom andra anordningar, som också återfinns i
anläggningslagen vid sidan av skyldigheten att inhämta medgivande. Viktigast är
den i lagen inskrivna skyldigheten för fastighetsbildningsmyndigheten att i
behövlig utsträckning samråda med myndigheter som berörs av åtgärden (4 kap. 25
§ FBL, 20 § anläggningslagen). I övrigt har byggnadsnämnden bl. a.
fullföljdsrätt. Samrådsskyldigheten är, understryker styrelsen, inte bara en
förfaranderegel. Den är också ett uttryck för en materiell samordning mellan
planläggning och fastighetsbUdning. Meningen är att utfallet av fastighetsbUdningsmyndighetens
prövning skall bli detsamma vid tillämpning av samrådsförfarandet som vid
tillämpning av ett förfarande med formell vetorätt för byggnadsnämnden.
Lantmäteristyrelsen kommer att inom ramen för sina tillsynsskyldigheter bevaka
detta. Den åsyftade fördelen med samrådsförfarandet är att det möjliggör enklare
handläggning, bl. a. genom att byggnadsnämndens ställningstagande vid samråd
inte kan göras till föremål för särskUda besvär. Det bör tiUäggas att den här
berörda samordningen var svagare markerad i det regelsystem som gäUde före
Prop. 1973:160 111
FBL.
Så t. ex. finns i LGA inte någon bestämmelse om samrådsskyldighet. Mot
bakgrund av det sagda finns det enligt styrelsen skäl som talar för att
byggnadsnämndens inflytande skulle kunna tillgodoses på samma sätt som i FBL,
dvs. utan formell tillståndsprövning av byggnadsnämnden. Å andra sidan ger
erfarenheterna från tUlämpningen av LGA vid handen att en formell
tillståndsprövning av byggnadsnämnden i mänga fall inte komplicerar
anläggningsfrågans behandlig i nämnvärd grad. Detta hänger samman med att anläggningsfrågor
ofta ändå fordrar en relativt ingående bedömning från byggnadsnämndens sida med
hänsyn till bestämmelserna om byggnadslov. Den särskUda tillståndsprövningen
har dä kunnat samordnas med förhandsprövning av frågan om byggnadslov.
En
begränsning av vetorätten förordas i några yttranden. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län framhåller att ställningstagandet vid tUlkomsten av LGA inte
nödvändigtvis behöver leda tUl att byggnadsnämnden tillerkänns generell
vetorätt vid förrättningar enligt anläggningslagen med dess betydUgt vidgade
tUlämpningsområde. Inom åtskilliga län kommer förrättningsverksamheten till en
betydande dd kanske 90 procent eller mera att gälla
gemensamhetsanläggningar som är belägna utanför tätbebyggelseområden och
avsedda främst för jord- och skogsbrukets behov. I fråga om hela denna
förrättningskategori blir byggnadsnämndens tillståndsprövning en ren
formalitet som medför onödiga tidsförluster och kostnader. Bevakningen av de
allmänna intressena bör därför enligt länsstyrelsens mening ankomma på
fastighetsbildningsmyndigheten ensam. Byggnadsnämndens vetorätt kan härigenom
inskränkas till att avse sådana fall som ligger inom nämndens egentiiga kompetensområde
och där dess ställningstagande naturligen måste tillmätas avgörande betydelse.
Länsstyrelsen förordar att skyldighet att hänskjuta anläggningsfråga till
nämndens prövning skall föreligga endast om anläggningen kräver byggnadslov
eller om anläggningen är belägen inom icke detaljplanelagt område där
tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta. Länsstyrelsen i Östergötlands län
betecknar kravet på obligatoriskt medgivande från byggnadsnämnden som
orealistiskt och onödigt betungande för såväl fastighetsbildningsmyndigheten
som byggnadsnämnden. Förslaget innebär, påpekas det, att nämndens tillstånd
fordras för byggande av skogsväg när samfäUighet bUdas för ändamålet. Utförs
däremot anläggningen utan samfällighetsbildning, behövs inte tUlstånd.
Byggnadsnämndens prövning bör enligt länsstyrelsens mening begränsas tUl att
avse dels anläggning inom område med fastställd detaljplan, dels anläggning för
vilken krävs byggnadslov. Länsstyrelsen i Stockholms län framför liknande
synpunkter. Länsstyrelsen uttalar att man kan få en bättre samordning mellan
fastighetsbildnings- och anläggningsförrättning, om byggnadsnämndens medverkan
sker i samma form vid de båda slagen av förrättningar. Vid sådana förrättningar
enligt anläggningsla-
Prop. 1973:160 112
gen
som motsvarar förrättningar enligt 2 kap. EVL och som avser fråga av ingen eller
ringa betydelse från plansynpunkt, e.x.empelvis byggande av väg enbart för
jordbruk eller skogsbrak, torde det vara tillfyUest om byggnadsnämndens
medgivande inhämtas endast när fastighetsbild ningsmyndigheten finner det
behövligt.
Förslaget
om vetorätt för byggnadsnämnden avstyrks helt i flera yttranden. Hovrätten
över Skåne och Blekinge anför att sakskälen talat med förödande styrka för att
vetorätten slopas. Det viktigaste skälet anses vara att man inte har någon
motsvarande vetorätt i FBL trots att byggnadsnämnden har viktigare intressen
att bevaka vid fastighetsbildnings- än vid anläggningsförrättning. Enligt FBL
tUlgodoses, påpekar hovrätten, byggnadsnämndens intressen på två sätt. Nämnden
har sålunda rätt att följa varje förrättnuig och en omfattande besvärsrätt.
Härtill kommer att de materiella villkoren för fastighetsbUdning i 3 kap. FBL
medför en stark bundenhet för fastighetsbUdningsmyndigheten vid planmyndigheternas
beslut. I praktiken torde det f. ö. förhålla sig så att utförandet av en
gemensamhetsanläggning ofta kräver något slag av byggnad. Anläggningen är
därför beroende av att byggnadsnämnden ger byggnadslov. Sammanfattningsvis
uttalar hovrätten att promemorieförslaget ger byggnadsnämnden sämre
möjligheter att positivt verka för goda lösningar än den skulle ha haft, om man
följt FBL:s system, samt att svårigheterna att handlägga kombinerade
fastighetsbildnings- och anläggningsförrättningar är uppenbara. Behovet av
konformitet i regelsystemet kan enligt hovrätten inte understrykas nog
kraftigt.
Svea
hovrätt anser att den kritik som riktats mot vetorätten under förarbetena till
LGA alltjämt är bärande. Den utvidgning av vetorätten som promemorieförslaget
innebär kan enligt hovrätten än mindre godtas. Flertalet enskUda vägbyggen fordrar
inte byggnadslov och torde vara utan intresse för byggnadsnämnden. Genom
bestämmelser om vetorätt orsakas betydande omgång och tidsutdräkt. Genom
möjligheten att överklaga byggnadsnämndens beslut att vägra tillstånd kan de
redan f. n. långa förrättningstiderna för enskilda vägar komma att förlängas
högst avsevärt. Eftersom fastighetsbildning på ett vida mera ingripande och
betydelsefullt sätt än anläggningsföretag påverkar bebyggelseplaneringen,
saknas enligt hovrätten all anledning att i anläggningslagen gå längre för att
ge byggnadsnämnden tUlfälle att bevaka sina intressen än som skett i FBL.
Liknande
synpunkter framförs av bankinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus län,
grustäktskommittén, advokatsamfundet, lantmätareföreningen och skogsindustriernas
samarbetsulskott. Bankinspektionen framhåller att förhållandet mellan
fastighetsbUdningsmyndighetema och de byggnadsreglerande myndigheterna och
mellan de intressen som de olika myndigheterna har att företräda blev ingående
prövat vid tillkomsten av FBL, som utan tvekan innebär en mer genomtänkt
lösning
Prop. 1973:160 113
på
området än LGA. Advokatsamfundet ifrågasätter om byggnadsnämndens vetorätt är
förenUg med lagens övervägande privaträttsliga karaktär. Lantmätareföreningen
och skogsindustriernas samarbetsutskott anser att anordningen innebär en onödig
byråkratisering och motverkar de fördelar som förrättningsinstitutet ger i form
av partsförhandlingar under ledning av ansvarig myndighet.
1.1.8
Samordningen mellan anläggnings- och fastighetsbildningsförrättning
Promemorieförslaget.
I 9 kap. FBL finns särskUda bestämmelser om gemensamma arbeten. Dessa
bestämmelser innebär att tekniska aiUäggningar och liknande företag som
aktualiseras i samband med en fastighetsreglering i vissa fall kan utföras som
ett för sakägarna vid regleringen gemensamt arbete. Därmed sammanhängande
frågor prövas då helt enligt FBL. Vad som nu sagts gäller dock inte annat
företag enligt VL än dUining. Företag som väsentiigt skulle ändra arten och
omfattningen av regleringen får inte heller prövas i denna ordning. Om ett anläggningsföretag
inte kan utföras som gemensamt arbete enligt FBL eller om ett sådant utförande
inte är lämpligt, får fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om frågans
prövning enligt VL, EVL eller LGA.
I
motiven till nämnda bestämmelser förutsätts att sådana ändringar görs i
speciallagarna att fastighetsbUdningsmyndigheten får befogenhet att ta mitiativ
till förrättningar enligt dessa. I överensstämmelse härmed bör enligt
promemorian i anläggningslagen införas en föreskrift om att anläggningsfråga
får tas upp till prövning utan ansökan när beslut om sådan prövning meddelas
vid fastighetsreglering. En förutsättning för införande av en sådan bestämmelse
är givetvis att samma myndighet skall handlägga de olika slagen av
förrättningar. Enligt vad som framgår av avsnitt 1.1.6 avses detta bli faUet.
Genom
att anläggningsförrättning på detta sätt kan inledas i anslutning tUl pågående
fastighetsregleringsförrättning uppkommer emeUertid även fråga hur den fortsatta
samordningen mellan de båda förrättningarna lämpUgen bör ske. Om det inte
råder delade meningar vare sig om den fastighetsplan som skall läggas tUl grund
för kommande fastighetsbildningsbeslut eller om de frågor som gäller
anläggningens utförande, föranleder samordningsfrågorna i allmänhet inga
särskilda problem. Förrättningarna kan då i stort sett handläggas parallellt.
Anläggningsförrättningen bör sedan kunna avslutas så snart lagakraftägande
fastighetsbildningsbeslut föreligger.
Förhållandena
kan emellertid, heter det i promemorian, i andra fall vara mer komplicerade.
Tveksamhet beträffande fastighetsindelningens utformning eller
gemensamhetsanläggningens omfattning och utformning kan uppkomma på grand av
sakägarnas bristande enighet eller av
S Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop,
1973:160 114
andra
skäl, t. ex. jord- eller planpolitiska hänsyn eller andra allmänna
överväganden. En samordning måste då ske av de olika förrättningarna, om det
finns ett direkt och ömsesidigt samband mellan fastighetsindelningen och
gemensamhetsanläggningen. Ett sådant samband torde ofta föreligga när
anläggningsförrättningen avser väg- eller dikningsföretag. Också i åtskilliga
andra fall kan man räkna med att ett ställningstagande vid den ena
förrättningen är beroende av de avgöranden som träffas vid den andra. De
problem som härvid uppstår är inte begränsade tiU att gäUa enbart
förrättningshandläggningen. Man måste också se till att överinstanserna får
möjligheter till en samlad bedömning av fastighetsbUdnings- och
anläggningsfrågan.
Det
smidigaste sättet att lösa ifrågavarande samordningsproblem kan enligt
promemorian ibland vara en formell sammankoppling av båda förrättningarna.
FastighetsbUdningsfrågan och anläggningsfrågan bör då kunna avgöras genom ett
gemensamt beslut. Till följd av bestämmelserna i 16 kap. 11 § andra stycket
FBL får domstol i så fall vid ändring i avslutad förrättning eller i särskilt
överklagat fastighetsbildningsbeslut viss möjlighet att göra ändring även i
del av förrättningen eller beslutet som inte överklagats. Domstolen kan begagna
denna möjlighet för att undvika motstridighet eller oenhetlighet mellan avgörandena
i fastighetsbUdnings- och anläggningsfrägan.
För
åstadkommande av den nu antydda ordningen behövs en föreskrift om att
anläggningsfräga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid en
förrättning. Vidare krävs en bestämmelse om att anläggningsbeslut som meddelas
vid sådan gemensam förrättning kan tas upp i fastighetsbildningsbeslutet.
I samband med större fastighetsregleringsföretag
uppkommer vissa speciella samordningsproblem. Sådana företag förutsätter som
regel en omfattande utbyggnad av kollektiva anläggningar, i första hand vägar.
Planeringen av vägnätet måste ske med beaktande av redan befintliga allmänna
och enskilda vägar samt terräng- och andra naturförhållanden. Stor hänsyn
måste också tas tUl allmänna intressen, exempelvis plan-, trafiksäkerhets- och
miljövårdsintressen. De nu angivna faktorerna är ofta av avgörande betydelse
åtminstone när det gäller huvudvägnätets utformning. Lösningen av vägfrågoma
är i sin tur inte sällan normerande för utformningen av den fastighetsplan som
skall ligga till gmnd för den nya fastighetsindelningen inom regleringsområdet.
I fall som nyss nämnts
talar enligt promemorian flera skäl för att vägbyggnadsfrågorna tas upp och
avgörs under det att regleringsförrättningen befinner sig i ett tidigt skede.
Från förrättningsteknisk synpunkt kan det sålunda vara fördelaktigt att dessa
frågor blir slutligt prövade innan fastighetsplanen utarbetas. Av stor praktisk
betydelse är också att vägnätet kan byggas ut och tas i användning snabbare än
som annars skuUe kunnat ske. Slutiigen torde den antydda hand-
Prop.
1973:160 115
läggningsordningen vara ägnad att underlätta en skälig
fördelning av den vinst som uppkommer genom vägbyggnads- och regleringsföretaget.
Redan i
gällande rätt har det visat sig föreligga ett behov av att få vägbyggnadsfrågor
som aktualiseras i samband med fastighetsbildningsförrättning avgjorda så snart
som möjligt. Man har därvid ibland förfarit pä det sättet att man genom
särskild förrättning avgjort dessa frågor. Sedan
fastighetsbildningsförrättningen avslutats och vunnit laga kraft, har
underhållsfrågorna prövats vid ny förrättning enligt EVL.
I fortsättningen
kan, sägs det vidare i promemorian, smidigare handläggningsformer tillämpas.
Sålunda blir det i viss utsträckning möjligt att utföra anläggningsföretag som
gemensamt arbete vid fastighetsreglering.
I de fall
då frågor om byggande av väg prövas vid särskild förrättning kan man förfara
på följande sätt. Sedan behövliga utredningar gjorts och byggnadsnämndens
medgivande inhämtats, meddelar fastighetsbUdningsmyndigheten
anläggningsbeslut. När detta vunnit laga kraft, kan vägen byggas och tas i
brak. I vissa fall kan det vara lämpligt att frågorna om ersättning för
markupplåtelse och om fördelning av vägbyggnadskostnaderna avgörs i samband
med anläggningsbeslutet. Anläggningsförrättningen får sedan vila till dess
lagakraftägande beslut i fastighetsbildningsfrägan föreligger. Därefter prövas
frågan om fördelningen av underhållskostnaderna och andra återstående frågor.
Det är
enligt promemorian givet att fastighetsbildningsmyndighetens och
överinstansernas möjligheter till en samlad bedömning av fastighetsbildnings-
och anläggningsfrågorna inte blir lika goda med denna handläggningsordning som
vid en formell sammankoppling av de båda förrättningarna. Om det vid
slutförandet av anläggningsförrättningen skulle visa sig önskvärt att ändra ett
tidigare meddelat beslut, exempelvis anläggningsbeslut, med hänsyn till de
avgöranden som träffats vid fastighetsbildningsförrättningen eller vid
överprövning av denna, torde det emellertid finnas vissa möjligheter härtUl. I
detta hänseende hänvisas till de uttalanden som gjorts i motiven till 4 kap. 25
§ FBL (prop. 1969: 128 s. B 265).
I
promemorian framhålls att de överväganden som nu gjorts gäller samordningen av
fastighetsreglerings- och anläggningsföretag. Ett praktiskt behov av
bestämmelser som gör det möjligt att företa en anläggningsfråga till gemensam
prövning med en fastighetsbUdningsfräga torde emeUertid göra sig gäUande också
i andra sammanhang. Det kan sålunda vid avstyckning och klyvning ibland bli
aktuellt att inrätta viss gemensamhetsanläggning eller att ansluta
styckningsdel eller Idyvnings-lott till en redan befintlig anläggning. För
sistnämnda fall föreslås visserUgen i avsnitt 1.1.10 bestämmelser som innebär
att dessa frågor i regel kan lösas på ett jämförelsevis enkelt sätt, nämligen
genom att
Prop. 1973:160 116
fastighetsbildningsmyndigheten
antingen interimistiskt fördelar stycknings- eller klyvningsfastighetens
skyldigheter gentemot övriga delägare i anläggningen på styckningsdelarna
eller klyvningslotterna eller genom sitt godkännande ger en överenskommelse
mellan den nybildade fastighetens ägare och delägarna i anläggningen samma
verkan som ett beslut vid ny förrättning. Det bör emellertid uppmärksammas att
dessa bestämmelser inte kommer att kunna utnyttjas i alla sammanhang. Interimistiska
beslut kan ju t. ex. komma i fråga endast om stycknings-dier
klyvningsfastigheten är ansluten tUl den aktuella gemensamhetsanläggningen.
Det kan inte heUer förutsättas att det i övriga faU alltid skall bli möjligt
att reglera uppkommande frågor genom avtal som kan godkännas av
fastighetsbildningsmyndigheten. Finns det i dessa fall ett direkt och
ömsesidigt samband mellan anläggnings- och fastighetsbild-ningsfrågorna, bör
frågorna kunna tas upp till gemensam handläggning. Den tidigare berörda bestämmelsen
om gemensam handläggning av fastighetsbUdnings- och anläggningsförrättning ger
möjlighet härtill.
Av det anförda framgår att
det finns olika möjligheter att samordna handläggningen av fastighetsbUdnings-
och anläggningsföretag. Det bör enligt promemorian inte komma i fråga att i
själva lagen ge föreskrifter om handläggningsordningen. I den mån några
riktiinjer för valet av lämplig metodik behövs, bör dessa meddelas av Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Tydligt är att förrättningsmännen
måste få vidsträckta möjligheter att anpassa handläggningen till förhållandena
i varje särskUt faU. Om fastighetsbildningsfrågan och anläggningsfrågan prövas
vid skilda förrättningar, är det uppenbarligen som regel lämpligt att dessa
handläggs av samma förrättningsmän. Genom sin insikt i hela den samlade
problematiken och sin kännedom om de olika sakägargrappernas inställning tUl
olika frågor bör dessa förrättningsmän ha goda möjligheter att välja en
lämplig handläggningsordning.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att möjligheterna till en samlad
bedömning av fastighetsbildnings- och anläggningsfrågor innebär en avsevärd
förbättring i förhällande till den nu gällande lagstiftningen. Emellertid torde
speciella samordningsproblem kunna uppkomma särskilt vid större
fastighetsregleringsföretag. Svårigheter av såväl formell som materiell natur
kan uppkomma vid samordning av vägsystem och andra kollektiva anläggningar med
fastighetsplanen. Länsstyrelsen anser därför angeläget att behövliga tillämpningsföreskrifter
meddelas i detta hänseende. Stockholms kommun (stadsbyggnadskontoret)
understryker att möjligheterna att handlägga anläggningsförrättning gemensamt
med fastighetsbildningsförrättning öppnar vägen för ett smidigt förfarande och
löser en del problem som
Prop. 1973:160 117
nu
föreligger beträffande förrättning enligt LGA, som bara kan tillämpas på
färdigbildade fastigheter.
Lantmätareföreningen och
skogsindustriernas samarbetsutskott påpekar att det vid inrättande av
gemensamhetsanläggning inte är ovanligt att behov uppkommer av
fastighetsreglering för berörda och angränsande fastigheter. Det kan med
hänsyn härtill vara lämpligt att fastighetsbildningsmyndighet som handlägger
anläggningsförrättning får rätt att ta initiativ tUl fastighetsreglering som
direkt betingas av anläggningsförrättningen.
1.1.9
Finansieringsfrågan
Gällande
rätt. Problemet hur man skall kunna trygga tUlgången på medel för
gemensamhetsanläggnings utförande samt för dess underhåll och drift har i
gällande anläggningslagstiftning i huvudsak lösts pä det sättet att man vid
sidan av bestämmelser om delägares bidragsskyldighet har infört förmånsrätt
för samfällighets bidragsfordran.
Av
lagen (1939: 609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda
vägar framgår, att vägsamfällighet eller vägförening har förmånsrätt enligt 17
kap. 6 § första stycket första punkten handdsbalken, dvs. numera 6 § 1
förmånsrättslagen (1970: 979), för bidrag som i vederbörlig ordning debiteras ägare
av fast egendom. Förmånsrätten gäller dock inte bidrag som varit obetalda mer
än ett är från förfallodagen.
Det
tUl LGA knutna förmånsrättssystemet skUjer sig på väsentliga punkter från den
konstruktion av förmånsrätten som kommit till användning i nyssnämnda lag. En
grundläggande förutsättning för tillämpning av lagen (1966: 701) om
förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
(LGAF) är sålunda att i anläggningsbeslutet tas upp föreskrifter om
förmånsrätt. Därvid skall i beslutet anges såväl det belopp för vilket
förmånsrätt får åtnjutas i varje fastighet som den tid under vilken det får ske
(18 § 7 LGA). Beloppet skall fastställas inom ramen för den ökning av
fastighetens värde som anslutningen till anläggningen beräknas medföra men får
dock aldrig sättas högre än fastighetens andel av den beräknade kostnaden för
anläggningens utförande. Vid avgörandet av frågan hur länge förmånsrätten
skall gälla är den övre gränsen den tid under vUken anläggningen med sedvanligt
underhåll kan antas bevara sitt värde väsentligen oförminskat (7 § andra
stycket LGA).
Anteckning
om anläggningsbeslut införs i fastighetsboken sedan beslutet vunnit laga kraft
(38 § LGA). Samfällighet har efter samma tidpunkt rätt att ur fastighet, i vems
hand den än är, få betalning med förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen
för bidrag vilka i vederbörlig ordning påförts fastighetens ägare. Detta
gäller dock endast i den mån bi-
Prop. 1973:160 118
draget
faller inom det i anlägningsbeslutet fastställda eller i övrigt gällande
förmånsrättsbeloppet och förmånsrätten åberopas inom föreskriven tid (1 §
LGAF).
Ett
av syftena med de nu nämnda förmånsrätterna är att hindra att kostnadema för
det gemensamma företaget på ett oskäligt sätt vältras över från en delägare
till annan. Brist som uppkommer genom att utde-biterat bidrag inte kan tas ut
skall nämligen fördelas mellan övriga delägare i förhållande till deras
inbördes bidragsskyldighet (59 § EVL och 26 § LGA). Har den fastighet för
vilken utdebiteringen skett övergått till ny ägare på annat sätt än genom
exekutiv auktion, skall dock enligt LGA subsidiäransvaret för bidrag som inte
varit oguldna längre än ett år i första hand åvila fastighetens nye ägare.
Den
förmånsrätt som enligt nu redovisade bestämmelser kan tillkomma en
samfällighet enligt LGA kan helt eller delvis reserveras för bestämd borgenärs
räkning. Detta sker genom anteckning i fastighetsboken. För sådan åtgärd
fordras samtycke av samfällighetens styrelse. Förmånsrätt som sålunda reserverats
får som regel göras gällande endast av syssloman som förordnats av
länsstyrelsen (2 § LGAF).
I
anläggningsbeslut fastställt förmånsrättsbelopp kan nedsättas. Beslut därom
fattas av samfällighetens styrelse. Nedsättningen skall ske likformigt för
alla anslutna fastigheter och måste avse minst en femtedel av
förmånsrättsbeloppen. Beslutet blir gällande först sedan det antecknats i
fastighetsboken. Finns anteckning om borgenärs innehav av fordran, krävs
vidare att denne samtyckt till beslutet (3 § LGAF). Genom ändringar som i
anslutning tUl LGA gjorts i bl. a. lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbrakskasserörelsen är
förmånsrätt som reserverats för sådant kreditinstituts räkning likställd med
säkerhet av konventionellt slag.
De
nyss angivna bestämmelserna har till direkt syfte att underlätta att en
gemensamhetsanläggning finansieras genom lån. Även övriga bestämmelser om
förmånsrätt för anläggningssamfällighet har emeUertid viss betydelse i
lånesammanhang. Det förekommer nämligen att låa till samfällighet ibland
utlämnas utan särskild säkerhet. Långivaren torde i dessa fall ta hänsyn till
att samfällighetens debiteringslängd i princip utgör underlag för utmätning,
att de utdebiterade bidragen i vissa fall dessutom har förmånsrätt samt att
reglerna om övriga delägares subsidiäransvar i sista hand nära nog helt
eliminerar riskema för att en samfällighet inte skall kunna infria sina
betalningsskyldigheter.
Att
förmånsrätten även på annat sätt indirekt kan underlätta en lånefinansiering
kan utläsas av uppgifter som inhämtats frän ett begränsat antal samfälligheter
enligt EVL och LGA (207 vägsamfälligheter och 58 LGA-samfälligheter) och varav
framgår bl. a. följande. 34 vägsamfälligheter har lån på tillsammans omkring
400 000 kr. Högsta och lägsta lånebeloppen är 45 000 kr. resp. 500 kr. I 25 faU
utgörs säkerheten för
Prop.
1973:160 119
lånet
av borgensförbindelser. Det synes därvid i många fall vara styrelsens
ledamöter som tecknat borgen för lånet. Resterande lån har upptagits utan
säkerhet. I två fall står kommun som långivare tiU samfälligheten. Av
LGA-samfälligheterna redovisar endast två lån, på 25 000 resp. 423 450 kr.
Säkerheten utgörs även i dessa fall av borgensförbindelser. Förklaringen tUl
att styrelseledamöter i så hög grad som ifrågavarande uppgifter visar är
beredda att teckna borgen för samfälligheters skulder måste vara att ett sådant
åtagande, bl. a. på grund av förmånsrätten, betraktas som en ren formalitet.
Enligt LGA i dess
ursprungliga lydelse kunde byggnad eller annan anläggning som tillhör annan än
ägaren av marken inte anslutas till gemensamhetsanläggning.
FastighétsbUdningskommittén, vars förslag lades tUl grund för lagen,
konstaterade i detta sammanhang att en anslutning till gemensamhetsanläggning
av objekt i vUka samfälligheten inte kunde få bättre rätt för uttaxerade bidrag
än som tillkom andra oprioriterade borgenärer innebar att övriga delägares
subsidiära solidariska ansvar blev ett mera påtagligt riskmoment och därmed en
större belastning på deras fastigheter än som annars var fallet.
Genom lagändring (1970:
132) som trätt i kraft den 1 juli 1970 har det blivit möjligt att även ansluta
byggnad eller annan anläggning som ej tillhör ägaren av marken till en
gemensamhetsanläggning. Sådan anslutning får dock ej ske mot bestridande, om
det för någon av de andra delägarna kan uppstå ökad kostnad eller annan
olägenhet av betydelse (2 § tredje stycket). Genom detta vUlkor torde
möjligheterna att tvångsvis få t. ex. en byggnad på ofri grund ansluten till
en gemensamhetsanläggning i vissa fall vara begränsade. Det förefaller sålunda
sannolikt att tvångsanslutning inte kan komma i fråga när byggnadens andel i
kostnaderna för anläggningens utförande, underhåll och drift kan beräknas
uppgå till mera betydande belopp.
Erfarenheter
av och kritik mot LGA:s förmånsrättssystem. Under förarbetena till LGA
framfördes från flera håll starkt kritiska anmärkningar mot dess
förmånsrättssystem (jfr prop. 1966: 128 s. 85 o. 370). Vid riksdagsbehandlingen
av propositionen konstaterade tredje lagutskottet (3LU 1966: 57 s. 94) att
inte heller utskottet ansåg sig ha blivU övertygat om att LGAF fått den
lämpligaste utformningen. Med hänsyn härtill, uttalades det vidare, torde utvecklingen
på området böra följas med uppmärksamhet och vid behov leda till revidering.
I
en artikel i Svensk lantmäteritidskrift för år 1969 (s. 72) lämnas en
redogörelse för erfarenheten av tillämpningen av LGA under tiden 1 januari
19671 december 1968. Materialet tUl artikeln har hämtats från de avskrifter av
förrättningsakter som finns samlade hos lantmäteristyrelsen. I artikeln
uttalas att förmånsrätt beslutats endast i tre fall och då med obetydliga
belopp för att trygga framtida kostnader för underhåll
Prop. 1973:160 120
och
drift. Finansiering av anläggningskostnaderna synes i allmänhet ha skett genom
lån mot inteckningssäkerhet i de anslutna fastighetema. Ofta har emellertid en
exploatör svarat för utförandet, varvid kostnadema inräknats i tomtpriset.
I
ett remissyttrande över lagberedningens betänkande (SOU 1969: 5) Utsökningsrätt
IX med förslag till lag om ordningen för betalning av
fordringar (förmånsrättsordning) har Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
berört lagstiftningen om gemensamhetsanläggningar. Kassan framhåUer att
stadshypoteksinstitutionen haft goda möjligheter att följa utvecklingen under
den tid som lagstiftningen tillämpats.. Erfarenheten har visat att
lagstiftningen nästan inte alls kommit till användning såvitt gäller flerfamiljshus
men däremot fungerat bra när det gällt gruppbe-byggda småhus. Nämnda
förhållande aktualiserar enligt stadshypoteks-kassans mening en överarbetning
av bestämmelserna om gemensamhetsanläggningar. I yttrandet anförs vidare.
Samtidigt
kunde prövas om inte den särskilda förmånsrätten enligt
gemensamhetslagstiftningen kunde slopas. Denna förmånsrätt är enligt styrelsens
erfarenhet inte ändamålsenlig som säkerhet för belåning. Den har såvitt
styrelsen har sig bekant inte heller kommit till användning som sådan säkerhet.
De ytterligt få förmånsrätter som tillskapats synes snarare bero på dålig
kunskap om reglernas innebörd än på ett reellt behov. Styrelsen anser på grand
av nämnda omständigheter att lagutskottets uttalande om revidering av
lagstiftningen bör aktualiseras.
I
ett tiU justitiedepartementet i detta lagstiftningsärende avgivet yttrande har
bankinspektionen bl. a. framhållit att det från kreditgivarsynpunkt är av
intresse att det finns så få fordringar som möjligt med bättre förmånsrätt än
den som tillkommer penninginteckningar. Inspektionen skulle därför gärna se
att ifrågavarande förmånsrätter avskaffas.
I
andra yttranden har bl. a. följande synpunkter framförts på nuvarande
förmånsrättssystem. Systemet framstår som svårtUlämpat och har i onödan
komplicerat hela lagstiftningen om gemensamhetsanläggningar. Förmånsrätten är
i sig själv olämplig som lånesäkerhet. Genom att den skall fixeras till visst
belopp och gäUer utan något räntetillägg kan en långivare inte lämna län tUl
förmänsrättens hela belopp utan måste reservera viss del därav för
räntefordringar och andra biförpliktdser. Genom att förmänsrätten är
tidsbegränsad kan den inte aUtid utnyttjas för långfristiga lån. Det kan från
principiell synpunkt inte vara tillfredsställande att driftskostnader och
andra löpande kostnader skaU kunna utgå med förmånsrätt framför
botteninteckningar. För långivare kan bestämmelserna i 3 § LGAF om nedsättning
av förmånsrättsbeloppet ge anledning till viss osäkerhet. Det nya
förmånsrättsbeloppet gäller nämligen endast bidrag som påförs fastigheten
efter det nedsättningen antecknats i fastighetsboken. Detta innebär att den
som vill förvissa sig om förmänsrättens omfattning efter beslut om nedsättning
av förmäns-rättsbeloppet alltid måste ta reda på om det finns några äldre
obetalda bidrag.
Prop. 1973:160 121
Promemorieförslaget.
I promemorian konstateras att den kritik som i skilda sammanhang riktats mot
det till LGA knutna förmånsrättssystemet inte torde kunna avfärdas som
obefogad. Systemet framstår utan tvivel som tillkrånglat och svårtUlämpat. Att
det inte omfattas med förtroende frän kreditinstitutens sida är också tydligt.
Erfarenheten har visat att LGA huvudsakligen tUlämpats när imättandet av en
gemensamhetsanläggning ingått som ett led i ett företag för nyexploatering av
mark. Eftersom finansieringsfrågorna i dessa fall nästan undantagslöst kunnat
lösas utan hjälp av förmånsrättssystemet, kan det vid ett första påseende synas
som om nämnda olägenheter hittUls haft mycket begränsad praktisk betydelse.
Det ligger emeUertid nära tiU hands att anta att just förmånsrättssystemet
varit en bidragande orsak tUl att lagstiftningen knappast alls har utnyttjats i
fall då finansieringsfrågorna i allmänhet är mera svårlösta än vid en
nyexploatering, t. ex. vid sanering av äldre bostadskvarter. Från allmän
synpunkt är det angeläget att gemensamhetsanläggningar i fortsättningen kan
inrättas i sådana sammanhang. Mot bakgranden härav anses det nödvändigt att
söka få tUl stånd en annan lösning på finansieringsfrågan.
I
de fall då anläggning kommit till. stånd helt på frivillig väg torde enligt
promemorian några svårigheter som regel inte uppkomma att finansiera
anläggningen. Om det i dessa fall blir nödvändigt att låna pengar till
anläggningen, kan detta ordnas så, att delägarna själva tar upp lån mot
säkerhet av inteckning i sina fastigheter. Om anläggningen förvaltas av
samfällighetsförening enligt förslaget tiU lag om förvaltning av samfälligheter
kan denna stå som låntagare. Säkerheten för lånet utgörs emellertid också då av
inteckningar i delägarnas fastigheter. Denna finansieringsmetod framstår som
naturlig med hänsyn till att anläggningen i princip medför en höjning av
värdena på fastigheterna. Den synes också i stor utsträckning ha kommit till användning
vid tillämpningen av LGA.
Man
kan emellertid inte räkna med att finansieringsfrågan alltid skall kunna lösas
på detta sätt. Redan det förhållandet att delägarfastig-het förat är högt
intecknad kan göra att metoden inte är användbar. Desamma gäller när byggnad
eUer annan anläggning på ofri grund deltar i gemensamhetsanläggning. I vissa
av de nu nämnda fallen torde delägama kunna prestera annan godtagbar säkerhet,
exempelvis borgen. Denna utväg torde emellertid inte sällan vara stängd. Av
större betydelse än vad som nu har anförts är enligt promemorian emellertid
att metoden förutsätter medverkan från delägarnas sida. Även om man också i
fortsättningen bör sträva efter att få till stånd samförståndslösningar i
anläggningsfrågor, torde det inte vara realistiskt att utgå från att detta
alltid skall lyckas. En tillämpning av tvångsreglerna i anläggningslagen
kommer säkerligen att bli aktuell i vissa situationer. För att syftet med dessa
regler inte skall förfelas måste det uppenbarligen fin-
Prop.
1973:160 122
nas
möjlighet att skaffa behövliga medel till anläggningens utförande även när en
eller flera av delägarna inte vill samarbeta. Det torde i sådana fall böra
ankomma på samfällighetsförening att ombesörja upplåningen. Problemet blir då
att få fram behövliga säkerheter från de delägare som inte frivilligt vill
stäUa sådana tUl förfogande.
Som
en tänkbar lösning diskuteras i promemorian möjligheten att genom särskilt
beslut av fastighetsbildningsmyndigheten fastställa förmånsrätt i fastighet som
skall delta i gemensamhetsanläggning men vars ägare inte vill eller inte kan
prestera behövlig säkerhet. Med fastighet bör härvid jämstäUas byggnad eller
annan anläggning på ofri grund. Beslut om förmänsrätt bör kunna meddelas i
samband med anläggningsförrättning eller i särskilt ärende som anhängiggörs av
samfällighetsförening. Förmänsrätten skall avse bidrag som föreningen
utdebiterar för att täcka sitt medelsbehov. I beslutet skall i likhet med vad
som nu gäller enligt LGA bestämmas högsta belopp och längsta tid för
förmånsrätten. Kostnaderna för fastställande av förmånsrätten skall betalas av
ägaren av den fastighet eller anläggning som beslutet gäller.
Ett förmånsrättssystem av
detta slag skulle enligt promemorian säkerligen få sin största betydelse på så
sätt att delägarna i allmänhet torde finna det mest förenligt med sina
intressen att ställa inteckningar eller andra konventionella säkerheter till
samfällighetsföreningens disposition. Man kan således räkna med att
möjligheten att få till stånd beslut om förmånsrätt endast undantagsvis behöver
tillgripas.
Mot den diskuterade
lösningen på finansieringsfrågan kan enligt promemorian invändas att den inte
ger någon garanti för att samfällighetsförening under alla förhållanden kommer
att få tUlgång till säkerheter som kan tillfredsställa en långivare. Lösningen
förutsätter vidare att man behåller det nuvarande systemet med subsidiäransvar
för delägare i gemensamhetsanläggning. Särskilt om man utgår från att tvångsreglerna
i den nya lagen kommer att begagnas i större omfattning än motsvarande regler i
gällande rätt, framstår det knappast som rimligt att delägare skall solidariskt
ansvara för brist som uppkommit till följd av att annan delägare inte fullgör
sin betalningsskyldighet. En sådan brist kan i vissa fall uppgå till betydande
belopp. Framför allt synes det stötande att delägare som utträtt ur gemenskapen
fortfarande skall bära sådant ansvar (jfr 42 § LGA och 59 § EVL).
Med
hänsyn härtill och till att ett införande av särskild förmånsrätt i byggnad
eller annan anläggning på ofri grund skulle innebära en nykonstruktion vars
verkningar är svåra att överblicka bör man enligt promemorian överväga
huravida inte andra lösningar på finansieringsfrågan står tiU buds.
Vidare
erinras i promemorian om att lagberedningen under förarbetena till LGA uttalat
att finansieringen av gemensamhetsanläggningar i mån av behov borde kunna
ordnas med borgen av kommun eller med
Prop. 1973:160 123
kommunalkredit.
Som motiv för ett sådant kommunalt engagemang åberopades att det i viss
utsträckning är fråga om angelägenheter som dittills skötts av kommunerna och
att dessa regelmässigt bär ansvaret för planutformningen och har intresse av
planernas genomförande (prop. 1966: 128 s. 86).
I
promemorian anförs också att Sveriges jordbrukskasseförbund i ett tiU
bankinspektionen den 10 mars 1970 avgivet yttrande framhåller att de
gemensamhetsanläggningar det här är fråga om ofta är av stort allmänt
intresse. Förbundet vill därför antyda möjligheten av att behövlig säkerhet
för lån lämnas i form av statlig lånegaranti.
Vad lagberedningen och
jordbrukskasseförbundet sålunda framhållit om gemensamhetsanläggningarnas
intresse från samhällssynpunkt kan enligt promemorian knappast bestridas. Det
finns goda skäl anta att den framtida utvecklingen leder till att det allmänna
intresset för dessa samverkansföretag blir ännu mera framträdande. Inrättandet
av gemensamhetsanläggningar torde ofta kunna ingå som ett viktigt led i
sam-hällsbyggandet.
Det
anförs emellertid i promemorian att tanken på ett kommunalt engagemang som en
generell lösning av ifrågavarande finansieringsproblem synes böra avvisas
redan av det skälet att det allmänna intresset för gemensamhetsanläggningarna
framträder med högst varierande styrka. I åtskUliga fall måste en sådan
anläggning betraktas som en fastighetsägarnas helt interna angelägenhet.
Samma skäl kan enligt
promemorian i huvudsak även åberopas mot en ordning som innebär ett mer eller
mindre generellt anlitande av statliga kreditgarantier. Sådana garantier synes
kunna komma i fråga endast när det gäller investeringar i företag vilka från
allmän synpunkt framstår som särskilt angelägna. En eventuell statlig medverkan
till lösning på finansieringsfrågan torde böra bygga på principen om kostnadstäckning.
Vidare bör en lösning syfta tUl att avskaffa det nuvarande subsidiäransvaret
för delägare i gemensamhetsanläggning.
I promemorian framhålls
att ett sätt att tillgodose nu nämnda önskemål är att inrätta en särskild
garantifond för samfällighetsföreningar. Denna kan byggas upp genom avgifter
som tas ut av länsstyrelserna i samband med registrering av
samfällighetsföreningarna. Ersättning från fonden till ansluten
samfällighetsförening bör utgå efter särskild prövning i fall då föreningen
visat att delägare saknar utmätningsbara tillgångar för utdebiterat bidrag
till föreningen och en fördelning av denna brist eller del därav på övriga
delägare skulle leda till ett från skälighetssynpunkt otillfredsställande
resultat. Några särskUda bestämmelser om subsidiäransvar behövs i så fall
inte. Den förlust som kan drabba en samfällighetsförening till följd av
delägares underlåtenhet att betala utdebiterat bidrag skaU normalt falla inom
ramen för föreningens utgifts- och inkomststat. Någon särskild ut-
Prop. 1973:160 124
debitering
kommer då inte i fråga. En viss "självrisk" bör sålunda alltid
tolereras. Vid bedömningen av om en brist helt eller delvis skall ersättas ur
fonden bör hänsyn tas inte bara till bristens storlek utan även tUl dess
relation till övriga utdebiterade bidrag. Utbetalning från fonden bör kunna
vägras i fall där sådan försummelse förekommit i fräga om föreningens skötsel
att skadeståndsansvar kan utkrävas t. ex. av styrelseledamöter.
Enligt
promemorian bör ifrågavarande fond förvaltas av en central nämnd som tiUsätts
av Kungl. Maj:t. I nämnden bör finnas företrädare för kommunala intressen och
expertis på kreditfrågor.
Med
tanke på de fall då en samfällighetsförening önskar ta upp lån för att
finansiera viss kostnad och en delägare inte kan förmås att lämna föreningen
nöjaktig säkerhet bör, anförs det vidare i promemorian, nämnden få möjlighet
att ikläda fonden ett mera preciserat ansvar, dvs. en för viss ddägarfastighet
tUl beloppet bestämd garanti. En kreditgarantigivning av nu nämnt slag innebär
givetvis en belastning på fonden. Det ligger sålunda i sakens natur att
behovet av garantin i allmänhet gäller fall där risken för framtida
betalningssvårigheter framstår som särskilt påtagUg. Ett utnyttjande av fonden
för nämnda ändamål bör enligt promemorian medföra skyldighet att erlägga vissa
tUläggsavgifter tUl fonden. Dessa avgifter bör beräknas med ledning av
garantibeloppets storlek samt utges årligen. Avgiftema bör tas ut av de
delägare som inte ställer behövliga säkerheter. Detta innebär en viss
påtryckning på dem att skaffa fram säkerheterna.
Med
det nu angivna systemet synes det i och för sig vara möjligt att alltid lösa
frågan om finansiering av gemensamhetsanläggning. Ibland kan emellertid en
tillämpning av systemet vara förenad med vissa olägenheter, påpekas det i
promemorian. Även om man bortser från det besvär och arbete som enskilda och t.
ex. inskrivningsmyndigheter förorsakas om varje delägare i en större
samfällighet skall lämna inteckningar eller andra säkerheter på ibland
jämförelsevis låga belopp till samfällighetsf öreningen, kan det sålunda tänkas
att en presumtiv långivare drar sig för att ta emot och bevaka en så disparat
sammansatt säkerhet. Det erinras i promemorian om att de samverkans-företag
det här är fråga om i många fall kommer att tillgodose betydande allmänna
intressen. En av grundtankarna bakom den i promemorian föreslagna reformen är
därför att i görligaste mån underlätta tillämpningen av den nya
anläggningslagen. En möjlighet att lösa finansieringsfrågorna på ett enkelt och
smidigt sätt skulle otvivelaktigt kunna bli ett mycket betydelsefuUt bidrag
till en sådan utveckling. Mot bakgrund av dessa överväganden framstår det
enligt promemorian som naturligt att införa en möjlighet att stödja vissa anläggningsföretag
med en statlig lånegaranti. Det primära villkoret för en sådan garanti-givning
bör vara att fråga är om inrättande eller underhåll av gemen-
Prop. 1973:160 125
samhetsanläggnmg
som till både art och omfattning framstår som särskUt angelägen från allmän
synpunkt, t. ex. av hänsyn till plan-, trafik-, naturvårds- eller andra
miljövärdsintressen. Det bör vidare göras sannoUkt att finansieringsfrågan inte
kan lösas på annat sätt utan att betydande svårigheter eller olägenheter
uppstår. Detta innebär bl. a. att garantigivning som regel inte bör kunna
komma i fråga i fall då inrättandet av en anläggning ingår som ett led i ett
större exploateringsföretag. Utformningen av ett sådant system bör i övrigt ske
i anslutning till vad som f. n. gäller om liknande staUig lånegaranti, bl. a.
enligt kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd tUl jordbrukets
rationalisering m. m. Behörigheten att meddela beslut om den stadiga
lånegarantin och att fastställa villkoren därför torde med fördel kunna
anförtros nämnden för garantifonden. Eftersom finansie-ringsfrågoma i allmänhet
bör klarläggas redan i samband med den förrättning som gäller inrättandet av
anläggningen, bör nämnden även vara skyldig att på begäran lämna förhandsbesked
i fråga om möjligheten att erhålla statlig garanti.
I
promemorian anges att antalet vägsamfäUigheter i landet med ledning av
material från statskontoret beräknats tiU 15 00016 000. Antalet samfäUigheter
enligt LGA torde f. n. inte överstiga 400.
Det
framhåUs i promemorian att det givetvis är svårt att med ledning av nu nämnda
siffror dra några säkra slutsatser om det antal föreningar som kan väntas bli
anslutna till den föreslagna riskutjämningsfonden. För vägföretagens del finns
det skäl räkna med en utveckling mot färre och större enheter. Det anses
vidare sannolikt att den nya lagstiftningen kommer att få till följd att skilda
anläggningsföretag i viss utsträckning kommer att handläggas inom ramen för en
och samma förrättning eUer i varje fall ställas under förvaltning av en och
samma samfällighetsförening. A andra sidan finns goda skäl räkna med att
tUlämpningen av anläggningslagstiftningen inom kort kommer att öka i betydande
utsträckning.
TUl
underlag för en bedömiung av vilka risker det här kan bli fråga om har under
utarbetandet av promemorian vissa upplysningar inhämtats från landets
kronofogdemyndigheter. En sammanställning av detta material visar att antalet
utmätningsärenden pä grund av obetalda avgifter enligt debiteringslängder för
väg- och andra anläggningssamfäl-Ugheter under åren 19671969 uppgick tUl
sammanlagt 2 591. Den totala summan som dessa ärenden gäUde var 762 800 kr.
Antalet ärenden som inte lett till för sökanden positivt resultat uppgick till
omkring 200. Med ledning av medelbeloppet per ärende 295 kr. kan den
sammanlagda bristen för samfälligheternas del beräknas till omkring 60 000 kr.,
eller 20 000 kr. per år. I promemorian påpekas emellertid att nämnda summa
troligen är alltför hög. Bland de med negativt resultat redovisade ärendena
kan sålunda finnas fall där ansökan t. ex. av-
Prop. 1973:160 126
visats
eller lett till ett delvis positivt resultat. Belysande är för övrigt att det
vid särskild förfrågan hos en myndighet som redovisat 36 ärenden under
rubriken "Antalet fullföljda ärenden som inte lett tiU för sökanden helt
positivt resultat" upplysts att de flesta av dessa ärenden hade
återkallats, förmodligen därför att betalning skett.
När
nyssnämnda material skaU läggas tUl grund för en uppskattning av de anspråk som
kan komma att riktas mot garantifonden bör, heter det i promemorian, till en
början observeras att antalet samfälligheter enligt LGA som varit verksamma
under åren 19671969 är förhållandevis Utet. Finansieringsfrågorna har i
allmänhet inte heUer vållat dessa nybildade samfälligheter några problem. I
promemorian påpekas vidare att anläggningar av det slag som f. n. faller under
LGA i många fall kan bli väsentligt dyrbarare i både utförande och drift än som
är normalt för ett vägföretag. A andra sidan lär skälighetsprövningen av anspråk
på ersättning ur fonden få tUl följd att en betydande del av det sammanlagda
belopp som återstår oguldet efter utmätningar kommer att stanna på respektive
samfällighetsförening av den anledningen att delbeloppet inte överstiger en
tolerabd "självrisk". Slutligen erinras i promemorian om att det för
vägsamfälligheternas del f. n. inte finns någon motsvarighet till LGA:s
bestämmelser om att brist hos föregående ägare av fastighet i första hand
skall ersättas av fastighetens nye ägare, om bidraget inte varit obetalt längre
än ett år före tillträdesdagen (26 §). En bestämmelse med denna innebörd ingår
däremot i förslaget till förvaltningslag.
Om
det förutsätts att antalet registrerade samfällighetsföreningar efter en tid
kommer att uppgå till omkring 15 000, bör engångsavgifterna till garantifonden
kunna begränsas tUl förhållandevis blygsamma belopp, anförs det i promemorian.
Utgår man från en efter medlemsantalet graderad skala, ger redan en avgift om
50300 kr. per förening ett grundkapital vars förräntning bör kunna täcka alla
normala löpande utbetalningar. DärtUl kommer vidare på inkomstsidan de
särskilda tiU-läggsavgifterna för en preciserad lånegaranti.
Det
kan emellertid enligt promemorian inte helt uteslutas att belastningen på
fonden kan bli stön-e än man antagit när avgiftsbeloppen fastställdes. Av
hänsyn härtill torde det vara ofrånkomligt att staten ikläder sig en garanti
för fondens åtaganden. Eftersom det emellertid inte skall vara fråga om någon
statiig subventionering av den aktuella verksamheten, bör systemet inrymma
möjlighet att vid behov verkställa extra uttaxering av bidrag från de anslutna
samfällighetsföreningarna.
I
promemorian uttalas att den redovisade lösningen av finansieringsfrågan synes
innefatta sådana fördelar i förhållande tUl såväl nu gällande
förmänsrättssystem som det skisserade förmånsrättssystemet att den bör läggas
till grand för förslaget tUl anläggningslag. De grundlag-
Prop.
1973:160 127
gande bestämmelserna om garantifonden och dess verksamhet
torde böra tas upp i en särskild lag. Närmare föreskrifter i ämnet bör däremot
kunna meddelas av Kungl. Maj:t. Frågan om generell statiig lånegaranti till
vissa allmännyttiga anläggningar synes i sin helhet böra regleras genom
bestämmelser av sist angivet slag.
Remissyttrandena. Den kritik som i promemorian framförts
mot det till LGA knutna förmånsrättssystemet vitsordas till alla delar av bankinspektionen.
Uttalanden av samma innebörd görs av bl. a. stadshypotekskassan,
hypoteksbanken och bankföreningen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anför däremot att frågan om förmånsrättssystemets effektivitet som
länesäkerhet bör lösas i ett större sammanhang samt att systemet i avbidan
därpå bör kvarstå. Svea hovrätt framhåller att vad som kritiserades vid
tUlkomsten av LGAF inte var den principiella konstruktionen med förmänsrätt
utan utformningen av förmånsrätten.
Förslaget att inrätta en särskUd garantifond för
samfällighetsföreningar får ett övervägande positivt mottagande av hovrätten
över Skåne och Blekinge, statskontoret, bankinspektionen, bostadsstyrdsen,
planverket, länsstyrelsen i Kopparbergs län, advokatsamfundet, fastighetsägareförbundet,
stadshypotekskassan, bankföreningen och Stockholms kommun. Vissa yttranden
innehåller dock detaljanmärkningar mot promemorieförslaget.
Avvisande till förslaget ställer sig Svea hovrätt,
skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs och Västernorrlands län, 19Ö9 års vägutredning,
lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsiitskott liksom Älvdalens
samt Särna och Idre jordägande socknemän.
Enligt lanttnäteristyrelsen ger promemorieförslaget mera
begränsade lösningar än som svarar m.ot föreliggande behov. Styrelsen menar att
staten bör bidra till att förbättra låneförutsättningarna genom att öppna
möjlighet för samfäUighetsförening att få statlig kreditgaranti för investeringslån.
Möjligheten bör vara generell i den meningen att den inte bör begränsas tUl
vissa investeringsändamål. Det bör bara fordras att investeringen är ekonomiskt
sund och förenlig med samfällighetsföreningens ändamål. Styrelsen föreslår att
regler om sådan statlig kreditgaranti kommer till stånd i syfte att göra
samfällighetsförening jämställd med enskild fastighetsägare på lånemarknaden
när det gäller investeringar. Mot bakgrund av det behov av samverkan mellan
fastigheter som numera föreligger och som tagit sig uttryck i exempelvis
reglerna om gemensamhetsskog i FBL synes det vara naturligt att staten bidrar
till en sådan jämställighet.
Liknande synpunkter framförs av Svea hovrätt. En lösning
av finansieringsfrågorna bör ta sikte pä samfällighetsförenings egna
lånemöjUg-
Prop. 1973:160 128
heter
och vad som kan göras för att förbättra dessa med inriktning på statlig eller
eventuell kommunal lånegaranti. Ett förmånsrättssystem i likhet med det som är
knutet tiU FBL torde enligt hovrätten möjligen också kunna övervägas som
komplettering. Också bankinspektionen förordar ett utvidgat engagemang från det
allmännas sida genom lånegaranti tUl samfällighetsförening som sådan.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att staten helt bör svara både för
samfällighetsförenings förluster på grund av att utdebiterat bidrag ej kan tas
ut och för lånegarantier tUl föreningsmedlem. Lantbrukarnas riksförbund ifrågasätter
om ej systemet med statlig lånegaranti är överlägset det i promemorian
föreslagna.
I
syfte att kunna reglera fmansieringsfrågan på ett tidigt stadium och förenkla
den admmistrativa hanteringen föreslår bostadsstyrelsen änd-rUig i kungörelsen
(1962: 581) med vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av lån m. m.
Kommun bör medges rätt att utan underställningsskyldighet ikläda sig
borgensansvar för lån till samfällighetsförening för utförande av anläggning
som är samfälld för flera bostadsfastigheter enligt den föreslagna
lagstiftningen. Åtgärder för underlättande av kommunal borgen eller kredit för
gemensamhetsanläggningar m. m. som ur allmän synpunkt är särskUt betydande
föreslås även av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län såsom komplettering
till det nuvarande förmånsrättssystemet. Länsstyrelsen anser sig inte kunna
finna tillräckliga skäl förebragta för att det bör vara en statlig angelägenhet
att stödja vissa anläggnUigsföretag med lånegaranti.
1969
års vägutredning säger sig inte vara övertygad om behovet att skapa en
ersättning för förmånsrätterna genom bestämmelser om en garantifond.
Utredningen ifrågasätter om inte bestämmelsen om ny ägares ansvar för tidigare
ägares oguldna bidrag i förening med skadeståndsregeln i 54 § lagen om förvaltning
av samfälligheter är tillräckliga. Skogsstyrelsen gör gällande att fonden inte
har någon väsentlig uppgift att fylla, eftersom fastighetsägare som inte klarar
sina skulder måste sälja sin fastighet och skuld tUl samfällighetsförening
därvid övergår på den nye ägaren. Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län
innebär promemorieförslagets regler om förlustutjämning inte några fördelar i
jämförelse med gällande förmånsrättssystem. Länsstyrelsen ifrågasätter därför
om inte dessa regler bör utgå.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län, lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott
anser att behovet av en garantifond är begränsat tiU sådana anläggningar som
nu faller under LGA. Älvdalens samt Särna och Idre jordägande socknemän anför
att behov av uttaxering av bidrag från delägarna i deras samfäUigheter aldrig
har förelegat och inte heller kommer att föreligga i framtiden. De skuUe därför
inte få någon nytta av en garantifond men enligt förslaget ändå åläggas att
utge avgifter till en sådan. Socknemännen föreslår att det i allt fall öpp-
Prop. 1973:160 129
nas
möjlighet för länsstyrelsen att lämna dispens från avgiftsskyldigheten.
Kammarkollegiet ifrågasätter lämpligheten av att samfäUighetsför-enings
anslutnmg tiU garantifonden blir obligatorisk. Anslutningen synes i StäUet
böra bygga på dispositionsfrihet för föreningen. Kollegiet utgår nämligen från
att den omständigheten att LGAF i stor utsträckning Stannat på papperet kan
tUl en stor del bero på att det i anlägg-ningssammanhang vid sidan av
konventionella säkerheter i form av inteckningsgaranti och borgen inte
föreUgger något större behov av ytterligare lagbestämmelser. I många
föreningar torde det knappast bli aktueUt att utnyttja garantin. Uppfattningen
att anslutning tiU fonden bör vara frivUlig delas av 1969 års vägutredning.
Enligt utredningen torde dock förlustriskerna därigenom öka i sådan omfattning
att det kan ifrågasättas om verksamheten är möjlig att bedriva utan tUlskott
av allmänna medel.
Lantmäteristyrelsen
anför att utformningen av reglema beträffande ändamålet med och storleken av de
bidrag som samfällighetsförening skall lämna till fonden torde få stor
betydelse för tiUämpningen. Från denna synpunkt finns det enligt styrelsen viss
anledning till betänksamhet mot det förhåUandet att storleken av
samfälUghetsförenings avgifter till fonden kan komma att röna inverkan av
förluster som fonden gör på andra samfällighetsföreningar, vUkas verksamhet
dessutom kanske avser intressen som är helt främmande för den först åsyftade
föreningen. Styrelsen framhåUer betydelsen av att reglema om garantifonden får
ett sådant innehåU att de inte motverkar bUdandet av samfällighetsföreningar
eUer åstadkommandet av behövlig anläggningssamverkan. Uttalanden av samma
innebörd görs av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i
Västemorrlands län, 1969 års vägutredning, kommunförbundet, lantbrukarnas
riksförbund, stadshypotekskassan, bankföreningen och Göteborgs kommun.
Kommunförbundet hemställer att dessa frågor bUr föremål för ytterligare
överväganden.
Vikten
av att storleken av avgiftema till fonden inte motverkar en övergång till
föreningsförvaltning understryks också av länsstyrelsen i Kopparbergs län.
Enligt länsstyrelsens bedömning synes det finnas motiv för en längre gående
avgiftsdifferentiering och ett större hänsynstagande till
förvaltningsobjektets värde vid bestämmandet av avgiftemas storlek.
Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om inte aUmänintresset i fråga om
samverkansföretageri kan anses så beydande att garantifonden till någon del bör
finansieras med allmänna medel.
Den
i promemorian föreslagna ordningen för förlustutjämning är enligt
bankföreningen inte ändamålsenlig. I stället föreslås att staten såvitt avser
borgenärs rätt tUl betalnmg av samfällighetsförening skaU ha en obetingad
skyldighet att ur fonden erlägga betalning för sådant i föreningens
debiteringslängd upptaget belopp som utestår oguldet ännu två månader efter
förfallodagen. Betalning skall ske direkt tiU
9
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 130
borgenär,
som anmält anspråk tUl nänmden för handläggnmg av garantiärendena. Föreligger
samtidigt anspråk från flera borgenärer som tUlsammans överstiger enligt
debUeringslängd förfallet belopp, bör betalning från fonden kunna ske i
proportion tiU borgenärernas fordringar. Borgenär som inte får full betalning
skall kunna påfordra och genomdriva extra utdebitering från föreningens
medlemmar. För utbetalda belopp från fonden bör staten ha regressrätt mot
föreningen i samma utsträckning som den enligt promemorieförslaget skall äga
vägra utbetalning från fonden. Med den av bankföreningen föreslagna ordningen
bör samfällighetsförening kunna godkännas som sådant subjekt tUl vUket kredit
kan lämnas utan särskUd säkerhet.
Statskontoret
påpekar att någon begränsning av möjligheten för fonden att ersätta förening
för uteblivet bidrag från föreningsmedlem inte synes ha föratsätts. Fonden
skulle således år efter år kunna få svara för medlemmens bidrag. Fondens
regressrätt mot medlemmen torde vara imaginär.
Svea
hovrätt och grustäktskommittén anför att konsekvenserna av medlems
underlåtenhet att erlägga den särskilda avgiften för lånegaranti inte har
belysts i promemorian.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge samt grustäktskommittén riktar kritik mot förslaget att
samfällighetsförening alltid skall bära en viss "självrisk". I mindre
föreningar torde flertalet debiterade avgifter inte uppgå till det föreslagna
självriskbeloppet av 300 kr. Sådana föreningar har bara belastningen att betala
avgifter tUl fonden men kan aldrig påräkna något utbje härav. Hovrätten
påpekar vidare att det vid varje debitermgstillfälle kan vara flera
betalningsskyldiga som inte kan betala, varför föreningen totalt skulle lida
en förlust som betydligt överstiger 300 kr. även om varje enskild debitering
inte går upp tUl detta belopp. Sett ur föreningens synpunkt torde det vara
angeläget att garantin kunde verka i sådana fall.
Statskontoret
anför att förvaltningen av fonden bör kunna anförtros statskontorets fondbyrå
som redan förvaltar andra fonder av liknande slag. Erforderlig sakkunskap torde
finnas tUlgänglig på fondbyrån, och den lokala bevakningen kan ordnas genom
samarbete mellan fondbyrån och vederbörande länsstyrelse. Det kan alltså enligt
statskontoret ifrågasättas om ett nytt organ skall behöva tillskapas för
ändamålet.
1.1.10
Verkan av ändrade förhållanden
Promemorieförslaget.
Den aktivitet och rörlighet som allmänt utmärker dagens samhälle har enUgt
promemorian i allt högre grad framhävt behovet av ett ändamålsenligt och smidigt
system för att anpassa en gemensam anläggning efter olika ändrade förhållanden
som kan inträffa sedan beslut om anläggningens inrättande meddelats. Mar-
Prop.
1973:160 131
kens
indelning i fastigheter och dess användning är inte i samma utsträckning som
tidigare konstanta faktorer. Från såväl allmän som enskild synpunkt synes det
angeläget att anpassningen i görligaste mån sker utan en ny tids- och
kostnadskrävande förrättning.
Omprövning av
lagakraftägande beslut om delaktighet i vägföretag, som handlagts enligt 2 kap.
EVL, kan i princip endast ske vid ny förrättning (65 §). För omprövningen
krävs att det inträtt "ändrade förhåUanden, som på frågan i synnerlig mån
inverka". Detta innebär till en början en viss begränsning av möjligheten
att över huvud taget få till stånd en minskning eller ökning av de till en
vägsamfällighet hörande fastigheternas antal eller en omfördelning av
väghållningsskyldigheten. Av större praktisk betydelse är emellertid att
frågan måste prövas vid en förrättning till vUken en av länsstyrelsen särskilt
förordnad förrättningsman skall utfärda kungörelse och kalla samtliga kända
sakägare.
Vad som nu sagts om EVL:s
ordning för anpassning av vägsamfällighet tiU ändrade förhåUanden är emeUertid
inte uttömmande. I 67 § EVL finns nämligen vissa generella bestämmelser om hur
rättigheter och skyldigheter enligt 614 §§ EVL påverkas av att fastighet ingår
i sammanläggning eller delas. Som huvudregel gäller att den av sådan
fastighetsbildningsåtgärd berörda fastighetens rättigheter eUer skyldigheter
tUls vidare skaU hänföras tUl den eller de nybUdade fastigheterna. För
delningsfaUen anges vidare att den ursprungliga fastighetens väghållningsskyldighet
skall fördelas meUan de nybUdade fastighetema i förhållande tUl deras taxeringsvärden.
Denna fördelningsnorm gäller såväl när väghåUningsarbetet redan från början
utförts gemensamt för flera fastigheter som när den delade fastigheten svarar
för viss väg-lott. I sistnämnda fall skall nämligen väghåUningsarbetet
beträffande denna väglott i fortsättningen utföras gemensamt för de nybildade
fastigheterna.
Bestämmelserna i 67 § EVL
är närmast avsedda som övergångsvis tUlämpliga schablonregler. De gäller
sålunda endast tUl dess annat blivit bestämt i laga ordning. Härmed avses inte
bara beslut vid ny väg-förrättning eller av domstol utan också särskilt
fördehiingsbeslut vid den begränsade form av förrättning om vUket det finns
föreskrifter i paragrafens sista stycke. Vid sådan förrättning prövas endast
frågan om den inbördes fördelningen av delad fastighets skyldigheter meUan de
nybildade fastigheterna. Enda sakägare vid förrättningen är därför dessa
fastigheters ägare.
I
LGA saknas en motsvarighet tiU 67 § EVL. Huvudregeln i 39 § första stycket om
prövning vid ny förrättaing överensstämmer däremot i stort sett med 65 § EVL.
VilUcoret för ny förrättning är dock enligt 39 § LGA att det inträtt
"ändrade förhållanden av beskaffenhet att i väsentlig mån inverka på
frågan".
Prop.
1973:160 132
Av
förarbetena till LGA framgår (prop. 1966: 128 s. 266) att fastighetsbildningskommittén
övervägt en regel om verkan av att fastighetsindelningen ändrats. Innebörden
av regeln skulle vara att de rättigheter och skyldigheter inom
gemensamhetsföretaget som varit knutna till den av fastighetsbildningsåtgärden
berörda fastigheten skuUe hänföras till den eller de fastigheter till vilka
den förstnämnda fastighetens mark övergått. Enligt kommitténs mening skulle
emellertid en sådan föreskrift knappast motsvara de krav man kunde ställa i
förevarande sammanhang. En reglering i ämnet borde sålunda åstadkomma en
någorlunda varaktig lösning av de aktuella frågorna så att nya förrättningar
kunde undvaras i en inte alltför obetydUg utsträckning. Hithörande frågor
borde enligt kommitténs uppfattning i stället lösas antingen inom ramen för ny
lagstiftning om fastighetsbildning eller annars i större sammanhang,
omfattande alla de fall där fastighetsbUdningsåtgärd kunde påverka till
fastighet knutna rättigheter.
I promemorian understryks
att det i fortsättningen liksom hittills måste finnas möjlighet att få tUl
stånd en omprövning av beslut som fattats vid inrättandet av en
gemensamhetsanläggning. Det synes naturligt att omprövningen som regel sker i
samma ordning som den ursprungUga prövningen, dvs. vid förrättning. I likhet
med vad som skett i 65 § EVL och 39 § LGA bör i den nya lagen som föratsättning
för omprövning anges att det inträtt väsentligt ändrade förhåUanden sedan
beslutet meddelades.
Eftersom man strävar efter
ett system som medger att en gemensamhetsanläggning på ett smidigt sätt
anpassas tUl ändrade förhållanden, bör enligt promemorian kravet på ändrade
förhållanden inte tolkas alltför restriktivt. Omprövning bör kunna ske även om
sådana förhållanden inträtt beträffande en enstaka fastighet. Emellertid är
det tydUgt att en ny förrättning som kommer tUl stånd på begäran av ägaren av
en sådan fastighet och som genomförs med tUlämpning av de van-Uga reglerna om
inrättande av gemensamhetsanläggning i vissa fall skulle kunna leda tUl
stötande konsekvenser från enskild och allmän synpunkt. Exempelvis skulle en
fastighets utträde ur ddägarkretsen kunna omintetgöra anläggningens lönsamhet.
Trots att anläggningen fortfarande kanske hade väsentiig betydelse såväl från
övriga delägares som från det allmännas synpunkt, skulle det måhända bli
omöjligt att driva den i fortsättningen. Anslutning av en ny fastighet till en
befintlig anläggning skulle i sin tur kunna medföra att anläggningen måste
byggas ut och därigenom få en försämrad lönsamhet.
I 39 § andra stycket LGA
har tagits in en bestämmelse som har till syfte att hindra delägare i
gemensamhetsanläggning att helt eller delvis dra sig undan sina förpliktelser.
I bestämmelsen föreskrivs att vid prövning av fråga om fastighets fortsatta
anslutning till anläggningen eller om minskning av fastighets andelstal hänsyn
inte skall tas till sådan
Prop.
1973:160 133
ändring
av fastighetens bebyggelse eller användning som kan antas ha skett i syfte att
få utträde eUer nedsättning av fastighetens bidragsskyldighet. Enligt ett
uttalande i motiven (prop. 1966:128 s. 266) har bestämmelsen tiUkommit med
tanke på "de verkUgt Ulojala fallen".
Den nu redovisade
bestämmelsen är, framhålls det i promemorian, inte helt tUlfredsstäUande. Den
innebär enligt sin ordalydelse att en delägare som vidtagit viss åtgärd för
att få utträde eller nedsättning kan vara förhindrad att få bifall till sin
begäran härom, även om nägon som helst olägenhet för övriga delägare eller för
det allmänna inte uppkommer. Om något sådant syfte inte kan påvisas tillåter
bestämmelsen å andra sidan utträde trots att anläggningens fortsatta drift
kanske helt omöjliggörs. En bestämmelse i ämnet torde i stället böra direkt ta
sikte på att hindra att omprövningen leder till konsekvenser som inte kan anses
godtagbara. Den synes lämpligen kunna formuleras som ett förbud att vid den
nya förrättningen besluta sådan ändring angående kretsen av fastigheter som
deltar i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal att avsevärd
olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.
Förrättningsförfarandet
enUgt den nya lagen erbjuder goda möjligheter att genomföra en förrättning för
prövning av ändrade förhållanden på ett jämförelsevis enkelt sätt. I vissa
fall framstår emellertid en ny förrättning trots detta som en onödigt
betungande åtgärd. Det är därför angeläget att undersöka om man inte för
åtminstone vissa fall av ändrade förhållanden kan nå en anpassning på ett
smidigare sätt. Intresset knyts då i första hand till den anpassning som
aktualiseras av en ändrad fastighetsindelning. Det institut i FBL som därvid
bör ägnas särskUd uppmärksamhet är fastighetsregleringen. Genom fastighetsreglering
kan betydande markområden, i vissa fall t. o. m. fastighets hela ägovidd,
överföras till en eller flera andra fastigheter. Marköverföring kan väntas bli
av betydelse för inrättade gemensamhetsanläggningar främst i följande två
fall: 1. Mark som ingår i gemensamhets-anläggnmgs båtnadsområde överförs från
fastighet som deltar i anläggningen till annan sådan fastighet. 2. I
båtnadsområdet ingående mark överförs från deltagande tUl utomstående
fastighet. I fall 1 torde i allmänhet endast uppkomma fråga om viss
omfördelning av berörda fastigheters delaktighetstal. I fall 2 skapar
marköverföringen däremot större problem eftersom den kan innebära att ny
fastighet får ett omedelbart behov av att utnyttja gemensamhetsanläggningen.
Samtidigt kan anläggningen ha förlorat sin betydelse för en ansluten fastighet.
Frågan
huruvida marköverföringen skall föranleda omprövning av anläggningsförrättning
utgör främst ett internt problem för de av åtgärden direkt berörda
fastigheternas ägare. Fastighetsregleringen som sådan påverkar ju inte
samfällighetens rätt att uttaxera medel i enlighet med tidigare faststäUda
andelstal. Det torde därför i allmänhet knap-
Prop. 1973:160 134
past
finnas något intresse för annan delägare att ta initiativ till en omfördelning
av andelstalen. Mot denna bakgrund skulle, heter det i promemorian, en tänkbar
lösning vara att man efter förebild från 67 § fjärde stycket EVL inför
bestämmelser om en särskild form av förrättning med enbart berörda
fastigheters ägare som sakägare. En sådan lösning är emellertid inte idealisk.
En betydligt smidigare ordning kan nås, om fastighetsbUdningsmyndigheten får
befogenhet att i samband med fastighetsregleringen meddela ett provisoriskt
beslut angående fördelningen av fastigheternas skyldigheter gentemot
samfälligheten. Det torde fmnas goda föratsättningar för att en sådan
fördelning blir mer rättvis än den som i allmänhet kan uppnås med en schablonmetod,
t. ex. fördelning efter taxeringsvärden (jfr 67 § EVL). Detta bör bli fallet
även om det förutsätts att fastighetsbildningsmyndigheten inte skall vara
tvungen att grunda sitt beslut på en uttömmande utredning om samtiiga de
förhållanden som kan påverka fördelningsberäkningen. Genom att
fastighetsbildningsmyndighetens beslut får provisorisk karaktär kan varje
sakägare som är missnöjd med beslutet när som helst ansöka om ny förrättning
enligt huvudregeln. Vid prövningen av frågan huravida förutsättningarna för
sådan ny förrättning är uppfyUda bör det interimistiska beslutet givetvis inte
tillmätas någon betydelse.
En
lösning efter nu angivna riktlinjer synes inte bara vara ändamålsenUg för
huvuddelen av fastighetsregleringsfallen utan bör med fördel kunna tUlämpas
också på delningsfallen. Ett interimistiskt beslut av
fastighetsbildningsmyndigheten ersätter i dessa fall sådan
fördelnings-förrättning som avses i 67 § fjärde stycket EVL.
F.
n. gäUer enligt 67 § första stycket EVL att, om väghållningsskyl-dig fastighet
ingår i sammanläggning, väghållningsskyldigheten efter åtgärden skall hänföras
tUl den nybildade fastigheten. En motsvarighet tiU denna bestämmelse bör enligt
promemorian tas upp i den nya lagen. På sätt tidigare angetts kan
marköverföring ibland leda tUl samma praktiska resultat som en sammanläggning,
nämUgen när fastighets hela ägovidd överförs till en enda fastighet. Det torde
inte finnas skäl alt i förevarande sammanhang göra någon skUlnad mellan verkan
av sådan ensidig marköverföring och sammanläggning. Fastighetsbildningsmyndighets
befogenhet att meddela interimistiskt fördelningsbeslut i samband med
fastighetsreglering bör vid sådant förhällande inte avse fall när all
fastighets enskilda mark överförs till en annan fastighet.
Beslut
om fördelning av andelstalet mellan fastigheter som nybildats vid delning eller
mellan fastigheter som berörs av marköverföring bör gälla endast framtida
skyldigheter. Det torde i allmänhet vara lämpligt att anknyta beslutets
rättsverkningar till tUlträdesdagen, eller om tillträde redan skett, till den
dag beslutet meddelas.
En
påtaglig praktisk fördel med det sålunda förordade systemet är att fördelningen
av ifrågavarande skyldigheter med anledning av fastig-
Prop. 1973:160 I35
hetsbUdning
kan samordnas med fördelningen av motsvarande rättigheter (jfr 2 kap. 5 §, 10
kap. 4 § och 11 kap. 5 § FBL). Vid fastighetsreglering kan en samordning
dessutom ske med den ekonomiska uppgörelsen.
Vad härefter angår fall då
ändrade förhållanden uppkommer genom fastighetsbildningsåtgärd som inte berör
en till anläggningen redan ansluten fastighet erinras i promemorian om att det
kommer att bli möjligt att samordna ny förrättning enligt den nya lagen med
fastighets-bUdnmgsförrättning (jfr avsnitt 1.1.8). Detta kan bli aktueUt när
fastighetsbildningsåtgärden medför att nybildad eller ändrad fastighet får ett
direkt behov av anslutning till anläggningen. I vissa fall kan ett sådant behov
vara så angeläget att anslutningen är en föratsättning för
fastig-hetsbUdningsåtgärden. Möjligheten att samordna en ny anläggningsförrättning
med en pågående fastighetsbUdningsförrättning är givetvis ägnad att underlätta
anpassningen till de ändrade förhållandena. Det kan emeUertid inte bestridas
att det ibland måste anses onödigt omständligt att över huvud taget anordna en
ny förrättning. Detta kan vara fallet när fråga uppkommer om att nyansluta
fastighet tUl en anläggning med stor ddägarkrets. Besvär och kostnader i
samband med en ny förrättnmg kan i sådant fall framstå som alltför betungande
i förhåUande tUl den aktuella frågans vikt. SärskUt påtagligt blir detta när
fastighetens anddstal kan väntas bli jämförelsevis obetydligt eller när det på
grund av planbestämmelser eller av andra skäl är alldeles uppenbart att anslutning
skall medges.
Behov
av ett enklare förfarande för nyanslutning föreligger också när ett
anslutningsbart objekt tillkommer på annat sätt än genom fastighetsbUdning,
exempelvis i samband med upplåtelse av bostadsarrende.
Med
tanke på de nu nämnda fallen bör det finnas möjlighet att få tUl stånd
nyanslutning på ett smidigare sätt än genom en ny förrättning. Det är då enligt
promemorian naturligt att tänka sig att delägarna i anläggningen får möjlighet
att träffa överenskommelse med ägaren av en utomstående fastighet om dennas
anslutning till anläggningen. Det kan emellertid göras invändningar mot en
sådan ordning av både principiella och praktiska skäl. Det är sålunda ett
väsentiigt intresse från såväl allmän som enskUd synpunkt att samfällighetens
omfattning liksom delägarnas yttre ansvar och inbördes skyldigheter är klart
fixerade och offentligt redovisade. Andra betänkligheter som gör sig gällande i
förevarande sammanhang hänger samman med behovet av skydd för borgenars- och
minoritetsintressen liksom för allmänna intressen.
Mot
bakgrund av dessa synpunkter synes det uppenbart att en eventuell möjlighet
att ingå avtal beträffande förevarande frågor måste förenas med någon form av
officiell kontroll. En sådan ordning kan lättast åstadkommas genom att
överenskommelse angående fastighets anslutning tUl gemensamhetsanläggning
alltid måste underställas fastig-
Prop. 1973:160 136
hetsbUdningsmyndighetens
prövning. Myndigheten bör kunna besluta att överenskommelsen skall tUlerkännas
samma verkan som ett vid förrättning fattat beslut eller att anslutningsfrågan
skall prövas i normal ordning. Härvid bör gälla att ny förrättning skall kunna
undvaras endast när myndigheten finner det uppenbart att överenskommelsen inte
strider mot lagens bestämmelser.
Det
nu föreslagna förenklade systemet för anpassning tUl ändrade förhållanden bör
kunna tUlämpas även i fall då den aktuella fastigheten redan är ansluten till
anläggningen. En höjning eller en sänkning av en delägares andelstal kan
sålunda under vissa förhållanden framstå som en rätt självklar åtgärd. Utträde
ur en anläggningssamfällighet kan visserligen på sätt tidigare visats ofta
aktualisera betydligt flera kontroversiella och mera svårbedömda frågor än som
normalt innefattas i ett ärende om nyanslutning eller ändring av fastighets
andelstal. Någon gång bör emellertid förhållandena även i ett sådant fall kunna
vara av så enkel beskaffenhet att det finns möjUgheter att avstå från en ny
förrättning.
Ett
anpassningsproblem av speciell natur har, sägs det i promemorian,
uppmärksammats under tiUämpningen av LGA. Det förekommer sålunda att en
gemensamhetsanläggning inrättas för en grapp av fastigheter vUka sedermera
skall upplåtas med tomträtt. Förrättningsutlåtandet kommer i dessa fall att
ange att fastighetema är anslutna tUl anläggningen. Det naturliga synes
emellertid vara att, sedan tomträtten inskrivits, innehavaren av tomträtten
inträder som delägare i anlägg-ningssamfälligheten i fastighetsägarens ställe
och att han i fortsättningen utövar de rättigheter och fullgör de skyldigheter
som följer med del-ägarskapet. Rättsläget bör med andra ord gestalta sig på
samma sätt som om anläggningen inrättats efter tomträttsupplåtelsen. Denna
verkan av tomträttsupplåtelse i fastighet som deltar i gemensamhetsanläggning
bör av praktiska skäl inträda automatiskt. En särbestämmelse härom bör tas upp
i den nya lagen.
Enligt
EVL skall de fastigheter som ingick i vägsamfällighet när denna ådrog sig en
skuld svara för betalningen av denna skuld i förhållande tUl då gällande
andelstal för den gren av samfällighetens verksamhet till vilken skulden
hänför sig (59 §). Betalningsskyldighet intill visst belopp av skuld kan i
vissa fall åläggas fastighet som inträder i redan bestående vägsamfällighet (66
§ andra stycket). Sammanläggs eller delas fastighet som enligt nu nämnda regler
är ansvarig för samfällighets gäld, övergår ansvaret på den eller de nybildade
fastigheterna (68 §). För vägförenings förbindelser svarar de i föreningen
ingående fastigheterna efter de andelstal som gäller i fråga om
väghållningsskyldigheten (90 §).
LGA
bygger i fråga om ansvaret för skulder i princip på samma system som gäUer för
vägföreningar. Särbestämmelser gäller dock för
Prop. 1973:160 I37
det
faU då fastighet inträder i eller utträder ur samfällighet eller då fastighets
andelstal höjs eller sänks (41 och 42 §§). Nyansluten fastighets ägare liksom
ägare av fastighet med höjt andelstal svarar sålunda inte efter det nya eller
förhöjda andelstalet för högre belopp av skulderna än som motsvaras av
anläggningens värde och samfällighetens tillgångar vid tidpunkten för den nya
förrättningen. På liknande sätt skaU utträdande fastighets ägare eller ägare av
fastighet med sänkt andelstal fortfarande svara för samfällighets skulder i
den mån dessa överstiger värdet av aiUäggningen och tUlgångarna liksom för
brist hos annan delägare beträffande betalning av skuld som uppkommit före den
nya förrättningen.
Är
värdet av anläggningen och samfällighetens tUlgångar högre än skulderna, skall
enligt LGA nyansluten fastighets ägare eller ägare av fastighet med höjt
andelstal utge ersättning till övriga delägare för den del av överskottet som
svarar mot hans andel i anläggningen (41 §). Utträdande fastighets ägare eller
ägare av fastighet med sänkt andelstal skall få ersättning för sin andel i
sådant överskott (42 §).
Enligt
9 § andra stycket EVL kan ägare till fastighet, som får rätt att använda
befintiig väg, i vissa fall åläggas skyldighet att utge ersättning för
kostnader som nedlagts på vägen under de sist förflutna fem åren från det
frågan om upplåtelsen väcktes. Dessa bestämmelser gäller endast väg enligt 2
kap. EVL. För väg som ingår i vägförening saknas motsvarande föreskrifter.
I
fråga om anläggningar enligt såväl LGA (40 §) som 2 kap. EVL (66 § första
stycket) finns f. n. även den möjligheten att en ekonomisk uppgörelse på grund
av ändrade förhållanden genomförs på det sätt, att den tidigare samfälligheten
upplöses och ny samfällighet bildas.
Enligt
promemorian skulle det vara önskvärt att den nya lagen kunde baseras på samma
enkla system som nu gäller för vägföreningar. Med tanke på alla de olika typer
av gemensamhetsföretag som här är i fråga är emellertid en sådan lösning inte
tänkbar. Systemet skulle kunna loda tUl OtillfredsstäUande resultat särskUt i
fall då anläggningskostnaderna är höga och ddägarkretsen liten. Det synes
uppenbart att man vid sökandet efter en generell lösning på hithörande frågor
bör utgå frän regleringen i LGA. Denna tillgodoser utan tvekan högt ställda
krav på ekonomisk rättvisa.
Det
torde sålunda tUl en början inte kunna bestridas att bestämmelserna i 41 och
42 §§ LGA om skyldighet för nyansluten fastighets ägare att utge ersättning och
om rätt för utträdande fastighets ägare att få ersättning när värdet av
anläggningen och tillgångarna i sam-fäUigheten överstiger samfällighetens
förbindelser innefattar en från principiella synpunkter mer tilltalande ordning
än vad som gäller i fråga om enskUda vägar. Ibland kan visserligen svårigheter
uppstå att uppskatta värdet av anläggningen. Dessa svårigheter torde emellertid
Prop.
1973:160 138
endast
mera sällan göra sig gällande, och de måste accepteras om man inte helt skall
uppge rättvisekravet. Motsvarigheter till bestämmelserna bör därför tas upp i den
nya lagen. I överensstämmelse med vad som gäller enligt LGA bör med
nyanslutning jämställas höjning av fastighets andelstal och med utträde
sänkning av andelstalet.
Vad
angår LGA:s regler om ansvaret för samfällighetens skulder konstateras i
promemorian att upprätthållandet av rättvisekravet skett på bekostnad av vissa
praktiska olägenheter. Det synes föga rationellt att ägaren av en fastighet som
utträder ur samfälligheten inte har möjUghet att på en gång reglera alla sina
mellanhavanden med samfälligheten. Befrielse från eventuellt primäransvar för
skuld kan visserligen nås genom frivillig betalning i förtid. En sådan åtgärd
måste grundas på en överenskommelse med övriga delägare. I och med att
utträdande delägare alltid är subsidiärt ansvarig för brist hos tidigare
medddägare är han emellertid under alla förhållanden, om han på bästa sätt vill
bevaka sina intressen, tvungen att under en längre tid efter sitt utträde ur
samfälligheten följa förvaltningen av anläggningen (jfr prop. 1966: 128 s.
280). En annan olägenhet med LGA:s system framträder när delägande fastighets
hela ägovidd eller viss del av dess båtnadsområde genom fastighetsreglering
överförs till annan fastighet. Vid likvidvärderingen uppstår då svårigheter
att uppskatta den negativa post som fastighetens ansvar för samfäUighetens
skulder utgör. Vad som nu anförts talar med styrka för att ägare av fastighet
som utträder ur samfällighet eUer vars andelstal sänks genast får betala den
del av samfällighetens skulder som belöper på honom och som inte motsvaras av
tillgångar i samfälligheten.
Den
antydda lösningen kan, påpekas i promemorian, innebära en övervältring av den
utträdande delägarens subsidiäransvar på kvarvarande delägare. Genom
inrättandet av den i föregående avsnitt nämnda garantifonden reduceras
emellertid detta ansvar i sådan grad att det i förevarande sammanhang inte
längre torde behöva tillmätas någon praktisk betydelse.
Det
kan måhända också invändas att en obligatorisk skyldighet för utträdande
delägare att genast erlägga betalning för viss del av samfällighetens skulder
kan orsaka problem både för honom själv och övriga delägare. För faststäUande
av betalningsskyldighetens omfattning krävs sålunda att man på ett någorlunda
tUlförlitiigt sätt kan bedöma såväl framtida ränteutgifter som tidpunktema för
amorteringar och slutbetalningar av de aktuella förbindelserna. För den
utträdande delägaren tillkommer därutöver de svårigheter och olägenheter som
kan uppstå genom att han tvingats infria ifrågavarande betalningsskyldighet tidigare
än beräknat. Nämnda svårigheter bör emeUertid inte överskattas. En beräkning av
primäransvarets omfattning är nödvändig även i fall då tillgångarna överstiger
skuldema, vUket bör vara det ojämförligt
Prop.
1973:160 139
vanligaste
förhållandet. Fråga om fastställande av belopp som utträdande delägare skaU
utge lär bli aktuell endast mera säUan. I de sällsynta fall då en
betalningsskyldighet kommer att avse något mera betydande belopp finns det
möjlighet att bemästra hithörande problem genom en särskild överenskommelse om
en uppdelning av betalningen på flera terminer.
Ett
väsentligt besvärUgare problem i förevarande sammanhang liksom vid all annan
reglering av ekonomiska verkningar av ändringar beträffande delaktigheten i en
anläggning är enligt promemorian fastställandet av anläggningens värde. I 41 §
LGA föreskrivs att värdet skall uppskattas med hänsyn tUl kostaaden för
anläggningens utförande efter skäUgt avdrag för förslitning och mmskad
användbarhet. Den närmare innebörden av denna bestämmelse har klarlagts genom
skilda uttalanden i lagens förarbeten (se prop. 1966:128 s. 274, 277 och 367).
Det skulle naturligtvis vara en fördel om bestämmelsen i oförändrat skick kunde
föras över till den nya lagen. Av hänsyn tUl de speciella förhåUanden som
uppkommer bl. a. när det gäller att värdera vägar, i synnerhet äldre sådana,
torde det emellertid vara nödvändigt att mera uttryckUgt än i LGA markera att
det i en del fall snarare kommer att bli fråga om ett skälighetsavgörande än en
på bokföringsuppgifter och mätbara faktiska förhållanden grandad exakt
värdering. Den nya bestämmelsen synes kunna formuleras så att anläggningens
värde skall uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till
kostnadema för dess utförande samt till anläggningens ålder och fortsatta
användbarhet.
I
lUdiet med LGA (40 §) bör den nya lagen innehålla en bestämmelse som anger att
det i samband med beslut om ändring i ddägarkretsen skall prövas om tidigare
bUdad samfällighetsförening som förvaltar anläggningen skall upplösas. En
sådan åtgärd torde i första hand kunna bU aktuell om föreningens skulder
överstiger dess tUlgångar och anläggningens värde (jfr prop. 1966: 128 s. 363).
Enligt
41 § LGA svarar ägare tiU nyansluten fastighet inte för större del av
samfällighetens förbindelser än som motsvaras av de sammanlagda tillgångarna.
Bestämmelsen tar uppenbarligen sikte enbart på de fall då samfälligheten utgör
en juridisk person. En tillämpning av bestämmelsen medför bl. a. behov av
skilda debiteringslängder (jfr prop. 1966: 128 S. 365). Ett överförande av
bestämmelsen tiU den nya lagen skulle följaktUgen, framhålls det i promemorian,
innebära att principen om att ansvaret för samfällighetsförenmgs skulder alltid
åvilar medlemmarna i förhållande till deras aktuella delaktighet i
anläggningen inte kan få generell räckvidd. En sådan ordning vore av flera skäl
beklaglig. Det är därför angeläget att undersöka om en motsvarighet till
bestämmelsen inte kan undvaras i den nya lagen. Man kan då utan vidare
konstatera att frågan om en nyanslutaing i fall som det föreva-
Prop.
1973:160 140
rande
torde bli aktuell endast i undantagsfall. Föreningens negativa balans tyder ju
på att anläggningen är förlustbringande och att föreningen av detta skäl bör
upplösas. I vissa faU kan emellertid förhållandena vara annorlunda, t. ex. om
den negativa balansen beror på en tidigare bristande täckning av drifts- och
underhållskostnadema. Det torde då som regel vara lämpligt att föreningens
ekonomi saneras genom extra utdebitering innan frågan om nyanslutning
aktualiseras. Om anslutning ändå sker, har fastighetsbildningsmyndigheten
möjlighet att besluta om upplösning av föreningen. Regeln härom synes innebära
ett tUlräckligt skydd för ägaren av den nyanslutna fastigheten.
En
ekonomisk reglering med anledning av ändrad delaktighet i gemensamhetsanläggning
som förvaltas av samfällighetsförening kommer enligt promemorian att ge
anledning till följande överväganden. Genom en jämförelse mellan anläggningens
aktuella värde och föreningens tUlgångar, å ena sidan, och föreningens
skulder, å andra sidan, konstateras tUl en början om det föreligger överskott
eller underskott i balansen. Härefter prövas om de ändrade förhållandena
behöver medföra att den bestående föreningen skall upplösas. Om detta inte är
fallet får man avgöra huravida ersättning bör utgå. Eftersom uppskattningen
av anläggningens värde sällan torde kunna bli särskUt exakt utan ofta får
gmndas på skälighetsbedömningar, bör inte varje fram-räknat överskott eller
underskott föranleda ersättningsskyldighet. Vad som saken ytterst gäller är med
ett något förenklat uttryckssätt att pröva i vad mån det med hänsyn tUl
samtliga föreUggande förhållanden framstår som rättvist och rimligt att t. ex.
en nytillträdande delägare får "köpa in sig" i anläggningen eller en
utträdande delägare får återbäring på sina investeringskostnader. Förvaltas
anläggningen mte av någon förening utan direkt av delägama kan vid den
ekonomiska regleringen intresset helt inriktas på beräkningen av anläggningens
värde. Samfälligheten som sådan kan ju i detta fall inte ha vare sig tillgångar
eller skulder.
Det
anförda avser, understryks i promemorian, endast de situationer då frågan om
ändrad delaktighet i gemensamhetsanläggning skall prövas vid ny förrättning
eller avgöras genom avtal som skall godkännas av
fastighetsbildningsmyndigheten. I de allra flesta fall av ändrade förhållanden
som hänger samman med ändringar i fastighetsindelningen kommer ju frågoma om
delaktigheten enligt vad som tidigare föreslagits att avgöras, låt vara
provisoriskt, i samband med fastighetsbUd-ningsåtgärden. Den uppdelning av
andelstalen som därvid sker kommer naturligtvis även att gäUa ansvaret för
samfälUghetsförenings förbindelser liksom delaktigheten i dess tUlgångar.
Remissyttrandena.
Allmänna omdömen om promemorieförslaget i denna del avges av hovrätten över
Skåne och Blekinge, som anser för-
Prop.
1973:160 141
slaget
väl genomarbetat, och lantbrukarnas riksförbund, som betecknar det som
värdefuUt.
Den föreslagna
bestämmelsen om att det vid omprövning av förrättning inte får beslutas sådan
ändring angående kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning
eller fastighets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller
enskild synpunkt kritiseras i ett par remissyttranden. Svea hovrätt anser att
bestämmelsen fått en alltför vidsträckt avfattning och utgör en opåkallad
inskränkning i den nuvarande omprövningsrätten enUgt LGA och EVL. Genom bestämmelsen
omöjliggörs, menar hovrätten, omprövning för det fall att nyttan av
anläggningen nedgått av helt legitima orsaker men en ny prövning skulle medföra
avsevärd olägenhet för övriga delägare. Det kan emellertid inte vara riktigt
att tvinga ägaren av en fastighet som inte längre uppfyller kraven för
anslutning till en gemensamhetsanläggnmg att av hänsyn till övriga delägare
alltjämt bidra tiU anläggningen i oförändrad omfattning. En anläggning som inte
längre är ekonomiskt lönande för de delägare som har nytta av den bör avvecklas
och inte subventioneras genom fortsatt tvångsanslutning av delägare som inte
längre har nytta av anläggningen. Bestämmelsen bör enligt hovrättens
uppfattning bytas ut mot en regel som mer direkt tar sikte på att förhindra
icke godtagbara konsekvenser av Ulojala åtgärder men som lämnar delägarna
möjlighet att anpassa anläggningens omfattning och utnyttjande tUl den
fortgående utvecklingen. Liknande synpunkter framförs av grustäktskommittén.
En specieU fråga om
anslutning tUl gemensamhetsanläggning av avstyckade fritidsfastigheter tas upp
av Svea hovrätt. En fördelnmg av styckningsfastighetens andelstal på de
nybildade fastighetema ger ofta, framhåUer hovrätten, ett mindre rättvist
resultat i förhållande tUl övriga delägare i anläggningen. Att lösa frågan
genom överenskommelse eller genom omprövning av förrättning är enligt
hovrättens mening onödigt omständligt, eftersom en jämkning av övriga delägares
andelstal inte behöver ske. En enklare metod är att varje ny fastighet åsätts
ett enhetligt andelstal. Summan av anddstal kommer härigenom att öka, vilket
innebär att andelstalen får ett mindre reellt värde än tidigare. Redan vid den
första förrättningen bör andelstalen kunna bestämmas på sådant sätt att
systemet blir flexibelt med hänsyn till kommande ändringar.
Förslaget
att tomträttsupplåtelse i fastighet som deltar i gemensamhetsanläggning skall
innebära överflyttning av fastighetens rättigheter och skyldigheter tiU
tomträtten hälsas med tillfredsställelse av Stockholms kommun, vars juridiska
avdelning betecknar anordningen som en synnerligen viktig och efterlängtad
lagreform.
De
föreslagna bestämmelsema om ekonomisk reglering vid inträde i eller utträde ur
bestående samfäUighet diskuteras i åtskiUiga yttran-
Prop. 1973:160 142
den.
Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott anser det vara en
fördel att den nuvarande femårsgränsen i EVL för skyldighet att delta i
anläggningskostnad slopas. A andra sidan medför bestämmelsema i
promemorieförslaget stora krav på utredning om anläggningens värde (saluvärde,
braksvärde, värde efter avskrivning eller annat skäligt värde) vid varje
tillfälle då fastighet skall anslutas till eller utträda ur
gemensamhetsanläggning. Det är, heter det i yttrandena, önskvärt att lagtexten
anger vUket värde som skall likvideras och om möjligt meddelar någon anvisning
om hur avskrivning skall göras på anläggning.
Även
skogsstyrelsen bedömer det som fördelaktigt att femårsgränsen i EVL tas bort.
Styrelsen framhåller dock att det är svårt att fastställa värdet på äldre
anläggningar och att det många gånger kan framstå som direkt obUligt att låta
tillkommande markägare betala del av investeringar som ligger långt tillbaka i
tiden. Styrelsen skulle finna det värdefullt, om bestämmelsen om skyldighet
att utge ersättning kunde ges en mindre kategorisk utformning och om
motiveringen kunde göras fylligare, gäma genom att en ungefärlig tidsgräns
anges för skyldigheten att delta i investeringar. Gränsen bör därvid sättas så,
att en skälig del av investeringar som skett under de senaste tio åren alltid
skall ersättas.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län är likaså av den uppfattningen att den föreslagna
regleringen är att föredra framför femårsregeln i EVL men att svårigheter kan
uppstå att bestämma anläggningens värde. Det måste här bli en skälighetsbedömning.
Hänsyn bör tas till anläggningskostnaderna, anläggningens ålder och framtida
användbarhet. Självfallet skall, understryker länsstyrelsen, bidrag tUl
anläggningskostnad som utgått från stat eller kommun ej tas i beräkning vid
uppskattningen av anläggningens värde.
Svea
hovrätt anser att bestämmelsen om uppskattning av anläggningens värde kan få
svåröverblickbara följder, bl. a. såvitt gäller vägar. Det värde som kommer
fram vid en tillämpning av bestämmelsen kan medföra att en
samfällighetsförening uppnår ett överskott som är endast bokföringsmässigt.
Anläggtungar av detta slag har nämligen inte något reellt saluvärde. I fråga om
samfällighet som förvaltas direkt av delägama kan bestämmelsen, säger
hovrätten, medföra än egendomligare konsekvenser. Kvarvarande delägare kan
nämligen då bli skyldiga att ersätta utträdande delägare för ett rent fiktivt
värde.
1.2
Föredraganden
1.2.1
Dispositionen av en ny anläggningslag
I
promemorian föreslås att bestämmelsema i LGA och EVL samt dikningsreglerna i VL
förs samman till en ny anläggningslag. Det förutsätts därvid att
särbestämmelser för vissa typer av anläggningar skall
Prop. 1973:160 143
kunna
meddelas. De grundläggande bestämmelsema om tvångsdelaktighet, tvångsrätt,
beaktande av allmänna intressen, kostnadsfördelning, prövningsförfarande och
överprövning anses emellertid böra bli genereUt tUlämpliga. Vid utformningen
av dessa bestämmelser har i första hand motsvarande föreskrifter i FBL
efterbUdats. Även bestämmelserna i LGA har fått tjäna som mönster, dock i mer
begränsad utsträckning.
Vid
remissbehandlingen har den lagtekniska uppbyggnaden av förslaget tUl
anläggningslag allmänt godtagits. Inte heller jag fiimer anledning till erinran
mot systematiken i förslaget. Som jag förat har anfört bör den nya lagen inte
omfatta dikningsföretag. Att de grundläggande bestämmelserna i lagen bör vara
gemensamma för de skilda slag av an-läggnin.gar som lagen omfattar framstår som
självklart mot bakgrund av syftet med den nya lagstiftningen. Lika uppenbart är
det enligt min uppfattning att FBL bör tjäna som förebild för
anläggningslagen. Som framhållits i promemorian ökar detta möjligheterna att
samordna för-rättaingar enligt de båda lagarna. Detta är enligt mui mening av
största betydelse med hänsyn till det nära sambandet mellan fastighetsbUdnings-
och anläggningsfrågor. Jag finner det slutligen också naturligt att LGA
efterbildas i den omfattning som är möjlig.
Givet
är att anpassningen av anläggningslagen tiU FBL inte får ske på bekostnad av
ändamålsenligheten. I den mån så skett i promemorieförslaget, bör detta
ändras. TUl de anmärkningar som riktats mot detaljer i förslaget återkommer jag
i specialmotiveringen.
1.2.2
Lagens tillämpningsområde
Enligt
promemorian bör huvudsyftet med den nya lagen vara att reglera frågor om
inrättande av anläggningar som är gemensamma för flera fastigheter. Rätt för
enstaka fastighet att begagna annans fastighet för väg eller annan anläggning
bör i första hand upplåtas enligt reglerna om bildande av servitat i 14 kap.
JB och 7 kap. FBL. I dessa bestämmelser uppställs krav på att ett servitut
skall avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den berättigade
fastigheten. Enligt EVL får servitut däremot bildas för att tillgodose
tillfälligt behov av väg. I promemorian föreslås en särbestämmelse för sådan
servitatsbildning.
Vid
remissbehandlingen har anförts att upplåtelse av rätt tUl väg även för enstaka
fastighets stadigvarande behov bör kunna ske enligt anläggningslagen. Jag vill
ansluta mig till denna uppfattning. Härigenom vinner man den fördelen att man
med tillämpning av samma lag kan tiUgodose fastighets behov av väg vare sig
detta behov är av tillfällig eller stadigvarande natur. Vidare blir de
särskUda bestämmelser om vägar som anses böra tas upp i anläggningslagen
tiUämpliga i fråga om samtliga vägrättsupplåtdser, vilket från såväl
principiell som praktisk synptmkt är fördelaktigt. Jag vUl emellertid
understryka att möjlighet även i
Prop. 1973:160 144
fortsättningen
bör finnas att i samband med fastighetsbildning tillskapa servitut genom
fastighetsreglermg (7 kap. 2 § andra stycket FBL). Givetvis bör även
möjligheten att med stöd av bestämmelserna i 14 kap. JB bilda vägservitut genom
frivillig upplåtelse lämnas orubbad.
I
promemorian föreslås vidare att som villkor för inrättande av gemensamhetsanläggning
skaU gälla att anläggnmgen avser ändamål som är av stadigvarande betydelse för
fastigheterna. Anslutning av fastighet tUl vägföretag skall dock kunna ske även
om fastighetens behov av vägen endast är tillfälligt. Nägon erinran mot vad
som sålunda föreslagits har mte gjorts vid remissbehandlingen. Även jag
ansluter mig till promemorieförslaget i denna del.
Jag
vill också biträda förslaget om att från lagens tillämpnmgsområde skall
undantas anläggning som enligt särskilda bestämmelser kan inrättas gemensamt
för flera fastigheter samt anläggning som avses i lagen om allmänna vatten' och
avloppsanläggningar. Frågan om gränsdragningen mellan anläggnmgslagen och 3
kap. EVL kommer jag att beröra närmare i specialmotiveringen till 1 §.
Som
förordats i promemorian bör lagen i princip gälla utan territoriella
begränsningar. Även tvångsreglerna bör alltså vara tillämpliga såväl inom som
utom planområden.
Promemorieförslaget
innehåller inte någon generell regel om vUka tillbehör som ingår i en
anläggning. Det förutsätts emellertid att en gemensamhetsanläggning skall vara
försedd med alla de anordnmgar som behövs för att den skall tjäna sitt ändamål
och att dessa anordningar skall tillhöra anläggningen om de inte med större
fördel kan ombesörjas av de anslutna fastigheternas ägare var för sig. Såvitt
gäller vägar anses det nödvändigt att i fortsättningen reglera tiUbehörsfrågan
genom en uttrycklig bestämmelse. Remissinstanserna har inte gjort några invändningar
mot promemorieförslaget i denna del. Jag anser mig också kunna tUlstyrka
förslaget. I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge vill jag emellertid
understryka vikten av att anläggningsbeslutet utformas så, att det klart
framgår vUka tillbehör som skaU ingå i anläggningen.
I
promemorian berörs vidare frågan när en enda anläggning eller flera
anläggningar skall anses föreligga. Inte heUer denna fråga anses möjlig att
reglera i lag. En given utgångspunkt vid de bedömanden som här krävs bör enligt
promemorian vara att man som en anläggning betraktar vad som funktionellt sett
framstår som en enhet. Utrymme bör emeUertid också finnas för överväganden av
ekonomisk natur. Hänsyn bör bl. a. tas till vad som är ägnat att åstadkomma en
skälig kostnadsfördelning. Dessa uttalanden har inte mött någon kritik vid
remissbehandlingen. Även jag kan ansluta mig till dem. Frågan bör aUtså överlämnas
åt rättspraxis. I den mån anvisningar tUl ledning för förrättningsmännen
behövs får det ankomma på Kungl. Maj:t eUei myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer att meddela sådana.
Prop. 1973:160 145
Jag
tiUstyrker vidare förslaget att flera anläggningar skall kunna bli föremål för
prövning vid en och samma förrättaing. Som närmare kommer att utvecklas i
avsnitt 1.2.8 bör anläggningsfråga kunna prövas gemensamt även med
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Möjlighet bör vidare öppnas att
dela upp gemensam förrättning på skUda för-rättaingar. Dessa anordningar är
viktiga medel för att åstadkomma ett rationellt förrättningsförfarande.
SlutUgen behandlas i detta
avsnitt av promemorian frågan vilka objekt som vid tiUämpningen av lagen skaU
jämstäUas med registerfastigheter. Detta föreslås bli fallet med tomträtt som
är inskriven och gruva. Även byggnad eller annan anläggning som inte tUlhör
ägaren av marken skall enligt förslaget kunna jämställas med fastighet. Vid
remissbehandlingen har framförts önskemål om att kretsen skaU utvidgas tiU att
omfatta också naturreservat. För egen del vill jag tUl en början tUlstyrka att
lagens bestämmelser om fastighet skall äga motsvarande till-lämpning på
tomträtt som inskrivits och gmva samt, efter lämplighetsprövning, på byggnad
eller annan anläggning som inte hör till fastighet. Jag finner även starka skäl
tala för att naturreservat behandlas på samma sätt. Ett sådant reservat måste
ofta för att fylla sin uppgift ha tiUgång tUl väg. VäghåUningsskyldighet kan
visserUgen åläggas fastighet för vilken reservatbestämmdsema gäller.
Komplikationer uppstår emellertid om fastigheten ägs av annan än kronan eller
kommun. Bl. a. saknas bestämmelser om hur fastighetsägaren skaU kompenseras
för sin andel i väghållningskostnaderna. 1960 års naturvårdsutredning
förordade i sitt betänkande (SOU 1962: 36) Naturen och samhället att bl. a.
naturreservat skulle ges ställning som vägintressent (bet. s. 359) men
förslaget genomfördes inte. Naturvårdskommittén har i sin i den allmänna inledningen
omnämnda skrivelse uttryckt Uknande önskemål. Det synes lämpUgt att i detta
sammanhang ta upp frågan om lagstiftning i ämnet. Eftersom ett naturreservat
kan ha behov även av andra anläggningar än vägar (jfr 9 § naturvårdslagen), bör
generell möjUghet öppnas att efter lämpUghetsprövning jämställa naturreservat
med fastighet vid tiUämpningen av anläggningslagen. Den som förvaltar
reservatet (se 7 § naturvårdskungörelsen 1964: 825) bör därvid anses som
fastighetens ägare. Bestämmelser av motsvarande innebörd bör införas i lagen om
förvaltning av samfälUgheter. Vad som sålunda bör gälla i fråga om naturreservat
synes, som naturvårdskommittén påpekat i sin skrivelse, även böra tillämpas på
nationalparker.
Däremot anser jag mig inte
kunna biträda ett vid remissbehandlingen framfört förslag att kronan eller
kommun skall kunna delta i gemensamhetsanläggning utan att äga fastighet inom
anläggningens båtnadsområde. En sådan anordning skulle strida mot
grundläggande principer i lagen och föratsätta omfattande ändringar i
promemorieförslaget. Jag har inte heUer blivit övertygad om att det finns något
större behov av
10
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 146
anordningen.
Naturreservat skall enligt vad som nyss nämnts kunna jämställas med fastighet
och sålunda kunna anslutas till gemensamhetsanläggning. I övrigt har i
remissyttrandet nämnts områden där försvarsövningar förekommer regelbundet och
anläggningar för fritids- och mUjövårdsändamål. I dessa fall torde emeUertid
kronan eller kommun ofta äga byggnad eller annan anläggning som kan tjäna som
anslutningsobjekt.
Inte
heller kan jag tillstyrka att, såsom föreslagits i andra remissyttranden,
vägsamfällighet, vägförening eller annan anläggningssamfällighet som en enhet
skall kunna anslutas tUl gemensamhetsanläggning. Även i fråga om detma
konstruktion gäller att den skulle strida mot viktiga grundsatser i promemorieförslaget.
En annan sak är att sådan samfäUighetsförening som avses i förslaget till lag
om förvaltning av samfälUgheter i viss utsträckning bör kunna företräda
delägarna vid behandlingen av anslutningsfrågor. Jag återkommer till detta
spörsmål i specialmotiveringen.
1.2.3
Bestämmelser till skydd för allmänna intressen
EnUgt
6 § andra stycket LGA får gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot
fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eller så att
ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försväras. Liknande
föreskrifter finns i 4 § andra stycket EVL. I promemorian framhålls att det f.
n. saknas en generell bestämmelse om att allmänna intressen skall beaktas och
att en avvägning skall göras mellan olika sådana intressen. Enligt promemorian
har emellertid behovet av en sådan föreskrift framträtt allt starkare på senare
tid. Att man vid tUlkomsten av FBL avvisade tanken på att införa en
bestämmelse av detta slag anses inte böra tillmätas avgörande betydelse i
förevarande sammanhang. I promemorian föreslås därför att anläggning inte
skall få inrättas, om den medför olägenhet av någon betydelse för allmänt intresse.
När situationen är sådan att vissa allmänna intressen talar för och andra
sådana intressen mot anläggningen, skall dock denna få komma till stånd om den
är tiU övervägande nytta från allmän synpunkt.
Vidare
förordas i promemorian regler som skall garantera att en anläggning står i
överensstämmelse med planer och andra bestämmelser för markanvändnmgen. Som
förebild för dessa regler har tjänat föreskriftema i 3 kap. 2 § FBL. Till en
början föreslås en bestämmelse om att anläggning som inrättas mom område med
fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan
skall stå i överensstämmelse med planen. Vidare bör enligt promemorian
föreskrivas att anläggning inte får motverka syftet med andra särskUda
bestämmelser för marks bebyggande eller användning, exempelvis regionplan.
Prop. 1973:160 147
utomplansbestämmelser
eller naturvärdsföreskrifter. Länsstyrelsen eller, efter delegation,
byggnadsnämnden skall dock kunna medge undantag från plan eller bestämmelse. Om
undantag medgetts i annan ordning, exempelvis enligt byggnadslagen, skall det
tidigare medgivandet gälla även vid anläggningsprövningen. Mindre avvikelser
från plan skall slutUgen få ske utan medgivande, om det är förenligt med
planens syfte. Sistnämnda bestämmelse tar sikte på sådana fall då en plan i
någon detaljfråga fått ett innehåll som visar sig mindre ändamålsenligt och
det framstår som uppenbart att ett avsteg från planen inte strider mot de intentioner
som ligger bakom denna.
Promemorieförslaget
innehåller vidare en bestämmelse som syftar till att säkerställa att även
anläggning utanför planområde kommer till stånd efter planmässiga överväganden.
Det föreslås för detta fall förbud mot att inrätta anläggning som skulle
försvåra områdets ändamålsenUga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse
eller motverka lämplig planläggning av området. TiU skillnad från motsvarande
föreskrift i 3 kap. 3 § FBL i dess nuvarande lydelse gäller den föreslagna
bestämmelsen oavsett huruvida tätbebyggelse uppkommit eUer är att vänta på
platsen. I promemorian betonas bl. a. att en del gemensamhetsanläggningar kan
ha mycket stor inverkan på den framtida markanvändningen och bebyggelsen och
att det därför är angeläget att de blir föremål för planmässiga bedömningar.
Vid remissbehandlingen har
behovet av en generell bestämmelse tUl skydd för allmänna intressen ifrågasatts
i några yttranden. I huvudsak har därvid gjorts gäUande att de planpolitiska
bestämmelser som föreslagits ger tUlräckliga möjligheter att beakta de
allmänna intressena och att förslaget därför innebär en dubbel reglering tiU
skydd för sådana intressen.
För egen del anser jag mig
kunna ansluta mig till de i förslaget uppställda kraven på
planöverensstämmelse och planmässighet vid inrättande av
gemensamhetsanläggning med en viss utvidgning av sistnämnda krav. Utvidgningen
hänger samman med de förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen som lagts
fram i prop. 1972: 111 om regional utveckling och hushållning med mark och
vatten. Enligt dessa förslag skall också glesbebyggelse föregås av planmässiga
överväganden. Därför bör även beträffande gemensamhetsanläggning prövningen gå
ut på att förhindra olämplig bebyggelse av vad slag som helst.
Frågan
är om det krävs någon ytterligare bestämmelse till skydd för allmänna
intressen. Visserligen innebär kravet på att en anläggning inte får strida mot
plan eller andra byggnadsreglerande bestämmelser ofta ett tillfredsställande
skydd för berörda allmänna intressen. Undantagsvis är emellertid så inte
fallet. Jag syftar härvid på sådana situationer då ett nytt allmänt intresse
tillkommit eller förhållandena eljest ändrats efter fastställande av plan eUer
bestämmelse. I dagens dynamiska samhälle
Prop. 1973:160 148
måste
man räkna med att planer och andra byggnadsreglerande föreskrifter föråldras
ganska snabbt. Möjligheterna för byggnadsnämnden att genom byggnadsförbud
hindra tillkomsten av en från allmän synpunkt olämplig gemensamhetsanläggning
är begränsade. En lagbestämmelse som innebär ett direkt skydd för allmänna
intressen utgör ett både effektivare och smidigare medel att nå detta mål. Även
som komplettering av kravet på planmässighet torde bestämmelsen ha en uppgift
att fylla. Den översiktliga bedömning av en anläggnings lämplighet från allmänna
planläggningssynpunkter som skall göras vid prövningen av detta krav innebär
inte någon garanti för att inte speciella allmänna intressen fömärmas.
I
FBL tiUgodoses behovet av skydd för allmänna intressen utöver det som följer av
kraven på planöverensstämmelse och planmässighet i 3 kap. 2 och 3 §§ dels genom
det allmänna lämplighetskravet i 3 kap. 1 §, dels genom bestämmelserna om skydd
för speciella allmänna intressen i 3 kap. 5-8 §§. Som anförts i promemorian kan
det inte komma i fråga att ta upp motsvarigheter till dessa i anläggningslagen.
Det återstår därför inte något annat än att meddela en genereUt verkande regel.
Några allvarligare betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt synes inte behöva
hysas mot en sådan bestämmelse, om den som förordats i promemorian utformas
så, att endast olägenhet av viss betydelse medför hinder mot anläggning.
Även
i övrigt ansluter jag mig i princip till promemorieförslaget i denna del. Jag
anser således att undantag från den generella bestämmelsen till skydd for
allmänna intressen bör göras endast när anläggningen i fråga är tUl övervägande
nytta från allmän synpunkt. Undantagsbestämmelsen bör med andra ord utformas
efter mönster av 3 kap. 10 § FBL. Det bör emellertid påpekas att enskilda och
allmänna intressen ofta sammanfaller. Om en anläggning är av betydelse från
enskild synpunkt, torde som regel även allmänna intressen ktmna åberopas tUl
stöd för dess inrättande. Dessa intressen får då vägas mot det eller de
allmänna intressen som pekar i motsatt riktning. Denna avvägning måste anförtros
åt de rättstiUämpande myndigheterna.
1.2.4
Villkor med hänsyn till enskilda intressen
I
promemorian framhåUs som önskvärt att gemensamhetsanläggningar i största
möjliga utsträckning tiUkommer på frivUlighetens väg. Det anses emellertid
finnas behov av regler som gör det möjligt att under vissa föratsättningar
ansluta en fastighet tUl gemensamhetsanläggning utan ägarens samtycke. Vid
remissbehandlingen har behovet av tvångsregler inte ifrågasatts. Även jag anser
det uppenbart att sådana regler bör tas upp i anläggningslagen. Som påpekas i
promemorian måste man nämligen aUtid räkna med att det finns fastighetsägare
som inte är
Prop. 1973:160 149
beredda
att medverka vid inrättande av en gemensamhetsanläggning trots att denna är
till fördel för samtliga deltagande fastigheter.
TiU en början bör enligt
promemorian i anläggningslagen inskrivas ett båtoadsviUkor, dvs. ett krav på
att den ifrågasatta anläggningen skall medföra fördelar som överväger de därmed
förenade kostnadema och olägenhetema. Kravet innebär att en kalkyl skall göras
beträffande anläggningens lönsamhet. Som fördel skall anses varje förbättring
av möjUghetema att utoyttja de fastigheter som skall delta i anläggningen. I
allmänhet torde en förbättring av detta slag yttra sig i en ökning av fastighetsvärdet.
Oavsett om en sådan ökning kan påvisas eller inte, skall förbättringen beaktas.
Däremot skall vid båtnadsberäkningen hänsyn inte tas tiU att en anläggning
tillgodoser en fastighetsägares rent personliga intressen. I kalkylen skall på
utgiftssidan inräknas endast sådana poster som belastar fastighetsägarna. Om
statsbidrag utgår tUl företaget, skaU avdrag göras för kostnader som täcks av
bidraget. TUl utgiftspos-tema skall hänföras inte bara kostnadema för
anläggningens utförande utan också framtida underhålls- och driftskostnader.
Även förrättnings-kostaader och kostaader för s. k. enskilda fuUföljdsåtgärder
skall tas med i beräkningen.
I ett remissyttrande har
behovet av båtnadsvillkoret ifrågasatts. Det framhålls att en ekonomiskt
tvivelaktig anläggning inte kan anses vara av väsentiig betydelse för
fastighet. Som jag närmare kommer att utveckla i det följande innefattar
kravet på väsentlig betydelse primärt inte någon bedömning av anläggningens
lönsamhet. Jag ansluter mig därför tUl förslaget att ett särskilt
båtnadsvillkor bör inskrivas i anläggningslagen.
Vid remissbehandlingen har
röster också höjts för en mildring av båtnadsvillkoret, bl. a. i sådana fall
då en gemensamhetsanläggning är föreskriven i detaljplan. I ett remissyttrande
föreslås att man i en uttrycklig bestämmelse slår fast att båtnadsvUlkoret i
dessa fall skall anses uppfyllt om inte särskilda skäl föranleder annat. För
egen del vUl jag ansluta mig tUl uppfattningen att särskild båtnadsprövning i
allmänhet inte bör ske i fråga om gemensamhetsanläggning som är förutsatt i
detaljplan. Med sådan plan bör härvid jämställas fastställd generalplan. Om det
framgår av planen, exempelvis i beskrivningen, att vissa behov bör tillgodoses
genom gemensamhetsanläggning, måste planfastställdsen anses innefatta en
bedömning av anläggningens för- och nackdelar för de deltagande fastighetema.
Denna bedömning bör vara bindande för förrättningsmyndigheten utom i sådana
fall då planen är föråldrad eller dess genomförande ännu inte blivit aktuellt.
Huruvida sådana förhållanden föreligger får klarläggas vid samråd mellan
planmyndigheten och förrättningsmyndigheten (jfr avsnitt 1.2.7). På grund av
det anförda föreslår jag att uttryckligt undantag från båtnadsvUlkoret görs i
de angivna planfallen.
Prop. 1973:160 150
En
situation där tUlämpningen av båtnadsvillkoret kan ge anledning till osäkerhet
är när ett exploateringsavtal innehåller föreskrifter om utförande av en
gemensamhetsanläggning. Oftast torde i denna situation finnas detaljplan som
föratsätter sådan anläggning. I annat fall måste en båtnadsprövning ske. Som
antytts i ett remissyttrande synes det rimUgt att man då tillmäter
exploateringsavtalet stor bevisverkan. Motsvarande verkan bör också kunna
tUlmätas översiktUg planeruig som lagts till grund för tillstånd att uppföra
tätbebyggelse utan detaljplan (se prop. 1972: 111 bU. 2 och 3 s. 321), om
gemensamhetsanläggningen skaU ingå som ett led i sådan bebyggelse.
Med anledning av vad som
anförts i vissa andra remissyttranden vill jag understryka att man vid
tUlämpningen av båtnadsvillkoret skaU ta hänsyn även tUl sådana fördelar för
deltagande fastighet som inte direkt påverkar dess värde. Frågan vUka faktorer
som sålunda skall tas med i beräkningen och vUken betydelse som skall tillmätas
dem får bedömas mot bakgrunden av de värderingar som råder vid varje särskUd
tidpunkt och med beaktande av lokala förhållanden. Anläggningar som har samband
med sanering av äldre bostadsområden torde i dagens läge ofta innebära sådana
fördelar av social natur att stor vikt bör fästas vid dem även om de inte i
nämnvärd grad återverkar på fastighetsvärdena. Tydligt är att man härvid har
att ta hänsyn till anläggningens betydelse inte bara för fastighetsägarna utan
också för hyresgäster och andra som använder sig av den. Detta gäller givetvis
endast under föratsättning att intresset av anläggningen är knutet till
fastighet. Rent personliga önskemål kan som framhålUts i promemorian inte
beaktas i förevarande sammanhang.
Beträffande
tolkningen av båtnadsvillkoret vill jag ansluta mig till uttalandet i
promemorian att kostnadema för anläggningen skall beräknas efter avdrag för
eventuellt statsbidrag tiU företaget. Detta följer direkt av syftet med
villkoret, nämligen att skydda sakägama mot ofördelaktiga investeringar. Som
hovrätten över Skåne och Blekinge anfört i sitt remissyttrande bör vidare vid
båtnadsberäkningen hänsyn inte tas tUl advokatarvode och andra kostnader som
sakägare kan tillskyndas för att tillvarata sin rätt vid
anläggningsförrättningen. Med olägenhet i förevarande sammanhang avses
ekonomisk olägenhet. Detta innebär inte att olägenheten måste ta sig uttryck i
minskning av fastighets värde. Olägenheten kan bestå i arbete som drabbar
delägare till följd av anläggningens utförande, underhåll eller drift. Även
besvär eller obehag i sådant hänseende som har ekonomisk betydelse bör
beaktas.
EnUgt
promemorian bör vidare för inrättande av en gemensamhetsanläggning krävas att
detta stöds av en viss fastighetsägaropinion. I sådana fall då
anläggningsförrättning påbörjats efter initiativ från representant för det
allmänna föreslås därför gälla ett särskilt opinionsvillkor. I promemorian
anförs att det inte skulle stå väl i överensstämmelse med lag-
Prop.
1973:160 151
stiftningens
i huvudsak privaträttsliga karaktär att ge det aUmänna en obetingad rätt att få
till stånd en gemensamhetsanläggning. Vidare skulle syftet med en anläggning
ofta kunna förfelas om den fick inrättas trots att fastighetsägarna mer allmänt
ställde sig avvisande. Det kan antas att de i fortsättningen skulle begagna
varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och även försumma anläggningens
underhåll.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande ifrågasatt om inte
opinionsvillkoret bör gälla även när fastighetsägare sökt anläggningsförrättning.
Även jag finner skäl tala för en sådan utvidgning av villkorets
tUlämpningsområde. Som anförts i promemorian skulle syftet med en anläggning
kunna motverkas om anläggningen fick inrättas i strid mot en mer allmän
fastighetsägaropinion. Denna synpunkt har samma giltighet vare sig anläggningen
begärts av representant för det allmänna eller av fastighetsägare. Enligt 5
kap. 5 § andra stycket FBL gäller också vid fastighetsreglering som sökts av
fastighetsägare ett opinionsvUlkor. Detta är visserligen begränsat till sådana
fall då regleringen har större omfattning än som i och för sig behövs för att
förbättra sökandens fastighet. Situationen vid inrättande av
gemensamhetsanläggning är emellertid ur de icke sökande fastighetsägarnas
synvinkel helt att jämställa med den som råder vid fastighetsreglering av nu
angivet slag. Jag vill alltså ansluta mig till hovrättens uppfattning att
opinionsvUlkoret bör vara tillämpligt oberoende av vem som sökt
anläggningsförrättningen. Som närmare kommer att utvecklas i
specialmotiveringen till 7 § bör undantag från opinionsvillkoret föreskrivas
för sädana fall då behovet av en gemensamhetsanläggning är synnerligen
angeläget. En motsvarande undantagsregel finns i 5 kap. 5 § tredje stycket
FBL.
Enligt
promemorian behövs vid sidan av båtnadsvillkoret och opinionsvillkoret bestämmelser
som tar sikte på att skydda den enskilde fastighetsägaren mot att tvingas delta
i en anläggning som han inte har någon påtaglig nytta av. Efter mönster från
bestämmelsema om bildande av samfällighet i 6 kap. 1 § FBL föreslås att som
villkor för tvångsanslutning av fastighet tUl gemensamhetsanläggning skall
gälla att anläggningen är av väsentUg betydelse för fastigheten. Förslaget har
allmänt godtagits av remissinstansema. Även jag ansluter mig till förslaget.
Angående innebörden av villkoret kan jag också i aUt väsentligt biträda vad som
anförts i promemorian. Det avgörande bör i princip vara om det föreUgger ett
påtagligt behov för fastigheten att ha tUlgång till den nyttighet som avses med
gemensamhetsanläggningen. För det fallet att nyttigheten inte kan med samma
fördel för fastighetsägaren tillgodoses genom en separat anläggning bör det
räcka med att konstatera att ett sådant behov föreligger. Om fastigheten redan
är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion som den
ifrågasatta gemensamhetsanläggningen, bör å andra sidan anslutning som regel
inte komma i fråga. Undantag bör dock göras för sådana fall då den befintliga
anlägg-
Prop. 1973:160 152
ningen
är utsUten eller dess användning står i strid mot plan eller andra byggnadsreglerande
bestämmelser eller mot beslut av myndighet som har att svara för hälsovård,
trafiksäkerhet, mUjövård eller andra liknande intressen. Ett påstående av
fastighetsägare att han har för avsikt att anskaffa och driva en separat
anläggning torde i allmänhet kimna lämnas utan beaktande. Endast om
fastighetsägaren kan göra sannolikt att den separata anläggningen är
fördelaktigare för honom och att det finns ekonomiska, tekniska och rättsliga
föratsättningar att utföra anläggningen, bör hans fastighet lämnas utanför
gemensamhetsbildningen. Vad som nu anförts innebär att det inte i varje särskUt
fall behöver utredas att en gemensamhetsanläggning ställer sig bUligare för
fastighetsägaren än en separat anläggning.
I
promemorian behandlas vidare den situationen att en fastighetsägare vUl
ansluta sin fastighet tiU en gemensamhetsanläggning men någon av de övriga
delägarna motsätter sig detta. Även här anses som krav för anslutaing böra gäUa
att anläggningen skall vara av väsentiig betydelse för fastigheten. Själv är
jag också av den uppfattningen att ett sådant vUlkor bör uppställas.
Beträffande
tillämpningen inom planområden av kravet på väsentlig betydelse torde böra
gälla detsamma som nyss anförts i fråga om båtnadsvillkoret. Om en fastighet i
plan föratsätts skola delta i gemensamhetsanläggning bör den bedömning som
gjorts i planärendet i princip anses bindande för förrättningsmyndigheten (jfr
3LU 1966: 57 s. 96). Någon särskild bestämmelse härom synes emellertid inte
behövUg. Jag vill i detta sammanhang nämna att saneringsutredningen i skrivelse
den 1 april 1970 till chefen för justitiedepartementet hemställt om uppmjukning
av det nuvarande viUkoret för tvångsanslutning i 2 § LGA. Om mina här gjorda
uttalanden om innebörden av villkoren för tvängsanslutning i anläggningslagen
godtas vid den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet, torde syftet
med utredningens framställning vara tUlgodosett.
I
motsats till vad som f. n. gäUer enligt LGA och EVL skaU enligt promemorian
tvångsanslutning av fastighet kunna ske utan att det begärs av ägaren till
annan fastighet som kan tvångsanslutas. Det anses ligga helt i linje med de
föreslagna reglema om rätt för representanter för det allmänna att ta initiativ
till gemensamhetsanläggning att man ger det allmänna större inflytande när det
gäller att bestämma omfattningen av gemensamhetsbUdningen. Vid
remissbehandlingen har invändning mot förslaget i denna del gjorts endast av
Svea hovrätt. Enligt hovrättens mening kan en anläggning inte bedömas som
särskilt angelägen om inte någon enda ägare till fastighet som kan
tvångsanslutas begär anslutning av övriga intressenter. För egen del biträder
jag promemorieförslaget. En gemensamhetsbildning av det slag som det här är
fråga om bör ges den omfattning som framstår som lämplig frän företags- och
sam-
Prop. 1973:160 153
häUsekonomiska
synpunkter. Att låta delägarkretsens storlek vara beroende av en sådan i viss
mån slumpartad omständighet som att yrkande om tvångsanslutning framstäUs måste
därför betecknas som otillfredsställande. Som framhållits i promemorian
tillgodoses de enskilda fastighetsägarnas intressen genom de vUlkor som i
övrigt uppställts för tvångsanslutning.
För att en
gemensamhetsanläggning skall kunna inrättas krävs att mark eller annat utrymme
ställs till ddägamas disposition. Bestämmelser härom finns i den nuvarande
lagstiftningen om gemensamma anläggningar. Bestämmelserna innebär att
behövligt utrymme upplåts med servitutsrätt som sedan gäller med bästa rätt i
fastigheten. I promemorian föreslås att reglema i den nya lagen utformas efter
mönster av bestämmelsema i 3 § LGA. Som huvudregel skall alltså gälla att mark
eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tas i anspråk på fastighet
som skall delta i anläggningen eller på annan fastighet under fömtsättning att
fastigheten inte tUlskyndas väsentlig olägenhet. Större utrymme får dock inte
tas i anspråk än som fordras för att tUlgodose behovet för fastigheter som kan
anslutas tvångsvis tUl anläggningen.
Även om väsentlig
olägenhet uppkommer för den ianspråktagna fastigheten, skall utrymme kunna
upplåtas när anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller annars
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. I sådant faU skall dock
fastigheten eller del av fastigheten inlösas, om ägaren begär det.
Inlösenbestämmelsen innebär en nyhet i förhållande tiU LGA. Enligt promemorian
talar starka skäl för införandet av en sådan bestämmelse. Det hänvisas till att
motsvarighet till bestämmelsen redan finns i närliggande lagstiftning,
exempelvis väglagen och naturvårdslagen.
Promemorieförslagen om
skyldighet att upplåta utrymme för gemensamhetsanläggning och att förvärva
mark i samband med sådan upplåtelse har i princip godtagits av samtliga
remissinstanser. Även jag ansluter mig tUl förslagen. Det i promemorian
använda uttrycket väsentUg olägenhet bör dock bytas ut mot synnerligt men som i
fråga om fastighetsägarens rätt att påkalla inlösen används i andra liknande
sammanhang, t. ex. 3 kap. 8 § i förslaget till ny expropriationslag. I likhet
med vad som skett i bl. a. 8 kap. FBL anser jag att de tvångsförvärv som det
här gäller bör benämnas inlösen. Frågan huravida förvärvet bör kombineras med
fastighetsbildningsåtgärd kommer att behandlas i specialmotiveringen till 12
§.
SlutUgen vill jag i detta
sammanhang framhålla att av hänsyn till övriga deltagare i ett
anläggningsförtag viss begränsning bör göras av möjligheten att ansluta
byggnad eller annan anläggning på ofri grand. Jag återkommer närmare härtUl i
samband med behandlingen av finansieringsfrågan (avsnitt 1.2.9).
Prop.
1973:160 154
1.2.5
Fördelning av kostnader
Liksom
LGA och EVL bör enligt promemorian anläggningslagen innehåUa bestämmelser om
att grandema för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggning skall
bestämmas vid förrättningen. För varje fastighet bör härvid bestämmas ett
andelstal som anger dess skyldighet att bidra till sådana kostnader.
Den nuvarande
lagstiftningen innehåller olika normer för kostnadsfördelningen. Enligt 7 §
första stycket LGA skall andelstalen bestämmas med hänsyn till varje fastighets
beräknade behov av anläggningen. I 11 § EVL föreskrivs att
väghållningsskyldigheten skall fördelas med hänsyn tUl den omfattning vari
fastigheterna beräknas komma att använda vägen. Dock skall nyttan av företaget
utgöra den yttersta gränsen för varje fastighets väghållningsskyldighet.
I promemorian erinras om
att kostnaderna för fastighetsreglering enligt huvudregeln i 5 kap. 13 § FBL
skall fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje
sakägare har av regleringen. Med fastighets nytta avses härvid den värdehöjning
som fastigheten undergår till följd av regleringen, minskad med enskilda
fullfölj dskostnader, omställningskostnader och anpassningsförluster. Eftersom
inrättandet av en gemensamhetsanläggning på samma sätt som fastighetsreglering
utgör en förbättring av fastighetsbeståndet, bör enligt promemorian nyttan
tjäna som norm även för fördelning av kostnadema för utförande av sådan
anläggnmg. I likhet med vad som skett i FBL bör emellertid möjlighet öppnas
att vid kostnadsfördelningen ta hänsyn också tUl andra faktorer än nyttan.
I fråga om fördelningen av
kostnaderna för gemensamhetsanläggnings underhåll och drift bör enligt
promemorian andra synpunkter anläggas. Storleken av sådana kostnader är
beroende av i vilken omfattning anläggningen används och det är därför
naturligt att den fastighet som begagnar anläggningen mer än en annan får
svara för högre andel av kostnaderna. Det föreslås därför att tUl grund för
fördelningen av underhålls- och driftskostnadema skall läggas varje fastighets
beräknade användning av anläggningen. Också andra faktorer skall emellertid
kunna beaktas.
Promemorieförslaget i
denna del har allmänt gillats av remissinstanserna. I några yttranden förordas
emellertid en enhetlig norm för kostnadsfördelningen. Enligt en remissinstans
bör som norm tjäna den beräknade användningen, enligt en annan det beräknade
behovet och enligt en tredje nyttan. För egen del vill jag ansluta mig tUl
promemorieförslaget. Som framgår av promemorian är det från teoretiska utgångspunkter
naturligt att nyttan läggs till grund för fördelningen av kostnaderna för
anläggningens utförande och att den beräknade användningen är normerande för
fördelningen av underhålls- och driftskostnaderna. I
Prop. 1973:160 155
praktiken
torde tUlämpningen av dessa båda normer ofta leda till samma resultat. Som
påvisats i promemorian är detta dock inte alltid fallet. I vissa situationer
torde ganska stora skUlnader kunna uppkomma. Uppenbarligen har man större
möjUgheter att i det enskilda fallet nå fram tUl en rättvis kostnadsfördelning
om man kan tUlämpa olika normer för de skUda slagen av kostnader. Jag vill
understryka att promemorieförslaget innebär att man vid sidan av de båda
särskUt angivna omständigheterna, nyttan och den beräknade användningen, skall
kunna beakta även andra faktorer vid kostnadsfördelningen. Promemorieförslaget
rymmer sålunda ett betydande mått av flexibilitet vUket får anses vara en
styrka med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan uppkomma.
Beträffande
underhålls- och driftskostnader öppnas i promemorieförslaget möjlighet att få
tUl stånd en kostnadsfördelning efter varje fastighets faktiska utnyttjande av
anläggningen. En liknande möjlighet finns f. n. enligt LGA. Det ankommer härvid
på delägama att besluta om finansiering på detta sätt. Promemorieförslaget
innebär däremot att frågan skall avgöras vid förrättningen. Det skall vara
möjligt att bestämma att endast viss del av kostnaderna skall täckas genom
avgifter för begagnandet av anläggningen. Även om föreskrift meddelas om avgiftsuttag,
skall andelstal fastställas vid förrättningen. Vad som sålunda föreslagits har
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget. Jag
anser det som en värdefull nyhet att beslut om avgiftsuttag skall meddelas vid
förrättningen. Härigenom får man, som också framhåUits i promemorian, särskilda
garantier för att metoden kommer till användning bara när det framstår som
motiverat från sakliga synpunkter. Som värdefullt måste också betecknas att de
olika metoderna för kostnadsfördelning skall kunna kombineras. På sätt anförts
i lantmäteristyrdsens remissyttrande kan härigenom föreskrivas att avgifter
skall utgå för sådant utnyttjande av anläggning som föranleder särskilda
kostnader medan övriga kostnader skall fördelas efter andelstal.
I
promemorian förutsätts slutligen att avtal skall kunna träffas mellan delägarna
i gemensamhetsanläggning och utomstående person om rätt för den senare att mot
ersättning begagna anläggningen. Någon anledning att reglera dessa frågor i
lag anses inte föreligga. Jag vill ansluta mig till dessa uttalanden som inte
föranlett erinran vid remissbehandlingen.
1.2.6
Prövningsförfarandet
I
promemorian förordas att fråga om imättande av gemensamhetsanläggning skall
prövas vid förrättning. Förslaget har godtagits av samtliga remissinstanser.
Även jag ansluter mig tiU det. Förrättningsförfarandet tillämpas f. n. enligt
LGA och EVL och det erbjuder utan tvivel en
Prop. 1973:160 156
lämpUg
ordnmg för behandlmg av anläggningsfrågor. Behovet av att kunna samordna
prövningen av sådana frågor och fastighetsbildningsåtgärder talar också med
styrka fÖr den föreslagna lösnmgen.
Enligt
LGA och EVL gäUer att förrättaingsman förordnas av länsstyrelsen. Denne skaU
under vissa fömtsättaingar biträdas av två gode män. I FBL har som beteckning
på den myndighet som skaU handlägga förrättning införts termen
fastighetsbildningsmyndighet. Denna består av en förrättningslantmätare. I
vissa fall skall två eller undantagsvis flera gode män ingå i myndigheten.
I
promemorian föreslås att fastighetsbUdningsmyndigheten skall anförtros
prövningen av anläggningsfrågor. Förslaget har tiUstyrkts eller lämnats utan
ermran av de allra flesta remissmstanser. I åtskUliga yttranden ges dock
uttryck för uppfattningen att anläggningsförrättaing bör kunna handläggas även
av förrättningsman som inte tjänstgör vid fastighetsbUdningsmyndighet. Flera
remissinstanser påpekar sambandet mellan planläggningen på skogsbrukets område
och förrättnmgsverksamheten för utbyggnad av skogsvägnätet. Enligt dessa
instanser bör möjlighet finnas för tjänsteman hos skogsvärdsstyrdsen att
handlägga förrättningar som rör skogsvägar. I andra yttranden framhålls mer
allmänt önskvärdheten av att även annan än lantmätare vid
fastighetsbildningsmyndighet skall kunna vara förrättningsman.
För
egen dd vill jag bUräda förslaget att fastighetsbildningsmyndigheten skall få
behörighet att handlägga anläggningsförrättning. Som framhållits i promemorian
vinner man härmed att det nuvarande förfarandet vid anhängiggörandet av
anläggningsärenden förenklas och att sam-ordnmgen med
fastighetsbUdnmgsförrättning underlättas. Med hänsyn till sina kunskaper på det
fastighetsrättsliga området och sin förrätt-nmgserfarenhet är
fastiglietsbildningsmyndigheten utan tvivel väl kvalificerad att handha
prövningen av anläggningsfrågor. Behovet av särskild teknisk sakkunskap kan,
som påpekas i lantmäteristyrdsens yttrande, tillgodoses genom specialistservice
inom lantmäteriorganisationen eller genom anlitande av utomstående sakkunnig.
Projektering av anläggning kan ske utom ramen för förrättningsförfarandet om
det är lämpligt. Så torde inte sällan vara fallet i fräga om skogsvägar.
Vad
som nu sagts leder till att anläggnmgsförrättning normalt bör handläggas av
fastighetsbildningsmyndigheten. Det kan emellertid inte förnekas att det i
vissa fall skulle vara praktiskt, om handläggningen kunde anförtros åt särskild
förrättningsman. Bl. a. gäller detta förrättningar rörande skogsvägar som
planerats eller projekterats av skogsvårdsstyrelsen. Uppenbarligen skulle
besparmgar i fråga om tid och kostnader i vissa fall kunna nås om lämplig
tjänsteman hos skogsvårds-styrelsen fick fungera som förrättningsman. Även i
andra faU skulle fördelar stå att vinna om till förrättningsman kunde utses
någon som är särskilt insatt i de frågor som skall avhandlas vid förrättningen.
Jag an-
Prop. 1973:160 157
ser
därför att möjUghet bör öppnas för annan än tjänsteman vid fastighetsbUdningsmyndigheten
att handlägga anläggningsförrättaing. Det bör ankomma på
fastighetsbildningsmyndigheten att utse sådan förrättningsman. Härigenom
uppnår man att allmänheten alltid kan hänvända sig tiU
fastighetsbUdningsmyndigheten i anläggningsärenden. Några särskUda
förutsättningar för att nämnda möjlighet skall få utnyttjas torde inte böra
föresklivas. Det får ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att avgöra
frågan efter en lämplighetsprövning i varje enskUt fall. Om sökanden begär att
särskild förrättningsman skall förordnas, bör givetvis skälig hänsyn tas
härtUl. Uppenbarligen bör särskild förrättningsman inte utses, om
anläggningsfrägan har samband med fastighetsbildningsåtgärd och gemensam
handläggnmg kan bli aktuell på sätt närmare utvecklas i avsnitt 1.2.8. Även i
övrigt bör anordningen tillämpas med viss urskillning. Större eller mer
kompUcerade förrättningar bör endast undantagsvis överlåtas till utomstående
förrättningsman. I lagen bör uppställas vissa krav på kompetens hos sådan
förrättningsman. Efter mönster från LGA synes böra föreskrivas att han skall
ha den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver samt också i övrigt vara
lämplig för detta. Jag vill särskilt understryka vikten av att
förrättningsmannen har sådan kännedom om tiUämpliga bestämmelser att han kan
handlägga förrättaingen på ett från rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt.
I
fråga om den närmare regleringen av förrättningsförfarandet bör enUgt
promemorian en nära anknytning till FBL eftersträvas. Jag delar denna
uppfattning, som godtagits av samtliga remissinstanser.
I promemorian föreslås att
anläggningsförrättning i likhet med fastighetsbildningsförrättning skaU kunna
delas upp i olika moment på så sätt att åtgärder av verkställighetsnatur, exempelvis
tekniska arbeten och värderingar, skall kunna uppskjutas till dess
fastighetsbUdningsmyndigheten genom ett anläggningsbeslut tagit ställning till
de grundläggande frågoma vid förrättningen och detta beslut vunnit laga kraft.
Anläggningsbeslutet skall enligt förslaget avse bl. a. frågorna om
anläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt, om
vUka fastigheter som skall delta i anläggningen, om upplåtelse av utrymme samt
om inlösen.
Vid
remissbehandlingen har ifrågasatts lämpligheten av att lämna de ekonomiska
frågoma utanför anläggningsbeslutet. Bl. a. hävdas att såväl prövningen av
båtnadsvillkoret som bedömningen av frågan om anläggningen är av väsentlig
betydelse för fastighet föratsätter att en ekono-nusk kalkyl görs. För egen del
biträder jag även på denna punkt promemorieförslaget. Av vad jag tidigare
anfört framgår att det som regel inte behövs några ekonomiska beräkningar för
att avgöra om kravet på väsentiig betydelse är uppfyUt. Detsamma gäller
tUlämpningen av båtnads-viUkoret beträffande anläggningar som har stöd i
detaljplan. Är samtliga sakägare ense om anläggningens inrättande, gäller det
förstnämnda vUl-
Prop. 1973:160 158
koret
över huvud taget inte. I de återstående fallen torde det inte sällan vara tillfyllest
med överslagsmässiga kalkyler för att konstatera om an-slutningsvUlkoren är
uppfyUda. Några svårigheter att avgöra anslutningsfrågan fristående från de
rent ekonomiska spörsmålen torde således i allmänhet inte föreligga. Ä andra
sidan talar starka skäl för att man på sätt föreslagits i promemorian bör kunna
dela upp förrättningen i olika moment och uppskjuta tekniska arbeten och
värderingar till dess de grundläggande frågoma avgjorts genom beslut som vunnit
laga kraft. De angivna göromålen är ofta arbets- och tidskrävande och det är då
angeläget att de inte utförs förrän det står klart att de kommer till nytta.
Stor betydelse måste också tUlmätas det förhållandet att en uppdelning av
anläggningsförrättning i enlighet med promemorieförslaget i vissa fall är
nödvändig för att åstadkomma en lämplig samordning mellan sådan förrättaing och
fastighetsbUdningsförrättning. Jag vill i detta hänseende hänvisa till avsnitt
1.2.8, som behandlar dessa samordningsfrågor.
Vad
som nu anförts innebär inte att en uppdelning av anläggningsförrättning alltid
bör ske. Särskilt när enighet föreligger mellan sakägarna i samtiiga
förrättningsfrågor och även när förrättningen i annat fall är av okomplicerad
natur, saknas anledning att göra en sådan uppdelning.
BehövUga
föreskrifter om en lämpUg handläggningsordning i olika fall torde få meddelas
av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Anvisningar rörande
förrättaingsverksamheten synes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att
utfärda.
I
likhet med remissinstanserna godtar jag ställningstagandet i promemorian att
några motsvarigheter till bestämmelsema i FBL om tUlständsbeslut och partiella
fastighetsbildningsbeslut inte bör tas upp i anläggningslagen. Som anförts i
promemorian finns det när förrättning avser flera anläggningar möjlighet att
utreda och avgöra frågan om varje anläggning för sig. Jag vill emellertid
understryka promemorians uttalande om att det normala bör vara att
anläggningsbeslut beträffande samtiiga företag meddelas samtidigt.
Enligt
promemorieförslaget skall överprövningen av förrättningsavgörandena ankomma på
domstol. Som första instans skaU fastighetsdomstolen fungera. Rätt att föra
talan skall tillkomma såväl enskilda parter som representanter för aUmänna
intressen. Från fastighetsdomstolen skall målen i princip kunna fullföljas till
hovrätten och sedan vidare tUl högsta domstolen. Någon kritik mot
promemorieförslaget i denna del har inte framkommit vid remissbehandlingen.
Inte heller jag finner anledning tUl erinran mot förslaget. Detta bygger på
FBL:s system för överprövning av fastighetsbildningsförrättning. Ett
genomförande av förslaget skapar föratsättningar för en samordning även av den
dom-stolsmässiga prövningen av anläggnmgs- och fastighetsbildnmgsfrågor.
Behovet av en sådan samordning kommer att belysas närmare i avsnitt 1.2.8.
Prop. 1973:160 159
1.2.7
Bevakningen av allmäima intressen
I
anläggningsfrågor gör sig allmänna intressen av skiftande art och styrka
gällande. I likhet med vad som skett i nuvarande lagstiftning om gemensamma
anläggningar och i FBL bör i anläggningslagen inbyggas ett system för bevakning
av dessa intressen. Vid utformnmgen av ett sådant system måste beaktas vikten
av att det allmänna kan få till stånd anläggningar som förutsatts i planer eller
som eljest är av betydelse från allmän synpunkt. Vidare bör det allmänna ges
möjlighet att kontrollera att anläggnmgar inte kommer till stånd i strid mot
allmänna intressen. A andra sidan måste hänsyn tas till att ett alltför stort
inflytande för det allmänna kan inverka tyngande på förfarandet och även minska
de enskUda ddägamas engagemang i anläggningsföretagen. De förslag som lagts
fram i detta avsnitt av promemorian grandar sig på en avvägning mellan dessa
olika synpunkter. Förslagen har i stort sett fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Även jag finner dem i allt väsentUgt väl underbyggda.
I promemorian tas först
upp frågan i vad mån det allmänna bör få rätt att ta initiativ till en
gemensamhetsanläggning. Det påpekas att det från allmän synpunkt inte sällan är
av betydelse att en gemensamhetsanläggning kommer till stånd. Särskilt gäller
detta när anläggningen har stöd i gällande plan. Också andra
gemensamhetsanläggningar kan emellertid tillgodose viktiga samhäUsintressen,
t. ex. trafik- och mUjövårds-intressen. En initiativrätt för det aUmänna kan
enligt promemorian knappast strida mot lagstiftningens övervägande
privaträttsliga karaktär. En sådan rätt anses därför böra införas i
anläggningslagen. I likhet med vad som gäller enligt LGA föreslås att
byggnadsnämnden får en generell rätt att söka anläggningsförrättning. Syftet
med denna initiativrätt sägs främst vara att tUlgodose de lokala
bebyggelseintressena. För att möjliggöra inrättande av anläggning som från
andra synpunkter av ailmän natur är angelägen föreslås vidare att
länsstyrelsen skall få rätt att ta initiativ till anläggning som den finner
vara av större betydelse från allmän synpunkt. En motsvarande initiativrätt
tillkommer länsstyrelsen vid fastighetsreglering (5 kap. 3 § fjärde stycket
FBL).
Vid remissbehandlingen har
i ett par yttranden ifrågasatts huravida inte kommunstyrelsen borde få
initiativrätt i stället för byggnadsnämnden. I ett yttrande förordas den
lösnmgen att nämnden inte skall få rätt att söka anläggningsförrättning utan
endast möjlighet att begära att länsstyrelsen utövar sin initiativrätt. För
egen del anser jag det uppenbart att en självständig initiativrätt bör
tillkomma byggnadsnämnden. Den omständigheten att nämnden själv skaU pröva
förrättningen i vissa hänseenden bör enligt min mening inte tillmätas betydelse
i detta sammanhang. Frågan om kommunstyrelsens inflytande får i allt faU f. n.
anses böra lösas internt inom varje kommun.
Prop. 1973:160 160
Förslaget
om initiativrätt för länsstyrelsen har i princip godtagits av samtliga
remissinstanser. Vägverket hävdar dock att initiativrätten bör utvidgas tUl att
omfatta även andra fall än när anläggningen är av större betydelse från allmän
synpunkt, t. ex. när väg dras in från aUmänt underhåll. Motsvarande
initiativrätt bör, påpekas det, ges åt vägverket, som också bör behålla sin
rätt att begära förrättning enligt 60 § väglagen. Lantmäteristyrelsen menar
att väghållare bör få rätt att begära anläggningsförrättning i samband med att
allmän väg byggs eller läggs om. Vidare bör enligt styrelsens mening innehavare
av järnväg få möjlighet att begära ändring av det enskUda vägnätet i sjrfte att
minska antalet korsningar mellan enskild väg och järnväg. För egen del anser
jag att man som föreslagits i promemorian f. n. bör inskränka sig tUl att ge
länsstyrelsen rätt att ta initiativ till anläggning som är av större betydelse
från allmän synpunkt. Skäl synes visserligen tala för att det aUmänna får
utvidgade befogenheter att ta initiativ till förrättningar som rör enskUda
vägar. Det torde emellertid böra ankomma på 1969 års vägutredning att närmare
utreda och ta stäUnmg tiU dessa frågor (jfr prop. 1971: 123 s. 137 och 143). I
avvaktan härpå bör dock de nuvarande bestämmelserna i 60 § väglagen om rätt i visst
fall för väghållare att på-kaUa vägförrättning och föra talan vid sådan
förrättnuig behållas utan ändring i sak.
Enligt
5 kap. 3 § andra stycket FBL har vid expropriation eUer lUaian-de tvångsförvärv
förvärvaren rätt att ta initiativ till fastighetsreglering som kan undanröja,
minska eller förebygga olägenhet av förvärvet. Skälen tUl denna initiativrätt
(se prop. 1969: 128 s. B 340 och 346) äger giltighet även när det gäller
frågan om rätt att påkaUa anläggningsförrättning. Jag anser sålunda att en
bestämmelse motsvarande 5 kap. 3 § andra stycket FBL bör mföras i
anläggnmgslagen.
I
promemorian understryks att det också sedan en anläggningsförrättning
påbörjats finns ett behov av att allmänna intressen bevakas. I överensstämmelse
med vad som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen om gemensamma
anläggningar och enligt FBL föreslås att förrättnuigs-myndigheten i första hand
skaU svara för allmänbevakningen med skyldighet att samråda med andra
myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs. Någon erinran mot detta förslag
har inte gjorts vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till det.
Självfallet omfattar inte förrättningsmyndighetens ansvar byggnadstekniska o.
d. frågor som det ankommer på byggnadsnämnden att bevaka.
Enligt
gäUande rätt har byggnadsnämnden möjlighet att även på annat sätt än vid
samråd med förrättningsmyndigheten hävda sina intressen. I LGA har nämnden
fått ett avgörande inflytande på frågan om inrättande av
gemensamhetsanläggning. Innan anläggningsbeslut meddelas, skaU
förrättningsmannen hänskjuta ärendet tUl byggnadsnämnden. Om nämnden därvid
inte lämnar medgivande tiU anläggningen.
Prop. 1973:160 161
skall
förrättningen inställas. Nämnden har således vetorätt i anlägg-nmgsfrågor.
Enligt EVL finns ingen sådan vetorätt. Byggnadsnämnden skall i stället
underrättas om sammanträde vid förrättning som rör dess verksamhetsområde och
nämnden har sedan möjlighet att inställa sig vid sammanträdet och framföra sina
synpunkter. Samma system gäller enligt FBL vid behandlingen av
fastighetsbUdningsfrågor.
I promemorian anförs att
det med hänsyn till det samband som ofta råder mellan fastighetsbUdnings- och
anläggningsfrågor finns skäl som talar för att det system som föreskrivits i
FBL för byggnadsnämndens medverkan tas upp också i anläggningslagen. Å andra
sidan påpekas att statsmaktemas beslut år 1966 att i LGA införa bestämmelser om
vetorätt för byggnadsnämnden grundades på ingående överväganden, varvid
avgörande betydelse tUlmättes synpunkten att byggnadsnämnden borde få ett såväl
reellt som formellt inflytande på bedömningen av anläggningsfrägan. Det
betonas vidare att ett beslut av byggnadsnämnden att medge eller vägra
tillstånd till gemensamhetsanläggning i allmänhet endast utgör en formell
bekräftelse på ett stäUningstagande som redan gjorts vid samråd med
fastighetsbUdningsmyndigheten och därför bör kunna komma tUl stånd utan större
omgång och tidsutdräkt. Slutsatsen i promemorian är att det inte föreligger
tiUräckliga skäl att frångå det ställningstagande som gjordes vid tillkomsten
av LGA. Byggnadsnämnden skall således enligt promemorieförslaget ha vetorätt i
fräga om inrättande av gemensamhetsanläggning.
Vid remissbehandlingen har
flera remissinstanser helt avstyrkt förslaget att byggnadsnämnden skall ha
vetorätt i anläggningsfrågor. Det hävdas att vetorätten inte innebär någon
reell förbättring av byggnadsnämndens möjUgheter att påverka avgörandena och
att den medför betydande omgång och tidsutdräkt. Det sägs vidare att
vetorätten motverkar de fördelar som förrättningsinstitutet ger i form av
förhandlingar under ansvarig myndighet. Vissa andra remissinstanser nöjer sig
med att förorda en begränsning av vetorätten. Från dessa håll påpekas att ett
stort antal förrättningar enligt den föreslagna lagen kommer att avse gemensamhetsanläggningar
utanför tätbebyggelseområden som har ingen eller endast ringa betydelse från
plansynpunkt. Vetorätten bör, heter det i ett yttrande, inskränkas till att
avse sådana fall som ligger inom byggnadsnämndens egentiiga kompetensområde
och där dess stäUningstagande naturligen måste tillmätas avgörande betydelse.
För egen del anser jag det
ställt utom tvivel att införandet av vetorätt för byggnadsnämnden är ägnat att
medföra ett starkare inflytande för nämnden på bedömningen av anläggningsfrågor
än enbart en rätt att vid informellt samråd och vid förrättningssammanträden
framföra sina synpunkter. Lika tydligt är att systemet med vetorätt i viss mån
verkar tyngande på förfarandet och kan medföra tidsutdräkt. Klart är också att
komplikationer kan uppstå vid samordningen mellan fastighetsbUd-
11
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 162
nings-
och anläggningsförrättningar. Dessa olägenheter bör som understrakits i
promemorian inte överdrivas men de bör heller inte underskattas. Frågan blir
då om anläggningsfrågor kan anses ha sådan betydelse för byggnadsnämndemas
verksamhet att det trots angivna olägenheter kan finnas skäl att ge dem det
starkare inflytande som vetorätten innebär. Vid bedömande av denna fråga torde
man utan vidare kunna konstatera att byggnadsnämnden inte alltid har lika
starka intressen att bevaka i anläggningssammanhang. Sådana anläggningar
vilkas utförande kräver byggnadslov måste givetvis generellt tillmätas
väsentlig betydelse från nämndens synpunkt. Detsamma gäller anläggningar som
berör områden med detaljplan. Det kan emellertid tänkas att också sådan anläggnmg
utanför detaljplaneområde som inte fordrar byggnadslov strider mot kravet på
planmässighet. Byggnadsnämnden måste självfaUet kunna hävda sitt anspråk på att
detta krav alltid upprätthålls. Råder det tvekan om en anläggning uppfyller
kravet, bör den avgörande bedömningen göras av nämnden.
Vad som sålunda anförts
talar för att byggnadsnämnden får vetorätt mot alla anläggningar som kräver
byggnadslov och dessutom mot andra anläggningar som berör detaljplaneområde.
Vidare bör byggnadsnämnden ges vetorätt i sådana fall då nämnden vid
fastighetsbUdningsmyndighetens samråd med nämnden finner att en anläggnings
överensstämmelse med kravet på planmässighet kan sättas i fråga. I övrigt bör
enligt min mening FBL:s system för bevakning av nämndens intressen gälla vid
tillämpningen av anläggningslagen. Utformas vetorätten på detta sätt torde de
komplikationer för förrättningsförfarandet som vetorätten medför inte bli
särskilt framträdande. Beträffande anläggningar som kräver byggnadslov kan, som
lantmäteristyrelsen anfört i sitt remissyttrande, den särskUda
tUlståndsprövningen samordnas med en förhandsbedömning i byggnadslovsärendet.
Frågan om nämnden skall utöva sin vetorätt i fråga om andra slags anläggningar
utanför detaljplaneområde torde oftast i praktiken kunna avgöras på ett tidigt
stadium.
I
promemorian föreslås vidare att byggnadsnämnden får rätt att fullfölja talan
mot beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning. Någon erinran mot detta
förslag har inte gjorts vid remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget.
Vare sig byggnadsnämnden har vetorätt mot anläggningsförrättning eUer inte bör
nämnden få rätt att påkalla över-prövning av förrättningen. Som påpekats i
promemorian har byggnadsnämnden fullföljdsrätt såväl enligt nuvarande
lagstiftning om gemensamma anläggningar som enligt FBL.
Slutligen
skall enligt promemorieförslaget rätt att påkalla överprövning av
anläggningsförrättning tillkomma länsstyrelsen. Även detta förslag har lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. Själv vill jag också ansluta mig tiU det.
Med hänsyn tiU att viktiga samhällsintressen vid sidan av dem som
byggnadsnämnden har att bevaka kan beröras av
Prop. 1973:160 163
en
gemensamhetsanläggning föreligger utan tvivel behov av fullföljdsrätt på
länsplanet. Som påpekats i promemorian bör länsstyrelsen innan den tar
ställning till fuUföljdsfrågan samråda med andra myndigheter och försöka jämka
samman olika uppfattningar. Liknande uppgifter åvilar länsstyrelsen i
fastighetsbildningsärenden.
1.2.8
Samordningen mellan anläggnings- och fastighetsbildningsförrättning
Som
jag haft anledning att understryka i olika sammanhang tidigare råder det ett
intimt samband meUan fastighetsbildningsåtgärder och anläggningsfrågor. Under
förarbetena till FBL ägnades stor uppmärksamhet ät problemet hur man skulle
kunna få till stånd en lämplig samordning mellan handläggningen av
fastighetsbUdnings- och anläggningsfrågor. Lantmäteristyrelsen gick i sitt
remissyttrande över 1954 års fastighetsbildningskommittés förslag till lag om
fastighetsbildning så långt att man framhöll att det mot bakgrunden av
teknisk-ekonomiska synpunkter kunde te sig mest rationellt att ta upp regler
för fastighetsbildning och anläggningar i en gemensam lag (prop. 1969: 128 s.
B 627). Även om det som styrelsen själv konstaterade inte är realistiskt att
inom överskådlig framtid räkna med en sådan lagstiftaing, bör man uppenbarligen
sträva efter att åstadkomma en så långt driven samordning som möjligt.
Vid tillkomsten av FBL
knöts intresset i främsta rummet tiU frågan om utbyggnad av tekniska
anläggningar i samband med fastighetsreglering. I 9 kap. togs upp bestämmelser
i ämnet. Enligt dessa kan anläggning i vissa fall utföras vid
fastighetsreglering som ett för sakägarna gemensamt arbete. Sådant gemensamt
arbete får inte avse anläggningsföretag av viss beskaffenhet. Om företag inte
kan utföras som gemensamt arbete eller om sådant utförande inte är lämpligt,
får fastighetsbildningsmyndigheten förordna om prövning enligt VL, EVL eller
LGA. Har gemensamt arbete utförts enligt FBL, skall fastighetsbildningsmyndigheten,
om det behövs, förordna att fråga beträffande det framtida underhållet och
driften av anläggningen skall prövas enligt speciallagstiftningen.
I
motiven till 9 kap. FBL förutsätts att sådana ändringar görs i speciallagarna
att fastighetsbildningsmyndigheten får befogenhet att ta initiativ tUl
förättningar enligt dessa. I avvaktan på att förslaget till anläggningslag
genomförs har ändringar av denna innebörd skett i VL, EVL och LGA (se prop.
1971: 151).
I
promemorian föreslås nu att i anläggningslagen införs en föreskrift om att
anläggningsfråga skall få tas upp utan ansökan när vid fastighetsreglering
beslutats om prövning enligt lagen. Förslaget har över lag godtagits av
remissinstanserna och även jag vill tillstyrka det. En förutsätt-
Prop. 1973:160 164
ning
för att den tänkta ordningen skall fungera är att fastighetsbUdningsmyndigheten
skall handlägga även anläggningsförrättning. Jag har i avsnitt 1.2.6 förordat
en sådan ordning. Som där påpekats bör möjligheten att förordna särskild
förrättningsman inte utnyttjas när anläggningsförrättning har samband med
fastighetsbildningsförrättning.
I
ett par remissyttranden ifrågasätts om inte fastighetsbildnuigsmyn-dighet som
handlägger anläggningsförrättning bör få rätt att ta initiativ till
fastighetsreglering som direkt betingas av anläggningsförrättningen. Det är
inte otänkbart att en sådan anordning i vissa fall skulle vara tUl fördel.
EmeUertid skulle den föratsätta vissa ändringar i FBL vars konsekvenser inte
utan vidare låter sig överblickas. Om inrättandet av en gemensamhetsanläggning
medför behov av fastighetsreglering, torde sådan som regel komma till stånd på
begäran av sakägare eller av länsstyrelsen eUer byggnadsnämnden efter
påpekande från fastighetsbildningsmyndighetens sida. Om det vid tillämpningen
av den nya lagstiftaingen likväl visar sig föreligga ett praktiskt behov av initiativrätt
för fastighetsbUdningsmyndigheten, får frågan tas upp till förnyat övervägande
i lämpligt sammanhang.
I
promemorian behandlas härefter frågan om den fortsatta samordningen mellan
fastighetsregleringsförrättning och anläggningsförrättning. Om det inte råder
delade meningar i de grandläggande frågorna vid de båda förrättningarna
föranleder enligt promemorian samordningen inga särskilda problem utan
förrättningarna kan handläggas parallellt. Andra gånger kan emellertid
förhållandena vara mer komplicerade. Tveksamhet kan uppkomma beträffande
fastighetsindelningens utformning eller gemensamhetsanläggningens omfattning
eller utformning. En verklig samordning måste då ske av de olika
förrättaing-arna. Man måste också se till att överinstanserna får möjligheter
att göra en samlad bedömning av fastighetsbUdnings- och anläggningsfrågan.
I
promemorian framhålls att det smidigaste sättet att lösa samordningsproblemet
ibland är att formellt koppla samman förrättningarna och att sedan avgöra
fastighetsbildningsfrågan och anläggningsfrågan genom ett gemensamt beslut.
Enligt bestämmelsema i 16 kap. 11 § andra stycket FBL har domstol möjlighet att
undanröja motstridighet eller oenhetlighet mellan avgörandena i
fastighetsbildnings- och anlägg-nUigsfrågan, om dessa är beroende av varandra
men endast det ena överklagats.
I
samband med större fastighetsregleringsföretag uppkommer, påpekas vidare i
promemorian, vissa speciella samordningsproblem. Sådana företag förutsätter i
allmänhet en omfattande utbyggnad av koUektiva anläggningar, i första hand
vägar. I sådana fall talar flera skäl för att anläggningsfrågorna tas upp och
avgörs i ett tidigt skede av reglerings-förrättningen. I viss utsträckning är
det möjUgt att utföra anläggningsfö-
Prop. 1973:160 165
retaget
som gemensamt arbete vid fastighetsregleringen. Om anlägg-ningsfrågan tas upp
vid särskild förrättning kan följande handläggningsordning tillämpas. Sedan
förutsättningarna för anläggningens inrättande konstaterats föreligga, meddelar
fastighetsbUdningsmyndigheten anläggningsbeslut. När detta vunnit laga kraft,
kan anläggningen utföras och tas i brak. Frågorna om ersättning för upplåtelse
av utrymme och om fördelning av kostnaderna för anläggningens utförande kan i
vissa fall lämpUgen avgöras i samband med anläggningsbeslutet. Anläggningsförrättningen
får sedan vila tills lagakraftägande beslut i fastighetsbUd-ningsfrågan
föreligger. Därefter prövas frågan om fördelningen av un-derhåUskostnader och
övriga frågor. Om det därvid visar sig önskvärt att ändra ett tidigare beslut,
exempelvis anläggningsbeslut, med hänsyn till de avgöranden som träffats vid
fastighetsbildningsförrättningen, finns det vissa möjligheter till det.
Vad som sålunda anförts i
promemorian om samordningen av fastighetsreglerings- och
anläggningsförrättning har inte föranlett erinran vid remissbehandlingen. För
egen del vUl jag också ansluta mig tUl den lösning av samordningsfrågan som
anvisats i promemorian. För att åstadkomma den i vissa fall önskvärda
sammankopplingen av förrättningarna behövs dels en bestämmelse om att
anläggningsfråga får prövas gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid en
förrättning, dels en föreskrift om att anläggningsbeslut som meddelas vid sådan
förrättning får tas upp i fastighetsbildningsbeslutet.
De nyss angivna
bestämmelserna ger som påpekats i promemorian möjUghet att samordna även
avstycknings- eller klyvningsförrättning med anläggningsförrättning när
fastighetsbildningsåtgärden aktuaUserar frågan om att inrätta
gemensamhetsanläggning eller att ansluta nybildad fastighet tUl befintlig
sådan anläggning. Som framgår av avsnitt 1.2.10 kan anslutningsfrågan i vissa
fall lösas på enklare sätt. När en ny anläggningsförrättning krävs, framstår
det emellertid ofta som en smidig lösning att koppla samman denna med
fastighetsbildningsförrättningen.
Jag vill slutligen
instämma i uttalandet i promemorian att det i lagen inte bör ges närmare
föreskrifter i fråga om valet av metodik vid samordningen av
fastighetsbildnings- och anläggningsförrättning utan att behövliga sådana
föreskrifter bör meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Som också framhållits i promemorian är det i allmänhet lämpUgt att
samma förrättningsman handlägger fastighetsbildnings- och anläggningsförrättning
som har samband med varandra men som inte formellt kopplats samman.
1.2.9
Finansieringsfrågan
Av
central betydelse vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning är frågan hur
anläggningens utförande samt dess underhåll och drift skall finansiera», när delägarna
själva skall stå för dessa kostnader. I
Prop. 1973:160 166
fråga
om mindre anläggningar torde finansieringen som regel inte medföra några
problem. Kostnaderna torde då ofta kunna täckas genom kontanta bidrag från
delägama, men svårigheter uppstår, om delägare inte fullgör sin
bidragsskyldighet. Finansieringen av större anläggningar ställer sig
besvärligare. I vissa fall lär väl också en sådan anläggning helt eller delvis
kunna finansieras genom kontanta bidrag från delägarna. En särskild form av
direktfinansiering kan komma till användning, när inrättandet av en
gemensamhetsanläggning ingår som led i ett exploateringsföretag. Kostnaderna
förskjuts då ofta av exploatören som därefter inräknar dem i köpeskillingarna
när de delägande fastigheterna säljs.
Det
är tydligt att finansiermgen av gemensamhetsanläggningar i stor utsträckning
måste ske genom lån från banker och andra kreditinrättningar. Möjligheterna
att få sådana län hänger givetvis intimt samman med de garantier som kan ges
för att återbetalning sker i vederbörlig ordning. Betryggande säkerhet kan i
många fall lämnas i form av pantbrev i delägarnas fastigheter. Denna metod är
emellertid inte alltid användbar, eftersom den förutsätter att samtliga
delägare har vilja och förmåga att prestera godtagbar säkerhet av detta slag.
Detsamma gäUer i fråga om borgensförbindelser. Det måste därför anvisas andra
vägar att säkerställa betalningen av lån som avser gemensamhetsanläggning.
Som
säkerhet för att delägare i anläggningsföretag fullgör sin skyldighet att
länana bidrag till kostnaderna för företaget har man i gällande rätt
bestämmelser om att förfallna bidragsfordringar belastar ddägarfastighet som
en legal panträtt med bättre förmånsrätt än den som följer med inteckning.
Vidare finns bestämmelser om subsidiäransvar för övriga delägare.
Förmånsrätten och subsidiäransvaret tjänar också syftet att underlätta
möjligheterna att skaffa krediter till företaget.
De
till EVL och LGA knutna förmånsrättssystemen företer en del inbördes
olikheter. Vägsamfällighet och vägförening har förmånsrätt enligt 6 § 1
förmånsrättslagen för bidrag som debiteras ägare av fast egendom, om bidraget
inte varit obetalt mer än ett år från förfallodagen. Som framgår av
redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 1.1.9) är LGA:s förmånsrättssystera
mera invecklat och restriktivt, vilket huvudsakUgen motiveras av hänsyn till
inteckningshavare.
I promemorian hävdas att
den nu gällande lagstiftningen är behäftad med så allvarliga brister att det är
nödvändigt att söka få tiU stånd en annan lösning på finansieringsfrågan. De
invändningar mot nuvarande ordning som redovisas i promemorian är av såväl
principiell som praktisk natur. Det är, sägs det, angeläget att det finns så
få fordringar som möjUgt med bättre förmänsrätt än den som följer med
inteckning och det är otillfredsställande att driftskostnader och andra löpande
kostaader utgår med förmånsrätt framför panträtt på grund av botteninteckning.
Förmånsrätten är i sig själv olämplig som lånesäkerhet. På grand av
finansieringsproblemet försvåras f. n. anslutning av annan egendom
Prop.
1973:160 167
än
fastighet till gemensamhetsanläggning. LGA:s förmånsrättssystem är så
tUlkrånglat och svårtUlämpat att det knappast kan utnyttjas i mera komplicerade
fall, t. ex. vid sanering av äldre bostadskvarter. Dessutom får
tidsbegränsningen till följd att systemet inte alltid kan utnyttjas för
långfristiga lån. Det subsidiäransvar för brist hos delägare som åvUar övriga
delägare är i sig knappast rimligt och kan få rent stötande konsekvenser.
Vad
som framkommit vid remissbehandUngen ger också vid handen att gällande
lagstiftning inte erbjuder helt ändamålsenliga lösningar av
finansieringsproblemen i samband med gemensamhetsanläggningar. Jag ansluter mig
därför till ståndpmikten att en reformering bör komma tiU stånd, även om jag är
av den uppfattningen att kritiken mot gäUande rätt i vissa avseenden är
oberättigad eller överdriven. För att syftet med anläggningslagstiftningen
skall kunna vmnas är det av fundamental betydelse att finansieringen av
gemensamma anläggnmgar kan ordnas på ett tillfredsställande sätt.
När
det sedan gäller att finna en framkomlig väg för en reform diskuteras tUl en
början i promemorian frågan om ett ökat samhälleligt engagemang såvitt gäller
finansieringen av gemensamhetsanläggningar. Ett sådant engagemang skulle kunna
ta sig uttryck i kommunal borgen eller kredit eller i statlig lånegaranti. En
generell lösning efter dessa linjer avvisas emellertid i promemorian främst av
det skälet att det aUmänna m-tresset för gemensamhetsanläggningar framträder
med högst varierande styrka och att sådana anläggningar i åtskilliga fall måste
betraktas som en helt uitern angelägenhet för fastighetsägarna. Enligt
promemorian framstår det emellertid som naturligt med en möjlighet att stödja
vissa anläggningsföretag med statlig lånegaranti. Härvid avses inrättande eller
underhåll av sädana anläggningar som till både art och omfattning är särskilt
angelägna från allmän synpunkt, t. ex. av hänsyn till plan-, trafik-,
naturvårds- eller andra miljövårdsintressen. Som villkor för statlig
lånegaranti bör gälla att det görs sannolikt att finansieringsfrågan inte kan
lösas på annat sätt utan att betydande svårigheter eller olägenheter uppstår.
Utformningen i övrigt bör enligt promemorian ske i anslutning tiU vad som f. n.
gäller om liknande statiig lånegaranti på andra områden, bl. a. vid
jordbruksrationalisering.
Tanken
på ett vidgat engagemang från statens och kommunernas sida för att underlätta
finansieringen av gemensamhetsanläggningar tas upp av åtskiUiga remissinstanser
och mer eller mindre långtgående förslag framställs. Sålunda föreslår
lantmäteristyrelsen att samfällighetsförening skall få statlig kreditgaranti
för investeringslån utan annan begränsning än att investeringen är ekonomiskt
sund och förenlig med föreningens ändamål. Enligt en annan remissinstans bör
staten helt svara både för samfällighetsförenings förluster på grund av att
utdebiterade bidrag inte kan tas ut och för lånegarantier till föreningsmedlem.
Från vissa håll
Prop. 1973:160 168
förordas
ökade möjUgheter för kommun att ekonomiskt stödja anläggningsföretag genom
borgen eller kredit. Bostadsstyrelsen föreslår i detta hänseende att
kungörelsen (1962:581) med vissa bestämmelser angående kommuns upptagande av
lån m. m. ändras så, att kommun medges rätt att utan underställningsskyldighet
ikläda sig borgensansvar för lån till samfäUighetsförening för utförande av
anläggning som skall betjäna flera bostadsfastigheter.
För
egen del är jag av den åsikten att promemorians unställning tiU principfrågan
är riktig. Eftersom inrättande av gemensamhetsanläggning måste anses i främsta
rummet vara delägarnas enskUda angelägenhet, bör en generell lösning av
finansieringsproblemen ske på annan grandval än statligt eller kommunalt stöd.
Man kan emellertid inte bortse från att en mycket stor grupp anläggningar
tUlgodoser även allmänna intressen. F. n. utgår statsbidrag eller statiigt
stöd i annan form till vissa slag av anläggningar som är av denna beskaffenhet.
Detta gäller bl. a. enskUda vägar i stor utsträckning. Såvitt nu kan bedömas
finns det inte anledning att i fortsättaingen vara mera restriktiv när det
gäller statiigt stöd till ifrågavarande verksamhet. Villkoren och formerna för
ett sådant stöd får emellertid närmare övervägas i annat sammanhang. Vad angår
frågan om kommunalt stöd vUl jag framhålla att ett huvudsyfte med förslaget
till ny anläggningslagstiftaing är att den skall vara ett effektivt instrament
för kommunema att genomföra deras planintentioner. Möjlighet bör därför stå
öppen för kommun att verksamt bidra till att en gemensamhetsanläggning, som
stämmer överens med sådana intentioner och som alltså är du-ekt önskvärd från
kommunens synpunkt, verkligen kommer tUl stånd och inte hindras av ekonomiska
skäl. I de fall kommunal borgen kan komma i fråga bör den tecknas efter
särskUt tiUstånd av Kungl. Maj:t enligt 60 § kommunallagen (1953: 753) eUer 64
§ kommunallagen (1957: 50) för Stockholm.
Som
en generell lösning av finansieringsfrågan föreslås i promemorian att en
särskild garantifond för samfällighetsföreningar inrättas. Denna skall enligt
förslaget byggas upp genom avgifter som tas ut i samband med registrering av
föreningarna. Anslutning till fonden skall således vara obligatorisk för alla
samfällighetsföreningar. Förening skall kunna få ersättning av staten ur fonden
i fall då föreningsmedlem saknar utmätningsbara tillgångar att betala
utdebiterat bidrag till föreningen. Härigenom bortfaller behovet av
bestämmelser om subsidiäransvar. Enligt promemorieförslaget skall fonden
dessutom kunna iklädas en till beloppet bestämd garanti för viss
ddägarfastighet när det är nödvändigt för finansieringen av anläggning som
skall utföras av samfällighetsförening och delägaren inte kan lämna föreningen
nöjaktig säkerhet av konventionellt slag. För sådan garanti skall särskUd
avgift årligen utges av delägaren. Fonden bör enligt promemorian förvaltas av
en central nämnd som tillsätts av Kungl. Maj:t. Möjlighet sägs böra finnas att
vid
Prop.
1973:160 169
behov
verkställa extra uttaxering av bidrag från de anslutna
samfäUig-hetsföreningarna.
Mot förslaget om
tillskapande av en garantifond efter dessa riktlinjer har olika invändningar
riktats vid remissbehandlingen. Enligt en åsikt bör det inte vara en statlig
angelägenhet att stödja vissa anläggningsföretag med lånegaranti. Det har även
ifrågasatts om det över huvud taget föreligger behov av en garantifond som
ersättning för förmånsrättssystemet och om inte förslaget till lag om
förvaltning av samfälligheter innehåller tUlräckliga bestämmelser till skydd
för samfällighetsförenings ekonomi. Vidare har anförts att anslutning tUl
garantifonden bör vara frivillig eller i allt fall inte omfatta annat än vissa
slag av samfäUighets-föreningar med hänsyn främst till att avgiftsskyldigheten
skuUe kunna verka hämmande på den i och för sig önskvärda föreningsbildningen.
Kritik har också riktats mot den i promemorian föreslagna möjligheten tUl extra
uttaxering av bidrag från de till fonden anslutna föreningarna, eftersom en sådan
möjlighet kan sägas innebära ett subsidiäransvar för andra föreningars
förbindelser vUket också kan få en hämmande verkan på föreningsbildningen.
Kritiken
mot inrättandet av en garantifond i enlighet med promemorieförslaget
förefaller mig i väsentliga delar befogad. Framförallt ansluter jag mig till
ståndpunkten att det inte kan anses vara en uppgift för staten att stå som
huvudman för en fond av ifrågavarande slag. Att lägga ansvaret för fonden på
något annat subjekt synes ogenomförbart av såväl principiella som praktiska
skäl.
Finansieringsfrågan
bör därför enligt min mening lösas efter andra linjer än en fondbildning.
Främst knyter sig intresset då tUl frågan vilka möjligheter som finns att
eliminera olägenhetema av det nuvarande förmånsrättssystemet. Härvid vill jag
peka på att ingen allvarligare kritik har riktats mot den förmånsrätt som
vägsamfällighet och vägförening f. n. åtnjuter i ddägarfastighet för uttaxerat
bidrag utan annan begränsning än att bidraget inte får ha varit obetalt längre
tid än ett år efter förfallodagen. Kan sådan förmånsrätt tillerkännas också
samfällighetsförenings fordringar på kostnadsbidrag till anläggningar som nu
faller inom LGA:s tUlämpningsområde, skulle finansieringen av gemensamhetsanläggningar
alltid kunna ske på ett enkelt och smidigt sätt. Lånetransaktioner underlättas
genom att de enskilda fastighetsägarnas medverkan inte behövs. För att göra
gällande betalningskrav behöver borgenären aldrig vända sig mot någon annan än
föreningen. Om föreningens fordran på bidrag från medlem har förmånsrätt i
medlemmens fastighet framför mteckning, blir föreningens tUlgång på medel till
infriande av skulder alltid tryggad. Att förmånsrätten tillkommer föreningen
för dess bidragsfordringar och inte föreningens borgenärer saknar betydelse för
borgenärsskyddet med hänsyn till de bestämmelser som tagits upp i 43 §
förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter. Enligt dessa skall
Prop. 1973:160 170
samfäUighetsföreningens
styrelse, om tillgängliga medel inte räcker tUl betalning av klar och förfallen
skuld, utan dröjsmål upprätta och på föreningsstämma lägga fram särskUd
debiteringslängd samt omedelbart ta ut vad som fordras. Försummar styrelsen
detta, är dess ledamöter solidariskt ansvariga för skulden. Om försummelsen är
uppenbar, skall länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna syssloman att
debitera och ta ut vad som fordras.
Vad som skulle kunna
utgöra ett hinder mot att överföra det nuvarande EVL-förmånsrättssystemet till
den nya anläggningslagstiftningen är hänsynen till fordringshavare med panträtt
på grund av inteckning i ddägarfastighet. Så som departementsförslaget till
anläggningslag har utformats anser jag dock att denna hänsyn inte bör hindra en
sådan lösning av finansieringsfrågan. Jag vill här först erinra om att
båtnadsprövning skall ske obligatoriskt vid anläggningsförrättning (se
specialmotiveringen till 16 §) utom i fall då anläggningen har förutsatts i
fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Inrättande av gemensamhetsanläggning
skall alltså alltid med nyss angivna begränsning medföra fördelar som i
allmänhet ytttar sig i en ökning av fastighetsvärdet (jfr avsnitt 1.2.4). Vad
angår de fall då båtnadskravet inte gäller förtjänar understrykas att
planfastställelses verkan för inteckningshavare inte beaktas i andra
sammanhang. Anledning saknas dessutom att försätta inteckningshavare i en
bättre ställning än fastighetsägare. För övrigt torde man med fog kunna utgå
frän att anläggningen även i det helt övervägande antalet av ifrågavarande fall
medför båtnad för ddägarfas-tigheterna. Vidare vill jag peka på att
fördelningen av kostnaderna för anläggnings utförande skall ske främst med
hänsyn tUl varje fastighets nytta av anläggningen och att avsteg från denna
princip fär ske endast med fordringshavares medgivande eller efter
oskadlighetsprövning. Tillräckliga garantier för att anläggning bibehålls i
funktionsdugligt skick finns i förslaget till lag om förvaltning av
samfälligheter. De bidrag som för varje år taxeras ut från ddägarfastigheterna
och som skall täcka kostnaderna för driften samt amorteringar och ränta på
investeringslån jämte eventuell fondering torde i praktiken regelmässigt inte
uppgå till så stora belopp att de kan anses utgöra någon risk för fordringar
med sämre rätt i fastigheten under förutsättning att innehavare av sistnämnda
fordringar iakttagit den försiktighet som normalt bör kunna krävas av en
kreditgivare. Det bör påpekas att genom samfälligheternas sakrättsliga
anknytaing till ddägarfastigheterna skyldigheten att betala bidrag för
framtiden alltid belastar fastigheterna och att en förmänsrätt för förfallna
bidrag egentligen bara är en konsekvens härav. Om fastighetsregistreringen i
framtiden sker med hjälp av automatisk databehandling (ADB), kommer kreditinstitutens
riskbedömning att avsevärt förenklas. Beträffande frågan om publicering av
uppgifter som kan vara av betydelse för bedömningen av förmånsrättens inverkan
pä fastighets
Prop.
1973:160 171
kreditvärde
återkommer jag i specialmotiveringen till 34 § (jfr också avsnitt 3.5.5 under
rubriken Ekonomiska förhållanden).
På
grund av det anförda föreslår jag att samfällighetsförenings i debiteringslängd
upptagna fordran på bidrag till kostnaderna för gemensamhetsanläggning skall
vara förenad med förmånsrätt i bidragsskyldig fastighet enligt 6 § 1
förmånsrättslagen, om bidraget inte varit obetalt längre än ett år från
förfallodagen.
Liksom
i gällande rätt bör de behövliga bestämmelsema om förmånsrätt tas upp i en
särskild lag.
En komplikation när det
gäller förmånsrätt är att sådan rätt inte kan avse alla slag av objekt som kan
anslutas till gemensamhetsanläggning. Beträffande tomträtt bör vad som sagts om
fastigheter äga motsvarande tUlämpning, varvid fråga blir om förmånsrätt enligt
7 § 2 förmånsrättslagen. TUl gemensamhetsanläggning skaU enligt
departementsförslaget vidare kunna anslutas gruva, naturreservat och
nationalpark. I fråga om dessa slag av objekt torde det dock inte finnas något
behov av förmänsrätt. Emellertid skall också byggnad och arman anläggning som
inte hör tiU fastighet kunna anslutas till gemensamhetsanläggning. Det är
främst i fråga om sådan egendom som finansieringen kan bli problematisk. Som
anförs i promemorian skulle ett införande av förmånsrätt i byggnad eller annan
anläggning på ofri grund innebära en nykonstruktion vars verkningar är svåra
att överblicka. Risken kan dock vara avsevärd att den andel i kostnadema för
anläggningen för vilken sådan egendom skall svara övervältras på övriga
delägare i anläggningen. I LGA har denna risk föranlett en särskild bestämmelse
om att byggnad eller annan anläggning på ofri grand inte mot bestridande får
delta i gemensamhetsanläggning, om detta för annan deltagare kan medföra ökad
kostnad eller annan olägenhet som är av betydelse. EnUgt min mening bör en bestämmelse
med motsvarande innebörd införas i anläggningslagen. Av hänsyn till innehavare
av fordran med panträtt i ddägarfastighet bör bestämmelsen dock vara
indispositiv.
Det
torde vara ofrånkomligt att ålägga delägare i gemensamhetsanläggning subsidiär
ansvarighet för det kostnadsansvar som åvilar annan delägare. De av mig förut
redovisade bestämmelserna om utdebitering för klar och förfallen skuld i 43 §
förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter innebär emellertid i praktiken
ett subsidiäransvar. Jag anser att några ytterUgare bestämmelser om sådant
ansvar inte är påkallade.
I
59 § första stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse, 28 § första stycket lagen
(1955: 416) om sparbanker, 36 § första stycket lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen och 9 § första stycket lagen (1969: 732) om postbanken
finns bestämmelser om att kredit utan särskild säkerhet (s. k. blancokredit)
får utöver en på visst sätt bestämd ram lämnas till bl. a. samfällighet
enligt LGA under vissa föratsatt-
Prop. 1973:160 172
ningar.
Vidare gäUer enligt 19 och 31 §§ förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar att
stadshypoteksförening, Ukaledes under vissa föratsättningar, kan lämna lån tUl
samfäUighet enligt LGA utan i övrigt gällande krav på inteckningssäkerhet.
Enligt 11 § samma förordning (senaste lydelse 1970: 66) har stadshypotekskassan
rätt att göra medel, som inflyter till kassan och som inte genast kan användas
tUl infriande av förbindelser eller utiåning tUl föreningama, räntebärande bl.
a. genom utiåning till samfällighet enligt LGA under viss föratsättaing.
För
att de eftersträvade förenklmgama med det av mig förordade förmånsrättssystemet
skall kunna vinnas är det angeläget att bankinsti-tuten och
stadshypoteksinstitutionen får bevUja kredit utan särskUd säkerhet för
gemensamhetsanläggning enligt den nya lagen. Som framgår av vad jag anfört i
det föregående blir borgenärsskyddet så väl tUlgodosett att
samfälUghetsförening bör få beviljas kredit utan krav på ställande av säkerhet.
Med
det av mig förordade förmånsrättssystemet blir betydelsen av övriga, nu använda
former av lånesäkerhet reducerad vid finansieringen av gemensamhetsanläggning.
Pantbrev i ddägarfastigheter och personlig borgen torde liksom kommunal borgen
komma i fråga främst som komplettering tUl den säkerhet som förmånsrätten
utgör. Dessa säkerheter kan emellertid tänkas vara av intresse för
kreditgivarna av andra skäl, inte mmst från handläggningssynpunkt men också,
såvitt avser kommunal borgen, med hänsyn tiU kapitaltäckningsbestämmelsema i
banklagstiftningen. Vidare kommer endast dessa slag av säkerhet att stå till
buds när anläggning som skall lånefinansieras inte står under förvaltning av
samfälUghetsförening utan förvaltas omedelbart av delägama själva. Inrättas
anläggning i samband med nyexploatering, synes det vara lämpligt att, liksom
hittills i regel har skett, exploatören svarar för anläggningskostnaden och
därefter räknar in den på varje ddägarfastighet belöpande kostnadsandelen i
köpeskUlingen för fastigheten.
I
nu behandlade frågor har jag särskilt samrått med finansministern.
1.2.10
Verkan av ändrade förhållanden
I
dagens dynamiska samhälle är det angeläget att möjligheter skapas att anpassa
en gemensamhetsanläggning till ändringar i de förhållanden som förelåg vid
tidpunkten för dess inrättande. Inte minst fastighetsbildningsåtgärder kan
föranleda behov av en sådan anpassning. Ett nödvändigt inslag i
anläggningslagen är därför bestämmelser som medger en ändamålsenlig och smidig
anpassning av befintliga anläggningar tUl ändrade förhållanden. De förslag som
läggs fram i detta avsnitt av promemorian har i huvudsak fått ett mycket
gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen och även jag anser dem väl
underbyggda. Jag nöjer mig
Prop. 1973:160 173
därför
i stort sett med att lämna en sammanfattning av förslagen. Endast de förslag
som föranlett erinringar vid remissbehandlingen kommer att belysas närmare.
Som
huvudprincip gäller enligt promemorieförslaget att omprövning av beslut som
fattats vid inrättande av gemensamhetsanläggning skall ske vid ny förrättning
med tillämpning av eljest gällande materieUa och formella regler.
Föratsättningen för att ny förrättning skaU få komma tiU stånd är att det inträtt
ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan. Detta stämmer överens
med vad som f. n. gäller enligt 39 § LGA.
I
promemorian föreslås emellertid en inskränlaiing i fråga om rätten att få tUl
stånd ändring i tidigare beslut. Det påpekas att en ny förrättning som
genomförs enligt de vanliga reglerna om inrättande av gemensamhetsanläggning i
vissa fall skulle kunna leda till stötande konsekvenser. Som exempel anges bl.
a. att en fastighets utträde ur ddägarkretsen skuUe kunna omintetgöra anläggningens
lönsamhet. Enligt promemorian bör med hänsyn härtill i lagen inskrivas förbud
mot att vid ny förrättning besluta sådan ändring angående kretsen av
fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning att avsevärd olägenhet
uppkommer från allmän eller enskUd synpunkt. Vid remissbehandlingen har bl. a.
Svea hovrätt riktat kritik mot den föreslagna bestämmelsen. Det anförs att bestämmelsen
omöjliggör omprövning i sådana fall då fastighets nytta av anläggningen nedgått
av helt legitima orsaker men en ändring av tidigare beslut skulle medföra
avsevärd olägenhet för övriga delägare. Detta anses inte riktigt. Bestämmelsen
bör därför enligt hovrättens uppfattning bytas ut mot en regel som mer direkt
tar sikte på att hindra icke godtagbara konsekvenser av illojala åtgärder men
som lämnar delägarna möjlighet att anpassa anläggningen till den fortgående
utvecklingen.
För
egen del ansluter jag mig till promemorieförslaget. En begränsning av rätten
att ändra tidigare beslut bör uppenbarligen ha till syfte att hindra
konsekvenser som inte är godtagbara från allmän eller enskild synpunkt. Det
framstår då som följdriktigt att i lagtexten som förutsättning för omprövning
anges att sådana menliga verknmgar inte uppstår. Jag vill betona att
promemorieförslaget innebär att endast olägenheter som kan betecknas som
avsevärda härvid skall beaktas. Härav torde följa att en tillämpning av
undantagsbestämmelsen endast mera sällan blir aktuell. Jag vill också
understryka att man när det gäller att bedöma huruvida avsevärd olägenhet
uppkommer från enskild synpunkt bör ta hänsyn också tUl de fördelar som en
ändring skulle medföra för den som begärt omprövning. Det synes rimligt att man
vid den intresseavvägning som här skall ske fäster avseende även vid de motiv
som ligger bakom ändringsyrkandet. Påpekas bör slutligen också att bestämmelsen
inte hindrar avveckling av en anläggning som inte ens med bibehåUen ddägarkrets
uppfyller båtnadsvillkoret. En sådan avveckling torde näm-
Prop. 1973:160 174
ligen
aldrig kunna anses medföra avsevärd olägenhet vare sig från allmän eller
enskild synpunkt.
Vid
sidan av de nyss angivna bestämmelsema om omprövning av anläggningsfråga vid
ny förrättning föreslås i promemorian vissa särbestämmelser som syftar tUl att
på ett smidigare sätt anpassa delaktighetsförhållandena tUl en ändrad
fastighetsindelning. För det fall att fastighet som är ansluten till
gemensamhetsanläggning ingår i sammanläggning skall enligt promemorieförslaget
gälla att fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare övergår på den
nybildade fastigheten. Denna bestämmelse skall äga motsvarande tillämpning när
fastighet genom fastighetsreglering i sin helhet överförs till annan
fastighet. För övriga fall av fastighetsreglering samt för delning av fastighet
skall gälla att fastighetsbildningsmyndigheten fär vid
fastighetsbildningsförrättningen meddela ett provisoriskt beslut om fördelning
av ansluten faslighets skyldigheter gentemot övriga delägare. Delägare som är
missnöjd med sådant beslut skall sedan när som helst kunna ansöka om ny
förrättning enligt huvudregeln. Vid denna förrättning skaU det provisoriska
beslutet inte tillmätas någon betydelse.
I
promemorian erinras om att det skall vara möjUgt att samordna
omprövningsförrättning enligt anläggningslagen med fastighetsbildningsförrättning.
Denna metod kan användas när fastighetsbUdningsåtgärd rör fastighet som inte är
ansluten till gemensamhetsanläggning men nybildad eller ändrad fastighet har.
behov av anläggningen.
Vidare
föreslås i promemorian att möjlighet skall öppnas att genom överenskommelse få
till stånd ändring i fråga om delaktigheten i gemensamhetsanläggning. En sådan
överenskommelse måste dock alltid underställas fastighetsbUdningsmyndighetens
prövning. Myndigheten skall därvid kunna besluta att överenskommelsen skall
tillerkännas samma verkan som ett vid förrättning meddelat beslut eller att
frågan skall prövas i vanlig ordning. Endast om myndigheten finner det
uppenbart att överenskommelsen inte strider mot lagens bestämmelser skall ny
förrättning kunna undvaras.
Vad
som sålunda föreslagits i promemorian har inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen. Svea hovrätt har dock framhållit att vid avstycknmg av
fritidsfastigheter en fördelning av styckningsfastighetens andelstal på de
nybildade fastigheterna kan ge ett mindre rättvist resultat för övriga
delägare i gemensamhetsanläggning. Att lösa frågan genom överenskommelse eller
ny förrättning anses onödigt omständligt. Hovrätten förordar därför att varje
ny fastighet åsätts ett nj andelstal samtidigt som de tidigare andelstalen
lämnas orubbade. Förslaget förutsätter att delaktighetsförhållandena från
början regleras så att systemet blir flexibelt. För egen del är jag såtiUvida
ense med hovrätten att vid inrättande av gemensamhetsanläggning andelstalen bör
bestämmas så att de formellt inte behöver ändras när nya fastigheter ansluts.
Om man
Prop. 1973; 160 175
bortser
från sådana faU då styckningsfastighets anddstal fördelas mellan stamfastighet
och styckningslott, innebär emellertid anslutning av ny fastighet alltid en
ändring i rådande delaktighetsförhållanden. Andelstalen får som hovrätten
uttryckt saken ett mindre reellt värde än tidigare. Enligt min mening är det
uppenbart att en sådan ändring inte bör få ske utan att de ursprangliga
delägarna fått tUlfälle att yttra sig. Kravet på ny förrättning eUer av
fastighetsbildningsmyndigheten godkänd överenskommelse måste alltså
upprätthållas även i den av hovrätten åsyftade situationen. Som framhållits i
promemorian kan ny anläggningsförrättning handläggas gemensamt med
fastighetsbildningsförrättningen. Jag vill också betona att en överenskommelse
ofta kan komma tUl stånd på ett enkelt sätt. Om anläggningen förvaltas av
samfällighetsförening, har denna behörighet att ingå överenskommelsen på
delägarnas vägnar. Fastighetsbildningsmyndighetens godkännande bör som regel
kunna erhållas utan större tidsutdräkt.
I
promemorian tas härefter upp ett speciellt anpassningsproblem, nämligen det som
uppkommer när tomträtt upplåts i fastighet som deltar i
gemensamhetsanläggning. Det naturliga i sådana faU är enligt promemorian att
tomträtten, sedan den inskrivits, deltar i anläggningen i fastighetens ställe.
Denna verkan anses böra inträda automatiskt. Jag tillstyrker detta förslag, som
fått ett enbart positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Slutligen diskuteras i
promemorian frågan om ekonomisk reglering mellan delägare i
gemensamhetsanläggning med anledning av ändring i delaktighetsförhållandena. De
förslag som läggs fram i denna del av promemorian präglas av en strävan att med
tiUgodoseende av rättvisekraven åstadkomma så enkla och lättUlämpade regler
som möjligt. I fråga om ansvaret för anläggningssamfällighets förbindelser
skall enligt promemorian gälla att de åvilar delägarna efter de vid varje
tidpunkt gällande andelstalen. Denna princip ligger till grund för de bestämmelser
som föreslås gälla i fråga om den ekonomiska regleringen. Dessa innebär att
vid varje ändring i delaktighetsförhållandena skall göras en beräkning
huruvida det föreligger överskott eller underskott i samfällighetens
ekonomiska balans. Som framgår av det följande kan underskott uppkomma endast
när anläggningen förvaltas av samfällighetsförening. Om överskott föreligger
skall fastighet som inträder i samfälligheten åläggas att utge ersättning för
den andel i överskottet som tillförs honom genom anslutningen. Fastighet som
utträder skall å andra sidan tillerkännas ersättning för den andel i
överskottet som han förlorar genom utträdet. Utvisar balansen i stället underskott,
skaU utträdande delägare förpliktas utge ersättning för sin andel i detta. Det
har inte ansetts kunna komma i fråga att i sistnämnda fall tillerkänna
inträdande delägare ersättnmg för andel i underskottet. En sådan anslutning
anses kunna bli aktuell endast i undantagsfall. Det är då enligt promemorian
Prop. 1973:160 176
lämpligt
att samfällighetsföreningens ekonomi saneras innan anslutning sker. Möjlighet
skaU också finnas att i samband med ändring av ddägarkretsen förordna om
upplösning av föreningen.
Vad som anförts i
promemorian för det fall att fastigheten inträder eller utträder ur
samfällighet skall äga motsvarande tillämpning när fastighets andelstal höjs
eller sänks.
Promemorieförslaget
innehåller uttryckliga bestämmelser om fastställande av samfällighets
ekonomiska balans. Om samfälligheten, som vanligen torde komma att bli fallet,
förvaltas av samfällighetsförenmg, skall som överskott eller underskott anses
skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens tUlgångar, å ena
sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. Beträffande annan
samfällighet skaU anläggningens värde anses som överskott. Samfälligheten som
sådan kan i detta fall inte ha vare sig tUlgångar eller skulder. Anläggningens
värde skall uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU
kostnadema för dess utförande samt tiU anläggningens ålder och fortsatta
användbarhet.
Vid remissbehandlingen har
någon erinran inte gjorts mot de principer som enligt promemorieförslaget
skall gälla vid den ekonomiska uppgörelsen mellan delägama. I flera yttranden
understryks emellertid att svårigheter kan uppkomma när det gäller att
uppskatta värdet av gemensamhetsanläggning. Svea hovrätt uttalar att en
tillämpning av de föreslagna bestämmelserna kan medföra att en
samfäUighetsförening uppnår ett överskott som endast är bokföringsmässigt,
eftersom en anläggning av det slag som det här gäller inte har något reellt
sakvärde. I fråga om samfällighet som förvaltas direkt av delägama kan följden
enligt hovrättens mening bli att kvarvarande delägare kan bli skyldiga att
ersätta utträdande delägare för ett rent fiktivt värde.
För egen del vill jag helt
ansluta mig till promemorians förslag rörande den ekonomiska regleringen. Vad
gäller uppskattningen av anläggningens värde ansluter promemorieförslaget nära
tUl den nuvarande bestämmelsen i 41 § LGA. Som framgår av de i promemorian
gjorda hänvisningarna till lagens förarbeten skall man vid uppskattningen inte
utgå från försäljningsvärdet utan från återanskaffningsvärdet (se prop. 1966;
128 s. 277). Härifrån skall avdrag göras för förslitning och minskad
användbarhet. I promemorieförslaget har gjorts en viss jämkning i förhållande
till bestämmelsen i LGA för att markera att det i en del fall snarare kommer
att bli fräga om ett skälighetsavgörande än en på bokföringsuppgifter och
mätbara faktiska förhållanden grundad exakt värdering. Som framhållits i
promemorian går hela värderingen ut på att fastställa i vad mån det med hänsyn
till samtliga föreliggande förhållanden framstår som rättvist och rimligt att
t. ex. en ny delägare får "köpa in sig" i anläggningen eller att en
utträdande delägare får tUlbaka en del av sina investeringar i anläggningen.
Någon ersättaing för bokförings-mässiga överskott eller fiktiva värden skall
givetvis inte utgå. Särskilt
Prop. 1973:160 177
när
det gäller vägar torde det inte sällan framstå som obilligt att ålägga ny
delägare skyldighet att ersätta investeringskostnader som ligger långt tillbaka
i tiden. Att som ifrågasatts i ett remissyttrande ange någon tidsgräns för
sådan skyldighet synes emellertid inte möjligt. Hänsyn bör nämligen också tas
tUl det underhåU som lagts ned på anläggningen för att hålla denna i användbart
skick. Ofta torde det vara möjUgt att få tiU stånd överenskommelse mellan
delägarna i ersättningsfrågan. I övrigt får det överlämnas åt de
rättstiUämpande myndigheterna att med beaktande av omständigheterna i varje
särskUt fall bedöma i vad mån ersättning skäligen bör utgå. Slopandet av den i
9 § andra stycket EVL uppställda femårsgränsen för inträdande fastighets
skyldighet att ersätta väg-byggnadskostaader synes därvid inte böra tiUmätas en
alltför genomgripande betydelse utan denna gräns torde fortfarande kunna tjäna
till viss vägledning.
2
Specialmotivering Lagens mbrik
Remissyttrandena. Mot
promemorians förslag att kalla den nya lagen anläggningslagen har vid
remissbehandlingen gjorts vissa erinringar. Lantmäteristyrelsen menar att
begreppet anläggning har en väsentligt vidare innebörd än den som avses i
lagförslaget. För att ge en korrekt uppfattning om innehållet föreslår
styrelsen att man bygger på något av uttrycken fastighetssamverkan,
anläggningssamfälligheter, gemensamhetsanläggningar och
fastighetsanläggningar. Vägutredningen uttalar att den föreslagna benämningen
för den oinitierade kan uppfattas som om lagen skulle handla om anläggningar i
allmänhet och inte det speciella fall som rör samverkan mellan två eller flera
fastigheter. Vägutredningen ifrågasätter om det inte är bättre att lagen får
namnet lag om gemensamma anläggningar (anläggningslagen). Liknande synpunkter
anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län och grustäktskommittén. Dessa
föreslår att lagen kallas lag om gemensamhetsanläggningar.
Föredraganden.
Praktiska skäl talar enligt min mening för att den nya lagen får en annan
benämning än motsvarande äldre lag. Namnet gemensamhetsanläggning är f. ö. en
missvisande beteckning eftersom förslaget innehåller bestämmelser om
upplåtelse av rätt till väg till förmån för enstaka fastighet. Jag ansluter mig
därför till förslaget i promemorian att lagen skall kallas anläggningslagen.
Inledande
bestämmelser
1 §
Paragrafen
anger vilka gemensamrna anläggningar som omfattas av lagen.
12
Riksdagen 1973.1 .mml. Nr 160
Prop. 1973:160 178
Promemorieförslaget.
Paragrafen inleds med en definition av begreppet gemensamhetsanläggning. Under
detta begrepp faller sådan anläggning som är gemensam för flera fastigheter
och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dem. Något krav
uppställs inte på att ändamålet för all framtid skall tillgodoses med just den
aktuella anläggningen. Härav följer enligt promemorian att det inte möter
hinder att redan från början begränsa tiden för anläggningens bestånd, om man
kan förutse att anläggningen inom överskådlig tid kommer att bli överflödig.
I
1 § LGA finns en uppräkning av vissa typer av anläggningar som anses fylla
kravet på stadigvarande betydelse. Uppräkningen omfattar parkeringsanläggning,
förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten,
anläggning för vattenförsörjning eller avlopp, ledning, värmeanläggning och
tvättstuga. Uppräkningen är emeUertid enbart av exemplifierande karaktär. I
motiven anges vissa andra exempel på godtagbara anläggningar. Bl. a. nämns
vissa anläggningar för fritidsändamål - bryggor, småbåtshamnar och friluftsbad
-och en del anläggningar för jordbraksdrift, nämligen andelsladugårdar samt
lagrings- och torkanläggningar.
Det
har inte ansetts lämpligt att i den nya lagen göra någon uppräkning av godtagbara
anläggningstyper. En sådan uppräkning kan, framhålls det i promemorian, lätt
uppfattas som ett krav på att den ifrågasatta anläggningen måste kunna
hänföras till eller vara jämförlig med någon av de uppräknade typerna. Det
avgörande rekvisitét, att anläggningen skall tillgodose ändamål av
stadigvarande betydelse för fastigheter, torde också komma att framträda
tydligare med den nya utformningen av lagtexten. Den i 1 § LGA och motiven
därtill gjorda exemplifieringen synes emellertid också i fortsättningen vara
vägledande.
I
paragrafen anges att gemensamhetsanläggning kan inrättas enligt lagen. Oftast
torde det enUgt promemorian bli fråga om att utföra en helt ny anläggning. Med
nyssnämnda uttryckssätt avses emellertid endast att man gör lagens bestämmelser
tillämpliga på en viss anläggning. Också en redan befintlig anläggning, som
hittills betjänat en enstaka fastighet eller utnyttjats gemensamt på rent
avtalsrättslig gmnd, kan inrättas som gemensamhetsanläggning. När det finns
flera intressenter i anläggningen torde situationen ofta vara den att de är
ense om att på detta sätt få till stånd en fastare och mer ändamålsenlig
reglering av sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Det finns emellertid
möjlighet att också tvångsvis ta en befintlig anläggning i anspråk och ansluta
fastighet till den.
Efter
mönster från 1 § LGA har i paragrafen införts en bestämmelse om att lagen inte
gäller anläggning som enligt särskilda bestämmelser kan inrättas gemensamt för
flera fastigheter efter prövnuig av domstol eller annan myndighet. Räckvidden
av denna undantagsbestämmelse
Prop. 1973:160 179
blir,
betonas i promemorian, emellertid mindre i framtiden, eftersom bestämmelsema
om förrättning för vägföretag enligt 2 kap. EVL inte skall få tillämpas efter
det anläggningslagen trätt i kraft. Detta innebär att enskilda vägar blir en
ny anläggningstyp som faller under lagen.
Enligt
FBL kan anläggningsarbete utföras som ett led i genomförande av
fastighetsreglering. Om sådana gemensamma arbeten finns särskilda bestämmelser
i 9 kap. FBL. En anläggnmg, som omfattas av dessa bestämmelser, skall i vissa
fall inrättas enligt anläggningslagen. Denna lag bör enligt promemorian vidare
göras tillämplig på anläggning som redan utförts som gemensamt arbete vid
fastighetsreglering. Frågor om underhåll och drift av sådan anläggning bör
alltså regleras enligt den nya lagen. Detsamma gäller exempelvis frågor om
verkan av ändrade förhållanden. Den nyss angivna undantagsbestämmelsen har
därför utformats så, att den inte gäller de fall då det av
speciallagstiftningen framgår att anläggningslagen skall kunna tillämpas.
I
promemorian påpekas att det i LGA finns en uttrycklig bestämmelse om att lagen
inte galler allmän vatten- och avloppsanläggning. Bestämmelsen har sin grund i
att en sådan anläggning kan komma till stånd utan prövning av domstol eller
annan myndighet. En motsvarande bestämmelse har tagits upp i förevarande
paragraf.
Att
den nya lagen inte omfattar allmänna vägar har däremot inte ansetts behöva
särskilt föreskrivas. Frågor härom prövas enligt lagstiftaingen om allmänna
vägar. Motsvarande gäUer i fråga om gator, torg och andra allmänna platser inom
område för stadsplan. Om anordnande av sådana allmänna platser finns särskilda
bestämmelser i byggnadslagen. I promemorian understryks att tUlkomsten av den
nya lagen inte innebär någon ändring i fråga om kommuns skyldighet enligt 49 §
byggnadslagen att svara för iordningställande och upplåtande tiU allmänt
begagnande av gata eller annan allmän plats inom stadsplaneområde.
I
promemorian erinras vidare om att reglema i 3 kap. EVL inte rabbas genom den
nya lagstiftningen. Detta anses innebära att vägar och andra allmänna platser
som finns inom vägförenings område också faller utanför anläggningslagen.
Av
55 § civilförsvarslagen (1960: 74) följer att sådana skyddsrum som det enligt
24 § samma lag åligger enskilda att anordna inte omfattas av anläggningslagen.
Om skyldighet som nyss sagts mte föreligger, torde ett för flera fastigheter
gemensamt skyddsrum i princip kunna inrättas enligt den nya lagen, påpekas i
promemorian.
Remissyttrandena.
Vissa remissinstanser anser att lagtexten bör innehålla en exemplifiering av
oUka anläggningstyper som fyller kravet på stadigvarande betydelse. Till dessa
remissinstanser hör länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, statens järnvägar,
lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott.
Samarbetsutskottet medger dock
Prop. 1973:160 180
att
det kan vara en fördel med en mera allmänt hållen definition med hänsyn till
den snabba utvecklingen på fastighetssamverkans område. Länsstyrelsen i
Stockholms län finner det lämpligast att frågan om vilka anläggningstyper som
enligt lagen kan komma i fråga lämnas till förrättningsmannens bedömande utan
att denne skall vara bunden till vissa i lagen angivna anläggningstyper.
Beträffande det föreslagna
tillämpningsområdet för den nya lagen framhåller naturvårdsverket som en fördel
att lagen utformats så, att den kan användas vid tillskapandet av system för
lokal uppvärm.ning av typ fjärrvärme. Förslaget anknyter härigenom tUl den
stadiga energikommitténs förslag om uppgörande av s. k. värmeplaner (SOU 1970:
13). Naturvårdsverket tillägger att fjärrvärmesystemet är inom såväl befintlig
som blivande bebyggelse av stor betydelse för luftvården.
1969 års
skyddsrumsutredning anser det i och för sig värdefullt att gemensamma
skyddsrum kan inrättas enligt förslaget. Utredningens arbete är dock f. n.
inriktat på att lösa skyddsrumsfrägan under beaktande av behovet inom större
områden och innebär att skyldighet att bygga skyddsrum skall knytas till vissa
enskilda byggnadsprojekt, som efter planläggning funnits vara speciellt lämpade
härför. Det kan tänkas att det blir fråga om att knyta sådan skyldighet till en
samfälld anläggning, t. ex. en garagebyggnad.
Naturskyddsföreningen
ifrågasätter om inte möjligheten att inrätta gemensamhetsanläggningar också bör
kunna utnyttjas i mer aktivt miljövårdande syfte. Som exempel härpå anger
föreningen att man i landskapsvårdens intresse i närheten av fritidsbebyggelse
avsätter mark som skall håUas öppen genom bete eUer odling. Enligt föreningens
mening bör anläggningsbegreppet ges en vidsträckt tolkning, som bl. a. innefattar
mark som på ena eUer andra sättet behöver vårdas. Vid bedömningen av
anläggningens betydelse bör beaktas också den ökade vikt som med nuvarande
utveckling miljövårdssynpunkter kan väntas få enligt allmänt omfattade
värderingar. Även om en sådan tillämpning är förenlig med den föreslagna lagens
ordalag, synes det önskvärt att dessa frågor uppmärksammas ytterligare. Också
naturvårdsverket anser att anläggningslagen bör kunna användas för gemensamma
arbetsföretag för landskapsvärd. Detta förutsätter dock enligt verket att man
löser frågan om rätten för en samfällighet med landskapsvård som syfte att
hålla mark öppen genom röjning, betning, odling o. dyl.
Frågan om den närmare
avgränsningen mellan anläggningslagen och 3 kap. EVL behandlas av några
rem.issinstanser. Vägutredningen framhåller att man enligt promemorieförslaget
inte får överskrida gränsen för vägföreningamas kompetensområde enligt 3 kap.
EVL. Motsvarande ordning gäller enligt LGA, något som i praktiken vållat vissa
svårigheter vid tillämpning av sistnämnda lag. Sålunda har det rätt ovisshet
om man med hänsyn tUl reglerna i 71 § EVL kunnat tillämpa LGA på
Prop. 1973:160 181
sådan parkanläggning, vars skötsel miöjligen skulle kunna
regleras enligt 3 kap. EVL. Någon gäng har man - möjligen med överskridande av
den gräns lagstiftaren uppdragit - tillämpat LGA på parkmark i fall då man inte
kunnat anta att vägförening skulle komma till stånd. Det har nämligen visat sig
önskvärt och praktiskt att lösa de gemensamma problemen med så få
samfällighetsbildningar som möjligt. För att undvika sådan oklarhet vill
utredningen i princip uttala sig för att reglerna i första hand utformas med
tanke på de praktiska behoven, så att man vid tillämpningen kan välja den
lösning som i det särskilda fallet är lämpligast. Bl. a. talar goda skäl för
att det bör vara tUlåtet att använda lagen på väg och parkmark inom område med
tätare bebyggelse i de fall då man inte avser att bilda vägförening. Enligt
länsstyrelsen i Kopparbergs län kan undantagsbestämmelsen i andra punkten
medföra tolkningssvårigheter beträffande vägföretag enligt 3 kap. EVL. Det
låter sig nämligen inte utan vidare oomtvistligt avgöras om de i lag givna
förutsättningarna för tUlämpning av reglerna i 3 kap. EVL föreligger eller ej.
Undantagsbestämmelsens lämplighet kan ifrågasättas även av andra skäl. Det kan
t. ex befinnas önskvärt att inom ett planområde vid en gemensam förrättaing,
omfattande en enhetUg grapp av fastigheter, samtidigt ordna fastighetssamverkan
beträffande såväl vägar som parkeringsplatser, vatten och avlopp, parker,
lekplatser, badplatser, bryggor m. m. En sådan i och för sig ändamålsenlig
lösning står icke till buds om icke den nu ifrågavarande bestämmelsen
uppmjukas. Det kan i sammanhanget erinras om att tillämpning av 2 kap. EVL kan
komma ifråga även inom område där föratsättningar finns att lösa vägfrågoma enligt
3 kap. Den konstruktionen medger en viss valfrihet i det enskilda fallet och
har veterligt icke medfört några olägenheter. Gränsdragningen mellan kapitlens
tillämpningsområden i en konkurrenssituation är klar och entydig genom att 3
kap. har gjorts tUlämpligt även inom område där vägfrågoma redan lösts enligt
bestämmelsema i 2 kap. Liknande synpunkter framförs av lantmäteristyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län, lantmätareföreningen och
skogsindustriernas samarbetsutskott.
Den omständigheten att 3 kap. EVL lämnas orubbat av
förslaget till anläggningslag kan enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län inte anses medföra begränsning i hittillsvarande princip att bestämmelserna
i 2 kap. EVL bibehåller sin giltighet inom vägföreningsområde med avseende på
vägar, som med stöd av 3 kap. 73 § EVL undantagits från vägförenings
verksamhet. Något hinder att tillämpa anläggningslagen på sådana vägar bör
därför enligt länsstyrelsens mening inte möta. Länsstyrelsen framhåller vidare
att bestämmelserna i 28 § byggnadsstadgan medför skyldighet för länsstyrelsen
att vid fastställdse av byggnadsplan pröva om vägförening bör bUdas för
planområdet. Den diskretionära prövningsrätt, länsstyrelsen enligt 71 § första
stycket EVL har i fråga
Prop. 1973:160 182
om
bildande av vägförening, anknyter närmast till behovet av vägförhållandenas
reglering genom vägförening men torde i princip inte innebära att den nya
anläggningslagen skall kunna träda i stället för vägförening, i varje fall ej i
fråga om tätbebyggelseområde av betydande omfattning. I regel torde också
bildande av en vägförening kunna tillgodose föreliggande behov av
fastighetssamverkan inom ett planområde. Länsstyrelsen understryker att en
vägförenings befogenheter med avseende på iordningställande och underhäll av
allmänna platser inom planområde i enlighet med planens intentioner är
omfattande. För samverkan inom ett mindre planområde kan emellertid tillämpning
av den nya anläggningslagen medföra fördelar. Om möjlighet härtiU öppnas, bör
man överväga en ändring i 113 och 116 §§ byggnadslagen så att lagrammen blir
tilllämpliga även då väg skall övertas av anläggningssamfällighet. Lantmäteristyrelsen
anser att anläggningssamfälligheten bör svara för ersättning för planskada
enligt 116 § byggnadslagen när anläggningslagen tillämpas i fråga om väg eller
park inom område med byggnadsplan.
Lantmätareföreningen
anför att vid förrättaing enligt 2 kap. EVL rätt till väg för endast en
fastighet kan uttas över en eller flera andra och sådana förrättningar är
ganska vanliga. Denna möjlighet tycks nu bli utesluten genom regeln i 1 § av
förslaget att anläggning skall vara "gemensam för flera
fastigheter". För att lösa en sådan vägfråga blir man då hänvisad tiU
fastighetsreglering enligt nya FBL. Enligt förenmgens uppfattning är detta
opraktiskt. Sådan ändring i 1 § bör därför göras att även uttagande av väg för
enstaka fastighet kan göras enligt anläggningslagen. Detta ter sig naturligt
eftersom tillfälligt behov av väg för enstaka fastighet kan tiUgodoses enligt
47 § promemorieförslaget. Samma synpunkter anförs av skogsindustriernas
samarbetsutskott.
Enligt
grustäktskommittén bör i 1 § promemorieförslaget göras en reservation med
angivande av de paragrafer enligt vilka anläggning kan inrättas även för en
enstaka fastighet. Kommittén syftar härvid på de speciella bestämmelsema om
vägar i förslaget.
Föredraganden.
Paragrafen har i departementsförslaget delats upp i två stycken.
Jag
ansluter mig till den i promemorian redovisade uppfattningen att någon
uppräkning inte bör göras i lagtexten av godtagbara anläggningstyper. Den i
promemorieförslaget upptagna definitionen på gemensamhetsanläggning har därför
i oförändrat skick förts över till departementsförslaget. Som naturvårdsverket
och naturskyddsföreningen anfört bör lagen i viss utsträckning kunna tillämpas
på landskapsvårdande företag. Kravet på att anläggningen skall tillgodose ett
ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna måste dock vara uppfyllt.
Sedan anläggningen inrättats, har samfäUigheten både rättighet och skyldighet
att vidta behövliga åtgärder för att hålla anläggningen i sådant skick att den
fyller sitt ändamål.
Prop.
1973:160 183
Fjärrvärmeanläggning
är som naturvårdsverket påpekat sådan anläggning som faller under den angivna
definitionen. Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna att kommunförbundet
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 april 1972 understrukit behovet av en ny
lagstiftning av samma typ som lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar för att kommunerna skall få ökade möjligheter att lösa
upp-värmningsfrågorna på ett rationellt sätt. Frågan övervägs f. n. inom justitiedepartementet.
Som
anförts i den allmänna motivermgen (avsnitt 1.2.2) bör i fråga om enskilda
vägar avsteg göras från kravet på att anläggning skall vara av stadigvarande
betydelse och att den skall tillgodose mer än en fastighets behov.
Bestämmelser härom tas upp i 47 och 49-50 §§ departementsförslaget. Jag finner
det inte behövligt att i förevarande paragraf särskilt hänvisa till dessa
speciella regler.
I
första stycket andra punkten departementsförslaget föreskrivs att fräga om
inrättande av anläggning prövas vid förrättaing. Bestämmelsen motsvarar 4 §
första stycket första punkten promemorieförslaget.
Undantagsregeln
i andra stycket första punkten departementsförslaget stämmer överens med
promemorieförslaget.
Enligt
EVL har reglema i 3 kap. visst företräde framför bestämmelserna i 2 kap.
Länsstyrelsen kan således enligt 18 § avslå ansökan om förrättning enligt 2
kap. eller förordna om inställande av sådan förrättning, om frågan i stället
anses böra lösas enligt 3 kap. Till vägförenings vägar kan vidare hänföras väg
som tidigare varit föremål för förrättning enligt 2 kap. (74 §). Något hinder
mot att 2 kap. tillämpas inom områden där vägförening bildats eller kan bildas
föreligger däremot inte. Jag delar den i flera remissyttranden framförda
uppfattningen att det inte finns anledning att i detta hänseende frångå den nu
gällande ordningen. Härför krävs en uttrycklig bestämmelse om att föreskriften
i andra stycket första punkten inte hindrar att fråga om inrättande av väg
inom område som avses i 71 § första stycket EVL prövas enligt
anläggningslagen. Denna bestämmelse bör lämpligen tas upp i promulgationslagen
och där placeras före den i 14 § promemorieförslaget upptagna bestämmelsen om
skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att underrätta länsstyrelsen när
myndigheten finner att fråga som tagits upp vid förrättning enligt
anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. EVL.
Enligt
71 § andra stycket EVL skall, om inom vägförenings område finns mark som i
byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, föreningens väghållning
omfatta även iordningstäUande och underhåll av sådan plats. Enligt min mening
är det fullt klart att denna bestämmelse i förening med andra stycket första
punkten i förevarande paragraf inte hindrar att anläggningslagen tillämpas på
parkanläggning inom område som avses i 71 § första stycket EVL, om vägförening
inte bildats för området.
Prop. 1973:160 184
Enligt
116 § byggnadslagen har ägaren av mark som enligt byggnadsplan skall användas
till väg eller annan aUmän plats under vissa förutsättningar rätt till
ersättning för det intrång han lider genom att han inte fär utnyttja marken på
det för honom fördelaktigaste sättet. Är det fråga om mark för enskild väg,
skall ersättningen utges av vägför-eningen. Finns inte vägförening när
ersättningsfrågan uppkommer, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings
bUdande. Under remissbehandlingen har gjorts gällande att vad som åligger
vägförening enligt 116 § byggnadslagen också bör åvila anläggningssamfällighet
när anläggningslagen tillämpas på vägar och parkanläggningar inom område för
vilket byggnadsplan gäller.
Jag
är inte beredd att i detta sammanhang ta närmare ställning till lämpligheten av
den föreslagna ändringen i byggnadslagen. En samlad översyn av
byggnadslagstiftningen pågår f. n. inom bygglagutredningen. Den fråga som det
nu gäller och som inte har omedelbart samband med den nya lagstiftningen bör
därför tas upp tUl bedömande först sedan utredningens förslag har framlagts.
I
andra stycket andra punkten departementsförslaget har tagits upp bestämmelsen i
promemorieförslaget att anläggningslagen inte gäller allmän vatten- och
avloppsanläggning.
2
§
Denna
paragraf innehåUer bestämmelser som innebär att viss lös egendom vid
tillämpningen av lagen skall jämställas med fastighet.
Promemorieförslaget.
Enligt 1 § andra stycket LGA skall lagens bestämmelser om fastighet äga motsvarande
tillämpning på tomträtt, som är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i
stad som utgör fast egendom. Om det prövas lämpligt, får bestämmelserna
tillämpas också på sådan byggnad eller annan anläggning i övrigt som inte
tillhör ägaren av marken. I fräga om upplåtelse av utrymme för
gemensamhetsanläggning och ersättning med anledning därav skall med fastighet
likställas område som inte ingår i fastighetsindelningen.
I 1
§ andra stycket EVL anges att lagens bestämmelser om fastighet skall gälla även
gruva och, när omständigheterna prövas föranleda det, sådan byggnad eller
industriell anläggning som tillhör annan än ägaren av marken.
Vid
bedömande av frågan i vilken utsträckning de nu angivna bestämmelserna skaU
överföras tiU den nya lagen är enligt promemorian att märka att sådan rätt tUl
ofri tomt i stad, som är fast egendom, i framtiden torde komma att redovisas
som särskild fastighet i fastighetsregistret. Detsamma gäller sådant område i
stad som f. n. inte ingår i fastighetsindelningen. Den nya lagens bestämmelser
om fastighet blir därför utan vidare tillämpUga pä rättighet och område som nu
sagts. I
Prop. 1973:160 185
övrigt
har paragrafen utformats efter mönster från bestämmelsema om viss lös egendoms
jämställande med fastighet i LGA och EVL. Tomträtt och gruva bUr således helt
likställda med fastighet i fråga om rätt och skyldighet att delta i
gemensamhetsanläggning. Byggnad eller annan anläggning som inte hör till
fastighet är däremot inte helt jämställd med fastighet. Frågan om sådan
anläggnings anslutning är beroende av en lämplighetsprövning i det enskUda
fallet. En faktor som man härvid bör tillmäta betydelse är anläggningens värde
och beskaffenhet i övrigt. Sådan arrendebebyggelse som inte grundar
besittningsskydd enligt reglerna i 10 kap. JB torde exempelvis som regel inte
böra anslutas. För att anslutning skall kunna komma i fråga synes i
normalfallen vidare böra krävas att det föreligger en tryggad rätt att under
längre tid ha anläggningen kvar. I promemorian betonas att begreppet
anläggning här har samma innebörd som i 2 kap. 1 § JB (se prop. 1966: 24 s. 59
och 88 samt 1970: 20 s. B 893).
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför att paragrafen synes medge att bl. a. småbåtshamnar,
campingplatser och badplatser på ofri grund ansluts till gemensamhetsanläggning
under förutsättning att på platsen finns uppförd byggnad eller annan
anläggning. En sådan innebörd av paragrafen anser styrelsen vara önskvärd.
Föredraganden.
Som antytts i promemorian bör fastighetsbegreppet i princip ha samma innebörd i
anläggningslagen som i FBL. Det skall således omfatta vad som införts eUer
enligt registreringsbestämmelserna skall införas som fastighet i
fastighetsregistret (prop. 1969: 128 s. B 79). Detta innebär bl. a. att
stycknings- eller klyvningslott som ännu inte registrerats kan anslutas tUl
gemensamhetsanläggning. Emellertid bör man vid tillämpningen av
anläggningslagen inte vara helt bunden vid fastighetsbegreppet enligt FBL.
Sålunda torde sämjdott böra jämställas med fastighet. En uttrycklig bestämmelse
härom bör tas upp bland övergångsbestämmelserna. Vidare bör i vissa fall en
brukningsenhet som består av flera fastigheter betraktas som en fastighet.
Frågan huruvida så skall ske måste bedömas från fall tUl fall och det synes
inte möjligt att i en lagregel ange de föratsättningar som här bör gälla.
Lagrådet har vid granskningen av LGA godtagit en sådan utvidgning av
fastighetsbegreppet som nyss berörts och därvid understrukit att den bör komma
i fråga endast om det framstår som praktiskt taget uteslutet att viss fastighet
skall kunna brytas ut ur fastighetskomplexet och bli en brukningsenhet för sig
(prop. 1966: 128 s. 342).
I
departementsförslaget har bestämmelsen i andra punkten om vissa anläggningars
jämställande med fastighet utvidgats till att omfatta även naturreservat och
nationalpark. Skälen härtill har jag redovisat i den allmänna motiveringen.
Vad lantmäteristyrelsen anfört i sitt yttrande om
Prop.
1973:160 186
tillämpningen av nämnda bestämmelse föranleder ingen annan
kommentar från min sida än att jag vUl påpeka att delaktigheten i gemensamhetsanläggningen
i de angivna fallen formellt skall anknytas till den på platsen uppförda
anläggningen.
3 §
I paragrafen ges en bestämmelse om vem som i visst fall
skall utöva de funktioner som enligt lagen tiUkommer fastighetsägare.
Promemorieförslaget. 1 § andra stycket LGA innehåller en
bestämmelse om att den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller annars
utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan
att äganderätten tillkommer någon skall vid lagens tillämpning anses som
fastighetens ägare. En liknande föreskrift finns i 5 § andra stycket EVL. Den
senare bestämmelsen är emellertid inte inskränkt till att gälla enbart sädana
fall då fastigheten saknar ägare.
De nu
nämnda bestämmelserna innebär att besittningshavaren vid tUl-lämpningen av LGA
eller EVL i alla hänseenden är att jämställa med fastighetsägare. 5 § tredje
stycket EVL innehåller en bestämmelse av mer begränsad räckvidd. Enligt denna
skall den som innehar fastighet på sådana villkor att han, om fastighetsskatt
skall utgå för fastigheten, enligt kommunalskattelagen är skyldig att erlägga
sådan skatt svara för de förpliktelser som enligt EVL åligger fastighetsägare.
Bestämmelsen avser bl. a. innehavare av åborätt, tomträtt, rätt till ofri tomt
i stad samt annan innehavare av ständig eller ärftlig besittningsrätt.
Bestämmelsen
i 1 § andra stycket LGA utgör enligt promemorian snarast ett klarläggande av
hur begreppet fastighetsägare skall tolkas i förevarande sammanhang. Den har
därför utan saklig ändring förts över till den nya lagen. Eftersom
fideikommissen befinner sig under avveckling, har det ansetts lämpligast att
reglera frågan om fideikommissaries ställning i övergångsbestämmelsema.
Bestämmelsen i övrigt har fått sin plats i 3 §. Att låta bestämmelsen omfatta
även sådana fall då det finns ägare till en av testamentstagare innehavd
fastighet har inte ansetts motiverat.
Enligt 2 §
skall lagens bestämmelser om fastighet äga motsvarande tillämpning på bl. a.
tomträtt. Detta får anses innebära att tomträttshavare skall vid tillämpningen
av lagen behandlas som fastighetsägare, sägs det i promemorian. Att innehavare
av rätt till ofri tomt i stad skall behandlas på samma sätt framgår av vad som
anförts i motiven till samma paragraf. Vad gäller innehavare av åborätt eller
annan ständig besittningsrätt är att märka att dessa vid tUlämpningen av FBL
skall jämställas med fastighetsägare enUgt 10 § lagen (1970: 989) om införande
av fastighetsbildningslagen. Starka skäl synes föreligga att ge dessa
rättighetshavare samma ställning vid prövningen av anläggnings-
Prop.
1973:160 187
frågor.
Eftersom det här gäller rättsinstitut som är under avveckling, har föreskriften
härom tagits upp i övergångsbestämmelserna. Frågan om det behövs en
motsvarighet till föreskriften i 5 § tredje stycket EVL kommer att beröras
närmare i anslutning tUl dessa bestämmelser.
Föredraganden.
Den i promemorian föreslagna bestämmelsen har utan ändring tagits upp i departementsförslaget.
Som en konsekvens av den under 2 § förordade utvidgningen av lagens
tUlämpningsområde har i departementsförslaget införts en bestämmelse enligt
vilken förvaltare av naturreservat eUer nationalpark skall anses som ägare av
reservatet eller parken vid tillämpningen av lagen.
Förrättningsmyndighet
4 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om förrättningsmyndigheten.
Föredraganden.
Paragrafen har i departementsförslaget fått en annan utformning än i
promemorieförslaget. Bestämmelsen om förrättningsprövning har som nämnts
överförts till 1 §. I departementsförslagets första stycke, som stämmer överens
med 4 § första stycket andra punkten promemorieförslaget, fastslås att
förrättning skall handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten.
I andra
stycket anges att fastighetsbUdningsmyndigheten efter lämpUghetsprövning får
förordna särskild förrättningsman. Vidare föreskrivs att sådan förrättningsman
skaU äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver och även i övrigt vara
lämplig till det. Angående bakgrunden till och innebörden av dessa
bestämmelser vill jag hänvisa tUl den aUmänna motiveringen (avsnitt 1.2.6).
Som
framgår av 19 § skall 4 kap. FBL äga tillämpning vid anläggningsförrättning.
Utses särskild förrättningsman bör vad som föreskrivs om
fastighetsbildningsmyndighet i tillämpliga delar gälla denne. En bestämmelse
härom tas upp som en sista punkt i andra stycket. Bestämmelsen innebär bl. a.
att, sedan i enlighet med 4 kap. 8 § FBL ansökan om förrättning ingetts till
fastighetsbildningsmyndigheten och särskild förrättningsman förordnats, denne
skall handlägga förrättningen. Under villkor som anges i 4 kap. 1 § FBL skall
dessutom två gode män delta vid förrättningen.
I
motsats till EVL och LGA innehåller departementsförslaget ingen bestämmelse om
ersättning till särskilt förordnad förrättningsman. Den reglering som behövs
torde få ske i administrativ ordning. Utgångspunkten bör härvid vara att
särskilt förordnad förrättningsman skall ha rätt till ersättning enligt de
grunder som anges i lantmäteritaxan beträffande ersättning till statsverket.
Bestämmelsema
i andra och tredje styckena promemorieförslaget har i departementsförslaget
förts över till 17 §.
Prop.
1973:160 188
Villkor
för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.
5 §
Denna
paragraf, som motsvarar 6 § promemorieförslaget, reglerar frågan om
tvångsanslutning av fastighet till gemensamhetsanläggning.
Promemorieförslaget.
I paragrafen föreskrivs att gemensamhetsanläggning inte får inrättas för andra
fastigheter än sädana för vUka det är av väsentlig betydelse att ha del i
anläggningen. Angående motiven för bestämmelsen hänvisas i promemorian till vad
som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.4). I promemorian påpekas
att bestämmelsen avser inte bara det fallet att en fastighet skall anslutas
tUl en gemensamhetsanläggning mot ägarens vilja utan också det fallet att en
fastighetsägare önskar anslutning men någon av övriga delägare sätter sig mot
denna. Med tanke på den sist angivna situationen har i 2 § tredje stycket LGA
tagits upp en särbestämmelse. Finns det föratsättningar att inrätta
gemensamhetsanläggning för flera fastigheter, kan enligt bestämmelsen ägaren
av en utomstående fastighet få denna ansluten till anläggningen, om ökad
kostnad eller annan olägenhet som är av betydelse inte uppstår för någon av de
andra fastigheterna. Motivet för denna särbestämmelse har angetts vara att
det, även om en gemensamhetsanläggning inte kan sägas vara av synnerlig vikt
för fastighetens ändamålsenliga nyttjande, likväl kan vara önskvärt att en
fastighet ansluts tiU anläggningen när denna kan antas bli till en viss, lägre
grad av nytta för fastigheten, särskilt som en breddning av
fastighetsimderlaget i allmänhet medför kostnadsbesparing för företaget i dess
helhet (SOU 1963: 23 s. 180). Någon motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse
har inte ansetts behövlig i den nya lagen. Det där upptagna villkoret för
tvångsanslutning av fastighet, att anläggningen är av väsentlig betydelse för
fastigheten, innebär, sägs det i promemorian, en mildring av det nuvarande
kravet på synnerlig vikt i LGA och synes lämna utrymme för anslutning i alla de
fall då en fastighetsägare kan åberopa några beaktansvärda skäl för en begäran
härom. Om anslutningen inte medför ökade kostnader eller andra olägenheter för
övriga deltagande fastighetsägare, torde dessa för övrigt som regel samtycka
därtill. Enligt 17 § promemorieförslaget behövs i sådant fall ingen prövning
huruvida kravet på väsentlig betydelse är uppfyllt.
1
likhet med det nuvarande rekvisitét synnerlig vikt bör enligt promemorian
kravet på väsentlig betydelse anses uppfyllt även när den aktuella fastigheten
visserligen vid anslutningstiUfället inte har behov av anläggningen men sådant
behov kan väntas föreligga inom den närmaste framtiden. Härvid syftas bl. a. på
sådana fall då ett exploateringsföretag omfattar ett flertal fastigheter som
skall bebyggas i etapper inom några
Prop. 1973:160 189
års förlopp. Även den fastighet som blir bebyggd sist bör
då kunna tvångsanslutas till en för samtliga fastigheter avsedd anläggning
redan i samband med den första etappen. (Jfr prop. 1966: 128 s. 341 och 385.)
Remissyttrandena. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser
att det skulle vara av värde om i lagtexten angavs att fastighet för vilken gemensamhetsanläggning
är av väsentlig betydelse är skyldig att delta i anläggning under de
förutsättningar som fortsättningsvis anges i lagen.
Enligt lantmäteristyrelsen bör en motsvarighet till
bestämmelsen i 2 § tredje stycket LGA tas upp i anläggningslagen. En sådan
regel kan bidra till att handläggningen i vissa fall kan ske enklare än vad som
är möjligt om många fastighetsägares samtycke måste inhämtas. Dessutom kan man
inte bortse från att sakägare i enstaka fall kan försöka hindra anslutning av
annan sakägare utan att egentiigen ha någon sakligt motiverad anledning till
detta.
Föredraganden. Promemorieförslaget är utformat efter
mönster av föreskriften i 6 kap. 1 § andra stycket FBL och ger enligt min
mening klart och koncist uttryck för att villkoret om anläggningens betydelse
för den enskilda fastigheten skall gälla i fråga om såväl fastighetens
skyldighet som dess rätt att delta i anläggningen. Jag kan därför inte biträda
det förslag till utformning av paragrafen som framlagts av hovrätten över
Skåne och Blekinge utan tUlstyrker promemorieförslaget.
Inte heller finner jag anledning föreligga att, som
lantmäteristyrelsen förordat, i paragrafen ta upp en motsvarighet till
bestämmelsen i 2 § tredje stycket LGA. Som anförts i promemorian lämnar den där
föreslagna bestämmelsen utrymme för anslutning av fastighet i alla de fall då
ägaren kan åberopa några beaktansvärda skäl för en begäran härom. Att medge
tvångsanslutning även när sådana skäl inte föreligger synes inte rimligt med
hänsyn till övriga delägare.
6§
Denna paragraf behandlar det s. k. båtnadsvillkoret och
motsvarar 7 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget. I förevarande paragraf har tagits upp
ett båtnadsvillkor, dvs. ett krav på att en gemensamhetsanläggning skall medföra
fördelar som överväger de därmed förenade kostnaderna och olägenheterna. Det
har inte ansetts möjligt att i lagtexten närmare ange vilka slags fördelar,
kostnader och olägenheter som skall beaktas i sammanhanget. Angående motiven
för och innebörden av bestämmelsen hänvisas i promemorian till den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.1.4).
Kravet på ekonomiskt utbyte av anläggningen torde, påpekas
i promemorian, i praktiken kunna varieras efter förhållandena i varje särskilt
Prop. 1973:160 190
fall.
Om de uppskattningar som läggs till grund för bedömningen är särskilt osäkra,
bör man givetvis räkna med större säkerhetsmarginal än i normalfallen.
Utredningen i frågan bör också anpassas efter omständigheterna. Inte sällan
torde det framstå som mer eller mindre uppenbart att kravet på lönsamhet är
uppfyllt. Utredningen bör då kunna begränsas i hög grad. Om mer ingående
kalkyler behövs, kan det ibland vara lämpligt att företagsekonomisk sakkunskap
anlitas.
Föredraganden.
Första stycket första punkten departementsförslaget stämmer helt överens med
promemorieförslaget. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 1.2.4) har i andra punkten av samma stycke tagits in en bestämmelse om
att båtnadsprövning inte skall ske när anläggningen är föratsatt i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Också i detta fall skall dock
båtnadsvUlkoret gäUa, om särskilda skäl föranleder det. I fråga om innebörden
av uttrycket särskUda skäl vUl jag hänvisa tUl vad jag anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.2.4). Detsamma gäller angående min uppfattning om
innebörden av båtnadsvUlkoret.
Till
paragrafen har i departementsförslaget fogats ett nytt andra stycke. Där
föreskrivs inslcränkning i möjligheten att till gemensamhetsanläggning ansluta
byggnad eUer annan anläggning på ofri grand. Beträffande skälen härtill kan
hänvisas till den aUmänna motiveringen (avsnitt 1.2.9).
7§
Paragrafen,
som motsvarar 8 § promemorieförslaget, reglerar frågan om opinionsprövning.
Promemorieförslaget.
I första stycket anges att gemensamhetsanläggning som begärts av annan än
fastighetsägare inte får inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall delta
i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl
för det. I fråga om bakgrunden till denna bestämmelse hänvisas i promemorian
tiU den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.4). Som en andra punkt har tillagts
att man vid tUlämpningen av detta s. k. opinionsvUlkor främst skall beakta
deras mening som har störst nytta av anläggningen. Det har ansetts rimUgt att
särskild betydelse på detta sätt tillmäts uppfattningen hos dem som får bära de
största kostnaderna (jfr 16 § promemorieförslaget).
Ibland
är enligt promemorian det allmänna intresset av att en gemensamhetsanläggning
kommer till stånd så starkt att den bör få inrättas utan hänsyn tiU opinionen
hos sakägarna. I andra stycket har därför tagits upp en bestämmelse om att
opinionsvillkoret inte gäller, om behovet av anläggningen är synnerligen
angeläget. Bestämmelsen tar i första hand sikte på sådana faU då ett samgående
också för fastighetsägama innebär sådana fördelar att det med fog kan antas att
de, när beslut i
Prop.
1973:160 191
frågan
väl föreligger, kommer att positivt medverka vid utförandet, underhållet och
driften av anläggningen.
Även i vissa andra fall då
anläggningen är av stor allmän betydelse bör undantagsbestämmelsen kunna
tUlämpas, sägs det i promemorian. I detta sammanhang förtjänar understrykas att
huvudregeln i första stycket öppnar möjlighet för fastighetsbildningsmyndigheten
att gå emot en enhällig opinion hos fastighetsägama, om dessa inte kan åberopa
några beaktansvärda skäl för sin uppfattning. Också vid tillämpningen av bestämmelsen
i andra stycket synes viss hänsyn böra tas till den sakUga tyngden av sakägarnas
argument. Endast om en klar övervikt tUl förmån för de allmänna intressena kan
konstateras i de fall som nu avses, bör anläggningen inrättas mot sakägarnas
vilja.
Remissyttrande/ta.
Några remissinstanser är kritiska mot utformningen av första stycket. Enligt
statens järnvägar bör det övervägas om inte större mått av precision kunde
uppnås i utformningen av bestämmelsen i första stycket. De där förekommande
kriteriema att fastighetsägare "mera alUnänt" motsätter sig
anläggning och kan ha "beaktansvärda skäl" härför synes kunna lämna
rum för sådan variation i den praktiska tillämpningen som möjligen skulle kunna
av allmänheten uppfattas som uttryck för inverkan av slumpmässiga faktorer på
bedömningen. Också lantbruksstyrelsen anser att uttrycket "mera
allmänt" är alltför obestämt för att fungera som rättssäkerhetsgaranti.
Styrelsen tilllägger att när staten samtidigt medges både initiativrätt (5 §
promemorieförslaget) och medbestämmanderätt (31 § lagen om förvaltning av
samfälligheter) är det inte godtagbart att en gemensam anläggning kan bildas i
strid mot en klar majoritet bland delägarna.
Undantagsregeln i andra
stycket kritiseras av fastighetsägareförbundet. Enligt förbundet blir därvid
frågan i sista hand om båtnads- och opinionsvillkoren kan anses ge tillräckligt
skydd för enskilda intressen. Väsentiighetsrekvisitet i 6 § promemorieförslaget
kan knappast väntas fungera som nägon spärr mot krav på
gemensamhetsanläggningar för sådan boendeservice "av social
karaktär", som hittills ansetts falla helt under samhällets ansvar. Med
ökade krav på allsidig närservice i bostadsområdena kan även behovet av
anläggningar för t. ex. barndaghem, inomhusmotion och liknande
servicefunktioner inom en inte alltför avlägsen framtid komma att bedömas
såsom "synnerUgen angeläget". Den judicidla prövningen vid
förrättningar enligt anläggningslagen måste givetvis också påverkas av en
sådan glidning i de sociala värderingama. Undantagsbestämmelsen i andra stycket
kan därigenom komma att tiU-lämpas i en betydligt större utsträckning än vad
man har anledning räkna med i dagens situation. Det finns sålunda enligt
förbundets fönne-nande en risk för att man med stöd av denna
undantagsbestämmelse i ökad omfattning kan komma att framtvinga inrättandet av
allt flera ty-
Prop, 1973:160 192
per
av gemensamhetsanläggningar utan hinder av att berörda fastighetsägare
"mera allmänt" motsätter sig företaget. Belastat med undantagsbestämmelsen
i andra stycket måste det s. k. opinionsvillkoret därför anses vara ett
bräckligt skydd för fastighetsägarnas intressen. Med hänsyn härtill och då
ingen gemensamhetsanläggning kan väntas fungera effektivt då den framtvingats
i strid mot en enig opinion bland de berörda fastighetsägarna bör nämnda
undantagsbestämmelse enligt förbundets uppfattning utgå.
Även
Svea hovrätt ställer sig kritisk till bestämmelsen i andra stycket. Hovrätten
anser att i de fall fastighetsägarna saknar intresse för en anläggning men en
sådan anses ur allmän synpunkt vara synnerligen angelägen, bör detta behov tillgodoses
pä annat sätt än genom att tvinga fram en inte önskad enskild anläggning enligt
anläggningslagen. Kommun eller berörd statlig myndighet bör i sådant fall - i
överensstämmelse med vad som för närvarande gäller - träda in och själv ombesörja
anläggningens utförande och drift. Undantag från opinionsvillkoret bör
följaktligen allenast få ske för tillgodoseende av övriga delägande
fastigheters intresse och behov av anläggningen. Liknande synpunkter framförs
av hovrätten över Skåne och Blekinge samt stadshypotekskassan.
Frågan om innebörden av
undantagsregeln i andra stycket tas upp i några remissyttranden. Enligt
grustäktskommitténs uppfattning bör bedömningen huruvida behovet av
anläggningen är synnerligen angeläget på samma sätt som enligt 5 kap. 5 §
tredje stycket FBL gälla fastigheternas behov av anläggningen. Att det
allmänna har ett intresse av att bebyggelsen och markanvändningen ordnas på
ett ändamålsenligt sätt -bl. a. genom att fastighetema i viss omfattning får
tUlgång till gemensamhetsanläggningar - är en annan sak. Bostadsstyrelsen
anser att bestämmelsen behöver utförligare precisering och exemplifiering.
Promemorian ger nämligen ingen väglednmg vid bedömningen av vad som kan avses
med att behovet av anläggningen skall vara synnerligen angeläget.
Lantmäteristyrelsen anser särskilda skäl föreligga att tillämpa undantagsregeln
dels i vissa fall när det gäller gemensamhetsanläggning som är föreskriven
eller förutsatt i plan, dels i vissa fall vid gårdssanering i kvarter med äldre
bostadsbebyggelse.
En
komplettering av bestämmelsen i andra stycket föreslås av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län. Enligt länsstyrelsen bör det föreskrivas att, om i
fastställd stadsplan angetts eller i dess beskrivning föratsätts att viss
gemensamhetsanläggning skall finnas, behovet av anläggningen skall anses
synnerligen angeläget, om inte särskUda skäl föranleder annat.
I
ett yttrande ifrågasätts om inte tillämpningen av opinionsvillkoret bör ankomma
på administrativ myndighet. Stockholms kommun (juridiska avdelningen) anser
sålunda att negativt inställda fastighetsägare
Prop. 1973:160 193
bör
hänvisas tUl att hos länsstyrelsen överklaga byggnadsnämnds beslut att begära
anläggningsförrättning. Bestämmelsema härom bör, framhålls det i yttrandet,
utformas med ledning av föreskriftema om byggnadsnämndens vetorätt. I själva
verket är ju i båda fallen fråga om en konflikt mellan det av byggnadsnämnden
företrädda planintresset och fastighetsägarnas enskilda intressen. I ena
fallet önskar byggnadsnämnden att en gemensamhetsanläggning kommer tiU stånd
men ej fastighetsägarna. I den omvända situationen vUl byggnadsnämnden inte
tUlstyrka anläggningen medan fastighetsägarna önskar en sådan. Konflikten synes
i båda fallen böra lösas efter enahanda riktlinjer. Det är inte rimligt att vid
byggnadsnämndens initiativ tvistefrågan avgörs av fastighetsbildningsmyndigheten
och i andra instans av fastighetsdomstol men vid byggnadsnämndens veto av
administrativ besvärsinstans. Rimligt är att i båda fallen den senare vägen
väljs. Avgörandet av frågor om planintressens existens och tyngd torde ej böra
träffas av domstol utan av myndigheter som i andra sammanhang har att ta
ställning till dylika ärenden, dvs. länsstyrelse och i sista hand Kungl. Maj:t.
Föredraganden.
Av skäl som jag redovisat i den aUmänna motive-ruigen (avsnitt 1.2.4) har
opinionsvillkoret i departementsförslaget gjorts tillämpligt oberoende av vem
som sökt anläggningsförrättningen. I övrigt har villkoret utformats helt i
överensstämmelse med promemorieförslaget. Jag anser det sålunda välgrandat att
opinionsvillkoret här liksom i 5 kap. 5 § andra stycket FBL ges en ganska
allmän utformning. Även om vissa svårigheter kan komma att möta vid
rättstUlämpnuigen, synes några risker från rättssäkerhetssynpunkt inte behöva
befaras. Enligt min mening står det också klart att prövningen av detta
villkor liksom av övriga villkor som uppställts med hänsyn tUl enskilda
intressen bör ske i judicieU ordning.
I
motsats till vissa remissinstanser anser jag det vidare nödvändigt att
föreskriva undantag frän opinionsvillkoret för det fall att behovet av anläggningen
är synnerligen angeläget. Bestämmelsen härom i andra stycket
promemorieförslaget har därför i oförändrat skick överförts tUl departementsförslaget.
Vad som ytterst motiverar denna bestämmelse är givetvis det allmänna intresset
av en ändamålsenlig markanvändning. Detta allmänna intresse måste givetvis
beaktas vid tillämpning av bestämmelsen. Emellertid bör samtidigt betonas att
allmänna och enskilda intressen här Uksom eljest när det gäller att förbättra
fastighetsbeståndet som regel sammanfaller. I de fall då det kan bli aktuellt
att tUlämpa bestämmelsen torde man därför kunna räkna med att anläggningen är
till sådan nytta för deltagande fastigheter att fastighetsägarna, sedan det en
gång bestämts att anläggningen skall inrättas, torde komma att medverka till
att syftet med denna nås.
Som
lantmäteristyrelsen anfört kan det särskilt bli aktueUt att tUl-
13
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 194
lämpa
undantagsbestämmelsen i andra stycket i fråga om gemensamhetsanläggning som är
förutsatt i plan eller som har samband med sanermgs-företag. Att som en annan
remissinstans ifrågasatt införa en specialbestämmelse för det först angivna slaget
av anläggningar är däremot enligt min mening inte lämpligt. Det ligger i
sakens natur att planmyndig-hetemas uppfattaing i fråga om behovet av
anläggning bör tillmätas stor och som regel avgörande betydelse.
Har
expropriant eller annan tvångsförvärvare ansökt om anläggningsförrättning
enligt 18 § tredje stycket departementsförslaget, gör sig vid tillämpningen av
opinionsvillkoret samma synpunkter gällande som i motsvarande situation vid
fastighetsreglering (prop. 1969: 128 s. B 364).
Denna
paragraf motsvarar 9 § promemorieförslaget och innehåUer allmänna riktlinjer
för lokalisering och utförandet av en gemensamhetsanläggning.
Promemorieförslaget.
Enligt huvudregeln i förevarande paragraf skall gemensamhetsanläggning
förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinns med
minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Liknande bestämmelser finns
i gäUande rätt (6 § första stycket LGA, 4 § första stycket EVL och 7 kap. 4 §
första stycket VL).
Frågan
om lokaliseringen och utförandet av gemensamhetsanläggning är, påpekas det i
promemorian, i första hand att bedöma enligt de i 10-13 §§ promemorieförslaget
upptagna bestämmelserna till skydd för allmänna och enskilda intressen.
Särskilt villkoret att anläggningen skall stå i överensstämmelse med fastställd
plan är givetvis av betydelse i detta sammanhang. Endast om de nyss angivna
bestämmelserna lämnar utrymme för olika lösningar blir den nu aktueUa regeln
tiUämplig. Syftet med bestämmelsen är att skydda såväl enskUda som allmänna intressen.
Hänsyn bör härvid tas inte bara tiU ekonomiska utan också till ideella värden.
Inte minst naturvårds- och miljövårdssynpunkter bör väga tungt i sammanhanget.
Det synes emellertid inte möjligt att ange några närmare riktlinjer för den
bedömning som här bör ske. Rättspraxis bör få lösa frågan med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet och till de värderingar som råder vid
den aktuella tidpunkten.
I
en andra punkt av paragrafen har föreskrivits att man får vidta åtgärd för att
underlätta framtida tillbyggnad eller ökat utnyttjande av anläggningen, om
åtgärden medför endast ringa ökning av kostnaden. Bestämmelsen har utan saklig
ändring förts över frän 6 § första stycket LGA. Den tar sikte på sådana fall då
man kan vänta att nya fastigheter kommer att anslutas till anläggningen och det
är till fördel att redan vid dess utförande vidta åtgärder som kan underlätta
en senare utvidgning. Som exempel härpå nämns i motiven tiU LGA (NJA II 1966
s. 238) att
Prop. 1973:160 195
en
parkeringsanläggning, som utförs helt inom en fastighets gränser, kan väntas
bli utsträckt senare, så att det blir nödvändigt att ta i anspråk även mark
från fastighet vilken genom en brandmur skiljs från den andra fastigheten. Om
muren redan vid parkeringsanläggningens tillkomst utförs så, att den lätt kan
öppnas i samband med utvidgningen av anläggningen, kan vissa merkostnader
undvikas. I motiven har vidare understrukits att frågan huruvida en merkostnad
är ringa bör bedömas inte bara med hänsyn till kostnadens absoluta belopp utan
också i jämförelse med totalkostnaden för anläggningen och i förhållande till
de fördelar som åtgärden kan antas medföra. Dessa uttalanden bör enligt
promemorian vara vägledande också vid tillämpningen av den nya lagen.
Som
framgår av 17 § promemorieförslaget är bestämmelserna i förevarande paragraf,
såvitt de innebär skydd för enskUt intresse, av dispositiv natur.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen framhåller att man vid planläggningen av en
gemensamhetsanläggning bör sträva efter att nå en så god lösning som möjligt.
Något absolut krav på att lösningen skall vara optimal torde inte föreligga
vare sig enligt denna paragraf eller enligt andra regler i lagen.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget. Med
anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört i sitt remissyttrande viU jag
framhålla att man vid tillämpningen av huvudregeln i första punkten alltid bör
göra en avvägning mellan för- och nackdelar hos oUka planläggningsaltemativ.
Någon optimal lösning i den mening att anläggningen skall ge största möjliga
fördelar bör således inte eftersträvas.
9§
1
denna paragraf, som motsvarar 10 § promemorieförslaget, har tagits upp kraven
på anläggnings överensstämmelse med planer och andra bestämmelser för marks
bebyggande eller användning.
Promemorieförslaget.
Första stycket innehåller den viktiga regeln att gemensamhetsanläggning, som
inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan,
tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen. Detta
innebär, understryks det i promemorian, inte bara att fastställda planlinjer
skall följas utan också att anläggningen skall vara ändamålsenlig från de
synpunkter som ligger tiU grund för planen.
I andra stycket fastsläs
principen att också andra bestämmelser för marks bebyggande eller användning
skall respekteras vid inrättande av
Prop. 1973:160 196
gemensamhetsanläggning.
Som exempel på sådana bestämmelser anges regionplan, utomplansbestämmelser
eller naturvårdsföreskrifter. Eftersom de bestämmelser som här avses ofta inte
har plankaraktär utan är utformade som förbud, har den nämnda grandsatsen
uttryckts på så sätt att syftet med bestämmelserna inte får motverkas.
Vid
tillämpningen av första och andra styckena bör fastighetsbildningsmyndigheten
enligt promemorian i alla tveksamma faU samråda med den myndighet som annars
har att tillämpa planen eller bestämmelsema.
De
olika undantagssituationerna regleras i tredje stycket. Enligt första punkten
får dispens från plan eller bestämmelse medges av länsstyrelsen eller, efter
delegation, av byggnadsnämnden. Som föratsättning härför har endast angetts att
särskilda skäl föreligger. I promemorian uttalas att föreskrifter beträffande
förfarandet vid dispensgivning och om talan mot beslut i sådant ärende bör
meddelas av Kungl Maj:t (jfr 55 § promemorieförslaget). Föreskrifterna synes
böra anpassas till vad som gäller i fråga om dispens enligt
byggnadslagstiftningen (jfr prop. 1969: 128 s. B 120 och 125).
Andra
punkten i tredje stycket avser det fall ätt undantag från plan eller
bestämmelse redan medgetts i samband med prövning av ansökan om byggnadslov
eller i annan särskild ordning. För undvikande av onödig dubbelprövning har
föreskrivits att medgivande enUgt anläggningslagen då inte behövs. I
promemorian understryks att full identitet måste råda mellan den anläggning som
avses med det tidigare medgivandet och den som är aktuell vid
anläggningsförrättningen. I annat fall krävs nytt medgivande antingen enligt
den särskilda lagstiftningen eUer enligt dispensregeln i första punkten.
I
en tredje punkt har fastslagits att man utan särskilt medgivande får göra
mindre avvikelse från plan, om det är förenligt med planens syfte. Bestämmelsen
tar sikte på sådana fall då en plan i någon detaljfråga fått ett mindre
lämpligt innehåll och det är uppenbart att en avvikelse inte strider mot de
intentioner som ligger bakom planen. Bestämmelsen bör, betonas det i
promemorian, tillämpas med försiktighet och samråd bör ske med planmyndigheten
i tveksamma fall. Det är självklart att avvikelsen inte får innebära att
allmänt eller enskilt intresse förnärmas. Tillläggas bör att det med hänsyn
till den utformning andra stycket fått inte behövs någon särskild föreskrift om
att avvikelse som nu sagts får göras från andra bestämmelser om markanvändning
än planer.
Av
22 § promemorieförslaget framgår att byggnadsnämnden har rätt att med bindande
verkan för fastighetsbildningsmyndigheten avgöra att hinder mot anläggningen
möter enligt förevarande paragraf.
Remissyttrandena.
Enligt Svea hovrätt är de i paragrafens första stycke angivna planerna av den
art att de ofta inte kommer att innehålla
Prop.
1973:160 197
några
uppgifter om den gemensamhetsanläggning som avses med en ev. förrättning.
Kravet på att anläggningen skall stå i överensstämmelse med planen kan
följaktligen i denna situation ej uppfyUas. För dessa faU torde enligt
hovrätten i stället böra krävas att anläggningen ej strider mot planens syfte.
Utredningen om
ledningsrätt och vägutredningen framhåller att tredje stycket i paragrafen bör
utformas så att länsstyrelsens dispensbefogenhet överensstämmer med motsvarande
regler i byggnadslagstiftningen. Enligt dessa får länsstyrelsen endast efter
byggnadsnämndens tUlstyrkande medge avvikelse från fastställd generalplan eller
stadsplan. Härigenom skulle också överensstämmelse nås med senaste lydelse av 3
kap. 2 § tredje stycket FBL. Kommunförbundet anser däremot att de nu berörda
bestämmelserna bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande
regler i LGA. I annat fall kan man få den situationen att byggnadsnämnden
enligt 22 § promemorieförslaget lämnar medgivande till sådan anläggning
beträffande vUken man tidigare tillstyrkt undantag från faststäUd plan. Det
synes för sådant fall enklare och rationellare att samla dessa bedömanden och
anknyta dem till byggnadsnämndens medgivande enligt 22 §.
Enligt grustäktskommittén
bör uttrycket "medgivande enUgt denna lag" i paragrafens tredje
stycke förtydligas så att det klarläggs, om det avser även byggnadsnämndens
medgivande enligt 22 § promemorieförslaget eller om medgivande av sistnämnda
slag krävs under alla förhållanden. Vid sistnämnda alternativ, vUket är det
som vinner stöd av motiven till 22 §, uppkommer en onödig dubbelprövning.
Skulle medgivande enligt 22 § ej fordras, borde konsekvensen snarast bjuda,
att det inte heller behövs för att få fastslaget, att en anläggning står i överensstämmelse
med plan. Kommittén ställer sig också tveksam inför anordningen med särskilt
medgivande av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden
enligt paragrafens tredje stycke första punkten vid sidan av det medgivande som
krävs enligt 22 §. En förenkling synes kunna ske genom att dispensen ges i den
form som anvisas i sistnämnda paragraf. Bestämmelsen i tredje stycket första
punkten förevarande paragraf torde kunna omformuleras enligt följande: Om särskilda
skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelsema medges vid
prövning enligt 22 §.
Göteborgs
kommun (fastighetsnämnden) framhåller att enligt 3 kap. 2 § tredje stycket FBL
tillåts mindre avvikelse från plan eller bestämmelser för markens bebyggande
eller användning utan något medgivande, om det är förenligt med planens eller
bestämmelsernas syften. I anläggningslagen ges möjlighet till dylik avvikelse
endast från plan, ej från bestämmelser. Med hänsyn till den sakliga
överensstämmelse som råder mellan FBL och anläggningslagen i denna fråga synes
det mindre lämpligt att bestämmelsen ges olika utformning i de båda lagarna.
Prop.
1973:160 198
Planverket
föratsätter att mindre avvikelse enligt tredje stycket tredje punkten inte
kommer att innebära annat än som kan anses falla inom ramen för plantolkningen.
Verket understryker att gemensamhetsanläggning till skillnad från fastighetsbildning
ofta innebär sådana fysiska ingrepp att dispens enligt byggnadslagstiftningen
krävs.
Föredraganden.
Första och andra styckena departementsförslaget har, bortsett från en
redaktionell jämkning i andra stycket, utformats helt i enlighet med promemorieförslaget.
Med anledning av vad Svea hovrätt anfört om bestämmelsen i första stycket vill
jag framhålla att bestämmelsen inte innefattar krav på att en
gemensamhetsanläggning alltid måste ha uttryckligt stöd i planen. Det får anses
tillräckligt att anläggningen står i överensstämmelse med de intentioner som
ligger bakom planen. Om anläggningen, trots att sådan överensstämmelse
föreligger, ändå strider mot någon detaljföreskrift i planen, kan en
tillämpning av undantagsbestämmelserna i tredje stycket komma i fråga.
I
anslutning till andra stycket vill jag understryka att till sådana särskilda
bestämmelser som här avses bör hänföras sådana byggnadsförbud som meddelas i
avbidan på planläggning m. m.
Som
förebild för dispensreglema i promemorieförslagets tredje stycke har tjänat
motsvarande bestämmelser i 3 kap. 2 § FBL. Sistnämnda bestämmelser har ändrats
genom lagen (1971: 1035) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988). I
prop. 1972: 111 om regional utveckling och hushållning med mark och vatten har
föreslagits ytterligare ändring i bestämmelserna. Departementsförslaget har
utformats i enlighet med sistnämnda förslag. Detta innebär att länsstyrelsens
dispensrätt begränsas så, att undantag från fastställd generalplan, stadsplan
eller byggnadsplan får medges endast med byggnadsnämndens tillstyrkande.
Vidare har till paragrafen fogats ett nytt fjärde stycke med fullföljdsregler.
Enligt dessa skall talan mot byggnadsnämnds beslut i dispensfråga föras hos
länsstyrelsen genom besvär och talan mot länsstyrelsens beslut föras hos
Konungen, likaledes genom besvär. Talan får dock inte föras mot byggnadsnämnds
beslut att vägra undantag som nyss nämnts.
I
de fall då byggnadsnämnden har att pröva såväl fråga om dispens enligt
förevarande paragraf som fråga om medgivande enligt 23 § departementsförslaget
bör givetvis en samordning av de olika prövningarna ske. Några uttryckliga
bestämmelser härom i själva lagen anser jag inte behövliga.
Bestämm.elsen
i tredje stycket andra punkten promemorieförslaget saknar motsvarighet i
departementsförslaget. Det torde nämligen utan särskild föreskrift stå klart
att undantag från plan eller andra byggnadsreglerande föreskrifter som
medgetts enligt byggnadslagen eller annan särskild lagstiftning gäller också i
förevarande sammanhang.
Föreskriften
i tredje stycket tredje punkten promemorieförslaget har
Prop.
1973:160 199
utan ändring överförts till departementsförslaget som
andra punkten i samma stycke. Som framhållits i promemorian behövs det inte
någon särskild föreskrift om avvikelse från andra bestämmelser om markanvändning
än planer, eftersom redan av andra stycket följer att sådan avvikelse får ske
i den mån syftet med bestämmelserna inte motverkas. I avsnitt XI föreslår jag att också 3 kap. 2 §
FBL utformas så, att överensstämmelse även i detta hänseende nås. Med
anledning av vad planverket anfört i sitt remissyttrande viU jag understryka
att möjUgheten att avvika från plan bör utnyttjas endast i sädana fall då det
framstår som klart att de intentioner som Ugger bakom planen inte motverkas.
Som påpekas i promemorian bör samråd i allmänhet ske med planmyndigheterna.
Det bör inte komma i fråga att fastighetsbUdningsmyndigheten beslutar om
avvikelse i strid mot planmyndigheternas uppfattning.
I fråga om förhållandet mellan 9 och 11 §§
departementsförslaget vUl jag hänvisa till vad som anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.2.3).
10 §
Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att
plansynpunkter skall beaktas även när det gäller att inrätta gemensamhetsanläggning
utom delaljplaneområde. Paragrafen motsvarar 11 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget. I paragrafen föreskrivs att
gemensamhetsanläggning, som inte ligger inom område med stadsplan eller
byggnadsplan, inte får inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga
användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig
planläggning av området.
Syftet med bestämmelsen är, framhålls det i promemorian,
att åstadkomma att gemensamhetsanläggningar inrättas efter planmässiga överväganden.
Vad man framför allt vill hindra är att en sådan anläggning försvårar en
framtida detaljplanering. Mot denna bakgrund framstår det som uppenbart att
byggnadsnämnden och andra planmyndigheter måste ges ett mycket starkt
inflytande vid tillämpningen av bestämmelsen. Fastighetsbildningsmyndigheten
bör därför i behövlig omfattning samråda med dessa myndigheter och ta största
möjliga hänsyn till de synpunkter som därvid framförs. Inte minst med hänsyn
till byggnadsnämndens befogenheter enligt 22 § promemorieförslaget bör samråd
alltid ske med byggnadsnämnden. Härvid bör givetvis frågan om byggnadslov för
anläggningen tas upp, om sådant behövs. Det understryks vidare att
fastighetsbildningsmyndigheten i samråd med planmyndigheten alltid bör verka
för att anläggningen förläggs och utförs på sådant sätt att den fyller rimliga
krav pä planmässighet.
Prop. 1973:160 200
Föredraganden.
I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör anläggningslagen
innehålla ett krav på planmässighet vid inrättande av gemensamhetsanläggning
utanför detaljplaneområde. Bestämmelsen härom i promemorieförslaget har
överförts till departementsförslaget. Enligt prop. 1972: 111 om regional
utveckling och hushållning med mark och vatten skall emellertid all bebyggelse
föregås av planmässiga överväganden. Paragrafen har i departementsförslaget
getts en lydelse i överensstämmelse därmed. Jag vill här också peka på den i 23
§ departementsförslaget föreskrivna skyldigheten för fastighetsbUdningsmyndigheten
att hänskjuta frågan om anläggnings tiUåtlighet enligt förevarande paragraf tiU
byggnadsnämndens prövning, om nämnden vid samråd enligt 21 §
departementsförslaget sätter tillåtligheten i fråga.
11
§
Paragrafen,
som motsvarar 12 § promemorieförslaget, innehåller en generell bestämmelse om
skydd för allmänt intresse.
Promémorief
örslaget. I enlighet med de överväganden som redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.1.3) har i första stycket upptagits ett förbud mot att
inrätta gemensamhetsanläggnuig som strider mot allmänt intresse av någon
betydelse. Härifrån görs i andra stycket undantag för det fall att
anläggningen är tiU övervägande nytta från allmän synpunkt.
Paragrafen
har, påpekas i promemorian, generell giltighet. Den skall således i pruidp
tillämpas också i fråga om anläggning inom planområde. Som regel har
emellertid berörda allmänna intressen beaktats och vägts mot varandra i
planärendet. I praktUten torde det därför säUan bli aktuellt att med stöd av 12
§ promemorieförslaget vägra tillstånd till en anläggning som är förenUg med
plan. Det kan dock inträffa, om något nytt allmänt intresse tUlkommit eller om
förhåUandena annars ändrats efter det planen fastställdes. I fråga om
anläggnuigar utanför planområden gäller enUgt 11 § promemorieförslaget ett
krav på planmässighet. Detta krav måste alltid vara uppfyllt. Bestämmelsema i
förevarande paragraf innebär därutöver ett skydd för bestämda allmänna
intressen, exempelvis trafik- och miljövårdsintressen.
När
det gäller för fastighetsbildningsmyndigheten att göra en avvägning mellan
olika allmänna intressen bör enligt promemorian samråd ske med de myndigheter
som företräder de skilda intressena och i förekommande fall också med
planmyndigheterna. Inte sällan torde det därvid visa sig möjligt att få tUl
stånd samlande lösningar som också kan accepteras av sakägama.
Av
22 § promemorieförslaget följer att byggnadsnämnden kan hindra tUlkomsten av
gemensamhetsanläggning med stöd av förevarande paragraf. Som regel torde dock,
sägs det i promemorian, nämndens prövning
Prop. 1973:160 201
imikta
sig främst på frågan om anläggningens förenlighet med 10 och 11 §§
promemorieförslaget. FastighetsbUdningsmyndigheten bör därför noga pröva
huruvida villkoret i förevarande paragraf är uppfyllt, även när byggnadsnämnden
lämnat medgivande till anläggningen.
Remissyttrandena.
Enligt vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens
vattendomstol bör första stycket i paragrafen utformas så att omfattningen av
den olägenhet som skall utgöra hinder mot gemensamhetsanläggning tydligare
anges. Med nuvarande lydelse synes även olägenhet av bagateUartad natur avses.
Föredraganden.
Med anledning av vad som anförts i ett remissyttrande har första stycket
omformulerats så att det klart framgår att endast olägenhet av viss betydelse
medför hinder mot anläggningen. Den närmare innebörden av paragrafen har jag
redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.3).
Skyldighet
att avstå utrymme
12 §
I denna paragraf regleras
frågan om rätt att ta i anspråk utrymme för gemensamhetsanläggning. Paragrafen
motsvarar 13 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Angående de ställningstaganden som ligger till grund för paragrafen hänvisas i
promemorian till den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.4) Enligt huvudregeln
i första stycket får mark eUer annat utrymme för gemensamhetsanläggning tas i
anspråk på fastighet som skaU delta i anläggningen eller på annan fastighet, om
det inte medför väsentlig olägenhet för fastigheten.
Rätten tiU utrymme är till
sin juridiska karaktär att hänföra till tvångsservitut. I 3 § LGA finns en
bestämmelse om att utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till
fastigheten som kan tillkomma annan. Det är enligt promemorian visserligen
klart att rättighet som grundar sig på frivUlig upplåtelse måste få vika för
ett tvångsservitut av detta slag. Frågan huruvida en annan tvångsrättighet bör
kunna undanträngas synes emellertid inte lika uppenbar (jfr Hedlund, Till
frågan om rättshandlingsservituten och tvångsservituten, s. 102). Detta
spörsmål torde kurma överlåtas åt praxis. I likhet med FBL innehåller promemorieförslaget
därför inte någon uttrycklig bestämmelse om undanträngande av äldre rättighet
vid servitutsbUdning.
Givetvis
bör förrättningsmännen söka få till stånd en sådan lokalisering av en
gemensamhetsanläggning att den inte inkräktar på befintliga rättigheter. Om
detta inte visar sig möjligt, bör man undersöka om det går att ändra eller
upphäva den äldre rättigheten och på så sätt undvika
Prop. 1973:160 202
en
kollision. Först nar båda dessa vägar är stängda, aktualiseras frågan om ett
undanträngande. Man torde kunna räkna med att sådana fall kommer att bli ganska
sällsynta.
Upplåtelse
av rätt till utrymme fär anses innefatta rätt att vidta alla de åtgärder som
behövs för anläggningens utförande, underhåll och drift. Bl. a. bör befintlig
bebyggelse få rivas eUer ändras. Upplåtelsen kan tidsbegränsas.
Möjligheten
att ta utrymme i anspråk enligt denna paragraf skaU enligt promemorian inte
begagnas, om dispositionsrätten redan är säkerställd på ett fullt betryggande
sätt, t. ex. genom servituts- eUer samfällig-hetsbUdning vid
fastighetsbUdningsförrättning. I samband med nyexploatering torde det inte
sällan visa sig lämpligt att samfäUigheter tillskapas som underlag för
gemensamhetsanläggningar. 1 detta sammanhang är att märka att FBL tillåter
samfällighetsbUdning även inom tomt-indelad mark. För att ett befintligt
servitut skall kunna godtas bör krävas att det gäller med bästa rätt, dvs. att
det inte rubbas ens vid exekutiv försäljning av den tjänande fastigheten. Ett
rättshandlingsservitut är således inte tillräckligt.
Att
rätten till utrymme inte får medföra väsentiig olägenhet för den tjänande
fastigheten innebär att ägaren av denna är skyldig att tåla visst intrång,
framhålls det i promemorian. Det synes vanskligt att ange några närmare
riktlinjer för bedömningen av vad som är att hänföra till väsentlig olägenhet.
Frågan torde kunna överlämnas åt rättspraxis. Det bör understrykas att
kausalsamband skall råda mellan upplåtelsen och intrånget. Man skall således
bortse från olägenhet som uppkommit i annat sammanhang. Om fastighetsägarens
rådighet redan inskränkts genom detaljplan, skall förrättningsmännen begränsa
sig till att pröva huruvida någon ytterligare olägenhet som kan anses
väsentlig uppkommer.
I
likhet med vad som gäller enligt LGA skall, påpekas det i promemorian, vid
bedömningen av frågan huruvida väsentlig olägenhet uppkommer hänsyn som regel
tas enbart till verkningarna för den fastighet vari upplåtelsen sker. I
undantagsfaU bör man dock kunna beakta verkningarna för en brukningsenhet som
består av flera registerfastigheter. Om väsentlig olägenhet uppkommer för viss
sådan fastighet men däremot inte för brukningsenheten i dess helhet, bör
upplåtelsen få komma till stånd, om det framstår som praktiskt taget uteslutet
att fastigheten bryts ut ur fastighetskomplexet och bUdar en brukningsenhet för
sig.
För
att hindra att en tvångsupplåtelse frän en fastighet kommer till stånd enbart
på grund av överenskommelse mellan ägarna av andra fastigheter har huvudregeln
i paragrafens första stycke försetts med ett till-lägg som innebär att större
utrymme inte får tas i anspråk än som behövs med hänsyn tUl fastigheter som
kan tvångsanslutas till anläggningen. En liknande bestämmelse finns i 3 §
andra stycket LGA.
Andra
stycket innehåller en undanlagsbestämmelse som medger att
Prop. 1973: 160 203
fastighet
tas i anspråk för gemensamhetsanläggning, även om den tillfogas väsentlig
olägenhet. Som förutsättning härför anges att anläggningen behövs för ett
större antal fastigheter eller annars är av väsentlig betydelse frän allmän
synpunkt. Motsvarighet till denna bestämmelse finns i 3 § andra stycket LGA.
Enligt sistnämnda bestämmelse gäller som ytterligare villkor för
ianspråktagandet att anläggningen inte kan utföras på annat sätt utan att
kostnaden ökas avsevärt. Med hänsyn till den allmänna bestämmelsen om
anläggningens utförande i 9 § promemorieförslaget har det ansetts onödigt att
skriva in detta villkor i den nya lagen.
Med stöd av
undantagsregeln blir det enligt promemorian möjligt att göra omfattande ingrepp
i bestående fastigheter när enskUda och allmänna intressen av betydande styrka
motiverar detta. Bl. a. torde bestämmelserna bli av betydelse när det gäller
att inrätta gemensamma gårdsutrymmen eller andra kollektiva anläggningar på
fastigheter med saneringsmogen bebyggelse.
I
andra stycket föreskrivs vidare att ägare av fastighet som tas i anspråk med
stöd av undantagsregeln har rätt att kräva att fastigheten inlöses. Är
olägenheten begränsad tiU att gälla viss del av fastigheten, kan han begära
inlösen endast av den delen. Bestämmelserna har utformats efter mönster av
föreskrifterna 12 § första stycket andra punkten lagen om expropriation och 24
§ första stycket lagen om allmänna vägar. Vid bedömande av frågan huruvida hela
fastigheten eller endast del därav skall inlösas anses ledning kunna hämtas
från den praxis som utvecklats i anslutning tUl nyssnämnda bestämmelser.
Av
15 § promemorieförslaget framgår att mark som inlösts är samfälld för de
fastigheter som deltar i anläggningen. Bestämmande för delaktigheten i
samfälligheten är enligt promemorian de andelstal som gäller i fråga om
skyldigheten att betala kostnader för utförandet av anläggningen.
Vid
införandet av LGA diskuterades frågan huruvida vid sidan av reglerna om
upplåtelse av utrymme för ny anläggning borde föreskrivas skyldighet för
innehavare av äldre anläggning att låta denna tas i anspråk.
FastighétsbUdningskommittén föreslog inte någon sådan lagregel. Kommittén
uttalade (SOU 1963: 23 s. 124) att en ändamålsenlig lösning i flertalet fall
torde kunna uppnås redan på grand av övriga bestämmelser. Om en ny anläggning
inte lämpligen kunde förläggas tUl annan plats än den där den äldre var inrymd,
fick på vanUgt sätt prövas huruvida upplåtelse av det aktuella utrymmet kunde
ske. Kom sådan upplåtelse till stånd, innebar den att markägaren tvingades
avstå även den befintliga anläggningen, som därpå - i oförändrat skick eller
efter till- eller ombyggnad - kunde utnyttjas gemensamt enUgt den föreslagna
lagstiftningen. Detta kunde i sin tur medföra att den fastighet som förut
betjänats av anläggningen blev tvångsvis ansluten till det gemensamma före-
Prop.
1973:160 204
taget.
Om anläggningen däremot inte kunde tas i anspråk på detta sätt, borde det
enligt kommittén inte komma i fråga att låta den införlivas med
gemensamhetsföretaget mot ägarens vilja. Mot ett frivUUgt övertagande av
anläggningen lade förslaget inte något hinder i vägen. Departementschefen
godtog kommitténs ställningstagande (NJA II 1966 s.
229). Det har inte heller ansetts påkallat att i den nya lagen ta upp särskUda
regler om ianspråktagande av äldre anläggning. Frågan härom får, påpekas det i
promemorian, bedömas enligt reglerna i denna paragraf och - i frivilligfallen -
17 § första stycket 2 promemorieförslaget.
Remissyttrandena.
Frågan om tolkningen av bestämmelsen i första stycket tas upp av Stockholms
kommun (fastighetskontoret), som finner det olyckligt att några riktiinjer ej
anges i förslaget när väsentUg olägenhet för fastighet skall anses föreligga.
Denna fråga är av fundamental karaktär och med hänsyn till att fall med inslag
av tvång sannolikt även i fortsättningen kommer att bli förhållandevis
sällsynta kommer det att ta avsevärd tid innan rättspraxis på detta område
hinner stabUiseras. Förekomsten av en klart uttalad regel kommer enligt
kommunen att positivt påverka möjligheterna till frivUUga uppgörelser.
I anslutning tiU frågan
huravida stiftande av ett tvångsservitut innebär utsläckande helt eller delvis
av tidigare upplåten, konkurrerande rättighet uttalar Svea hovrätt att det kan
tänkas fall, när särskUda rättigheter bör stå kvar, t. ex.
kraftledningsservitut. Finns andra tvångsrättigheter, blir det en
prioritetsfråga rättighetema emellan. Det synes hovrätten lämpligast att
fastighetsbildningsmyndigheten i anläggningsbeslutet tar ställning tUl frågan
om existerande rättigheter skall bestå efter förrättningen eller ej. En
föreskrift härom bör enligt hovrätten införas i anläggningslagen. Inte heller
grustäktskommittén anser att frågan i vUken utsträckning tvångsrättigheter
undanträngs bör överlämnas åt rättstUl-lämpningen. När det nya
anläggningsservitutet inte går att lokalisera så att en konflikt kan undvikas,
är det av största vikt, att klarhet omedelbart kan vinnas om vUken verkan
servitutsbUdningen får på den äldre rättigheten. Hur dennas innehavare eljest
skall kunna i egenskap av sakägare bevaka sina intressen och föra talan om
ersättning belyses inte i promemorian. Enligt kommittén uppnås åsyftad klarhet
genom en automatiskt verkande regel av den typ som nu finns bl. a. i 3 §
första stycket andra punkten LGA.
Lantmäteristyrelsen
framhåller att frågan om förhållandet mellan bestämmelsen i första stycket och
bestämmelserna om bildande av servitut genom fristående servitutsåtgärd enligt
FBL regleras i 7 kap. 2 § FBL. Paragrafen innebär att FBL inte får tillämpas om
anläggningslagen är tillämplig. Denna gränsdragning synes få tolkas så att FBL kan
tillämpas när det gäller att bilda servitut som inte föranleder något aktuellt
behov att lösa frågor om gemensamt anläggande eller om drift och un-
Prop.
1973:160 205
derhåll
av gemensam anläggning. Anläggningslagen skall däremot till-lämpas om det är
aktuellt att i samband med tUlskapandet av rättighet för flera fastigheter
också få till stånd beslut om anläggande, skötsel och kostnadsfördelning.
Innebörden
av bestämmelserna om inlösen i andra stycket diskuteras i några yttranden.
Grustäktskommittén
finner det oklart vari det fastighetsbildande momentet består vid inlösen av
fastighetsdel enligt promemorieförslaget. Inte heller anser kommittén att det
framgår av promemorian, att avsik- . ten skulle vara att i dessa fall alltid
kombinera förrättningen med en fas-tighetsbUdningsförrättaing. Frågan bör
klarläggas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Enligt
vägutredningen torde inte mark, som inlösts enligt anläggningslagen, bilda en
marksamfällighet utan att anläggningsbeslutet tas upp i ett fastighetsbildningsbeslut
för fastighetsreglering. Normalt torde det emellertid frän praktisk synpunkt
Lnte vara lämpligt att bilda marksamfällighet. Reglerna om marköverföring i
6-8 kap. FBL kan infe tillämpas annat än i undantagsfall. Om del av fastighet inlöses,
synes den enklaste vägen enligt utredningen vara att
fastighetsbUdningsmyndigheten utan ansökan förordnar om avstyckning.
Utredningen föreslår att lagtexten jämkas i enlighet härmed. Också Göteborgs
kommun (fastighetsnämnden) ifrågasätter lämpligheten av att anläggningslagen
får en fastighetsbildande effekt. Härigenom motverkas strävan i FBL att samla
alla regler om fastighetsbildning i en lag. Kommunen anser vidare att
anläggningslagens bestämmelser om bildande av samfällighet bör underkastas de
allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. FBL.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge påpekar att med utformningen av promemorieförslaget
kommer vissa rättighetshavare i sämre ställning vid inlösen enligt
anläggningslagen än de har enligt FBL. Det är inte ovanligt att ägare och
brakare av fastighet har motsatta intressen och i anläggningslagen beaktas bara
ägarens intresse. Inlösen leder ju enligt reglerna i 7 kap. 29 § JB till att
nyttjanderätten utsläcks vid inlösen enligt FBL. Uppenbarligen bör effekten av
inlösen enligt anläggningslagen bli densamma, vilket emellertid enligt
hovrätten torde göra en ändring av nämnda bestämmelser i JB nödvändig. Enligt
hovrättens mening är det förenat med betydande vanskligheter, från
rättighetsskyddets synpunkt att konstruera inlösen enligt anläggningslagen som
ett självständigt fastighetsbildningsinstitut. Om man i stäUet hade valt den
modellen att inlösen skulle ske såsom fastighetsregleruig i kombination med anläggningsförrättning,
hade man s. a. s. gratis fått hela det i FBL och JB inbyggda systemet av
rättighetsskydd. Hovrätten vill här bara fästa uppmärksamheten på några av de
viktigaste skyddsreglerna som finns i 5 kap. 7 § och 8 kap. 3 § FBL. Hovrätten
förordar därför att inlösenförfarandet vid det fortsatta lagstiftningsarbetet
bearbetas i syfte att stärka rättighetshavamas stäUning.
Prop. 1973:160 206
Om
rätt att få marken inlöst skall finnas bör enligt lantmäteristyrdsens mening
olägenheter som kan uppkomma från fastighetsbUdnings-synpunkt genom inlösningen
i möjligaste mån begränsas. Av detta skäl bör reglerna ges ett innehåll som
medför att frågan om en anpassning av fastighetsindelningen tas upp av
fastighetsbildningsmyndigheten. Möjligen kan detta önskemål tillgodoses utan
särskUd föreskrift genom att länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller ägarna till
de fastigheter som inlöser marken utnyttjar sin initiativrätt till
fastighetsreglering (5 kap. 3 § FBL). De inlösande fastighetsägarna synes kunna
jämstäUas med ex-proprianter. Den lämpligaste lösningen erhålls enligt
lantmäteristyrdsens mening om rätten att få mark inlöst enligt
anläggningslagen byts ut mot en rätt att få till stånd marköverföring enligt
FBL. Marköverföringen skall leda till att marken överförs frän den fastighet
vars ägare framställt anspråk i sådant syfte. Marken bör överföras till de
fastigheter som skall anslutas till anläggningen eller, om detta är lämpligare
och kan ske utan avsevärd olägenhet för någon av sakägarna, till viss eller
vissa av dessa fastigheter. Överförs marken till flera fastigheter bör det
prövas i varje särskilt fall om marken skall läggas ut som en samfällighet för
fastighetema eller som enskUd mark, eventuellt efter jämkning av existerande
fastighetsgränser. Överföring till fastighet som inte berörs av anläggningsförrättningen
bör kunna ske i den mån det är möjligt enligt FBL. Hela marköverföringsfrågan
bör behandlas enligt FBL men med de avsteg från lagens materiella vUlkor som
framgår av det nyss sagda. 1 ersättningshänseende synes bestämmelsema i 5 kap.
FBL böra gälla. Det kan tilläggas att det vid behandlingen av
marköverföringsfrågan självfallet inte kommer i fråga att överföra mark tUl
andra mottagare än fastigheter. Byggnad pä ofri grund eller annan liknande
anläggningsintressent som skall vara ansluten till anläggningen kommer aUtså
inte att beröras. Den i promemorian föreslagna lösningen synes inte särskUt ha
beaktat denna situation.
Svea
hovrätt och grustäktskommittén påpekar att inlösenbestämmelserna bör föranleda
komplettering av reglerna om fastighetsregistrering.
Föredraganden.
I enUghet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.4) har
uttrycket väsentlig olägenhet i promemorieförslaget bytts ut mot synnerligt
men. Att närmare utveckla innebörden av detta krav synes inte möjligt. Att det
skall vara fråga om höggradigt intrång är emellertid uppenbart. I övrigt fär
det ankomma på de rätts-tillämpande myndigheterna att med hänsyn till
förhåUandena i varje särskilt fall avgöra huruvida upplåtelse enligt första
stycket skaU få ske eller inte. Ledning kan därvid hämtas från den praxis som
utvecklats i anslutning tUl andra lagbestämmelser där samma villkor
förekommer, t. ex. 9 kap. 3 § VL, 27 § naturvårdslagen i dess lydelse enligt
prop. 1972: 111 och 3 kap. 8 § expropriationslagen i dess lydelse enligt prop.
1972: 109.
Prop. 1973:160 207
I
övrigt stämmer första stycket departementsförslaget helt överens med
promemorieförslaget. Till det av Svea hovrätt och grustäktskommittén berörda
problemet om förhållandet meUan rättighet som uppstår enligt detta stycke och
tidigare upplåten konkurrerande rättighet återkommer jag strax. Vad gäller
gränsdragningen mellan ifrågavarande bestämmelser och servitutsreglerna i 7
kap. FBL vUl jag ansluta mig tiU lantmäteristyrdsens bedömning att det bör vara
möjligt att vid fristående fastighetsreglering bilda servitut till förmån för
flera fastigheter om det inte föreligger något aktuellt behov av att samtidigt
lösa frågan om utförande och drift av anläggning på servitutsområdet.
Att
bestämmelser om inlösen bör tas upp i anläggningslagen framgår av vad jag
anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.4). Som förutsättning för
inlösen bör i enlighet med promemorieförslaget gälla att anläggningen behövs
för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av väsentiig betydelse
från allmän synpunkt. Vidare bör föreskrivas att anläggningen medför synnerligt
men för fastigheten och att dess ägare begär inlösen. Om dessa föratsättningar
är uppfyllda bör enligt min mening hänsyn till ev. rättighetshavare i
fastigheten inte få hindra inlösen. En annan sak är att man i största möjliga
utsträckning bör låta rättigheterna kvarstå efter inlösningen. Denna fråga
kommer jag att beröra närmare i det följande.
I
motsats tUl hovrätten över Skåne och Blekinge anser jag således de i FBL
upptagna reglerna om skydd för rättighetshavare inte lämpade för användning i
förevarande sammanhang. Inte heller i övrigt finner jag det nödvändigt eller
ändamålsenligt att konstruera inlösningen som en fastighetsbUdningsåtgärd. TUl
en början vUl jag understryka att det från principiell synpunkt inte möter
något hinder att på sätt som skett i promemorieförslaget tillägga inlösningen
direkt fastighetsbUdande verkan. Det synes tillräckligt att i detta avseende
hänvisa till att expropriation och annan inlösen av fastighetsdel har sådan
effekt. Att enligt promemorieförslaget inlösningen ger upphov till en
samfällighet i stället för en ny fastighet och att även ianspråktagande av hel
fastighet leder till sådan fastighetsbildning är visserligen en nyhet som dock
synes sakna principiell betydelse. Frågan bör enligt min mening lösas efter
praktiska överväganden. En utgångspunkt för dessa bör vara att man behåller den
nuvarande konstruktionen att en gemensamhetsanläggning skall vara tillbehör
till de delägande fastigheterna. Detta leder till att rätten tiU det utrymme
som krävs för anläggningen måste vara samfälld för dessa fastigheter. Det kan
härvid vara fråga antingen om samfälld servitutsrätt eller om samfäUd
äganderätt (samfällighet). När inlösen måste tiUgripas för att tillgodose
behovet av utrymme, synes det i normalfallet vara naturligt att man låter
marken få karaktär av samfäUighet. Med den i promemorieförslaget angivna
lösningen nås den effekten omedelbart. Att i dessa fall kräva en
fastighetsbUdningsförrättning framstår som onödigt.
Prop.
1973:160 208
Att
det i vissa fall är lämpligt att kombinera inlösningen med en fastighetsbildningsåtgärd
är emellertid ställt utom tvivel. Ett exempel är att inlösningen omfattar mer
mark än som fordras för anläggningen. Givetvis kan det då vara tUl fördel att
den överflödiga marken överförs till annan fastighet eller samfällighet eller
får bilda ny sådan enhet. Någon gång kan det också visa sig ändamålsenligt att
man genom avstyckning ombildar hela samfälligheten tUl en fastighet och sedan
tar det för anläggningen behövliga utrymmet i anspråk med servitutsrätt.
Sistnämnda metod kan exempelvis komma till användning i den i
lantmäteristyrel-sens remissyttrande berörda situationen då byggnad på ofri
grand eller därmed jämställt objekt skaU delta i gemensamhetsanläggnmg som föranleder
inlösen. Man torde kunna räkna med att fastighetsbildning i de nu åsyftade
fallen kommer till stånd på initiativ av enskild sakägare eller representant
för det allmänna enligt reglerna i FBL.
På
grand av vad jag har anfört har de i andra stycket promemorieförslaget
upptagna bestämmelsema förts över till departementsförslaget med endast
redaktionella jämkningar som föranleds bl. a. av att uttrycket väsentlig olägenhet
bytts ut mot synnerligt men i första stycket.
Promemorieförslaget
innehåller inga bestämmelser om vilken verkan upplåtelse av servitutsrättighet
eller inlösen har på särskUda rättigheter i den fastighet som är föremål för
åtgärden. I likhet med vad som skett i FBL har denna fråga ansetts kunna
överlåtas åt rättspraxis. Emellertid har numera i det förslag till
expropriationslag som lagts fram i prop. 1972: 109 tagits upp bestämmelser som
förtjänar uppmärksammas i detta sammanhang. I 1 kap. 3 § förslaget föreskrivs
att vid expropriation av fastighet med äganderätt upphör all sådan särskUd rätt
till fastigheten som tUlkommit genom frivillig upplåtelse, om rättigheten inte
skall lämnas orabbad på grand av förordnande i expropriationstillståndet eller
överenskommelse som fastställts av domstolen. Av hänsyn till panträtts-havare
uppställs vissa villkor för att förbehåll eller fastställande skall få
meddelas. I fråga om annan särskild rätt än sådan som tillkommit genom
frivillig upplåtelse gäller att den består efter expropriationen, om inte annat
förordnats i expropriationstUlståndet. De nu berörda reglema gäller dock inte
särskild rätt som tillkommer staten eller vågrätt som tillkommer annan än
staten. Sådan rättighet består alltid efter expropriation. Enligt 1 kap. 4 §
förslaget har nyttjanderätt eller servitutsrätt som tUlskapats genom
expropriation företräde framför all annan rätt till fastigheten utom särskUd
rätt som tillkommit genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid
fastighetsbildning eUer på liknande sätt. Särskild rätt som tUlkommer staten
och vågrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock aldrig genom
expropriation. Vad som sålunda föreslagits synes innefatta lämpliga lösningar
även i fråga om upplåtelse av servitutsrätt och inlösen enUgt förevarande
paragraf. Jag förordar därför att i paragrafens tredje stycke tas upp en
föreskrift om att be-
Prop. 1973:160 209
stämmelserna
skall äga motsvarande tillämpning på upplåtelse och inlösen som nyss sagts.
Uppenbarligen skall det härvid ankomma på förrättningsmyndigheten att meddela
förbehåll, godkännande och förordnande som avses i bestämmelsema.
Frågan
om det inbördes företrädet mellan en äldre och en nytillska-pad tvångsrättighet
som konkurrerar med varandra har i förslaget till expropriationslag ansetts
böra, om så behövs, lösas av tillståndsmyndigheten efter ansökan om
expropriationstillstånd i fråga om den äldre rättigheten, om kännedom om denna
saknats i expropriationsärendet rörande den nya rättigheten. Motsvarande bör
enligt min mening gälla i detta sammanhang. Jag kan därför inte biträda de
förslag i annan riktning som lagts fram. Som påpekats i promemorian torde man
kunna räkna med att kollisioner av nu angivet slag kommer att bli sällsynta.
Som
ett par remissinstanser anfört torde de föreslagna inlösenbestämmelserna böra
föranleda vissa kompletteringar i författnmgarna om fastighetsregistrering.
Frågan härom får tas upp i annat sammanhang.
Ersättning
för utrymme m. m.
13 §
Denna
paragraf, som motsvarar 14 § promemorieförslaget, behandlar frågan om
ersättning när utrymme tas i anspråk eller inlösen sker.
Promémorief
örslaget. Enligt 4 § LGA skall ersättning för upplåtelse i fastighet av utrymme
för gemensamhetsanläggning samt för annat intrång som orsakas fastigheten
genom anläggningens utförande eller begagnande utgå till fastighetens ägare.
Motsvarande rätt till ersättning tillkommer innehavare av annan särskild rätt
till fastigheten än fordran. Också annan skada som uppkommer för ägaren eller
för innehavare av rättigheter skall ersättas.
Samma
ersättningsprinciper gäller enligt EVL och VL när utrymme tas i anspråk för väg
eller dike. De står också i överensstämmelse med grundsatserna i ExL. I
promemorian framhålls att expropriationsutred-ningen i sitt betänkande (SOU
1969: 50) Expropriationsändamål och ex-propriationsersättning m. m. föreslagit
nya bestämmelser om expropria-tionsersättning men att förslag i ämnet vid
tidpunkten för promemorians upprättande inte förelagts riksdagen. Det har i
detta läge ansetts lämpligast att utan sakliga ändringar föra över reglerna i
4 § LGA tUl anläggningslagen. Bestämmelserna om ersättning tUl fastighetsägare
har fått sin plats i första stycket av denna paragraf. I andra stycket har föreskrivits
att bestämmelsema skall äga motsvarande tUlämpning på innehavare av annan
särskUd rätt till fastigheten än fordran.
Vid
bedömande av ersättningsskyldigheten bör enligt promemorian vanliga
expropriationsrättsliga grundsatser komma till användnmg med
14 Riksdagen
1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 210
vissa
modifikationer. Bl. a. bör principen om avräkning av nytta mot skada inte
tiUämpas när utrymme tas i anspråk på fastighet som skall ha del i
anläggningen.
Tredje
stycket behandlar frågan om ersättning vid inlösen. Frågan bar reglerats så,
att 8 kap. 5 och 6 §§ FBL förklarats skola gälla i tUl-lämpliga delar. Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser om ersättning till fastighetsägare och tUl
innehavare av särskild rätt som upphör tUl följd av inlösningen.
Bestämmelserna, som utformats i nära anslutning till nuvarande
ersättningsregler i ExL, torde enligt promemorian passa också för den
värderingssituation som uppkommer vid inlösen enligt anläggningslagen. Att den
senare lagen hänvisar till FBL har synts lämpligt också med hänsyn till att
samma förrättningsmän skall handlägga förrättningar enligt de båda lagarna.
Om
expropriationsutredningens förslag tUl nya ersättningsbestämmelser läggs till
grund för lagstiftning torde innehållet i förevarande paragraf böra anpassas
härtill, sägs det i promemorian. Möjligen kan det då visa sig lämpligt att
paragrafen direkt hänvisar till expropriationsbe-stämmdserna. Under alla
förhållanden är det tydligt att de nya ersättningsprinciper som kan komma att
införas i expropriationsrätten i allt väsentiigt bör vinna tillämpning också i
förevarande sammanhang.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen påpekar att det numera i 5 kap. FBL finns regler om
bestämmande av ersättning som är tillkomna för ersättningssituationer analoga
med dem som är aktuella enligt anläggningslagen. Det kan därför vara lämpligt
att i första hand hänvisa till grunderna för dessa regler.
Svea
hovrätt anför att enligt FBL utgår för upplåtelse av servitut endast
ersättning för värdeminskning på den tjänande fastigheten medan ersättning för
personlig skada erläggs endast om byggnad eller annan anläggning finns på
fastigheten. Motsvarande inskränkning i ersättningsskyldigheten föreligger
inte enligt anläggningslagen. Det är enligt hovrätten inte tillfredställande
att skUda ersättningsregler skall gäUa vid förrättningar med likartat syfte,
mellan vilka förrättningar sakägama dessutom i viss utsträckning själva har
valfrihet. Hovrätten framhåller vidare att anläggningslagen inte innehåller
någon motsvarighet tUl bestämmelsen i 9 § andra stycket EVL, som medger att
ersättaing i vissa fall kan utgå för tidigare nedlagda vägbyggnadskostnader i
samband med upplåtelse av rätt att begagna befintlig väg. Detta kan medföra
risk för att en ägare till befintlig väg vid upplåtelse av vägen blir
överkompenserad i förhåUande till vad som nu gäller, eftersom enUgt expropriationslagen
även kostnader, som nedlagts på en anläggning men som genom expropriationen
blir onyttiga, i princip är ersättaingsgUla.
Skogsstyrelsen
finner det önskvärt att en precisering ges beträffande beräkning av ersättning
för avstått utrymme. Lagens övriga tvångsregler
Prop.
1973:160 211
förlorar
annars en stor del av sitt värde. Enligt skogsstyrelsens mening bör
markersättningarna beräknas efter värdet vid möjlig alternativ användning av
marken. Det i regel väsentligt högre värde som motsvaras av väghåUares båtnad
av att få utnyttja mark för anläggningen bör således inte få påverka
ersättningsbeloppen. Detta skulle i så fall innebära att vinsten av
anläggningen helt överfördes från den som uppför och bekostar anläggningen
till den som släpper till marken.
Stockholms kommun
(fastighetskontoret) ansluter sig tUl uppfattningen att det oftast är
lämpligast att ersättning enligt paragrafen bestäms som ett engångsbelopp. I
vissa faU skulle det dock vara lämpligt om ersättningen fick ta form av
periodiska belopp en hyra för vars bestämmande regler skapades vid
tillfället för inrättande av anläggningen. De situationer där detta är ett
lämpligt förfarande är de fall då eljest stora kapitalöverflyttningar skulle
erfordras mellan intressenterna. I frivilligfallet synes konstraktionen möjlig
att genomföra med hänvisning till 17 § andra punkten promemorieförslaget.
Kommunen finner det dock angeläget att möjligheten även eljest kan stå öppen.
Kommunen uttalar vidare att det inte torde vara möjligt att genomföra en reglering
av dessa frågor med mindre hänsyn tas till penningvärdeförändringen.
Vägutredningen framhåller att det i vissa fall, t. ex. ibland vid upplåtelse
enUgt 47 § promemorieförslaget av mark till väg för tUlfäUigt behov, kan vara
svårt att omedelbart fastslå, hur länge behovet kommer att föreligga. Med tanke
på sådana fall synes det utredningen lämpligt, att förrättaingsmannen får
möjlighet att i stället för engångsbelopp föreskriva periodiska betalningar
att utgå till dess anläggningens innehavare meddelar, att behovet av
anläggningen upphört.
Föredraganden.
Efter tillkomsten av promemorieförslaget har ersättningsreglerna i ExL ändrats
genom lagen (1971: 915) om ändring i ExL som trätt i kraft den 1 januari 1972
(prop. 1971: 122, CU 27, rskr 310). Bestämmelserna om likvidvärdering i 5 kap.
10 § FBL och om ersättning vid inlösen i 8 kap. 5 § samma lag har samtidigt
anpassats tiU de nya reglema i ExL. Förslag tUl ny expropriationslag med i viss
mån ytterligare ändrade ersättningsregler har därefter lagts fram i prop.
1972: 109.
Som föratskickats i
promemorian bör ersättningsreglerna i förevarande paragraf anpassas tUl de nya
expropriationsbestämmelserna. En möjlighet är härvid att direkt hänvisa till
dessa bestämmelser. Ett annat alternativ är att göra de nyssnämnda
bestämmelserna i FBL tUlämpliga. Vid valet mellan dessa lösningar är att märka
att en viss saklig skillnad föreUgger mellan reglema i ExL och FBL. Anledningen
härtUl är att man velat göra det möjligt att fördela genom fastighetsreglering
uppkomna rationaliseringsvinster på ett skäligt sätt, medan
expropriations-reglerna innebär att sådana vinster i princip skall tillfalla
den exproprie-
Prop. 1973:160 212
rande
(jfr prop. 1971: 122 s. 213). Enligt min mening bör i fråga om anläggningsföretag
sistnämnda princip vinna tiUämpning. Hänvisning bör således ske till
ersättningsbestämmelserna i den föreslagna nya expropriationslagen. Dessa
innebär som framhållits i ett remissyttrande att i viss mån olika
ersättningsregler blir tillämpliga, om anläggningsföretag genomförs enligt FBL
eller enligt anläggningslagen. I praktiken torde bestämmelserna dock oftast
leda till samma resultat. Påpekas bör i detta sammanhang att det i förarbetena
till FBL förutsatts att man vid bestämmande av ersättaing för servitut som
bUdas genom fastighetsreglering skall ta viss hänsyn till
ersättaingspruiciperna i expropriationslag-stiftnmgen (prop, 1969:128 s, B
547),
Att
expropriationsbestämmelserna i vissa fall leder till annat resultat än de
nuvarande reglerna i EVL är givetvis i och för sig inget skäl mot att de tas
upp i den nya lagstiftningen, I det av Svea hovrätt anförda exemplet att en
befintlig väg tas i anspråk framstår det enligt min mening som väl motiverat
att vägens ägare kan få ersättning för kostaader som nedlagts på vägen men som
efter ianspråktagandet blir onyttiga.
Av
hänsyn till den ersättningsberättigade bör ersättning av förevarande slag
liksom annan ersättning för tvångsförvärv utgå i form av engångsbelopp.
Intressenterna i anläggningen får anskaffa behövliga medel genom upplåning
eller på annat sätt. I detta hänseende vUl jag hänvisa till vad som anförts
under rubriken Finansieringsfrågan i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.9).
Enligt dispositionsfrihetsreglerna i 16 § departementsförslaget kan
överenskommelse träffas om ersättning i annan form än engångsbelopp.
I
enlighet med dessa överväganden har i förevarande paragraf angetts att
bestämmelserna i 4 kap. nya expropriationslagen skall äga motsvarande
tUlämpning i fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enUgt 12 §.
Den
föreslagna hänvisningsbestämmelsen innebär i huvudsak följande. För fastighet
som inlöses i sin helhet skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar
fastighetens marknadsvärde. Inlöses bara del av fastighet, skall
intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av
fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom inlösningen. I båda fallen
skall fastighetsägaren dessutom få ersättning för annan skada som uppkommer
genom inlösningen. Upplåtelse av utrymme är som regel i ersättningshänseende
att jämställa med inlösen av del av fastighet. I vissa fall skall löseskilling
och intrångsersättning jämkas med tUlämpning av bestämmelserna i 4 kap. 25 §§
nya expropriationslagen.
För
tUlämpningen av presumtionsregeln i 4 kap. 3 § expropriationslagen vid
anläggningsförrättning krävs en särskild bestämmelse i anläggningslagen. I
andra punkten av förevarande paragraf har därför föreskri-
Prop. 1973:160 213
vits
att presumtionsregeln skall äga tillämpning på värdeökning som ägt rum imder
tiden från dagen tio år före det anläggnmgsförrättningen påkallades.
14
§
I
denna paragraf behandlas vissa sakrättsliga frågor. Paragrafen motsvarar 15 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Enligt 5 § LGA utgör de fastigheter för vUka gemensamhetsanläggning inrättas en
samfällighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. I paragrafen
föreskrivs vidare att fastighet tUlkommande rätt till anläggningen, rätten i
samfälligheten däri inbegripen, hör till fastigheten. Sistnämnda bestämmelse
ger uttryck för principen att anläggningen och samfälligheten är sakrättsligt
anknutna tUl de fastigheter för vilka anläggningen är gemensam. Samma grandsats
har ansetts böra slås fast i den nya lagen. Med hänsyn till att denna öppnar
möjlighet att inlösa mark för gemensamhetsanläggning finns det emellertid
enligt promemorian också behov att utsäga att anläggningen och det därtill hörande
utrymmet utgör samfälld egendom. Detta har medfört att bestämmelserna i 5 §
LGA inte i oförändrat skick kunnat föras över till den nya lagen.
Gemensamhetsanläggningens
och utrymmets egenskap av samfälld egendom och deras anknytning till de
delägande fastighetema kommer till uttryck i första stycket av förevarande
paragraf. Regleringen innebär bl. a. att mark som inlösts enligt 13 § andra
stycket promemorieförslaget blir alt jämställa med samfällighet som bildas
enligt 6 kap. FBL. I samband med att uppgift om anläggningsförrättningen förs
in i fastighetsregistret (jfr 33 § promemorieförslaget), bör marken därför
registreras under samfällighetsbeteckning. Beträffande delaktigheten i
samfälligheten hänvisas i promemorian tUl vad som anförts vid 13 §.
I
andra stycket slås fast att de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggning
utgör en samfäUighet för anläggningens utförande, underhåll och drift.
Begreppet samfällighet används här i sin associationsrättsliga betydelse av
fastighetssammanslutning. TiUkomsten av en sådan samfällighet innebär,
framhålls det i promemorian, inte någon rubbning av den bestående
fastighetsindelningen. Varje fastighetsägare behåller således sin individuella
äganderätt till marken. För undanröjande av varje tveksamhet bör påpekas att
samfällighet anses uppkomma även om de deltagande fastigheterna har samme
ägare. Slutiigen bör understrykas att en och samma samfällighet kan avse
endast en anläggning. Enligt förslaget till lag om förvaltning av
samfälligheter skall emellertid flera samfälligheter och därmed också flera
anläggningar kunna förvaltas gemensamt
SamfälUghetens
sakrättsliga anknytning till ddägarfastigheterna torde
Prop.
1973:160 214
enligt
promemorian ha kommit till uttryck på ett tillräckligt tydligt sätt i den nyss
angivna bestämmelsen. Det har därför inte ansetts nödvändigt att föreskriva att
delaktigheten i samfälligheten är förenad med äganderätten till varje särskild
fastighet och inte får överlåtas särskilt. Det ligger likaså i sakens natur
att det inte är möjligt att vid överlåtelse av fastigheten undanta
delaktigheten i samfälligheten.
Remissyttrandena.
Enligt bankföreningen är de sakrättsliga verkningama av samfällighets bildande
av grundläggande betydelse för ddägarfastigheterna och oklarhet på denna punkt
bör ej förekomma. Den sakrättsliga anknytningen bör därför klarläggas i
lagtexten. Liknande synpunkter anförs av bostadsstyrelsen och
stadshypotekskassan.
Svea
hovrätt och grustäktskommittén anför att utrymme för en anläggning i
normalfall är upplåtet med en begränsad rätt av servitutskaraktär. Sådant
utrymme är därför inte samfällt utan enbart rätten tUl utrymmet. Endast i de
fall inlösen kommer i fråga blir själva markområdet samfälld egendom. I
inlösenfallet är dessutom anläggningen tiUbehör tiU marken och inte tvärtom,
som lagtexten ger vid handen. Med hänsyn härtiU bör första stycket i paragrafen
formuleras om så, att lagtexten står bättre i överensstämmelse med terminologin
i reglema om tUlbehör till fast egendom och även täcker inlösenfallen.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer i sakligt hänseende helt överens med
promemorieförslaget. Vissa redaktionella jämkningar har dock vidtagits. Enligt
min mening kommer de sakrättsliga verkningama av anläggningsbeslutet på ett
tillfredsstäUande sätt tUl uttryck i paragrafen sedan dessa jämkningar gjorts.
Fördelning
av kostnader
15 §
I
denna paragraf, som motsvarar 16 § promemorieförslaget, behandlas frågan om
kostnadsfördelning.
Promemorieförslaget.
I paragrafen skiljs mellan tre olika slags kostnader, nämligen utgifter för
anläggningens utförande, underhåU och drift. Hit räknas inte
förrättningskostnadema. Frågan om ansvaret för sådana kostaader regleras i 28 §
promemorieförslaget. I övrigt omfattar, påpekas det i promemorian, förevarande
paragraf alla kostnader som är förenade med företaget. Under kategorin
kostnader för anläggningens utförande faller således exempelvis även
ersättning för upplåtet utrymme. Till driftskostnader hänförs också
administrationskostnader och därmed jämförliga allmänna omkostnader.
Beträffande
motiven till bestämmelserna hänvisas i promemorian tUl vad som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.5). Det under-
Prop. 1973:160 215
stryks
att olika fördelningsnormer skall gälla i fråga om kostnadema för anläggningens
utförande, å ena sidan, samt underhåll och drift, å andra sidan.
Paragrafens första stycke
innehåller de regler som skall gälla beträffande fördelning av
utförandekostnader. Grunderna för denna fördelning skall fastställas vid förrättningen.
Förslaget lämnar inget utrymme för att befria någon eller några fastigheter
från bidragsskyldighet, utan varje fastighet skall åsättas andelstal. Som
huvudprincip för bestämmande av andelstal anger lagen den nytta fastigheten
har av anläggningen. Begreppet nytta har därvid samma innehåll som i FBL. Med
fastighets nytta avses alltså den värdehöjning som anläggningen innebär för
fastigheten, minskad med enskUda fullföljdskostnader, anpassningsförluster o.
d. Avdrag bör enligt promemorian vidare göras för framtida kostnader för
underhåll och drift av anläggningen. Liksom vid tUlämpningen av FBL torde
nyttan inte sällan kunna uppskattas på ett relativt enkelt sätt utan något
formligt beräkningsarbete.
I
promemorian framhålls att det i vissa fall torde vara svårt att fastställa
nyttan. Det bör därför öppnas möjlighet att vid kostnadsfördelningen ta hänsyn
till andra faktorer. Med hänsyn till de skiftande situationer som kan uppkomma
synes det inte möjligt att i lagen närmare ange de omständigheter som härvid
bör kunna beaktas. Lagtexten har därför utformats på så sätt att varje
fastighets andelstal skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst
till den nytta fastigheten har av anläggningen.
I andra stycket tas upp
fördelningsreglerna beträffande underhåUs-och driftskostnader. Också denna
fråga skall prövas vid förrättningen. Som fördelningsnorm skall i främsta
rummet gälla fastighetens beräknade användning av anläggningen. Hänsyn skall
enligt promemorian inte tas till ett mer eller mindre tillfälligt eller
personligt begagnande av anläggningen utan endast tUl stadigvarande
förhållanden som hänger samman med fastighetens utnyttjande för sitt ändamål.
Bestämmelsen om fördelningsnormen har i likhet med motsvarande regel i första
stycket avfattats så, att det finns utrymme att beakta andra faktorer än den
beräknade användningen av anläggningen.
Att i viss mån olika
normer gäller för fördelningen av utförandekostnader, å ena sidan, samt
underhälls- och driftskostnader, å andra sidan, hindrar givetvis inte att samma
andelstal fastställs för de olika slagen av kostnader. Tvärtom torde det ofta
framstå som natarligt att så sker.
Vid förrättningen skaU
enligt promemorieförslaget kunna bestämmas att underhålls- och driftskostnader
i första hand skaU fördelas efter det faktiska utnyttjandet av anläggningen.
Föreskrifter härom meddelas i tredje och fjärde punktema av andra stycket. Det
har överlämnats åt fastighetsbUdningsmyndigheten att efter lämplighetsprövning
avgöra huruvida systemet med avgifter skall tillämpas. Om så anses böra ske,
skall
Prop. 1973:160 216
fastighetsbildningsmyndigheten
vid förrättningen ange normerna för beräkning av avgifterna.
Metoden
med uttagande av avgifter är, betonas det i promemorian, den från
rättvisesynpunkt mest tUltalande. Det är därför angeläget att den tUlämpas i så
stor utsträckning som möjligt. FastighetsbUdningsmyndigheten bör därför alltid
undersöka om det finns fömtsättaingar att använda metoden. Givetvis bör man
tillmäta sakägarnas synpunkter stor betydelse såväl vid prövningen huruvida
avgiftssystemet skall tUl-lämpas som vid fastställandet av grunderna för
avgiftsberäknmgen. Beslut som meddelas vid förrättningen om uttagande av
avgifter är i princip bindande för delägama. Om ändrade förhållanden skulle
medföra att avgifter lämpligen inte längre bör tas ut eller att de bör utgå
efter andra grunder än dem som fastställts, har delägama möjlighet att få saken
prövad vid ny förrättning enligt 34 § promemorieförslaget.
Med
hänsyn till det allmänna innehåll som bestämmelserna i förevarande paragraf
har fått torde det enligt promemorian vara nödvändigt att de kompletteras med
vissa tillämpningsföreskrifter som anger hur andelstal och avgifter lämpligen
kan beräknas i fråga om olika slag av anläggningar. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att meddela sådana
föreskrifter.
Remissyttrandena.
Vägutredningen tar upp några frågor om avgränsningen av underhållsbegreppet.
Utredningen framhåller att det på vissa typer av enskilda vägar, särskilt
skogsvägar, i samband med begagnandet inträffar skador beträffande vilka kan
vara svårt att avgöra om orsaken ligger i ett för vägen normalt slitage eller
sådan åtgärd från trafikantens sida, som grundar skadeståndsskyldighet för honom.
Som exempel kan nämnas skador på vägens profilering orsakade av trafik med
skogstraktorer mellan vägen och den omgivande terrängen. Av företrädare för
skogsnäringen anses det naturligt, att vissa sådana skador får belasta den som
använder vägen i stället för att slås ut på alla delägare. Från sådant håll
efterlyser man därför bestämmelser, som klart och tydligt ger
förrättningsmannen befogenhet att från den gemensamma underhållsskyldigheten
utesluta åtgärd, vilken eljest skulle vara att hänföra dit. Ett allmänt
önskemål torde enligt utredningen vidare vara, att man liksom hittills noga
skiljer mellan underhåll och vinterväghållning, så att förrättnmgsmannen alltid
nödgas ta bestämd ståndpunkt tUl frågan, huruvida och i vilken omfattning
vinterväghällning behövs. Från kostnadssynpunkt är det nämligen av vikt, att
vinterväghållning inte sker i större omfattning än som förestavas av ett
verkligt behov.
I
några yttranden görs uttalanden om den praktiska tillämpningen av
fördelningsreglerna. I fall då nyttan eUer den beräknade användningen kan
bedömas på ett skäligt sätt svara mot fastigheternas värden föreligger enligt
lantmäteristyrelsen inte hinder mot att välja taxeringsvärdena
Prop. 1973:160 217
som
förddningsnorm för anläggningskostnader respektive övriga kostnader. I sådant
fall erhålls en automatiskt fungerande kostnadsfördelning av samma
konstruktion som inom vägföreningar. Också bankinspektionen framhåller
fördelarna med taxeringsvärdena som fördelningsnorm. Ofta är denna norm, när
det gäller vägföreningar, med eller utan jämkningar den enda tänkbara. Eftersom
denna fördelningsnorm från praktisk synpunkt är viktig, bör fastigheternas
taxeringsvärde anges som presumtion för den beräknade nyttan.
Lantmäteristyrelsen
framhåller vidare att andelstal enligt paragrafen synes skola avse hela
anläggningen. Möjlighet att bestämma särskUda andelstal för olika delar av en
anläggning skall alltså inte föreligga. Om det föreligger sådana olikheter
mellan skUda delar av t. ex. ett väg- eller dikesföretag att
kostnadsfördelningen skäligen bör separeras synes anledning däremot föreligga
att behandla de olika delama som skilda anläggningar. Dessa kan behandlas
gemensamt vid en anläggningsförrättning och sedan förvaltas med tUlämpning av
bestämmelserna om gemensam förvaltaing av flera samfälligheter. Om
anläggningsförrättning avser t. ex. dels anläggande och underhåll av vissa
vägar och dels ianspråktagande och underhåll av vissa andra vägar som redan är
byggda (jfr det s. k. markexploatörsfallet vid bildande av vägförening, 76 §
sista stycket EVL), torde skälig kostnadsfördelning oftast kunna uppnås genom
att de fastigheter som främst har nytta av de nya anläggningarna får svara för
större delen av anläggningskostnadema medan däremot underhållskostnaderna
fördelas mera jämnt på alla ingående fastigheter. En annan möjlighet är att
behandla vägar som skall nyanläggas som separata anläggningar. Det bör
emellertid i så fall också finnas möjlighet att med avseende på underhållet
behandla både de befintliga vägarna och dem som nyanläggs gemensamt som en
anläggning.
Ett
speciellt problem beträffande fördelningen av kostnadema för skogsvägar tas upp
av vissa remissinstanser. Vägutredningen anför att skogsvägar ofta används
högst diskontinuerligt. Det kan förflyta fem eller tio år mellan de
tillfällen, då vägen tas i bruk. Under meUantiderna fordrar vägen inte mer än
minimalt underhåll, medan däremot en större timmerdrivning orsakar sådant
slitage på vägen att arbetena med dess återställande har stora likheter med
nybyggnad. Även om tillämpningen av vägavgifter har vissa fördelar, kan det
ibland vara lämpligt från praktiska synpunkter att fördela kostnaderna efter
andelstal. Varje hittills känd metod att beräkna andelstal ger emellertid mer
eller mindre tvivelaktigt resultat vid sådan diskontinuerlig användning, som
nyss nämnts. Bäst anses den metod vara, som går ut pä kapitalisering av nyttan
för varje enskUd fastighet. Resultatet anges emellertid som acceptabelt endast
om andelstalen bibehålls oförändrade så lång tid som förutsatts vid
beräkningen, i regel 1030 är, och därefter blir föremål för omräkning. Det
sagda gäller, om trafikmängderna överensstämmer med
Prop. 1973:160 218
vad
som förutsetts. Tillkommer oförutsedd trafik, bör omräkning ske tidigare. En
tillämpning av det angivna systemet förutsätter enligt vägutredningen att
möjlighet finns att redan från början fastställa en tidsgräns för andelstalens
giltighet, så att omräkning därefter kan få ske, även om icke något i egentlig
mening nytt förhållande har inträtt. Också skogsstyrelsen och domänverket
framhåller vikten av att vid anläggningsförrättningen andelstalen ges
begränsad giltighetstid och att nya andelstal skaU kunna bestämmas utan att
något egentligt nytt förhållande inträtt.
Föredraganden.
Med anledning av vad vägutredningen anfört om önskvärdheten av att vissa skador
på vägar får belasta enbart vissa delägare vill jag erinra om att det, som
påvisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.5), finns möjlighet
föreskriva att avgifter skall utgå för sådant utnyttjande av anläggning som
föranleder särskilda kostnader, medan övriga kostnader skall fördelas efter
andelstal.
Till
frågan huravida specialföreskrifter bör meddelas om fördelning av kostnader för
vinterväghållning återkommer jag i avdelningen om särskilda bestämmelser för
enskUda vägar.
Ett par remissinstanser
har anfört synpunkter på den praktiska till-lämpningen av fördelningsreglerna.
Bl. a. har lantmäteristyrelsen framhållit att möjlighet inte enligt
promemorieförslaget skall föreligga att bestämma särskilda andelstal för oUka
delar av en anläggning. För egen del är jag av den uppfattningen att en
sektionsindelning i alhnänhet bör undvikas inte minst med hänsyn till de
komplikationer i fråga om förvaltningen av anläggningen som kan uppkomma.
Särskilt när det gäller vägföretag kan emellertid i praktiken förekomma fall då
det framstår som rimligt eller t. o. m. nödvändigt att en fastighet eller grupp
av fastigheter ensam svarar för byggandet av en viss del av anläggningen, medan
samtliga fastigheter bör ta gemensam del i driften av hela anläggningen.
Förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter innehåller regler om
förvaltningen i det fall att olika andelstal gäller för skUda
verksamhetsgrenar. Dessa regler kan tUlämpas också när olika andelstal
fastställts för skilda delar av en anläggning, varför förvaltningssvårighe-tema
inte bör överskattas. Jag anser därför att hinder inte bör resas mot en
sektionsindelning. Lagtekniskt uppnås detta syfte genom att ordet "ett"
i första stycket andra punkten av denna paragraf har fått utgå i
departementsförslaget.
I övrigt kan jag i stort
sett ansluta mig till vad lantmäteristyrelsen anfört i sitt remissyttrande.
Jag vill dock understryka att särskilda andelstal måste fastställas för varje
anläggnmg. Detta hindrar inte att flera anläggningar underhålls gemensamt. I så
fall måste dock de totala underhållskostnaderna fördelas på de olika
anläggningarna innan utdebitering från delägarna sker. Att som föreslagits i
ett annat remissyttrande direkt ange taxeringsvärdena som presumtion för nyttan
anser jag inte
Prop.
1973:160 219
lämpligt.
Man torde ändå kunna räkna med att en fördelning efter taxeringsvärdena sker i
de fall då dessa kan anses ge ett rättvisande uttryck för nyttan. Även andra
schematiska beräkningsgrunder bör emellertid kunna tillämpas. Det torde få
ankomma på lantmäteristyrelsen att i samråd med andra berörda myndigheter
utarbeta behövliga anvisningar i detta hänseende.
Av
vad jag anfört vid 2 § framgår att möjlighet finns att i vissa fall åsätta
fastigheter som ingår i en brukningsenhet gemensamt andelstal.
Vad
vissa remissinstanser anfört till stöd för att man skall kunna begränsa
andelstalens gUtighetstid finner jag beaktansvärt. Önskemålet synes lämpligen
böra tillgodoses på så sätt att möjlighet öppnas att vid förrättningen bestämma
att omprövning får ske efter utgången av viss tid utan att det eljest gällande
kravet på ändrade förhållanden behöver vara uppfyllt. En bestämmelse härom har
tagits upp i 35 § departementsförslaget. Bestämmelsen har inte begränsats tUl
att gäUa enbart beslut om fördelning av kostnader utan har getts generell
gUtighet. Jag vill redan här understryka att bestämmelsen bör tillämpas
restriktivt.
I
enUghet med vad som nu anförts har bestämmelserna i promemorieförslaget
överförts till departementsförslaget utan annan saklig ändring än den som avser
möjlighet till sektionsindelning. Den redaktionella jämkningen har dock
vidtagits att begreppet underhåll och drift av anläggning ersatts med drift av
anläggning. Härigenom nås överensstämmelse med terminologin i väglagen.
Övervsnskommelser
mellan sakägare m. m.
16 §
Paragrafen
innehåller regler om dispositionsfrihet för sakägama. I första stycket anges
vilka av de föregående reglema i lagen, som får sättas åsido med sakägarnas
samtycke. Andra stycket innehåller regler tUl skydd för rättsägare, som inte
själva kan bevaka sin rätt vid förrättningen. Paragrafen motsvarar 17 §
promemorieförslaget.
Promémorief
örslaget. LGA utgår från att frivillig samverkan som regel skall kunna uppnås
mellan fastigheternas ägare och att, när så sker, anläggningsbeslutet skall
grundas på den träffade överenskommelsen. Förslaget till anläggningslag bygger,
framhålls det i promemorian, på samma princip om dispositionsfrihet för
sakägarna. Självfallet bör sådana bestämmelser som tillkommit i det allmännas
intresse inte få åsidosättas, men i den mån de särskilda villkoren för
gemensamhetsanläggningen bara har till ändamål att skydda den enskilde bör det
stå sakägarna fritt att avstå från en tillämpning av dem. Hänsyn måste dock
tas till sådana rättsägare som inte får föra talan vid förrättningen.
I
första stycket av paragrafen anges vilka regler i lagen som får åsido-
Prop.
1973:160 220
sättas
med stöd av sakägares samtycke. Vad först angår villkoren för inrättande av
gemensamhetsanläggning får enligt första punkten avsteg göras från bestämmelsen
i 6 § promemorieförslaget om fastighets anslutning till gemensamhetsanläggning
och från båtnadsvillkoret i 7 §. Som förutsättning härför gäller att ägarna av
samtliga fastigheter som skall delta i anläggningen medger det. Med samtycke av
de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt berörs får enligt andra
punkten undantag vidare göras från bestämmelsema i 9 § om anläggnings
lokalisering och utförande såvitt paragrafen innebär skydd för enskUt intresse.
På samma sätt får efter medgivande av berörda sakägare avsteg ske från bestämmelsema
i 13 § första stycket om ianspråktagande av utrymme och i 14 § om ersättning
med anledning av sådant ianspråktagande eller inlösen. I tredje punkten medges
slutligen rätt att åsidosätta bestämmelsema om kostaadsfördelning enligt 16 §.
Härför fordras medgivande av fastighetsägare som åläggs större
bidragsskyldighet än som eljest skolat utgå. Vidare krävs att avvikelsen från
bestämmelsen inte sker i otillbörligt syfte. Sistnämnda villkor har ställts
upp främst för att hindra att kostaadsansvar övervältras på det allmänna.
Enligt
förslaget gäller inga formföreskrifter rörande överenskommelse och samtycke. Om
särskild handling inte upprättas, bör dock enligt promemorian innehållet i
överenskommelse eller samtycke tas upp i protokollet. Det framhålls också att
stor omsorg måste ägnas åt avfattaingen så att oklarhet om innebörden inte uppkommer
framdeles. I vissa fall kan det också vara lämpligt att de som avgett
viljeförklaring får bestyrka uppteckningen.
I
likhet med LGA innehåller förslaget ingen motsvarighet tUl bestämmelsen i 34 §
femte stycket EVL om att äldre avtal i vissa fall skall jämställas med
överenskommelse som träffas vid förrättning. Om de som ingått sådant avtal är
sakägare vid förrättningen och förklarar sig vidhålla avtalet, bör det enligt
promemorian anses som om överenskommelse i ämnet träffats enligt förevarande
paragraf. I övrigt torde vid till-lämpningen av paragrafen någon verkan inte
kunna tillmätas avtalet (jfr SOU 1963: 23 s. 182).
Andra
stycket i paragrafen innehåller en regel till skydd för sådana rättsägare som
inte har möjlighet att vid förrättningen själva bevaka sina intressen. Berör
överenskommelse fastighet, som svarar för fordran, får avsteg frän 14 eller 16
§ promemorieförslaget inte ske utan att fordringens innehavare medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden
från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för
rdaxation. Medgivande av rättsägare behövs inte, om anläggningens inrättande
är väsentligen utan betydelse för honom.
Bestämmelsema
i andra stycket har utformats efter förebild av reg-
Prop. 1973:160 221
lema
i 5 kap. 18 § andra stycket FBL. I fråga om motiven till bestämmelserna
hänvisas i promemorian tiU prop. 1969: 128 s. B 449, 453, 1122 och 1161.
Remissyttrandena.
Grustäktskommittén ställer sig frågande inför kravet i första stycket 3 i
paragrafen på frånvaro av otUlbörligt syfte. Det är enligt kommittén
svårförståeligt hur sakägarna genom kostnadsfördelningen skall kunna
övervältra kostnadsansvaret på det aUmänna, såvida det föreslagna kravet inte
syftar på det allmännas garantiansvar enligt lagen om garantifond för
samfällighetsföreningar. Lantbruksstyrelsen anser också att förbudet mot
överenskommelse i otiUbörligt syfte är överflödigt.
Betiäffande bestämmelsen i
andra stycket att avsteg från förddnings- reglema i 16 § promemorieförslaget i
princip får göras endast efter medgivande av fordringsinnehavarna anför
grustäktskommittén att själva tvångsdelaktigheten med därav följande skyldighet
att svara för alla framtida bidrag kan innebära en långt mera betydelsefull
belastning på en fastighet än att andelen i kostnaderna bestäms något högre än
som följer av nämnda regler. Det kan därför enligt kommittén finnas anledning
att fråga sig varför inte också avsteg från 6 § promemorieförslaget och, om 7 §
bibehålls, även från denna kräver medgivande av fordringsinnehavare.
I anslutning till
förslaget om oskadlighetsprövning i andra stycket paragrafen uttalar
stadshypotekskassan att inrättande av gemensamhetsanläggningar i övervägande
antalet fall torde vara av betydelse för kreditgivarna i deltagande
fastigheter. Det är därför av vikt att förrättningsmännen utnyttjar
ifrågavarande bestämmelser med yttersta försiktighet. Hypoteksbanken anför, med
instämmande av hypoteksombudsmannaföreningen, att förrättningsmännen noga bör
beakta inteckningshavarnas intresse av att deras säkerhet inte försämras och
att inteckningshavarnas medgivande bör inhämtas om ringaste tveksamhet skulle
uppstå.
Föredraganden.
Med anledning av vad grustäktskommittén och lantbruksstyrelsen anfört i
anslutning till det i första stycket 3 promemorieförslaget inskrivna kravet på
frånvaro av otillbörligt syfte vill jag framhålla att detta i första hand
avser att hindra övervältring av kostnad på det allmänna i sädana fall då
statsbidrag utgår till vissa delägare. Jag anser därför att kravet bör
behållas.
Av promemorieförslaget
följer att fastighet kan anslutas till gemensamhetsanläggning och förpliktas
bidra till kostnaderna, trots att detta i själva verket innebär enbart en
belastning på fastigheten och alltså en minskning av fastighetens värde.
Anslutning tUl gemensamhetsanläggning med detta resultat låter sig visserligen
knappast tänkas annat än i rena undantagsfall. Möjligheten därtill är dock
enligt min mening otUl-
Prop. 1973:160 222
fredsställande
från alla synpunkter, inte minst fordringshavarnas. Fastighetsägarna bör
sålunda inte kunna träffa överenskommelse om avsteg från båtnadskravet i 6 §
första stycket första punkten. Vidare bör, som jag anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.2.9), det särskUda villkoret i 6 § andra stycket för
anslutning av byggnad eller annan anläggning på ofri grund vara indispositivt.
Genomförs dessa ändringar i förhållande till promemorieförslaget, torde
fordringshavarnas intressen vara tillräckligt tillgodosedda.
Frånsett
vad som nu sagts har departementsförslaget utformats helt i överensstämmelse
med promemorieförslaget. I fråga om principema för oskadlighetsprövningeh
enligt sista punkten i andra stycket viU jag hänvisa till de uttalanden
departementschefen gjorde i anslutning till 5 kap.
16 §
FBL (prop. 1969: 128 s. B 436). Erfarenheterna från tillämpningen
av motsvarande äldre bestämmelser ger inte anledning till annat anta
gande än att fastighetsbUdningsmyndigheten kommer att utföra pröv
ningen på ett för de berörda rättsägarna fullt betryggande sätt.
Påkallande
av förrättning
17 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om upptagande av anlägg-nmgsfråga. Paragrafen
motsvarar 4 § första stycket tredje och fjärde punkterna samt andra stycket
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Efter mönster från 2 kap. 2 § FBL föreskrivs som huvudregel att
anläggningsfråga skall tas upp efter ansökan. Undantag har gjorts för det fall
att fastighetsbUdningsmyndigheten med stöd av 9 kap. 1 § tredje stycket FBL
förordnat att anläggningsfråga skall prövas enligt förevarande lag. Eftersom
samma myndighet skall handlägga reglerings- och anläggningsförrättningen, synes
det enligt promemorian uppenbart att någon ansökan inte bör krävas för den
senare förrättningen.
Av
skäl som redovisats i den allmänna motiveringen i promemorieförslaget (avsnitt
1.1.2 och 1.1.8) bör möjlighet finnas att pröva oUka anläggningsfrågor vid
samma förrättaing och att formellt koppla samman fastighetsbildnings- och
anläggningsförrättning. I enlighet härmed föreskrivs att anläggningsfråga fär
prövas gemensamt med annan anläggningsfråga eller med
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Frågan huruvida kumulation bör
ske får avgöras av fastighetsbildnings-myndigheten med hänsyn till omständigheterna
i varje enskUt fall. Som regel torde en gemensam handläggning böra komma i
fråga, om de olika frågorna rör i huvudsak samma fastigheter, understryks det i
promemorian.
Promemorieförslaget
upptar också en bestämmelse som gör det möj-
Prop. 1973:160 223
ligt
att åter dela upp en gemensam förrättning på skilda förrättningar. Denna
bestämmelse torde enligt promemorian öka möjligheterna att åstadkomma en smidig
handläggning, särskilt när det gäller kombinerade fastighetsreglerings- och
anläggningsförrättningar.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer sakligt sett helt överens med motsvarande
föreskrifter i promemorian. Jag vill erinra om att anläggningsfråga kan tas upp
till prövning utan ansökan också med stöd av 9 kap. 7 § andra stycket FBL i
dess lydelse enligt departementsförslaget (se avsnitt XI).
18
§
I
denna paragraf regleras frågan om rätt att ta initiativ till anläggningsförrättning.
Paragrafen motsvarar 5 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Enligt 10 § LGA får framställning om förrättning göras av ägaren till
fastighet som uppges vara i behov av den med framställningen avsedda
anläggningen eller av byggnadsnämnden.
Rätt att begära
förrättning enligt 2 kap. EVL tillkommer för fastighet som saken förmenas angå
dess ägare. Även innehavare av fastighet har initiativrätt om han enligt 5 § i
lagen skall svara för fastighetens VäghåUningsskyldighet. Vidare har
nyttjanderättshavare som enligt avtal skall fullgöra väghållningsskyldighet för
fastigheten rätt att påkaUa förrättning, dock inte sådan som rör byggande av
väg.
Enligt promemorian är det
uppenbart att en förrättning för inrättande av gemensamhetsanläggning inte bör
få sökas av en fastighetsägare som inte önskar att hans egen fastighet ansluts
till anläggningen. Lika tydligt synes vara att en gemensamhetsanläggning inte
heller bör få komma till stånd på begäran av en fastighetsägare som visserligen
själv vill ha sin fastighet ansluten till en sådan anläggning men inte kan få
detta på grand av de materiella vUlkoren för anslutningsrätt. I det sistnämnda
fallet torde reglema i 2 § LGA och 17 § EVL f. n. innebära hinder mot
gemensamhetsbildningen. Enligt dessa bestämmelser kan nämUgen i den rådande
situationen något deltagande av annan fastighet inte framtvingas. Den nya lagen
bör emellertid inte för tvångsanslutning av fastighet kräva att yrkande härom
framställs av annan fastighets ägare. Det behövs därför en särskild bestämmelse
som hindrar att en gemensamhetsanläggning inrättas utan deltagande av
sökandens fastighet. Bestämmelsen bör lämpligen utformas som en begränsning i
rätten att söka anläggningsförrättning. Det har därför i första stycket av
förevarande paragraf angetts att sådan rätt tUlkommer ägare av fastighet som
skall delta i anläggningen. Intill dess utredningen visar annat skall givetvis
fastighetsbUdningsmyndigheten utgå från att sökandens fastighet kommer att
kunna anslutas tUl anläggningen, framhålls i promemorian. Först när
Prop.
1973:160 224
det
blivit fullt klart att så inte är fallet, bör frågan om avvisning av ansökningen
tas upp. Om annan sakägare visat sig positivt inställd tiU anläggningen, bör
han lämpligen få tillfälle att inträda som sökande, innan beslut i
awisningsfrågan fattas.
Någon
motsvarighet till bestämmelserna i EVL om rätt för innehavare av fastighet att
begära förrättning har inte tagits upp i paragrafen. Dessa bestämmelser innebär
att såväl ägaren som innehavaren av fastigheten kan föra talan vid
förrättningen. Ett sådant system medför emellertid, påpekas i promemorian, komplikationer
bl. a. såvitt gäUer rätten att ingå överenskommelse vid förrättning och att
återkalla ansökan om förrättning. Övervägande skäl har därför ansetts tala för
att rätten att företräda fastighet vid anläggningsförrättning skall tillkomma
endast ägaren. Med fastighetsägaren skall härvid givetvis jämstäUas innehavare
av tomträtt eller annan lös egendom som enligt 2 § skaU behandlas som
fastighet.
Uppenbart
är enligt promemorian att en nyttjanderättshavare som genom avtal åtagit sig
att svara för underhålls- och driftskostnader för ge-niensamhetsanläggnmg kan
ha ett mtresse av att få till stånd en förrättning för omfördehiing av de i
detta hänseende gällande andelstalen. Fastighetsägaren torde i princip vara
skyldig att medverka tiU en sådan förrättning när en sådan av objektiva skäl
framstår som påkallad. Saken torde ofta kunna lösas på det sättet att
fastighetsägaren lämnar nyttjan-derättshavaren fullmakt att begära och föra
talan vid förrättningen. I samband härmed kan uppgörelse också träffas om vem
som skall betala de på fastigheten belöpande förrättningskostnadema.
I
enlighet med de överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 1.1.7) har byggnadsnämnden i första stycket promemorieförslaget
tillerkänts en generell befogenhet att begära anläggningsförrättning.
Andra
stycket reglerar frågan om länsstyrelsens initiativrätt. Som villkor för denna
rätt föreskrivs att anläggningen enligt länsstyrelsens bedömande är av större
betydelse från allmän synpunkt. Enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket FBL gäller
motsvarande krav för utövning av initiativrätt vid fastighetsreglering. I detta
sammanhang bör uppmärksammas möjligheten för väghållare av allmän väg enligt
60 § väglagen att själv bygga enskild väg i stället för att utge ersättning i
pengar. Detta föratsätter att väghåUaren kan få till stånd en förrättning
enligt den nya lagen. De i förevarande paragraf upptagna bestämmelsema om
officialinitiativ synes enligt promemorian öppna tUlräckliga möjligheter
härtiU. VäghåUaren kan sålunda vända sig till länsstyrelsen eller byggnadsnämnden
och begära att myndigheten söker anläggningsförrättning. En sådan framställning
torde regelmässigt böra bifallas. Som villkor för länsstyrelsens rätt till
officialinitiativ skall visserligen som nyss angetts gälla att myndigheten
finner anläggningen vara av större betydelse från
Prop.
1973:160 225
allmän
synpunkt. I de fall då väghåUaren anser sig böra begagna sig av möjligheten att
själv bygga den enskilda vägen, torde emellertid denna förutsättnmg i allmänhet
vara uppfylld.
De
nya bestämmelserna om officialinitiativ torde också, heter det i promemorian, i
andra situationer bli av betydelse när det gäller att undvika att det allmänna
belastas med onödiga kostnader.
Remissyttrandena.
Enligt lantbruksstyrelsen har myndighets initiativrätt tUl förrättning fått en
alltför vag och allmän omfattning. Sker ingen begränsning eller precisering av
denna rätt, riskerar man att lagen kommer att mötas med misstroende och att
man får till stånd anläggningar som inte bärs upp av ett verkligt intresse från
ddägamas sida.
Naturskyddsföreningen
finner det angeläget att länsstyrelsens initiativrätt kan användas till att
skapa anläggningar för landskapsvård och liknande syften. En aktiv bevakning av
sådana allmänna intressen torde ha betydelse inte minst med hänsyn till att den
tekniska utväg som den nya lagstiftningen ger torde te sig främmande för många
grapper av fastighetsägare, som i och för sig anser det angeläget att frågor
om landskapsvård i omgivningen löses på något sätt.
Föredraganden.
Första och andra styckena i departementsförslaget stämmer i sakligt hänseende
helt överens med promemorieförslaget som godtagits av så gott som samtliga
remissinstanser. Jag delar visserligen lantbraksstyrdsens uppfattning att man
inte bör inrätta anläggningar som inte bärs upp av något verkligt intresse hos
delägama. Enligt min mening innebär emellertid bestämmelsema i 7 §
departementsförslaget en fullt tillfredsställande garanti häremot.
Länsstyrelsens initiativrätt enligt paragrafen kan givetvis begagnas för att
få tiU stånd landskapsvårdande anläggningar. Kravet på att anläggningen skall
vara av större betydelse från aUmän synpunkt torde nämligen ofta vara uppfyllt
beträffande anläggningar av detta slag.
Jag
ansluter mig visserligen till uttalandet i promemorian att väghållare av
allmän väg bör kunna vända sig tUl länsstyrelsen eller byggnadsnämnden och
begära att myndigheten söker anläggningsförrättning. I enlighet med vad jag
anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.7) bör emellertid väghåUares
självständiga initiativrätt enUgt 60 § väglagen kvarstå åtminstone t. v,, se
förslaget till lag om ändring i väglagen.
Däratöver
har i departementsförslaget införts en initiativrätt för expropriant och
liknande tvångsförvärvare. Bestämmelsen härom har tagits upp i tredje stycket
av förevarande paragraf. Departementsförslaget innehåller däremot mgen
motsvarighet till bestämmelsema i 5 kap. 14 § FBL om expropriants ansvar för
kostnadema för fastighetsreglering. En motsvarande tUlämpning av dessa
bestämmelser vid anläggningsförrättning skulle leda till svåröverblickbara och
kanske icke önskvärda effek-
15
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 226
ter.
Syftet med förslaget är att exproprianten skall kunna få utrett om en
gemensamhetsanläggning kan komma till stånd. Resultatet av
anlägg-ningsförrättningen får beaktas i expropriationsmålet på så sätt att den
skada som sakägare lider genom tvångsingripandet beräknas med hänsyn tUl
verkningama av anläggningen i skadeförebyggande hänseende resp. de kostnader
den medför för sakägaren. Expropriationsmålet bör därför vila i avbidan på
anläggningsförrättningen. Verkningama härav får beaktas av exproprianten, när
han överväger om han skall ansöka om anläggningsförrättaing eller inte.
Avvisas ansökningen eller inställes förrättningen, skall på grund av
hänvisningen i 29 § departementsförslaget till 2 kap. 6 § FBL
förrättningskostnaden i princip betalas av exproprianten.
Förrättning
19 §
Denna
paragraf, som motsvarar 18 § promemorieförslaget, innehåller huvudbestämmelsen
om förfarandet vid anläggningsförrättning.
Promemorieförslaget.
Enligt paragrafen skall bestämmelserna i 4 kap. FBL äga motsvarande tillämpning
i fråga om anläggningsförrättning. Vissa undantag görs dock. Med hänsyn tUl att
byggnadsnämnden enligt
22
§ promemorieförslaget har
vetorätt i anläggnmgsfrågor hänvisas sålunda inte till bestämmelsema om
underrättelse till byggnadsnämnden i 4 kap. 24 § FBL. Innehållet i 4 kap. 41 §
saknar helt aktualitet vid sådan förrättning och någon hänvisning till denna
paragraf sker därför inte heller. Av skäl som redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.1.6) har vidare nägon motsvarighet till bestämmelserna
om partiella fastighetsbildningsbeslut i 25 § och om tillståndsbeslut i 26 §
inte tagits upp i promemorieförslaget. I promemorian erinras om att 25 § också
innehåller föreskrifter om skyldighet för fastighetsbUdningsmyndigheten att
sörja för utredning och om meddelande av fastighetsbUdningsbeslut. Motsvarande
handläggningsordning skall visserligen gälla vid anläggningsförrättning, men
nyssnämnda föreskrifter lämpar sig knappast för en motsvarande tillämpning i
detta sammanhang. På grund härav har 25 och 26 §§ helt uteslutits från
hänvisningen till 4 kap. FBL. Bestämmelser om skyldighet för
fastighetsbUdningsmyndigheten att sörja för utredning och om meddelande av
anläggningsbeslut har tagits upp i 20 och
23
§§ promemorieförslaget.
4
kap. FBL är indelat i fem avsnitt, nämligen bestämmelser om
fastig-hetsbUdnuigsmyndigheten (17 §§), förrättaingens inledande och grandema
för handläggningen (817 §§), kallelse och delgivning (18
24 §§),
förrättningens fortsättande och slutförande (2533 §§) samt sär
skUda bestämmelser (3442 §§). I promemorian lämnas följande redo
görelse för vissa bestämmelser i kapitiet som har betydelse i anläggnings-
sammanhang.
Prop. 1973:160 227
Vid
fastighetsbUdningsförrättning består fastighetsbildningsmyndigheten enligt 1 §
av en förrättningslantmätare. I vissa fall skall dessutom två gode män ingå i
myndigheten. För fråga som kräver särskild fackkunskap får myndigheten enligt
34 § dessutom anlita biträde av sakkunnig. Förrättningen handläggs av
fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen (7 §).
Begäran
om förrättning sker enligt 8 § genom ansökan hos fastighetsbildningsmyndigheten.
I princip skall ansökan vara skriftlig och ange den åtgärd som sökanden önskar
genomförd samt den eUer de fastigheter för vilka han för talan. Sökanden skall
också lämna så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka andra fastigheter
som saken kan angå och vUka övriga rättsägare som berörs av den begärda
åtgärden. TUl ansökan skall fogas de skriftliga handlingar som är av betydelse
i saken och som sökanden har. Några särskilt stränga krav på ansökans fullständighet
uppställs inte i lagen. Enligt ett motivuttalande är fastighetsbUdningsmyndigheten
inte bunden av vad sökanden kan ha uppgett om sättet för att genomföra den
sökta åtgärden utan har frihet att välja det lämpligaste förfaringssättet (se
prop. 1969: 128 s. B 215). I tveksamma fall kan sökanden föreläggas att
förtydliga eller avhjälpa brist i ansökan (9 §). Om sådant föreläggande inte
följs och bristen är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till gmnd för
förrättning, får ansökan avvisas. Avvisning skall ske när det föreligger hinder
mot att sakligt pröva den väckta frågan (10 §).
Sedan
ansökan om förrättning tagits upp åligger det fastighetsbUdningsmyndigheten
att i behövlig utsträckning utreda vilka som i egenskap av ägare av fastighet
eller på annan grund är sakägare. Som ägare anses därvid den som har lagfart på
fastigheten, om det inte visas att fastigheten tUlhör annan (11 §).
Beträffande
formerna för förrättningshandläggningen gäUer som huvudregel att förrättningen
skall handläggas vid sammanträde med sakägarna. Vissa undantag gäller dock.
Åtgärder av förberedande art eller teknisk beskaffenhet får sålunda företas
utan sammanträde. Om stridiga intressen mellan sakägare inte förekommer och
hinder mot den sökta fastighetsbildningen inte möter, kan förrättningen helt
handläggas utan sammanträde. Detsamma gäller, om ansökan skall avvisas eUer det
är uppenbart att fastighetsbUdningen inte kan tillåtas (14 §).
Till
förrättningssammanträde skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs
dock inte om det kan antas att sakägaren ändå infinner sig. KaUelse skall i god
tid före sammanträdet delges sakägama (18 §).
Grunderna
för förhandlingsordningen anges i 14 § tredje stycket. Vid sammanträdet skall
fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för ansök ningen samt klargöra
innebörden av vidtagna och planerade åtgärdei Närvarande sakägare eller annan
som underrättats om sammanträdet skall få tillfälle att yttra sig och
förebringa bevis i frågor som behandlas
Prop. 1973:160 228
vid
sammanträdet. Några mera detaljerade regler om förhandlingsordningen uppställs
inte. FastighetsbUdningsmyndigheten har sålunda frihet att t. ex. när det är
lämpligt dela upp frågoma på olika sammanträden. Likaledes är det möjligt att
hålla särskUt sammanträde med en grapp av sakägare för behandling av en fråga
som bara rör just dessa sakägare.
Under
förrättningen åligger det sakägarna att tUlhandahålla behövUg och lämplig
hantlangning, om sådan ej enligt särskilda bestämmelser skaU utföras genom det
allmännas försorg (37 §). Under förrättningen är förrättningsmännen och deras
biträden vidare berättigade att när det behövs få tUlträde till byggnad, övergå
ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företa därmed
sammanhängande eller jämförliga åtgärder. Uppkommer skada genom sådan åtgärd
är den skadelidande berättigad till ersättning (38 §).
För
varje förrättning skall protokoU föras särskilt. ProtokoUet och övriga
handlingar som ingetts eller upprättats vid förrättaingen skall sammanföras
tUl en akt (16 §).
Bestämmelser
om gränser och karta finns i 27 och 28 §§. Som huvudregel gäller enligt 27 §
att gränser som tillkommer genom fastighetsbildning skall i behövlig
omfattning utstakas och utmärkas under själva förrättningen. Paragrafen gäller
inte bara fastighetsgränser utan också gränser för servituts utövningsområde
(se prop. 1969: 128 s. B 279). Om det är lämpligt, får utmärkningen dock
verkställas efter förrättaingens avslutande. Enligt 28 § skall i allmänhet
karta upprättas vid förrättningen samt beskrivning göras över de ändringar i
fastighetsindelningen och andra förhållanden som kommer till stånd genom
fastighetsbildningen.
Förrättningen
avslutas enligt 29 § genom en särskild förklaring (avslutningsbeslut).
Förklaringen, som har karaktären av ett förrättnings-beslut, skall meddelas så
snart alla till förrättningen hörande göromål blivit utförda. Också
förekommande ersättningsfrågor skaU vara avgjorda.
Möter
hinder av materieU art mot den sökta fastighetsbildningen, skall enligt 31 §
förrättningen så snart som möjligt avbrytas och beslut om dess inställande
meddelas. Kan hindret undanröjas genom att sökanden jämkar sin talan, skall
han dock få tUlfälle att göra det. Förrättningen skall vidare inställas, om
sökanden återkallar sin ansökan och annan, som fört talan och själv kuimat
ansöka om åtgärden, inte begär att förrättningen fortsätts (32 §).
Av
bestämmelsema i 4 kap. FBL bör enligt promemorian slutligen framhållas 36 § som
öppnar möjlighet att förordna en eUer flera sysslomän för att ombesörja
angelägenhet som är gemensam för sakägarna och har samband med förrättaingen.
Det är att märka att sådan syssloman inte har att ta befattning med frågor som
rör utförande av gemensamhetsanläggning. Sådana frågor faller inom ramen för
den nya lagen om förvaltning av samfälUgheter.
Prop.
1973:160 229
Remissyttrandena.
Utredningen om ledningsrätt uttalar att meningen med hänvisningen till 4 kap. 2
§ FBL torde vara att som gode män vid förrättning enligt anläggningslagen skall
kunna tjänstgöra de som är valda till gode män vid
fastighetsbildningsförrättning. Hänvisningen kan dock enligt utredningen tolkas
så, att särskilda gode män skall väljas för förstaämnda slag av förrättning.
Också grustäktskommittén anser att hänvisningen är missvisande.
Föredraganden.
Med hänsyn till den utformning som i 23 § departementsförslaget getts åt
byggnadsnämndens vetorätt bör garantier finnas för att nämnden alltid får
kännedom om anläggningsförrättning. Därför har hänvisningen i förevarande
paragraf tUl FBL utsträckts i departementsförslaget tUl att omfatta också 4
kap. 24 §. FastighetsbUdningsmyndigheten skall alltså alltid underrätta
byggnadsnämnden om tid och plats för förrättnmgssammanträde.
Departementsförslaget
överensstämmer i övrigt helt med förslaget i promemorian. Hänvisningen till 4
kap. 2 § FBL innebär givetvis att de som är valda till gode män vid
fastighetsbildningsförrättning också skall kunna tjänstgöra vid förrättning
enUgt anläggningslagen. En liknande hänvisning finns i 2 § lagen (1971: 1037)
om äganderättsutredning och legalisering.
20
§
I
denna paragraf anges att innehavare av servitut eller nyttjanderätt i vissa
fall är sakägare vid anläggningsförrättning. Paragrafen motsvarar 19 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Enligt föregående paragraf skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka
som är sakägare vid anläggningsförrättning. Som sakägare skall enligt
promemorian anses de fastighetsägare som skall delta i anläggningen. Med
fastighetsägare jämställs härvid innehavare av sådan rättighet eller
anläggning som anges i 2 §. Tydligt är vidare att ägare av fastighet som enligt
13 § promemorieförslaget tas i anspråk eller inlöses är att betrakta som
sakägare oberoende av om han skall delta i anläggningen eller inte.
Av
vad som anförts i promemorian vid sistnämnda paragraf framgår att rättighet som
grundar sig på frivillig upplåtelse får vika när utrymme tas i anspråk enligt
nämnda paragraf. Detsamma gäller om fastighet eller del därav inlöses. För att
innehavare av sådan rättighet skaU få möjlighet att hävda sina intressen, har
han ansetts böra få ställning som sakägare vid förrättningen. En bestämmelse
härom har tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmelsen har utformats i viss
mån efter förebUd av 5 kap. 34 § FBL. Bestämmelsen omfattar dock i motsats tUl
sistnämnda lagrum inte bara nyttjanderättshavare utan också servitutshavare.
Detta
Prop.
1973:160 230
innebär
emellertid, påpekas det i promemorian, ingen skillnad i sak, eftersom det utan
uttrycklig bestämmelse ansetts stå klart att servitutshavare är sakägare vid
fastighetsbildningsförrättning när hans rätt berörs (prop. 1969: 128 s. B 221).
Remissyttrandena.
Vissa remissinstanser anser att sakägarbegreppet fått en alltför snäv
begränsning genom att i paragrafen endast angetts nyttjanderättshavare och
servitutshavare. Svea hovrätt anför således att enligt 14 § andra stycket
promemorieförslaget innehavare av annan särskild rätt till fastigheten än
fordran är berättigad till ersättning för ian-språktaget utrymme, intrång och
annan skada som kan uppkomma tUl följd av förrättning enligt anläggningslagen.
Rättighetshavaren bör därför vara sakägare vid förrättningen om hans rätt
berörs. Samma synpunkt anförs av utredningen om ledningsrätt och
grustäktskommittén.
Föredraganden.
Som vissa remissinstanser påpekat har sakägarbegreppet i promemorieförslaget
fått en alltför snäv avfattning. I departementsförslaget har angetts att
innehavare av särskUd rätt tUl fastighet, som inlöses eller eljest tas i
anspråk för gemensamhetsanläggnmg, är sakägare, om hans rätt berörs. Begreppet
särskild rätt har här samma innebörd som i förslaget till ny
expropriationslag. EnUgt 1 kap. 2 § i sistnämnda förslag skall som särskild
rätt anses nyttjanderätt, servitut och rätt tUl elektrisk kraft samt liknande
rätt.
21
§
Paragrafen,
som motsvarar 20 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om
fastighetsbildningsmyndighetens utredningsarbete.
Promemorieförslaget.
Enligt denna paragraf, som utformats efter mönster av 4 kap. 25 § första
stycket FBL, åligger det fastighetsbUdningsmyndigheten att fullständigt utreda
förutsättningarna för anläggningen. Myndighetens prövning bör enligt
promemorian uite bara ta sikte på frågan huruvida de legala vUlkoren för
anläggningens inrättande föreligger. Också spörsmålet om de faktiska
möjUghetema att inrätta gemensamhetsanläggning och oUka altemativ härför skall
uppmärksammas. Att närmare ange vilka frågor utredningen skall omfatta torde
inte vara möjligt. Av stor betydelse är emellertid den finansiella planläggningen.
Förrättningsmannen bör sålunda undersöka de ekonomiska förutsättningarna för
och konsekvenserna av anläggningen. För sakägama är det givetvis av specieUt
intresse att klarhet skapas i fråga om möjligheterna att få statiigt stöd.
Till
de olika arbetsuppgifter som ålagts fastighetsbildningsmyndigheten hör också
ombesörjande av tekniska arbeten och värderingar. Erinran härom har tagits in
i andra punkten.
Prop.
1973:160 231
Vid
genomförandet av de olika förrättningsgöromålen är det enligt promemorian
betydelsefullt att förrättningsmännen håller kontakt med sakägarna. En
föreskrift härom har tagits upp som en tredje punkt i paragrafen. Som regel
skall enligt 4 kap. 14 § FBL rådplägningen med sakägama ske vid sammanträde.
Det är av vikt att myndigheten därvid underrättar sakägama om bl. a. det samråd
som skett med andra myndigheter, särskilt om det gått sakägarna emot och kan
föranleda åtgärder eller utredning från sakägamas sida.
I paragrafens sista punkt
har tagits upp skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att vid behov
samråda med de myndigheter som berörs av anläggningen.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen framhåller att åtgärder som prövas enligt anläggningslagen
i stor utsträckning också skall prövas från allmän synpunkt i andra sammanhang.
Exempelvis behövs byggnadslov för byggnadsåtgärder i den utsträckning som
framgår av byggnadsstadgan. Tillstånd eiUigt anläggningslagen befriar inte
från skyldighet att söka byggnadslov eUer annat behövligt tUlstånd enligt
annan lag. Vissa samordningsproblem synes kunna uppkomma, nämligen i fall då
den prövning som sker enligt anläggningslagen är identisk eller till syftet
nära sammanfallande med prövning som skall ske enligt annan lag. Detta kan
inträffa t. ex. i fall då tillåtligheten av ett vägbyggnadsföretag inom
landskapsskyddsområde väsentligen är beroende av landskapsskyddssynpunkter.
Att åstadkomma en enhetlig bedömning från de berörda myndighetema bör
emellertid inte erbjuda större svårighet, eftersom samrådsskyldighet föreligger
enligt anläggningslagen. Det förhållandet att naturvårdslagen tUl skUlnad från
anläggningslagen ger sakägare rätt till ersättaing i vissa fall vid hinder mot
anläggningsföretag kan emellertid komplicera samordningen av naturvårdslagens
och anläggningslagens tiUämpning.
En utvidgning av
samrådsskyldigheten ifrågasätts i några remissyttranden. Vägutredningen anser
det vara en brist i förslaget att fastighetsbildningsmyndigheten inte ålagts
skyldighet att samråda med vägverket i fråga om sådant vägföretag till vilket
statsbidrag från enskilda vägansla-get utgår eller avses att sökas. En sådan
kontakt är enligt utredningen önskvärd, eftersom det ankommer på vägverket att
från bidragssynpunkt granska och godkänna planen för vägföretagets utförande.
Enligt bygglagutredningen finns det skäl att överväga att genom särskilda
regler ge hyresgäster och andra som berörs av anläggnings- eller
förvaltningsfråga inflytande direkt eller genom organisationer på tillkomsten
och utformningen av gemensamhetsanläggningar. TUlkomsten av gemensamhetsanläggningar
och skötseln av dessa är nämligen enligt utredningen ofta av betydelse också
för andra enskilda intressenter än fastighetsägarna. Exempelvis kan
hyresgäster inom byggnadskvarter uppenbarligen ha påtag-
Prop. 1973:160 232
ligt
intresse av att s. k. gårdssanering kommer till stånd. Göteborgs kommun anser
det mindre lämpligt att varken byggnadsnämnden eller länsstyrelsen i de faU
någon av dem tagit initiativ till anläggningsförrättning ges möjlighet att
annat än genom samråd med fastighetsbildningsmyndigheten framföra sina
synpunkter på anläggningsfrågan.
Föredraganden.
Departementsförslaget har utformats helt i överensstämmelse med
promemorieförslaget.
I
likhet med lantmäteristyrelsen vUl jag understryka att beslut om inrättande av
anläggning enligt förevarande lag inte befriar från skyldighet att söka
byggnadslov eller annat behövUgt tiUstånd. I fastighetsbUdningsmyndighetens
utredningsarbete får dock anses ingå skyldighet att ta kontakt med
tiUståndsmyndigheterna och samråda med dessa för att få tUl stånd godtagbara
lösningar. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.7) bör
vidare byggnadsnämndens prövning enligt 23 § departementsförslaget samordnas
med en förhandsbedömning i byggnadslovsärendet.
Jag
vill understryka uttalandena i promemorian om betydelsen av den finansiella
planläggningen. När statsbidrag kan komma i fråga, åUgger det givetvis
fastighetsbUdningsmyndigheten att samråda med den bi-dragsbeviljande
myndigheten och tUlhandagå denna med behövUga upplysningar.
En
speciell situation då samråd bör ske är när anläggningsförrättningen
tillkommit på initiativ av byggnadsnämnden eller länsstyrelsen. Givetvis bör de
synpunkter som därvid framförs tillmätas stor betydelse. Enligt min mening bör
dock fastighetsbUdningsmyndigheten här liksom eljest ha fria händer att
bestämma formerna för samrådet. Ofta torde en muntlig kontakt mellan
förrättningslantmätaren och en tjänsteman hos den berörda myndigheten vara
tUlräcklig. Genom hänvisningen i 19 § departementsförslaget tiU 4 kap. 24 § FBL
är det sörjt för att byggnadsnämnden alltid får tillfälle att låta sig
representeras vid förrättningssammanträde. Vad gäller länsstyrelsen kan det
ibland vara ändamålsenUgt att kalla en representant för myndigheten tiU
förrättningssammanträde. Någon gång kan det också vara lämpligt att infordra
skriftligt yttrande från den initiativtagande myndigheten.
Som
anförts i ett remissyttrande kan inte bara fastighetsägare utan också
hyresgäster och andra rättighetshavare ha ett påtagligt intresse av en
gemensamhetsanläggning, exempelvis i samband med sanering av äldre bebyggelse.
I sådana fall synes det lämpligt att fastighetsbUdnrngsmyndigheten bereder
rättighetshavama tillfälle att direkt eller genom vissa organisationer anföra
synpunkter i frågan. Detta får anses ingå i fastighetsbildningsmyndighetens
allmänna utredningsskyldighet. Några särskilda bestämmelser i ämnet synes
därför inte behövliga.
Prop. 1973:160 233
22 §
Paragrafen,
som motsvarar 21 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om förfarandet
vid inlösen.
Promémorief
örslaget. I 8 kap. 7 § FBL finns bestämmelser som syftar till att ge ägare av
egendom som skall inlösas och andra rättsägare möjlighet att bevaka sina
intressen och framställa ersättningsanspråk. Enligt paragrafens första stycke
skall således ägaren och andra berörda sakägare underrättas när fråga om
inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommit. Vidare skall anmälan göras
till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. I andra stycket
av nyssnämnda paragraf föreskrivs skyldighet för ägaren av marken att för
fastighetsbUdningsmyndigheten uppge innehavare av servitut och nyttjanderätt.
Underlåter han det utan giltigt skäl, skall han ersätta skada som uppstår för
rättighetshavaren.
Samma
ordning har ansetts böra gälla vid anläggningsförrättning. Enligt förevarande
paragraf skall därför 8 kap. 7 § första och andra styckena FBL äga motsvarande
tillämpning när fråga om inlösen uppkommer vid förrättningen.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget.
23 §
I
denna paragraf regleras frågan om byggnadsnämndens vetorätt. Paragrafen
motsvarar 22 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Första stycket inleds med en föreskrift som ålägger
fastighetsbUdningsmyndigheten att hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden, om
myndigheten finner hinder från enskild synpunkt inte möta mot anläggningen.
Bestämmelsen får inte fattas så, att fastighetsbildningsmyndigheten under det
inledande skedet av förrättningen inte skall beakta allmänna intressen. Som
framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.6 och 1.1.7) åligger det
myndigheten att i första hand svara för bevakningen av sådana intressen och att
för detta ändamål samråda med andra berörda myndigheter, bl. a.
byggnadsnämnden. Innebörden av bestämmelsen är, påpekas det i promemorian, att
fastighetsbildningsmyndighetens slutliga prövning av de villkor som uppställts
till skydd för allmänna intressen skall ske först när byggnadsnämndens
ställningstagande föreligger. Det har inte ansetts nödvändigt att i själva
lagen ange vilka uppgifter om anläggningen som fastighetsbildningsmyndigheten
därvid bör lämna byggnadsnämnden. Behövliga föreskrifter i detta hänseende
torde få meddelas av Kungl, Maj:t eller myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer,
I
andra punkten av första stycket föreskrivs att byggnadsnämnden skall lämna
medgivande till anläggningen, om den vid sin prövning av
Prop.
1973:160 234
villkoren
i 10-12 §§ promemorieförslaget inte finner hinder möta mot anläggningen. I
motsatt fall kan nämnden välja mellan att helt vägra medgivande eller att lämna
sådant medgivande under vissa villkor. Det understryks i promemorian att endast
villkor som är påkallade från allmän synpunkt därvid får ställas upp.
Enligt
andra stycket får byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande till
gemensamhetsanläggning eller att göra sådant medgivande beroende av villkor
överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Vidare anges att talan mot
länsstyrelsens beslut får föras hos Kungl. Maj:t genom besvär. I fråga om tid
och sätt för anförande av besvär gäller bestämmelsema i 12 § förvaltningslagen
(1971: 290).
I
tredje stycket fastslås den för byggnadsnämndens ställning grundläggande
principen att dess beslut att vägra medgivande till gemensamhets anläggningen
eller att ställa upp villkor för sådant medgivande är bindande för
fastighetsbildningsmyndigheten. Detsamma gäller länsstyrelsens eller Kungl.
Maj:ts beslut när fullföljd skett enligt andra stycket. Motsättningsvis framgår
av tredje stycket att beslut om medgivande inte har samma bindande verkan.
Fastighetsbildningsmyndigheten bör emellertid enligt promemorian inte frångå
byggnadsnämndens bedömning i fråga om sädana intressen som denna har till
uppgift att särskilt svara för. Intressen av annat slag har däremot
fastighetsbildningsmyndigheten att beakta utan hinder av medgivandet. Särskilt
vid tillämpningen av 12 § promemorieförslaget torde det inte sällan kunna bli
aktuellt för fastighetsbildningsmyndigheten att företa en sådan obunden
prövning.
När
gemensamhetsanläggning strider mot plan eller bestämmelser och dispens enligt
10 § tredje stycket promemorieförslaget kan meddelas av byggnadsnämnden, torde
det ibland vara lämpligt att behandlingen av denna fråga och frågan om
medgivande enligt förevarande paragraf samordnas, framhålls det i promemorian.
I andra fall bör beslut i dispensfrågan föreligga innan ärendet hänskjuts till
byggnadsnämnden. Närmare bestänmielser om dispensgivningen bör meddelas av Kungl.
Maj: t.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt framhåller att andra stycket saknar motsvarighet till föreskriften
i 17 § tredje stycket andra punkten LGA att länsstyrelsen vid prövning av
anförda besvär inte mot byggnadsnämndens mening får medge anläggning i strid
mot fastställd generalplan eller stadsplan. Bestämmelsen har tiUkommit i syfte
att säkerställa det kommunala planmonopolet och utgör en komplettering till
föreskriften i 71 § 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan, att klagan ej får
föras över byggnadsnämndens beslut, varigenom medgivande tUl avvikelse från
fastställd generalplan eller stadsplan vägrats, vederbörande obetaget att söka
medgivande till åtgärden hos Kungl. Maj:t. En motsvarande regel synes hovrätten
böra införas i anläggningslagen, om byggnads-
Prop.
1973:160 235
nämndens
vetorätt till n'ågon del bibehålies. Ett liknande uttalande görs av planverket.
Grustäktskommittén anför
att enligt motiven till paragrafens tredje stycke ett medgivande av
byggnadsnämnden - till skUlnad från ett veto - inte binder
fastighetsbildningsmyndigheten, när det gäller bedömandet från de allmänna
synpunkter som avses i 10-12 §§ promemorieförslaget. Uttalandet synes enligt
kommittén strida mot regeln i 23 § första stycket promemorieförslaget som
ålägger myndigheten att meddela anläggningsbeslut när medgivande lämnats enligt
förevarande paragraf och hinder inte heller, eljest möter. Eftersom nämndens
medgivande grundas på en prövning enligt 1012 §§, kan uttrycket eljest
rimligen inte syfta på annat hinder än sådant som följer av de privaträttsliga
reglerna i förslaget. Att fastighetsbildningsmyndigheten skulle kunna hindra
tiUkomsten av en gemensamhetsanläggning som den anser sig böra tillåta från
privaträttslig synpunkt och som ett i lagen för ändamålet anvisat organ funnit
godtagbar med hänsyn till allmänna intressen synes från promemorians egna
utgångspunkter mindre konsekvent, särskilt mot bakgrund av de skäl som
åberopats för initiati-vrätt för det allmänna.
Lantmäteristyrelsen
erinrar om att i vissa fall behövs förutom medgivande enligt 22 §
promemorieförslaget och byggnadslov också dispens enligt byggnadslagen. Det kan
också hända att fråga om dispens enligt 10 § promemorieförslaget aktualiseras.
De olika besluten synes kunna överklagas var för sig. MöjUghetema att förenkla
behandlingen av dessa frågor bör enligt styrelsens mening övervägas.
Föredraganden.
Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.7) utförligt diskuterat frågan
om byggnadsnämndens vetorätt och därvid förordat att denna skall omfatta alla
anläggningar som kräver byggnadslov och dessutom andra anläggningar som berör
delaljplaneområde. Jag har vidare föreslagit att byggnadsnämnden tillerkänns
vetorätt i de faU då anläggnings lUlåtlighet kan sältas i fråga med hänsyn till
bestämmelsen i 10 § departementsförslaget. Första stycket i
departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.
I
övrigt stämmer departementsförslaget i sak helt överens med promemorieförslaget.
Jag ansluter mig till uppfattningen i promemorian att fastighetsbUdningsmyndigheten
inte bör vara formellt bunden av byggnadsnämnds beslut att medge
gemensamhetsanläggning. Anledningen till detta ställningstagande är att det av
hänsyn till andra intressen än sädana som byggnadsnämnden har till uppgift att
svara för kan vara motiverat att vägra tillstånd till anläggningen. I andra
fall bör dock som framhållits i promemorian fastighetsbildningsmyndigheten inte
frångå byggnadsnämndens bedömning. För undvikande av varje missförstånd rörande
omfattningen av fastighetsbildningsmyndighetens prövning har följande paragraf
omformulerats i förhållande till promemorieförslaget.
Prop. 1973:160 236
Som
påpekas av ett par remissinstanser innehåller paragrafen ingen motsvarighet tiU
bestämmelsen i 17 § tredje stycket andra punkten LGA att länsstyrelsen vid sin
besvärsprövning inte mot byggnadsnämndens mening får medge anläggning i strid
mot fastställd generalplan eUer stadsplan. I departementsförslaget tillgodoses
emellertid detta genom bestämmelsema i 9 § tredje stycket tredje punkten och
fjärde stycket andra punkten.
Jag
har tidigare i skilda sammanhang betonat önskvärdheten av att en samordning
sker av byggnadsnämndens prövning av fråga enligt anläggningslagen och dess
prövning av därmed sammanhängande fråga enligt byggnadslagstiftningen. Om en
sådan samordning kommer tUl stånd, torde olägenhetema med de skilda
prövningsförfarandena kunna begränsas i hög grad.
24
§
I
denna paragraf, som motsvarar 23 § promemorieförslaget, meddelas bestämmelser
om anläggningsbeslut.
Promemorieförslaget.
I förevarande paragraf har tagits upp en motsvarighet till bestämmelsen i 18 §
LGA, Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1,1,6) har
begreppet anläggningsbeslut dock getts en mer begränsad innebörd i den nya
lagen än i LGA, De ekonomiska frågorna har sålunda ansetts böra falla utanför
ramen för anläggningsbeslutet, FastighetsbUdningsmyndighetens skyldighet att under
förrättningen ta ställning till dessa frågor framgår av hänvisningen i 18 §
promemorieförslaget till 4 kap. 29 § FBL.
I
första stycket anges som villkor för meddelande av anläggningsbeslut att
medgivande lämnats enligt 22 § och att hinder inte heller eljest möter mot
anläggningen. Av hänvisningen i 18 § till 4 kap. 31 § FBL följer att
fastighetsbUdningsmyndigheten skall inställa förrättningen, om hinder
konstateras föreligga och inte kan undanröjas.
Andra
stycket innehåller en uppräkning i sex punkter av vad som skall tas in i
beslutet. Enligt punkt 1 skall tUl en början anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt anges. Liksom enligt LGA lämnar
förslaget inte några närmare riktlinjer för hur utförligt beslutet bör vara i
detta hänseende. Ett visst utrymme synes böra lämnas delägarna att påverka
utformningen av anläggningen. I sådana hänseenden där varken allmänna eller
enskUda intressen av någon betydelse berörs bör det därför vara tillräckligt
med ungefärliga angivelser. I punkt 2 fastsläs att beslutet skall innehålla
uppgift om de fastigheter som skall delta i anläggningen. I detta hänseende är
det givetvis av största vikt att beslutet får en exakt utformning så att någon
tvekan inte kommer att råda i fråga om kretsen av de fastigheter som ingår i
anläggningssamfälligheten.
Prop.
1973:160 237
EnUgt
punkt 3 skall i beslutet fastställas det utrymme som upplåts för anläggningen.
Som framhållits vid 13 § promemorieförslaget har sådan upplåtelse karaktären av
tvångsservitut. Som regel torde eiUigt promemorian servitutets omfattning böra
redovisas på karta (jfr 4 kap. 28 § FBL). Om karta inte upprättas, bör
gränserna för det upplåtna området noggrant beskrivas i anläggningsbeslutet
eller i handling tUl vUken beslutet hänvisar.
Som
framgår av 13 § andra stycket promemorieförslaget skall i vissa fall fastighet
eller del därav inlösas, I punkt 4 föreskrivs att inlöst egendom skaU anges i
anläggningsbeslutet. Avser inlösningen del av fastighet, skaU vad som nyss
sagts om redovisning av gränser för upplåtet område äga motsvarande
tillämpning.
Anläggningsbeslut
bör enligt promemorian som regel gälla för framtiden eller i vart fall till
dess beslutet upphävs eller ändras genom nytt för-rättaingsbeslut. I likhet med
vad som skett i LGA har dock möjlighet ansetts böra stå öppen att i förväg
bestämma viss tid för anläggningens bestånd. Om denna möjlighet utnyttjas skall
enligt punkt 5 tiden för anläggningens bestånd anges i anläggningsbeslutet.
Punkt
6 föreskriver slutligen att den tid inom vUken aiUäggningen skall vara utförd
skall anges i beslutet. Enligt 32 § andra stycket promemorieförslaget är
anläggningsbeslutet förfallet, om anläggningen inte utförts inom den bestämda
tiden.
Av 4
§ andra stycket promemorieförslaget framgår att anläggningsfråga kan prövas
gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid en och samma förrättning. Om så sker,
får enligt tredje stycket i förevarande paragraf anläggningsbeslutet tas upp i
fastighetsbUdningsbeslutet.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har i och för sig ej någon erinran mot att
den närmare regleringen av de ekonomiska frågorna faller utanför ramen för
anläggningsbeslutet. Länsstyrelsen anser det dock önskvärt att i lagen anges
att dessa frågor skall avgöras genom ersättaingsbeslut. Grustäktskommittén
menar att hänvisningen i 18 § promemorieförslaget tUl 4 kap. 29 § FBL utgör ett
alltför bräckligt stöd för att fastighetsbildningsmyndigheten skall anses ha
skyldighet att pröva frågan om kostnadsfördelning.
Enligt
lantmäteristyrelsen föreligger ett i den praktiska verksamheten dokumenterat
behov att kunna meddela anläggnuigsbeslut som är viU-korligt beroende av att
fastighetsbUdningsbeslut vinner laga kraft eller av att visst ekonomiskt
bidrag, vanUgen statsbidrag, beviljas. Ofta erhålls först genom
anläggningsbeslutet ett ändamålsenligt underlag för slutlig prövning av ansökan
om statsbidrag.
Föredraganden.
Enligt min mening bör det inte komma i fråga att, som lantmäteristyrelsen
ifrågasatt, införa möjlighet att meddela villkor-
Prop. 1973:160 238
liga
anläggningsbeslut. Frågan om statsbidrag till anläggningen bör utredas och
klarläggas innan anläggningsbeslut meddelas. Som jag framhållit vid 21 §
åligger det därvid fastighetsbildningsmyndigheten att tillhandagå den
bidragsbeviljande myndigheten med behövUga upplysningar. Vad gäller frågan om
samordningen mellan anläggnings- och fastighetsbildningsförrättning vill jag
hänvisa till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.8 och
1.2.8). Som där påpekats finns det vissa möjligheter att frångå ett
anläggningsbeslut, om det är påkallat med hänsyn till avgöranden som träffats
vid fastighetsbUdnmgsförrättning eller överprövning av sådan. I den mån det i
andra fall finns behov av att ändra eller upphäva ett lagakraftvunnet
anläggningsbeslut öppnar reglerna i 35 § departementsförslaget om verkan av
ändrade förhållanden möjlighet härtUl.
Genom
hänvisningen i 19 § tUl 4 kap. 29 § FBL anser jag det fullt klart att
ersättningsfrågor skall avgöras genom särskUda beslut innan förrättningen
avslutas. Att frågor om kostnadsfördelning skall behandlas vid förrättningen
anges uttryckligen i 15 §. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det
givetvis inte föreligger hinder mot att ekonomiska frågor av nu nämnda slag
avgörs samtidigt med att anläggningsbeslut meddelas. Talan mot beslut i
ekonomisk fråga kan dock aldrig föras särskilt (jfr 15 kap. 3 § första stycket
och 6 § första stycket FBL).
I
enlighet med vad som nu anförts har bestämmelserna i promemorieförslaget utan
saklig ändring förts över till departementsförslaget. Andra stycket har dock
kompletterats med en bestämmelse som ger fastighetsbildningsmyndigheten rätt
alt i anläggningsbeslutet meddela behövliga föreskrifter om anläggningens
utförande. Sådana föreskrifter kan vara påkallade av hänsyn till allmänna
intressen, exempelvis miljövårds- och trafiksäkerhetsintressen. Självfallet
skall föreskrifter om anläggnings utförande inte avse byggnadstekniska
förhållanden, vUka regleras av byggnadslagstiftningen och vUka det ankommer på
byggnadsnämnden att pröva.
25
§
Denna
paragraf ger möjlighet att meddela anläggningsbeslut utan hinder av att
tekniska arbeten och värderingar ej utförts. Paragrafen motsvarar 24 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Av 20-23 §§ promemorieförslaget följer att anläggningsbeslut skall meddelas
först sedan alla förrättningsgöromålen blivit fullgjorda. En undantagsregel tas
upp i denna paragraf där det föreskrivs att anläggningsbeslutet fär meddelas
utan hinder av att alla tekniska arbeten och värderingar inte blivit
verkställda. Genom denna regel blir det möjligt att t. ex. uppskjuta arbetskrävande
utstakningar eller värderingar, till dess anläggningsbeslutet vunnit laga
kraft och tvek-
Prop. 1973; 160 239
samhet
inte längre föreligger om att arbetet blir till verklig nytta. Bestämmelsen
blir enligt promemorian i första hand av betydelse i fräga om mer omfattande
anläggningsföretag där oenighet yppats bland sakägama.
Föredraganden.
Departementsförslaget Överensstämmer helt med promemorieförslaget.
26
och 27 §§
I
26 § meddelas bestämmelser om tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller
mark som inlösts. 27 § innehåller bestämmelser om förskott på
inlösenersättning. Paragraferna motsvarar 25 och 26 §§ promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
För att tillträde till utrymme för gemensamhetsanläggning skall kunna komma i
fråga fordras enligt 35 § första stycket LGA att anläggningsbeslutet vunnit
laga kraft i sin helhet. Denna regel är emellertid inte undantagslös. I andra
stycket i samma paragraf föreskrivs nämligen att, om besvär anförts mot
anläggningsbeslutet, rätten kan förordna att beslutet utan hinder av den förda
talan skall lända tUl efterrättelse från den dag rätten bestämmer. Sådant
förordnande får dock meddelas endast på yrkande av någon som ställer
betryggande säkerhet för den ersättning som kan komma att bestämmas utöver vad
anläggningsbeslutet föreskriver jämte ränta samt för det skadestånd som han
kan bli skyldig att utge, om beslutet ändras på annat sätt.
Ytterligare
föratsättningar för tillträde anges i 36 § tredje stycket LGA. Enligt dessa
bestämmelser får tillträde utan medgivande av den vars rätt berörs inte ske
innan ersättning för utrymmet till fullo erlagts i föreskriven ordning. Om
förordnande enligt 35 § andra stycket meddelats, fordras att den i
anläggningsbeslutet bestämda ersättningen betalats.
I FBL behandlas frågan om
tillträde i samband med fastighetsreglering som en förrätfningsåtgärd. Med
tillträde avses att den, som vid regleringen tilldelas mark eller byggnad med
äganderätt, tar den nya egendomen i besittning. Som tillträde räknas också att
mark i enlighet med servitutsbeslut vid regleringen tas i anspråk för väg eller
annan anlägg-tung, varvid ägaren sålunda helt undandras markens utnyttjande.
Tillträde skall enligt 5 kap. 30 § FBL ske vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten
bestämmer. Fastighetsbildningsbeslutet skall dock ha vunnit laga kraft före
tillträdet.
Utan
tvivel har, sägs det i promemorian, FBL:s regler om tiUträde stora fördelar. De
innebär bl. a. att frågan om tidpunkten för tillträdet på ett smidigt sätt kan
anpassas till rådande förhållanden. Anläggningslagens uppbyggnad möjliggör att
samma system kan tiUämpas också i anläggningssammanhang. Enligt 24 §
promemorieförslaget kan beslut om anläggningens inrättande meddelas redan innan
alla förrättningsgö-
Prop.
1973:160 240
romål
blivit slutförda. Har anläggningsbeslutet vunnit laga kraft, kan förrättningen
inte inställas på gmnd av återkalldse (jfr prop. 1969: 128 s. B 302). Det är
således definitivt avgjort att anläggnuigen skall komma till stånd och att
utrymme skall avstås för den.
Efter
förebUd av 5 kap. 30 § FBL föreskrivs i 25 § promemorieförslaget att tillträde
av utrymme som tagits i anspråk eller av fastighet som inlösts sker vid den
tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tillträde får
ske, skall dock anläggnmgsbeslutet ha vunnit laga kraft. I sakens natur ligger
enligt promemorian att också vissa av de förrättningsgöromål som är att hänföra
till verkställighetsåtgärderna måste ha blivit utförda, mnan tillträde kan äga
rum. BehövUga gränsutstakningar skall således ha skett. Givetvis bör
fastighetsbUdnrngsmyndigheten i denna fråga liksom eljest samråda med
sakägarna och beakta deras synpunkter. Som regel torde tidpunkten för tUlträdet
inte böra bestämmas förrän anläggningsbeslutet vunnit laga kraft (jfr prop.
1969: 128 s. B 480).
SärskUt
vid stora och komplicerade förrättningar kan en avsevärd tid förflyta från det
ägaren avträder sin egendom tUl dess den slutligt fastställda ersättningen kan
utbetalas till honom. I 26 § promemorieförslaget har därför tagits upp
bestämmelser om förskottsbetalning. Motsvarande regler i FBL ges i 8 kap. 8 §.
TUI skUlnad från dessa är bestämmelserna i 26 § tillämpliga inte bara när
inlösen sker utan också när utrymme tas i anspråk med servitutsrätt.
Enligt
första stycket i 26 § promemorieförslaget får fastighetsbUdningsmyndigheten
föreskriva att förskott skall utgå i avräkning på den ersättning som slutligt
fastställs. Beslut om förskott fär dock meddelas först sedan tillträde skett
och föratsätter yrkande från fastighetens ägare eller annan, vars rätt berörs
av tillträdet. Beslutet föratsätter vidare att en preliminär beräkning av
ersättningen görs. Förskott får inte konima i fråga om det är uppenbart att
förskottet bara blir obetydligt. En bestämmelse härom har intagits i första
stycket andra punkten. Utan särskild föreskrift synes enligt promemorian klart
att förskott inte skall utgå, om fastställandet av den slutgiltiga ersättningen
är nära förestående.
Andra
stycket innehåller en bestämmelse om att fastighetsbUdningsmyndigheten i
beslut om förskott skall ange hur betalningsskyldigheten skall fördelas mellan
delägama i anläggningen. Eftersom förskott får utges först sedan
anläggningsbeslutet vunnit laga kraft, torde någon tvekan inte behöva råda om
vUka fastigheter som berörs. Givetvis bör förrättningsmännen sträva efter att
fördela skyldigheten att betala förskott på sådant sätt att den preliminära
fördelningen så nära som möjUgt ansluter tUl den slutliga fördelningen av
ersättningsskyldigheten, betonas i promemorian.
Angående
betalning av förskott finns bestämmelser i 31 § promemorieförslaget.
Prop.
1973:160 241
Av
hänvisningen i 29 § promemorieförslaget till bl. a. 15 kap. 2 § FBL följer att
talan mot beslut om förskott skall fullföljas särskilt.
Remissyttrandena.
Med hänsyn till behovet av förhandstillträde på ett så tidigt stadium under
förrättningen som möjligt, ofta redan innan er-sättningama reglerats eller
fördelningen blivit bestämd, bör enligt Svea hovrätt föreskrivas en skyddsregel
för de fall då arbetet ej påbörjats eller påbörjat arbete nedlagts. Regeln bör
konstrueras som en skyldighet för den som önskar förhandstillträde att ställa
pant eller borgen för den slutliga ersättningen jämte ränta. Sedan förskott
betalats, bör jämkning av panten eller borgensförbindelsen kunna ske. Hovrätten
föreslår följaktligen att tUlträdesreglerna kompletteras på sätt nu anförts.
Det bör härvid framhållas att situationen vid förhandstiUträde enligt anläggningslagen
är mer analog med den som f. n. regleras i EVL, LGA och VL än med
tillträdesreglerna i 5 kap. 30 § FBL. Enligt FBL erhåller nämligen den som
avträder mark i normalfallet annan mark i vederlag. Skulle tillträde till
vederlagsmarken medges först vid en senare tidpunkt än avträdesdagen, är fastighetsägaren
enligt FBL också berättigad tUl särskild ersättning, om väsentlig olägenhet
uppkommer för honom. Av det nu sagda följer att, om föreskrift om pant eller
borgen som vUlkor för förhandstillträde inte anses böra meddelas, måste enligt
hovrätten i stället en bestämmelse införas i anläggningslagen av innebörd att
tUlträde ej får ske innan förskott bestämts och tUl fullo erlagts. Detta står
också i överensstämmelse med ExL:s regler.
I
fråga om den närmare regleringen av frågan om förskott i 26 § promemorieförslaget
anför Svea hovrätt att något uttalande inte gjorts om återbetalningsskyldighet
av sådant förskott till den del detta överstiger den slutiiga ersättningen.
Systemet med avräkning av uppburet förskott på den slutliga ersättningen kan
möjligen sägas innebära en automatisk återbetalningsskyldighet. ExL, varifrån
inlösenbestämmelserna i FBL är hämtade, löser problemet genom en bestämmelse,
som förbjuder att den slutliga ersättningen sätts lägre än fastställt förskott.
För en motsatt regel i anläggningslagen skulle möjUgen det förhållandet tala,
att de delägare som skall betala ersättningen - i motsats tUl vid
expropriations-förfarandet - ofta icke är så kapitalstarka, att det kan anses
rimUgt att de bör svara för en dylik förlust (jfr prop. 1966: 128 s. 257).
Utred-nitigen otn ledningsrätt och grustäktskommittén förordar att i anläggningslagen
införs en regel om att förskott inte skall behöva betalas tiUbaka.
Föredraganden.
Jag delar Svea hovrätts uppfattning att promemorieförslaget inte erbjuder
tUlräckligt skydd för fastighetsägare vars mark tas i anspråk för
gemensamhetsanläggning eller för annan sakägare vars rätt berörs av tillträde.
Det lämpligaste sättet att förstärka skyddet är
16
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 242
enligt
min mening att fastighetsbUdningsmyndigheten åläggs skyldighet att på begäran
av sakägare föreskriva att tillträde inte får ske förrän fastställt förskott
erlagts. En bestämmelse härom har i departementsförslaget införts i första
stycket av 27 §. En tUlämpning av bestämmelsen kan uppenbarligen inte komma i
fråga när förskottsbeslutet meddelas sedan tiUträde skett. Det normala torde
dock bli att tiUträdes- och förskottsbeslut meddelas samtidigt.
Med anledning av vad Svea
hovrätt och några andra remissinstanser anfört har 27 § vidare kompletterats
med en bestämmelse om att slutlig ersättning inte får bestämmas till lägre
belopp än förskott när sådant bestämts. En sådan spärregel saknar emeUertid
berättigande i det faUet att tillstånd till förhandstillträde inte har
utnyttjats och det som vUlkor för tillträdet bestämda förskottet sålunda inte
har erlagts. Därför har i departementsförslaget tillagts att bestämmelsen om
att slutlig ersättning inte får understiga fastställt förskott inte skall gälla
om tillträde inte har skett.
Genom den utformning som
26 och 27 §§ fått i departementsförslaget kommer bestämmelserna om tillträde i
anläggningslagen att i sakligt hänseende nära ansluta till reglema om enkelt
förtida tillträde i förslaget till ny expropriationslag.
28
§
Denna paragraf behandlar
frågan om mställande av förrättning som påbörjats enligt förordnande vid
fastighetsreglering. Paragrafen motsvarar 27 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Av 4 § första stycket promemorieförslaget framgår att anläggningsförrättaing
kan konima till stånd genom att fastighetsbildningsmyndigheten förordnar härom
vid fastighetsreglering. Inställs regleringsförrättningen, bör detta enligt
promemorian leda till att också anläggningsförrättningen inställs. En bestämmelse
härom har tagits upp i denna paragraf. Paragrafen innehåller vidare
bestämmelser om rätt för sakägare att begära att anläggningsförrättningen
fortsätts. Dessa bestämmelser har utformats efter mönster från 4 kap. 32 §
första stycket FBL. Endast sakägare som själva ägt påkalla den ifrågavarande
åtgärden och som fört talan vid förrättaingen har rätt att kräva att den
fortsätts. För att de skall få tUlfälle härtill, skall de genom fastighetsbildningsmyndighetens
försorg underrättas om regleringsförrättningens inställande. Sker inställandet
vid sammanträde, skaU de närvarande dock omedelbart ta ställning tUl frågan om
de önskar att förrättningen fortsätts. I annat fall skall yrkande härom
framställas inom tid som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver.
Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sakligt hänseende helt med
promemorieförslaget.
Prop. 1973:160 243
29
§
I
denna paragraf, som motsvarar 28 promemorieförslaget, meddelas regler om
förrättningskostnaderna.
Promemorieförslaget.
I de fall anläggningsbeslut meddelas fastslås i paragrafen att
förrättningskostnaderna skall fördelas mellan ägama av de fastigheter som skall
delta i anläggningen efter vad som är skäligt. I promemorian framhåUs att
paragrafen inte lämnar någon närmare anvisning om hur fördelningen skall ske.
Här liksom i andra liknande sammanhang bör nyttan vara vägledande. Som framgår
av det följande har sakägarna getts viss möjlighet att själva bestämma hur
kostnadema skall fördelas.
I
paragrafens andra punkt föreskrivs att 2 kap. 6 § FBL skall äga motsvarande
tillämpning på förrättning enligt anläggningslagen. I fråga om sådan
förrättning innebär enligt promemorian lagrammet följande.
Handläggs
flera förrättningsåtgärder vid gemensam förrättning, skaU de gemensamma
kostnadema enligt 2 kap. 6 § första stycket FBL fördelas på de olika
åtgärderna efter vad som är skäligt. Detta gäller såväl när den gemensamma
handläggningen avser flera anläggningsfrågor som när den rör anläggningsfråga
och fastighetsbildningsåtgärd.
Avvisas
ansökan eller inställs förrättning, skall enligt 2 kap. 6 § andra stycket FBL
redan uppkomna kostnader betalas av sökanden, såvida inte särskilda
omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga
sakägare eller vissa av dem. Har byggnadsnämnden påkallat förrättningen, skall
kommunen svara för den betalningsskyldighet som kan åvUa sökanden. Om en
förrättning tUlkommit på initiativ av länsstyrelsen, skall kostnaden betalas
av staten. Sistnämnda föreskrifter innebär inte att kostnadema för en inställd
förrättning med nödvändighet måste drabba det allmänna.
Fastighetsbildningsmyndigheten har möjlighet att enligt huvudregeln lägga
kostnadema eller del av dessa på sakägarna, om särskilda omständigheter
motiverar det.
1 tredje
stycket till 2 kap. 6 § FBL tas upp en bestämmelse som i prin
cip ger sakägarna rätt att komma överens om fördelningen av förrätt
ningskostnadema. Avtalsfriheten begränsas dock av villkoret att det inte
får vara uppenbart att överenskommelsen tUlkommit i otillbörligt syfte.
Som framhållits i motiven (prop. 1969:128 s. B 97) skaU fastighetsbUd
ningsmyndigheten vid sin prövning av överenskommelsen främst beakta
om denna skulle medföra att betalningsskyldigheten inte skulle kunna
fullgöras av den som åtagit sig att svara för kostnaden eller att den
skulle övervältras på det aUmänna.
2 kap.
6 § sista stycket FBL anger vUka kostaader som avses i para
grafen. Dessa är tUl en början den taxereglerade avgift som skaU utgå
tUl statsverket eller tiU kommun, som bär ansvaret för fastighetsbild
ningsverksamheten. I denna avgift inbegrips ersättning för avskrifter
Prop. 1973:160 244
och
kartkopior till sakägarna. Till förrättningskostnaderna hör vidare ersättning
till sakkunnigt biträde vid förrättningen och tUl syssloman, utgifter för
hantiangning som inte ingår i taxeavgiften samt ersättning för skada enligt 4
kap. 38 § tredje stycket FBL. Som förrättningskostnad anses däremot inte
kostnad för anlitande av gode män eller det allmännas utgifter för ersättning
tUl tolk. Sådan kostnad skall betalas av det aUmänna.
Remissyttrandena.
Vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol
anser att när byggnadsnämnd eller länsstyrelsen utnyttjat sin generella
befogenhet att begära anläggningsförrättning kommunen resp. staten bör utan
undantag ansvara för kostnaderna, om förrättningen inställs. Vidare bör det
allmänna för det fall att anläggningsbeslut meddelas delta i kostnaden för
anläggningen, om denna tillkommit genom att länsstyrelsen utnyttjat sin
initiativrätt jämlikt 5 § andra stycket promemorieförslaget.
Föredraganden.
Jag finner ej skäl föreligga att biträda de ändringsförslag som framlagts av
vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol.
Bestämmelserna i promemorieförslaget har därför i oförändrat skick tagits upp
i departementsförslaget.
Också
utan särskild bestämmelse därom torde det stå fullt klart att tUl
förrättningskostnader skall hänföras ersättning tiU sådan förrättningsman som
avses i 4 § andra stycket departementsförslaget.
Jag
vill understryka att, som framhålls i promemorian, kostnaden skall betalas av
staten, om förrättningen sökts av länsstyrelsen men ansökningen avvisas eller
fönättningen inställs. Den bestämmelse i 5 kap. 3 § fjärde stycket FBL, vartill
hänvisas i 2 kap. 6 § FBL, motsvaras i förevarande lagförslag av 18 § andra
stycket.
Domstolsprövning
30
och 31 §§
I 30
§ meddelas bestämmelser om fullföljd tUl fastighetsdomstol. 31 § ger
föreskrifter om förfarandet vid fastighetsdomstolen och rättegången i överrätt.
Paragraferna motsvarar 29 och 30 §§ promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Genom 18 § promemorieförslaget har reglema i FBL om förrättningsförfarandet i
stor utsträckning gjorts tillämpUga på anläggningsförrättning. Det har enligt
promemorian fallit sig naturligt att använda samma lagstiftningsteknik när det
gäller att reglera frågan om överprövnmg av anläggningsförrättning.
I
29 § promemorieförslaget anges att 15 kap. FBL, som behandlar
Prop.
1973:160 245
fullföljd
till fastighetsdomstol, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fullföljd
av talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt anläggningslagen. De
bestämmelser som i kapitlet avser fastighetsbildningsbeslut skall därvid
uppenbarligen tillämpas på anläggningsbeslut. Som framgår av 18 §
promemorieförslaget skall bestämmelsema i 4 kap. FBL om tillståndsbeslut och
partiella fastighetsbUdningsbeslut inte gälla i fråga om
anläggningsförrättaing. Motsvarande bestämmelser i 15 kap. kommer därför att
sakna betydelse i anläggningssammanhang, påpekas i promemorian. Detsamma gäller
vad som i kapitlet föreskrivs om fastig-hetsbestämningsbeslut och om gemensamma
arbeten.
Enligt
15 kap. 7 § FBL i dess ursprungliga lydelse fick byggnadsnämnden överklaga
fastighetsbildningsbeslut som rörde mark inom område med faststäUd generalplan
eUer med stadsplan, byggnadsplan eUer utomplansbestämmelser. Begränsningen av
fullföljdsrätten hängde samman med reglerna om skyldighet att söka byggnadslov
(jfr prop. 1969: 128 s. B 858 och 865). Med hänsyn tUl det i prop. 1971: 118
framlagda förslaget om att utsträcka denna skyldighet tUl att omfatta hela riket
torde enligt promemorian även fullföljdsrätten för byggnadsnämnden böra göras
generell. Av 15 kap. 8 § andra stycket FBL följer att länsstyrelsen inte får
anföra besvär mot beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning, om både
deltagande fastigheter och utrymmet för anläggningen ligger inom område med
stadsplan eller inom område med byggnadsplan. Rör förrättningen mark som enligt
byggnadsplan är avsedd för jordbraksändamål, har länsmyndighet dock alltid
fullföljdsrätt.
Enligt
30 § promemorieförslaget skall 16-18 kap. FBL äga motsvarande tiUämpning på
mål som fullföljts enligt föregående paragraf. 16 kap. FBL behandlar förfarandet
vid fastighetsdomstol, 17 kap. rättegången i hovrätt och 18 kap. rättegången i
högsta domstolen. I fråga om tUlämpningen av 16-18 kap. FBL i
anläggningssammanhang hänvisas i promemorian till vad som nyss har anförts om
15 kap. I övrigt anses paragrafen inte behöva kommenteras närmare.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt finner, oavsett frågan om glesbebyg-gdserätten, med hänsyn till
att byggnadsnämnden enligt lagförslaget tillerkänts såväl initiativrätt som
generell vetorätt nämnden också böra tillerkännas generell talerätt. Skulle,
som hovrätten föreslagit under 22 § promemorieförslaget, den generella
vetorätten borttas, gör en generell talerätt det möjligt för byggnadsnämnden
att bevaka sina intressen i de fall dessa enligt nämndens uppfattning blivit åsidosatta
genom ett anläggningsbeslut. Hovrättens inställning är sålunda att hovrätten
vill byta ut den generella vetorätten mot en generell talerätt. Någon risk för
att till följd härav antalet överklaganden av förrättningar skulle öka anser
hovrätten inte föreligga.
Vägverket
anser med hänsyn till verkets engagemang i den statliga bi-
Prop. 1973:160 246
dragsverksamheten
till enskilda vägar att verket bör ges rätt att anföra besvär över sådana
beslut som berör verkets ämbetsområde. Verket erinrar om att det erhållit
besvärsrätt över länsstyrelsens beslut såväl enligt väglagen som
statsbidragskungörelsen för enskild väghållning.
Föredraganden.
Genom lagen (1971: 1035) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) har
byggnadsnämnden fått genereU rätt att överklaga bl. a.
fastighetsbildningsbeslut. Hänvisningen i 30 § departementsförslaget innebär
att byggnadsnämnden får motsvarande rätt att föra talan mot anläggningsbeslut.
De synpunkter Svea hovrätt anfört i fuUföljdsfrågan är därför redan tillgodosedda.
Som
jag uttalat i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.7) bör de nuvarande
bestämmelsema i 60 § väglagen om rätt i visst fall för väghållare att påkalla
vägförrättning och föra talan vid sådan förrättning behållas i sak. Detta
innebär att väghållare också kan överklaga förrättningen enligt de regler som
gäller för sakägare. Däremot finner jag inte tillräckliga skäl föreligga att
tillmötesgå verkets önskemål om en generell rätt att föra talan mot
förrättningsbeslut. Vägverkets i likhet med övriga myndigheters intressen i
anläggningssammanhang bör sålunda enligt min uppfattning bevakas genom
fastighetsbUdningsmyndighetens och länsstyrelsens försorg i enlighet med de
principer som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.7 och 1.2.7).
Vid det samråd som skall ske i anslutning till denna bevakning bör givetvis
vägverkets synpunkter tUUnätas stor betydelse.
På
grund härav har 29 § promemorieförslaget i oförändrat skick förts över till 30
§ första punkten departementsförslaget.
I
promemorian anförs att de bestämmelser i 15 kap. FBL som avser
fastighetsbildningsbeslut uppenbarligen skall tUlämpas på anläggningsbeslut.
Eftersom delta enligt min mening bör komma till direkt uttryck i lagtexten,
innehåller departementsförslaget i 30 § andra punkten en särskild bestämmelse
därom.
Mot
30 § promemorieförslaget har inte framförts några erimingar vid
remissbehandlingen. Denna paragraf har utan ändring tagits upp i
departementsförslaget, där den betecknas 31 §.
Verkställighet
m. m.
32 §
Paragrafen
reglerar tid och sätt för erläggande av ersättning enligt 13 eller 27 §. Den
motsvarar 31 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
1 första stycket av paragrafen föreskrivs att ersättning enligt 14 §
promemorieförslaget för utrymme som tas i anspråk för gemensamhetsanläggnmg
eller för uilösen av fastighet samt förskott enligt 26 § promemorieförslaget på
sådan ersättning skall betalas inom
Prop.
1973:160 247
tre
månader efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft. Erläggs ersättningen
senare, skall dessutom utges sex procent årlig ränta från förfallodagen.
Regleringen stämmer i princip överens med vad som f. n. gäller enligt 36 §
första stycket LGA. Några bestämmelser om vem som skall erlägga ersättningen
finns inte i anläggningslagen. Av reglerna i lagen om förvaltning av
samfälligheter följer, påpekas i promemorian, att betalningsskyldigheten skall
fullgöras av samfällighetsförening, om sådan bildats. I annat fall torde
delägarna i anläggningen solidariskt ha att svara för betalningen. I fräga om
den slutliga fördelningen av ersättningen gäller givetvis 16 §
promemorieförslaget till anläggningslag.
Andra stycket innehåller
bestämmelser till skydd för vissa rättsägare i fastighet som avstår utrymme för
anläggningen eller som helt eller delvis inlöses. I likhet med 36 § andra
stycket LGA och 5 kap. 16 § första stycket FBL har bestämmelserna utformats så,
att utgående ersättning i princip skall nedsättas hos myndighet för att
fördelas. Nedsättamgsskyl-digheten omfattar sådan ersättning jämte ränta som
tillkommer fastighetsägaren. Undantag görs dock för ersättning till
fastighetsägaren som avser personlig skada. Nedsättning skall äga rum när
fastigheten svarar för fordran. Under begreppet fordran faller enligt
promemorian inte bara panträtt på grund av inteckning utan också varje annan
särskild rätt till betalning ur fastigheten (jfr lagrådets yttrande i prop.
1969: 128 s. B 1117). Nedsättningen skall göras hos länsstyrelsen som också
skaU ombesörja fördelningen. Någon anledning att i likhet med vad som gäller
enligt FBL låta annan myndighet ombesörja uppbörden av medlen har uite ansetts
föreligga.
I fortsättningen av andra
stycket anges undantag från reglerna om nedsättningsskyldighet.
Undantagsbestämmelserna har utformats efter förebild från 5 kap. 16 § första
stycket FBL. Utbetalning direkt till fastighetsägaren får således ske, om
innehavarna av samtliga fordringar för vUka fastigheten svarar medger det. Om
fastigheten besväras av gemensam inteckning krävs också de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för
rdaxation. Slutligen anges att medgivande från rättsägare inte fordras, om
anläggningens inrättande är väsentligen ulan betydelse för honom. Angående
dessa bestämmelser hänvisas i promemorian till vad som anförs i motiven till 5
kap. 16 § FBL (prop. 1969: 128 s. B 435-37, 442445 och 1118 1120).
Beträffande fördelningen
av inbetalda medel till länsstyrelsen föreskrivs i paragrafens tredje stycke
att bestämmelsema om fördelning av köpeskUling för utmätningsvis såld fast
egendom skall äga tillämpning. Vidare meddelas bestämmelser om tiden för
fördelningssammanträde och kallelse till sådant sammanträde. De nu nämnda
föreskriftema stämmer överens med reglerna i 5 kap. 16 § andra stycket FBL (jfr
prop. 1969: 128 s. B 1121).
Prop.
1973:160 248
Remissyttrandena.
I anslutning till första stycket framhåller Svea hovrätt att principen om
solidariskt ansvar för delägare i anläggningssamfällighet som står under
delägarförvaltning bör fastslås i lagtexten. Länsstyrelsen i Östergötlands län
förklarar att det ibland kan dröja avsevärd tid innan område för
gemensamhetsanläggning tas i anspråk eller intrång eljest sker. Med hänsyn
härtill anser länsstyrelsen att vid förrättning bör kunna bestämmas att ersättning
skall erläggas först vid markens ianspråktagande eller vid annan lämplig
tidpunkt. Svea hovrätt anser att ränta på fastställda ersättningsbelopp bör i
enlighet med 36 § första stycket LGA utgå redan från tillträdesdagen, om
tillträde skett före för-fallodagen. En sådan regel behövs särskilt med hänsyn
till den avsevärda tid som kan förflyta mellan tillträdesdagen och
ersättningarnas förfallodag.
Föreskrifterna i andra
stycket om nedsättning av ersättningar hos länsstyrelsen är enligt länsstyrelsen
i Östergötlands län onödigt betungande. Visserligen kan
nedsättningsskyldigheten undvikas efter oskadlighetsprövning men länsstyrelsen
förordar likväl att frågan löses i enlighet med 34 § första stycket
naturvårdslagen, dvs. att nedsättning kan underlåtas om fastigheten genom
anläggningsbeslutet ej undergår sådan minskning i värde att den kan antas ej
utgöra full säkerhet för fordran. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
framhåller att oskadlighetspröv-ningen för rättsägare uppenbarligen gäller
såväl fastighetsägare som fordringshavare. Erfarenhetema från EVL och LGA ger
närmast vid handen att sådan oskadlighetsprövning ofta leder tUl att
rältsägarmedgi-vande ej erfordras varför nedsättningen hos länsstyrelsen ej
heller blir aktuell.
Lantmäteristyrelsen
påpekar att styrelsen enligt 18 § fastighetsbUd-ningskungörelsen skaU ombesörja
uppbörd av ersättning som avses i 5 kap. 16 § FBL. Inbetalda medel skall sedan
fördelas av länsstyrelsen (5 kap. 16 § andra stycket FBL). I de fall en
fastighetsregleringsförrättning kombineras med en anläggningsförrättning kommer
i vissa fall nedsättning att ske både tUl lantmäteristyrelsen och tiU
länsstyrelsen. Dessutom kommer lantmäteristyrelsen att ombesörja uppbörden av
förrättningskostnaderna vid en anläggningsförrättning. För att undvika de
olägenheter detta uppbördssystem kan konima att medföra är det lämpligt att inbetalning
sker till lantmäteristyrelsen både enligt FBL och enligt anläggningslagen.
Föredraganden.
Ersättning som avses i förevarande paragraf får anses utgöra en sådan för
delägarna i anläggningssamfälligheten gemensam skuld för vUken de enligt
allmänna rättsregler har att svara solidariskt. Att inta en särbestämmelse
härom i förevarande paragraf skulle enligt min mening kunna verka missvisande.
Jag anser mig därför inte kunna biträda Svea hovrätts förslag härom. Med hänsyn
till den ersättningsbe-
Prop. 1973:160 249
rättigades
intressen är jag inte heller beredd att ansluta mig tUl vad länsstyrelsen i
Östergötlands län föreslagit i fråga om tidpunkten för ersättningens
erläggande. Jag vill i detta sammanhang erinra om att betalning av förskott
före utgången av tremånadersfristen i vissa fall kan bU nödvändigt för att
tillträde skall få ske (27 § första stycket departementsförslaget).
Däremot
bör som Svea hovrätt förordat promemorieförslaget ändras så att ränta på
fastställd ersättning utgår redan från tillträdesdagen när tUlträde skett före
förfallodagen. Bestämmelsen om ränta har i departementsförslaget utformats i
överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 6 kap. 16 § första stycket
förslaget till ny expropriationslag.
Promemorieförslagets
regler om nedsättningsskyldighet stämmer helt överens med föreskrifterna i 5
kap. 16 § FBL. Att i sakligt hänseende frångå förslaget i denna del anser jag
inte böra komma i fråga. Av skäl som lantmäteristyrelsen anfört bör emellertid
även reglema i nämnda paragraf om uppbörd av ersättning göras tUlämpliga i
fråga om anläggningsförrättning. Det synes vid sådant förhällande lämpligast
att byta ut bestämmelserna i andra och tredje styckena promemorieförslaget mot
en direkt hänvisning till reglerna i 5 kap. 16 § FBL.
33
§
I
denna paragraf, som i promemorieförslaget motsvaras av 32 §, meddelas
bestämmelser om anläggningsbesluts förfallande.
Promemorieförslaget.
Paragrafen motsvarar 37 § LGA. I dess första stycke anges att
anläggningsbeslutet förfaller, om inte ersättning för upplåtet utrymme enligt
14 § promemorieförslaget betalats inom ett år efter det ersältningsbeslutet
vunnit laga kraft och inte heller någon som är ersättningsberättigad inom samma
tid begärt verkställighet av beslutet.
Det
torde enligt promemorian endast undantagsvis förekomma att beslutad ersättning
inte erläggs eller att en ersättningsberättigad inte vidtar åtgärder för att få
ut beloppet. I detta sammanhang bör dock uppmärksammas den situationen att
anläggningsförrättningen tillkommit efter of-fidaUnUiativ. Såväl delägarna i
anläggningen som den ersättningsberättigade kan då vara ointresserade av att
ersättningsbeslutet verkställs. Någon rätt för ifrågavarande myndighet att
begära verkställighet av beslutet innehåller inte förslaget. Som angetts vid
föregående paragraf skall emellertid ersättningen erläggas av
samfällighetsförening, om sådan bildats. Bl. a. med tanke på den nyssnämnda
situationen har i 20 § andra stycket promemorieförslaget till lag om
förvaltning av samfälligheter tagits upp en bestämmelse som ger
fastighetsbildningsmyndigheten rätt att ta initiativ till bildande av
samfällighetsförening. Det åligger givetvis styrelsen för sådan förening att
se till att ersättningsbeslutet verkställs.
Prop.
1973:160 250
Paragrafens
andra stycke avser det fall att anläggningen inte utförs inom avsedd tid.
Enligt 37 § andra stycket LGA förfaller anläggningsbeslut, om anläggningen inte
utförts efter fem år efter det beslutet vann laga kraft eller inom den längre
tid som bestämts i anläggningsbeslutet. Vid förrättning som begärts före tidens
utgång, kan anstånd medges för ytterligare högst fem år. Enligt 23 §
promemorieförslaget skall tiden för anläggnings utförande anges i
anläggningsbeslutet. Med hänsyn härtUl har i förevarande paragraf endast
föreskrivits att anläggningsbeslutet är förfallet, om anläggningen inte utförts
inom den bestämda tiden. Om ändrade förhållanden påkallar det, kan denna tid
förlängas enligt den allmänna regeln om verkan av ändrade förhållanden i 34 §
promemorieförslaget. En föratsättning härför är givetvis att ansökan om ny
förrättning görs före tidens utgång, påpekas i promemorian. Som regel torde
det inte möta någon svårighet att konstatera att en anläggning inte kommit
till utförande. Givelvis bör förfallopåföljden inte inträda, om endast någon
mindre betydelsefull detalj återstår att ställa i ordning.
I tredje stycket
föreskrivs slutligen att erlagd ersättning inte får återkrävas på grund av att
anläggningsbeslutet förfallit. Regeln stämmer överens med 37 § tredje stycket
LGA.
Remissyttrandena.
Enligt vägutredningen bör bestämmelsema i paragrafen övervägas ytterligare och
bearbetas med hänsyn tUl att förrättning för bildande av
gemensamhetsanläggning i vissa fall handläggs gemensamt med förrättning för
fastighetsbUdning. I allt fall torde bestämmelserna om utrymme, som tas i
anspråk, böra vara likformiga med motsvarande bestämmelser i FBL och åtgärder
vidtas till förhindrande av att efter en kombinerad förrättning
anläggningsbeslutet förfaller men fastighetsbildningsbeslutet står fast. Även
lantmäteristyrelsen påpekar att vissa olägenheter kan uppkomma när
fastighetsbildningsbeslut kombineras med anläggningsbeslut. Länsstyrelsen i
Östergötlands län framhåller att bestämmelsema kan medföra oskäliga
konsekvenser, eftersom försening av anläggningsföretag lätt kan uppstå,
exempelvis på grund av kreditsvårigheter eller olika problem i samband med
utförandet. I likhet med vad som anförs i promemorian anser lantmäteristyrelsen
att risken är liten att bestämmelsen i första stycket kommer att medvetet
utnyttjas för att göra anläggningsbeslut ogiltigt. En viss garanti för att så
ej blir fallet synes föreligga genom den skyldighet att i vissa fall ta
initiativ tUl bildande av samfällighetsförening som
fastighetsbildningsmyndigheten föreslås få (20 § förvaltningslagen). Av
betydelse i sammanhanget är även länsstyrelsens möjlighet att utse särskild
ledamot i styrelsen och bestämmelserna om styrelsemedlems ansvar.
I anslutning till andra
stycket anför Svea hovrätt att verkan av att ett anläggningsbeslut till viss
del inte utförts bör regleras så, att anläggningsbeslutet förfaller endast
såvitt det avser ej utförd del av anlägg-
Prop. 1973:160 251
ningen.
Härvid kan det dock bli nödvändigt att komplettera en sådan bestämmelse med en
regel som ger möjlighet att få anläggningsbeslutet i kvarstående del upphävt,
eftersom den utförda delen av företaget ej alltid är tUlräcklig för
genomförande av syftet med företaget. Om den nu föreslagna ändringen vidtas kan
ett ofullständigt utförande av anläggningsföretaget leda till att behov
uppkommer att ändra de ursprangliga bestämmelsema om bl. a. delaktighet. Ett
stadgande härom kan därför behöva införas i lagen. En förenklad motsvarighet
till reglerna i 7 kap. 59 § VL om ändring och upphävande av lagakraftvunna
bestämmelser under företagets utförande kan därvid övervägas. Det kan även
enligt hovrättens uppfattning vara av väsentligt intresse att på ett enkelt
sätt få fastslaget huravida frågan om ett företag helt eUer delvis är förfallet
eller inte. En möjlighet till besiktning bör sålunda införas. Om 32 § andra
stycket promemorieförslaget genomförs bör enligt hovrätten i vart faU möjlighet
att genom ett enklare förfarande erhålla anstånd med företagets fullbordande
införas. En omprövning med stöd av 34 § förefaller vara alltför omständligt.
Länsstyrelsen
i Västemorrlands län anser att bestämmelsen i tredje stycket under vissa
föratsättningar kan få verkningar som inte är åsyftade. Det förefaller
länsstyrelsen överflödigt att spedalreglera den situation som åsyftas. Regeln
kan därför utgå ur förslaget.
Föredraganden.
Enligt min mening föreligger behov av bestämmdser om att anläggningsbeslut
förfaller, om ersättning för ianspråktagen mark inte betalas och om
anläggningen inte utförs inom föreskriven tid. Jag ansluter mig vidare i
princip till den utformning förfalloreglerna fått i promemorieförslaget. Av
såväl principiella som praktiska skäl synes det olämpligt att på sätt Svea
hovrätt föreslagit reglera verkan av underlåtenhet att utföra anläggning så
att anläggningsbeslutet förfaller endast såvitt gäller ej utförd del av
anläggningen.
Emellertid kan som
framhålUts i vissa remissyttranden den föreslagna regleringen ibland medföra ej
önskvärda konsekvenser. Bl. a. gäller detta i sådana fall då anläggningsbeslut
och fastighetsbildningsbeslut har samband med varandra. Ett lämpligt sätt att
komma tUl rätta med dessa problem synes vara att fastighetsbUdningsmyndigheten
får möjlighet att förlänga de aktuella tidsfristerna när särskilda skäl talar
härför. Givetvis bör beslut om förlängning meddelas före fristens utgång. Som
regel torde initiativ till sådan förlängning böra utgå från sakägarhåll.
Särskilt med tanke på fall då anläggningsförrättning begärts av representant
för det allmänna bör emellertid fastighetsbildningsmyndigheten få befogenhet
att självmant besluta om förlängning. Detta innebär att myndigheten har
skyldighet att hålla sig underrättad huravida ersättning erläggs och
anläggning utförs inom föreskriven tid. Ett visst samråd torde härvid böra äga
mm mellan fastighetsbildningsmyndigheten och andra
Prop.
1973:160 252
berörda
myndigheter. Bl. a. bör det åligga fastighetsbildningsmyndigheten att
underrätta länsstyrelsen i sådana fall då det för anläggningens fortbestånd är
nödvändigt att samfällighetsförenings styrelse kompletteras med representant
för det allmänna (jfr 31 och 33 §§ förslaget till lag om förvaltning av
samfälligheter).
Med
hänsyn till vad som nyss anförts om fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet
att kontrollera utförandet av anläggning synes det inte nödvändigt att som Svea
hovrätt föreslagit införa särskilda bestämmelser om besiktning.
Enligt
min mening bör uttrycklig föreskrift meddelas om att ersättning som erlagts
inte får återkrävas på grund av att anläggningsbeslut förfallit. De
betänkligheter som länsstyrelsen i Västernorrlands län jp-pat mot en sådan
bestämmelse torde bortfalla i och med att möjUghet öppnats för
fastighetsbUdningsmyndigheten att förlänga förfallofristema.
På
grand av dessa överväganden har bestämmelserna i promemorieförslaget utan
saklig ändring överförts till departementsförslaget där de kompletterats med
den nyss berörda förlängningsregdn.
34
§
Paragrafen,
som motsvarar 33 § promemorieförslaget, föreskriver att anteckning om
anläggningsförrättning skaU göras i fastighetsregistret.
Promemorieförslaget.
Enligt 38 § LGA skall beträffande anläggnuigsbeslut anteckning ske i
fastighetsboken för varje fastighet som berörs av beslutet. Ett liknande krav
på publicitet bör enligt promemorian gälla också enligt den nya
anläggningslagen. Frågan om sättet för publicerandet har emellertid genom den
nya lagen kommit i ett annat läge. Till skillnad från LGA innehåller
promemorieförslaget till anläggningslag inga bestämmelser om förmånsrätt i de
anslutna fastighetema. Ett anläggningsbeslut enligt förslaget har således
ingen anknytning till de inskrivningsärenden som antecknas i fastighetsboken.
Inrättande av gemensamhetsanläggning har däremot flera beröringspunkter med
fastighetsbildning. Enligt 19 kap. FBL skall sådan antecknas i
fastighetsregistret. Med hänsyn härtill har i denna paragraf tagits upp en
föreskrift om att uppgift om anläggningsförrättning skall införas i
fastighetsregistret.
Uppgiften
till fastighetsregistermyndigheten skall införas så snart förrättningen
avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga
kraft. I fråga om skyldighet för domstolarna att insända beslut om
fastighetsbildning till fastighetsregistermyndigheten finns bestämmelser i 16
kap. 15 § andra stycket, 17 kap. 3 § och 18 kap. 3 § FBL. Genom hänvisningen i
30 § anläggningslagen är, påpekas i promemorian, dessa bestämmelser tiUämpliga
också på beslut som meddelas vid överprövning av anläggningsförrättning.
Paragrafen
innebär vidare att anteckning skall ske också beträffande
Prop.
1973:160 253
förrättning
som företas med anledning av att väsentligt ändrade förhållanden inträtt (jfr
34 § promemorieförslaget).
Om
förrättningsbeslut förfallit eller av annan anledning upphört att gälla, skall
även detta antecknas i fastighetsregistret. En särskild bestämmelse härom har
tagits in som en andra punkt i paragrafen.
Remissyttrandena.
Vissa remissinstanser anser att anteckning om anläggningsbeslut skall ske i
fastighetsboken. TUl dessa hör stadshypotekskassan, bankföreningen och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. De två förstnämnda instanserna
framhåller att det frän kreditgivningssyn-punkt är nödvändigt att i
gravationsbevis kunna få upplysningar om inrättade anläggningar.
Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anför att några formeUa svårigheter för
fastighetsregistermyndigheten att uppfylla det i första punkten ställda publicitetskravet
inte kommer att föreUgga. Länsstyrelsen vill emellertid framhålla att
föreskriften kommer att medföra ett inte ringa merarbete inom myndigheten.
Åtskilliga gemensamhetsanläggningar, främst vägföretag inom områden med stark
ägosplittring, kan nämligen beröra hundratals fastigheter och därmed - enligt 4
§ i den föreslagna lagen om införande av anläggningslagen - jämställda
sämjelotter av fastigheter. I de blivande tillämpningsföreskrifterna till den
nya lagen bör regislreringsanvisningarna utformas med beaktande härav. Länsstyrelsen
framhåller vidare, att det av lagförslaget inte framgår på vad sätt
fastighetsregistermyndigheten skall erhålla det uppgiftsunderlag som erfordras
för att fullgöra föreskriften i andra punkten av paragrafen. Frågan synes
heller icke ha behandlats i motiven. Det möter sannolikt svårigheter att i nu
ifrågavarande hänseende få till stånd ett rapportsystem som fungerar med
tillräcklig säkerhet. Kan ett sådant system inte åstadkommas bör enligt
länsstyrelsens mening andra punkten i paragrafen utgå eUer den däri meddelade
uttryckliga föreskriften uppmjukas.
Föredraganden.
Med hänsyn till anläggningsförrättningars nära anknytning till
fastighetsbildningsförrättningarna biträder jag förslaget i promemorian att de
bör antecknas i fastighetsregistret. I promemorian föreslås att däremot ingen
anteckning skall ske i fastighetsboken. I denna del vUar promemorieförslaget på
förutsättningen att finansieringsfrågan löses på annan grundval än ett
förmånsrättssystem. Enligt departementsförslaget skall emellertid
samfällighetsförening ha förmånsrätt för bidragsfordringar som varit obetalda
högst ett år (se avsnitt 1.2.9). Uppenbarligen är det från kreditgivarsynpunkt
värdefullt att på ett enkelt sätt kunna få upplysning om fastighets lämplighet
som kredit-objekt. Jag anser därför att, om fastighet har del i
gemensamhetsanläggning, detta bör i princip framgå av fastighetsboken och
gravationsbevis. Där bör också anges anläggningens beskaffenhet
(förbindelseled, parke-
Prop.
1973:160 254
ringsplats
etc). Behövliga uppgifter därutöver bör inhämtas från fastighetsregistret och
förrättningshandlingama. Såväl detta register som inskrivningsregister kommer
att i framtiden föras med ADB. Fastighetsregistrets uppgifter om bl. a.
gemensamhetsanläggningar kommer då att bli lätt tUlgängliga genom s. k.
fastighetskort. Om skyldighet att göra anteckning i fastighetsboken om
gemensamhetsanläggning införs, kommer denna att gälla endast under en kortare
övergångsperiod. Nägon särskild bestämmelse om sådan anteckning bör därför
enligt min mening inte införas i anläggningslagen. Frågan torde kunna regleras
i administrativ författning. Vad gäller fastighets delaktighet i anläggning
som imättats med stöd av EVL har hittills inte visat sig föreligga behov av
anteckning därom i fastighelsboken. Enligt min mening saknas anledning att nu
införa anteckningsskyldighet beträffande sådan äldre anläggning. Även i fråga
om anläggning, som inrättats med stöd av anläggningslagen men som enbart avser
väg, synes anteckning i fastighetsboken kunna undvaras ulan olägenhet.
Frågan
vUka uppgifter som bör inflyta i fastighetsregistret får övervägas i annat
sammanhang. Detsamma gäUer spörsmålet på vad sätt anteckning skall ske i fråga
om sådan egendom som enligt 2 § skall jämställas med fastighet.
Som
jag anfört vid föregående paragraf åligger det fastighetsbUdningsmyndigheten
att kontrollera huruvida anläggningsbeslut förfaller. För den händelse så sker,
bör myndigheten lämna fastighetsregistermyndigheten upplysning härom.
Behövliga föreskrifter i detta hänseende kan meddelas av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
På
grund av vad som nu anförts har bestämmelserna i promemorieförslaget i
oförändrat skick tagits upp i departementsförslaget.
Verkan
av ändrade förhåUanden
35 §
Paragrafen,
som motsvarar 34 § promemorieförslaget, anger föratsättningama för omprövning
av anläggningsförrättning.
Promémorief
örslaget. Beträffande de överväganden som Ugger tUl grund för bestämmelserna i
paragrafen hänvisas i promemorian till den allmänna motiveringen (avsnitt
1.1.10). I första stycket anges att ny förrättning får äga ram beträffande
anläggningsfråga som slutligt avgjorts, om ändrade förhållanden inträtt som
väsentiigt inverkar på frågan. Föreskriften stämmer i sak överens med regeln i
39 § första stycket LGA. I pruicip torde enligt promemorian böra krävas att det
är fråga om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur och inte bara
om annat bedömande av föreliggande fakta. Som framhölls vid lagrådets
granskning av förslaget tUl LGA (prop. 1966:128 s. 362) bör dock
Prop.
1973:160 255
omprövning
i vissa fall kunna medges även när föreliggande fakta tidigare bedömts
felaktigt, t. ex. när kostnaderna för anläggningens utförande visar sig bli
avsevärt högre än man räknat med vid tiden för anläggningsförrättningen.
Likaså synes som regel tillräckUg anledning saknas att vägra ny prövning, när
samtliga fastighetsägare är ense om att anläggningen bör läggas ned eller över
huvud inte komma tUl utförande, i synnerhet om anläggningsbeslutet grundats på
frivUlig överenskommelse meUan dem.
När
föremålet för omprövningen angetts vara viss fråga innebär detta i och för sig
inte nägon begränsning av prövningens omfattning till att avse enbart sådan del
av förrättningen, som sökanden begärt ändring i, understryks i promemorian. I
många fall råder nära samband mellan förrättningens olika delar. En ändring i
visst hänseende kan därför föranleda omprövning också av andra frågor.
Begäran
om ny förrättning kan, förutom av delägare i anläggningen, framställas av ägare
till utomstående fastighet som i fortsättningen skall delta i anläggningen
eller som avstått utrymme till denna. Även byggnadsnämnden och länsstyrelsen
kan under de förutsättningar som anges i 5 § promemorieförslaget begära ny
förrättning.
Angående den materiella
prövnmgen vid den nya förrättningen gäller enligt promemorian i princip samma
regler som vid anläggningens inrättande. Som en påbyggnad av dessa regler har
i paragrafens andra stycke föreskrivits att vid förrättningen inte får beslutas
sådan ändrmg angående kretsen av fastigheter som deltar i
gemensamhetsanläggningen eller fastighets andelstal att avsevärd olägenhet
uppkommer från allmän eller enskild synpunkt. Tillämpning av bestämmelsen blir
aktuell först sedan det visat sig att övriga villkor för ändring av
delaktigheten är uppfyllda. I första hand bör det åligga
fastighetsbildningsmyndigheten att söka få till stånd sådana lösningar att
olägenhet som nyss sagts inte uppkommer (jfr 9 § promemorieförslaget). Visar
sig detta omöjligt, skaU förrättningen inställas. Det synes inte möjligt att
lämna några generella anvisningar om tolkningen av begreppet avsevärd
olägenhet. Det får ankomma på rättspraxis att med beaktande av omständighetema
i varje särskilt fall avgöra om sådan olägenhet kan anses föreligga.
I
tredje stycket har tagits upp en bestämmelse om att byggnadsnämndens
medgivande enligt 22 § promemorieförslaget inte behöver inhämtas när den nya
förrättningen endast gäller sådan ändring som inte påverkar bebyggelsens
utformning eller markanvändningen i övrigt. En motsvarande föreskrift finns f.
n. i 39 § tredje stycket LGA.
Remissyttrandena.
Göteborgs kommun (byggnadsnämnden) anför, att enligt de föreslagna reglema för
ändring av anläggning skall byggnadsnämndens medgivande inhämtas endast om
bebyggelsens utformning eller markanvändningen påverkas. Det är emellertid
angeläget för bygg-
Prop.
1973:160 256
nadsnämnden
att sådana gemensamhetsanläggningar, som är en del av stadsplanegenomförandet,
hälls vid liv. Lika viktigt är att till dem är anslutna fastigheter i sådan
omfattning som erfordras för en godtagbar planstandard. Byggnadsnämnden
föreslår därför att reglema om medgivande i 22 § promemorieförslaget även
skall gälla ändring av anläggning. Att inhämta byggnadsnämndens medgivande i
dessa ändringsfaU kan inte vara något merarbete för
fastighetsbildningsmyndighet.
Föredraganden.
Den i första stycket promemorieförslaget upptagni huvudregeln om
förutsättningama för omprövning av anläggningsför rättning har inte föranlett
erinran vid remissbehandlingen. Den ha] därför i oförändrat skick förts över
till departementsförslaget. Den hai emellertid där försetts med ett tillägg som
medger att ny förrättning fåi äga rum utan att väsentiigt ändrade förhållanden
inträtt. Härför krävs att det tidigare avgörandet innehåller en föreskrift om
att omprövning får ske efter viss tid samt att denna tid gått ut. Den direkta
orsaken till den nya bestämmelsen är vad som anförts i remissyttranden över 16
§ promemorieförslaget om behovet av att begränsa giltighetstiden för andelstal
som bestäms i fråga om skogsvägar. Även i fräga om andra förrättningsbeslut
kan det vara lämpligt att föreskriva att omprövning skall ske efter viss tid.
Möjligheten härtill bör dock begagnas med viss urskiljning så alt inte
myndigheter och enskUda besväras med onödiga förrättningar.
Även
bestämmelsen i andra stycket promemorieförslaget har utan saklig ändring lagits
upp i departementsförslaget trots att den mött viss kritik vid
remissbehandlingen. Jag vill i delta hänseende hänvisa till mina uttalanden i
den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.10) där jag också anfört vissa
synpunkter på tolkningen av uttrycket avsevärd olägenhet.
Jag
tUlstyrker slutligen också att den i tredje stycket promemorieförslaget
upptagna motsvarigheten tiU bestämmelserna i 39 § tredje stycket LGA införlivas
med den nya lagen. Att som förordats i ett remissyttrande kräva
byggnadsnämndens medgivande vid omprövningsförrättning i samma utsträckning
som vid inrättande av anläggning synes inte rimligt. Åtskilliga av
omprövningsförrättningama torde komma att gälla ändring i tidigare andelstal
och andra frågor som helt saknar intresse för byggnadsnämnden. Jag vill
emellertid understryka att särregeln inte bör tillämpas i andra fall än när det
står fullt klart att ändringen inte påverkar bebyggelsens utformning eller
markanvändningen i övrigt. Enligt min mening kan fråga om ändring i
anläggningens ddägarkrets ibland ha sådana verkningar som gör det nödvändigt
att inhämta byggnadsnämndens medgivande.
Prop. 1973:160 257
36
§
Paragrafen,
som motsvarar 35 § promemorieförslaget, innehåller föreskrift om prövning i
vissa fall huruvida samfälUghetsförening skall upplösas.
Promemorieförslaget.
Ändring av gemensamhetsanläggning vid ny förrättning innebär, påpekas det i
promemorian, i flera fall också ändring i förhållandet mellan de deltagande
fastigheterna. Vare sig den nya förrättningen avser ändring av de deltagande
fastighetemas krets eller ändring av andelstalen, aktualiseras frågan om en
reglering av det ekonomiska förhållandet mellan fastighetema.
Promemorieförslaget innehåller olika alternativa lösningar. Föivaltas
anläggningen av samfällighetsförening, kan enligt förevarande paragraf
föreningen i vissa fall upplösas och ny sådan bildas. Beslutas ej upplösning av
föreningen eller förvaltas samfälligheten direkt av delägarna, skall en
avräkning ske mellan delägarna enligt 36-38 §§ promemorieförslaget.
Upplösning
av en samfällighetsförening är, sägs det i promemorian, en så ingripande och
omständlig åtgärd att denna möjlighet bör tillgripas endast när ekonomisk
uppgörelse inte lämpligen kan komma till stånd på annat sätt. Som allmän
förutsättning för att frågan om upplösning skall få tas upp anges i denna
paragraf i överensstämmelse med gällande rätt (40 § LGA och 66 § EVL) att det
beslutas ändring angående vilka fastigheter som skall vara anslutna till
anläggningen.
Att
i lagen närmare ange under vilka omständigheter upplösning av
samfällighetsförening skall ske har inte ansetts möjligt. Frågan härom fär i
stället prövas av fastighetsbUdnrngsmyndigheten från fall tUl fall. Avser
ändringen enstaka fastigheter, torde det som regel vara lämpligast att
föreningen får bestå med den jämkning som ändringen medför. Om mera
genomgripande ändringar görs i fråga om faslighelsunderlaget eller om
föreningens skulder överstiger värdet av anläggningen och tillgångarna,
framstår däremot ofta en upplösning som ofrånkomlig. När fastighet
Ivångsansluts till anläggning som förvallas av förening med underskott i
balansen, torde upplösning alllid böra ske.
Beslutas
vid den nya förrättningen att föreningen skall upplösas, måste reglema i 62 §
förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter iakttas. Det är enligt
promemorian inte uteslutet att den slutUga upplösningen kan komma till stånd
först efter en lång tid. Detta förhållande hindrar dock inte att en ny förening
bildas och tillträder förvaltningen av anläggningen.
Enligt
förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter kan samma förening förvalta
flera olika samfälligheter. I andra punkten av förevarande paragraf har tagits
upp en specialregel med tanke på dessa faU. Om förrättningen rör endast en av
de samfälligheter som förvaltas av
17
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 258
föreningen,
skall enligt denna bestämmelse prövningen avse frågan huruvida den
verksamhetsgren som samfälligheten utgör skall avvecklas. Bestämmelsen anknyter
till föreskrifterna i 64 § nyssnämnda lagförslag.
Föredraganden.
Departementsförslaget är i sak identiskt med promemorieförslaget, som inte
föranlett erinran vid remissbehandlingen.
37
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om ekonomisk reglering när fastighet inträder i
bestående samfällighet och när fastighets andelstal höjs. I promemorieförslaget
tas motsvarande bestämmelser upp i 36 §.
Promemorieförslaget.
För det fall alt fastighet inträder i bestående samfälUghet fastslås i
paragrafens första stycke att ägaren av fastigheten skall förpliktas utge
ersättning för den andel i samfällighetens överskott som tillförs honom genom
anslutningen. Hur överskottet skall beräknas anges i 38 § promemorieförslaget.
När
samfälligheten förvaltas av samfällighetsförening, innebär anslutningen
automatiskt att fastighetsägaren blir skyldig att efter andelstal bidra till
betalningen av föreningens förbindelser, påpekas det i promemorian. Vid
beräkningen av överskott enligt 38 § skall hänsyn därför tas tUl dessa
förbindelser. Förvaltas samfälligheten däremot direkt av delägama, innebär
anslutningen inget ansvar för de förbindelser, som de tidigare delägarna
åtagit sig. Som överskott skall i detta fall anses anläggningens värde. Det
synes lämpligt att ersättningsskyldigheten enligt förevarande paragraf då helt
eller delvis fullgörs på så sätt att den nytillträdande genom särskild
utfästelse övertar ansvaret för en del av dessa förbindelser.
Nytillträdande
fastighets ansvar för förenings förbindelser inträder den dag anslutningen blir
gällande och avräkningen skall följaktligen avse den dagen. Detta innebär
enligt promemorian att i förrättningsbeslutet kan anges endast de grunder
efter vilka ersättning enligt denna paragraf skall beräknas (jfr lagrådets
uttalande i prop. 1966: 128 s. 364). Efter förebild frän 41 § LGA anges i förevarande
paragraf att fastighetsägaren skall utge ersättningen till övriga delägare i
samfälligheten. I de fall då samfälligheten förvaltas av samfällighetsförening,
anses det i promemorian lämpligt att föreningen ombesörjer indrivningen av
ersättningsbeloppet och fördelningen av detta mellan delägama.
När
redan ansluten fastighets andelstal höjs vid ny förrättning enUgt 34 §
promemorieförslaget, behövs en ekonomisk reglering av i princip samma slag som
vid nyanslutning. I andra stycket paragrafen föreskrivs att bestämmelsema om
nyanslutning skall äga motsvarande tUlämpning i detta fall.
Föredraganden.
Promemorieförslaget har utan ändring i sak överförts tUl departementsförslaget.
Prop.
1973:160 259
38 §
I denna paragraf meddelas
bestämmelser om ekonomisk reglering när fastighet utträder ur bestående
samfällighet och när fastighets andelstal minskas. Paragrafen motsvarar 37 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Första punkten i paragrafens första stycke utgör en spegelbUd av bestämmelsen
i 36 § första stycket promemorieförslaget. I denna punkt anges nämligen att
ägaren av fastighet, som utträder ur bestående samfällighet, är berättigad
till ersättning för den andel i samfällighetens överskott som han förlorar
genom utträdet. I lagtexten sägs inget om vem som skall utge ersättningen.
Förvaltas samfälligheten av samfällighetsförening, torde det enligt promemorian
böra åligga denna att svara för utbetalningen av ersättningen. I annat fall får
skyldigheten anses åvila kvarvarande delägare i samfälligheten, var och en
efter sitt andelstal. Andra punkten i samma stycke avser den situationen att
underskott föreligger i samfälligheten vid tidpunkten för utträdet. Den
utträdande åläggs då att utge ersättning för sin andel i detta underskott.
Eftersom underskott endast kan föreligga i fall då anläggningen förvaltas av
samfällighetsförening, torde ersättning böra utges till denna.
De
bestämmelser som sålunda skall gälla vid utträde ur bestående samfällighet bör
uppenbarligen äga motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas vid
ny förrättning enligt 34 § promemorieförslaget. En bestämmelse härom har
tagits upp i paragrafens andra stycke.
Av
skäl som anförts vid föregående paragraf bör i förrättningsbeslutet endast
anges de grunder efter vilka ersättning enligt denna paragraf skall utgå.
Föredraganden.
Jag tillstyrker lagstiftning i enlighet med promemorieförslaget.
39 §
Paragrafen, som motsvarar
38 § promemorieförslaget, anger grunderna för beräkning av överskott eUer
underskott enligt 37 eller 38 §.
Promemorieförslaget.
I paragrafen meddelas olika bestämmelser föt samfällighet som förvaltas av
samfällighetsförening och annan samfällighet. I fråga om samfällighet av först
angivet slag fastslås att som överskott eller underskott skall anses skUlnaden
mellan värdet av anläggningen och föreningens tUlgångar, å ena sidan, och
föreningens förbindelser, å andra sidan. Beträffande annan samfällighet
föreskrivs att anläggningens värde skall anses som överskott. I detta fall
medför anslutningen inte omedelbart någon delaktighet i de tUlgångar som de ursprungliga
delägama anskaffat eller i de förbindelser som de ådragit sig. Däremot får den
nyanslutne även i detta fall del i anläggningen på
Prop. 1973:160 260
grund
av dennas sakrättsliga anknytning till anslutningsobjektet. Paragrafen
innehåller vidare en bestämmelse om beräkningen av anläggningens värde. Enligt
bestämmelsen skall värdet uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst
tUl kostnadema för anläggningens utförande samt tUl anläggningens ålder och
fortsatta användbarhet. Angående motiven till bestämmelsen hänvisas i
promemorian till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.10).
Det understryks att den prövnmg som skall ske enligt denna paragraf ytterst
gäller om det med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter kan anses
rimligt och rättvist att ersättning utgår vid ändring av delaktigheten i
gemensamhetsanläggning.
Enligt
16 § promemorieförslaget kan skilda andelstal bestämmas beträffande
anläggningens utförande, å ena sidan, samt dess underhåll och drift, å andra
sidan. Om så skett, gäller enligt en särbestämmelse i andra stycket att
överskott eller underskott skall beräknas för varje sådan verksamhetsgren för
sig. Om samfälligheten förvaltas av samfällighetsförening, skall alltså
tillgångar och förbindelser som hänför sig till anläggningens underhåll och
drift värderas särskilt. I fråga om överskott eller underskott som därvid
uppkommer skaU reglerna i 36 eller 37 § promemorieförslaget tillämpas, påpekas
det i promemorian.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför synpunkter på frågan om uppskattningen av
anläggningens värde. Även om uppskattningen av praktiska skäl ofta torde böra
ske med utgångspunkt i en kostnadsvärdering är det enligt styrelsen olämpligt
att i lagen peka ut viss värderingsmetod för den aktuella situationen. En
rättvisande kostnadsvärdering kan t. ex. vara svår att åstadkomma om
anläggningen är gammal. Principiellt bör värderingen syfta till att bestämma
anläggningens inverkan på de delägande fastighetemas marknadsvärden. Styrelsen
föreslår därför att bestämmelsen utformas så att anläggningens värde skall uppskattas
efter vad som är skäligt med hänsyn främst till dess inverkan på de delägande
fastigheternas marknadsvärden. När det gäller att uppskatta
värdeförändringarna kan olika metoder bli aktuella, bl. a. värdering på
grundval av nedlagda kostnader, framhåller styrelsen.
Föredraganden.
Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.10)
ansluter jag mig till de principer för den ekonomiska regleringen som kommit
till uttryck i promemorieförslaget. Detta umebär att man vid värderingen av
anläggningen skall utgå från återanskaffningsvärdet varefter avdrag skaU göras
för förslitning och minskad användbarhet. Jag vUl emellertid än en gång
understryka att det här mer är fråga om en skälighetsbedömning än om en på
mätbara faktiska förhållanden grandad matematisk beräkning.
Prop. 1973:160 261
40
§
Paragrafen
anger när ersättning enligt 37 och 38 §§ skall erläggas. Den motsvarar 39 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Rörande den tid inom vilken betalning skall ske av ersättning som fastställts
enligt 36 eller 37 § promemorieförslaget hänvisas i förevarande paragraf till
bestämmelsema i 31 § första stycket. Ersättningsskyldigheten skall således
fullgöras inom tre månader efter det ersättningsbeslutet vunnit laga kraft.
Erläggs ersättningen senare, skall dessutom utges sex procent årlig ränta från
förfaUodagen.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår att hänvisningen i paragrafen
utökas till att avse hela 31 § promemorieförslaget. I annat fall blir inte
nedsättningsförfarandet i andra och tredje styckena sistnämnda paragraf
tillämpligt i de nu avsedda situationerna.
Föredraganden.
Ersättning enligt 37 och 38 §§ torde ej böra nedsättas för fördelning bland
rättsägare i de berörda fastigheterna. Som föreslagits i promemorian bör
hänvisning därför ske endast till första stycket i 32 §. Den i 32 § första
stycket andra punkten upptagna bestämmelsen om ränteberäknuig i faU då tiUträde
skett före utgången av tremånadersfristen avser endast förtida tUlträde till
utrymme för gemensamhetsanläggning. I de situationer som regleras i 37 och 38
§§ blir en tillämpning av denna bestämmelse aldrig aktuell.
41
§
Paragrafen,
som motsvarar 40 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om verkan av
att fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning ingår i
sammanläggning eller i sin helhet överförs tUl en annan fastighet.
Promemorieförslaget.
I paragrafens första stycke fastslås att, om fastighet, som är ansluten till
gemensamhetsanläggning, ingår i sammanläggning, fastighetens skyldigheter
gentemot övriga delägare skall övergå på den nybildade fastigheten. I andra
stycket anges att motsvarande skall gälla när fastighet i sin helhet överförs
till en annan fastighet. Angående motiven tiU dessa bestämmelser hänvisas i
promemorian till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.10).
Som framgår av formuleringen avser andra stycket endast sådana fall då
fastighet genom fastighetsreglering helt utplånas.
Bestämmelsema
i paragrafen torde enligt promemorian som regel inte vålla några komplikationer
vid tUlämpnuigen. Vad som i första stycket sägs om fastighet bör gälla även
sådan del av fastighet som ingår i sammanläggning (jfr 12 kap. 1 § andra
stycket FBL) och som enligt 41 § promemorieförslaget ålagts att svara för
skyldighet gentemot delägare i
Prop. 1973:160 262
gemensamhetsanläggning.
Den verkan som anges i paragrafen inträder helt automatiskt och är sålunda inte
beroende av något beslut från fastighetsbUdningsmyndighetens sida. Inte sällan
torde ändringen i fastighetsindelningen böra föranleda en viss omfördelning av
andelstalen i förhållande tUl delägare som inte berörs av den aktuella
fastighetsbUd-ningsåtgärden. Denna fräga fär då prövas vid ny
anläggningsförrättning enligt 34 § promemorieförslaget. Om det är lämpligt, kan
denna förrättning handläggas gemensamt med fastighetsbUdningsförrättningen.
Slutligen föreligger enligt 42 § promemorieförslaget även möjlighet att reglera
hithörande frågor genom en frivUlig överenskommelse. När anläggningen
förvaltas av en samfällighetsförening, torde det finnas särskilt goda
föratsättningar att en sådan överenskommelse kan ingås och godkännas redan i
samband med fastighelsbildningsförrättningen.
Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sak helt med promemorieförslaget, vilket
inte mött någon kritik vid remissbehandlingen.
42
§
Paragrafen,
som motsvarar 41 § promemorieförslaget, ger möjlighet till provisorisk
omfördelning av andelstal vid fastighetsddnmg och vid överföring av
fastighetsdel.
Promemorieförslaget.
Enligt första stycket får fastighetsbildningsm.yn-digheten i samband med
förrättning för delning av fastighet som är ansluten till
gemensamhetsanläggning fördela fastighetens skyldigheter gentemot övriga
delägare mellan de särskilda delama. För att en stycknings- eller
klyvningslolt skall åläggas skyldighet att svara för skyldighet som nyss sagts
förutsätts enligt promemorian att lotten med stöd av 10 kap. 4 § eller 11 kap.
5 § FBL tillagts rätt att nyttja anläggningen.
I
paragrafens andra stycke föreskrivs att bestämmelsen i första stycket skall
äga motsvarande tillämpning när del av fastighet överförs till annan fastighet.
Även här förutsätts att fastighetsbildningsåtgärden innebär ett överflyttande
av rätt att nyttja anläggningen (jfr 2 kap. 5 § FBL). Som regel torde det vara
fråga om överföring av mark inom anläggningens båtnadsområde. Undantagsvis
torde dock en omfördelning kunna bli aktuell också när andel i samfällighet
överförs från en fastighet tUl annan.
Fastighetsbildningsmyndighetens
prövning enligt första och andra styckena innebär, påpekas det i promemorian,
inte krav på en uttömmande utredning av alla de förhållanden som kan påverka
fördelningsberäkningen. Fördelningen bör dock ske enligt de grander som gäller
vid inrättande av gemensamhetsanläggning. Föreskrift härom har tagits upp i
första punkten av tredje stycket.
Prop.
1973:160 263
FastighetsbUdningsmyndighetens
beslut skaU endast vara av provisorisk natur, betonas i promemorian. Begärs ny
förrättning enligt huvudregeln i 34 § promemorieförslaget skall vid
omprövningen någon hänsyn inte tas till det provisoriska beslutet. Detta gäller
dock till dess annat förordnats vid den nya förrättningen och delta förordnande
vunnit laga kraft eller eljest får verkställas. Vad som nu anförts har kommit
till uttryck i andra punkten av tredje stycket.
Föredraganden.
Promemorieförslaget, som inte föranlett erinran vid remissbehandlingen, har i
sakligt sett oförändrat skick överförts tUl departementsförslaget.
43
§
Paragrafen
innehåller regler om frivillig överensskommdse om delaktighet i
gemensamhetsanläggning. Den motsvarar 42 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Den nya lagen anses böra ge möjlighet att med samma verkan som beslut vid ny
förrättning träffa överenskommelse om att fastighet skaU inträda i eller
utträda ur samfälUghet eUer att fastighets andelstal skall ändras.
Bestämmelser härom tas upp i förevarande paragraf. Som förutsättning för att
överenskommelse skaU jämställas med förrättningsbeslut gäller enligt förslaget
att fastighetsbUdningsmyndigheten efter prövning finner uppenbart alt den inte
strider mot anläggningslagens bestämmelser. I promemorian betonas att
bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. Om del råder minsta tveksamhet om
överenskommelsens förenlighet med anläggningslagen, får godkännande inte
lämnas. Detta bör gälla även när tveksamheten har sin grund endast i att utredningen
i ärendet, t. ex. beträffande samfällighetens ekonomiska ställning, är
ofullständig.
Överenskommelse
enligt denna paragraf torde som regel träffas mellan ägaren av den berörda
fastigheten och samfällighetsförening. Om anläggningen inte förvaltas av
samfällighetsförening, måste samtliga delägare i samfälligheten underteckna
överenskommelsen, påpekas i promemorian.
Remissyttrandena.
I anslutning till frågan om formen för inträde i och utträde ur samfällighet
anför hovrätten över Skåne och Blekinge att bestämmelsen bryter mot principen
om att sådana avgöranden skaU ske genom beslut av myndighet. Så som
bestämmelsen utformats tilläggs rättsverkningarna själva överenskommelsen.
Enligt hovrättens mening är det frän teoretisk synpunkt riktigare att utforma
paragrafen så, att det är fastighetsbildningsmyndighetens beslut som har
motsvarande verkan. Med bibehållande av det enkla handläggningsförfarande som
före-
Prop. 1973:160 264
slagits
i promemorian kan paragrafen förslagsvis utformas på följande sätt:
"Fastighetsbildningsmyndigheten
får även utan ny förrättning besluta att fastighet skall inträda i eller
utträda ur samfälUghet eller att fastighets andelstal skall ändras, om
överenskommelse träffats därom och det är uppenbart att överenskommelsen ej
strider mot lag."
Föredraganden.
Sådant godkännande av fastighetsbildningsmyndigheten som avses i
promemorieförslaget skall givetvis lämnas i form av ett beslut. Att detta
beslut är en förutsättning för att överenskommelsen skall få rättsverkningar
framgår också klart av förslaget, överenskommelsens grundläggande betydelse
och den reella innebörden av fastighetsbUdningsmyndighetens prövning kommer
enligt min mening bättre till uttryck i den lagtext som föreslås i promemorian
än i den som förordas av hovrätten över Skåne och Blekinge.
Departementsförslaget har därför utformats i överensstämmelse med
promemorieförslaget.
44
§
I
denna paragraf meddelas en särbestämmelse om verkan av tomträttsupplåtelse i
fastighet som deltar i gemensamhetsanläggning. Paragrafen motsvarar 43 §
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Enligt paragrafen skall tomträtt, som upplåtits i en tUl gemensamhetsanläggning
ansluten faslighet, efter det inskrivning skett delta i anläggningen i
fastighetens ställe. I promemorian understryks att ifrågavarande rättsverkan
inträder automatiskt i och med att tomträtten inskrivs. Tomträttshavaren blir i
fortsättningen befogad alt utöva de rättigheter och förpliktad att fullgöra de
skyldigheter som följer med delägarskapet i anläggningen. Bidrag tUl
anläggningen som förfallit till betalning före dagen för inskrivningen skall
däremot fullgöras av fastighetsägaren. Vid bestämmande av tomträttsavgälden
kan givetvis hänsyn tas till det värde som delägarskapet representerar för
tomträttshavaren.
Remissyttrandena.
Grustäktskommittén anser alt det förhåUandet att en tomträtt enligt den
automatiskt verkande regeln i paragrafen blir delaktig i anläggningen kan ge
anledning liU en ekonomisk uppgörelse meUan fastighetsägaren och
tomträttshavaren. Vilka regler som skall gälla härom framgår ej av promemorian.
Eftersom ändringen ej utgör en förrätlningsfråga, kan det enligt kommittén
ifrågasättas, om bestämmelserna i 3539 §§ promemorieförslaget blir
tillämpliga.
Föredraganden.
Den omständigheten att tomträtt enligt den föreslagna bestämmelsen automatiskt
får del i gemensamhetsanläggning kan beaktas vid bestämmande av
tomträttsavgälden. Någon regel härom be-
Prop. 1973:160 265
hövs
därför inte i anläggningslagen. Jag tUlstyrker därför promemorieförslaget. Det
bör understrykas att den nu aktuella föreskriften endast gäller anläggning som
inrättats enligt den nya lagen. Motsvarande reglering synes emellertid böra
gälla vid upplåtelse av tomträtt i fastighet som är ansluten till anläggning
enligt äldre lag. En bestämmelse härom bör tas upp i promulgationslagen.
45
§
Paragrafen,
som motsvarar 44 § promemorieförslaget innehåller en specialbestämmelse om
anteckning i fastighetsregistret.
Promemorieförslaget.
Enligt 33 § promemorieförslaget skall uppgift om förrättning som avses i
anläggningslagen införas i fastighetsregistret. Härav följer att anteckning i
registret också skall göras beträffande åtgärder vid ny
anläggningsförrättning. Enligt 41 § promemorieförslaget kan emellertid
fastighetsbUdningsmyndigheten i samband med fastighetsbildningsförrättning
meddela beslut om fördelning av kostnader för gemensamhetsanläggning. Vidare
kan utan förrättning ändring ske i fråga om delaktighet i anläggning genom
fastighetsbildningsmyndighetens godkännande av överenskommelse enligt 42 §
promemorieförslaget. Även beslut och godkännande som nu nämnts har ansetts böra
fä publicitet genom att införas i fastighetsregistret. En bestämmelse härom
har tagits upp i denna paragraf.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget, som lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen.
Särskilda
bestämmelser om enskilda vägar
Promemorieförslaget.
Under denna rubrik görs i promemorian vissa överväganden huruvida
motsvarigheter till en del bestämmelser av speciell natur i EVL bör tas upp i
anläggningslagen.
1 1
§ femte stycket EVL anges att lagen inte innebär ändring av vad
som finns särskilt stadgat om rätt till väg eller om VäghåUningsskyldig
het i vissa fall och inte heller inskränker omfattningen av den s. k. alle
mansrätten. 1 § promemorieförslaget innehåller bestämmelser om gräns
dragningen mellan denna lag och speciallagstiftning om gemensamma
anläggningar. Något behov av ytterligare konkurrensbestämmelser i
fråga om vägar synes enligt promemorian inte föreligga. Inte heller
torde det vara nödvändigt att erinra om att bestämmelsema i anlägg
ningslagen inte påverkar innehållet i allemansrätten.
2 §
EVL anger vilka anordningar som är att anse som hörande tUl
väg. Bestämmelsen anses böra utan saklig ändring överföras till anlägg
ningslagen (se 45 § promemorieförslaget).
Prop.
1973:160 266
Enligt
3 § EVL omfattar väghållning byggande av väg, vägunderhåll och
vinterväghållning. Bestämmelsen ligger tiU grand för bl. a. skyldigheten att
delta i väghållningskostnaderna (10 §). Kretsen av väghåll-ningsskyldiga kan
skifta beträffande de olika åtgärderna. EnUgt förslaget tUl anläggningslag
utgör de deltagande fastigheterna en samfällighet för anläggningens utförande,
underhåll och drift (15 § promemorieförslaget) och samfällighetens kostnader
för de olika åtgärderna fördelas mellan fastighetema enligt de grander som
anges i 16 § promemorieförslaget. Därvid skiljs mellan kostnader för
anläggningens byggande, å ena sidan, samt underhåll och drift, å andra sidan. I
promemorian anförs att tillräckliga skäl inte synes föreligga att i
fortsättningen ha särskUda bestämmelser om vinterväghållning. Säsongmässiga
variationer i fråga om användningen av väg torde numera inte förekomma i samma
utsträckning som tidigare. I de fall då skillnader kan konstateras bör det vara
möjligt att ta skälig hänsyn till dem vid kostnadsfördelning enligt 16 § andra
stycket promemorieförslaget.
3
§ EVL innehåller vidare en definition på begreppet byggande av väg. Enligt
paragrafen omfattar begreppet förutom anläggning av ny väg även omläggning och
förbättring av väg. Av motiven synes framgå (NJA II 1940 s.
355) att med omläggning av väg skall förstås förändring av vägs läge i plan,
inklusive förändring till bredden, och med förbättring vägarbeten som är
ägnade att höja vägs standard, exempelvis förändring av vägprofilen eller
grundförstärkning. Å andra sidan uttalas att vissa mindre förbättringsarbeten,
som drar jämförelsevis obetydliga kostnader, kan räknas till underhållet, åtminstone
om de utförs i samband med delta. Vad som nu anförts visar enligt promemorian
alt det är svårt att i lagtext dra upp en bestämd gräns meUan byggande och
underhåll av väg. Det torde få överlämnas åt praxis att avgöra frågan med
beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.
6
och 7 §§ EVL innehåller bestämmelser om upplåtelser av rätt för fastighetsägare
att bygga väg över annan fastighets område eller att begagna befintiig väg som
hör till annan fastighet. Fastighetsägare som enligt 7 § tillerkänts rätt att
begagna väg kan enligt 9 § tredje stycket och 10 § femte stycket i stället för
att åläggas skyldighet att med viss andel ta del i väghållningen förpliktas att
utge ersättning för den slitning av vägbanan som beräknas uppkomma genom vägens
begagnande för fastigheten. Fastighetsägarens rättigheter är emellertid i så
fall begränsade i olika hänseenden. Han har sålunda inte rätt att påfordra
väghåUning från andra intressenters sida dier att ta del i förvaltningen av
vägen (10 § femte stycket, 17 och 56 §§). I första hand avses metoden med
slitageersättning komma till användning när sakägare är ense om det. Även när
sådan enighet inte föreligger, kan enligt 10 § femte stycket slitageersättning
bestämmas, om rätten att begagna vägen begränsas tUl tiden eller annorledes
eller om den egendom som berättigas begagna vägen är
Prop.
1973:160 267
av
sådan beskaffenhet som avses i 1 § andra stycket (byggnad på ofri grund m. m.).
I promemorian anförs att
bildande av servitut avseende rätt för en enstaka fastighet att bygga eller
begagna väg i fortsättningen normalt bör ske med stöd av reglerna i 7 kap. FBL
eller 14 kap. JB. Emellertid uppställs för sådan servitutsbUdning krav på att
servitutet skall tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för fastighet.
Av skäl som anförts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 1.1.2) bör möjlighet
öppnas att bilda vägservitut för tillfälliga ändamål. Särbestämmelser härom har
tagits upp i promemorieförslaget (47 och 48 §§).
I
fråga om ersättning för servitut som avser rätt att för tiUfälligt behov bygga
väg torde reglerna i 14 § första och andra styckena promemorieförslaget om
ersättning för utrymme som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning kunna ges
motsvarande tillämpning. När servitutet avser rätt att begagna väg, synes det
lämpligt anknyta till de nuvarande reglema om slitageersättning. Ersättningen
bör alltså i första hand bestämmas med hänsyn till den slitning av vägbanan
som beräknas uppkomma genom vägens begagnande.
Reglerna om upplåtelse av
rätt att begagna väg torde, sägs det i promemorian, böra utformas så, att de
kommer att gälla inte bara väg som redan byggts vid tiden för upplåtelsen utan
också väg som skall inrättas som gemensamhetsanläggning. Om fastighet har
endast tillfälligt behov av sådan väg som sist angetts, kan det nämligen vara
mindre lämpligt att ansluta den till gemensamhetsanläggningen. Fastighetens
ägare skuUe på detta sätt kunna få ett omotiverat inflytande på frågorna om
vägens utförande, underhåll och förvaltning i övrigt. Vidare skulle det bli nödvändigt
att tillgripa ett ofta vidlyftigt förfarande med omfördelning av andelstal och
ekonomisk reglering när behovet av vägen upphör. Det normala synes i sådana
fall böra vara att fastigheten i samband med att gemensamhetsanläggnkigen
inrättas tillerkänns rätt att mot erläggande av slitageersättning begagna
vägen.
Ibland
kan emellertid omständigheterna vara sådana att faslighet bör anslutas till
gemensamhetsanläggning, trots att den har bara tillfälligt behov av vägen.
Detta kan vara fallet när fastigheten är huvudintressent i vägen eller när
vägen skall gå fram över fastigheten. Andra tänkbara exempel är att den
tillfälliga vågrätten avses bestå en längre tid eller att samtliga
intressenters vägbehov är tidsbegränsat. Med tanke på dessa och andra likartade
situationer bör enligt promemorian genom en särbestämmelse i anläggningslagen
öppnas möjlighet att låta fastighet ingå i gemensamhetsanläggning avseende väg
utan hinder av att anläggningen inte tillgodoser ändamål av stadigvarande
betydelse för fastigheten (se 46 § promemorieförslaget).
Som
förat nämnts kan enligt 10 § femte stycket EVL metoden med slitageersättning
komma till användning när byggnad på ofri grund eller
Prop. 1973:160 268
därmed
jämställd egendom får rätt att begagna väg. I förarbetena till lagen uttalas
(NJA II 1940 s. 376) att egendomens solvens i dessa fall
kan vara tvivelaktig. Det kan därför vara lämpligt att, som förhållandet är när
egendomens bidrag skall lämnas i form av slitageersättning, vågrätten inte får
utövas innan bidraget erlagts och att en av väghållama bildad samfällighet för
sin kreditupptagning blir oberoende av egendomens förmåga att ställa säkerhet
för sina förpliktelser (jfr 60 § tredje stycket EVL). Med hänsyn till den
lösning av finansieringsfrågan som föreslagits i promemorian anses dessa skäl
inte kunna åberopas mot att byggnad eller annan anläggning på ofri grund
ansluts till gemensamhetsanläggning. Inte heller eljest torde det enligt
promemorian finnas anledning att tillämpa systemet med slitageavgifter i andra
fall än vid tUlfälUg upplåtelse av rätt att begagna väg. Det bör i delta
sammanhang erinras om reglerna i 16 § andra stycket promemorieförslaget, vilka
innebär att avgifter till täckande av underhälls- och driftskostnader kan tas
ut av fastighet som deltar i gemensamhetsanläggning.
Enligt
8 § EVL kan begränsning av rätten att begagna väg föreskrivas, om upplåtelsen
eljest skulle orsaka märkligt men eller om behov uppenbarligen inte föreligger
av en mer vidsträckt upplåtelse. Någon särbestämmelse i detta hänseende anses
inte behövlig. I 9 § promemorieförslaget föreskrivs att gemensamhetsanläggning
skall förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen
vinns med minsta inträng och olägenhet utan oskälig kostnad, och motsvarande
princip gäller vid bildande av servitut enligt FBL (5 kap. 6 § andra stycket).
I promemorian anförs att det med stöd av dessa bestämmelser är möjligt att
föreskriva lämpliga begränsningar i samband med upplåtelse av rätt till väg.
Upplåtelse
av rätt till väg enUgt EVL kan ske oavsett vUken trafik som skall bedrivas på
vägen. Emellertid får väghållningsskyldighet eller skyldighet att utge
slitageersältning åläggas tvångsvis endast om rättigheten avser begagnande av
vägen som farväg, dvs. för körtrafik. Enligt uttalanden i motiven tiU EVL
(prop. 1939: 250 s. 99) medför nämligen rätt att begagna väg för gång- eller
cykeltrafik inte någon förpliktelse för vägens ägare eller andra att hålla
vägen i något visst skick utan endast att ej genom särskilda åtgärder av
faktisk natur avstänga vägen för den gång- eller cykeltrafik som vågrätten
avser. Vidare framhålls att sådan trafik inte förorsakar slitage eller annat
men. Enligt promemorian är det inte motiverat att i den nya lagen skilja mellan
olika slag av vägar. Att delägama i en väg som inrättas såsom
gemensamhetsanläggning inte har samma användning av vägen kan beaktas inom
ramen för de allmänna bestämmelsema om kostnadsfördelning. Enligt den s. k.
allemansrätten torde ägare av väg inte kunna förbjuda trafik som inte skadar
eller sliter vägen (se t. ex. Bengtsson, Allemansrätt och markägar-skydd, andra
uppl., s. 37 och 53). Någon upplåtelse att mot särskild er-
Prop. 1973:160 269
sättning
begagna befintlig väg som gång- eller cykelväg synes med hänsyn härtUl
knappast bli aktuell.
EnUgt
47 § EVL har den som ålagts att i förskott för visst år utge slitageersättning
rätt alt återfå erlagd ersättning eller skälig del därav, om vägen inte hålls i
farbart skick. För bestämmelsens tUlämplighet fordras dock att han styrker att
han under året själv botat bristen i vägens underhåll. Vidare krävs att talan
om återbetalning framställs inom en månad efter årets utgång. Bestämmelsen har
tillkommit för att starkt inskränka rätten att föra talan om att återfå
ersättningen (NJA II 1940 s. 428). Någon motsvarande föreskrift anses
inte böra tas upp i anläggningslagen. Har väghåUaren brustit i sina
skyldigheter, anses det rimligt att den som har rätt att begagna vägen får föra
talan med anledning av försummelsen enligt allmänna rättsgrundsatser.
Promemorieförslaget
utgår frän att delägama gemensamt svarar för anläggnings utförande, underhåll
och drift. Enligt 12 § EVL gäller att väghållning kan utföras av de
väghållningsskyldiga antingen gemensamt eller efter vägdelning, så att envar av
dem eller vissa eller samtUga gemensamt ansvarar för viss sträcka på marken
(väglott). Bestämmelsen om vägdelning härstammar från äldre lagstiftning och
torde numera inte ha någon större betydelse. Den bör därför enligt promemorian
inte överföras till anläggningslagen. Härigenom utesluts dock inte möjligheten
av att delägama efter förrättningens avslutande träffar överenskommelse om
vägdelning (jfr 6 § förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter).
Sådan överenskommelse har dock inte nägon sakrättslig verkan.
EnUgt
13 och 14 §§ EVL kan genom förrättning upplåtas rätt att ta
väghållningsmaterial, borthugga eller kvista träd och buskar och uppsätta
snöskärmar. Vidare ges möjlighet att få till stånd begränsning i rätten att
hålla grind på enskild väg. Dessa paragrafer anses utan sakliga ändringar böra
överföras till anläggningslagen (se 49 och 50 §§ promemorieförslaget).
I
35 § andra stycket EVL stadgas att i förrättningsutlätande ej får föreskrivas
åtgärd för vars vidtagande fordras offentlig myndighets tillstånd med mindre
sådant tiUstånd inhämtats. I promemorian framhålls att bestämmelsen närmast
synes ha karaktären av en ordningsföreskrift. Det bör vara klart att
fastighetsbUdningsmyndigheten i förekommande fall erinrar sakägarna om att
behövliga tillstånd skall inhämtas innan arbetet påbörjas. Med hänsyn härtill
bör någon motsvarighet tUl nämnda bestämmelse inte tas upp i anläggningslagen.
Bestämmelsen har för övrigt orsakat vissa komplikationer vid tUlämpnmgen (jfr
NJA 1970 s. 299).
I
nära anslutning till sistnämnda fråga bör, heter det i promemorian, ses
reglerna i 41 § EVL om vägbyggnad som korsar eller berör allmän väg, jämväg,
spårväg, kanal eller flottled. I dessa fall skall förvaltningen
Prop.
1973:160 270
av
trafikleden utföra arbetet eller övervaka det och vid behov hos vederbörande
myndighet påkalla erforderliga föreskrifter. EnUgt det förrättningsförfarande
som föreslagits i anläggningslagen åligger det fastighetsbUdningsmyndigheten
att samråda med berörda myndigheter. Det ligger i sakens natur att de
synpunkter som därvid framförs på frågan om anläggningens utförande bör
beaktas och att behövliga föreskrifter i detta hänseende bör tas in i
anläggningsbeslutet. Inte heller 41 § EVL bör därför överföras till
anläggningslagen.
I 4 kap. EVL ges särskilda
bestämmelser om skogsvägar. Med skogsväg avses enligt 94 § väg, som
huvudsakligen är avsedd för utforsling av skogsprodukter frän skog. För sådan
väg gäller i princip bestämmelsema i 1 och 2 kap. EVL. Genom reglerna i 4 kap.
är det emellertid möjligt att under vissa förutsättningar frångå vad som
föreskrivs i 2 kap. När särskilda skäl föreligger får vid fördelning av
väghällningsskyl-digheten för skogsväg mellan fastigheter, på vUka skog finns,
jämkning ske av de i 11 § angivna grunderna för fördelningen av
väghåUnings-kostnadema med hänsyn tUl vad som kan finnas skäligt för främjande
av god skogshushållning. Det är dock inte tillåtet att på någon fastighet lägga
större andel än som svarar mot dess nytta av vägen. Innebörden av bestämmelsen
är enligt motivuttalanden (NJA II
1953 s. 24) bl. a., att jämkning av
väghållningsskyldigheten kan ske till förmån för fastighet, som är avlägset
belägen, eller för att främja utforsling av virke av mindre dimensioner eller
eljest av lägre värde eller för att främja skogsvården.
Vidare öppnas möjlighet
alt vid vägförrättning frångå reglerna i 9 och 10 §§ om bidrag till
väghållning. Är väghåUningen för skogsväg gemensam för två eller flera
fastigheter får enligt 96 § vid förrättningen bestämmas att uttaxering av
bidrag för väghållning i första hand skall, helt eller till viss angiven del,
ske i form av avgifter på skogsprodukter som transporteras på vägen
(vägavgifter). Förhållandena skall dock vara sådana att systemet med
vägavgifter bedöms som en lämplig form för uttaxering. Även om vägavgifter
bestämts, skall i vanlig ordning fastställas andelstal. Dessa skall dock ligga
till grand för uttaxering endast i den mån det visar sig att den på dem
belöpande kostnaden inte täcks av vägavgifter. Vid förrättningen skall också
fastställas till vilka högsta och lägsta belopp vägavgifter i olika fall får
bestämmas. Systemet med vägavgifter kan användas inte bara i fråga om
fastigheter som är väghållningsskyldiga. Enligt 97 § kan vägavgift också
beslutas beträffande fastighet som enligt 9 § tredje stycket är skyldig att
utge slitageersättning.
I 4 kap. EVL ges slutligen
närmare föreskrifter om tUlämpningen av systemet med vägavgifter (98 §) och om
föratsättningama för ändring av vad som genom förrättning eller dom blivit
bestämt om sådana avgifter (99 §). Enligt sistnämnda paragraf får fråga om
vägavgifter eller om avgifternas högsta eller lägsta belopp återupptas vid ny
förrättaing viss tid efter beslutet utan krav på att ändrade förhållanden
inträtt.
Prop. 1973:160 271
Bakom
bestämmelserna om vägavgifter torde, framhålls det i promemorian, ligga
huvudsakligen två syften. För det första uppnår man genom fördelning av
kostnaderna efter det faktiska begagnandet alt den enskilde väghåUaren får
betala kostnaderna när han har inkomst tack vare vägen, medan han slipper
utgifter för vägen när han ej kan utnyttja densamma. För det andra får man till
stånd en rättvisare fördelning av kostnaderna (se NJA II 1953 s.
32 och 49).
Bestämmelserna i 16 §
promemorieförslaget har avfattats så, att man vid fastställande av andelstal
kan ta hänsyn även till andra faktorer än dem som i första hand skall beaktas,
nämligen i fråga om utförandekostnader nyttan och i fråga om underhälls- och
driftskostnader den beräknade användningen. Möjlighet finns alltså att vid
tUlämpningen av dessa bestämmelser tiUgodose intresset av en god
skogshushåUning. Någon motsvarighet till jämkningsregdn i 95 § EVL behövs
därför inte i anläggningslagen.
Enligt 16 § andra stycket
promemorieförslaget kan vid förrättning föreskrivas att underhålls- och
driftskostnader i första hand skall fördelas genom att avgifter tas ut för
anläggningens utnyttjande. Denna bestämmelse har enligt promemorian sam.ma
funktion som reglema i 96 och 97 §§ EVL om vägavgifter. Någon anledning att i
anläggningslagen föra in särbestämmelser om uttaxering av bidrag till
underhålls- och driftskostnader för skogsvägar i form av avgifter på
skogsprodukter finns därför inte. Bestämmelserna i 96 och 97 §§ EVL avser
emellertid inte bara sådana kostnader utan också vägbyggnadskostnader. Rättvisesynpunkter
torde knappast kunna åberopas för att tillämpa systemet med vägavgifter i fråga
om vägbyggnadskostnader. Önskvärdheten för en skogsägare att kostnaderna tas ut
när han har inkomster tack vare vägen synes inte heller vara tillräckligt motiv
för en särreglering. I detta hänseende kan till en början erinras om att
statsbidrag kan utgå tUl byggande av sådan väg enligt kungörelsen (1943: 530)
angående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m. och att lån
kan bevUjas från skogsväglånefonden enligt kungörelsen (1941: 492) angående lån
från skogsväglånefonden. På detta sätt torde ofta huvuddelen av byggnadskostnaden
för skogsväg kunna täckas. Med det finansieringssystem som föreslagits i
promemorian synes det vidare inte föreligga några svårigheter att uppdela de
kostnader som delägama har att betala på lämpliga amorteringar. Motsvarighet
till bestämmelserna i 96 och 97 §§ EVL synes därför kunna helt undvaras.
Enligt 16 § andra stycket
promemorieförslaget skall i samband med beslut om avgiftsuttag grunderna för
beräkning av avgiftema fastställas. Högsta eUer lägsta belopp för avgifterna
skall i motsats till vad som gäller enligt 96 § EVL inte anges. I promemorian
anförs att något behov av särregler om omprövning av beslut som nyss sagts inte
torde föreUgga. Det synes fullt tillräckligt att man kan ompröva beslutet när
ändrade förhållanden inträtt (34 § promemorieföri»laget).
Prop. 1973:160 272
I
de fall då vägavgifter skall utgå åligger det enligt 98 § EVL den som får
begagna skogsväg att varje år tUl styrelsen för vägsamfälUgheten på begäran
lämna skriftiiga uppgifter om den mängd skogsprodukter som han under det
senaste året transporterat och den mängd som han under det kommande året avser
att transportera på vägen. Försummar han det kan länsstyrelsen vid vite
förelägga honom att fullgöra skyldigheten. Någon motsvarighet till dessa
bestämmelser torde enligt promemorian inte böra införas i anläggningslagen. Det
synes ligga i vederbörandes eget intresse att lämna de uppgifter som behövs för
fastställande av avgifter. Om han underlåter det, bör debiteringen kunna
grundas på annan bevisning eller på uppskattning.
I
enlighet med vad som nu anförts har några särbestämmelser om skogsvägar inte
tagits upp i promemorieförslaget.
Som
framhållits i den allmänna inledningen har de i 5 kap. EVL upptagna
bestämmelsema till främjande av trafiksäkerheten lämnats orubbade av den nya
lagstiftningen. I promemorian uttalas att bestämmelsema i fortsättningen
givetvis skall tUlämpas även på enskilda vägar som tillkommit med stöd av
anläggningslagen och FBL.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen påpekar att det enligt EVL ställs ett lägre krav för deltagande
i gemensamt underhåll och vinterväg-hållning än för anslutning till
vägbyggnadsföretag. Som förutsättning för anslutning till underhåll eller
vinterväghållning gäller att vägen skall vara tUl nytta för fastigheten, medan
vid vägbyggnad fordras synnerlig vikt. I förslaget till anläggningslag saknas
denna differentiering. Detta är enligt styrelsens mening från systematisk
synpunkt en förtjänst. Frågan är emellertid också hur utbytet av nyttokravet
för vägunderhåll kan komma att utfalla i tillämpningen. De hittills gällande
reglema torde i tillämpningen ha fungerat väl. Tillräckliga skäl att nu övergå
till en mera restriktiv lagtillämpning i dessa fall föreligger inte. Detta
synes emellertid heller inte vara åsyftat med förslaget. Det torde nämUgen normalt
vara av väsentlig betydelse för all mark inom vägens båtnadsområde att ha
tiUgång till väg. Kravet på väsentlig betydelse kan möjligen i vissa fall
bättre än nyttovUlkoret ge utslag när det gäller att väga olika
anslutningsalternativ för en fastighet mot varandra. Frågan om innebörden av
kravet på väsentlig betydelse i här berörda situationer synes emeUertid böra
klarläggas i motiven. Såvitt gäller fördelningen av kostnader skulle det enUgt
vad erfarenheten visar vara praktiskt att ha möjlighet att bestämma skUda
serier av andelstal för vägunderhåll och vinterväghållning.
Svea hovrätt uppehåller
sig i ett längre anförande vid frågan om behovet av särskilda bestämmelser i
anläggningslagen beträffande enskUda vägar. Anförandet utmynnar i att betydligt
flera särbestämmelser erfordras i anläggningslagen än vad som föreslagits i
promemorian. Sålunda
Prop. 1973:160 273
anser
hovrätten att det också i fortsättningen behövs särskilda bestämmelser om
vinterväghållning (jfr 3 § första stycket EVL). Enligt hovrätten är det
visserligen numera vanligt att även vägar till fritidsområden hålls öppna året
runt, men många enskUda vägar torde trots detta vintertid till huvudsaklig del
nyttjas av den bofasta befolkningen. Vidare torde alltjämt viss trafik vara säsongbetonad,
såsom trafiken till och från åkrarna, som helt upphör vintertid, och
timmertransporterna, som alltjämt till huvudsaklig del utföres vintertid. Det
synes svårgenomför-bart att vid fastställandet av ett gemensamt andelstal för
underhåUskost-naderna ta hänsyn till sådana skillnader i nyttjandet, framför
allt som kostnaderna för vinterväghållningen kan variera rätt avsevärt från år
till år, såvida det inte kan anses förenligt med 16 § andra stycket promemorieförslaget
att kostnaderna för vinterväghållningen regleras genom avgifter. Det synes
hovrätten vidare viktigt att anläggningslagen i överensstämmelse med 3 §
andra-fjärde styckena EVL innehåller definitioner av begreppen byggande av
väg, vägunderhåll och vinterväghållning, särskilt med hänsyn till lagförslagets
olika regler för bestämmande av andelstal beträffande byggande, å ena, samt
underhåll och drift, å andra' sidan. Införandet av bestämmelser om
vinterväghållning i 3 § fjärde stycket sammanhänger med det förhållandet att
enligt hovrättens uppfattning en motsvarighet till 4 § tredje stycket EVL
också erfordras i anläggningslagen. Detta lagrum, som fastslår att
vägunderhåll och vinterväghållning skall utföras på sätt vägens ändamål
fordrar, är av avgörande betydelse för den enskilde medlemmens rätt att
påkalla åtgärder frän samfällighetens sida för vägens hållande i ett i
förhållande tUl dess ändamål och standard farbart och godtagbart skick.
Bestämmelsen utgör också ett mått på delägarnas skyldighet att delta i
kostnader för underhåll av vägen. De i anläggningslagen (9 §) och
förvaltningslagen (18 och 19 §§) föreslagna reglerna, som bara gäller
samfällighetsförening, kan inte heller anses tUlräckliga för att garantera den
enskUde medlemmen att vägstandarden upprätthålles. Sålunda kan farbar vägbredd
minskas, diken läggas igen och vägbeläggningen försämras utan att för den skull
ett överklagande av styrelse- eller stämmobeslut behöver leda till ändring,
med mindre en föreskrift motsvarande 4 § tredje stycket EVL fastslär
föreningens eller delägarnas skyldigheter i anförda hänseende. Vid prövningen
av väsentlig olägenhet i 13, 47 och 48 §§ promemorieförslaget behövs vidare
enligt hovrätten en motsvarighet tUl bestämmelsen i 8 § första punkten EVL om
begränsning av rätten att begagna väg. Hovrätten avser därvid närmast
möjligheten att inskränka vågrätten till visst färdsätt, viss tid eller vissa
årstider för att i samband med upplåtelse av mark till väg eller av redan
befintlig väg undgå att upplåtelsen kommer att förorsaka märkligt men enligt 6
och 7 §§ EVL. En annan regel, som enligt hovrätten är betydelsefull och bör
införas i anläggningslagen är att i överensstämmelse med 10 § andra och fjärde
styc-
18
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 274
kena
EVL öppna möjlighet att för delaktighet i endast underhåll och drift av
anläggningen tvångsansluta fastighet, som har nytta av vägen. Enligt förslaget
till anläggningslag kan endast pä frivillig väg genom avtal en rätt att mot
avgift nyttja anläggningen uppkomma. Något medin-flytande över anläggningen
medför en sådan upplåtelse dock inte. Kretsen av fastigheter som kan
förpliktas delta i vägunderhållet inskränks sålunda genom lagförslaget
väsentligt i förhållande till vad som f. n. gäller. Ägare till fastighet, som
har nytta av vägen men för vars fastighet det ej är av väsentlig betydelse att
ha del i anläggningen, kan enligt anläggningslagen ej ens frivilligt delta i
anläggningen utan medgivande från samtiiga övriga delägare, trots att han för
sådant faU blir skyldig delta i såväl byggnads- som underhålls- och
driftskostnaderna. De fall, där tvångsdelaktighet f. n. måste tiUgripas
beträffande vägunderhåll, avser i allmänhet fastighetsägare som av skUda
anledningar ej önskar delta i vägsamfälUgheten. Dessa kan enhgt anläggningslagen,
i motsats till nu, åberopa att vägen ehura av nytta för fastigheten ej är av
väsentiig betydelse för denna och således helt undgå delaktighet. Också
bestämmelsen i 41 § EVL om utförande och övervakning av vägarbete när enskild
väg korsar eller eljest berör annan trafikled anser hovrätten böra överföras
till anläggningslagen. 41 § EVL tar nämligen inte enbart sikte på själva
planeringen av vägen utan avser i första hand det faktiska utförandet av
arbetet. FastighetsbUdningsmyndigheten torde inte utan stöd av lag eller
författning äga i anläggningsbeslut enligt anläggningslagen föreskriva att
vägarbetet till viss del skall omhänderhas av trafikleds förvaltning eller stå
under dess kontroll. Enligt 47 § EVL har den som förskottsvis erlagt sUtageersättning
rätt att återfå ersättningen helt eller delvis, om vägen ej varit i farbart
skick och han själv botat bristen i vägunderhållet. Talan härom prövas av
allmän domsol. Hovrätten konstaterar att i anläggningslagen ej medtagits någon
mot 47 § EVL svarande föreskrift, utan fastighetsägaren hänvisas i stället till
att i förekommande fall föra talan med anledning av försummelsen enligt
allmänna rättsgrundsatser. Hovrätten anser det tveksamt om detta är
tillräckligt. Bestämmelsen i EVL är i viss mån en parallell till hyresgästs och
arrendators rätt att på hyresvärdens respektive jordägarens bekostnad avhjälpa
vissa underhållsbrister. Det torde inte vara utan särskild bestämmelse därom
klart att vederbörande som själv botat brist i underhåll av nyttighet, vilken
han mot ersättning äger tillgodogöra sig, är berättigad tUl ersättning härför i
en eller annan form eller tUl avdrag å den erlagda ersättningen för nyttjandet.
Hovrätten invänder slutiigen mot att bestämmelsema i 4 kap. 9598 §§ om
skogsvägar inte upptagits i anläggningslagen. Vad först angår den i 95 §
intagna särskilda jämkningsregeln, genom vUken för främjande av god
skogshushållning andelstal för skogsväg kan sättas lägre än det eljest bort,
kan en sådan regel inte enligt hovrätten tillgodoses enUgt 16 §
promemorieförslaget. Fastställande av andelstal enligt 16 §
Prop. 1973:160 275
är
en rent privaträttsUgt betingad åtgärd för att åvägabringa en så rättvis
fördelning som möjligt av anläggningskostnadema mellan delägarna. Paragrafen är
dessutom dispositiv. Någon möjlighet att vid bestämmandet av andelstal mot
delägarnas vilja beakta allmänna intressen, såsom god skogsvård, torde
fastighetsbUdningsmyndigheten enligt det föreliggande lagförslaget inte ha.
Sådana intressen skall väl beaktas i samband med utformningen av
anläggningsbeslutet men inte vid kostnadsfördelningen medlemmarna emellan.
Därest det alltjämt kan anses önskvärt att tillgodose de skogsvårdande
intressen, som låg till grund för införandet av 4 kap. i EVL, måste
följaktiigen enligt hovrättens uppfattning en motsvarighet till 95 § EVL intas
i anläggningslagen. Vad härefter angår 96 § EVL, varigenom det är möjligt att
för skogsvägar uttaxera väghållningsbidrag helt eller delvis i form av
vägavgifter, bör enligt hovrätten den nuvarande möjligheten att kunna uttaxera
även kostnaderna för byggande av skogsväg medelst avgifter bibehållas. Härför
talar såväl rättvisesynpunkter som möjligheten att underlätta betalningen av de
stora byggnadskostnaderna. Vidare anser hovrätten att vid vägförrättning också
i fortsättningen skall kunna bestämmas att slitageersättning för skogsväg skall
utgå i form av vägavgift (jfr 97 § EVL). En sådan bestämmelse har betydelse
för fastighet som enligt 48 § promemorieförslaget tillerkänns rätt att
tillfälligt begagna skogsväg. Även föreskriften i 98 § EVL om
uppgiftsskyldighet för den som begagnar skogsväg, vilken skall finansieras med
vägavgifter, bör enligt hovrättens uppfattning bibehållas. Utan sådan uppgift
saknas aU grand för debitering av avgifter. Det skulle strida mot syftet med
avgiftema, nämligen att utgöra en för delägarna i vägen rättvis metod för
fördelning av kostaaderna efter det faktiska begagnandet, om avgiftema i stäUet
måste fördelas efter en skönsmässig uppskattnuig. Intresset att frivilligt
lämna uppgifter om utförda virkestransporter torde i promemorian ha betydligt
överskattats. Uppgiflsskyldigheten har nämligen sin största betydelse
beträffande sådana delägare som eljest kan tänkas försöka undandra sig en del
av sin betalningsskyldighet genom att underlåta att lämna uppgifter. Det bör
härvid beaktas, att oenighet inom vägsamfälligheter torde vara en inte ovanlig
företeelse, som lätt leder till underlåtenhet och slarv med bl. a.
uppgiftslämnandet, om inte en bestämmelse motsvarande 98 § EVL för-pUktar
därtill. Det sagda torde enligt hovrätten äga tillämpning även på andra
avgifter, som kan uttas enligt 16 § andra stycket promemorieförslaget
exempelvis för vinterväghällning.
Länsstyrelsen i
Kopparbergs län anser att promemorieförslaget inte möjliggör att vid
förrättningar rörande skogsbUvägar tas behörig hänsyn tUl planeringssynpunkter.
Eftersom skogsbilvägama kräver avsevärda kapitalinvesteringar tUl imgefär
lika delar belastande de enskUda in-tressentema och, via statsbidrag, det aUmänna
är det givetvis angeläget att tillse att de successivt utbyggda särskilda
vägföretagen passar in i
Prop.
1973:160 276
ett
slutUgt någorlunda oplunalt vägsystem. Då planeringssynpunkter av den arten
inte kommit tUl uttryck i nuvarande bestämmelser i EVL (4 § första och andra
styckena) saknar förrättningsmannen formella möjligheter att hindra utbyggnad
av väg i en från plansynpunkt olämplig sträckning, förutsatt blott att de i
lagen uppställda villkoren om båtnad m. m. kan anses uppfyllda. Detta är
otillfredsställande, även om det i den nämnda situationen i regel lyckas
förrättningsmannen att genom förhandlingar med berörda fastighetsägare till
sist nå ett godtagbart resultat. Det kan enligt länsstyrelsen befaras att inte
heller 9 § promemorieförslaget blir ett bättre instrument än det i sak
överensstämmande stadgandet i 4 § första stycket EVL. Såvitt länsstyrelsen
kunnat finna ger nämligen varken lagtexten i 9 § eller de i promemorian
redovisade motiven underlag för att i anläggningsfrågor avseende skogsbilvägar
låta planöverväganden på ett avgörande sätt påverka förrättningsresultatet. Det
framstår som uppenbart, att de i 1013 §§ förslaget upptagna bestämmelserna
till skydd för allmänna och enskilda intressen inte bildar ett sådant underlag.
Länsstyrelsen anser att den nu påtalade bristen i den föreslagna
anläggningslagen bör undanröjas. Detta synes under det fortsatta
lagstiftningsarbetet kunna ske antingen genom ett klargörande motivuttalande i
anslutning till 9 § eller genom en kompletterande föreskrift i lagavsnittet
med särskUda bestämmelser om vägar.
Lantbrukarnas riksförbund
finner i och för sig de i promemorian föreslagna bestämmelserna om vägar
motsvara kravet på en moderniserad lagstiftning. Förbundet anför vidare att
till förbundet vid olika tUlfällen har framförts krav på initiativ från
förbundets sida rörande införande av skyldighet för personer och företag, som
utan att äga fastighet utnyttjar enskilda vägar, att delta i underhåll av
vägar, även om personen eller företaget i fråga endast tillfälligt begagnar
vägen och ej är delägare i väg. Sådana situationer kan uppkomma vid t. ex.
transporter för kraftledningsägares räkning och vid tillsyn och underhåll av
anläggningar av olika slag. Varken enligt den nuvarande lagen eller enligt den
föreslagna synes möjlighet föreligga att direkt utta avgift för begagnandet.
Det bortses härvid från möjligheten att i särskilda fall avstänga väg från
motortrafik. På något sätt är det nödvändigt att tiUskapa ett enkelt
förfarande, varigenom möjlighet bereds de väghållningsskyldiga att av
utomstående utta bidrag till underhålls- och driftskostnader i nu berörda fall.
Förbundet föreslår därför, att sådana regler införs att för rätt att begagna
enskUd väg uppställs villkor om dels förhandsanmälan om avsedda transporter
tiU behörig företrädare för vägen, dels ock om rätt att utdebitera skäliga
bidrag. Kan överenskommelse i frågorna ej träffas, torde det vara nödvändigt
att låta tvisten avgöras av förrättningsmyndigheten, antingen nu denna utgörs
av den som medverkat vid vägens tillkomst eUer som skulle handlägga en ny
förrättning.
Prop. 1973:160 277
Föredraganden.
Som lantmäteristyrelsen anfört innebär promemorieförslaget att de i 10 § EVL
uppställda förutsättningarna för skyldighet att delta i vägbyggnad, å ena, samt
vägunderhåll och vinterväghållning, å andra sidan, ersätts med ett enhetligt
villkor för tvångsanslutning av fastighet tiU gemensamhetsanläggning, nämligen
att denna är av väsentlig betydelse fÖr fastigheten. Detta villkor innebär som
jag understrukit i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.4) att anslutning kan
ske när del föreligger ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till
den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen. Jag kan biträda lantmäteristyrdsens
uttalande att det normalt är av väsentlig betydelse för alla fastigheter som
har mark inom en vägs båtnadsområde att få tillgång till vägen. Nägon
begränsning av de nuvarande möjligheterna alt ålägga fastighet skyldighet att
delta i underhåll av väg åsyftas således inte med den nya lagen.
Vad gäller frågan huruvida
det bör meddelas särskUda bestämmelser om fördelning av kostnader för
vinterväghållning torde det finnas fog för påståendet i promemorian att
säsongmässiga variationer i fräga om användningen av väg numera inte förekommer
i samma omfattning som tidigare och att det är möjligt att beakta de skillnader
i fråga om utnyttjandet, som kan beräknas uppkomma, vid fastställande av
anddstal enligt 15 § andra stycket departementsförslaget. Lantmäteristyrdsens
påstående att det i vissa fall skulle vara praktiskt att kunna bestämma olika
andelstal för vägunderhåll och vinterväghållning bör emellertid godtas. Med
hänsyn härtill föreslår jag att i detta avsnitt tas in en bestämmelse om att
särskUd fördelning kan ske av kostnader för vinterväghållning. Härigenom blir
det också fullt klart att avgifter kan uttas tUl täckande av sådana kostnader.
Denna metod torde inte sällan komma att visa sig vara lämplig, särskilt när
vinterväghållningen är av betydelse endast för ett mindre antal fastigheter.
Beträffande
den i promemorian behandlade frågan om anslutning till gemensamhetsanläggning
av byggnad eller annan anläggning på ofri grund kan hänvisas till vad jag
anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2.9).
Promemorian innehåller ej
någon motsvarighet till reglerna i 41 § EVL om utförande och övervakning av
vägarbete när enskild väg korsar eller berör annan trafikled. Förslaget
föratsätter att fastighetsbildningsmyndigheten samråder med de myndigheter
vilkas verksamhetsområden berörs av vägföretaget och beaktar de synpunkter som
därvid framförs. I 24 § andra stycket 7 departementsförslaget har dessutom
angetts att anläggningsbeslut skall innehålla behövliga föreskrifter om
anläggningens utförande. Som Svea hovrätt antytt kan det i viss mån vara
tveksamt huravida fastighetsbildningsmyndigheten utan stöd i författning kan
föreskriva att vägarbetet till viss del skall ombesörjas av trafikleds förvaltning
eller stå under dess kontroll. Det torde få ankomma på 1969 års
Prop. 1973:160 278
vägutredning
att närmare överväga denna fråga liksom frågan om den slutiiga utformningen och
placeringen av behövliga föreskrifter. I avbidan härpå bör bestämmelserna i 41
§ EVL utan saklig ändring tas upp bland föreskrifterna i denna avdelning.
Svea
hovrätt har hävdat att ytterligare ett antal av de bestämmelser i EVL som
utmönstrats i förslaget bör överföras till anläggningslagen. För egen del vill
jag till en början framhålla att åtskilliga av de åsyftade bestämmelserna ar av
den naturen att de, om de skall införlivas med anläggningslagen, bör ges
generell giltighet. Hit hör föreskrifterna i 4 § tredje stycket, 8 § första
punkten samt 10 § andra och fjärde styckena EVL. Någon motsvarighet till dessa
bestämmelser firms f. n. inte i LGA och har inte påfordrats av någon annan
remissinstans. Inte heller jag anser behov av sådana bestämmelser föreligga.
Jag finner vidare inte nödvändigt att i anläggningslagen ta upp några
motsvarigheter till bestämmelserna i 47 och 9598 §§ EVL. Jag nöjer mig i
detta hänseende med att hänvisa till de motiv som anförts i promemorian och som
inte föranlett erinran från övriga remissinstanser, bland vilka finns flera
med ingående sakkunskap och stor praktisk erfarenhet på väglagsliftningens
område.
Med
anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört i sitt remissyttrande
vill jag erinra om bestämmelsen i 10 § departementsförslaget som innebär att
plansynpunkter skall beaktas vid inrättande av gemensamhetsanläggning utanför
detaljplanlagt område. Vid en förrättning som avser byggande av skogsbUväg är
det givetvis från plansynpunkt viktigt att vägen passar in i ett slutligt
utbyggt skogsbilvägnät. I den mån bestämmelsen i 10 § lämnar utrymme för olika
lösningar bör också den allmänna bestämmelsen om lokaliseringen och utförandet
av gemensamhetsanläggning i 8 § vara av betydelse.
Lantbrakarnas
riksförbund har efterlyst en bestämmelse som ger väghåUaren rätt att ta ut
skäliga bidrag av den som tillfälligt begagnar enskild väg. Enligt min mening
föreligger inte något behov av en sådan bestämmelse. Den som vill begagna
enskild väg för annat än gång- eller cykeltrafik torde i princip vara skyldig
att inhämta väghållarens medgivande. I samband därmed kan frågan om ersättning
för nyttjandet regleras. Uppenbart är vidare att den som utan medgivande
bedriver körtrafik på enskild väg kan bli skyldig att ersätta slitage på vägen
och annan skada som trafiken medfört. Att märka är i detta sammanhang att det
enligt 151 § första stycket vägtrafikkungörelsen (1972: 603) ankommer på ägaren
av enskUd väg att avgöra huruvida trafik med motordrivna fordon får äga ram på
vägen och att den som överträder förbud häremot enligt 163 § första stycket 10
samma kungörelse straffas med böter. Om statsbidrag utgått till väghållningen,
gäller visserligen enligt kungörelsen (1952: 793) angående statsbidrag till
enskild väghållning att väghåUaren inte får avstänga vägen för trafik.
Statsbidraget torde emellertid som re-
Prop.
1973:160 279
gel
utgöra full kompensation för det slitage som den främmande trafiken medför.
Vidare bör uppmärksammas att länsstyrelsen enligt sistnämnda kungörelse kan
medge att avstängning sker i visst hänseende eller för viss tid.
46 §
Paragrafen,
som motsvarar 45 § promemorieförslaget, anger vilka anordningar för och
tillbehör till en väg, som skall inbegripas under väg-begreppet.
Promemorieförslaget.
Enligt första stycket skall till väg räknas vägbana och de områden vid denna
som stadigvarande behövs för vägbanans bestånd och underhäll, såsom slänt,
bankett, dike och upplagsplats. Till väg hör också trumma, skyddsvärn, vägmärke
och annan anordning som utförts för vägens bestånd eller brukande. Uppräkningen
av olika anordningar och tillbehör är, framhålls det i promemorian, att anse
som en exemplifiering. Också andra anordningar kan vara sådana, att de bör
anses ingå i vägen. Anordningen måste i så faU uteslutande eller i huvudsak ha
tillkommit för vägens ändamål, bestånd eller underhåll.
Enligt
paragrafens andra stycke skall lika med väg anses till väg ansluten brygga,
bro eller färja med färjläge. Bestämmelsen innebär enligt promemorian inte att
anordningen behöver betraktas som en särskild väg i förhällande till de
vägsträckor den förbinder. Huruvida en eller flera gemensamhetsanläggningar
skall anses föreligga får bedömas enligt de överväganden som redovisats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.2).
Remissyttrandena.
Vägutredningen påpekar att begreppet väg i förslaget bestämts i anslutning
till nu gällande ordning och inte enligt väglagen. Utredningen undersöker
emellertid f. n. möjligheterna att underlätta jämkningar i det allmänna och
det enskilda vägnätets omfattning genom ö\erföring av vägar från den ena till
den andra kategorien. Därvid är det av vikt att bestämningen av begrepp sädana
som väg, vägområde och väganordningar såvitt möjligt får samma innehåll beträffande
enskild som beträffande allmän väg. Undantag från denna princip synes
utredningen inte böra göras i vidare mån än som motiveras av att det allmänna
vägväsendet inte kan åläggas ansvar för alla sådana anordningar, som enskilda
intressenter kan vilja hänföra tUl väghållning, utan bör ha sina åligganden
noggrant fixerade i lag. (Jfr prop. 1971: 123 s. 111115). Även
lantmäteristyrelsen anser att vägbegreppet i anläggningslagen bör i möjligaste
mån samordnas med motsvarande begrepp i väglagen.
Vad
gäller de anordningar som skall inbegripas under vägbegreppet framhåller
naturvårdsverket att frågan om anordnande av parkerings-dier rastplats i
anslutning till väg inte kan lösas som en vägfråga vid
Prop. 1973:160 280
förrättaing
enligt anläggningslagen, även om ett betydande fritidsintresse skulle
föreligga och detta haft avgörande betydelse för vägens tillkomst. Sådant
intresse kan även ha tagit sig uttryck i att staten beviljar bidrag till
företaget såsom fritidsväg. Verket föreslår därför att även erforderliga
parkeringsplatser och rastplatser skall omfattas av begreppet väg enligt
anläggningslagen. Bl. a. skulle härigenom ett samutnyttjande mellan skogsbruk
och friluftsliv underlättas och markägarna få större intresse att öppna sina
vägar för fritidsändamål. I brist på särskilda parkerings- och rastplatser
uppstår lätt konflikter genom att parkering sker på vägar och upplagsplatser,
varigenom skogsbruket försvåras. Vägutredningen och länsstyrelsen i
Östergötlands län framför liknande synpunkter.
Frågan
om permanenta avläggsplatser för virke i anslutning till skogsvägar behandlas
av några remissinstanser. Skogsstyrelsen anför således att en sådan anordning
ofta kan betraktas som gemensamhetsanläggning enUgt 1 § anläggningslagen och
därigenom inrättas vid samma förrättning som vägen. Avläggsfrägan är
emellertid inte därigenom tillfredsstäUande löst då flertalet avlägg är att
betrakta som tillfälliga. En skogsväg där virke inte kan få läggas upp i
avvaktan på vidaretransport är i stort sett oanvändbar. Det kan därför
ifrågasättas om anläggningslagens tvångsregler kan tillämpas på en sådan väg om
inte samtidigt rätt till avlägg kan upplåtas genom tvång. Enklast torde frågan
lösas genom att låta avläggsplats för virke få ingå bland tillbehören till väg
om så bestäms vid förrättningen. Detta står också i god överensstämmelse med
vad som i dessa avseenden gäller enligt väglagen. Liknande uttalanden görs av
vägutredningen, länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmätareföreningen och
skogsindustriernas samarbetsutskott.
Skogsstyrelsen
framhåller vidare att paragrafen uppställer kravet att tillbehören skall
stadigvarande behövas medan del av följande paragrafer fram.går att själva
vägen kan vara tillfällig. Ordet "stadigvarande" framstår därför som
enbart förvillande.
Föredraganden.
Med anledning av vad vägutredningen och lantmäteristyrelsen anfört har
bestämmelserna om avgränsningen av vägbegreppet i denna paragraf anpassats
till motsvarande föreskrifter i 2 § väglagen.
I
första stycket anges helt i överensstämmelse med 2 § första stycket väglagen
att till väg hör vägbana och övriga väganordningar.
Andra
stycket innehåller närmare bestämmelser om vad som är att anse som
väganordning. I 2 § väglagen uppställs i detta hänseende krav på att
anordningen skall stadigvarande behövas för vägens bestånd, drift eller
brukande. Som en remissinstans anfört skulle det emellertid kunna verka
förvUlande att i anläggningslagen införa krav på att behovet av anordningen
skall vara stadigvarande. I första punkten har därför en-
Prop. 1973:160 281
dast
föreskrivits att anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande
är väganordning. Som exempel pä typiska väganordningar vill jag nämna slänt,
bankett, dike, vägren, upplagsplats, vändplats, bro, trumma, skyddsvärn,
stängsel och vägmärke. Vidare är hållplats, parkeringsplats och rastplats att
betrakta som väganordningar i den mån de är nödvändiga för att vägen skall
fylla sin funktion. Detsamma gäller anordningar för vägbelysning. Såvitt
gäller vägar för skogsbrukets behov torde behövliga last- och avläggsplatser
för virke också böra hänföras till väganordningar.
I
andra styckets andra punkt slås fast att tUl väg ansluten brygga eller färja
samt färjläge också är väganordning. Det har bedömts som onödigt all nämna att
bro är alt betrakta som väganordning. En bro som behövs för vägens framdragande
måste nämligen anses utgöra del av vägbanan.
Vid
bedömande huruvida väganordning av nu angivet slag bör föreskrivas i
anläggningsbeslut bör givetvis stor hänsyn tas till de synpunkter som sakägarna
framför. I övrigt får behovet av anordningen bedömas mot bakgrund av ändamålet
med vägen och andra föreliggande omständigheter.
47 §
Paragrafen
innehåller en särbestämmelse om undanlag från villkoret i 1 § alt
gemensamhetsanläggning skaU tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse.
Paragrafen motsvarar 46 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
Angående motiven till paragrafen hänvisas i promemorian till vad som anförts
under rubriken till denna avdelning. Som där uttalats bör den nya
anläggningslagen medge, om särskilda skäl föreligger, att fastighet med ett
endast tillfälligt vägbehov ansluts till gemensamhetsanläggning avseende väg.
Bestämmelsen härom har utformats som undantag från vUlkoret i 1 § att
gemensamhetsanläggning skall tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse. I
promemorian framhålls att gemensamhetsanläggning avses kunna inrättas enligt
paragrafen också i det fall alt samtliga vägintressenlers behov av vägen är av
tillfällig natur.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget, som lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen.
48 §
Enligt
denna paragraf, som införts vid departementsbehandlingen, får vid tillämpningen
av 15 § andra stycket särskild fördelning ske av de kostnader som krävs för att
väg skall kunna användas vintertid. Det är här fräga om utgifter för vad som i
EVL betecknas som vinterväghåll-
Prop.
1973:160 282
ning.
Alt även kostnader för sändning inbegrips framstår med den nya formuleringen
som fullt klart. Angående paragrafens innebörd i övrigt vUl jag hänvisa tUl vad
som anförts under rubriken till denna avdelning.
49
och 50 §§
Enligt 49 § kan upplåtas
rätt att bygga väg för att tUlgodose enstaka fastighets vägbehov. I 50 §
regleras upplåtelse av rätt att tUlfälligt begagna annans väg. Paragraferna
motsvarar 47 och 48 §§ promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
De föreslagna bestämmelserna i dessa paragrafer ger fastighet en legal rätt
att tvångsvis få tillgång till väg, fastän dess behov av vägen inte är
stadigvarande. Sådan upplåtelse kan avse såväl rätt att bygga väg över annans
fastighet som rätt att begagna befintlig väg. För upplåtelse av tillfällig
vågrätt uppställs vissa villkor. Till en början krävs att upplåtelsen är av
väsentlig betydelse för den fastighet vägen skall tUlgodose. Motsvarande viUkor
gäller enligt 6 § promemorieförslaget för inrättande av
gemensamhetsanläggning. Upplåtelsen får inte heller medföra väsentlig olägenhet
vare sig för den fastighet på vars mark vägen är belägen eller, när det gäller
upplåtelse av rätt att begagna väg, för fastighet som enligt tidigare
upplåtelse har rätt att begagna vägen. I promemorian uttalas att kravet på
väsentlig olägenhet i detta sammanhang har samma innebörd som i 13 §
promemorieförslaget.
Med
stöd av de föreslagna bestämmelserna torde del enUgt promemorian som regel bli
möjligt all tillgodose behovet av väg för byggnad eller annan anläggning på
ofri grund.
I 47 § andra stycket
promemorieförslaget ges bestämmelser om ersättning för upplåtelse av rätt alt
bygga väg för tillfälligt vägbehov. Det har ansetts rimligt att ersättning för
utrymme som tas i anspråk för vägen, för annat intrång som föranleds av vägens
utförande och begagnande samt för personlig skada som uppkommer för
fastighetsägaren utgår enligt samma regler som gäller vid inrättande av
gemensamhetsanläggning. Det föreskrivs därför att 14 § första och andra
styckena promemorieförslaget skall äga motsvarande tUlämpning i nämnda fall.
Frågan
om ersättning för upplåtelse av rätt att begagna befintlig väg regleras i 48 §
andra stycket promem.orieförslaget. Sådan ersättning har ansetts i första hand
böra beräknas efter den slitning av vägbanan som den ersättningsskyldiges
trafik åstadkommer. Enligt gällande bestämmelser i EVL utgör sUtageersättning
gottgörelse för den åverkan på vägen som kan uppkomma men däremot inte del i
kostnaden för vägens byggande (jfr NJA II 1940 s.
376). Detta bör enligt promemorian gäUa som huvudprincip också i
fortsättningen. Det kan emellertid förekomma situationer där det är påkallat
att den ersättningsskyldige också åläggs viss del av byggnadskostnaderna. Så
kan vara fallet när upplåtelsen sker
Prop. 1973:160 283
i
samband med vägens byggande och vägintressenten avser att trafikera vägen i
stor omfattaing, utan att han för den skull anses böra ingå i vägsamfälUgheten.
Om upplåtelsen innebär intrång i annans rätt att begagna vägen, bör i
ersättningen också inräknas gottgörelse härför.
På grand av vad som nu
anförts skall enligt 48 § andra stycket promemorieförslaget ersättning för
upplåtelse av rätt att begagna väg utgå med skäligt belopp. Vid ersättningens
bestämmande skall enligt uttrycklig föreskrift hänsyn främst tas till den
slitaing av vägbanan som beräknas uppkomma genom vägens begagnande. Även andra
omständigheter skall emellertid kunna beaktas.
I 48 § andra stycket
promemorieförslaget regleras slutiigen frågan om slitageersättningens
erläggande. Efter förebild av 9 § fjärde stycket EVL föreslås att ersättningen
skall bestämmas att utgå årligen i förskott. Förslaget medger emellertid
dessutom att ersättningen bestäms att utgå som engångsbelopp. Denna möjlighet
torde böra utnyttjas främst vid mycket kortvariga upplåtelser, sägs det i
promemorian.
Remissyttrandena.
Skogsindustriernas samarbetsutskott föreslår i anslutning tUl 47 §
promemorieförslaget att väg för en enstaka fastighet skall kunna inrättas över
en eller flera fasligheter. Sådana förrättningar är f. n. ganska vanliga och
det synes opraktiskt att lösa frågan enligt FBL:s regler om
fastighetsreglering, framhåller utskottet. Enligt lantmäteristyrelsen torde
behov föreligga av möjlighet att tillskapa tillfällig rätt även till
upplagsplats för virke.
Svea hovrätt anser att
några klara gränser inte dragils mellan de fall då fastighet kan för
tillfälligt behov anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning avseende väg
(46 § promemorieförslaget) och då fastighet kan utan delägarskap tillerkännas
rätt att tillfälligt begagna sådan väganläggning (48 § promemorieförslaget).
En gränsdragning torde enligt hovrätten vara så mycket angelägnare som helt
olika regler gäller om skyldighet att bidra tUl anläggningens kostnader. I det
förstnämnda fallet blir fastigheten skyldig bidra tiU alla kostnader efter
bestämt anddstal, medan i det sistnämnda fallet fastigheten endast erlägger
slitageersättning för den beräknade användningen av vägen.
Domänverket framhåller att
en upplåten väg kan kräva förbättring i olika avseenden utan att den utsätts
för slitning. Domänverket föreslår därför att i 48 § andra stycket
promemorieförslaget efter orden "med hänsyn till" inskjuts "de
åtgärder som måste utföras för att vägen skall kunna begagnas samt till"
den slitning etc. Enligt domänverket kan ev. erforderliga åtgärder för att
vägen skall kunna trafikeras under upplåtelsetiden samt svårigheten att
bestämma vinterväghållningens omfattning göra det omöjligt att i förväg
bestämma ersättningens storlek. Domänverket anser därför att andra stycket
paragrafen dessutom bör komplet-
Prop. 1973:160 284
teras
med meningen: "Därest svårighet föreligger att i förväg fastställa
ersättningens storlek må ersättning utgöras dels av ett fastställt förskott och
dels av ett belopp som debiteras när samtliga kostnader är kända".
Föredraganden.
49 § departementsförslaget avviker i fyra hänseenden från 47 §
promemorieförslaget. För det första har av skäl som redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 1.2.2) möjlighet öppnats att upplåta rätt till väg för
fastighets stadigvarande behov. Det blir alltså möjligt att med tillämpning av
paragrafen tUlgodose fastighets behov av väg vare sig behovet är tillfälligt
eller stadigvarande. Jag vill i detta sammanhang understryka att det även i fortsättningen
är möjligt att i samband med fastighetsbildning tillskapa servitut genom
fastighetsreglering (7 kap. 2 § andra stycket FBL). För det andra har
uttrycket väsentlig olägenhet bytts ut mot synnerligt men i överensstämmelse
med vad som skett i 12 §. För det tredje har hänvisningen i paragrafens andra
stycke till reglerna om ersättning för upplåtelse av utrymme i 14 § ersatts
med en direkt hänvisning till föreskrifterna om ersättning vid expropriation
av särskild rätt till fastighet i 4 kap. förslaget tUl expropriationslag. Det
bör påpekas att även enligt departementsförslaget samma ersättningsprinciper
skaU tillämpas vid upplåtelse av utrymme enligt 12 § och upplåtelse enligt 49
§. För det fjärde slutligen har i konsekvens med vad som skett i 13 §
departementsförslaget tillagts en särskild bestämmelse om tillämpningen i
förevarande sammanhang av presumtionsregeln i 4 kap. 3 § förslaget lUl
expropriationslag.
50
§ departementsförslaget stämmer helt överens med 48 § promemorieförslaget
bortsett frän alt uttrycket väsentlig olägenhet bytts ut mot synnerligt men.
Med anledning av Svea hovrätts remissyttrande vUl jag framhålla att det inte
synes möjligt och knappast heller lämpligt att dra upp någon skarp
skiljelinje mellan de fall då en fastighets tillfälliga behov av väg bör
tillgodoses genom anslutning till gemensamhetsanläggning enligt 47 § eller
genom upplåtelse enligt 50 §. Frågan synes böra avgöras med hänsyn till
omständigheterna i varje enskilt fall och med beaktande av de synpunkter som
anförts i promemorian under rubriken till denna avdelning i lagen.
Som
framgår av vad jag anfört vid 46 § blir det möjligt att i direkt eller indirekt
anslutning tUl skogsbilväg anordna upplagsplatser för virke också för
tillgodoseende av tiUfäUigt behov. Lantmäteristyrdsens önskemål därom synes
härigenom väsentligen vara tUlgodosett.
Med
anledning av vad domänverket anfört i sitt yttrande vill jag erinra om att det
enligt andra stycket i 50 § är möjligt att vid bestämmande av ersättning för
upplåtelse som här avses ta hänsyn även till andra faktorer än det beräknade
slitaget. Om förbättring behövs för att vägen skall kunna utnyttjas, bör detta
kunna påverka ersättningen. Denna bör enligt min mening alltid slutgUligt
bestämmas vid förrätt-
Prop. 1973:160 285
ningen.
Om det någon gång skulle vara svårt att göra detta, kan det vara ett skäl för
att i stället med stöd av 47 § ansluta fastigheten tUl en gemensamhetsanläggning.
Jag finner således inte heller på denna punkt anledning att biträda domänverkets
förslag till komplettering av lagtexten.
51
§
Paragrafen, som motsvarar
49 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om tvångsvis upplåtelse av
vissa rättigheter på annans mark.
Promemorieförslaget.
Enligt 13 § EVL kan under närmare angivna förutsättningar för fastighet som
ålagts väghållningsskyldighet upplåtas rätt att la sand, grus, jord eller sten
på annans fastighet. För fastigheten kan vidare upplåtas rätt att hugga bort
eller kvista växande träd eller buskar eller att sätta upp snöskärm. Behövs del
med hänsyn till trafiksäkerheten, kan rätt att röja träd eller buskar upplåtas
även för fastighet som berättigats att nyttja vägen.
Det kan enligt promemorian
ifrågasättas om nu ifrågavarande rättighetsupplåtelser bör ingå i
anläggningslagen. Bestämmelserna om rätt att ta väghällningsämnen torde ha sin
största betydelse i de fall då det föreskrivits att väghällningsskyldigheten
skall utföras efter vägdelning. Det kan då ibland vara till fördel för den
enskilde fastighetsägaren att kunna få hämta vägmaterial från en närbelägen
fastighet. Som tidigare nämnts skall systemet med vägdelning inte tUlämpas i
fortsättningen utan väghållningen alltid ombesörjas av samfällighet. Det
naturliga synes då vara att väghållningsämnen köps i öppna marknaden. Det är
emellertid å andra sidan inte möjligt att i förevarande sammanhang bedöma huravida
inte de nuvarande bestämmelsema ändå kan fylla ett praktiskt behov. Denna
fråga får i stället övervägas närmare av 1969 års vägutredning.
Bestämmelserna om rätt att
kvista eller hugga bort träd eller buskar och att sätta upp snöskärm torde i
första hand syfta till att tillgodose kravet på trafiksäkerhet, framhålls det i
promemorian. Det kan därför göras gällande att frågan om sådana rättigheter bör
regleras i anslutning tUl de andra trafiksäkerhelsfrågor som rör enskilda
vägar. Det torde få ankomma på den nyssnämnda utredningen att pröva frågan om
den slutliga utformningen och placeringen av bestämmelserna.
Med hänsyn till vad som nu
anförts har till förevarande paragraf förts över bestämmelserna i 13 § EVL.
Vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur har gjorts i lagtexten.
Bl. a. har det nuvarande villkoret att upplåtelsen inte får medföra märkligt
men för den tjänande fastigheten omformulerats till att avse väsentlig
olägenhet.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att den i första stycket paragrafen
upptagna rätten att röja träd eUer buskar bör
Prop.
1973:160 286
utsträckas
tUl att avse även annan vegetation. Den i tredje stycket upptagna bestämmelsen
om skyldighet att underrätta fastighets ägare eller innehavare anser
länsstyrelsen sakligt motiverad när det gäUer fällande av träd eller andra mer
omfattande åtgärder. Den förefaller emellertid alldeles för omständlig och
onödig vid mindre omfattande röjning av siktskymmande buskage och annan
vegetation liksom kapning av kvistar som hänger in över väg.
Svea hovrätt framhåller
att enligt bestämmelsen i 13 § EVL kan ersättning utgå för rätt att borthugga
eller kvista växande träd eller buskar eUer att uppsätta snöskärm och för
intrång därav även på annat sätt än i form av engångsersättning. Det finns
enligt hovrätten ingen anledning att i detta hänseende frångå gällande rätt.
Vägutredningen uttalar att
utredningen f. n. lämnar öppet om bestämmelsema i 49 § och de följande två
paragrafema i promemorieförslaget slutligen bör få sin plats i
anläggningslagen eller annorstädes. Spe-ddlt gäller detta 50 §.
Föredraganden.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Östergötlands län anfört har bestämmelserna
i paragrafen om rätt att röja träd och buskar utvidgats till alt gälla även
annan vegetation. Vidare har den i tredje stycket tredje punkten
promemorieförslaget angivna tidsfristen för underrättelse om utnyttjande av
sådan rätt slopats. När det gäller mer omfattande åtgärder bör underrättelse
dock ske i så god tid att ägaren eller innehavaren av fastigheten har
möjlighet att närvara vid utförandet.
I överensstämmelse med vad
som skett i 12 och 49 §§ har vidare uttrycket väsentlig olägenhet i andra
stycket ersatts med synnerUgt men. Slutligen har ersättningsbestämmelserna i
samma stycke i enlighet med Svea hovrätts förslag ändrats så, att annan
ersättning än sådan som avser rätt att ta väghållningsämnen kan bestämmas att
utgå på annat sätt än i form av engångsersättning. Möjlighet finns således all
föreskriva att ersättningen skall betalas med visst belopp årligen (jfr 54 §
andra stycket departementsförslaget).
Det
får ankomma på vägutredningen att ta ställning till huruvida denna och de
närmast följande två paragrafema slutiigt bör placeras i anläggningslagen eller
annan författning,
52
§
Paragrafen,
som motsvarar 50 § promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om s. k,
grindförbud.
Promemorieförslaget.
Upplåtelse av rätt att bygga väg över annans mark enligt bestämmelsema i EVL
innebär i och för sig inte något hinder för kringliggande fastigheter att
hålla grind eller led på vägen. En-
Prop. 1973:160 287
ligt
14 § EVL kan emellertid för annan plats än i korsning av jämväg, spårväg eller
vattenväg rätten att ha grind eller led begränsas tvångsvis. Sådant förbud kan
enligt första stycket nämnda paragraf föreskrivas endast till förmån för
fastighet som vid förrättning eller genom dom enligt 2 kap. EVL tillerkänts
rätt att bygga eller begagna vägen. Förbudet får inte heller medföra märkligt
men för fastighet. Med fastighet avses i förevarande sammanhang inte bara den
fastighet på vilket förbudet läggs utan även annan fastighet som har intresse
av grinden eller leden. Förbudets tillämpning i övrigt kan begränsas efter vad
som är skäligt. I andra stycket stadgas slutligen att för intrånget skall utges
ersättning, som skall bestämmas att utgå på en gång.
Bestämmelsema
i 14 § EVL har förts över till förevarande paragraf. I likhet med vad som skett
i 49 § i promemorieförslaget har vissa jämkningar gjorts i lagtexten, påpekas
det i promemorian. Bl. a. har orden märkligt men utbytts mot väsentlig
olägenhet.
Föredraganden.
I överensstämmelse med vad som skett i bl. a. 12 § har uttrycket väsentlig
olägenhet i andra stycket ersatts med synnerligt men. I övrigt är
departementsförslaget i sak identiskt med promemorieförslaget.
53
§
Paragrafen, som motsvarar
51 § promemorieförslaget, innehåller föreskrifter rörande prövningen av fråga
om rättighet enligt 4952 §§.
Promémorief
örslaget. Paragrafen inleds med en bestämmelse om att fråga om rättighet som
avses i 4750 §§ promemorieförslaget skall prövas vid förrättning enligt
anläggningslagen. Detta innebär enligt promemorian att bestämmelserna i 1822
§§ promemorieförslaget, skall gälla i tillämpliga delar. Beslut om upplåtelse
av rättigheten torde härvid böra betraktas som anläggningsbeslut. Reglema om
domstolsprövning i 29 och 30 §§ promemorieförslaget blir också tillämpliga.
Fullföljd av talan mot beslut vid förrättningen skall alltså ske hos
fastighetsdomstol enligt bestämmelserna i 15 kap. FBL och i fräga om
förfarandet i domstolsinstanserna gäller bestämmelserna i 1618 kap. samma
lag.
I
formellt hänseende anges vidare att frågan får tas upp utan ansökan och prövas
gemensamt med anläggningsfråga vid förrättning om den har samband med
anläggningsfrågan. För det fall att sådant samband inte föreligger föreskrivs
att frågan skall prövas vid särskUd förrättning på ansökan av ägaren av den
fastighet till vars förmån rättigheten skall gälla. Vad som sålunda föreslagits
torde i huvudsak stämma överens med nuvarande ordning, sägs det i promemorian.
I
paragrafens andra stycke meddelas vissa föreskrifter av materiell natur. Enligt
vad som där föreslås skall bestämmelsen i 9 § promemorie-
Prop.
1973:160 288
förslaget
om sättet för utförande av gemensamhetsanläggning och föreskrifterna i 1012
§§ förslaget om skydd för allmänna intressen äga motsvarande tillämpning vid
sådan rättighetsupplåtelse som här avses. Det anses utan vidare klart att de
principer som slås fast i dessa paragrafer bör tillämpas även i förevarande
sammanhang.
I likhet med vad som
gäller vid inrättande av gemensamhetsanläggning torde enligt promemorian
berörda sakägare böra lämnas frihet att i viss utsträckning träffa
överenskommelse i de frågor som avses i 47 50 §§ promemorieförslaget.
Bestämmelserna härom synes kunna utformas som hänvisningar till 17 §
promemorieförslaget. Överenskommelse om avsteg från villkoren för
rättighetsupplåtelse torde härvid böra jämställas med överenskommelse om
avsteg från viUkoren för upplåtelse av utrymme i 13 § förslaget. Detta innebär
att överenskommelsen för att vara giltig måste biträdas av de fastighetsägare
och andra sakägare vilkas rätt berörs. Överenskommelse om avvikelse från
reglerna om ersättning för rättighetsupplåtelse bör i sin tur likställas med
överenskommelse om avvikelse från ersättningsbestämmelserna i 14 § förslaget.
Föreskrifterna i 17 § andra stycket om medgivande från fordringshavare och om
oskadlighetsprövning synes dock böra gälla endast i fråga om ersättning för
upplåtelse enligt 47 § promemorieförslaget. Detta hänger samman med att
ersättning enligt 4850 §§ förslaget inte skall nedsättas för fördelning bland
fordringshavare. Dispositionsfrihetsbestämmdser av nu angiven innebörd har
tagits upp i andra stycket.
Föredraganden.
Skäl talar för alt fråga om rättigheter enligt 4952 §§ bör kunna prövas
gemensamt även med fastighelsbildningsfråga vid en förrättning. Paragrafens
första stycke har ändrats så att möjlighet härtUl öppnas. I övrigt
överensstämmer departementsförslaget i sakligt hänseende med
promemorieförslaget.
54
g
Paragrafen
innehåller bestämmelser om tiden för erläggande av ersättning enligt 4952 §§
och om verkan av att ersättning ej erläggs inom rätt tid. Motsvarande
bestämmelser finns i 52 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
1 EVL föratsätts att förrättningsmannen vid prövning av fråga om rättigheter
enligt 9 § första stycket, 13 eller 14 § i allmänhet bestämmer den tid inom
vilken engångsersättning skall betalas. Saknas föreskrift härom, skall enligt
44 § betalningen fullgöras inom ett år efter det frågan om
ersättningsskyldigheten slutiigen avgjordes. Upplåten rättighet får inte tas i
bruk innan ersättningen erlagts. För det faU att ersättning enligt 9 eller 13 §
bestämts att utgå med visst årUgt belopp, föreskrivs i 44 § förbud mot att ta
rättigheten i bruk om årsbe-
Prop.
1973:160 289
loppet
inte betalas i förskott. I 45 § anges påföljden för underlåten betalning. Har
engångsersättning enligt 9 § första stycket ej erlagts inom ett år efter
betalningstidens utgång, förfaller enligt första stycket allt vad som genom
förrättningen eller domen föreskrivits rörande vägen. Samma påföljd drabbar
enligt andra stycket rättighet enligt 13 eller 14 §, om fastställt
engångsbelopp inte betalats inom betalningstiden.
Motsvarigheter
till bestämmelserna i 44 och 45 §§ EVL har tagits upp i förevarande paragraf.
Vissa ändringar föreslås dock. Ersättning för upplåtelse av rätt att bygga väg
enligt 47 § promemorieförslaget har ansetts i förevarande hänseende böra
jämstäUas med ersättning för utrymme enligt 14 § förslaget. Bestämmelserna i
31 och 32 §§ promemorieförslaget om erläggande av ersättning och om verkan av
underlätenhet att betala har därför förklarats skola äga motsvarande
tillämpning i fräga om ersättning enligt 47 §. Föreskrift härom har tagits upp
i första stycket. Denna föreskrift har avfattats så, att även bestämmelsen i 32
§ andra stycket om anläggningsbesluts förfallande när anläggning inte utförts
inom bestämd tid kommer att gälla beträffande beslut om upplåtelse enligt 47 §
promemorieförslaget.
När
det gäller ersättning för rättighet enligt 48-50 §§ promemorieförslaget har
det inte ansetts påkallat att göra bestämmelserna om nedsättning i 31 § andra
stycket tillämpUga. Särskilda föreskrifter om erläggande av sådan ersättning
har därför tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf. I dessa
bestämmelser skiljs meUan engångsersättning och ersättning som utgår med visst
belopp årligen. I fräga om engångsersättning föreskrivs att ersättningen skall
erläggas inom tre månader efter det ersättningsbeslutet vann laga kraft.
Vidare föreskrivs efter förebild från 44 § EVL att rättigheten inte får tas i
bruk innan betalning skett. Slutligen hänvisas till bestämmelserna i 32 §
första stycket promemorieförslaget om verkan av underlåtenhet att betala
ersättningen. För det fall att ersättningen beslämts att utgå med visst årligt
belopp skall enligt sista punkten i andra stycket gälla att rättigheten inte
under något år får tas i brak innan beloppet för samma år betalats.
Föreskriften stämmer i sak överens med 44 § andra stycket EVL.
Det
påpekas i promemorian att bestämmelsen i 32 § andra stycket promemorieförslaget
inte gjorts tillämplig i fråga om beslut om rättighet enligt 48-50 §§
förslaget, eftersom någon motsvarande tillämpning av föreskriften i 23 § andra
stycket 6 förslaget om bestämmande av tid för anläggnings utförande inte torde
bli aktuell vid meddelande av sådant beslut.
Föredraganden.
Departementsförslaget avviker endast i redaktionellt hänseende från
promemorieförslaget, som inte föranlett erinran vid remissbehandlingen. Det
bör dock påpekas att hänvisningen i första styc-
19
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 290
ket
till 33 § får delvis ändrad innebörd eftersom i den paragrafen i departementsförslaget
lagts till en bestämmelse om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att
besluta om förlängning av vissa frister.
55 §
1
enlighet med vad jag anfört vid rubriken tUl denna avdelning har föreskrifterna
i 41 § EVL utan ändring i sak tagits upp i förevarande paragraf. Som regel
torde fastighetsbildningsmyndigheten i -anläggningsbeslutet böra erinra om
innehållet i paragrafen när anordningar som där sägs kan bli aktuella (jfr 24 §
andra stycket 7 departementsförslaget). Oavsett huruvida sådan erinran gjorts
eller inte skall paragrafen lända till efterrättelse.
Slutbestämmelse
56 §
Paragrafen,
som motsvarar 55 § promemorieförslaget, innehåller ett bemyndigande för Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att meddela
tUlämpningsföreskrifter.
Promemorieförslaget.
I promemorian erinras om alt det på skilda ställen i specialmotiveringen
framhållits behovet av närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Vissa
av dessa föreskrifter har bedömts vara av sådan natur att rikdagens
bemyndigande bör inhämtas.
Föredraganden.
Jag delar uppfattningen att riksdagens bemyndigande bör inhämtas i fråga om
meddelande av tillämpningsföreskrifter. I departementsförslaget har paragrafen
försetts med särskUd rubrik.
IV Förslaget
till lag om förvaltning av samfälligheter
3
Allmänna synpunkter
3.1
Gällande bestämmelser om användningen och förvaltningen av samfälld mark och
samfällda rättigheter
3.1.1
Historik
Före
de stora skiftesreformerna brukades jorden och skogen i stor utsträckning
gemensamt av delägarna i en by. Skogen och betesmarken var vanligen oskiftad. I
fråga om åker- och slåttermark, som oftast var uppdelad mellan bydelägarna,
hade många inskränkningar i den enskUde delägarens handlingsfrihet gjorts av
hänsyn till övriga delägare. Gmndläggande regler om förhållandet mellan
delägarna när det gällde näringsutövningen, dvs. jordbmket med jakt, fiske,
skogsbruk m. m..
Prop.
1973:160 291
fanns
i byggningabalken i 1734 års lag. Dessa regler gällde såväl den enskilda som
den samfäUda markens användning. Den mera detaljerade regleringen skedde genom
s. k. byordningar. 1742 utfärdade Kungl. Maj: t ett "projekt tUl by
ordning" som var avsett att ligga tiU grund för byordningar i olika orter,
och 1758 stadfästes en särskild byordning för Gästrikland, Hälsingland,
Medelpad och Ångermanland.
På
grand av nya brukningsmetoder samt den uppdelning av byarna och sammandragning
av de särskUda hemmanens ägor som skiftesreformerna medförde minskade
byddägarnas samhörighet och inbördes beroende starkt. Byordningarna blev
otidsenliga eller obehövliga. Åtskilliga ämnen reglerades genom ny
lagstiftning.
Sålunda
utfärdades dels författningar av politinatur, såsom brandstadga,
hälsovårdsstadga och byggnadsstadga, dels lagar och förordningar om
vattenrätt, fiske, jakt, vägar, kreatursbete och stängsel m. m. På sist angivna
områden reglerades också frågor som rörde samfällda ägor eller rättigheter.
I den mån inte annat
bestämts i byordning eller i särskild lagstiftning gällde principen om att
annan användning av samfälld mark ellei rättighet än sådan som tUlgodosåg
delägarnas husbehov inte fick förekomma, om inte aUa delägarna var ense därom.
I skrivelse den 17 april 1912 anhöll riksdagen med anledning av en motion att
Kungl. Maj:t måtte utreda "i vad mån behov kunde förefinnas av
bestämmelser avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna eUer
därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägama i
samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande
densamma". På grundval av ett den 1 juni 1918 avgivet betänkande
utfärdades därefter bysamfällighetslagen.
3.1.2
Byggningabalken m. m.
Beträffande
användningen av en bys oskiftade ägor i skog och mark gäller fortfarande 1012
kap. byggningabalken och vissa anslutande bestämmelser i förordningen den 1
augusti 1805 om skogarna i riket. Av betydelse är väl numera bara 10 kap. 1 §
byggningabalken som i huvudsak innebär att varje delägare har rätt att i
oskiflad skog och mark för sitt husbehov ta torv, näver, ved, timmer, gärdsel,
löv och annat som krävs för fastigheten.
Också
när det gäller områden som vid lantmäteriförrältning avsatts för delägarnas
gemensamma räkning torde i princip gälla att varje delägare får nyttja marken
för husbehov. Han har dock inte rätt att använda samfällighet på ett sätt som
strider mot det ändamål för vilket den avsatts eller som hindrar annan delägare
att braka samfälligheten för detta ändamål.
Bestämmelserna
i 10 kap. byggningabalken är inte tillämpliga på soc-
Prop.
1973:160 292
kenallmäiming.
I stället gäller här 16 kap. samma balk och vissa andra särskUda bestämmelser.
16 kap. 1 § byggningabalken innehåller en föreskrift om delägarnas enskilda
nyttjande av sockenallmänning. Föreskriften motsvarar husbehovsregeln i 10
kap. 1 § samma balk men anger som förutsättning för nyttjandet uttryckligen att
delägaren saknar tillgång till nyttigheten på egen mark. Enligt 10 §
förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket tillkommer det socknens
inbyggare alt vårda sockenallmänning. De som äger och bebor hemman i socknen
skall överlägga och besluta om allmänningens vård och tillsyn vid sockenstämma.
Om det behövs skall vissa personer utses för vården av allmänningen. I 13 §
lagen (1930: 251) om kommunalstyrelse på landet finns vissa bestämmelser om
behandUngen på kommunalstämma om ärenden bara angår i mantal satt jord. I
bestämmelserna anges att inga andra får delta i sådana ärenden än de som innehar
i mantal satt jord. 1930 års lag har numera ersatts av kommunallagen (1953:
753), men 13 § äldre lagen skall fortfarande tillämpas övergångsvis.
3.1.3 Jaktlagen
I
4 § lagen (1938: 274) om rätt tiU jakt regleras frågan om rätt till jakt på
sockenallmänning, byaskog eUer annan sådan samfällighet. Enligt paragrafen får
delägama jaga på samfälligheten endast för egna behov, såvida de inte är ense
om annat. GäUer emellertid särskUda föreskrifter i fråga om förvaltningen av
allmänningen eller samfälligheten, fär delägarna i enlighet därmed fatta
beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam räkning. I annat fall kan
bestämmelse om jakträtten träffas enligt bysamfällighetslagen.
3.1.4 Fiskerättslagen
Om
nyttjande av samfällt fiske finns bestämmelser i 24 § lagen (1950: 596) om rätt
till fiske. Enligt dessa bestämmelser får oskiftat fiske och annat fiske som är
samfällt för flera fastigheter nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan
enas om. Enas de inte, kan länsstyrelsen på ansökan av nägon av dem föreskriva
hur fisket får nyttjas. Vidare får en fastighetsägare i allmänhet inte upplåta
fiskerätt åt annan än någon av de övriga fastighetsägarna utan att de flesta av
dessa samtycker tUl det. Bara i samband med upplåtelse av jord tiU brukande får
upplåtelse av fiskerätt ske till utomstående utan sådant samtycke.
Bestämmelserna i 24 § torde gäUa såväl när både vattenområdet och fisket är
samfällda som när fisket är samfällt men vattenområdet delat.
3.1.5 Vattenlagen
I 2
kap. 7 § VL (1918: 523) behandlas frågan om utnyttjande av samfällt strömfall.
Kan strömfall som tiUhör oskiftad by eller annan samfälld mark eller som vid
skifte av samfälUghet inte har ingått i skiftet
Prop. 1973:160 293
inte
skiftas utan delägares förfång och vUl en delägare tillgodogöra sig hela
fallet, är han enligt paragrafen berättigad att lösa till sig fallet. Om
delägare vill bygga kvarn, såg eller annan mindre anläggning utan att lösa till
sig fallet, kan han få rätt att bygga och nyttja anläggningen. Fråga om inlösen
eller nyttjande som nyss sagts prövas av vattendomstolen.
3.1.6
Bysamfällighetslagen
Bysamfällighetslagen
är tillämplig på bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte
eller annan laga delning eller sämjedelning undantagits för gemensamt behov eller
uteslutits från delningen, samt mark som annars är gemensam för två eUer flera
fastigheter med i övrigt skilda ägor. Lagen avser dessutom rättigheter och
förmåner som är samfällda för fastigheter med skilda ägor (1 §).
Gäller
på grund av lag eller särskUd författning bestämmelser angående förvaltning
eller användning av ägor som annars skulle falla under bestämmelserna i
bysamfällighetslagen eller för visst slag av sådana ägor, äger
bysamfällighetslagen inte tillämpning i vidare mån än som är förenligt med
förstnämnda bestämmelser (16 §). Lagen är alltså subsidiär i förhåUande tiU
annan lagstiftning om förvaltning och användning av samfälld mark. Bl. a. kan
här nämnas de bestämmelser som gäller för sockenallmänning enUgt 16 kap.
byggningabalken, 810 §§ förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket
samt kommunallagstiftningen.
Gränslinjen
mellan tUlämpningsområdena för bysamfällighetslagen och lagen (1904: 48 s. 1)
om samäganderält (samäganderättslagen) har fastställts genom 19 § i sistnämnda
lag. I denna paragraf föreskrivs i huvudsak att samäganderättslagen inte gäller
i fråga om ägor som vid skifte av jord blivit undantagna för delägarnas
allmänna behov eller annars är samfällda för flera fastigheter som till någon
del har sina ägor åtskUda. Som undantag från denna regel anges att
samäganderättslagen är tUlämplig på ryttare-, soldat- och båtsmanslorp.
Gällande
byordningar med föreskrifter om samfällighets förvaltning eller nyttjande har
till dess de upphävts företräde framför bysamfällighetslagen. Upphävande kan
emellertid ske inte bara på sätt som föreskrivs i byordningen utan också i
enlighet med bestämmelsema i bysamfällighetslagen (16 §).
En
särställning i förhållande till bysamfällighetslagen intar 1012 kap.
byggningabalken och därtUl anslutande bestämmelser i förordningen den 1
augusti 1805 om skogarna i riket. Dessa föreskrifter hindrar nämligen inte att
delägarna enligt bysamfälUghetslagen fattar däremot stridande beslut angående
nyttjande av samfäUd skog och mark som inte är sockenallmänning (16 §). I den
mån bysamfällighetslagen inte tiU-lämpas gäller byggningabalken och
förordningen om skogarna i riket.
Prop. 1973:160 294
Bysamfällighetslagen
syftar till alt tiUhandahåUa former för beslut om användningen av
samfälligheter i fall då delägarna inte kan enas om användningen. Varje
delägare har därvid rätt att få till stånd ett sammanträde med delägarna,
varvid dessa genom omröstning kan fatta beslut om användningen (37 §§). Om
sådant beslut inte kommer till stånd, kan delägare få god man förordnad att
förvalla samfälligheten för delägarnas gemensamma räkning. Detta senare
tUlvägagångssätl är del enda som står tUl buds när delägarna bara är två (2 §).
Delägare som önskar få
till stånd sammanträde har all utverka förordnande hos rätten, dvs.
vederbörande allmänna underrätt, för särskild person att föranstalta om
sammanträdel. Den som förordnas av rätten skall kalla delägarna till
sammanträde, fungera som ordförande och föra protokoll.
SärskUda regler finns om
grunderna för omröstning (4 § 3 mom.). Huvudregeln är att det för beslut
fordras enkel majoritet, beräknad såväl efter de röstande delägarnas andelstal
som efter deras huvudtal. Uppnås inte majoritet på det sättet räcker det med
enkel majoritet efter de röstandes andelstal. Därvid får emellertid inte för
någon delägare beräknas mera än en femtedel eller, om delägarna i
samfälligheten är flera än 50, en tjugondel av de röstandes sammanlagda
röstetal. Om rösterna utfaller Uka vid röstning efter andelstal enligt nu
angivna grander, är i andra hand huvudtalet och i sista hand ordförandens
mening avgörande.
Har
ansökan gjorts om förordnande för någon alt hålla sammanträde, kan rätten på
delägares begäran meddela förbud för delägarna att verkställa avverkning eller
att ta ler, torv, grus eller dylikt på samfälligheten innan beslut fattals
eller frågan förfallit (9 §).
Beslut om samfällighet kan
avse antingen stadigvarande förvaltning för delägarnas gemensamma räkning (5
§), tillfälliga åtgärder (6 §) eller samfällighetens avyttring (7 §).
Om stadigvarande
förvaltning beslutas, skall delägarna anta reglemente som skaU ange grunderna
för förvaltningen. I reglementet skall meddelas bestämmdser om tUlämpningen av
omröstningsreglerna i lagen på sammanträde med delägarna, om val av en eller
flera sysslomän för förvaltningen, om gäldande av kostnaderna för
förvaltningen och om användande av vinsten.
Reglementet skall prövas
och fastställas av rätten, som har att se till att reglementet är tiUkommet i
laga ordning, att dess bestämmelser är förenliga med gällande lagar och
författnuigar och att dess tUlämpning inte kan medföra märkligt förfång för
delägare som inte deltagit i reglementets antagande eUer på annat sätt godkänt
det. Rätten får efter ddägamas hörande göra behövliga jämkningar i reglementet,
om det inte kan godkännas i oförändrat skick. Om samfälligheten helt eller
delvis utgörs av skogsmark, skall rätten se till att reglementet innehåller be-
Prop.
1973:160 295
stämmelser
som tryggar en tiUfredsställande skogsvård. Rätten bör därvid inhämta yttrande
frän skogsvårdsstyrelsen. Den eller de s)'sslomän som utsetts att handha
förvaltningen har, om inte delägarna för visst fall bestämt annat, behörighet
att tala och svara för delägarna i allt vad som gäller förvaltningen. Dock får
sysslomännen inte överlåta eller med nyttjanderätt upplåta samfälld äga, såvida
inte beslut därom fattats och fastställts på sätt närmare anges i det följande.
Beslut
om tillfäUiga åtgärder kan avse samfälld ägas användning genom brukande för
egen räkning eller genom upplåtelse av nyttjanderätt. Åtgärden får inte ske,
om den skulle medföra märkligt förfång för delägare som inte lämnat sitt
medgivande.
Beslut
om samfällighet kan slutUgen avse överlåtelse. En förutsättning är att
överlåtelsen kan ske utan märkUgt förfång för delägare som inte samtyckt.
Om
stadigvarande förvaltning eller annat beslut om samfälld ägas användning eller
tUlgodogörande inte kan komma till stånd får som förut nämnts delägare begära
hos rätten att ägan ställs under förvaltning av god man (2 §). Ansökan om ägas
ställande under förvaltning av god man skaU bifallas av rätten, såvida inte
åtgärden med hänsyn till ägans beskaffenhet eUer omständigheterna i övrigt
finnes vara överflödig eller olämplig. Rätten kan meddela föreskrifter i fråga
om förvaltningen (10 §). I övrigt gäller för gode männens förvaltning vanliga
regler om sysslomannaskap (11 §).
Utöver
de regler för vilka nu redogjorts innehåller lagen regler tUl minoritetens
skydd i följande avseenden.
För
vissa slag av beslut, nämligen sådana som avser överlåtelse av samfälld äga
eller upplåtelse av nyttjanderätt för längre tid än fem år, fordrar lagen
kvaUficerad majoritet (6 § 2 mom. och 7 §). Denna beräknas efter andelstal med
tillämpning av förat omnämnd röstspärr för delägare med stora andelstal. Minst
två tredjedelar av de röstandes sammanlagda röstetal krävs för beslutet.
Försäljning
av samfälld äga skall äga rum på offentlig auktion, om någon delägare yrkar det
(7 §).
Beslut
om överlåtelse och beslut om upplåtelse av nyttjanderätt för längre tid än fem
år skaU alltid understäUas rätlens prövning (6 § 2 mom. samt 7 §). Varje
delägare ges därvid möjlighet att hos rätten framställa invändningar mot
beslutet. Rätten skall undanröja beslutet om det inte har tUlkommit i behörig ordning,
om det strider mot lag eller annan författning eller om det medför märkligt
förfång för delägare, som inte samtyckt till beslutet.
Delägare
har dessutom generell möjlighet att genom klandertalan fä lagligheten av
beslut, som delägama fattat vid sammanträde, prövad av rätten (8 §). Han skall
i sådant fall väcka talan mot övriga delägare inom trettio dagar frän det
beslutsprotokollet i viss ordning blev till-
Prop.
1973:160 296
gängligt
för delägarna. Beslut av delägarna får inte verkställas förrän klandertiden
gått ut eller instämd talan ogUlats genom dom som vunnit laga kraft. Fordras
understäUning måste beslutet också ha fastställts av rätten.
3.1.7
Lagen om häradsallmänningar
Häradsallmänningama
var enligt äldre lagstiftning inte att hänföra tUl samfälligheter utan till
fastigheter. I 49 § förordningen (1908: 74) angående jordregister i dess fr.
o. m. den 1 januari 1972 gällande lydelse enligt kungörelsen (1971: 1009) om
ändring i sagda förordning föreskrivs emellertid att häradsallmänning skall med
ändring av dittillsva-rande redovisning tas upp som samfällighet.
Häradsallmänning
tillhör enligt lagen (1952: 166) om häradsallmänningar
(häradsallmänningslagen) ägarna av de fasligheter inom häradet som är satta i
mantal eller med vilka andel i häradsallmänningen är förenad enligt vad som
bestämts vid jorddelning. Som huvudregel gäller att häradsallmänning skall
tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.
Häradsallmänning
och dess avkastning skall förvaltas av en av delägarna vald aUmänningsslyrdse
enligt reglemente som fastställes av Kungl. Maj:t. Allmänningsstyrdsen utövar
delägarnas beslutanderätt, såvida inte beslutanderätten genom lag eller
reglemente förbehållits delägarna. I de fall då beslutanderätten tUlkommer
delägarna utövas den på allmänningsstämma. I reglementet får bestämmas att
delägarnas beslutanderätt på allmänningsstämma skall utövas genom distriktsombud
som utses på ddägarstämmor för särskilda distrikt. Vid omröstning på
delägarstämma eller allmänningsstämma röstar delägarna efter fastigheternas
anddstal i allmänningen, dvs. som regel fastigheternas mantal. Rätlen att rösta
genom ombud, bortsett från distriktsombud, är begränsad såtUlvida att ingen pä
grund av fullmakt får rösta för mer än en delägare. Ingen får för egen eller
annans räkning rösta för mera än en tiondel av hela det andelstal som är
företrätt på stämman. För beslut fordras i allmänhet enkel majoritet. Ordinarie
allmänningsstämma skall hållas en gång om året. Delägare kan föra talan mot
beslut av delägare- eUer allmänningsstämma genom besvär hos länsstyrelsen.
HäradsaUmänning
skaU i princip behällas oförminskad och får inte intecknas och med visst
undantag inte heller utmätas. Under vissa förutsättningar får område som hör
till häradsallmänning avyttras. Avyttring beslutas av delägarna men skall
godkännas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämt
(länsstyrelsen). Delägarna eller, om reglementet medger det,
allmänningsstyrdsen får inköpa mark för utvidgning av allmänningen. Sådan mark
skall i princip införlivas med allmänningen genom särskilt beslut av
länsstyrelsen. För in-
Prop.
1973:160 297
förlivning
gäller vissa vUlkor. Om dessa inte är uppfyllda, skaU marken avyttras.
Behållen avkastning från
häradsallmänning får användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens
samtiiga delägare efter deras andelstal eller för annat ändamål som är till
gagn för delägarna. Kapitalinkomst, dvs. i huvudsak medel som inflyter genom
avyttring av mark från allmänningen, skaU användas eUer fonderas för
grundförbättringar eller tUlskottsförvärv eller annat dylikt ändamål.
Delägare
får inte åläggas skyldighet att bidra till allmänningens utgifter.
3.1.8
Lagen om allmänningsskogar
Vad
som i avsnitt 3.1.7 sagts om häradsallmänningarnas nuvarande fastighetsrättsliga
status gäller även allmänningsskogarna i Norrland och Dalama.
Bestämmelserna
i lagen (1952: 167) om aUmänningsskogar i Norrland och Dalarna
(allmänningsskogslagen) stämmer i stort sett överens med eller motsvarar nära
bestämmelserna i häradsallmänningslagen. Avvikelser föreligger emellertid i
bl. a. följande avseenden.
Delägarnas rätt tUl
allmänningsskog skall tUlgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens
gemensamma räkning. I reglemente kan bestämmas att inkomst från skogen eller
fond som bildats av sådan inkomst inte skall förvaltas av allmänningsstyrdsen
ulan av en särskild ekonominämnd eller av myndighet. I reglemente kan också
bestämmas att en eller flera ledamöter i aUmänningsstyrdsen eller ekonominämnd
skall utses av länsstyrelsen. Behållen avkastning får enligt närmare
föreskrifter i reglementet användas eller fonderas för betalning av ut-skylder
för de fastigheter som har del i allmänningsskogen, för främjande av
jordbruket inom vederbörande socken eller sockendel eller för annat ändamål som
är till gagn för delägarna eller för befolkningen i vederbörande socken eller
sockendel. Beträffande omröstning på allmänningsstämma gäller att ingen får
rösta för mer än en tiondel av det på stämman företrädda anddstalel eller den
mindre del därav som kan vara bestämd i reglementet.
3.2
Vissa bestämmelser om förvaltningen av andra gemensamhetsbildningar
Vid
sidan av de gemensamhetsbildningar som utgörs av markområden och rättigheter
finns sådana som består av en grapp fastigheter vilka samverkar för visst
ändamål. I avsnitt II har lämnats en översikt över sådana
fastighetssammanslutningar och de grundläggande bestämmelser som gäller för
dessa. Det har ansetts lämpligt att i förevarande avsnitt något mer ingående
redogöra för de associationsrättsliga bestämmelsema i LGA, 2 kap. EVL och 7
kap. VL.
Prop.
1973:160 298
3.2.1
Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
De
fastigheter för vilka inrättats gemensamhetsanläggning enligt LGA utgör en
samfällighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. Samfälligheten
kan antingen organiseras som en juridisk person med särskUt förvaltningsorgan i
form av styrelse eUer också kan den behållas i en enklare form utan
rättssubjektivitet och särskilt förvaltningsorgan. När den enklare formen
tillämpas, krävs enighet mellan delägarna för vidtagande av
förvaltningsåtgärd. När delägare begär del, skall samfäUighet organiseras som
juridisk person. Detta sker genom alt delägarna genom beslut på
samfällighetsstämma utser styrelse för att handha samfällighetens
angelägenheter samt antar firma under vilken verksamheten skall drivas och
bestämmer den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Beslutet skaU anmälas tiU
länsstyrelsen. I och med att anmälan skett är samfälligheten att anse som
juridisk person. Endast styrelsen eller särskUt utsedd firmatecknare kan
därefter företräda samfälligheten i förhåUande till tredje man. Något krav på
att stadgar skall finnas ställs inte upp i lagen. Del står dock delägarna fritt
att anta stadgar om de anser det lämpligt. Sädana stadgar fär samma karaktär
som andra stämmobeslut av normerande karaktär.
Det
åligger styrelsen att handha samfällighetens angelägenheter i överensstämmelse
med delägarnas beslut i den mån besluten inte strider mot lag eller mot
anläggningsbeslutet. Bl. a. skall styrelsen ta ut fastigheternas bidrag till
gemensamhetsanläggningens utförande, underhåll och drift. Som styrelsens beslut
gäller den mening som får de flesta rösterna vid sammanträde. Vid lika röstetal
avgörs val genom lottning. I andra frågor gäUer den mening som biträds av
ordföranden vid sammanträdet.
Delägarnas
bidrag uttaxeras genom att styrelsen årligen upprättar och på
samfällighetsstämma framlägger debiteringslängd som anger del belopp som skall
uttaxeras, vad som därav belöper på varje delägare och tiden för inbetalningen.
Delägarna kan dock besluta om annan ordning för uttaxeringen. Anser delägare
att uttaxering inte överensstämmer med lag eller med beslut som fattats med
stöd av lag, kan han väcka talan om rättelse vid domstol. Om inte rätten i
samband med sådan talan förordnar annat, får debiterat och till betalning
förfallet belopp tas ut enligt utsökningslagens bestämmelser om fordran för
vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft.
Delägarnas
rätt att delta i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas på
samfällighetsstämma. Varje röstberättigad delägare som själv eller genom ombud
är närvarande på samfällighetsstämma har rösträtt efter det för hans faslighet
bestämda andelstalet. Dock får inte någons röstetal överstiga en femtedel av
det sammanlagda röstetalet för samtliga på stämman närvarande röstberättigade
delägare. Som
Prop.
1973:160 299
stämmans
beslut gäller den mening som fått det högsta röstetalet, om inte delägama
bestämt annat. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor
gäUer den mening som biträds av de flesta röstande eller, vid lika antal
röstande, av stämmans ordförande. Anser styrelseledamot eller delägare att
beslut som fattats på samfällighetsstämma inte tUlkommit i behörig ordning
eller annars strider mot lag eller mot anläggningsbeslutet, kan han föra talan
mot beslutet vid domstol.
3.2.2
2 kap. lagen om enskilda väger
För
handhavande av sådan gemensam väghållning, som avses i 2 kap. EVL, och därmed
förenade angelägenheter skall de deltagande fastighetema utgöra en
samfälUghet. Sådan vägsamfällighet är att anse som juridisk person. Enligt
uttrycklig bestämmelse i lagen får samfäUigheten inte utöva verksamhet som är
främmande för nyss angivna ändamål. För samfälligheten skall antas stadgar,
som granskas och fast--ställs av länsstyrelsen. Vidare skall styrelse utses.
Anmälan om val av styrelse eUer ändring i dess sammansättning skall göras hos
länsstyrelsen.
Styrelsen
har alt ombesörja den gemensamma väghållningen och att i övrigt förvalta
samfällighetens angelägenheter. Förvaltningen skall stå i överensstämmelse med
EVL, stadgama och de väghållningsskyldigas beslut, om detta inte strider mot
stadgarna eller mot lag. Styrelsen kan företräda samfälligheten i allt som rör
den gemensamma väghållningen. Som styrelsens beslut gäller, om inte annat
bestämts i stadgarna, den mening som vid styrelsesammanträde får de flesta
rösterna och vid lika röstetal den mening som biträds av ordföranden vid
sammanträdet.
Uttaxering
skall, om inte annat föreskrivs i stadgarna, ske genom att styrelsen upprättar
och på sammanträde framlägger debiteringslängd. I denna anges det belopp som
skall uttaxeras, vad som därav belöper på varje bidragsskyldig samt tiden för
inbetalningen. Anser delägare att debiteringslängden inte överensstämmer med
lag, kan han väcka talan om rättelse vid domstol.
De
väghållningsskyldigas rätt att besluta i samfäUighetens angelägenheter utövas
på sammanträde. Varje delägare har rösträtt efter det för hans fastighet
gäUande andelstalet. Delägare, som inte betalat förfallet bidrag till
väghåUningen, är förlustig sin rösträtt tills betalningen fullgörs. Ingen får
utöva rösträtt för mer än en tiondel av summan av de andelstal som är
företrädda på sammanträdet. Vid avgörande av fråga som rör uteslutande sådan
del av väghållningen till vilken endast vissa av de väghållningsskyldiga skall
bidra har bara dessa väghällningsskyldi-ga rösträtt. Som sammanträdets beslut
gäller den mening som fått det högsta röstetalet, om inte annat föreskrivs i
stadgarna. Vid lika röstetal
Prop. 1973:160 300
avgörs
val genom lottning, I andra frågor gäller den mening som biträds av de flesta
röstande eller, vid lika antal röstande, av ordföranden på sammanträdet. Anser
delägare alt beslut på sammanträde inte tillkommit i behörig ordning eller att
det eljest strider mot lag eller författning eller kränker hans rätt som
medlem i samfäUigheten, kan han föra talan mot beslutet vid domstol.
VägsamfäUighets
medelsbehov täcks genom uttaxering av bidrag i pengar, om det inte fylls genom
andra inkomster. För varje år skall samfälligheten upprätta utgifts- och
inkomstslat. Förslag tUl sådan stat uppgörs av styrelsen. Förslaget skall
framläggas för granskning och fastställas på sammanträde med de
väghållningsskyldiga. GäUer i fräga om skyldigheten att delta i kostnaderna
skUda regler beträffande ohka poster, skall utgifterna med hänsyn härtill delas
upp i grupper och inkomsterna beräknas särskilt för varje sådan grupp. De
medel som inflyter för täckning av utgifterna inom en grupp får inte
sammanblandas med andra tillgångar eller användas eller tas i mät för annat
ändamål.
Upplösning
av vägsamfäUighet skall ske när förordnande därom meddelats genom förrättning
eller dom eller när den gemensamma väghållningen eljest upphört i sin helhet.
SamfäUigheten får inte upplösas förrän all dess skuld betalats eller medel för
betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. Överstiger vid upplösningen
samfäUighetens tillgångar dess skulder, skall överskott efter vad som är
rättvist fördelas mellan dem som då är delägare i samfälligheten, såvida inte
annat föreskrivs i stadgarna.
3.2.3
7 kap. vattenlagen
Om
deltagarna i dikningsföretag är fler än två, skall för handhavande av de med
företaget förenade angelägenheterna utses styrelse. Dellagarna kan också anta
stadgar. Dessa skall granskas och fastställas av länsstyrelsen, innan de blir
gällande. Anmälan om val av styrelse och om ändring i styrelsens sammansättning
skaU göras hos länsstyrelsen.
Styrelsen
för dikningssamfällighet skaU handha företagets angelägenheter i enlighet med
stadgarna och dellagarnas beslut, såvida inte beslutet strider mot stadgarna
eUer mot lag. Styrelsen kan själv eller genom ombud företräda deltagarna i allt
vad som rör företaget. Som styrelsens beslut gäller, om inte annat föreskrivs
i stadgarna, den mening som får de flesta rösterna på sammanträde och vid Uka
röstetal den mening som biträds av ordföranden på sammanträdel.
Uttaxering
av deltagarnas bidrag liU företaget sker genom att styrelsen upprättar och vid
sammanträde framlägger debiteringslängd. 1 denna anges det belopp som skall
uttaxeras, vad som därav belöper på varje deltagare och tiden för
inbetalningen. Anser deltagare att debiteringslängden inte överensstämmer med
lag, kan han vid domstol väcka talan om rättelse.
Prop.
1973:160 301
Rätten
att handha företagets angelägenheter utövas på sammanträde där varje delägare
har rösträtt efter det andelstal som bestämmer hans skyldighet alt delta i
kostnaden för företagel. Deltagare som inte betalat förfallet bidrag är
förlustig sin rösträtt tills betalningen fullgörs. Ingen får utöva rösträtt för
mer än en femtedel av summan av de andelstal som är företrädda på
sammanträdet. Vid avgörande av fråga som rör uteslutande sådan del av företaget
i vars utförande endast vissa av deltagarna är skyldiga att ta dd har bara
dessa deltagare rösträtt. Om inte annat föreskrivs i stadgarna, gäller som
sammanträdets beslut den mening som fått det högsta röstetalet. Vid lika
röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som
biträds av de flesta röstande eller, vid Uka antal röstande, av ordföranden pä
sammanträdet. Anser deltagare att beslut som fattats på sammanträde inte
tillkommit i behörig ordning eller att det eljest strider mot lag eller
författning eller mot stadgama, kan han föra talan mot beslutet vid domstol.
3.3
Tidigare reformkrav
I
rättsfallet NJA 1954 s. 193 fastslog högsta domstolen att mark som förvärvals
av delägare i bysamfällighet för deras gemensamma räkning inte blir samfälld
tiUhörighet för delägarnas fastigheter även om förvärvet skett med medel från
samfällighetens avkastning och att bysamfällighetslagen därför inte skall
tillämpas på marken.
Vid 1955 års riksdag
hemställdes i en motion (II:
95) att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse tUl Kungl. Maj:t begära förslag till sådan ändring av
bysamfällighetslagen, alt möjlighet bereddes delägare att för besparade
vinstmedel förvärva fastighet att ingå i den gemensamma förvaltningen enligt
samma grunder som gällde för annan under förvaltningen ställd fast egendom.
Lantmäteristyrelsen
anförde i yttrande över motionen bl. a. följande.
Föreliggande
av motionärerna framförda förslag berör uppenbarligen frågeställningar, som ej
kunna besvaras utan närmare utredningar och överväganden. Det synes dock
lantmäteristyrelsen angeläget att dessa frågeställningar uttedas. Vissa skäl
kunna därvid anföras för att en sådan utredning ej begränsas tUl enbart det av
motionärerna berörda spörsmålet. Lantmäteristyrelsen vUl sålunda i detta
sammanhang anmäla att styrelsen med hänsyn till frågans betydelse i
fastighetsbildningssammanhang tagit initiativ tUl viss utredning angående en
mera ändamålsenlig förvaltningsform av enskilda skogsmarker, som tillhöra
skilda rättssubjekt. Man torde våga utgå från att en ny fastighetsbildningslag
kommer att innehålla mera effektiva bestämmelser rörande avsättande av
gemensamhetsskog än den nuvarande. En förutsättning för bildande av
gemensamhetsskog i större utsträckning torde dock vara alt en lämplig
förvaltning kan genomföras för skogen. Såsom i det föregående berörts synes
bysamfällighetslagens förvaltningsform på många håll icke ha motsvarat
förväntningarna på en mera ändamålsenlig förvaltning.
Prop.
1973:160 302
Ej
heller synes vissa andra former av gemensam förvaltning av skog ha utfallit
helt tillfredsställande. Angivna spörsmål ha därför synts styrelsen böra
närmare utredas. Uttedningsarbetet har också igångsatts med infordrande av
vissa uppgifter från rikets överlantmätare samt, efter samråd med
skogsstyrelsen, jämväl från skogsvårdsstyrelserna. Styrelsen har utgått från
att i samband med utredandet av frågan om lämpligare förvaltningsformer för
enskilda skogsmarker även den av motionärerna berörda frågan jämte vissa
andra närmare måste övervägas. Till vUket resultat lantmäteristyrdsens
utredning kan leda är givetvis för närvarande omöjUgl alt överblicka.
I
utlåtande över motionen anförde tredje lagutskottet bl. a. följande (3LU 1955:
32).
Spörsmålet
om möjUgheten att införliva mark med bysamfällighet torde främst vara av
betydelse där samfälligheten består av skogsmark. Såsom motionärerna och
remissinstanserna framhåller är det otvivelaktigt ett önskemål av icke ringa
vikt, att skogar, som förvallas enligt bysamfällighetslagen, i förekommande faU
kan kompletteras med mark från annat håll, så att fÖr en ändamålsenlig och
ekonomiskt bärkraftig skogsdrift mera lämpad storlek och arrondering av
samfälligheten uppnås. I detta sammanhang vUl utskottet i likhet med motionärerna
fästa uppmärksamheten på att överväganden av dylik art varit bestämmande vid
införandet av reglerna om införlivning av mark med häradsallmänningar och
sådana skogar, som avses i lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.
Utskottet
finner således, att det nuvarande rättsläget, enligt vilket mark, som förvärvas
av delägare i bysamfällighet, icke blir underkastad bysamfällighetslagens
regler om förvaltning av samfällda ägor, från vikliga synpunkter är mindre
tillfredsställande. En utredning i motionens syfte framstår därför såsom
befogad. Eftersom frågan som förut nämnts har sin största betydelse med hänsyn
till intresset av ett rationellt skogsbruk på de skogbärande samfällighetema,
synes en dylik utredning lätt kunna komma att leda in på skogsförvaltningsproblem
av mera vidsträckt art än den av motionärerna angivna frågeställningen.
På
grund av lantmäteristyrdsens inhiativ ansåg sig utskottet kunna utgå från att
motionärernas önskemål skulle bli tUlgodosett på så sätt att frågan om
möjlighet till utvidgning av bysamfällighet skulle utredas i ett därför lämpat
sammanhang. Med hänsyn härtill fann utskottet att nägon riksdagens åtgärd inte
för det dåvarande var påkallad med anledning av motionen. Utskottet hemställde
därför att motionen inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
I
motioner vid 1957 års riksdag (I: 88 och II: 105)
hemställdes om ändring av 7 § bysamfällighetslagen. Enligt denna paragraf har
varje delägare rätt att i samband med beslut om försäljning av samfälld äga
fordra att försäljningen skall ske på offentlig auktion. I ett faU hade
inträffat att delägarna i en samfällighet, vilkas antal betydligt översteg
ettusen, med stor majoritet hade beslutat om försäljning av viss samfälld
vattenrätt. En av delägama, ägare till ungefär 1/3500 av sam-
Prop.
1973:160 303
fällighelen,
hade därvid begärt försäljning på offentlig auktion. Motionärerna ansåg att
bestämmelsen borde ha exempelvis en lydelse som innebar alt det fordrades
yrkande från en tredjedel av de närvarande delägarna för att offentiig auktion
skulle komma till stånd,
I
yttrande över motionerna anförde lantmäteristyrelsen i samråd med
skogsstyrelsen och 1954 års fastighetsbildningskommitté bl. a. följande.
Styrelsen
får understryka att del i motionen väckta förslaget har ett intimt sammanhang
med lagens förvaltningsbestämmelser i övrigt liksom med eventuella förändringar
av lagens tillämpningsområde och att därför en partiell lagändring i motionens
syfte måste möta betänkligheter trots de starka praktiska motiv, som ligger
bakom densamma. Styrelsen får i detta sammanhang anmäla, att styrdsens
åtagande att göra en översyn av bysamfällighetslagen numera inträtt i ett
väsentligt nytt läge. Detta sammanhänger främst med de överväganden, som skett
inom 1954 års fastighetsbildningskommitté. Av detta lagstiftningsarbete kan bl.
a. förväntas nya bestämmelser, som främjar sammanförande av smärre enheter i
skogsmarken till större enheter, s. k. gemensamma ägo-lotter. Vidare är alt
emotse helt nya regler om såväl utökning som minskning eller annan förändring
av samfällighet liksom även om ändring i delaktighet i samfällighet. Frågan
har, såsom tidigare antytts, ett mycket nära samband med den nya
fastighetsbUdningslagstift-ningen och utredningen måste därför bedrivas i nära
samarbete med 1954 års fastighetsbildningskommitté. Enligt vad styrelsen
erfarit, finnes det dock ingen möjlighet att denna kommitté vid sidan av sht
synnerligen omfattande lagstiftningsuppdrag även anförtros den nu aktuella
utredningen. Likafullt framstår det som utomordentligt angeläget att frågan om
lämpliga förvaltningsformer för samfälld mark upplages till skyndsam
förutsättningslös utredning så att resultatet därav kan framläggas samtidigt
med eller i nära anslutning till en ny fastighelsbild-ningslag. Styrelsen
framhåller slutiigen, att det synes välbetänkt att det fortsatta
utredningsarbetet bedrives i nära samarbete med skogsvårdsmyndigheterna.
Vid
yttrandet hade fogats en inom 1954 års faslighetsbildningskom-millé utarbetad
promemoria angående behovet av ändring av bysamfällighetslagen. I promemorian
framhölls bl. a. följande.
En
förutsättning för bildande av de av lantmäteristyrelsen berörda gemensamma
ägolotterna i skogen synes böra vara att lämpUg förvaltning tillskapas. Detta
torde helst böra ske i anslutning till enhetens tillkomst. Även i detta
avseende synes det vara angeläget med ett samordnande av de båda
lagstiflningsområdena. Dessutom synes bysamfälUghetslagen böra omarbetas på sådant
sätt att större hänsyn tages till skogsbrakets och jordbrakets intressen. I
detta sammanhang torde frågan om möjlighet för delägare att från
samfälligheten uttaga skogsprodukter för eget behov och om möjlighet till viss
själwerksamhet på samfälligheten böra uppmärksammas. Mot bysamfällighetslagen
har anmärkts att förfarandet vid bUdandel av gemensam förvaltning är onödigt
omständligt och att frågorna om sysslomännens, god mans och delägarnas
skyldigheter och befogenheter icke är på tillfredsställande sätt reglerade.
Även dessa frågor synes böra tagas under övervägande. Vad nu sagts torde visa
att bysamfäUighetslagen är i behov av om-
Prop.
1973:160 304
arbetning
i vissa avseenden. I vilken omfattning en sådan omarbetning erfordras kan icke
utan etl närmare penetrerande av problemet bedömas. Frågan är dessutom, som
förut antytts, beroende av de ställningstaganden i fräga om samfäUd mark, som
kommer att göras inom 1954 års fastighetsbildningskommitté. Det synes därför
vara angeläget att frågan göres tUl föremål för en förutsättningslös utredning
och att arbetet därmed helst bedrives på sådant sätt att förslag till
reformering av bysamfällighetslagen kan framläggas samtidigt med eller i nära
anslutning till förslaget till en ny fastighetsbildningslagstiftning.
Tredje
lagutskottet anförde bl. a. följande (3LU 1957: 6).
Enighet
synes nu Uksom vid tUlkomsten av 1921 års lag råda därom att bysamfälligheterna
i många fall är en värdefull tillgäng för sina ägare, och att möjligheter bör
skapas för att samfällighetema även för framliden skall kunna bestå. För att
möjliggöra delta syfte stod det klart redan för 1921 års lagstiftare, att den
tidigare på detta område härskande individuella vetorätten måste uppgivas.
Lagen har sökt förena kravet på en effektiv förvaltning med den enskilde
delägarens krav att bibehållas vid sina vunna rättigheter.
En
av lagens talrika garantier för skyddande av den enskilde delägarens rätt
utgör den genom motionerna aktualiserade bestämmeisen om varje delägares rätt
att i samband med beslut om försäljning påfordra att försäljningen skall ske å
offentlig auktion. Denna bestämmelse har oförändrad kvarstått i lagen sedan
dess tillkomst och synes icke vare sig då eller senare ha varit föremål för
särskild uppmärksamhet.
Nu
har emellertid genom motionerna uppmärksamheten riktats på ett fall, där den
ifrågavarande bestämmelsen synes leda till både olämpliga och orimliga
resultat. Sedan delägarna i en samfällighet, vilkas antal betydligt överstiger
ettusen, med stor majoritet beslutat försäljning av viss i samfälligheten
ingående vattenrätt, har en av delägarna, ägare till ungefär 1/3500 av
samfälligheten, begärt försäljning ä offentiig auktion. När ett minoritetsskydd
verkar på sådant sätt, sker det enligt utskottets mening på ändamålsenlighetens
bekostnad. Härtill kommer alt en of-fentiig auktion i ett fall som det
förevarande, där försäljningen avser vattenkraft, för säljaren lätt kan bli
helt meningslös till följd av bestämmelserna i 1946 års lag om kontroll å
överlåtelse av vattenkraft, vilken lag giver Kungl. Maj:t möjlighet att
nedsätta vederlaget till belopp, som Kungl. Maj:t finner skäligt.
Om
man sålunda och i likhet med flertalet remissmyndigheter finner
minoritetsskyddet i förevarande punkt alltför långtgående, uppställer sig
frågan hur detta skydd i stället bör utformas. Att, som motionärerna synes ha
tänkt sig, tillerkänna en tredjedel av vid sammanträdet närvarande delägare
rätt att påkalla offentiig auktion, synes dock mindre välbetänkt. För att
beslut om försäljning skall komma till stånd erfordras ju två tredjedels
majoritet, räknat efter rösttalet. Under sådana omständigheter torde det endast
säUan komma att inträffa, att en så stor minoritet som en tredjedel, vare sig
man därvid räknar efter huvudtalet eller rösttalet, skulle i strid med
majoriteten vilja anordna offentlig auktion.
Det
skall icke bestridas att rätten för en minoritet att begära offentlig auktion i
många fall ger denna minoritet en enkel och ändamålsenUg metod att kontrollera
att dess rätt icke onödigtvis trades för när. I synnerhet torde väl detta vara
fallet beträffande sådana samfälligheter.
Prop. 1973:160 305
vUka
icke ställts under förvaltning för gemensam räkning och sålunda i regel saknar
reglemente.
Det
synes dock utskottet vanskligt att utforma minoritetsskyddet på denna punkt
mera i detalj utan närmare utredning.
Bysamfällighetslagens
syslem av garantier till skydd för minoriteten synes även ur andra synpunkter
icke vara i allo lyckligt utformat. Ett beslut exempelvis om försäljning kan sålunda
klandras vid domstol av delägare som menar att beslutet länder honom till
märkligt förfång eller att det icke tillkommit i laga ordning eller att det
står i strid mot allmän lag eller författning, medan varje sådant beslut
dessutom ovillkorligen skall underställas domstols prövning för att därvid ånyo
granskas ur just de synpunkter som ovan angivits. Denna dubbelprövning, vilken
synes innebära onödig omgång, torde kunna förenklas.
Utskottet
fann det angeläget att bysamfällighetslagen genom Kungl. Maj:ts försorg och med
beaktande av de synpunkter som framhållits såväl i förevarande utlåtande som i
1955 års utlåtande gjordes tiU föremål för en allmän och snar översyn så att
förslag tUl ny lagstiftning i ämnet kunde framläggas samtidigt med eller i nära
anslutning till förslag till ny fastighetsbUdningslagstiftning.
På
hemställan av utskottet anhöll riksdagen därefter hos Kungl. Maj:t om en allmän
och snar översyn av bysamfällighetslagen (rskr 1957; 154).
Kungl.
Maj:t uppdrog genom beslut den 26 april 1957 åt lantmäteristyrelsen alt i
samråd med skogsstyrelsen och 1954 års fastighetsbUdningskommitté verkstäUa
översynen samt att till Kungl. Mai:t inkomma med det förslag vartill översynen
kunde ge anledning.
På
speciallagstiftningens område har krav på reformer framförts av den enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1963 tillsatta fritidsfiskeutredningen
i dess betänkande (SOU 1968: 13) Fritidsfisket. Utredningen, som enligt sina
direktiv haft att undersöka om gällande vattengrans- och fiskerättslagstiftning
lämpligen kunde modifieras i syfte att skapa bättre möjligheter att bedriva
fritidsfiske, framhåller i betänkandet att en ökning av tillgången på vatten
för fritidsfiske inte bör ske genom vidgat frifiske ulan genom frivilliga
upplåtelser av fiskerätt. Upp-låtelsefrägan utgör, konstaterar utredningen, ett
speciellt problem bara när det gäller oskiftat eller annat samfällt fiske. Med
hänsyn till att dessa former dominerar i praktiskt taget hela landet har
problemen generell giltighet. Upplåtelser av rätt till samfällt fiske i säkra,
ändamålsenliga och rättvisa former kräver enligt utredningens mening att
beslut kan fattas med bindande verkan för hela samfälligheten. Även de alltmer
utvecklade metoderna för fiskevård kräver ordnade förvaltnings-förhållanden.
Utredningen
slår fast att det vid sidan av lagstiftningen om fiskevårdsområden finns behov
av en enklare form för förvaltning av enstaka skifteslags fiske. Frågan om
förvaltning av samfällda fisken kan, utta-
20
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 306
lar
utredningen vidare, lösas efter i huvudsak två skilda linjer. Den ena innebär
att delägare ges rätt att hos myndighet påkaUa beslut om hur fisket skall
nyttjas. Den andra innebär att det skapas en organisation som ger en på det ena
eller andra sättet bestämd majoritet möjlighet att fatta för minoriteten
bindande beslut. Den förra linjen, som motsvarar 24 § lagen om rätt till
fiske, är visserligen smidig men löser inte problemet om hur myndighetens
beslut skall verkställas. Den ger inte heller möjlighet att komma till rätta
med upplåtelsefrågan, vUket enligt utredningen är den allvarligaste bristen.
Såväl för den fiskekortsköpande allmänheten som för kommuner, organisationer
och andra som önskar få fiskerättsupplåtelser till stånd under betryggande
former är frånvaron av en "förhandUngsduglig motpart" på ägaresidan
ett av de största hindren. Utredningen anser därför att reglerna i 24 § lagen
om rätt till fiske om nyttjande och upplåtelse av samfällt fiske bör ersättas
med en förvaltningsform som innebär att delägarna genom bindande beslut kan avgöra
dessa frågor.
Redan
den omständigheten att fisket aldrig ansetts böra föras in under
bysamfällighetslagen talar enligt utredningens mening för att ordningen med
särreglering behålls. Antalet fall där förvaltaingsåtgärder är påkallade måste
antas vara ojämförligt större beträffande fisket än beträffande övriga
samfälligheter. Vidare har formerna för fiskerättsupplåtelse utvecklat sig
efter speciella linjer. Ett problem av mer speciellt slag är, påpekar
utredningen, att bysamfällighetslagen saknar regler om upplåtelse av enskilda
delägares andelar. Enligt förslaget tUl ny jordabalk får upplåtelse av
nyttjanderätt i fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter
inte ske, såvida inte annat föreskrivs i lag eUer annan författning.
Möjligheten att upplåta andel i samfällt fiske blir därför beroende av att
bestämmelsen i 24 § andra stycket lagen om rätt till fiske behålls. MöjUgheten
faller bort om bysamfällighetslagen utan ändring får ersätta bestämmelsen.
Utredningen
kommer tUl den slutsatsen att bestämmelser om förvaltning av samfällda fisken
bör meddelas i en särskild lag som knyter an tUl 24 § lagen om rätt tUl fiske.
Förslag tiU sådan lag framläggs av utredningen. Enligt förslaget skall delägare
i fiske som är samfällt för mer än två fastigheter kunna på sammanträde besluta
om användningen och tUlgodogörandet av fisket. Sådant beslut skall gälla mot ny
delägare i fisket. Röstning på sammanträdet skall ske efter delaktighetstal.
Ingens röstetal får dock överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet
för de delägare som är närvarande vid sammanträdet. För beslut skall enkel
majoritet som regel vara tUhäckligt. Delägarna skaU vid sammanträdet kunna
utse styrelse för att handha samfällighetens angelägenheter. Anmälan om
styrelseval skall göras tiU länsstyrelsen. När anmälan gjorts är samfälligheten
att anse som en juridisk person. Bara styrelsen kan därefter företräda
samfäUigheten i förhåUande tiU tredje man. Vad
Prop. 1973:160 307
gäller
de fall då fiske är samfällt för endast två fastigheter skaU länsstyrelsen
enligt förslaget liksom enligt gällande rätt kunna ge föreskrifter för fiskets
utnyttjande.
Med
anledning av fritidsfiskeutredningens förslag har föredragande
departementschefen i prop. 1969: 42 uttalat att frågan om särskild lagstiftning
för samfällda fisken borde anstå i avvaktan på lantmäteristyrdsens förslag i
fråga om bysamfällighetslagen.
3.4
Promemorieförslaget och remissyttrandena 3.4.1 Lagtekniska frågor
Promemorieförslaget.
I enlighet med vad som anförts om lagstiftningens inriktning och omfattning
föreslås i promemorian att den nya lagen om förvaltning av samfälUgheter blir
tillämpUg såväl på samfälUgheter enligt fastighetsbildningslagstiftningen som
på samfäUigheter enligt lagstiftningen om gemensamma anläggningar. De
samfäUigheter som det här gäller är i viss mån av olUia karaktär.
SamfäUigheteriia enligt fastighetsbildningslagstiftningen består huvudsakligen
av markområden som vid fastighetsbUdningsåtgärd avsatts för gemensamt ändamål
eller annars undantagils från delning. En samfällighet enUgt lagstiftningen om
gemensamma anläggningar utgörs av de fastigheter som har del i en sådan anläggning
och dess ändamål är att handha förvaltningen aV anläggningen. Det är därför i
viss mån oegentligt att som den föreslagna lagen gör i detta fall tala om
förvaltning av samfälUghet. Något missförstånd torde emellertid inte uppkomma
genom ett sådant uttryckssätt och användningen härav innebär stora lagtekniska
fördelar, anförs det i promemorian.
Om man bortser från denna
terminologiska komplikation, har det enligt promemorian inte mött några mera
betydande svårigheter att i en gemensam lag samla regler som bör gälla både för
förvaltningen av samfälligheter enligt fastighetsbUdningslagstiftningen och för
förvaltningen av gemensamma anläggningar. Visserligen har det inte kunnat
undvikas att en del bestämmelser uttryckligen måst begränsas tUl att gälla det
ena slaget av gemensamhetsbUdningar. Det stora flertalet lagregler har
emeUertid kunnat ges sådan utformning att de kan tiUämpas såväl i det ena faUet
som i det andra .
Som
förebild för den i promemorian föreslagna nya lagen har främst tjänat de
associationsrättsliga bestämmelserna i LGA. En utbyggnad av regelsystemet har
dock ansetts ofrånkomlig. Härvid har vissa bestämmelser i lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar efterbUdats och hänvisning skett tiU andra bestämmelser i
lagen. Också vissa bestämmdser i 2 kap. EVL har fått stå som mönster för den
nya lagen. Strävan har emeUertid hela tiden varit att göra den nya lagen så
enkel och överskådlig som möjligt. Detta har framstått som särskUt angeläget
med hänsyn tUl att den i första hand kommer att tUlämpas av personer utan
Prop.
1973:160 308
juridisk
utbUdning. I de fall då lagens bestämmelser inte ger behövlig ledning får man
enligt promemorian falla tillbaka på allmänna associationsrättsliga principer
eller andra allmänna rättsgrundsatser.
Till
grund för utformningen av vissa delar av promemorieförslaget har legat det
utredningsmaterial som lantmäteristyrelsen överlämnat tUl justitiedepartementet
vid redovisningen av sitt uppdrag att se över bysamfällighetslagen.
Remissyttrandena.
Förslaget att i en gemensam lag samla bestämmelser om förvaltning av
samfäUigheter av olika slag tillstyrks eller lämnas utan eriman av samtliga
remissinstanser. Detsamma gäller de lagtekniska principlösnmgar som valts i
promemorian. Sålunda anför Svea hovrätt att den associationsrättsliga
samordning och modernisering av reglerna för förvaltning av skilda
samfälUgheter som skett i promemorian kan anses i stort uppfyUa de krav som i
dag bör ställas på en dylik lagstiftning.
På grand av den i
promemorian påtalade terminologiska komplikation som uppstår genom att begreppet
samfällighet har en annan betydelse i FBL än i förslaget till anläggningslag
synes det enligt länsstyrelsen i Stockholms län oriktigt att
sammanfattningsvis tala om förvaltning av samfälUghet. Länsstyrelsen
ifrågasätter därför om inte benänmingen lag om förvaltning av samfäUigheter
borde ändras tUl exempelvis lag om samverkan meUan fastigheter. Härigenom
skulle lagstiftningen dessutom få en mera allmän inriktning och vid behov kunna
kompletteras i andra avseenden än som nu är aktuella.
3.4.2
Lagens tillämpningsområde
3.4.2.1
Samfälld mark
Promemorieförslaget.
I promemorian anförs att en av den nya lagens huvuduppgifter uppenbarligen
måste bli att reglera förvaltningen av sådan mark som vid fastighetsbUdning
avsatts för gemensamt behov eUer uteslutits från delning. Som beteckning på
sådan mark används i det följande omväxlande uttrycken samfälld mark och
marksamfälUghet.
Tidigare
har förekommit att marksamfälligheter bildats utan att de varit avsedda för
visst ändamål. Numera kan sådana samfäUigheter i princip bara bUdas för bestämt
ändamål av stadigvarande betydelse för ddägarfastigheterna.
Tidigare
tUlkomna marksamfälligheter har mestadels haft anknytning till
jordbraksnäringen. Som exempel på sådana samfäUigheter kan nämnas samfällda
vägar, grustag, vattenställen och kvarnplatser. Till denna gmpp hör också
skogsområden, sjöar, vattendrag och strömfall, som avsatts som samfällda för
fastigheter av övervägande jordbrukskaraktär.
Marksamfälligheter
som ursprangligen har varit jordbruksanknutna.
Prop. 1973:160 309
t.
ex. samfällda byvägar, kan genom tätorternas tillväxt ha kommit att bli belägna
inom områden som används för bostadsbebyggelse eller andra
tätbebyggelseändamål. Sådana samfälligheter har som regel inte längre något
berättigande. De brukar successivt sammanföras med angränsande fastighet eller
förvärvas av kommunen, varigenom de upphör att utgöra samfälld mark.
En viktig kategori av
marksamfälligheter är sådana som är avsedda för skogsbrak. Hit hör främst
gemensamhetsskogar som bUdats enligt JDL och som framdeles kan komma att bUdas
enligt FBL. Andra samfäUigheter som består av skogsmark är t. ex. samfällda
husbehovsskogar som bUdats vid awittring i Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker.
Det finns också samfälld
mark utan vare sig historisk eller aktuell anknytning tUl jordbruk eller
skogsbruk. Vid nybUdning av fastigheter för bostadsändamål eller
fritidsbebyggelse avsätts mark inte sällan för gemensamt ändamål. Det kan t.
ex. gälla mark tUl väg för en grupp bostadsfastigheter eller mark tiU
grönområde, badplats, båtplats eUer plats för brygga för en grapp
fritidsfastigheter.
Inom områden med stadsplan
eller byggnadsplan finns normalt inte behov av att avsätta mark som samfälld
för en större krets av fastigheter, framhålls det i promemorian.
Fastigheternas behov av gemensamma utrymmen tiUgodoses där i första hand på
annat sätt än genom samfällighetsbUdning. Mark för gator (resp. vägar) samt
parkområden och andra aUmänna platser reserveras i planen, varefter kommunen
(resp. vägförening) svarar för att marken ställs i ordning för avsett ändamål.
Det finns emellertid i
vissa fall behov av andra gemensamma utrymmen inom planområden än dem som kan
eller bör avsättas som allmänna platser. Som regel är det härvid fråga om behov
som är gemensamma för fastighetema inom viss del av det planlagda området, t.
ex. ett byggnadskvarter inom stadsplan eller ett motsvarande område inom byggnadsplan.
Behovet av gemensamt utrymme, t. ex. förbindelseled, parkeringsplats eUer
lekplats, kan inom sådana bebyggdsegrapper tUlgodoses bl. a. genom att mark
avsätts som samfälld i samband med att fastighetema bUdas. Tidigare stod denna
utväg visserligen till buds bara i begränsad utsträckning, eftersom
samfäUigheter inte kunde bildas vid avstyckning enligt 5 kap. FBLS och inte
heller vid tomtbUdning inom stadsplan. Dessa begränsningar har emellertid faUit
bort i och med att FBL trätt i kraft.
Det synes enligt
promemorian inte behöva råda någon tvekan om att den nya lagen bör omfatta alla
slags marksamfälligheter. Att dessa kan vara av skiftande karaktär och storlek
får beaktas vid utformningen av lagen. Det torde inte heller föreligga några
oöverkomliga svårigheter att konstruera ett regelsystem som erbjuder lämpUga
förvaltningsformer för olika slags samfälligheter.
Prop. 1973:160 310
Remissyttrandena.
Vad som anförs i denna del av promemorian har inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen.
3.4.2.2
Sockenallmänningar m. m.
Promemorieförslaget.
Innan särskilda skogar avskilts för byar eller motsvarande skifteslag utgjordes
stora skogsområden av allmänningar, som var gemensamma för en större krets av
delägare. Bestämmelser om allmänningar tas upp i 16 kap. byggningabalken i 1734
års lag. Allmän-ningama indelas där i landsallmänningar, häradsallmänningar och
sockenallmänningar. Någon landsallmänning finns inte längre kvar. Häradsallmänningama
lyder numera under särskUd lag. De flesta socken-allmänningarna har delats.
Ett fåtal
sockenallmänningar fmns emellertid ännu kvar, påpekas det i promemorian. För
dessa gäUer fortfarande 16 kap. byggningabalken, vissa ännu tillämpliga delar
av 810 §§ förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket samt
bestämmelserna om jordbruksstämma i den i övrigt upphävda lagen (1930: 251) om
kommunalstyrelse på landet. Däremot är bysamfäUighetslagen inte tUlämplig.
Förutom de
sockenallmänningar som ännu finns kvar, s. k. äkta eller egentUga
sockenallmänningar, fmns också sockensamfällda områden som inte utgör äkta
sockenaUmänning och inte lyder under de bestämmelser som gäller för
sockenaUmänning. Vissa av dessa områden brukar kaUas oäkta sockenallmänningar.
Härmed avses sådan tUl socken hörande allmänning som tidigare utgjort del av
häradsallmänning. Oäkta sockenallmänning förvaltas enligt häradsallmänningslagen.
Vidare finns det områden
som ingått i skifte på sockenskifteslag och därvid undantagits för samfällt
behov eller uteslutits från delningen. Sådana områden torde enligt promemorian
få anses utgöra samfälld mark på vilken bestämmelserna i 10 kap. byggningabalken
och bysamfällighetslagen är tillämpliga. I fråga om områden som avsatts till
besparingsskog vid storskifte i Dalama eller till allmänning vid awittring i
Västerbottens eller Norrbottens län gäller allmänningsskogslagen.
Enligt 13 § lagen (1930: 251)
om kommunalstyrdse på landet skall ärenden som enbart angår i mantal satt jord
inom en socken avgöras på kommunalstämma där bara de deltar som innehar sådan
jord (mantalskommun). Sådan kommunalstämma kallas jordbruksstämma.
I
promemorian anförs att de ärenden som bara angår mantalssatl jord utgörs av
dels ärenden om viss jord, i första hand de äkta sockenallmän-ningarna, dels
ärenden om vissa imättningar, s. k. sockenmagasin, dels ärenden om vissa
kassor, huvudsakligen magasmskassor och rotehållar-kassor av olika slag.
Sedan Kungl. Maj:t
uppdragit åt kammarrådet Agnar Arfvidson att utreda frågan om en avveckling av
institutet jordbraksstämma avlämnade Arfvidson den 17 april 1962 förslag till
åtgärder för avvecklingen (stencil).
Prop. 1973:160 311
Enligt
förslaget skuUe sockenallmänningarna förvaltas enligt härads-aUmänningslagen.
Bara de bestämmelser i lagen som behandlar formerna för allmänningamas
förvaltaing skulle därvid tUlämpas, däremot inte bestämmelser av materiell
natur. Sockenmagasin vid vilka magasinsrörelse aUtjämt bedrevs skulle
förvaltas av självständig stiftelse eller ekonomisk förening, övriga
sockenmagasin samt kassor skulle förvaltas enligt 5 § bysamfällighetslagen
eller omhändertas av stiftelser eUer övertas av kommun eUer församling eller,
såvitt angår kassor, i vissa fall för-bmkas av delägama.
Vid två tiUfällen har
gjorts inventeringar av de tillgångar, som förvaltas av jordbruksstämma,
nämUgen 1948 av kommunallagskonomittén och 1960 av Arfvidson.
Sockenmagasm redovisades 1948
till ett 30-tal och 1960 tUl fyra, vartUl kom ett 50-tal magasinsbyggnader som
användes för annat ändamål eller inte alls utnyttjades. Enligt 1960 års
inventermg fanns då 324 magasinskassor med en sammanlagd behållning av 3,6 mUj.
kr. och 69 rotehåUarkassor med en sammanlagd behållning av 2,2 mUj. kr.
Den 1 mars 1963 utfärdades
kungörelse (1963: 43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma
förvaltade kassor. Bestämmelserna medger att kommunalstämmas förvaltning av
tillgångar som tUlhör kassor under vissa villkor avvecklas. Beslut härom skaU
understäUas länsstyrelsen för fastställdse. Avveckling med tillämpning av
kungörelsen torde ha skett i betydande omfattning.
Vid
en beräknuig som gjordes 1964 framgick att antalet sockenmagasin och kassor hade
minskat ytterligare sedan 1960. Antalet sockenmagasin var 37, varvid
emellertid inte framgick om magasinen utnyttjades för magasinsrörelse eller
inte. Ingenting framkom som tydde på att antalet magasin där magasinsrörelse
bedrevs var större än år 1960, dvs. fyra. Magasinskassornas antal hade gått ned
från 324 tiU 165 och rote-hållarkassoma från 69 till 41. Dessutom fanns tolv
kassor med skiftande benämningar.
Sockenallmänningar
redovisades både 1948 och 1960 tUl ett antal av 19. Den angivna siffran bör
inte uppfattas som exakt, eftersom det i flera faU är ovisst huravida det
uppgivna objektet är en äkta sockenallmänning eller inte. Enligt 1960 års
inventering hade åtta allmänningar en areal av 1050 ha, sex allmänningar en
areal av 50200 ha och fyra allmänningar en areal av 200400 ha. De vid
inventeringarna framkomna uppgiftema tyder på att sockenaUmänningarna i
allmänhet består av skogsmark eller annan avrösningsjord.
Fömtom
sockenallmänningarna förvaltades enligt 1960 års inventering också viss annan
fast egendom av jordbraksstämma. I ett fall rörde det sig om egendom som
sannolikt utgjorde oäkta sockenallmänning och alltså rätteligen borde förvaltas
enligt häradsallmänningslagen. I 13 faU gällde det objekt som sannolikt
utgjorde vanlig samfälld mark och
Prop. 1973:160 312
som
rätteligen borde förvaltas enligt bysamfäUighetslagen. Ett fall avsåg fast
egendom som syntes lUlhöra borgerlig primärkommun och som alltså borde
förvaltas av denna.
Slutiigen
redovisades under jordbraksstämmoförvaltning viss fast egendom, som
mantalskommun hade förvärvat, och vissa därtill knutna kassor. Dessa tUlgångar
var följande. (Uppgifterna grandar sig på 1960 års inventering, vissa senare
inhämtade kompletterande upplysningar samt uppgifter i betänkandet SOU 1937: 29.)
1.
Mora jordägande socknemän (Mora
skattejordägare) i Mora köping ägde dels vissa fastigheter i Morastrand,
huvudsakligen bebyggda med offentiiga byggnader och med ett uppskattat värde av
350 000 kr., dels skogsfastigheter om 410 ha med ett taxeringsvärde av 330 000
kr., dels tUlgångar i lös egendom tUl ett värde av 792 000 kr., fördelade på en
marknadskassa och en skogsmeddsfond. Den fasta egendomen har i huvudsak
förvärvats genom att jordägande socknemännen 1872, i samband med att Vämhus
församling bröts ut från Mora församling. Övertagit Våmhus församlings andel i
viss jord, som var belägen inom Mora församlings område.
2.
Älvdalens jordägande socknemän.
i Älvdalens kommun ägde fastigheter som innefattade 3 570 ha skogsmark och
värderades tiU 930 000 kr., samt lös egendom. Samtiiga tillgångar, uppgående
till över 2 milj. kr., bildade Rotamas reservfond. Denna fond har uppkommit av
medel, som influtit dels genom vissa före storskiftet verkställda försäljningar
av virke från överloppsmarkerna inom socknen, dels från områden, som vid
storskiftet avsattes för socknemännens gemensamma räkning, dock inte från
socknens besparingsskog. Den på fonden redovisade fasta egendomen har tUl
större delen förvärvats redan före storskiftet, men för medel från fonden har också
senare inköpts fastigheter, i varje fall under tiden fram tUl år 1935.
3.
Särna och Idre jordägande
socknemän i Säma och Idre kommuner ägde fastigheter, som omfattade 2 600 ha,
därav 1 700 ha skogsmark. Fastigheterna har till större delen förvärvats av
jordägande sockne-mäimen under slutet av 1800-talet för medel, som influtit
genom försäljning av virke från oawittrad mark inom socknama i fråga. Fonden
var ursprungUgen gemensam för kronan och jordägama, men en fördelning skedde
enligt ett kungl. brev 1896. Senare har ytterligare en uppdelning skett så,
att fastighetema i vardera socknen förvaltas och disponeras av jordägande
socknemännen i den socknen.
4.
Jättendals socknemän i
Harmångers kommun ägde "Jätteholmarna, inköpta av socknemännen under
Kristinas tid", med en uppgiven landareal om 200 ha.
I
promemorian sägs att de redovisade inventeringarna bygger på ett primärmaterial
som måste betecknas som delvis osäkert. De ger emel-
Prop. 1973:160 313
lertid
tUlräcklig grund för att överväga hur aweckUngen av
jordbruks-stämmoförvaltningen bör genomföras.
Sockenallmänningarna
bör enligt promemorian uppenbarUgen föras in antingen under den nya lagen eller
under häradsallmänrungslagen eller allmänningsskogslagen.
När
det gäller att ta stäUning tiU vilken av dessa lagar som kan vara den
lämpligaste bör man ta hänsyn till att häradsallmänningslagen och
allmänningsskogslagen är avpassade för förvaltning av förhållandevis stora
skogsbruksenheter, som är avsedda att bestå oförändrade. Enheterna får enligt
uttryckliga förbud i de olika lagarna i princip inte delas eller förminskas.
Sockenallmänningarna är fä tiU antalet och förhällan-devis begränsade tUl
omfattningen. Några särskilda restriktioner i fråga om delning eller annan
förändring av sockenallmänning finns inte. Det synes inte heller lämpligt att
för framtiden ställa upp andra delnings-restriktioner för sockenallmänningarna
än för marksamfälligheter i allmänhet.
Av
praktisk betydelse är också det förhållandet att det i vissa fall kan vara
svårt att avgöra om en gemensamhetsbUdning utgör äkta sockenallmänning eUer
sådan samfälld mark av annat slag.
Nu
anförda omständigheter talar enligt promemorian för att sockenallmänningarna
bör inordnas under den nya lagen.
Utredningsmannen
Arfvidsons förslag innebar att endast de associationsrättsliga delama av
häradsallmänningslagen skulle göras tiUämpliga i fråga om förvaltningen av
sockenallmänningama. Lagens förbud mot delning eller minskning av
häradsallmänning skulle således inte gälla för sockenallmänningarna. En av de
invändningar som nyss riktats mot tanken att hänföra sockenallmänningarna till
häradsallmänningslagen skiUle därmed falla bort. Övriga invändningar kvarstår
dock med oförändrad styrka, uttalas det i promemorian. Avgörande betydelse
torde böra tillmätas det förhåUandet att häradsallmänningslagens förvaltningsbestämmelser
skulle medföra en överorganisation för de förhåUandevis små objekt som det här
är fråga om. Som understrukits i föregående avsnitt skall den nya lagen om
förvaltning av samfälligheter utformas så, att den erbjuder en lämplig
förvaltningsform också för mindre objekt.
På
gmnd av vad som nu har anförts bör enligt promemorian den nya lagen omfatta
även sockenallmänningarna. Härav följer att lagen också skall vara tiUämplig på
de allmänningskassor som är knutna tUl sockenaUmänningarna.
Som
framgår av den lämnade redogörelsen förvaltar jordbraksstämma i några faU
också fast egendom som vederbörande mantalskommun har förvärvat och som aUtså
inte har samma rättshistoriska ursprang och inte heller samma
fastighetsrättsliga status som sockenallmänningarna. I promemorian behandlas
frågan om också denna fasta egendom bör föras in under den nya lagen om
förvaltning av samfälligheter.
Prop. 1973:160 314
Vid
bedömande av denna fråga är enligt promemorian att märka att ifrågavarande
egendom inte är att hänföra till samfälligheter i FBL:s menmg utan utgör
särskUda fastigheter. Detta förhållande bör emeUertid inte hindra att
förvaltningen av egendomen regleras av den nya förvaltningslagen. Det torde
nämligen inte möta några svårigheter att konstruera denna så, att den kan
tUlämpas på de ifrågavarande fastigheterna. Från praktisk synpunkt skulle det
uppenbarligen vara fördelaktigt om fastigheterna förvaltades på samma sätt som
sockenallmänningarna. Några sakskäl som pekar i motsatt riktning torde knappast
kunna anföras.
I
promemorian föreslås därför att den nya lagen skall omfatta även de fastigheter
som förvärvats av mantalskommun och som f. n. förvaltas av jordbraksstämma.
I
den av Arfvidson är 1962 framlagda utredningen föreslogs som nämnts att vissa
sockenmagasin och kassor som dittiUs förvaltats av jordbraksstämma skulle föras
in under bysamfällighetslagen.
Vid remissbehandlingen av
Arfvidsons utredning uttalade lantmäteristyrelsen att förvaltaingen av
sockenmagasin och kassor borde handhas av ekonomisk förening eller stiftelse.
Genom förvaltning i sådan form skulle vinnas en från
fastighetsbildningssynpunkt väsentlig fördel, eftersom dessa slag av
tillgångar därigenom skulle upphöra att vara adper-tinenser till fastigheter,
ett förhåUande som var otidsenligt och medförde olägenheter vid
fastighetsbildning. Styrelsen biträdde därför inte utredningens förslag att
göra bysamfällighetslagen tillämplig på ifrågavarande tUlgångar.
Vad lantmäteristyrelsen
sålunda har anfört äger full giltighet när det gäller att bedöma frågan
huravida sockenmagasin och de andra kassor som f. n. förvaltas av
jordbraksstämma skall föras in under den nya lagen om förvaltning av
samfälligheter, framhålls det i promemorian. Jordbraksstämmoförvaltningen av
sådana tUlgångar torde i stor utsträckning ha avvecklats med stöd av
kungörelsen (1963: 43) med föreskrifter rörande vissa av kommunalstämma
förvaltade kassor, I den mån inte sådan avveckling skett eller lämpligen bör
komma till stånd kan det komma i fråga att anförtro förvaltningen av
tillgångarna ål ekonomiska föreningar eller stiftelser. En annan möjlighet är
att tillgångarna övertas av kommunema.
I
enlighet med dessa överväganden bör enligt promemorian den nya lagen inte göras
tUlämplig på tUlgångar av det slag som nyss angetts.
Remissyttrandena.
Älvdalens samt Särna och Idre jordägande socknemän anför att deras strävan
hittills varit att nedbringa antalet förvaltningsenheter. Denna strävan har
dock begränsats av att de olika samfällighetema, som i princip har samma
ägare, reglerats i skilda författnuigar. Promemorieförslaget uppfyller endast
till en del socknemän-
Prop. 1973:160 315
nens
förväntningar. Om förslaget tUl lag om förvaltning av samfälUgheter genomförs,
kan lagen bli tillämplig på alla deras gemensamma tillgångar utom på dem som nu
förvaltas enligt allmänningsskogslagen. Även om idealet är att få en enda lag,
är givetvis varje minskning av antalet förvaltningslagar ett framsteg.
3.4.2.3
Samfällt fiske
Promemorieförslaget.
I 24 § lagen om rätt tUl fiske används begreppen oskiftat fiske och samfällt
fiske. Med oskiftat fiske avses enligt motiven tUl lagen både fiske som vid
delning av ett skifteslag lämnats utanför delningen och fiske som vid skifte
undantagits som gemensamt för delägama. Samfällt fiske är ett vidsträcktare
begrepp. Det omfattar förutom oskiftat fiske också fiske som på annan grand,
t. ex. servitut, är gemensamt för flera fastigheter. Fritidsfiskeutrednmgen har
i ett förslag tUl lag om förvaltning av samfäUda fisken endast använt det vidsträcktare
begreppet. Det anses i promemorian lämpligt att också i detta sammanhang låta
begreppet samfällt fiske ha den innebörd som nyss angetts.
Av
skäl som fritidsfiskeutredningen anfört (se avsnitt 3.3) finns det enligt
promemorian ett uppenbart behov av att bestämmelserna i 24 § lagen om rätt tiU
fiske om nyttjande av samfällt fiske ersätts med förvaltningsbestämmelser som
innebär att man kan få tUl stånd för delägarna bindande beslut bl. a. i frågor
som rör upplåtelse av fiskerätt.
Den
mest närliggande lösningen synes vara att låta den nya lagen om förvaltning av
samfälligheter bli tillämplig också på samfällt fiske, framhålls det i
promemorian. Att en sådan lösning skulle innebära vinster från systematisk och
lagteknisk synpunkt torde utan vidare stå klart. Av större betydelse är
emellertid att påtagliga praktiska fördelar är förenade med lösningen.
Särskilt gäller detta när både fisket och vattenområdet är samfällt. Också i
andra fall när samma krets av fastigheter har del i såväl fiske som samfälld
mark är det uppenbarligen fördelaktigt att samma förvaltningsbestämmelser
gäller för de olika slagen av gemensamhetsbUdningar.
Fritidsfiskeutredningen
har avvisat tanken på all göra bysamfällighetslagen tUlämplig på samfällt
fiske. De skäl som utredningen därvid anfört synes enligt promemorian inte
kunna åberopas till stöd för att utesluta fisket från den nya lagens
tillämpningsområde, om man vid utformningen av denna och anslutande ändring i
24 § lagen om rätt tUl fiske tar hänsyn till de speciella förutsättningar som
gäller i fråga om fiskeutövningen. Bl. a. måste uppmärksammas de frågor som rör
upplåtelse av ddägamas eller viss delägares rätt till fiske.
Vad
som nu har anförts leder enligt promemorian till att den nya lagen om
förvaltning av samfäUigheter bör äga tUlämpning också på samfäUt fiske.
Prop. 1973:160 316
Remissyttrandena.
Förslaget att den nya lagen skall gälla också i fråga om samfällt fiske
tUlstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser. Några av dem
påpekar dock att förslaget får till följd att fiskeförhållandena inom ett
oskiftat fiskevatten kan ordnas antingen enligt den nya lagen eller enligt
lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden. Kammarkollegiet anser en sådan ordning
föga meningsfull och ifrågasätter om inte lagen om fiskevårdsområden borde
reserveras för andra fall än då fisket är i sin helhet samfällt för två eller
flera fastigheter. Enligt lantmätareföreningen och skogsindustriernas
samarbetsutskott bör en bättre samordning ske mellan de båda lagarna, bl. a. i
fråga om omröstningsreglerna.
3.4.2.4
Andra samfällda rättigheter
Promemorieförslaget.
I bysamfällighetslagen jämställs med samfäUd mark rättigheter eller förmåner
"som är samfällda för två eller flera fastigheter". Som exempel på
sådana samfällda rättigheter anförs i motiven servitut avseende rätt till
skogsfång eller mulbete eller rätt till takt av torv, sten, grus, lera e. d.
Vidare nämns rättigheter som bibehållits gemensamma för ett skifteslag trots
att själva marken delats, såsom samfällt bete och samfälld jakt.
Förekomsten
och betydelsen av sådana samfällda rättigheter som anges i motiven tUl
bysamfällighetslagen har numera minskat, framhålls det i promemorian.
Skogsfångs- och mulbetesservituten utövas i allt mindre omfattning och avses
skola avvecklas successivt (jfr prop. 1970: 144 s, 71). Också torvtäktsservitut
och andra liknande substansservitut synes få en allt mer begränsad användning.
När det gäller jaktservitut torde den i motiven angivna situationen att rätten
till jakt behållits som samfälld vid skifte av marken vara mycket ovanlig.
Samfällda
rättigheter av annat slag förekommer däremot i stor utsträckning. Samverkan
mellan fastigheter har under senare tid fått en aUt mer ökad betydelse. I
samband därmed har behov uppkommit att tUlskapa rättigheter till förmån för de
fastigheter som deltar i samverkan. F. n. fmns bl. a. i lagstiftningen om
gemensamma anläggningar regler om förvaltningen av sådana samfällda
rättigheter. Förslaget till anläggningslag innehåller däremot inga
förvaltningsbestämmelser utan föratsätter att den nya lagen om förvaltning av
samfälligheter skall bli tUlämplig på dessa rättigheter.
Rättigheter
som är gemensamma för olika fastigheter kan, påpekas i promemorian, tUlkomma
också enligt FBL och JB. Det är härvid fråga om servitut som har flera
härskande fastigheter. Sådana samfäUda rättigheter kan uppstå antmgen på det
sättet att en fastighet tUl vars förmån ett servitut gäller delas eUer på det
sättet att servitutet samtidigt eUer successivt instiftas till förmån för
skilda fastigheter. Behov av förvaltningsregler föreligger, om servitutet har
samma utövningsom-
Prop. 1973:160 317
rade
och innehåll. Det synes enligt promemorian uppenbart att också samfällda
rättigheter av delta slag bör falla under lagen om förvaltning av
samfälligheter.
Vidare
föreslås i promemorian att även andra slags samfällda rättigheter för vUka
speciella förvaltningsbestämmelser inte gäller skall omfattas av den nya lagen.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt anför att det borde övervägas om ytterligare samfälligheter, såsom
stängsel- och betessamfälligheter enligt lagen (1933: 269) om ägofred, kan
inordnas under lagen om förvaltning av samfäUigheter. Samma mening har
grustäktskommittén, som dessutom nämner vattenreglerings-, vattenavlednings-
och invallningssamfällig-heter.
3.4.2.5
Avgränsningen mot samäganderättslagen
Promemorieförslaget.
Vid sidan av den form av gemensam äganderätt till fast egendom som gäller i
fråga om samfälld mark förekommer andra typer av sådan gemensam äganderätt,
framhålls det i promemorian. Den viktigaste av dessa är samäganderätten, som
regleras i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt (samäganderättslagen).
BysamfäUig-hetslagens och samäganderättslagens kompetensområden framgår av 1
och 16 §§ bysamfällighetslagen samt 1 och 19 §§ samäganderättslagen. Som
huvudregel gäller att bysamfäUighetslagen avser mark som är samfälld för flera
fastigheter medan samäganderättslagen avser fastighet som ägs av flera personer.
Från denna huvudregel görs emellertid vissa undantag. Dessa innebär att
samäganderättslagen får en mer vidsträckt och bysamfäUighetslagen en mer
begränsad tillämplighet i två hänseenden. Samäganderättslagen och inte
bysamfällighetslagen är sålunda tillämplig på samfälld mark när de delägande
fastigheterna saknar enskild mark (s. k. andelsfastigheter). Detsamma gäller i
fråga om sådan samfälld mark som varit anslagen till ständigt ryttare-, soldat-
eller båtsmanstorp.
Det
bör enligt promemorian övervägas om dessa begränsningar i fråga om
bysamfällighetslagens tUlämplighet bör tas upp i den nya lagen om förvaltning
av samfälligheter.
Gränsdragningen
mellan samäganderättslagen och bysamfällighetslagen när det gäller
förvaltningen av samfälld mark bygger på 19 § samäganderättslagen. Enligt
lagrammet gäller samäganderättslagen inte mark som är samfälld för flera
fastigheter som tUl någon del har "sina ägor genom skifte eller eljest
åtskUda". Av motiven (prop. 1904: 86 s. 22) framgår att syftet med denna bestämmelse
var att från samäganderättslagens tillämplighet utesluta de objekt som föll
under 10 kap. byggningabalken och andra föreskrifter om nyttjande av bys
oskiftade ägor i skog och mark. Samäganderättslagen ansågs inte böra reglera
den rätt som delägare i ett skifteslag kunde ha i fråga om ägor som behållits
Prop. 1973:160 318
som
samfällda vid en skiftesförrättnuig. Att bestämmelsen fick en snävare
utformning än som angavs i motiven torde enligt promemorian bero på att man vid
samäganderättslagens tillkomst inte tänkte sig möjligheten att det kunde
finnas fastigheter som helt saknade enskUd mark. Tidigare gällande
fastighetsbUdningslagstiftaing tUlät i stort sett inte nybUdning av
andelsfastighet, anförs det i promemorian. Sådan fastighet kunde emeUertid
uppkomma i vissa fall, exempelvis genom att man från fastighet som bestod av
både enskUd mark och andel i samfälld mark avskUde all enskUd mark genom
expropriation eller genom fastighetsdelning med anledning av ändring i den
administrativa indelningen. FBL uppställer inte några speciella hinder mot
nybUdning av andelsfastighet, men de allmänna faslighetsbildningsvUlkoren i 3
kap. torde medföra att sådan nybUdning kan ske bara i undantagsfall (prop.
1969:128 s. B 510 och B 656).
I
promemorian framhålls att man således har att räkna med att andelsfastigheter
förekommer i mycket begränsad omfattning. Ännu ovanligare är att alla
fastigheter som har del i en samfällighet utgörs av andelsfastigheter. Ett
speciellt sådant fall föreligger när flera fastigheter har all sin mark förlagd
tiU s. k. gemensam ägovidd. Sådana samfälligheter har uppkommit på följande
sätt. Om vid skifte enligt äldre bestämmelser en av delägama i skifteslaget
ägde flera fastigheter, kunde dessa inte rättsligen läggas samman. I stället
förfor man ibland på så sätt att man för delägaren lade ut en ägolott som
motsvarade flera fastigheter. Dessa fick härigenom i sin helhet gemensam
ägovidd. I åtskUliga fall torde sådana fastigheter sedermera ha lagts samman,
sedan regler om sammanläggning infördes i lagstiftningen år 1928, men i andra
fall kvarstår förhåUandet med gemensam ägovidd.
Det
påpekas i promemorian att man vid bedömande av frågan om gränsdragningen mellan
samäganderättslagen och den nya lagen om förvaltning av samfälligheter i det
hänseende som det här gäller bör uppmärksamma att det finns en grundläggande
skillnad mellan de båda lagama. Enligt samäganderättslagen kan varje delägare
när som helst få tiU stånd försäljning av förvaltningsobjektet och på så sätt
upplösa gemenskapen. Lagen om förvaltning av samfäUigheter utgår däremot från
att gemenskapen skall bestå och uppställer krav på majoritetsbeslut för
försäljning. Något skäl att tUlerkänna ägare av andelsfastighet en obetingad
rätt att tvinga fram försäljning av marksamfäUighet torde enligt promemorian
knappast föreligga. Han har ju aUtid möjlighet att i likhet med övriga delägare
i sådan samfällighet sälja delägarfastigheten och på så sätt tUlgodogöra sig
det värde som delaktigheten i samfälligheten representerar. Det synes över
huvud taget inte rimligt att behandla ägare av andelsfastighet annorlunda än
varje annan samfälUghetsdelägare. En sammanläggning av andelsfastigheten med
annan fastighet bör exempelvis inte leda tUl att andra regler kommer att gälla
i fråga om rätten
Prop. 1973:160 319
till
samfälligheten. Vad som nu sagts äger tiUämpning också på gemensam ägovidd,
som i FBL helt jämställs med annan marksamfällighet (prop, 1969: 128 s. B 80),
I
promemorian behandlas härefter frågan om samfäUda ryttare-, soldat- och
båtsmanstorp i det följande sammanfattningsvis kallade soldattorp i
fortsättningen liksom hittUls skall vara underkastade samäganderättslagen
eller om den nya lagen om förvaltning av samfäUigheter skaU gälla för dem.
Samäganderättslagen
innehöll ursprungligen ingen särskild regel om soldattorp. På samfälld mark
belägna sådana torp föll därför utanför lagen. Genom lagändring år 1907 (1907;
83 s, 3) fördes emeUertid de på samfälld mark belägna soldattorpen in under
samäganderättslagen. Ändringen hängde samman med den samtidigt antagna lagen
(1907: 83 s. 1) om sådana torps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet. Syftet med lagstiftningen var att de samfällda
soldattorpens ombUdande tUl självständiga fastigheter skuUe underlättas.
Det
syfte som 1907 års lagstiftning avsåg att tillgodose var i princip av tUlfällig
natur; jfr lagrådets uttalanden vid tillkomsten av lagen (1931: 158) om
avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i
stamfastighet (NJA II 1931 s. 437). Enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (1970; 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bUdats av
samfälld mark upphörde 1907 års lag att gälla vid utgången av år 1971.1
promemorian anförs att det numera inte längre torde finnas några skäl för att i
fråga om förvaltning och försäljning ha andra regler i fråga om mark som är
eUer har varit avsedd för soldattorp än dem som annars gäller för samfälld
mark. Sådan mark bör därför i fortsättningen falla under den nya lagen om
förvaltning av samfäUigheter.
Av
vad som anförts följer enligt promemorian att 19 § samäganderättslagen bör
ändras i anslutamg till den nya lagen.
Remissyttrandena.
Promemorieförslaget har i denna del inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen.
3.4.3
Val av förvaltningsformer
Promemorieförslaget.
I promemorian framhåUs till en början att den nya lagen behandlar
förvaltningsobjekt av mycket skiftande karaktär. Med hänsyn härtUl och tUl de
variationer som kan förekomma i fråga om ändamålet med förvaltningen och
antalet samfäUighetsdelägare bör lagen utformas så att den lämnar vidsträckta
möjligheter att anpassa förvaltningen efter omständighetema i varje särskilt
fall.
När
förhåUandena är okomplicerade, bör förvaltningen kunna utövas på ett enkelt
och smidigt sätt och med ett minimum av formaliteter,
Prop. 1973:160 320
anförs
det vidare i promemorian. I andra fall måste en effektiv förvaltningsorganisation
kunna inrättas. Denna organisation bör inrymma ett forum där en majoritet av
delägarna kan fatta beslut som är bindande för minoriteten samt organ med
uppgift att handha den löpande förvaltningen och verkställa delägarnas beslut.
Utåt bör organisationen få ställning som juridisk person och alltså
självständigt kunna ingå förbindelser och förvärva rättigheter.
I
gällande rätt har frågan om förvaltningen av samfälligheter lösts på skUda
sätt. Bysamfällighetslagen tUlhandahåller tre olika former av stadigvarande
förvaltning. I första hand lämnar lagen delägarna frihet att bestämma om förvaltningen
när de kan komma överens. Vidare finns möjlighet att få god man förordnad att
sköta förvaltningen. Om delägarna inte är flera än två, är sådan förvaltning
enda alternativet till delägarnas egen förvaltning. God man förordnas av
rätten som därvid kan meddela föreskrifter för förvaltningen. När delägarnas
antal överstiger två, kan förvaltning för gemensam räkning anordnas enligt 5 §
bysamfäUighetslagen. Delägama beslutar då om förvaltningen vid samman-ttäde,
medan verkställigheten av besluten ankommer på en eller flera sysslomän som
väljs av delägarna.
Enligt
EVL gäller i fräga om gemensam väghållning att de deltagande fastigheterna
alltid skall bilda en särskUd juridisk person (vägsamfällighet). Delsamma är
fallet i fråga om dikningsföretag enligt VL, om delägama är fler än två. Också
för häradsallmänning och allmänningsskog är en permanent
förvaltningsorganisation obligatorisk.
SamfäUighet
enligt LGA kan förvaltas på två oUka sätt. Antingen kan samfälligheten
organiseras som en juridisk person med särskilt förvaltningsorgan eller också
kan den behållas i en enklare form ulan rätts-subjektivitet och
förvaltningsorgan. I det senare fallet omhänderhas förvaltningen av samtliga
delägare i förening och dessa svarar för ingångna förbindelser med sina egna
tillgångar.
Vid
bedömande av frågan vUka förvaltningsformer som den nya lagen bör erbjuda synes
det enligt promemorian tUl en början uppenbart att det i likhet med vad som f.
n. gäller enligt bysamfällighetslagen och LGA bör stå delägarna fritt att när
de är överens bestämma om förvaltningen. Att då kräva att en särskild
förvaltningsorganisation upprättas skulle strida mot vad som nyss sagts om
önskvärdheten av enkla och smidiga handläggningsformer i de okomplicerade
fallen.
Lika
tydligt är enligt promemorian att det behövs en förvaltningsform som innebär
att samfäUighetsddägarna bildar en sammanslutning med rättssubjektivitet och
med särskUt förvaltningsorgan. Inom den lagstiftning som gäller för olika slag
av fastighetssamverkan förekommer denna förvaltningsform allmänt. Ett undantag
utgör bysamfällighetslagen. Dess motsvarande förvaltningsform, förvaltning för
gemensam räkning, har en mindre väl utvecklad förvaltningsorganisa.tion som
uite visat sig
Prop. 1973:160 321
fungera
helt tillfredsställande i praktiken. Som väsentliga svagheter i organisationen
har betecknats att sysslomännen har en helt osjälvständig ställning i
förhållande till delägarna och att de bara i begränsad utsträckning kan på
delägarnas vägnar företa rättshandlingar mot tredje man. Det är angeläget att
dessa brister nu avhjälps, påpekas det i promemorian.
Den
nya lagen bör således enligt promemorian ställa tUl förfogande de två former av
förvaltning som förekommer i LGA, nämligen dels förvaltning omedelbart av
delägarna, dels förvaltning genom en särskUd juridisk person. Det synes
lämpligt att den juridiska personen får en särskild benämning,
samfällighetsförenmg. De båda förvaltningsformerna kan då kallas
delägarförvaltning och föreningsförvaltning.
BysamfäUighetslagen
uppställer som alternativ till gemensam förvaltning enligt 5 § förvaltning
genom god man. I fråga om vissa mindre samfälligheter kan denna
förvaltningsform sannolikt fungera tillfredsstäUande. Emellertid torde något
praktiskt behov av den inte föreligga, anförs det i promemorian. Det möter inga
svårigheter att utforma reglema om föreningsförvaltning så att de passar för
samfäUigheter av olika storlek och karaktär. Som närmare redovisas i
promemorian under följande avsnitt bör det dessutom öppnas möjligheter att vid
delägarförvaltning få tiU stånd sammanträde med delägarna under ledning av
särskUt förordnad person där majoritetsbeslut kan träffas i vissa
för-valtaingsfrågor. Uppenbarligen är denna anordning ägnad att ytterligare
minska behovet av institutet godmansförvaltning. Erfarenhetema från
tillämpningen av bysamfällighetslagen torde också visa att förvaltningsformen
inte kommit till nämnvärd användning i praktiken. Någon motsvarighet därtill
bör enligt promemorian därför inte tas upp i den nya lagen.
Remissyttrandena.
Vad som i promemorian anförs om vilka former för förvaltningen av
samfälligheter som den nya lagen bör erbjuda har genomgående tUlstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
3.4.4
Delägarförvaltning
Promemorieförslaget.
Formen delägarförvaltning är i första hand avsedd att komma till användning i
sädana situationer då full enighet råder mellan delägarna i en samfäUighet om
hur förvaltningen skall skötas, anförs det i promemorian. I begreppet
delägarförvaltning ligger att delägama omedelbart skaU bestämma om
samfällighetens angelägenheter. Förvaltningen kan således inte anförtros åt en
för ändamålet särskUt bUdad juridisk person. I övrigt har delägama frihet att
organisera förvaltningen på det sätt som de fiimer lämpligast. Inte sällan
torde
21
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 322
det
visa sig praktiskt att helt eller delvis uppdra förvaltningen åt syssloman.
Denne är då bunden av de instraktioner som delägarna lämnar. Tredje man skyddas
genom att personlig ansvarighet uppkommer för den eller de delägare som direkt
eller genom syssloman ingår avtal med honom.
Om
delägama i en samfällighet i denna sin egenskap gemensamt förvärvar egendom,
torde enligt promemorian bestämmelserna om enkla bolag som regel bli
tillämpliga. Detta innebär bl. a. att en delägare inte utan de övrigas samtycke
får disponera över andel i egendomen.
Bysamfällighetslagen
ger i de fall då permanent förvaltaing inte är anordnad delägare i samfällighet
möjlighet att begära sammanträde med delägama inför särskUt förordnad person
för att få tUl stånd beslut om användningen av samfällighet eller beslut om
försäljning av samfälld mark (6 och 7 §§). Det framhålls i promemorian att
frågan huruvida en motsvarighet till denna anordning bör införas i den nya
lagen uppenbarligen bör bedömas mot bakgrund av de bestämmelser som skall
gälla för bildande av samfällighetsförening. Enligt promemorians förslag i
detta hänseende skall inte krävas mer än att en av delägarna i samfäUigheten
begär föreningsbildning. Som regel torde det också vara lämpligt att sådan
kommer till stånd när oenighet i någon förvaltningsfråga uppstår bland
delägarna. I vissa fall framstår det emellertid som onödigt att inrätta en
permanent förvaltningsorganisation. Ett sådant faU är att en majoritet bland
delägama i en marksamfällighet vill sälja eller för längre tid utarrendera hela
samfäUigheten. Också andra liknande situationer kan uppkomma i fråga om såväl
marksamfälligheter som andra samfälligheter.
Vad
som nu har anförts leder enligt promemorian tUl att den nya lagen bör öppna
möjlighet att inom ramen för delägarförvaltning få tUl stånd majoritetsbeslut
rörande samfällighet. Detta förutsätter att viss form föreskrivs för frågans
upptagande, verkställande av omröstning och konstaterande av dess resultat. Den
lämpligaste formen synes vara den som gäller enligt bysamfälUghetslagen,
nämligen att sammanträde hålls med delägarna under ledning av särskUt förordnad
person som svarar för att besluten protokollförs. Innan sammanträdet hålls,
skall sammanträdesledaren utreda vilka som är delägare i samfälligheten och
utfärda kallelser på dessa.
Enligt
bysamfällighetslagen förordnas sammanträdesledare av allmän underrätt. I
promemorian anförs att det synes lämpligt att motsvarande uppgift i
fortsättningen anförtros åt fastighetsdomstolen.
Förordnande
som nyss nämnts torde falla under lagen (1946: 807) om handläggning av
domstolsärenden. 4 § tredje stycket i denna lag innehåller bestämmelser som
ger domstolen möjlighet att interrniistiskt förordna om egendoms ställande
under förvaltning av god man eUer om annan åtgärd för säkerställande av den
rättsvård som det aktuella aren-
Prop. 1973:160 323
det
rör. Med tUlämpning av denna bestämmelse blir det möjligt att få tUl stånd
sådana åtgärder rörande förvaltningen av samfälligheten som är nödvändiga för
att syftet med det begärda förordnandet inte skall förfelas.
I
likhet med vad som gäUer enligt bysamfäUighetslagen bör förordnande av
sammanträdesledare ske på begäran av delägare i samfälligheten, heter det
vidare i promemorian. Någon anledning att införa rätt för myndighet att ta
initiativ till sådant förordnande synes inte föreligga. Uppenbarligen bör
domstolen inte vara skyldig att meddela förordnande, om den finner att den
förvaltningsåtgärd som skall avgöras på sammanträdet är av sådan beskaffenhet
att den inte bör komma tUl stånd utan att föreningsförvaltning anordnas. Det
synes inte möjligt att i själva lagen närmare ange vUka förvaltningsåtgärder
som skall kunna föranleda förordnande av sammanträdesledare, utan det får
överlämnas åt domstolen att bedöma frågan med beaktande av omständigheterna i
varje särskUt fall.
Vid
sammanträdet skall enligt promemorieförslaget omröstning ske bland delägama i
samfälligheten. När det gäller att bestämma grandema för röstberäkningen är
olUia lösningar tänkbara. Inom lagstiftningen om fastighetssamverkan är det
vanligaste att röstning sker efter andelstal. Så är faUet i fråga om
fastighetssammanslutningar enligt LGA, EVL och VL samt i fråga om häradsallmänningar
och allmänningsskogar. Bysamfällighetslagen tUlämpar en kombination av
metoderna med röstning efter andelstal och efter huvudtal. Omröstningen efter
andelstal tUlmäts dock den största betydelsen. I fråga om jakt- och
fiskevårds-områden föreskrivs omröstning efter huvudtal i lagen, men bestämmelserna
härom är dispositiva. Samma princip gäller enligt lagen om ekonomiska
föreningar.
Bakom
bestämmelsema om röstberäknmg efter andelstal torde ligga tanken att de som
gjort de största ekonomiska insatsema i det gemensamma företaget bör
tillerkännas det största inflytandet på företagets skötsel. I promemorian
understryks att det inte torde kunna påstås att fog saknas för ett sådant
resonemang. Mot detta kan emellertid enligt promemorian anföras att de fördelar
som är förenade med företaget kan variera för delägama utan relation tUl de
insatser de gjort. Detta torde i särskUt hög grad gälla i fråga om
samfälligheter och andra företag för fastighetssamverkan. I de lagar som
tUlämpar metoden med röstberäknLag efter andelstal har den sist angivna
synpunkten som regel beaktats på så sätt att man infört viss reducering av
rösträtten för de större andelstalen. Det har sålunda föreskrivits att ingen
delägare får rösta för mer än viss kvotdel av de röstande ddägamas sammanlagda
andelstal. Olika kvotdelar gäUer för skUda sammanslutningar. Enligt
bysamfäUighetslagen går spärren vid en femtedel eUer, om delägarna är flera än
femtio, vid en tjugondel av det sammanlagda andelstalet.
Prop. 1973:160 324
Det
framhålls i promemorian att det synes uppenbart alt man också i den nya lagen
måste införa liknande röstspärrar, om man godtar principen med röstning efter
andelstal. Ett sådant system leder emellertid tUl att omröstningsproceduren
blir ganska komplicerad. Resultaten av omröstningarna blir dessutom i viss mån
beroende av slumpartade faktorer. HärtUl kommer att det synes svårt att finna
några rationella grander för att bestämma var röstspärren skall gå. Varje
gränsdragning framstår sålunda som mer eller mindre godtycklig.
Vad
som nu har anförts talar enligt promemorian för att man övergår till metoden
med röstberäkning efter huvudtal, vilken inte har några av de nackdelar som
nyss angetts. Också i övrigt synes starka skäl kunna anföras tUl stöd för denna
metod. Sålunda torde huvudtalet ofta utgöra ett mer rättvisande mått på
samfällighetens reella betydelse för delägama än andelstalet. Från allmänna
demokratiska synpunkter är röstning efter huvudtal onekligen också att föredra
framför röstning efter andelstal.
På
grund av dessa överväganden föreslås i promemorian att varje delägare skall ha
en röst vid omröstning på sammanträde som här avses.
För fattande av beslut
synes som regel endast böra krävas enkel majoritet, anförs det vidare i
promemorian. Den enskilde delägarens behov av rättsskydd får tillgodoses på så
sätt att han ges möjlighet att föra talan mot beslutet inte bara på formeU utan
också på materiell grund. I fråga om vissa beslut som rör marksamfälligheter
synes man enligt promemorian inte kunna nöja sig med detta. Dessa
samfälligheter har typiskt sett tillskapats i syfte att tillgodose
stadigvarande behov hos ddägarfastigheterna. Det skulle med hänsyn härtUl inte
vara tUlfredsstäUande att tUlåta en knapp majoritet bland delägama att besluta
om överlåtelse helt eller delvis av samfälligheten. Ä andra sidan skulle det
föra för långt att förbjuda varje sådan överlåtelse. Det ändamål för vUket
samfäUigheten bUdats kan ha blivit mer eller mindre inaktuellt. Beträffande
vissa samfälligheter gäller f. ö. att de inte avsatts för att tjäna något
speciellt ändamål. I sådana fall kan det bästa sättet för delägarna att
tUlgodogöra sig samfälligheten vara att sälja den. En tiUfreds-stäUande lösning
synes vara att man kräver kvalificerad majoritet för beslut om överlåtelse.
Kravet synes böra utformas så, att minst två tredjedelar av de röstande skall
biträda beslutet.
Samma
krav på kvalificerad majoritet torde enligt promemorian böra gälla för mer
långvariga nyttjanderättsupplåtdser i samfällighet. En sådan upplåtelse kan
nämligen också sägas innebära att samfälligheten inte nyttiggörs på det sätt
som avsågs vid dess tUlkomst. Eftersom ett servitut endast kan avse rätt att i
visst hänseende ta den belastade egendomen i anspråk (jfr 14 kap. 1 §
jordabalken), föreligger det däremot inte tUlräckliga skäl att fordra
kvalificerad majoritet för servituts-upplåtelse.
Prop. 1973:160 325
I
bysamfällighetslagen föreskrivs krav på kvalificerad majoritet med
röstberäkning efter andelstal för beslut om överlåtelse och nyttjande-rättsupplåtelse
som nyss sagts. Vidare skall beslutet underställas rättens prövning. Systemet
med underställning är uppenbarUgen mycket omständligt, sägs det i promemorian,
och det har också varit föremål för kritik i riksdagen (se avsnitt 3.3). Från
rättssäkerhetssynpunkt synes det fullt tUlräckligt att delägarna får rätt att
överklaga beslutet på såväl formell som materiell gmnd. När det gäller beslut
om överlåtelse av samfälld mark är vidare att märka att prövning av
överätdsens lämplighet sker i samband med avstyckningen av marken.
Underställning bör därför inte kunna ske enligt den nya lagen.
Bysamfällighetslagen
innehåUer vidare bestämmelser som innebär att reglerna i 15 kap. 15 och 16 §§
föräldrabalken om inskränkningar i förmyndares rätt att förfoga över omyndigs
fasta egendom inte skall äga tUlämpning när beslut fattats om försäljning eller
nyttjanderättsupp-låtelse enligt lagen. Den omyndiges intressen har i stäUet
tUlgodosetts på det sättet att den domstol till vilken underställning sker
ålagts att pröva att beslutet inte länder den omyndige till märkUgt förfång. Bestämmelsema
i 15 kap. 15 och 16 §§ föräldrabalken synes enligt promemorian över huvud
taget ej vara tUlämpliga när beslut om överlåtelse eller
nyttjanderättsupplåtdse fattas efter omröstning. Några särbestämmelser tUl
skydd för omyndigs intresse torde inte heller vara behövliga, anförs det vidare
i promemorian. Överlåtelse eller nyttjanderättsupplåtdse rörande samfällighet
vari omyndig äger del är typiskt sett av avsevärt mindre betydelse för honom
än motsvarande förfogande över fastighet som ägs av honom. Erfarenhetema från
tUlämpningen av bysamfällighetslagen synes också visa att anordningen med
skyldighet för domstol att ex offido beakta omyndigs intressen knappast har någon
praktisk betydelse. I de fall då ett majoritetsbeslut rörande samfällighet
medför väsentlig olägenhet för den omyndige torde man kunna räkna med att
förmyndaren begagnar sig av sin rätt att klandra beslutet.
Enligt
bysamfällighetslagen gäller att delägarna i samband med beslut om överlåtelse
kan bestämma av vem överlåtdsehandlingen skall underskrivas på ddägamas vägnar.
Det påpekas i promemorian att en motsvarande bestämmelse torde böra tas upp i
den nya lagen. Den bör dock utvidgas tUl att omfatta även handling rörande
upplåtelse av nyttjanderätt.
Bysamfällighetslagen
föreskriver vidare att försäljning av samfäUd mark skaU ske på offentiig
auktion, om delägare begär det. Syftet med denna bestämmelse är att hindra att
försäljning sker tUl underpris. I promemorian anförs att det utan vidare synes
klart att det skydd som bestämmelsen medför i detta hänseende är ganska
ofullkomligt. HärtUl kommer att bestämmelsen i vissa fall visat sig leda till
olämpliga och orimUga resultat (se avsnitt 3.3). Det bör därför övervägas
huravida
Prop.
1973:160 326
någon
motsvarighet tUl bestämmelsen behövs i fortsättningen. Härvid bör beaktas att
ett beslut om försäljning av samfälld mark alltid torde innefatta ett
ställningstagande tiU frågan om den köpeskilling som skaU utgå. Redan det
förhållandet att en kvalificerad majoritet krävs för beslutet mnebär en viss
garanti för att försäljning inte sker tUl underpris. TUl detta kommer att en
delägare som anser att köpeskUlingen är uppenbart för låg har möjlighet att
efter klander få beslutet undanröjt. Med hänsyn tUl vad som nu anförts bör
enUgt promemorian någon bestämmelse om rätt att begära försäljning på
offentiig auktion inte tas in i den nya lagen.
Enligt bysamfäUighetslagen
i dess ursprungliga lydelse gällde att beslut om överlåtelse av samfäUd mark
vari bostäUe eller annat allmänt hemman ägde dd inte fick verkstäUas utan att
tiUstånd därtUl lämnats i vederbörUg ordnmg. Genom lagändring år 1942 (1942:
48) mjukades bestämmelsen upp så, att tiUstånd numera krävs endast om kronans
andel uppgår tUl mer än en tredjedel eller tUl högre värde än femtusen kronor.
Redan i detta sammanhang ifrågasattes om det är påkaUat att ge kronan en
särställning vid försäljning av samfälld mark (NJA II 1942 s.
629). Bestämmelserna i 77 § regeringsformen synes inte kunna åberopas tUl stöd
för att tUlståndskravet bör bibehållas. Som departementschefen uttalade i
nyssnämnda lagstiftningsärende avser dessa bestämmelser att inskränka
Konungens behörighet att som innehavare av den verkstäUandé makten avyttra
kronans fasta egendom men däremot inte att ge kronan någon undantagsställning
när kronan tillsammans med andra har del i fast egendom (NJA II 1942
s. 630). Med hänsyn härtill och tUl den tidsutdräkt och tUl det arbete för
myndigheterna som tUlståndskravet innebär föreslås i promemorian att det inte
skrivs in i den nya lagen.
Bysamfällighetslagen
innehåller en bestämmelse om att försäljning av samfällighet inte får äga rum,
om delägare gjort ansökan om laga skifte på samfälligheten. I FBL finns inget
institut för delning av samfällighet. Vid fastighetsreglering kan visserligen
en utbrytning av faslighets andel i samfällighet ske på så sätt att mark
överförs från samfälligheten tUl fastigheten mot att denna avstår sin andel i
samfälligheten. En fastighetsägares möjligheter att få fastigheten utvidgad
genom överföring av mark är emellertid i princip oberoende av om han äger del
i marken eller inte. Det finns därför enligt promemorian knappast anledning
att koppla samman frågan om försäljning med frågan om fastighetsreglering.
Någon motsvarighet till nyssnämnda bestämmelse i bysamfällighetslagen bör
därför inte tas upp i den nya lagen.
Som tidigare nämnts har
delägare enligt promemorieförslaget rätt att föra talan mot beslut som fattas
vid sammanträde med delägare i samfäUighet. I likhet med vad som gäUer enligt
bysamfäUighetslagen synes sådan talan böra ske genom stämnuig på övriga
delägare, framhålls det
Prop. 1973:160 327
i
promemorian. Som grand för talan bör delägarna kunna åberopa att beslutet inte
tUlkommit i laga ordnmg eller att det strider mot lag eller annan författning.
Vidare bör delägare kunna gmnda sin talan på att beslutet förnärmar hans
enskUda intressen. TydUgt är emellertid att varje obehag som ett beslut medför
för delägare inte bör kunna föranleda att beslut undanröjs. Av hänsyn tUl
övriga delägare bör krävas att avsevärd olägenhet uppkommer för den klagande.
Enligt bysamfällighetslagen gäller att klandertalan skall väckas vid allmän
domstol. Eftersom fastighetsdomstolen i andra sammanhang har att pröva frågor
om samfälUgheter och deras betydelse för delägande fastigheter, synes det enligt
promemorian lämpligt att den får behörighet att ta upp mål av ifrågavarande
slag.
Frågan
om ansvaret för de kostnader som uppstår genom att sammanträde hålls under
särskUt förordnad sammanträdesledare har i bysamfälUghetslagen lösts så, att
sökanden ålagts att förskjuta kostnaderna men att dessa, om sammanträdet leder
till beslut om förvaltningsåtgärd, skall betalas av delägarna efter deras
delaktighet i samfälligheten. I promemorian anförs att denna reglering synes
ändamålsenlig och därför bör överföras tUl den nya lagen.
Dessutom
påpekas i promemorian att i den avdelning av lagen som reglerar
ddägarförvaltningen bör tas upp vissa bestämmelser till skydd för
rättighetshavare i ddägarfastighet. Frågan härom behandlas i avsnitt 3.4.5.6.
Remissyttrandena.
I motsats till vad som enligt promemorieförslaget är avsett att gäUa i fråga om
föreningsförvaltning saknas föreskrifter om ddägarförvaltnings karaktär och
ändamål, påpekar Svea hovrätt. Delägarförvaltning synes närmast vara att anse
som en form av enkelt bolag men sammanslutningen har ej skett frivUligt.
Ändamålet är detsamma som vid föreningsförvaltning, dvs. att förvalta den samfällighet
för vars skull sammanslutningen bildats. Verksamhet som är främmande för
ändamålet synes enligt hovrätten därför ej böra drivas i delägar-förvaltningens
form och ddägarsammanträde för sådan åtgärd bör sålunda ej medges. Även
grustäktskommittén anlägger liknande synpunkter.
Länsstyrelsen
i Kopparbergs län påpekar att de natiurliga kompetenskrav som måste ställas på
den som skaU förordnas att leda ddägarsammanträde i regel torde leda tiU att
lantmätare hos fastighetsbildningsmyndighet förordnas. För den som önskar
påkalla sammanträde måste det te sig avsevärt enklare att vända sig tUl
fastighetsbildningsmyndigheten än att ge in ansökan tiU fastighetsdomstolen
och däri lämna uppgifter tiU underlag för bedömning av frågan om den avsedda
åtgärden bör ske utan att föreningsförvaltning anordnas. Länsstyrelsen
Prop. 1973:160 328
föreslår
därför att ddägarsammanträde skall hållas av fastighetsbUdningsmyndigheten på
ansökan som av delägare ges in tiU myndigheten. FöreUgger i något enstaka faU
det i promemorian berörda förhåUandet att interimistiskt förordnande om
egendoms ställande under förvaltning av god man erfordras, kan
fastighetsbUdningsmyndigheten enligt länsstyrelsens åsikt anförtiros uppgiften
att göra framställning därom. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands
län samt lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott framför
förslag av samma innebörd.
Om
institutet ddägarsammanträde skall fyUa nägon funktion, bör delägare ha större
garanti än enligt promemorieförslaget för att anordningen kommer tUl stånd,
anser grustäktskommittén. Det förhållandet att förordnande av
sammanträdesledare inte skall meddelas, om den aktuella åtgärden är sådan att
den ej bör ske utan att föreningsförvalt-ning anordnas, synes öppna alltför
stora möjligheter att på oklara grunder hindra ett avgörande rörande åtgärden.
Det kan också leda till att en delägare som begärt sammanträdesledare tvingas,
för att få förvaltningsfrågan avgjord, att begära en samfällighetsförening som
ingen av delägarna önskar. Kommittén förordar därför att den i promemorian
föreslagna inskränkningen i möjligheten att förordna sammanträdesledare
ersätts med den självklara reservationen att inte annan delägare begärt
föreningsförvaltning.
Promemorians
förslag att röstning vid ddägarsammanträde skall ske efter huvudtal diskuteras
livligt i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att denna
metod för röstberäkningen framstår som invändningsfri på grand av de allmänna
föratsättningama för delägarförvaltning, som i princip föratsätter enighet
mellan delägama även om vissa frågor i särskild ordning kan avgöras genom
majoritetsbeslut. Ytterligare några remissuistanser förklarar sig lämna
förslaget utan eriman. Hit hör länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt
Västernorrlands län liksom Göteborgs kommun.
I
allmänhet vitsordar remissinstanserna också att huvudtalsmetoden är enkel och
praktisk. Som fördelar med denna metod framhåUs dessutom av bl. a.
lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län att den är användbar i
de fall då andelstal saknas och att den kan vara ägnad att stimulera ett aktivt
deltagande i förvaltningen. Enligt 1969 års vägutredning möter metoden icke
någon erinran såvitt angår samfäUigheter, som har ett större antal delägare eUer
inom vUka delägarnas intressen är någorlunda jämstäUda.
EmeUertid
redovisas en huvudsakligen kritisk instäUning tiU metoden med röstning efter
huvudtal av det helt övervägande antalet remissinstanser. Hit hör Svea
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, vattenrättsdomarna och
vattenrättsingenjörerna vid Västerbygdens vattendomstol, vägverket,
kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrel-
Prop. 1973:160 329
sen,
naturvårdsverket, fiskeristyrelsen, lantmäteristyrelsen, domänverket, länsstyrelserna
i Stockholms och Gävleborgs län, grustäktskommit-. tén, lantbrukarnas
riksförbund, skogsägareföreningarnas riksförbund, lantmätareföreningen,
kommunal tekniska föreningen, skogsindustriernas samarbetsutskott samt
Älvdalens och Särna och Idre jordägande socknemän. Det påpekas allmänt att
huvudtalsmetoden innebär att en majoritet av delägare med små andelstal kan
besluta om förvaltningsåtgärder för vilkas ekonomiska konsekvenser en eUer ett
fåtal stora andelsägare fär svara tUl allra största delen. Detta kan,
framhåller exempelvis lantmäteristyrelsen, tänkas bidra till att större
presumtiva delägare avstår från att ingå i fastighetssamverkan och följden
härav kan bU att någon samverkan inte kommer tUl stånd.
Några
exempel på fall då den angivna innebörden av huvudtalsmetoden kan få
otillfredsställande konsekvenser återkommer i åtskUliga remissyttranden. Ett
vanligt exempel är att en skogsbilväg skall betjäna en stor skogsfastighet och
dessutom ett antal fritidsfastigheter. Ett annat är att en
gemensamhetsanläggning, t. ex. en värmecentral, inrättas för en eller ett par
fastigheter med flerfamiljshus och en gmpp av fastigheter med villabebyggelse.
Som ett tredje exempel nämns att delägarna i ett samfäUt fiske består av ett
fåtal fastigheter med permanent bebyggelse och ett större antal
fritidsfastigheter.
Fiskeristyrelsen
och domänverket pekar på en särskild nackdel med röstning efter huvudtal i den
sistnämnda situationen. Den bofasta befolkningen och övriga större andelsägare
har, framhåller dessa remissinstanser, i aUmänhet mtresse av att utnyttja
fiskevattnet genom fiske-kortsförsäljning. Sommarstugeägarna däremot vill gärna
behålla fritidsfisket för sig själva. Genom huvudtalsmetoden får de senare ett
avgörande inflytande över förvaltningen och på detta sätt motverkas enligt de
nämnda remissinstanserna den eftersträvade utvidgningen av allmänhetens
möjligheter till fritidsfiske.
De
mot huvudtalsmetoden kritiska remissinstansema föreslår över lag att
andelstalen i stäUet läggs tUl grand för röstberäkningen. De flesta förordar
också att en röstspärr införs för att undvika att de största an-delsägama får
en alltför dominerande ställning. Beträffande den närmare utformningen av en
regel om röstspärr anser domänverket, lantbrukarnas riksförbund samt Älvdalens
och Särna och Idre jordägande socknemän att bysamfällighetslagens bestämmelser
bör tjäna som förebUd. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län
förordar i stället bestämmelsema i EVL. Svea hovrätt, vattenrättsdomarna och
vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol samt grustäktskommittén
föreslår å sin sida att förebUden hämtas från LGA. Fiskeristyrelsen hänvisar
tiU fritidsfiskeutredningens förslag till lag om förvaltning av samfällda
fisken, som i detta avseende stämmer överens med LGA. I övriga yttranden
redovisas mgen bestämd uppfattning i frågan.
Prop. 1973:160 330
TUl
stöd för att bibehålla röstning efter andelstal med röstspärr anför t. ex.
lantmäteristyrelsen att erfarenheterna av denna metod i stort sett torde vara
goda och att de praktiska problemen i de flesta fall mte torde vara så stora.
Vidare uttalar bl. a. skogsstyrelsen att det endast sällan förekommer att de
fördelar som är förenade med ett samverkansföretag varierar för delägama utan
relation tiU de insatser de gjort. Det omvända förhåUandet att nyttan står i
god proportion tiU andelstalen är, sägs det, långt vanligare. Andra
remissinstanser såsom lantbrukarnas riksförbund hävdar att det kan diskuteras
om röstning efter huvudtalet bäst stämmer överens med allmänna demokratiska
synpunkter.
1969
års vägutredning ställer sig inte avvisande tUl förslaget att röstning i
princip skaU ske efter huvudtal. Utredningen påtalar dock det motstånd mot
samverkan som kan föratses från större andelsägares sida t. ex. skogsbolag i
fråga om skogsbUvägar om en grapp delägare med obetydliga andelar får ett
avgörande inflytande över förvaltningen. Enligt utredningen synes två lösningar
på detta problem stå tUl buds. Den ena är att undantag från huvudtalsprincipen
görs när viss eUer vissa delägare har ett mycket stort andelstal i förhållande
till de övriga. Den andra möjligheten är att ålägga förrättningsmannen att vid
samfällighetens bildande meddela så långt gående detaljföreskrifter att delägarnas
beslutanderätt inte kommer att avse frågor av väsentiig ekonomisk betydelse.
Från praktisk synpunkt föredrar utredningen den förstaämnda metoden.
Vattenrättsdomarna
och vattenrättsingenjörerna i Västerbygdens vattendomstol samt
advokatsamfundet anför att upplåtelse av servitut bör jämställas med
intecknmgsansökan och nyttjanderättsupplåtdse för längre tid än fem år när det
gäller dess verkan för samfällighetsdel-ägarna. Även beslut om
servitutsupplåtelse bör således kräva kvalificerad majoritet på
ddägarsammanträde.
Enligt
Svea hovrätt kan det ifrågasättas om inte bestämmelserna i 15 kap. 15 och 16 §§
föräldrabalken bör gälla även vid förfogande över omyndigs andel i samfälld
fast egendom. Någon specialregel behövs inte utan i avsaknad av en sådan är
föräldrabalkens bestämmelser automatiskt tillämpliga. För den motsatta
ståndpunkt som intagits i promemorian är däremot en särskild undantagsregel
erforderlig, uttalar hovrätten.
Svea
hovrätt tar vidare upp frågan om behov föreligger av en motsvarighet tUl den
bestämmelse i bysamfällighetslagen enligt vilken försäljning av samfälld äga
ej får ske, om delägare gjort ansökan om laga skifte. Utbrytning av andel i
samfälUghet har enligt hovrätten underlättats genom FBL. Hovrätten anför
vidare att det visserligen i FBL saknas ett särskUt institut fÖr delning av
samfällighet men att upplösning av samfäUighet enligt ett
departementschefsuttalande (prop. 1969:128 s. B 335) alltid bör ske genom
marköverföring. Föratsättningama i 5
Prop. 1973:160 331
kap.
4 § FBL torde därvid alltid vara uppfyUda. Hovrätten understryker att en
motsvarighet tiU regleringen i bysamfällighetslagen kommer att finnas kvar för
framtiden i samäganderättslagen och föreslår sålunda att en bestämmelse av
samma innebörd införs i lagen om förvaltning av samfälligheter.
Fiskeristyrelsen finner
det ej självklart att talan mot beslut på ddägarsammanträde skaU föras hos
fastighetsdomstolen. Länsstyrelsen är besvärsinstans enligt lagen om
fiskevårdsområden. Fiskeristyrelsen erinrar också om länsstyrelsens roll enUgt
24 § lagen om rätt tUl fiske. Det kan ej anses rimligt, anför fiskeristyrelsen,
att rättsfrågor rörande de föreslagna enkla förvaltningsformerna för samfällt
fiske skall prövas av fastighetsdomstol medan motsvarande frågor inom den mera
specieUa och ur oUka synpunkter mera krävande förvaltningsform som
fiskevårdsområde utgör prövas av länsstyrelsen.
Enligt hittillsvarande
huvudprincip medges klander av ddägarbeslut endast när beslutet är på visst
sätt lagstridigt men inte när det är enbart olämpligt, påpekar
grustäktskommittén. Huravida uttrycket avsevärd olägenhet för delägare
överskrider denna skiljelinje kan enligt kommittén vara föremål för tvekan.
Kommittén pekar också på att denna klandergrand inte tagits upp i
promemorieförslaget när det gäller beslut som fattats inom ramen för
föreningsförvaltnuig. Kommittén förordar att de båda förvaltningsformerna görs
Ukformiga i fråga om klandergrunderna och att grunden avsevärd olägenhet för
delägare utmönstras. Möjligen behövs i så fall för ddägarförvaltningens dd en
motsvarighet till den föreslagna bestämmelsen att föreningsförvaltning skaU
tillgodose medlemmamas gemensamma bästa med beaktande i skälig omfattning av
varje medlems enskilda intressen, anför kommittén. Hovrätten över Skåne och Blekinge
anför att promemorieförslaget i fråga om delägarförvaltning utformats så, att
det inte synes möjUgt att göra en avvägning mellan delägarnas gemensamma
intressen, å ena, och däremot stridande enskUda intressen, å andra sidan.
Enligt hovrättens mening finns det inte anledning att i detta hänseende göra
skillnad mellan delägarförvaltning och föreningsförvaltning.
3.4.5
Föreningsförvaltning
3.4.5.1
Inledning
Promemorieförslaget.
Som tidigare nämnts är föreningsförvaltning den enda förvaltningsform som
promemorieförslaget erbjuder vid sidan av delägarförvaltning.
Föreningsförvaltning skall i princip kunna tUlämpas i fråga om alla slags
samfälligheter. Vad angår anläggningssamfälligheter finns en modem
associationsrättslig reglering i LGA. Denna kan enligt promemorian tjäna som
förebild vid utformningen av institutet för-eningsförvaltning i den nya lagen.
Med hänsyn till den nya lagens mer
Prop. 1973:160 332
omfattande
tUlämpningsområde är en viss utbyggnad av LGA:s regelsystem ofrånkomlig. Man
bör över huvud taget inte känna sig bunden vid de stäUningstaganden som gjordes
vid tillkomsten av LGA. Om goda skäl kan anföras för andra lösningar, bör dessa
väljas.
3.4.5.2
Samfällighetsförenings verksamhetsområde
Promemorieförslaget.
Ändamålet med en samfällighetsförening skall givetvis vara att förvalta den
samfällighet för vilken den bildats, anförs det i promemorian. Som påpekats i
annat sammanhang är det i viss män oegentligt att i fråga om
anläggningssamfällighet tala om förvaltning av samfällighet. Vad som är föremål
för förvaltningen är den gemensamma anläggningen och en samfällighetsförening
som bildas för samfälligheten har till ändamål att förvalta anläggningen. I
likhet med vad som skett tidigare används emellertid i fortsättningen uttrycket
förvaltning av samfällighet också i fråga om anläggningssamfällighet. Vad som i
detta sammanhang sägs om samfällighet avser alltså den gemensamma anläggningen.
I
allmänhet bör enligt promemorian förvaltningen av samfäUighet inriktas på ett
utnyttjande av samfälligheten för det ändamål som angetts vid dess bildande. Om
ändrade förhållanden inträder så att detta ändamål blir inaktuellt, torde
förvaltningen böra syfta tiU att samfälligheten används på så lämpligt sätt som
möjligt. Denna princip bör gälla också i fråga om samfälligheter som tillkommit
utan att visst ändamål föreskrivits.
Inom
den angivna ramen skall föreningen kunna vidta olika åtgärder som rör
samfälligheten. Som regel torde det inte behöva uppstå några svårigheter att
avgöra vilka åtgärder som faller inom föreningens kompetens. I fråga om
anläggningssamfälligheter bör aUa åtgärder som kan hänföras till utförande,
underhåll och drift av den gemensamma anläggningen räknas hit. När det gäller
marksamfälligheter kan frågan ibland vara mer tveksam, sägs det i promemorian.
Därefter berörs något närmare spörsmålen om samfällighetsförenings behörighet
att utföra anläggningar, att utvidga förvaltningsobjektet, att försälja
samfälld mark och att begära avstyckning från sådan mark.
Om
det för ett ändamålsenligt utnyttjande av en marksamfäUighet fordras att en
anläggning av något slag kommer tUl stånd bör det ligga inom ramen för
förvaltningsändamålet att besluta om anläggningen och låta utföra den. Som
regel torde det väl här gälla anläggningar som är belägna på den samfällda
marken. Också andra anläggningar kan komma i fråga, exempelvis en väg till
samfälligheten. När det gäller anläggningar av sistnämnda slag torde väl det
normala vara att de inrättas med stöd av anläggningslagen. Härigenom uppkommer
en anläggningssamfällighet vars förvaltning kan anförtros åt den tidigare
bildade samfällig-hetsföreningen. Om utrymme för anläggningen upplåts på
frivUlig väg.
Prop. 1973:160 333
möter
emellertid inte hinder mot att föreningen beslutar om anläggningens utförande.
F.
n. gäller att under samfällighetsförvaltning enligt bysamfällighetslagen inte
kan ingå mark som förvärvas för delägarnas gemensamma räkning utan att vara en
för deras fastigheter samfälld tillhörighet (NJA 1954 s. 193). Vidare gäller
att delägarna inte i denna sin egenskap kan förvärva fast egendom på vilken
bysamfällighetslagen inte skulle bli tilllämplig (NJA 1956 s. 432).
Frågan
om utvidgning av marksamfäUighet berördes vid 1955 års riksdag, som fann att
det rådande rättsläget från viktiga synpunkter var mindre tiUfredsställande (se
avsnitt 3.3). Som tredje lagutskottet framhöll i sitt utlåtande i ärendet (3LU
1955: 32) är det ett önskemål av inte ringa vikt att skogbärande samfälligheter
kan kompletteras med mark från annat håU så att enheter med lämplig storlek och
arrondering uppkommer. Också när det gäller andra marksamfälligheter kan
emellertid motsvarande synpunkter göra sig gällande. Möjlighet tUl utvidgning
bör således finnas i fräga om alla slags marksamfälligheter, anförs det i
promemorian.
Utvidgning
som nu sagts sker genom fastighetsreglering varvid mark överförs till
samfäUigheten från fastighet eller från annan samfäUighet. Det normala är
därvid att den överförda marken inte ägs av föreningen. Åtgärden innebär då en
förändring av äganderättsförhållandena. Ofta torde sådan marköverföring kunna
grundas på frivUlig överenskommelse. Samfällighetsföreningen bör enligt
promemorian vara behörig att söka fastighetsreglering och att ingå
överenskommelse som nu sagts, om åtgärden kan anses vara förenlig med det
ändamål för vilket samfälligheten skall utnyttjas.
Det
syfte som uppnås genom att mark lUlförs samfälligheter genom
fastighetsreglering kan vinnas genom att samfällighetsföreningen förvärvar
mark som, om den inte redan utgör särskUd fastighet, avstyckas för att bUda
sådan. Den förvärvade fastigheten kommer nämligen att i likhet med annan
egendom som förvärvas av samfällighetsförening vara underkastad
förvaltningsreglerna i den nya lagen. Ett sådant förvärv synes i förevarande
hänseende därför böra helt likställas med en överenskommelse om överföring av
marken genom fastighetsreglering, anförs det i promemorian. Föreningen bör
alltså vara behörig, att förvärva marken, om den skuUe ha varit behörig att
träffa överenskommelse om överföring av marken tUl samfälligheten. Givetvis bör
föreningen också kunna begära avstyckning, om förvärvet inte avser hel
fastighet. Genom att välja denna metod får föreningen möjlighet att använda
märken som, kreditobjekt. Detta torde bli av värde bl. a. i de fall då den av
föreningen förvaltade samfäUigheten utgörs av gemensamhetsskog.
Bysamfällighetslagen ger
delägama .möjlighet att avhända sig samfälld äga. Denna möjlighet torde ha
införts närmast med hänsyn tUl.
Prop. 1973:160 334
intresset
av alt kunna få till stånd en avveckling av samfällighet som förlorat sin
betydelse för delägarna (jfr Wisén i SvJT 1921 s. 205). Också i fortsättningen
bör det enligt promemorian uppenbarUgen finnas möjlighet att avveckla
samfäUighet eller del av sådan som förlorat sin betydelse för delägarna. I
första hand bör avvecklingen lämpligen ske genom fastighetsreglering.
Samfällighetsföreningen bör vara behörig att söka sådan fastighetsreglering och
föra fastighetsägarnas talan vid denna. I vissa faU kan det visa sig vara
fördelaktigt att samfälligheten försäljs för att sedan avstyckas och bUda
fastighet för sig. Någon anledning att förbjuda försäljning som sker i
awecklingssyfte torde inte finnas. Också i övrigt bör försäljning från
samfälld mark kunna ske, under förutsättning att den kan anses falla inom
ramen för förvaltaings-ändamålet. Detta krav innebär i princip att endast mark
som inte längre behövs för att samfälligheten skall fylla sin funktion får
försäljas.
I
promemorian framhåUs vidare att vad som sagts om försäljning av samfälld mark
torde böra äga motsvarande tillämpning i fråga om överlåtelse av fastighet som
ägs av samfällighetsförening. Om sådan fastighet saknar betydelse för att
samfällighetens ändamål skall tUlgodoses, bör föreningen alltså kunna överlåta
den.
För
att överlåtelse av samfälld mark skaU vara giltig krävs att marken avstyckas (4
kap. 9 § JB). Uppenbarligen bör samfällighetsförening vara behörig att söka
avstyckning av mark som den har beslutat att överlåta.
Det
bör enligt promemorian också vara möjUgt för föreningen att få tUl stånd
avstyckning innan överlåtelse sker. En sådan ordning är ägnad att förenkla
såväl fastighetsbildningen som överlåtelsen. I fråga om föreningens behörighet
att söka avstyckning som nu sagts bör gälla samma begränsning som i fråga om
dess behörighet att sälja marken. Den fastighet som bildas genom avstyckningen
kommer att ägas av delägarna i samfäUigheten. Naturligen bör fastigheten också
förvaltas på samma sätt som samfälligheten. Härför krävs en särskUd bestämmelse
i den nya lagen. I likhet med vad som avses skola gälla i fråga om förvärvad
fastighet, bör fastigheten kunna användas som kreditobjekt.
SamfäUig-hetsföreningen bör alltså inom ramen för förvaltningsändamålet ha behörighet
att söka inteckning eller annan inskrivning i fastigheten.
Förvaltning
av marksamfäUighet bör i första hand syfta tUl att främja delägarnas eget
utnyttjande av samfälligheten. Det torde emellertid, sägs det i promemorian,
inte finnas någon anledning att förbjuda föreningen att upplåta rätt för annan
att använda samfäUigheten. Tvärtom får i vissa faU sådan rättighetsupplåtelse
anses som ett normalt led i förvaltningen. Det bör t. ex. vara tUlåtet att
upplåta avverkningsrätt på gemensamhetsskog. Vidare bör det vara möjligt att
upplåta servitut avseende exempelvis rätt tiU väg över samfälligheten.
Vad
som sagts om samfällighetsförenings behörighet att vidta förvaltningsåtgärder
rörande marksamfäUighet bör enligt promemorian äga
Prop. 1973:160 335
motsvarande
tillämpning i fråga om samfällt fiske. Särskilt framhålls att
samfällighetsförening bör ha behörighet att upplåta rätt att nyttja sådant
fiske, t. ex. genom försäljning av fiskekort.
Också
när del gäller samfällighetsförenings förvaltning av annan samfälld rättighet
än rätt tUl fiske torde enligt promemorian de anförda synpunkterna kunna vara
tUl viss ledning.
Remissyttrandena.
Enligt grustäktskommittén är det svårt att se att förutsättningarna för
rättsfallet NJA 1954 s. 193 ändras genom promemorieförslaget. Med hänsyn till
de bestämmelser som gäller fastighetsreglering ifrågasätter kommittén också,
om det är lämpligt att utan vidare ersätta sådan åtgärd med ett beslut av
samfällighetsförening om förvärv av marken. Även om en samfällighetsförening
skulle anses behörig att utan stöd av särskUd lagföreskrift förvärva mark,
fordras vidare för full likställighet en bestämmelse varigenom marken på samma
sätt som den ursprangliga blir sakrättsligt knuten till föreningsmedlemmarnas
fastigheter. Vid samfällighetsbildning genom fastighetsreglering följer denna
anknytning av FBL och beträffande anläggningssamfällighet finns en motsvarande
föreskrift i 15 § första stycket anläggningslagen. Slutligen synes enligt
kommittén besvärliga problem uppkomma, om den förvärvade marken besväras av
särskilda gravationer.
3.4.5.3
Bildande av samfällighetsförening
Promemorieförslaget.
Som vUlkor för att samfälUghet skall ställas under förvaltning för gemensam
räkning enligt 5 § bysamfälUghetslagen gäller att en majoritet bland delägarna
beslutar det. Enligt LGA kan varje delägare kräva att samfällighet skaU
organiseras som juridisk person.
När
det gäller att bedöma vilka föratsättningar som i den nya lagen bör uppstäUas
för föreningsbUdning kan, anförs det i promemorian, till en början konstateras
att det i aUmänhet torde vara tUl fördel för delägarna i en samfälUghet att
det etableras ett fast fomm för fattande av beslut och ett särskUt organ för
verkstäUighet av besluten. Också från allmän sypunkt framstår det inte sällan
som angeläget att en samfällighetsförening kommer tUl stånd med de särskilda
garantier detta innebär för en effektiv förvaltning av samfälligheten i fråga.
Mot denna bakgrand framstår det inte som ändamålsenligt att kräva att
förenings-bUdningen stöds av en majoritet bland delägarna. Inte heller synes
det lämpligt att ange särskilda materiella villkor för att en samfällighetsförening
skall få komma till stånd. Den bästa lösningen synes enligt promemorian vara
den som valts i LGA, dvs. att man ger varje delägare rätt att kräva
föreningsbUdning. Det torde kunna föratsättas att en sådan begäran normalt
görs endast när förhållandena är sådana att en permanent
förvaltningsorganisation behövs. I de fall då något sådant behov inte
Prop. 1973:160 336
föreligger
men det är nödvändigt att få tUl stånd ett majoritetsbeslut i en viss
förvaltningsfråga, torde man kunna räkna med att delägaren i stället begagnar
sig av möjligheten att begära förordnande för någon att hålla sammanträde med
delägarna för avgörande av frågan.
Frågan
om föreningsbildning bör enligt promemorian handläggas på så sätt att delägaren
hos fastighetsdomstolen begär förordnande för någon att hålla sammanträde med
delägarna, varefter dessa vid sammanträdet utser styrelse och antar stadgar.
På sätt anförts i fråga om delägarförvaltning öppnas med en sådan handläggning
möjlighet för fastighetsdomstolen att interimistiskt förordna om förvaltnmgen
av samfälligheten.
I
vissa faU skaU enligt promemorieförslaget ett enklare förfarande kunna
tUlämpas. Det anses lämpligt att fastighetsbildningsmyndigheten i samband med
förrättning som rör samfällighet får möjlighet att hålla sammanträde för
bildande av samfäUighetsförening. En sådan möjlighet finns redan i LGA och har
där visat sig fylla ett praktiskt behov. Även i dessa fall bör som
föratsättning för föreningsbUdningen gäUa att den begärs av delägare i
samfälligheten. Ett undantag från detta krav synes dock här böra göras. En
samfällighetsbildning tillgodoser ofta inte bara enskilda utan också allmänna
intressen. Ett uttryck härför är att representanter för det allmänna såväl
enligt FBL som enligt förslaget tUl anläggningslag fått rätt att ta initiativ
till samfällighetsbildning. Uppenbarligen är det ett samhällsintresse att en
samfällighet som har betydelse från allmän synpunkt förvaltas på ett effektivt
sätt. Det framstår därför som rimligt att fastighetsbUdningsmyndigheten i
samband med förrättning som rör sådan samfällighet får möjlighet att ta
initiativ tUl föreningsbUdning. En särbestämmelse härom anses därför böra tas
upp i den nya lagen.
Som
konstitutiva element i föreningsbildningen ingår som nämnts utseende av
styrelse och antagande av stadgar. Att styrelse måste finnas för att eii
samfällighetsförening skall kunna fungera ligger i öppen dag. Vad gäller kravet
på stadgar finns motsvarighet härtill i bysamfällighetslagen och EVL. Också i
lagen om ekonomiska föreningar uppställs krav på stadgar. Enligt LGA gäller
däremot att stadgar inte är nödvändiga. Detsamma gäller i fråga om
dUiningssamfäUighét (se 7 kap. 61 § andra stycket VL). Som skäl för regleringen
i LGA har i motiven anförts att ett system där stadgar var obligatoriska skulle
göra det nödvändigt att anordna något slags prövning av stadgarnas innehåll och
därför te sig omständligt (prop. 1966: 128 s. 56). De olägenheter som är
förenade med ett krav på stadgar synes emellertid kunna reduceras avsevärt genom
att normalförslag till stadgar utarbetas, framhålls det i promemorian.
Eventuellt kan flera sådana normalförslag passande föi: olika föreningstyper
upprättas. Det finns anledning anta att stadgama i de allra
Prop. 1973:160 337
flesta
fall kommer att överensstämma med eUer nära ansluta tUl dessa normalförslag.
Granskningen av stadgarna kan då ske mycket enkelt. En ordning med obligatoriska
stadgar erbjuder å andra sidan klara fördelar. Samtidigt som fasta normer
erhålls för föreningens organisation och dess verksamhet öppnas möjlighet att
nå en smidig anpassning till ändrade förhållanden, övervägande skäl anses
därför tala för att i den nya lagen införs krav på att stadgar skall antas i
samband med förenings-bildningen. I likhet med vad som föreslås betÉäffande
delägarförvaltning bör enligt promemorian gälla att varje delägare som är
närvarande vid sammanträde för bildande av samfällighetsförening har en röst.
För fattande av beslut torde endast böra krävas enkel majoritet. I fråga om
talan mot beslut som fattas på sammanträdet bör samma ordning gälla som i fråga
om talan mot beslut på sammanträde inom ramen för delägarförvaltning.
I
fråga om ekonomisk förening gäller att den för att vinna rättskapacitet måste
registreras. Registreringen sker hos länsstyrelsen där det skall finnas ett
särskilt föreningsregister för uppgifter som skall anmälas för registrering.
Vid registrering skall bl. a. ske en prövning av lagligheten av föreningens
stadgar. Enligt LGA fordras endast att beslut om utseende av styrelse,
antagande av firma och bestämmande av ort för styrelsens säte skall anmälas tUl
länsstyrelsen. EVL uppstäUer krav på att stadgar skall faststäUas av
länsstyrelsen och att styrelseval skall anmälas dit. Tvekan synes enligt
promemorian inte böra råda om att man i den nya lagen bör tillämpa det system
som gäller för ekonomiska föreningar. För den som vill ingå avtal med en
samfällighetsförening är det uppenbarligen av värde att det finns ett
officiellt register som innehåller gmndläggande uppgifter om föreningen och
dess organisation. En annan fördel som uppnås är att den behövliga kontrollen
av stadgarna på ett enkelt sätt kan samordnas med den prövning som 'djest bör
ske i fråga om lagligheten av de beslut som ligger till grand för
föreningsbUdningen.
Enligt
lagen om ekonomiska föreningar skall vad som införs i för-eningsregistret som
regel kungöras såväl i Post- och Inrikes Tidningar som i ortstidning. Det torde
enligt promemorian inte vara motiverat att införa samma krav i fråga om
samfällighetsföreningar, vUkas affärsförbindelser ofta är av blygsam
omfattning. Det anses fullt tillräckligt att den som vill träda i sådan
förbindelse med föreningen har möjlighet att genom hänvändelse till
länsstyrelsen få de aktuella uppgiftema. I övrigt torde de i lagen om
ekonomiska föreningar meddelade bestämmelserna om registrering i allt
väsentligt kunna tiUämpas i förevarande sammanhang, sägs det i promemorian.
Hänvisning tUl dessa bestämmelser bör därför tas upp i förvaltningslagen.
Kompletterande föreskrifter om uppläggandet och förandet av det nya registret
torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.
22
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 338
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att det helt övervägande antalet av aUa
samfällighetsförenmgsbildningar, säkerligen över 90 procent, under alla
omständigheter kommer att handhas av fastighetsbUdningsmyndighet. I likhet med
vad länsstyrelsen föreslår beträffande handläggningen av fråga om sammanträde
för avgörande av förvaltningsfråga inom ddägarförvaltningens ram anser
länsstyrelsen därför att sammanträde för bUdande av samfällighetsförening
alltid skall hållas av fastighetsbUdningsmyndighet på ansökan av delägare.
Samma instäUning har länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands län samt
lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott.
Enligt
Göteborgs kommun förefaller möjligheterna att få till stånd en
samfällighetsförening bristfälliga. Vid konstituerande sammanträde skall bl. a.
utses styrelse. De delägare som inte önskar föreningsbUdning kan då motverka en
sådan genom att varken godkänna initiativtagarens förslag eller utse egna
kandidater. Önskvärt är, framhålls det, att i ett dylikt fall syssloman kan
förordnas.
Lantbrukarnas
riksförbund finner promemorieförslaget acceptabelt, 1 fråga om rösträtten vid
bildande av samfällighetsförening kan enligt för-bundet huvudtalsprincipen
gälla. Detta strider ej mot vad förbundet i övrigt anfört beträffande
rösträtten vid samfällighetsförvaltning, eftersom förening bör kunna bildas på
framstäUning av varje delägare. Samma synpunkt på frågan om rösträtt framförs
av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Däremot hävdar länsstyrelsen i
Kopparbergs län att an-ddstalsprincipen bör gälla vid konstituerande
sammanträde. I övrigt kan beträffande remissinstansernas inställning i denna
fråga hänvisas till avsnitt 3.4.4.
3.4.5.4
Samfällighetsförenings organisation
y
Promemorieförslaget.
EnUgt lagen om ekonomiska föreningar gäller att förvaltningsuppgifterna är
uppdelade så, att medlemmama på föreningsstämma beslutar i frågor som är
grundläggande för föreningen och dess verksamhet medan de löpande
angelägenhetema sköts av föreningens styrelse. Samma uppdelning gäller för de
fastighetssamman slutningar som organiserats som juridiska personer. Någon
anledning att införa en annan ordning i den nya lagen finns inte enligt
promemorian.
Av
vad som anförts om bildande av samfällighetsförening framgår att styrelse skall
utses vid sammanträde med delägama i samfälligheten. Med hänsyn tUl de
skiftande förhållanden under vilka skilda samfällighetsföreningar kommer att
verka bör den nya lagen i likhet med LGA och EVL inte innehålla några närmare
bestämmelser om antalet styrelseledamöter. Det anses tillräckligt alt
föreskriva att styrelsen skall bestå av en eller flera ledamöter.
Som
nyss nämnts skall styrelsen handha föreningens löpande angelä-
Prop. 1973:160 339
genheter.
Tydligt är att styrelsen därvid skall vara bunden av de föreskrifter som
meddelas i förvaltningslagen och i föreningens stadgar. Också de beslut som
delägarna fattar på föreningsstämma bör i princip vara bindande för styrelsen.
Detta följer av styrelsens ställning som verkstäUandé organ. Emellertid bör,
framhålls det i promemorian, styrelsen vid sidan av denna uppgift också ha en
viss kontrollerande funktion i förhållande till delägarna. Styrelsen bör
sålunda ha både rätt och skyldighet att åsidosätta stämmobeslut som strider mot
förvaltningslagen eller annan lag eller mot föreningens stadgar. Vidare bör
styrelseledamot ha rätt att föra talan mot sådant beslut.
En speciell uppgift som
skall åvila styrelsen och som enligt promemorian bör regleras närmare är att
uttaxera bidrag tUl föreningens verksamhet från medlemmarna. Behovet av
sådana/.bidrag torde komma att variera i olika föreningar beroende på storleken
och beskaffenheten av den samfällighet som är föremål för förvaltningen. I
fråga om marksamfällighet synes uttaxering mera sällan bli aktuell, medan
motsatsen är fallet beträffande anläggningssamfällighet. I de fall styrelsen
bedömer föreningens situation vara sådan att uttaxering krävs bör den för att
fastställa storleken av medelsbehovet för viss tidsperiod upprätta utgifts-och
inkomststat. Sedan staten godkänts på föreningsstämma skall den läggas till
grund för uttaxeringen. Genom denna skall det behövliga tillskottet fördelas
på medlemmama. Som fördelningsnorm skall uppenbarligen tjäna de delaktighetstal
som fastställts vid bUdande av samfälligheten. När det gäller
anläggningssamfälligheter är att märka att olika andelstal kan ha bestämts för
kostnader som avser anläggningens utförande samt för kostnader som avser dess
underhåll och drift. Om så är fallet måste i inkomst- och utgiftsstaten
inkomsterna och utgifterna för varje sådan verksamhetsgren beräknas för sig
och det behövliga tillskottet till varje verksamhetsgren fördelas efter de
andelstal som gäller för denna. Uttaxering bör ske genom att styrelsen
upprättar och på föreningsstämma framlägger debiteringslängd som utvisar
resultatet av den gjorda fördelningen.
I
vissa fall bör en extraordinär utdebitering föreskrivas, heter det vidare i
promemorian. Om föreningens medel inte räcker till betalning av förfallen
skuld, bör styrelsen av hänsyn till borgenärerna åläggas skyldighet att
omedelbart upprätta och på föreningsstämma framlägga särskild debiteringslängd
samt utta behövliga medel. Denna skyldighet är av sådan vikt att dess fuUgörande
bör säkerställas genom särskilda sanktioner. Om styrelsens ledamöter försummar
att verkställa uttaxering, bör de sålunda vara solidariskt ansvariga för
skulden. Är försummelsen uppenbar, bör borgenären dessutom få möjlighet att
hos länsstyrelsen begära förordnande för syssloman att debitera och ta ut vad
som fordras.
I
fråga om styrelsens verksamhetsformer torde man enligt promemo-
Prop. 1973:160 340
rian
lämpligen böra inskränka sig tUl att i lagen ge föreskrifter rörande omröstning
och jäv. I förstnämnda hänseende, synes böra anges att som styrelsens beslut
skall gäUa den mening som omfattas av majoriteten bland de styrelseledamöter
som är närvarande vid sammanträde. Vid lika röstetal bör i allmänhet gälla den
mening som biträds av den som fungerar som ordförande vid sammanträdet. Val bör
dock avgöras genom lottning. För giltigt beslut torde i princip böra krävas
att samtliga styrelseledamöter deltar i avgörandet. Avvikelse härifrån bör dock
kunna medges i föreningens stadgar. I jävshänseende synes böra föreskrivas att
styrelseledamot inte får ta befattning med angelägenhet vari han har ett
väsentiigt intresse som strider mot föreningens.
I
egenskap av föreningens verkställande organ skall styrelsen vara behörig att
företräda föreningen i förhållande tUl tredje man. Av praktiska skäl bör dock
styrelsen få möjlighet att utse särskild firmatecknare med behörighet att
företräda föreningen. Möjligheten att utse firmatecknare bör dock kunna fråntas
styrelsen genom föreskrift i stadgarna eller genom beslut av föreningsstämma.
Viss inskränkning synes böra föreskrivas i såväl styrelsens som
firmatecknarens behörighet. Överlåtelse av fast egendom är av sådan vikt för
föreningen att styrelsen eller firmaleck-naren inte utan stöd av stadgama eller
föreningsstämmobeslut bör kunna avtala därom. Motsvarande bör gälla inteckning
i fast egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt i sådan egendom för.längre tid
än fem
e
ar.
I
den nya lagen torde enligt promemorian vidare böra tas upp föreskrifter om
rätt för länsstyrelsen att utse särskUd styrelseledamot och att förordna
syssloman att fungera som styrelseledamot. Vidare bör meddelas föreskrifter om
skyldighet för styrelseledamot och annan företrädare för föreningen att ersätta
skada som tillfogats föreningen, medlem och tredje man. I fråga om dessa
bestämmelser- hänvisas i promemorian tUl avsnitt 3.4.5.6 och 3.4.5.7.
Medlemmarnas
rätt att delta i föreningens angelägenheter utövas som tidigare nämnts på
föreningsstämma. I stadgarna bör föreskrivas hur ofta ordinarie föreningsstämma
skall hållas. Det synes böra ankomma på styrelsen att utfärda kallelser tUl
sådan stämma. Dessutom bör styrelsen kalla tUl extra föreningsstämma så snart
någon fråga aktualiserats vars avgörande inte kan anstå till nästa ordinarie
stämma. En viss minoritet av medlemmarna torde dessutom böra få rätt att framtvinga
extra föreningsstämma.
Vid
föreningsstämma bör i princip alla föreningens medlemmar ha rätt att delta i
förhandlingarna och utöva rösträtt, anförs det i promemorian. Vissa inskränkningar
bör dock göras i detta hänseende. Om vid stämman behandlas fråga som enbart rör
viss gren av föreningens verksamhet, exempelvis fråga om fastställande av
särskUd inkomst-och utgiftsstat för drift av gemensamhetsanläggning, bör
naturligen en-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:160 34I
dast
de som är bidragsskyldiga till denna verksamhetsgren få delta och rösta. Vidare
bör den som underlåtit att i rtt tid fullgöra bidragsskyldighet gentemot
föreningen inte få utöva sin rösträtt förrän han fullgjort skyldigheten.
Däremot bör han ha rätt att delta i förhandlingarna. Slutligen bör gälla att
medlem inte får delta i behandling av angelägenhet vari han har ett väsentiigt
intresse som strider mot föreningens.
Beslut
som fattas på föreningsstämma kan lå rättsverkan inte bara mot föreningens
medlemmar utan också mot vissa innehavare av begränsade sakrätter, framhålls
det i promemorian. Sådan rättighetshavare synes därför böra få närvara och
yttra sig vid behandlingen av fråga som rör hans rätt. Däremot torde rösträtt
bara böra tillkomma medlemmar i föreningen. Av allmänna rättsgrundsatser
följer att det åligger medlem som upplåtit en begränsad sakrätt i sin fastighet
att vid röstningen beakta även rättighetshavarens intressen.
De
synpunkter som i fråga om delägarförvaltning anförts tUl stöd för att
röstberäkning bör ske efter huvudtal anses i promemorian äga full giltighet
beträffande omröstning på föreningsstämma. Varje röstberättigad medlem skall
alltså enligt promemorieförslaget äga en röst. Rösträtten bör kunna utövas
genom ombud. För alt hindra att någon genom insamlande av fullmakter skaffar
sig ett helt avgörande inflytande över stämman bör man emellertid i likhet med
vad som skett i lagen om ekonomiska föreningar föreskriva att ombud inte får
företräda mer än en medlem. Vidare bör anges att som stämmans beslut skall
gälla den mening som fått de flesta rösterna samt att vid lika röstetal val
skall avgöras genom lottning och i andra frågor skall gälla den mening som
biträds av stämmans ordförande.
Från
de nu angivna omröstningsreglerna sägs avvikelse böra kunna föreskrivas i
stadgama. Exempelvis bör i dessa kunna las in föreskrift om att röstning skall
ske efter andelstal. I fråga om vissa särskilt betydelsefulla beslut bör
särbestämmelser tas upp i själva lagen. Vid delägarförvaltning krävs för
beslut om överlåtelse, inteckning och mer långvarig nyttjanderättsupplåtdse
beträffande fast egendom att beslutet biträds av två tredjedelar av de
röstande. Samma vUlkor torde böra gäUa när egendomen förvaltas av
samfällighetsförening. Av skäl som redovisas i avsnitt 3.4.5.6 föreslås att
även för beslut om ändring av föreningens stadgar skall uppställas krav på två
tredjedels majoritet.
I
fråga om förhandlingarna på föreningsstämman synes det enligt promemorian inte
nödvändigt att i lagen ge några närmare föreskrifter. Uppenbarligen bör stämman
ledas av en ordförande. Om stadgarna inte innehåller någon bestämmelse om vem
som skall vara ordförande, bör den första åtgärden på stämman vara att man
väljer sådan. Det torde få ankomma på styrelsens ordförande att förrätta valet.
Styrelsen synes
Prop. 1973:160 342
vidare
genom uttryckliga bestämmelser böra åläggas skyldighet att på stämman lämna
medlemmarna upplysningar om föreningens verksamhet och att föra protokoll över
de beslut som fattas.
Remissyttrandena.
I fråga om metoden för röstberäkning på föreningsstämma redovisas i
remissyttrandena i huvudsak samma inställning som i motsvarande fråga vid
delägarförvaltning (se avsnitt 3.4.4). Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter
sig" emellertid till dem som föreslår att den modifierade anddstalsmetoden
skall användas vid föreningsstämma. Den i promemorian föreslagna möjligheten
att i stadgarna föreskriva avvikelse från huvudtalsmetoden anses av mänga
remissinstanser sakna betydelse, eftersom stadgama skall antas genom röstning
efter huvudtalet.
Svea
hovrätt förordar alt det föreslagna förbudet för ombud att vid föreningsstämma
företräda mer än en medlem skall utgå. Förebilden till förbudet har hämtats
från lagen om ekonomiska föreningar men det saknar tradition inom förevarande
rättsområde. Det är således mycket vanligt att delägare låter sig företrädas av
ombud vid förrättningar av olika slag samt vid sammanträden med samfälligheter.
Förbudet skulle vara mycket opraktiskt och kunna medföra att många medlemmar
helt uteblir från stämmorna. Erfarenhetsmässigt är risken ringa för insamling
av fuUmakter i Ulojalt syfte. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför i stort
sett samma synpunkter samt hävdar att man i vart fall bör ge personer som innehar
fastighet under samäganderält möjlighet att ha gemensamt ombud.
3.4.5.5
Ekonomiska förhållanden
Promemorieförslaget.
Vid förvaltningen av en samfällighet uppkommer normalt vissa löpande
kostnader, t. ex. för kaUdser, sammanträden, arvoden, skatter m. m. När det
gäller anläggningssamfälligheter tUlkommer ofta betydande utgifter för
anläggningens drift, t. ex. för inköp av bränsle och väghåUningsmaterial eller
för transporter och andra arbeten. Utgifter av nu avsett slag kan naturligtvis
även uppkomma vid förvaltning av marksamfälligheter. Så är bl. a. fallet när en
anläggning, t. ex. en väg, som ett led i förvaltningen har utförts på eller i
anslutning till en sådan samfällighet. I andra fall åter föranleder redan utnyttjandet
av en marksamfällighet särskUda kostnader, t. ex. för ut-stämpling, avverkning
och försäljning av skogsprodukter. Det är vidare vanligt att vissa
kapitalkostnader uppkommer, exempelvis amortering och ränta på lån som
upptagits för utförande av anläggning och för anskaffande av maskinell
utrastning. Motsvarande kapitalkostnader kan även bli aktuella när samfällighet
utvidgas genom särskilt förvärv av mark. I stället för kapitalkostnader kan det
bli fråga om direkta investeringskostnader.
Prop. 1973:160 343
Mot
dessa kostnader och utgifter står i allmänhet vissa inkomster från
förvaltningen. När det gäller marksamfälligheter torde förvaltningen inte
sällan inbringa inkomster, t. ex. vid arrende- eller hyresupplå-telse eUer
försäljning av skogsprodukter, gras, fiskekort eller liknande. Inkomster av
jämförligt slag kan uppkomma också vid förvaltning av anläggningssamfällighet.
Det föreligger sålunda i princip inget hinder mot att en samfällighetsförening
träffar avtal med annan än delägare om rätt att mot särskUd ersättning utnyttja
en anläggning för begränsad tid. Om det vid anläggningsförrättning bestämts att
underhålls- och driftskostnader i första hand skall täckas genom avgiftsuttag,
utgör även avgifter frän delägarna en viktig inkomstpost.
I
promemorian understryks att löpande eUer tillfälliga intäkter av nu angivet
slag givetvis i första hand bör användas för att täcka kostnaderna för
förvaltningen. I den mån vinst uppkommer kan denna fonderas eller delas ut
till delägarna. Huruvida en samfällighetsförening skall bygga upp en reserv-
eller investeringsfond bör lämpligen bestämmas från faU till fall. Avgörande
faktorer vid denna bedömning är bl. a. verksamhetens art och omfattning liksom
det beräknade framtida behovet av större underhållsarbeten och andra
kostnadskrävande investeringar. Hänsyn bör även tas till alt inkomsterna kan
variera från tid till annan. Det kan sålunda ibland vara motiverat att avsätta
viss del av ett större årsöverskott för att täcka förvaltningskostnaderna under
kommande år då inkomsterna kan väntas bli väsentligt lägre. Några generella
lagbestämmelser om avsättning lUl fond kan enligt promemorian knappast ges.
Hithörande frågor bör i stället regleras i föreningens stadgar. För
utformningen och tUlämpningen av sädana stadgebestämmelser gäller de
begränsningar som följer av föreskrifterna om att förvaltningen skall
tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men även ske med skäligt beaktande av
berörda enskUda intressen (se avsnitt 3.4.5,6) och om alt föreningen inte får
driva verksamhet som är främmande för dess ändamål (se avsnitt 3.4,5,2),
Sistnämnda föreskrift torde bl. a. innebära att avsättning till fond ej får ske
i sådan omfattning att föreningen i praktiken kommer att syssla med
kapitalförvaltning. De fonderade medlen måste med andra ord alltid vara avsedda
för ett behov som ligger inom ramen för ändamålet med samfälligheten.
I
häradsallmänningslagen (18 §) och allmänningsskogslagen (17 §) skUjs mellan
avkastning och kapitalinkomst. Med kapitalinkomst avses medel som inflyter
genom försäljning av mark och därmed jämförbara förfoganden. För
samfällighetsföreningarnas del torde kapitalinkomster av detta slag inte bli
alltför vanliga. Försäljning av mark skaU naturligtvis inte ingå som något
normalt led i en samfäUighetsförenings verksamhet. På sätt framhållits i
avsnitt 3,4.5.2 kan det emellertid i en del fall framstå som fördelaktigt att
viss dd av en marksamfällighet avstyckas och försäljs. I andra fall kan en
sådan åtgärd framtvingas eUer
Prop.
1973:160 344
aktualiseras
genom planläggning eller annan samhällsåtgärd. Det är vidare tänkbart att viss
del av samfällighets mark kan behöva tas i anspråk vid fastighetsreglering mot
ersättning i pengar. Enligt häradsallmänningslagen och allmänningsskogslagen
får kapitalinkomst användas bara för förvärv av mark för utvidgning av
häradsallmänningen resp. allmänningsskogen eller för grundförbättring eller
liknande ändamål. Dessa begränsningar hänger samman med principen om att
häradsallmänning och allmänningsskog skall bibehållas oförminskade. När det
gäller samfällighet enligt förevarande lag finns det enligt promemorian inte
anledning att ställa upp någon liknande grundsats. Ibland är det utan tvivel
lämpligt att en inkomst av detta slag används för att utvidga samfälligheten
eller förbättra mark som ingår i den. Huruvida sådana förhåUanden är för handen
måste emellertid-avgöras från fall till fall. Frågan om användningen av
kapitalinkomst bör därför lösas efter samma riktlinjer som bör gälla i fråga om
andra inkomster.
Ett
särskUt slag av mkomster utgör slutiigen de statiiga och kommunala bidrag som
utgår tiU vissa gemensamhetsföretag, anförs det i promemorian. Här avses bl.
a. bidrag enligt kungörelsen (1952: 793) angående statsbidrag tUl ensldld
väghållning, kungörelsen (1959: 251) om statsbidrag till vatten- och
avloppsanläggningar och kungörelsen (1967: 453) om statiigt stöd tiU
jordbrukets rationaliseruig. Sådana bidrag måste givetvis användas i enUghet
med vad som föreskrivits vid bevU-jandet av bidraget.
När
en samfäUighetsförenings samlade inkomster inte förslår att täcka löpande
utgifter och investeringar, kan det komma i fråga att anskaffa behövliga medel
genom lån. I avsnitt 1.1.9 har frågan om anläggningssamfällighets
lånemöjligheter behandlats ingående. De överväganden som där redovisats torde
enligt promemorian i allt väsentligt äga gUtighet också i fråga om annan
samfällighet som kan förvallas av samfällighetsförening. Alla
samfällighetsföreningar bör sålunda anslutas till den föreslagna garanlifonden.
Också den statliga kreditgaranti som skisserats i nämnda avsnitt bör kunna
komma i fråga för samtliga samfällighetsföreningar. Undantagsvis torde
samfällighetsförening kunna uppta lån mot inteckningssäkerhet. Detta är fallet
då föreningen äger eller förvaltar fastighet eller driver sådan
näringsverksamhet som kan vara föremål för företagsinteckning.
I
den mån medelsbehovet inte kan täckas på annat sätt, måste tillskott ske från
föreningens medlemmar, framhålls det i promemorian. Ibland torde detta kunna
ordnas så, att delägarna frivUligt inbetalar vissa belopp till föreningen.
Denna metod kan exempelvis komma till användning när ddägarkretsen är begränsad
och man vUl undvika periodiska uttag av jämförelsevis små belopp. På sätt
framgår av avsnitt 3.4.5.4 bör emellertid enligt promemorian det normala
tillvägagångs-
Prop. 1973:160 345
sättet
vara att styrelsen med ledning av en upprättad utgifts- och inkomststat
verkstäUer uttaxering av bidrag från medlemmarna. Enligt bysamfällighetslagen
får delägare inte påföras kostnad som överstiger hans andel i avkastningen
jämte den vinst som kan visas ha tUlförts hans fastighet genom kostnaden (5 §).
Någon motsvarande begränsning av uttaxeringsrätten föreligger inte enligt LGA,
EVL och VL. Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att för
samfälUghetsförening som förvaltar anläggningssamfällighet föreskriva någon
sådan begränsning i den nya lagen. Emellertid är att märka att rätten till
uttaxering inskränks genom de allmänna principer som skall gälla för
samfällighetsförenings verksamhet. Av dessa följer bl. a. att uttaxering inte
får ske för utgift som är främmande för ändamålet för samfälligheten. Om dessa
principer åsidosätts, kan medlem föra talan mot uttaxeringen och få denna
undanröjd. I dessa hänseenden hänvisas i promemorian till vad som anförs i
avsnitt 3.4.5.6 om behovet av skydd för enskilda intressen. Några
särbestämmelser som direkt tar sikte på att skydda föreningsmedlemmarna mot
obehöriga uttaxeringar anses inte behövliga.
Remissyttrandena.
Några remissinstanser anmärker på att promemorieförslaget saknar bestämmelser
om fördelning av samfälUghetsförenings överskott. Lantmätareföreningen anför
sålunda att det är nödvändigt med en uttrycklig bestämmelse att uppkommande
överskott skall fördelas i proportion till andelstalen, om inte samtliga
medlemmar är ense om annan fördelning eller särskilda skäl föreligger för annan
fördelning. En sådan bestämmelse är nödvändig bl. a. med hänsyn till
förekomsten av gemensamhetsskogar, andra skogsavkastande samfälligheter och de
fall där samfällda områden helt eller delvis försäljs. Särskilt vid upplösning
av samfällighetsförening skulle det vara stötande om en majoritet bland
delägarna i en samfällighet med hjälp av omröstningsreglerna skulle kunna
beröva en minoritet dess rättmätiga andel i överskottet. Liknande synpunkter
anförs av skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands
län och skogsindustriernas samarbetsutskott.
Grustäktskommittén
anser att uttalandena i promemorian om fondbildning knappast stämmer överens
med den restriktivitet som utmärker gällande rätt beträffande
tvångssamfälligheter. Särskilda lagregler torde dock enligt kommittén ej
behövas för att säkerstäUa att uttaxering i princip får ske endast i syfte att
täcka den närmaste verksamhetsperiodens behov.
3.4.5.6
Skydd för enskilda intressen
Promemorieförslaget.
Det ligger erUigt promemorian i sakens natur alt den samverkan mellan
fastighetsägare som skall äga rum inom ramen för en samfällighetsförening i
olika avseenden och sammanhang
Prop.
1973:160 346
aktualiserar
frågan om behovet av särskilt skydd för enskilda intressen. Ölägenheter kan
uppkomma inte bara för föreningens medlemmar. Även innehavare av begränsad
sakrätt i ddägarfastighet och tredje man kan träffas av ogynnsamma verkningar.
En för alla dessa kategorier av intressenter central betydelse i förevarande
sammanhang har naturligtvis de frågor av direkt ekonomisk natur som tidigare
berörts i avsnitten 3.4,5.4 och 3.4.5.5. Vad som återstår att behandla är de intressekonflikter
av annat slag som en samverkan i en samfällighetsförening kan ge upphov till.
För
fastighetsägarnas del, anförs det i promemorian, bör till en början konstateras
att flera av de förslag som redovisats tidigare är ägnade alt öka ddägamas
skydd mot olägenheter av skUda slag. Det obligatoriska kravet på stadgar medför
sålunda att det i betydligt högre grad än f. n. kommer att finnas klara och
otvetydiga normer för hela verksamheten. En betydelsefull trygghetsfaktor är
vidare den granskning av stadgarnas innehåU som enligt vad som anförts i
avsnitt 3.4.5.3 skall ske i samband med registreringen.
Enligt
100 § lagen om ekonomiska föreningar skall registrering vägras bl. a. om sådan
förenings stadgar ej står i överensstämmelse med föreskrifterna i samma lag
eller annars strider mot lag eller författning eller i något hänseende har
otydlig eller vUseledande avfattning. Vad som sålunda föreskrivits bör enligt
promemorian äga motsvarande till-lämpning i fråga om samfällighetsförening.
För
att underlätta arbetet vid föreningsbUdningen och samtidigt i görligaste mån
undvika att stadgarna får en bristfällig eller olämplig utformning bör som
nämnts i avsnitt 3.4.5.3 normalförslag till stadgar för samfällighetsförening
utarbetas av central administrativ myndighet. Med hänsyn till de
skiljaktigheter som kan föreligga beroende på om föreningen förvaltar
anläggningssamfällighet eller marksamfällighet torde det därvid vara lämpligt
all ställa samman flera alternativa stadgeförslag. Förekomsten av sådana
normalförslag kommer naturligtvis att få stor betydelse för länsstyrelserna vid
deras handläggning av registreringsärenden. Granskningsverksamheten kommer i
flertalet fall att kunna inskränkas till en kontroll av att stadgarna
utformats efter det normalförslag som är mest lämpligt för den aktuella
föreningen. Någon mera ingående bedömning av särskilda föreskrifters
ändamålsenlighet behövs sålunda endast i de fall då normalförslag inte använts.
Ett viktigt led i denna granskning är att kontrollera att de bestämmelser om
skydd för medlemmars intressen som finns i förvaltningslagen eller annan
författning inte åsidosatts. Bestämmelser om skydd för delägare i samfällighet
finns i nuvarande lagstiftning. Sålunda föreskrivs i 51 § EVL att i
VägsamfäUighets stadgar inte får tas in föreskrifter "som kan anses
äventyra sådan delägares rätt, för vilken skyldighet att ingå i sam-
Prop. 1973:160 347
fälligheten
framdeles kan inträda". Enligt bysamfällighetslagen skall reglementen för
gemensam förvaltning underställas rättens prövning. Det åligger därvid rätten
tillse bl. a. att reglementets tiUämpning inte "kan lända tUl märkligt
förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets antagande eller eljest
godkänt detsamma". LGA saknar bestämmelser om stadgar. Bland
föreskrifterna om styrelsens åligganden (24 §) anges att den skaU tillse
"att de förmåner som samfälligheten har till uppgift att bereda
fastighetsägama komma dessa till godo utan att någon fastighetsägare
missgynnnas". För det fall att samfällighet skall förvaltas av god man
föreskrivs i 10 § bysamfällighetslagen att förvaltningen skall ske "till
delägarnas samfällda bästa" (jfr 4 § samäganderättslagen).
För
medlemmarna i en samfällighetsförening, sedda som ett kollektiv, måste det
uppenbarligen vara angeläget att förvaltningen alltid drivs på det sätt som
från objektiv synpunkt framstår som mest ändamålsenligt, framhålls det i
promemorian. Den faktor som därvid i allmänhet kommer i förgrunden är det
ekonomiska resultatet. En delägare eller grapp av delägare kan emellertid i
vissa fall ha ett starkt intresse av att samfälligheten inte utnyttjas på det
sätt som skulle ge den högsta avkastningen i reda pengar eller som begränsar
behovet av tUlskott till den gemensamma förvaltningen tUI ett minimum. Det
torde i detta sammanhang vara tillräckligt att peka på sådana skillnader
mellan delägarnas önskemål angående användningen av en marksamfällighet som beror
på fastighets beskaffenhet, läge och användning eUer på ägarens bostadsort och
andra personliga förhållanden. Behov föreligger sålunda att vid förvaltningen
göra en avvägning mellan delägarnas gemensamma intressen, å ena sidan, och
däremot stridande enskilda intressen, å andra sidan. Det är givetvis omöjligt
att närmare ange efter vilka grunder en sådan avvägning skall ske. I sista hand
måste det aUtid bli fråga om en skälighetsbedömning. Vad som nu anförts leder
till att man som ett riktmärke för samfällighetsförenings verksamhet torde böra
ange att föreningen vid förvaltningen skall tUlgodose medlemmamas gemensamma
bästa men även beakta varje medlems enskUda intressen i skälig omfattning.
En
bestämmelse med nyss angivet innehåll kommer, understryks det i promemorian,
inte bara att fylla den funktionen att det klargörs efter vilka huvudprinciper
som förvaltningen skall drivas. Den kommer samtidigt också att få betydelse
för den granskning av stadgarna som skall äga rum vid registreringen. Med stöd
av bestämmelsen kan nämligen registrering vägras, om enskUd medlems intressen
åsidosatts på ett otiUbörligt sätt.
Vidare
är det enligt promemorian för medlemmarnas del betydelsefullt att föreningens
verksamhet inte kommer att få större omfattning än som avsågs vid dess
bildande. En majoritet av medlemmar bör så-
Prop. 1973:160 348
lunda
inte kunna tvinga övriga medlemmar att ta del i någon verksamhet som inte
ingår som ett naturligt led i förvaltningen av samfälligheten. Efter förebUd
från 50 § EVL bör därför i förvaltningslagen tas upp en föreskrift om att
samfällighetsförening inte får driva verksamhet som är främmande i förhåUande
till dess ändamål, dvs. förvaltningen av samfälligheten.
I
den mån medlem inte ingår i föreningens styrelse kommer hans möjlighet till
medverkan och insyn i förvaltningen i första hand att vara beroende av hans
närvaro vid föreningsstämmor. Närmare uppgifter om när sådan stämma skall
hållas samt om kallelser dit bör därför enligt promemorian tas in i stadgama.
I överensstämmelse med LGA (28 § andra stycket) bör den nya lagen även ge
länsstyrelsen behörighet att utlysa ordinarie föreningsstämma, när styrelsen
underlåtit att utfärda kallelser tUl sådan i enlighet med stadgarnas
föreskrifter, och extra föreningsstämma efter begäran av minst en femtedel av
samtliga röstberättigade medlemmar.
En
annan garanti för minoritetsuitressen och ett allmänt skydd mot mindre väl
underbyggda ställnuigstaganden eller direkt olämpliga åtgärder under
förvaltningen utgör de i avsnitt 3.4.5.4 behandlade särbestämmelser om kravet
på kvalificerad majoritet för beslut i vissa ärenden av större betydelse för
medlemmarna, t. ex. försäljning av fast egendom. Eftersom stadgarnas innehåll
vid sidan av lagens bestämmelser kommer att få en avgörande inverkan på hela
förvaltningen och medlemmamas ställning är det uppenbart att möjligheterna att
göra stadgeändringar också bör kringgärdas med ett effektivt skydd mot förhastade
eller godtyckliga beslut. Enligt lagen om ekonomiska föreningar (67 §) skall
beslut om ändring av stadgar antingen ha godkänts av samtliga röstberättigade
eller ha antagits på två på varandra följande föreningsstämmor. Vid sista
stämman skall ändringsförslaget dessutom ha bilrätts av minst två tredjedelar
eller i vissa fall tre fjärdedelar av de röstande.
1
promemorian anförs att det skulle kunna göras gällande att förslag om ändring
av en samfällighetsförenings stadgar kan få så genomgripande konsekvenser för
vissa medlemmars ställning att det är motiverat att här uppställa lika rigorösa
krav som i nyssnämnda lag. Detta skulle framför allt gälla fall då stadgarna
innehåller bestämmelser som återverkar på medlemmarnas ekonomiska
mellanhavanden med föreningen. Som regel torde emellertid i flertalet
föreningar, t. ex. för marksamfälligheter och mindre anläggningar, sådana
frågor inte kräva någon särskild reglering i stadgarna. De stadgeändringar som
i övrigt kan komma i fråga torde knappast vara av sådan betydelse för de
enskilda medlemmarna att det finns anledning att kräva att de behandlas av två
föreningsstämmor. I all synnerhet gäller detta sådana ändrmgar av stadgar som
har sin grund i beslut vid förrättning. Som framgår av det följande
Prop. 1973:160 349
(avsnitt
3.4.5.8) bör det enligt promemorian öppnas möjlighet alt anförtro
förvaltningen av flera samfälUgheter åt en och samma förening. En sådan ordning
förutsätter att ändring av stadgar skall kunna ske utan alltför stor
tidsåtgång. Man bör slutiigen även beakta att den granskning av
ändringsförslaget som skall ske hos registreringsmyndigheten alltid skall
omfatta en allmän kontroll av de nya föreskrifternas laglighet. Mot bakgrund av
dessa överväganden bör det vara tillräckligt att för de fall då en förenings
stadgar inte föreskriver strängare vUlkor uppställa endast det kravet att
beslut om ändring av stadgar skall ha biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande på föreningsstämma.
Som
anförts i avsnitt 3.4.5.4 föreslås i promemorian att den löpande förvaltningen
av samfälligheten skall handhas av föreningens styrelse. Det måste under sådana
förhållanden vara ett angeläget medlemsintresse både att det vid varje
tidpunkt finns en fungerande styrelse och att den har en sådan sammansättning
att den kan fullgöra sina åligganden på ett för alla medlemmar betryggande
sätt.
Avsaknad
av en beslutför styrelse kan ha flera orsaker, t. ex. att styrelsens mandattid
gått ut eller att en eller flera styrelseledamöter avgått eller avlidit ulan
att nyval skett. Med tanke på sådana situationer bör i förvaltningslagen efter
förebUd från 33 § första stycket LGA tas upp en bestämmelse om att
länsstyrelsen på ansökan av den som är beroende av att det finns en behörig
styrelse kan förordna en syssloman att ensam eller tillsammans med eventuellt
kvarstående styrelseledamöter handha föreningens angelägenheter.
Även
en från formell synpunkt sett beslutför styrelse kan i vissa situationer
tänkas vara mindre funktionsduglig som föreningens verkställande organ. Sä kan
vara fallet t. ex. när styrelsen består av ett fåtal ledamöter med motstridiga
uppfattningar. I andra fall kan det framstå som olämpligt att en viss grupp av
medlemmar inte finns representerad i styrelsen. Av skäl som redovisas i avsnitt
3.4.5.7 bör enligt promemorian i den nya lagen införas bestämmelser som ger
länsstyrelsen möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall utse särskUd
ledamot i samfälUghetsförenings styrelse. Dessa bestämmelser har i första hand
lUl syfte att tUlgodose allmänna intressen. De bör emellertid kunna till-lämpas
även i situationer när en komplettering av styrelsen framstår som önskvärd frän
enskUd synpunkt.
Ett
mycket betydelsefullt led i skyddet för enskUda intressen är givetvis
möjligheten att föra talan mot beslut som fattas av föreningsorgan. Enligt 31
§ LGA får styrelseledamot eller fastighetsägare som anser att stämmobeslut
inte tillkommit i behörig ordning eUer eljest strider mot lag eller mot
anläggningsbeslut föra talan mot beslutet vid aUmän domstol. Medlem av
vägsamfällighet har enligt 58 § EVL talerätt mot sammanträdesbeslut när han
menar att beslutet inte tUlkommit i behörig ordning eller eljest strider mot
lag eller författning eller mot
Prop. 1973:160 350
stadgarna
eller kränker hans rätt som medlem av samfälligheten. Enligt 26 § andra stycket
LGA har fastighetsägare möjlighet att hos rätten väcka talan om rättelse av
debiteringslängd som ej överensstämmer med lag eller beslut som fattats med stöd
därav. En liknande bestämmelse oni talerätt för väghåUningsskyldig finns i 63
§ andra stycket EVL.
Anledning
föreligger ej att i princip frångå det överprövningssystem som sålunda gäller
för organiserade anläggnuigssamfälligheters och väg-samfälligheters del eller
att företa några mer väsentliga ändringar i dess utformning, anförs det i
promemorian. Med hänsyn till att de tvistefrågor som här kan bli aktuella kan
ha anknytning till den bakomliggande förrättningen eller där träffade
avgöranden torde ifrågavarande mål med fördel böra handläggas av
fastighetsdomstol. Vad angår grunderna för klandertalan mot
samfällighetsförenings stämmobeslut torde det inte finnas skäl att särskilt
nämna de faU klaganden anser att beslut kränker hans rätt såsom medlem i föreningen
eller att det strider mot förrättningsavgörande. Ett föreningsstämmobeslut som
avviker från ett förrättningsavgörande som har full aktualitet torde alltid
även strida mot lagen eller mot stadgarna. När det gäller äldre samfälUgheter
torde man inte kunna räkna med att det föreligger total överensstämmelse mellan
förrättningsföreskriftema och stadgarna, exempelvis i fråga om samfällighetens
ändamål. Ett föreningsstämmobeslut som har stöd i stadgama bör då inte kunna
överklagas på den grunden att det strider mot förrättningsavgörande. Det är
emellertid tänkbart att medlem även kan känna sig kränkt av beslut som i och
för sig är förenligt med såväl förrättningsbeslut som stadgar. Han kan då
granda sin talan på att beslutet inte står i överensstämmelse med den
lagbestämmelse som anger alt varje medlems enskilda intressen skall beaktas i
skälig utsträckning. Samma grand bör givetvis även kunna åberopas för talan om
rättelse i framlagd debiteringslängd.
I 32
§ LGA finns bestämmelser om skyldighet för styrelseledamot, firmatecknare,
revisor eller fastighetsägare att ersätta skada som tUlfogats samfälligheten,
fastighetsägare eller tredje man. Dessa bestämmelser innebär enligt
promemorian ett betydelsefullt skydd för enskUda intressen. Motsvarigheter till
dessa bestämmelser bör därför tas upp i förvaltningslagen.
Vad
därefter angår olika rättighetshavares ställning fastslås i promemorian till
en början att innehavare av tomträtt som anslutits till gemensamhetsanläggning
vid tillämpningen av lagen bör jämställas med fastighetsägare. Detsamma gäller
innehavare av tomträtt i fastighet som har del i samfälld mark eller rättighet.
Upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt eller av servitut kan avse
fastighets hela enskilda ägovidd eller del därav. Att fastighets andel i
samfälld mark däremot inte kan vara föremål för sådana upplåtelser har slutligt
fast-
Prop. 1973:160 351
slagits
i JB (7 kap. 9 §, jfr NJA 1957 s. 787). Vad som nu sagts gäller dock endast
fristående upplåtelse av andel i samfälld mark. Som framgår av 7 § lagen om
rätt tiU jakt och 25 § lagen om rätt till fiske omfattar arrende av mark för
jordbruk den rätt tUl jakt och fiske som hör till marken när annat ej har
avtalats. Det ligger vidare i sakens natur att en arrendator måste kunna få
rätt att använda en samfälld väg i vilken den av nyttjanderätten belastade
fastigheten har del liksom samfäUt grustag som behövs för vägens underhåll.
Nämnda bestämmelser i JB torde sålimda inte hindra att som bihang till
rättighet i fastighet ingår i varje fall den befogenhet att utnyttja andel i
samfälld mark som behövs för att huvudrättigheten skaU kunna utnyttjas (jfr
prop. 1970: 20 B 1 s. 375). Att separat upplåtelse av fiskerätt från andel i
samfäUt fiske f. n. kan förekomma framgår av 24 § lagen om rätt till fiske.
Enligt
35 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken har avtal om nyttjande-
eller servitutsrätt till andel i samfällt strömfall som ingåtts före nya
balkens ikraftträdande i vissa fall rättsverkan utan hinder av att upplåtelsen
avser andel i samfälld egendom.
Förekomsten
av särskild rättighet i fastighet som ingår i eller har del i samfällighet
aktualiserar frågan om rättighetshavarens ställning när samfälligheten ställts
under förvaltning av samfäUighetsförening, påpekas det i promemorian.
Bysamfällighetslagen
innehåller inga bestämmelser om rättighetshavare. Enligt EVL har
nyttjanderättshavare som enligt avtal skall fullgöra fastighetsägares
förpliktelser mot vägsamfällighet rätt att föra talan mot beslut som fattats
vid sammanträde med de väghållningsskyldiga (58 §) samt påfordra rättelse i
gjord debitering (63 §). LGA innehåller ingen motsvarighet tUl nu redovisade
föreskrifter i EVL.
I
lagstiftningen om jakt- och fiskevårdsområden finns däremot bestämmelser som
kan vara av intresse i förevarande sammanhang. När jaktvårdsområde bUdas enligt
lagen om rätt tiU jakt, är fastighetens ägare ensam behörig att föra talan för
fastigheten (10 § 1 mom.). Beslut om bildande av sådant område gäller också
mot ny fastighetsägare (12 § 1 mom.). Däremot får det inte leda till
inskränkning i den jakträtt som tUlkommer bl. a. jordbraksarrendator under den
tid han har nyttjanderätt tUl fastigheten (12 § 2 mom.). Både
jordbraksarrendator som har jakträtt och särskUd jaktarrendator har närvaro-,
yttrande- och förslagsrätt vid sammanträde med fastighetsägarna men har däremot
inte rätt att delta i beslut. Delägare i fiskevårdsområde är i princip ägarna
av de fastigheter i vilka fiskerätt ingår (2 § lagen om fiskevårdsområden).
Som delägare i stället för sådan fastighetsägare anses emellertid bl. a. ägare
av fastighet till vars förmån gäller servitut som innefattar exklusiv rätt att
utnyttja fisket samt vissa boställshavare. Annan till vilken viss fastighets
fiske har upplåtits i sin helhet för längre tid än
Prop. 1973:160 352
ett
år anses också som delägare i ägarens ställe när det gäller frågor som skall
avgöras av delägarna, t. ex. frågor om upplåtelse av fiskerätt. I frågor som
skall avgöras av länsstyrelsen är fiskerättsinnehavarens talerätt däremot
beroende av ägarens samtycke (3 §). Beslut enligt lagen gäller alltid mot ny
delägare (5 §).
Övervägande
principiella och praktiska skäl talar enligt promemorian för att beslut enligt
den nya lagen bör gälla också mot innehavarna av begränsade rättigheter i
fastighet som har del i samfällighet. Det torde sålunda knappast finnas några
bärande skäl för en ordning som innebär att en rättighetshavare får en bättre
ställning än den fastighetsägare från vilken hans rätt kan härledas och att en
av enskUd fastighetsägare vidtagen disposition inskränker föreningens
möjligheter att förfoga över förvaltaingsobjektet. I den mån
förvaltningsbeslut, t. ex. om försäljning eUer utarrendering av
marksamfällighet eller del därav, medför att rättighetshavare lider visst
förfång, torde han i vissa faU kunna få ersättning härför av fastighetsägaren
enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser. I fråga om beslutets inverkan på
rättighetshavarens rättigheter och skyldigheter torde bestämmelserna i 7 kap.
30 § JB i viss utsträckning kunna tillämpas analogt.
Vad
som nu anförts gäller icke för det fall att samtliga delägare i samfällighet
upplåtit rättighet som avser samfäUigheten. I fråga om sådan rättighet har ett
föreningsbeslut samma verkan som en vanlig rättshandling från ddägamas sida.
Även
om en rättighetshavare blir bunden av samfällighetsförenings beslut och
förvaltningsåtgärder i samma utsträckning som ägaren av den faslighet vari
rättigheten gäller, är därmed inte sagt att rättighetshavaren inte bör ges några
som helst befogenheter att inverka på behandlingen av de föreningsfrågor som
kan ha betydelse för honom, anförs det vidare i promemorian. Det är fullt
tänkbart att fastighetsägaren inte bryr sig om att utöva de befogenheter som
tillkommer honom som medlem i föreningen eller att i denna egenskap företräda
intressen som tUl alla delar sammanfaller med rättighetshavarens. Mot bakgrund
härav kan det finnas skäl att efter förebild från 13 § 2 mom. lagen om rätt
till jakt i förvaltningslagen införa en bestämmelse om att rättighetshavare får
närvara och yttra sig på föreningsstämma när denna behandlar fråga som rör hans
rätt. Eftersom han inte får ta del i beslut vid stämman, uppkommer inte några
komplikationer vid tUlämpningen av omröstningsreglerna. Nu nämnda befogenheter
kan naturligtvis inte utgöra någon garanti för att de beslut som fattas vid
stämman kommer att stämma överens med rättighetshavarens önskemål. I likhet med
vad som enligt EVL gäller i fråga om vissa nyttjanderättshavare, bör rättighetshavare
därför även få möjlighet att föra talan mot beslut i frågor som angår honom.
Han torde i detta hänseende böra jämställas med fastighetsägaren. För att en
rättighetshavare skall kunna utöva de be-
Prop.
1973:160 353
fogenheter
som enligt vad som nu anförts bör tillkomma honom förutsätts att han får
kännedom om föreningsstämman och om de beslut som där fattas. Det kan
emellertid inte komma i fråga att föreskriva skyldighet för föreningens
styrelse att kalla rättighetshavare till föreningsstämma eUer underrätta dem
om stämmobesluten. Detta hindrar givetvis inte att kallelse eller underrättelse
sänds till rättighetshavare som är känd för styrelsen och som berörs av ett
visst beslut. I övrigt torde man vara tvungen att förlita sig på att
vederbörande fastighetsägare finner det förenligt med sina egna intressen att
underrätta rättighetshavare om beslut som kan återverka på rättsförhållandet
mellan dem.
De lösningar för
tUlvaratagande av rättighetshavamas intressen som nu redovisats torde enligt
promemorian vara ändamålsenliga inte bara vid föreningsförvaltning. I
förvaltningslagen bör därför införas bestämmelser som ger rättighetshavare
motsvarande befogenheter i de faU då vid delägarförvaltning frågor tas upp och
avgörs vid särskUt sammanträde (ddägarsammanträde).
Vissa av de bestämmelser
som berörts tidigare i detta avsnitt och som främst avser att tillgodose
föreningsmedlemmarnas intressen är enligt promemorian av betydelse även för
borgenärs och annan tredje mans skydd. Detta gäller bl. a. föreskrifterna om
länsstyrelsens behörighet att förordna syssloman att företräda föreningen när
beslutför styrelse saknas samt reglerna om styrelseledamots, annan
firmatecknares, revisors eller medlems skadeståndsskyldighet. Hit torde också
kunna räknas bestämmelsema om krav på stadgar och registrering. 1 lagen bör
emellertid också införas vissa bestämmelser som direkt tar sikte på
borgenärernas intressen. Av detta slag är de i avsnitt 3.4.5.4 föreslagna
bestämmelserna om skyldighet för styrelsen att debitera och ta ut de medel från
medlemmama som behövs för betalning av klar och förfallen skuld. Ifrågavarande
bestämmelser har motsvarigheter i 25 § andra och tredje styckena LGA och 62 §
första stycket EVL.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt ifrågasätter om promemorieförslaget tUlräckligt skyddar mot risken
att en minoritet genom en kupp genomför stadgeändringar som inte önskas av
majoriteten av medlemmarna. Varken möjligheten att i stadgama föreskriva
strängare vUlkor för stadgeändring än två tredjedels majoritet, skyldigheten
att i kallelse tUl föreningsstämma lämna underrättelse om ärendet eller
länsstyrelsens i efterhand gjorda legalitetsgranskning utgör ett sådant skydd.
Hovrätten föreslår därför att den i lagen om ekonomiska föreningar intagna bestämmelsen
att beslut om stadgeändring skall ha godkänts antingen av samtliga
röstberättigade medlemmar eller av två på varandra följande föreningsstämmor
förs över till den nya lagen.
Fiskeristyrelsen
anser att frågan om besvärsinstans bör ses över. Beträffande motiveringen härtiU
kan hänvisas tUl avsnitt 3.4.4.
23 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 354
Svea
hovrätt och grustäktskommittén anmärker att det förrätlningsav-görande
varigenom samfällighet bUdats måste vara grundläggande för förvaltningen av
samfälligheten. Ett förvallningsbeslut som står i strid mot
förrättningsavgörandet behöver inte nödvändigtvis strida mot förvaltningslagen
eller annan författning. Om möjlighet till klander av ett sådant beslut inte
skulle finnas, skulle minoritetsskyddet försvagas. Bundenhet vid
förrättningsavgörande innebär visserligen att även äldre för-rättoingsbeslut om
samfällighets ändamål blir bmdande och att en ändring beträffande ändamålet
kräver ny förrättning. Nackdelarna härav är emeUertid små i jämförelse med
viklen av principen om förrättningsavgörandets bindande verkan.
Grastäktskommittén förordar en uttrycklig bestämmelse att talan får föras mot
föreningsstämmobeslut som strider mot förrättningsbeslut. Svea hovrätt påpekar
emellertid att promemorieförslaget inte heller hindrar att stadgarna ges ett
innehåll som strider mot förrättningsavgörandet. Enligt hovrätten bör därför i
lagen tas in antingen en positiv regel att förvaltning av samfällighet skall
ske i överensstämmelse med förrättningsavgörandet eller dels ett förbud mot alt
ge stadgarna ett innehåll som strider mot sådant avgörande och dels en
komplettering av klandergranderna i enlighet med vad grastäktskommittén
förordat. Vad nu sagts om föreningsstämmobeslut bör enligt remissinstansema
också gälla beträffande beslut vid delägarförvaltning.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge delar den i promemorian uttalade åsikten alt beslut
enligt förvaltningslagen bör gälla mot innehavare av begränsade rättigheter i
fastighet som har del i samfällighet. Detsamma gäller promemorians uttalande
att rättighetshavare bör hållas skadeslös för det förfång som åsamkas honom
genom ett förvaltningsbeslut. Hovrätten finner det dock tveksamt om det för
sådant fall är möjligt att tillämpa 7 kap. 30 § JB analogt. Det skulle enligt
hovrätten vara värdefullt att få en klar lagbestämmelse som reglerar rättsföljderna
av förvaltningsbeslutet.
Några
remissinstanser anser att rättighetshavares befogenheter enligt
promemorieförslaget riskerar att bli iUusoriska. Enligt grustäktskommittén bör
lämpliga former för eflerforskande och underrättande av rättighetshavare
övervägas, så att han kan få vetskap om sammanträde. Också hovrätten över Skåne
och Blekinge anser att rättsskyddet för rättighetshavare bör stärkas på det
sättet att han skall kallas till sammanträde där fråga som berör hans rätt
skall behandlas. I allt fall bör enligt hovrätten skyldighet åläggas föreningen
att skriftligen underrätta rättighetshavaren om beslut. Liknande synpunkter
anförs också av Göteborgs kommun.
Prop. 1973:160 355
3.4.5.7
Skydd för allmänna intressen
Promemorieförslaget.
Användningen och förvaltningen av marksamfälligheter och
gemensamhetsanläggningar är angelägenheter som i första hand angår delägarna.
Tydligt är emellertid, framhålls det i promemorian, alt allmänna intressen
också gör sig gällande i detta sammanhang. Ett primärt sådant intresse är
givetvis att den fasta egendom som det här är fråga om utnyttjas så
ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Även mera speciella intressen,
exempelvis sådana som har sin grund i samhällets omsorg om och ansvar för
jordbraks- och skogsbruksnä-ringama, bebyggelseutvecklingen, miljövården samt
jakt- och fiskevården, kommer in i bUden.
Det framstår eiUigt
promemorian som naturligt att intressen av nu nämnd eller därmed jämförlig art
i så stor utsträckning som möjligt tillgodoses genom regler med generell
räckvidd. Sådana bestämmelser finns i olika lagar och författningar. Frågan
blir då huruvida det med hänsyn till de speciella förhållanden som föreligger
i fråga om samfälligheter behövs särskilda föreskrifter tUl skydd för allmänna
intressen.
Så snart flera personer
skall medverka till viss åtgärd föreligger alltid den risken att genomförandet
uteblir på grund av passivitet eller oenighet. När det gäller samfälligheter
som har betydelse från allmän synpunkt är det därför ett samhällsintresse att
en mer effektiv förvaltningsform än delägarförvaltning kommer till användning.
Som anförts i avsnitt 3.4.5.3 bör fastighetsbildningsmyndigheten i samband med
förrättning som rör samfällighet få möjlighet att ta initiativ till bUdande av
samfällighetsförening i fall då det från allmän synpunkt är av väsentlig
betydelse att så sker. Bestämmelsen härom innebär att garantier skapas för alt
en gemensamhetsanläggning som inrättats på initiativ av det allmänna kommer
till utförande. Den bör emellertid även kunna tUlämpas i andra situationer då
det från allmän synpunkt är angeläget att en samfällighet ställs under
organiserad förvaltning.
Det är emellertid enligt
promemorian inte tillräckligt att en föreningsbildning kommer till stånd. Det
allmänna bör dessutom få möjUghet till insyn i och inflytande på föreningens
förvaltning. I gäUande rätt finns bestämmelser som tUlgodoser detta syfte i
fråga om vägföreningar. Enligt 88 § femte stycket EVL skall nämligen
länsstyrelsen alllid utse en av ledamöterna i vägförenings styrelse. Samhällets
behov av insyn och kontroll kan lyckas vara större i fråga om den verksamhet
som drivs av vägföreningar än såvitt avser den samverkan mellan fastighetsägare
som regleras i lagen om förvaltning av samfälligheter. Vägföreningsinstitutet
är i första hand avsett för tätortsförhållanden där vägfrågoma intimt hänger
samman med bebyggelseplaneringen. Numera föreligger emellertid från
plansynpunkt inte längre anledning alt göra samma skUlnad meUan tätbebyggelse-
och glesbygdsområden som tidigare. I fråga om vissa gemensamhetsföretag enligt
anläggningslagen torde utan vidare
Prop.
1973:160 356
kunna konstateras att de både genom sin art och omfattning
har större betydelse för samhällsplaneringen än t. ex. ett mindre vägföretag på
landsbygden. Vad som nu sagts gäller bl. a. flertalet av de gemensamhetsanläggningar
som kan bli aktuella vid nyexploatering eller sanering av större bostads- eller
fritidsområden. Samhället har emellertid också andra väsentliga intressen att
bevaka i detta sammanhang. Utförandet och skötseln av en gemensamhetsanläggning
kan sålunda vara angelägenheter som har samband med mUjö- och
naturvårdsfrågor. Detsamma gäller skötseln av marksamfälligheter. Mot bakgrand
härav föreslås i promemorian att i den nya lagen tas in föreskrifter som
innebär att länsstyrelsen efter särskUd prövning får förordna att
samfällighetsförenings styrelse skall bestå av flera ledamöter än som anges i
stadgarna samt utse särskild ledamot i styrelsen. Styrelseledamot som tillsatts
i denna ordning får inte bara möjlighet till insyn i föreningens verksamhet och
skötsel. Genom sin medverkan vid styrelsesammanträden och föreningsstämmor får
han också tillfälle att direkt påverka förvaltningen. Han blir slutligen även
behörig att föra talan mot beslut som fattats på föreningsstämma.
Vad angår frågan om behovet av skydd för samhällsintressen
av mera speciell natur påpekas i promemorian att 5 § bysamfällighetslagen innehåller
bestämmelser om skogsvården på samfälld mark. När rätten prövar reglemente för
förvaltning av samfällighet som helt eller delvis utgörs av skogsmark skall
rätten sålunda bl. a. tUlse att i reglementet meddelats bestämmelser som
tryggar en tillfredsställande skogsvärd. Innan reglementet fastställs skall
yttrande inhämtas från skogsvärdsstyrdsen.
Bestämmelserna i 5 § bysamfällighetslagen avser särskilt
alt tillgodose en planmässig skötsel och frän skogsvårdssynpunkt lämplig
behandling av mera omfattande skogsområden. Det förutsätts inte att
tillämpningen av bestämmelserna skall medföra krav på upprättande av en
fullständig hushållningsplan. Vad som i allmänhet behövs är sålunda vissa
enklare föreskrifter om skogsvård, t. ex. att avverkning skall ske i enlighet
med anvisning eller utsyning av skoglig myndighet eller dess organ samt att
kulturåtgärder skall företas efter sådan anvisning (NJA II 1922 s. 213). Bestämmelserna bör
ses mot bakgrund av den vid lagens tUlkomst gällande lagstiftningen om
skogsvård. Huvudsyftet bakom lagen (1903: 79 s. 1) angående vård av enskildas
skog var att sörja för tillfredsställande återväxt efter avverkning. I 1 §
skogsvårdslagen (1948: 237) finns emellertid numera föreskrifter som klart
anger att skogsmark bör skötas så att tillfredsstäUande ekonomiskt utbyte vinns
och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhåUs. Dessa aUmänna. regler
om utnyttjande av skogsmark torde i allt väsentligt vara ett uttryck för samma
principer som man önskat tillgodose med stöd av bysamfällighetslagens särbestämmelser
om skogsvård. I promemorian anförs att någon motsva-,
Prop. 1973:160 357
righet
till dessa bestämmelser därför inte bör tas upp i den nya lagen. I praktiken
bör detta inte innebära någon sänkning av de krav som f. n. gäller i fråga om
skogsvården på samfälld mark. Det bör för övrigt uppmärksammas att, i de fall
då hänsynen till allmänna skogsvärds-intressen av ett eller annat skäl påkallar
särskUd uppmärksamhet vid förvaltningen av samfällighet, möjlighet alltid
föreligger för skogsvärds-styrelsen att göra framstäUning till länsstyrelsen om
representation i samfällighetsföreningens styrelse.
Inte
heller i övrigt torde det enligt promemorian finnas något behov av att i lagen
om förvaltning av samfälUgheter införa bestämmelser om skydd för specieUa
samhällsintressen.
Remissyttrandena.
Älvdalens samt Särna och Idre jordägande socknemän framhåller att de har ett
mycket bra samarbete med länsstyrelsen. Förslaget att länsstyrelsen skall få
förordna att samfällighetsförenings styrelse skall bestå av flera ledamöter än
som anges i stadgarna samt utse särskUd ledamot i styrelsen är emellertid
onödigt. Det skulle också lätt kunna försämra det goda samarbetet.
Enligt lantbruksstyrelsen
finns det inte skäl att genereUt öppna möjlighet för staten att utse ledamöter
i samfällighetsförenings styrelse. Det finns typer av samfälligheter där
anordningen är lämplig, liksom det också finns andra där den inte är lämplig.
Vad som framförallt talar emot anordningen är att den i mänga fall kommer att
medföra att intresset dämpas för att bilda samfälligheter. Liknande synpunkter
framförs av lantbrukarnas riksförbund och av länsstyrelsen i Stockholms län,
som anser att det finns anledning att begränsa omfattningen av offentligt utsedda
styrelseledamöter tUl sådana fall då den offentliga insynen verkligen bedöms
som nödvändig. Länsstyrelsen framhåller också att det är väsentligt att en
offentligt utsedd ledamot genom föreskrifter fär direktiv för sitt handlande.
Sådana durektiv saknas nu för länsstyrelsens ledamot i vägförenings styrelse,
vilket medfört problem.
Svea hovrätt påpekar alt
länsstyrelsen enligt promemorieförslaget ges möjlighet att tillsätta ett
obegränsat antal styrelseledamöter, vUka följaktligen skulle kunna bilda majoritet
i styrelsen. Detta är, framhåller hovrätten, något för hittillsvarande svensk
associationsrätt alldeles unikt. Enligt hovrätten bör det vara tillräckligt att
länsstyrelsen får rätt att utse en särskUd ledamot.
Med
hänsyn till den olika strukturen hos de samfälligheter, på vilka lagen avses
bli tillämplig, ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, om inte
vissa särregler behövs i fråga om sådana samfälligheter där en mer
offentiigrättslig anknytning föreligger. Särregler av detta slag kan vara av
betydelse när det gäller upplösning av samfällighetsförening. Själva
förvaltningsformen är av stor betydelse och delägarförvaltning torde vara
mindre lämplig i de fall där offentligrättsliga inslag
Prop. 1973:160 358
är
framträdande. Länsstyrelsen föreslår alt samfällighetsförening för förvaltning
av gemensamhetsanläggning som förutsatts i fastställd stadsplan eUer
beskrivning till sådan plan inte får upplösas utan byggnadsnämndens samtycke,
om anläggningen finns kvar.
Likaväl
som det allmänna bör kunna aktivt medverka till att en fungerande
samfällighetsförvaltning tUlskapas bör det allmänna enligt Göteborgs kommuns
åsikt ha möjlighet att verka för att en fungerande förvaltning bevaras. Därför
bör syssloman kunna förordnas även när det allmännas intressen påkallar det. Av
motiven till promemorieförslaget synes framgå att sådant förordnande skall
kunna komma i fråga bara för tUlvaratagande av enskUda intressen.
Att
länsstyrelsen vid sidan av byggnadsnämnden skall bevaka de allmänna intressena
i samband med tUlkomsten av en gemensamhetsanläggning synes enligt Stockholms
kommun vara godtagbart. Sedan anläggningen bringats i funktion skall denna
bevakningsuppgift dock endast tillkomma länsstyrelsen. Det förefaller kommunen
som om det vid drift av t. ex. en gemensam värmecentral skuUe legat närmare tUl
hands att samhäUskontroUen utövades av ett primärkommunalt organ.
3.4.5.8
Gemensam förvaltning av flera samfälligheter
Promemorieförslaget.
Ett genomgående drag i gällande lagstiftning om förvaltning av samfälligheter
är, påpekas det i promemorian, att de organ som inrättas för detta ändamål
förvallar endast en enda anläggning eller samfällighet. Som en anläggning
betraktas därvid i allmänhet vad som omfattas av samma förrättningsbeslut.
Såvitt avser LGA torde detta gälla även i sådana fall då praktiska skäl ansetts
motivera att vad som från teknisk synpunkt framstår som olika anläggningar
inrättas vid samma förrättning. I fråga om vägföretag innebär inte heller en
eventuell sektionsuppdelning något avsteg från nämnda princip. Vad slutUgen
avser marksamfäUigheter torde i allmänhet gälla att mark som vid samma
förrättning avsatts för visst ändamål utgör en samfällighet även om marken
består av flera särskilda områden. Att det emeUertid i en del faU kan vara
svårt att avgöra vad som utgör en samfällighet har belysts under förarbetena
tiU FBL (jfr prop. 1969:128 s. B 81).
Nu
redovisade förhållanden kan leda tiU att samma fastigheter ingår i ett flertal
associationer som förvaltar olika anläggningar eller marksamfälligheter.
Delaktighetsförhållandena i de skUda förvaltningsobjekten kan vara mer eller
mindre enhetiiga. Situationer av detta slag kan förekomma för alla slag av
fastigheter men torde vara speciellt vanliga beträffande fastigheter inom
områden med likartad bebyggelse, t. ex. egnahems- eller fritidsfastigheter.
Det
behöver inte råda någon tvekan om att det inte kan vara rationellt att samme
fastighetsägare måste bevaka sina intressen i ett flertal skUda
förvaltningsorganisationer. I de faU då ddägarkretsen är enhetlig kan
Prop. 1973:160 359
visserligen,
som påpekats under förarbetena tUl LGA (prop. 1966: 12S s. 122), en del av
olägenheterna undvikas genom att samma personer utses till styrelseledamöter i
de olika associationerna och förvaltnings-åtgärderna samordnas på lämpligt
sätt. Uppenbart är emellertid att denna utväg inte aUtid står till buds. I den
mån den kan begagnas framstår den dessutom mer eUer mindre som en nödlösning.
Det
ligger enligt promemorian i öppen dag att en uppdelning på flera mindre
förvaltningsenheter kan innebära ett slöseri med tillgängliga administrativa
krafter och en onödig fördyring av de direkta förvaltningskostnaderna.
Föratsättningama för att förvaltningen skall kunna drivas på ett ändamålsenligt
och effektivt sätt förbättras som regel, om associationerna blir större och får
ökade resurser. Betydelsefulla besparingar bör framför aUt kunna göras i fall
där man anlitar avlönad arbetskraft för administrativa uppgifter eller andra
göromål. En samordnad förvaltning kan dessutom underlätta en anskaffning och
ett ekonomiskt utnyttjande av lämpliga tekniska hjälpmedel eller annan utrustning.
Även vid andra inköp eller vid försäljning av produkter lär en samordning kunna
medföra påtagliga vinster. Mot bakgrund av dessa överväganden framstår det som
angeläget att den nya lagen medger att samfäUighetsförening förvaltar mer än
en anläggning eUer samfällighet.
I
förslaget till anläggningslag har föratsätts att skilda andelstal skall kunna
bestämmas för kostnader som avser anläggnings utförande samt för kostnader som
avser dess drift. Om så har skett är det nödvändigt att samfällighetsföreningen
har sin förvaltning uppdelad på flera verksamhetsgrenar. De särbestämmelser
som behövs i detta hänseende bör enligt promemorian ha följande innebörd.
Styrelsen skall när den upprättar utgifts- och inkomststat för föreningen
behandla varje verksamhetsgren för sig. Gemensamma inkomster och utgifter skall
fördelas efter vad som är skäligt. Om uttaxering sker skall varje verksamhetsgren
redovisas för sig i debileringslängden. Medel och andra tUlgångar som hänför
sig enbart tUl viss verksamhetsgren får inte användas eller utmätas för ändamål
som faller utanför verksamhetsgrenen. Sådana medel får inte heller
sammanblandas med andra medel. De från praktisk synpunkt mest betydelsefulla
återverkningarna av nu nämnda särregler är sålunda i huvudsak av
bokföringsmässig natur. En uppdelning av verksamheten på flera grenar
förutsätter även vissa undantag från huvudreglerna om medlems befogenhet att ta
del i föreningens angelägenheter. Det bör därför föreskrivas att vid
föreningsstämmas behandling av fråga som rör enbart viss verksamhetsgren endast
de medlemmar som är bidragsskyldiga tUl denna verksamhetsgren har rätt alt
delta och utöva rösträtt.
I
promemorian anförs att den situation som uppstår när en förening förvaltar
flera samfälligheter med oenhetliga delaktighetsförhållanden
Prop. 1973:160 360
i
allt väsentiigt torde bli densamma som när förvaltningen av en enda samfälUghet
är uppdelad på flera verksamhetsgrenar. De bestämmelser som nyss berörts torde
därför kunna ges motsvarande tUlämpning i fråga om sådan gemensam förvaltaing.
Föreligger ingen skiljaktighet i fråga om delaktigheten i de skilda
samfällighetema, behöver någon uppdelning av verksamheten i olika grenar inte
ske.
Frågan
om gemensam förvaltning av flera samfälligheter kan aktualiseras i olika
situationer. Vid bUdande av ny samfällighetsförening kan det ofta finnas
anledning överväga om inte även annan samfällighet söm står under
delägarförvaltning lämpligen bör ingå i den tUlämnade föreningens
verksamhetsområde. Har åter annan samfällighet som med hänsyn tUl
delägarkretsens sammansättning, sin lokala belägenhet eller verksamhetens art
har viss anknytning till den aktuella samfälligheten redan ställts under
förvaltning av samfällighetsförening, kan det vara naturligt att pröva om inte
den mest ändamålsenliga lösningen är att denna förenings verksamhetsområde
utökas till att omfatta även den aktuella samfälligheten. Två eller flera
befintliga föreningar torde också inte sällan få anledning att överväga om inte
ett samgående bör komma till stånd.
I
förstnämnda faU, dvs. vid nybUdning av förening, kan'den situationen föreligga
att delaktighetsförhållandena i de aktuella samfällighetema är enhetiiga.
Eftersom det i sådant fall knappast kan finnas några rationella skäl som talar
för att förvaltningen omhänderhas av flera rättssubjekt, bör det enligt
promemorian vara tillräckligt att en av delägarna begär att samfällighetsförening
skall bUdas. Om skiljaktigheter föreligger i fråga om
delaktighetsförhållandena, är det däremot inte utan vidare klart alt ett
samgående alltid ställer sig fördelaktigt för delägarna. Med hänsyn härtUl
föreslås alt det i dessa fall skall krävas att en majoritet av delägarna i
varje samfällighet är ense om att gemensam förening bör bildas. Anledning
anses inte finnas att för beslut i sådant ärende ställa upp andra krav än som
skall gälla för beslut om antagande av stadgar, dvs. enkel majoritet vid
röstning efter huvudtalet. En föreningsbUdning av det slag som det här är
fråga om torde i praktiken alltid föregås av gemensamma överläggningar om
skilda vUl-. kor för samgåendet, främst då om stadgarnas utformning. Det efterföljande
beslutet om antagande av stadgar kommer därför normalt endast att innebära en
bekräftelse av tidigare överenskommelser. Det sägs vara naturligt alt samtliga
delägare i samfällighetema vid gemensam omröstning antar stadgarna och utser
styrelse.
Det
är inte helt uteslutet att en minoritet av delägare i visst fall kan vilja göra
gäUande att ett beslut om bildande av gemensam förening fattats i strid mot
deras berättigade intressen. Missnöje kan även tänkas förekomma i fråga om de
antagna stadgarnas innehåll. Såvitt avser förstnämnda situation torde det
enligt promemorian inte finnas behov
Prop. 1973:160 361
av
annat skydd för minoriteten än det som följer av den allmänna bestämmelsen att
delägare får föra talan mot beslut vid sammanträde för bUdande av
samfällighetsförening, om han anser alt beslutet medför avsevärd olägenhet för
honom. Motsvarande möjlighet kommer att föreligga i de fall då missnöjet gäUer
stadgarnas innehåll. I detta fall tillkommer den garanti mot ett otUlbörligt
åsidosättande av berörda enskUda intressen som ligger i
registreringsmyndighetens granskning (se avsnitt 3.4.5.6).
Utan
tvivel är det ofta lämpUgt att en samfällighet som är i behov av en permanent
förvaltningsorganisation ansluts till en redan bUdad samfällighetsförening i
stället för att en ny sådan förening bildas för att sköta förvaltningen. En
sådan anordning sägs i promemorian kunna inte bara bli till gagn för samtliga
berörda delägare utan också på bästa sätt tiUgodose de aUmänna intressena. Med
hänsyn härtUl anses det lämpligt att den som förordnats att hålla sammanträde
för bildande av samfällighetsförening får behörighet att oberoende av särskUt
yrkande undersöka om det inte redan finns någon samfällighetsförening tUl
vilken den aktuella samfälligheten med fördel kan anslutas. Är detta
förhållandet bör nästa åtgärd bli att han tar kontakt med föreningens styrelse
för att få kännedom om dess inställning till frågan och, vid positivt svar, för
närmare underhandlingar om vUlkoren för samgåendet. Vad som i detta sammanhang
kan bli aktuellt att preliminärt ta ställning till är, påpekas det i
promemorian, bl. a. frågorna om behövliga stadgeändringar och om ekonomisk
reglering mellan delägarna i de oUka samfällighetema. Om enighet kan uppnäs
och föreningens representanter ger sitt samtycke till anslutningen, bör omröstning
i frågan ske vid sammanträde med delägama i samfälligheten. Beslut om
anslutning bör kunna göras beroende av att de stadgeändringar som föreningen
sedermera måste göra för all anslutningen skaU komma till stånd får visst i
beslutet närmare angivet innehåll. I den mån föreningens medlemmar inte redan
i ett förberedande skede av förhandlingarna haft tillfälle att uttala sin
uppfattning om den tUlämnade anslutningen, kommer de i varje fall alltid att
få möjlighet därtill i samband med behandlingen av frågan om ändringarna av
föreningens stadgar. För gUtigt beslut i sådan fråga krävs enligt vad som
föreslagils i avsnitt 3.4.5.6 att beslutet har biträtts av minst 2/3 av de
röstande. Godtar föreningsstämman inte förslaget om stadgeändringar, har frågan
om anslutning förfallit. Delägarna i samfälligheten bör då kallas till nytt
sammanträde för behandling av frågan om bildande av en egen förening.
När
två befintliga samfällighetsföreningar önskar få till stånd en gemensam
förvaltning torde enligt promemorian det mest naturliga tillvägagångssättet
vara alt den ena föreningen uppgår i den andra, dvs. en fusion. De frågor som
bör lösas i ett sådant fall är i allt väsentligt
Prop. 1973:160 362
desamma
som när en samfällighet under delägarförvaltning skall anslutas till en redan
bildad förening. Del bör naturligen ankomma på föreningamas styrelser att föra
förhandlingar om fusion och träffa avtal i frågan. En fusion kräver
uppenbarligen att den övertagande föreningens stadgar ändras. Med hänsyn till
frågans stora vikt torde även den överlåtande föreningens stämma böra ta
ställning till den. Lämpligen bör detta ske innan frågan om stadgeändring
behandlas på stämma med den övertagande föreningen. I praktiken torde det sannoUkt
ofta visa sig ändamålsenligt att de båda föreningarnas stämmor hålls i anslutning
till varandra. Beslutad fusion bör inte anses genomförd förrän fusionsavtalet
och därav föranledda ändringar i den övertagande föreningens stadgar har
registrerats. Dessa registreringsåtgärder bör ske samtidigt.
Det
framhålls i promemorian att förekomsten av föreningar som förvaltar flera
samfälligheter inte heller behöver föranleda några komplikationer med avseende
på den reglering som gäller upplösning av samfällighetsförening. Vad som
behövs är sålunda endast särbestämmelser om att upplösning i vissa fall skall
ersättas med avveckling av den verksamhetsgren som viss samfällighet utgör.
Remissyttrandena.
Promemorieförslaget har i denna del genomgående tUlstyrkts eller lämnats utan
erinran vid remissbehandlingen. Flera positiva omdömen avges. Exempelvis
betecknas förslaget av länsstyrelsen i Stockholms län som mycket lämpligt.
3.5
Föredraganden
3.5.1
Utformningen av en ny lag om förvaltning av samfälligheter
De
bestämmelser som f. n. gäller om förvaltning av företag för fastighetssamverkan
är splittrade på olUca lagar. Splittringen leder till att samverkansföretag
för skUda ändamål men med i huvudsak samma ddägarkretsar inte förvaltas av
samma organisation och efter enhetliga principer. De nuvarande bestämmelserna
är också i väsentliga delar föråldrade eller behäftade med andra brister. I
promemorian föreslås därför att bestämmelser som skall gälla för förvaltningen
av det helt övervägande antalet gemensamhetsbUdningar samlas i en gemensam lag
som innehåller en modern, ändamålsenlig och i största möjliga utsträckning
enhetiig reglering av förvaltningen. Förebild till regleringen har hämtats
främst från LGA men även från lagen om ekonomiska föreningar och 2 kap. EVL.
Grunddragen
i promemorians förslag till lag om förvaltning av samfälligheter har fått ett
uteslutande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Också jag finner
förslaget väl ägnat att läggas till grund för laestiftning.
Prop. 1973:160 363
Den
omständigheten att termen samfällighet inte har samma betydelse i förslaget
till anläggningslag som i FBL innebär bl. a. att benämningen lag om förvaltning
av samfälligheter är något oegentiig. Någon risk för missförstånd torde dock
knappast uppkomma och en bättre benämning synes svår att finna. Inte heller
hindrar benämningen att nya kategorier av gemensamhetsbildningar förs in under
lagens tillämpning i framtiden. Jag finner därför inte anledning att frångå
promemorieförslaget i fräga om lagens benämning.
3.5.2
Lagens tillämpningsområde
Samfälld
mark. Marksamfälligheter förekommer i stor omfattning och för skiftande
ändamål. I promemorian föreslås att lagen om förvaltning av samfälligheter
skall vara generellt tillämplig på detta slag av samfälligheter.
Promemorieförslaget har i
denna del inte föranlett några invändningar vid remissbehandlingen. Även jag
ansluter mig helt till förslaget. Frågan huruvida vissa speciella slag av
marksamfälligheter bör undantas från lagens tUlämpningsområde behandlas i det följande.
Sockenallmänningar
m. m. På en del håll finns fortfarande kvar vissa gemensamhetsbildningar som
har sitt ursprung i äldre tiders rättsförhållanden. Hit hör s. k. äkta
sockenallmänningar, vilka f. n. enligt 13 § lagen (1930: 251) om kommunalstyrelse
på landet förvaltas av mantalskommun genom beslut på jordbraksstämma. I några
fall, som redovisas i promemorian, har mantalskommun dessutom förvärvat
fastigheter, som förvaltas på samma sätt som sockenallmänningar. Enligt promemorieförslaget
skall lagen om förvaltning av samfälligheter tUlämpas på all nu nämnd egendom
med därtill knutna kassor. Utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde
faller däremot s. k. oäkta sockenallmänningar, som förvaltas enligt
häradsallmänningslagen, saml s. k. sockenmagasin och de andra slag av kassor
som nu är underkastade jordbraksstämmoförvaltning.
De jordägande socknemännen
i Älvdalen, Särna och Idre anför att promemorieförslaget för deras del innebär
att antalet förvaltningsorganisationer kan minskas. Förslaget är dock
otillfredsställande såtillvida att förvaltningen av besparingsskogen
fortfarande kommer att vara särreglerad i allmänningsskogslagen.
Jag har givetvis
förståelse för socknemännens synpunkt att det skulle vara tUl fördel om
förvaltningen av all egendom med i stort sett samma delägare kunde anförtros åt
en enda organisation. Bland de olika samfälligheter som förekommer kan
allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna sägas inta en särställning.
Motsvarande gäller häradsallmänningama. Med hänsyn till de speciella problem
som möter i fråga om dessa gemensamhetsbildningar anser jag mig inte kunna i
detta samman-
Prop. 1973:160 364
häng
ta upp frågan om att låta dem omfattas av den nya lagens tillämpningsområde.
De nackdelar som följer av att flera förvaltningsorganisationer krävs för
samfälligheter med huvudsakligen samma delägare torde åtminstone tUl en viss
del kunna elimineras genom att samma personer utses till funktionärer i de
skilda organisationerna.
Promemorieförslaget,
som i denna del inte i övrigt föranlett någon erinran vid remissbehandlingen,
är enligt min mening väl avvägt och bör därför läggas till grund för
lagstiftning.
Samfällt
fiske. Bestämmelser om förvaltning av samfällt fiske finns f. n. i 24 § lagen
om rätt till fiske. Fritidsfiskeulredningen har i betänkandet (SOU 1968: 13)
Fritidsfisket föreslagit att dessa bestämmelser ändras och kompletteras med en
särskild lag om förvaltning av samfällda fisken. Syftet med
fritidsfiskeutredningens förslag är att åstadkomma en förvaltningsform som
innebär att delägama genom bindande beslut kan avgöra frågor om nyttjande och
upplåtelse av samfällt fiske. Enligt promemorieförslaget bör emellertid detta
syfte tillgodoses genom att lagen om förvaltning av samfälligheter görs
tillämpUg även på samfällt fiske.
Några
invändningar mot att inbegripa samfällt fiske i den nya lagens
tUlämpningsområde har inte framförts vid remissbehandlingen. För egen del
finner jag promemorieförslaget vara förenat med klara fördelar. Det av
fritidsfiskeutredningen eftersträvade syftet torde också nås, om förslaget
genomförs.
Några
remissinstanser diskuterar förhållandet mellan den föreslagna lagen om
förvaltning av samfälligheter och lagen om fiskevårdsområ-den. Den
omständigheten att båda lagarna i och för sig kan vara tilllämpliga i fråga om
visst fiskevatten synes inte föranleda några särskilda svårigheter eller
olägenheter. Promemorieförslaget innebär att förvaltningsbestämmelserna i
lagen om fiskevårdsområden skall tillämpas, om fiskevårdsområde bildas på sätt
som anvisas i denna lag, och delta gäller oavsett om fiskevårdsområdet helt
eller till nägon del omfattar samfällt fiske. Det sagda betyder emellertid inte
att tillämpningen av lagen om förvaltning av samfälligheter skulle sättas helt
ur spel, om samfällt fiske ingår i fiskevårdsområde. Sålunda skall exempelvis
frågan om försäljning av det samfällda fisket bedömas enligt denna lag.
Detsamma synes böra gälla även i fråga om andra angelägenheter som saknar
betydelse för övriga delägare i fiskevårdsområdet utan endast rör delägarna i
det samfällda fisket (jfr NJA II
1960 s. 75).
Andra
samfällda rättigheter än rätt till fiske. Samfällda servitut och liknande
rättigheter förekommer i stor utsträckning. Sådana rättigheter har ofta
tillkommit enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Numera har de samfällda
rättigheter som är grundade på lagstiftningen om gemensamma anläggningar fått
en allt större betydelse. I den mån särskilda
Prop.
1973:160 365
förvaltningsbestämmelser
inte gäller för rättigheter av dessa slag, skall enligt promemorieförslaget
lagen om förvaltning av samfälligheter vara tillämplig. Bl. a. skall lagen
omfatta sådana samfällda rättigheter som tillkommer enligt den föreslagna
anläggningslagen.
Den
förhärskande uppfattningen hos remissinstanserna synes vara att lagen om
förvaltning av samfälligheter bör ges ett mycket vidsträckt
till-lämpningsområde. För egen del ansluter jag mig i princip tiU denna uppfattning.
Jag anser det emellertid välbetänkt att man f. n. begränsar
till-lämpningsområdet på sätt föreslagits i promemorian. Frågan huruvida andra
gemensamhetsbildningar bör inordnas under lagen torde få övervägas i samband
med pågående eller framtida reformer på speciallagstiftningens område. Detta
gäUer de i vissa remissyttranden omnämnda stängsel-, betes-, vattenreglerings-,
vattenavlednings- och invallnings-samfälligheterna.
Promemorieförslaget
innebär att lagen skall vara tillämplig också på gemensamma servitut som
tillkommit enligt JB eller alltså på frivillig väg. Jag ansluter mig tiU denna
ståndpunkt och vill tillägga att detta bör gälla oavsett om rättigheten
inskrivits eller ej.
Avgränsningen
mot samäganderättslagen. Enligt 19 § samäganderättslagen skall vissa speciella
slag av marksamfälligheter förvaltas i enlighet med bestämmelserna i denna lag
och alltså ej enligt bysamfällighetslagen. Detta gäller dels mark som är
samfälld för fastigheter vilka helt saknar enskild mark och således består
endast av andelar i den samfällda marken, s. k. andelsfastigheter, och dels
samfälld mark som varit anslagen till ryttare-, soldat- eller båtsmanslorp. I
promemorian uttalas alt denna särbehandling beror på omständigheter som inte
längre är aktuella och att det inte finns anledning att behandla samfälld mark
av dessa slag annorlunda än marksamfäUigheter i allmänhet. Följaktligen
föreslås att lagen om förvaltning av samfälligheter görs tillämplig också på
ifrågavarande typer av samfälligheter.
Vid
remissbehandlingen har inga invändningar riklats mot promemorieförslaget i
denna del. Även jag biträder förslaget.
3.5.3
Val av förvaltningsformer
Om
tillämpningsområdet för den nya lagen görs så vidsträckt som här har
föreslagits, krävs det att lagen också öppnar möjligheter att bedriva
förvaltningen i former som passar för såväl de allra enklaste som de mest
komplicerade förhållanden. Enligt promemorieförslaget bör två alternativa
förvaltningsformer erbjudas, nämligen delägarförvaltning och
föreningsförvaltning. Förebilden tUl förslaget har hämtats från LGA.
Ddägarförvaltningen är avsedd för de enkla fallen och innebär att förvaltningen
av samfällighet omhänderhas omedelbart av delägarna själva.
Prop.
1973:160 366
När
dessa är överens, kan de alltså vidta de förvaltningsåtgärder som de finner
påkallade. Enligt promemorieförslaget skaU bindande beslut under vissa
förutsättningar kunna fattas inom ddägarförvaltningens ram, även om enighet
bland delägarna inte föreligger. Vid föreningsförvaltning däremot skall
samfäUighetsddägarna bilda en särskild sammanslutning med rättssubjektivitet
för att handha förvaltningen. Inom denna förvaltningsorganisation, som benämns
samfällighetsförening, skall en majoritet bland delägarna kunna besluta om
förvaltningen. Ett särskilt organ inom föreningen skall verkställa delägarnas
beslut och handha den löpande skötseln av samfäUigheten.
Promemorieförslaget
har fått ett uteslutande positivt mottagande på denna punkt. Också jag ansluter
mig helt till förslaget. De båda förvaltningsformer som enligt förslaget
ställs till förfogande synes tillgodose alla föreliggande behov och någon
mellanform är inte påkallad. Sådan förvaltning som sker genom en särskild
juridisk person, samfällighetsförening, kan anpassas till de mest skilda
förhållanden. Det bör enligt min mening inte komma i fråga att i lagen meddela
särskUda förvaltningsbestämmelser för t. ex. sådana samfälligheter i vUka det
allmänna intresset är framträdande. Detta intresse bör tillgodoses genom generella
bestämmelser. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.
3.5.4
Delägarförvaltning
I
de fall då enighet mellan delägarna i en samfällighet råder i fråga om dennas
förvaltning saknas det enligt promemorieförslaget anledning att inte låta
delägarna själva bestämma hur förvaltningen skall ordnas. Förslaget innehåller
därför inga bestämmelser som för dessa fall inskränker ddägamas rätt att
organisera förvaltningen så som de finner lämpligast. SärskUda bestämmelser om
förvaltningen anses behövliga bara för den situationen alt delägarna inte kan
komma överens.
I
promemorian framhålls att det som regel torde vara lämpligt att övergå till
föreningsförvaltning, när oenighet i någon förvaltningsfråga uppstår bland
delägarna. Ibland kan dock en permanent förvaltningsorganisation vara onödig.
Därför föreslås i promemorian efter förebUd från bysamfällighetslagen att
möjlighet öppnas att få tUl stånd bindande majoritetsbeslut inom ramen för
delägarförvaltning. Sådant beslut skall enligt förslaget fattas på sammanträde
med delägarna inför särskilt förordnad sammanträdesledare. Denne skall ha tUl
uppgift att utreda vUka som är delägare, utfärda kallelser på dessa samt föra
protokoll över de beslut som delägama fattar. Förordnande av sammanträdesledare
skall meddelas av fastighetsdomstolen som därvid har att tUlämpa lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Härigenom har domstolen
möjlighet att vidta interimistiska åtgärder som är nödvändiga för att syftet
med förordnandet inte skall förfelas. Frågan om förord-
Prop. 1973:160 367
nande
av sammanträdesledare skaU tas upp endast på begäran av delägare i
samfälligheten. Domstolen skall inte meddela förordnande, om i det särskilda
fallet den ifrågasatta förvaltningsätgärden är sådan att den inte bör komma tUl
stånd utan att föreningsförvallning anordnas.
I
ett par remissyttranden framförs kritik mot att promemorieförslaget saknar
bestämmelser om ddägarförvaltningens karaktär och ändamål. Delägarna utgör
enligt dessa yttranden en sammanslutning för förvaltningen av den samfällighet
för vars skull sammanslutningen bildats. Sammanslutningen bör ej bedriva
verksamhet som är främmande för detta ändamål och ej heller bör
ddägarsammanträde för sådan åtgärd tillåtas.
Som
anförs i promemorian är formen delägarförvaltning i första hand avsedd för de
okomplicerade fall då delägarna är ense i alla förvaltningsfrågor. Jag
ansluter mig till den i promemorian företrädda uppfattningen att dessa fall
inte kräver någon närmare reglering i lagen. Det bör således inte komma i fråga
att inskränka delägarnas gemensamma beslutanderätt genom bestämmelser om
ddägarförvaltningens karaktär och ändamål eller om förvaltningens handhavande i
övrigt.
När
meningsskiljaktigheter uppstår bland delägarna, torde det, som understryks i
promemorian, i allmänhet vara lämpligast att övergå till föreningsförvaltning.
Enligt promemorian skall det emellertid vara möjligt att vid sammanträde med
delägarna få till stånd bindande majoritetsbeslut i en förvaltningsfråga även
inom ddägarförvaltningens ram. Detta förslag har inte föranlett någon eriman
vid remissbehandlingen. Också jag anser att sådan möjlighet bör finnas i de
fall då föreningsförvaltning skulle framstå som onödigt omständlig. Jag delar
dock den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen att delägare inte bör
kunna tvingas att delta i en verksamhet som är främmande för ändamålet med
samfäUigheten. Föratsättningama att redan vid prövning av ansökan om
ddägarsammanträde avgöra om en ifrågasatt förvaltnings-åtgärd strider mot
samfäUighetens ändamål synes emellertid vara mindre goda. Enligt min mening är
det lämpligare att denna bedömning sker vid sådan överprövning av beslut på
ddägarsammanträde som avses kunna komma till stånd på talan av delägare. När
det gäller frågan vad som skall anses vara samfällighetens ändamål hänvisar jag
tUl avsnitt 3.5.5 och specialmotiveringen till 15 § förslaget till lag om
förvaltning av samfälligheter.
Några
remissinstanser vänder sig mot förslaget att ddägarsammanträde skall ske inför
person som särskilt förordnas därtUl av fastighetsdomstolen. Med hänsyn till
att sammanträdesledare som regel bör vara lantmätare förordas i stället den
ordningen att sammanträde skall begäras hos och hållas av
fastighetsbildningsmyndigheten. Vidare föreslås att
fastighetsbildningsmyndigheten får rätt alt hos domstol påkalla interimistiskt
förordnande rörande förvaltningen.
Prop.
1973:160 368
Den
som skall leda ddägarsammanträde torde ofta böra ha de fastighetsrättsliga
kunskaper och erfarenheter som lantmätare hos fastighetsbildningsmyndighet
äger. Så behöver dock långt ifrån aUtid vara fallet. Ibland kan andra
kvalifikationer hos sammanträdesledaren tänkas vara viktigare. TUl
sammanträdesledare bör därför enligt min mening utses den som i det enskilda
fallet framstår som lämpligast. Jag finner det vidare varken enklare eller
naturligare för den som vill påkalla ddägarsammanträde att göra framställning
härom hos fastighetsbildningsmyndigheten än hos fastighetsdomstolen. Jag
ansluter mig därför till promemorieförslaget att det skall ankomma på
fastighetsdomstolen att förordna sammanträdesledare i varje särskUt fall. TUl
frågan om i vilken utsträckning domstolen kan med stöd av 4 § lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden vidta interimistiska åtgärder
återkommer jag i specialmotiveringen tiU 7 §.
Grustäktskommittén
kritiserar promemorieförslaget såvitt avser fastighetsdomstolens möjUgheter
att ogilla en ansökan om förordnande av sammanträdesledare. Om i lagen anges
att ogillande skall ske, när den aktuella förvaltningsätgärden är sådan att den
inte bör vidtas utan att föreningsförvaltning anordnas, öppnas enligt kommittén
alltför stora möjligheter att på oklara grunder hindra ett avgörande rörande
åtgärden. Vidare anför kommittén att resultatet kan bli att delägare för att
få förvaltningsfrågan avgjord tvingas begära bUdandet av en samfällighetsförening
som ingen av delägarna önskar. Den i förslaget angivna granden för ogUlande
sägs därför böra ersättas med den självklara reservationen att inte annan
delägare begärt föreningsförvaltning.
För egen del är jag inte
beredd att frångå promemorieförslaget på denna punkt. Domstolen skaU
självfallet objektivt bedöma huruvida den ifrågasatta förvaltningsåtgärden
förutsätter en fastare förvaltningsorganisation eller ej. I de allra flesta
fall torde det inte föreligga några svårigheter att göra en sådan bedömning.
Om domstolens prövning leder till att en samfällighetsförening måste bildas,
kommer föreningsbildningen med säkerhet att tämligen snart accepteras av
flertalet delägare. Som grustäktskommittén påpekar skall sammanträdesledare
givetvis inte förordnas, om annan delägare begärt föreningsförvaltning. Detta
behöver dock inte komma till uttryck i lagtexten i förevarande sammanhang.
När omröstning sker vid
ddägarsammanträde, skall enligt promemorieförslaget röstberäkningen grundas på
huvudlalet. TiU stöd för valet av denna metod i stället för den i nuvarande
lagstiftning vanligare metoden med röstberäkning efter andelstal åberopas att
de fördelar som är förenade med ett samverkansföretag kan variera för delägama
utan relation till de insatser de gjort. Denna synpunkt har i gällande rätt
som regel beaktats på så sätt att man reducerat rösträtten för delägare med
större andelstal. Ett sådant system sägs leda till att omröstningen blir ganska
komplicerad och i viss mån beroende av slumpartade faktorer.
Prop. 1973:160 369
Det
är dessutom svårt att finna några rationella grunder för var röstspärren skall
gå. Vidare anförs i promemorian att huvudtalet ofta utgör ett mer rättvisande
mått på samfällighetens reella betydelse för delägarna än andelstalet samt att
röstning efter huvudtalet från allmänna demokratiska synpunkter är att föredra
framför röstning enUgt den andra metoden.
En
stark remissopinion avstyrker promemorieförslaget i denna del och förordar i
stället att röstberäloiingen vid omröstning på ddägarsammanträde sker enligt
anddstalsmetoden men att rösträtten för större an-delshavare begränsas på visst
sätt. Det främsta motivet härför synes vara farhågor att ägare tUl fastigheter
som skulle få stora andelstal motsätter sig samverkansföretag, om de uite får
inflytande över företaget i ungefärlig proportion till sina ekonomiska
insatser. Detta skulle kunna få till följd att önskvärd samverkan inte kommer
tUl stånd alls.
För
egen del är jag av den uppfattningen att skillnaden mellan huvudtals- och
anddstalsmetoderna i den praktiska tUlämpningen inte är så framträdande som
remissopinionen kan ge intryck av. Erfarenheterna torde visa att
röstberäkningsmetoden sällan har någon avgörande betydelse för
samfällighetsförvaltningen. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att de större
andelsägarnas intressen som regel sammanfaller med de flesta övrigas och att
resultatet av en omröstning därför blir detsamma oavsett vilken
röstberäkningsmetod som används.
Jag
är vidare beredd att i allt väsentligt instämma i vad som i promemorian anförs
om huvudtalsmetodens fördelar. Jag vill särskilt understryka att anledning
inte finns att låta större andelsägare ensamma avgöra frågor som saknar all
ekonomisk betydelse. En synpunkt som framkommit under remissbehandlingen och
som inte bör förbigås är också att bara huvudtalsmetoden kan komma tiU
användning i de fall då andelstal saknas. På grund av dessa överväganden
föreslår jag att röstberäkningen vid omröstning på ddägarsammanträde i princip
skall ske efter huvudtalet. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande
bör emellertid undantag från denna princip göras för att undvika stötande
konsekvenser av huvudtalsmetoden.
I
remissyttrandena anförs några typfall då huvudtalsmetoden kan tänkas resultera
i att ett antal delägare med mycket små andelstal skaffar sig förmåner med
övervältrande av större delen av kostaadsansvaret på en eller ett fåtal
delägare med stora andelstal. Ett sådant fall är att en grapp
fritidsfastigheter ansluts till en skogsbilväg som huvudsakligen är avsedd att
betjäna en stor skogsfastighet. Här skulle ägarna till fritidsfastigheterna
utan egna större ekonomiska uppoffringar kunna med hjälp av huvudtalsmetoden
besluta om en onödigt dyrbar väghållnmgs-standard.
Med
anledning av detta och likartade exempel vill jag för egen del peka på vad som
i fortsättaingen anförs om rätt för enskild delägare att
24
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 370
även
på materiell grund klandra beslut på ddägarsammanträde. Det är alltså avsett
att den för vilken ett beslut medför ett i förhållande tUl hans nytta helt
orimligt kostnadsansvar skall kunna få beslutet undanröjt genom klander.
Härigenom undviks sådana uppenbart menliga verkningar av huvudtalsmetoden som
remissinstansema synes ha velat belysa med dessa exempel.
Trots
vad som nyss anförts kan man emellertid inte bortse från att större markägare
kan finna omröstning efter huvudtalet innebära sådana nackdelar att de drar
sig för att delta i fastighetssamverkan. En sådan utveckling vore högst
olycklig. Med hänsyn härtUl anser jag principen om omröstning efter huvudtalet
inte böra upprätthåUas strikt utan att visst utrymme bör finnas för omröstaing
efter andelstal. 1969 års vägutredning föreslår att undantag från
huvudtalsmetoden görs när viss eller vissa delägare har ett mycket stort
andelstal i förhållande tUl de övriga. Enligt min mening bör dock
anddstalsmetoden inte kunna komma till användning i andra situationer än sådana
där den är sakligt motiverad. Så är fallet endast vid avgörandet av frågor som
har en reell ekonomisk betydelse. Då bör metoden å andra sidan kunna tUlämpas
oavsett hur andelstalen är fördelade. På grand av dessa överväganden föreslår
jag att undantag från principen om omröstning efter huvudtalet görs på det
sättet att röstberäkningen vid avgörandet av ekonomiska frågor skall ske efter
andelstalet, om delägare begär det.
Mot
vad som nu förordats kan möjligen invändas att det kan vara svårt att avgöra om
en fråga är av ekonomisk art eller inte. Enligt min mening torde dock
svårighetema i praktiken inte bli särskilt stora. Frågor som inverkar på
storleken av kostnadsbidrag från delägama och fördelningen av överskott måste
självfallet anses vara av ekonomisk art. Detsamma gäller överlåtelse av
samfälligheten eller del därav samt upplåtelse av servitut eller nyttjanderätt
i samfälligheten. Hit hör vidare frågor huruvida delägama skall ingå avtal om
entreprenader, uppdrag, tjänster, köp, försäljningar och liknande som medför
ekonomiska förpliktelser för dem. Lika tydligt är att personval t. ex. vid
utseende av syssloman inte är att betrakta som en ekonomisk fråga.
Mitt
här framlagda förslag angående röstberäkningen innebär i motsats till gäUande
rätt att delägama får valfrihet att låta huvudtalet eller andelstalen bli
utslagsgivande i ekonomiska frågor. I den mån anddstalsmetoden nu gäller är
den emellertid förenad med en röstspärr för att hindra att större anddshavare
får ett helt dominerande inflytande. Flertalet remissinstanser föreslår att
denna modifiering av anddstalsmetoden överförs till den nya lagen. Någon klar
linje rörande utformningen av en bestämmelse om röstspärr kan dock inte
utiäsas ur remissyttrandena.
För
egen del instämmer jag i att en röstspärr för större andelsinnehav bör finnas.
När det gäller utformningen anser jag det natarligt att den
Prop. 1973:160 371
bestämmelse
som senast införts i lagstiftningen bör vara förebUd, dvs. 29 § första stycket
andra punkten LGA. Enligt denna bestämmelse får ingen delägares röstetal
överstiga en femtedel av de närvarande delägarnas sammanlagda röstetal.
Som
regel skall enligt promemorieförslaget bara krävas enkel majoritet för
fattande av beslut vid ddägarsammanträde. Undantag härifrån föreslås
beträffande beslut om överlåtelse helt eller delvis av marksamfällighet och om
mera långvariga nyttjanderättsupplåtdser i sådan samfälUghet. För sådana
beslut skall krävas att minst två tredjedelar av de röstande skall biträda dem.
Detta krav motiveras med att marksamfällighet typiskt sett tUlskapats i syfte
att tillgodose stadigvarande behov hos delägarfastighetema. Det skuUe därför
inte vara tiUfredsställande att tillåta en knapp majoritet att fatta beslut som
innebär att samfälligheten inte nyttiggörs på åsyftat sätt. Däremot föreligger
det enligt promemorian inte tUlräckliga skäl att fordra kvalificerad majoritet
för servitutsupplåtelse, eftersom servitut endast kan avse rätt att i visst
hänseende ta den belastade egendomen i anspråk.
I
denna del har promemorieförslaget inte föranlett några andra erinringar vid
remissbehandlingen än att ett par remissinstanser gör gällande att också beslut
om servitutsupplåtelse bör kräva kvalificerad majoritet. Även jag instämmer i
allt väsentiigt i vad som anförs i promemorian. När det gäller frågan om vilken
majoritet som bör krävas för beslut om servitutsupplåtelse finner jag den i
promemorian gjorda bedömningen riktig. Vad jag föreslagit beträffande
röstberäkningen på ddägarsammanträde medför emellertid en viss justering
beträffande kravet på kvalificerad majoritet. Vare sig röstberäkningen skall
ske efter huvudtals-eller anddstalmetoden, bör fordras att beslutet biträds av
delägare som företräder minst två tredjedelar av de närvarande delägarnas
sammanlagda röstetal.
BysamfälUghetslagen
innehåller uttryckligt undantag från bestämmelsema i 15 kap. 15 och 16 §§
föräldrabalken om inskränkningar i förmyndares rätt att förfoga över omyndigs
fasta egendom. I stället skall den domstol till vilken underställning av beslut
om försäljning eller nyttjanderättsupplåtdse sker pröva att beslutet inte
länder den omyndige till märkligt förfång. Enligt promemorian är de nämnda
bestämmelsema i föräldrabalken över huvud taget inte tUlämpUga när beslut av
dessa slag fattas efter omröstaing. Några särbestämmelser tUl skydd för omyndigs
intresse anses inte heller vara behövliga, eftersom överlåtelse eller
nyttjanderättsupplåtdse rörande samfällighet typiskt sett är av avsevärt mindre
betydelse för den omyndige än motsvarande förfogande över fastighet som ägs av
honom.
Promemorieförslaget
på denna punkt kritiseras endast av Svea hovrätt som ifrågasätter om inte de
angivna bestämmelsema i föräldrabalken bör gäUa även vid förfogande över
omyndigs andel i samfälld fast
Prop.
1973:160 372
egendom.
I avsaknad av en specialregel i den nya lagen är dessa bestämmelser automatiskt
tUlämpliga men för den motsatta ståndpunkt som intagits i promemorian är enUgt
hovrätten en särskild undantagsregel erforderlig.
I
promemorian har ej uttalats annat än att de i 15 kap. 15 och 16 §§
föräldrabalken gjorda inskränkningarna i förmyndares befogenheter inte gäller
när försäljning eller nyttjanderättsupplåtdse beslutas efter omröstning, dvs.
på ddägarsammanträde inom ddägarförvaltningens ram. Sker försäljning eller
upplåtelse däremot efter överenskommelse mellan delägarna skall inskränkningarna
givetvis gälla. Jag delar helt promemorians uppfattning på denna punkt.
I
samband med beslut om överlåtelse eller upplåtelse av rättighet skall delägarna
enligt promemorieförslaget kimna bestämma vem som skall imderteckna nödvändiga
handlingar på delägarnas vägnar. Förslaget har inte mött någon invändning vid
remissbehandlingen och även jag anser det innebära en lämplig ordning.
För
att huidra att försäljning av samfäUd mark sker tUl underpris föreskrivs i
bysamfällighetslagen att försäljning skall ske på offentlig auktion, om
delägare begär det. I promemorian sägs att någon motsvarighet härtiU inte
behövs i fortsättaingen. TUlräckliga garantier mot försäljning till underpris
anses föreUgga genom kravet på kvalificerad majoritet och möjligheten tUl
klander av beslut på ddägarsammanträde. För egen del instämmer jag i denna
uppfattaing, som också delas av re-missmstansema.
Promemorieförslaget
innebär vidare att den i bysamfällighetslagen gjorda inskränkningen i rätten
att överlåta samfälld mark, vari kronan äger del, inte överförs till den nya
lagen. Enligt bysamfällighetslagen fordras för sådan överlåtelse att tUlstånd
lämnas i vederbörlig ordning, om kronans andel uppgår till mer än en tredjedel
eller till högre värde än femtusen kronor. Förslaget att slopa denna
bestämmelse har godtagits vid remissbehandlingen. Inte heUer jag fiimer
skäl föreligga att behåUa bestämmelsen.
En
annan bestämmelse i bysamfäUighetslagen som enligt promemorian inte bör ges
någon motsvarighet i den nya lagen är den som föreskriver att försäljning av
samfällighet inte får äga ram, om delägare gjort ansökan om laga skifte på
samfälligheten. I promemorian anförs att utbrytning av fastighets andel i
samfällighet visserligen kan ske vid fastighetsreglering på så sätt att mark
överförs från samfälligheten till fastigheten mot att denna avstår sin andel i
samfälligheten. Möjligheten att få fastighet utvidgad genom överföring av mark
är emellertid i princip oberoende av om fastighetsägaren har del i marken eUer
inte. Anledning att koppla samman frågoma om försäljning och om
fastighetsreglering anses därför inte finnas.
Denna
uppfattning delas inte av Svea hovrätt, som tUl stöd för sin
Prop. 1973:160 373
mening
åberopar ett departementschefsuttalande under förarbetena till FBL. Enligt
hovrätten framgår av detta att upplösning av- samfäUighet alltid bör ske genom
marköverföring. Vidare åberopar hovrätten att en motsvarighet tiU regleringen i
bysamfällighetslagen kommer att finnas kvar i samäganderättslagen.
Som framhåUs i promemorian
finns i FBL inget särskilt institut för delning av samfäUighet. I det aktueUa
departementschefsuttalandet (prop. 1969:128 s. B 335) understryks att
upplösning av samfäUighet alltid bör kunna ske genom marköverföring. Uttalandet
tjänar sålunda knappast som stöd för Svea hovrätts inställning. När det gäller
fastighet som innehas med samäganderätt finns däremot ett särskUt institat för
upplösning av gemenskapen, nämligen klyvning. Det är därför helt naturligt att
försäljning av samägd fastighet kan förhindras genom ansökan om klyvning. Vad
Svea hovrätt anfört ger mig alltså inte anledning att frångå
promemorieförslaget, som i övrigt inte har mött någon erinran.
Av vad jag tidigare anfört
framgår att samfälUghetsdelägare enligt promemorieförslaget skall ha rätt att
klandra beslut på ddägarsammanträde. Klander föreslås skola ske genom stämning
på övriga delägare hos fastighetsdomstolen. Som klandergrand skall kunna
åberopas att beslutet inte tUlkommit i laga ordning, att det strider mot lag
eller annan författauig eller att det förnärmar delägares enskUda intressen.
Beträffande sistaämnda klandergrund anförs i promemorian att inte varje obehag
bör föranleda beslutets undamöjande. Av hänsyn tUl övriga delägare bör krävas
att avsevärd olägenhet uppkommer för klaganden.
Fiskeristyrelsen invänder
att frågan om överprövningsmstans bör ses över. Länsstyrelsen har ställning som
sådan instans enhgt bl. a. lagen om fiskevårdsområden. Fiskeristyrelsen
ifrågasätter därför om det är rimligt att fastighetsdomstolen skall pröva de
enklare förvaltaingsfrågor som rör samfällt fiske.
För egen del ansluter jag
mig tUl promemorieförslaget att det genereUt bör ankomma på
fastighetsdomstolen att pröva talan mot beslut på ddägarsammanträde. Som
understryks i promemorian har denna domstol att i andra sammanhang pröva frågor
om samfälligheter och deras betydelse för delägande fastigheter. Det är därför
lämpUgt att den får behörighet att ta upp mål av ifrågavarande slag. Det finns
enligt min mening inte fog för att härvid göra undantag i fråga om visst slag
av samfälligheter.
Grustäktskommittén anser
att klandergrunderna bör vara enhetliga vid de båda förvaltningsformerna
delägarförvaltning och föreningsförvaltning samt att granden avsevärd
olägenhet för delägare bör utmönstras i fråga om ddägarförvaltaing. MöjUgen
behövs i så faU enligt kommittén en materiell bestämmelse av innebörd att
delägarförvaltning skaU tUlgodose ddägamas gemensamma bästa med beaktande i
skälig omfattning av varje delägares enskilda intressen. Att en avvägning
mellan del-
Prop. 1973:160 374
ägarnas
gemensamma och enskUda intressen skall ske hävdas också av hovrätten över Skåne
och Blekinge.
För egen del ansluter jag
mig tUl uppfattningen att en avvägning mellan gemensamma och enskUda intressen
bör ske när det gäUer att fatta beslut på ddägarsammanträde. En bestämmelse som
tUlgodoser detta syfte måste av lätt insedda skäl utformas som en klandergrand.
Jag föreslår därför att den i promemorian föreslagna bestämmelsen om rätt för
delägare att klandra beslut som medför avsevärd olägenhet för honom ersätts med
en föreskrift om klanderrätt när delägarens intressen inte i skälig omfattning
beaktats i beslutet. Härigenom kommer den gemensamma nyttan av en beslutad
åtgärd och olägenheten för den enskilde att vägas mot varandra i en
klanderprocess. Ju större den gemensamma nyttan är desto aUvarUgare måste
olägenheten för den enskilde vara för att beslutet skall undanröjas. Den
enskilde bör dock inte tvingas tåla hur stora olägenheter som helst. Är
olägenheten för klaganden avsevärd, bör det anses att hans intressen uite
beaktats i skälig omfattaing och beslutet bör sålimda då undanröjas oavsett
tyngden av det gemensamma intresset av beslutets verkställande,
Ddägarsammanträde under
särskUt förordnad sammanträdesledare medför regelmässigt vissa kostnader. Efter
förebUd från bysamfäUighetslagen föreslås i promemorian att den delägare som
tagit initiativet tUl sammanträdet skall förskjuta dessa kostaader. Om
sammanträdet leder tiU beslut om förvaltningsåtgärd, skaU kostnadema enligt
promemorieförslaget betalas av delägarna i förhållande tiU deras andelstal.
Förslaget har inte väckt någon kritik -vid remissbehandlingen. Även jag
biträder förslaget.
Frågoma
om skydd för rättighetshavare i ddägarfastighet avser jag att ta upp i avsnitt
3.5.5.
3.5.5
Föreningsförvaltning
Inledning.
Den viktigaste förebUden tUl promemorieförslagets bestämmelser om
föreningsförvaltaing är LGA. Även enligt min mening utgör den modema
associationsrättsliga reglering som LGA inrymmer en lämpUg utgångspunkt vid den
nya lagstiftningens utformnuig. Som understryks i promemorian är dock en viss
utbyggnad av LGA:s regelsystem nödvändig med hänsyn tiU den nya lagens större
tillämpnuigsom-råde. Vidare bör i vissa frågor nya lösningar väljas.
Samfällighetsförenings
verksamhetsområde. En samfäUighetsförenings självklara uppgift måste vara att
förvalta den samfällighet för vUken den bUdats. Förvaltningen bör i allmänhet
inriktas på ett utnyttjande av samfälligheten för det ändamål som angetts vid dess
bildande. Som påpekas i promemorian kan emellertid detta ändamål bli inaktadlt
på
Prop. 1973:160 375
grand
av ändrade förhållanden. Vidare kan samfällighet ha tillkommit utan att visst
ändamål föreskrivits. I båda dessa fall bör, enligt promemorian, förvaltningen
syfta tUl att samfälUgheten används på så lämpligt sätt som möjligt. Inom den
angivna ramen skall föreningen kunna vidta ohka åtgärder rörande samfäUigheten.
Några svårigheter att avgöra vilka åtgärder som faller inom föreningens
kompetensområde anses som regel inte behöva uppstå. I fråga om
anläggningssamfälligheter bör sålunda alla åtgärder som kan hänföras tUl
utförande och drift av anläggningen räknas dit. Jag instämmer i dessa
uttalanden i promemorian, som inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen. I samband med mina överväganden rörande skyddet för
enskilda intressen återkommer jag tUl vissa frågor som hänger samman med
samfäUighets ändamål.
När
det gäller marksamfälligheter framhålls det i promemorian att samfällighetsförenings
kompetensområde kan vara mera tveksamt än i fråga om anläggningssamfäUigheter.
Härefter tas några kompetensfrågor upp tiU närmare behandling.
Till
en början diskuteras samfällighetsförenings behörighet att utföra anläggningar.
Enligt promemorian bör sådan behörighet anses föreUgga, om en anläggning
fordras för ett ändamålsenligt utnyttjande av marksamfällighet. Detta gäller
oavsett anläggningens belägenhet. Anläggning på annan mark än den samfäUda, t.
ex. en väg till samfälUgheten, kan föratses normalt bli inrättad med stöd av
anläggningslagen. Den anläggningssamfällighet som härigenom uppkommer kan
förvaltas av den tidigare bildade samfällighetsföreningen. Upplåts utrymme för
anläggningen på frivillig väg, möter enligt promemorieförslaget inte hinder
mot att föreningen beslutar om anläggningens utförande. Vid remissbehandlingen
har ingen kritik riktats mot förslaget i denna del. Också jag ansluter mig tiU
förslaget.
Som
framgår av avsnitt 3.3 har möjUghetema enligt gällande rätt att utvidga förvaltningsobjekt
som utgörs av marksamfälUghet inte ansetts tillfredsstäUande. I rättsfallet NJA
1954 s. 193 har fastslagits att mark, som delägarna i en samfällighet förvärvar
för gemensam räkning men som inte är en samfällighet i fastighetsbildningslagstiftningens
bemärkelse, inte kan ingå under samfäUighetsförvaltning enligt bysamfäUighetslagen.
Vidare har i rättsfallet NJA 1956 s. 432 delägarna inte i denna sin egenskap
ansetts kunna förvärva fast egendom som inte skall bli en för ddägamas
fastigheter samfäUd tUlhörighet. I promemorian påpekas att utvidnmg av
marksamfälUghet efter FBL;s ikraftträdande sker genom fastighetsreglering.
Härvid överförs mark till samfäUigheten från fastighet eller från annan
samfällighet oberoende av vem som äger marken. Överföring kan ofta grandas på
överenskommelse. Samfällighetsförening bör enligt promemorian vara behörig att
söka fastighetsreglering och ingå överenskommelse, om åtgärden kan anses
förenlig med
Prop. 1973:160 376
samfällighetens
ändamål. Ett annat sätt att nå samma syfte är att föreningen förvärvar mark.
Genom förvärvet blu- marken underkastad förvaltningsreglerna i den nya lagen.
Enligt promemorian bör ett sådant förvärv helt likställas med en
överenskommelse om överföring av marken genom fastighetsreglering. Under
nyssnämnda föratsättning bör föreningen alltså vara behörig att förvärva
marken och begära avstyckning, om förvärvet inte avser hel fastighet.
Mot
dessa uttalanden i promemorian har vissa invändningar gjorts av
grustäktskommittén. Enligt kommittén har föratsättningama för 1954 års rättsfaU
knappast på något avgörande sätt ändrats genom uttalandena. Kommittén
ifrågasätter också under hänvisning till bestämmelsema om fastighetsreglering
om det är lämpligt att sådan åtgärd ersätts med ett beslut av
samfällighetsförening om markförvärv. Under alla omständigheter fordras enligt
kommitténs mening en särskUd bestämmelse om att den förvärvade marken skall
vara sakrättsligt knuten tUl föreningsmedlemmarnas fastigheter på samma sätt
som den ursprungUga samfälligheten. Slutiigen anför kommittén att besvärliga
problem uppkommer, om den förvärvade marken besväras av särskUda gravationer.
För
egen del ar jag av den uppfattningen att de brister i gällande lagstiftning
som påtalats med anledning av utgången i de angivna rättsfallen undanröjs genom
promemorieförslaget. I egenskap av juridisk person bör samfällighetsförening
inom ramen för det ändamål, som samfälligheten skall tillgodose, ha behörighet
att både förvärva fast egendom och uppträda som sakägare vid
fastighetsbildningsförrätlning. Det kan enligt min mening inte anses vare sig
stridande mot grunderna för FBL eller på annat sätt olämpligt att jämställa
samällighetsförening med andra rättssubjekt i fråga om rätten att förvärva fast
egendom. Den av föreningen förvärvade egendomen får erforderlig anknytning
till föreningsmedlemmarnas fastigheter genom att medlemskapet i föreningen är
knutet till fastighetsmnehavet. Grustäktskommittén har inte angett vilka
problem som skulle kunna föranledas av särskilda gravationer i den av
föreningen förvärvade egendomen. Själv delar jag den i promemorian framförda
uppfattningen att föreningens möjlighet att utnyttja egendomen som särskilt
kreditobjekt torde bli av värde i åtskilliga fall.
I
promemorian föreslås vidare att delägarna i en marksamfällighet liksom enligt
bysamfällighetslagen skall vara oförhindrade att avhända sig samfälld äga.
Denna möjlighet kommer främst i fråga när samfälligheten förlorat sin
betydelse för delägama och därför bör avvecklas. Även i övrigt anses dock
avhänddse av samfälld mark böra tiUåtas, om marken inte längre behövs för att
samfälligheten skall fylla sin funktion. Det sagda gäller också fastighet som
ägs av samfällighetsförening. Avveckling av samfällighet kan ske genom fastighetsreglering.
Ibland kan det dock enligt promemorian vara fördelaktigt att marken försäljs
för
Prop. 1973:160 377
att
sedan avstyckas och bilda fastighet för sig. Promemorieförslaget innebär att
samfällighetsförening skall vara behörig såväl att ansöka om
fastighetsreglering som att besluta om försäljning och söka avstyckning av
försåld mark. Behörigheten skall också omfatta rätten att föra delägarnas
talan vid fastighetsbUdningsförrättningen. Förslaget har i denna del allmänt
godtagits av remissinstanserna. Också jag ansluter mig tUl förslaget.
Om
samfällighetsförening kan få tiU stånd avstyckning redan innan överlåtelse
sker, kan enligt promemorian såväl fastighetsbildningen som överlåtelsen
förenklas. Föreningen bör ha sådan behörighet med den begränsning som följer
av att avstyckningen skall kunna anses falla inom ramen för
förvaltningsändamålet. En på detta sätt avstyckad fastighet kommer att ägas av
delägama i samfälligheten. Den bör naturligen förvaltas på samma sätt som
samfälligheten, vUket kräver en särskUd bestämmelse i den nya lagen. Avstyckad
fastighet bör liksom en av samfällighetsförening förvärvad fastighet kunna
användas som kreditobjekt och föreningen anses böra ha behörighet att söka
inteckning eller annan inskrivning i fastigheten. Jag instämmer helt i
promemorians uttalanden, som inte heller i denna del föranlett nägon erinran
vid remissbehandlingen.
Förvaltning
av marksamfällighet sägs i promemorian böra i första hand syfta till att främja
ddägamas eget utnyttjande av samfäUigheten. Detta bör dock inte hindra
samfällighetsförening att upplåta rätt för annan att använda samfälligheten.
Upplåtelse av t. ex. avverkningsrätt på gemensamhetsskog eller vägservitut bör
sålunda vara tilläten. Vad som gäller om marksamfällighet bör generellt äga
motsvarande tillämpning i fråga om samfäUt fiske. Sålunda bör
samfällighetsförening anses behörig att upplåta rätt till sådant fiske genom
försäljning av fiskekort. I likhet med remissinstanserna biträder jag
promemorieförslaget även såvitt nu är i fråga. Som framhålls i promemorian
torde de däri gjorda uttalandena om samfällighetsförenings behörighet i fråga
om marksamfällighet kunna vara till ledning också när det gäller andra
samfällda rättigheter än rätt till fiske.
Bildande
av samfäUighetsförening. Såväl från delägarnas som från allmän synpunkt är det
i aUmänhet lämpligt att det etableras ett fast forum för fattande av beslut
rörande samfällighets förvaltning och ett särskilt organ för verkstäUighet av
besluten. Därför föreslås i promemorian efter förebild från LGA att varje
delägare skall ha oinskränkt rätt att kräva bUdandet av samfällighetsförening.
I de fall då en permanent förvaltningsorganisation inte behövs kan man räkna
med att delägare, som finner det nödvändigt att få till stånd ett
majoritetsbeslut i en viss förvaltningsfråga, normalt begagnar sig av
möjligheten att begära förordnande för någon att hålla sammanträde med delägama
för avgörande av frå-
Prop.
1973:160 378
gan.
Förslaget, som inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen, är även
enligt min mening ändamålsenligt.
Beträffande handläggningen
av fråga om föreningsbildning föreslås i promemorian att delägare skall ha att
hos fastighetsdomstolen begära förordnande för någon att hålla sammanträde med
delägama. Ett enklare förfarande föreslås för det faUet att föreningsbUdningen
skall ske i samband med fastighetsbildnings- eller anläggningsförrättning.
FastighetsbUdningsmyndigheten skaU då kunna hålla sammanträdet på begäran av
delägare. Kravet på initiativ från delägare skall dock enligt promemorieförslaget
inte vara undantagslöst i detta fall. Finner fastighetsbUdningsmyndigheten att
föreningsbildning är av väsentUg betydelse från aUmän synpunkt, skaU
myndigheten kunna ta upp och handlägga frågan på eget initiativ. Några
remissinstanser anser att konstituerande sammanträde lUcsom sammanträde för
fattande av majoritetsbeslut inom ddägarförvaltningens ram alltid bör hållas av
fastighetsbildningsmyndigheten, tUl vUken delägare som önskar föreningsbUdning
alltså skulle ha att vända sig. För egen del vUl jag emellertid av skäl som jag
har redovisat i avsnitt 3.5.4 ansluta mig tUl promemorieförslaget på denna
punkt. Även i övrigt är förslaget enUgt min mening väl avvägt.
BUdandet av
samfällighetsförening skall enligt promemorieförslaget tUlgå så, att delägarna
på det konstituerande sammanträdet utser styrelse och antar stadgar. De
olägenheter av praktisk natur som kan vara förenade med ett krav på stadgar
sägs kimna reduceras avsevärt genom att normalförslag till stadgar utarbetas.
Eventuellt kan flera normalförslag passande tUl olika föreningstyper
upprättas. Vid det konstituerande sammanträdet skall enligt promemorieförslaget
varje närvarande delägare ha en röst. Endast enkel majoritet skall krävas för
fattande av beslut. I fråga om talan mot beslut skall vad som föreslagits
beträffande klander av majoritetsbeslut inom ddägarförvaltningens ram äga
motsvarande tUlämpning.
Vid
remissbehandlingen har i ett yttrande anförts att möjligheterna att få till
stånd en samfällighetsförening är bristfälliga. Delägarna skulle nämligen kunna
motverka föreningsbildningen genom att vägra att utse styrelse. Denna olägenhet
skulle kunna undanröjas, om möjlighet öppnas att i stället förordna syssloman.
Vidare har vid remissbehandlingen framförts i stort sett samma synpunkter på
röstberäkningsmetoden som framgår av avsnitt 3.5.4.
För
egen del anser jag risken för att delägarna skall sabotera föreningsbUdningen
genom att underlåta att utse styrelse vara mycket liten. När delägare tagit
initiativ till sammanträdet, torde man alltid kunna räkna med att denne utövar
sin rösträtt. De i promemorieförslaget upptagna omröstningsreglerna leder i
sädana fall alltid till att beslut kommer till stånd. Har
fastighetsbildningsmyndigheten självmant förordnat om sammanträde, kan det
däremot inte helt uteslutas att delägama väg-
Prop.
1973:160 379
rar
att medverka tiU föreningsbildningen. Enligt min mening bör botemedlet häremot
vara att ordföranden får behörighet att själv utse styrelse. Om en bestämmelse
av denna innebörd införs, torde delägama finna det meningslöst att sabotera
föreningsbildningen. Bestämmelsen torde därför sällan eller aldrig behöva
direkt tillämpas.
Vad
angår frågan hur röstberäkningen skall ske på konstituerande sammanträde
ansluter jag mig tiU promemorieförslaget. Jag anser således inte anledning
föreUgga att här öppna möjlighet att frångå huvudtalsmetoden till förmån för
anddstalsmetoden. De principiella skäl som enligt vad jag anfört i avsnitt
3.5.4 talar för en tillämpning av förstnämnda metod äger särskUd tyngd när det
gäller att anta normer för föreningens verksamhet. Det skulle vidare medföra
praktiska olägenheter att tUlämpa olika omröstningsregler i fråga om skilda
bestämmelser i stadgama med hänsyn till det samband som ofta föreligger mellan
dessa. Att märka är också att delägarna när det gäller stadgefrågor har särskUda
garantier mot att deras enskUda intressen träds för när. Som närmare kommer
att utvecklas i samband med frågoma om skydd för enskilda intressen skall
nämligen genom länsstyrelsens försorg en prövning ske av stadgamas laglighet
innan föreningsbildningen fullbordas. Man torde vidare som påpekas i
promemorian kunna räkna med att normalförslag till stadgar kommer att användas
i stor utsträckning vid föreningsbUdning. Det Ugger i sakens natur att man vid
utarbetande av sådana förslag bör se till att en avvägning sker mellan olika
intressen.
På
motsvarande sätt som ekonomiska föreningar skall enligt promemorieförslaget
samfällighetsföreningar registreras hos länsstyrelsen. Hos varje länsstyrelse
skaU alltså finnas ett officiellt register som innehåller grundläggande
uppgifter om samfällighetsförening och dess organisation. I samband med
registreringen skall den nyssnämnda laglighets-prövningen av
samfällighetsförenings stadgar ske. Beträffande registre-rering skall i aUt
väsentligt bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar äga motsvarande
tillämpning. Ett undantag föreslås dock såtUlvida att kungörande i tidning av
uppgifter som införs i registret inte skall fordras. Undantaget motiveras med
att samfällighetsföreningars affärsförbindelser ofta är av blygsam omfattning.
Det förutsätts också i promemorian att Kungl. Maj:t skall meddela behövliga
kompletterande föreskrifter om uppläggandet och förandet av
samfällighetsföreningsregister.
Ingen
kritik har vid remissbehandlingen riktats mot förslaget om registrering av
samfällighetsföreningar. Också jag ansluter mig till förslaget.
Samfällighetsförenings
organisation. Liksom inom andra sammanslutningar av likartad natur skall
enligt promemorieförslaget en funktionsuppdelning ske inom
samfällighetsförening så, att grundläggande för-
Prop. 1973:160 380
valtningsbeslut
fattas av medlemmarna på föreningsstämma och löpande angelägenheter handhas av
en styrelse bestående av en eller flera personer. I sin egenskap av
verkställande organ skall styrelsen vara bunden inte bara av lagen om
förvaltning av samfälligheter och föreningens stadgar utan i princip också av
föreningsstämmobeslut. I promemorian anförs dock att styrelsen också bör ha en
viss kontrollerande funktion i förhällande tUl medlemmarna. Därför skall
styrelsen ha både rätt och skyldighet att åsidosätta beslut som strider mot lag
eller stadgar. Styrelseledamot skall också ha rätt att klandra stämmobeslut.
Bland
de uppgifter som skall åvUa styrelsen betonas i promemorian särskUt
skyldigheten att uttaxera bidrag från medlemmarna. Är bidrag till föreningens
verksamhet nödvändiga skall styrelsen upprätta utgifts-och inkomststat. Denna
skall godkännas på föreningsstämma och därefter av styrelsen läggas till grund
för uttaxeringen, genom vilken det behövliga tUlskottet fördelas på
medlemmama. De delaktighetstal som fastställts vid samfällighetens bildande
skall vara bestämmande för fördelningen. Ibland kan skilda delaktighetstal
gälla för olika verksamhetsgrenar, t. ex. för anläggnings utförande och för
dess drift. I så fall måste stat upprättas och uttaxermg ske beträffande varje
verksamhetsgren för sig. Uttaxering skall enligt promemorieförslaget tillgå så,
att styrelsen upprättar debiteringslängd och lägger fram denna på
föreningsstämma för granskning.
Av
hänsyn tUl samfällighetsförenings borgenärer föreslås i promemorian att
styrelsen skall vara skyldig att omedelbart upprätta och på föreningsstämma
framlägga särskild debiteringslängd, om föreningens medel inte räcker tUl
betalning av förfallen skuld. Till denna skyldighet har fogats särskilda
sanktioner. Försummar styrelsens ledamöter att verkställa uttaxering, blir de
solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen uppenbar, kan borgenären
dessutom begära hos länsstyrelsen att syssloman förordnas för alt fullgöra vad
styrelsen försummat.
Vad
som sålunda föreslås i promemorian om föreningsorganens olika funktioner har
genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Också jag anser den föreslagna regleringen ändamålsenlig. Jag ansluter mig
därför till förslaget.
I
promemorian föreslås att den nya lagen inte skall innehålla några andra
bestämmelser om styrelsens verksamhetsformer än sådana som rör omröstning och
jäv. Som styrelsens beslut skall enligt förslaget gälla den mening som
majoriteten bland de vid styrelsesammanträde närvarande ledamöterna omfattar.
Vid Uka röstetal skall val avgöras genom lottning men i övriga frågor skall
ordföranden ha utslagsröst. I jävshänseende föreslås att styrelseledamot inte
skall få ta befattning med angelägenhet vari han har ett väsentligt intresse
som strider mot föreningens.
Enligt
förslaget skall styrelsen i princip ha behörighet att företräda föreningen i
förhållande till tredje man. Utan stöd av stadgarna eller
Prop.
1973:160 381
särskUt
föreningsstämmobeslut skall behörigheten emellertid inte omfatta vissa beslut
av mera ingripande natur. Detta gäller beslut om överlåtelse av fast egendom,
ansökan om inteckning i sådan egendom och upplåtelse av nyttjanderätt för
längre tid än fem år. Om stadgarna eller föreningsstämmobeslut uite lägger
hinder i vägen, skall styrelsen kunna utse särskild firmatecknare med behörighet
att företräda föreningen. Inskränkningarna i styrelsens behörighet skall gälla
också firmatecknare.
Promemorieförslaget
har inte heller i denna del föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.
Också jag biträder förslaget. Vissa i promemorian föreslagna bestämmelser om
utseende av styrelseledamot och om skadeståndsansvar för sådan ledamot
återkommer jag till i samband med frågoma om skydd för enskUda och allmänna
intressen.
Föreningsstämman ar enligt
promemorieförslaget det forum där de enskilda medlemmamas rätt tUl inflytande
på föreningsförvaltnUigen skall utövas. Ordinarie föreningsstämma skall hållas
på tider som skall framgå av stadgarna. Styrelsen skall också ha möjUghet att
kalla tUl extra föreningsstämma, om någon angelägenhet fordrar ett skyndsamt
avgörande. Initiativrätt till sådan stämma skall även tillkomma en viss
minoritet av medlemmarna, nämligen minst en femtedel av samtliga
röstberättigade medlemmar. Med några undantag skall aUa medlemmar ha rätt att
delta och utöva rösträtt vid föreningsstämma. Ett undantag gäller vid
behandlingen av fråga som endast rör viss verksamhetsgren, t. ex. drift av
gemensamhetsanläggning. Då skall bara de som är skyldiga att bidra till denna
verksamhetsgren få delta och rösta. Ett annat undantag avser medlem som inte
fullgjort sin bidragsskyldighet gentemot föreningen. Sådan medlem skall vara
utesluten frän rösträtt men inte från rätten att delta i förhandlingarna.
Slutligen föreslås också att medlem inte får delta i behandlingen av
angelägenhet vari han har ett väsentligt intresse som strider mot föreningens.
Rätt att delta i förhandlingarna på föreningsstämma tillerkänns för övrigt
inte bara medlemmar. Med hänsyn till att föreningsstämmobeslut kan få
rättsverkan mot innehavare av begränsad sakrätt i ddägarfastighet anses sådan
rättighetshavare böra få närvara och yttra sig i fråga som rör hans rätt. Rösträtt
skall däremot bara f örenmgsmedlemmar ha.
I
fråga om metoden för röstberäkning anförs i promemorian att de skäl som
åberopats tUl stöd för att använda huvudtalsmetoden vid delägarförvaltning (se
avsnitt 3.4.4) äger full giltighet beträffande omröstning på föreningsstämma.
Därför föreslås att varje röstberättigad medlem skall äga en röst. Vidare
skall rösträtten kunna utövas genom ombud men till förekommande av
röstinsamling skall ombud inte få företräda mer än en medlem. Som stämmans
beslut skall gälla den mening som fått flest röster. Vid lika röstetal skall
val avgöras genom lottning, medan ordföranden skall ha utslagsröst i andra
frågor. För beslut
Prop. 1973:160 382
om
överlåtelse, intecknuig och mer långvarig nyttjanderättsupplåtdse skall liksom
vid delägarförvaltning krävas två tredjedels majoritet. Detsamma skall gäUa
för beslut om ändring i föreningens stadgar. De nu angivna omröstningsreglerna
föreslås bli dispositiva på det sättet att avvikelse skall kunna föreskrivas i
stadgarna. Beträffande beslut om stadgeändring skall dock endast strängare
villkor kunna uppställas på detta sätt.
I
fråga om förhandlingamas gång på föreningsstämman föreslås i promemorian att
inga bestämmelser tas in i lagen utom såvitt avser skyldighet för styrelsen
dels att på stämman lämna medlemmama upplysningar om föreningens verksamhet
och dels att föra protokoll över de beslut som fattas. I övrigt får behövliga
bestämmelser meddelas i föreningens stadgar.
Vad
promemorieförslaget sålunda innehåUer beträffande föreningsstämma har vid
remissbehandUngen inte mött någon kritik annat än i fråga om
omröstningsreglema. Remissinstansernas inställnuig tiU frågan om
röstberäkningsmetod vid föreningsstämma är i aUt väsentligt densamma som när
det gäller motsvarande fråga vid delägarförvaltning. Vidare anser ett par
remissinstanser att det föreslagna förbudet för ombud att vid föreningsstämma
företräda mer än en medlem bör slopas, huvudsakligen därför att det är
opraktiskt.
För
egen del är jag också av den meningen att promemorieförslaget i det stora hela
är väl avvägt. De föreslagna omröstningsreglerna kräver emellertid särskUda
överväganden.
När
del gäller att bedöma vUken röstberäkningsmetod som bör tillämpas gör sig i
huvudsak samma synpunkter gällande vid föreningsförvaltning som vid
delägarförvaltning. Jag kan därför hänvisa till vad jag i denna fråga har
anfört i avsnitt 3.5.4. Dessa överväganden leder till att röstberäkningen även
vid föreningsstämma i princip bör ske efter huvudtalet men att den modifierade
anddstalsmetoden bör tiUämpas i ekonomiska frågor, om medlem begär det. Vid
omröstning i fråga om stadgeändring bör dock uppenbarligen samma röstberäkningsmetod
användas som när det gäUer att anta stadgar. Röstning efter huvudtalet bör således
här tUlämpas undantagslöst.
Med
hänsyn tiU de motiv som ligger bakom de nu föreslagna bestämmelsema om
röstberäkning synes dessa böra få tvingande karaktär. Bestämmelsen i
promemorieförslaget om rätt att meddela avvikande föreskrifter i stadgarna bör
således inte överföras tUl departementsförslaget.
Tveksamhet
kan uppstå hur röstberäkningen skall ske inom förening med flera
verksamhetsgrenar eller inom förening för förvaltamg av flera samfälligheter,
när ddaktighetsförhåUandena inte är enhetliga inom de skUda verksamhetsgrenama
eller samfällighetema. Vid avgörande av fråga som berör mer än en
verksamhetsgren eUer samfäUighet torde huvudtalsmetoden böra tUlämpas så att
varje föreningsmedlem inte äger
Prop. 1973:160 383
mer
än en röst, även om han har del i flera av de berörda verksamhetsgrenama eller
samfällighetema. En tillämpning av anddstalsmetoden synes däremot föratsätta
att röstetalen i de olika verksamhetsgrenarna eller samfällighetema läggs
samman och att alltså varje medlems röstetal motsvarar summan av hans andelar,
dock högst en femtedel av det totala röstetalet. Om de olika serierna av
andelstal bestämts efter skilda principer, bör givetvis före sammanläggning en
viss omräkning ske. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.
Vad angår frågan om ombud
skall få företräda mer än en medlem vid föreningsstämma delar jag promemorians
uppfattning på denna punkt. Jag finner det således angeläget att förhindra att
någon genom insamlande av fullmakter skaffar sig ett avgörande inflytande över
stämman. I motsats tiU Svea hovrätt är jag av den uppfattningen att promemorieförslaget
närmast är ägnat att stimulera ett utbrett och aktivt intresse för föreningens
angelägenheter. Några svårigheter för medlem, som är förhindrad att delta i
stämman, att skaffa ett eget ombud torde i de aUra flesta fall inte föreligga.
Med anledning av ett uttalande av hovrätten över Skåne och Blekinge vill jag
påpeka att medlemskap i samfällighetsförening Lnte tillkommer var och en av
dem som under samäganderätt innehar ddägarfastighet utan att det tillkommer dem
gemensamt. Medlemskapet och därmed även röstetalet är ju knutet tUl
fastighetsinnehavet och därför har t. ex. äkta makar, som är samägare tUl
ddägarfastighet, tUlsammans bara en röst vid tillämpning av huvudtalsmetoden.
Ekonomiska
förhållanden. Förvaltningen av en samfällighet kräver normalt kostnader för t.
ex. administration, drift och kapitalanskaffning. Också direkta
investeringskostnader kan förekomma. Ä andra sidan inbringar samfällighet ofta
inkomster. Särskilt gäller detta gemensamhetsskogar och vissa andra
marksamfälligheter. I promemorian understryks att samfäUighetsförenings
intäkter i första hand bör användas för att täcka föreningens kostnader.
Uppkommande överskott kan fonderas eller delas ut tUl medlemmarna. Huravida
avsättning tUl reserv- eller nybyggnadsfond skall ske bör lämpligen bestämmas
från fall tUl fall. Promemorieförslaget innehåller därför inga bestämmelser om
disposition av överskott utan frågor därom anses i stället böra regleras i
föreningens stadgar. Det betonas dock i promemorian att fondering aldrig får
ske för ett behov som inte ligger inom ramen för ändamålet med samfälligheten.
Några
remissinstanser hävdar att lagen bör innehålla uttryckliga bestämmelser om
fördelning av samfälUghetsförenings överskott. Fördelningen skall enligt vad
som föreslås alltid ske i enlighet med delaktigheten i samfälligheten, om inte
enighet föreligger om annan fördelning.
För
egen del instämmer jag emellertid i promemorieförslaget att inga bestämmelser
om fördelning av överskott skall tas upp i lagen. Frågan
Prop.
1973:160 384
om
vinstutdelning till medlemmama hänger oupplösligt samman med frågan om
fondering för framtida behov. Sistaämnda fråga bör inte regleras i lagen utan
lösas från faU tUl fall med hänsyn till de mycket varierande förhållanden som
kan föreligga. I den mån vinstmedel delas ut tUl medlemmama bör fördelningen
dock givetvis ske i proportion tUl medlemmarnas andelar i samfälligheten.
Skulle fördelningen ske på annat sätt, bör beslutet enligt min mening kunna på
talan av förfördelad medlem undanröjas i en klanderprocess på den grund att
hans enskilda intressen inte beaktats i skälig omfattning.
I
ett annat remissyttrande anförs att promemorians uttalanden om fondbildning
knappast överensstämmer med den restriktivitet som i detta avseende utmärker
gällande rätt beträffande tvångssamfälligheter. För egen del anser jag mig i
denna fråga kunna nöja mig med att peka på den frihet tUl fondering av
avkastning som föreligger enligt 5 § första stycket bysamfällighetslagen och 19
§ häradsallmänningslagen.
Räcker
samfällighetsförenings inkomster inte för att täcka kostaa-dema för förvaltningen
måste behövliga medel skaffas på annat sätt. I avsnitt 1.2.9 har jag redogjort
för möjligheterna att skaffa lån tUl anläggningssamfällighet. Vad jag där har
anfört torde äga gUtighet i fråga om alla slag av samfälligheter som kan
förvaltas av samfällighetsförening. Jag föreslår alltså att alla
samfäUighetsföreningar skall tillerkännas den föreslagna förmånsrätten för
bidragsfordringar. För att kreditgivare skall kunna få vägledning vid
bedömningen av förmånsrättens inverkan på kreditvärdet hos fastighet som
belastas av förmånsrätt har jag i specialmotiveringen till 34 § förslaget tUl
anläggningslag förordat att anteckning bör ske i fastighetsboken om att
fastighet har del i anläggningssamfällighet. Motsvarande anteckningsskyldighet
synes inte påkallad beträffande delaktighet i andra slag av samfälUgheter.
Som
anförs i promemorian får de medel, som samfällighetsförening behöver för sin
verksamhet, i sista hand tillskjutas av föreningsmedlemmarna. Detta sker
normalt genom uttaxering av bidrag från medlemmama. Jag har i samband med
frågorna om samfälUghetsförenings organisation redogjort för hur detta skall
gå tUl. Enligt 5 § bysamfällighetslagen får delägare inte påföras kostnad som
överstiger hans andel i avkastningen jämte den vinst som kan visas ha tillförts
hans fastighet genom kostnaden. I promemorian föreslås att denna begränsning
av ut-taxeringsrätlen, som saknar motsvarighet i både EVL och LGA, inte
överförs till den nya lagen. Det påpekas dock att rätten till uttaxering
inskränks genom de allmänna principema för förvaltningen och att t. ex.
uttaxering för utgift som är främmande för samfällighetens ändamål kan
undanröjas på talan av medlem. Särbestämmelser som direkt tar sikte på att
skydda medlemmarna mot obehöriga uttaxeringar anses inte behövliga. För egen
del är jag av samma uppfattning. Med anledning av vad som anförts i ett
remissyttrande vill jag som min mening ut-
Prop.
1973:160 385
tala
att uttaxering i aUmänhet bara bör avse att täcka den närmaste
verksamhetsperiodens behov. Uttaxering för avsättning till nybyggnadsfond bör
dock vara tUlåten, om nybyggnaden kan sägas ligga inom ramen för föreningens
verksamhet och kan antas komma att förverkligas.
Skydd
för enskUda intressen. Intresset av en ändamålsenlig samfälUg-hetsförvaltning
kan många gånger komma i konflikt med enskilda intressen av skilda slag. Lagen
om förvaltning av samfäUigheter måste uppenbarligen innehålla bestämmelser om i
vilken mån och på vilket sätt motstående enskUda intressen skall beaktas vid
förvaltningen. Bland de intressenter för vUka skyddsbestämmelser kommer i fråga
märks naturligtvis främst ägare av fastighet som har del i samfälligheten. Den
enskUde delägaren kan mycket väl tänkas ha egna intressen som inte sammanfaller
med delägarkretsens gemensamma. Vidare kan, som tidigare antytts, förvaltningen
ha återverkningar för innehavare av begränsad sakrätt i ddägarfastighet.
Slutligen har förvaltningen betydelse även för borgenär och annan tredje man.
Vad
angår den enskUde samfälUghetsddägarens ställning vid föreningsförvaltning
konstateras i promemorian alt kravet på stadgar och den obligatoriska
granskningen av dessas innehåll utgör betydelsefulla trygghetsfaktorer.
Beträffande granskningen skall bestämmelsema i lagen om ekonomiska föreningar
äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att stadgarna inte får strida mot
lagen om förvaltning av samfälligheter eUer annan författning eller i något
hänseende vara otydligt eller vilseledande avfattade. Granskningsverksamheten
sägs i flertalet fall kunna inskränkas till en kontroll av alt stadgarna
utformats efter sådant normalförslag som, enligt vad som tidigare nämnts,
torde komma att utarbetas av central administrativ myndighet. Någon mera
ingående bedömning av särskilda föreskrifter behövs sålunda bara i de fall då
normalförslag inte följts.
I
allmänhet torde föreningsförvaltningen inriktas på att nå ett så fördelaktigt
ekonomiskt resultat som möjligt för det kollektiv som samfäl- [ lighetsddägarna
utgör. Med hänsyn exempelvis till fastighets beskaffen-, het, läge och
användning eller till ägarens bostadsort och andra person-; liga förhållanden
kan emellertid en delägare eller en grapp av delägare i vissa fall ha ett
starkt intresse av att samfälligheten inte utnyttjas på det sätt som skulle ge
den högsta avkastningen eller medföra det minsta behovet av bidrag. I
promemorian föreslås därför att en avvägning meUan kollektiva och enskilda
ddägarintressen alltid skall ske vid föreningsförvaltaing. Att närmare ange
hur avvägningen skall ske anses dock omöjligt. I förslaget föreskrivs bara att
föreningen vid förvaltningen skall tiUgodose medlemmarnas gemensamma intressen
men även beakta varje medlems enskilda intressen i skälig omfattning. En
bestämmelse med detta innehåU sägs få betydelse inte bara för förvaltningens
bedrivande utan också för granskningen av stadgarna.
25
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 386
Vidare
anförs i promemorian att en majoritet av medlemmar inte bör kunna tvinga övriga
medlemmar att ta del i en verksamhet som inte ingår som ett naturligt led i
förvaltaingen av samfälligheten. Därför föreslås en bestämmelse om att
samfällighetsförening inte får driya verksamhet som är främmande för dess
ändamål att förvalta samfälligheten.
Som
ytterligare garantier för den enskilde medlemmens rättssäkerhet föreslås att
stadgarna alltid skall innehålla närmare uppgifter om när föreningsstämma skall
hållas och hur kallelse dit skall ske. Vidare ges länsstyrelsen behörighet att
utlysa både ordinarie föreningsstämma när förenmgens styrelse underlåtit alt
kalla tUl sådan stämma i enlighet med stadgarnas föreskrifter och extra
föreningsstämma på begäran av minst en femtedel av alla röstberättigade
medlemmar.
De
nu redovisade förslagen har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.
Även jag anser dem vara lämpligt utformade. De bör därför godtas.
De i
avsnittet om samfällighetsförenings organisation behandlade bestämmelsema om
krav pä kvalificerad majoritet för vissa beslut av större betydelse för
medlemmarna, t. ex. försäljning av fast egendom, utgör också ett skydd för
minoritetsintressen. Eftersom stadgarnas innehåll får en avgörande inverkan på
hela förvaltningen och medlemmarnas stälhiing, är det enligt promemorian
uppenbart att även möjligheterna tiU stadgeändringar bör kringgärdas med ett
effektivt skydd mot förhastade eller godtyckliga beslut. I aUmänhet torde
emellertid de stadgeändringar som kan komma i fråga knappast vara av sådan
betydelse för de enskilda medlemmarna att det finns anledning alt uppställa
lika rigorösa krav som i lagen om ekonomiska föreningar, dvs. godkännande av
samtliga röstberättigade eller av två på varandra följande föreningsstämmor.
Svea
hovrätt gör gällande att promemorieförslaget inte ger ett tillfredsställande
skydd mot att en minoritet genom en kupp får till stånd stadgeändring. Enligt
hovrätten bör lagen om ekonomiska föreningar tjäna som förebild i detta
avseende.
För
egen del ansluter jag mig dock tUl promemorians uppfattning i denna fråga.
Enligt min mening innehåUer lagförslaget i övrigt behövliga garantier mot
kupper av det slag hovrätten antytt. Särskilt kan nämnas möjligheterna att
klandra beslut på föreningsstämma och att få tUl stånd extra sådan stämma för
ny prövning av stadgefrågan. Ett starkt skäl att inte i lagen kräva mer än två
tredjedels majoritet är - som påpekas i promemorian - att förening bör kunna
utan alltför stor tidsåtgång anförtros förvaltningen av ytterUgare en eller
flera samfälligheter.
Eftersom
den löpande förvaltningen skall handhas av föreningens styrelse medan den
enskilde föreningsmedlemmens inflytande över förvaltningen inskränks tUl
deltagandet på föreningsstämma, är det viktigt att styrdsefunktionema sköts på
ett effektivt men samtidigt betryggande
Prop.
1973:160 387
sätt.
Varje medlem måste sålunda aUlid kunna kräva att det över huvud taget finns en
styrelse som är beslutför. Därför föreslås i promemorian att länsstyrelsen på
ansökan av den som är beroende av att det finns en behörig styrelse skall kunna
förordna en syssloman att ensam eller tiU-sammans med eventuellt befintliga
styrelseledamöter handha föreningens angelägenheter. I promemorian påpekas
vidare att styrelsen, även om den formeUt är beslutför, kan vara mindre
funktionsduglig, exempelvis därför att den består av några få ledamöter med
motstridiga uppfattningar. Länsstyrelsen bör i sådana fall ha möjlighet att
efter prövning i varje enskilt fall utse särskild ledamot i föreningens
styrelse.
Ingen
kritik har vid remissbehandlingen riktats mot promemorieförslaget i denna del.
Även jag biträder förslaget. I samband med frågoma om skydd för allmänna
intressen återkommer jag till möjligheten för länsstyrelsen att utse
styrelseledamot.
I
promemorian framhålls att möjligheten att föra talan mot föreningsorganens
beslut givetvis är ett mycket betydelsefullt led i skyddet för enskilda
intressen. Möjlighet att vid allmän domstol klandra beslut angående
förvaltningen av samfällighet fmns f. n. enligt såväl EVL som LGA. Anledning
föreligger ej att i princip frångå eller göra några mer väsentliga ändringar i
det nuvarande överprövningssystemet. Med hänsyn tUl den anknytning som kan
finnas mellan tvistefrågorna i en klanderprocess och de frågor som avgjorts
vid den bakomliggande förrättningen skall klandermålen dock enligt
promemorieförslaget handläggas av fastighetsdomstol. Som grund för klandertalan
mot samfällighetsförenings stämmobeslut får enligt promemorieförslaget
åberopas att beslutet ej tiUkommit i behörig ordning eUer att det strider mot
lagen om förvaltning av samfälUgheter eller annan författning eller mot
stadgarna. Det anses inte finnas skäl att särskilt nämna de fall då beslut
kränker klagandens rätt såsom medlem i föreningen eUer strider mot förrättningsavgörande.
Ett beslut som avviker från ett förrättningsavgörande som har full aktualitet
torde, betonas det i promemorian, alltid strida också mot lagen eller
stadgarna. När det gäUer äldre samfäUigheter kan man inte räkna med att det
föreligger total överensstämmelse mellan förrättningsföreskrifterna och
stadgarna, exempelvis i fråga om samfällighetens ändamål. Ett
föreningsstämmobeslut som har stöd i stadgarna bör då inte kunna överklagas på
den grunden att det strider mot förrättnings-avgörande. Ett beslut som kränker
medlems rätt trots att det i och för sig är förenligt med både
förrättningsavgörande och stadgarna kan överklagas på den grunden att det
strider mot lagbestämmelsen att varje medlems intressen skall beaktas i skälig
omfattning. Samma grand kan åberopas för talan om rättelse i framlagd
debiteringslängd.
I ett
remissyttrande hävdas att frågan om besvärsinstans bör ses över med hänsyn till
att länsstyrelsen bl. a. är överinstans enligt lagen om fiskevårdsområden. För
egen del finner jag emellertid under hänvisning
Prop. 1973:160 388
tUl
vad jag anfört i avsnitt 3.5.4 inte skäl föreligga att frångå promemorieförslaget
på denna punkt.
Ett
par remissinstanser anser det självklart att förvaltningen av samfällighet
måste vara ovillkorligt bunden av förrättningsavgörande beträffande
samfälligheten. Föreningsstämmobeslut som står i strid med ett sådant avgörande
bör sålunda alltid kunna undanröjas efter klander. Vidare görs det gällande
att stadgarna måste ha ett iimehåll som inte strider mot
förrättningsavgörande.
Själv
viU jag emeUertid ansluta mig tUl den ståndpunkt som intagits i promemorian.
SärskUt när det gäller ändamålet med en samfälUghet kan det inträffa att ett
förrättningsavgörande inom förhållandevis kort tid blir mer eUer mindre
inaktuellt. ÅtskUUga marksamfälligheter som bUdats genom förrättaingar långt
tUlbaka i tiden torde sålunda numera tjäna ett helt annat ändamål än det för
vilket de tUlkommit. Att kräva ny förrättning för minsta förskjutning
beträffande ändamålet eUer annan förrättningsföreskrift är enligt min
uppfattaing helt oreaUstiskt. En viss elasticitet i fråga om bundenheten vid
förrättningsavgörande måste med andra ord tolereras med hänsyn tUl den
fortgående ekonomiska utvecklingen. Tydligt är dock att det endast
undantagsvis kan komma i fråga att avvika från förrättningsavgörande. Endast
när det framstår som klart att detta saknar aktualitet bör awikdse få ske.
Föreningsstämmobeslut som eljest fattas i strid mot förrättningsavgörande
torde som påpekas i promemorian alltid också strida mot lagen eller stadgarna,
och således efter klander kunna undanröjas. Stadgar som strider mot
förrättningsavgörande torde i motsvarande mån komma alt underkännas vid den
legalitetsprövning som sker i samband med registreringen. Några särskilda
bestämmelser om förrättningsavgörandes bindande verkan för
samfällighetsförvaltningen behövs därför inte. I övrigt kan i fråga om klander
hänvisas tUl vad jag anfört i avsnitt 3.5.4.
Som
ett betydelsefullt skydd för enskUda intressen betecknas i promemorian de
nuvarande bestämmelserna i LGA om skyldighet för styrelseledamot,
firmatecknare, revisor eller fastighetsägare att ersätta skada som tillfogats
samfälligheten, fastighetsägare eUer tredje man. Därför föreslås att
motsvarigheter till dessa bestämmelser tas upp i förvaltaings-lagen. Jag
instämmer i förslaget, som inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.
I
fråga om olika rättighetshavares ställning enligt förvaltningslagen innebär
promemorieförslaget tUl en början att innehavare av tomträtt som anslutits tUl
gemensamhetsanläggning jämställs med fastighetsägare. Detta gäller också
innehavare av tomträtt i fastighet som har del i samfälld mark eller
rättighet. Vad angår innehavare av andra begränsade sakrätter i fastighet som
ingår i eller har del i samfällighet anförs i promemorian att övervägande
principiella och praktiska skäl talar för att beslut enUgt den nya.lagen bör
gäUa också mot dem. En rättighetsha-
Prop. 1973:160 389
vare
bör sålimda inte ha en bättre ställning än den fastighetsägare från vUken han
härleder sin rätt. Inte heller bör en av en enskild fastighetsägare företagen
disposition inskränka samfällighetsförenings möjligheter att förfoga över
förvaltningsobjektet. Om en rättighetshavare lider förfång av ett
förvaltningsbeslut, torde han i vissa faU kunna få ersättaing härför av
fastighetsägaren enUgt allmänna avtalsrättsliga grundsatser. Bestämmelsema i 7
kap. 30 § JB kan i viss utsträckning tillämpas analogt när det gäller
beslutets inverkan på rättighetshavarens rättighetei och skyldigheter. Vad som
nu sagts om rättighetshavares stäUning gäller enUgt promemorian inte för det
faU att samtliga delägare i samfällighet upplåtit rättighet som avser
samfäUigheten. I detta fall har ett förvaltningsbeslut samma verkan som en
vanlig rättshandling från delägarnas sida.
Mot
vad som sålunda anförs i promemorian har ingen annan anmärkning riktats vid
remissbehandlingen än att man ansett det tveksamt om möjUghet finns att
tillämpa 7 kap. 30 § JB analogt i fråga om förvalt-ningsbesluts uiverkan på
begränsad sakrätt. I ifrågavarande remissyttrande sägs att det därför skulle
vara värdefullt med en klar lagbestämmelse som reglerar rättsföljderna av
beslutet. Enligt min uppfattning kan emellertid en sådan bestämmelse inte anses
nödvändig. Det torde få överlämnas till rättstillämpningen att med ledning av
de prmciper som . ligger tUl grand för bestämmelserna i 7 kap. 30 § JB bedöma i
vad mån vederlag för rättighet som påverkas av förvaltningsbeslut bör jämkas.
Med
hänsyn tUl att ägare av fastighet i vilken en begränsad sakrätt gäller kan
tänkas underlåta att i allo iaktta rättighetshavarens intressen vid
samfällighetsförvaltningen tUlerkänns rättighetshavaren i promemorieförslaget
vissa befogenheter att själv inverka på behandlingen av förvaltaingsfrågor som
har betydelse för honom. Rättighetshavaren skaU sålunda ha rätt att närvara och
yttra sig på föreningsstämma vid behandlingen av fråga som rör hans rätt. Han
skall dock inte få ta del i beslut på stämman. Någon garanti för att besluten
stämmer överens med rättighetshavarens önskemål kan inte ges och därför har han
också fått behörighet att föra talan mot beslut i frågor som angår honom. En
föratsättaing för att en rättighetshavare skall kunna utöva nu nämnda
befogenheter är att han får kännedom om föreningsstämman och de beslut som där
fattas. Enligt promemorian kan emellertid skyldighet atf kaUa rättighetshavare
eller underrätta dem om stämmobeslut inte komma i fråga. Man får ytterst
förlita sig på att det skall Ugga i fastighetsägarens intresse att hålla
rättighetshavaren underrättad.
Promemorieförslaget
rörande rättighetshavares befogenheter vid föreningsförvaltning avses få
motsvarande tUlämpning vid delägarförvaltning.
I
några remissyttranden understryks risken att de föreslagna befogenheterna blir
illusoriska, om rättighetshavama inte blir informerade om
Prop.
1973:160 390
förvaltningen.
Därför förordas att skyldighet införs att efterforska rättighetshavare och
kalla dem tUl sammanträde eller i allt fall underrätta dem om beslut som rör
deras rätt. För egen del anser jag dock i likhet med promemorian att en sådan
anordning är praktiskt ogenomförbar. Den skulle vara mycket tyngande på
föreningsstyrelsens arbete och ändå inte kunna bli fullständigt effektiv. Som
framhålls i promemorian finns däremot givetvis ingenting som hindrar att
rättighetshavare underrättas om han är känd för styrelsen. Enligt min mening
bör också ett visst ansvar åvUa rättighetshavaren att själv skaffa sig de
upplysningar om sam-fäUighetsförvaltningen som han anser sig behöva.
Vad slutUgen angår
borgenärs och annan tredje mans skydd påpekas i promemorian att vissa av de
tidigare berörda bestämmelserna har betydelse även i detta avseende. Detta
gäller exempelvis möjligheten att förordna syssloman när beslutför styrelse
saknas, bestämmelsema om skadeståndsskyldighet samt kraven på stadgar och
registrering. Därutöver föreslås, som jag anfört i samband med
samfällighetsförenings organisation, skyldighet för styrelsen att debitera och
ta ut medel från medlemmama när det behövs för betalning av klar och förfaUen
skuld. Försummar styrelsens ledamöter detta, skall de solidariskt ansvara för
skulden. Vid uppenbar försummelse skall länsstyrelsen på begäran av borgenär
kunna förordna syssloman att fullgöra vad styrelsen försummat.
I
denna del har promemorieförslaget inte föranlett någon erinran vid
remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till förslaget.
Skydd
för allmänna intressen. Som tidigare framhållits är samfällighetsförvaltningen
i första hand en angelägenhet för delägama. Ofta berörs dock även aUmänna intressen
av förvaltningen. Det är givetvis aUtid ett samhällsintresse att fast egendom
förvaltas på ett ändamålsenligt och lämpligt sätt. Emellertid gör sig också
mera speciella allmänintressen gällande i detta sammanhang. Jag tänker då på
samhällets ansvar för t. ex. jordbruks- och skogsbruksnäringarna,
bebyggelseutvecklingen och mUjövården. Enligt promemorian bör intressen av
denna art i så stor utsträckning som möjligt tUlgodoses genom regler i
speciallagstiftningen med generell räckvidd.
Promemorieförslaget
innehåller dock vissa bestämmelser som skall utgöra en garanti för att de
allmänna intressen av skilda slag som kan beröras av
samfällighetsförvaltningen blir beaktade. Sådant syfte har den tidigare nämnda
bestämmelse som ger fastighetsbildningsmyndigheten möjUghet att på eget
initiativ ta upp fråga om bildande av samfällighetsförening när det från
allmän synpunkt är av väsentlig betydelse att så sker. Möjligheten kan
utnyttjas inte bara när samfälligheten tUlkommit på initiativ av det allmänna
utan också i andra situationer när en organiserad samfäUighetsförvaltning är
angelägen från allmän synpunkt. Det anses emellertid i promemorian inte
tillräckligt att en föreningsbildning
Prop. 1973:160 391
kan
komma till stånd efter officialinitiativ. Det aUmänna bör dessutom få möjlighet
tiU insyn i och inflytande på föreningens verksamhet. Därför föreslås att
länsstyrelsen skall få rätt att efter särskild prövning i det enskUda fallet
förordna att samfällighetsförenings styrelse skaU bestå av flera ledamöter än
som anges i stadgarna samt utse särskild styrelseledamot. En i denna ordning
tillsatt styrelseledamot kan både kontrollera och påverka förvaltningen. Han
får dessutom behörighet att föra talan mot föreningsstämmobeslut.
Olika invändningar har vid
remissbehandlingen riktats mot förslaget att ge det aUmänna medbestämmanderätt
i fråga om styrelsens samman-sättauig. Från ett håU hävdas att en sådan rätt är
obehövlig och kan försämra det nuvarande goda samarbetet mellan
samfällighetsförvaltningen och länsstyrelsen. Från ett annat håll görs gällande
att länsstyrelsen inte bör kunna ge det allmänna majoritet i
samfällighetsförenings styrelse. I andra remissyttranden anförs att det
allmännas rätt tUl medinflytande inte bör göras generell utan begränsas till
föreningar vUkas verksamhet i mera påtaglig grad berör allmänna intressen.
För egen del anser jag
emellertid att en möjlighet till samhälleUg insyn i och kontroU över
samfällighetsförenings förvaltning är nödvändig liksom att bestämmelserna härom
har fått en lämplig utformning i promemorieförslaget. Som påpekas i
promemorian har många samfälUgheter stor betydelse för samhällsplaneringen,
miljövården och andra väsentliga allmänna intressen. Detta gäUer
marksamfälligheter i lika hög grad som gemensamhetsanläggningar. Det synes
sålunda inte möjligt att särskUja vissa slag av samfäUighetsföreningar inom
vUka inflytandet för det allmänna bör vara större än inom andra sådana
föreningar. Den metod som i promemorieförslaget efter förebild av 88 § femte
stycket EVL har valts för att tUlgodose det allmännas intressen är samtidigt
smidig och ändamålsenlig. EnUgt min mening saknas grund för farhågorna att
relationerna mellan länsstyrelse och samfällighetsförvaltning skulle bli mindre
goda än f. n., om förslaget följs. Jag förutsätter dock givetvis att
länsstyrelsens möjlighet att utöka det stadgeenliga antalet styrelseledamöter
och utse särskild ledamot utnyttjas med återhållsamhet. Den bör kunna tas i
anspråk när det finns skäl att befara att väsentliga allmänna intressen kan
komma i konflikt med ddägarintressena. Också för tillgodoseende av
kreditlivets intressen bör särskild styrelseledamot kunna utses. I allmänhet
torde det inte föreligga anledning att bereda plats i samfällighetsförenings
styrelse för mer än en företrädare för det allmänna. Promemorieförslaget
innebär visserligen att länsstyrelsen får formell möjlighet att t. o. m. ge det
allmänna majoritet i styrelsen. Så långt bör dock inte det allmännas inflytande
över förvaltaingen sträckas annat än i rena undantagssituationer. En sådan
situation föreligger exempelvis när den befintiiga styrelsen underlåter att
utföra en gemensamhetsanläggning som har större betydelse från allmän
synpunkt. I detta samman-
Prop. 1973:160 392
bemg
förtjänar framhåUas att möjligheten till förenuigsbUdning på fastighetsbUdningsmyndighetens
initiativ och länsstyrelsens befogenheter i fråga om föreningsstyrelsens
sammansättning tUlsammans med den i 33 § departementsförslaget tiU
anläggningslag upptagna möjligheten för fastighetsbUdningsmyndigheten att
förlänga tiden för verkställighet av er-sättaings- och anläggningsbeslut torde
utgöra tUlräckliga garantier för att gemensamhetsanläggning, som är betyddsefuU
med hänsyn tUl aUmänna intressen, kommer tiU utförande.
I
ett remissyttrande framhålls det angelägna i att en offentligt utsedd ledamot i
samfällighetsförenings styrelse genom föreskrifter får direktiv för sitt
handlande i styrelsen, vilket f. n. inte är fallet i fräga om länsstyrelsens
ledamot i vägförenings styrelse. Även jag anser att sådana direktiv ofta är på
sin plats. Det synes emellertid knappast böra komma i fråga att meddela sådana
direktiv i författningsform. Det bör i stället ankomma på den myndighet som
utsett styrelseledamoten att tillse att denne fullgör sina uppgifter enUgt
myndighetens intentioner. Härvid kan övervägas om individuella direktiv skall
ges eller om generella instraktioner för styrelseledamöter i vissa slag av
samfäUighetsföreningar bör utfärdas.
Övervägandena
i promemorian leder till slutsatsen att det i övrigt inte finns behov av
bestämmelser till skydd för allmänna intressen. Vid remissbehandlingen har
emellertid yrkanden om ytterligare bestämmelser framförts. I ett yttrande
föreslås sålunda att samfällighetsförening som har till ändamål att förvalta en
i stadsplan förutsatt gemensamhetsanläggning inte skall få upplösas utan
byggnadsnämndens samtycke så länge anläggningen finns kvar. I etl annat
yttrande anförs att syssloman bör kunna förordnas även av. hänsyn tUl allmänna
intressen, när föreningen saknar beslutför styrelse.
Vad
först angår frågan om möjlighet till upplösning av samfäUighetsförening
innebär promemorieförslaget att upplösning skall ske när den eller de
samfälligheter som föreningen förvaltar upphör att bestå eller när medlemmarna
är ense om det. Det skulle otvivelaktigt strida mot syftet med de nyss
redovisade bestämmelserna till skydd för det allmännas intressen, om man
skulle tUlåta medlemmama att ensidigt besluta om upplösning. En begränsnmg av
deras beslutanderätt bör sålunda finnas med hänsyn till att själva
förvaltningsformen kan vara betyddsefuU i de fall då samfällighetsförvaltningen
berör allmänna intressen. Samfällighetsförenings fortbestånd kan vara påkallat
från allmän synpunkt oavsett förvaltaingsobjektets beskaffenhet och
omständigheterna vid föreningens tUlkomst. Jag föreslår därför en generell
bestämmelse om att länsstyrelsens medgivande krävs för giltigheten av
medlemmarnas beslut om upplösning av samfällighetsförening. Medgivande bör
givetvis inte vägras annat än i sådana förmodUgen sällan förekommande fall då
samhällsintressen av betydande styrka talar för att föreningsförvaltningen bör
bestå.
Prop. 1973:160 393
Jag
anser vidare att fog finns även för kravet att syssloman skall kunna förordnas
av hänsyn inte bara till enskUda utan också tUl allmänna intressen. Oftast
torde väl det allmäimas behov av att en beslutför styrelse för
samfällighetsförening finns vara mer eller mindre permanent. Länsstyrelsen har
då den nyss behandlade möjligheten att besluta angående styrelsens
sammansättning. Det kan dock tänkas att behovet någon gång bara är tUlfälligt
och möjlighet bör i så fall finnas att förordna syssloman.
En
remissinstans anför att det ligger närmare till hands att vid drift av en
gemensamhetsanläggning anförtro samhäUskontroUen över verksamheten åt ett
primärkommunalt organ än åt länsstyrelsen. För egen del anser jag det dock
olämpligt att splittra de kontrollerande fuiiktio-nerna på skUda myndigheter.
Länsstyrelsen är uppenbarligen den myndighet som är mest lämpad att utöva den
samlade tUlsynen över all samfällighetsförvaltning. Detta hindrar givetvis
inte att länsstyrelsen härvid samarbetar med andra, statliga och kommunala
myndigheter. Ett sådant samarbete måste tvärtom betraktas som angeläget.
Gemensam
förvaltning av flera samfälligheter. Gällande lagstiftning om
samfällighetsförvaltning innehåller inga möjligheter att låta samma
förvaltningsorganisation handha skötseln av mer än ett förvaltningsobjekt.
Varje anläggning eller samfällighet kräver alltså sin särskilda förvaltningsorganisation
även om delaktighetsförhållandena är enhetliga inom flera
gemensamhetsbildningar. I promemorian framhålls att detta förhållande
uppenbarligen inte är rationellt. En del olägenheter kan visserligen undvikas
genom att samma personer utses till styrelseledamöter i de olika
associationerna och förvaltningsåtgärderna samordnas på lämpligt sätt. Ett
avsevärt bättre utnyttjande av personella och ekonomiska resurser kan dock
komma till stånd, om möjlighet öppnas i den nya lagen att låta
samfällighetsförening förvalta mer än en anläggning eller samfällighet.
Som
nämnts i annat sammaiihang fordras särskilda bestämmelser rörande
samfällighetsförening som förvaltar gemensamhetsanläggning där olika andelstal
gäller för anläggningens utförande och för dess drift. Sådan förening måste ha
sin förvaltning uppdelad på flera verksamhetsgrenar, vilka var och en har sina
ekonomiska förhållanden skUda från de övrigas. Särbestämmelser fordras dessutom
i fräga om utövande av rösträtt på föreningsstämma. I promemorian anförs att
den situation som uppstår när en förening förvaltar flera samfäUigheter med
oenhetliga ddaktighetsförhällanden i allt väsentligt blir densamma som när
förvaltningen av en enda samfällighet är uppdelad på flera verksamhetsgrenar.
De nyssnämnda särbestämmdsema skall därför enligt promemorieförslaget äga
motsvarande tillämpning vid sådan gemensam förvalt-
Prop. 1973:160 394
ning.
Föreligger ingen skUjaktighet i fråga om delaktigheten i de olika samfällighetema,
behöver någon uppdelning av verksamheten inte ske.
Frågan om gemensam
förvaltning av flera samfälligheter kan aktuaU-seras i olika situationer. Vid
bildande av ny samfällighetsförening kan det ofta finnas anledning att överväga
om inte även annan samfällighet som står under delägarförvaltning bör ingå i
föreningen. Är ddaktighetsförhåUandena i de båda samfäUigheterna enhetliga,
skall det enligt promemorieförslaget vara tillräckligt att en delägare begär
att gemensam förening bildas. I motsatt fall krävs däremot att en majoritet av
delägama i varje samfäUighet önskar en sådan förening. För beslut i denna
fråga föratsätts enkel majoritet. Omröstning skall ske efter huvudtalet.
Stadgar skall antas och styrelse utses vid gemensam omröstning med samtliga
delägare i samfällighetema. Den som anser beslut om bildande av gemensam
förening strida mot hans berättigade intressen kan föra talan mot beslutet på
samma sätt som mot andra beslut vid sammanträde för bildande av
samfällighetsförening.
En samfällighet som är i
behov av en permanent förvaltningsorganisation kan ofta med fördel anslutas
till en befmtiig samfällighetsförening. Därför skaU enligt promemorieförslaget
den som förordnats att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsförening
undersöka om det redan finns nägon förening att ansluta den aktuella
samfälligheten till. Han skall i så fall ta kontakt med föreningens styrelse
och underhandla om exempelvis erforderliga stadgeändringar och ekonomisk reglering
mellan delägarna i de olika samfällighetema. Om enighet nås, skaU omröstning i
frågan ske vid sammanträde med delägarna i den samfälUghet som skall anslutas.
Utfaller omröstningen positivt, blir anslutningsfrågan beroende av om
föreningens medlemmar på föreningsstämma beslutar genomföra de nödvändiga
stadgeändringarna eller ej. Om ändringarna inte godtas, är anslutningsfrågan
förfallen och frågan om bildande av särskild förening får behandlas på vanligt
sätt.
Det
kan också tänkas att två befintliga samfällighetsföreningar lämpligen bör slås
samman till en. Promemorieförslaget innehåller därför bestämmelser om fusion
av samfällighetsföreningar. Fusion skall tillgå så, att de båda föreningarna
genom sina styrelser efter behövliga förhandlingar träffar avtal med varandra
om att den ena föreningen - den överlåtande - skall uppgå i den andra - den
övertagande. Fusionsavtalet blir inte bindande förrän det godkänts av
föreningsstämma i den överlåtande föreningen och nödvändiga stadgeändringar
beslutats på föreningsstämma i den övertagande föreningen. Fusionen är
genomförd först när fusionsavtalet och stadgeändringarna registrerats.
I
promemorieförslaget tas slutligen upp särbestämmelser om att upplösning av
samfällighetsförening i vissa fall skall ersättas med avveckling av den
verksamhetsgren som viss samfällighet utgör.
Vid
remissbehandlingen har ingen kritik framförts mot promemorie-
Prop.
1973:160 395
förslaget
i denna del. Enligt min uppfattning kommer möjligheterna tUl gemensam
förvaltning av flera samfälligheter att bli av stort värde. De föreslagna
bestämmelsema har också fått en lämplig utformning. Beträffande frågan hur
omröstningsreglerna i vissa situationer skall tillämpas på föreningsstämma i
förening som förvaltar flera samfälligheter kan hänvisas till vad jag anfört angående
samfällighetsförenings organisation. Jag återkommer i specialmotiveringen till
spörsmålen hur omröstaing skall ske vid beslut om bildande av förening för
förvaltning av flera samfälligheter.
4
Specialmotivering
Lagen
har delats in i fem huvudavdelningar med särskilda rubriker. 1-5 §§ innehåller
inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde m. m. Därefter följer en
avdelning om delägarförvaltning. I den tredje avdelningen behandlas
föreningsförvaltning. Denna avdelning är den omfångsrikaste och har delats in i
underavdelningar. Lagens båda sista huvudavdelningar omfattar vardera bara en
paragraf, där regler ges om forum i mål och ärenden enligt lagen och om talan
mot länsstyrelses beslut.
Inledande
bestämmelser
1
§ Paragrafen innehåller vissa begreppsbestämningar.
Promemorieförslaget.
I första stycket anges vad som enligt lagen förstås med samfäUighet. TiU en
början nämns härvid samfällighet enligt FBL. I 1 kap. 3 § FBL föreskrivs att
som sådan samfällighet skall anses mark som hör tiU flera fastigheter
gemensamt. Delta innebär, framhåUs det i promemorian, att inte bara
samfällighet som tillkommit med stöd av bestämmelsema i 6 kap. FBL inryms under
nämnda lags och därmed också förvaltningslagens samfällighetsbegrepp. Också
marksamfälligheter som bUdats enligt äldre fastighetsbildningslagstiftning hör
dit, vare sig marken undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delning.
Gemensam ägovidd för två eller flera fastigheter är likaledes att betrakta som
samfällighet. Detsamma gäller sådana samfällda soldattorp, som f. n. är
underkastade samäganderättslagen. Vidare bör som samfällighet enUgt FBL anses
både äkta sockenallmänning och sådan sockensamfälld mark som f. n. förvaltas
antingen av jordbraksstämma eller enligt bysamfällighetslagen. Såsom anförts i
promemorians allmänna motivering (avsnitt 3.4.2.2) följer härav att lagen
skall tillämpas också på de tUl sockenallmänningarna knutna allmänningskassoma,
som därför inte omnämnts särskUt.
Enligt
1 kap. 4 § FBL skall vad som sägs om mark i tillämpliga delar
Prop. 1973:160 396
gälla
också beträffande fiske som inte ingår i äganderätten till vattenområdet och
inte utgör servitut. Oskiftat fiske är alltså att hänföra tUl samfällighet
enligt FBL.
HäradsaUmänningar
samt sådan mark som avsatts tiU besparingsskog vid storskifte i Kopparbergs
eUer Gävleborgs län eller till allmänning vid awittring i Västerbottens eller
Norrbottens län utgör, sägs det i promemorian, särskilda fastigheter och är
således inte att hänföra tUl samfälligheter enligt FBL. Detta gäUer också
sådan oäkta sockenallmänning, som tidigare utgjort dd av häradsallmänning och
enligt 45 § häradsallmänningslagen skall förvaltas enligt denna lag.
Som
närmare utvecklats i promemorians allmänna motivering bör annan av jordbruksstämma
förvaltad egendom än sockensamfälld mark, dvs. sockenmagasin och vissa kassor,
avvecklas eller övertas av ekonomisk förening eller stiftelse.
Förvaltningslagen skall alltså inte tillämpas på sådan egendom.
Enligt
punkt 2 i första stycket skall lagen äga tillämpning på mark som gemensamt
tillhör ägarna av mantalssatta fastigheter i en socken utan att utgöra
samfällighet enligt FBL. Härmed avses sådan mark som förvärvats av
mantalskommun men inte formellt införlivats med samfällighet. I promemorians aUmänna
motivering (avsnitt 3.4.2.2) har lämnats en närmare redogörelse för vilka
fastigheter som faller under denna punkt. Enligt ordalydelsen omfattar punkten
också de nyssnämnda oäkta sockenallmänningarna och de sockenvis avsatta
allmänningsskogarna. Av 2 § första punkten följer dock att förvaltningslagen
inte skall tillämpas på dessa. En sådan tillämpning skulle nämligen vara
oförenlig med häradsallmänningslagen resp. allmänningsskogslagen.
Punkt
3 avser servitut eller annan särskUd rättighet som hör tUl flera fastigheter
gemensamt. Begreppet servitut har här, understryks det i promemorian, samma
vidsträckta innebörd som i 7 kap. FBL och omfattar alltså även vad som
tidigare brakat kallas servitutsUknande rättighet. Av de andra särskilda
rättigheter som här kommer i fråga kan nämnas sådan rätt till andel i samfällt
strömfall som avses i 35 § JP, om rättigheten hör till flera fastigheter.
Vilka rättigheter som i övrigt avses under denna punkt framgår av promemorians
aUmänna motivering (avsnitt 3.4.2.4). Av 3 § följer att även rättighet som på
den härskande sidan är anknuten till annan egendom än fastighet kan inrymmas
under förevarande punkt.
Slutligen
skall förvaltningslagen enligt punkt 4 i första stycket tillämpas också på
samfällighet enligt anläggningslagen. Vad en sådan samfällighet är framgår av
15 § andra stycket promemorieförslaget till nämnda lag, där det sägs att de
fastigheter, som deltar i en gemensamhetsanläggning, utgör en samfällighet för
anläggningens utförande, underhåU och drift. Det är enligt promemorian strängt
taget oegentligt att säga att samfälUghet enligt anläggningslagen skall
förvaltas i enlighet med be-
Prop. 1973:160 397
stämmelserna
i förvaltningslagen. Vad som i själva verket skall förvaltas är
gemensamhetsanläggningen. Användningen av uttryckssättet är betingad av
praktiska hänsyn och torde knappast innebära någon risk för missförstånd.
I promemorian påpekas att
föreskriften i 15 § andra stycket promemorieförslaget tUl anläggningslag måste
ses mot bakgrund av begreppsbestämningen i 1 § samma lag. Där anges att
gemensamhetsanläggning är en sådan anläggning som inrättats enligt lagen.
Utanför förvaltningslagens tiUämpningsområde faller tUl följd härav sådana
samfälligheter som tillkommit enUgt lagstiftning som ersatts av
anläggningslagen eller alltså LGA och 2 kap. EVL. Hur förvaltningen av dessa
samfälligheter skall vara anordnad regleras i övergångsbestämmelserna.
Det
anses i promemorian lämpligt att i lagen ha en samlingsbeteckning på
fastigheter som har del i eller ingår i samfällighet. Enligt andra stycket av
förevarande paragraf skall sådan fastighet kaUas ddägarfastighet.
Remissyttrandena.
I lagtexten bör enligt lantbruksstyrelsen och fiskeristyrelsen uttryckligen
anges att lagen är tiUämplig på samfällt fiske, eftersom lagen bör kunna
förstås utan stadier av förarbeten eUer anlitande av expertis.
Föredraganden.
I första stycket anges lagens tillämpningsområde på ett uttömmande sätt i
enlighet med övervägandena i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.2). En
detaljerad uppräkning av de olika typer av marksamfälligheter osv. på vUka
lagen skall tillämpas skulle svårligen kunna göras fullständig, medan en
exemplifiering skuUe kunna förorsaka tveksamhet om tolkningen.
Utöver vad som anförs i
promemorian angående punkt 2 i första stycket bör framhållas att med
mantalssatta fastigheter helt bör likställas sådana fastigheter som åsätts
skattetal av andra slag. I t. ex. Dalama finns sålunda ingen mantalssatt jord.
Sedan promemorian
upprättats har genom kungörelsen (1971: 1009) om ändring i förordningen (1908:
74) angående jordregister förordnats att allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna samt häradsallmänningar och sådana sockenallmänningar som avses i
häradsallmänningslagen skall redovisas i jordregistret som samfälligheter (49 §
nämnda förordning). Gemensamhetsbildnmg av detta slag är numera att anse som
samfällighet enligt FBL och faller således i och för sig under punkt 1 i första
stycket. Av 2 § följer emeUertid att förvaltaingslagen inte skall till-lämpas
på dem.
I
andra stycket har för enkelhetens skull orden "eller ingår i" fått
utgå i departementsförslaget. Som påpekas i promemorian och i avsnitt 3.5.1
torde den omständigheten att en betydelseskillnad mellan olika la-
Prop. 1973:160 398
gar
föreligger i fråga om termen samfälUghet knappast orsaka någon risk för
missförstånd vid tillämpningen av förvaltningslagen. Jag anser det därför
tUlräckligt att som ddägarfastighet definiera fastighet som har del i
samfällighet. Härmed avses aUtså även fastighet som ingår i
anläggningssamfällighet enligt 14 § anläggningslagen.
2 §
I
denna paragraf regleras frågan om kompetensfördelningen mellan
förvaltningslagen och särskilda författningar som innehåUer bestämmelser om
dispositionen av samfälligheter.
Promemorieförslaget.
Förvaltningslagen bör enligt promemorian i prmcip vara generellt tillämplig på
sådana objekt som anges i 1 §. I fort-sättamgen bör det emellertid liksom
hittills vara möjligt att meddela särskilda föreskrifter om förvaltningen av
vissa speciella slags samfälligheter. Efter förebUd från bestämmelsen i 16 §
första stycket första punkten bysamfäUighetslagen har därför i förevarande
paragraf tagits upp en bestämmelse om att förvaltningslagen äger tillämpning
endast i den mån det är förenligt med annan lag eUer författaing. Exempel på
sådan speciallagstiftning har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1
och 3.2).
Byggningabalken samt nu
gällande delar av förordningen den 1 augusti 1805 om skogama i riket
innehåller bestämmelser om bl. a. samfälligheters nyttjande för husbehov. 16
kap. byggningabalken och 8-10 §§ 1805 års förordning är tillämpliga på äkta
sockenallmänningar, medan 1012 kap. byggningabalken och de övriga
bestämmelserna i nämnda förordning gäller vissa andra samfälligheter. Dessa
föga tidsenliga bestämmelser har inte ansetts böra hindra att delägarna i
samfällighet beslutar om förvaltning av samfälligheten enligt den nya lagen.
En undantagsbestämmelse av denna innebörd finns i paragrafens andra punkt. Av
bestämmelsen följer att delägares rätt enligt de angivna bestämmelserna
suspenderas, om samfälligheten sätts under förvaltaing av samfälUghetsförening.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer helt överens med promemorieförslaget. Som jag framhålUt vid
1 § följer av paragrafen att lagen om förvaltning av samfälligheter inte är
tillämplig på allmänningsskogar, häradsaUmänningar och sådana
sockenallmänningar som avses i 45 § häradsallmänningslagen.
3 §
Genom
bestämmelserna i denna paragraf jämställs med fastighet annan egendom som kan
ha del i samfäUighet och med fastighetsägare vissa innehavare av nyttjande- och
förvaltaingsrätt.
Prop. 1973:160 399
Promemorieförslaget.
Enligt 2 § förslaget till anläggningslag skall gemensamhetsanläggning kunna
inrättas till förmän inte bara för fastighet utan också för inskriven tomträtt
och grava samt, om det är ändamålsenligt, för byggnad och annan anläggning på
ofri grand. Till förmån för gmvegendom kan enligt 14 kap. 2 § JB också upplåtas
servitut. Det är enligt promemorian uppenbart att alla som har del i en
samfällighet också skall delta i förvaltningen av den. Denna princip kommer tUl
uttryck i första stycket av förevarande paragraf.
I andra stycket anges att
den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten
tillkommer någon skall anses som fastighetens ägare. En liknande bestämmelse om
innehavare av fastighet med fideikomissrätt bör, anförs det i promemorian, tas
upp bland övergångsreglerna. Motsvarighet tUl de nu nämnda föreskrifterna finns
i 1 § LGA.
Delaktighet i samfällighet
enligt 1 § 1 eller 2 kan endast tillkomma fastighet. Med hänsyn till att en
tomträttshavares rätt alt pä andra sätt disponera den upplåtna fastigheten föga
skiljer sig från en ägares anses tomträttshavare böra likställas med ägare
också såvitt avser förvaltningen av sådan samfällighet som nyss nämnts.
Fastighetens ägare har givetvis också intresse av att samfälligheten förvaltas
på ändamålsenligt sätt. Onödiga komplikationer skulle emellertid uppstå, om
fastighetsägaren och tomträttshavaren gemensamt skulle företräda fastigheten
vid förvaltningen. Som regel torde fastighetsägarens intressen sammanfalla med
tomträttshavarens. Eftersom den sistaämnde har ett mera omedelbart intresse av
den löpande förvaltningen, bör han enligt promemorian ensam företräda
fastigheten. På gnmd härav har i tredje stycket föreskrivits att innehavare av
tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligt 1 § 1 eller 2 skall vid
tillämpningen av lagen anses som delägare i fastighetsägarens ställe.
Remissyttrandena.
Enligt Svea hovrätt torde varken servitut eller annan särskild rättighet som
avses i 1 § första stycket 3 kunna upplåtas till förmån för byggnad och annan
anläggning. Hovrätten anser därför att 3 § första stycket bör ändras så, att hänvisningen
till 1 § 3 avser bara tomträtt och gruva.
Länsstyrelsen i
Västernorrlands län framhåller att jordavsöndringar ofta i grundavhandlingarna
tiUagts viss rätt till stamfastighetens andel i samfällt fiske. Som regel
innefattar sådan servitutsupplåtelse bara en del av stamfastighetens hela
fiskerätt. I 2 § lagen om fiskevårdsområden är det klart uttryckt att sådan
servitutshavare skall i fiskerättsägarens ställe anses som delägare i
fiskevärdsområdet till den del som belöper på hans fastighet. I promemorian
utesluts inte att fiskeservitutshavama skall ha en liknande ställning enUgt
förvaltningslagen men ett förtydligande skulle vara värdefullt.
Prop.
1973:160 400
Föredraganden.
Med anledning av Svea hovrätts remissyttrande vill jag påpeka att rättighet som
avses i 1 § första stycket 3 i vissa faU kan tvångsvis upplåtas till förmån för
byggnad och annan anläggning, t. ex. enligt 49 § departementsförslaget tUl
anläggningslag. Hänvisningen 1 första stycket av förevarande paragraf bör
därför utformas på sätt som skett i promemorieförslaget.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län önskar ett förtydligande beträffande
fiskeservitutshavares ställning. Enligt min mening saknas anledning att
behandla innehvare av servitut avseende rätt tiU fastighets andel i samfällt
fiske på annat sätt än rättighetshavare i alhnänhet vid förvaltning av
samfällighet. Sådan servitutshavare bör alltså inte, såsom skett i lagen om
fiskevårdsområden, tUlerkännas ställning som delägare även om han har exklusiv
rätt att utnyttja upplåtarens andel i det samfällda fisket. TUläggas bör dock
att fiske som hör till flera fastigheter gemensamt och som är skilt från
äganderätten till vatten och grund utgör särskUd samfällighet (se 1 kap. 3 och
4 §§ FBL). Har avsöndrad eller avstyckad fastighet tiUagts stamfastighetens
hela andel i sådant fiske eller viss del därav, torde den avsöndrade eller
avstyckade fastighetens ägare böra anses som delägare i samfälligheten (jfr
prop. 1969:128 s. B 665).
Departementsförslaget
till anläggningslag öppnar i 2 § möjUghet att ansluta naturreservat eller
nationalpark till gemensamhetsanläggning. Vidare skall enligt 3 § förslaget som
ägare av naturreservat eller nationalpark anses den som förvaltar reservatet
eUer parken. De nämnda bestämmelsema kräver motsvarigheter i lagen om
förvaltning av samfälligheter. I förevarande paragraf har därför i första
stycket tillagts att lagens bestämmdser om fastighet äger motsvarande
tUlämpning på naturreservat eller nationalpark. Till andra stycket har fogats
en ny punkt motsvarande 3 § andra punkten anläggningslagen.
4
§
Paragrafen
innehåller en allmän föreskrift om de förvaltningsformer som lagen erbjuder.
I
paragrafen skiljs mellan begreppen delägarförvaltning och
för-eningsförvaltning. Delägarförvaltning innebär att delägama direkt, dvs.
utan att använda sig av en särskild organisation, förvaltar samfälligheten.
Föreningsförvaltning i sin tur förutsätter att delägarna i enlighet med lagens
föreskrifter bUdat ett särskUt rättssubjekt (samfällighetsförening) för att handha
förvaltaingen.
Några
ytterligare förvaltningsformer tillåter inte lagen. Det är sålunda uite
möjligt att anförtro förvaltningen åt ett aktiebolag eUer en ekonomisk förening
annat än som ombud för delägama eller samfällighetsföreningen.
Prop.
1973:160 401
5
§
I
paragrafen meddelas vissa särbestämmelser för det fall att avstyckning sker av
mark som förvaltas enligt lagen.
Promemorieförslaget.
I promemorian framhålls att sådan samfällighet som avses i 1 § 1 eller 2 kan i
likhet med annan mark bli föremål för fastighetsbUdningsåtgärd. Bl. a. kan
samfälligheten eller del av den avstyckas (jfr 10 kap. 2 § FBL). Sker sådan
avstyckning utan att överlåtelse skett av styckningslotten, kommer denna
liksom hittUls att ägas gemensamt av delägarna i samfälligheten. Om inga
särskilda bestämmelser meddelas, skulle emellertid den sakrättsliga
anknytningen till delägarnas fastigheter brytas och den nybUdade fastigheten
bli underkastad andra förvallningsregler än samfälligheten.
Enligt gällande rätt
medför avstyckningen de rättsverkningar som nu angetts. Detta har visat sig
medföra avsevärda praktiska olägenheter, anförs det i promemorian. Det är
angeläget att man undviker dessa för framliden. På grund härav har i
förevarande paragraf föreskrivits att fastighet som bUdas på sätt nyss angetts
skall förvaltas som samfällighet enligt förvaltningslagen och att den andel i
fastigheten som tillkommer delägare i den ursprangliga samfälligheten inte får
skiljas från äganderätten till delägarfastigheten. Vidare har i 56 § första
stycket tagits upp en bestämmelse som tar sikte på det fallet att den
samfällighet som helt eller delvis avstyckas förvallas av
samfällighetsförening. Bestämmelsen innebär att den nybildade fastigheten
automatiskt skaU faUa under föreningens verksamhetsområde.
Genom
denna specialreglering kommer samma förvaltningsform att bli tillämplig på
samfälligheten och den nybildade fastigheten, heter det vidare i promemorian.
Som regel torde också kretsen av delägare i de båda förvaltningsobjekten komma
att sammanfalla. Om samfälligheten efter avstyckningen undergår
fastighetsreglering kan dock olikhet i fråga om delaktigheten uppstå. I så faU
blir bestämmelserna i 60 § tUlämpliga. Under de villkor som anges i lagen kan
försäljning eller inteckning av fastigheten komma i fråga.
Remissyttrandena.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anmärker att promemorieförslaget inte gör det
möjligt att låta de förändringar i fastighetsindelningen som övergår
ddägarfastigheterna återspeglas i ägarförhållandena beträffande "samfällighetsfastigheten".
Enligt hovrätten skulle det otvivelaktigt fylla praktiska behov, om man öppnade
möjlighet att överlåta andel eller del av sådan till annan ddägarfastighet.
Även fastighet som nybUdas av mark tillhörande ddägarfastighet bör få möjlighet
att förvärva andel i samfällighetsfastighet.
26
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 402
Föredraganden.
Paragrafen har utan sakliga ändringar förts över från promemorieförslaget. Av
bestämmelsen i andra punkten följer att fastighets andel i en från samfäUd
mark avstyckad fastighet liksom andel i samfäUighet automatiskt ingår i
överlåtelse av delägarfastigheten. Lagfart på ddägarfastighet omfattar också
dess andel i fastighet av nu ifrågavarande slag.
Hovrätten över Skåne och
Blekinge tar upp frågan om inte möjlighet bör öppnas att till ägare av annan
ddägarfastighet eller fastighet som nybUdats av mark från ddägarfastighet
överlåta andel i fastighet som bildats genom avstyckning av samfälld mark. En
sådan överlåtelse skulle emellertid enligt 4 kap. 8 § första stycket JB leda
till att ett samäganderättsförhållande uppkom mellan anddsförvärvaren och
övriga delägare i fastigheten. Detta skuUe helt strida mot syftet med
bestämmelsema i förevarande paragraf. Om man vUl tUlgodose hovrättens önskemål,
måste möjlighet öppnas att genom fastighetsbildningsåtgärd överföra andel i den
avstyckade fastigheten från en ddägarfastighet tUl en annan. Detta skulle
emellertid föratsätta ändringar i FBL som tUl sina verkningar är svåra att
överbUcka och som därför kräver ingående överväganden. Vidare synes det
praktiska behovet av en sådan lagändring inte vara särskUt stort med hänsyn tUl
att avstyckning av samfälld mark i första hand torde ske som ett led i en
planerad avhänddse av marken. Jag anser därför att promemorieförslaget f. n.
bör godtas. Om förslaget skulle visa sig medföra praktiska olägenheter, får
frågan om behövliga lagändringar tas upp i lämpligt sammanhang.
Delägarförvaltning
6 §
Paragrafen
uttrycker huvudbestämmelsen om samfällighetsförvaltning direkt av delägama
själva.
I paragrafen anges endast
att delägarna vid delägarförvaltning gemensamt bestämmer över samfälligheten.
Regeln innebär att delägarna så länge enighet råder mellan dem har full frihet
att bestämma om förvaltningen. De kan alltså avvika frän vad som bestämts om
samfälligheten vid förrättning. Givetvis är de underkastade bestämmelser som
meddelats i andra författningar om skydd för allmänna intressen o. d. I fråga
om möjligheten att överlåta samfälld mark gäller exempelvis de begränsningar
som föreskrivs i JB och FBL.
7 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om rätt för delägare i samfällighet att begära
förordnande av sammanträdesledare för att få tUl stånd majoritetsbeslut i
förvaltningsfråga.
Prop. 1973:160 403
Promemorieförslaget.
Av skäl som redovisats i avsnitt 3.4.4 bör enligt promemorian, när oenighet i
viss förvaltningsfråga uppkommer vid delägarförvaltning, frågan kunna tas upp
på sammanträde mellan delägarna och avgöras genom majoritetsbeslut. 716 §§
innehåller bestämmelser om sådant sammanträde.
Som
framgår av avsnitt 3.4.5.3 föreslås i promemorian, att varje delägare i
samfällighet skall ha rätt att kräva att samfäUighetsförening bildas.
Föreningen kommer att kunna ges en enkel organisation när så anses lämpligt. I
promemorian framhålls att det i allmänhet torde vara fördelaktigt från
delägarnas synpunkt att ett fast forum för gemensamma beslut och ett särskilt
verkställighetsorgan etableras. När oenighet uppkommer mellan delägarna, bör
det normala därför vara att en samfällighetsförening bildas. Bestämmelserna i
716 §§ torde därför böra få ett ganska begränsat tillämpningsområde.
Regler
om sammanträde för att få tUl stånd beslut om tillfälliga förvaltningsåtgärder
finns f. n. i 6 och 7 §§ bysamfällighetslagen, påpekas det vidare i
promemorian. 6 § avser beslut om samfälld ägas användning genom brakande för
delägarnas egen räkning eller genom utleg-ning. I motiven föratsätts paragrafen
komma till användning särskUt beträffande mindre värdefulla ägor där en
regelbunden förvaltning är överflödig eller inte kan genomdrivas. Enligt 7 §
bysamfällighetslagen kan delägarna besluta om avhänddse av samfälld äga.
Det
är enligt promemorian inte lämpligt att man i den nya lagen anger vissa typer
av förvaltningsåtgärder som skall kunna avgöras vid sammanträde med delägarna i
samfällighet. En smidigare lösning torde vara att det i varje särskilt fall
görs en bedömning om den ifrågasatta åtgärden är av sådan beskaffenhet att den
bör genomföras utan att föreningsförvaltning anordnas.
Den
sålunda angivna förutsättningen har kommit tUl uttryck i förevarande paragraf.
Om villkoret är uppfyllt, skall enligt paragrafen fastig-helsdomstolen på
begäran av delägare förordna sammanträdesledare. En sådan begäran fär enligt
promemorian anses utgöra en presumtion för att oenighet har uppkommit bland
delägarna. Någon utredning härom bör således inte krävas. Vid sin prövning av
ärendet har domstolen att bedöma om det är lämpligt att åtgärden kommer tUl
stånd ulan att en permanent förvaltningsorganisation inrättas. Denna bedömning
måste givetvis ske mot bakgrund av samfällighetens omfattning och beskaffenhet.
Större samfälUgheter enligt anläggningslagen torde nästan alltid ha bebov av en
sådan organisation. Detsamma gäller mera betydande samfälligheter enUgt FBL
som utnyttjas kontinuerligt, exempelvis gemensamhetsskogar. Förordnande av
sammanträdesledare torde som regel inte heller böra meddelas, om det kan antas
att den aktuella åtgärden kräver insatser för verkställighet eUer ger upphov
tUl fortlöpande medelsförvaltning.
Prop.
1973:160 404
Det
påpekas i promemorian att delägares begäran om förordnande av
sammanträdesledare skall handläggas enligt lagen om handläggning av
domstolsärenden. Det åligger enligt 2 § andra stycket denna lag sökanden att i
ansökningen ange de omständigheter som fordras för att fastighetsdomstolen
skall kunna fullgöra sin prövningsskyldighet enligt förevarande paragraf. Om
ansökan tas upp till prövning, skall den delges övriga delägare i samfälligheten.
Tillämpning av bestämmelserna om kungördseddgivning i 16 § delgivningslagen kan
därvid komma i fråga. Som påpekats i avsnitt 3.4.4 kan domstolen med stöd av 4
§ tredje stycket lagen om handläggning av domstolsärenden interimistiskt
förordna om samfällighetens förvaltning när förhållandena påkallar det.
Några särskilda krav på
sammanträdesledaren uppställs inte i 7 §. Det anses emellertid ligga i sakens
natur att han bör inta en fristående ställning i förhållande till sakägarna
och att han bör ha vana att leda förhandlingar. Enligt 8 § åligger det
sammanträdesledaren att utreda vilka som är delägare i samfälligheten. Givetvis
bör det tUlses att den som förordnas har tiUräckliga kvalifikationer att
fullgöra denna uppgift. Har sökanden föreslagit viss person, torde han i första
hand böra komma i fråga för uppdraget, om han är lämpad för det. Kravet på
opartiskhet måste uppenbarligen alltid upprätthållas, understryks det i promemorian.
Föredraganden.
Med anledning av vad som i promemorian anförs angående tUlämpningen av 4 §
tredje stycket lagen om handläggning av domstolsärenden vUl jag framhåUa att
domstolen knappast kan i interimistisk ordning vidta åtgärder som är mera
vidsträckta än de som domstolens slutliga prövning avser. Eftersom ärende
enligt förevarande paragraf endast angår förordnande av sammanträdesledare,
vilken inte skall ha några självständiga befogenheter med avseende på samfällighetsförvaltningen,
synes domstolen inte kunna med stöd av angivna bestämmelser förordna om
samfällighetens förvaltning i avbidan på ärendets slutiiga avgörande. I vissa
situationer torde man emellertid behöva ha en möjlighet att vidta
interimistiska åtgärder beträffande samfällighetens förvaltning.
Bysamfällighetslagen innehåller i 9 § andra stycket en bestämmelse som öppnar
sådan möjlighet. En bestämmelse om interimistiska åtgärder bör alltså enligt
min mening införas i lagen om förvaltning av samfälligheter.
På grand av det anförda
har i departementsförslaget lagts ett nytt andra stycke till förevarande
paragraf. Enligt den nya bestämmelsen får domstolen, sedan fråga om förordnande
av sammanträdesledare väckts, föranstalta om de åtgärder som krävs för att
sammanträdet med delägama inte skall förfela sitt syfte. Söm föratsättning för
sådana åtgärder skall gäUa att synnerUga skäl föreligger. TUl de åtgärder som
kan vidtas hör bl. a. att förordna god man som skall förvalta samfälligheten
till
Prop. 1973:160 405
dess
delägama genom lagakraftägande beslut vid sammanträde enligt första stycket har
avgjort den aktueUa förvaltaingsfrågan. Till god man torde böra förordnas samma
person som förordnas till sammanträdesledare, om inte detta av speciella skäl
är olämpligt. Gode mannens förvaltning bör givetvis inte sträcka sig längre än
som är nödvändigt för att ddägarsammanträdet inte skaU bli meningslöst. Även
andra åtgärder än godmansförordnande skall kunna vidtas av domstolen, t. ex.
avverknings- eller täktförbud. En förutsättning för att domstolen skall la upp
fråga om interimistiska åtgärder bör naturligen alltid vara att delägare
framställer yrkande därom. Klart är också att domstolen skall upphäva sitt
förordnande om sådana åtgärder, när de skäl som uppburit förordnandet inte
längre föreligger.
8
§
I
paragrafen åläggs sammanträdesledaren viss utredningsskyldighet.
Promemorieförslaget.
Innan sammanträde kan komma till stånd och omröstning kan ske för fattande av
beslut i förvaltaingsfråga, måste uppenbarligen klarhet vinnas vilka som är
delägare i samfälligheten, anförs det i promemorian. I denna paragraf
föreskrivs därför att sammanträdesledaren skall utreda denna fråga.
Några föreskrifter om hur
utredningen skall gå till lämnas inte i lagen. Sammanträdesledaren har dock
enligt promemorian självfallet att i första hand hålla sig tUl de officiella
källoma: fastighetsregister, förrättningsakter, fastighetsböcker,
taxeringslängder osv. I övrigt får han laga efter läglighet, t. ex. hänvända
sig till kända delägare med förfrågningar vilka ytterligare delägare som kan
finnas. Den som uppges vara delägare utan att detta bekräftas av de officiella
källoma bör anmodas att genom företeende av åtkomsthandlingar eller på annat
sätt styrka delägarskapet. Fullständig klarhet om delägarförhållandena kan
givetvis inte alltid vinnas. I de närmast följande paragraferna finns därför vissa
bestämmelser till skydd för okända delägare.
Remissyttrandena.
Efter mönster från 8 § lagen om fiskevårdsområden föreslår länsstyrelsen i
Västernorrlands län att sammanlrädesleda-ren skall bestämma andelstalet för
varje delägare i de fall då delaktigheten är oklar.
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget. I
bestämmelsen att utredningen skall avse frågan vilka som är delägare i
samfälligheten måste anses inbegripet att också andelarnas storlek skall
utredas. Denna har betydelse t. ex. för betalningen av sammanträdeskostnaderna
enligt 16 § och inte minst för rösträtten, om omröstning skall ske efter
anddstalsmetoden. Har andelstal
Prop. 1973:160 406
inte
bestämts vid samfällighetens bildande eller vid senare förrättning, får
delägama anses ha lika stora andelar i samfälligheten. Enligt min mening bör
det däremot inte komma i fråga att ålägga sammanlrädesleda-ren att meddela för
framtiden bindande beslut om delaktigheten, eftersom det här inte är fråga om
att tillskapa en ny gemensamhetsbildning såsom fallet är vid bildande av
fiskevårdsområde.
9
§
Paragrafen
reglerar frågan om kallelse till ddägarsammanträde.
Promemorieförslaget.
Första stycket innehåller bestämmelser om utfärdande av kallelser. I promemorian
framhålls att bestämmelserna har utformats efter förebild frän bestämmelserna i
4 kap. 18 § FBL om kallelse till första sammanträdet under
fastighetsbildningsförrättning. Till en början fastslås att samtliga kända
delägare skall var för sig kallas till sammanträdet. Med känd delägare avses
den som är känd till namnet, även om hans hemvist är okänt.
När två eller flera
personer har sinsemellan oförenliga och inte uppenbart ograndade anspråk på
egendom som är delaktig i samfälligheten eller när det av annan anledning inte
kan tillförlitligt utredas vilken av flera personer som är delägare i
samfälligheten, skall enligt första stycket andra punkten samtiiga kallas. Som
påpekats vid 8 § kan man inte alltid räkna med att få kännedom om alla
delägarna. Om det finns anledning anta att okända delägare finns, skall
särskild kallelse utfärdas på dessa. En föreskrift härom har tagits upp i
tredje punkten av första stycket.
Andra
stycket innehåller bestämmelser om delgivning av kallelse. I detta hänseende
bör enligt promemorian delgivningslagen äga tUlämpning. Av nästföljande
paragraf framgår att delgivningen skall ombesörjas av sammanträdesledaren. Med
hänsyn härtill och till bestämmelsen i 22 § andra stycket nämnda lag har lagits
upp en uttrycklig föreskrift om att kallelsen skall delges. Vidare fastslås att
delgivningen skall ske i god tid före sammanträdet.
Delgivning
med känd delägare som saknar känt hemvist och med okänd delägare får med stöd
av 15 § första stycket delgivningslagen ske genom kungördseddgivning pä sätt
sägs i 17 § samma lag, påpekas det vidare i promemorian. Enligt 22 § andra
stycket andra punkten delgivningslagen får sammanträdesledaren inte själv
ombesörja sådan delgivning utan måste påkalla biträde härmed hos
länsstyrelsen. Delgivningslagens bestämmelser i 10 § första stycket om
delgivning med delägare i samfälUghet och i 16 § om delgivning med en obestämd
krets eller ett stort antal personer har dock inte ansetts böra gälla i detta
sammanhang. Andra stycket avslutas med en föreskrift härom.
I
motsats till bysamfällighetslagen innehåller förvaltningslagen inga
Prop.
1973:160 407
detaljerade
föreskrifter om kallelse och dess innehåll. Enligt promemorian bör dock
kallelse självfallet ange tid och plats för sammanträdet. Av kallelse skall
också framgå vilken fråga som skall behandlas vid sammanträdet. I övrigt bör
kallelsen innehålla de uppgifter som behövs för att delägarna skaU kunna
tillvarata sin rätt.
Remissyttrandena.
Enligt lantbruksstyrelsen kan kravet på delgivning medföra att ingen ordnad
förvaltning kommer tiU stånd, om delägarna är mänga, ägarförhållandena oklara
eller egendomen av ringa värde. Därför föreslås att 16 § delgivningslagen, som
innehåller garantier mot missbruk och rättsförluster, får gälla även här.
Föredraganden.
I 16 § delgivningslagen finns bestämmelser om kungördseddgivning. Föratom vid
delgivning med en obestämd krets personer får enligt första stycket i nämnda
paragraf kungördseddgivning användas, om ett stort antal personer skall delges
och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med
hänsyn tUl ändamålet med delgivningen att delge var och en personUgen. Enligt
andra stycket får kungördseddgivning vidare ske med bl. a. delägare i samfällighet,
om känd styrelse, förvaltare eller sammankallande inte finns och delägarna är
fler än tio.
I
promemorian föreslås att 16 § delgivningslagen inte skall äga tUlämpning på
delgivning av kallelse tUl ddägarsammanträde. För egen del är jag av den
uppfattningen att promemorians ståndpunkt i princip är riktig med hänsyn till
att varje delägare genom att få särskild kallelse bör tillförsäkras möjlighet
att bevaka sina intressen gentemot övriga delägare. Det förekommer emellertid
samfälligheter med mycket stort antal delägare. För att förvaltaingen av dessa
skall kunna fungera i enlighet med den nya lagen synes möjligheten att använda
kungörelseddgivning inte böra helt uteslutas. Jag föreslår därför att 16 §
första stycket delgivningslagen skall få tillämpas vid delgivning av kallelse
till ddägarsammanträde. Att återhållsamhet med alt använda kungördseddgivning
enligt nämnda lagrum bör iakttas framgår av såväl lagtexten som motiven därtUl
(se prop. 1970: 13 s. 145).
I
övrigt har departementsförslaget utformats helt i överensstämmelse med promemorieförslaget.
Bl. a. 16 § andra stycket delgivningslagen skall sålunda inte tillämpas på
delgivning av kallelse tiU ddägarsammanträde.
10
§
Paragrafen
föreskriver skyldighet för sammanträdesledaren att ombesörja vissa
förberedelser för ddägarsammanträdet.
I
paragrafens första stycke fastslås att utfärdande och delgivning av kallelse
åligger sammanträdesledaren. Som anförts vid 9 § måste han emellertid anlita
biträde av länsstyrelsen när kungördseddgivning skall ske.
Prop.
1973:160 408
I andra punkten av förevarande paragraf har
sammanträdesledaren ålagts skyldighet alt anmäla till rätten när god man enligt
18 kap. 4 § föräldrabalken behöver förordnas. Vad som här främst åsyftas är bestämmelsen
i första stycket 4 av nämnda paragraf om god man för bortovarande.
11 §
I paragrafen regleras den situationen all kallelse till
sammanträdet inte ddgetts i behörig ordning.
Det är givetvis angeläget att kallelse- och
delgivningsförfarandet sköts med sådan omsorg alt man undviker onödiga
kostnader m. m. på grund av att sammanträdet måste inställas. Om delägare
infinner sig till sammanträdet, finns det emellertid ingen anledning att fästa
något avseende vid hur han fått kännedom om sammanträdet. I paragrafen
föreskrivs därför att sammanträdet i sådant fall fär hållas, även om delägarna
inte fått del av kallelse. Motsättningsvis framgår att nytt sammanträde måste
utsättas, om delägare varken blivit delgiven eller infinner sig till sammanträdet.
Frågan när delgivning skall anses ha skett regleras i 19 §
delgivningslagen.
12 §
Denna paragraf innehåller de regler som skall gälla för
fattande av beslut vid sammanträdet.
Promemorieförslaget. I första stycket föreskrivs att varje
delägare som är närvarande vid sammanträdet har en röst. Bakgrunden tUl bestämmelsen
har belysts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.4). I promemorian
framhålls att med delägare förstås i lagen normalt ägare av fastighet som har
del i eller ingår i samfälligheten. Om fastighet innehas med samäganderält av
flera personer har dessa tillsammans en röst. Äger samma person flera
fastigheter, bör han givelvis anses som endast en delägare och sålunda ha
endast en röst. Detsamma gäller om olika fastigheter innehas med samäganderätt
av flera personer.
Enligt promemorian finns det ingen anledning alt för
beslut om förvaltningsåtgärder i allmänhet kräva mer än enkel majoritet. Den
enskUde delägaren får anses tillräckligt skyddad genom att han har rätt att
hos domstol söka rättelse i beslutet på såväl formell som materiell grund. Vid
lika röstetal fär ordföranden, dvs. sammanträdesledaren, fälla utslaget. Om
denne inte själv är delägare, skall han visserligen inte delta i omröstningen.
Det har dock ansetts mera tilltalande att låta honom bestämma omröstningens
utgång än att tUlgripa lottdragning. Bestämmelser av den innebörd som nu
angetts har tagits upp i andra punkten av andra stycket.
Prop. 1973:160 409
Sådana
beslut som innebär att samfällighet undandras delägarnas egen disposition för
gott eller för en längre tid bör enligt promemorian inte kunna fattas mot en
stark minoritets vilja. Därför har i andra stycket första punkten föreskrivits
att beslut om överlåtelse eller om upplåtelse av nyttjanderätt för längre tid
än fem år fordrar en majoritet av två tredjedelar av de röstande. I den mån fast
egendom som står under delägarförvaltning kan intecknas bör ett beslut att söka
inteckning i sådan egendom jämstäUas med beslut om överlåtelse, eftersom ett
sådant beslut innebär risk för att egendomen avhänds delägarna.
Som framgår av
promemorians allmänna motivering (avsnitt 3.4.5.6) skall alla beslut rörande
förvaltningen av samfällighet vara bindande inte bara för samtliga delägare
utan också för innehavare av särskilda rättigheter i fastighet, som har del i
samfälligheten. Rättighetshavama har därför ofta, heter det i promemorian, ett
påtagligt intresse av hur samfälligheten föivaltas. I enlighet med de
överväganden som redovisas i den allmänna motiveringen bör detta intresse
tiUgodoses bl. a. på så sätt att rättighetshavaren får rätt att närvara och
yttra sig när fråga som rör hans rätt behandlas på föreningsstämma eller
ddägarsammanträde. En bestämmelse som fastslår rättighetshavarens befogenheter
pä ddägarsammanträde meddelas i paragrafens tredje stycke. En motsvarande
bestämmelse avseende föreningsförvaltning finns i 48 § fjärde stycket.
Befogenhet
som nyss nämnts tillkommer rättighetshavare i ddägarfastighet. Som sådan anses
inte den som genom upplåtelse från samtliga ddägarfastigheter förvärvat
rättighet i själva samfälligheten, heter det vidare i promemorian. I första
hand avses innehavare av servitut eller nyttjanderätt. Även innehavare av
panträtt faller givetvis under begreppet rättighetshavare. Beslut på
ddägarsammanträde torde dock inte annat än i undantagsfall kunna anses röra
sådan rättighetshavares rätt.
Någon
skyldighet att kalla rättighetshavare till sammanträde har inte ansetts kunna
åläggas sammanträdesledaren. Om denne känner till att viss rättighetshavare kan
komma att beröras av förvaltningsåtgärd som skall behandlas på sammanträde, kan
det dock enligt promemorian vara lämpligt att han underrättar rättighetshavaren
härom.
Bestämmelsen
i tredje stycket kompletteras av föreskriften i 15 § tredje stycket som ger
rättighetshavaren rätt att föra talan mot beslut som fattas vid sammanträdet.
Remissyttrandena.
Hovrätten över Skåne och Blekinge gör gällande att begreppet delägare i
lagtexten används på ett oklart sätt. Mot uttalandet i promemorian att med
delägare förstås normalt ägare av fastighet som har del i eller ingår i
samfällighet har hovrätten ingen erinran. Däremot har enligt hovrätten
begreppen delägare och ddägarfastighet uppenbarligen förväxlats när det i
promemorian uttalas alt, om fastighet innehas med samäganderätt av flera
personer, dessa tillsammans har en röst. Detta uttalande svarar inte mot
lagtextens formulering. Alla
Prop.
1973:160 410
de
personer som med samäganderält innehar en fastighet är delägare i samfällighet.
VUl man inskränka rösträtten på sätt som anges i promemorians motiv till 12 §,
vilket hovrätten anser principiellt riktigt, måste detta uttryckligen anges i
lagtexten.
Enligt stadshypotekskassan
bör i 12 § utsägas att inskränkningarna i rätten att överlåta och söka
inteckning i fast egendom bara avser egendom som ägs av delägarna gemensamt.
Lantbruksstyrelsen
ifrågasätter om en upplåtelse som beslutas med enkel majoritet och som avser
exempelvis gårdsarrende för jordbruk blir ogiltig efter femårsperiodens utgång.
Arrendatorn bör enligt lantbruksstyrelsen rimligtvis ha besittningsskydd i
enlighet med huvudregeln också när upplåtaren är en samfällighetsförvaltning.
Föredraganden.
Som jag anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitt 3.5.4) bör principen om
rösträtt efter huvudtalet inte upprätthåUas strikt. Departementsförslaget har
således utformats så att röstberäkningen vid omröstning på ddägarsammanträde i
allmänhet skall ske efter huvudtalet men i ekonomiska frågor skall i stället
anddstalsmetoden användas, om någon delägare begär det. Vid tUlämpning av
sistnämnda metod skall en röstspärr för större andelsinnehav finnas. Bestämmelserna
härom har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf. Övervägandena
rörande röslberäkningsmetoden återverkar också på utformningen av
bestämmelsema i andra stycket. Bortsett från de ändringar som hänger samman
med röstberäkningsmetoden stämmer paragrafens sakliga innehåll överens med
promemorieförslaget.
Promemorieförslaget
innehåller ingen legaldefinition på begreppet delägare, I promemorian görs dock
vissa uttalanden om innebörden av begreppet. Bl. a. sägs att flera personer,
som innehar en ddägarfastighet med samäganderält, tillsammans bara har en röst
vid tillämpning av huvudtalsmetoden. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser
att promemorians i motiven uttalade inställning är principiellt riklig men att
det återgivna uttalandet inte svarar mot lagtextens formulering i förevarande
paragraf. Även jag instämmer i uttalandena angående vad som skaU förstås med
begreppet delägare. Däremot kan jag inte finna att någon motsägelse föreligger
mellan dessa uttalanden och lagtextens formulering i första stycket första
punkten.
I andra stycket bör enligt
stadshypotekskassan uttryckligen anges att kravet på kvalificerad majoritet
gäUer rättshandlingar bara beträffande sådan fast egendom som ägs av delägama
gemensamt. Enligt min mening är dock detta obehövligt, eftersom ddägamas
behörighet självfallet inte kan omfatta annat än samfäUd egendom.
Med anledning av vad
lantbruksstyrelsen anför i sitt yttrande vill jag endast påpeka att
bestämmelserna i JB om arrendators besittningsskydd givetvis gäller även när
arrendeupplåtelsen gjorts av delägarna i samfälld mark.
Prop.
1973:160 411
13 §
I
paragrafen ges delägarna möjlighet alt utse särskild person att underteckna
överlåtelse- eller upplåtelsehandling.
När
delägama fattar beslut om överlåtelse av fast egendom eller upplåtelse av
rättighet däri, kan det uppstå svårigheter att verkställa beslutet. Behövliga
handlingar måste nämligen underskrivas av samtliga delägare. Om det är många
delägare i samfälligheten, kan förfarandet bli mycket omständligt. Delägare som
ogillar beslutet skulle rent av kunna sabotera verkställigheten genom att vägra
sin underskrift. Till undvikande av sådana komplikationer bör delägarna kunna
genom majoritetsbeslut uppdra åt en eller flera personer att på samtiiga
delägares vägnar underteckna handlingen. På sådant beslut äger bestämmelserna i
12 § om kvalificerad majoritet givetvis inte tillämpning.
Som
upplåtelsehandling enligt denna paragraf torde även kunna betraktas ansökan om
inteckning.
14 §
Paragrafen
innehåller en bestämmelse om protokollföring.
Promemorieförslaget.
I paragrafen fastslås att sammanträdesledaren skall se till att det förs
protokoll vid sammanträdet. Lagen irmehåller inga bestämmelser om vad som skall
tas upp i protokollet. Enligt promemorian ligger det dock i sakens natur att
delta skall utvisa vUka som närvarit vid sammanträdet, vUka angelägenheter som
behandlats, hur omröstning tillgått och utfallit samt vad som beslutats, I
övrigt får det bedömas efter omständigheterna vad som kan vara av framtida betydelse
och därför bör dokumenteras. Protokollet bör givetvis undertecknas av
protokollföraren.
Ordföranden behöver inte
själv föra protokollet utan kan anlita lämplig person därtUl, påpekas det i
promemorian. Ansvarig för protokollets riktighet är dock ordföranden. Utgift
som uppstår till följd av att särskild protokollförare anlitas bör inräknas i
sammanlrädeskostnaderna (se 16 §),
Föredraganden.
Paragrafen stämmer helt överens med promemorieförslaget. Utöver vad som
anförts i promemorian vill jag understryka att protokollet givetvis skall
färdigställas snarast möjligt efter sammanträdet, så att det alltid kan hållas
tUlgängligt för delägarna i god tid före utgången av besvärstiden enligt 15 §.
15 §
I
denna paragraf meddelas föreskrifter om talan mot beslut som fattats vid
ddägarsammanträde.
Prop. 1973:160 412
Promemorieförslaget.
I enlighet med vad som anförts i avsnitt 3.4.4 har i paragrafen föreskrivits
att talan som här avses skall prövas av fastighetsdomstolen, I fråga om denna
prövning gäller bestämmelserna i rättegångsbalken och lagen (1969: 246) om
fastighetsdomstol samt allmänna processrättsliga principer, anförs det i
promemorian. Det påpekas särskilt alt domstolen är bunden av framställda jTkanden
och medgivanden som i ett vanligt dispositivt tvistemål,
I
första stycket anges att delägare i samfälligheten har rätt att dra beslut
under fastighetsdomstols prövning. Detta innebär enligt promemorian att
delägare har talerätt, oavsett om han vid sammanträdet sökt förhindra beslutet
eller ens varit närvarande. Det skall dock åligga honom att framställa yrkande
om rättelse i stämningsansökan som skall vara inkommen till domstolen senast
fyra veckor efter den dag då beslutet fattades, Lagen innehåller ingen annan
garanti för att den enskilde delägaren får kännedom om fattade beslut inom
denna tid än den som ligger i bestämmelserna om kallelseförfarandet.
Enligt
uttrycklig föreskrift skall klandertalan föras mot samtiiga övriga delägare.
Två eller flera delägare kan givetvis förena sig om en och samma talan mot
återstående delägare.
I
första stycket anges vidare vilka omständigheter ägare får åberopa som grund
för sin talan. Bestämmelserna får enligt promemorian uppfattas också som
materiella normer för domstolens prövning. Om delägaren påstår men inte lyckas
styrka att omständighet som här avses föreligger, skall alltså hans talan
ogillas.
Som
första klandergrund nämns att beslutet inte tillkommit i behörig ordning. I
promemorian anförs att härmed avses att formella brister vidlåder t. ex.
kallelse- eller omröstningsförfarandet. Hit bör också kunna räknas alt
delägarna vid sammanträdet fattat beslut i en helt annan angelägenhet än den
för vilken sammanträdet tUlkommit. Vid sammanträdel bör nämligen inte kunna
behandlas annat förvaltningsärende än det som anges i förordnandet av
sammanträdesledare. Undantag bör dock gälla om alla delägare är ense om att
ärendet får tas upp tUl behandling.
Vidare
fär talan grundas på att beslutet strider mot förvaltningslagen eller annan
författning. Det kan här enligt promemorian vara fråga om formella eller
materiella bestämmelser som reglerar förvaltningen av samfälligheten. Ett
beslut som strider mot förrättningsavgörande torde i aUmänhet kunna överklagas
på den nu angivna granden. När del gäller äldre förrättningar torde del
emellertid finnas visst utrymme för delägama att fatta beslut som avviker från
förrättningsföreskrift, exempelvis sådan som anger ändamålet med
samfälligheten (jfr avsnitt 3.4.5.6).
Slutiigen
kan delägare enligt promemorieförslaget grunda sin talan på all beslutet medför
avsevärd olägenhet för honom. Som anförts i den allmänna motiveringen (se
avsnitt 3.4.4) bör inte vilket obehag som helst
Prop. 1973:160 413
kunna
medföra bifall till talan, utan olägenheten måste vara av mer kvalificerad
art. Det torde inte vara möjligt att närmare ange vUka olägenheter som skall
tillmätas betydelse. Tydligt är emellertid, heter det i promemorian, att
hänsyn bör tas inte bara till ekonomiska nackdelar utan också tiU olägenheter
av personlig natur. Olägenhet som inte har något som helst samband med
delägarskapet i samfälligheten skall givetvis inte beaktas.
En formell brist i
beslutet bör enligt promemorian som regel föranleda beslutets undanröjande. Om
beslutet däremot är materiellt felaktigt, kan det antingen undanröjas eller
ändras till sitt innehåll. Domstolen är i detta hänseende Uksom annars bunden
av kärandens yrkande.
I promemorian framhålls
att en dom varigenom missnöjd delägares talan bifalls uppenbarligen kan bli
verkningslös eUer i allt fall förlora i betydelse, om det vid sammanträdet
fattade beslutet får verkställas under tiden fram till dess domen vinner laga
kraft. Därför har i andra stycket föreskrivits att domstolen, sedan talan väckts,
kan förordna att beslutet tills vidare inte skall lända till efterrättelse.
Genom bestämmelsema i
tredje stycket tUläggs rättighetshavare i ddägarfastighet samma rätt som
delägare att föra talan mot beslut som fattats vid ddägarsammanttäde och som
rör hans rätt, påpekas det vidare i promemorian. Angående begreppet
rättighetshavare i ddägarfastighet hänvisas till vad som anförts vid 12 §.
Föreskriften att beslutet skall röra rättighetshavarens rätt är att uppfatta
enbart som en regel om talerätt. I allmänhet torde det inte behöva råda någon
tvekan huruvida beslutet rör rättighetshavarens rätt eller inte. Om det vid
talans väckande framstår som uppenbart att beslutet inte rör rättighetshavarens
rätt, skall stämningsansökningen omedelbart avvisas.
Remissyttrandena.
Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott anser det
tveksamt om det är riktigt med så kort besvärstid som fyra veckor från
beslutets dag. Beslut i samfällighetsfrågor sägs kunna tUl sin innebörd vara
svåra att förstå, särskilt om beslut ges i muntlig form på ett sammanträde. I
vart fall anses besvärstiden ej böra löpa från tidigare tidpunkt än då beslutet
i skriftlig form finns tillgängligt för delägarna.
Enligt grustäktskommittén
bör i förevarande paragraf på sätt som skett i 53 § fjärde stycket föreskrivas
att dom varigenom beslut upphävts eller ändrats gäller även för delägare eller
rättighetshavare som ej fört talan.
Föredraganden.
Av skäl som jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.4) har den i
promemorian föreslagna bestämmelsen i paragrafens första stycke om rätt för
delägare att klandra beslut som medför avsevärd olägenhet för honom ersatts i
departementsförslaget med en
Prop. 1973:160 414
föreskrift
om klanderrätt när delägarens intressen inte i skälig omfattning beaktats i
beslutet.
Ett
par remissinstanser anser att den föreslagna besvärstiden om fyra veckor från
beslutets dag är alltför kort och att den i vart fall inte bör börja löpa
förrän beslutet i skriftlig form är tillgängligt för delägarna. För egen del är
jag dock av den uppfattningen att promemorieförslaget innebär en lämplig
avvägning mellan kravet på rättssäkerhet för delägarna och angelägenheten av
effektivitet i förvaltningen. Beträffande tidpunkten för
sammanträdesprotokollets färdigställande kan hänvisas till vad jag anfört vid
14 §.
När
det gäller föreningsförvaltning innehåller promemorieförslaget i 53 § fjärde
stycket en bestämmelse att dom varigenom föreningsstämmobeslut upphävts eller
ändrats gäUer även för föreningsmedlem eller rättighetshavare som inte fört
talan. Som grustäktskommittén påpekar bör en motsvarighet till denna
bestämmelse finnas också i fråga om delägarförvaltning. Den har i
departementsförslaget tagits upp i paragrafens fjärde stycke.
16
§ I paragrafen regleras hur sammanträdeskostnaderna skall fördelas.
Promemorieförslaget.
I paragrafen anges inte närmare vad som omfattas av begreppet
sammanträdeskostnad. Klart är, anförs det i promemorian, att hyra och andra
utgifter för sammanträdeslokal är att hänföra hit. Detsamma gäller arvode,
traktamente och reseersättning till sammanträdesledaren, liksom kostnader för
kallelser och delgivning. Om särskild protokollförare anlitas, bör också
kostnad härför räknas hit. Däremot skall de enskilda delägarnas kostnader för inställelsen
vid sammanträdet inte anses som kostnader för sammanträdet.
Enligt
vad som föreskrivs i paragrafen skall den som begärt förordnande av
sammanträdesledare vara skyldig alt förskottera sammanträdeskostnaden.
Sammanträdesledaren skall alltså vända sig tUl sökanden, om han behöver medel
tUl uppkommande kostnader. Står flera delägare bakom en begäran om förordnande
av sammanträdesledare, får de enligt promemorian anses solidariskt skyldiga
att utge förskott. Sökanden skall också slutgiltigt svara för kostnaden, om
sammanträdet inte utmynnar i ett positivt beslut om den förvaltningsåtgärd som
avsågs med begäran om förordnande av sammanträdesledare. I annat fall skall sammanträdeskostnaden
fördelas mellan delägarna i förhållande till deras delaktighet i
samfälligheten. I fråga om anläggningssamfäUighet torde man härvid böra
tillämpa de anddstal som gäller för fördelning av driftskostnader.
Prop. 1973:160 415
Föredraganden.
Departementsförslaget stämmer helt överens med promemorieförslaget. Beträffande
frågan om fördelning av sammanträdeskostnaderna i det faU att andelstal inte
fastställts kan hänvisas till vad jag anfört vid 8 §.
Föreningsförvaltning
Allmänna
bestämmelser om samfällighetsförening
17 §
I
paragrafen anges vad som avses med samfällighetsförening.
Promemorieförslaget.
Med denna paragraf inleds den avdelning i lagen som handlar om
föreningsförvaltning. Som framhållits i avsnitt 3.4.3 innebär denna
förvaltningsform att samfäUighetsddägarna bildar en sammanslutning med
rällssubjektivitet som särskilt förvaltningsorgan. Sammanslutningen har fält
benämningen samfällighetsförening. I överensstämmelse härmed anges i paragrafen
att samfällighetsförening är en enligt förvaltningslagen bildad sammanslutning
vars medlemmar utgörs av delägarna i samfällighet. Som framgår av 5560 §§ kan
samfällighetsförenmg ibland handha förvaltningen av flera samfälligheter.
Remissyttrandena.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har samma invändning rörande användningen av
begreppet medlem som i fråga om ddägarbegreppet i 12 §.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer helt överens med promemorieförslaget. Utöver vad som anförs
i promemorian vill jag framhålla att paragrafen avfattats så, att medlemskapet
i samfällighetsförening skaU vara oupplösligt knutet till delägarskapet i den
samfällighet som föreningen förvaltar. Den som förvärvar fastighet som har del
i eller ingår i en av samfäUighetsförening förvaltad samfällighet blir alltså
automatiskt medlem i föreningen i och med förvärvet. På motsvarande sätt upphör
medlemskapet för överlåtaren av en ddägarfastighet.
Frågan
vem medlemskapet skall anses tUlkomma exempelvis när ddägarfastighet innehas
med samäganderätt av flera personer måste bedömas på samma sätt som
motsvarande fråga angående delägarskapet vid delägarförvaltning. Härom kan
hänvisas till vad som anförts vid 12 §.
18 §
Paragrafen
innehåUer grundläggande bestämmelser om samfällighetsförenings ändamål och
verksamhet.
Promemorieförslaget.
I första stycket fastslås att ändamålet med en samfällighetsförening är att
förvalta den samfällighet för vUken den bildats. Andra stycket innehåller en
bestämmelse om att samfällighetsf ör-
Prop. 1973:160 416
eningen
inte får driva verksamhet som är främmande för nämnda ändamål.
I
promemorian anförs att bestämmelserna i 18 § innebär att föreningen inte får
driva verksamhet som inte innefattar förvaltning av samfälligheten. Av vad som
anförts vid 15 § följer att förenmgen inte alltid är bunden av vad som vid
samfällighetens tillkomst föreskrivits om ändamålet med samfälligheten. Vad
som skall anses falla inom ramen för förvaltningsändamålet måste bedömas med
hänsyn till omständigheterna i varje särskUt fall. Vissa riktiinjer för denna
bedömning har angetts i avsnitt 3.4.5.2.
Remissyttrandena.
I avsnitt 3.4.5.2 anförs att samfällighetsförening skall vara behörig t. ex.
att köpa och sälja mark och att påkalla fastighetsbildningsförrättning. Enligt
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge samt Älvdalens och Särna och
Idre jordägande socknemän bör förvaltningsbefogenheterna räknas upp i
lagtexten, eftersom det kan ifrågasättas om det är förenligt med gängse
språkbruk att innefatta åtgärder av nämnda slag i begreppet förvaltning av
samfällighet. Socknemännen anför dessutom att det för en stor
samfällighetsförvaltning ofta kan vara fördelaktigt att förädla skogsprodukter
och andra råvaror i egna industrier. Vidare är det enligt socknemännen önskvärt
att förvaltningslagen kan gälla även för medel som influtit vid försäljning av
samfälld mark och andra samfällda tillgångar.
Föredraganden.
Paragrafen har utan ändringar förts över från promemorieförslaget. Några
remissinstanser önskar en precisering i lagtexten av de åtgärder som skall
falla inom samfällighetsförenings befogenhet. En sådan precisering torde
emellertid inte vara möjlig att göra på ett tillfredsställande sätt.
Befogenheterna måste vara helt avhängiga av det ändamål som samfälligheten
skall tillgodose. Ändamålet i sin tur beror i första hand på vad som bestämts
vid samfällighetens tillkomst men som jag anfört i avsnitt 3.5.5 under rubriken
Skydd för enskilda intressen kan ändamålet i viss mån förändras med tiden. Med
hänsyn till att sam-fällighetsändamålen uppenbarligen kan skifta starkt skulle
en uppräkning av samfällighetsförenings befogenheter i vissa fall kunna få en
hämmande inverkan på förvaltningen. I andra fall skulle samfällighetsförening
tillerkännas befogenheter som är alltför vidsträckta i förhållande till
ändamålet med samfälligheten. Avgörande för bedömningen om en åtgärd skall
anses falla inom samfällighetsförenings befogenhet måste enligt min mening vara
om åtgärden i det särskilda fallet är förenlig med det ändamål som
samfälligheten skall tUlgodose.
Vid
remissbehandlingen har ett par speciella tiUämpningsfrågor tagits upp. Vad
angår frågan om förvaltningslagen är tillämplig på medel som influtit vid
försäljning av samfälld egendom kan denna tveklöst besvaras
Prop. 1973:160 417
jakande.
Hur medlen skall användas får avgöras från fall till fall mot bakgrund av
samfällighetens ändamål. Svårare är att ge ett generellt giltigt svar på den
andra frågan, om samfällighetsförening skall kunna driva en industri t. ex. för
förädling av skogsprodukter. I allmänhet torde enligt min uppfattning
industriell verksamhet inte kunna anses tillgodose ett ändamål av betydelse
för ddägarfastigheterna. Undantag låter sig dock väl tänkas. Sålunda torde
exempelvis drift av ett sågverk för tillgodoseende huvudsakligen av
ddägarfastigheternas virkesbehov kunna falla inom ramen för förvaltningen av
gemensamhetsskog.
19
§
Paragrafen innehåller
allmänna riktlinjer för samfällighetsföreningens förvaltning.
I
enUghet med de överväganden som redovisats i avsnitt 3.4.5.6 och 3.5.5 fastslås
i förevarande paragraf föreningens skyldighet att vid förvaltningen tillgodose
medlemmarnas gemensamma bästa men samtidigt beakta varje medlems enskilda
intressen i skälig omfattning.
Bestämmelsen
är bindande för alla föreningens organ. Om styrelseledamot eller annan
företrädare för föreningen handlar i strid mot bestämmelsen, kan skadeståndsansvar
enligt 54 § komma i fråga. Beslut av föreningsstämma varigenom bestämmelsen
åsidosatts kan efter klandertalan undanröjas eller ändras (53 §).
BUdande
av samfällighetsförening
20 §
I
denna paragraf ges vissa grundläggande bestämmelser om bildande av
samfällighetsförening.
Promemorieförslaget.
Motiven till bestämmelsema om bildande av samfällighetsförening har redovisats
i avsnitt 3.4.5.3. Som där anförts har varje delägare rätt att när som helst
begära förvaltning av samfälligheten genom samfällighetsförening och förening
skall alltid bildas när sådan begäran framställts.
I
första stycket fastslås att samfällighetsförening skall bildas vid sammanträde
med delägama. Begäran om sammanträde skall av delägare framställas hos
fastighetsdomstolen. Domstolen förordnar därefter någon att hålla
sammanträdet. Vad som vid 7 § anförts om domstolens handläggning av sådan
begäran och om de krav som bör ställas på sammanträdesledaren gäller enligt
promemorian också i nu förevarande sammanhang. Det framhålls dock att frågan om
vem som skall utses till sammanträdesledare här kan ställa sig delvis
annorlunda. Ofta torde nämligen delägarna vara ense om att förening skall bUdas
och om vem som skall hålla sammanträdet. Deras mening bör då som regel vara avgörande.
27
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 418
I
vissa fall medges enligt andra stycket i paragrafen ett enklare handläggningsförfarande.
I samband med förrättning enligt FBL eller anläggningslagen får
fastighetsbildningsmyndigheten utan särskilt förordnande hålla sammanträde
enligt första stycket beträffande samfällighet som berörs av förrättningen.
Förrättningslantmätaren fungerar i detta fall som sammanträdesledare, framhålls
det i promemorian. Även här krävs i princip att initiativ till
föreningsbildningen tas av delägare i den berörda samfälligheten. Enligt en
undantagsbestämmelse får emellertid fastighetsbUdningsmyndigheten utan
delägares begäran häUa sammanträdet, om det är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt att förening bildas. Bestämmelsen har närmare motiverats i
avsnitt 3.4.5.7.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt och grustäktskommittén anför att det inte av lagtexten kan utläsas
alt samfällighetsförening alltid skall bildas när initiativ till
föreningsbildning tagits av någon därtill behörig. Ett förtydligande anses
därför önskvärt.
Föredraganden.
Paragrafen har oförändrad överförts till departementsförslaget från
promemorieförslaget. Frågan huruvida samfällighetsförening skall bildas eller
ej kan inte göras till föremål för omröstning bland delägarna utan
föreningsbUdning skall aUtid komma tiU stånd genom utseende av styrelse och
antagande av stadgar när initiativ därtill tas av delägare eller
fastighetsbUdningsmyndigheten i den ordning som anges i paragrafen. Enligt min
uppfattning kan lagtexten inte föranleda någon tveksamhet på denna punkt.
Till
frågan om domstolens handläggning av ärende angående förordnande av
sammanträdesledare återkommer jag vid följande paragraf.
21
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om sammanträde för föreningsbildning.
Promemorieförslaget.
1 paragrafen har hänvisning skett till vissa föreskrifter som gäller för
sammanträde enligt 7 §. Hänvisningen omfattar bestämmelserna i 811 §§ om
sammanträdesledarens skyldighet att utreda vilka som är delägare i
samfälligheten, utfärda kallelse tUl sammanträdet och ombesörja delgivning
därav. Vidare hänvisas i promemorieförslaget till föreskriften i 12 § första
stycket om rösträtt vid sammanträdet och bestämmelsen i 14 § om
sammanträdesledarens skyldighet att ombesörja protokoll. Om sammanträde enligt
20 § andra stycket hålls i anslutning till förrättningssammanträde, krävs
uppenbarligen inga särskilda kallelser till förstnämnda sammanträde, framhåUs
det i promemorian. Det anses dock lämpligt att i kallelsema till
förrättningssammanträdet anges att fråga om bUdande av samfällighetsförening
kan uppkomma.
Prop. 1973:160 419
Föredraganden.
De överväganden som ligger tUl grand för bestämmelserna i 7 § andra stycket
departementsförslaget äger giltighet även i det fallet att begäran om bildande
av samfällighetsförening har framställts. I förevarande paragraf har därför
tagits in en hänvisning till nämnda bestämmelser.
Departementsförslaget
motsvarar i övrigt promemorieförslaget utan annan ändring än såvitt avser
hänvisningen tUl 12 §. Som jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
3.5.5 under mbriken BUdande av samfällighetsförening) bör huvudtalsmetoden
alltid tillämpas vid omröstning på konstituerande sammanträde. Därför hänvisas
i departementsförslaget bara till 12 § första stycket första punkten.
22 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om utseende av styrelse och antagande av stadgar.
Promemorieförslaget.
Huvudfrågan vid det konstituerande sammanträdet, anförs det i promemorian, är
givetvis utseende av styrelse för föreningen. En annan viktig fråga är
antagande av stadgar. I paragrafen fastslås därför till en början alt beslut om
dessa frågor obUgatoriskt skall fattas av delägarna vid sammanträdet. Angående
motiven till bestämmelsen kan hänvisas tiU avsnitten 3.4.5.3 och 3.4.5.4,
För
beslut krävs enligt paragrafen majoritet bland de vid sammanträdet närvarande
delägarna. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning och gäller i andra
frågor den mening som sammanträdets ordförande biträder. Det bör enligt
promemorian särskilt framhållas att denna paragraf inte innebär att omröstning
skall företas beträffande frågan huravida förening skall bildas eller inte.
Som tidigare framhåUits skall nämligen samfällighetsförening alltid komma till
stånd när någon delägare begär det.
Föredraganden.
Paragrafens fyra första punkter motsvarar i sakligt hänseende paragrafens
lydelse enligt promemorieförslaget, I departementsförslaget har tillagts en
punkt, enligt vUken det ankommer på ordföranden att fatta beslut om styrelse
och stadgar om delägama underlåter att rösta vid sammanträdet. Angående den
närmare motiveringen tUl bestämmelsen kan hänvisas tUl avsnitt 3.5.5 under
rubriken BUdande av samfällighetsförening.
23 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om talan mot beslut vid sammanträde enligt 20 § och om
gUtigheten av sådant beslut.
Prop. 1973:160 420
Promemorieförslaget.
I fråga om talan mot beslut som fattats vid sammanträde för bildande av
samfällighetsförening anses i promemorian bestämmelserna i 15 § kunna ges
motsvarande tiUämpning. I paragrafen hänvisas därför till dessa bestämmelser.
Som påpekats vid 22 § skall vid sammanträdet något beslut inte fattas i frågan
huravida förening skaU bildas eller inte. Denna fråga kan följaktligen inte
heller göras till föremål för klandertalan. I allmänhet torde talan enligt
förevarande paragraf komma att grundas på att beslutet inte tUlkommit i behörig
ordning. Angående vilka felaktigheter som härvid bör kunna åberopas hänvisas
tUl vad som anförts vid 15 §. Klandergranden att beslutet medför avsevärd
olägenhet för delägare torde bli aktuell huvudsakligen i fråga om antagande av
stadgar. Rättighetshavare i ddägarfastighet synes endast undantagsvis vara
saklegitimerad att föra sådan klandertalan som här avses.
Enligt 20 § andra stycket
kan föreningsbildning ske i anslutning till förrättning enligt FBL eller
anläggningslagen, påpekas det i promemorian. Något krav på att beslutet om
samfällighetens bUdande skall ha vunnit laga kraft innan frågan om föreningsförvaltning
tas upp uppställs därvid inte. Det är emellertid tydligt att giltigheten av ett
sammanträdesbeslut, som fattas innan förrättningsavgörandet vunnit laga kraft,
bör vara beroende av att så sker. En föreskrift härom har tagits upp i andra
stycket av förevarande paragraf. Av bestämmelsen följer att föreningen inte kan
registreras förrän visshet vunnits på denna punkt. Det framhålls vidare att
tiden för delägares talan mot beslut vid sammanträdet räknas från beslutets dag
och inte från det förrättningsbeslutet vinner laga kraft.
Föredraganden.
Paragrafens lydelse stämmer helt överens med promemorieförslaget. Jag vill
erinra om de ändringar i 15 § som departementsförslaget innehåller. Dessa
påkallar inga särskilda uttalanden i detta sammanhang.
24
§
I
paragrafen meddelas en kostnadsregel.
Promemorieförslaget.
I likhet med vad som gäller enligt 16 § torde enligt promemorian kostnad som är
förenad med sammanträde för bUdande av samfällighetsförening böra förskjutas
av den som begärt sammanträdet. Eftersom sammanträdet alltid skall leda tiU
att samfällighetsförening bildas, anses det naturligt att föreningen slutUgt
betalar kostnaden. Bestämmelser av denna innebörd har tagits upp i förevarande
paragraf. Angående tolkningen av begreppet sammanträdeskostnad kan hänvisas
till vad som anförts vid 16 §,
Prop. 1973:160 421
Remissyttrandena.
Advokatsamfundet anser det böra förtydligas huruvida kostnad för sammanträde
som äger rum i samband med förrättning enligt FBL skall förskjutas av sökanden
till förrättningen eller av den delägare i samfäUigheten som påkallat bUdande
av samfällighetsförening.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer helt överens med promemorieförslaget. När konstituerande
sammanträde hålls i samband med förrättning torde det i de allra flesta fall
kunna samordnas med förrättnings-sammanträde, varigenom inga särskilda
kostnader för det konstituerande sammanträdet behöver uppkomma, SkuUe detta
ändå i något undantagsfall inträffa bör kostnaderna givetvis förskjutas av den
som påkallat föreningsbildning. Paragrafens föreslagna lydelse torde inte ge
utrymme för någon annan tolkning.
Registrering,
stadgar och firma 25 §
Denna
paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om registrering av
samfällighetsförening.
Promemorieförslaget.
Bestämmelserna i 25 § grundar sig på de överväganden som redovisats i avsnitt
3.4.5.3.
I första stycket fastslås
efter förebild från 4 § lagen om ekonomiska föreningar att registrering av
samfällighetsförening skall ske hos länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse har sitt säte. Enligt 30 § skall styrelsen ha sitt säte i den ort där
föreningsmedlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dessa ligger.
Paragrafens andra stycke
inleds med en bestämmelse om att del hos varje länsstyrelse skall finnas ett
särskilt register för inskrivning av de uppgifter som enligt förvaltningslagen
eller annan författning skaU anmälas för registrering eller intas i registret.
Även tUl denna bestämmelse finns en motsvarighet i 4 § lagen om ekonomiska
föreningar. Andra punkten i samma stycke innehåller en direkt hänvisning till
registreringsbestämmelserna i 99103 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
Härigenom är enligt promemorian sörjt för att ingen samfällighetsförening
registreras utan att den bUdats i behörig ordning eller att dess stadgar
granskats från legalitetssynpunkt. Vad som senast anförts gäller också senare
beslut som skaU registreras. I andra stycket sista punkten har emellertid i
överensstämmelse med lagen om ekonomiska föreningar gjorts ett låntgående undantag
från legalitetsgranskningen. Länsstyrelsen skall sålunda inte kunna vägra
registrering av ett beslut, som i och för sig kunnat klandras enligt
bestämmelsema i 23 § första stycket eller 53 § andra stycket men som inte
blivit föremål för sådan klandertalan. En
Prop. 1973:160 422
förutsättning
för registrering skall dock vara att reglerna i förvaltningslagen eUer i
stadgarna, om de uppställer strängare krav, angående viss röstpluralitet inte
åsidosatts vid beslutets fattande.
Av
skäl som anförts i avsnitt 3.4.5.3, påpekas vidare i promemorian, har någon
hänvisning inte gjorts tiU bestämmelserna i 104 och 105 §§ lagen om ekonomiska
föreningar angående kungörande av uppgift som införs i eller avförs ur
föreningsregistret och verkan av sådant kungörande.
Föredraganden.
Första och andra styckena stämmer i sak helt överens med promemorieförslaget.
Det synes inte möjligt att f. n. närmare förutsäga i vUken omfattning
föreningsbildning kommer att äga ram och hur stor belastningen på
länsstyrelserna blir. Med ledning av de uppgifter som lämnas i promemorian (se
avsnUt 1.1.9) kan antalet samfäUighetsföreningar dock med en tämligen
realistisk beräkning antas så småningom uppgå tiU omkring 15 000. Under tiden
närmast efter den nya lagstiftningens ikraftträdande kan det inte förväntas
att föreningsbildning sker i någon större utsträckning utan det angivna antalet
torde uppnås successivt. Eftersom förslaget om inrättande av en garantifond
för samfällighetsföreningar frångåtts i departementsförslaget (jfr avsnitt
1.2.9), blir det inte fråga om att i samband med registreringen ta ut avgifter
till fonden. I likhet med vad som gäller beträffande exempelvis ekonomiska
föreningar bör registreringsförfarandet emellertid åtminstone delvis finansieras
genom avgifter. Närmare föreskrifter om avgifter liksom om registreringen i
övrigt bör meddelas i administrativ ordning. En särskild bestämmelse härom har
i departementsförslaget tagits upp i ett nytt tredje stycke i förevarande
paragraf.
26
§
I
denna paragraf anges vissa formföreskrifter som skall vara uppfyllda innan
registrering får ske.
Enligt
första stycket får registrering av förening ske endast på särskild ansökan.
Ansökningshandlingen skall vara undertecknad av samtliga styrelsemedlemmar.
För
att länsstyrelsen skall kunna fullgöra sin kontrollfunktion måste den ha
tillgång till nödvändiga handlingar rörande föreningsbUdningen. En bestyrkt
avskrift av protokollet från det konstituerande sammanträdet skaU därför fogas
vid ansökningshandlingen. Eftersom en prövning av stadgarnas
författningsenlighet skall föregå registreringen, måste givetvis också dessa
bifogas. Av praktiska skäl har föreskrivits att stadgarna skaU inges i två
exemplar [jfr 5 § kungörelsen (1952: 495) om förande av register för
ekonomiska föreningar m. m.]. De nu angivna bestämmelsema har tagits upp i
paragrafens andra stycke.
I
tredje stycket första punkten har föreskrivits att i ansökningen skaU
Prop.
1973:160 423
uppges
både föreningens postadress och de enskilda styrelseledamöternas namn, adress
och telefon. Enligt 34 § första stycket kan styrelsen under vissa
föratsättningar utse särskild firmatecknare. Om så skett, skall ansökningen
innehålla nödvändiga uppgifter också om honom. Samtliga i detta stycke nämnda
uppgifter skall införas i registret. Uppgifterna är av betydelse för
länsstyrelsens möjlighet att hålla kontakt med föreningen. Ännu viktigare är
dock att uppgifterna blir tUlgängliga för tredje man.
27 §
I
paragrafen anges vid vilken tidpunkt samfällighetsförening vinner rättskapacitet.
I
sin egenskap av juridisk person uppträder en samfällighetsförening
självständigt i förhåUande tiU de enskUda delägarna men dess handlande styrs av
dem genom majoritetsbeslut. Detta kan innebära risker för såväl delägarna som
tredje man, om garantier mte finns att föreningen uppfyller vissa minimikrav
ifråga om skydd för den enskilde delägarens och tredje mans intressen. Dessa
garantier skapas till väsentlig del genom länsstyrelsens kontroll av
föreningsbildningen. Intill dess ifrågavarande kontroll skett, bör föreningen
därför inte kunna förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Denna
viktiga princip har slagits fast i 27 §.
En
motsvarande bestämmelse finns i 3 § lagen om ekonomiska föreningar. Detta
lagrum innehåller vidare en del bestämmelser om det rättsläge som råder före
registreringen av en ekonomisk förening. Dessa bestämmelser torde i allt
väsentligt kunna vinna analog tillämpning i fråga om samfällighetsförening.
28 §
Paragrafen
upptar föreskrifter om stadgarnas innehåll.
Som
tidigare framhåUits (se avsnitt 3.4.5.6 och 3.5.5) kommer stadgarnas innehåll
att vara av väsentUg betydelse som skydd för den enskilde föreningsmedlernmens
intressen. Vissa grundläggande bestämmelser i detta hänseende har tagils upp i
denna paragraf.
I
första stycket har föreskrivits att stadgarna skall innehålla vissa närmare
angivna uppgifter om förvaltningens organisation. Dessa uppgifter är
obligatoriska och registrering av föreningen skall alltså vägras om någon av
dem saknas i de stadgar som antagits vid det konstituerande sammanträdet. Genom
senare beslut får dessa uppgifter ändras men inte uteslutas. Någon närmare
förklaring av vad som avses med de olika punkterna torde inte vara nödvändig.
Bortsett
från de obligatoriska uppgifterna enligt första stycket skall stadgama kunna
ges det innehåll som anses lämpligast med hänsyn till förhållandena i det
enskUda fallet. Givetvis bör den begränsningen gälla att stadgarna inte får
innehålla föreskrift som strider mot lagen
Prop. 1973:160 424
om
förvaltning av samfälUgheter eUer annan författning. Detta har uttryckligen
fastslagits i paragrafens andra stycke. Som regel bör vidare gälla att stadgama
skall stämma överens med vad som vid förrättning bestämts angående
samfälligheten. Viss reservation måste dock göras i fräga om äldre
förrättningar. I detta hänseende kan hänvisats till de uttalanden som gjorts i
promemorian vid 15 §.
29
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om samfällighetsförenings firma.
Promemorieförslaget.
Beträffande samfällighetsförenings firma bör enligt promemorian gälla samma
principer som enligt annan associationsrättslig lagstiftning. För den som
träder i förbindelse med en juridisk person är det av stort värde att
omedelbart få kännedom om dennas beskaffenhet. I paragrafens första punkt har
därför föreskrivits att samfällighetsförenings firma skall innehålla ordet
"samfällighetsförening".
Genom
bestämmelsen i första punkten undviks i stor utsträckning att
samfälUghetsförening förväxlas med associationer av annat slag, sägs det vidare
i promemorian. Det är emellertid också av vikt att olika samfällighetsföreningars
firmor kan särskiljas från varandra. I andra punkten har därför upptagits den
bestämmelsen att en samfällighetsförenings firma lydUgt skall skilja sig frän
tidigare registrerade och ännu bestående dylika firmor. Del skall alltså
åligga länsstyrelsen att vid regisl-reringsprövningen tillse att firman är
särskiljande. Det får härvid från fall till fall bedömas om risk för förväxling
föreligger. Med hänsyn till att samfällighetsförening bara undantagsvis torde
komma att vara verksam i mera än ett län och till att sådan förenings
affärsverksamhet regelmässigt torde få relativt blygsam omfattning anses det
inte nödvändigt att firman jämförs med andra registrerade firmor än sädana som
tillhör samfällighetsföreningar i del län där registreringen skall ske.
Remissyttrandena.
Grustäktskotnmittén anför att bestämmelsen om firmas särskiljbarhet i enUghet
med en allmän firmarättslig grandsats bör gälla inte bara andra samfällighetsföreningars
firmor. Länsstyrelsens granskningsplikt, heter det vidare, bör dock begränsas
tiU en jämförelse med de firmor som förat anmälts eller registrerats hos samma
länsstyrelse.
Föredraganden.
Paragrafen har oförändrad överförts från promemorieförslaget. Med anledning av
vad grastäktskommittén anfört vUl jag som min mening framhålla att
länsstyrelsens granskningsplikt inte bör
Prop. 1973:160 425
sträckas
längre än nödvändigt. Genom att samfällighetsförenings firma skall innehålla
ordet samfällighetsförenmg torde någon förväxling med firmor av andra slag över
huvud taget inte behöva befaras.
Styrelse
och firmateckning
30 §
I denna paragraf meddelas
bestämmelser om antalet ledamöter i samfällighetsförenings styrelse och om
styrelsens säte.
Promemorieförslaget.
I enlighet med vad som anförts i promemorians allmänna motivering (se avsnitt
3.4.5.4) har i paragrafen inte närmare angetts hur många ledamöter styrelsen
skall ha. Antalet fär enligt promemorian anpassas till vad som krävs med
hänsyn till styrelsens egenskap av föreningens verkställande organ, antalet
föreningsmedlemmar, verksamhetens omfattning och övriga omständigheter. Ibland
kan det givetvis vara lämpligt att också ha suppleanter för styrdsdedamötema.
Även annan än medlem skall kunna ingå i styrelsen.
Det är vidare enligt
promemorian uppenbarligen angeläget att styrelsen har möjlighet alt arbeta i
nära kontakt med föreningens medlemmar. På grund härav har i paragrafen tagils
upp en föreskrift om att styrelsen skall ha sitt säte i den ort där
medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dessa ligger.
Remissyttrandena.
Bestämmelsen om styrelsens säte är enligt lantbruksstyrelsen inte praktisk i
sådana fall där fastigheterna är obebyggda eller obebodda.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer helt överens med promemorieförslaget. Med anledning av
lantbraksstyrdsens remissyttrande vill jag framhålla all uttrycket ort torde
kunna ges en tämligen vidsträckt tolkning. Styrelsen bör sålunda kunna ha sitt
säte i en helt annan del av kommunen än den där samfälligheten och
ddägarfastigheterna är belägna. Någon gång kan omständighetema göra det
befogat att förlägga styrelsens säte t. o. m. till annan kommun. Avsikten med
bestämmelsen är endast att förhindra att styrelsens säte förläggs så avlägset
att styrelsen inte kan hälla kontakt med föreningens medlemmar i behövlig omfattning.
31 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser som öppnar möjligheter för länsstyrelsen att påverka
styrelsens sammansättning.
Promemorieförslaget.
I promemorian påpekas att det på sätt framhållits i avsnitten 3.4.5.6 och
3.4.5.7 i vissa fall kan från såväl allmän som enskild synpunkt vara påkaUat
att samhället tillförsäkras möjligheter tUl
Prop. 1973:160 426
insyn
i och inflytande på föreningens skötsel. För vägföreningamas del har i 88 §
femte stycket EVL föreskrivits att en av de tre eller fem ledamöterna i
föreningens styrelse alltid skall utses av länsstyrelsen. Så långt finns det
enligt promemorian inte anledning att gå i fråga om samfällighetsförening som
ibland har en tämligen begränsad verksamhet. Länsstyrelsen bör dock alltid ha
en möjlighet att vid behov påverka styrelsens sammansättning och därigenom
förvaltningen. I första stycket av denna paragraf har därför föreskrivits att
länsstyrelsen fär förordna att föreningens styrelse skall bestå av flera
ledamöter än som anges i stadgarna och att länsstyrelsen får utse en eller
flera ledamöter. Det är, betonas det i promemorian, uite nödvändigt att
länsstyrelsen själv utser den eller de ytterligare styrelseledamöter som enligt
länsstyrelsens förordnande skall finnas utöver det stadgeenliga antalet. Å
andra sidan är det inte heller alltid nödvändigt att det stadgeenliga antalet
styrelseledamöter utökas när länsstyrelsen utser någon eller några
styrelseledamöter. Ett förordnande av länsstyrelsen att föreningens styrelse
skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgama bör naturligen gälla för
framtiden på samma sätt som om förhällandet reglerats i stadgarna. Detta har
för klarhetens skull direkt utsagts i lagtexten.
De befogenheter som
sålunda tillagts länsstyrelsen torde enligt promemorian i första hand böra
utövas i de fall då samfällighetens förvaltning berör väsentliga alhnänna
intressen och det kan befaras att dessa inte i tillräcklig mån blir beaktade utan
att en särskild styrelseledamot utses. Av hänsyn till enskilda intressen sägs
länsstyrelsen däremot inte böra ingripa annat än i undanlagsfall, t. ex. i
sådana fall då en behörig styrelse finns men denna på grund av djupgående och
stadigvarande meningsskiljaktigheter eller av annan anledning saknar förmåga
att effektivt tillvarata medlemmarnas angelägenheter eller då en minoritets
befogade intressen blir allvarligt eftersatta. Också när styrelsen i annat fall
försummar sina skyldigheter, exempelvis underlåter att göra föreskrivna
anmälningar till samfäUighetsföreningsregistret, kan ett ingripande komma i
fråga.
Vidare framhålls i
promemorian att länsstyrelsen har rätt och skyldighet att ingripa när
omständigheterna ger anledning till det. Frågan bör i första hand tas upp i
samband med att föreningen registreras. I övrigt kan en tillämpning av
paragrafen aktualiseras genom framställning frän föreningsmedlem eller annan
som har intresse av att föreningen har en funktionsduglig styrelse.
När länsstyrelsen utser
särskild styrelseledamot, är denne givetvis berättigad till skäligt arvode för
uppdraget. Kan överenskommelse inte träffas om arvodets storlek, bör det enligt
promemorian ankomma på länsstyrelsen att avgöra frågan. En föreskrift härom har
tagits upp i första stycket sista punkten.
Ett
beslut som länsstyrelsen meddelat enUgt denna paragraf är givet-
Prop.
1973:160 427
vis
av intresse för var och en som önskar närmare kännedom om föreningens
förhållanden. I paragrafens andra stycke har därför föreskrivits att beslutet
skall antecknas i samfäUighetsföreningsregistret.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför att befogenheten för länsstyrelsen att i allmänt
intresse utse särskild ledamot i samfällighetsförenings styrelse synes när
skäl därtUl föreUgger lämpligen böra utnyttjas på det sättet att person med
kommunal förankring utses.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer med vissa redaktionella jämkningar överens med
promemorieförslaget. Jag är beredd att instämma i lantmäteristyrdsens uttalande
att det i vissa faU kan vara lämpligt att person med kommunal förankring utses
tUl styrelseledamot. Vidare vUl jag påpeka att utseende av särskUd
styrelseledamot enligt förevarande paragraf bör kunna komma i fråga när det är
påkaUat till skydd för fas-lighetskredilens intressen i stort, dvs. i fall då
det kan befaras att samfällighetsförenings kreditmöjligheter skall utnyttjas i
otillbörligt syfte.
32 §
I
paragrafen regleras möjligheten att entlediga styrelseledamot frän hans
uppdrag.
Olika
skäl kan föreligga till att en ledamot i samfällighetsförenings styrelse bör
skiljas från sitt uppdrag, innan hans mandattid utlöpt. Han kan exempelvis ha
gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller på annat sätt försummat
sina skyldigheter gentemot föreningen. Om styrelseledamoten i sådana fall inte
frivilligt ställer sin plats till förfogande, bör han kunna skUjas från
uppdraget. Detta bör naturligen ske i samma ordning som tillämpades när han
utsågs. Den som enligt föreskrifter i föreningens stadgar på visst sätt valts
av föreningsstämman till styrelseledamot får alltså inte tvångsvis skiljas
från uppdraget på annat sätt. Om styrelseledamot utsetts av länsstyrelsen,
skall han också entledigas av länsstyrelsen. En bestämmelse av denna innebörd
har tagits upp i 32 §.
33 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser för det fall att samfällighetsförening saknar
beslutför styrelse.
Promemorieförslaget.
Enligt promemorian är det uppenbart att både föreningsmedlem och tredje man, t.
ex. rättighetshavare eller borgenär, kan bli lidande om förenmgen saknar
beslutför styrelse (jfr avsnitt 3.4.5.6). Vad som härvid främst åsyftas är
sådana fall då styrelseledamot avgått eller hans uppdrag upphört av annan
orsak. En likartad situation uppkommer när styrelseledamot på grand av jäv eller
annat förhållande, exempelvis sjukdom, är förhindrad att fullgöra sina
funktio-
Prop. 1973:160 428
ner.
Länsstyrelsen har därför genom bestämmelserna i första stycket av denna
paragraf tillagts befogenhet att i sädana fall på yrkande förordna en syssloman
för att handha föreningens angelägenheter. Det framhålls i promemorian att vem
som helst som för tillvaratagande av sin rätt gentemot föreningen är beroende
av att en behörig styrelse för föreningen finns skall kunna påkalla förordnande
av syssloman. Som framgår av lagtexten har länsstyrelsen ingen ovillkorlig
skyldighet att bifalla en sådan framställning. Som regel torde syssloman böra
förordnas endast om det finns ett akut behov av en beslutför styrelse. Om ingen
styrelseledamot finns, får sysslomannen ensam utöva styrelsens funktioner.
Eljest får han göra detta tUlsammans med de styrelseledamöter som finns.
Syssloman som skall fungera som styrelse skall härvid ha varken större eller
mindre befogenheter än den ordinära styrelsen har enligt lag eller stadgar.
Sysslomannens primära uppgift bör givetvis vara att föranstalta om att en
beslutför styrelse utses, men intill dess skall han ombesörja också övriga
förvaltningsåtgärder som ankommer på styrelsen. När beslutför styrelse åter
finns, bör sysslomannens uppdrag automatiskt upphöra. Hans förordnande skall
därför uttryckligen begränsas till att gälla endast till dess styrelsen åter
blivit beslutför.
I
lagen har, påpekas det vidare i promemorian, inte uppställts några
kvalifikationskrav på sysslomannen, utan därtill får förordnas den person som
är lämpad för uppdraget och villig att åta sig detta. Sysslomannen skall
givetvis vara berättigad till ersättning för uppdraget. Enligt andra stycket
skall arvode till sysslomannen bestämmas av länsstyrelsen men betalas av
föreningen.
Föredraganden.
I promemorian föreslås en föreskrift om att yrkande av någon vilkens rätt är
beroende av att behörig styrelse finns skall utgöra förutsättning för att
länsstyrelsen skall kunna ta upp fråga om förordnande av syssloman. I avsnitt
3.5.5 under rubriken Skydd för allmänna intressen har jag emellertid anfört
alt möjlighet bör finnas att förordna syssloman också av hänsyn till allmänt
intresse. På grund härav har nämnda föreskrift fått utgå i
departementsförslaget. Detta innebär att länsstyrelsen självmant kan ta upp
fråga om förordnande av sysslom.an. Givetvis står det envar fritt att hos
länsstyrelsen göra framställning om sådant förordnande.
Vad
angår sysslomannens ställning i det fallet att en eller flera styrelseledamöter
finns vid sidan av sysslomannen bör gälla att den sistnämnde träder i stället
för dem som saknas.
34
§
Denna
paragraf innehåller regler om utseende av firmatecknare.
Det
torde ofta vara onödigt betungande för förvaltningen att föreningens firma
alltid skall tecknas av styrelsen även i angelägenheter av
Prop. 1973:160 429
mindre
betydelse. Första stycket innehåller därför en bestämmelse som ger styrelsen
befogenhet att utse särskild firmatecknare. Styrelsen kan givetvis därvid
föreskriva att firmateckningsrätten får utövas endast av flera personer
gemensamt. Det har ansetts böra finnas möjlighet för medlemmarna att i
stadgarna eller genom beslut på föreningsstämma inskränka befogenheten att
utse firmalecknare. Ett förbehåll av denna innebörd har tagits upp i
lagtexten.
I
andra stycket har meddelats en föreskrift om rätt för styrelsen att när som
helst återkalla bemyndigande att teckna firma.
35
§ Paragrafen innehåller en bestämmelse om styrelsens åligganden.
Promemorieförslaget.
Enligt paragrafen skall styrelsen handha föreningens angelägenheter. Del anses
i promemorian inte möjligt att närmare ange styrelsens uppgifter i lagtexten.
Uppgifterna måste självfallet skifta allt efter samfällighetens beskaffenhet. I
vissa andra paragrafer, t. ex. 41 §, har styrelsen dock ålagts uppgifter i
särskilda avseenden.
I
paragrafen slås vidare fast alt styrelsen vid fullgörandet av sina uppgifter
skall vara bunden av förvaltningslagens och sladgamas föreskrifter liksom av
beslut som fattats av föreningsstämman, föreningens beslutande organ. Enligt
promemorian bör styrelsen dock ha en viss kontrollerande funktion i
förhållande till föreningsstämman och alltså ha både rätt och skyldighet att
vägra verkställighet av sådana beslut som strider mot förvaltnmgslagen eller
annan författning eller mot stadgama (jfr avsnitt 3.4.5.4). Styrelsens
bundenhet av föreningsstämmobeslut har i paragrafen inskränkts med hänsyn
härtUl. I 53 § har styrelseledamot också tillagts en obetingad rätt att föra
talan mot sådant beslut. Om domstolen därvid finner beslutet inte vara
författnings- eller stadgestri-digt, är styrelsen givetvis skyldig att
verkställa beslutet.
Remissyttrandena.
Liksom anläggningsbeslut och därmed jämförliga beslut bör beaktas av delägama
skall, anför grustäktskommittén, beslutet självfallet vara avgörande även för
styrelsen. Paragrafen bör enligt kommittén jämkas med hänsyn härtill.
Föredraganden.
Paragrafen har utan sakliga ändringar överförts från promemorieförslaget.
Beträffande styrelsens bundenhet av förrättningsbeslut rörande samfälligheten
gör sig samma synpunkter gällande som i fråga om föreningsstämmans bundenhet av
sådant beslut, I detta avseende kan hänvisas tiU vad jag anfört i avsnitt
3,5,5 under mbriken Skydd för enskilda intressen.
Prop. 1973:160 430
36 §
Paragrafen
innehåller en regel om jäv för styrelseledamot, I paragrafen föreskrivs att
styrelseledamot inte skall delta i behandlingen av föreningsangelägenhet i
vilken han själv har ett väsentligt intresse som strider mot föreningens. Vad
som skall anses vara ett väsentUgt intresse får avgöras frän fall till fall
men tolkningen av uttrycket torde inte innebära några större svårigheter i
praktiken. Det måste förutsättas att styrelseledamot som i någon angelägenhet
har ett intresse som strider mot föreningens i regel självmant avstår från att
delta i behandlingen av ärendet.
37 §
I
denna paragraf meddelas bestämmelser om behörighet all företräda föreningen i
förhåUande till tredje man.
För
att en samfällighetsförening skall kunna fungera effektivt i rättsU-vet måste
var och en som inlåter sig i transaktioner med föreningen kunna förlita sig på
att den som utger sig för att företräda föreningen verkligen har rätt att med
bindande verkan för denna företa rättshand-Imgar på dess vägnar. Behörighet att
på delta sätt uppträda på föreningens vägnar i förhållande till tredje man bör
tillkomma styrelsen och av styrelsen utsedd särskild firmatecknare. Sådana för
föreningen i allmänhet betydelsefulla rättshandlingar som överlåtelse av fast
egendom, som står under föreningens förvaltning eller tillhör föreningen,
ansökan om inteckning i sådan egendom och upplåtelse av nyttjanderätt till
egendomen under längre tid än fem är bör styrelsen och firmatecknaren dock
inte ha rätt att företa ulan ett uttryckligt bemyndigande därtill i stadgarna
eller föreningsstämmobeslut. Dessa principer har fastslagits i 37 §.
I
behörigheten enligt denna paragraf måste anses ingå att företräda föreningen i
rättegång mot tredje man eller enskUd föreningsmedlem. Detsamma bör gälla vid
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämnings-förrätlning när samfällighet
under föreningsförvaltning berörs. Om exempelvis vid fastighetsbestämning
fråga är om sträckningen av gräns mellan samfällighet och en ddägarfastighet,
bör samfälligheten kunna företrädas av samfällighetsförenings styrelse eUer
firmatecknare. Föreningen har givetvis rätt att inskränka styrelsens eller
firmatecknares befogenheter genom föreskrift i stadgarna eller beslut på
föreningsstämma. Gentemot tredje man torde en sådan inskränkning dock kunna
åberopas bara under samma förutsättningar som gäller vid överskridande av fullmakt
(jfr 33 § lagen om ekonomiska föreningar). Däremot har givetvis en av styrelsen
meddelad föreskrift om att firmaleckningsrält får utövas endast av flera
gemensamt alltid verkan mot tredje man, om den införts i
samfäUighetsföreningsregistret.
Prop. 1973:160 431
38 §
Paragrafen
innehåller regler om omröstning inom samfällighetsförenings styrelse.
För
giltigt styrelsebeslut skall enligt vad som föreskrivs i paragrafens första
stycke inte fordras mera än enkel majoritet bland dem som röstar vid
styrelsesammanträdet. Om två alternativa förslag får lika många röster skall
valfrågor avgöras genom lottning och andra frågor genom ordförandens
utslagsröst.
Genom
en bestämmelse i andra stycket öppnas möjlighet att i stadgarna föreskriva
avvikelse från de nu nämnda omröstningsreglerna.
39 §
Denna
paragraf föreskriver skyldighet att göra anmälan till samfäUighetsföreningsregistret
om vissa ändrade förhållanden.
Enligt
26 § tredje stycket skall styrelsen i registreringsansökningen uppge
föreningens postadress samt styrelseledamötemas och firmatecknares namn,
adress och telefon. Dessa uppgifter skall införas i samfäUighetsföreningsregistret.
Det är givetvis angeläget att registret i dessa avseenden ständigt hålls å
jour. I denna paragraf har styrelsen därför ålagts skyldighet att tillse att
ändring i något av dessa avseenden genast anmäls till länsstyrelsen för
införande i registret. Det ligger i sakens natur att anmälningsskyldigheten
också omfattar det fallet att styrelseledamot med stöd av 32 § skUjs från sitt
uppdrag eller att bemyndigande för firmatecknare återkallas enligt 34 § andra
stycket.
Uttaxering
av bidrag m. m.
40 §
Paragrafen
behandlar frågan om medlemmarnas bidragsskyldighet till samfällighetsförening.
Promemorieförslaget.
1 enlighet med de överväganden som redovisats i avsnitt 3.4.5.5 föreskrivs i
paragrafen att, när samfällighetsförenings meddsbehov ej täcks på annat sätt,
bidrag i pengar skall uttaxeras av medlemmarna. I promemorian framhålls att
bestämmelsen syftar till att tiUförsäkra föreningen behövliga medel för sin
verksamhet. I lagen regleras däremot inte frågan om för vilken tidsperiod
medelsbehovet skall beräknas. Som regel torde uttaxering böra ske årligen. När
det gäller små föreningar med låga omkostnader kan det visa sig lämpligt att ha
längre intervall mellan uttaxeringarna. Det får i första hand ankomma på
styrelsen att avgöra denna fråga (jfr 41 §).
För
undanröjande av varje tveksamhet understryks i promemorian att avgifter för
gemensamhetsanläggnings utnyttjande som delägare har att erlägga enligt 16 §
andra stycket promemorieförslaget till anläggningslag
Prop.
1973:160 432
inte
skall uttaxeras i den ordning som anges i denna och följande paragrafer.
Sådana avgifter skall vid upprättande av stat för föreningen betraktas som
inkomster.
Remissyttrandena.
Grustäktskommittén påpekar att särskUd exekutionstitel krävs för uttagande av
avgifter enligt 16 § andra stycket promemorieförslaget till anläggningslag,
medan debiteringslängden utgör sådan titel beträffande uttaxerade
bidragsbelopp.
Föredraganden.
Paragrafen stämmer i sak helt överens med promemorieförslaget. Av 46 § andra
stycket framgår alt sådan debiteringslängd enligt 42 eller 43 § varigenom
medlemmarnas bidrag uttaxeras är att anse som exekutionstitel. Som
grustäktskommittén påpekar skall sådana avgifter för utnyttjande av
gemensamhetsanläggning som kan utgå enligt 15 § andra stycket departementsförslaget
till anläggningslag inte tas upp i debiteringslängd. För egen del kan jag inte
finna att detta är någon egentlig nackdel. Att styrelsen tar ut avgifter genom
fakturering måste anses smidigare och enklare än det tämligen omständliga
uttaxeringsförfarandet. I de förmodligen få fall då betalning inte erläggs
frivUligt, torde betalningsföreläggande som regel kunna utverkas.
41
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om utgifts- och inkomststat.
Innan
bidrag för föreningens verksamhet uttaxeras av medlemmama skall styrelsen
enligt paragrafens första stycke upprätta utgifts- och inkomststat för
föreningen och framlägga den för medlemmarnas godkännande på föreningsstämma.
I
lagen ges inga närmare föreskrifter om statens innehåll. Någon generell norm
kan här inte uppställas. I fråga om föreningar med stort medlemstal eller
företag av sådan omfattning att något mera avsevärt spelrum för skilda
kostaadsalternaliv finns, bör ganska stora krav kunna ställas på statens
utformning. Gäller det mindre föreningar där kostnaderna inte varierar
nämnvärt, torde däremot staten kunna göras förhållandevis enkel.
Enligt
15 § departementsförslaget tUl anläggningslag kan olika andelstal bestämmas
för fördelning av kostnader för gemensamhetsanläggnings utförande, å ena
sidan, och för anläggningens underhåll och drift, å andra sidan. När en
samfällighetsförening förvaltar en sådan anläggning, måste uppenbarligen
medelsbehovet för var och en av dessa verksamhetsgrenar beräknas för sig. En
föreskrift härom tas upp i paragrafens andra stycke. Tydligt är att vissa
inkomster och utgifter inte kan hänföras enbart till den ena eller andra
verksamhetsgrenen. Så kan exempelvis vara fallet med avgifter som utomstående
betalar tUl föreningen för att de får nyttja anläggningen och med vissa
kostnader för
Prop. 1973:160 433
anskaffande
av maskiner och annan utrustning. 1 fråga om sådana gemensamma inkomster och
kostnader gäller enligt en kompletterande bestämmelse i andra stycket att de
skall fördelas efter vad som är skäligt. Det åligger i första hand styrelsen
att göra denna fördelning. Fördelningen ingår som ett led i upprättande av
utgifts- och inkomslstat och skall således också godkännas av föreningsstämman.
42 §
I
denna paragraf ges bestämmelser om debiteringslängd.
Promemorieförslaget.
Enligt första stycket skall uttaxering av medlemmarnas bidrag till föreningens
medelsbehov ske på så sätt att styrelsen upprättar och på föreningsstämma
framlägger debiteringslängd. Med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan
föreligga anses i promemorian derma ordning dock inte böra vara obligatorisk.
Det har därför öppnats möjlighet för delägarna alt i stadgarna föreskriva annan
form för uttaxering.
1
andra stycket föreskrivs att debiteringslängden skall innehålla uppgift om det
belopp som skall.uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning
skall ske. Har andelstal fastställts för samfälligheten, bör dessa, framhåUs
det i promemorian, givetvis som regel ligga till grund för debiteringen (jfr 46
§).
När
på sätt anges i 41 § andra stycket olika andelstal gäller i fråga om
skyldigheten att bidra till kostnader för olika verksamhetsgrenar är det
givetvis nödvändigt att varje verksamhetsgren behandlas för sig i debiteringslängden.
En bestämmelse härom har tagits upp i paragrafens tredje stycke.
Remissyttrandena.
Skogsindustriernas samarbetsutskott anser att av lagtexten bör framgå att
grunden för debiteringslängd skall vara anddstal.
Föredraganden.
Enligt en remissinstans bör det i lagtexten anges att andelstal skaU läggas till
grund för debiteringslängd. För egen del ansluter jag mig emellertid till
promemorians ståndpunkt i detta avseende. Som anförs i promemorian bör
debiteringslängden som regel grundas på andelstalen. Speciella situationer kan
dock tänkas då ett frångående av delaktigheten som norm framstår som motiverat.
Lagen innehåUer för övrigt tillräckliga garantier mot orättmätiga debiteringar.
Paragrafen har således i sak oförändrad överförts frän promemorieförslaget.
43 §
Paragrafen
innehåller föreskrifter om extraordinär utdebitering. I första stycket av
paragrafen föreskrivs skyldighet för styrelsen att när tillgängliga medel inte
räcker till betalning av klar och förfallen
28
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 434
skuld
utan dröjsmål upprätta och för granskning på stämma framlägga särskild
debiteringslängd och att omedelbart ta ut vad som fordras. Som framgår av
avsnitt 3.4.5.6 har bestämmelsen tillkommit av hänsyn till borgenärsintressen.
Jag vill understryka att sådan utgifts- och inkomststat som avses i 41 § inte
behöver upprättas innan uttaxering sker enligt förevarande paragraf.
Bestämmelsen om
extraordinär uttaxering har försetts med vissa sanktioner. Enligt andra stycket
är sålunda styrelsens ledamöter, om de försummat att verkställa uttaxering
enligt första stycket, solidariskt betalningsskyldiga för skulden. Är
försummelsen uppenbar, skall länsstyrelsen på yrkande av borgenär förordna
syssloman att i styrelsens ställe utdebitera och ta ut erforderligt belopp. För
att försummelsen skall anses uppenbar bör givetvis inte krävas att någon
längre tid förflutit från borgenärens krav eller skuldens förfallodag.
Beträffande rätt för syssloman att uppbära arvode har hänvisning skett till 33
§ andra stycket.
44
§
Paragrafen
föreskriver skyldighet för ny ägare av ddägarfastighet att i viss omfattning
svara för bidrag som uttaxerats av den förre ägaren.
Promemorie
förslaget. Det förhållandet att gemensamhetsanläggning är sakrättsligt knuten
till viss fastighet medför inte i och för sig att det bidrag tUl
samfällighetsföreningen som fastighetens ägare har att erlägga är förenat med
någon förmånsrätt, påpekas det i promemorian. När delaktigheten i anläggningen
övergår till ny ägare, inträder denne principiellt inte heller i förre ägarens
skyldighet att betala redan utdebiterat och förfaUet bidrag. För att skydda
föreningen mot förlust har emellertid genom denna paragraf den nye ägaren i
viss omfattning gjorts ansvarig även för bidrag som enligt 42 eller 43 §
påförts förre ägaren. Ansvaret har dock begränsats till alt endast avse bidrag
som inte förfallit till betalning tidigare än etl år före den bestämda
tiUträdesdagen. Vidare har den som förvärvat fastigheten på exekutiv auktion
fritagits från ansvar. Enligt uttrycklig föreskrift skall bidraget anses
förfallet mot den nye ägaren vid tillträdet.
I promemorian understryks
alt den föreslagna bestämmelsen behandlar bara frågan om föreningens ställning
till fastighetens ägare. Däremot regleras inte förhållandet mellan den förre
och den nye ägaren. I sistnämnda hänseende gäller allmänna rättsregler.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att paragrafen bör förtydligas så, att
det anges att bestämmelserna endast avser köparens förhållande till förenuigen.
Föredraganden.
Den omständigheten att vid departementsbehandlingen införts förmånsrätt för
samfällighetsförenings bidragsfordringar
Prop. 1973:160 435
har
inte gett anledning att ompröva innehållet i förevarande paragraf. Denna har
således i sak oförändrad överförts från promemorieförslaget. I enlighet med vad
som anförts av länsstyrelsen i Östergötlands län har emeUertid för tydlighets
skull angetts att bestämmelsema i paragrafen endast avser förhållandet mellan
föreningen och ny ägare av ddägarfastighet. Att beloppet anses förfallet mot
den nye ägaren vid tillträdet påverkar naturligtvis inte föreningens
förmånsrätt. Denna skall alltid räknas från den i debiteringslängden angivna
förfallodagen.
45 §
Paragrafen
innehåUer ytterligare bestämmelser avseende förening med skilda verksamhetsgrenar.
Enligt
41 § andra stycket och 42 § tredje stycket gäller all i föreningar med skUda
verksamhetsgrenar utgifter och inkomster skall beräknas och uttaxeras särskUt
för envar av de olika grenarna. I konsekvens härmed föreskrivs i denna paragraf
att medel och andra tillgångar som enbart hänför sig till viss verksamhetsgren
inte får användas eller utmätas för ändamål som faller utanför
verksamhetsgrenen. Vidare anges att medel som nyss sagts inte heller får
sammanblandas med föreningens övriga medel.
46 §
Paragrafen
innehåller bestämmidser om klandertalan mot uttaxering.
I
första stycket föreskrivs att föreningsmedlem som anser att beslut om
uttaxering inte överensstämmer med lagen om förvaltning av samfälligheter,
stadgarna eller föreningsstämmobeslut äger föra talan om rättelse. Talan skaU
väckas hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då
debileringslängden framlades på föreningsstämma. Stämningsansökan skall alltså
inges till fastighetsdomstolen inom nämnda tid, I fråga om principerna för
domstolens handläggning och prövning kan hänvisas till vad som anförts vid 15
§.
Enligt
paragrafens andra stycke är beslut om uttaxering omedelbart exigibdt som
lagakraftvunnen dom på betalningsskyldighet. Fastighetsdomstolen kan dock vid prövningen
av klandertalan förordna om inhibi-tion av verkställigheten.
Vid
begäran om verkställighet enligt andra stycket torde föreningens styrelse till
utmätningsmannen böra överlämna, föratom debiteringslängden, protokoll från
den föreningsstämma där längden framlagts för granskning,
Fören
ingsstämma
47 §
Denna
paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om föreningsstämma.
Prop. 1973:160 436
I
paragrafens första stycke fastslås att den enskUde föreningsmedlemmens rätt
till medverkan i föreningens skötsel och samfällighetens förvaltning skall
utövas på föreningsstämma, dvs, ett sammanträde vid vilket samtUga
föreningsmedlemmar skall kunna närvara, framföra sina åsikter och direkt delta
i beslutsprocessen. Garantier för att han verkligen får tillfälle att på detta
sätt påverka förvaltningen skapas i paragrafens återstående stycken.
I
andra stycket föreskrivs att föreningens styrelse skall ansvara för att
kallelser till föreningsstämma tillställs medlemmarna. Vidare anges att
kallelse skaU innehålla uppgift om vilka ärenden som skall behandlas på
stämman. Enligt 28 § första stycket skall av stadgarna framgå hur ofta
ordinarie föreningsstämma skall håUas, på vUket sätt kallelse till föreningsstämma
skaU ske och hur lång tid före sådan stämma kaUelse skall ske. Förutom uppgift
om de ärenden som skall behandlas på stämman skall kallelsen självfallet
innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet, påpekas det i
promemorian. Har lagens eller stadgarnas föreskrifter om kallelse åsidosatts,
torde beslut som fattats på stämman få anses inte ha tillkommit i behörig
ordning. Om alla medlemmarna infunnit sig på stämman och godkänt att den
hålls, bör det emellertid inte senare kunna göras gällande att kallelse inte
skett i föreskriven ordning.
Styrelsen har givetvis
rätt att utlysa extra föreningsstämma när den anser behov därav föreligga.
Enligt tredje stycket andra punkten är styrelsen skyldig att utlysa sådan
stämma när minst en femtedel av föreningens röstberättigade medlemmar begär
det. En begäran av detta slag skall riktas till styrelsen och innehålla uppgift
om vilka ärenden som skall behandlas på den extra föreningsstämman. Om sådan
begäran framställts, skall styrelsen senast en vecka därefter utsända kallelser
till stämman. I stadgarna kan givetvis föreskrivas att en mindre grapp än den
som angetts i lagen skall ha rätt att påkalla extra föreningsstämma. Däremot
kan avvikelse från lagens bestämmelser inte ske i motsatt riktning.
Man
måste emellertid alltid räkna med den möjligheten att lagens eller stadgamas
föreskrifter om skyldigheten för styrelsen att kalla till ordinarie eller
extra föreningsstämma inte iakttas. I så fall skall länsstyrd-sen enligt
bestämmelsema i tredje stycket första och tredje punkterna vara skyldig att
utlysa föreningsstämma på anmälan av föreningsmedlem.
48
§
Paragrafen
reglerar frågan om rätt för föreningsmedlem och rättighetshavare att delta i
förhandlingama och utöva rösträtt på föreningsstämma.
På
sätt framgår av 41, 42 och 45 §§ skall en samfällighetsförenings verksamhet i
vissa fall delas upp på skilda verksamhetsgrenar. Det kan
Prop. 1973:160 437
då
inträffa att en del föreningsmedlemmar inte är skyldiga att bidra till
kostnaderna för samtiiga verksamhetsgrenar. Dessa medlemmar bör då naturligen
inte få vara med och fatta beslut i sädana frågor som enbart rör
verksamhetsgren lUl vilken de inte har bidragsskyldighet. Emellertid är att
märka att ett beslut i sådan fråga genom sina konsekvenser för andra
verksamhetsgrenar indirekt kan beröra alla föreningsmedlemmar. Med hänsyn
härtill bör ingen medlem vara utesluten från att delta och yttra sig vid
behandlingen av frågan. Rätt att begära omröstning bör dock givetvis bara
tUlkomma medlem som har rösträtt i frågan. Första stycket i förevarande
paragraf har utformats i enlighet med dessa överväganden.
I överensstämmelse med
principen alt bara den som ekonomiskt bidrar tUl en viss verksamhet skall få
utöva bestämmanderätt över verksamheten har i andra stycket tagits upp en
bestämmelse om att varje föreningsmedlem måste ha fullgjort sin
bidragsskyldighet till föreningens verksamhet, innan han får utöva sin
rösträtt på föreningsstämma. Detta skall gälla oavsett orsaken till
underlåtenheten. Däremot skall underlåtenheten inte medföra att medlemmen
fråntas möjUgheten att närvara och yttra sig på stämman och på så sätt påverka
beslutets innehåll. Han går inte heller miste om sin rätt enligt 53 § alt föra
talan mot föreningsstämmobeslut. Den nu ifrågavarande bestämmelsen får mest
ses som ett påtryckningsmedel på medlemmama att fullgöra sin bidragsskyldighet.
I
tredje stycket fastslås att föreningsmedlem eller annan inte får delta i
behandlingen av angelägenheter där han har ett väsentiigt intresse som strider
mot föreningens. Bestämmelsen korresponderar med 36 § och synes inte behöva
motiveras närmare.
EnUgt
fjärde stycket får rättighetshavare i ddägarfastighet närvara och yttra sig vid
behandlingen av frågor som rör hans rätt. Bestämmelsen är likalydande med 12 §
sista stycket. Vad som anförts i motiveringen tUl nämnda bestämmelse äger
tillämpning också såvitt avser föreningsförvallning.
49
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om omröstning och beslut på föreningsstämma.
Promemorieförslaget.
Som anförts i avsnitten 3.4.4 och 3.4.5.4 bör enligt promemorian som
dispositiv regel för omröstning på föreningsstämma gälla att varje medlem
skall ha en röst. Detta har fastslagits i paragrafens första stycke.
I
samma stycke i promemorieförslaget föreskrivs att medlem har rätt att låta sig
representeras på stämman av ombud. Ombud får dock inte företräda mer än en
medlem. Sistnämnda bestämmelse har, uttalas det i
Prop. 1973:160 438
promemorian,
tiUkommit för att hindra att någon skaffar sig etl avgörande inflytande på
stämman genom att samla in fullmakter från medlemmar som själva saknar
intresse för föreningens angelägheter. Något krav på att ombudet själv är
medlem eller har rösträtt har inte uppställts.
Som huvudregel för
beslutsfattandet anges i första stycket i promemorieförslaget att den mening
som fått de flesta rösterna segrar samt att vid lika röstetal val avgörs genom
lottning men i andra frågor ordföranden har utslagsröst.
Promemorieförslagets andra
stycke innehåller bestämmelser om undantag från föreskrifterna i första
stycket. Sistnämnda bestämmelser skall sålunda inte gälla om annat föreskrivs i
förvaltningslagen eller i stadgama, I lagen finns bestämmelser om kvalificerad
majoritet i 51 och 52 §§, Den vanligaste avvikande bestämmelsen i stadgar torde
enligt promemorian komma att bli att omröstning skaU ske efter andelstal.
Remissyttrandena.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att begreppet medlem på samma sätt som
i 17 § används på ett oklart sätt i förevarande paragraf.
Föredraganden.
Med anledning av vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.4 och 3.5.5)
anfört om hur röstberäkningen bör ske har paragrafen omarbetats i
departementsförslaget.
Första stycket innehåller
endast bestämmelser om röstberäkning. Som huvudprincip fastslås att
röstberäkningen skall ske efter huvudtalet. Vid avgörande av fråga som har
ekonomisk betydelse skall emellertid den modifierade anddstalsmetoden i stället
tillämpas, om någon medlem begär det. Jag har i avsnitt 3.5.4 närmare
utvecklat vUka frågor som måste anses ha ekonomisk betydelse. Här kan tilläggas
att fråga om godkännande av utgifts- och inkomslstat uppenbarligen är av denna
art.
Andra stycket i
departementsförslaget svarar med en redaktionell jämkning, föranledd av de
ändrade röstberäkningsreglerna, mot första stycket andra femte punkterna i promemorieförslaget.
Som anförts i avsnitt
3.5.5 under rubriken Samfällighetsförenings organisation bör lagens
bestämmelser om röstberäkning ha tvingande karaktär. Avvikelse från de i andra
stycket departementsförslaget upptagna bestämmelserna bör däremot kunna
föreskrivas i stadgarna på sätt föreslås i promemorian. Paragrafens sista
stycke har utformats i enlighet härmed.
I
fråga om innebörden av begreppet medlem kan hänvisas till vad jag anfört vid 17
§.
50 §
Denna
paragraf iimehåller vissa bestämmelser om styrelsens skyldigheter i samband
med föreningsstämma.
Prop. 1973:160 439
Det kan inte anses nödvändigt att i lagen lämna några
närmare föreskrifter om förhandlingarna på föreningsstämma. Den
detaljreglering som kan behövas får i stället ske i föreningsstadgama. I mera
principieUa avseenden bör bestämmelser dock finnas i förvaltningslagen.
Enligt första stycket skall styrelsen vara skyldig att på
föreningsstämma lämna de upplysningar om föreningens verksamhet som medlem begär
och som kan vara av betydelse för medlemmarna. Bestämmelsen skall tillgodose
medlemmarnas intresse av insyn i föreningens angelägenheter. Givetvis bör
styrelsen dock även i andra sammanhang lämna behövlig information åt
medlemmarna.
Protokoll upptagande de beslut som fattas på
föreningsstämman skall enligt andra stycket föras genom styrelsens försorg. Vad
protokollet i övrigt skall innehålla får regleras i stadgama efter varje
förenings särskilda behov. Självklart bör dock av protokollet framgå vilka som
varit närvarande, vilka ärenden som behandlats och hur omröstning tillgått.
Vidare bör protokollet givetvis undertecknas av den som utsetts att föra det
och justeras. Enligt vad som vidare anges i andra stycket skall styrelsen
senast två veckor efter stämman hålla protokollet tillgängligt för medlemmama.
Denna bestämmelse är betingad av att den som har rätt att föra talan mot
föreningsstämmobeslut skall kunna ta del av beslutet i god tid innan klagotiden
utlöpt. Givetvis bör inte bara medlemmarna utan också andra få tUlgång till
protokoUet, om de behöver det för att bevaka sin klanderrätt.
Överlåtelse av fast egendom m. m.
51 §
I denna paragraf föreskrivs att vissa
föreningsstämmobeslut, som avser transaktioner med fast egendom, för sin
giltighet kräver kvalificerad majoritet bland de röstande.
Promemorieförslaget. För beslut om överlåtelse av fast
egendom, om ansökan om inteckning i sådan egendom eller om upplåtelse av nyttjanderätt
i sådan egendom för längre tid än fem år krävs enligt paragrafen att minst två
tredjedelar av de röstande biträder det. I fråga om motiven lUl denna
bestämmelse hänvisas i promemorian till vad som anförts i avsnitt 3.4.5.4 och
3.4.5.6 samt vid 12 §.
När egendomen slår under föreningsförvaltning är
förhållandena emellertid något annorlunda än när den förvaltas direkt av
delägarna själva, påpekas det i promemorian. Om nägon i lagrummet avsedd transaktion
med fast egendom blir aktuell för en samfällighetsförening, kan ärendet
förberedas och alternativa lösningar analyseras på ett betydUgt effektivare
sätt än inom ddägarförvaltningens ram. Risken för ett förhastat eller illa
underbyggt föreningsstämmobeslut är alltså väsentligt
Prop. 1973:160 440
mindre.
En samfällighetsförening bör därför kunna i stadgarna meddela avvikande
bestämmelser om hur beslut i ifrågavarande angelägenheter skall fattas.
Möjlighet härtill öppnas genom en undantagsregel i paragrafens andra stycke.
Remissyttrandena.
1 paragrafen bör enligt stadshypotekskassan utsägas att bestämmelsema endast
avser fast egendom som ägs av delägama gemensamt respektive av föreningen.
Föredraganden.
Paragrafens lydelse enligt promemorieförslaget har i departementsförslaget
jämkats med hänsyn till de ändrade bestämmelserna om röstberäkning i 49 §.
Uppenbarligen får samfäUighetsförening inte förfoga över annan egendom än sådan
som står under dess förvaltning. Någon uttrycklig föreskrift härom kan inte
anses behövlig.
Ändring
av föreningens stadgar
52 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om omröstning i fråga om ändring av föreningens
stadgar. Vidare meddelas bestämmelser om registrering av sådant beslut.
Promemorieförslaget.
I enlighet med de överväganden som redovisats i avsnitt 3.4.5.4 och 3.4.5.6
stäUs i paragrafen upp krav på alt beslut om ändring av föreningens stadgar
skall biträdas av minst två tredjedelar av de röstande på föreningsstämma. Det
anses böra stå en förening fritt att i stadgarna föreskriva ännu strängare
villkor än lagens för beslut om stadgeändring, t. ex. att sådan ändring skall
ha antagits av två pä varandra följande föreningsstämmor. En uttrycklig
bestämmelse härom har tagits upp i andra punkten. Liberalare villkor för
stadgeändring är däremot inte tillåtna.
Beslut
om stadgeändring bör enligt promemorian granskas och ges publicitet på samma
sätt som nyantagna stadgar. I andra stycket har därför styrelsen ålagts
skyldighet att genast anmäla beslut om stadgeändring för registrering. Av 25 §
framgår att länsstyrelsen skall kontrollera lagligheten av beslutet.
Stadgeändringen bör uppenbarligen inte få tillämpas förrän den undergått den
kontroll och fått den offentlighet som registreringsförfarandet innebär. En
uttrycklig bestämmelse härom finns i slutet av andra stycket.
Föredraganden.
Som jag anfört i avsnitt 3.5.5 under rubriken SamfälUghetsförenings
organisation bör vid omröstning i fråga om stadgeändring huvudtalsmetoden
tUlämpas undantagslöst. En uttrycklig bestäm-
Prop. 1973:160 441
melse
härom har i departementsförslaget tagits upp i en ny första punkt av
paragrafens första stycke. Andra stycket har oförändrat överförts från
promemorieförslaget.
Talan
mot föreningsstämmobeslut
53
§
Denna paragraf innehåller
bestämmelser om klander av föreningsstämmobeslut.
Promemorieförslaget.
Huvudbestämmelsen om klandertalan mot föreningsstämmobeslut finns i
paragrafens första stycke. I fråga om motiven tUl och innebörden av
bestämmelsen hänvisas i promemorian till vad som anförts i avsnitt 3.4.5.6 och
i specialmotiveringen till 15 §.
Rätt att föra talan mot
föreningsstämmobeslut tillkommer inte bara medlem och rättighetshavare utan
också styrelseledamot. Vid 35 § har i promemorian påpekats att styrelsen skall
ha en kontrollerande funktion i förhållande tUl medlemmarna samt både rättighet
och skyldighet att vägra verkstäUighet av ett föreningsstämmobeslut som strider
mot lagen om förvaltning av samfälligheter, annan författning eller stadgarna.
Det kan emellertid, anförs det i promemorian, inträffa att tveksamhet eller
delade meningar råder bland styrelseledamöterna om lagligheten av beslutet. Med
tanke på sådana fall anses det vara av vikt att var och en av dem kan få frågan
prövad av domstol.
Talan enligt första
stycket skall föras hos fastighetsdomstol. Som grund för talan kan åberopas att
beslutet inte tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot
förvaltningslagen eller annan författning eller mot stadgama. Bland
klandergrunderna ingår inte att beslutet medför avsevärd olägenhet för medlem.
Om medlem anser att sådan olägenhet uppkommer för honom, torde han enligt
promemorian kunna grunda sin talan på all beslutet strider mot bestämmelserna i
19 § om beaktande av enskilda intressen.
Uppenbarligen
är det angeläget att frågan om ett föreningsstämmobeslut är giltigt eller inte
blir avgjord så snart som möjUgt, heter det vidare i promemorian. Med hänsyn
härtill har i andra stycket föreskrivits att talan som grundas på att beslut
inte tUlkommit i behörig ordning eller att det kränker endast medlems eller
rättighetshavares rätt skall väckas inom fyra veckor från beslutels dag.
Om ett beslut strider mot
rättsregler som inte kan åsidosättas ens med samtycke av samtliga medlemmar,
torde det enligt promemorian vara att anse som en nullilet. Visserligen kan
nuUiteten åberopas utan att talan anställs, men det kan ibland vara av
intresse för styrelseledamot eller föreningsmedlem att få fastställt om
nullitet föreligger eller inte. Det ligger i sakens natur att någon tidsfrist
inte kan uppställas för väckande av sådan talan.
Prop.
1973:160 442
När
ett föreningsstämmobeslut upphävs eller ändras genom domstols dom, skall domen
enligt bestämmelsen i fjärde stycket gälla till förmän inte bara för den som
fört talan mot beslutet utan också för de andra medlemmar eller
rättighetshavare som berörs av beslutet, I promemorian anförs att det
uppenbarligen ofta kan bero på tillfälligheter att talan mot ett beslut förs av
viss eller vissa sakägare men inte av andra som har samma intresse av en
rättelse i beslutet. Om domen inte skulle gälla för andra än dem som uppträtt
som kärande inför domstolen, skulle besvärliga komplikationer kunna uppstå.
Domstolens upphävande eller ändring av beslutet sägs därför böra äga genereU
gUtighet.
Utöver den i tredje
stycket upptagna bestämmelsen om rätt för fastighetsdomstolen att förordna om
inhibition innehåller lagen inga regler om förfarandet vid fastighetsdomstolen.
Klandertalan skall alltså handläggas i enlighet med lagen om fastighetsdomstol
och rättegångsbalken, framhålls det i promemorian. Dessutom skall allmänna
processrättsliga regler givetvis tillämpas.
Remissyttrandena.
Lantmätareföreningen och skogsindustriernas samarbetsutskott anser det vara
viktigt att den i 15 § i promemorieförslaget angivna klandergrunden
"avsevärd olägenhet" tas ui även i 53 §. Lagtexten kan, sägs det,
annars lätt ge den uppfattnmgen alt klander mot beslut vid föreningsförvaltning
endast kan anföras på formella grunder.
Samma
remissinstanser gör, liksom i fråga om 15 §, gällande att den föreslagna
klandertiden om fyra veckor frän beslutets dag är för kort.
Föredraganden.
Paragrafen har med endast redaktioneUa jämkningar överförts från
promemorieförslaget. I 15 § har visserligen en särskUd, materiell klandergrand
angetts. Enligt departementsförslaget får sålunda delägare föra talan hos
fastighetsdomstolen, om han anser att hans enskilda intressen inte i skälig
omfattning beaktats i beslut vid ddägarsammanträde. Som jag anfört i avsnitt
3.5.4 beror detta emellertid på att en bestämmelse om avvägning mellan
gemensamma och enskUda intressen Vid delägarförvaltning måste utformas som en
klandergrand. Vid föreningsförvaltning är förhållandena annorlunda, eftersom
me-ningsfuUa materiella bestämmelser om förvaltningens handhavande kan meddelas
(18 och 19 §§). Den i promemorian föreslagna lydelsen av första stycket i
förevarande paragraf, som utarbetats efter förebild av 69 § lagen om ekonomiska
föreningar och 31 § LGA, bör aUtså enligt min mening godtas. Genom den
omformulering som vid departementsbehandlingen vidtagits i 15 § kommer
bestämmelserna om klander vid delägar- och förenmgsförvaltning sakligt sett att
ansluta till varandra.
Vad
angår klandertiden kan hänvisas till vad jag anfört vid 15 §. När det gäller
talan mot föreningsstämmobeslut är också att märka att protokoll från
föreningsstämma enligt uttrycklig bestämmelse i 50 § andra stycket skall håUas
tillgängligt senast två veckor efter stämman.
Prop.
1973:160 443
Skadeståndsskyldighet
m. m.
54 §
Paragrafen
innehåller skadeståndsbestämmelser och en forumregel.
Skyldigheten för
styrelseledamöter och andra som handhar föreningens angelägenheter att svara
för därvid vållad skada utgör som anförts i den allmänna motiveringen ett led i
skyddet för enskilda intressen. De i lagen om ekonomiska föreningar intagna
bestämmelserna om skadeståndsskyldighet måste i stort sett anses
ändamålsenliga också såvitt avser samfällighetsföreningar. Skadeståndsansvar
bör emellertid här i första hand komma i fråga för styrelseledamot och annan
som kunnat företräda föreningen, dvs. firmatecknare och syssloman enligt 33 §.
Även revisor och medlem i föreningen bör kunna åläggas skadeståndsskyldighet.
I paragrafen slås därför fast att bestämmelsema i 6366 och 106 109 §§ lagen
om ekonomiska föreningar skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den nyss
angivna personkretsen. Som skadeständsberät-tigade anges här liksom i lagen om
ekonomiska föreningar inte bara medlem och tredje man utan också själva
föreningen.
Mål
om skadestånd enligt denna paragraf har otvivelaktigt starka beröringspunkter
med mål om klandertalan enligt 53 §. Genom en tilläggsbestämmelse har
fastighetsdomstolen därför getts exklusiv behörighet att pröva även mål av
förstnämnda slag.
Föreningar
för förvaltning av flera samfälligheter
55 §
Denna
paragraf innehåller särskilda bestämmelser om bildande av sådan
samfällighetsförening som skall förvalta mer än en samfällighet.
Promemorieförslaget.
Till grund för bestämmelserna i denna paragraf ligger de överväganden som
redovisats i avsnitt 3.4.5.8. Enligt första stycket skall 2024 §§ tUlämpas
även vid bUdande av samfällighetsf örennig som skall förvalla flera samfälligheter.
Om samfälligheternas ddägarkretsar till alla delar överensstämmer med varandra
anses i promemorian några särbestämmelser i fråga om föreningsbildningen inte
behövliga. Detta innebär bl. a. att gemensam samfällighetsförening skall bUdas
så snart nägon delägare begär det eller fastighetsbildningsmyndigheten i
samband med förrättning enligt FBL eller anläggningslagen finner det vara av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att sådan förening bildas.
När det gäller nybUdning
av förening för gemensam förvaltning av två eller flera samfälligheter, vUkas
ddägarkretsar inte är helt och hållet identiska är, uttalas det i promemorian,
vissa avvikelser från regleringen i 2024 §§ ofrånkomliga med hänsyn till de
risker av ekonomisk eller annan art som kan vara förenade med en
sammanslagning. De behöv-
Prop. 1973:160 444
Uga
undantagsbestämmelserna har tagits upp i paragrafens andra stycke. Enligt dessa
får föreningsbildningen ske bara om den. begärs av minst en delägare i varje
samfäUighet. Gemensamt sammanträde skall hållas med delägarna i alla berörda
samfälligheter. Inom varje ddägarkrets skall särskUd omröstning äga rum över
yrkandet att bilda gemensam förening. Endast om samtliga ddägarkretsar
bifaller yrkandet, skall gemensam förening bildas. När sammanträde för
bildande av gemensam förening hålls i samband med förrättning enligt FBL eller
anläggningslagen, skall delägama alltså kunna motsätta sig yrkandet även om
fastighetsbildningsmyndigheten finner det vara av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt att gemensam förening bildas, framhåUs det i promemorian. Om yrkandet
inte bifalls vid samtliga omröstningar, skall frågan om bildande av gemensam
förening vara förfallen. På begäran av delägare skall dock vid sammanträdet
behandlas fråga om bUdande av annan förening enligt denna paragraf eller
enligt 22 §. Om från början behandlats fråga om bildande av förening för tre
samfäUigheter, kan således under de i 55 § angivna föratsättningama en
förening för två av samfällighetema i stället bUdas. Om inte heller en sådan
föreningsbUdning sker, skall särskild samfällighetsförening för någon av de
berörda samfällighetema alltid bildas så snart delägare i samfälligheten begär
det eller, när sammanträdet hålls i samband med förrättning, fastighetsbildningsmyndigheten
finner det vara av väsentlig betydelse frän aUmän synpunkt.
Om
delägarna i två eller flera samfälligheter beslutat bilda gemensam förening,
skall styrelse utses och stadgar antas vid sammanträdet. Omröstning i dessa
frågor skall ske gemensamt bland delägarna i alla de samfälUgheter som skall
ingå i föreningen.
Av
vad som tidigare anförts framgår att 2024 §§ skall tillämpas också vid
bildande av gemensam förening. Detta betyder enligt promemorian bl. a. att
delägare har rätt att vid fastighetsdomstol klandra beslut om bildande av
gemensam förening på såväl formella som materiella grunder.
Remissyttrandena.
Hänvisningen i andra stycket sista punkten bör enligt Svea hovrätt avse 20 § i
stället för 22 §, eftersom sistnämnda paragraf inte reglerar själva bildandet
av samfällighetsförening utan bara de huvudfrågor som skall behandlas vid det
konstituerande sammanträdet.
Föredraganden.
Enligt andra stycket andra punkten i förevarande paragraf skall särskild
omröstning ske inom varje ddägarkrets i frågan om gemensam förening skall
bildas. Som påpekas i promemorian kan en sammanslagning vara förenad med risker
av ekonomisk art. I enlighet med de överväganden som jag redovisat i avsnitt
3.5.4 och 3.5.5 bör därför ifrågavarande omröstning kunna ske enligt den
modifierade an-
Prop. 1973:160 445
delstalsmetoden.
Detta kräver dock en särskild bestämmelse om röstberäkningen som har tagits in
i departementsförslaget.
I övrigt har inga
ändringar gjorts i promemorieförslaget. Vid konstituerande sammanträde skall
delägarna enligt vad som fastslås i 22 § utse styrelse och anta stadgar.
Styrelseval och anlagande av stadgar utgör alltså de konstitutiva elementen i
föreningsbildningen. Innan dessa frågor avgjorts, är föreningen inte bildad.
Den av Svea hovrätt gjorda anmärkningen mot hänvisningen till 22 § i andra
stycket sista punkten synes därför inte befogad.
I detta sammanhang bör
något närmare beröras hur omröstning vid föreningsstämma skall tillgå sedan
förening har bildats för förvaltning av flera samfälligheter inom vilka
ddaktighetsförhåUandena inte är en-helliga. I den allmänna motiveringen har jag
anfört att en tillämpning av anddstalsmetoden vid avgörande av fräga som berör
mer än en av samfällighetema förutsätter att andelstalen i de olika
samfällighetema läggs samman. Det kan förekomma att andelstalen fastställts
efter skilda metoder inom de olika samfällighetema. Tidigare har vanligen
tillgått sä, att varje ddägarfastighet tillagts en andel motsvarande en viss
procent i hela samfälligheten. Numera har emellertid den s. k. hdlalsmeto-den
vunnit större insteg. Denna innebär att varje delägarfastighets andel bestäms i
ett heltal varav alltså inte kan utläsas andelens storlek i förhållande till
hela samfälligheten utan endast i relation till varje annan delägarfastighets
andelsinnehav. Vid tUlämpning av heltalsmetoden kan ny fastighet anslutas tUl
samfälligheten utan att de tidigare fastställda andelstalen formellt behöver
förändras. Skall en sammanläggning ske av andelstalen i två samfälligheter och
har procentmetoden tillämpats beträffande en av dem eller båda, måste
uppenbarligen en omräkning göras för att varje delägares hela andel skall
kunna klarläggas. Omräkningen synes lämpligen böra ske till procent enligt
följande exempel. För en fastighet som har del i samfällighetema A och B har
fastighetens andel i A enligt heltalsmetoden bestämts tiU 2 och dess andel i B
enligt procentmetoden tUl 12 %. Sammanlagt finns i A 20 andelar. Andelen i A
uppgår alltså till 10 procent. Det sammanlagda andelslalet för fastig-
/10-I-12 \
heten uppgår följaktligen till I- = 111 %. Någon jämförelse mel
lan samfällighetema med avseende på storlek eller liknande kan enligt
min uppfattning inte komma i fråga, eftersom några i alla sammanhang
godtagbara hällpunkter för en sådan jämförelse knappast kan uppställas.
I det angivna exemplet bör fastighetsägaren således vid omröstning enligt
anddstalsmetoden tiUerkännas 11 % av det sammanlagda röstetalet i för
enuigen, oavsett hur stora eller betydelsefulla samfällighetema är i förhål
lande till varandra.
Prop.
1973:160 446
56
§
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om anslutning av nytt förvaltningsobjekt till
redan befintlig samfällighetsförening.
Promemorieförslaget.
I första stycket har tagits upp en specialregel som knyter an till
bestämmelserna i 5 §. Enligt dessa skall fastighet som bildas genom avstyckning
av samfälld mark i vissa fall förvaltas som samfällighet enligt denna lag. På
sätt i promemorian förutskickats vid 5 § anges nu att samfällighetsförening som
förvaltar den samfälUghet som helt eller delvis avstyckas även skall förvalta
den nybildade fastigheten.
Som
framhållits i avsnitt 3.4.5.8 bör den som skall hålla sammanträde för bildande
av samfällighetsförening före sammanträdet utreda möjligheterna att ansluta
samfälligheten tUl redan befintlig samfällighetsförening. Om han finner
övervägande skäl tala för en sådan anslutning, skall han enligt andra stycket
av denna paragraf söka inhämta den befintiiga föreningens samtycke till en
anslutning. I fråga om de förhandlingar som härvid bör föras hänvisas i
promemorian till vad som anförts i nyssnämnda avsnitt.
Lämnar
föreningens styrelse sitt samtycke lill en anslutning, skall an-slutningsfrågan
behandlas på sammanträde med delägarna i den samfällighet som skall anslutas.
Frågan om anslutning skall därvid göras till föremål för omröstning bland de
närvarande delägarna och för beslut om anslutning skall krävas enkel majoritet.
Fattas sådant beslut, skall enligt uttrycklig föreskrift i andra stycket frågan
om bildande av ny förening vUa till dess det slutligt avgjorts huruvida
anslutning kommer till stånd. Om anslutning inte kommer till stånd, skall
särskild förening bildas för samfälUgheten enligt bestämmelserna i 22 §.
Fråga om anslutning kommer
slutgiltigt att avgöras i samband med att föreningens medlemmar på
föreningsstämma tar ställning till frågan om genomförande av de stadgeändringar
som krävs med anledning av att föreningens verksamhetsområde utvidgas,
framhålls det vidare i promemorian. Av 52 § framgår att beslut om
stadgeändring kräver två tredjedelars majoritet och att beslutet träder i kraft
först när det registrerats. Om föreningsstämman inte fattar beslut om behövUga
stadgeändringar, har frågan om anslutning förfallit. Delägama i samfäUigheten
bör dä kallas till nytt sammanträde för bildande av egen förening.
1
promemorian anförs att den beskrivna gången av en anslutningsfråga kan
förefalla onödigt omständlig. Det föratsätts emellertid att alla beslut föregås
av förhandlingar och underhandskontakter meUan företrädare för parterna så att
besluten inte blir annat än formella bekräftelser av de överenskommelser som
redan träffats. Det är givet, sägs det, att sammanträdesledaren bör aktivt
sträva efter att nå samförstånd mellan parterna på det förberedande stadiet.
Ju större överensstämmelsen mellan de olika ddägarkretsama är, desto större
måste givetvis utsik-tema att nå samförstånd vara.
Prop. 1973:160 447
Föredraganden.
Anslutning av en samfällighet till en redan befintiig samfällighetsförening kan
ha ekonomisk betydelse för delägama i samfälligheten på samma sätt som ett
samgående enligt 55 §. Omröstning i anslutningsfrågan bör därför i enlighet med
vad jag anfört i den allmänna motiveringen kunna ske enligt den modifierade
anddstalsmetoden. På grund härav innehåller andra stycket i
departementsförslaget en ny tredje punkt i vilken hänvisas till
röstberäkningsreglema i 12 § första stycket. I övrigt stämmer paragrafen helt
överens med promemorieförslaget.
57 §
I denna paragraf meddelas
en bestämmelse om slutande av fusionsavtal.
Fusion är den form som
lagen anvisar när två befintliga samfällighetsföreningar önskar få tUl stånd
en gemensam förvaltning. Som grundläggande förutsättning för en fusion gäller
enligt 57 § att föreningama träffar avtal härom. Det tillkommer föreningarnas
verkställande organ, dvs. som regel styrelserna, att ingå avtalet. Avtalet
skall gå ut på att den ena föreningen (överlåtande föreningen) skall uppgå i
den andra på så sätt att medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar
i den övertagande föreningen och att den överlåtande föreningen upphör att
bestå samt alla dess tillgångar och skulder övertas av den övertagande
föreningen. Det bör understrykas att en överenskommelse som syftar till samverkan
mellan samfällighetsföreningar men som inte har den nu nämnda innebörden inte
är att betrakta som ett fusionsavtal oavsett hur långtgående samverkan än är.
Av 59 § framgår att
fusionsavtal måste ingås i skriftlig form för att kunna registreras.
Bestämmelserna i denna och
närmast följande paragrafer behandlar enligt sina ordalag endast det fallet att
två föreningar träffar avtal om fusion. De torde dock kunna ges motsvarande
tillämpning, om flera föreningar önskar gå samman.
58 §
I denna paragraf uppställs
särskilda villkor för att ett fusionsavtal skall fä bindande verkan.
Promemorieförslaget.
Som framhållits i avsnitt 3.4.5.8 måste det förutsättas att en fusion föregås
av ingående förhandlingar mellan de berörda föreningarnas styrelser om
villkoren för fusionen. När samförstånd mellan styrelserna nåtts, bör enligt
promemorian skriftligt avtal upprättas och framläggas på föreningsstämma i den
överlåtande föreningen för godkännande. Ett genomförande av fusionen kräver
som också angetts i avsnitt 3.4.5.8 ändring i den övertagande föreningens
Prop. 1973:160 448
stadgar.
Härigenom kommer även denna förenings medlemmar att få ta ställning lill
fusionsfrågan på föreningsstämma. I förevarande paragraf fastslås att
fusionsavtalel blir bindande först när beslut om godkännande och om
stadgeändring föreligger.
En fusion torde, sägs det
i promemorian, så gott som alltid vara till fördel för den överlåtande
föreningens medlemmar. Det har därför inte ansetts nödvändigt att uppställa
krav på kvalificerad majoritet för godkännande av fusionsavtal. Däremot måste
beslut om ändring i den övertagande föreningens stadgar enligt 52 § biträdas
av minst två tredjedelar av dem som röstar på föreningsstämman.
Om
beslut om godkännande eller stadgeändring inte fattas, fär fusionsavtalet
anses förfallet. Det torde emellertid kunna förutsättas alt fråga om fusion
förbereds så noga att en sådan komplikation endast undantagsvis skall behöva
inträffa.
I promemorian understryks
att fusion enligt 59 § andra stycket inte är genomförd förrän fusionsavtalet
registrerats. Först då upphör den överlåtande föreningen att vara ett
självständigt rättssubjekt.
Föredraganden.
Paragrafen har utan ändringar överförts från promemorieförslaget. Jag vill
påpeka att omröstningsreglerna i 49 § är tillämpliga när fråga om godkännande
av fusionsavtal behandlas av föreningsstämma i den överlätande föreningen.
Eftersom frågan alltid torde ha ekonomisk betydelse för medlemmarna, skall
alltså omröstning ske enligt anddstalsmetoden, om medlem begär det. Som jag
anfört i avsnitt 3.5.5 under rubriken Samfällighetsförenings organisation bör
däremot omröstning i frågan om ändring i den övertagande föreningens stadgar
ske enligt huvudtalsmetoden.
59
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om registrering av fusionsavtal.
Enligt
paragrafens första stycke skall den överlåtande föreningens styrelse anmäla
fusionsavtal till länsstyrelsen för registrering sedan det godkänts av
föreningsstämman. Vid anmälan skall fogas en bestyrkt avskrift av avtalet och
av protokollet över föreningsstämmans beslut att godkänna avtalet. Det kan inte
anses nödvändigt att föreskriva nägon tidsfrist inom vilken anmälan skall ske,
eftersom det torde ligga i föreningens eget intresse att så snart som möjligt
fullborda fusionen.
Den övertagande
föreningens styrelse är enligt 52 § andra stycket skyldig att anmäla beslut om
stadgeändring för registrering. I andra stycket av förevarande paragraf har
föreskrivits att registrering av fusionsavtalet inte får ske annat än i
samband med registrering av den övertagande föreningens beslut om
stadgeändring. Härigenom får man garantier för att registrering inte sker
förrän fusionsavtalet fått bindande verkan enligt 58 §.
Prop.
1973: 160 449
Andra
stycket innehåller dessutom en föreskrift om att fusionen är genomförd när
registrering skett. Detta innebär att fusionens rättsverkningar inträder först
vid registreringen. Den viktigaste av dessa verkningar är att den överlåtande
föreningen upphör alt bestå som juridisk person. Det har inte ansetts nödvändigt
att fordra rättens tillstånd att bringa fusionsavtalet till verkställighet. Den
överlåtande föreningens borgenärer torde få ett fullgott skydd genom
bestämmelsen i 60 § samt reglerna om uttaxering av bidrag till
samfällighetsförening och om förmänsrätt för sådant bidrag.
60 §
Paragrafen
innehåller en bestämmelse om förvaltningen av samfällighetsförening vars
verksamhetsområde omfattar flera samfälligheter med skilda
delaklighetsförhållanden.
När
en samfällighetsförening förvaltar flera samfälligheter med oUka
ddaktighetsförhåUanden, föreligger samma behov av att dela upp verksamheten i
olika grenar som när en samfällighetsförening förvaltar en samfällighet där
olika andelstal gäUer för fördelning av skilda slags kostnader. I fräga om
förening av sist angivet slag har särbestämmelser meddelats i 41 § andra
stycket, 42 § tredje stycket, 45 § och 48 § första stycket. I förevarande
paragraf har dessa bestämmelser därför förklarats skola äga motsvarande
tillämpning på den förstnämnda typen av samfällighetsförening. Det kan
inträffa att en sådan förening förvaltar samfällighet där kostnaderna skall
fördelas enligt skUda andelstal. I sådana fall skall givetvis en ytterligare
uppdelning i verksamhetsgrenar ske.
Upplösning
av samfällighetsförening
61 §
I
denna paragraf regleras under vUka förutsättningar samfällighetsförening får
eller skall upplösas.
Promemorieförslaget.
En samfällighetsförenings primära funktion är att förvalta den eller de
samfälligheter som utgör dess verksamhetsområde, understryks det i
promemorian. Om samfälligheten eller samfällighetema upphör att bestå, saknar
föreningen existensberättigande. Den skall därför enligt denna paragraf
upplösas, om den eller de samfälligheter som står under dess förvaltning
upphör att bestå som sådana. Med samfällighet bör härvid jämställas sådan
avstyckad fastighet som avses i 5§.
Även
om en samfällighetsförenings förvaltningsobjekt kvarstår orubbade, kan enligt
promemorian de skäl som föranlett bildandet av en särskild juridisk person för
handhavandet av delägarnas gemensamma angelägenheter ha bortfallit och
föreningsförvaltningen framstå som onö-
29
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 450
digt
omständlig. Föreningsmedlemmarna bör då ha rätt att själva besluta om
upplösning av föreningen. Eftersom samfällighetsförenuig skall bUdas så snart
en enda delägare i samfälligheten begär det, bör emellertid för upplösning
krävas fullständig enighet bland medlemmarna. En bestämmelse av denna innebörd
har tagits upp i paragrafen.
Enligt
35 § promemorieförslaget till anläggningslag skall fastighetsbildningsmyndigheten
i samband med beslut om ändring i den till en gemensamhetsanläggning knutna
delägarkretsen pröva om samfällighetsförening som förvaltar anläggningen skaU
bestå med den beslutade ändringen eller om den skall upplösas. En erinran om
att upplösningen kan beslutas också i denna ordning har fått avsluta
förevarande paragraf,
1
promemorian understryks att en samfällighetsförening inte skall kunna upplösas
i andra faU än de i denna paragraf angivna.
Föredraganden.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.5 under rubriken Skydd för allmänna
intressen) har jag anfört att länsstyrelsens medgivande till upplösning av
samfällighetsförening bör krävas för att medlemmamas beslut därom skall vara
giltigt. Detta föranleder en omredigering av paragrafen. I
departementsförslaget har paragrafen således delats upp i tre punkter. Första
punkten innehåller den i promemorieförslaget upptagna bestämmelsen att
föreningsupplösning skall ske när den eller de av föreningen förvaltade
samfällighetema upphör att bestå. 1 andra punkten finns den nya bestämmelsen om
krav på länsstyrelsens medgivande till upplösning som beslutats av delägarna.
Tredje punkten motsvarar helt andra punkten i promemorieförslaget,
62
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser angående tillvägagångssättet vid upplösning av
samfällighetsförening.
Upplösning
av samfällighetsförening bör i princip ske på samma sätt som likvidation av
andra typer av juridiska personer. Den viktigaste åtgärden bör alltså vara att
betala föreningens borgenärer, I första stycket har därför föreskrivits att
förening inte får upplösas förrän alla dess skulder betalats eller medel
därtill nedsatts hos länsstyrelsen. Uppenbarligen bör man så långt det är
möjligt förebygga att nya skulder kommer i dagen efter upplösningen. Med hänsyn
härlUl har möjlighet öppnats för föreningen att söka kaUelse på okända
borgenärer enligt bestämmelsema i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer.
I
övrigt bör givetvis före upplösningen föreningens fordringar indrivas och dess
övriga tillgångar realiseras. Några särskilda föreskrifter härom kan inte anses
behövliga.
Om
föreningens tUlgångar överstiger dess skulder, skall enligt andra
Prop. 1973:160 451
stycket
överskottet skiftas mellan medlemmama. Det ankommer på föreningsstämman alt
besluta efter vilka grunder överskottet skall fördelas. Som regel torde
fastigheternas andelstal härvid böra följas. För sådant beslut krävs endast
enkel majoritet även om fast egendom ingår bland de tillgångar som skall
skiftas.
Bestämmelsen
att föreningsstämman skall besluta om grandema för skiftet skall inte gälla om
sådana grander fastställts i stadgarna. I dessa kan också med bindande verkan
bestämmas att överskottet inte skall skiftas meUan medlemmarna utan användas
till annat ändamål. En undantagsregel av denna innebörd finns i slutet av
andra stycket.
Det
kan inte anses behövligt att i lagen meddela särskUda bestämmelser för den
situationen alt föreningens skulder överstiger dess tillgångar, eftersom i så
faU bidrag till täckande av klara och förfallna skulder skall uttaxeras och
uttas av medlemmarna enligt bestämmelserna i 43 § innan föreningen får
upplösas. Om föreningen har skulder som inte är förfallna till betalning, kan
uttaxering ske med stöd av 40 § och medel till täckande av skuldema nedsättas
hos länsstyrelsen.
63 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om anmälan för registrering av samfällighetsförenings
upplösning.
När
vad som föreskrivits i 62 § blivit fullgjort, skall föreningen anses som
upplöst. Uppgift härom bör givetvis införas i samfäUighetsföreningsregistret.
Det skall enligt förevarande paragraf åligga föreningens styrelse att till
länsstyrelsen inge anmälan om föreningens upplösning jämte i förekommande fall
en avskrift av skifteshandlingen för granskning och registrering. Ingen
tidsfrist inom vUken anmälan skall göras har föreskrivits, men anmälan bör
naturligtvis göras utan onödigt dröjsmål.
64 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om avveckling av viss verksamhetsgren för förening som
förvaltar flera samfälligheter.
Promemorieförslaget.
När en samfällighet upphör att bestå, bör givetvis förvaltningen av den
avvecklas oavsett vilken förvaltaingsform som valts för samfälligheten, anförs
det i promemorian. Förvaltas den av förening som i enlighet med bestämmelserna
i 5560 §§ också förvaltar en eUer flera andra samfälligheter, skall varje
samfällighet såsom tidigare framgått utgöra en verksamhetsgren för sig med bl.
a. särskUd bokföring. Denna verksamhetsgren kan då avvecklas utan att
förvaltningen av övriga verksamhetsgrenar i princip behöver påverkas därav och
aUtså utan att föreningen som sådan behöver upplösas. Detta gäUer oavsett
anledningen till avvecklingen. I denna paragraf fastslås att sådan av-
Prop. 1973:160 452
veckling
skall ske under samma förutsättningar och i motsvarande ordning som gäller för
upplösning av samfäUighetsförening. Tydligt är, heter det vidare i promemorian,
att samfällighetsföreningens stadgar måste ändras med anledning av
avvecklingen. Registreringen av stadgeändringen torde böra samordnas med
registreringen av avvecklingen.
Avvecklingen
skall som nämnts ske på samma sätt som upplösning av förening. Innan de skulder
som hänför sig till verksamhetsgrenen betalats, får avveckling alltså inte
ske. Avvecklingen förutsätter också att en fördelning sker av tillgångar och
skulder som är gemensamma för flera verksamhetsgrenar inom föreningen. När det
rör sig om mer betydande värden, torde det enligt promemorian ofta vara
lämpligt att styrelsen inhämtar föreningsstämmans godkännande av förslag till
sådan fördelning.
När
en förening förvaltar en enda samfäUighet men verksamheten är uppdelad på flera
grenar, är bestämmelserna i denna paragraf inte till-lämpliga, betonas det i
promemorian. Delägama i en av verksamhetsgrenama skall alltså inte kunna
besluta om separat avveckling av föreningens förvaltning beträffande denna
verksamhetsgren.
Föredraganden.
I konsekvens med vad som skall gälla i fråga om upplösning av
samfällighetsförening bör också för avveckling av verksamhetsgren enligt denna
paragraf uppställas krav på medgivande av länsstyrelsen, när medlemmarna
beslutar om avveckling. Detta har i departementsförslaget skett genom ett
tillägg till första stycket andra punkten. I övrigt har paragrafen samma
lydelse som i promemorieförslaget.
65
§
1
paragrafen regleras den situationen att skuld eller tUlgång framkommer efter
det att samfällighetsförening upplösts eller verksamhetsgren avvecklats.
Även
om likvidationsförfarandet skötts med all tillbörlig omsorg och noggrannhet,
kan det mycket väl tänkas att skuld eller tillgång framkommer efter det att
samfällighetsförening upplösts eller verksamhetsgren avvecklats. I så fall
skall länsstyrelsen enligt denna paragraf förordna syssloman att vidta de
åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen för föreningen om skulden eller
tillgången varit känd tidigare. Förordnande skall meddelas på begäran av
borgenär eller annan för vilken det har betydelse att så sker.
Om
det är en ny skuld som framkommer, skall denna betalas. Medel till betalningen
får anskaffas genom uttaxering i vanlig ordning från dem som var
föreningsmedlemmar vid tiden för föreningens upplösning eller deras
universalsuccessorer. Uppdagas i stället ny tUlgång, skall den skiftas mellan
de tidigare medlemmama, sedan den vid behov realise-
Prop. 1973:160 453
rals.
Om föreningsstämman tidigare beslutat om de grunder som skall tillämpas vid
skifte av överskott i föreningen, torde dessa böra tillämpas också vid
ifrågavarande skifte.
Genom
bestämmelsema i förevarande paragraf får föreningens borgenärer ett fullgott
skydd vid upplösning av förening eller avveckling av verksamhetsgren, samtidigt
som föreningsmedlemmarnas berättigade krav på Uka behandling tillgodoses. Den
föreslagna regleringen måste i sistnämnda hänseende anses överlägsen den som
inryms i 43 § LGA och som innebär att delägama i samfällighet svarar
solidariskt för skuld som framkommer efter samfällighetens upplösning.
Fastighetsdomstols
behörighet
66 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om laga domstol i mål och ärenden som enligt
lagen skall prövas av fastighetsdomstol.
I
paragrafen fastslås som huvudregel att mål eller ärende som enligt lagen om
förvaltaing av samfälligheter skall prövas av fastighetsdomstol upptas av den
fastighetsdomstol inom vars domkrets samfälligheten är belägen. Enligt 1 §
lagen om fastighetsdomstol gäller att en fastighetsdomstol i princip skall
finnas i varje län. Med hänsyn härtUl torde det bli mycket ovanligt att en
samfällighet kommer att ligga under flera fastighetsdomstolar (jfr 13 kap. 1 §
andra stycket FBL och prop. 1969: 128 s. B 770), men en forumbestämmelse för
detta särfall kan likväl inte anses överflödig. En sådan har tagits upp i
paragrafens andra punkt. Den innebär att den fastighetsdomstol under vUken
huvuddelen av samfälligheten ligger blir behörig.
De
nu angivna bestämmelserna skall äga tillämpning också när mål eller ärende rör
endast en av flera samfälligheter som förvaltas av samfällighetsförening. För
det fallet att målet eller ärendet rör mer än en av samfällighetema behövs
emellertid en särbestämmelse. Enligt sista punkten i paragrafen skall i sådant
fall talan prövas av den fastighetsdomstol under vUken huvuddelen av
samfäUigheterna ligger.
Talan
mot länsstyrelses beslut
67 §
I
denna paragraf meddelas bestämmelser om talan mot länsstyrelsens beslut.
Promemorieförslaget.
Första stycket behandlar frågan om talan mot länsstyrelses beslut att vägra
införande av uppgift i samfäUighetsföreningsregistret. Efter förebUd från den
i prop. 1971: 30 (se del 1 s. 77) föreslagna 105 a § lagen om ekonomiska
föreningar föreskrivs att talan
Prop. 1973:160 454
skall
föras hos kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Beslut
av länsstyrelse enligt 31 § första stycket första och tredje punkterna att
föreskriva utökning av antalet ledamöter i samfällighetsförenings styrelse och
att förordna särskild sådan ledamot anses i promemorian vara av sådan
beskaffenhet att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att pröva besvär däremot.
Detsamma gäUer beslut att skilja styrelseledamot från uppdraget som
länsstyrelse meddelar enUgt 32 §. Bestämmelser av denna innebörd har lagits upp
i paragrafens andra stycke.
övriga
beslut som länsstyrelse har att meddela enligt lagen rör enligt promemorian
sådana förhållanden av rättslig natur meUan enskilda medborgare och det aUmänna
eUer mellan enskilda medborgare inbördes att överprövningen därav bör
tillkomma kammarrätten. Delta slås fast i tredje stycket av paragrafen.
I fråga om besvärstalan
mot länsstyrelses beslut gäller, framhålls det i promemorian, i den mån
avvikande föreskrifter inte meddelats bestämmelsema i 12 § i den föreslagna
förvaltningslagen (prop. 1971: 30 del 1 s. 8). Detta innebär bl. a. att
fuUföljdstiden mot beslut enligt andra och tredje styckena av förevarande
paragraf är tre veckor.
Föredraganden.
Bestämmelsema i promemorieförslaget bygger på det förslag till reform på
förvallningsrättsskipningens område som lagts fram i prop. 1971: 30. Denna
reform är numera genomförd och bl.a. har i enUghet med propositionen utfärdats
förvaltningslag (1971: 290) och lag (1971: 603) om ändring i lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar.
Departementsförslaget
innehåller mera vidsträckta befogenheter för länsstyrelsen att ingripa till
skydd för allmänna intressen än promemorieförslaget. Sålunda skall
länsstyrelsen kunna förordna syssloman oberoende av yrkande när
samfällighetsförening saknar beslutför styrelse (33 § första stycket), vägra
medgivande till upplösning av förening (61 §) och vägra medgivande till
avveckling av verksamhetsgren (64 §). Dessa beslut är av sådant slag att
överprövningen av dem bör ankomma på Kungl. Maj:t. Andra stycket i förevarande
paragraf har kompletterats i enlighet härmed.
I
övrigt stämmer paragrafen helt överens med promemorieförslaget.
Prop.
1973:160 455
V
Förslaget till lag om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av
samfälligheter
5
Allmänna synpunkter
5.1
Promemorieförslaget och remissyttrandena
5.1.1
Lagtekniska frågor
Promemorieförslaget.
Sambandet mellan anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter
gör det enligt promemorian nödvändigt att lagarna träder i kraft samtidigt.
Detta samband medför vidare att en del av de övergångsbestämmelser som behövs
med anledning av ikraftträdandet kommer att beröra båda lagarna, övervägande
prmci-piella och praktiska skäl talar då för att en gemensam promulgalionslag
utfärdas till dem.
Det
normala förfaringssättet vid införande av ny lag är, framhålls det i
promemorian, att man upphäver motsvarande äldre lagstiftning och samtidigt
meddelar särskilda föreskrifter i den mån de tidigare bestämmelserna
fortfarande skall äga giltighet. Upphävandet sker givetvis med den begränsning
som följer av de särskilda föreskrifterna. När det gäUer att reglera övergången
från LGA och bysamfällighetslagen till den nya lagstiftningen torde det inte
finnas anledning att frångå denna metod.
De
övergångsfrågor som rör EVL är däremot enligt promemorian mera komplicerade. 1
kap. EVL innehåller bestämmelser som är gemensamma för alla enskilda
vägföretag, dvs. även för företag enligt 3 kap., vilka ej skall omfattas av
anläggningslagen. Genom direkta hänvisningar anges vidare att åtskUliga
bestämmelser i 2 kap. äger motsvarande tUl-lämpning vid handläggning av frågor
enligt 3 kap. Det finns enligt promemorian givetvis möjlighet att bryta det
angivna sambandet mellan skilda delar av EVL genom att alla hänvisningar
ersätts med direkta bestämmelser. Emellertid bör i detta sammanhang beaktas
att EVL f. n. är föremål för översyn av 1969 års vägutredning. Det kan antas
att utredningsarbetet kommer alt resultera i genomgripande ändringar. Den nyss
ifrågasatta reformen kan därför väntas få begränsad varaktighet. Eftersom de
behövliga lagändringarna dessutom skulle bli ganska omfattande, framstår en
sådan lösning som mindre tilltalande.
Mot
denna bakgrund anses det i promemorian försvarligt att vid regleringen av de
nu aktuella övergångsfrågorna avvika från den vanliga metoden. Bestämmelserna i
2 och 4 kap. EVL har sålunda i promemorieförslaget inte formellt satts ur
kraft utan i stället har i särskilda föreskrifter angetts att bestämmelsema i
vissa hänseenden inte skall tillämpas i fortsättningen. Genom föreskriftema i
1 § anläggningslagen och
'
Av promemorieförslaget och remissyttandena redovisas ej här de delar som avser
företag enligt VL.
Prop. 1973:160 456
2
§ lagen om förvaltning av samfälligheter är det sörjt för att någon konkurrens
meUan dessa lagar och fortfarande tiUämplig äldre lagstiftning inte uppkommer.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt finner det från lagteknisk synpunkt inte godtagbart att såsom
föreslagits införa förbud mot påbörjande av vägförrättning enligt 2 och 4 kap.
EVL. En sådan lösning måste framstå som förvirrande och svårförståelig för
förrättaingsman och berörda sakägare och kan lätt leda till missförstånd.
Enligt hovrätten bör i stället 4 kap. EVL upphävas helt samt 1 och 2 kap. EVL
upphävas utom i vad de avser vägförening enligt 3 kap. En ändring i nu
föreslagna hänseenden torde, påpekar hovrätten, medföra dels att särskilda
föreskrifter måste ges beträffande förrättningar som pågår vid tidpunkten för
ikraftträdandet, innebärande att äldre rätt skall äga tillämpning på dessa,
dels att en bestämmelse måste införas som reglerar befintliga samfälligheter
och som motsvarar 17 § i promemorieförslaget.
5.1.2
Överväganden beträffande övergångsbestämmelser till anläggningslagen
Promemorieförslaget.
Det är enligt promemorian uppenbart att anläggningsförrättningar som påbörjas
efter den nya lagstiftningens ikraftträdande helt bör handläggas enligt
anläggningslagen. I enlighet med de. lagtekniska lösningar för vilka redogjorts
i föregående avsnitt skall alltså i promulgationslagen tas upp föreskrifter om
att bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL inte skall tillämpas på sådan
förrättning.
När
det gäller förrättning som pågår vid tidpunkten för ikraftträdandet anses
övervägande skäl tala för att den fortsätta handläggningen och prövningen sker
enligt de äldre bestämmelserna. En särskild föreskrift härom behövs endast i
fråga om förrättning enligt LGA.
Beträffande
överprövningen av förrättning som handlagts enligt äldre lag bör enligt
promemorian gälla att de högre instanserna skall tillämpa samma materiella
regler som förrättningsmyndigheten. Några särskilda bestämmelser härom synes
inte erforderliga. Överprövningen bör ankomma på fastighetsdomstol och
handläggningen ske i den ordning som är föreskriven för fastighetsbildningsmäl.
Vid
bedömningen av frågan vilka regler som bör gälla beträffande ny förrättning som
sker med anledning av ändrade förhållanden bör enligt promemorian
utgångspunkten vara att de nya, efter tidens krav anpassade bestämmelsema bör
komma tUl användning i så stor utsträcknmg som möjligt. Bestämmelserna i 34 och
3639 §§ promemorieförslaget till anläggningslag bör därför ges motsvarande
tillämpning i fråga om äldre förrättaingar. Ett undantag härifrån synes dock
böra göras. Har vid förrättning enligt LGA förmånsrätt fastställts enligt 7
§ andra stycket
Prop. 1973:160 457
samma
lag, torde en tillämpning av anläggningslagens bestämmelser om ekonomisk
reglering med anledning av ändrad delaktighet i gemensamhetsanläggning inte
kunna komma i fråga. Beträffande sådan förrättning bör därför de äldre
omprövningsbestämmdsema fortfarande tillämpas, så länge något
förmänsrättsbelopp kvarstår (jfr 3 § andra stycket LGAF). Såvitt gäller
förrättning enligt EVL torde däremot de nya omprövningsbestämmelserna helt
kunna träda i stället för de nuvarande föreskriftema. Det bör således
föreskrivas att omprövningsförrättning enligt 2 och 4 kap. EVL inte får
påbörjas efter anläggningslagens ikraftträdande.
Vid
ny förrättning som företas med stöd av 34 § promemorieförslaget till
anläggningslag skall också, sägs det i promemorian, övriga bestämmelser i
samma lag i princip äga tillämpning. Det framstår dä som följdriktigt att den
anläggning som omprövningen gäller i fortsättningen skall anses vara inrättad
enligt anläggningslagen. En bestämmelse härom bör skrivas in i
promulgationslagen. Såväl principiella som praktiska synpunkter talar vidare
för att den nya lagen om förvaltning av samfälligheter blir tiUämplig på
anläggningen. Härför krävs ingen ytterligare föreskrift (jfr 1 § förslaget till
lag om förvaltning av samfälligheter). Om anläggningen förvaltas av sådan äldre
samfällighet som inte har ställning som juridisk person, torde en övergång
till den nya lagstiftningen kunna genomföras utan särskilda anordningar. I
motsatt fall synes det emellertid nödvändigt att den tidigare sammanslutningen
upplöses innan de nya förvaltningsbestämmdserna får träda i funktion. Det bör
därför föreskrivas skyldighet för fastighetsbUdningsmyndigheten att vid omprövningsförrättningen
besluta om sådan upplösning.
Utöver
de nu berörda bestämmelsema om verkan av ändrade förhållanden finns i
promemorieförslaget till anläggningslag vissa föreskrifter av mer speciell
natur. 40 och 41 §§ behandlar frågan om olika fastighetsbildningsåtgärders
inverkan på fastighets skyldighet att bidra till kostnad för
gemensamhetsanläggning. I gällande rätt finns motsvarigheter till dessa
bestämmdser i 67 och 68 §§ EVL. Dessa lagram behandlar emellertid endast
förhållandena vid delning och sammanläggning av ansluten fastighet. LGA saknar
helt bestämmelser av detta slag. Uppenbarligen talar, sägs det i promemorian,
skäl för att man gör de nya bestämmelserna, som innefattar en tidsenlig och
uttömmande reglering av problemkomplexet, tillämpliga också på äldre
anläggningar. Några skäl som pekar i motsatt riktning synes inte föreligga. 40
och 41 §§ promemorieförslaget till anläggningslag bör därför genom särskild
föreskrift ges motsvarande tillämpning i fråga om fastighet som är ansluten tUl
äldre gemensamhetsanläggning. Samtidigt bör anges att 67 och 68 §§ EVL inte
skall tUlämpas i fråga om delning eller sammanläggning som beslutas efter den
nya lagstiftningens ikraftträdande.
Prop.
1973:160 458
5.1.3
Överväganden beträffande övergångsbestämmelser till lagen om förvaltning av
samfälligheter
Promemorieförslaget.
Den nya lagen om förvaltning av samfälligheter bör, uttalas det i promemorian,
uppenbarligen vara tillämplig på samfälligheter som tUlkommit enligt FBL eller
enligt anläggningslagen. I fråga om äldre samfäUigheter synes man böra sträva
efter att göra de nya bestämmelserna tUlämpliga i så stor utsträckning som
möjligt. När sådan samfällighet förvaltas omedelbart av delägarna, torde det
inte möta något hinder att utan vidare låta den omfattas av förvaltningslagen.
Härför fordras endast en övergångsbestämmelse såvitt gäller samfällighet enligt
LGA. Bestämmelsen bör enligt promemorian gå ut på alt samfälligheten vid
tiUämpningen av förvaltningslagen skall jämställas med samfällighet enligt
anläggningslagen.
I fråga om äldre
samfälligheter som redan står under organiserad förvaltning anses det i
promemorian inte vara möjligt att utan särskilda anordningar övergå tiU
förvaltning enligt den nya lagen. På sådan samfällighet bör därför nu gällande
förvaltningsföreskrifter i princip äga fortsatt tillämpning. I
promulgationslagen behövs bestämmelser härom beträffande bysamfällighetslagen
och LGA.
I promemorian framhålls
vidare att det är angeläget att man öppnar möjlighet att på ett enkelt och
smidigt sätt övergå från permanent förvaltning enligt äldre lagstiftning tUl
föreningsförvaltning enligt den nya lagen. Såvitt gäller samfällighet som
förvaltas enligt bysamfällighetslagen synes fördelarna med en övergång så
stora att det bör vara tillräckligt att en av delägama i samfälligheten kräver
att så skall ske. En lämplig ordning synes då vara att syssloman eller god man
som ombesörjer förvaltningen åläggs skyldighet alt på begäran av delägare
hålla sammanträde enligt 20 § förslaget till förvaltningslag för bildande av
samfällighetsförening. En föreskrift härom bör tas upp i promulgationslagen.
Vad angår sådan äldre samfällighet som redan förvallas av en SärskUd juridisk
person bör emellertid enligt promemorian strängare krav uppställas för
övergäng till föreningsförvaltning. I detia fall synes böra krävas att en
majoritet av delägama på sammanträde uttalar sig för en övergäng. Denna bör
lämpligen ske på så sätt att sammanslutningen ombildas tiU
samfällighetsförening. Övergångsbestämmelser av denna innebörd bör alltså
meddelas. Ett undantag bör dock föreskrivas för sådan samfällighet enligt LGA
som åtnjuter förmånsrätt enligt LGAF. En tillämpning av förvaltningslagen på
samfälligheter av delta slag skulle föratsätta att särbestämmelser meddelades
i skilda hänseenden. Det har därför ansetts lämpligast att de äldre bestämmelserna
utan inskränkning får gälla tUls förmånsrätten upphör eller samfälligheten
upplöses.
En
ombildning av en äldre sammanslutning till samfällighetsförening
Prop.
1973:160 459
bör,
sägs det i promemorian, naturligen innebära att föreningen övertar dess
tillgångar och förpliktelser. Denna verkan bör inträda i och med att föreningen
registreras och sålunda vinner rätlssubjektivilet. Det synes nödvändigt att i
promulgationslagen ta upp en uttrycklig föreskrift härom. Ombildningen till
samfällighetsförening kan innebära en viss omfördelning av betalningsansvaret
för sammanslutningens skulder. Endast i undantagsfall torde någon påtaglig
olägenhet för delägare uppkomma till följd härav. Delägaren kan då få till
stånd rättelse genom att klandra ombildningsbeslutet enligt vanliga regler om
talan mot beslut som fattats på sammanträde med delägarna.
Efter det ombildningen
genomförts bör enligt promemorian den anläggning, som förvaltas av
samfällighetsföreningen, vid tillämpningen av lagen om förvaltning av
samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggning som inrättats enligt
anläggningslagen. En bestämmelse härom bör införas i promulgationslagen.
Slutiigen
bör i promulgationslagen tas upp en föreskrift om den fortsatta handläggningen
och prövningen av mål eller ärende enligt bysamfällighetslagen som vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande är anhängigt vid domstol. Föreskriften bör gå
ut på att bysamfällighetslagen skall äga fortsatt tillämpning i dessa
hänseenden. Denna reglering stämmer, påpekas det i promemorian, överens med vad
som föreslagits i fråga om förrättning som pågår vid nämnda tidpunkt.
5.2
Föredraganden
Utformningen
av övergångsregleringen. Beträffande den lagtekniska lösningen vid införande av
ny lag gäller som allmän princip att den äldre lagstiftningen upphävs samtidigt
som särskilda föreskrifter meddelas i den mån tidigare bestämmelser
fortfarande skall gälla.
I
promemorieförslaget har denna princip tillämpats när del gällt att reglera
övergången från LGA och bysamfällighetslagen till den nya lagstiftningen. I
fråga om EVL har dock valts en annan metod. Bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL
har sålunda inte formellt satts ur kraft utan i stället har i särskilda
föreskrifter angetts att bestämmelsema i vissa hänseenden inte skall tUlämpas
i fortsättningen. Sistnämnda lösning har kritiserats av Svea hovrätt som
ansett att den måste framstå som förvirrande och svårförståelig. För egen del
vill jag till en början ansluta mig till promemorieförslaget såvitt gäller
regleringen av övergången från LGA och bysamfälUghetslagen till den nya
lagstiftningen. Den lösning som föreslagits beträffande EVL är givetvis inte
helt idealisk. Lösningen är emellertid betingad av att EVL är föremål för en
total översyn av 1969 års vägutredning. Som framhållits i promemorian kan det
antas att utredningens arbete kommer att resultera i genomgripande
lagändringar. Enligt min mening står det vidare klart att en tillämpning av den
vanli-
Prop. 1973:160 460
gen
använda metoden för reglering av övergångsfrågor skulle förutsätta omfattande
ändringar i EVL och dessutom komplicerade övergångsbestämmelser. Genomförandet
av en sådan lagstiftning skuUe kunna försvåra vägutredningens arbete. För de
rättstiUämpande myndigheterna skulle den också framstå som betydligt mer
svårbemästrad än den förhållandevis enkla reglering som innefattas i
promemorieförslaget. Jag är därför i likhet med det stora flertalet
remissinstanser beredd att godta förslaget även i denna del.
Överväganden
beträffande övergångsbestämmelser till anläggningslagen. Enligt promemorian
bör den nya anläggningslagen ensam tillämpas på förrättningar som påbörjas
efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. När det gäller förrättning som
pågår vid tidpunkten för ikraftträdandet anses däremot övervägande skäl tala
för att äldre bestämmelser tillämpas. Beträffande överprövningen av förrättning
som handlagts enligt äldre lag bör enligt promemorian gälla att de högre
instanserna skall tiUämpa samma materiella regler som förrättningsmyndigheten.
Överprövningen föreslås skola ankomma på fastighetsdomstol och ske i den
ordning som är föreskriven för fastighetsbildningsmål. Dessa förslag har
godtagits av samtliga remissinstanser. Även jag ansluter mig till förslagen.
Vid
bedömningen av frågan vUka regler som bör gälla beträffande ny förrättning som
sker med anledning av ändrade förhåUanden bör utgångspunkten vara att de nya
bestämmelsema skall användas i så stor utsträckning som möjligt, I saklig
överensstämmelse med promemorieförslaget, som inte föranlett erinran vid
remissbehandlingen, förordar jag att bestämmelserna i 35 och 3740 §§
departementsförslaget till anläggningslag skall få motsvarande tillämpning i
fråga om äldre förrättningar. Äldre omprövningsbeslämmdser skall dock tUlämpas
i fråga om gemensamhetsanläggning beträffande vilken förmånsrätt fastställts
med stöd av 7 § andra stycket LGA,
I
promemorian föreslås vidare att gemensamhetsanläggning som varit föremål för
sådan omprövningsförrättning enligt anläggningslagen som nyss nämnts skall
anses inrättad enligt den lagen. Detta innebär att lagen om förvaltning av
samfälligheter blir tUlämplig på anläggningen. Äldre samfällighet, som har
ställning som juridisk person, skall upplösas vid omprövningsförrätlningen. Jag
biträder dessa förslag som jag finner ändamålsenliga och som också godtagits av
remissinstanserna.
Jag
tUlstyrker slutligen också att, i saklig överensstämmelse med vad som förordats
i promemorian, bestämmelserna i 41 och 42 §§ departementsförslaget tUl
anläggningslag om fastighetsbildningsåtgärds inverkan på fastighets skyldighet
att bidra till gemensamhetsanläggning ges motsvarande tillämpning i fråga om
äldre anläggningar.
Prop. 1973:160 461
överväganden
beträffande övergångsbestämmelser till lagen om förvaltning av samfälligheter.
I promemorian har strävats efter att göra de nya bestämmelsema i lagen om
förvaltning av samfälligheter tillämpUga även på äldre samfälligheter i så stor
utsträckning som möjligt. Beträffande samfällighet som förvaltas omedelbart av
delägama möter det enligt promemorian inte något hinder att utan vidare låta
den omfattas av förvaltningslagen. I fråga om samfällighet som redan står under
organiserad förvaltning behövs däremot enligt promemorian särskilda anordningar
för en övergång till den nya lagen. På sådan samfälUghet skall därför enligt
promemorieförslaget äldre förvaltningsföreskrifter i princip äga fortsatt
tillämpning. Vid sammanträde med delägarna skall emellertid övergäng till
föreningsförvaltning enligt den nya lagen kunna ske. Förvaltas samfälligheten
enligt bysamfällighetslagen, skall på begäran av delägare syssloman eller god
man som ombesörjer förvaltningen håUa sammanträde enligt 20 § förslaget till
förvaltningslag för bildande av samfällighetsförening. Förvaltas samfälligheten
redan av en särskild juridisk person krävs enligt promemorieförslaget att en
majoritet av delägama pä sammanträde beslutar att sammanslutningen ombildas
till samfällighetsförening. I fräga om sådan samfällighet enligt LGA som åtnjuter
förmånsrätt enligt LGAF skall dock de äldre förvaltningsbestämmelserna gälla
utan inskränkning tills förmånsrätten upphör eller samfälligheten upplöses. En
ombildning av en äldre sammanslutning lill samfällighetsförening skall enligt
förslaget innebära att den senare i och med registreringen övertar den förras
tUlgångar och förpliktelser. Efter ombildningen skall vidare den anläggning,
som förvaltas av samfällighetsföreningen, vid tillämpningen av
förvaltningslagen jämställas med gemensamhetsanläggning som inrättats enligt
anläggningslagen. Vad som sålunda föreslagits i promemorian har lämnats utan
erinran vid remissbehandlingen. Själv anser jag förslagen välgrandade och
ägnade att underlätta en från skilda synpunkter önskvärd övergång från
förvaltning enligt äldre lagstiftning till förvaltning enligt lagen om
förvaltning av samfälligheter. Jag ansluter mig därför till förslagen.
Jag
tUlstyrker också förslaget i promemorian att bysamfällighetslagen skall äga
fortsatt tillämpning i fråga om handläggningen och prövningen av sådant mål
eller ärende enligt lagen som är anhängigt vid tiden för den nya lagstiftnmgens
ikraftträdande.
6
Specialmotivering
AUmänna
bestämmelser
1
§
Paragrafen
innehåller den grundläggande bestämmelsen om ikraftträdandet av anläggningslagen
och lagen om förvaltning av samfälligheter. Tidpunkten härför har angetts vara
den 1 januari 1974.
Prop. 1973:160 462
2 §
I denna paragraf meddelas
bestämmelser om upphävande av äldre lagstiftning. I enlighet med de
överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.1 och
5.2) omfattar paragrafen endast bysamfällighetslagen, LGA och LGAF. Enligt
särskilda föreskrifter skall lagarna dock tillämpas övergångsvis i viss
utsträckning. Upphävandet har därför skett med den begränsning som följer av
dessa föreskrifter.
3 §
Paragrafen innehåller den
i promulgationslagar vanligen förekommande bestämmelsen att hänvisning i lag
eller annan författning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den
nya lagstiftningen, i stället skall avse den bestämmelsen. Paragrafen blir
tillämplig också i den mån bestämmelserna i den nya lagstiftningen träder i
stället för föreskrifter i EVL (jfr t. ex. 9 kap. 33 § JB och 114 § BL).
4 §
Promemorieförslaget.
Enligt lagen (1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom är
sämjedelning som sker efter den 30 juni 1962 utan verkan. I vissa delar av
Kopparbergs län gällde förbud mot sämjedelning redan fr. o. m. den 27 mars 1952
enligt lagen (1952: 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar
av Kopparbergs län. Även i 1 kap. 1 § JB fastslås att sämjedelning är utan
verkan. Enligt 15 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP)
skall dock fråga om gUtigheten av sämjedelning som skett före den 1 januari
1972 bedömas enligt äldre bestämmelser. Äldre sämjedelningar som inte omfattas
av dessa ogiltighelsbestämmdser kan visserligen, påpekas det i promemorian,
enligt legaliseringslagen (1968: 578) efter lanlmäleriförrällning erkännas som
fastighetsbildnmg. Starka skäl talar emellertid för att ägolott, som tillkommit
genom sådan sämjedelning, även innan legalisering skett behandlas som faslighet
vid tillämpning av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter.
En bestämmelse av denna innebörd har tagits upp i förevarande paragraf.
Remissyttrandena.
Grustäktskommittén ifrågasätter behovet av att just i förevarande lagstiftning
införa en särbestämmelse av den innebörd som anges i paragrafen.
Föredraganden.
Förrättning för inrättande av gemensamhetsanläggning torde i vissa landsändar,
särskilt i Kopparbergs län, inte sällan komma att beröra ett stort antal
sämjelotter. Att för anslutning av dessa kräva att legalisering först sker
skulle kunna medföra oskäligt dröjsmål med förrättningen och skulle dessutom
belasta fastighetsbUdningsmyndighetema vilkas resurser tidigare är hårt
ansträngda. Jag anser därför
Prop. 1973:160 463
särskilda
skäl föreligga att vid tillämpningen av anläggningslagen jämställa sämjdott
med fastighet och tUlstyrker lagstiftning i enlighet med promemorieförslaget.
Det
bör tilläggas att legaliseringslagen i anslutning till vissa följdändringar
tiU FBL upphävts. I stället gäller numera lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering.
5 §
Promemorieförslaget.
I 3 § förslaget lill anläggningslag och 3 § andra stycket förslaget till
förvaltningslag finns bestämmelser varigenom den som innehar fastighet på grund
av visst testamentariskt förordnande vid tillämpning av lagarna skall anses som
fastighetens ägare. Vad som sålunda föreslagits bör gälla även den som innehar
fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Eftersom
dessa rättsinstitut är under avveckling, har bestämmelserna härom ansetts böra
ha sin plats i promulgationslagen. De har tagits upp i förevarande paragraf.
Med ständig besittningsrätt åsyftas i paragrafen både sådan besittningsrätt
som enligt lag är att hänföra till fast egendom och annan ständig
besittningrätt, bl. a. stadgad åborätt.
Enligt
5 § tredje stycket EVL svarar även vissa andra besiltningsha-vare än de nyss
nämnda i fastighetsägarens ställe för de förpliktelser som enligt lagen åligger
fastighet. I den mån samma ordning bör gälla i fortsättningen torde
bestämmelser härom böra meddelas i de författningar som reglerar frågan om
förvaltningen av ifrågavarande fastigheter., En sådan bestämmelse finns i 4 §
lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt påpekar att rätt lill ofri tomt i stad ingår under ständig
besittningsrätt och således faller under paragrafen.
Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer med förslaget 1 promemorian. Som Svea
hovrätt uttalat åsyftas med ständig besittningsrätt också rätt tUl ofri tomt i
stad.
6 §
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i promemorieförslaget innehåller vissa bestämmelser om
äldre rättsinstitut.
I
JB finns ingen motsvarighet till institutet avkomsträtt. I fråga om rättighet
av angivet slag som har upplåtits före JB:s ikraftträdande äger enligt 8 § JP
äldre bestämmelser i viss utsträckning fortfarande tillämpning. Vid
tillämpningen av den nya anläggningslagen bör innehavare av sådan avkomsträtt
vara likstäUd med den som har fordran i fastighet. En bestämmelse av detta
innehåll har tagits upp i första stycket denna paragraf. Bestämmelsen har
utformats efter mönster av föreskriften i 11
Prop.
1973:160 464
§
andra stycket lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen
(FBLP).
I
19 kap. 1 § JDL enligt dess lydelse före den 1 januari 1948 föreskrevs att
avstyckning av ett flertal mindre lägenheter för bostadsändamål eller för
beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte
inom område, som inte lagts under stadsplan eller byggnadsplan, ej fick ske
utan att länsstyrelsen godkänt plan att lända till efterrättelse vid avstyckning
inom området (s. k. avstyckningsplan). I samband med reformering år 1947 av
avslyckningsreglema och byggnadslagstiftningen avskaffades institutet
avstyckningsplan. De avstyck-ningsplaner som godkänts före den 1 januari 1948
jämställdes dock genom övergångsbestämmelser i vissa hänseenden med
byggnadsplan. I 12 § FBLP har tagits upp en föreskrift enligt vilken FBL:s
bestämmelser om byggnadsplan skall äga motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.
Samma ordning bör gäUa vid tillämpningen av den nu föreslagna lagstiftningen.
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller en bestämmelse härom.
Övergångsbestämmelser
angående anläggningslagen
7 §
Bestämmelserna
i denna paragraf, som motsvarar 6 § promemorieförslaget, grundar sig på de
överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnUt 5.1.2 och
5.2).
I paragrafen anges att LGA
fortfarande skall tillämpas i fråga om förrättning enligt lagen som påbörjats
före anläggningslagens ikraftträdande. Föreskriften avser i första hand
handläggningen och prövningen hos förrättningsinstansen. Den omfattar
emellertid även fuUföljdsbe-stämmelsema i 21 § och verkstälUghetsreglerna i
3538 §§. Vid tillämpningen av förevarande paragraf torde en förrättning anses
påbörjad när första förrättningssammanträde hållits. Detta iimebär en avvikelse
från det betraktelsesätt som ligger till grand för reglema i 4 kap. FBL och som
innebär att en förrättning anses inledd så snart ansökan inkommit tiU
fastighetsbUdningsmyndigheten (prop. 1969:128 s. B 234).
8 §
Som framhåUits i den
aUmänna motiveringen (avsnitt 5.1.2 och 5.2) bör bestämmelsema i 35 och 3740
§§ förslaget till anläggningslag om omprövning av förrättning inte tUlämpas i
fråga om förrättning vid vUken förmånsrätt fastställts med stöd av 7 § andra
stycket LGA. I denna paragraf, som motsvarar 7 § promemorieförslaget,
föreskrivs därför att de nuvarande omprövningsbestämmdsema i 3942 §§ LGA skall
gälla i fråga om dessa förrättningar så länge något förmånsrättsbelopp kvarstår.
Vidare anges att LGAF under samma tid skall äga fortsatt tillämpning.
Prop. 1973:160 465
9 §
Paragrafen
motsvarar 8 § i promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
I enlighet med de överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5,1.2) föreskrivs i denna paragraf att förrättning enligt 2 eller 4
kap. EVL inte får påbörjas efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. I
promemorian framhålls att bestämmelsen omfattar även sådana förrättningar som
föranleds av ändrade förhållanden. I detta hänseende har emeUertid ett undantag
gjorts för sådan förrättning som enligt 67 § fjärde stycket EVL kan komma tiU
stånd efter delning av väghållningsskyldig fastighet. Frågan om den fortsatta
tiUämpningen av 67 och 68 §§ EVL regleras i 9 § promemorieförslaget. Av denna
följer att förrättning som nyss sagts kan genomföras efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande, om delningsåtgärden beslutats dessförinnan.
Remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser med hänsyn tiU angelägenheten av att
ny lag tillämpas i så stor utsträckning som möjligt att den nu föreslagna
paragrafen utökas att omfatta även förrättning enligt äldre lag som
återförvisats för ny handläggning.
Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer helt med promemorieförslaget. Av grandema
för bestämmelsen i första punkten synes följa att återförvisad förrättning som
regel skall handläggas enligt äldre lag. Har förrättningen i sin helhet
undanröjts, torde dock ny lag böra tUlämpas när handläggningen återapptas i
förrättningsinstansen.
10 §
Första
stycket i paragrafen saknar motsvarighet i promemorieförslaget. Andra stycket
motsvarar 9 § promemorieförslaget.
Promemorieförslaget,
Enligt 9 § promemorieförslaget skall bestämmelsema i 67 och 68 §§ EVL om
verkan av att väghållningsskyldig fastighet sammaidäggs eller delas mte
tUlämpas i fråga om fastighetsbUdning som beslutats efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande. Har beslutet fattats före nämnda tidpunkt,
skall enUgt promemorian de äldre bestämmelsema tillämpas, även om beslutet
eventuellt efter överprövning av högre instans vinner laga kraft senare. Av
13 § framgår att de nya bestämmelserna i 40 och 41 §§ promemorieförslaget tUl
anläggningslag om verkan av fastighetsbUdning skall äga tillämpning när
fastighetsbildningsåtgärd beslutas efter det lagen trätt i kraft.
Föredraganden.
I 5 kap. EVL meddelas vissa bestämmelser till främjande av trafiksäkerheten.
Enligt 100 § kan länsstyrelsen förordna att byggnad inte får uppföras, att
stängsel som skymmer utsikten inte får
30
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 466
uppsättas
och att annan dylik för trafiksäkerheten menlig anordning inte får vidtas inom
ett visst avstånd från vägens mitt. Länsstyrelsen kan också meddela
föreläggande att bortskaffa vissa redan utförda trafikfarliga anordningar (101
§). För skada, som uppstår genom förordnande eUer föreläggande, kan under vissa
föratsättningar ersättning utgå av statsmedel. Frågan därom prövas, om
överenskommelse ej träffas, av fastighetsdomstolen (102105 §§). Kapitiet
innehåller slutligen också föreskrifter om vitesföreläggande och handräckning
samt om fullföljd mot länsstyrelsens beslut (106 och 107 §§).
I
fråga om enskilda vägar som tillkommer med stöd av anläggningslagen bör de nu
avsedda bestämmelsema i EVL gälla. En föreskrift härom har tagUs upp i första
stycket av förevarande paragraf. Bestämmelsen avser både väg som inrättats som
gemensamhetsanläggning och väg som upplåtits till förmån för enstaka fastighet.
I
andra stycket tas upp bestämmelser om att 67 och 68 §§ EVL inte skall äga
tillämpning i fråga om sammanläggning eller delning som beslutats efter den
nya lagstiftningens ikraftträdande. Förslaget i denna del överensstämmer helt
med 9 § promemorieförslaget.
11
§
I
enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveruigen (avsnitt 5.2) bör
bestämmelserna i 35 och 3740 §§ anläggningslagen om omprövning av förrättning
enligt nämnda lag äga motsvarande tiUämpning i fråga om äldre förrättning.
Bestämmelsema härom har tagits upp i denna paragraf. Såvitt angår förrättaingar
enligt LGA har dock undantag gjorts för det fall att förmånsrätt faststäUts
vid förrättningen och fortfarande kvarstår. Av 8 § framgår att
omprövningsbestämmelserna i LGA fortfarande skall gälla i detta fall. I övrigt
omfattar 11 § alla slags förrättaingar enligt den äldre lagstiftningen. Även
förrättning som anges i 9 § andra punkten kan alltså omprövas med tillämpning
av bestämmelserna i anläggningslagen.
Föreskriften
i 43 § anläggningslagen om fastställande av överenskommelse som träffats
mellan delägama i gemensamhetsanläggning är inte tUlämplig i fråga om äldre
anläggningar. Ändring i fråga om delaktigheten i sådan anläggning kan aUtså
komma tUl stånd endast vid omprövningsförrättning enligt 35 § anläggningslagen
eller vid fastighetsbildningsförrättning enligt 42 § samma lag.
Vid
omprövningsförrättningen skaU de materiella normema i anläggningslagen i
princip lända tiU efterrättelse. Tydligt är emellertid att prövningen vid den
nya förrättaingen inte får sträcka sig längre än vad som är påkallat med hänsyn
tUl de ändrade förhållandena. TiUämpningen av de nya bestämmelsema torde också
i övrigt böra ske med beaktande av den situation som uppkommit genom den
tidigare förrättningen (jfr NJA II 1966 s. 310). När det
gäller frågor om kostnadsför-
Prop. 1973:160 467
delning
kommer kravet på den inbördes rättvisan mellan oUka delägargrupper i
förgrunden. Reglerna i anläggningslagen erbjuder här goda möjligheter att nå
fram till en rimlig lösning i varje särskUt fall.
12 §
Av
skäl som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör beslut vid ny
förrättning om ändring i fråga om äldre anläggning som är gemensam för flera
fastigheter medföra att anläggningen i fortsättningen skaU anses vara inrättad
enligt anläggnmgslagen. En bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf.
Vidare har i enlighet med
övervägandena i nyssnämnda avsnitt föreskrivits att, när anläggningen
förvaltas av samfäUighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter, samtidigt med ändringsbeslutet skaU förordnas om upplösning av
samfälUgheten. Av 20 § andra stycket förslaget tUl lag om förvaltning av
samfälligheter följer att vid samma förrättning kan bUdas samfällighetsförening
för förvaltning av anläggningen. Om en sådan förening kommer tUl stånd, får
det med hänsyn tiU omständigheterna bedömas huravida upplösningen av
samfälligheten behöver leda till några andra awecklingsåtgärder än att
samfäUighetsför-eningen påtar sig betalningsansvaret för samfäUighetens skulder
och övertar dess tillgångar. Vid denna prövning torde avgörande betydelse böra
tillmätas den aktuella fördelnhigen av betalningsansvaret för samfällighetens
skulder.
13 §
Första
stycket i paragrafen motsvarar 13 § i promemorieförslaget medan paragrafens
andra och tredje stycken är helt nya.
Promemorieförslaget.
Som framhålUts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.2) skall frågan om
fastighetsbildningsåtgärds inverkan på fastighets skyldighet att bidra till
kostnad för gemensamhetsanläggning som inrättats enligt äldre lagstiftning
bedömas enligt anläggningslagen. I paragrafen föreskrivs därför att 40 och 41
§§ promemorieförslaget tUl anläggningslag skall äga motsvarande tUlämpning i
fråga om sådan anläggning. Av vad som anförts vid 10 § framgår att tillämpning
av anläggningslagen endast kommer i fråga när beslut om fastighetsbildningsåtgärden
meddelats efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. I promemorian
framhålls vidare att paragrafen även gäller gemensamhetsanläggning beträffande
vilken fastställts förmånsrätt med stöd av 7 § andra stycket LGA. SlutUgen
påpekas att ett sådant provisoriskt fördelningsbeslut som avses i 41 §
promemorieförslaget tUl anläggningslag inte medför att anläggningen skaU anses
vara inrättad enligt anläggningslagen.
Paragrafen
innehåller dessutom bestämmelser om att vid tUlämp-
Prop. 1973:160 468
ningen
av 40 och 41 §§ promemorieförslaget tUl anläggningslag skall med fastighets
skyldighet gentemot delägare i samfällighet jämställas ansvar för
samfäUighetens gäld som åvilar fastigheten samt förmånsrätt som fastställts i
fastigheten med stöd av 7 § andra stycket LGA. Bestämmelsema har tUlkommit i
klarläggande syfte.
Föredraganden.
I saklig överensstämmelse med promemorieförslaget har i första stycket
departementsförslaget tagits upp bestämmelser om att 41 och 42 §§ anläggningslagen
skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om fastighet som är ansluten till
äldre gemensamhetsanläggning.
I 44 §
departementsförslaget till anläggningslag finns en bestämmelse som avser det
fallet att tomträtt upplåts i fastighet som deltar i gemensamhetsanläggnmg.
Bestämmelsen innebär att tomträtten när den inskrivits automatiskt inträder i
fastighetens ställe som deltagare i anläggningen. Som jag framhållit i
specialmotiveringen till bestämmelsen avser denna endast sådan anläggning som inrättats
enligt anläggningslagen. Den synes emellertid böra vinna tUlämpning även i
fråga om äldre anläggningar. En föreskrift härom har tagits upp i andra
stycket av förevarande paragraf.
Departementsförslaget tUl
anläggnmgslag upptar i 51 § vissa bestämmelser rörande fastighet som enligt
nämnda lag ålagts skyldighet att delta i vägföretag. TUl förmån för sådan
fastighet kan upplåtas rätt att i vissa avseenden ta annans mark i anspråk.
Vidare innehåller 52 § bestämmelser om grindförbud tiU förmån för fastighet
som enligt anläggningslagen tUlerkänts rätt att bygga eller begagna väg.
TUlämpning av 51 och 52 §§ anläggningslagen bör kunna komma i fråga även när
skyldigheten att delta i vägföretag resp. rättigheten att bygga eller begagna
väg tillkommit med stöd av äldre bestämmelser om enskUda vägar. Tredje stycket
i förevarande paragraf innehåller en särskild bestämmelse som gör en sådan
tillämpning möjlig.
14
§
Första
stycket i paragrafen har ingen motsvarighet i promemorieförslaget. Andra
stycket motsvarar 14 § i promemorieförslaget.
Promemorieförslaget.
I 18 § tredje stycket och 24 § andra stycket EVL finns bestämmelser som syftar
tUl att förhindra att vägförrättning enligt 2 kap. EVL kommer tiU stånd när
vägfrågan i stället bör lösas genom bUdande av vägförening enligt 3 kap. samma
lag. Även i fortsättningen behövs bestämmelser i detta syfte. På grund härav
föreslås i denna paragraf att fastighetsbUdnrngsmyndigheten skall underrätta
länsstyrelsen när det finns anledning anta att fråga som tagits upp vid förrättning
enligt anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. EVL. Förordnar länsstyrelsen
förrättningsman enhgt EVL, skaU anläggningsförrättnmgen
Prop. 1973:160 469
uistäUas.
I avbidan på besked från länsstyrelsen torde enligt promemorian fastighetsbildningsmyndigheten
böra förklara förrättaingen vilande med stöd av 18 § promemorieförslaget till
anläggningslag och 4 kap. 39 §FBL.
Föredraganden.
Som jag anfört i specialmotiveringen tiU 1 § anläggningslagen bör det finnas
möjlighet att tUlämpa denna lag inom område som anges i 71 § EVL. Härför
fordras att undantag föreskrivs från förbudet i 1 § andra stycket första
punkten departementsförslaget till anläggningslag att tiUämpa lagen när fråga
om gemensamhetsanläggning kan prövas av myndighet enligt särskUda bestämmelser.
En undantagsregel av denna innebörd har tagits upp i första stycket
departementsförslaget.
TUl
andra stycket har överförts bestämmelsen i promemorieförslaget om skyldighet
för fastighetsbUdningsmyndigheten att underrätta länsstyrelsen när myndigheten
finner att fråga som tagits upp vid anläggningsförrättning bör lösas enligt 3
kap. EVL.
Övergångsbestämmelser
angående lagen om förvaltning av samfälligheter
15 §
Enligt
2 § upphävs bysamfällighetslagen genom den föreslagna lagen om förvaltaing av
samfälligheter. I förevarande paragraf görs dock den begränsningen att mål
eller ärende enligt bysamfällighetslagen som är anhängigt hos domstol vid
förvaltaingslagens ikraftträdande skaU handläggas och prövas enligt äldre lag.
16 §
Som
anförts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör nu gällande
förvaltningsföreskrifter i princip äga fortsatt tiUämpning i fråga om
samfälUgheter som redan står under organiserad förvaltning. Beträffande
samfälligheter enligt bysamfäUighetslagen föreligger sådan förvaltning när
domstol fastställt reglemente enligt 5 § eller förordnat god man enligt 10 §
samma lag. Har sådant beslut meddelats, skall enligt paragrafen
bysamfällighetslagen fortfarande äga tillämpning i fråga om förvaltningen. I
paragrafen föreskrivs dock skyldighet för syssloman eller god man att på
delägares begäran hålla sammanträde enligt 20 § lagen om förvaltning av
samfäUigheter för bildande av samfäUighetsförening. Bestämmelsen har
tillkommit för att på ett enkelt och smidigt sätt få tUl stånd en övergång till
den nya lagen.
Också
i övrigt när domstol meddelat beslut med stöd av bysamfälUghetslagen bör gälla
att beslutet skall verkställas enligt föreskrifterna i samma lag. Har
exempelvis förordnats person att hålla sammanträde med delägama i samfälUghet
för behandling av fråga om försäljning av
Prop. 1973:160 470
mark,
bör bysamfällighetslagen tillämpas på uppdraget tUl dess det slutförts. 16 §
har därför avfattats så, att den omfattar alla beslut som domstol meddelar
enligt bysamfällighetslagen.
Av
bestämmelsema i 15 och 16 §§ följer motsätlningsvis att, om delägare i
samfällighet beslutat om samfällighetens ställande under förvaltning för
gemensam räkning men reglemente mte före den nya lagstiftningens
ikraftträdande understäUts rättens prövning, lagen om förvaltning av
samfälligheter skall tillämpas i fråga om förvaltaingen av samfäUigheten.
Reglementet bör i sådant faU jämstäUas med beslut som delägare i samfällighet
annars kan ha fattat i fråga om förvaltningen av samfälligheten. Det kan alltså
efter den nya lagstiftningens ikraftträdande ändras och upphävas i den ordning
som föreskrivs i lagen om förvaltning av samfälligheter. Reglementet kan
sålunda alltid frångås när delägarna är ense om det. Det står vidare alltid en
delägare fritt att begära bildande av samfällighetsförening och på så sätt få
reglementet satt ur kraft. Vad som nu sagts gäller också bestämmelser om
samfällighets förvaltning som kan finnas upptagna i ännu gällande byordning
(jfr 16 § andra stycket bysamfällighetslagen).
17
§
Promemorieförslaget.
I fråga om samfälUghet enligt LGA som kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter torde enUgt promemorian en övergång tUl förvaltning enligt lagen
om förvaltning av samfälligheter inte kunna ske utan vidare. I dessa fall
måste därför de bestämmelser i LGA, som har betydelse för samfällighetens
förvaltning, tUls vidare äga fortsatt gUtighet. Utöver de under rubriken
SamfäUighet i 2234 §§ upptagna bestämmelserna torde föreskriftema i 5 §, 7 §
första stycket tredje punkten och tredje stycket samt 8 och 43 §§ vara aktuella
i detta sammanhang. En regel om fortsatt tillämpning av dessa bestämmelser har
tagits upp i förevarande paragraf.
Remissyttrandena.
Utöver de hänvisningar till LGA som tagits upp i paragrafen bör enligt Svea
hovrätt hänvisning även ske till 1 § andra stycket LGA, enligt vUken
bestämmelse med fastighetsägare jämstäUs viss annan personkrets, samt tUl 6 §
första stycket första punkten LGA. Enligt sist anförda lagram skall
gemensamhetsanläggning förläggas och utföras på sådant sätt att dess ändamål
kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Denna
bestämmelse är, framhåUer hovrätten, av vikt inte endast under förrättningen
vid beräkning av an-läggningskostaadema och av ersättningar för ianspråktaget
utrymme eller för annat intrång utan torde också ha betydelse för det faktiska
utförandet av anläggningen, vilket omhänderhas av samfälligheten och
Prop. 1973:160 471
dess
styrelse. Sålimda torde stämmobeslut, som står i strid mot sist anförda
bestämmelse, kunna överklagas på denna grund. Hovrätten föreslår därför att 17
§ kompletteras i nu angivna hänseenden.
Föredraganden.
Som Svea hovrätt anfört bör i paragrafen göras ytterligare hänvisningar till
LGA. Jag föreslår således att utöver de hänvisningar som upptagits i
promemorieförslaget hän-visning också sker till 1 § andra stycket och 6 § LGA.
18 §
Som framhållits i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) bör den nya förvaltningslagen göras
tillämplig i största möjliga utsträckning. När det gäller samfäUighet enligt
LGA som inte har ställning som juridisk person kan övergång tiU förvaltning
enligt lagen om förvaltning av samfälligheter i princip ske utan särskilda
anordningar. Vad som formellt behövs är en bestämmelse som anger att vad som i
lagen om förvaltaing av samfälligheter föreskrivs om samfällighet enligt anläggningslagen
äger motsvarande tillämpning på nu avsedda samfälligheter enligt LGA. En
föreskrift av denna innebörd meddelas i denna paragraf.
19 §
I
fråga om de överväganden som ligger till grand för denna paragraf kan hänvisas
till den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2).
I första stycket
föreskrivs att delägama i samfällighet enligt LGA får på samfällighetsstämma
besluta att samfälligheten skall ombildas till samfällighetsförening. I fråga
om sådana beslut gäller omröstningsreglerna i 29 § LGA. Beslutas ombUdning,
skall stämman vid tillämpningen av lagen om förvaltning av samfälligheter
jämställas med sammanträde enligt 20 § nämnda lag. Detta innebär enligt
promemorian bl. a. att delägarna vid stämman skall utse styrelse och anta
stadgar.
Den nu föreslagna
ordningen skall ej tillämpas beträffande samtliga samfälligheter enligt LGA.
Till en början bör undantag göras för sådan samfällighet som anges i närmast
föregående paragraf. Vidare bör en övergång till förvaltning enligt lagen om
förvaltning av samfälligheter inte komma i fråga beträffande samfälUghet som
åtnjuter förmånsrätt enligt LGAF. De erforderliga undantagsbestämmelserna har
tagits upp i andra stycket av denna paragraf.
Beträffande
äldre vägsamfälligheter bör reglerna i första stycket utan inskränkning kunna
lända till efterrättelse. En föreskrift härom finns i tredje stycket.
Prop. 1973:160 472
20 §
Promemorieförslaget.
Beslutar delägare i samfäUighet om övergång tUl förvaltaing enligt lagen om
förvaltning av samfälligheter, inträder, framhåUs det i promemorian, skyldighet
att registrera den nybUdade samfällighetsföreningen hos länsstyrelsen (25 §
nämnda lag). I förevarande paragraf föreskrivs att samfällighetsföreningen
genom registreringen skall anses ha övertagit samfäUighetens samtUga tUlgångar
och förpliktelser. Ombildningsbeslutets rättsverkningar inträder således först
i och med att registrering skett.
Ombildning
till samfällighetsförening bör enligt promemorian vidare medföra att den
anläggning som förvaltas av den tidigare samfälligheten, vid tillämpningen av
lagen om förvaltning av samfälligheter skall jämställas med
gemensamhetsanläggning enUgt anläggningslagen. En bestämmelse härom tas också
upp i paragrafen.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt anför att vägsamfällighet enligt lagen om förmånsrätt för vissa
fordringar enligt lagen om enskUda vägar åtnjuter förmånsrätt i delägares
fastighet enligt 17 kap. 6 § handdsbalken, motsvarande 6 § 1 förmånsrättslagen,
för under det sista året oguldet, i laga ordning uttaxerat bidrag tUl
samfällighetens utgifter. Därest vägsamfällighet på samfäUighetsstämma enUgt
19 § beslutar att samfälligheten skall ombUdas till samfällighetsförening, anses
föreningen enligt 20 § ha övertagit samfällighetens samtliga tUlgångar och
förpliktelser. Varken i lagtexten eller i promemorian har emellertid berörts
vad som "vid sådan ombildning händer med förmånsrätten. Enligt
lagförslagen äger den nybildade föreningen ingen förmånsrätt, utan denna rätt
har ersatts med reglema om den statliga garantifonden. Som övergångsbestämmelsema
nu är avfattade försvinner emellertid enligt hovrätten genom ombildningen
också den redan bestående förmånsrätten för sista årets oguldna bidrag,
eftersom allenast vägsamfällighet kan komma i åtnjutande av rätten och icke
samfällighetsförening. Hovrätten anser därför att det i övergångsbestämmelserna
erfordras en regel, som ger samfällighetsföreningen möjlighet att inträda i
vägsamfälUghetens rätt till förmånsrätt för oguldna bidrag till samfälligheten
under det sist förflutna året före ombUdningen.
Föredraganden.
Med anledning av vad Svea hovrätt anfört i sitt remissyttrande vill jag erinra
om att 3 § förmånsräftslagen innehåller en genereU bestämmelse om att
förmånsrätt består även om den förmåns-berättigade fordringen övergår till
annan. Någon bestämmelse i förevarande paragraf om att samfällighetsförening
som bildats enligt 19 § övertar VägsamfäUighets förmånsrätt behövs därför inte.
Jag tillstyrker att promemorieförslaget såvitt nu är i fråga upphöjs till lag.
Prop.
1973:160 473
VI Förslaget
till lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av
samfälligheter
Detta
förslag, som tiUkommit vid departementsbehandlingen, ersätter den i promemorian
föreslagna lagen om garantifond för samfällighetsföreningar. Det har utformats
efter förebUd av lagen (1939: 609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt
lagen om enskUda vägar och 1 § första stycket lagen (1970: 990) om förmånsrätt
för fordran på gnmd av fastighetsbildning. Beträffande de överväganden som
ligger till grund för förslaget kan hänvisas tiU vad jag i den aUmänna
motiveringen tUl förslaget till anläggningslag anfört angående
fmansieringsfrågan (avsnitt 1.2.9) samt till vad jag i den allmänna
motiveringen tiU förslaget tUl lag om förvaltning av samfälligheter anfört om
samfälUghetsförenings ekonomiska förhållanden (avsnitt 3.5.5)
VII
Förslaget till lag om ändring i lagen om samäganderätt
Promemorieförslaget.
Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen tUl lagen om förvaltning av
samfälUgheter (avsnitt 3.4.2.5) bör enligt promemorian samäganderättslagens
tillämpningsområde inskränkas så, att lagen inte kommer att omfatta sådan
samfälld mark som hör tiU fastigheter utan enskild mark (andelsfastigheter)
eller som varit anslagen tUl ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp. 19
§ första stycket samäganderättslagen har ändrats i enUghet härmed. I samma
stycke har dessutom gjorts vissa redaktionella jämkningar. Syftet med dessa är,
framhålls det i promemorian, att i anslutning till den terminologi som valts i
lagen om förvaltning av samfälligheter tydligare än hittills ange undantagen
från samäganderättslagens tillämpningsområde.
Föredraganden.
De i promemorian föreslagna ändringarna i 19 § samäganderättslagen har inte
föranlett någon erinran vid remissbehandUngen. Även jag anser att förslaget
bör godtas.
Vni
Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till jakt
Lagen
(1938: 274) om rätt tiU jakt innehåller i 3 § en bestämmelse om hur jakträtten
på häradsallmänning fär tillgodogöras. I paragrafen hänvisas bara tUl
häradsallmänningslagen. Hur jakträtt på sockenallmänning och andra sådana
samfälligheter fär utövas regleras i 4 §. Enligt första stycket får delägama
utöva jakträtt bara för egna behov, om de inte kan enas om annat. I andra
stycket finns bestämmelser om hur delägarna kan besluta om avvikelser frän
huvudregeln i första stycket. Så-
Prop.
1973:160 474
dant
beslut skall fattas i enlighet med bysamfällighetslagen eller de särskilda
bestämmelser som gäller för samfällighetens förvaltning. Tredje stycket
slutiigen innehåller en särskUd bestämmelse om avgärda bys jakträtt.
Som jag nämnt i
specialmotiveringen till 1 § lagen om förvaltning av samfälligheter skall
häradsallmänningar enligt 49 § jordregisterförord-ningen i dess numera gällande
lydelse redovisas i jordregistret som samfälligheter. Eftersom uttömmande
bestämmelser om tUlgodogörande av jakträtt på samfällighet finns i 4 § lagen om
rätt tiU jakt, är bestämmelsen i 3 § samma lag överflödig och kan upphävas.
Lydelsen av 4 § första
stycket föreslås jämkad för att därav klart skall framgå att bestämmelsen
omfattar aUa samfälUgheter i FBL:s bemärkelse. Motsvarande jämkning bör ske i
andra stycket första punkten, som efter upphävandet av 3 § avser även
häradsallmänning. Slutiigen bör i andra stycket andra punkten hänvisningen lUl
bysamfällighetslagen ersättas med en hänvisning tUl lagen om förvaltning av
samfälligheter.
IX Förslaget
till lag om ändring i lagen om handläggning av
domstolsärenden
I
6 § andra stycket lagen om handläggning av domstolsärenden anges i vUka fall
fullsuttenhet krävs för att tuigsrätt skall vara domför vid sådan
handläggning. Så är bl. a. enligt femte punkten fallet när ärendet angår
underställning av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter
angående god mans förvaltning enligt bysamfällighetslagen.
Förslaget lill lag om
förvaltnmg av samfälligheter saknar motsvarigheter till instituten underställning
av delägares beslut och meddelande av särskilda föreskrifter angående god mans
förvaltning. Den nuvarande femte punkten i 6 § andra stycket lagen om
handläggning av domstolsärenden kan därför utgå. TUl följd härav bör den
nuvarande sjätte punkten numreras om. I övergångshänseende bör föreskrivas att
femte punkten i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tUlämpnmg på ärende
enligt bysamfällighetslagen som handläggs av domstol efter lagändringens
ikraftträdande (jfr 15 § förslaget till lag om införande av anläggningslagen
och lagen om förvaltning av samfälUgheter).
X Förslaget till lag om
ändring i lagen om rätt till fiske
Promemorieförslaget.
Som anförts i den aUmänna motiveringen tiU lagen om förvaltning av
samfälligheter (avsnitt 3.4.2.3) görs i promemorian gäUande att denna lag bör
vara tillämplig också på samfällt fiske. Med hänsyn härtUl anses reglema om
nyttjande av samfällt fiske i 24 § första stycket lagen om rätt till fiske böra
utgå och ersättas med en hänvisning tUl bestämmelserna i lagen om förvaltning
av samfälligheter.
Prop.
1973:160 475
Andra
stycket i nyssnämnda paragraf innehåller bestämmelser om rätt för delägare i
samfällt fiske att upplåta fiskerätt. I detta hänseende är att märka, anförs
det i promemorian, att i 7 kap. 9 § nya jordabalken uppställs förbud mot
upplåtelse i faslighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter.
Enligt 1 § tredje stycket i samma kapitel kan undantag från detta förbud
föreskrivas i lag eUer annan författning. Frågan blir då enligt promemorian om
det kan anses föreligga tUlräckliga skäl att i fortsättningen ha några
särbestämmelser om upplåtelse i andel i samfällt fiske. Av betydelse för
bedömande av denna fråga är att bestämmelsen i 7 kap. 9 § jordabalken inte
torde hindra att i samband med upplåtelse av jordbraksarrende arrendatom får
rätt att nyttja samfällt fiske vari upplåtelsefastigheten har del (jfr prop.
1970: 20 del B s. 375). Någon särbestämmelse härom behövs därför inte. Det
förtjänar i detta sammanhang påpekas att bestämmelsen i 25 § lagen om rätt tUl
fiske att upplåtelse av jord till brakande omfattar rätt att nyttja det fiske
som hör tUl jorden, om inte annat avtalats, gäller också vid upplåtelse av jord
med andel i samfällt fiske (jfr NJA II 1951 s. 406).
I
fråga om fristående upplåtelse av fiskerätt gäller f. n. i princip att sådan
inte får göras av en av delägarna utan de flesta övrigas samtycke. Det krävs
alltså att en majoritet av delägarna godkänner upplåtelsen. Även för framtiden
bör enligt promemorian gälla att delägare i samfällt fiske inte utan stöd av
majoritetsbeslut bör kunna disponera över fisket genom fristående upplåtelse.
Från såväl principiella som praktiska synpunkter är det då mest tilltalande
att upplåtelsen får gälla i hela samfälUgheten och att frågan härom behandlas
inom ramen för samfällighetsförvaltningen. En sådan ordning nås om de
nuvarande bestämmelsema i 24 § andra stycket får utgå.
I
24 § andra stycket bör enligt promemorian med endast redaktionella jämkningar
las upp bestämmelsen i det nuvarande tredje stycket.
I
promemorian anförs att i övergångshänseende torde böra föreskrivas att
förordnande angående nyttjande av samfällt fiske som länsstyrelse meddelat
enligt 24 § första stycket i dess nuvarande lydelse skall gälla tUl dess
delägama beslutat annat med stöd av lagen om förvaltning av samfälligheter.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt påpekar att fritidsfiskeutredningen i sht betänkande (SOU 1968:
13) Fritidsfisket föreslagit att andelsupplåtelser i samfällt fiske skall få
ske utan restriktioner. I promemorian har skäl inte anförts för frångående av
denna ståndpunkt och grund saknas enligt hovrätten för att i samband med
införandet av en särskild förvaltningslag avseende bl. a. samfällt fiske
frångå den nu gällande principen att tillåta upplåtelser av andelsrätt i
samfällt fiske. Lagtekniskt möter inga svårigheter att förena ett krav på
godkännande från majoriteten av
Prop. 1973:160 476
delägare
med en bibehållen rätt för den enskilde delägaren att upplåta honom tUlhörig
andel i fisket.
Lantbruksstyrelsen
anför att möjUgheten tUl fiske har stor betydelse för många
jordbraksarrendatorer. Deras fiskerätt bör därför inte i detta sammanhang
upphävas eller begränsas, vUket enligt lantbraksstyrdsen också synes vara
promemorieförslagets utgångspunkt. Stor risk finns emellertid för att den
föreslagna lagtexten kommer att leda till ett annat resultat eUer i allt fall
till påtaglig rättsosäkerhet. Om fastighet med andel i samfällt fiske upplåts
på jordbraksarrende, uppstår frågan vem av jordägaren och arrendatom som
förfogar över fastighetens fiskerätt. Har det i avtalet sagts att upplåtelsen
omfattar även fiskerätten, kan man, uttalar lantbraksstyrdsen, med hjälp av
förarbetena våga anta att fiskerättsupplåtelsen inte är ogiltig. I de faU där
avtalet tiger, är det svårt att ens med stöd av förarbetena hävda att
upplåtelsen omfattar även fiskerätt. Flänvisningen i promemorian tiU prop.
1970: 20 del B s. 375 kan inte utan vidare användas som stöd för arrendatoms
fiskerätt. Lantbraksstyrdsen föreslår att i 24 § lagen om rätt tUl fiske görs
ett till-lägg i form av ett nytt andra stycke av följande lydelse: "Vad nu
sagts gäUer dock inte, om andel i samfällt fiske ingår i upplåtelse av jordbruksarrende."
Vidare bör enligt
lantbruksstyrelsen hänvisningen i 25 § andra stycket lagen om rätt tUl fiske
ändras tUl 24 § tredje stycket. Dessutom anses den nuvarande sista punkten i 24
§ andra stycket böra flyttas till paragrafens sista stycke.
Slutligen
framhåller lantbruksstyrelsen att betydande olägenheter av promemorieförslaget
kan uppstå under en övergångstid. Innan nuvarande fiskevårdsförenuigar hinner
att organisera om sig tUl samfällighetsföreningar, vilket kan dröja flera år,
kommer den hittUlsvarande rättsliga grundvalen för fiskevårdsföreningarnas
fiskekortsförsäljning och andra upplåtelser att saknas, bortsett från de mycket
få fall då en sådan förening har anslutning från alla delägare i ett samfällt
fiske. Styrelsen anser det därför nödvändigt med en övergångstid på
förslagsvis fem år, vanmder omorganisationen kan ske.
Föredraganden.
Som föreslås i promemorian bör de nuvarande bestämmelsema i 24 § första
stycket lagen om rätt till fiske ersättas med en hänvisning till lagen om
förvaltning av samfälligheter.
Vad
angår fristående upplåtelse av rätt till samfällt fiske delar jag promemorians
uppfattning att det från både principiella och praktiska synpunkter är
lämpligast att sådan upplåtelse gäller i hela samfälligheten. De nuvarande
bestämmelsema i 24 § andra stycket bör därför upphävas.
Med
anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört om jordbraksarren-dators rätt till
fiske vUl jag understryka att denna rätt regleras i 25 §,
Prop.
1973:160 477
som
också avser samfällt fiske. Någon saklig ändring av bestämmelsema i denna
paragraf föreslås inte i promemorian och är ej heller enligt min mening
påkaUad. Fog finns sålunda inte för någon undantagsbestämmelse i 24 § av det
slag som lantbruksstyrelsen föreslår.
I
25 § andra stycket första punkten hänvisas f.n . till bestämmelserna i 24 §
första stycket. Ändras 24 § i enlighet med promemorieförslaget, bör som
lantbruksstyrelsen påpekar också denna hänvisning ändras. Hänvisningen bör dock
avse 24 § andra stycket.
I
24 § andra stycket sista punkten finns nu en bestämmelse av innebörd att de
som med samäganderätt innehar viss fastighet tillsammans skall räknas som en
ägare och att bara en röst skall beräknas för den som äger flera fastigheter.
Denna bestämmelse bör enligt lantbraksstyrdsen flyttas tUl paragrafens sista
stycke. Som jag nyss nämnt bör emellertid hela det nuvarande andra stycket
upphävas. Görs lagen om förvaltning av samfäUigheter tUlämplig på samfällt
fiske, bör röstberäk-nmgsreglema i denna lag tillämpas.
I
övergångshänseende föreslås i promemorian endast en bestämmelse att förordnande
angående nyttjande av samfällt fiske som länsstyrelse meddelat enligt 24 §
första stycket i dess äldre lyddse skall gälla till dess delägama beslutat
annat med stöd av lagen om förvaltning av samfälligheter. Den föreslagna
bestämmelsen har inte mött någon kritik vid remissbehandlingen. Inte heller
jag har någon erinran mot förslaget på denna punkt. Det skulle vidare kunna
övervägas om inte en övergångsbestämmelse behövs rörande anddsupplätdse som
skett före lagens ikraftträdande. Det torde dock utan vidare enligt allmänna
rättsgrandsatser stå klart att lagändruigen inte rubbar beståndet av sådan
upplåtelse.
Ytterligare
en övergångsfråga tas upp av lantbruksstyrelsen. Flertalet fisken i landet är
samfällda. För att upplåtelse av fiskerätt i sådana fisken genom försäljning
av fiskekort skall kunna ske har i stor utsträckning fiskevårdsföreningar
bildats. Av praktiska skäl består dessa i aUmänhet inte av samtliga delägare i
fisket men däremot av en klar majoritet. Föreningarnas fiskekortsförsäljning
sker sålunda med de flesta delägarnas samtycke, varigenom
fiskerättsupplåtelserna får sakrättslig verkan i enlighet med den nuvarande
bestämmelsen i 24 § andra stycket första punkten. Slopas det i nämnda lagrum
gjorda undantaget från huvudregeln i 7 kap. 9 § JB, som innebär att avtal om
upplåtelse av särskild rätt till fastighets andel i samfällighet inte har
sakrättslig verkan, bortfaller fiskevårdsföreningamas möjlighet att tUlgodose
fritidsfiskets intressen genom försäljning av fiskekort. För att denna verksamhet
skall kunna fortsätta krävs att fiskevårdsföreningama ombUdas tiU
samfällighetsföreningar. Bildande av samfällighetsförening är emellertid
tidsödande med hänsyn till att omfattande arbete med eflerforskande av det
ofta stora antalet delägare är nödvändigt. Av hänsyn till fri-
Prop.
1973:160 478
tidsfisket
föreslår lantbruksstyrelsen att fiskevårdsföreningama får fortsätta sin
nuvarande verksamhet under en övergångstid tUls samfällighetsföreningar som
kan överta verksamheten hunnit bildas.
För egen dd finner jag
lantbraksstyrdsens förslag i hög grad beaktansvärt. Skulle möjligheten till
fiskekortsförsäljning upphöra under en tid, kommer fritidsfisket att bli
lidande i en utsträcknuig som bör förhindras. Promemorieförslaget bör av denna
anledning kompletteras på ifrågavarande punkt. Jag föreslår sålunda en
övergångsbestämmelse av innebörd att den nuvarande undantagsregeln i 24 § andra
stycket får tiUämpas i varje särskUt fall till dess samfällighetsförening har
bUdats för förvaltningen av det samfällda fisket. Föreningsbildningen bör dock
i möjligaste mån påskyndas. Därför föreslås att undantagsregelns tilllämplighet
inte sträcks ut längre än till utgången av år 1978.
XI Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
3
kap. 2 §
Paragrafen
innehåller regler om fastighetsbUdning inom område där fastställd plan finns
eller där andra särskilda bestämmelser för bebyggelse eUer markanvändning
gäller, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter.
Gäller bestämmelser av sistnämnda slag skall fastighetsbildning enligt
paragrafens andra stycke ske så, att syftet med bestämmelsema inte motverkas. I
tredje stycket anges vUka möjligheter som finns att awika från sådana
bestämmelser. Undantag kan medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande
av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande får enligt nuvarande lydelse
mindre awikelse från bestämmelserna ske, om åtgärden är förenlig med
bestämmelsernas syfte.
Motsvarighet till
förevarande paragraf finns i 9 § departementsförslaget till anläggningslag.
Där har inte tagits in någon särskild regel om att mindre avvikelse från
bestämmelser för marks bebyggande eller användning får ske utan medgivande.
Anledningen härtill är att det redan av andra stycket följer att sådan avvikelse
får ske i den män syftet med bestämmelsema inte motverkas (se
specialmotiveringen tUl 9 § förslaget tUl anläggningslag). 3 kap. 2 § FBL bör
ändras på denna punkt så att överensstämmelse mellan de båda lagama nås.
3
kap. 3 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser som i första hand är avsedda att motverka uppkomsten av
olämplig bebyggelse inom område där plan saknas. Enligt nuvarande lydelse
gäller bestämmelsema i fråga om sådant område, under föratsättning att
tätbebyggelse har uppkommit eUer är att vänta eller det annars kan väntas att
flera fastigheter avsedda för
Prop. 1973:160 479
bebyggelse
skall bildas. I så fall får fastighetsbUdning inte ske, om åtgärden skuUe
försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse
eller motverka lämplig planläggning av området.
Under
förarbetena tUl FBL övervägdes införande av ett generellt förbud mot varje
fastighetsbildning som motverkar allmänt intresse av betydelse. Ett sådant
förbud avvisades emellertid med hänvisning tUl att det skulle ingripa i
glesbebyggdserätten och lägga befogenheter i fastighetsbUdningsmyndighetens
hand som normalt bör ankomma på planmyndighet. Vidare anfördes att det uite
säUan genom speciaUagstift-ningen är sörjt för att åtgärder som medför en från
allmän synpunkt olämplig markanvändning inte kommer tiU stånd (prop. 1969:128
s. B 101).
Förevarande
paragraf fick sin nuvarande lydelse genom 1971:1035. Ändringen föranleddes (se
prop. 1971: 180 s. 96) av att definitionen av begreppet tätbebyggelse i 6 §
byggnadslagen ändrades (SFS 1971:1088).
I
prop. 1972: 111 om regional utveckling och hushållning med mark och vatten har
lagts fram förslag tiU ytterUgare ändringar i byggnadslagstiftningen. Dessa
ändringar innebär bl. a. att all bebyggelse och således även glesbebyggelse
skall föregås av planmässiga överväganden, som i fråga om glesbebyggelse får
ske i samband med prövning av ansökan om byggnadslov. Motsvarande överväganden
måste göras redan av fastighetsbildningsmyndigheten i samband med
fastighetsbildning för bebyggelse. Förevarande paragraf bör sålunda ändras för
att överensstämmelse med byggnadslagstiftningen skall uppnås. För prövningen i
fastighetsbildningsärenden bör gälla samma riktlinjer som angetts i nyssnämnda
proposition för prövningen i byggnadslovsärenden.
Utöver
vad som föranleds av förslagen i sistnämnda proposition saknas det enligt min
mening anledning att nu frångå den bedömning som gjordes vid tillkomsten av FBL
beträffande lämpligheten och behovet av ett genereUt förbud mot fastighetsbildning
som skulle föranleda en från allmän synpunkt olämplig markanvändning. Jag
föreslår därför att 3 kap. 3 § ändras så att den kommer att innehålla
föreskrifter om att fastighetsbildning skall föregås av planmässiga
överväganden dels i samtliga fall då fastighetsbildningen avser
bebyggelseändamål och dels, oavsett ändamålet med fastighetsbildningen, när
denna sker inom område där tätbebyggelse enligt definitionen i 6 §
byggnadslagen föreUgger. För tydlighets skull har paragrafen delats upp i två
punkter, varvid bestämmelsen om fastighetsbildning för bebyggelse placerats i
den första punkten, medan övriga fall behandlas i andra punkten. Vid
tillämpning av andra punkten märks att, om det kan väntas att flera fastigheter
avsedda för bebyggelse skall bildas inom visst område, tätbebyggelse undantagslöst
föreligger enligt 6 § byggnadslagen.
Prop.
1973:160 480
7
kap. 9 §
I
paragrafen föreskrivs vissa begränsningar i möjligheterna att genom
fastighetsreglering ändra eller upphäva servitut. EiUigt andra punkten i dess
nu gällande lydelse får bl. a. servitut som tUlkommit enligt lagstiftningen om
enskilda vägar eller enligt LGA ändras eUer upphävas genom fastighetsreglering
endast under vissa närmare angivna föratsättnUigar.
Hänvisningen i andra
punkten till LGA bör vid anläggningslagens ikraftträdande uppenbarligen
ersättas med en hänvisning tiU den senare lagen. För att servitut som
tillkommit enligt LGA alltjämt skaU omfattas av bestämmelsen bör dock
hänvisnmgen också avse motsvarande äldre bestämmelser. Eftersom däremot EVL
inte skaU upphöra att gäUa vid anläggningslagens ikraftträdande, bör
hänvisningen tUl lagstiftningen om enskilda vägar stå kvar.
9
kap. 1 §
I
paragrafen anges vilka anläggningsarbeten och liknande åtgärder som skall
utföras under fastighetsregleringsförrättning och behandlas som
regleringsangelägenheter. Om hinder föreligger mot att utföra ett företag som
gemensamt arbete enligt FBL, får fastighetsbildningsmyndigheten enligt tredje
stycket i stället förordna om prövning enligt VL, EVL eUer LGA. Efter
anläggningslagens ikraftträdande bör hänvisning ske tiU denna lag och inte tUl
EVL och LGA.
9
kap. 7 §
Paragrafen
innehåller f. n. en bestämmelse om skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten
att ta initiativ till lösning av frågan om det framtida imderhållet av
anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt FBL. Denna fråga skall
prövas enligt föreskrifterna i spedaUag-stiftnmgen, dvs. VL, EVL eller LGA. I
dessa lagar finns fr. o. m. den 1 januari 1972 bestämmelser varigenom fastighetsbildningsmyndigheten
tillerkänns rätt att ta initiativ tUl sådan prövning av underhåUsfrågorna som
avses i de olika förfaltnmgama (se prop. 1971: 151).
Frågan om fördelning av
kostnadema för utförande av gemensamt arbete skall avgöras vid fastighetsregleringsförrättningen
enligt de allmänna normer rörande fördelning av kostnader för
fastighetsreglering som finns i 5 kap. 13 § FBL. Som huvudregel gäUer att
kostnaderna skall betalas av sakägama efter vad som är skäligt med hänsyn
främst tUl den nytta varje sakägare har av regleringen. Kostnad för särskild åtgärd
får dock fördelas för sig, om det är lämpUgt. Hade åtgärden kunnat utföras
utan samband med regleringen och skuUe annan gmnd för fördelningen då ha gällt,
får i stället den granden tUlämpas. Detta innebär att exempelvis reglema i EVL
om fördelning av kostnader för byggande av väg får tillämpas, när vägbyggnad
utförts som gemensamt arbete vid fastighetsregleringsförrättning.
Prop. 1973:160 481
Eftersom
anläggningsförrättning enUgt förslaget till anläggningslag skall handläggas av
fastighetsbildningsmyndigheten, som ju också har att handlägga
fastighetsregleringsförrättning, framstår det som onödigt omständligt och
tillkrånglat att kräva särskild förrättning för avgörande av fråga om fördelning
av driftskostnader för anläggning som utförts såsom gemensamt arbete vid
fastighetsreglering. Ett enklare och billigare förfarande erhålls, om
fastighetsbUdningsmyndigheten får möjlighet att avgöra också sådan fråga vid
fastighetsregleringsförrättningen. Detta förfaringssätt bör dock inte vara
obligatoriskt. I sådana fall då frågan om fördelning av driftskostnader inte
lämpligen bör avgöras vid fastig-hetsregleringsförrättaingen bör
fastighetsbUdningsmyndigheten alltjämt kunna förordna att frågan skall tas upp
vid särskild förrättning. Denna möjlighet kan användas exempelvis när
driftskostnadsfrågan är särskUt svårbedömd eller tidskrävande.
För
att anläggningslagens regler om fördelning av driftskostnader skaU bli
tUlämpliga i fråga om anläggning vilken utförts som gemensamt arbete enligt FBL
fordras en särskUd bestämmelse därom. Vidare måste frågorna om den framtida
förvaltningen av sådan anläggning och om verkan av ändrade förhållanden
regleras. Sistnämnda syfte synes bli tiUgodosett genom en bestämmelse i
förevarande paragraf om att anläggning av ifrågavarande slag skaU anses
inrättad enligt anläggningslagen. Detta innebär att även servitut avseende rätt
till utrymme för anläggningen skall bedömas enligt sistnämnda lag.
En
särskUd fråga är om dike skall omfattas av de nu skisserade bestämmelserna
eller om en särreglering beträffande diken behövs. Departementsförslaget tUl
anläggningslag avser ju inte dikning utan för sådant företag skall 7 kap. VL
alltjämt gäUa. Om inget undantag beträffande dikning görs från de bestämmelser
jag nyss förordat, kommer dock anläggningslagens bestämmelser om fördelning av
driftskostaader och verkan av ändrade förhållanden samt bestämmelsema i lagen
om förvaltning av samfäUigheter att bli tillämpliga på sådant dike som utförts
som gemensamt arbete vid fastighetsreglering.
De
dikningsföretag som kan vara aktuella att utföra som gemensamt arbete enligt
FBL torde oftast vara av mindre omfattning. Skillnaden mellan anläggningslagens
och VL:s bestämmelser om fördelning av driftskostnader är inte så markanta, att
det i sådana fall kan anses möta betänkligheter mot att tiUämpa bestämmelserna
i anläggningslagen. En fördel är också, om gemensam förvaltning kan komma till
stånd för alla samfäUigheter och anläggningar som tillkommit vid samma
fastighetsreglering. Skulle fastighetsbildningsmyndigheten i det enskilda
fallet finna att driftskostnaderna för dike av någon anledning bör fördelas
enUgt bestämmelserna i 7 kap. VL, torde det i allmänhet vara lämpligast att
också övriga frågor rörande dikningsföretaget prövas enligt VL, och att
fastighetsbUdningsmyndigheten alltså meddelar förordnande enligt 9 kap.
31
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 482
1
§ tredje stycket FBL. Någon gång kan förhållandena dock vara sådana att det
framstår som angeläget att utföra dikningen som gemensamt arbete, medan
driftskostnadsfrågan bör bedömas för sig. Möjlighet bör därför finnas att
avskilja sistnämnda fråga för handläggning och prövning enligt VL. Sker en
sådan uppdelning saknas det anledning att därefter behandla dike enligt andra
bestämmelser än VL:s. På grund av det anförda föreslår jag att för dike, som
utförts som gemensamt arbete enligt FBL, skall gälla samma bestämmelser som
gäller för andra i samma ordning utförda anläggningar utom i det fallet att
frågan om fördelning av driftskostnader handlagts enligt bestämmelsema i VL.
14
kap. 1 §
I
paragrafen anges vilka frågor som fär prövas vid fastighetsbestämning och
under vUka föratsättningar fastighetsbestämning skall äga rum. Enligt andra
stycket första punkten i dess gällande lydelse får fastighetsbestämning ske
fristående, dvs. utan samband med fastighetsbildning, för prövning av bl. a.
fråga om beståndet eller omfånget av servitut som tUlkommit enligt
lagstiftningen om enskilda vägar eller enligt LGA.
Paragrafen
bor ändras på samma sätt som jag föreslagit i fråga om 7 kap. 9 §.
Xn
Förslaget till lag om ändring i väglagen
I
60 § väglagen finns bestämmelser om rätt för väghållare i visst fall att
påkalla förrättnmg enligt EVL och att föra talan vid förrättningen. Som jag
anfört i den allmänna motiveringen till förslaget till anläggningslag (avsnitt
1.2.7) bör dessa bestämmelser behållas utan ändring i sak.
Väghållarens ifrågavarande
rättigheter avser sådan förrättaing som regleras i 2 och 4 kap. EVL.
Hänvisningen i 60 § väglagen tUl EVL har därför ersatts med hänvisning till
anläggningslagen. VäghåUarens rätt att föra talan är inte begränsad till att
gälla enbart förrättningshandläggningen utan innefattar också rätt att
fullfölja talan i högre instans.
Xni
övriga lagförslag
De
i detta avsnitt behandlade lagförslagen har tUlkommit vid departementsbehandlingen
och saknar således motsvarigheter i promemorian.
Bankaktiebolag, sparbank,
postbanken samt centralkassa för jordbrukskredit och, efter medgivande av
centralkassa, ansluten jordbrakskassa får f. n. bevUja samfäUighet som avses i
LGA kredit utan särskild säkerhet, om krediten inte överstiger belopp för
vUket förmåns-
Prop. 1973:160 483
rätt
åtnjuts på grund av LGAF och förmånsrätten får göras gällande på kreditgivarens
föranstaltande (59 § första stycket lagen om bankrörelse, 28 § första stycket
lagen om sparbanker, 9 § första stycket lagen om postbanken samt 36 § första
och andra styckena lagen om jordbrakskasserörelsen). Samma möjlighet har
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och med viss begränsning
stadshypoteksförening (11 § samt 31 § första och andra styckena förordningen om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar).
Med
anledning av alt LGA och LGAF föreslås skola upphöra att gälla i och med
anläggningslagens ikraftträdande måste ändringar ske i nyssnämnda
författningsmm. Som jag anfört i den allmänna motiveringen till förslaget till
anläggningslag (avsnitt 1.2.9) bör ändringarna ske på sådant sätt att
samfällighetsförening hänförs till de subjekt som får beviljas kredit utan att
särskUd säkerhet ställs.
Ändring
måste göras också i bankinstitutens kapitaltäckningsbestäm-melser, dvs. de
bestämmelser som anger det minsta egna kapital som ett bankinstitut måste ha
till insätlamas skydd (57 § lagen om bankrörelse, 26 § lagen om sparbanker, 34
§ lagen om jordbrukskasserörelsen och 7 § lagen om postbanken). Vid beräkning
av kapitalkravet är placeringarna indelade i fyra riskgrupper med skUda krav på
täckning med eget kapital. Placeringarna i gruppen med den lägsta risken är
helt fria från täckningskrav och i övrigt är täckningskravet 1, 4 resp. 8 % för
de olika grupperna. Län till samfällighet enligt LGA, där förmånsrätt på grund
av LGAF får göras gällande på bankinstitutets föranstaltande, förs till de
placeringar för vUka täckningskravet är 1 %. Enligt min mening bör samma
täckningskrav gälla i fråga om fordran för vUken samfällighetsförening svarar.
Utöver
vad som nu anförts måste vissa ändringar ske i förordningen om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. 30 § fjärde
stycket innehåller en bestämmelse om att den som söker lån hos
stadshypoteksförening och i vilkens fasta egendom eller tomträtt förmånsrätt
får åtnjutas på grand av LGAF skall anses redan ha erhåUit lån mot bästa
inteckningssäkerhet till belopp motsvarande förmånsrätten. Denna bestämmelse
betingas av att stadshypoteksförening i princip inte får lämna lån annat än
mot säkerhet av sådan inteckning i fast egendom eller tomträtt som ligger inom
tre fjärdedelar av uppskattningsvärdet av den fasta egendomen eUer av byggnad
som hör tiU tomträtten. Förmånsrätt i anledning av delaktighet i
gemensamhetsanläggning bör med hänsyn till de särskilda förutsättaing-arna för
stadshypoteksinstitutionens verksamhet enligt min mening också i fortsättnmgen
tas med vid beräkning av lånerätten. Eftersom förmånsrätt enligt den nya
lagstiftningen emellertid inte som förmånsrätt enligt LGAF fbceras vid något
visst högsta belopp, uppkommer frågan i vilken utsträckning förmånsrätten skaU
beaktas. I varje fastighet eUer
Prop.
1973; 160 484
tomträtt
som är ansluten tUl en av samfällighetsförening förvaltad gemensamhetsanläggning
kan förmånsrätten omfatta inte bara den på fastigheten eller tomträtten
belöpande andelen i kostnaden för anläggningens utförande utan också andelen i
drifts- och administrationskostnader. På grand av det faktiskt föreliggande
subsidiäransvaret kan förmånsrätten i varje anslutningsobjekt omfatta t. o. m.
mera än nyssnämnda andelar. Det synes dock rimligt att i förevarande
sammanhang ta hänsyn endast till den andel i kostnaderna för utförande av
anläggningen som belöper på lånesökandens fastighet eller tomträtt. Jag avser
då givetvis bara de kostnader som ännu inte blivit slutligt betalda. För
utrönande av vad som sålunda skall anses belasta lånesökandens faslighet eller
tomträtt torde stadshypoteksföreningen vara hänvisad till de uppgifter som
samfällighetsföreningens styrelse lämnar. Det synes föra för långt att ålägga
styrelsen uppgiftsskyldighet i ifrågavarande avseenden. Jag föratsätter att
sådan skyldighet inte heller skall behövas utan att samarbete med
stadshypoteksföreningama skall kunna ske friktionsfritt,
I
detta sammanhang kan nämnas att bestämmelser om att inteckning skall ligga inom
viss dd av den intecknade egendomens värde finns också i vissa andra
författningar. I dessa författningar saknas dock föreskrifter om beaktande av
förmånsrätt enligt LGAF. Jag anser att någon ändring i anledning av det nu
föreslagna förmånsrättssystemet inte är påkallad. Hänsyn tUl
samfällighetsförenings förmånsrätt får tas vid den allmänna kreditprövning som
alltid måste göras, men förmånsrätten behöver inte beaktas vid bedömning av
frågan om inteckningssäkerhet som kreditinstitutet har ligger inom det i
författningen angivna värdet.
De
övriga ändringar som krävs i förordningen om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar är av terminologisk och
redaktionell natur. Ändringarna berör 19, 21 och 31 §§.
De
här föreslagna ändringarna i lagstiftningen om kreditinstituten är givetvis
inte avsedda att rabba rättsförhållanden som grundar sig på nu gällande
bestämmelser och som fortfarande har aktualitet vid lagändringarnas
ikraftträdande. Några särskUda övergångsbestämmelser synes dock inte vara
behövliga.
XIV
HemstäUan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen tUl
1.
anläggningslag,
2.
lag om förvaltning av
samfälligheter,
3.
lag om införande av
anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av
samfälligheter.
Prop. 1973:160 485
4.
lag om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,
5.
lag om ändring i lagen (1904:
48 s. 1) om samäganderätt,
6.
lag om ändring i lagen (1938;
274) om rätt tUl jakt,
7.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,
8.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske,
9.
lag om ändring i
fastighetsbUdningslagen (1970: 988),
10.
lag om ändring i väglagen
(1971: 948),
11.
lag om ändring i lagen (1955:
183) om bankrörelse,
12.
lag om ändring i lagen (1955:
416) om sparbanker,
13.
lag om ändring i lagen (1956:
216) om jordbrukskasserörelsen,
14.
lag om ändring i lagen (1969:
732) om postbanken, inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1973:160 486
Bilaga
1 Förslag i Ds Ju 1971:16
1
Förslag till Anläggningslag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1
§ Enligt denna lag kan inrättas
anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tUlgodoser ändamål av
stadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Kan enligt särskUda
bestämmelser frågan om inrättande av anläggning gemensamt för flera fastigheter
prövas av domstol eller annan myndighet, äger lagen dock tillämpning endast om
det framgår av dessa bestämmelser. Lagen gäUer ej allmän vatten- och
avloppsanläggning.
2
§ Lagens bestämmelser om
fastighet äger motsvarande tillämpning på tomträtt som inskrivits och på gruva.
Om det är lämpligt, skall bestämmelserna tUlämpas även på byggnad eller annan
anläggning som ej hör tiU fastighet.
3
§ Den som innehar fastighet på
grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon
anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare.
4
§ Fråga om
gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning. Förrättning handlägges av
fastighetsbildningsmyndighet. Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid
fastighetsreglering förordnats att anläggningsfråga skall prövas enligt denna
lag, får frågan dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfråga
får prövas gemensamt med annan anläggningsfråga eller med
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättaing får
åter delas upp på skilda förrättningar.
5 §
Rätt att begära förrättning för prövning av anläggningsfråga tUl
kommer ägare av fastighet som skall deltaga i anläggningen och bygg
nadsnämnden.
Länsstyrelsen
kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara
av större betydelse från allmän synpunkt.
Villkor
för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.
6
§ Gemensamhetsanläggning får ej
inrättas för andra fastigheter än sådana för vilka det är av väsentiig
betydelse att ha del i anläggningen.
7
§ Gemensamhetsanläggning får
inrättas endast om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och
olägenheter som anläggningen medför.
8
§ Gemensamhetsanläggning som
begärts av annan än fastighetsägare får ej inrättas, om ägama av de fastigheter
som skaU deltaga i an-
Prop.
1973:160 487
läggningen
mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid
denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av
anläggningen.
Första
stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.
9 §
Gemensamhetsanläggning skall förläggas och utföras på sådant
sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och
olägenhet utan oskälig kostnad. Åtgärd för att underlätta framtida tUl-
byggnad eller ökat utayttjande av anläggningen får vidtagas, om åtgär
den medför endast ringa ökning av kostnaden.
10 §
Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fast
ställd generalplan eUer med stadsplan, tomtindelning eller byggnads
plan, skall stå i överensstämmelse med planen.
Gäller
eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom
regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, får anläggning
ej inrättas så, att syftet med bestämmelsema motverkas.
Om
särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelsema medges
av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Har undantag
medgivits i samband med prövning av ansökan om byggnadslov eUer i annan
särskild ordning, fordras dock ej medgivande enligt denna lag. Vidare får utan
sådant medgivande mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt med
planens syfte.
11
§ Har stadsplan eller
byggnadsplan icke fastställts för visst område, får gemensamhetsanläggning ej
inrättas, om anläggningen skuUe försvära områdets ändamålsenliga användning,
föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av
området.
12
§ Gemensamhetsanläggning får ej
inrättas, om den medför olägenhet av någon betydelse för allmänt intresse.
Första
stycket gäller icke när anläggningen är till övervägande nytta från allmän
synpunkt.
Skyldighet
att avstå utrymme
13
§ Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas i anspråk på
fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan fastighet, om det
icke orsakar väsentlig olägenhet för fastigheten. Större utrymme får dock ej
tagas i anspråk än som behövs med hänsyn tUl fastigheter som kan anslutas
enligt 6 §.
Även
om olägenhet som nyss sagts uppkommer, är fastighet skyldig att avstå utrymme,
såvida anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller eljest är av
väsentlig betydelse från aUmän synpunkt. Om ägaren begär del, skall fastigheten
inlösas. Är olägenheten begränsad till viss del av fastigheten, skall endast
den delen inlösas.
Ersättning
för utrymme m. m.
14
§ Ägare av fastighet har rätt till ersättning för utrymme som tages i anspråk
för gemensamhetsanläggning och för annat uitrång som orsakas fastigheten
genom anläggningens utförande eller begagnande.
Prop, 1973:160 488
Även
annan skada, som uppkommer för fastighetsägaren, skall ersättas.
Första
stycket äger motsvarande tiUämpning på innehavare av annan särskUd rätt tiU
fastigheten än fordran.
Inlöses
fastighet eller fastighetsdel, skall 8 kap. 5 och 6 §§ fastig-hetsbUdnmgslagen
(1970: 988) gäUa i tUlämpUga delar.
Samfällighet
15
§ Gemensamhetsanläggning med därtUl hörande utrymme är samfäUd för de
fastigheter som deltager i anläggningen.
För
anläggningens utförande, underhåll och drift utgör de deltagande fastighetema
en särskild samfällighet.
Fördelning
av kostnader
16
§ Grunderna för fördelning av kostnaderna för gemensamhetsanläggnings
utförande faststäUes vid förrättaingen. För varje fastighet anges ett
andelstal, som bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU den
nytta fastigheten har av anläggningen.
Andelstal
faststäUes även i fråga om kostnadema för anläggningens underhåll och drift.
Sådant andelstal bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst tUl den
omfattning vari fastigheten beräknas använda anläggningen. Om det är lämpUgt
kan föreskrivas att kostnadema i första hand skall fördelas genom att avgifter
uttages för anläggningens utnyttjande. Grandema för beräkningen av dylika
avgifter fastställes vid förrättningen.
överenskommelser
mellan sakägare m. m.
17 §
Avsteg får göras från
1.
6 eller 7 §, om ägama av de
fastigheter som skall deltaga i anläggningen medger det,
2.
9 § såvitt den innebär skydd
för enskilt intresse, 13 § första stycket eUer 14 §, om de fastighetsägare och
andra sakägare vUkas rätt beröres medger det,
3.
16 §, om det medges av
fastighetsägare som ålägges större bidragsskyldighet än som eljest skolat gäUa
och avvikelsen från bestämmelsen icke sker i otUlbörligt syfte.
Svarar
fastighet för fordran, får avsteg från 14 eller 16 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives
för rdaxation. Medgivande av rättsägare behövs ej, om anläggningens inrättande
är väsentUgen utan betydelse för honom.
Förrättning
18 §
I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 123, 27
40 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämp
ning.
Prop. 1973:160 489
19
§ Innehavare av servitat eller
nyttjanderätt i fastighet där utrymme för gemensamhetsanläggning upplåtes är
sakägare vid förrättningen, om hans rätt beröres.
20
§ FastighetsbUdningsmjmdigheten
skall utreda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja behövUga tekniska
arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägama. Vid behov
skaU samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.
21
§ Uppkommer fråga om inlösen,
äger 8 kap. 7 § första och andra styckena fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
motsvarande tillämpning.
22
§ Föreligger från andra
sjmpunkter än som avses i 1012 §§ föratsättningar för att inrätta
gemensamhetsanläggning, skall fastighetsbUdningsmyndigheten hänskjuta ärendet
tUl byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot
anläggningen enligt dessa paragrafer, skaU nämnden lämna medgivande tUl
anläggningen.
Talan
mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till anläggningen eller
gjort sådant medgivande beroende av viUkor föres hos länsstyrelsen genom
besvär. Talan mot länsst5T:elsens beslut föres hos Konungen genom besvär.
Sådant
beslut av byggnadsnämnden eller högre instans som anges i andra stycket första
punkten är bindande för fastighetsbildningsmyndigheten.
23 §
Har medgivande enligt 22 § lämnats och möter icke heUer eljest
hinder mot anläggningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten medde
la anläggningsbeslut.
I
anläggningsbeslut skall anges
1.
anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt,
2.
de fastigheter som skall
deltaga i anläggningen,
3.
utrjmime som upplåtes för
anläggningen,
4.
fastighet eller del därav som
inlöses,
5.
tiden för anläggningens
bestånd, om sådan anses böra bestämmas,
6.
den tid inom vilken anläggningen
skaU vara utförd.
Prövas
anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning,
fär anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.
24
§ Om det är lämpligt, får
anläggningsbeslut meddelas utan hinder av att tekniska arbeten och värderingar
ej utförts.
25
§ Tillträde av utrymme som
tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som
fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tUlträde sker, skall
anläggningsbeslutet ha -vunnit laga kraft.
26
§ Har tiUträde ägt ram, skall
pä yrkande av fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av
tillträdet, föreskrivas att förskott skall utgå i avräkning på den ersättning
som slutligt fastställes. Vad som nu sagts gäller dock ej, om det är uppenbart
att förskottet skulle uppgå tUl endast obetydligt belopp,
I
beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall fördelas
mellan delägama i anläggningen.
Prop.
1973:160 490
27
§ Förrättning som påbörjats
enligt förordnande vid fastighetsreglering skall inställas, om
regleringsförrättningen inställes. Förrättningen skall dock fortsättas, om
sakägare som fört talan vid förrättningen och som kunnat ansöka om denna yrkar
det. Underrättas sakägama om regleringsförrättningens inställande vid
sammanträde, skall yrkandet framställas vid sammanträdet. I annat fall skall
yrkandet framställas inom tid som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver.
28
§ Förrättaingskostnadema skall,
om anläggningsbeslut meddelats, fördelas mellan ägama av de fastigheter som
skall deltaga i anläggningen efter vad som är skäligt. I övrigt äger 2 kap. 6
§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning på förrättning
enligt denna lag.
Domstolsprövning
29
§ I fråga om fullföljd av talan
mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag äger 15 kap.
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
30
§ Bestämmelsema i 1618 kap.
fastighetsbUdningslagen (1970: 988) om rättegängen i fastighetsbUdningsmål äger
motsvarande tillämpning på mål som fullföljts enligt 29 §.
Verkställighet
m. m.
31 §
Ersättning enligt 14 eller 26 § skall erläggas inom tre månadei
efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft. Erlägges ersättningen
senare, skall dessutom utges sex procent årlig ränta från förfallodagen.
Om fastighet, som avstår
utrymme för anläggningen eller som helt eller delvis inlöses, svarar för
fordran, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att sådan ersättning
jämte ränta som tillkommer fastig-helsägaren och som ej avser personlig skada
skall nedsättas hos länsstyrelsen för fördelning. Detta gäller dock icke, om
innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att
ersättning utbetalas direkt tUl fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap, 11 § jordabalken föreskrives för rdaxation.
Medgivande av rättsägare fordras ej, om anläggningens inrättande är väsentligen
utan betydelse för honom,
I fräga om fördelningen av
inbetalda medel äger bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för
utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för
fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes
till rättsägarna minst två veckor i förväg,
32 §
Har inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vunnit laga kraft
ersättning enligt 14 § ej till fullo erlagts i föreskriven ordning och ej
heUer någon som i beslutet tillerkänts sådan ersättning begärt verkstäl
lighet av beslutet, är anläggningsbeslutet förfallet.
Anläggningsbeslutet
är likaledes förfallet, om anläggningen ej utförts inom den tid som bestämts i
beslutet,
Erlagd
ersättaing får ej återkrävas på grand av att anläggningsbeslutet förfallit
enligt första eller andra stycket.
prop.
1973:160 49I
33
§ Uppgift om förrättning enligt denna lag införes i fastighetsregistret
snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna, eller om besvär
anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Har förrättningsbeslut
förfallit eller av annan anledning upphört att gälla, skall även detta
antecknas.
Verkan
av ändrade förhållanden
34 §
Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt den
na lag slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning.
Vid
den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring angående kretsen av
fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal
att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.
Är
vid den nya förrättningen endast fråga om ändring som icke påverkar
bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver
byggnadsnämndens medgivande enligt 22 § ej inhämtas.
35
§ Beslutas ändring i fråga om
de fastigheter som skall vara anslutna till gemensamhetsanläggning och
förvaltas den till anläggningen knutna samfälligheten av samfällighetsförening
skall prövas, huruvida föreningen skall bestå med den beslutade ändringen eller
om den skall upplösas. Förvaltar föreningen även annan samfällighet skall i
stället prövas huravida den verksamhetsgren som anläggningen utgör skall avvecklas.
36
§ Inträder fastighet i
bestående samfällighet, skall ägaren förpliktas att utge ersättning till
övriga delägare för den andel i ett enligt 38 § beräknat överskott som tillföres
honom genom anslutningen.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när andelstal höjes för fastighet som
ingår i samfällighet.
37 §
Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren till
erkännas ersättning för den andel i ett enligt 38 § beräknat överskott
som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf
underskott, skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas.
38 §
I fråga om samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening
skall vid tillämpningen av 36 och 37 §§ som överskott eller underskott
anses skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens till
gångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. An
läggningens värde uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till kostnadema för dess utförande samt till anläggningens ålder
och fortsatta användbarhet. Beträffande annan samfällighet skall an
läggningens värde anses som överskott.
Gäller
skilda andelstal beträffande anläggningens utförande, underhåll och drift,
skall överskott eller underskott beräknas för varje sådan verksamhetsgren för
sig.
Prop.
1973:160 492
39
§ I fråga om betalning av
ersättning enligt 36 eller 37 § äger 31 § första stycket motsvarande
tUlämpning.
40
§ Om fastighet, som är ansluten
tUl gemensamhetsanläggning, ingår i sammanläggning, övergår fastighetens
skyldigheter gentemot övriga delägare på den nybildade fastigheten.
Första stycket äger
motsvarande tillämpning när fastighet i sin helhet Överföres till annan
fastighet.
41 §
Delas fastighet, som är ansluten tUl gemensamhetsanläggning,
får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas meUan
de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning när del av fastighet överföres tUl annan
fastighet.
Fördelningen skall ske
enligt de grander som anges i 16 §. Den gäller endast till dess annat bestämts
enligt denna lag och skall ej beaktas vid tiUämpningen av 34 §.
42
§ Överenskommelse att fastighet
skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller att fastighets andelstal
skall ändras har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om den godkännes
av fastighetsbUdningsmyndigheten. Sådant godkännande får lämnas endast om det
är uppenbart att överenskommelsen ej strider mot denna lag.
43
§ Upplåtes tomträtt i fastighet
som deltager i gemensamhetsanläggning, skall tomträtten när den inskrivits
deltaga i anläggningen i fastighetens ställe.
44
§ Uppgift om fördelnmg enligt
41 § eUer om godkännande enligt 42 § införes snarast möjligt i
fastighetsregistret.
Särskilda
bestämmelser om vägar
45 §
Väg enligt denna lag omfattar vägbana och de områden vid
denna som stadigvarande behövs för vägbanans bestånd och underhåll,
såsom slänt, bankett, dike och upplagsplats. Till väg hör också trumma,
skyddsvärn, vägmärke och annan anordning som ulförts för vägens
bestånd eller brakande.
Med
väg jämställes till väg ansluten brygga, bro eller färja med färjläge.
46
§ Om särskilda skäl föreligger,
kan fastighet anslutas till gemensamhetsanläggning som avser väg utan hinder
av att anläggningen tillgodoser endast tillfälligt behov för fasligheten.
47
§ Är det av väsentiig betydelse
för att tillgodose fastighets tillfälliga behov av väg, kan upplåtas rätt för
fastigheten att bygga väg över annan fastighet, om det icke medför väsentiig
olägenhet för sistnämnda fastighet.
I
fråga om ersättning för upplåtelse enUgt första stycket äger 14 § första och
andra styckena motsvarande tillämpning.
48 §
Om det är av väsentiig betydelse för fastighets ändamålsenliga
användning, kan upplåtas rätt för fastigheten att tUlfälligt begagna väg
Prop.
1973:160 493
som
ej hör till fastigheten. Sådan upplåtelse får icke ske, om väsentlig olägenhet
uppkommer för annan fastighet som har rätt att begagna vägen eUer för fastighet
över vUken vägen går.
För
upplåtelse enligt första stycket skall ersättning utgå efter vad som är skäligt
främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräknas uppkomma genom
vägens begagnande. Sådan ersättning skall bestämmas att utgå på en gång eller
årligen i förskott under den tid som rätten att begagna vägen avser och av den
berättigade tages i anspråk.
49 §
Har fastighet enligt denna lag ålagts skyldighet att bygga eller
underhålla väg och fordras för skyldighetens fullgörande att sand, grus,
jord eller sten tages på annan fastighet eller att växande träd eller buskar
borthugges eller kvistas eller snöskärm uppsattes på fastigheten, kan
rätt därtUl upplåtas för den förra fastigheten. Behövs det med hänsyn
till trafiksäkerheten, kan rätt att röja träd eller buskar upplåtas för
fastighet som enUgt denna lag berättigats att begagna vägen.
Upplåtelse
enligt första stycket får ej ske, om den medför väsentiig olägenhet för den
tjänande fastigheten. För upplåtelse och för intrång som föranledes därav skall
bestämmas ersättning att utgå på en gäng. Om rätt att taga väghållningsämnen
icke förbehålles uteslutande den fastighet för vilken upplåtelsen sker, kan
bestämmas att ersättning skall erläggas varje gång rättigheten begagnas efter
visst pris för den mängd som då tages.
Vid upplåtelse och
begagnande av rättighet, som anges i första stycket, skall tUlses att den
tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt. Träd av större prydnadsvärde
eller träd och buskar på tomt eller i trädgård får fällas endast om synnerliga
skäl föranleder det. Innan rätt att borthugga eller kvista träd eller buskar
begagnas, skall fastighetens ägare eller innehavare varje gång underrättas om
åtgärden minst en vecka i förväg.
50 §
Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att bygga eller be
gagna väg, kan till förmån för fastigheten bestämmas att grind eller
led icke får behållas eller uppsättas på vägen. Sådant förbud får ej avse
grind eller led i korsning av jämväg, spårväg eller vattenväg. Förbudets
tillämpning i övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.
Förbud
enligt första stycket får ej meddelas, om det medför väsentlig olägenhet för
fastighet. För intrång som föranledes av förbudet skall bestämmas ersättning
att utgå på en gång.
51 §
Fråga om rättighet som avses i 4750 §§ prövas vid förrättning
enligt denna lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, fär den
upptagas utan ansökan och prövas gemensamt med anläggningsfrågan
vid en förrättning. I annat fall prövas frågan vid särskild förrättning på
ansökan av ägaren av den fastighet till vars förmån rättigheten skall
gäUa.
Vid
förrättningsprövningen äger 912 och 17 §§ motsvarande till-lämpning.
Hänvisningen i 17 § tUl 13 § första stycket skall därvid avse bestämmelserna i
4750 §§ om villkoren för upplåtelse av rättigheten och hänvisningen till 14 §
bestämmelsema i samma paragrafer om ersättning för upplåtelsen. 17 § andra
stycket gäller dock endast i fråga om ersättning för upplåtelse enligt 47 §.
Prop. 1973:160 494
52 §
I fråga om upplåtelse enligt 47 § äger 31 och 32 §§ motsvarande
tillämpning.
Har
engångsersättning bestämts för rättighet enligt 48, 49 eller 50 §, skall
ersättningen erläggas inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann
laga kraft. Rättigheten får icke tagas i bmk innan betalning skett. I fråga om
verkan av underlåtenhet att betala ersättningen äger 32 § första stycket
motsvarande tillämpning. Har ersättning enligt 48 § bestämts att utgå med visst
årligt belopp, får rättigheten icke under något år tagas i brak innan beloppet
för samma år betalats.
Särskilda
bestämmelser om diken
53 §
Krävs för upptagande av dike att anordning vidtas beträffande
väg, är ägaren av vägen skyldig att bära kostnaden för anordningen i
den mån det med hänsyn till vägens beskaffenhet och andra omständig
heter är skäligt.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning i fråga om järnväg och spårväg.
54 §
Genom 53 § göres ej inskränkning i de skyldigheter som kan
åvila ägare av väg, järnväg eller spårväg enligt dom, avtal eller annan
särskild rattsgrand.
Vid
expropriation eller därmed jämförlig åtgärd får ej meddelas bestämmelse som
inskränker fastighetsägares rätt enligt 53 §.
55 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas
av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.
Om
ikraftträdandet av denna lag förordnar Konungen med riksdagen.
2
Förslag till
Lag
om förvaltning av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses
1.
samfällighet enligt
fastighetsbildningslagen (1970; 988),
2.
annan mark som gemensamt tUlhör
ägarna av mantalssatta fastigheter i en socken,
3.
servitut eller annan särskild
rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,
4.
samfällighet enligt
anläggningslagen (1972: ).
Med
ddägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i eller ingår i
samfällighet.
2 §
Lagen äger tUlämpning endast i den män det är förenligt med
annan lag eller författning. Dock får enligt lagen beslutas om nytt-
Prop. 1973:160 495
jande
av samfäUighet i strid mot byggningabalken eller förordningen den 1 augusti
1805 om skogarna i riket.
3 §
Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning
på sådan tomträtt, gruva, byggnad och annan anläggning som har del
i samfäUighet enligt 1 § 3 eller 4.
Den
som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att
äganderätten tUlkommer någon anses vid lagens tiUämpning som fastighetens
ägare.
Innehavare
av tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligt 1 § 1 eller 2 skall
vid tUlämpningen av denna lag anses som delägare i fastighetsägarens ställe.
4
§ Samfällighet förvaltas
antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av särskUt bildad
samfäUighetsförening (föreningsförvallning).
5
§ Avstyckas samfäUighet enligt
1 § 1 eller 2 eller viss ägovidd av sådan samfällighet utan att ha övergått tiU
ny ägare, skaU den sålunda bUdade fastigheten förvaltas som samfällighet enligt
denna lag. Delägares andel i sådan fastighet får ej på annat sätt än genom
överlåtelse av fastigheten skiljas från äganderätten till delägarfastigheten.
Delägarförvaltning
6
§ Vid delägarförvaltning
bestämmer delägarna gemensamt övei samfälligheten.
7
§ Kan delägarna i samfäUigheten
icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på
begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för
avgörande av frågan. Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden är sådan
att den ej bör ske utan att föreningsförvaltning anordnas.
8
§ Den som förordnats att hålla
sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som dr delägare i samfälligheten.
9
§ Till sammanträdet skall
samtiiga kända delägare i samfälUgheten kallas. Är det ovisst vilken av flera
som är delägare, kallas samtliga. Om det kan antagas alt okända delägare finns,
utfärdas kallelse även på dessa.
Kallelse
skall i god tid före sammanträdet delges delägarna. 10 § första stycket och 16
§ delgivningslagen (1970:428) äger icke tUl-lämpning på sådan delgivning.
10
§ Kallelse och delgivning
enligt 9 § ombesörjes av den som skall hälla sammanträdet. Denne skall vidare,
om god man enligt 18 kap. 4 § föräldrabalken behöver förordnas, göra anmälan
härom hos rätlen.
11
§ Har delägare infunnit sig
till sammanträdet, får det hållas även om han icke fått del av kallelse enligt
10 §.
12
§ Varje delägare, som själv
eller genom ombud är närvarande vid sammanträdet, äger en röst.
Beslut
att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller att upplåta sådan
egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år är giltigt endast om det
biträdes av minst två tredjedelar av de röstande. I andra
Prop. 1973:160 496
frågor
gäller som sammanträdets beslut den mening som fått de flesta rösterna och vid
Uka röstetal den mening som biträdes av ordföranden. Rättighetshavare i
ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av fråga som rör
hans rätt.
13
§ När beslut fattas om
överlåtelse eller om upplåtelse av rättighet kan även bestämmas vem som skall
underteckna överlåtelse- eller upplåtelsehandling på delägarnas vägnar.
14
§ Vid sammanträdet skall föras
protokoll genom ordförandens försorg.
15
§ Anser delägare att beslut som
fattats vid sammanträdet icke tUlkommit i behörig ordning eller att det strider
mot denna lag eller annan författning eller att det medför avsevärd olägenhet
för honom, får han föra talan mot övriga delägare hos fastighetsdomstolen.
Talan skall väckas inom fyra veckor frän beslutets dag vid påföljd att rätten
tUl talan eljest är förlorad.
När
talan väckts, kan domstolen förordna att beslutet tills vidare icke skall lända
tUl efterrättelse.
Rättighetshavare
i ddägarfastighet får föra talan mot beslut som rör hans rätt. I fråga om sådan
talan äger första och andra styckena motsvarande tiUämpning.
16 §
Kostnad för sammanträdet förskjutes av sökanden. Leder sam
manträdet till beslut om förvaltningsåtgärd, skall kostnaden slutligt be
talas av delägama efter deras delaktighet i samfälligheten.
Föreningsförvaltning
Allmänna
bestämmelser om samfällighetsförening
17
§ Samfällighetsförening är en
enligt denna lag bildad sammanslutning vars medlemmar utgöres av delägarna i
samfällighet.
18
§ Samfällighetsförenings
ändamål är att förvalta den samfällighet för vUken den bUdats.
Samfällighetsförening
får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som anges i första
stycket.
19 §
Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas
gemensamma bästa. Varje medlems enskilda intressen skall även be
aktas i skälig omfattning.
Bildande
av samfällighetsförening
20 §
Samfällighetsförening bUdas vid sammanträde med delägarna i
samfälligheten. På begäran av delägare skall fastighetsdomstolen för
ordna någon att hålla sådant sammanträde.
I
samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) eller
anläggningslagen (1972; ) skall fastighetsbUdningsmyndigheten hålla sammanträde
enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om
delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.
21 §
I fråga om sammanträde för bUdande av samfällighetsförening
äger 811 §§, 12 § första stycket och 14 § motsvarande tUlämpning.
Prop. 1973:160 497
22
§ Vid sammanträdet skaU
delägama utse styrelse och antaga stadgar. Som sammanträdets beslut gäller den
mening som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres val genom
lottning och gäller i andra frågor den mening som biträdes av ordföranden.
23
§ I fråga om talan mot beslut
vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tUlämpning.
Beslut som fattats innan
fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslut om samfällighetens bUdande vunnit
laga kraft, gäUer endast under förutsättning att så sker.
24 §
Kostnad för sammanträdet skall förskjutas av sökanden men
slutligt betalas av föreningen.
Registrering,
stadgar och firma
25 §
Samfällighetsförening registreras hos länsstyrelsen i det län där
föreningens styrelse enligt stadgama har sitt säte.
Hos varje länsstyrelse
skaU föras ett samfällighetsföreningsregister för inskrivning av de uppgifter
som enUgt denna lag eller annan författning skall anmälas för registrering
eUer intagas i registret. I fråga om samfäUighetsföreningsregistret äger 99103
§§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar motsvarande tUlämpning, 100 §
första stycket andra punkten skall därvid gälla klandertalan som avses i 23 §
första stycket och 53 § andra stycket denna lag.
26 §
Registrering av samfällighetsförening sker på ansökan av för
eningens styrelse.
Vid
ansökningshandlingen skall fogas två bestyrkta avskrifter av stadgarna samt en
bestyrkt avskrift av protokoll från sammanträde enligt 20 §.
Ansökningshandlingen
skall innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamöternas
namn och hemvist. Om särskild firmatecknare utsetts, skall också uppgift härom
lämnas.
27
§ Innan registrering skett, kan
samfällighetsförening ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.
28
§ Stadgar för
samfällighetsförening skall ange
1.
föreningens firma,
2.
samfälUghet som förvaltas av
föreningen och grandema för förvaltaingen,
3.
den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,
4.
hur styrelsen skall vara
sammansatt och grandema för dess beslutförhet,
5.
hur revision av styrelsens
förvaltning skall ske,
6.
föreningens räkenskapsperiod,
7.
hur ofta ordinarie
föreningsstämma skall hållas,
8.
det sätt pä vilket kallelse
till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas
kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall
vidtagas.
Stadgarna
fär ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.
29 §
Samfällighetsförenings firma skall innehåUa ordet "samfällig
hetsförening". Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrel
sen registrerade ännu bestående samfällighetsföreningsfirmor.
32
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 498
Styrelse
och firmateckning
30
§ Styrelsen för
samfällighetsförening skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte
i den ort där medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dessa ligger.
31
§ När skäl därtill föreligger
får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som
anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om
stadgeändring. Länsstyrelsen får vidare utse särskild ledamot i styrelsen. Kan
överenskommelse ej träffas om arvode tUl sådan ledamot skall länsstyrelsen bestämma
arvodet.
Om
länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf skall anteckning göras i samfäUighetsföreningsregistret.
32
§ Styrelseledamot kan i sanuna
ordning som han utsetts skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid som
uppdraget omfattar.
33
§ Har styrelseledamots uppdrag
upphört eller är han förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutför,
får länsstyrelsen, på yrkande av någon vilkens rätt är beroende av att behörig
styrelse finns, förordna syssloman alt ensam eller, om styrelseledamöter
finns, tillsammans med dem handha föreningens angelägenheter och företräda
föreningen som styrelse. Sysslomannens förordnande gäller till dess beslutför
styrelse åter finns.
Sysslomannen
har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet skall betalas av
föreningen.
34 §
Om ej annat följer av stadgarna eller av föreningsstämmo
beslut, får styrelsen utse särskild firmatecknare.
Bemyndigande
att teckna firma kan av styrelsen när som helst åler-kaUas.
35
§ Styrelsen skall handha samfällighetens
angelägenheter i överensstämmelse med denna lag, stadgarna och
föreningsstämmobeslut, i den mån beslutet ej strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna.
36
§ Styrelseledamot får ej taga
befattning med angelägenhet i vUken han har ett väsentligt intresse som
strider mot föreningens.
37
§ Styrelsen är behörig att
företräda föreningen i förhållande till tredje man. Samma behörighet tiUkommer
firmatecknare. Styrelsen och firmalecknaren får dock ej utan stöd av stadgarna
eller föreningsstämmobeslut överlåta eller söka inteckning i fast egendom
eller upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år.
38 §
Som styrelsens beslut gäller den mening om vUken vid styrelse
sammanträde de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgöres
val genom lottning och gäller i andra frågor den mening som biträdes
av ordföranden.
Första
stycket gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
39 §
Sker ändring i fråga om sådant förhåUande som anges i 26 §
tredje stycket, skall detta genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering.
Prop. 1973:160 499
Uttaxering
av bidrag m. m.
40
§ Om samfällighetsförenings
medelsbehov ej täckes på annat sätt, skall bidrag i pengar uttaxeras av medlemmarna.
41
§ Innan uttaxering sker, skall
styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten skall
godkännas av medlemmarna på föreningsstämma.
Gäller
i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmelser för skilda
verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren
beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på
verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt.
42 §
Om ej annat föreskrives i stadgarna, uttaxeras medlemmarnas
bidrag genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framläg
ger debiteringslängd.
I
debiteringslängden skall anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på
varje medlem och när betalning skall ske.
I
fall som avses i 41 § andra stycket skall varje verksamhetsgren redovisas för
sig i debiteringslängden.
43 §
Räcker ej tUlgängliga medel till betalning av klar och förfallen
skuld för vilken föreningen svarar, skall styrelsen utan dröjsmål upp
rätta och på föreningsstämma framlägga särskUd debiteringslängd samt
omedelbart uttaga vad som fordras.
Försummar
styrelsens ledamöter vad som åligger dem enligt första stycket, är de
solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen uppenbar, skall
länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna syssloman att debitera och uttaga
vad som fordras. I fråga om ersättning till sådan syssloman äger 33 § andra
stycket motsvarande tillämpning.
44
§ Övergår ddägarfastighet till
ny ägare annorledes än genom försäljning på exekutiv auktion, svarar den nye
ägaren för oguldet belopp som påförts den förre ägaren enligt 42 eller 43 §
och som förfallit till betalning inom ett år före den bestämda tUlträdesdagen.
Mot den nye ägaren anses beloppet förfallet den dagen.
45
§ I fall som avses i 41 § andra
stycket får medel och andra tillgångar som hänför sig enbart till viss
verksamhetsgren icke användas eller utmätas för ändamål som faUer utanför
verksamhetsgrenen. Medel som nyss sagts får ej heller sammanblandas med andra
medel.
46
§ Anser medlem uttaxering ej
överensstämma med denna lag, stadgarna eller föreningsstämmobeslut, får han
väcka talan om rättelse hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag
då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.
Om
dorastolen ej förordnar annat när den prövar talan om rättelse, får debiterat
och tiU betalning förfallet belopp uttagas enligt bestämmelsema i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) om fordran för vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom
som äger laga kraft.
Föreningsstämma
47 §
Medlemmarnas rätt att deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter utövas på föreningsstämma.
KaUelse
till föreningsstämma sker genom styrelsens försorg. I kallelsen anges vUka
ärenden som skall behandlas på stämman.
Prop.
1973:160 500
Underlåter
styrelsen att utfärda kallelse tUl ordinarie föreningsstämma i enlighet med
stadgarnas föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan av medlem utlysa
föreningsstämma. Om minst en femtedel av samtliga röstberättigade medlemmar,
med uppgift om de ärenden som skall behandlas, hos styrelsen begär att extra
föreningsstämma skall hållas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla tiU
sådan stämma. Sker det ej, skall länsstyrelsen på anmälan av medlem utlysa
stämma,
48 §
I fall som avses i 41 § andra stycket får vid avgörande av fråga
som enbart rör viss verksamhetsgren rösträtt utövas endast av de med
lemmar som är bidragsskyldiga till denna verksamhetsgren.
Den
som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet fåv delta i förhandlingama
men ej utöva rösträtt, innan han fullgjort vad han eftersatt.
Medlem
eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som om bud, deltaga i
behandlingen av angelägenhet, vari han äger ett väsentiigt intresse som strider
mot föreningens,
Rättighetshavare
i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av fråga som rör
hans rätt.
49 §
Varje röstberättigad medlem äger en röst. Medlems rösträtt kan
utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer an en medlem. Som
stämmans beslut gäller den mening som fått de flesta rösterna. Vid lika
röstetal avgöres val genom lottning och gäller i andra frågor den mening
som biträdes av ordföranden.
Första
stycket gäller ej, om annat föreskrives i denna lag eUer i stadgama.
50 §
Styrelsen är skyldig att på föreningsstämma lämna de upplys
ningar om föreningens verksamhet som medlem begär och som kan vara
av betydelse för medlemmarna.
Över
beslut som fattas på föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras
protokoll, vilket skaU hållas tiUgängligt för medlemmama senast två veckor efter
stämman.
överlåtelse
av fast egendom m. m.
51 §
Beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller att
upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år är
giltigt endast om det biträdes av minst två tredjedelar av de röstande
på föreningsstämma.
Första
stycket gäller ej, om annat föreskrives i stadgama.
Ändring
av föreningens stadgar
52 §
Beslut om ändring av föreningens stadgar är gUtigt endast om
det biträdes av minst två tredjedelar av de röstande på föreningsstämma.
Föreskrives strängare villkor i stadgarna, skall det gälla.
Beslut
enligt första stycket skall genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering. Vid anmälan skall fogas tvä bestyrkta avskrifter av protokoll
över beslutet. Beslutet får ej tillämpas innan registrering skett.
Talan
mot föreningsstämmobeslut
53 §
Anser styrelseledamot eUer sådan medlem eller rättighetshavare
i ddägarfastighet vars rätt beröres att beslut som fattats på förenings
stämma ej tUlkommit i behörig ordning eUer att det strider mot denna
Prop.
1973:160 501
lag
eUer annan författning eller mot stadgarna, får han föra talan mot beslutet hos
fastighetsdomstolen.
Grundas talan enUgt första
stycket på att beslutet ej tUlkommit i behörig ordning eller att det kränker
endast medlems eUer rättighetshavares rätt, skall talan väckas inom fyra
veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet eljest är gällande.
När talan väckts, äger
fastighetsdomstolen förordna att beslutet tUls vidare ej får verkställas.
Dom
varigenom stämmobeslut upphävts eller ändrats gäUer även för medlem eller rättighetshavare
som ej fört talan.
Skadeståndsskyldighet
m. m.
54 §
Angående skyldighet för styrelseledamot eUer annan som kun
nat företräda samfällighetsföreningen eller revisor eller medlem att er
sätta skada, som han tillskyndat föreningen, medlem eller tredje man,
samt angående talan om sådan ersättning äger 6366 och 106109 §§
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.
Talan upptages dock av fastighetsdomstolen.
Föreningar
för förvaltning av flera samfälligheter
55 §
Samfällighetsförening kan bildas för att handha förvaltningen av
flera samfälligheter. 2024 §§ äger motsvarande tillämpning på sådan
föreningsbildning. Föreligger olikhet i fråga om delaktigheten i samfäUig
heterna, gäller dock de avvikelser som anges i andra stycket.
Begäran
om sammanträde för bildande av samfällighetsförening skall göras av minst en
delägare i varje samfällighet. Vid sammanträdet skaU särskUd omröstning ske bland
delägarna i varje samfällighet över yrkandet att bilda gemensam förening. BifaUes
yrkandet vid samtiiga omröstningar, skall delägama vid gemensam omröstning
utse styrelse och antaga stadgar för föreningen. I annat fall har frågan
fallit. På begäran av delägare skall dock vid sammanträdet behandlas fråga om
bildande av annan förening enligt denna paragraf eUer 22 §.
56 §
I fall som avses i 5 § skall samfällighetsförenmg som förvaltar
den samfällighet som helt eller delvis avstyckas förvalta även den ny
bUdade fastigheten.
Finner den som enligt 20 §
skall hålla sammanträde för bUdande av samfällighetsförening att förvaltningen
av samfälligheten lämpligen kan handhas av befintlig samfällighetsförening,
skall han söka inhämta föreningens samtycke till att samfälligheten anslutes
till föreningen. Om sådant samtycke lämnas, skall vid sammanträdet omröstning
ske i anslutningsfrågan. Fattas beslut om anslutning, skall frågan om bUdande
av ny samfällighetsförening vila till dess det slutligt avgjorts huravida
anslutning kommer tUl stånd.
57
§ Mellan samfällighetsföreningar
får avtalas alt den ena föreningen (överlåtande föreningen) skall uppgå i den
andra (övertagande föreningen) på så sätt att medlemmama i den överlåtande
föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen och att den överlåtande
föreningen upphör att bestå samt alla dess tUlgångar och skulder övertages av
den övertagande föreningen (fusion).
58
§ Fusionsavtal är bindande
först när det godkänts av föreningsstämma i den överlåtande föreningen och
behövlig ändring i den övertagande föreningens stadgar beslutats.
Prop. 1973:160 502
59 §
Fusionsavtal skaU genom försorg av den överlåtande förening
ens styrelse anmälas för registrering. Vid anmälan skall fogas bestyrkt
avskrift av fusionsavtalet samt av protokoll över föreningsstämmans be
slut att godkänna avtalet.
Registrering av
fusionsavtalet får ske endast i samband med registrering av beslutet om
ändring i den övertagande föreningens stadgar. När registrering skett, är
fusionen genomförd.
60 §
Förvaltar samfäUighetsförening flera samfälligheter och förelig
ger olikhet i fråga om delaktigheten i dessa, äger 41 § andra stycket,
42 § tredje stycket, 45 § och 48 § första stycket motsvarande tUlämp
ning.
Upplösning
av samfällighetsförening
61
§ Samfällighetsförening skall
upplösas, när den eller de samfäUigheter som förvaltas av föreningen upphör
att bestå eller när medlemmarna är ense om del. Om rätt för fastighetsbUdningsmyndigheten
att förordna om upplösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i
anläggningslagen (1972: ).
62
§ SamfäUighetsförening får ej
upplösas innan alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för
betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse
sökas på föreningens okända borgenärer. De i förordningen (1862:10 s. 1) om
tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade
bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tUlämpning.
Överstiger
vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet
skiftas mellan medlemmarna enligt grander som föreningsstämman beslutat. Vad
som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
63
§ När samfällighetsförening
upplösts, skall detta genom styrelsens försorg anmälas för registrering. Har
skifte av tillgångama skett, skaU vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av
skifteshandlingen.
64
§ Förvaltar samfällighetsförening
flera samfälligheter och upphör någon av dessa att bestå, skall den verksamhetsgren
som samfälligheten utgör avvecklas. Detsamma gäller om delägarna i samfälligheten
är ense om att avveckling skall ske. Om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten
att förordna om avveckling av verksamhetsgren finns bestämmelser i
anläggningslagen (1972: ).
62
och 63 §§ äger motsvarande tUlämpning i fråga om avveckling som anges i första
stycket.
65 §
Framkommer efter upplösning av förening eller avveckling av
verksamhetsgren ny skuld eller tillgång, skall länsstyrelsen på begäran
av borgenär eller annan som saken rör förordna syssloman att vidtaga
de åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen om skulden eller tUlgången
varit känd tidigare.
Fastighetsdomstols
behörighet
66 §
Mål eller ärende, som enligt denna lag skall prövas av fastighets
domstol, upptages av den fastighetsdomstol inom vars område samfäl
ligheten är belägen. Ligger samfälligheten under flera fastighetsdom-
Prop. 1973:160 503
stolar,
upptages talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. Detsamma gäller
om målet eller ärendet rör flera samfälligheter som Ugger under skilda
fastighetsdomstolar.
Talan
mot länsstyrelses beslut
67
§ Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering enligt denna lag föres
hos kammarrätten genom besvär inom två månader från dagen för beslutet.
Talan
mot länsstyrelses beslut enligt 31 § första stycket första eller tredje punkten
eller enligt 32 § föres hos Konungen genom besvär.
Mot
annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos kammarrätten genom
besvär.
Om
ikraftträdandet av denna lag förordnar Konungen med riksdagen.
3
Förslag till
Lag
om införande av anläggningslagen (1972: ) och lagen (1972: om förvaltning
av samfäUigheter
Härigenom
förordnas som följer.
Allmänna
bestämmelser
1
§ Anläggningslagen (1972: ),
lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter och denna lag träder i kraft
den 1 juli 1972,
2
§ Genom anläggningslagen (1972:
) och lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter upphäves med den
begränsning som följer av denna lag,
lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed
jämförliga
samfällda ägor och rättigheter,
lagen
(1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
lagen
(1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om
vissa
gemensamhetsanläggningar,
3
§ Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i
anläggningslagen (1972: ), lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter eUer
denna lag skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas,
4
§ Vad som i anläggningslagen
(1972: ) och lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om
fastighet äger motsvarande tillämpning på lott som utlagts vid gUtig sämjeddning
av fastighet,
5
§ Den som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eUer med fideikommissrätt skaU vid tillämpningen
av anläggningslagen (1972: ) och lagen (1972: ) om förvaltning av samfäUigheter
anses som fastighetens ägare.
Prop. 1973:160 504
Övergångsbestämmelser
angående anläggningslagen (1972: )
6
§ Lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar
skall fortfarande tUlämpas i fråga om förrättning enligt lagen som påbörjats
före den 1 juU 1972.
7
§ Har vid förrättning enligt
lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar förmånsrätt fastställts
med stöd av 7 § andra stycket i lagen, äger 3942 §§ samma lag samt lagen
(1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
till-lämpning så länge något förmånsrättsbelopp kvarstår.
8
§ Förrättning enligt 2 eller 4
kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar får ej påbörjas efter utgången av juni
1972. Detta gäller dock ej förrättning som avses i 67 § fjärde stycket samma
lag.
9
§ Bestämmelsema i 67 och 68 §§
lagen (1939: 608) om enskilda vägar äger ej tiUämpning i fräga om
sammanläggning eller delning som beslutas efter utgången av juni 1972.
10 §
Syneförrättning rörande företag för dikning, som ej är att jäm
ställa med vattenavledning, eller sådant företatg för dikning och avle
dande av avloppsvatten, som är gemensamt för två eller flera fastig
heter, får ej påbörjas efter utgången av juni 1972. Detta gäller dock ej
förrättaing enligt 10 kap. 77 eUer 78 § vattenlagen (1918: 523).
I
fråga om syneförrättning som anges i första stycket gäller 7 kap. 56 § och 8
kap. 34 § vattenlagen (1918: 523) med den begränsning som följer av 11 och 13 §§.
11
§ Bestämmelserna i 34 och 3639
§§ anläggningslagen (1972: ) om omprövning av förrättning enligt nämnda lag
äger motsvarande tillämpning i fråga om annan förrättning enligt lagen (1966:
700) om vissa gemensamhetsanläggningar än som anges i 7 § samt i fråga om
förrättning enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller
motsvarande äldre bestämmelser och syneförrätlning som anges i 10 § första
stycket.
12
§ Beslutas vid omprövning
enligt 11 § ändring beträffande anläggning som är gemensam för flera
fastigheter, anses anläggningen vara inrättad enligt anläggningslagen (1972: ).
Förvaltas anläggningen av sådan samfälUghet som kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyl-ligheter, skaU samtidigt förordnas att samfälUgheten skaU
upplösas.
13
§ Bestämmelserna i 40 och 41 §§
anläggningslagen (1972: ) äger motsvarande tillämpning när
fastighetsbildningsåtgärd som där avses rör fastighet som är ansluten tUl gemensam
anläggning vilken tillkommit vid förrättning enligt lagen (1966: 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar eller enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda
vägar eller motsvarande äldre bestämmelser eller vid syneförrättning som anges
i 10 § första stycket. Med fastighets skyldighet gentemot delägare i samfällighet
jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld som åvilar fastigheten samt
förmånsrätt som fastställts i fastigheten med stöd av 7 § andra stycket lagen
om vissa gemensamhetsanläggningar.
14
§ Finner
fastighetsbildningsmyndigheten anledning antaga att fräga som upptagits vid
förrättning enligt anläggningslagen (1972: ) bör
Prop. 1973:160 505
lösas
enligt 3 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar, skall myndigheten
underrätta länsstyrelsen härom. Förordnar länsstyrelsen förrält-ningsman enUgt
sistnämnda lag, inställes förrättningen.
övergångsbestämmelser
angående lagen om förvaltning av samfälligheter (1972: )
15
§ Mål eller ärende enligt lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter som är anhängigt hos domstol vid utgången av juni 1972
skall handläggas och prövas enligt nämnda lag.
16
§ I fråga om verkställighet av
beslut, som domstol meddelat enligt lagen (1921; 299) om förvaltning av bysamfäUigheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, äger nämnda lag fortfarande
tillämpning. På begäran av delägare är syssloman eUer god man dock skyldig att
hålla sammanträde enligt 20 § lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter
för bildande av samfällighetsförening.
17
§ Bestämmelserna i 5 §, 7 §
första stycket tredje punkten och tredje stycket samt 8, 2234 och 43 §§ lagen
(1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar skall fortfarande tillämpas i
fråga om sådan samfällighet enligt nämnda lag som kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter.
18
§ I fräga om sådan samfällighet
enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen (1972: )
om förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt
anläggningslagen (1972: ) motsvarande tUlämpning.
19
§ Delägare i samfäUighet enligt
lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar äger på samfällighetsstämma
besluta alt samfälligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Beslutas
sådan ombUdning, skall stämman vid tUlämpningen av lagen (1972: ) om
förvaltning av samfälligheter anses som sammanträde enligt 20 § i lagen.
Första
stycket gäller icke samfäUighet som anges i 18 § eller samfällighet som
åtnjuter förmånsrätt enligt lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enUgl
lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning i fräga om delägare i vägsamfällighet
enligt lagen (1939: 608) om enskUda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning
samt i fråga om deltagare i sådant företag som anges i 10 § första stycket.
20 §
När samfällighetsförening, som bildats enligt 19 §, registrerats
skaU den anses ha övertagit samfällighetens eller företagets samtliga
tillgångar och förpliktelser. Den anläggning, som förvaltas av samfäl
ligheten eUer företaget, skaU vid tUlämpningen av lagen (1972: ) om
förvaltning av samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggning
enligt anläggningslagen (1972: ).
Prop. 1973:160 506
4
Förslag till
Lag
om garantifond för samfällighetsföreningar
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ För belopp, som tagits upp i samfällighetsförenings
debiterings-längd och som ej kunnat uttagas hos den betalningsskyldige, har föreningen
rätt att få betalning av staten ur en särskilt inrättad garantifond
(garantifonden för samfäUighetsföreningar) i den mån det med hänsyn till
föreningens ekonomiska förhåUanden och övriga omständigheter är skäUgt.
Betalning utgår dock aldrig om beloppet understiger trehundra kronor.
2
§ För garanti enligt 1 § är samfällighetsförening
skyldig att 'erlägga avgift till garantifonden.
3
§ I fråga om belopp som
utbetalats enligt 1 § inträder garantifonden i föreningens rätt mot den som
åsidosatt sin betalningsskyldighet.
4
§ Om det är nödvändigt för
finansieringen av anläggning som skall utföras av samfäUighetsförening, kan
garantifonden lämna lånegaranti till medlem i föreningen. För sådan garanti
utgår särskild avgift som erlägges av medlemmen.
5
§ Närmare föreskrifter om
garantifondens verksamhet och förvaltning samt om fastställande och erläggande
av avgifter lill fonden meddelas av Konungen.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt
Härigenom
förordnas, att 19 § lagen (1904; 48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
/
fråga om ägor, som vid skifte Vad i denna lag finnes stadgat
av
jord blivit undantagna för del- 'äge ej tillämpning å sådan sam-
ägarnes
allmänna behov eller el- fällighet, som avses i lagen (1972:
fest
äro samfällda för flera fas- ) om förvaltning av samfäl-
tigheter,
de där till någon del ligheter, eller å sådan allmänning,
hava
sina ägor genom skifte el- som avses i lagen (1952: löö) om
«
Senaste lydelse 1960:133.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ler eljest åtskilda, äge vad i denna lag finnes stadgat ej
tiUämpning, utom såvitt angår mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat-eller
båtsmanstorp anslagen; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter
tillämpliga ; avseende å oskift fiskevatten eller i fråga om bUdande av
jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av
fiskevårdsområde, omfattande allenast en faslighet eller det till allenast en
fastighet hörande fisket.
Föreslagen lydelse
häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter
tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en
fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller
del till allenast en fastighet hörande fisket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beträffande egendomsgemenskap meUan äkta makar eller
delägare i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eUer äro redare i
samma fartyg eller deltagare i samma gmvrörelse, gälle vad därom är särskUt
stadgat.
Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken
stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld
fast egendom, vari omyndig äger dd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom
förordnas, att 24 § lagen (1950: 596) om rätt tiU fiske skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse 24 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Oskiftat
fiske ävensom annat fiske som är samfällt för två eller flera fastigheter må
nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kunna sämjas. Sämjas de ej, må
länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva huru fisket må nyttjas.
Innan sådan föreskrift meddelas skola de övriga ägarna genom särskilda
underrättelser erhålla tiUfälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig
tidsutdräkt.
1 Senaste lydelse 1962: 47.
/ fråga
om tUlgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter
gäller lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Upplåtelse av fiskerätt åt annan än någon av
fastigheternas ägare må ej annat än i samband med upplåtelse av jord till brukande
göras av en ägare utan de flesta övrigas samtycke. Därvid skola de, som med
samäganderätt innehava viss fastighet, tillsammantagna räknas för en ägare
och skall likaså endast en röst beräknas för den som äger flera fastigheter.
Hör fiske tUl aUenast en fastighet, vUken ej utgöres av
enbart fiske, och innehaves fastigheten med samäganderätt, må på ansökan av
någon av delägarna meddelas föreskrift enligt vad i första stycket är stadgat.
Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske
som ingår i fiskevårdsområde.
Hör
fisket till allenast en fastighet, vUken ej utgöres av enbart fiske, och innehaves
fastigheten med samäganderätt, må länsstyrelsen på ansökan av någon av
delägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Förordnande angående nyttjande av samfäUt fiske, som
meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gäUa tUl dess delägarna
beslutat annat enUgt lagen (1972: ) om förvaltning av samfälligheter.
Prop.
1973:160 509
Bilaga
2 De remitterade förslagen
1
Förslag till Anläggningslag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Enligt denna lag kan sådan anläggning inrättas som är gemensam
för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande bety
delse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsan
läggning prövas vid förrättaing.
Kan
enligt särskilda bestämmelser frågan om inrättande av anläggning gemensamt för
flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, Uger lagen
tillämpning endast om det framgår av dessa bestämmelser. Lagen gäller ej
allmän vatten- och avloppsanläggning.
2
§ Lagens bestämmelser om
fastighet äger motsvarande tillämpning på tomträtt som inskrivits och på gmva.
Om det är lämpligt, skall bestämmelserna tUlämpas även på byggnad eller annan
anläggning som ej hör till fastighet samt på naturreservat och nationalpark.
3
§ Den som innehar fastighet på gmnd
av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tUlkommer någon anses vid
lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat eller
nationalpark anses den som förvaltar reservatet eller parken.
Förrättningsmyndighet
4
§ Anläggningsförrättning handlägges av fastighetsbUdningsmyndighet.
Om
det är lämpligt, får fastighetsbildningsmjmdigheten förordna särskUd förrättaingsman.
Denne skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver och även i
övrigt vara lämplig till detta. Vad som i denna lag föreskrives om
fastighetsbildningsmyndighet gäller i tillämpliga delar sådan särskild förrättaingsman.
Villkor
för inrättande av gemensamhetsanläggning m. m.
5
§ Gemensamhetsanläggning får ej
imättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentUg betydelse
att ha del i anläggningen.
6
§ Gemensamhetsanläggning får
inrättas endast om fördelarna av anläggnmgen överväger de kostnader och
olägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, gäller vad som nu sagts endast om
särskilda skäl föranleder det.
Prop. 1973:160 510
Gemensamhetsanläggning
får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör till fastighet,
om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma att
uppstå för annan deltagare i gemensamhetsanläggningen.
7 §
Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastig
heter som skall deltaga i anläggningen mera allmänt motsätter sig åt
gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Första
stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.
8
§ Gemensamhetsanläggning skaU
förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med
minsta intrång och olägenhet ulan oskälig kostnad. Åtgärd för att underlätta
framtida tillbyggnad eUer ökat utnyttjande av anläggningen får vidtagas, om
åtgärden medför endast ringa ökning av kostnaden.
9
§ Gemensamhetsanläggning, som
inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan,
tomtindelning eller byggnadsplan, skall stå i överensstämmelse med planen.
Gäller
eljest särskUda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan,
utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall anläggning inrättas
så, att syftet med bestämmelserna ej motverkas.
Om
särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna
medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även
utan sådant medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt
med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från
fastställd generalplan, stadsplan eUer byggnadsplan endast om byggnadsnämnden
tillstyrkt det.
Talan
mot byggnadsnämnds beslut i fräga som avses i tredje stycket föres hos
länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut
att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eUer byggnadsplan.
Mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos
Konungen genom besvär.
10
§ Har stadsplan eller byggnadsplan
icke fastställts för visst område, får gemensamhetsanläggning ej inrättas, om
anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda
olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.
11
§ Gemensamhetsanläggning får ej
uirättas, om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse.
Första
stycket gäller icke när anläggningen är tiU övervägande nytta från allmän synpunkt.
Skyldighet
att avstå utrymme
12 §
Mark eUer annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas i anspråk på
fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan fastighet, om det
icke orsakar synnerligt men för fastigheten. Större utrymme får dock ej tagas i
anspråk än som behövs med hänsyn till fastigheter som kan anslutas enligt 5 §.
Prop. 1973:160 511
Även
om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå utrymme, om
anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Om ägaren begär det, skall
fastigheten inlösas. Är olägenheten begränsad tUl viss del av fastigheten,
skall endast den delen inlösas.
Bestämmelserna
i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen (1972; ) äger motsvarande tillämpning
vid upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf.
Ersättning
för utrymme m. m.
13 §
I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt 12 § äger
4 kap. expropriationslagen (1972: ) motsvarande tUlämpning. 4 kap.
3 § expropriationslagen skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning
som ägt rum under tiden från dagen tio år före det anläggningsförrätt
ningen påkallades.
Samfällighet
14 §
Gemensamhetsanläggning och rätt tUl utrymme eller inlöst mark
är samfälld för de fastigheter som deltager i anläggningen.
För
anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en
särskild samfällighet.
Fördelning
av kostnader
15 §
Grandema för fördelning av kostaaderna för gemensamhetsan
läggnings utförande fastställes vid förrättningen. För varje fastighet an
ges andelstal, som bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn
främst till den nytta fastigheten har av anläggningen.
Andelstal
fastställes även i fråga om kostnaderna för anläggningens drift. Sådant
andelstal bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den
omfattning i vilken fastigheten beräknas använda anläggningen. Om det är
lämpligt, kan föreskrivas att kostnaderna i första hand skall fördelas genom
att avgifter uttages för anläggningens utnyttjande. Grandema för beräkningen
av sådana avgifter fastställes vid förrättningen.
Överenskommelser
mellan sakägare m. m.
16 §
Avsteg får göras från
1.
5 §, om ägarna av de
fastigheter som skaU deltaga i anläggningen medger det,
2.
8 § såvitt den innebär skydd
för enskUt intresse, 12 § första stycket eller 13 §, om de fastighetsägare och
andra sakägare vilkas rätt beröres medger det,
3.
15 §, om det medges av
fastighetsägare som ålägges större bidragsskyldighet än som i annat faU skolat
gälla och avvikelsen från bestämmelsen icke sker i otillbörligt syfte.
Svarar
fastighet för fordran, får avsteg från 13 eUer 15 § med stöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras
fastigheten av gemensam inteckning, fordras dess-
Prop.
1973:160 512
utom
de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrives för rdaxation. Medgivande av rättsägare behövs ej, om
anläggningens inrättande är väsentiigen utan betydelse för honom.
Påkallande
av förrättning
17 §
Anläggningsfråga upptages efter ansökan. Har vid fastighetsreg
lering förordnats alt anläggningsfråga skall prövas enligt denna lag, får
frågan dock upptagas utan ansökan.
Anläggningsfräga
får prövas gemensamt med annan anläggningsfråga eller med
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. Sådan gemensam förrättning får
åter delas upp på skUda förrättningar.
18 §
Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägare
av fastighet som skaU deltaga i anläggningen och byggnadsnämnden.
Länsstyrelsen
kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara
av större betydelse frän allmän synpunkt.
Vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning
för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan
undanröjas, minskas eUer förebyggas.
Förrättning
19
§ I fråga om förrättning enligt
denna lag äger 4 kap. 124, 2740 och 42 §§ fastighetsbUdnmgslagen (1970; 988)
motsvarande tUl-lämpning.
20
§ Innehavare av särskUd rätt tUl
fastighet, som inlöses eller eljest tages i anspråk för gemensamhetsanläggning,
är sakägare vid förrättningen, öm hans rätt beröres.
21
§
Fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsättningarna för anläggningen
och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör
rådplägning ske med sakägama. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som
beröres av anläggningen.
22
§ Uppkommer fråga om inlösen,
äger 8 kap. 7 § första och andra styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988)
motsvarande tUlämpning.
23
§ Avser förrättningen gemensamhetsanläggning
som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan
eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § att anläggningens tillåtlighet
enligt 10 § kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som
avses i 911 §§ förutsättningar för att inrätta anläggningen, skaU fastighetsbUdningsmyndigheten
hänskjuta ärendet tiU byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej
möta mot anläggningen enligt sistnämnda paragrafer, skall nämnden lämna
medgivande till anläggningen.
Talan
mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande tiU anläggningen eUer
gjort sådant medgivande beroende av vUlkor föres hos länsstyrelsen genom
besvär. Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär.
Prop. 1973:160 513
Beslut
av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande tiU anläggningen
vägrats eller gjorts beroende av vUlkor är bindande för fastighetsbUdningsmyndigheten.
24 §
Om hinder icke möter mot anläggningen, skaU fastighetsbild
ningsmyndigheten meddela anläggningsbeslut.
I
anläggningsbeslut anges
1.
anläggningens ändamål, läge,
storlek och huvudsakliga beskaffenhet i övrigt,
2.
de fastigheter som skall
deltaga i anläggningen,
3.
utrymme som upplåtes för
anläggningen,
4.
fastighet eUer del därav som
inlöses,
5.
tiden för anläggningens
bestånd, om sådan anses böra bestämmas,
6.
den tid inom vilken
anläggningen skall vara utförd,
7. behövliga
föreskrifter i fråga om anläggningens utförande.
Prövas anläggningsfråga gemensamt med fastighetsbUdningsåtgärd
vid
en förrättning, får anläggningsbeslutet upptagas i fastighetsbUdningsbeslutet.
25
§ Om det är lämpligt, får anläggningsbeslut
meddelas utan hinder av att tekniska arbeten och värderingar ej utförts.
26
§ TiUträde av utrymme som
tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tidpunkt som
fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan tUlträde sker, skaU
anläggningsbeslutet ha vunnit laga kraft.
27
§ Har beslut om tUlträde
meddelats, skall på yrkande av fastighetens ägare eller annan sakägare, vars
rätt beröres av tillträdet, föreskrivas att förskott skaU utgå i avräkning på
den ersättning som slutligt fastställes och att tillträde ej får ske förrän
förskottet erlagts. Sådan föreskrift får ej meddelas, om det är uppenbart att
förskottet skulle uppgå till endast obetydligt belopp.
I
beslut om förskott skall anges hur betalningsskyldigheten skall fördelas
mellan delägama i anläggningen.
Har
förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutiiga ersättningen ej
bestämmas tiU lägre belopp än förskottet. Detta gäUer dock endast om tillträde
har skett.
28
§ Förrättning som påbörjats
enligt förordnande vid fastighetsreglering skall inställas, om
regleringsförrättningen inställes. Förrättningen skall dock fortsättas, om
sakägare som fört talan vid förrättningen och som kunnat ansöka om denna begär
det. Underrättas sakägama om regleringsförrättningens inställande vid
sammanträde, skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall
begäran framställas inom tid som fastighetsbUdningsmyndigheten föreskriver.
29
§ Förrättningskostnaderna
skall, om anläggningsbeslut meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter
som skall deltaga i anläggningen efter vad som är skäligt.
I
övrigt äger 2 kap. 6 § fastighetsbUdnmgslagen (1970: 988) motsvarande
tillämpning på förrättning enligt denna lag.
33 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 514
Domstolsprövning
30
§ I fråga om fullföljd av talan
mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbUdningslagen
(1970: 988) motsvarande tillämpning. Bestämmelsema om fastighetsbildningsbeslut
skall därvid tUlämpas på anläggningsbeslut.
31
§ Bestämmelserna i 1618 kap. fastighetsbUdningslagen
(1970: 988) om rättegången i fastighetsbildningsmål äger motsvarande till-lämpning
på mål som fuUföljts enligt 30 §.
Verkställighet
m. m.
32 §
Ersättning enligt 13 eller 27 § skall erläggas inom tre månader
efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft. I den mån ersättningen
betalas efter utgången av denna frist eller, om tillträde har skett dess
förinnan, efter tillträdet, skall dessutom utges sex procent årlig ränta
på ersättningen, i det förra fallet från fristens utgång och i det senare
fallet från den dag då tillträdet skedde.
I
fråga om ersättaing som avses i första stycket äger 5 kap. 16 § fastighetsbUdningslagen
(1970: 988) motsvarande tillämpning.
33 §
Har inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann laga kraft
ersättning enligt 13 § ej till fullo erlagts i föreskriven ordning och ej
heller någon som i beslutet tUlerkänts sådan ersättning begärt verkställig
het av beslutet, är anläggningsbeslutet förfallet.
Anläggningsbeslutet
är även förfallet, om anläggningen ej utförts inom den tid som bestämts i
beslutet.
Om
särskilda skäl föreligger, får fastighetsbildningsmyndigheten besluta om
förlängning av tid som anges i första eller andra stycket.
Ersättning
som betalats får ej återkrävas på gmnd av att anläggningsbeslutet förfallit
enligt denna paragraf.
34 §
Uppgift om förrättning enligt denna lag införes i fastighetsregist
ret snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna, eller om be
svär anförts, domstolens avgörande -vunnit laga kraft. Har förrättnings-
beslut förfallit eUer av annan anledning upphört alt gälla, skall även
detta antecknas.
Verkan
av ändrade förhållanden m. m.
35 §
Inträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt den
na lag slutiigt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana
förhållanden inträtt, får ny förrättning äga ram, om i det tidigare av
görandet föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid och denna
tid utgått.
Vid
den nya förrättaingen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av
fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal
att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.
Är
vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar
bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver byggnadsnämndens
medgivande enligt 23 § ej inhämtas.
Prop. 1973:160 515
36
§ Beslutas ändring i fråga om
de fastigheter som skall vara anslutna tUl gemensamhetsanläggning och förvaltas
den till anläggningen knutna samfälligheten av samfällighetsförening, skall
prövas huravida föreningen skall upplösas. Förvaltar föreningen även annan samfällighet,
skall i stället prövas huravida den verksamhetsgren som anläggningen utgör skaU
avvecklas.
37
§ Inträder fastighet i
bestående samfällighet, skall ägaren förpliktas att utge ersättning till
övriga delägare för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som
tillföres honom genom anslutningen.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning när andelstal höjes för fastighet som ingår
i samfällighet.
38 §
Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren till
erkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott
som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf
underskott, skall han förpUktas utge ersättning för sin andel däri.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning när fastighets andelstal minskas.
39 §
I fråga om samfäUighet som förvaltas av samfällighetsförening
skaU vid tillämpningen av 37 och 38 §§ som överskott eller underskott
anses skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens till
gångar, å ena sidan, samt föreningens förbindelser, å andra sidan. I
fråga om annan samfällighet skall anläggningens värde anses som över
skott. Anläggningens värde uppskattas efter vad som är skäligt med
hänsyn främst tiU kostnaderna för dess utförande samt till anläggning
ens ålder och fortsatta användbarhet.
Gäller
skUda andelstal beträffande anläggningens utförande och drift, skall överskott
eller underskott beräknas för varje sådan verksamhetsgren för sig.
40
§ I fråga om betalning av
ersättning enUgt 37 eller 38 § äger 32 § första stycket motsvarande
tillämpning.
41
§ Om fastighet, som är ansluten
tUl gemensamhetsanläggning, ingår i sammanläggning, övergår fastighetens
skyldigheter gentemot övriga delägare på den nybUdade fastigheten.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning när fastighet genom fastighetsreglering i sin
helhet överföres till annan fastighet.
42 §
Delas fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning,
får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan
de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning när del av fastighet genom
fastighetsreglering överföres till annan fastighet.
Fördelningen
skall ske enligt de grunder som anges i 15 §. Den gäller endast till dess
annat bestämts enligt denna lag och skall ej beaktas vid tUlämpningen av 35 §.
43 §
överenskommelse att fastighet skall inträda i eller utträda ur
samfällighet eller att fastighets andelstal skall ändras har samma verkan
som beslut vid ny förrättning, om den godkännes av fastighetsbildnings
myndigheten. Sådant godkännande får lämnas endast om det är uppen
bart att överenskommelsen ej strider mot denna lag.
Prop. 1973:160 516
44
§ Upplåtes tomträtt i fastighet
som deltager i gemensamhetsanläggning, skall tomträtten när den inskrivits
deltaga i anläggningen i fastighetens ställe.
45
§ Uppgift om fördelning enligt
42 § eller om godkännande enligt 43 § införes snarast möjligt i
fastighetsregistret.
Särskilda
bestämmelser om ensldlda vägar
46 §
Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.
Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är
väganordning.
Väganordning är också till väg ansluten brygga eller färja med färjläge.
47
§ Om särskilda skäl föreligger,
kan fastighet anslutas tiU gemensamhetsanläggning som avser väg utan hinder av
att anläggningen tillgodoser endast tiUfälligt behov för fastigheten.
48
§ I fråga om gemensamhetsanläggning
som avser väg får vid till-lämpningen av 15 § andra stycket särskild fördelning
ske av kostnaderna för de åtgärder som krävs för att vägen skaU kunna användas
vinlertid.
49
§ Är det av väsentlig betydelse
för att tUlgodose fastighets behov av väg, kan upplåtas rätt för fastigheten
att bygga väg över annan fastighet, om det icke medför synnerligt men för
sistnämnda fastighet.
I
fråga om ersättning för upplåtelse enligt första stycket äger 4 kap.
expropriationslagen (1972: ) motsvarande tUlämpning. 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall härvid tUlämpas i fråga om värdeökning som ägt mm
under tiden från dagen tio år före det förrättningen påkallades.
50 §
Om det är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga
användning, kan upplåtas rätt för fasligheten att tillfälligt begagna väg
som ej hör till fastigheten. Sådan upplåtelse får icke ske, om synnerligt
men uppkommer för annan fastighet som har rätt att begagna vägen
eUer för fastighet över vilken vägen går.
För
upplåtelse enUgt första stycket skall ersättning utgå efter vad som är skäligt
främst med hänsyn till den slitning av vägbanan som beräknas uppkomma genom
vägens begagnande. Sådan ersättning skall bestämmas att utgå på en gång eller
årligen i förskott under den tid som rätten att begagna vägen avser och av den
berättigade tages i anspråk.
51 §
Har fastighet enhgt denna lag ålagts skyldighet att bidraga till
kostnadema för utförande eller drift av väg och fordras för vägens ut
förande eller drift att sand, gras, jord eller sten tages på annan fastig
het eller att växande träd, buskar eller annan vegetation borthugges eller
kvistas eller snöskärm uppsattes på fastigheten, kan rätt därtill upp
låtas för den förra fastigheten. Behövs det med hänsyn till trafiksäker
heten, kan rätt att röja träd, buskar eller annan vegetation upplåtas
för fastighet som enligt denna lag berättigats att begagna vägen.
Upplåtelse
enligt första stycket får ej ske, om den medför synnerligt men för den tjänande
fastigheten. För upplåtelse och för intrång som föranledes därav skall
ersättning utgå. Ersättning för rätt att taga väghållningsämnen skall
bestämmas att utgå på en gång. Om sådan rätt icke förbehålles uteslutande den
fastighet för vilken upplåtelsen sker, kan dock bestämmas att ersättning skall
erläggas varje gång rättigheten begagnas efter visst pris för den mängd som då
tages.
Prop. 1973:160 517
Vid
upplåtelse och begagnande av rättighet, som anges i första stycket, skall tUlses
att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt. Träd av större
prydnadsvärde eller träd och buskar på tomt eller i trädgård får fällas endast
om synnerliga skäl föranleder det. Innan rätt att borthugga eller kvista träd,
buskar eller annan vegetation begagnas, skall fastighetens ägare eller
innehavare varje gång underrättas om åtgärden,
52 §
Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att bygga eller be
gagna väg, kan tUl förmån för fastigheten bestämmas att grind eller
led icke får behållas eller uppsättas på vägen. Sådant förbud får ej avse
grind eller led i korsning av järnväg, spårväg eller vattenväg. Förbudets
tillämpning i övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.
Förbud
enligt första stycket får ej meddelas, om det medför synnerligt men för
fastighet. För intrång som föranledes av förbudet skall bestämmas ersättning
att utgå på en gång.
53 §
Fråga om rättighet som avses i 4952 §§ prövas vid förrättaing
enligt denna lag. Har frågan samband med anläggningsfråga, får den
upptagas utan ansökan. I annat fall upptages frågan på ansökan av äga
ren av den fastighet tUl vars förmån rättigheten skall gälla. Frågan får
prövas gemensamt med anläggningsfråga eller fastighetsbildningsfråga
vid en förrättaing.
Vid
förrättningsprövningen äger 811 och 16 §§ motsvarande till-lämpning.
Hänvisningen i 16 § tUl 12 § första stycket skall därvid avse bestämmelsema i
4952 §§ om villkoren för upplåtelse av rättigheten och hänvisningen till 13 § bestämmelsema
i samma paragrafer om ersättnuig för upplåtelsen. 16 § andra stycket gäller
dock endast i fråga om ersättning för upplåtelse enligt 49 §.
54 §
I fråga om upplåtelse enligt 49 § äger 32 och 33 §§ motsvarande
tillämpning.
Har
engångsersättning bestämts för rättighet enligt 50, 51 eller 52 §, skall
ersättningen erläggas inom tre månader efter det att ersättningsbeslutet vann
laga kraft. Rättigheten får icke tagas i brak innan betalning skett. I fråga om
verkan av underlåtenhet att betala ersättningen äger 33 § första stycket
motsvarande tillämpning. Har ersättning enligt 50 eller 51 § bestämts att utgå
med visst årligt belopp, får rättigheten icke under något år tagas i brak innan
beloppet för samma år betalats.
55 §
Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg,
järnväg, spårväg, kanal eller flottled, är förvaltnuigen av denna andra
trafikled berättigad att ombesörja de anordningar som föranledes därav.
VerkstäUer förvaltningen ej själv detta arbete, skall förvaltningen över
vaka arbetet och, om anordningama icke utföres på ett för trafiken be
tryggande sätt, i god tid anmäla förhållandet hos vederbörande myndig
het, som får meddela de föreskrifter som behövs.
Slutbestämmelse
56 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas
av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.
Om
ikraftträdandet av denna lag förordnar Konungen med riksdagen.
Prop.
1973:160 518
2
Förslag till
Lag
om förvaltning av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Vid tUlämpningen av denna lag skall som samfällighet anses
1.
samfällighet enUgt
fastighetsbildningslagen (1970; 988),
2.
annan mark som gemensamt
tillhör ägama av mantalssatta fastigheter i en socken,
3.
servitut eller annan särskUd
rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,
4.
samfällighet enUgt
anläggningslagen ( ).
Med
ddägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfälUghet.
2
§ Lagen äger tillämpning endast
i den mån det är förenligt med annan lag eller författaing. Dock får enligt
lagen beslutas om nyttjande av samfäUighet i strid mot byggningabalken eller
förordningen den 1 augusti 1805 om skogama i riket.
3
§ Lagens bestämmelser om
fastighet äger motsvarande tUlämpning på sådan tomträtt, gruva, byggnad, annan
anläggning, naturreservat eller nationalpark som har del i samfällighet enligt
1 § första stycket 3 eller 4.
Den
som innehar fastighet på grand av testamentariskt förordnande utan att
äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tUlämpning som fastighetens
ägare. Som ägare av naturreservat eller nationalpark anses den som förvaltar
reservatet eller parken.
Innehavare
av tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligt 1 § första stycket 1
eller 2 skall vid tillämpningen av denna lag anses som delägare i
fastighetsägarens stäUe.
4
§ Samfällighet förvaltas
antingen direkt av delägama (delägarförvaltning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening
(föreningsförvaltning).
5
§ Avstyckas samfällighet enligt
1 § första stycket 1 eller 2 eUer viss ägovidd av sådan samfälUghet utan att ha
övergått till ny ägare, skall den sålunda bUdade fastigheten förvaltas som samfällighet
enligt denna lag. Delägares andel i sådan fastighet får ej på annat sätt än
genom överlåtelse av fastigheten skUjas från äganderätten till delägarfastigheten.
Delägarförvaltning
6
§ Vid delägarförvaltning
beslutar delägama gemensamt.
7
§ Kan delägarna i samfälligheten
icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomstolen på
begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägama för
avgörande av frågan. Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden är sådan
att den ej bör vidtagas utan att föreningsförvaltning anordnas.
Prop.
1973:160 519
Har
begäran framställts om förordnande enligt första stycket, fär domstolen, om
synnerliga skäl föranleder det, i avbidan på att lagakraftägande ddägarbeslut
föreligger förordna god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga
annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslutet.
8
§ Den som förordnats att hålla
sammanträde enligt 7 § skaU utreda vUka som är delägare i samfälligheten.
9
§ Till sammanträdet skall
samtliga kända delägare i samfälligheten kallas. Är det ovisst vUken av flera
som är delägare, kallas samtliga. Om det kan antagas att okända delägare finns,
utfärdas kaUelse även på dessa.
Kallelse
skall i god tid före sammanträdet delges delägarna. 10 § första stycket och 16
§ andra stycket delgivningslagen (1970: 428) äger icke tiUämpning på sådan
delgivning.
10
§ Kallelse och delgivning
enligt 9 § ombesörjes av den som skall hålla sammanträdet. Denne skall vidare
göra anmälan hos rätten, när god man enligt 18 kap. 4 § föräldrabalken behöver
förordnas.
11
§ Har delägare infunnit sig
till sammanträdet, får det hållas även om han icke fått del av kallelse.
12
§ Varje delägare, som själv
eller genom ombud är närvarande vid sammanträdet, äger en röst. I fråga som har
ekonomisk betydelse skall röstningen i stället ske efter ddägarfastigheternas
andelstal, om delägare begär det. Ingen delägares röstetal får dock överstiga
en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande
röstberättigade delägare.
För
beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller att upplåta
sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras två
tredjedelars majoritet. I andra frågor krävs enkel majoritet. Vid lika röstetal
gäller den mening som biträdes av ordföranden.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av
fråga som rör hans rätt.
13
§ När beslut fattas om
överlåtelse eller om upplåtelse av rättighet, kan även bestämmas vem som skall
underteckna överlåtelse- eller upplåtelsehandling på delägarnas vägnar.
14
§ Vid sammanträdet skall föras
protokoll genom ordförandens försorg.
15
§ Anser delägare att beslut som
fattats vid sammanträdet icke tiUkommit i behörig ordning eller att det
strider mot denna lag eller annan författning eller att hans enskUda intressen
icke i skälig omfattning beaktats i beslutet, får han klandra beslutet genom
att väcka talan mot övriga delägare hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor
frän beslutets dag vid påföljd att rätten till talan eljest är förlorad.
När
talan väckts, kan domstolen förordna att beslutet tUls vidare icke skall lända
till efterrättelse.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får klandra beslut som rör hans rätt. I fråga om
sådan talan äger första och andra styckena motsvarande tUlämpning.
Dom
varigenom beslut upphävts eller ändrats gäller även för delägare eller rättighetshavare
som ej fört talan.
Prop.
1973:160 520
16 §
Kostaad för sammanträdet förskjutes av sökanden. Leder sam
manträdet tiU beslut om förvaltningsåtgärd, skall kostaaden slutligt beta
las av delägama efter deras delaktighet i samfälligheten.
Föreningsförvaltning
Allmänna
bestämmelser om samfällighetsförening
17
§ SamfälUghetsförening är en
enligt denna lag bUdad sammanslutning vars medlemmar utgöres av delägama i samfällighet.
18
§ Samfällighetsförenings
ändamål är att förvalta den samfällighet för vUken den bildats.
SamfäUighetsförening
får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som anges i första
stycket.
19 §
Föreningen skall vid förvaltaingen tillgodose medlemmarnas ge
mensamma bästa. Varje medlems ensldlda intressen skall även beaktas
i skäUg omfattning.
Bildande
av samfällighetsförening
20 §
Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna i
samfälligheten. På begäran av delägare skall fastighetsdomstolen för
ordna någon att hålla sådant sammanträde.
I
samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:
988) eller anläggningslagen ( ) skall fastighetsbildningsmyndig-
heten
hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av
förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.
21
§ I fråga om sammanträde för
bildande av samfäUighetsförening äger 7 § andra stycket, 811 §§, 12 § första
stycket första punkten och 14 § motsvarande tillämpning.
22
§ Vid sammanträdet skall
delägarna utse styrelse och antaga stadgar. Som sammanträdets beslut gäller den
mening som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning.
I andra frågor gäller den mening som biträdes av ordföranden. Avges inga röster,
beslutar ordföranden.
23
§ I fråga om klander av beslut
vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.
Beslut,
som fattats innan fastighetsbUdnings- eller anläggningsbeslut om samfällighetens
bildande vunnit laga kraft, gäller endast under förutsättning att så sker.
24 §
Kostnad för sammanträdet skaU förskjutas av sökanden men
slutligt betalas av föreningen.
Registrering,
stadgar och firma
25 §
Samfällighetsförening registreras hos länsstyrelsen i det län där
föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.
Hos
varje länsstyrelse skall föras ett samfällighetsföreningsregister
Prop.
1973:160 521
för
införing av de uppgifter som enligt denna lag eller annan författning skall
anmälas för registrering eUer intagas i registret. I fråga om registrering i samfäUighetsföreningsregistret
äger 99103 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tiUämpning.
100 § första stycket andra punkten skaU därvid gälla klandertalan som avses i
23 § första stycket och 53 § andra stycket denna lag.
Närmare
bestämmelser om samfäUighetsföreningsregistret och om avgifter för registrering
meddelas av Konungen.
26 §
Registrering av samfällighetsförening sker på ansökan av för
eningens styrelse.
Vid
ansökningshandlingen skaU fogas två bestyrkta avskrifter av stadgarna samt en
bestyrkt avskrift av protokoU från sammanträde enligt 20 §.
Ansökningshandlingen skall
innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamöternas
fullständiga 'namn, bostads- och postadress och telefon. Om särskild
firmatecknare utsetts, skall också uppgift härom lämnas.
27
§ Innan samfäUighetsförening
blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.
28
§ Stadgar för samfällighetsförening
skall ange
1.
föreningens firma,
2.
samfäUighet som förvaltas av
föreningen och grandema för förvaltningen,
3.
den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,
4.
hur styrelsen skall vara
sammansatt och grandema för dess beslutförhet,
5.
hur revision av styrelsens
förvaltning skall ske,
6.
föreningens räkenskapsperiod,
7.
hur ofta ordinarie
föreningsstämma skall hållas,
8.
det sätt på vilket kallelse
till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom
ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.
Stadgarna
får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.
29 §
Samfällighetsförenings firma skall innehåUa ordet samfällighets
förening. Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen
registrerade ännu bestående samfällighetsföreningsfirmor.
Styrelse
och firmateckning
30
§ Styrelsen för samfällighetsförening
skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte i den ort där medlemmamas
fastigheter eller huvuddelen av dessa ligger.
31
§ När skäl därtill föreligger
får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som
anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om
stadgeändring. Länsstyrelsen får vidare utse särskild ledamot i styrelsen. Kan
överenskommelse ej träffas om arvode tUl sådan ledamot, bestämmer
länsstyrelsen arvodet.
Om
länsstyrelsens beslut enligt första stycket skall anteckning göras i samfäUighetsföreningsregistret.
Prop.
1973:160 522
32
§ Styrelseledamot kan i samma ordnmg
som han utsetts skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid för vUken
han utsetts.
33
§ Har styrelseledamots uppdrag
upphört eller är han förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutför,
fär länsstyrelsen förordna syssloman att ensam eller, om styrelseledamöter
finns, tillsammans med dem handha föreningens angelägenheter och företräda föreningen
som styrelse. Sysslomaimens förordnande gäller tUl dess beslutför styrelse
åter finns.
Sysslomannen
har rätt tUl arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av
föreningen.
34 §
Om ej annat följer av stadgama eller av föreningsstämmobe
slut, får styrelsen utse särskild firmatecknare.
Bemyndigande
att teckna firma kan av styrelsen när som helst återkallas.
35
§ Styrelsen handhar samfällighetens
angelägenheter i överensstämmelse med denna lag, stadgarna och
föreningsstämmobeslut, i den mån beslutet ej strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgama.
36
§ Styrelseledamot får ej taga
befattning med angelägenhet i vilken han har ett väsentligt intresse som
strider mot föreningens.
37
§ Styrelsen är behörig att
företräda föreningen i förhållande tiU tredje man. Samma behörighet tillkommer
firmatecknare. StjTdsen och firmatecknaren får dock ej utan stöd av stadgarna
eller föreningsstämmobeslut överlåta eller söka inteckning i fast egendom
eller upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år.
38
§ Som styrelsens beslut gäller
den mening om vilken vid styrelsesammanträde de flesta röstande förenar sig.
Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäller den mening
som biträdes av ordföranden.
Första
stycket gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
39 §
Sker ändring i fråga om sådant förhållande som anges i 26 §
tredje stycket, skall detta genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering.
Uttaxering
av bidrag m. m.
40
§ Om samfällighetsförenings
medelsbehov ej täckes på annat sätt, skall bidrag i pengar uttaxeras av
medlemmarna.
41
§ Innan uttaxering sker, skall
styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten förelägges
föreningsstämman för godkännande.
Gäller
i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmelser för skilda
verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren
beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på
verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt.
42 §
Om ej annat föreskrives i stadgama, uttaxeras medlemmamas
bidrag genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framläg
ger debiteringslängd.
Prop.
1973:160 523
I
debiteringslängden anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje
medlem och när betalning skall ske.
I
fall som avses i 41 § andra stycket redovisas varje verksamhetsgren för sig i
debiteringslängden.
43 §
Räcker ej tillgängliga medel tUl betalning av klar och förfal
len skuld för vilken föreningen svarar, skall styrelsen utan dröjsmål upp
rätta och på föreningsstämma framlägga särskild debiteringslängd samt
omedelbart uttaga vad som fordras.
Försummar
styrdsens ledamöter vad som åligger dem enligt första stycket, är de
solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen uppenbar, förordnar
länsstyrelsen på borgenärens yrkande syssloman att debitera och uttaga vad som
fordras. I fråga om ersättning tiU sådan syssloman äger 33 § andra stycket
motsvarande tillämpning.
44
§ övergår ddägarfastighet till
ny ägare på annat sätt än genom försäljning på exekutiv auktion, svarar den nye
ägaren gentemot föreningen för oguldet belopp som påförts den förre ägaren
enligt 42 eller 43 § och som förfallit till betalning inom ett år före den
bestämda tillträdesdagen. Mot den nye ägaren anses beloppet förfallet den
dagen.
45
§ I fall som avses i 41 § andra
stycket får medel och andra tiUgångar som hänför sig enbart tUl viss
verksamhetsgren icke användas eller utmätas för ändamål som faller utanför
verksamhetsgrenen. Medel som nyss sagts får ej heller sammanblandas med andra
medel.
46
§ Anser medlem att uttaxering
ej överensstämmer med denna lag, stadgarna eller föreningsstämmobeslut, får han
väcka talan om rättelse hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag
då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.
Debiterat
och till betalning förfallet belopp fär, om domstolen ej förordnar annat när
den prövar talan om rättelse, uttagas enligt bestämmelserna i utsökningslagen
(1877; 31 s. 1) om fordran för vUken betalningsskyldighet ålagts genom dom som
äger laga kraft.
Föreningsstämma
47 §
Medlemmarnas rätt att deltaga i handhavandet av föreningens
angelägenheter utövas pä föreningsstämma.
Kallelse
till föreningsstämma sker genom styrelsens försorg. I kallelsen anges vUka
ärenden som skall behandlas på stämman.
Underlåter styrelsen att
utfärda kallelse tUl ordinarie föreningsstämma i enlighet med stadgarnas
föreskrifter, skall länsstyrelsen på anmälan av medlem utlysa föreningsstämma.
Om minst en femtedel av samtliga röstberättigade medlemmar hos styrelsen begär
att extra föreningsstämma skall hållas och därvid anger de ärenden som skall
behandlas, åligger det styrelsen att inom en vecka kalla till sådan stämma.
Sker del ej, utlyser länsstyrelsen stämma på anmälan av medlem.
48 §
I fall som avses i 41 § andra stycket får vid avgörande av fråga
som enbart rör viss verksamhetsgren rösträtt utövas endast av de med
lemmar som är bidragsskyldiga till denna verksamhetsgren.
Den
som underlåtit att i rätt tid fuUgöra sin bidragsskyldighet får deltaga i förhandlingama
men ej utöva rösträtt, innan han fullgjort vad han eftersatt.
Prop.
1973:160 524
Medlem
eller annan får icke, själv eller genom ombud eller som ombud, deltaga i
behandlingen av angelägenhet, vari han äger ett väsentligt intresse som
strider mot föreningens.
Innehavare
av rättighet i ddägarfastighet får närvara och yttra sig vid behandlingen av
fråga som rör hans rätt.
49 §
Varje röstberättigad medlem äger en röst. I fråga som har eko
nomisk betydelse skall röstningen i stället ske efter ddägarfastigheter
nas andelstal, om medlem begär det. Ingen medlems röstetal får dock
överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtiiga när
varande röstberättigade medlemmar.
Medlems
rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som
stämmans beslut gäller den mening som fått enkel majoritet. Vid lika röstetal avgöres
val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträdes av
ordföranden.
Första
och andra styckena gäller ej, om annat föreskrives i denna lag. Avvikelse från
andra stycket får föreskrivas i stadgarna.
50 §
Styrelsen är skyldig att på föreningsstämma lämna de upplys
ningar om föreningens verksamhet som medlem begär och som kan
vara av betydelse för medlemmarna.
över
beslut som fattas på föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras
protokoll, vUket skall hållas tUlgängligt för medlemmarna senast två veckor
efter stämman.
överlåtelse
av fast egendom m. m.
51 §
För beslut att överlåta eller söka inteckning i fast egendom eller
att upplåta sådan egendom med nyttjanderätt för längre tid än fem år
fordras två tredjedelars majoritet, om ej annat föreskrives i stadgarna.
Ändring
av föreningens stadgar
52 §
Vid omröstning i fråga om ändring av föreningens stadgar äger
varje röstberättigad medlem en röst. För beslut om sådan ändring ford
ras två tredjedelars majoritet. Föreskrives strängare viUkor i stadgarna,
skall det gälla.
Beslut
enligt första stycket skaU genom styrelsens försorg genast anmälas för
registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta avskrifter av protokoll
över beslutet. Beslutet får ej tillämpas innan registrering skett.
Talan
mot föreningsstämmobeslut
53 §
Anser styrelseledamot eller sådan medlem eller innehavare av rättighet i ddägarfastighet
vars rätt beröres att beslut som fattats på föreningsstämma ej tillkommit i
behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning
eller mot stadgama, får han klandra beslutet genom att väcka talan hos
fastighetsdomstolen.
Grundas
talan enligt första stycket på att beslutet ej tillkommit i behörig ordning
eller att det kränker endast medlems eller rättighetshavares rätt, skall talan
väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet eljest är gäUande.
Prop.
1973:160 525
När
talan väckts, äger fastighetsdomstolen förordna att beslutet tills vidare ej
får verkställas.
Dom varigenom stämmobeslut
upphävts eller ändrats gäller även för medlem eller rättighetshavare som ej
fört talan.
Skadeståndsskyldighet
m. m.
54 §
I fråga om skyldighet för styrelseledamot eller annan som kunnat
företräda samfällighetsförenmgen eller revisor eUer medlem att ersätta
skada, som han tillskyndat föreningen, medlem eller tredje man,
och om talan om sådan ersättning äger 6366 och 106109 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tiUämpning. Talan
upptages dock av fastighetsdomstolen.
Föreningar
för förvaltning av flera samfälligheter
55 §
Samfällighetsförening kan bUdas för att handha förvaltningen
av flera samfälligheter. 2024 §§ äger motsvarande tillämpning på
sådan föreningsbildning. Föreligger olikhet i fråga om delaktigheten i
samfällighetema, gäller dock de avvikelser som anges i andra stycket.
Begäran om sammanträde för
bUdande av sådan samfällighetsförening som avses i första stycket tredje
punkten skaU göras av minst en delägare i varje samfällighet. Vid sammanträdet
skall särskild omröstning ske bland delägama i varje samfällighet över
yrkandet att bilda gemensam förening. Härvid äger bestämmelserna i 12 § första
stycket om omröstning i fråga som har ekonomisk betydelse motsvarande till-lämpning.
BifaUes yrkandet vid samtliga omröstningar, skall delägarna vid gemensam
omröstning utse styrelse och antaga stadgar för föreningen. I annat fall har
frågan förfallit. På begäran av delägare skall dock vid sammanträdet behandlas
fråga om bUdande av annan förening enligt denna paragraf eller 22 §.
56 §
I fall som avses i 5 § skaU samfällighetsförening som förvaltar
den samfällighet som helt eller delvis avstyckas förvalta även den ny
bUdade fastigheten.
Finner den som enligt 20 §
skall hålla sammanträde för bUdande av samfällighetsförening alt förvaltningen
av samfälligheten lämpligen kan handhas av befintlig samfällighetsförening,
skall han söka inhämta föreningens samtycke tUl att samfälligheten anslutes tUl
föreningen. Om sådant samtycke lämnas, skall vid sammanträdet omröstning ske i
anslutningsfrågan. Härvid äger bestämmelsema i 12 § första stycket om
omröstning i fråga som har ekonomisk betydelse motsvarande tillämpning. Fattas
beslut om anslutning, skaU frågan om bildande av ny samfällighetsförening vila
till dess det slutiigt avgjorts huravida anslutning kommer till stånd.
57 §
Mellan samfällighetsföreningar får avtalas att den ena förening
en (överlåtande föreningen) skall uppgå i den andra (övertagande för
eningen) på så sätt att medlemmama i den överlåtande föreningen blir
medlemmar i den övertagande föreningen och att den överlåtande för
eningen upphör att bestå samt alla dess tUlgångar och skulder övertages
av den övertagande föreningen (fusion).
Prop.
1973:160 526
58
§ Fusionsavtal är bindande
först när det godkänts av föreningsstämma i den överlåtande föreningen och
behövlig ändring i den övertagande föreningens stadgar beslutats.
59
§ Den överlåtande föreningens
styrelse skall anmäla fusionsavtal för registrering. Vid anmälan skall fogas
bestyrkt avskrift av fusionsavtalet samt av protokoll över föreningsstämmans
beslut att godkänna avtalet.
Registrering
av fusionsavtalet får ske endast i samband med registrering av beslutet om
ändring i den övertagande föreningens stadgar. När registrering skett, är
fusionen genomförd.
60 §
Förvaltar samfällighetsförening flera samfälligheter och förelig
ger olikhet i fråga om delaktigheten i dessa, äger 41 § andra stycket,
42 § tredje stycket, 45 § och 48 § första stycket motsvarande tillämp
ning.
Upplösning
av samfällighetsförening
61
§ Samfällighetsförening skall
upplösas, när den eller de samfälligheter som förvaltas av föreningen upphör
att bestå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om det och
länsstyrelsen medger det. Om rätt för fastighetsbUdningsmyndigheten att
förordna om upplösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i
anläggningslagen ( ).
62
§ Samfällighetsförening får ej
upplösas innan alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för
betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får
kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. De i förordningen (1862: 10 s.
1) om tioårig preskription och om kaUelse å okända borgenärer meddelade
bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tillämpning.
Överstiger
vid upplösningen av föreningen dess tUlgångar skulderna, skall överskottet
skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Vad
som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.
63 §
När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens
försorg anmälas fÖr registrering. Har skifte av tUlgångama skett, skall
vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.
64 §
Förvaltar samfäUighetsförening flera samfälligheter och upphör
någon av dessa att bestå, skall den verksamhetsgren som samfälligheten,
utgör avvecklas. Detsamma gäller om delägama i samfälligheten är
ense om att avveckling skall ske och om länsstyrelsen medger det. Om
rätt för fastighetsbUdningsmyndigheten att förordna om avveckling av
verksamhetsgren finns bestämmelser i anläggningslagen ( ).
62
och 63 §§ äger motsvarande tUlämpning i fråga om avveckling som anges i första
stycket.
65 §
Framkommer efter upplösning av samfällighetsförening eller av
veckling av verksamhetsgren ny skuld eller tiUgång, skall länsstyrelsen på
begäran av borgenär eller annan som saken rör förordna syssloman att
vidtaga de åtgärder som skulle ha ålegat styrelsen, om skulden eller till
gången varit känd tidigare.
Prop. 1973:160 527
Fastighetsdomstols
behörighet
66
§ Mål eller ärende, som enligt denna lag skall prövas av fastighetsdomstol,
upptages av den fastighetsdomstol inom vars område samfälligheten är belägen.
Ligger samfälligheten under flera fastighetsdomstolar, upptages talan av den
domstol under vilken huvuddelen ligger. Detsamma gäller om målet eller ärendet
rör flera samfälligheter som ligger under skilda fastighetsdomstolar.
Talan
mot länsstyrelses beslut
67
§ Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering enligt denna lag föres
hos kammarrätten genom besvär inom två månader från dagen för beslutet.
Talan
mot länsstyrelses beslut enUgt 31 § första stycket första eller tredje punkten,
32 §, 33 § första stycket, 61 eller 64 § föres hos Konungen genom besvär.
Mot
annat länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos kammarrätten genom
besvär.
Om
ikraftträdandet av deima lag förordnar Konungen med riksdagen.
3
Förslag till
Lag
om införande av anläggningslagen ( ) och lagen
( ) om förvaltning av samfäUigheter
Härigenom
förordnas som följer.
Allmänna
bestämmelser
1
§ Anläggningslagen ( ),
lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter och denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974.
2
§ Genom anläggningslagen ( )
och lagen ( ) om förvaltning av samfäUigheter upphäves, med den
begränsning som följer av denna lag,
lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed
jämförliga
samfällda ägor och rättigheter,
lagen
(1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
lagen
(1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar.
3
§ Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning tUl föreskrift som ersatts genom bestämmelse i
anläggningslagen ( ), lagen ( ) om förvaltning av samfälUgheter eller
denna lag skall i StäUet den nya bestämmelsen tUlämpas.
4
§ Vad som i anläggningslagen ( )
och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om
fastighet äger mot-
Prop.
1973:160 528
svarande
tillämpning på lott som utlagts vid giltig sämjedelning av fastighet.
5
§ Den som innehar fastighet
under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tUlämpningen
av anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
anses som fastighetens ägare.
6
§ Vad som enligt
anläggningslagen ( ) gäller för det fall att fastighet svarar för
fordran skall tillämpas även när fastighet besväras av rätt tUl avkomst eller
annan förmån.
Bestämmelserna
i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.
Övergångsbestämmelser
angående anläggningslagen ( )
7
§ Lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar
skall fortfarande tUlämpas i fråga om förrättning enUgt lagen som påbörjats
före utgången av år 1973.
8
§ Har vid förrättning enligt
lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar förmånsrätt fastställts
med stöd av 7 § andra stycket lagen, äger 3942 §§ samma lag samt lagen (1966:
701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
tillämpning så länge något förmånsrättsbelopp kvarstår.
9
§ Förrättning enligt 2 eller 4
kap. lagen (1939: 608) om enskUda vägar får ej påbörjas efter utgången av år
1973. Delta gäller dock ej förrättning som avses i 67 § fjärde stycket samma
lag.
10 §
I fråga om enskUd väg som tUlkommit med stöd av anläggnings
lagen ( ) gäUer 100107 §§ lagen (1939: 608) om enskUda vä
gar.
Bestämmelserna
i 67 och 68 §§ lagen om enskUda vägar äger ej till-lämpning i fråga om
sammanläggning eller delning som beslutas efter utgången av år 1973.
11
§ Bestämmelsema i 35 och 3740 §§
anläggningslagen ( ) om omprövning av förrättning enligt nämnda lag
äger motsvarande tillämpning i fråga om annan förrättning enligt lagen (1966:
700) om vissa gemensamhetsanläggningar än som avses i 8 § samt i fråga om
förrättning enligt 2 eUer 4 kap. lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller
motsvarande äldre bestämmelser.
12
§ Beslutas vid omprövning
enligt 11 § ändring beträffande anläggning som är gemensam för flera
fastigheter, anses anläggningen vara inrättad enligt anläggningslagen ( ),
Förvaltas anläggningen av sådan samfälUghet som kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter, skall samtidigt förordnas att samfälligheten skall
upplösas.
13
§ Bestämmelsema i 41 och 42 §§
anläggningslagen ( ) äger motsvarande tUlämpning när
fastighetsbildningsåtgärd som där avses rör fastighet som är ansluten tUl
gemensam anläggning vilken tUlkommit vid förrättning enligt lagen (1966; 700)
om vissa gemensamhetsanläggningar eller enligt 2 eller 4 kap. lagen (1939:
608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Med fastighets
skyl-
Prop.
1973:160 529
dighet
gentemot delägare i samfällighet jämställes därvid ansvar för samfällighets gäld
som åvUar fastigheten samt förmånsrätt som fastställts i fastigheten med stöd
av 7 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Upplåtes
tomträtt i fastighet som avses i första stycket, gäller 44 § anläggningslagen.
Vad
som i 51 och 52 §§ anläggningslagen föreskrives för det fall att fastighet
ålagts skyldighet eller tillerkänts rättighet enligt nämnda lag äger
motsvarande tUlämpning när skyldigheten eller rättigheten tUlkommit enligt 2
eller 4 kap. lagen om enskUda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. .
14 §
Bestämmelsen i 1 § andra stycket första punkten anläggnings
lagen ( ) hindrar ej att fråga om inrättande av väg inom om
råde som avses i 71 § första stycket lagen (1939; 608) om enskUda vä
gar prövas enligt förstnämnda lag.
Finner
fastighetsbildningsmyndigheten anledning antaga att fräga som upptagits vid
förrättning enligt anläggningslagen bör lösas enligt 3 kap. lagen om enskilda
vägar, skall myndigheten underrätta länsstyrelsen härom. Förordnar
länsstyrelsen förrättningsman enligt sistnämnda lag, inställes förrättningen.
Övergångsbestämmelser
angående lagen om förvaltning av samfäUigheter
( )
15
§ Mål eller ärende enligt lagen
(1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter som är anhängigt hos domstol vid utgången av år 1973 skall
handläggas och prövas enligt nämnda lag.
16
§ I fråga om verkställighet av
beslut, som domstol meddelat enligt lagen (1921; 299) om förvaltning av bysamfäUigheter
och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, äger nämnda lag
fortfarande tillämpning. På begäran av delägare är syssloman eller god man dock
skyldig att hålla sammanträde enligt 20 § lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
för bUdande av samfällighetsförening.
17
§ Bestämmelserna i 1 § andra
stycket, 5 och 6 §§, 7 § första stycket tredje punkten och tredje stycket samt
8, 2234 och 43 §§ lagen (1966; 700) om vissa gemensamhetsanläggningar skall
fortfarande till-lämpas i fråga om sådan samfällighet enligt nämnda lag som kan
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.
18
§ I fråga om sådan samfällighet
enligt lagen (1966; 700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen ( ) om
förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt
anläggningslagen (
)
motsvarande tillämpning.
19 §
Delägare i samfällighet enligt lagen (1966; 700) om vissa gemen
samhetsanläggningar äger på samfällighetsstämma besluta alt samfäl
ligheten skall ombUdas till samfällighetsförening. Beslutas sådan om
bildning, skall stämman vid tUlämpningen av lagen ( ) om för
valtning av samfälligheter anses som sammanträde enligt 20 § i lagen.
Första
stycket gäller icke samfäUighet som anges i 18 § eller sam-
34 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 530
fällighet
som åtnjuter förmånsrätt enligt lagen (1966: 701) om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Första
stycket äger motsvarande tUlämpning i fråga om delägare i vägsamfäUighet enligt
lagen (1939: 608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning.
20
§ När samfällighetsförening som bildats enligt 19 § registrerats,
skall den anses ha övertagit samfällighetens samtliga tUlgångar och för
pliktelser. Den anläggning, som förvaltas av samfälligheten, skaU vid
tillämpningen av lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
jämställas
med gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen ( ).
4
Förslag till
Lag
om förmånsrätt för fordringar enligt lagen ( ) om
förvaltning av samfälligheter
Härigenom
förordnas som följer.
Med
samfällighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering en
ligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter påförts ägare av
fastighet eller innehavare av tomträtt, följer förmånsrätt enligt 6 § 1
eller 7 § 2 förmånsrättslagen (1970; 979), om beloppet icke förfallit till
betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
Härigenom
förordnas, att 19 § lagen (1904; 48 s, 1) om samäganderätt skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
/ fråga om ägor, som vid skifte Vad i denna lag finnes stadgat
av jord blivit undantagna för del- äge ej tillämpning å sådan samfäl-
ägarnes allmänna behov eller el- lighet, som avses i lagen ( }
jest äro samfällda för flera fastig- om förvaltning av samfälligheter,
heter, de där till någon del hava eller å sådan allmänning, som av-
sina ägor genom skifte eller eljest ses i lagen (1952:166) om härads
åtskilda, äge vad i denna lag fin- allmänningar eller lagen (1952:
nes stadgat ej tillämpning, utom 167) om aUmänningsskogar iNorr-
såvitt angår mark, som varit till land och Dalarna; ej heller vare i
ständigt ryttare-, soldat- eller båts- något fall lagens föreskrifter till-
manstorp anslagen; ej heller vare i lämpliga i fråga om bUdande av
något fall lagens föreskrifter till- jaktvårdsområde, bestående av al-
»
Senaste lydelse 1960; 133,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
lenast
en fastighet, eller av fiske-vårdsomräde, omfattande allenast en fastighet
eller det tUl allenast en fastighet hörande fisket.
Nuvarande
lydelse
lämpliga
/ avseende å oskift fiskevatten eller i fråga om bildande av jaktvårdsområde,
bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande
allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket.
Beträffande
egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskift dödsbo eller dem,
som äro i bolag samman eller äro redare i samma fartyg eUer deltagare i samma gmvrörelse,
gäUe vad därom är särskilt stadgat.
Vad
i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas skall ej äga
tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom,
vari omyndig äger del.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1938; 274) om rätt tiU jakt,
dels
att 3 § skaU upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
A
sockenallmänning, byaskog eller annan dylik samfällighet må delägarna, där de
ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva jakträtt.
Äro särskilda
föreskrifter gällande om allmänningens eller samfällighetens förvaltning, äga
delägarna i enlighet därmed fatta beslut om jakträttens tUlgodogörande för
gemensam räkning. I annat fall må bestämmelse om jakträtten träffas efter ty är
stadgat i lagen om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter.
Föreslagen
lydelse
4 §
Ä samfällighet
må delägarna, där de ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva
jakträtt.
Äro
särskUda föreskrifter gäl
lande om samfällighetens förvalt
ning, äga delägarna i enlighet där
med fatta beslut om jakträttens
tillgodogörande för gemensam räk
ning. I annat fall må bestämmelse
om jakträtten ttäffas efter ty är
stadgat i lagen ( ) om för-
valtning
av samfäUigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgärda
by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden
Härigenom förordnas,
alt 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
6§i
Underrätt är vid
handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av
vad som föreskrives nedan i denna paragraf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid annan handläggning än
som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje
stycket,
om
ärendet är tvistigt,
om eljest särskUd anlednuig
föreligger därtill, eller
om
ärendet angår
1.
samtycke till hävande av tjänste-
eUer arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken
eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6
§ nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra
fall,
2.
talan mot överförmyndares beslut,
3.
nedsättning av bolags aktiekapital
eller grundfond, tillstånd till vuistutdelning i bolag, skyldighet för bolag
eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entiedigande av
likvidator eller tiUstånd till försäljning av egendom under likvidation eller
till fusion,
4.
förvaltning av stiftelse,
5.
underställning av
delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter angående god mans
förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller
6.
tillstånd till viss
förvaltnings-åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
»
Senaste lydelse 1969; 258.
Vid
annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den
sammansättning som anges i tredje stycket,
om
ärendet är tvistigt,
om
eljest särskild anledning föreligger därtill, eller
om
ärendet angår
1.
samtycke lill hävande av tjänste-
eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken
eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6
§ nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra
fall,
2.
talan mot överförmyndares
beslut,
3.
nedsättning av bolags aktiekapital
eller grundfond, tillstånd lill vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag
eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av
likvidator eller tUlstånd tiU försäljning av egendom under likvidation eller tiU
fusion,
4.
förvaltning av
stiftelse, eller
5.
tillstånd tUl viss förvaltningsåtgärd
i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en
lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eUer
föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har
nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande
tillämpning.
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1974.
Äldre bestämmelser tiUämpas fortfarande på ärende enligt
lagen (1921: 299) om förvaltning av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter, som handlägges av domstol efter utgången av år 1973.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom
förordnas, att 24 och 25 §§ lagen (1950; 596) om rätt till fiske skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
Föreslagen
lydelse 24 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Oskiftat
fiske ävensom annat fiske som är samfällt för två eller flera fastigheter må
nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kunna sämjas. Sämjas de ej, må
länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva huru fisket må nyttjas.
Innan sådan föreskrift meddelas skola de övriga ägarna genom särskUda
underrättelser erhålla tUlfälle att yttra sig, såvitt det kan ske utan märklig
tidsutdräkt.
Upplåtelse
av fiskerätt åt annan än någon av fastigheternas ägare må ej annat än i samband
med upplåtelse av jord till brukande göras av en ägare utan de flesta övrigas
samtycke. Därvid skola de, som med samäganderätt innehava viss fastighet,
tillsammantagna räknas for en ägare och skall likaså endast en röst beräknas
för den som äger flera fastigheter.
Senaste lydelse 1962; 47.
/ fråga
om tillgodogörandet av
fiske som är samfällt för flera fas
tigheter gäller lagen ( )
om förvaltning av samfälligheter.
Prop.
1973:160 534
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Hör
fiske tUl allenast en fastig- Hör fiske tUl allenast en fastig
het, vUken ej utgöres av enbart het, vilken ej utgöres av enbart
fiske, och innehaves fastigheten fiske, och innehaves fastigheten
med samäganderätt, må på ansö- med samäganderätt, må länsstyrd-
kan av någon av delägarna med- sen på ansökan av någon av del-
delas föreskrift enligt vad i första ägarna föreskriva hur
fisket må
stycket är stadgat. nyttjas.
Vad
i denna paragraf stadgas äger ej tiUämpning å fiske som ingår i
fiskevårdsområde.
25
§2 Upplåtes jord tiU brukande, må brukaren nyttja det fiske som hör tUl jorden,
om ej annorlunda avtalas.
Avser
upplåtelsen icke hel fas- Avser upplåtelsen icke hel fas
tighet och har annat ej avtalats tighet och har annat ej avtalats
om omfattningen av fiskerätten, om omfattningen av fiskerätten,
skaU 24 § första stycket äga mot- skall 24 § andra stycket äga mot
svarande tillämpning. Markarealen svarande tillämpning. Markarealen
skall därvid utgöra delningsgrand, skall därvid utgöra ddningsgrund,
om ej annat finnes lämpUgare. om ej annat finnes lämpligare.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Förordnande
angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med stöd av
äldre lag, skaU gäUa till dess delägama beslutat annat enUgt lagen (. ) om
förvaltning av samfälligheter.
Bestämmelsema
i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skaU gälla till dess
föreningsförvaltning enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter
anordnats, dock längst tUl utgången av år 1978.
9
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)
Härigenom
förordnas, att 3 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 9 §, 9 kap. 1 och 7 §§ samt 14 kap. 1
§ fastighetsbUdnmgslagen (1970: 988)i skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3
kap. 2 §2 Inom område med fastställd generalplan eUer med stadsplan,
tomt-indelning eUer byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överensstämmelse
med planen.
Senaste
lydelse 1970:1015.
>
Lagen omtryckt 1971; 1035.
Nnuvarade
lydelse enligt prop. 1972:111.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäller
eljest särskUda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan,
utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall fastighetsbildning
ske så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om särskilda skäl
föreligger, får undantag från planen eller bestämmelsema medges av
länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant
medgivande får mindre avvikelse från plan ske, om åtgärden är förenUg med
planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från
fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden
tillstyrkt det.
Om
särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna
medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även
utan sådant medgivande får mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna
ske, om åtgärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte.
Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.
Får
på grund av särskUt medgivande nybyggnad eUer annan därmed jämförlig åtgärd
företagas i strid mot plan eUer bestämmelse som avses i första eller andra
stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för
att medgivandet skall kunna utnyttjas.
Talan mot byggnadsnämnds
beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från faststäUd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mot länsstyrelsens beslut i fråga
som avses i tredje stycket föres talan hos Konungen genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest
väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fastighetsbUdning
icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga
användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig
planläggning av området.
3 §
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får
fastighetsbildning för bebyggelse icke ske, om åtgärden skuUe försvåra
områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka
lämplig planläggning av området. Föreligger tätbebyggelse, gäller vad som nu
sagts även fastighetsbildning för annat ändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
kap. 9§
Servitut som bildats
enligt 2 6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning får ej änd-
Servitut som bUdats enligt
2 6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning får ej änd-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lyddse
ras
eller upphävas genom fastighetsreglering. Om servitut tillkommit med stöd av
7 eller 8 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmdser eller enligt
lagstiftningen om ägofred eller enskUda vägar eUer enUgt lagen den 16
december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, får åtgärd som nyss
nämnts företagas endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbUdningsåtgärd
och är av betydelse för denna.
Nuvarande lydelse
ras
eller upphävas genom fastig
hetsreglering. Om servitut tillkom
mit med stöd av 7 eller 8 kap.
vattenlagen eller motsvarande äld
re bestämmelser eUer enligt lag
stiftningen om ägofred eller en
skUda vägar eUer enligt anlägg
ningslagen ( ) eller mot
svarande äldre bestämmelser, får
åtgärd som nyss nämnts företagas
endast om åtgärden sker i sam
band med en annan fastighetsbild
ningsåtgärd och är av betydelse
för denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
kap.
1§
Anläggningsarbete
eller Uknande åtgärd skaU efter beslut av fastighetsbUdningsmyndigheten verkstäUas
under förrättningen som ett för sakägama gemensamt arbete enligt denna lag, om
det främjar fastighetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör
ombesörjas av enskild sakägare.
Beslut enligt första
stycket får ej avse sådant företag som skulle väsentiigt ändra arten och
omfattningen av regleringen och ej heller annat företag enligt vattenlagen än
dikning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan tUl följd av andra
stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är
sådant utförande icke lämpligt, får fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om
prövning enUgt vattenlagen, lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda
vägar eller lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
Kan till följd av andra
stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är
sådant utförande icke lämpligt, får fastighetsbUdningsmyndigheten förordna om prö'viiing
enligt vattenlagen eller anläggningslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
gemensamt arbete utförts enligt denna lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten,
om det behövs, förordna att fråga rörande det framtida underhållet och driften
av den utförda anläggningen skall prövas enligt de särskilda föreskrifter som
kan gälla därom.
7 §
Har
anläggning utförts som gemensamt arbete enligt denna lag, får fastighetsbUdningsmyndigheten
vid samma förrättning pröva fråga om fördelning av kostnader för driften av
anläggningen. Fördelningen sker i enlighet med bestämmelserna i
anläggningslagen.
Finnes
fråga som avses i första stycket böra prövas särskilt enligt vattenlagen eller
anläggningslagen, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna om sådan
prövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:160
Nuvarande
lydelse
537
Föreslagen
lydelse
Anläggning
som utförts som gemensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anläggningslagen.
Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för
driften prövats enligt vattenlagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
kap.
1 § Uppkommer vid fastighetsbUdning
fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget
av servitut som bUdats på annat sätt än enligt 26 kap. vattenlagen eller
motsvarande äldre lagstiftning, skaU frågan prövas vid fastighetsbestämning, om
det behövs för fastighetsbildningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På ansökan av sakägare får
även i annat faU fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om
fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av servitut
som tUlkommit vid av-vittring eller enligt lagstiftaingen om fastighetsbUdning
eller enskilda vägar eller enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma
rätt att påkalla fastighetsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt
gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket
fråga väckts om upprättande av sådan plan.
På ansökan av sakägare fär
även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens
beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av servitut som tillkommit vid av-vittring
eller enligt lagstiftningen om fastighetsbUdning eller enskUda vägar eller
enligt anläggningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke
frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt alt
påkalla fastighetsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område
med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts
om upprättande av sådan plan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop.
1973:160 538
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 24 september 1973.
Närvarande:
justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG, justitierådet
GÄRDE WIDEMAR.
Enligt
lagrådet den 22 februari 1973 tUlhandakommet utdrag av protokollet över justitieärenden,
häUet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 8 december 1972, har Kungl. Maj:t
förordnat att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättade förslag till
1.
anläggningslag,
2.
lag om förvaltning av samfälligheter,
3.
lag om införande av
anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,
4.
lag om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen ( ) om förvaltning av samfäUigheter,
5.
lag om ändring i lagen (1904:
48 s. 1) om samäganderätt,
6.
lag om ändring i lagen (1938:
274) om rätt tiU jakt,
7.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,
8.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt till fiske,
9.
lag om ändrmg i fastighetsbUdningslagen
(1970; 988),
10.
lag om ändring i väglagen
(1971: 948),
11.
lag om ändring i lagen (1955:
183) om bankrörelse,
12.
lag om ändring i lagen (1955;
416) om sparbanker,
13.
lag om ändring i lagen (1956:
216) om jordbrukskasserörelsen,
14.
lag om ändring i lagen (1969:
732) om postbanken.
Förslagen, som finns
bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragits av rådmannen Carl Behrman,
Förslagen föranleder följande yttranden.
Lagrådet:
Förslaget
till anläggningslag
1 §
Förevarande lag innehåller
bestämmelser om samverkan meUan fastigheter. I den allmänna motiveringen framhålles,
att behov föreligger av regler som gör det möjligt att ansluta en fastighet
till gemensamhetsanläggning utan ägarens samtycke och att lagen bör innehålla
grundläggande regler om tvångsdelaktighet.
LGA upptar i 2 §
bestämmelser förutom angående frivillig samverkan mellan fastigheter om
skyldighet för fastighet att oberoende av ägarens samtycke deltaga i gemensamhetsanläggning.
Den nu före-
Prop.
1973:160 539
slagna
lagen innehåller emellertid inga klara regler i detta avseende. I förevarande
paragraf utsägs, att anläggning som är gemensam för flera fastigheter kan
inrättas, men paragrafen upptar ingen bestämmelse om vilka fastigheter som
skall deltaga. I 5 §, som enligt motiven reglerar frågan om tvångsanslutning,
finns bestämmelser om när fastighet icke fär ingå. Indirekt kan lagens
tvångskaraktär möjUgen anses framgå av bestämmelserna i 7 § om hänsynstagande
till en allmän opinion samt 17 och 18 §§ som ger annan än fastighetsägare
initiativrätt.
Enligt
lagrådets mening bör någonstädes i lagen klart utsägas att fastighet kan
anslutas till gemensamhetsanläggning mot fastighetsägarens vilja. En
bestämmelse härom synes lämpligen kunna inskjutas i förevarande paragrafs
första stycke såsom en ny andra punkt och ges lydelsen, att fastighetsägarens
samtycke ej utgör förutsättning för att fastighet skall anslutas utom i den mån
så föreskrives.
I
andra stycket stadgas, att därest frågan om inrättande av anläggning gemensamt
för flera fastigheter enligt särskilda bestämmelser kan prövas av domstol eUer
annan myndighet, lagen äger tUlämpning endast om det framgår av dessa
bestämmelser. Vid bedömande av detta stadgandes räckvidd i förhållande tUl FBL
är att beakta, att enligt FBL finns ej obetydliga möjligheter att skapa det
rättsliga grundlaget för en gemensamhetsanläggning. Detta kan ske vid
fastighetsreglering, dock ej i det fall att den endast avser bildandet av
sådant servitut som avses i förevarande lag. Frågan om utförande av gemensamma
arbeten vid fastighetsreglering kan av fastighetsbUdningsmyndigheten hänskjutas
att behandlas enligt förevarande lag. Vad nu anförts kan föranleda att det
inledningsvis återgivna stadgandet skall anses ha den innebörden, att så snart
det är tänkbart att inrätta en gemensam anläggning enligt FBL, prövning först
skall ske enUgt FBL och att, om den är tillämplig, förfarande enligt förevarande
lag kan äga rum först sedan fastighetsbildningsmyndigheten förordnat därom.
Detta torde emellertid icke vara avsikten. Även om det skulle vara möjligt att
få till stånd en gemensam anläggning enligt FBL, bör hinder ej möta att direkt
tillämpa förevarande lag. FBL torde ej vara att betrakta som sådana "särskUda
bestämmelser" som åsyftas med stadgandet. I tydlighetens intresse synes
dock önskvärt att FBL uttryckligen undantages. Sker det, erfordras å andra
sidan ej heller tillägget att förevarande lag är tillämplig, om detta framgår
av de särskilda bestämmelserna; sådan hänvisning torde nämligen finnas endast
i FBL.
På
sätt lagrådet kommer att beröra närmare vid 13 § är de regler om ersättning åt
den fastighet på vUken anläggningen inrättas eller vilken får släppa till mark
av delvis oUka innehåll i FBL och förevarande lag. Med hänsyn härtUl är
tänkbart att från en sida yrkas att anläggningen skall inrättas enligt
förevarande lag, medan frän annat håU hävdas att den
Prop. 1973:160 540
samfällighet
eller det servitut som erfordras skall bUdas enligt FBL. Med den utformning reglema
har ger de ej någon direkt anvisnmg vilkendera lagen som skall tiUämpas. Av
allmänna rättsgrundsatser får emellertid anses följa att reglema i en speciallag
sådan som den förevarande skall ha företräde framför bestämmelserna i en lag av
mer allmän räckvidd sådan som FBL. I ett läge, då såväl FBL som förevarande lag
kan vinna tillämpning och då sakägama är oeniga om vilken lag som bör gälla,
bör alltså fastighetsbUdningsmyndigheten ha att tUlämpa förevarande lag.
När
det gäller inrättande av vägar inom områden som avses i 3 kap. EVL är meningen
att möjlighet skall föreligga att tillämpa antingen förevarande lag eUer EVL.
En regel för detta ändamål har tagits upp i 14 § promulgationslagen till
förevarande lag. Regeln är ej av övergångs-karaktär, och dess rätta plats är
därför ej i promulgationslagen utan bestämmelsen borde egentligen inarbetas i
förevarande lag eller EVL. Med hänsyn till den pågående utredningen om väglagstiftningen
kan dock placeringen i promulgationslagen godtagas.
Under
hänvisning till vad nu anförts förordas, att andra stycket i förevarande
paragraf får följande lydelse; "Kan enligt särskilda bestämmelser i annan
författning än fastighetsbUdningslagen (1970: 988) fråga om inrättande av
anläggning gemensamt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan
myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och
avloppsanläggning."
Beträffande
det av föredragande statsrådet berörda sambandet mellan 116 § byggnadslagen och
förevarande lag må följande framhållas. Har inom byggnadsplaneområde väg
inrättats med stöd av förevarande lag och kan ej uppgörelse träffas med dem som
anser sig ha anspråk på ersättning enligt 116 § byggnadslagen, synes annan
möjlighet ej föreligga än att länsstyrelsen i enlighet med sistnämnda lagrums
kategoriska bestämmelser föranstaltar om att vägförening bildas. Sedan så
skett, torde denna ha att överlaga de vägar och anläggningar inom området, som
kommit tUl stånd med stöd av förevarande lag.
2
§
Varken
vid den 1970 i LGA gjorda ändringen, genom vilken möjlighet öppnades att
ansluta byggnad på ofri grand till gemensamhetsanläggning, eller i remissprotokoUet
har berörts verkan av att byggnaden försvinner eller upphör att vara byggnad
på ofri grund. Då det är byggnaden som är bärare av delaktigheten i
anläggningen, skulle det kunna anses som i och för sig naturligt om
delaktigheten skulle upphöra i och med att byggnaden försvinner genom att den
t. ex. rives eller brinner ner. Med den konstruktion gemensamhetsanläggningarna
enligt förevarande lag har kan emellertid knappast vara förenligt att en i
anläggningen deltagande utan vidare försvinner med de återverkningar
Prop. 1973:160 541
det
har för övriga deltagare. Bättre överensstämmer med lagen att anse byggnadens
försvinnande utgöra sådan ändring i förhållandena varom talas i 35 § och som
kan föranleda ändring i det tidigare anläggningsbeslutet. Intill dess sådan ändrmg
sker gäller då, trots byggnadens försvinnande, sistnämnda beslut. Detta
innebär att den siste ägaren till byggnaden även efter byggnadens försvinnande
har att svara för de förpliktelser som det byggnaden åsatta andelstalet medför.
För att undgå att i fortsättaingen påföras kostnader för anläggningen bör
alltså den siste ägaren se tUl att omprövning av anläggningsbeslutet enligt 35
§ kommer till stånd.
För det fall att byggnaden
finns kvar men genom att byggnaden och den mark på vilken byggnaden står
kommer i samme ägares hand upphör att vara byggnad på ofri grund vill
lagrådet emellertid förorda en särskild regel. Lagrådet återkommer härtUl vid
41 §.
Paragrafen innehåller i
sista punkten föreskrift att naturreservat och nationalpark skall i likhet med
vissa anläggningar jämstäUas med fastighet vid tillämpningen av förevarande
lag. Skälet härtill anges i motiveringen vara att ett naturreservat som sådant
kan ha behov av vägar och andra anläggningar och att, om de i reservatet
ingående fastigheterna ägs av annan än kronan eller kommun, komplikationer kan
uppstå bl. a. i fråga om fastighetsägares kompensation för andel i väghållningskostnaden.
Det sägs vidare i motiveringen att vad som sålunda bör gälla i fråga om
naturreservat synes, som naturvårdskommittén påpekat, även böra tillämpas på
nationalparker. Naturvårdskommittén har anfört, att en enhetiig lösning
oberoende av ägareförhållandena bör eftersträvas och göras tiUämplig på både
naturreservat och nationalparker. Emellertid kan enligt naturvårdslagen endast
mark som tillhör kronan avsättas till nationalpark. De komplikationer som nyss
antytts i fråga om naturreservat, som kan bildas oberoende av ägareförhållandena,
torde därför knappast kunna uppstå när det gäller nationalpark. Lagrådet
föreslår därför att ordet nationalpark får utgå ur förevarande paragraf.
3
§
Godtages
lagrådets förslag att utesluta ordet nationalpark ur 2 §, bör vad som sägs om
nationalpark utgå även ur förevarande paragraf.
6
§
För att vad som åsyftas
med andra punkten i förevarande paragrafs första stycke skaU bli gällande måste
bestämmelsen omformuleras. Den skulle sålunda exempelvis kunna givas den
lydelsen att om anläggningen är förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan
eller byggnadsplan, nu dvs. i första punkten angivna viUkor för inrättande
av gemensamhetsanläggning gäller endast om särskilda skäl föranleder det.
Prop.
1973:160 542
9 §
Till
inrättande av gemensamhetsanläggning är att hänföra även den åtgärden att en
befintlig inrättnmg, som hör till en enskild fastighet, utan att nägon
byggnadsåtgärd göres tages i anspråk för flera fastigheter. I tydlighetens
intresse må här blott framhållas, att den överflyttning av rådigheten över
inrättningen som inrättandet av anläggningen innebär blir underkastad
bestämmelserna i förevarande paragraf, överensstämmer inrättningen ej med
gällande plan, skall alltså begäran om inrättandet avslås. Dispens kan
meddelas men byggnadsnämnden har vetorätt i dispensfrågan.
10 och
11 §§
I
911 §§ ges bestämmelser till skydd för allmänna intressen. Därvid har i 9 §
föreskrivits att anläggning skall överensstämma med planer och andra
bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Enligt 10 § skall
plansynpunkter beaktas även när gemensamhetsanläggning inrättas utom
detaljplaneområde. TUl slut har i 11 § tagits upp en generell bestämmelse om
skydd för allmänt intresse. I motiven till sistnämnda paragraf har anförts,
att kravet på att en anläggning inte får strida mot plan eller andra byggnadsreglerande
bestämmelser ofta innebär ett tUlfredsstäUande skydd för berörda allmänna
intressen men att undantagsvis sä inte är fallet, exempelvis då ett nytt
allmänt intresse tillkommit eller förhållandena eljest ändrats efter
fastställande av plan eller bestämmelse. Vad föredragande statsrådet sålunda
och i övrigt anfört tiU stöd för behovet av en generellt verkande regel till
skydd för allmänt intresse synes närmast innebära att den är tänkt som en
komplettering till 9 §, oaktat den placerats efter 10 §. Det synes dock icke
vara av-siklen med förslaget att andra stycket i 11 § skulle öppna möjlighet
alt frångå vad som uttryckligen reglerats i plan. Av vissa uttalanden i specialmotiveringen
lill 11 § kan det förefalla som om den skulle kunna vara avsedd att tillämpas
även i fall som avses i 10 §. Här sägs nämligen alt bestämmelsema i 11 §,
utöver vad nyss sagts om behovet av en generellt verkande regel, innebär ett
skydd för bestämda allmänria intressen, exempelvis trafik- och
miljövårdsintressen.
Härtill
är enligt lagrådets mening att säga att enligt byggnadslagen och
byggnadsstadgan vid all planläggning hänsyn skall tagas tUl berörda allmänna
intressen, bl. a. trafik- och miljövärdsintressen. Härav torde följa att, när
man i förslagets 10 § föreskriver att gemensamhetsanläggning ej får imättas
inom område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan ej faststäUts, om
anläggningen skulle bl. a. motverka lämplig planläggning av området, varje
allmänt intresse som skall beaktas vid detaljplanläggning också skall beaktas
i detta fall. Med andra ord behövs icke 11 § som komplettering till 10 §.
Lagrådet
får på grund av det anförda föreslå att 11 § placeras före 10 §
Prop.
1973:160 543
och
ges följande lydelse; "Skulle gemensamhetsanläggning medföra olägenhet av
någon betydelse för visst allmänt intresse som ej beaktats i stadsplan eller byggnadsplan,
får anläggningen inrättas endast om det likväl från aUmän synpunkt är till öveivägande
nytta att den kommer tUl stånd."
12
§
I
förevarande paragraf anges ej för vem upplåtelse eller inlösen sker. Av 14 §
får emellertid anses följa att det sker till förmån för samtiiga dem som skall
deltaga i anläggningen och alltså även för byggnader på ofri grand och andra
sådana deltagare i anläggningen som avses i 2 §. Detta överensstämmer också med
LGA efter den 1970 genomförda utvidgningen av LGA:s tUlämpningsområde tiU
vissa byggnader på ofri grund m. m. Genom den nu föreslagna möjligheten att
mark skall kunna inlösas för anläggningen har emellertid i visst hänseende en
ny situation inträtt. Av förslagets 14 § får anses följa att den inlösta marken
blir samfälld för deltagande fastigheter ävensom tomträtter och andra sådana
deltagare som avses i 2 §. Genom inlösningen ryckes den inlösta marken ut från
den bestående fastighetsindelningen och en samfällighet bildas. Med hittiUs
tillämpade grundsatser torde enda möjligheten vara att en samfäUighet är
anknuten tUl vad som utgör enheter enligt gällande fastighetsbUdningslagstiftning.
Detta framgår av 1 kap. FBL. Då nu även tomträtter och byggnader på ofri grund m.
fl. skall kunna ha del i samfälligheten, innebär förslaget en nyhet av
principiell natur. Remiss-protokollet innehåller ingen belysning av de problem
som kan vara förbundna med nyheten. Här må endast nämnas, att den ändring i
fastighetsindelningen som skett genom inlösningen, ej i och för sig går åter
om gemensamhetsanläggningen nedlägges. Tänkbart är att samtliga delägare i en
anläggning är sådana som avses i 2 §. Den genom inlösningen uppkomna samfälligheten
kommer då att sakna varje samband med den gällande fastighetsindelningen.
Enligt lagrådets mening bör sådan jämkning göras i förslaget att inlöst mark
kommer att utgöra samfällighet endast för vad som är fastigheter i egentlig
mening.
Deltager
i anläggningen icke någon fastighet blir då ej möjligt att genomföra inlösen
enligt förevarande paragraf. Är i sådant fall de deltagande eller vissa av dem
tomträtter synes dock i praktiken saken kunna ordnas så att fastighetsreglering
sker, därvid de med tomträtt upplåtaa fastigheterna tUlägges den mark som
annars skulle inlösts.
Med
den ordning lagrådet vill förorda får följande förfarande begagnas när utom
egentliga fastigheter byggnad pä ofri grand eller andra sådana inrättningar som
avses i 2 § deltager i anläggningen och mark skall inlösas. Inlösen får då ske
för de egentiiga fastighetema och den inlösta marken blir en samfällighet för
dessa fastigheter. Därefter upplåtes rätt att begagna den inlösta marken såsom
utrymme för anlägg-
Prop. 1973:160 544
ningen.
Denna rätt blir samfälld för samtliga i anläggningen deltagande och således
även för byggnad på ofri grand och de därmed jämställda. Av ordningen följer
att löseskillingen bör gäldas enbart av de egentliga fastigheterna. Gottgörelsen
för upplåtelsen av rätten tiU utrymme på den inlösta marken skall självfallet
bestridas av alla de deltagande. Goda möjligheter att erhålla en lämplig
kostnadsfördelning måste därmed anses föreligga.
Stundom
torde vara möjUgt att den behövliga marken fär utgöra ej en samfällighet utan
en fristående fastighet. Utgör de i anläggningen deltagande en sådan
associationsrättslig samfällighet som är en juridisk person, kan denna
självfallet förvärva äganderätten till den fristående fastigheten. Några komplUfationer
från fastighetsbUdningsrättslig synpunkt synes därvid ej vara att befara.
Reglerna om när en juridisk person uppkommer leder emeUertid tUl att
förfarandet i praktiken knappast kan begagnas i annat fall än när det är fråga
om utvidgning av en bestående anläggning.
Vad
nu förordats torde kunna uppnås genom att till andra stycket i förevarande
paragraf fogas en ny punkt av innehåll att inlösen av mark sker för de
fastigheter, som skaU deltaga i anläggningen utom sådana som avses i 2 §.
Vidare bör lydelsen av 14 § första stycket jämkas så alt det innehåller dels en
regel att gemensamhetsanläggning och rätt tiU utrymme är samfälld för de
fastigheter som deltager i anläggningen, dels en bestämmelse som utsäger att inlöst
mark hör till de fastigheter för vilka inlösen skett. På sätt angives vid 15 §
är viss jämkning påkallad även i denna paragraf.
Enligt
1972 års expropriationslag (nya ExL) kan mark som tillhör staten ej tagas i
anspråk genom expropriation, I konsekvens härmed står att enligt 1 kap, 3 och 4
§§ nya ExL staten tillkommande särskUd rätt till fastighet, som exproprieras
eller i vilken genom expropriation tillskapas annan särskild ratt, ej rabbas av
expropriationen. Detta gäller också vågrätt även om den tUlkommer annan än
staten. Det föreliggande förslaget tillägger ej staten en sådan
undantagsställning som staten har enUgt nya ExL; även på statens fastighet kan
utrymme för anläggningen tagas i anspråk tvångsvis. Med hänsyn härtiU framstår
det som mindre konsekvent att såsom blir följden av den i tredje stycket
gjorda hänvisningen tUl nya ExL staten tillkommande särskUd rätt i fastighet,
i vUken utrymme tages i anspråk, icke skall kunna rabbas. Lagrådet förordar
därför att den undantagsställning som enligt nya ExL finns för särskUd rätt
tillkommande staten ej skall gälla här. Vågrätt är, vare sig den tillkommer
staten eller annan, av sådan natur att den ej lämpligen bör rabbas vid
förrättning enligt förévarande lag. Undantagsställningen för vågrätt synes
därför böra bibehållas.
Av
1 kap. 3 § andra stycket nya ExL följer, att annan särskUd rätt
Prop.
1973:160 545
till
fastighet som exproprieras än sådan som upplåtits frivilligt upphör endast om
så angivits i expropriationstillståndet. Det framstår ej som utan vidare klart
vad hänvisningen i förevarande paragraf innebär. Enligt förevarande lag finns
ej någon direkt motsvarighet till expropriationstillståndet och det måste
anses tveksamt, huruvida anläggningsbeslutet, i det hänseende varom fråga är i
det återgivna stadgandet, är att likställa med expropriationstillståndet.
Enligt
1 kap. 4 § nya ExL kan särskild rätt som tUlskapats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande sätt ej
rubbas genom att ny särskild rätt tillskapats genom expropriation. SkuUe sådant
läge föreligga att den äldre och den nya rätten ej kan utövas vid sidan av
varandra, finns enligt 1 kap. 1 § nya ExL möjligheten att genom ett fristående expropriationsför-farande
få den äldre rätten upphävd eUer begränsad. Enligt föredragande statsrådet bör
motsvarande gälla i detta sammanhang. Förslaget synes emellertid leda till att
en äldre tvångsrätt ej kan få vika på annan väg än genom ett expropriationsförfarande
enligt nya ExL. Förutsättning för att en ansökan om expropriation skall leda tUl
rubbning av den äldre ratten är då att anläggningens syfte är sådant att det
går in under nägon av nya ExL:s expropriationsändamål. Anläggningar enligt
förevarande lag torde dock ofta bli sådana att möjlighet till expropriation
enligt nya ExL ej föreligger. En äldre tvångsrätt utgör då ett absolut hinder
mot att på den tänkta platsen taga utrymme i anspråk för anläggningen. Den
anmärkningsvärda konsekvensen härav är att en äldre särskUd rätt tillkommen
genom expropriation har en mera skyddad ställning än om vid det tidigare
tillfället äganderätten exproprierats.
Enligt
lagrådets mening bör möjlighet finnas att vid anläggningsförrättning, vare sig
fråga är om inlösen eller upplåtelse, rubba en äldre, genom tvångsförfarande
tillkommen särskild rätt. Även i dessa fall torde emellertid undantag härifrån
böra göras för vågrätt. Den behövliga regeln bör utformas så att den omfattar
även inlösenfallet; oklarheten beträffande hänvisningen till 1 kap. 3 § andra
stycket nya ExL saknar då betydelse.
På
grund av det anförda förordas att tredje stycket i förevarande paragraf
erhåller följande lydelse: "Bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§
expropriationslagen (1972:719) äger motsvarande tiUämpning vid upplåtelse och
inlösen enligt denna paragraf. Utan hinder av dessa bestämmelser skall dock
särskild rätt som tUlkommer staten och ej utgör vågrätt kunna rubbas. Vidare
kan förordnas, att rätten tUl utrymme för anläggningen skall ha företräde
framför särskild rätt som tillskapats genom expropriation eller annat
tvångsförvärv eUer vid fastighetsbildning eller på liknande sätt, dock ej om
den särskilda rätten utgör vägrätt."
35
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 546
13
§
I
förevarande paragraf anges att reglerna i 4 kap. nya ExL skall äga motsvarande tUlämpning
i fråga om upplåtelse och inlösen enligt 12 §. Vid avgörandet av vilka
ersättningsregler som skall gälla enligt förevarande lag har man, såsom föredragande
statsrådet uttalar, att välja mellan reglema i FBL och nya ExL. Den sakliga
skillnaden mellan ersättningsbestämmelserna i dessa båda lagar har sin grund i
att FBL bygger på principen att rationaUseringsvinster, som uppkommer genom
fastighetsreglering, skall fördelas på ett skäligt sätt, medan reglema i nya ExL
innebär att sådana vinster skall tillfalla den exproprierande. Vid FBL:s
tillkomst utformades ersättningsreglerna i nära anslutning till då gällande
expropriationslag. Med hänsyn tUl vinstför-ddningsprincipen vid
fastighetsreglering ansågs dock inte finnas utrymme för att tillämpa de
regler, på vilka 8 § i då gällande expropriationslag vilade. Den
bevisbörderegel som tillämpades i expropriations-mål fick inte heUer någon
motsvarighet i FBL. I samband med lagen (1971: 915) om ändring i ExL gjordes
vissa ändringar i FBL i syfte att uppnå viss överensstämmelse mellan
värderingsreglerna i dessa lagar. Enligt uttalanden i detta lagstiftningsärende
var ändringarna endast av teknisk natur och avsåg inte att innebära någon
ändring i de principer som gällt för värderingen vid fastighetsreglering
alltsedan FBL:s tUlkomst.
Den
olikhet som alltså råder mellan ersättningsreglerna i FBL och nya ExL kan i
vissa fall komma att medföra olika resultat beroende på vilken lag som
tillämpas. Föredragande statsrådet synes i sina uttalanden i det remitterade
förslaget acceptera att om de föreslagna reglerna genomföres, värderingsfrågoma
kommer att avgöras i vissa fall enligt FBL och i andra fall enligt nya ExL
beroende pä vilken lag som skall tillämpas på anläggningsförfarandet.
Statsrådet anför härom endast att i praktiken bestämmelserna dock oftast torde
leda till samma resultat.
Den
omständigheten att ersättningen för utrymme som tages i anspråk eller mark som
inlöses kan bli olika stor beroende på om FBL eller förevarande lag tillämpas
är i och för sig otUlfredsställande, särskilt som det i många fall synes kunna
bero på tUlfälligheter vUkendera lagen som kommit att begagnas. Detta
förhållande talar för att låta FBL:s värderingssystem bli gällande vid
ersättning för upplåtelse av utrymme eller inlösen av mark enUgt 12 §.
Emellertid är att beakta att förhåUandet mellan ägaren tUl den av anläggningen
belastade fastigheten och deltagarna i anläggningen företer större likhet med
situationen vid expropriation än vid fastighetsreglering. Läget torde nämligen
vid inrättande av anläggning åtminstone när fråga är om annat än väg oftast
vara del att endast någon eller några fastigheter avstår utrymme eUer mark
medan flertalet i anläggningen deltagande fastigheter endast tager i anspråk
mark och utgiver gottgörelse i penningar. Vid fastighetsreglering
Prop. 1973:160 547
antages
i motsats härtill det vanliga vara att samtliga av regleringen berörda
fastigheter såväl lämnar som får mark och att utgående penning-likvider blott
skall avse en meUanskUlnad mellan värdena på avstådd och erhållen mark. Enligt
lagrådets mening finns därför goda skäl att, såsom skett i det remitterade
förslaget, anknyta till värderingssystemet i nya Exl.
Den
väsentligaste skillnaden i värderingsreglerna i FBL och nya ExL torde gälla den
i 4 kap. 3 § sistnämnda lag upptagna presumtionsregeln, enligt vilken
fastighetsägaren får tillgodoräkna sig värdestegring under de senaste tio åren
endast under vissa betingelser. Den gmndläggande motiveringen bakom denna
bestämmelse är, att då prisstegringar på mark ofta beror på insatser från det
allmännas sida och då expropriant ofta är stat eller kommun, det vore
otillfredsställande om det allmänna skulle så att säga betala för samma insats
två gånger. Denna situation torde som regel ej föreligga vid inrättande av gemensamhetsanläggning
redan på den grand att det är enskilda fastigheter och ej det allmänna som tar
utrymme eller mark i anspråk. Med hänsyn härtill vill lagrådet ifrågasätta huravida
icke en större likhet mellan ersättningsreglema i FBL och förevarande lag bör
skapas genom att från hänvisningen till nya ExL:s värderingsregler undantages presumtionsregeln
i 4 kap, 3 §.
Bibehålles
bestämmelserna i förevarande paragraf i enlighet med det
remitterade förslaget är att beakta att i övergångsbestämmelsema till
nya ExL under punkt 13 upptagits en bestämmelse att 4 kap. 3 § ej gäl
ler värdeökning som uppkommit före utgången av juni 1971. Motsva--
rande bestämmelse synes böra upptagas i övergångsbestämmelserna till
förevarande lag. Såsom angives vid 49 § bör samma övergångsbestäm
melse gälla den situation som avhandlas i denna paragraf. Bestämmel
sen till vars placering i promulgationslagen lagrådet återkommer
kan givas följande lydelse: "Bestämmelsema i 13 och 49 §§ anläggnings
lagen ( ) om tillämpningen av 4 kap. 3 §
expropriationslagen
(1972: 719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt mm före utgången
av juni 1971."
Hänvisningen
i förevarande paragraf till 4 kap. nya ExL ger intet besked om lUl vem
ersättningen skall utgå, när såväl fastighetsägaren som innehavare av särskUd
rätt drabbas. Nya ExL innehåller i 5 kap. 23 och 24 §§ bestämmelser härom.
Ersättning skall bestämmas särskUt för fastighetsägaren och rättighetshavaren.
Om rättighetshavarens rätt medför minskning av fastighetens värde, skall
uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till den värdeminskning
rättigheten innebär. Enligt huvudregeln i 6 kap. 1 § nya ExL om betalning
skall löseskilling och intrångsersättning nedsättas, oavsett om den tillkommer
fastighetsägaren eller rättighetshavaren. Bestämmelsema om fördelningen av
nedsatta
Prop. 1973:160 548
medel
i 6 kap. 18 § är så utformade, att om fastighetsägaren tUlkommande medel ej
förslår för att tUlgodose fordringshavare med sådan panträtt i fastigheten som
har bättre förmånsrätt än rättighetshavarens rätt, fordringshavaren fär
behövlig gottgörelse ur den ersättning som bestämts för rättighetshavaren.
I
FBL tUlämpas ett i viss mån annat system. Enligt 5 kap. 12 § skall det
fastighetsägaren tUlkommande värdet minskas med belopp som svarar mot den
värdeminskning som rättigheten inneburit. Skulle genom denna minskning av det
fastighetsägaren tUlkommande värdet skada tUlfogas fordran med panträtt med
bättre rätt än rättigheten, skall i stället ersättningen till rättighetshavaren
minskas med motsvarande belopp. Denna reglering återverkar på utformningen av
bestämmelserna om betalning i 5 kap. 16 § FBL till vilka hänvisas i 32 §
andra stycket förevarande lag och medför att enligt huvudregeln där endast
fastighetsägaren tUlkommande ersättning skall nedsättas och fördelas mellan fordringshavaren
och ägaren. Rättighetshavare tillkommande ersättning skall sålunda aldrig
nedsättas; jämkning av hans ersättning med hänsyn till fordringshavares anspråk
har ju skett redan vid ersättningens bestämmande.
I
det remitterade förslaget har det nu behandlade problemet förbigåtts. SärskUd
oklarhet följer av att förevarande paragraf anknyter till nya ExL:s system,
medan såsom nämnts 32 §, vilken gäller betalning och fördelning, anknyter till FBL:s
ordning. Med hänsyn till avsikten i remissen att anläggnings- och
fastighetsbildningsförrättningar skall kunna kombineras med varandra är lUl
fördel om förfarandet enligt anläggningslagen vid bestämmandet av ersättningar
och vid betalning av dem kan överensstämma med det som gäller enligt FBL. Den i
nya ExL angivna ordningen för att avväga en rättighetshavares och en panthavares
anspråk får visserligen anses som säkrare än FBL;s, Skillnaden kan dock ej
bedömas vara särskilt stor och den kan därför ej utgöra hinder för att tillämpa
det i FBL upptagna systemet för den avvägning varom nu är fråga. En
sammankoppling av de i förevarande paragraf upptagna värderingsreglerna med
betalnings- och fördelningsreglerna i 32 § i enlighet med FBL:s system synes
kunna åstadkommas genom en regel som motsvarar den i 5 kap, 12 § FBL upptagna,
vilken förut återgivits. Regeln synes kunna införas som ett andra stycke i
förevarande paragraf och erhålla följande lydelse: "Är innehavare av
rättighet, som minskar fastighets värde, berättigad tiU ersättning, skall det
värde som tUlgodoräknas fastighetens ägare minskas med belopp motsvarande den
värdeminskning för fastigheten som rättigheten inneburit. Om det värde som
skall tUlgodoräknas fastighetens ägare ej kan minskas utan att skada uppkommer
för innehavare av fordran med bättre rätt, minskas i stället ersättningen till
rättighetshavaren med motsvarande belopp."
Prop. 1973:160 549
14 §
På
sätt angivits vid 12 § andra stycket torde första stycket i förevarande
paragraf böra givas en ändrad lydelse.
15 §
Vad
lagrådet föreslagit vid 12 § andra stycket föranleder att till första stycket i
förevarande paragraf bör fogas en ny punkt av innehåll, att om mark inlöses
för endast vissa av deltagarna i anläggningen, grunderna för fördelning av kostnaderna
för inlösen fastställes särskilt-.
16 §
Enligt
första punkten i förevarande paragrafs första stycke kan i gemensamhetsanläggning
deltaga även annan fastighet än sådan för vUken det är av väsentlig betydelse
att ha del i anläggningen. Föratsättning härför anges vara, att ägarna av de
fastigheter som skall deltaga i anläggningen medger det. Av motiveringen
framgår ej om härmed avses medgivande endast av ägarna av fastigheter som kan
tvångsvis anslutas, m. a. o. de som omfattas av 5 §, eller om även alla andra
fastighetsägare som anmäler sig som intressenter skall medge att fastigheten
får deltaga. Enligt lagrådets mening ligger det närmast tUl hands att anse
innebörden i stadgandet vara att medgivande krävs endast av ägare av fastighet
som kan tvångsvis anslutas. Ägare av annan fastighet torde icke böra kunna
genom sin röst hindra att någon fastighet anslutes. Finner sådan
fastighetsägare att hans intressen icke skulle bli tillräckligt beaktade om
annan fastighet medges deltaga, är han oförhindrad att avslå från att själv
deltaga.
Syftet
med den i första styckets andra punkt meddelade bestäm
melsen torde, såvitt avser 12 § första stycket, vara att utrymme får
tagas i anspråk även under andra förutsättningar än som där anges.
För att denna innebörd skall komma tUl uttryck bör andra punkten om
formuleras och förslagsvis ges följande lyddse; "2. 8 § såvitt
intresse,
i 12 § första stycket uppställda villkor för skyldighet att av
stå utrymme samt 13 §-- medger det."
17 §
Enligt
förevarande paragraf kan anläggningsfråga och fastighetsbildningsåtgärd prövas
vid en och samma förrättning. Av remissprotokoUet framgår emeUertid ej klart tiU
vilken art av förrättningar en sådan kombinerad förrättning är att hänföra.
Bestämmelsen i 24 § tredje stycket ger närmast anledning antaga att
förrättningen blir att betrakta som en fastighetsbildningsförrättning.
Oavsett
hur härmed må förhålla sig är alt beakta att förutsättningen för att ett
sammanförande skall kunna ske är,att de på förrättningen tillämpliga reglerna
av förfarandemässig natur är otvetydiga. De för
Prop.
1973:160 550
faslighetsbUdningsförrättningar
och anläggningsförrättningar gällande reglerna av angivna art företer, om det
remitterade förslaget genomföres, stor enhetUghet. Vissa skUjaktigheter finns
dock. En gäller den för anläggningsförrättningar gällande regeln i 4 § om
möjlighet att förordna särskild förrättaingsman. Denna regel kan uppenbarligen
ej gälla en kombinerad förrättning. Motsvarighet till den i 23 § upptagna
bestämmelsen om byggnadsnämnds vetorätt finns ej i FBL. Ehuru denna bestämmelse
är placerad bland reglerna om förrättningsförfarandet är den tUl sitt innehåll
av materiell karaktär och den torde från den synpunkt varom nu är fråga böra
betraktas som en sådan regel. Till frågan om dylika regler återkommer
lagrådet. I övrigt synes de förfarandemässiga bestämmelserna vara så enhetliga
att det framstår som i sak betydelselöst till vUken art dén sammanförda förrättningen
är att hänföra. Ur förfarandemässig synpunkt blir nämligen regler av samma
innehåll att tUlämpa, oavsett om förrättningen betecknas fastighetsbUdningsförrättning
eller anses som anläggningsförrättning. Några svårigheter med avseende på
förfarandet bör sammanföringen därför knappast föranleda.
När
det gaUer de sakliga reglema är läget ett annat. Självfallet måste även vid en
kombinerad förrättning på varje sakfråga tillämpas de regler som gäller för
den. En och samma åtgärd kan emellertid stundom vidtagas såväl enligt FBL som
enligt förevarande lag. En samfällighet kan sålunda bildas både enligt denna
lag och enligt FBL. Att märka är vidare att enligt det remitterade förslaget
därvid tillämpliga regler företer skiljaktigheter. Så gäller såsom berörts
vid 13 § olika regler beträffande den ersättning som skall utgå för mark som
avstås eller tages i anspråk. Så länge bUdandet av samfälligheten sker vid en
förrättning som är antingen en renodlad fastighetsbildningsförrättning eller
en renodlad anläggningsförrättning, kan tvekan ej råda om vilka materiella
regler som är att tillämpa. När frågan handläggs vid en kombinerad förrättning
är saken ej lika klar. Enligt lagrådels mening kan emellertid frågan om
tillämplig lag ej vara beroende av formen för förrättningen. Samma ordning bör gälla
som om frågan behandlats vid en ej kombinerad förrättning. Förhållandet mellan
förevarande lag och FBL i situationer då i och för sig vardera lagen är
tillämplig har lagrådet berört vid 1 §. Här må understrykas angelägenheten av
att förrättningsmyndigheten vid kombinerade förrättningar klart anger vilken
bestämmelse som tUlämpas.
18
§
Genom
regeln att rätt att påkalla förrättning tillkommer ägare till fastighet som
skall deltaga i anläggnmgen avses att förhindra beslut om att anläggning
inrättas utan att någon av dem som skall deltaga begärt att anläggningen skaU
komma tUl stånd. Ordningen innebär att man
Prop.
1973:160 551
i
princip först vid förrättningens slut vet vem som äger påkalla den. Detta kan
ej anses godtagbart. Rätt att påkalla förrättning bör rimligtvis tillkomma
ägare av fastighet som önskar att fastigheten skall anslutas. För att tUlgodose
det inledningsvis angivna syftet bör i stället upptagas en regel, enligt vilken
det utgör hinder mot beslut att inrätta anläggning om ingen av ägarna till de
fastigheter som skall deltaga framställt yrkande därom. En sådan regel synes
lämpligen kunna upptagas som ett andra stycke i 21 §. På grund av vad sålunda
anförts hemställes, att första stycket i förevarande paragraf får lydelsen att
rätt att påkalla förrättning enligt förevarande lag tillkommer ägaren av
fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, samt byggnadsnämnden. Om
innebörden av uttrycket "ägaren av fastighet" hänvisas till vad
lagrådet anför vid 1 § förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter.
19
§
I
fråga om förfarandet vid anläggningsförrättning skall enligt förevarande
paragraf med vissa undantag vad som stadgas i 4 kap. FBL om
fastighetsbildningsförrättning äga motsvarande tiUämpning. Anläggningsförrättning
skall handläggas av fastighetsbildningsmyndighet. Om det är lämpligt kan fastighetsbUdningsmyndigheten
enligt 4 § förevarande lag förordna särskUd förrättningsman. Med hänsyn tUl avfattningen
av 4 kap. 1 § FBL kan det vara tveksamt om sådan särskUd förrättningsman skall
biträdas av gode män. Uppenbarligen är avsett att gode män skall deltaga även i
anläggningsförrättning som handlägges av särskUd förrättningsman. För
tydlighets skull bör därför, enligt lagrådets mening, lill förevarande paragraf
fogas en andra punkt av innehåU att, om särskild förrättningsman förordnats,
vad i nämnda lagram dvs. de i första punkten upptagna stadgas om medverkan
av gode män skall gälla i tUlämpliga delar.
21
§
Under
hänvisning tiU vad som anförts vid 18 § förordas, att i förevarande paragraf
upptages ett nytt andra stycke av innehåll, att om förrättning påkallats endast
av ägaren till fastighet, som finnes ej kunna tUläggas rätt att deltaga, hinder
mot att inrätta anläggningen föreligger.
23 §
Godtages
vad lagrådet föreslagit vid 10 och 11 §§, måste hänvisningen i förevarande
paragraf tUl 10 § i stället avse 11 §.
24 §
Genom
anläggningsbeslut bUdas vid beslutets lagakraftvinnande en gemenskap. Enligt
de i förevarande paragraf upptagna reglerna om
Prop. 1973:160 552
vad
anläggningsbeslutet skall innehålla framgår vUka fastigheter som skall deltaga
i anläggningen. Av grandläggande betydelse i varje gemenskap ar den andel som-
skall tillkomma envar delägare i gemenskapen. Reglerna om andra gemenskaper är
regelmässigt så uppbyggda att från gemenskapens tillkomst varje delägares
andelstal är bestämt. 1 det föreliggande förslaget har emellertid denna fråga
lämnats öppen och hänskjutits tiU avgörande senare under förrättningen. Detta leder
lill att ägare till fastighet som skall deltaga i anläggningen ej kan överblicka
vad anläggningsbeslutet innebär för honom. Han kan därigenom sakna nödiga föratsättningar
för att bedöma huravida han bör överklaga beslutet. Avsikten med ett särskUt
anläggningsbeslut synes vara bl. a. att möjlighet skall öppnas att snabbt komma
i gång med utförandet av anläggningen. Så länge andelstal ej är bestämda,
synes emellertid om ej enhällighet råder beslut, vid vUka skall röstas eftei
andelstal, ej kunna fattas. Vidare saknas grund för att verkställa uttaxering
av medel till anläggningen. Med hänsyn till vad nu angivits bör enligt
lagrådets mening i anläggningsbeslutet upptagas varje ansluten fastighets
andelstal. Bestämmelsen synes kunna införas efter punkt 5 som punkt 6, vUket
föranleder förskjutning av numren för de följande två punkterna.
Vid
bifall till det nu gjorda förslaget erfordras ej regeln i 27 § andra stycket
alt i beslut om förskott skall angivas hur betalningsskyldigheten skall fördelas
meUan delägama i anläggningen. Stycket bör därför utgå.
26
och 27 §§
Ianspråktagande
av utrymme och inlösen av mark enligt förevarande lag företer i det stora hela
likhet med expropriation. Enligt nya ExL är hu-vudprindpen att ersättning skall
ha erlagts innan expropriationen är fullbordad och därrried tillträde får ske.
Enligt det föreliggande förslaget har ingen koppling skett meUan ersättningens
erläggande och tillträdet. Meddelas anläggningsbeslut i samband med att
förrättningen avslutas, kan tillträdesdagen vara så bestämd att den inträffar
före det att ersättningen enligt 32 § är förfallen till betalning. Möjlighet
för den ersättningsberättigade att utfå ersättningen får visserligen anses vara
förhållandevis stor. Fullföljes talan i ersättningsfrågan, kan det emellertid
dröja avsevärd tid innan ett lagakraftägande ersättningsbeslut föreligger.
Reglerna om förskott ger väl den ersättningsberättigade vissa möjligheter att
få betalning på ett någorlunda tidigt stadium. Om tillträde skett utan att
förskott eller slutiig ersättning erlagts, ger dock förskottsregeln begränsat
skydd. Den belalnirigsskyldige kan nämligen genom att överklaga
förskottsbeslutet förskjuta tidpunkten för betalningen.
Enligt
lagrådets mening talar övervägande skäl för att även på detta område låta nya ExL:s
princip bli huvudregel. Därmed finns också möjlighet att undvika det
remitterade förslagets anmärkningsvärda ordning, att när förskott bestämts,
tillträde får ske först sedan förskottet erlagts.
Prop. 1973:160 553
medan
när slutiigt ersättningsbeslut föreligger, tUlträde kan äga ram även om
betalning ej skett. Vad sålunda förordas kan uppnås genom att i andra punkten
av 26 § såsom ytterligare förutsättning för att tillttäde får ske upplages att
ersättning enligt 13 § betalats.
Undantag från huvudregeln
öppnas genom bestämmelserna i 27 § första stycket om förskott. Då huvudregeln
enligt lagrådets förslag är, att betalning av ersättning är en föratsättning
för tillträde, bör dessa bestämmelser undergå sådan omformulering att de
angiver att tillträde får ske i de situationer som det remitterade förslaget
upptager. Med hänsyn till den ändrade bakgranden för bestämmelsema synes skäl
föreligga att ej göra fastställande av förskott beroende av yrkande frän sakägares
sida. Stycket kan vid nu angivna förhållanden givas följande lydelse;
"Utan hinder av att ersättning enligt 13 § ej betalats får tillträde ske,
om berörda sakägare medger det. Även utan medgivande får tillträde ske, sedan
fastighetsbildningsmyndigheten bestämt förskott på den ersättning som
slutligen fastställes och detta betalats. Är det uppenbart att förskottet
skulle uppgå till endast obetydligt belopp, kan fastighetsbildningsmyndigheten
föreskriva att tillträde får ske ulan att förskott betalas," Från
praktisk synpunkt torde omformuleringen ej innebära någon nämnvärd ändring i
förhållande tUl det remitterade förslaget.
Möjlighet bör
uppenbarligen finnas att bestämma förskott även sedan tillträde skett, t, ex, i
det faU att det, efter tUlträde utan förskott, drager ut på tiden innan ett
definitivt ersättningsbeslut föreligger. Redan med den utformning första
stycket i 27 § har i det remitterade förslaget kan viss tvekan råda beträffande
frågan huruvida förskott kan bestämmas sedan tillträde skett. Den nu
föreslagna omformuleringen gör att tveksamheten måste bli än större. Enligt
lagrådets mening synes därför lämpligt, att i ett andra stycke i 27 § upptages
en bestämmelse av innehåll, att även sedan tillträde skett, fastighetsbUdningsmyndigheten
kan pä begäran av sakägare bestämma att förskott skall utgå.
Med den uppbyggnad av 27 §
första stycket som här förordats synes knappast erforderligt att i lagen angiva
förfallodag för förskottet. Vill anläggningsförelaget få tillträde till utrymmet,
fär förskottet erläggas. Skulle å andra sidan förskottet anses för högt, bör
företaget ha rätt att avstå från tillträde genast men då också ej vara skyldigt
att betala förskottet. Med hänsyn härtill bör bestämmelsen i 32 § om
förfallodag för förskott utgä. Utan särskild föreskrift torde vara klart, att
när förskott bestämmes efter det tillträde skett,
fastighetsbildningsmyndigheten har att ange förfallodag för förskottet.
Oavsett om lagen upptager
bestämmelse om förfallodag för förskott, bör bestämmelsen i 27 § tredje stycket
sista punkten i det remitterade förslaget avse även det fall att betalning
skett utan att tUlträde ägt rum. Detta kan ske genom att till punkten fogas
orden "eller förskottet ändå har betalats".
Prop.
1973:160 554
Under
förutsättning som angivils vid 24 § bör andra stycket i 27 § i det remitterade
förslaget utgå. Vid bifall lill lagrådels förslag angående 27 § blir alltså
resultatet att andra stycket i lydelsen enligt det remitterade förslaget
ersattes av det i det föregående förordade stycket med föreskrift om att
förskott kan bestämmas även sedan tillträde skett.
29 §
I
samband med att genom lagstiftning år 1971 infördes möjlighet för fastighetsbUdningsmyndigheten
att taga initiativ till förrättning enligt LGA upptogs i lagen bestämmelse om
att i sådant faU ägarna av de fasligheter som ingår i fastighetsregleringen
anses såsom sökande när fråga är om betalning av förrättningskostnader.
Liknande stadgande infördes i EVL. Bestämmelse av detta slag torde böra upptagas
även i förevarande lag för det fall att fastighetsbUdningsmyndigheten förordnat
att anläggningsfrågan skall prövas enligt lagen. Lagrådet förordar därför att
till andra stycket i paragrafen fogas en ny punkt av följande lydelse:
"Om fastighetsbildningsmyndighet förordnat, att anläggningsfråga skall
prövas enligt denna lag, skall ägarna av de fastigheter som ingår i
fastighetsregleringen anses som sökande till förrättningen enligt denna
lag."
30 §
I paragrafen regleras
frågan om fuUföljd av talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning. Nar en
förrättning skall anses påbörjad har ej angivits. Icke heller i FBL har
upptagits något stadgande i sådant avseende. Vid motiveringen till 4 kap. 14 §
FBL anförde emellertid departementschefen (prop. 1969; 128 s. B 234), att
förrättningen bör anses inledd så snart ansökan inkommit till
fastighetsbildningsmyndigheten. Anlägges samma betraktelsesätt på förrättnmg
enligt förevarande lag, följer därav att ett beslut om avvisning av ansökan
enligt 17 och 18 §§ anses meddelat vid förrättning; även förordnande av särskUd
förrättningsman enligt 4 § andra stycket är ett beslut vid förrättning. Med
den avfattning förevarande paragraf erhållit i förslaget blir då reglema i 15
kap. FBL att tillämpa beträffande fullföljd av talan mot beslut av nämnda slag.
Enligt lagrådets mening är det emellertid icke nödvändigt att i lagtexten
anknyta till att beslutet fattats vid förrättnmg; så har icke skett i 15 kap. FBL.
Även beträffande talan mot andra beslut enligt förevarande lag se 43 §
torde 15 kap. FBL böra äga tiUämpning. Lagrådet förordar därför att orden
"vid förrättning" i första punkten utgår och ersattes av orden
"av fastighetsbildningsmyndigheten".
Enligt 15 kap. 2 § 3 FBL
skall talan föras särskilt mot beslut i fråga om förskott på inlösenersättning.
Hänvisningen i förevarande paragraf till 15 kap. FBL torde fä anses medföra,
att nämnda bestämmelse skall
Prop.
1973:160 555
tillämpas
även beträffande beslut enligt 27 § om förskott på annan ersättning än
inlösenersättning. Uttryckligt stadgande torde därför ej erfordras.
Av
hänvisningen tUl bestämmelserna i 15 kap. FBL följer att talan mot beslut
angående förordnande av särskild förrättningsman enligt 4 § andra stycket
förevarande lag kan föras endast genom besvär sedan förrättningen förklarats
avslutad eller inställd (15 kap. 6 § FBL). Detta innebär en ändring i förhåUande
tiU vad som för motsvarande situation f. n. gäller enligt LGA. Länsstyrelses
beslut om förordnande av förrättningsman (12 § LGA) kan nämligen enligt 44 §
andra stycket LGA genast överklagas hos kammarrätten (jfr prop. 1971: 151 s.
63). Enligt lagrådets mening bör möjlighet öppnas för sakägare att föra talan
särskilt mot beslut enligt 4 § andra stycket. Ett stadgande härom kan lämpligen
upptagas såsom ett andra stycke i förevarande paragraf med lydelsen, att mot
fastighetsbildningsmyndighetens beslut enUgt 4 § andra stycket denna lag talan
föres särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2 § FBL.
I
15 kap. 8 § FBL ges bestämmelser om länsstyrelses rätt att överklaga beslut
som strider mot bestämmelse i FBL som meddelats tUl förmån för allmänt
intresse. Av den i förevarande paragraf upptagna regeln om motsvarande
tillämpning av 15 kap. FBL torde följa att länsstyrelse kan överklaga
anläggningsbeslut, som strider mot bestämmelse i anläggningslagen som
meddelats tiU förmån för allmänt intresse.
Enligt
15 kap. 9 § andra stycket FBL äger den som sökt fastighetsreglering enligt 5
kap. 3 § andra stycket FBL föra talan mot beslut om inställande av förrättning.
Avsikten torde vara att motsvarande skall gälla beträffande den som påkaUat
förrättning enligt 18 § tredje stycket förevarande lag. Detta torde uppnås utan
att ett uttryckligt stadgande härom upptages i förevarande lag.
Fastighetsbildningsmyndigheten
kan enUgt 43 § förevarande lag godkänna överenskommelse om fastighets inträde
i eller utträde ur samfällighet eller angående fastighets andelstal. Sådant
godkännande lämnas i form av ett beslut. Vad som skall gäUa i fråga om talan
mot beslut av fastighetsbildningsmyndigheten i ärende om godkännande framgår ej
av remissen. Ändras första punkten av förevarande paragraf på sätt lagrådet
förordat, kommer bestämmelsema i 15 kap. FBL att bli tUl-lämpliga. Besvärsliden
enligt 15 kap. 6 § FBL torde få räknas från det fastighetsbildnmgsmyndighetens
beslut meddelades. Ett stadgande härom bör upptagas i förevarande paragraf
såsom ett tredje stycke med förslagsvis följande lydelse: "Vid
tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om godkännande
enligt 43 § denna lag skall besvärstiden räknas från dagen för
fastighetsbildningsmyndighetens beslut." Hänvisningen i förevarande
paragraf till 15 kap. 7 och 8 §§ FBL medför icke att byggnadsnämnden eller
länsstyrelsen får rätt att överklaga ett
Prop.1973:160 556
godkännande
som fastighetsbildningsmyndigheten lämnar enligt 43 §. Det kan ifrågasättas om
icke sådan rätt borde tUlerkännas dessa myndigheter. Detta kan ske genom att i
en särskUd punkt anges, att mot beslut om godkännande får byggnadsnämnden och
länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggningsbeslut.
31 §
På grund av hänvisningen i
förevarande paragraf till 16 kap. 1 § FBL kommer att gälla, att om
besvärsinlaga ej inom föreskriven tid inkommit till fastighetsdomstolen, talan
omedelbart skall avvisas. Emellertid gäller enligt förvaltningslagen, att om
besvärsinlaga inkommit till den instans som fattat det överklagade beslutet
inom rätt tid men först därefter till besvärsinstansen, besvären likväl skall
prövas. Genom lag (1973: 240) om ändring i RB har för rättegångsmålens del
motsvarande princip med den jämkning som föranledes av att fullföljdsinlagan
där skall ingivas till den beslutande instansen och ej fullföljdsinstansen
blivit införd fr. o. m. den 1 juli 1973. TUl undvikande av rättsförluster synes
önskvärt att principen att klagande kan ingiva fullföljdsinlaga antingen tUl
den instans som har meddelat det överklagade beslutet eller till
prövningsinstansen får så vidsträckt tillämpning som möjligt. Anledning att
undantaga besvär över beslut av fastighetsbildningsmyndighet enligt förevarande
lag från den sålunda godtagna grandsatsen synes ej föreligga. Med den
sammankoppling som kan ske av anläggningsförrättning och
fastighetsbildningsförrättning skulle det emellertid uppenbarligen vara
olämpligt om olika regler i det hänseende varom nu är fråga skulle gälla för
dessa två arter förrättningar. Hinder synes ej möta att låta den förat berörda
ordningen gälla även besvär över beslut av fastighetsbildningsmyndighet enligt FBL.
Lagrådet föreslår därför att till 16 kap. 1 § FBL måtte fogas en ny punkt av
innehåll, att om besvärsinlaga inkommit tUl fastighetsbildningsmyndigheten före
besvärstidens utgång, den omständigheten att inlagan inkommit tUl fastighetsdomstolen
först därefter ej skall föranleda att den avvisas. På grund av den
inledningsvis nämnda hänvisningen blir bestämmelsen tUlämplig även på besvär
över beslut enligt förevarande lag.
Under hänvisning till vad
lagrådet anfört vid 30 § må framhållas att uttrycket
"inlösenersättning" i 16 kap. 14 §, 17 kap. 3 § och 18 kap. 2 § FBL fär,
när fråga är om anläggningsförrättning, anses inbegripa även ersättning för
utrymme som tagits i anspråk och för sådan särskild rätt till fastighet som
upphört eller rubbats genom förrättningen.
32 §
Av skäl som anförts vid 26
och 27 §§ bör föreskriftema i första stycket förevarande paragraf inskränkas
att avse ersättning enligt 13 §. Orden "eller 27" i första stycket
bör därför utgå. Andra stycket bör fort-
Prop.
1973:160 557
farande
avse även förskott varför i detta stycke efter uttrycket "som avses i
första stycket" bör inskjutas orden "och förskott enligt 27 §".
33
§
Innebörden
av att ett anläggningsbeslut förfaller enligt förevarande paragraf har icke
närmare behandlats i remissen. Tydligt är att verkställighet för genomförande
av anläggningen icke därefter kan ske. Även ersättningsbeslutet torde vara
förfallet, och någon ersättning kan icke utkrävas enUgt detta beslut; jfr
motsvarande stadgande i 37 § LGA som medför att bestämmelser om ersättning,
vilka skall ha upptagits i anläggningsbeslutet, också förfaller.
Enligt
12 § tredje stycket förevarande lag äger bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§ nya
ExL motsvarande tillämpning på upplåtelse och inlösen som sker genom
anläggningsförrättning. Det betyder vid inlösen av mark att särskild rätt till
fastigheten i vissa fall upphör och att fastighetens ansvar för fordran
upphör. Om fastighet tages i anspråk utan att inlösas, får den upplåtaa rätten
i många fall företräde framför annan rätt till fastigheten, utan att
sistnämnda rätt likväl upphör. När denna verkan av anläggningsförrättningen
inträder är ej klart. Vid expropriation inträder verkan när expropriationen är
fullbordad (6 kap. 9 och 10 §§ nya ExL). Sakrättsliga verkningar vid
fastighetsbildning inträder när uppgift om åtgärden införts i
fastighetsregistret (1 kap. 2 § andra stycket FBL). Det synes ligga närmast
till hands att anse även förrättning enligt förevarande lag fullbordad när
förrättningen registrerats. Verkan är därmed icke i och för sig beroende av
att ersättning erlagts, och tillträde som sker innan förrättningen är avslutad
får endast den betydelsen att det faktiska utövandet av särskild rätt till
fastigheten förhindras. Även om en annan lösning skulle väljas, torde under
alla omständigheter den verkan av förrättningen som nu berörts ha inträtt,
innan anläggningsbeslutet förfaller enligt förevarande paragraf.
Innebär
förrättningen att utrymme upplåtes utan att inlösen sker av fastighet, torde
anläggningsbeslutets förfallande ha tUl följd att sådan rätt tUl fastigheten,
som fått träda tillbaka för den rätt som skapats genom förrättningen, kan
utnyttjas i den omfattning som gällde före förrättningen i den mån rätten ej
upphört av annan anledning. Har däremot inlösen skett, torde annan utväg
knappast stå till buds än att låta den fastighetsbildande verkan av
förrättningen kvarstå. En motsatt regel skulle välla betydande svårigheter. Fordringsrätter
och särskilda rättigheter som upphört kan icke lämpligen återappstå. Enligt
lagrådets mening bör lagen ge klart besked i denna fråga. Lämpligen torde därför
vad som stadgas i andra stycket i förslaget flyttas till första stycket såsom
en andra punkt och i ett nytt andra stycke i paragrafen stadgas, att om enligt
anläggningsbeslut fastighet eller del därav skall inlösas.
Prop.
1973:160 558
anläggningsbeslutet
i denna del skaU utan hinder av bestämmelserna i första stycket bestå.
En
sådan regel betyder icke, att innehavare av särskUd rätt, som underlåtit att
begära verkställighet av ersättningsbeslutet innan anläggningsbeslutet förfalUt,
har möjlighet att därefter begära ersättning för att rätten upphävts. Någon
ytterligare verksamhet för att tillgodose innehavare av sådan fordran, för
vilken fastigheten ej längre svarar, kan icke heller ske. I de fall då
inbetalning till myndighet och fördelning skall ske enligt 5 kap. 16 § FBL
ankommer det enligt paragrafens sista stycke på den myndighet, tUl vUken
inbetalningen skall ske, att vidtaga åtgärder för att medlen uttages hos den
betalningsskyldige. Det torde därför knappast behöva befaras, att
anläggningsbeslut kommer att förfalla av den anledningen att medel som skall tUlfaUa
fordringshavare icke erlagts.
Godtages
vad lagrådet förordat, bör ur tredje stycket i förslaget orden "eller
andra" utgå.
35
§
Lagrådet
vill här blott erinra om de uttalanden som gjorts vid 2 § om verkningama för en
anläggning av att en byggnad på ofri grund, som deltager i anläggningen, rives
eller brinner ned.
41
§
Den
av lagrådet vid 2 § berörda situationen, att byggnad på ofri grund som är
ansluten till en gemensamhetsanläggning upphör att vara av nämnda natur och
övergår tUl att höra till den fastighet på vilken den finns, företer stor
likhet med de åtgärder som åsyftas med bestämmelserna i förevarande paragraf.
Den grundsats som kommit till uttryck i denna synes lämpligen kunna vinna tUlämpning
även i den nu åsyftade situationen. Det byggnaden åsatta andelstalet övergår då
till den fastighet till vilken byggnaden kommit att höra. Till skUlnad från de
fall som avses i det remitterade förslaget där överförandet av andelstal
alltid är en följd av en förrättaingsåtgärd åstadkommes motsvarande effekt i
den nu behandlade situationen genom avtal eller annat privaträttsUgt institut,
såsom arv eller testamente, varigenom byggnaden övergått tUl fastighetsägaren eUer
marken förvärvats av byggnadens ägare. Även i detta fall bör den inträffade
förändringen registreras men då nägon förrättning ej föregått får
registreringen grundas på att anmälan om förhållandet göres av byggnadens eller
fastighetens ägare, annan delägare i anläggningen eller samfällighetsföreningen.
Den omständigheten att det kan komma att dröja innan registrering sker synes ej
vara av beskaffenhet att hindra den nu ifrågasatta ordningen. Bestämmelser om
registreringen synes kunna meddelas i administrativ
Prop.
1973:160 559
väg.
För grundbestämmelsen erfordras däremot ett stadgande i lagen. Detta synes
lämpligen kunna upptagas som ett tredje stycke i förevarande paragraf och
givas innehållet, att om byggnad eller annan anläggning, som ej hör tUl
fastighet men som är ansluten tUl gemensamhetsanläggning, kommit att höra till
fastighet, bestämmelsen i första stycket äger motsvarande tillämpning.
Anmärkas
må att en liknande anordning kunde tänkas i det fall att tomträtt upphör att
gälla. Sådant upphörande torde emellertid vara så pass sällan förekommande att
reglering av spörsmålet ej kan anses erforderlig.
45
§
Enligt
34 § skall registrering ske först sedan förrättningen eller domstolens
avgörande vunnit laga kraft. Även för registrering enligt förevarande paragraf
torde motsvarande böra gälla. Lagrådet förordar att i paragrafen anges, att
uppgift införes i fastighetsregistret snarast möjligt sedan fördelningen eUer
godkännandet vunnit laga kraft. Eftersom beslut om fördelning enligt 42 § till
följd av 15 kap. FBL icke kan överklagas särskilt, kan registrering icke ske förrän
fastighetsbildningsförrättningen avslutats och vunnit laga kraft.
49
§
Vad
lagrådet anfört vid 13 § angående frågan om lämpliga värderingsregler har
motsvarande giltighet beträffande bestämmelserna i förevarande paragrafs andra
stycke. Jämkas 13 § i nämnda avseende, bör motsvarande jämkning göras i detta
stycke. Bibehålies stadgandet enligt det remitterade förslaget, bör den vid 13
§ omförmälda övergångsbestämmelsen utformas så att den gäller även situationen
som avhandlas i förevarande paragraf.
Oavsett
hur det spörsmål som behandlats i det föregående löses, bör motsvarighet till
den av lagrådet förordade bestämmelsen i ett nytt andra stycke i 13 § upptagas
i förevarande paragraf.
Då
ersättningsreglerna här i sak överensstämmer med dem i 13 § synes vad som avses
enklast kunna uppnås genom att andra stycket i förevarande paragraf får
lydelsen att i fråga om ersättnmg för upplåtelse enligt första stycket gäller
bestämmelserna i 13 §.
53
§
De
materiella regler som skall gälla för rättigheter som avses i 49 52 §§ anges
dels i dessa paragrafer dels genom hänvisningarna i förevarande paragrafs andra
stycke. Första stycket i denna paragraf reglerar förfarandet vid upplåtandet
av sådan rättighet. Att bestämmelsen i detta stycke är inskränkt att gälla
endast förfarandet framgår ej omedelbart vid läsningen.
Innebörden av bestäm-
Prop.
1973:160 560
melserna
i förevarande paragraf skulle enligt lagrådets mening bli lält-tillgängligare
om styckena finge byta plats. Därmed skulle också dispositionen närmare
överensstämma med den som tUlämpats i lagens avsnitt om gemensamhetsanläggningar.
Vad
angår innehållet av de materiella bestämmelser som skall gälla bör
uppenbarligen rättighet, varom nu är fråga, äga samma företräde framför äldre,
på den av rättigheten belastade fastigheten vilande rätt som den vilken gemensamhetsanläggning
har. Hänvisning torde i första punkten av det remitterade förslagets andra
stycke därför böra göras även till 12 § tredje stycket i lagen. Jämkas 12 §
tredje stycket i enlighet med vad lagrådet förordat, bör hänvisningen avse
stycket i dess sålunda jämkade utformning.
Föreskriften
att fråga om rättighet som avses i 4952 §§ prövas vid förrättning enligt denna
lag får anses gälla alla de bestämmelser som i lagen upptagits bland reglerna
om förfarandet. Ehuru stadgandet i 23 § i vad det avser den kommunala
vetorätten måste anses vara av materiell natur, får den anses omfattad av
hänvisningen och alltså gälla även vid upplåtelse av rättigheter varom här är
fråga. Då det beslut varigenom rättigheten upplåtes blir att betrakta såsom ett
anläggningsbeslut, finnes möjlighet för förrättningsmyndigheten att förordna
att talan mot beslutet om upplåtelse skall föras särskUt.
56
§
I
promemorieförslaget har framhållits att närmare föreskrifter för tillämpningen
av lagen behövs och alt vissa av dessa föreskrifter bedömts vara av sådan
natur att riksdagens bemyndigande bör inhämtas. Föredragande statsrådet har
förklarat sig dela uppfattningen att riksdagens bemyndigande bör inhämtas i
fråga om meddelande av till-lämpningsföreskrifter.
Den
i förevarande paragraf föreslagna lagtexten har samma lydelse som sådana
slutbestämmelser brukar ha när de förekommer. En slutbestämmelse med detta
innehåll har icke någon självständig betydelse och bör undvikas. BibehåUes
bestämmelsen kan den i vart faU icke tilläggas den betydelse som
promemorieförslaget anger. Det skulle nämligen innebära alt riksdagen på
förevarande område helt allmänt delegerade sin lagstiftningsmakt tUl Kungl. Maj;t.
Ett sådant förfarande torde icke vara förenligt med grandlagen.
Förslaget
till lag om förvaltning av samfälligheter
Lagrådet:
1§
I
förevarande paragraf anges i första stycket under fyra punkter vad som skall
anses som samfällighet. I lagen lämnas icke något be-
Prop. 1973:160 561
sked
om vid vUken tidpunkt en samfällighet skall anses ha uppkommit och när lagen
alltså är att tUlämpa.
Vid
33 § anläggningslagen har lagrådet anfört, att sakrättsliga verkningar av
beslut om inrättande av gemensamhetsanläggning torde inträda när uppgift om
förrättningen registreras. Sådan samfällighet som de deltagande fastigheterna
enligt 14 § andra stycket anläggningslagen utgör torde emellertid uppkomma
tidigare. Redan när anläggningsbeslut rörande anläggningen vunnit laga kraft,
bör en samfäUighet anses föreligga, och till följd av 1 § 4 förevarande lag
blir lagens bestämmelser om förvaltningen då tillämpliga.
I
andra stycket av förevarande paragraf ges en definUion av vad lagen menar med ddägarfastighet.
Däremot sägs intet om vem som är delägare. Det kan synas självklart att med
delägare avses ägare av en ddägarfastighet. Helt klart är emellertid icke
detta. När i lagen talas om delägare i samfällighet avses enligt vad
föredragande statsrådet uttalar icke i alla sammanhang ägare av fastighet
som har del i samfällighet. Sålunda uttalas vid 12 § angående röstning, att om
fastighet innehaves med samäganderätt av flera personer dessa tUlsammans har en
röst och att om en person äger flera fastigheter han anses som endast en
delägare och har endast en röst. Medlemmar i samfäUighetsförening är enUgt 17 §
delägarna i samfälUghet. I fråga om vem medlemskapet skall tillkomma hänvisar
föredragande statsrådet tUl vad som anförts vid 12 §; vid 49 § hänvisas tUl
uttalandena vid 17 §.
Enligt
lagrådets mening kan vad som anförts icke anses följa av den föreslagna
lagtexten. För att klarhet skaU vinnas om lagens innebörd torde lämpligen i
andra stycket av förevarande paragraf anges, att med delägare förstås ägaren av
ddägarfastighet. Härav framgår att samägare tUlsammans utgör delägare. Det
speciella fallet att någon äger flera fastigheter och därför vid röstning
efter huvudtalet skall äga endast en röst bör regleras genom särskUt stadgande
i de paragrafer som anger hur röstning skaU ske, dvs. i 12 §, i 21 § genom
hänvisningen tUl 12 § samt i 49 och 52 §§.
Lagrådet:
3 §
I
enlighet med vad lagrådet anfört om nationalpark vid 2 § förslaget tiU
anläggningslag bör orden "eller nationalpark" i första och andra
styckena samt orden "eller parken" i andra stycket utgå.
Lagrådet:
4 §
Enligt
förevarande paragraf är den fråga som regleras förvaltningen av samfälligheten.
Det ligger emeUertid i sakens natur att förvaltningen
36
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 562
ej
kan vara begränsad till vad som enligt ett strikt belrakldsesätt utgör samfälligheten.
Förvaltningen måste otvivelaktigt omfatta även annat än vad som utgör själva samfälligheten,
såsom avkastning från samfälligheten i form av naturaprodukter, fordringar
eller influtna penningbelopp liksom också av delägarna tillskjutna medel för
åtgärder som skall vidtagas på samfälligheten samt redskap och material som
anskaffats för sådant ändamål. Förvaltningen måste också omfatta de
förpliktelser av olika slag som uppkommer i samband med handhavandet av samfälligheten.
I
det fall att förvaltningen är inrättad i form av föreningsförvaltning synes
situationen klar. Avkastning från samfälligheten som ej längre utgör fast
egendom t. ex. avverkat timmer, arrendefordran, influtna arrendebelopp eller likvider
för försålda produkter blir automatiskt föreningens egendom. Detsamma gäller
t. ex. redskap och material som föreningen inköpt. I den män skulder och andra
förpliktelser uppkommer vid handhavandet av samfälligheten, blir dessa
föreningens förpliktelser. Genom att föreningen är oupplösligt förenad med delägarfastighetema
blir såväl tillgångar som skulder indirekt anknutna till fastigheterna. Ägarna lill
fastighetema har ej direkt anknytning till vare sig de angivna tillgångarna
eller de berörda förbindelserna. De tUlgångar varom här är fråga kan sålunda
icke utmätas för någon delägares gäld och betalningsansvar för skulderna kan ej
åläggas delägarna. En annan sak är att delägarna genom att utdelning sker från
föreningen får del i tillgångarna och genom att uttaxering till föreningen göres
får bära sin del av ansvaret för skulderna.
När
förvaltningen är ordnad som delägarförvaltning är förhållandena annorlunda. De tUlgångar
som förut berörts blir då delägarnas egendom och innehaves av dem med
samäganderätt och de förpliktelser som uppkommer åvilar delägama personligen.
Vid bristande enighet mellan delägarna rörande förvaltningsåtgärd som avser
egendom varom nu är fråga kan ifrågasättas om icke samäganderättslagen skulle
vara tillämplig. Såsom inledningsvis antytts synes dock den enda lämpliga
ordningen vara att beslutanderätt beträffande såväl själva samfälligheten som
den därmed sammanhörande lösa egendomen av art som nu avses skall träffas i ett
sammanhang. Under förvaltning av samfälligheten enligt förevarande paragraf bör
därför ingå även åtgärder beträffande sådan lös egendom varom nu är fråga. Av
19 § samäganderättslagen får då också anses följa att samäganderättslagen ej är
tillämplig beträffande denna egendom.
Förhållandet
att den nu berörda lösa egendomen äges av delägama medför att varje delägares
andel i egendomen kan tagas i mät för delägarens skulder. Det personliga
ansvaret för uppkomna skulder föranleder att borgenären har att vända sig mot
delägaren för att erhåUa betalning. Varken tillgångar eller skulder har direkt
anknytning till de del-
Prop. 1973:160 563
ägande
fastigheterna. Detta läge är även av betydelse för att bedöma vad som inträffar
vid överlåtelse av en ddägarfastighet. En sådan överlåtelse är i och för sig
utan betydelse för delaktighet i tillgångama av lös natur och ansvar för
skulder. TUlgångar som fanns vid lidpunkten för överlåtelsen förblir säljarens tUlhörighet.
Tillgångar som därefter uppkommer och härrör från samfälligheten tillkommer den
nya fastighetsägaren. Självfallet finns möjUghet att i samband med
överlåtelsen reglera rätten till dessa tillgångar av lös natur på annat sätt.
Även när det gäller ansvar för förpliktelser torde för ansvarets fördelning
mellan säljaren och köparen vara avgörande om förpUktelsen uppkommit före eUer
efter överlåtelsen. Även här kan självfallet säljare och köpare sig emellan
avtala att ansvaret skall fördelas på annat sätt. En annan sak är att ett
sådant avtal icke utan godkännande blir bindande gentemot borgenären och
övriga delägare som ansvarar för förpliktelsen.
De
komplikationer som sålunda är förenade med ddägarförvaltningen ger stöd för
uppfattningen att den knappast är lämplig för annan förvaltning än sådan av
tämligen enkel natur. I samma riktning talar att delägarna vid delägarförvaltning
lätt nog kan vara nödsakade att ikläda sig solidariskt betalningsansvar för gäld,
vilket medför risk att delägare slutligen får svara för mera än vad som belöper
på honom efter andelstal.
Lagrådet:
5 §
I gällande lagstiftning gäUer
genomgående, att när i en köpehandling eUer annan privaträttslig handling eller
i ett beslut av inskrivningsmyndighet eller fastighetsbildningsmyndighet angives
en i fastighetsregistret upptagen beteckning, rättshandlingen eller beslutet
avser den fasta egendom som dagen för rättshandlingen eller beslutet enligt
fastighetsregistret ingår under beteckningen. Sålunda kan, sedan en avstyckning
registrerats, under den beteckning stamfastigheten har icke inbegripas mark
som hör till avstyckningen. Här bortses då från de undantag härifrån som kan
föranledas av reglema om misskrivnuig. Upprätthållandet av den nyss angivna
grandsatsen är av den vikt för ordning och reda att det av föredragande
statsrådet vid härvarande paragraf förordade avsteget därifrån icke kan anses
godtagbart.
Ett
upprätthåUande av berörda grandsats leder tUl att, sedan avstyckningen
registrerats, i därefter upprättad köpehandling eller annan privaträttslig handUng,
som skall avse en av stamfastigheterna jämte den därå belöpande delen av avstyckningen,
måste upptagas såväl stamfastigheten som andelen i avstyckningen.
Lagfartsbeslutet på grund av handlingen skaU likaledes angiva både
stamfastigheten och andelen i avstyckningen. Det här anlagda betraktelsesättet
överensstämmer för övrigt såvitt kan bedömas med det synsätt som remissprotokoUet
Prop.
1973:160 564
anlägger
när det gäller inteckningar. Inteckning som efter avstyck-ningens registrering
meddelas i en stamfastighet avses uppenbarligen ej skola belasta avstyckningen;
en i avstyckningen meddelad inteckning avses å andra sidan ej skola belasta
stamfastigheterna.
Vad här sagts står väl i
överensstämmelse med den i andra punkten av förevarande paragraf upptagna
regeln. Denna säger nämUgen intet annat än att äganderätten till en av stamfastighetema
och äganderätten tiU denna stamfastighets andel i avstyckningen ej får skiljas
från varandra på annat sätt än genom att samtliga stamfastigheters andelar i avstyckningen
överlåtes fristående från stamfastighetema. Här må till ytterligare belysning
av förevarande regels verkan endast nämnas, att om en köpehandling, som
upprättas efter det att en avstyckning registrerats, upptager endast
stamfastigheten och lagfart sökes, en förutsättning för att
lagfartsansökningen ej skall avslås är att det i lagfartsärendet visas, att avstyckningen
överlåtits av samtliga stamfastighetsägare. Har ej sådan överlåtelse skett,
måste avyttring av en stamfastighet inbegripa även andelen i avstyckningen och
handlingen angående avyttringen måste då upptaga ej blott stamfastigheten utan
även dennas andel i avstyckningen.
Den begränsning i rätten
att överlåta i och för sig bestående fastigheter eller andelar i dem, som den
i andra punkten upptagna regeln innebär, måste för att kunna beaktas i
lagfartsärenden, framgå av fastighetsboken. Spörsmålet är av beskaffenhet att
böra regleras i administrativ ordnuig.
Vad slutligen gäller den
nu behandlade regelns utformning skulle den åsyftade innebörden enligt
lagrådets mening komma till klarare uttryck om regeln får lydelsen att
delägares andel i sådan fastighet ej får skUjas från äganderätten till delägarefastigheten
på annat sätt än genom att hela den avstyckade fastigheten överlåtes för sig.
Lagrådet:
7
§
Enligt de av föredragande
statsrådet helt godtagna uttalandena i promemorian synes avgörande för huravida
ansökan om förordnande av sammanträdesledare skall avslås under hänvisning till
behovet av föreningsförvaltning vara mindre den ifrågasatta åtgärden än samfällighetens
allmänna karaktär såsom dess ekonomiska värde, antalet delägare och
omfattningen av medelsförvaltningen. För att detta skaU komma till bättre
uttryck i lagtexten torde i första stycket föratsättning för vägran att
förordna sammanträdesledare lämpligen böra angivas vara, att åtgärden med
hänsyn till samfällighetens omfattning och beskaffenhet samt övriga
omständigheter ej bör vidtagas utan att förenings-förvaltning anordnas.
Prop. 1973:160 565
Paragrafens
andra stycke innehåller bestämmelser som avser att öpp
na möjlighet att interimistiskt förordna om samfällighets förvaltning.
Enligt vad föredragande statsrådet anfört bör nämligen domstolen kun
na förordna om samfällighetens förvaltning i avbidan på ärendets slut
liga avgörande genom ddägarbeslut. Han synes sålunda med hänsyn
tUl det valda uttryckssättet både i motiveringen och i lagtexten förut
sätta att ddägarbeslut om förvaltningsåtgärd icke kan verkställas förr
än den i 15 § föreslagna klandertiden utgått. Detta synsätt torde inte
gå ihop med vad som stadgas om möjlighet att förordna om verkstäl
lighetsförbud i 15 § andra stycket. Det synes ligga närmare till hands
att antaga att ddägarbeslut om förvaltningen liksom andra privaträtts
liga beslut i princip träder i tillämpning omedelbart (jfr 69 § lagen om
ekonomiska föreningar och 138 § aktiebolagslagen). Lagrådet får därför
föreslå att förevarande stycke ges det innehåUet att, om begäran fram
ställts om förordnande enligt första stycket, domstolen får, om synner
liga skäl föranleder det, i avbidan på att den med förordnandet avsedda
frågan avgjorts utse god man etc.- . Blir delägarbeslutet kland
rat får domstolen vid behov med stöd av 15 § andra stycket meddela
verkställighetsförbud. Samtidigt kan med stöd av förevarande para
grafs andra stycke meddelas förordnande för god man.
Lagrådet:
12 §
Vid 1 § har lagrådet
förordat att ett stadgande upptages angående vad lagen avser med delägare.
Detta stadgande får betydelse i fråga om vem som enUgt förevarande paragraf kan
rösta som delägare. TUl klarläggande av att, enligt vad föredragande
statsrådet anfört, den som äger flera ddägarfastigheter vid röstnuig efter
huvudtalet endast skall äga en röst bör, såsom lagrådet uttalat vid 1 §, i
förevarande paragraf upptagas en uttrycklig bestämmelse härom. Det kan ske
genom att första styckets första punkt ges innehåUet, att delägare, som själv
eller genom ombud är närvarande vid sammanträdet, har, oavsett om han äger en eUer
flera ddägarfastigheter, en röst.
I första stycket andra
punkten har upptagits en regel att i ekonomiska frågor anddstalsmetoden skall
användas i stäUet för huvudtalsmetoden, om någon delägare begär det, och att
vid tUlämpning av förstaämnda metod röstspärr skall finnas för större
andelsinnehav. Vad sålunda föreslagits skulle komma till tydligare uttryck om
lagtexten ges följande innehåll: "I fråga som har ekonomisk betydelse skall
delägarnas röstetal i stället beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om
delägare begär det. Dock får delägares röstetal ej överstiga en femtedel av det
sammanlagda röstetalet för samtUga närvarande röstberättigade delägare."
Prop. 1973:160 566
I
paragrafens andra stycket har givits föreskrifter om omröstning tUl beslut.
Därvid har använts uttryck som inte vanligen förekommer i lagtext. Det synes
lämpligt att närmare anknyta till det uttryckssätt som användes exempelvis i
lagen om ekonomiska föreningar. För beslut som kräver kvalificerad röstövervikt
skaU sålunda fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. I andra
frågor skall som beslut gälla den mening för vUken de flesta röstema avgivits
eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Lagrådet:
13 §
Samma skäl som anförts för
att det genom beslut vid sammanträde skall kunna uppdragas åt någon att
underteckna överlåtelse- eUer upplåtelsehandling på samtiigas vägnar kan
åberopas för att uppdrag skall kunna lämnas åt nägon att underteckna ansökan om
inteckning. Detta synes även vara föredragande statsrådets mening. Ansökan om
inteckning torde emellertid icke kunna inbegripas under betecknmgen upplåtelsehandling;
i 12 § andra stycket har också skUts meUan ansökan om inteckning och upplåtelse
av nyttjanderätt. Lagrådet förordar att i en andra punkt i förevarande paragraf
stadgas, att vad nu dvs. i första punkten sagts äger motsvarande tUlämpning
i fråga om ansökan om inteckning.
Justitieråden
Petrén, Holmberg och Gärde Widemar:
15 §
När delägama är eniga om
en förvaltningsåtgärd, som innebär rabbning av den rätt att utnyttja samfälligheten
som skapats genom upplåtelse av ägaren till en av ddägarfastigheterna, saknar rättighetshavaren
möjlighet att förhindra åtgärden. En annan sak är, att då han ej erhåller vad
som utfästs i upplåtelseavtalet, han kan framställa anspråk mot upplåtaren.
Därest fråga om åtgärden i stället uppkommer vid sammanträde enligt 7 § äger rättighetshavaren
enligt 12 § närvara vid sammanträdet och yttra sig i frågan. Han har emellertid
ej samma ställning som delägarna. Han har ej rösträtt och han torde sakna behörighet
att framstäUa yrkande. Ett yrkande från hans sida torde sålunda icke mot
delägarnas bestridande kunna komma imder omröstning. Genom tredje stycket i
förevarande paragraf har rättighetshavaren emellertid tillagts en självständig
rätt att klandra vid sammanträdet fattade beslut. En sådan rätt synes icke stå
i överensstämmelse med den stäUning som på sätt förut angivits eljest
tillkommer honom vid förvaltningen av samfälligheten. Vi förordar därför att
tredje stycket får utgå.
Prop. 1973:160 567
Stadgandet
i fjärde stycket innehåller bl. a. att domen gäller även för rättighetshavare
som ej fört talan. På sätt förat antytts har rättighetshavama ej någon
självständig ställning. I den mån genom domen ett sådant på sammanträde fattat
beslut som påverkar rättighetshavarens ställning ändras, rabbas beslutets gUtighet
mot den delägare som upplåtit rätten att nyttja samfälligheten tiU rättighetshavaren.
Domen har alltså medfört ett bortfallande av det hinder för delägaren att
fullgöra sin utfästelse i upplåtelsen som beslutet inneburit. Såvitt gäUer rättighetshavaren
saknas behov av regeln i fjärde stycket och orden "eller rättighetshavare"
bör därför utgå. Detta gäller även för det fall att regeln i tredje stycket om
klanderrätt för rättighetshavare bibehålies. Anmärkas må att regeln sådan den
upptagits i det remitterade förslaget kan leda tUl det missförståndet att en
ändring genom domen skulle gälla för rättighetshavama även om ändringen avser
befogenhet som ej innefattas i upplåtelsema från ägama till respektive ddägarfastigheter.
Lagrådet:
17 §
Att
samfällighetsförening är en juridisk person framgår av lagtexten endast
indirekt genom regeln i 27 § att föreningen ej kan förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter innan den blivit registrerad. Föreningens karaktär
måste emellertid anses vara av den vikt att det är lämpUgt att karaktären
framgår redan av de allmänna bestämmelsema. Del förordas därför att i
förevarande paragraf måtte angivas, att samfällighetsförening är en enligt
förevarande lag bildad sammanslutning, som kan förvärva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter och vars medlemmar utgöres av delägarna i samfällighet.
I
fråga om innebörden i uttrycket delägarna hänvisas till vad lagrådet uttalat
därom vid 1 §.
Lagrådet:
18 §
I
första stycket av förevarande paragraf fastslås alt samfällighetsföreningens
ändamål är att förvalta den samfäUighet för vilken den bUdats, Eftersom
föreningen bUdats uteslutande för delta ändamål bör föreningens verksamhet helt
naturligt vara begränsad till åtgärder som sammanhänger med förvaltningen. Den
i andra stycket upptagna regeln att föreningen icke får bedriva verksamhet som
är främmande för samfäUighetens förvaltning förefaller därför onödig.
Föredragande statsrådets uttalande i remissprotokollet tyder närmast på att man
i viss mån Önskat begränsa föreningens befogenheter men av den föreslagna
lagtexten framgår inte tydligt i vUket avseende man avsett en sådan
begränsning. Föredraganden anför i det sammanhanget att be-
Prop.
1973:160 568
fogenheterna
måste vara helt avhängiga av det ändamål som samfälligheten skall tUlgodose,
Avgörande för bedömningen om en åtgärd skall anses faUa inom samfäUighetsföreningens
befogenhet måste enligt föredragandens mening vara om åtgärden i det särskilda faUet
är förenlig med det ändamål som samfälligheten skall tillgodose. Även om han
uttalar vissa farhågor att en alltför stark bundenhet vid det ändamål som
bestämts vid samfällighetens tUlkomst skulle kunna få en hämmande inverkan på
förvaltningen och i andra fall ge samfällighetsföreningen befogenheter som är
alltför vidsträckta i förhållande till ändamålet med samfälligheten, synes han
närmast vara inne på tanken att anknyta föreningens befogenheter tUl samfällighetens
ändamål. Enligt lagrådets mening bör en samfälUghetsförening vara behörig att
vidtaga alla åtgärder som faller mom ramen för samfäUighetens ändamål. Sådana
åtgärder måste alltid anses förenUga med förvaltningsuppgiften. Åtgärder som
är främmande för samfällighetens ändamål, givetvis sådant detta utvecklats och
förändrats under tidens lopp, synes däremot böra falla utanför föreningens
befogenheter. En regel om föreningens befogenheter bör enligt vad förut sagts
anknyta till samfällighetens ändamål. Lagrådet föreslår därför att den
ändringen vidtages i andra stycket i förevarande paragraf att orden
"anges i första stycket" utbytes mot "samfälUgheten skall tUlgodose".
Lagrådet:
20 §
Av
remissprotokollet framgår att avsikten är att frågan om förenings bUdande ej
skall vara föremål för omröstning vid det sammanträde som avses i förevarande paragraf.
Detta utsäges dock ej klart i lagtexten men kan måhända anses framgå av regeln
i 22 § att vid sammanträdet styrelse skall utses och stadgar antagas. Vidare är
avsikten att sammanträde städse skall hållas under ordförandeskap av en av
fastighetsdomstolen förordnad person, om det ej är fråga om del fall att spörsmålet
tages upp vid förrättning enligt FBL eller anläggningslagen. Vid ett av
delägarna på egen hand hållet sammanträde skall alltså förening aldrig kunna bUdas.
Denna förslagets innebörd framgår ej klart av lagtexten. Genom viss justering
innebärande bl. a. att den förat återgivna, i förslagets 22 § upptagna
regeln överflyttas till förevarande paragraf kan lagtexten förtydligas.
Enligt
förslaget är den som enligt 4 § anläggningslagen förordnats till särskild förrätlningsman
enligt nämnda lag ej behörig att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsförening.
Anledning synes dock föreligga att tUlerkänna honom samma behörighet i
förevarande hänseende som fastighetsbildningsmyndigheten. Lagrådet förordar en
jämkning i detta syfte.
Prop. 1973:160 569
På
grund av det anförda förordar lagrådet att första och andra styckena gives
följande lydelse: "Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med
delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.
Sammanträde
enligt första stycket hålles av den som fastighetsdom
stolen förordnat därtUl. Sådant förordnande meddelas på begäran av
delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbUd
ningslagen (1970:988) eUer anläggningslagen ( ) fastighetsbild
ningsmyndigheten eUer, om särskild förrättningsman förordnats enligt
4 § sistaämnda
lag, denne håUa sammanträde etc--------
samfäUighetsförening
bUdas."
Lagrådet:
21 §
Hänvisningen
till 9 § i förevarande paragraf medför, att när förrättningsman avser att taga
upp fräga om föreningsbildning i anslutning till förrättning enligt FBL eller
anläggningslagen, samtliga delägare måste ha kallats till sammanträdet för
föreningsbildning. Kallelse endast till förrättningssammanträdet är alltså ej
till fyllest. Självfallet föreligger intet hinder mot att kallelserna upptages
i en och samma handling.
Lagrådet:
22 §
lakttages
lagrådets förslag tUl jämkning av 20 §, skall första punkten i förevarande
paragraf utgå.
Sista
punkten i förevarande paragraf har tillagts i departementsförslaget. Den har
motiverats med att det inte kan helt uteslutas, att i fall då fastighetsbUdningsmyndigheten
självmant förordnat om sammanträde, delägarna vägrar att medverka till föreningsbildningen.
Sådan vägran kan ta sig uttryck antingen i alt delägarna inte deltar i sammanträdet
eller i att de låter bli att rösta. Dessa farhågor förefaller lagrådet
överdrivna. Det måste vidare anses vara från föreningsrättslig synpunkt
betänkligt att låta ordföranden, som i faU som nu åsyftas ej kan vara delägare,
utse styrelse. Man torde säkerligen undantagslöst kunna komma tUl beslut med
hjälp av den föreslagna regeln om ordförandens utslagsröst. Lagrådet får
därför föreslå att den nu diskuterade regeln får utgå. Om den bibehålles bör
den, för att utmärka dess extraordinära karaktär, ges en mera kasuistisk
utformning. Förslagsvis bör den innehålla, att om icke någon delägare inställer
sig till sammanträdet eUer de vid sammanträdet närvarande delägarna vägrar att
rösta, ordföranden beslutar.
Prop. 1973:160 570
23
§
Justitieråden
Petrén, Holmberg och Gärde Widemar:
Därest
de av oss tidigare gjorda förslagen till jämkningar i 15 § godtages, kommer
hänvisningen i första stycket tUl nämnda paragraf att få annat sakligt innehåll
än i det remitterade förslaget. Hinder möter ej mot att den vid 15 § föreslagna
ordningen blir tillämplig även beträffande de förhållanden som avses i
förevarande paragraf.
Lagrådet:
Vid
bedömande av föreskriften i andra stycket är att beakta, att förevarande lag
avser förvaltnuig av samfäUigheter. Förvaltningen kan handhavas av en samfällighetsförening,
vars medlemmar utgöres av delägarna i samfälligheten.
Praktiska
skäl talar emellertid för förslagets ståndpunkt att frågan om föreningsbildning
kan upptagas i samband med förrättning enligt FBL eller anläggningslagen även
innan samfälligheten bildats och då några delägare därför icke kan finnas. För
att sammanträde angående föreningsbUdning skall kunna hållas i sådant fall
måste uppenbarligen krävas att fastighetsbUdnings- eller anläggningsbeslut
meddelats, varav framgår vilka fastigheter som skall ha del i samfälligheten.
Röstberättigade vid sammanträdet får anses vara ägarna till dessa fastigheter.
Enligt
förslaget skall beslut som fattas vid sammanträde innan beslutet om samfällighetens
bildande vunnit laga kraft gälla endast under förutsättning att sistnämnda
beslut vinner laga kraft. Lika med att beslutet vinner laga kraft torde få
anses alt beslutet efter besvär fastställes av domstol.
Av
remissen framgår ej om gUtigheten av ett beslut vid sammanträde för
föreningsbildning påverkas av att överlåtelse av fastighet sker efter det
beslutet fattats men innan samfälligheten bildats. Den som utövat rösträtt vid
sammanträdet har då aldrig blivit delägare i samfälligheten. Det torde likväl
få anses att vad den, som vid tiden för sammanträdet ägt föra talan för
fastigheten, företagit blir gällande för den som blir delägare när samfälligheten
bUdas.
Lagrådet
förordar, att i paragrafen tydligare än i remissen anges vad som skall gälla i
fall då sammanträde hålles innan samfälligheten bildats. Andra stycket kan
därvid ges följande lydelse: "Har fastighetsbUdnings-eller
anläggningsbeslut meddelats, får sammanträde för bildande av förening hållas
innan beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare
anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten.
Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under föratsättning att fastighetsbUdnings-
eller anläggningsbeslutet vinner laga kraft."
Prop.
1973:160 571
Lagrådet:
25 §
Sedan
föreliggande förslag remitterades tUl lagrådet, har Kungl. Maj:t genom beslut
den 16 febraari 1973 tUl lagrådet för yttrande överlämnat förslag till
firmalag m. fl. lagar, bland dem lag om ändring i lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar. Enligt sistnämnda lagförslag skall bl. a. 100 §
föreningslagen erhålla ändrad lydelse. Det i förevarande paragraf omnämnda stadgandet
i 100 § första stycket andra punkte återfinnes i berörda förslag i 100 §
fjärde stycket. Om såsom remisserna innebär förevarande lagstiftning och
firmalagstiftningen kommer att träda i kraft samtidigt, måste hänvisnmgen i
förevarande paragraf jämkas.
I
100 § andra stycket föreningslagen femte stycket enligt remissen den 16
februari 1973 hänvisas till 7 § tredje stycket i föreningslagen. Motsvarighet
tUl sistnämnda stadgande finns i 29 § andra punkten i förevarande lag. Att
såsom avsikten är denna regel skall vara tUl-lämplig på grand av hänvisningen
i förevarande paragraf kan ej anses framgå med önskvärd tydlighet. Liksom i 67
§ bostadsrättslagen torde här böra klart utsägas vilket stadgande som skall bli
tillämpligt genom hänvisningen.
På
grand av det anförda får lagrådet föreslå att sista punkten i förevarande
paragrafs andra stycke får följande lydelse: "Därvid skall 100 § första
stycket andra punkten (ev. fjärde stycket) gälla klandertalan som avses i 23 §
första stycket och 53 § andra stycket denna lag samt hänvisningen i 100 §
andra (ev. femte) stycket till 7 § tredje stycket avse 29 § andra punkten denna
lag." Därest vad lagrådet förordar vid 29 § godtages, bör hänvisningen
avse 29 § första stycket andra punkten.
I
102 § föreningslagen liksom i en rad motsvarande stadganden i andra lagar borde
bland där uppräknade juridiska personer upptagas även samfällighetsförening. EnUgt
förslaget tUl firmalagstiftning ändras emellertid dessa stadganden så att
uppräkningen utgår. Samordning föreligger därigenom, såframt båda reformerna
träder i kraft samtidigt.
Vidare
må anmärkas, att då förslaget ej upptager regler om registrering av samfällighetsförenings
konkurs tanken torde vara att sådan förening med hänsyn till uttaxeringsrätten
och förmånsrätten i fastighetema ej kan vara på obestånd och därför ej heller
i praktiken kan försättas i konkurs samt då reglema om fusion är annorlunda
uppbyggda än i föreningslagen, hänvisningen till 103 § blott kan avse vissa av
stadgandena i detta lagrum.
Lagrådet:
27 §
I
motiveringen tUl förevarande paragraf erinras om att i 3 § lagen om ekonomiska
föreningar finns, utöver motsvarighet till reglerna i förslagets
Prop. 1973:160 572
förevarande
paragraf, bestämmelser om det rättsläge som råder före registreringen av en
ekonomisk förening. Det anföres vidare att dessa bestämmelser i allt väsentiigt
torde kunna vinna analog tUlämpning i fråga om samfälUghetsförening. Lagrådet
kan inte dela denna uppfattning. Det åsyftade resultatet torde inte kunna
vinnas annat än genom en klar lagreglering. Lagrådet fär därför föreslå att tUl
förevarande paragraf fogas ett andra stycke av följande lydelse: "Handlar
medlemmar i samfällighetsförening eller dess styrelse eller annan, som enligt
denna lag är stäUföreträdare för föreningen, på föreningens vägnar innan den registrerats,
skall de som deltagit i åtgärden eller beslut därom svara solidariskt för
uppkommande förbindelser."
Lagrådet:
28 §
I
förslaget upptages icke någon bestämmelse om vem som utser styrelse, bortsett
från vad som stadgas i 22 och 31 §§. Bestämmelse med sådant innehåll finns
däremot i 88 § EVL, 21 § lagen om ekonomiska föreningar och 22 § LGA. Avsikten
torde vara att styrelsen eller någon styrelseledamot skall kunna utses av annan
än föreningsstämma. Enligt lagrådets menuig bör i förevarande paragraf klart
utsägas, att stadgarna skaU innehåUa bestämmelse om hur styrelsen skall utses.
Det kan ske genom att första styckets fjärde punkt ges lydelsen: "hur
styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess
beslutförhet".
Lagrådet:
29 §
I
lagen om ekonomiska föreningar liksom i andra lagar som anknyter tUl denna
upptages regler om förbud för annan än sammanslutning av art som den ifrågavarande
lagen gäller att i sin firma nyttja den i lagen föreskrivna beteckningen för
sammanslutningstypen. Anledning saknas att icke här upptaga en motsvarande
regel. Lagrådet förordar därför att till förevarande paragraf måtte fogas ett
andra stycke av innehåll att ej någon annan än samfällighetsförening får i sin
firma använda uttrycket samfällighetsförening. Överträdelse av förbudet torde
böra bestraffas med böter. Då lagen i övrigt ej innehåller straffbestämmelser,
synes regeln lämpUgen kunna upptagas i förevarande paragraf såsom en andra
punkt i det föreslagna stycket.
Lagrådet:
30 §
I
förslaget angives intet kvalifikationskrav för den som skall kunna utses tUl
styrelseledamot. Med hänsyn tUl de skilda arter av samfällig-
Prop. 1973:160 573
heter
som lagen omfattar bör möjligheterna vara stora att genom bestämmelse i
stadgarna anpassa kravet till vad som är lämpligt just för den samfälUghet
varom fråga är. I varje förvaltning enligt förevarande lag måste emellertid
ingå avgöranden av den art att krav på att styrelseledamot skall vara myndig
framstår som oavvisligt. Villkoret får anses vara av den vikt att det bör
lagfästas. Lagrådet föreslår därför att till paragrafen fogas en andra punkt av
innehåU att styrelseledamot skall vara myndig.
Lagrådet:
31 §
Enligt
förevarande paragraf skall länsstyrelsen, bl. a. för att det allmännas
intressen skall bli tillgodosedda, kunna förordna ledamot i styrelsen. Liknande
föreskrifter finns bl. a. i EVL, VL och banklagstiftningen. Såvitt lagrådet har
sig bekant kan det allmänna i nu gällande sådan lagstiftning inte representeras
av mer än ett begränsat antal styrelseledamöter. Avfattningen av förevarande
paragraf innehåller emellertid ingen antalsmässig begränsning. Någon sådan
begränsning är inte heUer avsedd. I motiven uttalas sålunda först att det i
allmänhet inte torde finnas anledning att bereda plats i samfällighetsförenings
styrelse för mer än en företrädare för det allmänna. Därefter sägs emellertid
att förslaget visserligen innebär att länsstyrelsen får formell möjlighet att
ge det allmänna majoritet i styrelsen men att det aUmännas inflytande över förvaltaingen
inte bör sträckas så långt annat än i rena undantagssituationer. Som exempel
anges att den befintiiga styrelsen underlåter att utföra en gemensamhetsanläggning
som har större betydelse från allmän synpunkt.
Det
måste enligt lagrådets menmg vara från systematisk synpunkt betänkligt alt
inom ramen för vad som gäller för ett privaträttsUgt subjekt ge det allmänna
möjlighet till ett avgörande inflytande. Om man låter länsstyrelsen tillsätta
majoriteten av styrelseledamöterna i en samfällighetsförenings styrelse och
dessutom förser dessa ledamöter med direktiv för deras handlande i styrelsen,
får styrelsens åtgärder snarare karaktären av myndighetsutövning än av styrdsefunktioner
inom ett privaträttsUgt subjekt. Om nu en sådan konstraktion över huvud taget
bör tillgripas, måste det i vart fall föreligga mycket starka skäl därför.
Det
bör då påpekas att styrelsen, alldeles oavsett hur den utsetts, är beroende av
vad stämman angivit (se 35 § i förslaget). Verkställer inte styrelsen stämmans
beslut, blir den förmodligen vid nästa föreningsstämma ersatt med en mera
lojal styrelse. Att under pågående mandatperiod förstärka en tredskande
styrelse med en av myndighet utsedd majoritet innebär i detta fall inte mera
än en tämligen obetydlig tidsvinst. För det faU åter att styrelsen har stöd för
sitt handlande i beslut av förenings-
Prop. 1973:160 574
stämman,
har den av länsstyrelsen utsedda styrdsemajoriteten vilken ju är bunden av stämmobeslulet
inga möjligheter att handla i enlighet med vad länsstyrelsen avsett.
Lagrådet
anser därför att länsstyrelsen skall kunna utse endast en ledamot i styrelsen.
Självfallet gör länsstyrelsen detta i föreningsstämmans ställe. Något annat
avses väl ej heller med förslaget även om där sägs att länsstyrelsen får utse särskUd
ledamot i styrelsen. Den nu aktaeUa punkten bör alltså lyda:
"Länsstyrelsen får vidare i föreningsstämmans ställe utse en ledamot i
styrelsen."
Lagrådet:
32 §
Enligt
lagrådets mening saknas anledning att i förevarande paragraf föreskriva mer än
att den som utsett styrelseledamot äger skilja honom från uppdraget (jfr 21 §
tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar). Hur beslutet skall fattas bör
ej regleras här. Lagrådet förordar därför att paragrafen ges lydelsen:
"Styrelseledamot kan av den som utsett honom skUjas från sitt uppdrag före
utgången av den tid för vilken han utsetts."
Lagrådet:
33 §
I det fall att
styrelseledamot finns, som ej är förhindrad, skall enligt vad som framhålles i
remissprotokollet gälla, att sysslomannen träder i StäUet för de
styrelseledamöter som saknas. Sysslomannen kommer alltså att få utöva den
rösträtt som tillkommer vakant styrelsepost och förhindrad styrelseledamot.
Mot vad sålunda förordats är i sak intet att erinra. Spörsmålet måste emeUertid
anses vara av den vikt att den ordning som sålunda skall -vinna tillämpning
bör tydligare än vad som är fallet i det remitterade förslaget framgå av
lagtexten. Det förordas därför, att första punkten i första stycket ersattes
av två punkter av följande lydelse: "Har styrelseledamots uppdrag upphört
eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå
beslutför, får länsstyrelsen förordna syssloman i sådan ledamots stäUe. Finns
av skäl som nu sagts icke någon ledamot i styrelsen att tiUgå, får sysslomannen
ensam handha föreningens angelägenheter och företräda den som styrelse."
Lagrådet:
42 §
Enligt
uttalanden i den alhnänna motiveringen skall de delaktighetstal som faststäUts
vid samfällighetens bildande vara bestämmande för
Prop. 1973:160 575
fördelningen
av bidragen vid uttaxeringen. I specialmotiveringen säger emellertid
föredragande statsrådet, att även om debiteringslängden som regel bör grundas
på andelstalen, det kan vara motiverat att i speciella situationer frångå
delaktigheten som norm. När så bör ske har icke närmare angivits.
Stöd för vad sålunda
anförts finns icke i några uttryckUga bestämmelser i förevarande lag. Allmänt
anges i 19 § att vid förvaltningen varje enskilds intresse skall beaktas i
skälig omfattning. När det gäller samfälligheter som inrättas enligt
anläggningslagen föreskrives emellertid i 15 § sagda lag, att grunderna för
fördelning av kostnaderna fastställes vid förrättningen och att andelstal
fastställes i fråga om kostnaderna. Andelstalen får antagas ha en så central
betydelse för delägama, att det knappast någonsin kan anses skäUgt att ålägga
föreningsmedlem större bidragsskyldighet än som svarar mot hans andelstal. Om
styrelsen i debiteringslängden beräknar medlemmarnas bidrag på annat sätt än
enligt andelstalen, bör därför medlem erhålla rättelse om han för talan mot
uttaxeringen. Skäligt beaktande av medlems intresse måste leda till att de
fastställda andelstalen tUlämpas såsom de bestämts vid förrättningen enligt
anläggningslagen. Även beträffande övriga samfälligheter torde få anses att
andelstalen är av den vikt, att medlem alltid bör kunna påfordra att hans
ekonomiska förpUktdser icke blir större än vad hans andelstal anger.
Lagrådet:
44 §
Enligt
40 § skall bidrag uttaxeras av medlemmarna. Medlem är, såsom berörts vid 1 §,
ägaren av ddägarfastighet. Uttaxering skall alltså ske hos dem som vid tiden
för uttaxeringen är ägare till delägarfastighetema. När överlåtelse av ddägarfastighet
kommit till stånd eller den eller de händelser, som föranleder att fastigheten
skall övergå till ny ägare inträffat, får fastigheten anses övergången till ny
ägare. Frågan om tidpunkten för tillträdet är för bedömande av berörda spörsmål
utan betydelse.
Den
i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen torde i första hand avse att
ålägga den nye ägaren jämte den tidigare ägaren betalningsansvar för belopp,
som uttaxerats hos den tidigare ägaren medan denne ägde fastigheten och som ej
förfallit till betalning tidigare än ett år före tillträdesdagen; avsikten
torde sålunda vara att nye ägarens ansvar skall gäUa belopp som påförts
tidigare ägaren före övergången, även om förfallodagen inträffar först efter
övergången eUer t.o.m. efter tUlträdet. Med den utformning lagtexten fått synes
regeln dock knappast omfatta det fall att förfallodagen inträffar efter tUlträdesdagen.
När
en ddägarfastighet övergår tiU ny ägare, bUr detta ofta okänt för
Prop.
1973:160 576
föreningen
under åtskillig tid. Man måste därför räkna med att det ej sällan inträffar att
uttaxering sker hos den som då i själva verket är tidigare ägare och ej, såsom
rätteligen bort ske, hos den nye ägaren. Med den utformnmg lagtexten erhåUit Ugger
det närmast till hands att anse den omfatta även denna situation. Från den nye
ägarens synpunkt är i och för sig ej så mycket att erinra häremot, då
betalningsskyldighet rätteligen åvilar honom. En riktigare väg att nå rättelse
synes emellertid vara att när misstaget upptäckes göra ny uttaxering som då
skall avse den nye ägaren. Vilken väg som väljes synes vara av betydelse för
frågan huruvida förmånsrätt enligt den föreslagna lagen om förmånsrätt för
fordringar enligt förevarande lag uppkommer. Föratsättaing för förmånsrätt är
att bidragsbeloppet påförts ägare av ddägarfastighet och det kan ju ej sägas
vara händelsen när tidigare ägare debiterats. Med hänsyn tUl det anförda
förordar lagrådet att stadgandets räckvidd begränsas att gälla belopp som före
det att fastigheten övergått tUl ny ägare påförts dåvarande ägare.
På
sätt i det föregående antytts saknar tidpunkten för tillträdet betydelse för
vem som skall påföras uttaxerat bidrag. Emellertid torde det vara vanligt, att
i överlåtelseavtal anges att överlåtaren skall svara för sådana utgifter som
förevarande bidrag vUka förfaller före tillträdesdagen, medan förvärvaren skaU
svara för dem som förfaller efter denna dag. Det synes därför godtagbart att
såsom skett anknyta ettårsfristen till tillträdesdagen.
Med
hänsyn till vad nu anförts förordar lagrådet att förevarande paragraf får
följande lydelse: "övergår ddägarfastighet till ny ägare på annat sätt än
genom försäljning på exekutiv auktion och är belopp, som dessförinnan påförts
den förre ägaren enligt 42 eller 43 § och som ej förfallit till betalning
tidigare än ett år före den bestämda tillträdesdagen, oguldet, svarar den nye
ägaren jämte den förre ägaren gentemot föreningen för vad som är oguldet. Mot
den nye ägaren anses beloppet förfallet tiUträdesdagen, om ej beloppet enligt
debiteringslängden förfaller först efter denna dag."
Lagrådet:
45 §
Enligt
stadgande i förevarande paragraf får, i fall som avses i paragrafen, tUlgång
som är att hänföra enbart tUl viss verksamhetsgren, icke användas eller utmätas
för ändamål som faller utanför verksamhetsgrenen. I föreningar varom här är
fråga uppkommer regelmässigt kostnader som har samband med aUa de skUda
verksamhetsgrenarna, såsom exempelvis kostnad för åtgärd som ingår i
föreningens allmänna administration. Då en sådan åtgärd ej kan anses falla
utanför någon av föreningens verksamhetsgrenar, är det återgivna stadgandet ej tUl-
Prop. 1973:160 577
lämpligt
beträffande den skuld som må åvUa föreningen på grund av åtgärden; föreningens
egendom kan aUtså, oavsett tUl vilken verksamhetsgren egendomen är att
hänföra, tagas i anspråk, ytterst genom utmätning, för hela skuldens gäldande.
En annan sak är att senare kostnaden för skuldens gäldande får inom förenuigen
fördelas mellan de skilda verksamhetsgrenarna med hänsyn till de grunder efter vUka
envar av grenarna har att svara för kostaaden.
Lagrådet:
47 §
EnUgt
tredje stycket andra punkten är styrelsen skyldig att utlysa extra
föreningsstämma när minst en femtedel av samtliga röstberättigade medlemmar
begär det. I specialmotiveringen till paragrafen uttalar föredragande
statsrådet att i stadgarna givetvis kan föreskrivas att en mindre grapp än den
som angetts i lagen skaU ha rätt att påkaUa extra föreningsstämma, men att en
avvikelse från lagens bestämmelse inte kan ske i motsatt riktnuig. Detta
överensstämmer med innehåUet i 58 § tredje stycket lagen om ekonomiska
föreningar. Enligt lagrådets mening bör en uttrycklig regel härom införas i
förevarande lag.
I ytterUgare
ett fall avviker bestämmelserna i förevarande punkt från vad i lagen om
ekonomiska föreningar föreskrives angående styrelsens skyldigheter vid utlysning
av extra föreningsstämma. Av 59 § sistnämnda lag framgår att styrelsen i
motsvarande fall som avses i förevarande punkt skall utlysa extra
föreningsstämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kaUelsetid
kan ske. I 57 § EVL stadgas samma tidsfrist inom vilken extra sammanträde
skall hållas. Enligt lagrådets mening bör förevarande punkt kompletteras med en
bestämmelse om den tidsfrist inom vilken extra föreningsstämma skall hållas.
På
grund av vad nu sagts förordar lagrådet att tredje stycket andra punkten i
förevarande paragraf får följande lydelse: "Om minst en femtedel av
samtliga röstberättigade medlemmar eller det mindre antal, som kan vara bestämt
i stadgama, hos styrelsen begär att extra föreningsstämma skall hållas och
därvid anger de ärenden som skall behandlas, åligger det styrelsen att inom en
vecka kalla tUl sådan stämma att hållas så snart det med iakttagande av
föreskriven kallelsetid kan ske."
Lagrådet:
49 §
Vad
lagrådet anfört vid 12 § om röstetal och om hur denna paragraf i övrigt bör
vara utformad äger tUlämpning även beträffande förevarande paragrafs första
och andra stycken med den jämkning som för-
37
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 578
anledes
av den särskUda regeln om att ombud inte får företräda mer än en medlem,
I
tredje stycket bör uttryckligen anges de faU som åsyftas.
Paragrafen
bör därför förslagsvis få följande lydelse: "Medlem, som är närvarande vid
föreningsstämma, har, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter, en
röst, I fråga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stäUet
beräknas efter ddägarfastigheternas andelstal, om medlem begär det. Dock får
medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för
samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.
Medlems
rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som
stämmans beslut gäUer den mening för vUken de flesta rösterna avgivits. Vid Uka
röstetal avgöres val genom lottning, medan i andra frågor den mening gäller som
ordföranden biträder.
Första
och andra styckena gäller ej i den mån annat följer av 51 eller 52 §, Avvikelse
från andra stycket får föreskrivas i stadgama."
I
motiven tiU förevarande paragraf har ej berörts hur man skall förfara när
omröstning skall ske efter andelstal i fråga som är gemensam för flera
verksamhetsgrenar, vilka har att deltaga i uppkommande kostnad enligt olika
bestämmelser. Spörsmålet är detsamma som föreligger när sådan omröstning skall
ske i förening som omfattar flera samfälligheter, i vilka skUlnad föreligger
beträffande delaktigheten. För den sistnämnda situationen har i
remissprotokollet vid 55 § anvisats ett förfaringssätt som innebär att när
antalet samfälligheter är två det eller de procentuella delaktighetstal som
gäller för medlemmen halveras; har han del i båda samfällighetema sammanlägges
de genom halveringen uppkomna talen och den erhållna summan utgör medlemmens
röstetal. Såsom också uttalandena av föredragande statsrådet ger vid handen,
blir metoden rättvisande endast under den förat-sättaingen att de båda samfällighetema
eller i förevarande sammanhang de båda verksamhetsgrenarna har att i lika
mån svara för den kostnad varom är fråga. Skall med hänsyn tUl
fördelningsregeln i 41 § andra stycket andra punkten den ena verksamhetsgrenen
svara för 3/4 och den andra för 1/4 får med den rekommenderade metoden
delägarna i sistaämnda samfällighet ett större inflytande än vad som är
förenligt med den tanke på vilket systemet med röstetal efter andelstal
bygger. Väl är, såsom föredragande statsrådet framhåller, riktigt att några i
alla sammanhang godtagbara hållpunkter för en jämförelse mellan samfällighetema
dvs. ansvarsgrupperna knappast kan uppstäUas. Om det emellertid är avgjort
hur intresset och ansvaret för den gemensamma åtgärden är att fördela mellan verksamhetsgrenama,
finns en norm för den angivna jämförelsen. Ett sådant avgörande kan föreligga
exempelvis i den formen att i stadgarna bestämts att kost-
Prop. 1973:160 579
naderna
för viss gemensam verksamhet, säg allmänna administrationskostnader, skaU
bäras av den ena verksamhetsgrenen till 3/4 och av den andra till 1/4. Att i
ett sådant fall reducera andelstalen tUl 3/4 för den förra och 1/4 för den
senare verksamhetsgrenen ger ett mera rättvisande resultat än den i
remissprotokollet förordade halveringen. Hinder mot att tUlämpa det nu angivna
förfaringssättet kan ej anses föreUgga i de fall då det klart är fastslaget hur
intresset i den gemensamma frågan är att fördela mellan de olika
verksamhetsgrenarna. Den omständigheten att man ej för alla fall kan nå fram tiU
det resultat som från den valda utgångspunkten är den riktiga bör ej föranleda
en ordning sådan att detta icke uppnås heller i de fall då det i och för sig är
möjligt.
Lagrådet:
51 och 52 §§
I
överensstämmelse med vad lagrådet anfört under 12 § om utformningen av omröstningsreglema
i fråga om kravet på kvalificerad majoritet bör i förevarande paragrafer anges
att för fall som där avses fordras minst två tredjedelar av de avgivna röstema.
På
sätt angivits vid 1 § bör i 52 § göras tillägg som utsäger att medlem har en
röst, oavsett om han äger en eller flera ddägarfastigheter.
53
§
Justitieråden
Petrén, Holmberg och Gärde Widemar:
På
skäl som anförts vid 15 § kan enligt vår mening innehavare av rättighet i ddägarfastighet
icke anses intaga sådan stäUning i förhållande tUl samfälligheten att med den
är förenligt att tUlerkänna honom en självständig rätt att klandra förenings
stämmobeslut. Bestämmelserna i förevarande paragraf om rättighetshavarens
klanderrätt bör därför avlägsnas. Sålunda bör utgå, ur första stycket orden
"eller innehavare av rättighet i ddägarfastighet", ur andra stycket
orden "eller rättighetshavares" och ur fjärde stycket "eller rättighetshavare".
På
grunder som angivits vid 15 § bör orden "eller rättighetshavare" i
fjärde stycket utgå, även om mot vad vi förordat rättighetshavare skulle
erhålla en självständig klanderrätt.
Lagrådet:
Eftersom
reglema om formerna att iakttaga vid tUlkomsten av ett stämmobeslut får
enligt vad som framgår av förarbetena till den lUiartade regeln i 69 § lagen om
ekonomiska förenhigar anses meddelade till endast medlemmarnas skydd, torde
i andra stycket uttrycket "eljest" böra inskjutas mellan orden
"det" och "kränker".
Prop. 1973:160 580
Lagrådet:
54 §
Med
det i paragrafen använda uttrycket "annan som kunnat företräda samfäUighetsföreningen"
avses enligt motiveringen firmatecknare och syssloman enligt 33 §. I de stadganden
i lagen om ekonomiska föreningar som enligt förevarande paragraf skall äga
motsvarande tiUämpning upptages emeUertid icke några bestämmelser om firmatecknares
skyldighet att ersätta skada. Under förarbetena har tvärtom uttryckligen
utsagts, att angivna bestämmelser ej gäller beträffande firmatecknare. Därvid
har framhållits att firmatecknare visserligen är representant för föreningen
men att han ej har någon å föreningslagen grandad bestämmanderätt i föreningens
angelägenheter (NJA II 1951 s. 225).
Enligt
lagrådets mening kan behov av att särskilt reglera firmatecknares
skadeståndsskyldighet icke anses föreligga. Det stadgande som närmast utgör
förebild för förslaget, 32 § LGA, torde icke avse att omfatta firmatecknare
(NJA II 1966 s. 296). Det synes lämpligt att med denna
uppfattning i första punkten utbyta uttrycket "annan som kunnat företräda samfällighetsföreningen"
mot orden "syssloman enligt denna lag".
Skall
ett stadgande som avser firmatecknare likväl upptagas är att observera, att reglema
i lagen om ekonomiska föreningar icke är lika för de skUda kategoriema av
skadeståndsskyldiga. Den föreslagna hänvisningen tUl lagen om ekonomiska
föreningar ger därför icke klart besked om vad som skaU gälla för
firmatecknare. Lagtexten bör förtydligas i detta hänseende. Vad som gäller för
syssloman synes kunna tiUämpas också för firmatecknare. I paragrafens första
punkt bör då orden "annan som kunnat företräda samfällighetsföreningen"
ersättas med orden "syssloman enUgt denna lag" och i en ny tredje
punkt anges, att bestämmelserna om syssloman äger motsvarande tillämpning
beträffande firmatecknare.
Lagrådet:
55 §
Vad
lagrådet vid 49 § uttalat om metoden för beräkning av röstetal vid omröstning
efter andelstal i fråga som är gemensam för flera verksamhetsgrenar, vilka har
att deltaga i uppkommande kostnad enligt olika bestämmelser, äger motsvarande
giltighet i det av förevarande paragraf omfattade fallet då sådan omröstning skaU
ske i fråga, gemensam för flera samfälligheter med skilda delaktighetstal.
Vidtages
de av lagrådet förordade jämkningama av 20 och 22 §§, skall den i andra stycket
sista punkten gjorda hänvisningen tUl 22 § i stället avse 20 §.
Prop.
1973:160 581
Lagrådet:
56 §
De
i förevarande paragrafs andra stycke upptagna reglema om förfarandet när en samfäUighet
skall anslutas till en förefmtUg förening svarar mindre väl mot den ordning som
enligt remissprotokollet är avsedd. Så måste läsaren få det intrycket att det
i stadgandet omtalade samtycket av föreningen är en för föreningen bindande
utfästelse. Detta är dock ej avsett. Ej heller ger paragrafen någon antydan om
att som ett led i det slutliga avgörandet ingår frågan om stadgeändring i föreningen.
Lagrådet förordar jämkning i andra stycket första punkten av innebörd att
sammanträdesledaren skall inhämta yttrande från föreningens styrelse huruvida
den förordar att samfälligheten anslutes tiU föreningen. Föratsättning för
paragrafens tillämpning därefter bör angivas vara att sådant förord lämnas.
Slutligen föreslås att sista punkten i andra stycket utbytes mot två punkter av
följande lydelse: "Fattas beslut om anslutning, skall föreningen upptaga
fråga om den ändring av föreningens stadgar som behövs för att anslutning skall
ske. Till dess det slutligt avgjorts huravida anslutning kommer tUl stånd,
skall frågan om bUdande av ny samfällighetsförening vUa."
Lagrådet:
65 §
Förslagets
mening är att uttaxering i fall som avses i förevarande paragraf skall ske från
dem som var föreningsmedlemmar vid tiden för föreningens upplösning eller, i
den mån så kan ske enligt allmänna regler, deras universalsuccessorer. Har ddägarfastighet
efter upplösningen överlåtits eller eljest övergått tUl ny ägare, uppkommer
frågan om den nye ägarens ansvar. Med den utformning av 44 § lagrådet förordat
kommer den nye ägaren att mot föreningen svara för belopp som påförts den
tidigare ägaren före det att fastigheten övergick. För belopp som efter
fastighetens övergång påföres tidigare ägaren ålägger däremot nämnda paragraf
nye ägaren intet ansvar. Vad angår den särskilda förmånsrätten uppkommer av
skäl som berörts vid 44 § sådan endast för belopp som påförts tidigare ägaren
medan denne ännu ägde fastigheten. Detta innebär, att om den tidigare ägaren
brister i betalning i fall då nye ägaren ej svarar, ny uttaxering av
bristbeloppet får ske hos övriga delägare vid tidpunkten för upplösningen.
Detta resultat synes lagrådet rimligt. Att beakta är nämligen att nye ägaren
vid undersökning före sitt förvärv ej kan få annat besked än att föreningen är
upplöst och han har då ej anledning att i annat fall än att tiUäggsuttaxering
enligt förevarande paragraf redan gjorts räkna med att ansvar för uttaxering tUl
föreningen kan drabba honom, övriga delägare måste därför anses närmare än den
nye ägaren att bära den uppkomna förlusten.
Prop.
1973:160 582
Lagrådet:
Förslaget
till lag om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter
4
§
Den
jämställdhet med fastighet som genom förevarande paragraf tUlagts lott som utiagts
vid gUtig sämjeddning torde böra utsträckas att avse även sådant genom
arealöverlåtelse utbrutet område som kan legaUseras. Lagrådet föreslår därför
att i paragrafen måtte stadgas att vad i de däri angivna lagama föreskrives om
fastighet skaU äga motsvarande tUlämpning på sådan lott eller sådant område
som kan komma att utgöra fastighet för sig genom legalisering.
7
§
Övergångsbestämmelserna
tUl anläggningslagen är uppbyggda på det sättet att i förevarande paragraf skaU
regleras i vUka fall bestämmelsema i LGA skall tUlämpas vid inrättande av gemensamhetsanläggning
efter det att anläggningslagen trätt i kraft. Den avgörande tidpunkten skall
vara om förrättning påbörjats före utgången av år 1973. I motiven uttalas, att
förrättning torde anses påbörjad när första förrättningssammanträde hållits.
Detta påstående slår inte väl i överensstämmelse med 15 § LGA. Anläggnmgsbeslut
enligt LGA kan sålunda meddelas utan föregående sammanträde. Vidare är att
beakta att om förrättaingsmannen påbörjat utredningsarbetet men icke lämpligen
kunnat hålla sammanträde före årsskiftet, förrättningsmannen blir obehörig och
utfört arbete kanske utan värde. Det förefaUer lagrådet enklare och mera
följdriktigt att anse att förrättning får anses påbörjad, när förrättningsman förordnas.
Föreskriftema
i förevarande paragraf avser handläggningen och prövningen hos
förrättningsinstansen ävensom fuUföljdsbestämmdsema i 21 § LGA och verkstälUghetsreglerna
i 3538 §§ samma lag. Den valda tekniken kan enligt lagrådets mening i och för
sig godtagas. För att paragrafen skaU få den avsedda verkan torde den
emellertid böra ges det innehållet att lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar
fortfarande skall tUlämpas vid förrättning enligt lagen som påbörjats före
utgången av år 1973 ävensom i fråga om verkställighet i anledning av beslut vid
sådan förrättning. Med denna utformning blir även andra regler i LGA än de nyss
nämnda som har betydelse för verkställigheten tillämpliga.
9
§
I
motiven tUl denna lag har icke angivits när förrättning som där avses skall
anses ha påbörjats. Det torde ligga närmast tUl hands att anlägga samma
betraktelsesätt på denna fråga som angivits under 7 § för där angivna fall.
Prop.
1973:160 583
Föredragande
statsrådet har i anledning av ett remissyttrande anfört, att av grunderna för
bestämmelsen i första punkten av förevarande paragraf synes följa att
återförvisad förrättning som regel skall handläggas enligt äldre lag medan, om
förrättaingen i sin helhet undanröjts, ny lag dock torde böra tUlämpas när
handläggningen återupptas i förrättningsinstansen. Om förrättning undanröjts
och ärendet återförvisas för ny handläggning, kan emellertid enligt lagrådets
mening den fortsatta handläggningen icke gärna anses som annat än fortsättning
på en redan påbörjad förrättning. En annan sak är om förrättningen undanröjts
därför att den aldrig borde ha kommit till stånd, dvs. om ansökan om förrättningen
borde ha avvisats. I det senare fallet fordras ny ansökan, vUket icke behövs i
det förra fallet.
10 §
I
första stycket av paragrafen har upptagits en bestämmelse om att 5 kap. EVL
skall gälla enskUd väg som tUlkommit med stöd av anläggningslagen. Stadgandet
synes vara överflödigt, då 5 kap. EVL torde gälla oberoende av på vUket sätt
den enskUda vägen tiUkommit (jfr 1 kap. 1 § EVL). Lagrådet förordar därför att
detta stycke får utgå.
Enligt
paragrafens andra stycke är för tillämpningen av 67 och 68 §§ EVL bestämmande huravida
sammanläggningen eller delningen beslutats före eller efter utgången av år
1973. Sammanläggning eller delning torde få anses beslutad genom avgörandet av
den instans som sist prövar saken, dvs. om talan fullföljts mot
förrättningen genom fastighetsdomstolens utslag eller högre rätts beslut,
även i de faU då avgörandet innebär fastställdse. Syftet med det föreslagna
stadgandet synes emellertid vara, att tidpunkten för
fastighetsbildningsmyndighetens beslut skall vara bestämmande för tUlämpningen
av nämnda paragrafer i EVL. För att detta skall komma till tydligt uttryck
förordar lagrådet alt stadgandet omformuleras och ges lydelsen, att bestämmelsema
i 67 och 68 §§ lagen om enskUda vägar ej äger tillämpning, om i ärendet angående
sammanläggning eller delning beslut av fastighetsbildningsmyndigheten meddelas
efter utgången av år 1973.
Om
första stycket i enUghet med lagrådets förslag utgår, torde vad som stadgas i
andra stycket lämpligen böra föras till 9 § och där upptagas i ett andra
stycke. Godtages detta, bör 1114 §§ i förslaget om-numreras och betecknas
1013 §§.
11 §
Vid
10 § har lagrådet förordat att förevarande paragraf betecknas 10 §.
12 §
Godtages
lagrådets förslag vid 10 § varvid förevarande paragraf får betecknmgen 11 §
bör i första punkten "11 §" ändras tiU "10 §".
Prop. 1973:160 584
13 §
Enligt
vad som framgår av motiveringen är avsikten, att 41 och 42 §§ anläggningslagen
skall tillämpas på anläggning som avses i första stycket av förevarande
paragraf vUken enligt lagrådets förslag vid 10 § blh 12 § endast när beslut
om fastighetsbildningsåtgärden meddelas efter den nya lagstiftningens ikraftttädande.
Detta har emellertid icke kommit tUl uttryck i lagtexten. Enligt lagrådets
mening bör ett stadgande härom meddelas. Stadgandet torde böra ges ett
innehåll motsvarande vad som föreslagUs vid 10 § andra stycket. Lagrådet
förordar därför att tUl första punkten i första stycket fogas satsen:
"dock endast om i ärendet beslut av fastighetsbildningsmyndigheten
meddelas efter utgången av år 1973".
14 §
De
erinringar som lagrådet vid 1 § anläggningslagen gjort mot att regeln i
förevarande paragrafs första stycke placerats bland övergångsbestämmelsema
äger giltighet även beträffande den föreskrift som upptagits i andra stycket.
Den gjorda placeringen är även såvitt angår denna föreskrift av beskaffenhet
att kunna godtagas.
Sedan
de nyss nämnda föreskrifterna, på sätt föreslagits vid 10 §, flyttats tUl 13 §,
kan under förevarande paragraf upptagas den vid 13 och 49 §§ anläggningslagen
berörda övergångsregeln.
16
§
Såsom
framhålles i remissprotokollet bör domstolsbeslut med stöd av bysamfällighetslagen
även i andra fall än då det avser fastställande av reglemente enligt 5 § eUer
förordnande av god man enligt 10 § verkstäUas enligt föreskrifterna i nämnda
lag. Lagen bör alltså såsom namnes tUlämpas beträffande ett uppdrag att
hålla sammanträde för fråga om försäljning av mark. Tillämpningen kan dock ej
begränsas till själva uppdraget utan måste omfatta också reglerna som ger
delägare rätt att vid domstol klandra beslut som fattats vid sammanträdet.
Vad
som åsyftas med bestämmelserna i förevarande paragraf skulle
enligt lagrådets mening komma till tydligare uttryck om paragrafen får
följande lydelse: "Har domstol enligt lagen (1921: 299) om förvaltning
av bysamfäUigheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättighe
ter meddelat beslut med avseende på samfällighets förvaltning, skall
nämnda lag fortfarande galla i det hänseende beslutet avser. Utan hin
der av vad nu sagts skall, om delägare begär det, enligt lagen ( )
om förvaltning av samfälligheter bildas samfällighetsförening, som har
att övertaga förvaltningen. Finnes syssloman eUer god man enligt först
nämnda lag, göres begäran om sammanträde för bUdande av förening
hos honom och har han att utan förordnande häUa sammanträdet."
Prop.
1973:160 585
17
§
Vid 7 § förevarande lag
har lagrådet förordat en komplettering av lagtexten innebärande att LGA
fortfarande skall tiUämpas i fråga om verkställighet i anledning av beslut vid
förrättning enligt LGA. Den föreslagna lydelsen kommer att omfatta även de
grandläggande bestämmelser om anläggningens utförande som upptages i 6 § LGA
och gäller alla samfäUigheter enligt LGA, icke endast sådana som kan förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Om lagrådets förslag beträffande 7 § godtages,
synes 6 § LGA icke böra medtagas i uppräkningen i förevarande paragraf.
I
paragrafen anges durekt de stadganden i LGA som fortfarande skall tUlämpas i
fråga om sådana samfälligheter som kan förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter. För att någon tvekan icke skall råda i fråga om talan mot
länsstyrelses beslut rörande sådan samfäUighet, torde även stadgandet i 44 §
andra stycket LGA böra medtagas i uppräkningen. Att stadgandet i 44 § första
stycket LGA alltjämt skall äga tillämpning för där avsett fall framgår av 7 §
förevarande lag.
19 §
Genom
att förevarande paragrafs första stycke gäller endast i fall, då beslut träffas
på samfällighetsstämma, omfattar stadgandet endast samfälUgheter som kan
förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det i andra stycket upptagna
undantaget för samfälligheter som anges i 18 § dvs. sådana samfälligheter som
icke kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter är därför opåkallat
och bör utgå. Sambandet skulle enligt lagrådets mening framstå klarare om
därjämte första punkten i första stycket gives lydelsen att på samfällighetsstämma
i samfällighet som avses i 17 § kan beslutas att samfälligheten skall ombildas
till samfällighetsförening. Vidtages sistnämnda jämkning bör orden
"delägare i" utgå ur tredje stycket.
Lagrådet:
Förslaget
till lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter
Här
må endast erinras om de uttalanden som gjorts vid 44 och 65 §§ i förslaget till
lag om förvaltning av samfälligheter.
Lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i lagen om samäganderätt
I
samband med att vissa inskränkningar föreslås i samäganderättslagens
tillämpningsområde har första stycket i 19 § givits en ändrad lydelse. Därvid
har företagits vissa redaktionella ändringar i syfte att
Prop.
1973:160 586
tydligare
än hittills ange undantagen från lagens tUlämpningsområde. Lagrådet finner
anledning påpeka att även paragrafens tredje stycke i förtydligande syfte bör
undergå viss förändring. I detta stycke hänvisas nämligen till 22 kap. 3 § ärvdabalken
och 4 kap. 8 § jordabalken, varmed avses dessa lagrum i äldre lydelse. I deras
ställe gäller numera 15 kap. 16 § föräldrabalken. I lagen om förvaltning av samfälligheter
har för en snarlik sitaation ansetts obehövligt att upptaga en regel motsvarande
den i förevarande stycke; specialregleringen i sistnämnda lag har ansetts utan
sådan regel gälla före de allmänna bestämmelserna i föräldrabalken. Ett
likartat betraktelsesätt skulle kunna anläggas här. Lagrådet anser emellertid
spörsmålet ej behöva upptagas tUl bedömning utan förordar blott, att i samband
med att paragrafen i övrigt erhåller ändrad lydelse hänvisningen tiU de äldre
lagrummen utbytes mot en hänvisning till det nämnda stadgandet i föräldrabalken.
Lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden
Här
må blott erinras om att, sedan förevarande förslag remitterades tiU lagrådet,
genom lag den 5 juni 1973 (1973: 656) ändrmg gjorts i 6 § andra stycket punkt
1, vilken innebär att fr. o. m. den 1 januari 1974 hänvisningen till 2 kap. 4 §
giftermålsbalken utbytes mot hänvisning tUl 2 kap. 2 § giftermålsbalken.
Lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt till fiske
Enligt
vad som framgår av remissprotokollet skall upplåtelse, som skett enUgt 24 §
andra stycket i lagrummets äldre lydelse, ej rubbas genom den nya lagen. En
tydlig regel härom bör upptagas sist bland övergångsbestämmelsema och kan
lämpligen erhålla lydelsen att beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 §
andra stycket i dess äldre lydelse, äldre lag fortfarande skall äga
tillämpning.
Lagrådet:
Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
I
motiveringen tUl 3 kap. 3 § andra punkten uttalar föredragande statsrådet, att
om det kan väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas
inom visst område, tätbebyggelse undantagslöst föreligger enligt 6 §
byggnadslagen. Lagrådet vUl härtill anmärka, att
Prop. 1973:160 587
enligt
byggnadslagen med tätbebyggelse förstås sådan samlad bebyggelse som
nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för
tillgodoseende av gemensamma behov, varjämte uttalas att vid prövning huravida
tätbebyggelse föreUgger hänsyn skall tagas även tUl bebyggelse som är att
vänta. För att tätbebyggelse skall anses föreligga är det således enligt denna
definition icke tillräckligt, att det kan väntas att flera fastigheter avsedda
för bebyggelse skall bUdas inom visst område. Vid tillämpningen av det nu
behandlade stadgandet torde tätbebyggelsebegreppet enligt byggnadslagen böra
vara vägledande.
På sätt angivits vid 31 §
anläggningslagen förordas ett tillägg tUl 16 kap. 1 §. Vid bifall härtill är
jämkning av ingressen till denna lag erforderlig.
Lagrådet:
Övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran.
Prop.
1973:160 588
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 28 september 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLEJG, LÖFBERG,
LIDBOM.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag till
1.
anläggningslag,
2.
lag om förvaltning av samfälligheter,
3.
lag om införande av anläggnuigslagen
( ) och lagen ( ) om förvaltaing av samfälUgheter,
4.
lag om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter,
5.
lag om ändring i lagen (1904:
48 s. 1) om samäganderätt,
6.
lag om ändring i lagen (1938;
274) om rätt tUl jakt,
7.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,
8.
lag om ändring i lagen (1950:
596) om rätt tUl fiske,
9.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988),
10.
lag om ändring i väglagen
(1971: 948),
11.
lag om ändring i lagen (1955:
183) om bankrörelse,
12.
lag om ändring i lagen (1955:
416) om sparbanker,
13.
lag om ändring i lagen (1956;
216) om jordbrukskasserörelsen,
14.
lag om ändring i lagen (1969:
732) om postbanken. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget
till anläggningslag
Lagrådet
uttalar som sin mening att i lagen klart bör utsägas att fastighet kan
anslutas till gemensamhetsanläggning mot fastighetsägarens vilja. För detta
ändamål förordar lagrådet att till första stycket i 1 § läggs en ny andra punkt
av innehåll att fastighetsägarens samtycke ej utgör förutsättning för att
fastighet skall anslutas utom i den mån så föreskrives. För egen del kan jag
emellertid inte dela lagrådets mening om behovet av en sådan bestämmelse.
Denna skuUe sakna självständig betydelse. Det remitterade förslaget och då
särskilt bestämmelserna i 16 §
Prop. 1973:160 589
om
sakägarnas dispositionsfrihet måste anses ge tydligt och tUlräckligt besked om
i vUken mån de enskUda sakägama har rätt att själva bestämma rörande
inrättande av gemensamhetsanläggning. Motsättningsvis och med hänsyn till lagstiftningens
art framgår därav också att i övrigt kan tvängsanslutning komma i fråga.
Vad gäller de i andra
stycket av 1 § gjorda begränsningarna av anläggningslagens tUlämplighet
påpekar lagrådet att vissa gemensamma anläggningar, som avses skola kunna
inrättas med stöd av denna lag, också skulle kunna inrättas enligt FBL. I så
fall skulle bestämmelsen i andra stycket första punkten kunna tolkas så, att så
snart det är tänkbart att inrätta en gemensam anläggning enligt FBL prövning
först skall ske enligt FBL och att förfarande enligt anläggningslagen kan äga
ram först sedan fastighetsbUdningsmyndigheten förordnat därom. För undvikande
av en sådan tolkning föreslår lagrådet att FBL uttryckligen undantas från de
särskilda bestämmelser som enligt andra stycket första punkten skall äga
företräde framför anläggningslagen. Jag kan såtiUvida ansluta mig tUl lagrådets
förslag att också enligt min mening ett uttryckligt undantag beträffande FBL
bör göras. Som lagrådet vidare framhåller får emellertid av allmänna rättsgrandsatser
anses följa att reglerna i en speciallag sådan som anläggningslagen skall ha
företräde framför bestämmelserna i FBL som har mer allmän räckvidd. Med hänsyn
härtUl synes den av lagrådet föreslagna avfattningen av lagtexten vara något
missvisande. Den bör sålunda enligt min mening jämkas så att därav inte kan
dras den felaktiga slutsatsen att FBL utgör speciaUagstiftnmg i förhållande
till anläggningslagen. Som torde framgå av vad jag nu anfört biträder jag
lagrådets uppfattning att om såväl FBL som förevarande lag kan vinna tiUämpning
och sakägarna är oeniga om vUken lag som bör gäUa,
fastighetsbildningsmyndigheten bör tiUämpa förevarande lag.
Lagrådet föreslår vid 6 §
att en redaktionell jämkning görs i första stycket andra punkten. Jag har för
egen del ingen erinran mot den föreslagna jämkningen. Vidare bör enligt min
mening i sakligt hänseende gälla att båtnadsprövning normalt skall underlåtas
vid anläggningsförrättning inte bara i de faU som angetts i det remitterade
förslaget utan också när anläggningen förutsatts i tomtindelning. Jag föreslår
att nämnda bestämmelse utformas i enlighet med vad jag nu anfört.
I fråga om de generella bestämmelsema
i 11 § om skydd för allmänna intressen anför lagrådet att paragrafen synes
innebära en komplettering tUl de i 9 § upptagna bestämmelserna om att gemensamhetsanläggning
skaU stämma överens med planer och andra bestämmelser om marks bebyggande och
användning. Däremot är enligt lagrådets mening 11 § inte behövlig som
komplettering tUl bestämmelsen i 10 §, enligt vilken gemensamhetsanläggning
utanför område med detaljplan inte får inrättas så, att den försvårar områdets
ändamålsen-
Prop. 1973:160 590
Uga
användning, föranleder olämplig bebyggelse eller motverkar lämplig
planläggning av området. Vid de planmässiga överväganden, som sålunda skall ske
enligt 10 §, skall, anför lagrådet, liksom vid detaljplanläggning varje
allmänt intresse beaktas. Eftersom bestämmelsema i 11 § alltså enligt lagrådets
mening saknar självständig betydelse i andra fall än då gäUande stadsplan eller
byggnadsplan finns men förhåUandena ändrats efter planens fastställande,
förordas att paragrafen ges en ändrad lyddse i enlighet härmed och placeras
före den i 10 § i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsen.
Vad
lagrådet anför ger mig emellertid inte anledning att gå från utformningen av
det remitterade förslaget på denna punkt. Väl kan jag ge lagrådet rätt i att
varje allmänt intresse skall beaktas vid planmässiga överväganden. 10 § i det
remitterade förslaget framhäver emellertid enligt mui mening inte ensam detta
med tUlräcklig tydlighet. Man kan anta att den i praktisk tUlämpning ger
anledning i huvudsak tUl översiktliga överväganden. När i förslaget införs en
särskild regel om hänsyn tUl allmänna intressen, bör den därför hänföra sig tUl
förhållandena både när detaljplan finns och när sådan saknas. HärtUl kommer
att i det senare faUet vad som föreskrivs i 11 § är avsett att gälla även om
sådana planmässiga överväganden som skall ske enligt 10 § leder tUl det
resultatet att det allmänna intresse som motverkas av anläggningen måste vika
i den tänkta detaljplanen. Ett uppgivande av detta intresse till förmån för en
gemensamhetsanläggning bör dock inte ske annat än genom att detaljplan
upprättas och fastställs. Undantagsregeln i 11 § andra stycket öppnar
möjlighet att uppge ett allmänt intresse när ett eller flera andra sådana
intressen talar med större styrka tiU förmån för anläggningens inrättande.
Vid
12 § behandlar lagrådet det fallet att sådan lös egendom som avses i 2 § skall
delta i anläggningsföretag när inlösen av mark skall ske. Av 14 § första
stycket i det remitterade förslaget följer, påpekar lagrådet, att den inlösta
marken i fastighetsbildningshänseende blir att betrakta som en samfällighet,
som gemensamt hör inte bara tUl de deltagare i företaget som utgör fastigheter
i vanlig mening utan också tUl nyssnänmda lösa egendom. Förslaget innebär på
denna punkt en nyhet av principiell natur. Lagrådet viU dock förorda en annan
lösning i det avsedda fallet. Sålunda föreslås att inlösen skall ske bara för
de egentUga fastigheter, som skall delta i företaget, och att löseskUlmgen aUtså
skall betalas enbart av dessa. Därefter skaU upplåtas rätt för samtliga
deltagare i företaget att mot intrångsersättaing begagna marken som utrymme
för anläggningen. TUl följd härav föreslår lagrådet att till 12 § andra stycket
fogas en ny punkt av innehåU att uilösen av mark sker för de fastigheter som skaU
delta i anläggningen utom sådana som avses i 2 §.
För
egen del vUl jag instämma i att det givetvis inte bör komma
Prop. 1973:160 591
i
fråga att tillägga lös egendom andel i mark som är att anse som samfälld. I
detta avseende har det remitterade förslaget onekligen fått en mindre lämplig
utformning. Jag biträder därför lagrådets förslag till ändring i 12 § andra
stycket. Jag vill här endast tUlägga att det ekonomiska resultatet för
delägarna i en gemensamhetsanläggning som regel inte bör bli annorlunda med det
tillvägagångssätt som sålunda skall tUlämpas, när mark skall inlösas, än med
den metod som del remitterade förslaget enligt lagrådets påpekande skulle ha
föranlett Den intrångsersättning som av övriga deltagare i anläggningsföretaget
skall betalas tUl de inlösenskyldiga deltagarna för utrymmet tUl anläggningen
torde m. a. o. uppgå tUl vad som av det belopp de inlösenskyldiga har att
betala i löseskilling belöper på de övriga i förhållande tiU deras andelar.
Undantagsvis kan dock tänkas att de inlösenskyldiga genom inlösningen tUlförs
värden som överstiger det intrång som an-läggningsservitatet innebär. Jag är
vidare ense med lagrådet om att när de deltagande eller vissa av dem är
tomträtter, fastighetsreglering bör kunna ske, varvid de med tomträtt upplåtaa fastighetema
tiUäggs den mark som annars skuUe ha inlösts.
1
motsats till vad som gäller enligt nya ExL men i likhet med vad som gäller
enligt t. ex. byggnadslagen skall staten tUlhörig fastighet kunna tas i anspråk
enligt anläggningslagen för att tiUgodose behov av utrymme för gemensamhetsanläggning.
I det remitterade förslaget har i tredje stycket av 12 § tagits upp en
oinskränkt hänvisnmg till bestämmelsema i 1 kap. 3 och 4 §§ nya ExL angående expropriations
inverkan på särskild rätt i den fastighet som tas i anspråk genom expropriation.
Dessa bestämmelser ger särskUd rätt som tiUkommer staten samt vägrätt som
tillkommer annan än staten en betydligt mer tryggad ställning än särskUda
rättigheter i allmänhet. Lagrådet framhåUer att den gjorda hänvisningen till
ifrågavarande bestämmelser är mindre konsekvent med hänsyn till att staten
tillhörig fastighet inte tillerkänts motsvarande undantagsställning vid
anläggningsförrättning. Vägrätt bör dock enligt lagrådet aldrig kunna rabbas
vid tillämpning av anläggningslagen. På grand härav föreslår lagrådet ett
tillägg tiU 12 § tredje stycket som innebär att annan staten tillkommande
särskild rätt än vägrätt skall jämställas med övriga särskilda rättigheter och
alltså kunna rubbas vid inrättande av gemensamhetsanläggning.
Vidare
anför lagrådet att vid anläggningsförrättning bör kunna förordnas att rätten
till utrymme för anläggningen skall ha företräde framför särskild rätt som
tillskapats genom expropriation eller liknande tvångsförvärv eller vid fastighetsbUdning
eller på liknande sätt. Motsvarande möjlighet föreligger inte enligt 1 kap. 4
§ nya ExL när nyttjanderätt eller servitut tillskapas genom expropriation.
Lagrådet påpekar emellertid att det i detta fall finns möjlighet alt enligt 1
kap. 1 § nya ExL få den äldre rättigheten upphävd eller begränsad genom ett
Prop.
1973:160 592
fristående
expropriationsförfarande och att denna möjlighet inte alltid finns i
förevarande sammanhang, eftersom gemensamhetsanläggnmgen kanske inte går in
under något av expropriationsändamålen enligt nya ExL.
För egen del är jag av den
uppfattningen att den av lagrådet sålunda förordade lösningen av ifrågavarande
problemkomplex innebär en klar förbättring i förhållande till det remitterade
förslaget. Möjlighet bör alltså finnas att inrätta en gemensamhetsanläggning,
som kanske tUlgodoser mycket betydande allmänna intressen, trots förekomsten
av äldre motstående rättigheter. Detta gäller oavsett om den äldre rättigheten
tillkommer staten eller annan. Undantag bör dock även i detta sammanhang göras
för vägrätt. Jag förordar därför att det av lagrådet föreslagna tillägget till
12 § tredje stycket godtas.
Vid
tillämpningen av bestämmelserna i 12 § tredje stycket uppkommer frågan vilken
motsvarighet expropriationstillståndet har i anläggningslagen. Avsikten är
givetvis att detta skall motsvaras av anläggningsbeslutet. Någon uttrycklig
bestämmelse därom synes inte behövlig.
Vid
13 § diskuterar lagrådet ingående vUka bestämmelser som bör gälla i fråga om
ersättning för ianspråktagen eller inlöst mark. Vissa skäl talar enligt
lagrådet for att bestämmelserna om ersättning vid fastighetsreglering bör tUlämpas
också i detta sammanhang. Med hänsyn tUl att läget vid inrättande av gemensamhetsanläggning,
åtminstone när fråga är om annat än väg, företer större likheter med det som
råder vid expropriation anser lagrådet dock goda skäl tala för att anknyta till
värderingssystemet i nya ExL på sätt som skett i det remitterade förslaget.
Lagrådet ifrågasätter emeUertid om presumtionsregeln i 4 kap. 3 § sistnämnda
lag bör gälla vid inrättande av gemensamhetsanläggning.
För
egen del vill jag peka på att ett av presumtionsregdns huvudsyften är (se prop.
1972: 109 s. 234) att dämpa markvärdestegringen. Detta syfte talar med styrka
för att regeln tillämpas också vid inrättande av gemensamhetsanläggning. Presumtionsregeln
är tillämplig oberoende av vem som exproprierar. Den omständigheten att mark,
som behövs för gemensamhetsanläggning, tas i anspråk för enskilda fastigheter
och ej för det allmänna utgör därför enligt min mening inte skäl att frångå presumtionsregeln,
särskUt som tiUkomsten av gemensamhetsanläggning ofta betingas av hänsyn till
allmänna intressen.
I
anslutning tUl 13 § tar lagrådet vidare upp frågan om hur ersättning skaU
beräknas i det faUet att fastighet på vUken mark tas i anspråk för gemensamhetsanläggning
belastas av särskUd rätt som rabbas av anläggningen. Lagrådet föreslår i detta
hänseende att bestämmelser motsvarande dem som finns i 5 kap. 12 § tredje
stycket FBL tas upp i ett nytt andra stycke i 13 §.
Som
lagrådet påpekar har det angivna problemet förbigåtts i det re-
Prop.
1973:160 593
minerade förslaget. Jag delar lagrådels uppfattning att
problemet bör regleras i anläggningslagen. Lagrådets förslag lill utformning av
de behövliga bestämmelserna är enligt min mening ändamålsenligt och bör därför
godtas.
Jag ansluter mig till vad lagrådet vid 16 § anför om tolkningen
av första styckets första punkt. Däremot kan jag inte tillstyrka lagrådets
förslag till ändring i andra punkten av samma stycke. Den föreslagna ändringen
står enligt min mening i mindre god överensstämmelse med ordalydelsen i 12 §
första stycket andra punkten.
Lagrådet anför vid 18 § att bestämmelsen i första stycket
är avsedd att förhindra att gemensamhetsanläggning inrättas utan alt begäran
därom framställts av någon av dem som skall delta i företaget. Bestämmelsen i
det remitterade förslagets lydelse leder till att ansökan om
anläggningsförrättning skall avvisas, om det visar sig att villkoren för
anslutning av sökandens fastighet inte är uppfyllda. Lagrådet anser inte detta
godtagbart utan förordar att initiativrätt skall tillkomma fastighetsägare som
önskar få sin faslighet ansluten till anläggningen. Det nyssnämnda syftet bakom
bestämmelsen i 18 § första stycket kan enligt lagrådet tillgodoses genom en
materiell regel om att hinder mot inrättande av gemensamhetsanläggning
föreligger, om ingen av ägama till de fastigheter som skall delta framställt
yrkande därom.
För egen del instämmer jag i att det kan förefaUa
egendomligt att behöva avvisa en ansökan om förrättning på ett kanske mycket
sent stadium. Även om den praktiska skillnaden mellan det remitterade förslaget
och lagrådets förslag är obetydlig, är jag av nämnda anledning beredd att
ansluta mig lill lagrådels förslag till ändrad lydelse av 18 § första stycket.
Enligt lagrådets mening bör till 19 § fogas en andra punkt
av innehåll att vad i 4 kap. FBL föreskrivs om medverkan av gode män skall
gälla i tillämpliga delar när särskild förrätlningsman förordnats. Att det
remitterade förslagets innebörd är den angivna torde dock enligt min mening stå
utom allt tvivel även utan det förordade tillägget. Detta skulle onödigtvis
tynga lagtexten. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå lagrådet i
ifrågavarande hänseende.
Den vid 18 § berörda bestämmelsen om att hinder mot
inrättande av gemensamhetsanläggning föreligger, om förrättningen påkallats
bara av ägaren av fastighet som ej kan anslutas till anläggningen, bör enUgt
lagrådet tas upp som ett nytt andra stycke i 21 §. Jag ansluter mig tUl
lagrådets uppfattning.
Med hänsyn tiU vad jag anfört om lagrådets yttrande i
fråga om 10 och 11 §§ föranleder lagrådets påpekande rörande'hänvisningen i 23
§ tUl 10 § ingen åtgärd från min sida.
Bestämmelsema i 2 om vad anläggningsbeslut skall
innehålla bör enligt lagrådets mening kompletteras med en föreskrift om att i
sådant
38 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop. 1973:160 594
beslut
skall anges varje ansluten faslighels anddstal. Som skäl härför åberopas att
avsikten med ett särskilt anläggningsbeslut synes vara bl. a. att möjlighet
skall öppnas att snabbt komma i gäng med utförandet av anläggningen. Så länge
andelstal inte är bestämda kan emellertid beslut, vid vUka omröstning skall
ske efter andelstal, inte fattas och uttaxering av medel inte ske.
Vad
lagrådet anför utgör otvivelaktigt starka skäl för att andelstal åtminstone i
fråga om skyldigheten att delta i utförandekostnadema skall ingå i
anläggningsbeslutet. En obligatorisk föreskrift med detta innehåll skulle
emellertid kunna välla komplikationer särskUt vid kombinerade
fastighetsbildnings- och anläggningsförrätlningar. Jag är därför inte beredd
alt tillstyrka en sådan föreskrift utan anser att möjlighet alltid bör finnas
att låta kostnadsfördelningen anstå. Får andelstal i fråga om utförandekostnadema
fastställas genom anläggningsbeslutet, kan dock, om anläggningsfråga handläggs
gemensamt med fastighetsreglering, verkningarna av ett i ett tidigt skede
meddelat anläggningsbeslut, varigenom andelstal bestämts, jämkas vid den likvidavräkning
som därefter sker med anledning av fastighetsregleringen. Betänkligheter kan
därför enligt min mening inte anses möta mot att öppna möjlighet lill att låta
anläggningsbeslut omfatta också fastställande av andelstal i utförandekostnadema.
För att korrekta andelstal skall kunna fasLslällas i fråga om driftskostnaderna
måste fastighetsindelningen däremot alltid vara klar dessförinnan. Det kan
dock ibland vara mindre rationellt att lagakraftvinnandet av beslut om sädana
andelstal skall vara beroende på avgörandet av t. ex. en ersättningsfråga. På
grund av vad som nu anförts vill jag föreslå att i 24 § las upp en fakultativ
bestämmelse av innebörd att i anläggningsbeslut får anges de i anläggningen
deltagande fastigheternas andelstal i fråga om kostnadema för anläggningens
utförande och drift. Bestämmelsen bör skjutas in som ett nytt tredje stycke i
paragrafen.
Lagrådet
påpekar att ianspråktagande av utrymme och inlösen av mark enligt
anläggningslagen i del stora hela företer likhet med expropriation. Enligt
lagrådets mening talar övervägande skäl för att också enligt anläggningslagen
skall gälla huvudprincipen i nya ExL att slutlig ersättning skall ha betalats
innan tillträde får ske. Detta syfte nås enligt lagrådet genom att i andra
punkten av 26 § som ytterligare föratsättning för tillträde föreskrivs att ersättaing
enligt 13 § betalats. Utformas huvudregeln på angivet sätt, bör, anför
lagrådet vidare, bestämmelserna i första stycket av 27 § omformuleras. I dessa
bestämmelser bör således anges att tillträde i vissa fall får ske trots att
slutlig ersättning inte betalats. Ett undantagsfall föreligger när berörda
sakägare medger förtida tillträde. Liksom enligt det remitterade förslaget bör
sådant tillträde i övrigt tillåtas under föratsättning att förskott på den slutiiga
ersättningen erlagts. Föreskrift om förskott som vUlkor för förhandstillträde
skall
Prop.
1973:160 595
dock
kunna underlåtas, om det är uppenbart alt förskottet skulle uppgå till endast
obetydligt belopp. Lagrådet framhåller att den föreslagna omformuleringen av 27
§ första stycket från praktisk synpunkt inte torde innebära någon nämnvärd
ändring i förhällande till del remitterade förslaget.
Uppfattningen
att anläggningslagens bestämmelser om tillträde till ianspråktaget utrymme
eller inlöst mark bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i nya
ExL synes mig vara befogad. Lagrådets förslag tUl ändring i 26 § och 27 §
första stycket bör därför enligt min mening godtas i sak.
Med
hänsyn till lagrådets förslag vid 24 § att andelstal obligatoriskt skall anges
i anläggningsbeslut föreslär lagrådet att andra stycket i 27 § enligt det
remitterade förslaget skall utgå. I stäUet sägs en ny bestämmelse böra tas upp
och ges innehållet att fastighetsbildningsmyndigheten även sedan tillträde
skett kan på begäran av sakägare bestämma att förskott skaU utgå. Denna
bestämmelse motiveras med att det efter tillträde utan förskott kan dröja med
ett slutligt ersättningsbeslut. Såväl enligt det remitterade förslaget som
enligt lagrådets förslag till utformning av 27 § första stycket anses tvekan
kunna råda om förskott kan bestämmas sedan tillträde skett. Lagrådet anför slutUgen
att det knappast synes erforderligt att ange förfallodag för förskottet
eftersom företaget bör ha rätt att avstå frän tillträde genast men då också ej
vara skyldigt att betala förskottet. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att
bestämmelsen i 32 § om förfallodag för förskott får utgå.
Eftersom
bestämmelsen om anddslalens angivande i anläggningsbeslut enligt vad jag
tidigare anfört bör göras fakultativ kan jag inte biträda lagrådets förslag att
slopa den bestämmelse som i det rerrulte-rade förslaget tagils upp i 27 § andra
stycket. Har andelstal i fråga om kostnaderna för gemensamhetsanläggnings
utförande redan angetts i anläggningsbeslutet, behöver någon särskild
fördelning av betalningsskyldigheten givetvis inte göras i förskottsbeslutet.
1 motsatt fall måste en sådan emellertid ske och bestämmelsen därom bör därför
behållas.
Vad
gäller förfallodag för förskott viU jag erinra om att i 5 kap. 18 § andra
stycket nya ExL har intagits en bestämmelse om att domstolen skall ange den tid
inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort de vUlkor för förhandstiUträde
som domstolen föreskrivit. Motiveringen härför är att sakägare har ett
berättigat intresse av att den tidpunkt, under vilken den exproprierande har
möjlighet att välja om han skall utnyttja rätten tUl förhandstiUträde eller ej,
är så kort som möjligt. Motsvarande synpunkt gör sig gäUande här. Jag förordar
därför att i stället för bestämmelsen om förfallodag för förskott i 32 § införs
regler i andra stycket av 27 § om att i beslut om förskott skall anges den tid
inom vilken förskott, som utgör villkor för tUlträde, skall ha betalats och
att, om betalning ej har skett inom utsatt tid, tillträde inte får ske förrän
ersättning enligt 13 § har betalats.
Prop. 1973:160 596
Jag
vUl inte motsätta mig lagrådets förslag om att i 27 § förs in en föreskrift om
att förskott kan bestämmas efter det att tillträde har skett. En sådan
föreskrift bör tas upp som ett nytt tredje stycke i pragrafen.
Enligt
27 § tredje stycket i det remitterade förslaget får slutiig ersättnmg inte
bestämmas till lägre belopp än fastställt förskott, om tillträde har skett. Som
lagrådet påpekar bör detsamma gälla i det fallet att tillträde visserligen
inte har skett men förskottet ändå har erlagts. Detta kräver ett tillägg lill
andra punkten i stycket.
Under
hänvisning tiU att LGA och EVL innehåller bestämmelser om vem som är att anse
som sökande i fall då förrättning påbörjats efter initiativ av
fastighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsreglering förordar lagrådet vid
29 § att en bestämmelse av samma slag las upp i anläggningslagen som en ny
punkt i nämnda paragrafs andra stycke. Lagrådet föreslår att som sökande skall
anses ägama av de fastigheter som ingår i fastighetsregleringen.
TUl
detta är att säga alt motivet till införandet av ifrågavarande bestämmelser i LGA
och EVL var att dessa lagar innehåller bestämmelser också om att sökanden skaU
förskjuta förrättningskostnaderna. Någon sådan bestämmelse har inte föreslagits
i anläggningslagen. Den enda betydelse som den av lagrådet föreslagna
bestämmelsen skulle få är i fråga om vem som skall svara för kostnaderna när
förrättningen inställs. EnUgt 2 kap. 6 § andra stycket första punkten FBL
skall nämligen sökanden i detta fall betala uppkomna kostnader om inte särskUda
omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan alla
sakägare eller vissa av dem. Om en på fastighetsbUdningsmyndighetens initiativ
påbörjad förrättning blir inställd, bör som regel inte alla de av
fastighetsregleringen berörda fastighetsägarna svara för förrätt-nmgskostnaderna
utan bara de som berörs av anläggningsförrättningen. I praktiken torde dock
inte behöva befaras att en på detta sätt påbörjad anläggningsförrättning blir
inställd. En bestämmelse med det av lagrådet eftersträvade syftet kan därför
enligt min mening utan ölägenheter undvaras. Skulle den berörda situationen
någon gång inträffa, torde nyssnämnda kostnadsregel i 2 kap. 6 § FBL kunna
tillämpas analogt.
I
anslutning lill 31 § tar lagrådet upp frågan om besvär skall prövas i sak, om
besvärsinlaga inkommit före besvärstidens utgång till den beslutsfattande
instansen men först därefter till besvärsinstansen. Jag återkommer till detta
problem i samband med förslaget till lag om ändring i FBL.
Av
skäl som jag har anfört förat bör de i första stycket av 32 § upptagna
bestämmelserna ej omfatta förskott. Motsvarighet till regeln om förfallodag för
förskott bör i stället tas upp i 27 § andra stycket. Ändringen av första
stycket i 32 § leder i sin tur tUl jämkning i andra stycket som fortfarande bör
avse förskott.
Lagrådet
påpekar vid 33 § vissa oklarheter i fråga om innebörden av
Prop. 1973:160 597
att
anläggningsbeslut förfaller och framför synpunkter på tolkningen av paragrafens
första och andra stycken i det remitterade förslaget. Härvid anförs att, om
inlösen av fastighet eller dd därav skett, den fastighetsbUdande verkan av
förrättningen alltid bör kvarstå. Enligt lagrådet bör lagen innnehålla en
uttrycklig bestämmelse därom. Därför föreslås att andra stycket i det
remitterade förslaget flyttas till första stycket som en andra punkt och att
den föreslagna nya bestämmelsen tas upp som ett nytt andra stycke. Förslaget
föranleder en redaktionell jämkning i tredje stycket.
De komplikationer som
lagrådet framhåller kunde måhända ge anledning ifrågasätta om det över huvud
taget är önskvärt att i anläggningslagen ta upp bestämmelser om att anläggningsbeslut
förfaller. Med hänsyn till att bestämmelser med motsvarande innebörd finns i
såväl LGA som EVL bör sådana föreskrifter dock tas upp också i
anläggningslagen. De kan tänkas medverka tiU att anläggningen verkligen blir
utförd i enlighet med anläggningsbeslutet och till att utförandet inte
fördröjs. Vad gäller utformningen och innebörden av bestämmelserna biträder
jag till alla delar vad lagrådet anför.
I fråga om den i
remissprotokollet vid 33 § berörda kontrollskyldigheten för fastighetsbildningsmyndigheten
vUl jag i detta sammanhang påpeka att denna skyldighet givetvis inte bör
sträckas längre än nödvändigt. I de flesta fall torde sakägarna ha så stort
intresse av att beslut vid anläggningsförrättning blir verkställda, att någon efterkontroll
inte kan anses påkallad. I vissa fall, särskilt när myndighet tagit initiativ
till förrättning, kan sakägarnas intresse av verkställighet vara mindre. FastighetsbUdningsmyndigheten
bör då vara skyldig att genom råd och anvisningar tiU sakägarna verka för att
anläggningsbeslutet ej förfaller. Ett sätt att underlätta verkställigheten är
att myndigheten vid förrättningen tar initiativ till bUdande av samfällighetsförening.
För att stärka effektiviteten av detta tUlvägagångssätt vUl jag föreslå att
fastighetsbildningsmyndigheten får möjlighet att ombesörja registrering av samfällighetsförening.
Jag återkommer härtill vid 26 § lagen om förvaltnuig av samfälligheter. I
övrigt bör myndigheten enligt min mening följa verkställigheten av förrättningsbeslut
bara när omständigheterna är sådana att det kan befaras att sakägarna önskar
omintetgöra förrättningsresultatet.
För
det fall att en till en gemensamhetsanläggning ansluten byggnad på ofri grand
övergår tUl att höra till den fastighet på vilken den finns bör enligt
lagrådets mening bestämmelsen i första stycket av 41 § om verkan av
sammanläggning äga motsvarande tUlämpning. Lagrådet föreslår att en särskUd
bestämmelse med denna innebörd tas upp som ett nytt tredje stycke i paragrafen.
Som
lagrådet antyder uppkommer vissa problem med registreringen, om det som skall
registreras konstitueras enbart genom privata rätts-
Prop.
1973; 160 598
handlingar.
Enligt min mening kan det inte komma i fråga att ålägga enskUda skyldighet att
göra anmälan tUl fastighetsregistermyndigheten. Om gemensamhetsanläggning, i vUken
byggnad på ofri grand bar del, förvaltas av samfällighetsförening, skulle man
kunna tänka sig att ålägga föreningen sådan skyldighet för den händelse
byggnaden och marken, på vUken den är belägen, kommer i en ägares hand.
Motsvarande möjlighet saknas dock, när föreningsförvaltning inte har anordnats.
Med hänsyn tUl att registreringsproblemen sålunda inte kan lösas tUlfredsstäUande
anser jag att lagrådets förslag i nu ifrågavarande hänseende inte kan godtas.
Även om byggnad som har del i gemensamhetsanläggning kommer i samma ägares
hand som marken, bör byggnaden alltså kvarstå som delägare till dess annat blir
bestämt vid förrättning.
Som
lagrådet framhåller torde det fallet att tomträtt upphör att gälla vara så
sällan förekommande, att det ej behöver regleras i lagtexten. Bestämmelsen i
44 § bör enligt min mening kunna ges en motsvarande tUlämpning i detta fall.
När anteckning görs i tomträttsboken om tomträtts upphörande eller ansökan om dödning
av tomträttsinskrivning bifalls, inträder alltså fastigheten automatiskt som
deltagare i gemensamhetsanläggning, i vUken tomträtten deltagit. Detta gäller
oavsett om tomträttens dellagande grundat sig på förrättningsbeslut eller på
förevarande bestämmelse.
Vad lagrådet anfört vid 13
§ angående frågan om lämpliga värderingsregler har enligt lagrådet motsvarande
gUtighet beträffande andra stycket i 49 §. Oavsett detta bör enligt lagrådet
motsvarighet tUl den av lagrådet förordade bestämmelsen i ett nytt andra stycke
i 13 § tas upp i 49 §. Enklast synes lagrådet vara att i 49 § andra stycket
bara görs en hänvisning tUl 13 §.
För
egen del får jag i fråga om värderingsbestämmelserna hänvisa till vad jag förut
anfört i anledning av lagrådets yttrande vid 13 §. Vad angår den lagtekniska
utformningen av 49 § andra stycket utgör lagrådets förslag enligt min mening
en förbättrmg.
Lagrådet
anför att bestämmelserna i 53 § skulle bli lättUlgängligare om de båda styckena
fick byta plats. En sådan disposition sägs också närmare överensstämma med den
som tUlämpats i lagens avsnitt om gemensamhetsanläggningar. Vidare bör, uttalar
lagrådet, hänvisning göras i första punkten av det remitterade förslagets andra
stycke också tUl 12 § tredje stycket.
Jag
kan inte finna att en omdisposition av 53 § i enlighet med vad lagrådet
förordar skulle innebära någon förbättring i förhållande till det remitterade
förslaget. Anledning saknas därför att frångå detta. Däremot synes lagrådets
anmärkning beträffande hänvisning tUl 12 § tredje stycket vara riktig.
Bestämmelsen i 53 § andra stycket första punkten bör sålunda kompletteras med
sådan hänvisning.
Prop. 1973:160 599
Lagrådet
framhåller att en slutbestämmelse av det slag som i det remitterade förslaget
tagits upp i 56 § inte har någon självständig betydelse och bör undvikas. Jag
delar denna uppfattning och föreslår därför att bestämmelsen får utgå.
Jag
kan vidare i allt väsentligt biträda de förslag till ändrad utformning av 2,
3, 14, 15, 30 och 45 §§ som lagrådet för fram. Vad lagrådet i övrigt anför
till belysande av olika bestämmelser i förslaget ger mig inte heller anledning
till några erinringar.
Vad
angår förslaget till anläggningslag vill jag slutligen ta upp en fråga rörande
förrättningsman som förordnas särskilt enligt 4 § andra stycket. Jag har i
lagrådsremissen bl, a. vid 4 och 29 §§ gjort uttalanden av innebörd att sådan
förrättningsman bör ha en helt självständig ställning och således vara i
administrativt hänseende fristående från den fastighetsbildningsmyndighet som
förordnat honom. Av flera skäl, inte minst kostnadsmässiga, synes mig
emellertid inte längre denna ståndpunkt böra upprätthållas. Visserligen bör
förordnande enligt 4 § andra stycket betraktas som ett särskilt uppdrag och
inte som ett anställningsavtal. De administrativa föreskrifter angående diarieföring,
aktbildning, arkivering, taxor och annat som gäller för fastighetsbildningsmyndighet
eller förrättningslantmätare bör emellertid gälla också om särskild
förrättningsman förordnats. Tillsynen över förrättningsverksamheten bör
givetvis också vara densamma oavsett vem som handlägger en förrättning. Den
lämpligaste lösningen synes mig vara att lantmäteristyrelsen ges befogenhet att
förordna om i vilken mån för fastighetsbildningsmyndighet eller
förrättningslantmätare gällande bestämmelser av administrativ natur skall
omfatta också särskild förrättningsman.
Förslaget
till lag om förvaltning av samfälligheter
Lagrådet
uttalar till en början vid 1 § att en samfällighet enligt anläggningslagen bör
anses föreligga redan när anläggningsbeslutet vunnit laga kraft. Jag instämmer
i detta uttalande.
Lagrådet
anför vidare vid 1 § att det remitterade förslaget inte ger klart besked om vad
som avses med begreppet delägare. Enligt motiven avses därmed, påpekar
lagrådet, inte i alla sammanhang ägare av en ddägarfastighet. Vid omröstning
efter huvudtalsmetoden är avsikten att de som med samäganderätt innehar en ddägarfastighet
skall ha endast en röst tillsammans och att den som äger flera ddägarfastigheter
likaså skall ha bara en röst. Motsvarande är avsett att gälla i fråga om medlemskapet
i samfällighetsförening. För att klarhet skall vinnas.om lagens innebörd'i
ifrågavarande avseende förordar lagrådet att i andra stycket av 1 § anges att
med delägare förstås ägaren av ddägarfastighet. Lagrådet påpekar vidare att av
en sådan definition framgår att sarhägare
Prop.
1973:160 600
tUlsammans
utgör delägare. Det fallet att någon äger flera fasligheter bör enligt lagrådet
däremot regleras särskilt. Bestämmelser därom anses böra tas upp i de
paragrafer som anger hur röstning skall ske.
Lagrådets
förslag tillgodoser det i remissprotokollet eftersträvade syftet. Jag kan
därför biträda förslaget.
I
remissprotokollet har vid 5 § anförts bl, a. att delägarfastighets andel i en
frän samfälld mark avstyckad faslighet automatiskt ingår i överlåtelse av delägarfastigheten
och att lagfart på delägarfastigheten omfattar också dennas andel i en sådan
avstyckad fastighet. Mot dessa uttalanden ställer sig lagrådet kritiskt. Sedan
en avstyckning registrerats kan enligt gällande rätt under slamfaslighetens
beteckning inte inbegripas mark som hör till avstyckningen. Upprätthållandet
av denna grundsats är enligt lagrådet av den vikt att det i remissprotokollet
förordade avsteget därifrån inte kan anses godtagbart, I köpehandling som
skall avse en av stamfastigheterna och den på denna belöpande andelen i avstyckningen
måste enligt berörda grundsats såväl stamfastighelen som andelen i avstyckningen
tas upp. Detsamma gäller i fråga om lagfartsbeslut på grand av handlingen.
Lagrådet framhåller vidare att vad som nu sagts också står väl i
överensstämmelse med den i 5 § andra punkten upptagna bestämmelsen. Lagrådet
förordar emellertid att denna bestämmelse omformuleras för att dess innebörd
skall komma till klarare uttryck. Slutligen anför lagrådet att den begränsning
i förfoganderätten som ifrågavarande bestämmelse innebär måste för alt kunna
beaktas i lagfartsärenden framgå av fastighetsboken. Spörsmålet är enligt
lagrådet av beskaffenhet att böra regleras i administrativ ordning.
Med
hänsyn till den kritik som lagrådet riktar mot vad som anförts i
remissprotokollet vill jag överväga en annan lösning av det berörda problemet.
Bestämmelserna
i förevarande paragraf i det remitterade förslaget har till huvudsyfte att
såvitt avser faslighet som bildats genom avstyckning från samfälld mark göra
lagen om förvaltning av samfälligheter tillämplig i stället för
samäganderättslagen. För egen dd är jag av den uppfattningen att en bestämmelse
med detta syfte i första hand behövs när föreningsförvaltning har anordnats.
Står den samfällighet från vilken avstyckning sker under delägarförvaltning,
framstår det däremot som mera likgUtigt vilka förvaltningsbestämmelser som
skall gälla. I detta fall synes dessutom anledning knappast vara alt befara att
avstyckning sker annat än för överlåtelse. När samfällighetsförening har
bildats, är det denna som skall besluta och vidta alla förvaltningsåtgärder
beträffande förvaltningsobjektet. För den enskilde medlemmen i samfällighetsförening,
som förvaltar samfällighet från vilken avstyckning sker, saknar det betydelse
om äganderätten till förvaltningsobjektet tillkommer honom eller föreningen.
Om äganderätten till fastighet, som
Prop.
1973:160 601
bildas
genom avstyckning från samfälld mark innan överlåtelse tUl utomstående kommit
till stånd, automatiskt överförs från delägarna till samfällighetsföreningen i
och med avstyckningen, undviks de svårigheter av principiell och praktisk natur
som är förknippade med de i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsema i
5 §. Jag föreslår därför att dessa ersätts med en bestämmelse om en sådan
automatisk äganderättsövergång. Detta stämmer f. ö. överens med det förslag
som lantmäteristyrelsen lagt fram, när den med skrivelse den 9 november 1970
redovisat sitt uppdrag att verkställa översyn av bysamfällighetslagen. Jag vill
påpeka att en bestämmelse av angivet slag inte är någon principiell nyhet. En
likartad bestämmelse finns t. ex. i 42 § byggnadslagen. Den av mig här
förordade bestämmelsen innebär bl. a. att samfällighetsföreningen blir skyldig
att söka lagfart på den avstyckade fastigheten inom tre månader efter det att avstyckningen
registrerades (jfr 20 kap. 2 § andra stycket 1 jordabalken). Det lagakraftvunna
fastighetsbildningsbeslutet får härvid betraktas som fångeshandling. Bifall
till samfällighetsförenings lagfartsansökan bör givetvis inte vara beroende av
att föregående ägare, dvs. föreningens medlemmar, har lagfart på delägarfastighetema.
Eftersom andelen i avstyckningen genom delägarskapet i samfälligheten är sakrättsligt
anknuten till stamfastigheten följer den stamfastigheten även om denna t. ex.
genom klander återvinnes av tidigare ägare. Att lagfart kan erhållas utan
hinder av att föregående ägaren ej har lagfart gäller nu om bl. a. sådant
tvångsförvärv som avses i 20 kap. 9 § JB. Bestämmelsema i detta lagram bör
åtminstone för tydlighets skiUl utvidgas tUl att omfatta även samfällighetsförenings
förvärv genom avstyckning. Vad angår frågan om stämpelskatt skall betalas för
förvärvet synes detta möjligen kunna anses som tillskott till förening enligt
3 § stämpelskatteförordningen (1964: 308). Eftersom, förvärvet i realiteten
inte innebär någon förmögenhetsöverföring, bör emellertid stämpelskatt inte
utgå. Befrielsen från stämpelskatt bör uttryckr ligen framgå av 4 §
stämpelskatteförordningen. I nu angivna syften lägger jag fram förslag till lag
om ändring i jordabalken och till förordning om ändring i
stämpelskatteförordningen.
Den
av mig föreslagna lösningen i 5 § återverkar på utformningen av 56 §. Jag
återkommer härtiU i anslutaing till lagrådets yttrande vid denna paragraf.
Vid
15 § framhåUer tre ledamöter av lagrådet att den självständiga rätt att klandra
beslut på ddägarsammanträde, som genom bestämmelsen i tredje stycket tUläggs
innehavare av rättighet i ddägarfastighet, inte står i överensstämmelse med den
ställning som rättighetshavare annars har vid förvaltningen av samfälligheten.
Därför förordas att tredje stycket får utgå. Vidare anförs att den i fjärde
stycket i det remitterade förslaget upptagna bestämmelsen är obehövlig såvitt
avser rättighetshavare, oavsett om rättighetshavare tUlerkänns klanderrätt
eller ej.
39 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 160
Prop.
1973:160 602
Nyssnämnda
ledamöter av lagrådet förordar att orden "eller rättighetshavare" i
denna bestämmelse får utgå.
Vad
först angår klanderrätten för rättighetshavare är det visserligen riktigt att
det i varje enskilt fall är den gjorda rättighetsupplåtelsen som i första hand
reglerar rättighetshavarens ställning. Detta utgör emellertid enligt min mening
ej skäl att frångå förslaget om en självständig klanderrätt för rättighetshavare.
Om ett majoritetsbeslut av samhällighets-ddägarna inskränker en rättighetshavares
möjligheter att utöva sina befogenheter enligt upplåtelsen, synes mig en sådan
klanderrätt ha en viktig uppgift att fullgöra. Med tanke på att den delägare,
från vilken en rättighetshavare härleder sin rätt, kan tänkas underlåta att ta
till vara fastighetens intressen kanske just på grund av rättighetens existens
bör rättighetshavaren ha möjlighet att själv ingripa. Jag föreslår därför att
den självständiga klanderrätten för rättighetshavare behälls i enlighet med det
remitterade förslaget. Också bestämmelsen i 15 § fjärde stycket bör kvarstå
utan ändring.
Vad
lagrådet i anslutning tUl 21 § anför angående kallelse till sammanträde för föreningsbUdning
föranleder i och för sig ingen erinran från min sida. Jag finner det emellertid
angeläget att föreningsbildning underlättas så mycket som möjligt. I fråga om
delgivning av kallelse till konstituerande sammanträde skall enligt det
remitterade förslaget gälla i viss mån andra bestämmelser än de som gäller
beträffande delgivning av kallelse till förrättningssammanträde. Detta är ägnat
att komplicera föreningsbildningen, när den sker i samband med
fastighetsbildnings-dier anläggningsförrättning. Någon nämnvärd fara från
rättssäkerhetssynpunkt synes dock inte föreUgga, om i nämnda fall de för
delgivning av kallelse tUl förrättaingssammanträde gällande bestämmelserna får
tillämpas också såvitt avser delgivning av kallelse till sammanträde för
föreningsbildning. Jag föreslår därför att en bestämmelse med denna innebörd
tilläggs i 21 §.
Tre
ledamöter av lagrådet påpekar att hänvisningen i 23 § till 15 § får ett ändrat
sakligt innehåll, om deras förslag tUl jämkningar i sistnämnda paragraf
godtas. De anför vidare att hinder inte möter mot en på detta sätt ändrad
innebörd av hänvisningen. Härtill vUl jag endast säga att, som tidigare
framgått, någon saklig ändring i 15 § inte bör göras och att därför inte heller
ifrågavarande hänvisning får någon ändrad innebörd i sak.
I
anslutning till 23 § andra stycket gör lagrådet vissa uttalanden angående det
remitterade förslagets innebörd i fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening,
som håUs innan fastighetsbUdnings-eller anläggningsbeslut om själva samfäUighetens
bUdande vunnit laga kraft. Lagrådet förordar att i angivna stycke tydligare
anges vad som skall gälla i detta fall.
Prop, 1973:160 603
För
egen del kan jag instämma i lagrådets uttalanden. Jag delar också lagrådets
uppfattning om hur paragrafens andra stycke bör utformas.
Lagrådet
påpekar vid 25 § att Kungl. Maj;t genom beslut den 16 febraari 1973 till
lagrådet för yttrande överlämnat förslag till firmalag m. fl. lagar. Bl. a.
läggs fram förslag till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar, som
innebär att 100 § sistnämnda lag får ändrad lydelse. Om firmalagstiftningen
och förevarande lagstiftning träder i kraft samtidigt, måste jämkning ske av
den i 25 § lagen om förvaltning av samfälligheter gjorda hänvisningen till 100
§ lagen om ekonomiska föreningar, framhåller lagrådet. Vidare anförs att 102 §
lagen om ekonomiska föreningar liksom en rad nuvarande bestämmelser i andra
lagar innehåller en uppräkning av olika typer av juridiska personer. I
nyssnämnda lagrådsremiss föreslås ändringar av dessa bestämmelser så, att
uppräkningen utgår. Om dessa ändringar träder i kraft samtidigt med lagen om
förvaltning av samfälligheter, föreligger enligt lagrådet samordning mellan
reformerna så att samfälUghetsförening inte behöver tas med i uppräkningen.
Det
kan f. n. inte med säkerhet bedömas när den i lagrådsremissen den 16 februari
1973 föreslagna lagstiftningen kan träda i kraft. Den av lagrådet väckta frågan
rörande hänvisningen i 25 § lagen om förvaltning av samfälligheter tUl den
bestämmelse, som nu finns i 100 § första stycket andra punkten lagen om
ekonomiska föreningar, torde lämpligen böra tas upp i samband med ärendet om
firmalagstiftningen. Även om vilket nu är sannolikt nämnda lagstiftning
skulle träda i kraft vid en senare lidpunkt än förevarande lagstiftning kan
enligt min mening den av lagrådet ifrågasatta ändringen i 102 § lagen om
ekonomiska föreningar och motsvarande bestämmelser i andra lagar undvaras utan
olägenheter. Någon risk för rättsförluster behöver knappast befaras under den
korta tidrymd som det här kan bli fråga om.
Lagrådet
påpekar ytterligare vid 25 § att 100 § andra stycket lagen om ekonomiska
föreningar innehåller en hänvisning lill 7 § tredje stycket samma lag. Sistnämnda
bestämmelse motsvaras i det remitterade förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter
av 29 § andra punkten. Enligt lagrådet bör i 25 § lagen om förvaltning av samfälligheter
på samma sätt som i 67 § bostadsrättslagen (1971:479) klart utsägas vilket
stadgande som skall bli tiUämpligt genom hänvisningen.
För
egen del ansluter jag mig till lagrådets uppfattning. En uttrycklig bestämmelse
bör därför tas upp om att hänvisningen i 100 § andra stycket lagen om
ekonomiska föreningar till 7 § tredje stycket samma lag vid tillämpningen av
lagen om förvaltning av samfälligheter skall gälla den bestämmelse i 29 § som
svarar mot 7 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar. Vad jag nyss
anfört om hänvisningen till 100 § första stycket andra punkten lagen om
ekonomiska föreningar gäller också hänvisningen till 100 § andra stycket samma
lag.
Prop.
1973:160 604
Bestämmelserna
i 26 § har av lagrådet lämnats utan erinran. För egen del har jag emellertid i
anslutning till lagrådets uttalanden vid 33 § förslaget till anläggningslag
antytt att fastighetsbildningsmyndigheten bör ha möjlighet att ombesörja
registrering av samfällighetsförening, när konstituerande sammanträde hålls i
samband med fastighetsbildnings- eller anläggningsförrättaing. Härigenom kan
tillses att intentionerna bakom ett fastighetsbildnings- eller
anläggningsbeslut blir fullföljda och att beslutet inte förfelas på grund av
bristande förmåga eller vilja hos delägarna alt tillskapa en fungerande
förvaltningsorganisation. Sedan registrering av föreningen väl har skett, kan
nämligen länsstyrelsen ingripa såvitt avser exempelvis föreningsstyrelsens sammansättning
eller förordnande av syssloman enligt 33 eller 43 §. Jag vUl därför föreslå att
i ett tillägg tUl 26 § tas in en bestämmelse med nu angivna syfte.
Lagrådet
kritiserar vid 31 § den föreslagna möjligheten för det allmänna att skaffa sig
majoritet i samfällighetsförenings styrelse. Enligt lagrådet är det betänkligt
från systematisk synpunkt att inom ramen för vad som gäller för ett privaträttsUgt
subjekt ge det allmänna möjlighet till ett avgörande inflytande. Vidare
påpekas att samfällighetsförenings styrelse enligt förslaget är bunden av
föreningsstämmans beslut, även om styrelsens majoritet har tillsatts av
länsstyrelsen. Lagrådet föreslår sålunda att länsstyrelsen inte skall kunna
utse mer än en ledamot i samfällighetsförenings styrelse. Därutöver föreslås i
förtydligande syfte en jämkning i första stycket tredje punkten.
För
egen del anser jag att det i de allra flesta fall saknas anledning att
länsstyrelsen skall kunna utse mer än en ledamot i samfälUghetsförenings
styrelse. Att beakta är dock att gemensamhetsanläggning enligt 7 § andra
stycket förslaget till anläggningslag i undantagsfall kan inrättas också mot en
enig sakägaropinion, därför att behovet av anläggningen är synnerligen
angeläget. För att anläggningsbeslutet i ett sådant fall inte skall bli
illusoriskt måste verkställigheten kunna tryggas genom att en handlingskraftig
föreningsstyrelse tillsätts. På grund härav vill jag förorda att lagrådets
förslag godtas som en huvudregel men att länsstyrelsen får möjlighet att utse
flera ledamöter i samfällighetsförenings styrelse, om synnerliga skäl
föreligger.
I
remissprotokollet har vid 42 § uttalats att, även om debiteringslängd som
regel bör grundas på de vid samfällighetens bildande fastställda andelstalen,
det kan vara motiverat att i speciella situationer frångå delaktigheten som
norm. Mot detta invänder lagrådet att andelstalen har en så central betydelse
för delägarna att det knappast någonsin kan anses skäligt att ålägga
föreningsmedlem större bidragsskyldighet än som svarar mot hans andelstal.
Skäligt beaktande av medlems intresse måste enligt lagrådet leda till att de
fastställda andelstalen till-lämpas så som de bestämts vid förrättningen.
Prop. 1973:160 605
Vad
lagrådet sålunda anför synes mig övertygande. Som lagrådet också påpekar ger
inga uttryckliga bestämmelser i lagen om förvaltning av samfälligheter stöd för
att avvikelse från andelstalen får ske vid upprättandet av debiteringslängd.
Lagrådet
utvecklar härefter vad som enligt dess mening är den närmare innebörden av bestämmelsema
i 44 §. Bl. a. framför lagrådet synpunkter på vem som i debiteringslängd skall
påföras bidrag tUl samfällighetsförening, när ddägarfastighet övergått till ny
ägare. Lagrådet framställer ingen invändning mot bestämmelserna i sak. Däremot
förordar lagrådet all paragrafen ändras i redaktionellt hänseende.
Jag
har för egen del ingenting att erinra mot vad lagrådet anför om bestämmelsernas
sakliga innebörd. Inte heller har jag anledning att motsätta mig en ändring av
paragrafens redaktionella utformning. Sådan ändring synes dock med fördel kunna
göras mindre ingripande än lagrådet föreslagit.
Av
samma skäl som anförts vid 15 § bör enligt tre av lagrådets ledamöter
bestämmelserna om rättighetshavares självständiga klanderrätt avlägsnas även ur
53 §. Detsamma gäller enligt nämnda ledamöter bestämmelsen i denna paragrafs
sista stycke om doms giltighet mot rättighetshavare som inte fört talan. Under
hänvisning tUl 69 § lagen om ekonomiska föreningar anför lagrådet att i 53 §
andra stycket uttrycket "eljest" bör inskjutas mellan orden
"det" och "kränker". Reglema om formerna att iaktta vid
tillkomsten av stämmobeslut får nämligen anses meddelade tiU endast medlemmars
skydd.
Som
jag anfört vid 15 § är jag inte beredd att frångå förslaget att rättighetshavare
skall tillerkännas en självständig klanderrätt. Också bestämmelsen i 53 § sista
stycket bör enligt min mening kvarstå oförändrad. Däremot har jag ingen
erinran mot den av lagrådet föreslagna ändringen i paragrafens andra stycke.
Lagrådets förslag i delta avseende bör alltså godtas.
Vid 54 § påpekar lagrådet
att firmatecknare inte omfattas av skadeståndsbestämmelserna i lagen om
ekonomiska föreningar. Enligt lagrådets mening finns inte heller i förevarande
sammanhang behov av alt särskUt reglera firmatecknares skadeståndsskyldighet.
Därför förordas att i paragrafens första punkt uttrycket "annan som
kunnat företräda samfällighetsförening" byts ut mot orden "syssloman
enligt denna lag".
Jag
ansluter mig till lagrådets uppfattning i fråga om firraateckna-res
skadeståndsskyldighet. Lagrådets ändringsförslag bör sålunda godtas.
Vid
56 § anför lagrådet att bestämmelserna i andra stycket enligt det remitterade
förslaget svarar mindre väl mot vad som enligt remissprotokoUet är avsett. Av
denna anledning föreslås vissa jämkningar i angivna stycke.
Prop.
1973:160 606
Jag har för egen del ingen erinran mot de av lagrådet
föreslagna jämkningarna i 56 §. Med anledning av vad jag förut har föreslagit
beträffande 5 § blir det remitterade förslagets bestämmelse i 56 § första
stycket överflödig och bör därför utgä.
Jag kan i allt väsentligt biträda de förslag till ändrad
utformning av 3, 7, 12, 13, 17, 18, 20, 22, 2730, 32, 33, 47, 49, 51, 52 och
55 §§ som lagrådet för fram. Vad lagrådet i övrigt anför till belysande av
olika bestämmelser i förslaget ger mig inte heller anledning till några
erinringar.
Förslaget till lag om införande av anläggningslagen och
lagen om förvaltning av samfälligheter
Lagrådet anför vid 4 § att den jämställdhet med fastighet
som tillerkänts lott som utiagts vid gUtig sämjedelning bör utsträckas till
att avse också område som utbrutits genom arealöverlåtelse under förutsättning
att legalisering kan ske. Lagrådet förelär att paragrafen ändras i enlighet
därmed.
För egen del ansluter jag mig till lagrådets uppfattning
att bestämmelsen i paragrafen bör omfatta också område som blivit föremål för
sådan överlåtelse som enligt Jagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering
kan erkännas som fastighetsbUdning, dvs. legaliseras. Jag biträder alltså
lagrådets förslag till ändring i förevarande paragraf. I sammanhanget bör
erinras om att legalisering av arealöverlåtelse kan ske endast om överlåtelsen
skett före den 1 juli 1962.
I remissprotokollet har jag vid 7 § anfört att förrättning
enligt LGA torde anses påbörjad när första förrättningssammanträde hållits. Mot
detta invänder lagrådet alt anläggningsbeslut enligt bestämmelsema i 15 § LGA
kan meddelas utan föregående sammanträde. Ytterligare anförs att, om
förrättningsmannen påbörjat utredningsarbetet men inte lämpUgen kunnat hålla
sammanträde före anläggningslagens ikraftträdande, han blir obehörig och
utfört arbete kanske utan värde. Det förefaller lagrådet enklare och mera följriktigt
att anse förrättning påbörjad när förrättningsman förordnas. För att
verkställighetsreglerna i bl. a. 3538 §§ LGA skall bli tUlämpliga i fräga om
verkställighet av beslut vid förrättning enligt nämnda lag som påbörjats före
den nya lagstiftningens ikraftträdande torde enligt lagrådet en uttrycklig bestämmelse
böra ges därom.
Enligt min mening bör den nya lagstiftningen tillämpas i
så stor utsträckning som möjligt. Avgörande för om LGA eller anläggningslagen
skall tUlämpas bör därför inte vara om förrättningsman förordnats enligt LGA.
Med anledning av vad lagrådet anför vill jag i stället föreslå att LGA skall
äga fortsatt tillämpning bara i de fall sammanträde med sakägarna håUits
före anläggningslagens ikraftträdande. Vidare bör
Prop.
1973:160 607
uttryckligen anges att LGA alltjämt skall tiUämpas i fråga
om verkställighet i anledning av anläggningsbeslut som meddelats enligt lagen.
Av
ordalydelsen i 7 § framgår motsättningsvis att förrättningsansökan som gjorts
enligt äldre lag inte förfaller, även om något sammanträde med sakägarna inte
hållits före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har i sådant fall
länsstyrelsen förordnat annan än fastighetsbildningsmyndigheten att handlägga
förrättningen, mister förrättningsmannen sin behörighet vid den nya
lagstiftningens ikraftträdande, eftersom förrättaing enligt anläggningslagen
skall handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten eller av särskild
förrättningsman som förordnats av fastighetsbildningsmyndigheten. Möjlighet
föreligger emellertid för fastighetsbUdningsmyndigheten att med stöd av 4 §
andra stycket anläggningslagen meddela nytt förordnande för vederbörande. De
närmare föreskrifter som behövs för regleringen av denna fråga torde få
meddelas av Kungl. Maj:t.
Lagrådet
påpekar vid 9 ;5 att i motiven inte angetts när förrättning som avses i paragrafen
skall anses ha påbörjats. Det torde enligt lagrådet ligga närmast tUl hands
att anlägga samma betraktelsesätt på denna fråga som angetts vid 7 § för där
avsedda fall. Lagrådet tar vidare upp frågan om tillämplig lag när återförvisad
förrättning återupptas tiU handläggning i förrättningsinstansen. Mitt påstående
i remissprotokollet att ny lag torde böra tiUämpas, om förrättningen
undanröjts i sin helhet, anses av lagrådet inte vara riktigt.
Vad angår
frågan om när förrättning enligt EVL skall anses påbörjad är jag för egen del
av den uppfattningen att sådan förrättning inte är påbörjad förrän första förrätlningssammanträdet
hälls. Det synes tillräckligt att till stöd för denna uppfattning peka på
bestämmelsen i 24 § första stycket EVL och på det förhållandel att sammanträde
alltid skall hållas vid förrättning enligt lagen. Som följd härav vidhåller jag
att ny lag torde böra tillämpas, om sådan förrättning undanröjts i sin helhet.
Vad angår förrättningsman som förordnats enligt EVL men som ännu inte påbörjat
förrättningen gäller detsamma som jag nyss anfört om förrättningsman enligt LGA.
I fråga om 10 § anför lagrådet att bestämmelsen i första
stycket synes överflödig, eftersom 5 kap. EVL torde gälla oberoende av på
vilket sätt den enskUda vägen tUlkommit. Lagrådet förordar därför att detta
stycke får utgå. Andra stycket anses därvid lämpligen böra föras till 9 § som
ett nytt andra stycke i denna paragraf. I så fall bör enligt lagrådet de i det
remitterade förslaget som 1114 §§ betecknade bestämmelserna i stället
betecknas 1013 §§. Slutligen anförs att bestämmelsen i 10 § andra stycket i
det remitte.'-ade förslaget bör omformuleras för att syftet med bestämmelsen
skall komma till tydligt uttryck.
Prop. 1973:160 608
Ingen
erinran kan enligt min mening riktas mot vad lagrådet sålunda föreslår.
Förslaget bör alltså godtas. Som lagrådet påpekar leder detta tUl en
följdändring beträffande hänvisningen i den paragraf som i det remitterade
förslaget betecknas 12 §.
Den
paragraf, som i det remitterade förslaget betecknas 13 §, innehåller i första
stycket första punkten en bestämmelse om i vilken utsträckning 41 och 42 §§
anläggningslagen skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om äldre
anläggningar. Enligt lagrådets mening bör i bestämmelsen göras ett tUlägg om
att den gäller endast om i fastig-hetsbUdningsärendet beslut av fastighetsbUdningsmyndigheten
meddelas efter utgången av år 1973.
Att
ifrågavarande bestämmelses räckvidd är begränsad på sätt lagrådet anför synes
enligt min mening vara klart även utan det av lagrådet förordade tiUägget. Ett
sådant skulle f. ö. ytterUgare tynga den redan förat tämligen svårlästa
lagtexten. Jag är därför inte beredd att ansluta mig till lagrådets förslag
till utformning av lagtexten på denna punkt.
I
övergångsbestämmelsema tUl nya ExL har under punkt 13 tagits upp en bestämmelse
om att 4 kap. 3 § nämnda lag ej gäller värdeökning som inträffat före utgången
av juni 1971. Lagrådet påpekar att en motsvarande övergångsbestämmelse behövs tUl
13 och 49 §§ anläggningslagen. Om den av lagrådet föreslagna omnumreringen i promulgationslagen
godtas, kan ifrågavarande bestämmelse tas upp under beteckningen 14 §. Jag
delar helt lagrådets uppfattning om behovet av en sådan bestämmelse och om dess
placering.
Vid
16 § anför lagrådet att bysamfällighetslagen på sätt nämns i remissprotokollet
bör tUlämpas beträffande ett uppdrag att hålla sammanträde för fråga om
försäljning av mark. Lagrådet framhåller alt tiUämpningen dock inte kan
begränsas tUl själva uppdraget ulan måste omfatta också reglerna om klander av
beslut som fattats vid sammanträdet. För att vad som åsyftas med
bestämmelserna i förevarande paragraf skall komma tUl tydligare uttryck
förordar lagrådet en omredigering av paragrafen.
Jag
har för egen del ingen invändning mot att paragrafen utformas i enlighet med
lagrådets förslag.
Lagrådet
påpekar vid 17 § att hänvisningen till 6 § LGA, vilken paragraf innehåller
bestämmelser om verkställighet av anläggningsbeslut, bör utgä, om lagrådets
förslag tiU komplettering av 7 § förevarande lag godtas. Vidare anförs att i
uppräkningen i 17 § bör tas med också 44 § andra stycket LGA.
Lagrådels
påpekanden beträffande 17 § är enligt min mening riktiga. Lagrådets förslag till
ändringar i paragrafen bör därför godtas.
Bestämmelsen
i första stycket av 19 § kan, framhåller lagrådet, gälla bara sådan samfällighet
enligt LGA som kan förvärva rättigheter och
Prop. 1973:160 609
ikläda
sig skyldigheter. Undantagsregeln i andra stycket bör därför enligt lagrådet
inte omfatta samfällighet som inte utgör juridisk person. Vidare föreslår
lagrådet i förtydUgande syfte en redaktionell jämkning i första stycket. Denna
jämkning återverkar i sin tur på utformningen av tredje stycket.
Jag
ansluter mig till vad lagrådet anför om lydelsen av 19 §.
Förslaget
till lag om ändring i lagen om samäganderätt
Lagrådet
påpekar att tredje stycket i 19 § umehåller hänvisning till 22 kap. 3 § ärvdabalken
och 4 kap. 8 § jordabalken. Hänvisningen avser dessa lagrum i äldre lydelse. I
deras ställe gäller numera 15 kap. 16 § föräldrabalken. Lagrådet föreslär att
hänvisningen i detta sammanhang byts ut mot en hänvisning till sistnämnda
lagrum.
Jag delar lagrådets
uppfattning att ifrågavarande hänvisning bör ändras tUl att avse de numera
gällande bestämmelserna i 15 kap. 16 § föräldrabalken.
Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt till fiske
Lagrådet
förordar att sist bland övergångsbestämmelsema tas upp en uttrycklig
bestämmelse om att beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra stycket
i dess äldre lydelse, äldre lag fortfarande skall äga tillämpning.
För egen del har jag ingen
erinran mot en uttrycklig bestämmelse med det av lagrådet angivna innehållet.
Lagrådets förslag bör därför godtas.
Färslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
Vad
lagrådet anför i anslutning till 3 kap. 3 § ger mig inte anledning lill
erinran.
Som tidigare antytts tar
lagrådet vid 31 § förslaget tUl anläggningslag upp frågan om betydelsen av att
besvärsinlaga ges in tUl felaktig instans. Lagrådet påpekar alt besvär enligt
förvaltningslagen (1971: 290) skall prövas även om besvärsinlagan först efter
besvärstidens utgång kommit in till den instans som skall pröva besvären under
förutsättning dock att inlagan före besvärstidens utgång kommit in till den
myndighet som har meddelat det överklagade beslutet (12 § tredje stycket).
Vidare påpekas att motsvarande princip införts för rättegångsmålens del genom
lagen (1973: 240) om ändring i rättegångsbalken. TUl undvikande av
rättsförluster är det enligt lagrådet önskvärt att principen fär så vidsträckt
tillämpning som möjligt, och att den alltså införs också i FBL. Lagrådet
föreslår därför att till 16 kap. 1 § fogas en ny punkt
Prop.
1973:160 610
av
innehåll att, om besvärsinlaga före besvärstidens utgång kommit in till
fastighetsbildningsmyndigheten, den omständigheten att inlagan först efter
utgången av nämnda tid kommit in tUl domstolen ej skall föranleda att talan
avvisas.
Också
enligt min mening finns det välgrundad anledning att överföra den i
förvaltningslagen fastslagna principen till förevarande område. En bestämmelse
av nyssnämnda innehåll bör därför tas upp i 16 kap. 1 § FBL.
Utöver
vad jag har anfört i det föregående bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i
några av de remitterade förslagen.
Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
dels
de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar,
dels
det vid lagrådsremissen under 15 fogade förslaget till lag om ändring i
förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
dels
inom justitiedepartementet upprättade förslag lUl
16.
lag om ändring i jordabalken,
17.
förordning om ändring i
stämpelskatteförordningen (1964: 308).
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1973:160 611
Innehåll
Propositionen....................................................... ... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll......................... ... 1
Lagförslag........................................................... ... 3
1.
Förslag till anläggningslag................................ ... 3
2.
Förslag till lag om förvaltning
av samfälligheter.... . 12
3.
Förslag till lag om införande av
anläggningslagen ( ) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter............................................... . 22
4.
Förslag till lag om förmånsrätt
för fordringar enligt lagen
(
) om förvaltning av samfälligheter...... . 25
5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt 26
6.
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1938: 274) om rätt tiU jakt 27
7.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1946: 807) om handläggning
av
domstolsärenden....................................... . 27
8.
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1950: 596) om rätt tiU fiske 29
9.
Förslag till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988) 30
10................................................................... Förslag
tiU lag om ändring i väglagen (1971: 948) 33
11,
Förslag till lag om ändring i
lagen (1955: 183) om bankrörelse 34
12,
Förslag till lag om ändring i
lagen (1955: 416) om sparbanker 38
13,
Förslag till lag om ändring i
lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 42
14,
Förslag till lag om ändring i
lagen (1969: 732) om postbanken 46
15.
Förslag lill lag om ändring i
förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
........................... . 49
16.
Förslag till lag om ändring i
jordabalken.............. . 52
17.
Förslag till förordning om
ändring i stämpelskatteförordningen (1964; 308) 52
Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 8 december
1972.................................................................. 54
I
Inledning..................................................... 54
II Lagstiftningens
inriktning och omfattning............ . 55
Gällande
rätt............................................... . 55
Promemorieförslaget
.................................... 59
Remissyttrandena......................................... . 62
Föredraganden
........................................... 67
III
Förslaget till anläggningslag............................. . 72
1
Allmänna synpunkter ................................... . 72
1.1
Promemorieförslaget och remissyttrandena . . 72
1.1.1
Lagtekniska frågor............................. . 72
1.1.2
Lagens tillämpningsområde................... 74
1.1.3
Bestämmelser tiU skydd för
allmänna intressen , . . , 79
1.1.4
Villkor med hänsyn lill
enskilda intressen. 83
1.1.5
Fördelning av kostnader...................... 94
1.1.6
Prövningsförfarandet.......................... . 98
1.1.7
Bevakningen av allmänna
intressen........ 104
1.1.8
Samordningen mellan
anläggnings- och fastighetsbildningsförrätlning 113
Prop.
1973:160 612
1.1.9
Finansieringsfrågan............................
117
1.1.10
Verkan av ändrade förhåUanden...........
130
1.2
Föredraganden ...................................... 142
1.2.1
Dispositionen av en ny
anläggningslag... 142
1.2.2
Lagens tillämpningsområde.................. 143
1.2.3
Bestämmelser lill skydd för
allmänna intressen .... 146
1.2.4
Villkor med hänsyn till
enskilda intressen. 148
1.2.5
Fördelning av kostnader...................... 154
1.2.6
Prövningsförfarandet.......................... 155
1.2.7
Bevakningen av allmänna
intressen........ 159
1.2.8
Samordningen mellan
anläggnings- och fastighetsbildningsförrättning 163
1.2.9
Finansieringsfrågan............................ 165
1.2.10
Verkan av ändrade förhållanden............ 172
2 Specialmotivering.........................................
177
IV Förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter.
290
3 Allmänna
synpunkter..................................... 290
3.1........................................................ Gällande
bestämmelser om användningen och förvaltning
en av samfälld mark och samfällda rättigheter 290
3.1.1
Historik............................................ 290
3.1.2
Byggningabalken m. m........................ 291
3.1.3
Jaktlagen......................................... 292
3.1.4
Fiskerättslagen................................. 292
3.1.5
Vattenlagen..................................... 292
3.1.6
Bysamfällighetslagen.......................... 293
3.1.7
Lagen om häradsallmänningar............... 296
3.1.8
Lagen om allmänningsskogar................ 297
3.2........................................................ Vissa
bestämmelser om förvaltningen av andra gemen
samhetsbildningar .................................... 297
3.2.1
Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar 298
3.2.2
2 kap. lagen om enskilda vägar............. 299
3.2.3
7 kap. vattenlagen............................ 300
3.3
Tidigare reformkrav .................................. 301
3.4
Promemorieförslaget och
remissyttrandena ... 307
3.4.1
Lagtekniska frågor.............................
307
3.4.2
Lagens tillämpningsområde..................
308
3.4.2.1
Samfälld mark........................... 308
3.4.2.2
Sockenallmänningar m, m............ 310
3.4.2.3
Samfällt fiske............................ 315
3.4.2.4
Andra samfäUda rättigheter......... 316
3.4.2.5
Avgränsningen mot
samäganderättslagen.. . 317
3.4.3
Val av förvaltningsformer..................... 319
3.4.4
Delägarförvaltning.............................. 321
3.4.5
Föreningsförvaltning........................... 331
3.4.5.1
Inledning.................................. 331
3.4.5.2
Samfällighetsförenings
verksamhetsområde.. 332
3.4.5.3
Bildande av samfällighetsförening.. 335
3.4.5.4
Samfällighetsförenings
organisation 338
3.4.5.5
Ekonomiska förhållanden.............. 342
3.4.5.6
Skydd för enskilda intressen......... 345
3.4.5.7
Skydd för allmänna intressen........ 355
3.4.5.8
Gemensam förvaltning av flera samfälligheter 358
Prop.
1973:160 613
3.5 Föredraganden ................................................ . 362
3.5.1 Utformningen av en ny lag om
förvaltning av samfälligheter 362
3.5.2 Lagens tillämpningsområde........................ 363
3.5.3 Val av förvaltningsformer............................ 365
3.5.4 Delägarförvaltning...................................... . 366
3.5.5 Föreningsförvaltning................................... 374
4 Specialmotivering..................................................... . 395
V................................................................................. Förslaget
till lag om införande av anläggningslagen och lagen
om förvaltning av,samfälligheter................................. . 455
5 Allmänna synpunkter................................................ 455
5.1........................................................................... Promemorieförslaget
och remissyttrandena 455
5.1.1 Lagtekniska frågor...................................... . 455
5.1.2 Överväganden beträffande
övergångsbestämmelser
till anläggningslagen.................................. . 456
5.1.3 Överväganden beträffande övergångsbestämmelser
till lagen om förvaltning av samfälligheter.. . 458
5.2........................................................................... Föredraganden
459
6 Specialmotivering..................................................... . 461
VI
Förslaget till
lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter 473
VII Förslaget lill lag om ändring i
lagen om samäganderält. 473
VIII Förslaget till lag om ändring i
lagen om rätt till jakt .... . 473
IX
Förslaget till
lag om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden 474
X
Förslaget till
lag om ändring i lagen om rätt till fiske .. 474
XI
Förslaget till
lag om ändring i fastighetsbUdningslagen 478
XII Förslaget till lag om ändring i väglagen ...................... 482
XUI Övriga lagförslag ...................................................... 482
XIV Hemställan ................................................................. 484
Bilaga 1 Förslag i Ds Ju 1971: 16...................................... . 486
1
Förslag till
anläggningslag................................ . 486
2
Förslag till
lag om förvaltning av samfälligheter . 494
3
Förslag till
lag om införande av anläggningslagen (1972:
00) och lagen (1972: 00) om förvaltning av samfälligheter 503
4
Förslag till
lag om garantifond för samfällighetsföreningar 506
5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt 506
6
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske 507
Bilaga 2 De remitterade förslagen...................................... 509
1
Förslag till
anläggningslag................................ 509
2
Förslag till
lag om förvaltning av samfälUgheter. 518
3
Förslag till
lag om införande av anläggningslagen (
) och lagen ( ) om förvaltning av samfälligheter 527
4 Förslag till lag om förmånsrätt för fordringar enligt
lagen
( ) om förvaltning av samfälligheter........ . 530
5
Förslag till
lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt 530
6
Förslag tiU lag
om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt 531
' Jfr fotnot på s. 72.
Prop.
1973:160 614
7
Förslag till lag om ändring i
lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden 532
8
Förslag tiU lag om ändring i
lagen (1950: 596) om rätt till fiske 533
9
Förslag till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988) 534
Utdrag av lagrådets
protokoll den 24 september 1973.. 538
Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 28 september
1973.................................................................. 588
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730407
Doktrin (9)
- Axel Berg, Bortom Guttviks brygga — vägledning vid ianspråktagande av lös egendom för en gemensamhetsanläggning, SvJT 2026 s. 453, på s. 454, 461 · Fritt tillgänglig
- Fredrik Banke, Samfällighetsföreningars möjlighet att upplåta väg i form av gemensamhetsanläggning, SvJT 2025 s. 234, på s. 235, 236, 237, 238, 239, 240, 242, 243, 247, 249 · Fritt tillgänglig
- Axel Berg, Tvångsianspråktagande av lös egendom enligt anläggningslagen, SvJT 2024 s. 807, på s. 809, 811, 813, 814 · Fritt tillgänglig
- Markus Bernander, Förvaltning, förnyelse eller förbättring?, SvJT 2024 s. 623, på s. 625 · Fritt tillgänglig
- Jakob Heidbrink, Territorialkorporationen kommun: ett försvar av en tes, FT 2022 nr 2 s. 197, på s. 226 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jakob Heidbrink, Offentligrättsliga korporationer i svensk rätt: ett regleringsinstrument med framtid?, FT 2021 nr 1 s. 139, på s. 160 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Peter Ekbäck, Rätten att ansöka om ändrad markanvändning — en studie av rådighetskrav inom fastighetsrätten, SvJT 2009 s. 929, på s. 942 · Fritt tillgänglig
- Peter Ekbäck, Krav på väsentlighet, lönsamhet och utformning vid tvångsförvärv av mark och rättigheter — en analys av gällande skyddsvillkor, SvJT 2008 s. 688, på s. 695 · Fritt tillgänglig
- Lars K. Beckman, Svensk rättspraxis, SvJT 1995 s. 705, på s. 716 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
360 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (180)
180 kopplingar i 72 dokument.
- Bet. 2025/26:CU13 Fastighetsrätt om s. 214 i texten
- Ds 2025:16 Några frågor om ersättning vid gemensamhetsanläggningar s. 20 om s. 146 i texten
- Ds 2025:13 Rätt att installera laddpunkt hemma s. 100 om s. 430 · s. 101 om s. 213 · s. 112 om s. 218 · s. 148 om s. 97 · och 7 till i texten
- Prop. 2024/25:169 Ett nytt regelverk för bygglov s. 170 om s. 430 i texten
- SOU 2025:51 Bättre förutsättningar för klimatanpassning s. 87 om s. 151 · s. 88 om s. 206 i texten
Rättsfall (110)
110 kopplingar i 59 dokument.
- RÅ 2009 ref. 50 om s. 375 ur registret
- RH 2009:35 om s. 130 · om s. 254 ur registret · i texten
- RH 2006:24 om s. 194 ur registret
- RH 2007:36 om s. 151 ur registret
- RH 2006:15 om s. 151 ur registret
- RH 2006:7 om s. 172 ur registret
- RH 2006:8 om s. 151 ur registret
- RH 2000:2 om s. 375 ur registret
Doktrin (70)
70 kopplingar i 14 dokument.
- Brattström, Läga, 1999 s. 123 om s. 178 · s. 124 om s. 151 · s. 124 om s. 170 · s. 124 om s. 180 · och 17 till i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 102 om s. 401 · s. 104 om s. 601 · s. 187 om s. 322 · s. 187 om s. 338 · och 16 till i texten
- SvJT 2025 s. 234 Fredrik Banke, Samfällighetsföreningars möjlighet att upplåta väg i form av gemensamhetsanläggning s. 234 · s. 235 · s. 236 · s. 237 · och 7 till i texten
- SvJT 2024 s. 807 Axel Berg, Tvångsianspråktagande av lös egendom enligt anläggningslagen s. 809 · s. 811 · s. 813 · s. 814 i texten
- Strömberg, Vattenlagen med kommentar, 1984 s. 89 om s. 387 · s. 90 om s. 543 · s. 108 om s. 219 · s. 296 om s. 254 i texten