Kungi. Maj:ts proposition med förslag till tullförordning, m.m.
1973 · 225 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 117 av 225 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:187, Kungi. Maj:ts proposition med förslag till tullförordning, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj.ts proposition nr 187 år 1973 Prop. 1973:187
Nr 187
Kungl.
Majrts proposition med förslag till tullförordning, m. m.; given den 12 oktober
1973.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Propositionen
innehåller förslag till ny tuUförordning och hithörande följdlagstiftning.
Tullförordningen är avsedd att ersätta nuvarande tuU-laxeringsförordning och
tullrestitutionsförordning m. m. Förslagen innebär främst att nu gällande
bestämmelser rörande import och export anpassas till den nya lullag som antogs
av riksdagen förra året. I samband härmed har en allmän översyn gjorts av
bestämmelserna, bl.a. i formellt hänseende.
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop.
1973:187
1
Förslag till Tullförordning
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1
§ Vid förtullning utgår tuU
enligt tuUlaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.
2
§ Om särskilda skäl föreligger
kan Kungl. Maj:t förordna all vara som förtullas skall beläggas med särskild
tull.
Förordnande
enligt första stycket underställes riksdagen för godkännande inom en månad
eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av nästa
riksdagssession. Om riksdagen icke godkänner förordnandet gäller del högst en
månad efter riksdagens beslut.
Utan
hinder av riksdagens godkännande kan Kungl, Maj:t upphäva förordnande enligt
första stycket,
3 §
Kungl. Maj:t kan förordna att vara som förlullas skaU beläggas
med antidumping- eUer utjämningslull för att motverka att dumping
eller subventionering i utlandet skadar svenskt näringsliv. Förordnande
får meddelas även för att motverka att dumping eller subventionering
skadar näringslivet i annat land.
Förordnande
enligt första stycket får meddelas för tid under vilken närmare utredning
pågår. Visar utredningen all föratsättning för förordnande ej finnes, skall
det tillfälliga förordnandet upphävas. Tullbelopp som lagils ut på grund av
förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.
4 §
Kungl. Maj:t kan förordna om avvikelser från denna förordning
och från tulltaxan (1971: 920)
1.
med anledning av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihanddssammanslulningen och
associalionsavtal slutet i enlighet med konventionens bestämmelser,
2.
med anledning av Sveriges avtal
med Europeiska ekonomiska gemenskapen och med Europeiska kol- och
stålgemenskapen jämte dess medlemsstater,
3.
för varor från
utvecklingsländerna.
5
§ Kungl. Maj:t kan förordna att
tull icke skall utgå för varuslag som icke eller endast i ringa omfattning är
föremål för tillverkning inom landet eller för vara av sådant slag. Förordnande
som gäller varuslag får meddelas för högst två år i sänder.
6
§ När tull skall utgå efter
värde anses varans normalpris som dess värde. Normalpriset beräknas enligt de
föreskrifter Kungl, Maj:t meddelar på grundval av konventionen den 15 december
1950 angående varors tullvärde.
När
tull skall utgå efter vikt beräknas den på varans nettovikt om annat ej anges.
Prop. 1973:187 3
Tullfrihet
m. m.
7 §
Tullfrihet medges för vara som förtullas för
1.
medlem av konungahuset,
2.
främmande stats beskickning
eller beskickningsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1966: 664) med
vissa bestämmelser om immunitet och privUegier,
3.
främmande stats konsulat eller
person som tillhör sådant konsulat eller dennes familj i den mån Kungl. Maj:t
förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den främmande staten medger
Sverige motsvarande förmån,
4.
internationell organisation
eller person som är knuten till sådan organisation om organisationen eller
sådan person är.
upplagen
i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier eller i
författning som meddelats med stöd av lagen och
berättigad
lill tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till
Sverige.
8 §
Tullfrihet medges för
1.
mindre maskin eller apparat
eller annat föremål som inresande yrkesutövare inför och som skall användas i
hans yrke av honom eller under hans personliga överinseende under tillfälligt
uppehåll i landet, om ej varornas mängd eller beskaffenhet ger tullmyndigheten
anledning att medge endast temporär tullfrihet enligt 15 §,
2.
livsförnödenheter som inkommer
tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till
bestämmelseorten,
3.
vara, som tillhört förolyckat
fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tullmyndighet
lämnar ut till bärgare enligt lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd utan att bärgningen kungöres,
4.
likkista med Uk, urna med aska
av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,
5,
varuprov, mönster och modell,
som har endast obetydligt handels-värde eller som med hänsyn till material
eller utförande uppenbarligen är avsedda att endast visa varas beskaffenhet
eller användning,
6,
blanketter till passersedd,
godslisla och liknande handUng som skall användas vid in- eller utförsel av
varor eller vid intemationell samfärdsel saml blanketter, register och andra
handUngar som skall användas i samband med konferenser, kongresser eller
liknande arrangemang av internationell karaktär,
7,
markutrustning och
undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart
och som är specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt
delar och tillbehör, när varorna förtullas för lufttrafikföretag,
luftfartsmyndigheten eller annan förvaltning för allmän flygplats, dock endast
så länge varorna användes på nu angivet sätt,
8,
vara för provning av
flygsäkerhetsmateriel, när den förtullas för luftfartsmyndigheten, dock endast
så länge den användes för nu angivet ändamål.
Bestämmelser
om tullfrihet för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394)
om rätt för resande m, fl, att införa varor lull-och skattefritt.
Prop.
1973:187 4
9 §
På de villkor Kungl, Maj:t bestämmer medges tullfrihet för
1,
ämne som huvudsakligen användes
som läkemedel eller för beredning av tullfri farmaceutisk produkt, hänförlig
till 30 kap, tulltaxan (1971:920),
2,
vara som skaU användas
uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt,
hänförlig lill 30 kap. tulltaxan, eller av ämne som avses i 1,
3,
vara som skall användas
uteslutande som vulkningsaccderalor eller antioxidant för gummiinduslrin eller
som tillsats till mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion
eller hartsbildning, för att reglera viskosilelen eller för att användas för
annat liknande ändamål,
4,
garn, bind- och segelgarn,
tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för
tUlverkning av fisknät,
5,
delar till stridsvagn eller
annat pansrat stridsfordon samt lill vapen och ammunition för mUilärt brak.
10 §
Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller
glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som
motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om
ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor, hänförliga till tull
laxenummer 40,11,
Kungl,
Maj:t bestämmer de viUkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första
stycket,
11 §
Kungl, Maj:t kan medge tuUfrihet för
1.
förnödenheter och proviant som
medföres eller tages ombord på transportmedel i utrikes trafik, om varorna är
avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2.
vara som införes av person,
vilken inflyttar liU landet eUer återvänder hit efter längre tids vistelse i
utiandet, om införseln icke sker i handelssyfte,
3.
vara som införes med anledning
av arv eller testamente eller som gåva eller lån utan vederlag och vara som
köpts för medel skänkta från utlandet,
4.
film och trycksaker om varor
eller tjänster som erbjudes från utlandet,
5.
vara för turistpropaganda,
6.
vara som skall användas vid
räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion,
7.
vara för undervisningsändamål
eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål,
8.
vara som skall användas vid
utställning eller mässa eller vid liknande evenemang som ordnas för att främja
försäljningen av utländsk vara,
9.
välfärdsmateriel för sjöfolk,
10.
hålkort, hålremsa, magnetband och annat medium med registrerade data.
12
§ Kungl. Maj:t kan medge
tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstrafik.
13
§ Kungl, Maj:t kan medge
tullfrihet eller tuUnedsältning för vara som
1,
är svensk eller har förtullats i Sverige,
Prop.
1973:187 5
2,
har tillverkals
helt eller delvis av material, vilket är svenskt eller har förlullats i
Sverige,
3,
har tillverkats
med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk
prestation,
4.
har reparerats
och införes i utbyte mot svensk eller i Sverige för-lullad vara av samma slag
vilken utförts från Sverige,
5.
införes som
ersättning för del eller tillbehör till vara som förlullats i Sverige och som
ej stämt överens med vad som får anses avtalat.
14 § Emballage som införes med varor skall tulltaxeras för
sig endast
om det kan anses som självständig handelsvara,
Kungl, Maj:t kan medge tullfrihet för godsbehållare
(container) och annat emballage, lastpall och annat hjälpmedel för transport,
lastning, lossning eller annan hantering av gods samt för delar och tUlbehör
lill här avsedd materiel.
Temporär tullfrihet
15 § Kungl, Maj:t kan medge temporär tullfrihet för
1,
vara som
införes för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för
att användas som material vid reparation, bearbetning, komplettering eller
emballering av exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att
identifiera den införda varan,
2,
specialverktyg
och specialinstrument som införes för alt användas vid tillverkning av viss
exportvara, om verktygen eller instrumenten tUlhandahålles av den utländske
köparen av exportvaran, och vara som införes för att användas vid avprovning
av viss exportvara, om den införda varan tUlhandahålles av utländsk köpare av
eller spekulant på exportvaran,
3,
utrustning som
införes tUlfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförUgt ändamål,
4,
utrustning för
cirkus, tivoli eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,
5,
vara som
införes för tillfälligt bruk vid teaterföreställning eller vid kongress,
officiell festlighet, idrotlslävling eller liknande arrangemang av
internationell karaktär,
6,
vara som är
avsedd för utstäUning eller mässa,
7,
varuprov,
mönster eller modell,
8,
vara som
införes för att avprovas,
9,
urvalssändning
av varor, som på grand av speciellt utförande eller särprägel ej kan betraktas
som varuprover,
10, djur som införes för avelsändamål
eller för veterinärmedicinsk behandUng,
11, transportmedel som skall användas
endast tUlfälligt i landet och del, tillbehör eller material som kommer in
särskilt för reparation, underhåll eller utrustning av sådant transportmedel,
Kungl, Maj:t eUer, efter Kungl, Maj:ts förordnande,
tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet även i andra fall än som sägs i första
stycket när särskUda skäl finnes,
16 § Användes vara, som innehaves med temporär tullfrihet,
i strid
mot de viUkor som gäller för tullfriheten skall varan förlullas, om
Kungl, Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltuUstyrel
sen ej bestämmer annat. Har vara som innehafts med temporär tull-
Prop. 1973:187 6
frihet gått förlorad eller kan tull och annan
införselavgift i annat fall ej tagas ut av varan, skall den som innehaft varan
med temporär tullfrihet erlägga särskild avgift till tullverket för varan.
Bestämmelserna i 39 § tredje stycket och 40 § tuUagen (1973: 670) äger därvid
motsvarande tillämpning.
Tullrestitution
17 § Kungl. Maj:t kan medge restitution av tull för vara
som förtullats för den som har tillstånd till tullrestitution om denne
1.
använt varan
för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av
exportvara och utfört denna ur landet eller, i fråga om delar och tillbehör
till sådan exportvara, återutfört varan i oförändrat skick (industrirestitution),
2.
använt varan
för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning av
fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av
produktionsanläggning för egentlig varvsverksam-hel (varvsrestitution),
3,
använt varan
för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg
eller av delar eller tillbehör lill luftfartyg (flyg-restitution), eller
4,
återutfört
varan i oförändrat skick i samband med försäljning till annan i utlandet än
producenten eller leverantören eller ombud för någon av dem
(handdsreslitulion).
Restitution enligt första stycket 13 kan medges även för
vara som återutförts efter reparation, bearbetning, komplettering eUer emballering.
Restitution kan medges även om annan vara än den för vilken
restitution begäres använts eller återutförts enligt första eller andra
stycket. Därvid skall den använda eller återutförda varan ha förtullats för den
som använt eller återutfört den och lill mängd och beskaffenhet motsvara den
vara för vilken restitution begäres. Om det ej kan visas alt den använda eller
återutförda varan är förlullad, kan restitution medges på de villkor Kungl, Maj
:l bestämmer,
Kungl, Maj:t kan medge restitution enligt första stycket
för vara som ej får avsedd användning.
Tullmyndighet kan medge restitution enligt första stycket
för vara som förtuUats för annan innehavare av restilutionstillslånd än den som
använt varan eller utfört exportvaran, I särskilt fall kan tullmyndighet medge
handdsrestitution för vara som utförts utan samband med försäljning,
18 § Kungl, Maj:t kan medge restitution av tull för vara
som återut
förts utan alt ha använts eller efter att ha använts endast i samband med
provning eller under förhållanden som kan jämställas med provning el
ler som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild restitution).
Har vara återutförts men är första stycket ej tillämpligt
kan Kungl. Maj:t medge restitution av tull med avdrag som beräknas med hänsyn
till den lid varan befunnit sig i landet (reducerad restitution).
Restitution enligt första eller andra stycket medges den
för vars räkning varan utföres.
19 § Tillstånd till tullrestitution som avses i 17 § kan
medges den som
driver rörelse. Tillstånd till varvsrestUulion eller flygrestitution kan med
ges även den som äger fartyg eller luftfartyg, Kungl. Maj:t bestämmer
övriga villkor för tillstånd.
Prop.
1973:187 7
20 §
GeneraltuUstyrelsen kan medge att den som har tillstånd lill tull
restitution ej behöver betala tull för vara innan frågan om restitution
prövats. Skall tull betalas anses den förfallen till betalning den dag, som
skulle ha varit förfallodag om medgivande ej lämnats.
Har tull ej betalats men
föreligger i övrigt förutsättningar för tullrestitution, kan tullmyndighet
medge befrielse från tullen.
I
den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer får tullmyndighet medge befrielse från
tull, som annars kan restitueras senare, för vara som förtullas för att
användas för ändamål som medför rätt tUl tullrestitution enligt 17 § första
stycket 13. Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den,
om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om
förfallodag skall därvid ha motsvarande tUlämpning.
21
§ Kungl. Maj:t bestämmer den
tid inom vUken förutsättningarna för restitution skall vara uppfyllda. Kungl.
Maj:t bestämmer även det lägsta belopp med vUket restitution får medges.
22
§ Med utförsel jämställes
1.
vid tullrestitution i
allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl. Maj:t
förordnar, lägges upp på lullager,
2.
vid industri- och
handdsrestitution, att varan levereras till någon som medgivits tullbefrielse
enligt 20 § tredje stycket, eller att varan tages ombord som proviant eller
förnödenhetsarlikd på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tages in
i exporlbutik,
3.
vid särskild och reducerad
restitution, att varan förslöres under kontroll av myndighet eller annan som
generaltuUstyrelsen godkänt,
Begäres restitution eller
åtnjutes motsvarande lullbefridse för vara, som förts till frihamn eller lagts
upp på tullager och föres varan från frihamnen eller tages den ut från tuUagret
utan samband med utförsel, gäller de bestämmelser som Kungl, Maj:t meddelar,
Kungl, Maj:t kan förordna
att tull skall betalas för vara, om varvsrestitution, flygrestitution eller
motsvarande tullbefrielse medgivits för varan och denna därefter föres från
fartyg, ponton, mudderverk eller luftfartyg eller överlåtes eller tages i
anspråk för ändamål som ej medför rätt lill sådan restitution.
Särskilda
bestämmelser
23
§ Tull som skall beräknas efter
annan grund än värde får nedsättas för vara som är skadad på annat sätt än
genom förskämning när den anges lill förtullning eller, om varan tages om hand
efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen (1973:670), när den anmäles
till omhändertagande. Nedsättningen skall motsvara den minskning i varans
värde som skadan medfört. Värdet av varan i oskadat och i skadat skick beräknas
enligt 6 § första stycket.
24
§ Föreligger synnerliga skäl
får Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltullstyrelsen
medge befrielse från eller återbetalning eller nedsättning av tull.
Prop. 1973:187 8
25
§ Närmare föreskrifter för tUlämpningen av denna förordning och av tulltaxan
(1971:920) meddelas av Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av
generaltullstyrelsen.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
Om
upphävande av vissa äldre författningar i samband med ikraftträdandet finns
bestämmelser i lagen (1973: 000) om upphävande av viss tullagstiftning.
2
Förslag till
Lag
om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Bestämmelserna i 2 och 3 §§
gäller, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskUd författning ej
får införas hit och vara fÖr vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är
uppfyllt.
2
§ Vara får utan hinder av
förbud eller villkor som avses i 1 §
1.
sändas genom tullområdet eller
mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som
generaltullstyrelsen meddelar,
2.
förvaras på tullupplag eller
tullager eller i frihamn,
3.
förstöras under kontroll av
tullmyndighet eller annan som denna godkänner,
4.
ålerulföras,
5.
tagas om hand efter medgivande
enligt 3 § andra stycket tullagen (1973: 670) under villkor alt varan förvaras
i oförändrat skick av den som erhållit medgivandet tiU dess tullmyndighet
meddelat att hinder för vidare förfogande över varan ej föreligger,
3 §
Vid försäljning av vara genom tullmyndighets försorg skall, om
varan ej ålerutföres, föreskrivna införselvillkor iakttagas. Kan försälj
ning icke ske, bestämmer tillsynsmyndigheten, hur det skall förfaras
med varan.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Om
upphävande av förordningen (1924: 119) angående transilering av
införselförbjudna varor m.m. föreskrives i lagen (1973:000) om upphävande av
viss tullagstiftning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:187
3
Förslag till
Förordning
om frihet från införselavgift
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Sker förtullning av vara under sådana omständigheter som för tull-
pliktig vara medför tullfrihet enligt 7, 8, 11 eUer 12 §, 13 § 1 eller 14 §
tullförordningen (1973: 000) skall, i den mån Kungl. Maj:t förordnar,
ej heller utgå skatt eller annan införselavgift för varan.
Bestämmelser
om frihet från införselavgift som avses i förordningen (1973: 37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar finns i nämnda förordning.
2
§ Bestämmelserna i
luUförordningen (1973: 000) om industrirestitution, handdsrestitution,
reducerad restitution och, i den mån Kungl. Maj:l förordnar, särskUd
restitution har motsvarande tUlämpning i fråga om skatt och annan
införselavgift, som betalats till luUmyndighet vid förtullning, om återbäring
av avgiften ej kan medges i annan ordning. Därvid gäller ej förordnande om
inskränkning i reslilutionsrätten som Kungl. Maj:t meddelat med stöd av 4 §
samma förordning.
3
§ Denna förordning gäller ej
införsel-, fettvaru-, kompensations- eller prisregleringsavgifter på
jordbrukets eller fiskets områden.
Denna
förordning träder i krafl den 1 januari 1974, då förordningen (1960: 396) om
frihet från införselavgift i vissa fall skall upphöra alt gäUa.
4
Förslag till
Lag
om upphävande av viss tullagstiftning
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Följande författningar skall med de begränsningar som följer av 25 §§
upphöra all gälla vid utgången av år 1973, nämligen
1.
förordningen (1907: 30 s. 1)
angående rätt alt hos generaltuUstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas,
2.
förordningen (1912: 298) om
provianteringsfrilager,
3.
förordningen (1924: 119)
angående transilering av införselförbjudna varor m. m.,
4.
förordningen (1928: 124)
angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket,
5.
förordningen (1929: 307)
angående tullrestitution,
6.
frihamnsförordningen
(1935:250),
7.
förordningen (1955: 203) med
särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som
införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Prop. 1973:187 10
8.
tulltaxeringsförordningen
(1960: 391),
9.
förordrungen (1961: 54) om
försäljning av obeskattade varor på tullflygplats,
10.
förordningen (1969: 274) om
antidumping- och utjämningstull,
11.
förordningen (1969: 276) om
särskild tullavgift i vissa faU.
2
§ Äldre bestämmelser gäUer
fortfarande i fråga om vara som anmälts lill förtullning eller för vilken
temporär tullfrihet medgivits före utgången av år 1973. Förordningen (1928:
124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos
tullverket gäller i övrigt i fråga om talan mot beslut som meddelats
dessförinnan.
3
§ Förordningen (1907: 30 s. 1)
angående rätt alt hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen av varor, avsedda att till riket införas gäller fortfarande i
fråga om upplysning som meddelats före utgången av år 1973.
4
§ Förordningen (1929: 307)
angående tullrestitution gäller fortfarande i fråga om vara som ulföres eller
blir föremål för därmed jämställd åtgärd före utgången av år 1973. Ränta som
avses i 9 § förordningen skall tUlämpas enligt äldre bestämmelser till
utgången av år 1973.
5
§ Tillstånd som meddelats
enligt 3 § frihamnsförordningen (1935: 250) gäller fortfarande.
Har
vara förts tUl frihamn före utgången av år 1973 för att användas stadigvarande
där, får tullfrihet åtnjutas för varan så länge den är kvar i frihamnen.
Tullfrihet åtnjutes även om varan tillfälligl avlägsnas från frihamnen.
6 §
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i tullagen (1973: 670) eller tullförord
ningen (1973: 000) tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974,
5
Förslag till
Lag
om ändring i tullagen (1973: 670)
Härigenom
förordnas, att 45 § tullagen (1973: 670) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
45 §
Talan
mot generaltuUstyrelsens beslut enligt denna lag eUer med stöd av lagen
utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser fråga
om
1.
fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller
sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av
avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
2.
inskränkning i
rätten att förfoga över vara,
3.
förhandsbesked,
4.
särskild
avgift,
5.
ränta på tull
eller annan införselavgift eller särskild avgift,
6.
kostnad som
avses i 30 § andra stycket eller 37 §,
7.
föreläggande
samt
8.
utdömande av
vite.
Föreslagen
lydelse
2.
temporär
tullfrihet,
3.
restitution
av tull eller annan införselavgift,
4.
varucertifikat
enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen
eller bilaga B del I till konventionen angående upprättandet av Europeiska
frUiandelssamman-slut ningen,
5.
inskränkning i
rätten att förfoga över vara,
6.
förhandsbesked,
7.
särskild
avgift,
8.
ränta på tull
eller annan införselavgift eller särskUd avgift,
9.
kostnad som
avses i 30 § andra stycket eller 37 §,
10. föreläggande samt
11. utdömande av vite.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked
eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 §
tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras,
I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut
enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos Konungen
genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,
6 Förslag till
Förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920)
Härigenom
förordnas, att allmänna bestämmelserna tulltaxan (1971: 920) skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tull
beräknas efter den procent av varas värde eller det belopp för kvantitet som
anges i denna taxa. Tullfrihet utmärkes med ordet "fri".
För vara som införes till Sverige utgår tull enligt denna
taxa, om ej annat föreskrives. Är icke varan enligt taxan fri från tull, beräknas
tullen efter den procent av varans värde eller det belopp för kvantitet som
anges i taxan.
För tolkningen av tulltaxan gäller följande allmänna
bestämmelser, 1, Rubrik lill avdelning, kapitel och underavdelning av kapitel
är endast vägledande. Tulltaxering skall ske med ledning av lydelsen av tulltaxenummer
och anmärkningar till avdelning eller kapitel och, om ej
Prop.
1973:187 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
annat föreskrives i tulllaxenummer eller anmärkningar, av
följande bestämmelser,
2, a. Anges under ett tulltaxenummer viss vara, hänföres
varan till detta nummer även när den inkommer i ej komplett eller i ej
färdigarbe-tat tillstånd, under förutsättning att varan vid införseln uppvisar
de väsentiiga kännetecknen på den kompletta eller färdigarbetade varan. Till
sådant tulltaxenummer hänföres även en komplett eller färdigarbetad vara (eller
en vara som enligt denna bestämmelse skall tulllaxeras som komplett eller
färdigarbetad) som inkommer isärtagen eller utan att vara hopsatt,
2, a: 1, Bestämmelsen i 2,a om vara som inkommer isärtagen
eUer utan att vara hopsalt gäUer endast om hela varan inkommer samtidigt, om ej
annat föreskrives,
2,
b. Anges under
ett tulltaxenummer visst ämne, hänföres ämnet till detta nummer både när det är
i rent tUlstånd och när det förekommer i blandning eller förening med annat
ämne. Till tulllaxenummer, som anges omfatta vara av visst ämne, hänföres även
vara som delvis är tillverkad av detta ämne. Tulltaxering av blandning eller
sammansatt vara regleras närmare av bestämmelserna i 3.
3,
Kan vid
tulltaxermgen av en vara två eller flera tulltaxenummer komma i fråga gäller
följande:
a)
tulltaxenummer
med specificerad varubeskrivning tillämpas framför tulltaxenummer med mera
allmän varubeskrivning;
b)
blandning av
vara, som be- b) blandning och vara, som beslår
av olika ämnen eller är sam- står
av olika ämnen eller är sammansatt av olika beståndsdelar och mansatt av olika beståndsdelar och som ej kan
lulltaxeras med led- som ej kan luUtaxeras med ledning
av bestämmelsen under 3,a, ning av bestämmelsen under 3.a,
tulltaxeras såsom det ämne eller lulltaxeras
såsom det ämne eller den beståndsdel som ger bland- den beståndsdel som ger blandningen eller varan
dess huvudsak- ningen eller varan dess huvudsakliga
karaktär; liga karaktär;
c)
tulltaxenununer
som ger det högsta lullbeloppet tillämpas, om tulltaxeringen ej kan ske med
tillämpning av bestämmelserna under 3, a och 3, b,
4, Vara som ej är hänförlig till något nummer i
tulltaxan skall tull
taxeras enligt del nummer som är tillämpligt för närmast liknande vara.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
7 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt,
dels att 60 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 58 och 59 §§ samt punkt 4 av anvisningarna
lill 2 § och anvisningen till 58 § skall ha nedan angivna lydelse.
Prop.
1973:187 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1 Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet
omsätter
1)
skattepliktig
vara, byggnad eller tjänst,
2)
vara som anges
i 8 § 15, tjänst som anges i 10 § första stycket och avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt avser
annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning.
Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet
omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel
(export).
Konungen
kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av
annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.
När särskilda skal föreligger, kan länsstyrelsen besluta
att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan
innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.
Om skatt vid införsel föreskri- Om skatt vid införsel föreskri-
ves i 5860 §§. ves i 58 och 59 §§.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
58 §
Skattskyldighet
uppkommer vid Införes skattepliktig vara till
införsel lill landet av skattepliktig landet skall skatt erläggas till tull
vara. Skattskyldig är den som i myndighet. Tullagen (1973:670)
tullhänseende är att anse som va- gäUer i fråga om skatten, om Ko-
ruhavare. nungen icke förordnar annat.
Bestämmelsema i 7 § första och andra styckena saml 8 §
gäller i tiU-
lämpliga delar i fråga om införsel. (Se vidare anvisningarna.)
59 §2
Mervärdeskatt utgår med 15 procent av beskattningsvärdet.
För mon-teringsfärdigt hus utgår dock skatten med 9 procent av beskattningsvärdet.
Beskattningsvärdet är lika med Beskattningsvärdet är lika med
varans värde, beräknat enligt 3 § varans värde, beräknat
enligt 6 § tiUltaxeringsförordningen den 13 tullförordningen (1973:000), med
maj 19Ö0 (nr 391), med tUlägg av tillägg av tull samt annan statlig tuU samt
annan statlig avgift eller avgift eller skatt, mervärdeskatten skatt,
mervärdeskatten inbegripen. inbegripen.
Vid bestämmande av beskatt- Vid bestämmande av beskatt-
ningsvärdet iakttages att, ningsvärdet i fall som avses i 13 §
tullförordningen iakttages alt, om varan
i fall som avses i 6 § 2 mom. reparerats i utlandet,
beskatt-
tulltaxeringsförordningen, beskatt- ningsvärdet är
lika med det be-ningsvärdet är lika med det be- lopp som betingals för
reparalio-lopp som betingats för reparation nen med tillägg som i andra
styc-med tiUägg som i andra stycket ket sägs, sägs,
Senaste lydelse 1972: 558. = Senaste lydelse 1970:
166.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
i fall som avses i 6 § 3 och 4 mom.
tulltaxeringsförordningen avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts
med mervärdeskatt,
/' fall som avses i 6 § 5 mom. tulltaxeringsförordningen
avdrag får medges för värdet av svenskt konstruktionsarbete eller annan Uknande
prestation.
(Se vidare anvisningarna.)
Föreslagen
lyddse
bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt
eller i Sverige förtullat material, avdrag får medges för vad som i annan
ordning belagts med mervärdeskatt,
tillverkats
med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk
prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
4.-' Som export
räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i
utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara
eller tillhandahållande av tjänst till eUer för bruk på sådant fartyg eUer luftfartyg.
Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av
varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som
anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning
inom landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt
utförsel med eget transportmedel, om varan är avsedd för verksamhet som
företagaren bedriver i utlandet. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som
avser anläggning utom landet till export. Även reparation och leverans av vara
anses som export när tillhandahållandet sker ål utiändsk företagare, som ej är
skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling
av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles utländsk uppdragsgivare
som ej är skallskyldig.
4. Sorn
export räknas bl. a, omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg
i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara
eller tillhandahållande av tjänst liU eller för bruk på sådant fartyg eUer
luftfartyg. Motsvarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i
exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas
i frihamnen. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller
fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga
om varuförsäljning inom landet lill utländsk företagare som hämtar varan här
i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är avsedd för
verksamhet som företagaren bedriver i utiandet. Vidare räknas exempelvis
arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation
och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk
företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som
gjorts av denne.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Med nuvarande lydelse avses den lydelse som föreslagits
i prop, 1973: 163.
Prop.
1973:187 15
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förmedling av vara anses som export när tjänsten
tillhandahålles utländsk uppdragsgivare som ej är skallskyldig.
till 58 §
Skattskyldighet vid införsel Skattskyldighet
vid införsel
föreligger oberoende av om den föreligger
oberoende av om den
införda varan inköpts i utlandet införda
varan inköpts i utlandet
eller förts in av annan anledning, eller
förts in av annan anledning,
exempelvis som gåva eller lån. exempelvis
som gåva eller lån.
Skattskyldighet föreligger dock Skattskyldighet
föreligger dock
icke vid införsel under omständig- icke
vid införsel under omständig
heter som medför frihet från skatt heter
som medför frihet från skatt
enligt bestämmelserna i 1 § för- enligt
bestämmelserna i förord
ordningen den 13 maj 1960 (nr ningen
(1973: 000) om frihet från
39Ö) om frihet från införselavgift i införselavgift
eller i förordningen
vissa fall eller i förordningen den (1966:
394) om rätt för resande
29 juni 1966 (nr 394) om rätt för m,
fl, att införa varor tull- och
resande m, fl, att införa varor tull- skattefritt,
och skattefritt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
8 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1956: 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa falU, dels att 2123 §§ skall upphöra
att gälla, dels att 2, 3, 5, 15, 20, 24 och 25 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2 Skattskyldighet inträder
a)
för
skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet av
tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med
försäljning;
b)
för
skallepUktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit enligt 12
§ registrerad hos riksskatteverket såsom importör, när fordonet levereras tUl
köpare eller uttages från rörelsen utan samband med försäljning;
c)
för
skattepliktigt fordon, som införes till riket av annan än registrerad, när det
införes till riket;
d) i fall, som avses i 1 § tredje c) i fall, som avses i 1 § tredje
stycket, när ändringen av fordo- stycket, när fordonet i bilregistret
' Senaste lydelse av 23 § 1971:1224. » Senaste lydelse
1971: 1224.
Prop.
1973:187 16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uets beskaffenhet upptages i bil- upptages som
motorfordon av så-
registret. dant slag som anges i 1 § andra
stycket.
Införes skattepliktigt fordon till riket av annan än
registrerad importör, skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen
(1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
3 §3 Skattskyldiga äro
a)
för
motorfordon, som tillverkats inom riket, tUlverkaren;
b)
för
motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;
c)
för
motorfordon, som eljest c) i fall, som avses i 1 § tredje
införes till riket, den för vars räk- stycket, fordonets ägare.
ning införseln äger rum;
d) i fall, som avses i 1 § tredje
stycket, fordonets ägare.
5 §* Riksskatteverket är beskattningsmyndighet i fråga om
omsättningsskatt på försäljning och uttag från rörelse och vid registrering
enligt 1 § tredje stycket. Vad i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskaltning är stadgat skall äga tUlämpning på skatt som utgår
i fall som nu sagts.
Beträffande skattepliktig införsel är
generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda
förordning skola gälla jämväl vid införsel.
15 §= 1 deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för
sådana däri ingående motorfordon
a)
som enligt
bevis av tullmyn- a) som enligt bevis av tullmyndighet
av den skatlskyldige eller dighet av den skattskyldige eller
för dennes räkning utförts ur riket för
dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som eller förts lill frihamn och som icke varit
registrerade eller varit icke varit registrerade eller varit
registrerade endast i förening med registrerade
endast i förening med avställning; avslällning;
b)
för vilka
enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning vid
införsel till riket; eller
c)
för vilka
eljest sådan skatt visas hava påförts.
» Senaste lydelse 1971:250, * Senaste lydelse 1971: 250. =
Senaste lydelse 1971: 1224.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
På särskild prövning av riksskatteverket ankommer,
huruvida avdrag jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som
den skatlskyldige återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på
grund av bristande betalning från köparen.
20 § 0
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till riksskatteverket, av den
skatlskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk
frihamn och har fordonet ej varit registrerat eller varit registrerat endast i
förening med avslällning, skall riksskatteverket, efter ansökan, restituera
den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall styrkas medelst bevis av
tullmyndighet att fordonet utförts.
Har
motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts lill riksskatteverket, av den
skatlskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller förts till
frihamn och har fordonet ej varit registrerat eller varit registrerat endast i
förening med avslällning, skall riksskatteverket, efter ansökan, restituera
den sålunda erlagda skallen. Grunden för restitutionen skall av den
skattskyldige styrkas med bevis av tullmyndighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts lill
tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk frihamn och
som ej varit registrerat eller varit registrerat endast i förening med
avslällning, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt i den ordning och
omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
För
motorfordon, som tUl riket införts och för vilket skall erlagts till tullverket
men som sedermera utförts ur riket eller förts till frihamn och som ej varit
registrerat eller varit registrerat endast i förening med avslällning, må
åtnjutas restitution av omsättningsskatt i den ordning och omfattaing Kungl.
Maj:t bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Omsättningsskatt
utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter, att för
detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen eller ock
tull-lindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för fordon, så länge
för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt 7 eller 8 § nämnda
förordning: dock att, i fall som avses i 5 § s) och 9 § tulltaxeförordningen,
skattskyldighet föreligger vid återinförsd av fordon, för vilket skatt icke
erlagts eller erlagd skatt restitue-
' Senaste lyddse 1971:1224. ' Senaste lyddse 1971: 1224.
2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 187
Har
skattefrihet medgivits enligt i 1 § förordningen (1973: 000) om frihet från
införselavgift men har förutsättningarna för tullfrihet upphört ankommer det på
tullmyndigheten all bestämma den på fordonet belöpande skatten.
Prop.
1973:187 18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
råts vid utförseln. Skall skatt utgå för fordonet på den
grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes, ankommer det på tullmyndigheten
att bestämma den å fordonet belöpande skallen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,
9 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om
tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om
tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, dels att 8 a § skall
upphöra att gälla, dels att 3 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Beskattningsmyndighet är, be- Riksskatteverket är beskatt-
Iräffande vara som tillverkas inom ningsmyndighet
beträffande vara landet, riksskatteverket och beträf- som tillverkas inom
landet, fande vara som införes till landet, generaltullstyrelsen.
Riksskatteverket utövar kontroll över tillverkningen och
äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskUda
kontrollanordningar som verket finner erforderliga för kontroUens utövande.
Del åligger tillverkare alt lämna riksskatteverket de
uppgifter som erfordras för upprättande av statistik över tillverkningen och
försäljningen av malt- och läskedrycker.
Beträffande skatt enligt denna Beträffande skatt enligt denna
förordning för vara som tillverkas förordning för vara
som tillverkas inom landet gäller förordningen inom landet gäller
förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning, 46 § konsumtionsbeskattning,
nämnda förordning gäller beträffande skatt på vara som införes till landet.
Om skatt vid införsel föreskrives i 7 §.
' Senaste lydelse 1971: 249,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Malt-
och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk
frihamn eller, såvitt avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager
utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare,
vilka godkänts av riksskatteverket eller med avseende på rymden blivit märkta
på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare skola
vara försedda med uppgift om tUlverkarens namn dier om tillverkningsstället
eller med tUlverkarens inregistrerade varumärke satnt, beträffande maltdrycker,
om varuslag (lättöl, öl, starköl) ocb, i fråga om öl, typ-beteckning samt,
beträffande läskedrycker, med uppgift om dryckens benämning, TiUverkarens
namn och tillverkningsstället må angivas med förkortning, som riksskatteverket
godkänt. Varuslag och, i fråga om öl, typ må angivas med särskild
beteckning, som godkänts av riksskatteverket. Kärl eller behållare,
innehåUande malldryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken
sken av att tillhöra annat vamslag eller, i fråga om öl, annan typ än
vartill drycken är hänförlig.
Malt- och läskedrycker må utlämnas från
tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare av typ som godkänts
av riksskatteverket, eller med avseende på rymden blivit godkända enligt lagen
(1971:1081) om bestämning av volym och vikt. Utan hinder härav får malt- och
läskedrycker utföras ur riket, föras till frihamn, eller, såvitt avser starköl,
intagas i exportbutik eller läggas upp på lullager som inrättats för förvaring
av proviant.
Kärl eller behållare som avses i första stycket skola vara
försedda med uppgift om dryckestillverka-rens namn eller om tillverkningsstället
eller med dryckestillverka-rens inregistrerade varumärke. På kärl som
innehåller maltdryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl,
starköl) och, i fråga om öl, lypbeteckning samt på kärl som innehåller
läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och tillverkningsställe må
angivas med förkortning, som riksskatteverket godkänt, Vamslag och, i fråga om
öl, typ må angivas med särskild beteckning, som godkänts av riksskatteverket.
Kärl eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med uppgift,
ägnad att giva drycken sken' av att tillhöra annat vamslag eller, i fråga om
öl, annan typ än vartUl drycken är hänförlig.
Utan hinder av vad i första stycket sägs, må utiämning av
läskedrycker i öppet kärl ske från automat, som godkänts av riksskatteverket
eller ock blivit vederbörligen justerad.
7 § 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
För lagrat
lättöl, öl, starköl och läskedrycker skall, där ej annat följer av 8 §, skatt
erläggas av tUlverkare eller, vid införsel till landet, den som i tullhänseende
är att anse som varuhavare. Skatten
' Senaste lydelse 1971:249. ' Senaste lydelse 1972: 378.
För
lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker, som tillverkas inom landet, skall,
om ej annat följer av 8 § fjärde och femte styckena, skatt erläggas av
tillverkaren. Skattskyldigheten inträder då va-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
utgår för liter med
tolv öre
för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl av typ A, en krona femtio öre för öl
av typ B,
två kronor
femtio öre för starköl, och
trettiotre
öre för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder för vara, som tillverkas inom
landet, då varan utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl
eller starköl, där fortares samt för vara, som införes till landet, när
införseln sker.
Föreslagen
lydelse
ran utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt
angår öl eller starköl, där fortares.
Införes
lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker till landet skall, utom i fall som
avses i 8 § sjätte stycket, skatt erläggas till tullmyndighet.
Tullagen (1973:670) gäUer i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 §
förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Skatten utgår för liter med tolv öre för lagrat lättöl, sjuttiofem öre för öl
av typ A, en krona femtio öre för öl av typ B,
två kronor femtio öre för starköl, och
trettiotre öre för läskedrycker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §*
Tillverkare skall lämna deklaration till riksskatteverket
för varje kalendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av
skattepliktiga drycker förekommit, med uppgift om den myckenhet sådana drycker,
som utlämnats från tillverkningsstället, samt den myckenhet på
lUlverk-ningsslället förtärt öl eller starköl, som där tillverkats, SärskUd
deklaration skaU avgivas för varje tillverkningsstäUe.
Deklaration skall insändas inom femton dagar efter
utgången av den månad deklarationen avser.
Om särskilda skäl därtill äro, äger riksskatteverket
medgiva, att deklaration må insändas senare än i andra stycket sägs, dock
senast inom tre månader efter utgången av den månad deklarationen avser,
I deklaration må särskilt för varje varuslag och, i fråga
om öl, typ avdrag göras för myckenhet, som
a) utförts ur riket eller lUl a) ulförts ur riket eller förts
till
svensk frihamn ävensom såvitt av- frihamn eUer, såvitt avser starköl,
ser starköl, upplagts på provian- levererats för försäljning i export-
teringsfrilager, butik eller lagts upp på tullager
som inrättats för förvaring av proviant,
b)
tillverkats vid
annat tUlverkningsställe eller vid införsel belagts med skatt,
c)
utlämnats som kontrollprov,
d) efter utiämning återinförts till
lUlverkningsslällets lager och för
vilken avdrag icke gjorts med stöd av bestämmelserna under a)c)
ovan, eller
e) förstörts utanför tillverkningsstället, medan varan
befunnit sig i
tUlverkarens besittning,
« Senaste lydelse 1971: 249,
Prop.
1973:187 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Riksskatteverket prövar, om och i vad mån avdrag får göras
även för drycker, vars försäljning förorsakat den skatlskyldige förlust på
grund av bristande betalning från köpare.
Vid införsel lill landet av starköl i den ordning som
avses i 12 § 4 mom, h rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) skall skall
ej erläggas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
10 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om
tobaksskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 394) om
tobaksskatt',
dels att i 5 § orden "kontrollstyrelsen" och
"styrelsen" skall bytas ut mot "riksskatteverket"
respektive "verket",
dels att 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 3, 4, 6 och 7 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Skattskyldighet inträder Skattskyldighet inträder då va-
a) då vara av den som är re- ra av den som är registrerad en-
gistrerad enligt 5 § levereras tUl ligt 5 § levereras till köpare eller
köpare eller tages i anspråk för tages i anspråk för annat ändamål
annat ändamål än försäljning el- än försäljning eller ock, vid av-
ler ock, vid avregislrering, ingår i registrering, ingår i hans lager,
hans lager; samt Härvid är den registrerade skatt-
b) då vara av annan än regist- skyldig,
rerad införes till riket.
Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den
registrerade och eljest den för vars räkning införseln äger rum.
Införes skattepliktig vara till riket av annan än
registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670)
gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 4ö § förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
4 §
I fråga om skatt som skall utgå I fråga om skatt som skall utgå
annorledes än vid införsel till ri- annorledes än vid
förtullningen är ket är kontrollstyrelsen beskatt- riksskatteverket
beskattningsmyn-
' Senaste lydelse av 5 § 1965: 614.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
ningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tUlämpning. Kontrollstyrelsen
äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda
kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens
utövande.
Där
skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.
Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande
införsel.
Föreslagen
lydelse
dighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskatlning är stadgat äga tillämpning, Riksskatteverket
äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskUda kontrollanordningar
som verket finner erforderliga för skattekontrollens utövande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deklaration
till kontrollstyrd-sen skall avlämnas för varje kalendermånad, varunder
skattskyldighet inträtt.
Deklaration
skall insändas inom en månad efter varje be-skatlningsperiods utgång,
Kon-troUstyrelsen äger medgiva att deklaration må insändas senare än nu sagts,
dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod
deklarationen avser.
Registrerad
skall till riksskatteverket avlämna deklaration för varje kalendermånad,
vamnder skattskyldighet inträtt.
Deklaration
skall insändas inom en månad efter varje be-skatlningsperiods utgång, Riksskatteverket
äger medgiva att deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom tre
månader efter utgången av den beskattningsperiod deklarationen avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 § I deklaration må avdrag göras för vara, som
c) av
den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till
frihamn.
a)
förvärvats för
återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,
b)
återtagits i
samband med återgång av köp,
c)
av den
skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller lill svensk
frihamn, eller ock upplagts på provianteringsfrilager eller med fartyg eller
luftfartyg såsom proviant utförts ur riket,
d) lagts
upp på tullager som in
rättats för förvaring av proviant,
eller utförts ur riket såsom pro
viant på fartyg eller luftfartyg el
ler levererats för försäljning i ex
portbutik,
e) försålts
lill den som enligt
7 § tullförordningen (1973:000)
äger åtnjuta tullfrihet för varor,
som införas till riket.
d) levererats för att enligt vad
därom särskilt stadgas på tullflyg
plats försäljas till flygpassagera
re, samt
e) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3
tuUtaxeförordningen äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas lill riket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
På särskild prövning av riksskatteverket ankommer,
huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara.
Nuvarande lydelse
På särskild prövning av kon-trollstyrdsen ankommer,
huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara,
a)
som återtagits
annorledes än i samband med återgång av köp,
b)
som
tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke
skattepliktiga varor,
c)
som
tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartal ändamål,
d) som tagUs i anspråk för provning, samt
e) vars
försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av
bristande betalning från köparen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
11 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1941:251) om
särskild varuskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941: 251) om
särskild varuskatt,
dels all 8 § skall upphöra att gälla,
dels alt rubriken närmast före 8 § skall utgå,
dels alt
2, 3, 3 a och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Skattskyldighet inträder
a)
för vara, som
tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras lill köpare eller
tages i anspråk för vidare bearbetning;
b)
för
vara, som införes till riket av någon som blivit enligt 5 § registrerad såsom
importör, när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för
vidare bearbetning eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager; samt
c)
för
vara, som eljest införes till riket, när införseln sker.
2. Skattskyldiga äro
a) för vara, som tillverkas inom riket, tillverkaren;
Senaste lydelse av förordningens rubrik « Senaste
lydelse 1960: 612.
Skattskyldighet inträder
a)
för
vara, som tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras till
köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning; samt
b)
för vara, som
införes till riket av någon som blivit enligt 5 § registrerad såsom importör,
när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare
bearbetning eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager.
Skattskyldiga äro a) för vara, som tillverkas inom riket,
tillverkaren; samt
1960: 612 och av 8 § 1971:248.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
b)
för
vara, som införes lUl riket av registrerad importör, denne; samt
c)
för
vara, som eljest införes till riket, den för vars räkning införseln äger rum.
Föreslagen lyddse
b) för vara, som införes till riket av registrerad
importör, denne.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Införes skattepliktig vara till riket av annan än
registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen
(1973:670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 4ö § förordningen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
3 §3
1. För vara, hänföriig till tulltaxenummer 17.04,
18.06, 19.08 eller
21,07, utgår skatten med två kronor tjugo öre för kilogram av varans
vikt (beskattningsvikt) och för vara, hänförlig lill tulltaxenummer 33,06,
med femtio procent av varans beskattningsvärde,
2, I beskatlningsvikt inräknas sådant förefintiigt
embaUage med vil
ket varor av ifrågavarande slag försäljas i detaljhandeln.
Beskattningsvärde är lika med det pris, som den
skatlskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till
detaljhandlare eller, om försäljning lill detaljhandlare icke bedrives, det
pris den skattskyldige kan antagas hava betingat sig vid sådan försäljning.
Skattens belopp skall ej inräknas i priset. Såsom beskattningsvärde må icke
angivas pris, som gäller allenast för en mindre betydande del av den skattepliktiga
försäljningen.
För
vara, som av annan än registrerad importör införes lill riket för alt
saluhållas efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i
särskild förpackning eller eljest för all användas vid tillverkning i
förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet lika med varans
värde, beräknat enligt ö § tullförordningen (1973: 000), med till-lägg av
den å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas beskattningsvärdet
för vara, som införes till riket för annat ändamål än försäljning eUer
användning i förvärvssyfte.
För vara, som av annan än registrerad importör införes
till riket för alt saluhållas efter omformning eller omarbetning eller efter
anbringande i särskild förpackning eller eljest för att användas vid
tillverkning i förvärvssyfte av annan vara, är dock beskattningsvärdet lika
med varans värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen, med tillägg av den
å varan belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas beskattningsvärdet för
vara, som införes tUl riket för annat ändamål än försäljning eller användning
i förvärvssyfte.
Det ankommer på riksskatteverket samt, beträffande vara
som införes till riket, generaltullstyrelsen och riksskatteverket gemensamt
att meddela närmare anvisnuigar rörande tUlämpningen av i delta moment givna
stadganden.
= Senaste lydelse 1971:248.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksskatteverket
är beskattningsmyndighet i fråga om tUlverkning och försäljning inom riket.
Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning är stadgat
skall äga till-lämpning å varaskatt som utgår i samband med sådan tillverkning
och försäljning.
Beträffande införsel är, med den inskränkning som nedan
sägs, generaltullstyrelsen beskattnings-myndighet. Bestämmdserna i 46 §
nyssnämnda förordning skola gälla jämväl vid införsel.
Riksskatteverket
är beskalt-ningsmyndighel utom i fall som avses i 2 § tredje stycket. Vad i
förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning är stadgat skall
äga tUlämpning å varuskatt som utgår i samband med tillverkning och
försäljning inom riket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Deklaration skall insändas till riksskatteverket senast å femtonde dagen i
andra månaden efter varje kalendermånads utgång och innehålla uppgift om
beskatt-ningsviklen eller, i fråga om varor för vUka skatten utgår i förhåUande
till varuvärdet, beskattningsvärdet för de varor för vilka skattskyldighet
inträtt under den kalendermånad deklarationen avser.
1,
TiUverkare och registrerad importör skall insända deklaration till
riksskatteverket senast femtonde dagen i andra månaden efter varje kalendermånads
utgång. Deklaration skall innehålla uppgift om beskattningsvikten eller, i
fråga om varor för vilka skatten utgår i förhållande till varuvärdet,
beskattningsvärdet för de varor för vilka skattskyldighet inträtt under den
kalendermånad deklarationen avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om särskilda skäl därtill äro äger riksskatteverket
föreskriva, att deklaration skall avse kalenderkvartal i släUet för
kalendermånad, i vilket fall deklaration skall insändas inom en månad efter
varje kvartals utgång, Riksskatteverket må ock, om särskilda skäl därtUl äro,
föreskriva att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är
sagt, dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter
utgången av den månad eller del kvartal deklarationen avser,
2, 1 deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för
varor, som
a)
använts vid
tillverkning som deklarationen avser och som visas hava tidigare blivit påförda
särskild varuskatt;
b)
enhgt bevis av
tullmyndighet b) enligt bevis av tullmyndighet
utförts ur riket eller till svensk utförts ur riket eller förts till frifrihamn,
hamn.
Avdrag som nyss sagts skall avse beskattningsvikten i
fråga om varor för vilka skatten utgår efter vikt och beskattningsvärdet i
fråga om varor för vilka skatten utgår i förhållande till varuvärdet.
På särskild prövning av riksskatteverket ankommer,
huruvida och i
* Senaste lydelse 1971:248, = Senaste lydelse 1971:248,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vad mån avdrag jämväl må göras för vara, vilken
tillverkare eller registrerad importör återtagit eller vars försäljning
förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från köparen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,
12 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om
utjämningsskatt å vissa varor
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 258) om
utjämningsskatt å vissa varor,
dels att i 6 § orden "kontroUstyrdsen" och
"styrelsen" skall bytas ut mot "riksskatteverket" respektive
"verket",
dels att 9 § skall upphöra att gälla,
dels att
5 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lyddse
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om
utjämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är kontrollstyrelsen
beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning är stadgal äga tillämpning, dock att kontrollstyrelsen
må bevilja anstånd med skattens erläggande jämväl i andra fall än som angivas i
nämnda förordning.
Vid
införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 46 §
nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.
I fråga om
uljämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är riksskatteverket
beskaltningsmyn-dighet. Därvid skall vad i förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning är stadgat äga tillämpning, dock
att riksskatteverket må bevilja anstånd med skattens erläggande jämväl i andra
fall än som angivas i nämnda förordning.
Införes
skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt
erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten.
Därjämte gäller 46 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deklaration
till kontroUstyrdsen skall avlämnas för varje kalendermånad eller, där
styrelsen så medger, för varje kalenderkvartal, varunder skattskyldighet uppkommit.
Deklaration
till riksskatteverket skall avlämnas för varje kalendermånad eller, där verket
så medger, för varje kalenderkvartal, varunder skattskyldighet uppkommit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1966:656,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje
beskattningsperiods utgång. Kontrollstyrelsen må, om särskilda skäl därtill
äro, medgiva, att deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom två
månader efter utgången av den beskatlningsperiod deklarationen avser.
Föreslagen
lydelse
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje
beskattnings-periods utgång, Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtUl äro,
medgiva, att deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom två månader
efter utgången av den beskatlningsperiod deklarationen avser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet
skattepliktiga varor som under beskatlningsperioden levererats till köpare
eUer, beträffande öl av typ B och starköl, utlämnats från tillverkningsställe
eller där tillverkats och förtärts. Från denna myckenhet må avdrag göras för
varor, vUka
a)
använts vid tUlverkning som deklarationen avser eller, beträffande öl av typ B
och starköl, utlämnats från tillverkningsställe och som visas hava tidigare
blivit påförda utjämningsskall;
opaginerad Kontrollera mot PDF
b)
återtagits;
eller
c)
enligt bevis av
tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.
b)
återtagits;
c)
enligt
bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller förts till frihamn eller, såvitt
avser starköl, levererats för försäljning i exporlbutik eller lagts upp på
tullager som inrättats för förvaring av proviant.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,
13 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1968: 361) om avgift
vid införsel av vissa bakverk
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 361) om
avgift vid införsel av vissa bakverk,
dels
att 3 och 4 §§ skall upphöra all gälla, dels att 1 § skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §1
Nuvarande
lydelse
För
wafers och biscuUs som innehåller choklad och är hänförliga till
tulltaxenummer 19,08, utgår särskild avgift lill staten vid införsel.
Föreslagen
lydelse
Införes till landet wafers och biscuits som innehåller
choklad och är hänförliga till tulltaxenummer 19.08, utgår särskild avgift tUl
staten. Avgiften erlägges till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i
fråga om avgiften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1971:1232.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Första stycket gäller ej vara som är skattepliktig enligt
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskUd varaskatt.
Föreslagen
lydelse
Första stycket gäller ej vara som är skattepliktig enligt
förordningen (1941: 251) om särskild va-ruskall.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,
14 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt
på annonser och reklam
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1972: 266) om
skatt på annonser och reklam,
dels att 27 och 28 §§ skall upphöra alt gälla,
dels att
2, 26 och 30 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om ej
annat följer av 26 § är riksskatteverket beskaltningsmyn-dighel för
reklamskatt.
Beskattningsmyndighet
för reklamskatt är riksskatteverket eller, i fråga om reklamskatt vid införsel,
generaltullstyrelsen.
Om
reklamskatt vid införsel gäller 2625 §§.
Om reklamskatt gäller 26 §.
vid införsel
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ fråga
om reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 § 4 och som införes till landet
uppkommer skyldighet att erlägga reklamskatt vid införseln. Skattskyldig är den
som i tullhänseende är att anse som varuhavare.
Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig
enligt 5 § 4 skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973:
Ö70) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92)
otn förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning.
Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av
beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt
6 § tullförordningen (1973:000). Visas att detta värde innefattar kostnad som
ej ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall
beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 §
Förordningen (1959:92) om Förordningen
(1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtions- förfarandet
vid viss konsumtions
beskatlning äger tillämpning på beskattning
äger tiUämpning på
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32, 38 och 39 §§ i
vad avser förhandsbesked. Bestämmelserna i 46 § nämnda förordning gäller även
beträffande reklamskatt vid införsel. Förordningens bestämmelser om kontroll
hos annan än skatlskyldig äger tiUämpning på varje näringsidkare här i landet
för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres
eller reklamtrycksak framslälles.
Föreslagen
lydelse
reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32, 38 och 39 §§ i
vad avser förhandsbesked. Förordningens bestämmelser om kontroll hos annan än
skatlskyldig äger till-lämpning på varje näringsidkare här i landet för vars
räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklamtrycksak
framslälles.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
15 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om
bensinskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 372) om
bensinskatt,
dels att 8 § skall upphöra att gälla,
dels att
3 och 4 §§ samt 7 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattskyldighet inträder
b) för
bensin, som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enligt 7 § 2 mom.
andra stycket, när bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt
ändamål.
Skatlskyldig
är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara
registrerad och under b) säljaren eller förbrakaren.
a)
för bensin, som
av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 § levereras lill köpare, som
icke är registrerad, eller lUl eget försäljningsställe för detaljförsäljning
som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning
eller ock, vid avregislrering, ingår i hans lager, när leveransen,
ianspråktagandet eller avregistreringen sker;
b)
för
bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln sker;
c)
för bensin, som
av annan än registrerad inköpts mot försäkran enUgt 7 § 2 mom. andra stycket,
när bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt ändamål.
Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a)
den som är eller bort vara registrerad, under b) den för vars räkning införseln
äger rum och under c) säljaren eller förbrukaren.
Senaste lydelse 1971: 252,
Prop. 1973:187 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Införes skattepUktig vara till riket av annan än
registrerad skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670)
gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning.
4 §2 I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid
införsel till riket är riksskatteverket beskatlningsmyndighet. Därvid skall vad
i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning är stadgat äga
tillämpning, Riksskatteverket äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning
och särskUda kontrollanordningar som verket finner erforderliga för
skattekontrollens utövande.
Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen
beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i 4ö § nyssnämnda förordning skola gälla
jämväl beträffande införsel.
7 § 3
1 mom. I deklaration må av- 1 in o in. I deklaration må av-
drag göras för bensin, som drag göras för bensin, som
a)
förvärvats för
återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vUken skattskyldighet
tidigare inträtt,
b)
återtagits i
samband med återgång av köp,
c)
förbrukats
eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,
d) förbrukats
eller försålts för förbrakning för framdrivande av luft
fartyg, härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för
varmkörning eller provkörning av luftfartygs motor,
e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband
med tillverk
ning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan
dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres,
f) förbrukats
eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ända
mål än motordrift dock ej för framställning av vara som är lämpad eller
avsedd för motordrift eller förpackats eller försålts för att förpackas
i sådan särskild förpackning om högst en Uler som avses i 1 § andra
stycket, samt
g) av den skatlskyldige eller g) av den skatlskyldige eller för
för hans räkning utförts ur riket hans räkning utförts ur riket eller
eller tUl svensk frihamn, förts till frihamn.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974,
2 Senaste lydelse 1971: 252, » Senaste lydelse 1971: 252,
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1957:262) om allmän
energiskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1957: 262) om
allmän energiskatt,
dels alt 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 7, 8 och 18 §§ samt 24 § 1 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
§ 2
Skatten skall erläggas av den som är eller bort vara
registrerad enligt 6 § om ej annat följer av 8 § andra stycket.
Nuvarande lydelse
7 Skatten skall erläggas av den som är eller bort vara
registrerad enligt 6 §. Införes bränsle till riket av annan än den som är
registrerad skall dock skatten erläggas av den som inför bränslet.
Skatt skall
erläggas även av den som icke är registrerad enligt 6 § och som för annat
ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som
förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattskyldighet inträder
a)
för den som är
eller bort vara registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras till
köpare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för
delalj-fÖrsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat
ändamål än försäljning,
b)
för den,
som utan att vara registrerad enligt 6 §, inför bränsle lill riket, vid
införseln, och
c)
i fall som
avses i 7 § andra stycket, då bränslet levereras till köpare eller läges i
anspråk för annat ändamål än försäljning.
Skattskyldighet inträder a) för den som är eller bort vara
registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras till köpare, som icke är
registrerad, eller lill eget försäljningsställe för detaljförsäljning som icke
utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning, och
b) i fall som avses i 7 § andra stycket, då bränslet
levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning.
Införes
skattepliktigt bränsle till riket av annan än registrerad erlägges skatt lill
tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller
4ö § förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordningen omtryckt 1964: 350. Senaste lydelse av 27 §
1969: 470, Senaste lydelse 1971: 251. ' Senaste lydelse 1971:251.
Prop.
1973:187 32
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §*
Beskatlningsmyndighet är, i fall Riksskatteverket är
beskatt-
där skatt skall erläggas vid inför- ningsmyndighet utom i fall där
sel till riket av bränsle, general- skatt skall erläggas vid förtull-
tullstyrelsen och i övriga fall riks- ningen,
skatteverket.
Vad i förordningen om förfa- Vad i förordningen (1959: 92)
randel vid viss konsumtionsbe- om förfarandet vid viss konsum
skattning är stadgat skall äga tiU- tionsbeskattning är stadgat skall
lämpning på energiskatt, för vilken äga tillämpning på energiskatt, för
riksskatteverket är beskattnings- vilken riksskatteverket är beskatt-
myndighel. Bestämmelserna i 4ö § ningsmyndighet.
nämnda förordning skola gälla
jämväl vid införsel.
24 §
1 mom. I deklaration som avses 1 mom.
I deklaration som
i 23 § 1 mom. må avdrag göras avses i 23 § 1 mom. må avdrag
för bränsle, som göras för bränsle, som
a)
i beskattat
skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,
b)
återtagits i
samband med återgång av köp,
c)
förbrukats av
eller försålts till kommunikationsföretag för ban-drift eller därmed likartat
ändamål,
d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg
eller luftfartyg,
samt
e) av den skatlskyldige eller för e) av den skattskyldige eller för
hans räkning utförts ur riket eller hans räkning utförts ur riket eller
till svensk frihamn. förts till frihamn.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
17 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1973: 37) om avgift
på vissa dryckesförpackningar
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1973: 37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar,
dels att 10 § skall upphöra alt gälla,
dels att 15, 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Avgift erlägges enligt denna förordning till staten
vid omsättnuig inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig
lill tulltaxenr 20.07 eller 22.0122.09 och vid införsel av sådan förpackning
Senaste lydelse 1971: 251.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
med
eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3
liter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa fall
gäller ej i fråga om avgift enligt denna förordning.
Bestämmelserna
i 1 § förordningen (1973: 000) om frihet från införselavgift gäller ej i fråga
om avgift enligt denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiftsmyndighet
är riksskatteverket eller, i fråga om införsel, generaltullstyrelsen.
Riksskatteverket
är avgiftsmyndighet utom i fall där avgift skall erläggas vid förtullningen.
Införes
avgiftspliktig förpackning till landet skall avgift erläggas till tullmyndighet.
Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om avgiften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiflsskyldig
är den som
Avgiflsskyldig
utom i fall som avses i 2 § andra stycket är den som
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
i yrkesmässig
verksamhet här i landet tUlverkar avgiftspliktig förpackning,
2.
i yrkesmässig
verksamhet här i landet säljer eller tager i anspråk förpackning, som utan
avgift förvärvats från tillverkaren eller införts till landet, när
försäljningen eller ianspråktagandet avser sådan förpackning och sådant
ändamål som anges i 1 §,
3.
vid
införsel av avgiftspliktig förpackning är att anse som varuhavare i
tullhänseende.
4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiftsskyldighel föreligger icke
1.
när
förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till landet av
avgiftsskyldig som avses i 3 § i eller 2,
2.
när
förpackning införes till landet under omständigheter som medför tullfrihet
enligt 8 eller 9 § tulltaxeringsförordningen
(1960:391) eller förordningen (1966: 394) om rätt för
resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
1.
när förpackning
utan dryck inköpes inom eller införes lill landet av avgiflsskyldig som avses
i 3§,
2.
när förpackning
införes till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 7, 8, 11
eller 12 § luUförordningen (1973: 000) dier förordningen (1966: 394) om rätt
för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen kan förordna om ytterligare undantag från
avgiftsskyldig-
het.
3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
§
Avgiftsskyldighet
inträder när avgiftspliktig förpackning inom landet tillhandahålles icke
avgiftsskyldig mottagare eller tages i anspråk för tappning av dryck i
yrkesmässig verksamhet.
Vid
införsel inträder avgiftsskyldighet när införseln äger rum.
7 §
Avgiftsskyldig enligt 3 §
/ eller 2 skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två
veckor innan verksamhet som medför avgiftsskyldighet börjar eller övertages.
Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som
uppgivits i anmälningshandling skall riksskatteverket underrättas inom två
veckor efter ändringen.
Avgiflsskyldig enligt 3 §
skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan
verksamhet som medför avgiftsskyldighet börjar eller övertages. Anmälan göres
på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i anmälningshandling
skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efter ändringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om verkställd
registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes till den
avgiftsskyldige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiflsskyldig enligt 3 §
i eller 2 skall utan anmaning lämna deklaration rörande verkställda leveranser
och uttag av avgiflspliktiga förpackningar. Deklaration skall lämnas
fortiöpande för varje redovisningsperiod under vUken verksamhet som medför
avgifts-skyldighet bedrivits. Redovisningsperiod omfattar kalendermånad.
Avgiftsskyldig enligt 3 §
skall ulan anmaning lämna deklaration rörande verkställda leveranser och uttag
av avgiftspliktiga förpackningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för
varje redovisningsperiod under vilken verksamhet som medför avgiftsskyldighet
bedrivits. Redovisningsperiod omfattar kalendermånad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deklaration
skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången
av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl
föreligger, kan riksskatteverket medge att avgiftsskyldig får lämna
deklaration senare.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 Förslag till
Lag om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:
521)
Härigenom
förordnas, att 6 § 2 mom., 8 §, 12 § 1 och 4 mom. samt 86 § 1 och 4 mom. skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning i den rätt
till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande bestämmelser om tulllager
som inrättats för förvaring av proviant samt om försäljning av obeskattade
varor i exportbutik.
2 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning
i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager samt om försäljning av obeskattade
varor å lullflygplats.
Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom
proviant på fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad
nedan stadgas, vad därom är särskilt föreskrivet.
Vin och
starköl, som enligt 12 § 4 mom. under g) införas såsom proviant på jämvägståg
i internationell trafik, må utan hinder av vad i denna förordning stadgas
användas för sålunda avsett ändamål.
8
§ 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Partihandel
med rusdrycker inom riket må, utom i fallsom avses i gällande lagstiftning om
frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9 och 10 §§, bedrivas endast
av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit av Konungen godkänt
(partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.
Försäljning för export må, utom i fall som avses i
gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt om försäljning
av obeskattade varor å tullflygplats, bedrivas endast av partihandelsbolaget
och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.
Partihandel med rasdrycker inom riket må, utom i fall som
avses i gällande bestämmelser om tullager som inrättats för förvaring av
proviant samt nedan i 9 och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bUdat
aktiebolag, som blivit av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser
om detta bolag meddelas i 6 kap.
Försäljning
för export må, utom i fall som avses i gällande bestämmelser om tullager som inrättats
för förvaring av proviant' samt om försäljning av obeskattade varor i
exportbutik, bedrivas endast av partihandelsbolaget och tillverkare av
rusdrycker som i 9 § sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1961:184. « Senaste lydelse
1961:184.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 § 1
mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget.
Annan än partihandelsbolaget må icke taga hand om
oförlullade rusdrycker på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973:
Ö70). Rusdrycker må ef heller förvaras på annat tullager än som avses i 4
mom. under e).
4 mo m. Ulan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
a) rasdrycker införas till riket av den som har
rätt lill tullfrihet enligt 7 § tullförordningen (1973: 000);
4 mom. Ulan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
a)
rusdrycker
införas till riket av den som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta
tullfrihet för varorsom inkomma från utlandet;
b)
prov på
rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas i vanlig
ordning;
c)
resande eller
den som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eUer som
gåva tUl närstående för hans eller hans familjs personliga bruk tullfritt eller
mot erläggande av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen
meddelade bestämmelser;
d) till
proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rasdryc
ker behandlas på sätt därom är särskUt föreskrivet;
e) rusdrycker uppläggas å pro- e) rusdrycker förvaras i fri-
vianteringsfrUager på sätt i sär- hamn, på tullupplag eller på tulla-
skild
författning är stadgat; dock alt å provianteringsfrilager upplagd sådan
diyck ej må ulan tillstånd av Konungen för varje särskUt fall, disponeras
annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning
eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven
ordning;'
f) rusdrycker transiteras i enUghet med de föreskrifter
generaltullstyrelsen meddelar;
ger som inrättats för förvaring av proviant; dock att på
sådant tulllager förvarad rusdryck ej må utan tillstånd av Konungen för varje
särskilt fall, disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor i exportbutik i
föreskriven ordning;
f) rusdrycker sändas genom tullområdet eller mellan orter
inom detta enligt de vUlkor och föreskrifter generaltuUstyrelsen meddelar;
g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på
järnvägståg i internationell trafik, införas i den utsträckning som erfordras
för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket; samt
h)
rusdrycker, som inkomma tiU riket i enstaka gåvoförsändelse till enskild person
för hans eller hans familjs personliga bruk, mot erläggande av stadgad tull
införas i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser,
» Senaste lydelse 1966: 396,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lyddse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.*
Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt 12 § är
berättigad lill införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning
anmälts tUl tullklarering, åter ulföras i enlighet med de föreskrifter
general-tullstyrelsen äger meddela. Sker ej ålerutförsd inom två månader efter
det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits av
tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan
förfaras på sätt i 90 § 2 mom, andra stycket är stadgat.
Rusdrycker, vilka medföras av resande eller inkomma i
gåvoförsändelser lill enskild person och vilka efter utgången av tid som i
föregående stycke sägs kvarligga hos tullverket, skola, ändå alt den resande
eller den tUl vilken försändelsen är ställd enligt 12 § är berättigad lill
införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda
rusdrycker är föreskrivet,
4 moni.
Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom, disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker annorledes än lill fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i
föreskriven ordning, dömes tUl böter.
1 mo m.
Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt 12 § är
berättigad tUl införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning
anmälts för tullmyndighet, åter utföras i enUghet med de föreskrifter generaltullstyrelsen
äger meddela eller förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som
denna godkänner. Sker ej ålerutförsd eller förstöring senast inom 30 dagar
efter sådan anmälan eller inom den längre lid generaltuUstyrelsen eller efter
styrelsens bemyndigande annan tullmyndighet i särskUt fall bestämmer,
tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på
sätt i 90 § 2 mom, andra stycket är stadgat.
Rusdrycker,
vilka medföras av resande eller inkomma i gåvoförsändelser till enskild person
och vilka efter utgången av tid som i föregående stycke sägs kvarligga på
tullupplag, skola, ändå att den resande eller den till vilken försändelsen är
stäUd enligt 12 § är berättigad till införsel av dryckerna, behandlas på sätt
i nämnda stycke för där avsedda rusdrycker är föreskrivet,
4 m o m.
Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom, disponerar rusdrycker, som förvaras på
sådant tullager som inrättats för förvaring av proviant, annorledes än till fartygs
eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller försäljning av
obeskattade varor / exporlbutik i föreskriven ordning, dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop.
1973:187 38
19 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 181) om
försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, dels att 18 § skall
upphöra att gälla, dels all 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd införas till
riket av partihandelsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då
denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat av resande införas
annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrakning.
För annan införsel av teknisk För annan införsel av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat sprit och alkoholhaltiga
preparat
än som avses i första stycket krä- än som avses i första stycket krä-
ves särskilt tillstånd av kontroll- ves särskilt tillstånd av riksskatte-
styrdsen. ' verket.
Vad i andra stycket stadgas I fråga om hantering av oförtid-
skall icke utgöra hinder för Iran- lad teknisk sprit och
oförlullade
sitering eller annan befordran un- alkoholhaltiga preparat gäller lä
der tullkontroll i enlighet med de gen (1973: 000) om transport, för
föreskrifter generaltullstyrelsen varing och förstöring av införsel-
nieddelar. reglerade varor, m. rn. Riksskatte-
verket äger föreskriva begränsning av rätten att hantera
oförtullad vara.
Denna lag träder i krafl den 1 januari 1974.
20 Förslag till
Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)
Härigenom förordnas, att 4 § ölförsäljningsförordnmgen
(1961: 159) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§i
Öl som införes till riket må icke Öl som införes till riket skall
utlämnas från tullverket, om icke vara försett med uppgift om till-
varan antingen då den inkommer verkarens namn samt om varuslag
hit eller därefter genom varuhava- och typ. I stället för uppgift om
rens försorg under tillsyn av tull- varaslag och typ må användas av
personal blivit försedd med upp- riksskatteverket godkänd beteck-
gift om tillverkarens namn samt ning. / fråga om hantering av oför-
' Senaste lydelse 1963: 225. 1 Senaste lyddse 1972: 269.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
tullat öl gäUer lagen (1973:000)
Nuvarande lydelse
om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
om varuslag ocb typ. I stället för uppgift om varuslag och
typ må användas av riksskatteverket godkänd beteckning.
Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva
drycken sken av att tillhöra annat varaslag eller annan typ än vartill den är
hänförUg.
Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva
undantag från bestämmelserna i denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
21 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område
Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om
prisreglering på jordbrukets område, dels att 16 och 38 §§ skall upphöra att
gälla, dels att 35, 17, 23 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreskrift
enligt 2 § om tUl-ståndstvång vid införsel gäller icke' vara som
a)
föres in
vid egentiig gränstrafik eller under sådana omständigheter som för
lullpliklig vara medför tullfrihet enligt 8 eller 10 § tulltaxeförordningen den
13 maj 1960 (nr 391),
b)
sändes
från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan ort i riket i
överensstämmelse med föreskrift av generaltullstyrelsen.
Föreskrift om tillståndstvång hindrar icke att vara
transiteras eller på annat sätt befordras under tullverkets kontroll eller
lägges upp i frihamn eller på tullager eller på provianteringsfrilager.
Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten
enligt första stycket a alt föra in vara utan tillstånd.
Föreskrift
enligt 2 § om tillståndstvång vid införsel gäller icke vara som föres in under
sådana omständigheter som för lullpliklig vara medför rätt till tullfrihet enligt
7,8,11 eller 12 § tullförordningen (1973: 000) eller temporär tuUfrihet enligt
15 § tullförordningen.
Jordbruksnämnden
får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att föra in vara
utan tillstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Vara av sådant slag som omfattas av tillståndstvång och
som lagts upp på provianteringsfrilager får endast efter medgivande av
fordbruksnämnden i varje särskUt fall användas till annat än proviant till
eller utrustning av fartyg eller luftfartyg.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vara,
som kommit till riket och för vilken tillstånd till införsel icke medgetts, får
föras ut ur riket. Det sagda gäller ej, om varan enligt lagen den 30 juni 1960
(nr 418) om straff för varusmuggling skall vara förverkad eller om annat laga
hinder möter mot att föra ut varan.
I fråga
om rätt att hantera oförtullad vara, för vilken enUgt 2 § föreskrivits
tUlståndstvång vid in-försd, gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten
enligt första stycket att hantera vara.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Föreskrift enligt 2 § om tUlståndstvång vid utförsel gäller icke vara som
opaginerad Kontrollera mot PDF
a)
förts in
under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför tullfrihet enligt
10 § tull taxeförordningen,
b)
sändes
från en ort utomlands landvägen genom riket till en annan ort utomlands eller
från en ort i riket landvägen genom utlandet till en annan ort i riket i överensstämmelse
med föreskrift av generaltuUstyrelsen,
c)
föres ut
med fartyg eller luftfartyg som medfört varan till svensk ort under färd
mellan utrikes orter,
d) föres ut under sådana för
hållanden som avses i 77 § första
eller femte stycket, 113, 115 eller
153 § tullstadgan den 7 oktober
1927 (nr 391),
e) föres ut som proviant på far
tyg, luftfartyg eller annat trans
portmedel,
/) föres ut i annat än handds-
a) förts in under sådana om
ständigheter som för tullpliktig
vara medför rätt till temporär tull
frihet enligt 15 § tullförordningen
(1973: 000),
b)
föres ut som
proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,
c)
föres ut i
annat än handelssyfte av resande eller den som utför arbete på
transportmedel,
d) föres
ut i egentlig gränstra
fik,
e) föres
ut under sådana förhål
landen som avses i 2 § 1 och 4
lagen (1973: 000) om transport,
förvaring och förstöring av inför
selreglerade varor, m. m.
Jordbruksnämnden får föreskriva begränsning av rätten
enligt första stycket att föra ut vara utan tillstånd.
Prop. 1973:187 41
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
syfte
av resande eller den som utför arbete på transportmedel,
g)
föres ut vid egentlig gränstrafik,
h) föres ut under sådana omständigheter som avses i 4 §.
Jordbruksnämnden
får föreskriva begränsning av rätten enligt a, e, f, g eller h att föra ut
vara utan tiUstånd.
17 §
Avgift
som avses i 14 § erlägges lUl tullverket eller, om Konungen förordnar det, till
jordbruksnämnden.
Avgift
som erlägges till tullverket debiteras och uppbäres av verket i den ordning som
gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i till-lämpliga delar vad
som är föreskrivet om tull.
Avgift
som erlägges till jordbruksnämnden fastställes och uppbäres i den ordning
Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, nämnden bestämmer.
Vara
för vilken avgift erlägges Vara för vilken avgift erlägges
till jordbruksnämnden får, om lill jordbruksnämnden får, om
nämnden ej medger annat, utläm- nämnden ej medger annat, utläm
nas från tullverket endast mot be- nas endast mot bevis om att avgif-
vis om att avgiften erlagts, len erlagts.
Avgiflsskyldig
skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga
ränta
på oguldet avgiftsbelopp ef- ränta på oguldet avgiftsbelopp av-
ter sju procent om året, dock seende avgift som uppbäres av
minst tio kronor. Räntan skall be- jordbruksnämnden efter sju pro-
räknas från den dag avgiftsbdop- cent om året, dock minst tio kro-
pet enligt beslut av jordbruks- nor. Räntan skall beräknas från
nämnden senast bort betalas. Upp- den dag avgiftsbeloppet enligt be
kommer öretal vid beräkning av slut av jordbruksnämnden senast
ränta, skall räntebeloppet jämnas bort betalas. Uppkommer öretal
till närmast högre hela krontal, vid beräkning av ränta, skall rän-
tebdoppel
jämnas tUl närmast högre hela krontal.
Jordbruksnämnden
äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller
särskilda skäl annars föranleder till det,
35 §
Till böter dömes den som bryter Till böter dömes den som upp-
mot såiligen eller av oaktsamhet bryter
mot
a)
villkor för införsel enligt 2 § a)
villkor för införsel enligt 2 §, eller mot 3 § fjärde stycket, om om
gärningen ej är belagd med gärningen ej är belagd med straff i straff
i lagen (19Ö0: 418) om straff lagen om straff för varusmuggling, för
varusmuggling,
b)
föreskrift enligt 28, 29, 30,
31 eller 32 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1953: 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln
av vissa slag av fisk och skaldjur, dels alt 11 och 12 §§ skall upphöra att
gälla, dels att 4, 6 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § 2
Nuvarande
lydelse
Stadgandet i 1 § skall icke ut
göra hinder för transilering eller
annan befordran under tullverkets
kontroll eller för uppläggning i
frihamn eller å tullager eller pro
vianteringsfrilager; dock må å
provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av vederbörande
tUlståndsmyndighet för varje särskilt fall disponeras annorledes än till
fartygs, buss eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven
ordning.
Ej heller skall stadgandet hava avseende å
a)
vara som
införes i egentlig gränstrafik eller under sådana omständigheter vilka för
tullpliktig vara medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 §§
tulltaxeförordningen än de i 8 § punkten 13 och 10 § punkten 1 upptagna;
b)
vara som
enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes landvägen
antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över utlandet från en
till annan ort inom riket.
Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om
ytterligare undanlag från stadgandet i 1 §,
1 Senaste lydelse av 11 och 12§§, 1960: = Senaste lydelse
1964: 150,
Föreslagen lydelse
Stadgandet i 1 § om tUlståndstvång gäller icke vara som
införes under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till
tullfrihet enligt 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973:000) eller
temporär tullfrihet enligt 15 § luUförordningen.
I fråga om rätt att hantera oförtullad vara för vilken
enligt 1 § föreskrivits tillslåndstvång gäller lagen (1973:000) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om
ytterligare undantag från stadgandet i 1 § ävensom föreskriva begränsning av
rätten enligt första stycket att införa vara utan tillstånd och av rätten
enligt andra stycket att hantera vara. 428.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §3
Nuvarande lyddse
Bestämmelserna i 5 § skola icke Jia avseende å vara, som i
föreskriven ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs, buss
eller luftfartygs proviantering eller utrustning.
Beträffande
vara, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara
medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 §§ tulltaxeförordningen
än de i 8 § punkten 13 och 10 § punkten 1 upptagna, skall icke utgå
införselavgift.
Föreslagen
lydelse
Införselavgift skall icke utgå för vara som införes under
sådana omständigheter som för tillstånds-pliktig vara medföra rätt till införsel
utan tillstånd enligt 4 § första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som, utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om straff för
varusmuggling, bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillståndsbevis
eller i strid mot stadgandet i 4 § första stycket disponerar å
provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller
luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning straffes med
dagsböter.
Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor för åtnjutande av tUlståndsbevis
dömes lill böter, om ej gärningen är belagd med straff i lagen (1960: 418) om
straff för varasmuggling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Förslag till
Lag om ändring för fisk m. m.
förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
förordnas, att 8 § förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden må, där så finnes erforderligt för att reglera priset på
fisk, förordna, att prisregleringsavgift skall upptagas jämväl för fisk som
importeras till riket och förtullas.
= Senaste lydelse 1964: 150.
* Senaste lydelse 1960: 428.
* Förordningen omtryckt 1966:180. Senaste lydelse av
förordningens rubrik
1966: 180.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Sådant förordnande skall dock ej medföra skyldighet att
erlägga prisregleringsavgift för fisk, som i föreskriven ordning utlämnas från
provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning.
Beträffande
fisk, som införes under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara
medföra tullfrihet enligt annan bestämmelse i 8 och 10 §§ tulltaxeförordningen
än de i 8 § punkten 13 och 10 § punkten 1 upptagna, skall icke utgå
prisregleringsavgift.
Föreslagen
lydelse
Prisregleringsavgift skall icke utgå för vara som införes
under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför rätt till tuUfrihet
enligt 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen (1973:000) eller temporär
tullfrihet enligt 15 § luUförordningen.
Jordbruksnämnden äger föreskriva begränsning av rätten
enligt andra stycket att införa vara utan erläggande av prisregleringsavgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
24 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1953: 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
Härigenom
förordnas, alt 4 § förordningen (1953: 374) angående reglering av utförseln av
vissa slag av fisk och skaldjur m, m, skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § 1
Nuvarande
lydelse
Utan hinder av stadgandet i 1 § första stycket må vara
utföras:
a)
därest
varan införts under sådana omständigheter vilka för tullpliktig vara kunna
medföra tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen;
b)
med
fartyg, buss eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan utrikes
orter ankommer till svensk ort;
c)
under
sådana förhållanden som avses i 77 § första eller femte stycket, 113 §, 115 §
eller 153 § tuUstadgan;
d) såsom
skeppsproviant eller i
och för restaurangrörelse å järn
vägståg, färja, buss eller luftfar
tyg, såvida godset prövas icke
£
Föreslagen
lydelse
Bestämmelserna i 1 § om tillståndstvång gäller icke vara
som.
a)
införts
under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till
temporär tullfri-hel enligt 15 § tullförordningen (1973: 000),
b)
utföres
som proviant på fartyg, luftfartyg eller annat transportmedel,
c)
utföres
i annat än handelssyfte av resande eller den som utför arbete på transportmedel,
d) utföres i egentlig gränstrafik,
e) utföres
under sådana förhål
landen som avses i 2 § 1 och 4
lagen (1973:000) om transport,
förvaring och förstöring av inför
selreglerade varor, m.m.
Prop. 1973:187 45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
överstiga för ändamålet erforderlig myckenhet;
e) av resande eller å transport
medel anställda personer, såvida
godset utgöres av förnödenheter
som prövas icke överstiga behovet
under resan;
f) då godset enligt föreskrifter,
meddelade av generaltuUstyrelsen,
försändes landvägen antingen över
riket från en till annan utrikes ort
eller över utlandet från en till an
nan ort inom riket.
Jordbruksnämnden äger med- Jordbruksnämnden äger med-
dela allmänna bestämmelser om dela allmänna bestämmelser
om
ytterligare undantag från stadgan- ytterligare undanlag från stadgan
det i 1 § första stycket. det i 1 §. Nämnden kan också
föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att
utföra vara ulan tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
25 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning
av och handel med fodermedel m. m.
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen (1961: 381) om
tillverkning av och handel med fodermedel m, m, skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej saluhållas,
försäljas eller lill riket införas vara, som avses i 2 §, eller fodermedel
försatt med annat specialämne än vitaminer.
Om det är
påkallat med hänsyn till människors eller djurs hälsa, äger kontrollmyndigheten
föreskriva att fodermedel även i annat fall än som avses i första stycket må
saluhållas, försäljas eller lill riket införas endast efter myndighetens
tillstånd.
Utan hinder av bestämmelsen i I fråga om hantering av oförtul-
första stycket om införsel får vara lad vara som avses
i första stycket transiteras eller på annat sätt be- gäller lagen (1973:
000) om Iransfordras under tullverkets kontroll port, förvaring och
förstöring av eller läggas upp i frihamn eller på införselreglerade
varor, m.m. lullager.
Vid meddelande av tillstånd som avses i första eller andra
stycket må kontrollmyndigheten föreskriva villkor som skola gälla för
tillståndets åtnjutande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Senaste lydelse 1973: 330.
Prop.
1973:187 46
26 Förslag till
Lag om ändring i strålskyddslagen (1958:110)
Härigenom förordnas, att 2 och 22 §§ strålskyddslagen
(1958:110) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
2 §1 Radiologiskt arbete må ej bedrivas ulan tillstånd av
myndighet som Konungen bestämmer (strålskyddsmyndigheten). Ej heller må någon
utan tillstånd av slrålskyddsmyndigheten innehava röntgenulmslning eller annan
teknisk anordning avsedd att utsända joniserande strålning, idka handel med
radioaktivt ämne eller eljest till riket införa eller här förvärva, innehava
eller överlåta sådant ämne.
Den som ej innehar sådant tillstånd må ej ulan medgivande
av strålskyddsmyndigheten taga hand om oförtullat radioaktivt ämne på sätt som
avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973:
000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Tillstånd må meddelas för viss yrkesgrapp eller för vissa
inrättningar, institutioner eller företag.
Avlider någon som innehar tillstånd enligt denna lag, vare
tillståndet likväl, såvitt angår rätt att innehava radioaktivt ämne eller
röntgenut-rustnmg eller annan teknisk anordning, gällande för dödsboet intill
tre månader från dödsfallet.
TUlstånd enligt denna lag er- Tillstånd enligt denna lag er
fordras ej för vad som omfattas av fordras
ej för vad som omfattas av
tillstånd enligt atomenergUagen tillstånd
enligt atomenergUagen
om icke annat föreskrives i tiU- (1956: 306)
om icke annat före-
ståndet, skrives i tiUslåndet.
22 §
Om transport, tullbehandling Om transport och förtullning av
och transilering av radioaktivt
radioaktivt ämne förordnar ämne förordnar Konungen eller
Konungen eUer myndighet som myndighet som Konungen bestäm- Konungen
bestämmer, mer.
Har radioaktivt ämne anmälts till tullklarering av någon
som ej är berättigad att införa varan, må han, om tUlstånd till införsel ej erhålles,
överlåta varan till någon, som är berättigad alt införa den,
1 Senaste lydelse 1970: 670.
Prop. 1973:187 47
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
ock åter utföra varan. Överlåtes eller utföres varan ej inom fyra månader
efter anmälningen lill tullklarering eller inom den längre tid som
generaltullstyrelsen bestämmer, tillfaller varan kronan, om det ej är
uppenbart obilligt. Med varan skall förfaras enligt vad som är stadgat om radioaktivt
ämne som förverkas jämUkt denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
27
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1939:174) angående tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel
Härigenom
förordnas, att 4 § förordningen (1939: 174) angående tillverkning, införsel
och försäljning av gasskyddsmateriel skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse
4 §
Införsel till riket av gasskydds- Införsel till riket av gasskydds-
materiel
av första klass må ej ske materiel av första klass må ej ske
utan tillstånd av den i 3 § omför- utan tillstånd av den i 3 § omför
mälda kontrollmyndigheten, dock malda kontrollmyndigheten. 1
må utan sådant tillstånd transile- fråga om hantering av oförtullad
ring äga rum till ort inom riket. materiel gäller lagen (1973: 000)
om transport, förvaring och förstöring av iriförsdreglerade varor, m.
m.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
28
Förslag till
Lag
om ändring i vapenlagen (1973: 000)
Härigenom
förordnas, att 16 § vapenlagen (1973: 000) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
16 §
Införsel av skjutvapen och ammunition får ske utan särskilt tillstånd i
följande fall.
'
Förslag till vapenlag har framlagts i prop. 1973: 166.
Prop.
1973:187 48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
Enskild person
får införa skjulvapen, som han är berättigad att här i riket inneha för
personligt bruk, samt ammunition som behörigen förvärvats här i riket. Vad nu
sagts äger motsvarande tUlämpning beträffande sammanslutning som avses i 8 §.
2.
För tillfällig
användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller
norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- och
tävlingsskjutvapen med tiUhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i
sådant fall utan tUlstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under
högst tre månader från införseldagen.
3.
Skjutvapen
och ammunition 3. Skjutvapen och ammunition får
transiteras till ort inom riket, får ej tagas om hand på sätt som
avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: 670) av annan än
den som har tillstånd att införa sådana varor och ef heller utan medgivande av
länsstyrelse förvaras på lullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen
(1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,
m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
29 Förslag till
Kungörelse om ändring i valutaförordningen (1959: 264)
Härigenom förordnas, att i valutaförordningen (1959: 264)
skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7a §
/ fråga om värdepapper och betalningsmedel gäller icke
lagen (1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop.
1973:187 49
30 Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1956: 328) om
kontroll å ädelmetallarbeten
Härigenom förordnas, att 9, 11, 26, 29 och 35 §§
förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 § Äddmetallarbete, vilket icke uppfyller fordringarna
enligt 58 §§, må icke försäljas eller importeras. Om undantag härifrån stadgas
i 10 12§§.
Äddmetallarbete må ej tagas om hand på sätt som avses i 3
§ andra stycket lullagen (1973: 670). I övrigt gäller lagen (1973:000) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
11 §1 Utan hinder av vad i 9 § stadgas må till riket
införas
a) lävlingspris
samt föremål, vilka äro avsedda för importörens eller
hans familjs personliga bruk eller som gåva lill närstående för hans eller
hans familjs personliga brak;
b) äddmetaUarbeten, vilka in- b) äddmetaUarbeten, vilka in
föras under sådana omständighe- föras under sådana omständighe
ter som för tullpliktig vara kunna ter som för lullpliklig vara kunna
medföra tullfrihet enUgt 10 § tull- medföra rätt till temporär tullfri-
taxeförordningen, het enligt 15 §
tullförordningen
(1973: 000).
Vid införsel av äddmetaUarbeten, som avses i första
stycket a), skall ägaren på begäran av vederbörande tullmyndighet avlämna
skriftUg uppgift om att omständigheterna i det föreliggande fallet äro sådana
som omförmälas i nämnda författningsmm.
26 § Inom riket tillverkat äddmetallarbete, som skall
kontrollslämplas, skall av tUlverkare inlämnas i Stockholm tUl mynt- och
justeringsverket och å annan ort tUl kontroUstämplingsförrättare; i senare
fallet är det dock tillverkaren obetaget att på egen bekostnad inlämna arbetet
till mynt- och justeringsverket. Vid inlämnandet skall arbetet, försett med
vederbörliga ansvarsslämplar, till alla dess delar företes samt i övrigt vara i
det skick som mynt- och justeringsverket bestämmer.
1 Senaste lyddse 1963:191 (jfr 1964: 261). 4 Riksdagen
1973.1 saml. Nr 187
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Då äddmetallarbete, som icke på grund av vad förut sagts
må införas i riket utan kontrollstämp-ling eller kontroll med avseende å
finhalten från utlandet inkommer till svensk distrikttullanstalt, skall
detsamma på importörens bekostnad översändas tUl mynt- och jus-leringsverket.
Föreslagen lydelse
Då äddmetallarbete, som icke på grand av vad förut sagts
må införas i riket utan konlrollstämp-ling eller kontroll med avseende å
finhalten inkommer från utlandet, skall detsamma på importörens bekostnad
översändas tUl mynt-och justeringsverkel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ÄddmetaUarbeten,
vilka införas under sådana omständigheter som för tullpliktig vara kunna
medföra tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen, skola i den utsträckning
och på del sätl generaltuUstyrelsen efter samråd med mynt-och justeringsverket
närmare bestämmer förses med identifieringsmärke.
ÄddmetaUarbeten,
vilka införas under sådana omständigheter som för tullpliktig vara kunna
medföra rätt till temporär tuUfrihet enligt 15 § tullförordningen, skola i den
utsträckning och på det sätt generaltuUstyrelsen efter samråd med mynt- och
justeringsverket närmare bestämmer förses med identifieringsmärke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppfyller
äddmetallarbete, som inkommit från utlandet och översänts tUl mynt- och
justeringsverket, icke för införsel föreskrivna fordringar enligt denna
förordning, skall del på importörens bekostnad ålerulföras under tullkontroll.
Dock må efter medgivande av mynt- och justeringsverkel underhaltigt arbete,
som på tillförlitligt sätt styrkes vara av importörens egen tillverkning
och förut av honom exporterat, utlämnas till importören i den ordning, som
är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.
Uppfyller äddmetallarbete, som inkommit till
distrikttullanstalt och översänts lill mynt- och justeringsverkel, icke för
införsel föreskrivna fordringar enligt denna förordning, skall del på importörens
bekostnad från mynt- och justeringsverket översändas till
di-strikttullanstalten i införselorten för att ålerulföras ur riket. Dock må
efter medgivande av mynl-och justeringsverkel underhaltigt arbete, som på
tUlförlitiigt sätt styrkes vara av importörens egen tillverkning och förut av
honom exporterat, utiämnas tiU importören i den ordning, som är stadgad för
utlämnande av importerade arbeten.
Har äddmetallarbete vid import tagUs i beslag och i laga
ordning förklarats förbrutet och är arbetet av beskaffenhet att, enligt vad
ovan sägs, icke få till riket införas, må det icke av tullverket försäljas
förrän detsamma sönderslagils och nedsmälts, såvida ej betryggande säkerhet erhålles
för att arbetet efter försäljningen blir utfört ur riket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974. 1
Senaste lydelse 1963:191 (jfr 1964: 261).
Prop.
1973:187 51
31 Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa
bestämmelser om injektionssprutor och kanyler
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 70) med
vissa bestämmelser om injektionssprator och kanyler, dels att 3 § skall upphöra
att gälla, dels alt 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 § Spruta eller kanyl får införas i riket endast av
a)
den som är
behörig att driva handel med sådan vara,
b)
den som innehar
särskilt tUlstånd att till riket införa sådan vara.
Utan sådant tillstånd får dock Utan sådant tiUstånd får dock
spruta eller kanyl medföras av re- spruta eller kanyl medföras av re
sande för personligt brak, samt sande för personligt bruk. / fråga
varan transiteras eller eljest be- om hantering av oförtullad spruta
fordras under tullkontroll eller eller kanyl gäller lagen (1973:000)
uppläggas å tullager eller i fri- om transport, förvaring och för
hamn, störing av införselreglerade varor,
m. m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
32 Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1949: 341) om
explosiva varor
Härigenom förordnas, att i förordningen (1949: 341) om
explosiva varor skall införas ett nytt moment, 54 § 3 mom., av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 §
3 mom. Explosiv vara må ej
utan medgivande av statens in
dustriverk lagas om hand på sätt
som avses i 3 § andra stycket tull-
I lagen (1973: 670) av annan än den
som enligt 2 mom. får införa sådan vara. Förstöring av
explosiv vara må ske endast efter samråd med sprängämnesinspektionen. I övrigt
gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop.
1973:187 52
33 Förslag till
Kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701)
Härigenom förordnas i fråga om läkemedelsförordningen
(1962: 701), dels att 9 § skall upphöra att gälla, dels alt 8 § 3 mom. skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 8
§ 4 mom., av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
3 mom. Utan hinder av vad il 3 mom. Läkemedel må ej tagas
och 2 mom. stadgas må resande om hand på sätt som avses i
3 §
införa läkemedel, som han för andra stycket tullagen (1973: 670)
personligt bruk medför till riket, av annan än den som enligt I och
samt läkemedel transiteras eller el- 2 mom. är behörig att införa läke-
jest befordras under tullkontroll medlet. Ej heller må läkemedel
eller uppläggas å tullager eller i förvaras på tullager som inrättats
frihamn. för förvaring av proviantartiklar
och liknande. Med egendom som tagits i beslag eller som
tillfallit kronan skall förfaras på sätt socialstyrelsen bestämmer. I övrigt
gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m.
4 mom. Utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas må
resande införa läkemedel, som han för personligt bruk medför till riket.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
34 Förslag till
Kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704)
Härigenom förordnas i fråga om narkotikaförordningen
(1962: 704)i,
dels att 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Narkotika må införas eller utföras endast av den som
innehar tillstånd därtUl.
1 Senaste lydelse av 9§ 1970: 207.. V Senaste lyddse av 4
§ 1968: 69.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Utan sådant tUlstånd må dock narkotiskt läkemedel medföras
av resande för personligt brak. Vad som stadgas i första stycket utgör ej
heller hinder mot att narkotika transiteras till inrikes ort eller eljest
befordras under tullkontroll eller upplägges å tullager eller i frihamn.
Generaltullstyrelsen
äger föreskriva, att narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast
över särskilda av styrelsen angivna tullplatser.
Föreslagen lydelse
Utan sådant tillstånd må dock narkotiskt läkemedel
medföras av resande för personligt bruk. Narkotika må ej tagas om hand på sätt
som avses i 3 § andra stycket tull-lagen (1973: 670). Narkotika må ej heller utan
tillstånd sändas genom tullområdet, ålerulföras eller förvaras på tullager som
inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen
(1973:000) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,
m. m.
Generaltullstyrelsen
äger föreskriva, all narkotika i vissa fall må införas eller utföras endast
över särskilda av styrelsen angivna orter. GeneraltuUstyrelsen äger efter
samråd med socialstyrelsen utfärda föreskrifter beträffande förvaring av
narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn. Med egendom som tagits i
beslag eller som tillfallit kronan skall förfaras på sätt socialstyrelsen
bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
35 Förslag till
Kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340)
Härigenom
förordnas, att 35 § vapenförordningen (1949: 340) skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.i Ej
må i andra fall än nedan sägs skjutvapen och ammunition utan tillstånd införas
tiU riket. Om rätt för tillverkare och handlande att tiU riket införa ammunition
skall dock gälla vad härutinnan stadgas i förordningen om explosiva varor.
' Senaste lydelse 1961:40.
1 mom. Ej
må i andra fall än nedan sägs skjutvapen och ammunition utan tUlstånd införas
till riket. Om rätt för tillverkare och handlande att till riket införa ammunition
skall dock gälla vad härutinnan stadgas i förordningen (1949: 341) om
explosiva varor.
Prop.
1973:187 54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
TUlstånd tUl införsel meddelas, där fråga är om den som
bedriver tiUverkning av eller handel med skjutvapen, av länsstyrelsen i det
län, där rörelsen utövas, samt eljest av länsstyrelsen i det län, där sökanden
har sitt hemvist, eller, om han ej har hemvist i riket, av länsstyrelsen i det
län, där förtullning av varan skall äga rum. Därest någon för deltagande i
tävling eller övning, som anordnas av sammanslutning som avses i 9 §, vill
införa skjulvapen eller ammunition, må dock tillstånd sökas hos länsstyrelsen i
det län, där sammanslutningens styrelse har sitt säte.
Beträffande tillstånd till införsel skaU vad i 810, 20
samt 2325 §§ är föreskrivet i tillämpliga delar gälla.
Ulan särskilt tillstånd må enskild person införa
skjutvapen, som han enligt 3 § är berättigad att här i riket innehava för
personligt bruk, så ock ammunition, som här i riket behörigen förvärvats. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning som avses
i 9 §.
Utan tillstånd må ock, enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av generaltullstyrelsen, svenska, danska, finska och norska medborgare
från Danmark, Finland eller Norge för lillfäUig användning härstädes vid jakt
eller tävling införa sedvanliga jakt- och tävlingsskjutvapen jämte tillhörande
ammunition mot det att vid införseln dels tUl tullmyndigheten i införselorten
avlämnas skriftUg deklaration, dels för nämnda myndighet uppvisas tillstånds-
eller anmälningsbevis, som i det av ovannämnda länder, där vapnen innehavas,
må erfordras för rätt alt innehava desamma, eller ock bevis av myndighet i
nämnda land att för sådan rätt ej kräves tillstånd eller anmälan.
Den som erhållit tillstånd att införa skjutvapen och
ammunition äger innehava egendomen för del ändamål tillståndet avser. Denna
rätt må i tiUslåndet begränsas att avse viss tid. Vapen och ammunition, som införts
jämlikt femte stycket, må under högst tre månader från införseldagen innehavas
av den, som infört egendomen, utan att särskilt tUlstånd därtill erfordras.
Rörande innehavet i fall som i detta stycke sägs skall vad förut i denna
förordning är stadgat om innehav av vapen och ammunition äga motsvarande
tillämpning.
Utan hinder av vad ovan i detta Skjutvapen och ammunition må
moment sägs, må skjutvapen och ej tagas om hand på sätt
som av-
ammunition transiteras till ort ses i 3 § andra stycket tullagen
inom riket. (1973: 670) av annan än den som
har tillstånd att införa sådana va
ror och må ej heller utan medgi
vande av länsstyrelse förvaras på
tullager eller i frihamn. I övrigt
gäller lagen (1973: 000) om trans
port, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m.
2 mom. Skjulvapen och ammu- 2 mom.
Skjulvapen och ammu-
nition, som för personligt bruk av nition, som för
personligt bruk av resande medföres hit tiU riket utan resande medföres hit
till riket utan att han erhållit föreskrivet till- alt han erhållit föreskrivet
tillstånd att införa egendomen, må stånd att införa egendomen, må åter
utföras, såvida egendomen i åter utföras, såvida egendomen i behörig ordning
anmälts till tull- behörig ordning anmälts för tull-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
klarering. Aterutföres ej egendomen inom fyra månader
efter det den enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits av tullanstalt
eller inom den längre tid generaltullstyrelsen i särskUt fall bestämmer,
tillfaller egendomen kronan; och skall med egendomen förfaras i enlighet med
vad som är föreskrivet om egendom, som förverkats jämlikt denna förordning.
Föreslagen
lydelse
myndigheten. Ålerutföres ej egendomen inom fyra månader
efter sådan anmälan eller inom den längre tid generaltuUstyrelsen eller, efter
styrelsens bemyndigande, annan tullmyndighet i särskilt fall bestämmer,
tUlfaller egendomen kronan; och skall med egendomen förfaras i enlighet med vad
som är föreskrivet om egendom, som förverkats jämlikt denna förordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
36 Förslag till
Kungörelse om ändring i förordningen (1959: 312) om förbud
mot innehav av vissa stiletter m. m.
Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa
slUetter m. m., dels alt 5 § skall upphöra att gälla, dels att 2 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Springslilelt
och springkniv må ej förvärvas eller innehavas av den, som ej fyllt 21 år,
eller överlåtas eller upplåtas till sådan person.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ej
heller må springslilelt eller springkniv tillverkas i eller införas till riket;
dock må sådant föremål transiteras till ort utom riket.
Springstilett
eller springkniv må ej tillverkas i eller införas till riket. Ej heller må
springstilett eller springkniv förvaras på tullager eller i frihamn eller
tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket tullagen (1973: 670). I
övrigt gäller lagen (1973: 000) om transport, förvaring och förstöring av
införselreglerade varor, m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.
Senaste lyddse av 5 § 1960: 461.
Prop.
1973:187 56
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen 1 statsrådet på Stockholms slott den 12 oktober 1973.
Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om ny tullförordning,
m. m. och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972
tiUkallade jag särskUda sakkunniga med uppdrag alt göra en teknisk översyn av
den del av tullagstiftningen som inte rör tullproceduren. I direktiven för
uppdraget framhöll jag alt införandet av tullagen (1973: 670), som reglerar
förfarandet vid in- och utförsel av varor, får konsekvenser för
tullagstiftningen i övrigt, bl, a, de bestämmelser som avser uttagande eller
återbetalning av tull och annan avgift samt befrielse från avgift. Jag påpekade
att vissa bestämmelser om den indirekta beskattningens och jordbmksregleringens
tillämpning vid import samt förbud mot in-och utförsel av varor också berördes.
Även i andra avseenden fann jag en överarbetning av de berörda
tullförfaltningarna påkallad, varvid bl, a. de centrala materiella
bestämmelsema på tullagstiftningens område borde sammanföras till en
författning.
De sakkunniga antog namnet 1972 års
tullagstiftningssakkunniga och avlämnade i juni 1973 betänkandet (Ds Fi 1973:
11) Tullagstiftningen m, m,, materiella bestämmelser, Betänkandet innehåller
bl, a. förslag tUl tullförordning som är avsedd att ersätta tulltaxeringsförordningen
(1960:391, ändrad senast 1973: 607) och förordningen (1929: 307) angående
tullrestitution (ändrad senast 1972: 794) m. fl, författningar. Såvitt avser
tullrestitution har de sakkunniga beaktat en departementspromemoria (Ds Fi
1971: 8) med förslag tUl nya bestämmelser om tullrestitution och yttranden
över detta förslag. De sakkunnigas förslag till tuUförordning och ändring i
tullstadgan (1973: 671) torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga.
1 Sakkunniga: ambassadrådet Tore Gabrielsson, ordförande,
kanslirådet NUs Börje Leuf och avdelningsdirektören Åke Skog. Som experter har
biträtt: hovrättsassessorn Lars Bredin, byrådirektörerna Ragnar Erixon, Rolf
Hemdal och Birger Isberg samt avdelningsdirektören Robert Udd.
Prop. 1973:187 57
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Sveriges riksbank,
statskontoret, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,
riksskatteverket, riksåklagaren, kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen,
chefen för försvarsstaben, försvarets materielverk, socialstyrelsen, statens
strålskyddsinslitut, produktkontrollnämnden, poststyrelsen, statens järnvägar,
sjöfartsverket, luftfartsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
statens växtskyddsanstalt, statens livsmedelsverk, skogsstyrelsen,
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium,
konsumentombudsmannen, rikets allmänna karlverk, länsstyrelsema i Göteborgs och
Bohus län, Jämtiands län. Malmöhus län, Norrbottens län och Stockholms län,
statens industriverk, statens provningsanstalt, delegationen för
atomenergifrågor, Svenska hamnförbundet. Svenska kommunförbundet, Sveriges
exportråd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund.
Svensk industriförening. Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,
Sveriges speditörförbund, Stockholms handelskammare, Stockholms, Göteborgs och
Malmö frihamnsaktiebolag, Sveriges stuvareförbund, Sjöassuradöremas förening
och Lantbrakarnas riksförbund. Därvid har Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund och Stockholms handelskammare avgeft ett gemensamt yttrande
vari Kooperativa förbundet har instämt. Sveriges hantverks- och
industriorganisation ansluter sig till Industriförbundets yttrande. Några av
remissinstanserna har bifogat yttranden från andra myndigheter eller
sammanslutningar. Generaltullstyrelsen har sålunda bifogat yttranden från
underlydande tullmyndigheter, kommerskollegium yttrande från Gollands handelskammare
som ansluter sig till Stockholms handelskammares yttrande, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län yttranden från Göteborgs hamn, polismyndigheten i
Göteborgs polisdistrikt och länsveterinären i länet samt Sveriges
industriförbund yttrande från Sveriges kemiska industrikonlor.
Eftersom
de föreliggande förslagen till väsentlig del avser alt anpassa olika tull- och
skatleförfaltningar m. m. efter den nya tullprocedur som tuUagen och tuUstadgan
innehåller synes det lämpligt alt här inledningsvis lämna en kortfattad
redogörelse för vad den nya proceduren innebär (för närmare detaljer hänvisas,
förutom till författningstexten, till prop. 1972: 110).
Vara
som införs till tullområdet skall anges till förtullning vanligtvis genom att
en tulldeklaration lämnas. Tullagen reglerar utförligt vUka uppgifter
deklarationen skall innehålla. Vid förtullningen skall tullmyndigheten ta ut
tull, skatt och annan införselavgift för varan. Det åligger den tullskyldige
alt betala inte bara tull utan även andra avgifter som tullverket skall ta ut.
Prop. 1973:187 58
Enligt
de nya bestämmelserna kommer tuUverkets befattning med godsvården i princip att
upphöra och ersättas av godsvård i privat regi. Tullverket skall ge enskilda
företag tillstånd att inrätta tullupplag, där oförtullad vara får förvaras
under kortare tid i avvaktan på alt den förtullas eller tuUklareras på annat
sätt. TUlståndet innebär att företaget får bedriva godsvårdsverksamhet i egen
regi men under tullverkets överinseende. Förelaget svarar för att oförtullad
vara inte tas ut från tullupplaget av någon som inte har rätt att förfoga över
sådan vara. Vidare skall företaget förvara godset i lokal eller annat utrymme
som har godkänts av tullverket. Tullmyndighet kan också meddela föreskrifter
om sättet för förvaringen av gods. Förelaget skall ha sådan godsredovisning som
tullverket kan godkänna. Även tullverket skall kunna inrätta tullupplag. Detta
torde emeUertid ske endast i begränsad omfattning.
En
viktig nyhet är att företag som bedriver mer regelbunden importverksamhet kan
få ta hand om sina importvaror och i övrigt förfoga över dem innan de förtullas
(hemtagning). För delta krävs tillstånd av tullmyndighet. Speditions- och
liknande förelag torde inte få tiUstånd till hemtagning. Det förutsätts att
tillstånd till hemlagning skall ges endast till företag som är etablerade i
Sverige och som driver sin rörelse under sådana former att tullverket kan
kontrollera deras uppgifter genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning.
Vid
varje tillfälle då hemtagare vill ta hand om gods skall han anmäla det hos
tullverket, som undersöker om godset får tas hem. Hemtaget gods skall inom
viss kortare tid anges till förtullning eller anmälas till annan
tullklarering. Om godset skall förtullas är hemtagaren tullskyldig.
Om
vara förlullas utan att först tas hem är den tullskyldig som anger varan till
förtuUning. TuUagen reglerar inte vem som i delta fall skall ange varan till
förtullning och därigenom bli tullskyldig. Det är godsvårdaren som får se till
alt imporlgodset inte kommer i orätta händer.
Oförtullat
gods får förvaras under längre lid i frihamnar och på tullager (tuUkreditlager,
provianteringslager och transitläger). Frihamnarna upphör att i vissa
hänseenden betraktas som utrikes ort. Detta är emellertid inte avsett alt i
praktiken medföra annan ändring än alt oförtullat gods (t. ex. kranar och
annan utrustning för hamnverksamheten) inte får användas i frihamnarna.
Tullkreditiager är en ny form av lager och är avsett för gods som lagits hem
och får inrättas bara av hemtagare. Provianteringslager motsvarar nuvarande
provianteringsfrilager. Transitläger är avsett för gods som inte skall förvaras
på annat sätt och får normalt inrättas endast av innehavare av tullupplag.
Frihamn och tullager skall slå under tullverkets överinseende. Godset där
kommer i allmänhet inte att förvaras under tullverkets lås.
I
detta sammanhang bör påpekas att tUlstånd lill hemtagning torde
Prop.
1973:187 59
kunna
medges oberoende av var i landet den som söker tillståndet driver sin rörelse.
Delta innebär att hemtagna varor kan komma att förvaras och tullkreditiager
att inrättas även på orter som ligger långt från någon tullanstalt.
Reglerna
för transilering ändras inte i sak. De oförlullade varorna kommer alltså också
i fortsättningen att stå under tullverkets överinseende när de sänds från en
ort till en annan och när de återutförs ur landet.
Som redan framgått är
huvudregeln enligt de nya bestämmelsema att vara som införts till tullområdet
skall förtullas innan någon får förfoga över den. Av redogörelsen har
emellertid också framgått att oförtullad vara får transiteras, läggas i
frihamn eller på tullager eller tas om hand av hemtagare. Vidare får den
ålerulföras. Rätten tUl sådana förfoganden kan emellertid inskränkas genom bestämmelser
i andra författningar. En nyhet är att vara också får innehas med temporär
tullfrihet utan att förtullas. Denna nyhet får emeUertid konsekvenser endast i
fråga om den författningsmässiga regleringen. Den är alltså inte avsedd att
innebära någon ändring i sak.
Om importvaran inte
omedelbart efter införseln förtullas eller blir föremål för någon av de andra
åtgärder som nyss nämnts skall den läggas upp på tullupplag.
När
vara skall förtullas fastställs tull och annan avgift genom tulltaxering. Kan
tull och annan avgift inte med en gång fastställas definitivt får avgifterna
bestämmas genom preliminärt beslut. Är tulltaxering oriklig sker omtulltaxering
om fråga därom väcks inom sex månader. Har den tullskyldige lämnat oriktig
uppgift som lett till avgiflsborlfall kan efterlulltaxering ske inom fem år.
Tulltaxeringsbeslut kan överklagas hos generaltullstyrelsen inom sex månader.
Talan kan fullföljas hos kammarrätt och regeringsrätten. I vissa fall kan
tullskyldig anföra besvär i särskUd ordning inom fem år.
I förtullningen ingår
också att tull och annan avgift betalas. Detta skall ske inom 15 dagar från den
dag då avgiftsbeslulet meddelades. Längre betalningsfrist kan dock medges i
stor utsträckning. Betalningen sker då enligt särskild tuUräkning inom tid som
generaltullstyrelsen bestämmer, dock senast inom en månad från den dag då
räkningen utfärdades.
Gällande
ordning, förslag, remissyttranden
FörtuUning
m. m.
Gällande
ordning
Bestämmelser
om tulltaxering finns i tulltaxeringsförordningen (1960: 391, ändrad senast
1973: 607) och om tuUrestilution i förordningen (1929: 307) angående
tullrestitution (ändrad senast 1972: 794). Kungl.
Prop. 1973:187 60
Maj:t
har vid skilda tillfällen bemyndigats att göra avvikelser från de nämnda båda
förordningarna och tulltaxan (1971: 920, ändrad senast 1973: 426). Med stöd av
dessa bemyndiganden kan Kungl. Maj:t under vissa föratsättningar förordna att
tull skall tas ut utöver vad som bestäms i tulltaxan eller att viss tuUfrihet
eller tullrestitution inte skall medges enligt de bestämmelser som gäller i
allmänhet. Kungl. Maj:t kan i vissa fall också förordna alt tull enligt
tulltaxan inte skall tas ut eller skall tas ut med lägre belopp än som anges i
taxan.
Enligt
förordningen (1969: 274) om antidumping- och utjämningstull kan Kungl, Maj:t
således förordna att sådan tull skall tas ut för vara som införs från utlandet.
Förordnande får meddelas för att motverka skada av dumping eller
subventionering i utiandet om skadan drabbar näringslivet i Sverige eller i annat
land. Enligt förordningen (1969: 276) om särskild tullavgift i vissa fall kan
Kungl, Maj:t om särskilda skäl föreligger förordna att vara som införs från
utlandet skall beläggas med särskild tullavgift. Förordnandet skall
underställas riksdagen inom en månad. Om riksdagen inte godkänner förordnandet
gäller det högst en månad från riksdagsbeslutet. Nu nämnda båda förordningar
gäller t. v. (jfr prop. 1973: 109, SkU 1973: 32, rskr 1973: 217).
Kungl.
Maj:t har sedan år 1950 haft bemyndigande att förordna om antidumpingtull.
Förordnade om sådan tull har varit i kraft, för nylonstrumpor under åren
19531955, och för väteperoxid under åren 1953 1971, I likhet med flertalet
övriga industriländer har Sverige anslutit sig till överenskommelsen (SÖ 1967:
73) den 30 juni 1967 om tillämpningen av artikel VI i det
allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), den s, k, antidumpingkoden. En
redogörelse för denna har lämnats i prop, 1967: 150. Koden reglerar ingående
under vUka förutsättningar och på vilket sätt åtgärder mot dumping får
vidtagas. Kungl. Maj:ts möjligheter att agera vid påstådd dumping är därför
begränsade.
Bemyndigande
för Kungl. Maj:t att förordna om särskild tullavgift har funnits sedan länge.
Förordnande har emellertid meddelats endast i ett fåtal fall, när en
tullhöjning ansetts nödvändig. Senast skedde det år 1958 då minimitull infördes
för gummidäck, vissa textUvaror (bl. a. nylonstrumpor) och porslinsvaror. Dessa
minimitullar har sedermera arbetats in i tulltaxan.
När
Sverige år 1960 anslöt sig till konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) gavs Kungl. Maj:t en fullmakt att
förordna om de avvikelser från tulltaxan som föranleddes av förpliktelserna
enligt konventionen. Fullmakten gavs i en särskild förordning. Tullawecklingen
har numera slutförts. Härmed inträdde förbud mot restitution av tull på
material som använts vid tillverkning av en vara om denna efter export skulle
bli tullfri enligt EFTA-konventionen i importlandet. Med restitution avses
varje anordning genom vilken tull efterskänks eller återbetalas när varan ex-
Prop.
1973:187 61
porteras men inte när den stannar i landet. Bestämmelser
om förbudet meddelades med stöd av bemyndiganden i 16 § tulltaxeringsförordningen
och 13 § tullrestitutionsförordningen.
Avtalen
med de Europeiska gemenskaperna, EG (EEC och CECA) har liknande regler om
tullavveckling och om förbud mot tullrestitution. Dessa avtal har föranlett
ändringar i EFTA-konventionen. De författningsändringar som avtalen och den
ändrade konventionen påkallat har genomförts med stöd av utvidgade
bemyndiganden i 16 § tulltaxeringsförordningen (16 § ändrad 1972; 793) och 13
§ tullrestitutionsförordningen (13 § ändrad 1972: 794).
Efter
överläggningar vid Förenta nalionemas (FN:s) konferens för handel och
utveckling (UNCTAD) infördes år 1971 bestämmelser om tullfrihet för varor från
utvecklingsländerna (tullpreferenser). Det skedde genom att Kungl. Maj:t
bemyndigades att förordna om tuUfrihet för sådana varor (8 § 23
tulltaxeringsförordningen, 8 § ändrad 1971: 961).
Enligt 13
§ tulltaxeringsförordningen (13 § ändrad senast 1966: 344) kan Kungl. Maj:t
förordna att tuU inte skall utgå i fråga om varuslag som inte alls eller endast
i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet. Förordnande i fråga
om varuslag får avse högst två år i sänder. Förordnande kan meddelas även för
enskild vara av nu nämnda slag (tullfrihet in casu). Denna möjlighet
tillskapades av två skäl. Dels ville man undvika att framställningar om
tullfrihet avvisades endast därför att det inte varit möjligt.att tulltekniskt
klart avgränsa det åsyftade varuslaget. Dels borde tullfrihetsmedgivande kunna
lämnas även när importen ägt ram redan innan framställningen hunnit
slutbehandlas (jfr prop. 1966: 79 s. 23). Med stöd av 13 § har Kungl. Maj:t
förordnat om tullfrihet för några hundra varuslag. Härutöver har Kungl. Maj:t i
ett tjugotal fall per år förordnat om tullfrihet Ui casu. Tullbortfallet på
grund av förordnandena uppgick år 1972 tUl omkring 45 milj. kr.
De sakkunniga
En utgångspunkt för de sakkunnigas granskning har varit
att tullarnas betydelse minskat och kommer att minska än mer i framtiden. Helt
klart är enligt de sakkunnigas uppfattning att tullarna nästan helt spelat ut
sin roll som fiskalt instrament. Även från skyddssynpunkt är tullarnas
betydelse avsevärt mindre nu än förr. De sakkunniga påpekar att flera
betydelsefulla ändringar har skett på tullområdet under senare tid. Till de
viktigaste får räknas tullsänkningarna enligt den s. k. Kennedyronden samt den
europdska integrationen genom EFTA-konventionen och avtalen med EG. Även
Kungl. Maj:ts förordnande om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen
och tullpreferenserna tUl utvecklingsländerna har inneburit lullborlfall,
vilket dock inte har fört med sig några inskränkningar av betydelse, i
tullskyddet för svensk industri. Det har beräknats, att endast något mer än
tio procent av den
Prop.
1973:187 62
totala
importen till Sverige kommer att beläggas med tull sedan tullawecklingen
enligt EG-avtalen slutförts.
Mot
denna bakgrand har de sakkunniga, när de utformat sitt förslag, ansett sig
kunna se bort från fiskala aspekter och fästa mindre vikt vid tullarnas
skyddseffekt än som gjorts tidigare.
I
tuUagen behandlas inte frågan vilken tuU, skatt och annan införselavgift för
varan som skall tas ut vid förluUningen. Den får aUtså lösas i de materiella
författningarna. Dessa bör uttömmande reglera om och hur tullbeläggning skall
ske. De materiella bestämmelserna som nu finns i tulltaxeringsförordningen bör
föras över till den nya förordningen. Denna bör aUtså innehåUa bestämmelser
såväl om fastställande av kvantitet och värde på vilka tull skall beräknas som
om avvikelser från tullbdäggning enligt tulltaxan.
Som
villkor för tuUfrihet gäller f. n. i allmänhet, framhåller de sakkunniga, att
varan införs av vissa personer, förelag eller myndigheter eller för att
användas i viss verksamhet eller i anledning av viss händelse. Flertalet
regler härom tillämpas så att tullfrihet medges endast om varan före införseln
är avsedd för den tullfrihetsberättigade eller för verksamheten, t. ex. genom
köpekontrakt. För rätt tUl restitution av tull för en vara krävs ofta att den
har införts av någon som har tillstånd till restitution. Övriga villkor för
restitutionen skall i allmänhet ha uppfyllts inom viss tid från införseldagen.
I nuvarande tullförfarande får dessa regler anses naturliga. Bestämmelserna
innebär nämUgen bl. a. att tullverket i princip tar hand om importgodset vid
införseln och inte lämnar det ifrån sig förrän det lulltaxerats och tullen
betalts. Tullverket prövar också behörigheten hos den som anmäler varan till
förtullning.
Det
blir emellertid enligt de sakkunniga inte lika naturligt att knyta an
bestämmelserna till införseldagen i den nya tullproceduren. I denna tar
tullverket ingen egentlig befattning med importvaran. Verket har inte heller
något inflytande över vem som tar hand om vara vid hemtagning, så länge denne
är en godkänd hemtagare, eller i andra fall. Avgörande för vem som skall
uppfyUa förpliktelserna mot luUverket bUr hemtagningen eller angivningen till
förtullning.
Övervägande skäl har
därför av de sakkunniga ansetts tala för alt förhållandena vid hemtagningen
eller angivningen till förtullning skall vara avgörande för om t, ex,
tullfrihet skall medges, I författningsförslagen har detta i regel uttryckts
så att tullfrihet medges för vara som förtullas för en person, ett företag
eller en myndighet eller för att användas för visst ändamål. Vidare föreslås
alt dagen för angivning till förtullning blir utgångspunkt för beräkning av
tid, bl, a, för att bevara rätten till restitution av tull för en vara.
När det gäller Kungl.
Maj:ts rätt att förordna om avvikelser från tulltaxan,
tulltaxeringsförordningen eller tuUrestitulionsförordningen framhåller de
sakkunniga att möjligheten för Kungl. Maj:t alt införa
Prop.
1973:187 63
särskild
tullavgift, antidumping- eller utjämningstull utan alt höra riksdagen i förväg
bidrar till beredskapen på det tull- och handelspolitiska området. Sådan
beredskap behövs alltjämt. Denna möjlighet bör därför finnas även i
fortsättningen på i stort sett oförändrade villkor.
När Kungl. Maj:t förordnar
om särskild tullavgift skall förordnandet underställas riksdagen för
godkännande. Rätten att införa antidumping-och utjämningstullar är starkt
kringskuren genom GATT:s antidump-ingkod. Beredskapslagstiftningen på dessa
områden stämmer väl överens med de åtgärder som kan vidtas enligt
EFTA-konventionen och Sveriges avtal med EG. De sakkunniga anser därför att
bemyndigandena för Kungl. Maj:t utan olägenhet kan gälla utan tidsbegränsning
och föreslår att fullmakter utan tidsbegränsning tas in i tullförordningen.
I departementspromemorian
med förslag till nya bestämmelser om tullrestitution föreslogs att rätten till
industri- och handelsreslitution inte skulle omfatta antidumping- och
utjämningslull. Åtminstone i fråga om handdsrestitution väckte förslaget viss
tvekan. De sakkunniga föreslår nu inte något sådant undanlag från
restilutionsrälten vare sig när det gäller antidumping- eller utjämningstull
eller när det gäller särskUd tullavgift. Det förutsätts emellertid att frågan
kommer all övervägas när det kan bli aktuellt att meddela förordnande om sådana
tullar.
Fullmakter
för Kungl. Maj:t att förordna om avvikelser som föranleds av EFTA-konventionen
och avtalen med EG finns nu i tulltaxeringsförordningen och i
tullrestitutionsförordningen. De sakkunniga föreslår att dessa två fullmakter
ersätts av en, som tas in i tullförordningen. Någon ändring i materiellt
hänseende anses inte behövas. Det har vidare ansetts lämpligt att fullmakten
för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för varor från utvecklingsländerna tas in
i samma bestämmelse och att den utformas så att Kungl. Maj:t får förordna inte
bara om tullfrihet utan också om annan avvikelse från luUförordningen och från
tulltaxan. Därigenom skulle det bli möjligt bl. a. all medge tullnedsättning i
vissa fall när tullfrihet inte bör komma i fråga.
Det
kan enligt de sakkunnigas mening sältas i fråga om en särskild tullfrihetsregel,
motsvarande 13 § tulltaxeringsförordningen för varor som inte tillverkas i
Sverige behövs när EG-avlalens tullavtrappning slutförts. Från andra
utgångspunkter kan emellertid hävdas all regeln då får än större betydelse för
de varor som fortfarande blir tullbdagda. De sakkunniga föreslår att den
behålls t. v. och alt fullmakt att förordna om tullfriheten tas in i
tullförordningen. Förordnande om tullfrihet för varuslag bör Uksom hittills
meddelas i särskild kungörelse.
De
sakkunniga framhåUer att Kungl. Maj:t ofta har att pröva frågor om tuUfrihet
för särskUda varusändningar. Innan Kungl. Maj:t fattar beslut i ärendena
inhämtas yttrande från kommerskollegium och generaltullstyrelsen.
Remissmyndighetema är väl förtrogna med de principer efter vilka tullfriheten
medges. För att möjliggöra en något snabbare
Prop.
1973:187 64
handläggning
av ärenden om tullfrihet m casu föreslår de sakkunniga att Kungl. Maj:t får
delegera viss beslutanderätt till generaltullstyrelsen. Tanken är alt styrelsen
skall få avgöra ansökningsärende om tullfrihet in casu i samråd med
kommerskoUegium, under föratsättning att ämbetsverken är ense om beslutet. Är
de ej ense skall ärendet överlämnas till Kungl. Maj:t. Ärende som gäller
ändring i förteckningen över tullfria varuslag skall alltid överlämnas tUl
Kungl. Maj:t.
Remissyttrandena
Remissmstansema
tar främst upp vissa frågor om restitution av särskild tullavgift,
antidumping- och utjämningstull och om Kungl. Maj:ts rätt att förordna om
tullfrihet för varor som inte tUlverkas i landet.
När det gäUer särskild
tullavgift, antidumping- och utjänmingstull delar Sveriges grossistförbund m.
fl. de sakkunnigas uppfattning alt det i den nya tullförordningen inte bör
göras något undantag från reslitu-tionsrätt för särskUd tullavgift eller antidumping-
eller utjämningstull. Med hänsyn tUl att någon fast intemationell praxis
knappast kan sägas föreligga synes det förbundet lämpligt att i varje särskUt
fall, när sådana tullar aktualiseras, också besluta hur man skall förfara i
detta hänseende. Det anses att Sverige med sitt betydande exportintresse inte
bör gå i spetsen för en ny ordning. Inte heller kommerskoUegium har något att
invända mot de sakkunnigas uppfattning. Hinder bör enligt kollegiets mening i
varje fall inte föreligga att medge handdsrestitution av antidumping- eller
utjämningstull när identitet råder mellan export och import, medan kollegiet
finner det naturligt att industri-, varvs-och flygrestitution av sådan tull
inte medges. Särskild tullavgift bör enligt kollegiets mening kunna
restitueras. Sveriges industriförbund anser för sin del att det från
konkurrenssynpunkt är lika viktigt att dumpade varor inte kommer lill
användning för exportproduktion som att varor lill dumpingpriser inte kommer in
och konsumeras i landet. Förbundet hemställer att det redan i tullförordningen
eller i tUlämpningsföreskriflerna tUl förordningen anges att antidumping- och
utjämningstull inte får restitueras. SärskUd tullavgift bör däremot enligt
förbundet jämställas med tull och kunna restitueras.
Om de sakkunnigas förslag
att Kungl. Maj:t bör få överlåta beslutanderätt på generaltullstyrelsen i en
del av ärendena om tullfrihet enligt 13 § tuUtaxeringsförordningen (ärenden om
tullfrihet in casu) är meningarna delade. Förslaget tillstyrks av statskontoret
och riksrevisionsverket. Statskontoret finner förslaget innebära en inte
oväsentiig rationalisering av ärendenas handläggning. Med hänsyn till den
fleråriga praxis som numera under medverkan av generaltullstyrelsen och kommerskollegium
utbildats bör enligt statskontorels mening en reform i enlighet med förslaget
få anses naturlig. Sveriges industriförbund och
Prop.
1973:187 65
Sveriges kemiska industrikontor ifrågasätter om inte
beslutanderätten bör delegeras till kommerskollegium. Industriförbundet påpekar
att beslutanderätten också bör ligga hos kommerskollegium eftersom den sakliga
prövningen av tullfrihetsfrågan görs där. Kemikontoret ifrågasätter vidare om
det inte är lämpligt att föreskriva att myndighetsbeslut endast får träffas i
ärenden, om vilka de två myndigheterna är ense om bifall. I fall där man är
ense om avslag, kan det för sökanden vara önskvärt att få viss tid för
inkommande med ytterligare uppgifter eller invändningar mot myndigheternas
argument för avslag. Det får enligt kemikontoret under alla förhåUanden
förutsättas att myndigheterna utarbetar och redovisar skälen för sina
ställningstaganden.
Även enligt kommerskollegiets mening bör beslutanderätten
delegeras liU kollegiet för den händelse delegering anses böra ske. Kollegiet
menar emellertid att beslutanderätten i alla ärenden om tullfrihet enligt 13 §
tulltaxeringsförordningen i så fall bör överlåtas på kollegiet och hänvisar
till att kollegiet i oUka sammanhang framhåUit att möjligheten till in
casu-medgivanden inte innebär någon ändring av grundförutsättningarna för
tullfrihetsinstilutets tillämpning. Denna kollegiets uppfattning har, påpekas
det, stöd i vad som anfördes i proposition 1966: 79 angående införande av in
casu-institutet. In casu-möjligheten liUskapa-des dels för att undvika att
framställningar måste avvisas enbart därför att det inte varit möjligt att
tuUtekniskt klart avgränsa det åsyftade vamslaget, dels för alt möjliggöra ett
tullfrihetsmedgivande även när importen ägt rum redan innan framställningen hunnit
slutbehandlas, I övrigt skulle de allmänna rikllihjerna för tillämpningen av
tullfrihetsinstitutet vara oförändrade. Mot denna bakgrund finns i princip
ingen skillnad i bedömningsgrunderna mellan "list-varor" och ''in
casu-varor" och kollegiet finner det därför naturligast alt bedömningen i
de båda fallen förläggs på samma håll. Kollegiet har intet att erinra mot en
delegering.
Generaltullstyrelsen motsätter sig delegering över huvud
taget och anser f. ö. att frågan om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen
och dess tiUämpning borde omprövas, I proposition (1960: 98) med förslag lill
tulltaxeringsförordning uttalade departementschefen all enbart den
omständigheten att ett varuslag ej är föremål för tillverkning inom riket inte
kunde anses utgöra något avgörande argument för alt medge tullfrihet för
detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet borde självfallet beaktas även
övriga inverkande faktorer.-Innebörden av del föreslagna bemyndigandet fick
sålunda närmast anses vara att i de fall då Kungl, Maj:t vid prövning av en
tullfråga finner, att tillräckliga skäl för lullbefridse föreligger, Kungl,
Maj:t under angivna förutsättningar äger genomföra denna åtgärd utan att
frågan föreläggs riksdagen. Departementschefen anslöt sig också till vad
kommerskoUegium och generaltullstyrelsen anfört till stöd för en restriktiv
tillämpning av
5 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop. 1973:187 66
bestämmelsen i fråga. De första åren efter bestämmelsens
införande till-lämpades den i enlighet härmed mycket återhållsamt. Efter hand
har emellertid en ändring inträtt. Förteckningen över tullfria varuslag upptar
f. n, omkring 300 varuslag med i många fall komplicerad varubeskrivning. Sedan
möjlighet till tullfrihet in casu öppnats år 1966 har därutöver varje år
lämnats i medeltal drygt 20 sådana medgivanden. Antalet ansökningar om
tillämpning av 13 § har beräknats uppgå tUl omkring 200 per år. Handläggningen
av dessa ärenden kräver omfattande utredningsarbete och är en avsevärd
belastning för såväl generaltullstyrelsen som kommerskollegium. Styrelsen
anför bl, a, vidare att efter bestämmelsernas införande avsevärda förändringar
i tuUförhåUan-dena inträtt vUka minskat betydelsen av ifrågavarande anordning,
I detta hanseende nämns bl, a. den avsevärda reducering av framför aUt
maskinluUarna som skett genom GATT-förhandlingar och Sveriges
fri-handelsöverenskommdser med EG och EFTA. Ehuru styrelsen mot bakgmnden av
det anförda finner en allmän omprövning av såväl bestämmelserna i 13 § som
deras tillämpning motiverad vill styrelsen inte i delta sammanhang aktualisera
någon sådan. Skulle beslutanderätten delegeras, anser styrelsen med hänsyn till
frågornas natur att kommerskollegium bör vara ensam beslutsmyndighet.
Tullvärde
Gällande ordning
I likhet med bl. a. EG och de övriga EFTA-länderna har
Sverige anslutit sig till konventionen den 15 december 1950 angående varors
tull-värde. Enligt konventionen skall de anslutna länderna i sin lagstiftning
föra in den definition av tullvärde som finns i bil. I till konventionen. Vid
tillämpningen av definitionen skall dessutom iakttagas vissa anmärkningar som
finns i bil. II
till konventionen.
Tillämpningen av konventionen övervakas av lullsamarbetsrådet i Bryssel.
Enligt
artikel I skall tullvärdet anses vara lika med normalpriset. Därmed förstås
det pris som en vara skulle betinga vid en försäljning i öppna marknaden mellan
en köpare och en säljare som är oberoende av varandra. Försäljningen skall
antas ske vid den tidpunkt då tullen blir betalbar. Den tidpunkt då tullen blir
betalbar skall fastställas enligt varje lands lagstiftning. Den kan t. ex.
utgöra den dag då yaruanmälan lämnas eller registreras, avgiftema erläggs eUer
varorna får hämtas. För den tänkta försäljningen gäller vissa förutsättningar.
Varan skall avläm-
> 1 en rekommendation den 7 juni 1967 föreslog
tullsamarbetsrådet vissa ändringar i bil, 1 och II till konventionen. Ändringarna avsåg endast den
språkliga och redaktionella utformningen. För Sveriges del har ändringarna
godkänts av 1968 års riksdag (prop, 1968: 156, BeU 1968: 71, rskr 1968: 375).
De har trätt i kraft under år J972. Den nu gällande lydelsen av bil. I
(värdedefinitionen) och II (förklarande
anmärkningar till definitionen) finns tillsammans med svensk översättning
intagen i bil. tiU prop. 1968: 156.
Prop. 1973:187 67
nas
till köparen i den hamn eller på den ort där den kommer in till importlandet
(införselorten). Alla kostnader för att sälja varan och avlämna den på
införselorten skall åvila säljaren, varav följer att dessa kostnader skall
räknas in i normalpriset. Tullar och avgifter som utgår i importlandet skall
åvila köparen och dessa kostnader skall sålunda inte räknas in i normalpriset.
Normalpriset skall anses innefatta värdet av rätt att använda patent, mönster,
modell eUer varumärke.
De
grandläggande reglerna för tullvärdeberäkning vid import lill Sverige finns i 3
§ andra och tredje styckena tulltaxeringsförordningen (3 § ändrad senast 1966:
344).
De
sakkunniga
De
sakkunniga erinrar om alt tullvärdekonventionen har ratificerats efter
godkännande av riksdagen och förutsälter att även eventuella ändringar i
konventionen skall godkännas av riksdagen innan de leder till
författningsändringar. Lagstiftningsarbetet på detta område kan enligt de
sakkurmigas mening ofta betraktas som en i det närmaste e.xpéditio-nell åtgärd.
De sakkunniga har därför utformat tuUvärdebeslämmelserna i förslaget till
förordning i huvudsak som en allmän fullmakt för Kungl. Maj:t att utfärda
föreskrifter på grundval av konventionen.
Remissyttrandena
Remissinstanserna
har intet att erinra mot de sakkunnigas förslag att Kungl. Maj:t bemyndigas
utfärda bestämmelser om lullvärde på grandval av konventionen.
Tullfrihet
för varor med viss användning
Gällande
ordning
Enligt
5 § 1 mom. tulltaxeringsförordningen (5 § ändrad senast 1971:1226) medges på de
vUlkor som Kungl. Maj:t bestämmer befrielse från tull för ämnen som
huvudsakligen används som läkemedel eller för tillredning av vissa
farmaceutiska produkter ävensom för varor som är avsedda alt användas uteslutande
för vissa angivna ändamål. Hit hör bl. a. material och andra artiklar, som
varvs- eller verkstadsföretag inför för att använda uteslutande för arbeten vid
vUka varvsindustrirestitution kan komma i fråga ( 5 § 1 mom. e). En motsvarande
tullbefrielse medges på flygindustrins område (5 § 1 mom. f). I övrigt kan
nämnas tull-befrielsen för delar till vapen och ammunition för mUitärt brak,
härunder inbegripet delar till stridsvagnar och andra pansrade stridsfordon (5
§ 1 mom. g).
De
sakkunniga
Bestämmelser
om tullbefrielse för varvs- och flygmaterial har inte tagits med i den paragraf
i förslaget som motsvarar 5 § 1 mom. tull-
Prop. 1973:187 68
taxeringsförordningen.
Däremot har i de föreslagna reglerna om tullrestitution tagils in föreskrifter
om att befrielse från tull i stäUet för restitution kan medges för vara som
förtullas för att användas för ändamål som medför rätt tiU varvs- eller
flygrestitution. I övrigt har de sakkunniga föreslagit endast redaktionella
ändringar i de förevarande bestämmelserna.
Remissyttrandena
När
det gäller tullfriheten för delar till vapen och ammunition för militärt bruk
påpekar försvarets materielverk att den tekniska utvecklingen inom
försvarsindustrin medfört att anskaffningen numera i allt större utsträckning
avser hela vapensystem. Svårigheter kan uppslå att särskilja den speciella
tullfria vapendelen som ingår i systemet. Tullfriheten bör enligt
materielverkets uppfattning utökas att omfatta hela vapensystem ävensom delar
därtill oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ändamål. Vidare bör
utbildningsmaterid för användning av vapensystem befrias från tull. För det
fall att en vara inte kommer tiU avsedd användning och tull skall betalas
ifrågasätter generaltullstyrelsen om inte det behövs en regel som anger att tullen
skall anses ha förfallit till betalning den dag som skulle ha varit
förfallodag om tullfrihet ej medgetts. Styrelsen hänvisar till att de
sakkunniga föreslår en motsvarande bestämmelse när fråga är om tullrestitution
(22 § i förslaget tiU tullförordning).
Tullfrihet
för särskilda rättssubjekt
GäUande
ordning
Bestämmelser
om tullfrihet för varor som införs av vissa rättssubjekt eller inkommer för
deras räkning finns i 8 § 13 tulltaxeringsförordningen. Tullfrihet medges
enligt 1 för varor som importeras av medlem av det kungliga huset och enligt 2
för varor som införs av främmande stats beskickning, av person som tillhör
sådan beskickning eller av någon av hans familjemedlemmar i enlighet med lagen
(1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier (ändrad senast
1973: 554), Enligt 2 gäller vidare att tullfrihet medges, i den mån Kungl,
Maj:t förordnar därom, för varor som införs av främmande stats konsulat, av
person som tUlhör sådant konsulat eller av någon av hans familjemedlemmar. I förekommande
fall får hänsyn tas till om den främmande staten medger Sverige motsvarande
förmån. Kungl. Maj:t har förordnat om sådan tullfrihet i 26 §
tulltaxeringskungördsen (26 § ändrad senast 1969: 500).
Bestämmelser
om tuUfrihet för varor som förs in av internationella organisationer eller av
personer knutna tUl sådana organisationer finns i 8 § 3
tulltaxeringsförordningen. Förmånen medges om de enligt annan författning är
berättigade till tullfrihet i enlighet med stadga eller avtal
Prop.
1973:187 69
som
gäller i förhållande till Sverige. Även dessa fall regleras närmare i lagen med
vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. I lagens 2 och 3 §§ anges
huvuddelen av de organisationer FN, Europarådet m. fl. och personer som
åtnjuter immunitet och privilegier enligt stadga eller avtal.
Enligt 5 och 6 §§ lagen
med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier åtnjuter Nordiska
ministerrådets sekretariat i Oslo, sekretariatet för nordiskt kulturellt
samarbete i Köpenhamn och Nordiska rådets presidiesekretariat samt personer
med anställning vid sekretaria-len jämte deras familjer, utan hinder av
bestämmelse i annan författning, immunitet och privUegier enligt den tidigare
nämnda konventionen om Nordiska ministerrådets sekretariat och dess rättsliga
ställning resp, tilläggsprotokollet om Nordiska rådets presidiesekrelariat och
dess rättsliga ställning. Dessa bestämmelser har ännu inte trätt i kraft. De
träder i kraft den dag Kungl, Maj:t bestämmer.
De
sakkunniga
De
ändringar som de sakkunniga föreslår i bestämmelserna om kungahusets tull- och
skatteförmåner vid import har endast redaktionell karaktär. Någon saklig
ändring föreslås inte heller i reglema om tullförmåner för andra länders
representationer eller för intemationeUa organisationer.
Remissyttrandena
Frågan
om tullfrihet för särskilda rättssubjekt berörs ej särskUt av
remissinstanserna.
Annan
särskild tullfrihet
Gällande
ordning
Den
särskUda tullfriheten är i stor utsträckning bunden genom internationella
avtal eller utformad enligt rekommendationer av internationella
organisationer. De flesta avtalen föreskriver frihet inte bara från tull utan
också från andra avgifter som annars skulle tas ut på grund av införseln.
Enligt 8 § 13, 524
tulltaxeringsförordningen (punkten 4 upphävd 1966: 395) medges särskUd
tullfrihet för varor av skiftande slag och avsedda för olika ändamål (om
frihet från skatter och övriga införselavgifter se avsnittet om
skatteförfatlningarna). Fråga om tullfrihet enligt 13 och 23 har redan
berörts. Det fall av tullfrihet som avses i punkt 9 behandlas i avsnillet om
emballage m. m. Av de övriga fallen berörs här endast sådana som tas upp av de
sakkunniga eller remissinstanserna.
Utrustning
för luftfart. I den mån typisk markutrustning
Prop. 1973:187 70
och
speciell undervisningsmateriel används vid eller i samband med civil luftfart
medges tullfrihet för varorna enligt 8 § 15. Förutsättning härför är dock att
varorna införs av luftfartsmyndigheten eller lufttrafik-företag. Enligt 5 § 1
mom. f åtnjuts vidare tullbefrielse på de vUlkor Kungl. Maj:t bestämmer för
delar, tUlbehör och material som är avsedda att användas uteslutande för
byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eller
av delar eller tillbehör tUl luftfartyg. Detta gäller i fråga om nybyggnad dock
endast om varan införs av tUlverkare av luftfartyg eller av motorer tUl sådana.
Kungl. Maj:t har med stöd av 5 § 1 mom. f bl. a. förordnat att luftfartsmyndighet
får åtnjuta tullbefrielse för vara som skall användas vid provning av
flygsäkerhetsmateriel.
Arv
och gåvor. Internationella överenskommelser föreligger inte om tullfrihet för
benefika förvärv i allmänhet. De svenska tullfri-hetsbeslämmdserna omfattar bl.
a. gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet.
Varor för sådan användning behandlas i överenskommelsen den 22 november 1950
om import av materiel för undervisning samt för vetenskapliga och kulturella
ändamål (UNESCO-konventionen), De svenska bestämmelsema om tullfrihet för gåvor
med sådan användning går emellertid utöver förpliktelserna enligt
konventionen. Enligt en rekommendation av tullsamarbetsrådet i Bryssel bör
rådets medlemsstater så långt möjligt befria bl, a, privata gåvoförsändelser
från tiUl och andra avgifter vid införseln,
I
den mån Kungl, Maj:t förordnar om det medges tuUfrihet enligt 8 § 13
tulltaxeringsförordningen för varor, som införs i anledning av arv, testamente
eller gåva (härunder inbegripet utmärkelsetecken), samt för varor som köpts för
medel som skänkts från utlandet. Kungl. Maj:t har förordnal om tullfrihet för
husgeråd och andra lösören som erhållits i arv eller genom testamente, vissa
utmärkdselecken, heders- och minnesgåvor, utställningsmedaljer och
tävlingspriser, samt gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt, till sjömän
från främmande land, lill vetenskaplig institution för användning i dess
verksamhet och lill enskild person.
Varor
för humanitära hjälpaktioner. Enligt 8 § 16 tulltaxeringsförordningen medges
tullfrihet för varor som införs för tUlfällig användning vid aktuellt
räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion.
De internationella överenskommelserna på området förutsätter endast temporär
befrielse från avgiftema. I Sverige medges emellertid definitiv tullfrihet
redan vid införseln. Detta bidrar givetvis lill den snabbhet i
tullbehandlingen som ofta torde vara nödvändig i de situationer som
bestämmelsen är avsedd för.
Varor
till utställningar och mässor. Bestämmelser om tullättnader vid införsel av
utstäUningsvaror o. d. finns i tuUkon-venlionen den 8 juni 1961 angående
införsel av varor avsedda att vi-
Prop. 1973:187 71
sas eller användas vid utställningar, mässor, möten eller
liknande evenemang (SÖ 1964: 7). Artikel 6 i konventionen reglerar införseln
av de varor som behandlas i detta avsnitt. Sådana varor skall få föras in utan
tull, skatt och andra avgifter som kan tas ut i samband med införsel. Om endast
temporär avgiftsbefrielse medges skall återutförsd av varorna inte krävas.
Kungl. Maj:t kan enligt 8 § 21 tulltaxeringsförordningen förordna om
tullfrihet för varor som är avsedda att delas ut eller förbrukas vid
utställningar och mässor. Sådant förordnande har meddelats genom 35 a §
tulltaxeringskungördsen (35 a § ändrad senast 1968: 364).
De sakkunniga
I 11 § av förslaget har de sakkunniga tagit upp fall om
vilka det ansetts lämpUgt att riksdagen meddelar uttömmande bestämmelser. De
fall där detaljregleringen ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t har tagits upp
i 12 § av förslaget.
De sakkunniga föreslår i huvudsak endast redaktionella
ändringar i förhållande till nuvarande bestämmelser.
En saklig ändring föreslås beträffande utrustning för luftfart.
Svenska kommunförbundet har i en framställning som Kungl. Maj:t har överlämnat
till de sakkunniga hemställt att tuUfrihet medges för markutrastning och
undervisningsmateriel även när införsel sker för kommun eller kommunalt förelag
för flygplatsdrift. GeneraltuUstyrelsen och luftfartsverket har tillstyrkt
framställningen. De sakkunniga föreslår alt tullfriheten medges när varorna
förtullas för flygplatsförvaltnings räkning, oavsett vem som är förvaltningens
huvudman, I den föreslagna bestämmelsen anges att varoma skal! vara
specialkonstruerade för sitt ändamål.
De
sakkunniga föreslår i anslutning tUl regeln om tullfrihet för arv och gåvor att
tullfrihet skall få medges även för varor som lånas utan vederlag. Förslaget är
föranlett av en framställning som överlämnats till de sakkunniga för yttrande,
I framställningen begär Forskningsrådens samarbetsddegation att gratislån lUl
vetenskapliga institutioner skall jämställas med gåvor. Därigenom skulle sådan
lånad utrastning kunna införas ulan tull och mervärdeskatt. De sakkunniga
påpekar att uthyrning av varor inom landet är en skattepliktig tjänst enligt förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt. Beskattningsvärde är vederlaget. Skatt utgår
alltså inte på gratislån inom landet. De sakkunniga ansluter sig därför lUl
uppfattningen att gratislån bör jämställas med gåva. Förslag till förordning om
frihet från införselavgift har utformats i överensstämmelse härmed. Med
anknytning till tullfriheten för varor till utställningar och mässor framhåller
de sakkunniga alt det förekommer att tillverkare ocb exportörer i ett land
samordnar sina ansträngningar att öka försäljningen av varor till Sverige,
Samordningen
Prop. 1973:187 72
sker
i regel genom landets diplomatiska representation eller handelsrepresentation
i Sverige eller genom någon officiell organisation. Sådana
försäljningsanslrängningar sker inte sällan genom att en intensiv reklam ordnas
i och utanför butiker som säljer landets varor, I samband med sådana aktioner
införs affischer, dekorationsmaterial och annat reklammaterial. Tull- och
skattefrihet kan inte medges för materialet utan särskilt beslut av Kungl.
Maj:t. De sakkunniga anser det rimligt att tullfrihet medges för sådana varor.
I förslaget liU tullförordning har därför tagits in etl bemyndigande för Kungl.
Maj:t att förordna om tullfrihet för varor som skall användas, dels i likhet
med vad som gäller nu vid utställning eUer mässa, dels också vid annat liknande
evenemang som ordnas för alt främja försäljningen av utländska varor.
Remissyttrandena
Vid
remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag i denna del inte föranlett någon
erinran utom på ett fåtal punkter. GeneraltuUstyrelsen föreslår att
tullfriheten enligt 8 § 8 tulltaxeringsförordningen för sådana varor som
inkommer tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten
lill bestämmelseorten även i fortsättningen får avse livsförnödenheter som är
ett vidare begrepp än det av de sakkunniga föreslagna fodermedel. Eftersom vara
som i och för sig är markutrustning eller undervisningsmateriel som skall
användas vid eller i samband med civil luftfart likaväl kan användas för militärt
ändamål bör i den föreslagna bestämmelsen om sådan utrustning och materiel
enligt styrelsens mening inte anges att den skall vara specialkonstruerad för
civilt luftfartsändamål utan endast för användning som luftfartsutrustning.
Delar och tillbehör till utrustningen bör också vara tullfria. Detta innebär en
viss utvidgning i förhållande till de sakkunnigas förslag, eftersom delar och
tiUbehör inte behöver vara specialkonstruerade som luftfarlsutrustning.
Utvidgningen motiverar styrelsen med att tidsödande utredningar vid
förtullning av särskilt inkommande delar och tillbehör avsedda för
specialkonstruerad markutrustning eller undervisningsmateriel därigenom kan
undvikas.
I
anslutning till de sakkunnigas förslag till bestämmelse om tullfrihet för luftfartsutrustning
anför Sveriges redareförening att det synes föreningen rimligt alt också den
utrustning som används i hamnarna för betjänande av sjöfarten borde komma i
åtnjutande av motsvarande tullfrihet, även om tullfriheten för
luftfarlsutrustning är baserad på en konvention av den 7 december 1944 om
internationell civil luftfart. Föreningen framhåller att medan luftfarten
genom Svenska kommunförbundels framstäUning föreslås få en utvidgad
tullfrihet, del för sjöfartens vidkommande blir en viss skärpning genom att
frihamnarna inte
Prop. 1973:187 73
längre betraktas som utrikes ort. Detta innebär t, ex,,
att nyanskaffning av kranar och annan utrustning för hamnverksamheten inte får
användas stadigvarande i frihamnarna utan förtullning. Föreningen anser, att
sjöfarten och luftfarten borde behandlas Uka,
Med
anledning av att bestämmelsen om tullfrihet för varor, som införs för att
användas vid hjälpaktion, i sakkunnigförslaget endast angetts gälla humanitär
hjälpaktion påpekar generaltullstyrelsen all tullfriheten bör omfatta även
vara som införs för att användas vid sådant aktuellt räddnings- eller
bärgningsföretag som inte utgör humanitär hjälpaktion. Styrelsen föreslår också
ett tUlägg av en ny punkt i 12 § luUförordningen varigenom tullfrihet skulle
medges för hålkort, band och annat medium med registrerade data för
statistikmaskin eller dator. Enligt de sakkunnigas förslag till
tillämpningsföreskrifter skall tull- och skaltefrihet för datamedia medges om
införseln sker för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller
kulturellt ändamål. Vid införsel för annat ändamål skall varor av här avsett
slag tullbehandlas som varor i allmänhet. Stansade hålkort och hålremsor är
hänförliga till tulltaxenr 48,21 med tull av 4 % av värdet. Härjämte utgår i
regel mervärdeskatt. Det förekommer enligt generaltuUstyrelsens erfarenhet i
allt större utsträckning att dylika stansade media tillhandahålls från utiandet
ulan vederlag i samband med kommersiell verksamhet. Utländska dalaföretag hyr
ledig maskintid här i landet för överföring av dala till magnetband eller utskrift
i klartext. Internationella affärsföretag anlitar sin maskinpark i Sverige för
bearbetning av i utlandet registrerade data. Nämnda datamedia har inget värde
för utomstående och utgör ingen egentlig handelsvara. Styrelsen framhåller att
del finns ett växande behov av förenklade tullformaliteter för nämnda
datamedia och anser skäligt att tull-och annan avgiftsfrihel får åtnjutas för
dem vid införseln. Därför föreslås alt tullfrihet medges i den omfattning
Kungl, Maj:l bestämmer för hålkort, band och annat medium med registrerade
dala för statislikmaskin eller dator, I styrelsens förslag till
tillämpningsföreskrifter är denna tullfrihet dock begränsad till att omfatta
endast varor som införs utan vederlag.
Gränstrafik, varor helt eller delvis av svenskt ursprung
Gällande ordning
Enligt 9 § tuUtaxeringsförordningen får tullfrihet
åtnjutas för varor, som införs i egentiig gränstrafik, i den omfattning Kungl,
Maj:t förordnar, Kungl, Maj:ls förordnande finns i 36 och 36a §§ tulltaxeringskungördsen
(36 § ändrad senast 1968: 364, 36a § införd 1972: 117), Bestämmelserna reglerar
den speciella tullfrihet som medges befolkningen och företag i gränstrakterna
meUan Sverige samt Finland och Norge.
Prop.
1973:187 74
Varor helt eller delvis av svenskt ursprung. Enligt 6 §
tulltaxeringsförordningen (6 § ändrad senast 1968:359) får tullfrihet eller
tullnedsättning medges för svensk eller i Sverige förtullad vara som
återinförs efter utförsel. För vara som återinförs utan att ha undergått
egentiig bearbetning medges tullfrihet. Har det i utiandet visat sig nödvändigt
att avhjälpa en bristfällighet hos en vara för att få den i användbart skick
räknas åtgärden inte som egentlig bearbetning av varan. Har varan i andra faU
reparerats i utlandet utgår tull med 5 % av det belopp som har betingats för
reparationen. För vara som efter reparation i utlandet införs i utbyte mot
svensk eller i Sverige förtullad vara av samma slag kan efter tUlstånd av
generaltuUstyrelsen tull beräknas efter 5 % av ett belopp som svarar mot
reparationskostnaden. För vara som har undergått annan bearbetning än
reparation och som innehåller svenskt eller i Sverige förut förtullat material
kan tullnedsättning medges med belopp som svarar mot tullen på sagda material.
Tullnedsättning medges även för värdelullbelagd vara när varans tUlverkning har
innefattat svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.
De sakkunniga
De sakkunniga föreslår ingen saklig ändring i nu berörda
regler.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har endast Sjöassuradörernas
förening tagit upp någon fråga inom förevarande avsnitt. Frågan sammanhänger
med reglerna för varor av svenskt ursprung. Föreningen anknyter till regeln att
vara kan få återinföras tullfritt när varan har skadats och reparerats
utomlands och anför att erfarenheten har visat alt det ej sällan inträffar
fall då det befinns fördelaktigare att företa reparation i Sverige med
användande av från leverantören bestäUda reservdelar än att återsända godset
lill denne för reparation. Ett exempel härpå är komplicerade maskiner som
hemtagils till importören ulan föregående tull-taxering och som vid
uppackningen befinns skadade. Enligt föreningens uppfattning föreligger
förutsättningar för tullfri import av reservdelar i dylika fall och föreningen
hemställer att behövUga bestämmelser eller anvisningar måtte utfärdas härom.
Emballage och transporttekniska hjälpmedel
Gällande ordning
Behandlingen i tullhänseende av emballage och liknande
artiklar täcks av olika konventioner, som Sverige har anslutit sig lill. Sådana
frågor regleras i tull konventionen den 6 oktober 1960 om tUlfällig införsel
av emballage (SÖ 1961: 14), tullkonventionen den 18 maj 1956 om godsbehållare
(SÖ 1959: 33) och den europeiska konventionen den
Prop. 1973:187 75
9
december 1960 om behandling i tullhänseende av lastpaUar, som nyttjas vid
intemationell transport (SÖ 1961: 49), Det bör nämnas att det numera föreligger
ett förslag till ny konvention om godsbehållare, undertecknad den 2 december
1972 i Geneve.
Enligt 4 §
tulltaxeringsförordningen (4 § ändrad senast 1970: 930) skall emballage vari
varor införs inte beläggas med särskUd tull, om inte det är att anse som
självständig handelsvara. Även för emballage som kommer in särskilt eller som
skall anses som självständig handelsvara kan tullfrihet medges.
Föratsättningen är att emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen
utförts inom viss tid före införseln eller skall utföras inom viss tid efter
införseln. Under samma förutsättningar medges tullfrihet också för
godsbehållare (containers) och lastpaUar (pallets). Kungl. Maj:t har fastställt
tidsfristerna tUl ett år men gett luUmyndighet rätt att i särskilda fall medge
förlängning. Enligt förordningen skall emballage vari varor förts till frihamn
och som inkommer särskilt därifrån likställas med emballage som förs in med
varor. Vidare får enligt 4 § tulltaxeringsförordningen temporär tullfrihet för
andra transporttekniska hjälpmedel än godsbehållare och lastpaUar medges i den
mån Konungen förordnar om det. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj:t
förordnat om tullfrihet för registrerande mätinstrument (16a §
tuUtaxeringskungördsen).
Här
kan också nämnas att tuUfrihet medges enligt 8 § 9 tulltaxeringsförordningen
för ventilationstrummor av trä för lastrum och s. k. garneringsmalerid, under
föratsättning att föremålen inte införs i handelssyfte.
De
sakkunniga
I
fråga om det egentliga emballaget föreslås inte någon ändring i sak. Även i
fortsättningen bör emballage beläggas med tull när det kommer in utan innehåll
eller är en självständig handelsvara. De sakkunniga har emellertid ansett
lämpligt att anknyta bestämmelsen tUl tullagens procedurregler. EnUgt dessa
skall tullen las ut vid förtullningen. Att tomembaUage skall förtullas Uka väl
som varje annan införd vara behöver inte anges särskilt i författningen. För
sådant emballage som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skall beläggas
med särskild tull trots att det förs in med varor, anges i förslaget att det
skall förtullas för sig. På detta sätt blir tullagens bestämmelser automatiskt
tillämpliga även i fråga om emballaget. Detta innebär bl. a, att skatt skall
tas ut för det och att generaltullstyrelsen kan föreskriva om säkerhet för
tull.
Tullfriheten
för tomemballage och emballage som är särskild handelsvara regleras i
förslaget som ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om tullfriheten.
De
sakkunniga erinrar om att frihamnarna mister sin ställning som
Prop. 1973:187 76
utrikes
ort i avgifIshänseende. Vara som förs från utlandet till svensk frihamn blir
därför att betrakta som införd lill tullområdet, medan trafiken mellan
frihamnen och tullområdet i övrigt inte jämställs med indier utförsel.
Bestämmelsen om behandling av emballage som kommer in särskilt från svensk
frihamn kan därför inte behållas i den nya lagstiftningen. Att den utesluts
anses emellertid inte medföra någon saklig ändring. Den omständigheten alt
vara och emballage skiljs ål bör inte påverka avgiftsbeläggningen av emballaget.
Detta gäller antingen förtullningen sker i frihamn eller på annat håll.
När
det gäller hjälpmedel för transport, lastning och lossning föreslår de
sakkunniga att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om tullfrihet för
godsbehållare (containers), andra hjälpmedel och tillbehör samt delar därtill,
för transport, lastning och lossning när varorna förs in för tillfälligt bruk.
Förslaget innebär en utvidgning av det varuområde för vilket tidlfrihet nu kan
medges. De sakkunniga hänvisar till 1972 års tullkonvention om godsbehållare.
Det påpekas att temporär tullfrihet f. n. inte torde kunna medges för
reservdelar, tillbehör eller utrustning som kommer in särskUt eller som
avlägsnas från godsbehållaren. Enligt konventionen skall temporär tullfrihet
kunna medges även under dessa omständigheter. Den i förslaget till
tuUförordning angivna lydelsen gör det möjligt för Kungl. Maj:t att förordna om
sådan tullfrihet. Därigenom kan Sverige ansluta sig tUl den nya konventionen
utan reservation,
I
fråga om lastnings- och lossningshjälpmedd säger sig de sakkunniga ha erfarit
alt det inom Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)
föreslagits en ändring i bUagan till 1965 års konvention om förenkling av
formaliteterna i internationell sjöfart (SÖ 1967: 47), Förslaget innebär att
medlemsländerna rekommenderas alt medge tUlfällig införsel av utrustning för
hantering av last, när utrustningen medförs i fartyg och används i land i
anloppshamnen för lastning, lossning och hantering av last. Den temporära
införseln avses vara fri från tullar och så långt möjligt från andra skatter
och avgifter. Den föreslagna lydelsen av lullförordningens bestämmelser om
tullfrihet täcker de varuslag som avses m.ed ändringen,
Tullsamarbetsrådet
har, påpekar de sakkunniga vidare, i en rekommendation den 5 juni 1972
behandlat tullfrågorna för pråmar (lighters) som medförs ombord på LASH-
(Lighters aboard ship) och liknande fartyg. Pråmarna kan närmast jämställas med
godsbehållare. De är avsedda att sjösättas från fartyg vid ankomsten till en
hamn eller flodmynning och att därifrån bogseras tUl lossnings- eller
lastningsplatsen. I rekommendationen uppmanas medlemsländerna att för sådana
pråmar medge temporär befrielse från tull och andra införselavgifter utan säkerhet
och med ett minimum av tullformaliteter.
Del
är inte för de sakkunniga känt alt sådana pråmar används vid
Prop. 1973:187 77
transport till Sverige. Om de skulle komma till användning
bör tullfrihet medges under samma former som för godsbehållare, i den mån de
inte skall anses som transportmedel, vilka kan få temporär tullfrihet. Pråmarna
kan inbegripas i den föreslagna lydelsen av tullförordningen. De av de
sakkunniga föreslagna reglerna medför ingen ändring av tullfriheten för
lastpaUar. För de registrerande mätinstrumenten (transport-tekniska hjälpmedel)
innebär de att definitiv tullfrihet kan medges i stället för som nu temporär
tullfrihet. Även i fortsättningen är emellertid avsikten alt återutförsd skall
krävas för att tullfriheten skall bestå. De föreslagna reglerna är avsedda att
täcka också sådana ventilationstrummor och garneringsmateriel som är upptagna
i 8 § 9 tulltaxeringsförordningen.
Remissyttrandena
Förslaget att utvidga möjligheterna att medge tullfrihet
för godsbehållare och andra hjälpmedel vid transport, lastning och lossning
tillstyrks av remissinstanserna. Sveriges redareförening anser att lastflak i
förtydligande syfte bör särskilt nämnas som hjälpmedel vid sidan av lastpall.
Temporär tuUfrihet
Gällande ordning
Temporär tullfrihet medges under vissa omständigheter för
transportmedel och andra varor som skaU användas tUlfälligt i landet och därefter
ålerulföras. Enligt 2 § tredje stycket 3 tullagen behöver vara som innehas med
temporär tullfrihet inte förtullas. Om varan inte förs ut i tid eller i övrigt
används i strid mot bestämmelserna för temporär tullfrihet skall varan
förtullas. Har varan förstörts eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad
att varan inte kan sättas i stånd kan tullmyndighet enligt 12 § tuUtaxeringsförordningen
(12 § ändrad senast 1963: 190), medge alt tuU ej skall utgå eller skall utgå
endast för sådana delar av varan som är i användbart skick.
För varor i aUmänhet finns grundläggande regler om
temporär tullfrihet i 10 § tuUtaxeringsförordningen (10 § ändrad senast 1971:
1226), Temporär tullfrihet medges för varor av skiftande slag. För en del av
dessa kan också definitiv tullfrihet enligt 8 § förordningen komma i fråga. De
varor för vilka temporär tullfrihet kan medges och beträffande vilka sakliga
ändringar aktualiseras är verktyg och instrament av speciellt utförande som
skall användas vid tillverkning eller avprovning av viss exportvara (10 § 2)
och djur för avelsändamål (10 § 10). Ett viUkor för tuUfrihet enligt 10 § 2 är
att verktyget eUer instrumentet ställs till förfogande av den utländske köparen
av exportvaran. Tid och
Prop. 1973:187 78
övriga
villkor för temporär tullfrihet har enligt bemyndigande fastställts av Kungl,
Maj:t i tulltaxeringskungördsen.
När
det gäller transportmedel kan Kungl, Maj:t enligt 11 § tulltaxeringsförordningen
förordna om temporär tullfrihet för transportmedel som endast tillfälligt skall
användas i landet liksom för särskilt inkommande delar och tillbehör för
reparation av sådant transportmedel. Kungl. Maj:ls förordnande finns i
tulltaxeringskungördsen.
De
sakkunniga
Reglema
om temporär tullfrihet är, framhåller de sakkunniga, i stor utsträckning
utformade enligt intemationeUa överenskommelser eller intemationell praxis. De
sakkunniga har därför funnit att bestämmelsema i tullförordningen om temporär
tullfrihet måste bli förhållandevis detaljerade. De har ej funnit anledning
föreslå några mer betydande ändringar i nu gällande bestämmelser. Enligt
förslaget skall emellertid Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, luUmyndighet
kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem som anges i
förordningen. För sådant medgivande skall finnas särskilda skäl. De sakkunniga
anför att behovet av sådant medgivande har gjort sig gällande framför allt vid
viss privatimport och anger vissa exempel, såsom varor som turister köper i
annat land och medför på genomresa.
När
det gäller temporär tullfrihet för transportmedel finner de sakkunniga behov
av att ändra bestämmelserna föreUgga endast på en punkt. Såvitt rör transportmedel
i allmänhet medges temporär tullfrihet i vissa fall för delar och tillbehör för
reparation av transportmedel. De sakkunniga föreslår alt denna möjlighet till
temporär tullfrihet utökas till att omfatta delar, tillbehör och material för
reparation, underhåll och utrustning av transportmedel, som innehas med
temporär tullfrihet. Förslaget har tillkommit huvudsakUgen med hänsyn till
fartygstrafikens behov av material för underhåll m. m. Detta behov kan inte
alltid tillgodoses genom bestämmelserna om provianteringsfrilager eller om
restitution av eller befrielse från tull för varvsmaterial. Även när så kan ske
bidrar den föreslagna bestämmelsen lUl enklare handläggning vid ombordtag-ning
av material m. m. Bestämmelsen föreslås gälla varor tUl transportmedel i
allmänhet.
Övriga
ändringar som de sakkunniga föreslår i reglerna om temporär tullfrihet för
transportmedel har redaktionell karaktär. Detta innebär att någon ändring i
behandlingen av cistemvagnar inte föreslås (jfr mot. 1972: 647).
De
sakkunniga berör vidare frågan om förtullning av vara som kvar-stannar i landet
sedan temporär tullfrihet har åtnjutits. I förslaget tUl tullförordning har
upptagits en allmän regel att varan skall förtullas om den inte förs ut innan
liden för tullfriheten gått ut eller om andra fömtsättningar för tullfriheten
har upphört att gälla. Den som har innehaft
Prop. 1973:187 79
varan
med temporär tullfrihet skaU ange den till förtullning. Gör han inte del bör
luUagens föreskrift gälla att tullen skall tas ut av varan. Påträffas inte
varan eller kan av annan anledning tullen inte tas ut av den bör, enligt de
sakkunnigas mening, fullagens bestämmelser om särskUd avgift tUlämpas.
Betalningsskyldig blir då den som medgetts temporär tullfrihet för varan. I
vissa angivna fall samt i övrigt när del är skäligt får enligt förslaget Kungl.
Maj:t eller generaltuUstyrelsen medge undanlag från nu berörda bestämmelser.
De sakkunniga anmärker
slutligen att tullagens besvärsregler blir till-lämpliga på tullmyndighets
beslut om temporär tullfrihet och anser att besvär över generaltullstyrelsens
beslut om sådan tullfrihet enligt tulllagen bör anföras hos Kungl. Maj:t (se
45 § tullagen). Enligt de sakkunnigas mening bör besvär över styrelsens beslut
emellertid liksom hittills anföras hos kammarrätt. De sakkunniga föreslår att
lagens föreskrifter om besvär ändras i överensstämmelse härmed.
Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser har ingenting att erinra mot de framlagda förslagen. Frågor
rörande temporär tullfrihet tas upp av generaltullstyrelsen och Sveriges
kemiska industrikontor.
GeneraltuUstyrelsen
föreslår att utrymmet för temporär tullfrihet justeras på två punkter. Vara
som införs för att användas vid avprovning av exportvara bör kunna införas
under temporär tuUfrihet för avprovning redan innan exportvaran sålts, under
föratsättning att den utländske spekulanten på exportvaran tUlhandahåller
provningsvaran. Dessutom föreslås att temporär tullfrihet skall omfatta även
djur som införs för veterinärmedicinsk behandling.
Sveriges kemiska
industrikonlor erinrar om att frågan om borttagande av tull på cistemvagnar
togs upp i en motion vid 1972 års riksdag men att motionen avslogs, sedan
skatteutskottet ej ansett sig böra tillstyrka motionen i avvaktan på
tullagstiftningssakkunnigas översyn som bl. a. skulle omfatta den nämnda frågan
(mot. 1972: 647, SkU 1972: 45, prot. 1972: 106 s. 37). Kemikontoret hemställer
att tullen på cisternvagnar nu avvecklas.
Den
av de sakkunniga föreslagna regeln att varan skall förtullas om den inte förs
ut ur landet i tid bör enligt generaltuUstyrelsens mening kompletteras med en
föreskrift att varan i stället kan föras tUl frihamn för att utföras senare.
Styrelsen föreslår för de fall då varan skall förlullas men tullen inte kan
tas ut av varan att den blir betalningsskyldig som faktiskt innehaft varan med
temporär tullfrihet. Bestämmelsen i 39 § tuUagen om särskUd avgift kan
därigenom tillämpas även pä den som har innehaft t. ex. ett motorfordon med
temporär tullfrihet ulan all sådan tullfrihet uttryckligen medgetts av
tullmyndighet.
Prop. 1973:187 80
Tullrestitution
Gällande
ordning
Restitution
av tuU medges f. n. enligt förordningen (1929: 307) angående tullrestitution
(tullrestitutionsförordningen, ändrad senast 1972: 794) i form av industrirestitution
(allmän, varvs- och flygindustrirestitu-tion), handdsrestitution, särskild
restitution och reducerad restitution. Förordningen innehåller de grundläggande
reglerna i relativt detaljerad form. Kungörelsen (1929: 308) med
tillämpningsföreskrifter till förordningen (kungörelsen ändrad senast 1972:
796) består tiU stor del av regler om förfarandet. Genom ändringar särskUt
under 1960-lalet har en del materiella regler förts över från förordningen till
kungörelsen. Förordningen har då i släUet kompletterats med fuUmakt för Kungl.
Maj:t att bestämma i dessa frågor.
Restitution
av skatter och andra införselavgifter (utom på jordbrukets och fiskets
områden) medges efter i princip samma grunder som tullrestitution. Föreskrifter
härom finns i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa
fall (ändrad senast 1970: 184). Bestämmelserna om varvsindustri- och
flygindustrirestitution är dock inte tilllämpliga på skatter och andra
införselavgifter.
Enligt
tullrestitutionsförordningen restitueras tull, som erlagts vid införsel av en
vara, när varan återatförs (handdsrestitution, särskUd restitution och
reducerad restitution) eller när en vara förts ut, som tillverkats, reparerats
e. d. med användande av utländskt material (allmän industrirestitution) eller
när den införda varan använts vid byggnad av fartyg eller flygplan m. m,
(varvs- och flygindustrirestitution).
Enligt
2 § tullrestitutionsförordningen (2 § ändrad senast 1970: 185) får företagare
åtnjuta allmän industrirestitution för material eller andra artiklar, som han
infört från utlandet. Förutsättningen är att han inom två år efter införseln
utför en vara som framställts, reparerats, bearbetats, kompletterats eller
emballerats här i landet med användande av en motsvarande mängd artiklar av
samma slag som de införda. Till sådana artiklar får också hänföras varor som
införts för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras här i
landet. Restitution medges också för artiklar som gått förlorade vid arbetets
utförande samt för sådana delar och tillbehör lill exportvara som utförs i
oförändrat skick till annan än producenten eller den tidigare säljaren eUer
ombud för någon av dem. Tullmyndighet får dessutom medge restitution när hinder
uppstått att använda artiklarna för arbete som berättigar till restitution och
artiklarna därför utförts (10 § första stycket a tullrestitutionsförordningen),
I praxis medges restitution när hindret är av teknisk art.
Den
som driver varvs- eller-verkstadsrörelse får enligt 3 § tullrestitutionsförordningen
(3 § ändrad senast 1964: 257) varvsindustri-
Prop. 1973:187 81
restitution
för material eller andra artiklar som han infört från utlandet, Föratsättningen
är att han inom fem år efter införseln slutfört arbeten vid vilka använts en
motsvarande mängd artiklar av samma slag som de införda. De
restitutionsberättigande arbetena är byggnad, ombyggnad, reparation, inredning,
utrustning (hit räknas också förseende med reservdelar) eller sjösättning av
svenskt eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av
minst åtta meter, annat svenskt eller utiändskt fartyg av mer än 70 tons
bruttodräktighet, utländskt järnfartyg (även av 70 tons bruttodräktighet eller
därunder), skeppsdocka, dockporl, ponton, mudderverk, produktionsbyggnad, slip,
stapelbädd, utrustningskaj eller därmed jämförlig anläggning. Restitution
medges emellertid inte om rördseidkaren fått tullfrihet enligt 5 § 1 mom. e
tulltaxeringsförordningen för de använda artiklarna. Sådan tullfrihet tjänar
samma syfte som restitutionen. Även fartygsägare, som inte driver varvs- eller
verkstadsrörelse, kan få varvsindustrirestitution, men endast för artiklar som
ingår i eller tillförts hans fartyg.
Rätt
lill varvsindustrirestitution gäller även för artiklar som gått förlorade vid arbetets
utförande. Tullmyndighet får också medge restitution, om artiklarna utförts
utan att ha kommit till användning. Detsamma gäller om de kunnat användas
endast som skrot eller gått förlorade genom olyckshändelse eller om artiklarna
överlåtits i oförändrat skick till någon som har rätt till tullfrihet enligt 5
§ 1 mom. e tulltaxeringsförordningen.
Skulle
varvsindustrirestitution ha medgetts för artiklar som inte ingår i eller
tillförts fartyg och artiklarna lagits i anspråk för ändamål som inte medför
rätt till sådan restitution eller också överlåtils till någon som inte har rätt
till sådan restitution eller till luUbefridse för varvsmaterial, skall tull
erläggas.
Enligt
3 a § tullrestitutionsförordningen (3 a § ändrad senast 1964: 257) får verkstadsförelag
flygindustrirestitution för material eller andra artiklar som företaget infört
från utlandet. Företaget skall inom fem år från införseln ha slutfört vissa
arbeten och därvid använt en motsvarande mängd artiklar av samma slag som de
införda. De restitutionsberättigande arbetena är byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning och utrustning av svenskt eller utländskt flygplan. Som utrustning av
flygplan räknas också att förse detta med reservdelar. Restitution medges
också för artiklar som gått förlorade vid arbetets utförande. Delsamma gäller
om hinder har uppstått alt använda artiklarna och dessa därför har utförts (10
§ första stycket a tullrestitutionsförordningen).
Flygplansägare
som inte driver verkstadsrörelse kan inte få flygindustrirestitution. Däremot
kan tuUbefridse medges enligt 5 § 1 mom. f tulltaxeringsförordningen.
Enligt
5 § tuUrestitulionsförordningen (5 § ändrad senast 1960: 394)
6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop. 1973:187 82
får
företagare åtnjuta handelsreslitution för varor som han infört till landet, om
han inom två år från införseln utför en motsvarande mängd varor av samma slag
som de införda. Utförseln skaU ske i samband med försäljning. I särskilt fall
kan dock generaltuUstyrelsen efter samråd med kommerskollegium medge
restitution även om försäljning inte skett före återutförsdn.
Handelsreslitution får medges endast för varor som är marknadsgilla vid
återutförsdn. Restitution medges inte om varorna är avsedda alt återsändas
till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den
ursprunglige säljarens ombud i annat land.
Bestämmelser
om särskild restitution finns i 6 § tullrestitutionsförordningen (6 § ändrad
senast 1960: 394) och 1 a § tiU-lämpningskungörelsen (1 a § ändrad senast 1964:
259). SärskUd restitution kan medges vid återutförsd om föratsättningar för
temporär tullfrihet uppenbarligen förelegat, om varan på gmnd av hälsovårds-
eller liknande stadgande inte får saluföras, om varan inte överensstämmer med
ingånget köpeavtal eller inte avlämnats inom avtalad lid, om varan
uppenbarligen felbeställts eller hinder av teknisk art för användningen
förelegat vid införseln, om varan uppenbarligen av förbiseende avsänts tiU
mottagaren och förtullats för dennes räkning, om tullavgiften för varan uppenbarligen
erlagts av misstag eller om annars synnerliga skäl föreligger. Från tullverket
utiämnad vara skall ålerulföras av den som infört den. Det skall ske inom ett
år efter införseln om inte särskilda skäl föreligger,
I
regel får restitution medges endast om varan inte använts eller bjudits ut lUl
försäljning här i landet. Restitution kan dock medges, om vara som inte
överensstämt med köpeavtalet eller som är oanvändbar på grund av tekniskt
hinder endast använts i samband med provning eller under därmed jämförliga
förhållanden. Har varan inte överensstämt med köpeavtalet kan restitution
under vissa förutsättningar medges även om varan ulbjudils till försäljning.
Reducerad
restitution medges enligt 6 a § tullrestitutionsförordningen (6 a § ändrad senast
1967: 244). Bestämmelserna har tiUkommit för alt vissa varor som endast
används tillfälligt här inte skall belastas med fuU tuU och innebär alt
restitution vid utförsel av en sådan vara beräknas tiU tullen med ett avdrag
för varje påbörjad månad efter det att varan infördes eUer togs i anspråk.
Reducerad restitution kan medges för a) rullande järnvägsmateriel och
ersättningsdelar därtill, b) materiel som skall användas vid vissa anläggnings-
eller fastighetsarbeten eller för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt
ändamål och c) maskiner, apparater och instrament liksom delar därtiU som inte
överensstämmer med köpeavtal men ändå använts i avvaktan på avtalsenlig
leverans eller som införts för att användas som ersättning för föremål som
skadats eller förstörts genom olycka eller som införts
Prop. 1973:187 83
i
avvaktan på alt motsvarande beställda föremål skall avlämnas eller repareras.
För varje påbörjad månad från införseldagen görs avdrag med 2 % i fall enligt
a), med 5 % i fall enligt b) och med 10 % i fall enligt c).
I
det följande behandlas vissa för flera reslitutionsformer gemensamma frågor.
Industrirestitution
och handdsreslUulion får enligt 1 § andra stycket tullrestitutionsförordningen
(1 § ändrad senast 1964: 257) åtnjutas endast av den som har
generaltullstyrelsens tillstånd. Enligt 12 § i förordningen kan fortsatt rätt
att få restitution förvägras den som lämnat oriklig uppgift för att erhålla
restitution.
De
restitution sberättigade subjekten. Allmän industrirestitution och handelsreslitution
får åtnjutas av näringsidkare. Varvsindustrirestitution kan medges innehavare
av varvs- och verkstadsrörelse och i vissa fall fartygsägare. Innehavare av
verkstadsrörelse kan medges flygindustrirestitution. Flygplansägares behov av
motsvarande förmån kan tillgodoses genom bestämmelserna om tullbefrielse för
flygmaterial. Rätten tiU särskild restitution och reducerad restitution är
inte bunden till vissa subjekt.
För
aUa former av restitution enligt tullrestitutionsförordningen krävs det att den
som infört varan också utför exportvaran eller gör det arbete som medför rätt
till restitution (visst undantag vid varvsindustrirestitution, se 10 § första
stycket c). Speditör eller annat ombud får dock användas vid in- eller
utförseln.
Om
två eller flera företag samarbetar i tillverkningen av exportvaror brukar
tillstånd till restitution ges vart och ett av företagen i samarbete med det
eller de andra i den aktuella verksamheten (samarbetstillstånd). De
restitutionsberättigade objekten. Som framgår av det föregående är reglerna om
restitution ofta detaljerade vad gäller de restitutionsberättigade objekten.
Reglerna varierar också mellan olika former av restitution. Allmän
industrirestitution saml varvs- och flygindustrirestitution får medges för material
eller andra artiklar som införts för att användas vid framställning, reparation
e. d. av vara här i landet, medan allmän industrirestitution också kan medges
för varor som införts för att här repareras, bearbetas, kompletteras eller
emballeras. Handelsreslitution och särskild restitution kan i princip medges
för alla varuslag medan reducerad restitution är begränsad till vissa angivna
varuslag. Allmän industrirestitution samt varvs- och flygrestitution medges
också för materialförlust men inte för annat hjälpmaterial än sådant som
förbrukas under tillverkningsprocessen i viss likformig och kontrollerbar
proportion till det framställda färdigfabrikatet. Med vissa undantag för
vars-sindustrirestitution kan restitution inte medges för maskiner och verktyg
som använts för de restitutionsberättigande arbetena. SärskUd och reducerad
restitution medges bara för varor som verkligen har im-
Prop.
1973:187 84
porterats
(materiell identitet). Vid övriga reslitutionsformer krävs ej materiell
identitet. Det räcker med all den använda varan är av samma slag som tidigare
införd vara (materiell ekvivalens).
Allmän industri-, varvs-
och flygrestitution får medges även om det inte visas att den använda varan
verkligen har importerats förutsatt alt en motsvarande myckenhet av samma slags
varor tidigare har införts. SärskUt tUlstånd härtill erfordras (s. k.
blandningslUlslånd).
T
u 11 k r e d i t. Den som har tUlstånd tiU allmän industrirestitution,
varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution får åtnjuta befrielse
från att erlägga tull för vara intill dess fråga om restitution blivit avgjord.
Annan importör än statiig myndighet skall dock ställa säkerhet för belopp som
del kan åligga honom att sedermera betala in. Om rätten till tullrestitution
förfallit skall tullbeloppet betalas jämte 9 % ränta från införseln.
Utförsel
m. m. Föratsättningar för restitution inträder i fråga om varvs- eller
flygindustrirestitution i regel när det avsedda arbetet slutförts och i fråga
om annan restitution när exportvaran utförts.
Bestämmelserna
om restitution vid utförsel gäller även vid utförsel till frihamn och, om
allmän industri- eller handdsrestitution ifrågasätts, när godset levereras tUl
någon som har rätt tUl tullbefrielse enligt 5 § 1 mom. e tulltaxeringsförordningen
eller tagits ombord på fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik som fömödenhels-
eller provianlartiklar. Vid tUlämpning av 6, 6 a och 10 §§
tullrestitutionsförordningen skall förslö-ring under myndighets kontroll
jämställas med återatförsd.
För rusdrycker som införts
av aktiebolaget Vin- & spritcenlralen får restitution av tull medges om
dryckerna ulförts, lagts upp på provian-teringsfrUager eller sålts till den som
har rätt till tullfrihet för införda varor (förordningen, 1955: 203, med
särskilda bestämmelser angående behandUng i tullhänseende av rusdrycker, som
införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, ändrad
senast 1961: 366).
Restitutionsbelopp. Enligt
9 a § första stycket tullrestitutionsförordningen (9 a § ändrad senast 1964: 257)
får restitution ej ål-njutas om inte den tull, skatt och annan avgift som
tullverket skall restituera i ett och samma ärende uppgår till minst 100 kr.
när det gäller allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution,
flygindustrirestitution och handelsreslitution, 50 kr, när det gäller särskUd
restitution och minst 200 kr. när det gäller reducerad restitution.
De
sakkunniga
De
sakkunniga återkommer i restitutionsavsnittets inledning till det förhållandet
att tuUarnas betydelse har minskat. Detta för med sig att också betydelsen av
restitutionsinstitutet minskar. Mot denna bakgrund anser de sakkunniga sig
kunna föreslå att rätten till restitution utvidgas på flera punkter och
reglerna görs enklare. Detaljregleringen av restitu-
Prop.
1973:187 85
tionsbeslämmelserna
bör enligt de sakkunniga, som därvid har haft tulllagen som mönster, i stor
utsträckning ankomma på Kungl. Maj:t eller tullmyndighet.
Vid
utformningen av sina förslag har de sakkunniga beaktat den tidigare nämnda
departementspromemorian, tullagstiftningskommitténs betänkanden (stencU Fi
1970:4 och Ds Fi 1971:4) och remissyttrandena däröver.
Som förutsättning för
industrirestitution (f. n. allmän industrirestitution) bör liksom nu gälla att
varan använts för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering eller
emballering av exportvara. Vara skall anses använd för sådant ändamål även om
den förts in för att repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras.
När det gäller
varvsrestitution (f. n. varvsinduslrireslitu-tion) föreslår de sakkunniga inga
väsentliga ändringar i sak. Som sammanfattande benämning för
produktionsbyggnad, slip, stapelbädd, utrustningskaj och annan därmed
jämförlig anläggning används uttrycket produktionsanläggning för egentiig
varvsverksamhet. De sakkunniga föreslår att förutsättningarna för restitution
skall inträda när den införda varan använts för det ändamål som medför rätt
tUl restitution. Det blir då inte nödvändigt för sökanden alt som nu vänta
tills arbetet slutförts.
I
fråga om flygrestitution (f. n. flygindustrirestitution) föreslår de
sakkunniga vissa jämkningar i bestämmelserna. Även flygplansägare som inte
driver verkstadsrörelse bör sålunda enligt de sakkunniga få rätt tUl
flygrestitution. Restitution bör medges även vid tUlverkning, reparation m. m.
av delar och tillbehör tUl flygplan. Vid tillverkning bör detta emellertid ske
först när delarna eller tillbehören monteras eller installeras i ett flygplan
eller en flygplansmotor, Restitu-lionsrällen (liksom f, n. rätten till
tullbefrielse) bör därför vid nybyggnad förbehållas tillverkare av luftfartyg
eller av motorer tUl luftfartyg. Om underleverantör tUl flygplans- och
motortillverkare själv svarar för installationen i luftfartyg av de artiklar
han tillverkat bör han få rätt lill restitution såsom vid utrastning av
luftfartyg. Levererar han i stället artiklarna till flygplans- eller
motorlUlverkare bör han kunna få restitution på grand av samarbetet med
tillverkaren.
Rätten
till flygrestitution skall enligt förslaget gälla alla luftfartyg och inte bara
flygplan. Liksom i fråga om varvsrestitution föreslås att förutsättningar för
restitution skall inträda när den införda varan använts för arbete som medför
rätt till flygrestitution oavsett om arbetet slutförts eller ej.
De
sakkunniga föreslär att reglerna om handelsreslitution ändras så att varan
skall kunna återsändas även till produktions- eller inköpslandet. Det kravet
kvarstår dock att varan skall säljas till annan än producenten, den
ursprunglige säljaren eller ombud för någon av
Prop. 1973:187 S6
dem.
Som ytterligare villkor föreslås att varan återutförs för användning i
utlandet. De sakkunniga påpekar i övrigt att transitohanddns behov av
generösare restitutionsregler kan tillgodoses genom särskild restitution om
denna restitutionsform regleras enligt de sakkunnigas förslag.
Förslaget
innebär att rätten till särskild restitution utvidgas och medges för varor som
återutförs inom lid som Kungl, Maj:t bestämmer, om de är i oförändrat skick och
inte använts här i landet. Om varorna använts bara i samband med provning eUer
liknande eller under förhållanden som kunnat medföra temporär tullfrihet bör
restitution dock som hittills kunna medges. Förslaget motiveras närmast med
att en vara som inte blir föremål för konsumtion inom landet inte bör belastas
med tull.
Begreppet
användning bör enligt de sakkunnigas mening ges en vidsträckt innebörd och
omfatta praktiskt taget alla förfoganden. Således bör en vara anses använd t.
ex, om den demonstrerats eller visats på utställning eller i skyltfönster.
Däremot bör varan inte anses använd endast genom att den bjudits ut till
försäljning.
Vidare
förordas att särskild restitution för en vara som inte stämt överens med
köpeavtalet får om särskilda skäl föreligger medges med tullbeloppet för en
ersältningsvara av samma slag.
Med
hänsyn till att de sakkunnigas förslag innebär att möjligheterna att få särskUd
restitution väsentligt utökas föreslås också att tullmyndighet får medge
temporär tullfrihet även i andra fall än som anges i författningen när det
finns särskUda skäl (se 16 § andra stycket tull-förordningen i de sakkunnigas
förslag). Uppläggning på tullupplag och förstöring under kontroll bör få samma
verkan i restitutionshänseen-de som utförsel ur landet, Kungl, Maj:t bör få
bemyndiga generaltullstyrelsen alt medge befrielse från eller nedsättning
eller återbetalning av tull om synnerliga skäl föreligger. Mot bakgrund härav
har de sakkunniga inte ansett det nödvändigt att behålla dispensregeln i
föreskrifterna om särskUd restitution.
Reducerad
restitution. Del föreslås alt reducerad restitution skall kunna medges för
nästan alla slag av varor. Reslilutionsrätten bör emellertid inte få utnyttjas
när varor med kort varaktighetstid återutförs sedan de slitits ut. Om
restilutionsrälten i princip skall omfatta alla slags varor, behövs en regel
som hindrar alt rätten ger samma effekt som en tullsänkning på
förbrukningsvaror. En möjlighet skulle, sägs det, vara att föreskriva som
villkor för restitution att varorna är fullt användbara vid återutförsdn. De
sakkunniga finner emellertid vissa skäl tala mot en sådan lösning. Sålunda
torde det ofta vara svårt alt avgöra om varan är fullt användbar. Dessutom
skulle en sådan föreskrift inte sällan hindra restitution av tull för begagnade
lånemaskiner. Vidare skulle möjligheterna all få reducerad restitution
sannolikt bli mindre än nu i fråga om maskiner som inte överensstämmer med
köpeavtal.
Prop. 1973:187 87
De
sakkunniga föreslår att Kungl. Maj:t får bestämma i vilken omfattning
reducerad restitution skall kunna medges och förordar alt Kungl. Maj:t därvid
uppställer krav på viss normal förslitningstid.
Man
har övervägt huruvida varor, som sålts i detaljhandel, skulle undantas från
reslilutionsrätten. De sakkunniga avstår emellertid från att nu föreslå sådant
undantag och finner att det får ankomma på generaltullstyrelsen att följa
utvecklingen i detta hänseende.
Bestämmelser
rörande tullberäkningen vid reducerad restitution föreslås få ankomma på
Kungl. Maj:t.
Tillstånd.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör rätten lill industri-, varvs-, flyg- och
handdsrestitution i princip kunna ges varje person (fysisk eller juridisk) som
här i landet utövar nu aktuell verksamhet. Tullverket måste emellertid kunna
fortlöpande kontrollera riktigheten i uppgifter som lämnas för erhållande av
sådan restitution. Denna kontroll kommer huvudsakligen att få grandas på
sökandens bokföring över bl. a. inköp, lager och tillverkning. De sakkunniga
anser att detta syfte bäst nås genom krav på tiUstånd. Villkoren för tiUstånd
föreslås Kungl, Maj:t få bestämma,
I
fråga om de restitutionsberättigade subjekten innebär de sakkunnigas förslag i
praktiken inte någon ändring av nuvarande ordning, Handdsrestitution skall
dock kunna medges även i fall då två eller flera företag samarbetar.
Ej
heller i fråga om de restitutionsberättigade objekten innebär de sakkunnigas
förslag stora förändringar. Enligt förslaget skall importvaran i princip ha
använts för det arbete som medför rätt lill restitution, I de fall då en
utförsel krävs för alt sådan rätt skall uppkomma skall importvaran vidare i
princip vara identisk med eller ingå i exportvaran. Vissa undantag föreslås
dock när det gäller de restitutions-foriner vid vilka förhandstillstånd behövs.
Enligt förslaget skall restitution för införd vara kunna medges även om annan
vara använts för det ändamål som medför rätt till tullrestitution. Här avses
inte bara tillverkning utan också t. ex. återutförsd, I och för sig finns
alltså inget hinder mot att godta att annan vara än den införda utförs även vid
handdsrestitution. Som villkor skall gälla att den vara som har använts i
stället för den införda varan lill mängd och beskaffenhet motsvarar den införda
varan. Det krävs vidare att den använda varan har förtullats för någon som har
tillstånd till tullrestitution, om inte tullmyndighet medgett att vara av
svenskt eller okänt ursprung får användas. Sådant medgivande avses ersätta de
blandningstillstånd som nu medges i särskilda fall.
T
u 11 k r e d i t. De sakkunniga föreslår att den som har tillstånd lill
tullrestitution skall kunna befrias från skyldigheten att betala tull till dess
restitutionsfrägan prövats. Om restitutionsrätt inte inträder för varan
föreslås att tullen skall anses ha förfallit till betalning 15 dagar
Prop. 1973:187 88
efter
det att preliminärt eller slutiigt beslut meddelats, vilket överensstämmer med
huvudregeln i 17 § tullagen.
Förslaget
innebär att generaltullstyrelsen i fortsättningen skall kunna medge kredit
även i fråga om handdsrestitution, vilket f. n. ej är fallet. Om det skulle
visa sig att någon med rätt till sådan restitution framställer restitutions-
och kreditanspråk för huvuddelen av sin import men får restitution bara för en
mindre del av den kän styrelsen självfaUet återkalla kreditmedgivandet. Den
förhållandevis höga räntesats som skall tillämpas (fyra procentenheter högre än
riksbankens diskonto den 1 januari under året) bedöms i allmänhet hindra att
någon utnyttjar kreditmöjligheten på ett obefogat sätt.
Utförsel
m. m. I fråga om tidpunkten då rätt tUl restitution skall anses inträda
föreslår de sakkunniga som nämnts endast en mindre ändring. Förslaget innebär
alt föratsättningar för varvs- eller flygrestitution skall anses föreligga
redan när en vara använts för det arbete som medför rätt till tullrestitution,
t. ex. monterats in i fartyg eller luftfartyg. Någon ändring föreslås däremot
inte för de andra formerna av restitution, där en utförsel krävs för rätt till
tullrestitution.
De
förfaranden som f. n. jämställs med utförsel i restitutionshänseen-de bör anses
som utförsel även i framtiden. Ombordtagning av varor som proviant eller
förnödenheter på vissa transportmedel och förstöring under myndighets kontroll
föreslås emellertid gälla som utförsel oavsett vilken form av tullrestitution
som begärs. Vidare föreslås att restitution skall kunna medges om förstöring
skett under kontroll även av annan än myndighet.
I
restitutionshänseende räknas f. n. uppläggning av en vara i frihamn som
utförsel. De sakkunniga tar upp frågan huruvida också uppläggning på
tullupplag (om tullupplag se inledningen) skall jämställas med utförsel och
framhåller att man därigenom skulle få en avsevärt större geografisk spridning
av de lagerutrymmen vari gods med nämnda verkan kan läggas upp i avvaktan på
utförsel. De sakkunniga anser dock att en sådan ordning inte skall få utnyttjas
för alt lyfta av etl negativt tullskydd som föreligger när tullbelastningen
på råvaror, halvfabrikat m.m, sammanlagt överstiger tullskyddet för den
färdiga varan eller för att i efterhand dra nytta av en tullsänkning för
redan förtullade varor. Varken frihamnar eller tullupplag bör få användas i
sådant syfte. Enligt de sakkunnigas mening behövs en särskild föreskrift för
all hindra sådan användning. Däremot föreslås att bestämmelserna om
tullrestitution vid utförsel får gälla även när vara förs till frihamn eller
läggs upp på tullupplag för att utföras senare. Avsikten är inte att en senare
utförsel skall vara ett absolut villkor för restitution. Uttrycket "för
att utföras senare" har använts närmast för att markera att restitution
inte medges för varor som skall förbrukas eller i övrigt användas i frihamn,
alt det är fråga om förvaring under förhåUandevis
Prop. 1973:187 89
kort
tid och att varorna utgör exportvaror som bör förvaras under särskild uppsikt.
Det framhålls att lagring
i frihamn eller på tullupplag bör få samma verkan som utförsel ur landet endast
i restitutionshänseende. De lagrade varorna betraktas alltså inte som utförda i
luUagens mening. Därav följer att återtagning av varorna från frihamnen eller
tullupplaget inte kan anses som införsel. De sakkunniga föreslår att Kungl.
Maj:t bemyndigas att meddela bestämmelser om återtagning. Vidare föreslås att
innehavare av sådant luUupplag där gods kan läggas upp för erhållande av
restitution skall ha särskilt tillstånd all mottaga godset.
I
en framställning som överlämnats till de sakkunniga har hemställts om att
restitution får medges för förtullade varor som läggs upp på provianteringslager.
Förslaget till tullstadga innehåller förbud mot användning av varor på
provianteringslager för annat ändamål än proviantering av fartyg eller
luftfartyg i utrikes trafik eller intagning i exporlbutik (jämför numera 34 §
tredje stycket och 36 § tullstadgan, 1973: 671).
De sakkunniga biträder
framställningen. I förslaget till tullförordning har i enlighet härmed angetts
att bestämmelsema om restitution vid utförsel skall gälla även vid uppläggning
på tullager, om Kungl. Maj:t förordnar därom. Enligt de sakkunnigas förslag
till tullkungörelse skall bestämmelserna gäUa vid uppläggning på
provianteringslager. De sakkunniga räknar med att Kungl. Maj:ts bemyndigande
också kan behöva utnyttjas för att aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall
få åtnjuta restitution när bolaget lägger upp rusdrycker på tullkreditiager. En
sådan möjlighet kan behövas om förordningen (1955: 203) med särskilda
bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införs och
disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcenlralen skall upphävas, vilket de
sakkunniga föreslår.
Restitutionsbelopp. De
sakkunniga föreslår att de lägsta belopp med vilka restitution får medges
skall bestämmas av Kungl, Maj:t,
Övriga frågor rörande
restitution, I förslaget ingår inte några bestämmelser om lullbefrielse för
varvs- och flygmaleriel motsvarande 5 § 1 mom, tulltaxeringsförordningen. För
att nuvarande förmåner inte skall inskränkas föreslås att Kungl, Maj:t
bemyndigas all föreskriva om tullbefrielse i stället för tullrestitulion för
varor som förtullas för att användas för ändamål som medför rätt till
industri-, varvs-dier flygrestitution. Om en vara för vilken befrielse medgetts
inte används för sådant ändamål skall enligt förslaget tull betalas för den om
inte Kungl, Maj:t medger annat. För att den nu föreslagna ordningen inte skall
leda till ändring av möjligheterna lill lullgottgördse för flygmaleriel bör
som tidigare nämnts vissa jämkningar göras i bestämmelserna om
flygrestitution.
När det gäller allmän
industrirestitution har befrielse från tull hittills inte medgetts i stället
för sådan restitution. Anledningen torde
Prop, 1973:187 90
närmast
ha varit att den grupp industrier som utnyttjar denna restitutionsform dels är
mycket heterogen, dels i allmänhet använder importerat material för icke
restitutionsberättigat ändamål i betydligt större omfattning än varvs- och
flygindustrierna. Med den föreslagna fullmakten torde det bli möjligt för
Kungl. Maj:t att förordna om tullbefrielse för varor till industrier som ar
helt inriktade på export. De sakkunniga erinrar om att den luUkredit som kan
medges de restitutionsberättigade i stort sett ger samma resultat som
tullbefrielse.
Den
tid inom vUken restitutionsberättigande arbete skall ha slutförts eller
exportvara skall ha utförts bör enligt de sakkunnigas förslag räknas från det
att den införda varan anges till förtullning i stället fÖr som f, n, från
själva införseln. Denna ändring står enligt de sakkunniga i linje med
principerna för hemtagningssystemet.
När
det gäller varvs- och flygrestitution påpekar de sakkunniga alt det f. n. inte
finns någon bestämmelse om att tull skall tas ut för de fall då restitution
medgetts för varor som tillförts fartyg eller luftfartyg men som senare förs
därifrån. Det föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna förordna att tull skall betalas,
om sådan vara förs från fartyget eller luftfartyget, överlåts eller tas i
anspråk för ändamål som inte medför rätt till varvs- eller flygrestitution.
Slutiigen
påpekar de sakkunniga i detta avsnitt att tuUagens besvärsregler blir
tillämpliga på beslut om tullrestitution. De föreslår att reglerna ändras så
att det klart framgår att talan mot sådant beslut av generaltullstyrelsen skall
föras hos kammarrätt. Ändringen torde böra utformas så att kammarrätt får pröva
besvär även över beslut om tillstånd tUl lullreslilution.
Remissyttrandena
Bland
remissinstanserna har meningarna brutit sig främst när det gäller förslaget att
uppläggning på tullupplag skall jämstäUas med utförsel i restitutionshänseende
och att s, k, negativt tullskydd som föreligger när lullbdastningen på
råvaror, halvfabrikat m, m, sammanlagt överstiger lullskyddet för den färdiga
varan ej skall kunna lyftas av genom att den färdiga varan tillfälligt läggs
upp i frihamn eller på tullupplag. Näringslivets organisationer biträder förslaget
att uppläggning på tullupplag skall jämställas med utförsel men anser att
möjlighet att lyfta av negativt tullskydd skall finnas. Flera myndigheter
intar motsatt ståndpunkt och vill inte att uppläggning på tullupplag jämställs
micd utförsel samtidigt som man vill inskränka möjligheten att lyfta av
negativt tull-skydd. Ett par remissinstanser anser vidare att de sakkunnigas
förslag att särskild och reducerad restitution skall medges i större omfattning
än tidigare går för långt. I övrigt godtar remissinstanserna i huvudsak de
sakkunnigas förslag.
Varvsrestitution.
GeneraltuUstyrelsen noterar att de sakkun-
Prop. 1973:187 91
niga
inte särskilt angett all användning av vara som hjälpmedel för sjösättning ger
rätt till varvsrestitution. Styrelsen anser emellertid att det får förutsättas
att restitution för vara som används för sjösättning skall kunna medges även
med stöd av de nya bestämmelsema trots att uttrycklig föreskrift härom saknas.
Handelsreslitution.
Kommerskollegium tillstyrker den av de sakkunniga föreslagna ändringen att
restitution skall kunna medges även när varorna återsänds till producent- eller
försäljningslandet sä länge varorna inte sänds till producenten eller den
tidigare säljaren eller ombud för dessa. Enligt generaltullstyrelsens mening
bör som villkor för handdsrestitution emellertid ej uppställas att varan skall
användas i utlandet, eftersom den som återutför vara som regel torde sakna
möjligheter att förvissa sig om att varan skall användas i utiandet. Däremot
bör det uttryckligen föreskrivas att varan skall ålerulföras i samband med
försäljning till person i utlandet.
Särskild
restitution. Kommerskollegium tUlstyrker de sakkunnigas förslag att särskUd
restitution skall kunna medges även om varan bjudits ut lill försäljning här i
landet. Inte heller enligt kollegiets uppfattning förefaller det i allmänhet
befogat av tullskydds- eller konkurrensskäl alt uttaga tull för vara, som inte
kunnat komma till användning ulan återutförs, enbart på grund av att den
ulbjudils lill försäljning. Vid sådant utbjudande måste nämligen hänsyn ha
tagits till tullsättningen på varan. Visserligen kan, framhåller koUegiet,
tveksamhet föreligga med hänsyn till alt möjligheten att återfå tullbeloppet
kan komma alt påverka försäljningssituationen, men eftersom motsvarande
möjlighet föreligger beträffande kreditlagervaror ter sig denna tveksamhet
mindre stark. Vidare öppnas genom förslaget en möjlighet att i stället för att
restituera lullbeloppet för den utförda varan återbetala-tullen för ersättningsvaran.
Kollegiet har förståelse för att en sådan ordning kan vara befogad i vissa fall
men utgår ifrån att möjligheten begagnas med försiktighet,
Riksskatteverket
vill inte att möjligheten till särskUd restitution skall utvidgas så mycket som
de sakkunniga föreslår och utvecklar sin ståndpunkt på följande sätt.
Bestämmelserna om särskild restitution blir enligt förslaget som hittills
tUlämpliga inte bara för tull utan också för skatt som betalats till
tullverket. De föreslagna reglema om restitution av skatt är åtskilligt
förmånligare än de regler som gäller vid den inrikes punktbeskattningen. Som
exempel nämns att ett företag som låtit framställa en reklambroschyr måste
kassera hela eller en stor del av upplagan. Om förelaget utnyttjat ett svenskt
tryckeri kan det som regel inte räkna med att få tillbaka den reklamskatt som
betalats till tryckeriet. Om broschyren däremot tryckts i utlandet kan
beställaren få restitution av den reklamskatt som tullverket tagit ut, t ex.
genom att förstöra restupplagan under godkänd kontroll inom ett år från
införseln. Denna
Prop. 1973:187 92
ökade
möjlighet att få återbäring av importskalt kan påverka köpare av
punktskatlebelagda varor så att de i,större utsträckning än f.n. väljer
utländska leverantörer framför svenska. Enligt riksskatteverkets mening bör
beskattningen vara konkurrensneulral så långt det är möjligt. Rätten till
återbäring e. d. av skatt bör därför i princip inte påverkas av om skatten
betalas vid import eller efter omsättning i landet. Det är enligt verkels
mening uteslutet all reglerna om avdrag och återbetalning vid den inrikes
punklbeskaltningen kan anpassas till de föreslagna restitu-lionsbeslämmelserna
utan ingående undersökningar. En sådan anpassning kan antas kräva en betydande
ökning av riksskatteverkets kontrollresurser. För mervärdeskattens del betyder
olikheterna mindre eftersom imporlskatten mestadels kan lyftas av. Om den
tullskyldige inte kan göra avdrag för ingående skatt vilket är fallet då han
är en ej registrerad skattskyldig eller import sker för verksamhet som inte
medför skattskyldighet blir problemet dock detsamma som i fråga om
punktskatterna. Riksskatteverket föreslår att bestämmelsema om särskild
restitution utformas i nära överensstämmelse med de regler som gäller nu. Med
hänsyn lill att returförtullningsinslilutet inte fått någon motsvarighet i den
nya lagstiftningen vill riksskatteverket inte motsätta sig att särskUd restitution
medges enligt de föreslagna reglerna för varor som återutförs inom förslagsvis
två veckor från det de stäUls lill importörens förfogande.
Vad
beträffar den föreslagna speciella regeln om beräkning av resti-tutionsbdoppet
för ersättningsleverans påpekar generaltullstyrelsen att det inte framgår av
motiven vilka särskilda skäl som skulle kunna föranleda särskild restitution
med det tullbelopp som erlagts för ersättningsleveransen. Bestämmelsen bör
enligt styrelsens mening tUlämpas dels i fall då tull erlagts för den utförda
varan men värdeuppgift saknas på denna, dels i fall då ersältningsleveransen
belagts med tUll men den utförda varan varit tullfri eller belagts med lägre
tull än ersättningsleveransen. Styrelsen anser att detta bör direkt framgå av
författningstexten.
Reducerad
restitution. Riksskatteverket anser all liknande invändningar som i fråga om
särskild restitution kan göras mot förslaget till bestämmelser om reducerad
restitution. Verket är dock berett acceptera förslaget. Det bör emellertid
övervägas om sådan restitution skall medges för varor som sålts i detaljhandel.
Kommerskollegium,
som framhåller att kollegiet i flera sammanhang har förordat en utvidgning av
rätten till reducerad restitution, anser att de sakkunnigas förslag går alltför
långt. Visserligen kan behov av reducerad restitution länkas föreligga inom etl
flertal verksamhetsområden. Bestämmelserna bör emellertid enligt kollegiets
mening enbart avse investeringsvaror som maskiner, apparater, instrument och
transportmedel och tUlämpningen begränsas tUl varuslag vars normala livslängd
överstiger den tid vid vilken full tull erläggs (20 månader) eller två år.
Prop.
1973:187 93
Även
generaltullstyrelsen menar att de sakkunnigas förslag utsträcker möjligheten
till reducerad restitution för långt. Genom den föreslagna begränsningen av
restitutionsrätlen till att avse vara som har en normal försHtningstid av mer
än ett år har de sakkunniga ansett att de flesta förbrukningsvaror undantas
från möjligheterna till reducerad restitution. Detta kan i och för sig vara
riktigt vad beträffar rena förbrukningsartiklar som smörjmedel, bränsle,
svetselektroder och liknande varor. Beträffande flertalet varor av
konsumtionsvarakaraktär är det emellertid enligt styrelsens uppfattning inte
praktiskt möjligt att bedöma varans "normala förslilningstid"
eftersom förslitningstiden är helt beroende av användningsfrekvensen från fall
lill fall. Något behov av möjligheter till reducerad restitution bedöms ej för
övrigt föreligga för sådana varor. Styrelsen föreslår därför att rätten till
reducerad restitution begränsas till att omfatta i princip endast
investeringsvaror såsom transportmedel, maskiner, instrument samt delar och
tillbehör till sådana varor jämte materiel för anläggning och liknande
arbeten, allt under förutsättning att varorna kan identifieras vid utförseln.
Vad
gäller det föreslagna vUlkoret för reducerad restitution att varan skall ha
använts här under andra förhållanden än dem som skall föreligga för att
särskild restitution skall medges påpekar generaltullstyrelsen att villkoret
innebär all reducerad restitution ej kan medges för vara som återutförts utan
att ha använts, efter det all tiden för särskild restitution löpt ut.
Reducerad restitution skulle i sådant fall ha kunnat erhållas om en fiktiv
användning hade arrangerats. På grund härav föreslås att reducerad restitution
skall kunna medges i fall då varan använts här under andra förhållanden än som
berättigar lill särskild restitution eller utan att ha använts återutförts
för sent för att särskild restitution kan komma i fråga.
De
restitutionsberättigade subjekten. Kommerskollegium tUlstyrker förslaget att
s. k. samarbetstillstånd skall kunna medges även i fråga om handdsrestitution.
Sveriges
gross'istförbund m. fl. framhåller att den utformning som industri-, varvs- och
flygrestitution saml handdsrestitution har fått i de sakkunnigas förslag inte
löser de problem som består i att importörerna i varje särskUt fall måste
uppträda som ombud för exportören för att denne senare skall kunna erhålla
restitution. Förbundet finner det emellertid angeläget, alt denna oformlighet
kan lösas och de föreslagna bestämmelsema bör därför ändras så att detta
önskemål kan tillgodoses. När det gäller de restitutionsberättigade subjekten
vid särskild och reducerad restitution anmärker generaltuUstyrelsen alt den av
de sak-kuntuga föreslagna bestämmelsen inte direkt anger vem som skall vara
berättigad. Kravet att importören, exportören och den restitutionsberättigade
skall vara samma person är enligt styrelsen i och för sig motiverat med hänsyn
till alt det kan vara svårt att följa upp en varas användning särskilt om den
passerat flera händer. Styrelsen föreslår emel-
Prop. 1973:187 94
lertid
all delta krav slopas och att del i släUet föreskrivs alt särskUd och reducerad
restitution medges den som utför varan. Sådan restitution bör då enligt
styrelsen kunna komma i fråga endast om denne kan förete importtullsedel och
kan styrka att varan ej använts i större omfattning än vad som är medgivet
enligt reglerna för särskild restitution eUer att varan disponerats på sådant
sätt att reducerad restitution kan medges.
De
restitutionsberättigade objekten. Förslaget alt s, k, blandningstillstånd skall
kunna medges även vid handdsrestitution tillstyrks av kommerskoUegium. Enligt
generaltidlstyrelsens mening bör blandningsrätten i princip inte gälla
exportvaran utom då del undantagsvis kan anses motiverat att medge sådan rätt
för handdsrestitutionsgods. Så kan vara fallet när del rör sig om flytande
importvara som förvaras i samma cistern som svensktUlverkad vara. Styrelsen
anför vidare alt bestämmelsen såsom de sakkunniga avfattat den synes kunna
tolkas så att blandningsrätten skall kunna utnyttjas även i fall då det är
uppenbart att endast svensk vara kommit lill användning, Blandningsrälten bör
emeUertid förbehåUas endast de faU då blandning verkligen ägt rum. Vidare bör
den halvfabrikatblandning som är medgiven enligt nu gällande bestämmelser vara
tillåten även enligt de nya bestämmelserna. I detta sammanhang kan nämnas att
bl. a. Sveriges kemiska industrikontor vid remissbehandlingen av
departementspromemorian uttryckt farhågor för all bestämmelserna om
blandningsrätt kan komma att tillämpas alltför restriktivt.
Industri-,
varvs- och flygrestitution bör enUgt generaltullstyrelsens mening i likhet med
vad som nu är fallet medges även för vara som återutförs efter reparation,
bearbetning, komplettering eller emballering.
Utförsel
m. m. Generaltullstyrelsen påpekar att de sakkunnigas förslag ej upptar den
möjlighet som f. n. föreligger för den som har tiUstånd till allmän
industrirestitution eller handdsrestitution att erhåUa sådan restitution vid
leverans lill den som åtnjuter varvstuUbefridse. Förslaget bör enligt styrelsen
kompletteras i delta hänseende men styrelsen anser alt en generell regel om
sådan restitution bör gälla vid leverans tUl den som medgetts befrielse i
stället för industri-, varvs- eller flygrestitution. Vad avser förstöring av
vara under kontroll av myndighet eller av annan som generaltuUstyrelsen
godkänner jämstäUs sådan åtgärd f. n. med utförsel endast vid särskild och
reducerad restitution. De sakkunniga föreslår att denna ordning skall gälla för
alla former av restitution men har inte anfört några skäl för denna utvidgning.
Eftersom industri- och handdsrestitutionerna är avsedda alt gynna export, kan
det enligt styrelsens mening inte anses motiverat att förstöring av en vara vid
dessa reslitutionsformer skall få samma verkan som utförsel.
Förslaget
att uppläggning på luUupplag skall jämstäUas med utförsel i
restitutionshänseende biträds av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund
m. fl.. Svensk industriförening, Sveriges speditörförbund och
Prop. 1973:187 95
Sveriges
kemiska industrikontor. Däremot motsätter sig praktiskt taget samtliga
näringsUvsorganisationer de sakkunnigas förslag tUl förhindrande av alt s. k.
negativt tullskydd lyfts av. Industriförbundet anför sålunda att möjligheten
att kunna lyfta av ett negativt tuUskydd genom utförsel lill frihamn hittUls
för vissa förelag har varit av avgörande betydelse för produktionen.
Förfarandet har dock kunnat utnyttjas endast av företag som är lokaliserade på
inte alltför långt avstånd från frihamn. Negativt tullskydd kan också lyftas av
genom att varan utförs till t. ex. Danmark, Finland eller Norge och återinförs
därifrån. Denna möjlighet kan emellertid i allmänhet utnyttjas endast av
företag som ligger i närheten av respektive gräns. Delta senare förfarande
skulle, om de sakkunnigas förslag genomförs, i fortsättningen bli den enda
kvarstående möjligheten alt lyfta av negativt lullskydd. Endast etl mindre
antal förelag har alltså hittills haft möjlighet alt lyfta av negativt
tullskydd och enligt de sakkunnigas förslag skulle denna möjlighet nu
ytterligare inskränkas. Industriförbundet anser att redan den tidigare
ordningen var betänklig från rättvisesynpunkt och alt den föreslagna nya
förvärrar situationen, I stället bör företagen i möjligaste mån beredas
tillfälle att utan hänsyn tiU lokalisering kunna lyfta av negativt
tullskydd. Detta skulle kunna ske genom att tullrestitution medges vid utförsel
till frihamn eller uppläggning på tullupplag. Härigenom skulle svenska företag
kunna komma i samma konkurrensläge som företag som exporterar varan i fråga
till Sverige,
Sveriges
grossistförbund m. fl. anser att man i första hand bör överväga att inskriva
en särskild ordning för avlyftande av negativt tullskydd i den nya
förordningen. SkuUe detta av någon anledning inte anses lämpUgt, bör nuvarande
ordning bibehållas. Förbundet föreslår följaktligen att en särskUd ordning för
restitution införs för sådana fall, där företagen kan påvisa att ett negativt
lullskydd är till större olägenhet, altemativt alt såväl utförsel till frihamn
som uppläggning på tullupplag skall medföra rätt till tullrestitution.
Eftersom
det torde vara helt omöjligt att i tulltaxan eUminera alla faktiska och
tänkbara faU av negativt tullskydd finns enligt Sveriges kemiska
industrikontors mening inget skäl att nu avveckla den möjlighet som den
fiktiva utförseln ger till justering av dyUka orättvisor. I stället bör man
söka finna vägar alt göra det möjligt för flera företag var de än är belägna
i Sverige att utnyttja derma möjlighet. Kemikontoret anser att ett
jämställande av uppläggning på tullupplag med utförsel till frihamn är en
mycket påtaglig förbättring, givetvis dock förutsatt att tullrestitution även i
framtiden kan erhållas vid s. k. fiktiv utförsel.
GeneraltuUstyrelsen
och statens jordbruksnämnd avvisar förslaget om att uppläggning på tullupplag
skall kunna gälla som utförsel i restitutionshänseende och riksrevisionsverket
ställer sig tveksamt tUl förslaget.
Prop. 1973:187 96
Generaltullstyrelsen
framhåller att om de möjligheter skulle försvinna som nu står till buds att
genom en fiktiv utförsel tUl och återinförsd från frihamn avlyfta det negativa
tullskyddet, synes ej några starkare argument kunna anföras för att från
restitutionssynpunkt jämställa utförsel till frihamn och uppläggning på
tullupplag med utförsel till utrikes ort. Det kan enligt styrelsen möjligen
göras gällande att en sådan ordning för exportören medför den fördelen att han
kan räkna med restitution tidigare än vad som är fallet om den slutUga
utförseln måste avvaktas. Det kan emellertid förutsättas att exportörerna så
långt möjligt eftersträvar att förkorta lagringstiden för exportgodset eftersom
lagringen alllid är förenad med betydande kostnader. Vad tullupplagen
beträffar har det väl inte heller varit meningen att exportgodset skall kunna
förvaras där under obegränsad tid. Om man bortser från att möjligheterna alt
avlyfta negativt lullskydd enligt förslaget eUmineras medför de föreslagna
bestämmelserna ej någon ändring i fråga om rätt till restitution på grund av
utförsel till frihamn. Bestämmelserna föratsätter också att utförsel till
frihamn av vara, för vilken temporär tullfrihet medgetts, liksom nu är fallet
skall ha samma effekt i tullhänseende som utförsel till utrikes ort. Förslaget
står i dessa hänseenden i överensstämmelse med förarbetena tiU tullagen. Med
hänsyn härtiU anser sig styrelsen kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag i
denna del. Styrelsen kan däremot ej tillstyrka förslaget att uppläggning på
tullupplag av restilutionsgods i avvaktan på utförsel skall konstituera rätt
tUl tullrestitution. I den mån exportörerna skulle använda sig av en sådan
möjlighet att lagra restitutionsgodset skulle de tvingas att tillämpa dubbla
rutiner för sin export, den ena för att säkerställa restilulionsanspråket, den
andra för att dokumentera den verkliga utförseln med hänsyn till kravet på
redovisning i statistiskt hänseende och för alt styrka rätten lill utförsel med
hänsyn till eventuella exportrestriktioner. En sådan etappvis utförsel av
restitutionsgodset skulle även för tullverkels vidkommande medföra stora
olägenheter i form av väsentligt ökade krav på tullkontroll. Vad avser varor som
disponeras med temporär tullfrihet, föreligger såvitt styrelsen har sig bekant
ej något behov av ytterligare möjligheter att avlyfta tullverkets fordran på
införselavgifter än dem som nu står till buds, nämligen utförsel till utrikes
ort och intagning i frihamn. Även om styrdsen med bestämdhet hävdar
uppfattningen att uppläggning av restilutionsgods på tullupplag ej i och för
sig skall medföra rätt till tullrestitution är därmed icke sagt att sålunda
upplagt gods ej av praktiska skäl skall kunna redovisas som slutiigt utfört och
därmed berättigat till restitution i den mån betryggande garantier föreligger
att den upplagda varan blir slutligt utförd ur landet. Detta kan exempelvis
vara förhållandet beträffande gods som intages i de s. k. transitlokaler som nu
finns inrättade i anslutning lill vissa lullflygplatser och som torde bli
likställda med tullupplag fr. o. m. år 1974.
Prop.
1973:187 97
Liksom de sakkunniga anser kommerskollegium,
riksskatteverket och riksrevisionsverket alt varken frihamn eller tullupplag
bör få användas för att lyfta av ett negativt lullskydd eller för att
åstadkomma förmånligare lullvillkor än vid en tidigare förtullning. Enligt
riksskatteverkets mening bör ell sådant förbud vara ett villkor för att
uppläggning i frihamn eller på tullupplag skall få samma'verkan i
restitutionshänseende som utförsel.
Övriga
frågor rörande restitution. GeneraltuUstyrelsen anser att restilulionsliden
för hemtagningsgods bör räknas från det alt varan tagils om hand, eftersom
hemtagaren då kan la varan i anspråk. De sakkunniga har som nämnts föreslagit
att tiden skall börja löpa när varan anges till förtullning även om varan har
tagits hem. Har lullbefridse medgetts i stället för varvs- eller
flygrestitution bör enligt styrelsen tull betalas när förutsättningar för
befrielsen upphör att gälla. En regel härom saknas i förslaget. Del påpekas
vidare att rätten till varvsrestitution eller motsvarande lullbefrielse kan
upphöra inte bara genom att en vara förs bort från fartyg men också genom att
vara förs bort från ponton eller mudderverk. Styrelsen påpekar också att en
regel behövs om att för mycket erhållen restitution skall återbetalas.
Övriga tullförfattningsfrågor
Gällande ordning, förslag och remissyttranden
Befrielse från eller nedsättning av tull för skadade varor
m. m.
Värdetull för en vara beräknas enligt 3 § andra stycket
tulltaxeringsförordningen på det pris varan skulle betinga vid en försäljning
i öppna marknaden vid tiden för anmälan tiU förtullning. Det innebär att tuUen
för en vara som är skadad när den anmäls till förtullning skall beräknas på det
pris som varan kan antas ha i skadat skick.
Vikltull och annan specifik tull utgår däremot i princip
oberoende av varas skick och kvalitet. Om varan är skadad eller av undermålig
kvalitet skall tull i princip ändå tas ut för den. I 7 § tulltaxeringsförordningen
föreskrivs emellertid att annan tull än värdelull kan få nedsättas, om varan
av tillfällighet skadats under transporten till införsel-orten eller efter
ankomsten dit men innan varan anmälts till förtullning. Föreskriften gäller
dock inte om varan skadats genom förskämning. Nedsättning får medges med belopp
som svarar mot den minskning av värdet som skadan orsakat.
De sakkunniga föreslår inte någon egentlig ändring av
bestämmelserna om förtullning av skadade varor som är belagda med värdetull.
7 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop. 1973:187 98
Förslaget
innebär inte heller någon ändring i fråga om skadad vara, för vilken tull skall
beräknas efter annan grund än värde. Tullen får då nedsättas med ett belopp som
motsvarar minskningen av varans värde till följd av skadan. De sakkunnigas
förslag innebär emellertid att tullnedsättning även kan medges om varan skadats
genom förskämning. Ofta kan det enligt de sakkunniga vara svårt alt faststäUa
när en skada har inträffat. Redan med nuvarande förtullningsförfarande är det
därför vanskligt att avgöra om hänsyn skall tas till skadan vid tullbeläggningen.
Bevissvårigheterna torde bli än större i ett renodlat deklarationssystem. Den
omständigheten att bevisbördan vilar på den tullskyldige gör, enligt de
sakkunniga, att förhållandena då varan anges till förtullning bör kunna bli
utslagsgivande även för hemtagna varor.
Någon särskild regel om
befrielse från tull för varor som bar förstörts föreslår inte de sakkunniga.
De sakkunniga ställer sig
tveksamma till att överlåtelse till tullverket av en vara, som importören
förfogat över, skulle medföra befrielse från avgifterna för den. I de fall
sådan överlåtelse bör medföra avgiftsbefrielse bör detta enligt de sakkunnigas
mening ske genom att varan fritas från förtullning.
Kommerskollegium
har intet alt invända mot de sakkunnigas förslag att skada, som orsakats av
förskämning, i fortsättningen skall kunna föranleda tiUlnedsättning, även om
det inte förefaller kollegiet uteslutet att vissa svårigheter kan uppkomma vid
tillämpningen. Generaltullstyrelsen anser däremot inte att tullnedsättning bör
medges för förskämningsskador. Styrelsen erinrar om att departementschefen i
prop. 1960: 98 s. 61 inte vUle tUlstyrka att tullen nedsättes för skador som
uppkommit genom förskämning med hänsyn bl. a. till svårigheterna alt i
efterhand konstatera när och i vUken utsträckning en förskämning inträtt.
Styrelsen finner inte att den nya tullproceduren ger anledning att ändra
bestämmelserna i detta hänseende. Vidare vänder sig styrelsen mot all skador,
som drabbar vara fram till dess den anges till förtullning, utan undantag
skulle medföra tuUnedsältning. Det framhålls att en sådan ordning kommer att
medföra betydligt större förmåner för hemtagare än för andra importörer,
eftersom förtullningen för en hemtagen vara i regel inträffar vid en betydligt
senare tidpunkt än för en icke hemtagen. En hemtagare bör inte komma i ett
bättre läge än en icke hemtagare därigenom att han skulle kunna göra avdrag i
tullen för skador som uppkommit sedan han fått förfoga över varan.
Skall bevisbördan för när
skada uppstått, såsom de sakkunniga uttalat, vila på den tullskyldige finner
Sjöassuradörernas förening det angeläget att denne, i andra fall än vid
hemtagning, bereds tillfälle alt snarast möjligt föranstalta om besiktning.
Föreningen hemställer därför alt tullupplagsinnehavare åläggs att utan dröjsmål
underrätta mottagaren
Prop.1973:187 99
då
en importerad vara befinns vara skadad, förstörd eller uppvisa brist.
Tull-
och skattefrihet för film
Positiva
kopior av kinofilm är belagda med en tull av 4 kr. per 100 kg. Inom
filmbranschen är endast kopieringsverksamheten tullskyddad. Det kan också
nämnas att fUm för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål, f.
n. under vissa förutsättningar är tullfri enligt 8 § 17
tulltaxeringsförordningen och 34 § 4 mom. tulltaxeringskungördsen.
De
sakkunniga anför att fUmutredningen i en bilaga tUl sitt betänkande (SOU 1972:
9) har behandlat frågor om tull och mervärdeskatt vid viss införsel av bl. a.
film. Där föreslås bl. a. tullfrihet för all slags film. De sakkunniga delar
filmutredningens uppfattning i denna fråga och föreslår att tullfrihet enligt
tulltaxan införs för all film.
Kommerskollegium
hänvisar tUl att tullskyddet för film tillkommit för att skydda
kopieringsverksamhelen. Med hänsyn till den låga tull-satsen som motsvarar en
tuUincidens av cirka två procent och då dessutom större delen av denna import
redan är eller genom marknadsarrangemangen i Västeuropa inom en nära framtid
kommer att bli tuUfri kan denna fråga i och för sig knappast anses vara
särskilt stor. Enligt vad kollegiet inhämtat överväger man inom branschen att
undersöka möjligheterna för ett förbättrat tullskydd. Det har emellertid ej
varit möjligt för kollegiet att på den korta tid som stått till buds närmare
penetrera tullskyddsbehovet. I ett sådant läge och med hänsyn till att man nu
står inför en ny förhandlingsomgång på bl. a. tullområdet vill kollegiet
ifrågasätta om en åtgärd av det slag som här föreslås bör genomföras nu.
Skatteförfattningar
GäUande
ordning
Flertalet
indirekta skatter är avsedda att träffa omsättning eller konsumtion inom
landet av skattepliktiga varor. För att skatterna inte skall påverka
konkurrensförhållandena har det varit nödvändigt att beskatta vissa varor redan
vid införseln. Detta har skett efter skilda metoder för olika typer av skatter.
Mervärdeskatten tas alltid ut i samband med införsel av skattepliktiga varor
oavsett vem som är importör (här bortses från vissa fall av skattefrihet som
behandlas i fortsättningen). Genom mervärdeskattens avdragssystem undviks
kumulativa skatteeffekter. För flertalet punktskatter gäUer en annan ordning.
Enligt denna skall vissa skattskyldiga registreras hos beskattningsmyndigheten
regdmäs-
Prop.
1973:187 100
sigt
riksskatteverket och redovisa skatten dit även för importvaror.
Tullmyndigheten har i dessa fall endast att lämna beskattningsmyndigheten
uppgift om införseln. När annan än registrerad importerar skattepliktiga varor
tas skatten däremot ut av tullmyndigheten i samband med införseln.
I
vissa skatteförfattningar har föreskrivits att skattskyldighet uppkommer vid
införsel till landet av skattepliktig vara och att den är skattskyldig som i
tullhänseende är att anse som varuhavare. Regler uppbyggda efter detta system
återfinns i bl. a. förordningen (1968: 430, ändrad senast 1972: 558) om
mervärdeskatt, förordningen (1960: 253, ändrad senast 1972: 378) om tUlverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker, förordningen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam samt förordningen (1973: 37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar.
Enligt andra
skatteförfattningar gäller att skattskyldighet för annan än registrerad
inträder när skattepliktig vara införs till landet. Skattskyldig är för dessa
fall regelmässigt den för vars räkning införseln äger rum. Som exempel på
författningar enligt detta mönster kan nämnas förordningen (1956:545, ändrad
senast 1973: 14) ang. omsättningsskatt å motorfordon i vissa faU, förordningen
(1961: 394, ändrad senast 1972:377) om tobaksskatt, förordningen (1941:251,
ändrad senast 1971: 1230) om särskild varuskatt, förordningen (1961: 372,
ändrad senast 1971: 252) om bensinskatt samt förordningen (1957: 262, ändrad
senast 1971: 251) om aUmän energiskatt.
I
skatteförfattningarna föreskrivs i regel, att skatt vid införsel fastställs
och uppbärs i den ordning som gäller för tull. Även vad som i övrigt är
föreskrivet för tull gäller mestadels också för skatten.
I
några skatteförfattningar har angetts, att generaltullstyrelsen är
beskattningsmyndighet vid införsel av skattepliktig vara. Här kan anmärkas,
att tullmyndighets beslut enligt förordningen om särskild varuskatt slutligt
skall granskas av riksskatteverket, som kan verkställa korrigeringar av
besluten.
Enligt
1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa faU (1 §
ändrad senast 1970: 184) kan Kungl. Maj:t förordna att bl. a, skatt, som skulle
ha erlagts till tullverket på grund av införseln, inte skall tas ut för vara
som införs under sådana omständigheter att tullfrihet kan medges enligt 4 §, 6
§ 1 mom. eller 812 §§ tuUtaxeringsförordningen.
Dessa
tullfrihelsbestämmdser avser ett antal helt skilda fall. Bl, a, medges tullfrihet
för varor till främmande beskickningar och konsulat samt internationella
organisationer. Vidare kan tullfrihet medges för materiel för undervisnings-;
vetenskapliga eller kulturella ändamål, välfärdsmateriel för sjömän och varor
från utvecklingsländerna. Enligt 9 § medges tullfrihet vid egentiig
gränstrafik. I 10 och 11 §§ behandlas
Prop.
1973:187 101
temporär
tullfrihet för varor och transportmedel. I 4 §, 6 § 1 mom. och 12 § finns
bestämmelser om tullfrihet för emballage, för relurvaror och för varor som
förstörts. I flertalet fall har Kungl. Maj:t getts bemyndigande att bestämma
de närmare villkoren för tullfriheten. Dessa bestämmelser finns i
tulltaxeringskungördsen.
Bestämmelserna om
befrielse från skatt har nyligen setts över. Kungörelsen (1970: 234) om frihet
från införselavgift i vissa fall är en följd av denna översyn. Jämfört med vad
som gäUde tidigare har skattefriheten inskränkts genom kungörelsen.
Skattefrihet medges således ej för varor som blir tullfria enligt 8 § 23
tulltaxeringsförordningen, dvs. varor från utvecklingsländerna (jämför dock 4
§ första stycket 2 förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningar). Inte
heller varor till undervisningsanstalter eller vetenskapUga institutioner blir
numera skattefria om de inte skänkts från utlandet eller köpts för medel som
skänkts från utlandet.
Enligt 2 § förordningen om
frihet från införselavgift i vissa fall medges restitution av skall eller
annan avgift, som erlagts till tullverket vid införsel, efter samma regler som
gäller för tullrestitution enligt 2, 5, 6 eller 6 a §
tullrestitutionsförordningen. En förutsättning är alt återbäring av beloppet
inte kan medges i annan ordning. Denna inskränkning avser bl. a.
mervärdeskatt, som skattskyldig kan dra av i sin redovisning av sådan skatt.
I
vissa fall får tullrestitution inte medges vid utförseln om samtidigt
tullfrihet enligt EFTA-konventionen åtnjuts i importlandet. Sådan tullfrihet
hindrar dock inte restitution av skatt.
Det
bör anmärkas att restitution kan medges inte bara vid utförsel utan också vid
vissa andra förfaranden (se avsnittet om restitution).
De
sakkunniga
Någon
ändring av de grundläggande principerna för uppbärandet av skatt i samband med
import har de sakkunniga ej övervägt. De ändringar som föreslås är med något
undanlag föranledda av den nya tullproceduren.
Enligt lullagen innefattar
tuUskyldigheten också skyldighet att betala skatt som skall uppbäras av
tullverket. Skatt tas härvid ut vid förtullningen. Tullskyldig och därmed
också skattskyldig är den som anger varan till förtullning. Om varan tas om
hand med stöd av 3 § andra stycket tullagen, blir hemtagaren tullskyldig.
Vidare avser tulllagens bestämmelser om tulltaxering, om- och
efterlulltaxering, uppbörd och besvär m. m. inte bara tull utan också skatt
som tullverket tar ut.
De
sakkunniga anser att skatteförfattningarna inte bör innehålla bestämmelser om
förhållanden som uttömmande regleras i tullagen. Här
Prop. 1973:187 102
avses
närmast frågor om beskattningsmyndighet, skattskyldighet, fastställelse och
uppbörd av skatt, besvär m. m. i samband med införsel.
Författningarna
om indirekt beskattning bör därför enligt de sakkunnigas mening innehålla
bestämmelser om att skatt för skattepliktig vara som införs till landet
eventuellt införs till landet av annan än den som är i särskild ordning
registrerad skall betalas tUl tullmyndighet vid förtullningen och att
tullagen gäller även i fråga om skatten. De sakkunniga har utarbetat förslag
till sådana författningsändringar.
I
fråga om flera punktskatter gäller att särskilt avdrag får göras för vara som
utförts ur landet eller till svensk frihamn. Sådana transaktioner kan ibland
också leda lill återbetalning av skatt. De sakkunniga har föreslagit att samma
rättsverkningar i restitutionshänseende som följer av att en vara utförs ur
landet skall inträda också om varan i stället förs till frihamn eller läggs upp
på tullupplag för att utföras senare. Motsvarande bör, enligt de sakkunnigas
mening, gälla även i fråga om beskattningen. De nya bestämmelserna om
exporlbutik anger inte att intagning i sådan butik skall jämställas med
utförsel. Regler härom bör därför tas in i bestämmelserna om mervärdeskatt,
tobaksskatt och skatt på maltdrycker (starköl). På gmnd härav föreslås
ändringar i ett flertal skatteförfattningar. Författningstexten har samtidigt
jämkats för att anpassas till tullagens nomenklatur.
EnUgt
förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt skall riksskatteverket slutiigt
granska tullmyndighetens skattebeslut och vidta de åtgärder granskningen
föranleder. De sakkunniga ifrågasätter om denna ordning, som saknar
motsvarighet i fråga om annan indirekt skatt, är sakligt motiverad. Från
riksskatteverket har inhämtats att eftergransk-ningen endast sällan leder lill
någon åtgärd från verkets sida. Övervägande skäl talar för att tullmyndigheten
blir helt ansvarig för beskattningen i samband med import. En sådan ordning
behöver inte hindra alt riksskatteverkets större möjligheter till kontroll m,
m, alltjämt utnyttjas. Om riksskatteverket underrättas om tullens
skattebeslut, kan även dessa beslut omfattas av verkets revisioner.
Iakttagelserna vid sådana revisioner bör delges generaltullstyrelsen, som får
ta ställning till eventuella åtgärder.
Mot
bakgrund härav föreslår de sakkunniga att de särskilda bestämmelsema om
riksskatteverkets granskning av tullmyndighetens skattebeslut utgår.
Tullagen
reglerar uttömmande vad tulldeklaration skall innehålla. Generaltullstyrelsen
får för särskilda fall föreskriva att uppgifter som behövs för förtullningen
skall lämnas i annan ordning än genom deklaration. Vidare kan styrelsen
föreskriva vilka handlingar som skall bifogas tulldeklaration.
Skatteförfattningarna bör därför inte innehålla
Prop.
1973:187 103
detaljbestämmelser
om deklarationer. De sakkunniga utgår från att generaltullstyrelsen meddelar
sådana bestämmelser efter samråd med riksskatteverket.
Eftersom reglema om
undanlag från uttagande av skatt i samband med införsel nyligen ändrats saknas
enligt de sakkunnigas mening anledning att nu göra materiella ändringar i detta
regelsystem. De föreslagna ändringama har därför enbart redaktionell eller
formell innebörd. Förslagen om tullfrihet i vissa fall för varor till
vetenskapliga institutioner eller undervisningsanstalter innebär bl. a. att
sådana varor blir skattefria om de lånats från utlandet utan vederlag.
Remissyttrandena
De
sakkunnigas förslag lämnas i stort sett utan erinran av remissinstanserna.
Riksskatteverket antar att de sakkunniga vid anpassningen av reglerna om
beskattningen vid import tUl tullagens bestämmelser har utgått från att skatten
inbegrips i annan införselavgift som skall betalas av den tullskyldige. För att
missförstånd om vem som är skatlskyldig vid importen skall undvikas bör det
enligt riksskatteverkets uppfattning uttalas att skatter som tas ut vid
förtullning anses som införselavgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län betonar
vikten av att skattefriheten vid import inte blir av vidare omfattning än vid
motsvarande omsättning inom landet.
GeneraltuUstyrelsen
påpekar att skatt bör betalas under samma betingelser som enligt de
sakkunnigas förslag skall gälla för tull, om varan sedan den lagts upp i
frihamn eller på provianteringslager och därmed blivit att anse som utförd i
restitutionshänseende åter tas från frihamnen eller lagret utan samband med
utförsel. Styrdsen framhåller att något förslag till föreskrifter med sådan
innebörd inte har lagts fram av de sakkunniga och förordar att de bestämmelser
som de sakkunniga har föreslagit såvitt avser tull, i tillämpliga delar får
gälla även för skatt, dock inte för mervärdeskatt, som utgår efter andra
grunder än övriga konsumtionsskatter. Det synes styrelsen lämpligt att dessa
föreskrifter tas in i en särskUd förordning. Styrelsen hänvisar därvid till de
sakkunnigas förslag till förordning om frihet från införselavgift.
Vad avser förordningen om
frihet från införselavgift anmärker kom-merskollegium att 1 § inte gäller i
fråga om avgift på vissa dryckesförpackningar. Detta framgår av förordningen
om avgift på vissa dryckesförpackningar. Kollegiet vUl ifrågasätta om inte
detta också bör framgå av förordningen om frihet från införselavgift.
Prop. 1973:187 104
Regleringsförfattningar
Gällande
ordning
Införseln
av varor till Sverige regleras genom ett stort antal författningar.
Regleringarna har kommit till av olika anledningar. Ofta är del varornas
fysiska egenskaper, farlighet o. d. som lett till att införseln reglerats. I
andra fall kan näringspolitiska skäl vara orsaken. Mera sällan innebär en
reglering alt en vara eller varor från ett visst land eller område inte alls
får införas. Mestadels får de reglerade varorna införas på vissa villkor.
Ibland gäller flera villkor för samma vara.
Införselvillkoren
föreskrivs i allmänhet av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av den myndighet som skall ha tillsynen över att resp. regleringsförfattning
efterlevs (tillsynsmyndigheten). För införsel av olika varor kan krävas t. ex.
a)
att införseltillstånd företes,
b)
att intyg lämnas från myndighet
i utlandet,
c)
att varan kommer in till viss
person (t. ex. den som har rätt att tillverka eller handla med sådan vara här i
landet),
d) att
införseln sker över viss ort,
e) att
varan undersöks innan den lossas eller frigörs från tullverkets
befattning,
f) att
varan hålls i karantän viss lid,
g) att
bevis företes om att varan uppfyller vissa uppställda krav,
h) att varan är märkt på visst sätt,
i)
att varan förs in till landet under viss tid.
Tullmyndigheterna
skall kontrollera att införsdvillkoren är uppfyllda.
I
tullagstiftningen finns f. n. inte någon allmänt tiUämplig definition av
uttrycket införsel lill riket. I flertalet imporlregleringsförfattningar
används emellertid detta uttryck.
Villkoren
för införsel av varor finns angivna i skUda imporlregleringsförfattningar.
Flera av dessa författningar innehåller dessutom bestämmelser om åtgärder som
får vidtas med vara utan hinder av att införselvillkoren inte iakttagits. Bland
sådana åtgärder märks transilering, dvs. transport genom tullområdet eller
mellan orter inom tullområdet, och uppläggning på tullager eller i frihamn. Om
reglerings-författningen saknar sådana bestämmelser får de varor som författningen
rör transiteras m, m, enligt föreskrifterna i förordningen (1924: 119) angående
transilering av införselförbjudna varor m, m. (tran-siteringsförordningen,
ändrad senast 1935: 252), Denna förordning avser varor som enligt särskild
författning inte får införas till landet eller får införas endast av vissa
personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tUlstånd av myndighet eller
under vissa villkor. Utan hinder av sådana föreskrifter får varorna enligt 1 §
första stycket transiteras eller eljest befordras under tullverkets kontroll
eller läggas upp på lullager
Prop. 1973:187 105
eller i frihamn. Har föreskrifterna meddelats med hänsyn
lill aUmän hälsovård eller säkerhet eller lill förekommande av alkoholmissbmk
eller djur- eller växlsjukdom eller har införsdrätten förbehållils vissa
personer eller sammanslutningar, får varan dock endast läggas upp i frihamn
eller transporteras sjöledes mellan frihamn och utrikes ort eller annan
frihamn.
De sakkunniga
I och med alt tullproceduren ändras på väsentliga punkter
måste ett stort antal regleringsförfattningar anpassas efter de nya
pröcedurreg-lerna. Vid anpassningen har de sakkunniga förutsatt att rätteri
till sådan godshantering, som skall gälla för varor i allmänhet, kan
inskränkas för införselreglerade varor även i det nya luUförfarandet och att
detta kan ske genom att förbud meddelas mot vissa hanteringsformer till dess
det visats att införselvillkoren har uppfyllts. Förbuden kan avse t, ex.
hemtagning, förvaring på lullager eller i frihamn eller försändning inom
landet.
I
propositionen med förslag till tullag, m. m. utgick departementschefen från
att principen skulle vara att möjligheten lill hemtagning ej fick omfatta s. k.
allmänfarliga varor, medan andra importreglerade varor väl kunde tas om hand av
hemtagaren men i övrigt vara underkastade förfogandeförbud, tills importlicens
eller annat tillstånd företetts (prop. 1972: 110 s. 43 och 44). De sakkunniga
uttalar i anslutning härtill att de inte ansett sig böra dela in de införselreglerade
varorna i allmänfarliga och andra. De har i stället mera direkt undersökt hur
de införselvillkor, som gäller när den nya tullproceduren skall börja
tillämpas, skall anpassas lill denna. De sakkunniga. anmärker alt det får anses
ligga i sakens natur att varor som inte får tas; om hand av hemtagare inte
heller får läggas upp på tullkreditiager hos honom innan införselvillkoren
uppfyllts.
De sakkunniga som har inhämtat yttranden från berörda
tillsynsmyndigheter har övervägt olika alternativ för att anpassa
bestämmelserna i regleringsförfattningarna efter den nya tullagstiftningen. Det
som ligger närmast lill hands är all i resp, regleringsförfattning ange vilka
former av hantering som kan tillåtas för de varor författningen avser, I regle-ringsförfattningarna
bör nämligen i princip finnas samtliga bestämmelser som gäller de reglerade varuslagen.
Vid en sådan lösning skulle emdleiiid författningarna komma att tyngas av många
i stort sett likalydande bestämmelser. Del har därför ansetts lämpligare ait
sammanföra sådana bestämmelser som är gemensamma för olika
reglerings-författningar efter mönster från transUeringsförordningen, Om bestämmelser
som avviker härifrån skall gälla för något varuslag bör de tas in i
vederbörande regleringsförfattning.
De gemensamma föreskrifterna blir alltså ett komplement
till regie-
Prop. 1973:187 106
ringsförfatlningarna.
De kan emellertid också sägas röra tillämpningen av tullagens föreskrift om att
tullmyndigheten i samband med förtullning av en vara skall kontrollera att
denna får införas, I de sakkunnigas förslag har de gemensamma bestämmelserna
utformats som fyra nya paragrafer i tuUstadgan, De gemensamma bestämmelserna är
aUtså avsedda alt ersätta bestämmelserna i transiteringsförordningen, som bör
upphävas. De undantagsbestämmelser i 1 § andra stycket förordningen, vUka
meddelats med hänsyn tiU allmän hälsovård eller säkerhet eller till
förekommande av alkoholmissbruk eUer djur- eller växlsjukdom, har dock ingen
motsvarighet i förslaget till ändringar i tuUstadgan. Sådana bestämmelser
föreslås i stäUet i regleringsförfallningarna. Härigenom torde tillämpningen av
bestämmelserna bli enklare. Förslag läggs också fram till övriga nödvändiga
ändringar i regleringsförfattningarna.
Om
annat inte sägs i regleringsförfattningarna bör de föreslagna gemensamma
bestämmelserna (101104 §§) gälla såväl varor för vUka införsdvUlkoren inte
uppfyllts som varor vilka är ovillkorligt införselförbjudna. När tullmyndighet
konstaterat att vara får införas bör importören få förfoga fritt över den om
inget annat hinder föreligger.
Efter
förebUd av 2 § lullagen nämns i den föreslagna 102 § de olika former av
hantering som bör vara tillåtna för införselreglerade varor utan att
införselvillkoren uppfyllts. Av 4 § tullagen finner de sakkunniga framgå alt
vara anses införd i lullhänseende när den kommer tUl den första "anloppsorten"
i tullområdet. I 102 § 4 nämns alt vara som avses i 101 § får ålerulföras.
Detta gäller emellertid endast i den mån varan inte är underkastad
exportreglering. Ibland regleras exporten i samma författning som importen (t.
ex. i narkotikaförordningen, 1962: 704). I andra fall sker det i en särskUd
författning. Sålunda regleras utförseln av bl. a. vapen i kungörelsen (1949:
614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel.
När
en införsdreglerad vara får tas om hand av hemtagare och förvaras hos denne
under förfogandeförbud lill dess införselvillkoren uppfyllts är det enligt de
sakkunniga av särskUt intresse vilka förfoganden som förbudet skall omfatta.
Enligt de sakkunnigas uppfattning behöver förbudet i allmänhet avse endast den
fysiska hanteringen av varan. Ett förfogandeförbud kommer då normalt inte att
hindra att varan säljs, förutsatt att den blir kvar i hemtagarens lokaler lUl
dess införselvillkoren uppfyllts. Förbudet bör inte heller hindra att varan
transiteras, återutförs, förs lill frihamn eller förvaras på lullager. Huravida
möjligheten att lägga varan pä tullager i vissa fall bör inskränkas
ytterligare så länge förfogandeförbud gäller är en fråga som de sakkunniga återkommer
till.
Den
föreslagna 103 § avser bl. a. varor som kommer in till landet men som inte fär
införas. Anledningen kan vara exempelvis att totalt
Prop.
1973:187 IO7
införselförbud
gäller för varuslaget eller att importören inte är behörig eller saknar
införseltillstånd. I flera regleringsförfaltningar finns f. n. bestämmelser om
hur man skall förfara med dessa varor. Sålunda gäller för varor av vissa slag
att de får överlåtas lill någon som är behörig alt införa dem eller att de får
återutföras inom viss lid. För dessa fall gäUer vidare att varoma hemfaller tUl
kronan om överlåtelse eller utförsel inte sker. Ej sällan föreskrivs alt tUlsynsmyndigheten
bestämmer hur det skall förfaras med vara som hemfallit åt kronan. Sådana
föreskrifter bör enUgt de sakkunnigas mening utgå ur
reglerings-författningarna.
En vara som importören
inte får föra in bör enligt de sakkunnigas mening få ålerulföras utan särskild
föreskrift därom, såvida inte också utförseln av varan är reglerad. Likaledes
bör den utan särskild föreskrift kunna överlåtas liU någon som är behörig att
föra in varor av samma slag. Föreskriften om återatförsd i 103 § tjänar främst
syftet att ange den tid inom vUken återutförsd skall ske. Om ingen åtgärd
vidtas med varan inom denna tid bör tiUsynsmyndigheten få bestämma vad som skaU
ske med varan. Myndigheten bör kunna medge alt vara återutförs även efter den
bestämda tiden.
Beträffande
vissa varor, såsom vapen (35 § 2 mom, vapenförordningen) och rusdrycker (86 §
1 mom, rusdrycksförsäljningsförordning-en), har de sakkunniga inte funnit skäl
föreslå ändring av gällande bestämmelser utom i fråga om tidsfristen för återutförsd,
1 104 § har bestämmelser
om försäljning genom tullmyndighets försorg tagits in. De motsvarar i huvudsak
bestämmelserna i 2 § transiteringsförordningen. Enligt förslaget skall dock
tillsynsmyndigheten ha rätt att bestämma vad som skaU göras med vara som inte
kan säljas.
De sakkunniga har bedömt
alt bestämmelser som innebär att varan inte fär lossas ur transportmedel innan
vissa åtgärder vidtagits eller att varan får lossas bara på viss ort inte
behöver ändras i materiellt hänseende på grand av det nya förfarandet.
För
vissa varor gäller som enda införsdvUlkor alt importören är behörig (t, ex.
alt handla med eller tUlverka explosiva varor, gifter eller läkemedel). Om en
sådan importör är hemtagare bör hemtagningstillstånd kunna meddelas för varor
av det slag behörigheten avser, när importören företett bevis om behörigheten
hos tullmyndigheten.
Om
hemtagningsförbud gäller för införsdreglerad vara eller om sådan vara införs av
någon som inte är hemtagare kommer ibland problemet upp om hur varan skall
hanteras till dess att införselvillkoren uppfyllts. Vara som införs skall
läggas på tullupplag om den inte tuUklareras omedelbart. För många varor är
det dessutom föreskrivet eller av annan anledning nödvändigt eller lämpligt
att de här i landet förvaras i lokaler av viss beskaffenhet (brandsäkra
utrymmen, kylutrymmen etc). De sakkunniga erinrar om regeln att den som har
tullupplag i princip är skyl-
Prop. 1973:187 108
dig
att la emot oförlullade varor för förvaring (se 30 § tullstadgan) och finner
det vara uppenbart att inte varje upplagshållare kan åläggas att skaffa lokaler
som uppfyller fordringarna i alla dessa hänseenden. Vissa upplagshållare torde
dock kunna åläggas att inrätta lokaler som lämpar sig för lagring av varuslag
för vilket särskilda förvaringsregler gäller. Det torde också bli möjligt att
godkänna vissa speciallokaler som tullupplag, I första hand bör dock övervägas
om det för särskilda varaslag är möjligt att dispensera från förvaringsreglerna
under den kortare tid (högst 30 dagar) som förvaring på tullupplag blir
aktuell. Går inte del kan det behöva föreskrivas all varan skall transporteras lill
luUupplag med godkänt förvaringsutrymme, eventuellt på annan ort. Ansvaret för
att lämpliga lagerlokaler finns tillgängliga bör i första hand ligga på
vederbörande importör.
Varor
för vilka särskUda regler gäller för hanteringen inom landet torde i regel
importeras av någon som normall använder eller säljer sädana varor, I annat
fall skall importören ha tillsynsmyndighetens särskilda tillstånd att föra in
varan, I tillståndet anges de villkor som skall uppfyllas innan varan får föras
in. Även denna kategori importörer bör fä la hem den införda varan lill egna
lokaler sä snart införseltillståndet visals upp. Om varan skall undersökas
eller kontrolleras pä annat sätt bör detta i allmänhet kunna ske i importörens
lokaler, I så fall bör förfogandeförbud gälla liU dess kontrollen skett.
Tillsynsmyndigheten
kan, framhåller de sakkunniga, behöva föreskriva vad som skall ske med importreglerad
vara när den inte tas om hand av behörig importör omedelbart efter införseln.
Detta kan bli aktuellt bl, a, i de fall dä en vara, som fär införas bara efter
särskilt tillstånd, kommer in till landet utan att tUlstånd har meddelats. För
sådana fall kan det övervägas om tullverket skall vara skyldigt att anmäla
förhållandet för tillsynsmyndigheten. För särskilt farliga varor får, uttalar
de sakkunniga, kanske övervägas om lossning skall förbjudas när
införseltillstånd inte finns.
De
sakkunniga framhåller alt det i förarbetena lUl tullagen har förutsatts att hemtagare
som för in varor som är importreglerade enbart av handelspolitiska skäl skall
få ta hem varorna men inte förfoga vidare över dem förrän införselvillkoren har
iakttagits. Det har vidare uttalats att omfattningen av ett sådant
förfogandeförbud skall bestämmas av Kungl, Maj:t eller, efter bemyndigande, av
berörda myndigheter (prop. 1972: 110 s. 44). Den ordningen skulle göra det
möjligt att anpassa bestämmelserna till erfarenheter som vunnits vid tUlämpningen.
Kommerskollegium har i sitt remissvar till de sakkunniga anfört att övervägande
skäl talar för att förvaring på tullkreditiager av sådana varor inte bör tUlåtas
förrän kontroll skett av alt varan får införas eller att särskilt medgivande
lämnats av kollegiet. De sakkunniga har förståelse för att ett förfogandeförbud
i vissa fall behöver göras särskilt
Prop. 1973:187 109
kvalificerat.
Vederbörande tillsynsmyndighet bör få bemyndigande att om det behövs inskränka
importörens rätt alt hantera varan. Förslagen lill ändringar i
regleringsförfattningarna har utformats i överensstämmelse härmed.
Den nya tullproceduren
innebär inte några ändringar av betydelse vid utförsel. I de författningar som
reglerar utförseln föreslår de sakkunniga därför i stort sett endast
redaktionella ändringar, bl. a. ändringar då det gäller hänvisningar lill nya
författningar.
Remissyttrandena
Remissinstanserna
godtar i allmänhet de sakkunnigas förslag att sådana bestämmelser som är
gemensamma för olika regleringsförfaltningar sammanförs och att
speciella.bestämmelser tas in i vederbörande reg-leringsförfatlning. Även i
övrigt har de sakkunnigas förslag till anpassning av regleringsförfattningarna
i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
GeneraltuUstyrelsen
har i och för sig ingen erinran mot att de gemensamma föreskrifterna om
hanteringen av vara som är underkastad särskild reglering vid införseln
sammanförs till en och samma författning. Styrelsen anser emellertid att dessa
föreskrifter är att betrakta som materiella bestämmelser. Bestämmelserna bör
därför inte tas in i tullstadgan utan i stället i en särskild förordning om
hantering av införselreglerade varor. Denna förordning kan enligt styrelsens
mening i huvudsak utformas i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till
ändring av tullstadgan.
Beträffande den föreslagna
102 § tullstadgan anför produktkontrollnämnden att förvaring av införselreglerade
hälso- och miljöfarliga varor på tullupplag eller tullager bör föregås av
anmälan till länsstyrelsen och yrkesinspektionen. Begreppet införsel (import)
är f. n. enligt vad som framgår av belänkandet något oskarpt i konturerna. Inte
heller i förslaget lill ny text synes man kunna avgöra exakt när införsel får
anses äga rum. Från säkerhetssynpunkt är det därför väsentligt att olika
hanteringsmoment ses frikopplade från införselbegreppet och att det vid
tillämpningen inte råder minsta tvekan om alt varor som hanleras innanför
landets gränser skall följa de speciella hanteringsföreskrifter som kan finnas
beträffande t. ex. transport, förvaring och förstöring oberoende av om varorna
anses införda eller ej. Om exempelvis förbud mot landsvägstransport föreligger
för viss farlig vara till följd av specialförfattning skulle härav enligt den
föreslagna 102 § tullstadgan följa att transport över huvud taget inte blir
aktuell. Under sådana förutsättningar vUl produktkontrollnämnden inte motsätta
sig att 102 § med undantag av medgivandel för hemtagare alt taga hand om vara
görs tilllämplig på gift och analogt på PCB.
Även
kommerskollegium godtar förslaget i 102 §. Kollegiet fömtsät-
Prop. 1973:187 110
ler
emellertid att tiUsynsmyndighetens rätt att göra ytterligare inskränkningar
kan tolkas så att det ger kollegiet möjlighet tUl även andra inskränkningar än
undantag för förvaring på tullkreditiager, när särskUda kontroUsvårigheter
eller andra särskUda omständigheter gör det påkallat. Som exempel anges
hemtagningsförbud och utsträckning av förfogandeförbudet efter hemtagning tUl
ett vidare varuområde än det som är im-portregleral. Vad beträffar rätten till återatförsd
och transilering genom landet bör enligt kollegiets mening särskilt anges i 102
§ tullstadgan att särskUt tiUstånd enligt exportregleringsförfattning kan
erfordras för en sådan hantering. Även generaltullstyrelsen anser att ett
sådant förtydligande behövs.
GeneraltuUstyrelsen
finner det angeläget alt flertalet varuslag kan bli föremål för hemtagning. När
förbud häremot föreskrivs bör tillsynsmyndigheten som regel ha möjlighet att
medge undantag. Tillsynsmyndigheten kan därvid föreskriva särskilda villkor
för förvaringen hos hemtagaren, t. ex. att varan skall förvaras under
tullmyndighetens lås eller i särskilt utrymme. Styrelsen föreslår att sådan
rätt införs bl. a. i förordningen (1949:341) om explosiva varor,
strålskyddslagen (1958: 110) samt i förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten.
Beträffande varor som avses i förordningen (1961: 181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat bör enligt generaltuUstyrelsens
mening hemtagning generellt kunna medges. De inskränkningar som följer av den
föreslagna förordningen om hantering av införselreglerade varor måste dock
iakttas. Tillsynsmyndigheten bör kunna föreskriva inskränkning i denna rätt
beträffande särskilda varaslag.
När
det gäller förbud för hemtagare att förfoga över varor som är underkastade
importförbud av handelspolitisk natur återkommer Sveriges grossistförbund m.
fl. tUl vad tidigare anförts vid förarbetena till tullagen (jfr prop. 1972: 110
s. 41). Förfogandeförbud och förhandskontroll av licensinnehav anses inte
nödvändigt med hänsyn lill de synnerligen starka reaktioner, som hemtagaren kan
förvänta om han överträder gällande licensbestämmelser. Förutom straff enligt
särskilda bestämmelser löper han också risk att få sitt hemtagningstUlstånd indraget
och fortsättningsvis bli vägrad importlicenser. Förbundet anser därför att de
föreslagna bestämmelsema om förfogandeförbud i tUl-lämpliga delar bör utgå.
I
fråga om hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor framhåller naturvårdsverket
att de nya förfarandereglerna kan medföra ökade risker vid hanteringen. Med
vissa ytterligare föreskrifter såvitt gäller anordnande av tullager och
tullupplag bör riskerna dock kunna minska. Av betydelse är härvid särskilt alt
svensk miljöskyddslagstiftning, inbegripet lagstiftningen om hälso- och mUjöfarliga
varor, gäller överallt
Prop. 1973:187 Hl
inom
landets gränser och således även där tullmyndighet meddelar föreskrifter av
olika slag. De föreslagna nya reglerna i tullstadgan skulle, såvitt gäller
bestämmelserna om hälso- och miljöfarliga varor, medföra en ändring i sak som
uppenbarligen ej åsyftats. TUl följd av uttrycket tillsynsmyndighet i de
föreslagna 103 och 104 §§ tullstadgan skulle befogenheten att fatta beslut om
ifrågavarande importreglerade varor tas bort frän produktkontrollnämnden, som
ej är tUlsynsmyndighet men som nu har motsvarande befogenhet enligt 11 §
kungörelsen (1973: 334) om hälso- och mUjöfarliga varor. Naturvärdsverket ser
för sin del ej nägon olägenhet i att man genom bestämmelser i kungörelsen om hälso-och
miljöfarliga varor såsom hittills uttömmande reglerar förfarandet beträffande
varor som införts utan att gällande införselbestämmelser iakttagits. Om man
likväl skulle föredra att i tullstadgan införa generella bestämmelser av nu
ifrågavarande slag måste ill § i den nyssnämnda kungörelsen särskilt anges att
befogenhet som enligt 103 och 104 §§ tullstadgan ankommer på tillsynsmyndighet
på förevarande område i stället skall gälla produktkontrollnämnden. Som
naturvårdsverket framhålUt i yttrande tiU tullagstiftningssakkunniga är det av
olika skäl angeläget alt införsel av djur och växter sker under noggrann
kontroll. Naturvårdsverket förutsätter att detta skall kunna uppnås bl, a.
genom ett nära samarbete mellan tullmyndigheterna och naturvårdsverket.
Såvitt avser narkotika
framhåller socialstyrelsen att import och export i detalj regleras genom
internationella överenskommelser, i första hand genom 1961 ärs allmärma
narkotikakonvention, som Sverige ratiflcerat. Naikotikaförordningen (1962:704,
ändrad senast 1970:210) och socialstyrelsens tillämpningskungörelse tiU denna
är utformade helt i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Enligt
dessa föratsätts, att narkotika blu- föremål för tuUbehandling vid införsel
och att av socialstyrelsen godkänd importör därvid uppvisar av styrelsen
utfärdat införsdcertifikat för det aktuella varapartiet. Om importören får rätt
att ta hand om och förfoga över varan utan hinder av att den ej förtuUats,
betyder delta ett avsteg från en intemationell överenskommelse som Sverige och
ett 80-tal andra länder biträtt. Sodalslyrdsen anser sig därför ej kunna
acceptera den föreslagna ändringen. I förslaget till ändring i tuUstadgan, 102
§ 3, föreskrivs vidare alt vara som avses i 101 § får förstöras under kontroll
av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Narkotikaförordningens 4 §
föreslås bli upphävd. Därigenom skulle den bestämmelse utgå som innebär att
socialstyrelsen bestämmer hur man förfar med egendom som tillfallit kronan. SocialstjTelsen
anser alt styrelsen även i fortsättningen bör tillfrågas i sådana faU. EnUgt 7
§ narkotikastrafflagen (1968: 64) gäller samma bestämmelse för narkotika som
tagils i beslag. Som skäl för bibehållande av denna ordning även i fråga om
narkotika som tullmyndighet tar om hand, framhålls bl, a, att socialstyrelsen i
de statistiska uppgifter, som varje år skall in-
Prop. 1973:187 112
lämnas
tUl FN:s generalsekreterare i Geneve, skall ange de mängder narkotika som
förstörts, I vissa fall kan det vara önskvärt att en vara som är av intresse
för forskning och vetenskapligt ändamål ej förstörs. Motsvarande bestämmelse
finns även i läkemedelsförordningen och styrelsen anser att även denna bestämmelse
bör äga fortsatt giltighet.
Generaltullstyrelsen
konstaterar att de sakkunnigas förslag innebär, att narkotika utan hinder av
importförbudet skall kunna förvaras på tullupplag eller tullager eller i
frihamn, vilket i princip gäller redan nu. Nyheten i förslaget, fortsätter
styrelsen, hänger samman med de ändrade förhållanden under vilka gods skall
kunna förvaras på tullupplag och tullager. När den nya tullproceduren
genomförts kommer som regel godsvården inte att ombesörjas av tullverket utan
av enskUda godsvårdare. Godset kommer inte som f, n, att förvaras under
tullverkets lås. Med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade med
narkotika är det angeläget att förvaringen på berörda lager regleras närmare, GeneraltuUstyrelsen
föreslår därför att styrelsen efter samråd med socialstyrelsen fär utfärda
föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt
i frihamn.
De
sakkunnigas tanke att vissa tullupplagshåUare skulle åläggas att inrätta
tullupplag som lämpar sig för lagring av varuslag för vilket gäller särskUda förvaringsregler
avvisas av generaltullstyrelsen. Upplags-hållaren måste i så fall få täckning
för de extra kostnader som är förenade med ett sådant åliggande. Styrelsen
anser i Ukhet med de sakkumiiga att ansvaret för att lämpliga förvaringslokaler
finns att tUlgå i första hand skaU ligga pä vederbörande importör. Kan
importören inte anvisa något tullupplag som uppfyller de särskilda krav på
förvaring som kan gälla för viss vara bör förvaringsfrågan kunna lösas genom
inrättande av tiUfälligt tullupplag, där lämpliga förvaringslokaler finns,
eller genom att importören får förvara varan i egna lokaler under tullmyndighetens
lås. Styrelsen framhåUer i detta sammanhang alt särskUda regler gäller för
förvaring av vissa varor enligt lagen (1973: 329) om hälso-och mUjöfarliga
varor. Dessa regler torde i och för sig vara tillämpliga på vara som förvaras
på tullupplag eller tullager eller i frihamn, ErUigt 4 § nämnda lag äger Kungl,
Maj:t eller myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer medge undantag frän lagens tiUämpning
i fråga om viss hantering eller import. Vidare gäller enligt 20 § kungörelsen
om hälso-och mUjöfarliga varor att produktkontrollnämnden fär meddela bestämmelser
om förvaring av gift eller vådligt ämne om förvaringen inte sker på apotek. Det
är enligt generaltullstyrelsen angeläget alt man vid utformningen av de närmare
föreskrifter som kan komma att gälla för förvaring av gift eUer vådligt ämne
beaktar de särskilda förhållanden som kommer att gälla vid förvaring av sådant
ämne på tullupplag eller tullager eller i frihamn.
Statens
jordbruksnämnd föreslår att ändringar och tillägg görs pä
Prop. 1973:187 113
ett par punkter i förordningen (1967: 340) med vissa
bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område. Enligt 14 § jordbruksregleringsför-ordningen
kan avgifter tas ut då vara förs in i riket och förlullas och enligt 18 § kan
avgifter tas ut då vara förs ut ur riket. Enligt de sakkunnigas förslag skall förtullning
i vissa fall ske även i andra fall än vid införsel. Nämnden finner det därför
angeläget att jordbruksreglerings-förordningen kompletteras med en bestämmelse
som gör det möjligt att ta ut avgift vid sådan förtullning. När det gäller
införselavgifter kommer avgiftsplikt då att inträda när varan passerar
frihamnsgräns eller tas ut från luUupplag. Det synes nämnden lämpligt att samma
regler till-lämpas även i fråga om ulförselavgifter. Nämnden föreslår därför
alt en kompletterande bestämmelse härom införs i jordbruksregleringsför-ordningen.
Eftersom 20 § lullagen reglerar frågan om ränta på oguldna införselavgifter,
föreslår nämnden också att bestämmelserna om ränta i jordbmksregleringsförordningen
begränsas till att avse endast de avgifter som inte uppbärs av tullverket
enligt tullagen.
Departementschefen
Med de förslag som nu läggs fram fullföljs den allmänna
översyn av tullagstiftningen som inleddes med förra årets beslut om en ny tullag
(1973: 670), Denna översyn har bl, a,- tUl syfte att anpassa lagstiftningen
till nya marknadsförhållanden och modern varuhanlering. Tullagen möjliggör en
omfattande reform av själva tullförfarandet. Därigenom införs bl. a. ett enkelt
hemlagningsförfarande och ett system med privat godsvärd. En väsentlig nyhet
är ocksä ätt importgodset skall tulltaxeras med ledning av deklaration. De nu
aktuella förslagen innebär en anpassning av den övriga tullagstiftningen till
de nya procedurreglerna men också en allmän överarbetning av de berörda
författningarna. De centrala bestämmelserna om uttagande av tull, om
tullfrihet och om restitution sammanförs till en författning, en
tullförordning.
Författningsförslagen som bygger pä tullagsliflningssakkunnigas
betänkande omfattar förutom den nämnda luUförordningen ocksä ändringar i en
rad specialförfattningar. Betänkandet har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats
ulan erinran av remissinstansema. Också jag anser att betänkandet kan läggas lill
grund för ny lagstiftning.
Den nya
tullförordningen inleds enligt de sakkunnigas förslag med de nuvarande bemyndigandena
för Kungl. Maj:t att förordna om uttagande av särskild tullavgift, antidumping-
och utjämning s t u 11 och om avvikelser från annars gällande tullbestämmelser
pä grund av EFTA-konventionen, Sveriges avtal med EG och åtaganden om
tullpreferenser till utvecklingsländerna. De nya bestämmelserna ansluter sig i aUt
väsentiigt tiU vad som nu gäller. Den viktigaste ändringen in-
8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop.
1973:187 114
nebär
att bemyndigandena att förordna om särskild tullavgift, antidumping- och utjämningslull
skall fä gälla ulan tidsbegränsning. I likhet med remissinstanserna har jag
ingenting alt erinra mot förslagen i denna del. Vad beträffar frågan om restitution
av särskild tullavgift, antidumping- och utjämningstull, finner jag liksom de
sakkunniga att denna bör avgöras när det blir aktuellt att införa sådan avgift.
De
sakkunnigas utformning av bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medge tullfrihet för
sådana varuslag som inte tillverkas inom landet har föranlett mer delade
meningar. Bemyndigandet tillskapades emedan det inte ansågs vare sig möjligt
eller lämpligt att i den tulltaxa som liUkom år 1958 införa tullfrihet för alla
varuslag som inte tillverkas inom landet. En sådan ordning skulle, menade man,
både ha skapat stora tUlämpningssvårigheter och ha berett industrin problem vid
ändringar i tillverkningsprogrammen. Senare ändrades bestämmelserna så att
bemyndigandet kom att omfatta förordnande om tullfrihet inte blott för hela
varuslag utan även för särskilda importfall. Tullfrihet skulle kunna komma i
fråga dels när det inte var tulltekniskt möjligt att klart avgränsa det
åsyftade varuslaget även om övriga villkor för tullfrihet var tillgodosedda,
dels när utredningen var tidskrävande och importen ägde rum innan
tullfrihetsfrågan hunnit slutbehandlas. Det betonades att de allmänna riktiinjer
som tidigare gäUt för dispensregeln i övrigt skulle vara oförändrade.
De
sakkunniga föreslår nu att beslut om särskilda importfall skaU kunna fattas av
generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium, om ämbetsverken är ense om
beslutet. I annat fall skall ärendet överlämnas tUl Kungl. Maj:t. Några
remissinstanser har tUlstyrkt förslaget. Generaltullstyrelsen motsätter sig
emellertid för sin del att beslutanderätten delegeras. Kommerskollegium hävdar
att en delegation måste omfatta alla ärenden om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeringsförordningen
(1960: 391), icke endast dem som berörs av de sakkunnigas förslag.
För
egen del vill jag erinra om alt övervägandena i alla här avsedda ärenden i
princip inte skiljer sig från de aUmänna bedömningar som görs vid utformningen
av tulltaxan. ÅtskilUga andra omständigheter än att ett varuslag inte är föremål
för tUlverkning inom landet måste beaktas, inte minst frågor av
näringspolitisk och handelspolitisk art. Då det gäller ärenden om tullfrihet
för särskilda importfall måste den grundläggande frågan först utredas om varan
tillverkas inom landet. Om sä inte är fallet skall i första hand ett generellt
medgivande lämnas. Endast om tulltekniska definitionssvårigheter föreligger
eller om varan importerats innan tullfrihetsfrågan prövats blir det fråga om
ett beslut i det särskUda fallet. I praktiken torde det vara svårt att i förväg
avskilja de ärenden f. ö, relativt fåtaliga som enligt de sakkunnigas
förslag skulle avgöras av förvaltningsmyndighetema. Båda typerna av ärenden
skall, som redan sagts, bedömas utifrån samma
Prop.
1973:187 115
principer.
Med hänsyn till vad jag här anfört har jag, även om förhållandena i flera
hänseenden ändrats sedan institutet infördes, komm .it till den uppfattningen att den nuvarande ordningen
inte bör ändras.
De
nuvarande bestämmelserna om tullvärde är baserade på en internationell
konvention. Grundprinciperna fastslås i tulltaxeringsförordningen (1960: 391)
medan övriga bestämmdser meddelas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslår nu
att tullvärdebestämmdserna i fortsättningen i princip skall meddelas av Kungl.
Maj:t, självfallet på grundval av konventionen. Förslaget, som närmast är av förfaltningsteknisk
natur, har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag biträder
detsamma.
De
sakkunnigas förslag till bestämmelser om tullfrihet för varor av olika slag
eller avsedda för olika ändamål överensstämmer i allt väsentiigt med
motsvarande regler i den nuvarande tulltaxeringsförord-ningens 5 och 8 §§. De
ändringar som föreslås är av måttlig omfattning eller har redaktionell
karaktär. Förslagen har mött erinringar från remissinstansernas sida endast på
ett fåtal punkter. Jag inskränker mig till att beröra endast dessa fall.
Försvarets
materielverk anser att tullfriheten för delar till vapen och ammunition för
militärt bruk bör utökas till att omfatta hela vapensystem och delar härtill
oavsett om delarna kan utnyttjas för annat ändamål. Denna fråga behandlades i
anslutning till att tullfriheten för delar till vapen och ammunition infördes
år 1963 efter framställning av ge-neraltullstyrdsen (se prop. 1963:128, BeU
1963:39, rskr 1963:162). Tullfriheten för delarna sammanhänger med att vapen
och ammunUion för militärt bruk är tullfria. Delar och komponenter som ingår i
hela vapensystem är däremot i stor utsträckning tullbdagda och inte alltid anpassade
speciellt för militärt bruk. Jag är inte beredd att tUlstyrka en utvidgning av
tullfriheten bl. a. med hänsyn till att detta skulle innebära att tuUskyddet i
viss mån försvagas för delar och komponenter lill vapensystem med ett allmänt
användningsområde och dessutom skulle medföra tulltekniska problem.
Sveriges
redareförening hävdar för sin del att sjöfarten bör få åtnjuta tullfrihet för
bl. a. hamnutrustning i samma utsträckning som luftfarten i fråga om
markutrustning m. m. för flygfält. Beträffande tullfriheten för luftfartens del
bör emellertid vissa specieUa förhållanden beaktas. Den är sålunda föranledd av
en konvention av den 7 december 1944 om internationell civil luftfart. Nägon
motsvarande överenskommelse när det gäller tullfrihet för sjöfartsutrastning
föreligger inte. Den luftfartsutrustning som omfattas av tullfriheten är
vidare speciellt avpassad för sitt ändamål. Sådan materiel som har ett mer aUmänt
användningsområde är sålunda inte tullfri. Hamnutrustnmg är mer sällan
konstruerad för användning endast i hamnarna. En tullfrihet för sådan
utrustning skulle skapa avgränsningsproblem och medföra kontrollsvårigheter för
tull-
Prop.
1973:187 116
myndighetema.
Jag är därför inte beredd att tUlmölesgå Redareföreningens önskemål.
Generaltullstyrelsen
framför några förslag till ändring och tillägg av mindre omfattning. Bl. a.
föreslår styrelsen att tullfrihet skall kunna medges för hålkort, band och annat
medium med registrerade data för statistikmaskiner eller datorer. Styrelsen
ifrågasätter också om inte en särskUd regel om uttagande av ränta bör införas
för det fall att tullfrihet för vara med viss användning upphör.
Jag
anser att de sakkunnigas förslag till tullfrihet som motsvarar reglema i tulltaxeringsförordningens
5 och 8 §§ bör genomföras med endast de ändringar och tUlägg som generaltuUstyrelsen
föreslår. Med hänsyn till att en översyn pågår av bestämmelserna om ränta och restavgift
pä skatt och andra avgifter, inklusive tull (jfr SOU 1973: 33), föreslår jag ej
nu nägon sädan regel om ränta som generaltuUstyrelsen ifrågasatt.
När
det gäller reglerna om tullfrihet för varor som införs i s. k. egentlig
gränstrafik, dvs, för varor som införs av befolkningen i gränstrakterna mot
Finland och Norge, föreslår de sakkunniga inte någon ändring i sak. Detsamma
gäller bestämmelserna om tullfrihet och tullnedsättning vid återinförsel av
svenska eller i Sverige förtullade varor.
En
remissinstans hemställer emellertid att tullfrihet införs för import av
reservdelar i vissa fall. Det kan, framhålls det, visa sig fördelaktigare att
reparera en vara här i landet med användande av reservdelar som har beställts
från leverantören än att återsända varan till denne för reparation.
Om
en vara vid förtullningen visar sig vara skadad skall hänsyn i regel tas till
skadan när tullvärdet bestäms. Om reservdelar som är avsedda att användas vid
reparation av skadan därefter införs och förtullas finns det enligt min mening
i allmänhet inte skäl att medge tullfrihet för dessa reservdelar. Annorlunda
kan det förhålla sig om en skada eller brist upptäcks sedan varan förtullats
och använts här en viss tid. Jag anser därför att regler bör tillskapas som medger
att varan återstäUs i avtalsenligt skick med hjälp av importerade reservdelar
eller tUlbehör utan extra tullkostnader. Detta kan uppnås genom att tullfrihet
eller tullnedsättning medges för de importerade reservdelarna eller tUlbehören
på sådant sätt att tullsatsen för dessa inte överstiger den tullsats som
tillämpades för den vara som delarna eller tillbehören är avsedda för. Det
torde få ankomma på Kungl, Maj:t att utfärda erforderliga närmare
föreskrifter.
Jag
föreslår att de nuvarande reglerna om tullfrihet för gränstrafiken och vid återinförsel
med nyss nämnda ändring överförs till den nya tullförordningen.
Prop.
1973:187 117
I
fråga om egentiigt emballage innebär utredningsförslaget ingen saklig ändring.
När det gäller containers och andra iransporltek-niska hjälpmedel föreslås den
ändringen att Kungl. Maj:t i fortsättningen skall få meddela de närmare
bestämmelserna om tullfrihet. Jag tillstyrker förslagen som inte mött
erinringar vid remissbehandlingen.
Temporär
tullfrihet kan medges för transportmedel och andra särskUt angivna slag av
varor som skall användas tillfälligt i landet och sedan ålerulföras. De
sakkunniga föreslår ändringar endast på ett fåtal punkter. Kungl. Maj:t eller
tullmyndighet skall kunna medge temporär tullfrihet även i andra fall än dem
som anges i luUförordningen, om särskUda skäl föreligger. Vidare föreslås
vissa mindre ändringar avseende delar, tillbehör och material lUl
transportmedel. Remissinstanserna har inte haft något all erinra mot dessa
förslag. GeneraltuUstyrelsen föreslär ytterligare ett par smärre utvidgningar
av möjligheterna att medge temporär tuUfrihet. Jag biträder de sakkunnigas och
generaltuUstyrelsens förslag.
I
detta sammanhang har berörts en fräga om tullbehandlingen av cistemvagnar.
Denna fråga utreds f. n. i annan ordning och jag tar därför inte upp den här.
Om
en vara som innehas med temporär tullfrihet inte utförs i tid eller används i
strid mot villkoren för tullfriheten skall varan enligt utredningsförslaget
förtullas. Det föresläs också att tullagens bestämmelser om särskild avgift
skall få motsvarande tillämpning för den händelse tull inte kan las ut. I
anslutning tiU regeln om förtullning vill generaltullstyrelsen ha ett tiUägg
varav framgår alt varan i stället för att utföras ur landet kan föras till
frihamn för senare utförsel.
Huvudregeln
i 2 § tullagen är att vara som införs till tullområdet skall förtullas. Enligt
samma paragraf får dock vara innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas.
Vara behöver inte heller förlullas, om den förvaras i frihamn eller på
tullupplag eller tullager. Härav följer enligt min mening att någon särskild
bestämmelse ej behöver intas i luUförordningen vare sig om att varan skall
förtullas om tiden för den temporära tullfriheten har löpt ut eller om att förtullning
ej skall ske om varan föres till frihamn eller lägges upp på tullupplag eller tullager,
I luUförordningen bör emellertid upptas bestämmelser om att vara som innehas
med temporär tullfrihet i princip skall förtullas, om den används i strid mot
de villkor som gäller för tullfriheten, samt regler om särskild avgift i fall
då varan gått förlorad eller tull eller annan införselavgift eljest inte kan
tas ut av varan.
Tullrestitution
lämnas f. n. i form av allmän industrirestitution, varvs- och flygindustrirestitution,
handdsrestitution, särskild och reducerad restitution. Tull som erlagts när
varan infördes kan restitueras antingen när varan återutförs (handdsrestitution,
särskild och reducerad
Prop. 1973:187 118
restitution),
när en vara utförs som tillverkats, reparerats e. d. med användande av hit
infört material (allmän industrirestitution) eUer när den införda varan använts
vid byggande av fartyg eller flygplan eller liknande arbeten (varvs- och flygindustrirestitution).
När
det gäUer aUmän industrirestitution, varvsindustri- och flygindustrirestitution
som i förslaget benämns industrirestitution, varvsrestitution och flygrestitution
föreslår de sakkunniga all bestämmelserna om sådan restitution överförs till luUförordningen
med vissa smärre jämkningar, Jag tillstyrker förslaget. Sålunda bör varvs- och flygrestitution
kunna medges så snart den införda varan använts vid byggande, reparation m.m,
av fartyg eller luftfartyg. Tidpunkten då arbetet har slutförts skall alltså
inte som f, n, behöva avvaktas. Även om ägare av luftfartyg inte driver
verkstadsrörelse bör han i fortsättningen kunna få flygrestitution. Restitution
bör också kunna medges vid tUlverkning, reparation m. m. av delar och tillbehör
tUl luftfartyg,
Handelsreslitution
kan medges den som utför varor ur landet som han tidigare importerat, om
utförseln sker i samband med försäljning. Ett villkor för restitution är f, n.
att varorna inte återsänds tUl produktions- eUer inköpslandet eller lill
producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land. Enligt
förslaget får restitution medges i samband med försäljning lill annan än
producenten eller leverantören dier ombud för någon av dem, även om köparen
finns i produktions-dier inköpslandet. Remissinstanserna har ej haft något att
erinra mot förslaget. Också jag kan godta det.
Särskild
restitution kan medges endast i vissa klart definierade fall eller då
synnerliga skäl eljest föreligger.
Möjligheten
att få särskUd restitution bör enligt de sakkunniga kunna utvidgas. Den enda
inskränkningen av betydelse skulle bli att varan inte har använts här i landet
annat än i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas med
provning eller som kunnat medföra temporär tullfrihet. Av remissinstanserna är
det endast riksskatteverket som motsätter sig den föreslagna utvidgningen.
Verkels invändning mot förslaget sammanhänger med att rätten till restitution
skulle vidgas, inte bara när det gäller tuU, utan också när det gäller sådan
skall som uppbärs vid import. Härigenom kan vissa olikheter i beskattningen
komma att uppslå meUan inhemska och importerade varor.
EnUgt
min mening kan vissa skäl anföras som talar emot en utvidgning av rätten till
restitution i enlighet med vad de sakkunniga föreslår. Jag vill särskilt peka
på det förhållandet att restitution skaU kunna åtnjutas även för varor som utbjudits
till försäljning här i landet. Detta kan innebära oUkheter i
konkurrensvillkoren mellan inhemska och importerade varor. Med hänsyn lill de
betydande kontrollsvårigheter som en i detalj reglerad begränsning i rätten tUl
särskUd restitution innebär
Prop.
1973:187 119
för
tullverket finner jag emellertid inte anledning alt undanta andra varor från
särskild restitution av tull än sådana som har använts här i riket. När det
gäller skatter kan konkurrensolikheterna som riksskatteverket anför dock
bli större. Jag är därför inte beredd att föreslå att möjligheten till
återbetalning av sådana skatter utsträcks lika långt som då det gäller särskUd
restitution av tull. Jag förordar därför att Kungl. Maj:t bemyndigas att
meddela föreskrifter om restitution av skatt i samband med särskild restitution
av tull. Dessa föreskrifter bör i huvudsak ansluta sig lill nu gällande
regler.
För
varor som endast tillfälligt har använts här i landet och därefter återutförs
kan medges reducerad restitution. Detta gäller för rullande järnvägsmateriel
jämte ersättningsdelar och för materiel som skall användas för tekniska och
andra ändamål. Även för maskiner, apparater och instrument jämte delar kan
reducerad restitution medges i vissa situationer, t, ex, när varan inte är i avtalsenligt
skick men används tills ny leverans hinner ske, Restitutionsbelöppet motsvarar
erlagd tull med ett procentuellt avdrag.
De
sakkunniga föreslår att reducerad restitution skall kunna medges för alla slags
varor utom sådana som har kort förslitningslid, Kungl, Maj:l föreslås få bemyndigande
att närmare besluta om vilka varor som här avses. Generaltullstyrelsen och
kommerskollegium anser emellertid att rätten till reducerad restitution bör
begränsas till att omfatta investeringsvaror som transportmedel, maskiner och
instrument med delar och tillbehör samt materiel för anläggningsarbeten och
liknande. För konsumtionsvaror borde reducerad restitution däremot ej komma i
fråga. Jag ansluter mig till de båda remissinstansernas uppfattning och har för
avsikt att senare föreslå Kungl, Maj:t att begränsa restilutionsrälten lill
investeringsvaror.
Om
särskild restitution inte kan medges för en vara, trots att den inte har
använts bör som generaltuUstyrelsen påpekat reducerad restitution kunna
åtnjutas i stället. Detta kan inträffa t, ex, om den tidsfrist som gäller för
särskild restitution har löpt ut. Föreslagna bestämmelser om reducerad
restitution bör därför jämkas. Del har vidare ifrågasatts om reducerad
restitution skall kunna medges för vara som sålts i detaljhandeln. Del får
enligt min mening ankomma på Kungl, Maj:t all för-ordna om undantag i reslilutionsrätten
i dessa och andra hänseenden, såvida det visar sig behövligt, liksom att
meddela föreskrifter om beräkningen av restitutionsbeloppen.
För
att allmän industrirestitution, varvs- eller flygindustrirestitution eller handelsreslitution
skall fä åtnjutas krävs tillstånd. I likhet med de sakkunniga anser jag att
kravet på tillstånd bör finnas även i fortsättningen,
Etl
villkor för restitution är att den som begär restitution har infört varan och
själv utför samma eller motsvarande vara. Vid in- eller utför-
Prop. 1973:187 120
sdn
får dock speditör eller annat ombud användas. Vidare kan två eller flera
företag, som tillverkar varor i samarbete, få tillstånd till de olika formerna
av industrirestitution i samarbete (samarbetstillslånd). När det gäller nu
nämnda regler om de restitutionsberättigade subjekten föreslår de sakkunniga
endast den ändringen att samar-belslUlstånd skall kunna förekomma även vid handdsrestitution.
1 likhet med remissinstanserna tUlstyrker jag förslaget. Såvitt avser särskild
och reducerad restitution bör emellertid, som generallullstyrdsen föreslagit,
exportören kunna få restitution, även om han inte importerat varan i fråga. I
övrigt bör endast redaktionella ändringar göras i nu förevarande bestämmelser.
De restitutionsberättigade
objekten. Allmän industri-, varvs- och flygindustrirestitution kan i viss
utsträckning medges även om det inte kan visas alt den använda varan verkligen
importerats. Detta betyder att varor av svenskt eller okänt ursprung i viss
omfattning kan användas för det restitutionsberättigade arbetet (s, k, blandningstill-sländ).
Det krävs dock att en motsvarande mängd av samma slags varor tidigare har
importerats. De sakkunniga föreslär att reglerna ändras så alt blandningsrält
skall kunna komma i fråga även vid handdsrestitution. Remissinstanserna har
inte motsatt sig förslaget. Också jag tillstyrker det. De närmare vUlkoren för
blandningsrätten torde kunna bestämmas av Kungl, Maj:t,
Den
som har tillstånd lill någon form av industrirestitution kan f, n, få befrielse
från skyldighet att betala tull tills restitutionsfrägan prövats (t u 11 k r e d
i t). De sakkunniga föreslår att även den som har tiUstånd lill handelsreslitution
skall kunna få sådan befrielse. Remissinstanserna har inte haft något att
erinra mot förslaget. Jag tillstyrker det. Det kan nämnas att frågan om
säkerhet vid tullkredit numera regleras i 19 § tullagen varför någon föreskrift
därom inte behövs i luUförordningen,
Utförsel
m, m. De sakkunniga föreslär att vara, som lagts upp på luUupplag för att
utföras senare, i restitutionshänseende skall behandlas på samma sätt som om
den utförts tUl utrikes ort. Någon möjUghet all få återbetalning av tull genom
uppläggning av gods på tullager har hittills inte funnits. Bland
remissinstanserna är meningarna delade. För egen del kan jag inte biträda
förslaget främst med hänsyn till vad generaltullstyrelsen anfört om alt kraven
pä tullkontroll skulle öka väsentiigt, om förslaget genomfördes.
Enligt
nu gällande bestämmelser kan restitution av tull och vissa skatter åtnjutas i
samband med alt vara förs till frihamn. Frihamnarna jämställs således med utiändsk
ort. Detta har medfört att frihamnarna utnyttjats för ett slags fiktiv
utförsel, varvid tull och skatt på sådana råvaror, halvfabrikat m, m, som
ingår i varan har återbetalats. Den färdiga varan har därefter återinförts mot erläggande
av för sådan vara föreskriven tull och skatt. En sådan ut- och införsel har
lönat sig om den
Prop.
1973:187 121
färdiga
varan varit tull- eller skattefri eller belagd med låg tull eller skatt, medan avgiftsbelaslningen
på ingående material varit hög.
De sakkunniga föreslår att
möjligheterna att på detta sätt lyfta av ett s. k. negativt tullskydd
undanröjs. Kommerskollegium, riksskatteverket och riksrevisionsverket biträder
förslaget, medan däremot praktiskt taget alla näringslivsorganisationer vill ha
möjligheten kvar.
För egen del anser jag att
ett s. k. negativt tullskydd måste bedömas ur flera olika synvinklar, varvid
exempelvis behovet av tullskydd för råvaror, halvfabrikat m. m. samt
konkurrensförhållanden på den inhemska marknaden bör beaktas.
Vad först angår det fallet
att en punktskatt eller tull las bort eller sänks kan det löna sig för berörda
företag att föra ut varor till frihamn och utverka restitution av den tull och
skatt som utgått för varorna. I och för sig kan det vara motiverat att tillåta
en sådan trafik, främst för att möjliggöra konkurrens på lika villkor med varor
som införts efter det att ändringen gjorts. Det är emellertid att märka att när
det gäller ändringar av punktskatter del kan uppkomma en annan konkurrenssnedvridning
just genom att man tUlåter en avlyftning, nämligen mellan importerade och
inhemska varor. Jag är därför inte beredd att föreslå generella regler för avlyftning
av tullar och skatter i samband med sänkningar av dessa. Frågan aktualiseras
främst vid mera betydande skallesänkningar och bör bedömas från fall till fall
i samband därmed.
När
det sedan gäller avlyftande av negativt lullskydd i andra fall vill jag erinra
om att frågan generellt sett får allt mindre betydelse i och med att en allt
större del av importen blir tuUfri genom EFTA- och EG-avtalen, För vissa varor,
främst sådana som importeras från s, k, lågprisländer, är tullarna dock
fortfarande av väsentlig betydelse. Möjligheter att lyfta av negativt
tullskydd kan här innebära en fördel för tiUverkare nära frihamnar i konkurrensen
med dem som har större avstånd till dessa. Liknande inverkan har de växlande
avstånden mellan tUl-verkningsort och utrikes ort. Det torde dock inte annat än
i undantagsfall vara lönsamt att föra ut varor lill utlandet för att lyfta av
ett negativt tullskydd. Jag vill vidare erinra om att en avlyftning av ett
negativt tullskydd minskar det tullskydd som åsyftas enligt tulltaxan för
halvfabrikat och andra material. Bestämmelserna i den föreslagna
tullförordningens 9 § samt reglerna om varvs- och flygrestitution är ägnade
att undanröja negativa tullskydd för vissa industrigrenar, I den mån konkurrenssnedvridningar
eller andra mer betydande nackdelar visar sig föreligga på grund av
relationerna mellan tullarna för färdigvaror och tullarna pä material inom
andra industrigrenar fär författningsändringar övervägas. Jag tillstyrker
sålunda de sakkunnigas förslag att avskaffa möjligheten att lyfta av negativt lullskydd
genom att föra vara tUl frihamn. Vad jag här föreslagit bör beaktas i de tUlämpningsföreskrifter
som utfärdas av Kungl, Maj:l,
Prop.
1973:187 122
Vad beträffar restitutionsbestämmdserna i övrigt bör
endast några mindre ändringar göras med hänsyn tUl påpekanden som gjorts vid remissbehandlingen,
GeneraltuUstyrelsen påpekar att en bestämmelse behövs om skyldighet alt
återbetala för mycket erhållen restitution. En sådan bestämmelse bör las in i
tillämpningsföreskrifterna.
Är vara för vilken tullen skall beräknas efter värde
skadad när den anges tUl förtullning, gäller att tullen skall beräknas på det
pris varan kan antas ha i skadat skick. Om den skadade varan är belagd med
vikt-tull eller annan specifik tull fär tullen nedsättas, om varan av
tillfällighet har skadats under transporten till införsdorlen eller därefter
men innan den har angetts till förtullning. Har varan skadats före
transportens början kan nedsättning alltså inte medges. Skada genom förskämning
kan inte medföra nedsättning av specifik tull. De sakkunniga föreslår att tull
som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för vara som är
skadad när den anges tUl förtullning. Detta skulle gälla även förskämningsskador.
Generaltullstyrelsen anser emellertid att nedsättning inte bör medges för
sådana skador och inte heller för skador som drabbar varor, sedan varoma har
tagits om hand av hemtagare men innan de har angetts tUl förtuUning,
För egen del vill jag framhålla att det främsta skälet lill
att tullnedsättning nu inte medges för förskämningsskador är att en
bestämmelse om nedsättning på grund av sådana skador skulle vara svår att tiUämpa
i praktiken. Det skulle sålunda ofta vara svårt att avgöra om sådan skada
verkligen föreligger eller om varan endast får anses ha sämre kvalitet, i
vilket senare fall tullnedsättning ej kommer i fråga. Vidare torde det vara
svårt att fastslå i vilken utsträckning en förskämning inträtt före eller
efter det att varan avsänts (jfr prop, 1960: 98 s, 62). Av i huvudsak de skäl
jag anfört i nyssnämnda proposition vill jag inte tillstyrka att förskämningsskador
får beaktas vid lulltaxeringen.
När det gäller varor som har skadats sedan hemtagare tagit
hand om dem men innan de har angetts till förtullning är all beakta att hemtagaren
i princip fär förfoga fritt över varorna. Enligt min mening bör hänsyn därför
tas endast till skador som drabbar sådana varor innan de anmälts till
hemtagning.
Vid remissbehandlingen har framförts ett önskemål om att
innehavare av luUupplag skaU åläggas att underrätta varumottagaren om skada
eller brist. Vid tullagens tillkomst anförde jag att förhällandet mellan gods-vårdsförelagen
och importörerna bör regleras av gängse civilrättsUga regler, låt vara att
godsvården skall utövas under tullverkels överinseende (jfr prop, 1972: 110 s,
46), I överensstämmelse härmed anser jag att godsvärdsföretagen inte bör
åläggas någon underrättelseplikt. Det kan inte uteslutas alt en sådan genereU
föreskrift skulle bli aUtför betungande för godsvärdsföretagen. Givetvis
föreligger det inget hinder mot alt
Prop. 1973:187 123
godsvårdama
frivilligt åtar sig att underrätta vammotlagaren om skada eller brist.
Tullfrihet
för film. De sakkunniga föreslår tullfrihet för positiva kopior av kinofilm,
som är den enda film som inte är tullfri. Jag är inte beredd att i delta
sammanhang föreslå en sådan tullfrihet.
Den
tuUskyldige skall enligt 5 § första stycket tullagen förutom tull erlägga annan
införselavgift som uppbärs av tullverket. Med införselavgift avses bl. a.
mervärdeskatt och annan indirekt skatt. I huvudsak gäller vad som föreskrivits
om tull också för dessa skatter. De sakkunnigas förslag till ändringar i
skatteförfattningarna är i huvudsak av formell natur och har främst lill syfte
att anpassa bestämmelserna efter tullagen. Såvitt avser förordningen (1973;
37) om avgift på vissa dryckesförpackningar innebär emellertid de sakkunnigas
förslag den ändringen att sådan avgift, i motsats till vad som gäller f, n,,
kan utgå på varor från utvecklingsländerna. Ändringen har lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Jag tillstyrker förslaget i denna del. I övrigt bör
förslagen genomföras, sedan ett par påpekanden av remissinstanserna beaktats.
Vid
import och export av varor blir, vid sidan av tull- och skatteförfattningar,
ett stort antal bestämmelser i andra författningar också tilllämpliga. Dessa
bestämmelser har tillkommit av olika skäl, t, ex. hälso-eller miljövärdsskäl
eller av hänsyn lill allmän säkerhet. Näringspolitiska skäl kan också ha
medfört att importen av en vara reglerats. De avsedda varorna får om
särskilda bestämmelser inte föreskriver annat transiteras eller i annan
ordning befordras under tullverkets kontroll eller läggas upp på tullager eller
i frihamn utan hinder av att villkoren för införsel inte är uppfyllda. Detta
regleras f, n, i förordningen (1924: 119) angående transilering av införselförbjudna
varor m, m.
De
sakkunniga har i sina förslag anpassat de nyss nämnda specialbe-stärrunelsema
till den nya tuUproceduren, Bestämmelser som motsvarar transiteringsförordningen
har därvid tagils upp i tullstadgan. Vid remissbehandlingen har de sakkunnigas
förslag i huvudsak tillstyrkts. Även jag kan i stort sett godta förslagen. De
bestämmelser som skall motsvara transiteringsförordningen bör dock tas in i en
särskild lag,
I
förslaget till 1 § i denna lag sägs att bestämmelserna gäller, om annat ej
föreskrivits, för vara som enligt särskUd författning ej fär införas hit och
vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt. Vad
beträffar uttrycket införsel kan anmärkas att detta knappast kan ges en exakt
bestämning som är gUtig för alla situationer. Detta torde dock ej behöva vålla
större svårigheter vid tUlämpningen,
Prop. 1973:187 124
Även
om det vid förtullning ligger närmast till hands att betrakta varan som införd
först när den kommit till en lullplats, torde det inte finnas något som hindrar
att en införsdreglerad vara anses införd så snart den kommit in i tullområdet,
dvs, Sveriges landområde, sjöterritorium och luftrummet däröver.
Enligt
den föreslagna 2 § i lagen får införsdreglerad vara läggas upp på tullupplag, tuUager
eller i frihamn. Om det för en sådan vara föreskrivs att den måste förvaras i
lokaler av viss beskaffenhet (brand-säkra utrymmen, kylutrymmen e. d,) får det ankomma
på importören att svara för att varan förvaras på föreskrivet sätt, t, ex,
genom att anlita tullupplag som uppfyller kraven. Jag anser liksom generaltuUstyrelsen
att man inte bör ålägga vissa tullupplagshåUare att inrätta behövliga
speciallokaler.
I överensstämmelse med vad
jag anfört i propositionen om den nya tullagen bör hemtagare i princip få la
hand om införselreglerade varor på villkor att dessa förvaras i oförändrat
skick tills tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande inte
föreligger. Med anledning av påpekanden från remissinstanserna bör den
omfattning i vilken hemtagare enligt de sakkunnigas förslag bör fä ta hand om
sådana varor jämkas något. Sålunda bör tillsynsmyndigheten kunna medge
hemtagning av varor som avses i förordningen (1949: 341) om explosiva varor och
strålskyddslagen (1958: 110). Varor som avses i förordningen (1956: 328) om
kontroll å äddmetaUarbeten bör däremot inte som en remissinstans föreslagit få
tagas hem. Chefen för industridepartementet avser alt i etl förslag till
riksdagen om ny lag om handel med ädelmelall-arbeten återkomma i frågan. För
varor som regleras genom förordningen (1961: 181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat och förordningen (1921: 581) angående kontroll
vid införsel till riket av köttvaror och djurfett bör hemlagningsräll kunna
medges generellt. Tillsynsmyndigheten bör dock givetvis kunna begränsa rätten
att hanlera vara som omfattas av dessa förordningar. I fräga om narkotika bör
inte som de sakkunniga föreslagit hemtagning kunna ske. Tillämpningsområdet
för den föreslagna lagen om transport, förvaring och förslö-ring av införselreglerade
varor, m. m. bör också begränsas i ett par hänseenden, bl. a. när det gäller
förstöring av narkotika.
Vapenförordningen
(1949: 340) tillhör de författningar som enligt förslaget anpassas lill den nya
tullproceduren. Kungl, Maj:t har emellertid i proposition den 28 september
1973 (nr 166) föreslagit att vapenförordningen fr, o, m, den 1 juli 1974 skall
ersättas med en ny vapenlag. I förslaget lill vapenlag har de synpunkter som
ligger bakom ändringarna i vapenförordningen kunnat delvis beaktas. För att
vapenlagen skall helt anpassas till den nya tullproceduren framläggs nu även
förslag lill ändring i denna lag. Ändringen är avsedd all träda i kraft den 1
juli 1974.
Prop.
1973:187 125
Övergångsbestämmelser
m. m. Genom bestämmelse i tullagen träder denna i kraft den dag Kungl. Maj:l
bestämmer. I avvaktan på den översyn som nu har skett framlades inte några
förslag lill övergångsbestämmelser i anslutning till lullagen. Som jag i annat
sammanhang nämnt avser jag alt låta siiväl tullagen som tullförordningen och hUhörande
följdlagstiftning träda i kraft den 1 januari 1974, samtidigt som tullverkets
nya organisation införs. De författningar som ersätts av den nya lagstiftningen
torde upphävas genom en särskUd lag. Dessa författningar är förordningen
(1907:30 s, 1) angående rätt alt hos generaltuUstyrelsen erhålla upplysning
rörande tullbehandlingen av varor, avsedda att lill riket införas,
förordningen (1912: 298) om provianteringsfrilager, förordningen (1924: 119)
angående transilering av införselförbjudna varor m. m,, förordningen (1928:
124) angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiftsberäkning hos
tullverket, förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,
frihamnsförordningen (1935: 250), förordningen (1955: 203) med särskUda
bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införs
eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, tuUtaxeringsförordningen
(1960: 391), förordningen (1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på tuUflygplals,
förordningen (1969: 274) om antidumping-och utjämningstull, förordningen
(1969:276) om särskUd tuUavgift i vissa fall. Äldre bestämmelser bör dock gälla
även efter den 1 januari 1974 i fråga om vara som anmälts till förtullning
eller för vilken temporär tullfrihet medgivits före nämnda datum, SärskUda
övergångsbestämmelser bör också meddelas när det gäUer förfarandet vid oriktig
avgiflsberäkning hos tullverket, förhandsupplysning och tullrestitution. Som
tidigare nämnts kommer rätten att använda oförlullade varor i frihamn i princip
att upphöra. För vara som förts till frihamn före den 1 januari 1974 och skall
användas där stadigvarande bör dock som de sakkunniga föreslagit tullfrihet
få åtnjutas, så länge varan är kvar i frihamnen. Nuvarande rätt alt bedriva
partihandel med rusdrycker i frihamn torde böra ersättas av tillstånd alt
inneha provianteringslager inom frihamnsområdet, I sistnämnda hänseende torde
särskild föreskrift dock ej behöva meddelas.
Enligt
45 § tullagen anförs besvär över generaltullstyrelsens beslut hos kammarrätt,
när besvären avser faststäUdse av tull eller annan införselavgift (med visst
undantag) och andra i paragrafen uppräknade frågor, I övriga frågor skall
besvär anföras hos Kungl. Maj:t. TUl de besvärsfrågor som det sålunda ankommer
pä kammarrätt alt pröva torde läggas ett par frågor som regleras i förslaget tiU
tullförordning, nämligen frågor angående temporär tullfrihet och restitution
av tull och annan införselavgift, hämnder inbegripet tUlstånd liU restitution.
Samtidigt torde besvär som rör varucertifikat enligt EG-avtalen och EFTA-konventionen
böra tillfogas.
Prop.
1973:187 126
Upprättade
lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till
1.
tullförordning,
2.
lag om transport, förvaring och
förstöring av införselreglerade varor, m. m.,
3.
förordning om frihet frän
införselavgift,
4.
lag om upphävande av viss
tullagstiftning,
5.
lag om ändring i tullagen
(1973: 670),
6.
förordning om ändring i
tulltaxan (1971: 920),
7.
förordning om ändring i
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
8.
förordning om ändring i
förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,
9.
förordning om ändring i
förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker,
10.
förordning om ändring i
förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,
11.
förordning om ändring i
förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt,
12.
förordning om ändring i
förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,
13.
förordning om ändring i
förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
14.
förordning om ändring i
förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,
15.
förordning om ändring i
förordningen (1961: 372) om bensinskatt,
16.
förordning om ändring i
förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,
17.
förordning om ändring i
förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
18.
kungörelse om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521),
19.
lag om ändring i förordningen
(1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
20.
lag om ändring i ölförsäljningsförordningen
(1961: 159),
21.
lag om ändring i förordningen
(1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,
22.
lag om ändring i förordningen
(1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur,
23.
lag om ändring i förordningen
(1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m..
Prop. 1973:187 127
24. lag om ändring i förordningen
(1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m.
m.,
25. lag om ändring i förordningen (1961:
381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,
26. lag om ändring i strålskyddslagen
(1958: 110),
27. lag om ändring i förordningen
(1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
28. lag om ändring i vapenlagen (1973: 000),
29. kungörelse om ändring i
valutaförordningen (1959: 264),
30. kungörelse om ändring i
förordningen (1956: 328) om kontroll å äddmetaUarbeten,
31. kungörelse om ändring i
förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser om injektionssprator och
kanyler,
32. kungörelse om ändring i
förordningen (1949: 341) om explosiva varor,
33. kungörelse om ändring i
läkemedelsförordningen (1962: 701),
34. kungörelse om ändring i narkolikaförordningen
(1962: 704),
35. kungörelse om ändring i
vapenförordningen (1949: 340),
36. kungörelse om ändring i
förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stUeller m. m.
Samråd har
ägt rum med chefen för jordbruksdepartementet vid upprättande av förslagen
under 2125, med chefen för socialdepartementet av förslagen under 26, 31,
3334, med chefen för industridepartementet av förslagen under 30, 32, med
chefen för justitiedepartementet av förslagen under 28, 3536 och med chefen
för handelsdepartementet av förslag under 27.
Specialmotivering
Förslaget
till tullförordning
Inledande bestämmelser (16 §§)
Tullförordningen
inleds med bestämmelser om tulltaxans tUlämplighet, och föreskrifter med vissa
bemyndiganden för Kungl. Maj:t att införa tullar och förordna om tullfrihet
och avvikelser i vissa fall från tullförordningen och tulltaxan. Vidare upptas
en bestämmelse om beräkning av varas tull värde och tullvikt.
1 §
I paragrafen sägs att tull vid förtullning utgår enligt
tulltaxan, om annat ej föreskrivs. Bestämmelsen motsvarar en föreskrift som nu
finns bland de aUmänna bestämmelserna i tulltaxan.
Prop,
1973:187 128
2
och 3 §§
Dessa
paragrafer innehåUer bemyndiganden för Kungl. Maj:t att förordna om särskild
tullavgift, antidumping- och utjämningstull och överensstämmer, bortsett från redaktioneUa
ändringar, med nuvarande föreskrifter i förordningen om särskild tullavgift i
vissa fall och förordningen om antidumping- och utjämningstull. Som tidigare
framhållits föreligger dock den skillnaden att bemyndigandena ej längre avses
vara tidsbegränsade.
4 §
TUl denna paragraf har
överförts bestämmelserna i 16 § första stycket tulltaxeringsförordningen och 13
§ första stycket tullrestitutionsförordningen, enligt vUka Kungl. Maj:t kan
förordna om de avvikelser från dessa förordningar och tulltaxan som föranleds
av Sveriges medlemskap i EFTA och avtalen med EG. Vidare överflyttas från 8 §
23 tulltaxeringsförordningen Kungl. Maj:ts rätt att förordna om avvikelser
frän tulltaxan för varor frän ulveckUngsländerna. Förslaget innebär dock den
ändringen att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att medge såväl tullfrihet som tuUnedsältning.
5 §
Frånsett
redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 13 § tulltaxeringsförordningen.
6 §
EnUgt
denna paragraf skall varas tullvärde bestämmas efter dess normalpris. Medan
nuvarande 3 § tulltaxeringsförordningen innehåller närmare föreskrifter om hur
normalpriset skaU beräknas, anges i denna paragraf endast att delta beräknas
enligt Kungl. Maj:ts närmare föreskrifter på grundval av den konvention
angående varors lullvärde som Sverige har anslutit sig tUl. Paragrafen
innehåller ocksä liksom 3 § tuUtaxeringsförordningen en föreskrift om
fastställande av varas vikt.
Tullfrihet
m. m. (714 §§)
I
denna avdelning tas först upp vissa fall av obligatorisk tullfrihet, därefter
sådana fall där tullfrihet eller tullnedsättning medges pä de villkor Kungl. Maj:t
bestämmer och slutiigen de fall där tullfrihet eller tullnedsättning kan medges
men där det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma i vilken omfattning detta
skall medges.
7 §
Paragrafen
motsvarar bestämmelserna i 8 § 13 tulltaxeringsförordningen om tullfrihet för
sädan vara som förtullas för medlem av ko-
Prop. 1973:187 129
nungahuset, främmande stals beskicknings- och konsulalspersonal,
samt för internationella organisationer och personal knuten härtiU. Bestämmelserna
har överförts utan ändring i sak.
8 §
I förevarande paragraf upptas de fall av tullfrihet som nu
regleras i
8
§ 5, 8, 10, 11,
15, 19 och 20 tulltaxeringsförordningen samt härutöver en föreskrift som
motsvarar den del av 8 § 14 enligt vilken tullfrihet medges för varuprov,
mönster och modeller som har obetydligt handelsvärde eller endast är avsedda
att visa varas beskaffenhet eller användning. Paragrafen avslutas med en punkt
om tullfrihet för vara som är avsedd för provning av flygsäkerhetsmateriel.
Sådan tuUfrihet har hittills medgivits av Kungl. Maj:t med stöd av 5 § 1 mom. f)
tulltaxeringsförordningen (se 18 § 1 mom. andra stycket tulltaxeringskungördsen;
lullbefrielse motsvarande 5 § 1 mom. f) i övrigt reglerad genom de nya
bestämmelserna om restitution). Med undantag för den bestämmelse (punkt 7) som
motsvarar 8 § 15 tulltaxeringsförordningen har endast gjorts redaktionella
ändringar. Punkt 7 gäller luftfartsutrustning. Tullfriheten har utvidgats till
att omfatta inte bara sådan utrastning och materiel som förtullas för
lufttrafikföretag eller luftfartsmyndigheten utan även utrastning och materiel
som förtuUas för annan förvaltning för allmän flygplats. Vidare utvidgas
tullfriheten till att gälla även delar och tillbehör.
9
och 10 §§
Huvuddelen av bestämmelsema i 5 § tulltaxeringsförordningen
om tullfrihet eller tullnedsättning för varor med viss användning har utan
ändring i sak upptagils i dessa båda paragrafer. Nuvarande föreskrifter om
tullbefrielse för varvs- och flygmaleriel (5 § 1 mom. e och f) saknar dock
motsvarighet i denna paragraf. Befrielse från tull för sådan materiel har med
visst undantag (jfr föregående paragraf) reglerats genom restitutionsbestämmdserna.
11 §
Kungl. Maj:t kan enligt förevarande paragraf medge
tullfrihet för sådana varor som nu är upptagna i 8 § 6, 7,. 12,. 13, 14
(såvitt avser film och trycksaker om varor och tjänster som erbjuds från
utlandet), 16 18, 21, 22 och 24. I punkt 3 som motsvarar 8 § 13 har tUlagts
vara som lånas utan vederlag från utlandet och i punkt 8 som motsvarar 8 § 21
vara som skall användas vid evenemang som liknar utstäUning eller mässa och
ordnas för att främja försäljningen av utiändsk vara. Enligt den nuvarande
bestämmelsen, i 8 § 21 har tullfrihet kunnat medges endast om varan skall
utdelas eller förbrakas vid utstäUning eller mässa.
9 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 187
Prop.
1973:187 130
Paragrafen
avslutas med en punkt som saknar motsvarighet i nu gällande bestämmelser.
Tullfrihet kan enligt denna punkt medges för hålkort, hålremsa, magnetband och
annat medium med registrerade data.
12 §
Enligt
denna paragraf kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för vara som införs i egentlig
gränstrafik. Paragrafen motsvarar 9 § tulltaxeringsförordningen.
13 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om tullfrihet eller tullnedsättning vid återinförsel
av varor som tidigare har förtullats eller som helt eller delvis har svenskt ursprang.
Motsvarande bestämmelser finns nu i 6 § tulltaxeringsförordningen. Förevarande
bestämmelser skiljer sig dock från de tidigare genom att vissa
detaljföreskrifter om hur tullnedsättning skall beräknas m. m. ej ingår i
paragrafen. Det ankommer i stället på Kungl. Maj:t alt meddela motsvarande
tillämpningsföreskrifter. Vidare innehåller paragrafen en ny regel som medger tullnedsättning
för del eller tillbehör som utgör ersättningsleverans när vara ej stämt överens
med vad som får anses avtalat.
14 §
Första
stycket handlar om tulltaxering av emballage och motsvarar i sak 4 § 1 mom. tuUtaxeringsförordningen.
Enligt andra stycket kan Kungl. Maj:t medge tullfrihet för container och annat
emballage, last-paU, annat hjälpmedel samt tillbehör och delar därtill för
transport, lastning, lossning eller annan hantering av gods. Det kan särskilt
anmärkas att sådant hjälpmedel kan innefatta bl. a. lastflak. Bestämmelsen irmebär
större möjligheter än enligt 4 § 2, 4 och 5 mom. tulltaxeringsförordningen att
medge temporär tullfrihet. Som en följd av de ändrade bestämmelserna om
frihamn är en bestämmelse som motsvarar 3 mom. obehövUg.
Temporär
tullfrihet (15 och 16 §§)
15 §
I
denna paragraf finns bestämmelser öm temporär tullfrihet som motsvarar 10 och
11 §§ tuUtaxeringsförordningen. Rätten tUl temporär tullfrihet har vidgats i
vad avser delar, tUlbehör och material till transportmedel liksom beträffande
vara som införs för alt användas vid avprovning av exportvara. Härutöver kan
temporär tullfrihet i fortsättningen komma i fråga för djur som införs för
veterinärmedicinsk behandling. Kungl. Maj:t eller tullmyndighet skall dessutom
kunna medge temporär tullfrihet i andra fall.än dem som specificerats i
paragrafen, om särskilda skäl föreligger.
Prop.
1973:187 131
16
§
Bestämmelserna
motsvarar delvis 12 § tulltaxeringsförordningen. Enligt bestämmelserna skaU
vara som innehas med temporär tuUfrihet i princip förtullas om varan används i
strid mot de villkor som gäller för tullfriheten (om förtullning i annat fall
då temporär tullfrihet upphör, se den allmänna motiveringen). Paragrafen
innehåller också regler om uttagande av särskild avgift för vara som innehafts
med temporär tullfrihet.
Tullrestitution
(1722§§)
Tullförordningens
17 § motsvaras av 13, 3 a och 5 §§ tuUrestitulionsförordningen, 18 § av 6 och
6 a §§ tullrestitutionsförordningen samt 1922 §§ i stort sett av övriga
paragrafer i tullrestitutionsförordningen. En betydande del av tullrestitutionsförordningens
detaljbestämmelser har inte tagits med i tullförordningen. Det förutsätts att Kungl.
Maj:t meddelar motsvarande föreskrifter. Utöver vad som anförts i den allmänna
motiveringen kan här påpekas följande. I 17 § första stycket 2 som handlar om varvsrestitution
används uttrycket produklionsan-läggning för egentlig varvsverksamhet som en
sammanfattande benämning på produktionsbyggnad, slip, stapelbädd,
utrustningskaj och annan jämförlig anläggning. Flygrestitution enligt 17 §
första stycket 3 kan medges vid tillverkning m. m. av luftfartyg och inte bara
flygplan. Handdsrestitution har till skUlnad frän allmän industri-, varvsindustri-och
flygindustrirestitution, hittills inte kunnat medges för verksamhet som utövas
av två eller flera företag i samarbete (s. k. samarbetstUl-stånd). Med stöd av
17 § femte stycket tullförordningen blir det möjligt att lämna
samarbetstillstånd även vid handelsreslitution.
Särskilda
bestämmelser (2325 §§)
De
särskilda bestämmelserna innehåller vissa föreskrifter som utan egentlig
ändring i sak överförts från tulltaxeringsförordningen. I 23 § föreskrivs hur
tull skall beräknas när vara som är belagd med vikttuU eller annan specifik
tull skadats. Motsvarande bestämmelse finns i 7 § tulltaxeringsförordningen.
Föreskriften i 24 § om rätt för Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, generaltuUstyrelsen
alt medge tullbefrielse eller motsvarande vid synnerliga skäl ersätter 15 §
första stycket tulltaxeringsförordningen. Enligt 25 § meddelas
tillämpningsföreskrifter av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, av
generaltullstyrelsen.
Prop.
1973:187 132
Förslaget
till lag om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
1 §
I
denna paragraf sägs att de följande bestämmelserna i lagen, som ersätter transiteringsförordningen,
gäller för vara som enligt särskUd författning ej får införas hit och vara för vUken
särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt. Bestämmelserna gäller
dock endast om ej annat föreskrivits. Motsvarande ordning finns i transiteringsförordningen.
2 §
Enligt
denna paragraf får vara utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 §
transiteras dvs. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta
enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar
förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, förstöras under
kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner, återutföras eller
tas om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen. Paragrafen
innehåller inte någon motsvarighet tUl den särskilda begränsning som enligt 1 §
andra stycket transiteringsförordningen gäller när införseln reglerats med
hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av alkoholmissbmk
eller djur- eller växlsjukdom. Sädana begränsningar återfinns i stället direkt
i regleringsförfallningarna.. Det fallet att vara får tas om hand efter
medgivande enligt 3 § andra stycket tullagen är helt nytt och avser hemtagare.
Som villkor för omhändertagande av en vara gäller att den förvaras av hemtagaren
i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare
förfogande över varan inte föreligger. Detta förfogandeförbud avser endast den
fysiska hanteringen av varan och hindrar normalt inte att varan säljs, förutsatt
att den inte levereras förrän införselvillkoren har uppfyllts. Hemtagaren torde
också vara oförhindrad att transitera eller återatföra varan. Han bör också
kunna föra den till frihamn eller lägga upp den på tullager. Dessa möjligheter
kan dock vara uteslutna genom särskild föreskrift.
3 §
Paragrafen
innehåller föreskrifter om försäljning av vara som avses i 1 § och motsvarar i
huvudsak 2 § transiteringsförordningen.. Enligt förevarande paragraf skall
dock tUlsynsmyndigheten bestämma vad som skaU ske med varan, om den inte kan
säljas.
Prop. 1973:187 133
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår
riksdagen att antaga förslagen tUl
1.
tullförordning,
2.
lag om transport, förvaring och
förstöring av införselreglerade varor, m. m.,
3.
förordning om frihet från
införselavgift,
4.
lag om upphävande av viss
tullagstiftning,
5.
lag om ändring i tullagen
(1973: 670),
6.
förordning om ändring i
tulltaxan (1971: 920),
7.
förordning om ändring i
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
8.
förordning om ändring i
förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,
9.
förordning om ändring i
förordningen (1960: 253) om tUlverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker,
10.
förordning om ändring i
förordningen (1961:394) om tobaksskatt,
11.
förordning om ändring i
förordningen (1941:251) om särskUd varuskatt,
12.
förordning om ändring i
förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,
13.
förordning om ändring i
förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
14.
förordning om ändring i
förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,
15.
förordning om ändring i
förordningen (1961:372) om bensinskatt,
16.
förordning om ändring i
förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,
17.
förordning om ändring i
förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
18.
lag om ändring i rasdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521),
19.
lag om ändring i förordningen
(1961: 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
20.
lag om ändring i ölförsäljningsförordningen
(1961: 159),
21.
lag om ändring i förordningen
(1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbmkets område,
22.
lag om ändring i förordningen
(1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur,
23.
lag om ändring i förordningen
(1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m. m..
Prop. 1973:187 134
24.
lag om ändring i förordningen
(1953: 374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m.
m.,
25.
lag om ändring i förordningen
(1961: 381) om tUlverkning av och handel med fodermedel m. m.,
26.
lag om ändring i
strålskyddslagen (1958: 110),
27.
lag om ändring i förordningen
(1939: 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel,
28.
lag om ändring i vapenlagen
(1973: 000),
dels
inhämtar riksdagens yttrande över förslagen tUl
29.
kungörelse om ändring i
valutaförordningen (1959: 264),
30.
kungörelse om ändring i
förordningen (1956: 328) om kontroll ä äddmetaUarbeten,
31.
kungörelse om ändring i
förordningen (1968: 70) med vissa bestämmdser om injektionssprator och
kanyler,
32.
kungörelse om ändring i
förordningen (1949: 341) om explosiva varor,
33.
kungörelse om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701),
34.
kungörelse om ändring i
narkotikaförordningen (1962: 704),
35.
kungörelse om ändring i
vapenförordningen (1949: 340),
36.
kungörelse om ändring i
förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlätas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1973:187 135
Bilaga
De sakkunnigas förslag till tullförordning och kungörelse om ändring i
tullstadgan
A
Förslag till Tullförordning
Härigenom
förordnas som följer.
Allmänna
bestämmelser
1 §
Denna förordning äger tUlämpning i fråga om förtullning, tempo
rär tuUfrihet och tullrestitution.
Bestämmelser
om förfarandet finns i tullagen (1973: 000). Uttryck som användes i denna
förordning har samma innebörd som motsvarande uttryck i tullagen.
2
§ Vid förtullning utgår tull
enligt tuUtaxan (1971: 920) om annat ej föreskrives.
3
§ Om särskilda skäl föreligger
kan Konungen förordna att vara som förtullas skall beläggas med särskild tull.
Förordnandet
underställes riksdagen inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår då,
inom en månad från början av nästa riksdags-session. Om riksdagen ej godkänner
förordnandet gäller det högst en månad efter riksdagens beslut.
Konungen
kan när som helst upphäva förordnandet även om riksdagen godkänt det.
4 §
Konungen kan förordna att vara som förtuUas skall beläggas med
antidumping- eller utjämningstull. Förordnande får meddelas för att
motverka skada på svenskt näringsliv genom dumping eller subventio
nering i utlandet. Förordnande får meddelas även för att motverka ska
da på näringslivet i annat land genom dumping eller subventionering.
Förordnande
får meddelas tiUfälUgt om det behövs under den tid närmare utredning pågår.
Visar utredningen att förutsättning för slutligt förordnande ej finnes, skall
det tiUfälliga förordnandet upphävas. Tullbelopp som tagits ut på grund av
förordnandet skall då återbetalas utan dröjsmål.
5 §
Konungen kan förordna om avvikelser från denna förordning och
från tulltaxan.
1.
i anledning av konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen eller
associationsavtal slutet i enlighet med konventionens bestämmelser,
2.
i anledning av Sveriges avtal
med Europeiska ekonomiska gemenskapen och med Europeiska kol- och
stålgemenskapen jämte dess medlemsstater, samt
3.
för varor från
utvecklingsländerna.
Prop. 1973:187 136
6 §
När det prövas lämpligt kan Konungen förordna att tuU icke skall
utgå för varaslag som ej eller endast i ringa omfattning tillverkas i lan
det. Förordnande skaU avse högst två år i sänder.
I
särskUda fall kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medge
befrielse från tull för vara av sådant slag som avses i första stycket även om
förordnande ej meddelats för varuslaget.
Tulltaxering
7 §
När tull skall utgå efter värde anses varas normalpris som dess
värde. Normalpriset beräknas enligt de föreskrifter Konungen utfärdar
på grundval av bestämmelserna i konventionen den 15 december 1950
angående varors tullvärde.
När
tull skall utgå efter vUct beräknas den på varas nettovikt, om annat ej anges.
8 §
På de villkor Konungen bestämmer medges tullfrihet för
1.
ämne som huvudsakligen användes
som läkemedel eller för beredning av tullfri farmaceutisk produkt enligt 30
kap. tulltaxan,
2.
vara som skall användas
uteslutande som material för tillverkning av tullfri farmaceutisk produkt
enligt 30 kap. tulltaxan eller av ämne enligt 1,
3.
vara som skall användas
uteslutande som vulkningsaccderalor eller antioxidant för gummiindustrin eUer
som tiUsats tiU mineralolja för att motverka knackning, oxidation, korrosion
eller hartsbildning, för att reglera viskosilelen eller för annat liknande
ändamål,
4.
garn, bind- och segelgarn,
tågvirke, linor och liknande material, som skall användas uteslutande för
tillverkning av fisknät, samt
5.
delar till stridsvagn och annat
pansrat stridsfordon samt tiU vapen och ammunition för mUitärt bruk.
9 §
Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller
glas, vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som
motsvarar fyra femtedelar av tullen på bilar, införda under samma om
ständigheter. Detta gäller ej däck och andra varor enligt tulltaxenum
mer 40.11.
Konungen
bestämmer de vUlkor som skall gälla för tullnedsättning enligt första stycket.
10 §
Tullfrihet medges för
1.
vara som förtullas för
konungahusets räkning,
2.
vara som förtullas för
främmande stats beskickning eller för beskickningsmedlem eller dennes familj
enligt lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier,
3.
vara som förtuUas för främmande
stats konsulat eller för person som tillhör sådant konsulat eller dennes famUj
i den mån Konungen förordnar därom, varvid hänsyn kan tagas till om den
främmande staten medger Sverige motsvarande förmån, samt
4.
vara som förtuUas för intemationell
organisation eller för person som är knuten till sådan organisation om
organisationen eller personen är
Prop. 1973:187 137
upptagen
i lagen med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier eller i
författning som meddelats med stöd av lagen och
berättigad till tullfrihet
enligt stadga eller avtal som gäUer i förhållande till Sverige.
11 §
TuUfrUiet medges för
1.
mindre maskin eller apparat
eller annat föremål som inresande yrkesutövare inför och som skall användas i
hans yrke av honom eller under hans personliga överinseende under tillfälligt
uppehåll i landet, om ej varornas mängd eller beskaffenhet ger tullmyndigheten
anledning att medge endast temporär tullfrihet,
2.
fodermedel som inkommer
tillsammans med djur och motsvarar djurens behov under transporten till
bestämmelseorten,
3.
vara, som tillhört förolyckat
fartyg eller luftfartyg och som icke är last, samt sjöfynd som tulhnyndighet
lämnar ut tiU bärgare enligt lagen (1918: 163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd utan att bärgningen kungöres,
4.
likkista med lik, urna med aska
av lik samt kransar och blommor till avliden persons minnesgärd,
5.
varuprov, mönster och modell,
som vid tulllaxeruigen har endast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn
till material eller utförande uppenbarligen är avsedda endast att visa varas
beskaffenhet eller användning,
6.
blanketter till passersedd,
godslista och liknande handling som skall användas vid in- eller utförsel av
varor eUer vid internationell samfärdsel samt blanketter, register och andra
handlingar som skaU användas i samband med konferenser, kongresser eller
liknande arrangemang av intemationell karaktär,
7.
markutrastning och
undervisningsmateriel som skall användas vid eUer i samband med civU luftfart
och som är specialkonstruerade för ändamålet, när varoma förtullas för
lufttrafikföretag, luftfartsmyndigheten eller annan flygplatsförvaltning, dock
endast så länge varoma användes för angivet ändamål, samt
8.
vara för provning av flygsäkerhetsmateriel,
när den förtullas för luftfartsmyndigheten, dock endast så länge den användes
för angivet ändamål.
Bestämmelser om tullfrihet
för varor som införes av resande finns i förordningen (1966: 394) om rätt för
resande m. fl. att införa varor tull-och skattefritt.
12 §
I den omfattning Konungen bestämmer medges tuUfrihet för
1.
förnödenheter och proviant som medföres
på transportmedel när detta inkommer i trafik, om varorna är avsedda för
transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2.
vara som införes av person,
vilken inflyttar tUl landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse i
utlandet, om införseln icke sker i handelssyfte,
3.
vara som införes i anledning av
arv eller testamente eller som gåva eller län utan vederlag samt vara som köpts
för medel skänkta från utlandet,
4.
fUm och trycksaker om varor
eller tjänster som erbjudes från utlandet,
5.
vara för turistpropaganda,
Prop. 1973:187 138
6.
vara som införes för att
användas vid humanitär hjälpaktion,
7.
vara för undervisningsändamål eUer
för vetenskapligt eller kul-tureUt ändamål,
8.
vara som skall användas vid
utställning eller mässa eller vid liknande evenemang som ordnas för att främja
försäljningen av utländsk vara, samt
9.
välfärdsmateriel för sjöfolk.
13
§ I den omfattning Konungen
bestämmer medges tullfrihet för vara som införes i egentlig gränstrafik.
14
§ I den omfattning Konungen
bestämmer medges tullfrihet eller tullnedsättning för vara
1.
som är svensk eller har
förtullats i Sverige,
2.
som har tillverkats helt eller
delvis av material, vilket är svenskt eller har förtullats i Sverige, eller
3.
som har tillverkats med
utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan Uknande svensk
prestation.
Konungen kan förordna om tullnedsättning
för reparerad vara som införes i utbyte mot vara av samma slag, vilken utförts
från Sverige.
15 §
Emballage som införes med varor skall förtullas för sig endast om
det är en självständig handelsvara.
I den mån Konungen
förordnar medges tullfrihet för emballage, godsbehållare (container), lastpall
och annat hjälpmedel eller tillbehör samt delar därtill för transport,
lastning, lossning eUer annan hantering av gods.
Temporär
tuUfrihet
16 §
På de villkor Konungen bestämmer medges temporär tullfrihet
för
1.
vara som införes för att
repareras, bearbetas, kompletteras eller emballeras eller för att användas som
material vid reparation, bearbetning, komplettering eller embaUering av
exportvara, om behandlingen icke gör det omöjligt att identifiera den införda
varan,
2.
specialverktyg och
specialinstrument som införes för att användas vid tillverkning av viss
exportvara samt vara som införes för alt användas vid avprovning av viss
exportvara, om artiklarna tillhandahålles av den utländske köparen av
exportvaran,
3.
utrustning som införes
tillfälligt för inresandes yrkesutövning eller för jämförligt ändamål, i den
omfattning Konungen bestämmer,
4.
utrustning för cirkus, tivoli
eller liknande företag som uppehåller sig tillfälligt i landet,
5.
vara som införes för tUlfäUigt
brak vid teaterföreställning eUer vid kongress, officiell festlighet,
idrottstävling eller liknande arrangemang av internationell karaktär,
6.
vara som är avsedd för mässa eUer
utställning,
7.
varuprov, mönster eUer modell,
i den omfattning Konungen bestämmer,
8.
vara som införes för att
avprovas, i den omfattning Konungen bestämmer.
Prop. 1973:187 139
9.
urvalssändning av varor, som på grand av specieUt utförande eller särprägel ej
kan betraktas som varuprover, samt
10.
djur som införes för avelsändamål.
Konungen
eller, efter Konungens förordnande, tullmyndighet kan medge temporär tullfrihet
även i andra fall när särskilda skäl finnes.
17
§ Konungen kan förordna om
temporär tullfrihet för transportmedel som skall användas endast tiUfälUgt i
landet samt för del, tillbehör eller material som kommer in särskUt för
reparation, underhåll eller utrastning av sådant transportmedel.
18
§ Transportmedel eller annan
vara som innehafts med temporär tullfrihet skall förtullas om varan använts i
strid mot de vUlkor som gäller för temporär tullfrihet eller om den blivit kvar
i landet sedan tiden för temporär tullfrihet gått ut eller föratsättningama
för temporär tullfrihet upphört av annan anledning. Varan skall då anges tUl förtullning
av den som innehaft varan med temporär tullfrihet. Är ej någon tullskyldig och
kan tullen ej tagas ut av varan enligt 5 § tullagen (1973: 000) skaU 39 § samma
lag ha motsvarande tillämpning. Belalningsskyldig är då den som medgivits
temporär tullfrihet för varan.
Har varan innan tiden för
temporär tullfrihet gått ut, förbrakats under avprovning eller förstörts eller
skadats så svårt att den ej kan sättas i stånd, får undanlag medges från första
stycket i den omfattning Konungen bestämmer.
Konungen
eller, efter Konungens förordnande, generaltullstyrelsen kan även i andra fall
när det är skäligt medge undantag frän första stycket.
Tullrestitution
19 §
Restitution av tull medges, om Konungen ej bestämmer annat,
för vara som förtuUats för den som har tillstånd till tullrestitution när
denne
1.
använt varan för tiUverkning,
reparation, bearbetning, komplettering eller emballering av exportvara och
utfört denna ur landet {industrirestitution),
2.
använt varan för
byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av fartyg,
skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk eller av produktionsanläggning
för egentlig varvsverksamhet {varvsrestitution),
3.
använt varan för byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg eUer av delar
eller tUlbehör tUl luftfartyg {flygrestitution), eller
4.
återutfört varan i
oförändrat skick i samband med försäljning tUl annan än producenten eller
leverantören eller ombud för någon av dem och för användning i utlandet {handdsrestitution).
Restitution
av tull för förtullad vara medges även om annan vara använts för det ändamål
som medför rätt till sådan restitution enligt första stycket 14, om den
använda varan till mängd och beskaffenhet motsvarar den vara för vUken tullrestitution
begäres samt förtullats för den som har tillstånd tiU tullrestitution, om ej
tullmyndighet medgivit att vara av svenskt eller okänt ursprung får användas.
Konungen bestämmer om
restitution får medges även för vara som ej fär avsedd användning.
Prop. 1973:187 140
Tullmyndighet
kan medge restitution av tull enligt denna paragraf även för vara som
förtullats för annan med tillstånd till tullrestitution än den som använt varan
eller utfört exportvaran. I särskUt fall kan tullmyndighet medge handdsrestitution
även för vara som utförts utan samband med försäljning.
20 §
Restitution av tuU medges, om Konungen ej bestämmer annat,
när vara återatförts i oförändrat skick utan att ha använts här eller efter
att ha använts endast i samband med provning eUer under förhållanden
som kan jämställas med provnmg eller som kunnat medföra temporär
tullfrihet {särskild restitution).
Har
vara återutförts på grund av att den ej stämt överens med vad som får anses
avtalat och föreligger särskilda skäl får restitution enligt första stycket
medges med belopp som svarar mot tullen för vara av samma slag, vilken införts
som ersättning för den utförda varan.
Har
varan använts här under andra förhållanden än som anges i första stycket
medges, i den omfattning Konungen bestämmer, restitution av tull med avdrag,
beräknat med hänsyn till den tid varan befunnit sig i landet {reducerad
restitution).
Restitution
av tull enligt denna paragraf medges endast om varan förtullas och utföres för
samme person.
21
§ TiUstånd tiU tullrestitution
enligt 19 § kan medges den som driver rörelse. Tillstånd till varvsrestitution
eller flygrestitution kan medges även den som äger fartyg eller luftfartyg utan
alt driva rörelse. Konungen bestämmer övriga villkor för tillstånd.
22
§ Generaltullstyrelsen kan
medge att den som har tillstånd tiU tullrestitution ej behöver betala tuU för
vara förrän föratsättningama för restitution av tuUen prövats. Tull som skaU
betalas anses förfallen tUl betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag
om sådant medgivande ej lämnats.
Finnes
förutsättningar för restitution av tull enligt 19 eller 20 § men har tull ej
betalats, kan tullmyndighet medge befrielse från den tull som annars skulle ha restituerats.
I
den omfattning Konungen bestämmer får tullmyndighet medge befrielse frän tull,
som annars kan restitueras senare, för vara som förlullas för alt användas för
ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 19 § första stycket 13.
Användes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Konungen ej
förordnar annat. Vad som sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha
motsvarande tiUämpning.
23
§ Konungen bestämmer den
längsta tid som får förflyta från det vara angivits tUl förtullning till dess
förutsättningar inträder för restitution av tullen för den samt det lägsta
belopp med vilket restitution får medges.
24
§ Vad som sägs i denna
förordning om restitution av tull vid utförsel gäller även vara som förstöres
under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänner,
föres till frihamn eller lägges upp pä tullupplag för att utföras senare, tages
ombord såsom proviant eller förnödenhetsartikel på fartyg eUer luftfartyg i
utrikes trafik eller tages in i exporlbutik. Detsamma gäller, i den mån
Konungen förordnar därom, vara som lägges upp på tullager.
Prop. 1973:187 141
Om
vara, som förts tUl frihamn eller lagts upp på tuUupplag för att utföras
senare, föres från frihamnen eUer tages ut från tullupplaget utan samband med
utförsel gäller de bestämmelser som Konungen meddelar.
Om varvsrestitution eller flygrestitution
medgivits för vara och denna därefter föres frän fartyg eller luftfartyg, överlåtes
eller tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan restitution, skaU
tull betalas för varan om Konungen förordnar därom.
Särskilda
bestämmelser
25 §
Tull som skall beräknas efter annan grund än värde fär nedsättas
för vara som är skadad när den anges tiU förtullning. Nedsättningen
skall motsvara den minskning i varans värde som skadan medfört. Vär
det av varan i oskadat och i skadat skick beräknas enUgt 7 § första
stycket.
26 §
Föreligger synnerliga skäl får Konungen eller, efter Konungens
förordnande, generaltullstyrelsen medge befrielse frän eller återbetalning
eller nedsättning av tuU.
27 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning och
av tulltaxan meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi
gande, av generaltullstyrelsen. Konungen meddelar de föreskrifter som
behövs för att hindra missbruk av tullfrihet eUer annan förmån som
medges enligt dessa författningar. Konungen kan göra de avvikelser från
denna förordning vilka behövs för en ändamålsenlig tUlämpning.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt skall förordningen
(1929: 307) angående tullrestitution och tuUtaxeringsförordningen (1960: 391)
upphöra att gälla.
I
samband med ikraftträdandet skaU iakttagas att vara som före ikraftträdandet
utförts tiU svensk frihamn för att användas stadigvarande där får åtnjuta
tullfrihet så länge den fortfarande användes för avsett ändamål i frihamnen.
Detta gäUer även om varan tillfälligt avlägsnas från frihamnen.
Prop.
1973:187 142
B
Förslag till
Kungörelse
om ändring i tullstadgan (1973: 000)
101
§ Bestämmelsema i 102104 §§
gäller, om annat ej föreskrivits, vid införsel tUl landet av vara som enligt
särskild författning ej får införas hit och för vara som införes utan att särskUt
föreskrivet införselvillkor visas vara uppfyllt.
102
§ Vara som avses i 101 § får
1.
sändas genom tullområdet eUer meUan
orter inom detta enUgt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen
meddelar,
2.
förvaras på tullupplag eUer tuUager
eUer i frihamn,
3.
förstöras under kontroU av
tullmyndighet eUer annan som denna godkänner,
4.
återutföras, eller
5.
tagas om hand på sätt som avses
i 3 § andra stycket tuUagen (1973: 000) under viUkor att varan förvaras i
oförändrat skick tiU dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare
förfogande över varan inte föreligger.
103
§ Skall vara som avses i 101 § återutföras
och har det ej skett när varan senast bort anges tUl förtullning bestämmer tiUsynsmyndigheten
hur med varan skaU förfaras.
104
§ Vid försäljning genom tulhnyndighets
försorg av vara som avses i 101 § skall, om varan ej återatföres, föreskrivna
införselvillkor iakttagas. Kan försäljning icke ske bestämmer tiUsynsmyndigheten
hur med varan skall förfaras.
Prop.
1973:187 143
Innehåll
Propositionen..................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ..... 1
Författningsförslag .......................................... ..... 2
Utdrag ur
statsrådsprotokollet den 12 oktober 1973.. ... 56
Inledning........................................................ 56
Gällande
ordning, förslag, remissyttrandena........... ... 59
Förtullning
m. m............................................ ... 59
Gällande
ordning......................................... ... 59
De
sakkunniga............................................ ... 61
Remissyttrandena
.................................... ... 64
Tullvärde
.................................................. ... 66
Gällande
ordning ....................................... ... 66
De
sakkunniga ........................................... ... 67
Remissyttrandena
.................................... 67
Tullfrihet
för varor med viss användning............. ... 67
Gällande
ordning ........................................ ... 67
De
sakkunniga .......................................... ... 67
Remissyttrandena
..................................... 68
Tullfrihet
för särskUda rättssubjekt................... 68
GäUande
ordning ........................................ 68
De
sakkunniga .......................................... ... 69
Remissyttrandena
.................................... ... 69
Annan
särskild tuUfrihet ................................. ... 69
Gällande
ordning ........................................ ... 69
De
sakkunniga ........................................... ... 71
Remissyttrandena
.................................... ... 72
Gränstrafik,
varor helt eller delvis av svenskt ursprung .... 73
Gällande
ordning ........................................ ... 73
De
sakkunniga .......................................... ... 74
Remissyttrandena....................................... ... 74
Emballage
och transporttekniska hjälpmedel ...... ... 74
Gällande
ordning ....................................... ... 74
De
sakkunniga .......................................... ... 75
Remissyttrandena
.................................... ... 77
Temporär
tullfrihet ...................................... ... 77
Gällande
ordning ....................................... ... 77
De
sakkunniga .......................................... ... 78
Remissyttrandena
.................................... ... 79
TuUrestilution
.......................................... ... 80
GäUande
ordning ........................................ ... 80
De
sakkuimiga .......................................... 84
Remissyttrandena
.................................... ... 90
Övriga
tullförfattningsfrågor .......................... 97
Gällande
ordning, förslag och remissyttrandena ... 97
Befrielse
från eller nedsättning av tull för skadade varor
m.
m...................................................... 97
TuU-
och skattefrihet för fihn..................... ... 99
Skatteförfattningar
.................................... 99
Prop. 1973:187 144
Gällande
ordnmg ........................................ 99
De
sakkunniga .......................................... 101
Remissyttrandena
.................................... .. 103
Regleringsförfattningar.................................... 104
GäUande
ordning ....................................... 104
De
sakkunniga............................................ 105
Remissyttrandena........................................ . 109
Departementschefen
........................................ 113
Upprättade
författningsförslag............................ 126
Specialmotivering
.......................................... 126
Förslaget
till tullförordning............................... 126
Förslaget
till förordning om transport, förvaring och förstö
ring av införselreglerade varor, m. m. ................ 132
HemstäUan........................................................ 133
Bilaga .............................................................. . 135
De
sakkunnigas förslag tiU tuUförordning och kungörelse om
ändring
i tullstadgan......................................... 135
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM.1973 730481
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
36 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (14)
14 kopplingar i 9 dokument.
- SOU 2000:60 Bestämmelser om teknisk sprit m.m. - del 1 s. 340 i texten
- SOU 1999:54 En ny tullag s. 224 om s. 104 i texten
- Prop. 1993/94:99 om ny mervärdesskattelag s. 202 om s. 99 · s. 309 i texten
- Prop. 1986/87:166 om ny tullagstiftning m.m. s. 61 om s. 118 · s. 138 · s. 149 om s. 118 i texten
- Prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande s. 155 i texten · dokumentnivå
Doktrin (22)
22 kopplingar i 5 dokument.
- Wetterstein, Globalbegränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, 1980 s. 112 · s. 113 · s. 206 · s. 207 om s. 12 · och 8 till i texten · dokumentnivå
- Sandvik, Miljöskadeansvar, 2002 s. 62 om s. 8 · s. 192 · s. 255 · s. 256 i texten · dokumentnivå
- Wetterstein, Redarens miljöskadeansvar, 2004 s. 152 · s. 154 · s. 155 i texten · dokumentnivå
- Sandvik, Säljarens kontrollansvar, 2004 s. 287 om s. 13 · s. 392 i texten
- Wetterstein, Säljarens garantiutfästelser vid lösöreköp, 1982 s. 232 om s. 13 i texten