Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vapenlag m.m.

1973 · 154 sidor, varav 153 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 153 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:166, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vapenlag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1973 Prop. 1973.166

Nr 166

Kungl.
Maj ;ts proposition med förslag till vapenlag m.m.; given den 28 september
1973.

Kungl.
Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden,

dels
föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlätande lill riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,

dels
inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.

CARL GUSTAF

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att vapenförordningen (1949:340) skall ersättas av en
vapenlag. I motsats till vapenförordningen innehåller lagen inte
detaljbestämmelser utan endast grundläggande regler på detta område.

Lagens
tillämpningsområde såvitt gäller skjutvapen och därmed jämförliga anordningar
saml vapendelar och tillbehör är i huvudsak delsamma som i vapenförordningen.
Förslaget innebär emellertid en viss utvidgning av den nuvarande kontrollen
genom att vissa vapendelar som nu kan förvärvas fritt föreslås bli licensbdagda.
Detsamma gäller de mest avancerade typerna av luft- och fjädervapen.

I
fråga om ammunition föreslås en ändring som innebär all del undantag från
licensplikten som nu gäller för jaktstudsarammunition med en kaliber som
överstiger 6,5 mm kommer att omfatta all sådan ammunition. SalongsgevärsammunUionen
berörs dock inte av delta förslag utan skall liksom hittills inte kunna
förvärvas ulan särskilt tillstånd.

Reglerna
om förvaring av vapen och ammunition föreslås bli skärpta. Den föreslagna
allmänna huvudregeln anger sålunda att vapen eller en för dess funktion vital
del samt ammunition skall förvaras under lås. Polismyndigheten föreslås vidare
få rätt att i vissa fall meddela särskilda föreskrifter om förvaring av vapen.
Den som åsidosätter en av polismyndighet sålunda meddelad särskilt föreskrift
föreslås kunna ådömas straff medan en överträdelse av den allmänna förvaringsbestämmdsen,
såvitt gäller enskild person, inte skall leda lill straff. Däremot kan
tillståndet till innehavet av vapnet återkallas i mer svårartade fall.

All
tillfällig utlåning av vapen föreslås bli begränsad till högst 14 dagar. Detta
innebär en skärpning i förhållande till vad som nu gäller för utiåning

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:166 2

från
vapenhandlare och skytteförening eller liknande sammanslutning. Vidare föreslås
bestämmelser som innebär alt möjUgheterna till lån av pistol, kulsprutepistol
eller annat automatvapen blir betydligt mer begränsade än vad som f.n. är
fallet.

TUl skillnad från
vapenförordningen innehåller den nya lagen även vissa särskilda bestämmelser om
reparation och översyn av vapen. Beträffande vapen som ingår bland egendomen i
dödsbo föreslås bestämmelser som innebär att vapeninnehavet i princip måste
avvecklas inom ett år från dödsfallet. Om inte detta sker föreslås att vapnet
skall inlösas av staten.

Genom ändringar i allmänna
ordningsstadgan (1956: 617) föreslås en ytterligare begränsning av ungdomars
möjlighet att använda luft- eller fjädervapen såväl inom som utom sladsplanelagl
område. Vidare föreslås att vapen som använts i strid mot ifrågavarande
bestämmelser jämte därtill hörande ammunition skall kunna förklaras förverkade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166

1
Förslag till Vapenlag

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1 §
Med skjulvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel eller annan projektil
kan skjutas ut med hjälp av krulladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft
eller annat liknande utskjulningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och
ändamål är jämförlig med vapen som avses under 1.

Vad
som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart
vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,

b. löst
slutstycke, ljuddämpare, eldrör eller pipa lill skjutvapen och

c. annan
anordning som möjliggör att tiU ett skjutvapen användes annan

ammunition än vapnet är avsett för.

2 §
Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkals före år 1860,

2. bultpistol som är avsedd för användning inom byggnadsindustrin,

3. skjulapparal för slakt, signalgivning, livräddning eller annat därmed jämförligt
ändamål,

4. startvapen och

5. luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning och som har en
i förhållande lill andra jämförliga skjulvapen begränsad effekt.

3 §
Med ammunition förslås i denna lag patron eller projektil till

handvapen på vilket lagen äger tillämpning saml tändhatt eller annat

tändmedel lill sådan patron eller projektil.

Om
ammunition som är all hänföra lill explosiv vara eller som innehåller gift
finns bestämmelser även i förordningen (1949:341) om explosiva varor och i
lagen (1973:329) om hälso- och mUjöfarliga varor.

4 §
Lagen gäller ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. hagelpatron eller tändhatt därtill,

3. kolsyrepalron.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 4

4. patron- eller laddningshylsa ulan tändhatt, avsedd
för handvapen på vilket lagen äger tUlämpning och

5. kulammunition med centralanfändning, som är avsedd
för jaktstud-sare.

Allmänna
bestämmelser

5 §
Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

I.inneha
skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Om undanlag från
skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22, 25, och
45 §§.

6 § Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas lill
annan än den som har tillstånd alt inneha vapnet eller att förvärva
ammunitionen, om ej annat följer av 13, 22, 25 eller 45 §.

7 § Polismyndigheten prövar fråga om tillstånd eller inlösen enligt
denna lag.

Tillstånd
att inneha skjutvapen m.m.

8 §
Tillstånd att inneha skjulvapen får meddelas

1. enskild
person,

2. skylteförbund, skyllekrels eller
skytteförening som tillhör del frivilliga, statskonlrollerade skylleväsendel
och

3. annan sammanslutning beträffande vUken Kungl. Maj:t
förordnat därom.

9 §
Enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjulvapen endast om

han har behov av vapnet och del skäligen kan antagas att han ej kommer att

missbruka det. 1 fråga om skjulvapen som huvudsakligen har affeklions-

eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt

eller genom arv eller testamente får tiUstånd dock meddelas även i fall då

den som vill inneha vapnet ej har behov av att kunna använda det för

skjutning.

Tillstånd
att inneha pistol eller annat fickvapen, kulsprutepistol eller annat
automatvapen får meddelas endats om synnerliga skäl föreligger.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 5

10 § Tillstånd att inneha skjulvapen meddelas för särskilt
angivet

ändamål. Tillståndet får förenas med villkor alt vapnet göres varaktigt

obrukbart eller med närmare föreskrifter om hur vapnet skall förvaras.

11 § Meddelas tillstånd till innehav av skjutvapen
för någon som ännu ej

förvärvat ett sådant vapen som tUlståndet avser, är dettas giltighet beroende

av att förvärv sker inom sex månader från dagen för tillståndets meddelande

eller den längre tid lillståndsmyndighelen i särskilt fall föreskriver.

Tillstånd till förvärv av ammunition

12 § Tillstånd alt förvärva ammunition får
meddelas enskild person eller

sammanslutning som avses i 8 §.

Tillstånd
som avses i första stycket fär meddelas den som är i behov av ammunitionen och skäligen
kan antagas éj komma att missbruka den. TUlstånd får beviljas enskild person
endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vUket ammunitionen är
avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd lill
förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 § Ammunition får överlåtas även till den som
saknar tillstånd som

avses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för
förbrukning under jakten till annan deltagare överlåta ammunition lill vapen
som denne är berättigad att inneha.

2.
Vid tillfällig
upplåtelse av skjutvapen enligt 22 § får upplåtaren även överlåta den
ammunition lill vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3.
Sammanslutning
som avses i 8 § får till medlem eller till medlem av annan sådan sammanslutning
överlåta ammunition all förbrukas vid övning eller lävlingsskjulning som äger
rum under sammanslutningens kontroll.

Tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition

14 § I fråga om tillstånd till
införsel av skjutvapen eller ammunition gäller i tillämpliga delar 810 och 12 §§.

15 § Tillstånd lill införsel av
skjulvapen eller ammunition medför rätt att under tid och för ändamål som särskUt
anges i tillståndet här i riket inneha den egendom som införts hit med stöd av
tillståndet.

Tillstånd lill
införsel, som ej utnyttjats inom sex månader från dagen för tillståndels
meddelande eller den längre tid liUståndsmyndigheten i särskilt fall
föreskriver, är ogiltigt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166

16 § Införsel av skjutvapen eller ammunition får
ske utan särskilt tillstånd

i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk,
samt ammunition som behörigen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid jakt
eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från
Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjutvapen med
tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan
tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

3. Skjulvapen och ammunition får
transiteras till ort inom riket.

17 § Skjutvapen och ammunition, som resande medfört
lill riket för

personligt bruk men ej varU berättigad alt införa, får åter utföras, om

egendomen i behörig ordning anmälts för tullmyndighet. Ålerutföres ej

egendomen inom fyra månader efter sådan anmälan eller den längre tid

därefter som generaltuUstyrelsen eller efter styrelsens bemyndigande an

nan tullmyndighet i särskih fall bestämmer, tillfaller egendomen staten. I

sådant fall skall egendomen behandlas som om den hade förklarats för

verkad.

Handel med skjutvapen

18 § Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är berättigad att idka handel i allmänhet och
som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet.

19 § Tillstånd som avses i 18 § medför
rätt att inneha skjutvapen. I tillståndet får dock föreskrivas att denna rätt skaU
omfatta endast vissa typer av skjutvapen eller endast ett visst antal
skjulvapen ål gången. Tillståndet får även förenas med närmare föreskrifter om
hur vapnen skall förvaras.

20 § Utan hinder av 14 § får tillstånd
meddelas den som är berättigad all idka handel med skjutvapen att tiU riket
införa sådana skjutvapen som omfattas av hans handdslillslånd.

Vapen i dödsbo och konkursbo

21 § Skjutvapen som ingår i dödsbo eller konkursbo får
utan särskilt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 7

tillstånd
innehas av den som har omhändertagit boet intill dess

1. vapnet
har överlåtils till någon som är berättigad att inneha del,

2. skyldighet att
avlämna vapnet har inträtt enligt 28 eller, i fråga om

dödsbo, 35 §, eller

3. i
fråga om konkursbo, konkursen har avslutats.

Utlåning
av skjutvapen

22 §
Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut

vapnet lUl annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning
får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd
avser eller, om vapnet utlånas av vapenhandlare till spekulant, för provskjulning
på skjutbana.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas även till
den som ej fyllt aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som
äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annat
vapen än pistol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen
utiånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet
endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplåtaren.

4. Utlåning av pistol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller
annat automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller
för övning eller tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses
i 8 §, om icke låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma
typ.

5. Om tillstånd för enskUd
att inneha visst slag av skjulvapen enligt

särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt

skytteprov eller på annat sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet,

får utlåning av sådant vapen ske endast tUl den som motsvarar samma krav.

Vad nu sagts gäUer dock ej när vapnet skall användas enbart för

provskjutning, övning eller tävUng på skjutbana.

Vapenhandlare får vid
tillämpningen av denna paragraf anlita annan person som godkänts av
polismyndigheten att närvara vid provskjulning.

23 §
Utiåning av skjutvapen enligt 22 § får ej ske till den som har fått

skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd tUl innehav av skjulvapen

återkallat eller som av annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 8

Ändring och reparation av skjutvapen

24 § Den som är berättigad att inneha ett
skjutvapen får inte ulan nytt

tillstånd lill innehav vidtaga åtgärder med vapnet som innebär att del

därefter lill funktions- eller verkningsgrad kommer att vara fråga om etl

väsentligt annorlunda vapen. Vad nu sagts gäller ej den som har tillstånd att

driva handel med vapen i den mån del ändrade vapnet omfattas av delta

tillstånd.

Vid reparation av skjutvapen får försliten eller eljest
otjänlig vapendel av det slag som avses i 1 § andra stycket utbytas mot ny
likadan vapendel ulan särskilt tillstånd.

25 § För reparation eller översyn får skjulvapen
lämnas lill och tillfälligl

innehas av

1. den som är berättigad att idka handel med sådant
vapen,

2. den som med tillämpning av 22 § 3 och 4 samt 23 §
skulle vara berättigad

alt låna och självständigt handha vapnet eller

3. den
som av polismyndighet har godkänts att mottaga vapen för

reparation eller översyn.

Förvaring av skjutvapen och ammunition

26 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition är
skyldig att taga

sådan vård om egendomen alt fara ej uppkommer att den åtkommes av

någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt
ammunition skall förvaras under lås.

27 § När särskild anledning föreligger
därtill får polismyndighet även i annat fall än som avses i 10, 14 eller 19 §
meddela närmare föreskrifter om hur den som är berättigad all inneha skjulvapen
skall förvara dessa.

28 § Ingår skjulvapen bland
tillgångarna i dödsbo eller konkursbo, får polismyndigheten, när särskild
anledning föreligger, förordna att vapnet tiUs vidare skall förvaras av
myndigheten eller annan som myndigheten anvisar. Den som omhänderhar boets
egendom är i så fall skyldig att efter särskild anmaning och inom därvid
föreskriven lid avlämna egendomen tUl den som sålunda skall förvara egendomen.

Återkalldse av tillstånd m.m.

29 § Har innehavare av skjulvapen genom missbruk av vapnet
eller oaktsamhet därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att
inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd
att inneha

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 9

eller
införa skjulvapen återkallas.

30 §
Meddelas beslut som avses i 29 §, skall tillstånd som har meddelats

vapeninnehavaren att förvärva ammunition till vapnet också återkallas.

TUlstånd att förvärva ammunUion
får även återkallas, om tiUslåndshavare har missbrukat ammunition som han har
förvärvat på grund av tillståndet eller om skälig anledning därlUl eljest
föreligger.

31 § Tillstånd att idka handel med skjutvapen får
återkallas, om tiUståndshavaren har åsidosatt bestämmelse i denna lag eller med
stöd därav utfärdad föreskrift eller om förutsättningar för tillståndet eljest
ej längre föreUgger.

32 § Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan
polismyndighet besluta att vapnet och därtiU hörande ammunition skall
omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även ulan
sådant beslut omhändertaga vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall
polismannen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart
skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket
sägs om polisman gäller även ordningsvakt som med stöd av myndighets
förordnande utövar jaktbevakning samt personal vid domänverket, tullverket
eller rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd.

Finns någon som har tUlstånd
att inneha den omhändertagna egendomen och återkallas ej tillståndet, skall
egendomen återlämnas lill innehavaren så snart det skäligen kan antagas att det
ej längre föreligger någon risk för missbruk.

Inlösen

33 §
Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt alt inneha vapnet har återkallats ulan att egendomen
har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente
eller på grund av giftorätt har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är
berättigad därtUl, ej skall förklaras förverkat.

34 §
Inlösen enligt 33 § äger ej rum, om egendomen överlåtes till någon,

som är berättigad att inneha den, inom ett år från det att vapeninnehavaren

avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 § meddelades eller,

om egendomen då var tagen i beslag, beslaget hävdes.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 10

Inlösen
enligt 33 § äger ej heller rum, om ansökan om tillstånd all inneha vapnet göres
inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen
inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsärendel
överlåtils liU någon som är berättigad alt inneha den.

PoUsmyndigheten
får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket, varje gång
med högst sex månader.

35 § Skall vapen och ammunition inlösas enligt 33 §, är innehavaren skyldig
all efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven lid avlämna egendomen lill
polismyndigheten eller den myndigheten bestämmer. I fall som avses i 33 § I
gäller detta även liUståndsbeviset angående vapnet.

36 § För vapen och ammunition som inlöses skall betalas löseskilling med belopp
som motsvarar egendomens marknadsvärde. Normer för beräkning av ersättningen
får fastställas av Kungl. Maj:l.

Ansvarsbestämmelser
m.m.

37 §
Till fängelse i högst två år dömes den som uppsåtligen

1. innehar
skjulvapen utan att vara berättigad därtill,

2. överlåter
eller upplåter skjutvapen till den som ej är berättigad att

inneha vapnet.

Har
gärningen begåtts av oaktsamhet eller är brottet ringa, dömes tUl böter eller
fängelse i högst sex månader.

38 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt alt inneha skjutvapen genom att använda del för annat ändamål
än han är berättigad till,

2. bryter mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14,
19 eller 27 §,

3. i
fråga om skjutvapen och ammunition, vUka innehaves av

sammanslutning som avses i 8 §, eller skjutvapen, som innehaves av

vapenhandlare, bryter mot förvaringsbeslämmdserna i 26 §,

4. förvärvar
ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att

efterkomma anmaning enligt 35 § att avlämna ammunition,

5. överlåter
ammunition till den som ej är berättigad att förvärva

ammunitionen,

6. idkar
handel med skjutvapen utan tillstånd.

39 §
Om ansvar för olovlig införsel av vapen eller ammunition och för

försök till sådant brott finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för

varusmuggling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166

40 § Egendom med vUken tagits befattning eller förfarits på sätt som
utgör brott enligt 37 § eUer 38 § 1,4 eller 5 skall förklaras förverkad, om det
ej är uppenbart obilligl. I släUet för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Förklaras vapen förverkat, får även därtiU hörande ammunition förklaras
förverkad.

41 § Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt 40
§, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

1. Ordningsvakt, som med
stöd av myndighets förordnande utövar

jaklbevakning saml personal vid domänverket, tullverket eller

rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd äger samma rätt alt taga egendom

i beslag som tillkommer polisman.

2. Bestämmelsen
att åtal skaU väckas inom viss lid gäller ej i annat fall än

då rätten utsatt sådan tid.

Besvär

42 §
Talan mot polismyndighets beslut enligt denna lag föres hos

länsstyrelsen genom besvär.

Talan
mot länsstyrelsens beslut enligt 18,29,30 eller 31 § föres hos Kungl. Maj:t
genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut i fråga angående inlösen av skjulvapen eUer
ammunition föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Mot
länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får talan ej
föras.

43 §
Polismyndighets, länsstyrelses och kammarrätts beslut enligt denna

lag länder till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Polismyndighets beslut om återkalldse av handdslillstånd länder dock lill

omedelbar efterrättelse endast i fall då förordnande därom har meddelats i

beslutet. Sådant förordnande får meddelas om särskilda skäl föreligger.

Särskilda
bestämmelser

44 § Denna lag äger ej tillämpning på staten.

45 § Bestämmelserna i 5 § gäller ej innehav av
skjutvapen som överlämnats från staten lill

1. statlig tjänsteman
eller person som tUlhör försvars-, civilförsvars- eller polisväsendet om denne
är skyldig att inneha vapnet för tjänsten,

s. 12 Kontrollera mot PDF

2. sammanslutning, beträffande vilken Kungl.
Maj:t förordnal därom,

3. den som för statens räkning
tillverkar krigsmateriel.

Utan hinder av 5 och 6 §§ får skjutvapen vidare överlämnas
för verkskyddsändamål liU den som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings-och
bevakningstjänst med skyldighet enligt gällande specialplan alt vara utrustad
med skjutvapen.

Den lill vilken vapen överlämnats med stöd av första eller
andra stycket är även berättigad alt ulan llstånd från staten förvärva behövlig
ammunition till vapnet.

46 § Utan hinder av 8 eller 12 § får tillstånd att
inneha skjutvapen eller att

förvärva ammunition meddelas den som är skyldig att anordna verkskydd,

i den mån skjutvapen enligt gällande specialplan för verkskyddet skall ingå

i utrustningen för någon som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- eller

bevakningstjänst. Vid sådant tillstånd får knytas särskilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första stycket får överlåta
ammunition lill den som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- och
bevakningstjänst och som enligt gällande specialplan för verkskyddel är skyldig
att vara utrustad med vapen.

47 § Polismyndighet skall föra register över
vapeninnehav och beslut

enligt denna lag.

48 § Närmare föreskrifter om vilkor för tillstånd enligt
denna lag

meddelas av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

49 § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare
föreskrifter om

1. vilka luft- och fjädervapen som ej omfattas av
undantagsbestämmelsen

12 §5,

2. vapenhandlares och sammanslutnings förvaring av
vapen samt

sammanslutnings förvaring av ammunition,

3. registerföringen hos polismyndighet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då
vapenförordningen

(1949:340) skall upphöra att gälla.

2. Den som vid lagens ikraftträdande är berättigad alt
förvärva, inneha,

införa eller handla med skjutvapen eller ammunition på grund av tillstånd

som beviljats enligt kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser

angående skjulvapen och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315) eller

vapenförordningen (1949:340) skall anses ha erhållit tillstånd därtill enligt

denna lag. Detta gäller också den som mottagit föreskrivet bevis om att han

deklarerat innehav av vapen enligt någon av nämnda kungörelser

(deklarationsbevis).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 13

3. Skjutvapen som innehas med stöd av
deklarationsbevis får utlånas endast för jakt eller övnings- eller
tävlingsskjutning.

4. Förbud mot fortsatt innehav av vapen som meddelats
före lagens ikraftträdande skall vid tillämpning av lagen jämställas med beslut
om återkalldse av tillstånd.

5. Innehar någon vid lagens ikraftträdande sådant
luft-eller fjädervapen som ej omfattas av undantagsbestämmelsen i 2 § 5,
ljuddämpare, instickspipa för kulgevär, pistol eller för annat dylikt fickvapen
eller annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen kan användas annan ammunition
än vapnet är avsett för och avser han att behälla vapnet eller vapendelen, är
han skyldig att före utgången av juni 1975 söka tillstånd att inneha egendomen
i enlighet med vad som sägs i denna lag. Har sådan ansökan gjorts inom den
angivna tiden, är sökanden fri från ansvar för att han har innehaft vapnet
eller vapendelen ulan att ha varit berättigad därtUl. Avslås ansökan, skall med
egendomen förfaras på sätt som gäller för vapen för vilket tillstånd har
återkallats.

6. I fråga om skjutvapen, som vid lagens
ikraftträdande ingår i dödsbo, skall den i 34 § angivna tiden räknas från dagen
för ikraftträdandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 14

2
Förslag till

Kungörelse
om ändring i förordningen (1949:341) om explosiva varor

Härigenom
förordnas, alt 2 § förordningen (1949:341) om explosiva varor skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Denna
förordning skall allenast i den mån Kungl. Maj:t särskilt förordnar därom äga
tillämpning på försvarets fabriker, verksläder, forskningsanstalter och förråd
samt kronan tillhöriga explosiva varor, som äro avsedda för försvarels behov.
Vad i denna förordning stadgas om transport skall dock utan sådant särskilt förordnande
gälla även explosiva varor som nyss nämnts, såvida icke transporten sker under
ledning av militärbefäl eller annan av försvarsmyndighel förordnad person.

Beträffande
ammunition och tänd- Beträffande ammunition och länd-

medel, som avses i vapenförord- medel, som avses i vapenlagen

ningen, samt hagelpatroner och (1973:000), saml hagelpatroner och

härför avsedda tändhattar även- härför avsedda tändhattar ävensom

som kulammunition för jaktstudsare för jaktstudsare avsedd kulammuni-

med kaliber överstigande 6,5 milli- tion med centralantändning skola

meter skola bestämmelserna i 5 och bestämmelserna i 5 och 7 kapitlen av

7 kapitlen av denna förordning äga denna förordning äga tillämpning al-

tillämpning allenast på lUlverkares lenast på tillverkares och handlan-

och handlandes befallning med så- des befattning med sådana varor i

dana varor i och för rörelsen. och för rörelsen.

Har
anordnare av offentlig tillställning begått överträdelse som i 29 § avses, må,
efter ty prövas skäligt, förklaras förverkat till kronan vad som uppburits i
avgifter eller eljest i ersättning för bevistande av tillställningen. Har vederlaget
utgått i annat än penningar och finnes del ej i behåll, må i stället värdet
förklaras förverkat.

Angående
beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt denna paragraf,
gälla bestäm-

Senaste
lyåe\se\955:\\9.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 15

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

melserna
om beslag i rättegångsbalken med den avvikelsen att bestämmelsen att åtal
skall väckas inom viss tid ej gäller i annat faU än då rätten utsatt sådan tid.

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 16

3
Förslag till

Kungörelse
om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom
förordnas, alt 6 och 30 §§ allmänna ordningsstadgan (1956:617) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Inom
stadsplanelagt område må sprängning, fyrverkeri och skjutning med eldvapen ej
äga rum utan tillstånd av polismyndigheten.

Den
som ej fyllt sexton år må ej Den som ej fyllt aderton år må ej

heller inom område, som nyss heller inom område, som nyss

nämnts, utan sådant tillstånd för nämnts, utan sådant tillstånd för

skjutning utomhus begagna luft- el- skjutning utomhus begagna luft- el

ler fjäderbössor eller luft-eller fjä- ler fjädervapen, med viV/ce* kulor,

derpistoler, med vilka kulor, hagel hagel eller andra projektiler kunna

eller andra projektiler kunna ut- utskjutas. Detsamma gäller även

skjutas. utanför sådant område, om ej skjut-

ningen
sker under uppsikt av person som fyllt tjugo år.

Skjulbana
som ej hör till krigsmakten, må icke lagas i bruk innan den godkänts av myndighet,
som i första stycket sägs.

30 §

Vapen
som använts i strid med 6 § första eller andra stycket och för vapnet avsedd ammunUion
må, efter ty prövas skäligt, förklaras förverkade tiU kronan.

Har
anordnare av offentlig tillställning begått överträdelse som i 29 § avses, må,
efter ty prövas skäligt, förklaras förverkat till kronan vad som uppburits i
avgifter eller eljest i ersättning för bevistande av tillställningen. Har vederlaget
utgått i annat än penningar och finnes det ej i behåll, må i stället värdet
förklaras förverkat.

'
Senaste lydelse 1972:784.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 17

Nuvarande
lydelse , Föreslagen lydelse

Angående
beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt denna paragraf, gälla
bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med den avvikelsen att bestämmelsen
att åtal skaU väckas inom viss tid ej gäller i annat fall än då rätten utsatt
sådan tid.

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 18

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj :t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 september 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny
vapenlagstiftning och anför.

1 Inledning

Förvärv och innehav av skjutvapen och ammunition har i
vårt land varit underkastade viss kontroll från del allmännas sida alltsedan
slutet av första världskriget. Nu gällande bestämmelser om förvärv, innehav och
införsel lUI riket av skjutvapen och ammunition finns i huvudsak i
vapenförordningen (1949:340). Föreskrifter och anvisningar rörande
tillämpningen av vapenförordningen (VF) har fastställts av Kungl. Maj:t
(1961:337). Under senare år har i skilda sammanhang lagits upp frågor om
ändring av VF och tillämpningsföreskrifterna. Frågorna har berörts i bl.a.
framställningar till Kungl. Maj:l. lenijuni 1968 inom justitiedepartementet
utarbetad promemoria (Ds Ju 1968:13) behandlades då inkomna framställningar. I
promemorian lades fram förslag lill vissa ändringar i bl.a. VF. Vid promemorian
fanns fogad en framställning den 28 mars 1968 från Svenska jägareförbundet om
ändring i VF.

Efter remiss har yttranden över promemorian och jägareförbundets
framställning avgetls av riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland,
rikspolisstyrelsen (RPS), överbefälhavaren (ÖB), socialstyrelsen, giftnämnden,
arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, statens
naturvårdsverk, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Söderrnanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län,
kommittén för utredning av vissa jaktfrågor, statens planverk. Försvarets
fabriksverk, Föreningen Sveriges polismästare, Svenska pistolskytleförbundet.
Centralförbundet för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 19

befälsulbildning,
Svenska jägareförbundet (endast beträffande promemorian). Jägarnas
riksförbund, Förbundet Landsbygdens jägare. Svenska taxiförbundet. Svenska vapenhisloriska
sällskapet, Samlarförbundet Nordstjärnan, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag och
Aktiebolaget Norma projektilfabrik. Gemensamt yttrande har avgelts av Skylteförbundens
överstyrelse och Svenska sporlskytteförbundet. Gemensamt yttrande har avgelts
också av Sveriges grossistförbund, Sveriges vapenhandlareförening, Sveriges
järnhandlareförbund och Cykel-och sporthandlarnas riksförbund. Till detta
yttrande har Järnmanuf aklurgrossisternas förening och Leverantörföreningen för
sporl-och fritidsartiklar anslutit sig.

RÅ har överlämnat
yttranden av överåklagarna i Stockholm och Göteborg samt länsåklagarna i
Älvsborgs och Kopparbergs län, RPS yttrande av statens kriminaltekniska
laboratorium, kommerskollegium yttranden av handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Jönköping samt länsstyrelserna yttranden av polismästare
och jaktvårdsföreningar i länen. Yttranden har dessutom inkommit från Skånes vapenhistoriska
förening och från civilingenjören P.O. Brunér.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 20

2
Huvuddragen av bestämmelserna i VF

Huvudsyftet
med den reglering som VF innehåller är att hindra missbruk av skjutvapen. Genom
VF har skapats en kontroll från det allmännas sida i fråga om spridningen av
skjutvapen och ammunition. Enligt VF får skjutvapen i princip innehas endast av
den som har fått polismyndighets tillstånd att förvärva, inneha eller införa
vapnet tUl riket. Den som enligt äldre bestämmelser har deklarerat vapnet i särskUd
ordning och fått bevis om detta (deklarationsbevis) får dock även
fortsättningsvis inneha vapnet ulan särskild prövning. Som villkor för
tillstånd gäller enligt huvudregeln i 8 § 1 mom. att sökanden finnes vara i
behov av det vapen han vill inneha och alt det skäligen kan antas att han inte
kommer att missbruka det. När det är fråga om pistol eller annat sådant fickvapen,
får tillstånd meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl tiU det. I
vissa fall kan kravet att sökanden skaU ha behov av vapnet efterges. I
tillämpningsföreskrifterna tUl VF anges mer konkret vilka riktiinjer
polismyndigheterna har att följa vid prövningen av ansökningar om tUlstånd att
inneha olika typer av skjutvapen.

Tillstånd
kan meddelas för enskild person eller för viss sammanslutning, skytteförbund
eller skytteförening som tillhör det frivilliga, slaiskontrollerade
skytteväsendet.

Visar innehavare av
skjutvapen sådana egenskaper att han inte bör betros med vapeninnehav, kan
polismyndigheten återkalla hans tillstånd eller, när det är fråga om deklarerat
vapen, meddela honom förbud att i fortsättningen inneha vapnet. Detsamma gäller
om innehavaren till följd av sjukdom, alkoholmissbruk e.d. finnes olämplig alt
inneha skjutvapen eller om annan särskild anledning föreligger till återkalldse
eller förbud.

I tillstånd skaU anges för
vilket ändamål det har meddelats. Använder innehavaren vapnet för annat
ändamål, kan han straffas och vapnet förklaras förverkat. Den som för egen eUer
annans räkning innehar skjutvapen är vidare enligt VF skyldig att ta sådan
vård om vapnet att del inte kommer i någon obehörigs händer. 1 övrigt
innehåller VF inga bestämmelser om handhavandet eller användningen av vapen.
Sådana bestämmelser finns däremot i vissa andra författningar, t.ex.
jaktstadgan (1938:279) och allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Enligt
VF krävs tUlstånd av polismyndigheten också för den som vUl förvärva
sådan ammunition som faller inom förordningens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973 166 21

tillämpningsområde,
dvs. ammunition lill kulgevär med kaliber 6,5 mm eller därunder samt till
pistoler och liknande vapen. Övrig ammunition, såsom hagelpatroner och grövre
kulammunition, är licensfri. Såväl i fråga om förutsättningarna för alt få förvärvstUlstånd,
skyldigheten att ordna med betryggande förvaring som i andra hänseenden
ansluter sig reglerna om ammunition i övrigt nära lill vad som i motsvarande
fall gäUer beträffande skjutvapen.

Även för rätt att idka
handel med skjutvapen krävs tillstånd. TUlståndsmyndighet är länsstyrelsen i
det län där rörelsen skall utövas. Tillstånd får meddelas bara den som är
berättigad alt idka handel i allmänhet och som har gjort sig känd för ordenllighet
och pålitlighet. Vapenhandlare är skyldig alt bokföra sina inköp och
försäljningar. Polismyndigheten skall granska bokföringen minst en gång om
året. Vapenhandlarens lager av skjutvapen skaU granskas när anledning
förekommer till del.

Om
någon vill införa skjutvapen och ammunition till riket, måste han i allmänhet
söka tUlstånd härtill. Även i sådant fall är länsstyrelsen tillståndsmyndighel.

Kraven på tillstånd för
innehav och införsel av skjutvapen och förvärv av ammunition är inte absoluta.
Enskild vapeninnehavare får sålunda under vissa förutsättningar låna ut sitt
vapen tUl annan för kortare tid, högst två veckor, utan att denne behöver söka
tillstånd till lånet. Sådana sammanslutningar som kan få tUlstånd alt inneha
skjulvapen har också rätt att i viss utsträckning låna ut vapen till egna
medlemmar för övning eller tävling. Vapenhandlare får vidare lämna ut vapen
till kund för provskjutning utan alt tUlstånd härför krävs. Bl.a. i samband med
sådan utlåning som nu nämnts får också behövUg ammunition licensfrilt lämnas till
låntagaren. Från kravet på tiUstånd för införsel gäller undantag för enskUd
person och sammanslutning i fråga om vapen som vederbörande är berättigad alt
inneha här i riket liksom i fråga om ammunition som behörigen har förvärvals
här i riket. Vidare medges vissa lättnader för nordiska medborgare som kan visa
att han har rätt alt inneha skjutvapnel i annat nordiskt land.

En stor del av VF:s
bestämmelser är straffsanktionerade. Den som innehar skjutvapen utan att vara
berättigad därtill dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet bedöms
som ringa, till dagsböter eUer fängelse i högst sex månader. För överlåtelse
eller upplåtelse av vapen tUl den som inte är berättigad att inneha vapnet och
för vissa andra förseelser av mer allvarlig art upptar straffskalan dagsböter
eller fängelse i högst ett år. För brott mot vissa andra bestämmelser i VF är
straffet dagsböter medan straffskalan för de minst allvarliga förseelserna
omfattar böter fr.o.m. 101.o.m. 300 kr.

VF
äger inte tillämpning på kronan och inte heUer på poUschef och civUförsvarschef
samt dem överordnade myndigheter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 22

3 Tidigare ändringsförslag och remissyttranden

3.1 Allmänt om departementspromemorian och
remissyttrandena

Den översyn av VF som redovisas i departementspromemorian
grundade sig på etl stort antal framställningar från myndigheter,
organisationer och enskilda. Frågor som ligger vid sidan om vad som har
aktualiserats genom dessa framställningar logs upp endast undantagsvis. De
grundläggande principerna i den nuvarande regleringen lämnades orubbade. I
departementspromemorian behandlas VF:s tillämpningsområde och frågor om
utlåning av skjutvapen, förutsättningarna för erhållande av tillstånd att
inneha skjutvapen och förvärva ammunition, förvaring av skjulvapen och
ammunition, handel med skjutvapen, införsel till riket av skjutvapen och
ammunition, decentraliserad handläggning av ärenden rörande tillstånd lill
handel med skjutvapen m.m., vapenregislreringen samt ansvarsbestämmelser m.m.
I den samtidigt med promemorian remissbehandlade skrivelsen från Svenska
jägareförbundet har förbundet tagit upp vissa tolkningsfrågor och reformförslag
som bl.a. gäller tiUståndsgivningen i allmänhet, s.k. salongsgevär, s.k.
rävpistoler, inslickspipor, lån av skjulvapen samt förvärv av jaktammunition.

Vid remissbehandlingen av promemorian och Jägareförbundets
skrivelse har behovet av en revidering av nuvarande bestämmelser vitsordats i
flertalet yttranden. RÅ framhåller alt det är angeläget att handhavandet av
skjutvapen och ammunition regleras så att kravet på säkerhet beaktas i första
hand, samtidigt som bestämmelserna ges sådant innehåll och sådan utformning att
de inte framstår som alltför rigorösa eller svårfatlliga. Enligt hans mening
tillgodoser promemorians förslag i stort sett dessa önskemål. Hovrätten för
Övre Norrland biträder också i allt väsentligt de framlagda förslagen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner förslagen ägnade alt i görligaste mån
undanröja de brister som vidlåler VF och dess tiUämpningsföreskrifter. Liknande
uttalanden görs även från andra håll.

Åtskilliga remissinstanser menar emellertid alt översynen
har fått en alltför begränsad omfattning. Svenska jägareförbundet framhåller,
att del föreligger ett uttalat missnöje med nuvarande bestämmelser och inte
minst med tillämpningen av dem. Tolkningssvårigheter sägs ha gett upphov lill
en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 23

mycket
oenhetlig tiUämpning hos såväl polismyndigheter som länsstyrelser. Enligt
förbundets uppfattning innebär inte de i promemorian redovisade förslagen att
man på några väsentiiga punkter kommer till rätta med nuvarande
missförhållanden. De synpunkter som förbundet lade fram i skrivelsen den 28
mars 1968 och som inte har berörts i promemorian anses kräva omfattande
överväganden. Enligt förbundets mening bör förslagen i departementspromemorian
inte genomföras. Förbundet förordar i stället alt en statlig utredning tiUsätts
med uppgift att verkstäUa en total överarbetning av VF och dess tiUämpningsföreskrifter.
Jägareförbundets synpunkter angående behovet av en mera övergripande översyn av
VF delas av ett stort antal remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Södermanlands
och Kronobergs län, samtliga jaktvårdsföreningar som har yttrat sig. Jägarnas
riksförbund, Sveriges grossistförbund m.fl., Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag
och Aktiebolaget Norma projektilfabrik. Kommerskollegium finner alt vissa
förbättringar och rationaliseringar möjliggörs genom promemorians förslag men
att en systematisk översyn av VF ändå framstår som önskvärd. Länsstyrelsen i
Värmlands län finner de framlagda förslagen väl avvägda utifrån den begränsade
målsättning som gällt för översynen men anser att ytterligare överväganden bör
ske innan förslagen genomförs.

Jaktmarksutredningen, som
har till uppgift att undersöka möjligheterna att bereda det ökande antalet jaktintresserade
tillgång på lämplig jaktmark, upplyser att utredningen i samband härmed har
tagit upp frågan om vUka förutsättningar som bör gäUa för alt få tUlstånd att
inneha skjutvapen för jakländamål. Arbetet i denna del kan väntas leda fram
till vissa förslag om ändringar i VF och tiUämpningsföreskrifterna. Utredningen
finner det mindre lämpligt att de betämmelser som kommer att behandlas av utredningen
ändras, innan denna har avslutat sitt utredningsuppdrag.

3.2
Vapenlagstiftningens tillämpningsområde

3.2.1
Luft- och fjädervapen

VF
inleds med en del definitioner. Enligt 1 § första stycket förstås med skjulvapen
dels vapen med vUka kulor, hagel eller andra projektiler kan skjutas ut med
hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat utskjulningsmedel,
dels apparater eller anordningar som beträffande verkan och ändamål är
jämförliga med dessa vapen, såsom eldsprutor och apparater för spridande av
tår- eller giftgaser eller annat ämne med likartad verkan. VF:s bestämmelser om
skjutvapen är tillämpliga också på obrukbara vapen, som i brukbart skick
skulle räknas som

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 24

skjutvapen,
samt på lösa slutstycken, eldrör och pipor till skjulvapen med undantag för
instickspipor för kulgevär och pistoler eller andra sådana fickvapen.
Bestämmelserna gäller däremot enligt paragrafens tredje stycke inte skjutvapen
som har tillverkats före år 1860, skjulapparater för slakt, signalgivning,
livräddning e.d., startpisloler eller sådana luft- eller fjäderbössor eller
luft- eller fjäderpistoler som är avsedda för målskjutning.

Under förarbetena till VF
ägnades frågan om förordningen borde göras tillämplig också på sådana luft- och
fjädervapen som är avsedda för målskjutning särskild uppmärksamhet.
Föredragande departementschefen konstaterade därvid (prop. 1949:95 s. 90) att
han inte ansåg att del fanns tillräckliga skäl för en sådan ordning. Han
hänvisade lill dåvarande bestämmelser i jaktstadgan om förbud, med vissa
undantag, mot jakt med luft- och fjädervapen och framhöll dessutom att
ifrågavarande vapen var undantagna från tUlämpningsområdet för den då gällande vapenkungörelsen
(1934:315), så snart de var avsedda för sporländamål. För alt ge ett mer
adekvat uttryck för vad som avsågs med denna begränsning föreslog
departementschefen, att ordet 'sporländamål' i 1934 års kungörelse i den nya
vapenförordningen skulle ersättas med ordet 'målskjutning'. Förslaget godtogs
av riksdagen.

Luft- och fjädervapen som
är avsedda för målskjutning får alltså fritt förvärvas och innehas.
Användningen av dessa liksom övriga luft- och fjädervapen är däremot reglerad i
vissa avseenden i allmänna ordningsstadgan och jaktstadgan. Enligt 6 § andra
stycket allmänna ordningsstadgan (AOst) får den som ej fyllt 16 år inte begagna
luft- eller fjädervapen ulan polismyndighetens tiUstånd utomhus inom stadplandagl
område. Överträdelse av förbudet straffas med böter, högst 500 kr., eller, i vissa
fall, med dagsböter. Har barn som inte har fyllt 15 år handlat i strid mot förbudet,
straffas den som har vårdnaden om barnet, om han inte har gjort vad som
ankommer på honom för alt förhindra förseelsen.

1
motiveringen till förbudsbestämmelsen i 6 § andra stycket i AOst framhöll
dåvarande chefen för inrikesdepartementet (prop. 1956:143 s. 104), alt
olyckshändelser med luftvapen tyvärr hade ökat allteftersom dessa vapen hade
blivit allt vanligare. Han konstaterade vidare att möjligheten att i lokala
ordningsstadgor föra in bestämmelser som förbjuder skottiossning torde ha utnyttjats
i mycket begränsad omfattning. Erfarenheterna syntes ge vid handen att man
måste tillgripa kraftigare medel. I första hand borde man enligt
departementschefen söka komma till rätta med missbruket inom tätorterna, där de
flesta svåra olyckorna inträffade, genom en förbudsbestämmelse som riktade sig
mot barns användning av vapen.

Enligt
5 § 1 mom. jaktstadgan får luft- och fjädervapen numera inte användas vid någon
form av jakt. Straffet för överträdelse av bestämmelsen är dagsböter. Dessutom
skall vapen och ammunition förklaras förverkade, om det inte är uppenbart
obilligt. Enligt den lydelse jaktstadgan hade före

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 25

den
1 januari 1968 fick luft- eller fjädervapen användas för jakt inom gård eller
trädgård på vissa fåglar och gnagare.

Vid
1963 och 1965 års riksdagar väcktes motioner med yrkanden om skärpta
bestämmelser i fråga om innehav av luft- och fjädervapen. I motionema till 1963
års riksdag (nr 1:266, 1:534, 11:316 samt 11:644) hemställdes att tillstånd
skulle krävas för innehav av sådana vapen. I sitt ullålande över motionerna
framhöll första lagutskottet (ILU 1963:12), att innehåUet i de remissyttranden
som hade inhämtats över motionerna hade förstärkt intrycket alt gällande bestämmelser
inte var tUlräckligt effektiva, då del gällde att förhindra missbruk av luft-
och fjädervapen. Eftersom del också hade framgått att licenslvång inte skulle
kunna genomföras utan ganska stora olägenheter, ville utskottet emellertid inte
tillstyrka bifall till motionerna. Utskottets utiåtande godkändes av riksdagen.

I motionerna till 1965 års
riksdag (nr 1:12 och 11:16) hemställdes om införande av bestämmelser av
innebörd att luft- och fjädervapen inte fick förvärvas eller innehas av den som
ej hade fyllt 18 år och inte heller fick överlåtas eller upplåtas lill sådan
person. I utlåtande över motionerna förklarade sig andra lagutskottet (2LU
1965:70) dela uppfattningen alt det var angelägel att man fick bestämmelser som
effektivare än de dåvarande hindrade barn och ungdomar från att använda luft-
och fjädervapen. Utskottet erinrade om att frågan om licensplikt för luftvapen
efter den senaste riksdagsbehandlingen hade aktualiserats inom vederbörande
departement genom en framställning från Svenska jägareförbundet och förutsatte
att de möjligheter som finns att effektivisera lagstiftningen skulle komma att
tas till vara av departementet. Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Den framstäUning från
Svenska jägareförbundet som avsågs av andra lagutskottet gjordes i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 8 december 1964. Däri hemställer förbundet att
undantagsbestämmelsen för luftvapen i 1 § tredje stycket VF upphävs. Som
motivering åberopas bl.a. att okynnesskjulning med luftbössor mot fönster,
gatlyktor m.m. visar en fortgående ökning och all det i dessa sammanhang också
förekommer åtskilliga olyckor med personskador, särskilt på barn. Det pekas
vidare på att luftvapen ibland används för jakt, även vid tjuvskylte.

I skrivelse tiU Kungl. Maj:t
den 25 oktober 1965 hemställer Sveriges ornitologiska förening att
tillståndstvång införs för innehav av luftvapen, åtminstone för de farligaste
av dessa. Föreningen lägger fram liknande synpunkter som Jägareförbundet och
säger sig med oro ha sett på utvecklingen inom luftvapenområdel.

I
departementspromemorian tas upp frågan om tillståndstvång för luft-och
fjädervapen. Där framhålls bl.a. följande.

Enligt
VF är endast sådana luft- och fjädervapen som är avsedda för

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 26

målskjutning
undantagna från förordningens tillämpningsområde. Av förarbetena till denna
undantagsbestämmelse (prop. 1933:268 s. 16 och prop. 1949:95 s. 91) torde kunna
utläsas att avsikten med begränsningen var att göra förordningen tillämplig
endast på sådana luft- och fjädervapen som tiU sin verkan var lika med de
skjutvapen av annat slag som omfattas av förordningen. Del framhölls i prop
1933:268 all luft- och fjädervapen med sådana egenskaper såvitt känt inte
förekom i större utsträckning vid den ifrågavarande tiden men att det syntes
vara tekniskt möjligt alt framställa dylika. 1 den mån det numera förekommer
luft- eller fjädervapen som till sin verkan kan anses likvärdiga med t.ex.
salongsgevär kan de vara all bedöma som avsedda också för annat än målskjutning
och därför underkastade licenslvång. Inte minst svårigheterna all i fråga om
luft- och fjädervapen dra en klar och enkel gräns mellan farliga vapen och
sädana som mer är alt likstäUa med leksaker och för vilka det skulle le sig
verklighetsfrämmande alt ha licensplikl talar mot ett förslag alt licensbelägga
samtiiga sädana vapen. Ett annat väsentligt skäl mot att föra in dessa typer av
vapen under VF:s bestämmelser är den vidlyftiga administrativa apparat som
skulle behövas i samband med införande av licensplikt för dem. 1 första hand
bör därför undersökas om det finns andra möjligheter all komma till rätta med missbruket
av dessa.

Enligt
promemorian torde i åtskiUiga av de fall då skador åstadkorhs med luft- och
fjädervapen användningen av vapnet ha skett ram i strid med de nyss berörda
bestämmelserna i AOst och jaktstadgan eller innefatta straffbar gärning enligt
brottsbalken. Del kan sällas i fråga om inte bristerna i nuvarande ordning främst
består i alt efterlevnaden av gäUande bestämmelser av naturliga skäl inte kan
övervakas tillräckligt effektivt. Detta gäller i synnerhet övervakningen av
förbudet att jaga med luft- och fjädervapen, i allt fall så länge del inte
råder några andra begränsningar i rätten att använda dessa vapen utanför
stadsplanelagt område än som följer av 6 § första stycket AOst.

Under
den remissbehandling som skett av Svenska jägareförbundets tidigare nämnda
framställning har från några håll gjorts gäUande alt åldersgränsen i 6 § andra
stycket AOst bör höjas från 16 lill 18 år. En sådan ändring i AOst synes enligt
promemorian befogad. Sedan all jakt med luft-och fjädervapen genom ändring i
jaktstadgan har förbjudhs, kan det enligt promemorian knappast sägas vara
alltför rigoröst alt kräva polismyndighets tUlstånd även för att 16- och 17-åringar
skall få använda sådana vapen utomhus inom sladsplanelagl område. Ett förslag i
sådan riktning läggs därför fram i departementspromemorian.

I
promemorian konstateras vidare, att anledningen tiU att förbudet i AOst är
begränsat tUl att gälla endast inom stadsplanelagt område är att de svåraste
olyckorna i samband med bruk av luftvapen ansetts inträffa inom tätorterna (prop.
1956:143 s. 105). Beaktansvärda olycksrisker kan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 27

emellertid
enligt promemorian lätt uppkomma, om barn och ungdom får använda vapnen utanför
sladsplanelagl område utan andra inskränkningar än som följer av jaktlagstiftningen.
Man bör i delta sammanhang också beakta de praktiska svårigheter alt
kontrollera att barn och ungdom inte skjuter mot fåglar och andra mindre djur
ute i skog och mark. Det synes därför föreligga skäl all på etl eller annat
sätt begränsa barns och ungdoms rätt alt använda luft- och fjädervapen också
utanför sladsplanelagl område. I första hand kan därvid, liksom vid skjutning
inom sladsplanelagl område, uppställas krav på polismyndighets tillstånd. Att
alltid kräva sådant tillstånd synes dock vara att gå för långt. Ett lämpligt
alternativ kan vara att fordra att sådan skjutning sker under kontroll av vuxen
person. En bestämmelse härom kan enligt promemorian ges den innebörden alt den
som är under 18 år inte får begagna luft- eller fjädervapen för skjutning
utomhus utanför stadsplanelagt område ulan polismyndighets tillstånd, såvida
inte en person som har fyllt 21 år har uppsikt över vapnet användning på ett
från säkerhetssynpunkt betryggande sätt. Bestämmelsen kan lämpligen fogas till 6
§ andra stycket AOst. Överträdelse av föreskriften bör medföra ansvar för den underårige
enligt 28 § första stycket AOst. Det synes enligt promemorian också lämpligt
att straff i likhet med vad som nu gäller enligt 28 § andra stycket AOst vid
brott mot bestämmelsen i 6 § andra stycket i viss utsträckning kan drabba vårdnadshavaren,
om barn som ej fyUl 15 år handlar i strid mot den nya bestämmelsen, nämligen om
vårdnadshavaren inte gjort vad som har ankommil på honom för alt förhindra
förseelsen. Med vårdnadshavaren avses i detta sammanhang den som utövar den
faktiska vårdnaden eUer tillsynen över barnet.

Om
de i promemorian föreslagna ändringarna i AOst genomförs, synes det enligt
promemorian inte vara nödvändigt att göra VF tUlämplig på luft-och fjädervapen
för att motverka missbruk ay dessa vapen. I allt fall bör man avvakta
erfarenheterna av dessa ändringar, innan en så viltgående åtgärd vidtas.

Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har så gott som samtiiga
remissinstanser, som uttalat sig i frågan, vitsordat alt del föreligger ett
behov av skärpta regler beträffande luft- och fjädervapen med hänsyn lill de
olycksrisker som uppstår särskilt när vapnen används av barn och ungdom. Mot en
skärpning av bestämmelserna uttalar sig emellertid länsåklagaren i Älvsborgs
län, som inte anser det påvisat att det i någon nämnvärd utsträckning
förekommer olägenheter av del slag som anförts som skäl för de framlagda
förslagen. Han framhåller också att åldern 16-17 år är särskilt lämplig när det
gäller att börja förvärva färdighet och vana att handskas med vapen.
Polismästaren i Linköping är också tveksam om behovet av ytterligare
begränsningar i fråga om användandet av luflvapen och gör gällande att
frekvensen av anmälningar om missbruk är låg.

I
frågan huruvida samtliga luft- och fjädervapen bör föras in under VF:s

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 28

tillämpningsområde ansluter sig det alldels övervägande
antalet remissinstanser lill promemorians ståndpunkt att så inte bör ske. För
generell licensplikl uttalar sig dock jaktvårdsföreningarna i Södermanlands och
Östergötlands län samt Skånska jägarsällskapet.

Några remissinstanser framhåller, att det bör vara möjligt
all göra en klassificering av vapnen efter deras prestanda, och anser alt man
bör allvarligt överväga att införa licensplikt för de farligaste typerna. Denna
inställning har länsstyrelsen i MJ..nöhus län samt polismästarna i Malmö,
Trelleborg och Lidingö. Polismästaren i Kristinehamn förordar, att VF görs genereUt
tillämplig på vapnen men all del samtidigt förs in en undantagsbestämmelse av
innebörd alt tillslåndstvång inte gäller för personer över 18 år. Föreningen
Sveriges polismästare framhåller att del lill följd av den vapentekniska
utvecklingen nu finns luftgevär med prestanda som inte förekom vid VF:s
tillkomst och alt ett närskotl från ett luftgevär av det slaget kan förorsaka
allvarliga personskador. Under hänvisning lill att del bland medlemmarna
förekommer delade meningar i frågan vill föreningen dock inte framställa något
yrkande om licensplikl för de farligaste luft- och fjädervapnen.

Uttalandet i promemorian att det kan finnas luft- och
fjädervapen som redan f.n. är underkastade licenslvång, eftersom del enligt I §
tredje stycket VF endast är vapen avsedda för målskjutning som undantas från
förordningens tillämpningsområde har föranlett några kommentarer. Statens
kriminaltekniska laboratorium anför alt det i allmänhet torde vara omöjligt alt
genomföra en gränsdragning mellan sådana luft- och fjädervapen som är avsedda
för målskjutning och sådana som är avsedda för annat ändamål. Enligt
laboratoriet bör därför begränsningen av undantaget slopas. Samma uppfattning
har Svenska jägareförbundet och Föreningen Sveriges polismästare. Föreningen framhåller
att del i praxis inte torde förekomma någon sådan uppdelning av vapnen som
författningstexten förutser.

Tanken alt ytterligare begränsa den fria användningen av
luft- och fjädervapen genom skärpning av bestämmelserna i AOst vinner i princip
anslutning hos flertalet remissinstanser. Meningarna är däremot delade om
utformningen av de nya bestämmelserna. Promemorians förslag att höja
åldersgränsen i 6 § andra stycket från 16 till 18 år och att låta bestämmelsen
gälla också utanför sladsplanelagl område, om inte skjutningen sker under
betryggande uppsikt av person som fyllt 21 år, tUlstyrks eller lämnas ulan
erinran av bl.a. RÅ, hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands och Kronobergs län samt några polismästare. Socialstyrelsen menar
att all skjutning med vapnen utomhus inom tättbebyggt område innebär ett
onödigt risktagande och ifrågasätter om inte totalförbud för sådan skjutning
bör införas även för vuxna. När det gäller skjutning utanför sladsplanelagl
område biträder styrelsen i princip

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 29

promemorieförslaget
men anser det tillräckligt om 'tillsynsmannen' har uppnått 18 års ålder.

ÅtskUliga
remissinstanser menar att allmänheten ofta inte har klart för sig vad som menas
med sladsplanelagl område eller i varje fall inte vet var gränserna för olika
områden går. Med hänsyn härtill finner de det olämpligt all ha skilda regler
för olika typer av områden. i?PS förordar sålunda, att den nuvarande bestämmelsen
i 6 § andra stycket AOst får, efter höjning av åldersgränsen lill 18 år, gälla
utan undanlag även utanför sladsplanelagl område. För en sådan ordning uttalar
sig också länsstyrelsen i Jämtlands län. Svenska jägareförbundet anser all
samma regler bör gälla såväl inom som utom stadsplanelagt område men förordar
att bestämmelserna utformas så att åldersgränsen för rätt alt självständigt
använda vapnen sätts vid 18 år samt att övning- och tävlingsskylte medges för
yngre personer, om skjutningen övervakas av person som fyllt 21 år och är
myndig. Liknande synpunkter framför bl.a. Föreningen Sveriges polismästare och
länsstyrelsen i Värmlands län.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län är kritisk mot den föreslagna regeln om skjutning under
kontroll av vuxen person. Länsstyrelsen finner lösningen opraktisk och svårövervakad
saml påpekar, att den kan föranleda tveksamhet i fråga om ansvarsfördelningen
vid brott eller skadevållande under sådan skjutning. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anför att regeln knappast torde få åsyftad effekt och ifrågasätter om
förslaget i denna del bör genomföras. Polismästarna i Nacka och JVfa/möställer
sig tveksamma till både behovet och lämpligheten av en bestämmelse av
ifrågavarande slag, som man enligt deras mening har anledning befara inte
kommer att kunna praktiskt tillämpas.

Promemorian innehåller
inte något förslag om en regel som gör del möjligt all förverka vapnen och
ammunition vid överträdelse av de aktuella bestämmelserna i AOst. Ett stort
antal remissinstanser, såsom RÅ, hovrätten för Övre Norrland, RPS, Föreningen
Sveriges polismästare, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län samt ,
Svenska jägareförbundet, hävdar emellertid, alt en sådan regel bör införas, och
framhåller bl.a. att det bötesstraff som kan utdömas vid överträdelse av bestämmelserna
inte är av den storleksordningen alt fara för förnyade överträdelser undanröjs.

Under
remissbehandlingen har från några håll även tagits upp den i promemorian inte
behandlade frågan om kolsyrevapnens ställning. Skytteförbundens överstyrelse.
Svenska sporlskytteförbundet, handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Jönköping saml
Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag gör gällande all dessa vapen från
risksynpunkt är att jämställa med luft- och fjädervapen och att de därför också
bör undantas från VF:s tillämpningsområde. Sveriges grossistförbund m.fl.
framför samma åsikt och finner det angelägel alt frågan utreds närmare, varvid
även

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 30

en ny typ av vapen, s.k. elergevär, bör beaktas.
Kommerskollegium påpekar alt det torde vara tekniskt möjligt att framställa gasdrivna
vapen med avsevärt högre prestanda än luft- och fjädervapen och anser del
därför tillrådligt att behålla licenskravel för kolsyrevapen och andra
gasvapen.

3.2.2 Ljuddämpare

Som tidigare nämnts är VF:s bestämmelser om skjutvapen
tillämpliga också på en del lösa vapenlUlbehör, nämligen slutstycken, eldrör
och med vissa undanlag pipor lill skjulvapen. Ljuddämpare lill skjutvapen
omfattas inte av bestämmelserna och kan alltså förvärvas och innehas ulan
tillstånd.

Frågan togs upp i departementspromemorian med anledning av
en skrivelse den 25 november 1965 från Svenska jägareförbundet, i vilken
förbundet hemställde om förbud mot tillverkning och försäljning av ljuddämpare
som kan monteras på skjulvapen. I skrivelsen nämndes bl.a. att ljuddämpare lill
salongsgevär finns tillgängliga i handeln och all tjuvskylte lär förekomma med
salongsgevär som har försetts med sådant tillbehör.

Enligt 5 §
I mom. jaktstadgan får skjutvapen med ljuddämpare inte användas vid jakt.
Möjligheterna att se till att bestämmelsen efterlevs skulle enligt
departementspromemorian underlättas, om ljuddämpare inte kunde köpas fritt. Det
är tveksamt om det föreligger något legitimt behov att använda ljuddämpare till
skjulvapen. Så länge man inte helt kan utesluta att ett sådant behov i
undanlagsfall kan finnas bör man emellertid enligt promemorian inte förbjuda
tillverkning och försäljning av ljuddämpare utan i stället kräva tillstånd för
rätt att inneha tillbehör av delta slag. Del föreslås därför alt ljuddämpare
las med bland de lösa tillbehör lill skjulvapen som räknas upp i 1 § andra
stycket VF.

I
promemorian förordas att tillämpningsföreskrifterna till VF i anslutning
härtill kompletteras med ett uttalande att tillstånd till förvärv av
ljuddämpare bör meddelas endast för sökande som förmår visa alt han på grund av
särskilda omständigheter har behov därav. Det anmärks all till ljuddämpare inte
bör hänföras s.k. rekyldämpare, trots all dessa kan ha även en viss
ljuddämpande effekt.

1 promemorian las också upp frågan om behovet av en
övergångsbestämmelse om ljuddämpare förs in under VF. Den som vid tiden för den
nya bestämmelsens ikraftträdande innehar ljuddämpare bör enligt promemorian
åläggas alt inom viss lid, exempelvis tre månader, från ikraftträdandet söka
tillstånd lill fortsatt innehav hos den myndighet som har alt pröva ansökningar
om innehav av vapen. Om sådan ansökan görs

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 31

inom
föreskriven tid, bör ansvar inte inträda för den tid som vederbörande innehaft
ljuddämpare utan erforderligt tiUstånd. Får sökanden inte tiUstånd till
fortsatt innehav av ljuddämparen, bör bestämmelserna i 15 och 16§§ VF om
skyldighet att avlämna vapen som ej får innehas och om inlösen av sådant vapen
äga motsvarande tillämpning.

Vid remissbehandlingen
tillstyrks promemorians förslag av bl.a. RÅ, hovrätten för Övre Norrland, RPS,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och Jämtlands län,
Skånska jägarsällskapet, jaktvårdsföreningen i Södermanlands län och
polismästaren iÄlmhult. Den sistnämnde framhåller därvid alt ljuddämpare ibland
kan länkas vara motiverad i villvårdssammanhang inom tätort och när det gäller
alt hålla efter skadedjur, t.ex. genom hälsovårdsmyndigheternas försorg.

Svenska
jägareförbundet framhåller att förbundets framställning i frågan syftade till
att omöjliggöra tjuvjakt vid vilken man använder skjulvapen försett med
ljuddämpare. Enligt förbundels mening finns inget legalt användningsområde,
vare sig vid jakt eller målskjutning, för skjulvapen med särskilt anbringad
ljuddämpare. Förbundet vidhåller därför sitt förslag om ett totalförbud för
ljuddämpare. Samma inställning framförs också av Sveriges grossistförbund m.fl.,
jaktvårdsföreningen i Jämtlands län och polismästaren i Växjö.

I
två likalydande motioner tUl 1970 års riksdag (1:830 och 11:976) hemslälles bl.a.
om förbud mot tillverkning, införsel och saluföring av ljuddämpare för
jaktgevär. Första lagutskottet ansåg i sitt utlåtande (1970:16) att riksdagens
ställningstagande i frågan borde anstå i avbidan på resultatet av den pågående
översynen av vapenförfatlningarna.

3.2.3
Instickspipor

EnUgl
I § andra stycket VF är förordningens bestämmelser tillämpliga på lösa pipor
till skjul vapen. Undanlag gäUer dock för instickspipor för kulgevär och
pistoler eller andra dylika fickvapen. Den som vill förvärva en lös pipa lill etl
vapen är alltså, med nyss angivna undantag, skyldig att söka tillstånd att
inneha den. Tillstånd krävs dock inte, när den som är berättigad att inneha
skjutvapen vill byta ut exempelvis en försliten eller eljest otjänlig pipa mot
en ny av samma modell, förutsatt att bytet sker hos någon som har rätt alt
tillverka eller idka handel med skjutvapen eller hos kronans förråd (6 § tredje
stycket VF). Del är då tillräckligt att vederbörande företer sitt tillstånds-
eller deklarationsbevis rörande vapnet.

Av
förarbetena till bestämmelserna framgår, att det inte ansågs föreligga något
praktiskt behov av licensplikt för sådana inslickspipor till gevär och pistoler
som används i syfte alt förbilliga ammunilionskoslnaderna vid

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 32

övningsskjutning.
Att undanlagsbestämmelsen begränsades till instickspipor tUl kulgevär och
pistoler eller andra sådana fickvapen motiverades med att man viUe motverka att
hagdgevär med hjälp av inslickspipa skulle kunna tillfälligt utnyttjas som
kulgevär.

I
Svenska jägareförbundets skrivelse den 28 mars 1968 hemslälles, att undanlaget
för vissa inslickspipor slopas. Det är, enligt förbundet inte rimligt att en
person genom att förvärva en instickspipa tUl en grovkalibrig studsare kan
ändra denna till etl salongsgevär. I marknaden förekommer numera licensfria inslickspipor
för såväl kula som hagel, avsedda för hagdgevär. Ansökningar om tillstånd alt
för jaktändamål förvärva inslickspipor till såväl hagel- som kulvapen bör behandlas
restriktivt. För Iräningsskjutning däremot är inslickspipor av värde och tiUståndsgivningen
för sådant ändamål bör därför enligt förbundet kunna göras mer liberal.

Vid
remissbehandlingen har Jägareförbundets förslag genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.

3.2.4
Vapen av äldre typ

Enligt
1 § tredje stycket VF gäller förordningen inte skjulvapen som är tillverkat
före år 1860. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse i samband med de
ändringar i VF som genomfördes år 1961. Tidigare gällde motsvarande undanlag
andra framladdningsvapen än sådana som ingick i krigsmaktens utrustning.
Anledningen till ändringen i denna del var närmast att det hade upplysts att
man på marknaden ämnade införa en revolver av framladdningslyp som kunde laddas
med flera skott. I propositionen (prop. 1961:21 s. 23) uttalade föredragande
departementschefen bl.a. att sådant vapen uppenbarligen inte kunde vara
undandraget licensplikl. Den då gällande undanlagsbestämmelsen hade tillkommit
för att äldre vapen, lill vilka ammunition inte längre fanns, skuUe kunna
förvärvas och innehas utan tillstånd. Fortfarande användbara bakladdningsvapen
för enhetspatroner hade börjat tillverkas på 1860-talet. Syftet med ditlillsvarande
undantagsbestämmelse skulle därför enligt departementschefens mening lika väl
kunna nås om bestämmelsen ändrades så alt vapen tillverkade före år 1860 undantogs
från förordningens tillämpningsområde. Propositionens förslag i denna del
föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Chefen
för vapensektionen inom Samlarförbundet Nordstjärnan och styrelsen för Svenska
vapenhistoriska sällskapet har i skrivelser till Kungl. Maj:t den 15 maj 1967
resp. den 1 juni 1967 gjort gällande att nu ifrågavarande bestämmelse bör
ändras. I båda skrivelserna förordas en ordning som innebär att vapen, tiU
vilket det inte finns ammunition

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 33

tillgänglig
i handeln, blir licensfrilt oavsett tillverkningsår.

Vidare
har kriminalkommissarien Arne Svensson i Stockholms polisdistrikt i skrivelse
till RPS den 8 juli 1965 kritiserat den nuvarande bestämmelsen som
otillfredsställande i två hänseenden. För del första påpekas, att tillverkningsårel
sällan är angivet på vapen och att det därför är svårt och ibland omöjligt att
mer exakt bestämma ell äldre vapens ålder. För det andra framhålls, att del
finns vapen av precis samma typ som har tillverkats t.ex. under åren 1855-1870.
Den nuvarande bestämmelsen medför därför att ett vapen ur en sådan
tillverkningsserie kan vara licenspliktigt, medan ett annat av helt identisk
konstruktion kan vara licensfritt.

1
departementspromemorian konstaleras till en början, att den regel som
infördesår 1961 inte är helt fri från olägenheter. Vidare anförs följande. Det är
svårt att på detta område utforma en bestämmelse så, att den helt läcker vad
som är åsyftat och samtidigt är lätt alt tUlämpa i praktiken. Mot samlaroganisationernas
förslag lill lösning av gränsdragningsfrågan kan sålunda riktas bl.a. den
invändningen att det skulle bli svårt för den tillståndsgivande myndigheten att
fastställa om ammunition till vapnet finns tUlgänglig i handeln eller inte.
Enligt ett annat, under hand framfört förslag skulle licensfrihet gälla för
sådana vapen av äldre typ tUl vUka 'självlälande enhetspatroner' (dvs.
patronhylsa med tändhatt, krut och projektil) inte kan användas. En sådan
lösning skulle emellertid bl.a. leda till att sådana från säkerhetssynpunkt
farliga revolvrar av framladdningslyp som föranledde 1961 års ändring i VF på
denna punkt skulle falla utanför förordningens tillämpningsområde. Den
nuvarande ordningen är visserligen inte hek invändningsfri men bristerna i den
bör dock inte överdrivas. Beträffande svårigheterna att åldersbestämma vapen
kan man räkna med all antalet vapen i omlopp som tillverkats omkring år 1860
kommer att minska efter hand som åren går. Tillämpningssvårigheterna kommer då
helt naturligt alt bli mindre framträdande. Den omständigheten att ett före år
1860 tillverkat men alltjämt användbart vapen f.n. får förvärvas och innehas
ulan tillstånd anses knappast innebära någon nämnvärd risk från
säkerhetssynpunkt. Att den nuvarande bestiimmelsen medför att tillstånd i vissa
fall krävs för vapen som inte kan användas i brist på passande ammunition står
visserligen inte helt i överensstämmelse med bestämmelsens huvudsyfte, men
olägenheterna därav får dock antas vara tämligen begränsade. TiUståndsgivningen
kan i dessa fall vara mycket liberal.

Med
hänsyn till det anförda anses det enligt promemorian inte föreligga tUlräcklig
anledning att ändra gränsdragningen mellan licensfria och licensplikliga vapen
av äldre typ.

Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har bl.a. hovrätten för Övre
Norrland, RPS, Föreningen Sveriges polismästare, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Malmöhus, Jämtlands och Norr-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 34

bottens län. Svenska jägareförbundet, Sveriges grossislförbund
m.fl. och statens kriminaltekniska laboratorium instämt i promemorians
ståndpunkt att tUlräcklig anledning saknas att ändra den nuvarande regeln. RPS
framhåller alt del torde vara omöjligt att göra en frän alla synpunkter
tillfredsställande gränsdragning mellan licensplikliga och licensfria vapen av
äldre typ. De ölägenheter som är förenade med den nuvarande bestämmelsen
betecknar styrelsen som små. Kriminaltekniska laboratoriet vitsordar, att det
ibland kan vara svårt att fastställa ett vapens tiUverkningsår. De svårbedömda
gränsfallen är emellertid enligt laboratoriet så sällsynta att problemet inte
bör överskattas. Föreningen Sveriges polismästare anser att begreppet 'vapen
till vilken ammunition inte finns tillgänglig i handeln' är alltför svårbestämbart
för att kunna användas i en bestämmelse som den förevarande. Särskilt i
gränsfallen skulle del enligt föreningen dessutom kunna medföra en avsevärd
arbetsbelastning för den licensgivande myndigheten.

Biträdande länspolischefen i Östergötlands län finner den
nuvarande bestämmelsen mindre tillfredsställande och förordar att frågan utreds
ytterligare. Länsstyrelsen i /öner ansluter sig till denna uppfattaing.

Svenska
vapenhistoriska sällskapet hävdar all del i många fall är en lika olöslig uppgift
alt kontrollera om för vapnet avsedd ammunition finns i handeln som all avgöra
om det är tillverkat före eller efter ett fixerat årtal. Sällskapet anser alt
gränsdragningen bör göras så, att licensfrihel kommer all gälla för dels framladdningsvapen
med undanlag för sådana som ingår i krigsmaklens utrustning, dels sådana bakladdningsvapen
som inte är avsedda för självtätande enhetspatroner. Som motivering för sitt
förslag anför sällskapet i huvudsak följande. Från säkerhetssynpunkt innebär framladdningsvapen,
som numera är ett passerat utvecklingsstadium med uteslutande historiskt
intresse, avsevärt mindre risker än bakladdningsvapen. Laddandet av ett framladdningsvapen
är, särskilt i fräga om revolvervapen, en omständlig procedur. Såväl nya som gamla
framladdningsrevolvrar torde sakna intresse för eventuella missbrukare. Genom
att införa del entydiga begreppet självtätande enhelspatron undgår man
svårigheten med den kortlivade grupp av bakladdningsvapen som historiskt
utgjorde övergången mellan framladdningsvapen och de modernare bakladdningsvapnen
med självtälande enhelspatron. Vapen i denna grupp, t.ex. de s.k. kammarladdningsvapnen,
saknar numera varje betydelse från säkerhetssynpunkt. Med sällskapets förslag
kommer alla bakladdningsvapen frånsett denna lilla grupp alt bli licensplikliga
oavsett tillverkningsår och den eventuella förekomsten av brukbar ammunition.

Samlarförbundet Nordstjärnan och Skånes Vapenhistoriska
förening är starkt kritiska mot den nuvarande bestämmelsen. Om gränsdragningen
även i framtiden kommer alt ske med anknytning till årtalet 1860, anser
organisationerna alt det bör vara tidpunkten för vapnets konstruktion och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 35

inte tillverkningsårel som blir avgörande. Samma mening
har Aktiebolaget Norma projektilfabrik.

3.2.5 Startpistoler och s.k. ollonpistoler

Enligt 1 § tredje stycket VF gäller förordningen inte startpisloler.
Av den i samma paragrafs första stycke intagna definitionen på skjulvapen torde
följa all s.k. ollonpistoler, som är konstruerade enbart för att åstadkomma
ljudeffekter, inte heller faller in under förordningens tillämpningsområde.

Frågan om ändring av bestämmelserna för start- och ollonpisloler
har tagits upp av /fl/i55/yre/5e7ii Gä v/eborgi/än i skrivelser den 9 november
1960 och den 12 december 1962. Länsstyrelsen anser del otillfredsställande alt
dessa vapen kan köpas utan tillstånd av envar, trots all de ofta är utformade
så att de efter en tämligen enkel ändring kan användas som målskjutningsvapen
och bli farliga i händerna på ungdomar eller brottsliga personer.

I departementspromemorian konstateras, att start- och ollonpisloler
faller under bestämmelserna i VF om vapnet ändras så, alt kulor, hagel eller
andra projektiler kan skjutas ut frän det. Pistolerna får efter sådan ändring
inte innehas ulan tillstånd. Detta förhällande utgör givelvis i och för sig
inte någon garanti mot att sådana ändrade vapen ändå innehas ulan tillstånd och
missbrukas. Ett sätt att försöka komma till rätta med sådant missbruk är, som
länsstyrelsen i Gävleborgs län har föreslagit, att vidga VF:s
tillämpningsområde så, att startpisloler och ollonpistoler alllid blir
underkastade licenslvång. I stort sett alla typer av sådana pistoler torde
kunna ändras tUl skjutvapen. Men även andra pistoler av leksakskaraklär än
ollonpistoler lär i stor utsträckning kunna ändras på motsvarande sätt. Det kan
givetvis också länkas all t.ex. ämnen lill vapen eller vapendelar eller andra
halvfabrikat av vapen kan missbrukas. Skäl av varierande styrka skulle därför
enligt promemorian kunna anföras för att även vissa halvfabrikat och etl stort
antal andra typer av 'leksakspistoler' än ollonpistoler underkastas
licenstvång. Att föreskriva licenslvång i den utsträckning som nu har antytts
är emellertid av praktiska skäl knappast möjligt. Enligt vad som vidare anförs
i promemorian kan en författningsändring med denna innebörd inte heller ges lillbakaverkande
kraft. Man kan därför inte på denna väg helt stävja etl missbruk. Varje
utsträckning av licenstvånget på detta område måste också i praktiken medföra
avsevärda gränsdragningsproblem.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att flera
betänkligheter således kan anföras mot en vidgning av VF:s tillämpningsområde i
förevarande avseende. Härtill kommer att det påtalade missbruket, såvitt är
känt, inte är särskilt utbrett. Redan gällande bestämmelser torde ha en viss

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 36

avskräckande
effekt. Enligt promemorian bör länsstyrelsens framställning därför inte f.n.
föranleda någon författningsändring. Däremot är det enligt promemorian
värdefullt om tUlverkare av sådana vapen som det här är frågan om medverkar lUl
en bättre ordning genom att så långt som möjligt undvika att ge vapnen en sådan
utformning att de lätt kan ändras om till skjutvapen i VF:s mening.

Vid
remissbehandlingen av promemorian har förslaget att i denna del inte göra någon
ändring i gällande ordning nästan genomgående tUlstyrkts eller lämnats utan
erinran. Föreningen Sveriges polismästare anser dock att det skulle vara
önskvärt om reglerna kunde utformas så, att licensfriheten begränsas till
pistoler som endast med svårighet kan ändras till skjutvapen i VF:s mening.

RPS och statens
kriminaltekniska laboratorium framhåUer, att det inte bara finns startpistoler
utan också startrevolvrar, och ifrågasätter därför om inte ordet startpistoler
i författningstexten bör ersättas med ordet startvapen.

Generaltullstyrelsen
påpekar, att vissa leksaksvapen med en strikt förf attningstiUämpning kan föras
in under den definition av skjutvapen som ges i 1 § VF. Som exempel anförs att
en sådan tolkningsfråga blev aktuell i samband med att leksakspistoler, från
vilka en projektil kunde skjutas ut med hjälp av knallpulver, vid ett tillfälle
har anmälts lill införsel. Styrelsen förordar att VF:s definition av skjutvapen
förses med undantag för vapen som uppenbarligen utgör leksaker och som bedöms
vara ofarliga.

3.2.6
BuUpistoler

Inom
bl.a. byggnadsindustrin används en typ av handverklyg, med vUket bult, spik e.d.
genom explosiv laddning drivs in i murverk, betong, järn, trä och liknande
material för fästande av byggnadsdelar, ledningar m.m. Verktyget kallas bultpistol.

Enligt
I § tredje stycket VF är förordningen inte tillämplig på bl.a. skjutapparater
för slakt, signalgivning, livräddning e.d. I tillämpningen torde bultpistoler
ha jämställts med sådana skjutapparater, och tillstånd enligt VF för förvärv
och innehav av bultpistoler synes därför i allmänhet inte ha krävts.

i?PShar
i en framstäUning till Kungl. Maj:t den 11 januari 1968 hemställt, all i I § VF
tas in en föreskrift att bultpistoler inte skall vara underkastade bestämmelserna
i förordningen samt att arbetarskyddsstyrdsen ges i uppdrag att i samråd med RPS
meddela erforderliga säkerhetsföreskrifter för handhavande och förvaring av
sådana pistoler. Till stöd för framställningen har RPS anfört bl.a.
följande. Sedan länsstyrelsen i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 37

Göteborgs
och Bohus län i skrivelse till RPS ifrågasatt om inte buhpisloler var att
hänföra lill skjulvapen i VF:s mening, har ett antal sådana pistoler på styrelsens
initiativ undersökts vid statens kriminaltekniska laboratorium. I sitt
utlåtande över undersökningen säger laboratoriet att samtliga undersökta bultpistoler
formellt sett faller in under VF:s definition på skjutvapen. Med hänsyn till
pistolernas konstruktion, funktionssätt och användningsområde skulle det
emellertid enligt laboratoriets uppfattning innebära en viss inkonsekvens all
jämställa bultpistoler med skjutvapen enligt bestämmelserna i VF. RPS anser alt
den verkställda undersökningen motiverar att bultpislolerna tas med bland de
undantag från VF:s tillämpningsområde som anges i I § tredje stycket, så alt
det klarläggs alt polismyndighets tillstånd inte krävs för förvärv av bultpistol.

Enligt
departementspromemorian talar övervägande skäl för att bultpistoler i likhet
med de i I § tredje stycket VF nämnda skjutapparalerna bör vara undantagna från
förordningens bestämmelser. Eftersom den nuvarande avfattningen av 1 § VF gett
upphov lill tveksamhet om vad som gäller i del avseendet, anses det i
promemorian påkallat att förtydliga bestämmelsen på del sätt som RPS har
föreslagit. Bultpistol torde vara en sä vedertagen benämning på de
skjulapparater det här är fråga om alt den kan användas i författningstexten.
Vidare uttalas i promemorian att det i arbetarskyddslagen (1949:1) ges
bestämmelser som syftar till bl.a. att förebygga olycksfall vid användning av
maskiner, redskap och andra tekniska anordningar på arbetsplatserna. Tillsyn
över lagens efterlevnad utövas av arbetarskyddsstyrdsen. Styrelsen har år 1958
utfärdat anvisningar för leverantörer, upplåtare och brukare angående skyddsåtgärder
vid användning av bultpistoler. En översyn av dessa anvisningar pågick inom
styrelsen vid liden för promemorians utarbetande. Enligt promemorian föreligger
därför inte någon anledning att i förevarande sammanhang lämna arbetarskyddsstyrdsen
sådant uppdrag som avses i RPS:s framställning.

Departementspromemorians
ståndpunkt har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

3.2.7
Kulammunition för jaktstudsare

Enligt
2 § första stycket VF förstås i förordningen med ammunition dels patroner och
projektiler, som är avsedda för sådana handvapen på vilka förordningen äger
tillämpning, vare sig projektilerna är massiva eller fyllda med sprängämne
eller annat ämne, dels tändhattar och andra tändmedel som är avsedda för sådan
ammunition. Från förordningens tUlämpning undantas emellertid i paragrafens
andra stycke hagel, massiva kulor, hagelpatroner och tändhattar för sådana, kolsyrepalroner
saml patron- och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 38

laddninghylsor
utan tändhattar avsedda för sådana handvapen för vilka förordningen gäller,
liksom kulammunition för jaktstudsare med kaliber överstigande 6,5 mm.

Undantaget
för viss jaktstudsarammunition tillkom genom en författningsändring år 1955. I
den proposition som låg till grund för ändringen (prop. 1955:37 s. 23)
konstaterade departementschefen, alt några olägenheter med den sedan länge
rådande fria handeln med hagelammunilion inte hade märkts och att också
kulammunition lill jaktstudsare i viss utsträckning borde kunna frigöras frän
licenstvång. Han framhöll därvid, alt tiUståndsgivningen beträffande jaktstudare
var ganska restriktiv och att den som hade fått tillstånd alt inneha etl sådant
vapen i allmänhet också kunde antas besitta de personliga kvalifikationer som
bör fordras för alt få förvärva ammunition. Om en person hade missbrukat eller kunde
befaras komma alt missbruka sitt vapen, var enligt departementschefen den
riktiga reaktionen från myndigheternas sida all vederbörande fråntogs vapnet
och inte bara att han vägrades alt köpa ammunition. Det fanns två skäl lUl att
licensfriheten för ifrågavarande ammunition borde gälla endast för kalibrar
överstigande 6,5 mm. Licenslvång ansågs sålunda för del första böra behållas
för ammunition till salongsgevär med en kaliberav 5,6eller6mm. I propositionen
framhölls alt man från jaktvårdshåll hade börjat inta en mycket kritisk
hållning mot denna vapentyp och alt tiUstånd till innehav av vapen av denna typ
enligt tillämpningsföreskrifterna till VF skall meddelas myckel restriktivt. Eftersom
tiUståndsgivningen tidigare hade varit liberal, fick man emellertid räkna med
att det fanns ett stort antal sådana vapen i landet. För att hindra missbruk av
dessa borde ammunition till salongsgevär vara licensbdagd också i
fortsättningen. För del andra befarades en betydande risk för missbruk kunna
uppstå om kulammunilion av 6,5 mm kaliber släpptes fri. Som skäl härför åberopades
att sådan ammunition passade lUl de armégevär som i stor utsträckning lånades
ut av skytteföreningar och hemvärnet.

I
sitt av riksdagen godkända utiåtande över propositionen tillstyrkte första
lagutskottet (ILUI 1955:14) det framlagda förslaget. Utskottet framhöll
emellertid all man kunde hysa principiella betänkligheter mot att tUlåla
förvärv av ammunition utan särskilt tillstånd. En persons lämplighet att inneha
skjutvapen kunde nämligen förändras, sedan han erhållit vapenlicens, så att han
ej längre borde betros med alt få förvärva ammunition till sill vapen.
Bestämmelserna om tUlståndskrav för förvärv av ammunition var därför enligt
utskottet ett nödvändigt komplement till reglerna om tillståndstvång för
vapeninnehav. Vidare framhölls, att tillståndskravet för ammunition även
medförde att personer som ulan tillstånd innehar vapen inte kan skaffa
ammunition lUl dessa pä legal väg. Med hänsyn lill alt kraven frän jägarhåll på
lättnader i tUlståndstvånget gjorde sig gällande med avsevärd styrka ansåg sig
utskottet likväl kunna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 39

tillstyrka
den begränsade liberalisering som hade föreslagits i propositionen. Av ulskoltsullåtandet
framgår att utskottet diskuterade en alternativ lösning som skulle innebära all
ifrågavarande ammunition endast skulle få förvärvas mot uppvisande vapenlicens.
Tanken pä en sådan lösning avvisades emellertid eftersom den skulle medföra att
man i VF fick tre bestämmelser om grupper av ammunition för vilka skulle gälla
olika förvärvsregler. En sådan ordning ansågs tUlkrånglad och mindre
ändamålsenlig. Utskottet framhöll att tidigare erfarenheter av en motsvarande
bestämmelse beträffande hagelammunilion dessutom visade att en reglering av det
slaget lätt blev utan praktisk betydelse.

I
skrivelsen lill Kungl. Maj:l från Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet
den 20 februari 1965 resp. den 28 februari 1966 hemställs att all kulammunition
för jaktstudsare, oavsett kaliber, undantas från VF:s tiUämpningsområde. Fri
inköpsrätt anses i skrivelserna dock inte böra gälla i fråga om ammunition tiU
salongsgevär. Riksförbundet uttrycker tveksamhet också beträffande kalibern 6,5
x 55 mm. Eftersom mänga krigsvapen har denna kaliber kan sådan kulammunition
enligt förbundet behöva skyddas även i fortsättningen.

I
departementspromemorian anges alt de skäl som anfördes i 1955 års proposition
för att behålla licenslvånget för salongsgevärsammunition fortfarande är
giltiga. Någon liberalisering av bestämmelserna på den punkten anses därför
inte böra ske. Också i fråga om den ammunition som passar till de äldre
armégevären kvarstår enligt promemorian de skäl som år 1955 ansågs tala mot
licensfrihet. Enligt uppgift kommer gevär av denna typ alt lånas ut tUl skytteförningar
i minst lika stor utsträckning som tidigare även sedan det inom krigsmakten
ersatts med andra vapen. Gevär av den äldre typen kommer också i fortsättningen
alt ingå i hemvärnsorganisalionen. Mot bakgrund härav finns det enligt promemorian
knappast anledning att nu se mindre allvarligt på de risker för missbruk som en
fri försäljning av ammunition med kaliber 6,5 x 55 mm skulle kunna medföra.

I
promemorian konstateras vidare, att avfattningen av 2 § VF innebär att
licenstvånget gäller inte bara för salongs- och armégevärsammunilion utan också
för ammunition till en hel del vanligt förekommande jaktstudsare för småviltsjakl
med kalibrar under 6,5 mm, som i och för sig skulle ha kunnat frigöras från Ucenstvånget
lika väl som den grövre jaktsludsar-ammunilionen. Denna konsekvens av
bestämmelsens utformning är enligt promemorian från saklig synpunkt inte
motiverad. Den gränsdragning som har gjorts mellan licensfri och licensbunden
ammunition har emellertid den obestridliga förtjänsten alt den är lagtekniskt
enkel och lätt att tillämpa. Eftersom tiUståndsgivningen såvitt angår förvärv
av denna typ av ammunition kan förväntas vara mycket liberal, anses enligt
promemorian

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 40

de
olägenheter som den' nuvarande ordningen medför för berörda jägare inte vara så
stora att de motiverar etl mer invecklat regelsystem.

På
nu anförda skäl förordas i promemorian att någon ändring inte görs i 2 §VF.

Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har del rått starkt delade
meningar om i vilken utsträckning licenstvång bör gälla för inköp av ammunition.

Promemorians förslag all
inte göra någon ändring i nuvarande ordning tiUstyrks eller lämnas ulan erinran
av hovrätten för Övre Norrland, RPS, kommerskollegium, länsstyrelserna i
Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus och Norrbottens län, polismästarna i
Norrköping, Helsingborg och Mjölby samt jaktvårdsföreningen i Norrbottens län. RPS
anför, alt ell totalt frisläppande av ammunition till vapen av kaliber 6,5 mm
och därunder kan antas komma att leda till en helt okontrollerbar situation med
risk för växande missbruk. Enligt po/ismästaren I Norrfcöp/ng har några
ölägenheter av de nuvarande bestämmelserna inte märkts. Polismästaren i
Helsingborg anser att en mängd säkerhetsskäl talar mot fri försäljning av de
aktuella ammunitionstyperna, och alla förslag därom bör därför enligt hans
uppfattning bestämt avstyrkas.

Svenska jägareförbundetiörordar
i sitt yttrande, liksom i sin skrivelse den 28 mars 1968 all all ammunition
till jaktvapen undantas från tillstånds-kravet. Med hänsyn tUl salongsgevärens
speciella karaktär samt till att pistoler och revolvrar inte är att hänföra
till jaktvapen i egentlig mening anser förbundet det emellertid tillrådligt,
alt ammunition med kantantändning och ammunition till fickvapen får försäljas
endast lill den som kan uppvisa tillstånd att inneha sådant vapen och som
dessutom kan legitimera sig på etl tillfredsställande sätt. 1 huvudsak samma
inställning redovisas av Jägarnas riksförbund, jaktvårdsföreningarna i
Södermanlands och Östergötlands län. Skånska jägarsällskapet, Skytteförbundens överstyrelse.
Svenska sporlskytteförbundet. Svenska pistolskytleförbundet, Sveriges grossistförbund
m.fl., handelskamrarna i Stockholm och Aktiebolaget Norma projektilfabrik.
Statens naturvårdsverk biträder Svenska jägareförbundets mening utom så till
vida alt verket förordar att licenslvång behålls för salongsgevärsammunition.
För frisläppande av kalibern 6,5 mm men bibehållande av tillståndstvångel i
övrigt ullalar sig länsstyrelsen i Jämtlands län. Polismästarna i Ystad och Älmhult
anser däremot att den nuvarande bestämmelsen bör ändras så alt kaliberar under
6,5 mm, med undantag för salongsgevärsammunition, släpps fria.

Till
närmare utveckling av sin ståndpunkt anför Svenska jägareförbundet i huvudsak
följande.

I
fråga om salongsgevärsammunition har i promemorian tydligen beaktats endast
vapen med kaliber 22 (5,6 x 15 R). Ell inte obetydligt antal

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 41

salongsgevär
med kaliber 9 x 10 R torde emellertid också legalt finnas i landet. Ammunition
till dessa vapen får nu köpas fritt. Med tanke härpå borde gränsen mellan
licensfri och licensbdagd ammunition för konsekvensens skull sättas vid 9 mm,
vilket skulle innebära att i stort sett endast kulammunilon avsedd för
afrikanskt storvilt fick försäljas fritt. Med hänsyn till alt del inte är några
svårigheter att illegalt förvärva vare sig salongsgevärsammunition av kaliber
5,6 mm eller annan licensbdagd ammunition torde den nuvarande ordningen endast
i sällsynta undanlagsfall kunna förhindra olovlig eller olaga jakt. Personer
som avser att använda sina vapen på ett brottsligt sätt torde sålunda inte i
större omfattning besvära sig med att söka tillstånd alt förvärva ammunition. F.n.
råder för övrigt fullständig förbislring i fråga om tiUståndsgivningen för salongsgevärsammunition.
Inom vissa län är det så gott som omöjligt alt få tillstånd, medan det i andra
är relativt lätt. Detta medför tyvärr alt respekten för gällande bestämmelser
minskar. En bestämmelse av del slag förbundet förordat skulle vinna stöd i del
allmänna rättsmedvetandet. Den skulle dessutom läcka in alla förekommande salongsgevärslyper
och innebära alt ammunition till dessa liksom till fickvapen inte kunde
förvärvas utan att tillstånd till vapnet företeddes. - Beträffande ammunition
av kaliber 6,5 x 55 kan sägas att den numera är den kanske mest sålda
kulkalibern för jakt beroende på att den är billig, har god precision,
förorsakar ringa rekyl m.m. Den är vidare ännu enklare all förvärva ulan licens
än salongsgevärsammunilionen. Banskyltar kan nämligen i regel köpa ammunition
vid skjulbanan ulan att därefter behöva redovisa hur många av de inköpta
patronerna som förbrukats. En absolut kontroll är i de flesta fall omöjlig.
Någon svårighet att göra om en hdmanllad kula lill en för jakt tillåten
blyspets- eller hålspetskula föreligger inte för den som har någon praktisk
kännedom om ammunition. Etl stort antal detaljister säljer också 6,5 mm
ammunition fritt, antingen det beror på alt de saknar kännedom om gällande
bestämmelser eller inte iakttar dessa på grund av svårigheter att acceptera att
ammunition av samma klass i vissa fall är licensfri och i andra fall licensbdagd.
Del bör också betonas alt del i regel är ytterst liten risk för alt en person
som har erhållit etl vapen i sin egenskap av hemvärnsman eller banskytt kommer
att missbruka vapnet. Att åberopa all ett större antal vapen av armémodell
finns ute i landet som skäl för att behålla licenslvång för ammunition av 6,5
mm kaliber synes vid sådant förhållande innebära ett onödigt misstänkliggörande
av dessa kategorier. Del bör även anmärkas att det långt ifrån alltid är så
lätt som i promemorian förutsätts att få tillstånd lill klenkalibrigstudsarammunition.
Dessa kalibrar förväxlas nämligen relativt ofta av liUståndsmyndigheten med den
vanligaste salongsgevärskalibern.

Aktiebolaget
Norma projektilfabrik framhåller bl.a. att ett slopande av licenstvånget
skulle medföra stora lättnader för den frivilliga

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 42

skylterördsen.
Till belysning härav nämner bolaget all del inom rörelsen varje år används över
20 miljoner civiliill verkade patroner för kulgevär och att del exempelvis år
1967 på landels skjulbanor förbrukades över 11 mUjoner 9 mm pistolpatroner.

3.3
Utlåning av skjutvapen

Enligt
VF gäller som huvudregel all den som vill låna ell skjulvapen av annan är
skyldig att på vanligt sätt söka tillstånd att inneha vapnet. Regeln är
emellertid försedd med några undanlag. Den som är berättigad att inneha skjutvapen
får sålunda enligt 6 § första stycket VF under vissa förutsättningar låna ut
vapnet tillfälligl för högst två veckor för samma ändamål som hans eget
tillstånd all inneha vapnet avser eller, om han innehar det på grund av
deklarationsbevis, för jakt eller övnings- eller tävlingsskylte. Låntagaren
behöver vid sådant lån inte inhämta tUlstånd till innehavet. Som förutsättning
för alt utlåningen skall vara tillåten gäller att låntagaren har fyllt 18 år
och all han inte skäligen kan antas komma att missbruka vapnet. Enligt
bestämmelsen är del inte heller tillåtet att låna ut skjutvapen till den som
man vet har fått eget vapen förverkat eller som har fått tillstånd återkallat
eller förbjudits att inneha vapen. I fråga om utlåning av skjutvapen för jakt
efter älg gäller en speciell inskränkning. I sådant fall måste låntagaren själv
vara berättigad på grund av tillstånd eller deklarationsbevis att inneha vapen
lämpat för sådan jakt, dvs. ett s.k. klass l-vapen enligt statens
naturvårdsverks kungörelse (1969:385) med vissa bestämmelser angående vid jakt
tillåtna kulvapen m.m. Bakgrunden till denna bestämmelse är alt det i samband
med ändringar i VF år 1961 infördes särskilda kvalifikationskrav för tillstånd
alt inneha klass l-vapen. Enligt tillämpningsföreskrifterna till förordningen skall
sålunda de som söker tiUstånd för sådant vapen som regel ha avlagt godkänt prov
för Svenska jägareförbundets älgskytlemärke i brons. Samtidigt tillkom den nu
berörda specialregeln i 6 § VF för att motverka att personer som inte uppfyller
de skärpta kvalifikationskraven deltar i jakt på älg med lånat vapen.

Skytteförening och annan
sammanslutning som avses i 9 § första stycket VF har enligt andra stycket samma
lag rätt att låna ut vapen, som sammanslutningen innehar, lill medlem för
övning eller tävling. Lånelidens längd och övriga villkor för utlåningen får i
dessa fall bestämmas av sammanslutningens styrelse med det undantaget att utiåning
lill den som inte fyllt 18 år får ske endast vid övning eller tävling som äger
rum under sammanslutningens kontroll. I tillämpningsföreskrifterna anges alt
utlåning av kulsprutepistol i annat fall än vid övning eller tävling som nyss
sagts bör ske endast lill sådan medlem som har fyllt 21 år och som i fråga om
personliga kvalifikationer motsvarar högt ställda krav. Lånetiden bör i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 43

sådant
fall vidare begränsas till kortare träningsperiod eller enstaka tävling.

Som tidigare nämnts har
vapenhandlare rätt att utan krav på licens för mottagaren lämna ut skjutvapen till
spekulant för provskjulning. Bestämmelse härom finns i 31 § andra stycket VF.
De villkor beträffande låntagares ålder och personliga kvalifikationer i övrigt
som gäller för enskUds utlåning enligt 6 § första stycket andra punkten VF äger
motsvarande tUlämpning i sådant fall.

Till nu berörda regler om
utlåning har fogats vissa konlrollföreskrifter. Enligt 6 § andra stycket VF
skall sålunda enskild upplåtare lill låntagaren överlämna en avskrift av sitt
tillstånd- eller deklarationsbevis, försedd med vissa uppgifter om utlåningen.
Om låntagare tillhör upplåtarens familj behöver inte särskild handling
upprättas. I sådant fall är det tillräckligt all tillstånds- eller deklaralionsbeviset
överlämnas till låntagaren. Detsamma gäller vid utlåning av gaspistol tUl
anställd i och för dennes tjänst. När vapnet skall användas endast i upplålarens
närvaro, behöver nu angivna föreskrifter inte iakttas. Vid upplåtelse från
sammanslutning eller vapenhandlare skall intyg om utiåningen på motsvarande
sätt lämnas till låntagaren (9 § tredje stycket resp. 31 § tredje stycket VF).

Den
som bär skjutvapen är enligt 18 § 1 mom. VF skyldig att medföra sitt tiUstånds-
eUer deklarationsbevis för vapnet. Beträffande jaktvapen kan i stället jaktkort
medföras under förutsättning att del är försett med anteckning av polisman om
de jaktvapen som vederbörande är berättigad all inneha. Vid tillfällig
upplåtelse av skjulvapen skall lånehandlingen resp. upplåtarens tillstånd-
eller deklarationsbevis medföras, om upplåtaren inte är närvarande. Kan den som
bär vapen inte på tillsägelse av polisman visa upp handling som berättigar
honom tUl innehavet, kan polismannen omhänderta vapnet.

I
skrivelse lill Kungl. Maj:l den 17 september 1963 framhåller Svenska jägareförbundet,
att del f.n. råder osäkerhet om utlåning enligt VF skall anses föreUgga i fall
då vapenägaren är tillsammans med låntagaren eller åtminstone inom synhåll för
denna vid 'lånelUlfällel'. Enligt förbundels mening bör emellertid, oavsett hur
det förhåller sig därmed, skjulvapen aldrig få brukas för jakt efter älg av
annan än den som själv är berättigad att inneha vapen, som får användas för
sådan jakt. Förbundet förordar därför att bestämmelsen i 6 § första stycket
tredje punkten VF förtydligas i detta avseende.

Länspolischefen
i Norrbottens län har i en skrivelse till den 23 oktober 1965 konstaterat alt
han finner del anmärkningsvärt, att varken VF eller tillämpningsföreskrifterna
till denna innehåller några särregler i fråga om utlåning av pistol eller
kulsprutepistol och att sådana vapen till följd härav synes kunna lånas ut
under två veckor lill den som fyllt 18 år och uppfyller

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 44

villkoren
i övrigt i 6 § första stycket VF. På grund av dessa vapens farlighet ifrågasätter
länspolischefen om man inte borde föra in en särbestämmelse för dessa vapen, i
allt fall beträffande låntagarens ålder. Han förordar vidare etl tillägg till
18 § 1 mom. VF innebärande alt den som har lånat skjutvapen för älgjakt blir
skyldig alt föra med sig förutom lånehandlingen sitt eget deklarations-
eller tillståndsbevis.

I
en inom dåvarande överståthållarämbetet i december 1955 upprättad promemoria,
som överlämnt,:, lill justitiedepartemenlet, anförs att det knappast kan anses
godtagbart alt vid utlåning av pistoler och kulsprutepistoler enbart lila till
den privata upplålarens eget omdöme. I stället förordas att dessa vapen helt
och hållet undantas från den fria utläningsrälten enligt 6 § VF och alltså får
lånas endast efter tillstånd av polismyndighet.

Även
andra frågor som gäller utlåning av vapen berörs i överståthål-larämbelets
promemoria. I huvudsak anförs därvid följande.

Det
torde inte vara ovanligt alt den i 6 § första stycket angivna maximala utläningstiden
på två veckor förlängs både en och flera gånger. Det finns därför skäl all
överväga om del inte bör införas en uttrycklig föreskrift som anger alt
upplåtelse inte får förlängas, varvid med förlängning bör jämställas en mera
omedelbar förnyelse av utiåningen, även om vapnet skulle ha återgått i
licensinnehavarens besittning en kort tid emellan upplåtelserna. - Vad
beträffar den privata utlåningen av hagdgevär ter det sig enligt vad som vidare
anförs i promemorian onödigt strängt all upprätthålla kravet all låntagaren
skall ha fyllt 18 år, speciellt om vapnet är avsett att användas under upplålarens
omedelbara uppsikt. Enligt överståthållarämbelels erfarenhet torde
överträdelser av bestämmelsen också vara ytterst vanliga. En mindre rigorös
regel, förslagsvis av innebörd att hagdgevär får lånas ut för jakt till den som
har fyllt 16 år under förutsättning alt vapnet används i upplåtarens närvaro,
är därför värd att övervägas. - Dådet gäller sammanslutnings rätt att låna ut
skjutvapen enligt 9 § andra stycket ifrågasätts om det inte skulle vara
lämpligt att också för de fallen kräva sådan pålitlighet hos låntagaren som
anges i 6 § första stycket genom en hänvisning till detta lagrum. -Beträffande
vapenhandlares rätt att lämna ut skjutvapen till spekulant för provskjutning
framhålls att VF f.n. inte innehåller någon regel om hur länge spekulanten får
behålla vapnet för ifrågavarande ändamål. För all förhindra missbruk föreslås
alt bestämmelsen i 6 § första stycket om högst två veckor utlåning ges motsvarande
tillämpning i dessa fall. I promemorian konstateras vidare alt del lär
förekomma alt vapenhandlare som säkerhet för vapnet kräver full betalning redan
i samband med att det lämnas ut för provskjutning. Genom ett sådant förfarande
minskas naturligt nog säljarens intresse av att se lill att vapnet lämnas
tillbaka, om kunden sedermera inte får förvärvstUlstånd. För

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 45

att
motverka detta kan man länka sig all genom lagstiftning begränsa vapenhandlares
rätt att betinga sig säkerhet i kontanta medel vid utiämning av vapen för
provskjutning. I konsekvens med vad som har förordals i fråga om privatpersons
utlåning av kulsprutepistol och pistol ifrågasätts också om inte vapenhandlares
rätt att lämna ut sådana vapen för provskjutning bör upphävas utom vad gäller
skytteföreningar. Vad slutiigen angår innebörden av begreppet provskjutning
anförs i promemorian alt det i tillämpningsföreskrifterna till VF gjorts
gällande att sådan skjutning regelmässigt bör ske som målskjutning men att den
undantagsvis torde kunna äga rum vid jakt. Eftersom vapenhandlare bör ha rätt
att lämna ut skjutvapen för provskjutning vid jakt tUl spekulant som redan
innehar licens för jaktvapen av det slag som det gäller synes en direkt
föreskrift därom böra tas in i förordningen eller tillämpningsföreskrifterna.

I
departementspromemorian behandlas de sålunda i denna del framlagda ändringsförslagen.
Beträffande Jägareförbundets förslag all förtydliga bestämmelsen om utlåning av
skjutvapen för jakt efter älg i 6 § första stycket tredje punkten VF
konstateras, att det förhållandel att upplåtaren är tillsammans med den till
vilken upplåtelsen skett enligt vanligt språkbruk inte utesluter att det är
fråga om ett lån. Med hänsyn härtill och eftersom det i varje fall av
föreskriften om utfärdande av lånehandling i paragrafens andra stycke direkt
framgår att första stycket är tUlämpligt på det fall som Jägareförbundet
åsyftat i sin skrivelse torde det inte föreligga något behov av att förtydliga
reglerna i detta avseende.

Inte
heller förslaget om ett uttryckligt förbud mot förlängning av lånetiden utöver
två veckor bör enligt vad som anförs i promemorian föranleda någon särskild
åtgärd. Det erinras därvid om att frågan om förfaringssättet med förlängningar
av upplåtdseliden diskuterades också i samband med 1961 års ändringar i VF.
Därvid uttalade departementschefen (prop. 1961:21 s. 28), att etl sådant förf
ärande torde strida mot 6§ VFoch således i allt fall böra föranleda att
upplåtarens tillstånd dras in. Under hänvisning tiU detta uttalande konstateras
i promemorian alt omständigheterna i vissa sådana fall även torde vara sådana
att ansvar enligt 26 § 1 och 2 mom. VF kan komma i fråga. Som ett ytterligare
skäl mot att införa ett uttryckligt förbud av del angivna slaget anförs att en
sådan reglering lätt skulle kunna föranleda tveksamhet om rätta tolkningen av andra
liknande bestämmelser ulan sådant förbud.

I
anslutning till nu berörda frågor diskuteras i promemorian möjligheten av att
införa något slags kontroll över att tillåten utlåningstid inte överskrids,
exempelvis genom att föreskriva skyldighet för den som lånar ut vapen att
anmäla detta till polismyndigheten. Slutsatsen i denna del är emeUertid alt det
inte f.n. föreligger tillräcklig anledning alt förorda en sådan ordning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 46

Den
nuvarande regleringen av sammanslutnings rätt alt låna ut vapen till sina
medlemmar har enligt promemorian såvitt känt fungerat tillfredsställande. Det
anses därför inte påkallat alt komplettera bestämmelsen i 9 § andra stycket VF
med någon hänvisning lill föreskrifterna i 6 § VF.

Övriga
i skUda sammanhang framförda ändringsförslag såvitt gäller utlåning av vapen
har däremot vunnit anslutning i promemorian. Sålunda föreslås all avfattningen
av 18 § 1 mom. VF ändras så, att det klart framgår att den som har lånat vapen
för jakt efter älg är skyldig all förutom lånehandlingen medföra sitt eget
tillstånds- eller deklarationsbevis för sådant vapen. Den förordade
uppmjukningen av bestämmelserna om utlåning av hagdgevär tillstyrks också.

Den licensfria utlåningen
av kulsprutepistol, pistol och revolver behandlas relativt utförligt i
promemorian. Därvid erinras lill en början om att del enligt
tillämpningsföreskrifterna till VF är förutsatt all tiUståndsgivningen
beträffande dessa vapen skall vara myckel restriktiv och baseras på högt
ställda krav vad gäller såväl sökandens behov av vapnet som hans personlig
kvalifikationer all handha del. Under sådant förhållande kan det enligt
promemorian ifrågasättas om det är lämpligt alt personer som kanske inte
uppfyller sådana krav pä grund av den licensfria ullåningsrätten likväl kan ha
möjlighet att komma i besittning av sådant vapen. Motsvarande synpunkter som
föranledde inskränkning i rätten alt låna ut skjulvapen för jakt efter älg
skulle således kunna anläggas också i fråga om kulsprutepistoler, pistoler och
revolvrar. Beträffande nu nämnda vapen föreligger dock den skiUnaden att de
inte får användas för jakt. Utlåning av sådant vapen torde därför som regel ej
få ske för annat ändamål än övnings- eller lävlingsändamål. 1 promemorian
anförs vidare alt sådan skjutning i allmänhet äger rum på särskilda skjutbanor
och under viss kontroll. Några väsentliga olägenheter av de nuvarande
bestämmelserna har inte märkts. Detta beror säkerligen tUl stor del på att
endast personer som svarar mot högt ställda krav i fråga om omdöme och ansvarskänsla
har fått tillstånd all förvärva de vapen det här är fråga om. Del kan därför pä
goda grunder antas att dessa personer undviker att låna ut sina vapen lill sådana
som är olämpliga att handha vapen. Om vapnen av det slag som del här är fråga
om ändå kommer i orätta händer kan konsekvenserna emellertid lätt bli
ödesdigra. Under de senaste åren har sålunda märkts en oroande tendens till
ökad användning av kulsprutepistoler och pistoler i samband med grövre
brottslighet. Det framstår inte minst mot bakgrund härav som ytterst angelägel
att man lar tillvara alla möjligheter alt förhindra eller åtminstone försvåra
att dessa skjutvapen blir åtkomliga för personer som inte är avsedda att få
tillgång lill vapen av denna typ. I första hand bör ansträngningarna inriktas
på all skapa bättre skyddsanordningar för olika typer av vapenförråd, i
synnerhet de militära. Som en annan åtgärd i samma syfte kan övervägas att
upphäva eller inskränka möjligheten lill licensfri

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 47

utlåning
av vapnen. Del kan dock ifrågasättas om inte ell ovillkorligt förbud mot sådan
utlåning skulle kunna le sig onödigt ingripande i vissa situationer. En sådan
ändring skulle t.ex. få till följd alt erfarna skyttar inte skulle kunna låna
varandras vapen under träningsskjutning ulan polismyndighetens tillstånd. Denna
konsekvens av förbudet skulle säkeriigen komma att uppfattas som i stor
utsträckning sakligt omotiverad. En begränsning av ullåningsrätten med avseende
bara på låntagarens ålder skulle inte heller bli helt ändamålsenlig. Ett från
säkerhetssynpunkt bättre alternativ är enligt promemorian alt föreskriva alt
vapnen av delta slag får lånas ut endast för användning i upplåtarens närvaro.
En sådan lösning synes kunna accepteras också från andra synpunkter. Det
föreslås därför att en bestämmelse av denna innebörd las in i 6 § VF.

I fråga om vapenhandlares
rätt att lämna ut skjutvapen för provskjutning anförs följande i promemorian.
Enligt 31 § andra stycket VF skall bestämmelserna i 6 § första stycket andra
punkten VF om låntagares ålder och personliga kvalifikationer i övrigt äga
motsvarande tillämpning vid utlämning av vapen för provskjulning. Före de
ändringar som gjordes i VF år 1961 innehöll 31 § en hänvisning också till
första punkten i första stycket av 6 §, vilket innebar att utlåning av vapen
för provskjutning fick avse högst två veckor. Att hänvisningen lill första
punkten logs bort torde närmast haft sin grund i del förhållandet att
bestämmelserna i denna punkt om del ändamål för vilket utiåning får ske inte
kan ges motsvarande tillämpning i förevarande fall. Borttagandet av tvåveckorsregdn
berördes inte i förarbetena till ändringarna. Visserligen torde vapenhandlarna
i allmänhet själva vara angelägna all se till att kunder inte behåller vapen
för provskjutning under någon längre tid. Förekomsten av en direkt bestämmelse
i frågan skulle emellertid i vissa fall kunna länkas utgöra etl värdefullt stöd
för handlarna då del gäller alt uppträda med fasthet mot kunderna i sådana
sammanhang. Det kan därför vara lämpligt all i 31 § la in en föreskrift om all
utlämnande av vapen för provskjutning inte får avse längre lid än två veckor.
Den i ÖÄ:s promemoria framförda tanken att författningsmässigt reglera
vapenhandlares rätt att kräva säkerhet vid utlämnandet av vapen för
provskjutning torde vid sådant förhållande inte längre ha någon aktualitet.

1 promemorian anförs
vidare. 1 överensstämmelse med vad som förut har förordats angående den privata
utlåningen synes också vapenhandlares rätt att lämna ut vapen för provskjutning
böra begränsas i fräga om kulsprutepistol saml pistol och annat fickvapen. De
skäl för en skärpning av bestämmelserna som anfördes med avseende på den privata
utlåningen av sådana vapen torde i och för sig göra sig gällande med samma
styrka vid upplåtelse för provskjutning. 1 princip bör därför krävas att
handlaren är närvarande vid provskjulning med dessa vapen. Med vapenhandlare
avses givelvis, när tillståndet innehas av juridisk person, den föreståndare
för

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 48

rörelsen
som skall finnas enligt 28 § VF. Närvarokravel får anses uppfyllt om i stället
för handlaren eller föreståndaren sådan vikarie som under vissa vUlkor äger
förestå handelsrörelsen är närvarande. Eftersom det av praktiska skäl ofta
torde bli omöjligt för handlare, föreståndare eller vikarie att själv närvara
vid alla de provskjutningar som det kan bli fråga om bör man kunna godta att i
dennes ställe någon i rörelsen anställd person är närvarande. På dennes
personliga kvalifikationer bör dock ställas sådana krav att han kan antas kunna
pä ett tUlfredsstäUande sätt fullgöra sin kontrolluppgift. Dennes lämplighet bör
därför prövas av polismyndighet. Annan anstäUd än sådan som godkänts av
polismyndighet för denna uppgift kan alltså inte komma i fråga som ersättare
för handlare, föreståndare eller vikarie. Kravet på alt provskjutning med
kulsprutepistol, pistol och annat sådant fickvapen skall ske i vapenhandlarens
närvaro synes inte behöva upprätthållas när spekulanten är en sådan
sammanslutning som avses i 9 § VF.

Vad slutligen angår frågan
om provskjutning i den mening som avses i 31 § VF kan äga rum vid jakt framhålls
i promemorian, att paragrafen före ändringarna år 1961 föreskrev att handlare
var berättigad att lämna ut skjutvapen 'på prov' till spekulant. I
propositionen till ändringarna anförde departementschefen, att vapenhandlares
utlåning enligt då gällande bestämmelser inte torde få ske för jaktändamål. För
att förtydliga detta byttes orden 'på prov' ut mot 'för provskjutning'. Det
torde därförfåanses klart att provskjulning aldrig får ske i form av jakt efter
levande villebråd. I tillämpningsföreskrifterna lill VF uttalas härom bl.a. alt
med provskjutning bör förslås endast skjutning som avser att ge skytten en uppfattning
om vapnets skjutegenskaper och att sådan skjutning därför i allmänhet bör ske
som målskjutning eller i liknande former. Med hänsyn lill vad som nyss har
sagts om innebörden av begreppet provskjutning synes orden 'i allmänhet' i
anvisningarna kunna ge upphov till missförstånd. Enligt promemorian bör därför
dessa ord i anvisningarna tas bort.

Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har den allmänna inställningen
till de förslag som har lagts fram i promemorian varierat tämligen kraftigt.
Några tillstyrker förslagen eller lämnar dem i huvudsak utan erinran. Hit hör
RÅ, hovrätten för Övre Norrland, RPS och flera länsstyrelser. Andra är starkt
kritiska i vart fall mot vissa av förslagen. Det är fallet med bl.a. Skylteförbundens
överstyrelse. Svenska pistolskytleförbundet och Svenska sporlskytteförbundet.
Sveriges grossistförbund m.fl. anser det ofrånkomligt, att hela det problemkomplex
som hänger samman med frågan om utlåning av skjutvapen görs lill föremål för
ytterligare utredning.

Frågan
när utlåning i VF:s mening skall anses föreligga är enligt flera
remissinstanser mer komplicerad än uttalandena i promemorian ger vid handen.
Svenska jägareförbundet hänvisar till ell avgörande av Svea

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 49

hovrätt
från år 1950, enligt vilket utlåning i VF:s mening ej ansågs föreligga i ett
fall där vapnets ägare hade övervakat dess användning. Förbundet finner denna
bedömning tillfredsställande från såväl praktiska som andra synpunkter.
Gällande bestämmelser bör emellertid enligt förbundets mening kompletteras så
att minimiåldern för att över huvud laget få lossa skott vid jakt sätts lill 15
år. Vidare förordas en bestämmelse av innebörd alt den som inte på grund av tiUslånds-
eUer deklarationsbevis har rätt att inneha klass l-vapen likväl tillåts att vid
jakt lossa skott efter djur som får fällas endast med sådant vapen, under
förutsättning all del sker under vapenägarens direkta överinseende och att
skylten har avlagt godkänt prov för Jägareförbundets älgskytlemärke. Jägarnas
riksförbund gör också gällande, att utiåning enligt nuvarande regler inte
föreligger om vapnet disponeras under direkt överinseende av upplålaren. Detta
innebär, framhåller riksförbundet, att vem som helst, oavsett ålder, får jaga
älg under förutsättning alt han övervakas av upplåtaren. Hela systemet anses kunna
sättas i fråga. Riksförbundet finner del vara rimligare om licensfri utlåning
av vapen för jaktändamål fick ske endast till den som själv har rätt alt inneha
jaktvapen och att i övrigt sådan utlåning får förekomma enbart för tränings-
och sporländamål. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det tveksamt om avfattningen
av 6 § andra stycket VF tillåter någon säker slutsats i frågan om när lån skall
anses föreligga och finner ett förtydligande önskvärt.

Den i promemorian
redovisade negativa inställningen tiU förslaget att införa ett uttryckligt
förbud mot förlängning av tvåveckorsliden för den licensfria utlåningen har
lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län
ställer sig dock kritisk mot del i promemorian gjorda ullalandet att en
otillåten förlängning bör föranleda alt upplåtarens licens dras in. I varje
fall när det rör sig om en enstaka förlängning framstår en sådan påföljd enligt
länsstyrelsen som alltför sträng. Socialstyrelsen och Svenska jägareförbundet
har liknande synpunkter och menar att om en så allvarlig reaktion som
indragning av licens skall komma ifråga i dessa sammanhang bör ett uttryckligt
förbud mot förlängning införas. Att föreskriva anmälningsskyldighet vid utiåning
anser Jägareförbundet vara att tillgripa större våld än nöden kräver. En
positiv inställning till en sådan åtgärd redovisar däremot länsstyrelsen i Östergötlands
län och jaktvårdsföreningen i Norrbottens län.

Mot promemorians
ståndpunkt att inte föreslå något tillägg till bestämmelserna i 9 § VF om
sammanslutnings utlåningsrätl vänder sig socialstyrelsen och länsstyrelsen i
Stockholms län, som båda anser att i paragrafen bör las in en hänvisning till
de i 6 § angivna villkoren beträffande låntagarens person. Centralförbundet för
befälsutbildning framhåller beträffande sammanslutnings utiåningsrätt, att de
korta utiåningslider som nu medges, speciellt i fråga om kulsprutepistoler,
medför stora svårigheter

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 50

för
befälsutbildningsföreningarna och deras medlemmar, framför allt i Norrland och
andra trakter med stora avstånd. Förbundet anser det synnerligen angelägel att
liberalare regler införs, så alt föreningarna får möjlighet att låna ut vapen lill
sina medlemmar under exempelvis ell utbildningsår. Förbundets synpunkter delas
av av ÖB, som förordar att frågan löses genom att tillstånd för lån under
längre lid ges av polismyndighet i de avsedda fallen, varvid behovet kan
styrkas av vederbörande försvarsområdesbefälhavare.

Förslaget
att komplettera 18 § 1 mom. VF med en bestämmelse om skyldighet för låntagare
av älgjaktvapen att medföra eget tillstånds- eller deklarationsbevis har inte
mött någon erinran under remissbehandlingen. Svenska jägareförbundet förordar
dock att tillägget utformas så att skyldigheten att medföra del egna beviset
kommer alt gälla vid jakt efter allt 'klass 1-vill'.

Den föreslagna sänkningen
av kravet på låntagarens ålder vid utlåning av hagdgevär från 18 till 16 år har
inte väckt någon kritik i och för sig. Flertalet av de remissinslaner som
yttrar sig i frågan anser emeUertid alt del som i första hand bör tillmätas
betydelse i förevarande sammanhang är under vilka former skjutningen sker och
inte så myckel vapnets art. Synpunkter Uknande dem som Svenska jägareförbundet
har anfört i samband med den tidigare behandlade frågan om innebörden av
begreppet utlåning återkommer i åtskilliga yttranden. Statens naturvårdsverk
sätter såliinda i fråga om inte åldersgränsen bör sänkas till 15 år och gälla
både för hagel- och kulgevär, när vapnet används i upplåtarens närvaro. Av etl
flertal remissyttranden framgår all det är en vanlig uppfattning att det bör
vara liUåtet för den som har fyllt 15 år all lossa skott med skjulvapen, om det
sker under överinseende av upplåtaren. Denna mening deklarerar bl.a. länsstyrelsen
i Jämtlands län och jaktvårdsföreningarna i Kronobergs och Norrbottens län.
Förbundet Landsbygdens jägare och jaktvårdsföreningen i Södermanlands län anser
alt någon undre åldersgräns över huvud tagel inte bör gälla för sådan
skjutning. ÖB anmärker att lill hemvärnsman kan antagas den som under
antagningsåret fyller minst 17 år och alt hemvärnsman tilldelas vapen att
förvaras i bostaden. Någon olägenhet av denna ordning har hittills inte
förekommit. Skytteförbundens överstyrelse och Svenska sporlskytteförbundet gör
gällande att åldersgränsen i 6 och 9 §§ VF innebär väsentliga olägenheter för
den intensifierade ungdomsverksamhet som skytteorganisationerna bedriver med
stöd av statsmakterna. Åldern för medlemsskap i skytteförening är satt till 14
år. En sänkning av åldersgränsen för utiåning av gevär lill denna ålder anses
för skytteföreningarnas verksamhet mycket angelägen.

Några
remissinstanser tar även upp den nuvarande specialregeln om utlåning av
skjulvapen för jakt efter älg. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det
otillfredsställande all bestämmelsen ulan vidare tillåter licensfri

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 51

utlåning lill den som på grund av deklarationsbevis är
berättigad att inneha älgjaktvapen. Eftersom det är angeläget alt älgjakt
bedrivs endast av personer som har god skjutskicklighet och god vana att
hanlera älgjaklvapen, vilket inte behöver vara fallet med innehavare av
deklarationsbevis, bör enligt länsstyrelsen som villkor för utiåning av vapen
avsett för jakt på älg gälla att låntagaren har avlagt godkänt prov för Svenska
jägareförbundet älgskyttemärke i brons. Samma synpunkt framförs av
polismästaren i Solna, som påpekar att enligt nu gällande bestämmelser t.o.m.
den som har misslyckats med att avlägga skjulprov och lill följd härav vägrats
tillstånd att själv förvärva älgjaklsvapen men som enligt deklarationsbevis
innehar äldre älgjaklvapen är berättigad att låna vapen för att delta i älgjakt.
Polismästaren i Linköping hävdar, alt de krav som bestämmelsen ställer på
låntagarens kvalifikationer bör gälla vid all utlåning av 'klass l-vapen' och
inte endast när avsikten är all vapnet skall användas för jakt efter älg.

I frågan om vilka regler som bör gälla för utlåning av
kulsprutepistoler, pistoler och revolvrar går meningarna starkt isär bland
remissinstanserna. En grupp remissinstanser däribland RÅ, hovrätten för Övre
Norrland samt länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Jämtlands län,
tillstyrker eller lämnar utan erinran det förslag som promemorian innehåller.

En annan
grupp hävdar att den föreslagna skärpningen inte är tillräcklig. Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser sålunda alt två alternativ kan komma i fråga,
nämligen antingen promemorians förslag, kompletterat med en föreskrift om att
låntagaren skall ha fyllt minst 21 år, eller också en regel som innebär alt
utlåning endast får ske till den som själv har licens på vapen av samma slag.
För sistnämnda alternativ uttalar sig polismästarna i Huddinge och Helsingborg.
BUrädande länspolischefen i Östergötlands län menar att den licensfria
utlåningen av skjulvapen i princip bör inskränkas till att gälla låntagare som
har licens för vapen av samma slag som del utlåningen avser. Undantag bör givas
endast vid utlåning för jakt, utom på älg, och för utlåning från
sammanslutning. I dessa båda fall bör enligt länspolischefen licensfri utlåning
av gevär tillålas, om upplålaren resp. funktionär i sammanslutningen är
närvarande. Också polismästaren i Linköping Kåvdar, alt licensfri utlåning av
ifrågavarande vapen överhuvud tagel inte bör tillålas.

En tredje grupp av remissinstanser ansluter sig i princip
till promemorians förslag men förordar en uppmjukning av det så tiU vida att
kravet på upplåtarens närvaro efterges, om låntagaren själv har licens för
vapen av liknande typ. Till denna grupp hör RPS, länsstyrelsen i Östergötlands
län och Föreningen Sveriges polismästare. RPS framhåller alt det i
skyttekretsar föreligger ell behov av alt kunna låna varandras vapen under
träning eller tävUng även i situationer när upplåtaren inte kan närvara. Detta
behov skulle kunna tillgodoses genom den förordade uppmjukningen av

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 52

promemorieförslaget,
eftersom den kategori skyttar det gäller som regel torde ha tillstånd att
inneha eget vapen av ifrågavarande slag. Utvidgningen kan av samma skäl inte
inge några betänkligheter från säkerhetssynpunkt. Inom en fjärde grupp, som
omfattar Skytteförbundens Överstyrelse, Svenska sporlskytteförbundet. Svenska pistolskytleförbundet.
Svenska jägareförbundet och Sveriges grossistförbund m.fl., uttalar man sig
bestämt mot en skärpning av nuvarande bestämmelser. Överstyrelsen och Svenska sporlskylleförbundet
hävdar att den föreslagna bestämmelsen skulle omöjliggöra tävlingsverksamhet
med ifrågavarande vapen, i varje fall såvitt gäller fältskjulning. Svenska pistolskylteförbundel,
som påpekar alt det enligt promemorian inte har märkts några väsentliga
ölägenheter av nuvarande bestämmelser, säger sig ha svårt att finna att del har
angivits tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen och fortsätter.

En
sådan ändring synes så mycket mindre vara påkallad som den på ett synnerligen
olyckligt sätt skulle försvåra eller t.o.m. omöjliggöra legitim skylteverksamhet
med ifrågavarande vapen. Utlåning av pistoler är för skytleverksamhetens
bedrivande nödvändigt av ekonomiska skäl, eftersom många skyltar drar sig för
den stora kostnaden för inköp av eget vapen. Därtill kommer all enligt
anvisningarna till VF tillstånd tUl innehav av egen pistol inte får lämnas med
mindre sökanden förvärvat sådan skjulskicklighet som är föreskriven för
erövrande av pistolskyttemärket i guld. För att uppnå sådan skicklighet krävs
en intensiv och långvarig träning, och denna måste äga rum med lånat vapen. 1
detta sammanhang är lån från enskild av särsskilt stor betydelse. Skulle för
tillåtligheten av sådant lån förutsättas alt upplålaren alltid är närvarande
vid skjutning, skulle tränings- och tävlingsmöjligheterna, särskilt för nya
skyltar, radikalt försämras och därmed nuvarande rekryteringssvårigheter
väsentligt ökas. Särskilt besvärande skulle följderna bli för fältskytteverksamhelen.
1 delta sammanhang kan framhållas all förbundet som enligt sina av Kungl. Maj:l
fastställda stadgar har tiU främsta uppgift alt främja skjutning med pistol av
modeller som förekommer inom totalförsvaret lägger särskilt stor vikt just
vid fällskytiel.

Förslaget
i promemorian all införa en bestämmelse om begränsning till två veckor av den
lid för vilken vapenhandlare får lämna ut skjutvapen för provskjulning lämnas i
allmänhet ulan erinran. Polismästaren i Malmö sätter dock i fråga om inte liden
i stället bör bestämmas till åtta dagar. Mot förslaget att kräva närvaro av
handlaren eller någon anställd vid enskilds provskjulning av kulsprutepistol,
pistol eller revolver har från några håll invänts att systemet förefaller något
tungrott och opraktiskt. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, alt
spekulanter på vapen av ifrågavarande slag regelmässigt torde
vara medlemmar i någon erkänd

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 53

skyltesammanslutning,
eftersom sådant medlemskap i flesta fall krävs för att tillstånd till förvärvet
skall beviljas. Länsstyrelsen föreslår med hänvisning härtill all utlåning för provskjulning
av dessa vapen får ske endast lUl den skyltesammanslutning där spekulanten är
medlem eller till annan sammanslutning som ålar sig att svara för
provskjutningen. Föreningen Sveriges polismästare framför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, alt utlåning av vapen för provskjutning
över huvud tagel inte bör få förekomma utan tillstånd av polismyndigheten,
eftersom del är svårt för vapenhandlare all vela om en spekulant uppfyller de
personliga kvalifikationer som anges i 6 § första stycket andra punkten VF.
Polismästaren i Jakobsberg förordar, all del krav på närvaro av handlaren eller
anställd som föreslagits vid provskjutning av kulsprutepistol och enhandsvapen
får gälla även i fråga om andra vapen. Enligt polismästaren i Motala visar
erfarenheten att någon skärpning av nuvarande utlåningsbestämmelser inte är
behövlig och att möjligheterna till provskjutning före inköp inte bör beskäras.

3.4
Vapen i dödsbo eller konkursbo

Om
det i avliden persons eller konkursgäldenärs bo finns skjulvapen, åligger del
enligt 19 § VF den som har hand om boel att senast inom tre månader från dödsfallet
eller beslutet om egendomsavträde göra skriftlig anmälan om vapnet hos
polismyndigheten i orten. Anmälan skall innehålla uppgift om vapnets beteckning
och kaliber och om vem som innehar vapnet för boets räkning. Har ansökan om
tillstånd all förvärva eller inneha vapnet gjorts inom tremånadersfristen,
bortfaller skyldigheten att göra sådan anmälan.

Om
dödsbo eller konkursbo vill sälja eller i övrigt överlåta vapen lill utomstående
gäller de vanliga reglerna om överlåtelse och förvärv. Tillfaller vapen någon
genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt skall enligt 5 § 1 mom. VF
den nya ägaren, om han vill inneha vapnet, ansöka om tillstånd härtill så snart
ske kan och senast inom tre månader från del bouppteckning förrättades eller,
där arvskifte eller bodelning fordras, frän det arvskiftet eller bodelning ägde
rum.

Om
sådan ansökan avslås, blir bestämmelserna i 15-17 §§ VF tillämpliga. Ägaren är
då skyldig alt efter anmaning ofördröjligen avlämna vapnet jämte ammunition
till polismyndigheten eller till den som myndigheten bestämmer. Egendomen skaU
sedan inlösas av kronan enligt särskUda regler, om inte ägaren inom tre månader
från det han fick del av avslagsbeslutet styrker alt egendomen har överlåtits
till någon som är berättigad att inneha den. Tidsfristen kan i särskilt fall
förlängas av myndigheten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 54

Till nämnda regler hör vissa ansvarsbestämmelser.
Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet om dödsbos eller konkursbos
vapen kan enligt 36 § 4 mom. VF straffas med böter fr.o.m. tio t.o.m. trehundra
kronor. Försummelse all efter anmaning avlämna vapen och ammunition kan enligt
36 § 1 mom. VF medföra dagsböter eller fängelse i högst ell år. Den som har
förvärvat vapen genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt och som
inte har ansökt om tillstånd tiU innehav inom föreskriven tid torde i vart fall
för tiden därefter kunna straffas enligt 36 § 1 mom.VFför olovligt innehav av
skjutvapen. Straffet är i så fall fängelse i högst två år eller, om brottet
bedöms som ringa, dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

1 tUlämpningsföreskriflerna tUl VF föreskrivs, att
anteckning om anmälan enligt 19 § VF skall ske i polismyndighets register. Det
påpekas vidare alt dödsbo som sådant inte är berättigat att inneha skjutvapen
och att polismyndigheten därför bör uppmärksamma, att skjutvapen som ingår i
dödsbo så snart ske kan tillskiftas eller upplåts lill enskild person och att
denne ansöker om tiUstånd alt inneha vapnet.

Frågan om dödsbos eller konkursbos innehav av vapen
behandlas inte i departementspromemorian. Flera av remissyttrandena tar
emellertid upp problemet i vad avser dödsbon.

RPS anser, att nu gällande bestämmelser om dödsbos vapen
är otillfredsställande och bör bli föremål för översyn i förevarande
sammanhang. Som reglerna nu är utformade kan oskiftat dödsbo under obegränsad
tid underlåta att avveckla eller legalisera sitt vapeninnehav. Den som har vård
om boel, vilket kan omfatta fickvapen, jaktstudsare eller t.o.m.
kulsprutepistol, har inte prövats av polismyndigheten. Detta förhållande är
enligt RPS mycket otillfredsställande från allmän säkerhetssynpunkt.

Enligt vad RPS vidare anför händer det inte så säUan, att
dödsbodelägare lämnar in boets vapen lill polismyndighet för förvaring, intill
dess boet har hunnit skiftas. Om arvskifte sedan inte kommer till stånd och
dödsbodelägarna inte kan förmås att söka tillstånd alt inneha vapnen eller
överlåta dem till behörig person, blir vapnen liggande hos polismyndigheten år
efter år. I större polisdistrikt kan denna förvaring bli betungande.

Styrelsen föreslår att i VF införs skyldighet för den som
har vård om dödsbo att inom viss tid, förslagsvis sex månader från dödsfallet, se
liU alt dödsboets samtliga vapen överlåts till behörig person. Bestämmelsen bör
enligt styrelsen straff sanktioneras. Vidare bör underlåtenhet alt fullgöra
denna skyldighet medföra att vapnen efter anmaning ofördröjligen måste lämnas lill
polismyndighet och inlösas av staten enligt särskilda regler.

Också poUsmyndigheten i Stockholms polisdistrikt föreslår
straffsanktionerad skyldighet för den som har vård om boet efter avliden

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 55

vapeninnehavare
att se till att dödsboets samliga vapen inom viss tid efter dödsfallet har
överlåtits till behörig person. Tidsfristen föreslås bli sex månader med
möjlighet för polismyndighet att i särskih fall efter ansökan medge en längre
avvecklingstid.

Även polismyndigheten i
Växjö föreslår en straffsanktionerad skyldighet att avveckla dödsbos
vapeninnehav inom viss lid men anser att tre månader bör vara tillräckligt
härför.

En tidsobestämd förvaring
av dödsbos vapen hos polismyndighet kan vara betungande och förefaller onödig
enligt polismyndigheten i Malmö, som dock framhåller alt en polismyndighet inte
gärna kan vägra taga emot vapen som ett dödsbo inte kan förvara på betryggande
sätt. För att eliminera ölägenheterna med det nuvarande systemet föreslår
polismyndigheten inlösen eller förverkande av vapen, om inte vederbörande söker
tillstånd liU innehav eller överlåter vapnet inom viss tid.

Länsstyrelsen i
Östergötlands län tar upp de fall då innehavare av licens för skjutvapen dör
eller försätts i konkurs och ifrågasätter om del inte föreligger behov av
särskilda regler rörande vården av sådana vapen under den ibland avsevärda tid
som kan förflyta innan frågan har lösts vem som skall erhålla ny licens på
vapnet.

Även länsstyrelsen i
Norrbottens län och polismyndigheten i Danderyds polisdistrikt pekar på
bristerna i det nuvarande systemet.

3.5
Innehav av vapen för samlarändamål

Som
tidigare nämnts får enligt 8 § I mom. VF tUlstånd att inneha skjulvapen
beviljas endast för den som anses vara i behov av vapnet och som skäligen kan
antas inte komma att missbruka det. Vapen som huvudsakligen har affektions-
eller prydnadsvärde kan dock få innehas även om behov av vapnet inte
föreligger. I sådant fall kan för tillstånd krävas att vapnet görs varaktigt obrukbart.

I de allmänna riktlinjer
angående behovsprövningen som ges i tiUämpningsföreskrifterna tUl VF anförs,
att ett legitimt intresse alt inneha vapen får anses föreligga för
vapensamlare. För alt en person skall få tiUstånd att förvärva skjulvapen för
vapensamling bör emellertid enligt föreskrifterna krävas, att han redan har en
mer betydande samling eller att det av omständigheterna framgår alt han har för
avsikt alt åstadkomma en vapensamling. Det är sålunda inte tiUräckligt att
någon vUl förvärva ett eller annat vapen att användas som väggprydnad eller
liknande. Det bör å andra sidan inte fordras alt samlingen hålls tillgänglig
för visning inför allmänheten eller i övrigt tjänar ett allmänt intresse. Även
samlingar för privat bruk bör godtas. Föreligger tvekan om sökanden bör
betraktas som vapensamlare eller inte bör enligt vad som anges i föreskrifterna
förfrågan

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 56

därom
görs hos museum eller sammanslutning av vapensamlare. I allmänhet bör dessutom
krävas att sökanden lämnar uppgift om hur han förvarar vapnen eller avser alt
förvara dem. Tillstånd för vapensamlare att förvärva vapen som huvudsakligen
har affektions- eller prydnadsvärde bör som regel inte förbindas med föreskrift
att vapnet görs varaktigt obrukbart. Vapen till vilka ammunition kan köpas inom
landet torde enligt anvisningarna i allmänhet inte kunna anses ha huvudsakligen
affektion-eller prydnadsvärde. För att kravet på att vapnet har gjorts
varaktigt obrukbart skall vara fyllt fordras att skott över huvud taget inte
kan avlossas med vapnet, t.ex. genom att dess palronläge svetsas igen sä alt en
patron inte kan föras in i det eller, om patronerna ligger i ett frän pipan
skilt magasin, vilket är fallet bl.a. med revolvrar, att pipans bakre del
svetsas ihop. För att hindra sprängning av patronläget bör i sistnämnda fall
hanens slagslifl avlägsnas och slagstiftshålel svetsas igen. Har vapnet lätt
utbytbar pipa, bör denna svetsas samman med vapnet i övrigt.

Från
polismyndigheternas sida har vid skilda tUlfällen påtalats att det föreligger etl
behov av mer preciserade anvisningar för prövningen av vapensamlares
ansökningar om tillstånd att inneha skjutvapen. Det har därvid gjorts gällande
all en tendens alt söka skapa allt större samlingar av brukbara skjutvapen kan
spåras hos många samlare, vilket skapar problem från säkerhetssynpunkt, i
synnerhet som det ofta är fråga om pistoler och liknande vapen som är särskilt
attraktiva som slöldobjekt. Vidare har anförts att gällande bestämmelser inte
tillräckligt klart anger när del är möjligt att som villkor för tillstånd kräva
att vapnet görs varaktigt obrukbart, varför en oenhetlig praxis har utbildat
sig på detta område.

I april 1967 upprättades
inom dåvarande överståthållarämbetet en promemoria, innehållande vissa riktiinjer
för ämbetets prövning av ansökningar om tillstånd att förvärva vapen för samlarändamål.
I promemorian anges bl.a. att tUlstånd inte får meddelas till förvärv av kulsprutepistol
eller helautomatiskt gevär, att tillstånd att förvärva pistol eller revolver
bör beviljas restriktivt och i regel endast sådana samlare som är medlemmar av
någon samlarsammanslutning samt att vapensamling får innehålla sammanlagt högst
fem pistoler och revolvrar. För tillstånd krävs vidare enligt överståthållarämbetets
promemoria att pistolen eller revolvern är av särskilt intresse från samlarsynpunkt,
företrädesvis av särpräglad eller äldre typ, och att samlingen förvaras eller
avses skola förvaras på ett ur stöldskyddssynpunkl tUlfredsstäUande sätt. Vissa
undantagsregler ges för samlare som på grund av tidigare tillämpad praxis redan
innehar samlingar som innehåller fler fickvapen än de nya riktlinjerna medger.
I promemorian sägs slutiigen, att tillstånd att förvärva ammunition för samlarändamål
t.v. inte bör beviljas i avbidan på resultatet av pågående översyn av VF.

I
skrivelse till chefen för justitiedepartemenlet den 21 augusti 1967 har

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 57

Skånes
vapenhistoriska förening riktal skarp kritik mot de i överslåthållarämbetets
promemoria uppdragna riktlinjerna för tUlslåndsgivningen. Föreningen hävdar,
att det saknas belägg för all en så restriktiv tillståndsprövning som
promemorian anbefaller är påkallad av säkerhetsskäl när det gäller samlare och
hänvisar till all del övervägande antalet stulna skjulvapen kommer från
militära vapenförräd. Till flertalet av de vapen som äger samlarintresse kan
enligt föreningen ingen ammunition erhållas eller finns endast att tillgå i
specialaffärer. Föreningen framhåller vidare, att de hel- och halvautomatiska
vapnen är av särskilt intresse för belysning av den tekniska utvecklingen på eldhandvapnens
område. Föreningen hemställer om sådana åtgärder att de i överstålhållarämbelels
promemoria angivna riktlinjerna inte kommer att bli vägledande för tillståndsprövningen.

Synpunkter på
bestämmelserna angående vapensamlare har också förts fram i skrivelser till
chefen för justitiedepartemenlet från Samlarförbundet Nordstjärnans
vapensektion den 15 maj 1967 och från styrelsen för Sveni/ca Vapenhistoriska
sällskapet den 1 juni 1967. I båda skrivelserna görs gällande, alt skjutvapen
som härrör från vapensamlingar hittills inte vid något tUlfälle har kommit till
användning i samband med brott. Organisationerna förklarar sig emellertid
införslådda med alt åtgärder måste vidtas för att så långt som möjligt
förebygga alt skjutvapen kommer i orätta händer. För att nå delta syfte
förordas bl.a. bestämmelser som gör det möjligt att vägra obehöriga att ta del
av innehållet i vapenregister. Vapenhistoriska sällskapet framhåller att många
samlare har sitt intresse inriktat främst på vapen som är lämpade att från
studie- och forskningssynpunkt belysa utvecklingen inom någon viss gren av
vapenframställningen. Även om det kan vara nödvändigt att skärpa tiUståndsgivningen
beträffande brukbara vapen, bör enligt sällskapets mening hänsyn därför las
till samlarnas behov att förvärva typexemplar och bör antalet tillåtna vapen i en
samling maximeras endast såtiUvida att bara ett exemplar av varje vapentyp får
ingå i samlingen.

I
departementspromemorian sägs att del i och för sig inte finns anledning till
annat än en positiv inställning till vapensamlandel men alt det otvivelaktigt
föreligger ett behov av bestämmelser som på ett tUlräckligt effektivt sätt
hindrar att skjutvapen som ingår i vapensamlingar kommer till obehörig
användning. Genom den noggranna prövning av sökandens personliga
kvalifikationer som enligt anvisningarna tiU VF skall föregå bevUjande av
tillstånd att förvärva och inneha vapen för samlarändamål torde enligt
promemorian någon fara för att tiUståndshavaren själv skall missbruka vapnet i
allmänhet inte föreligga. Samlingar av äldre vapen, till vilka ammunition inte
alls eller endast med stor svårighet kan anskaffas, torde inte heller från
andra synpunkter vålla några egentiiga problem.

I
promemorian anförs vidare. När det i anvisningarna sägs att ett legitimt

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 58

intresse
att inneha skjutvapen får anses föreligga för vapensamlare, torde det
emellertid vara att förslå så, all tillstånd för samlarändamål kan beviljas inte
bara i fråga om vapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde
utan i princip också för andra, brukbara skjulvapen till vilka ammunition finns
tUlgänglig. Det är givetvis i första hand beträffande dessa senare vapen som
del finns anledning att närmare överväga, efter vilka normer tillståndsprövningen
bör ske för alt man skall kunna åstadkomma en ordning som, ulan att onödigtvis
försvåra vapensamlarnas verksamhet, innefattar tillräckliga garantier mot att
vapen kommer i orätta händer. I sistnämnda hänseende torde del inte vara
orealistiskt all räkna med alt risken för tUlgrepp av samlarvapen kan komma att
öka, om vapensamlarna i större utsträckning än tidigare visar intresse för
tämligen moderna skjutvapen samtidigt som åtgärder vidtas för alt förbättra bl.a.
de militära vapenförrådens stöldskydd. Även om en stor vapensamling helt
naturligt är mer attraktiv som stöldobjekt än en mindre, förefaller det enligt promemorian
föga tilltalande alt söka komma lill rätta med problemen genom att införa
generella bestämmelser om hur många skjutvapen som en samling högst får
innehålla. Sådana regler skulle alltför lätt komma i konflikt med den för en
samlare naturliga ambitionen att kunna uppvisa en så fullständig uppsättning
vapen som möjligt inom del område som hans samling avser. Däremot synes man
ulan olägenhet kunna föreskriva alt tiUstånd inte bör ges för mer än ett
exemplar av varje särskild vapenmodell. Anvisningarna till VF synes därför böra
kompletteras med en sådan föreskrift. 1 detta sammanhang bör ocksåerinrasomaildeni8§
1 mom. VF intagna regeln om att licens för pistol eller annat dylikt fickvapen
får meddelas endast om del föreligger synnerliga skäl, givelvis också gäller i fråga
om tillstånd för samlarändamål.

I promemorian heter det
vidare. Av den allra största betydelse från säkerhetssynpunkt är del sätt varpå
vapnen förvaras. När del i anvisningarna anges alt sökanden i allmänhet skall
avkrävas uppgift om hur han avser alt ordna förvaringen av vapnen, får meningen
antas vara den all ansökningen kan avslås, om tUlståndsmyndigheten finner del
uppgivna förvaringssättet otillfredsställande. Myckel talar för alt det är på
denna väg, genom att ställa upp relativt långtgående krav i fråga om
förvaringen av brukbara skjutvapen, som man finner den lämpligaste lösningen på
de här behandlade säkerhetsproblemen. För alt undanröja eventuell tveksamhet om
tillslåndsmyndighelens befogenheter i del här avseendet föreslås en uttrycklig
bestämmelse i 8 § 1 mom. VF om att del vid meddelande av tillstånd att inneha
skjulvapen får ges föreskrifter att vapnet skall förvaras på visst, i lUlståndsbevisel
närmare angivet sätt. Bestämmelsen synes böra ges en allmän räckvidd så att
den, när omständigheterna ger anledning lill del, kan tillämpas också i fråga
om tUlstånd för annat än samlarändamål. Polismyndigheten bör begagna
sig av sådan möjlighet all ge

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 59

förvaringsföreskrifter,
när antalet och/eller arten av de vapen som tillståndet avser gör del särskilt
angelägel att ett effektivt stöldskydd anordnas. Så torde ofta vara fallet när
fråga är om aulomat- eller enhandsvapen. För att möjliggöra kontroll bör
föreskrifterna införas såväl på tillslåndsbeviset som i del vapenregister som
polismyndighet skall föra enligt 39 § VF. För den som anskaffar skjutvapen utan
att i förekommande fall rätta sig efter de vid tillståndet knutna förvaringsföreskrifterna
bör ansvar kunna komma i fråga. En bestämmelse härom bör tas in i 36 § 1 mom. VF,
vars nuvarande lydelse knappast täcker del förfarande det här är fräga om.
Straffbestämmelsen bör även omfatta underlåtenhet att uppfylla sådan föreskrift
om att etl vapen skall göras varaktigt obrukbart som en polismyndighet äger
meddela enligt 8 § 1 mom. andra stycket sista satsen VF.

Den möjlighet för
polismyndighet att meddela föreskrifter om förvaring av skjutvapen som sålunda
föreslås bör enligt promemorian i viss utsträckning finnas även i fråga om
vapen som enskild person redan förut innehar på grund av deklarationsbevis
eller tidigare meddelat tillstånd. Polismyndigheten i den ort där
vapeninnehavaren har sitt hemvist synes böra ha rätt att, när särskild
anledning därtUl förekommer, för del enskilda fallet ge bindande anvisningar om
hur förvaringen av redan innehavda vapen skall ordnas. Sådan anledning kan
föreligga exempelvis när det visar sig all en vapeninnehavare har förvarat etl särskUt
farligt vapen på etl inte betryggande sätt. Situationen kan också vara den att
polismyndigheten i samband med att den i tillstånd för en person att inneha ett
nyförvärvat skjutvapen ger föreskrifter för förvaringen av detta anser skäl
föreligga all meddela liknande anvisningar för förvaringen av vapen som
sökanden har förvärvat tidigare. Den förut föreslagna straffbestämmelsen i 36 §
1 mom. VF bör enligt promemorian omfatta också underlåtenhet att iaktta
föreskrift av nu angivet slag.

I promemorian konstateras
vidare att del med hänsyn lill svårigheten alt ställa upp generella regler hur
en enskild vapeninnehavare skall förvara sina vapen synes ofrånkomligt att ge tUlståndsmyndigheten
relativt fria händer att avgöra vad som i varje särskilt fall rimligen kan
fordras i fråga om skyddsanordningar. Vapnens antal och deras större eller
mindre farlighet liksom deras begärlighel som slöldobjekt bör naturligtvis
tillmätas stor vikt vid bedömningen liksom förvaringslokalens belägenhet och
allmänna beskaffenhet. Om vapnen förvaras i innehavarens bostad, vilket torde
vara det vanliga i här avsedda fall, kan behovet av säkerhetsanordningar under
i övrigt likartade betingelser växla med hänsyn tiU den mer eller mindre kontinuerliga
tillsyn som ägnas bostaden. Också en hel del andra faktorer kan självfallet
länkas påverka bedömningen. Även om prövningen således i princip bör vara
obunden av centralt utfärdade föreskrifter, måste givetvis eftersträvas att
lika fall i så stor utsträckning som möjligt kommer att

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 60

bedömas
på likartat sätt. Från denna synpunkt synes enligt promemorian ett med jämna
mellanrum återkommande samråd och utbyte av erfarenheter mellan berörda lUlståndsmyndigheter,
exempelvis på länspolischefsnivå vara att rekommendera.

Trots
alt det i allmänhet lär te sig mindre tilltalande för en samlare att vidtaga
sådana åtgärder med vapnet som fordras för alt det skall kunna betraktas som
varaktigt obrukbart, kan han, enligt vad som anges i promemorian, ändå i vissa
fall länkas föredra en sådan lösning framför alt bekosta de
stöldskyddsanordningar som tUlståndsmyndigheten kan föreskriva, om vapnet skall
bevaras i brukbart skick. Del synes därför lämpligt att bestämmelserna lämnar
utrymme för en viss valfrihet i detta hänseende. Med hänsyn härtiU förordas i
promemorian att 8 § 1 mom. VF ändras så att del klart framgår all polismyndighet
vid meddelande av tillstånd kan föreskriva att vapnet skall göras varaktigt
obrukbart också i fråga om andra vapen än sådana som huvudsakligen har affektions-
eller prydnadsvärde.

I
fortsättningen anförs i promemorian. Såvitt känt har det hhtills inte förekommit
att vapenregislren har blivit utnyttjade i otillbörligt syfte. Det förefaller
inte heller sannolikt all man för framtiden behöver räkna med någon allvarlig
risk för sådant missbruk. Det synes därför i varje fall inte f.n. finnas tillräckliga
skäl att införa bestämmelser om inskränkningar i rätten att la del av de
uppgifter som tillförs registren.

Varken VF eller dess
tillämpningsföreskrifter innehåller f.n. några särskilda regler om förvärv av
ammunition för samlarändamål. Enligt 23 § VF får tillstånd att förvärva
ammunition beviljas endast den som finnes vara i behov av ammunitionen och skäligen
kan antas inte komma att missbruka den. Som allmän förutsättning gäller vidare
enligt 21 § 1 mom. andra stycket VF all sökanden äger inneha sådant skjulvapen
för vUkel ammunitionen är avsedd. Det är således med nuvarande bestämmelser
inte möjligt all bygga upp separata samlingar av licensbdagd ammunition. Anledning
att ändra bestämmelserna i det avseendet torde inte föreligga. Del är enligt
promemorian mera tveksamt om en samlare kan få tillstånd all förvärva
ammunition, avsedd för sådant skjutvapen som han är berättigad att inneha.
Eftersom intresset för att samla ammunition tycks vara en företeelse av
tämligen sent datum, har frågan sannolikt inte ägnats någon uppmärksamhet i
samband med de nuvarande bestämmelsernas tillkomst. De säkerhetsrisker som är
förbundna med samlande av brukbara skjulvapen accentueras givelvis om
samlingarna också innehåller ammunition lill vapnen. Del torde emellertid
knappast behöva inge några betänkligheter att tillåta samlare att som
komplement lill varje vapen förvärva exempelvis en patron, en hylsa och en
projektil. Del föreslås därför att en föreskrift av den innebörden tas in i
anvisningarna.

Flertalet
av de remissinstanser som vid remissbehandlingen av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 61

promemorian
yttrar sig över där redovisade ställningstaganden till frågorna om
vapensamlares möjligheter att erhålla tillstånd alt förvärva och inneha vapen
och ammunition är i stort sett positivt inställda till de i promemorian förordade
lösningarna.

Enighet
råder sålunda om alt del i princip inte bör sättas nägon övre gräns för det
antal vapen som bör få ingå i en samling. Länsstyrelsen i Stockholms län
förordar dock att det i anvisningarna las in ett allmänt uttalande om att vapensamlingar
avseende fickvapen bör starkt begränsas. Enligt länsstyrelsens mening bör
tillstånd inte ges alt inneha kulsprutepistol och liknande automatvapen för samlarändamål.
Samma uppfattning har länsstyrelsen i Östergötlands län, som också
rekommenderar att varje samlare avkrävs en plan för samlandet, varigenom man
kan nå en automatisk begränsning av den tUlämnade samlingens omfattning.

Förslaget i promemorian
alt begränsa möjligheten att för samlarändamål få tiUstånd endast tiU ett
exemplar av varje särskild vapenmodell har i allmänhet godtagils under
remissbehandlingen. Från några håll efterlyser man emellertid i detta
sammanhang en definition av uttrycket 'vapenmodeir. Enligt Föreningen Sveriges
polismästare bör inskränkningen gälla endast sådana vapen till vilka del finns
ammunition i handeln och då särskilt pistoler. Bestämmelsen bör enligt föreningens
mening därför utformas så att den inte blir ovillkorlig. Länsstyrelsen i Stockholms
län anser all det är lämpligare alt knyta begränsningen till visst fabrikat i
stället för till viss modell och framhåller därvid att, när det gäller fickvapen,
enbart ett fabrikat representerar ett inte oväsentiigt antal modeller. Enligt /?PSf
örekommer det alt vapensamlare beviljas tillstånd att idka handel med
skjutvapen. Styrelsen finner detta olämpligt, eftersom del möjliggör ett
kringgående av VF:s bestämmelser och motverkar syftet med de restriktioner i
fråga om antal vapen av samma slag som föreslås bli genomförda.

1
flera yttranden framhålls att det är önskvärt med ett klarläggande av vad som i
förevarande sammanhang bör läggas in i det krav på synnerliga skäl som enligt 8
§ 1 mom. VF gäller för bifall till ansökan om tillstånd alt inneha pistol eller
annat dylikt fickvapen.

Förslaget
om rätt för polismyndighet att vid behov meddela föreskrifter om förvaring av
skjutvapen tiUstyrks av bl.a. hovrätten för Övre Norrland, i?PS samt
länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs och Jämtlands län. Samlarförbundet
Nordstjärnan förklarar sig inte ha något att erinra mot förslaget men betonar i
likhet med Svenska vapenhistoriska sällskapet och Skånes vapenhistoriska
förening att kraven på förvaringsskyddet måste vara rimliga, så att den
enskilde samlaren inte tvingas upphöra med sin verksamhet. En starkt kritisk
inställning till förslaget har Svenska jägareförbundet som anser alt del skulle
föra för långt alt i annat än exceptioneUa faU ge detaljerade föreskrifter om
hur privatpersoner skall

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 62

förvara
sina vapen. Förbundet avstyrker bestämt att polismyndigheten ges rätt att
utfärda sådana föreskrifter beträffande förvaringen av vapen i permanenta
bostäder. 1 yttrandet anförs att de skyddsanordningar som ulan oskäliga
kostnader kan åläggas en vapeninnehavare inte nämnvärt torde kunna hindra en
obehörig, som väl tagit sig in i bostaden, frän att komma ät vapnen. Vidare
framhålls alt skjulvapen, som härrör från samlingar inte vid något tillfälle
har kommit lill användning i samband med brott. Under alla omständigheter anses
förslaget böra modifieras så all förvarings-bestämmelser får meddelas endast undantagsvis
för fickvapen och kulsprutepistoler som förvaras i permanenta bosläder och
aldrig för andra vapen. Till undvikande av en alltför olikartad praxis anser
förbundet det vidare nödvändigt att utförliga anvisningar meddelas för
tillämpningen. Föreningen Sveriges polismästare instämmer i promemorians
uttalande alt det inte torde vara möjligt att ställa upp generella regler för
innehållet i de förvaringsföreskrifter som bör meddelas. Uppgiften att verka
för enhetiighet i tUlämpningen bör enligt föreningen ankomma på RPS.

Delade meningar råder om
den föreslagna utvidgningen av möjligheterna alt förena tUlstånd med föreskrift
att vapnet görs varaktigt obrukbart. Några remissinstanser, såsom hovrätten för
Övre Norrland, RPS, länsstyrelsen i Södermanlands län saml Föreningen Sveriges
polismästare, lämnar förslaget utan erinran. J?P5 framhåller, att en
bestämmelse av den föreslagna typen är nödvändig med hänsyn lill att
vapensamlare i allt större utsträckning har börjat utöka sina samlingar till
att avse även moderna vapen, till vilka ammunition finns att köpa. Det är känt
alt vapensamlare ytterst ogärna vidtar sådana åtgärder med ett vapen som gör
det varaktigt obrukbart. Enligt styrelsens mening måste dock samlarnas intresse
av alt få ha fullt funktionsdugliga vapen i sina samlingar stå tiUbaka för samhäUets
berättigade krav på att inte ett stort antal brukbara vapen samlas på en och samma
plats. Styrelsen anser att tillstånd all för samlarändamål inneha sådant vapen lill
vilket ammunition finns att tillgå bör beviljas endast under förutsättning att
vapnet görs varaktigt obrukbart. En rakt motsatt uppfattning framför Svenska
vapenhistoriska sällskapet, Samlarförbundet Nordstjärnan, Skånes
vapenhistoriska förening och Svenska jägareförbundet, vUka hävdar att
föreskrift om att vapen skall göras obrukbart aldrig bör meddelas. Svenska
vapenhistoriska sällskapet menar alt en sådan åtgärd innebär en stympning av
vapnet som gör det helt värdelöst. Skånes vapenhistoriska förening framhåller
att en föreskrift om att vapnet skall göras varaktigt obrukbart medför att det
blir omöjligt alt studera utvecklingen av de vapendelar som berörs av åtgärden.

Om
det finns ett intresse för att bygga upp en separat samling av ammunition, behöver
del enligt Svenska jägareförbundet inte inge några betänkligheter att ändra 21
§ 1 mom. VF så att del blir möjligt alt av licensbdagd ammunition förvärva
högst fem patroner eller motsvarande av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 63

önskade
kalibrar för samlarändamål. Samlarförbundet Nordstjärnan anser det böra vara
tillätet alt till varje vapen förvärva en patron, en hylsa och en projektil av
de olika slag som förekommer, t.ex. skarp, lös, pansarbrytande, hagel, brenneke,
blind m.m. Skånes vapenhistoriska förening finner den i promemorian förordade
begränsningen till en patron, en hylsa och en projektil orealistisk med hänsyn lill
att få vapenaffärer lär vara intresserade av att sälja annat än hela
förpackningar.

3.6
Förvaring av vapen och ammunition

Enligt
12 § första stycket VF är den som för egen eller annans räkning innehar
skjulvapen skyldig alt la sådan vård om vapnet all obehörig person inte kommer
åt del. 126 § första stycket VF finns en motsvarande föreskrift i fråga om
ammunition.

För
sammanslutning som avses i 9 § VF gäUer enligt 12 § andra stycket och 26 §
andra stycket VF att den inte får förvara vapen eller ammunition i skytlepaviljong
eller annan liknande lokal, om inte polismyndigheten i orten har godkänt
lokalen. Den som bryter mot dessa bestämmelser straffas enligt 36 § 3 mom. VF
med dagsböter.

Enligt
31 § första stycket VF äger bl.a. bestämmelserna i 12 § VF motsvarande tiUämpning
på vapenhandlare. Polismyndigheten i orten skall se till att vapen som
handlande innehar förvaras på föreskrivet sätt. Bestämmelser om polisens
tillsyn finns i 33 och 34 §§ VF. Handlare som åsidosätter bestämmelserna i 12 §
första stycket VF döms enligt 36 § 5 mom. VF till dagsböter. Länsstyrelsen kan
enligt 30 § VF återkalla tillstånd att handla med skjulvapen, om särskilda skäl
föreligger.

Utöver
dessa allmänt hållna regler finns det inte några föreskrifter om förvaring av
vapen eller ammunition i VF. Frågor om förvaring av vapen som innehas av sammanslutning
behandlas dock i anvisningarna till förordningen. Där föreskrivs att i ansökan
om vapenlicens från sådan sammanslutning skall anges den plats där vapen och
ammunition skall förvaras. Som allmän regel bör gälla att vapen och ammunition
inte bör förvaras i skyllepaviljonger eller liknande lokaler i andra fall än
när förvaringsfrågan inte kan ordnas på annat sätt ulan väsentliga olägenheter för
sammanslutningens verksamhet. Det framhålls sålunda all del från säkerhetssynpunkt
är lämpligare att vapen och ammunUion förvaras hemma hos någon ledamot i
styrelsen eller funktionär än i en avlägset belägen skyttepaviljong. Vapen och
ammunition bör om möjligt förvaras åtskUda, helst i olika lokaler men i allt
fall under skilda lås. Slutstycken till gevär och Uknande vapen bör förvaras på
annan plats än vapnet i övrigt. Kulsprutepistoler bör alllid förvaras hos
styrelseledamot eller funktionär. Pipan skall alltid förvaras pä annan plats än
vapnet. För att skytlepaviljong

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 64

och liknande lokal som inte står under ständig tillsyn
skall kunna godkännas som förvaringslokal måste i allmänhet fordras, att den
ger betryggande säkerhet mot inbrott genom hjälpmedel som verkar mekaniskt. Sådana
lokaler bör i allmänhet uppfylla samma fordringar som ställs upp för större
handelsförråd för sprängämnen, krut o.d. i de tillämpningsföreskrifter lill
förordningen (1949:341) om explosiva varor (explosivvaruförordningen) som
kommerskollegium har utfärdat. Vilka fordringar på lås, material m.m. som bör
ställas upp i fråga om andra förvaringslokaler än skyttepaviljonger o.d. måste
i viss mån bedömas efter förhållandena i det särskilda fallet. Vissa aUmänna
synpunkter på frågan anges dock i en promemoria som har upprättats inom statens
kriminaltekniska anstalt. Promemorian har bifogals anvisningarna som bilaga.

Det kan i delta sammanhang noteras alt RPS i januari 1967
har tillställt samtiiga länspolischefer och polismästare provisoriska anvisningar
beträffande förvaringsutrymmen m.m. för vapen och ammunition hos handdsidkare.
Anvisningarna, som enligt styrelsen skall betraktas som rekommendationer,
innehåller tämligen detaljerade regler om kraven på affärslokals dörrar, lås
och fönster m.m. saml i fråga om vapnens förvaring inom lokalen. Ett tillägg
till anvisningarna sändes ut av RPS i december 1967.

Handeln med ammunition regleras inte i VF utan i explosivvaruförordningen.
Enligt 21 § i denna förordning får handel med explosiva varor bedrivas endast
av den som har tillstånd därtill av polismyndigheten. 123 § föreskrivs att den
som har fåll sådanltillslånd inte får börja rörelsen förrän handels- och förvaringslokalerna
har blivit avsynade och därvid har funnits vara belägna och inrättade i överensstämmelse
med gällande föreskrifter och polismyndighetens beslut.

Explosivvaruförordningen innehåller som tidigare nämnts
även bestämmelser om bl.a. förvaring av explosiva varor. Dessa bestämmelser
skall enligt 2 § andra stycket i fräga om ammunition endast tillämpas på
tillverkare och handlare. Ordningsföreskrifter beträffande förvaringen av
explosiva varor och närmare bestämmelser om hur förvaringsrum för förråd av
sådana varor skall vara belägna och beskaffade utfärdas av kommerskollegium. Innan
bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas, skall kommerskollegium samråda
med statens planverk. Om myndigheterna därvid inte blir eniga avgörs frågan av Kungl.
Maj:t (32 §). Kommerskollegium har den 30 oktober 1964 utfärdat kungörelse med
närmare bestämmelser rörande tillämpningen av explosivvaruförordningen.

I departementspromemorian lämnas vissa uppgifter om
antalet genom stöld eller på annat sätt förkomna vapen. Under åren 1965 och
1966 inrapporterades till RPS 380 resp. 541 fall av vapentillgrepp. Tillgreppen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 65

avsåg
både militära och civila skjulvapen. Enligt försvarsstabens pressavdelning
uppgick antalet genom stöld eller på annat sätt förkomna mUitära vapen under
åren 1964-1966 tUl 394, 286 resp. 269. Av dessa härrörde 195, 140 resp. 138
från militära vapenförråd. Av de förkomna vapnen hade senare 186, 116 resp. 133
kommit till rätta. Fram till den 30 september 1967 hade 146 militära skjutvapen
förlorats. Av dessa hade 86 återskaffats. Ungefär hälften av de militära
vapenförlusterna gäller således vapen som har funnits i mobiliseringsförråd, medan
resten har försvunnit från kompanikorridorer, logemenlsskåp, expeditioner, lältförläggningar,
skyllepaviljonger och bostäder m.m.

Mot
bakgrund av de anförda siffrorna och med hänsyn bl.a. till den tilltagande
användningen av skjutvapen i samband med rån och annan brottslighet är det
enligt promemorian uppenbart alt verksamma åtgärder måste vidtas för att i
möjligaste mån förhindra tillgrepp av skjutvapen.

I promemorian redovisas
därefter vad som på senare år har gjorts bl.a. för att förstärka
mobiliseringsförrådens inbrottsskydd. För att fullfölja de strävanden som
ligger bakom dessa åtgärder bör man enligt promemorian undersöka om det finns
behov av ändringar i eller kompletteringar tiU VF:s och tUlämpningsföreskrifternas
bestämmelser om förvaring av vapen och ammunition. Eftersom det främst är
större förråd och samlingar av vapen som är av intresse i förevarande
sammanhang, riktas uppmärksamheten i första hand mot vapenhandlares samt
skytteföreningars och liknande sammanslutningars förvaring av vapen.

I
promemorian anförs fortsättningsvis. Det får anses otillfredsställande att det f.n.
saknas närmare bestämmelser om förvaringen av vapen som innehas av
vapenhandlare. Den kontroll av förvaringen som det åligger polismyndigheten att
företa har tiU följd därav försvårats, och osäkerhet torde ofta ha rått om
vilka krav man varit berättigad att ställa i delta sammanhang. RPS:s rekommendationer
torde få ses som ett försök att provisoriskt avhjälpa denna brist. Eftersom
styrelsen inte har haft något formellt bemyndigande att utfärda sådana
föreskrifter, har emellertid vid tillämpningen yppats tveksamhet om hur strikt
rekommendationerna bör följas. För att skapa större klarhet om vad som skall
gälla kan enligt promemorian övervägas alt ta in föreskrifter om hur vapen
skall förvaras hos vapenhandlare i de av Kungl. Maj :t utfärdade anvisningarna till
VF. En sådan lösning betecknas dock som mindre lämplig med hänsyn bl.a. lill
att föreskrifterna delvis måste bli av utpräglad teknisk natur och all de
snabbi bör kunna ändras om den tekniska utvecklingen eller andra förhållanden
ger anledning lill det. Del framstår därför som mer rationellt att RPS fär i
uppdrag att utfärda föreskrifter på området. Det förordas alt en bestämmelse
härom tas in i 42 § VF. Med hänsyn tUl att vapenhandlare inte sällan också
torde ha tUlstånd att driva handel med ammunition och kommerskollegium enligt
explosivvaruförordningen har att utfärda

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 66

föreskrifter
beträffande förvaringen av vapenhandlares ammunition, är del naturligt att RPS
för åstadkommande av enhetliga förvaringsregler samråder med kommerskollegium
vid utfärdandet av föreskrifter för handlandes förvaring av vapen. Kommerkollegium
bör åläggas en motsvarande skyldighet att samråda med RPS, innan koUegiet
utfärdar anvisningar beträffande explosivvaruhandlandes förvaring av
ammunition. Det föreslås därför att 32 § explosivvaruförordningen kompletteras
i detta hänseende.

Enligt 32 § explosivvaruförordningen
skall kommerskollegium samråda med statens planverk, innan kollegiet utfärdar förvaringsbestämmelser
av byggnadsteknisk natur. Något motsvarande samråd anses inte behövas för RPS:s
del. Det anses inte heller vara nödvändigt att föra in någon bestämmelse om att
fråga, varom enighet inte kan nås mellan RPS och kommerskollegium, skall hänskjutas
till Kungl. Maj:t.

Del materiella innehållet
i föreskrifterna anses kunna utformas i huvudsak efter de principer som ligger
till grund för de provisoriska anvisningar som RPS redan har ställt samman. En
större differentiering av kraven med hänsyn till antalet och arten av de vapen
som handlaren får inneha på en gång anses dock böra övervägas. Om möjligt anses
föreskrifterna vidare böra utformas så att kraven på det yttre inbrotts-skyddet
görs beroende av del sätt på vilket vapnen förvaras inom lokalen.

Innan vapenhandlare som
har fått tillstånd all handla med vapen börjar sin rörelse, bör tillståndmyndighelen
pröva om försäljnings- och förvaringslokalerna är anordnade i överensstämmelse
med föreskrifterna. Kontrollen av förvaringslokalerna anses lämpligen kunna ske
genom en besiktning, som i förekommande fall kan göras i samband med avsyning enligt
23 § explosivvaruförordningen. Även beträffande ett sådant godkännande av förvaringslokal
bör en bestämmelse tas in i VF (28 §). När de nu föreslagna bestämmelserna har
trätt i kraft och RPS har utfärdat närmare föreskrifter om förvaring, bör det
enligt promemorian ankomma på polismyndigheterna att se till att de
vapenhandlare, som har erhållit tillstånd före ikraftträdande av de nya
föreskrifterna, rättar sig efter dessa. I föreskrifterna bör anges en tidpunkt,
inom vUken nödvändiga åtgärder för stöldskyddets anordnande i dessa fall skall
vara vidtagna.

Den handlare som påbörjar
försäljningsrörelse innan polismyndigheten har godkänt lokalerna eller
underlåter att följa RPS;s förvaringsföreskrifter riskerar att få sitt
handelstillstånd indraget. För underlåtenhet att följa förvaringsföreskrifterna
kan enligt promemorian straff i vissa fall ådömas med stöd av den nuvarande
bestämmelsen i 36 § 5 mom. VF om ansvar för den som åsidosätter föreskriften i
12 § första stycket, nämligen i de fall då åsidosättandet av RPS:s anvisningar
innebär ett brott mot nämnda bestämmelse. Det anses enligt promemorian inte
nödvändigt med en särskild straffbestämmelse vid sidan härav. Däremot föreslås
alt det i 36 §

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 67

5
mom. VF förs in en straffbestämmelse för den som påbörjar försäljningsrörelse
innan lokalerna har godkänts.

När det gäller vapen som
innehas av sammanslutning som avses 19 § VF torde det enligt promemorian finnas
etl behov av att ändra de nuvarande förvaringsföreskrifterna i anvisningarna lill
VF. Det synes naturligt att de nya föreskrifterna utfärdas i anslutning till
anvisningarna om vapenhandlares förvaring av vapen. Det föreslås därför att i
42 § VF las in en bestämmelse som anger att RPS också skall utfärda
föreskrifter om hur sammanslutning som avses i 9 § skall förvara vapen och
ammunition. Något samråd med kommerskollegium anses dock inte behövas i detta
fall. Däremot förordas att RPS ger skylteförbundens överstyrelse tillfälle alt
yttra sig, innan föreskrifterna slutiigt utformas. Med tanke på att
ifrågavarande organisationers ekonomiska resurser ofta torde vara begränsade
anges vidare i promemorian alt fordringarna på förvarings-ulrymmenas
beskaffenhet inte bör ställas högre än som är nödvändigt eller rimligt med
hänsyn till föreliggande omständigheter.

Förutom
sina egna vapen har de frivilliga skytleorganisationerna normall liU sin
disposition ett betydande antal vapen som lånals från krigsmakten. På militärt
håll är man f.n. sysselsatt med att utreda vilka krav i fråga om förvaringen
som bör och kan ställas vid utlåning frän kronans förråd. En samordning anses
böra ske sä att de av RPS utfärdade föreskrifterna kommer att stämma överens
med de militära myndigheternas. Med hänsyn härtill framförs i promemorian den
rekommendationen alt en inventering sker av frivilligorganisationernas
möjligheter att anskaffa säkra förvaringsutrymmen antingen inom mUilärt område
eller i lokaler som slår under ständig eller temporär bevakning eller är
försedda med fullgoda skyddslekniska anordningar. Enligt vad som vidare anförs
i promemorian bör i föreskrifterna anges i vilka fall det fordras att
polismyndighet godkänner lokal för central förvaring av vapen. Den nuvarande bestämmelsen
härom i 12 § andra stycket VF anses därför kunna utgå. Vid sådant förhållande
kommer företrädare för sammanslutning, som åsidosätter en av RPS meddelad
föreskrift om förvaring av vapen, alt drabbas av ansvar endast i den mån
sammanslutningen därigenom också kan anses ha gjort sig skyldig lill förseelse
mot den allmänna bestämmelsen i nuvarande 12 § första stycket VF (jfr 36 § 3
mom. VF). Det anses inte föreligga tiUräckliga skäl att införa en särskild
straffbestämmelse om ansvar för underlåtenhet alt följa rikspolisstyrelsens förvaringsföreskrifter.
Om 12 § andra stycket VF upphävs bör också motsvarande föreskrift i fräga om ammunition
i 26 § andra stycket VF utgå.

Det
erinras i promemorian om att man i samband med VF:s tillkomst diskuterade
frågan om behovet av närmare bestämmelser för enskilda tillståndshavares
förvaring av vapen och ammunition eller om man borde inskränka sig tiU en
allmän föreskrift om skyldighet för innehavaren alt ta

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 68

sådan
vård om egendomen att den inte blev åtkomlig för obehöriga. 1 propositionen
stannade departementschefen för del senare alternativet. Det som främst ansågs
tala för den lösningen var att de fordringar som borde uppställas på
förvaringen måste kunna anpassas efter förhållandena i de enskilda fallen och
att det därför inte var lämpligt med generella föreskrifter. Inte ens frågan i
vad mån förvaringsstället skulle vara låst ansågs kunna besvaras genereUt.

I promemorian görs
gällande, att åtskilliga vapeninnehavare inte syns ha blivit tUlräckligt
medvetna om vilka risker en oförsiktig vapenförvaring kan innebära. Del anses sannolikt
att en intensifierad upplysning om dessa risker skulle kunna förmå många att
sörja för en säkrare förvaring av sina vapen än de hittills har gjort. Om man
dessutom bör söka få tUl stånd en bättre ordning genom att ta in detaljerade
föreskrifter om förvaringen i VF eller anvisningarna till denna förordning är
enligt promemorian tveksamt. De skäl som anfördes mot en sådan lösning under
förarbetena till VF kan fortfarande åberopas. Vilka krav som bör ställas på
privatpersoners förvaring av skjulvapen måste uppenbarligen bli beroende på en
mängd faktorer som i de enskilda fallen kan förekomma i olika kombinationer. I
likhet med vad som anförs i samband med behandlingen av tiUståndsgivningen för
samlarändamål konstateras sålunda att det knappast låter sig göra att utforma
differentierade föreskrifter som på ett ändamålsenligt sätt anger vad som bör
krävas i olika situationer. Man torde därför enligt promemorian också i
fortsättningen för de enskilda tillståndshavarnas del få nöja sig med en
tämligen aUmänt hållen vårdnadsregd i VF vid sidan av den tidigare föreslagna
bestämmelsen om rätt för polismyndigheten att i vissa enskilda fall meddela
närmare föreskrifter om förvaringen bl.a. i samband med beviljande av tillstånd
alt inneha skjulvapen. För att markera att vapen i allmänhet bör förvaras i
låst utrymme förordas emellertid, alt den aUmänna bestämmelsen i 12 § första
stycket VF ges en något ändrad lydelse. Det föreslås sålunda att den aktuella
bestämmelsen kommer att ange alt den som för egen eller annans räkning innehar
skjutvapen är skyldig alt förvara vapnet under lås eller på annat betryggande
sätt, så att fara inte uppkommer för att det skall åtkommas av obehörig.
Motsvarande ändring föreslås av bestämmelsen i 26 § första stycket VF om
förvaring av ammunition.

Av
remissbehandlingen av departementspromemorian framgår all det är en allmän
uppfattning bland remissinstanserna att det behövs närmare föreskrifter för
vapenhandlares och sammanslutningars förvaring av skjutvapen. Förslaget i
promemorian att RPS skall få i uppdrag att utfärda sådana föreskrifter
tillstyrks genomgående. Beträffande förfarandet vid utfärdandet av dessa
föreskrifter godtas tanken att samråd bör ske mellan RPS och kommerskollegium
vid fastställande av föreskrifter för vapenhandlare vad gäller både skjutvapen
och ammunition. I detta sammanhang framförs även önskemål om att föreskrifterna
utfärdas i en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 69

gemensam
handling. Enligt kommerskollegium får det inte råda tveksamhet om vad som skall
gälla, om myndigheterna stannar i olika uppfattningar. Den nuvarande
bestämmelsen i 32 § explosivvaruförordningen om att frågan i så fall skall hänskjutas
till Kungl. Maj:l bör därför behällas och motsvarande regel införas i 42 § VF.
Kollegiet påpekar i detta sammanhang alt någon ändring inte har föreslagils
beträffande 14 § explosivvaruförordningen som också innehåller en bestämmelse
med samma innebörd. Enligt kollegiet bör även RPS åläggas att samråda med
statens planverk, innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas. Samma uppfattning
har planverket, som också anser det önskvärt alt anvisningar som gäller byggnadsanordnande
införs i tillämpningsbestämmelserna lill byggnadsstadgan där så anses lämpligt.
Planverket framhåller vidare all RPS:s redan utfärdade rekommendationer
innehåller vissa byggnadstekniska detaljuppgifter, beträffande vilka samråd
bör äga rum. Svenska jägareförbundet förordar att även representanter för vapenhandlarna
får delta i samrådet om de bestämmelser som skall gäUa för deras del och att föreskrifterna
för sammanslutningar utarbetas i samråd med företrädare för den frivUliga
skytterörelsen. Sveriges grossistförbund m.fl., skytteorganisationerna och Centralförbundet
för befälsutbildning framför liknande önskemål.

De
materiella föreskrifterna i RPS:s provisoriska anvisningar för vapenhandlare är
enligt flera remissinstansers uppfattning alltför rigorösa och
odifferentierade. Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag anser att kraven bör
uppdelas efter olika vapentyper. För enhandsvapen bör i stort sett gälla vad RPS
föreskrivit. För jaktstudsare, salongsgevär och liknande vapen bör gälla alt
slutstycket skall förvaras separat i kassaskåp, medan vapnet i övrigt får
förvaras fritt i butiken. Hagdvapen torde vara så föga attraktiva för
brottslingar alt de kan lämnas utanför diskussionen. Av säkerhetsskäl bör
dessutom enligt bolaget gälla att licens för etl vapen av motsvarande kaliber
skall uppvisas vid köp av all ammunition. I huvudsak samma inställning tUl
denna fråga har handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Jönköping. Föreningen
Sveriges polismästare delar uppfattningen alt en gradering av föreskrifterna
efter vapnens farlighet bör ske. Föreningen anser det däremot betänkligt att
efterge säkerhetskraven av kostnadsskäl eller på grund av alt det är fråga om
endast mindre vapenförråd.

Beträffande
föreskrifterna för sammanslutningars förvaring av skjutvapen och ammunition
anför Sveriges grossistförbund m.fl., att i de fall då förvaringen sker på
plats som inte står under ständig tUlsyn det i princip bör ställas samma
fordringar på skyddsanordningar som för obevakade militära förråd. För att
kostnaderna inte skall bli alltför betungande för organisationerna anser
förbundet alt statsbidrag bör kunna beviljas för ändamålet.

Den
inverkan som de föreslagna ändringarna skuUe få i fråga om

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 70

ansvarsbestämmelserna
i 36 § VF har inte föranlett några uttalanden vid remissbehandlingen.

Förslaget
om ändrad lydelse av 12 § första stycket och 26 § första stycket VF tillstyrks
av bl.a. hovrätten för Övre Norrland, RPS samt länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs och Jämtlands län. ÖB framhåller att man inom försvaret är inriktad
på alt söka utforma de militära bestämmelserna så alt de sä nära som möjligt
stämmer överens med vad som gäller enligt VF. Provisoriska bestämmelser för
enskild krigsmans förvaring av vapen har nyligen utfärdats. Enligt dessa
bestämmelser åligger del den som har tilldelats vapen för enskild förvaring att
i bostaden förvara det oladdade vapnet och ammunitionen var för sig under
skilda lås. Dessutom skall någon vital del av vapnet förvaras under lås på
annat ställe än vapnet i övrigt, lämpligen tiUsammans med ammunitionen. Bestämmdserna
skUjer sig alltså från vad som har föreslagits i promemorian. Enligt ÖB vore
del från olika synpunkter önskvärt om man på denna punkt kunde nå en bättre
överensstämmelse mellan de civUa och militära föreskrifterna.

En kraftig opinion mot
förslaget alt skärpa nuvarande regler för förvaring av vapen har också
redovisats under remissbehandlingen, framför allt från jägarhåll. Svenska
jägareförbundet vänder sig sålunda bestämt mot promemorians förslag och anser
alt de synpunkter på frågan om enskilds förvaring som anlades i samband med VF:s
tillkomst fortfarande är giltiga. Del kan enligt förbundels mening inte anses
befogat att ställa så höga krav på enskild tillståndshavares vapenf örvaring i
hemmet som skulle fordras för alt vapnen skall bli oåtkomliga för övriga
medlemmar i hushållet eller för besökande gäster. Att effektivt hindra en
person som obehörigen har berett sig tillträde till bostaden från att komma åt
vapnen stöter emellertid också på stora för all inte säga oöverstigliga
praktiska svårigheter. Man kan inte rimligen kräva all kassaskåp installeras i
hemmen. Inte heller bör man bortse från att vapen av många anses ha ell
betydande prydnads värde. En föreskrift om att skjulvapen skall förvaras under
läs skulle få svårt att tränga igenom i det allmänna medvetandet bland
vapeninnehavare. Del centrala i sammanhanget är enligt förbundet att vapnen
förvaras oladdade och åtskilda från ammunitionen. En bestämmelse om att
ammunition skall förvaras under lås skulle möjligen vara att rekommendera trots
alt möjligheterna alt övervaka efterlevnaden av en sådan regel måste bli minimala.
Sveriges grossistförbund m.fl. saml de jaktvårdsföreningar som yttrar sig i frågan
avstyrker också förslaget av liknande skäl som Svenska jägareförbundet
åberopat.

I
några yttranden konstateras alt vapenslölder inte sällan begås i obebodda
sommar- och jaktstugor. Mot bakgrund härav sätts det i fråga om det inte finns
skäl att införa etl direkt förbud mot all lämna kvar vapen på sådana ställen.
Likaså understryks från flera håll all en upplysningskampanj för säkrare
förvaring av skjutvapen och ammunition

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 71

sannolikt
skuUe vara av stort värde.

3.7
Införsel till riket av vapen och ammunition

Enligt
35 § I mom. VF får skjutvapen och ammunition i allmänhet inte föras in i landet
utan tUlstånd av länsstyrelse. Vissa undantag härifrån finns dock. Bl.a. får
svensk, dansk, finsk och norsk medborgare utan tillstånd föra in sedvanliga
jakt- och tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition från Danmark, Finland
eller Norge för tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket. Det
krävs dock att vederbörande vid införseln lämnar skriftiig deklaration tiU
tullmyndigheten i införselorten och dessutom visar upp antingen sådant
tillstånds- eller anmälningsbevis för vapnet som krävs för vapeninnehavet i det
land där vapnet innehas eller bevis alt tUlstånd eller anmälan inte krävs i
detta land. Sådana vapen och sådan ammunition får utan särskilt tillstånd
innehas här i riket under högst tre månader från införseldagen av den som har
infört egendomen.

Rätten att föra skjulvapen
och ammunition ut ur landet regleras med visst undanlag som anges i 25 § 2
mom. VF inte i VF ulan i kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel
från riket av krigsmateriel (omtryckt i SFS 1966:531). Enligt denna kungörelse
(i fortsättningen kallad utförselkungörelsen) krävs för utförsel av sådana
vapen som är att hänföra tiU krigsmateriel som regel tillstånd, som i vissa
fall meddelas av länsstyrelse. Kungörelsen medger dock undanlag härifrän.
Således får enligt 2 § i kungörelsen sådana jakt- och tävlingsskjutvapen med
tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med den förut
berörda bestämmelsen i VF om nordiska medborgares införsdrält åter utföras
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av generaltuUstyrelsen. GeneraltuUstyrelsen
har genom kungörelse den 6 december 1955 (tullverkets författningssamling nr
290) meddelat föreskrifter angående ifrågavarande införsel och äterutförsel.
Enligt kungörelsen skall deklaration enligt 35 § 1 mom. VF lämnas i två
exemplar. TuUmyndighelen kontrollerar alt uppgifterna i deklarationen är
rikliga. Om det inte finns anledning lUl anmärkning mot deklarationen,
antecknas tid och ort för införseln på deklarationen, varefter det ena
exemplaret lämnas tillbaka till resenären. Det andra exemplaret behålls av
tullmyndigheten på införselorten. När vapen eller ammunition som har
deklarerats skall föras ut ur landet, lämnar resenären tiU tullmyndigheten det
exemplar av deklarationen som han erhöll vid införseln. Förs egendomen ut ur
annan ort än införselorten, sänder tuUmyndigheten i ulförselorten deklarationen
lill myndigheten i införselorten. Om vapnet inte har förts ut ur landet inom
tre månader från dagen för införseln, skall tullmyndigheten i införsdorlen göra
anmälan till polismyndigheten i den ort där resenären enligt uppgift i

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 72

deklarationen
uppehåller sig under vistelsen i landet.

Generaltullstyrelsen
har i skrivelse den 14 februari 1964 till Kungl. Maj:t hemställt om sådan
ändring av 35 § VF som innebär att möjligheten lill licensfri in- och ålerutförsd
av skjutvapen och ammunition kommer att slå liU buds inte bara för nordiska
medborgare utan för alla resande oberoende av nationalitet och från vilket land
utförseln sker. Enligt styrelsens mening har det enklare system som i vissa
fall tUlämpas för nordiska medborgare den fördelen från säkerhetssynpunkt
framför ordningen med krav på tUlstånd av länsstyrelse att man får kontroll
över att de vapen som har förts in i landet inte bUr kvar här. För tullmyndigheten
medför systemet med deklaration ett visst merarbete på grund av alt
deklarationerna skall kontrolleras. Detta merarbete har emellertid enligt
styrelsens mening ringa betydelse jämfört med de fördelar som systemet innebär bl.a.
genom att det underlättar klareringen av trafiken.

I departementspromemorian
erinras om att bestämmelserna i 35 § 1 mom. VF om ett enklare förfarande i
vissa fall för nordiska medborgares införsel och utförsel av vapen och
ammunition tillkom genom en år 1955 genomförd ändring i förordningen (prop.
1955:37, ILU 1955:14, rskr. 1955:117). TiU grund för ändringen låg etl förslag
från nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m.m.
Departementschefen framhöll i propositionen (s. 62) att en lättnad i fråga om
samfärdseln mellan de nordiska länderna tidigare hade genomförts bl.a. i fråga
om passkontrollen och all det givetvis var önskvärt att man i den mån så kunde
ske fortsatte på den inslagna vägen mot större frihet i det internordiska
umgänget. 1 anslutning till frågan om säkerhetskravet kunde anses lägga hinder
i vägen för att genomföra de lättnader som förslaget innebar framhöll departementschefen,
all de nordiska länderna Sverige, Danmark, Finland och Norge hade i stort sett
samma bestämmelser om licenstvång för rätt att inneha skjutvapen och att en
grundregel i förslaget var att licens från hemlandsmyndigheten skulle företes
vid in- och utförseln. Eftersom fordringarna för att få licens torde vara
ungefär desamma i alla nordiska länderna syntes det rimligt att man i varje
land godtog en licens som hade beviljats i något av de andra länderna. På grund
härav och då det deklarationsförfarande som hade föreslagits torde innebära
möjlighet till en fullt tillfredsställande kontroll av att ålerutförsd resp. återinförsd
skedde ville departementschefen i huvudsak förorda förslaget.

De skäl som låg tiU grund
för 1955 års författningsändring kan enligt departementspromemorian inte
åberopas som stöd för en sådan utvidgning av bestämmelserna om licensfri
införsel som generaltullstyrelsen har förordat. Regleringen av medborgarnas
rätt att inneha skjutvapen skiljer sig nämligen på många håll i världen starkt
från vad som gäller i Norden. Med hänsyn framför allt härtiU anses det enligt
promemorian knappast tillrådligt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 73

att
genereUt slopa kravet på tillstånd för införsel av skjulvapen och ammunition
för lillfäUig användning här i riket. Styrelsens framställning föreslås därför
inte föranleda någon ändring i VF.

Vid remissbehandlingen
av departementspromemorian har endast ett mindre antal remissinstanser yttrat
sig i denna fråga. RPS anser att en prövning i del enskilda fallet alltjämt bör
företas i införselärenden beträffande icke nordbor med hänsyn till att
regleringen av medborgarnas rätt att inneha skjutvapen på många håll i världen
skiljer sig frän vad som gäller i Norden. Av samma mening är hovrätten för Övre
Norrland.

Generaltullstyrelsens
förslag om en utvidgning av den licensfria införseln tillstyrks av Svenska
jägareförbundet och Sveriges grossistförbund m.fl. Jägareförbundet gör gällande
att länsstyrelserna' f.n. torde medge införseltillstånd utan större omgång. När
en person från något utomnordiskt land söker tillstånd att införa vapen hit för
jakt- eller lävlingsändamål, torde det f.ö. finnas små möjligheter alt få tUl
stånd en effektiv personundersökning eller liknande beträffande honom. En
liberalisering skulle knappast komma att medföra någon ökning av införseln och
inte heller innebära några säkerhetsrisker. Enligt förbundet pågår f.n. arbete
på internationell nivå med att söka skapa enkla och enhetliga regler för in-
och utförsel av vapen för jakt samt övnings- och tävUngsskytte. Möjligen bör resultatet
av detta arbete avvaktas innan ändringar genomförs i den svenska lagstiftningen.

3.8
Decentralisering av vissa vapenärenden

Som
tidigare har nämnts krävs enligt 28 § VF tillstånd för rätt att idka handel med
skjutvapen. Tillståndsmyndighet är länsstyrelsen i det län där rörelsen skall
drivas. Enligt särskilda bestämmelser i samma paragraf skall, när tillstånd har
meddelats för bolag eller förening, det finnas en av länsstyrelsen godkänd
föreståndare för rörelsen. Vid förfall för tiUståndshavaren eller föreståndaren
kan rörelsen förestås av en vikarie som likaledes skall godkännas av
länsstyrelsen. Har tiUståndshavaren avlidit eller försatts i konkurs, får
rörelsen enligt 28 § VF fortsättas viss tid, om anmälan görs till
länsstyrelsen. TUlstånd alt idka handel innefattar rätt för tiUståndshavaren
att för försäljning förvärva och inneha de vapen tUlståndet avser (29 § VF).
När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen enligt 30 § VF återkalla handelstiUstånd.
I samband med sådan återkalldse kan länsstyrelsen besluta alt vapen som innehas
av handlaren inom viss tid skaU avlämnas lill polismyndighet eller annan
myndighet.

Hos
länsstyrelsen skall enligt 39 § VF föras särskilt register över ärenden om
handel med skjutvapen. Länsstyrelsen är enligt 35 § 1 mom. VF tillståndsmyndighet
också i ärenden om införsel lill riket av skjutvapen och

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 74

ammunition. 1 momentets andra stycke anges vilken
länsstyrelse som i det särskUda fallet har alt pröva ansökan om införsel.
Beträffande tillstånd till införsel skall bestämmelserna i 8-10, 20 och 23-25 §§
VF gälla i tUlämpliga delar. Alt skjutvapen och ammunition i vissa fall får
föras in i landet utan tillstånd har tidigare nämnts. Föreskrifter om rätt för
tillverkare och handlare att föra in ammunition i riket ges i explosivvaruförordningen.

Frågan om
rätt att föra skjulvapen och ammunition ut ur landet regleras i VF endast i vad
avser sådana vapen och sådan ammunition som resande har fört med hit till
landet för personligt bruk utan alt han erhållit föreskrivet tillstånd alt
införa egendomen. Vapen och ammunition av detta slag får enUgt 35 § 2 mom. VF
åter föras ut om egendomen i behörig ordning anmälts för tullklarering. Som
tidigare nämnts regleras ulförselfrågorna i övrigt i utförselkungörelsen. Med
krigsmateriel förstås i kungörelsen bl.a. pistoler, revolvrar, gevär, karbiner,
kulsprutegevär och kulsprutepistoler samt ammunition lill sådana vapen.
Undantagna är slätborrade hagdgevär saml sådana skjulvapen som inte är
underkastade bestämmelserna i VF. Enligt I § tredje stycket utförselkungörelsen
får enskild person ulan särskilt tillstånd för personligt bruk från riket föra
ut skjutvapen som han enligt 3 § VF är berättigad att inneha här i riket. Han
får i samband därmed också föra ut erforderlig ammunition till vapnet. Som
nämnts i föregående avsnitt krävs tillstånd inte heller för ålerutförsd av
skjutvapen och ammunition som har förts in i landet i enlighet med de särregler
för medborgare i nordiska länder som har berörts i det föregående (2 § tredje
stycket ulförselkungörelsen). Om sammanslutning som avses i 9 § VF ämnar delta
i en utom riket anordnad tävling eller övning, kan sammanslutningen för medlems
räkning söka tillstånd att ulföra vapen eller ammunition som skall användas vid
tävlingen eller övningen. Sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län
där sammanslutningens styrelse har sitt säte. I andra fall kan chefen för
handelsdepartementet meddela tillstånd att utföra krigsmateriel från riket. I
ärenden av större vikt skall frågan underställas Kungl. Maj:l.

Enligt 40
§ VF får polismyndighets beslut i vapenärende överklagas hos länsstyrelsen.
Över länsstyrelsens beslut kan besvär anföras endast i vissa fall, nämligen hos
Kungl. Maj:t, om beslutet gäller tiUstånd all idka handel med skjutvapen, återkallelse
av sådant tillstånd eller av tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition
eller förbud mot fortsatt innehav av skjutvapen samt hos kammarrätten om
ärendet gäller värdering av vapen och ammunition som skall inlösas av kronan.
Polismyndighets, länsstyrelses och kammarrätts beslut i ärende enligt VF skall
omedelbart lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:l uppdrog den 12 maj 1967 ål statskontoret alt
undersöka organisationen, arbetsformerna och personalbehovet vid
länsstyrelserna

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 75

och
alt inkomma med de förslag som undersökningen kunde föranleda till.
Statskontoret har den 10 april 1968 som delresultat av utredningsuppdraget överlämnat
en rapport lill Kungl. Maj :t med förslag till ändrad handläggning av
vapenärenden och ärenden om explosiva varor. TiU grund för rapporten ligger en
undersökning som inom statskontoret har gjorts av landskansliutredningen. Efter
undersökning av handläggningen av ifrågavarande ärenden hos en länsstyrelse
(länsstyrelsen i Värmlands län) har utredningen berett övriga länsstyrelser tUlfälle
att yttra sig över preliminära utredningsrapporter. På grundval av inkomna svar
har utredningen därefter utarbetat ett första förslag i ärendet som granskats
av länsstyrelserna i Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och dåvarande Stockholms
län saml RPS och kommerskollegium. I den slutliga utredningsrapporten har
redovisats de synpunkter som förts fram vid granskningen.

I
utredningsrapporten hänvisas till att länsförvaltningsutredningen i sitt
betänkande (SOU 1967:20) Den statiiga länsförvaltningen föreslagit, att länsstyrelserna
i framtiden skall få delvis andra göromål än nu. Tyngdpunkten i verksamheten
bör enligt detta förslag ligga på uppgiften att vara etl aktivt, samordnande
organ med ansvar för länets utveckling och för den översiktiiga statliga samhällsplaneringen.
I belänkandet framhålls att det därför är önskvärt att länsstyrelserna så långt
möjligt befrias från ärendegrupper av annan karaktär.
Länsförvaltningsutredningen nämner i detta sammanhang ansöknigsärenden enligt VF
och explosivvaruförordningen som exempel på sädana ärendegrupper som inte
längre bör handläggas av länsstyrelserna.

Landskansliutredningen
bedömer möjligheterna tUl rationalisering av handläggningen av ifrågavarande
ärenden som ringa, om den nuvarande kompetensfördelningen meUan polismyndighet
och länsstyrelse behåUs. Utredningen konstaterar vidare att polismyndigheterna
redan nu tar befattning i stor utsträckning med de ansökningsärenden som
länsstyrelserna avgör i första instans. Länsstyrelserna remitterar sålunda regelmässigt
inkomna ansökningar till poUsmyndigheten för utredning och yttrande. En
överflyttning av beslutanderätten till polismyndigheterna skulle därför inte
medföra någon nämnvärd ökning av polismyndigheternas nuvarande
arbetsbelastning. RPS har också i sitt yttrande över landskansliutredningens
preliminära rapport framhållit, att en decentralisering inte torde komma att
föranleda krav på personalförstärkningar från polisens sida. Utredningen anför
vidare att bedömningen av ifrågavarande ärenden huvudsakligen skall ske med utgångspunkt
i vad allmän ordning och säkerhet kräver och att prövningen därför framstår som
en naturlig uppgift för polisen. Enligt utredningens mening behöver man därför
inte räkna med att en decentralisering kommer alt medföra någon märkbar ändring
av tillämpningen i första instans av resp. författningar. Den verkställda
undersökningen har sålunda visat att

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 76

länsstyrelserna
praktiskt taget alllid beslutar i enlighet med polismyndighetens yttrande.
Utredningen finner med hänsyn lill de anförda omständigheterna att övervägande
skäl talar för att handläggningen av ifrågavarande ärendegrupper bör ankomma på
polismyndigheterna. I rapporten föreslås därför all beslutanderätten i de
ärenden enligt VF och utförselkungörelsen som nu prövas av länsstyrelse som
första instans flyttas över till polismyndighet och att den särskilda
registreringen av handelstillstånd hos länsstyrelse upphör.

Med hänsyn lill den
betydelse frågan om handdslUlslånd kan ha för den enskUde anser utredningen att
del i ärenden angående sådant tillstånd bör finnas möjlighet att fä saken
prövad av Kungl. Maj:t genom besvär över länsstyrelses beslut och alt
verkställighet av polismyndighets beslut om återkallelse av sådant tUlstånd i
normalfallen inte bör få ske innan beslutet har vunnit laga kraft. I in- och
utförselärenden finner utredningen del däremot tillräckligt om sökanden kan få
ärendet prövat i två instanser, nämligen av polismyndighet och länsstyrelse.

Det
bör tilläggas att del i utredningsrapporten också läggs fram förslag om att
länsstyrelsernas beslutanderätt i ansökningsärenden enligt explosivvaruförordningen,
med vissa undantag, skall flyttas över tiU polismyndighet.

Departementspromemorian
behandlar också statskontorets i utredningsrapporten framlagda förslag. Mot de
skäl för en decentraliserad handläggning av förevarande ärenden som anförs i
rapporten synes enligt promemorian föga vara att invända. Det är enligt promemorian
vidare uppenbart att väsentliga vinster från ralionaliseringssynpunkt skulle
uppkomma, om länsstyrelserna helt befrias från ansökningsärenden beträffande
vapen och ammunition eftersom delta kan ske utan att någon annan myndighet i
nämnvärd grad tillförs ökad arbetsbelastning pä grund av dessa ärenden. Som landskansliutreedningen
påpekat kan man också räkna med större snabbhet i handläggningen, om samma
myndighet som har hand om utredningen också blir behörig att falla beslut i
ärendena. En sådan utveckling skulle givelvis vara lill fördel för allmänheten.

Det
som närmast skulle kunna tala mot en decentraliserad tillslåndsgivning är
enligt promemorian risken för en ökad ojämnhet i bedömningen av ärendena eller
en inte åsyftad ändring av nuvarande tillämpning av bestämmelserna. Med hänsyn lill
vad som framkommit rörande länsstyrelsernas praxis att i förevarande ärende
regelmässigt fatta beslut i överensstämmelse med polismyndighetens yttranden
synes man emeUertid behöva räkna med en sådan utveckling. Beträffande handelstUlslånden
kommer dessutom även enligt förslaget finnas möjlighet alt anföra besvär hos Kungl.
Maj:t.

I
promemorian förordas därför att statskontorels förslag om decentralisering
genomförs. Utöver vad som tidigare har nämnts innebär

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 77

förslaget att polismyndigheterna i fortsättningen också
får överta uppgiften att i anslutning liU vissa tUlstånd för handel med vapen
godkänna föreståndare för handelsrörelse och vikarie för honom samt alt ta emot
anmälan om fortsättande av handelsrörelse i fall när tiUståndshavaren har avlidh
eller försalts i i konkurs.

Efter en
decentralisering av beslutanderätten i handelstillstånds- och införselärendena
bör enligt promemorian skyldigheten att föra register över dessa ärenden åvila
polismyndigheterna i stället för länsstyrelserna. En sådan ordning föranleder
att 39 § andra stycket VF uphävs och att tUlämpningsföreskriflerna ändras i
hithörande delar.

Vad i
utredningsrapporten anförts i fråga om besvärsrätlen och verkställigheten av
inte lagakraftvunna beslut bör enligt promemorian godtas.

Förslagen, som innebär att länsstyrelsernas befattning med
vapenärenden kommer att begränsas lill de uppgifter som följer av
länsstyrelsens egenskap av besvärsinstans och till de kontrollerande funktioner
som hänger samman med länsstyrelsens ställning som högsta polismyndighet i
länet, föranleder enligt promemorian ändringar av 28 och 30 §§, 35 § 1 mom., 36
§ 7 mom. samt 39 och 40 §§ VF. 1 fråga om ulförselkungörelsen medför förslaget
ändrad lydelse av 2 § och tiUägg av en ny paragraf med bestämmelser om talan
mot polismyndighets beslut i utförselarende.

Av de
remissinstanser som vid remissbehandlingen av departementpromemorian yttrar sig
i hithörande delar tillstyrker alla utom en att den föreslagna
decentraliseringen genomförs.

Undantaget
är länsstyrelsen i Värmlands län, som anser att förslaget inte bör genomföras f.n.
Som skäl för sin ståndpunkt anför länsstyrelsen, att del ännu är vanskligt att
bedöma om länsförvaltningsutredningens förslag beträffande länsstyrelsernas
framtida organisation kommer att förverkligas och att det med hänsyn därtill
knappast finns anledning att föra över beslutanderätten i ifrågavarande
relativt små ärendegrupper till annan myndighet. Länsstyrelsen framhåller också
alt ärenden om handelstillstånd är av stor betydelse för den enskUde.

Generaltullstyrelsen tar i sammanhanget upp en fråga om
gällande rätts innebörd. Enligt 35 § 2 mom. VF får skjutvapen och ammunition,
som resande medför hit tUl riket för personligt bruk ulan att han har erhållit
föreskrivet tiUstånd att införa egendomen, åter utföras, om egendomen har
anmälts för tullklarering i behörig ordning. Styrelsen sätter i fråga om denna
bestämmelse kan anses upphäva utförselkungörelsens regler om utförselförbud.
För all undvika tveksamhet vid tillämpningen förordar styrelsen alt kungörelsen
förses med ett undantag för det angivna fallet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 78

3.9
Vapenregistreringen m.m.

Enligt
39 § första stycket VF skall polismyndighet föra register över ärenden som
avses i förordningen. Närmare föreskrifter om vapenregistren lämnas i
anvisningarna till VF. Enligt dessa skall i registren ingå vapenkort och
spärrkort. På vapenkorten skall antecknas bl.a. vapeninnehavarens namn, titel
eller yrke, kyrkobokföringsort, postadress och födelselid samt ansökningens
innehåll, beslut i anledning därav med angivande av tidpunkt och innehåll,
nummer för lillslåndsbevis samt inkomna meddelanden och därav föranledda
beslut. Beträffande skjutvapen skall vidare antecknas bl.a. vapnets beteckning
och kaliber. Hos länsstyrelse skall som tidigare nämnts föras särskilt register
angående ärenden om handel med skjulvapen (39 § andra stycket VF).

Under
förarbetena till VF fördes fram förslag om att tillverkarens namn eller firma
och vapnets tillverkningsnummer skulle antecknas på vapenlicens och i register
för att skapa bättre möjligheter att identifiera skjutvapen. Den s.k.
vapenutredningen, vars betänkande låg till grund för VF, fann förslaget i och
för sig beaktansvärt men ansåg att dess realiserande skulle medföra praktiska
svårigheter och ölägenheter som inte kunde uppvägas av den betydelse som de
ifrågasatta ändringarna skulle kunna få från konlrollsynpunkt. Enligt
utredningen förutsatte ändringen bl.a. att sökanden alltid hade kännedom om
vapnets fabrikat och tUlverknings-nummer redan vid ansökningen. Utredningen
framhöll att så ofta inte var fallet, ulan att sökanden i många fall väl
bestämt sig för att förvärva ell vapen av viss typ, om tillstånd skulle
beviljas, men inte bestämt sig i fråga om valet av fabrikat eller kvalitet inom
visst fabrikat. Vid köp av mausergevär från kronan fanns ingen möjlighet för
köparen alt välja ut något visst vapen på förhand. Vidare anfördes att de
föreslagna bestämmelserna inte gärna kunde göras tillämpliga på redan
befintliga vapeninnehav, vilket förhållande i hög grad skulle begränsa
räckvidden av bestämmelserna. Slutligen påpekades att vissa äldre typer av
handvapen saknar både fabrikalbeleckning och tillverkningsnummer. Utredningen ansåg
sig på de skäl som sålunda anförts inte böra förorda förslaget. För att i viss
mån tUlgodose önskemålet om bättre kontrollmedel för fastställande av vapens
identitet föreslog utredningen emellertid att skyldighet skulle införas för
vapenhandlare att i försäljningsbok anteckna bl.a. fabrikat och tillverkningsnummer
på försålt vapen.

Departementschefen
anslöt sig till utredningens förslag. Bestämmelse om vapenhandlares skyldighet
alt anteckna fabrikat och tillverkningsnummer i försäljningsbok togs in i 32 §
VF.

Från
poUshåU har vid skilda tillfällen under senare år framhållits alt det är en
brist frän kontrollsynpunkt att varken tillståndsbeviset eller registren innehåller
uppgift om vapens fabrikat och tillverkningsnummer. Del har

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 79

därvid
gjorts gäUande att det vid brottsutredningar och i andra sammanhang skulle vara
av värde, om vapenlicens innehöll sådana uppgifter. Vidare har pekats på att
frågan om att inrätta ett centralt vapenregister har fått förnyad aktualitet på
senaste tiden och att man inom RPS kommer att undersöka förutsättningarna för
en sådan registrering. För att etl centralt register skall få del värde från
spaningssynpunkt som man eftersträvar har det ansetts nödvändigt alt det
innehåller uppgift om fabrikat och tillverkningsnummer på de vapen för vilka
tillståndsbevis har utfärdats.

I departementspromemorian
konstateras, att det med nuvarande ordning är svårt att fastställa ett vapens
identitet även om det ibland kan ske genom uppgifterna i vapenhandlarnas
försäljningsböcker. Härför fordras dock i allmänhet att man först via
tillverkare eller grossist får upplysning om vilken detaljhandlare som kan ha
sålt vapnet i fråga. Proceduren skulle kunna förenklas avsevärt, om fabrikat
och tillverkningsnummer antecknades i vapenregisler, i all synnerhet om ett
centralt register upprättas.

Den
omständigheten alt en del äldre vapentyper saknar fabrikatbeteckning och
tillverkningsnummer anses i promemorian inte böra tillmätas sådan betydelse i
sammanhanget att man för den skull avslår frän att registrera dessa uppgifter
beträffande modernare vapen. Att föreskrifter om sådan registrering knappast
kan göras tillämpliga på redan befintliga vapeninnehav medför, som
vapenutredningen framhöll, att bestämmelsernas räckvidd under relativt lång lid
i och för sig blir begränsade. I samband med att vapnen genom överlåtelse eller
vid dödsfall övergår i ny ägo kommer emellertid registren successivt att kunna fuUständigas.
Möjligen skulle polismyndigheterna också i andra fall i viss utsträckning kunna
skaffa fram ifrågavarande uppgifter genom vapeninnehavarnas frivilliga
medverkan, åtminstone i fråga om vapen som ägs av de i 9 § VF nämnda
sammanslutningarna. Om de praktiska svårigheterna visar sig överkomliga, finns
det därför enligt promemorian i och för sig inte anledning all avstå från att
söka förbättra vapenkonlrollen genom att införa bestämmelser om registrering av
fabrikat och tillverkningsnummer.

På
de skäl som vapenutredningen anförde bör det emellertid enligt promemorian inte
komma ifråga att kräva att ansökan om förvärvslillslånd alltid skall innehålla
uppgift om fabrikat och tillverkningsnummer. Det bör därför undersökas om det
inte finns andra möjligheter alt förse registren med uppgifter därom.

I
promemorian anförs följande. I Danmark och Norge gäller att vapenhandlare är
skyldig alt vid försäljning av skjulvapen anteckna vapnets fabrikat och
tillverkningsnummer på köparens liUståndsbevis och därefter sända ett exemplar
av beviset lill vederbörande myndighet för registrering. Detta
tillvägagångssätt förefaller ändamålsenligt och värt att pröva också i vårt
land. Det skulle innebära att vid köp från vapenhandlare köparen skall

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 80

förete
sitt tillståndsbevis jämte två dupletter av detta. På handlingarna skall handlaren
anteckna del försålda vapnets fabrikat och tillverkningsnummer, i den mån
sådana uppgifter finns på vapnet, samt därefter återställa originalbeviset tUl
köparen, tillställa den polismyndighet som meddelat tillståndet en av dupletterna
samt foga den andra vid försäljningsboken. Det ytterligare besvär som härigenom
läggs på vapenhandlarna anses inte bli särskilt betungande. Bestämmelser om den
föreslagna ordningen bör tas in ilOoch32§§VF.

1
fråga om överlåtelse av vapen från annan än vapenhandlare bör enligt 7 § andra
stycket VF vid ansökningen fogas överlåtarens tillstånds- eller deklarationsbevis
rörande vapnet. 1 dessa fall synes man enligt promemorian kunna utgå från att
ansökningen alllid avser ett visst bestämt vapen. Om tillstånds- eller deklaiationsbeviset
saknar uppgift om vapnets fabrikat och tillverkningsnummer, torde man kunna
kräva att uppgift därom lämnas i ansökningen, såvida det inte är fråga om
sådant äldre vapen som inte är försett med fabrikatbeteckning och
tillverkningsnummer. Förutom den ändring av 7 § andra stycket VF som föranleds
av en sådan ordning föreslås i promemorian att ordet 'överlåtelse ' i samma
stycke byts ut mot ordet 'förvärv', så alt bestämmelsen blir tillämplig också
när vapen förvärvas genom arv eller testamente eUer på grund av giftorätt.

För
det i promemorian förordade förfarandet vid registrering av vapen som köpts av
vapenhandlare krävs att tillståndsbeviset utfärdas med två dupletter. För andra
överlåtelser eller upplåtelser behövs inte mer än en duplett av tillståndsbeviset.
Dupletterna bör enligt promemorian förses med påskrift att de utgör dupletter.

I
promemorian anmärks, att de föreslagna ändringarna i VF även föranleder vissa
kompletteringar i den del av anvisningarna som gäller vapenregistrering.

I
promemorian tas i detta sammanhang också upp bestämmelserna i 8 § 2 mom. VF.
Enligt första stycket i detta moment förfaller förvärvstillslånd som inte har
utnyttjats inom sex månader från det att tillståndet meddelades, såvida inte lillståndsmyndighelen
i särskilt fall har förordnat om längre giltighetstid. Enligt andra stycket i
samma moment åligger det den som inte har utnyttjat erhållen licens före gUtighetstidens
utgång att sist inom en månad därefter underrätta lillståndsmyndighelen om
förhållandet. Skyldighet föreligger däremot inte för vederbörande att i sådant faU
även lämna ifrån sig licensen. Eftersom det lär förekomma att förfallna
licenser används i illegalt syfte, bl.a. för att dölja olaga vapeninnehav,
finns det emellertid enligt promemorian anledning att införa sådan skyldighet
genom ett tUlägg till föreskriften i andra stycket.

Den
som underlåter alt lämna ifrån sig förfallen Ucens bör enligt promemorian kunna
drabbas av straff. Enligt 15 § VF är den som har fått vapenlicens återkallad
eller som har meddelats förbud mot innehav av

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 81

skjulvapen
skyldig att efter anmaning ofördröjligen avlämna bl.a. tillstånds- eller deklaralionsbeviset
rörande vapnet till polismyndigheten. Underlåtenhet att avlämna beviset
bestraffas enligt 36 § 4 mom. VF med penningböter. Det förordas i promemorian
att denna bestämmelse vidgas att gälla också underlåtenhet att återlämna
förfallen vapenlicens.

Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har förslaget alt tillföra
vapenregistren uppgifter om skjutvapens fabrikat och tillverkningsnummer
tillstyrkts av praktiskt taget alla remissinstanser. Många framhåller därvid
att ett genomförande av förslaget i denna del är en myckel angelägen reform. Av
en del remissyttranden framgår att man i vissa polisdistrikt redan har
utarbetat och tiUämpar system för att förse registren med anteckningar om
fabrikat och tillverkningsnummer.

Från ett par håll
redovisas emellertid tveksamhet inför förslaget. Sveriges grossistförbund m.fl.
framhåller sålunda, att det med hänsyn tiU det stora antal vapen som finns ute
i marknaden kommer all ta lång tid innan registren blir kompletta. Det kan
också enligt förbundet ifrågasättas om de praktiska fördelarna motiverar kostnaderna.
Förbundet för som ett alternativ fram tanken på att begränsa registreringen
till pistoler och kulsprutepistoler. Med hänsyn till alt många vapenlillverkare
har långa leveranslider förordar förbundet även att gihighetstiden för
vapenlicens förlängs från sex liU tolv månader. Polismästaren i Linköping
framhåller, att promemorieförslaget skulle medföra en betydande
arbetsbelastning för polisen. Eftersom nackdelarna härav enligt hans mening
inte uppvägs av fördelarna med förslaget, ställer han sig avvisande till att
det genomförs.

Aktiebolaget
Norma projektilfabrik för fram en speciell aspekt på lämpligheten av att
inrätta ett centralt vapenregister. Erfarenheter från andra länder visar enligt
bolaget att privatägda vapen kan vara av stort försvarsmässigt värde, t.ex. vid
en eventuell ockupation. Detta värde kan gå förlorat, om ockupationsmaklen får
tillgång lill etl centralt register över var alla civUa vapnen finns.

Den
i promemorian föreslagna metoden för registreringen lider enhgt RPS av den
svagheten att den vid köp hos vapenhandlare inte ger polismyndigheten möjlighet
att kontrollera om en beviljad vapenlicens utnyttjas inom föreskriven tid.
Styrelsen förordar därför ett annat system som har tillämpats inom ett
polisdistrikt och därvid visat sig fungera utmärkt. Det innebär att
polismyndigheten vid bifall liU ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen
först lämnar sökanden två kopior av tillståndsbeviset men behåller originalet.
När sökanden har bestämt sig för att köpa etl visst vapen lämnar han kopiorna
till vapenhandlaren, som på dessa antecknar vapnets fabrikat och
tillverkningsnummer och därefter sänder den ena kopian till polismyndigheten.
Med ledning av kopian för polismyndigheten in uppgifterna på originalet, som
sedan får lösas av sökanden. Först därefter kan han hämta ut vapnet hos
handlaren. Genom

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 82

all
de inte utlösta originallicenserna förvaras i dalumföljd kan polismyndigheten
lätt konstalera, om någon licens ej utnyttjas inom föreskriven tid. Samtidigt
förhindras att originallicens används för att dölja olaga vapeninnehav.

Polismästarna i Lidingö,
Solna och Märsta förordar, att del fastställdes en tid, förslagsvis 14 dagar,
inom vilken vapenhandlare skaU fullgöra skyldigheten att sända den ena dupletlen
av liUståndsbeviset tUl polismyndigheten.

Biträdande länspolischefen
i Östergötlands län anser, att den föreslagna registreringen bör gälla även
tillstånd till införsel av skjutvapen enligt 35 § 1 mom. VF och att ett
särskilt register bör föras över sådana tidsbegränsade tillstånd.

Förslaget alt införa en
föreskrift om skyldighet vid straffansvar att avlämna förfallen vapenlicens lill
den myndighet som har utfärdat licensen lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att en motsvarande föreskrift införs
för del fall att en vapen, som innehas på grund av tillstånds- eller
deklarationsbevis, förklaras förverkat enligt 36 § 1 mom. VF. Po/iiwiä5(ar(;/i/S(ocfc/io/m
anser det föreligga behov av en generell bestämmelse av innehåll alt samtiiga
inte giltiga licenser och dupletllicenser inom skälig tid skall inges tUl
polismyndigheten och åsyftar därvid bl.a. de licenser som förlorar sin gUtighet
i samband med att licensinnehavare överlåter sitt vapen till annan.

3.10
Tillverkning och ändring av vapen

Frågan
om yrkesmässig tillverkning ay skjulvapen behandlas inte i VF ulan regleras i
förordningen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m.
och i en kungörelse (1949:615), innehållande tillämpningsföreskrifter tUl
nämnda förordning.

Om
annan än den som yrkesmässigt tillverkar skjutvapen själv vill förfärdiga
sådant vapen, är han enligt 5 § 1 mom. första stycket VF skyldig att söka
tillstånd att inneha vapnet. Underlåter han detta, kommer hans innehav av
vapnet att bedömas som olovligt. Sker tillverkningen för annans räkning torde i
motsvarande fall överlämnandet av det färdiga vapnet komma att betraktas som
ett olovligt överlåtande. TUlverkningen som sådan är däremot inte straffbelagd.

Ändring
av skjulvapen behandlas i 11 § VF. Enligt denna bestämmelse krävs tillstånd, om
den som är beriiltigad all inneha skjul vapen vill vidta sådan ändring av
vapnet att del får annan kaliber än som anges i lillslånds-eller deklaralionsbeviset
eller vidta annan väsentlig förändring av vapnet, som förkortning av pipan,
ändring av patronlägel eller slutstycket eller införande av repetersystem på
vapen som tidigare inte haft ett sådant

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 83

system.
Reglerna om tillstånd för enskild person att inneha skjulvapen gäller i tillämpUga
delar även för tillstånd till ändring av skjutvapen.

Den
som utan tillstånd vidtar sådan ändring på sitt vapen som avses i 11 § VF kan
enligt 36 § 1 mom. andra stycket samma förordning straffas med dagsböter eller
fängelse i högst ett år. Vapnet med tUlhörande ammunition kan därjämte
förklaras förverkade.

Intill
den 1 juli 1971 avsåg straffbestämmelsen i 36 § 1 mom. VF både ändring av
skjutvapen utan tillstånd och innehav av skjutvapen utan tiUstånd. Genom en
ändring i VF, som trädde i kraft den I juli 1971, skärptes straffet för
olovligt innehav av skjutvapen till fängelse i högst två år eller, i ringa
fall, böter eller fängelse i högst sex månader. Någon ändring av straffet för otUlålen
ändring skedde inte.

Reglerna
om tillverkning och ändring av skjutvapen behandlas inte i departementspromemorian
och har inte heller berörts under remissbehandlingen.

3.11
Ansvarsbestämmelser m.m.

36
§ 1-6 mom. VF innehåller bestämmelser om straff för brott mot skilda bestämmelser
i förordningen. I 1 och 2 mom. ges regler om straff för den som innehar
skjutvapen utan alt vara berättigad därtill, som använder skjutvapen för annat
ändamål än det vartill han är berättigad, som ändrar skjulvapen ulan att vara
berättigad därtill, som efter anmaning underlåter att avlämna vapen eller
ammunition sedan vapenlicens återkallats eller förvägrats honom eller
handelstillstånd återkallats, som /örvörvarammunition utan tillstånd (1 mom.)
eller som överlåter eller upplåter vapen eller ammunition i strid mot VF:s
regler (2 mom.).

Före
den 1 januari 1965 upptog straffskalan för nämnda brott dagsböter eller fängdse
utan angivande av någon längsta tid. Det betydde lill följd av bestämmelsen i 2
kap. 4 § strafflagen att fängelse kunde ådömas i högst två år. I samband med
den reformering av påföljdssystemet som skedde vid brottsbalkens tillkomst
ändrades straffskalan i 36 § 1 och 2 mom. så alt straff maximum bestämdes lill
fängelse etl år. 1 den proposition som låg till grund för bl.a. denna ändring i
VF (prop. 1964:10) uttalades att man med hänsyn till domstolarnas straff
mätningspraxis inte torde behöva räkna med alt ändringarna, som avsåg också
andra författningar, skulle komma att föranleda någon allmän sänkning av ådömda
straff.

RÅ
och RPS har i en gemensam framställning lUl Kungl. Maj:l den 13 mars 1967 lagt
fram förslag till ändring i VF. 1 framställningen åberopades bl.a. att
våldsbrotten har ökat kraftigt under senare lid och att det i mönstret för den
ökade grova brottsligheten allt oftare ingår automatvapen. Sådana

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 84

vapen har under broltsspaning i flera fall påträffats hos
kriminellt svårt belastade personer. Del påpekades vidare viklen av alt de som
har anförtrotts all inneha skjulvapen lar sådan vård om vapen all de inte åtkommes
av obehörig. Mot denna bakgrund föreslogs i framställningen all straffskalan
för brott enligt 36 § 1 och 2 mom. VF höjs och bestäms till fängelse i högst
två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter samt att även enskUd skall
kunna dömas lill ansvar för åsidosättande av föreskriften i 12 § första stycket
VF om skyldighet att ta sådan vård om vapen att obehörig inte kommer åt del.
Framställningen tog såvitt avsåg straff skärpning i första hand sikte på olaga
vapeninnehav. Den avsåg emellertid samtliga brott enligt 36 § 1 och 2 mom.

Genom ändring
i VF, som trädde i kraft den I juli 1971, (prop. 1971:109, JuU 1971:14, rskr
1971:205, SFS 1971:236) höjdes som tidigare nämnts straffet för olaga
vapeninnehav lill fängelse i högst två år eller, i ringa fall, till böter eller
fängelse i högst sex månader (36 § 1 mom. första stycket). Normalstraffet för
olaga vapeninnehav är alltså numera fängelse. För övriga gärningar som avses i
36 § 1 och 2 mom. VF är straffet fortfarande dagsböter eller fängelse i högst
ett år (36 § 1 mom. andra stycket och 2 mom.).

I 36 § 1
mom. tredje stycket VF föreskrivs, all egendom med vilken förfarits på sätt som
sägs i första eller andra stycket skall förklaras förverkad till kronan, om
del inte är uppenbart obilligl. Finns egendomen inte i behåll, får i stället värdet
förklaras förverkat.

Om
sammanslutning som avses i 9 § VF eller vapenhandlare åsidosätter de i 12 §
första stycket VF givna allmänna bestämmelserna om vård av vapen, straffas den
felande med dagsböter enligt 36 § 3 resp. 5 mom. VF. Vårdnadsplikten är däremot
inte straffsanktionerad såvitt gäller enskild tUlståndshavare.

För
underlåtenhet all iaktta de föreskrifter som gäller vid licensfri utlåning av
skjulvapen liksom för en del andra förseelser av ordningskarakiär stadgas
straff i 36 § 4 mom. Straffet är i dessa penningböter från tio t.o.m. 300 kr.

Vid 1967 års riksdag väcktes två motioner (1:613) och
(11:781) om skärpta brottspåföljder för bl.a. olaga innehav och överlåtelse av
vapen.

I
departementspromemorian konstaleras alt den under senare år allt tydligare
tendensen lill en ökad användning av skjutvapen i samband med brott inger
allvarlig oro. Det är därför ytterst angeläget all samhället tar tillvara alla
möjligheter som kan finnas för alt motverka denna utveckling. 1 första hand
gäller det därvid att vidta åtgärder som är ägnade alt förhindra vapen- och ammunitionsstölder.
Angelägel är emellertid också enligt promemorian alt de straffbestämmelser som
domstolarna har att tillämpa på området är anpassade efter den föreliggande
situationen. Mot bakgrund

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 85

härav
lades i promemorian bl.a. fram de förslag till ändringen i straffbestämmelserna
angående olaga vapeninnehav som redan lett lill lagstiftning (prop. 1971:109).

I promemorian erinras
vidare om att del under förarbetena lill VF väcktes förslag om att straffansvar
för försummelse av den i 12 § första stycket VF angivna vårdnadsplikten borde
gälla även för enskild tUlståndshavare. Delta förslag tillbakavisades
emellertid under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet. Enligt
promemorian ter del sig också mindre tilltalande alt knyta en
ansvarsbestämmelse till den allmänt hållna förvaringsregdn i 12 § första
stycket VF utan ätt i tillämpningsföreskrifter eller på annat sätt närmare ange
innehållet i denna skyldighet. Även andra skäl kan anföras mot att vidga
straffansvaret till enskilda tUlståndshavare. För att ge etl straffhol önskad
effekt torde det sålunda vara nödvändigt alt man får möjlighet att på ett eller
annat sätt kontrollera hur vårdnads-skyldigheten fullgörs. Eftersom antalet
enskilda tUlståndshavare är sä stort skulle emellertid en sådan kontroll bli
svår även om generellt gällande föreskrifter om tillämpningen av 12 § första
stycket VF fanns. Ulan föreskrifter av detta slag skulle svårigheterna av
naturliga skäl bli än större. Det förefaller därför enligt promemorian inte
osannolikt att frågan huruvida en enskild vapeninnehavare har förvarat sitt
vapen på godtagbart sätt i flertalet fall skulle komma alt aktualiseras först
sedan vapnet stulits eller på annat sätt förkommit. Om tiUståndshavaren i ett
sådant fall förstod all han hade eftersatt sin värdnadsplikt, skulle dock ett straffhol
säkerligen i vissa fall göra honom obenägen att anmäla förlusten. Därigenom
skulle möjligheterna alt snabbt återskaffa stulna vapen försämras.

Med hänsyn härtill
ifrågasätts i promemorian om man inte bör försöka komma lill rätta med
problemen pä annat sätt än genom all införa ett generellt straffansvar för den
enskilde vapeninnehavare som åsidosätter sin värdnadsplikt. Därvid erinras om
det tidigare i promemorian framlagda förslaget om rätt för polismyndighet att i
samband med beviljande av vapenlicens meddela föreskrifter om förvaringen av
vapnet och den därtill knutna ansvarsbestämmelsen. Det framhålls att den
sålunda föreslagna ordningen kan förväntas leda till att man fär en mer
betryggande förvaring av sådana skjutvapen som är särskilt attraktiva från slöldsynpunkl.
Vidare hänvisas till vad som tidigare i promemorian har sagts om värdet av en
ökad upplysning om vådan av att förvara vapen så alt de kan komma i händerna på
barn eller obehöriga samt tUl möjligheten att återkalla vapenlicensen i anledning
av att vårdnadsplikten har eftersatts.

Enligt promemorian är det
inte orealistiskt att räkna med att de berörda åtgärderna kan ge lika god
effekt som en aUmän straffsanklionering av föreskriften i 12 § första stycket VF.
Det föreslås därför att man inte heller nu genomför en sådan kriminalisering.
För att åstadkomma en anpassning till BrB:s bestämmelser förordas vidare i
promemorian att straffskalan i 36

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 86

§
4 mom. ändras så, att bötesmaxinium sätts tiU 500 kr. och all föreskriften om
minimum utgår.

Den
I juli 1968 trädde vissa ändringar i brottsbalkens bestämmelser om förverkande
i kraft. Enligt dessa nya bestämmelser skall värdeförverkande i anledning av
brott enligt brottsbalken i fortsättningen kunna äga rum i stället för
sakförverkande, även om egendomen finns i behåll. Enligt propositionen med
förslag till dessa ändringar i brottsbalken (BrB, prop. 1968:79) bör denna
regel tjäna som förebild till specialstraffrättsliga förverkandebestämmelser.
Med anledning härav föreslås i promemorian att förverkandebestämmelserna i 36 §
VF bör utformas i överensstämmelse med de nya brottsbalksreglerna. Enligt vad
som anges i promemorian bör emellertid en sådan ändring inte få cinnan följd än
alt i allmänhet egendomen och inte dess värde förklaras förverkad, om egendomen
finns i behåll. Med verkan från den 1 juli 1968 har vidare i BrB förts in en
bestämmelse om att förverkad egendom skall tillfalla kronan, om annat inte
föreskrivs. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian motsvarande föreskrift i
36 § 1 mom. VFulgå.

Vid
remissbehandlingen av promemorian har så gott som alla remissinstanser anslutit
sig till uppfattningen att en skärpning av straff skalorna för brott enligt 36 §
1 och 2 mom. är motiverad. Motsatt uppfattning har dock socialstyrelsen som av
principiella skäl avstyrker denna del av förslaget. Styrelsen anser det
otvivelaktigt att en straffskärpning för ifrågavarande lagöverträdelser, som i
regel begås av nyfikenhet eller obetänksamhel, skulle få endast begränsad
effekt, och pekar också på de negativa verkningar som regelmässigt åtföljer frihetsstraff,
speciellt när det är fråga om unga lagbrytare. Del väsentiiga i sammanhanget är
enligt styrelsen att åtgärder vidtas för alt öka uppklaringsprocenten för
brotten.

Den
i promemorian föreslagna uppdelningen av brotten enligt 36 § 1 och 2 mom. i normalbrotl
och grova brott tiUstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. RÅ och RPS vidhåller dock den uppfattning som kommit till
uttryck i deras gemensamma framställning, nämligen alt normalslraffet för brott
enligt 36 § 1 och 2 mom. bör vara fängelse och att böter endast bör förekomma i
undantagsfall. Som tidigare nämnts har frågan såvitt avser straff för olaga
vapeninnehav lagils upp till avgörande år 1971 och därvid lösts i huvudsak
enligt denna uppfattning.

De
skäl som anförs i promemorian mot tanken på att vidga slaffansvarel för
bristfällig förvaring av skjulvapen och ammunition lill alt gäUa även enskild tUlståndshavare
accepteras av bl.a. hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms,
Jämtlands och Norrbottens län samt Svenska jägareförbundet. Föreningen Sveriges
polismästare anser frågan vara tveksam. Invändningen att ett straff hot skulle
kunna medföra all den som förlorat sitt vapen blir obenägen att anmäla detta
anser föreningen

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 87

emellertid
vara väsentlig. I yttrandet sätts därför i fråga om del inte borde införas en
bestämmelse om skyldighet för den som har förlorat etl vapen att eventuellt
vid äventyr av straffansvar anmäla förlusten lill polismyndighet. Föreningen
hänvisar till att bestämmelser av den typen finns i kungörelserna om tjänstekort
och passerkort. Förslag i samma riktning läggs fram också av länsstyrelserna i
Stockholms län och polismästaren i Stockholm. För mer flagranta överträdelser
av den allmänna vårdnadsplikten anser polismästareföreningen emellertid att
man möjligen bör överväga en straffsanktion. Som exempel nämns att skjutvapen
lämnas obevakat på ett jaktpass eller i en olåst bil. För att undvika att
ursäktliga förseelser träffas av straffansvar förordas en föreskrift om alt
straff inte skaU ådömas i ringa fall.

RÅ
anser inte att de skäl som har anförts mot straffansvar är så starka alt en
kriminalisering bör underlåtas. En allmän straffsanktion, knuten till 12 §
första stycket VF, utesluter enligt hans mening inte alt ansvar enligt 36 § 1 mom.
VF bör kunna ådömas den som har brutit mot en särskild förvaringsföreskrift som
polismyndighet har meddelat med stöd av det föreslagna tillägget tUl 8 § VF.
Straffansvaret för brott mot 12 § VF bör lämpligen vara subsidiärt. RPS hävdar
att bestämmelsen om ansvar för underlåtenhet all iaktta polismyndighets
föreskrift om förvaring inte kommer att få nämnvärd effekt inom överskådlig tid
med hänsyn till att sådana föreskrifter saknas beträffande vapen som innehas
med stöd av alla nu gällande tUlståndsbevis. Behovet av ingripande åtgärder med
omedelbar verkan lUl förhindrande av att vapen kommer i obehörig ägo kan enligt
styrelsen inte nog understrykas. Invändningen att ett straffhol skulle göra
ägaren obenägen att anmäla att han förlorat sitt vapen anses inte hållbar. Det
påpekas att detsamma måste gälla den som vet med sig att han har brutit mot
polismyndighets föreskrift beträffande förvaringen.

De ändringar som har föreslagits beträffande

förverkandebestämmelserna
i 36 § 1 mom. tredje stycket VF har föranlett endast etl fåtal kommentarer.
Hovrätten för Övre Norrland understryker uttalandet i promemorian, att
sakförverkande i allmänhet bör äga rum, när egendomen finns i behåll. Svens/ca/ögare/örfcundef
anser det klart olämpligt att i sådant fall begagna värdeförverkande, eftersom etl
beslut om förverkande av ett vapen ofta är betingat av säkerhetsskäl. Förbundet
förordar i detta sammanhang en skärpning av BrB:s och jaktförfattningarnas
förverkandebestämmelser så att vid svårare förseelser den skyldiges samtiiga
vapen kan förklaras förverkade och inte bara del vapen som använts i samband
med förseelsen.

En särskild fråga tas i
detta sammanhang upp av länsåklagaren i Ålvsborgs län. Föremål som skäligen kan
antas vara förverkat på grund av brott får enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken (RB)
tas i beslag. Beslag skall emeUertid hävas efter viss tid om inte dessförinnan
antingen åtal för brottet

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 88

har
väckts eller framställning om förlängning av ålalsliden har kommit in tUl
rätten (27 kap. 7 och 8 §§ RB). I yttrandet påpekas att dessa regler emellanåt har
medfört att åklagaren har kommit i en besvärlig situation. Om vapen har tagits
i beslag på grund av misstanke om olaga innehav och åklagaren tiU följd av
nämnda bestämmelser blir tvungen att häva beslaget och återställa egendomen tUl
ägaren, kan denne komma alt göra sig skyldig till nytt olaga vapeninnehav. Till
detta brott medverkar åklagaren genom att lämna ut vapnet. Detta
missförhållande skulle kunna undvikas om man inför en bestämmelse som innebär
att RB:s regler att åtal skall väckas inom viss lid inte skall gälla i annat
fall än då rätten har utsatt sådan lid.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 89

4
Departementschefen

4.1
Inledning

Del
torde numera i vårt land råda enighet om att del allmänna måste kontrollera
innehav och bruk av skjutvapen och ammunition. Behovet därav framgår inte minst
av att skjulvapen under de senaste åren i ökad utsträckning används i samband
med allvarliga brott. Lika givet är att kontroUen inte fär utformas så alt det
legitima innehavet och användningen av skjulvapen onödigtvis försvåras. Del
alldeles övervägande antalet personer som innehar eller är intresserade av vapen
är laglydiga och ansvarskännande personer. Det är därför naturligt alt många
kan uppleva en ingripande reglering på detta område som onödig, samtidigt som
det slår klart att inte ens de mest långtgående bestämmelser lär kunna helt
eliminera risken för att vapen ibland ändå kommer i händerna på en olämplig
person. Alt åstadkomma en lämplig avvägning mellan de i och för sig oförenliga
intressen som här gör sig gällande är en lika vansklig som viktig uppgift.

Nu
gällande vapenförordning (1949:340 VF) trädde i kraft den 1 januari 1950. Den
har senare ändrats på vissa punkter. Materiellt betydelsefulla ändringar av
kontrollsystemet genomfördes år 1961. Förslaget lill ändringar byggde
emellertid på den uppfattningen att de ursprungliga bestämmelserna fått en i
stort sett ändamålsenlig utformning. Enligt min mening kan man fortfarande
instämma i den uppfattningen. Under senare år har emellertid i olika sammanhang
uppkommit frågor om ändring av skilda bestämmelser i förordningen. I ett par
fall har författningen också ändrats, delvis som följd av andra
författningsändringar. De senaste ändringarna genomfördes år 1971, då bl.a.
straffet för olaga vapeninnehav skärptes (SFS 1971:236).

I
en inom justitiedepartementet år 1968 upprättad promemoria har olika frågor om
ändring i framför allt VF tagits upp till behandling. Ändringar föreslås
dessutom i allmänna ordningssladgan (1956:617), förordningen (1949:341) om
explosiva varor (explosivvaruförordningen) och kungörelsen (1949:614) angående
förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel. TiU en del har de sålunda
föreslagna ändringarna närmast karaktär av förtydliganden av nuvarande regler.
Förslagen innehåller emellertid även en del nyheter. Särskilt kan nämnas
ändringar som syftar till att skapa

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 90

förutsättningar
för en säkrare förvaring av skjutvapen och ammunition saml för en mer
fullständig vapenregistrering. Vidare föreslås inskränkningar i möjligheterna
alt låna ut sådana vapen som kulsprutepistol, pistol och revolver. Frågor om tiUstånd
att idka handel med skjutvapen och att införa sädana vapen lill riket skall
enligt förslaget överflyttas från länsstyrelse till polismyndighet.

I en skrivelse tUl Kungl. Maj:t
den 28 mars 1968 har Svenska jägareförbundet lagt fram vissa förslag lill
ändringar i den nuvarande vapenregleringen, främst i fråga om jaktvapen. Bl.a.
förordas ändrade riktlinjer för tUlslåndsgivningen i vissa fall. Enligt
förbundet är det sålunda inte längre motiverat alt lillståndsmyndighelen skall
bedöma om sökanden har behov av det eUer de vapen som ansökningen avser. Varje
jägare som har visat sig besitta de nödvändiga personliga egenskaperna bör
sålunda enligt förbundet beviljas tillstånd att inneha det eller de vapen han
själv anser sig ha behov av för sin jaklulövning. Vidare föreslås att den som
söker tillstånd att förvärva jaktvapen inte som gällande
tillämpningsföreskrifter till VF kräver skall behöva visa alt han har tillgång liU
jaktmark.

Departementspromemorian
och jägareförbundets skrivelse den 28 mars 1968 har varit föremål för gemensam
remissbehandling. De förslag till ändringar i gällande bestämmelser som
promemorian innehåller har därvid fått ell blandat mottagande. Åtskilliga
remissinstanser förklarar sig i huvudsak biträda promemorians förslag. Andra är
emellertid kritiska såväl mot vissa enskildheter i dessa förslag som framför
allt mot den omständigheten alt den i promemorian gjorda översynen fåll en
alltför begränsad omfattning. Från flera håll har i anslutning lill dessa
synpunkter framställts krav på fullständig översyn av vapenförfatlningarna.
Kravet motiveras i aUmänhet med att promemorieförslagen inte i tillräcklig
utsträckning avhjälper de sakliga brister som vidlåder den nuvarande regleringen
och all de inte heller kan förväntas bidra till en större enhetiighet i
tillämpningen. 1 sammanhanget betonas vidare alt de förslag som Svenska jägareförbundet
har lagt fram i sin skrivelse kräver ytterligare överväganden. Inställningen
till sistnämnda förslag varierar också remissinstanserna emellan. Några, bl.a.
flertalet jagar- och jaktvårdsorganisationer, ansluter sig i allt väsentligt
till de synpunkter som redovisas i skrivelsen. Särskilt från polishåll intar
man däremot en avvisande håUning till flera av de i förbundels skrivelse
framlagda förslagen.

Jag har nyss konstaterat
alt VF:s bestämmelser i stort sett fortfarande framstår som ändamålsenliga. De
principer som ligger lill grund för bestämmelserna är sålunda enligt min mening
i sina huvuddrag alltjämt hållbara. De reformförslag som har lagts fram från
olika håU gäller också till största delen frågor av mer speciell karaktär som
bör kunna lösas inom ramen för gällande syslem och på grundval enbart av
föreliggande utredningsmaterial. Jag anser alltså inte all det finns
tillräcklig anledning att

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 91

nu
föranstalta om ytterligare utredning och på så sätt försena de frän praktisk
synpunkt betydelsefulla delreformer i vapenlagstiftningen som det här är fråga
om. Vad angår Svenska jägareförbundels förslag att avskaffa behovsprövningen
vid tUlslåndsgivningen för jaktvapen är jag emelletid inte beredd all på
föreliggande utredningsmaterial föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.
Som har nämnts i del föregående har jaktmark-utredningen för avsikt all vid
sidan av sina övriga uppgifter ta upp även frågor om tiUståndsgivningen för
jaktvapen. Svenska jägareförbundets framställning bör lämpligen prövas i
samband med de överväganden som utredningens förslag kan ge anledning lill.

De
sakliga ändringar som krävs i VF medför att ingrepp måste göras i åtskilliga av
förordningens paragrafer. Med hänsyn härtill och till den omständigheten alt VF
redan f.n. måste anses vara behäftad med vissa redaktioneUa brister bor denna
förordning nu lämpligen ersättas med en helt ny författning. Denna nya
författning bör ges beteckningen vapenlag (VL).

De
huvudprinciper som ligger tUl grund för VF har som tidigare nämnts i stort sett
visat sig vara ändamålsenliga. Jag anser därför att den nya VL i stort sett bör
bygga på samma grundprinciper som VF. I den allmänna motiveringen till
förslaget kommer jag därför all inskränka mig till att beröra de särskilda
punkter där jag funnit det vara nödvändigt alt frångå gäUande ordning eller
lagtekniska lösningar.

I VF finns f.n. en mängd
bestämmelser som har karaktären av delaljföreskrifter. Sådana bestämmelser bör
enligt min uppfattning inte tas in i den nya VL. Föreskrifter av detta slag
liksom närmare bestämmelser om tiUämpningen av lagen bör ges i en särskUd
kungörelse. Om riksdagen godtar förslaget till VL, kommer jag senare att anmäla
frågan om en sådan kungörelse för Kungl.Maj:t.

4.2
VL:s tillämpningsområde

4.2.1
Luft- och fjädervapen

Enligt
VF får skjutvapen inte innehas av annan än den som har få» tiUstånd till det av
polismyndighet eller som har deklarerat vapnet enligt äldre bestämmelser. Den
definition på skjulvapen som finns intagen i 1 § VF är förhållandevis vid.
Under denna definition faller sålunda vapen av högst varierande farlighetsgrad.
Delta förhållande har bl.a. medfört all det blivit nödvändigt med en viss
differentiering av kraven vid lillslåndgivningen. Vissa vapen, som i och för
sig går in under definitionen på skjutvapen, har dock genom en särskild
undantagsbestämmelse lämnats utanför förordningens tillämpningsområde. Till
denna grupp av vapen, som aUlså

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 92

får förvärvas och innehas utan tUlstånd, hör bl.a. sådana
luft- och fjädervapen som är avsedda för målskjutning.

Frågan om
luft- och fjädervapnens ställning har diskuterats vid åtskilliga tillfällen.
Under hänvisning tiU att del i viss utsträckning förekommer missbruk av sådana
vapen, särskilt av barn och ungdom, har man från olika håll därvid salt i fråga
om inte dessa typer av vapen generellt bör bli licensplikliga. Av främst
praktiska skäl har dessa förslag hittills avvisats av statsmakterna. Man har i
stället vall att pä annat sätt söka reglera användningen av dessa vapen. 1
avsikt att hindra missbruk inom tätorterna har man sålunda i 6 § andra stycket
allmänna ordningssladgan fört in en bestämmelse som förbjuder den som inte har
fyllt 16 är alt ulan tillstånd av polismyndighet begagna luft- eller
fjädervapen utomhus inom stadsplanelagt område. Överträdelse av förbudet
straffas med böter, högst 500 kr., eller, i vissa fall, med dagsböter. Om barn
som inte har fyllt 15 år bryter mot förbudet, straffas vårdnadshavaren, om
denne inte har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen.
Sedan den I januari 1968 gäller vidare enligt jaktstadgan (1938:279) etl
undantagslöst förbud mot att använda luft- eller fjädervapen vid jakt (5 § 1
mom.). Straffet för överträdelse av denna bestämmelse är dagsböter. Dessutom
skall vapen och ammunition förklaras förverkade, om del inte är uppenbart
obilligt.

1
promemorian lämnas en redogörelse för ett par framställningar, i vilka krav på
nytt förs fram om licensbeläggning av luft- och fjädervapen. Som motivering för
dessa krav har åberopats det förhållandet att antalet fall av s.k. okynnesskjulning
med luftbössa visar en fortgående ökning och att del vid sådan skjutning också
förekommer åtskilliga olyckor med personskador, särskilt på barn. Del görs
vidare gällande att denna typ av vapen, trots jaktstadgans förbud, fortfarande
används för jakt, särskilt mot fåglar.

Förslaget
alt samtliga luft- och fjädervapen skall föras in under VF:s tillämpningsområde
har inte vunnit anslutning i promemorian. Där anförs bl.a. att en sådan ordning
skulle kräva en alltför vidlyftig administrativ apparat. För att nå bättre
förhållanden på delta område förordas i stället ytterligare inskränkningar i
barns och ungdomars rätt att självständigt handha vapen av det slag som det här
är fråga om. Sålunda föreslås sådana ändringar i 6 § andra stycket allmänna
ordningsstadgan som innebär alt där angivna åldersgräns på 16 år höjs till 18 år
och att regeln om polismyndighets tillstånd i princip kommer att gälla även då
skjutningen skall äga rum utanför stadsplanelagt område. 1 sistnämnda fall
skall dock enligt förslaget tillstånd av polismyndighet inte krävas, om
skjutningen sker under betryggande uppsikt av person som har fyllt 21 år.

Av
promemorian framgår alt det inte finns någon statistik över skador, vilka
förorsakats av luft- och fjädervapen. Del framhålls emellertid att del inte
torde råda något tvivel om att dessa vapen årligen bidrar till ett inte helt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 93

obetydligt
antal person- och sakskador. Det är vidare allmänt känt att dessa skador som
regel uppkommer i samband med att vapen av denna typ används för skjutning
under okontrollerade former eller för ren s.k. okynnesskjulning. Riskerna i
samband med en sådan okontrollerad användning av dessa vapen ökar givelvis i
takt med att vapnen till följd av den tekniska utvecklingen får allt högre
prestanda. Remissinstanserna är också, med endast ett par undantag, av den
meningen att de nuvarande bestämmelserna på området behöver skärpas. Jag kan
ansluta mig lill den uppfattningen.

I likhet med det alldeles
övervägande antalet remissinstanser delar jag emellertid det i promemorian slutligen
redovisade ställningstagandet som går ut på att man inte heller nu bör lägga
alla luft- och fjädervapen under licensplikt utan att man i första hand bör
söka komma till rätta med förekommande missbruk genom att ytterligare begränsa
det fria användningsområdet för vapen av denna typ. Förslaget att höja åldersgränsen
i 6 § andra stycket allmänna ordningsstadgan till 18 år har i allmänhet gillats
av remissinstanserna och jag anser också att en sådan höjning är välbetänkt.
Tanken alt utvidga regleringen till att gälla även utanför sladsplanelagl
område accepteras i och för sig i flertalet yttranden. Det påpekas emellertid i
delta sammanhang från ett flertal håll att allmänheten ofta saknar närmare
kännedom om den planmässiga indelningen av riket. Med hänsyn härtill framhålls
betydelsen av att man får en enhetiig reglering och kan undvika att ha skilda
bestämmelser för olika typer av områden. Några remissinstanser förordar mot
bakgrund härav att man för den som är under 18 år alllid bör ställa krav på tillstånd
av polismyndighet för skjutning utomhus. Andra rekommenderar alt tillslåndsförfarandet
helt slopas och ersätts med en bestämmelse av innebörd alt den som inte uppnått
nyssnämnda ålder får begagna luft- och fjädervapen utomhus, endast om del sker
under uppsikt av någon som har fyUt21år.

De
praktiska olägenheterna med en ordning som innebär alt man liksom f.n. kommer
alt ha skilda regler för skjutning utomhus med luft- och fjädervapen, beroende
på om skjutningen sker inom stadsplandagda områden eller inom annat område, har
enligt min mening i viss mån överbetonals i remissyttrandena. Det är emellertid
givet att en enhetlig reglering är att föredra, om del visar sig möjligt alt ge
den etl innehåll som från saklig synpunkt framstår som rimligt i båda fallen.

Målskjutning
med luft- och fjädervapen är ett omtyckt och vanligt förekommande fritidsnöje
inte minst bland äldre barn och ungdom. 1 mänga fall förfogar man inte över
lokaler som är lämpliga för detta ändamål. Målskjutningen med luftpistoler och
luftgevär sker därför i rätt stor utsträckning utomhus. Trots detta måste man
konstatera att denna verksamhet för det mesta är praktiskt taget helt ofarlig,
i synnerhet om

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 94

skjutningen
äger rum utanför tättbebyggt område och kontrolleras av någon erfaren och
ansvarsmedveten person. Att under sådana förhållanden införa ell ovillkorligt
förbud för ungdomar ända upp till 18 års ålder att ulan tillstånd av polismyndighet
ägna sig åt sådan skjutning utomhus anser jag skulle vara att gå för långt i restriktivitet.
Det förefaller mig då mer ändamålsenligt med en regel som i sådana fall
tillåter skjutning utan tillstånd förutsatt att någon person som hunnit till
mer mogen ålder har tillsyn över skjutningen. Inom sladsplanelagl område är
varje form av skottlossning i princip alllid mera riskfylld varför del där
torde vara motiverat att upprätthålla etl ovUlkorligt krav på tillstånd av polismyndighet
för att garantera all skjutning i vilken den som är under 18 år deltar alllid
kommer att bedrivas under helt betryggande förhållanden. Av vad jag nu anfört framgår
att det enligt min mening inte finns någon enhetlig lösning som sakligt sett är
mer tillfredsställande än det i promemorian redovisade förslaget. Jag föreslår
därför efter samråd med chefen för civildepartementet att 6 § andra stycket
allmänna ordningssladgan ändras i huvudsaklig överensstämmelse med detta
förslag. Det bör dock vara tillräckligt alt den som skall öva tillsyn över
skjutning utom stadsplanelagt område för att polismyndighetens tillstånd inte
skall behövas har uppnått en ålder av 20 år.

Ett
stort antal remissinstanser menar, att de ansvarsbestämmelser i allmänna ordningsstadgan,
som gäller vid överträdelse av nu angivna föreskrifter (28 §), bör kompletteras
med en föreskrift om förverkande av vapen och ammunition. Detta önskemål bör
enligt min mening tillgodoses. Jag förordar alltså att i 30 § allmänna ordningssladgan
las in en bestämmelse av innebörd alt vapen, som använts i strid med
bestämmelserna i 6 § första och andra styckena samma stadga, jämte för vapnet
avsedd ammunition kan förklaras förverkade. Förverkande kommer vid sådant
förhållande att kunna ske inte bara beträffande luft- och fjädervapen ulan
också beträffande sädana eldvapen som avses i 6 § första stycket allmänna ordningsstadgan.
Denna ordning är enligt mitt förmenande ändamålsenlig. Enligt allmänna regler
bör förverkande inte äga rum om del skulle vara uppenbart obilligt.

Frågan
om behovet av särskUda regler angående beslag av vapen kommer alt behandlas i
annat sammanhang (4.11).

Jag
har i det föregående talat om luft- och fjädervapen som en enhetlig grupp
vapen. Enligt nuvarande lydelse av 1 § tredje stycket VF är emellertid endast
sådana luft- och fjäderbössor samt luft- och fjäderpistoler som är avsedda för
målskjutning undantagna från förordningens tillämpningsområde. Avsikten med
denna ordning torde ha varit att göra förordningen tillämplig på endast sådana
luft- och fjädervapen som till sin verkan kan anses likvärdiga med de
skjulvapen av annat slag som omfattas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 95

av
förordningen. I den praktiska tiUämpningen lär dock någon uppdelning mellan
olika slag av luft- och fjädervapen enligt det angivna kriteriet aldrig ha
gjorts. Jag vUl emellertid i detta sammanhang framhålla att en del av de luftvapen
som tillverkas i dag torde ha så höga prestanda vad beträffar ulgångshastighel,
anslagsenergi och skoltvidd att det mot bakgrund härav kan framstå som
motiverat att kräva alt den som hädanefter vill förvärva och inneha ett sådant
avancerat vapen bör ha tillstånd därtill. Vid sådant förhållande bör den nya
lagens undanlagsbestämmelse för vissa luft- och fjädervapen inte längre knytas
enbart tiU kriteriet 'avsedd för målskjutning'. Jag förordar därför att
ifrågavarande undanlagsbestämmelse i den nya lagen förses med ett tillägg som
innebär alt endast sådana för målskjutning avsedda, mera ordinära luft- och
fjädervapen som har en i förhållande till andra jämförliga skjulvapen begränsad
effekt kommer att vara undantagna från lagens tillämpningsområde.

I
några remissyttranden har föreslagits att även kolsyrevapen skall undantas från
VF:s tillämpningsområde eftersom dessa vapen i fråga om verkningssätt och
prestanda är likvärdiga med luftvapen. Jag kan inte biträda detta förslag.
Kolsyrevapnen skiljer sig från luftvapen därigenom all ulskjutningen av
projektiler sker med hjälp av en särskilt framställd gas, varigenom vapnens
användbarhet och farlighet kan öka på ett sätt som normalt inte torde vara
möjligt när det gäller luftvapen (prop. 1961:21, s. 20).

Det
har i olika sammanhang påpekats att det ibland uppstått osäkerhet huruvida en
del vapenlyper som t.ex. armborst, harpunvapen och vissa sprayer skall anses
som licensplikliga skjulvapen i VF:s mening. Jag har för avsikt att återkomma tUl
dessa frågor i specialmotiveringen.

4.2.2
Ljuddämpare och instickspipor

Som
jag tidigare har nämnt är bestämmelserna i VF tiUämpliga inte bara på kompletta
skjulvapen ulan också på vissa lösa tillbehör till sådana vapen, nämligen
slutstycken saml eldrör och pipor till skjulvapen, med undantag för inslickspipor
till kulgevär och pistoler eller andra sådana fickvapen. Ljuddämpare tiU
skjulvapen är inte omnämnda i uppräkningen av de i detta sammanhang aktuella tUlbehören,
vUket innebär alt de f.n. inte är licensbdagda. Enligt 5 § 1 mom. jaktstadgan
får dock skjutvapen som är försett med ljuddämpare inte användas vid jakt.

I
allmänna handeln förekommer numera ljuddämpare som är avsedda alt monteras på
olika typer av skjutvapen. Detta förhållande i förening med de fördelar som kan
tänkas stå att vinna genom användning av ljuddämpare bl.a. vid olovlig eller
olaga jakt kan inbjuda till missbruk och överträdelser av skilda bestämmelser i
jaktlagstiftningen. Jag föreslår därför, i enlighet med vad som har förordals i
promemorian och tillstyrkts av remissins-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 96

lanserna,
alt ljuddämpare till skjulvapen görs licensplikliga genom alt de las med i den
förut nämnda uppräkningen av lösa tillbehör till vapen som inte får förvärvas
eller innehas utan särskilt tillstånd. Vid remissbehandlingen har man från
några håll velat gå längre än vad som föreslagils i promemorian och därvid
framlagt förslag om införande av förbud mot tiUverkning och import av
ljuddämpare. Eftersom del i undanlagsfall t.ex. vid viltvård och bekämpning
av skadedjur inom tätbebyggt område möjligen kan finnas ett legalt
användningsområde för ljuddämpare, har jag dock för egen del stannat för
uppfattningen att man bör nöja sig med att införa licenslvång. Uppenbart är
emellertid att tiUståndsgivningen i dessa fall bör vara synnerligen restriktiv.

Det har förekommit alt man
i den allmänna handeln salufört en anordning som gör del möjligt att använda
annan ammunition lill ett skjutvapen än den som vapnet ursprungligen är avsett
för. Anordningen, som vanligtvis kallas reduceringspatron, består av en
metallcylinder med samma ytlermått som den reguljära ammunitionen för vapnet. I
cylindern finns ett lopp i vilket en patron kan placeras. Anordningen förs in i
vapnets patronläge och loppet fungerar då som en vapenpipa med mindre diameter
än vapnets ursprungliga kaliber. Både kulpatroner och hagelpatroner kan
användas i en sådan reduceringspalron. Om cyUnderns lopp är excentriskt
placerat, kan ammunition som fungerar genom kantantändning användas i vapen som
bygger på cenlralanländningsprincipen. Med hjälp av en reduceringspalron kan
man alltså lill ett skjutvapen använda ammunition av annan kaliber, med annan projekliltyp
och med annat antändningssytem än vapnet är avsett för.

I praxis har viss
tveksamhet rått angående bedömningen av reduceringspatroner. I den mån det
därvid inträffat att en sådan anordning inte betraktats som instickspipa och
ännu mindre som eldrör eller vanlig pipa till skjutvapen har konsekvensen
blivit att anordningen inte ansetts vara licenspliklig trots alt den i
praktiken fungerar på motsvarande sätt som en inslickspipa och är avsedd för hagdgevär.
Med reduceringspalron har man fått en möjlighet all på ett myckel enkelt sätt
utnyttja etl hagdgevär som etl kulgevär. Delta förhållande ger anledning till
starka betänkligheter, i synnerhet om man beaktar att det här även kan bli fräga
om ammunUion med salongsgevärskaliber. Om man därtill även tar hänsyn till det förhållandet
att en grovkalibrig hagelpipa i dessa sammanhang kan ha en viss ljuddämpande
effekt torde det stå klart alt del här är fråga om en anordning som kan
missbrukas på olika sätt, bl.a. vid olika former av jakt. I likhet med
Jägareförbundet och många av remissinstanserna anser jag därför att s.k. reduceringspalroner
bör vara licenspliktiga.

Svenska jägareförbundet
har i sin skrivelse den 28 mars 1968 föreslagit, alt licensplikt införs för
alla inslickspipor. Det är enligt förbundet inte rimligt att en person genom
all förvärva en inslickspipa lill en grovkalibrig

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 97

studsare
kan ändra denna till ett salongsgevär.

Jag delar Jägareförbundets
uppfattning. Den f.n. fria försäljningen av instickspipor för kul vapen inger
ungefär samma betänkligheter som anförts i fråga om reduceringspalroner. Till
bilden hör vidare alt gränsdragningen mellan vad som skall betecknas som reduceringspalroner,
reduceringshylsor eller instickspipor många gånger synes vara rätt flytande och
i varje fall kan ge anledning till tolkningsproblem. I jaklsammanhang torde
instickspipornas värde vara relativt obetydligt. I likhet med nästan aUa
remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar jag därför att den nuvarande
undantagsbestämmelsen i 1 § VF som innebär att instickspipor för kulgevär och
pistoler eller andra dylika fickvapen f.n. är licensfria inte tas med i den nya
lagen. Vid sådant förhållande kommer samtliga instickspipor,
reduceringspatroner och liknande anordningar att bli licenspliktiga. Jag är
medveten om alt instickspipor och eventuellt även andra av de anordningar det
här är fråga om kan vara av stor betydelse för tävlingsskyttars eller jägares
möjligheter att utöva Iräningsskjutning eftersom de reducerar
ammunitionskostnaderna högst väsentligt. Den omständigheten att dessa
hjälpmedel nu görs licensplikliga bör emellertid enligt min mening inte
innebära någon egentlig ändring i detta avseende eftersom jag förutsätter att tUlslåndsgivningen
för angivet ändamål kommer att bli förhållandevis liberal.

De
nyheter i förhållande tUl gällande rätt som jag här har föreslagit kräver särskUda
övergångsbestämmelser. Jag återkommer till den frågan senare.

4.2.3
Vapen av äldre typ

Enligt
nuvarande reglering faller vapen som är tillverkade före år 1860 utanför VF:s tiUämpningsområde.
Tanken bakom denna ordning är att äldre vapen, till vUka det som regel inte
längre finns någon ammunition, inte utgör någon säkerhetsrisk och att de därför
bör kunna få köpas och innehas utan tillstånd. Att gränsen har satts just vid
det angivna årtalet beror på att de typer av bakladdningsvapen för enhelspatroner
Vilka alltjämt kan bedömas som användbara började tillverkas på 1860-lalet.
Före år 1961 avsåg motsvarande undantagsbestämmelse andra framladdningsvapen än
sädana som ingår i krigsmaktens utrustning. I samband med 1961 års ändringar i VF
angavs att del enligt uppgift fanns planer på alt en revolver av framladdningslyp
som kunde laddas med flera skott skulle introduceras på den svenska marknaden.
Det omedelbara syftet med den ändrade utformningen av undantagsbestämmelsen var
att förhindra att dessa vapen skulle bli licensfria. Det har senare gjorts
gällande att den nya avfattningen av ifrågavarande undantagsbestämmelse i VF
skapat svårigheter i den praktiska rättstillämpningen, eftersom det inte sällan
kan vara svårt att avgöra om etl visst vapen är lUlverkat före eller efter år
1860. Det har

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 98

dessutom
påpekats att det ingalunda saknas exempel på att helt likartade vapen har
tillverkats såväl före som efter del angivna årtalet. I sådana fall leder
regeln till sakligt otillfredsställande resultat.

I
departementspromemorian konstateras att den sålunda anförda kritiken mot den
aktuella undantagsbestämmelsen inte är helt oberättigad. Man har emellertid
enligt promemorian anledning räkna med att omsättningen av vapen som härrör
från tiden närmast omkring år 1860 efter hand kommer att ytterligare reduceras
och alt de berörda tUlämpningssvårigheterna tiU följd härav kommer alt bli allt
mindre framträdande. I detta sammanhang framhålls vidare alt licensgivningen
beträffande vapen som tillverkals efter år 1860 men som nu inte kan begagnas på
grund av brist på användbar ammunition bör kunna bli myckel liberal. Med hänsyn
härtill och då det f.ö. inte synes finnas något helt invändningsfritt
alternativ till den nuvarande utformningen av undantagsbestämmelsen bör del
enligt promemorian inte komma ifråga att göra någon ändring på denna punkt.

Del övervägande antalet
remissinstanser som har yttrat sig över denna del av promemorian har instämt i
denna uppfattning. En avvikande mening redovisas av en remissinstans som
förordar en lösning som innebär att såväl andra framladdningsvapen än sådana
som ingår i krigsmaklens utrustning som sådana bakladdningsvapen som inte är
avsedda för självlälande enhelspatroner blir licensfria. Ifrågavarande förslag
skulle bl.a. få till följd att de vapen som åsyftades vid den år 1961 vidtagna
ändringen i VF inte längre skulle vara licenspliktiga. Detta bör enligt min
mening inte komma i fråga. Jag vill emellertid i delta sammanhang framhålla att
i fall då en licensansökan avser ett framladdningsvapen, som till typ och
funktion klart motsvarar ett vapen som tillverkats före år 1860 men där viss
tveksamhet eller osäkerhet ändå föreligger om det exakta tillverkningsårel, det
i allmänhet inte bör finnas något hinder mot en särskilt liberal tillslåndsgivning
som ett alternativ till en mera ingående undersökning rörande vapnets exakta tiUverkningsår.
Att som en annan remissinstans förordat i detta sammanhang utgå från vapnets
konstruktionsår i stället för lillverkningsåret skuUe enligt min mening inte
innebära någon fördel. I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig
därför till promemorians förslag att den nuvarande undanlagsbestämmelsen bör bibehållas
i den utformning den fick genom 1961 ärs reform. Jag har vid delta
ställningstagande fäst särskUd vikt vid att såväl rikspolisstyrelsen som statens
kriminaltekniska laboratorium och Polismästareföreningen har uttalat att de
praktiska ölägenheter som är förenade med tillämpningen av ifrågavarande
bestämmelse är små.

4.2.4
Startpistoler, ollonpistoler och buUpistoler Startpistoler är f.n.
uttryckligen undantagna från VF:s

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 99

tillämpningsområde.
Av förordningens definition på skjulvapen följer alt inte heller s.k. ollonpistoler,
vUka likaledes är konstruerade för att åstadkomma enbart ljudeffekter, är licenspliktiga.
Inom bl.a. byggnadsindustrin används en typ av handverktyg, bultpistol, varmed
bult, spik e.d. med hjälp av en explosiv laddning drivs in i murverk, betong
och liknande material för att fästa byggnadsdelar, ledningar m.m. Verktygel är
konstruerat så att del formellt sett torde vara alt anse som skjutvapen i VF:s
mening. 1 den praktiska tillämpningen synes emellertid dylika verktyg som regel
ha betraktats som ej licenspliktigt.

Att
start- och ollonpisloler enligt nuvarande ordning får anskaffas och innehas
ulan tillstånd har från en del håll betecknats som otillfredsställande med
hänsyn till att dessa vapen ofta har en utformning som medger all de efter en
tämligen enkel ändring kan användas som ett vanligt skjulvapen. I departementspromemorian
konstateras all bestämmelserna i VF automatiskt blir tUlämpliga på startpisloler
och ollonpisloler så snart dessa ändras så att kulor, hagel eller andra projektiler
kan skjutas ut från dem. 1 sitt ändrade skick får de alltså inte innehas utan
tillstånd. Den som företar en sådan ändring kommer därför som regel att kunna
fällas till ansvar för olaga vapeninnehav. Med hänsyn härtill skulle del enligt
promemorian föra för långt att med tanke enbart på sådana undantagsfall ändra VF
så att licensplikt kommer alt gälla för alla dessa vapen även i deras
ursprungliga skick.

I
likhet med praktiskt tagel samtliga remissinstanser, som har uttalat sig i
hithörande fråga ansluter jag mig lill vad som i dessa delar har anförts i
promemorian. Under remissbehandlingen har emellertid upplysts att del förutom
startpistoler även förekommer s.k. slarlrevolvrar. Med hänsyn härtill förordar
jag att ordet 'startpistoler' i lagtexten ersätts med ordet 'startvapen'.

Beträffande
bultpislolerna uttalas i promemorian att övervägande skäl talar för alt dessa
bör vara undantagna från licensplikl. För alt undanröja eventuell tveksamhet om
vad som gäller i det avseendet föreslår jag därför, alt en uttrycklig
undanlagsbestämmelse med denna innebörd tas in i lagen. Av bestämmelsen bör
framgå att undantaget avser endast de typer av bultpistoler som är avsedda för
användning inom byggnadsindustrin.

Generaltullstyrelsen
har i förevarande sammanhang föreslagit att det i författningstexten skall
uttryckligen anges alt sådana vapen som uppenbarligen utgör leksaker och som
bedöms som ofarliga är undantagna från licensplikt.

En
sådan undantagsbestämmelse är enligt min mening obehövlig. Redan vanligt
språkbruk torde ge vid handen att leksaker av uppenbart ofarlig natur inte
faller in under begreppet vapen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 100

4.2.5
KulammunUion för jaktstudsare

Det
torde numera inte råda några delade meningar om del berättigade i att en person
som vUl förvärva och inneha skjutvapen måste finna sig i att bli underkastad en
lämplighetsprövning. Däremot synes många av dem som efter en sådan prövning har
betrolts med vapenlicens ha svårare att acceptera att de sedan inte alllid
fritt skall kunna få anskaffa den ammunition som de behöver för att använda
vapnet. En successiv uppmjukning av bestämmelserna om förvärv av ammunition har
också skett efter VF:s tillkomst. Genom en år 1955 vidtagen ändring i denna
förordning slopades sålunda kravet på särskild licens för förvärv av kulammunilion
till jaktstudsare med en kaliber som övestiger 6,5 mm. Ammunition till hagdvapen
hade redan tidigare gjorts licensfri.

TiUståndsgivningen
för förvärv av ammunition omfattar sålunda numera i stort sett endast
ammunition till kulgevär med kaliber 6,5 mm eller därunder saml liU pistoler
och liknande vapen. Beviljat tillstånd gäller i princip ett år från dagen för
dess meddelande. Polismyndigheten kan dock i särskilda fall bevUja tillstånd
med längre giltighetstid.

Jägare
och andra skyltar som använder kulammunilion av 6,5 mm kaliber eller därunder
är alltså enligt nuvarande ordning tvungna att med jämna mellanrum söka nytt
tillstånd för inköp av ammunition. Del har vid upprepade tillfällen förts fram
krav från jägarhåll om en ytterligare liberalisering av berörda bestämmelser.

Som
motivering för den gränsdragning mellan licensfri och licenspliklig jaktstudsarammunition
som gjordes år 1955 åberopades två skäl. Del ena var alt licenstvång ansågs
böra gälla för ammunition lill salongsgevär med en kaliber av 5,6 ä 6 mm med
hänsyn lill de negativa erfarenheter man fått av denna vapenlyp, som tidigare
hade behandlats liberalt vid licensgivningen. För att hindra vidare missbruk av
det förhållandevis stora antal salongsgevär som till följd av denna praxis
fanns ute hos allmänheten bedömdes det nödvändigt att bibehålla kravet pä
tillstånd för inköp av ammunition lill sädana vapen. En betydande risk för
missbruk befarades vidare kunna uppstå, om kulammunilion av 6,5 mm kaliber
släpptes fri. Denna ståndpunkt motiverades med alt denna kaliber passar lill de
armégevär som i stor utsträckning lånas ut till medlemmar i skytteföreningar
och till hemvärnsmän.

Enligt
departementspromemorian torde de sålunda anförda skälen alltjämt vara
bärkraftiga. Det föreslås därför all de framställningar om ändring av den
nuvarande regleringen som gjorts inte skall föranleda någon åtgärd.

Under
remissbehandlingen har meningarna på denna punkt gått starkt isär.

I
den proposition som låg till grund för 1955 års ändringar i VF framhöll dåvarande
chefen för inrikesdepartementet, alt tiUståndsgivningen beträffande jaktstudsare
var ganska restriktiv varför den som hade fått tillstånd

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:166 101

alt
inneha ett sådant vapen i allmänhet också kunde antas besitta de personliga
kvalifikationer som borde fordras för alt få förvärva ammunition tUl ett sådant
vapen. Om en person hade missbrukat eller kunde befaras komma att missbruka
sitt vapen, borde reaktionen från myndigheternas sida vara alt vederbörande
fråntogs rätten att inneha vapnet och inte bara att han vägrades all köpa
ammunition.

Jag kan i allt väsentligt
instämma i detta resonemang. Man bör emellertid enligt min mening inte helt
bortse från det förhållandel alt ett krav på särskilt tillstånd för förvärv av
ammunition är ägnat att ge lillståndsmyndighelen anledning att mera
kontinuerligt än som annars kan vara fallet undersöka, om det beträffande en vapenlicensinnehavare
har inträffat något som kan motivera en omprövning av hans rätt alt få behålla
licensen. En annan fördel med ell system som innebär att del krävs särskilt tUlstånd
för förvärv av ammunition är alt den som illegalt har kommit över ett skjulvapen
inte fritt kan skaffa ammunition till det. Teoretiskt sett skulle visserligen
samma fördel kunna nås om ammunition fick köpas endast mot uppvisande av licens
för etl vapen av del slag som ammunitionen är avsedd för. Som framhölls vid
riksdagsbehandlingen av 1955 års proposition föreligger det emellertid en
uppenbar risk för att en reglering av den typen lätt kommer att bli utan
praktisk betydelse.

Trots nu nämnda allmänna
argument för behållande i något fall av licenslvånget för ammunition har
emellertid, som framgått av den tidigare redogörelsen, sedan år 1955 förelegat
fri inköpsrätt för kulammunhion till jaktstudsare med grövre kaliber än 6,5 mm.
Eftersom denna ordning inte synes ha föranlett några olägenheter bör ett
bibehållande av licenskravel för den finkalibrigare studsarammunitionen
uppenbarligen baseras på skäl som direkt hör samman med ifrågavarande typer av
vapen.

Vad först gäller
salongsgevären delar jag uppfattningen i promemorian att övervägande skäl talar
för att ammunUion till sådana vapen även i fortsättningen bör vara licenspliktig.
Beträffande ammunUion av kaliber 6,5 mm för jaktstudsare vill jag till en
början inte bestrida all den omständigheten att det här är fråga om samma
kaliber som på del förhållandevis mycket allmänt spridda armégevärel i och för
sig kan ge anledning till farhågor att en fri inköpsrätt av motsvarande jaktstudsarammunition
skuUe kunna leda till missbruk eller obehörig användning av sådana vapen.

Som påpekats under
remissbehandlingen lär det emellertid av praktiska skäl vara svårt alt hindra
all vederbörande i sådana fall förser sig med den önskade ammunitionen på annat
sätt än genom ett reguljärt inköp av jaktstudsarammunition hos en vapenhandlare.
Man bör därför under alla förhållanden räkna med att etl tillslåndstvång för
ifrågavarande ammunition kommer att få en begränsad effekt. Del slår vidare
klart att den nuvarande ordningen otvivelaktigt upplevs som betungande av den
förhållandevis stora kategori jägare som är berättigade att inneha

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 102

jaktstudsare
med kaliber 6,5 mm. Mot bakgrund därav och då erfarenheterna från 1955 års
reform måste betecknas som positiva synes nyssnämnda farhågor inte böra
tillmätas en sådan avgörande betydelse att de enligt min mening skall behöva
hindra ell frisläppande även av kulammunilion till nu avsedda jaktstudsare.

Den
nuvarande avfattningen av 2 § VF innebär, att licenstvånget gäller inte bara
för finkalibrig salongsgevärsammunition och jaktstudsarammunition med samma
kaliber som armégevär ulan också för sludsarammunilion med en kaliber som
understiger 6,5 mm. Det är här fräga om ammunition tiU en del rätt vanligt
förekommande studsare avsedda för småviltjakl. Del torde inte finnas några
bärande sakliga skäl som motiverar att ammunitionen till dessa vapen i
förevarande sammanhang kommit att behandlas pä annat sätt än den grövre jaktstudsarammunilionen.
Även denna ammunition bör därför också kunna släppas fri.

På
grund av det anförda anser jag all man nu bör kunna tillmötesgå de från jägarhåll
framförda önskemålen om en ytterligare liberaUsering av bestämmelserna om
förvärv av ammunition till jaktstudsare.

För inköp av ammunition lill
salongsgevär bör som jag tidigare förordat alltjämt krävas tillstånd. Till
sådana gevär används kulammunition med s.k. kantantändning. Det kan inte komma
i fråga att släppa kravet på tillstånd för inköp av ammunition lill pistol,
revolver, kulsprutepistol eller andra kulvapen som ej är att anse som jaktstudsare.
Jag föreslår därför alt licenskravet slopas för all kulammunition till jaktstudsare
oavsett kaliber med undantag för salongsgevärsammunition. Betstämmdsen bör
lämpligen utformas så att för jaktstudsare avsedd kulammunition med centralantändning
undantas från den föreslagna VL:s tillämpningsområde. En sådan lydelse innebär
beträffande salongsgevärsammunilionen en skärpning i förhållande till nuvarande
ordning, så till vida alt tUlståndstvånget kommer att gälla även för ammunition
till salongsgevär med en kaliber som överstiger 6,5 mm. Sådana salongsgevär
förekommer i en typ med kalibern 9 x 10 R. Denna vapentyp hör inte till de
kulvapen som får användas vid jakt och den används som regel inte heller som målskjulningsvapen.
Ifrågavarande skärpning torde därför inte medföra några egentliga olägenheter
för berörda vapeninnehavare.

Den föreslagna ändringen
beträffande lillståndstvånget för förvärv av viss kulammunilion föranleder en
ändring också av 2 § andra stycket förordningen (1949:341) om explosiva varor,
som anknyter tUl VF:s bestämmelserom ammunition. I denna fråga har jag samrått
med chef en för handelsdepartementet.

4.3
Utlåning av skjutvapen

Kravet
på tiUstånd för rätt alt inneha eget skjutvapen skulle

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 103

uppenbarligen
i viss utsträckning kunna bli illusoriskt, om del vore tillåtet att fritt låna
vapen av annan. Huvudregeln i VF är därför att det krävs tillstånd också för
innehav av lånat vapen. Denna regel är emellertid av naturliga skäl inte
undanlagslös. Den som är berättigad att inneha ett skjutvapen får sålunda låna
ut vapnet till annan för kortare tid, högst två veckor, för samma ändamål som
långivarens eget tillstånd avser. Innehar han vapnet på grund av
deklarationsbevis får lånet avse endast jakt eller övnings- eller
tävlingsskjutning. En förutsättning är vidare att låntagaren har fyllt 18 år
och att han skäligen kan antas inte komma alt missbruka vapnet. Med hänsyn tUl
de särskilda kvalifikationskrav som gäller vid licensgivningen beträffande
vapen som får användas för älgjakt får utlåning av sådant vapen ske endast till
den som själv är berättigad att inneha sådant vapen. Skytteföreningar och andra
sammanslutningar som avses i 9 § VF har rätt alt låna ut vapen som
sammanslutningen innehar till medlem för övning eller tävling.
Sammanslutningens styrelse skall därvid bestämma de närmare villkor som skall gäUa
för lånet. Till den som är under 18 år fär utiåning ske endast vid övning eller
tävling som äger rum under sammanslutningens kontroll. Slutiigen gäller att
vapenhandlare under vissa förutsättningar får lämna ut skjutvapen till en
spekulant för provskjutning. I de nu berörda fallen behöver låntagaren alltså
inte inhämta myndighels tillstånd lill lånet.

Del har, bl.a. under
remissbehandlingen av departementspromemorian, gjorts gällande att det är liUålet
att licensfritt begagna annans skjutvapen även i vissa andra fall än som nyss
nämnts och därvid ulan skyldighet alt iaktta de för dessa fall särskUt
föreskrivna vUlkoren. Frågan hänger samman med vUken innebörd begreppet
utlåning skall anses ha i VF. Något vägledande uttalande beträffande denna
fråga har inte gjorts under förarbetena. Etl praktiskt fall av intresse i delta
sammanhang har däremot prövats av domstol (Svea hovrätts dom den 30 juni 1950,
III avd. nr B 80). I målet yrkades ansvar enligt 6 § första stycket och 36 § 2
mom. VF på en person för att han under jakt hade överlämnat sitt jaktgevär tUl
sin son, som inte fyllt 18 år, och låtit denne under hans överinseende lossa
skott med vapnet. Åtalet ogUlades på den grund alt förfarandet inte ansågs ha inneburit
en sådan utlåning som åsyftas i 6 § första stycket VF.

Jag viU mot bakgrund av
ifrågavarande rättsfall i detta sammanhang endast konstatera att ett
accepterande av det betraktelsesätt som ligger tiU grund för avgörandet enligt
min mening kan leda tiU föga önskvärda konsekvenser. Del skulle sålunda få till
följd att även små barn kan få avlossa skott med skjulvapen så snart
licensinnehavaren kan sägas övervaka användningen av vapnet. Jag kan inte finna
att en sådan ordning är berättigad eller tUlfredsstäUande i all synnerhet om
skjutningen sker mot levande vUlebråd. Avsikten bakom specialregeln för utiåning
av skjutvapen som får användas för jakt efter älg skulle också lätt kunna
sältas ur spel, om

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 104

man
betecknar upplåtelser av ifrågavarande slag som något annat än utlåning och
därav drar slutsatsen att de utan vidare är tillåtliga. En annan olägenhet är
att man med en begränsad innebörd av begreppet utlåning aldrig lär kunna
undvika alt det i praktiken uppkommer gränsfall i vilka rättslägel framstår som
osäkert. Övervägande skäl talar därför enligt min uppfattning för att man i
förevarande sammanhang ger begreppet utlåning sådan innebörd att däri inbegripes
även fall då långivaren fortlöpande har ett direkt överinseende över vapnets
användning. Något hinder häremot föreligger inte från rent språkliga synpunkter
och en tiUämpning i enlighet med det anförda avses därför när jag i det
följande använder uttrycket utiåning.

Fråga
är emellertid om inte det nuvarande kravet i 6 § första stycket VF att
låntagaren skall ha fyllt 18 år bör kunna efterges i vissa fall. För lån som innebär
möjlighet att självständigt bruka vapnet bör 18-årsgränsen behållas. Däremot
finns del knappast anledning att motverka att ungdomar i något lägre åldrar får
möjlighet alt skaffa sig erfarenhet av alt hanlera vapen under en vuxens
ledning. I departementspromemorian föreslås en sänkning av kravet på
låntagarens ålder tiU 16 år vid utlåning av hagdgevär som sker under
överinseende av upplåtaren. Etl flertal remissinstanser har förordat en
sänkning lill 15 år. Vidare har föreslagils att detta undanlag även bör gälla kulgevär.
Jag delar denna uppfattning och föreslår att huvudregeln beträffande
låntagarens ålder i fräga om lån från enskUd förses med ett undantag för det
fall att vapnet används i upplålarens närvaro och under hans uppsikt.
Åldersgränsen kan i sådana fall sättas vid 15 år.

Som
jag senare återkommer till finns det skäl att iaktta särskild försiktighet
beträffande utlåning av kulsprutepistol samt pistol och annat fickvapen. Den
här föreslagna undanlagsbestämmelsen bör därför inte gälla i fråga om sådana
skjutvapen. I det följande ämnar jag vidare återkomma till frågan om behovet av
särbestämmelser såvitt angår utlåning av sådan jaktstudsare som får användas
vid älgjakt.

I
departementspromemorian diskuteras lämpligheten av att införa ett uttryckligt
förbud mot en förlängning av lånetiden utöver två veckor. Av olika skäl tUlbakavisas
emellertid tanken härpå.

Det
förhållandet att den i vapenförfattningarna medgivna tiden för utlåning har
gått till ända innebär att undantaget från normalt gällande licensplikt för
innehavaren inte längre är tillämpligt. Har utlåningen varat under längre tid
än som är medgivet utan att låntagaren beviljats tiUstånd att inneha vapnet
föreligger således otiUåten utlåning resp. ett olaga innehav av vapnet och
därmed finns det möjligheter för vederbörande myndigheter att ingripa. Detta
kan alltså ske utan att ett direkt förbud mot förlängning av lånetiden behöver
införas i författningstexten. Jag ansluter mig därför i likhet med
remissinstanserna lill promemorians ståndpunkt att ett förtydligande på denna
punkt inte är nödvändigt. Inte heller anser jag att del

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 105

föreligger
tillräckliga skäl att införa en skyldighet att göra särskild anmälan om
utlåning.

Det
har påpekats alt utlåningsreglerna kan kringgås genom att ett vapen lånas ut
flera gånger till samma låntagare, eventuellt sedan vapnet har återgått i
licensinnehavarens besittning en kort lid mellan upplåtelserna.

Sådant
förfarande slår formellt inte i strid mot nu gällande utlåningsregler. Det är
emellertid uppenbart att dessa regler inte avser att öppna möjlighet tUl annat
än tUlfälliga upplåtelser. Av denna anledning anser jag alt del finns skäl att
i författningstexten direkt ange alt utlåning endast får ske 'tillfälligt'.
Därmed är avsett alt markera alt viss tid måste förflyta mellan två upplåtelser
tUl samme låntagare och att upplåtelse inte får ske regelmässigt. Om en person
lånar vapen av samme långivare ett flertal gånger inom ett år torde sålunda utiåningen
inte längre kunna betecknas som tillfäUig.

Sker
utlåning i strid mot vad som nyss har sagts eller överskrids den tiUåtna utläningstiden
kan, som jag tidigare har nämnt, ansvar för olaga upplåtelse och olaga innehav
av vapen ifrågakomma.

Att etl
åsidosättande av reglerna om utiåning i vissa fall också kan motivera en
omprövning av upplåtarens licensinnehav finner jag naturligt. Eftersom ett
tillstånd att inneha vapen inkluderar en rätt att göra tillfälliga utlåningar
bör kraven på utlånarens försiktighet och omdöme i dessa sammanhang alltid
sättas högt. Har utlåningen inneburit ett kringgående av syftet bakom vapenlagstiflningen
eller på annat sätt visat sig olämplig bör licensen återkallas.

Av
den tidigare redogörelsen framgår att det f.n. finns en bestämmelse i VF som
innebär alt skjutvapen som får användas för älgjakt inte får lånas ut lill annan
än den som på grund av tillstånd eller deklarationsbevis själv har rätt att
inneha etl sådant vapen. Denna bestämmelse har under remissbehandlingen utsatts
för viss kritik. Jag håller med om att avfattningen av den aktuella
bestämmelsen inte helt tUlgodoser det syfte som ligger tUl grund för
bestämmelsen, nämligen att skapa garantier för att älgjakt bedrivs endast av
personer som har dokumenterat godtagbara kvalifikationer härför, eftersom ett
innehav av älgvapen på grund av deklarationsbevis eller på grund av äldre
innehavstillstånd i och för sig inte innebär någon som helst garanti i fråga om
de kvalifikationer som här avses. Det avgörande villkoret för rätt att låna ett
vapen som får användas för älgjakt bör vara att låntagaren har samma personliga
förutsättningar att använda vapnet på betryggande sätt som tiUståndshavaren.
Enligt min mening bör i tiUämpningsföreskrifterna till VL uppställas krav på
alt den som söker tUlstånd har avlagt prov av närmare angiven beskaffenhet. Med
hänsyn härtiU bör i VL föreskrivas att utiåning av sådant vapen får ske endast
till den som genom avlagt skytteprov eller på annat sätt visat att han är lämpUg
att inneha sådant vapen såvida inte utlåningen endast avser

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 106

provskjulning,
övning eller tävling på skjutbana. Den som bär skjutvapen är enligt 18 § 1 mom VF
skyldig alt medföra de handlingar som visar att han är behörig att inneha
vapnet vare sig del är hans eget vapen eller han innehar det som lån. Avsikten
härmed är att den som bär ett vapen på anfordran genast skall kunna visa att
han är berättigad därtill. Är det i sådant fall fråga om etl lånat vapen som
får användas för jakt på älg, ett s.k. klass l-vapen, bör låntagaren därför, i
konsekvens med vad jag tidigare har föreslagit, enligt min mening vara skyldig
att medföra förutom avskrift av långivarens tillstånds- eller deklarationsbevis
intyg om godkänt prov eller annat bevis om att han uppfyller alla fordringar
för innehav av sådant vapen.

Det
har från flera håll betecknats som otillfredsställande all kulsprutepistoler
och enhandsvapen licensfrilt kan lånas ut under samma förutsättningar som f.n. gäUer
för övriga skjutvapen. Med hänsyn till dessa vapens större farlighet och
begärlighet som stöldobjekt och hjälpmedel vid grov brottslighet har det gjorts
gällande att strängare regler borde gälla för dessa vapens del. De anförda
synpunkterna har i promemorian vunnit beaktande och föranlett förslag om en
bestämmelse, enligt vilken ifrågavarande typer av vapen får lånas ut endast för
användning i upplålarens närvaro. Förslaget har tillstyrkts av några
remissinstanser. Andra har velat gå längre i restriktivitet. Från något håll
har t.o.m. hävdals att licensfri utlåning av ifrågavarande vapen över huvud
inte bör få förekomma. Andra remissinstanser åter har bestämt uttalat sig mot
en skärpning av nuvarande bestämmelser. Denna instäUning har bl.a. de
frivilliga skytteorganisationerna, som framhåller att förslagets genomförande
skulle innebära betydande svårigheter för deras av statsmakterna understödda
verksamhet.

Som
belyses av remissutfallet föreligger i denna del starka motstående intressen
som var för sig förtjänar att beaktas. Det är svårt att säga vilken lösning som
kan anses representera den rimligaste avvägningen mellan dessa intressen.
Ökningen av våldsbrott vid vilka skjutvapen av ifrågavarande typer har kommit
till användning är givelvis ytterst oroande. Om det kan antas att en skärpning
av den här diskuterade bestämmelsen bidrar till all i viss utsträckning stävja
denna utveckling, bör man emellertid enligt min mening inte tveka att genomföra
den även om det måste ske till priset av konsekvenser som från andra synpunkter
inte är önskvärda. Den nuvarande ordningen ger den enskilde tiUståndshavaren
relativt stort utrymme att efter eget bedömande låna ut sitt vapen alt under
viss tid självständigt handhas av annan. En felbedömning av låntagarens person kan
ske med följd att ett vapen kommer i orätta händer. För egen del har jag därför
kommit till uppfattningen att inskränkningar bör göras i rätten att licensfrilt
låna ut här aktuella vapen. Alt helt förbjuda sådan utlåning bör dock inte
komma i fråga. Som huvudregel bör i linje med vad som har

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 107

föreslagits
i promemorian gälla att utiåning får ske för användning endast i upplålarens
närvaro. Vissa undanlag från denna regel lär emellertid kunna medges. Kravet på
upplåtarens närvaro torde sålunda inte behöva upprätthållas för fall då
låntagaren själv på grund av tillstånd är berättigad att inneha eget vapen av
samma art. Är det lånade vapnet avsett att användas endast vid övning eller
tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 9 § VF, bör
man också kunna avstå från kravet på att upplåtaren skall vara närvarande.
Härigenom undviker man i allt väsentiigt de olägenheter som annars skulle
uppkomma för de frivUliga skytteorganisationerna. För att syftet med den
ändrade regleringen inte skaU förfelas bör emellertid upplåtelsen i sistnämnda
fall i princip ej fä gälla för längre tid än som går åt för övningen eller
tävlingen saml för färd till och från skjutplalsen.

De
förslag som jag nu har lagt fram hänför sig till vad som bör gälla vid utlåning
från enskild tUlståndshavare. Som jag nämnde inledningsvis har skytteföreningar
och vissa andra sammanslutningar också rätt all låna ut av dem disponerade
vapen till sina medlemmar för övning eller lävUng. Styrelsen för
sammanslutningen har i dessa fall f.n. tämligen fria händer alt bestämma
villkoren. Den för enskild person föreskrivna maximeringen av utläningstiden
gäller sålunda inte för lån från sammanslutning. Det synes emellertid enligt
min mening knappast kunna göras gällande att den principiella synpunkt som
ligger bakom den tidsmässiga begränsningen i fråga om lån frän enskUd
vapeninnehavare, nämligen att den som mera varaktigt vUl inneha ett lånat vapen
alltid bör bli föremål för föreskriven prövning i etl tillståndsärende, har väsentligt
mindre tyngd när det gäUer en sammanslutnings lån tiU en medlem. Även sådana
lån bör därför tidsbegränsas. Det är vidare uppenbart att en sammanslutning
aldrig får låna ut vapen till den som kan antas komma att missbruka det. Inte
heller bör utlåning få ske liU den för vUken skjutvapen har förklarats
förverkat eller tiUstånd till innehav av skjutvapen har återkallats eller som
meddelats förbud mot fortsatt innehav av sådant vapen. Vid sådant förhållande föreslår
jag alt den nya lagens allmänna bestämmelser om utlåning av skjutvapen blir
gemensamma för enskild person och sammanslutning.

De
synpunkter som jag tidigare har framfört angående behovet av speciella
inskränkningar i rätten att låna ut särskilt farliga vapen enhandsvapen och
kulsprutepistoler gör sig enligt min mening gällande även i fråga om
utlåningen av sådana vapen från sammanslutning lill medlem. Utiåning från
sammanslutning till medlem som inte har eget tiUstånd att inneha ett sådant
vapen av motsvarande art bör sålunda få ske endast för användning i upplåtarens
närvaro och vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av
sammanslutningen. Detta innebär en skärpning av nuvarande reglering. Enligt nu
gällande tillämpningsföreskrifter lill VF gäUer nämligen,
såvitt avser

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 108

kulsprutepistol,
att utiåning får ske inte bara till övning eller tävling som äger rum under
sammanslutningens kontroll utan även i annat fall så snart låntagaren är en
medlem som har fyllt 21 år och som i fråga om de personliga kvalifikationerna
motsvarar högt ställda krav. Jag föreslår sålunda även en viss inskränkning i
sammanslutningarnas utiåningsrätt i fråga om nu berörda vapen.

Beträffande
vapenhandlare- ill att lämna ut skjutvapen och ammunition till
spekulant för provskjutning gäller f.n. inga andra begränsningar än att spekulanten
skall ha fyUt 18 år, att beslut inte har meddelats som innebär att honom
tillhörigt vapen förklarats förverkat eller vapentillslånd återkallats samt att
han inte skäligen kan antas komma att missbruka vapnet. 1 promemorian föreslås,
alt utläningstiden även i dessa fall maximeras pä samma sätt som gäller för utiåning
från enskild, dvs. till två veckor. Beträffande kulsprutepistol samt pistol och
annat fickvapen förordas vidare samma inskränkningar som föreslagits i fråga om
enskildas utlåning av sådana vapen. Krav på att handlaren skall vara närvarande
vid skjutningen anses dock inte behöva upprätthållas för fall då spekulanten är
sammanslutning som avses i 9 § VF. Enligt förslaget skall i andra fall närvarokravet
anses uppfyllt, om i stället för tiUståndshavaren eller föreståndare för
rörelsen sådan vikarie som avses i 28 § VF eller annan i rörelsen anställd
person som godkänts av polismyndigheten för uppgiften är närvarande vid provskjulningen.

I likhet med del alldeles
övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig tiU förslaget om en maximering
av utlåningstiden. Jag anser det också naturligt att vapenhandlarnas
möjligheter att lämna ut särskilt farliga vapen för provskjutning begränsas i
enlighet med promemorieförslaget. Handeln med dessa vapen lär inte ha så stor
omfattning att del föreslagna systemet, såsom befarats från något håll under
remissbehandlingen, behöver medföra några större svårigheter i den praktiska
tillämpningen.

Alt kravet på handlarens
närvaro är uppfyllt om föreståndare eller vikarie för honom är med vid provskjulning
anser jag så självklart alt det inte behöver sägas ut i författningstexten. För
att ytterligare underlätta förfarandet föreslår jag emellertid att det skall
öppnas möjlighet för vapenhandlare att efter medgivande av polismyndigheten i
förevarande sammanhang anlita även annan än den som är anställd i hans rörelse för
att närvara vid provskjutningar.

Jag vUl i detta sammanhang
slutligen understryka det i promemorian gjorda uttalandet att sådan provskjulning
som del här är fråga om aldrig får ske i form av jakt efter levande villebråd.
För att undanröja varje möjlighet till missförstånd på denna punkt föreslår jag
att det i författningstexten klart anges att vapenhandlares utiåningsrätt är
begränsad lill att avse provskjulning på skjutbana.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 109

4.4
Vapen som ingår i dödsbo eller konkursbo

När
en vapeninnehavare avlider åligger det vid straffansvar den som har vård om
boet att underrätta polismyndigheten i orten om vapeninnehavet (19 § VF). Om
inte vapnet därefter på grund av t.ex. arvskifte eller försäljning övergår i
annans ägo kommer det under en fortsall obestämd tid att utgöra dödsboets
egendom. Det är inte ovanligt att den som har vård om boet under sådana
förhållanden frivilligt lämnar vapnet till polisen för förvaring och del kan i
så fall bli liggande där under mycket lång tid. Förvaring av sådana vapen kan
särskilt i större polisdistrikt bli en betungande uppgift för myndigheten. Om
vapnet å andra sidan inte har lämnats in för förvaring, kan resultatet bli att
det under en avsevärd tid kommer att finnas tiUgängligt för ett antal personer
vars lämplighet att ha hand om skjutvapen aldrig har prövats i föreskriven
ordning. Dessutom kan vapnet i sådant fall sannolikt oftare än annars komma att
förvaras på ett sätt som inte är betryggande från säkerhetssynpunkt.

Flera
remissinstanser har påtalat ifrågavarande brister i det nuvarande systemet och
har föreslagit införande av regler som syftar tUl att förkorta tiden för
avvecklingen av ett dödsbos vapeninnehav.

För
egen del är jag beredd att instämma i kritiken mot gällande ordning på denna
punkt. Det är sålunda även enligt min mening en brist att man från det allmännas
sida nu inte har möjlighet att förhindra att en relativt obestämd krets
personer, bland vilka det ibland kan finnas sådana som i detta sammanhang är
klart olämpliga, under en obestämd tid får ha hand om skjutvapen. Inte heller
är det ändamålsenligt att vapen som har lämnats i polisens förvar kan bli
liggande kvar där under obegränsad tid.

Från
polishåll har föreslagits en ordning som innebär att den som har vård om etl
dödsbos vapen vid straffansvar kommer att bU skyldig att se till att vapnet
övergår i ny ägo inom viss tid.

Eftersom
det inte kan förutsättas att det i praktiken alltid skall vara möjligt att nå
enighet mellan samtliga dödsbodelägare angående dispositionen av boets egendom
synes den förordade lösningen med ett under straffhot framtvingat skifte eUer
försäljning inte böra komma ifråga.

Däremot
bör det enligt min mening inte finnas någon avgörande invändning mot ett system
som innebär att det allmänna får rätt att överta vapen efter en avliden, om
dödsboets vapeninnehav inte har upphört inom viss tid. Enligt min mening börettår,
räknat från dödsfallet, vara tillräckligt lång tid för dödsboet all söka avveckla
sht vapeninnehav. Dödsbodelägarna har då fått skäligt rådrum inte bara för att
nå enighet om hur det skall förfaras med vapen som ingår i dödsboet utan även
för att söka verkställa den åtgärd man enats om och därvid eventuellt även
pröva flera föreliggande alternativ. Det bör i detta sammanhang anmärkas all
det inte

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 110

finns
något hinder mot att dödsboels vapeninnehav avvecklas innan den övriga
egendomen i boel skiftas. Detta kan ske antingen genom etl partiellt skifte
eller genom överlåtelse av vapnet lill en utomstående. Om delägarna i ett
dödsbo under sådana förhållanden inte bryr sig om eller förmår alt inom den
angivna liden avveckla sitt vapeninnehav kan det enligt min uppfattning knappast
från någon synpunkt anses stötande att de förlorar rätten att vidare disponera
över vapnet.

Frågan
är då i vUken form det allmänna skall överta vapnet och i vad mån dödsboet
skall få ersättning för vapnets värde. Del naturligaste är därvid all använda etl
inlösenförfarande av motsvarande slag som redan nu förekommer exempelvis när
en dödsbodelägare har tillskiftats vapen men sedan fått avslag på sin ansökan
om tillstånd tUl innehavet. För detta fall gäller bl.a. alt värdet, efter
vilket inlösen skall ske, normalt skall beräknas efter det pris som kan
påräknas vid försäljning till en vapenhandlare. En motsvarande lösning i detta
sammanhang kan i och för sig tänkas medföra den nackdelen för det allmänna att
ett dödsbo, där ingen delägare är intresserad av att bli ägare till ell visst
vapen, kan komma att finna det fördelaktigare att låta statsverket inlösa
vapnet än att påtaga sig det besvär och de kostnader som en försäljning tUl
behörig person kan medföra. Sådana farhågor får emellertid inte stå i vägen för
den i övrigt mest ändamålsenliga lösningen, nämligen alt värderingen av det
inlösta vapnet skall ske efter samma normer som gäller för andra inlösenfaU.
Jag föreslår därför en bestämmelse av innebörd att vapen som finns kvar i
dödsbos ägo sedan etl år har förflutit efter dödsfallet skall inlösas av
staten, om inte dessförinnan ansökan om tiUstånd till innehav av vapnet har
kommit in till behörig myndighet.

Det
är emellertid inte uteslutet all del kan förekomma fall då särskUda omständigheter
gör att en tillämpning av den nyss förordade regeln skulle le sig oskälig. Som
exempel kan nämnas fall då en dödsbodelägare, vars medgivande fordras för en
överlåtelse av dödsboets vapen, inte kan nås eller då allvarligt menade försök
alt avyttra ett måhända dyrbart eller särpräglat vapen inte har gett önskat
resultat inom den tid som sålunda normalt är medgiven för avveckling av
innehavet. Med tanke på dessa eller Uknande situationer då ett omedelbart
inlösenförfarande kan framstå som obiUigl bör det enligt min mening öppnas
möjlighet att efter särskild ansökan härom inom den aktuella tidsfristens
utgång förlänga den med högst sex månader i sänder. Om någon ansöker om
tillstånd att få förvärva ett vapen från dödsbo inom den föreslagna tiden bör
detta vidare innebära att lidsfristen automatiskt förlängs. Denna förlängning
bör bestämmas till tre månader från avslag i tillståndsärendel.

Av
säkerhetsskäl anser jag det vidare nödvändigt med en regel som medger alt
polismyndigheten redan innan inlösen blir aktuell får rätt all

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 111

ombesörja
förvaringen av vapen som tillhör dödsbo, när särskilda skäl föranleder det. En
tillämpning av en sådan bestämmelse kan exempelvis bli aktuell i fall då en dödsbodelägare
eller annan som har vård om eller tillgång lill vapnet inte själv fyller de
krav som gäller för innehavstillstånd eller om dödsboet uppenbarligen saknar
förmåga eller vilja att ordna med en betryggande förvaring av vapnet.

Den sålunda förordade
regeln om möjlighet för polismyndighet alt tvångsvis omhänderta etl vapen för
förvaring bör självfallet inte utnyttjas annat än då en sådan åtgärd bedöms som
angelägen från säkerhetssynpunkt. I första hand bör myndigheten givetvis sträva
efter att det eller de förhåUanden som aktualiserar omhändertagande bUr
undanröjda genom åtgärder från dödsboels sida. Jag viU redan i detta sammanhang
betona, att kraven på en betryggande förvaring av skjulvapen gör sig särskilt
starkt gällande i fråga om vissa typer av vapen t.ex. pistoler,
kulsprutepistoler och andra automatvapen.

Genom
ett omhändertagande för förvaring ådrar sig polismyndigheten bl.a. en
skyldighet att hålla vapnet tillgängligt för spekulanter och att även i övrigt
se till att en frivillig överlåtelse till behörig person inte förhindras eUer
onödigtvis försvåras. Däremot åligger del inte polisen all vidta särskilda
åtgärder för alt vårda egendomen. I den mån särskild vård fordras, får dödsboet
se till att den kommer till stånd och bekosta den.

Det förfarande som bör tiUämpas
när ett vapen skall omhändertas för förvaring bör lämpligen vara detsamma som bUr
aktuellt när ett vapen skall inlösas av statsverket. Detta innebär att den som
har vården om vapnet blir skyldig att efter anmaning och inom därvid särskUt
angiven lid avlämna det lill polismyndigheten eller till den som myndigheten
bestämmer. Underlåtenhet alt fullgöra sådan skyldighet behöver inte vara
särskilt straffbelagt. 1 stället bör bestämmelserna på detta område ges den innebörden
att den som underlåter att efterkomma en sådan anmaning som del här är fråga om
riskerar att drabbas av ansvar för olaga vapeninnehav. En sådan ordning kan
åstadkommas genom en föreskrift som anger att eljest gällande krav på tillstånd
för innehav av vapen inte skall gäUa för dödsbo förrän den i etl särskilt
meddelat beslut om skyldighet att avlämna vapnet utsatta tidsfristen har gått
till ända.

I
det föregående har jag bara talat om vapen. De synpunkter som jag har anfört
gäller emellertid också för ammunition som hör till vapen som ingår i dödsbon.
Jag föreslår därför att samma regler skall bli tillämpliga även på ammunition
som ingår bland dödsbos tillgångar. Eftersom tUlståndskravet för ammunUion är
knutet till förvärvet och inte till innehavet behövs en särskild
straffbestämmelse för den som underlåter att efter särskild anmaning lämna in
ammunition.

Här
förordade bestämmelser angående möjlighet för polismyndighet alt i särskilda
fall utfärda föreskrifter angående förvaring av vapen och

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 112

ammunition
som ingår i dödsbo bör enligt min mening även göras tillämpliga på motsvarande
egendom som ingår i konkursbo.

4.5
Innehav av vapen för samlarändamål

Det
är inte helt ovanligt att privatpersoner samlar vapen. Företrädesvis torde det
då vara fråga om äldre vapen, men även tämligen moderna vapen har i ökad
omfattning kommit att tilldra sig intresse från samlarsynpunkt.

Dessa
ofta betydande anhopningar av vapen kan medföra särskUda problem och risker
från säkerhetssynpunkt.

Inom
de mUitära myndigheternas verksamhetsområde pågår etl fortiöpande och på senare
tid intensifierat arbete för att förbättra skyddet för de anläggningar där
vapen förvaras. Från polisens sida ägnar man pä motsvarande sätt ett stort
intresse ål de frågor som hänger samman med förvaringen av vapen som innehas av
skytteföreningar och av vapenhandlare. Allteftersom dessa ansträngningar ger
påtagliga resultat finns det anledning räkna med alt privata vapensamlingar kan
komma att framstå som ett mer begärligt objekt för dem som på irreguljära vägar
vill skaffa sig tUlgång till vapen än som hitintills varit fallet. Den latenta
fara som detta innebär får enligt min mening inte förbises eller undervärderas
i detta sammanhang.

I
likhet med vad som anförts i departementspromemorian och av det övervägande
flertalet av remissinstanserna som har uttalat sig i denna del finner jag
lösningen på ifrågavarande problem snarare bör gå ut på att söka åstadkomma att
vapensamlingarna kommer att få ett för varje särskilt fall från effektivitetsynpunkl
lämpligt avpassat skydd mot tillgrepp än i en reglering som innebär att man
generellt begränsar det antal skjutvapen som normalt skall få ingå i en privat
vapensamling.

Mot
bakgrund av nyss anförda synpunkter men med tanke även på fall då det måhända
inte är fråga om en samlarverksamhel men där säkerhetsaspekterna på grund av
det aktuella vapnets typ och sökandens tidigare innehav ändock kan vara lika
framträdande föreslås i promemorian att polismyndighet skall få befogenhet att
i samband med meddelande av innehavstillstånd vid behov ge bindande föreskift
om förvaring av det aktuella vapnet. När särskild anledning förekommer därtiU
bör enligt promemorian sådan föreskrift få ges även i fråga om vapen som redan innehas
med stöd av tiUstånd eller på grund av deklarationsbevis.

Mot
detta förslag har egentligen endast Svenska Jägareförbundet haft allvarliga
invändningar. Kritiken riktar sig dock uteslutande mot del förhåUandet att de
förordade bestämmelserna medger att det kan komma att utfärdas föreskrifter som
avser förvaring inom bostadslokaler.

Med
anledning av förbundets kritik bör framhåUas att den föreslagna befogenheten
för polismyndighet att i vissa fall ställa upp särskilda för-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 113

varingsvUlkor
för vapeninnehav främst avser det yttre skyddet för de lokaler i vilka ett
större eller mindre antal från säkerhetssynpunkt särskUt beaktansvärda vapen
förvaras. Meningen är sålunda att polisen i sådant fall skall få möjlighet att
när så bedönis erforderligt ge föreskrifter exempelvis om att dörrar eller
fönster skall vara av viss beskaffenhet eUer att lås eller larmanordning av
speciellt slag skall installeras. Som Jägareförbundet påpekat torde det däremot
i allmänhet inte vara rimligt att uppställa krav som innebär att man i en
bostad även skall vara skyldig installera säkerhetsanordningar som utgör ett
effektivt skydd mot tillgrepp sedan en obehörig väl har tagit sig in i lokalen,
eftersom sådana säkerhetsanordningar som regel kan väntas bli alltför
kostnadskrävande. Nu anförda synpunkt får emeUertid enligt min mening inte
undanskymma det förhållandel att det i vissa fall ändå kan vara befogat att
polismyndigheten även kan meddela särskilda föreskrifter om hur vapen normalt
skall förvaras inom en bostadslägenhet eller annan lokal. Jag vill i detta
sammanhang betona att frågan om behovet av sådana föreskrifter naturligtvis
alltid måste bedömas mot bakgrund av alla de skiftande förhållanden som det här
kan vara fråga om, t.ex. vapnens typ och antal. Det framstår därvid som
naturligt att man inte minst tar hänsyn till i vad mån det rör sig om speciellt
farliga vapen, t.ex. pistoler, kulsprutepistoler och andra automatvapen. Jag
ansluter mig därför tiU det i promemorian framlagda förslaget om att
polismyndigheten skall ges befogenhet att vid behov meddela särskilda
föreskrifter om vapens förvaring. Denna befogenhet bör inte bara avse vapen som
innehas av enskUda personer utan bör även gälla gentemot sammanslutningar och vapenhandlare.
Bestämmelserna härom som bör tas in i den nya VL bör vara straffsanktionerade.

Det
föreslås vidare i promemorian att polismyndighet vid meddelande av tillstånd
för enskild att inneha vapen skall få möjlighet att i större utsträckning än f.n.
som viUkor för tillståndet föreskriva att vapnet görs varaktigt obrukbart.
Enligt VF föreligger denna möjlighet endast i fråga om vapen som huvudsakligen
har affektions- eller prydnads värde.

Nu
nämnda förslag har under remissbehandUngen mött kraftig kritik, särskilt från samlarhåll.
Man har därvid hävdat att ett vapen som görs obrukbart ofta blir helt
värdelöst.

Det torde inte kunna bestridas
att ell sådant ingrepp som det här är fråga om många gånger kan komma alt stå i
strid mot något av de intressen som ligger bakom en samlarverksamhel. Det
framstår å andra sidan som troligt att det för en samlare trots allt kan vara
ett fördelaktigare alternativ att få möjlighet alt inneha ett vapen i obrukbart
skick framför alt inte alls få ha del i sin samUng eUer att visserligen få
tillstånd till innehavet men därvid vara tvungen att underkasta sig långtgående
förvaringsföreskrifter. Föreskrift om alt etl vapen skall göras obrukbart bör i
första hand meddelas när säkerhetsaspekterna är beaktansvärda och det tillika
är fråga om moderna

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 114

vapen
lUl vilka man förhållandevis lätt kan anskaffa ammunition. Äldre vapen till vUket
man inte i handeln utan svårighet kan anskaffa ammunition, bör sålunda kunna
som regel få innehas utan att göras varaktigt obrakbart. Jag föreslår därför
att promemorieförslaget genomförs.

Om
den myndighet som har meddelat ett tUlstånd tUl innehav av ett vapen ställt upp
den förutsättningen att vapnet skall göras obrukbart, är det viktigt alt
effektiva åtgärder också kommer att vidtas med vapnet för att förhindra att det
sedan kan användas för skjutning. Med hänsyn härtill bör det beviljade
tillståndets giltighet direkt göras beroende av alt den aktuella åtgärden har
blivit utförd. Den som underlåter att inom skälig tid och på tillfredsställande
sätt göra vapnet obrukbart kommer vid sådant förhållande alt inneha vapnet utan
tillstånd och kan lill följd härav drabbas av straffansvar enligt de regler som
gäller för olaga vapeninnehav.

Av
praktiska skäl torde det inte kunna komma ifråga att utfärda ett tillstånd som
har den innebörden att tiUståndshavaren i efterhand får möjlighet att välja om
han skall iaktta särskilda föreskrifter angående förvaringen av vapnet eUer om
han skall se lUl alt detta görs obrukbart. För den händelse sådana alternativa
lösningar framstår som lika godtagbara från säkerhetssynpunkt synes emellertid
sökanden alltid böra ges möjlighet att i förväg uttala sig om vilkendera
lösning han själv föredrar.

Del
finns i delta sammanhang vidare anledning att la upp några frågor som gäller tUlämpningen
av nuvarande regler om tillstånd att för samlarändamål inneha skjutvapen.
Frågorna har aktualiserats genom att man i en promemoria, som upprättades inom
dåvarande överståthållarämbetet, sökt dra upp vissa riktlinjer för tiUståndsgivningen
i dessa faU.

I
anslutning till vad som där anförts vUl jag för egen del uttala att jag finner det
naturligt att tillstånd för kulsprutepistoler och helautomatiska gevär i regel
inte bör kunna meddelas för samlarändamål. Beträffande pistoler och andra
dylika fickvapen gäller redan nu enligt bestämmelser i 8 § 1 mom. VF all
tillstånd får meddelas endast om det finns synnerliga skäl därtill. Denna regel
gäller självfallet också när det är fråga om vapen som skall ingå i en vapensamling.
Mot bakgrund av vad jag nyss sagt föreslår jag att motsvarande föreskrifter i
den nya VL får omfatta också kulsprutepistoler och liknande automatvapen.

Den
restriktivitet som sålunda bör gälla vid tillståndsprövningen beträffande
nämnda vapentyper i förening med tidigare förordade bestämmelser som innebär
all polismyndigheten får befogenhet att i vissa fall utfärda närmare
föreskrifter om förvaringen av vapen gör all del enligt min mening inte finns
någon anledning att söka bestämma någon gräns för det högsta antal vapen av
dessa slag som skall få ingå i en enskild samling.

Nu
nämnda synpunkter angående behovet av restriktivitet vid

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 115

tiUståndsgivningen
så vitt gäller de från säkerhetsynpunkl särskilt känsliga vapentyperna tar i
första hand sikte på sådana vapen som är användbara och till vilka ammunition
finns tillgänglig på marknaden. I andra fall kan del sålunda finnas anledning
till en mera liberal praxis.

TUlståndsmyndigheten
bör vid sin behandling av en ansökan från en vapensamlare om tillstånd till
visst innehav normall inte ge sig in på en prövning av vilket värde som del
aktuella vapnet har från ren samlarsynpunkt. Del bör däremot inte finnas något
hinder mot att tillståndsmyndigheten i tveksamma fall infordrar uppgifter eller
dokumentation från sökanden som styrker alt del verkligen är fråga om ett seriöst
intresse och alt del aktuella vapnet har sin naturliga plats i denna samling.

Gällande
bestämmelser medger inte att någon enskUd person kan bygga upp en separat
samling av licensbdagd ammunition. För förvärv av licensbdagd ammunition krävs
således att sökanden även har tillstånd att inneha ett sådant vapen för vilket
ammunitionen är avsedd. Behov av någon ändring på denna punkt torde inte
föreligga. För de fall då någon önskar inneha ammunition till de vapen som
ingår i en vapensamling föreslås i departementspromemorian att samlaren bör
kunna medges rätt all inneha en patron, en hylsa och en projektil lill varje
vapen.

För
egen del finner jag alt det knappast böra möta något hinder mot att en
vapensamlare som har beaktansvärda skäl därför får möjlighet att inneha en patron,
en hylsa och en projektil lill varje vapen som ingår i hans samling. Att det i
något enstaka faU kan visa sig bli svårt för sökanden att få köpa ammunition i
så små mängder som det här kan bli fråga om är enligt min mening inte ett
tillräckligt skäl för all medge rätt till innehav av större mängder ammunition
än vad jag nu har sagt.

De
av mig nu förordade tillämpningsreglerna är emellertid inte av sådan art att de
bör ha sin plats i den nya vapenlagen. Jag återkommer lill frågan när jag
anmäler ärendet om tillämpningsföreskrifterna för Kungl. Maj:l.

I
anledning av vad som framförts från samlarhåll om önskvärdheten av att hindra
att obehöriga kan få ta del av de uppgifter om vapeninnehav som förekommer i
vapenregistren vill jag instämma i det i departementspromemorian redovisade
ställningstagandet att nämnda skäl inte utgör tUlräcklig anledning att göra
något undanlag från offentlighetsprincipen såvitt avser de aktuella registren.

4.6
Förvaring av vapen och ammunition

I
VF finns föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller annans räkning
innehar eller förvarar skjulvapen eller ammunition alt ta sådan vård om denna
egendom att någon obehörig inte kommer åt den (12 § första stycket och 26 §
första stycket). Förstnämnda föreskrift, som avser

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 116

förvaringen
av vapen, är tillämplig inte bara på enskilda och sammanslutningar utan också på
vapenhandlare. Bestämmelserna angående sådan handlares skyldigheter med
avseende på förvaringen av ammunition finns däremot inte i VF utan i explosivvaruförordningen.
Underlåtenhet från sammanslutnings eller vapenhandlares sida att iaktta nu berörda
föreskrifter i VF kan straffas med böter.

VF
innehåUer vidare bestämmelser om att polismyndigheten i orten skall se till att
vapen som handlande innehar förvaras på föreskrivet sätt. Eftersom VF inte
innehåller några särregler om vapenhandlares förvaring av vapen har innebörden
av 'föreskrivet sätt' fått tolkas med ledning endast av den allmänna regeln i
12 § första stycket. Detta förhållande har visat sig ge upphov till en
betydande osäkerhet i den praktiska rättstiUämpningen. Mot bakgrund härav har RPS
funnit det motiverat att utfärda provisoriska anvisningar beträffande förvaringsutrymmen
m.m. för vapen och ammunition hos handdsidkare. Eftersom det inte finns något
uttryckligt stöd i VF för styrelsens rätt att meddela sådana anvisningar har
dessa f.n. endast en rent rådgivande karaktär. Såväl sakliga som praktiska skäl
talar dock för att det på detta område finns behov av bindande anvisningar. I departementspromemorian
föreslås därför att RPS får ett formellt bemyndigande alt utfärda sådana anvisningar.

Nyss berörda allmänna
vårdnadsföreskrifter i VF gäller som nämnts också för sådana sammanslutningar
som kan få tillstånd att inneha vapen. Föreskrifterna avser både vapen och
ammunition och kompletteras för sammanslutningarnas del med en särbestämmelse
av innebörd att sådan egendom får förvaras i skyttepaviljong eller annan
liknande lokal endast om lokalen är godkänd av polismyndigheten på orten.

Mer
detaljerade föreskrifter för sammanslutningars förvaring av vapen och
ammunition återfinns i de år 1961 av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifterna och
anvisningarna rörande tillämpningen av VF. I anslutning till nyss behandlade
förslag angående närmare anvisningar om vapenhandlares förvaring av vapen
förordas i departementspromemorian att RPS skall få befogenhet att utfärda
föreskrifter även beträffande sammanslutningars förvaring av vapen och
ammunition.

I
likhet med remissinstanserna delar jag den i promemorian redovisade uppfattningen
att RPS lämpligen bör ges befogenhet att utfärda förvaringsföreskrifter både
när det gäller vapen som ingår i vapenhandlares lager och i fråga om vapen och
ammunition som innehas av sammanslutningar. Ett sådant bemyndigande föreslås
bli infört i VL. De särskilda bestämmelserna om skytlepaviljong och liknande
lokaler som nu finns intagna i VF (12 § andra stycket och 26 § andra stycket)
kan då lämpligen tas in i dessa föreskrifter och behöver sålunda i
fortsättningen inte vara kvar bland författningsbestämmelserna.

Särskilda
regler om samråd mellan RPS och andra centrala myndigheter

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 117

före
utfärdandet av nu berörda föreskrifter torde inte behövas. Jag förutsätter dock
all det kan finnas goda skäl för ett sådant samråd med bl.a. planverket och
kommerskollegium liksom för att ge berörda sammanslutningar tillfälle alt
anlägga synpunkter på utformningen av de delar av föreskrifterna som är av
särskilt intresse för deras medlemmar.

Som
jag tidigare har nämnt har del i departementspromemorian framlagts förslag om
att en vapenhandlare inte skall få påbörja sin rörelse förrän polismyndigheten
har godkänt de lokaler eller andra utrymmen som är avsedda för förvaringen av
de vapen som skall ingå i rörelsen. Kontrollen skall i första hand gå ut pä att
se till att lokalerna och där befintliga förvaringsutrymmen motsvarar kraven
enligt de föreskrifter på detta område som RPS i enlighet med vad jag nytt sagt
bör få i uppdrag att utfärda.

Förslaget
har inte mött någon kritik under remissbehandlingen. Den föreslagna kontrollen
är enligt min mening lämplig och kan i många fall ulföras i samband med att
lokalerna insynas enligt de bestämmelser härom som redan finns intagna i explosivvaruförodningen.
Regler av nyss nämnda innebörd bör emellertid inte ha sin plats i VL. Jag
återkommer därför till frågan i samband med alt jag senare anmäler ärendet om
tillämpningsföreskrifter för Kungl. Maj:t.

I departmenlspromemorian
föreslås vidare, att reglerna i 12 och 26 §§ VF om den aUmänna
vårdnadsskyldighet som åligger var och en som innehar vapen och ammunition
skall ersättas med bestämmelser som direkt anger alt sådan egendom skall
förvaras under lås eller på annat betryggande sätt.

Mot
en bestämmelse av det innehållet har framför allt Svenska jägareförbundet gjort
invändningar. Förbundet, som i första hand tänker på den enskilde
vapeninnehavarens situation, menar att ett sådant krav skulle vara alltför
långtgående.

Jag
har viss förståelse för denna kritik. Det torde sålunda inte kunna bestridas
att ett krav på sådana skyddsanordningar som skuUe behövas för att effektivt
hindra en person som har brutit sig in exempelvis i en privat bostad där vapen
förvaras från att komma åt vapnen kan medföra kostnader eller andra olägenheter
för den enskilde som ofta inte skulle vara rimliga i förhållande till
omständigheterna.

Vad
nu sagts undanskymmer emellertid inte del förhällandet alt det framstår som i
hög grad önskvärt all så många vapen som möjligt kommer alt förvaras under lås.
Det måste sålunda förutsättas att förekomsten av ett lås som regel kommer att
ha en klart positiv effekt i förevarande sammanhang även om låset måhända inte
alltid kommer att vara av sådan beskaffenhet att det effektivt kan motstå
målmedvetna och kraftfulla försök alt bryta det. Om vapnen är inlåsta innebär emeUertid
forcerandet av låset alltid en viss tidsåtgång och ett besvär samtidigt som det
kan medföra buUer eUer på annat sätt få till följd att faran för upptäckt ökar.
Dessa förhållanden kan medföra att gärningsmannen avstår från tillgreppet. Vad

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 118

man emellertid i detta sammanhang framför allt bör ta
hänsyn lill är att även del enklaste lås kan vara tillräckligt för att avhålla
den som regelbundet eller tillfälligl vistas hos en vapeninnehavare från att
ulan dennes vetskap och lov låna vapen. Jag tänker här bl.a. på det ytterst
angelägna i att hindra barn från all komma åt vapen.

Del anförda ger enligt min mening vid handen att en
förvaring under lås i regel är mycket lämplig och inte sällan direkt nödvändig
för att hindra att ett vapen kan komma i händerna på någon obehörig. Syftet med
promemorieförslaget kan emellertid nås utan en generell regel om alt vapen
alllid skall förvaras under lås. Jag har tidigare påtalat alt det i vissa fall,
bl.a. när det är fråga om större vapeninnehav eller särskilt farliga vapen, t.ex.
pistoler och kulsprutepistoler, kan vara motiverat att meddela särskilda
föreskrifter om hur en enskild tiUslåndshavare skall förvara sina vapen. Med hänsyn
härtill förordade jag redan i det sammanhanget att del i den nya lagen även
införs regler som medger alt polismyndighet, i samband med tillslåndsgivning
eller när del i övrigt finns särskild anledning därtill, kommer att kunna
komplettera nu aktuella allmänna bestämmelser om förvaringen av skjutvapen med
sådana individuellt utformade föreskrifter. I övrigt bör krävas att i den mån
inte hela vapnet förvaras under lås, en för vapnets funktion vital del förvaras
på sådant sätt.

Ifrågavarande bestämmelser bör vara tillämpliga så snart
vapnet inte används eller eljest hålls under vederbörlig uppsikt.
Bestämmelserna bör gälla såväl för enskilda som för sammanslutningar och
vapenhandlare.

Det synes enligt milt förmenande inte heller kunna riktas
några bärande invändningar mot en bestämmelse av innebörd att ammunition alltid
skall förvaras under lås.

Här förordade generella vårdnadsbestämmelser kommer även i
fortsättningen att framstå som rätt allmänt hållna. Del torde därför även
finnas behov av vissa närmare råd och upplysningar lill vägledning för de
enskilda vapeninnehavarna. Dessa kan sålunda tänkas behöva upplysning om vilka
olika alternativ del finns för alt hålla vapen och ammunition under lås, vad
som kan räknas som vital del av vapen m.m. Det synes i delta sammanhang även
finnas skäl framhålla exempelvis att del är direkt olämpligt att förvara vapen
eller ammunition i sommar- och jaktstugor under tid då dessa inte är bebodda.
Nu avsett informationsmaterial torde lämpligen kunna stäUas samman av RPS.

De allmänna förvaringsbeslämmdserna bör, liksom f.n. är
fallet, vara straffsanktionerade såvitt de gäller vapen och ammunition som
innehas av sammanslutningar och vapen som innehas av vapenhandlare. Som jag
närmare kommer alt beröra längre fram (avsnitt 4.11) anser jag däremot alt det
inte heller i fortsättningen finns tillräckliga skäl för en ordning som innebär
alt en enskild vapeninnehavare som bryter mot nu avsedda bestämmelser alltid
skall kunna drcibbas av ett straffansvar.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 119

Försumlighet
i samband med förvaringen av vapen torde i aUvarligare fall kunna föranleda
ansvar enligt brottsbalken. Därtill kommer att en överträdelse av de allmänna förvaringsbeslämmdserna
redan enligt gällande rätt kan medföra alt polismyndigheten återkallar inne-havsliUståndet
för vapeninnehavaren. Hitintills torde emellertid detta ha skett i mycket ringa
omfattning och endast då vapeninnehavaren har försummat sin vårdnadsplikt på
ett iögonfallande sätt.

Den skärpning av de
allmänna förvaringsbestämmdserna som jag har förordat i det föregående liksom
den tidigare av mig föreslagna regeln om möjlighet för polismyndighet att i
vissa fall ge särskild föreskrift om förvaring av vapen markerar ytterligare
vilken stor vikt jag anser alt man i fortsättningen bör fästa vid de frågor som
hänger samman med förvaringen av vapen och ammunition. Det bör kunna förväntas
att delta synsätt kommer att leda liU en i förhållande till hittillsvarande
praxis strängare bedömning av försumlighet från vapeninnehavarnas sida att ta erforderiig
vård om sina vapen. Möjligheterna alt återkalla innehavstillslånd kan sålunda
antas komma all utnyttjas i ökad omfattning. En sådan utveckling torde inte
bara vara sakligt motiverad i de enskilda fall det då är fräga om utan bör även
ha sitt givna värde genom att den kommer att påverka vapeninnehavarna till
större aktsamhet vid förvaringen av vapen. Jag vUl emellertid slutligen i detta
sammanhang ansluta mig lill den i departementspromemorian uttalade
uppfattningen att vad som kanske framför allt behövs är en ökad upplysning om
vilka risker som är förknippade med en förvaring som gör det möjligt för barn
eller obehöriga att komma ål skjutvapen och ammunition.

4.7
Införsel till riket av vapen och ammunition

Svenska jägareförbundet
och Jägarnas riksförbund/ Landsbygdens jägare har i en gemensam skrivelse lill Kungl.
Maj :t hemställt om införandel av en ordning som innebär alt jaktvapen som
skall saluföras på den svenska marknaden måste ha underkastats en
typbesiktning. I skrivelsen konstateras att del genom åren har inträffat etl
antal olyckor, där orsaken varit fel eller brist i vapnets konstruktion. En typbesiklning
borde särskilt avse vapnets säkringsanordningar samt en kontroll av att
materialet i pipa, låda och låsning är av sådan beskaffenhet att risk för
sprängning elimineras även vid relativt höga övertryck.

Jag
har förestådse för de synpunkter och önskemål som förbunden här tagit upp.
Hithörande problem kan emellertid inte få en lösning inom ramen för den nya VL.
Frågan får därför tas upp i ett annat sammanhang.

Skjutvapen
och ammunition får inte föras in i landet utan särskilt tillstånd. Undanlag
härifrån gäller bl.a. för svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare som viU
föra in sedvanliga jakt- och lävlingsskjutvapen med

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 120

tillhörande
ammunition från Danmark, Finland eller Norge för tillfällig användning här i
riket och som kan styrka att han har rätt att inneha vapnet i något av nämnda
länder. I sådant fall krävs endast alt vederbörande lämnar en skriftlig
deklaration angående ifrågavarande egendom tUl tullmyndigheten på
införselorten. Införsel som bevUjals på denna grand medför rätt att licensfritt
inneha vapnet och ammunition här i riket under en tid av högst tre månader.

Utförsel av vapen och
ammunition som införts med stöd av nu avsedda bestämmelser är också tillåten
utan särskilt tillstånd.

Generaltullstyrelsen har
föreslagit all de möjligheter till licensfri in- och utförsel som sålunda nu
föreligger i vissa fall för nordiska medborgare skall utvidgas tUl alt omfatta
alla resande.

Den aktuella
särregleringen med avseende på viss in- och utförsel av vapen och ammunition
har för den internordiska samfärdselns del kunnat genomföras lack vare att
vapenlagstiftningen inom de nordiska länderna är tämligen likformig. 1 många
andra länder har emellertid frågorna om rätt att inneha vapen och ammunition
kommit att lösas med utgångspunkt i ett synsätt som är helt annorlunda än det
som ligger till grund för ifrågavarande nordiska lagstiftning. Det finns
sålunda fortfarande gott om exempel på stater i vilka det inte finns några
direkta restriktioner med avseende på den enskUdes möjligheter att förvärva
skjulvapen av skilda slag. Med hänsyn härtill anser jag det f.n. inte vara
tillrådligt att efterge kravet på individuell prövning av utomnordiska
medborgares rätt att införa och inneha vapen och ammunition i riket. Jag är
därför inte beredd alt nu föreslå någon ändring av gällande regler på detta
område.

Frågan kan självfallet
komma i ett annat läge om det skuUe visa sig att man i framtiden kan nå fram
till större internationell likformighet på detta område än som nu är fallet
eller komma överens om enkla och enhetliga regler för in- och utförsel av vapen
och ammunition för jakt och för övnings-och tävlingsskylte. Del kan i detta
sammanhang bl.a. finnas skäl att nämna att Europarådets kommitté för brotlslighetsfrågor
på sitt arbetsprogram bl.a. tagit upp just frågan om försäljning och innehav av
skjutvapen.

4.8
Handläggningen av vissa vapenärenden

För
handel med skjutvapen krävs som tidigare nämnts särskilt tillstånd. Om sådant
tillstånd meddelas för bolag eller förening skall det finnas en föreståndare
och eventuell vikarie för honom. Har tUlståndshavare avlidit eller försalts i
konkurs, får rörelsen ändå fortsättas viss tid därefter under förutsättning att
det görs en särskild anmälan därom. Handelstillstånd kan återkallas.

Frågor om tillstånd tUl
handel med vapen liksom om godkännande av föreståndare och dennes vikarie
handläggs f.n. av länsstyrelsen i det län där

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 121

rörelsen
skall utövas. Samma myndighet skall vidare ta emot anmälan om tillståndshavares
dödsfall eller konkurs samt pröva frågor om återkaUdse av meddelat
handelstillstånd. Hos länsstyrelsen skall också föras ett register över ärenden
om handel med vapen. 1 vissa fall handlägger länsstyrelsen dessutom ärenden om
in- och utförsel av skjutvapen och ammunition. Mot länsstyrelsens beslut i
samtliga dessa ärenden får talan föras endast såvitt gäUer tillstånd att idka
handel med skjutvapen eller återkallelse av sådant tiUstånd.

Övriga
myndighetsfunktioner enligt VF åligger den lokala polismyndigheten. 1 likhet
med vad som gäller i fråga om länstyrelses beslut i vapenärenden kan
verkställighet av polismyndighets beslut enligt VF ske omedelbart utan hinder
av anförda besvär.

Statskontoret har i en
utredningsrapport förordat att samtliga ärenden som det här är fråga om i
första instans skall handläggas av den lokala polismyndigheten. Detta innebär bl.a.
all den nuvarande registreringen av handdstUlstånd hos länsstyrelse kommer att
upphöra. I rapporten föreslås vidare att talan mot polismyndighets beslut i
vapenärenden liksom hittUls skall kunna föras hos länsstyrelse men att denna
myndighets beslut sedan inte skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t i andra
fall än när beslutet gäller en fråga om handelstiUstånd. Det föreslås vidare
att omedelbar verkställighet av polismyndighets beslut i vapenärenden inte
skall kunna äga rum ulan hinder av besvär annat än då särskilda skäl föreligger
och förordnande därom meddelas.

De remissinstanser, som
har yttrat sig i dessa frågor, har med ett undantag liUstyrkt förslagen i
statskontorets utredningsrapport.

Redan
nu gäller som regel att det är polismyndigheten som verkställer den utredning
som sedan läggs lill grund för länsstyrelsens beslut i de ärenden enligt VF som
f.n. prövas av denna myndighet. Erfarenheten har därvid visat att
länstyrelsernas beslut praktiskt taget alllid slår i överensstämmelse med det
yttrande i vilket polismyndighetens utredning har utmynnat. Risken för att en
decentralisering av handläggningen av dessa ärenden skulle kunna leda lill en
bristande enhetlighet i tillämpningen torde inte heller böra överdrivas.
Därtill kommer all sökanden enligt förslaget alllid får möjlighet att besvära
sig hos länsstyrelse över beslut som har gått honom emot. Mot denna bakgrund
ansluter jag mig lill uppfattningen att övervägande skäl talar för att samtliga
myndighetsfunktioner med avseende på vapenärenden i fortsättningen bör
koncentreras lill polismyndigheten.

Den
sålunda förordade ordningen bör som framgår av statskontorets utredningsrapport
även leda till vissa ändringar i förhållande tUl gällande besvärsregler. F.n.
skall samtliga beslut i vapenärenden som polismyndighet meddelat lända till
omedelbar efterrättelse utan hinder av anförda besvär. Med hänsyn lill den
betydelse som etl beslut om återkallelse av tillstånd alt idka handel med vapen
kan ha synes det

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 122

emellertid nu vara motiverat att sådant beslut av
polismyndighet blir omedelbart verkslällbart först efter särskilt förordnande i
beslutet. Sådant förordnande bör få meddelas endast när det föreligger
särskilda skäl därtill. En bestämmelse av no nämnda innebörd bör tas in bland VL:s
besvärsregler.

4.9 Vapenregistrering m.m.

I
departementspromemorian föreslås att såväl registren över beviljade tillstånd
till vapeninnehav som de individuella liUslåndsbevisen, vapenlicenserna, i
fortsättningen skaU tUlföras uppgifter om det aktuella skjutvapnets fabrikat
och tiUverkningsnummer. Dessa åtgärder anses framför allt komma att underlätta
övervakningen av jakt- och vapenförfattningarnas efterlevnad. Den föreslagna
ordningen kommer dessutom att kunna medföra betydande fördelar i samband med spaning
och utredning av vissa allmänna brottmål. Förslagets genomförande skulle vidare
få till följd all del blir möjligt att lägga upp vapenregister efter såväl
vapennummer som fabrikat. Till slut torde nämnda åtgärder även öka
förutsättningarna för alt på sikt kunna få fram ett funktionsdugligt centralt
vapenregister.

Det övervägande flertalet av remissinstanserna har tUlstyrkt
ifrågavarande förslag eller lämnat det utan erinran.

För egen del vUl jag till en början konstalera att det
givelvis framstår som angeläget att ta tillvara alla möjligheter att förbättra
vapenkontrollen och göra polisens arbete på detta område mer effektivt. Det som
är avgörande i detta sammanhang är därför om den föreslagna ordningen kan
åstadkommas utan oproportionerligt stora arbetsinsatser.

Insamlandet av de uppgifter som det här är fråga om kan
tänkas ske på olika sätt. I departementspromemorian föreslås alt licens skall
utfärdas med en duplett eller, när del är fråga om överlåtelse eller upplåtelse
av vapenhandlare, med två dupletter. Det skall sedan åligga vapenhandlare att
i samband med överlåtelse eller upplåtelse av vapen förse vapenmottagarens tUlståndsbevis
och de två dupletterna med påskrift om vapnets fabrikat och tUlverkningsnummer.
Därefter skall han återställa liUståndsbeviset tUl vapeninnehavaren. Av dupletterna
skall enligt förslaget den ena sändas tUl den polismyndighet som har meddelat tiUslåndet
medan den andra skall behållas av vapenhandlaren. Vid överlåtelse eller
upplåtelse från annan än vapenhandlare, förutsätts att vapnets fabrikat och
tillverkningsnummer kommer att vara kända för polismyndigheten redan i samband
med dess prövning av ansökningen om tUlstånd. De aktuella uppgifterna kan då
redan från början tas in i lUlståndsbevisel. I sådana fall kommer överiåtaren
eller upplåtaren således inte att behöva underrätta polismyndigheten om vapnets
fabrikat och nummer. Liksom f.n. är fallet skall överlåtelse eller upplåtelse

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 123

dock
inte få ske förrän dupletlen av tillslåndsbeviset har mottagits av överlåtaren.

RPS
har föreslagit ett annat tillvägagångssätt, som i korthet innebär alt endast dupletter
av tillslåndsbeviset och inte originalet till detta skall få lämnas ut tUl tiUståndshavaren
i de fall då tillståndet inte redan från början avser etl visst bestämt vapen.
Först sedan han har bestämt sig för etl vapen och fått säljarens påskrift om
vapnets fabrikat och tillverkningsnummer antecknat på en duplett av
tillståndsbeviset, skulle han vara berättigad att få hämta ut originalbeviset
hos polismyndigheten. Vapnet skulle inte få lämnas ut annat än mot företeende
av detta bevis.

För
egen del finner jag Övervägande skäl tala för ett system som innebär en viss
modifiering av det i promemorian föreslagna tillvägagångssättet.

Del
bör sålunda enligt min mening vara tiUräckligt att man ålägger den som fått tUlstånd
alt färvärva eller inneha vapen att inom viss tid efter förvärvet lämna uppgift
om det aktuella vapnets fabrikat och tillverkningsnummer lill den
polismyndighet som utfärdat tillståndsbeviset. Vid fullgörandet av denna
uppgiftsskyldighet skall tUlståndshavaren vidare vara skyldig att förete originalbevisel,
som polismyndigheten därefter kompletterar med de aktuella uppgifterna.

Rent
praktiskt bör ifrågavarande uppgiftsskyldighel enklast kunna fullgöras på så
sätt att tUlståndshavaren vid förvärvet av vapnet får ett intyg av
vapenförsäljaren angående vapnets fabrikat och tiUverkningsnummer. Blankett för
sådant intyg kan lämpligen tiUhandahållas av polismyndigheten i samband med
utskriften av tillslåndsbeviset.

Om
vapenköparen önskar använda en sådan intygsblankell som jag här avser, kan
antingen han själv eller vapenförsäljaren fylla i blanketten. Intyget tiUställs
därpå polismyndigheten. För den händelse tiUståndshavaren inte har föredragit
att låta originalbeviset ligga kvar hos polisen under mellantiden skall också
denna handling lämnas in till myndigheten. Sedan uppgifterna om fabrikat och
tillverkningsnummer förts in på originalet av tillståndsbeviset och i
vapenregistret skall orginalhandlingen återlämnas till vapenägaren. Det bör
givetvis inte föreligga något hinder mot att den aktuella uppgiftsskyldigheten fullgöres
på annat likvärdigt sätt än med användning av nu avsett intyg, t.ex. genom vid
personligt besök lämnade muntliga uppgifter eller genom företeende av vapnet.

Det
förekommer all äldre och i något enstaka faU även nytUlverkade vapen saknar tUlverkningsnummer.
I dessa fall kommer det sålunda inte att bli möjligt att individualisera vapnet
på tidigare angivet sätt. Jag utgår emeUertid från att polismyndigheten i dessa
fall, som torde vara ganska sällsynta, likväl kommer att kunna ange sådana
uppgifter om vapnet, eventueUt med hjälp av något särskilt kännetecken, att man
får goda möjligheter att särskUja vapnet från andra. RPS bör kunna lämna

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 124

erforderliga
anvisningar liU polismyndigheterna angående det lämpligaste förfaringssättet i
nu berörda undanlagsfall.

Sedan
det vapen som förvärvats med stöd av tUlslåndsbeviset har individualiserats
genom här avsedda, av tillståndsmyndigheten verksläUda anteckningar på
originalet av liUståndsbeviset kan delta givetvis inte åberopas som stöd för
rätt att inneha något annat vapen. Denna följd av åtgärden anser jag så
självklar att det inte torde finnas något behov av en särskild erinran därom i förfai.-.ingstexten.

Det
torde inte vara nödvändigt att införa en särskild straffsanktion för den som
lämnar oriktiga uppgifter i här avsedd anmälan till polismyndighet. Redan det förhåUandet
att tillståndsbeviset inte blir gällande för annat vapen än det som anges på tillslåndsbeviset
torde sålunda vara tillräckligt för att avhålla tillståndsinnehavaren från alt
lämna inkorrekta uppgifter.

Skyldigheten
att lämna nu avsedda uppgifter till polismyndigheten bör fullgöras så snart som
möjligt och sist inom en månad efter förvärv av vapen. Försummelse all lämna
uppgift inom föreskriven lid bör kunna medföra böter.

Enligt
VF förfaller tillstånd alt inneha skjutvapen om vapnet inte har förvärvals inom
viss lid, i regel sex månader från den dag då tillståndet meddelades. 1 sådant
fall skall skriftlig anmälan om att förvärv inte har skett göras lill
polismyndigheten inom en månad efter ifrågavarande tids utgång. 1
departementspromemorian föreslås en straffsanktionerad skyldighet att i samband
med sådan anmälan även återlämna det tillståndsbevis som sålunda inte har
utnyttjats.

Under
remissbehandlingen har detta förslag lämnats utan erinran.

Jag
kan för egen del ansluta mig till uppfattningen att del är angelägel att hindra
att ogUtiga vapenlicenser kan komma i cirkulation och alt förfallna tUlståndsbevis
därför regelmässigt bör återlämnas tUl tUlståndsmyndigheten på samma sätt som
redan f.n. gäller i de fall då etl tillstånd har återkallats. Denna fråga avser
jag att ta upp i samband med alt jag senare anmäler ärendet om
tillämpningsföreskrifter för Kungl. Maj:t.

Genom
del här systemet kan polismyndigheten få bättre möjlighet än f.n. alt
kontrollera om ett tillstånd lill förvärv av vapen har utnyttjats eller inte. TUlståndshavare
kommer ju att vara skyldig att lämna en anmälan om förvärvat vapens fabrikat
och tillverkningsnummer. Om inte polismyndigheten har erhållit sådan uppgift
och inte heller inom föreskriven lid från tillståndets meddelande har återfått lUlståndsbevisel
med besked om alt detta inte har utnyttjats måste detta innebära alt tiUståndshavaren
har underlåtit att iaktta endera av nu aktuella bestämmelser som förutsätts bli
straffsanktionerade. Anledning föreligger sålunda alltid alt göra en närmare
utredning i ärendet. Vid en sådan undersökning kan man få besked om det rätta
förhållandet och antingen få in tidigare omtalade uppgifter om ett förvärvat
vapen eller få tillbaka ett outnyttjat tillståndsbevis. Om det då

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 125

skuUe
visa sig att det är fråga endast om ett rent misstag från tillstånds-havarens
sida eller att det i övrigt finns någon rimlig utsäkl för hans underlåtenhet
bör det enligt min mening kunna komma i fråga alt meddela rapporteftergift
eller att underlåta åtal.

I ett remissyttrande
föreslås att det bör införas en regel med innebörd att samtliga licenser och duplettiicenser
som inte längre är giltiga skall ges in tUl polismyndighet, exempelvis sedan
licensinnehavaren har överlåtit sitt vapen tUl annan. En sådan ordning skulle
enligt min mening föra för långt. Risken för missbruk av äldre licenser torde
inte böra överdrivas, i synnerhet inte om man genomför det av mig här förordade
systemet att uppgifter om vapnets fabrikat och tillverkningsnummer regelmässigt
skall antecknas på tillståndsbeviset. Vad särskilt gäller tillstånds- eller
deklarationsbevis för vapen som har förklarats förverkat bör i detta sammanhang
även noteras att ett sådant beslut alltid bör få tiU följd att
innehavstillståndet återkallas resp. att förbud mot innehavet meddelas. ÅterkaUelsen
eller förbudet medför då i sin tur att den tidigare vapeninnehavaren blir
skyldig att efter anmaning även lämna ifrån sig sin tillståndshandling.

I
VL bör tas in en bestämmelse att polismyndighet skall föra register över
tillstånd till innehav och övriga beslut enligt VL. Detaljregleringen bör inte las
in i VL utan RPS bör få bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter. De
riktlinjer jag nu dragit upp i vissa registerfrågor bör därvid vara normgivande.

4.10
Tillverkning och ändring av vapen

Den
som för egen del vill liUverka etl skjulvapen är enligt särskild föreskrift i VF
5 § 1 mom. första stycket sista punkten skyldig att söka tillstånd till innehav
av vapnet. Yrkesmässig tiUverkning av skjutvapen regleras i andra
författningar.

Bestämmelsen
om tillståndsplikl för vapenlillverkning som inte är yrkesmässig är enligt min
mening onödig. Redan av den allmänna regeln om tillstånd som förutsättning för
innehav av skjulvapen följer sålunda att den enskilde tillverkare som ulan
särskilt tUlstånd innehar en arbetsprodukt som enligt gällande definitioner
skall anses som ell skjulvapen gör sig skyldig lill ett olaga vapeninnehav.
Överlåter tillverkaren vapnet tiU annan som inte heller är berättigad att
inneha del, kan både han själv och mottagaren straffas.

Jag
föreslår därför att den nuvarande särbestämmelsen om tillverkning av skjulvapen
inte förs över lUI den nya vapenlagstiftningen.

I
11 § VF finns vidare etl förbud mot ändring av vapen utan tillstånd. Förbudet
är straff saklionerat.

Före
den ändring av VF;s straffbestämmelser som genomfördes år 1971 stadgades samma
straff för otillåten ändring av skjutvapen som för olovligt

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 126

innehav
av sådant vapen. Ändringen innebar en höjning av straffskalan för olovligt
innehav. Numera är alltså straffet för sådant innehav strängare än det som
gäller för ändring av vapen, för vilket tillstånd finns. Denna skillnad behöver
inte nödvändigtvis uppfattas som etl definitivt ställningstagande till frågan
om de två aktuella gärningarnas inbördes svårighetsgrad. Tvärtom framgår det av
propositionen med förslag till ändring av straffet för olaga innehav av vapen
att avsikten inte var att föregripa de överväganden som den pågående översynen
av vapenförfattningarna kunde leda fram tUl (prop 1971:109 s. 9).

Eftersom det kan
förutsättas alt ett avslag på en ansökan om tillstånd till ändring av vapen
kommer att meddelas endast i fall då del finns beaktansvärda skäl mot den tillämnade
åtgärden torde del i princip inte föreligga någon nämnvärd skillnad i graden av
straffvärdhet mellan del fall alt någon innehar etl skjutvapen ulan tillstånd
och det fall att någon ändrar etl vapen, som han har tillstånd att inneha, så
alt del därefter till funktion eller verkningsgrad kommer att vara fråga om ett
väsentligt annorlunda vapen än det som tUlståndet avser. 1 båda fallen kan det
naturligtvis finnas speciella omständigheter som gör alt brottet framstår som
mer eller mindre allvarligt. Gällande straffskala för olaga innehav av vapen
medger att påföljden i ringa fall bestäms till endast böter och får därmed
anses lämpligt avpassad även för brott mot föreskriften om otillåten ändring av
vapen.

Om samma strafflatitud
sålunda anses böra gälla för olovligt innehav av skjulvapen och för otillåten
ändring av sådant vapen behövs det enligt min mening inte längre någon
särbestämmelse om straff för sådan ändring. Tillstånd till innehav som gäUer
visst skjutvapen bör sålunda inte anses innefatta rätt alt även inneha vapnet
sedan detta genomgått en sådan väsentlig förändring att det i praktiken är
fråga om ell lill funktion eller verkningsgrad påtagligt annorlunda vapen.
Detta torde gälla redan nu men för tydlighets skull bör en uttrycklig
bestämmelse med denna innebörd tas in i lagtexten. Därmed klargörs all etl
fortsatt innehav av etl sålunda ändrat vapen utan stöd av etl nytt tillstånd
får till följd alt straffbestämmelsen om olaga vapeninnehav blir tillämplig.

4.11
Ansvarsbestämmelser m.m.

I
departementspromemorian föreslås en straff skärpning för brott mot de grundläggande
reglerna i VF. Enligt delta förslag bör straffskalan för normala brott omfatta
böter eller fängelse i högst sex månader, medan straffet för grovt brott skall
vara fängelse i högst två år.

RÅ
och RPS har såväl i framställningar före departementspromemorians tillkomst som
i sina remissyttranden över promemorian gett uttryck för uppfattningen att
straffet för dessa brott även i normalfallet bör vara fängelse.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 127

Som
framgår av tidigare redogörelse blev frågan om en skärpning av straffet för
olaga innehav av vapen år 1971 föremål för särbehandling i avvaktan på den nu
aktuella översynen av hela vapenlagstiflningen. Straffet för olaga vapeninnehav
bestämdes därvid till fängelse i högst två år eller, i ringa fall, till böter
eller fängelse i högst sex månader (prop. 1971:109, JuU 14, rskr 205). Denna slraffskärpning
trädde i kraft den 1 juli 1971 (SFS 1971:236) och normalslraffet för olaga
vapeninnehav är alltså numera fängelse. Eftersom den efterföljande utvecklingen
i varje fall inte gett anledning lill någon mildare bedömning av ifrågavarande
brott torde straff skalorna för de allvariigaste brotten mot vapenf örfattningarnas
regler därmed få anses vara givna.

Den
år 1971 genomförda ändringen av straffbestämmelserna i VF innebar en skärpning
i förhållande lill det förslag som lades fram i departementspromemorian. Med
hänsyn bl.a. härtill finns det nu anledning undersöka i vad mån det finns andra
överträdelser mot här förordade bestämmelser som i svårighetsgrad kan böra
jämställas med olaga vapeninnehav och på grund därav bör omfattas av samma
straffskalor som detta brott.

Till
denna kategori av överträdelser hör enligt min mening överlåtelse och upplåtelse
av skjutvapen till den som inte har rätt att inneha vapnet. Ell sådant brott
kan i många fall te sig som minst lika straff värt som etl illegalt innehav t.ex.
om gärningen ger upphov lill eller framkallar fara för att vapnet kommer tiU
användning i brottsligt syfte eller missbrukas på annat sätt. Med hänsyn
härtill torde det finnas goda skäl för en ordning som innebär att samma slraffskalor
som gäller för olaga vapeninnehav även blir tiUämpliga på den som överlåter
eller upplåter vapen i strid mot gällande bestämmelser.

Det
måste emellertid förutsättas att en olaga överlåtelse eller upplåtelse av
skjulvapen och i något enstaka undantagsfall måhända även etl olaga innehav av
vapen kan komma att ske av oaktsamhet. För sådana fall synes det knappast vara
tillfredsställande alt tUlämpa en för uppsåtiiga brott avsedd straff skala med etl
maximum på två års fängelse. Om brottet har begåtts av oaktsamhet, bör det
enligt min mening alltid vara tUlräckligt att tillämpa den straff latitud,
böter eller fängelse i högst sex månader, som nu gäller för ringa fall av uppsåtligt
handlande.

Den
som med uppenbart missbruk av sin rätt att inneha skjutvapen använder vapnet
för annat ändamål än han är berättigad till kan enligt nu gäUande regler dömas
till dagsböter eller fängelse i högst etl år.

Ett
sådant missbruk torde inte sällan innebära att vapeninnehavaren samtidigt har
gjort sig skyldig till annan straffbar handling av mer eller mindre allvariig
beskaffenhet t.ex. olaga hot, allmänfariig vårdslöshet eller olovUg jakt. Med
hänsyn härtill synes del inte finnas något behov av annan slraffskala än böter
eller fängelse i högst sex månader för ifrågavarande självständiga brott.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 128

Det
bör i förevarande sammanhang emellertid betonas att det i nu avsedda fall
givetvis även framstår som angeläget att söka förhindra alt vapnet ånyo kommer
att missbrukas. Det bör därför förutsättas att ett brott mot ifrågavarande
straffbestämmelse, i varje fall så snart det är fråga om ett missbruk som
bedöms som allvarligt, kommer att anses utgöra en tillräcklig grund för ett
beslut om återkallelse av tUlstånd att inneha vapnet.

Jag
har tidigare föreslagit att den bestämmelse om förbud mot viss ändring av
skjutvapen ulan tillstånd som nu finns intagen i 11 § VF inte skall få någon
direkt motsvarighet i den nya VL. En större ändring medför enligt VL att nytt
tillstånd till innehav krävs. Som en följd därav behövs inte heller någon
motsvarighet till den särskilda straffbestämmelse i 36 § 1 mom. VF som gäller
sådan otUlåten ändring. Fortsalt innehav av ett ändrat vapen innebär enligt VL
ansvar för olaga vapeninnehav.

Enligt
VF föreligger i vissa fall skyldighet att efter anmaning avlämna vapen och
ammunition till polismyndighet eller tiU den som myndigheten bestämmer.
Underlåtenhet att efterkomma sådan anmaning kan som tidigare nämnts medföra
påföljder böter eller fängelse i högst ett år.

En
anmaning att avlämna vapen och ammunition kan meddelas bl.a. i fall då
tillstånd till innehav av vapen eller handel med vapen har återkallats, samt i
vissa fall när domstol underlåtit att förverka vapen som innehafts ulan
tillstånd eller sedan den som förvärvat vapen genom arv eller testamente eller
på grund av giftorätt förvägrats tillstånd till innehav.

Eftersom det i samtliga
dessa fall finns ett direkt beslut eller en bestämmelse som anger att
vederbörande inte längre är berättigad att inneha den aktuella egendomen torde
en sådan anmaning i praktiken inte böra tillmätas någon annan självständig
betydelse än att det därigenom även klargörs inom vilken tidsfrist som
innehavet senast måste upphöra. Underlåtenhet att efterkomma anmaningen måste
vid sådant förhållande få tiU följd att vederbörande kan drabbas av ansvar för
olaga vapeninnehav. Med hänsyn härtill finns det enligt min mening inte något
behov av att särskilt straffsanklionera en sådan underlåtenhet i vad den avser
vapen. I fråga om ammunition är förhåUandet annorlunda i och med att kravet på tiUstånd
här är knutet till förvärvet och inte till innehavet. Jag föreslår därför alt
den nya lagen tar in en särskild straffbestämmelse som anger att den som
underlåter alt efter anmaning avlämna ammunition kan dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Före
den år 1971 genomförda ändringen av straffbestämmelserna i VF bedömdes olaga
förvärv, överlåtelse eller upplåtelse av ammunition lika strängt som
motsvarande förfarande med skjutvapen.

En sådan sträng syn på
olaga hantering med ammunition är enligt min mening inte nödvändig. Det primära
är sålunda att se till att vapen inte kommer i händerna på andra än dem som är
lämpliga alt inneha dem. Vad jag nu sagt får naturligtvis inte undanskymma det
förhållandet att det ur

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 129

säkerhetssynpunkt även är viktigt att söka hindra att
ammunition kommer i orätta händer. Normalt gäller dock att en olaga hantering
av ammunition mest framstår som en följdföreteelse lill etl olaga innehav eller
en sådan överlåtelse av vapen eller till annan allvarlig brottslighet. Mot
bakgrund härav synes böter eller fängelse i högst sex.månader enligt min mening
utgöra en tillräckligt omfattande straffskala för olaga förvärv, överlåtelse
eller upplåtelse av ammunition.

Vapenhandlares förvärv av skjulvapen skall enligt nu
gällande regler (29 § VF) ske efter skriftiig rekvisition. Denna regel är
närmast att betrakta som en ordningsregel som syftar till att man skall kunna kontrollera
vapenhandlarens inköp och försäljning av vapen. Hans rätt tUl förvärv av vapen
regleras i första hand av hans tillstånd att idka handel med skjutvapen.
Bestämmelsen om att förvärv skall ske efter skriftlig rekvisition bör liksom
straffbestämmelsen inte tas in i den nya VL. Jag avser att senare ta upp frågan
om erforderliga föreskrifter i ämnet.

Överlåter någon vapen utan rekvisition kan han enligt 36 §
2 mom. VF straffas med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Enligt min
mening föreligger det en väsentlig skillnad mellan en överlåtelse av ett vapen
till en vapenhandlare och andra överlåtelser av vapen. De risker som kan vara
förenade med en försäljning till vapenhandlare måste betraktas som mycket
obetydliga. Ansvaret för att formalia kring en försäljning lUl vapenhandlare
iakttas bör i första hand åvila vapenhandlaren som ju självfallet måste vara
väl insatt i gällande bestämmelser. Del finns därför enligt min mening inte
några bärande skäl alt straffa den som överlåter vapen lill en vapenhandlare
utan att skriftlig rekvisition upprättas. Jag förordar därför att det inte
skall finnas någon motsvarighet i VL till bestämmelsen i VF att den som
överlåter vapen utan skriftlig rekvisition skall straffas.

Enligt VF gäller som tidigare nämnts att den som för egen
eller annans räkning innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att la
sådan vård om egendomen att obehörig inte kommer ål den. Överträdelse av denna
regel från sammanslutnings eller vapenhandlares sida är förenat med straffansvar.
Däremot är försumlighet att ta vård om vapen inte särskilt straffbelagt när del
gäller enskild vapeninnehavare.

RÅ och RPS har lagt fram förslag om att ifrågavarande
straffansvar skall vidgas att avse även enskilds bristfälliga förvaring av
vapen. 1 departementspromemorian avvisas detta förslag. Som skäl härför anges
att förvaringsregdn i VF är så allmänt hållen att det skulle vara mindre
tilltalande all knyta en ansvarsbestämmelse lill den utan att samtidigt närmare
konkretisera dess innebörd. Det framhålls vidare att kontrollen av förvaringsbestämmdsen
skulle erbjuda stora praktiska svårigheter samtidigt som förekomsten av ett
straffhot skulle kunna tänkas göra en vapenägare mindre benägen att anmäla en
förlust av vapen i de fall då han var medveten om att han därigenom skulle
avslöja att han hade brustit i sin

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 130

vårdnadsplikt.
I departementspromemorian hänvisas i stället tiU det här tidigare behandlade
förslaget om att polismyndighet skall få befogenhet att meddela särskild
föreskrift om förvaring av vapen. Med hänsyn till att överträdelse av sådan
föreskrift föreslås kunna leda till straff och till den generellt föreliggande
möjligheten att ompröva en försumlig vårdnadshavares rätt att inneha vapen, bör
det enligt promemorian inte anses nödvändigt att även införa en straffsanktion
för den enskilde vapeninnehavare som åsidosätter den allmänna förvaringsregdn.
1 detta sammanhang framhålls dock behovet av en ökad upplysning om viklen av en
betryggande förvaring av vapen.

Jag har tidigare anslutit
mig lill departementspromemorians förslag att polismyndighet skall ges
möjlighet att ge bindande föreskrifter om hur skjulvapen skall förvaras och alt
överträdelse av sådan föreskrift skall vara förenad med straffansvar (avsnitt
5.5).

När del gäller de allmänna
krav på den enskilde vapeninnehavarens förvaring av sill vapen som jag förut
har föreslagit, är det naturliga sättet all söka komma till rätta med brister i
fråga om förvaring av vapen enligt min mening att lillståndsmyndighelen i
första hand utnyttjar föreliggande möjlighet att utfärda särskilda straffsanktionerade
föreskrifter angående den försatta förvaringen av det eller de aktuella vapnen.
Är del fråga om ett mera flagrant åsidosättande av reglerna eller framstår det
som uppenbart att sådana föreskrifter skulle vara verkningslösa, bör tUlståndsmyndighet
återkalla tillståndet. Del kan givelvis även föreligga fall då del kan vara
tillräckligt att bara påpeka en brist i nu förevarande avseeende eller erinra om
tidigare angivna åtgärder för att åstadkomma en bättring och förhindra ett
återupprepande.

Mot bakgrund av vad som nu
sagts och med hänvisning till all del i brottsbalken även finns regler som
torde kunna bli tillämpliga på de allvarligare fallen av bristande förvaring av
vapen ansluter jag mig till den i departementspromemorian uttalade
uppfattningen att det inte bör införas någon särskild straffbestämmelse för
enskild vapeninnehavare som bryter mot de generella vårdnadsföreskrifterna i
den nya lagen.

Förvaring av ammunition på
ett inte godtagbart sätt är f.n. straffbart enligt VF (36 § 3 mom.) bara i
fråga om ammunition som innehas av skytteföreningar och liknande sammanslutningar.
Vapenhandlares befattning med ammunition regleras i explosivvaruförordningen
medan enskilds försumlighet vid förvaring av ammunition över huvud taget inte
är särskilt straffbelagd. Av motsvarande skäl som jag anfört när del gäller förvaring
av vapen anser jag inte att del är befogat med någon ändring i sak i dessa
avseenden. För all likväl betona den vikt jag fäster vid frågorna om förvaring
av ammunition och med hänsyn lill de stora kvantiteter som det i sådana fall
ofta är fråga om anser jag att straffsatsen vid bristande förvaring av
sammanslutnings ammunition bör bestämmas lill böter eller fängelse i

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 131

högst sex månader i stället för som nu enbart böter.

Den som
idkar handel med skjulvapen ulan tillstånd kan enligt nu gällande regler (36 §
5 mom. VF) straffas med böter. Även i detta fall anser jag all del finns beaktansvärda
skäl som talar för att straffskalan bör inrymma fängelse, högst sex månader.

Den
föreslagna nya VL kommer sålunda all innehålla etl flertal straffbestämmelser
med en strafflatitud om böter eller fängelse i högst sex månader. I samtUga
dessa fall bör i överensstämmelse med nuvarande praxis införas krav på uppsåt
eller oaktsamhet för straffbarhel.

I departementspromemorian
har föreslagils en justering av förverkandebestämmelserna i VF tUl
överensstämmelse med de nya regler om förverkande som infördes i brottsbalken
år 1968. Denna justering bör nu genomföras i enlighet med promemorieförslaget.

Under remissbehandlingen har därutöver framlagts förslag
om en skärpning av förverkandereglerna i brottsbalken och i jaktförfattningarna
så att del vid grövre brott skall bli möjligt att förverka även sådant vapen
som inte har ett direkt samband med brottet.

En
bestämmelse med nyss angiven innebörd skulle komma att stå i strid mot de
principer som är vägledande för förverkandereglerna i brottsbalken och i andra
författningar. Jag är därför inte beredd alt biträda detta förslag men vill
samtidigt betona att i de fall då del visar sig alt en vapenägare inte
lämpligen bör betros med att längre inneha vapen eller ammunition vare sig
detta kommer fram genom att han gör sig skyldig till brott eller på annat sätt
vederbörande myndighet inte bara har möjlighet utan även skyldighet att komma
till rätta med saken genom alt återkalla hans innehavstillslånd.

1 detta
sammanhang bör också tas upp en fråga som gäller beslag av vapen som kan antas
vara förverkade enligt vapenförfatlningarna. Sådant beslag följer f.n. rättegångsbalkens
allmänna beslagsregler, vilket bl.a. innebär att beslaget skall hävas, om inte
åtal har väckts inom viss tid eller framställning om förlängning av åtalstiden
har inkommit till rätten före denna lids utgång.

Om beslag
hävs i sådant fall, kan en besvärande situation uppkomma, eftersom det i så
fall inte längre finns någon befogenhet för åklagare eller polisen all behålla
vapnet. Del har därför föreslagils från åklagarhåll att den vanliga lidsfristen
inte skall gälla i fråga om vapen som har lagils i beslag för förverkande
enligt vapenlagstiftningen.

I etl flertal specialstraffrättsliga författningar,
exempelvis i narkotikastrafflagen (1968:64) och i lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. finns en direkt motsvarighet lill
det sålunda föreslagna undanlaget frän rättegångsbalkens beslagsregler. Några
ölägenheter med dessa undantagsregler är inte kända. De har i stället visat sig
vara till stor nytta i det praktiska polis- och åklagararbetet. Rättssäkerhelsinlresset
får anses tiUgodosett genom att den som drabbas av

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 132

etl
beslag alllid har möjlighet att begära rättens prövning av beslaget. I sådant
fall kan rätten utsätta viss tid inom vUken åtal skaU väckas. Med hänsyn till
det nu sagda och till det angelägna i att undvika att skjutvapen eller
ammunition lämnas ut lUl den som på goda grander kan antas inte längre vara
berättigad att inneha sådan egendom finner jag mig böra biträda förslaget.
Reglerna bör vara tUlämpliga på såväl vapen som ammunition.

Det bör alltså föreskrivas
att bestämmelsen i rättegångsbalken att åtal skall väckas inom viss tid inte
skall gälla i fråga om beslag enligt VL i annat fall än då rätten har utsatt
sådan tid.

Detsamma torde böra gälla
i fråga om beslag av här avsedd egendom som kan antas vara förverkad enligt
särskilda bestämmelser därom i aUmänna ordningsstadgan.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 133

5
Upprättade författningsförslag

I
enlighet med det anförda har inom justUiedepartementet upprättats förslag till

1. vapenlag,

2. kungörelse om ändring i förordningen (1949:341) om explosiva varor,

3. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

10

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 134

6
Specialmotivering

6.1
Förslag till vapenlag

Inledande
bestämmelser

1§

I
denna paragraf anges vad som enligt VL skall räknas som skjutvapen.

Definitionen av begreppet
skjulvapen i första stycket första punkten är oförändrad i förhållande till vad
som gäller enligt 1 § VF. Reglerna om vilka andra apparater eller anordningar
som skall räknas som skjulvapen har också förts över frän VF till VL. Därvid
har dock den ändringen skett att den tidigare exemplifieringen såsom
eldsprutor och apparater för spridande av tår- eller giftgaser eller annat ämne
med likartad verkan fått utgå som en onödig och för framtiden måhända alltför
begränsande upplysning. Detta innebär således inte nägon ändring i sak.

I enlighet med de
överväganden som redovisats i den allmänna motiveringen har ljuddämpare tagils
in bland de föremål och tillbehör som enligt andra stycket skall jämställas med
skjutvapen vid tillämpningen av VL. 1 förhållande till VF föreligger vidare den
skillnaden att del inte görs något undantag för vissa slags inslickspipor. Av
den föreslagna lagtexten framgår i stället att VL är tillämplig på alla
anordningar som gör det möjligt att lill ell vapen använda ammunitionen som
vapnet inte ursprungligen är avsett för.

2§

Denna
paragraf innehåller vissa inskränkningar i fråga om VL:s tillämpningsområde
såvitt gäller vapen eller tillbehör som avses i 1 §. Motsvarande bestämmelser i
VF finns intagna i 1 § tredje stycket.

I
förhållande till VF föreUgger den skillnaden att ett uttryckligt undanlag gjorts
för bultpistol, som är avsedd att användas inom byggnadsindustrin.

1
enlighet med vad jag förordat i den allmänna motiveringen har vidare ändring
gjorts beträffande de kriterier som skall vara uppfyllda för att ett

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 135

luft-
eller fjädervapen skall falla utanför VL:s tillämpningsområde. Del nuvarande
undanlaget i VF för alla luft- och fjädervapen som är avsedda för målskjutning
har sålunda kompletterats med villkoret att del samtidigt måste vara fräga om
vapen med en i förhällande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt.
Innebörden av detta nya kriterium är att mera avancerade typer av luft- och
fjädervapen kommer alt bli lillslåndspliktiga. Gränsdragningen mellan lillståndsfria
och tillslåndsplikliga vapen bör ske med utgångspunkt i vapnets prestanda, t.ex.
kulans rörelseenergi då den lämnar vapnet, vapnets räckvidd liksom om vapnet är
utrustat med sädana tekniska anordningar som gör del möjligt all påverka
trycket i vapnet så att delta blir avsevärt högre än som är normalt för vapen
av denna typ. Den närmare utformningen av de riktlinjer som bör tjäna till
vägledning vid denna bedömning, som av naturliga skäl måste bli av teknisk art,
bör lämpligen göras av RPS i samarbete med statens kriminaltekniska laboratorium.
Etl bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet har tagits upp i 49 §. Jag
vill i detta sammanhang framhålla all ifrågavarande nya begränsningsregel främst
torde få betydelse för nya modeller och typer av luft- eller fjädervapen som
kan komma alt introduceras på den svenska marknaden. Jag vUl emellertid inte
utesluta att det redan nu finns vissa speciella vapen av denna typ som i
fortsättningen bör anses vara licenspliktiga.

TiUståndsgivningen
för aktuella vapenlyper bör kunna vara förhållandevis liberal. Den begränsning
som gäller för vanliga pistoler och andra fickvapen är inte avsedd alt gäUa för
luft- och fjäderpistoler.

En
speciell typ av vapen som under senare år blivit alltmer vanligt förekommande
är s.k. harpunvapen, dvs. harpungevär eller harpunpistoler. Dessa vapen används
under vatten och de fungerar genom en anordning som skjuter iväg en pil, vilken
ofta är försedd med hullingar. Drivmedlet är normalt antingen komprimerad luft
eller en spännanordning av något slag såsom en fjäder eller etl gummiband.
Pilen kan ibland vara förenad med vapnet genom en lina.

I
vart fall vissa typer av harpunvapen faller enligt ordalagen direkt in under den
i 1 § givna definitionen på skjutvapen. Vid tillämpningen av motsvarande
bestämmelser i VF har det emellertid i olika sammanhang visat sig att den
aktuella gränsdragningen förorsakat viss osäkerhet bland de myndigheter som har
att avgöra om ett harpunvapen skall vara licenspliktigt eller ej.

Vägledning
för denna bedömning har hitintills i huvudsak hämtats från två avgöranden där
frågan prövats. Det ena är en dom av HD (NJA 1965:296), den andra är Kungl. Maj:ts
beslut den 5 juni 1970 (dnr Ju 3003/69).

Mot
bakgrund bl.a. av dessa två avgöranden synes det motiverat alt utgå ifrån att
följande principer skall vara tillämpliga vid bedömningen av

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 136

harpunvapen.
I den mån det inte är fråga om ett vapen som avses i 1 § 1 gäller enligt 2
samma paragraf att en anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig
med ett typiskt vapen faller under VL:s tillämpningsområde. Av denna regel
följer att exempelvis en pilbåge eller slangbåge eller liknande sportredskap eUer
leksaker i allmänhet inte faller inom VL:s tillämpningsområde. Om ett harpunvapen
vid normal användning har endast mycket ringa avstånds verkan kan det inte
heller räknas som skjutvapen i VL:s mening. Med ringa avståndsverkan avses då
inte alt vapnets räckvidd begränsas av en lina eller liknande som lätt kan kopplas
bort eller lagas av. Harpungeväret skall ha en ringa avståndsverkan på grund av
sin konstruktion i övrigt. När det harpungevär, som var föremål för åtal i det
av HD prövade målet, användes under vatten var det avsett endast för mål på så
kort avstånd som 2 m. Detta avstånd kunde troligen inte ökas med mer än någon
meter. HD ansåg inte heller att geväret var ett licenspliktigt vapen.

Om ett harpunvapen däremot
inte har endast så ringa avståndsverkan som det här varit fråga om måste del
bedömas som skjutvapen i VL:s mening. Det i 2 § 5 givna undantaget för luft-
eller fjädervapen som är avsedda för målskjutning är inte tillämpligt, då ju vapenlypen
ursprungligen är konstruerad med inriktning på undervatlensfiske och
fortfarande måste antagas i huvudsak vara avsett för sådant ändamål. I reklamen
för harpunvapen förekommer del t.o.m. att det enda användningsområdet som anges
för dessa vapen är sportfiske. Så var fallet exempelvis i del tidigare nämnda
av Kungl. Maj:t avgjorda ärendet. Detta vapen ansågs också vara licenspliktigt.

Om ett harpunvapen vid
prövning enligt här angivna normer anses falla inom VL:s tUlämpningsområde,
skall vapnet alltså alllid behandlas som tillslåndspliktigl vapen. Tillstånd
kommer då alt fordras för innehav. Jag vUl i detta sammanhang framhålla alt
praxis vid prövningen av licensansökningar beträffande harpunvapen torde böra
påverkas av det förhållandel att fiske med skjutvapen inte får äga rum i
Sverige utan särskilt tillstånd av fiskeristyrelsen. Sådant tillstånd har
enligt vad som inhämtats hittUls inte meddelats i något fall.

En
annan typ av vapen där det f.n. synes råda viss osäkerhet om licensplikl föreligger
eller inte är de s.k. armborsten. Statens kriminaltekniska laboratorium har i
ett utlåtande år 1972 beträffande en typ av armborst konstaterat alt
rörelseenergin (anslagskraften) hos detta vapen i utskjutningsögonblicket är av
samma storleksordning som för kulor utskjutna ur 9 mm kulsprutepistol m/45. Ett
armborst av sådan typ måste med hänsyn härtill i regel anses likvärdigt med
många konventionella skjutvapen. Oavsett att det här är fråga om etl
fjädervapen som måhända i första hand är avsett för målskjutning får del
sålunda med hänsyn tUl dess verkningsgrad anses uteslutet att del skall
omfattas av det undanlag för

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 137

sådana vapen som anges i punkt 5 denna paragraf. Vapnet
blir därmed licenspliktigt. Eftersom det hitintills inte torde förekomma någon
organiserad tävlingsverksamhet i vårt land med denna vapenlyp synes behovet av
tillstånd att inneha vapen kunna föreligga endast i undantagsfall.

I handeln har i vart fall tidigare saluförts vissa
sprayförpackningar avsedda för självförsvar. Dessa har i praxis bedömts vara licensplikliga.
Den nya lagstiftningen är inte avsedd all medföra någon ändring häri.

3§

I denna paragraf, som motsvarar 2 § första stycket VF,
lämnas en definition på begreppet ammunition. Dit räknas bl.a. projektiler som
är avsedda för handvapen, på vUka VL äger tillämpning. Det har inte ansetts
nödvändigt all behålla den tidigare förklaringen i VF alt detta gäller 'vare
sig projektilerna är massiva eller fyllda med sprängämne eller annat ämne '.
Del citerade avsnittet har därför inte fått någon motsvarighet i VL. Detta
medför emellertid inte någon ändring i sak.

Den i andra stycket gjorda hänvisningen lill andra
författningar som kan vara tillämpliga på ammunitionen har sin motsvarighet i 2
§ tredje stycket VF.

4§

I denna paragraf, som i huvudsak motsvarar 2 § andra
stycket VF, anges vilken ammunition som är undantagen från VL:s
tillämpningsområde. Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har den
ändringen gjorts att enligt VL all för jaktstudsare avsedd kulammunition med centralantändning
kommer alt vara licensfri. Den enda jaktstudsarammunition som det i
fortsättningen blir förbjudet alt förvärva ulan särskilt tillstånd är således
ammunition med kantantändning dvs. främst s.k. salongsgevärsammunition. Jag
vill i detta sammanhang framhålla att begreppet jaktstudsare normall inte
torde vålla några lillämpningssvårigheter. För den händelse det likväl skulle
uppkomma tveksamhet på denna punkt bör det emellertid enligt min uppfattning
ligga närmast lill hands alt ge begreppet en snäv innebörd.

Allmänna bestämmelser

5§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kravet på
tillstånd för innehav av skjulvapen, förvärv av ammunition, införsel lill riket
av skjutvapen och ammunition samt för rätlen att driva handel med skjulvapen.

Första stycket motsvarar tUl en del föreskrifterna i 3 §,
5 § 1 mom., 21 §

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 138

I
mom., 28 § första stycket och 35 § I mom. VF. Till skillnad från vad som nu
gäller har dock alla bestämmelser om verkan av tillstånd som meddelats med stöd
av tidigare gällande författningar på detta område liksom av åtgärder som
vidtagits med stöd därav tagits in bland övergångsbestämmelserna till den nya
lagen.

I
andra stycket lämnas en hänvisning till de bestämmelser som innehåller något
undantag från kravet på tillstånd som avses i första stycket.

6§

I denna paragraf, som
närmast motsvarar 5 §2 mom. och 21 § 1 mom. sista stycket VF, anges den
huvudregeln att skjutvapen eller ammunition inte får överlåtas eller upplåtas
till annan än den som fått tillstånd att inneha vapnet eller att förvärva
ammunitionen. Beträffande vissa undantag från denna regel lämnas en hänvisning lill
de särskilda bestämmelserna om överlåtelse av ammunition (13 §), tillfällig utiåning
av vapen (22 §) reparation av vapen (25 §) samt angående vissa upplåtelser från
staten (45 §).

7§

I
denna paragraf anges att polismyndigheten prövar fråga om tillstånd enligt
lagen och om inlösen av skjulvapen och ammunition. Såvitt gäller frågor om
tillstånd innebär delta lill en del en nyhet i förhåUande lill vad som gäller
enligt VF. Skälen för denna ändring har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 4.8). Fråga om vilken polismyndighet som äger behörighet alt pröva
viss fräga avses skola regleras i tillämpningsföreskrifterna.

TiUstånd
att inneha skjutvapen m.m.

8§

I
denna paragraf, som närmast har sin motsvarighet i vissa föreskrifter i 8 och 9
§§ VF, anges för vem som tillstånd att inneha skjutvapen kan meddelas.

Av 9 § VF följer att
tillstånd lill innehav av skjutvapen f.n. kan beviljas för skytteförbund och
skytteföreningar som tillhör det frivilliga stats-kontrollerade skytteväsendet
samt bl.a. för Svenska pistolskytleförbundet. Svenska sporlskytteförbundet,
Svenska jägareförbundet jämte till dessa förbund anslutna föreningar. Sådan
sammanslutning kan också få tillstånd att förvärva ammunition (25 § VF). I
vissa fall är emellertid dessa sammanslutningar uppbyggda så att det mellan
förbunden och de lokala föreningarna även finns andra organisationer, s.k.
kretsar, med ell län eller del därav som verksamhetsområde. Kretsarna har egen
styrelse och bedriver i viss utsträckning självständig verksamhet. Enligt vad
som har

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 139

uppgetls
har den nuvarande avfattningen av 9 § VF gett upphov till tveksamhet om sådana
kretsar kan få tillstånd att förvärva vapen och ammunition.

Eftersom det inte torde
finnas något sakligt skäl som motiverar att kretsarna i förevarande sammanhang
bör behandlas annorlunda än motsvarande föreningar har det i lagtexten
uttryckligen angetts alt tillstånd lill innehav av skjutvapen skall kunna
meddelas även för sådan skytlekrets som tillhör det frivilliga, stalskontrollerade
skylleväsendel. Vad gäller övriga sammanslutningar och därtill hörande
föreningar eller kretsar synes praktiska skäl tala för att bestämmelserna
angående deras möjlighet att erhålla tillstånd bör utfärdas i administrativ
ordning. Jag avser därför att återkomma tUl dessa sammanslutningar i samband
med alt jag för Kungl. Maj:t anmäler frågan om tillämpningsföreskrifter till
den nya lagen.

9§

Denna
paragraf anger vilka allmänna krav som måste vara uppfyllda för all tillstånd
till innehav av skjutvapen skall kunna beviljas. I VF finns motsvarande
bestämmelser i 8 § 1 mom.

I den allmänna
motiveringen har i skilda sammanhang framhållits det angelägna i all skärpa
kontrollen över kulsprutepistoler och andra liknande automatvapen som från
säkerhetssynpunkt framstår som särskilt riskfyllda. I överensstämmelse med
dessa synpunkter har den särregel som f.n. gäller för pistol eller annat dylikt
fickvapen och som innebär att det skall föreligga synnerliga skäl för att
tillstånd till innehav av sådant vapen skall kunna beviljas vidgats till alt
omfatta också kulsprutepistol eller annat automatvapen.

Del förhållandet alt de i
förevarande paragraf för skilda vapenlyper angivna allmänna villkoren för
tillstånd lill innehav överförts från VF i huvudsakligen oförändrat skick bör
ses mot bakgrund av den utveckling i fråga om praxis på detta område som ägt
rum sedan VF trädde i kraft. Det torde sålunda inte råda någon tvekan om att tiUståndsmyndigheterna
numera som regel intar en mer restriktiv attityd vid prövningen såväl av sökandens
behov av ett vapen som de särskilda skäl som måste föreligga för rätt liU
innehav av vissa vapenlyper. Innehav av vapen kan olvivdaktivtge upphov till
säkerhetsproblem och risker av skilda slag. Av skäl som närmare redovisats i
den allmänna motiveringen har del i förevarande sammanhang också ansetts
befogal att lägga fram förslag som innebär en direkt skärpning av en del av
nuvarande bestämmelser om vapen. Jag förutsätter att den inställning lill
hithörande frågor som kommit lill ullryck i dessa förslag föranleder alt
hithörande frågor alltid blir föremål för en så noggrann och allsidig prövning
som möjligt.

I
denna paragraf upptagna villkor för tillstånd lill innehav av skjutvapen är
inte uttömmande ulan anger endast vilka grundförutsättningar som måste

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 140

föreligga
för alt tillstånd skall kunna meddelas. I tUlämpningsföreskriflerna till VF
finns t.ex. en särskUt bestämmelse som anger att den som önskar inneha en jaktstudsare
som får användas för jakt på älg ett s.k klass 1 vapen måste styrka att han
besitter viss skjutskicklighet. Jag har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t
alt motsvarighet till denna och andra liknande detaljbestämmelser t.ex.
angående vissa ålderskrav för olika vapentyper skaU las in bland
tillämpningsföreskrifterna i den nya lagen. Det kan inte anses uteslutet att
det i framtiden måhända redan i anledning av jaktmarksutredningens kommande
förslag kan finnas anledning att för vissa typer av vapen uppställa andra särskUda
kompetenskrav eller liknande förutsättningar för tillstånd till innehav. Även
sådana detaljbestämmelser torde lämpligen få sin plats bland lagens tiUämpningsföreskrifter.

10
§

I
denna paragraf föreskrivs till en början alt del i ett tiUståndsbeslut alltid skall
anges för vUket särskilt ändamål som det aktuella vapnet får innehas. Någon
motsvarighet tUl denna bestämmelse finns inte i VF men väl bland tillämpningsföreskrifterna.
Eftersom bedömningen i tUlståndsärendet i vissa fall kan komma att påverkas av
det tillämnade användningssättet och då det redan enligt gällande rätt finns en
särskild bestämmelse för den som med uppenbart missbruk av sin rätt alt inneha
skjulvapen använder 'detsamma för annat ändamål än det vartill han är
berättigad' (36 § 1 mom. VF), synes det vara motiverat att ifrågavarande
föreskrift nu får sin plats bland de allmänna bestämmelserna i den nya lagen.

1 paragrafen anges vidare
att ett tillstånd till innehav av skjutvapen kan förenas med vissa särskUda
villkor. Ett sådant villkor kan gå ut på att vapnet skall göras varaktigt
obrukbart. Enligt 8 § 1 mom. VF kan sådant villkor f.n. uppställas endast i
fråga om vapen som huvudsakligen har affektionsvärde eller prydnadsvärde. Jag
har i den allmänna motiveringen lämnat en redogörelse för de
ställningstaganden som ligger bakom förslaget att ifrågavarande befogenheter
för tillståndsmyndigheten nu i princip skall omfatta alla vapen. Utöver de
synpunkter som jag där lämnat angående den praktiska tillämpningen av
ifrågavarande bestämmelse vilka synpunkter ' i första hand avsåg vapen som
skall innehas för samlarändamål vUl jag här särskilt peka på att etl vUlkor
av detta slag ibland kan framstå som motiverat i fall då det gäUer ett i och
för sig fullt funktionsdugligt jaktvapen som förvärvats genom arv, testamente eUer
på grund av giftorätt men där det likväl finns grundad anledning anta att det
övervägande motivet för en ansökan om innehav är vapnets affektionsvärde.

I
den allmänna motiveringen har vidare redovisats vilka skäl som ligger bakom den
i förhållande till gällande rätt helt nya bestämmelse som anger alt ett tUlståndsbeslut
även kan förenas med närmare föreskrifter om hur det vapen som tillståndet
avser skall håUas förvarat. Som jag där uttalat torde

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 141

ett
utnyttjande av denna befogenhet främst kunna bli aktuellt med avseende på
pistoler, kulsprutepistoler eller andra från säkerhetssynpunkt särskilt
känsliga vapen eller när det på grund av sökandens tidigare innehav av vapen
eljest framstår som angeläget med ett mera omfattande skydd än som följer av
lagens allmänna bestämmelser om förvaring av vapen (26 §).

11§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om all tillstånd som avser vapen som sökanden
ännu ej har förvärvat äger giltighet bara om ett förvärv kommer till stånd inom
viss angiven tid, normall sex månader. En bestämmelse med ett i sak liknande
innehåll finns f.n. i 8 § 2 mom. VF.

Tillstånd
tiU förvärv av ammunition

12 §

De
i denna paragraf angivna allmänna vUlkoren för tillstånd tUl förvärv av ammunition
liksom föreskriften angående sådant tillstånds giltighetstid motsvarar i allt väsentiigt
vad som nu gäUer enligt 21 § 1 mom. 23 § och 25 § I mom.VF

13 §

I
denna paragraf ges bestämmelser om vissa undantagsfall då ammunition får
överlåtas även till den som saknar särskilt tillstånd lUl förvärv av den aktuella
ammunitionen. Ifrågavarande bestämmelser har i huvudsak hämtats från 21 § 2
mom. och 25 § 2 mom. VF. Det bör anmärkas att den i 31 § andra stycket VF
särskilt angivna befogenheten för vapenhandlare att till spekulant utlämna för
provskjutning erforderlig ammunition genom hänvisningen till 22 § VL omfattas
av bestämmelserna i 2.

Tillstånd
till införsel av skjutvapen eller ammunition.

14 §

I
paragrafen anges att vissa bestämmelser om tillstånd lill innehav av skjutvapen
och förvärv av ammunition i tillämpliga delar även gäller tillstånd till
införsel. Motsvarande bestämmelser finns i 35 § VF.

15§

Denna
paragraf innehåller vissa närmare bestämmelser om införseltillstånd, dess
rättsverkan och giltighetstid.

Införseltillstånd
är inte avsett att ersätta innehavstillslånd. Om en person har bott i Sverige
under så lång tid att man har tillräckligt underlag för en

11

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 142

bedömning av hans lämplighet och mera varaktiga behov av
att här inneha vapen bör han hänvisas till alt söka ett innehavslillstånd så
snart han önskar införa etl vapen. Del är således först i andra hand eller när
det är fråga om mera tillfälliga besök i Sverige som det kan bli aktuellt att
bevilja införseltillstånd för den som uppfyller kraven för etl sådant
tillstånd. Med införseltillstånd följer rätt alt inneha egendomen för del
ändamål som anges i tillståndet. För att klart markera alt införseltillstånd
inte skall medges när förutsättningarna för innehavstillstånd föreligger
föreskrivs vidare alt del i införseltillståndet alllid skall anges en tidsgräns
för denna rätt. Om den som fört in vapnet avser att behålla del i Sverige efter
denna tid blir han sålunda skyldig att i vanlig ordning ansöka om etl innehavstillslånd.

Den i andra stycket givna bestämmelsen om en tidsmässig
begränsning av etl outnyttjat införseltillstånds giltighetstid saknar
motsvarighet i VF. Skälen för bestämmelsen är emellertid i stort sett desamma
som ligger bakom 11 § VL.

16 §

Denna paragraf innehåUer föreskrifter om vissa undanlag
från tUlståndskravet vid införsel av skjutvapen och ammunition. I sak
överensstämmer dessa bestämmelser i allt väsentligt med vad som nu gäller
enligt 35 § 1 mom. VF.

17§

1 denna paragraf, som bygger på föreskrifter i 35 § 2 mom.
VF, ges bestämmelser för det fall att vapen och ammunUion öppet införts lill
riket av nägon som ej varit berättigad därtill.

Handel med skjutvapen

18 §

De i denna paragraf angivna allmänna kraven för tillstånd
all driva handel med skjutvapen överensstämmer med vad som gäller enligt 28 § VF.

19§

I denna paragraf anges all tillstånd till handel med
skjulvapen innefattar rätt till innehav av sådana vapen med de begränsningar
som i det särskilda fallet kan ha uppställts i tiUståndsbeslutet. I sak motsvarar
dessa bestämmelser 28 § andra stycket och 29 § första stycket VF. Av
skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har tiUståndsmyndigheten vidare
tillagts en uttrycklig befogenhet att förena tillstånd med särskilda föreskrifter
angående förvaringen av vapnen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 143

20 §

Denna
paragrafs bestämmelse om möjlighet för den som har tillstånd att driva handel
med vapen att även få tillstånd till införsel motsvarar i sak vad som nu
gäller.

Skjutvapen i dödsbo och konkursbo

21 §

De i denna
paragraf upptagna reglerna om skjutvapen som ingår bland egendomen i dödsbo
eller konkursbo saknar motsvarighet i gällande rätt. Skälen liU bestämmelserna
har redovisats i den allmänna motiveringen. 1 anslutning lill vad som där
anförts vill jag i förevarande sammanhang ånyo framhålla alt den som för etl
dödsbos eller konkursbos räkning innehar ett vapen i strid mot förevarande
bestämmelser kan drabbas av ansvar för olaga vapeninnehav.

Utlåning av skjutvapen

22 och 23 §§

1 dessa paragrafer givna bestämmelser om utlåning av
skjulvapen innebär som framhållits i den allmänna motiveringen på en del
väsentliga punkter en skärpning i förhällande lill vad som nu gäller enligt 6 §
första stycket, 9 § andra stycket saml 31 § andra stycket VF.

Av 22 §
framgår sålunda all all tillfällig utlåning får ske endast för kortare lid, i
högst två veckor. F.n. gäUer denna lidsbegränsning endast vid utlåning från
enskild person. Som framhållits i den allmänna motiveringen talar emellertid
övervägande skäl för att även lån från sammanslutningar och vapenhandlare bör
vara begränsade på motsvarande sätt. Föreligger etl mera varaktigt behov av
vapnet bör det sålunda i princip alltid fordras all låntagaren i vanlig ordning
ansöker om tillstånd att inneha vapnet.

1 den
allmänna motiveringen har jag anfört skäl som talar mot all provskjutning sker
vid jakt. Mot bakgrund härav anges i 22 § 2 all vapen som vapenhandlare lånar
ut lUl spekulant får användas endast för provskjulning pä skjutbana. De i 22 §
3 och 4 givna föreskrifterna innebär en skärpning av förutsättningarna för
utlåning av pistol eller annat dylikt fickvapen liksom kulsprutepistol eller
annat automatvapen. Jag hänvisar även i denna del lill vad som anförts i den
allmänna motiveringen.

Enligt 6 §
första stycket sista punkten VF finns det f.n. vissa särskUda restriktioner i
fråga om utlåning av skjutvapen för älgjakt. Jag har i det föregående anfört
all jag har för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t alt gällande
föreskrifter angående villkor för innehav av sådant vapen skall las upp bland
den nya lagens tillämpningsföreskrifter. Jag har samtidigt

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:166 144

påpekat
att del inte torde vara uteslutet att del i framtiden kan finnas behov av andra
liknande särvUlkor. Den i 22 § 5 lämnade hänvisningen avser tillämpningsföreskrifter
av delta slag.

Ändring
och reparation av skjutvapen

24 §

De i denna paragraf givna
bestämmelserna om skyldighet att söka tiUstånd tUl vissa mera genomgripande
ändringar av skjutvapen liksom om undantag från kravet på tiUstånd vid utbyte
av vissa i och för sig licenspliktiga vapendelar överensstämmer i stort med
vad som nu finns föreskrivet därom i 6 § tredje stycket och 11 § VF. 1
förhållande tUl sistnämnda paragraf har dock den ändringen vidtagits att där
lämnade, ofullständiga, exempel på ändringar som kräver tillstånd har fått
utgå. I överensstämmelse med de synpunkter som redovisats i den allmänna
motiveringen har gränsdragningen mellan otillåten och tillåten ändring i
stället gjorts beroende av om det är fråga om en åtgärd som innebär att vapnet
därefter kommer att vara ett tUl funktions- eller verkningsgrad väsentiigt
annorlunda vapen. En ändring av ett skjutvapen medför all del inte längre
föreligger någon identitet mellan vapnet och det ursprungligen meddelade
innehavstillståndet. I den mån innehavaren inte fått ett nytt tillstånd gör
han sig sålunda skyldig till ett olaga vapeninnehav.

25 §

I denna paragraf, som
saknar motsvarighet i VF, ges regler om till vem som en vapeninnehavare har
rätt att överlämna sitt vapen för reparation eller översyn och som för sådant
ändamål tillfälligt får inneha vapnet ulan särskilt tillstånd.

F.n. har vem som helst
kunnat etablera sig som vapenreparatör och i denna egenskap mottaga vapen.
Exempel finns på vapenreparalörer som har varit klart olämpliga att ha hand om
vapen. Inte heller har del funnits några inskränkningar i fråga om vilka typer
av vapen som en reparatör har kunnat ta emot. Del har från polishäll anmärkts
att rättsläget är oklart på denna punkt och alt det därför behövs en uttrycklig
bestämmelse i saken.

Av förevarande paragraf
framgår till en början att reparation och översyn av vapen får utföras av den
som har tillstånd all idka handel med vapen. Om tillståndet avser endast viss
eller vissa typer av vapen betyder den föreslagna lydelsen att reparation och
översyn endast får ske av samma typ eller typer av vapen.

Den som har rätt att låna
en viss typ av vapen är också berättigad att utföra reparation och översyn av
samma slags vapen. Detta innebär bl.a. att en person som har rätt all låna en
kulsprutepistol i och för sig också får åta

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 145

sig
att reparera eller se över ett sådant vapen. En hänvisning i 25 § har därför skett
till utlåningsbestämmelserna i 22 § 3 och 4 och 23 §.

Det kan emellertid även
finnas fall när en person som obestridligen har goda kvalifikationer för att
ulföra reparation och översyn även av sådant särskilt farliga vapen likväl inte
uppfyller alla de krav som föreskrivits för lån av vapen av detta slag. Med
tanke främst på sådana fall finns därutöver även en bestämmelse som anger att
polismyndigheten i särskild ordning kan godkänna en person att mottaga vapen
för sådana arbeten som del här är fråga om.

Ett
sådant godkännande bör självfallet kunna begränsas till att endast avse vapen
av viss typ. Vid prövningen av hithörande frågor skall polismyndigheten bara
ta hänsyn lill sökandens allmänna lämplighet att tUlfälligt inneha vapen av del
slag som del är fråga om.

Den
som lämnar eller mottar vapen i strid mot de nya bestämmelserna kan ådra sig
ansvar för olaga upplåtelse eller innehav av vapen.

Förvaring
av skjutvapen och ammunition

26
28§§

Dessa paragrafer
innehåller bestämmelser om förvaring av skjutvapen och ammunition som på flera
punkter innebär en påtaglig skärpning i förhåUande lill vad som nu gäller
enligt 12, 26 och 31 §§ VF. En utförlig redogörelse för de synpunkter och
ställningstaganden som ligger bakom dessa förslag liksom vissa allmänna
riktlinjer för tiUämpningen av de nya föreskrifterna har lämnats i den aUmänna
motiveringen. Med uttrycket 'laga sådan vård om egendomen' i 26 § vill jag
markera att skyldigheten att ta vård om vapen och ammunition inte gäller enbart
vid förvaring i bostad eUer likande utan även exempelvis under transport eller
uppehåll under skjutning.

Återkallelse
av tillstånd m.m.

29
§

De
i denna paragraf upptagna bestämmelserna om återkallelse av tillstånd att
inneha skjutvapen motsvarar närmast 14 § VF.

Av
bestämmelsernas utformning framgår att det i fortsättningen skall vara möjligt
att även återkalla införseltillstånd. Detta innebär en nyhet i förhållande till
gällande rätt. Kriterierna för återkallelse har vidare fått en delvis
annorlunda utformning i lagförslaget. Bortsett från vad som därvid i
förtydligande syfte sägs om missbruk och oaktsamhet med tanke i första hand
på vapnens handhavande och användning men även på sådana för-

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 146

hållanden
som hör samman med utlåning eller förvaring av vapnen avses därmed inte någon
större ändring i sak. 1 anslutning lill vad som anförts därom i den allmänna
motiveringen vUl jag emeUertid i detta sammanhang ånyo framhålla att del
framstår som naturligt att den strängare syn pä innehav och användning av vapen
som kommit till uttryck genom den år 1971 vidtagna straffskärpningen liksom en
del av de i detta lagförslag förordade nya bestämmelserna även kommer all
återverka på tillämpningen av förevarande bestämmelser.

Del lär f.n. förekomma alt
polismyndigheten underlåter alt meddela beslut om återkallelse av tillstånd tiU
innehav av vapen som har förklarats förverkat. Detta är enligt min mening
felaktigt. Återkallelse bör i sådana fall regelmässigt ske. 1 detta sammanhang
vill jag även peka på alt en överlåtelse av vapen i och för sig inte utgör
något hinder mot en återkallelse av överlålarens tillstånd att inneha vapnet i
fråga så snart de i paragrafen angivna förutsättningarna föreligger. Etl sådant
förfarande framstår tvärtom som i hög grad lämpligt med hänsyn till de
rättsverkningar, bland annat för rätten att låna vapen, som etl icke återkallat
tUlståndsbevis har.

30 §

I denna paragraf givna
bestämmelserna om återkallelse av tillstånd att förvärva ammunUion motsvarar i
huvudsak 27 § första och andra styckena VF.

31 §

Paragrafen,
som närmast motsvarar 30 § VF, innehåller bestämmelser om återkallelse av
tillstånd alt driva handel med vapen.

32 §

De i denna paragraf givna
bestämmelserna om möjlighet att i vissa fall tillfälligl omhänderta skjutvapen
och ammunition har sin förebild i motsvarande bestämmelser i 18 § 2 och 3 mom. VF.

Inlösen

33 36§§

De
i dessa paragrafer givna bestämmelserna om inlösen av skjutvapen och ammunition
har delvis sin motsvarighet i 16 och 17 §§ VF. I enlighet med de överväganden
som redovisats i den aUmänna motiveringen omfattar bestämmelserna även de fall
då del kan bli aktuellt att inlösa vapen och ammunition som ingår i ell dödsbo.
Vad gäller tillämpningen av nu avsedda bestämmelser synes det finnas skäl
framhålla all man naturligtvis i största möjliga utsträckning bör låta ägaren
själv försälja eller på annat sätt

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 147

överlåta
sin egendom. Vissa bestämda tidsgränser har angivils i 34 §, men det finns
möjlighet lill förlängning av dessa. En sådan förlängning torde särskilt kunna
bli aktuell när det gäller egenomdom som tillhör dödsbo. Om inte speciella
omständigheter talar däremot bör i detta fall en begäran om förlängning
medgivas. 1 de fall som avses i 33 § 1 och 4 torde det däremot oftare finnas
anledning att iaktta betydligt större restriktivitet vid förlängning av
tidsfristen.

Ansvarsbestämmelser
m.m.

37
och 38 §§

Dessa
paragrafer innehåller straffbestämmelserna. I 37 § finns bestämmelserna om
olaga vapeninnehav och olaga överlåtelse eller upplåtelse av vapen medan övriga
straffbestämmelser finns intagna i 38 §. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i
36 § VF.

I enlighet med vad som
anförts i den allmänna motiveringen har vissa ändringar gjorts i förhållande tUl
gällande ansvarsbestämmelser. Sålunda har överlåtelse och upplåtelse av
skjutvapen till den som inte har rätt att inneha vapen på grund av tillstånd
eller i enlighet med reglerna om tillfällig utlåning av vapen hänförts under
samma stränga straffskala som redan nu gäller för olovligt innehav av
skjutvapen. Det har inte ansetts nödvändigt att liksom f.n. i 36 § VF i detta
sammanhang hänvisa till var och en av de särskilda paragrafer som anger under vUka
förhållanden som tillstånds-kravet gäUer. Även utan sådan hänvisning torde det
vara fuUt klart vUka överlåtelser och upplåtelser som omfattas av
straffbestämmelsen.

För
uppsåtliga brott mot gärning som avses i 37 § föreslås normalstraffet bU
fängelse i högst två år. Det motsvarar det nuvarande straffet i VF för olaga
vapeninnehav. Denna straffskala har gällt sedan den 1 juli 1971 och innebar som
tidigare nämnts en påtagUg skärpning i förhållande till tidigare gällande
straffskala (prop. 1971:109, JuU 1971:14, rskr 1971:205, SFS 1971:236). En av
riksåklagaren företagen undersökning i vissa åklagar-distrikt av påföljderna
för olaga vapeninnehav synes ge vid handen att ifrågavarande slraffskärpning
inte slagit igenom i praxis i den utsträckning som man haft anledning att
förvänta sig. Undersökningen visar sålunda att ett förhållandevis stort antal
fall av olaga vapeninnehav bedömts som ringa brott med endast böter som
påföljd. Jag vill därför i detta sammanhang betona att normalslraffet för olaga
vapeninnehav och därmed jämförUga brott mot VL:s bestämmelser om överlåtelse
eller upplåtelse av vapen är fängelse. Samma normer som i allmänhet gäller vid
gränsdragningen meUan ringa faU av ett brott och normalfallen skall självfallet
tillämpas även på delta område. Som exempel på ringa brott vill jag bl.a. nämna
olaga innehav, upplåtelse eller överlåtelse av del eller tUlbehör till ett
vapen eller

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 148

av ell vapen som i och för sig är lillståndspliktigl men
är obrukbart eller har något svårreparabelt fel. I övrigt måste det sålunda
enligt min mening alltid föreligga någon klart förmildrande omständighet för
alt man skall kunna bedöma ett uppsåtligt olaga innehav, upplåtelse eller
överlåtelse av ett brukbart vapen till vilket det finns ammunition i marknaden
som ett ringa brott.

Som föreslagits i den allmänna motiveringen bör oaktsamt
handlande i fråga om olaga vapeninnehav eller olaga överlåtelse eller
upplåtelse av vapen bedömas mildare än uppsåtiigt brott. Dessa oaktsamhetsbrotl
har därför hänförts till samma slraffskala som för ringa brott, d.v.s böter
eller fängelse i högst sex månader.

I fråga om
bedömningen av oaktsamhetsbegreppet vill jag framhålla att en viss grad av
undersökningsplikt bör kunna krävas av den som lämnar över ett vapen till en
annan, exempelvis som lån eller för reparation eller översyn. TUl ytterligare
ledning för rättstillämpningen torde bl.a. hänvisas tUl den praxis som har utbUdats
i fråga om straffbarheten för den som låter annan föra ett körkortsplikligt
fordon ulan alt ha kontrollerat om föraren har tillstånd att föra fordonet.

Jag har
övervägt att föreslå att de fall där endast ringa oaktsamhet kan läggas den
felande lill last lämnas slraffria. Med hänsyn till vikten av att reglerna om
vapens hantering tillämpas strikt har jag emellertid inte funnit skäl alt göra
något sådant undanlag från del straffbelagda området.

Straffskalan för de i 38 § upptagna brotten har beslämts lill
böter eller fängelse i högst sex månader. Jag hänvisar i denna del liU vad jag
anfört i den allmänna motiveringen.

39 §

1 denna paragraf lämnas endast en hänvisning till
straffbestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

40 och 41 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om förverkande
och beslag. Motsvarande bestämmelser finns intagna i 36 § I mom. och 39 § VF.
Skälen till de nyheter i fråga om beslag som förslaget innebär har redovisats i
den aUmänna motiveringen.

42 och 43 §§

I dessa paragrafer ges bestämmelser om talan mot beslut
enligt lagen samt om verkstäUighet. Med de avvikelser som föranletts av
förslaget alt polismyndigheten skall vara första instans i alla ärenden enligt
lagen motsvarar dessa bestämmelser 40 § VF.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 149

40 46§§

De i dessa paragrafer givna undantagsbestämmelserna för
staten och tjänstemän eller andra som mottar vapen från staten motsvarar i
huvudsak föreskrifterna i 41 § VF.

47 §

I denna paragraf ges en grundläggande bestämmelse om
registrering av vapeninnehav och beslut om tillstånd. Motsvarande bestämmelser
finns i 39 § VF. Till skillnad mot vad som nu gäller kommer all registrering av
vapenärenden i fortsättningen att ske hos polismyndigheterna.

48 §

I denna paragraf finns en bestämmelse som anger att Kungl.
Maj:l eller den myndighet som Kungl. Maj :t förordnar får utfärda närmare
föreskrifter angående villkor för tillstånd enligt denna lag.

49 §

Denna paragraf innehåller etl bemyndigande för
rikspolisstyrelsen alt utfärda närmare föreskrifter angående licensplikliga
luft- och fjädervapen, vapenhandlares och sammanslutnings förvaring av
skjutvapen, sammanslutnings förvaring av ammunition saml registerförandel hos
polismyndighet.

Övergångsbestämmelserna

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I juli 1974 då VF
skall upphöra att gäUa.

Genom en särskild bestämmelse (2) klargörs att den som vid
lagens ikraftträdande enligt VF eller tidigare gällande författningar på delta
område är berättigad alt förvärva, inneha, införa eller handla med skjutvapen
eller ammunition skall anses ha erhållit tillstånd därtill enligt lagen.

Av denna bestämmelse följer bl.a. all etl tidigare
utfärdat bevis om i föreskriven ordning verkställd deklaration av vapeninnehav
(deklarationsbevis) i princip kan bli jämställt med etl lillslåndsbevis.
Eftersom det i sådant fall inte finns någon uppgift om för vilket ändamål som
vapnet innehas ges här även en regel (3) om att vapnet i sådant fall får lånas
ut endast för jakt eller övnings- eller tävlingsskjutning. En föreskrift av
motsvarande innebörd finns inlagen i 6 § första stycket VF.

Av 23 § följer bl.a. alt licensfri utlåning av skjutvapen
inte får ske till den för vilken tillstånd lill innehav av skjutvapen har
blivit återkallat. I den mån ell vapen innehafts med stöd av deklarationsbevis
har det hitintills inte kunnat meddelas något beslut om återkallelse. I
motsvarande situationer har det i stället meddelats förbud mot fortsatt innehav
av vapnet. I en

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 150

särskild
övergångsbestämmelse (4) klargörs därför att ett sådant förbud vid tillämpningen
av den nya lagen skall räknas som ett ålerkallelsebeslul.

De inledande
bestämmelserna i VL som reglerar lagens tUlämpningsområde med avseende på vUka
vapen och därmed jämställda anordningar samt vapendelar avviker till en del
från motsvarande bestämmelser i VF. Som framgår av vad som tidigare anförts i
anslutning till dessa bestämmelser innebär dessa ändringar att alla
ljuddämpare, inslickspipor och andra anordningar som möjliggör all man till ett
skjulvapen kan använda ammunition av annan kaliber än den för vUken vapnet är
avsett, efter lagens ikraftträdande blir licensbdagda. 1 den särskilda undanlagsbestämmelsen
i 2 § 5 angående för målskjutning avsedda luft-eller fjädervapen har vidare
införts etl nytt villkor av innebörd att avancerade vapen av denna typ ej
kommer att omfattas av undantaget. Av 48 § framgår alt rikspolisstyrelsen
kommer att utfärda närmare föreskrifter angående denna gränsdragning. Jag har i
den allmänna motiveringen framhållit att det nya kriteriet i 2 § 5 i första
hand torde ha sitt berättigande med tanke på framtida nya, avancerade modeller eUer
typer av luft- eller fjädervapen. Jag vUl emellertid inte utesluta alt det kan
finnas goda skäl att även göra de nya föreskrifterna tillämpliga på en dd av de
vapen av detta slag som redan finns ute i marknaden. 1 anslutning till tidigare
redovisade ställningstaganden tänker jag här särskilt på fjädervapnet armborst.

Den som vid
ikraftträdandet innehar ett sådant vapen eller en sådan vapendel som enligt nu
berörda bestämmelser och föreskrifter kommer att vara licenspliktiga men inte
är del enligt gällande författningar bör naturligtvis ges skäligt rådrum alt
ansöka om tillstånd. Denna övergångstid, under vilken innehavaren således inte
skall kunna ådra sig något straffansvar för etl fortsatt innehav, bör lämpligen
bestämmas till ett år efter lagens ikraftträdande. Bestämmelser med denna
innebörd har tagils in i en särskild övergångsbestämmelse (5). Jag vUl i detta
sammanhang slutligen framhålla att jag förutsätter alt tiUståndsgivningen i nu
aktuella fall kommer att bli liberal. Beträffande ljuddämpare vill jag dock
hänvisa till vad som sagts i den allmänna motiveringen.

Lagens bestämmelser om
skyldighet för dödsbo att normall avveckla sill vapeninnehav inom ett år från
dödsfallet innebär en nyhet i förhållande tUl VF. Med hänsyn till de motiv som
ligger bakom dessa bestämmelser bör undantag ej göras för dödsfall som
inträffat före lagens ikraftträdande. För sådant fall föreskrivs i stället att
den i 34 § andra stycket angivna tidsfristen skall räknas från dagen för lagens
ikraftträdande

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 151

6.2 Förslaget till kungörelse om ändring i allmänna
ordningsstadgan (1956:617)

6§

I
överensstämmelse med de ställningstaganden som redovisats i den allmänna
motiveringen har den nuvarande åldersgränsen för skjutning utomhus inom
stadsplanelagt område med vissa luft- eller fjädervapen höjts från 16 tUl 18
år. Förutom en redaktionell ändring har dessutom införts en särskild regel
angående ungdomars möjlighet att använda sådant vapen inom annat område. Innebörden
av denna regel är att den som ej fyllt 18 år inte ulan särskilt tillstånd får
skjuta med sådant vapen, om inte skjutningen sker under uppsikt av person som fyUl
tjugo år. Straffbestämmelsen i 28 § kommer automatiskt alt omfatta de nya
bestämmelserna i 6 §.

Beträffande
tolkningen av begreppet 'uppsikt' synes följande synpunkter kunna anföras. Det
torde i och för sig vara tiUräckligt all en person som uppnått föreskriven
ålder uppehåller sig på den plats där skjutningen äger rum och därvid är
införstådd med att han har till uppgift att övervaka skjutningen. Det
omedelbara syftet med de nya bestämmelserna är sålunda att hindra att barn och
ungdom utan någon som helst kontroll får använda ifrågavarande slags vapen.

30 §

De till 6
§ första och andra styckena hörande straffbestämmelserna i 28 § har av skäl som
redovisats i den allmänna motiveringen kompletterats med nya regler om
förverkande och beslag. Av dessa regler framgår bl.a. att vapen, som använts i
strid med bestämmelsema i 6 § första och andra styckena liksom för vapnet
avsedd ammunition kan förklaras förverkade. Förverkande kommer sålunda alt
kunna ske inte bara av luft- och fjädervapen utan också av sådant eldvapen som
avses i 6 § första stycket.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 152

7
HemstäUan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag all Kungl. Maj:l dels föreslår
riksdagen att antaga förslaget till

1. vapenlag,

dels
inhämtar riksdagens yttrande över förslagen lill

2. kungörelse om ändring i förordningen (1949:341) om explosiva varor,

3. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:166 153

Innehåll

Propositionen...................................................... 3

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 3

Förfaltningsförslag

Förslag
till vapenlag............................................. 5

Förslag
till kungörelse om ändring i förordningen (1949:341) om explosiva

varor................................................................ 16

Förslag
till kungörelse om ändring i allmänna

ordningssladgan
(1956:617).................................. 17

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 28 september 1973 18

1 Inledning........................................................ 18

2 Huvuddragen av bestämmelserna i VF.................. 20

3 Tidigare ändringsförslag och remissyttrandena....... 22

3.1.......................................................... Allmänt
om departementspromemorian och

remissyttrandena .................................... .. 22

3.2 Vapenlagsliftningenslillämpningsområde........... .. 23

3.2.1 Luft- och fjädervapen......................... 23

3.2.2 Ljuddämpare...................................... 30

3.2.3 Instickspipor...................................... 31

3.2.4 Vapen av äldre typ............................. .. 32

3.2.5 Startpistoler och s.k. ollonpistoler.......... 35

3.2.6 Bultpistoler........................................ .. 36

3.2.7 Kulammunition för jaktstudsare.............. 37

3.3 Utlåning av skjutvapen................................ .. 42

3.4 Vapen i dödsbo eUer konkursbo.................... 53

3.5 Innehav av vapen för samlarändamål............. .. 55

3.6 Förvaring av vapen och ammunition............... .. 63

3.7 Införsel till riket av vapen och ammunition...... 71

3.8 Decentraliseringav vissa vapenärenden.......... ' 73

3.9 Vapenregistreringen m. m............................ 78

3.10 Tillverkning och ändring av vapen.................. 82

3.11 Ansvarsbestämmelser m.m........................... 83

4 Departementschefen........................................ 89

4.1 Inledning.................................................. 89

4.2 VL: s tUlämpningsområde............................. 91

4.2.1 Luft- och fjädervapen.......................... 91

4.2.2 Ljuddämpare och instickspipor............... 95

4.2.3 Vapen av äldre typ............................. 97

4.2.4 Startpisloler, ollonpistoler och bultpistoler .. 98

4.3 Utlåning av skjutvapen................................ 102

4.4 Vapen i dödsbo och konkursbo...................... . 109

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:166 154

4.5 Innehav av vapen för samlarändamål............. 112

4.6 Förvaring av vapen och ammunition............... 115

4.7 Införsel lill riket av vapen och ammunition....... 119

4.8 Handläggningen av vissa vapenärenden.......... . 120

4.9 Vapenregistrering m. m................................ 122

4.10 Tillverkning och ändring av vapen.................. . 125

4.11 Ansvarsbestämmelser m.m........................... . 126

5 Upprättade författningsförslag............................ 133

6 Specialmotivering............................................. 134

6.1 Förslag lill vapenlag.................................... 134

6.2 Förslaget lill ändringar i allmänna ordningsstadgan 151

7 Hemställan..................................................... 152

Doktrin (1)

  1. Pär Hemmingsson, Nytt från JO - Januari - Mars 2008, FT 2008 nr 2 s. 147, på s. 149 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

93 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (73)

73 kopplingar i 34 dokument.

  1. Prop. 2025/26:141 En ny vapenlag s. 99 om s. 56 · s. 235 om s. 147 · s. 325 om s. 147 i texten
  2. SOU 2025:50 En ny nationell myndighet för viltförvaltning s. 287 om s. 110 i texten
  3. SOU 2024:77 Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel s. 209 om s. 82 · s. 209 om s. 125 i texten
  4. SOU 2024:31 En ändamålsenlig vapenlagstiftning s. 324 · s. 335 · s. 376 om s. 112 · s. 377 om s. 113 · och 14 till i texten
  5. Prop. 2022/23:102 Genomförande av ändringarna i vapendirektivet s. 58 om s. 141 · s. 59 om s. 146 i texten

Visa alla 34

Rättsfall (18)

18 kopplingar i 13 dokument.

  1. RÅ 1994 ref. 20 om s. 20 ur registret
  2. RH 2023:4 om s. 134 ur registret
  3. RH 2022:45 om s. 127 ur registret
  4. RH 2022:8 om s. 148 ur registret
  5. Högsta domstolen, mål B 3139-22 om s. 135 · om s. 147 · om s. 148 i texten

Visa alla 13

Myndighetsavgöranden (1)

1 koppling.

  1. JO 2008-03-06 dnr 4160-2006 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2008 s. 147 Pär Hemmingsson, Nytt från JO - Januari - Mars 2008 s. 149 i texten