Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattad arbetslöshetsersättning, m.m.
1973 · 45 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 29 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:182, Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattad arbetslöshetsersättning, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1973 Prop. 1973:182
Nr 182
Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattad
arbetslöshetsersättning, m. m,; given den 26 oktober 1973,
Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande
departementschefen hemstäUt,
CARL GUSTAF
G.E, STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåU
1 propositionen behandlas bl, a, vissa frågor som hänger
samman med att arbetslöshetsersättning fr, o. m, januari 1974 blir
skattepliktig inkomst. Det föresläs att sjömansskatt skaU erläggas för sådan
ersättning om mottagaren vid något tillfälle under en tolvmånadersperiod före
inträffad arbetslöshet har varit skyldig att erlägga sjömansskatt för inkomst
ombord. Skatten skall utgå enligt särskild tabell. Vidare skall enligt
propositionen preUminär A-skatt tas ut på arbetslöshetsersättning även om
mottagaren har debiterats preliminär B-skatl. Det föreslås också regler
beträffande avräkningen mellan stat och kommun av sådan skatt som utgått pä
sjukpenning eUer arbetslöshetsersättning m, m, vid arbe tsgivarin trade.
Förslag läggs fram om ändringar i uppbördsförfarandet,
avseende preliminärskatt på folkpension och antal uppbördsterminer för
debiterad tillkommande skatt samt i fråga om uppbörd av annuiteter på förskott
för avlösning av frälseräntor. Slutligen föreslås att beslutanderätten i fråga
om anstånd med lämnande av självdeklaration för de flesta fall överförs från
länsstyrelse till lokal skaltemyndighet.
1 Riksdagen 1973. I samt. Nr 182
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1973:182
1 Förslag till
Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272)
Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 4 mom,, 3 § 3 mom., 10 §,
27 § 1 och 3 mom. samt 31 § uppbördsförordningen (1953:272)' skall ha nedan
angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
2
Med skatt förstås i denna för
ordning, där icke annat angives,
statlig inkomstskatt, statlig för
mögenhetsskatt, utskiflningsskatt,
ersättningsskatt, kommunal in
komstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana social
försäkringsavgifter till folkpensio
neringen och lUläggspensionsavgif-
ter som avses i 19 kap. 3 § lagen
om allmän försäkring, sjukförsäk
ringsavgifter enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, sådana arbetsgivar
avgifter enligt förordningen angå
ende uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., avgifter enligt förordningen
om allmän arbetsgivaravgift och
redareavgifter enligt lagen om re
dareavgift för sjöfolks pensione
ring vUka icke uppbäras av riksför
säkringsverket, avgift som avses i
116 a eller I16c§ taxeringsför
ordningen, ävensom annuitet å av
dikningslän.
Nuvarande lydelse
1
Med skatt förstås i denna för
ordning, där icke annat angives,
statlig inkomstskatt, statlig för
mögenhetsskatt, utskiflningsskatt,
ersättningsskatt, kommunal in
komstskatt, landstingsmedel,
skogsvårdsavgifter, sådana social
försäkringsavgifter till folkpensio
neringen och tilläggspensionsavgif
ter som avses i 19 kap. 3 § lagen
om allmän .försäkring, sjukförsäk
ringsavgifter enligt 19 kap. 2 §
sistnämnda lag, sådana arbetsgivar
avgifter enligt förordningen angå
ende uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., avgifter enligt förordningen
om allmän arbetsgivaravgift och
redareavgifter enligt lagen om re
dareavgift för sjöfolks pensione
ring vilka icke uppbäras av riksför
säkringsverket, avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringsför
ordningen, ävensom annuiteter å
avdikningslän och å förskott för
avlösning av frälseräntor.
Kungl. Maj:t må, om särskilda omständigheter därtill
föranleda, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl
annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats
skall, där icke annat angivits, vad i denna förordning stadgas angående skatt
äga motsvarande tUlämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.
' Förordningen omtryckt 1972:75.
2 Lydelse enligt förslag i prop. 1973:144.
Prop. 1973:182 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
4 mom. Skattereduktion åtnjutes
av ogift skatlskyldig, som har hemmavarande barn under 18
år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt
nämnda förordning som understiger 4 500 kronor, med 40 procent av det belopp
som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.
Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig
inkomstskatt laxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes
skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten, Äro de
taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de
skattskyldiga.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av
skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret.
För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall
få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret.
Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker
skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket
endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skatlskyldige
skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt förordningen om statlig
inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda
förordning som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.
Vid tUlämpningen av bestäm- Vid tiUämpningen av bestäm-
melserna i första, andra och tredje melserna i första,
andra och tredje
styckena skall som taxerad in- styckena skall som taxerad in
komst anses även under beskatt- komst anses även under beskatt
ningsåret uppburen beskattnings- ningsåret uppburen beskattnings
bar inkomst enligt förordningen bar inkomst enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. (1958:295) om sjömansskatt rawf
Skattereduktion som tUlkommer enligt 1 § 2 mom. nämnda förord-
skattskyldig enligt nämnda be- ning skattepliktig dagpenning.
stämmelser skaU minskas med en Skaltereduktion som tillkommer
tolftedel för varje period om tret- skatlskyldig enligt nämnda be-
lio dagar, för vilken den skattskyl- stämmelser skall minskas med en
dige uppburit beskattningsbar in- tolftedel för varje period om tret-
komst som förut nämnts. tio dagar, för vilken den skatlskyl-
dige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skaltereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i frå-
ga om statlig förmögenhetsskatt, ga om statlig
förmögenhetsskatt,
3 Lydelse enligt förslag i prop. 1973:144. 1* Riksdagen
1973. 1 saml. Nr 182
Prop. 1973:182 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
socialförsäkringsavgift till folkpen-
socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, tilläggspensionsavgift, sioneringen,
tUläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, aUmän arbetsgi- arbetsgivaravgift,
allmän arbetsgivaravgift, redareavgift och förse- varavgift, redareavgift och
förseningsavgift enligt 116c§ taxe- ningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen
samt annuitet å ringsförordningen samt annuitet å avdikningslän och å förskott
för avdikningslän. avlösning av frälseränta.
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering
av slutlig skatt, tUlkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid
fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av
skattereduktion bortfaller.
3§
3 mom. Kungl. Maj:t må förordna, att preliminär A-skatt
skall utgå för tUläggspension enligt lagen om allmän försäkring saml för
folkpension som utbetalas tUlsammans med tUläggspension eller annan förmån.
Om det är särskilt påkallat från Kungl. Maj:t må förordna, att
uppbördssynpunkt, må Kungl. preliminär A-skatt skall utgå
för Maj:t förordna att preliminär A- inkomst av artistisk verksamhet skall skaU
utgå även för annan och för inkomst som avses i punkt inkomst än sådan som utgör
den 12 av anvisningarna tiU 32 § kom-skattskyldiges huvudsakliga in- munalskattdagen
(1928:370), ä-komst av tjänst eller likställes där- ven om inkomsten icke utgör
hu-med enligt 2 mom. under 1 andra vudsaklig inkomst av tjänst, stycket.
Har förordnande meddelats enligt detta moment, skall i
fråga om inkomst som förordnandet avser gäUa vad Kungl. Maj:t föreskriver om
beräkning av preliminär skatt, avdrag för preliminär och kvarstående skatt samt
ansvarighet för sådan skatt, m. m.
(Se vidare
anvisningarna.)
10 § Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning,
som vid kommunal tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej
heller å ersättning, som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostnader,
därest icke ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara
erforderligt för kostnadernas bestridande. Preliminär A-skatt skall icke utgå
för:
a) folkpension och lUläggspen- a) folkpension och tUläggspen-
sion enligt lagen om allmän för- sion enligt lagen om
allmän för
säkring, där ej annat följer av säkring, där ej annat följer av
förordnande enligt 3 § 3 mom.; förordnande
enligt 3 § 3 mom.
eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt
skall göras;
Prop. 1973:182 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b)
bidrag som
avses i 15 och 19 §§ lagen angående införande av lagen om allmän försäkring;
c)
familjebidrag
enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 eller enligt förordningen
den 29 juni 1946 om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av
kroppsskada; eller
d) sådan pension, livränta eller från
försäkringsanstalt utgående annan
skattepliktig ersättning, som uppgår lill högst 3 000 kronor för år; dock
att vad nu sagts ej skall tUlämpas på pension, som utgår på grund av lagen
om allmän försäkring.
27 §
1 m o m.** Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå
i slutUg skatt saml debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i laxeringslängd
eller annat beslut om taxeringen. 1 övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom,
förordningen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tUlämpning av
det procenttal av grundbeloppet, som faststäUts att gälla för den preliminära
skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med
ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret
gäller i beskattningsorten;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i
en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt
och vid annat öretal avrundas nedåt lill helt krontal;
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promUletal,
som enligt vad därom särskilt är stadgal bestämts för det år då den slutliga
skatten debiteras;
att tUläggspensionsavgift
uträknas med tUlämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för
avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras
med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där
beskattningsorten är belägen;
att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras enligt
19 kap, lagen om allmän försäkring och, såvitt gäller person med inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning, med beaktande av avgiftsbelopp som
uträknats av allmän försäkringskassa;
all i I § omförmäld arbetsgivaravgift och redareavgift
debiteras i en gemensam post; samt
alt i 1 § omförmäld annuitet att i 1 § omförmäld annuitet
eller,
därest skattskyldig har att eller, därest skattskyldig har att erlägga
flera annuiteter av samma erlägga flera annuiteter, summan slag,
summan av dessa påföres i av dessa påföres i helt antal kro-helt antal
kronor, därvid öretal nor, därvid öretal bortfaller, bortfaller.
" Senaste lydelse 1973:436.
opaginerad Kontrollera mot PDF
inkomståret.
Har
slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel
vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med
felaktigt belopp eller skaU kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skaU
ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.
Bestämmelserna
i denna förordning om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives,
motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.
31 §
Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i tUlkommande
skatt samt debitering av sådan skatt sker efter samma grunder, som gällt för
debitering av motsvarande slutliga skatt. Vid debitering på grund av eftertaxering
iakttagas bestämmelserna i 63 § kommunalskattelagen.
Sänkning
av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till
följd av ändringen. TiUkommande skatt under tio kronor uttages icke.
Nuvarande
lydelse
3 mom.
Överstiger skatt
skyldigs slutliga skatt den prelimi
nära skatt, som enligt 2 mom.
skall gottskrivas honom, med
minst en tiondel av den slutliga
skatten eller med minst femtusen
kronor, skall den skattskyldige
tiU statsverket erlägga ränta med
tolv procent, för en beräknad tid
av ett år, å den del av det över
skjutande beloppet, som över
stiger ettusen kronor; dock att det
belopp vara ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas tiU när
mast lägre hundratal kronor. Vid
bedömande av om och medvUket
belopp ränta skall utgå, skall i den
slutliga skatten icke inräknas ut
skiflningsskatt, ersättningsskatt,
skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift,
avgift enligt 2 § förordningen om
allmän arbetsgivaravgift, redareav
gift, avgift som avses i 116 a eller
116 c § taxeringsförordningen
saml annuiteter, ej heller skall i den preliminära skatten
inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter
den 30 april året näst efter
Föreslagen
lydelse
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den
preliminära skatt, som enligt 2 mom. skaU gottskrivas honom, med minst en
tiondel av den slutliga skatten eller med minst femlusen kronor, skall den
skattskyldige till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad
tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas tUl
närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp
ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i
116a eller 116 c § taxeringsförordningen samt annuitet, ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
TiUkommande
skatt skall förfalla tUl betalning under uppbördstermin eUer uppbördsterminer,
som lokal skattemyndighet bestämmer, dock högst under sex på varandra följande
uppbördsterminer. Därvid bör skatten / regel fördelas på samma antal uppbördsterminer
och efter samma grunder som i 28 § sägs.
Föreslagen lydelse
Tillkommande
skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin eller två på
varandra följande uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer. Därvid
skaU skatten fördelas efter samma grunder som i 28 § sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I januari 1974, Äldre
bestämmelser i fråga om annuitet på förskott för avlösning av frälseräntor
gäller vid debitering av skatt på grund av 1973 års eller tidigare års taxering
och eftertaxering för år 1973 eller tidigare år. Annan sådan annuitet uppbäres
enligt bestämmelserna i kungörelsen (1953:685) angående inbetalning av vissa
avgifter, som tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden.
2 Förslag tiU
Förordning om ändring i förordningen (1958:295) om
sjömansskatt
Härigenom
förordnas, alt I § och 21 § 2 mom. förordningen (1958 :295) om
sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
fart, som i 2 § sägs.
Den som
är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller
för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt denna
förordning icke vara anställd ombord på fartyget.
Förordningen
är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg i fart
inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder.
Sjömansskatt enligt denna förordning skall eriäggas av
envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en
bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i
sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.
If
1 mom. Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas
av envar, som är anställd i redarens tjänst, för inkomst ombord på svenskt
handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket
huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärr-
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Förordningen omtryckt 1970:933. 2 Senaste lydelse
1971:814.
Prop,
1973:182 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kanaler
eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund
(inre fart)
utom i fall som avses i 7 § I mom, tredje stycket,
2 mom. Sjömansskatt erlägges även för dagpenning från
erkänd arbetslöshetskassa inom sjöfartsnäringen, om mottagaren vid något
tillfälle inom tolv månader före den månad då rätt till dagpenning uppkommer
haft att erlägga sjömansskatt enligt 1 mom. Sjömansskatt enligt detta stycke
utgår enligt de grunder som gälla vid uttagande av preliminär A-skatt på
ersättning från erkänd arb e t slös h e tskassa.
Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter i fråga om
sjömansskatt enligt första stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
21
2 m o m,
Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och ytterligare fyra ledamöter,
vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas tiU vice
ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.
Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagfarna och hava erfarenhet i
domarvärv eller i administrativ verksamhet. Av övriga ledamöter skall en äga
särskild insikt och erfarenhet i allmänna värv samt två vara i
arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda
ledamöter skall en företräda redarna och en de ombordanstäUda. För envar
ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende av
ledamöter.
Nämnden är beslutför, då ord- Nämnden är beslutför, då ord-
föranden och minst två andra le- föranden och minst två
andra le
damöter eller suppleanter äro till- damöter eller suppleanter äro till
städes, dock att efter nämndens slädes. Beslut i ärenden eller grup-
uppdrag beslut må av ordföran- per av ärenden, som äro av enklare
den eller, vid förfall för denne, av beskaffenhet, må efter nämn-
vice ordföranden ensam fattas i dens uppdrag fattas
sådana ärenden eller grupper av 1)
av ordföranden eller, vid
ärenden,
som äro av enklare be- förfaU för denne, av vice ordföran-skaffenhet. Nämnden
må upp- den ensam eller då särskilda skäl draga åt suppleant för ordföran-
föreligga - av suppleant för ord-den respektive vice ordföranden
föranden respektive vice ordföran-
3 Senaste lydelse 1971:814.
Prop,
1973:182 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
att, då särskilda skäl föreligga fat- den, såvitt fråga är om
annat
ta nu ifrågavarande beslut. Upp- ärende än som avses i 1 mom. vid
drag som avses i detta stycke må 2) eller 1), samt
icke avse ärenden, som omforma- 2) av sjömansskattekontoret,
ks i 1 mom. vid 2) eUer 7). såvitt avser ärende enligt 1 mom.
3).
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
Bestämmelserna i 1 § 2 mom. gäller icke i fråga om dagpenning som belöper på
tid före ikraftträdandet.
3 Förslag till
Lag om ändrmg i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att 19 §, 46 § 3 mom. och 48 § 2 mom,
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19§'
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eUer eljest på grund av giftorätt
tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av
oskift bo eller gåva;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra
fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom,;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;
ersättning, som pä grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit
den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av
4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör
föräldrapenning, så ock
sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eUer olycksfall i arbete eller under mUitärtjänstgöring om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre
belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur;
' Senaste lydelse 1973:434. Ändrad lydelse föreslagen
även i prop. 1973:181.
Prop, 1973:182 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
belopp, som tUl följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;
ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån
köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället
försålts, varit att hänföra tUl inläkt av jordbruksfastighet, av annan
fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att
hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, därför givaren jämUkt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till
avdrag;
stipendier tUl studerande vid undervisningsanstalter eller
eljest avsedda för mottagarens utbUdning;
allmänt barnbidrag; allmänt barnbidrag;
lön eller annan gottgörelse, lön eller annan gottgörelse, för
som enligt förordningen om sjö- vilken skall
erläggas skatt enligt mansskatt utgör inkomst ombord; förordningen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;
invaliditetstillägg eller invaUditetsersättning enligt 9
kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstiUägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg tUl handikappade;
bostadstillägg som avses i kun- bostadstillägg som avses i kun-
görelserna den 28 maj 1968 (nr görelserna (1968:425)
om statliga 425) om stafliga bostadstUlägg tiU bostadstUlägg tiU
barnfamiljer och barnfamiljer och (nr 426) om (1973:379) om
statskommunala statsbidrag till kommunala bo- bostadstUlägg;
stadstillägg till barnfamiljer;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för
vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tUlfäUe dylika medel
finnas i stiftelsen;
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats
vid yrkesmässig användning av motorsåg.
(Se vidare
anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
46 §
3 mom.
Ha makar med
hemmavarande barn under 16 år
båda haft A-inkomst enligt 9 § 3
mom. förordningen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, må den
make som haft den lägsta inkoms
ten av sådant slag åtnjuta förvärvs
avdrag. Ha makarna haft lika stora
A-inkomster, åtnjutes avdraget av
den yngsta maken. Avdraget är i
fråga om inkomst av rörelse 25
procent av nettointäkten av rörel
sen och i fråga om inkomst av
tjänst 25 procent av inkomsten, i
båda fallen dock högst 2 000 kro
nor. I fråga om inkomst av jord
bruksfastighet är avdraget 1 000
kronor. Vid jämförelsen av makar
nas inkomster skall hänsyn tagas
även tUl under beskattningsåret
uppburen kontant inkomst om
bord enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt.
3 mom. Ha
makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom,
förordningen (1947:576) om statUg inkomstskatt, må den make som haft den
lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makama haft lika
stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga
om inkomst av rörelse 25 procent av nettointäkten av rörelsen och i fråga om
inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000
kronor, I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.
Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även tUl under
beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enUgt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda förordning
skattepliktig dagpenning. Har gift skattskyldig med hemmavarande bam under 16
år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken ulfört
arbete i förvärvskällan, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet
av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor.
Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast
av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.
Har
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret
antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft A-inkomst, må han
åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbraksfastighet
och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och i fråga om
inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000
kronor.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som
under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosalt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill
förslår. Avdrag må för skattskyldig eUer, om skattskyldig varit gift
2 Senaste lydelse 1970:633.
1** Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 182
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1973:182 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och levt tillsammans med sin make, för makama tUlsammans
icke
överstiga
om avdrag ifrågakommer enligt första stycket vid inkomst
av rörelse eller tjänst eUer enligt fjärde stycket: 2 000 kronor; och
i övriga faU: 1 000 kronor.
Avdrag enUgt detta moment skaU erhållas i kommun där
inkomst, som berättigar till avdrag, tages tUl beskattning, i första hand, när
så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes
av taxeringsnämnden i sagda kommun,
48 §
2 m o m, Skatlskyldig fysisk person, som varit här i riket
bosatt under större delen av beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt vad nedan sägs.
Grundavdraget är 4 500 kronor om den skatlskyldiges enligt
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår tUl
högst 30 000 kronor och, om inkomsten är större än 30 000 kronor, 4 500 kronor
minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskatt-
ningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön
eller annan
gottgörelse som utgör beskatt- gottgörelse som utgör skatte-
ningsbar inkomst enligt förord- pliktig inkomst enligt förord
ningen (1958:295) om sjömans- ningen (1958:295) om sjömans
skatt skall grundavdraget beräknas skatt skall grundavdraget beräknas
med hänsyn till summan av den med hänsyn till summan av den
skattskyldiges taxerade inkomst skattskyldiges taxerade inkomst
enligt andra stycket och den be- enligt andra stycket, den beskatt-
skattningsbara inkomsten enligt ningsbara inkomsten enligt nämn-
nämnda förordning. Del sålunda da förordning samt enligt 1 § 2
beräknade grundavdraget skall mom. förordningen skattepUktig
minskas med en tolftedel för varie dagpenning. Det sålunda beräk-
period om trettio dagar, förvUken nade grundavdraget skall minskas
den skattskyldige uppburit be- med en tolftedel för varje period
skattningsbar inkomst som förut om trettio dagar, för vilken den
nämnts. skattskyldige uppburit
beskatt-
ningsbar inkomst som förut nämnts.
Det belopp för grandavdrag, som erhålles vid tillämpning
av andra eller tredje stycket, avrundas uppåt tUl helt tiotal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, Äldre lydelse
av 19 § gäller fortfarande i fräga om bostadstUlägg enligt kungörelsen
(1968:426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer,
3 Senaste lydelse 1970:633
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1973:182 13
4 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd
av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 7§ förordningen (1959:552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m,' skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §2
Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivarupp-gift
eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma med de
felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig, må
arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.
Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga
att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de
upplysningar som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för
arbetsgivaren.
För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighel
enligt denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförordningen,
skyldig att efter anmaning tiUhandahåUa där angivna handlingar. I fråga om
verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämnda moment
sägs.
Anmaning som avses i denna Anmaning som avses i denna
paragraf utfärdas av riksförsäk- paragraf
utfärdas av riksförsäkringsverket, lokal skattemyndighet
ringsverket, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för sjömans- eUer
sjömansskattekontoret, skattekontoret.
I anmaning må vite föreläggas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
' Förordningen omtryckt 1962:396. 2 Senaste lydelse
1966:245,
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Förslag till
Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)
Härigenom
förordnas, att 34 § 2 mom, taxeringsförordningen (1956: 623)' skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
34 § 2 mom. Visar någon att hinder på grund av
särskilda omständigheter möter alt avlämna självdeklaration inom föreskriven
lid, må han efter ansökan erhålla annan tid, inom vUken självdeklarationen
skall vara avlämnad.
Ansökan
göres hos skattechefen i det län, där sökanden är skattskyldig tUl statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, eUer, om sådan skattskyldighet
ej föreligger, i det län, där självdeklarationen skall avlämnas.
Ansökan prövas, såvitt fråga är om fysisk person, dödsbo
eller familjestiftelse, av lokala skattemyndigheten i det fögderi, där
sökanden är skatlskyldig tiU statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
eller, om sådan skattskyldighet ej föreligger, i del fögderi, där
beskattningsorten är belägen. Ansökan göres hos myndighet som har att pröva
den.
Mot
skattechefens beslut må talan ej föras.
I fråga om annan skattskyldig än som avses i andra stycket
prövas ansökan av skattechefen i det län, där sökanden är skattskyldig till
statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, eller, om sådan
skattskyldighet ej föreligger, i det län, där beskattningsorten är belägen.
Skattechefen får dock förordna att ansökan i stället skall prövas av lokal
skattemyndighet som skattechefen bestämmer. Ansökan göres hos skattechefen.
Mot skattechefens eller lokal skattemyndighets beslut må
talan ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
1 Förordningen omtryckt 1971:399.
Prop,
1973:182 15
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt
Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1965 :269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§' Vid tillämpning av I § skall i skatteunderlaget icke
inräknas skattekronor och skatteören som kan anses hänföra sig till följande
skattepliktiga intäkter, nämligen dels sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
ersättning enligt förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen
(1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m, m,,
kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid
olyckor i atomanläggningar m, m,, förordningen (1954: 250) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., lagen
(1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., mUitärersättningsförordningen
(1950:261) och- lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare, allt tUl den del
sjukpenningen eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500
kronor för år, dels föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän
försäkring, dels dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant
arbetsmarknadsstöd, dels utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning såvitt
avser grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barnlillägg. Intäkterna upptages
härvid tUl belopp som anges på kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen
(1956:623).
Vid beräkning av skatteunderlaget för fysisk person skall
avdrag vidare göras för skattekronor och skatteören, som kan anses motsvara
sjukpenning, vilken vid arbetsgi-varin trade enligt 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring för honom uppburits av arbetsgivaren, om arbetsgivarinträdet
skett den 9 november 1973 eller
Denna lag träder i kraft den I januari 1975 och
tillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1976.
' Senaste lydelse 1973:437.
Prop, 1973:182 16
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 oktober 1973,
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattad
arbetslöshetsersättning, m. m. och anför.
Inledning
Enligt beslut av 1973 års vårriksdag skall förmåner vid
sjukdom, arbetslöshet m, m. vara skattepliktiga fr, o, m, år 1974 (prop,
1973:46, 47, 49, 56 och 60, SfU 1973:19 och 21, SkU 1973:30 samt InU 1973:19
och 23, SFS 1973:370-373, 434-440, 442, 465-471, 473-475 och 505), Genom
reformen åstadkoms en bättre samordning och större rättvisa inom skatte-,
bidrags- och socialförsäkringssystemen. I det följande vUl jag ta upp några
frågor som hänger samman med den praktiska tillämpningen av reformen. En av
dessa gäller behandlingen av sjömäns arbetslöshetsersättning från
skattesynpunkt. Denna fråga har varit föremål för framställning från Svenska
sjöfolksförbundet m. fl, I samband därmed vill jag anmäla en av riksskatteverket
(RSV) föreslagen ändring av arbetsrutinerna inom sjömansskattekontoret. Andra
frågor gäller källskatteavdrag vid arbetslöshetsersättning till anställda i
land och bestämmelsema om arbetsgivarinträde inom sjukförsäkringen. Jag anhåller
också att få ta upp några frågor, som inte har samband med införande av
beskattad sjukpenning m. m., nämligen frågan om källskatteavdrag på folkpension
och om beslutanderätten angående anstånd med att lämna självdeklaration.
Slutligen avser jag att anmäla promemorior och förslag av RSV angående uppbörd
av annuiteter på frälseränta och om antalet uppbördsterminer för tillkommande
skatt.
Arbetslöshetsersättning till sjömän, m, m.
Nuvarande ordning
Sjömansskatt skall enligt förordningen (1958:295) om
sjömansskall erläggas av den som är anställd i redarens tjänst ombord på
svenskt handelsfartyg av viss storlek under förutsättning att fartyget används
i närfarl eller fjärrfart. Sjömansskatten är en definitiv källskatt. Den tas ut
Prop, 1973:182 17
genom skatteavdrag enligt särskilda tabeUer, olika
för närfart och fjärrfart. Deklaration och taxering förekommer inte.
Den som erlägger sjömansskatt skall avlämna
självdeklaration och taxeras på vanligt sätl för skattepUktig inkomst i land.
Vid införandet av skattepUkt för arbetslöshetsersättning m.m, förutsattes (prop,
1973:49 och 55) alt sådan ersättning till sjömän skuUe betraktas som inkomst i
land och taxeras i vanlig ordning.
Framställningen
I en skrivelse den 13 september 1973 liU
finansdepartementet har Svenska sjöfolksförbundel. Svenska
maskinbefälsförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening samt de tre erkända
arbetslöshetskassorna inom sjöfarten lagt fram etl förslag i fråga om
beskattning av arbetslöshetsersättning för sjömän, I skrivelsen erinras om att
arbetslöshetskassorna enligt de nu genomförda bestämmelserna skall sända
kontrolluppgift beträffande sådan ersättning tUl inkomsttagare och
taxeringsmyndigheter. Emellertid har många av kassornas medlemmar inte någon
fast bostadsadress och ett stort antal av medlemmarna är utländska medborgare.
Betydande svårigheter föreligger sålunda att nå vederbörande med
kontrolluppgift, framhåUs del i skrivelsen. Vidare anförs att det är tveksamt
om skattskyldighet föreligger i Sverige för utländsk medborgare som uppbär kassaersätlning
i någon av de s, k, centralhamnarna utomlands. Det är från rättvisesynpunkt oliUfredsställande,
sägs det, att en utländsk sjöman skulle kunna uppbära bruttoersältning medan
motsvarande ersättning för svensk sjöman beskattades, Organisationema och
kassorna hemställer att beskattning sker enligt den av myndighet fastställda
schablontabellen, då en ombordanstäUd, som normalt betalar sjömansskatt,
uppbär arbetslöshetsersättning. Skatteavdrag enligt denna tabell bör innebära
definitiv beskattning med åtföljande befrielse från deklarationsskyldighet.
Remissyttrandena
Skrivelsen har remitterats tUl arbetsmarknadsstyrelsen och
RSV, Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker framställningen.
Även RSV har i princip uttalat sig för bifall tUl framställningen.
Verket anser att sjömansskatteförordningens bestämmelser om skatteavdrag i
princip skulle kunna tUlämpas på dagpenningen. Vissa komplikationer skulle
emellertid uppkomma med denna lösning genom att värdet av fri kost f. n. är
"inbakat" i sjömansskattetabellema och alt dagpenning utgår för högst
fem dagar i veckan. Vid bestämning av beskattningsbar inkomst borde därför
dagpenningens bruttobelopp reduceras med värdet av fri kost för det antal dagar
inkomsten avser samt dagar då dagpenning utgår omräknas på visst sätt.
RSV hänvisar till att reglerna för utbetalning av
dagpenning från arbetslöshetskassa är invecklade och att
sjöfolksförbundet m. fl. i
Prop.
1973:182 18
framstäUningen har uttalat farhågor för att
arbetslöshetskassorna med nuvarande resurser inte skulle klara att verkställa
skatteavdrag med iakttagande av alla bestämmelser som gäller för
sjömansskatten, dvs. skatteavdrag enligt rätt kolumn med rätt jämkningsbelopp
enligt beslut av sjömansskattenämnden samt därutöver med eventuell jämkning för
ej erhållen kostförmån och uppräkning av dagpenningdagar till "skattedagar".
I detta sammanhang måste beaktas att sjömansskatten är definitiv och att ett
felaktigt skatteavdrag inte kan rättas till genom deklarationsförfarande och
debitering av slutlig skatt.
Med hänsyn tUl de praktiska svårigheter som är förknippade
med del skisserade förfarandet förefaUer det RSV angelägel att eftersträva en förenkUng
i likhet med den som gäller för skatteavdrag beträffande landanställda men
likväl inom sjömansskatteförordningens ram. Skatteavdrag bör enUgl verket
kunna göras efter viss procentsats eller eventuellt med visst skattebelopp per
dag, för vilken dagpenning utgår. Skatteavdraget bör kunna göras lUca för
närfart och fjärrfart med utgångspunkt från kolumn I i närfartstabellen och med
samma belopp för såväl svenska som utländska sjömän.
Sammanfattningsvis uttalar RSV, att även om såväl
arbetslöshetskassorna som skattemyndigheterna från administrativ synpunkt kan
förorda det ytterst förenklade förfarande, som skisserats och som torde väl
överensstämma med de i framställningen anförda förslagen, verket inte vUl
underlåta att peka på att schabloniseringen strider mot den s, k, skalleförmågeprincipen,
som utgör grunden för del differentierade skatteuttaget. Därför förordar RSV
att dagpenningen från arbetslöshetskassa inordnas i sjömansskattesystemet och
att en särskild skattetabell utformas korrigerad med hänsyn lill kostförmån och
schablonavdrag, som ej börmedges då sjömannen vistas i land under arbetslöshet.
Departementschefen
Svenska sjöfolksförbundet m, fl, har i skrivelse till
finansdepartementet påtalat vissa olägenheter som kan uppkomma i den nyligen
beslutade ordningen vid beskattning av arbetslöshetsersättning till sjömän, I
skrivelsen föreslås att sjömansskatt skaU tas ut på sådan arbetslöshetsersättning.
Skrivelsen har remitterats tUl arbetsmarknadsstyrelsen och
RSV, vilka tUlstyrkt att beskattning av dagpenningen infogas i
sjömansskattesystemet. RSV har dock förordat en annan lösning än den i
skrivelsen föreslagna i fråga om utformning av den skattetabell som skall tiUämpas
för dagpenningen.
För egen del anser jag all vad som anförts i skrivelsen
motiverar att beskattningen av arbetslöshetsersättning till sjöman får karaktär
av sjömansskatt. Landtaxering av sådana ersättningar medför praktiska
svårigheter för såväl kassorna som inkomsttagarna. Skattskyldighet för denna
förmån enligt sjömansskatteförordningen innebär att all arbetslöshetsersättning
tUl sjömän beskattas i Sverige,
Prop,
1973:182 19
Jag föreslår sålunda att arbetslöshetsersättning från de
berörda kassorna skaU beskattas enligt förordningen om sjömansskatt.
Beträffande frågan efter vUka grander sjömansskatten på
sådan ersättning skall beräknas vill jag först hänvisa till att de
arbetslöshetskassor som berörs har att betala ersättning inte bara tUl
arbetslösa som normalt betalar sjömansskatt utan också tUl sjömän, som
landtaxeras i vanlig ordning, nämligen sådana som tjänstgör i s, k, inre fart.
Dessa taxeras som andra skattskyldiga och skall alltså lämna självdeklaration.
Även arbetslöshetsersättning tUl sådana skattskyldiga blir givetvis
land-laxerad.
För kassorna skulle det självfallet vara enklast att
tillämpa endast en skattetabeU för samtliga ersättningar, oavsett mottagarens
beskattningssituation. Även andra skäl talar för en sådan ordning. Del
statliga bidragssystemet är utarbetat mot bakgrunden av att uppräknade ersättningsbelopp
av samma storlek skall beskattas lika. Systemet bygger f, ö, på principen att
beskattad dagpenning efter skatteavdrag skaU beloppsmässigt motsvara tidigare
obeskattad dagpenning. Enligt min mening talar därför övervägande skäl för att
skatteavdrag för sjömansskatt på arbetslöshetsersättning utgår enligt eljest
gällande preUminärskattetabell för sådan ersättning. Jag föreslår att en regel
med sådant innehåU införs i sjömansskatteförordningen. Del nyss beskrivna
förhållandet att vissa sjömän betalar sjömansskatt och andra landtaxeras för
sin inkomst av sjötjänstgöring fordrar emellertid en särskild reglering. En
lämplig avgränsning erhåller man enligt min mening om den definitiva sjömansskatten
tillämpas på arbetslöshetsersättning i aUa de faU då mottagaren vid något
tillfälle under de tolv sista månaderna före inträffad arbetslöshet har haft
att erlägga sjömansskatt för sjöinkomst,
Mina förslag föranleder ändring i I § förordningen om
sjömansskatt samt 19 §, 46 § 3 mom, och 48 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370). Huruvida den nu föreslagna ordningen bör inverka på kommunandelen
av sjömansskatten enligt 4 § förordningen om sjömansskatt får övervägas i ett
annat sammanhang.
Jag vill föreslå även en annan ändring i
sjömansskatteförordningen. Förslaget är föranlett av en hemställan från riksskatteverket,
som grundas på en inom verket utarbetad rapport (RSV 1709) angående
arbetsrutinerna vid sjömansskattekontoret.
Enligt 21 § 1 mom, sjömansskalteförordningen åUgger det
sjömansskattenämnden att bl, a, meddela beslut om jämkning av sjömansskatt och
om rättelse av skatteavdrag. Beslut i sådana ärenden kan emellertid fattas av
nämndens ordförande på grund av delegation enligt 21 § 2 mom. I rapporten
föreslås att beslutanderätten i sådana ärenden av enklare beskaffenhet skaU få
delegeras till sjömansskattekontorel, där de bör avgöras av chefen för
kontoret. En sådan ordning medför snabbare handläggning av ansökningarna, vUket
medför att besluten när sjömän och fartyg snabbare och därmed kan iakttas
tidigare. Detta innebär i sin tur att antalet restitutioner blir färre. I
rapporten föreslås också en
Prop,
1973:182 20
teknisk ändring av 7 § förordningen (1959:552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Vad RSV föreslagit bör genomföras. Jag föreslår all
berörda författningar ändras i enlighet med förslaget.
Preliminär skatt på dagpenning vid arbetslöshet, m, m.
Nuvarande ordning
Dagpenning vid arbetslöshet räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst enligt punkt 12 av anvisningarna tUl 32 § kommunalskattelagen
i dess lydelse fr. o, m. den 1 januari 1974 (SFS 1973:434). Vid utbetalning av
dagpenning skall i regel dras preliminär A-skatt med tillämpning av en schabloniserad
skattetabell så som närmare anges i prop. 1973:49 (s. 55). För inkomsttagare
med B-skatl avses däremot att skatteavdrag inte skall ske. 1 dessa fall har
förutsatts att inkomsttagaren själv enligt huvudregeln skall göra inbetalningen
av preliminär skatt. Jämkning av den preliminära skatten liksom avdrag för
kvarstående skatt förutsätts normalt inte böra ske.
Departementschefen
Systemet för preliminärskatteavdrag på
arbetslöshetsersättning m. m. innebär överlag att de regler som gäUer enligt
uppbördsförordningen (1953:272), UF, fuUt ut tUlämpas bara i speciella faU. Det
fordras avsevärda schabloniseringar för alt systemet skaU fungera. De
nödvändiga avvikelserna från vanliga regler för uppbörd av skatt har berörts
närmare i prop, 1973:49.
På en punkt har emellertid hittills ansetts att UF:s
regler bör tillämpas fuUt ut även beträffande de förmåner som det här gäller.
Jag avser regeln att skattskyldiga, som debiterats preliminär B-skatt och
alltså har att själva betala in denna skatt tUl statsverket, inte skall
vidkännas skatteavdrag på sådan förmån. Numera framkomna omständigheter talar
emellertid för att man bör göra undantag från denna regel beträffande
dagpenning vid arbetslöshet. De flesta som uppbär sådan ersättning är
visserligen anställda och har preUminär A-skatt, men del finns bland de arbetslöshetsförsäkrade
även skattskyldiga med B-skatt. Att göra undantag för dessa i den förenklade
rutinen för skatteavdrag skulle medföra svårigheter. Även statsbidragssystemet
skulle avsevärt förenklas om samma regler kunde tUlämpas gentemot alla som
uppbär dagpenning från arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen har under
hand starkt understrukit detta.
Enligt 3 § 3 mom. UF får Kungl. Maj:t, om det är särskilt
påkallat från uppbördssynpunkt, förordna att preliminär A-skatt skall utgå även
för annan inkomst än sådan som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av
tjänst eller likställs därmed. Bestämmelsen tUlkom för att
preliminärskatteavdrag från artistersättning skuUe göras möjligt och den
Prop.
1973:182 21
har hittills begagnats endast för sådan ersättning (SFS
1969:5). Erfarenheterna av systemet är goda. Det har inte medfört något större
antal ansökningar om jämkning av debiterad B-skatt. Sådan jämkning kan givetvis
ske om preliminär artistskatt tillsammans med B-skatten blir högre än beräknad
slutlig skatt för samma inkomst.
Jag anser att vägande skäl talar för alt
preliminärskatteavdrag görs från dagpenning från arbetslöshetskassa oavsett
vilken typ av preUminärskatl mottagaren har att eriägga. Härtill kommer att ett
sådant förfarande medför fördelar från uppbördssynpunkt genom att den
preliminära skatten inbetalas snabbare och säkrare. Självfallet kan B-skatteskyldig
i sådant fall erhålla jämkning av B-skatten om det visar sig att den totala preUminärskatten
eljest skulle bli för hög.
Även i ett
annat avseende erfordras en justering av nuvarande regler, om den eftersträvade
förenklingen av skalleavdrag skall kunna genomföras. Jag avser del fallet att
skattskyldig uppbär sjukpenning men jämsides därmed sjuklön med större belopp
än sjukpenningen. EnUgt nuvarande system skulle skatteavdrag i sådant fall inte
göras från sjukpenningen, eftersom den inte utgör den huvudsakliga inkomsten av
tjänst. För sjukkassorna torde det emellertid bU omöjligt att för varje särskUt
faU utreda om sjukpenningen är den huvudsakliga inkomsten av tjänst under
sjukdom. Därför måste generellt den regeln gälla att skatteavdrag på
sjukpenning alltid skaU göras om vederbörande har alt erlägga preliminär
A-skatt. Samma regel bör gäUa för skatteavdrag från andra ersättningar som
berörs av reformen.
Vad jag
föreslagit i detta hänseende bör komma till uttryck i 3 § 3 mom. andra stycket UF,
som f. ö. bör omformuleras så att därav uttryckligt framgår i vilka fall Kungl.
Maj:t får förordna att för en och samme skattskyldig preliminär A-skatt skall
utgå jämsides med annan A-skatt eller med B-skatl.
För att förekomma missförstånd vill jag i detta sammanhang
anmäla att den beskattning som fr, o, m. den 1 januari 1974 skall avse
utbildningsbidrag tUl arbetslösa m, fl, också får anses inbegripa s, k,
klientersättning som utgår vid arbelsprövning och arbetsträning. Dessa
ersättningar är nämUgen till sin karaktär helt att jämställa med ulbUdningsbidragen
och är därför skattepliktiga förmåner enligt den nya lydelsen av punkt 12 av anvisningama
tUl 32 § kommunalskaltelagen. Mot bakgrund av att skatteintäkterna avses
tillfalla statsverket bör de merkostnader som beskattningen medför avlastas
huvudmännen. Chefen för inrikesdepartementet avser därför att senare föreslå Kungl,
Maj:t erforderliga ändringar av statsbidragsbestämmelserna.
Prop,
1973:182 22
Arbetsgivarinträde inom sjukförsäkringen Departementschefen
Som jag närmare berört i prop. 1973:49 (s. 57) medför
beskattningen av sjukpenning m. m. en ökning av skatteunderlaget vid
inkomstbeskattningen. Ökningen kan beräknas till drygt 7,5 mUjarder kr. De
totala skatteintäkterna beräknas öka med sammanlagt ca 3,6 miljarder kr. Av
detta belopp kan drygt hälften beräknas hänföra sig till kommunalt
beskattningsbar inkomst. Vid beslutet om införande av skatteplikt har
förutsatts att de genom reformen ökade skatteintäkterna skall i sin helhet
komma statsverket tillgodo. Detta sker genom ett särskilt avräkningsförfarande
vid utbetalningen av kommunalskaltemedlen,
Avräkningsförfarandet
innebär i korthet följande. Sjukpenning, dagpenning vid arbetslöshet m, m,
deklareras av mottagarna och taxeras i vanlig ordning. Intäkterna ingår i
skatteunderlaget och föranleder debitering av statlig skatt och kommunalskatt
på samma sätt som övriga skattepliktiga intäkter. Då länsstyrelserna beräknar
det kommunala skatteunderlaget redovisas emellertid det underlag som hänför sig
tUl sjukpenning m. m, särskilt, Särredovisningen grundas därvid på kontrolluppgifter
från riksförsäkringsverket angående utgivna belopp. Till kommunerna redovisas
skatteunderlaget med undantag för vad som avser sjukpenning m, m, viUcet läggs tiU
grund för deras beslut om utdebitering liksom för avräkningen av
kommunalskattemedel. Även förskottsutbetalningarna av kommunalskattemedel
beräknas på detta nettounderlag. Detsamma gäller skatteutjämningsbidrag och skatteborlfallsbidrag.
Tekniskt sett innebär förfarandet att man i datasystemet registrerar två
taxeringar, den ordinarie och den där sjukpenning m. m, har räknats bort.
Härigenom kan man för varje kommun, landstingskommun och försam-Ung beräkna
dels hur stor skatt som belöper på skatteunderlaget bortsett från sjukpenning m.
m,, dels skallen på sjukpenningförmånerna m, m. Sistnämnda skattebelopp
tillförs alltså i sin helhet staten.
Om arbetsgivare beviljats arbetsgivarinträde enligt 3 kap.
16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring innebär detta att den anstäUde vid
sjukdom får sjuklön från arbetsgivaren. Sjuklönen är skattepUktig intäkt av
tjänst på samma sätt som vanliga löneförmåner och den särskiljs inte på det
sätt jag nyss angett från det övriga skatteunderlaget vid beräkning av
kommunalskattemedlen. Den sjukpenning som utgår med anledning av sjukfallet
uppbärs av arbetsgivaren och utgör skattepliktig inläkt i hans verksamhet om
den till arbetstagaren utbetalade lönen utgör avdragsgill omkostnad,
I de fall arbetsgivarinträde redan beviljats ingår alltså
både sjuklön tiU den anställde och sjukpenning tiU arbetsgivaren i det
skatteunderlag på vilket kommunalskatt beräknas. Någon ändring i detta
hänseende har inte avsetts. Skatteutskottet (SkU 1973:30 s, 25) anförde i denna
fråga att de ersättningar som försäkringskassoma vid arbetsgivarinträde betalar
ut lill arbetsgivarna även i fortsättningen skall ingå i beskattningsunderlaget
för den kommunala inkomstskatten. Ersättningarna kommer således inte att
Prop, 1973:182 23
tUlföras statsverket vid avräkningen mellan staten och
kommunerna,
F, n, gäller arbetsgivarinträde främst beträffande
anställda hos staten och försäkringskassor samt beträffande lärarpersonal och
sjömän. Om emellertid arbetsgivarinträde tillämpas i större omfattning i
framtiden kommer ett motsvarande större antal anställda inte längre att uppbära
sjukpenning utan sjuklön. Det innebär att deras ersättning vid sjukdom ingår i
det kommunala skatteunderlaget på vanligt sätt. I dessa fall kommer inte, som
statsmakterna avsett vid reformen, staten att tillföras hela skatteintäkten på
ersättningen. Förutsättningen för reformens finansiering med huvudsakligen
statsmedel blir då rubbad. För att undvika delta föreslår jag att de av
vårriksdagen antagna bestämmelserna kompletteras med en regel av innebörd att
det vid arbetsgivarinträde, som sker den 9 november 1973 eller senare, fr. o, m.
den 1 januari 1975 skall göras samma slags avräkning från det kommunala skatteunderlaget
som kommer att ske beträffande sjukpenning tUl anställda. Avräkning bör därvid
ske till belopp motsvarande den anställdes sjukpenning.
För detta avräkningsförfarande föreslår jag följande
ordning.
I riksförsäkringsverkets datasystem finns erforderliga
uppgifter om de försäkrade och de sjukpenningbelopp som utbetalats för varje
försäkrad. Från verket lämnas uppgifter i dessa hänseenden till
länsstyrelserna. I samband med all länsstyrelsema beräknar det kommunala
skatteunderlaget och därvid särskilt redovisar det skatteunderlag som avser
sjukpenning beaktas även de sjukpenningbelopp som utbetalats tUl arbetsgivare.
Dessa belopp hänförs till varje enskild försäkrad och avräknas från hans
beskattningsbara inkomst på samma sätt som sker beträffande sjukpenning som
betalas direkt lUl den försäkrade när arbetsgivarinträde inte föreligger.
Skatten på den del av skatteunderlaget som motsvarar sjukpenning för den
försäkrade tillförs likaledes i sin helhet staten.
Överföringen av uppgifter från riksförsäkringsverket till
länsstyrelserna sker i huvudsak genom ADB och innebär inte några administrativa
svårigheter. Genom förfarandet uppnår man den vid sjukpenningreformen avsedda
kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna även vid fall av arbetsgivarinträde.
Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.
Ändringen bör liksom avräkningsförfarandet i övrigt träda i kraft den 1
januari 1975 och tillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1 976,
Skatteavdrag från folkpension
Nuvarande ordning
Preliminär A-skatt skall utgå för folkpension bara då
folkpensionen utbetalas tillsammans med tilläggspension eller annan förmån (10
§ och 3 § 3 mom, UF). På grund härav görs inte heller avdrag för kvarstående
skatt från folkpension, som inte utbetalas tillsammans med annan förmån. Av
bestämmelserna följer även att förhöjt skatteavdrag enligt 41 § 1 mom. UF inte
kan göras från enbart folkpension.
Prop,
1973:182 24
Departementschefen
Avdrag för preliminär A-skatt kan enligt nuvarande regler
inte göras för inkomsttagare med enbart folkpension. På grund av reglema om
extra avdrag påförs dessa inkomsttagare i regel inte heller någon slutlig
skatt. Det förekommer emellertid inte säUan att sådana inkomsttagare påförs slutUg
skatt. Orsaken kan bl, a, vara att pensionären har en inkomst av förvärvsarbete
eller en enskUd pension vid sidan av folkpensionen. Den sammanlagda inkomsten
kan på gmnd härav överskrida den gräns för skattefrihet som gäller för
folkpensionär genom det extra avdraget. Ett annat sådant fall föreUgger då
pensionären på grund av egen förmögenhet eller makes inkomst inte tUlgodoförs
så stort extra avdrag alt skattefrihet uppkommer, I dessa fall påförs
pensionärens hela skatt som kvarstående skatt vilket givetvis kan vara förenat
med betydande olägenheter för denne. Enda möjligheten att undvika detta är att
den skattskyldige vänder sig till den lokala skattemyndigheten och begär att en
debetsedel för preUminär B-skatt utfärdas för honom. Han har sedan att själv
betala in den preUminära skallen under årets sex uppbördsterminer.
Enligt
uppgifter som jag inhämtat från riksförsäkringsverket inkommer varje år
framställningar om skatteavdrag från folkpensionärer som inte uppbär
tilläggspension. Verket kan på grund av gällande bestämmelser inte bifalla
dessa framställningar. Vintern 1972-73 skedde detta i närmare 3 000 fall.
Riksförsäkringsverket ställer sig positivt till alt skatteavdrag från
folkpension sker även i defalljaghär berört, trots att det innebär visst merarbete
från administrativ synpunkt. Reglerna bör emellertid enligt
riksförsäkringsverket utformas så att verket får möjlighet men inte skyldighet
alt göra avdrag för skatt vid utbetalning av enbart folkpension. Avdrag bör
därvid kunna ske för både preliminär och kvarstående skatt. Även RSV anser att
skatteavdrag från folkpension bör kunna ske i de nu aktuella fallen.
Jag anser det rimUgt att folkpensionärerna får service i
form av skatteavdrag i de fall detta begärs. Skatteavdrag bör enligt min mening
göras på ansökan av pensionären utan att särskilda skäl anses föreligga för bifaU
till ansökningen. Bestämmelser om skatteavdrag på folkpension har sin plats i
10 § UF, som bör ändras i enlighet med det anförda.
Uppbörd av annuiteter
Nuvarande ordning m, m,
Frälseränla är ett numera avvecklat institut som enligt
äldre lagstiftning ansågs hänförUgt till fast egendom. Frälseräntorna uppkom
på 1500- och 1600-talen och utgjordes av dels offentligrättslig skattefräl-seränta
- kronans rätt tUl grundskatterna från ett skattehemman som överlåtits till
enskild person - dels privaträttslig frälseskatteränta som vanligen hade
uppkommit genom att ägaren vid överlåtelse av frälsehemman gjort förbehåll att
få åtnjuta viss ränta.
Prop, 1973:182 25
Genom lagstiftning som slutfördes på 1930-talet avlöstes
frälseräntorna till ägarna. Räntor, för vilka sådan lösen ej påkallats senast
under förra delen av 1940-talet, upphörde. Statsverket förskotterade vissa
belopp för lösen och dessa skulle sedan avbetalas. Frälseskatteränta kunde
enligt lagen (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor avlösas lill räntans
ägare om detta påfordrades före den 1 januari 1942 av kronan, ränteägaren eller
den besvärade fastighetens ägare. Av ersättningsbeloppet skulle statsverket i
princip erlägga en fjärdedel och faslighetens ägare återstoden. Statsverket skuUe
emellertid förskjuta fastighetsägarens andel. Denne skulle betala beloppet
jämte 4 % ränta på årsvis oguldna belopp med årliga belopp (annuiteter) under
40 år. Hela det återstående beloppet kunde dock när som helst inbetalas jämte
upplupen ränta efter sex månaders uppsägning. Tidigare bestämmelser om
anteckningar i fastighelsbok har numera upphört (1968:282), Frälseränta
hänfördes i och med lagen (1966:453) om vad som är fast egendom ej längre liU
sådan egendom. Annuiteter på förskott för avlösning av frälseränta uppbärs tUlsammans
med direkt skatt.
RSV:s framställning
I skrivelse till finansdepartementet den 3 september 1973
har RSV med hänvisning till en inom verket upprättad promemoria föreslagit att
debiteringen av annuiteter på förskott för avlösning av frälseräntor utmönstras
från den allmänna uppbörden.
1 promemorian framhålls att dels de nyss nämnda annuiteterna,
dels annuiteterna på avdikningslän är att anse som skatt enligt UF, vilket
innebär att de tas upP på debetsedel på slutlig och tillkommande skatt.
Fördelningen av antalet debiterade poster och belopp år
1972 redovisas i promemorian på följande sätt.
L ä n
Antal poster
Summa kr.
AB
13
827
C
16
1 144
D
21
479
E
14
502
F
18
100
G
38
392
H
31
825
L
83
477
M
231
3 230
N
3
17
O
4
42
P
25
655
R
116
1 373
S
40
611
T
40
835
Prop,
1973:182
Län
Antal poster
Summa kr.
U 7
603
W 1
24
X
1
201
26
opaginerad Kontrollera mot PDF
Även annuiteterna på avdikningslän behandlas i promemorian
och redovisas på motsvarande sätt.
Det framhålls i promemorian att utrymmet på debetsedeln på
slutlig skatt i ökande omfattning tas i anspråk för ytterligare
specifikationer, uppgifter och upplysningar. Som exempel på nytillkomna uppgifter
kan nämnas utrymme för beskattningsbar Binkomst, skattereduktion, skattetillägg
och förseningsavgift. Ytterligare utrymme kan snart väntas bli erforderligt,
bl. a. för 3 1/2-procentig ränta på överskjutande skatt. Annuiteterna på avdikningslän
synes enligt promemorian - bl. a. med hänsyn till antal och belopp, det
relativt stora antal fastigheter, som kan beräknas vara berörda, och
kostnadsaspekterna åtminstone f. n. inte böra avskiljas från den allmänna
skatteuppbörden. Annuiteterna på frälseränta däremot uppgår till blott ca 700
poster med ett sammanlagt belopp av endast ca 12 000 kr. De kommer all vara
helt återbetalda senast år 1982. Detta torde enligt promemorian motivera att
dessa annuiteter skiljs ut från skatteuppbörden för att lämna plats åt mera
allmänt förekommande uppgifter. Annuiteterna på förskott för avlösning av
frälseräntor bör därför enligt promemorian inte längre debiteras och uppbäras
som skatt. Debitering och uppbörd av sådana annuiteter föreslås i stället ske
enligt kungörelsen (1953:685) angående inbetalning av vissa avgifter, som
tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden.
Remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över RSV:s framställning avgetls
av kammarkollegiet samt länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs
och Västerbottens län.
Kammarkollegiet utgår från att anledningen tUl RSV:s
förslag är att det behövs utrymme på debetsedeln för nytillkommande
specifikationer, uppgifter och upplysningar. Kollegiet anser all man genom att
krympa utrymmet för vissa av de nuvarande uppgifterna bör kunna få plats med
åtskilligt fler uppgifter. Vidare hänvisar kollegiet till att som skäl för att
skilja ut annuiteterna från skatteuppbörden också har anförts att det rör sig
om bara ca 700 fall och att de kommer att vara helt avvecklade senast år 1982.
Eftersom del tydligen inte är tänkt annat än att annuiteterna även i
fortsättningen skall drivas in, är inte heller detta något bärande motiv enligt
kollegiets åsikt.
Kollegiet ifrågasätter det lämpliga i RSV:s förslag att
uppbörden av dessa annuiteter läggs på länsstyrelserna. Om det likväl - på
grund av tekniska eller andra skäl - skulle befinnas nödvändigt
att avskilja
Prop, 1973:182 27
frälseräntorna från den allmänna skatteuppbörden bör
enligt kollegiets mening övervägas om inte statens kvarvarande fordringsanspråk
f. n. uppgående tiU omkring 12 000 kr om året eUer i genomsnitt 17 kr. per
post i stället skulle kunna avskrivas.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig avvisande
till förslaget. Länsstyrelsen påpekar att uppbörden av annuiteter på förskott
för avlösning av frälseräntor f. n. sker till mycket låg kostnad. Särskild
uppbörd av annuiteterna kommer emellertid att medföra betydande höjning av
uppbördskostnaderna och det kan enligt länsstyrelsen ifrågasättas om inte
kostnaderna för uppbörden kommer att överstiga del belopp som skall totalt
inbetalas. Av Malmöhus läns 231 annuiteter understiger 131 stycken 10 kr.
(därav 93 under 5 kr.). Endast 42 överstiger 20 kr. Om annuiteterna skall
uppbäras i särskild ordning kommer det övervägande antalet av dessa ej att bära
sina egna uppbördskostnader. Länsstyrelsen förordar i första hand att annuiteterna
även i fortsättningen uppbärs gemensamt med den allmänna skalteupp-börden.
Måste av blankettekniska skäl annuiteterna Ukväl avskiljas, bör belopp under 10
kr. efterskänkas i likhet med vad som gäller beträffande kvarstående skatt
eller, om sådant efterskänkande ej är möjligt, de betalningsskyldiga beredas tUlfälle
att inlösa annuiteterna med i särskUd ordning uträknade engångsbelopp.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län lämnar följande
sammanställning av annuiteter på frälseräntor som i länet påförs vid 1973 års
taxering.
Annuitet
Antal
poster
Summa kr.
1-2 kr.
44
59
3-5 "
24
91
6-9 "
22
169
10-20"
16
241
21- "
6
559
Summa
112 poster
1 119 kr.
Motivet för att i uppbördshänseende skilja frälseräntorna
från avdik-ningslånen anser länsstyrelsen inte sakligt grundat. Med hänsyn lill
båda gruppernas nära anknytning till skatteuppbörden bör någon ändring
härvidlag inte ske. Lokal skattemyndighet bör Uksom hittills vara
debiteringsmyndighet eftersom debitering påförs med ledning av lokal
skattemyndighets fastighetsregister. Länsstyrelsen framhåller att annuiteterna
på frälseräntorna uppgår till sammanlagt endast ca 12 000 kr. Kostnaderna för
uppbörd och annan administration torde väsentligt överstiga vad annuiteterna
inbringar. Länsstyrelsen finner det därför vara mest rationellt att helt
avskriva annuiteterna på frälseräntor. 1 andra hand föreslår länsstyrelsen att
2 § UF ändras så att de påförs som tillkommande skatt. Enligt 31 § UF skall
tillkommande skatt under 10 kr. inte uttas, vUket innebär att inte mindre än 90
av de 112 posterna enligt sammanställningen skulle bortfalla från
debitering i Skaraborgs län,
Prop.
1973:182 28
medan endast 22 poster med sammanlagd annuitet på 800 kr.
skulle kvarstå.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län har ingenting att erinra mot förslaget och länsstyrelsen i
Västerbottens län tillstyrker bifall till detsamma.
Departementschefen
RSV har i en skrivelse hemställt att annuiteter på
förskott för avlösning av frälseräntor i fortsättningen inte skall tas ut som
skatt enligt UF. Annuiteterna uppgår f. n. till endast 700 poster med ett
sammanlagt belopp av 12 000 kr. Genom att utmönstra dessa poster från
debetsedlarna skulle utrymme beredas för andra uppgifter som måste anges där.
Vissa remissinstanser avstyrker förslaget eller ställer sig tveksamma med
hänsyn tiU kostnaden för en separat uppbörd av annuiteterna.
För egen del vill jag självfallet inte ifrågasätta att om annuiteterna
på frälseräntor inte längre uppbärs enligt UF kommer uppbörden av dem att
medföra viss merkostnad. Merkostnaden torde dock bU obetydlig. Väsentligt i
sammanhanget är däremot att det utrymme som debiteringen av annuiteterna
upptar på debetsedeln behövs för notering av andra uppgifter. Att skapa
ytterligare utrymme genom krympning av utrymmet för andra uppgifter på
debetsedeln låter sig tyvärr inte genomföra. Jag föreslår därför att RSV:s
förslag genomförs. Delta fordrar ändring i 1 §, 2 § 4 mom. samt 27 § 1 och 3
mom. UF.
Det finns enligt min mening skäl att överväga framförda
förslag om att återstående annuiteter skall avskrivas. Denna fråga får dock tas
upp i annat sammanhang.
Antal uppbördsterminer för tillkommande skatt Nuvarande
ordning
Skatt enligt UF, som skall eriäggas för visst
beskattningsår utöver slutlig skatt, debiteras som tillkommande skatt på
manuellt framställd debetsedel.
TUlkommande skatt skall i enlighet med lokal
skattemyndighets bestämmande förfalla tUl betalning under en eller flera
högst sex - på varandra följande uppbördsterminer (31 § UF). I regel skall
skatten fördelas på samma antal terminer och efter samma grunder som angetts i
28 § UF angående kvarstående skatt. Därvid skall skatt som ej överstiger 200
kr. förfaUa till betalning under endast en termin och i övrigt med lika belopp
under vardera av terminerna, i regel tvä. Enligt dåvarande centrala folkbokförings-
och uppbördsnämndens anvisningar den 19 januari 1968 (nämndens tryckta
meddelande 1968:2), som ännu gäller, skall vid fördelning på två eller flera
terminer av skatt, som inte är jämnt delbar med lerminsantalet, belopp som
förfaller lill betalning under annan termin än den sista avrundas till närmast
lägre hela krontal, varvid återstoden förfaller under den sista
terminen. Terminsantalet har i
Prop, 1973:182 29
anvisningarna knutits till den skattskyldiges
betalningsförmåga. Det sägs där att endast när den skatt som skall erläggas är
mycket hög i förhållande tUl den skatlskyldiges betalningsförmåga får
fördelning ske på tre eller flera terminer.
Lokal skattemyndighet kan medge skattskyldig anstånd med eriäggan-de
av tillkommande skatt om hans skattebetalningsförmåga är nedsatt av viss
angiven anledning (48 § I mom. UF) eller om taxeringen till statlig
inkomstskatt på grund av fastighets- eller rörelseförsäljning mot betalning,
som erläggs under minst tre år, blivit dubbelt så hög som medeltalet under de
tre närmast föregående beskattningsåren (48 § 4 mom. UF). Anstånd med erläggande
av tillkommande skatt kan medges även vid taxeringsbesvär eller fel vid debiteringen
m. fl. faU (49 § UF).
RSV:s framställning
RSV har i skrivelse till finansdepartementet den 23
augusti 1973 under hänvisning till en skrivelsen bifogad promemoria föreslagit
att 31 § UF ändras så att betalning av tillkommande skatt skall fördelas på
högst två uppbördsterminer.
I promemorian framhålls all lokal skattemyndighet f. n.
vanligtvis inte utan utredning kan avgöra när fördelning av tillkommande skatt
bör ske på tre eller flera terminer. I praktiken torde därför regelmässigt
föreskrivas alt skatten skall förfalla tUl betalning under en eller två
uppbördsterminer. Först efter ansökan av den skattskyldige omfördelas skatten
på ytterligare antal terminer,
I
promemorian hänvisas till att ADB införts vid debitering av slutlig skatt, vUket
medfört åtskilliga fördelar. Förutom de besparingar och administrativa
förenklingar som vunnits har säkerheten i debiteringen ökat. Undersökningar
pågår successivt för att utröna om ytterligare besparingar och administrativa
förenklingar kan göras. Statskontoret har i en promemoria, som den 4 april 1972
överlämnats till RSV, föreslagit att omräkning av slutlig skatt skall ske med
utnyttjande av ADB. Sker det beräknas omkring 6 miljoner kr. kunna sparas per
år. Av detta belopp bedöms hälften kunna realiseras på kort sikt. Debitering av
tillkommande skatt är också en form av omräkning av slutlig skatt. De fördelar
som står att vinna vid ADB-mässig omräkning av slutlig skatt bör därför enligt
promemorian utnyttjas även vid debitering av tillkommande skatt.
Av de undersökningar som gjorts har framkommit att debileringsmyn-digheteraa
väl följt rekommendationen i 31 § UF att tUlkommande skatt skall fördelas på
samma antal uppbördsterminer och efter samma grunder som kvarstående skatt,
framhålls vidare i promemorian. Av statistiska uppgifter framgår att antalet
debetsedlar på tillkommande skatt årligen kan beräknas tUl omkring 37 000,
Betalning enligt ca 2 500 debetsedlar beräknas bli fördelade på fler än två uppbördslerminer.
Del har framkommit att debitering på mer än två terminer ofta sker på
framställning av den skattskyldige sedan debetsedel utsänts med den
tillkommande skatten fördelad på två terminer. Det har också framkom-
Prop,
1973:182 30
mit att i de fall sådana omständigheter föreligger att
anstånd skulle kunna medges, de lokala skattemyndigheterna ofta föredrar att
debitera den tillkommande skatten på fler än två terminer.
Enligt promemorian är mot bakgrund härav motiven att ha
kvar möjligheten att debitera skatten på fler än två terminer svaga, 1 stället
bör den principen gälla konsekvent att kvarstående och tillkommande skatt
fördelas på samma sätt, dvs, på en eller högst två uppbördsterminer. Den som
påförs tillkommande skatt bör inte komma i bättre läge än den som påförts
kvarstående skatt. Ett system där denna regel tillämpas konsekvent är också
mest rationellt. I de fall skäl för anstånd föreligger gäller samma
bestämmelser för kvarstående skall som för tiUkommande skatt.
För att den skattskyldige skall beredas skäligt rådrum
föreslås i promemorian att debetsedel på tillkommande skatt skaU översändas
till den skattskyldige senast två månader före ingången av den uppbördsmånad
då skatten första gången förfaller tUl betalning. Effekten härav sägs bli att
om tUlkommande skatt, som annars skulle ha fördelats på mindre än fyra
uppbördsterminer, i stället fördelas på föreslaget sätt kredittiden blir längre
än f. n. Om skatten hade fördelats på fyra uppbördsterminer blir enligt förslaget
kredittiden lika lång. Enligt statistiken fördelas tUlkommande skatt på fler än
fyra terminer i omkring I 300 fall årligen, 1 dessa fall blir kredittiden
enligt förslaget kortare än f, n. För dessa fall gäller liksom för andra fall
att anstånd kan medges i den mån skäl därtill föreligger.
Departementschefen
RSV har i en skrivelse tUl finansdepartementet föreslagit
ändrade regler för fördelning av tillkommande skatt pä antal uppbördsterminer.
Verket hänvisar till en promemoria enligt vilken antalet uppbördsterminer för
tillkommande skatt föreslås begränsas till en eller högst två, Uksom f. n. är
fallet med kvarstående skatt. Tillkommande skall kan enligt gällande regler
fördelas på högst sex uppbördslerminer. Debetsedel på tillkommande skatt bör enligt
promemorians förslag skickas tiU den skattskyldige senast två månader före den
första uppbördsmånaden.
Med hänvisning till vad som anförts i promemorian föreslår
jag att RSV:s förslag, som inte ansetts fordra remissbehandling, genomförs i
oförändrat skick. Jag föreslår att 31 § UF ändras i enlighet härmed. Den i
promemorian föreslagna regeln om senaste tidpunkt för översändande av
debetsedel av tUlkommande skatt tUl den skattskyldige bör, som RSV föreslår,
införas i 26 § uppbördskungörelsen (1967:626).
Anstånd med att lämna självdeklaration
Inledning
RSV och länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har den
6 februari 1973 till civildepartementet avlämnat slutrapport över en
undersökning av arbetsrutiner m. m. vid länsstyrelsernas taxeringsenheter
Prop,
1973:182 31
och rättsenheter (RSV-LON Projekt 1), I slutrapporten, som
utarbetats av en särskild arbetsgrupp, har lagts fram förslag till
rationaliseringsåtgärder vid enheterna jämte vissa förslag tUl
författningsändringar.
Remissyttranden över slutrapporten har avgetts av justitiekanslem
(JK), kammarrätten i Göteborg, statskontoret, riksrevisionsverket och samtliga
länsstyrelser. Länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Värmlands och
Västmanlands län har yttrat sig efter hörande av ett antal lokala skaltemyndiglieter.
Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från fögderidirektören i
Stockholms fögderi. För JK:s och kammarrättens del har remissen i första hand
avsett förslagen till författningsändringar.
Bl. a. ett förslag i rapporten, att ärenden angående
anstånd med avlämnande av deklaration skall överflyttas från skattechef till
lokal skattemyndighet, har överlämnats till finansdepartementet för handläggning.
Nuvarande ordning
Självdeklaration skall normalt lämnas senast den 15
februari under taxeringsåret. För vissa bokföringsskyldiga m, fl. är tiden
utsträckt till den 31 mars (34 § 1 mom. taxeringsförordningen 1956:623, TF).
Deklarationsskyldig
kan efter ansökan få anstånd med att lämna deklaration. Som förutsättning
härför gäller att han visar att hinder möter på grund av särskilda
omständigheter att lämna deklaration inom föreskriven tid. Ansökan om anstånd
görs hos skattechefen i det län där sökanden är skattskyldig tiU statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt eller, om sådan skattskyldighet
inte föreligger, i det län där självdeklarationen skall avlämnas. Skattechefens
beslut får inte överklagas (34 § 2 mom. TF).
RSVLON-gruppens slutrapport
Arbetsgruppen konstaterar i rapporten att arbetsläget vid
vissa länsstyrelsers taxeringsenheter och rätlsenheter är besvärande och att
länsstyrelserna har stora balanser av taxeringsmål. Gruppen har diskuterat
olika åtgärder för alt komma tUl rätta med detta förhållande inom ramen för
nuvarande personalresurser. En framkomlig väg anser gruppen vara att avlasta
enheterna vissa arbetsuppgifter. Därigenom skulle personal kunna friställas för
utredning av taxeringsmål. För taxeringsenheternas del finner gruppen att
ärenden rörande bl. a. anstånd med avlämnande av deklaration bör kunna
överflyttas till lokal skattemyndighet. Gruppen framhåller att antalet
ansökningar om uppskov med avlämnande av deklaration ökat avsevärt jämfört med tidigare
år tUl följd av bestämmelserna om förseningsavgift vid för sent avlämnad
självdeklaration. På flera taxeringsenheter har arbetet med kontroll av att
vederbörande sökande är mantalsskriven inom länet, framtagning av personnummer
och utskrift av beslut varit synnerligen tidsödande. En överflyttning av
anståndsärendena till lokal skattemyndighet och en samtidig förenkling av
arbetsrutinerna
Prop, 1973:182 32
bör enligt gruppen kunna ske utan att det fiskala
intresset eftersatts. Om en ansökan innehåller erforderliga
identifieringsuppgifter bör beslut i anståndsfrågan kunna ske utan kontroll av fögderilillhörighet.
Gruppen anser inte alt någon större praktisk olägenhet uppkommer om beslut i
anståndsfrågor i ett mindre antal faU skuUe meddelas av lokal skattemyndighet
inom vars fögderi den skattskyldige inte är mantalsskriven, om beslutet sedan
tillställs rätt myndighet för insortering i deklarationen. Eftersom en
spridning av beslutsfattandet kan förväntas medföra risk för olikformig
bedömning, anser gruppen att RSV bör utfärda anvisningar för tUlämpning av de
materiella bestämmelserna. Gruppen erinrar slutligen om att den förtryckta
deklarationsblanketten innehåller uppgift om till vilken lokal skattemyndighet
deklarationen skall insändas.
Remissyttrandena
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över
arbetsgruppens förslag i denna del ställer sig positiva till förslaget.
Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads,
Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Flera av dessa betonar därvid, liksom
arbetsgruppen, vikten av att RSV vid en överflyttning utfärdar anvisningar för
tillämpning av de materiella bestämmelserna.
Kammarrätten i Göteborg förklarar sig inte ha något att
erinra mot den föreslagna författningsändringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att arbetet med
ärenden om bl. a. anstånd med avlämnande av självdeklaration är betungande för
personalen på taxeringsavdelningen och inverkar menligt på arbetsinsatsen vid
behandling av besvärsmål. En överföring av dessa arbetsuppgifter till lokal
skattemyndighet hälsas därför av taxeringsavdelningen med tillfredsställelse.
Fögderidirektören i Stockholms fögderi förklarar sig inte ha något att erinra
mot att ifrågavarande typ av ärenden överflyttas till lokal skattemyndighet
under förutsättning att myndigheten tillförs erforderlig personalförstärkning.
Denna ståndpunkt intar också ett par lokala skattemyndigheter som hörts av
länsstyrelsen i Kronobergs län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att
beslutsfattandet underlättas efter en överflyttning, eftersom lokal
skattemyndighet i motsats till taxeringsenheten förfogar över hela taxeringsmaterialet.
En överflyttning enUgt förslaget kan för länsstyrelsens i Blekinge län del
beräknas innebära inbesparing av en halv arbetskraft under tiden januari-april.
Denna länsstyrelse anser att ändring i ifrågavarande hänseende bör vidtas från
1974 års taxering.
Länsstyrelsen i Kalmar län, som hört de lokala
skattemyndigheterna i länet, anför alt antalet ansökningar om anstånd ökat från
omkring 2 000 vid 1971 års taxering tUl mdlan 7 500 och 8 500 vid 1972 och 1973
ärs taxeringar. Risken att en spridning av beslutsfattandet medför en
olikformig bedömning bör enligt länsstyrelsen vara mycket liten.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands och
Jämtlands län är
Prop.
1973:182 33
kritiska mot förslaget. Kritiken gäller främst den risk
för olikformig bedömning av ifrågavarande uppskovsärenden som kan uppstå om
beslutsfattandet sprids på de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn härtiU
förordar länsstyrelsen i Södermanlands län att uppskovsärendena bibehålls inom
skatteavdelningen men att behandlingen av dessa förenklas så långt som
möjligt.
Länsstyrelsen i Gotlands län, som under hand hört lokala
skattemyndigheten i länet, delar inte arbetsgruppens uppfattning att
arbetsrutinerna kan förenklas i nämnvärd omfattning om deklarationsanstånden
flyttas lill den lokala skattemyndigheten. Länsstyrelsen framhåller att samma
resursinsats krävs oavsett vilken myndighet som handhar uppgiften. Den med
förslaget åsyftade lättnaden för taxeringsenheterna kan enligt länsstyrelsen
uppnås på ett ändamålsenligare sätt om dessa tillförs samma
personalförstärkning som i överflyttningsalternalivet skulle ha behövts på
fögderierna.
Departementschefen
Självdeklaration skall lämnas senast den 15 februari
eller, för vissa bokföringsskyldiga m.fl., senast den 31 mars under
taxeringsåret. Deklarationsskyldig kan dock få anstånd med att lämna
deklaration om han visar att han på grund av särskUda omständigheter är
förhindrad att lämna deklaration inom föreskriven tid. Anståndsärendena prövas
av skattechefen i länet. Dennes beslut får inte överklagas.
RSVLON har i slutrapport till civildepartementet över en
undersökning av arbetsrutiner m. m. vid länsstyrelsernas taxeringsenheter och rätlsenheter
bl. a. föreslagit att prövningen av ärenden angående anstånd med att lämna
deklaration skall överflyttas till lokal skattemyndighet. RSVLON har bedömt
överflyttningen lämplig såsom etl led i strävandena att lätta
taxeringsenheternas arbetsbörda och därigenom skapa ökade resurser för
handläggningen av taxeringsmål. RSVLON har vidare funnit överflyttningen
fördelaktig frän rationaliseringssynpunkt.
RSV-LON:s förslag har tillstyrkts av det helt övervägande
antalet remissinstanser. Flera länsstyrelser har uttalat sin tillfredsställelse
över den minskning av taxeringsenheternas arbetsbörda som skulle bli följden av
en överflyttning. En av de tillstyrkande instanserna har särskilt framhållit
att beslutsfattandet underlättas vid en överflyttning därför att lokal
skattemyndighet förfogar över hela taxeringsmaterialet. Några lokala
skattemyndigheter har förklarat sig kunna biträda förslaget endast under
förutsättning att myndigheterna lUlförs erforderlig personalför-slärkning.
Tre instanser har ställt sig kritiska mot förslaget.
Kritiken avser främst det förhållandet att en spridning av beslutsfattandet
medför ökad risk för olikformig bedömning. En instans har också ifrågasatt
arbetsgruppens uppfattning att arbetsrutinerna kan förenklas i nämnvärd
omfattning genom en överflyttning.
För egen del får jag anföra följande. Det är en angelägen
uppgift att
Prop, 1973:182 34
genom rationaliseringar av rutinerna inom skatte- och
taxeringsmyndigheterna förbättra möjligheterna att effektivt utnyttja tiUgängliga
personalresurser. Det föreliggande förslaget betingas främst av behovet av att
lätta taxeringsenhetemas arbetsbörda. Jag anser emeUertid att etl genomförande
av förslaget även medför inte obetydliga vinster från rationaliseringssynpunkt
och ökar förutsättningarna för att erforderligt underlag utan omgång finns
tillgängligt vid beslutsfattandet.
För en överflyttning av rationella hänsyn talar enligt min
mening bl. a. de faktiska förhållanden som författningsenligt gäller i fråga om
hanteringen av självdeklarationer. Enligt gällande ordning åligger det sålunda
i regel lokal skattemyndighet att sortera inkomna deklarationer och överlämna
dem till vederbörande taxeringsnämnd. Den lokala skattemyndigheten bistår även
regelmässigt taxeringsnämnderna med kontroll av att de som kan antas vara
deklarationsskyldiga inom distriktet avlämnar deklaration. Det ankommer sedan
på taxeringsnämnderna att med ledning härav anmana den som underlåtit att lämna
deklaration att fullgöra sin deklarationsskyldighet. För att undvika att anmaning
riktas till nägon som fått deklarationsanstånd måste därför taxeringsnämnden
snarast underrättas om sådana beslut. F. n. får taxeringsnämnderna sådana
underrättelser genom lokal skattemyndighets försorg på grundval av de
anståndsbeslut som länsstyrelserna expedierar till skattemyndigheten. En
överflyttning av anståndsärendena lill lokal skattemyndighet innebär i
flertalet fall en administrativ förenkling och medför att taxeringsnämnderna
snabbare kan få underrättelser om anståndsbesluten.
Den tid som står lUl buds för prövningen av
anståndsärenden är ofta mycket begränsad. Det är därför regelmässigt endast de uppgifter
som finns tUlgängliga inom myndigheten som får bilda underlag för besluten.
Lokal skattemyndighet disponerar vanligen över det material i form av
kontrolluppgifter m. m. som avlämnats till ledning för taxeringen i fråga och
över tidigare års deklarationer. Det finns också anledning anta att lokal
skattemyndighet ofta har bättre kännedom om den deklarationsskyldiges
förhållanden än länsstyrelsen. Angivna omständigheter talar enligt min mening
för en överflyttning av anståndsärendena tUl lokal skaltemyndighet.
1 detta sammanhang vill jag även peka på del förhållandet
att lokal skattemyndighet har att pröva frågan om förseningsavgift på grund av
för sent avlämnad deklaration. Det torde vara en lämplig ordning att en och
samma myndighet prövar ärenden om anstånd med att lämna deklaration och ärenden
om förseningsavgift.
Den kritik som från remissinstanserna riktats mot
förslaget avser främst det förhållandet att en spridning av beslutsfattandet
medför ökad risk för olikformig behandling. Arbetsgruppen har uppmärksammat
denna fråga och ansett alt RSV bör utfärda anvisningar i ämnet. Allmänna
anvisningar har redan utfärdats av RSV, Jag anser därför att det finns goda föratsättningar
för alt en enhetlig praxis skall upprätthållas på området även efter en
överflyttning. Det får ankomma på RSV att följa utvecklingen och i mån av behov
ge ytteriigare anvisningar.
Prop, 1973:182 35
Mot bakgrund av det anförda vill jag i princip förorda
arbetsgruppens förslag att anståndsärendena överflyttas till lokal
skattemyndighet. Vad jag tidigare sagt om de fördelar som står att vinna med en
sådan överflyttning gäller emellertid främst i fråga om fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser, 1 fräga om dessa skattskyldiga kommer nämligen
förslaget att innebära att den myndighet, som har att ombesörja sortering och längdföring
samt pröva förseningsavgift vid försenad deklaration, även får besluta om
anstånd med lämnande av deklarationen. Jag tillstyrker därför att
anståndsärendena beträffande dessa grupper överflyttas tUl den lokala
skattemyndigheten.
När det gäller övriga skattskyldiga, således aktiebolag m,
fl,, är läget etl annat, 1 fråga om dessa sker sorteringsarbetet och längdföringen
vanligen hos länsstyrelsen, 1 vissa län har dessa uppgifter dock lagts på
lokala skattemyndigheten i residensorten. Även annan fördelning av uppgifterna
i fråga förekommer. Prövningen av förseningsavgift för dessa skattskyldiga
ankommer på lokal skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer (116 e § TF), I
regel har länsstyrelserna uppdragit åt lokala skattemyndigheten på
residensorten att handha denna uppgift. Om prövningen av anståndsärendena i
enlighet med förslaget även i dessa faU läggs på lokal skattemyndighet i resp.
fögderi uppnår man endast i undantagsfall tidigare angivna syften med
överflyttningen.
Man bör därför enligt min mening här välja en annan väg
som bättre tUlgodoser önskemålet att anknyta anståndsprövningen till den myndighet
som i övrigt sköter hanteringen av de deklarationer som anståndsansökningarna
avser. Från denna utgångspunkt vUl jag föreslå all prövningen i princip
bibehålls hos skattechefen, men att denne får befogenhet att delegera
prövningen till lokal skattemyndighet. Med en sådan lösning får skattechefen
möjlighet att välja den ordning som bäst passar förhållandena i det egna länet.
Av vad jag nu anfört följer också att jag inte kan ansluta mig tiU
arbetsgruppens uttalande att beslut i anståndsfrågan i vissa fall bör kunna
ske utan kontroll av fögderitillhörighet. För att tUlgodose de skattskyldigas
berättigade krav att i förväg kunna veta tUl vilken myndighet ansökan skall
lämnas vill jag föreslå den regeln, att ansökan om anstånd vad gäller nu
ifrågavarande skattskyldiga aUtid skall ges in lUl skattechefen i länet. Den
här förordade lösningen får ses som ett provisorium i avvaktan på att enhetliga
regler utformas angående längdföring m, m, för bolag m, fl, juridiska personer.
Vad jag nu föreslagit medför ändring av 34 § 2 mom. TF.
Ändringen bör gälla fr. o. m. 1974 års taxering.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tiU
1.
lag om ändring
i uppbördsförordningen (1953:272),
2.
lag om ändring
i förordningen (1958:295) om sjömansskatt.
Prop.
1973:182 36
3,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),
4,
lag om ändring
i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m, m,,
5,
lag om ändring
i taxeringsförordnmgen (1956:623),
6,
lag om ändring
i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels
utdebitering av skatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU
ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
GOTAB 73 5375 S Stockholm 1973
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- Bet. 1974:SkU57 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272),… s. 45 i texten
- Rskr. 1973:357 i texten
- Bet. 1973:SkU67 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:182 med förslag angående beskattad arbetslöshetsersättning, m. m. s. 1 · s. 17 i texten
- Bet. 1973:SkU68 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:181 angående ändrade regler för beskattning av periodiska understöd, m. m. jämte moti… s. 2 i texten