Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående sanering av det äldre bostadsbeståndet

1973 · 103 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 102 av 103 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:21, Kungl. Maj:ts proposition angående sanering av det äldre bostadsbeståndet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1973 Prop. 1973:21

Nr 21

Kungl.
Maj':ts proposition angående sanering av det äldre bostadsbeståndet; given
Stockholms slott den 9 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

ERIC
HOLMQVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

På grandval av saneringsutredningens förslag
behandlas i propositionen frågor rörande planering, genomförande och
finansiering av saneringsverksamheten inom äldre bostadsområden. I
propositionen anges de allmänna målen för saneringsverksamheten. Vidare anges
riktlinjer för hur kommun skall leda verksamheten och planera den genom att
upprätta bostadssaneringsprogram inom ramen för det kommunala
bostadsbyggnadsprogrammet.

För att främja en aktiv markpolitik från
kommunernas sida i samband med sanering föreslås att markförvärvslån skall
kunna utgå för kommunala förvärv av saneringsfastigheter avsedda för
bostadsända mål. I samma syfte föreslås att tomträttslån skall kunna beviljas
kommun i samband med upplåtelse med tomträtt av mark med bostadshus som skall
byggas om.

I fråga om det statliga kreditstödet tUl sanering
föreslås ändringar i syfte att åstadkomma neutrala läneregler, som inte styr
mot ett visst slag av sanering, och att minska de ärliga kapitalkostnaderna vid
ombyggnad. Sålunda ersätts nuvarande läneformer för ombyggnad med en enda
låneform, bostadslän, som skall kunna utgå i form av annuitets-lån eUer som f.
n. i vissa fall i form av paritetslån. Den längsta amorteringstiden föreslås
bli 40 år. Vidare föreslås regler som ökar möjligheterna att genomföra
ombyggnad och belåning i etapper.

1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 2

Förbätttingslån för uppmstnlng av flerfamUjshus med
begränsad återstående användningstid, som nu kan utgå endast till kommun eller
allmännyttigt företag, föreslås på särskUda villkor få utgå även till
kooperativa och enskUda fastighetsägare.

För
att främja sysselsättningen inom byggnadsbranschen och stimulera till ökad
ombyggnadsverksamhet föreslås i propositionen ett särskilt stöd, initialstöd,
till statiigt belånade ombyggnader som påbörjas före den 1 januari 1975.

I
propositionen behandlas också frågor om den lägsta standard som skall godtas
vid långivningen och vid tillämpningen av den bostadssaneringslag, varom
förslag har remitterats till lagrådet.

Ramen för långivningen tUl ombyggnad föreslås bli
vidgad med utnyttjande av resurser som frigörs genom nedgången i nyproduktionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om sanering av det äldre bostadsbeståndet och anför.

1 Inledning

Under efterkrigstiden har
bostadspolitiken till övervägande del varit inriktad pä att genom nybyggande
häva bristen på bostäder. Uppmstning och modemisering av äldre bostäder har
haft ganska ringa omfattning. Detta framgick bl. a. av resultatet av 1965 års
folk- och bostadsräkning. Räkningen visade att det fanns påtagliga risker för
en förslumning av bostadsbeståndet om åtgärder inte vidtogs. Mot denna bakgmnd
tillsattes sanerlngsutredningeni med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 19
december 1968 och den 21 mars 1969. Utredningen fick i uppdrag att göra en
övergripande utredning av frågan om åtgärder för sanering av det äldre
bostadsbeståndet.

Utredningen avgav under hösten 1971
betänkandena (SOU 1971: 64 och 65) Sanering I och II med förslag till åtgärder för att få till stånd en
ökad bostadssanering.

Yttranden över
saneringsutredningens betänkanden har efter remiss avgetts av justitiekanslern,
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten, hyresnämnderna
för Stockholms och Malmöhus län, socialstyrelsen, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, statistiska centralbyrån, riksskatteverket,
riksantikvarieämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen,
statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning,
statens hyresråd, statens planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsema i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs
och Väs-

" Generaldirektören Bertil Sännäs, ordförande,
riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören Claes Breitholtz,
rilsdagsledamoten Sven Ekström, kommunalrådet Erik Johannesson, direktören Sten
Källenius, riksdagsledamoten Bertil Petersson och förbundsordföranden Erik
Svensson .

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 4

temorrlands
län, boendeutredningen, byggkonkurrensutredningen, bygglagutredningen,
paritetslåneutredningen, 1965 års musel- och utställningssakkunniga (MUS 65),
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska
kommunförbundet, LO, TCO, SACO, SAF, styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges industriförbund. Svenska byggnadsindustriförbundet. Svenska
byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Hyresgästemas
sparkasse-och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska riksbyggen,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Näringslivets byggnadsdelegation,
Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Samfundet för
fastighetsvärdering. Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges
arkitekters riksförbund (SÄR), Föreningen Sveriges stadsarkitekter. Föreningen
Sveriges kommunala förvaltningsjurister. Riksförbundet för allmän hälsovård,
Sveriges socionomförbund, Sveriges lantmätareförening. Vidare har yttranden
Inkommit från Svenska elverksföreningen, Sveriges museimannaförbund, Kungsholmens
byalags saneringsgrupp, en forskargrapp vid Chalmers tekniska högskola samt
Stadsmiljögrappen.

SAF, Svenska bankföreningen, Sveriges
industriförbund. Svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges
fastighetsägareförbund och Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sina
yttranden hänvisat till yttrandet från Näringslivets byggnadsdelegation.
Fastighetsägareförbundet har därjämte avgett eget yttrande.

Vid några remissyttranden har fogats yttranden av
bl. a. Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, samtliga länsbostadsnämnder,
Stockholms, Solna, Södertälje, Täby, Linköpings, Norrköpings, Malmö,
Helsingborgs, Lunds, Ystads, Göteborgs, Uddevalla, Örebro, Nora, Gävle, Hudiksvalls,
Sundsvalls, Härnösands, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsviks kommuner,
Stor-Stockholms planeringsnämnd. Östra och Västra Öster-götiands
hyresgästföreningar. Västra Östergötlands fastighetsägareförening, Skånes
Handelskammare samt Handelskammaren i Göteborg.

Ett av saneringsutredningens förslag har redan
föranlett beslut av statsmakterna (prop. 1972: 124, CU 1972: 32, rskr 1972:
306). Beslutet innebär att förbättringslån får utgå för upprustning av
lägenheterna I omoderna flerfamiljshus som ägs av kommun eller allmännyttigt
företag om huset berörs av stadsplan eller annan plan som medför att husets
återstående användningstid är begränsad.

I det följande behandlar jag huvuddelen av de
förslag som har lagts fram av saneringsutredningen och som rör företrädesvis
planering och finansiering av saneringsverksamheten. Andra av utredningens
förslag, främst dem som avser tvångsåtgärder för genomförande av sanering,
behandlar jag senare denna dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 21

2
Nuvarande förhållanden 2.1 Saneringsbehovet

Uppgifter om bostadsbeståndets storlek och
sammansättning insamlas genom de återkommande folk- och bostadsräkningarna. De
tre senaste räkningarna genomfördes åren 1960, 1965 och 1970. Materialet från
1970 års räkning bearbetas alltjämt och resultaten kommer att redovisas successivt
under våren. F. n. finns endast vissa preliminära och översiktliga uppgifter.
Dessa kompletteras med uppgifter från statistiska centralbyråns bostads- och
hyresundersökningar avseende åren 1969 1971. En analys av saneringsbehovet
måste dock nu i huvudsak utgå från uppgifter i bostadsräkningen år 1965.

År
1965 fanns i landet totalt 2 875 000 lägenheter. Av dessa kan

I 868
000 eUer 65 % klassificeras som modema (kvalitetsgrupperna 1

och 2 enligt folk- och bostadsräkningen). Lägenheter som är utrustade

med vatten och avlopp, centralvärme samt eget wc men saknar eget

bad- eller duschrum (kvalitetsgrapp 3) hänför saneringsutredningen till

halvmoderna. Är 1965 omfattade denna grupp 317 000 lägenheter eller

II % av det totala
bostadsbeståndet. Återstoden, 690 000 lägenheter

eller 24 % av beståndet, saknade helt eller delvis vatten- och avlopp,

centralvärme eller eget wc (kvalitetsgrapperna 47) och har av ut

redningen klassificerats som omoderna. Av de omoderna lägenheterna

låg 229 000 i flerfamUjshus och 461 000 I småhus. Detta motsvarar 14 %

av samtliga lägenheter I flerfamiljshus resp. 36 % av lägenheterna i

småhus. De omodema lägenheterna I tätorterna utgjorde år 1965 endast

16 % av tätorternas bostadsbestånd, medan mer än hälften av lägen

hetema I glesbygd var omoderna. Trots detta var antalet omodema

lägenheter I tätorterna större än I glesbygden. Huvuddelen eller 95 %

av glesbygdens omoderna lägenheter låg i småhus. I tätorter med minst

50 000 Invånare var fördelningen den motsatta. Sålunda utgjorde de

omoderna smähuslägenheterna endast 15 % av samtiiga omoderna lä

genheter i dessa orter.

Av
de tre storstadsområdena hade Stor-Göteborg år 1965 såväl absolut som relativt
den största andelen omodema lägenheter. Sålunda var 53 000 eller 22 % av
lägenhetema i Stor-Göteborg omodema. Av dessa lägenheter låg 35 000 i Göteborgs
kommun, vilket motsvarar 20 % av bostadsbeståndet i kommunen. I Stor-Stockholm
var antalet omoderna lägenheter 51 000, varav 34 000 låg i Stockholms kommun.
Detta motsvarade i såväl Stor-Stockholm som Stockholms kommun 11 % av beståndet.
I Stor-Malmö var 29 000 lägenheter omoderna, vilket utgör 20 % av samtliga
lägenheter. Malmö kommun hade ca 16 000 (16 %) omodema lägenheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 6

De halvmodema lägenheterna var förhåUandevis jämnt
fördelade på flerfamiljshus och småhus. Sålunda var 12 % av lägenheterna i flerfamUjshus
eller 194 000 halvmoderna. Motsvarande uppgifter för småhus var 10 % resp. 123
000. Flertalet halvmodema lägenheter eller 268 000 låg i tätort, huvudsakligen
i tätorter med mer än 2 000 invånare.

Bostadsbeståndets
fördelning på kvalitetsgrupper år 1965

Totala antalet

Därav

bostäder

modema

halvmo-

omodema
bo-

bostäder

dema

städer

(kv. gr.

bostäder

(kv. gr.

1-2)

(kv. gr.
3)

4-7)

1
000-tal

1 000-tal

%

1
000-tal

%

1
OOO-ta)

1%

Hela
landet

2 875

1868

65

317

11

690

24

Därav

flerfamiljshus

1 582

1 159

73

194

12

229

14

småhus

1 293

709

55

123

10

461

36

SamtUga
tätorter

2 271

1644

72

268

12

359

16

Glesbygd

604

224

37

49

8

331

55

Tätorter
2001999 inv.

304

184

61

40

13

80

26

Tätorter
2 000 inv.

1967

1460

74

228

12

279

14

Stor-Stockholm

480

380

79

49

10

51

11

Stor-Göteborg

233

152

66

28

12

53

22

Stor-Malmö

146

105

72

12

8

29

20

Av 1965 års bostadsbestånd hade ca 800 000
lägenheter uppförts före är 1921. Över hälften av dessa var omodema. Ser man
endast till de lägenheter som var uppförda före är 1901 var inemot två tredjedelar
omoderna. Av de drygt två miljoner lägenheter som hade tUlkommit under åren
19211965 var endast en tiondel omoderna.

Ar 1965 fanns det 2 777 000 hushåll med egen
bostad. Av dessa hade 623 000 (23 %) omodema lägenheter.

Bostadsutmstnmgen var betydligt sämre för
äldringshushållen (hushåll med hushållsföreständare över 65 år) än för
bamhushällen (hushåll med bam under 16 år). Av de 651 000 äldringshushållen i
landet hade 219 000 eller 34 % omodema bostäder. Motsvarande tal för de 987 000
bamhushällen var 143 000 resp. 14 %.

I glesbygden fanns 119 000 åldringshushåll eller 66
% med omodema bostäder och i tätorterna 100 000 eller 44 %. Andelen
åldringshushåll med omodema bostäder i Stor-Stockhohn var 13 %, i Stor-Göteborg
30 % och i Malmö-Lundregionen 24 %. Nära 40 % av glesbygdens bamhushåll (totalt
72 000) hade omodema lägenheter. För Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och
Mahnö-Lundregionen uppgick motsvarande andel till 6,13 resp. 13 %.

Antalet
trångbodda hushåll år 1965 enligt trångboddhetsnormen högst

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 7

två
boende per rum, köket oräknat, utgjorde 127 000. Enligt normen högst två boende
per rum, kök och vardagsrum oräknade, var 695 000 hushåll trångbodda. Antalet
hushåll som både var trångbodda och hade omoderna bostäder var år 1965 enligt
den förstnämnda normen 50 000 och enligt den sistnämnda 180 000.

Bostadsbeståndet och boendestandarden förbättrades
i hög grad under 1960-talet. Detta skedde främst genom produktion av nya
bostäder men även genom att äldre bostäder moderniserades eller togs ur bruk
för bostadsändamål.

Under åren 19601965 färdigställdes 388 000
lägenheter. Nettotillskottet av lägenheter var dock endast 200 000, varför
avgången var 188 000 lägenheter. Denna stora avgång bidrog till en snabb
minskning av de omoderna lägenheterna. Totala antalet omodema lägenheter minskade
sålunda från 968 000 år 1960 till 690 000 år 1965. I relativa tal sjönk deras
andel av bostadsbeståndet frän 36 till 24 %. Även de halvmodema lägenheterna
blev färre men nedgången var jämförelsevis blygsam, från 330 000 till 317 000
lägenheter. Sammantaget ledde dock detta till en avsevärd minskning av det
sämsta bostadsbeståndet eller med 291 000 lägenheter.

Stocken av halvmoderna och omoderna lägenheter i
flerfamiljshus minskade från 519 000 år 1960 till 423 000 år 1965 eller i
relativa tal från 36 till 26 % av hela flerfamiljshusbeståndet. Detta innebar
således en minskning med närmare 100 000 lägenheter under de fem åren. Endast
en ringa del av dessa undermåliga lägenheter byggdes om eller förbättrades.
Avgången var väsentligen en följd av rivning och kontori-sering.
Moderniseringsverksamheten, som under 1960-talets första hälft omfattade ca 100
000 lägenheter eller i genomsnitt 20 000 lägenheter per år, avsåg nästan
uteslutande småhusbeståndet. Takten i avvecklingen av lägenheter i det sämst
utrustade beståndet var f. ö. snabbare bland småhusen än bland
flerfamiljshusen. Antalet halvmodema och omoderna småhus minskade med 195 000,
vilket ledde till att deras andel av totala småhusbeståndet sjönk från 62 till
46 % mellan åren 1960 och 1965.

Förbättringen av bostadsbeståndet fortgick i nära
nog samma takt under 1960-talets senare hälft som under dess första. Detta
gäller såväl flerfamiljshus som småhus. De beräkningar som kan göras på
grandval av tUlgängligt material från senaste bostadsräkning och bostads- och
hyresundersökningar visar, att drygt 330 000 bostäder av hela
flerfamUjs-husbeståndet år 1970 på sammanlagt 1 844 000 lägenheter kunde betraktas
som halvmoderna eller omoderna, dvs. hänföras tUl kvalitetsgrupperna 37.
Mellan åren 1965 och 1970 minskade denna lägenhetsstock med 90 000 lägenheter
och dess andel av totala flerfamiljshusbeståndet sjönk frän 26 till 18 %. Det
var endast en mindre del 25 å 30 % av de 90 000 lägenheterna som byggdes om
eller förbättrades. Ombygg-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 8

nåds-
och förbättringsverksamheten hade samma omfattning, 100 000 lägenheter, under
perioden 19651970 som under 1960-talets första del och var liksom då väsentligen
inriktad på småhus. Det halvmoderna och omodema småhusbeståndet minskade under
nämnda period med ca 190 000 lägenheter till knappt 400 000 lägenheter.
Avvecklingen av de sämre lägenhetema gick således fortfarande snabbare bland
småhusen än bland flerfamiljshusen. Även om uppgifter ännu finns endast för ett
mindre antal län, visar bostadsräkningen år 1970 att andelen lägenheter med
eget bad- eller duschram har ökat med 1519 procentenheter i glesbygden, där
bebyggelsen uteslutande består av småhus, mot 711 enheter i tätorter med minst
2 000 invånare, där flerfamiljshusen dominerar.

Utmönstrlngen
av de sämre lägenheterna har fortsatt även efter år 1970. F. n. kan därför
antalet halvmodema och omoderna lägenheter i flerfamUjshus beräknas uppgå till 290
000300 000. Motsvarande antal bland småhusen bör vara 330 000350 000
lägenheter. I sammanhanget bör tillfogas, att dessa tal endast ger uttryck för
en statistisk bedömning av saneringsbehovet. Klassningen av lägenheterna på kvalitetsgrupper
ger en grov uppdelning av bostadsbeståndet efter förekomsten av vissa
utrustningsdetaljer. Vissa äldre lägenheter, som enligt definitionen tillhör
kvalitetsgrupperna 1 och 2 och därmed anses vara moderna, kan behöva
moderniseras. Ä andra sidan kan en del lägenheter i gmpperna 37 ha sådan
total kvalité att de kan godtas ännu en tid. Det bestånd av halvmoderna och
omoderna bostäder i flerfamiljshus och småhus som enligt statistiken finns i
dag ger dock ett ungefärligt mått på kvarstående sanerings- och moderniseringsbehov.

Om
saneringen även i fortsättningen skulle bedrivas i samma takt som under
1960-talet, skulle t. ex. huvudparten av alla lägenheter ha centralvärme
omkring år 1975 och praktiskt taget alla lägenheter ha eget bad- eller duschrum
omkring år 1985. Det sämsta bostadsbeståndet skulle således i sin helhet vara
avvecklat inom 15 år. En sådan framskrivning ger emellertid en oriktig bild av
utvecklingen, eftersom den baseras på uppgifter om riksgenomsnitt avseende
småhus och flerfamiljshus, tätorter och glesbygd. Saneringstakten är, som
tidigare nämnts, olika för flerfamiljshus och småhus. Avvecklingen av det
sämsta flerfamiljshusbeståndet, som tUl dominerande del återfinns inom de
äldre stadsdelarna i ett begränsat antal större tätorter, går betydligt långsammare
än annan bostadssanering. De från fastighetsekonomisk synpunkt mest
fördelaktiga projekten torde dessutom ha sanerats i första hand, vilket kan
försvåra den fortsatta saneringen.

Slutsatsen
är att saneringsbehovet är störst och mest påträngande inom tätorterna och i
flerfamUjshusbeståndet. Det statistiska materialet visar vidare, att saneringen
hittUls nästan uteslutande har gällt de helt omodema lägenheterna och i ringa
utsträckning de halvmoderna. Här-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 9

till
kommer förnyelse av förslitna installationer och andra byggnadsdelar i hus,
som visserligen frän statistisk synpunkt är moderna men på grand av ålder och
brak behöver genomgripande reparation.

2.2
Ansvaret för planering och genomförande

Ansvaret för bostadsförsörjningen delas mellan
staten och kommunerna.

Genom att fastställa ramar för långivning och
beslut om byggnadstillstånd bestämmer staten hur stor del av samhällets
samlade resurser som får tas i anspråk för bostadsbyggandet. Staten lämnar
finansiellt stöd till kommunerna för att de skall kunna föra en aktiv
markpolitik och svarar för den lagstiftning som erfordras. Vidare ser staten
till att kreditförsörjningen tUl bostadsbyggandet tryggas. Detta sker genom att
staten tillhandahåller län och bidrag till nybyggnad, ombyggnad och förbättring
av bostäder samt genom att staten i olika former medverkar tUl att den del av
kreditbehovet som inte täcks av statslän ställs till bostadsbyggandets
förfogande.

Kommunerna ansvarar för bostadsförsörjningen inom
den egna kommunen. Detta ansvar framgår av bl. a. lagen (1947: 523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, den s. k.
bostadsförsörjningslagen. Av detta ansvar följer att kommunerna skall svara
för planeringen av bostadsbyggandet, inkl. ombyggnad och förbättring av äldre
bostäder, samt aktivt verka för genomförandet av det planerade bostadsbyggandet.
Det ankommer därvid pä kommunen att göra avvägningen meUan nyexploatering och
sanering.

Enligt bostadsförsörjningslagen skall kommunerna i
den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer fortlöpande upprätta och redovisa bostadsbyggnadsprogram
i syfte att förbereda bostadsbyggandet så att det kan genomföras på ett
ändamålsenligt sätt. Programmen skall upprättas årUgen och avse de fem närmast
följande åren. I programmen skall omfattningen och inriktningen av det
erforderliga och möjliga bostadsbyggandet imder programperioden anges. Vidare
skall programmen innehålla en redovisning av förutsättningama för detta
byggande.

Bostadsbyggnadsprogrammet är avsett att vara ett
kommunalt plane-ringsinstrament och skall utgöra kommunens samlade
handlingsprogram för bostadsförsörjningen. Som sådant måste programmet omfatta,
förutom nyproduktion av bostäder, även ombyggnad av befintUga bostäder.
Bostadsbyggnadsprogrammet har under senare år byggts ut för att bl. a. i större
utsträckning omfatta saneringsåtgärderna. Obligatorisk redovisning av
modemiseringsprojekten krävs dock inte. Vissa kommuner har upprättat och upprättar
fortfarande vid sidan om bostadsbyggnadsprogrammen särskilda saneringsprogram.

Bostadsbyggnadsprogrammet
måste samordnas med kommunens pla-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 10

nering
i övrigt. De mål beträffande bostadsförsörjningen som redovisas i
bostadsbyggnadsprogrammet ger vägledning för den ekonomiska och fysiska
planeringen. Den ekonomiska planeringen har i sin tur stor betydelse för
bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar. Ställningstaganden i den
kommunalekonomiska långtidsbudgeten är en förutsättning för ett realistiskt
bostadsbyggnadsprogram. Bebyggelsens lokalisering och utformning läggs fast i
den fysiska.planeringen, som härigenom spelar en väsentlig roll för
bostadsbyggnadsprogrammets upprättande.

Programmet skall vidare vara ett av instramenten i
den regionala planeringen i länen och i övrigt ge statliga organ och andra
information om kommunens planer för bostadsbyggandet, bl. a. som underlag för
fördelning av ramar och för meddelande av beslut om bostadslån eller
igångsättningstUlstånd.

De medel kommunerna förfogar över för att leda
genomförandet av bostadssaneringen är byggnadslagstiftningen med dess plan- och
byggnadslovsbestämmelser, förmedlingsverksamheten för statliga lån och bidrag
samt egna insatser i form av bl. a. en aktiv kommunal markpolitik.
Möjligheterna till åtgärdsförelägganden enligt byggnads-, hälsovårds- och
hyreslagstiftningen är också av betydelse.

Kommunernas markpolitiska aktivitet är lägre inom
saneringsomräd-den än inom exploateringsområden. Enligt de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen planeras 82 % av flerfamiljshusproduktionen för
perioden 19721976 i exploateringsområde på kommunägd mark. Motsvarande andel
inom saneringsområde är 38 %. I fråga om moderniseringsverksamheten saknas
uppgifter om ägarförhållandena.

Kommunernas möjligheter att föra en aktiv
markpolitik är mer begränsade inom saneringsområden än inom
exploateringsområden. För tvångsförvärv enligt expropriations- eller
förköpslagstiftningen erfordras att marken planeras få ändrad användning.
Expropriation får vidare ske när grov vanvård föreligger eller kan förväntas
uppkomma. Vid sanering som syftar till att modernisera eller att ersätta en
försliten byggnad med en ny med i stort samma användning och där fastighetsindelningen
och fastighetens omfattning inte ändras är kommunema hänvisade till frivilliga
överenskommelser med fastighetsägaren. Även i finansiellt hänseende gäller
skUda regler. Vid förvärv av mark för nyexploatering har kommunerna möjlighet att
få statliga markförvärvslän. Sädana lån har hittills inte utgått för förvärv
inom saneringsområden.

2.3
StatUgt kreditstöd till kommunala markförvärv m. m.

För att underlätta för kommunerna att föra en aktiv
kommunal markpolitik lämnar staten kreditstöd till kommunema i form av markförvärvslån
och tomträttslän.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 11

Bestämmelsema om markförvärvslån finns i
kungörelsen (1968: 227, ändrad senast 1970: 112) om markförvärvslån till
kommun.

Kommun
kan få markförvärvslän för förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till
den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning. Lånen lämnas från en för ändamålet särskilt Inrättad lånefond,
lånefonden för kommunala markförvärv.

Markförvärvslän
utgår företrädesvis för förvärv av fast egendom som är belägen i område utan
samlad äldre bebyggelse och som är avsedd att bebyggas med annat än
fritidsbostäder. Lån lämnas utan säkerhet och utgår med belopp som motsvarar
högst vad kommunen har betalat eller skall betala kontant med anledning av
förvärvet. Räntan utgår från utbetalningsdagen efter räntesats som Kungl. Maj:t
fastställer för ett kalenderår i sänder. Räntesatsen är densamma som för
bostadslån. Amorteringstiden för markförvärvslån är tio år. Amorteringsfrihet
kan medges för; de första två åren av tioårsperioden.

Bestämmelserna om tomträttslån finns i
tomträttslänekungörelsen (1965: 905, ändrad senast 1971: 1185).

Tomträttslån
utgår till kommun (även Stockholms läns landstingskommun) som har upplåtit
mark med tomträtt för nybyggnad av hus med bostäder och lokaler för vUka
bostadslän kan utgå. Lån kan utgå för mark inom såväl exploateringsområde som
saneringsområde.

Om
statligt bostadslån har beviljats för markens bebyggande, kan tomträttslån
sökas kalenderåret efter det då beslut (dock ej preliminärt beslut) om
bostadslån har meddelats. Finansieras bebyggelsen utan stöd av statligt lån,
kan tomträttslån sökas kalenderåret efter det dä byggnadsnämndens första besiktning
av byggnadsföretaget har ägt rum.

Om
marken bebyggs med stöd av statligt bostadslån utgår tomträttslån med 95 % av
det belopp varmed låneunderlaget för bostadslånet har minskats på grund av att
marken upplåtits med tomträtt. För mark som bebyggs utan stöd av statligt
bostadslån utgår tomträttslän med 95 % av det kapitaliserade värdet av
tomträttsavgälden. Därvid tas hänsyn tUl endast den del av avgälden som hänför
sig till sådana utrymmen som anges i 19 § bostadslånekungörelsen (1967: 552,
ändrad senast 1972: 303), dvs. bostäder och s. k. belåningsbara lokaler.

Tomträttslån
är amorteringsfritt under tio år och skall därefter amorteras under 30 år med
Uka stora årliga belopp. Räntan utgår från utbetalningsdagen. Räntesatsen är
densamma som för bostadslän.

2.4
StatUgt kreditstöd till sanering av bostäder

Till nybyggnad, ombyggnad och förbättring av
bostäder utgår statUga lån och bidrag. Lånen utgår i form av bostadslån eller
förbättringslån, bidragen bl. a. i form av räntefri stående lånedel. Därutöver
kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 12

temporärt
för tiden t. o. m. den 30 juni 1973 utgå statsbidrag för vissa slag av enskilda
beredskapsarbeten.

Bestämmelserna
om bostadslån finns i bostadslånekungörelsen. Reglerna är i vissa avseenden
oUka för nybyggnad, ombyggnad och förbättring. Bestämmelserna om
förbättringslån fmns i kungörelsen (1962: 538, ändrad senast 1972: 759) om
förbättringslån.

I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av
de olika lånefor-merna.

Bostadslån
kan utgå för nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av hus som inrymmer
bostäder eller sädana lokaler som kan anses utgöra komplement till bostäderna.
Län kan i vissa faU utgå också för förvärv av hus, om köparen är kommun eller
allmännyttigt företag.

Bostadslän
för nybyggnad kan utgå till alla kategorier av låntagare och avse såväl
flerfamiljshus som småhus, oavsett upplåtelseform.

En
förutsättning för bostadslån är att det föreligger ett varaktigt behov av
bostädema eller lokalerna. Bostädernas storlek, utformning och utrastning skall
uppfylla skäliga krav på god bostadsstandard. Det innebär, om det inte finns
särskilda skäl till undantag, att lägenhetema skall vara utrastade med vatten
och avlopp, wc, centraluppvärmning, bad, tiUfredsstäUande köksutrustning och
tillräckliga biutrymmen. Den yttre miljön skall vara tiUfredsställande, vUket
den anses vara om vissa bestämmelser i byggnadsstadgan är uppfyllda och om
projektet står i överensstämmelse med en detaljplan för området som inte är
föråldrad.

Lån
utgår inte, om lånesökanden bedöms sakna föratsättningar att fullgöra vissa
skyldigheter eller om risken för förlust är påtaglig. Om de beräknade
kostnaderna för byggnadsföretaget väsentUgt överstiger det s. k. pantvärdet,
utgör detta hinder för län. För småhus som byggs för försäljning anses
försäljningspriset utgöra kostnaden för huset. För småhus gäller vidare att
lån inte utgår, om den beräknade byggnadskostnaden överstiger byggnadskostnaden
i orten för ett småhus av normal standard och med en lägenhetsyta av 125 m.
Avsteg kan I vissa fall göras från sistnämnda regel.

Har
marken förvärvats till ett pris som överstiger vad som bedöms skäligt utgår
inte lån. För flerfamiljshus i saneringsområde görs dock ingen
markprisprövning.

En
viktig förutsättning för lån är att arbetena inte har påbörjats, när
låneansökan prövas. Om särskilda skäl föreligger, kan dock länsbostadsnämnden
medge undantag.

Den
som söker bostadslän måste förbinda sig att följa de föreskrifter som
länsbostadsnämnden meddelar i fråga om byggnadsföretagets utförande.
Låntagaren är vidare skyldig att underkasta sig den byggnadskontroll som det
kommunala förmedlingsorganet utövar under byggnadstiden samt besiktningar
under länetiden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 13

Bostadslånets storlek är beroende av till vilken
låntagarkategori sökanden hör. För kommuner och allmännyttiga bostadsföretag
uppgår lånet till 30 % av det s. k. låneunderlaget, för bostadsrättsföreningar
med kommunal insyn till 28 %, för enskild person, som söker lån tiU småhus som
han själv skall bebo, tUl 20 % samt i övriga fall till 15 % eller undantagsvis
20 %. Läneunderlaget bestäms av länsbostadsnämnden och utgör summan av vissa
fastställda schablonbelopp, som avser att ungefär täcka kostnaderna för marken
och dess iordningställande samt för byggnadskostnaderna och vissa andra
kostnader.

Länet placeras från säkerhetssynpunkt i förhällande
till ett beräknat pantvärde. För de olika låntagarkategorierna skall lånet vara
placerat inom resp. 100, 98, 90 och 85 % av pantvärdet. Pantvärdet motsvarar
låneunderlaget jämte vissa tillägg.

Lånebehovet upp till bostadslänets nedre gräns
skall täckas av kredit hos bank eller annat godtagbart kreditinstitut. I den
mån det av olika skäl inte går att få sädan kredit, kan bostadslånet i viss
utsträckning fördjupas, dvs. utgå med större belopp än i normalfallet.

Räntan på lån fastställs för ett år i sänder. Den
uppgår f. n. till 7,25 %. Amorteringstiden är 30 är. För fördjupad lånedel
gäller särskilda villkor.

Bostadslän
till nybyggnad skall i princip vara paritetslån. Om länet avser småhus som
skall bebos av låntagaren, har denne valfrihet mellan paritetslån och lån med
rak amortering, dvs. lika stora ärliga amorteringar. Beträffande
bostadsrättsförening kan länsbostadsnämnden under vissa förutsättningar medge
rak amortering av lånet.

Paritetslån mnebär att kapitalkostnaderna
omfördelas i tiden på sådant sätt att kostnaderna blir låga i början av
lånetiden för att senare successivt stiga, så att lånet i sin helhet är
återbetalt inom i stort sett den fastställda amorteringstiden. Syftet med
omfördelningen är bl. a. att reducera sådana skillnader i kapitalkostnader
mellan olika årgångar av hus som beror på förändringar I byggnadskostnaderna.
Den takt i vilken de årliga kapitalkostnaderna förändras beror därför av byggnadskostnadsförändringarna.
Hänsyn skall dock tas även till standardskillnader som har samband med husens
olika ålder.

Bostadslån för ombyggnad kan i likhet med vad som
gäller vid nybyggnad utgå till aUa kategorier lånesökande och avse samtliga
hustyper, oavsett upplåtelseform.

Lån för ombyggnad förutsätter i regel att
bostadshuset kan antas fylla ett varaktigt behov och att ombyggnaden ger ett
resultat som är likvärdigt med nybyggnad. Kraven pä lägenhetemas storlek och utformning
kan dock jämkas, om det skulle medföra särskilt höga kostnader eller annan
väsentlig olägenhet att uppfylla kraven och en nöjaktig standard ändå erhålls.

Ombyggnadskostnadema
skall vara skäliga med hänsyn till husets

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 14

återstående
användningstid. En ytterligare förutsättning för lån är att ombyggnaden inte är
av endast ringa omfattning. Lån kan inte utgå till löpande underhåll annat än
om underhällsarbetena är direkt betingade av andra arbeten för vilka lån
utgår.

Vid ombyggnad utgörs låneunderlaget av den av
länsbostadsnämnden godkända ombyggnadskostnaden. Låneunderlaget är dock
maximerat genom att det inte får vara högre än det beräknade värdet av huset i
ombyggt skick och inte heller större än det låneunderlag som kan beräknas för
en motsvarande nybyggnad. Avser lånet ombyggnad av kulturhistoriskt märklig
byggnad, kan dock låneunderlaget bestämmas till högre belopp efter medgivande
av Kungl. Maj:t.

Pantvärdet bestäms i regel till ett belopp som
motsvarar fastighetens värde men får dock inte överstiga pantvärdet för en
jämförlig nybyggnad.

Beträffande bostadslånets storlek och placering i
inteckningssammanhang gäller samma regler som vid nybyggnad.

Lån för ombyggnad får vid behov fördjupas ända tUl
botten, dvs. med 70 % av låneunderlaget. För flerfamiljshus får lånet dock inte
överstiga det län som hade kunnat utgå för en motsvarande nybyggnad.

Amorteringstiden för bostadslån till ombyggnad
skall bestämmas med hänsyn till bl. a. husets återstående användningstid och
kravet pä tillfredsställande säkerhet. Amorteringstiden är dock högst 30 år.
För fördjupad lånedel gäller särskilda regler.

Lån till ombyggnad skall normalt återbetalas med
lika stora årliga amorteringar. På begäran av lånesökanden kan dock paritetslån
utgå dels för flerfamiljshus som byggs om tUl en med nybyggnad likvärdig
standard, dels för småhus med ett låneunderlag som överstiger 20 000 kr.

Om låneunderlaget vid ombyggnad av småhus är högst
20 000 kr. gäller vissa undantag från de angivna reglerna. Lån kan då utgå även
om huset inte uppfyller kravet på varaktigt behov. Vidare kan vissa avsteg
göras från standardkraven. Amorteringstiden kan uppgå till högst 20 år. Länet
kan fördjupas så att bottenkredit frän kreditinstitut inte behövs. På den
fördjupade lånedelen utgår bostadslåneränta. I prop. 1973: 1 (bil. 13 s. 272)
har förslag lagts fram att låneunderlagsgrän-sen skaU höjas från 20 000 tiU 25
000 kr.

Bostadslån för förbättring av flerfamiljshus, s. k.
upprustningslån, kan utgå om det anses angeläget att i hus med bristfällig
standard genomföra förbättringar som innebär en mindre höjning av standarden
än den som krävs vid ombyggnad av hus som är avsedda att fylla ett varaktigt
behov.

Upprustningslän kan utgå endast om en planerad
eller önskvärd sanering inte försenas eller försvåras. Arbetenas omfattning
skall anpassas till bl. a. husets återstående användningstid.
Upprustningsätgärdema får

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 15

inte
medföra att ett mindre tUlfredsställande bostadsbestånd permanentas. Lånet kan
fördjupas utan prövning av sökandens möjligheter att få underliggande kredit.
Detta medför att totalfördjupning är regel. Vidare kan lånet utbetalas i
förskott.

Upprustningslån utgår som annuitetslån med en
amorteringstid av högst 20 år. Annulteterna grundas på en fast ränta av 6,5 %.
Om bostadslåneräntan är högre än 6,5 %, betalas jämte annuiteten en mot
skillnaden svarande tilläggsränta. Är bostadslåneräntan lägre görs i stället
ett avdrag.

I övrigt gäller för upprustningslän samma regler
som för bostadslän till ombyggnad.

Förbättringslån är I huvudsak avsedda att främja en
förbättring av bostäder för personer som fyllt 60 är, förtidspensionärer och
handikappade, samer och zigenare. Lån kan utgå tUl förbättring av småhus i de
fall som framgår av det följande samt förbättring av lägenheter som uthyres
till nämnda kategorier i hus ägda av kommun eUer allmännyttiga företag. Vidare
kan i vissa fall lån utgå även för nybyggnad av småhus eller åldringsbostäder i
glesbygd.

Genom beslut av förra årets riksdag (prop. 1972:
124, Cu 1972: 32, rskr 1972: 306) vidgades tillämpningsområdet för långivningen
så att kommun eller allmännyttigt företag kan få förbättringslån för upprustning
av lägenheterna i flerfamiljshus vars användningstid är begränsad. Lån utgår
endast för fastighet i planområde för vilket kommunen antagit en tidplan för
genomförandet och under föratsättning att huset enligt tidplanen är avsett att
rivas inom 20 år. I prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 171) har en ytterligare vidgning
av långivningen föreslagits. Förbättringslån skall enligt förslaget kunna utgå
även till hushåll som har bostäder med särskilt låg utrustningsstandard och
som under en längre tid kan väntas få så låg inkomst att de inte kan bära
kostnaden för förbättring med hjälp av bostadslån.

Förbättringslån för förbättring av småhus kan utgå
huvudsakligen till personer som tillhör någon av de nyss nämnda grupperna. En
förutsättning är att sökandens beskattningsbara Inkomst Inte överstiger 15 000
kr. för ensamstående och 20 000 kr. för makar gemensamt. Vidare gäller bl. a.
att nettoförmögenhet som överstiger 80 000 kr. i allmänhet utgör hinder för
lån.

Förbättringslån
till kommun och allmännyttiga företag utgår med 100 % av den av
länsbostadsnämnden godkända kostnaden för förbätt-rmgsarbetena. Annat
förbättringslån får Inte överstiga 90 % av denna kostnad.

Förbättringslånet kan antingen i sin helhet vara
räntefritt och stående eller bestå av en räntebärande amorteringsdel och en
räntefri stående del. För enskild låntagare är ett belopp av högst 12 000 kr.
per lägenhet räntefritt och stående. För kommuner och allmännyttiga företag

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 16

är
ett belopp av 12 000 kr. per lägenhet räntefritt och stående under förutsättning
att den godkända kostnaden uppgår tiU detta belopp.

Den del av lånet som skall förräntas löper med fast
ränta på 4 %. Amorteringstiden är högst 25 år men normalt bestäms den till
1015 år. För lån till kommuner eller allmännyttiga företag avseende hus som
skall rivas inom en tid av 20 är är amorteringstiden högst 15 år.

Räntefritt stående belopp avskrivs i regel efter 10
år, om det inte dessförinnan har sagts upp till betalning av särskUda skäl. För
lån till kommuner och allmännyttiga företag för hus som skall rivas inom 20 år
gäUer särskilda avskrivningsregler.

3
Saneringsutredningen

3.1
BostadspoUtisk målsättning vid sanering

Utredningen utgår från att de allmänna målen för
bostadspolitiken som gäller bostadsförhållandena i stort, bör vara vägledande
även för saneringen. När det gäller lägenheternas standard bör i enlighet härmed
lägenheter som helt eller delvis saknar utrastningsdetaljema vatten, avlopp,
centralvärme och wc (kvalitetsgmppema 47) inte godtas för någon
hushållsgrupp. Saneringen bör inriktas på att i första hand dessa lägenheter
blir ersatta genom rivning och nybyggnad eller modernisering.

Efter en övergångstid kan enligt utredningen
lägenheter som saknar eget bad- eller duschrum inte anses godtagbara för någon
hushållsgrupp. Målet för planeringen under 1970-talet bör vara att alla
lägenheter utan denna utrustning (kvalitetsgrupperna 37) moderniseras. Även
andra brister än de som är att hänföra till utrastning, t. ex. tekniska och
funktionella brister, bör föranleda åtgärder. Fastigheterna skall i övrigt
fortlöpande underhållas och kompletteras. Samhället skall härvid kunna kräva
modernisering för att uppnå en godtagbar standard och i övrigt genom lån verka
för en frän bostadsförsörjningssynpunkt lämplig standard.

Beträffande bebyggelseplaneringen är det
utredningens uppfattning att nybyggnader och moderniseringar bör komplettera
varandra och utformas på sådant sätt att hela det bostadsområde där dessa åtgärder
vidtas kommer att fungera väl på längre sikt. Saneringen bör ses som en
fortlöpande process. Utredningen påpekar att det inom ett bostadsområde med
blandning av nya och moderniserade hus kommer att finnas standardskillnader men
att koncentrationer av understandard eller exklusivitet, som kan ge området en
från social synpunkt inte önskvärd ensidighet, bör undvikas.

Inom saneringsområdena är de fysiska och ekonomiska
möjUgheterna att åstadkomma lämpliga bostadsmiljöer ofta mindre än vid
nyexploa-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 17

tering. Utredningen finner det därför angeläget att
planeringen inriktas på att ta till vara de möjligheter som finns att tUlgodose
behovet av en skyddad miljö utanför bostaden. Av särskild vikt härvid är att bostadsplaneringen
kombineras med trafik- och gärdssanering.

Utredningen uttalar att saneringens
genomförande bör planeras tidsmässigt under hänsynstagande till bostädernas
beskaffenhet. Dåliga bostadsförhållanden i de omoderna flerfamUjshusen skärper
enligt utredningen andra sociala problem och försvårar lösningen av dem.
TillgängUga resurser bör därför inriktas på att sanera i första hand det
sämsta beståndet. Detta kräver en styrning från kommunernas sida så att inte
enbart fastighetsekonomiska synpunkter eller ägarförhållanden blir avgörande.

Svårigheterna vid sanering är,
anser utredningen, störst för de hushållsgrupper som även i andra sammanhang
har svårast att klara sig på bostadsmarknaden och just av denna anledning har
kommit att bo i det sämsta beståndet. Saneringen får inte leda till att dessa
konkurrenssvaga grapper anvisas endast bostäder av samma låga standard som de
lämnat. En serie av flyttningar kan leda tUl att deras sociala situation
försämras ytterligare. Bostadssaneringen bör därför kombineras med ett program
för social omsorg, som syftar till en förbättrad levnadsnivå i vidare
bemärkelse för de bl. a. i bostadsavseende sämst lottade befolkningsgrupperna.

Enligt utredningen bör kommunerna
ställa upp nml beträffande bostadskostnaderna vid sanering. Målen bör utformas
med hänsyn till såväl bostadslägets betydelse för lägenheternas bruksvärde som
kravet på att genom utbud av olika lägenhetstyper befrämja en allsidig
hushälls-samm.ansättning. Det är uppenbart att dessa mål kan komma att strida
mot varandra. Kommunema bör därför särskilt under en övergångstid, när
saneringen ökar och en bruksvärdesnivå utvecklas, ha ett starkt inflytande
genom allmännyttiga företag för att inte tillfälliga marknadsförhållanden och
hushållens inkomster skall bli helt avgörande för hushållens möjligheter att
välja mellan olika områden.

Utredningen berör i detta
sammanhang också markpolitiska frågor och uppställer som mål att kommunerna bör
förvärva fastigheter i den omfattning som erfordras för att säkerställa dels
att bostadssaneringsprogrammen genomförs på rätt sätt och inom förutsatt tid,
dels att de allmännyttiga företagens utbud av lägenheter bUr så stort att de
kan fungera som ledare i hyresprisbildningen. Utredningen har baserat sina
beräkningar av medelsbehovet för markförvärvslån på att kommunema behöver
förvärva saneringsfastigheter i sädan omfattning att de förfogar över 60 % av
dessa fastigheter.

2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 18

3.2 SamhäUsekonomiska synpunkter på bostadssaneringen

Saneringsutredningen utgår från att
alla hushåll skall ha tillgång till bostäder som tUlgodoser vissa krav på
komfort, hygien och yttre miljö. Vidare framhåller utredningen att de krav på
resurser som sanering av tätorternas flerfamiljshus stäUer bör behandlas pä
samma sätt som andra krav på resurser för bostadsbyggande.

Utredningen har gjort vissa
kalkyler för att belysa investeringsbehovet vid sanering av flerfamiljshus i
relation till dels byggnadskapitalstocken för bostäder, dels de ärliga
investeringarna. Avgång av småhus, främst genom friställning av bostäder i
glesbygden, samt ändring av bostäder tiU kommersiellt och liknande ändamål
ligger aUtså utanför kalkylerna. Inte heller de finansiella problem, som
saneringen medför för kommunerna i samband med fastighetsförvärv och eventuellt
också genom tidsförskjutningar i fråga om kommunala investeringar, behandlar
utredningen i detta sammanhang.

På grundval av den av statistiska
centralbyrån genomförda bostads-och hyresundersökningen 1969 (SM Bo 1970: 25)
redovisar utredningen vissa uppgifter för år 1969 beträffande ett urval av
hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus. Urvalet omfattar omkring
90 % av alla lägenheter i flerfamUjshus. Uppgifterna sammanfattas I följande
tabell. De till kvalitetsgrapperna 3 och 47 hänförda lägenhetema torde utgöra
huvuddelen av det frän bostadspolitisk synpunkt mest aktuella beståndet av
lägenheter i flerfamiljshus som behöver saneras.

Hyres- och bosladsrättslägenheter i flerfamiljshus år 1969

Lägenheter Rumsenheter Hyra »

I 000-tal 1 000-tal milj. kr.

Absoluta tal

Hela
beståndet 1563 4 853 5 811

Kvalitetsgrupp
3 167 355 304

Kvalitetsgrupperna
47 113 278 210

I procent av hela beståndet

Kvalitetsgrupp
3 117 5

Kvalitetsgrupperna
47 7 6 4

' Den till fastighetsägaren erlagda hyran eller
årsavgiften under år 1969 inkl. bränslekostnad och andra tillägg. För
lägenheter utan centralvärme har inräknats en av innehavaren beräknad kostnad
för uppvärmning.

Av tabellen framgår att de
halvmodema och onioderna lägenheterna svarade för 18 % av samtliga lägenheter,
13 % av rumsenheterna och 9 % av hyressumman för hyres- och
bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus. Andelen av hyressumman är alltså
endast hälften så stor som andelen av lägenheterna, vilket är uttryck för att
det rör sig om små lägenheter med låg standard.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 19

Med stöd av bl. a. taxeringsuppgifter antar
utredningen att hyran för sanerlngslägenhetema till större del än hyran för de
modema lägenhetema bör betraktas som förräntning av markkapital.
Saneringslägenheternas andel av byggnadskapitalet blir i så fall mindre än de
9 %, som är deras andel av hyressumman. Om dessa lägenheter rivs eller byggs om
under en tioårsperiod, kan det enligt utredningen antas att varje år mindre än
1 % av byggnadskapitalstocken i flerfamiljshus skulle beröras av saneringen.

De årliga nyinvesteringarna i bostäder uppgick år
1970 till drygt 8 miljarder kr., vUket motsvarar ungefär 23 % av alla
investeringar och 5 % av bruttonationalprodukten. I förhållande till bostädemas
hela byggnadskapital utgör den årliga investeringen enligt den beräkningsmetod
som 1970 års långtidsutredning har använt dock inte mer än 34 %. Utredningen
har försökt att uppskatta investeringsbehovet för att under en tioårsperiod
totalsanera de omodema och halvmoderna lägenheterna i flerfamUjshus och därvid
kommit fram till att 1520 % av bostadsinvesteringarna skulle gå ät för att
uppnå detta mål. Samtidigt framhåller utredningen att kalkyler rörande
saneringens andel i investeringarna är mycket osäkra med hänsyn till bl. a.
svårigheten att bedöma fördelningen mellan totalsanering och modernisering.

Utredningen konstaterar att tomtkostnaderna är
högre vid sanering än vid nyexploatering, vilket medför finansiella problem
särskilt för kommunema.

Byggnadsinvesteringarna kan enligt utredningen inte
ses isolerade från andra investeringar. Saneringen påverkar och påverkas av bl.
a. investeringar i kommersiella och andra lokaler. I väsentlig grad kan även
kommunens investeringar i trafikleder, kollektivtrafik o. d. påverkas.
Utredningen har inte kunnat dra några generella slutsatser om dessa samband men
anser att summan av bostadsinvesteringar och andra samhällsinvesteringar i
vissa fall kan bli lägre vid sanering än vid nyexploatering.

Vissa överslagskalkyler finner utredningen tyda på
att anspråken på resurser för sanering av flerfamUjshus knappast framstår som
något stort samhällsekonomiskt problem, om målet för 1970-talet inte sätts
högre än att alla lägenheter i kvalitetsgrapperna 37 moderniseras eller
ersätts. Av vikt är att fördelningen mellan totalsanering och modernisering
samt mellan direkta bostadsinvesteringar och investeringar i bostadskomplement
sker så att resurserna utnyttjas på bästa sätt.

3.3
Planering genom bostadssaneringsprogram

Som tidigare redovisats åligger det f. n. flertalet
kommuner enligt bestämmelserna i 1947 års bostadsförsörjningslag att upprätta
och redovisa kommunala bostadsbyggnadsprogram (KBP). Dessa program skall
upprättas årligen och avse de närmaste fem åren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 20

I bostadsbyggnadsprogrammet skall kommunen
klarlägga behovet av bostadsbyggande under programperioden och det byggande som
är möjligt att genomföra. Även inriktning av bostadsbyggandet på hustyper,
lägenhetstyper och upplätelseformer skall anges. Bostadsbyggnadsprogrammet
utgör sålunda ett kommunalt handlingsprogram på bostadsområdet.

Enligt
saneringsutredningen bör kommun mot bakgrund av behovet göra en lämplig
avvägning mellan nyexploatering och sanering så att bostadsstandarden höjs. En
sådan avvägning görs redan i viss utsträckning I bostadsbyggnadsprogrammet men
har hittills skett på ett mycket översiktligt sätt och utan att
genomförandeplaneringen rörande modernisering närmare behandlats.
Saneringsutredningen föreslär därför att planeringen av bostadsförsörjning i
KBP utvecklas i vad avser saneringsverksamheten genom att kommunen upprättar
bostadssaneringsprogram (BSP). Bostadsstyrelsen har påbörjat viss
försöksverksamhet med dylika program. Obligatorisk redovisning krävs dock inte.
Utredningen föreslår att BSP skall vara en integrerad del av
bostadsbyggnadspro-grammet.

En konkret kommunal målsättning bör vara att de
undermåliga bostäderna saneras inom viss tid. För att detta skall kunna ske
måste, anför utredningen, kommunerna agera aktivt och genom utnyttjande av
tillgängliga medel och metoder samt genom förmedling av resurser påskynda
genomförandet. Ett planmässigt handlande i fråga om den befintliga
bostadsbebyggelsen bör åstadkommas genom en programmerad saneringsverksamhet
som Innebär bl. a. att saneringsåtgärderna styrs i tiden och rummet och att
gammalt och nytt kombineras i en medveten strävan att så långt som möjligt
skapa en ändamålsenlig bebyggelsestruktur. Bostadssaneringsprogrammet skall
vara ett aktivt program som skall ange lämpliga åtgärder beträffande totalsanering
och modernisering.

Utredningen anser att det för fastighetsägare och
hyresgäster måste vara värdefullt att ha tillgång till information om kommunens
intentioner beträffande stadsombyggnadsåtgärder. Den oklarhet beträffande
kommunens planer, som ofta anförs som en anledning till att fastighetsförbättrande
åtgärder inte vidtas, skulle genom ett saneringsprogram kunna minskas avsevärt.
Formerna för att inhämta allmänhetens och berörda parters synpunkter under
programarbetets gång samt uppgiften att lämna information om programmets
innehåll bör ägnas stor uppmärksamhet.

Det är utredningens uppfattning att
saneringsprogrammen bör omfatta både en översiktlig inventering och
detaljerade studier. Genom den översiktliga inventeringen bör saneringsbehovet
inom kommunen kartläggas. Mot den bakgranden bör kommunala mål uppställas beträffande
saneringsverksamheten. De översiktliga bedömningarna bör

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 21

redovisas
i form av en grov avgränsnlng av saneringsområden, riktlinjer beträffande
handlingsalternativ och en översiktlig tidplan.

För de olika saneringsomrädena bör detaljerade
studier göras. Preciserade mål och konkreta förslag till åtgärder bör
redovisas i detaljerade fysiska planer och genomförandeplaner på områdesnivå.
Dessa bör innehåUa förslag till sanering av bostäderna, trafiksanering och
ge-mensamhetsanläggningar samt tUl etappindelning för åtgärdemas vidtagande i
tiden.

Saneringsutredningen redovisar i betänkandet (kap.
5) en utförlig beskrivning av innehållet i och arbetsmetodiken med
bostadssaneringsprogram.

Utredningen anser att saneringsprogrammet inte
skall ha några rättsverkningar. Den frågan har samband med utredningens
förslag beträffande förköpslag och rivningsreglering.

Det
föreligger enligt saneringsutredningen skilda föratsättningar för genomförandet
vid sanering och vid nyexploatering.

De
åtgärder som vid nyexploatering av ett område föregår husbyggandet är sålunda
främst av teknisk natur. Vid sanering förekommer därutöver en serie av andra
aktiviteter, som hänger samman med val av saneringsåtgärd, markförvärv,
evakuering, tillfälliga och permanenta trafikomläggningar, samverkan mellan
fastigheter osv.

En
väsentlig skillnad mellan nyexploatering och sanering är enligt utredningen,
att markägaren i exploateringsfallet måste bygga eller sälja för att komma i
åtnjutande av markens värde för tätbebyggelse. I saneringsfallet uppbär
markägaren regelmässigt inkomst från fastigheten. Marknadskraftema är ofta inte
tillräckliga för att aktivera sanering och än mindre verksamma för att
intressera ägarna för att anpassa sina fastigheter till förändrade
stadsplanekrav.

3.4
Administration och projektledning

För att bostadssaneringsprogrammen skall kunna förverkligas
erfordras enligt saneringsutredningen ett flertal samhälleliga hjälpmedel.
Dessa kan vara kontrollerande (bl. a. byggnadslagstiftning och rivningsreglering),
stimulerande (t. ex. statliga lån och bidrag, kommunal medverkan vid
evakuering), korrektiva (expropriation, åtgärdsföreläggande,
tvångsförvaltning, förköp) eller avsedda för verkställighet (fastighetsbildning,
förrättning enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg-nmgar). Utredningen har
närmare visat hur olika hjälpmedel och aktiviteter hänger samman med varandra
och hur arbetsgången bör vara inom kommunen.

Utredningen anger följande huvudsakliga riktiinjer
för genomförande av sanering. För att förverkliga de kommunala målen på detta
område skall kommunen ta initiativ tUl och leda saneringsverksamheten

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 22

genom
bostadssaneringsprogram. Dessa skall på sätt som f. n. sker beträffande
nyexploatering samordnas med kommunens fysiska och övriga planering.
Fastighetsägarna skall stimiUeras tUl att sanera genom statiiga lån. Kommunen
skall kunna tvinga fram sanering, när behov därav föreUgger, med stöd av en
saneringslag, med regler för bostadsinspektion och åtgärdstvång utöver vad som
gäller enligt hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan. Vidare bör kommunema få
ökade möjligheter till lån för förvärv av mark inom saneringsomräden.

Saneringen
bör, anser utredningen, ske där behovet är störst och kommunen skall därför ha
möjlighet att turordna saneringsprojekt och styra rivningsverksamheten. För att
fastighetsägare inte skall behöva evakuera eller på annat sätt påbörja sanering
på osäkra grunder bör beslut om turordning av saneringsprojekt och tillstånd
till rivning ges i god tid före saneringsåtgärd. Saneringsutredningen
understryker att saneringstakten är starkt beroende av ekonomiska resurser och
tUlgång på evakueringslägenheter.

Med
hänsyn till att en stor andel av det äldre fastighetsbeståndet ägs av enskilda
personer och dödsbon uttalar utredningen att det finns ett klart behov av organisationer
som kan hjälpa fastighetsägare med projektering, evakuering, upphandling,
byggledning och kontroU samt hyresförhandlingar m. m. Detta gäller särskUt vid
modernisering. Utredningen rekommenderar därför att såväl allmännyttiga som
enskUda företag med erfarenhet av modernisering medverkar med service på dessa
områden.

3.5
Kreditstöd

3.5.1 Mål
för stödet

Saneringsutredningen behandlar i detta sammanhang
kreditstöd vid sanering av flerfamiljshus i andra fall än då fråga är om
ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Utredningen
uppställer följande mål för kreditstödet. Kreditförsörjningen skall fungera så
att inte brist pä kapital lägger kontmuerliga eller återkommande hinder i
vägen för angelägen byggnadsverksamhet. Standardkrav i samband med kreditstödet
skall ligga på lämplig nivå och i möjlig mån vara klara och entydiga.
Kreditstödet bör fördelas i första hand efter behov och få en utformning som
stimulerar byggnadsverksamheten.

3.5.2 Kreditförsörjningen

Enligt vad saneringsutredningen konstaterar
föreligger inte någon skillnad mellan statligt belånande nybyggnader och
ombyggnader i fråga om möjligheterna att få krediter på den allmänna
kreditmarknaden. Vid den statliga långivningen görs däremot åtskillnad meUan
ny-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 23

byggnad
och ombyggnad. SkUda ramar fastställs för å ena sidan beslut om bostadslån för
nybyggnad och å andra sidan beslut om bostadslån till ombyggnad och
räntebärande förbättringslån.

En särskild medelsram bör enligt utredningens
mening även i fortsättningen fastställas för bostadslån till ombyggnad och
upprustning samt räntebärande förbättringslån. Ramen bör Inte låsas till visst
antal lägenheter och den bör utökas i takt med behovet på sätt som framgår av
bostadsbyggnads- och saneringsprogrammen. Fördelningen av ramarna mellan län
och kommuner bör ske med hänsyn till behovet enligt dessa program, uppgifter om
bostadsbeståndets kvalitet samt efterfrågan på medel.

3.5.3
Regler för återbetalning av bostadslån

Saneringsutredningen erinrar om att bostadslån för
nybyggnad av flerfamiljshus samt småhus som hyrs ut eller upplåts med
bostadsrätt regelmässigt utgår i form av paritetslån med en basannunitet av 5,1
%. Vid en paritetstalsutveckling av 3 % per år och en genomsnittlig
stats-läneränta av ca 6 % blir amorteringstiden omkring 30 år. En förlängning
av tiden till 40 år skulle, vid i övrigt oförändrade fömtsättningar, motivera
en sänkning av basannuiteten till 4,6 %.

De
lägenheter som nyproduceras i samband med totalförnyelse har enligt vad
utredningen funnit de högsta produktionskostnaderna och därmed också de högsta
hyrorna. Utredningen finner det motiverat med åtgärder för att minska de årUga
kapitalkostnaderna för sådana lägenheter. Centralt belägna
saneringsfastigheter representerar från kreditsynpunkt sådana värden att man
kan överväga en förlängning av amorteringstiden och motsvarande sänkning av
basannuiteten. Någon kreditrisk behöver inte uppstå vid en amorteringstid upp
till 60 år för centralt belägna saneringsfastigheter.

Utredningen
gör vissa antaganden i fråga om räntenivå och paritetstalsutveckling, nämligen
en genomsnittlig statslåneränta av högst 6 %, en annuitet för bottenlån om 7 %
eller lägre och en årlig höjning av paritetstalen med lägst 3 %. Mot den
bakgrunden föreslår utredningen en sänkning av basannuiteten till 4,6 % för lån
till totalsanering av centralt belägna fastigheter. Ändringen beräknas medföra
en minskning av de årliga kapitalkostnaderna med 5,60 kr/m lägenhetsyta i
begynnelseskedet.

Vid en produktion av drygt 11 000 lägenheter per är
i saneringsområden beräknas förslaget medföra en ökad åtgång av statliga
lånemedel på ca 5 milj. kr. första året. TUl detta bör läggas den skuldökning
som följer av parltetslånesystemet.

I fråga om bostadslån för ombyggnad av
flerfamiljshus gäller att amorteringstiden skall bestämmas med hänsyn till
husets återstående användningstid och övriga omständigheter, dock till högst 30
år. Lån

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 24

för
ombyggnad är enligt huvudregeln nominellt län med rak amortering, dvs.
amortering med lika stora ärliga belopp. Lånet får dock utgöra paritetslån, om
det behövs med hänsyn till storleken av de årliga kapitalkostnaderna.

Amorteringstiden
för ombyggnader före år 1958 var högst 40 år, om huset var av sten eller
likvärdigt material och högst 30 år i övriga fall, erinrar utredningen. Efter
förslag i prop. 1957: 100 sänktes amorteringstiden för nybyggnad frän 40 till 30
år. I konsekvens härmed sänktes amorteringstiden för ombyggnad till högst 30
är. Ändringen motiverades med att såväl den tekniska som den ekonomiska och
sociala utvecklingen kunde bli sådan att man borde räkna med en i förhållande
till tidigare gängse föreställningar relativt kort avskrivningstid för kapital
som Investeras i bostadsfastigheter.

Utredningen
anser att utvecklingen har visat att någon risk för det av staten insatta
kapitalet inte skulle ha uppkommit genom den tekniska eller ekonomiska utvecklingen.
Saneringsfastigheter är vanligtvis centralt belägna, vilket minskar
risktagandet. Detta talar för att amorteringstiden kan förlängas. Utredningen
föreslår att amorteringstiden för län till ombyggnad för varaktigt behov
förlängs till högst 40 år.

Bostadslän
för upprustning av flerfamiljshus som inte fyller ett varaktigt behov utgår
som annuitetslån med en amorteringstid av högst 20 år. Den tiden bör enligt
utredningen vara tillräcklig i normalfallen. I vissa fall kan dock en tid om 25
år vara motiverad. Utredningen föreslår en sådan förlängning av
amorteringstiden, om särskilda skäl föreligger.

Av
de tre återbetalningsformer som f. n. förekommer, nominellt lån med rak
amortering, annuitetslån och paritetslån, medför den förstnämnda formen att de
årliga betalningarna vid oförändrad räntenivå är störst i början för att sedan
avta. Återbetalning av ett annuitetslån sker vid oförändrad räntenivå med lika
stora årliga belopp. Vid paritetslän är de ärliga kapitalkostnaderna lägst 1
början för att sedan stiga.

Utredningen
konstaterar att det nominella länet med rak amortering vid en bestämd hyresnivå
medför de största likviditetsproblemen. För att i möjlig män undvika dessa
svårigheter föreslär utredningen, i fråga om bostäder, att återbetalningsformen
rak amortering utmönstras vid ombyggnad för varaktigt behov och ersätts med
annuitetslån med samma konstruktion som lån för upprastning av hus som inte
fyller ett varaktigt behov. Annuiteten bör baseras på en ränta om 6,5 % och i
efterhand justeras för skillnader mot statslåneräntan. Låntagaren bör ha full
valfrihet mellan annuitetslån och paritetslån. Annuitetslån bör avse även
lokaler som ingår i låneunderlaget.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 25

3.5.4 Standardkrav
vid långivningen

Den mycket allmänna formuleringen av de i
lånebestämmelserna uppställda standardkraven för både ny- och ombyggnad måste,
konstaterar utredningen, kunna utfalla i viss mån olika vid tUlämpning på
nybyggnad resp. ombyggnad. Utredningen finner att bestämmelserna bör formuleras
olika när det gäller standarden för nybyggnad resp. ombyggnad. Standardkraven
vid ombyggnad bör knytas an till lägenhets rymlighet samt dess utrastning för
hygien och matlagning.

Utredningen
utgår frän att en framtida upplaga av bostadsstyrelsens skrift God bostad
kommer att ange vad som är godtagbart dels vid nybyggnad, dels vid ombyggnad.
I avvaktan härpå har utredningen sökt ange de avsteg från nybyggnadsstandarden
som kan medges vid ombyggnad. De modifieringar i bostadsstandard som bör
godtas vid ombyggnad bör enligt utredningens mening motiveras av
byggnadstekniska och andra förutsättningar som inte kan påverkas till rimlig
kostnad eller utan särskild olägenhet i övrigt. Utredningens förslag i fråga om
bostadstekniska krav vid ombyggnad innebär att undantag från nybyggnadsstandard
skall kunna prövas i fråga om bl. a. minsta rumshöjd och rumsstorlek, ljud- och
värmeisolering samt storleken av köks- och hygienutrymmen.

I
det följande redovisas det förslag till lägsta godtagbara standard som
utredningen har lagt fram i anslutning tUl sitt förslag tUl bostadssaneringslag.
Ombyggnadsstandarden vid långivningen skiljer sig från denna lägsta standard
huvudsakligen därigenom att den innehåller krav på hiss, sopnedkast och
anordning för tvätt. För lån till upprastning av flerfamiljshus bör enligt
utredningen den nyss nämnda lägsta godtagbara standarden i regel vara
tillfyllest.

I fråga om stadsplanetekniska och byggnadstekniska
krav anför utredningen, att lånemyndigheterna inte bör ställa högre krav än
vad som krävs av de byggnadsreglerande myndigheterna.

3.5.5 Lägsta
godtagbara standard

Saneringsutredningen har i anslutning till
förslaget till bostadssaneringslag betonat, att bostadsförbättring är angelägen
från bostadsförsörjningssynpunkt som ett led i strävandena att förverkliga det
bostadspolitiska målet. Särskilt nödvändigt anser utredningen det vara att förbättra
utrustningsstandarden i äldre bostäder, avhjälpa byggnadstekniska brister och
höja omgivningskvaliteterna, ökad modernisering måste ske vid sidan av
nyproduktionen för att man skall hindra ett bostadsutbud som i kvalitativt
hänseende inte kan förenas med bostadspolitikens mål. Med anledning härav
föreslär utredningen att det enligt lag skall finnas möjUghet att ställa krav
pä att bostadslägenhet skall vara försedd med viss utrustning och inredning och
att husets utförande och

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 26

kondition
uppfyller viss minimistandard. Vidare kan även vissa krav i fråga om
erforderligt utrymme för primära bostadsfunktioner behöva ställas upp. Kraven
skall vara entydiga och knutna till funktioner, så att föreliggande brister kan
konstateras enkelt och tvister beträffande åtgärdsbehovet så långt som möjligt
undvikas.

Som
underlag för ytterligare överväganden och preciseringar föreslår utredningen
följande krav på lägenhets utrustning, inredning och komplement.

1.
Lägenheten skall ha anordning
för kontinuerlig uppvärmning tUl normal rumstemperatur. Anordningen kan bestå
av vanlig centralvärme eller elvärme.

2.
Lägenheten skall genom
installation för vattenförsörjning ha kontinuerlig tillgäng till vatten, även
varmvatten för hushåll och hygien.

3.
Lägenheten skall vara försedd
med Installation för avlopp för spillvatten.

4.
Lägenheten skall ha klosett (wc
eller motsvarande). Klosetten skall finnas inom lägenheten eller, om synnerliga
skäl av byggnadsteknisk art föreligger, utanför lägenheten men i mycket nära
anslutning till denna. Väsentlig nivåskillnad mellan lägenheten och klosetten
skall inte godtas.

5.
Lägenheten skall ha tvättställ
inom lägenheten och i anslutning till klosetten.

6.
Lägenheten skall ha tillgång
till bad eller dusch inom lägenheten eller, om synnerliga skäl föreligger,
utanför lägenheten men i nära anslutning till denna.

7.
Lägenheten skall ha
elinstallation med möjlighet till effektuttag som motsvarar normal
hushållsförbrukning (220 volt växelström).

8.
Lägenheten skall ha utrymme för
matlagning. Utrastningen i detta skall omfatta spis, avställningsytor och
arbetsytor för matberedning, diskutrustning innefattande diskho samt
erforderUga förvaringsutrym-men. Vidare skall kylskåp finnas.

9.
Lägenhetens matlagningsutrymme
skall ha tUlgång till dagsljus, om inte särskilda skäl föreligger. Så bör anses
vara fallet när köksinredningen är av mindre omfattning, t. ex. består av
kokvrå eUer kokskåp, eller till följd av planlösningens utformning utgör del
av uppehållsrum.

10.
Lägenheten skall ha tUlgång
till tvättstuga inom fastigheten, om tillgång till annan tvättstuga inte finns
inom rimligt avstånd. Lämplig utrustning i tvättstuga bör omfatta tvättmaskin,
centrlfug, tvättbänk med tvättho, anordning eller utrymme för tork, bänkutrymme
för hantering av tvättgods och kallmangel.

11.
Till lägenheten skall höra
förrådsutrymmen i form av exempelvis vinds- eller källarförråd.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 27

Vidare föreslår utredningen följande krav på husets
utförande och kondition.

1-
Byggnadsstommen skall vara fullgod, dvs. fri från betydande sprickbUdningar och
andra skador av allvarlig art.

2.
Yttertak och ytterväggar skall
vara i sådant skick att vattenläckage inte förekommer.

3.
Ytterväggar samt vinds- och
källarbjälklag skall ha erforderUg värmeisolering, så att tillfredsställande
rumsklimat kan erhållas. I princip bör kraven enligt Svensk byggnorm (SBN)
vara uppfyllda. Kravet på värmeisolering bör ställas i relation till husets
uppvärmningssystem.

4.
Husets installationer, dvs.
försörjningssystem för vatten, avlopp, värme, el, ventilation m. m., skall vara
av tillfredsställande dimensioner och kvalitet samt i väl fungerande skick.

5.
Huset skall fyUa vissa
grundläggande krav i fråga om ljudisolering såväl gentemot omgivningen som
meUan olika lägenheter i huset. Kraven enligt SBN bör vara vägledande.

Utredningen
utgår från att all lagstiftning om bostadssanering inte rimligen bör eller kan
innehålla allehanda detaljer om den standardnivå som krävs. Lagen bör därför
ange endast den allmänna ramen för nivån och de faktorer som i första hand bör
finnas. Med hänsyn härtill måste tiUämpningsföreskrifter utfärdas. Utredningen
erinrar om att socialstyrelsen kan utfärda anvisningar i anslutning till
hälsovårdsstadgan (1958: 663, ändrad senast 1972: 675). Med
bostadssaneringslagens nya inriktning är det enUgt utredningen naturligt att
ansvaret för åtgärder på det centrala planet ankommer på den myndighet som
handhar frågor om den allmänna bostadsförsörjningen, dvs. bostadsstyrelsen.
Härvid bör samråd ske med socialstyrelsen och statens planverk.

3.5.6
Stadsplane- och byggnadstekniska frågor vid modernisering

De byggnadsreglerande bestämmelserna finns i
byggnadslagen (1947: 385, omtryckt 1972: 775), byggnadsstadgan och SBN. De
stadsplanetekniska kraven dokumenteras i de planer som upprättas enligt byggnadslagens
bestämmelser. De byggnadstekniska kraven återfinns företrädesvis i SBN och i
anvisningar, som meddelas av planverket i anslutning tUl byggnadsstadgan.

Utredningen
framhåller att de byggnadsreglerande bestämmelserna är skrivna främst för
nybyggnad och att det därför ofta uppstår konflikter, när bestämmelserna skall
tillämpas på hus som har tillkommit tidigare och på basen av andra betingelser.
Konflikter kan sålunda antingen föranledas av den successiva skärpning som
regelbundet sker vid revideringar av bestämmelserna eller bero på att
prövningen skall ske på olika sätt, beroende på om ett hus ligger inom ramen
för eller i strid mot gällande stadsplan.

Konflikter
vid prövning av byggnadslov för modernisering löses ofta

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 28

genom
dispenser, vilket är ett förhållande som enligt utredningen måste vara mindre
tillfredsställande vid en ökad modemiseringsverksamhet. Utredningen förutsätter
att planverket följer utvecklingen rörande modemiseringsverksamhetens tekniska
villkor och i erforderlig utsträckning meddelar råd och anvisningar i
anslutning tUl SBN.

3.5.7
Metod att beräkna låneunderlag och pantvärde vid ombyggnad

Enligt utredningen har utgångspunkten vid belåning
av ombyggnad hittills varit en jämförelse med belåning vid nybyggnad.
Låneunderlaget och pantvärdet beräknas med ledning av de schablonbelopp som
gäller för nybyggnad. Alla detaljer i ombyggnaden som kan särskiljas kostnadsberäknas,
varefter långivaren gör en pä erfarenhet grundad uppskattning av värdet av
övriga arbeten. Den så erhållna summan jämförs med värdet av en motsvarande
nybyggnad. Det lägre av dessa värden används vid belåning. Vid dessa kalkyler
beaktas om och I vad män det efter ombyggnad kvarstår brister i byggnads- och
bostadsteknisk standard som bör föranleda reduktioner av värdet vid jämförelse
med nybyggnad. I vissa fall kan sådana brister påverka också amorteringstidens
längd.

Vanligtvis
är en gammal fastighet belastad med inteckningsskulder, vilkas förmånsrättsläge
regelmässigt måste behållas. Om en fastighet inköps och sedan byggs om,
placeras ombyggnadslånen regelmässigt direkt ovanför de i fastigheten redan
gällande lånen. Detta medför att fastighetsägaren inte kan fä län för sådan del
av förvärvskostnaden som överstiger den befintliga kapitalskulden.

Det
gällande systemet för beräkning av pantvärde vid ombyggnad finner utredningen
behäftat med vissa nackdelar. Beräkningen är visserUgen relativt enkel som
princip men är förenad med åtskilligt arbete i den konkreta tillämpningen. Ofta
uppkommer diskussioner om enstaka detaljer. GäUande regler tar inte rimlig
hänsyn till eventuell kostnad för förvärv av fastigheten. Vidare ges inte
möjlighet att i förväg säkert bestämma pantvärdet. Slutiigen ser utredningen
det som en brist att produktionskostnadsrelaterad pantvärdebestämning vid
ombyggnad sällan ger samma pantvärden för likvärdiga slutprodukter. En sådan
pantvärdebestämning kan vara mera motiverad vid nybyggnad än vid ombyggnad,
där betingelserna är olika från fall till fall.

Utredningen eftersträvar en metod för beräkning av
ett pantvärde som inte överstiger värdet av en motsvarande nybyggnad. I och för
sig skulle beräkningen kunna åstadkommas inom ramen för rådande system, men
bristerna skulle enligt utredningen inte elimineras.

BostadspoUtiska kommittén anförde i betänkandet
(SOU 1966: 44) Bostadspolitiskt kreditstöd (s. 278) vissa betänkligheter mot
ett pantvärde, grundat på framtida hyresavkastning. Sedan dess har, framhåller
saneringsutredningen, förhållandena förändrats genom ändrad lydelse

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 29

av
26 § hyresreglerlngslagen och tiUkomsten av ny hyreslagstiftning (numera 12
kap. jordabalken, SFS 1971: 1209). Lägenheter, som har färdigställts efter
utgången av år 1968, har undantagits från hyresregleringen. (Detsamma gäller
fr. o. m. den 1 oktober 1972 för lägenheter, som har färdigstäUts efter år
1957.) Hyrorna i dessa lägenheter skall som följd härav inte bestämmas med
hänsyn tUl de faktiska eller beräknade produktionskostnaderna utan efter
jämförelse med hyresläget I likvärdiga lägenheter (bruksvärdeshyror). En sådan
jämförelse skall I regel ske med ett stort bestånd av lägenheter, där de
allmännyttiga bostadsföretagen är prisledande. Från hyresregleringen kan vidare
undantas hus som undergår omfattande ombyggnad. Denna regel avser att främja
underhåll och förbättring av det äldre fastighetsbeståndet. Hyrorna skall vid
omfattande ombyggnad på samma sätt som beträffande nybyggnad bestämmas som
bruksvärdeshyror.

Det är uppenbart, säger utredningen, att
bruksvärdeshyror kommei att utbildas först efter hand. Därför måste ett supplement
finnas i form av kommunernas mål beträffande bostadskostnaderna. Dessa mål bör
i lånesammanhang tillerkännas samma betydelse som braksvärdeshyran.
Utredningen använder begreppet rikthyra som gemensam beteckning för
bruksvärdeshyran och de olika hyresnivåer som anges i kommunens
bostadskostnadsmål.

Erfarenheterna av den nya hyreslagstiftningen är
begränsade. Utredningen anser emellertid att förutsättningar efter hand bör
uppkomma att i samband med bestämmande av pantvärde vid ombyggnad införa bruksvärdeshyran
som en av de avgörande komponenterna. I den män en hyresnivå har utbildats i
ett område bör den accepteras vid långivningen. Om så inte är fallet, får
bostadsmyndigheten söka bilda sig en föreställning om hyresnivå genom såvitt
möjligt adekvata jämförelser, varvid kommunens mål beträffande
bostadskostnaderna bör ha stor vikt.

Utredningen föreslår att pantvärdet skall bestämmas
genom en normaliserad avkastnuigskalkyl, som innebär en nuvärdesberäkning (diskontering)
av framtida ärliga nettointäkter (hyror minus driftkostnader) och tomtvärdet
vid kalkylperiodens slut.

Avsikten är att de oUka räntefaktorerna skall
bestämmas centralt. Kalkylen måste grundas på en realistisk räntesats som
bestäms med hänsyn till antaganden om den framtida prisutvecklingen. Härvid
skall hänsyn tas till utvecklingen I tiden av bl. a. hyresintäkter och
driftkostnader. Vid beräkning av pantvärde för en fastighet måste man bestämma
de hyror och driftkostnader som svarar mot den ombyggda fastighetens standard
och lägenhetsfördelning samt kalkylperiodens längd. Vidare behövs uppgift om
det aktuella tomtvärdet. Pantvärdet beräknas sedan med hjälp av räntetabeller.
Genom att pantvärdeberäkningen baseras på rikthyror och erfarenhetstal för
driftkostnader samt normala

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 30

räntekrav
och inte på de specieUa förhållanden som gäller för projektet leder värderingen
i form av en normaliserad avkastningskalkyl till i stort sett samma
slutresultat för likvärdiga projekt.

En följd av den föreslagna beräkningsmetoden blir
att pantvärdet blir i visst avseende oberoende av de redovisade kostnaderna.
Pantvärdet kommer bl. a. att kunna ge visst utrymme för belåning av sådana
kostnader för förvärv av fastigheten som överstiger kapitalskulden.
Beräkningssättet gör det vidare möjligt att före en tilltänkt ombyggnad enkelt
och snabbt beräkna de pantvärden som motsvarar olika alternativa
ombyggnadsinsatser. Länsbostadsnämnden får sålunda möjlighet att lämna
förhandsbesked eller som utredningen föreslår meddela partiellt beslut i
fråga om pantvärde vid ombyggnad. En norma-Userad kalkylmetod och en central
bestämning av de olika räntefakto-rema gör det möjligt att tUlgodose kravet på
offentligt redovisade beräkningsregler, som i minsta möjliga grad innefattar
subjektiva moment.

När
pantvärdet och låneunderlaget beräknas med utgångspunkt i hyran bör enligt
utredningen nu förekommande kostnadsprövning ändras så att bostadsmyndigheterna
får möjlighet att avslå låneansökningar . rörande projekt med årskostnader som
överstiger skälig hyra.

Läneunderlaget skall enligt utredningens förslag
beräknas genom att pantvärdet reduceras med värdet av de nyttigheter i huset
som enligt gällande bestämmelser inte kan ingå i läneunderlaget. Hämd bör nybyggnadsschablonerna
kunna användas.

Utredningen anser att det behövs en successiv
övergång till det nya systemet för beräkning av pantvärde och föreslår att
detta system skall kunna tillämpas parallellt med det nuvarande systemet under
en övergångstid av tre år.

3.5.8
Läges- och standardtillägg samt saneringstillägg

Saneringsutredningen erinrar om att samma
låneregler gäller vid nybyggnad i samband med totalsanering som vid nybyggnad
i exploateringsområde. Två tillägg som ingår I pantvärdet är av speciellt
intresse i samband med sanering.

För område med särskilt höga fastighetsvärden
föranledda av gott bostadsläge eller hög exploateringsstandard kan
länsbostadsnämnd, efter framställning från vederbörande kommun, fastställa
läges- och standardtillägg. Sådant tillägg kan fastställas för såväl
flerfamiljshus som småhus. Läges- och standardtillägget är ett schablonbelopp
som utgår för samtliga låneobjekt belägna inom visst avgränsat område med för
hustypen fastställt tillägg.

Tillägg för gott bostadsläge är uttryck för att
kostnaderna inom vissa områden i kommunen ofta centralt belägna är högre
samtidigt som bostadsläget är uppenbart bättre än inom andra områden. Syftet
med tillägget är att anpassa pantvärdet till det högre avkastningsvärde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 31

fastigheterna
inom området får anses ha till följd av det bättre bostadsläget. I princip
motsvaras lägestUlägget för visst område av den merkostnad (högre hyra) som kan
anses skälig för bostäder i området jämfört med kostnader för bostäder av samma
standard I ytterområden. Tillägg för gott bostadsläge är normalt uttryck för
skillnader i bostadsläge inom en kommun. Inom region som utgör en enhet i
fråga om bostadsförsörjningen kan dock vid bedömningen hänsyn tas även till
läget inom regionen.

TUlägg för hög exploateringsstandard kan förekomma
för områden med låg bebyggelsetäthet eller hög gatustandard. Sådant tillägg har
sällan blivit utnyttjat.

Vid nybyggnad av flerfamiljshus i område med äldre
bebyggelse kan ytterligare ett tillägg utgå, nämligen saneringstillägg. Det
motsvarar extra kostnader som visas ha uppkommit tUl följd av trång
arbetsplats, förstärkning mot angränsande byggnader eller gata, speciell utformning
av byggnader till följd av miljökrav, evakuering eller förefintlig icke
saneringsmogen bebyggelse. Saneringstilläggets storlek prövas från fall tUl
fall och är maximerat till 40 kr. per kvadratmeter våningsyta.

Läges- och standardtillägg samt saneringstillägg
ingår i pantvärdet men inte i låneunderlaget. Tilläggen ger därigenom utrymme
för underliggande kredit men påverkar inte det statliga bostadslånets storlek.

Som ett led i strävan att minska de årliga
kapitalkostnaderna för nybyggda bostäder föreslår utredningen, att läges- och
standardtillägg samt saneringstillägg får tas med i låneunderlaget. Effekten på
de årUga kapitalkostnaderna av den föreslagna förändringen varierar med
storleken av utgående tillägg. Utredningen anger exempel från några kommuner
som visar en kostnadsminskning under det första året av lånetiden som varierar
mellan 2: 60 och 6: 10 kr. per kvadratmeter lägenhetsyta för allmännyttiga
bostadsföretag, under antagande att skUl-naden mellan annuiteten för enhetslån
och basannuiteten är 2,5 %. Förslaget beräknas medföra en ökad åtgång av
statliga lånemedel med ca 18 milj. kr. per år.

Utredningen förordar vidare en översyn av läges-
och standardtill-Jäggen samt saneringstilläggen sä att dessa tillsammans bättre
kommer att motsvara det kapitaliserade värdet av hyresskillnader mellan centrala
och perlfera områden samt förekommande skillnader I kostnader.

Under senare tid har man, anför utredningen, börjat
blanda flerfamUjshus och småhus inom samma bostadsområde. Utredningen anser
det inte riktigt att saneringskostnader i sådana fall belastar enbart flerfamiljshusen.
Utredningen föreslår att saneringstUlägg skall kunna utgå även för grappbyggda
småhus inom ett sammanhängande område, där man vid totalsanering samtidigt
uppför flerfamiljshus och grupp-byggda småhus.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 32

3.6 Statligt kreditstöd till kommunala markförvärv m. m.

3.6.1 Markförvärvslån

Uppgifterna i de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen visar enligt saneringsutredningen att kommunernas
markpolitiska aktivitet är lägre inom saneringsomräden än inom
exploateringsområden. Utredningen redovisar även uppgifter om
ägarförhållandena beträffande affärs- och hyresfastigheter utom rena
affärsfastigheter. Uppgifterna är hämtade ur materialet från 1970 års
fastighetstaxering och avser fastigheter med byggnader som antingen är
uppförda före år 1930 eUer är uppförda under åren 19301939 och som vid
taxeringen har bedömts ha en återstående användningstid som understiger 15 år.
Uppgifterna framgår av följande tabell.

Kommuner Ägarkategori Taxerings- Fördelning i %

värde
milj, kr, av taxeringsvärde

Stat 60 1

Alla Kommun 534 8

Enskild 5
994 91

Stat 51 1

med mer än 20 000 inv. Koramun 481 8

Enskild 5
351 91

Orsakerna tUl den lägre
markpolitiska aktiviteten i saneringsområden torde vara flera men svårigheterna
att finansiera förvärv av saneringsfastigheter har enligt utredningen
sannolikt påverkat kommunerna i valet mellan förvärv inom sanerings- resp,
exploateringsområden.

En aktiv kommunal markpolitik finner utredningen lika
angelägen inom saneringsområden som inom exploateringsområden. Utredningen
understryker att de svårigheter som är förknippade med stadsombyggnad gör det
angeläget att kommunen förvärvar mark i sådan omfattning och vid sådana
tidpunkter att kommunen kan styra och leda saneringsverksamheten. Om en kommun
skall kunna engagera sig i förvärv av saneringsfastigheter, föreligger behov av
att uppta lån som motsvarar skillnaden mellan köpeskillingen och bottenlånen i
fastigheterna. Lånen bör ha amorteringsvillkor som så långt som möjligt är
anpassade till den genomsnittliga tiden för saneringens genomförande.

Enligt utredningens förslag skall markförvärvslån få utgå
för kommunala förvärv av fastigheter som skall totalsaneras. I fråga om amorteringsreglerna
för lånen anför utredningen att inkomsterna från sane-ringsmogna fastigheter,
som har förvärvats med sikte på nära förestående totalsanering, i avvaktan pä
saneringens genomförande endast undantagsvis torde kunna förränta
köpeskillingen. Kommun som har förvärvat sädan fastighet kan i samband med
saneringens genomföran-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 33

de
antingen sälja fastigheten eller upplåta den med tomträtt. I båda fallen
erhåller kommunen likvida medel, som i stort bör motsvara den ursprimgliga
köpeskillingen och på området nedlagda kostnader. Utredningen förordar att
markförvärvslån blir amorteringsfritt fram till dess saneringen beräknas bli
påbörjad. Tidsåtgången från det fråga har väckts om totalsanering till dess
saneringen påbörjas är erfarenhetsmässigt cirka fem år. Eftersom förhållandena
i det enskilda låneärendet kan variera inom vida gränser, bör bestämmelserna om
lånets löptid och amorteringsfria tid inte vara alltför lästa.
Amorteringsvillkoren för det enskUda lånet skulle kunna anpassas till den
beräknade tidpunkten för saneringens genomförande. Mot denna bakgrund föreslär
utredningen en löptid för markförvärvslån om högst tio år och en amorteringsfri
tid om högst fem år.

En
kommun kan enligt utredningen ha anledning att förvärva saneringsfastigheter I
områden som beräknas bli totalsanerade inom överskådlig tid. Det kan vara ett
led i en långsiktig förvärvsplan som syftar till att kommunen, när saneringen
påbörjas, skall äga samtliga fastigheter inom området för att genomförandet
därigenom skall tryggas. Det kan vara fråga om att rädda vissa fastigheter från
vanvärd eller att förhindra olämplig punktsaneming. En kommun kan ha behov även
av fastigheter som endast skall förbättras för att därigenom ha tUlgång till
välbelägna lägenheter med rimlig hyra för evakuering. Oavsett möjligheten att
förränta köpeskillingen behövs lån för att täcka den del av köpeskillingen som
inte erläggs i form av övertagande av lån i fastigheten. Utredningen föreslår
att markförvärvslån skall kunna utgå för kommunala förvärv av fastigheter som
skall förbättras i avvaktan på totalsanering, om finansieringen av förvärvet
inte kan ordnas inom ramen för andra förekommande låneformer.

En
kommun kan ha anledning att förvärva äldre fastigheter även för ombyggnad.
Enligt utredningen torde det från förvaltningssynpunkt vara bäst för kommunen
att överlåta fastigheten pä t. ex. en juridisk person. Antingen kan kommunen
sälja fastigheten till någon som är beredd att modernisera den ofta ett
kommunalt bolag eller också kan kommunen upplåta tomten med tomträtt och
sälja huset. Försäljningen eller tomträttsupplåtelsen torde i regel kunna äga
rum i anslutning till förvärvet och behöver inte ha något direkt samband med
tidpunkten för ombyggnaden. När ombyggnad sker, kan möjlighet finnas till
utökad belåning som begränsar behovet av markförvärvslän till förvärv av
ombyggnadsfastigheter. Kommun kan emellertid av hyres-politiska skäl och för
att bygga upp en markreserv ha anledning att förvärva fastigheter inom områden,
där ombyggnad inte är omedelbart förestående. Möjligheter tUl finansiering av
förvärven torde inte föreligga i sådana fall. Utredningen föreslår därför att
markförvärvslån skall kunna utgå för kommunala förvärv av
ombyggnadsfastigheter, om fi-

3
Riksdagen 1973. I saml. Nr 21

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 34

nansieringen
inte kan ordnas genom tomträttslån eller ombyggnadslån.

Enligt den kommunala finansstatistiken ökade
kommunernas kostnader för markförvärv för saneringsändamäl frän 96 milj. kr.
år 1964 till 295 milj. kr. 1971. Utredningen har som markpolltisk målsättning
angett att kommunerna bör förvärva fastigheter i saneringsområden i den
omfattning som behövs för att kommunema skall kunna säkerställa dels att
utbudet av lägenheter med självkostnadsbestämda hyror blir så stort att de kan
fungera som ledare i hyresprisbildningen, dels att bostadssaneringsprogrammen
genomförs inom föratsatt tid.

Utredningen har försökt beräkna vad denna
målsättning innebär i fråga om kostnader för kommunala markförvärv. Under
antagande att kommunerna förvärvar äldre fastigheter så att 60 % av dessa skall
kunna förmedlas till allmännyttiga och kooperativa företag före den närmaste
tioårsperiodens slut behövs mellan 300 och 400 milj. kr. per år. Härav torde ca
100 milj. kr. kunna finansieras genom övertagande av befintliga lån. Återstoden
torde få finansieras med lån på öppna marknaden och markförvärvslån. Också viss
finansiering med bostadslån och tomträttslån kan påräknas. Behovet av
markförvärvslån för saneringsfastigheter beräknas successivt stiga till mellan
150 och 200 milj. kr. per år. Utredningen har beaktat endast medelsbehovet för
förvärv av flerfamiljshus. Med anledning av denna beräkning föreslår utredningen
att markförvärvslånefonden tUlförs 100 milj. kr. budgetåret 1972/73, 150 milj.
kr. budgetåret 1973/74 och därefter 200 milj. kr. per år för förvärv inom
saneringsområden av fastigheter för bostadsändamål.

Med anledning av det stora medelsbehovet har
saneringsutredningen prövat möjligheterna att bygga upp markförvärvslånefonden
med hjälp av en saneringsavgift. Utredningen har dock inte tagit ställning till
frågan om en sädan avgift skall införas. Om statsmakterna vid en avvägning av
de resurser som kan ställas till förfogande för stöd åt saneringsverksamheten
skulle finna, att markförvärvslånefonden bör byggas upp med hjälp av en
saneringsavgift, föreslår utredningen att avgiften utgår med 0,12 % av
taxeringsvärdet på bostads- och affärsfastigheter som är mer än tio år gamla
samt på alla industri- och exploateringsfastigheter. Jordbruksfastigheter
föreslås bli helt undantagna från saneringsavgift. En sådan avgift skulle
enligt utredningens beräkningar ge en årlig inkomst av ca 187 milj. kr.
Avgiften bör enligt utredningens mening inte vara avdragsgUl vid
inkomsttaxering.

3.6.2
Tomträttslån

Utredningen anser att tomträttsinstitutet är ett värdefullt
samhällsbyggnadsinstrument. Sålunda kan markanvändningen genom tomträttsavtal
styras aktivare än vad byggnadslagstiftningen ger möjlighet till.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 35

Vidare
medger tomträttsinstitutet en styrning av byggandet i tiden som
kommunalekonomiskt har stora fördelar. Också samverkan meUan olika fastigheter
och mera genomgripande omregleringar underlättas, om marken innehas med
tomträtt.

Upplåtelse av mark med tomträtt innebär att
kommunen förbehåller sig en väsentlig del av ökningen i markens kapitalvärde,
dvs. markvärdestegringen. Utredningen redovisar vissa beräkningar som visar,
att tomträttsupplåtelse i allmänhet är kommunalekonomiskt fördelaktigare än
försäljning av marken. Vidare kan kommunens intäkter från en tomträttsfastighet
bli avsevärt högre än dess kostnader för tomtmarken. Detta förhällande öppnar
möjlighet för kommimen att i tiden omfördela kostnaderna för tomtmarken. En
sådan omfördelning skulle kunna vara aktuell i de fall dä kostnaderna för mark
som ställs i ordning för nybebyggelse överstiger marknadsvärdet för marken.
Omfördelningen skulle innebära att kommunen under den första avgäldsperioden
tar ut en lägre avgäld än den som motsvarar kommunens faktiska kostnader och
att avgälden i fortsättningen höjs genom anpassning tUl ökade fastighetsvärden.

Utredningen påpekar att flera år kan förflyta frän
det byggnadsföretaget påbörjas till dess tomträttslånet betalas ut. För
statUgt belånade flerfamiljshus uppskattar utredningen tiden till i genomsnitt
fyra är. Betydande variationer förekommer med extremvärden på sju å åtta år. Om
marken bebyggs utan stöd av statligt bostadslån är motsvarande tid betydligt
kortare eller cirka ett år.

Genom att tomträttslånet i regel betalas ut flera
är efter tomträttsupplåtelsen kan enligt utredningen kommun som upplåter
marken med tomträtt få likviditetsproblem under väntetiden. Problemen är störst
för kommuner som nyligen har infört tomträtt och för kommuner med starkt ökande
bostadsproduktion. Detta förhållande kan minska benägenheten att upplåta
marken med tomträtt. För att förkorta tiden mellan tomträttsupplåtelsen och
utbetalningen av tomträttslånen föreslår utredningen att lånereglema ändras så
att lånen kan betalas ut tidigare. Detta kan enligt utredningen ske genom att
tomträttslån för projekt med två beslut om bostadslån knyts an till
preliminärt beslut i stället för slutligt beslut.

Utredningen föreslår vidare att tomträttslån skall
kunna utgå, när tomträttsupplätelse avser fastighet med byggnader som
uppenbarligen skall stå kvar under lång tid och som på särskilda vUlkor skall
överlåtas till tomträttshavaren.

3.7
Evakuering

Beträffande evakuering av bostäder diskuterar
utredningen flyttningsbenägenheten samt lämnar vissa synpunkter på de
ersättningsbostäder som bör tillhandahållas vid evakuering. Vidare redovisas de
regler i

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 36

hyreslagstiftningen
som har betydelse vid bostadsevakuering. Med hänsyn tiU evakueringsfrägans
stora betydelse dels för saneringsprogrammets genomförande, dels från
bostadsförsörjningssynpunkt finner utredningen det angeläget att kommunen
genom sin bostadsförmedling aktivt verkar för att ersättningslägenheter i
lämpligt urval ställs till förfogande. Bostadsförmedlingen bör reservera en
särskild kvot för de förturer som behövs för att det kommunala
bostadssaneringsprogrammet skall kunna genomföras. Vidare rekommenderar
utredningen kommunerna att i samband med evakueringsåtagande i bostadspolitiskt
syfte ställa krav på saneringsproduktionens standard, utformning och bostadskostnader
samt att förbehålla sig förmedlingsrätten till lägenheterna.

Utredningen
redovisar praxis i några kommuner beträffande flyttningsbidrag i samband med
sanering. Särskilda bidrag till de bostadshyresgäster som berörs av evakuering
bör enligt utredningens mening Inte utgå. Bidrag till förhöjda bostadskostnader
bör i stället utgå Inom ramen för de statliga och kommunala bostadstilläggen.
Utredningen hänvisar till familjepolitiska kommitténs arbete och framhåller att
behovet av stöd till även andra hushällsgrapper än bamfamiljer och handikappade
bör uppmärksammas.

När
det gäller evakuering av lokaler lämnar utredningen en redogörelse för de
regler i hyreslagen och expropriationslagen som gäller vid evakuering samt
belyser frågan om ersättning i samband därmed. Vidare belyses organisatoriska
frågor. Utredningen lägger inte fram några konkreta förslag i ämnet men
rekommenderar åtgärder som stimulerar tiU återanvändning av lokaler 1 äldre
områden. Lokalerna kan utnyttjas för småkontor, närhetsbutiker, boendeservice
av olika slag, gemensamt ändamål för de boende etc. Evakuering av lokaler bör
organiseras planmässigt så att evakueringskostnaderna begränsas. Om det kommunala
.evakueringsorganet har tillgäng till ett stort utbud av lokaler kan
evakueringskostnaderna utjämnas inom och mellan olika saneringsprojekt såväl i
tiden som i rummet.

3.8
Trafiksanering

Flertalet äldre stadsområden såväl bostadsområden
som centrumområden är planlagda och utbyggda för helt andra trafikförhållanden
än dagens. Trafiksanering utgör ett sammanfattande begrepp för sådana åtgärder
som vidtas för att förbättra trafikförhållandena inom ett bebyggt område.
Syftet med sädan sanering är att inom äldre bebyggelseområden skapa samma
kvalitativa standard vad avser säkerhet, hygien och funktion som eftersträvas
vid nyplanering, bl. a. en separering av olika trafikslag i tid och ram.
Främst gäller det separering av gång- och cykeltrafik från motortrafik.

Vid
totalsanering av hela kvarter sker en anpassning till kommunens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 37

planer.
Utredningen anser att några åtgärder från samhällets sida för att stödja en
trafiksanering därför inte behövs i sådana fall.

Inom kvarter som inte skall totalsaneras är
förutsättningama för att åstadkomma en önskvärd trafiksanering små.
Fastigheterna inom kvarteret kan sannolikt under läng tid förbli oberörda av
åtgärder som kräver ny stadsplan eller byggnadslov. Inte heller lagen (1966:
700) om vissa gemensamhetsanläggningar (ändrad senast 1971: 1050) eller
fastig-hetsbUdningslagen (1970: 988, ändrade senast 1971: 1035) ger tillräckliga
möjligheter för att trafiksanering enligt ett kommunalt handlingsprogram skall
kunna genomföras planmässigt. Något intresse hos fastighetsägare att vidta
åtgärder för att främja trafiksanering finns enligt utredningen i regel inte.
Det är även osäkert om samtliga kostnader för sådan sanering kan förräntas
genom hyreshöjnnigar.

För att främja åtgärder som är ägnade att bidra
till genomförandet av trafiksanering fordras därför något incitament.
Utredningen föreslår att statliga bidrag skall utgå för sådana åtgärder.
Bidragen skaU i mån av medel kunna utgå med 75 % av godkänd kostnad.
Bidrags-berättigade åtgärder skall vara anordnande av portiker i befintlig bebyggelse,
borttagande av staket och murar, övervinnande av nivåskillnader och liknande
åtgärder. När endast viss del av ett kvarter totalsaneras, skall bidrag kunna
utgå till merkostnader för åtgärder som är föranledda av kravet på
trafiksanering. Vid nyexploatering eller totalsanering av helt kvarter skall
bidrag inte utgå. Anslagsbehovet under en tioårsperiod har beräknats till 3
milj. kr. per år.

Utredningen berör även parkeringsfrågan och
framhåller att en kommun I traflksaneringsplanen bör ange vilken funktion
olika gator skall fylla samt omfattningen av tillåten parkering och var
parkerlngsanlägg-nlngar skall anordnas. Det måste enligt utredningen anses som
ett minimum att kommunen vid upprättande av områdesplaner som innehåller stor
andel ombyggnad samt i övrigt i samband med byggnadslov tUl ombyggnad i en plan
redovisar hur parkeringsfrågan skall kunna lösas. Kommunen bör även utreda
föratsättningarna för anordnande av erforderliga parkeringsanläggningar inom
äldre bostadsområden och så långt som möjligt verka för genomförandet.

3.9
Reservationer

Reservation mot utredningens beslut i skilda delar
har avgetts av dels ledamoten Andersson, dels ledamöterna Breitholtz och
Källenius gemensamt.

Ledamoten Andersson framhåller att det torde vara
lämpligt att en del av saneringsfastigheterna i enskild ägo övergår i kommunal
eller kooperativ ägo. Kommuner och enskilda fastighetsägare bör dock i
samverkan kunna genomföra saneringsåtgärder. Då emellertid topp-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 38

krediterna
kan vara svåra att klara för enskilda fastighetsägare föreslår reservanten att
det statliga bostadslänets andel av låneunderlaget för enskilda fastighetsägare
höjs från 15 till 20 % med motsvarande höjning av den övre gränsen för
bostadslånet från 85 tUl 90 % av pantvärdet. Reservanten motsätter sig en
sänkning av basannuiteten vid nybyggnad på centralt belägna fastigheter med
hänvisnmg till brister i parltetslånesystemet. Likaså motsätter han sig att
särskilda bidrag utgår till trafiksanering etc. Tanken på att införa en
saneringsavgift bör enligt reservanten avvisas.

Ledamöterna
Breitholtz och Källenius delar majoritetens uppfattning att saneringsbehovet är
betydande och att det berör stora delar av bostadsbeståndet. Det finns därför
enligt reservanterna anledning att närmare pröva dels inom vilken tidrymd det
blir samhällsekonomiskt möjligt att för saneringsverksamheten säkerställa erforderliga
medel, dels om betalningsförmåga finns hos de boende. Klart är emellertid att
alla tillgängliga resurser behövs och att de måste utnyttjas så rationellt som
möjligt. Reservanterna motsätter sig dock att saneringsproblemen löses genom
vad de anser vara en kommunalisering av fastighetsbeståndet. Utredningsarbetet
borde i stället först och främst ha inriktats på åtgärder som främjar
samverkan mellan samhälle och saneringsintressenter. Reservanterna framhåUer
att alla krafter och tUlgångar bör samordnas i ett betryggande konkurrenssystem
och att en till de ekonomiska realiteterna anpassad standardhöjning främjas
genom lättnader i gällande regelsystem.

Reservanterna
tar avstånd frän majoritetens förslag om en specieU kostnadsmålsättning.
Beträffande förslaget om saneringsprogram föreslår de att med saneringsprogram
skall förstås enbart de konkreta åtgärder som inarbetas i de rullande
bostadsbyggnadsprogrammen. Tvångsförelägganden bör inte få förekomma med mindre
än att objektet finns upptaget i bostadsbyggnadsprogrammet varigenom krediter
bör kunna påräknas.

I
anslutning till vad majoriteten anfört om organisatoriska former för saneringen
framhåller reservanterna att kommunema vid totalsanering bör arbeta med
fastighetsförvärv enbart som komplement tUl saneringsåtaganden från andra
parter. EnskUda företag bör kunna erhåUa hjälp från kommunen t. ex. genom att
kommunen för företagets räkning utnyttjar sina expropriationsmöjligheter.
Kommunerna eller dess företag bör inte gå ut på allmänna marknaden och erbjuda
tjänster till enskUda fastighetsägare i vad avser projektering, upphandling och
direkt byggande. I stället skall kommunen söka stimulera intressentema på
marknaden för dessa uppgifter.

Förslaget att basannuiteten för
totalsaneringsfastigheter skall sänkas från 5,1 till 4,6 % avstyrks av
reservanterna med hänvisning tUl bl. a.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 39

att
parltetslånesystemet är föremål för utredning. Vidare motsätter de sig att
amorteringstiden för ombyggnadslån förlängs från 30 till 40 år samt att
återbetalningsformen rak amortering utmönstras vid ombyggnad. Reservantema
delar majoritetens allmänna synpunkter på låneunderlags- och
pantvärdeberäkningen. Däremot motsätter de sig att andra riktvärden än
bruksvärdeshyran skall kunna utnyttjas vid bestämmande av pantvärde. Vidare
föreslår de att låneandelen för enskilda förvaltare av flerfamUjshus höjs från
15 till 25 % av läneunderlaget och att det statliga bostadslänet placeras inom
ca 95 % av pantvärdet. Samma regler föreslås gälla för kommunala företag.

Reservantema
anser i likhet med majoriteten att markförvärvslån skall kunna utgå när
kommunen köper fastigheter som skall totalsaneras. Däremot motsätter de sig
att lån skall få utgå för kommunala förvärv av fastigheter som skall
förbättras i avvaktan på totalsanering eller byggas om, att den amorteringsfria
tiden får utsträckas till fem år samt att markförvärvslånefonden ökas
väsentligt. Vidare avstyrker de att en saneringsavgift införs. Reservanterna
tillstyrker att tomträttslånen får utbetalas när bebyggelsen påbörjas. Däremot
avstyrks förslaget om lån för bebyggda fastigheter som byggs om.

Majoritetens
förslag om statliga bidrag för trafiksanering avstyrks.

Reservantema lägger också fram ett eget förslag I
saneringsfrågan. Förslaget innebär i sammanfattning

att marknadsmässiga braksvärdeshyror läggs till
grand för saneringsverksamheten,

att kommunal saneringsplanläggning genomförs för
att främja samverkan med och mellan saneringsintressenter,

att
hindrande byggnads- och rivningsförbud avvecklas,

att byggnadslagstiftningen ändras så att samverkan
vid totalsanering underlättas samt

att statliga ombyggnads-, upprustnings- och
speciallån införes samtidigt som långivningen i betydligt större omfattning
inriktas på saneringsverksamhet.

4
Remissyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser understryker saneringsfrågans
stora betydelse och vitsordar behovet av ökad sanering. Vidare framhåller
flera remissinstanser angelägenheten av att åtgärder snabbt vidtas. Däremot
råder delade meningar om såväl målen som medlen för saneringen.

Med hänsyn till saneringsbehovets stora omfattning
samt risken för att en fördröjning av åtgärder skapar större problem finner
statens in-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 40

stiiut för byggnadsforskning det angeläget att
saneringsverksamheten kraftigt ökas snarast möjligt. Även boendeutredningen
understryker att det är utomordentligt angeläget att med olika medel främja en
ökad saneringsverksamhet. För att en ökad och ändamålsenligt inriktad saneringsverksamhet
skall komma till stånd är det enligt bostadsstyrelsen angeläget att beslut
snarast fattas om statliga åtgärder och insatser på de oUka områden som
utredningen behandlat. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Örebro län och
Örebro kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller behovet av att
saneringarna snabbt skall kunna fullföljas och bedrivas i större skala.

Saneringsutredningen har enligt direktiven begränsat sitt
arbete tUl att avse sanering av det äldre bostadsbeståndet i tätorterna och har
i huvudsak behandlat saneringen av flerfamUjshus. Denna avgränsnlng av
utredningsuppdraget har föranlett flera synpunkter från remissinstansernas
sida. Sålunda anser bostadsstyrelsen att den gjorda avgränsningen innebär en
koncentration till de saneringsproblem som tekniskt och organisatoriskt
sannolikt är mest svårlösta. Saneringsproblemen har emellertid härigenom inte
kunnat belysas i sin helhet. Sålunda kan svårlösta saneringsproblem finnas även
inom äldre småhusområden. Enligt styrelsen får en sådan avgränsnlng inte göras
i den kommunala bostadsplaneringen. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller
att kommunemas långtidsplanering kommer att omfatta kommunens hela område
varför det varit önskvärt om utredningen även behandlat småhus och bostäder
utanför tätorterna. Enligt Stor-Stockholms planeringsnämnd är det
otUlfredsställande att utredningen inte beaktat saneringsbehovet inom
småhusområden, eftersom risk därmed föreligger att behovet av saneringsåtgärder
och av stöd till dessa underskattas. Liknande synpunkter framförs av SBEF.

En del remissinstanser riktar kritik mot utredningens sätt
att angripa saneringsproblemen. De anser att problemen borde ha diskuterats ur
en vidare synvinkel där sociala och ekonomiska frågor getts större vikt.
Vidare hävdas att utredningen i alltför hög grad utgått från bostaden. Hade i
stället de boende och deras problem tagits tiU utgångspunkt skulle
målsättningen för saneringen kunnat bli en annan. Detta skulle även ha kunnat
leda tUl delvis andra förslag. Till de kritiska i denna fråga hör hovrätten
över Skåne och Blekinge, statens institut för byggnadsforskning, statens
planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Gävleborgs län,
Stockholms kommun, LO, TCO, SACO, Svenska byggnadsarbetareförbundet samt
Svenska riksbyggen.

Statens planverk påpekar att utredningen inte har angett
vUka brister i det äldre bostadsbeståndet som är mest angelägna att avhjälpa
för att uppnå uppställda bostadspolitiska mål och vilka krav på saneringsmetoder
som föranleds av dessa. Utredningen har vidare inte diskuterat sane-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 41

ringen
som en åtgärd för att höja bostadsstandarden för dem som i dag bor sämst och
utifrån detta dragit slutsatser om dess inriktning. Såväl i sin inventering av
saneringsbehovet som i sin målangivelse har utredningen koncentrerat sig pä
brister i lägenhetens inre standard. Brister i den yttre miljön torde
emellertid enligt verket vara det största hotet mot de boendes hälsa och det
största hindret för många hushåll att bebo det äldre bostadsbeståndet. Val av
saneringsmetod i förhållande tiU tUlgängliga resurser borde också ha
behandlats. Om de bostadssociala målen preciserats bättre, hade det också varit
möjligt diskutera hur standardkraven kan anpassas till en rimlig
resursawägning.

Saneringsutredningen
framställer problematiken i aUtför hög grad som ett byggnads- och lånetekniskt
problem anser Stockholms kommun. Härigenom ger utredningen en alltför enkel bUd
av de mycket sammansatta problem som ingår i saneringskomplexet. De primära
målen för saneringsverksamheten måste relateras till de boende och vara ett
direkt uttryck för samhällets uppfattning om hur boendesituationen bör vara
beskaffad och hur bostadsefterfrågan skall tillgodoses. Genom att utredningen
i huvudsak utgått frän bostadsbeståndets beskaffenhet har man enligt Svenska
riksbyggen endast indirekt knutit an till det verkligt stora saneringsproblemet,
nämligen social och kulturell rehabUitermg av de människor som i stor
utsträckning bor i saneringsmogna fastigheter. I större tätorter är dessa
problem inte koncentrerade enbart till vissa fastigheter utan i hög grad
utmärkande för hela kvarter och i vissa faU stadsdelar. I stor utsträckning är
det fråga om hushåll med begränsade ekonomiska resurser och politiskt små
möjligheter att göra sig gällande.

4.2
Statistiskt underlag för bedömning av saneringsbehovet

Utredningens statistiska belysning av saneringsbehovet
kompletteras i vissa avseenden av bostadsstyrelsen med ledning av preliminära
uppgifter från 1970 års folk- och bostadsräkning samt statistiska centralbyråns
bostads- och hyresundersökningar. Styrelsen konstaterar att saneringen av lägenheter
i flerfamUjshus har varit betydande under 1960-talet men att det trots detta
finns kvar ett avsevärt antal omoderna och halvmoderna lägenheter. Till stor
del torde detta bestånd bestå av fastigheter med hög exploatering. Saneringen
kan antas stöta på större svårigheter än tidigare, eftersom det hittills ofta
har varit möjligt att göra saneringsprojekten fastighetsekonomiskt lönsamma
genom ökat markutnyttjande. Det är angeläget att saneringen inte bromsas upp på
grund av sådana svårigheter. Saneringen synes hittills ha omfattat främst
omoderna lägenheter. Styrelsen anser att även modernisering av det halvmoderna
beståndet och förbättring av lägenheter, som definitionsmässigt tillhör
kvalitetsgrupperna 12 men ändå är av låg kvalitet, är angelägna uppgifter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 42

Enligt Näringslivets byggnadsdelegaiion har det
skett en icke obetydlig modernisering av bostadsbeståndet under perioden
196570. Antals-mässigt synes upprustningen till större delen ha avsett småhus
men även flerfamiljshusbeståndet har undergått en betydande modemisering,
framför allt genom avgång ur beståndet av omoderna lägenheter. Denna spontana
förändring inom bostadsbeståndet bör enligt delegationen ägnas stor uppmärksamhet
vid bedömning av de tvångsåtgärder utredningen föreslår. Härvid bör beaktas
att saneringsbehovet i hög grad är ett storstadsproblem.

Utredningens
belysning av saneringsbehovet med ledning av uppgifter från folk- och
bostadsräkningen har kommenterats av några remissinstanser. Bostadsstyrelsen
framhåller att klassningar på kvalitetsgrupper är en mycket grov uppdelning som
endast bygger på förekomst av vissa utrustningsdetaljer I lägenheten men inte
säger något om lägenhetens funktionsduglighet eller om lägenhetens eller
byggnadens skick i övrigt. Det finns sålunda enligt styrelsen äldre lägenheter
som definitionsmässigt tUlhör kvalitetsgrapperna 12 men som ändå behöver
moderniseras. Å andra sidan torde det finnas lägenheter i kvalitetsgrapperna
37 med en sådan total kvalitet att de kan vara acceptabla under en längre tid.
Liknande synpunkter framförs av hovrätten över Skåne och Blekinge.

Statens
institut för byggnadsforskning anser att behovet av förbättringar måste
bedömas med avseende på fler kvaliteter än utrustningsstandard. För att
underlätta en säkrare bedömning i framtiden av saneringsbehovet fordras därför
att bostadsstatistiken kompletteras med uppgifter som kan tjäna som indikatorer
på dåliga boendeförhållanden. Enligt institutet kan exempelvis övervägas att
varje kommun gör en beskrivning av samtliga stadsdelar och en grov
kategoriindelning med avseende på bebyggelsens genomsnittliga ålder,
taxeringsvärden i förhållande till areal och byggnadsvolym, brandfarlighet,
inslag av störande verksamhet och andra relevanta faktorer, vilket skulle ge
en mer rättvisande uppfattning av saneringsbehovet i stort än enbart data om
enskUda lägenheter. Även SABO efterlyser komplettering av bostadsstatistiken.
Sålunda bör enligt SABO uppgifter insamlas och redovisas i fråga om
produktionskostnader vid nybyggnad resp. modernisering i saneringsområden.
Likaså är uppgifter om hyresläget efter olika saneringsåtgärder och om
hyresläget i förhållande till lägenheter i exploateringsområden av intresse.

4.3
Bostadspolitisk målsättning vid sanering

Den av saneringsutredningen angivna målsättningen
har i stort mottagits positivt av remissinstanserna. Som tidigare nämnts
riktas dock viss kritik mot begränsning av utredningsarbetet tUl flerfamiljshus
I tätorter

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 43

samt mot utredningens sätt att angripa problemen.
Invändningar görs också mot utredningens bedömning av möjligheterna att uppnå
de angivna målen.

Ett stort antal remissinstanser
uttalar ett aUmänt stöd för den av utredningen angivna bostadspolitiska
målsättningen. Till dessa hör hyresnämnden för Malmöhus län, bostadsstyrelsen,
flertalet länsbostadsnämnder, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och
Västernorrlands län, Linköpings, Helsingborgs, Örebro, Gävle och Härnösands
kommuner, Stor-Stockholms planeringsnämnd, boendeutredningen. Svenska
sparbanksföreningen, HSB, SABO, Näringslivets byggnadsdelegation och Föreningen
Sveriges stadsarkitekter.

Statens institut för
byggnadsforskning anser att utredningens konkretisering av målen för
saneringsverksamheten är otUlräcklig och statens råd för byggnadsforskning
uttalar att det för att de bostadspolitiska målen skall kunna vara vägledande
krävs en politisk målprecisering i sociala, ekonomiska och fysiska termer.
Liknande synpunkter framförs av statens planverk.

SBEF anser att målsättningen för
bostadspoUtiken måste vara att åstadkomma balans på bostadsmarknaden för att
därigenom ge hushållen förutsättningar för valfrihet i boendet. Härmed följer
att utbudet av bostäder till utformning, läge och pris skall vara väl anpassat
till konsumenternas krav och värdering. Det är inom ramen för denna målsättning
som lösningama på saneringsproblemen skall sökas. Den debatt som förekommit i
bostadspolitiska frågor under senare är har emellertid enligt SBEF visat att
konsumenternas uppfattning om bostadsstandard, miljö och pris inte i alla delar
sammanfaller med statsmakternas bostadspolitiska målsättning. SBEF anser
därför att tidigare antagna målsättningar inte utan vidare kan läggas till
grand för nya bostadspolitiska program som kräver väsentliga resurser eller
binder utvecklingen för längre tidsperiod. Ett beslut om åtgärder bör föregås
av allsidigare överväganden rörande målsättningen än de utredningen
presenterar.

Utredningens förslag i fråga om
bostadsstandard, nämligen att alla lägenheter som hör tUl kvalitetsgrupperna
37 skall modemi-seras stöds av flertalet remissinstanser som uttalar sig i
frågan. Hit hör bostadsstyrelsen, Linköpings, Norrköpings, Göteborgs och Örebro
kommuner. Svenska kommunförbundet, styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, HSB, Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska
kommunal-tekniska föreningen, Sveriges arkitekters riksförbund samt Sveriges
lantmätareförening.

Hovrätten över Skåne och Blekinge
är kritisk till förslaget med hänsyn till att det inom de angivna
kvalitetsgrapperna finns lägenheter som befinner sig i gott skick samtidigt som
en del lägenheter som är mycket nedgångna kan ha de utrastningsdetaljer som
krävs. Det finns därför

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 44

enligt hovrätten risk för att den valda målsättningen
leder till att saneringsverksamheten Inriktas mot fel lägenhetsbestånd.

Utredningens uttalande att
tillgängliga resurser i första hand bör inriktas pä att sanera det sämsta
bostadsbeståndet biträds av flera remissinstanser. Till dessa hör
bostadsslyrelsen som anser att en sträng turordning mellan lägenheter av olika
kvalitet dock knappast kan upprätthållas. Modernisering av lägenheter med
relativt god standard måste i viss utsträckning förekomma jämsides med
förbättring av det sämsta beståndet, bl. a. vid sanering områdesvis.

SAR understryker att områden som
enbart Innehåller bostäder bör saneras i första hand. Detaljhandel och kontor
har ofta blivit ett ekonomiskt nödvändigt inslag i åtminstone
totalsaneringsobjekten, vilket utredningen enligt SAR inte tUlräckligt beaktat.
Enligt Kungsholmens byalag har utredningen inte tillräckligt understrukit att
de sämsta husen bör saneras först.

Statens institut för
byggnadsforskning och SACO efterlyser en diskussion om prioriteringen mellan
de av utredningen föreslagna saneringsformerna. Institutet framhåller vidare
att målsättningsdiskussionen även borde ha berört sanerade fastigheters
funktion efter saneringen, varvid bl. a. kontoriseringsfrågan bort behandlas.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län efterlyser kriterier för prioritering
mellan olika åtgärder. Enligt länsstyrelsen utgör en analys av hur
bostadssituationen gestaltar sig för de sämst boende och hur bristerna primärt
skulle kunna avhjälpas en lämplig utgångspunkt för en åtgärdsprioritering.

Flera remissinstanser understryker
att saneringsbehovet inte får bedömas enbart med hänsyn till lägenhetens
utrustningsstandard. Med boendestandard måste enligt socialstyrelsen avses
såväl bostadens egenskaper som egenskaper hos närmiljön. Det är även angeläget
att man vid bedömning av boendestandarden studerar sambandet mellan de inre och
yttre bostadsförhållandena. Stockholms kommun framhåller att begreppet
boendestandard omfattar även områdesegenskaper som trafikförhållanden,
gemensamhetsanläggningar, friytor, omgivningshygien och stadsbild. Samspelet
meUan en lägenhets inre och yttre standard kan i viss utsträckning kompenseras
av en hög yttre standard och vice versa. Liknande synpunkter framförs av
Näringslivets byggnadsdelegation.

Saneringsutredningens målsättning
att samtliga lägenheter som inte har en godtagbar utrustningsstandard skall
moderniseras under 1970-talet möter invändningar från flertalet remissinstanser
som uttalat sig i frågan. TUIgängUga resurser i första hand på kommunal nivå
anses inte vara tillräckliga för en så hög ambitionsnivå. Till den som ifrågasätter
möjUghetema att nå målet under 1970-talet hör statens institut för
byggnadsforskning, länsbostadsnämnderna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads och Örebro län, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och
Bohus, Örebro samt Gävleborgs län, Stockholms, Malmö,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 45

Lunds,
Göteborgs och Örebro kommuner. Svenska kommunförbundet, SACO, SABO,
Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska kommunaltekniska föreningen, SAR
samt Riksförbundet för allmän hälsovård.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
understryker vikten av den av utredningen uppställda tidsplanen men vill
samtidigt betona att för den enskilda kommunen kan en snabb saneringstakt
ställa alltför stora ekonomiska krav, även om kommunen ges extraordinära
möjligheter till lånefinansiering. Frän såväl samhällsekonomisk som
planläggnings- och arbetskraftssynpunkt kan det dessutom vara fördelaktigt att
insatserna planeras för en något längre period för att undvika alltför stora
omställningsproblem. Redan av det skälet att de av utredningen föreslagna nya
hjälpmedlen inte kan vara i praktiskt bruk förrän närmare mitten av årtiondet
måste man enligt Stockholms kommun räkna med en tidsförskjutning. Kommunen
framhåller vidare att det nu torde vara tillräckligt att ange riktlinjerna för
en successiv förbättring av bostadsstandarden. Takten i standardhöjningen
kommer att bero på vilka resurser som ställs till förfogande. Göteborgs och
Malmö kommuner föreslår att saneringen under 1970-talet i första hand inriktas
på kvalitetsgrupperna 47. EnUgt Malmö kommun bör man undersöka om inte
lägenheterna i grupp 3 under tiden kan användas som evakueringslägenheter.
Svenska kommunförbundet uppfattar utredningens bedömning av saneringstakten
som en genomsnittsbedömning för riket. Förbundet anser, bl. a. med hänvisning
tUl boendeutredningens arbete, att det är mindre lämpligt med någon gräns för
den tid inom vUken alla omoderna lägenheter skall vara sanerade. Mot bakgrund
av det äldre bostadsbeståndets kondition och de sociala missförhållanden som
sammanhänger med en bristfällig boendemiljö är det dock angeläget att alla
ansträngningar inriktas på att uppfylla utredningens målsättning beträffande
saneringstakten. Den tidplan som utredningen föreslår måste enligt
Näringslivets byggnadsdelegation göras mer flexibel. De uppställda
standardkraven måste modifieras och kunna anpassas tiU rådande oUkheter i
skilda boendemiljöer. Hänsyn måste även kunna tas till lokala förhåUanden.

Vad utredningen har anfört om standardskillnader
inom saneringsområden har föranlett kommentarer från några remissinstanser.
Till dessa hör bostadsstyrelsen som betonar att ett väsentligt mål för bostadssaneringen
är att motverka kategorisering av bostadsområdena. Styrelsen framhåller
särskUt risken för en allt för exklusiv sanering till höga kostnader, som leder
tiU att endast hushåll med mycket god betalningsförmåga kan efterfråga
lägenheterna. Enligt länsbostadsnämnden i Kalmar län utgör sanering av det
äldre bostadsbeståndet I städer och tätorter en mycket viktig del av
framtidens bostadsproduktion. Det ger inte endast ett nytillskott av välbelägna
goda bostäder utan utgör även ett operativt ingrepp I sociala sjukdomshärdar,
innebärande bättre betingelser för en social rehabilitering av
saneringsområdenas invånare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 46

Stockholms kommun anser att begreppet allsidig
befolkningssammansättning används alltför onyanserat i betänkandet. Enligt
kommunen bör givetvis en ekonomisk bostadssegregation motarbetas. Däremot
finner kommunen det inte lika självklart att varje del av ett bostadsområde
skall ha en allsidig befolkningssammansättning i avseende på hus-hällstyper.
Det nuvarande lägenhetsbeståndets sammansättning och andra egenskaper hos
bostadsområdena varierar i en kommun liksom efterfrågan från olika
hushållstyper. Ungdoms- och pensionärshushåll t. ex. har andra behov av
bostadsutrymme och service än barnhushållen. I Stockholms innerstad dominerar
smålägenheterna det nuvarande beståndet. Kommunen finner det varken
realistiskt eller önskvärt att annat än pä lång sikt eftersträva en allsidig
hushällssammansättning i innerstan. Ett av de bostadspolitiska problem som
återstår att lösa är enligt länsbostadsnämnden i Gävleborgs län de
ensamståendes och ungdomens bostadsproblem. För ensamstående är det särskilt
angeläget att bostäderna placeras i de centrala delarna med hänsyn till
speciella behov av service. Länsbostadsnämnden bedömer att efterfrågan på bostäder
för ensamstående kommer att öka på grund av ökad hushållssprängning och ökat
motstånd mot inneboendesystemet. EnUgt nämnden bör därför ett större antal
smålägenheter produceras i saneringsområden.

Det torde vara självklart att en sanering i sig
inte löser de sociala problemen anser LO. Tvärtom kan man befara att vissa
gruppers problem skärps efter en genomförd sanering, nämligen om de inte har
ekonomiska möjligheter att bo kvar i eUer återflytta till området utan tvingas
flytta tUl en annan bristfällig miljö. En saneringspolitik med den inriktning
som saneringsutredningen skisserar måste därför baseras på bostadspolitiska
värderingar och målsättningen att också ge inkomstsvaga hushåU möjlighet att
efterfråga de sanerade bostäderna. Om så inte sker måste enligt LO:s mening
saneringsmetoder och stödåtgärder utformas så att dessa grupper ges sädan
möjlighet. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska riksbyggen samt
Sveriges socionomförbund understryker de sociala problemen.

Flera remissinstanser framhåller att planeringen
måste kombineras med sociala åtgärder eller ett socialt handlingsprogram.
Arbetet med ett sådant program kan enligt socialstyrelsen lämpUgen grundas på
principen att uigen skall tvingas bo i en dålig lägenhet på obestämd tid. De
saneringsprogram som utredningen föreslår att kommunema skall upprätta kan bli
instmment för att identifiera de hushåU som är i första hand aktuella för
flyttning till bättre lägenheter. I samråd med dessa hushåll bör därefter deras
återstående boendetid i området fastställas. Vetskapen om möjligheten att fä
flytta till bättre förhållanden finns då levande hos områdets invånare och
bidrar i sig själv till att motarbeta förslunaning-en. Förberedande arbete och
åtgärdsförslag för aktuella saneringspro-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 47

jekt
måste enUgt socialstyrelsen administteras i samarbete med kommunens
socialvårdande organ. Enligt TCO är slumbostadsmiljöer ett resultat av
växelverkan mellan dåligt fastighetsunderhåll och en ansamling av fattiga,
sjuka, gamla och socialt avvikande människor. Genomförs tekniska förbättringar
utan hänsyn tUl detta tvuigas dessa människor på grund av höga boendekostnader
att flytta till andra nedgångna bostadsmiljöer. En lyckad sanermgsinsats måste
därför föregås av omfattande social planering inriktad på att insatsen skall
förbättra bostadsförhållandena för de människor som bor sämst. Länsstyrelsen i
Stockholms kommun understryker att upprastning måste kompletteras med
bostadssociala åtgärder exempelvis genom att de nu utgående bostadstilläggen
utsträcks tUl att gälla även famUjer utan barn samt ensamstående. Liknande
synpunkter framförs av Stockholms kommun. Erfarenheter frän genomförda
saneringar visar enligt Sveriges socionomförbund att hyresgästema utsätts för
stora påfrestningar och i vissa fall personliga katastrofer som en följd av
genomgripande tvångsåtgärder. Förbundet anser det därför vara ett absolut krav
att utredningen kompletteras med ett socialt handlingsprogram där de berörda
medborgarnas situation och krav på hänsyn kommer till uttryck och att denna
sociala planering integreras med den tekniska planeringen.

Bostadsstyrelsen framhåller att det finns
konflikter mellan målet att främja en allsidig hushällssammansättning och målet
att förbättra bostadsstandarden. Detta ställer stora krav på hanteringen av
evakueringsfrågorna. Styrelsen framhåller betydelsen av att kommunema på
olika sätt begränsar de påfrestningar som saneringen kan innebära för vissa
hushåll genom att de tillfälligt eller permanent tvingas flytta tUl andra
bostadsområden. MöjUgheter att genomföra moderniseringar utan evakuering av
hyresgästerna eller under en kortare tids evakuering bör prövas.

Bostadsstyrelsen redovisar vissa uppgifter om
hushällsstrukturen i halvmodema och omodema lägenheter i flerfamUjshus. Av
redovisningen framgår att småhushållen dommerar mycket starkt, medan
barafamil-jema utgör en tämligen liten grapp. Det relativa antalet unga bostadsföreståndare
är större i det omodema beståndet än i flerfamiljshusen i genomsnitt, medan
äldre bostadsföreståndare är överrepresenterade i halvmodema lägenheter. De
hushållstyper som dominerar det halvmodema och omoderna beståndet har en låg
inkomstnivå. Man måste därför enligt bostadsstyrelsen räkna med att lösningen
av bostadsfrågan för små hushåll med låga inkomster är ett väsentligt problem
vid genomförandet av saneringen.

SACO anser det som ett värde i sig om den boende
inte tvingas bort frän sin invanda miljö. SACO förordar därför att
saneringsåtgärdema, när de boende så önskar, inriktas på mindre omfattande
åtgärder.

Några
remissinstanser tar upp frågan om hushållens rätt till

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 48

återflyttning i samband med sanering. Enligt
socialstyrelsen bör en av utgångspunkterna vid sanering vara de i området
boendes behov av högre boendestandard. Saneruigen bör därför medföra att dessa
bereds möjlighet att flytta tUlbaka till området efter saneringen. Frågan om att
tillförsäkra tidigare hyresgäster en reell möjlighet tUl återflyttning måste
enligt LO beaktas, medan SACO vUl gå längre och anser att bestämmelser om
hushållens äterflyttningsrätt bör Införas I hyreslagen. Statens råd för
byggnadsforskning påtalar konflikten mellan önskemålet om en allsidig
hushållssammansättning och möjligheter till kvarboende efter sanering. Mänga
äldre bostadsområden har en ensidig befolkningssammansättning. Ett omfattande
kvarboende efter sanering i dessa områden står uppenbarligen i strid med målet
för befolkningssammansättningen.

Utredningens uttalande att kommunerna skall ställa upp mål
för bostadskostnaderna samt verka för att de realiseras stöds av
bostadsslyrelsen. Styrelsen framhåller dock att det kan ta lång tid innan flertalet
kommuner kan fä ett väsentligt inflytande på bostadskost-nadema. Styrelsen
påpekar vidare att det föreligger en oklarhet i fråga om den praktiska
tiUämpnlngen av kommunala kostnadsmälsättnlngar med hänsyn till tillämpningen
av hyreslagens bestämmelser om prövning av begärd hyra. Liksom utredningen
anser emellertid styrelsen att kommunema kan påverka hyresnivån i
saneringsområden genom att de kommunala och allmännyttiga företagen i ökad
omfattning blir ägare av såväl nybyggda som moderniserade lägenheter.

Utredningens markpolitlska målsättning har fått ett
blandat mottagande. TUl dem som uttalar sig positivt om förslaget hör
bostadsslyrelsen, länsbostadsnämnderna i Älvsborgs och Västmanlands län,
statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län,
Stockholms och Linköpings kommuner, boendeutredningen, LO, Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska riksbyggen samt Sveriges lantmälareförening.
Enligt Stockholms kommun måste det allmänna få ett dominerande inflytande över
bostadssaneringen för att snabba resultat skall kunna nås och för att
saneringen skall kunna genomföras utan privata vinst- och
spekulationsintressen. Det är nödvändigt att kommunen direkt engagerar sig i
saneringen i första hand genom att kommunala bolag förvärvar
saneringsfastigheter och svarar för saneringen. När de kommunala bolagen
förvärvar saneringsobjekt, bör som huvudprincip gälla att marken skall övergå
i kommunens ägo och upplåtas med tomträtt. För ett kommunalt övertagande av
saneringsmogna hyresfastigheter talar också enligt kommunen starka
principiella skäl.

Med anledning av att utredningen i sina beräkningar av
medelsbehovet för markförvärvslån har utgått från att kommunema skulle ha rådighet
över 60 % av fastighetskapitalet i äldre bostadsområden anför bostadsstyrelsen
att det knappast finns anledning att ange något särskilt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 49

tal som riktpunkt för det kommunala markinnehavet. Behovet
av kommunala markförvärv torde variera. Varje kommun måste därför i sitt
markpolitiska handlingsprogram ta ställning till behovet av markförvärv.

Kritiska mot utredningens
markpolitiska uttalanden är statens hyresnämnd. Handelskammaren i Göteborg,
SACO, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, SBEF samt
Näringslivets byggnadsdelegation.

Styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
anser att fastighetsägare som bereds ekonomiska möjligheter att rusta upp sina
fastigheter inom ramen för bostadssaneringsprogrammen också kommer att
verkställa behövliga åtgärder. Kommunala förvärv av den anledningen att
fastighetsägare inte underhäller och rustar upp sina fastigheter torde behöva
förekomma endast i undantagsfall. Med den omfattning som de allmännyttiga
företagens saneringsverksamhet redan nu har torde deras prisbildande funktion
för hyressättningen i enlighet med bestämmelserna om bruksvärdehyra på de
flesta orter vara säkrad. Någon mer omfattande ökning av förvärven från
kommunernas sida i fråga om saneringsfastigheter torde därför enligt styrelsen
inte vara erforderlig för detta ändamål. Näringslivets byggnadsdelegation anser
att kommunala fastighetsförvärv i den omfattning utredningen föreslär inte har
nämnvärt med saneringsfrågan att göra. Förslaget tycks snarare ha en ideologisk
bakgmnd. Såväl kommunemas ekonomi som ekonomin inom fastighetsförvaltningen är
f. n. så ansträngd att ekonomiska och tekniska effektivitetsfrågor i stället
borde få vara avgörande när ställning tas till vilka medel som skall användas
för att på bästa sätt främja saneringsverksamheten. Delegationen förordar att
effektiva samverkansformer utvecklas mellan kommunema och fastighetsägarna
såväl i samband med ägarbyten som i fråga om inordnande av olika projekt i
saneringsprogrammen.

4.4 Samhällsekonomiska synpunkter

Flera remissinstanser framhåller
att behandlingen av de samhällsekonomiska följderna av utredningens förslag är
knapphändig. Vidare påtalas att kostnaderna för småhussaneringen och
miljösaneringen inte beaktats i kalkylerna.

Utredningens uttalande att
anspråken på resurser för saneringen knappast framstår som något stort
samhällsekonomiskt problem ifrågasätts av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Enligt fullmäktiges mening måste ett genomförande av saneringsprogrammet ställa
icke obetydliga krav pä samhällsekonomin. Inte minst innebär det betydande
påfrestningar på kommunernas och statens finansiella resurser liksom stora
anspråk på kapitalmarknaden. Även styrelsen för Konungariket Sveri-

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 50

ges
stadshypotekskassa ifrågasätter riktigheten i utredningens uttalande. Enligt
styrelsen synes kostnaderna uppgå till betydande belopp.

Med hänvisning till överväganden beträffande
inriktningen av landets totala investeringar som gjorts i andra sammanhang
framhåller fullmäktige i riksbanken att saneringsverksamheten bör inordnas i
det totala bostadsbyggandet på ett sådant sätt att de långsiktigt kalkylerade
bostadsinvesteringamas volym i stort sett hålls opåverkade av förskjutningen
mot en större andel sanering. Liknande synpunkter framförs av styrelsen för
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska sparbanksföreningen. Med
hänsyn till bl. a. kommunernas ekonomiska situation finner även Svenska
kommunförbundet det nödvändigt att både ombyggnads- och
nybyggnadsinvesteringarna fördelas inom den ram som f. n. anvisas för
bostadsbyggandet. Kommunerna har härvid möjlighet att verkställa fördelningen
med beaktande av bl. a. verkningar pä följdinvesteringar vid olika alternativ.
Samtidigt kan hänsyn tas till den långsiktiga ekonomiska och fysiska
planeringen. Länsstyrelsen i Västemorrlands län och Gävle kommun hävdar däremot
att en ökad saneringsverksamhet inte får inkräkta på resurserna för
nyproduktion. Länsstyrelsen anför vidare att den stora bostadsbristen i länet
inte kan avhjälpas med en intensifierad bostadssanering. Denna ger nämligen
utslag I kvalitativa snarare än i kvantitativa termer.

Flera remissinstanser behandlar de
kommunalekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag. Man konstaterar
allmänt att höga krav kommer att ställas pä kommunemas finansieringsverksamhet.
Statens råd för byggnadsforskning anser att det troligen blir den kommunala
ekonomin som kommer att ange ramen för saneringsverksamhetens omfattning under
1970-talet. Stockholms kommun konstaterar att tillsammantagna ställer
saneringsutredningens förslag anspråk på resurser som skulle få betydande
konsekvenser för kommunens budget. Utrymmet för nya åtaganden inom ramen för
denna budget är dock mycket begränsat och kommer sä att förbli enligt den
bedömning som nu kan göras. Saneringsverksamhetens omfattning och tempot I
saneringsarbetet måste därför enligt kommunen i huvudsakliga delar bero på hur
pass effektivt det statliga stödet i form av markförvärvslån och tomsrätts-lån
på rimUga villkor, utvidgade bostadsbidrag m. m. kommer att bli.

Riksantikvarieämbetet anlägger ett vidare
perspektiv på de ekonomiska frågoma. Omflyttning av människor med därav
följande sociala och ekonomiska problem, kapitalsvaga verksamheters upphörande
samt den direkta kapitalförstörning, som rivning av tekniskt sett fullt brakbara
byggnader utgör, innebär kostnader för samhället, som visserligen är svåra att
beräkna men som icke rimligen får försummas vid bedömningen av vilken
saneringsmetod som skall väljas. Också de kulturhistoriska och mänskliga
värden, som ligger i en ofta genom århundraden framvuxen stadsmiljö, måste
enligt ämbetets mening betraktas som en

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 51

tillgång
för samhäUet och bör sålunda finnas med bland övriga faktorer som påverkar
valet av saneringsmetod, utarbetandet av bostads-saneringsplaner och skapandet
av låneformer.

4.5
Planering genom bostadssaneringsprogram

Förslaget att kommunerna skall upprätta särskilda
bostadssaneringsprogram får stöd av samtliga remissinstanser som uttalat sig i
frågan. Till dessa hör socialstyrelsen, AMS, bostadsstyrelsen, flertalet länsbostadsnämnder,
statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning,
statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Göteborgs och
Bohus, Örebro samt Västernorrlands län, Stockholms, Solna, Täby, Linköpings,
Norrköpings, Helsingborgs, Lund, Göteborgs, Örebro, Gävle och Hudiksvalls
kommuner, Stor-Stockholms planeringsnämnd. Västra Östergötlands
hyresgästförening, Skånes handelskammare, boendeutredningen, fullmäktige i
riksbanken. Svenska kommunförbundet, LO, SACO, Svenska sparbanksföreningen,
SBEF, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, HSB,
Svenska riksbyggen, SABO, SAR och Sveriges lantmätareförening.

Bostadsstyrelsen framhåller att en ökad kommunal
planerlngsaktivl-tet är nödvändig för att målen för bostadssanering skall kunna
realiseras. Styrelsen har inga invändningar mot utredningens förslag till programinnehåll
men framhåller att verksamheten bör utvecklas successivt. Statens råd för
byggnadsforskning betonar de sociala aspektema och redogör för olika försök
att vidga möjligheterna till inflytande från de boendes sida. Rådet anser att
en områdesavgränsning är nödvändig och att resurserna bör koncentreras till de
fastigheter eller delar av saneringsområden där saneringsbehovet är störst.
Enligt statens planverk är förslaget om bostadssaneringsprogram av stort
intresse och bör kunna få betydelsefulla konsekvenser för hela den kommunala
verksamhetsplaneringen. Genom sådana program kan man få en helhetssyn på
planeringen och en gemensam bas för de kommunala sektorernas långsiktiga
planering inom redan utbyggda områden. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län
skulle upprättande av kommunala bostadssaneringsprogram som en del av det
kommunala bostadsbyggnadsprogrammet bidra till att åstadkomma en bättre balans
mellan nyexploatering och sanering.

Svenska kommunförbundet nämner att
saneringsverksamheten i flera större kommuner baseras på program och planer av
varierande omfattning och detaljeringsgrad. Genom utredningens förslag kan en
enhetlig metodik erhållas. Förbundet betonar också programmets värde som
underlag för olika kommunala aktiviteter och som informationskälla för externa
intressenter som fastighetsägare, hyresgäster, affärs-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 52

idkare och deras organisationer. Det kan enligt förbundet
Ifrågasättas om samtliga kommuner har behov av ett särskUt bostadssaneringsprogram.
Förbundet anser dock, bl. a. med hänsyn till att en koppling med
bostadsbyggnadsprogrammet är möjlig, att samtliga kommuner bör upprätta
bostadssaneringsprogram. Upprättande av ett någorlunda fullständigt
bostadssaneringsprogram kommer att ställa stora krav på personella och därmed
också ekonomiska resurser för kommunerna. Kostnadsaspekterna och även rent
praktiska skäl talar enligt förbundet för att saneringsprogrammet bör få växa
fram successivt och att kravet på fullständighet stäUs först sedan planeringen
pågått några år.

I någon mån kritiska synpunkter
kommer från SBEF som visserligen instämmer i att saneringsprogram behöver
upprättas men som anser att detta inte kan ske utan samverkan meUan kommun och
saneringsintressenter. Kommun bör enligt SBEF vara skyldig att i programmet
inbegripa projekt som aktualiserats av fastighetsägare. Projektet som har
tagits in i programmet skall kunna påräkna statligt lån, evakuerings-hjälp,
turordning och byggkvot.

Flera remissinstanser understryker
att saneringsprogrammen bör utgöra en integrerad del av
bostadsbyggnadsprogrammen. Därmed skulle enligt Stor-Stockholms planeringsnämnd
saneringsverksamheten blir föremål för de aUmänna bostadspolitiska bedömningar
beträffande behovet av åtgärder för att främja bostadsförsörjningen, som måste
göras i programverksamheten. Inom ramen för ett totalt bostadsförsörjningsprogram
kan bedömningar göras av de tillgängliga resursernas fördelning på
nyexploatering, totalsanering och modemisering.

Några remissinstanser har
synpunkter på vilka som bör delta i programarbetet. Sålunda bör enligt socialstyrelsen
de sociala nämnderna och hälsovårdsnämndema aktivt delta i programarbetet.
Riksantikvarieämbetet anser att företrädare för kulturminnesvården bör få
delta i programarbetet och MUS 65 att antikvarisk expertis bör anlitas både vid
planeringen för saneringsomräden och vid upprättandet av
bostads-saneringsprogrammen. Liknande synpunkter framförs av SACO. Enligt SBEF
bör fastighetsägares och andra saneringsintressenters sakkunskap utnyttjas
under planeringsskedet.

4.6 Administration och projektledning

Saneringsutredningens uttalande att
kommunen aktivt bör leda och delta i saneringsprocessen har vunnit anslutning
bland ett stort antal remissinstanser. Till dessa hör bostadsstyrelsen,
flertalet länsbostadsnämnder, statens institut för byggnadsforskning, statens
hyresråd, statens planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms
och Västernorrlands län, Stockholms, Linköpings, Göteborgs, Örebro och Gävle
kommuner, boendeutredningen, Svenska kommunförbundet, LO, SACO,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 53

Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästeritas riksförbund, HSB, Svenska riksbyggen
och Sveriges lantmätareförening.

En
starkt positiv inställning tUl syftet med och inriktningen av saneringsutredningens
förslag intas av bostadsstyrelsen. Styrelsen understryker att samhällets
åtgärder inte bara bör syfta till att öka saneringens omfattning. Det är också
i hög grad angeläget att påverka saneringens inriktning så att de
bostadspolitiska intentionerna tillgodoses bättre än hittills. Länsstyrelsen i
Stockholms län ser möjligheterna tiU kommunal medverkan och styrning som en
garanti för fullföljande av bostadssaneringsprogrammen. Svenska
kommunförbundet delar utredningens uppfattning att kommunen måste aktivt leda
och delta I saneringsprocessen och understryker att saneringen har intimt
samband med komplicerade sociala och miljömässiga problem som endast det
allmänna kan klara. Man måste undvika att mera kortsiktiga ekonomiska motiv får
diktera lösningarna. Med hänsyn till den skiftande omfattningen av
sanerings-verksamheten bör dock enligt förbundet de former i vilka verksamheten
skall bedrivas avgöras av kommunerna själva. EnUgt LO är det nödvändigt att
kommunen blir den sammanhållande kraften i bostadssaneringen. Därmed måste
kommunerna också bil den dominerande mark-och fastighetsägaren i första hand 1
tätorternas centrala delar. Först då kan saneringen genomföras efter ett
långsiktigt perspektiv och efter ett program som är byggt på bostadspolitiska
målsättningar. LO stöder därför alla de i utredningen föreslagna åtgärderna som
kan öka kommunemas kontroll över bostadsmarknaden. Med hänsyn till graden och
arten av de hänsyn som måste tas vid genomförandet av saneringsobjekt finner
Svenska riksbyggen det nödvändigt att verksamheten genomförs i kommunal regi.
Olika delar av genomförandeprocessen bör kunna lämnas ut till konsulter inom
resp. område. Kommunala organ eller under kommunalt inseende arbetande företag
måste dock stå som ansvariga för genomförandeprocessen.

Några
remissinstanser är kritiska mot att kommunen skall inta en ledande ställning I
saneringsprocessen. TUl dessa hör SBEF som anser att utredningen uppenbart har
underskattat viljan och förmågan hos enskilda att delta i
saneringsverksamheten. Enligt föreningen är denna inställning obefogad. Den
uppmstnings- och saneringsverksamhet som förekommit de senaste åren visar att
moderniseringsarbeten kommer tUl utförande om ekonomiska förutsättningar finns.
Mot bakgrund av såväl det kommunala som statliga finansiella läget finner
föreningen det nödvändigt att saneringsverksamheten allmänt inriktas på intim
samverkan mellan kommun och saneringsintressenter. Det hade därför varit önskvärt
att utredningen mera inriktat sina förslag på att underlätta för enskUda
förvaltare att genom olika former av samverkan vidta de frän allmän synpunkt
önskvärda åtgärderna. Kommunemas deltagande i saneringsprocessen bör enligt
föreningen vara inriktat på en planerande

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 54

och
samordnande roll i planermgsfasen. Däremot föreligger inga tyngre vägande skäl
för kommunala engagemang för projektering och fastighetsförvärv. Kommunala
fastighetsförvärv bör förekomma enbart som ett komplement till
saneringsätaganden från andra parter. Föreningen anser dock att en kommun i
vissa situationer bör genomföra expropria-tioner till förmån för andra
saneringsintressenter. Liknande synpunkter framförs av Näringslivets
byggnadsdelegation. Även SACO, Skånes handelskammare och Handelskammaren i
Göteborg förordar att åtgärder vidtas för att främja samverkan mellan samhälle
och saneringsintressenter.

Vissa
remissinstanser diskuterar frågan om de boendes möjligheter till medinflytande
i saneringsprocessen. Statens institut för byggnadsforskning framhåller att
det finns förutsättningar att direkt tillvarata de boendes erfarenheter vid
planeringen av fortsatt användning av befintlig bebyggelse. Hittills har
flertalet boendeundersökningar legat tUl grund för planeringen av nya områden.
Detta innebär att ett abstrationsmo-ment måste införas. I befintliga områden
kan erfarenheterna och önskemålen relateras direkt till den fysiska
verkligheten. De boendes erfarenheter kan vidare ge underlag för återföring av
kunskaper av bostadsteknisk, social och byggnadsteknisk art. Enligt Östra
Östergötlands hyresgästförening bör de kunskaper som hyresgäströrelsens
kontaktkommittéer har med fördel kunna utnyttjas. SACO framhåller att de
boende bör få ett starkt inflytande över valet av saneringsåtgärd och enligt
Riksförbundet för allmän hälsovård bör bostadskonsumenternas värderingar ges
möjlighet att påverka produktutformning, utrustningsstandard och därmed priset.

4.7
Kreditstöd

4.7.1
Kreditförsörjningen

Bostadsstyrelsen understryker vikten av att bibehålla
den särskilda ram för räntebärande lån till ombyggnad och förbättring som redan
nu finns och att denna bÖr utökas i takt med behovet såsom det framkommer i
bostadssaneringsprogrammen. Härigenom vinner man att moderniseringsalternativ
inte stoppas samt att besvärliga fördelningsproblem och icke avsedda styrningar
av saneringsverksamhetens Inriktning kan undvikas.

Majoriteten 1 Svenska kommunförbundet har intet att
erinra mot att en särskUd medelsram anvisas på sätt som utredningen föreslagit.
Förbundet förutsätter emellertid att saneringstakten anpassas till kommunernas
planering och ekonomi.

Fullmäktige
i riksbanken ifrågasätter om inte motivet för en särskild medelsram för
statliga lån till modemisering är behovet av att uttrycka ramen i ekonomiska
mått eftersom kostnaderna varierar starkt från

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 55

lägenhet till lägenhet liksom från hus till hus. F. n.
uttrycks ramarna för nybyggnad i kvadratmeter våningsyta. Fullmäktige förordar
värderamar i stället för fysiska ramar för att därigenom få en effektivare
styrning av bostadsinvesteringarnas volym och även en bättre kontroll på
bostadsbyggnadskostnadernas tillväxt. Syftet med användningen av ramar är
nämligen att styra ianspråktagandet av reala resurser över huvud taget och ett
värdemässigt mått synes härvid i princip överlägset. Svårigheterna med en
kvadratmeterram blir påtagliga vid större olikheter i kostnader på ytenhet.
Man bör därför utreda möjligheterna att i framtiden övergå till värdemässigt
bestämda ramar. Mot bakgrund av de överväganden beträffande inriktningen av
landets totala investeringar som görs i olika sammanhang anser fuUmäktige det
angeläget att saneringsverksamheten inordnas i det totala bostadsbyggandet på
ett sådant sätt att de långsiktigt kalkylerade bostadsinvesteringarnas volym i
stort sett hälls opåverkad av förskjutningen mot en större andel sanering.

4.7.2 Regler för återbetalning

Saneringsutredningens förslag till
ändrade låneregler har mött en positiv reaktion bland flera remissinstanser som
allmänt uttalar sitt stöd för åtgärder som leder tiU lägre länekostnader.
Några av dem har dock anfört erinringar på vissa punkter. Till dem som uttalat
sig positivt hör riksantikvarieämbetet, vissa länsbostadsnämnder, statens
hyresråd, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Örebro samt
Gävleborgs län. Svenska kommunförbundet, Hyresgästernas riksförbund och HSB.

Endast ett fåtal remissinstanser är positiva till
utredningens förslag om sänkning av basannuiteten vid totalsanering.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Örebro och
Gävleborgs län samt några länsbostadsnämnder har inget att erinra mot
förslaget. Bo-endeutredningen är tveksam till förslaget men anser att de
hyrespolitis-ka fördelarna talar för förslaget. Detsamma gäller Svenska
kommunförbundet som tUlägger att paritetslåneutredningen (numera bostadsfinansieringsutredningen)
bör ägna uppmärksamhet åt dessa problem. Svenska byggnadsarbetareförbundet och
Svenska riksbyggen varnar för att olika låneformer och inte behoven kan komma
att styra saneringsåtgärderna men stöder förslaget om sänkt basannuitet. Sä
gör även Hyresgästernas riksförbund och HSB.

Till den som avstyrker förslaget om sänknmg av
basannuiteten hör riksantikvarieämbetet, bostadsstyrelsen, flertalet
länsbostadsnämnder, länsstyrelsen i Malmöhus län, MUS 65, fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, LO, SACO, SABO och Näringslivets
byggnadsdelegation.

Riksantikvarieämbetet, MUS 5, LO,
SACO, SABO och Riksförbundet för allmän hälsovård framhåller särskilt att
sänkt basannuitet kan

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 56

verka styrande mot rivning och nybyggnad och efterlyser
ett lånesystem som är neutralt i förhällande till omfattningen av saneringsinsatsema.
Även bostadsstyrelsen anför styrningseffekten som skäl mot förslaget och
påtalar dessutom andra nackdelar med förslaget. Det medför risker för högre
markpriser i centrala delar och besvärande gränsdragningsproblem kan uppkomma
mellan centrala och perlfera områden. Förlängningen av amorteringstiden och
den större skuldökningen kan innebära betydande kreditrisker. Vidare torde
inget eUer ett mycket begränsat utrymme finnas för återbeläning när detta blir
aktueUt om ca 30 är.

Länsbostadsnämnden i Älvsborgs län
hävdar att förslaget på grund av ökade markpriser inte kommer att leda tiU
lägre bostadskostnader. Stockholms kommun påpekar att det är tveksamt om lägre
kapitalkostnader leder till lägre hyror vid tiUämpning av hyreslagen.
Fullmäktige i riksbanken. Svenska bankföreningen, SBEF samt Näringslivets byggnadsdelegation
anför den Ökade kreditrisken och den stora skuldökningen som huvudsakliga skäl
för avstyrkan. De flesta instanser som avstyrker utredningens förslag anser att
paritetslåneutredningens, numera bostadsfinansieringsutredningens, förslag bör
inväntas innan en sänkning av basannuiteten kan bli aktuell.

Förslaget att amorteringstiden för
bostadslån för upprustning i särskilda fall skall kunna utsträckas till 25 år
tillstyrks av några remissinstanser, bland dem bostadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Malmöhus län, Örebro kommun och SAR.

Länsbostadsnämnden i Örebro län
anför att erfarenhetema från hittillsvarande upprustningar visar att det
erforderliga hyresuttaget i åtskilliga fall ligger på för hög nivå och
ifrågasätter om utredningens förslag får sädan hyressänkande effekt att
upprustningsverksamheten kan få önskad omfattning.

SACO och Näringslivets
byggnadsdelegation framhåller upprustningslånens dåliga villkor i jämförelse
med andra län som t. ex. förbättringslänen och säger att detta måste minska
benägenheten hos fastighetsägarna att modemisera med utnyttjande av
upprustningslån.

FuUmäktige i riksbanken avstyrker
den föreslagna förlängningen av amorteringstiden på grund av den ökade
kreditrisk som förlängningen skulle medföra.

Förslaget om förlängning av
amorteringstiden för bostadslån för ombyggnad tUl 40 är har mött en positiv
reaktion bland de tidigare nämnda remissinstanserna som aUmänt har uttalat sig
för de låneregler som har föreslagits av utredningen. Däremot avstyrks förslaget
av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Södermanlands och Skaraborgs län,
fullmäktige i riksbanken, styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa. Svenska sparbanksföreningen, SBEF samt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 57

Näringslivets
byggnadsdelegation. Avstyrkandena grundas i huvudsak på kreditriskskäl.

Utrednmgens förslag att den för bostadslån för
ombyggnad nu gällande låneformen med s. k. rak amortering skaU ersättas med
annuitetslån tillstyrks av flertalet remissinstanser som har yttrat sig om
kreditstödet. Negativa tUl förslaget är I huvudsak endast SBEF och Näringslivets
byggnadsdelagtion. Dessa remissinstanser är också kritiska till utredningens
förslag om valfrihet mellan paritetslån och annuitetslån. Bostadsstyrelsen
anför i denna fråga att en föratsättaing för paritetslån bör vara att
fastigheten får en sådan standard att ytterligare investeringar mte behövs
under lånets löptid.

Önskemål om neutrala låneformer förs fram i flera
remissyttranden.

Stockholms
kommun anser att man som ett första steg bör sträva efter att göra låneformerna
neutrala så att kreditsystemet inte verkar styrande mot viss standard. Detta
kan ske genom att ge möjlighet till paritetslån till alla förnyelseformer. Som
ett andra steg bör man söka finna läneformer som ger prioritet åt socialt
angelägna förnyelseåtgärder. Allmänt sett bör saneringsåtgärdemas omfattning
inte utgöra urvalsgrand för lätt ef orm.

Boendeutredningen,
SABO och HSB förordar att de båda låneformerna sammanslås till en enda typ av
moderniseringslän. Återbetalningstiden för annuitetslån resp. basannuiteten för
paritetslån bör bestämmas med utgångspunkt i åtgärdernas omfattning och en
bedömning av återstående brukningstid.

Några remissinstanser däribland statens institut
för byggnadsforskning, Föreningen Sveriges stadsarkitekter och Riksförbundet
för allmän hälsovård anser att kreditvUlkoret bör utformas så att möjlighet ges
till ett utbud av olika standardnivåer liksom ombyggnad i etapper. Vid val av
nivå bör hänsyn tas även till de boendes önskemål.

4.7.3
Standardkrav vid långivning

Bostadsstyrelsen anser att sådana byggnads- och
bostadstekniska krav inte bör ställas som förorsakar väsentliga kostnader utan
att medföra påtagligt förbättrad funktion för de boende.

För hus som inte kan få bostadslån tUl ombyggnad
anser bostadsstyrelsen att det bör finnas en möjUghet tUl upprastningslån.
Standardkraven för detta lån bör normalt mte understiga den lägsta godtagbara.
Avsteg bör dock kunna göras om den beräknade återstående livslängden är kort
eller om upprustningen planeras att genomföras i etapper.

En del remissinstanser framför önskemål om ett
lånesystem som inte är så läst i sin utformning som det nu gällande.
Riksantikvarieämbetet anser att frågan om vilken teknisk och funktionell
standard som skall krävas utöver den lägsta godtagbara måste avgöras i varje
enskilt fall

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 58

och
bli beroende av vilka möjligheter som byggnaden härvid erbjuder utan att
kvaliteter av annat slag behöver offras.

Statens institut för byggnadsforskning ifrågasätter
om Inte låneformerna bör konstrueras så att ett rikare urval av standardnivåer
vid sanering erhålls. Lånekonstruktionen bör i större utsträckning stimulera
tiU successiva moderniseringar till en för de boende acceptabel och önskvärd
standard.

Stockholms kommun framhåller att de nuvarande
lånereglema gynnar omfattande saneringsåtgärder framför mer begränsade
förbättringar och upprastningar. Saneringsutrednmgens förslag innebär på denna
punkt inte några större förändringar och tUlgodoser mte önskemålen att med
begränsade åtgärder förbättra bostadsförhållandena i äldre bostadsområden.

Vid ombyggnad eller förbättrmg måste enligt
Stor-Stockholms planeringsnämnd hänsyn tas till den enskilda fastighetens
speciella förutsättningar. Standardkraven får inte ställas så högt och vara så
låsta att onödiga ingrepp framtvingas eller att onödiga kostnadsfördyringar
erhålls. Alltför höga och detaljerade krav i standardhänseende kan innebära att
modemiseringsverksamheten inte kommer att öka på totalsaneringens bekostnad
utan leda tiU motsatt resultat.

Boendeutredningen anser att långivningens
utformning i princip inte bör styra val av saneringsform. Detta val bör i
stäUet styras utifrån bostadssociala, tekniska, fastighetsekonomiska,
samhällsekonomiska och mUjömässlga överväganden. Vidare framhåller
boendeutredningen att en uppdelning av moderniseringslånen på ombyggnadslån och
upprustningslån kan vara mindre tillfredsstäUande. Utredningen förordar att de
två låneformema slås samman. Amortermgstid och äterbetalningsmetod bör regleras
endast av omfattningen och varaktigheten av vidtagna moderniseringsåtgärder.
Längsta amorteringstid för modemiserlngslån bör överensstämma med
amorteringstiden för bostadslån till nybyggnad. Svenska riksbyggen ifrågasätter
om det finns skäl för en så stark differentiering av lånen som utredningen
föreslår. Risk finns att låneformerna genom sin varierande attraktivitet från
byggherrens synpunkt kan komma att verka styrande på valet av saneringsmetod.
Möjligheter att förenkla den statiiga långivningen bör därför undersökas. SABO
anför liknande synpunkter som boendeutredningen och Svenska riksbyggen.

Synpunkter på att låneviUkoren bör utformas så att
en sanering kan utföras i etapper och så att man kan tUlgodose kraven på
differentierad bostadsstandard framförs vidare av bl. a. Föreningen Sveriges
stadsarkitekter och Riksförbundet för allmän hälsovård.

4.7.4
Lägsta godtagbara standard

Av de remissinstanser som har uttalat sig närmare
om utredningens förslag till lägsta godtagbara standard är många positiva i
stort men har reservationer i vissa avseenden. Till dessa remissinstanser hör
riks-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 59

antikvarieämbetet,
bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms kommun, Göteborgs
kommun, MUS 65, Svenska sparbanksföreningen, SBEF, Sveriges fastighetsägareförbund.
Riksförbundet för allmän hälsovård och Kungsholmens byalag.

Riksantikvarieämbetet framhåller att det är av
största vikt att byggnadsbeståndet underhålls i tUlräcklig omfattning. Det är
vidare angeläget att begreppet lägsta standard definieras på ett sätt som inte
onödigtvis står i konflikt med egenskaper som finns hos hela kategorier av
äldre fastigheter. Beträffande ljudisolering t. ex. får inte ställas krav som
medför ett spolierande av andra kvaliteter såsom stucktak, generös takhöjd
etc.

Vidare synes det rimligt att hänsyn tas till
möjligheterna att kompensera brister i bostadsstandard genom olika typer av
standardförbättringar utanför bostaden. En för fastigheten eller kvarteret
gemensam anläggning med bad och bastu kan för många utgöra ett mera tilltalande
altemativ an eget badrum, om exempelvis tillkomsten av ett sådant skulle
innebära en avsevärd försämring av utrymmesstandarden i bostaden. Liknande
synpunkter framförs av MUS 65 och Sveriges museimannaförbund.

Bostadsstyrelsen finner utredningens förslag i
stort sett riktigt om det betraktas som en allmän nivå som bör krävas i oUka
detaljer. Styrelsen förutsätter dock att ytterligare överväganden och
preciseringar görs. Nivån bör, anser styrelsen, inte läggas högre än att
kommunerna verkligen kan garantera sina invånare denna standard. Den fortsatta
behandlingen av denna fråga bör innefatta studier av de tekniska och ekonomiska
konsekvenserna av olika standardkrav i olika slag av hus från skilda
tidsepoker. Krav som avsevärt fördyrar utan att ge väsentlig
standardförbättring för de boende bör härigenom kunna undvikas liksom krav som
försämrar möjUgheterna att tillvarata befintliga kvaliteter. Vidare måste
hänsyn tas till hushällens möjligheter att ekonomiskt klara den standardnivå
som fastläggs. En vägledande princip vid översynen av utredningens
standardnivå bör vara att det enklaste och billigaste utförandet eftersträvas
och godtas. Härvid bör såväl kapital- som driftkostnader beaktas. Kraven på
husets utförande och kondition bör på liknande sätt bestämmas efter
teknisk-ekonomiska studier av sane-ringsbeständet anser styrelsen.
Kostnadskrävande byggnadsteknisk per-fektionism bör undvikas. Kraven på
Invändig ljudisolering kan t. ex. ställas lägre än vid nyproduktion för att
undvika dyrbara tilläggsisoleringar. Vidare bor krav på värmeisolering ses mot
bakgrund av att boendekostnaderna skall minimeras.

Den lägsta godtagbara standarden bör även Innehålla
vissa krav på den yttre mUjön. Lägenhetema bör ha tillgång till rekreationsyta
på gård i anslutning tUl husentré. Sittplatser, planteringsyta och småbarnslekplatser
bör finnas. Minimikraven på utrustning, dimensionering och

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 60

möjlighet
till direkt solbelysnmg torde dock behöva ställas lägre än vid nyproduktion.
Studier av olika äldre områden bör föregå en precisering av kraven för att
undvika krav som fördyrar ett genomförande utan att ge nämnvärda bättre
kvaliteter och för att befintliga mUjövärden inte skall spolieras.

Länsstyrelsen
i Stockholms län och Stockholms kommun anser att utredningens förslag tUl
lägsta godtagbara standard för bostäder synes alltför detaljerat. Vid
modernisering bör varje åtgärd bedömas med hänsyn till vad som i det enskilda
fallet är socialt, tekniskt, ekonomiskt och utseendemässigt möjligt och
lämpligt. Standardkrav som medför stora kostnadskrävande ingrepp i stomme,
planlösningar och fasader bör således undvikas. En minimistandard i fråga om
utrustningsdetaljer bör dock sättas upp och omfatta krav på att varje
bostadslägenhet skall vara utrustad med varmt och kallt vatten, avlopp, eget wc
samt kontinuerlig uppvärmning samt ha tillgång till bad eller dusch inom eUer
i undantagsfall i nära anslutning till lägenheten. Beträffande övrig utrustning,
byggnadens tillstånd och andra för bostadskvaliteten viktiga förhållanden bör
en mer nyanserad bedömning göras från fall till fall.

SBEF finner att den lägsta godtagbara
bostadsstandarden är allt för detaljerad med hänsyn till marknadens
förutsättningar. Föreningen instämmer dock i att vissa grundläggande
bostadstekniska krav bör ställas upp som en bostadspolitisk målsättning pä
längre sikt. Inom varje bostad bör således finnas varmt och kallt vatten,
avlopp, eget wc och kontinuerlig uppvärmning. Varje bostad bör dessutom ha
tUlgång till bad- eller duschmöjligheter inom lägenheten eller i anslutning
till denna.

Mot den lägsta godtagbara standardens materiella
innehåll anför Sveriges fastighetsägareförbund i och för sig inte någon
erinran. Det borde också vara möjligt att under hand uppnå denna standard inom
ramen för en fritt fungerande hyresmarknad och en därtiU anpassad långivning.
Enligt förbundet får man dock inte bortse från att det föreligger mycket olika
önskemål frän bostadskonsumenternas sida, varvid många är beredda att efterge
vissa standardkrav för att istället åtnjuta större bostadsutrymme och
måttligare hyra. Detta innebär att de av utredningen angivna kraven bör
genomföras med beaktande av nyssnämnda variation i efterfrågan.

Kungsholmens byalag anser att den lägsta godtagbara
standard som utredningen föreslagit är fullt tillräcklig vid ombyggnad. Vidare
sägs att de boende måste få direkt möjlighet att avgöra upprastningsnivån. De
skall ha rätt att kräva upprustning till minimistandarden men deras medgivande
skall krävas för varje upprustning däröver.

Kritiska synpunkter framförs av statens råd för
byggnadsforskning som anför att det f. n. saknas utredningsunderlag som grand
för närmare avvägningar och preciseringar beträffande standardnivåer och
standardkrav i samband med modemisering. Rådet understryker bebo-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 61

vet
av samordning mellan olika myndigheter för utformning av särskUda bestämmelser
som är anpassade tiU de speciella tekniska, ekonomiska och sociala
förutsättningar som gäller vid modernisering. Rådet presenterar i sammanhanget
en utredning som ger anvisning om vUka bostadskomponenter som prioriteras av
personer som bor i äldre bostäder. Som mest angeläget anges i utredningen
vatten och avlopp, wc i lägenheten, centralvärme, el- eller gasspis med ugn,
garderob, bad- eller duschram i lägenheten och kylskåp.

Den
lägsta godtagbara standarden måste enligt statens planverk preciseras genom
tUlämpningsbestämmelser innan lagförslaget kan träda i kraft. Innebörden av
begreppet "utförande och kondition" innehåller sädana
byggnadstekniska krav som idag regleras av byggnadsbestämmelserna i
byggnadsstadgan och Svensk byggnorm. Planverket framhåller att förslaget
medför att den lägsta godtagbara standarden för bostadshus skulle komma att
regleras av den nya bostadssaneringslagen med tillhörande
tillämpningsföreskrifter, för vilka bostadsstyrelsen föreslås som huvudman,
medan övriga krav på hus skulle komma att som hUtills regleras av byggnadsstadgan
och Svensk byggnorm. Det är enligt planverkets mening inte lämpligt att
kvalitetskrav av samma karaktär skulle komma att regleras av två olika
bestämmelsekomplex.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar att den
standardnivå som fastställs endast bör ange den allmänna ramen för nivån och
de faktorer som i första hand bör justeras. I konkreta faU är det alltid fråga
om att väga positiva och negativa faktorer mot varandra med beaktande av lokala
betingelser. En värdefull yttre miljö kan t. ex. utgöra skäl för att man
accepterar en lägre teknisk och funktionsmässig nivå i lägenheterna.

Näringslivets byggnadsdelegation anför bl. a. att
de tekniska förutsättningarna för moderniseringsåtgärder är starkt varierande
och att detta manar till försiktighet när det gäller att faststäUa vad som
skall menas med lägsta godtagbara standard.

En stel tillämpning av de av utredningen uppställda
kraven kan därför enligt delegationen i det enskUda fallet lätt leda tiU
förhållanden som från såväl den boendes som fastighetsägarens synpunkt framstår
som icke önskvärda. Utredningens kravlista synes vara aUtför detaljerad och de
anvisningar som ges i fråga om tillämpningen synes inte ha den flexibilitet som
är erforderlig för att anpassa åtgärderna till de praktiska förutsättningarna.
Detta måste särskilt beaktas mot bakgrunden av att utredningen föreslår att
förelägganden mot fastighetsägaren skall kunna tUlgripas för att tvinga fram
åtgärdernas genomförande. En annan sak är att utredningens förslag på denna punkt
ter sig naturligt som allmän bostadspolitisk målsättning på längre sikt.

Som exempel på krav som synes alltför långtgående
anger delegationen att det under 1920- och 1930-talen byggdes ett betydande
antal hus

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 62

där inte aUa lägenheter försägs med badrum. Kompletterande
badmöjligheter anordnades ofta i källaren. Dessa hus är som regel ännu i godtagbar
byggnadsteknisk standard men kan ofta inte utan stora kostnader förses med bad
eller dusch i lägenheterna. Detta behov måste då tUlgodoses med källarbadram.
Delegationen anser att det inte kan vara rimligt att riva alla dessa hus bara
därför att inte smålägenheterna kan förses med bad- eller duschmm.

4.7.5 Metod för beräkning av låneunderlag och pantvärde
vid ombyggnad

Utredningens förslag tUl metod för
beräkning av pantvärde tiUstyrks av några remissinstanser. Till dessa hör
hyresnämnden för Stockholms län, länsbostadsnämnderna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands och Blekinge län. Styrelsen för Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Hyresgästernas riksförbund.

Hyresnämnden för Stockholms län har ingen erinran mot
utredningens tanke att en ombyggd fastighets uppskattade bruksvärde skall
utgöra grunden för beräkning av pantvärdet, dock under förutsättning att
bruksvärdet (rikthyran) uppskattas på samma sätt som enligt hyreslagen och de
hyresprövande myndigheternas tillämpning av denna.

Ett flertal remissinstanser tillstyrker i princip
saneringsutredningens beräkningsmetod men anför synpunkter som i huvudsak avser
krav på ytterligare utredning av denna. Till dessa hör hyresnämnden för Malmöhus
län, lantmäteristyrelsen, länsbostadsnämnderna i Jönköpings, Hallands och
Västerbottens län, boendeutredningen. Svenska kommunförbundet, SBEF, SABO,
Näringslivets byggnadsdelegation och SAR.

Hyresnämnden för Malmöhus län anser
att begreppet rikthyra inte bör införas och att i stäUet bostadskostnaderna
skall anslutas tiU braksvärdesystemet. Vidare borde enligt nämnden utredningen
ha övervägt konsekvensema av att en enligt hyreslagstiftningen verkställd
bedömning av ombyggd fastighet kan skilja sig från bostadsmyndighetens bedömning.

Länsbostadsnämnden i Västmanlands län är i princip positiv
till det föreslagna sättet att beräkna pantvärde men är tveksam om det är möjligt
att gå över tUl en tUlämpning av metoden redan år 1973. Nämnden anser vidare
att metoden vid en ändring bör tillämpas också vid nybyggnad.

Värdering av en fastighet som pant bör enligt
lantmäteristyrelsen syfta till att bestämma det pris som en fastighet sannolikt
skulle betinga vid försäljning på allmänna marknaden. Detta kan ske enligt tre
principiellt olika metoder, nämligen genom ortsprisjämförelser, avkastningsberäkning
och kostnadsuppskattning. Enligt styrelsen ligger det närmast till hands att
uppskatta marknadsvärdet genom en till ortsprisnivå anpassad
avkastningskalkyl. Anpassningen sker lämpligen genom

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 63

att
bestämma förräntningskravet på eget kapital pä grundval av en analys av
erlagda köpeskillingar frän överlåtelser av hyresfastigheter. Först då en
avkastningskalkyl omöjliggörs, t. ex. genom att hyresmarknaden inte fungerar
marknadsmässigt, bör en kostnadsuppskattning läggas till grund för bestämning
av marknadsvärde. Styrelsen konstaterar att metoderna för kostnadsuppskattning
på senare tid förbättrats, främst genom övergång från verkliga nedlagda
kostnader till skäliga produktionskostnader. Styrelsen anser det dock vara av
intresse att undersöka om det inte är möjligt att gå över till
avkastningsvärdering i samband med bestämning av pantvärde vid den statliga
bostadslångivningen såväl vid nybyggnad som ombyggnad. En sådan övergång torde
kräva att bostadslånemyndigheterna i avvaktan på framtagandet av brukshyresnivåer
fastställer och redovisar hyresnivåer som vid normal standard i nybyggda hus
med olika belägenhet bör vara normerande för bestämning av pantvärde.
Redovisningen skulle kunna utformas på i princip samma sätt som skedde vid 1970
års fastighetstaxering i form av särskilda markvärdekartor.

Saneringsutredningens
principieUa synpunkter beträffande pantvärde och låneunderlag delas av
boendeutredningen som emellertid ifrågasätter om inte pantvärdeberäkningen
kunde förenklas ytterligare.

Svenska
kommunförbundet anser att pantvärdet och låneunderlaget, oavsett om de
framräknas enligt utredningens förslag eller på basis av schablonbelopp, bör
bestämmas av braksvärdeshyran.

SBEF
finner metoden intressant men hyser tveksamhet om systemet får förutsättningar
att fungera i praktiken, eftersom kommunen skall arbeta med en egen
bostadskostnadsmålsättning eller s. k. rikthyra, som SBEF befarar kan komma att
avvika från bruksvärde enligt hyreslagens mening.

EnUgt
SABO:s mening har metoden vissa principiella fördelar. Den är dock inte
invändningsfri och ett genomförande av den föratsätter ytterligare studier.

Näringslivets
byggnadsdelegation anser att metoden i princip kan tillstyrkas under
föratsättning att bruksvärdet anknyts till hyror som bestäms marknadsmässigt
av hyresgästernas betalningsvillighet och värdering av bostaden. Om så inte
sker anser delegationen att det uppstår frän fastighetsekonomisk synpunkt
betydande vanskligheter.

Enligt
SAR är metoden värd att pröva. Produktionskostnaderna får dock inte helt
kopplas bort i sammanhanget.

Bland
de remissinstanser som är negativa till metoden märks bostadsstyrelsen,
länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Gävleborgs och Norrbottens län, statens
institut för byggnadsforskning. Svenska byggnadsarbetareförbundet och Sveriges
lantmätareförening.

Enligt
bostadsstyrelsen har utredningen inte utvecklat de konsekvenser för en
lägenhets bruksvärde som kan följa av t. ex. stora eller små

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

lägenheter, olika utrustningsnivåer, olika sätt att bedöma
driftkostnader och åldringsfaktorer etc. Därför föreligger inte reella
möjligheter att överblicka följderna för långivningen av kalkylmetoden. Mot den
bakgrunden finner styrelsen det inte lämpligt att nu i princip ta ställning
till en helt ny kalkylmetod för en relativt begränsad del av den totala
bostadsbyggnadsaktiviteten. Styrelsen anser dock att ett utredningsarbete om
dessa frågor bör fortsättas som kan ge underlag för ett eventuellt framtida
utnyttjande i en eller annan form av en modifierad kalkylmetod.

Utan att ta ställning tUl den
föreslagna beräkningsmetoden hänvisar statens råd för byggnadsforskning till
gjorda studier av fingerade ombyggnadsprojekt och framhåller bl. a. att man
får olika resultat om kalkylen avser intäkter och kostnader under en
ettårsperiod resp. en flerårsperiod. Om sålunda pantvärdet bestäms med
utgångspunkt i vissa antaganden om räntor och den framtida utvecklingen
beträffande intäkter och kostnader men självkostnadshyran bestäms på grundval
av intäkter och kostnader under en ettärsperiod, kommer den sålunda bestämda
självkostnadshyran att avvika från den braksvärdeshyra som låg till grund för
pantvärdeberäkningen.

Statens hyresråd påpekar att
kriterierna för att fastställa bruksvärde inte är klarlagda. För överkostnader
som uppkommer vid t. ex. punktsaneringar bör fastighetsägaren oavsett kategori
erhålla särskilda finansieringsmöjligheter. Pantvärdet bör, anser rådet, i
likhet med vad som sker inom bankvärlden utgöra fastighetens uppskattade värde
efter ombyggnaden.

Samfundet för fastighetsvärdering
ifrågasätter om inte taxeringsvärdet eller ett särskilt uppskattningsvärde som
beräknas efter motsvarande grunder skulle vara tillfyllest som bas för
beviljande av statligt bostadslän i saneringssammanhang.

4.7.6 Läges- och standardtillägg, saneringstillägg

Saneringsutredningens förslag
rörande läges- och standardtillägg samt saneringstUlägg har i huvudsak rönt ett
positivt mottagande bland remissinstanserna. Sålunda tUlstyrker flertalet
remissinstanser som uttalat sig i fråga att tUläggen förs över frän pantvärde
till låneunderlag. Till dessa hör bostadsstyrelsen, samtliga länsbostadsnämnder
som berört frågan, länsstyrelsen i Malmöhus län, Stockholms, Täby, Linköpings,
Helsingborgs och Göteborgs kommuner, SBEF, Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen samt Skånes handelskammare.

Bostadsstyrelsen påpekar att ett av
motiven för att tilläggen ursprungligen inte ansågs böra Ingå i
läneunderlaget, nämligen att bostadslänet var förenat med subventioner, inte
föreligger längre. Styrelsen påpekar vidare att standarddelen av läges- och
standardtUlägget bör kunna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 65

slopas med hänsyn till att det numera är möjligt att inom
en kommun fastställa flera schablonbelopp för mark- och exploateringskostnader
(fr. o. m. år 1973 belopp för tomt- och grandberednlngskostnad). I fråga om
saneringstillägget anser styrelsen att en systematisk och omfattande
saneringsverksamhet och en tiUämpning av den nya hyreslagen bör leda tiU att
detta tUlägg slopas.

Några remissinstanser, bl. a. SABO, påtalar riskerna för
att den sänkning av kapitalkostnaderna som erhålls genom att ifrågavarande
till-lägg överförs till låneunderlaget, resulterar i en höjning av
marlcvärde-na. Med hänsyn till risken för markvärdestegring är Malmö och Lunds
kommuner tveksamma till en överföring av tilläggen till låneunderlaget.

En del remissinstanser, t. ex. riksantikvarieämbetet,
avvisar generellt förslag som verkar styrande mot rivning och nybyggnad.

Bostadsstyrelsen framhåller att läges- och
standardtilläggen bör ses över innan de överförs till låneunderlaget. Denna
översyn bör liksom nu primärt göras av kommunerna. Beroende på de lokala
förhållandena kan en sådan översyn leda till både höjningar och sänkningar av
tillläggen. Länsbostadsnämnden i Södermanlands län påpekar att en översyn av
tUläggen är en svår uppgift. Nämnden anser att bostadsstyrelsen bör utarbeta
särskUda anvisningar och mallar för kommunernas utredningar om tiUäggen.

Beträffande utredningens förslag om saneringstillägg för
vissa småhus anför länsbostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län att sanerings-tiUägg
bör kunna utgå till alla hustyper oavsett produktionssätt. Liknande synpunkter
framförs av några andra länsbostadsnämnder samt av Stockholms kommun.

4.8 Statligt kreditstöd till kommunala markförvärv m. m.

4.8.1 Markförvärvslån

Förslaget att ändra kungörelsen om
markförvärvslån till kommun så att lån skall kunna utgå för kommunala förvärv
av fastigheter som skall totalsaneras, förbättras eller byggas om och som
huvudsakligen skall användas för bostadsändamål stöds av bostadsstyrelsen,
samtliga länsbostadsnämnder som uttalat sig i frågan, statens institut för
byggnadsforskning, statens hyresråd, statens planverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, Stockholms, Linköpings,
Norrköpings, Malmö, Helsingborgs, Göteborgs, Örebro, Gävle och Sundsvalls kommuner,
Stor-Stockholms planeringsnämnd, boendeutredningen, bygglagutredningen.
Svenska sparbanksföreningen. Svenska byggnadsarbetareförbundet, HSB, Svenska
riksbyggen, Sveriges lantmätareförening och Västra Östergötlands
hyresgästförening.

Statens planverk framhåUer att det är angeläget att
kommunerna be-

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 66

härskar stora delar av det fastighetsbestånd som behöver
åtgärdas, om de skall kunna styra och leda saneringsverksamheten. Om
sanerings-verksamheten får en starkare koppling till sociala omsorgsåtgärder är
det sannolikt också större behov av kommunal kontroU av de fastigheter som
endast avses att moderniseras än vad som framgår av utredningens redovisning.
Boendeutredningen anser att utvidgningen av långivningen till
saneringsfastigheter inte får leda till en begränsning av läneutrymmet för mark
i exploateringsområden.

Några remissinstanser föreslår en
ytterligare utvidgning av markförvärvslångivningen så att även annat
rättssubjekt än kommun skall kunna få markförvärvslån. Malmö kommun anknyter
till vad saneringsutredningen anfört om att vissa fördelar kan nås om
saneringsverksamheten handhas av ett helkommunalt bolag. Enligt kommunen är
det av största vikt att även sådant bolags kapitalbehov kan tillgodoses pä ett
smidigt sätt, varför möjligheten att tUlföra saneringsbolag med kommunal
dominans medel ur markförvärvslånefonden bör undersökas, I detta sammanhang bör
också de beskattningsmässiga konsekvenserna av saneringsbolags innehav av
saneringsfastigheter belysas. Liknande synpunkter framförs a\ Göteborgs kommun
samt länsbostadsnämnderna i Kopparbergs och Gävleborgs län. HSB föreslär att de
rikskooperativa bostadsföretagen efter tUlstyrkan av vederbörande kommun skall
kunna fä markförvärvslän för inköp av saneringsobjekt.

SBEF tillstyrker att
markförvärvslån skall kunna utgå i samband med kommunalt köp av fastighet som
skall totalsaneras men motsätter sig en utvidgning däratöver. Liknande
synpunkter anlägger Handelskammaren i Göteborg.

Av utredningen föreslagna ändringar
av amorteringsvillkoren biträds av i stort sett samma remissinstanser som
stöder förslaget att markförvärvslån skall kunna utgå för förvärv av
saneringsfastigheter. Några remissinstanser föreslår dock att amorteringstiden
utsträcks till 15 är. Boendeutredningen och SABO anser att markförvärvslån bör
utbetalas sä snabbt som möjligt efter förvärvet och föreslås att möjligheten
till att uppskjuta räntebetalningen under amorteringsfri tid prövas.

SBEF liksom Handelskammaren i
Göteborg motsätter sig en förändring av amorteringsvUlkoren.

Saneringsutredningens förslag om en
väsentlig ökning av mark-förvärvslänefonden stöds av flertalet remissinstanser
som uttalat sig i denna fråga. Till dessa hör bostadsstyrelsen, samtliga länsbostadsnämnder
som berört frågan, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Örebro och
Gävleborgs län, Linköpings, Norrköpings, Malmö, Helsingborgs, Lunds, Göteborgs,
Örebro samt Gävle kommuner, Stor-Stockholms planeringsnämnd, LO, Svenska
sparbanksföreningen. Svenska byggnadsarbetareförbundet, Sveriges
lantmätareförening samt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 67

Västra
Östergötlands hyresgästförening. Svenska kommunförbundet understryker att om
kommunema skall ha utsikter att genomföra bostadssaneringsprogrammen måste
kommunema garanteras markförvärvslån av minst den omfattning som utredningen
anger. TCO och Östra Östergötlands hyresgästförening framhåller att
markförvärvslånefonden bör ges större resurser än vad utredningen föreslår,

Stockholms
kommun anser att den beräkning av erforderliga tillskott till
markförvärvslånefonden som saneringsutredningen har gjort är alltför överslagsmässig
för att läggas tUl grand för bedömning av frågan hur stort statligt kreditstöd
som kommer att erfordras. Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar att
saneringsutredningen inte berör de följder som omfattande kommunala markförvärv
kommer att fä på den kommunala ekonomin. Även om kommunerna relativt snabbt kan
omsätta den inköpta marken genom försäljning eller upplåtelse med tomträtt,
kommer så omfattande förvärv av saneringsfastigheter som utredningen räknar
med att ställa mycket höga krav på kommunernas finansieringsverksamhet. Vidare
bör beaktas att saneringsbehovet är ojämt fördelat mellan landets tätorter och
att finansieringsproblemen särskilt hårt drabbar ett mindre antal kommuner.

Enligt bostadsstyrelsen och boendeutredningen bör
anslagen till lånefonden inte låsas för mer än ett år i taget utan årligen
fastställas med ledning av efterfrågan på lån.

SBEF anser att alla åtgärder skall inriktas på
samverkan mellan enskUda och kommun för att därigenom erhålla en så effektiv
och smidig saneringsprocess som möjligt. Mot denna bakgmnd finner föreningen
Inga motiv föreligga för sådana ändringar av fastighetsbeståndets ägarstraktur
som skulle medföra väsentligt ökat behov från kommunemas sida av
markförvärvslån. Föreningen avstyrker därför en ytterligare uppbyggnad av
markförvärvslånefondens utlåningskapacitet. Näringslivets byggnadsdelegation
fuiner det angeläget att en varsam hushållning sker med resurserna och att
saneringsverksamheten får utvecklas på ett så effektivt sätt som möjligt.
Kapital, som vid en kommunalisering av beståndet måste reserveras för
kommunala fastighetsförvärv, bör i stället satsas på konkreta moderniserings-
och uppmstningsåtgärder. Delegationen avstyrker därför förslaget om
ytterligare ökning av lånefonden.

Den av utredningen aktualiserade saneringsavgiften
möter invändningar från flertalet remissinstanser som uttalar sig i frågan.
Flera remissinstanser anser att en saneringsavgift kommer att leda tUl extra
hyreshöjningar samt att avgiften blir orättvis och svår att hantera.
Näringslivets byggnadsdelegation framhåller att man inte förbättrar den äldre
bebyggelsens villkor genom att belägga den med avgifter.

Fullmäktige i riksbanken anför att såvida en
kontinuerlig uppbyggnad av fonden bedöms nödvändig kunde måhända ett system
med av-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 68

gifter
vara en lämplig utväg. Fullmäktige betvivlar emellertid att så är fallet.
Upphör eller begränsas behovet av fonduppbyggnad efter en tid försvagas skälen
för en saneringsavgift.

Endast två remissinstanser förordar införande av
saneringsavgift, nämligen Svenska riksbyggen och Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska riksbyggen understryker behovet av
kontinuerliga åtgärder för att säkerställa kommunemas likviditet och erinrar om
förslaget att inrätta en särskUd saneringsfond för lån och bidrag som
framförts i Riksbyggens bostadspolitiska program. Enligt Svenska byggnadsarbetareförbundet
torde bristande ekonomiska resurser utgöra det främsta hindret för en kommunal
aktivitet på det markpolitiska området. Det föreligger därför starka skäl att
noga överväga förslaget om en saneringsfond finansierad med hjälp av en avgift
på fastigheter. Förbundet åberopar även tidigare förslag att använda AP-fonderna
till kommunernas markförvärv.

4.8.2
Tomträttslån

Utrednmgens förslag om tidigare utbetalning av tomträttslån
samt vidgning av tillämpningsområdet för tomträttslån biträds genomgående av de
remissinstanser som berört dessa frågor. Till dessa hör bostadsstyrelsen,
länsbostadsnämnderna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands samt Norrbottens län,
länsstyrelsen i Malmöhus län, Stockholms, Linköpings, Malmö, Göteborgs, Örebro
(majoriteten) och Gävle kommimer. Västra Östergötlands hyresgästförening,
boendeutredningen, fullmäktige i riksbanken. Svenska sparbanksföreningen.
Hyresgästernas riksförbund och SABO. Länsbostadsnämnderna i Älvsborgs och
Norrbottens län, länsstyrelsen I Malmöhus län samt Örebro och Gävle kommuner
har dock endast berört frågan om tidigare utbetalning av tomträttslån,

SABO påpekar att tomttättsupplåtelse i vissa fall
kan leda till högre kostnader för byggherren än om marken innehafts med
äganderätt. Orsaken är de skillnader som uppstått mellan basannuiteten å ena
sidan samt de räntesatser som används för beräkning av tomträttsavgälder å
andra sidan. SABO anser att en noggrann prövning måste göras av denna fråga så
att tomträttsinstitutet kan återfå sin ställning som en för bostadskonsumenterna
gynnsam upplåtelseform. Örebro kommun anser att möjligheten att konstruera
tomträttslånen som paritetslän borde ha undersökts. Liknande synpunkter
framförs av Malmö kommun.

Länsbostadsnämnden i Västmanlands län understryker
angelägenheten av att tomträttslån skall kunna utgå när upplåtelsen avser
fastighet med byggnad som skall kvarstå under lång tid samt framhåller risken
för att kommun i annat fall tvingas sälja marken. Nämnden anser det olyckligt
att valet av upplätelseform skall påverkas av lånebestämmelser.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 69

Vad utredningen anfört om möjligheterna att vid
tomträtt i tiden omfördela kostnaderna för tomtmarken har föranlett flera
remissinstanser att uttala tveksamhet mot ett sådant förfarande. Därvid
hänvisas bl. a. tUl att kommunen inte har bestämmanderätt i fråga om avgäldens
storlek efter första avgäldsperiodens utgång samt att en omfördelning av
tomtkostnaderna reducerar det tomträttslån kommunen får och därför ansttänger
kommunens ekonomi. SBEF och Näringslivets byggnadsdelegation ifrågasätter även
utredningens beräkningar av det kommunalekonomiska utfallet av upplåtelse med
tomträtt resp. försäljning. De hävdar bl. a. att ökningen av tomträttsavgälden
väsentiigt kommer att understiga 3 %, att avgäldsräntan enligt domstolspraxis
ligger avsevärt under tomttättsläneräntan samt att huvudparten av markvärdet
utgörs av exploateringskosmader till vilka hänsyn måste tas i såväl
tomttättsfallet som äganderättsfallet.

4.9
Evakuering

Flera remissinstanser framhåller liksom utredningen
att evakuering regelmässigt är nödvändig vid totalsanering och omfattande modernisering.
Större ingrepp i en fastighet eller lägenhet kan enligt Stockholms kommun inte
genomföras utan betydande störningar och fördyringar om hyresgästerna skall bo
kvar under modemiseringen. Betydande sanitära ölägenheter av t. ex. buller och
damm torde vara oundvikliga vid omfattande arbeten. Det är sålunda även frän
sanitär synpunkt ofta nödvändigt att hyresgästema evakueras.

Några
remissinstanser pekar på de sociala problem som uppträder i samband med
evakuering och förordar mindre genomgripande moderniseringar. Enligt
socialstyrelsen bör sanering medföra en förbättring av bostäderna för de i
området boende och göra det möjligt för dessa att flytta tUlbaka till området
efter det att saneringen har genomförts. Styrelsen framhåller att en
evakuering i många fall på ett föga skonsamt sätt bryter befintliga sociala
band meUan de inom området boende. Framför allt vid sanering av hus eller
områden med hög andel äldre hyresgäster kan en evakuering utlösa betydande
akuta krav på institutionsvård eller andra samhäUeliga stödåtgärder. Styrelsen
framhåller vidare att en flytming för bam i högre grad än för vuxna innebär
stora förändringar med ny lekmUjö, nya kamrater etc. Med hänsyn härtill anser
styrelsen att en successiv modemisering bör uppmuntras framför omfattande
nybyggnad. Statens institut för byggnadsforskning Ifrågasätter om evakuering
regelmässigt fordras vid sanering. Institutet förordar att saneringsåtgärdema,
om de boende så önskar, inriktas på mindre omfattande åtgärder. Enligt
institutet kan även evakueringsbehovet vid omfattande modemisering minskas
genom att hela fastigheten inte på en gång görs tUl arbetsplats och genom att
arbetet noga planeras i syfte att för-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 70

korta
arbetstiden inom lägenheterna. EnUgt bygglagutredningen är det angeläget att
metoderna för modernisering av mindre genomgripande art utvecklas på ett sådant
sätt att åtgärderna i största möjliga utsträckning kan utföras utan att
lägenheterna behöver evakueras. Även Kungsholmens byalag framhåller att
saneringen bör bedrivas så att hyresgästema kan bo kvar i sina lägenheter och
inte måste flytta från sin miljö. Om en evakuering i enstaka fall blir
nödvändig måste hyresgästerna ges rätt att flytta tillbaka. Väsentligt är att
återflyttningsrätten inte urholkas genom kraftiga hyreshöjnmgar.

Utredningens
rekommendation att kommunema bör bedriva en aktiv bostadsförmedlingsverksamhet
får ett positivt mottagande bland flertalet remissinstanser som uttalat sig i
frågan. Enligt bostadsstyrelsen är det av stor betydelse för en smidig lösning
av evakue-ringsfrågoma att kommunen har en aktiv förmedlingsverksamhet, som kan
disponera över ett varierat utbud av lägenheter. Styrelsen erinrar om de
möjligheter kommunerna har enligt bostadslånekungörelsen att tUlförsäkra sig
förmedlingsrätt till lägenheter i hus till vilka bostadslån beviljas. SBEF
understryker vikten av att evakueringsmomentet I saneringsprocessen blir
föremål för målmedveten planläggning och ges maximala resurser. Behovet av
samverkan mellan kommun och sanerare är enligt SBEF särskilt stort.

Flera remissinstanser med kommunal anknytning
understryker behovet av lämpUga ersättningsbostäder. En föratsättning för en
smidig evakuering är enligt Svenska kommunförbundet att bostadsförmedlingen
har god tillgång tUl olika typer av ersättningslägenheter. Tendenserna att
undanta bostadsförmedlingarna en stor del. av successionslägenhe-tema genom
t.ex. intern bytesverksamhet inom bostadsföretagen försvårar
saneringsverksamheten. Liknande synpunkter framförs av Linköpings kommun.

Boendeutredningen betonar vikten av att använda
evakueruigsarbetet tUl att aktivt påverka hushållssammansättningen i
bostadsområdena i riktning mot ökad allsidighet. Dels bör koncentrationen av
gravt handikappade i det saneringsmogna bostadsbeståndet lösas upp, dels bör
tUldel-ningen av ersättningslägenheter göras med en medveten strävan att ge de
olika bostadsområdena tUlskott av sådana hushållstyper och boendekate-gorier
som är klart underrepresenterade i förhållande till sui andel inom kommunen som
helhet. SärskUt angeläget är det att beakta sådana faktorer som hushållets
storlek, de boendes ålder och hushållens ekonomiska situation.

Det är enligt saneringsutredningen nödvändigt att i
olika omgångar lämna information till berörda hushåll om förestående sanering
och om de typer av ersättningsbostäder som kan erbjudas. Hyresnämnden för
Malmöhus län vitsordar att sådan information är av största betydelse. EnUgt
hyresnämnden visar det sig inte så sällan att god informa-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 71

tion påverkat en från början negativ attityd.
Socialarbetarnas möjligheter att genom personkontakter underlätta evakueringen
kan'Också utnyttjas anför statens råd för byggnadsforskning.

4.10 Trafik- och gårdssanering

Behovet av trafiksanering inom
äldre stadsområden vitsordas av remissinstanserna. I en del yttranden
framhålls även att trafiksaneringen bör innefatta gårdssaneringar och lösning
av parkeringsfrågan. Däremot är remissinstansema splittrade i fråga om utredningens
förslag till ekonomiskt stöd.

Flera remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag rörande trafiksanering. Till dessa hör statens vägverk,
statens trafiksäkerhetsverk, länsbostadsnämnderna i Södermanlands och Blekinge
län, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Linköpings kommun
samt Västra Östergötlands Hyresgästförening. Bostadsstyrelsen och boendeutredningen
tillstyrker med viss tvekan utredningens förslag som en försöksverksamhet.

Vägverket framhåller att upprustning och skapande av
gångförbindelser mom ett Icvarter Inte nödvändigtvis behöver samordnas i tiden
med trafiksanering av ett större område. Verket anser vidare att gårdssaneringar,
som innebär anordnande av större sammanhängande och skyddade lekytor, torde
vara mest angelägna i områden som inte är trafik-sanerade.

Ett antal remissinstanser anser att uttedningens förslag
rörande trafiksanering är otUlräckliga. Till dessa hör statens institut för
byggnadsforskning, statens planverk, Stockholms, Norrköpings och Göteborgs
kommuner samt Svenska kommunförbundet.

Utredningen behöver kompletteras med förslag till
ytterligare stödåtgärder anser statens planverk. Vidare erfordras en utvidgad
eller ny lagstiftning för genomförande av parkeringsplaner. Sålunda erfordras
dels möjligheter att i detaljplan Införa förbud mot anläggande av bilplatser
inom vissa områden, dels skärpta bestämmelser om tvångsanslutning till
gemensamhetsanläggningar. Vissa av de förslag som år 1968 framfördes av
parkeringskommittén bör enligt verket närmare övervägas. Norrköpings kommun
finner det angeläget att ansvarsfördelningen fastslås för att trafiksaneringar
på stadsdelsnivå skall kunna förverkligas.

Utredningens förslag rörande trafiksanering möter
invändningar från en del remissinstanser. Länsstyrelsen i Örebro län anser att
utredningens målsättning är alltför ambitiös. Funktionsstandarden i ett
saneringsområde måste noggrant avvägas från tekniska, ekonomiska och estetiska
synpunkter. Det är därför olämpligt att binda standardkraven i fasta former.
Man måste acceptera en anpassning till rådande förhållanden som ofta innebär
sämre framkomlighetsstandard och sämre bilbekväm-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 72

lighet
än vid nyplanering. Enligt riksrevisionsverket är det inte utan vidare klart
att kostnaderna för främjande av samverkan meUan fastigheter i
trafiksaneringssyfte skall bestridas av statsmedel. Verket hänvisar tUl den år
1971 tUlkallade kommittén för utredning om kollektivtrafik i tätorter och
anser att ett ställningstagande tUl statsbidragsfrågan under alla förhållanden
bör anstå till dess denna kommitté har framlagt sitt förslag.

SBEF
anser att tillräckligt motiv inte föreligger för att inrätta en ny anslagspost
för ett belopp på tre mUj. kr. Liknande synpunkter framförs av
länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Kalmar län.

5
Departementschefen 5.1 Allmänna synpunkter

Bostadspolitikens mål är att bereda hela
befolkningen goda bostäder till skäliga kostnader. De åtgärder som krävs för
att målet skall nås omfattar inte bara nybyggnad av bostäder utan också
sanering av det äldre bostadsbeståndet. Under efterkrigstiden har tyngdpunkten
i bostadspolitiken legat på insatser för att genom nybyggande undanröja
bristen på bostäder. Detta syfte synes ha nåtts till väsentliga delar. Olika
undersökningar har emellertid visat att det föreligger omfattande behov av
sanering och upprustning av det äldre bostadsbeståndet. Det är därför nu tid
att närmare bedöma vad som kan behöva göras för att nä bostadspolitikens mål
också i fråga om de äldre bostäderna.

Saneringsbehovet belyses av de uppgifter om
saneringsläget som har lämnats i det föregående. I detta sammanhang avses med
halvmoderna lägenheter (kvalitetsgrupp 3 i bostadsräkningarna) sådana
lägenheter som är utrustade med vatten och avlopp, wc och centralvärme men som
av utrustningen i moderna lägenheter (kvalitetsgrupperna 1 och 2) saknar bl.
a. bad. Som omoderna lägenheter (kvalitetsgrupperna 47) betecknas de som helt
eller delvis saknar den utrustning som kännetecknar de halvmoderna
lägenheterna.

Uppgifterna
om saneringsläget visar sammanfattningsvis följande.

Antalet halvmoderna och omoderna lägenheter i
flerfamiljshus var 519 000 år 1960. Är 1970 hade antalet minskat till ca 330
000, vUket motsvarar 18 % av hela antalet lägenheter i flerfamiljshus. Antalet
beräknas därefter ha minskat ytterUgare till knappt 300 000. För lägenheter i
småhus är motsvarande minskning ännu större. Antalet omoderna och halvmoderna
småhuslägenheter, som år 1960 uppgick till 779 000, beräknas i dag till 330
000350 000.

Minskningen
av det sämsta bostadsbeståndet beror på att äldre lägenheter har
moderniserats, rivits eUer på annat sätt tagits ur bruk för bostadsändamål. I
fråga om flerfamiljshus beror minskningen av antalet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 73

bristfälliga
lägenheter till stor del pä rivning, kontorisering m. m. och endast till en
mindre del på modernisering. I fråga om småhusen kan minskningen av antalet
halvmoderna och omoderna bostäder till stor del hänföras tUl
moderniseringsverksamhet, delvis med stöd av statliga förbättringslän, och till
att många småhus i glesbygden har övergetts eller förvandlats till
fritidsbostäder.

Det
bör uppmärksammas att uppgifterna om antalet halvmoderna och omoderna
lägenheter inte ger underlag för en fullständig bedömning av saneringsbehovet.
Klassningen av lägenheterna på kvalitetsgrupper ger endast en grov uppdelning
av bostadsbeståndet efter förekomsten av vissa utrustningsdetaljer. Vissa
äldre lägenheter, som enligt definitionen tiUhör kvalitetsgrupperna 1 eller 2
och därmed anses vara moderna, kan behöva moderniseras. A andra sidan kan
lägenheter i grapperna 37 ha sådan total kvalitet att de kan godtas ännu en
tid. Det bestånd av halvmoderna och omoderna bostäder i flerfamUjshus och
småhus som enligt statistiken finns i dag kan dock anses ge ett ungefärligt
mått pä saneringsbehovet i dagsläget.

Om
saneringen genomsnittligt sett även i fortsättningen skulle ske i samma takt
som under 1960-talet, skulle hela det sämsta bostadsbeståndet vara avvecklat
inom 15 år. En sädan framskrivning av utvecklingen baseras på uppgifter om
riksgenomsnitt avseende såväl småhus som flerfamiljshus, tätorter som glesbygd.
Saneringstakten är emellertid som framgår av vad jag nyss har redovisat olika
för flerfamiljshus och småhus. Avvecklingen av det sämsta
flerfamiljshusbeståndet, som till dominerande del återfinns inom de äldre
stadsdelarna i ett begränsat antal större tätorter, sker betydligt långsammare
än annan bostadssanering. Man får vidare räkna med att saneringsverksamheten i
tätorterna hittUls har avsett i första hand de projekt som är mest
fördelaktiga från fastighetsekonomisk synpunkt. Takten i den fortsatta
saneringen kan därför, om åtgärder inte vidtas, komma att minska på grund av
att verksamheten i ökad utsträckning måste inriktas mot fastigheter med sämre
ekonomiska betingelser för sanering.

Slutsatsen
av den här lämnade redogörelsen för saneringsverksamhetens omfattning och
inriktning är att det trots den snabba utvecklingen på området fortfarande
finns ett betydande saneringsbehov, särskilt inom tätorterna och i
flerfamiljshusbeståndet. Jag anser att det nu är en angelägen bostadspolitisk
uppgift att genom ökade insatser från samhällets sida främja en snabb
avveckling av nuvarande brister i det äldre bostadsbeståndet. En ökad
saneringsverksamhet är nödvändig även för att det skall bli möjligt att möta
ytterUgare behov av bostadssanering som uppkommer efter hand som
bostadsbeståndet åldras.

I
detta sammanhang vUl jag erinra om den senaste tidens utveckling på
bostadsmarknaden och på bostadsbyggnadsområdet. Utvecklingen kännetecknas av
vikande efterfrågan på lägenheter i flerfamUjshus och

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 74

tendenser
tUl viss mättnad på bostadsmarknaden, dock med stora lokala variationer. Som en
följd härav minskar nyproduktionen av bostäder i flerfamiljshus. Antalet
nybyggda småhus ökar visserligen men inte i så hög grad att det kompenserar
minskningen av antalet lägenheter i nybyggda flerfamiljshus. Som jag framhöU i
prop. 1973: 1 (bil. 13 s. 263), måste man räkna med att bostadsbyggandet under
år 1973 och följande år kommer att ligga på en lägre nivå än vad som har varit
fallet under senare år och att detta får effekter på sysselsättningen inom
byggnadsbranschen och närliggande områden. Dessa effekter har närmare belysts
i promemorian (Ds In 1973: 2) Sysselsättningen på byggarbetsmarknaden
19731974, som nyligen har avlämnats av den i slutet av förra året tillsatta
byggarbetsgruppen.

De
här angivna omständighetema utgör, vid sidan av de bostadspolitiska
synpunkterna, ytterligare motiv för en ökning av ombyggnads-och förbättringsverksamheten.
Samtidigt frigör nedgången i nyproduktionen resurser för en sådan ökning.

Ansvaret
för bostadsförsörjningen delas mellan kommunerna och staten. Kommunerna svarar
för planeringen och genomförandet av bostadsbyggandet. I denna verksamhet får
de stöd av staten genom lagstiftning, bl. a. byggnads- och
expropriationslagstiftningen. Kommunerna får också direkt finansiellt stöd av
staten i form av markförväi-vslån och tomträttslån.

Genom
att fastställa ramar för långivning och beslut om byggnadstillstånd bestämmer
staten hur stor del av de totala samhäUsresurserna som får tas i anspråk för
bostadsförsörjningen. Staten gör vidare väsentliga insatser i fråga om
kreditförsörjningen till bostadsbyggandet, som till den helt övervägande delen
genomförs med stöd av statUga lån. Lånen avser såväl nybyggnad som ombyggnad
och förbättring. I olika former medverkar staten också till att den del av
kreditbehovet som inte täcks av statslånen ställs till förfogande.

Vissa
åtgärder i syfte att stimulera förbättrings- och ombyggnadsverksamheten i
äldre bostadsområden har nyligen vidtagits. Sålunda fattade förra årets riksdag
(prop. 1972: 72, CU 1972: 28, rskr 1972: 201) beslut om att bostadslän skall
kunna utgå för lokaler som utgör servicekomplement till bostäderna i sådana
områden. Vidare har enligt beslut av förra årets riksdag (prop. 1972: 124, CU
1972: 32, rskr 1972: 306) tillämpningsområdet för de statUga förbättringslänen
vidgats i fråga om lägenheter i omoderna flerfamiljshus, som enligt kommunal
plan har begränsad återstående användningstid. Dessutom har
prioriteringsreg-lerna på kreditmarknaden ändrats så att statiigt belånade
ombyggnader i fråga om kreditförsörjningen helt har jämställts med statligt
belånade nybyggnader. Även kreditförsörjningen till ombyggnader utan statUga
län har förbättrats. Vidare har ändringar i hyresregleringslagen (1942:

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 75

429,
omtryckt 1971: 418, ändrad senast 1972: 251) gett bättre föratsättningar för
ombyggnad och förbättring av bostäder.

Mera
omfattande insatser för att främja och öka saneringsverksamheten måste grundas
på överväganden beträffande precisering av målen för verksamheten och medlen
för att genomföra dem. En grund för sådana överväganden har lagts av saneringsutredningen,
som hösten 1971 lämnade sitt huvudbetänkande (SOU 1971: 64) Sanering I jämte
bUagor (SOU 1971: 65). Saneringsutredningens förslag innebär i korthet att alla
omodema och halvmoderna lägenheter skall saneras under 1970-talet. Detta mål skall
uppnås genom dels ökad kommunal planering och styrning av verksamheten och
ökat statligt kreditstöd, dels ökade möjligheter för samhället att genomdriva
sanering med stöd av lagstiftning. Utredningens synpunkter och förslag har i
stora delar mottagits positivt av remissinstanserna, men på olika punkter har
kritik av varierande omfattning och styrka förts fram. En del remissinstanser
anser att utredningen i vissa avseenden har anlagt en alltför snäv syn på
saneringsproblemen, medan andra menar att utredningen har gått för långt i
fråga om kommunal styrning och tvångsmedel för genomförande av saneringen.

Mot
den här tecknade bakgrunden tar jag i det följande upp saneringsutredningens
förslag tiU behandling. Utredningens förslag till lagstiftning om saneringsverksamheten
och vissa andra lagfrågor som utredningen har aktualiserat anmäler jag senare
i dag som ett särskUt ärende. Här behandlar jag utredningens övriga förslag, i
den mån de är sådana att de bör prövas av riksdagen. I anslutning härtill
behandlar jag också förslag till vissa ytterligare åtgärder i fråga om
kreditstöd till modemisering av äldre bostäder.

5.2
Målen för saneringsverksamheten

S.2.1
Bostadspolitiska mål och samhällsekonomiska överväganden

Som jag har sagt i det föregående är bostadspolitikens
allmänna mål självfallet vägledande också för inriktningen av åtgärderna på
saneringsområdet. En precisering av målet för saneringsverksamheten är emellertid
önskvärd. Saneringsutredningen har som ett sådant mål för saneringen angett
att alla omodema och halvmoderna lägenheter, dvs. lägenheter som hänförs till
kvalitetsgrupperna 37, skall ersättas eller moderniseras under 1970-talet.
Också andra brister än de som avser lägenhetemas utrastning skall enligt
utredningen avhjälpas.

Indelningen
av lägenheter i kvalitetsgrupper grundas på om lägenhetema har eller saknar
viss utrustning. Som jag redan har nämnt ger denna indelning endast ett
ungefärligt mått på saneringsbehovet i stort. I det enskUda fallet måste
saneringsbehovet bedömas mera nyanserat. Flera remissinstanser har pekat på
betydelsen av andra brister eller

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 76

kvaUteter
än sådana som avser lägenhetemas utrastning. Man har särskUt framhållit
brister eller kvaliteter i fråga om lägenhetens funktion i övrigt, husets skick
och dess närmaste omgivning. Sådana omständigheter bör enligt min mening jämte
utrastningsstandarden ingå i en helhetsbedömning av lägenhetema, huset och den
yttre mUjön. De standardkrav som skall ställas i samband med tillämpningen av
bostadssaneringslagen och vid långivningen bör utformas med beaktande av sådana
helhetsbedömningar och alltså inte göras alltför bindande i detalj.

Saneringsbehovet bör emellertid inte prövas på
grandval av enbart tekniska bedömningar. Också de boendes situation måste
uppmärksammas. De som bor i områden med dåliga bostäder är ofta människor med
låga inkomster. Sociala problem av olika slag finns ofta i större utsträckning
i sådana områden än i andra bostadsområden. Jag vUl lUtsom utredningen och
många remissinstanser understryka betydelsen av bostadssaneringen som ett
medel att i kombination med åtgärder av annat slag undanröja sociala
missförhållanden i dåliga bostadsområden. Det är därför viktigt att
saneringsbehovet prövas med beaktande härav och i samråd med kommunens
soclalvärdande organ. Vad jag nu har sagt mnebär att det framstår som naturligt
att saneringsåtgärdema prioriteras så att de sämsta bostäderna saneras i första
hand. Som bostadsstyrelsen har framhållit kan emellertid en strikt turordning
mellan lägenheter av olika kvalitet inte upprätthållas, bl. a. när sanering
sker områdesvis.

En
del remissinstanser har riktat kritik mot att utredningen har behandlat i
huvudsak endast frågan om sanering av tätortemas flerfamiljshus och gått förbi
problemen inom äldre småhusområden och i glesbygden. På denna punkt vill jag
betona att de förslag som läggs fram i det följande beträffande planering av
saneringsverksamheten i princip inte innebär någon sådan begränsning utan har
generell karaktär. Detsamma gäller i huvudsak beträffande förslagen i det
följande om ändringar i reglerna för bostadslån. Jag kommer att gå närmare in
på avgräns-ningsproblemen i det lagstiftningsärende som jag anmäler senare i
dag.

Bostadssanering kan ske genom totalsanering, dvs.
rivning med åtföljande nybyggnad, eller genom modemisering. Det är enligt min
mening viktigt att äldre byggnader av både samhällsekonomiska, kulturhistoriska
och miljömässiga skäl samt av hänsyn till de boendes intressen bevaras och
modemiseras i den omfattning som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.
Lånereglerna bör därför i möjlig mån utformas neutralt så att de inte styr
saneringsverksamheten i valet mellan totalsanering och modernisering. Däremot
bör det fortfarande finnas möjlighet att med stöd av särskild lagstiftning
kontrollera och reglera riv-nmgsverksamheten. Formerna för denna reglering
behandlar jag i lagstiftningsärendet.

Den takt i vilken saneringen av bristfälliga
bostäder kan genomföras blir beroende av de varierande förhåUanden i fråga om
behov av och

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 77

föratsättningar
för verksamheten som kan finnas i olika orter. Av betydelse för
saneringstakten är också det förhållandet att lägenheter med åren successivt
blir saneringsmogna. Det är därför uppenbarUgen mte möjUgt eller ändamålsenligt
att ange en tidpunkt då alla bristfälliga lägenheter i landet skall vara
ersatta eller modemlserade. Inte heller finns det underlag för att för någon
längre tid ange det antal lägenheter som årligen bör förbättras, byggas om
eller rivas.

Det förhållande som sist och slutligen avgör
saneringsverksamhetens maximala omfattning är det resursutrymme som finns för
verksamheten. Jag vill därför redovisa vissa allmänna överväganden i fråga om
det resursutrymme som bör kunna ställas till förfogande för ombyggnads- och
förbättringsverksamheten under de närmaste åren.

Som
jag Inledningsvis nämnde finns det både ett bostadspolitiskt och ett
sysselsättningspolitiskt motiv för en ökad ombyggnads- och förbättringsverksamhet.
Den sänkta nivå i fråga om nyproduktion av bostäder som är att vänta under år
1973 och följande år frigör, som jag framhöll i prop. 1973: 1 (bil. 13 s. 263)
resurser som ger utrymme för en önskvärd öknmg av ombyggnads- och
förbättringsverksamheten samt av ett lokalbyggande som tUlgodoser
servicebehoven i både nya och äldre områden.

Jag
anser mot denna bakgrund att det allmänna målet för saneringsverksamhetens
omfattning de närmaste åren bör vara att den ökade ombyggnads- och
förbättringsverksamheten skall beredas utrymme inom ramen för en oförändrad
total tUldelning av resurser för bostadsbyggandet. Jag vill i sammanhanget
erinra om att förra årets riksdag (prop. 1972: 72, CU 1972: 28, rskr 1972: 201)
beslutade om en gemensam ram för nybyggnad av bostäder och lokaler i
bostadsområden, att till-lämpas fr. o. m. år 1974. Det mål för
saneringsverksamheten som jag nu förordar innebär att de resurser som frigörs
genom nedgången i nyproduktionen av bostäder bör användas utöver vad som tas
i anspråk för ett eventuellt ökat lokalbyggande tiU en förbättring av det
äldre bostadsbeståndet. De ramar för ombyggnads- och förbättringsverksamheten
som jag längre fram förordar är avvägda med hänsyn tUl detta mål.

Några remissinstanser har uttryckt farhågor för att
en ökad saneringsverksamhet ökar påfresmlngama på kommunernas finansiella
resurser. Också jag är medveten om att ett ökat kommunalt engagemang I vissa
avseenden, t. ex. i fråga om fastighetsförvärv, otvivelaktigt är en nödvändig
förutsättning för en rätt bedriven sanermgsverksamhet. Men på-frestnlngama på
kommunens resurser i andra avseenden blir mindre vid sanering än vid utbyggnad
av nya bostadsområden. Sålunda behövs i regel inte några större kommunala
investeringar i gator, kommunikationer, skolor och annan service, eftersom
sådana investeringar i allmänhet redan är gjorda i saneringsområden. Kostnader
för utbyte av för-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 78

åldrat
ledningsnät kan dock vålla bekymmer i vissa områden. Jag vill dessutom i detta
sammanhang förutskicka att jag i det följande kommer att föreslå att den
tidsmässiga planeringen av saneringsverksamheten skall ankomma på kommunerna.
Det är naturligt att takten i saneringsarbetets genomförande får göras
beroende av bl. a. kommunernas resurser.

5.2.2
Medinflytandefrågor

Situationen för dem som bor i saneringsfastigheter
har också en annan sida än den jag har uppehållit mig vid hittUls. Särskilt för
dem som har bott länge i det hus som skall saneras kan ett uppbrott frän den
invanda mUjön medföra personliga påfrestningar. HärtUI kommer många gånger
ekonomiska svårigheter på grund av att hyran för en utbytesbostad i allmänhet
blir betydligt högre än hyran för en saneringsmogen lägenhet.

Det är betydelsefullt att saneringen, inom ramen
för rimliga kvalitetskrav, inriktas pä att lägenheterna efter modemiseringen
skall få en hyresnivå som så långt som möjligt ger fömtsättningar för
hyresgästema att bo kvar eller efter evakuering flytta tillbaka till
lägenheterna. Jag vill i sammanhanget erinra om betydelsen av de hyresanknutna
bostadstilläggen. Det är också viktigt att möjligheterna att genomföra modernisering
utan evakuering eller med begränsad evakuering prövas noga vid planeringen. En
möjlighet att nå detta syfte kan vara att genomföra moderniseringen i etapper.
Hyresnivån har betydelse också för att det skall bli möjligt att åstadkomma en
allsidig befolkningssammansättning i området. Som Stockholms kommun har
framhållit behöver detta inte innebära att varje del av ett bostadsområde skall
ha en sammansättning som är allsidig i fråga om hushållstyper. Däremot är det
angeläget att undvika en skiktning pä ekonomiska grunder.

Om man tillmäter de boendes intressen i samband med
sanering den betydelse som jag här har gjort, är det naturligt att lägga vikt
också vid de boendes möjligheter att utöva inflytande över en sanering som
berör dem, särskilt beträffande nivån för den åsyftade standarden samt tidpunkten
och sättet för saneringens genomförande. Det finns sålunda skäl att beakta
deras intressen, som bor i huset, å ena sidan när det gäller att bedöma
eventuella önskemål från fastighetsägaren att göra avkall på en allmänt
tillämpad lägsta standard och å andra sidan när de planerade åtgärderna
framstår som onödigt omfattande och dyrbara. Dessa hyresgästintressen måste
dock vägas mot samhällets mål för saneringen samt tekniska och ekonomiska
omständigheter.

Hur möjligheterna tiU inflytande från de boendes sida
skall åstadkommas på ett tidigt stadium är delvis en planeringsfråga. Det
ankommer på kommunen att tillvarata de boendes intressen när den gör upp de
saneringsprogram som jag behandlar mera ingående i det följande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 79

Även
vid genomförandet av saneringsåtgärdema har kommunen vissa möjligheter att på
olika sätt tUlvarata dessa intressen.

Att moderniseringen i viss omfattning bör kunna
avpassas efter de boendes intressen i enlighet med vad jag här har anfört har
betydelse också för utformningen av vissa standardkrav och lånevillkor. Till
denna fråga kommer jag tillbaka i det följande. Jag vill emellertid redan nu
nämna att förslagen syftar till att åstadkomma uppmstning av äldre lägenheter
till en rimlig standardnivå och samtidigt till sådana kostnader och pä ett
sådant sätt att hyresgästerna skall ha möjlighet att bo kvar efter
upprustningen. Förslagen avser emellertid enbart de fall då upprustning sker
med stöd av statliga lån. Problem när det gäller att avpassa moderniseringens
omfattning efter de boendes intressen uppkommer därför främst när
upprustningen finansieras pä annat sätt. Från bostadssocial synpunkt är det
angeläget att komma tUl rätta med dessa problem på ett mera generellt sätt. De
inrymmer emellertid komplicerade rättsliga och praktiska frågor som inte har
behandlats av saneringsutredningen. Underlag saknas därför att närmare ta upp
dessa frågor nu. Jag har för avsikt att i annat sammanhang anmäla åtgärder för
att bättre belysa dessa och liknande frågor med sikte pä att öka de boendes
medinflytande vid bestämmandet av moderniseringsstandarden och av genomförandet
av saneringsverksamheten.

5.3
Ansvaret för och ledningen av saneringsverksamheten

Som jag redan har nämnt fördelas samhällets ansvar
för bostadsförsörjningen mellan kommunema och staten i huvudsak så att
kommunerna svarar för planeringen och genomförandet av bostadsbyggandet, medan
statens insatser har formen av lagstiftningsåtgärder och kreditstöd.

Det kommunala ansvaret för planeringen av
bostadsbyggandet är fastställt i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande, den s. k. bostadsförsörjningslagen. Enligt
denna lag skall kommunerna i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer årligen
upprätta och redovisa kommunala bostadsbyggnadsprogram för de närmaste fem åren
i syfte att förbereda bostadsbyggandet så att det kan ske på ett ändamålsenligt
sätt. Bostadsförsörjningslagen kom till efter förslag av bostadssociala
utredningen I dess slutbetänkanden i mitten av 1940-talet (SOU 1945: 63 och
1947: 26). Enligt utredningen skuUe saneringsundersökningar och saneringsplaner
ingå som led i de bostadsförsörjningsplaner som kommunerna skulle vara skyldiga
att upprätta. De bestämmelser om programverksamheten som nu gäller anger att
programmen skall klarlägga behovet av bostadsbyggande och det byggande som är
möjligt att genomföra. De skall också ange in-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 80

riktningen
av bostadsbyggandet i olika avseenden och utgöra ett kommunalt
handlingsprogram på bostadsområdet.

Ansvaret för planeringen av saneringsverksamheten
vilar alltså redan nu på kommunerna. En viss planering av saneringsverksamheten
förekommer självfallet i samband med kommunernas fysiska planering. Vidare
har några kommuner utvecklat egna särskilda saneringsplaner. Som
saneringsutredningen framhåller har emellertid saneringsverksamheten i de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen hittills bortsett från viss försöksverksamhet
med saneringsprogram i några kommuner ofta behandlats endast på ett
översiktligt sätt och utan att genomförandet har planerats närmare. Utredningen
föreslår därför att planeringen av saneringsverksamheten skall utvecklas genom
bostadssaneringsprogram, som skall Ingå i bostadsbyggnadsprogrammen och ge
underlag för att styra genomförandet av saneringar i tiden och rummet. Denna
styrning skall ankomma på kommunerna. För genomförandet av saneringen är det
vidare enligt utredningen väsentligt dels att fastighetsägarna genom statliga
lån stimuleras att sanera, dels att kommunerna kan genomdriva sanering med stöd
av lagstiftning och att de får ökade möjligheter tUl lån för förvärv av
saneringsfastigheter. Härutöver behövs det enligt utredningens uppfattning en
organiserad verksamhet tiU hjälp för fastighetsägarna med projektering,
evakuering, upphandling m. m. vid genomförandet av saneringsprojekt.

Utredningens förslag om bostadssaneringsprogram
stöds av en i stort sett enhällig remissopinion. Flertalet remissinstanser är
positiva också till utredningens övriga nu nämnda förslag. En del
remissinstanser är dock kritiska mot förslaget att kommunerna skall ha en
ledande och styrande roll i saneringsprocessen. Dessa remissinstanser anser att
kommunernas verksamhet bör vara främst planerande och samordnande och att
åtgärderna i övrigt bör inriktas på att främja samverkan mellan samhälle och
enskilda fastighetsägare.

För
egen del ansluter jag mig till utredningens förslag att kommunernas
hittUlsvarande arbete med planering av bostadsbyggandet nu bör vidgas till att
omfatta kommunala bostadssaneringsprogram. Detta innebär inte någon
principiell nyhet i fråga om det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen
utan bör uppfattas som en precisering av detta ansvar med hänsyn till
saneringsfrågans ökade vikt. I detta ansvar ligger enligt min mening också att
kommunen bör ha en ledande och styrande roll i saneringsprocessen.

Jag vUl erinra om att förra årets riksdag (prop.
1972:72, CU 1972: 28, rskr 1972: 201) fattade beslut om en motsvarande
precisering av kommunernas planeringsansvar för byggandet av lokaler som utgör
servicekomplement i både nya och äldre bostadsområden. Genom att också
bostadssaneringen på ett klarare sätt inordnas i planeringsarbetet skapas ökade
förutsättningar för kommunerna att göra samlade bedöm-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 81

ningar
av bostadsförsörjningsbehoven och avvägningar av olika åtgärder avseende
nybyggnad i exploateringsområden, totalsanering, modernisering och
bostadskomplement. När programarbetet efter en övergångstid har utvecklats bör
de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen bU ett bättre underlag för bedömningar
av bostadsbyggandets totala resursbehov och för fördelning av investeringar på
olika sektorer inom bostadsbyggandet. Jag vill med anledning av önskemålen om
förbättrad statistisk rapportering av olika uppgifter om ombyggnads- och
förbättringsverksamheten erinra om att det ingår i boendeutredningens uppgifter
att undersöka möjligheterna att bättre tiUgodose bl. a. sådana
informationsbehov.

Även vad utredningen har anfört om
saneringsprogrammets aUmänna syften och innehåll kan jag i stort sett ansluta
mig till. Jag vUl särskUt peka på programmets betydelse som underlag för
samarbete mellan kommun, fastighetsägare och hyresgäster samt, när samarbetet
brister eller av andra skäl de uppställda målen inte uppfyUs, för de åtgärder
från kommunens sida som då kan behövas. Som jag fömt har nämnt är det viktigt
att de boendes intressen samt sociala hänsyn finns med i bilden när programmen
utformas beträffande mål för och prioritering av saneringsåtgärderna.

Jag ansluter mig tUl vad utredningen har anfört om
att bostadssaneringsprogrammen skall ingå i de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen. Det ankommer på Kungl. Maj:t att liksom beträffande
bostadsbyggnadsprogrammen besluta om föreskrifter för programverksamheten.

Bostadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet har i
sina remissyttranden betonat att verksamheten med bostadssaneringsprogram bör
utvecklas successivt. Kommunförbundet framhåller att upprättande av fuUständiga
program kommer att ställa stora krav på kommunemas resurser. Med anledning
härav vill jag peka på att programarbetet blir mest omfattande i de stora
kommunema, som I regel har byggt upp betydande resurser för planering av
nybyggnadsverksamheten och i viss utsträckning också för saneringen. Den
nedgång i nybyggandet som nu kan förutses bör frigöra planeringsresurser hos
kommunerna som kan användas på saneringsområdet. Förhållandena torde emellertid
variera mellan olika kommuner. Hänsyn tiU sådana variationer bör tas vid utformningen
av krav pä hur omfattande redovisningen i programmen skall vara. Anspråken på
kommunala resurser bör även i övrigt beaktas i anvisningar om den takt i
vilken saneringsprogrammen skall byggas ut. För en successiv utbyggnad talar
också behovet av att tillgodogöra sig vunna erfarenheter vid utvecklingen av
arbetet.

6
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 82

5.4
Medel för kommunen att genomföra saneringsprogram

5.4.1
Allmänna synpunkter

Vid planeringen av saneringsverksamheten bör i
enlighet med vad jag förut har sagt samhälleliga och bostadssociala hänsyn stå
i förgranden. Saneringsprogrammen skall som jag nyss nämnde ge information om
kommunens planer och underlag för samarbete mellan olika saneringsintressenter.
Att saneringsprojekten genomförs i samverkan mellan kommun och fastighetsägare
måste anses vara tiU fördel för båda parter och bör därför eftersträvas. Man
bör vidare kunna förutsätta att sane-ringsplanerna i princip utformas så att de
kan förenas med en sund ekonomisk fastighetsförvaltning och att det därför i
allmänhet bör ligga i fastighetsägamas intressen att medverka vid genomförandet
av planerna. Trots det måste man räkna med att det kan förekomma att fastighetsägare
vägrar att lämna sin medverkan eller att han saknar förmåga att själv
genomföra saneringsåtgärdema. I sådana situationer måste det finnas möjligheter
för kommunen att efter rättslig prövning få fastighetsägaren att vidta
sanering eller att kommunen själv övertar fastigheten och genomför sanering.

De medel för att genomdriva sanering som i dag står
till kommunens förfogande, framför allt förelägganden enligt hälsovårdsstadgan
(1958: 663, ändrad senast 1972: 675), är som utredningen har visat otillräckliga.
I likhet med utredningen och en stark remissopinion anser jag att det behövs en
ny lagstiftning som ger kommunen ökade möjligheter att med hjälp av
åtgärdsförelägganden tvinga fram sanering. Som jag förat har sagt tar jag upp
denna lagstiftningsfråga som ett särskilt ärende senare i dag. Den föreslagna
lagen innebär i korthet att statlig myndighet på begäran av kommunen och efter
prövning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna skall kunna förelägga
en fastighetsägare att rusta upp sin fastighet till viss standard och kvalitet.
Dessa standard- och kvaUtetskrav behandlar jag närmare i det följande men jag
vUl redan här framhålla att kraven bör avvägas så att de ansluter tUl de mål
för saneringsverksamheten som jag har behandlat tidigare. Om fastighetsägaren
inte rättar sig efter föreläggandet skall vissa tvångsmedel kunna användas.
Kommunen skall också få möjlighet att lösa in fastigheten för att själv genomföra
saneringen.

Den föreslagna inlösningsrätten utgör ett
komplement till de möjligheter tUl tvångsförvärv som kommunen redan har,
främst genom expropriation och förköp. Frågan om att vidga förköpsrätten till
att omfatta även tomträtt tar jag upp i lagstiftningsärendet. Såväl den frågan
som den i det följande behandlade frågan om viss vidgning av
tomträtts-långivningen bör ses mot bakgrund av den uppfattning om tomträttsinstitutets
fördelar som statsmaktema i flera sammanhang har gett ut-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 83

tryck
åt. Bland dessa fördelar kan nämnas att det allmänna kan till-godoföras
markvärdestegringen tUl väsentlig del samt att kommunen genom bestämmelser i
tomträttsavtalet kan på ett enkelt sätt reglera vissa frågor rörande
bebyggelsen. Det finns enligt min mening skäl att genom statliga åtgärder öka
kommunernas möjUgheter att använda tomträtt.

De riktlinjer för kommunemas markpolitik som
fastställdes av 1967 års riksdag innebär att kommunerna bör driva en aktiv
markpolltik så utformad, att de genom långsiktiga och tUlräckligt omfattande
markförvärv skaffar sig ett avgörande inflytande över samhällsbyggandet. Oavsett
om markförvärv sker genom avtal med fastighetsägaren eller med anlitande av den
lagstiftning som står till kommunernas förfogande, ställer förvärven anspråk
på kommunernas ekonomiska resurser. För att de kreditproblem som uppkommer vid
en aktiv kommunal markpolitik skall minskas lämnar staten kreditstöd till
kommunerna i form av markförvärvslån och tomträttslån.

Dessa
låneformer är inriktade på att tUlgodose markdispositioner i första hand i
nyexploateringsområden. Saneringsutredningen anser att en aktiv kommunal
markpolitik är lika angelägen i saneringsområden som i exploateringsområden och
föreslår därför, att kommunerna skall få ökade möjligheter till lån för förvärv
av bostadsfastigheter i saneringsområden och för upplåtelse av bebyggda sådana
fastigheter med tomträtt. Jag ansluter mig i allt väsentligt till utredningens
uppfattning och förslag, som stöds också av ett stort antal remissinstanser.

Utöver
de skäl för kommunala markförvärv i saneringsområden som framgår av vad jag har
sagt förat vill jag särskilt peka på den hyrespo-litiska betydelsen av sådana
förvärv. De allmännyttiga bostadsföretagen har i exploateringsområden i
allmänhet en sådan dominans i fråga om fastighetsinnehav att de får den
prisledande roll vid prövningen av braksvärdehyra som hyreslagen föratsätter. I
saneringsområden är i regel den övervägande delen av fastighetsbeståndet i
enskUd ägo. Det är därför viktigt att kommunen förvärvar saneringsfastigheter i
ökad omfattning så att kommunen kan påverka förverkligandet av saneringsplanernas
hyrespolitiska mål genom upplåtelse av marken till företag, som sätter hyrorna
enligt självkostnadsprincipen, eller genom villkor beträffande hyressättningen
i samband med upplåtelse till enskilda byggherrar.

Mot denna bakgrand behandlar jag nu utredningens
förslag om ändrade regler för markförvärvslän och tomttättslån.

5.4.2
Statligt kreditstöd till kommunala markförvärv m. m.

Markförvärvslån kan utgå till kommun för förvärv av
fast egendom som med hänsyn till den framtida utveckUngen behövs för
tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordning. Lån utgår företrädesvis för

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 84

förvärv
av mark inom exploateringsområden. Det innebär att län för förvärv av
saneringsfastigheter i princip kan utgå endast i den mån tillgängliga lånemedel
inte helt tas i anspråk för förvärv inom exploateringsområden.

Som saneringsutredningen har funnit är kommunernas
markpolitiska aktivitet lägre inom saneringsområden än inom
exploateringsområden. Utredningen antar att detta delvis beror pä svårigheter
för kommunerna att finansiera förvärv inom saneringsomräden. Att sä är fallet
vitsordas av många remissinstanser. I syfte att främja en aktiv kommunal
markförvärvspolitik inom saneringsområden föreslår utredningen att nuvarande
företrädesrätt vid långivningen för förvärv i exploateringsområden skall
slopas och markförvärvslån utan principiell begränsning kunna utgå även för
kommunala förvärv av fastigheter som skall totalsaneras, förbättras i avvaktan
på totalsanering eller byggas om. Som föratsättning skall enligt
utredningsförslaget gälla att fastigheten är avsedd för bostadsändamål och att
finansieringen inte kan ordnas inom ramen för andra statliga låneformer, t, ex,
bostadslån eller tomträttslån.

Det övervägande antalet remissinstanser stöder
saneringsutrednmgens förslag. Några remissinstanser förordar att långivningen
vidgas ytterligare sä att även annat rättssubjekt än kommun skall kunna få
markförvärvslån.

Jag
har redan angett skälen för att jag ansluter mig till utredningens förslag i
stort. I enlighet härmed förordar jag att bestämmelsen att långivningen
företrädesvis skall avse förvärv i exploateringsområden utgår och att alltså
sådana förvärv och förvärv i saneringsområden i princip jämställs. I fråga om
de närmare vUlkoren för långivningen har jag följande synpunkter.

Reglerna om ändamålet med markförvärvslånen har
utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i förköpslagen (1967: 868,
ändrad senast 1971: 892). Det innebär att markförvärvslån för ett kommunalt
förvärv av fastighet som skall saneras kan utgå endast om fastighetsindelningen
eller fastighetens omfattning ändras. Det är enligt min mening angeläget att
kommunerna kan få kreditstöd för förvärv av även enstaka fastigheter som är i
behov av förnyelseåtgärd. Jag förordar därför att ändamålsbestämningen för län
till förvärv inom saneringsområden inte knyts an till förköpslagens regler.
Däremot är det motiverat med en avgränsnlng av ändamålet som delvis avviker
från vad som i övrigt gäller för lån tUl förvärv i exploateringsområden.

Syftet
med markförvärvslångivningen är att underlätta kommunala markförvärv för främst
bostadsändamål. Att låneändamålet inte har avgränsats i enlighet härmed hänger
samman med att det vid prövningen av ärenden om lån till förvärv inom
exploateringsområden ofta saknas närmare uppgifter om den framtida
användningen av marken, eftersom byggandet i många fall ligger långt fram i
tiden. Inom sanerings-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 85

områden
däremot torde det framtida utnyttjandet i allmänhet vara bestämt vid
tidpunkten för kommunens förvärv. Förutsättning finns alltså i fråga om
förväi-v inom saneringsområden att avgränsa låneändamålet till mark och
bebyggda fastigheter som skall utnyttjas för bostadsändamål, varmed jag avser
fastigheter som inrymmer bostäder eller bostadskomplement. Jag förordar alltså
att tillämpningsområdet för nuvarande markförvärvslån ändras i enlighet härmed.
För bebyggda fastigheter bör gäUa att byggnaderna är i behov av sådan
förnyelseåtgärd att statligt bostadslån eller förbättringslån kan utgå för den
planerade åtgärden.

Liksom saneringsutredningen anser jag att
markförvärvslån inte skall utgå när finansieringen kan ordnas genom kreditstöd
i annan ordning, t. ex. med stöd av tomträttslån eller bostadslån. Lån bör således
Inte utgå om saneringsåtgärderna är nära förestående, vilket stämmer överens
med vad som nu tillämpas beträffande lån för förvärv i exploateringsområden. I
anslutning tUl gällande praxis i ärenden om markförvärvslån bör lån inte
heller utgå, om åtgärderna kan antas ligga långt fram i tiden. En utgångspunkt
för prövningen av låneärendena bör med andra ord vara att förvärven fyller
syftet att skapa en kommunal markberedskap som är rimlig med hänsyn tUl den
beräknade tidpunkten för blivande byggnadsåtgärder. Jag vill för tydlighetens
skull tillägga att jag på grundval av dessa allmänna riktlinjer för
låneprövningen förordar att lån skall få utgå även för förvärv av fastigheter
med byggnader som skall modemiseras.

Utredningen
har lagt fram vissa förslag rörande amorteringsvUlkoren för markförvärvslån.
Dessa förslag har samband med förslag av byggkonkurrensutredningen vilka f. n.
bereds inom inrikesdepartementet. Detsamma gäller den av några remissinstanser
föreslagna utvidgningen av markförvärvslångivningen till att omfatta även vissa
andra rättssubjekts markförvärv än kommuns. Dessa frågor bör prövas först i
samband med behandlingen av byggkonkurrensutredningens betänkande.

En
utvidgning av markförvärvslångivningen till att omfatta fastigheter inom
saneringsområden kommer enligt utredningens bedömningar att leda tUl väsentligt
ökade anspråk på lån. Utredningen föreslår att anslaget till lånefonden
successivt ökas tUl 200 milj. kr. per år. Mot den bakgrunden har utredningen
utan att ta ställning i frågan prövat möjligheten att bygga upp lånefonden
med hjälp av en saneringsavgift, beräknad på taxeringsvärdet för bostads- och
affärsfastigheter som är mer än tio år gamla samt för alla industri- och
exploateringsfastigheter. Tanken på en sådan avgift har mött invändningar från
flertalet remissinstanser. Som skäl mot en avgift har åberopats bl. a. att den
skuUe leda tUl orättvisor och administrativa svårigheter och att den inte kan
bli av permanent karaktär, eftersom fonden efter ett relativt kort uppbyggnadsskede
bUr självförsörjande genom inflytande amorteringar. Jag kan i huvudsak ansluta
mig tiU remissinstansernas synpunkter och för-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 86

ordar
att erforderUga lånemedel även i fortsättningen tillförs fonden över
statsbudgeten.

Den möjlighet att använda markförvärvslånefonden
för förvärv av saneringsfastigheter som jag här har förordat bör genomföras den
1 januari 1974. Jag återkommer i det följande till frågan om anslaget till
markförvärvslånefonden.

Kommun som med tomttätt upplåter mark för
bostadsändamål kan få tomträttslån. Om marken bebyggs med stöd av statligt
bostadslån, betalas lånet ut under kalenderåret efter det att slutiigt beslut
om bostadslån har meddelats. I övriga fall sker utbetalningen under
kalenderåret efter det att byggnadsnämnden första gången har besiktigat
byggnadsföretaget. För att tidsintervallet mellan tomträttsupplåtelsen och
utbetalningen av tomträttslånet skall förkortas föreslår utredningen att
tomträttslåne-reglerna ändras så att tomträttslån, när marken bebyggs med stöd
av statligt lån, betalas ut redan året efter det att preliminärt beslut om
bostadslån har meddelats.

Förslag av samma innebörd har lagts fram av
bostadsstyrelsen i styrelsens anslagsframställning för budgetåret 1973/74.
Enligt styrelsens beräkningar skulle ett genomförande av förslaget under en
övergångstid av fem år medföra ökade anspråk på statliga lånemedel med
sammanlagt ca 570 milj. kr.

Ett genomförande av detta förslag skulle få betydande
budgeteffekter och jag anser mig inte kunna förorda utredningens förslag på
denna punkt. Jag vill i sammanhanget peka på att den överenskommelse om
bostadsbyggandets finansiering som årligen träffas mellan delegationen för
bostadsfinansiering och kreditinstituten omfattar även de krediter under
byggnadstiden som är hänförliga tiU markkostnader. När marken innehas med
äganderätt, får sålunda fastighetsägaren byggnadskrediter för markkostnadema
inom ramen för nämnda överenskommelse. Också när marken upplåts med tomträtt är
det i regel möjligt för kommun att få kortfristiga krediter avseende kostnadema
för marken och dess iord-ningsställande i avvaktan på att tomträttslånet kommer
att utbetalas. Frågan om kommuns möjligheter att få sådana krediter bevakas av
delegationen för bostadsfinansiering.

Enligt gällande bestämmelser kan tomträttslän utgå
endast i samband med nybyggnad. Utredningen föreslår att lån skall kunna utgå
även när tomträttsupplåtelsen avser fastighet med byggnader som uppenbarligen
skall stå kvar under lång tid och som på särskilda villkor skall överlåtas till
tomträttshavaren. Förslaget stöds av flertalet remissinstanser.

Jag förordar i enlighet med utredningens förslag en
vidgning av tomträttslångivningen till fastigheter med byggnader som skall
bevaras. Gällande bestämmelser för tomträttslån kan leda till att kommun, som
har förvärvat en fastighet med byggnad som skaU modemiseras, finner sig
nödsakad att sälja fastigheten i stället för att upplåta tomten med

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 87

tomträtt
och sälja enbart byggnaden. Enligt min mening är motiven för tomträtt lika
starka i ett sådant fall som vid nybyggnad. Jag förordar därför att kommun
skall kunna få tomträttslån även för tomträttsupplåtelse som avser fastighet
med äldre byggnad, om byggnaden är avsedd för bostadsändamål och har
överlåtits till tomträttshavaren under villkor om modernisering. För att lånet
skall fylla en bostadspolitisk uppgift bör vidare som villkor gälla att
ombyggnaden är av genomgripande art och inte Ugger långt fram i tiden.

I här avsedda fall finns det skäl till vissa
tekniska jämkningar av de allmänna reglerna om beräkning och utbetalning av
tomträttslån, eftersom låneunderlaget beräknas och besiktning sker på annat sätt
vid ombyggnad än vid nybyggnad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela bestämmelser härom och de övriga bestämmelser som behövs för att
genomföra vidgningen av långivningen. De ändrade bestämmelserna bör träda i
kraft den 1 januari 1974 och äga tUlämpning på tomträtter upplåtna efter den 1
januari 1973.

5.S
Statligt ekonomiskt stöd till saneringsåtgärder

5.5.1
Inledning

I det föregående har jag framhållit att myndighet,
när den prövar frågan om föreläggande för fastighetsägare att modernisera en
fastighet, måste göra en bedömning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
att genomföra moderniseringen. TUl de ekonomiska fömtsättningama hör inte bara
att de framtida inkomsterna av fastigheten skall räcka tiU för att förränta och
amortera fastighetskapitalet utan också att fastighetsägarens kreditbehov i
samband med moderniseringen kan tillgodoses i tillräcklig omfattning och på
rimliga villkor. Det är därför viktigt att statens medverkan på kreditsidan
utformas så, att den bidrar tUl att skapa de ekonomiska föratsättningar som
krävs för åtgärdsföreläggande enligt det förslag till bostadssaneringslag som
jag anmäler senare i dag. Självfallet finns samma krav på ekonomiska förutsättningar
när modernisering sker på frivillighetens grund.

Ombyggnader
som genomförs med stöd av statliga bostadslån är f. n. prioriterade på
kreditmarknaden på samma sätt som statligt belånade nybyggnader. Detta gäller
både krediter under byggnadstiden och långfristiga fastighetslån. Även till ombyggnader
av flerfamiljshus utan stöd av StatUga lån kan prioriterade långfristiga
fastighetslån utgå. Den fråga som bör prövas i förevarande sammanhang är
möjligheterna att genom ändringar i villkoren för de statliga bostadslånen
skapa bättre föratsättningar för och stimulera tUl ökad
moderniseringsverksamhet. Jag behandlar också motsvarande fråga beträffande lån
för nybyggnad vid totalsanerlng.

Saneringsutredningen
har lagt fram flera förslag i detta syfte. För-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 88

slagen
rör bl. a. reglerna för beräkning av låneunderlag och pantvärde. Innan jag går
närmare in på utredningens förslag vill jag erinra om att systemet att i
låneärendena fastställa två värden, ett låneunderlag för att bestämma lånets
storlek och ett pantvärde för att bestämma inteckningssäkerhetens placering i
förmänsrättsordningen, i sina allmänna drag har fastställts av riksdagen. I det
följande begränsar jag mig till att behandla de delar av utredningens förslag som
avser ändringar i dessa allmänna grunder för att bestämma låneunderlag och
pantvärde. Enligt riksdagens beslut skall de närmare grandema för beräkning av
låneunderlag och pantvärde fastställas av Kungl. Maj:t. Beräkningsreglerna är
delvis tekniskt komplicerade.

De
ändringar i viUkoren för bostadslån som jag förordar i det följande och som är
av långsiktig karaktär ger enligt min mening inte tiUräcklig stimulans för en
snabbt ökad moderniseringsverksamhet, något som är särskUt angeläget i dagens
läge med vikande nyproduktion. I det följande tar jag därför upp frågan om
ytterligare åtgärder för att ge en sådan sUmulans framför allt under en
övergångstid, till dess erfarenhet har vunnits av saneringsverksamheten.

5.5.2
Bostadslån

Det statliga kieditstödet tUl åtgärder för
modemisering måste till skiUnad mot stödet till nybyggandet anpassas tiU
önskemål om varierande standardniväer, olika byggnadskomponenters varaktighet
och bostädernas återstående användningstid. Mot denna bakgrund anser jag i
likhet med saneringsutredningen att frågan om kreditstödet lämpligen kan
behandlas med utgångspunkt i de nuvarande amorteringsvUlkoren för bostadslån
vid ombyggnad.

F.
n. gäller vid ombyggnad av hus som fyller ett varaktigt behov att bostadslånet
utgör ett nominellt lån med s. k. rak amortering, dvs. att amorteringen sker
med Uka stora årliga belopp. Räntekostnadema minskar då i takt med
amorteringarna. Under vissa förutsättningar kan länet i stället utgå som
paritetslån. För nominellt lån skall amorteringstiden bestämmas med hänsyn
till husets återstående användningstid och övriga omständigheter, dock till
högst 30 år. Lån till begränsad upprastning av flerfamiljshus som Inte fyller
ett varaktigt behov utgår som annuitetslån med en amorteringstid av högst 20
år. Särskilda regler gäller i dessa fall beträffande fördjupning av och
förskott på lånet. Ränta och amortering på sådant lån betalas med belopp,
annuiteter, som är Uka stora under hela länetiden. Annuiteten baseras på en
ränta av 6,5 %. SkUlnaden mellan denna ränta och den årUgen fastställda
bostadslåneräntan läggs till eller dras av från annuiteten.

Utredningens
förslag är att bostadslån med rak amortering skall ersättas med annuitetslån,
utformade på samma sätt som lån för begränsad upprastning. Låntagaren skall,
när lånet avser ombyggnad, ha valfrihet

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 89

mellan
annuitetslån och paritetslån. Vidare föreslår utredningen att amorteringstiden
förlängs för ombyggnadslån till högst 40 år och för upprustningslån till högst
25 år. Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget om en övergång tUl
annuitetslån. Förslaget om en förlängning av amorteringstiden till 40 år stöds
av en del remissinstanser, medan förslaget har mött kritik i åtskilliga
remissyttranden med hänsyn till bl. a. de ökade kreditrisker som förslaget
skulle innebära.

En viktig omständighet vid bedömningen av
utredningens förslag är att annuitetslån i jämförelse med lån med rak
amortering ger lägre ärliga kapitalkostnader i början av länetiden och alltså
har en gynnsam effekt pä hyresbildningen i ombyggda hus. Jag vill vidare
erinra om de skäl som jag tidigare har angett för att lånesystemet bör vara
neutralt utformat så att det inte styr valet av saneringsåtgärder och för att
systemet bör ge möjlighet till modernisering i etapper. Båda dessa syften
främjas enligt min mening genom en övergång tUl ett system där de nominella
lånen genomgående har formen av annuitetslån med i huvudsak enhetliga låneregler.
Härigenom undviks dessutom de tröskelproblem som nuvarande regler ger upphov
till. Jag förordar därför att lånevillkoren i nämnda hänseenden ändras i
enlighet med vad jag har anfört.

Liksom f. n. bör bostadslän för ombyggnad kunna
utgå som paritetslån. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller bör
förutsättningarna härför vara dels att huset i väsentliga avseenden får nybyggnadsstandard
så att ytterligare investeringar inte behövs under länets löptid, dels att
paritetslån behövs med hänsyn till storleken av de årliga kostnaderna.

Utredningens förslag om en förlängning av
amorteringstiden från 30 till högst 40 år för annuitetslån till ombyggnad kan
som en del remissinstanser har framhållit innebära ökad kreditrisk. A andra
sidan torde denna risk ofta vara obetydlig i fråga om fastigheter vilka byggs
om tUl sådan standard som jag nyss har angett som föratsättning för paritetslån
och vilka har ett gott läge. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla de
årliga kapitalkostnaderna nere och att, som utredningen har föreslagit, få
annuitetslån att fungera som ett alternativ till paritetslån förordar jag att
en möjlighet öppnas att förlänga amorteringstiden till högst 40 år vid
ombyggnad av flerfamiljshus. Som föratsättning för sådan förlängning bör,
utöver kraven på standard och läge, gälla att förlängningen behövs med hänsyn
till storleken av de årliga kostnaderna och att den bedöms inte leda till
påtagligt ökad kreditrisk. Jag vill tUl-lägga att frågan om amorteringstiden
får prövas på nytt, när resultatet av bostadsfinansieringsutredningens arbete
föreligger. I enlighet med vad saneringsutredningen har anfört bör möjligheten
till förlängning av amorteringstiden för annuitetslån inte medföra någon
sänkning av basannuiteten, när ombyggnadslånet har form av paritetslån.

7
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 21

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 90

För bostadslån tUl ombyggnad i andra fall än dem
jag nu har nämnt bör amorteringstiden bestämmas med beaktande av husets
beräknade återstående användningstid, dock till högst 30 år. Vid ombyggnad av
hus som fyller ett varaktigt behov bör amorteringstiden i allmänhet fastställas
tUl 30 är. Om åtgärderna har förhållandevis liten omfattning, bör dock hänsyn
kunna tas härtill när amorteringstiden faststäUs. Lånereglerna bör i enlighet
med vad jag tidigare uttalat utformas så att de främjar ombyggnad i etapper. Om
huset inte fyller ett varaktigt behov, torde den återstående användningstiden i
regel motivera en kortare amorteringstid än 30 är.

Med hänsyn tUl övergången tUl annuitetslån vid
ombyggnad bör den särskilda bostadslångivningen för begränsad upprustning av
flerfamiljshus upphöra som en särskild läneform. De nuvarande möjligheterna
till fördjupning av och förskott på lån till ombyggnad för ej varaktigt behov
bör dock behållas, när amorteringstiden är kortare än 30 år.

De av mig förordade ändringarna i lånevillkoren bör
gälla fr. o. m. den 1 juU 1973.

Saneringsutredningen har ägnat stor uppmärksamhet
åt frågan om beräkning av låneunderlag och pantvärde vid ombyggnad.
Utredningens förslag innebär i korthet att den nuvarande beräkningsmetoden, som
i huvudsak grandas på faktisk ombyggnadskostnad och beräknad kostnad för en
motsvarande nybyggnad, skaU ersättas med en s. k. normaliserad avkastningskalkyl.
Den skaU grundas på vissa antaganden om bl. a. hyresintäkter och
prisutveckling. Remissopinionen är splittrad i denna fråga. Många
remissinstanser är i princip positiva till förslaget men anser att det behöver
studeras ytterligare.

Jag vill erinra om att frågan om vilken metod som
skall användas vid beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån
behandlades av riksdagen år 1967 (prop. 1967: 100, SU 1967: 100). Min bedömning
nu är att det utredningsmaterial som föreligger inte ger tUlräckligt underlag
för ett ställningstagande till den av utredningen föreslagna metoden. Det
finns dock som utredningen har anfört vissa skäl som talar för att bestämma
pantvärdet för saneringsfastigheter med utgångspunkt I en viss hyra. I nära
anslutning till vad bostadsstyrelsen har anfört anser jag att styrelsen bör få
i uppdrag att med beaktande av utredningens förslag undersöka vUka ändringar i
beräkningsmetoden som kan behöva göras och att komma in till Kungl. Maj:t med
förslag i ämnet. Härvid bör även möjligheterna till utveckling och förbättring
av nuvarande metod för beräkning av låneunderlag och pantvärde vid ombyggnad
belysas. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att ge styrelsen sådant
uppdrag. I avvaktan pä det ytterligare material som sålunda kan presenteras
som underlag för en fortsatt prövning av utredningens förslag bör nuvarande
beräkningsmetod användas.

I
anslutning till de mål för saneringsverksamheten som jag har an-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 91

gett
bör bostadslån vid ombyggnad inte utgå om kostnaderna för ombyggnadsföretaget
är oskäligt höga i förhållande till ombyggnadsåt-gärdemas art och omfattning
eller om lägenhetemas standard efter ombyggnaden väsentiigt överstiger den
normala standarden i nyproducerade lägenheter.

Beträffande basannuiteten för lån till nybyggnad
vid totalsanering föreslår utredningen att den för centralt belägna
flerfamiljshus sänks frän 5,1 till 4,6 %. Den ärliga kapitalkostnaden skulle
härigenom kunna minskas med drygt 5 kr. per kvadratmeter lägenhetsyta i början
av lånetiden. Endast ett mindre antal remissinstanser är positiva tUl förslaget.

De föratsättningar i fråga om bl. a. räntenivån,
som utredningen har angett för sitt förslag, föreligger inte. Med hänsyn härtill
och till pågående utredning om bostadsfinansieringen kan jag inte tUlstyrka
förslaget.

Utredningen
har också tagit upp frågan hur man skall behandla vissa belopp som nu kan ingå
i pantvärdet men inte i låneunderlaget, nämligen läges- och standardtillägg
samt saneringstillägg. Läges- och standardtilläggen är avsedda att beakta
särskUt högt fastighetsvärde som beror på gott läge, ringa bebyggelsetäthet
eUer hög gatustandard, medan saneringstilläggen avser de särskilda kostnader
som uppstår vid nybyggnad av flerfamiljshus I område med äldre bebyggelse.
Dessa tillägg har direkt betydelse särskilt vid totalsanering men de påverkar
indirekt också pantvärdet vid ombyggnad. Utredningens förslag innebär i
huvudsak att dessa tillägg skall ingå även i låneunderlaget, vilket skulle
medföra en viss minskning av de årliga kapitalkostnaderna.

Som
bostadsstyrelsen har framhållit bör läges- och standardtilläggen ses över. Jag
kommer i annat sammanhang att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt styrelsen att
göra en sådan översyn. Härvid bör i anslutning tUl vad styrelsen har anfört i
sitt yttrande tillämpningsområdet för standarddelen av läges- och
standardtillägget samt saneringstillägget övervägas. Sedan styrelsen har
redovisat resultatet av dessa undersökningar, ankommer det på Kungl. Maj:t att
meddela beslut i frågan om överförande av tilläggen tiU låneunderlaget och
tillämpningsområdet för dem.

5.5.3
Förbättringslån

De statliga förbättringslånen är i huvudsak avsedda
att främja en förbättring av bostäder för personer som har fyllt 60 år,
förtidspensionärer och handikappade. Genom beslut av förra årets riksdag
(prop. 1972: 124, CU 1972: 32, rskr 1972: 306) vidgades tUlämpningsområdet för
långivningen så att kommun eller allmännyttigt företag kan få förbättringslån
för upprustning av lägenheter i omoderna flerfamiljshus med begränsad
återstående användningstid utan hinder av att lägen-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 92

heterna
bebos av även andra personer än som nyss nämnts. Lån utgår endast beträffande
fastighet inom planområde för vilket det finns en bestämd tidplan för
genomförandet av t. ex. trafikledsanläggningar eller genomgripande
stadsombyggnader och under förutsättning att huset enligt sådan plan är avsett
att rivas inom 1520 år. Lånet är under viss tid räntefritt och stående intUl
ett belopp av 12 000 kr. per lägenhet. Återstoden av lånet skall amorteras och
löper med ränta efter 4 %.

I anslutning till att jag förordade de nya reglerna
anmälde jag att undersökningar pågick om möjligheterna att ge förbättringslän
till alla byggherrekategorier. Skäl för en sådan vidgning av tillämpningsområdet
är att det är angeläget att medverka till att även de som bor i enskUt eller
kooperativt ägda fastigheter av det slag det är fråga om får sina bostäder
förbättrade. Det förslag till bostadssaneringslag som jag senare anmäler utgör
ytterligare ett skäl härför, eftersom lagen Innebär att fastighetsägare kan
åläggas att vidta förbättringsåtgärder, varvid bl. a. de ekonomiska
föratsättningarna att genomföra de erforderliga åtgärderna måste beaktas.

Förbättringslängivningen bör emellertid enligt min
mening vidgas till att omfatta upprustning även av fastigheter, som ägs av
annan än kommun eller allmännyttigt företag, endast under förutsättning att
långivningen inte medför en höjning av fastigheternas värde som måste ersättas
vid framtida kommunal inlösen. Vidare måste rimliga garantier föreligga för
att den subvention som lånen innebär kommer de boende tUl godo vid
hyressättningen.

De särskUda amorterings- och avskrivningsregler för
förbättringslån tiU upprastning av flerfamiljshus som nu gäller enligt
riksdagens beslut förra hösten innebär bl. a. att den räntefrla och stående
delen av lånet avskrivs i sin helhet, om huset rivs inom återbetalningstiden
för amorteringsdelen av lånet, normalt 15 år. Om däremot huset står kvar efter
utgången av denna amorteringstid, skall den räntefrla och stående lånedelen
sägas upp till förräntning och amortering under en tid av 10 år. Vid rivning
under denna tid avskrivs då återstående lånebelopp.

Dessa avskrivningsregler bör ses mot bakgrand av
att länen f. n. utgår endast till kommunala eller kommunalt dominerade
bostadsföretag. Skäl saknas att på motsvarande sätt medge denna
avskrivnings-möjlighet för annan fastighetsägare. Räntefritt förbättringslån
till sådan fastighetsägare bör därför om huset rivs, inte kunna avskrivas utan
sägas upp till förräntning och amortering om det inte redan har skett.
Förräntning och amortering bör ske enUgt nu gällande regler. Om emellertid
fastigheten under lånets löptid övergår till kommunen eller till allmännyttigt
företag, varvid ansvaret för lånet normalt överförs på förvärvaren, bör
avskrivning av lånet kunna ske enligt gällande bestämmelser när huset rivs.

Ränte-
och amorteringsfriheten på del av förbättringslån under länets

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 93

ursprungliga
löptid innebär en subvention. Som jag nyss har sagt bör denna subvention komma
de boende tUl godo vid hyressättningen av de förbättrade lägenheterna.
Hyresregleringslagen ger fastighetsägare möjlighet att höja hyran för vissa i
lagen angivna förbättrings- och moderniseringsåtgärder. Sådan hyreshöjning bör
Inte få medges I den män vidtagna åtgärder har bekostats med ränte- och
amorteringsfri del av förbättringslån. Efter samråd med statsrådet Lidbom
anmäler jag i lagstiftningsärendet förslag till sädan ändrmg av
hyresregleringslagen som tUlgodoser detta syfte. I det följande föreslår jag
ett särskUt tidsbegränsat initialstöd till modernisering av flerfamiljshus,
när förbättringslån inte utgår för ändamålet. Ändringen av hyresregleringslagen
bör utformas så att hyran inte heUer får höjas i den mån åtgärderna har bekostats
med sådant stöd.

Såväl
hyresregleringslagens tUlämpningsområde som lagens giltighetstid är begränsad.
När hyresregleringslagen inte är tUlämplig gäller bestämmelserna i hyreslagen.
Enligt denna lag bestäms hyran med hänsyn till lägenhetemas braksvärde.
Kommunala och allmännyttiga företags hyror kan emellertid vid
bruksvärdesprövningen antas få samma prisledande funktion I fråga om
förbättrade lägenheter som de f. n. har i fråga om nyproducerade lägenheter.
Härtill kommer att amorteringstiden för den räntebärande delen av
förbättringslånet är avsevärt kortare än vad som gäller för lån i allmänhet.
Möjligheterna för fastighetsägare att själva tiUgodogöra sig de subventioner
som förbättringslånen innehåller bedömer jag därför som begränsade.

De
redovisade avskrivningsreglerna och de föratskickade ändringarna i
hyresregleringslagen begränsar väsentligt nackdelarna med att vidga
förbättringslångivningen till den enskilda sektorn. Vid en avvägning mellan
återstående nackdelar och vikten av att åstadkomma upprustning av även hus i
enskUd och kooperativ ägo finner jag mig böra förorda att
förbättringslångivningen vidgas till att omfatta samtliga byggherrekategorier.
Vidgningen bör genomföras den 1 juli 1973 och ske under föratsättningar som jag
har angett i det föregående. Den övre länegränsen för annan låntagare än
kommun och allmännyttigt företag är 90 % av godkänd förbättringskostnad. För
sådan bostadsrättsförening för vilken den övre lånegränsen vid bostadslån är
98 % bör motsvarande övre lånegräns gälla vid förbättringslån.

5.5.4
Särskilt stöd för att främja igångsättning av moderniseringsverksamheten

Efterkrigstidens bostadspolitiska satsning på
nybyggnadssektorn har haft avgörande betydelse för att förbättra
bostadsförsörjningen i landet. Ombyggnadsverksamheten har emellertid inte
utvecklats på samma sätt som nybyggandet. Visserligen har förbättringen av
bostadsstandarden i småhus varit omfattande, men när det gäller förbättring av
standarden

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 94

i
äldre omoderna flerfamiljshus, framför allt i de större tätorterna, har
utvecklingen gått långsamt. Det beror sannolikt på flera faktorer, bl. a. den
splittrade fastighetsägarbilden, som har medfört att många fastighetsägare har
bristande erfarenhet av byggnadsverksamhet över huvud taget och särskilt av
ombyggnadsverksamhet, samt osäkerheten om det ekonomiska utfallet av
moderniseringsarbeten.

Som jag redovisade I prop. 1972:124 beslutade
Kungl. Maj:t hösten 1972 om en särskUd form av statsbidrag vid vissa
ombyggnads- och upprustningsarbeten på fastighet i äldre bostadsområde när
arbetet utförs som enskilt beredskapsarbete. Bidraget utgår med 40 % av
redovisade och av länsarbetsnämnden godkända lönekostnader för arbeten som har
utförts under tiden fram t. o. m. den 30 juni 1973. Motivet för denna särskilda
bidragsform är i första hand sysselsättningspolitiskt, men ett syfte är också
att stimulera ökad ombyggnadsverksamhet. För att fullfölja detta
bostadspolitiska syfte finns det, som jag framhöll redan i prop. 1972: 124,
skäl att även för tiden efter första halvåret i år ge stimulans för att snabbt
få till stånd en väsentlig ökning av saneringsverksamheten. Härför talar
dessutom de sysselsättningsproblem inom byggnadsbranschen som kan förutses
enligt vad som redovisas bl. a. av byggarbetsgrappen I promemorian
Sysselsättningen på byggarbetsmarknaden 19731974.

Det nuvarande lönekostnadsbidraget vid ombyggnader
som bedrivs i form av beredskapsarbeten har inte gett dåliga resultat. Men
bidragsformen innebär svårigheter att i förväg beräkna bidragets ekonomiska
effekter och har svagheter från administrativa synpunkter. Jag vill därför inte
förorda att denna form av bidrag behålls. Den fortsatta stimulans tUl
ombyggnadsverksamheten som jag förordar bör få en enklare och mera
lätthanterlig utformning.

Ett generellt, långsiktigt stöd i stimulanssyfte
skulle kunna leda till stigande fastighetspriser. Inte heller skulle ett sådant
stöd vara ägnat att initiera en snabb ökning av ombyggnadsvolymen. Stödet bör
därför vara tidsbegränsat och bör ses som ett bidrag till kostnaderna för
byggnadsbranschens omställning från nybyggande till moderniseringsverksamhet.
De kostnader det gäller avser t. ex. modeller för hur ombyggnadsarbeten
lämpligen kan organiseras tekniskt och administrativt och hur samverkan mellan
byggherrar kan åstadkommas. Stödet bör å andra sidan tUlämpas så lång tid att
utrymme ges för projektering, byggnadslovsprövning, upphandling m. m.

Ett initialstöd av det slag som jag här avser
skulle syfta till att få tUl stånd ökad modernisering av bostäder I
flerfamiljshus. Jag förordar den avgränsningen att stödet får utgå i fråga om
bostäder I hus med mer än två bostadslägenheter. Som föratsättning bör vidare
gälla att bostäderna före moderniseringen har en standard som understiger den
lägsta godtagbara enligt de normer som jag strax återkommer till.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 95

Vidare
bör stödet förbehållas moderniseringar som finansieras med staUiga bostadslån.
Sker modemiseringen med stöd av förbättringslån bör initialstöd inte utgå. Jag
föreslår att stödet skall utgå med 20 % av de godkända ombyggnadskostnaderna,
dock med högst 6 000 kr. per lägenhet. Beslut om stöd bör meddelas av
länsbostadsnämnden I samband med preliminärt beslut om bostadslån. Beloppet
fastställs slutligt och betalas ut i anslutning tUl det slutliga länebeslutet.
Som förutsättning för stödet bör utöver vad jag förut har sagt gälla att
arbetskraften anvisas eller godkänns av den offentliga arbetsförmedUngen.

Frågan om de ändringar i hyresregleringslagen som
bör föranledas av initialstödet har jag berört i det föregående.

I
fråga om avgränsningen av initialstödet i tiden bör till en början
uppmärksammas att det nuvarande lönekostnadsstödet avser kostnader för arbeten
som utförs t. o. m. juni 1973. Blir ombyggnadsprojektet inte färdigt under
denna tid, utgår inget stöd för resterande arbeten. Jag förordar att
lönekostnadsstödet får utgå även för resterande arbeten, om endast en mindre
del av arbetena pä projektet återstår. I fråga om övriga projekt, som har
påbörjats före den 1 juli 1973 med nuvarande lönestöd och som fyller
förutsättningarna för att fä det nya initialstödet, bör byggherren få välja om
han vill behålla lönestödet eller avstå från det och i stället få initialstöd,
i vUket fall stöd bör få beviljas efter det att preliminärt beslut om
bostadslän har meddelats. Beträffande tidsavgränsningen i övrigt förordar jag
att initialstöd skall kunna utgå för projekt där ombyggnadsarbetena påbörjas
före utgången av år 1974.

5.6
Standardkrav i samband med saneringsverksamheten

Frågan vilken lägsta standard på bostäder som kan
godtas har grundläggande betydelse inom saneringsverksamheten, både när det
gäller kommunens handlande som ansvarigt samhällsorgan för att saneringen planeras
och därefter också kommer till stånd och i fråga om statliga myndigheters
prövning i samband med den statliga långivningen till saneringsåtgärder.

Saneringsutredningen
har i detalj redovisat vilka krav som utredningen vill ställa för att lägenhet
och hus skall anses uppfylla lägsta godtagbara standard. Dessa krav innebär i
huvudsak att lägenhet skall vara utrastad med anordningar för kontinuerlig
uppvärmning, avlopp, toalett, personlig hygien (tvättställ samt anordning för
bad eller dusch), matlagning och elförsörjning. I lägenheten skall vidare
finnas kontinuerlig tUlgång till varmt och kallt vatten. Vidare skall tUlgång
finnas dels till förråd inom fastigheten och- dels till tvättstuga inom
fastigheten eller inom rimligt avstånd. När synnerliga skäl föreligger, skall
toalett samt bad eller dusch kunna accepteras utanför lägenheten.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 96

Utöver
dessa utrustningskrav skall vissa krav ställas på husets utförande och
kondition, huvudsakligen avseende byggnadsstomme, yttertak och ytterväggar,
isolering samt Installationer.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva
tUl utredningens förslag. En del remissinstanser pekar emeUertid på att man
inte kan ta hänsyn enbart till lägenheternas utrustning utan att brister och
kvaliteter i fråga om lägenhetens funktion i övrigt samt husets skick och dess
närmaste omgivning bör föranleda en mera nyanserad bedömning av åtgärdsbehovet.

Den lägsta godtagbara standarden bör enligt min
mening ansluta tUl målen för saneringsverksamheten. Som utredningen har
framhållit bör kraven på standard utformas sä, att standardbrister kan konstateras
på ett enkelt sätt vid en inspektion. Kraven på åtgärder för att avhjälpa
bristerna bör vara klara och entydiga. Som jag har framhållit tidigare bör
åtgärdskraven också utformas så att det finns möjligheter till en nyanserad
helhetsbedömning av åtgärdsbehovet. Vidare bör kraven sä långt det är möjligt
anknytas till bestämmelserna i byggnadslagstiftningen, i första hand byggnadsstadgan.

Chefen för civildepartementet kommer inom kort att
anmäla förslag tUl ändring av byggnadsstadgan. Förslaget innebär att
tiUämpnlngen av vissa närmare angivna byggnadsreglerande bestämmelser begränsas
till att avse endast de delar av byggnad som direkt berörs av ändringsarbeten.
Beträffande byggnads övriga delar skall enligt förslaget endast ske kontroll av
att vissa grundläggande krav är uppfyllda. Dessa grandläggande regler avses
sedan bli preciserade och utvecklade i till-lämpningsbestämmelser och
anvisningar.

Vid en begränsad ombyggnad eller förbättring av hus
har krav på nybyggnadsstandard hittills i princip ställts inte bara på de
ombyggda delama av huset utan på huset i dess helhet. Detta har försvårat modemiseringsverksamheten.
Den ändring av byggnadsstadgan som kommer att föreslås undanröjer således
vissa tidigare hinder för en ökad modemiseringsverksamhet. Dessutom skapar
ändringen förutsättningar för att uppställa bostadspolitiskt motiverade krav på
lägsta godtagbara standard, som kan formuleras på annat sätt än vad
utredningen har gjort. Den lägsta godtagbara standarden bör innehålla krav på
lägenhets utrustning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.
Beträffande kraven på husets utförande och kondition behövs inte särskilda
bestämmelser utöver vad som kommer att krävas enligt det förat nämnda förslaget
till ändring av byggnadsstadgan. I detta förslag anges vissa grundläggande krav
beträffande de delar som inte berörs av ombyggnaden. Dessa bestämmelser utgör
enligt min mening lämpliga krav på lägsta godtagbara standard som bör ställas I
fråga om stomme, yttertak, ytterväggar, isolering och installationer.

Den
lägsta godtagbara standarden bör bestämmas i enlighet med de

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 97

huvudlinjer
som jag har dragit upp i det föregående. I vissa avseenden återkommer jag
härtUI i lagstiftningsärendet. Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda närmare
bestämmelser i ämnet.

Den standard på äldre hus som lägst kan godtas frän
bostadspolitisk synpunkt bör anges i standardkrav i samband med den statliga
långivningen. Beträffande hus som inte fyller ett varaktigt behov bör som
vUlkor för lån i regel gälla att huset efter byggnadsåtgärden fyller kraven på
lägsta godtagbara standard.

Vid
ombyggnad av hus som fyller ett varaktigt behov gäller f. n. i princip krav på
nybyggnadsstandard beträffande lägenheternas utrustning, medan kraven på deras
storlek och utformning kan jämkas. Enligt min mening bör bl. a. med hänsyn tUl
vad jag har sagt förat om målen för bostadssaneringen m. m. den lägsta
godtagbara standarden vara utgångspunkt för standardkraven, när lånet är ett
annuitetslån med en amorteringstid av 30 år. Därigenom skapas utrymme för val
av olika standardnivåer när det är motiverat av hänsyn till de boendes
intressen eUer när ombyggnaden genomförs i etapper.

5.7
Övriga frågor

Innan jag behandlar anslags- och ramfrågor vUl jag
ta upp två andra frågor som saneringsutredningen har berört.

I
syfte att förbättra den yttre närmUjön i äldre bostadsområden har utredningen
föreslagit att fastighetsägare skall kunna få statiigt bidrag för att genomföra
trafik- och gårdssanering. Förslaget motiveras bl. a. av att varken
byggnadslagen eller lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar
(ändrad senast 1971: 1050) eller fastighetsbUd-ningslagen (1970: 988, ändrad
senast 1971: 1035) ger tiUräckliga möjligheter för trafik- och gärdssanering
inom äldre områden. I anslutning härtill vill jag erinra om att förslag till ny
anläggningslag och lag om förvaltning av samfälligheter nyligen har remitterats
till lagrådet. Genomförs dessa förslag förbättras förutsättningama för att
genomföra bl. a. trafik- och gårdssanering. Erfarenheter av den föreslagna
lagstiftningen bör avvaktas, innan andra åtgärder i fråga om trafik- och gårdssanering
övervägs. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att förorda utredningens
förslag.

I
utredningens betänkande behandlas vidare evakueringsfrågor i samband med
sanering. Utredningens överväganden härom mynnar ut i rekommendationer om hur
evakueringsproblemen lämpligen kan lösas i olika situationer.

Saneringsverksamhetens
omfattning är beroende av att bostadsfrågan kan lösas på ett tillfredsstäUande
sätt för de hushåll som blir berörda. Jag har tidigare betonat att evakueringen
i första hand är en planeringsfråga som måste behandlas redan i samband med
bostadssaneringsprogrammet.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 98

Som jag nyss har framhållit bör sådana
saneringsmetoder eftersträvas så att evakuering om möjligt kan undvikas eller
att endast begränsad evakuering behöver företas. Jag har också betonat att villkoren
i samband med den statiiga långivningen bör utformas för att främja detta
syfte. I den mån evakuering ändå måste företas intar, som utredningen och mänga
remissinstanser har framhållit, bostadsförmedlingama en central roll när det
gäller att reservera och förmedla lämpliga ersättningsbostäder. Information om
möjUghetema att få bostads-tiUägg är vidare av väsenUig betydelse i ombyggnadssammanhang
liksom den föreslagna vidgningen av dessa tillägg till hushåU utan bam. I ett
avseende har förutsättningarna i övrigt för en smidig evakuering förbättrats
sedan utredningen lade fram sitt betänkande. Det överskott på lägenheter som numera
finns på flera håll i landet torde nämUgen underlätta evakuering när ombyggnad
inte kan ske utan en sådan åtgärd.

5.8
Ram- och anslagsfrågor

Som jag har närmare utvecklat i samband med att jag
angav målen för saneringsverksamheten bör. den ökade ombyggnads- och förbättringsverksamheten
ske inom ramen för en oförändrad total tUldelning av resurser för
bostadsbyggandet. Det innebär att resurser som frigörs genom nedgången i
nyproduktionen av bostäder bör möjliggöra en ökning av förbättringsverksamheten
inom det äldre bostadsbeståndet. Detta bör komma tUl uttryck i de ramar som
skall gälla för bostadsbyggnadsverksamheten de närmaste åren.

Den nya situationen på bostadsbyggnadsmarknaden
motiverar över huvud taget en omprövning av ramarnas konstruktion. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att den gemensamma ramen för bostäder och lokaler i
bostadsområden, som förra årets riksdag beslutade (prop. 1972: 72, CU 1972: 28,
rskr 1972: 201) och som skall tillämpas fr. o. m. år 1974, ger kommunema möjlighet
att inom tilldelade ramar själva bestämma fördelningen av byggandet på bostäder
och lokaler. Jag vill också hänvisa till den i prop. 1973: 1 (bil. 13 s. 268)
föreslagna möjligheten att under år 1973 ta i anspråk eventuellt outnyttjade
delar av nybyggnadsramarna för ombyggnads- och förbättringsverksamhet utöver
den särskilda låneram som gäller för denna verksamhet. Vidare anmälde jag i
sistnämnda proposition att jag hade för avsikt att återkomma tUl frågan om
medelsramen för beslut om bostadslån för ombyggnader och räntebärande
förbättringslän under år 1974 i samband med behandlingen av
saneringsutredningens förslag.

Jag tar nu först upp anslagsbehovet för budgetåret
1973/74 med anledning av initialstödet och vidgningen av
förbättringslängivningen.

Initialstödet
föreslås som tidigare nämnts kunna utgå till statligt be-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 99

lånade
ombyggnader som påbörjas under tiden den 1 juU 1973den 31 december 1974.
Beslut om Initialstöd skall enligt förslaget fattas av länsbostadsnämnden i
samband med preliminärt beslut om bostadslån och betalas ut i anslutning tUl
det slutliga lånebeslutet. Eftersom Initialstödet är av tUlfällig natur bör
något särskUt anslag härför inte tillskapas. Bidraget torde lämpligen kunna
betalas ut från anslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. Med hänsyn
tUl den tid som förflyter mellan preUminärt beslut och utbetalning räknar jag
med att endast obetydliga utbetalningar kan bU aktueUa under budgetåret
1973/74. Inte heller den i det föregående förordade vidgningen av förbättringslångivningen
väntas på grand av eftersläpningen i utbetalningarna medföra någon nämnvärd
ökning av anslagsbehovet under det kommande budgetåret. Det i prop. 1973: 1
(bil. 13 s. 174) förordade förslagsanslaget av 150 milj. kr. för nämnda
budgetär till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. behöver därför inte
räknas upp.

Jag övergår härefter tUl medelsramarna för
ombyggnad och räntebärande förbättringslån samt räntefrla förbättringslån.

Jag
har i prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 174) förordat att ramen för bevU-jande av
räntefrla förbättringslån för år 1973 skall fastställas till 110 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 10 milj. kr i förhållande tUl den ram som gällde
för år 1972. De av riksdagen (prop. 1972: 124, CU 1972: 32, rskr 1972: 306)
förra året beslutade ändrade Inkomstgränsema och vidgade tUlämpningsområdet för
förbättringslån har härvid beaktats Uksom det förhållandet att ramen för åren
1971 och 1972 inte helt har tagits i anspråk. Beträffande ramen för år 1974 har
jag förordat att den preliminärt fastställs tUl samma belopp som för år 1973,
dvs. 110 milj. kr. Kungl. Maj:t har tidigare haft riksdagens bemyndigande att
vidga ramen om det behövs av sysselsättningsskäl och i prop. 1973: 1 (bU. 13 s.
272) har föreslagits att Kungl. Maj:t får ett motsvarande bemyndigande även
för innevarande år.

Den
preUminärt förordade ramen för år 1974, 110 milj. kr., bör inte ändras nu.
Ramens storlek för år 1974 får övervägas i höstens budgetarbete med ledning av
de erfarenheter som då föreligger av det vidgade tillämpningsområdet för
förbättringslån.

I
prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 271) förordade jag att medelsramen för beslut om
bostadslån för ombyggnader och räntebärande förbättringslän för år 1973 tas upp
med 170 nulj. kr. Denna ram ger med hänsyn till de under tidigare år
outnyttjade delama av ramen utrymme för en avsevärd ökning av ombyggnads- och
förbättringsverksamheten, varför den nu föreslagna vidgningen av
förbättringslångivningen torde kunna ske utan att ramen ändras. Skulle
ombyggnads- och förbättringsverksamheten öka däratöver kan, som tidigare
nämnts, enligt redan framlagt förslag eventuellt outnyttjade delar av ramarna
för nybyggnad tas i anspråk. Kungl. Maj:t har vidare i årets statsverksproposition
föreslagit,

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 100

att
riksdagen liksom hittills bemyndigar Kungl. Maj:t att vidga medelsramen för
sådan ökning av ombyggnads- och förbättringsverksamheten som behövs av
sysselsättningsskäl.

Beträffande ramen för år 1974 tar jag först upp
frågan om sambandet meUan denna ram och ramen för räntefrla förbättringslän.
Förbättringslångivningen, som begränsas av båda dessa ramar, bör enligt min
mening styras i huvudsak genom den särskilda ramen för räntefrla förbättringslån.
De bemyndiganden att vidga medelsramen för beslut om bostadslån för ombyggnad
och räntebärande förbättringslån som jag strax återkommer tUl, bör utformas i
enlighet härmed.

För år 1974 har jag i prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 269)
förordat att programmet för det statligt belånade nybyggandet grundas på en
ytram som svarar mot 82 500 lägenheter med den tidigare använda genomsnittsytan
per lägenhet i 1967 och 1968 års påbörjande. Det innebär en minskning med 4 500
lägenheter jämfört med programmet för de senaste åren Hur stor ökning av
efterfrågan på ombyggnads- och förbättringslän som kan komma att inträffa under
år 1974 kan inte bedömas nu. Som jag tidigare har framhållit kan en betydande
ökning ske inom den nuvarande ramen på 170 milj. kr. Preliminärt räknar jag
med att ramen kan behöva ökas med 50 milj. kr.

Jag förordar således att medelsramen för beslut om
bostadslån tUl ombyggnad och förbättring under år 1974 preliminärt fastställs
till (170 -(-50) 220 milj. kr. Kungl. Maj:t bör, i likhet med vad som gäller
beträffande medelsramen för nybyggnad, utverka riksdagens bemyndigande att
vidga ramen vid ändringar av de genomsnittliga länebeloppen för bostadslän och
räntebärande förbättringslån. Vidare bör Kungl. Maj:t som hittills utverka
bemyndigande att vidga medelsramen för sådan ökning av ombyggnads- och
förbättringsverksamheten som behövs av sysselsättningsskäl. Därjämte bör, i
likhet med vad jag förordat för år 1973, ramen få ökas i den mån ramarna för
nybyggnad inte tas i anspråk.

Anslaget
till markförvärvslånefonden för budgetåret 1973/74 har i prop. 1973: 1 (bil. 13
s. 278) föreslagits till 100 milj. kr. Det meddsbe-hov för budgetåret 1973/74
under detta anslag som föranleds av mina förslag i det föregående ryms enligt
min mening inom ramen för det begärda anslaget, som innebär en höjning av
anslagsbeloppet med 25 milj. kr. Medelstilldelningen tUl fonden för därefter
kommande budgetår får bedömas på sedvanligt sätt i det årliga budgetarbetet.

Bettäffande
den föreslagna vidgningen av tomträttslångivningen till fastigheter som skall
byggas om vill jag erinra om att tomttättslångiv-ningen inte begränsas av några
årliga ramar. Utbetalningarna av tomträttslån sker från Lånefonden för
bostadsbyggande med de belopp som behövs med hänsyn till beviljade lån. De
ökade utbetalningar som kan

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 101

bli
följden av den förordade vidgningen av tomträttslångivningen behöver med
hänsyn tlU eftersläpningen i utbetalnuigarna inte beaktas förrän vid prövningen
av anslaget för budgetåret 1974/75.

6
Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer
jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna beträffande målen för och planeringen av saneringsverksamheten,

2.
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grandema för markförvärvslån,

3.
godkänna de av naig förordade
ändringarna i grandema för tomträttslån,

4.
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grunderna för bostadslän tUl ombyggnader,

5.
godkänna de av mig förordade
ändringarna i grandema för förbättringslån,

6.
godkänna vad jag har förordat I
fråga om initialstöd till upprustning av lägenheter 1 flerfamUjshus,

7.
godkänna vad jag har anfört I
fråga om grunder för att bestämma lägsta godtagbara standard och riktUnjer för
tillämpningen av denna standard,

8.
medge att beslut om bostadslån
för ombyggnad och räntebärande förbättringslån meddelas Intill ett belopp av
220 000 000 kr. under år 1974,

9.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
under de förutsättningar som angetts i det föregående besluta om utökning av
den under 8 upptagna ramen.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Gunnel Anderson

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 21 102

Innehåll

Sid.

Propositionen
................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .... 1

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 9 febraari 1973 ... 3

1
Inledning....................................................... 3

2
Nuvarande förhållanden ................................. 5

2.1
Saneringsbehovet ................................. .... 5

2.2
Ansvaret för planering och
genomförande....... .... 9

2.3
Statligt kreditstöd till kommunala
markförvärv m. m. .. 10

2.4
Statligt kreditstöd till
sanering av bostäder..... 11

3 Saneringsutredningen
................................. 16

3.1
Bostadspolitisk målsättning vid
sanering ...... .. 16

3.2
Samhällsekonomiska synpunkter
på bostadssaneringen .. 18

3.3
Planering genom
bostadssaneringsprogram...... 19

3.4
Administration och
projektledning ................ .. 21

3.5
Kreditstöd ............................................ 22

3.5.1
Mål för stödet ................................... .. 22

3.5.2
Kreditförsörjningen ............................ 22

3.5.3
Regler för återbetalning av
bostadslån..... 23

3.5.4
Standardkrav vid långivningen .............. 25

3.5.5
Lägsta godtagbara standard ............... 25

3.5.6
Stadsplane- och
byggnadstekniska frågor vid modernisering 27

3.5.7
Metod att beräkna låneunderlag
och pantvärde vid ombyggnad 28

3.5.8
Läges- och standardtiUägg samt
saneringstillägg .. 30

3.6 Statligt
kreditstöd till kommunala markförvärv m. m. .. 32

3.6.1
Markförvärvslån .............................. 32

3.6.2
Tomträttslån ................................ 34

3.7
Evakuering ............................................. 35

3.8
Trafiksanering ...................................... 36

3.9
Reservationer............................................ .. 37

4 Remissyttrandena
........................................ .. 39

4.1
AUmänna synpunkter ............................... 39

4.2
Statistiskt underlag för
bedömning av saneringsbehovet 41

4.3
Bostadspolitisk målsättning vid
sanering ...... 42

4.4
SamhäUsekonomiska
synpunkter ............. 49

4.5
Planering genom
bostadssaneringsprogram ... .. 51

4.6
Administration och
projektledning................. 52

4.7
Kreditstöd ............................................. .. 54

4.7.1
Kreditförsörjningen ......................... 54

4.7.2
Regler för återbetalning....................... .. 55

4.7.3
Standardkrav vid långivning................. 57

4.7.4
Lägsta godtagbara standard ............... .. 58

4.7.5
Metod för beräkning av
läneunderlag och pantvärde vid ombyggnad 62

4.7.6
Läges- och standardtUlägg,
saneringstillägg 64

4.8 Statligt
kreditstöd tUl kommunala markförvärv m. m. .. 65

4.8.1
Markförvärvslån................................. 65

4.8.2
Tomträttslån ................................. .. 68

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 21 103

4.9
Evakuering ......................................... .. 69

4.10
Trafik- och gårdssanering ......................... .. 71

5 Departementschefen
.................................... .. 72

5.1
Allmänna synpunkter ............................. .. 72

5.2
Målen för saneringsverksamheten................. .. 75

5.2.1
BostadspoUtiska mål och
samhällsekonomiska överväganden 75

5.2.2
Medinflytandefrågor ........................ .. 78

5.3
Ansvaret för och ledningen av
saneringsverksamheten .. 79

5.4
Medel för kommunen att
genomföra saneringsprogram . . 82

5.4.1
Allmänna synpunkter ........................... .. 82

5.4.2
Statligt kreditstöd till
kommunala markförvärv

m.
m. .............................................. .. 83

5.5 Statligt
ekonomiskt stöd till saneringsåtgärder 87

5.5.1
Inledning ....................................... .. 87

5.5.2
Bostadslån......................................... .. 88

5.5.3
Förbättrmgslån................................... .. 91

5.5.4
SärskUt stöd för att främja
igångsättning av moderniseringsverksamheten 93

5.6
Standardkrav I samband med
saneringsverksamheten .. 95

5.7
övriga frågor ............................................ .. 97

5.8
Ram- och anslagsfrågor.............................. .. 98

6 Hemställan
.............................................. . 101

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 7300S6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

81 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (81)

81 kopplingar i 24 dokument.

  1. Bet. 1975/76:CU22 Med anledning dels av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till bostadsbyggande m. m., dels propositionen 1975/76:144 med förslag om beaktande av det… s. 55 i texten
  2. Prop. 1975:3 Regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser s. 41 i texten
  3. Bet. 1974:CU13 Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser åtgärder inom bostadspolitikens ram för bevarande av kulturhistoriskt och miljömässi… s. 2 i texten
  4. Bet. 1974:FiU1 Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 framlagda finansplan för budgetåret 1974/75 jämte motioner s. 80 i texten
  5. Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 i texten

Visa alla 24