Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till nya regler angående rätten att redovisa skepp och skeppsbygge som lagertillgång, m.m.

1973 · 18 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:199, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till nya regler angående rätten att redovisa skepp och skeppsbygge som lagertillgång, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts
proposition nr 199 år 1973 Prop. 1973:199

Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till nya regler
angående rätten att redovisa skepp och skeppsbygge som lagertillgång, m. m.;
given den 2 november 1973

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen alt
bifalla det förslag om vars avlåtande tiU riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att varvsföretag skall kunna
redovisa icke levererade skepp och skeppsbyggen som lagertUlgång utan hinder av
att skeppet eller bygget avyttrats. Förslaget är föranlett av vissa nyligen
beslutade ändringar i sjölagen.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 199

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop: 1973:199

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskaltelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Hänsyn skaU därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri
inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., samt lUl fordringar
och skulder. Som värde av ingående lager, fordringar och skulder skall därvid
upplagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar
och skulder.

1. Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas
till in-och uigående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel-och
halvfabrikat m. m., samt lill fordringar och skulder. Som värde av ingående
lager, fordringar och skulder skall därvid upplagas värdet av närmast
föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder.
Bestämmelserna i 41 § om lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga
om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige utfört eller avser att
utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder av att den skattskyldige
avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast
intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvärvaren. Vad
som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1). För skattskyldig,
som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans
bokföring med iakttagande av följande. Därest vinstresultatet påverkats därav,
att bland intäkter upptagits sådana intäkter, vUka icke skola beskattas såsom
inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland
utgifterna avförts sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen
avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig justering av del bokföringsmässiga
vinstresultatet till

1 Senaste lydelse 1973:322.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop: 1973:199 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överensstämmelse med en inkomstberäkning enhgt de i denna
lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesätlningen å tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen
godtagas, därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets utgång får icke upplagas lill
lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för
inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet icke upptagas tUl lägre
belopp än fyrtio procent av de värden som riksskatteverket fastställer för
olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på
dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den 1 oktober
beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjur, får djuret upplagas lägst tiU fyrtio procent av allmänna
saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eUer återanskaffningsvärdet
och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än
som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast
föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets
utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde å
detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid
skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits
anskaffningsvärdena eUer, därest återanskaffningsvärdena å balansdagarna i
fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.
I fråga om djur på jordbruksfastighet gäller dock att värdet av djuren skall
hava upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt
föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall
att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid
beskattningsårets utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande
beloppet, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto.
Då avdrag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras rill
beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad
avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i
lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav
upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat
efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de
närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för
värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om
värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av
de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta
värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre
värde ä lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för
prisfall visar vara påkallat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:199 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det
lägsta värde å skatlskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas,
har icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags
placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m.
eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tiUgångar beträffande
vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu
avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för
förlust, prisfall m. m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som
driver bank-eUer annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan
skattskyldig, för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke
uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och
särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i
aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka vid
förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet
belopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige
upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för
aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagits till lägre belopp än
den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det
beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas lill lägre belopp
än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med liUägg
av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade
beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som Ugger lUl grund för
beräkningarna av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den
skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar
förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen.
Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än
sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke
äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med tUlskjutet
belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än
vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara
mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts
må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta utav lagrets
anskaffnings-och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår såsom
uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket
kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av
skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så
anses som om de lagerlUlgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets
utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom
tillverkade. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat,
skola såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader
och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å
nu ifrågavarande tillgångar, därvid hänsyn dock icke behöver tagas liU ränta å
eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter tUl leverans av
lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån
det visas, att inköpspriset för tUlgångar av samma slag å balansdagen understiger
det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer
att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skallskyldige i
oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter lill
leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas
endast i den mån den skatlskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av
samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres
sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna
levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om
bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eUer en
utgift skall anses hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäUer alltså, att
inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt aUmänt
vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt
brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke
av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom
tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på
annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har
motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för
inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder
tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras såsom
inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras till
inkomsten för det år, pä vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende av huruvida
de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Ä andra sidan lärer det vara
vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del
belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det
sistnämnda årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som
skall erläggas under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas
den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i
ingående virkesförråd m. m., vartUl upplåtaren kan vara berättigad, fördelas
därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den
skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för
ett år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna
först etl senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid
inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer
till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:199 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstresultat med hänsyn härtill justeras på sådant sätt,
att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet
ansett förlust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas
vid inkomstberäkningen för det år, under vUket den kommit tiU synes i
räkenskaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den
skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års
inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 november 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rätten att
redovisa skepp och skeppsbygge som lagertillgång, m. m. och anför.

Inledning

Riksdagen har nyligen antagit ett av Kungl. Maj.-t
framlagt förslag om nya regler för sjöpanträtt och skeppshypotek m. m. (prop.
1973:42, LU 1973:22, rskr 1973:272). Förslaget, som grundar sig på sjölågskommitténs
delbetänkande (SOU 1970:74) "Registrering av fartyg, sjöpanträtt och fartygshypotek,
partrederi", innebär bl. a. en genomgripande revidering av sjölagen (1891:35
s. 1). De nya bestämmelserna skaU träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

Ändringarna i sjölagen anses kunna få negativa
konsekvenser i fråga om Varvsföretagens möjligheter att utnyttja skepp och
skeppsbyggen som nedskrivningsunderlag. Mot denna bakgrund har inom
finansdepartementet upprättats en promemoria (Ds Fi 1973:12) angående rätten
att redovisa fartygsbygge som lagertUlgång, m. m.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
kammarrätten i Stockholm, sjöfartsverket, riksskatteverket, länsstyrelsema i
Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Föreningen auktoriserade
revisorer, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen. Svenska
revisorsam fundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening och Sveriges
varvsindustriförening.

Nuvarande ordning m. m.

Skatterättsliga regler

Inkomst av rörelse skall enligt 41 § kommunalskattdagen
(1928:370, KL) beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför
tas liU in- och uigående lager av varor, däri inbegripet bl. a. råmaterial, hel-och
halvfabrikat, samt till fordringar och skulder.

Bestämmelser om värdering av varulager i rörelse finns i
punkt I av anvisningarna till 41 § KL. Genom hänvisning i 2 § förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall bestämmelserna tillämpas även

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:199 8

vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Som huvudregel
gäller att lagret vid beskattningsårets utgång inte får upptas tiU lägre belopp
än 40 % av lagrets anskaffningsvärde eller tillverkningsvärde eUer, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande faU efter avdrag för inkurans.
Med tillämpning av endera av två supplementärregler kan i vissa fall lägre
lagervärden medges.

Såvitt avser tillgång, som den skattskyldige framstäUt
eller bearbetat, anses som anskaffningsvärde de direkta
tillverkningskostnaderna, dvs. materialkostnader och arbetslöner, ökade med etl
belopp som motsvarar den del av de indirekta tiUverkningskoslnaderna som skäligen
belöper på tiUgången. Inkuransavdtag medges högst med det belopp som den
skattskyldige visar svara mot lagrets konstaterade värdenedgång på balansdagen.
Dock medges i allmänhet avdrag med 5 % av det lägsta av lagrets anskaffnings-
eller återanskaffningsvärde. 1 de fall riksskatteverket angivit högre
procenttal för inkuransavdrag för lager inom vissa branscher eUer hos vissa
grupper av skattskyldiga skall detta gäUa. Det sagda innebär att den i
bokföringen gjorda värdesättningen normalt godtas vid taxeringen såvida inte
lagret upptagils till lägre belopp än (40 % av 95 =) 38 % av anskaffningsvärdet
(i förekommande fall tillverknings- eller återanskaffningsvärdet).

För vissa slag av lagertillgångar gäller särskUda
värderingsregler. Så skall penningförvaltande företags och
försäkringsanstalters placeringar av förvallade medel i aktier, obligationer,
lånefordringar m. m. eller skattskyldigs lager av fastigheter och liknande
tillgångar upptas tUl vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m.
framstår som skäligt.

I KL finns inte uttryckligt angivet hur fordringar, som en
rörelseidkare får mot kunder på grund av kreditförsäljning eller arbete på
löpande räkning e. d., skall värderas. Såsom huvudregel torde gälla att sådana
fordringar redovisas med nominellt belopp. Avdrag för nedskrivning medges
regelmässigt endast om den skattskyldige kan göra sannolikt alt fordringen är
osäker.

Ändringarna i sjölagen

De nyligen beslutade ändringarna i sjölagen innebär bl. a.
att termen fartyg används som en gemensam beteckning för skepp och båtar (2 §).
Med skepp avses fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 m och en
största bredd av minst 4 m. Annat fartyg kallas bål. För skepp och skeppsbygge
införs ett registrerings- och inskrivningssystem som påminner om det som nu
tillämpas inom fastighetsrätten. Båtar skall däremot behandlas som lösöre i aUmänhet.

Den som med äganderätt förvärvar skepp, som inte är
registrerat, är enligt de nya bestämmelserna skyldig att anmäla skeppet för
registrering (12 §). Vidare är den som med äganderätt förvärvar registrerat
skepp skyldig att söka inskrivning av sitt förvärv (14 §). Någon skyldighet all
ansöka om registrering eller inskrivning av skeppsbygge föreligger inte.
Däremot har ägare till skeppsbygge rätt att få detta infört

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 9

i ett skeppsbyggnadsregister. Registrering får ske även
innan bygget påbörjats, förutsatt att detta genom byggnadsnummer och ritning
eller annorledes kan identifieras på betryggande sätt (11 §). Överlåts registrerat
skeppsbygge, måste förvärvaren antingen inom viss tid låta inskriva sitt
förvärv eller också anmäla skeppsbygget för avregislrering (14 §).

Inskrivning
av rätt till skepp eller skeppsbygge kommer att medföra viktiga
rättsverkningar. Sedan inskrivning sökts för förvärv på grund av överlåtelse
inbegripet beställning får skeppet eUer bygget inte tas i anspråk för annan
fordran mot överlätaren än sådan som är förenad med panträtt eller retentionsrätt
i egendomen (19 §). Vidare skall vid köp från annan än rätte ägaren förvärvet
likväl gälla, såvida köparen i god tro sökt inskrivning och överlåtarens
åtkomst varit inskriven när egendomen överläts (20 §). Rättsverkan som ansökan
om inskrivning medför enligt 19 och 20 §§ bortfaller dock om ansökningen avslås
(22 §).

Departementspromemorian

1 promemorian anförs all en förutsättning för att en rörelseidkare
skall kunna utnyttja viss tillgång som nedskrivningsunderlag är att tillgången
ingått i rörelsen vid beskattningsårels utgång. Normalt vållar det inte någon
svårighet att fastställa huruvida så varit fallet. Del inträffar emeUertid att
köpeavtal, betalning, leverans m. m. sker vid olika lidpunkter varav en del
infaller innan och en del efter balansdagen. I sådana situationer kan enligt
promemorian tvekan ibland uppstå om visst gods får behandlas som varulager i
rörelsen eUer om i stället en fordran skall anses ha uppkommit mot köparen.

Beräkning
av inkomst av rörelse skall ske på grundval av den skattskyldiges bokföring.
Med hänsyn bl. a. härtill finns det enhgt promemorian åtskiUigt som talar för
att det inom civilrätten allmänt begagnade äganderättsbegreppel bör vara
vägledande jämväl för skatterätten. I civUrättsligt hänseende anses avyttrat
gods normalt tillhöra säljaren ända lill dess godset kommit i köparens
besittning eller för dennes räkning omhändertagits av tredje man (tradilionsprincipen).
I följd härav torde - uttalas det i promemorian den som tillverkar maskiner e.
d. vara berättigad att redovisa dessa som lagerlUlgångar intill dess leverans
skett även om bindande försäljningsavlal träffats och betalning uppburits
dessförinnan. Att leveransen normalt skall ligga tUl grund för säljarens
bokföring och därmed också för rätten till nedskrivning vinner enligt
promemorian även stöd av bestämmelserna i anvisningarna till 41 § KL om rätt
till nedskrivning av värdet på rättighet till leverans av tillgångar enligt ej
fullgjorda köpekontrakt. Dessa bestämmelser bygger nämligen på principen att
de vanliga ned- och avskrivningsreglerna inte är tillämpliga på beställda men
inte levererade tillgångar. Avdrag för ned- eller avskrivning på sådana
tillgångar får åtnjutas endast i den mån verklig förlustrisk visas föreligga.

1
promemorian anförs vidare att den konstaterade överensstämmelsen mellan
civilrättens äganderätlsbegrepp och rätten till ned- och avskrivning

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 10

vid inkomstbeskattningen i första hand avser andra lösören
än fartyg. För fartyg, som enligt nuvarande sjörättsliga bestämmelser är
inteckningsbara, gäller inom civilrätten särskilda regler. Det är exempelvis
tveksamt i vad mån traditionsprincipen är tiUämplig på inteckningsbart fartyg
och fartygsbygge. Enligt promemorian finns det dock skäl anta att de nedskrivningsregler
som gäller för maskiner o. d. även skall tiUämpas i fråga om fartyg och
fartygsbyggen. Utformnmgen av förordningen (1966:172) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. rn. och
förarbetena tiU denna förordning tyder också enligt promemorian på att
varvsföretag f. n. får utnyttja inteckningsbara fartyg och fartygsbyggen som
nedskrivningsunderlag intill dess leverans skett.

I
promemorian påpekas sammanfattningsvis att det på grund av det något oklara
rättsläget i och för sig kan vara vanskligt all fastställa i vilken omfattning
de beslutade ändringarna i sjölagen kan komma att påverka varvens möjligheter
att utnyttja pågående arbeten som underlag för nedskrivning. Del framhålls
emellertid att varvsföretagen i praktiken synes behandla fartygsbyggen och icke
levererade fartyg i enlighet med de regler som gäUer för lagertillgångar i
allmänhet och att detta förfaringssätt av allt att döma godtas av
taxeringsmyndigheterna. Vidare anförs att man från varvsnäringens sida starkt
betonat den ekonomiska betydelsen av att varven även i framtiden får utnyttja
pågående arbeten i resultatutjämnande syfte. Mot denna bakgrund föreslås i
promemorian att punkt 1 första stycket av anvisningarna till 41 § KL skall förses
med följande tillägg.

Varvsföretag får, intill dess leverans skett, vid
tillämpning av denna paragraf såsom lagertillgång upptaga sådant skepp eller
skeppsbygge, vara företaget utfört eller avser ulföra arbete av betydande
omfattning, utan hinder av att skeppet eller bygget genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång förvärvats av annan. Vad som avses med skepp framgår av
sjölagen (1891:35 s. 1).

Ändringen i KL föreslås träda i krafl samtidigt med all
ändringarna i sjölagen träder i kraft.

Remissyttrandena

Den i promemorian redovisade uppfattningen, att det sedan
de i prop. 1973:42 föreslagna ändringarna i sjölagen trätt i kraft behövs en
särskild bestämmelse för att varvsföretagen i oförändrad omfattning skall kunna
utnyttja pågående byggen som lagertUlgång vitsordas eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser. I remissyttrandena riktas inte någon invändning
mot att en bestämmelse av detta slag införs som ett tillägg till punkt 1 första
stycket av anvisningarna liU 41 § KL. Man godtar också allmänt den i
promemorian föreslagna utformningen av den särskilda nedskrivningsregeln. I
några yttranden förordas dock smärre jämkningar av den föreslagna
författningstexten.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det av
förslaget klart

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 11

framgår att någon ändring av rättsläget inte avses för
sådana i praktiken vanligen förekommande fall då fartyg inlagts på varv för
reparation, modernisering, ombyggnad e. d. Den åsyftade avgränsningen tid
pågående produktion av fartyg bör enligt kammarrättens uppfattning komma lUl
tydligare uttryck i författningstexten. Länsstyrelsen Malmöhus län anser att
vissa problem kan uppstå då fråga är om nedskrivning på skepp som förvärvats
utifrån. Länsstyrelsen föreslår därför att den särskUda nedskrivningsrätten
begränsas till varvsföretagens nyproduktion. Föreningen auktoriserade revisorer
förordar att den föreslagna formuleringen "såsom lagertillgång
upptaga" utbytes mot "på samma sätt som lagertillgång behandla".

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser all det i
lagtexten bör anges när äganderätten och därmed även rätten till
värdeminskningsavdrag på skepp och skeppsbyggen skatterättsligt övergår från
säljare till köpare. Om det därvid klart utsägs att traditionen alllid är
avgörande för rätten tiU värdeminskningsavdrag behövs inte specialbeslämmdsen
rörande fartyg som förvärvats utifrån. Härigenom eUmineras bl. a. de
svårigheter som enligt länsstyrelsens mening måste uppkomma när det gäller att
avgöra vad som skall avses med "arbete av betydande omfattning".

Riksskatteverket diskuterar hur underlaget för
nedskrivning skall beräknas i de fall då varvsföretagels kostnader för ett
pågående bygge på balansdagen överstiger den intjänade delen av
kontraktssumman. Verket tar vidare upp rätten tUl nedskrivning för företag som
bedriver både varvs- och rederirörelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att
skeppsbyggen inte bör behandlas som varulager i allmänhet, dvs. med en rätt tiU
nedskrivning med 60 %. Nedskrivning bör enhgt länsstyrelsens mening generellt
begränsas lill att avse förlustrisker och hänvisar tUl de bestämmelser som
gäller för byggnadsföretagens entreprenadarbeten.

Departemen tschefen

Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Hänsyn skall därför tas rill in- och utgående lager av varor, däri
inbegripet bl. a. råmaterial och hel- och halvfabrikat, samt lill fordringar
och skulder.

Bestämmelser om värdering av varulager i rörelse finns i
punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL. Som huvudregel gäller att den i
bokföringen gjorda värdesättningen godtas såvida lagret vid beskattningsårets
utgång inte tagits upp till lägre belopp än 40 % av anskaffningsvärdet eller
tillverkningsvärdet, eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen är lägre,
sistnämnda värde. Däriämte medges visst avdrag för inkurans. För vissa slag av
lagertillgångar gäller dock särskilda värderingsregler. En skattskyldigs lager
av fastigheter och liknande tillgångar får exempelvis inte skrivas ned med 60 %
utan skall tas upp till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m.
framstår som skäligt.

Uteslående fordringar skall i regel upptas med
nominella belopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 12

Nedskrivning medges normalt endast i den män den
skallskyldige kan göra sannolikt att en fordran är osäker.

Av det
sagda framgår alt utrymmet för konsoUdering och resultatutjämning i en rörelse
i allmänhet är betydligt större om en tillgång får redovisas som varulager än
om de kostnader, som lagts ned på tiUgången i fråga, skall redovisas som varufordran.
1 de flesta fall föreligger inte någon svårighet att skilja mellan varulager
och varufordringar. Vid beräkning av inkomst av varvsrörelse kan emellertid,
såvitt gäller fartyg och fartygsbyggen som överlåtits tiU ny ägare innan de
levererats, viss tvekan föreligga. Frågan har behandlats i en inom
finansdepartementet upprättad promemoria (Ds Fi 1973:12).

I promemorian anförs att en tillverkare torde vara
berättigad att behandla viss produkt som lagertillgång intill dess produkten
levererats även om bindande överlåtelseavtal och betalning uppburits
dessförinnan. Ä andra sidan torde produkten inte ingå i köparens rörelse förrän
den kommit i dennes besittning.

Den i promemorian uttalade uppfattningen har inte
föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag delar i allt
väsentligt vad som anförts i promemorian om rätlen alt utnyttja viss tillgång
som underlag för nedskrivning. Enligt min mening torde således etl varvsförelag
f. n. vara berättigat att redovisa ett pågående fartygsbygge eller ett icke
levererat fartyg som lagertillgång intill dess leverans skett till köparen.
Nedskrivning synes i allmänhet ske efter samma regler som gäller för varulager
i allmänhet. Varvsföretagen kan härigenom i betydande omfattning utnyttja
pågående arbeten i resultatutjämnande och konsoliderande syfte.

Riksdagen har nyligen antagit ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag om ändringar i sjölagen (prop. 1973:42, LU 1973:22, rskr 1973:272).
Ändringarna träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar. De innebär bl. a.
att en skiljelinje dras mellan sådana fartyg som är skepp och sådana fartyg som
är båtar. Med skepp avses fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 m
och en största bredd av minst 4 m. Annat fartyg kallas båt. För skepp och
skeppsbygge införs ett registrerings- och Lnskrivningssyslem som påminner om
det som nu tillämpas inom fastighetsrätten. Båtar skall däremot behandlas som
lösöre i allmänhet.

Inskrivning av rätt till skepp eller skeppsbygge kominer
att medföra viktiga rättsverkningar. Sedan inskrivning sökts för förvärv på
grund av överlåtelse inbegripet beställning - får skeppet eller bygget inte
tas i anspråk för annan fordran mot varvsföretaget än sådan som är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i egendomen. Köpare som begagnat sig av de nya
inskrivningsbestämmelserna får därigenom en väsentligt starkare rätt till ett
icke levererat skepp eller skeppsbygge än han har i dag. Köparens rätt har i
dessa fall bedömts vara av sådan styrka att varvsföretaget rimligen inte kan
vara berättigat att redovisa det överlåtna skeppet eller bygget som tillgång i
.sin rörelse. Därmed skulle varvet gå miste om rätten att utnyttja skeppet
eller bygget som nedskrivningsunderlag. Med tanke på nedskrivningsrättens
stora ekonomiska betydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:199 ]3

för varvsföretagen har i prop. 1973:42 förutsatts att
sådana ändringar vidtas i skallelagstiftningen att den beslutade revideringen
av sjölagen inte kommer att försämra varvsföretagens nedskrivningsmöjligheter.

I den inom finansdepartementet upprättade promemorian
föreslås att en särskild regel om rätlen för varvsföretag att utnyttja pågående
arbeten som underlag för nedskrivning införs i punkt 1 första stycket av
anvisningarna till 41 § KL. Innebörden av förslaget är att skattskyldiga, som
bedriver varvsrörelse, intill dess leverans skett får redovisa skepp eller
skeppsbygge som lagertillgång utan hinder av att skeppet eUer bygget på grund
av beställning eller genom köp, byte eUer därmed jämförligt fång förvärvats av
annan.

Det i promemorian framlagda förslaget har har i allt
väsentligt tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.
Även jag är av den uppfattningen att en särskild regel är påkallad för att
varvsföretagens möjligheter att utnyttja pågående arbeten som nedskrivningsunderlag
inte skall försämras jämfört med vad som gäller f. n. Denna regel bör lämpligen
placeras in i punkt 1 första stycket av anvisningarna tUl 41 § KL. Regeln bör
gälla från och med den dag då de beslutade ändringarna i sjölagen träder i
kraft.

Den särskilda nedskrivningsregeln bör omfatta endast
sådana fartyg och byggen som direkt påverkas av de beslutade ändringarna i
sjölagen, dvs. endast skepp och skeppsbyggen. TUlämpningsområdet bör vidare
vara begränsat lill de fall dä varvsföretaget överlåtit skeppet eller
skeppsbygget till annan genoni köp, byte eller därmed jämförligt fång. Regeln
skall däremot inte tillämpas om överlåtelsen skett i form av gåva e. d.
Nedskrivningsregeln bör således få tillämpas dels om varvsföretaget och
beställaren innan arbetet påbörjats eller under arbetets gäng avtalat alt bestäUaren
skall äga bygget, dels om varvet avyttrat etl fullbordat skepp tUl ny ägare.

Köparens rätt alt åtnjuta värdeminskningsavdrag pä ett
skepp torde under alla omständigheter inträda först när detta levererats lill
honom. Dessförinnan är han hänvisad till bestämmelserna om kontraktsavskrivning.
Med den nyss beskrivna regeln synes alltså det systematiskt sett tilltalande
resultatet uppnås att leveransen blir det avgörande momentet såväl för
varvsföretagets rätt till nedskrivning som för köparens rätt till avskrivning
på skeppet. Huruvida köparen låter inskriva sitt förvärv före leveransen eUer
inte kommer alt sakna betydelse i detta sammanhang. Regeln medför även den
fördelen att ned- och avskrivningsrätten vid överlåtelse av skepp och
skeppsbygge kommer att överensstämma med vad som regelmässigt gäller vid
överlåtelse av lösöre i allmänhet. Härutöver torde en betydande del av den
oklarhet som föreligger på detta beskattningsområde skingras. Något behov av
att i författningstexten uttryckligen ange att köparens avskrivningsrätt på
skeppet som sådant inträder först vid leveransen föreligger enligt min mening
inte.

Den särskilda nedskrivningsregeln bör i första hand
omfatta pågående skeppsbyggen och sådana icke levererade skepp som tillverkats
av varvsföretaget. I promemorian har föreslagits att regeln dessutom skall

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:199 14

gälla beträffande skepp eUer skeppsbyggen, som vai-vet
förvärvat utifrån, såvida varvets arbetsinsats på skeppet eller bygget varit
eller avses bli av betydande omfattning. Sistnämnda bestämmelse har kritiserats
av länsstyrelserna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen
i Malmöhus län menar alt bestämmelserna bl. a. kan ge upphov till tolkningssvårigheter
och förordar att den särskilda nedskrivningsregeln begränsas tiU
varvsföretagens nyproduktion. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hävdar
att traditionsprincipen bör gälla genereUt och att varvsföretagen därför bör få
behandla skepp av nu angivet slag som nedskrivningsunderlag oavsett
arbetsinsatsens omfattning.

Vad angår rätten att utnyttja skepp, som i mer eller
mindre färdigt skick överlämnats till ett varvsföretag, är för det första att
märka att den i promemorian föreslagna nedskrivningsregeln inte är tillämplig
om varvels befattning med ett skepp eller skeppsbygge är att betrakta som
renodlat arbetsbeting. I detta fall Ugger äganderätten till bygget eller
skeppet hela tiden hos uppdragsgivaren och någon äganderättsövergång från
varvet tUl annan förekommer över huvud taget inte. För att den särskilda regeln
skall bli tUlämplig på andra arbeten än varvsföretagets egen nyproduktion
fordras såväl att varvet förvärvat skeppet eller skeppsbygget utifrån som att
varvet i sin tur överlåtit skeppet eller bygget innan detta levererats till nye
ägaren. Att i dessa fall, som kan förväntas bh mycket ovanliga, bedöma huruvida
varvets arbetsinsats varit eUer kan förväntas bli av avsevärd omfattning torde
i och för sig inte vålla några problem. Det i promemorian angivna kravet på
arbetsinsatsens storlek kan emellertid i något fall få mindre önskvärda
konsekvenser. Enligt min mening bör den särskilda nedskrivningsregeln få tUlämpas
i nu aktuella situationer utom då varvets arbetsinsats är av oväsentlig
omfattning.

1 mitt förslag Ull författningstext har däriämte vissa
formella jämkningar gjorts i förhållande tUl promemorians förslag. Jag har
därvid beaktat bl. a. de av kammarrätten i Stockholm och Föreningen auktoriserade
revisorer förordade förtydligandena av författningstexten. Någon ändring av
promemorians förslag i sak är inte åsyftad.

Några remissinstanser har uppehållit sig vid frågor som
visserligen berör varvsförelagens möjUgheter att utnyttja skepp och skeppsbyggen
som nedskrivningsunderlag men som inte har något direkt samband med de
företagna ändringarna i sjölagen. Dessa frågor, varav flera är av principiell natur,
bör inte behandlas i detta sammanhang. Jag vill dock erinra om att företagsskatleberedningen
(Fi 1970:77), som enligt sina direktiv skall pröva bl. a. ned- och
avskrivningsregler ur olika synvinklar, har möjlighet att ta upp nämnda
spörsmål tUl bedömning.

Jag vill slutligen anföra följande. Det av mig föreslagna
tillägget till punkt 1 första stycket av anvisningarna till 41 § KL innebär
inte något ställningstagande i frågan huruvida varvsföretag under alla
omständigheter skall få skriva ned icke levererade skepp och skeppsbyggen i
enlighet med de relativt generösa procentsatser som gäller för varulager i
allmänhet. 1 Ukhet med vad som hitintills gällt får det ankomma på de rättstUlämpande
myndigheterna att lösa detta problem. Den nya bestäm-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:199 15

melsen har alltså endast lUl syfte att förhindra att
varvsföretagens nedskrivningsmöjligheter försämras i de fall då ett skepp eller
skeppsbygge före leveransen överlåtits till ny ägare genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång. Bestämmelsen bör vara dispositiv. Intet bör således hindra
ett varvsföretag att i förekommande fall avföra det överlåtna skeppet eller
bygget ur sin bokföring och i stället redovisa det pågående arbetet enligt de
normer som gäUer för arbeten på annan tUlhörig egendom. Det må också framhåUas
att köparens skatterättsUga situation inte skall påverkas av den här föreslagna
nedskrivningsregeln. Någon ändring av utrymmet för kontraktsavskrivning m. m.
är således inte avsedd.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill detta protokoU
utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

GOTAB 73
5419 S Stockholm 1973

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Rskr. 1973:362 i texten
  2. Bet. 1973:SkU75 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:199 med förslag till nya regler angående rätten att redovisa skepp och skeppsbygge so… s. 1 · s. 7 i texten