Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om beskattning av interna aktieöverlåtelser oeh avdrag vid taxeringen för garantiavsättningar

1973 · 54 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:207, Kungl. Maj:ts proposition med förslag om beskattning av interna aktieöverlåtelser oeh avdrag vid taxeringen för garantiavsättningar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207 år 1973 Prop. 1973:207

Nr 207

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om beskattning av intema
aktieöverlåtelser och avdrag vid taxeringen för garantiavsättningar; given den
16 november 1973.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag på grundval av två
promemorior från företagsskatleberedningen, Intema aktieöverlåtelser (Ds Fi
1973:13) och Garantiavsättningar (Ds Fi 1973:9).

I fråga om s. k. interna aktieöverlåtelser föreslås
bestämmelser om skärpt realisationsvinstbeskattning. Reglerna innebär att den
som överlåter aktier i ett fåmansbolag tUl ett annat fåmansbolag där samma
person eller honom närstående person äger aktier får skatta för hela köpeskillingen
för aktierna som realisationsvinst. Har avyttringen av aktierna skett av
organisatoriska eller marknadsmässiga skäl eller föreligger andra synnerliga
skäl, föresläs dispens få medges för de skärpta reglema.

De nya bestämmelserna avses skola tillämpas även på
överlåtelse av aktie som sker efter utgången av år 1972. Om överlåtelsen av
aktien återgår senast den 30 juni 1974 föreslås de nya bestämmelserna
emellertid inte skola tUlämpas.

Vidare föreslås en lagstadgad rätt till avdrag för
framtida garanliutgif-ler i anledning av utestående garantiförpliktelser.
Avdraget får dock i normalfallet inte överstiga de garantiulgifter som
redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. I vissa speciella fall
föreslås rätt tUl avdrag för sådana framtida utgifter med belopp som efter särskild
utredning befinnes skäligt. Riksskatteverket avses vidare, om det föreligger
särskilda förhållanden i någon bransch, få meddela anvisningar om beräkning av
avdraget efter schablon. Bestämmelserna om avdrag för framtida garantiutgifter
avses skola tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 207

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370), dels att 35 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att till
anvisningarna till 41 § skall fogas en ny punkt, 1 a, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

35 § 3 mom. 1 Avyttras aktie, andel i aktiefond, fondandel
eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag
eUer avyttras annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller
aktie, dock ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller i bostadsförening
som avses i 24 § 3 mom., räknas som skattepliktig realisationsvinst: om
egendomen innehafts

mindre än 2 år.................................................. 100
% av vinsten

2
år men mindre
än 3 år..................................... 75 % av vinsten

3
år men mindre
än 4 år..................................... 50 % av vinslen

4
år men mindre
än 5 år..................................... 25 % av vinsten

Avyttrar skattskyldig egendom som här avses och som den
skattskyldige innehaft fem år eller mera och framstår det icke som sannolikt
att avyttringen skett utan vinst eller med vinst ej överstigande 5 procent av
vad den skattskyldige erhåller för egendomen, skall som skattepliktig
realisationsvinst räknas ett belopp motsvarande 10 procent av vad han erhåller
för egendomen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Från sammanlagda
beloppet av skattepliktig reaUsationsvinst enligt detta stycke under ett
beskattningsår .äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 500 kronor. Har den
skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tUlsammans med sin
make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 500 kronor. I intet
fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot
sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta
stycke.

Kan tiUämpning av föregående stycke antagas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer medgiva befrielse därifrån helt eller
delvis, om företag som beröres av strukturrationaliseringen gör framställning
därom senast den dag avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan
tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra stycket, beräknas skatteplik-

>Senaste lydelse 1972:273.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tig realisationsvinst icke till högre belopp än som
motsvarar 10 procent av vad den skatlskyldige erhåller för egendomen efter
avdrag för kostnad för avyttringen.

Bestämmelsen i 2 mom. fjärde stycket äger motsvarande tUlämpning
på egendom som avses i detta moment.

Från skatteplikt enligt detta Från skatteplikt enligt detta

moment
undantages vinst som moment undantages där ej an-

uppkommer, när aktie i aktiebolag nat följer av nionde stycket

eller andel i handelsbolag, ekono- vinst som uppkommer, när aktie i

misk förening eller utländskt bo- aktiebolag eller andel i handelsbo

lag överlåtes mellan sådana företag lag, ekonomisk förening eller ut-

inom samma koncern, om moder- ländskt bolag överlå-tes mellan så-

företaget i koncernen är aktiebo- dana förelag inom samma kon-

lag eller ekonomisk förening och cern, om moderföretaget i koncer-

den överlåtna aktien eUer andelen nen är aktiebolag eller ekonomisk

innehaves som ett led i annan förening och den överlåtna aktien

koncernens verksamhet än förvalt- eller andelen innehaves som etl

ning av fastighet, värdepapper led i annan koncernens verksam-

eller annan därmed likartad lös het än förvaltning av fastighet,

egendom. värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967
av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller
föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av
fastigheten. Vad nu sagts får icke föranleda att realisationsvinst beräknas
lägre eller att realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta
moment. Bestämmelserna i detta stycke gälla endast om sådan fastighet utgör
bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gälla dock icke vid
avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan
bostadsrättsförening som avses i 24 § 3 mom., om avyttringen avser endast rätt
till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med
lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande
av fångeshandlingen.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finnes vid avyttringen
obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess
tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skatlskyldige eller
annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skatlskyldige
erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av
bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två
år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåtes
på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom
närstående person har ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tUlgång i
bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för
realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall
realisationsvinst enligt detta stycke upptagas till beskattning på samma sätl
som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tUlämpning
vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening.
Riksskatteverket får medgiva undantag från detta stycke, om det kan antagas att
avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig
förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan icke
föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari
aktierna till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas -
direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari
aktie - direkt eller genom förmedling av annan - äges eller inom två år efter avyttringen
vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående
person, skall som skattepUktig realisationsvinst räknas vad den skatlskyldige erhåUer
för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den
skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen
förvärvar större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen. Har
överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat
större delen av tUlgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången
av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta
stycke uppkom, får realisationsvinsten upptagas till beskattning på samma sätt
som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger
motsvarande tillämpning ('

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller
andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller
annan rättighet jämförlig tned aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller
marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, äger Kungl. Maj:t
eller myndighet, som Kungl. Maj.t bestämmer, för särskilt fall medge undantag
från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar,
far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller
syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon
av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och
fosterbarn.

Anvisningar

till 41 §

La. Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med
belopp, som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts
för täckande av risker med anledning av garantiförpliktelse, som utestår vid
beskattningsårets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagda
beloppet för år räknat av de utgifter till föUd av garantiförpliktelser, som
redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. A vser garantiförpliktelsen
tid, som är kortare än två år, beräknas avdraget högst tiU belopp som svarar
mot så många tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som
den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månader. Brutet må-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nadstal bortfaller. A vdrag får dock åtnjutas med skäligt
belopp om den skattskyldige visar att betydligt större avdrag för avsättningen
än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrifter är påkallat till följd av

att rörelsen är nystartad,

att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal
mycket stora tillverkningsobjekl eller myckel stora arbeten,

att en betydande ökning av de utestående
garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattningsåret,

att produktsammansättningen avsevärt ändrats under beskattningsåret,

att den tid en väsentlig del av utestående
garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två år eller

att annan med de nämnda jämförlig omständighet
föreligger.

Om särskUda förhållanden i viss bransch föranleder det, fär
riksskatteverket, utan hinder av vad som föreskrivits i första stycket om
avdrag för framtida garantiutgifter, meddela anvisningar för beräkning av
avdrag för sådana utgifter.

Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit frän trycket i Svensk
författningssamling.

De nya bestämmelserna i 35 § 3 mom. tillämpas även på
avyttring som skett efter utgången av år 1972. Har skattepliktig reaUsationsvinst
uppkommit enligt de nya bestämmelserna för avyttring under år 1973, skall
realisationsvinsten undantagas från beskattning, om återköp av den avyttrade
egendomen sker senast den 30 juni 1974 till samma köpeskilling och på i övrigt
oförändrade villkor. Har egendom återköpts, skall vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 7

senare avyttring av egendomen frågan om skattepliktig
realisationsvinst föreligger bedömas med bortseende från återköpet. Har
undantag medgivits från 35 § 3 mom. nionde stycket, får den skatlskyldige genom
besvär i särskild ordning, som anföres inom sex månader från beslutets dag,
föra talan om sädan ändring av sin inkomsttaxering som föranledes av beslutet.
I sådant fall får inom samma tid besvär även anföras av taxeringsintendent till
den skatlskyldiges förmån. I fråga om besvär som avses här gäller 103 och 104 §§
taxeringsförordningen (1956:623) i tillämpUga delar.

De nya bestämmelserna i punkt 1 a av anvisningarna tUl 41
§ skall tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas, att 26 § taxeringsförordningen (1956:623)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §' Därest inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall
självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1)
uppgift om
storleken av omsättningen,

2)
uppgifter huru
värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga
vinstresultatet justerats tiU överensstämmelse med de för den skattemässiga
inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna
gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för
avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller tUl fonder
eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i
varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes
använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro
hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den
skattskyldige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7)
uppgift om
belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom

' Förordningen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse
1972:745.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits tUl
anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att,
därest lämnandet är förenat med synnerUga svårigheter, uppgiften efter medgivande
av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig
inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för 8) uppgift om kostnader för reklam,
som riktar sig tUl bestäm- reklam, som riktar sig tUl bestämda personer och
som har karaktär da personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt
av gåva av mer än obetydligt värde,
samt värde,

9) uppgift om verkställda ned- 9) uppgift om verkställda nedskrivningar
av värdet ä rättigheter skrivningar av värdet å rättigheter tUl leverans av
omsättningstill- till leverans av omsättningstUl-gångar samt maskiner och andra
gångar samt maskiner och andra inventarier. inventarier,
MWf

10)
uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framtida
garantiutgifter. Redovisas inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall
beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan
sägs.

Vad i
denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår
försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru
värdesättningen å lager samt fordringar skett; hämtöver skall iakttagas vad i
27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och skall tUlämpas första gången vid 1974 års taxering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207

Utdrag av protokollet över finansärenden, håUet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 november 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, ODHNOFF,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON,
LEIJON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning
av s. k. interna aktieöverlåtelser och avdrag vid taxeringen för
garantiavsättningar samt anför.

1 Inledning

Företagsskatteberedningen har i oktober 1973 avgett en
promemoria (Ds Fi 1973:13) Interna aktieöverlåtelser. Därmed avses fysisk
persons överlåtelse av aktier i ett aktiebolag, där han är huvudaktieägare,
till ett annat av honom själv behärskat bolag. Beredningen föreslår skärpta
beskattningsregler för sådana transaktioner.

Efter
remiss har yttranden över denna promemoria avgetts av kammarrätten i Stockholm,
riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, realisationsvinstkommittén,
Familjeföretagens förening, Föreningen auktoriserade revisorer, Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas
riksförbund. Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Lantbrukarnas riksförbund
har åberopat yttrande av lantbrukets skattedelegation.

Skatterättslig praxis intar f. n. en mycket restriktiv
inställning tUl avdrag för avsättningar för täckande av garantiförpUktelser. Företagsskatleberedningen
har i en promemoria (Ds Fi 1973:9) Garantiavsättningar föreslagit regler för
avdragsrätt vid beskattningen såvitt gäller garantiavsättning.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västerbottens län,
allmänna ombudet för mellankommunala mål, 1971 års utredning om
bokföringslagstiftningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Föreningen auktoriserade

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 10

revisorer. Svenska revisorsamfundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Elektriska inst.ällatörsorganisationen EIO,
Familjeföretagens förening. Kooperativa förbundet (KF), Motorbranschens
riksförbund, Målaremästarnas riksförening i Sverige, Rörfirmornas riksförbund.
Svensk industriförening. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen och Svenska
företagares riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund har åberopat yttrande av näringslivets skattedelegation.

2 Intema aktieöverlåtelser 2.1 Nuvarande ordning

2.1.1
Gällande beskattningsregler

Som aUmän princip gäller att aktiebolags inkomst beskattas
två gånger, nämUgen en gång hos bolaget och en gång hos aktieägarna i den mån
inkomsten utdelas till dem. Från denna princip finns dock undantag i såväl
inskränkande som utvidgande riktning. Sålunda medges under vissa omständigheter
bolaget avdrag för utdelat belopp enligt förordningen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning medan under vissa andra förhållanden
bolagets inkomst beskallas mer än två gånger, s. k. kedjebeskattning.

1 princip skall de vinstmedel, som hålls kvar i bolaget
underkastas bolagsbeskattning, dvs. 40 % stalUg skatt jämte kommunal skatt.
Denna beskattning kan dock i stor utsträckning skjutas pä framtiden genom de
möjligheter till reservbildning av olika slag som beskattningsreglerna ger.
Sådana obeskattade reserver kan skapas bl. a. genom öppen avsättning till vissa
fonder. Vidare kan delta ske genom nedskrivning av lager enligt 41 § KL med
anvisningar eller av inventarieavskrivningar enligt 29 § KL med anvisningar som
är större än den verkliga värdeminskningen genom slitage e. d., s. k. dolda
reserver. När de lagerhållna produkterna eller inventarierna sedermera
försäljs till marknadspriser, upplöses de nyssnämnda i räkenskaperna gjorda
reserveringarna. Dessa framträder på nytt i form av vinstmedel i bolaget som i
princip skall redovisas tUl beskattning. I det faU tillgångar i bolaget förvär/as
av en aktieägare för ett pris som understiger det verkliga värdet skall enligt
praxis bolagets skattemässiga vinst räknas upp med skillnadsbeloppet. Dessutom
beskattas aktieägaren för samma belopp såsom för s. k. förtäckt utdelning.

I den mån vinstmedel sparas inom ett aktiebolag kan
vinsten tas ut ur bolaget vid senare tidpunkt - förutom i form av utdelning och
utskiftning - genom att aktierna i bolaget avyttras. Försäljningsvinsten
beskattas därvid hos aktieägaren enligt reglerna i 35 § KL.

Vid icke
yrkesmässig försäljning av aktier och andelar utgår skatt beroende av om
värdehandlingarna innehafts längre eller kortare tid än fem år. Om de innehafts
mindre än fem år, får samtliga omkostnader

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 U

avräknas från försäljningssumman. Av den nettovinst eller
nettoförlust som framkommer beaktas vid beskattningen en viss andel enligt den s.
k. reducerande skalan, dvs. vinst är skattepliktig tUl 100 % om egendomen
innehafts kortare tid än 2 år, till 75 % om liden för innehavet är 2 men ej 3
år, till 50 % om innehavstiden är 3 men ej 4 år och till 25 % om innehavet
varat 4 men ej 5 år. Om däremot den försålda egendomen innehafts fem år eller
mera beräknas den skattepliktiga realisationsvinsten efter schablon tUl 10 % av
försäljningspriset efter avdrag för kostnader i samband med försäljningen.
Härutöver medges avdrag med högst 500 kr. Om den skattskyldige kan göra
sannolikt, att försäljningen ej lämnat vinst eller vinst ej överstigande 5 % av
försäljningspriset, sker ej någon beskattning. Vid försäljning av
organisationsaktier inom en koncern utgår ej heUer någon skatt. Kungl. Maj:t
äger medge dispens från schablonbeskattningen, om denna kan antas hindra från
allmän synpunkt önskvärd strukturrationalisering. Vinst genom tvångsförsäljning
beräknas enligt schablonregeln även då försäljningen skett kortare lid än 5 år
från förvärvet. Från den 10-procentiga realisationsvinstbeskattningen har
särskilt undantagits aktier eller andelar i s. k. äkta bostadsföretag.

Avdrag för förlust medges enligt den reducerande skalan
vid avyttring före femårsperiodens utgång men endast i den mån kvittning kan
ske mot realisationsvinst. Kvittningen får även ske mot vinst beräknad enhgt 10-%-regeln.
Förlust på femåriga eUer äldre innehav får däremot ej under några förhållanden
dras av.

2.1.2 Bestämmelser mot skatteflykt

Frågan om det var möjligt eller lämpligt att genom allmänt
hållna bestämmelser söka komma tUl rätta med skatteflykt genom skentransaktioner
eUer andra handlingar som innebär att gällande regler kringgås, behandlades i
det av skatteflyktskommittén framlagda betänkandet (SOU 1963:52) Om åtgärder
mot skatteflykt. I fräga om skentransaktioner uttalade kommittén att några
bestämmelser ej behövdes för att förhindra alt skattskyldig genom sådana
handlingar försöker kringgå syftet med lagstiftningen, eftersom
skattedomstolarna ansett sig kunna ingripa häremot utan direkt lagstöd. Vad
beträffar andra åtgärder i syfte att undgå skatt än skentransaktioner, vilka
vanligtvis brukar betecknas såsom kringgåendehandlingar, ansåg kommittén det
knappast möjligt att utforma en allmän regel mot skatteflykt i dessa former
som skulle gälla över hela området för den direkta beskattningen och som
samtidigt tUlgodosåg kraven på rättssäkerhet och effektivitet hos
lagstiftningen. Kommittén avvisade därför tanken på en generalklausul mot
skatteflykt.

Med hänvisning tUl kommitténs ståndpunkt anfördes i prop.
1966:85 att en väsentlig sida av rättssäkerheten är att skattelagarna har
tillräckliga garantier mot försök från mindre nogräknade skattskyldigas sida
att erhålla oberättigade skattefavörer. En allmän bestämmelse mot skatteflykt
bedömdes som ändamålsenlig från denna synpunkt. Emellertid avvisades
införandet av en generalklausul, då rättssäkerheten i övrigt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 12

kunde bli lidande om man införde ett stadgande som ger
stort utrymme för subjektiva bedömanden från taxeringsmyndigheternas och
skattedomstolarnas sida. Även bevillningsutskottet var av samma mening och
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU 1966:55) att det då inte
var vare sig lämpligt eller möjligt att i skattelagstiftningen införa en generell
bestämmelse mot skentransaktioner och skatteflyktsåtgärder.

I
skattelagstiftningen har tagits in vissa bestämmelser i syfte att komma tUl
rätta med särskilda skatteflyktssitualioner eller motverka kringgåendehandlingar
av speciella slag. Några sådana stadganden som är tillämpliga vid
inkomstbeskattningen anges i korthet i det följande.

Vissa
relativt komplicerade metoder för kringgående av principen om dubbelbeskattning
av bolagsvinst praktiserades för en del år sedan och blev kända under namnet
lundintransaktioner. Dessa syftade bl. a. tUl att skattefritt ta ut fonderade
vinstmedel och värdestegringsvinster i fastighetsföreningar och
fastighetsaktiebolag. Ett annat förfaringssätt som praktiserades innebar att
företag, t. ex. med penningrörelse, för vilket aktier i allmänhet utgör
varulager, förvärvade aktierna i ett bolag försett med fonderade vinstmedel och
sedan delade ut dessa vinstmedel till sig samtidigt som utdelningsintäkten
neutraliserades genom nedskrivning av de förvärvade aktierna. I syfte att
förhindra dessa transaktioner begränsades på förslag av skatteflyktskommittén
år 1966 skattefriheten vid utdelning samt rätten till nedskrivning av aktier (prop.
1966:85, BeU 1966:55, rskr 1966:339).

Enligt 54
§ sjunde stycket KL kan ett företag numera inte till sig skattefritt utdela
vinstmedel, som före förvärvet av aktier eller andelar uppsamlats i det förvärvade
företaget, om det inte är uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom
erhåller en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till sin rörelse
eller kapitalförvaltning. 1 fräga om rätten tUl nedskrivning av aktier gäller
en liknande bestämmelse för skattskyldiga för vilka förvärvad aktie eller andel
utgör varulagertillgång (punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 41 § KL).
Om det inte är uppenbart att den skattskyldige genom förvärvet erhåller
tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse,
äger han inte rätt till nedskrivning av aktierna eller andelarna på grund av
att dessa nedgått i värde till följd av utdelning av vinstmedel, sorn fanns i
det förvärvade företaget vid förvärvet.

En
skatteflyktsmetod, som i viss mån påminner om lundintransaktionerna är de s.
k. vinstbolagstransaktionerna. Denna skattetlyktsmetod bestod i att ägaren av
ett bolag som hade betydande obeskattade vinstmedel sålde aktiema i bolaget
sedan detta tömts på sina reella tillgångar. Härigenom kunde ha.a överföra
vinstmedlen till sig nära nog skattefritt. I syfte att förhindra dessa
transaktioner infördes genom lagstiftning år 1972 bestämmelser i 35 § 3 mom. KL
om skärpt realisationsvinstbeskattning vid överlåtelse av aktier i vinstbolag (prop.
1972:93, SkU 1972:31, rskr 1972:226, SFS 1972:273). Bestämmelserna innebär i
huvudsak att om skattskyldig avyttrar aktier i aktiebolag och det vid avyttringen
finns obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 13

större delen av dess tillgångar före avyttringen
överlåtits på den skattskyldige eller annan fysisk eller juridisk person,
räknas hela köpeskillingen för aktierna som skattepliktig realisationsvinst.
Lagstiftningen omfattar även sådana fall där bolagets tillgångar återköpts
inom två år från överlåtelselillfället av den skattskyldige eller honom
närstående person eller av ett företag, där den skattskyldige eller honom
närstående person har etl bestämmande inflytande. Riksskatteverket får medge
undantag från de skärpta reglerna, om det kan antas alt avyttringen av aktierna
skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen.

I nämnda prop.
togs ånyo upp frågan om en generalklausul mot alla former- av skatteflykt sedan
några remissinstanser aktualiserat detta och det från länsstyrelsehåll
framförts att en sådan klausul på sikt var ofrånkomlig. För egen del uteslöt
jag inte att en generalklausul på sikt kunde vara den bästa lösningen och
förutsatte att företagsskatleberedningen i sitt fortsatta arbete hade särskild
uppmärksamhet riktad mot skatteflyktsproblemen och vid sitt slutliga
ställningstagande tUl företagsbeskattningens utformning beaktade olika
lösningar av dessa frågor.

2.2 Företagsskalteberedningens promemoria

2.2.1 Interna aktieöverlåtelser

Beredningen har i sin promemoria påpekat att strävandena
att upprätthålla principen om dubbelbeskattning av bolagsvinst har i hög grad
komplicerat lagstiftningen. Trots försök att genomföra principen konsekvent bl.
a. genom bestämmelser om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar är
principen i praktiken mest effektiv i fråga om de stora bolagen och då särskilt
de börsnoterade bolagen med många aktieägare. Vad gäller fåmansbolagen finns
del möjligheter att helt eller delvis undgå dubbelbeskattningen genom att
utnyttja de regler om avdrag som gäUer vid inkomsttaxeringen. Ett vanligt sätt
att undvika dubbelbeskattningen är att ta ut bolagets vinst i form av förhöjd
lön i stället för genom utdelning. I ett bolag, som driver rörelse, torde
enligt praxis en aktieägare kunna ta ut hela vinsten som lön eller tantiem, om
han är bolagets verklige ledare och arbetar i bolaget. Uttagen kan således
varieras år frän år, så att någon beskattningsbar inkomst inte uppkommer i
bolaget. Denna möjlighet att ta ut vinstmedel lönevägen föreligger inte för
förvaltningsföretag, där avdrag för löner till delägare och andra
förvaltningskostnader i praxis begränsats lUl viss procent av skattepliktiga
bruttointäkter.

Beredningen
har redogjort för den metod som använts vid interna aktieöverlåtelser och visat
på de skattemässiga konsekvenser som uppkommer. Metoden, som enligt
beredningen företer stora likheter med vinstbolagstransaktionerna, uppges ha
tillämpats i stor omfattning under senare tid. Detta har bl. a. kunnat
konstateras av en arbetsgrupp inom riksskatteverket, som haft till uppgift att
utreda och ingripa mot de

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 14

nämnda vinstbolagstransaktionerna. För alt få en
uppfattning om i vilken utsträckning och till vilket belopp aktieöverlåtelser
av det här slaget förekommit har beredningen, förutom till riksskatteverket,
vänt sig även tni vissa länsstyrelser med begäran om närmare information.
Riksskatteverket har lämnat uppgift på olika förfaringssätt och uppgivit att
de enskilda transaktionerna ofta uppgått till miljonbelopp och i enstaka fall
till tiotals miljoner kronor. De länsstyrelser som tillfrågats har av olika
skäl inte kunnat göra någon noggrann genomgång av deklarationer för att utröna
frekvensen av dessa överlåtelser. Man har dock företagit stickprovsundersökningar.
Sålunda har länsstyrelsen i Stockholms län uppgivit att det vid kontroU av
vissa delar av länet påträffats ett 30-tal överlåtelser som ägt rum unde: år
1972. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppger att man utan att företa
någon närmare genomgång enbart vid 1972 års taxering påträffat överiåtelser,
där den sammanlagda köpeskillingen uppgått lill omkring 50 milj. kr. Uppgifterna
från Älvsborgs län innehåller ett 40-tal fall under senare år med en sammanlagd
köpeskilling av närmare 70 milj. kr. Enstaka transaktioner med köpeskUlingar på
20 milj. resp. 25 milj. kr. har inrapporterats av länsstyrelserna i
Södermanlands och Malmöhus län.

Ett vanligt tillvägagångssätt vid genomförandet av
transaktionerna är enligt beredningen följande.

Samtliga
aktier i ett rörelsedrivande bolag ägs av en fysisk person. Aktiekapitalet är
exempelvis 100 000 kr., fördelat på 1 000 aktier a 100 kr. Till ledning för
beräkning av skattepliktig förmögenhet har länsstyrelsen värderat aktierna
till 600 kr. Som ett första led i transaktionen bildar ägaren ett nytt bolag
med lägsta tillåtna aktiekapital. Han säljer sedan aktierna, som innehafts
längre tid än fem år, tUl det nybildade bolaget för exempelvis 1 000 kr. per
st. eller för tillhopa 1 milj. kr. Detta medför skattepliktig realisationsvinst
för ägaren med 100 000 kr. Genom överlåtelsen får han en fordran på det
nybildade bolaget numera moderbolag i den tillskapade koncernen med 1 milj.
kr. För att möjliggöra för det nya bolaget att betala skulden överförs hela
eller viss del av rörelsen i det gamla bolaget till det nya bolaget. Genom
verksamhetens expansion kan vinstreglerande dispositioner företas, vilket
möjliggör amorteringar av skulden, utan att för den skull någon vinst behöver
tas fram till beskattning i företagel. Med denna konstruktion som grund är det
sedan möjligt att skjuta upp beskattningen av rörelsevinsten under en följd av
år. Den räntefria skattekredit som därvid erhålls utgör en definitiv vinst.
Genom att inom ramen för denna koncernbildning vidta lämpliga dispositioner är
det i praktiken möjligt att uppnå ytteriigare skattefördelar.

Beredningen
anser det vara ett anmärkningsvärt förhållande att ett bolag på delta sätt ulan
andra tillgångar än ett lågt aktiekapital och utan att bedriva någon verksamhet
kan eriägga en köpeskilling i många fall uppgående till miljonbelopp. Från
företagsekonomisk synpunkt ter sig en sådan transaktion onaturlig. En säljares
normala syfte, nämUgen att avhända sig verksamheten, är inte för handen.
Tvärtom är syftet att även

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 15

efter försäljningen bedriva verksamheten på samma sätt som
tidigare. Den konstruerade koncernen tillförs inte några tiUgångar av speciellt
värde för den bedrivna verksamheten. Inte heller avyttras någon del av
verksamheten.

I
promemorian görs jämförelser med vinstbolagstransaktionerna. Det konstaleras att
säljarens motiv ofta är likartade i båda fallen, nämligen att tUl sig överföra
medel från bolaget så fördelaktigt som möjligt. Den valda formen med intern
överlåtelse innebär dock ett betydligt enklare förfarande än en vinstbolagstransaktion.
Ä andra sidan torde dock vinstbolagsmetoden i vissa fall ha medfört större
fördelar då det gällt att uppnå definitiva lättnader av beskattningen i
bolaget. Fördelen med de interna överlåtelserna är alt man inte behöver
etablera kontakt med någon utomstående köpare som övertar aktierna i
vinstbolaget och skatteskulderna i detta. Det kan dock i det längre
perspektivet innebära vissa svårigheter att uppnå motsvarande definitiva
lättnader i fråga om den latenta skatteskulden vid överlåtelsetillfället. Olika
möjligheter föreligger emellertid att även i en sädan situation eliminera
eljest uppkommande beskattningseffekter.

Genom den valda transaktionsformen får säljaren en fordran
som han kan överföra till sig själv på en gång eller i rater. Under denna tid
kan aktieägaren avstå från löneuttag och även eventuell vinstutdelning. Medlen
kan användas för egen konsumtion. Under ett stort antal år kan aktieägaren
härigenom undandra sig beskattning i annan form än för realisationsvinsten
under del år överlåtelsen skedde.

2.2.2 Överväganden och förslag

Beredningen konstaterar alltså att en person som äger
aktier i etl rörelsedrivande bolag kan genom överlåtelse av dessa lill ett för
ändamålet förvärvat eller tUl ett redan tidigare av honom innehaft bolag i
praktiken tUlgodogöra sig befintliga och framtida vinstmedel från verksamheten
utan annan skattebelastning än den relativt lindriga
realisationsvinstbeskattningen.

Rent teoretiskt kan enligt beredningen vinslen genom
aktieöverlåtelsen beräknas till skillnaden mellan den fysiska personens inkomstskatte-belastning
som kan antas till 80 % - och den skatt, ca 54 %, som utgår på bolagets
inkomst jämte den skatt på realisationsvinsten, uppgående till 8 %, som
säljaren har att erlägga, eller tillhopa 62 %. Skillnaden utgör alltså i detta
fall endast 18 %. Härtill kommer fördelen av lägre arbetsgivar- och andra
sociala avgifter i och för sig avdragsgilla genom minskade löneuttag, samt
de räntevinster, som ligger i att beskattningen av vinsten i bolaget genom
förmånliga av- och nedskrivningsregler kan skjutas på framtiden. A andra sidan
bör beaktas den ökning av skattepliktig förmögenhet, som kan bli följden av
transaktionen. Även detta mera teoretiska sätt att beräkna skatten ger ej
obetydliga skattefördelar men torde enligt beredningen i de flesta fall inte
vara tillräckliga för att initiera överlåtelser av det här slaget.
Enligt vad

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 16

beredningen erfarit har man i regel räknat med att träffas
enbart av den 10-procentiga realisationsvinstbeskattningen.

Beredningen
betecknar transaktionerna som en avancerad metod alt omvandla lön till
kapitalvinst. TiU priset av den 10-procentiga realisationsvinstbeskattningen
kan den skattskyldige till sig själv överföra likvida medel som svarar inte
endast mot befintliga vinstmedel såväl beskattade som obeskattade - utan
också mot vinster i företaget som belöper på kommande år. Genom att låta köparbolaget
amortera den vid överlåtelsen uppkomna skulden i den takt aktieägaren finner
det nödvändigt för sin konsumtion kan han under en längre tid avstå helt eller
delvis från löneuttag från sitt företag. Beredningen påpekar dessutom att
uttagen ur bolaget ofta sker av de medel som kunnat kvarhåUas i bolaget genom skattemässigt
godtagen konsolidering varmed primärt avsetts att trygga bolagets fortbestånd
och tillväxtmöjligheter.

Med hänsyn tiU den snabbt stigande frekvensen av
ifrågavarande interna aktieöverlåtelser, de avsevärda skatteförluster för det
allmänna dessa kan medföra saml den betydande ökningen i skatte- och avgiftsbortfall
som vid en realistisk bedömning kan befaras för det innevarande och de närmast
följande åren är det enligt beredningens mening nödvändigt att omedelbart
ingripa med lagstiftningsåtgärder mot den använda skattetlyktsmetoden.

Beredningen
föreslår därför att, om en person säljer aktier i ett fåmansbolag till ett
annat fåmansbolag, där han eller honom närstående personer har aktier,
köpeskillingen för aktierna beskattas tUl 100 %. Den skärpta beskattningen bör
vidare gälla även i de fall den skattskyldige eller honom närstående personer
inom två år efter avyttringen går in som aktieägare i det förvärvande bolaget.
Till närstående bör i detta sammanhang räknas följande personkrets, nämligen
föräldrar, far- eller morföräldrar, avkomling eller dennas make, syskon eller
dettas make eller avkomhng samt dödsbo, vari den skattskyldige eller nägon av
nämnda personer är delägare. Som avkomling bör betraktas även styvbarn och
fosterbarn. Med aktieinnehav i det förvärvande bolaget bör även jämställas
aktieinnehav i ett bolag till vilket rörelsen i något av fåmansbolagen helt
eller delvis inom tvä år efter avyttringen överlåtits. Beredningen vill understryka
att tvåårsgränsen givetvis inte skall kunna kringgås genom att tUlgångarna i
rörelsen hyrs eller arrenderas för att först efter tidsfristens utgång
överlåtas. Samma gäller om förväi-v av aktier maskeras genom ett avtal om
optionsrätt som förfaller först efter det nämnda tid utgått eller om t. ex. två
personer avtalar om ömsesidigt köp eller byte av aktier i varandras bolag.

Om någon form av mellanförsäljning företas innan aktierna
övergår till bolag där säljaren eller honom närstående person är delägare i
syfte att undvika effekten av de föreslagna bestämmelserna, exempelvis genom
alt aktierna överlåts till tredje man som sedan vidareförsäljer dem till nämnda
bolag, torde detta enligt praxis betraktas såsom om mellanför-säljningen ej
företagits. Någon uttrycklig lagbestämmelse häremot krävs därför ej. Andra fall
där bulvaner används är tänkbara men även sådana

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 17

fall torde kunna angripas utan särskilda lagföreskrifler.

Då ifrågavarande transaktioner kan avse även handels- och
kommanditbolag saml ekonomisk förening jämte andel i sådant bolag eller
förening bör de föreslagna reglerna utsträckas att gälla även vid dessa
företagsformer.

De föreslagna bestämmelserna drabbar emellertid enligt
beredningen även transaktioner som från skilda synpunkter kan te sig
berättigade. Delta kan vara förhållandel när en huvudaklieägare vill ombilda
sin verksamhet för att anställda eller utomstående skall kunna tas in som
delägare. Ett annat fall som bör kunna undantas från de skärpta bestämmelserna
är då starka organisatoriska eUer marknadstekniska skäl talar för en ombildning
inom en koncern, t. ex. inför en förestående börsintroduktion eller av annan
liknande anledning. Detta kan vara befogat även då exempelvis ett handelsbolag
utgör moderföretag inom en koncern, vilket av olika skäl kan befinnas
olämpligt. Enligt 35 § 3 mom. sjätte stycket KL undantas i de flesta fall
försäljningar av organisationsaktier inom en koncern från
realisationsvinstbeskattningen. Genom de föreslagna bestämmelserna kommer
emellertid sådana försäljningar inom koncerner bestående av fåmansbolag att
omfattas av den skärpta beskattningen. Vid en sådan omstmkturering bör
självfallet dispens kunna komma i fråga. I del fall aktierna inköps från
utomstående och företaget sedan i oförändrat skick vidaresäljs bör också
undanlag vara möjligt. Andra liknande fall är givetvis länkbara.

Beredningen föreslår därför att en dispensregel tUlskapas
så alt här avsedda fall inte drabbas av den skärpta beskattningen. Däremot
anser inte beredningen att dispens bör ifrågakomma då en aktieägare vidtagit en
sådan transaktion för all erhålla medel tUl förmögenhetsskatt eller för alt
lösa ut andra delägare i företaget. Beredningen vill i detta sammanhang erinra
om den möjlighet till dispens från låneförbudet i aktiebolag som föreligger bl.
a. i det fall då fåmansbolagsdelägare skall lösas ut av övriga delägare.

Enligt beredningens mening bör dispens kunna komma i fråga
endast då betydande skatteförmåner inte samtidigt blir följden. Som allmän
riktpunkt vid dispensprövningen bör därför gälla att överlåtelsen av aktierna
sker tUl belopp, som ej mera väsentligt avviker frän tillskjutet kapital eller
aktiernas anskaffningsvärde.

Beredningen framhåller att de interna aktieöverlåtelserna
på den senaste tiden ökat i en mycket stor omfattning. Flera omständigheter
tyder på alt ökningen av dessa transaktioner kommer att ytterligare
accentueras. Inte bara de avsevärda skatteförmåner som är förknippade med det
här använda förfaringssättet utan också möjligheterna att undvika arbetsgivar-
och andra avgifter tUl del allmänna gör detta antagligt. Även del nyligen
genomförda låneförbudet i aktiebolag torde härvid ha en viss betydelse. Det bör
också enligt beredningen understrykas att överlåtelserna inte berör någon
utomstående part.

Beredningen föreslår därför att bestämmelserna träder i
kraft snarast möjligt och tillämpas även på aktieöverlåtelser som skett efter
den 31

2 Riksdagen 1973. ! saml. Nr 207

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 18

december 1972. För att lindra verkningarna av den
föreslagna lagstiftningen bör sådana aktieöverlåleiser, som skett under år
1973 och som återgår senast den 31 mars 1974 på oförändrade villkor, inte
utlösa realisationsvinstbeskattning. Beredningen vill vidare påpeka att de föreslagna
dispensreglema gör det möjligt att undanta sådana fall, som inte avsetts skola
drabbas av de skärpta bestämmelserna.

Tre
ledamöter av beredningen. Dag Helmers, Tage Magnusson och Cecilia Nettelbrandt
ställer sig i reservationer avvisande till retroaktiv lagstiftning på sätt
beredningen föreslagit. Helmers förordar, med instämmande av Magnusson, att
ikraftträdandet bör vara dagen efter pubUcerandet av beredningens promemoria.
De båda sistnämnda ledamöterna anser vidare att lagstiftningen skall vara ett
kortvarigt provisorium i avvaktan på utredning om en mer permanent
lagstiftning. Från skattepliktig realisationsvinst bör, enligt dessa
reservanter, alllid få avräknas tUlskjutet belopp i det bolag vars aktier
försålts. Slutligen bör dispensreglerna ges en vidare innebörd och avse alla
försäljningar som till innehåll är att jämställa med försäljning tUl tredje
man.

2.3 Remissyttrandena 2.3.1 Allmänna synpunkter

Del övervägande antalet remissinstanser instämmer i
beredningens uppfattning att särskilda regler bör införas för att förhindra
obehöriga skatteförmåner vid interna aktieöverlåtelser. Flertalet tillstyrkande
instanser godtar också i princip den av beredningen föreslagna metoden all
genom en väsentligt skärpt realisationsvinstbeskattning förhindra sådana
överlåtelser. Sålunda tillstyrks detta allmänt från länsstyrelsehåll och även
av löntagarorganisationerna. Från de organisationer som representerar
näringslivet anförs däremot en rad kritiska synpunkter i fråga om
bestämmelsernas materiella utformning samt deras räckvidd. Man anser
genomgående att bestämmelserna fått en alltför vid utformning och anser att
betydande begränsningar bör genomföras i förhållande till beredningens
förslag. Detta anses komma att få alltför långtgående verkningar och träffa
överlåtelser som är företagsekonomiskt motiverade och även sådana som innebär
fördelar från samhällsekonomiska och sysselsätt-ningsmässiga synpunkter. Man
vill från dessa organisationers sida därför se förslaget som ett kortvarigt
provisorium och att hela beskattningsfrågan utreds ytterligare.

Bland de
tillstyrkande instanserna framhåller kammarrätten i Stockholm, som betraktar
det nu aktuella förslaget som provisoriskt, att man bör inom den nuvarande
lagstiftningens ram förhindra uppkomsten av skattevinsler genom interna
överlåtelser. Som ytterligare skäl för lagslift-ningsingripande pekar
kammarrätten på att de stora skattevinster som vissa företag härigenom uppnår
kan vara ägnade att snedvrida konkurrensförhållandena inom berörda branscher
och därmed ge upphov till skadeverkningar också i detta hänseende. Från
statsfinansiell synpunkt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 19

och för all stärka den enskildes tUltro rill
skattelagstiftningen erfordras enligt kammarrätten ett snabbt beslut.

Riksskatteverket finner inte några bärande skäl för att de
allmänna reglerna för beräkning av skattepliktig realisationsvinst skall vara
tillämpliga också vid interna aktieöverlåtelser. En översyn av gällande
lagstiftning, som i princip behandlar alla försäljningar av aktier och andelar
lika har därför sedan länge framstått som motiverad. Verket anser att förslaget
bör kunna förhindra genomförandet av interna överlåtelser under den tid som
erfordras för alt beredningen mera slutgiltigt skall kunna behandla de problem
som rör beskattningen av fåmansbolag och deras ägare samt gränsdragnmgen mellan
löpande inkomst och kapitalvinst vid överlåtelse av rörelse i aktiebolagets eUer
handelsbolagets form. Ängelägenheten av ett snabbt lagstiftningsingripande mot
interna överlåtelser gör det enligt verket motiverat med en stoppregel som
träffar alla sådana överlåtelser.

Realisationsvinstkommittén, som inte gått in på någon
bedömning av om invändningar från andra synpunkter än rent tekniska kan göras
mot förslaget, har inte något att erinra mot detta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför alt interna
aktieöverlåtelser förekommit inom länet sedan lång tid tillbaka och i ökande
omfattning samt att länsstyrelsen i olika sammanhang påtalat detta förhållande.
Någon möjlighet för skattemyndigheterna att ingripa har ej ansetts föreligga,
bortsett från frågan om prissättningen av aktierna. Det nyligen genomförda
låneförbudet i aktiebolag kommer enligt länsstyrelsens bedömande liksom
bestämmelserna om förhöjt minimikapital att leda till ett mångdubbelt antal intema
aktieöverlätelser om åtgärder ej vidtas. Med hänsyn inte minst lUl sistnämnda
förhållande anser länsstyrelsen för sin del angeläget att ett snabbt ingripande
sker mot de ej företagsekonomiskt betingade överlåtelserna. Motsvarande
erfarenheter redovisas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Sveriges industriförbund delar i princip beredningens
uppfattning alt ett ingripande lämpligen bör ske mot vissa transaktioner av den
art som beskrivs i promemorian. I många fall har dessa genomförts på etl sätt
som inte betingats av företagsekonomiska hänsyn utan har salts i system för att
vinna skattelättnader med utnyttjande av de regelkomplex som åsyftar helt andra
verkningar. Förbundet betonar dock att överlåtelser av till den yttre formen
likartat slag ofta utgör ett uttryck för även från allmän synpunkt önskvärd
strukturrationalisering eller sker för att åstadkomma bättre organisation,
marknadsföring e. d. Med den föreslagna utformningen av lagstiftningen
förmodas beredningen ha åsyftat att i praktiken förbjuda internöverlåtelser av
aktier, en uppgift som inte åligger skattelagstiftningen ulan den akliebolagsrättsliga
lagstiftningen. Förbundet anser därför all betydande begränsningar bör
genomföras i de föreslagna bestämmelserna. Sveriges advokatsamfund anser att
den föreslagna lagstiftningen gjorts alltför vid och alt den därför i stor
utsträckning kommer att drabba även andra än obehöriga transaktioner.
Liknande synpunkter uttalar Svenska revisorsamfundet, SHIO och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 20

Sveriges grossistförbund.

Lantbrukets skatteddegation anför att orsaken tUl den nu
stigande frekvensen av interna aktieöverlåtelser måste sökas i någon annan
omständighet än de av beredningen uppgivna skattefördelarna. Det nyligen
införda låneförbudet i aktiebolag ligger därvid närmast tUl hands. Om detta
förbud skaU få avsedd effekt behöver de interna aktieöverlåtelserna begränsas.
Med hänsyn härtUl kan enligt delegationen förslaget, trots aUvarliga brister i
detta, möjligen läggas lUl grund för en provisorisk lagstiftning.

Direkt
negativ till beredningens förslag är Familjeföretagens förening, som anser
detta komma att innebära ett definitivt stopp för inlernöverlå-telser med allvariiga
återverkningar som följd. Enligt föreningens uppfattning har flertalet sådana
överlåtelser företagits i syfte att i möjligaste mån säkra företagets framtid,
bemästra kapitalskatteproblemen samt att inom begränsade ramar åstadkomma den
naturliga strukturomvandling som kontinuerligt krävs i näringslivet. Föreningen
nämner ÖverlåtelsefaU som syftat tUl att stärka företagens ställning av hänsyn
framför allt tUl de anställdas trygghet. Föreningen anser sig ej kunna godkänna
förslaget tUl lagstiftning, som enligt dess mening bygger på ett underlag som
tagits fram under alltför stor lidspress och därför ej kan genomlysa hela denna
problematik. Även Föreningen auktoriserade revisorer, som i princip ansluter
sig till uppfattningen att missbruk bör stoppas, avstyrker beredningens
förslag, då detta enligt föreningen inte fyUer kraven på att ingripanden bör
ske med väl genomtänkta och motiverade åtgärder insatta i ett större
sammanhang. Motsatt ståndpunkt intas av LO och TCO, som inte har någon erinran
mot de i promemorian framförda förslagen. LO anser den rådande situationen orimUg,
som innebär att ohka skatteutredningar inte hinner mer än täppa tUl luckor i
lagstiftningen förrän nya skatteflyktsmeloder är i full användning. Det är, tUlägger
LO, inte särskilt svårt att föreställa sig fall som den nu föreslagna
lagstiftningen inte täcker, men som ändå kommer att kunna få exakt samma
verkningar som de här beskrivna överlåtelserna. LO förordar därför all en
generalklausul snarast utarbetas mot skatteflykt genom kringgåendehandlingar
för att ta ut vinst ur rörelse på sätt som innebär ej avsedd skatlelindring.
Företagsskatteberedningen skulle härigenom få arbetsmässiga möjligheter att
syssla med mera långsiktiga frågor. Liknande synpunkter framförs av TCO, som
också anser att en generalklausul bör införas i skattelagstiflningen för att
dels undvika all nya former av skatteflykt sätts i systematisk tillämpning och
dels begränsa omfattningen av kringgåendehandlingar för att ta ut vinst ur
rörelse på sådant sätt att ej avsedda skatteförmåner uppnås. En generalklausul
bör enligt TCO kunna medföra en sådan begränsning av antalet transaktioner som
syftar tUl skatteflykt, att retroaktiv lagstiftning häremot inte skall behöva
tillgripas i samma omfattning som hittills. Frågan om en generalklausul mot
skatteflykt tas också upp av Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, som
erinrar om att förbundet tidigare i annat sammanhang påtalat behovet av en
sådan bestämmelse. Vad som anförts i beredningens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 21

promemoria styrker denna uppfattning. Svårigheter
föreligger att genom detaljreglering undanröja alla tendenser tUl skalleflykt.
Förbundet anser därför att det på nytt bör övervägas, om inte möjligheten till
ingripanden mot allt oftare förekommande transaktioner av mer eller mindre
klandervärt slag måste sättas före betänkligheter inför det förmenta hot mot
rättssäkerhet och effektivitet hos lagstiftningen, som en generalklausul
skulle föra med sig.

2.3.2 Huvudregeln

Frågan om hela köpeskillingen för aktierna bör bli föremål
för realisationsvinstbeskattning eller om denna på något sätl skall reduceras
diskuteras av flertalet remissinstanser. En relativt vanlig uppfattning är att
del bör föreligga möjlighet tUl avdrag för tUlskjutet belopp eller för
aktiernas anskaffningsvärde. Kammarrätten i Stockholm finner inte de skäl tlllräcktigt
bärande, som anförts för etl avsteg från regeln i 20 § kommunalskattelagen att
avdrag får göras för kostnader för inkomstförvärv. Som skäl för avdrag anför
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att del tillskjutna kapitalet eller
anskaffningsvärdet för aktierna kan vara av betydande storleksordning och att
det i sådant fall kan synas stötande att beskatta hela köpeskillingen. Med
hänsyn till svårigheten att förutse i vilken omfattning frågor av detta slag
kan uppkomma i framtiden torde man dock enligt länsstyrelsens mening kunna nöja
sig med alt avdragsmöjligheten beaktas vid utformningen av dispensreglerna. En
liknande lösning framförs av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer som påpekar
att rätt tUl sådant avdrag kan missbrukas. En skattskyldig som förvärvat aktier
i ett bolag från en utomstående kan sålunda innan han i sin lur överlåter
aktierna till ett annat av honom själv eller närstående ägt bolag ha tagit ut
en rörelsegren eller annan tUlgång, varigenom aktierna representerar etl lägre
värde än vid förvärvstillfället. Med generell avdragsrätt skulle i ett sådant faU
skattskyldig genom en intern aktieöverlåtelse kunna tUlgodogöra sig tillgångar
ur bolaget samtidigt som han får ersättning för tillskjutet kapital eller
aktiernas anskaffningsvärde. På grund härav finns det enligt föreningen starka
skäl för den ståndpunkt beredningen intagit. Föreningen anser dock att en
möjlighet till dispens bör hållas öppen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
tillstyrker den föreslagna regeln och anser onödigt komplicera denna endast i
syfte att få ett materiellt sett riktigare resultat, då beskattningen av de ej
företagsekonomiskt motiverade överlåtelserna ändå blir så hård att de med
hänsyn härtill ej kan genomföras.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Värmlands län har
uttryckt farhågor för all den föreslagna regeln mot kringgående av bestämmelsen
att beskatta förvärv av aktier inom två år i köparbolaget närslående bolag inte
kommer att bli tUlräckligt effektiv. Man anser beskattning bör kunna komma i fräga
även om inte "större delen av tillgångarna" i det ursprungliga
bolaget överförts. Länsstyrelsen pekar på det fall då en rörelsegren med
lågt bokfört värde, god lönsamhet och betydande

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 22

övervärde i form av ej bokförda immateriella tUlgångar
överlåtits medan samtidigt andra tUlgångar med högre bokfört värde, exempelvis
fastighet kvarhålls i det överlåtande bolaget. För att beskära denna möjlighet
till kringgående föreslår riksskatteverket att uttrycket "större delen av tUlgångarna"
utbyts mot "tUlgång" eller "icke obetydlig del av tUlgångarna".

Svenska revisorsamfundet och SHIO anser att huvudregeln är
alltför vid. Enligt samfundets mening bör denna gälla endast i sådana fall där
ägarstrukturen i huvudsak är densamma i såväl det överlåtna som del övertagande
bolaget. Från SHlO:s sida framförs att endast aktieförsäljningar av den som
tillsammans med närstående har bestämmande inflytande över båda bolagen bör
omfattas av bestämmelsen.

Från
Sveriges industriförbund har anförts en rad kritiska synpunkter mot såväl de
motiveringar på vilka beredningen grundat sitt val av lagregel som själva
utformningen av denna. Förbundet delar inte beredningens uppfattning att det
vid en intern aklieöverlåtelse annat än i undantagsfall är fråga om
omvandling av lön tUl kapitalvinst. EnUgt förbundet är det i stället fråga om
en omvandUng av eget lill främmande kapital. Möjligen kan man sä:?a att
vederbörande tUlgodogör sig privata medel tidigare än vad som skulle varit
fallet vid en utskiftning eller en försäljning av förelaget, något som förr
eller senare måste ske med varje fåmansbolag. Det förhållandet att medel uttas
för tidigt bör tillrättaläggas via utskiftningsskatten och inte på annat sätt.
I den mån köpeskillingen fastställts för högt kan redan nu beskattning för
förtäckt utdelning ske. En överlåtelse efter lägre värde än marknadsvärdet
föranleder risk för ökad utskiftningsskatt i köparbolaget, ökad beskattning för
realisationsvinst i händelse aktie eller teckningsrätt i köparbolaget avyttras
samt gåvobeskattnmg, om aklieägarkretsarna i bolagen ej är identiska. Förbundet
erinrar om att enligt gällande rätt beskattning inte utlöses, då tillgångar
säljs till underpris tUl. den behärskade bolagsseklorn.

Förslaget leder enligt förbundet tUl ett helt orimligt beskattningsresul-tal.
Vad som händer aktieägaren är visserUgen alt hans överiåtelse av aktierna
betraktas såsom kapitalvinst och läggs på toppen av hans inkomst. Denna vinst
beskattas därmed på samma sätt som ett lönebelopp av motsvarande storlek. För
det berörda företaget är emellertid situationen en annan. Något avdrag medges
över huvud tagel inte då fråga är om, såsom beredningen hävdat, kapitalvinst
under det att ett löneuttag skulle ha tUlfört företaget etl skatteavdrag
motsvarande vad som utbetalts i lön rill delägaren.

Beskattningen av hela köpeskilUngen kommer enligt
förbundet att leda tUl orimUga resultat i det enskilda fallet. Inte högre
belopp än vinsten för varie särskild aktieägare bör beskattas. I vart fall
anser inte förbundet att beskattningen bör bli hårdare än om vederbörande tagit
ut inkomsten i form av lön. I sådant fall skulle det företag i vilket aktierna
innehas äga rätt tUl ett avdrag för löneutbetalning. En i sig riktig situation
torde uppnås om man utgår ifrån att beskattningen härvidlag endast bör träffa
det andra ledet i dubbelbeskattningen. I de fall aktieägaren endast

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 23

tUlgodogör sig värdet av redan beskattade medel hos
bolaget bör någon beskattning inte inträda. Om inte starka praktiska skäl talar
däremot bör enligt förbundets mening skatteanspråken resas först när
vederbörande utnyttjar möjUgheterna tUl obehöriga uttag och inte redan då han
gör transaktionen i fråga.

I likhet med Sveriges industriförbund underkänner
lantbrukets skattedelegation i stor utsträckning beredningens motiv för val av
lagregel. Beredningen anses inte ha påvisat någon annan vinst på grund av
transaktionerna i fråga än den räntevinst som i vissa fall kan uppkomma.
Beredningens påståenden om möjligheter tUl annan definitiv skattevinst saknar
enligt delegationen grund. Det teoretiska beräkningssält beredningen använt
för att visa skattevinsten finner delegationen ofullständig så till vida att
bolagets utskiftningsskatt inte beaktats.

2.3.3 Dispensregeln

Den av beredningen föreslagna dispensregeln anser
flertalet remissinstanser - och särskilt de som representerar näringsUvet ha
fått en för snäv utformning. Sveriges industriförbund anser dispensregeln böra
uttryckas så att om förfarandet ingår som ett led i en från
sysselsättnings-politiska eller andra samhälleliga synpunkter önskvärd
strukturrationalisering någon beskattning inte skall följa. Detta bör enligt
förbundet gälla även om vinsten är förhållandevis stor. Genom att begreppet
"betydande skatteförmåner" inte säger någonting om humvida
beredningen tänkt i relativa eller absoluta termer och inte heUer i andra
avseenden lämnat en definition av vad som avses med uttrycket, befarar
förbundet alt dispensgivningen kommer att innehålla ett stort moment av
godtycke. Förbundet anser att marknadsvärdet i princip bör accepteras vid dispensgivningen.

Enligt lantbrukets skattedelegation måste dispens kunna
ges i betydligt större omfattning än vad beredningen tänkt sig. Som
dispensskäl bör bl. a. gälla uilösen av delägare. Det är ologiskt att behandla
dessa fall annorlunda än fallen avseende upptagande av nya delägare. Den
möjlighet alt låna pengar från bolaget, som beredningen erinrat om, är i
praktiken kraftigt beskuren för att inte säga obefintlig på grund av att
bolagets borgenärer i sådant fall kan kräva alt deras fordringar omedelbart
inlösas. En utökning av dispensanledningarna att gälla uilösen av delägare
förordas även av Svenska revisorsamfundet. Samfundet anser vidare dispens bör
kunna komma i fråga också för att utjämna lån som uppkommit genom dispens från
låneförbudet i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter
om inte dispensmöjligheterna skuUe kunna utvidgas vad gäller fall som träffas
av retroaktiviteten. Länsstyrelsen tänker därvid på fall där återgång av
aktieköp av någon anledning inte visar sig möjlig och där köpeskillingen inte
kan anses vara för hög.

SHIO och lantbrukets skattedelegation anser att dispensgivningen
bör handhas av riksskatteverket. Delegationen kan inte se några skäl varför man
skulle frångå den vanliga dispensordningen i detta fall.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 24

2.3.4 Ikraftträdandebestämmelser

Det råder delade meningar bland remissinstanserna om
beredningens förslag all bestämmelserna skall gälla överlåtelser som ägt rum
under hela år 1973. Förslagen tUlstyrks av länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Älvsborgs och Värmlands län samt av LO, TCO, Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Ökningen
av antalet transaktioner samt behovet av kontroUmöjlighe-ter anser även riksskatteverket
utgöra starka skäl för att övergångsbestämmelserna utformas i enlighet med
beredningens förslag. De principiella invändningar som kan riktas mot en
retroaktivt verkande lagstiftning kan vidare enligt riksskatteverkets mening ej
anföras med full styrka mot förslaget, då detta enbart avser internt företagna
överlåtelser vilka i princip inte berör tredje mans ekonomiska förhållanden. De
rekvisit som uppstäUs i lagförslaget och som är nödvändiga för att detta skall
få åsyftad verkan gör det emellertid vanskligt att bedöma vilka effekter som
kan uppkomma vid en retroaktiv tillämpning. Verket finner därför vid en samlad
bedömning övervägande skäl tala för att ikraftträdandet sätts tUl dagen efter
publiceringen av beredningens promemoria, dvs. den 20 oktober 1973. Ledamoten
i riksskatteverkets styrelse, Mary Holmqvist, tUlstyrker beredningens förslag
beträffande lagstiftningens ikraftträdande. De olägenheter som den retroaktiva
tillämpningen medför bör enligt hennes mening avhjälpas genom en generös dispensgivning.

Mera klart uttalade betänkligheter mot retroaktiva
bestämmelser redovisas från flertalet övriga remissinstanser. Äterköpsregeln
anses inte tillräcklig för att retroaktivitet skall kunna accepteras. Man pekar
på olika situationer där en återgång kan vara svår att genomföra. Svenska
revisorsamfundet nämner som exempel en person som sålt sitt aktiebolag till en
brorsons aktiebolag, fall då omyndiga personer är inblandade eller då bror eller
syster sålt sina aktier till annat syskons aktiebolag. Familjeföretagens
förening lar som exempel all den skattskyldige betalt arvsskall, verkställt uilösen
av meddelägarna, gjort skuldbelalningar, förberett fusionsålgärder, vidtagit
placeringar som ej ulan ekonomiska förluster kan rivas upp etc.

Fömtom nämnda instanser har retroaktiv tillämpning av
lagen avstyrkts även av kammarrätten i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, SHIO,
Sveriges industriförbund och lantbrukets skattedelegation. SHIO och Sveriges
industriförbund kan i andra hand tänka sig att bestämmelserna gäller fr. o. m.
den 6 juni 1973, dvs. den tidpunkt då låneförbudet för aktieägare trädde i
kraft.

Utsträckning av återköpstiden har förordats från etl
flertal håll. Riksskatteverket har föreslagit den 30 september 1974 som senaste
tidpunkt med motiveringen att taxeringsnämndernas beslut vid 1974 års taxering
då delgivits den skattskyldige och denne även beretts tillfälle föranstalta om återköp.
Länsiityrelserna i Göteborgs och Bohus och Värmlands län samt Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser
alt återköpstiden bör an-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 25

knytas till den tid inom vilken taxeringsintendent äger
anföra besvär över 1974 års taxering, den 30 april 1975.

Riksskatteverket tar också upp frågan om uttag av
fondstämpel. Verket anser det bör övervägas om inte befrielse frän kravet på
stämpelbeläggning av fondnota vid återköpet kan införas. Då fråga kan vara om
stämpelavgifter av betydande storlek bör även övervägas om inte restitution för
den vid första överlåtelsen erlagda stämpeln skall beviljas jämlikt 21 § slämpelavgiftsförordningen.
Samma förslag har framförts av Sveriges industriförbund.

2.4 Departementschefen

Aktiebolagsvinst är i princip underkastad
dubbelbeskattning, dvs. en gång hos bolaget och ytterligare en gång hos
aktieägare, när utdelningen sker. Skattesystemet medger emellertid åtskilliga
dispositioner i konsolideringssyfte, som t. ex. avskrivning av inventarier
utöver kalkylmässig avskrivning och liberala lagervärderingsregler, vilket får tUl
följd att avsevärda vinstmedel kan uppsamlas under lång lid i ett aktiebolag
innan de behöver las fram till beskattning.

Dubbelbeskattningen blir effektiv fullt ut först då
vinsten delas ut. Så sker emellertid huvudsakligen endast i aktiebolag med
spridd ägarkrets, dvs. först och främst de börsnoterade bolagen och vissa andra
större s. k. marknadsbolag. I fåmansbolag ~ dvs. där aktierna tUl huvudsaklig
del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas, direkt eller genom förmedling
av juridisk person, av en eller ett fåtal fysiska personer torde vinstutdelning
vara ovanlig. I den mån vinsten tas ut ur bolaget sker det i sådana bolag i
stället i form av lön eller tantiem.

Den vinst som enligt vad nyss anförts sålunda kan samlas
upp i ett fåmansbolag kan emellertid också tas ut vid en försäljning av
aktierna. Vid aktieförsäljning gäller reglerna om beskattning av
realisationsvinst.

Företagsskatteberedningen har mot bakgrunden av en serie
transaktioner, som inneburit aktieöverlätelser från ägare av fåmansbolag till
annat fåmansbolag, ägt eller kontrollerat av överlåtaren, analyserat innebörden
av dessa överiåtelser och undersökt i vad mån de företagils i
skatteflykts-syfte. Resultatet av beredningens undersökningar liksom förslag
till åtgärder i syfte att motverka skatteflyktstransaktioner har lagts fram i
promemorian (Ds Fi 1973:13) Interna aktieöverlåtelser. I korthet innebär
förslaget att realisationsvinsten skaU utgöras av hela köpeskillingen när
aktier i ett fåmansbolag försäljs tUl ett annat fåmansbolag vari säljaren eller
honom närstående personer har aktier. För att förhindra ett kringgående av
skattereglerna föreslår beredningen vidare att den skärpta
realisationsvinstbeskattningen skall omfatta även de fall där säljaren eller
honom närstående person går in som aktieägare i köparbolaget inom två år efter
försäljningen liksom de fall, där aktiebolag, vari säljaren äger aktier, inom
två år efter försäljningen förvärvar större delen av tillgångama i antingen det
försålda fåmansbolaget eller köparbolaget. Till närstående anser beredningen i
detta sammanhang böra räknas föräldrar,

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 26

far- och morföräldrar, make, avkomling, avkomlings make,
syskon, syskons make och avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller
någon av nämnda personer är delägare. Som avkomling bör betraktas även styvbarn
och fosterbarn.

De skärpta
reglerna för reaUsationsvinstbeskattning föreslås skola gälla transaktioner av
motsvarande slag avseende handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska
föreningar.

Beredningen
föreslår att den skärpta realisationsvinstbeskattningen skall få retroaktiv
verkan och omfatta aktieöverlåtelser, som skett efter den 31 december 1972. För
att lindra följderna härav föreslås emellertid också att aktieöverlåtelser som
skett under år 1973 och som på oförändrade viUkor återgår senast den 31 mars
1974 inte skall utlösa den skärpta realisationsvinstbeskattningen.

Dessutom
föreslås möjlighet för Kungl. Maj:t att medge befrielse från tillämpningen av
de skärpta realisationsvinstreglerna i de fall försäljningen skett av organisatoriska
eller marknadstekniska skäl eller om andra synnerliga skäl föreligger.
Dispensrätten föreslås omfatta även de fall som skulle träffas av den
retroaktiva lagstiftningen.

1
reservationer till beredningens förslag har ledamöterna Dag Helmers, Tage
Magnusson och CeciUa Nettelbrandt ställt sig avvisande till retroaktiv
lagstiftning i den utsträckning som beredningen föreslagit. De båda förstnämnda
ledamöterna har begärt att de nu diskuterade lagstiftningsåtgärderna bör få
provisorisk karaktär samt föreslagit rätt att vid realisationsvinstberäkningen
avräkna tillskjulet kapital i det bolag vari aktierna sålts Uksom utvidgade
dispensmöjligheter.

Remissinstansema
vitsordar allmänt att transaktioner av den typ beredningen undersökt är ägnade
att leda till skatteflykt och att det finns behov av lagstiftningsåtgärder. Det
lagförslag som finns i promemorian har emellertid av näringsUvets
organisationer utsatts för kritik på åtskilliga punkter. Denna kritik ger
sammanfattningsvis uttryck för uppfattningen att förslaget får konsekvenser
långt utöver vad som avsetts och hindrar ekonomiskt motiverad nyorganisation
för fåmansbolagen. Dessutom vänder man sig på näringslivshåll mot retroaktiv
lagstiftning, i varje fall med verkan på aktieöverlåtelser som gjorts före den
6 juni 1973, dvs. den dag från vilken gäller förbud för aktieägare att låna i
del egna bolaget.

För egen
del vill jag framhåUa följande. Inkomstbeskattningen är i princip uppbyggd så
att den skall beräknas på nettot av förvärvsverksamhet och kapitalvinst. Som
allmän huvudregel gäller att taxeringen skall vara likformig och rättvis
medborgarna emellan. En särställning i viss mån intar förelag som drivs i form
av juridisk person. Sådana förelag har en egen förmögenhetsmassa, som hålls skild
från delägarnas privata egendom. Även förelagens vinster beskattas, men efter
andra regler och såvitt gäller den statliga inkomstskatten - med ett annat
skatteuttag än vad som gäller för fysiska personer. För aktiebolag är, som jag
nyss sagt, vinst som delas ut dessutom underkastad dubbelbeskattning.

Används vinstmedel i en rörelse för ohka
konsolideringsåtgärder såsom

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 27

avskrivning pä markanläggningar, byggnader och inventarier
samt nedskrivning av lager tas de inte upp tUl beskattning. Detta gäller
oavsett huruvida rörelsen bedrivs av fysisk eller juridisk person. Avvägningen
mellan samhäUets skattekrav å ena sidan och företagens konsolideringsbehov å
andra sidan innefattar ställningstaganden i en mängd komplicerade frågor, som f.
n. behandlas inom företagsskatteberedningen. Syftet med beredningens nu
aktuella förslag är inte att reglera detta awägningsproblem utan alt försöka
komma till rätta med de möjligheter som erfarenhetsmässigt visats föreligga
till uttag av obeskattade vinstmedel i former som måste betecknas som
skatteflykt.

Vanliga sätt att ta ut obeskattade vinstmedel ur företag
som drivs som juridisk person är löneuttag eller uttag i form av lån. Så länge
företagets ägare själv är verksam i förvärvskällan är praxis liberal i fråga om
uttag av lön och liknande ersättningar, t. ex. tantiem. Lönen blir därvid
avdragsgill som kostnad i företagel, som också har att svara för de sociala
avgifter m. m. som beräknas på lönen. Därmed kan i vissa fall också uttag som
egentligen är att hänföra till vinstuttag och som sålunda bort dubbelbe-skattas
komma att undgå beskattning i det första ledet. Löneuttaget inkomstbeskattas
dock fullt ut hos mottagaren. Annorlunda förhåller det sig i fråga om uttag i
form av lån. Ett sådant uttag beskattas över huvud taget inte. SkuUe ägaren
vara insolvent innebär ett sådant lån att företagets reserver minskar. I syfte
att förhindra detta och den skatteflykt som kan bU följden genom att ägaren tar
ut företagets vinst i form av lån i företaget har såvitt gäller aktiebolag
införts förbud mot sådana lån. Förbudet gäller lån efter den 5 juni 1973. Genom
att ställa sig som fordringsägare gentemot företaget kan emellertid en ägare ta
ut vinstmedel ur ett företag och aUtså uppnå en skattemässig effekt som liknar
den som uppstår om han tagit ett lån hos företaget. Det är mot denna bakgrund
man bör se de s. k. interna aktieöverlåtelserna. En del av dessa överlåtelser
har nämligen huvudsakligt syfte att försätta företagsägaren i den situationen
att han blir fordringsägare i ett av honom ägt aktiebolag mot vederlag av eget
kapital i ett annat bolag som han också äger. Schematiskt sett sker det på så sätl
att han överlåter sina aktier i det bolag vari obeskattade vinstmedel finns
uppsamlade till ett annat bolag som han äger, vanligen ett s. k.
skrivbordsbolag. Delta övertagande bolag, som saknar egna medel, får då en
skuld på ett belopp motsvarande köpeskiUingen för aktierna. Eftersom ägaren
till del övertagande bolaget genom transaktionen i praktiken fortfarande äger
det avyttrade bolaget kan han genom att överföra medel frän detta till det
övertagande bolaget sätta sistnämnda bolag i stånd att infria fordringen. Samma
resultat uppstår sålunda som om bolagets ägare skulle ha sålt sina aktier i
bolaget mot fordran på detta bolag. En sådan transaktion är emellertid omöjlig
på grund av att ett aktiebolag i princip inte får förvärva egna aktier.

Transaktioner av nu avsett slag, dvs, där aktieägare i fåmansbolag
skaffar Sig fordringar hos det egna bolaget i "utbyte" möt eget
kapital i annat fåmansbolag, som han kontrollerar, torde inte fylla någon
väsentlig funktion i svenskt näringsliv, om man bortser från de för ägaren ofta

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 28

synnerligen gynnsamma skatteeffekterna härav. Vid
aktieöverlåtelsen utgår nämligen skatt på endast 10 % av köpeskillingen för
aktierna. Ägaren, som utåt bedriver sin rörelse i oförändrad form och
omfattning, har emellertid genom sin fordran fått möjlighet alt tömma koncernen
på obeskattade vinstmedel. Enligt min uppfattning bör transaktioner av denna
art, som innebär möjligheter att tömma en koncern på dess substans, i princip
inte vara tillåtna i vidare utsträckning än som följer av reglerna om uttagande
av vinst eller nedsättning av aktiekapital. Även i den mån transaktioner av nu angii'en
art, som ibland hävdas, syftar till att ge ägaren skälig lön för arbete i
företaget, bör sådant inte få förekomma i denna form. De civUrättsliga
aspekterna av ett förbud mot här avsedda transaktioner - som närmast skulle
motsvara förbudet för aktiebolag att förvärva egna aktier har emellertid inte
prövats. Jag är därför Lnte beredd att ta upp denna fråga till behandling i förevarande
sammanhang. Emellertid brådskar ett ställningstagande från skatterättsUga
synpunkter. Beredningens förslag innebär så kraftiga effekter i skattehänseende
att transaktioner av nu aktuellt slag i det närmaste skulle omöjliggöras. Med
hänsyn tUl min nyss redovisade inställning anser jag inte detta vara någon
nackdel. Bland remissinstanserna finns sådana som - i viss likhet med vad jag
nyss anfört - anser att transaktionerna i skatterättsligt hänseende bör
behandlas som förtida utskiftning. Ett sådant synsätt är visserligen teoretiskt
acceptabelt men måste avvisas, eftersom reglerna om utskiftning inte bör gälla
annat än där ulskiftningen öppet redovisas. De här diskuterade fallen är
transaktioner av rent intern natur, och möjligheterna till noggrann analys av
transaktionernas innebörd, syfte och omfattning saknas. Min inställning är
sålunda alt jag i princip godtar beredningens förslag i denna del.

Innan jag emellertid går övsr till alt diskutera
enskildheterna i beredningens förslag vill jag beröra en fråga som väckts i
några remissyttranden. Det gäller frågan om en s. k. generalklausul mot
skatteflykt. Frågan är komplicerad. Den övervägs f. n. av företagsskatleberedningen.
Jag är sålunda inte beredd att ta upp denna fråga nu.

Mot beredningens förslag att förhindra kringgående av
skattereglerna vid interna aktieöverlåtelser har som jag nyss antytt riktats
åtskillig kritik.

En invändning är att en beskattning av hela
försäljningssumman leder för långt. Rätt till avdrag i någon form för
tillskjutet kapital i de aktier som sålts anses böra föreligga. 1 denna del
vill jag hänvisa tUl vad jag nyss anfört i fråga om det företagsekonomiska
behovet av den typ av transaktioner som det här är fråga om. Dessutom leder en
sådan avdragsrätt till ytterligare kompUkationer. Det kan räcka med att peka på
möjligheterna att kringgå den skärpta realisationsvinstbeskattningen genom
överlåtelse via tredje man. Jag är emellertid medveten om att syftet med
beredningens förslag är att i första hand hindra missbruk av de liberala
konsolideringsreglerna och att den totala avvägningen av skattekravet mot
behovet av konsolidering i ett företag under uppbyggnad kommer först i etl
senare skede av beredningens arbete. Föreliggande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 29

förslag måste därför ses som ett provisorium. Vidare vill
jag med anledning av vissa farhågor som uttalats från företrädare för de små
och medelstora företagen framhålla att jag avser att tUl 1974 års riksdag lämna
förslag om justeringar av de år 1970 beslutade provisoriska reglerna om
lättnader i kapitalbeskattningen för ägare av mindre och medelstora företag.
Långt gående ändringar i beredningens förslag utan nytt remissförfarande med ty
åtföljande tidsutdräkt leder enligt milt förmenande inte till säkra
förbättringar i de avseenden varom vid remissbehandlingen huvudsakligen endast
förmodanden framförts alt svårigheter skulle föreligga. Jag är således ense med
beredningen, som i detta avseende också förefaller all i princip ha fått
medhåll av samtliga remissinstanser, att de ojämnheter eller olägenheter som
kan uppkomma genom förslaget bör motverkas genom en dispensmöjlighet. Jag
återkommer strax till dispensfrågan.

Det har
också invänts mot förslaget att det leder till för hårda skattekonsekvenser. En
uppmjukning av tUlämpningen tUl överlåtelser mellan i stort sett identiska ägarkretsar
föreslås. Därigenom skulle minoritetspostägare falla utanför tillämpningen.
Även i denna del har jag svårt att se annat än att skattemyndigheterna skulle
ställas inför besvärliga avgöranden. En skarp avgränsning av begreppet
identiska ägarintressen låter sig inte göra. Också i detta fall är dispensvägen
en smidigare väg än att försöka finna något allmängiltigt kriterium pä sådana
interna aktieöverlåtelser som skuUe kunna undantas från den skärpta
realisationsvinstbeskattningen.

Kritiken mot beredningens förslag gar i huvudsak ut pa att
beskattningsreglerna får orimUgt hårda konsekvenser. Företrädare för motsatt
Uppfattning saknas dock inte bland remissinstanserna. Enligt förslaget skall
reglerna om den skärpta realisationsvinstbeskattningen tillämpas även i fall då
aktier i köparbolaget inom två år efter försäljningen kommer att ägas av
säljaren eller honom närstående person, liksom då aktiebolag, vari säljaren
äger aktier, inom två år efter avyttringen förvärvar större delar av tUlgångarna
i antingen det fåmansbolag vars aktier ursprungligen sålts eller köparbolaget.
Denna regel är avsedd att förhindra ett kringgående av den skärpta
realisationsvinstbeskattningen vid direkt försäljning. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att tvåårstiden bör förlängas och koordineras med tiden
för eftertaxering. Dessutom föreslår bl. a. riksskatteverket att den skärpta
realisationsvinstbeskattningen bör komma i fråga även om en icke obetydlig del
av tillgångarna efteråt övertagits av ett aktiebolag vari den skattskyldige
äger aktier. För egen del anser jag inte nödvändigt med en förlängning av
tiden. Här föreligger f. ö. överensstämmelse med en motsvarande regel i fråga
om s. k. vinstbolagstransaklioner. Även i fråga om kravet på att större delen
av tillgångarna skall ha övertagits föreligger överensstämmelse med
lagstiftningen om vinstbolagstransaktioner. Jag är således inte beredd att
frångå beredningens förslag på dessa punkter. Däremot är det givetvis inte
meningen all skärpt realisationsvinstbeskattning skall förekomma, om det
aktiebolag, vari säljaren äger aktier och som övertar större delen av

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 30

tillgångarna, inte är ett fåmansbolag. Beredningens
förslag bör således justeras i detta avseende.

Med hänsyn till möjligheterna av fortsatt utbrett internt
aktieöverlåtande med de konsekvenser i form av skattebortfall som därmed kan
uppstå för det allmänna har beredningen, som antytts i det föregående,
föreslagit retroaktiv lagstiftning. De nya bestämmelsema föreslås sålunda skola
tillämpas även på överlåtelser under 1973. För att mildra följderna härav
föreslås en rätt tUl återgång av transaktioner, som annars skuUe omfattas av de
skärpta reglerna, intill den 31 mars 1974 utan tillämpning av de föreslagna
reglerna. Förslaget om retroaktiv lagstiftning har utlöst det kanske största
motståndet uader remissbehandUngen. Dock har även motståndarna till retroaktiv
lagstiftning i så måtto ansett att lagstiftningen kunde få tiUbakaverkande
kraft som de aUmänt föreslår att första dagen för tillämpningen bör vara dagen
efter offentliggörandet av beredningens förslag. Ett annat alternativ som
framförts i diskussionen är att reglerna skall tillämpas fr. o m. första dagen
för läneförbudet, dvs. fr. o. m. den 6 juni 1973.

Den av lill synes alla omfattade meningen att skatteflykt
bör hejdas i största möjliga omfattning leder fram liU slutsatsen att
lagstiftningen på förevarande område måste ges retroaktiv verkan för att alls
vara effektiv. Denna uppfattning förefaller att delas även av dem som av
principiella skäl är motståndare tUl retroaktiv lagstiftning. När del sedan
gäller den tidpunkt från vilken lagstiftningen skall vara giltig bör man komma
ihåg att möjligheterna tUl antedatering av transaktioner av förevarande art är
stora. Kontrollmöjligheterna är nämhgen praktiskt taget obefintliga. Om man
således över huvud taget skall acceptera retroaktiv lagstiftning i en situation
som denna vilket jag i likhet med många andra anser nödvändigt kan nägon
annan tidpunkt än den 1 januari 1973 praktiskt sett inte gärna komma i fråga.
Detta sammanhänger huvudsakligen med att realisationsvinstbeskattning av
fysiska personer sker per kalenderår.

1 samband
med frågan om lagstiftningens retroaktivitet har uppmärksammats all vissa fall
av transaktioner prövats genom förhandsbesked. Lagstiftning bryter i princip
förhandsbesked. Emellertid är del inte uteslutet att en strikt tillämpning av
denna princip i en situation som den föreliggande kan leda till oacceptabla
konsekvenser. Som skall framgå av det följande bör dispensmöjligheten omfatta
även fall som nu avses.

Förslaget om undantag från den skärpta
realisationsvinstbeskattningen i fall där transaktionerna återgår före utgången
av mars 1974 har föranlett önskemål om förlängning av tidsfristen. Detta är ett
rimligt önskemål och jag föreslår en förlängning t. o. m. utgången av juni
1974. Däremot finner jag inte anledning att generellt undanta återgångstransaktioner
från stämpelplikt. Jag vill emellertid erinra om att det finns en möjlighet för
Kungl. Maj:t all meddela dispens även såvitt gäller skyldighet att betala stämpelskatt.

Beredningen har, som redan antytts, föreslagit möjlighet
för Kungl. Maj:t att medge undantag från tillämpning av reglerna om skärpt
realisationsvinstbeskattning, om försäljningen skett av organisatoriska

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 31

eller marknadstekniska skäl eller om andra synnerliga skäl
föreligger.

Dispensfrågan har väckt stort intresse bland
remissinstanserna. Därvid har bl. a. framhållits all möjligheterna att ge
dispens bör utökas avsevärt i förhållande lill beredningens förslag. Vidare har
föreslagils att dispensgivningen skall få ombesörjas av riksskatteverket.

För egen
del vill jag anföra följande. Möjligheten att driva rörelse i form av juridisk
person medför så otvetydiga fördelar av ekonomisk och organisatorisk natur alt
den är ett ofrånkomligt inslag i vårt näringsliv. Emellertid ligger i denna
möjlighet också åtskilliga nackdelar. Vad som med civilrättens hjälp kan
åstadkommas i fräga om klarhet och överskådlighet i den ekonomiska verksamheten
och dess resultat kan tyvärr i samma mån också användas för att vilseleda och
förhindra insyn i de verkliga förhållandena. Det är här en ständig balansgång
mellan näringslivets legitima krav på smidiga och anpassbara organisationsformer
och kravet från egentligen samma intressenter på insyn och redovisning av
det verkliga läget. Även del allmänna har naturligtvis ett berättigat krav på
insyn. Det är i och för sig inte anmärkningsvärt att ägare av fåmansbolag i
synnerhet de som har del avgörande inflytandet i ett sådant bolag känner sig
identiska med förelaget. Den omständigheten att företaget drivs som
självständigt rättssubjekt ett eller flera ändrar ingenting därvidlag. Från
allmän rättvisesynpunkt är det emellertid ett ofrånkomligt villkor att
skillnader som hänför sig enbart till företagsformer principiellt sett inte
skall leda till skilda beskattningseffekter för ägarna i vad avser det
ekonomiska resultatet av företaget. Med den snabba utveckling samhället
genomgår på alla områden inte minst inom näringslivet är det sannoUkt att
skattelagstiftningen, hur den än utformas, inte kan tillgodose kravet på
smidighet och anpassbarhet samtidigt som den har att täcka alla situationer och
kombinationer från synpunkten av rättvisa och jämnhet i taxeringen. 1 något
hänseende måste avkall göras. Frågan om behandling i skattehänseende av interna
aktieöverlåtelser utgör inget undantag från vad jag nu anfört. Förslaget lill
skärpt realisationsvinstbeskattning vid transaktioner av detta slag kan, som
även beredningen påvisat, leda till skattekonsekvenser som inte är godtagbara.
Beredningen har diskuterat vissa typfall, i remissen har framhållits andra
exempel där dispens bör förekomma. Själv anser jag att man inte bör låsa
dispensmöjligheterna genom en exemplifiering av hypotetiska fall. Dispensfältet
bör vara så vitt som möjligt. Naturiiglvis bör i dispensärendet kunna påvisas
skäl av den art beredningen föreslagit. Det skall röra sig om skäl av
organisatorisk eller marknadsteknisk art, eller i övrigt synnerliga skäl.
Härvid bör beaktas i vad mån säljaren har inflytande i något av bolagen. En
försäljning av aktier utan att säljaren har inflytande i något av bolagen eller
kan förväntas få sådant inflytande bör kunna utlösa dispens. Vidare bör dispens
vanligen kunna medges i fall av sådan omstrukturering inom fåmansbolagskoncerner
som f. n. täcks av 35 § 3 mom. sjätte stycket KL. Dispensrätten bör omfatta
även de fall på vilka den föreslagna lagen får retroaktiv verkan. Ansökan om
dispens bör kunna prövas såväl före en aktieförsäljning som efteråt.
Dispensrätten

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 32

bör tills vidare utövas av Kungl. Maj:t. Har dispensfrågan
avgjorts först sedan taxeringen vunnit laga kraft, bör skatlskyldig, som
erhållit dispens kunna få till stånd en ändring av sin mkomsttaxering. Detta
kräver en särskild författningsbestämmelse. Jag föreslår att en regel införs
som gör det möjligt att vidta en sådan ändring.

I likhet med beredningen finner jag skäl att låta de
föreslagna reglerna omfatta även handelsbolag eller ekonomisk förening Uksom
andel i sådant bolag eller förening, under förutsättning givetvis att bolaget
eller föreningen är att hänföra till kategorin fåmansföretag. Reglerna bör
vidare omfatta teckningsrätt till aktie eller annan rättighet till aktie.

3 Garantiavsättningar 3.1 Nuvarande ordning

3.1.1 Bokföringsskyldigheten

Bestämmelser om bokföringsskyldighet och innebörden därav
finns i första hand i bokföringslagen (1929:117), BL. Vid sidan därav finns specialinriktade
och längre gående regler om bokföringsskyldighet för vissa slag av juridiska
personer. Viktigast i dessa avseenden är bestämmelserna i aktiebolagslagen
(1944:705), AL, och lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, EFL.

Enligt 3 §
BL skall bokföringen ske i överensstämmelse med allmänna bokföringsgrunder och
med iakttagande av god köpmannased. Hänvisningen till allmänna bokföringsigrunder
och god köpmannased förekommer även i AL och EFL.

Enligt BL
skall bokföringen fullgöra två huvudfunktioner, nämligen att lämna redovisning
dels för rörelsens gång och dels för den bokföringsskyldiges ekonomiska
ställning vid rörelsens böqan och vid utgången av varje räkenskapsår.
Balansvärderingsreglerna i BL syftar lill att fastställa den högsta gräns, inom
vilken tillgångar får värderas, resp. den lägsta gränsen för skulders
värdering. Härigenom kan rörelseidkarens ställning i balansräkningen aldrig
redovisas bättre än vad den är i verkligheten. Något förbud mot för låg
värdering av tillgångar resp. för hög värdering av skulder finns inte i BL.
Hinder föreligger således inte mot att redovisa en ställning, som är sämre än
den verkliga.

3.1.2 Garantiåtaganden

Bestämmelser om köp av lös egendom finns i lagen (1905:38 s.
1) om köp och byte av lös egendom (köplagen). Denna lag gäller i princip alla
slag av köp. Den omfattar således både köp som slutes mellan köpmän i och för
deras rörelse (handelsköp) och andra köp (s. k. civila köp). Lagen syftar dock
inte till att uttömmande reglera alla spörsmål rörande dessa köp. Den reglerar
t. ex. endast köparens förhållande lill säljaren. Frågor om köparens
förhållande till tillverkaren av den sålda varan om denne är annan än
säljaren får bedömas enligt andra regler.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 33

Köplagen utgår från principen att avtalsfrihet skall råda
vid köp. Lagens regler om säljares och köpares rättigheter och skyldigheter
gäller, om inte annat är uttryckligen överenskommet eller eljest kan anses
avtalat eller också följer av handelsbruk eller annan sedvänja. Köplagens
regler kan alltså sättas ur spel dels genom avtal mellan parterna, dels genom
praxis som utbildats inom branschen.

I praxis förekommer i stor utsträckning att säljaren
lämnar köparen en garanti i mening av etl åtagande all under viss lid svara för
all den sålda varan är felfri eller för att den har den ena eller andra
värdefulla egenskapen. Detta innebär i realiteten att andra bestämmelser än de
i köplagen intagna i viss omfattning tillämpas på meUanhavandet mellan säljare
och köpare. Med garantiåtagandet förbindes i allmänhet en utfästelse att, om
fel skulle uppkomma under den angivna tiden, avhjälpa detta eller på annat sätt
bringa varan i överensstämmelse med garantin. Ofta avges sådan garanti inte av
säljaren själv utan av tUlverkaren eller annan för säljarens räkning.

Garantiåtaganden liksom övriga leveransvillkor är ofta
tillkomna genom medverkan av en eller flera branschorganisationer. I prop.
1973:138 har lagts fram förslag tUl lag om konsumentköp. I förslaget slås fast
vissa grundläggande rättigheter som en konsument alltid skall ha när han från
näringsidkare köper varor som är avsedda huvudsakligen för enskilt bruk. Lagen
är tvingande, dvs. den skall inte kunna sältas ur spel genom avtal som berövar
köparen hans rättigheter enligt lagen. Köparen ges härigenom ett grundskydd mot
friskrivningsklausuler och oskäliga villkor i standardiserade köpekontrakt,
garantibevis etc, Lagen reglerar bl. a. köparens rättigheter vid fel i varan.
Om säljaren eller annan för hans räkning t, ex. i form av en garanti åtagit sig
att avhjälpa felet och detta inte sker inom skäUg tid efter det att köparen
framställt anspråk på grund av felet, skall köparen alllid kunna göra avdrag på
köpeskillingen, kräva skälig ersättning för avhjälpande av felet eller, om
felet inte är av ringa betydelse för honom, häva köpet. Även mot varans
tillverkare tillförsäkras köparen etl minimiskydd mot friskrivningsklausuler,
varigenom varans tUlverkare eller annan som för säljarens räkning har åtagit
sig att avhjälpa fel i varan begränsat sill skadeståndsansvar för den händelse
åtagandet inte fullgörs.

3,1,3 Skatterättsliga regler

Frågan om rätt lill avdrag vid inkomstbeskattningen för
avsättning avseende garantiskuld, dvs, skuld som kan uppkomma i framtiden tUl
följd av garantiförpliktelser, är inte närmare reglerad i skattelagstiftningen.
I de fall avdrag för garantiavsättningar medgetts torde detta ha grundats på
föreskrifterna i 20 och 41 §§ kommunalskattelagen (1928:370), KL. I 20 § finns
den grundläggande bestämmelsen att från samtiiga intäkter i en förvärvskälla
under beskattningsåret skall avräknas alla omkostnader under samma år för dessa
intäkters förvärvande och bibehållande. Enligt 41 § skall inkomst
av rörelse beräknas enligt

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 207

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 34

bokföringsmässiga grunder. Innebörden härav är alt den
redovisning som upprättats på grundval av bestämmelserna i BL, eller eventuellt
AL eller EFL skall läggas till grund för inkomstberäkningen. I fråga om
skuldvärderingen gäller därvid att dessa skall redovisas i enlighet med allmänna
bokföringsgrunder ocli god köpmannased. I anvisningarna till 41 § KL finns en
bestämmelse om rätt beskattningsår enligt vilken utgifts- och inkomstposter
skall hänföras tUl del år då del enligt allmänt vederlagen köpmannased ar
brukligt att de upptas i räkenskaperna.

3.2 Företagsskatteberedningens överväganden och förslag

3.2.1 AUmänna synpunkter på garantiavsättningar

Vid priskalkylering av varor som säljs med viss garanti
måste enligt beredningen beaktas att garanliålagandel regelmässigt är förenat
med vissa kostnader. Priset behöver alltså sättas högre i sådant fall än då
samma vara försäljs ulan garanti. Bruttointäkten blir därmed högre liksom även
nettovinsten, såvida inte redan vid bokslutet för det år under vilket
försäljningen ägt rum beaktas påräkneUga utgifter till följd av garantin, som
kan komma att aktualiseras påföljande år vid reklamationer från kunderna inom
garantitiden. Sker ingen avsättning för garanliskuld i bokslutet, kommer i
stället lägre resultat av verksamheten alt redovisas för de efterföljande år,
varunder skyldigheten enligt utfästa garantier skall fullgöras. Från
företagsekonomisk synpunkt bör enligt beredningen därför avsättning för påräkneliga
garantiutgifter ske redan det år då den med garanti försedda varan levererats
resp. tjänsten tUlhandahållits. I de fall säljaren genom att la försäkring
elimineral garantirisken eller om han själv fått fullgod garanti vid sitt inköp
av varan behöver dock någon avsättning för att täcka garantiutgifterna ej ske.

För att en riktig periodisk resultatberäkning skaU uppnås
måste intäkter och kostnader avseende en viss prestation hänföras tUl samma
period. Det måste då fastställas tUl vilken period hänförandet skall göras.
Primärt bestämmes denna period av intäkten. Sedan det fastslagits vilka
intäkter som skall hänföras lUl en period, skall alltså häremot svarande
kostnader periodiseras fram. I företag som levererar varor är den allmänt
tillämpade regeln att intäkten hänförs tUl den tidpunkt då varan levereras och
i samband härmed antingen kontant betalning erhålls eller faktura utskrivs. Vid
denna tidpunkt har emellertid åtskilliga kostnader ännu inte föranlett häremot
svarande utgifter. Kostnaden måste därför bestämmas med hjälp av periodiseringar
av utgifter som ännu inte uppkommit. Om garantiutfästelse lämnats i samband med
försäljningen, kan utgifter härför påräknas under kommande räkenskapsperioder,
som måste beaktas i balansräkningen för att en så riktigt beräknad kostnad som
möjligt skall kunna möta intäkten på den period, där intäkten redovisas. I
fråga om garantikoslnaden innebär denna tankegång att den period till vilken
intäkten av en såld produkt eller utfört arbete hänförts också bör bära den
kostnad, som representeras av beloppet för de garantiutgifter som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 35

produkten resp. arbetsprestationen beräknas ge upphov
till. Detta sker genom att i balansräkningen bland skulderna upptas en
avsättning för de beräknade, ännu inte erlagda garantiutgifterna.

Med garantikostnader förstås sådana kostnader som faller
på en leverantör av vara eller tjänst med anledning av en särskild, av
leverantören utfärdad garanti, och som motsvaras av utgifter lill tiden
förlagda efter varans eller tjänstens leverans. Enligt företagsekonomisk praxis
inträffar därmed utgifterna också efter tidpunkten för prestationens resultatavräkning
i bokföringen.

För att kunna faststäUa det belopp som behöver reserveras
i bokslutet för garanlLkostnader erfordras kännedom om vilka slag av kostnader
som kan uppkomma vid garanliutfästelsens uppfyllande. Garantiutfästelserna har
mycket varierande innehåll i olika branscher och varierar dessutom åtskilligt
mellan olika företag inom samma bransch. Detta innebär att kostnader av högst
varierande art kan ingå under begreppet garantikosl-nader. Garanlikostnader är
sålunda i utpräglad grad vad som inom redovisningen brukar kallas ett komplext
kostnadsslag, dvs. sammansatt av olika enkla kostnadsslag såsom arbetslön,
material etc. I de fall då garantin exempelvis ger upphov till
reparationskostnader kan i dessa innefattas, förutom direkt lön och direkt
material, även omkostnader t. ex. för arbetsledning och användande av maskiner
för reparationer, transportkostnader för reparatörer och material samt andel i
kostnad för administration. I andra fall åter där garantiåtagandet uppfylls
genom ersättningsleverans, dvs. utbyte av den först levererade produkten mot
annan av samma slag utgörs garantikostnaden av företagets kostnad för den ersättande
produkten med eventuellt avdrag för vad som kan utvinnas ur den återtagna.
Slutligen kan garantin undantagsvis omfatta ersättningsskyldighet för sådant
avbrott i köparens verksamhet, som uppkommer genom att levererad produkt under
viss tid inte fungerar på avsett sätt.

Garantireserveringen tillhör den typ av skuldposter som
brukar kallas skuldreserver. Gemensamt för dessa skuldposter är all de
motiveras av kravet på periodisering och att deras belopp inte kan fastställas
exakt. Inte minst i fråga om garantireservering gäller att en sådan exakt
beräkning av skulden är omöjlig.

Generellt kan den erforderUga garantireserveringen i en
viss balansräkning anges såsom de beräknade återstående garantiutgifterna för
prestationer levererade och resullatavräknade senast balansdagen. För att
denna beräkning skall kunna utföras krävs kännedom om vissa faktiska
förhållanden eller att dessa kan fastställas genom en rimäg uppskattning.

Den första av dessa faktorer är den kalendertid under
vilken garantiutgifterna kan uppkomma och bestäms därmed av garantitidens
längd. Emellertid kan av skUda skäl garantiutgifter komma att redovisas även
efter garantitidens utgång. Detta gäller t. ex. i del fall en tillverkare utfäst
garantin, men garantireparalionen etc. handhas av detaljisten. De sistnämndas
ersättningskrav inkommer då såvida inte leverantören lämnat särskild
ersättning för beräknade garantikostnader redan vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 36

leveransen till tillverkaren delvis efter garantitidens
utgång.

Ett annat förhållande, som enligt beredningen måste vara
känt eller någorlunda kunna uppskattas, är garanliutgiflernas fördelning inom
den totala tid under vUken de kan uppkomma. Denna fördelning i tiden varierar
starkt mellan olika branscher och produkter. Ibland torde den helt övervägande
delen av utgifterna falla på de första månaderna efter leveransen, även om
garantitiden är ett eller flera år. I andra fall, särskilt om en
"garantibesiktning" är utfäst att genomföras före garantitidens
utgång, kommer en betydande del av utgifterna att infalla först mot slutet av
garantitiden. I fråga om entreprenader med efterbesiktning kan det antas vara
normalt att nästan hela utgiften är ett resultat av efterbesiktningen. En sådan
uppföljning av garantiutgifternas förlopp i tiden kan ske i bokföringen eller
utanför denna i intern statistik. Härvid kan garantiulgifterna fördelas på t.
ex. leveransmånader och utvecklingen av utgifterna följas månad för månad.

För att
kunna fastställa ett riktigt belopp för garantiavsätlningen måste vidare viss
kännedom föreUgga om de totala garantiulgifternas storlek i kronor per såld
enhet eller i procent av försäljningen. I sammanhanget avses då endast enheter
resp. försäljning, som förenats med garanti. Denna beräkning kan ofta föranleda
vissa problem. En relativt säker beräkning av avsätlningsbehovet torde vara
möjlig inom företag som levererar ett stort antal lika eller likartade enheter
eller andra prestationer och som har flerårig erfarenhet av garantiulgifter för
motsvarande prestationer. Denna grupp av företag torde också ofta ha erfarenhet
av de speciella ökningar av garantikostnaderna, som brukar uppkomma under
introduktionstiden för en ny modell av deras produkt, t. ex. en ny bUmodell,
och kan beräkna den extra reservering som föranleds härav. Nystartade företag,
företag som upptar försäljning av en helt ny produkt och förelag som inför
garanti där sådan tidigare inte har lämnats torde alla ha vissa svårigheter att
under ett initialskede på ett rimUgt sätt beräkna garantikostnaderna.
Eventuellt kan det för denna grupp av företag vara möjligt att i viss
utsträckning utnyttja erfarenheterna inom branschen. I en helt speciell
situation befinner sig de företag, som utfäster viss garanti för en produkt som
tUlverkas bara i ett eller etl fåtal exemplar. Garantin kan exempelvis avse att
ett tryckkärl tål ett visst tryck. Även i dessa fall torde dock en beräkning
åtminstone lill viss del kunna grundas på tidigare erfarenheter. 1 andra mer
svårbedömbara fall kan möjUgen någon form av sannolikhetsberäkning lämpligen
utnyttjas för beräkning av garantireserveringen. I åter andra fall kan kanske
en garantireservering underlåtas, då kontrollen över tillverkningen och prov
före leveransen givit vid handen all det är helt osannolikt att garantin kommer
att föranleda några utgifter.

De garantiutgifter som faller på framtida perioder kommer
att uppgå tUl belopp som uppåt eller nedåt inte oväsentligt avviker från de
ursprungligen beräknade och därmed också från det i bokslutet reserverade
beloppet. Den bokföringstekniska redovisningen av garantikostna-dema kan
därför sägas ske i två etapper, dels som en preliminär

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 37

avsättning under det år intäkten redovisas, dels som en
justering härav under senare år med hänsyn lill det faktiska utfallet av
garantiutgifterna i förhållande till de preliminärt beräknade. Ett företag som
år efter år levererar prestationer (produkter och tjänster) med garanti kommer
sålunda varie år att som resultatelement dels redovisa den preliminära
avsättningen för årets leveranser, dels den erforderliga korrigeringen av all
tidigare års avsättning blivit för högt eller för lågt beräknad. Huruvida dessa
två belopp framkommer i bokföringen var för sig eller endast sammanslagna beror
på bokföringstekniken under året,

I den löpande bokföringen och vid bokslutet kan förfaras
på flera alternativa sätt. En metod är att låta de verkliga garantiutgifterna
under året belasta den vid årets början förefinlUga reserveringen, samtidigt
som det kontinuerligt, t. ex, månadsvis, företas nyavsättningar för garanlikostnader
på gjorda leveranser. En slutUg korrigering sker sedan i bokslutet, då den
erforderliga reserven vid årets slut beräknas. En annan metod är all under hela
året låta reserveringen vid årets början stå oförändrad, varvid garantiulgifterna
löpande belastar resultatet. Detta justeras sedan vid bokslutet genom att
ökningen eUer minskningen av reserven för året belastas resp, goltskrivs
resultatet, VUken av dessa metoder som väljs saknar betydelse för beräkningen
av företagets årsresultat,

3,2,2 Nuvarande skatterättsliga praxis i fråga om
garantiavsättningar

Bestämmelsen i 41 § KL om att inkomst av rörelse skall
beräknas efter bokföringsmässiga grunder har funnits redan i och med att KL
ursprungligen trädde i krafl. Någon möjlighet rill öppen resultatuljäm-ning
mellan olika år fanns inte då. Företagens redovisning kom att präglas av
försiktighet. Man tog inte fram vinsten för tidigt. Den fick däremot gärna
uppskjutas till följande år, bl, a. genom bildande av reserver. Dessa
konsolideringssträvanden accepterades lUl en början såsom företagsekonomiskt
riktiga och även som uttryck för en god köpmannased. Förfarandet innebar
emellertid också möjligheter tUl förtäckt resultatutjämning. Genom
lagstiftning år 1955 begränsades möjligheterna i detta hänseende genom att bl.
a. rätten tUl av- och nedskrivningar inskränktes. Begränsningarna i rätten tUl
förtäckt resultatutjämning medförde även i praxis ett förändrat synsätt på
skuldreserveringarna. Tidigare hade reserveringar godtagits, även om de haft
konsolideringssyfte och således inte endast motsvarat avsättning för vUlkorliga
skulder. Delta gällde även avsättningar för garantiåtaganden.

För byggnadsbranschen har funnits vägledande utslag redan
från 1940-talel (RÄ 1941 Ref 50 och RÄ 1947 Fi 243). Dåvarande
riksskattenämnden meddelade anvisningar om avdrag för garantiavsättningar, som
gällde byggnadsförelag och vissa slag av underentreprenörer inom
byggnadsbranschen. För byggnadsföretagens del tillkom sådana anvisningar första
gången år 1959, Enligt nu gällande anvisningar (RN I 1966 1:2) medges
byggnadsföretag avdrag för avsättning för garantirisker avseende utförda
entreprenadarbeten på annans fastighet med 3 % av

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:207 38

enlreprenadsumman vad gäUer bostads- och kontorsbyggnader
av mera konventioneU typ och med 5 % av entreprenadsumman såvitt avser andra
entreprenader. Som förutsättning gäller att entreprenadarbetena vinstbe-räknats
samt att garantitiden ej utgått senast på balansdagen. En större reservering
kan godkännas om den skattskyldige visar, att detta är befogat med hänsyn till
föreliggande risk för förlust.

Är 1966 tiUkom
anvisningar för värme- och saniletsinstaUationsföretag (RN 1 1966 1:3). Dessa
anvisningar har genom RN I 1970 6:3 utökats alt gäUa även plålslageriföretag, elinstallationsföretag
samt golvläggnings- och plattsättningsföretag. Som förutsättning för avdrag för
garantiavsättning gäller att arbetena skaU avse annans fastighet samt vara slutbesiktigade
och vinstberäknade. Arbetena, som kan ha utförts som entreprenad eller på
löpande räkning, skaU ha varit förenade med garanti, som ej utgått senast på
balansdagen. Avdrag godkänns med 5 % av fakturerade belopp oberoende av typ av
fastighet. Även för dessa företag kan en större reservering medges efter
särskild utredning.

För övriga
företag skärptes praxis från mitten av 1950-talet, i det att en mera restriktiv
instäUning till avdrag för garantiavsältningar kom till synes (se RÅ 1956 Fi
1954-5, RÅ 1961 Fi 753). Är 1964 skedde en total omsvängning i praxis (RN 1964
2:10). Förhandsbeskedet avsåg ett bolag som bedrev tillverkning och försäljning
av taktegel. Bolaget lämnade på levererat taktegel frostsäkerhetsgaranti, som
innebar att bolaget ersatte frostskadat tegel med nytt, om frostskadan
inträffade inom tio år från leveransdagen. Avdrag för avsättning lill garanlifond
vägrades, då de risker för skadeståndsskyldighet som bolaget stod inte var av
sådan särskild art och omfattning att bolaget i anledning härav borde erhålla
avdrag.

I detta
ärende var utrett att garantikostnader uppkommit under tidigare år. Enligt
tidigare praxis torde detta ha varit tillräckligt för att med åberopande av
allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased medge avdrag. Uttrycket "av
sådan särskUd art och omfattning" torde få anses innebära all en från år
till år ungefär Ukartad skyldighet alt göra utbetalningar för garantiåtaganden
inte berättigar till avdrag för tidigare år än det då utbetalningarna skett.
Den restriktiva praxis som uppkom genom det s, k. taktegelsfallet har därefter
kvarstått, även om noggranna utredningar om garanlikostnader lämnas för
tidigare år (jfr RN 1969 6:3).

Från
mitten av 1960-talet har aUtså i praxis en avsevärd skärpning skett i fråga om
avdrag för garantiavsättningar. Tidigare avgöranden har enligt beredningen
anslutit sig närmare till en efter företagsekonomiska principer förelagen resullatberäkning.
Avdrag synes tidigare ha medgetts om faktiska garantiutfästelser lämnats och
att dessa utfästelser visats medföra kostnader. Vidare torde ha krävts att den
avsättning som gjorts i bokslutet återförts till beskattning påföljande år och
att avsättningarna därmed hållits rörliga år från år. Garantiutfästelsen bör
vidare ha lämnats i anslutning till att intäkten redovisats för den försålda
varan eller den utförda tjänsten och garantikostnaden således varit hänförlig tiU
samma

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 39

beskattningsår som intäkten.

Genom omsvängningen i praxis, framhåUer beredningen, synes
kraven på tiUförlitlig utredning av de påräkneliga garantikostnaderna ha
skärpts. Avgörande vikt torde ha fästs vid det förhållandel huruvida riskerna
för skadeståndsskyldighet varit "av särskild art och omfattning".
Detta torde innebära att garantikostnader som är i stort sett Uka stora år från
år bör behandlas som löpande driftkostnader. Denna praxis kan således sägas
innebära avsteg från företagsekonomiska och redovisningsmässiga synpunkter.

3.2.3 Beredningens förslag

Beredningen konstaterar att nuvarande praxis inte godtar
reserveringar för täckande av garantirisker som avdragsgill kostnad vid
taxeringen även om reserveringarna är företagsekonomiskt motiverade och i
övrigt överensstämmande med allmänt vedertagna redovisningssynpunkler. Detta
gäller i stort sett alla branscher och företag med undantag för byggnadsförelag
och vissa sektorer inom byggnadsbranschen, som intar en särställning genom all
avdragsfrågan lösts genom anvisningar från riksskattenämnden. Enligt
beredningens mening bör rätten till avdrag för garantiavsättningar närmare
anknytas tUl företagsekonomiska och redovisningsmässiga principer. Beredningen
anser därför att avdrag för garantiavsättningar bör få åtnjutas vid taxeringen
för skähga kostnader för täckande av garantirisker. Avdraget bör begränsas lill
att sä långt som möjligt svara mot de framtida utgifter som kan beräknas
uppkomma på grund av garantiåtaganden som kvarstår vid beskattningsårets
utgång. Rätten tiU avdrag bör således inte kunna utnyttjas för reserveringar
som överstiger den påräkneUga garantikostnaden och därigenom få karaktär av vinstreglerande
åtgärd. EnUgt beredningen är en riktig beräkning av garantiavsättningen även
från företagsekonomisk synpunkt mycket svår att göra. Beredningen anser att en
enkel och lättillämpad metod att beräkna garantiavsättningen bör eftersträvas
vid beskattningen. En sådan metod är enligt beredningen att avdragsgillt
avsättningsbelopp beräknas med ledning av tidigare redovisade faktiska garantiutgifter.
Detta förutsätter att garantikostnaderna särredovisas eller eljest bokförs på
sådant sätt att beloppet kan erhållas från redovisningen. Om man anknyter
garantiavsättningens storlek till tidigare redovisade garanlikostnader måste ell
redovisningstekniskt godtagbart garanlikost-nadsbegrepp användas i bokföringen.
Garantikostnad är av etl s. k. komplext kostnadsslag, dvs. sammansatt av ohka
enkla kostnadsslag som arbetslön, material etc. Om garantikoslnaden avser
reparationsarbeten ingår i denna, förutom direkt lön och direkt material, även
kostnader för arbetsledning och användande av maskiner för reparationen,
transportkostnader för reparatörer och material samt andel i kostnad för
administration. Om det sker utbyte av den levererade produkten, är
garantikostnaden kostnaden för den levererade produkten med ev. avdrag för vad
den utbytta produkten kan inbringa. Beredningen påpekar att det

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 40

givelvis inte kan godtas att rena vinstpålägg ingår som
element i uppgivna garantikostnader.

Beredningen anser vidare all avdragsgill avsättning bör
begränsas till påräkneliga utgifter på grund av skriftliga garantiulfäslelser.
En sådan begränsning anses nödvändig av såväl kontroUtekniska som
administrativa skäl. Från avdragsrätt utesluts härigenom muntliga garantier, s.
k. goodwUl- eller PR-garantier. frivilliga överenskommelser enligt
branschpraxis samt även fall där säljaren svarat för vissa kostnader utöver vad
som åvilat honom enligt gaiantiförbindelsen. Kostnader för reklamationer e. d.
som skett med stöd av köplagens regler i sådana fall då garanti ej lämnats eUer
då skyldigheten enhgt köplagen sträcker sig längre än garantin, omfattas ej
heller av denna avdragsrätt. Detta innebär att utgifter tUl följd av andra
åtaganden än sådana som fullgjorts enligt skriftlig garanti ej får dras av
förrän vid taxering för det år de uppkommit.

Beredningen
föreslår sålunda en huvudbestämmelse av innebörd, att skattskyldig, som enligt
skriftligt utfästa garantier ansvarar för levererade produkter eller utförda
arbeten för tid efter beskattningsårels utgång, får åtnjuta avdrag för
avsättning till nämnda åtaganden. Avdrag får dock ske med högst det belopp som
motsvarar de faktiska garantiulgifterna enligt bokföringen för det aktuella beskattningsåret.
Om detta omfattat annan tid än 12 månader skall dock underlaget jämkas i
motsvarande mån. Vid beräkning av tUlåten avsättning bör enligt beredningen
garantitidens längd beaktas på så sätt att avsättningen vid eltårsgarantier får
beräknas rill högst hälften av det senaste; årets garantiutgifter, vid
sexmånaders-garantier till en fjärdedel av dessa utgifter osv. Är garantitiden
två år eller längre skall som avdragsgUl avsättning godtas ett belopp som högst
motsvarar de totala garantiutgifterna under året.

Beredningen föreslår även två alternativa
avdragsmöjligheter, då huvudregeln i vissa speciella situationer kan leda till oliUfredsställande
resultat.

Beredningen anser att en alternativ avdragsmöjlighet bör
erbjudas företag inom byggnadsbranschen med hänsyn tUl att dessa företag har
speciella svårigheter att renodla garantikoslnaderna i redovisningen. En sådan
kompletterande avdragsmöjlighet bör utformas med riksskattenämndens
anvisningar på detta område som förebUd. F.n. omfattar anvisningarna byggnads-
och enlreprenadföretag, värme- och saniletsinstaUationsföretag
(rörledningsentreprenörer) samt sådana plåtslageriföretag, elinstallationsföretag
jämte golvläggnings- och plattsättningsföretag, vilkas verksamhet består i arbeten
på byggnad eller annan anläggning. Beredningen föreslår att rätt lill
garantiavsättningen efter schablon bör täcka in samtliga grenar av byggnadsbranschen,
således även måleriföretag, glasmästeriföretag, fog- och putsentreprenörer.
För företag med byggnads- eller anläggningsverksamhet eller verksamhet som
avser installationsarbeten på byggnad eller anläggning föreslås alltså att
avdrag för garantiavsältningar får ske utan särskild utredning med belopp som
svarar mot högst 3 % av fakturerat belopp. Anknytningen till faktura eller

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 41

motsvarande handling innebär att avsättning endast får
beräknas för sådana arbeten, som har slutförts och vinstberäknats.

För sådana
speciella situationer då vare sig huvudregeln eller schablonregeln för
företagen inom byggnadssektorn leder till materiellt tillfredsställande
avsättningar föreslär beredningen en regel som gör det möjligt att beräkna
avdraget efter annan skälig grund, förutsatt att utredning lämnas om påräkneliga
garantiutgifter. Denna särskilda bevisregel är avsedd att tillämpas exempelvis
i de fall då rörelsen är nystartad, garantiutfästelsen avser mycket stora
arbeten, produktsammansättningen ändrats i väsentlig grad eller den
garantipliktiga omsättningen ökat betydligt i förhållande till närmast
föregående år. Med betydande omsättningsökning bör enligt beredningen föreslås
en ökning i storleksordningen minst 50 %.

Beredningen
föreslår att de nya bestämmelserna skaU tillämpas första gången vid 1974 års
taxering. De företag inom byggnadssektorn som vid 1973 års taxering medgetts
avdrag för garantiavsättning enligt anvisningarna från riksskattenämnden
föreslås dock få beräkna avdraget på motsvarande sätt vid 1974 års taxering i
fråga om äldre kvarstående garantiutfästelser. Anvisningarna får dessutom
enligt förslaget tillämpas vid 1974 års taxering av företag, vUkas räkenskapsår
gått ut efter den 28 februari 1973 men före den tidpunkt då de nya
bestämmelserna trätt i kraft.

3.3 Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Det övervägande antalet remissinstanser instämmer i
beredningens uppfattning att särskUda regler bör införas i skattelagstiftningen
om avdragsrätt för garantiavsältningar. Bland de tillstyrkande instanserna har
dock framförts vissa kritiska synpunkter i fråga om bestämmelsernas utformning.
Flertalet av de organisationer som representerar näringslivet anser sålunda all
den för särskilda förhållanden föreslagna utredningsregeln bör utgöra
huvudmetod. Vidare ifrågasätter ett par remissinstanser om tiUräckliga skäl kan
anses föreligga att bryta ut denna fråga från beredningens allmänna uppdrag.

Bland de tUlstyrkande instanserna anser länsstyrelsen i
Stockholms län att beredningen haft goda skäl för åtgärden att bryta ut frågan
om avdragsrätt för täckande av garantirisker frän sin uppgift att göra en
översyn av hela företagsbeskattningen. Den praxis, som utbildats av
skattedomstolarna, har varit så restriktiv, att den kommit i konflikt med
företagsekonomiska redovisningsregler. Den har också varit svår alt förslå på
både taxeringshåU och av de skattskyldiga. Allmänna ombudet för mellankommunala
mål framhåller att behovet av särskilda föreskrifter i fråga om rätt till
avdrag för garantiutfästelser vid beräkning av inkomst av rörelse länge varit
angeläget och under senare år alltmer accentuerats.

NäringsUvets skattedelegation understryker de
principiella motiv

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 42

beredningen anfört för en avdragsrätt på detta område och
ansluter sig till beredningens uppfattning att behov föreligger av en
lagreglering av denna. Det hittiUs i praxis uppställda kravet på att särskilda
förhållanden skall föreligga för att avdragsrätt skaU medges är inte bara
principiellt oacceptabelt utan också oklart till sin innebörd. Liknande
synpunkter uttalar bl. a. Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund och SHIO.

Föreningen
auktoriserade revisorer anser att förslaget på ett i huvudsak
tillfredsställande sätt ansluter sig till såväl företagsekonomiska
redovisningskrav som god redovisningssed. Svenska revisorsamfundet understryker
behovet av att avdragsrätten för garantiavsättningar närmare anknyts till
företagsekonomiska och redovisningsmässiga principer och att detta sker genom
en lagreglering. Liknande synpunkter anförs av Sveriges advokatsamfund.

LO anser i likhet med beredningen alt det kan vara
motiverat med en harmonisering av de företagsekonomiska och skatterältsliga
principerna. Enligt LO:s mening bör dock garantiavsältningarna enbart kunna
användas för att periodisera kostnaderna tiU rätt tidpunkt och inte medföra
några möjligheter till konsoUdering. Företagsskatteberedningen bör enligt LO
vara oförhindrad att föreslå förändringar med hänsyn tiU sina totala
överväganden om vinstreglerande dispositioner.

Kammarrätten
i Stockholm och riksskatteverket framför vissa betänkligheter mot att frågan
om avdragsrätt för garantiavsättningar brutits ut från beredningens allmänna
utredningsuppdrag. Kammarrätten anser inte innehållet i promemorian ge stöd ål
uppfattningen alt denna fråga är av förlurskaraklär. Det är enligt kammarrätten
lämpligast att frågan om avdrag för garantireserveringar i stället närmare
utreds och övervägs i samband med beredningens mer allmänna prövning enligt
direktiven om den nuvarande avvägningen är den riktiga mellan å ena sidan
möjligheten till vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och
nedskrivningsregler och å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som
träffar företagen. Även riksskatteverket anser det mindre lämphgt att särskilja
denna fråga från övriga periodiseringsproblem. Om statsmakterna ändå mot
bakgrund av den praxis som utbildats anser alt en uppmjukning genom
lagstiftning bör ske nu i fråga om avdrag för garantiavsättning vill verket
dock inte motsätta sig att frågan får en provisorisk lösning. Ledamoten i riksskatteverkets
styrelse, Sven Crabo, och dåvarande ledamoten i samma styrelse, Carl Linden,
anser alt beredningens förslag borde ha tillstyrkts utan principiella
erinringar.

Huvudregeln

Den föreslagna huvudregeln enligt vilken garantiavsättning
får göras med belopp som motsvarar redovisade faktiska garantiutgifter under
beskattningsåret anser länsstyrelsen i Stockholms län tilltalande från såväl
taxeringssynpunkt som materiell synpunkt. Länsstyrelsen framhåller att metoden
är lätt att tillämpa och att beräkningsgmnden framstår som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 43

rättvis och överlägsen andra beräkningsmetoder. Liknande
synpunkter framförs av Svensk industriförening som finner det välbetänkt med en
företagsanpassad schablon för beräkning av avsättningens storlek. Enligt
föreningens uppfattning är denna metod väl så bra som övriga diskuterade
lösningar och tiUgodoser önskemålen om enkelhet och tiUförlillig-het. Även
länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker beredningens förslag tiU huvudmetod
och framhåller att medgivna avdrag så långt möjligt bör motsvara beräknade
framlida garantiutgifter. Mot den bakgrunden är det enligt länsstyrelsens
mening riktigt all såsom beredningen gjort i princip förkasta generella metoder
av typen procentuella avdrag på redovisad omsättning. Ändra remissinstanser
åter förordar någon form av generell beräkning av avdragsbeloppet. Svenska
revisorsamfundet framhåller att det vore önskvärt om den för byggnads- och
anläggningsföretag föreslagna förenklade schablonmetoden kunnat göras till
huvudregel för samtliga företag. Därigenom hade man fåll en enkel huvudregel
som inte heller medfört några kontroUtekniska besvär. Samfundet anser att den
föreslagna huvudmetoden medför ökade krav på framför aUt mindre företags
redovisning, där man f. n. många gånger inte har en fullt genomförd systematisk
fördelning av garanlikostnader och andra kostnader. De problem av redovisningsmässig
natur som beredningen konstaterat hos företag inom byggnads- och
anläggningsområdet torde enligt samfundet återfinnas även inom andra branscher
varför det finns goda skäl för en ytterligare förenkling av huvudregeln.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län menar att det inte är alldeles klart att den
föreslagna metoden leder till ett bättre resultat sett ur företagsekonomisk
synvinkel än en generell metod. Inte heller bedömer länsstyrelsen att riskerna
för överavsättning blir större med etl generellt avdragssystem. Även individueUt
beräknade avsättningar kan bh för höga då försäljningen av aktueUa produkter
minskar eller då förelaget haft höga garantikostnader för en misslyckad
produkt. Vid valet mellan olika metoder måste kontrolltekniska synpunkter
tillmätas avgörande betydelse. 1 fräga om konsumentkapitalvaru-branschen
förordar länsstyrelsen därför att avsätlntng fär ske med visst krontal per
under beskattningsåret försåld enhet. Även länsstyrelsen i Västerbottens län
framför liknande synpunkter och anser, även om förslaget resulterar i mer
exakta avsättningsbelopp än vid ett branschvis generellt avdragssyslem, att avdragsrätlen
i första hand bör grundas på anvisade procenttal för varje bransch. En sådan
schablonregel bör bli avsevärt enklare att tillämpa för såväl de skattskyldiga
som beskattnings-myndigheterna och skapar färre tillfällen til! skattetvister.
Skattskyldiga med behov av högre avsättningar än enligt schablonregeln bör dock
enhgt länsstyrelsen få möjlighet att beräkna avsättningarna enligt de av
beredningen föreslagna principema. Metoden att beräkna avdraget till viss procent
av omsättningen förordas även av Sveriges grossistförbund och Sveriges
köpmannaförbund. De båda remissinstanserna föreslår därvid att riksskatteverket
skall fastställa tillämpliga procentsatser.

Några
remissinstanser anser att den av beredningen föreslagna undantagsregeln med
avdrag efter utredning bör utgöra huvudmetod. En sådan

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 44

lösning förordas av riksskatteverket, näringslivets
skattedelegation, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt
Familjeföretagens förening. Riksskatteverket anser att utformningen av
förslaget i första hand tar sikte på att förenkla utredningsarbetet för de rörelseidkare
som handlar med ett fåtal, massproducerade varor. Däremot torde huvudregeln
inte underlätta bedömningen av garantiåtagandenas storlek vid försäljning av
större produkter eUer anläggningar. Svårigheten att i just dessa fall få
åtnjuta avdrag för kommande utgifter har enligt verket legal tiU grund för
kritiken mot rådande restriktiva praxis. Därför bör i första hand prövas
möjligheten alt - med bibehåUande av huvudregeln om avdrag för
garantiavsättningar som omkosiinader i en anvisningspunkt formulera de
utredningskrav som bör ställas. En sådan utformning av bestämmelserna skulle
överensstämma med det sedvanUga mönstret i kommunalskattelagen och dessutom
fordra endast en bedömning medan utrednings-alternativet i beredningens förslag
kräver bedömning inte bara av utredningens kvalitet utan även av frågan om
omständigheterna är sådana att utredning får åberopas. Detta innebär inte mer
administrativt besvär än den av beredningen förordade huvudregeln. Om denna
lösning anses StäUa alltför stora krav på mindre och medelstora företag
vilkas utredningsresurser kan vara begränsade bör en schablonregel kunna
tjäna som komplement för de fall utredning inte presteras. En liknande
tankegång framförs av näringsUvets skattedelegation. Delegationen framhåller
att företag som gör ingående undersökningar av sina garantiutgifter inte får
annat än i vissa undantagsfaU lägga dessa till grund för avdragsberäkningen enUgt
den föreslagna huvudregeln. Flera företag, som hittills gjort avsättningar
efter kvalificerade utredningar av garantikoslnaderna och som trots den
restriktiva praxis som gällt fått dessa godtagna vid taxeringen, tvingas övergå
till en metod som innefattar hänsynslagande endast till vissa av de faktorer
som påverkar garantiulgifternas storlek. Delegationen förordar därför att
rätlen att beräkna avsättningen enUgt utredning inte begränsas lill de faU där
speciella förhållanden föreligger ulan att detta beräkningssält i stället görs tUl
huvudregel. Den av beredningen föreslagna huvudmetoden bör samtidigt få
tillämpas såsom en minimiberäkningsmetod av företag som inte kan åstadkomma en
kvalificerad utredning. Statens hantverks- och industriorganisation och
Familjeföretagens förening anser i Ukhet med delegationen att den av
beredningen anvisade huvudregeln bör komma till användning först då en tiUförlitlig
utredning ej kan presteras.

Regeln för byggnadsbranschen

De organisationer som töieträder näringsUvet tUlstyrker aUmänt
beredningens förslag att garantiavsältning i byggnads- eller anläggningsverksamhet
skaU få ske enligt en schablonmetod. De som närmast företräder berörda
branscher anser dock det föreslagna procenttalet, 3 %, för lågt. Man hänvisar
till den för vissa grupper av företag inom byggnadssektorn av dåvarande
riksskattenämnden anvisade 5-procent-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:207 45

schablonen och framhåller att garantiulgifterna snarare
ökat än minskal sedan detta procenttal fastställdes. 1 denna riktning uttalar
sig Elektriska installatörsorganisationen EIO, Rörfirmornas riksförbund och
Målaremästarnas riksförening i Sverige. Föreningen påpekar, att gällande
skattelag erbjuder mycket begränsade möjligheter tiU av- och nedskrivningar för
måleriföretagen. Någon lagerhållning av nämnvärd omfattning förekommer i regel
inte i dessa företag och värdet av pågående arbeten får inte skrivas ned med
större belopp än som kan anses motsvara påräknelig förlustrisk. Under sådana förhåUanden
är det enligt föreningen inte påkallat alt inta en alltför restriktiv
ståndpunkt när det gäller reservering för garantikostnader. Även Svenska
byggnadsentreprenörföreningen framhåller byggnadsföretagens ringa möjligheter
till konsolidering och menar alt detta förhållande gör det desto angelägnare
att möjlighet ges tiU en riktig periodisering av kostnaderna. Man pekar därvid
på en rad faktorer som gjort att garantiutgifterna också för de egentliga
byggnadsföretagen stigit under senare år. Byggnadsentreprenörföreningen anmärker
att schablonregeln getts en sådan utformning att den närmast för tanken till
arbeten på annans fastighet men utgår samtidigt från att beredningen inte
avsett all undanta garantier som lämnas vid försäljning av nyproducerad byggnad
som uppförts i egen regi för omedelbar avyttring.

Kammarrätten
i Stockholm och riksskatteverket ifrågasätter om det är lämpligt att i lagstiftningen
införa en specialregel av ifrågavarande slag. I den mån företag, som har
dokumenterat särskUda svårigheter att särredovisa sina garantikostnader bör undantas
från huvudregeln, kan enhgt kammarrätten bestämmelser härom i stället anknytas
till den av beredningen föreslagna allmänna undantagsregeln. Det bör härefter
ankomma på i första hand riksskatteverket att såsom hittills vid behov utfärda
anvisningar med schabloner till ledning för taxeringsmyndigheterna saml alt
kontinuerligt följa och anpassa dem efter ändrade förhållanden.
Riksskatteverket anser att beredningen inte närmare motiverat varför avdraget
föreslagits till 3 % och ifrågasätter om inte en något lägre procentsats är
tillräcklig. Beträffande de uppgivna svårigheterna för byggnadsföretagen all ta
fram underlag för garantiavsättningar ifrågasätter länsstyrelsen i Stockhoms
län om inte dessa kan övervinnas genom ändrade bokföringsrutiner. Varje metod
som innebär alt avdrag medges efter vissa anvisade procenttal är enhgt länsstyrelsens
mening mindre lämplig med hänsyn till målsättningen att undvika att
avdragsrätten utnyttjas i vinstreglerande syfte. Den avvikelse från huvudregeln
som föreslagits för byggnadsbranschen anser sig länsstyrelsen därför inte kunna
tillstyrka.

Utredningsregeln

Förslaget om att avdraget får beräknas efter utredning då
särskilda förhållanden föreligger har föranlett kritik från vissa
remissinstanser. Riksskatteverket anmärker att beredningen inte berört vilka
utrednings-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 46

krav som bör ställas och inte heller diskuterat efter
vilka gmnder avsättningen skall ske. Verket är av den uppfattningen att
utredningsregeln inte i nämnvärd grad förbättrar bevisläget för sådana näringsidkare
som inte omfattas av exemplifieringen i anvisningarna jämfört med vad som f. n.
gäller. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län befarar att den uppräkning som
gjorts i förslaget kommer att medföra tolkningssvårigheter rörande regelns
tillämpningsområde. Liknande synpunkter framförs av allmänna ombudet för mellankommunala
mål, som anser att man bör söka åstadkomma en förenklad hantering och beräkning
av garanli-reserveringarna för såväl skatrskyldiga som skattemyndigheter. Den
föreslagna regeln inbjuder till att låta företa särskUda utredningar och
skälighetsbedömningar vilket kan medföra att lagföreskrifterna får motsatt
verkan. Särskilda förhållanden för beräkning av garantirisker kan åberopas av
de flesta företag .jv någon storieksordning och allmänna ombudet påpekar vidare
att de i förslaget angivna fyra grupperna -nystartad rörelse, mycket stora
garantiarbeten, betydande ökning av den med garanti förenade omsättningen och
avsevärd ändring av produkt-sammansättningen endast utgör exemplifieringar.
Allmänna ombudet förordar därför att de båda förstnämnda grupperna inarbetas i
schablonregeln för byggnadsbranschen, medan någon särskild undantagsregel inte
tUlskapas för de båda övriga grupperna. Även länsstyrelserna i Stockholms och
Älvsborgs län befarar att många skattskyldiga kommer att åberopa
"särskilda förhållanden" för sina yrkanden och att taxeringsnämnderna
därmed kommer att ställas inför betydande kontrollsvårigheter. På grund härav
och då någon anknytning tiU faktiska kostnader inte föreligger, vilket kan leda
till överkompensation, föreslår länsstyrelsen i Stockholms län att denna :egel
bör utgå. Föreningen auktoriserade revisorer anser förhållandet med längre
garantitider än två är vilket inte omfattas av huvudregeln så viktigt, att
det bör omnämnas i exemplifieringen på "särskilda förhållanden". LO
understryker att undantag från huvudregeln bör medges endast dä synnerligen
starka skäl föreligger.

Garan tikostnadsbegreppet m. m.

Många remissinstanser tar upp frågan om vUka ohka slag av
utgifter som bör få ingå i underlaget för garantiavsätlningen. Därvid
diskuteras såväl kravet på skriftlig garanti enligt förslaget som utformningen
av själva garantikostnadsbegreppet. Från näringslivshåll är man överlag kritisk
mot att endast skriftUga garantiutfästelser berättigar till avdrag.
Näringslivets skattedelegation anser att rätten tUl avdrag bör gälla alla beräkneliga
garantiutgifter. De företagsekonomiska motiven för avsättning gäller i lika
hög grad om vidtagna garantiåtgärder grundas på lagregler eller utgör
frivilliga åtaganden. Även från praktiska synpunkter är det enligt delegationen
angeläget att avdragsrätlen inte begränsas på föreslaget sätt. Det kan inte och
särskilt inte mot bakgrund av den konsumenlpolitiska utvecklingen göras
gällande alt företag, som väntar

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 47

sig garantiulgifter enligt lag eller praxis, skall kunna
utfärda skriftliga garantier, som helt svarar mot vad företaget kan komma att
stå ansvar för. En begränsning av avdragsrätten till de fall där skriftliga
garantier lämnats skulle också, framhåller delegationen, kunna tänkas motverka
många företags i dag generösa tillämpning av garantiåtaganden. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen påpekar att skriftliga avtal över huvud taget
inte upprättas vid en del entreprenader. Detta är mycket vanUgt vid
reparationsarbeten men är heller inte ovanligt vid andra slag av arbeten t. ex.
åt beställare, för vilken entreprenören mer eller mindre kontinuer-Hgl utför
uppdrag. Del är enligt byggnadsenlreprenörföreningen helt klart att
entreprenören även i dessa fall har samma garantiansvar som om sedvanliga
kontraktshandlingar upprättats. Målaremästarnas riksförening i Sverige redovisar
likartade förhållanden inom måleribranschen.

På
länsstyrelsehåll råder delade meningar beträffande förslaget att anknyta
avdragsrätten till skriftliga garantiutfästelser. Sålunda finner länsstyrelsen
i Jönköpings län en sådan begränsning av avdragsrätten helt nödvändig av kontroUtekniska
skäl medan motsatt uppfattning hävdas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
län samt Älvsborgs län. TCO tillstyrker förslaget i denna del. Begränsningen tUl
skriftliga utfästelser bör enligt TCO:s mening vara tiU fördel för
konsumenterna.

Vad så
beträffar del av beredningen använda garantikostnadsbegreppet finner
kammarrätten i Stockholm angeläget att detta närmare klarläggs i lagtext eller
i uttalande i proposition till eventuellt lagförslag. Avdragsrätten bör enligt
kammarrätten härefter anknytas endast till sådana under beskattningsåret
uppkomna garanlikostnader som faller in under del sålunda definierade kostnadsbegreppel
och detta oavsett vad som i bokföringen redovisats som garantiutgift.
Kammarrätten finner denna vikliga fråga vara inte enbart av bokföringsteknisk
natur och anser inte den vaga begreppsbestämning som man här synes röra sig med
i företagsekonomiska och bokföringslekniska sammanhang acceptabel från
skatterättslig synpunkt. Även riksskatteverket och aUmänna ombudet för mellankommunala
mål framhåller som önskvärt att begreppet garantikostnad erhåller en mera
entydig definition.

3.4 Departementschefen

3.4.1 AUmänna synpunkter

Inkomst av rörelse skall i skattehänseende redovisas efter
bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att hänsyn skall tas inte bara till
inkomster och utgifter i rörelsen utan även till lager, fordringar och skulder
vid beskattningsårets ingång resp. utgång. Vidare innebär det att den skattemässiga
inkomstberäkningen skall ske på grundval av en redovisning av rörelsen enUgt de
redovisningsregler som finns i bokföringslagen (1929:117), aktiebolagslagen
(1944:705) och lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Skulder skall i
räkenskaperna redovisas i enlighet med allmänna bokföringsgrunder och god
köpmannased. Kostnader lill följd av garantiåtaganden är i princip
avdragsgilla.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 48

Tvekan föreUgger emellertid orn lill vilket beskattningsår
sådana kostnader skall anses hänförliga. Elnligt anvisningarna till 41 § KL
skall utgiftsposter hänföras lill det år då det enligt allmänt vedertagen
köpmannased är brukligt att de upptas i räkenskaperna.

En
garantiförpliktelse, som är knuten tiU en vara eller en tjänst, medför i regel
kostnader, som avspeglar sig i priset på varan eUer tjänsten. Kostnaden för
garantiförpliktelser kan emellertid komma att föranleda utgifter för
leverantören först efter det räkenskapsår då intäkten för varan eller tjänsten
skall redovisas i bokslutet. Företagsekonomiskt har kostnaden för garantiförpUktelser
emellertid ett direkt samband med intäkten. Detta förhållande bör komma tUl
uttryck i redovisningen. Inom företagsekonomin är det också en enhäUig
uppfattning att reservering för beräknade kostnader liU följd av garantiförpliktelser
bör ske i bokslutet redan för det år då produkten levererats eUer arbetet
utförts. Därigenom redovisas garantikostnaden under samma period som den
intäkt, till vilken garantin hänför sig. Reserveringar av detta slag har
karaktär av skuldbokföring i motsats till reserveringar av typen
fondavsättningar, lagernedskrivningar etc. som är att anse som vinstreglerande
åtgärder.

Skatterättslig
praxis är f. n. restriktiv när det gäller att medge avdrag för avsättning
avseende framtida utgifter för garantiförpliktelser. Sedan mitten av 1960-talet
synes i praxis avdrag inte medges i andra fall än då det gäller de företag inom
byggnadsbranschen för vilka dåvarande riksskattenämndens anvisningai' i ämnet
är tillämpliga. Bestämmelsen i 41 § KL all inkomst av rörelsä skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder har således inte ansetts tillräcklig för att,
på samma sätt som inom förelagsekonomin, kunna hänföra framtida utgifter för
utestående garantier till samma år som inkomsterna.

Företagsskatteberedningen
framhåller i promemorian (Ds Fi 1973:9) Garantiavsältningar att det är
angeläget att en anpassning av skattereglerna i fråga om garantiavsättningar
sker till företagsekonomiska redovisningsprinciper och att det därmed bhr
möjligt för företagen att få avdrag i skälig omfattning för påräkneliga garantiulgifter.
Beredningen betonar dock att avdrag bör medges endast för skäliga garantiavsätt-niri.::,ir,
så att någon avdragsrätt härutöver som medför konsolidering inte tillv; .ipas.
I beredningens uppdrag ingår nämligen som en huvudfråga att pröva usfvägningen
mellan å ejia sidan möjligheter tUl vinstreglerande dispositioner och å andra
sidan den vinstbeskattning som bör träffa företagen.

Beredningen
föreslår som huvudregel att den som enligt skriftligt lämn .' garanti ansvarar
för levererade produkter eller utförda arbeten efter beskattningsårets utgång
skall få göra avdrag för garantiavsättningar. Äv( rag avses dock få ske högst
med belopp som motsvarar de faktiska garantiutgifterna enligt bokföiingen för
beskattningsåret. Om detta omfattar annan tid än 12 månader skall underlaget
jämkas i motsvarande mån. Garantitidens längd skall beaktas vid beräkning av
tillåten avsättning. Är garantitidens längd två år eller längre godtas ett
belopp som högst motsvarar de faktiska garantiulgifterna under året. Vid etlårsgaran-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 49

lier får avsättningen beräknas lill högst hälften av
senaste årets garantiutgifter, vid sexmånadersgarantier lill en fjärdedel av
dessa utgifter, osv.

För
byggnads- och anläggningsverksamhet eUer verksamhet som avser
installationsarbeten på byggnad eller anläggning föreslår beredningen en
schablonregel, som bygger på nu gäUande anvisningar för vissa företag inom
byggnadsbranschen. Avdrag får i dessa faU ske utan särskild utredning med
belopp som svarar mot högst 3 % av det belopp som fakturerats under
beskattningsåret.

För vissa
speciella fall föreslår beredningen en regel om avdrag för garantiavsättningar
efter annan grund. Utredning skall då lämnas om påräkneUga garantiutgifter.
Denna regel är avsedd att tUlämpas exempelvis i de fall då rörelsen är
nystartad, garantiutfästelsen avser mycket stora arbeten, produktsammansältningen
ändrats i väsentlig grad eller den garantipliktiga omsättningen ökat betydligt
i förhållande till närmast föregående år.

Del
övervägande antalet remissinstanser delar beredningens uppfattning att frågan
om avdrag för garantiavsättningar bör lösas lagstiftningsvägen. Man framhåller
allmänt alt den praxis, som utbildats av skattedomstolarna, varit så
restriktiv, all den kommit i konflikt med företagsekonomiska
redovisningsprinciper. Några remissinstanser, kammarrätten i Stockholm och riksskatteverket,
är dock inte övertygade om att del finns tiUräckUga skäl alt behandla frågan särskUt
utan anser att den snarare bör prövas tillsammans med den allmänna avvägning av
företagsbeskattningen som beredningen har att göra. Vidare har från bl. a.
näringslivels sida framförts kritik mot den av beredningen föreslagna
huvudregeln. Man anser att företag, som kan prestera utredning om
garantikostnaderna, bör få lägga denna utredning till grund för beräkning av garanliavsättningens
storlek. Den av beredningen föreslagna huvudmetoden bör samtidigt få tiUämpas
såsom en minimiberäkningsmetod av företag som inte kan åstadkomma utredning.

För egen
del viU jag anföra följande. I stort sett råder avtalsfrihet vid köp. Vid
vanliga konsumentköp, framför allt vid köp av varaktiga konsumtionsvaror,
förekommer ofta standardiserade köpvillkor, som tas in i kontrakt, orderbevis,
garantibevis etc. Enligt garantibevis, som lämnas vid konsumentköp, brukar
köparen ha rätt att påkalla alt få felet avhjälpt. Ofta friskriver sig
emellertid säljaren uttryckligen från andra skyldigheter. Under de senaste åren
har en rad lagstiftningsåtgärder vidtagits för att stärka konsumenternas
ställning vid förvärv av varor och tjänster från näringsidkare. Genom lagen (1970:412)
om otillbörlig marknadsföring har öppnats möjlighet att ingripa med vitesförbud
mot ohederliga eller på annat sätt skadliga metoder i reklam och annan
marknadsföring. Lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsviUkor ger
liknande möjlighet att inskrida mot oriktiga villkor i kontrakts-formulär. 1 prop.
1973:138 förordas införandet av en lag om konsumentköp, enligt vilken
tvingande regler föreslås gälla som ger köpare av varor, huvudsakligen
avsedda för enskUt bruk, ett grundskydd gentemot

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 207

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 50

friskrivningsklausuler och oskäliga villkor i
standardiserade köpekontrakt, garantibevis etc. När det gäller garantiåtagandenas
innehåll bör det erinras om den verksamhet som bedrivs av konsumentombudsmannen
i syfte att få lill stånd en utformning av sädana åtaganden, som kan tUlfredsställa
både säljare och köpare.

Mot denna
bakgrund kan det antas alt garantiförpliktelser kommer att få ökad omfattning i
framtiden. Detta gäller i fråga om såväl varusortiment som del ansvar som garajitigivaren
har att stå i del enskilda fallet. Därigenom får frågan om redovisningen av
kostnader för garantiåtaganden ökad aktualitet. Sålunda har riksdagen vid två tUlfällen
(BeU 1968:22 och 1970:29) uttalat att frågan borde bh föremål för särskild
prövning och all det vore en fördel om avdragsrätten vid beskattningen för garantiavsältningar
närmare anknöts till vad som från förelagsekonomiska och redovisningsmässiga
synpunkter framstod som lämpligt. Dessutom har ohka branschorganisationer hos Kungl.
Maj:t och hos företagsskatleberedningen hemställt om förtursbehandling av
frågan.

Även enligt min mening finns sålunda anlednmg att ta upp
frågan om rätt till avdrag för avsättning avseende garantiförpliktelse till
särskild behandUng.

I likhet
med det övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig lill beredningens
förslag att rätten lill avdrag för garantiavsältningar närmare bör anknytas
till företagsekonomiska och redovisningstekniska principer. Vidare bör avdrag
få åtnjutas vid taxeringen för skäliga kostnader för täckande av garantirisker.

En exakt
bedömning av storleken av den skuld, som består i framlida garantiförpUktelser,
är mycket svår, för att inte säga omöjlig, att göra. Beredningen föreslår
därför att avdraget beräknas med ledning av tidigare redovisade faktiska garantiutgiifter.
Denna princip för beräkning av avdraget har föranlett kritik från bl. a. de
organisationer som representerar näringslivet. Det framhålls i kritiken alt en
sådan regel kan innebära försämringar för företag som fått göra avdrag baserade
på utredning om de förväntade garantikostnaderna. En utredning om förväntade
garanti-kostnader är emellertid, som jag nyss antytt, alltid behäftad med
osäkerhetsfaktorer. En avdragsrätt grundad på utredning kommer förmodligen att
hårt belasta skatteadministrationen genom de ofta kontro-versieUa frågor som
ämnet ger upphov lill. Jag är ense med beredningen om att man bör eftersträva
en enkel och lättillämpad metod. Det bör sålunda inte komma i fråga att öppna
en generell möjlighet för företagen att för avdragsrätten åberopa utredning om
framtida garantiutgifter. Inte heller synes det lämpligt att avdragsrätten
grundas på en generell beräkning av garantiskuldens storlek, t. ex. i form av
viss procentandel av försäljningen. Garantiavsättningarna bör förekomma enbart
i syfte att periodisera garantikostnaderna till rätt räkenskapsår och inte
medföra några möjligheter till konsolidering. Med denna utgångspunkt föregrips
inte heller beredningens slutliga ställningslagande lill avvägningen meUan vinstreglerande
åtgärder och den vinstbeskattning som bör träffa företagen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 51

Min ståndpunkt är således sammanfattningsvis att
beredningens förslag lill huvudregel i princip är väl avvägd från såväl laxeringssynpunkt
som från materiell synpunkt.

3.4.2 Huvudregeln

Enligt beredningens förslag skall hänsyn tas endast tUl
skriftliga garantiutfästelser vid beräkning av avdragsgill avsättning. Många
remissinstanser är kritiska till denna begränsning. Från näringslivshåll
framhåller man att rätten till avdrag bör gälla för alla påräkneliga
garantiutgifter, oavsett om garantiåtgärder grundas på lagregler eller utgör
frivilliga åtaganden. Mot bakgrund av den konsumenlpolitiska utvecklingen,
framhåller man vidare, kan det inte göras gällande att företagen skaU kunna
utfärda skriftliga garantier, som helt svarar mot vad företaget kan komma att
stå till ansvar för. En begränsning av avdragsrätten kan också tänkas motverka
många företags i dag generösa tillämpning av garantiåtaganden. Det påpekas
också av några remissinstanser att i vissa fall skriftliga garantier inte
lämnas, trots att garantiansvar även i dessa fall är för handen.

Jag har
förståelse för den kritik som riktats mot beredningens förslag i denna del.
Enligt min mening bör avdragsrätt i princip föreligga för alla påräkneliga
garantiutgifter, vare sig de grundas pä skriftUga garantier eUer uppkommer till
följd av lagregler eller frivilliga åtaganden enligt branschpraxis.
Förutsättningen för avdragsrätt i det senare fallet är att det klart framgår
att garantiåtagande föreligger.

Beredningens
förslag förutsätter vidare alt garantikoslnaderna särredovisas eller bokförs
på sådant sätt att beloppet kan erhållas frän redovisningen. Det är också väsentligt
att ett redovisningstekniskt godtagbart garantikostnadsbegrepp används i
bokföringen. Några remissinstanser anser alt begreppet garantikostnad närmare
bör klarläggas och ges en mera entydig definition.

Enligt min
mening är det en nödvändig förutsättning för medgivande av avdrag enligt
huvudregeln alt garantikoslnaderna kan särskiljas i redovisningen. Har delta
inte skett på ett tillfredsställande sätt, bör avdrag kunna vägras. Det
ankommer på riksskatteverket att utfärda de närmare anvisningar som behövs för
att denna redovisning vid taxeringen sker på ett både för
taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga lämpligt sätt. Garantikostnaderna
är, som tidigare framhållits, ett komplext kostnadsslag, dvs. sammansatt av ohka
enkla kostnadsslag såsom arbetslön, material etc. Om garanliålagandel orsakar
reparationskostnader, kan garantikostnaden innefatta, förutom direkt lön och
direkt material, även omkostnader för arbetsledning och användade av maskiner
för reparationer, transportkostnader för reparatörer och material samt skälig
andel i kostnad för administration m. m. Om åtagandet uppfylls genom ersätlningsleverans,
är garantikostnaden företagets kostnad för den ersättande produkten med
eventuellt avdrag för vad den ersatta produkten kan inbringa. I undantagsfall
kan garantin omfatta ersättningsskyldighet för avbrott i köparens verksamhet,
om levererad produkt inte

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 52

under viss tid fungerar på aivsett sätt. Alt i
skattesammanhang ge begreppet garantikostnad en mera preciserad definition än
som finns i företagsekonomin låter sig enligt min mening inte göras. Jag vill
dock i likhet med beredningen understryka att rena vinstpålägg inte får ingå
som element i uppgivna garantikostrader.

Jag
förordar således alt huvudregeln utformas så att avdrag för avsättning för
förväntade garantiulgifter på grund av garantiförpliktelser för garantitid
efter beskattningsårets utgång får ske högst med belopp som svarar mot de
faktiska garantiutgifterna under beskattningsåret. I princip skall jämförelsen
avse ett räkenskapsår omfattande 12 månader. Har räkenskapsåret genom
omläggning omfattat annan tid skall underlaget jämkas i motsvarande mån. I
fråga om nystartade företag skall detta gälla endast då räkenskapsåret
utsträckts all avse mer än 12 månader. Är garantitiden ett år, får avsättningen
beräknas till högst hälften av senaste årets garantiulgifter, vid sex månaders
garanti till högst en fjärdedel av dessa utgifter osv. Är garantitiden två år
eller längre, bör godtas högst del belopp som motsvarar de faktiska
garantiutgifterna under året. Denna regel kan illustreras med följande exempel.
Ett företag har faktiska garantiulgifter under året med 100 000 kr. Av
företagets utestående garantier belöper hälften på eltårsgarantier och den
andra hälften på tvåårsgarantier. Avdragsgill garantiavsättning blir då högst
75 000 kr. (50 000 kr. avseende tvåärsgarantierna, och hälften av 50 000 kr.,
avseende ettårsgarantierna). Jag vill framhålla att huvudregeln endast innebär
en maximiberäkningsgrund för avdragsgilla avsättningar vid taxeringen. Om det
av företagsekonomiska skäl är motiverat med en lägre avsättning, t. ex. på
grund av avsevärt minskad omsättning eller om garantiåtagandena kan väntas
medföra lägre garantiutgifter, bör avsättningens storlek minskas med hänsyn
härtill.

3.4.3 Utredningsregeln

Beredningen har som framgår av det föregående föreslagit
en särskild regel för fall, när huvudregeln inte lämpUgen kan användas. Som
exempel kan nämnas fall, när rörelsen är nystartad, garantiutfästelsen avser
mycket stora arbeten, produktsammansältningen ändrats i väsentlig grad eller
den garantipliktiga omsättningen ökat betydUgt i förhållande till närmast
föregående år. Med betydande ökning av omsättningen avses i detta sammanhang en
ökning i storleken 50 procent eller mer. I dessa fall avses avdrag få ske efter
särskild utredning om storleken av förväntade garantiulgifter.

Riksskatteverket
har bl. a. anmärkt att beredningen inte berört vUka utredningskrav som bör
ställas och inte heller diskuterat efter vUka grunder avsättning bör ske. Från
länsstyrelsehåll har påpekats att många skattskyldiga kan åberopa särskilda
förhållanden för sina yrkanden och att taxeringsmyndigheterna därmed kommer att
ställas inför betydande kontroUsvårigheter. Krav framförs därför att regeln bör
utgå. LO understryker alt undantag frän huvudregeln bör medges endast då
synnerligen starka skäl föreligge]'.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:207 53

Även enUgl min mening finns det behov av en alternativ
avdragsmöjlighet för vissa speciella faU. Jag avser här i likhet med
beredningen fall, där avdrag enligt huvudregeln inte alls motsvarar det reella av.sättningsbe-hovel
i företaget. I Ukhet med LO anser jag att undantag från huvudregeln endast bör
medges i vissa speciella situationer där avsättningsbehovet markant skiljer
sig från tUlåten avsättning enligt huvudregeln. De av beredningen
exemplifierade situationerna kan enligt min mening utgöra grund för tillämpning
av utredningsregeln. Även det förhållandel att garantitidens längd väsentligen
överstiger två år bör, såsom Föreningen auktoriserade revisorer ansett, kunna
inrymmas häri. I övrigt bör regeln endast kunna tUlämpas för situationer, som
är jämförliga med de nyss nämnda.

Som förutsättning för regelns tUlämpning bör naturiiglvis gäUa
att företaget kan prestera någon form av utredning om vad som kan påräknas i
fråga om utgifter för utestående garantiåtaganden vid beskattningsårets utgång.
Som jag tidigare framhållit är det givetvis svårt alt göra exakta beräkningar.
Det är heller inte möjUgt att precisera vad som skaU krävas i
utredningshänseende. En viss ledning torde kunna fås vid jämförelse med företag
av motsvarande storlek och branschinriktning.

Jag förordar således att avdragsrätten skall grundas på
utredning i de speciella fall som nu berörts liksom i därmed jämförliga fall,
där avsätlningsbehovet mera avsevärt skUjer sig från tillålen avsättning enligt
huvudregeln.

3.4.4 Byggnadsbranschen

Den av beredningen föreslagna schablonregeln för
byggnadsbranschen har föranlett delade meningar bland remissinstanserna.

Näringslivets organisationer har liUstyrkt schablonregeln
men ansett alt det föreslagna procenttalet, 3 %, är för lågt medan riksskatteverket
snarare funnit procenttalet för högt. Några remissinstanser uttrycker
tveksamhet om lämpligheten av att införa en specialregel av detta slag i skatlelagstiftningen.

Även jag är av uppfattningen att man i
skattelagstiftningen inte bör införa specialregler för vissa branscher. EnUgt
min mening bör i släUet riksskatteverket få möjlighet alt för vissa branscher
kunna meddela anvisningar om avdrag för garantiavsältningar, beräknade efter
schablon eUer på annat lämpUgt sätt. F. n. finns utfärdade anvisningar endast
för vissa grupper av företag inom byggnadsbranschen. Behov av anvisningar för
andra branscher torde f. n enligt min mening knappast föreligga. Jag
förutsätter att riksskatteverket anpassar anvisningarna för förelag inom
byggnadsbranschen tiU eventueUa ändringar i förhållandena.

De av mig förordade nya bestämmelserna har sin plats i
anvisningarna till 41 § KL, som behandlar bl. a. frågor om bokföringsmässiga
grunder. Bestämmelserna bör träda i krafl snarast möjligt och tillämpas första
gången vid 1974 års taxering. Med den av mig förordade utformningen av reglerna
behövs inte några övergångsbestämmelser.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:207 54

4 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i taxeringsförordningen (1956:623).

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen alt till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

19 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (19)

19 kopplingar i 11 dokument.

  1. SOU 2024:36 Förenkla och förbättra! s. 410 om s. 16 · s. 745 · s. 746 i texten
  2. SOU 2008:80 Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet, del 1 om s. 48 · om s. 52 i texten
  3. Prop. 2007/08:19 Sänkt kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare åren 2007-2009 s. 18 i texten
  4. SOU 2002:52 Beskattning av småföretagare s. 515 i texten
  5. Prop. 2001/02:165 Skatteregler mot handel med skalbolag Prop. 2001/02:165 i texten

Visa alla 11