Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

1973 · 34 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:173, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj.ts proposition nr 173 år 1973 Prop. 1973.173

Nr 173

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål; given den 19 oktober 1973.

Kungl,
Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokoUet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla del förslag om vars
avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

CARL GUSTAF

LENNART
GEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i den lagstiftning som reglerar personundersökningsverksamheten.
Enligt förslaget skaU domstolens uppdrag att föranstalta om personundersökning
obligatoriskt gå tUl skyddskonsulenten, 1 den mån uppdraget inte verkstäUs av
tjänsteman inom skydds-konsulentorganisationen skall skyddskonsulenten utse
personundersökare. Ökade krav på utbUdning ställs på den som skaU få uppdrag
som person-undersökare. Förslaget innebär även att skyddskonsulenten vid behov
och efter samtycke av den misstänkte skall kunna förordna s, k, förtroendeman för
honom. Förtroendemannen skall främst ha till uppgift att före domstolens
avgörande fungera som ett socialt och personligt stöd för den misstänkte.

1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 2

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas,
alt I, 3,4, 8 och 10 §§ lagen(1964:542)om personundersökning i brottmål skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I brottmål skall, om det
prövas erforderligt, personundersökning äga rum för vinnande av utredning rörande
den misstänktes personliga förhållanden saml angående de ål-gärder som må anses
lämpliga för att främja hans anpassning i samhället.

I brottmål skall, om
det prövas erforderligt, personundersökning äga rum för vinnande av utredning
rörande den misstänktes personliga förhållanden samt angående de åtgärder som
må anses lämpUga för att främja hans anpassning i samhället och öka hans
möjligheter tiU personlig utveckling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om personundersökning
förordnar rätten, så snart det finnes lämpligen kunna ske. Sådant förordnande
må dock ej meddelas, med mindre den misstänkte erkänt gärningen eller eljest
sannolika skäl föreligga att han begått den.

Rätten skaU så snart det
lämpligen kan ske förordna om personundersökning och uppdraga åt skyddskonsulent
att föranstalta om sådan undersökning. Förordnande må dock ej meddelas, med
mindre den misstänkte erkänt gärningen eller eljest sannolika skäl föreligga
att han begått den.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Erkänner
vid fömndersökning den misstänkte brott för vUket är stadgat fängelse i två år
eller däröver, skall åklagaren, om ej särskilda skäl äro däremot, utan dröjsmål
göra anmälan därom hos rätten för beslut angående personundersökning.

4 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rätten må uppdraga
åt skyddskonsulent att föranstalta om personundersökning. I annat fall skall
rätten utse lämplig person till personundersökare.

Personundersökningen
verkställes av tjänsteman inom skyddskonsulentorganisationen eller av personundersökare
som skyddskonsulenten utser. Till personunder-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sökare får utses endast den som undergått för ändamålet
avsedd utbUdning eller eljest har erforderliga kunskaper.

Framkommer under personundersökningen att den misstänkte
är i behov av personligt stöd eller annan hjälp kan skyddskonsulenten förordna
förtroendeman för honom, om han samtycker därtiU. Förtroendeman skall
entledigas så snart den misstänkte begär det.

Uppdrag som förtroendeman upphör när

1.
förundersökning
avslutas utan att åtal väckes,

2.
åtalet
nedlägges,

3.
dom
meddelas varigenom den misstänkte frikännes eller förklaras fri från påföljd
eller påföljd efterges,

4.
dom
meddelas varigenom den misstänkte dömes till böter eller villkorlig dom,

5.
verkställbar
dom rörande annan påföljd föreligger mot den misstänkte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning må ej obehörigen yppa
vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon
häremot, dömes, om ej gärningen är att anse såsom ämbetsbrott, tiU dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Den som
utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning eller fullgjort
uppdrag som förtroendeman må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande
enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dömes, om ej gärningen
är att anse såsom ämbetsbrott, till dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen meddelar
bestämmelser om ersättning åt den som utfört eller biträtt vid utförande av
personundersökning samt åt läkare som avgivit intyg enligt 7 §. Sådan ersättning
skaU gäldas av statsverket.

Konungen meddelar
bestämmelser om ersättning åt den som utfört eller biträtt vid utförande av
personundersökning eller förordnats till förtroendeman samt åt läkare som avgivit
intyg enligt 7 §. Sådan ersättning skaU gäldas av statsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den I aprU 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 oktober 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål och anför.

1 Inledning

I brottmål skall vid behov företas personundersökning
rörande 'den misstänkte. Personundersökningen syftar till alt tillföra
domstolen utredning om den misstänktes personliga förhållanden och underlag för
bedömningen av vilka åtgärder som är lämpliga för att främja hans anpassning i
samhället. Nuvarande regler i ämnet är meddelade är 1964 i samband med
tillkomsten av brottsbalken (BrB).

Kriminalvårdsberedningen' har i sitt belänkande (SOU
1972:64) Kriminalvård föreslagit en genomgripande reform av kriminalvårdens
organisation och verksamhet. Vad angår frivården föreslås bl.a, en översyn av
personundersökningsverksamheten (kap, 16 i betänkandet). Efter remissbehandling
av betänkandet har Kungl, Maj:l i årets stats-verksproposilion i huvudsaklig
överensstämmelse med beredningens förslag angett allmänna riktiinjer för det
fortsatta reformarbetet på kriminalvårdens område (prop. 1973:1 bil. 4 s. 76).
De föreslagna riktlinjerna har i allt väsentligt godtagits av riksdagen (JuU
1973:15, rskr 1973:152).

Med utgångspunkt i beredningens förslag rörande personunder-sökningsverksamhelen
och statsmakternas nu nämnda principbeslut har inom justitiedepartementet
gjorts en översyn av lagen om personundersökning i brottmål,

1 samband med översynen av personundersökningslagen har
också

'Statssekreteraren Ove Rainer, ordförande, riksdagsledamöterna
Astrid Bergegren, Arne Gadd, Nils-Eric Gustafsson, Sten Sjöholm och Anders
Wijkman samt departementsrådet Sven Andersson och generaldirektören Bo
Martinsson, Ang, remissbehandlingen se prop, 1973:1 bil. 4 s, 77.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 6

tagits upp frågan om hållande av särskild förhandling för
prövning av huruvida förordnande om personundersökning skall meddelas i fall
som sägs i 3 § första stycket andra punkten i lagen. Frågan har aktualiserats
genom en framställning den 30 juni 1972 från justitieombudsmannen (JO) Thyresson.
Över framstäUningen har efter remiss avgetts yttranden av justitiekanslem (JK),
Svea hovrätt, Göta hovrätt, kriminalvårdsstyrelsen, domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON), Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (Domareföreningen) och Sveriges
advokatsamfund. Hovrätterna har bifogat yttranden från 16 tingsrätter.

2 Gällande rätt

Den nuvarande lagen om personundersökning i brottmål
trädde i kraft den 1 januari 1965 samtidigt med BrB. Lagens huvudsakliga syfte
är att tillgodose behovet av noggrant och sakkunnigt utförda
personundersökningar, som inte endast ger en bakgrund lill brottet ulan även
lämnar fylligast möjliga material för bedömande av de från individualpreventiv
synpunkt lämpligaste åtgärderna mot den tilltalade. Personundersökningen tjänar
vidare till ledning vid den vård eller behandling, som den undersökte kan komma
all underkastas.

Personundersökning skall, om del prövas erforderligt,
verkställas för vinnande av utredning rörande den misstänktes personliga
förhållanden samt angående de åtgärder som kan anses lämpliga för att främja
hans anpassning i samhället (1 § personundersökningslagen). I vissa fall skall,
om inte erforderlig utredning ändå kommer alt vara tillgänglig,
personundersökning obligatoriskt företas. Sålunda stadgas förbud all döma någon
tiU fängelse i sex månader eller däröver, villkorlig dom, skyddslillsyn,
ungdomsfängelse eller internering eller överlämna någon lill särskild vård utan
att nu angivna krav har uppfyllts (2 §), Förordnande om personundersökning
skall meddelas av domstolen så snart del lämpligen kan ske. Sådant förordnande fär
dock meddelas endast under förutsättning alt den misstänkte erkänt gärningen
eller eljest sannolika skäl föreligger all han begått den (3 § första stycket).
Det åligger åklagare alt i vissa fall redan på förundersökningsstadiel göra
anmälan hos domstolen för prövning av frågan om personundersökning.
Skyldigheten avser fall då den misstänkte erkänner brott, för vilket är stadgat
fängelse i tvä är eller däröver. Om särskilda skäl föreligger kan anmälan
underlåtas ( 3 § andra stycket). Bestämmelsen utgör inte hinder för all
åklagaren i andra fall på eget initiativ eller efter framställning från den
misstänkte väcker fråga om förordnande om personundersökning. Domstolen kan
uppdra åt skyddskonsulent alt föranstalta om personundersökning, I annat fall
skall rätten utse lämplig person till personundersökare (4 §), Närmare
anvisningar om i vUka fall domstolen bör välja den ena eller andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 7

möjligheten
har inte getts. Det har förutsatts att i detta hänseende samråd kommer lill
stånd mellan domstolen och vederbörande skyddskonsulenl,

Personundersökningslagen
innehåller vidare bestämmelser om rätt för skyddskonsulent, skyddsassistenl och
personundersökare alt taga del av förundersökningsmaterialet och närvara vid
förhör med den misstänkte (5 §), skyldighet för barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd
alt lämna upplysningar beträffande den misstänkte (6 §) och möjlighet för
domstolen att förordna om införskaffande av läkarintyg (7 §), Intyg från
psykiater skall alllid inhämtas, innan någon döms tiU internering eller
överlämnas lill öppen psykiatrisk vård eller någon som inte fyllt 18 år döms lill
ungdomsfängelse, I lagen ges slutligen regler om tystnadsplikt (8 §), förordnande
om personundersökning i nädeärenden (9 §) saml ersättning till
personundersökaren m,fl, (10 §).

Med stöd av särskilt
bemyndigande (11 §) har Kungl, Maj:l utfärdat kungörelsen (1964:567) med vissa
bestämmelser angående tillämpningen av personundersökningslagen. En väsentiig
del av dessa föreskrifter rör skyddskonsulents befattning med
personundersökningsverksamheten samt vad den som utför eller biträder vid
utförandet av personundersökning har att iaktta i olika avseenden,

I beslut om
personundersökning skaU domstolen ange vilken behandlingsform undersökningen
företrädesvis bör avse (I § tUlämpningskungördsen), Har domstol uppdragit ål skyddskonsulenl
att föranstalta om personundersökning åligger det honom all se lill alt
undersökningen utförs på ett tillfredsställande sätt, Skyddskonsulenlen äger
rätt att anlita medhjälpare alt helt eller delvis utföra undersökningen men
skall då lämna denne nödiga anvisningar (3 § första stycket). Har särskild
personundersökare utsetts är denne skyldig alt samråda med skyddskonsulenlen i
det distrikt där den misstänkte är bosatt (3 § andra stycket). Undersökningen
skall planläggas med omsorg och lill sin omfattning och utformning anpassas
efter omständigheterna med noggrant beaktande av vad som krävs för att den
skall fylla sitt ändamål. Ingen får tillfogas onödigt lidande genom
undersökningen. Föreligger tidigare undersökning eller annan personutredning
bör undersökningen företrädesvis avse tiden efter föregående utredning (4 §), Personundersökaren
skall allt efter omständigheterna hålla sig underrättad om förundersökningen (5
§), sammanträffa med den misstänkte, sätta sig i förbindelse med hans familj
och andra närstående, hänvända sig till myndigheter, institutioner och
personer, som kan förväntas lämna värdefulla uppgifter, saml på grundval av vad
som därvid framkommer söka bilda sig en egen uppfattning om den misstänkte och
hans levnadsförhållanden (6 § första stycket). Den misstänkte bör få uttala sig
om vilka personer som skall höras. Särskild försiktighet är påbjuden vad gäller
införskaffande av upplysningar från arbetsgivare (6 § andra stycket).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 8

Personundersökningen
syftar även till att klarlägga vilka sociala och kriminalpolitiska åtgärder som
i det särskilda fallet är bäst ägnade att främja den misstänktes
återanpassning, I den mån del är erforderligt skall därför i dessa hänseenden
samråd ske med barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och övervakningsnämnd saml med
arbetsförmedling och socialnämnd (7 §), Framkommer under utredningen all den
misstänkte är i behov av vård för fysisk eller psykisk sjukdom eller liknande
skall detta förhållande anmälas till domstolen ulan dröjsmål, såvitt domstolen
inte redan beslutat om läkarundersökning (8 §),

En från rehabiliteringssynpunkl
myckel väsentlig tid förflyter från det domstolen beslutat om
personundersökning till dess frågan om påföljd blivit avgjord. Genom en
hjälpinsats i detta skede av förfarandet kan inte sällan skapas de bästa
förutsättningarna för den misstänktes anpassning i samhället. Del är också
önskvärt all förberedelser vidtas för vården i frihet i de fall sådan vård kan
bli aktuell. För att tillgodose dessa synpunkter föreskrivs i
tillämpningskungörelsen (9 §) att skyddskonsulenten, om så erfordras, under
denna tid bör bistå den misstänkte med att anskaffa bostad eller anställning
eller med andra lämpliga åtgärder. Den som utför eller biträder vid utförandet
av personundersökning skall därför utan dröjsmål underrätta skyddskonsulenten,
om han finner att den misstänkte behöver stöd och hjälp. Är skyddstillsyn ifrågasatt,
skall han föreslå övervakare och yttra sig om behovet av särskilda föreskrifter
samt, om det behövs, förbereda tillämpningen av föreskrifterna. Över valet av
övervakare bör den misstänkte få yttra sig.

1
sista hand har domstolen all vaka över att personundersökningen uppfyller de
ställda kraven. Därför har skyddskonsulenl som fåll i uppdrag all föranstalta
om personundersökning, den som biträtt denne vid undersökningen och
personundersökare föreskrivits skyldighet att på anmodan av domstol komplettera
undersökningen saml all i fall av behov inställa sig inför domstolen och lämna
denna upplysningar (11 §),

Slutligen bör nämnas att
enligt Kungl. Maj:ts instruktion (1969:402) för kriminalvårdsverkel skyddskonsulenl
och skyddsassistenl skall i den mån övriga göromål inte lägger hinder i vägen
verkställa personundersökningar och fullgöra uppdrag som övervakare (30 §),

3
Kriminaivårdsberedningens förslag och remissyttrandena över det

3.1
Beredningen

Enligt
kriminalvårdsberedningen bör reformerna på kriminalvårdens område främst syfta lill
att stärka frivårdens resurser. I överensstämmelse härmed förordar beredningen
bl,a, olika åtgärder för alt effektivisera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 9

personundersökningsverksamheten.

Beredningen behandlar till en början frågan om all närmare
koppla samman personundersökningsverksamhelen med skyddskonsulenl-organisalionen.
Beredningen framhåller att fördelarna med alt uppdra ål skyddskonsulenl att
föranstalta om personundersökning bl,a, är alt skyddskonsulenlen kan verka för
rekrytering av kvalificerade medarbetare i personundersökningsarbetet, lämna
dem kontinuerlig handledning och framför allt biträda med kuraliva åtgärder
redan före domen, om den tilltalade är i behov av sådana och villig all
medverka därtill. Sådana tidiga behandlingsinsatser har av många bedömts som
särskilt angelägna. Bland skyddskonsulenlernas arbetsuppgifter ingår också
utbildning av personundersökare.

Av den
praxisundersökning beredningen gjort framgår alt domstolarna i mycket olika
utsträckning har utnyttjat nuvarande möjlighet att överlämna ansvaret lill
skyddskonsulenten för att personundersökning utförs. Beredningen framhåller att
denna olikhet främst torde bero på frivårdens lokala resurser i fråga om
personal, skrivhjälp etc, I flertalet distrikt utser rätlen direkt lämplig
person till personundersökare medan endast vissa undersökningar överlämnas till
skyddskonsulenten, I storstäderna har man däremot kunnat avsätta särskild
personal hos skyddskonsulenterna till alt administrera
personundersökningsverksamheten och där förekommer all domstolarna överlämnar
ansvaret för undersökningen mer eller mindre fullständigt.

Beredningen
konstaterar vidare all man i de flesta skyddskonsulenl-distrikl har tvingats
överlåta handledningen av personundersökare på domslolspersonalen samt all
samråd mellan personundersökare och skyddskonsulenlen har uteblivit eller
blivit knapphändigt. De kuraliva insatser som görs med stöd av den i lillämpningskungörelsen
angivna skyldigheten för personundersökaren att underrätta skyddskonsulenten om
den misstänkte behöver hjälp och för skyddskonsulenten att då bistå med olika
åtgärder finner beredningen vara obetydliga, I stället hinner den misstänkte i
många fall försämra sin situation.

Enligt
beredningen leder ofta del förhållandel all personundersökningen utförs av nägon
annan än den som föreslår övervakare tiU att förslaget inte blir tillräckligt
underbyggt. Del kanske viktigaste momentet i personundersökningsarbetet att
finna en för den misstänkte lämplig övervakare får många gånger en
nödlösning, inte minst när del gäller människor som skall friges från häkten, Personundersökningsliden
utnyttjas på så sätt inte heller för kontakt med den föreslagne övervakaren,
som kunde vara med och planera positiva åtgärder, I de fall då domstolen inte förordnal
övervakare hänskjuts frågan tiU övervakningsnämnden. Därvid blir tiden mellan
personundersökning och övervakningens början ännu längre. De viktiga
inledningsfaserna i

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 10

övervakningsarbetet anknyts inte på ett naturligt sätt
till personundersökning och dom. Beredningen anser att därigenom möjligheterna
alt intressera den dömde för att fullfölja den planläggning som skett i samband
med personundersökningen har försvårats. Om klient och övervakare redan på personundersökningsstadiet
har vant sig vid att samråda med frivårdstjänslemannen blir det naturligt att
fortsätta med delta.

Beredningen konstaterar all personundersökningarna
huvudsakligen utformas med sikte på påföljdsförslagel. De uppgifter som samlas
in under personundersökningen syftar i första hand lill alt utgöra underlag för
påföljdsbeslämningen. Beredningen anmärker att en beskrivning av den personundersökles
önskemål, behov och resurser, vUken framför allt skulle vara värdefull för
planeringen av del gemensamma arbetet under en period av kriminalvård, därför
ofta saknas.

Enligt beredningens mening har personundersökarna ofta en
bristande utredningsrulin. Handledningen är vidare ojämn. Det leder till alt
andra tiUgängliga utredningar förbises och all undersökningarna många gånger
får en onödigt stor omfattning. Med hänsyn lill den tilltalades integritet och
den ytterst känsliga värderingen av uppgifterna är del angelägel att
utredningen begränsas lill det absolut nödvändiga. Denna avgränsning är
emellertid svår alt göra för orutinerade undersökare och risken är att de av
ambition och osäkerhet frestas att hellre ta med för mycket än för litet. Det
är väsentiigt alt materialet är av god kvalitet, eftersom del följer
vederbörande för lång lid framåt.

De anförda krUiska synpunkterna på personundersökningsverk-samhelens
nuvarande utformning och det bristfälliga sambandet med övervakarval och
behandlingsplanering har föranlett beredningen all pröva såväl
undersökningarnas innehåll som deras handhavande. Det gäller dels vilken
information som är nödvändig för val av påföljd och erbjudande av social hjälp,
dels hur denna information skall skaffas på etl enhetligare, smidigare och för
den enskildes rättssäkerhet mindre riskabelt sätt.

Beredningen
anser att förslag om ingripande kontrollåtgärder, såsom övervakning och frihetsberövande
påföljder, huvudsakligen måste byggas på information som betraktas som objektiv
och som anger tidigare regelbrott, dvs. registerupplysningar av olika slag.
Inhämtande av delta slag av upplysningar innebär också minst skada för den
enskilde från sekretessynpunkt. Om rättsväsendels informationssystem (RI) byggs
ut kan delta arbete förenklas och ges en enhetlig utformning.

Personundersökningsarbetet bör enligt beredningens mening
läggas upp stegvis och undersökningens omfattning bör prövas fortlöpande. Under
utredningstiden bör erbjudande om kuraliva åtgärder och social service kunna
ges och bilda basen i en plan för fortsatta stödåtgärder. Enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 11

beredningens uppfattning är det vidare av värde all
kontakt etableras redan pä personundersökningsstadiet mellan eventuell blivande
övervakare och den tilltalade, om den sistnämnde önskar del. De erfarenheter
som görs under utredningen bör få stor betydelse för påföljdsförslagel,
speciellt när det gäller att bedöma behovet av övervakning, Etl sådant
undersökningsförfarande gör en koppling lill skyddskonsulenlorganisalionen
naturlig. Beredningen föreslår därför all domstolens förordnande all
föranstalta om personundersökning obligatoriskt skall gå till
skyddskonsulenten.

En
ytterligare fördel med utredningstekniskt enhetliga personundersökningar,
utförda i frivårdens regi och med utnyttjande av Rl, är enligt beredningen att
dessa i stor utsträckning kan ersätta de nuvarande behandlingsundersökningar
som utförs på anstalternas mottagnings-avdelningar. Genom en sådan samordning
kan man utnyttja häklestiden på ett bättre sätt. För de tidigare personundersökta
bör skyddskonsulentens yttrande, beslående av regislerupplysningar och dala ur
eventuella övervakarrapporler, eller i vissa fall en kompletterande personundersökning
kunna ingå i behandlingsundersökningen.

Beredningen lägger fram ett detaljerat förslag angående de
metoder som bör komma till användning vid utförande av personundersökning.
Förslaget innehåller i huvudsak följande: Som första moment sker insamling av
registerdata av kvalificerat biträde under ledning av skyddskonsulenlen. Vidare
sker kontroll hos socialmyndighelerna om där finns utredningsmaterial. Är vad
som sålunda inhämtats inte tillräckligt och föreUgger inte heller annan och
likvärdig utredning, förordnar skyddskonsulenlen personundersökare. Denne skall
sammanträffa med den tUllalade, ta del av skolbetyg och arbetsbetyg och i
övrigt införskaffa erforderliga upplysningar. Härefter sker en bedömning av det
insamlade materialet tillsammans med den tilltalade och den tjänsteman som
skall ha hand om ärendet vid en eventuell övervakning. Avsikten härmed är
främst all få klarhet i om utredningen behöver kompletteras eller om den
tilltalade redan före målels avgörande är i behov av kuraliva insatser eller
kontakt med eventuell blivande övervakare. En förutsättning för alt vidta
sistnämnda åtgärder är samtycke från den tilltalade. Personundersökaren skaU
vidare planera behandlingen av denne. Häri ingår en sammanställning av materialet
med tyngdpunkt på den aktuella situationen, positiva sidor att utveckla hos den
tilltalade och förslag till social service. Anses läkarundersökning behövlig
skall delta anmälas lill rätten. Om del kan länkas föreligga behov av särskild
vård eller speciella föreskrifter frän konlrollsynpunkt bör samråd komma till
stånd med exempelvis socialvård eller särskolmyndighet, och om överlämnande lill
särskild vård kan bli aktuellt som förslag lill påföljd skall domstolen
underrättas härom för all erforderliga yttranden skall kunna begäras in.
Personundersökaren skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 12

även la ställning lill om den åtalade gärningens art gör
speciell påföljd påkallad från skyddssynpunkt eller om ålerfallsrisken gör
sådan påföljd befogad från konlrollsynpunkt eller om särskild föreskrift är
starkt motiverad från denna synpunkt. Personundersökaren skall alltid vara
skyldig att samråda med skyddskonsulenten eller annan handledande tjänsteman
angående påföljdsförslag, föreskrifter och behandlingsplan. Skyddskonsulenlens
uppfattning i dessa frågor skall framgå av redogörelsen. Sedan förslag i
påföljdsfrågan upprättats bör den tilltalade få del därav och genomgång ske med
honom av vad förslaget innebär. Eventuell övervakare skall anskaffas och
sammanföras med den tilltalade om dessa åtgärder inte redan har vidtagits.
Behandlingsplanering skall vidare ske med såväl den tilltalade som den
tilltänkte övervakaren. Därvid skall bl.a. diskuteras intensiteten av den
kontroll som anses nödvändig, sociala stödåtgärder och andra erbjudanden som
kan lämnas. Till domstolen bör även lämnas andra speciella upplysningar, t.ex,
angående lämpligheten av att förhandling sker inom stängda dörrar. Även den
tilltänkte övervakaren skall kunna kallas lill domstolen för att där lämna
synpunkter.

Vad gäller personundersökningsverksamhelens organisation
erinrar beredningen om all trafiknyklerhetskommitlén i betänkandet (SOU
1970:61) Trafiknyklerhelsbrotl föreslagit att fri värden i huvudsak skall
överta personundersökningarna i de mål angående trafiknykterhetsbrott där man
kan förvänta sig att påföljden skall bli skyddslillsyn med föreskrift om nyklerhelsvårdande
behandling eller villkorUg dom. Vidare framhåller beredningen alt kriminalvårdsverkel
i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 har föreslagU att frivårdsorganen
successivt skall överta utförandet av alla personundersökningar.

Beredningen anser alt det i många fall av trafiknykterhetsbrott
kan vara fråga om känsliga och svåra bedömningar som ställer stora krav på
undersökarens kunskaper och omdöme. Sådana förhållanden torde emellertid
föreligga även i många andra fall då personundersökning sker. Del är därför,
framhåller beredningen, naturligt att länka sig att i enlighet med
kriminalvårdsstyrelsens förslag överföra personundersökningsverksamheten i sin
helhet på frivårdsorganen. Härigenom skulle sannolikt kunna uppnås en höjd
kvalitet på undersökningarna och en gynnsammare start för kriminalvårdens insatser.
Detta borde på sikt kunna påverka vårdens resultat.

Emellertid anser beredningen vid den bedömning som
beredningen har att göra av det samlade resursbehovet inom kriminalvården all
en sådan satsning är alltför stor för all lämpligen ske på en gång. Beredningen
pekar därvid även på att del f.n. inte finns tillräckligt med personal utbildad
för uppgiften. Del kan också vara olämpligt all helt skära av möjUgheten all
låta andra än frivårdstjänstemän utföra personundersökningar. Inte bara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 13

nykterhetsvårdens tjänstemän ulan även andra
socialarbetare inom olika vårdområden kan tillföra
personundersökningsverksamheten stora resurser i klientkännedom och sakkunskap.
Med förstärkt information och handledning kan också andra kategorier, t.ex.
notarier vid tingsrätterna, samhällsvetenskapligt och pedagogiskt skolade
personer m.fl. utföra etl utmärkt utredningsarbete.

Beredningen föreslår av anförda skäl ett system, varigenom
resurser ställs till frivårdsdistriktens förfogande för en personundersökningsverksamhet,
som kan avpassas efter behov och möjligheter pä varje ort. Arbetet bör därvid i
sina huvuddrag läggas upp i enlighet med den av beredningen lämnade och
tidigare redovisade planen för genomförande av personundersökningar. Genom ett
sådant förfarande blir enligt beredningens uppfattning
personundersökningsverksamheten effektivare.

3.2 Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig beträffande
beredningens förslag i fråga om personundersökningsverksamheten har tillstyrkt
förslaget eller lämnat del utan erinran,

Hovrätten för Övre Norrland anser beredningens förslag
vara i princip välgrundade. Också enligt hovrättens mening är del mindre
lämpligt att avskära möjligheterna för andra än frivårdspersonal alt utföra
personundersökningar. En förstärkt information och handledning av andra
undersökare än frivårdstjänstemän synes angelägen. Även länsåklagarmyndigheten
i Örebro län understryker behovet av utbildning i sådana fall.

Socialstyrelsen anser det vara en synnerligen angelägen
uppgift för personundersökaren att klarlägga eventuell dold alkoholism eller
annat giftberoende och medverka lill alt den misstänkte blir
behandlings-motiverad.

Enligt överåklagaren i Göteborg bör när specieUa
omständigheter är för handen undantag göras från den föreslagna regeln om all skyddskonsulenl
obligatoriskt skall förordnas att föranstalta om personundersökning.

Sodalutredningen anser alt det bör ankomma på socialvården
alt tillgodose behov av kuraliva insatser som uppmärksammas i samband med
personundersökningar. Personundersökare bör därför i förekommande fall samråda
inte bara med frivårdstjänstemän ulan också med vederbörande socialförvaltning.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare har ingen erinran mot
att domstolens förordnande att föranstalta om personundersökning obligatoriskt
skall gå till skyddskonsulenlen. Föreningen utgår dock från

Enöversikdig redovisning av yttrandena lämnas i prop.
1973:1 bil. 4s. 117.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 14

att
förordnande all ulföra personundersökningar även i fortsättningen kommer att
meddelas tingsnotarier, eventuellt efter del dessa erhållit någon utbildning på
området. I vissa fall, t.ex. när del gäller häktade, bör emellertid kvarstå en
möjlighet för domstol att direkt förordna någon att utföra undersökningen.
Samråd bör givetvis i de fallen ske med skyddskonsulenten.

Föreningen
Sveriges åklagare anser att förslaget om ändring av personundersökningsrutinen
är godtagbart, liksom förslaget om hur vissa åtgärder, som nu sätts in efter
dom i brottmål, skall kunna tidigardäggas. Föreningen påpekar emellertid alt
del är av största betydelse all propåer om kuraliva åtgärder framförs på ett
sådant sätt, att den för brott misstänkte inte får den felaktiga uppfattningen
all skuld- och påföljdsfrågan redan är avgjord och all domstols prövning har
föregripits.

Övervakarnas
riksförbund finner del vara ett utmärkt förslag att den föreslagne övervakaren
om möjligt skall delta i det leamarbele mellan den åtalade, personundersökaren
och skyddskonsulenlen som föreslås ske under arbetet med personundersökningen,

Sveriges
advokatsamfund framhåller inledningsvis all etl stort antal personundersökningar
inte håller måttet. Ofta står alltför kort lid till buds för alt den som
förordnats att verkställa undersökningen skall kunna ulföra denna med önskvärd
omsorg. Personundersökningen är enligt samfundels uppfattning en viktig
handling som kan komma att följa en person genom en följd av år. Innehållet i
och riktigheten av en personundersökning är av väsentlig betydelse. Samfundet
biträder därför beredningens förslag all domstolarna skall begära
personundersökning hos skyddskonsulenten. Att själva undersökningen kan lämnas
ut lill därtill utsedd person, som fått speciell handledning, anser styrelsen
välbetänkt.

Föreningen
Sveriges statsåklagare förordar att personundersöknings-verksamhelen får den
inriktning som beredningen rekommenderar. Kvaliteten på nuvarande
personundersökningar är alltför ojämn. Många gånger finns det anledning att
anta att den bild man får av gärningsmannen vid läsningen av en
personundersökning alltför myckel avviker från verkligheten. Detta beror enligt
föreningens uppfattning vanligen på alt faklaurvalet är missvisande.

Föreningen
Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassislenterframhaller all den föreslagna
ordningen endast kan tillämpas om man får de personalförstärkningar som
föreslås av beredningen. Man påpekar all skyddskonsulenterna varje år avger
omkring 5 000 yttranden tUl domstolarna. Dessa yttranden kan jämställas med
personundersökningar även om de skrivs på andra blanketter. Föreningen
understryker särskilt nödvändigheten av att samråd meUan personundersökaren och
skyddskonsulenten blir obligatoriskt. Samarbetet med kommunernas socialvård måste
intensifieras på så sätt, alt dess sociala utredningar i ökad grad kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 15

användas
vid personundersökningarna. Vid vissa tillfällen torde dessa undersökningar
även i fortsättningen kunna ersätta personundersökningar. Föreningen betraktar
personundersökningarna som kvalificerade sociala utredningar, som inte kan
ersättas av rutinmässigt insamlande av data frän befintliga register,

LO finner att den
nuvarande ordningen, vilken i huvudsak innebär att en stor del av all personundersökningsverksamhet
utförs av tingsnotarier på deras fritid, är djupt otillfredsställande.
Huvudparten av tingsnotarierna kommer från en social miljö, som skyddat dem
från kunskaper om hur livet kan le sig. Den juridiska utbildningen som den nu
är utformad lägger föga intresse och vikt vid träning att förstå och närma sig
dem som i olika avseenden kommer i kontakt med rättvisan. Oftast saknar
personundersökaren de rent tekniska kunskaperna om hur en sådan undersökning
skall bedrivas. Personundersökningen kan vara av avgörande betydelse för den tilltalade
och del borde vara självklart att en personundersökare skall ha tillräckliga
kunskaper för denna grannlaga uppgift. Det är också viktigt, som beredningen
påpekar, att valet av övervakare inte får avgöras av slumpen. Det är inte
ovanligt alt personundersökaren ulan att den tilltalade fär ge sin syn på
valet övertalar någon arbetsgivare, lärare eller annan som förekommer i
undersökningen, något som helt strider mot övervakningens idé, Personundersökningsverksamhelen
skall ingå i frivårdens arbetsuppgifter och utbyggnad av densamma bör ha hög prioritet.
Kategorier utanför frivårdsorganisationen bör inte utan vidare kunna tå personundersökningsuppdrag.
Ett par instanser redovisar en kritisk hållning lill förslaget. Hovrätten över
Skåne och Blekinge framhåller att det inte är realistiskt att tro all problemet
med att lång tid förflyter från det en person begår brott lill dess han blir
föremål för frivärdsålgärder kan lösas eller i någon väsentlig mån minskas
genom de föreslagna åtgärderna. Enligt hovrättens mening beror denna tidsutdräkt
i huvudsak på alt polisen i många fall inte hinner utreda brott inom rimlig
lid. Hovrätten anser att frivård inte regelmässigt bör påbörjas redan under personundersökningsstadiet,
eftersom en personundersökare kan initiera insatser från frivårdens sida som
senare visar sig vara obehövliga eller skapa en olycklig förväntan hos den
åtalade att han skall erhålla en påföljd som innebär kriminalvård i frihet. En
annan sak är all personundersökaren på grund av redan nu gällande bestämmelser
kan och bör la initiativ så all den undersökte får del av samhällets vårdformer
i övrigt. Hovrätten kritiserar även beredningens förslag om obligatoriskt
förordnande av skyddskonsulent alt föranstalta om personundersökning. Frågan om
uppläggningen av personundersökningarna har samband med den mera omfattande
frågan vilken befattning domstolen över huvud laget bör ha med
personutredningen. Del måste enligt hovrättens uppfattning anses orikligt och
stridande mot

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 16

principerna
för en modern rättegång i brottmål att domstolen anskaffar, utväljer och
föredrar den personutredning som är avgörande för påföljdsvalel. En utväg är
att domstolen helt befrias från all i förväg ta befattning med
personutredningen. Det fick då ankomma på skyddskonsulenlen att, sedan åklagaren
underrättat honom om åtalet, föranstalta om personutredning. Om man i stället
går sä långt all skyddskonsulenlen underrättas redan när förundersökningen
påbörjas, kan behovet av kuraliva åtgärder redan på detta stadium
uppmärksammas. Sedan personutredningen utförts bör förslag lill påföljd
upprättas i samråd med skyddskonsulenlen och parterna få del av förslaget.
Parterna får med detta system bättre möjligheter alt förbereda sig för
huvudförhandlingen och alt vid denna framföra de kompletteringar som de anser
behövliga. Domstolen skulle alltså endast la del av del material som på delta
sätt framläggs i målet. En omläggning av personutredningarna efter denna modell
kräver dock en ingående utredning.

Övervakningsnämnden i
Halmstad anser all personundersökningarnas betydelse övervärderats. Uppgiften
för personundersökaren är alt kartiägga den undersöktes tidigare förhållanden
och att för domstolen framlägga förslag lill lämplig straff rättslig reaktion.
Del kan ifrågasättas om det är lämpligt alt redan under personundersökningsliden
i högre grad koppla in skyddskonsulenlorganisalionen på det aktuella fallet
eftersom ungefär en femtedel av de undersökta fär villkorUg dom och därför i
fortsättningen inte har någon kontakt med skyddskonsulenlen. Vidare kan antas
att den person som är föremål för personundersökning inte under delta
utredningsstadium är särskih intresserad av någon planläggning beträffande
framtida stödåtgärder, i synnerhet inte om den undersökte har den instäUningen
alt något brott inte föreUgger. Den nu tillämpade ordningen alt förordna lingsnolarier
eller andra som har avlagt juris kandidatexamen till personundersökare bör
bibehållas, eftersom person-undersökningen bör ingå som ett led i nolarieutbildningen
och eftersom dessa personundersökare fär anses ha goda förutsättningar alt
lägga fram förslag till åtgärder mot den undersökte.

4
JO:s framställning och remissyttrandena över den

4.1
JO:$ framställning

1 sin framställning väcker
JO frågan om en översyn av bestämmelserna i 3 § första stycket personundersökningslagen.
Som förut nämnts föreskrivs där alt rätten skall förordna om personundersökning
så snart det lämpligen kan ske men att sådant förordnande inte får meddelas, om
inte den misstänkte erkänt gärningen eller eljest sannolika skäl föreligger att
han

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 17

begått
den. Under förarbetena lill lagen uttalade dåvarande chefen för
justitiedepartementet att om gärningen inte erkänts prövningen huruvida
sannolika skäl föreligger alt den misstänkte begått gärningen torde fä ske vid
en förhandling (prop, 1964:90 s, 48),

JO
framhåller att han vid inspektioner av tingsrätter under åren 1971 och 1972
inte i något fall har sett exempel på all särskild person-undersökningsförhandling
hållils. De befattningshavare som han under sina inspektioner diskuterat frågan
med har nästan undantagslöst ansett del opåkallal eller förenat med ölägenheter
alt hålla förhandling enbart för bedömande av om personundersökning skall utföras,
I flera fall har den uppgiften lämnats honom att om den misstänkte inte erkänt
gärningen förordnande om personundersökning ofta brukar föregås av samråd mellan
domstolen och den misstänktes försvarare. Del förekommer inte sällan att frågan
om personundersökning prövas först i samband med huvudförhandlingen i målet,

I
skrivelsen redogör JO vidare för vad han uttalat i etl inspektionsprotokoll
från den 1 och 2 april 1971, I delta uttrycker JO förståelse för att del kan
anses förenat med vissa ölägenheter alt hälla särskild personundersökningsförhandling.
Han pekar även på att del för den misstänkte kan innebära obehag och ekonomiska
avbräck att behöva inställa sig till både personundersökningsförhandling och
huvudförhandling. När åklagaren funnit alt tillräckliga skäl för åtal är för
handen kan det vidare, såsom framhåUits i ett i Svensk Juristtidning 1969 s,
983 gjort inlägg, ifrågasättas huruvida del skall vara erforderligt med en särskild
förhandling för prövning om sannolika skäl föreligger att den misstänkte begått
gärningen. Enligt JO:s erfarenhet är åklagarnas åtalsbeslut som regel väl
underbyggda och man torde kunna utgå från att det sällan skulle inträffa alt en
domstol vid en särskild personundersökningsförhandling, sedan åtal väckts,
skulle finna att sannolika skäl för misstanke inte förelåg. Mot bakgrunden av
vad sålunda anförts uttalar JO i protokollet att nödvändigheten av särskild personundersökningsförhandling
kan diskuteras. En tänkbar lösning är enligt JO alt 3 § lagen om
personundersökning i brottmål ändras så all lagrummet kommer att innehålla ett
stadgande att om åtal väckts och den misstänkte inte erkänt gärningen
förhandling skall hållas innan förordnande om personundersökning meddelas, om
den misstänkte påkallar del eller särskilda skäl talar därför.

Av
skrivelsen framgår slutiigen alt JO sedermera beslutat inhämta yttrande i saken
från Föreningen Sveriges tingsrätlsdomare. Föreningen har därvid förklarat bl.a.
att det berörda stadgandet blivit en praktiskt laget död bokstav saml att
stadgandet bör ersättas med en formulering i enlighet med den av JO i
inspektionsprotokollet föreslagna lösningen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173

4.2
Remissyttrandena

JO:s
framställning har erhållit etl blandat mottagande.

Åtskilliga remissinstanser
anser lagändring obehövlig. Sålunda framhåller JK att man beträffande rättens
handläggning av fråga om personundersökningsförordnande torde ha all tillämpa
de allmänna bestämmelserna i 45 kap 12-14 §§ rättegångsbalken (RB), Rätten kan
således välja mellan att avgöra frågan på handlingarna eller efter förhör eller
förhandling med den misstänkte, EnUgl JK synes del berättigat all analogivis
tillämpa bestämmelsen i 45 kap 13 § RB om förhör även före åtals väckande. Då
redan gällande processuella regler synes ge domstolen erforderligt utrymme för
alt kunna välja mellan skriftlig och muntiig handläggningsform är JK tveksam om
behovet av lagändring och vill i första hand avstyrka en sådan. Anses likväl en
precisering böra ske av förutsättningarna för all hålla muntlig förhandUng,
ifrågasätter JK om den tilltalade skall tilläggas ovillkorlig rätt att kräva
förhandling. Även Göta hovrätt anser de nu nämnda stadgandena innebära en fullt
tillfredsställande reglering av de frågor som upptas i JO:s skrivelse.

Kriminalvårdsstyrelsen
ansluter sig lUl den uppfattningen att domstolen efter åtal helt bör befrias
från skyldigheten att i samband med beslut om personundersökning pröva om det
föreligger sannolika skäl för brottsligheten i fråga. Styrelsen ifrågasätter
dock mot bakgrunden av domstolarnas praxis och straffbestämmelsen för obefogat
åtal om del av JO föreslagna stadgandet skulle fyUa någon funktion,

DON
anser alt starka skäl talar för den praxis som utbildat sig i domstolarna.
Efter åtal torde särskild personundersökningsförhandling som regel kunna
underlåtas. Möjlighet att hålla sådan förhandling bör dock finnas i tveksamma
fall.

Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare framhåller att del knappast förekommer all allmänt åtal väcks
utan att ens sannolika skäl föreligger för misstanke. Föreningen anser därför
att ifrågavarande prövning efter åtal bör kunna ske på grundval av förundersökningsprotokoUel,
om rätten inte finner särskilda skäl all hålla förhandling. Någon lagändring
fordras inte för del syfte som JO:s skrivelse avser,

Svea
hovrätt tillstyrker JO:s förslag. Hovrätten anser att del med hänsyn till
kravet på skydd i möjligaste mån för den enskildes integritet bör övervägas all
införa möjlighet alt överklaga beslut om personundersökning. Även Sveriges
advokatsamfund tillstyrker förslaget.

Flertalet
av de hörda tingsrätterna har lämnat uppgift om den praxis som tillämpas inom
domstolen. Denna överensstämmer med den praxis JO redovisat i sin framstäUning,
lnte i något fall anmäls alt särskild personundersökningsförhandling har
förekommit eller nämnvärd olägenhet uppkommit genom del tillämpade förfarandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 19

Den
i framställningen föreslagna lösningen tUlstyrks eller lämnas utan erinran av
omkring hälften av tingsrätterna, Stockholms tingsrätt, som hör lill dessa,
anser det motiverat all beslut om personundersökning inte får fattas ulan att
tilltalad som bestrider ansvar beretts tillfälle all påkalla förhandling och
att en sådan begäran utan vidare prövning bör bifallas av rätten.

Andra
tingsrätter åter avstyrker den föreslagna lagändringen. Hit hör Norrköpings
tingsrätt, som tillämpar det förfarandet all om gärningen är bestridd beslut om
personundersökning endast undantagsvis meddelas före huvudförhandlingen.
Tingsrätten framhåller all del i görligaste mån bör undvikas att
personundersökning äger rum beträffande någon som senare frikänns. Del finns
enligt tingsrätten en risk med JO:s förslag att personundersökningsförfarande
skulle kunna komma alt äga rum i ett antal fall, i vilka frikännande dom kommer
att meddelas och i vilka fall med tingsrättens nuvarande praxis förordnande om
undersökning inte skulle ha skett. Del bör istället övervägas att ändra
bestämmelserna i RB så att del blir möjUgl att hålla fortsatt huvudförhandling
för utredning i påföljdsfrågan inom längre tid än f,n, eller att slutföra målet
i skriftlig form.

Vissa
tingsrätter är tveksamma om behovet av lagändring. Således anför Skövde
tingsrätt att någon skyldighet enligt gäUande rätt inte torde föreligga att
hälla förhandUng innan förordnande om personundersökning meddelas. Enligt
tingsrättens mening bör därför ulan lagändring prövning kunna ske pä
handlingarna av frågan om sannolika skäl för den misstänktes skuld föreligger, SkuUe
sådan skyldighet anses åvila domstolarna ansluter sig tingsrätten lUl JO:s
förslag liU avfattning av stadgandet, Linköpings tingsrätt anser det inte
föreligga något behov av föreskrifter i berört hänseende. Skulle emellertid den
misstänkte böra genom lagstiftning beredas ökat skydd mot obefogade personundersökningar
har tingsrätten inte något att erinra mot att denna lagstiftning ges den
utformning som föreslås av JO,

5
Departementschefen

Vid
införandel av brottsbalken (BrB) reformerades tidigare gällande lag om
personundersökning i brottmål, Bl.a. utvidgades det område inom vilket
personundersökning är obligatorisk och infördes bestämmelser som syftar lill
att sådan undersökning skall komma till stånd i ett sä tidigt skede av
förfarandet som möjligt. Vidare intogs i lagen en möjlighet för domstol all
uppdra ål skyddskonsulent alt föranstalta om personundersökning i de fall
domstolen inte direkt utser personundersökare. 1 administrativ ordning utfärdades
bestämmelser för att tillgodose behovet av ökat samarbete mellan
personundersökare och skyddskonsulent och för all möjliggöra för

s. 20 Kontrollera mot PDF

skyddskonsulent
att redan pä personundersökningsstadiet ingripa med kuraliva åtgärder.

Under
den lid nuvarande bestämmelser om personundersökning varit i kraft har
ytterligare erfarenheter från detta område vunnits. Mot bakgrund av dessa har
kriminalvårdsberedningen i betänkandet (SOU 1972:64) Kriminalvård undersökt
möjligheterna att effektivisera personundersökningsverksamheten. En av
huvudpunkterna i beredningens förslag är alt hela del administrativa ansvaret
för personundersökningsverksamheten läggs på frivårdsorganisationen. Detta
innebär att skydds-konsulenterna fortsättningsvis skall ansvara för såväl
anskaffande som utbildning av personundersökare. Vidare skall
personundersökningar utföras av frivårdstjänstemän i större utsträckning än nu
är fallet saml möjligheterna alt biträda den misstänkte med stödjande åtgärder
förbättras. För dessa ändamål föreslår beredningen en förstärkning av frivårdens
resurser genom etl utökat antal assistent- och biträdestjänster.

Beredningens
förslag om personalförstärkning för handledning och administration av personundersökningsverksamhelen
har bUrälls i 1973 års slatsverksproposilion (prop, 1973:1 bil, 4 s, 170) och
bifallils av riksdagen (JuU 1973:15, rskr 1973:152), Av tjänsterna inrättas 30 assislent-och
15 biträdestjänster under år 1974, Som nämnts inledningsvis har statsmakterna
samtidigt i allt väsentiigt godtagit de riktlinjer som beredningen dragit upp
för del fortsatta reformarbetet på området. Det förslag jag nu lägger fram
innebär för personundersökningsverksamhetens del etl fullföljande av dessa riktiinjer
och lill viss del en vidareutveckling av de tankegångar som ligger bakom
beredningens förslag.

Kriminalvårdsberedningen
har undersökt i vilken omfattning kuraliva insatser görs för den misstänkte
under liden fram till dess målet är avgjort. Man har funnit att med nuvarande
ordning de erbjudanden som lämnas om stöd och hjälp är obetydliga. Detta leder
till att den misstänktes situation i många fall hinner försämras under den lid
som förflyter fram till huvudförhandlingen. Från denna synpunkt anser jag
beredningens förslag att skapa ökade möjligheter att sälla in rehabUileringsålgärder
på etl så tidigt stadium som möjligt vara av stor betydelse. De snabba kurativa
insatser som blir möjliga genom den föreslagna ordningen torde kunna bidra tUl
att den åtalades personliga förhållanden förbättras. Det kan bl.a, påpekas att
en stor del av de straffade vid domstillfällel saknar arbete och lever under oordnade
förhållanden.

För
att tillgodose berörda synpunkter anser jag i likhet med beredningen del
nödvändigt att personundersökningsverksamheten knyts närmare till skyddskonsulenlorganisalionen
saml alt personundersökarna i större utsträckning än f,n, underrättar skyddskonsulenlen
om behovet av hjälpinsatser. Det bör ingå som en naturlig del av
personundersökningen att utreda vilket behov av social service som föreligger,
hur gjorda insatser

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 21

synes
verka och vilka möjligheter som finns all förverkliga den misstänktes egna
önskemål vad gäller utbildning, yrkesinriktning och liknande. Delta kan ske t.ex.
genom all den misstänkte upplyses om tillgängliga ulbildningsvägar eller bereds
tillfälle till yrkesorientering eller får undergå olika former av anlagsprov, I
enlighet med det anförda förordar jag en något vidgad omfattning av
personundersökningen. Delta bör komma till ullryck genom en komplettering av 1
§ lagen om personundersökning i brottmål. Av ändringen bör framgå alt
personutredningen även skall avse åtgärder som bedöms lämpliga för att i vidare
bemärkelse öka den misstänktes möjligheter till personlig utveckling. Jag vill
dock i likhet med beredningen starkt understryka att kurativa eller andra stödjande
insatser av skilda slag som sätts in under liden innan ansvarsfrågan slutligt
avgjorts bör baseras på etl klart medgivande från den som åtgärden avser.
Frivilligheten i de föreslagna åtgärderna bör kunna utgöra en garanti för att
den åtalade inte skall uppfatta erbjudande om hjälp som etl föregripande av
domstolens beslut. En positiv utveckling under personundersökningstiden kan
visserligen få betydelse för domstolens val av påföljd. Stödjande åtgärder får
dock inte sättas in på sådant sätt all det hos den tilltalade skapar en
ogrundad förväntan all han skall erhåUa en påföljd som innebär kriminalvård i
frihet,

Etl flertal
remissinstanser bekräftar beredningens uttalanden om alt de nuvarande
personundersökningarnas kvalitet stundom är mindre tillfredsställande. Detta
innebär inte bara all domstolen får ett otillräckligt underlag för sin
bedömning av den åtalades person ulan också att en risk finns för alt verksläUigheten
av den utdömda påföljden utformas på ett felaktigt sätt, eftersom
personundersökningen är etl betydelsefullt underlag för behandlingsplaneringen.
Med hänsyn härtill anser jag del vara etl rällssäkerhetskrav att
personundersökningen ger en så objektiv och allsidig bild av den åtalade som
möjligt. Även om del bör understrykas att flertalet av dem som nu sysslar med
dessa undersökningar utför ell förtjänstfullt arbete, är det dock uppenbart att
resultatet kan förbättras om personundersökningarna får det innehåll och i
huvudsak de metoder följs som beredningen föreslår. För all nå detta mål och
möjliggöra insättande av tidiga hjälpåtgärder fordras ett nära samarbete mellan
skyddskonsulent och personundersökare. Jag vill i detta sammanhang också
framhålla att ett förverkligande av beredningens förslag om all personundersökningarna
i så stor utsträckning som möjligt bör ersätta de behandlingsundersökningar
som nu görs efter inlagande i fångvårdsanstall ytterligare understryker kravet
på en förbättrad kvalitet. Jag biträder därför beredningens förslag alt
domstolens uppdrag att ombesörja personundersökning i varje enskilt fall
obligatoriskt skall gå (/// skyddskonsulenten. Detta bör komma lill uttryck
genom en ändring i 3 § första stycket personundersökningslagen, 1 sammanhanget
kan anmärkas alt motsvarande ordning

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 22

självfallet
bör tillämpas också i de fall som avses i 9 § i lagen, dvs, när fråga om
personundersökning aktualiseras i nådeärende.

Vad
härefter angår frågan om vem som fortsättningsvis skall ha befogenhet att utse
personundersökare är olika alternativ länkbara. Den förut berörda personalförstärkningen
för personundersökningsverk-samhelen är inte tillräcklig för att låta frivårdstjänstemän
ulföra samtliga personundersökningar. Också av andra skäl kan del som
beredningen och vissa remissinstanser anfört vara olämpligt att nu införa en
sådan ordning. Personer utanför frivårdsorganisationen bör därför även i
fortsättningen kunna få sådana uppdrag. Om skyddskonsulenlen inte själv eller
med biträde skall utföra personundersökningen, skulle i och för sig domstolen
kunna bibehållas som förordnande myndighet i sådana fall. Detta skulle
emellertid kunna innebära onödig omgång. Det är av stor vikt att person-undersökningarna
utförs i nära samråd med skyddskonsulenten. Det synes därför lämpligt att denne
också får kontroll över hela undersökningsverksamheten. Några ölägenheter med
tanke på fall dä personundersökning beslutas i samband med häktning av den
misstänkte torde inte vara alt befara. Med hänsyn härtill förordar jag att i
lagen slås fast alt personundersökare alltid skall utses av skyddskonsulenlen.
Delta aktualiserar ändring i lagens 4 §,

För
all syftet med den föreslagna reformen skall uppnås behövs enligt beredningen
ökad utbildning och handledning av personundersökare. Kravet härpå understryks
av åtskUliga remissinstanser. Även jag anser sådana insatser ytterst värdefulla
och nödvändiga för all nå del uppställda målet. Den av riksdagen redan
beslutade personalförstärkningen innebär att behovet nu kan tillgodoses. Enligt
min uppfattning talar åtskiUigt för all delta förhållande bör återspeglas av
lagtexten. Som en remissinstans framhåller bör de som slår utanför frivårdsorganisationen
inte utan vidare kunna fä personundersökningsuppdrag. Härför bör bl,a, krävas
goda kunskaper om den sociala verklighet flertalet av de misstänkta lever i liksom
ingående kännedom om påföljdssyslemel och kriminalvårdens möjligheter lill rehabiUteringsinsatser,
Del torde råda allmän enighet om all denna högre ambUionsnivå är synnerligen
betydelsefull för genomförandet av beredningens förslag. Kravet på ökad utbUdning
av personundersökare torde i första hand få tillgodoses genom kurser i
kriminalvårdens regi. Sådana kurser torde för lingsnolarier och andra som
genom sitt praktiska värv kan komma i fråga för personundersökningsuppdrag kunna
ges en förhållandevis begränsad omfattning. Jag vill mot denna bakgrund förorda
att i 4 § införs en bestämmelse att endast den får utses till personundersökare
som undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderliga
kunskaper.

Beredningen
tar även upp frågan om alt redan före domen skapa möjligheter till ett
förtroendefullt samarbete mellan den tiUtalade och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 23

blivande övervakare. Del framhålls alt det kanske
viktigaste momentet i personundersökningsarbelet, nämligen alt finna lämplig
övervakare, många gånger får en nödlösning, inte minst när det gäller någon
häktad som skall friges. Kritik riktas också mot alt personundersökningstiden
inte utnyttjas för att skapa kontakt mellan den tilltalade och den föreslagne
övervakaren. Den viktiga inledningsfasen i övervakningsarbetet anknyts inte på ell
naturligt sätt till personundersökning och dom. En grundläggande tanke hos
beredningen är all råda bot på dessa brister genom all sä tidigt som möjligt
klarlägga om den tilltalade är i behov av råd och stöd och i sådana fall utan
dröjsmål söka få fram förslag till övervakare samt låta denne sammanträffa med
den tilltalade och delta i del vikliga arbetet med behandlingsplaneringen. Den
föreslagne övervakaren skall vidare under liden fram till domen kunna fungera
som ett socialt och personligt stöd för den tUllalade, allt under förutsättning
att den tilltalade ger sitt samtycke därtill.

De
synpunkter beredningen gett uttryck för är enligt min mening väl värda all
beakta. Det måste bedömas som synnerligen angeläget att den tilltalade och den
föreslagne övervakaren får lära känna varandra och vänja sig vid alt i samråd
med frivårdstjänstemän lösa de problem som kan vara för handen. Redan i del
föregående har berörts vikten av tidiga kuraliva åtgärder. Motsvarande måste
anses gälla annat personligt stod åt den misstänkte. Ofta torde i delta skede
visad omsorg och hjälp att komma till rätta med vardagsbekymmer och närliggande
problem betyda mycket för den tilltalade och i vissa fall senare visa sig
innebära en god hushållning med kriminalvårdens resurser. Även för domstolens
del måste del, om skyddstiUsyn övervägs, vara lill fördel, inte minst i fråga
om valet av övervakare, all kunna få upplysning om utfallet av redan etablerat
samarbete mellan den tilltalade och den föreslagne övervakaren.

Beredningen har inte närmare angett under vUka formella
förutsättningar del berörda samarbetet skaU ske. En möjlighet är alt låta
detta med lämpliga anvisningar från skyddskonsulenlens sida fritt växa ftam och
ta del uttryck som i det enskilda fallet bedöms som lämpligt. En annan
möjlighet är att i författning ange ramen för verksamheten och därvid reglera
vissa frågor som ter sig betydelsefulla frän rättssäkerhetssynpunkt. Enligt min
uppfattning talar åtskilligt för sistnämnda lösning. Jag vill särskilt
understryka beredningens uttalande att den föreslagne övervakarens arbete helt
skall bygga på frivillighel från den tilltalades sida. Självfallet skall detta
då också upphöra, så snart den tUllalade påkallar det. Detsamma bör gälla om
åtal av olika skäl inte väcks eller om väckt åtal nedläggs. I vissa fall bör
uppdraget upphöra redan i samband med alt dom meddelas. Detta gäUer främst om
den tilltalade frikänns eller förklaras fri från påföljd eller påföljd
efterges. Övervägande skäl talar för samma ståndpunkt om påföljden bestäms tiU
böter eller villkorlig dom. Vid

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:173 24

andra
typer av påföljd bör den principen följas att de hjälpinsatser som nu är i
fråga skall upphöra eller uppgå i kriminalvård sä snart domen genom
nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde. Motsvarande bör
gälla om domstolen förordnar om omedelbar verkställighet. Även ett par andra
frågor påkallar enligt min mening författningsreglering. Nuvarande bestämmelser
om tystnadsplikt är inte tillämpliga på en eventuell blivande övervakare. Detta
måste anses helt oacceptabelt. Vidare kräver vissa ersättningsfrågor
överväganden. I den mån arbetet inte utförs som tjänsteåliggande bör samma
förmåner utgå som lill övervakare. Även om arbetsuppgifterna som framgår av det
följande i väsentliga hänseenden skiljer sig från varandra torde de framför
allt i initialskedet vara lika tidskrävande och fordra samma personliga insats.
Av i huvudsak dessa skäl anser jag del erforderligt all verksamheten knyts till
ett formellt förordnande från skyddskonsulenlens sida. För alt framhäva
innebörden i uppgiften vill jag föreslå alt den som förordnas benämns
förtroendeman. Genom denna benämning markeras att det skall vara fråga om en
person för vilken den tilltalade hyser tillit och lill vilken han vänder sig av
fri vilja. Förtroendemannen skall inte ha någon kontrollerande funktion och
inte heller vara rapporteringsskyldig i förhållande till skyddskonsulenlen. Med
utgångspunkt i vad som sagts nu föreslår jag att i 4 § personundersökningslagen
meddelas bestämmelser om förordnande av förtroendeman och om upphörande av
sådant förordnande. Vidare föreslås att förtroendemannen genom ändring i 8 och
12 §§ samma lag inordnas bland dem som är skyldiga alt iaktta tystnadsplikt resp.
har rätt lill ersättning. Kostnader för sådan ersättning kan bestridas inom
ramen för befintligt anslag för ersättningar till övervakare.

Beredningens förslag
föranleder även vissa andra överväganden i fråga om personundersökningsverksamhelen.
I beslut om personundersökning skall domstolen f.n. ange vilken behandlingsform
undersökningen företrädesvis bör avse. Vid ett genomförande av beredningens
förslag ter sig bestämmelsen onödigt kategorisk. Den bör därför mjukas upp. Jag
vill vidare instämma i vad beredningen anfört om angelägenheten av all samråd
mellan personundersökare och skyddskonsulent i vissa fall görs obligatoriskt.
Delta gäller särskUt förslag i påföljdsfrägan. Därjämte anser jag att
skyddskonsulentens uppfattning härom bör framgå av person-undersökningen. Ett
förverkligande av beredningens förslag att den personundersökle alltid skall
beredas tillfälle att sammanträffa med den som föreslås som övervakare samt att
förslaget i påföljdsfrågan skall göras klart för honom anser jag innebära en
förbättring i förhåUande till nuläget. Bestämmelser i nu berörda frågor liksom
vissa särskilda föreskrifter rörande underrättelse om olika förordnanden,
utseende av förtroendeman och skyldighet för denne att instäUa sig inför
domstol bör meddelas i administrativ ordning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 25

Jag
övergår härefter till del spörsmål som aktualiserats av justitieombudsmannens (JO:s)
framställning.

Innan
den nuvarande personundersökningslagen trädde i kraft ägde rätlen förordna om
erforderlig personundersökning utan särskild lagstadgad prövning.
Strafflagberedningen framhöll i sitt belänkande (SOU 1956:55 s. 385) alt det
varken i då gällande lag eller i beredningens förslag utsädes direkt, att
personundersökning inte skulle beslutas såvida inte sannolika skäl förelåg för
att den misstänkte hade begått det brott för vUket han misstänktes, men alt
detta låg i sakens natur. Enligt beredningens förslag skulle förordnande om
personundersökning meddelas så snart tUlräckliga skäl förebragts för sådan
undersökning, varmed beredningen avsåg att sannolika skäl föreligger för alt
den misstänkte har begått brottet. I 1964 års proposition infördes denna
förutsättning i lagtexten under hänvisning lill beredningens uttalanden.
Dåvarande departementschefen anförde i anslutning tUl 3 § första stycket i
lagen alt, om gärningen inte erkänts, prövningen huruvida sannolika skäl
föreligger all den misstänkte begått gärningen torde få ske vid en förhandling.

Bestämmelser om prövningen
av vissa preliminärfrågor finns i 45 kap 12-14 §§ RB, Jag vill ansluta mig tiU
den uppfattning justitiekanslem i sill remissyttrande gett uttryck för vad
gäller dessa aUmänna bestämmelsers tillämpning på frågor rörande beslut om
personundersökning. Detta innebär att domstolen kan välja mellan att fatta sitt
beslut på grundval av vad handlingarna innehåller eller efter förhör eller
förhandling med den misstänkte. Det ifrågavarande uttalandet i förarbetena lUl personundersökningslagen
får närmast ses som ett exempel på de möjligheter som slår domstolen till buds
i den berörda situationen. Den praxis som utvecklat sig inom området och som
innebär alt förordnande om personundersökning i regel meddelas utan särskild förhandling
även i fall dä den misstänkte inte har erkänt gärningen får enligt min mening
anses överensstämma med gällande rätt. Som framgår av JO:s framställning torde
det sedan åtal har väckts endast i undanlagsfall vara erforderligt all hälla
förhandling för prövning om sannolika skäl föreligger all den misstänkte begått
gärningen. På grund av vad som nu anförts anser jag del inte behövligt all
genomföra någon lagändring av den innebörd JO har ifrågasatt.

De
föreslagna ändringarna i lagen om personundersökning i brottmål bör träda i
kraft den I april 1974.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:173 26

6
Hemställan

Jag
hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt antaga inom
justitiedepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Svenska
Reproduktions AB Datoriserad Fotosättning Tryckning: Rotobeckman

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 9 dokument.

  1. Prop. 1997/98:14 Romkonventionen - tillämplig lag för avtalsförpliktelser s. 28 i texten · dokumentnivå
  2. Prop. 1991/92:2 om lag om särskild personutredning i brottsmål, m.m. i texten
  3. Bet. 1986/87:JuU20 om anslag till kriminalvården, m. m. (prop. 1986/87:100 bil. 4, E, jämte motioner) s. 16 i texten
  4. Bet. 1974:JuU2 Justitieutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:20 med förslag till ny lagstiftning om kriminalvård i anstalt m. m. jämte motioner s. 25 i texten
  5. Bet. 1974:JuU5 Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1974/75 till kriminalvården j… s. 2 i texten

Visa alla 9