Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag, m.m.
1973 · 28 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:168, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1973 Prop. 1973:168
Nr 168
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1973: 303) om
ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, m. m; given den 12 oktoher 1973.
Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande lill riksdagen föredraganden hemställt,
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Aktiebolagslagen
ändrades våren 1973 så att gränsen för aktiekapitalets lägsta belopp höjdes
från 5 000 tiU 50 000 kr. Ändringen avsåg bara bolag som bildades efter den nya
lagstiftningens ikraftträdande, men det förutskickades att förslag om
övergångsbestämmelser som innebär krav på höjning av minimigränsen även för
äldre bolag skulle läggas fram för riksdagen hösten 1973. I förevarande
proposition föresläs att alla aktiebolag vid utgången av år 1978 skall ha ett
lägsta aktiekapital på 50 000 kr. Aktiebolag som inte före denna tidpunkt höjt
sitt aktiekapital till minst detta belopp föreslås bli upplösta genom etl förenklat
likvidalionsförfarande. Förslaget gör del möjligt för rörelsedrivande
aktiebolag, som inte genomför erforderlig kapilalhöjning, att efter
upplösningen fortsätta rörelsen i annan företagsform.
I
propositionen föreslås vidare sådan ändring i aktiebolagslagen alt rösträtten
för aktier som tillhör AP-fonden kan delegeras lill flera representanter för
olika arbetstagarorganisationer.
Lagförslaget
avses träda i kraft den 1 januari 1974.
1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 168
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring om
aktiebolag
lagen (1944:705)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1973:303) om ändring
i lagen (1944; 705) om aktiebolag,
dels att nuvarande punkterna 3 och 4 i
övergångsbestämmelserna skall betecknas 5 respektive 6,
dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i
övergångsbestämmelserna skall införas två nya punkter, 3 och 4, av nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse ,
2. Vad i 2 § föreskrives om aktiekapitalets storlek skall
ej gälla för bolag som bildats före lagens ikraftträdande. Dock får det för
sådant bolag bestämda aktiekapitalet eller minimikapitalet ej genom ändring
av bolagsordningen sänkas till belopp som är lägre än 50 000 kronor,
/ fråga
om bolag som avses i första stycket gäller 3 § . första stycket i dess äldre
lydelse.
Föreslagen
lydelse
2.
I fråga om
bolag som bildats före den 6 juni 1973 gäller 2 och 3 §§ i sin äldre lydelse
till utgången av år 1978. Dock får det för sådant bolag bestämda aktiekapitalet
eller minimikapitalet ej genom ändring av bolagsordningen sänkas tUl belopp
som är lägre än 50 000 kronor.
3.
Styrelseledamot,
verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende
därav kan under tiden den 1 oktober 1977den 31 mars 1978 hos rätten ansöka om
likvidation av bolag, vars aktiekapital ej uppgår till 50 000 kronor vid
utgången av september 1977.
Sker
ansökan, skall rätten genast kalla bolaget att inställa sig inför rätten på
utsatt dag, minst två och högst fyra månader därefter, då frågan om skyldighet
för bolaget att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges bolaget
på sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Det åligger styrelsen att
genast utlysa bolagsstämma för meddelande av kallelsen.
Visas ef innan ärendet avgöres att aktiekapitalet uppgår
till 50 000 kronor, skall rätten förklara, att bolaget skall träda i
Prop.
1973:168 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
likvidation, samt utse en eller flera likvidatorer. Rätten
skall genast till registreringsmyndigheten sända dels för registrering
meddelande om Ukvidationsbeslutet dels underrättelse otn förordnande av likvidator
med angivande av dennes fullständiga namn och postadress.
4. Bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår till
50 000 kronor vid utgången av år 1978, skall, om det ej trätt i likvidation
eller försatts i konkurs, avföras ur aktiebolagsregistret . och är därmed
upplöst. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall ej kun- . göras i aUmänna
tidningarna.
När bolaget avförts ur registret, svarar aktieägarna samt
styrelseledamöter och verkställande direktör solidariskt för bolagets
förpliktelser. Aktieägarna inträder i bolagets ställe som part i de avtal
bolaget slutit med tredje man. I den mån bolaget enligt lag eller annan
författning varit skyldigt att vid-, taga åtgärd eller lämna uppgift skall
detta i stället fullgöras av styrelsen.
Uppkommer behov av likvidationsåtgärd sedan bolaget
avförts ur registret, äger 173 a § tredje stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944; 705) om
aktiebolag, dels att 119 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i
lagen skall införas en ny paragraf, 119 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
119 § Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om
utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma gälle:
Prop. 1973:168 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
alt rösträtt ej
må utövas för aktie, å vilken icke fullgjorts förfallen inbetalning eller i
fråga om vilken ej, där det skolat ske, avlämnats i 41 eller 60 § omförmäld
förbindelse;
2.
att varje
aktie, för vilken rösträtt må utövas, berättigar till en röst;
3.
alt frånvarande
aktieägares rösträtt må utövas genom ombud;
4.
att ingen dock
må för egna och andras aktier utöva rösträtt för sammanlagt mer än en femtedel
av del på stämman företrädda aktiekapitalet;
5.
att såsom
bolagels beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas;
6. att vid lika röstetal val avgöres
genom lottning, men i andra frågor den mening gäller som biträdes av de flesta
röstande eller, om jämväl antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser avvikande från vad i första
stycket 26 stadgas; dock att aktieägares rättighet alt utöva rösträtt ej får
inskränkas utöver vad i första stycket 1 är föreskrivet, att olika röstvärde
för aktier i bolaget icke må så bestämmas, att röstvärdet för någon aktie
överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie, och att aktieägares
rättighet att genom ombud utöva rösträtt ej får inskränkas i vidare mån än alt
föreskrift må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast
aktieägare. Ulan hinder av vad sålunda stadgas må dels beslut enligt 133 § 2
mom. andra stycket fattas om sådan ändring av bolagsordningen i fråga om
röstvärdet för aktier av olika slag som erfordras för alt förhindra att förhållandet
mellan aktier av olika slag rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets ökning
föreskrift meddelas, att för ny aktie ej må utövas rösträtt vid bestämmande av
vinstutdelning vartill den nya aktien icke medför rätt.
I
bolagsordningen må kunna inlagas bestämmdser avvikande från vad i första
stycket 2 samt 46 stadgas; dock att aktieägares rättighet att utöva rösträtt
ej får.inskränkas utöver vad i första stycket 1 är föreskrivet, och att olika
röstvärde för aktier i bolaget icke må så bestämmas, att röstvärdet för någon
aktie överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie. Utan hinder av vad
sålunda stadgas må dels beslut enligt 133 § 2 mom. andra stycket fattas om
sådan ändring av bolagsordningen i fråga om röstvärdet för aktier av olika slag
som erfordras för all förhindra att förhållandet mellan aktier av olika slag
rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets ökning föreskrift meddelas, all för
ny aktie ej må utövas rösträtt vid bestämmande av vinstutdelning vartill den
nya aktien icke medför rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För egen aktie må aktiebolag icke utöva rösträtt, ej
heller må av dotterbolag rösträtt utövas för aktie i moderbolaget.
Vad ovan i
första stycket 1 stadgas utgör ej hinder för aktieägare att, under det han är förlustig
sin rösträtt, med laga verkan dellaga i beslut, för vars giltighet erfordras
att samtliga aktieägare förena sig där-
Prop. 1973:168 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om. Erfordras för besluts giltighet samtycke av samtliga
aktieägare eller ock viss röstpluralitet av de vid bolagsstämma företrädda
aktierna eller av bolagels hela aktiekapital, skola aktier, för vUka rösträtt
ej må utövas enligt tredje stycket, icke medräknas.
119 a §
Innehar i enUghet med reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning fjärde fondstyrelsen aktier i visst aktiebolag,
får efter fondstyrelsens bemyndigande rösträtt för aktieinnehavet utövas genom
ett eller flera ombud, som föreslagits av facklig organisation med medlemmar
anställda hos bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Om bolagsordning vid ikraftträdandet innehåller
bestämmelse som strider mot 119 § enligt dess nya lydelse eller 119 a §, är
bestämmelsen utan verkan.
It Riksdagen 1973.1 saml. Nr 168
Prop.
1973:168
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 12 oktober 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden. STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
öm tUlämpning av nya bestämmelser om aktiekapitalets storlek på äldre
aktiebolag m. m. och anför,
1 Inledning
Genom
lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944; 705) om aktiebolag höjdes gränsen
för aktiekapitalels lägsta belopp från 5 000 kr. till 50 000 kr. Lagändringen
trädde i kraft dén 6 juni 1973. För aktiebolag som bildats före denna dag
gäller den tidigare aktiekapitalsgränsen. I propositionen som låg till grund
för lagändringen (prop. 1973: 93 s. 90) förutskickade jag att etl förslag med övergångsbestämmelser
som innebär krav på höjning av minimigränsen för aktiekapitalet till 50 000 kr,
även för äldre bolag skulle läggas fram i höst.
Den
1 januari 1974 komm.er lagen (1973: 502) om ändring i reglementet (1959: 293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning att träda i kraft. Lagstiftningen
(prop. 1973: 97, NU 1973: 58, rskr 1973: 237) innebär att medel ur allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) i viss utsträckning skall kunna genom placering i
bl, a, aktier tillföras näringslivet såsom riskvilligt ägarkapital.
Riksdagen
hemställde vid sin behandling av frågan om förslag tUl lagändring för att
möjliggöra en uppdelning av rösträtten för de aktier som köps för medel ur AP-fonden
vid delegation av rösträtten till oUka representanter för de anställda vid del
företag aktieköpet avser.
2 Aktiekapitalets
höjning i äldre aktiebolag
2.1 Vissa statistiska uppgifter m. m.
Aktiebolaget
är den dominerande associationsformen inom svensk industri och annan
näringsverksamhet. Aktiebolagsformen har varit tillgänglig för och har även
utnyttjats för alla typer av företag oberoende av storlek eller verksamhetens
inriktning. Aktiebolagsformen har i mycket stor utsträckning kommit att
användas i sammanhang där verksamhetsformen inte passar och inte heller har
varit avsedd. Detta
Prop.1973:168 7
har
medfört alt vi i dag inte endast har aktiebolag som driver industri, handel
eller liknande utan också aktiebolag, vilkas verksamhet består i t. ex,
administration av konsulttjänster, extrasysslor, läkarpraktik etc, I mycket
stor utsträckning finns också bland de registrerade aktiebolagen sådana som
inte alls driver verksamhet. Det är de s, k. vilande bolagen, dvs. bolag som
tidigare drivit verksamhet. Vidare finns de s, k, skrivbordsbolagen, vUka
bildats inte i syfte att omedelbart påbörja verksamhet ulan för att kunna vid
senare lidpunkt överlåtas till den som har behov av en bolagsbildning.
Slutligen finns också bolag som bildas för att skydda rätt till firma.
Vid
utgången av år 1972 uppgick antalet registrerade aktiebolag till drygt 125 000.
Under tiden januariseptember 1973 har antalet ökat med ytterligare omkring 9
500. Siffrorna fördelar sig sålunda: januari 1 390, februari 1 468, mars 1 622,
april 1 272, maj 1 094, juni 750, juli 767, augusti 565 saml september 647.
Det
är förenat med väsentliga svårigheter och har inte varit möjligt att få fram en
exakt karlläggning av hur de registrerade aktiebolagen fördelar sig med
avseende på aktiekapitalets storlek eller verksamhels-inriktning. Av den i prop.
1973: 93 s. 87 intagna tabellen framgår emellertid att av de räkenskapsåret
1970 existerande, i runt tal 100 000 aktiebolagen drev endast knappt hälften
rörelse och hade anställda. På grundval av de i tabellen intagna uppgifterna
torde man kunna anta all i del närmaste 70 % av rörelsedrivande aktiebolag med
anställda har ett aktiekapital som understiger 50 000 kr.
Om
man utgår från att förhållandet i dag mellan antalet rörelsedrivande och icke
rörelsedrivande bolag samt storleken av aktiekapitalet för de
rörelsedrivande bolagen i stort sett inte har förändrats sedan år 1970, innebär
detta att det f. n. finns omkring 65 000 rördsedrivande aktiebolag med
anställda och att ungefär 70 % av dessa, dvs. ca 45 000, har ett aktiekapital
som understiger 50 000 kr.
Av
intresse är vidare all få en uppfattning om vad för slags aktiebolag som ryms
bland de ungefär lika många, dvs. 65 000, aktiebolag som inte driver rörelse
med anställda. Viss ledning får man genom en stickprovsundersökning grundad på
uppgifter ur aktiebolagens deklarationer till taxeringen som enligt vad jag
inhämtat har gjorts inom företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77). Ulan att
vara exakta ger siffrorna anvisning om alt omkring 20 000 aktiebolag driver
rörelse ulan anställda. Återstoden omkring 45 000 eller 1/3 av samtliga
aktiebolag torde inte bedriva verksamhet. Av dessa kan antalet vilande bolag
uppskattas till omkring 15 000 och antalet skrivbordsbolag till omkring 30
000. Huvuddelen av de 65 000 aktiebolag som inte driver rörelse med anställda
torde ha ett aktiekapital som understiger 50 000 kr.
Vad
som sagts i det föregående lyder på alt det finns omkring 100 000 aktiebolag
med ett aktiekapital som understiger 50 000 kr.
Prop. 1973:168 8
Denna
beräkning stöds av företagsskatteberedningens undersökning. Den visar nämligen
att omkring 85 % av samtliga aktiebolag omkring 110 000 är fåmansbolag,
dvs. bolag vUkas aktier lUl minst 75 % direkt eller indirekt innehas av högst
tio personer. Bland fåmans-bolagen har 87 % eller omkring 95 000 ett
aktiekapital som understiger 50 000 kr. Man torde kunna anta att det
huvudsakligast är inom kretsen fåmansbolag som bolagens aktiekapital
understiger 50 000 kr.
2.2
Allmänna utgångspunkter
I prop.
1973: 93 framhöll jag att de övergångsproblem som är förknippade med de bolag,
som har ett aktiekapital understigande 50 000 kr. men som inte driver rörelse,
inte är särskilt svårbemästrade. Vad som komplicerar frågan är att det finns
ett stort antal ca 45 000 rörelsedrivande aktiebolag med anställda som
också har ett aktiekapUal understigande 50 000 kr. En del av dessa bolag kan ha
svårigheter att genomföra en höjning av aktiekapitalet till 50 000 kr. Detta
väcker frågan om man på något sätt kan skilja ut de aktiebolag som driver
rörelse och har anställda från andra bolag för att utforma olika övergångsregler
för de båda grupperna.
I
dag finns olika uppgifter om bolagen hos myndigheter av olika slag främst hos
patent- och registreringsverket samt taxeringsmyndigheterna. Det är dock inte
möjligt alt på grundval av dessa uppgifter dra någon säker slutsats om huruvida
etl bolag driver rörelse och har anställda eller om så inte är fallet. För att
man skall kunna göra en sådan uppdelning av bolagen i två kategorier fordras
att varje enskilt aktiebolag granskas. Detta kräver stora administrativa
insatser med åtföljande betydande kostnader. Jag är övertygad om att den vinst
som det otvivelaktigt innebär alt en del mindre önskvärda bolag skulle kunna
rensas ut snabbare, om man kunde ge särskUda övergångsregler för dem, inte skulle
bli så stor alt den kunde motivera de nödvändiga administrativa insatserna.
Övergångsregleringen måste därför bli enhetlig för alla äldre aktiebolag.
Höjningen
av minimikapitalet kommer, oavsett hur övergångsregleringen utformas,
säkerligen att medföra att ett stort antal aktiebolag avvecklas, därför att de
ej kan få fram ett så högt eget kapital som 50 000 kr. Delta är också avsikten.
Endast rörelse med ett icke obetydligt eget kapital bör drivas i
aktiebolagsform. Avvecklingen av aktiebolag aktualiserar vissa skatterättsliga
frågor, bl. a. om utskiftnuigsskatt skall utgå på grand av aktiebolagets
upplösning.
Det
ingår i företagsskatteberedningens uppdrag att se över bl. a. beskattningen av
fåmansbolag. Av samtiiga aktiebolag utgörs som förut anförts omkring 85 % av fåmansbolag
och det är samtidigt företrädesvis bland fåmansbolagen som aktiekapitalet
understiger 50 000 kr. Förelags-skatteberedningen har aviserat att den inom
kort kommer att lägga fram
Prop. 1973:168 9
en
promemoria med förslag tUl väsentliga förändringar av skattereglerna för fåmansbolagen.
Syftet med förslaget är alt så långt möjligt åstadkomma en rättvis och
likformig beskattning av dessa bolag jämfört med andra förelagsformer. Eftersom
en sådan skattereform kan väntas medföra övergång i viss utsträckning frän
aktiebolag till annan företagsform kommer också de skallerättsliga frågor som
aktualiseras av en sådan övergång att behandlas. De skattefrågor som
aktualiseras genom övergång lUl annan företagsform på grand av höjningen av
minimikapitalet ligger inom ramen för företagsskatteberedningens uppdrag och
torde därför böra behandlas inom företagsskatleberedningen.
De
förslag tiU övergångsregler på skatterättens område som krävs för att
underlätta övergången från aktiebolag lill annan företagsform bör därför inte
läggas fram nu. Efter vad jag har inhämtat har chefen för finansdepartementet
för avsikt att till 1974 års vårriksdag lägga fram förslag härom på grandval av
företagsskatteberedningens nyss antydda arbete. Redan nu kan förutskickas att
bolag, som övergår tUl annan företagsform utan att därigenom på grund av olika
dispositioner vinna obehöriga skatteförmåner och som inte har tillräckliga
vinstmedel för att kunna höja sitt aktiekapital till 50 000 kr., inte kommer
att drabbas av någon utskiflningsskatt på grund av övergången.
I prop.
1973: 93 angav jag att den övergångstid inom vilken äldre aktiebolag hade att
höja minimikapitalet till 50 000 kr., om de vill fortsätta sin verksamhet i
aktiebolagsform, borde vara 3 å 5 år. För en del företagare kan det vara svårt
alt innan de skatterätlsliga frågorna fått sin slutgiltiga lösning ta definitiv
ståndpunkt till om aktiekapitalet skall höjas till 50 000 kr. eller om bolaget
i stället bör avvecklas och rörelsen fortsättas i någon annan företagsform.
Detta talar för att övergångstiden bör göras så pass lång som fem år. Jag
förordar därför att de äldre bestämmelsema om aktiekapitalels storlek skall få
gälla tiU utgången av år 1978 beträffande de aktiebolag som har bUdals före den
6 juni 1973. Erforderliga bestämmelser härom bör tas in i den i våras beslutade
lagen (1973: 303) om ändring i lagen om aktiebolag.
Aktiebolagslagen
anvisar två v'ägar för ökning av aktiekapitalet. Det ena sättet är att
aktieägarna eller andra tecknar nya aktier mot kapilal-tUlskolt antingen
kontant eller med annan egendom, s. k. apportegendom. Denna form av
kapitalökning brakar kallas nyemission. Ökning av aktiekapitalet kan även ske
utan samband med något kapitaltiUskott. Det är då fråga om s. k. fondemission.
Denna sker genom att besparade vinstmedel, som ej avsatts till reservfond eUer
skuldregleringsfond, överförs till aktiekapitalet eller genom att värdet på
vissa anläggningstillgångar höjs, varefter uppskrivningsbeloppet förs över
till aktiekapitalet. Fondemissionen innebär alltså en ren
bokföringstransaktion, som inte påverkar företagets likviditet eller soliditet.
Fondemissionen har dock den betydelsen att det till aktiekapitalet överförda
beloppet blir bundet
Prop. 1973:168 10
kapital
som i princip inte får betalas ut till aktieägarna annat än i samband med
likvidation. Bortsett från den begränsade möjlighet til! kapitalökning som
överföring av uppskrivningsbelopp innebär, är det en grundläggande regel att
fondemission skaU göras med beskattade medel.
Under
beredningen av detta lagstiftningsärende har företrädare för bl. a. Sveriges
industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation beretts
tillfälle att framföra synpunkter. Därvid har väckts frågan om den
erforderliga kapitalhöjningen bör underlättas genom särskilda åtgärder på
beskattningens område. Fondemission som innebär en höjning av aktiekapitalet lill
50 000 kr. skulle exempelvis kunna tillåtas genom att obeskattade vinstmedel
överförs till aktiekapitalet. Del belopp som sålunda överförts skulle först
senare och eventuellt fördelat under en längre period återföras till
beskattning. Fråga har också väckts om en statlig kreditgaranti för sådana
banklån som en företagare kan nödgas ta för att göra kapitaltillskott,
I prop,
1973: 93 framhöll jag att det med hänsyn till att aktieägarna inte har något
personligt ansvar för aktiebolags förbindelser måste krävas, att de som står
bakom ett aktiebolag gör en betydande kapitalinsats, minst 50 000 kr. Är en
företagare inte beredd eller i stånd till att göra den kapitalinsatsen bör han,
framhöll jag, inte tillåtas att använda aktiebolagsformen för sin verksamhet
utan vara hänvisad till nägon annan företagsform, där han personligen svarar
för företagets förbindelser. Mot denna bakgrund har jag efter samråd med
chefen för finansdepartementet kommit till den slutsatsen att det inte finns
anledning för staten att genom olika stödåtgärder i realiteten skjuta till en
del av del belopp som behövs för höjningen av aktiekapitalet. Man bör inte med
konstlade medel stödja företag, som kanske i och för sig inte har ekonomiska
förutsättningar att fortsätta verka som aktiebolag. En undersökning av den
genomsnittliga storleken av småföretagens egna kapital ger dessutom vid handen
att i de flesta branscher möjlighet redan finns alt inom flertalet
rörelsedrivande bolag företa en erforderlig höjning. Några ändringar i skattelagstiflningen
eUer andra särskUda åtgärder för alt underlätta en ökning av aktiekapUalet till
50 000 kr, kommer därför inte att föreslås. Jag vill emellertid peka på att den
långa övergångstid som jag har föreslagit, fem år, gör det möjligt för
företagen all välja en även från skattésynpunkt lämplig lidpunkt för höjningen
av aktiekapitalet,
2.3
Reformens genomförande
Enligt
aktiebolagslagen upplöses bolag som huvudregel efter ett särskilt förfarande
benämnt likvidation. Delta har till syfte att, vanligen efter försäljning av
bolagets tillgångar, betala bolagets skulder och fördela behållningen, i regel
bland aktieägarna. Aktiebolag kan också upp-
Prop.1973:168 H
lösas genom konkurs eller genom att bolaget vid fusion
uppgår i ett annat bolag. Likvidation förutsätter i de flesta situationer alt
bolagsstämman beslutar härom, s, k. frivillig likvidation. Del finns
emellertid möjlighet att under vissa omständigheter få likvidation genomförd
även om bolagsstämman inte frivilligt vill föranstalta om det. Delta sker genom
att rätten beslutar om likvidation. Man talar då om tvångslikvidation.
Likvidation
innebär inte i och för sig att bolaget upphör. Bolaget är även under
likvidationen ett bestående rättssubjekt där bolagsstämman fortfarande fungerar
men styrelse och revisorer har ersatts av likvidatorer resp,
likvidationsrevisorer. Eftersom syftet med likvidationen är alt avveckla
bolaget och utskifta dess tillgångar, anses vinstutdelning saml ökning eller
nedsättning av aktiekapitalet inte kunna ske medan likvidation pågår. När
skulderna har betalats och överskottet skiftats, avger likvidatorerna
slutredovisning, som granskas av likvidationsrevisorerna, varefter
slutredovisningen framläggs på bolagsstämma. Därmed anses bolaget vara upplöst.
Det kan
inträffa att ett bolag som trätt i likvidation saknar tUlgångar eller att dess
tillgångar inte förslår liU bestridande av likvidationskostnaderna. Rätlen kan
i sådana fall pä anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skaU
nedläggas och bolaget anses upplöst. Eventuella tillgångar tUlfaller då
allmänna arvsfonden.
Enligt 173
a § aktiebolagslagen kan bolag som upphört med sin verksamhet upplösas på ett
enklare sätt än genom ordinär likvidation. Registreringsmyndigheten kan
nämligen ta initiativ lill avregislrering av ett bolag. Förutsättningen för del
är att det under de sista tio åren inte kommit in vare sig nägon anmälan lill
registret eller någon redovisningshandling eller revisionsberättelse och att
det finns anledning anta att bolagets verksamhet upphört. Om
registreringsmyndigheten genom efterforskningar hos bolaget får tillförlitlig
upplysning om att bolagets verksamhet upphört, kan myndigheten förklara att
bolaget skall anses upplöst samt avföra det ur registret. Skulle de första
efterforskningarna inte leda till något bestämt resultat i fråga om bolagels
verksamhet, utfärdar myndigheten en kungörelse med uppmaning till bolaget att
låta höra av sig inom sex månader, Fär man inte inom denna frist upplysning om
att bolaget består, skall det anses upplöst och avföras ur registret. Visar det
sig efter del alt bolaget upplösts genom registreringsmyndighetens agerande att
det finns behov av vanliga likvidalionsätgärder, skall rätten förordna likvidatorer
på ansökan av den vars rätt berörs därav.
Man måste enligt min mening räkna med alt ett mycket stort
antal aktiebolag, kanske främst vilande bolag och skrivbordsbolag, inte kommer
att höja sitt aktiekapital till 50 000 kr. Även åtskUliga rörelsedrivande
bolag torde komma att underlåta alt höja sitt aktiekapital. Det är i praktiken
omöjligt att under kort lid genomföra det sedvanliga, ganska vidlyftiga
likvidationsförfarandet beträffande sannolikt flera tiotusental
Prop. 1973:168 12
bolag.
Ett förenklat likvidationsförfarande är därför nödvändigt. Förfarandet kan,
som jag antydde redan i prop, 1973: 93 (s. 89), lämpligen bygga på regleringen
i 173 a § aktiebolagslagen. I varje faU bör denna reglering kunna användas i
fråga om vilande bolag och skrivbordsbolag. När del gäller rörelsedrivande
bolag kan saken måhända förefaUa något mera tveksam. Sädana bolag har
borgenärer och ofta även anstäUda, Det finns andra tUlgångar i bolaget än
fordringar på aktieägarna och det finns säkert också skulder. Det traditionella
likvidationsförfarandet skulle därför kunna sägas alltid böra användas i fråga
om rörelsedrivande bolag. Jag har emellertid förut framhållit, att det är
omöjligt att skilja rörelsedrivande bolag från andra bolag utan administrativa
insatser som leder lill orimligt stora kostnader. I praktiken kan man därför
knappast välja en övergångsreglering som bygger på att skilda regler gäller för
rörelsedrivande resp. icke rörelsedrivande bolag.
Jag vUl
vidare framhålla, att det stora flertalet av de företagare som väljer att avstå
frän en höjning av aktiekapitalet med all sannolikhet kommer att träffa avtal
med leverantörer, kreditgivare och andra om att bolagets åtaganden och
förpliktelser skall överföras på det handelsbolag, som skall överta rörelsen,
eller pä förelagaren själv, ifaU rörelsen skall fortsätta under personUg firma.
Skulle en sådan uppgörelse inte träffas, kan borgenärsintressena tryggas genom
särskilda regler som jag strax återkommer till.
Jag
föreslår därför alt de aktiebolag, som vid utgången av år 1978 inte har ett
aktiekapital på minst 50 000 kr., skaU avföras ur aktiebolags-registret. Genom
denna registreringsmyndighetens åtgärd skall bolaget anses upplöst. Det i 173 a
§ första stycket föreskrivna kommunikations-förfarandet behövs inte i detta
sammanhang, eftersom registrets uppgift om storleken på bolagets aktiekapital
är den enda granden för registreringsmyndighetens handlande. En annan sak är
att bolagen bör.informeras om vad övergångsregleringen innebär. Jag återkommer
tiU detta,
I
enlighet med vad som gäller i fråga om registrering som vidtas vid aktiebolagets
upplösning enligt 173 a § bör bolaget vara befriat från avgift till regislreringsmyndigheten
i anledning av nu föreslagen upplösningsåtgärd. Bestämmelse härom kan utfärdas
utan riksdagens medverkan.
Av
202 § aktiebolagslagen följer att uppgifter som förs in i aktiebolagsregistret
skall kungöras i allmänna tidningarna. Att bolag avförs ur registret är den
automatiska följden av två vid en viss tidpunkt föreliggande omständigheter
som båda kunnat utiäsas av tidigare kungörelser ur registret. Dessa
omständigheter är aktiekapitalets storlek, som framgått av kungörelse, och
frånvaron av sådant tvångslikvidationsför-farande som jag i del följande kommer
att föreslå. Om sådant före-farande inte förekommit har inte heller kungörande
skett. För den som berörs av att bolaget avförs ur registret är del alltså möjUgl
att konsta-
Prop.
1973:168 13
lera
om så kommer att ske. Som förut nämnts måste man dessutom räkna med att flera
tiotusental bolag kan komma att avföras ur registret enligt den nu föreslagna
lagstiftningen. En kungörelse om de avförda bolagen kan därför bedömas bli
myckel omfattande och för den informationssökande svårare att använda än den förat
angivna metoden. Jag föreslår därför en särskild regel om att uppgift om att
aktiebolag har avförts ur registret inte skall kungöras.
Det
föreslagna förenklade likvidationsförfarandet skall i enlighet med vad jag nyss
framhöU vara generellt tillämpligt. Även rörelsedrivande aktiebolag med för
lågt aktiekapital omfattas av förfarandet. En mycket viktig fråga blir därför
hur ett upplöst bolags borgenärer skall skyddas.
Jag nämnde förut alt
merparten av bolag med lågt aktiekapital torde vara enmans- eller fåmansbolag.
Aktieägarna själva kan därför i flertalet fall föratsättas ha haft ett reeUt
inflytande över bolagets skötsel. Beträffande flertalet av de rörelsedrivande
mindre bolag som det här är fråga om torde gälla att kreditgivare och kanske
också leverantörer tryggat sina fordringar på bolaget genom alt aktieägarna
gått i borgen eller ställt säkerhet för bolagets åtaganden. Det förefaller
därför naturligt att borgenärsintressena tUlgodoses genom att aktieägarna
åläggs ett personUgt ansvar för det upplösta bolagels förpliktelser. Del kan
emellertid inte uteslutas att i den grapp bolag som kan komma i fråga för
upplösning också finns styrelseledamöter och kanske även verkstäUandé direktör
vUka står utanför aktieägarnas krets. Eftersom dessa personer i ledande
befattning varit direkt ansvariga för bolagels skötsel, bör också de vid
bolagets upplösning åläggas ett personligt ansvar för bolagets tidigare
förbindelser. Ansvarigheten bör vara solidarisk och sålunda ge borgenär rätt
att för betalning vända sig till vilken ansvarig person som helst. Kretsen av
ansvariga personer bör bestämmas av förhållandet den dag bolaget avfördes ur
registret. Aktiebokens notering om aktieägarkrets per den 1 januari 1979
sammanställd med uppgiftema från den sista bolagsstämman före denna dag bör
därvid, såvitt inte annat visas, äga vitsord.
Gentemot tanken att
bolagets aktieägare skall bli personligen ansvariga för bolagets förpUktdser
kan invändas, att aktieägaren har gjort sitt engagemang i bolaget under den föratsättningen
att personligt ansvar inte skulle föreligga eller komma att inträda. Inte
heller styrelseledamöter eller verkställande direktör har vid fullföljande av
sina åligganden behövt räkna med ett kommande personligt ansvar. En sådan invändning
kan emellertid inte tillmätas avgörande betydelse, om aktieägare m, fl. i
lagen ges möjlighet att undkomma det personliga ansvaret trots att bolaget
upplöses. Å andra sidan måste i sä fall borgenärsintressena tryggas. Båda
sidors intressen tillgodoses, om aktieägare m. fl, ges rätt att under viss tid
före övergångstidens utgång hos rätlen begära tvångslikvidation av bolaget. Om
rätten tUl tvångslikvidation inte ut-
Prop.
1973:168 14
nyttjas, möter det som nyss antyddes inga betänkligheter
att personligt ansvar inträder.
I enlighet med det anförda förordar jag att aktieägare,
styrelseledamöter och verkställande direktör skall bli solidariskt ansvariga,
efter det att bolaget avförts ur registret, för sådana bolagets förpliktelser
som uppkommit dessförinnan. Det bör här anmärkas, alt den personliga ansvarigheten
inträder för varje slag av förpliktelse som åvilat aktiebolaget, således även
för vad bolaget haft att utge exempelvis pä grund av utomobligatorisk
skadeståndsskyldighet.
Jag har
bedömt del som viktigt att största delen av övergångstiden kan utnyttjas för
att förbereda höjning av aktiekapitalet. En höjning av aktiekapitalet får som
jag förat nämnde inte ske när bolaget har trätt i likvidation. Den antydda tvängslikvidationsmöjligheten
bör därför inte stå till buds förrän vid en lidpunkt då man med ganska stor
säkerhet kan säga sig att en höjning av aktiekapitalet till 50 000 kr, inte
kommer all ske. Och del måste vara fallet när omkring fyra år av den femåriga
övergångstiden har gått tiU ända. Jag anser det rimligt att den tid under
vilken tvångslikvidation kan begäras begränsas till ett halvår. Erforderligt utrymme
måste finnas för att, enligt det förfarande jag i det följande kommer att
föreslå, beslut om likvidation skall kunna fattas före övergångstidens utgång.
Mot denna bakgrund har jag funnit att ansökan om tvångslikvidation bör kunna
göras tidigast den 1 oktober 1977. Jag föreslår därför att rätten skall
förordna om tvångslikvidation av bolag, vars aktiekapital inte uppgår till 50
000 kr. vid utgången av september 1977 och inte heller höjs till det beloppet
före ärendets avgörande, såvida aktieägare, styrelseledamot eller
verkställande direktör ansöker om det.
Enligt min mening kommer det alt bli sällsynt att
tvångslikvidation begärs. När det gäUer rörelsedrivande bolag kommer antingen
upplösning av bolaget att undvikas genom att aktiekapitalet höjs eller också
kommer bolagels relationer till tredje man att ordnas genom överenskommelser
mellan dem som står bakom bolaget och tredje man. Att tvångslikvidation av
skrivbordsbolag eller vilande bolag skulle begäras förefaller mig mycket
osannolikt.
Milt förslag om avregislrering av bolag kombinerad med
personlig ansvarighet för aktieägare m. fl. i fråga om bolagets förpliktelser
kan sägas innebära alt borgenärerna tvingas godta utbyte av gäldenär. Svensk
rätts principiella ståndpunkt härvidlag är annars att utbyte av gäldenär inte
kan ske utan borgenärens samtycke. Mot bakgrund härav har jag funnit att även
borgenär bör ges rätt att få tUl stånd tvångslikvidation av bolaget enligt de
regler jag nyss förordade beträffande aktieägare m, fl, Samma rätt bör också
tillerkännas annan vars rätt kan vara beroende av att bolaget likvideras.
Som en ytterligare säkerhet för borgenärer och andra bör,
i enlighet
Prop. 1973:168 15
med
vad som föreskrivs i 173 a § tredje stycket, möjlighet öppnas alt efter
bolagets upplösning genom avregislrering få tiU stånd likvidation, om behov
därav uppkommer. Med hänsyn lill den föreslagna Ivångslik-vidationsmöjligheten,
å ena, och inträdandet av personligt ansvar, å andra sidan, torde bestämmelsen
härom få mycket begränsad användning. Det kan dock tänkas situationer där
sådan likvidation är på. kallad. Så kan vara fallet när ett rörelsedrivande
aktiebolag efter upp lösning upphör med sin rörelse och svårigheter uppstår all
utreda vilka personer som är personligt ansvariga för boiagets förbindelser.
I fråga om förfarandet vid
rätlen i ärende om Ivångslikvidation bör ledning kunna hämtas från 141 §
aktiebolagslagen. Efter förebild av den paragrafen föreslår jag, att rätten
skall kaUa bolaget att inställa sig inför rätten på en i kallelsen utsatt dag,
som skall inträffa minst två och högst fyra månader efter kallelsen. Kallelsen
bör delges bolaget enligt de bestämmdser som gäller för delgivning av stämning
i tvistemål. Det bör vidare åligga styrelsen att utiysa bolagsstämma för meddelande
om kallelsen, så att aktieägarna får kännedom om att tvångslikvidation
begärts.
Under
den tid som förflyter mellan kallelsen och rättens sammanträde bör bolaget ha
möjlighet att genomföra en kapitalhöjning. Skulle detta inte ha skett före
ärendets prövning, bör rätten obligatoriskt besluta om likvidation. Sådant
beslut går omedelbart i verkställighet även om talan förs mot det (se Stenbeck m.
fl.. Aktiebolagslagen, 6:e uppl. s. 392). Jag förordar vidare, alt rätten skall
utse en eller flera likvidatorer. Rätten skall omedelbart underrätta
registreringsmyndigheten dels om Ukvidationsbeslutet så att registrering härom
kan äga rum, dels om utseendet av likvidator med angivande av dennes namn och
adress.
Sedan
rätten vidtagit de angivna åtgärderna, gäller för likvidationsförfarandet de
allmänna reglerna därom i aktiebolagslagen. Nägon uttrycklig bestämmelse om att
så är fallet torde inte behövas. Jag vill tillägga att det inte finns någon
möjlighet att avbryta tvångslikvidationen annat än om högre rätt skulle ändra
underrättens likvidationsbeslut, något som i praktiken knappast någonsin kan
länkas inträffa, eftersom likvidationsskyldigheten knutits till-det lätt konstaterbara
faktum att bolagets aktiekapital vid meddelande av likvidationsbeslutet inte
uppgick tiU 50 000 kr.
Likvidationsbeslut bör
fattas innan övergångstiden har gått till ända. På grund av de nyss angivna
tidsfristerna på tvä resp. fyra månader för rättens kallelse på bolaget bör
föreskrivas, att ansökan om tvångslikvidation skall göra senast den 31 mars
1978. Under den tid som då återstår av övergångstiden får det förutsättas att
rätten kan fatta beslut om tvångslikvidation. Tvångslikvidationen bör givetvis
slutföras, även om likvidationen skulle fortsätta efter 1978 års utgång. Det
kan tänkas att ett bolag med för lågt aktiekapital vid övergångstidens slut
Prop. 1973:168 16
är
försatt i Ukvidation på annan grand än den nu föreslagna eller att konkursförfarande
pågår. Sålunda vidtagna åtgärder leder lill bolagets upplösning. Det inledda
förfarandet bör enligt min mening slutföras. Jag föreslär därför att i lagen
anges, att bolag som försatts i likvidation eller konkurs inte skaU avföras ur
registret. Om ett på annan grund än aktiekapitalets storlek inlett
likvidationsförfarande efter 1979 års ingång upphör och bolaget återupptar sin
verksamhet, följer av grunderna för den föreslagna lagstiftningen att bolaget
skall avföras ur registret, om aktiekapitalet understiger 50 000 ki'.
Genom
den föreslagna regleringen uppkommer vissa frågor beträffande de bolag som
driver rörelse och som önskar fortsätta med del även sedan aktiebolaget
upplösts genom den föreslagna avregistrering-en.
Bestämmelserna
om personligt ansvar för aktieägare m, fl, medger alt rörelsens
affärsförbindelser kan bestå även sedan aktiebolaget upplösts. I de flesta
situationer torde några problem härvidlag inte behöva uppstå. Sålunda kommer en
borgenär sannolikt att tiUåta det rättssubjekt som fortsätter rörelsen att i
aktiebolagels ställe inträda som part i föreliggande avtal. Det finns
emellertid vissa avtalstyper, vid vilka del kan vara osäkert om aktiebolagets
motpart vill acceptera annan än aktiebolaget som avtalspart. Om de personligt
ansvariga aktieägarna inte tillåts inträda i avtalsförhåUandet, kan det fä
väsentliga negativa effekter i fråga om möjligheterna att fortsätta rörelsen i
annan företagsform. Jag tänker på exempelvis licensavtal. Dessa innehåUer ofta
en klausul om att rätten enligt avtalet inte får överlåtas. Etl annat exempel
är hyresavtal. Den rörelseidkare som hyr lokaler, lUl vilka hans aktiebolag
står som hyresgäst, kommer enligt jordabalkens bestämmelser inte automatiskt
att kunna träda in i hyresförhållandet. Enligt 12 kap. 36 § jordabalken får
hyresgäst som hyr lägenhet för förvärvsverksamhet överlåta hyresrätten till
den som skaU överta verksamheten. Hyresnämnden måste emellertid lämna tUlstånd tUl
överlåtelsen, om inte hyresvärden går med på denna. Tillstånd skaU lämnas om
hyresvärden inte har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten överlåts.
Har hyresgästen haft lägenheten mindre än tre är får tillstånd dock lämnas endast
om det finns synnerliga skäl. Byte av förelagsform innebär enligt min mening
också en överlåtelse av hyresrätten (jfr NJA 1966 s. 61).
Det
är angeläget att de företagare som inte kan genomföra höjning av aktiekapitalet
ges garantier för att en fortsatt drift av rörelsen i annan företagsform inte
kommer att äventyras genom att aktiebolagets avtalsparter motsätter sig att
det nya rättssubjekt som övertagit aktiebolagets rörelse inträder som part i
bolagels avtal. Även om, såsom jag antog tidigare, det i de flesta avtalsförhållanden
inte vållar några problem så lill vida alt överenskommelse träffas om att såväl
hyresavtal som andra avtal kan överföras från aktiebolaget tUl dess aktieägare,
före-
Prop. 1973:168 17
slår
jag att i lagen föreskrivs att aktieägarna skall inträda i det avregistrerade
bolagets ställe som part i de avtal bolaget slutit med tredje man. Detta
betyder bl. a. att bolagets hyresrätt automatiskt förs över till aktieägarna
oberoende av hyresvärdens samtycke.
Av den föreslagna regeln
om att aktieägarna inträder i de avtal ett avregistrerat bolag slutit följer
att de anställnings- och koUektivavtal bolaget kan ha slutit automatiskt gäller
gentemot aktieägarna. Genom prop. 1973; 129 har förslag tUl lag om
anställningsskydd nyligen lagts fram. Anställningstidens längd är i olika
situationer avgörande för arbetslagarnas rättigheter enligt förslaget. Detta
gäller exempelvis vid beräkning av kvalifikationstid för rätt till längre
uppsägningstider eller för frågan om förettädesrält till ny anställning. Av den
nu förordade regeln om partssuccession följer alt någon ny anställning inte uppkommer
i samband med avregistreringen, varför arbetslagaren kan tillgodoräkna sig
anställningstiden hos det upplösta bolaget i förhällande till aktieägarna. Det
kan vidare påpekas att förslaget till lag om anställningsskydd innehåller en
särskild regel (4 §) som också i och för sig tryggar arbetstagarnas rätt att lUlgodoräkna
sig anställningstid hos det upplösta bolaget.
I detta sammanhang vill
jag också nämna något om de säkerheter ett avregistrerat aktiebolag kan ha
ställt. Av de föreslagna reglerna om personlig ansvarighet för aktieägarna m.
fl. och om aktieägarnas inträde som avtalspart i de av bolaget slutaa avtalen
följer att säkerheter som bolaget ställt i form av borgen, pant m. m. kommer
att stå kvar sedan bolaget upplösts. Dessa bestämmelser reglerar emellertid
inte direkt frågan i vad mån säkerhet som annan kan ha ställt för bolagels förbindelser
påverkas av att bolaget avregistreras. Det kan t. ex. gälla en borgen som
ställts som säkerhet för en kredit som beviljats bolaget. Enligt svensk rätt
gäller som huvudregel, att borgensförbindelsen upphör vid utbyte av gäldenär.
Har utbyte av gäldenär skett på grund av s. k. universalsuccession, t. ex. gäldenärs
dödsfall, påverkas dock inte borgensförbindelsen. Syftet med de nu föreslagna
reglerna är att aktieägarna skall inträda i bolagets ställe. Det kan i själva
verket sägas närmast vara fråga om ett slags universalsuccession. Av grunderna
för de föreslagna reglema om alt bolagets förpliktelser övergår på aktieägarna
och att dessa inträder som part i bolagels avtal bör därför följa att tredje
mans borgensförbindelse kvarstår när bolaget har avregistrerats. Jag kan i
detta sammanhang även peka på att borgensförbindelsen normalt tillkommit på
grand av ett avtal mellan bolaget och borgensmannen. I detta avtal har
aktieägarna inträtt som part, varav torde följa att de har rätt att kräva att
borgensmannen står kvar vid sitt borgensåtagande.
För bolagets förbindelser
kan också säkerhet ha ställts i form av företagsinteckning. Inte heller sådan
säkerhet rubbas av att bolaget har avregistrerats. Ändring av företagsform i
förevarande fall. är inte att
Prop.
1973:168 18
anse
som överlåtelse av verksamhet och bestämmelserna i bl. a. 10 och 15 §§ lagen
(1966; 454) om företagsinteckning är därför inte tiUämpliga. Skulle
aktiebolagets rörelse fortsätta i annan företagsform, kan det bli aktuellt att
söka nya företagsinteckningar. I så fall måste den för aktiebolaget utfärdade
inteckningen dödas, om den fastställts att gälla för hela riket, eftersom denna
typ av företagsinteckning är förbehållen aktiebolagen och det inte är möjligt
alt samma verksamhet besväras av inteckningar med skilda geografiska
giltighetsområden.
Jag
vill slutligen ta upp vissa frågor som inte har alt göra med bolagets
avtalsförhållanden till tredje man utan sammanhänger med att aktiebolag i
skilda hänseenden har att lämna vissa uppgifter eller vidta särskilda
åtgärder. Till en början kan anmärkas, att den omständigheten att bolaget har
avförts ur registtet medför att årsredovisnmg därefter inte kan faststäUas av
bolagsstämman. Detta betyder emellertid inte att det upplösta bolaget har
befriats från skyldighet att föra räkenskaper för tiden närmast före
upplösningen. Av bokföringslagen (1929: 117) följer alt inventarium och
balansräkning skall upprättas vid räkenskapsårets utgång. Skyldighet föreligger
även att upprätta ingångsinventarium och därmed sammanhängande balansräkning i
de fall, att en rörelse under räkenskapsåret övergår från en innehavare till
en annan eller byter företagsform. Denna skyldighet föreligger sålunda också då
ett rörelse-drivande aktiebolag upphör genom alt det avförs ur registret. SärskUd
föreskrift härom är inte nödvändig. Bokföringsskyldigheten bör enligt min
mening fullgöras av det upplösta bolagets styrelse i dess sammansättning den 1
januari 1979. Den skyldighet att vidta åtgärder eUer lämna uppgifter som i
andra fall enligt lag eller annan författning åvilar aktiebolag, exempelvis
deklarationsplikt och inbetalning av skatt, bör efter bolagets upplösning också
åvila den tidigare styrelsen. Bestämmelse av denna innebörd har tagits in i
lagförslaget. De straffbestämmelser som för skilda fall knutits tUl
underlåtenhet att vidta viss åtgärd blir tilllämpliga gentemot styrelsen.
2.4
Vissa särskilda frågor
I
samband med det förenklade upplösningsförfarandet uppkommer en del särskilda
frågor.
En
fråga är vad ett avregistrerat aktiebolag egentiigen har för juridisk karaktär.
Det är sannolikt att bolaget i och med avregistreringen får karaktären av ett
slags samfällighet som dock inte är juridisk person. Bolaget skulle alltså
återgå till det rättsläge som gällde innan det blev registrerat (jfr. Stenbeck
m.fl.. Aktiebolagslagen, 6:e uppl., s. 71 not. 1). Denna fråga är emellertid
huvudsakligen teoretisk och jag ser inte någon anledning att närmare fördjupa
mig i den.
Ett
upplöst aktiebolag som vid avregistreringen driver rörelse som i och för sig är
bokföringspliktig torde inte automatiskt bli ett handels-
Prop. 1973:168 19
bolag.
För att ett sådant bolag skall uppkomma krävs att etl avtal om att idka näring
under gemensam firma träffas. Ett sådant bolagsavtal torde kunna slutas genom konkludenta
handlingar. Om rörelsen fortsätter i oförändrad form, torde man kunna anse att
etl bolagsavtal därigenom uppkommer med de förutvarande aktieägarna som
bolagsmän. Deras insatser i handelsbolaget motsvarar storleken av deras
aktieinnehav vid tiden för aktiebolagets upplösning. Handelsbolaget kan ikläda
sig rättigheter och skyldigheter så snart bolagsavtalet slutils eller eljest uppkommit.
Detta innebär dock inte att man kan underlåta alt registrera bolaget hos
länsstyrelsen. Inom handelsbolaget svarar aktieägarna bolagsmännen
solidariskt för uppkommande förbindelser. Denna ansvarighetsfördelning kan
naturligtvis genom avtal ändras, exempelvis genom att bolaget blir
kommanditbolag. Då svarar åtminstone en delägare fullt ut för bolagets
förbindelser medan övriga bolagsmäns ansvar kan begränsas lill deras andelar
dier insatser. Jag finner inte anledning att här dra upp riktlinjer för hur
ansvarsfördelningen bör ordnas. Enligt den nu föreslagna lagregleringen är
emellertid principen den, att för de förpliktelser som del tidigare
aktiebolaget iklätt sig föreligger ett solidariskt personligt ansvar för samtiiga
aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör. Avsteg från denna
princip kräver att uppgörelse träffas såväl med tidigare borgenärer som mellan
samtiiga personligt ansvariga inbördes. Jag förutsätter också, som förut
nämnts, att rörelsedrivande bolag som inte höjer sitt aktiekapital kommer att
träffa sådan för det ensldlda fallet lämplig uppgörelse med sina fordringsägare
om hur ansvarsfördelningen skall ordnas, om rörelsen fortsätter i annan företagsform.
Om
vid aktiebolagets upplösning aktie ägs av utländskt rättssubjekt eller av
svensk juridisk person, för vUken enligt lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. gäller inskränkning i
rätt all förvärva fast egendom, kan dessa inte automatiskt ingå som bolagsmän i
handelsbolag. Enligt lagen (1968; 557) om vissa inskränkningar i rätten alt
sluta svenskt handelsbolag m. m. i dess lydelse enligt SFS 1973; 308 krävs
nämligen för sådant fall tillstånd av Kungl. Maj;t eUer myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Jag utgår från att tUlstånd kommer att ges i de relativt sällsynta
fall som här kan antas komma i fråga. Det kan emeUertid finnas risk för att
lagens bestämmelser kringgås genom att exempelvis utländskt rättssubjekt
inträder i aktieägarekretsen kort tid före aktiebolagets upplösning. Man torde
dock kunna utgå från att i vart faU de "förbjudna" subjekt som vid
den nu föreslagna lagstiftningens ikraftträdande innehade aktier kommer att
accepteras som bolagsmän vid tillståndsprövningen, I övrigt får prövningen ske
från fall tUl fall.
En
omläggning av företagsform kan få följder från firmaskyddssynpunkt. Om en
näringsidkare övergår från att driva sin verksamhet i
Prop.
1973:168 20
aktiebolagsform
till handelsbolagsform, kommer det firmaskydd som han åtnjuter på grand av
registrering inte längre att omfatta hela riket utan bara det län, i vars
handelsregister det ombildade bolaget förs in. Detsamma gäller för
bokföringsskyldig rörelseidkare med enskild firma. Eftersom det i praktiken
förekommer att aktiebolag drivs med firmaskydd som huvudsakligt syfte kan registreruigsskyddet
komma att minska i omfattaing. Därav följer emellertid inte att också själva
firmaskyddet minskar i geografiskt hänseende. Är firman inarbetad, dvs. den är
allmänt känd bland dem tiU vilken näringsidkarens verksamhet riktar sig, är den
enligt praxis skyddad inom det område där inarbetningen består. I ett till
lagrådet den 16 februari 1973 remitterat förslag tUl ny firmalagstiftning
föreslås uttryckliga bestämmelser om firmaskydd pä grund av inarbetning.
Dessutom föreslås att näruigsidkare får rätt att låta registrera sig i
handelsregistret i varje län, där hans verksamhet är avsedd att drivas.
Härigenom kan också registreringsskydd fås i erforderlig omfattning. Förslaget
tUl ny firmalagstiflning öppnar också möjlighet lUl registrering av bifirma för
del av näringsidkarens verksamhet. De regler som gäller och som enligt
förslaget kommer att gälla innebär emellertid krav på att någon form av
näringsverksamhet bedrivs under den firma som registrerats eller som genom inarbetning
åtnjuter skydd. Detta medför att etl aktiebolag som nu har till enda syfte med
sin verksamhet att skydda visst namn kan få fortsatt namnskydd endast om någon
form av näringsverksamhet knyts till den aktuella firman.
Bestämmelsen
om aktieägarnas inträdande som part i bolagets avtal med tredje man torde inte
i och för sig medföra att offentliga tUlstånd, exempelvis utskänkningstillstånd,
automatiskt överförs från aktiebolaget. Sådana tUlstånd torde ofta få sökas på
nytt av aktieägaren personligen eller av det nybUdade företaget. Har någon
annan förändring än byte av företagsform inte skett torde man kunna räkna med
att tUlstånd utan vidare kommer att ges. I vissa fall kan tUlståndet ha den
karaktären att det får anses gälla även för den nya företagsformen. Som exempel
på sådant tillstånd kan tas tillstånd enligt miljöskyddslagen .(1969; 387).
Skulle
ett avregistrerat aktiebolag äga fast egendom något som i och för sig är
mindre sannolikt övertas denna av aktieägarna som därmed får anses ha gjort
ett lagfartspliktigt fång. När lagfart söks kan enligt min mening som
fångeshandling åberopas registreringsmyndighetens bevis om aktiebolagets
upplösning jämte utredning om vilka som är aktieägare. Är det fråga om ett
rörelsedrivande bolag som fortsätter rörelsen i annan företagsform, bör
befrielse från stämpelskatt medges. Erforderlig lagstiftning härom kommer att
föreslås i annat sammanhang.
Den
föreslagna regleringen berör ett mycket stort antal bolag. Jag är
Prop.1973:168 21
medveten
om att en del bolag skulle kunna drabbas av upplösning genom alt de nya
reglerna av slarv eller okunnighet inte iakttas. Det är angeläget att
aktiebolagen får information om den nya lagstiftningen. Genom registreringsmyndighetens
försorg bör därför till samtliga aktiebolag med aktiekapital understigande 50
000 kr. utgå underrättelse om lagstiftningens innebörd. Bolagen bör därvid anmanas
att svara för att deras aktieägare och borgenärer får erforderlig information.
Den
nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1974.
3
Rösträtten för aktier som förvaltas av allmänna pensionsfonden
De
i våras beslutade ändringarna i reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning som träder i kraft den 1 januari 1974 innebär i huvudsak
följande.
500 milj. kr. av allmänna
pensionsfondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital.
Inom AP-fonden skall inrättas en särskild fjärde fond med egen styrelse som
får rätt alt placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och
försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev och
i skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning av aktier. Den nya fondstyrelsen
skall ha rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel som behövs för
placeringsverksamheten. Aktieutdelning och annan avkastning saml realiserade
kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden blir
skattskyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen. Sedan
erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj;t
efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om ökning av
del belopp som skall avdelas för aktieköp.
Den nya fondstyrelsen
skall bestå av elva ledamöter som alla förordnas av Kungl, Maj:t. Ordföranden
och vice ordföranden utses av Kungl, Maj:t, och av återstående ledamöter
nomineras två av primärkommunerna, två av rikssammanslulningar av arbetsgivare
och fem av rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skall ha egen administration
och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för
revision på samma sätt som gäller för övriga tre fondstyrelser.
I samband med
riksdagsbehandlingen yrkades i mot, 1973: 1957 att rösträtten för de aktier som
förvaltas av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse skall kunna delegeras
till representanter för de anställda, valda av de anställdas organisationer på
arbetsplatserna, I mot, 1973: 1943 föreslogs att minst 50 % av den med fondens
aktieinnehav förknippade rösträtten i de statiiga företag vari fonden skulle
göra sina placeringar skulle tUlkomma de anställda i vederbörande före-
Prop. 1973:168 22
tag
och att de anställda för varje är skulle få utse de representanter som skall
utöva rösträtten. På förslag av näringsutskottet (NU 1973: 58) beslöt riksdagen
(rskr 1973: 237) att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagändring som
gör det möjligt för AP-fonden att under vissa av utskottet angivna fömtsättaingar
uppdra åt representanter för de anställda i ett företag att utöva rösträtt för
fondens aktier i företaget.
Den
i våras beslutade lagändringen om att pensionsfondens medel skall kunna
placeras i aktier innebär, att samhäUet och löntagarna genom suia
representanter i fjärde fondstyrelsen får del av ägarinflytandet över
företagen. Detta är ett viktigt steg på vägen mot ett system som är grundat på
en mer utvecklad ekonomisk och industriell demokrati. Lagändringen medverkar
till att arbetstagarnas inflytande över företagens organisation och verksamhet
ökas. Detta inflytande skulle kunna förstärkas ytterligare, om arbetstagarna
vid de olika förelagen där pensionsfonden äger aktier får möjlighet alt
deltaga i bolagsstämman och där utöva rösträtt för fondens aktieinnehav i
företaget. Jag delar därför uppfattningen att fondstyrelsen bör ges rätt att
delegera rösträtten för sina aktier i olika företag genom att lämna fullmakt
till representanter för de anställda i företagen. I detta sammanhang bör
erinras om alt enligt lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar arbetstagare hos bolag som har
minst 100 anställda har rätt att utse två ledamöter i styrelsen. Dessa arbetstagarledamöter
utses av de lokala fackliga organisationerna. Det inflytande dessa arbetstagarledamöter
kan utöva inom styrelsen ökar genom att AP-fonden äger aktier i bolaget. Får de
fackliga organisationema också möjlighet att genom ombud delta i
bolagsstämman, förstärks inflytandet ytterligare.
En
särskild fråga är om aktiebolagslagen måste ändras för alt en sådan delegation
av rösträtten skall kunna ske.
En
aktieägare kan enligt aktiebolagslagen delta i bolagsstämma och rösta
personligen, genom legal ställföreträdare eller genom ombud. I aktiebolagslagen
finns inte några bestämmelser som lägger hinder i vägen för en aktieägare att
själv eller genom ombud rösta på ett sätt för vissa aktier och på ett annat
sätt för andra aktier. Lagen innehåller inte heUer någon uttrycklig regel som
förbjuder aktieägare att utse flera ombud för olika delar av hans aktieinnehav.
I den rättsvetenskapliga litteraturen har emellertid hävdats, att en sådan
uppdelning strider mot lagen (se Roos, Avtal och rösträtt, Stockholm 1969, s.
186 med hänvisningar). Jag delar därför utskottets uppfattning att en
lagändring bör göras så att det står klart att fjärde fondstyrelsen kan utse
flera ombud för olika delar av styrelsens aktieinnehav i ett bolag. Jag
föreslår att i en ny paragraf, 119 a §, upptas bestämmelse om att för aktier,
som innehas av fjärde fondstyrelsen, rösträtt får utövas av ett eller flera
ombud som
Prop. 1973:168 23
föreslagits
av de anställdas fackliga organisationer. Genom den nya paragrafen öppnas
möjlighet för fondstyrelsen att uppdra åt olika representanter för de
anställda att utöva rösträtten för fondstyrelsens aktieinnehav. Såväl
huvudorganisation som lokal facklig organisation kan ge förslag till
fondstyrelsen om vUken person som bör utses till ombud under förutsättning att
organisationen i fråga har medlemmar som är anställda vid bolaget.
Aktiebolagslagen
innehåller regler som gör det möjligt alt begränsa aktieägarnas rätt att utöva
rösträtt genom ombud. Enligt 119 § första stycket 3 är huvudregeln att
frånvarande aktieägares rösträtt på bolagsstämman kan utövas genom ombud. I
119 § andra stycket anges dock att i bolagsordningen kan föreskrivas att endast
annan aktieägare får nyttjas som ombud.
I
det förslag tUl ny aktiebolagslag (SOU 1971: 15), som har avgetts av aktiebolagsutredningen
och som f. n. bereds inom justitiedepartementet, behälls regeln om röstning
genom ombud. Möjligheten att i bolagsordningen föreskriva att endast annan
aktieägare får anlitas som ombud slopas. Utredningen påpekade bl, a. att en
aktieägare som står i motsatsställning tUl de andra och själv saknar möjlighet
att delta i bolagsstämman eller inte har förmåga att pä egen hand bevaka sina
intressen gentemot de andra aktieägarna kan bli rättslös, om han endast får
anlita annan aktieägare som ombud. Utredningsförslaget har under remissbehandlingen
inte mött någon invändning på denna punkt.
Den
föreslagna delegationsmöjligheten bör inte kunna åsidosättas genom en
bestämmelse i bolagsordningen att endast aktieägare får utses till ombud. Jag
biträder vad utredningen anfört i fråga om alt slopa möjligheten till
inskränkningar i rätten alt utse ombud. Jag föreslår därför att 119 §
aktiebolagslagen ändras så att aktieägares rättighet att utöva rösträtt genom
ombud blir helt oinskränkt.
Lagändringarna
bör träda i kraft den 1 januari 1974 samtidigt med de i våras antagna
ändringarna i fråga om allmänna pensionsfondens förvaltning. Den nya
bestämmelsen om slopande av begränsningen i rätten att utse ombud, bör enligt
min mening, såsom också aktiebolagsutredningen förordat, vara tvingande även
för äldre bolag. Om bolagsordningen i sådant bolag innehåller inskränkning i
rätlen att rösta genom ombud bör föreskriften härom bli utan verkan. En
särskild övergångsbestämmelse härom har intagils i mitt förslag.
Prop.
1973:168 24
4
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen
att
antaga inom juslitiedep,artementet upprättade förslag till
1.
lag om ändring i lagen (1973:
303) om ändring i lagen 1944: 705) om aktiebolag,
2.
lag om ändring i lagen (1944;
705) om aktiebolag.
Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 973 730564
Doktrin (2)
- 5000-kronorsbolagen och deras fastigheter, SvJT 1983 s. 64, på s. 65 · Fritt tillgänglig
- Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda, SvJT 1975 s. 21, på s. 27 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
66 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (52)
52 kopplingar i 20 dokument.
- SOU 2009:37 Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar s. 189 · s. 190 om s. 13 · s. 190 om s. 14 · s. 192 om s. 20 · och 1 till i texten
- Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket s. 37 om s. 10 i texten
- Prop. 1997/98:22 Företagshypoteks ställning efter avregistrering av aktiebolag om s. 17 i texten
- Prop. 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m. s. 215 om s. 14 · s. 215 om s. 18 · s. 217 om s. 13 · s. 217 om s. 20 i texten
- Prop. 1992/93:137 om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag s. 12 om s. 16 i texten
Rättsfall (5)
5 kopplingar i 3 dokument.
- NJA 1986 s. 655 om s. 14 i texten
- NJA 1985 s. 439 »Styrelsesuppleanten« om s. 13 i texten
- NJA 1982 s. 754 om s. 13 · om s. 14 · om s. 16 i texten
Doktrin (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Johansson, Bolagsstämma, 1990 s. 244 om s. 23 · s. 247 om s. 23 · s. 508 om s. 22 · s. 550 i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 56 · s. 324 om s. 17 i texten
- SvJT 1983 s. 64 5000-kronorsbolagen och deras fastigheter s. 65 i texten
- okand, Dispenser från låneförbudet enligt aktiebolagslagen, 1981 s. 74 i texten
- SvJT 1975 s. 21 Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda s. 27 i texten