Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m.
1973 · 328 sidor, varav 223 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 223 av 328 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:23, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 23 år 1973 Prop. 1973:23
Nr 23
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.; given
Stockholms slott den 9 februari 1973.
Kungl, Maj:t vUl härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom propositionen läggs fram förslag till
ändringar i hyreslagen jämte förslag till vissa följdändringar i annan
lagstiftning.
De ändringar som föreslås beträffande hyreslagen är
resultatet av en Översyn som gjorts på grundval av de erfarenheter som den
praktiska tUlämpningen av 1968 års hyreslagsreform har gett. Erfarenheterna har
genomgående varit positiva. På ett par punkter har dock visat sig föreligga
behov av ändringar som har principiell innebörd.
I propositionen föreslås sålunda att
bostadshyresgäst skaU få rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp
avtalet för ändring av hyresvillkoren. Motsvarande ordning föreslås i fråga om
lokalhyra och anläggningsarrende. Bostadshyresgäst med långtidsavtal, dvs.
avtal på bestämd tid överstigande ett år, föreslås få rätt att säga upp
avtalet före hyrestidens utgång. De möjligheter tUl omprövning av hyresvUlkoren
som hyresgäst sålunda avses få medför att något behov av att kunna begära
prövning av förstagångshyra inte föreligger. Denna möjlighet föreslås därför
avskaffad.
Vidare föreslås i propositionen att hyran för
bostadslägenhet i princip skall vara bestämd till sin storlek. Häri ligger bl.
a. att hyran inte får knytas tUl viss index.
Propositionen upptar förslag till
straffbestämmelser I hyreslagen, enligt vilka den som betingar sig särskUt
vederlag för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt kan dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop. 1973: 23 2
I propositionen läggs också fram förslag till
bestämmelser som syftar till att stärka de kommunala bostadsförmedlingarnas
ställning i de fall förmedlingen anvisar ny lägenhet åt bostadshyresgäst. Bl.
a. föreslås att bostadsförmedlingen skall kunna självständigt föra talan i
bytestvist.
I
övrigt föreslås genom propositionen ett antal ändringar som rör förfarandet.
Flertalet
av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1973.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 23
Lagförslag
1
Förslag till
Lag
om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas i fråga om jordabalken,
dels att 8 kap. 8, 31 och 33 §§, 9 kap. 9 och 12
§§, 11 kap. 46 §§ och 12 kap. 6, 8, 3335, 4449, 51, 5355, 5759, 63, 65, 70
och 72 §§ samt rubrikema närmast efter 12 kap. 19 och 53 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,
dels att I balken skaU införas sex nya paragrafer,
11 kap. 6 a § och 12 kap. 4 a, 19 a, 27 a, 47 a och 58 a §§, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
8 §2
Uppsägning skall vara skriftiig. Uppsägning skall vara skriftUg,
om
ej skriftligt erkännande av om ej skriftligt erkännande av
uppsägningen lämnas. I fall som uppsägningen lämnas. I fall som
avses i 11 kap. 6 § skall uppsäg- avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ och
ningen dock alltid ske skrtftligen. när arrendator uppsäger avtal en-
Uppsägnmg får ske hos den som ligt 9 kap. 8 § eller 10 kap. 5 §
är behörig att mottaga arrende- skall uppsägningen dock alltid ske
avgift på jordägarens vägnar. skriftiigen. Uppsägning får ske hos
den
som är behörig att mottaga arrendeavgift på jordägarens vägnar.
Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan tillämpning av 1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).
Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får
uppsägningen sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett
exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad
till vuxen medlem i det hushåll som han tiUhör eller, om han driver rörelse med
fast kontor, på kontoret tUl någon som är anställd där. Påträffas Icke någon
som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postiäda, om
sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.
Har jordägare eller arrendator, hos vilken
uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt
ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom
kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
Stänmingsansökan med yrkande att arrendeförhållande
skall upphöra och ansökan om vräkning av arrendator gäUer som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.
SärskUda bestämmelser om innehållet i uppsägning av
avtal om anläggningsarrende finns 111 kap. 6 §.
'
Omtryckt 1971:1209. » Senaste lydelse 1972:252.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om
förlängning av arrendeavtal, fastställande av vUlkoren för sådan förlängning
eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som avses i
9 kap. 18 eller 21 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot
den andra parten inom två månader från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt tUl talan förlorad.
Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning av arrendeavtal, fastställande av villkoren för
sådan förlängning, uppskov med avträde enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap. 6 §
eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som avses i 9
kap. 18 eller 21 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den
andra parten inom två månader från den dag beslutet meddelades. Klandras icke
beslutet inom denna tid, är parts rätt tUl talan förlorad.
Arrendenämnds beslut i ärende
enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 24 eller 7 § eller 11 kap. 2 § får
ej klandras.
33 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
fastställande av arrendevUlkor I fall som avses I 9 kap. 12 eller 13 § eUer 10
kap. 6 § eller I fråga som avses I 9 kap. 18 eller 21 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av arrendeavtal, fastställande av arrendevillkor i
fall som nyss angivits eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §.
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
fastställande av arrendevillkor I fall som avses I 9 kap. 12 eller 13 § eller
10 kap. 6 § eller i fråga som avses i 9 kap. 18 eller 21 § och ej heller mot
hovrätts dom i fråga om förlängning av arrendeavtal, uppskov med avträde enligt
9 kap. 13 § eller 10 kap. 6 §, faststäUan-de av arrendevillkor i fall som nyss
angivits eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 kap. 9 §
Vid förlängning av arrendeavtal är arrendatorn skyldig att
godtaga den arrendeavgift som jordägaren fordrar. Om hans krav är oskäligt,
skall dock avgiften utgå med skäligt belopp. Annat av jordägaren uppställt
villkor skall gälla, om det ej strider mot god sed i arrendeförhållanden eller
eljest är obUligt. Förlängning skall dock ske för tid som motsvarar
arrendetiden, om denna ej överstiger fem är, och i annat fall för fem år.
Förlängning kan även ske för annan tid än
Vid förlängning av arrendeavtal utgår arrendeavgiften med
skäligt belopp. Den arrendeavgift som jordägaren fordrar skall godtagas, om
den ej är oskälig. Annat av jordägaren uppställt villkor skall gälla, om det ej
strider mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest är obilllgt.
Förlängning skall dock ske för tid som motsvarar arrendetiden, om denna ej
överstiger fem år, och i annat fall för fem år. Förlängning kan även ske för
annan tid än som sagts
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 23
Nuvarande
lydelse
som
sagts nu, om detta av särskUd anledning är lämpligare. I den mån ändring av arrendevillkoren
ej påkallas, skall samma vUlkor som fömt gälla.
Föreslagen
lydelse
nu,
om detta av särskild anledning är lämpligare. I den mån ändring av
arrendevUlkoren ej påkaUas, skall samma villkor som förut gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Träffas vid förlängning av arrendeavtal
överenskommelse om vUlkoren för det fortsatta arrendet, skall
överenskommelsen, oavsett bestämmelsema i första stycket, lända till
efterrättelse i den mån ej annat följer av bestämmelsema i övrigt i denna
balk.
12 § Bifalles arrendators talan om förlängnmg av
arrendeavtalet, skall vUlkoren för det fortsatta arrendet fastställas enligt 9
§.
Dom
eller beslut varigenom ar- Dom eller beslut varigenom ar-
rendatorns talan
bifaUes anses som rendatoms talan bifalles anses som
avtal om fortsatt arrende. avtal om fortsatt arrende. Mot ar-
rendeförhållandet får ej åberopas omständighet som kunnat åberopas i
målet eller ärendet.
11
kap.
4
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i 5 och 6 §§ om rätt tUl ersättning för arrendatorn med anledning av arrendets
upphörande gäUer, om ej annat avtalats och ej heUer arrendeförhållandet upphör
på den grand att arrenderätten är förverkad eller förhåUande som avses i 8 kap.
14 § föreligger.
Bestämmelserna
i 56 a §§ om rätt till ersättning för ärren-datorn med anledning av arrendets
upphörande gäller, om ej annat avtalats och ej heller arrendeförhållandet
upphör på den gmnd att arrenderätten är förverkad eller förhåUande som avses i
8 kap. 14 § föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 § Har jordägaren uppsagt arrendeavtalet och
vägrar han att förlänga arrendeförhållandet eUer kommer förlängnmg i annat fall
ej tUl stånd på den grund att jordägaren för förlängning kräver arrendeavgift
som ej är skälig eller uppställer annat vUlkor som strider mot god sed i arrendeförhållanden
eller eljest är obilligt, skaU han i skäUg omfattning ersätta arrendatorn
dennes förlust på grund av arrendeförhållandets upphörande, om ej
1.
arrendatorn åsidosatt sina
förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen kan fordras att jordägaren
förlänger arrendeförhållandet,
2.
jordägaren gör sannoUkt, att
marken skall användas för annat ändamål än det med upplåtelsen avsedda, och
intresset för honom att kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt
överväger ar-rendatoms intresse av fortsatt arrende, eller
3.
jordägaren i annat fall har
befogad anlednmg att upplösa arrendeförhållandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 23
Föreslagen lydelse
Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om arrendatorn har uppsagt avtalet enligt 3 § och i uppsägningen
begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor.
Förlust för arrendatorn som har
samband med att denne bekostat uppförande av byggnad eller utförande av annat
arbete på arrendestället skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om
åtgärden vidtagits i enlighet med arrendeavtalet.
Nuvarande
lydelse
6 § 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordägaren skall i uppsägningen underrätta arrendatorn
om de villkor han uppstäUer för att förlänga arrendeförhåUandet eller om
orsaken till att han vägrar medge förlängning. Uppsägningen skall dessutom
Innehålla underrättelse att arrendatorn, om han Icke går med på att lämna
arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §, har att inom två månader
frän uppsägningen hänskjuta tvisten tUl arrendenämnden för medling.
Vill jordägaren säga upp avtalet,
skall han i uppsägningen underrätta arrendatorn om de vUlkor han uppstäUer för
att förlänga ar-rendeförhåUandet eUer om orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla underrättelse att arrendatorn,
om han icke går med på att lämna arrendestället utan att få ersättning enligt 5
§, har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten tUl arrendenämnden
för medling.
Underlåter jordägaren att fuUgöra vad som åligger honom enligt första
stycket, är uppsägningen utan verkan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har jordägaren fuUgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vUl arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden
inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten
tUl ersättning.
Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och viU arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden
Inom den I första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten
till ersättning. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid
hänskju-tande sker enligt 6 a § första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972: 252.
6a §
Har arrendatorn uppsagt avtalet
och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämnden
för
Prop. 1973: 23 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
medling och därvid ange den ändring han önskar i de
avtalade villkoren.
Underlåter arrendatorn att hänskjuta
tvisten till arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden, är
uppsägningen utan verkan. Har han ej angett de ändringar han önskar i de
avtalade villkoren, skall nämnden förelägga honom att avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, skall ansökan om medling avvisas.
Har arrendatorn fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren
att uppge de villkor han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet eller
orsaken till att han vägrar medge förlängning. Iakttager jordägaren ej
föreläggandet och är avtalet ej uppsagt enligt 5 § första stycket, skall
avtalet anses förlängt på de av arrendatorn önskade villkoren. Erinran härom
skall intagas i föreläggandet. Förlängningen anses som avtal om fortsatt
arrende.
12 kap. 4a §
Är hyresavtal som avser bostadslägenhet
träffat för bestämd tid och är hyrestiden längre än ett år, får hyresgästen
uppsäga avtalet till den fardag som inträffar närmast efter sex månader från
uppsägningen, om hyresförhållandet på fardagen varat längre än nio månader i
följd.
6 § Uppsäges hyresavtal av orsak
som anges i 1114 eller 1619 §, upphör det genast att gälla. Detsamma gäller i
fall som anges i 42 §, om ej annat följer av 44 §.
Om hyresavtal uppsäges av an- Uppsäges hyresavtal av annan
nan orsak som ger hyresvärd eller orsak som ger hyresvärd eller hy-
hyresgäst rätt att frånträda avta- resgäst rätt att frånträda avtalet
let, äger bestämmelserna i 3 § och innehåller detta kapitel ej
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
andra stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och
tid för avtals upphörande motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivits.
Sker uppsägning innan hyresgästen tiUträtt lägenheten, upphör avtalet dock
genast att gälla.
Föreslagen
lydelse
särskild bestämmelse om uppsägningstid, gäller den
uppsägningstid som för varje särskilt fall anges i 3 § andra stycket, om avtalet
är träffat för bestämd tid, eller i 4 § andra stycket, om hyrestiden ej är
bestämd. Sker uppsägning innan hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör
avtalet dock genast att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt tUl vUken uppsägningen
sker. Uppsägningen får dock, utom i fall som avses i 58 5, vara muntlig, om
skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som
är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.
Uppsägning skall vara skriftiig, om hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen
sker. Uppsägningen får dock, utom i fall som avses i 54, 58 och 58 a §§, vara
muntlig, om skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske
hos den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skriftlig uppsägning skall delges
den som sökes för uppsägning, dock utan tillämpning av 1215 §§
delgivningslagen (1970: 428).
Träffas ej den som sökes i sitt
hemvist, får uppsägningen sändas I rekommenderat brev under hans vanUga adress.
Ett exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes
bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver
rörelse med fast kontor, på kontoret tUl någon som är anställd där. Påträffas
icke någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes
postiåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit
fullgjort.
Har hyresvärd eller hyresgäst, hos
vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller
känt ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske
genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
Stämningsansökan med yrkande att
hyresförhåUande skaU upphöra och ansökan om vräkning av hyresgäst gäUer som
uppsägning när delgivning skett i behörig ordning.
SärskUda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal, som
gäller annan lägenhet än bostadslägenhet, finns i 58 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Betalning
av hyra m.m.
Hyran
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1972: 252.
19 a §
Hyran för bostadslägenhet skall
vara till beloppet bestämd i avtalet. Detta gäller dock ej ersättning för
kostnad som hänför sig till lä-
Prop.
1973: 23 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
genhetens uppvärmning, förseende med varmvatten eller
elektrisk ström eller avgifter för vatten och avlopp.
Utan hinder av första stycket
första punkten gäller förbehåll i hyresavtal att hyran skall utgå med belopp
som bestämmes genom skriftlig överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärden
eller organisation av fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å
andra sidan organisation av hyresgäster.
Har avtal träffats i strid med
vad som sägs i första och andra
styckena, skall hyran utgå med be-
, lopp som är skäligt med hänsyn
främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när
avtalet träffades.
27a §
Överger hyresgästen lägenheten, får
hyresvärden genast återtaga den.
Finnes i lägenhet som hyresgästen
lämnat eller i utrymme som hör till lägenheten egendom, som kan antagas
tillhöra honom eller någon i hans hushåll, och har han ej inom tre månader från
anma-ning eller inom sex månader från det han avträdde lägenheten avhämtat
egendomen, tillfaller den hyresvärden utan lösen.
33 §
Bestämmelserna i 32 § äger
motsvarande tillämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.
Har hyresrätten till lägenhet. Har hyresrätten till lägenhet,
som varit avsedd att uteslutande som varit
avsedd att uteslutande
eUer huvudsakligen användas som eller
huvudsakligen användas som
gemensam bostad för hyresgästen gemensam
bostad för hyresgästen
och hans make, tillagts maken ge- och
hans make, tUlagts maken ge
nom bodelning eller skifte med nom
bodelning eller skifte med
anledning av boskillnad, hem- anledning
av boskUlnad, äkten-
skillnad, äktenskapsskillnad, äk- skapsskUlnad
eller hyresgästens
tenskapets återgång eller hyres- död,
får dock maken träda I hy-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
gästens
död, får dock maken trä- resgästens eller dödsboets ställe,
da i hyresgästens eller dödsboets Sådan rätt tillkommer även efter-
ställe. Sådan rätt tiUkommer även levande make som är ensam ar-
efterlevande make som är ensam vinge efter hyresgästen,
arvinge efter hyresgästen.
För tid efter det att hyresvärden underrättats om
att hyresrätten till-lagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar
hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet.
Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana
förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.
Andra och tredje styckena äger motsvarande
tiUämpning, när lägenheten hyrts av makar gemensamt.
Andrafjärde styckena äger
motsvarande tillämpning, när nå
gon har övertagit hyresrätt enligt
lagen ( ) om ogifta
samboendes gemensamma bostad.
34 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyresgäst,
som ej avser att använda bostadslägenhet för återstående hyrestid, får
överlåta hyresrätten tUl närstående som varaktigt sammanbor med honom, om
hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tUlstånd skall
lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.
Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda
bostadslägenhet för återstående hyrestid, får överlåta hyresrätten tUl
närstående som varaktigt sammanbor med honom, om hyresnämnden lämnar tiUstånd
tUl överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan
nöjas med förändringen.
Första stycket äger motsvarande tillämpning om
hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten
till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstående som varaktigt
sammanbodde med honom.
35 § Hyresgästen får överlåta hyresrätten tUl
bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla annan bostad, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om
hyresgästen har be-aktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan
påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom
byte och innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas endast
om synnerliga skäl föreligger.
Första
stycket gäller ej, om
1.
lägenheten är förhyrd i andra
hand,
2.
lägenheten utgör del av
upplåtarens bostad,
3.
lägenheten är belägen i
enfamiljshus som icke är avsett att uthyras varaktigt eller i tvåfamiljshus,
4.
upplåtaren innehar lägenheten
med bostadsrätt,
5.
hyresförhållandet ej varat
längre än nio månader i följd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 23
Nuvarande lydelse
11
Föreslagen lydelse
Medverkar kommun till att hyresgästen
får annan bostad genom att anvisa eller förmedla denna, får kommunen göra framställning
hos hyresnämnden om tillstånd som avses i första stycket. Vad som sagts nu
gäller även kommunalförbund, som handhar för två eller flera kommuner gemensam
bostadsförmedling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad
på grund av dröjsmål med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning
därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grand av dröjsmålet skUjas från
lägenheten, om hyran senast tolfte vardagen från uppsägningen betalas på sätt
som anges I 20 § andra eUer tredje stycket eller nedsättes hos över-exekutor
enUgt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad som
sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning icke
meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från uppsägningen.
Är hyresrätten enligt 42 § första
stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål med betalning av hyra och har
hyresvärden med anledning därav uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grund
av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas på sätt som anges i 20
§ andra eller tredje stycket eller nedsättes hos överexekutor enligt 21 § senast
tolfte vardagen efter det att hyresgästen, i den ordning som gäller för uppsägning,
delgivits underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt äger
återvinna hyresrätten. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort
vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning
icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från det att hyresgästen
delgivits underrättelsen.
Första stycket gäller ej om
skyldighet att flytta Inträder inom kortare tid än en månad efter det att
hyresrätten förverkades.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
fastställer formulär till underrättelse som avses i första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna i 4653 gäller vid upplåtelse av
bostadslä genhet, om ej
45 §
§§ Bestämmelserna
I 4653 §§ gäller vid upplåtelse av
bostadslä-gerUiet, om ej
Prop.
1973: 23 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1.
hyresförhållandet
upphör in- 1. hyresförhållandet upphör innan
det varat längre än nio må- nan det
varat längre än nio måna-nader i följd, der
i följd,
2.
lägenheten
utgör del av upp- 2. lägenheten utgör del av upplåtarens
egen bostad, eller låtarens egen bostad, eUer
3.
hyresförhållandet
upphör på 3. hyresförhållandet upphör på den
grund att hyresrätten är för- den grand att hyresrätten är förverkad eller förhållande
som avses verkad eller förhållande som av-i
28 § föreligger samt annat ej föl- ses i 28 § föreligger samt annat ej jer av 47 §. följer av 47 eller 47 a §.
Har hyresvärden och hyresgästen i
särskUt upprättad handling överenskommit, att hyresrätten icke skall vara
förenad med rätt tUl förlängning, är överenskommelsen gällande. Har
överenskommelsen träffats innan hyresförhåUandet varat längre än nio månader i
följd, gäller den dock endast om det godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej
har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades,
gäller överenskommelsen mot honom endast om han godtagit den.
Vad i andra stycket tredje punkten
föreskrives om make äger motsvarande tillämpning på sådan samboende som enligt
lagen ( ) om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att övertaga
hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.
46 § Om hyresvärden uppsagt
hyresavtalet, har hyresgästen rätt tUl förlängning av avtalet, utom när
1.
hyresrätten är
förverkad eUer avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden
uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grander,
2.
hyresgästen i
annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäUgen icke
bör förlängas,
3.
huset skall
rivas och det ej är obilUgt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,
4.
huset skall
undergå störte ombyggnad och det icke är uppenbart att hyresgästen kan sitta
kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande samt
det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,
5.
lägenheten ej
vidare skaU användas för bostadsändamål och det ej är obUllgt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör,
6.
avtalet avser
lägenhet i en- eller tvåfamUjehus eller lägenhet som upplåtaren innehar med
bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att
hyresgästen skäligen bör flytta,
7.
hyresförhåUandet
beror- av 7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eUer sådan
anställning i statlig eller kommunal verksamhet som är för- kommunal
verksamhet som är för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.
hyresförhåUandet beror av
annan anställning som upphört och det ej är obUligt mot hyresgästen att även
hyresförhåUandet upphör samt, om hyresförhållandet varat längre än tre år,
hyresvärden har synnerUga skäl för att upplösa hyresförhållandet,
9.
det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt mot hyresgästen att
hyresförhållandet upphör.
Om hyresvärdens intresse blir tUlgodosett genom
att hyresgästen avträder endast en del av lägenheten och avtalet lämpUgen
kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder
av första stycket rätt tUl sådan förlängning.
Nuvarande lydelse
enad
med bostadstvång eUer av anstäUning inom lantbruket eller for skötsel och
tillsyn av fastighet eUer av annan anställning, om den är av sådan art att det
är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt
anställningens innehavare, samt anställningen har upphört.
Föreslagen lydelse
enad
med bostadstvång eUer av anställning mom lantbruket eller av annan anställning,
om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över
lägenheten för upplåtelse åt anställningens Innehavare, samt anställningen har
upphört,
8.
hyresförhållandet i
annat fall än som avses i 7 beror av anställning för skötsel och tillsyn av
fastighet samt anställningen har upphört och det ej är obilligt mot hyresgästen
att även hyresförhållandet upphör,
9.
hyresförhållandet beror av
annan anställning än som avses i 7 eller 8 och som upphört och det ej är
obUllgt mot hyresgästen att även hyresförhåUandet upphör samt, om
hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl för
att upplösa hyresförhållandet,
10. det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obUligt mot hyres
gästen att hyresförhållandet upp
hör.
opaginerad Kontrollera mot PDF
47 §
Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de
på grund av uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av
hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden
skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när
hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att
Ukväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grander. Är medhyresgästen
make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej
gemensamt har rätt tiU förlängning av avtalet, har han den rätt som angivits
även när hyresrätten är förverkad på annan grand än dröjsmål med betalning av
hyra. Detta gäller också när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra på
grund av förverkandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Om hyresgäst, som är gift och
vars make ej har del i hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager
annan åtgärd för att bringa det att upphöra eller om han i annat fall ej har
rätt tUl förlängning av avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten,
berättigad tiU förlängning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom
som hjTCSgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt
hyresavtalet att upphöra på grund av förverkande eller förhållande som avses
i 28 §. Befttämmelserna i 4853 §§ om hyresgäst äger tUl-lämpnlng även i
fråga om hyresgästs make.
Föreslagen lydelse
Om hyresgäst, som är gift och vars
make ej har del i hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan
åtgärd för att bringa det att upphöra eller om han i annat fall ej har rätt
till förlängning av avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten,
berättigad tUl förlängning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som
hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet
att upphöra på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §.
Bestämmelserna i 48 §, 49 § första och tredje styckena och 50 53 §§ om
hvreseäst nppr till. lämpning även i fråga om hyresgästs make.
Förlänges hyresavtal I fall som
avses i andra stycket, svarar båda makarna för förpliktelserna enligt avtalet
för tiden före förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.
47 a §
Bestämmelserna i 47 § om niake
äger motsvarande tillämpning i
fråga om den som enligt lagen
( ) om ogifta samboendes
gemensamma bostad har rätt att vid upplösningen av
samlevnaden övertaga hyresrätten.
48 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att
godtaga den hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock
hyran utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den
väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej
strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden
skall dock ut-
Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt
belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig.
Fordrad hyra är att anse som oskäUg, om den väsentiigt överstiger hyran för
lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses
från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
göra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej
annan hyres-eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den
mån ändring i hyresviUkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut
gälla.
Föreslagen lydelse
Annat av hyresvärden uppställt
villkor skall gälla, om det ej strider mot god sed i hyresförhållanden eUer
eljest är obUligt. Hyrestiden skall dock utgöra ett år med tre månaders
uppsägningstid, om ej annan hyres- eller uppsägningstid av särskild anledning
är lämpligare.
I den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas,
skall samma vUlkor som förat gälla. / ort för vilken förordnande enligt 54 §
gäller skall vid tillämpning av första stycket tredje punkten bortses från
lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.
Träffas vid förlängning av
hyresavtal överenskommelse om villkoren för det fortsatta hyresförhållandet,
skaU överenskommelsen, oavsett bestämmelsema i första och andra styckena,
lända tUl efterrättelse i den mån ej annat följer av bestämmelserna i övrigt i
denna balk.
49 § Föreligger tvist om
förlängning av hjresavtalet enligt 46 eUer 47 § eller om villkor för sådan
förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen meddela hyresgästen att
denne, om han icke går med på att flytta, har att senast tre veckor efter det
att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden.
Meddelandet skall länmas i den ordning som enligt 8 § gäUer för uppsägning.
Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.
Meddelande som avses i första
stycket skall lämnas senast inom tre månader efter hyrestidens utgång.
Iakttages ej tiden, är uppsägningen utan verkan, om hyresgästen ej före
tremånadersti-dens utgång har hänskjutit tvisten till hyresnämnden eller ändå
avflyttat.
Om hyresvärden fuUgjort vad som åUgger honom enligt
första stycket, har den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden
inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten
tUl förlängning av avtalet.
Om hyresvärden fuUgjort vad som
åUgger honom enligt första och andra styckena, har den som fordrar förlängning
att hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden.
Iakttages ej denna, förfaller rätten tiU förlängning av avtalet. Vad som har
sagts nu gäller ej, om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
inom samma tid tvist hänskjutes till nämnden enligt 54 §
andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
51 § Bifalles hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet, skall villkoren för den fortsatta förhyrningen fastställas
enligt 48 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles
anses som avtal om fortsatt förhyrning.
Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles
anses som avtal om fortsatt förhyrning. Mot hyresförhållandet får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas i målet eller ärendet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SkaU hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som
skolat utgå fömt, är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med
betalning av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad
från den dag då den högre hyran fastställdes. Vad som sagts nu gäller ej, om
skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader
efter nämnda dag. På det överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex
procent ränta som om beloppet förfallit tiU betalning samtidigt med den förat
utgående hyran.
Skall hjTCSgäst enligt hyresnämndens beslut eller enligt
dom utge nögre hyra for förfluten tid än som skolat utgå förat, är hyresrätten
icke förverkad på grand av dröjsmål med betalning av det överskjutande
beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då beslutet eller
domen vann laga kraft. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta
inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.
På överskjutande belopp skaU h3Tesgästen betala sex
procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förat
utgående hyran.
/ beslutet eller domen får anstånd medges med betalningen
av det överskjutande beloppet jämte ränta som avses i andra stycket, om skäl
föreligger till det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prövning av förstagångshyra i vissa orter
54
Konungen kan förordna, att 55 §
skall tillämpas i ort där särskild uppmärksamhet är påkallad till förekommande
av sådan hyres-stegring för bostadslägenhet som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.
Rätt till prövning av hyresvillkoren
§
Bostadshyresgäst har rätt att till
tidpunkt då han enligt lag eller avtal kunnat bringa hyresförhållandet att
upphöra i stället med iakttagande av den uppsägningstid som i sådant fall
skulle ha gällt uppsäga hyresavtalet för ändring
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 23
Nuvarande lydelse
17
Föreslagen lydelse
av hyresvillkoren, om hyresförhållandet vid den
tidpunkten varat längre än nio månader i följd och lägenheten ej utgör del av
upplåtarens egen bostad. Hyresgästen skall i uppsägningen uppgiva att han
begär ändring av hyresvillkoren.
Har hyresförhållande vid tidpunkt som avses i första
eller andra stycket ej varat längre än nio månader i följd, får uppsägningen
ske till utgången av kalendermånad då hyresförhållandet varat längre än nio
månader men längst ett år i följd.
Har hyresgästen uppsagt hyresavtalet
enligt första stycket, skall han inom tre veckor från uppsägningen hänskjuta
tvisten till hyresnämnden. Gör han det ej, är uppsägningen utan verkan. Vad
som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid tvist hänskjutes till nämnden
enligt 49 § tredje stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får
hyresvärd eller hyresgäst begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid
lägenhetens upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke
lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.
Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande
till-lämpning. Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla från och
med månaden närmast efter den då prövningen av hyran påkallades.
Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från
det hyresförhållandet började, är rätten till sådan prövning förlorad.
Vid prövning av tvist som avses i 54 § skall villkoren för
den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §. Bestämmelserna i 50 §
andra punkten, 51 § andra stycket första punkten och 53 § äger motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
57 §
Har hyresvärden uppsagt
hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet eller kommer
förlängning i annat fall ej till stånd på den grund att hyresvärden för
förlängning kräver hyra som ej är skälig eller uppställer annat villkor som
strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt, skall han i
skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av
hyresförhållandets upphörande, om
ej
1.
hyresgästen
åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen kan fordras att
hyresvärden förlänger hyresförhåUandet,
2.
huset skall
rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen uppenbarligen icke
kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens
genomförande samt därjämte antingen hyresvärden anvisar annan lägenhet med
vilken hyresgästen skäligen kan nöjas eller hyresavtalet innehåller vUlkor om
att hyresförhållandet skall upphöra på grund av rivning eller ombyggnad av
huset och rivningen eller ombyggnaden skall påbörjas inom fem år från
villkorets tillkomst, eller
3.
hyresvärden I
annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.
Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om hyresgästen har uppsagt avtalet i annat fall än som avses i 6 §
och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor.
Förlust för hyresgästen som har
samband med att denna bekostat ändring av lägenheten skall beaktas vid
ersättningens bestämmande endast om hyresvärden samtyckt till ändringen eller
hyresgästen träffat hyresavtalet under förutsättaing att han skulle få utföra
ändringen. Förlusten beräknas i sådant fall tUl högst det belopp varmed lägenheten
genom ändringen ökat I värde som hyreslägenhet.
58 §5
Hyresvärden skall i uppsäg- Vill hyresvärden säga upp öv
ningen underrätta hyresgästen om talet, skall
han i uppsägningen
de vUlkor han uppställer för att underrätta
hyresgästen om de vill-
förlänga hyresförhåUandet eller kor han
uppställer för att för-
om orsaken till att han vägrar länga
hyresförhållandet eller om
medge förlängning. Uppsägningen orsaken till
att han vägrar medge
skall dessutom Innehålla under- förlängning.
Uppsägningen skall
rättelse att hyresgästen, om han dessutom
innehålla underrättelse
icke går med på att flytta utan att att
hyresgästen, om han icke går
få ersättning enUgt 57 §, har att med
på att flytta utan att få er-
inom två månader från uppsäg- sättning
enligt 57 §, har att inom
ningen hänskjuta tvisten till hy- två
månader från uppsägningen
resnämnden för medling. hänskjuta tvisten tUl hyresnämn-
den för medling.
' Senaste lydelse 1972:252.
Prop.
1973: 23 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Underlåter hyresvärden att fuUgöra
vad som åUgger honom enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.
Har hyresvärden fullgjort vad Har hyresvärden fullgjort vad
som åligger honom enligt första som åligger honom enligt
första
stycket och vUl hyresgästen icke stycket och viU hyresgästen icke
lämna lägenheten utan att få er- lämna lägenheten utan att få er
sättning enligt 57 §, har hyres- sättning enligt 57 §, har hyres
gästen att hänskjuta tvisten till gästen att hänskjuta tvisten till
hyresnämnden inom den i första hyresnämnden Inom den i första
stycket angivna tiden. Iakttages ej stycket angivna tiden. Iakttages ej
denna, förfaller rätten till ersätt- denna, förfaller rätten till ersätt
ning, ning. Vad som har sagts nu gäller
ej, om inom samma tid tvist hänskjutes till nämnden
enligt 58 a § första stycket.
58 a §
Har hyresgästen uppsagt avtalet
och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling
och därvid ange den ändring han önskar i de avtalade villkoren.
Underlåter hyresgästen att hänskjuta
tvisten till hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden, är
uppsägningen utan verkan. Har han ej angett de ändringar han önskar i de
avtalade villkoren, skall nämnden förelägga honom att avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, skall ansökan om medling avvisas.
Har hyresgästen. fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket, skall hyresnämnden förelägga hyresvärden
att uppge de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller
orsaken till att han vägrar medge förlängning. Iakttar hyresvärden ej
föreläggandet och är avtalet ej uppsagt enligt 57 § första stycket, skall
avtalet anses förlängt på de av hyresgästen önskade villkoren. Erinran härom
skall intagas i föreläggandet. Förlängningen anses som avtal om fortsatt förhyrning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall hyresförhåUandet upphöra efter uppsägning som
gjorts av hyresvärden och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen,
får hyresnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medge denne
sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.
Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning
som gjorts av hyresgästen i fall som avses i 57 § andra stycket, får
hyresnämnden på begäran av hyresvärden eller hyresgästen medge uppskov med
avflyttning under skälig tid, dock högst ett år från hyrestidens utgång.
Uppskov enligt första stycket får ej medges, om hyresvärden eller
annan därigenom skulle tillskyndas betydande skada eUer olägenhet eller om
hyresgästen med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen erhållit tillräckligt
rådrum med avflyttningen.
Medges uppskov enligt första stycket, skall
hyresnämnden fast-stäUa skäliga hyresvillkor för tiden från avtalets
upphörande tUl avflyttningen.
Uppskov enligt första eller andra stycket får ej
medges, om hyresvärden, hyresgästen eller annan därigenom skulle tillskyndas
betydande skada eller olägenhet eller om avflyttningen med hänsyn till
omständigheterna utan olägenhet kan ske vid tidpunkten för avtalets
upphörande.
Medges uppskov enligt första eller andra stycket,
skall hyresnämnden fastställa skäliga hyresvillkor för tiden från avtalets
upphörande till avflyttningen.
63 §8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är
sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 § avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden anses ha fullgjort
vad som ankormner på honom. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från
hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eUer 33 §. I fall som avses i 24 § är
det dock till fyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.
Är
sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 § eller 42 § första stycket
2, 3 eller 5 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress,
skall hyresvärden anses ha fuUgjort vad som ankommer på honom. Detsamma
gäller beträffande sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19,
24 eller 33 §. I faU som avses i 24 § är det dock till fyUest att meddelandet
är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
65 §
Har någon utnyttjat annans Uppställer någon uppsåtligen
trångmål
i följd av det allmänna villkor om särskilt vederlag för läget på
bostadsmarknaden till att upplåtelse av bostadslägenhet el-
Senaste lydelse 1972: 252.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
uppställa villkor om särskUt vederlag för upplåtelse av
bostadslägenhet i ort, där förordnande enligt 54 § gäller, eUer för överlåtelse
av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret, och är han skyldig att
återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall väckas inom ett år från
det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är rätten till talan förlorad.
Föreslagen
lydelse
ler för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet,
dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Gärningen får icke åtalas av
åklagare, om ej åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.
Villkor som avses i första stycket är ogiltigt. Den som
uppställt villkoret är skyldig att återbära vad han mottagit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 3436, 40, 49 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Hyresnämnds beslut i ärende enligt
45, 56 eller 59 § får ej kland-
Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56
eller 59 § får ej klandras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 3436 eller 40 § eller 1 fråga om fastställande av
hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av hyresavtal eUer fastställande av hyresvillkor i
fall som avses i 51 eller 52 §.
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av
hy-resviUkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av hyresavtal, uppskov med avflyttning i fall som
avses i 52 § eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52
§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Denna lag
träder I kraft, såvitt avser ändringarna av 12 kap. 33, 44 och 45 §§ samt
tiUägget av 47 a §, den 1 januari 1974 och, såvitt avser övriga ändringar och
tillägg, den 1 juni 1973.
2.
Äldre
bestämmelser äger fortfarande tUlämpning i fråga om arrende- eller hyresavtal,
som slutits före de nya bestämmelsemas ikraftträdande, om ej annat föreskrives
i det följande.
3.
Bestämmelsema i
8 kap. 8 § i den nya lydelsen gäller även i fråga om avtal om jordbruksarrende
och bostadsarrende som slutits före ut-
Senaste lydelse 1972: 252.
Prop.
1973: 23 22
gången
av maj 1973. Har arrendeavtalet uppsagts före nämnda tidpunkt, äger äldre
bestämmelse dock fotfarande tUlämpning.
4.
Bestämmelsema i 9 kap. 12 § i
den nya lydelsen gäUer även i fråga om arrendeavtal som slutits före utgången
av maj 1973, om de i sin äldre lydelse var tUlämpliga på avtalet. Har
arrendeavtalet uppsagts före utgången av maj 1973, äger äldre bestämmelser dock
fortfarande tillämpning.
5.
Bestämmelsema I 8 kap. 8 §,
såvitt angår anläggningsarrende, och 11 kap. 46 a §§ i den nya lydelsen gäUer
även I fråga om arrendeavtal som slutits före utgången av maj 1973, om 11 kap.
5 § i dess äldre lydelse var tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller, om 2
kap. 87 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom var
tUlämplig på avtalet. Har arrendeavtalet uppsagts före utgången av maj 1973
eller har jordägaren och arrendatorn före nämnda tidpunkt avtalat att arrendatorn
icke har rätt till ersättning, om jordägaren säger upp avtalet, äger äldre
bestämmelser dock fortfarande tillämpning.
6.
Bestämmelsema i 12 kap. 8, 27
a, 46, 47, 49, 51 och 5355 §§ i den nya lydelsen gäller även I fråga om
hyresavtal som slutits före utgången av maj 1973. Vad som sagts nu om 12 kap.
8 § gäller dock I fråga om hänvisningen tUl 12 kap. 58 a § endast om denna är
tillämplig enligt punkt 12. Har avtalet uppsagts före utgången av maj 1973,
gäller ej 54 och 55 §§ I nya lydelsen och äger 46, 47, 49 och 51 §§ i deras
äldre lydelse fortfarande tUlämpning. Har hyresgästen i fall som avses i 27 a §
avträtt lägenheten före ikraftträdandet, räknas den där angivna tiden av sex
månader från utgången av maj 1973.
7.
Bestämmelserna i 12 kap. 55 §
jordabalken i lydelsen före utgången av maj 1973 eller motsvarande äldre
bestämmelser äger fortfarande tillämpning i fråga om hyresavtal som slutits
dessförinnan. De äldre bestämmelserna skall tUlämpas i ort som Konungen
bestämmer.
8.
Innehåller hyresavtal, som
slutits före utgången av maj 1973, bestämmelse som strider mot 12 kap. 19 a §,
äger bestämmelsen likväl verkan mot hyresgästen till utgången av september 1974
eller, om avtalet Icke kan uppsägas till upphörande vid den tidpunkten, till
den senare tidpunkt då avtalet på gmnd av uppsägning tidigast kunnat
från-trädas.
9.
Har i avtal om hyra av
bostadslägenhet, som innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt i
förening eller aktiebolag som avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna tUl bostadsrättslagen
(1971: 479), intagits bestämmelse som strider mot 12 kap. 19 a §, äger
bestämmelsen likväl även i annat fall än som avses i punkt 8 verkan mot hyresgästen,
om statens hyresråd medger det. Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan om
sådant medgivande, äger avtalsbestämmelsen verkan i avvaktan på beslutet. Mot
hyresrådets beslut i fråga om medgivande som sagts nu får talan icke föras.
10.
Är lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. tUlämplig på hyresavtal, gäller ej 12 kap. 19 a § på
avtalet,
11.
Bestämmelsema i 12 kap. 33, 44,
45 och 47 a §§ i den nya lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal som
slutits före utgången av år 1973. Har hyresavtalet uppsagts före nämnda
tidpunkt, äger äldre bestämmelser dock fortfarande tUlämpning. Sker efter
utgången av år 1973 bodelning med anledning av hemskUlnad eller äktenskapets
återgång, tiUämpas 12 kap. 33 § andra stycket i den äldre lydelsen.
Prop. 1973: 23 23
12.
Bestämmelsema i 12 kap. 5759
§§ i den nya lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före
utgången av maj 1973, om 57 § i dess äldre lydelse var tillämplig på avtalet.
Motsvarande gäller, om 3 kap. 57 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till
fast egendom var tUlämplig på avtalet. Har avtalet uppsagts före utgången av
maj 1973, äger äldre bestämmelser dock fortfarande tUlämpning.
13.
Vad som sagts fömt om verkan av
att avtalet uppsagts före den tidpunkt då nya bestämmelser träder i kraft
gäller icke om avtalet har förlängts efter uppsägningen på gmnd av lag för tid
efter ikraftträdandet.
14.
Är hjTesavtal som slutits före
utgången av maj 1973 träffat på obestämd tid eller med förbehåll om rätt för
såväl hyresvärden som hyresgästen att uppsäga avtalet och sker ej, efter
utgången av maj 1973, uppsägning tUl den tid då på grand av sådan uppsägning
avtalet tidigast kunnat frånträdas gäller de nya bestämmelserna med undantag av
12 kap. 33, 44, 45 och 47 a §§ i fråga om avtalet från nämnda tid, även om det
ej följer av vad som sagts förat. Detsamma gäller om uppsägning sker men
förlängning av avtal kommer tUl stånd.
15.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av arrendenämnds eller hyresnämnds beslut samt
fullföljd av talan mot fastighetsdomstols dom, om beslutet eller domen har
meddelats före utgången av maj 1973. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om
rätt att föra talan mot dom eller beslut om överlåtelse av hyresrätt enligt 12
kap. 35 § eUer upplåtelse i andra hand av lägenhet enligt 12 kap. 40 §, om
tvisten har hänskjutits till hyresnämnden före utgången av maj 1973.
2
Förslag till
Lag
om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom
förordnas som följer.
Arrendenämnds
uppgifter och sammansättning ni. m.
1
§ Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att
1.
medla i arrendetvist,
2.
pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbraksarrende, bostadsarrende eUer fiskearrende eller om
vUlkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 §
jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer
på arrendenämnd,
3.
pröva fråga om godkännande av
förbehåll eller annat avtals-vUlkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10
kap. 24 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 36 § lagen (1957: 390)
om fiskearrenden,
4.
vara skiljenämnd i
arrendetvist.
Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars
område fastigheten är belägen.
Prop. 1973: 23 24
2 §
Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra le
damöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamö
terna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande
sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre
vara jordbruksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende, bostads-
arrendator.
Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning
av fråga om avvisning av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden
bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan
lämpUgen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker
till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga om ej avgöres genom
skiljedom.
Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får
ej ha fyllt sjuttio år.
För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller
flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.
3 §
För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet,
som Konungen bestämmer, ordförande och lämpUgt antal andra leda
möter.
Innan
annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation av
jordägare eller arrendatorer som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och
övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrapp som det är
fråga om beredas tUlfälle att avge förslag.
Till
tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad som
föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets
beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.
Hyresnämnds
uppgifter och sammansättning m. m.
4
§ Hyresnämnd som avses I 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att
1.
medla i hyres- eller
bostadsrättstvist,
2.
pröva tvist om överlåtelse av
hyresrätt enligt 12 kap. 3436 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt
12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning
enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med
avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,
3.
pröva tvist om hyresvillkor
enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra
stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen (1971: 479),
4.
pröva fråga om godkännande av
överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut
som avses I 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,
5.
vara skUjenämnd i hyres- eller
bostadsrättstvist,
6.
pröva frågor enligt lagen
(1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område
fastigheten är belägen.
Prop. 1973: 23 25
5 §
Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra leda
möter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet eller,
när ärendet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning av sådan fastig
het och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhål
landen eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvist skall vad
som sagt nu om hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrättsha-
vares förhållanden.
Bestämmelsema i 2 § andrafjärde styckena äger
motsvarande till-lämpiung i fråga om hyresnämnd.
Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas
flera avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga
delar även avdelning.
6 §
För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamö
ter.
Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall
sådan riksorganisation av fastighetsägare, hyresgäster, bostadsrättshavare
eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga
omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är fråga om
beredas tiUfälle att avge förslag.
TUl
tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad som
föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets
beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.
Ärende
angående arrende-, hyres- eUer bostadsrättstvist
7 §
Arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist får för ändamål som
avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 13 av
part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller
hos överexekutor eller skUjemän.
I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen
förordna att tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller I viss del
hänskjutas till nämnd för medling.
8 §
Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första
stycket 13 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall
vara skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hem
vist, den berörda fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.
Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives I första
stycket, skall nämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid.
Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.
Parts första inlaga till nämnden skall innehålla
uppgift om hans per-sonnununer och postadress. Vidare bör anges partens yrke
och telefonnummer samt de övriga omständigheter som är av betydelse för
delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall
ombudets namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhåUande,
som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det tUl nämnden.
Prop.
1973: 23 26
Ansökan
varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tilUka innehålla uppgift om
motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket. Återkallas ansökan,
avskrlves ärendet.
9 §
När tvist hänskjutits tlU nämnd, skaU nämnden, utom I fall som
avses I andra stycket, kalla partema att InstäUa sig inför nämnden.
Skall part inställa sig personUgen, får nämnden förelägga vite.
Har tvisten hänskjutits tiU nämnden enligt 11 kap.
6 a § eller 12 kap. 58 a § jordabalken och har sökandens motpart ej iakttagit
föreläggande som avses i tredje stycket i samma lagrum, skall ärendet avskrivas,
om avtalet ej är uppsagt enligt 11 kap. 5 § första stycket eUer 12 kap. 57 §
första stycket sanuna balk,
10 §
Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig Inför nämnd,
avskrives ärendet. Kommer ej motparten tiUstädes, får nämnden fö
relägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer par
ten likväl ej tUlstädes och är det icke antagligt att förlikning kan
komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses i
1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3, avgöres dock
ärendet uian hinder av partens utevaro.
Uteblir båda partema i tvist som domstol hänskjutit
tUl nämnden, avskrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första
stycket andra och tredje punkterna motsvarande tUlämpning.
Första och andra styckena äger ej tillämpning om
det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin utevaro.
11 §
Rör ärende som avskrivlts enligt 10 § första stycket första
punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49
eller 55 § jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller
52 § bostadsrättslagen (1971: 479), skall nämnden åtempptaga ärendet
på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom tre veckor
från den dag beslutet om avskrivning meddelades.
Uteblir
sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.
12 §
Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke
påkallats, söka förlika parterna.
Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera
parten, skall nämnden framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart
att föratsättningar för förlikning saknas.
Förlikning
skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.
Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden,
om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket
2 eller 3. I annat fall avskrives ärendet.
13 §
I tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 35 § jordabal
ken eller upplåtelse av lägenhet i andra hand enUgt 12 kap. 40 § sam
ma balk eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971: 479), får hy
resnämnden, om särskilda skäl föranleder därtill och part begär det,
hålla förhör med vittne under ed eller försäkran och förhör med part
under sannhigsförsäkran. Om sådant förhör gäller 36 kap. 118 och
2022 §§ samt 37 kap. 13 och 5 §§ rättegångsbalken i tUlämpliga de
lar.
Prop. 1973: 23 27
Ärende
angående godkännande av förbehåll m. m.
14
§ Fråga som avses I 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 4 prövas
efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör Innehålla de skäl som
åberopas tUl stöd för ansökningen.
Sökanden
och annan som ärendet angår skall kallas att inställa sig inför nämnd, om det
ej kan anses obehövligt. Skall part komma tillstädes, får nämnden förelägga
vite. Utevaro från sammanträdet utgör ej hinder för ärendets prövning.
Skiljemannaförf
ärande
15
§ Har parterna avtalat att tvist skaU avgöras av skiljemän utan förbehåll om
rätt för partema att klandra skUjedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden
eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist, hyresnämnden utsetts till
skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skUjedom, om ej
hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skUjemän. Om sådan
ansökan gäUer 8 §. Har tvisten redan hänskjutits tUl nämnd, kan skiljedom dock
påkallas muntligen inför nämnden.
I
ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen om skiljemän, i
den mån ej annat följer av denna lag. Vardera parten svarar för sin kostnad i
tvist som avses I 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eUer 55 §
jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller 7 § sista stycket
bostadsrättslagen (1971: 479).
Ärende
angående tvångsförvaltning
16
§ Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 6 skall vara skriftiig samt
innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess ägare samt sökandens
yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8 § andrafemte
styckena äger motsvarande tUlämpning.
Förhandling
skall hållas inför nänmden, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs.
Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa sig tUl förhandling.
Besiktning
m. m.
17 §
Om anledning därtiU förekommer, skall nämnd eUer den nämn
den förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skaU
beredas tUlfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också för
anstalta om annan nödvändig utredning.
I
ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden
Inhämta yttrande från den lantbruksnämnd Inom vars område fastigheten är
belägen.
18 §
Lämnar part ej frivUligt tUlfälle tiU besiktning eller till gransk
ning av kontrakt eller annan handling som rör arrende-, hyres- eller bo
stadsrättsförhållandet och är av betydelse för ärendet, får nämnden före
lägga honom vite. Vad som sagts nu gäller ej, om nämnden är skilje
nämnd.
Prop.
1973: 23 28
19 §
Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller
verkställt annan utredning tUlerkännes av nämnden skälig ersättning
av allmänna medel.
Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part,
instäUt sig för att höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna
medel enligt bestämmelser som Konungen meddelar.
Beslut
DI. m.
20
§ Rättegångsbalkens regler om
omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äger motsvarande tUlämpning
på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.
21
§ I nämnds beslut skall anges
de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån det är behövligt. I beslut om
avskrivning enligt 9 § andra stycket skall även anges de nya vUlkor på vUka
avtalet enligt 11 kap. 6 a § tredje stycket eller 12 kap. 58 a § tredje stycket
jordabalken skall anses förlängt.
Orn nqrt kan Vlanrirn he.s1iitet
eller hesvära sig över det eller göra ansökan
om återapptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.
Håller nämnden förhandling i ärendet och kan pä
grand av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej
meddelas samma dag som förhandlingen avslutats, meddelas beslutet inom två
veckor därefter, om ej synnerligt hinder möter. Underrättelse om tiden för
beslutets meddelande skall lämnas vid förhandlingen.
Slutligt beslut tUlställes part genom nämndens
försorg. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut om avskrivning enligt 8 eller
12 §, om beslutet meddelas vid förhandling I partens närvaro.
Har skiljaktig mening förekommit, skall denna
meddelas parterna på samma sätt som beslutet.
22 §
Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått
när talan får föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, 3 eller 6.
Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om tiUstånd
enligt 12 kap. 3436 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket
bostadsrättslagen (1971: 479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap.
59 § jordabalken lämnats utan bifall.
Besvär
23
§ Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende-, hyres-eller
bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i fråga om
godkännande av beslut på föreningsstämma eller i ärende angående
tvångsförvaltning finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 §
jordabalken, 16 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 76 § bostadsrättslagen
(1971:479) samt 17 § lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet.
Mot beslut av nämnd får talan föras hos
fastighetsdomstolen genom besvär, när nämnden
1.
avvisat ansökan som avses i 8, 11 eUer 1416 §,
Prop.
1973: 23 29
2.
avskrivit ärende enligt 810
eller 16 §, dock ej när ärendet kan återapptagas,
3.
förordnat angående ersättning
för någons medverkan i ärendet,
4.
utdömt vite eller annan påföljd
för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i
förfarandet.
Besvärshandlingen skall inges till den
fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17 §
lagen (1957: 390) om flskearrenden, 77 § bostadsrättslagen (1971: 479) samt 11 §
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet
sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen. I övrigt
äger 52 kap. 3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande till-lämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot
fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär enligt andra stycket 13
får talan ej föras.
Mot annat beslut av nämnd än som avses i första och
andra styckena får talan föras endast i samband med sådan talan som avses i
första stycket.
Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller
avvisning, återapp-tages ärendet av nämnden.
Vite
m. m.
24 §
Vite enligt denna lag får ej bestämmas tiU högre belopp än fem
tusen kronor. Har vite utdömts och förelägger nämnd nytt vite, får
vitet bestämmas tUl högst tiotusen kronor.
Har
ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.
25 §
Nämnd skall självmant upptaga fråga om utdömande av vite
som förelagts med stöd av denna lag och om ansvar för vittne som ute
blivit.
Övriga
bestämmelser
26
§ Nämnd skall handlägga
ärende skyndsamt.
27
§ Bestämmelsema i 5 kap.
rättegångsbalken om offentlighet och ordning vid domstol äger motsvarande
tUlämpning vid nämnd.
28
§ Bestämmelsema i 4 kap.
rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i
nämnd.
29
§ Vid nämnds sammanträde och
vid besiktning föres protokoll.
30
§ Skall inlaga, kallelse,
föreläggande eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest
tiUställas part, sker det genom delgivning, om ej annat följer av andra
stycket.
Beslut som skall tUlstäUas part sändes tUl parten i
vanligt brev under hans för nänmden kända adress. Om beslutet meddelats i
samband med förhandUng, skall det sändas inom sju dagar därefter och i annat
fall samma dag som beslutet meddelas.
31 §
Nämnd har rätt att för sina sammanträden förfoga över behöv
liga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är
Prop. 1973: 23 30
för
tUlfäUet upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av
gudstjänstiokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.
32
§ Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap. 14 §
jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juni 1973, då lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder skall
upphöra att gälla.
2.
Har beslut om avskrivning
meddelats före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om ansökan om
återupptagande av ärende fortfarande tUlämpning.
3.
I ärende som har anhängiggjorts
före ikraftträdandet gäller icke 13 § nya lagen.
4.
Har vite förelagts någon genom
beslut som har meddelats före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om
utdömande av vite fortfarande tUlämpning.
5.
Har beslut meddelats före
Ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser om det sätt på vilket part skall
tillhandahållas beslut och om besvär över beslut fortfarande tillämpning.
6.
Utan hinder av 5 § andra
stycket nya lagen får den som den 1 januari 1972 var utsedd till ledamot i
hyresnämnd eller ersättare för sådan ledamot även efter fyllda sjuttio år
fuUgöra uppdraget till utgången av den tid hans förordnande avser.
7.
Vad som enligt nya lagen gäller
om arrendenämnds prövning av fråga om godkännande av förbehåll äger tUlämpning
även beträffande ärende som avses i 41 § lagen (1970: 995) om införande av nya
jordabalken. Nämndens beslut i sådant ärende får ej klandras.
8.
I tvist om förstagångshyra
enligt 12 kap. 55 § jordabalken i dess lydelse Intill utgången av maj 1973
eller motsvarande äldre bestämmelser äger bestämmelserna i denna lag om tvist
som avses i 4 § första stycket 2 motsvarande tUlämpning.
9.
Bestämmelsema i 22 § nya lagen
gäller ej i fråga om beslut i ärende som anhängiggjorts före Ikraftträdandet.
3
Förslag till
Lag
med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag gäller i ort som Konungen bestämmer. Konungen kan
även bestämma att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning
endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.
Förordnande enligt första stycket får också avse
viss bestämmelse i lagen.
Med bostadslägenhet avses i denna lag lägenhet som
är avsedd att helt eller tUl icke oväsentUg del nyttjas tUl bostad.
2 §
Ej får någon mottaga, träffa avtal om eller begära ersättning av
hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning får
Prop. 1973: 23 31
dock
utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grander som bestämmes av
hyresnämndeai.
3
§ Bostadslägenhet eUer
lägenhet, som är avsedd att helt eller till ej oväsentlig del nyttjas för
hotell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras
eller tagas i brak av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.
4
§ Ärende om ersättning enUgt 2
§ eller tUlstånd enligt 3 § prövas av hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 §
jordabalken.
I fråga om förfarandet inför hyresnämnd äger 4 §
andra stycket,
14, 1721 och 2430 §§ lagen ( ) om arrendenämnder
och
hyresnämnder motsvarande tillämpning.
5
§ Talan mot hyresnämndens
beslut föres hos statens hyresråd genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Mot hyresrådets beslut får talan ej föras.
6
§ Den som uppsåtligen bryter
mot 2 eller 3 § dömes tUl böter eller fängelse i högst ett år.
Denna
lag träder i kraft den 1 juni 1973.
Bestämmelsema i 3 § nya lagen gäller ej i fråga om
lägenhet som har färdigställts före Ikraftträdandet, om lägenheten vid nämnda
tidpunkt användes för annat ändamål och detta ej strider mot dessförinnan gällande
lag eUer annan författning.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m.,1
dels
att 11 § skaU upphöra att gäUa,
dels
att rabriken närmast före 11 § skall utgå,
dels
att 9, 18, 20 och 23 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
9§ Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den
senare tidpunkt, då den blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas till bostad, så ock lågenhet, som den 1 juni 1948 eller vid senare
färdigställande var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas för
hotell- eller pensionatrörelse, må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras
» Lagen omtryckt 1971: 418,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål
än nu sagts.
Hyresnämnden äger meddela förbud
mot att lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentiig del nyttjas till
bostad, utan nämndens tillstånd uthyres i möblerat skick.
18 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om förfarandet inför hyresnämnd i ärende enligt
denna lag äga 4 § andra stycket samt 8, 10, 12, 1621, 24, 25 och 27 §§ lagen
(1970:998) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning. Bestämmelse
om tvist som avses i 4 § första stycket 2 sistnämnda lag gäller därvid ärende
enligt denna lag.
Nämnden skall kalla parterna att Inställa sig inför nämnden,
om förhandUng ej är onödig.
I fråga om förfarandet inför
hyresnämnd i ärende enligt denna
lag äga 4 § andra stycket, 8, 10
och 12 §§, 1721 och 2430 §§
lagen ( ) om arrende-
nämnder
och hyresnämnder motsvarande tillämpning. Bestänmiel-se om tvist som avses i 4
§ första stycket 2 sistnämnda lag gäUer därvid ärende enligt denna lag.
Nänmden skall kalla parterna att
inställa sig uiför nämnden, om förhandling ej är onödig. Skall part inställa
sig personligen får nämnden förelägga vite.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 § Hyresnämndens beslut gäller
för tiden från och med den dag, då detsamma meddelats, eller den senare dag,
som nämnden bestämmer. 1 ärende, som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden,
där det av särskild anledning finnes skäUgt, bestämma att beslutet skall avse
förfluten tid; och äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med
betalning av vad hyresgäst kan bliva skyldig att ytterUgare utgiva för tid före
nämndens beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan mot nämndens beslut föres hos statens hyresråd
genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Part, som är missnöjd med nämndens
beslut, äger däröver anföra besvär hos statens hyresråd inom tre veckor från
det parten erhöll del av beslutet.
Nämndens beslut skaU, om ej
hyresrådet annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av
anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock
gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
/ fråga om fullföljd av talan
mot beslut varigenom hyresnämn
den utdömt vite för underlåtenhet
att iakttaga föreläggande äger
23 § andra och tredje styckena
lagen ( ) om arrende-
Prop.
1973: 23 33
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
nämnder
och hyresnämnder motsvarande tillämpning.
23 §
Den som bryter mot vad I 3 § Den som bryter mot vad I 3 §
första eller sjunde
stycket, 9 § första eller sjunde stycket sägs el-första stycket eller 11
§ sägs eller ler mot förbud, som meddelats mot förbud, som meddelats
med med stöd av 9 §, straffes med bö-stöd av 9 § andra stycket,
straffes ter eller fängelse i högst ett år. med böter eller fängelse i
högst ett år.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juni 1973.
2.
Vid tUlämpning av hänvisningen
i 18 § i dess nya lydelse tUl bestämmelse i lagen ( ) om
arrendenämnder och hyresnämnder äger övergångsbestämmelserna tUl nämnda lag
motsvarande tillämpning.
3.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
4.
Äldre straffbestämmelser gäUer
fortfarande beträffande överträdelse som begåtts före ikraftträdandet.
5
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429)
om hyresreglering m. m. dels ändring i sanuna lag
Härigenom förordnas, att punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 418) om dels fortsatt gUtighet av
lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5.
Bestämmelserna i 12 kap. 55 5. Bestämmelsema i 12 kap.
och
65 §§ jordabalken äger ej tUl- 65 § jordabalken äger ej tiUämp-
lämpning
på hyresavtal angående ning i vad avser vederlag för upp-
bostadslägenhet, om lagen
om hy- låtelse av bostadslägenhet, om la-
resreglering m. m. gäller
för av- gen om hyresreglering m. m. gäller
talet. för avtalet.
Bestämmelserna i 12 kap. 5660 §§ jordabalken äger
icke tUlämpning på hyresavtal angående annan lägenhet än bostadslägeiUiet, om
7 eller 8 a § lagen om hyresreglering m. m. gäller för avtalet.
Denna
lag träder i kraft den 1 juni 1973.
Bestämmelserna I 12 kap. 55 § jordabalken i dess
lydelse intUl utgången av maj 1973 äger ej tillämpning på hyresavtal angående
bostadslägenhet, om lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. gäUer för avtalet.
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop. 1973: 23 34
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande
Härigenom förordnas, att i lagen
(1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande skall
införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Kommun eller kommunalförbund, som
handhar för två eller flera kommuner gemensam bostadsförmedling, får besluta
att anvisning eller förmedling av bo-stnd gennm kommunal bostadsförmedling
skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar till att bostad, som
han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen
i den nya bostaden, överlåtes på bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet
anvisar.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden
Härigenom förordnas, att 15 och 16
§§ lagen (1957: 390) om fiske-arrenden*, skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §2
Om arrendenämnd finnas be- Om
arrendenämnd finnas be-
stämmelser i 8 kap. jordabalken stämmelser i 8
kap. jordabalken
och i lagen (1970: 998) om ärren- och i lagen ( ) om arren-
denämnder
och hyresnämnder. denämnder och hyresnämnder.
1 Lagen omtryckt 1967: 309. 1 Lagen omtryckt 1970: 1018 =
Senaste lydelse 1970: 1018.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om
förlängning av arrendeavtal eller fastställande av villkoren för sådan förlängning,
får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom
två månader frän det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke beslutet
inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om
förlängning av arrendeavtal eller faststäl lande av villkoren för sådan förlängning,
får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom
två månader frän den dag beslutet meddelades. Klandras icke beslutet inom
denna tid, är parts rätt tUl talan förlorad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Arrendenämnds beslut i ärende enligt 36 § får ej
klandras.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1973.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet
Härigenom förordnas, att 17 och 18 §§ lagen (1970: 246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastighefi skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag
eller beslut enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat
beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt
beslut.
Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden
avvisat ansökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor
från det att klaganden fick del av beslutet.
Talan föres hos domstol som avses i 11 § tredje stycket.
Besvären inges till domstolen.
Senaste lydelse 1970: 1018. ' Lagen omtryckt 1971: 544.
Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av
hyresnämnd får talan föras genom besvär.
Besvärshandlingen skall inges till domstol som avses i 11
§ tredje stycket inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall
den avvisas av fastighetsdomstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
18
I besvärsmäl skall part kallas att
muntligen höras vid fastighetsdomstolen, om ej sådant hörande saknar betydelse
för utredningen. I övrigt äger i fråga om handläggningen vid
fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom
hyresnämnd avvisat ansökan eller avskrivit ärende, får talan ej föras.
Undanröjes hyresnämnds beslut om
avvisning eller avskrivning återupptages ärendet av nämnden.
Föreslagen lydelse
§
I besvärsmäl skall part kallas att
muntligen höras vid fastighetsdomstolen, om ej sådant hörande saknar betydelse
för utredningen. I övrigt äger i fråga om handläggningen vid
fastighetsdomstolen 52 kap. 3 och 512 §§ rättegångsbalken motsvarande
tUlämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft 1 juni 1973.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
9 Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)
Härigenom förordnas, att 74, 76 och 78 §§
bostadsrättslagen (1971: 479) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är sådant meddelande från föreningen som avses i 10, 12
eller 32 § eller 33 § 1 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga
adress, skall föreningen anses ha fullgjort vad som ankommer på den. Detsanmia
gäller beträffande sådant meddelande från bostadsrättshavare som avses i 15
eller 19 §.
Är sådant meddelande från föreningen som avses i 10, 12
eller 32 § eller 33 § första stycket 1 eller tredje stycket avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens vanliga adress, skall föreningen anses ha fullgjort vad
som ankommer på den. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från
bostadsrättshavare som avses i 15 eller 19 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 §
sista styc-
Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 §
sista styc-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ket, 30 § andra stycket eUer 52 §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre veckor från det
parten erhöll del av beslutet. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts
rätt till talan förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 § första stycket
1 får talan föras genom besvär inom tre veckor från det klaganden erhöll del
av beslutet.
Föreslagen
lydelse
ket eller 52 §, får parten klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten inom tre veckor frän den dag beslutet
meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan
förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 60 § första stycket 1 får talan föras genom besvär inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
Mot hyresnämnds beslut i fråga
enligt 30 § andra stycket får talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga
om fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket och ej heller mot
hovrätts dom i fråga som avses i 52 § eller i fråga om godkännande enligt
60 § första stycket 1.
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom I fråga om fastställande av hyresvUlkor enligt 7 § sista stycket eller i
fråga om tillstånd som avses i 30 § andra stycket och ej heller mot hovrätts
dom i fråga som avses i 52 § eller i fråga om godkännande enligt 60 § första
stycket 1.
I tvist som avser fastställande av
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
1.
Denna lag
träder I kraft den 1 juni 1973.
2.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om klander av beslut som meddelats
före ikraftträdandet.
3.
I fråga om rätt
att föra talan mot dom eller beslut om upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligt 30 § andra stycket gäller fortfarande äldre bestämmelser, om tvisten har
hänskjutits till hyresnämnden före ikraftträdandet.
Prop.
1973: 23 38
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 februari 1973,
Närvarande: Statsministern PALME, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagstiftningen om hyra, m.
m. och anför.
1
Inledning
De allmänna reglerna om hyra (hyreslagen), som
tidigare ingick som 3 kap. i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt tUl fast
egendom (NJL>, återfinns numera i 12 kap. jordabalken (JB). JB trädde i
kraft den 1 januari 1972.
Är 1968 beslöt statsmakterna en genomgripande
reform av hyreslagen (SFS 1968: 346). Lagstiftningen trädde i kraft den 1
januari 1969. Den viktigaste ändringen gällde hyresgästs besittningsskydd. Det
innebär för bostadshyresgäst en principiell rätt att vid hyrestidens utgång få
hyresavtalet förlängt (direkt besittningsskydd eller kvarboenderätt) och för lokalhyresgäst
rätt till ersättning, om uppsägningen varit obefogad (indirekt
besittningsskydd). Genom 1968 års reform vidgades också rätten för hyresgäst
att överlåta hyresrätten och att upplåta lägenheten i andra hand. Bl. a.
infördes bytesrätt beträffande bostadslägenhet. TUlämpningsområdet för
bestämmelserna om bytesrätt har därefter utsträckts (SFS 1970: 819).
1968 års reform innebar vidare, att förfarandet i
hyresmål omgestaltades. Bl. a. inrättades särskUda statliga hyresnämnder med
representanter för hyresmarknadens parter. I princip skall det finnas en hyresnämnd
i varje län. Nämnden har till uppgift i första hand att medla i uppkommande
tvister. I tvister om bl. a. rätt till förlängning av hyresavtal och om
hyressättningen skall nämnden avgöra tvisten, om förlikning inte kan nås. Part
som är missnöjd med nämndens beslut kan, frånsett vissa undantag, klandra
beslutet genom att väcka talan vid domstol.
Bestämmelser om förfarandet togs upp dels i
hyreslagen, dels I lagen (1968:349) om hyresnämnder. Denna har fr. o. m. den 1
januari 1972
Prop. 1973: 23 39
ersatts
av lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder. Såvitt gäller
hyresnämnderna innebär den nya lagen inte några sakliga ändringar.
I
samband med 1968 års reform anförde chefen för justitiedepartementet, att det
kunde visa sig nödvändigt att ta upp bestämmelsema om handläggning av
hyrestvister, liksom andra hyresrättsliga frågor, till förnyat övervägande, när
erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen. Denna har nu tillämpats en tid
och en bild av hur den fungerar i praktiken har börjat växa fram. Vissa frågor
om ändringar i lagstiftningen har väckts från hyresgäströrelsens sida. Vidare
har hyresrådet i skrivelse den 4 december 1970 om avveckling av
hyresregleringen aktualiserat några sådana frågor (prop. 1971: 103 s. 19).
Tiden
har mot bakgrunden av det anförda ansetts vara inne att företa den översyn av
förfarandet i hyrestvister och hyreslagstiftningen i övrigt som förutskickades
i 1968 års lagstiftningsärende.
Som
ett led i förberedelserna för översynen har ett antal myndigheter och
organisationer genom olika enkäter beretts tillfälle att skriftligen avge
synpunkter och förslag i ämnet.
Med
anledning av enkäterna har yttranden avgetts av bostadsstyrelsen, Stockholms
tingsrätt, statens hyresråd, hyresnämnden för Stockholms län, för Göteborgs
och Bohus län samt för Malmöhus län, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),
Hyresgästernas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Sveriges advokatsamfund. Yttrande har
vidare inkommit från Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling.
Sveriges hotell- och restaurangförbund och Sveriges centrala
restaurangaktiebolag har inkommit med gemensamt yttrande. Stockholms, Göteborgs
och Malmö tingsrätter, hyresnämnderna för Stockholms län, för Göteborgs och
Bohus län samt för Malmöhus län, Sveriges köpmannaförbund, SHIO, Sveriges
hotell- och restaurangsförbund och Sveriges centrala restaurangaktiebolag har
på särskild begäran jrttrat sig angående erfarenheterna av tUlämpningen av
reglerna om besittningsskydd för lokalhyresgäst; de nämnda tingsrätterna och
hyresnämnderna även i vissa andra hänseenden rörande besittningsskydd.
Industriens bostadsförening har på begäran lämnat vissa uppgifter angående
personalhyresbostäder.
På
grundval av de synpunkter och önskemål som har framförts har i början av år
1972 upprättats en promemoria (Ds Ju 1972: 5) med förslag till ändringar i
hyreslagstiftningen m. m. Bland de frågor som behandlas i promemorian kan
nämnas frågorna om rätt för bostadshyresgäst att med bibehållet
besittningsskydd säga upp hyresavtal för villkorsändring, retroaktiv hyra,
lägenhetsbyte, hyresnämndens kompetens m. m.
Prop. 1973: 23 40
och
vissa besittningsskyddsfrågor inom bostadssektorn samt procedurfrågor.
Promemorian innehåller bl. a. förslag till ändring i JB, förslag till ny lag om
arrendenämnder och hyresnämnder och förslag till lag med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter. Nämnda förslag torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, riksåklagaren,
statens personalbostadsdelegation, lantbruksstyrelsen, bostadsstyrelsen,
statens hyresråd, Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter, hyresnämnderna
för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län,
arrendenämnden för Södermanlands län, boendeutredningen, exekutionsväsendets
organisationsnämnd (EON), Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet,
Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms bostadsförmedling, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag. Hyresgästernas riksförbund. Näringslivets
byggnadsdelegation. Industriens bostadsförening. Hyresgästemas sparkasse- och
byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges hotell- och restaurangförbund,
Sveriges centrala restaurang aktiebolag. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Kooperativa förbundet (KF), Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare, Sveriges advokatsamfund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Stockholms kooperativa bostadsförening.
Efter underremiss har yttrande över promemorian
avgetts av överåklagaren i Stockholm, åklagarmyndigheterna i Göteborgs och
Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarmyndigheten i Värmlands län. LO har till
sitt yttrande bifogat yttranden från Fastighetsanställdas förbund. Svenska
byggnadsarbetareförbundet. Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska
lantarbetareförbundet. De kommuner som har yttrat sig över promemorian har
bifogat yttranden från underställda kommunala organ.
Näringslivets
byggnadsdelegation har avgett yttrande gemensamt med Industriens
bostadsförening. Yttrande över promemorian har avgetts även av Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, till vilket yttrande LRF har anslutit sig.
Inom
justitiedepartementet har vidare upprättats en promemoria (Ds Ju 1972: 14) med
förslag om rätt för lokalhyresgäst att med bibehållet besittningsskydd säga
upp hyresavtal för vUlkorsändring, m. m. (i det följande benämnd promemoria II). I promemorian läggs förslag fram till lag om
ändring i JB. Lagförslaget torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 2.
Också promemoria II har
remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statens hyresråd, Stockholms, Göteborgs och Malmö
tingsrätter, hyresnämnderna
Prop.
1973: 23 41
för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län samt för
Malmöhus län, arrendenämnden för Södermanlands län. Svenska kommunförbundet.
Svenska landstingsförbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner, Sveriges
fastighetsägareförbund, SABO, Hyresgästemas riksförbund, LRF, Näringslivets
byggnadsdelegation. Industriens bostadsförening, HSB, Sveriges
köpmannaförbund, SHIO, Sveriges hotell-och restaurangförbund, Sveriges centrala
restaurangaktiebolag, KF, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Sveriges
advokatsamfund, Handelskamrarnas nämnd och Sveriges grossistförbund.
Handelskamrarnas nämnd, Sveriges
grossistförbund, SHIO och Sveriges köpmannaförbund har avgett gemensamt
yttrande.
Vid den föreslagna översynen av hyreslagstiftningen
har framkommit vissa brister i hyreslagen som ansetts angelägna att rätta till
utan dröjsmål. Det har skett genom lagen (1972: 252) om ändring i jordabalken.
Lagändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1972, gäller utformningen av den ordning
som lokalhyresgäst och anläggningsarrendator skall iaktta, om han vill fordra
ersättning för att han måste flytta efter uppsägning. Därutöver har gjorts en
redaktionell jämkning i bestämmelserna om fullföljdsrätten vid prövning av
förstagångshyra.
I motion 1972: 48 har yrkats att i
hyreslagen införs bestämmelser av innehåll att hyresgäst, som förverkat sin
hyresrätt på grand av dröjsmål med att betala hyran och med anledning därav
sägs upp, i uppsägningen skall underrättas om att han kan återvinna sin
hyresrätt och om föratsättningama för det. Över motionen har vissa myndigheter
och organisationer yttrat sig. I sitt betänkande med anledning av motionen (LU
1972: 12) har lagutskottet uttalat bl. a. aU frågan bör bli föremål för
överväganden vid pågående översyn av hyreslagstiftningen och att även
motsvarande arrenderättsliga bestämmelser bör ses över. I överensstämmelse med
utskottets hemställan har riksdagen gett Kungl. Maj:t tillkänna vad utskottet
sålunda anfört (rskr 1972: 227).
Genom beslut den 12 januari 1973 har Kungl. Maj:t på min
föredragning till lagrådet remitterat bl. a. förslag till lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad. Innehar vid upplösning av äktenskapslik-nande samlevnad
mellan ogift man och ogift kvinna den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt
till lägenhet, som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas
gemensamma bostad, får enligt förslaget den andra parten under närmare angivna
förutsättningar överta hyres- eller bostadsrätten. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1974 och gälla till utgången av är 1979. Avsikten är dock att
bestämmelserna skall arbetas in i giftermålsbalken och på så sätt göras permanenta.
Det till lagrådet remitterade förslaget bygger på ett förslag till lag om
rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av
äktenskapsUknande samlevnad som familjesakkunniga lagt fram i betänkandet (SOU
1972: 41) Familj och äktenskap I. Betänkandet har
Prop.
1973: 23 42
remissbehandlats.
Bland de remissinstanser som särskUt yttrat sig över det nyss angivna
lagförslaget kan nämnas Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms
tingsrätt, länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län, hyresnämnden för
Göteborgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. En
sammanställning av remissyttrandena i denna del finns intagen i bilaga 2 tUl
den förat omnämnda lagrådsremissen. Den nya lagstiftningen om samboendes bostad
kräver vissa följdändringar i hyreslagen. Dessa bör göras i förevarande
sammanhang.
2
Allmänna synpunkter 2,1 Promemorian
I promemorian anförs, att hyreslagen och
förfarandereglerna i lagen om hyresnämnder och senare i lagen om arrendenämnder
och hyresnämnder har tillämpats sä länge att en viss praxis har hunnit ut-bUda
sig inom åtskilliga delar av lagstiftningsområdet. SärskUt i fråga om
bestämmelserna angående besittningsskydd och bytesrätt för bostadshyresgäst
föreUgger redan ett tämligen omfattande erfarenhets-material. På viktiga
områden finns emellertid ännu bara knapphändiga erfarenheter av hur
bestämmelserna fungerar i praktiken, I promemorian nämns bestämmelserna om
braksvärdeprövning av hyrorna för bostadslägenheter. Avvecklingen av
hyresregleringen fr. o. m. den 1 oktober 1972 i fråga om bostadslägenheter som
färdigställts efter år 1957 torde enligt promemorian emellertid komma att
medföra att erfarenheter snart vinns även pä detta område.
Hyreslagen och förfarandereglerna sägs i
promemorian ha i huvudsak visat sig fungera väl i de delar erfarenheter redan
vunnits. De materiella reglerna har i allmänhet befunnits väl avvägda. De
besvärligheter som alltid möter vid tillämpningen av ny lag har vanligen kunnat
bemästras utan större svårigheter. Praxis har sä som förutsattes vid
lagstiftningens tillkomst vuxit fram under aktiv medverkan från partsorganisationernas
sida, vUket har varit av stort värde för rättsbildningen på hyresområdet.
Reglerna om förfarandet i hyrestvister har visat sig ändamålsenliga. För
parternas del har systemet med ett billigt och av formella regler tämligen
obundet förfarande i första instans inneburit en klar fördel. Hyresnämnderna
har snabbt vuxit in i sina arbetsuppgifter och väntetiderna vid nämnderna har
kunnat hållas nere.
I promemorian framhålls, att det sagda inte får
undanskymma att lagstiftningen också har visat sig ha vissa brister. På
åtskUliga punkter har behov av ändringar eller jämkningar visat sig föreligga.
Någon mera genomgripande reform är enligt promemorian emellertid inte påkallad.
Översynen bör ske med försiktighet och i huvudsak begränsas
Prop.
1973: 23 43
till frågor, där ett påtagligt behov av ändringar har gjort
sig gäUande. I promemorian uttalas, att särskild återhållsamhet bör iakttas på
områden där praxis ännu inte har hunnit utbUdas eller stabiliseras.
2.2 Remissyttrandena
I stort sett har promemorian fått
ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Åtskilliga remissyttranden
innehåller visserligen kritik mot förslag som framstäUs i promemorian men
övervägande antalet remissinstanser har begränsat sin kritik till ett fåtal
punkter i förslaget och tillstyrkt eller lämnat utan erimran övriga förslag. Bland
remissinstanser som lämnar förslagen helt utan erinran kan nämnas boendeutredningen,
SABO och Sveriges advokatsamfund.
Under remissbehandlingen av
promemorian har från flera håll vitsordats, att erfarenheterna av den nya
hyreslagstiftningen i stort sett är goda men att det på en del punkter
föreligger behov av vissa ändringar och jämkningar av gällande bestämmelser.
Flertalet av de remissinstanser som
har yttrat sig angående lagstiftningsarbetets omfattnmg har anslutit sig tUl
uttalandet i promemorian att översynen av hyreslagstiftningen bör ske med
försiktighet och i huvudsak begränsas till frågor där det föreligger ett
påtagligt behov av ändringar. Sålunda anför exempelvis hyresnämnden för
Stockholms län, att det finns anledning att iakttaga försiktighet vid ingrepp i
en lagstiftning som dels fungerar övervägande väl, dels ännu inte har
tillämpats under längre tid.
3 Hyresgästs uppsägningsrätt 3,1 Vid hyra av bostad
3.1.1
Gällande rätt
Hyresavtal pä vilka
besittningsskyddsbestämmelserna är tillämpliga måste alltid sägas upp för att
upphöra, när avtalsperioden löper ut (3 § första stycket, jfr 4 § andra
stycket; här liksom i det följande avser paragrafhänvisningarna, om annat inte
anges, lagrum i 12 kap. JB). Detta gäller oberoende av om det är hyresvärden
eller hyresgästen som vill bli fri från avtalet. Sägs tidsbestämt avtal inte
upp, förlängs det på i princip oförändrade villkor (3 § tredje stycket).
Rätt för hyresgästen till förlängning föreligger bara när
hyresvärden har sagt upp avtalet. Har hyresgästen själv gjort uppsägningen
upphör avtalet att gälla vid uppsägningstidens utgång. Detta innebär, att hyresgästen
inte med bibehållen rätt att bo kvar i lägenheten kan säga upp avtalet för att
försöka uppnå förmånligare hyresvillkor för framtiden. Om hyresvärden inte går
med på ändring och inte heller verkställer
Prop.
1973: 23 44
uppsägning, får hyresgäst som anser att hyresvillkoren är
ofördelaktiga således välja mellan att bo kvar på de gällande villkoren och att
säga upp avtalet tUl upphörande.
För att besittningsskyddet för
bostadshyresgäst skall bli fullgott behövs regler som hindrar att det sätts ur
spel genom obilliga hyreskrav. Besittningsskyddet måste alltså förenas med
normer för hyressättningen. Har hyresvärden sagt upp avtalet men sker
förlängning skall samma vUlkor som förat gälla, om ingen av parterna påkallar
ändring. Såväl hyresvärden som hyresgästen har med anledning av hyresvärdens
uppsägning rätt att begära ändring av de villkor han finner oförmånliga. Detta
innebär att hyresgästen efter hyresvärdens uppsägning kan få tUl stånd en
fullständig omprövning av avtalsinnehållet även om hyresvärden bara fordrat
ändring i visst avseende. I första hand ankommer det på parterna själva att
försöka nå en överenskommelse om villkoren. Kan uppgörelse inte träffas,
bestäms villkoren av hyresnämnden. Nämndens prövning sker enligt
bestämmelserna i 48 §.
I 55 § har tagits upp särskilda
regler om prövning av s. k. förstagångshyra. Dessa regler skall efter
förordnande av Kungl. Mai:t tUl-lämpas i bristorter, dvs. orter där särskild
uppmärksamhet är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för
bostadslägenhet som inte är godtagbar från samhällssynpunkt. Kungl. Maj:t har
meddelat sådant förordnande beträffande alla orter där hyresregleringslagen
gällde vid utgången av september 1972. I sådan ort får hyresvärd eller hyresgäst
begära att hyresnämnden prövar hyra som har avtalats vid lägenhetens
upplåtande eller därefter innan hyresförhållandet har varat längre än nio
månader i följd. Detta gäller dock inte lägenhet som utgör del av upplåtarens
egen bostad. Vid prövningen äger bestämmelserna i 48 § motsvarande tiUämpning,
Beträffande besittningsskyddsproceduren hänvisas till
4953 §§. Frågan om rätt för hyresgästen att säga upp avtalet för
villkorsändring var föremål för överväganden under arbetet på 1968 års
ändringar i hyreslagstiftningen. Såväl hyreslagskommittén (SOU 1961: 47 s. 197)
som hyreslagstiftningssakkunniga (SOU 1966: 14 s. 117) avvisade en sådan
uppsägningsrätt. Hyresgästens intresse ansågs nämligen tillräcUgt tillgodosett
genom reglerna om prövning av förstagångshyra och genom möjligheten att få
samtliga avtalsvUlkor prövade när hyresvärden har sagt upp avtalet. Frågan diskuterades
inte i 1968 års proposition.
Bestämmelserna om besittningsskydd
för jordbruksarrendator och bo-stadsarrendator är uppbyggda på i princip samma
sätt som de som gäller i samma hänseende för bostadshyresgäst. Arrendatorn har
alltså i princip rätt att vid arrendetidens utgång fä avtalet förlängt. En
viktig skillnad föreligger emellertid pä så sätt att arrendatorn har rätt att
påkalla ändring av villkor för fortsatt arrende (9 kap. 8 § och 10 kap. 5 §
JB).
Prop. 1973: 23 45
Vid JB:s tillkomst ansåg dåvarande
departementschefen att det i flertalet fall inte var behövUgt för
besittningsskyddets upprätthållande att jordbruksarrendator gavs möjlighet att
själv ta initiativ till vUlkorsändring (prop. 1970: 20 del B 2 s. 866). Såväl
möjligheten för parterna att knyta arrendeavgiften till viss index som
bestämmelserna om jämkning av avtalsvillkor vid väsentligt ändrade
förhållanden varom förslag förelåg ansågs minska behovet av uppsägningsrätt
för jord-bruksarrendatorn. En sådan uppsägningsrätt befanns emellertid motiverad
i vissa fall, särskilt när avtalet hade ingåtts för lång tid.
De nuvarande bestämmelserna om bostadsarrende
infördes år 1968 i NJL, varifrån de överfördes i stort sett oförändrade till 10
kap. JB. Enligt det förslag som låg till grund för bestänmielserna om bostadsarrende
skulle såväl jordägaren som arrendatorn kunna fordra ändring i arrendeavtalets
innehåll vid utgången av varje arrendeperiod (SOU 1966: 26). I denna del mötte
förslaget inte någon erinran vid remissbehandlingen (prop. 1968: 19 s. 46).
Vid remissen till lagrådet av förslaget avstyrkte emellertid dåvarande
departementschefen att även arrendatorn skulle ges möjlighet att påkalla
myndighets prövning av vUlkoren. Mot arrendatorns initiativrätt talade enligt
departementschefens mening bl. a. att en sådan rätt i själva verket skulle
Innebära att man införde en form av priskontroll på arrenderättens område.
Vidare framhölls, att den föreslagna ordningen avvek frän vad som vid denna
tidpunkt hade föreslagits i fråga om hyresavtal. Angående den närmare
motiveringen hänvisas till prop. 1968: 19 s. 84. I propositionen med förslag
till ny jordabalk föreslogs inte någon ändring i fråga om bostads-arrendators
uppsägningsrätt. Vid behandlingen av propositionen i riksdagen biföll kamrarna
emellertid tredje lagutskottets hemställan om införande av rätt för
bostadsarrendator att med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för
villkorsändring. I sitt utlåtande över jordabalksförslaget jämte motioner
anförde utskottet bl. a., att de skäl som åberopades till stöd för införande
av initiativrätt för jordbraksarrendator också kunde åberopas i fråga om
bostadsarrenden, som regelmässigt torde vara relativt långvariga. Att hyresgäst
varken hade eller i propositionen föreslogs få initiativrätt kunde enligt
utskottets uppfattning inte längre åberopas. Utskottet ansåg vidare, att
departementschefens uttalanden I 1968 års lagstiftningsärende om priskontroll
fick anses ha förlorat i betydelse (3LU 1970: 80 s. 218).
3.1.2
Promemorian
EnUgt promemorian har olägenheterna för hyresgästen
av att inte kunna få hyresvUlkoren omprövade efter uppsägning hittills inte ansetts
särskUt framträdande. Detta sägs bero på att det i allmänhet är hyresvärden som
måste ta initiativ tUl en vUlkorsändring, exempelvis för att få täckning för
ökade fastighetsomkostnader. I promemorian
Prop.
1973: 23 46
framhålls,
att situationen ibland är en annan. I fråga om hyra förekommer inte sällan att
hyresvärden genom särskild klausul förbehållit sig möjUghet att fortlöpande
höja hyran utan att dessförinnan behöva säga upp avtalet. Det förekommer därvid
enligt promemorian klausuler som ger hyresvärden mer eller mindre fria händer
att höja hyran med hänsyn till ökade fastighetsomkostnader, förändringar i
allmänna hyresläget etc. Vidare händer det att hyresbeloppet knyts till viss
index. VUlkor av dessa slag kan särskUt om lägenhetens värde sjunker genom
bristande underhåll, bostadsmiljöns försämring eller av annan anledning
medföra att en hyra, som från början har framstått som skälig, genom successiva
höjningar kommer att överstiga lägenhetens bruksvärde.
De anförda exemplen utvisar enligt promemorian att
hyran för bostadslägenhet av olika anledningar kan uppnå en nivå som
överstiger hyran för lägenheter, vilka med hänsyn till braksvärdet är
likvärdiga. Utmärkande för de angivna fallen sägs i promemorian vara att denna
situation uppstår utan att hyresvärden behöver säga upp hyresavtalet och
därigenom utsätta sig för risken att fä hyran prövad enligt nor-mema i 48 §.
Hyresgästens möjligheter att i dessa fall fä till stånd en i och för sig
välgrandad hyressänkning mot hyresvärdens bestridande är begränsade.
I promemorian uttalas, att de nämnda olägenheterna
får anses ha sådan betydelse att nuvarande ordning inte bör bibehållas. I
promemorian föreslås därför, att möjlighet öppnas för hyresgäst att med bibehållet
besittningsskydd säga upp hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Enligt
promemorian kan en sådan ordning inte med fog anses innebära ett återinförande
av en allmän priskontroll för bostadslägenheter. I promemorian anförs, att den
föreslagna ordningen inte heller är oförenlig med hyreslagens bruksvärdesystem.
I promemorian erinras vidare om att den ordning som sålunda förordas har sin
motsvarighet i arrendeförhållanden. (9 kap. 8 § och 10 kap. 5 § JB).
Den ordning som föreslås i promemorian innebär
sammanfattningsvis följande. Hyresgäst som inte vill frånträda lägenheten utan
bara önskar ändrade villkor skall redan i uppsägningen begära förlängning av
avtalet på ändrade villkor. Sägs avtalet upp av hyresgästen utan begäran om
villkorsändring, upphör det att gälla vid hyrestidens utgång. Innehåller
uppsägningen däremot sådan begäran, bör samma förfarande tillämpas som när
hyresvärden har verkställt uppsägningen (jfr 49 §). Förfarandet inleds således
med att hyresvärden lämnar hyresgäs-gästen ett avflyttnuigsmeddelande, dvs.
meddelar hyresgästen att denne har att hänskjuta tvistefrågan till
hyresnämnden, om han inte finner sig i att flytta. Såväl förlängnlngsfrågan som
villkorsfrägan kan underställas hyresnämnden. Underlåter hyresgästen att
hänskjuta tvisten till nämnden förlorar han liksom i motsvarande fall när hyresvärden
Prop.
1973: 23 47
har
sagt upp avtalet rätten till förlängning. Någon skyldighet för part att i
uppsägningshandlingen precisera de önskade villkoren skall inte föreligga.
I
promemorian framhålls, att en konsekvens av principen att uppsägning Uksom
hittUls alltid i princip gäller hyresavtalets upphörande, oberoende av från
vilken sida den görs, blir att en uppsägning från hyresgästens sida med begäran
om förlängning på ändrade viUkor i och för sig kan medföra att också själva
förlängningsfrågan kan bli föremål för prövning, om hyresvärden vägrar att låta
hyresgästen bo kvar. UtfaUer denna prövning till hyresgästens nackdel, kommer
hyresgästens uppsägning och begäran om vUlkorsändring att få till följd att
han går miste om sin hyresrätt. Ett sådant resultat skulle i många fall vara
stötande. Enligt promemorian torde det emellertid i praktiken inte vara förenat
med några svårigheter för de prövande organen att bemästra dessa situationer.
I
promemorian diskuteras härefter frågan om behovet av att i hyreslagen införa
någon motsvarighet till bestämmelserna i 3 a § tredje stycket
hyresregleringslagen om överenskommelse mellan hyresmarknadens
partsorganisationer och hyrans storlek med rätt för hyresgäst att få
skäligheten av överenskommelser prövad av hyresnämnden. Bestämmelser med
åsyftat innehåll skulle enligt promemorian kunna bli av viss betydelse för de
fall, där hyresavtal utanför hyresregleringslagens tUl-lämpningsomräde
innehåller en klausul av innehåll att ändring av hyra som sker genom
överenskommelse exempelvis mellan hyresvärd och hyresgästförening skall vara
bindande för hyresgästen. Övervägandena i deima del utmynnar emellertid i
slutsatsen alt någon sådan reglering inte är påkalld i hyreslagen.
Enligt
promemorian minskar otvivelaktigt behovet av förstagångs-prövning av hyran som
ett komplement tUI besittningsskyddet, om den uppsägningsrätt för hyresgäst som
förordas i promemorian införs. Hyresgästens möjlighet att få till stånd en
skälighetsbedömning av hyran redan när den första hyresperioden går ut torde
enligt promemorian vidare i viss utsträckning kunna verka dämpande även på
förstagångs-hyroma. I promemorian anförs, att det dock i dagens läge är osäkert
vilka verkningar ett slopande av förstagångsprövningen skulle få för
hyresnivån. Har hyran bestämts tUl en nivå som överstiger braksvärdet, är det
vidare angeläget att den så snart som möjligt sätts ned till skäligt belopp.
Med hänsyn tiU det anförda uttalas i promemorian att det inte f. n. torde
föreligga föratsättningar för att avveckla förstagångsprövningen.
I
detta sammanhang uttalas i promemorian, att förslag har förts fram under
utredningsarbetet om att prövning av förstagångshyra skall avse samtiiga
lägenheter i en sammanhängande byggnation och inte som f. n. bara lägenheter
som innehas av de hyresgäster som begärt sådan prov-
Prop.
1973: 23 48
ning.
En sådan ordning synes enligt promemorian inskränka avtalsfriheten mer än som
kan anses försvarligt. Behovet därav minskar också kraftigt om det förslag om
rätt för hyresgäst att påkalla villkorsändring som har framlagts i det
föregående genomförs. Något förslag i den riktning som nyss nämnts framläggs
därför Inte i promemorian.
5.7.3
Remissyttrandena
De frågor som hänger samman med förslaget om rätt
för bostadshyresgäst att med bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtal
för villkorsändring har tilldragit sig stort intresse under remissbehandlingen.
En så gott som enhälUg remissopinion tUlstyrker i princip förslaget. Bland
dessa remissuistanser kan nämnas Svea hovrätt, bostadsstyrelsen, majoriteten i
hyresrådet, hyresnämnden för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och
för Malmöhus län, Stockholms kommun, SABO, Hyresgästernas riksförbund och HSB.
Endast en remissinstans, S''ei'iges fost'gfietsnonreförhund. samt två
ledamöter av hyresrådet avstyrker förslaget.
Fastighetsägareförbundet åberopar som motivering
för sin ståndpunkt sammanfattningsvis följande. Hyreslagen utgår från att
hyressättningen i princip skall vara fri. Reglerna om besittningsskyddet medför
emellertid att en norm måste uppställas för hyressättningen. I fråga om den
balanserade marknaden är lagens ståndpunkt att prisbildningen bör styras av
marknadsförhållandena. Undantagen från grundsatsen om en i princip
marknadsmässig hyressättning, nämligen den särskilda bristorts-regeln i 48 §
andra stycket och reglerna om prövning av förstagångshyra, hänför sig till
lägen, då påtaglig brist på lägenheter föreligger. Prövningen av
förstagångshyra innebär en betydelsefull inskränkning i avtalsfrihetens princip
men har likväl ansetts böra införas för att hyresregleringen skall kunna
avskaffas även på orter med bostadsbrist. Den uppsägningsrätt för hyresgäst som
nu föreslås får samma verkningar som rätten till prövning av förstagångshyra.
Ur principiell synpunkt kan visserligen sägas att skillnad föreligger på det
sättet att förstagångsprövningen kan resultera 1 att ett Ingånget avtal bryts
eller tvångsvis får ett annat innehåll under sin gUtighetstid, medan den
föreslagna uppsägningsrätten inte får några verkningar under löpande
hyresperiod. Ur praktisk marknadsmässig synpunkt är skillnaden emellertid
obetydlig. En av invändningarna mot hyresregleringen har varit, att hyresprisbildningen
snedvridits. Lägenhetema har inte betingat den hyra de i jämförelse med andra
rätteligen bort ha. Den enda som kan åsätta en lägenhet "rätt" hyra
är den hyressökande allmänheten. Detta fömtsätter att lägenheten bjuds ut till
förhyrning i konkurrens med andra. Det framlagda förslaget Innebär att det inte
blir de hyressökande utan myndigheternas bedömningar som bestämmer hyresnivån.
Därmed har man åstadkommit en direkt priskontroll.
Prop.
1973: 23 49
Enligt förbundets mening kan vidare riktigheten av
uttalandet i promemorian att den föreslagna ordningen inte strider mot
braksvärde-systemet med fog sättas i fråga. En föratsättning för detta system
är att den prövande myndigheten har en fri prisbildning att stödja sig på. I
den mån hyresgästen mera allmänt skulle begagna sig av den föreslagna rätten
att säga upp avtalet för vUlkorsändring, blir det myndig-hetema som på
teoretisk väg bestämmer hyresnivån och inte allmänheten genom val av lägenheter
till visst pris. Därmed kommer underlag för en braksvärdeprövning att saknas.
Det föreUgger således risk för att begreppet bruksvärde övergår till att betyda
i första hand "hyresbelopp som myndighet finner skäligt" i stället
för marknadsvärde, byggt på fri prisbildning.
Stockholms tingsrätt redovisar viss tvekan
beträffande förslaget. Enligt tingsrättens mening Innebär den föreslagna
ordningen ett betydande avsteg från de principer om avtalsfrihet som har legat
till grund för 1968 års reform av hyreslagstiftningen. Konsekvenserna torde
enligt tingsrätten sträcka sig vida längre än som kan anses påkallat av förekomsten
av olämpliga indexklausuler, vilket särskilt har framförts som skäl för
förslaget. I allt fall vill tingsrätten sätta i fråga om Inte den föreslagna
ordningen bör få gälla endast på bristorter. Möjligen kan då övervägas att
införa bestämmelser av Innebörd att automatiskt verkande klausuler skall
godkännas av hyresnämnder för att gälla.
Med
anledning av uttalandena i promemorian att hyresnämndens prövning när
hyresgästen har sagt upp avtalet för jämkning av villkoren kan leda tUl att
avtalet mte alls förlängs förordar Göteborgs tingsrätt och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare en bestämmelse av innebörd att en uppsägning från hyresvärds
eller hyresgästs sida för vill-korsprövrdng inte får leda till sämre resultat
än förlängning på oförändrade villkor. Om den andra parten i hyresförhållandet
önskar få förlängnlngsfrågan eUer villkoren prövade, kan han möta uppsägningen
med egen uppsägning. Den ordning som promemorian innehåller sägs strida mot
grandläggande processuella principer att domstol inte får döma över mer än vad
käranden har hänskjutit tUl domstolen genom ansökan om stämning.
Hyresgästernas riksförbund framhåller, att den
omständigheten att uppsägning kan ske endast till den kontrakterade hyrestidens
utgång innebär risk för att hyresavtalen på en bristort kan komma att bindas
för längre tid än den normala ettårsperioden. För att inte värdet av den
föreslagna uppsägningsrätten skall förringas är det enligt förbundets mening
nödvändigt att den kan tUlämpas också vid s. k. långtidsavtal. Det kan
förslagsvis ske genom att hyresgäst med sådant avtal ges rätt att säga upp
avtalet för jämkning av villkoren till den fardag, som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen.
Beträffande
behovet av den nuvarande möjligheten för hyresgäst att
4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 50
på
bristort få förstagängshyran prövad av hyresnämnden, om den föreslagna
uppsägningsrätten genomförs, är meningarna bland remissinstanserna delade.
Majoriteten i Svea hovrätt, hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län och för
Malmöhus län samt Svenska byggnadsarbetareförbundet biträder promemorians
ståndpunkt, att prövningsformen bör behållas. Hyresnämnden för Malmöhus län
anför, att det kvarstår visst behov av bestämmelsema om förstagångsprövning
även om hyresgästerna får rätt till uppsägning för vUlkorsändring. Om möjligheten
tUl prövning av förstagängshyran slopas, kan det vid ettårsavtal i
ytterUghetsfall dröja ett år och nio månader, innan hyresgästen med bibehållet
besittningsskydd kan säga upp avtalet för villkorsändring. Med tUlämpning av
bestämmelserna om förstagångsprövning kan hyresgästen minska denna tid tUl nio
månader. Liknande synpunkter anförs av hyresnämnden för Göteborgs och Bohus
län.
Hyresnämnden för Stockholms län anför, att den
föreslagna uppsägningsrätten i flertalet fall där hyresavtalet löper årsvis
och första hyresperioden inte är avsevärt längre än ett är ger hyresgäsieii i
allL väsentiigt samma skydd mot att under längre tid vara bunden av hyra som
överstiger lägenhetens braksvärde som bestäm.melserna om förstagångsprövning.
I dessa fall kan enligt hyresnämndens mening hyresgästens besittningsskydd
inte anses försvagat genom en avveckling av förstagångsprövningen. En sådan
försvagning kan däremot uppkomma vid långtidsavtal. Sådana är emellertid
sällsynta på bostadshyresmarknaden och kan inte heller väntas bli vanliga.
Enligt hyresnämndens mening synes därför fömtsättningar föreUgga att slopa
förstagångsprövningen. I så fall kan det möjligen övervägas att öppna
möjlighet för hyresgäst med långtidsavtal att när som helst under hyrestiden sist
sex månader före närmaste fardag hos hyresnämnden begära prövning av
avtalsvUlkoren för den återstående avtalstiden. I sitt yttrande över
promemorian framhåUer hyresnämnden, att ett införande av den föreslagna
uppsägningsrätten med bibehållen förstagångsprövning kommer att medföra ökade
samordnings- och andra problem för parterna, hyresnämnder och domstolar. Också
från dessa synpunkter finns det starka skäl att slopa förstagångsprövningen.
Liknande synpunkter på frågan om bibehållandet av
förstagångsprövningen anläggs av en ledamot i Svea hovrätt, majoriteten i
hyresrådet och Hyresgästernas riksförbimd. De har emeUertid som en förutsättning
för sitt ståndpunktstagande angett att hyresgäst med flerärsavtal ges rätt att
under hyrestiden påkalla villkorsändring efter uppsägning.
Enligt Malmö tingsrätt bör förstagångsprövningen
kunna slopas beträffande hyresavtal, där hyrestiden är bestämd tUl högst ett
år, men behållas i fråga om avtal med längre hyrestid.
Stockholms tingsrätt, Sveriges fastighetsägareförbund,
HSB och Stockholms kooperativa bostadsförening anser att bestämmelsema om
första-
Prop. 1973: 23 51
gångshyra kan undvaras, om förslaget om uppsägningsrätt
för hyresgäst genomförs. Fastighetsägareförbundet anför att läget på bostadsmarknaden
Inte är sådant att hyresvärdar vid nyuthyrning skulle kunna betinga sig
oskäUga hyror. Förbundet anser det rinaligt att en hyresgäst, som friviUigt
avtalat om ett visst hyresbelopp, blir bunden av detta åtminstone under den
första avtalsperioden, som för bostadskontrakt i regel inte överstiger ett år.
Långtidsavtal förekommer enligt förbundet inte på bostadsmarknaden annat än i
sådana specialfall då t. ex. ett industriföretag hyr ett hus med flera
lägenheter för att i sin tur hyra ut dem till anställda i företaget. Den
anställde/hyresgästen har som regel årsavtal eller avtal med än kortare löptid.
Svenska byggnadsarbetareförbundet vUl i anslutning till
vad som uttalas i promemorian sätta i fråga om inte av hänsyn till vissa
gmpper av hyresgäster, som av olika skäl har svårt att hävda sina intressen,
bör meddelas bestämmelser av innehåll att prövning av förstagångshyra skall
avse samtliga lägenheter i en sammanhängande byggnation. Också
Kommtmalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling anser att en sådan
bestämmelse är önskvärd. Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län och för
Malmöhus län delar däremot den uppfattning som redovisas i promemorian,
nämligen att prövning av förstagångshyra bara skall gälla de hyresgäster som
begärt sådan prövning.
I fråga om den närmare utformningen av den föreslagna
uppsägningsrätten förordar Hyresgästernas riksförbund en annan lösning än
promemorians. Enligt förbundets mening hade det legat närmare till hands att
överväga en anpassning av proceduren till det förfarande som föreslås för
motsvarande fall vid lokalhyra än till arrendebestämmelserna. Genom att
förfarandet blir detsamma över hela hyresområdet undviker man den osäkerhet som
annars kan uppstå i fråga om vissa s. k. blandade lägenheter. Också enligt Svea
hovrätt kan det övei-vägas att efter mönster av förslaget i promemoria II ålägga hyresgästen att inom viss
tid efter sin uppsägning hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden.
Frågan om verkan av att hyresvärden inte lämnar avflyttningsmed-delande,
sedan hyresgästen har sagt upp avtalet för vUlkorsändring, tas upp av
lantbruksstyrelsen. Enligt styrelsens mening ter det sig mest logiskt att i
detta fall den nya hyran får bli den lägre som hyresgästen har begärt.
3.2 Vid lokalhyra och anläggningsarrende
3.2.1 Gällande rätt
Hyreslagens bestämmelser om besittningsskydd för lokaler
(56 60 §§) är utformade efter en annan princip än den som gäller i fråga om
bostadslägenheter. Uppsägning av ett hyresavtal angående lokal leder sålunda
i den mån partema inte senare kommer överens om att förlänga hyresavtalet
alltid till att hyresförhållandet upphör. Om hy-
Prop.
1973: 23 52
resvärden
säger upp avtalet och utan befogad anledning vägrar att förlänga
hyresförhållandet, blir värden i stäUet skyldig att ersätta hyresgästen dennes
förlust på gmnd av hyresförhållandets upplösning. Tvist angående sådan
ersättning prövas av domstol.
Som en aUmän förutsättning för att hyresvärden
skall bli ersättningsskyldig gäller sålunda att han utan befogad anledning
vägrar att förlänga hyresförhållandet eller för förlängning kräver en hyra som
inte är skälig eller uppställer annat villkor som strider mot god sed I
hyresförhållanden eUer eljest är obUligt (57 § första stycket). Bedöms
hyresvärdens uppsägning vara obefogad, skall han i skälig omfattning ersätta
hyresgästen dennes förlust på gmnd av hyresförhållandets upphörande.
Ersättningsskyldigheten omfattar i princip all den skada som hyresförhållandets
upplösning medför. Huvudregeln modifieras genom bestämmelsema i 57 § andra
stycket.
I 58 § hyreslagen, som har erhållit ny lydelse
genom lagen (1972: 252) om ändring i jordabalken, meddelas särskUda
bestämmelser om
ru'_r____ j_i _ _ _ 1___ v-j _*_*,____ 1.,_ ,--- i..!____ s__ ,1
- i.,i 1__ t_ 1______
J.uii.aiaiiuct ijajL ujricavaiu oagci upp kiy lkouy i.al cuigaipiiu xurwcu uvu l±y-
resgästen
önskar förlängning av avtalet.
I uppsägningen som I här diskuterade fall alltid
skall ske i skriftlig form; jfr 8 § i dess lydelse fr. o. m. 1 juU 1972, SFS
1972: 252 skall hyresvärden underrätta hyresgästen om de villkor som han
uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han
vägrar medge förlängning. Dessutom skall uppsägningen Innehålla underrättelse
att hyresgästen, om han inte går med på att flytta utan att få ersättning
enligt 57 §, skall inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till
hyresnämnden för medling. Underlåter hyresvärden att fullgöra vad som sålunda
åligger honom, är uppsägningen utan verkan. Har hyresvärden fullgjort vad som
föreskrivs och vill hyresgästen inte lämna lägenheten utan att få ersättning,
skall hyresgästen hänskjuta tvisten tiU hyresnämnden för medling inom två
månader från uppsägningen. Iakttas inte tiden, förfaller rätten till
ersättning.
Det förfarande som regleras I 58 § har betydelse
endast för hyresgästens eventuella ersättningsrätt. Hyresgästen kan således
mte hindra att hyresförhållandet upplöses på grund av uppsägningen, om partema
inte kommer överens om fortsatt förhyrning. På hyresgästens begäran får
emellertid hyresnänanden enligt 59 § medge uppskov med avflyttning under
skälig tid, högst ett år. Beträffande de närmare detaljema hänvisas tUl
lagtexten. Om lokalhyresgästen själv säger upp hyresavtalet, har han inte någon
rätt till ersättning av hyresvärden eller möjlighet att hos hyresnämnden
utverka uppskov med avflyttningen enligt 59 § hyreslagen.
I 11 kap. JB upptas de särskilda bestämmelser som,
utöver andra bestämmelser i balken, främst 7 och 8 kap., gäller vid
anläggnmgsarrende. Begreppet anläggningsarrende definieras i 11 kap. 1 § JB. I
11 kap.
Prop. 1973: 23 53
46
§§ JB ges regler om rätt för arrendatom att i vissa fall få ersättning av jordägaren
för förlust på grund av arrendeförhållandets upphörande. Detta indirekta
besittningsskydd är uppbyggt på i princip samma sätt som lokalhyresgästs
besittningsskydd. Förfarandet när anläggningsarrendator blir uppsagd och
önskar behålla arrendestället överensstämmer med vad som gäller i motsvarande
fall vid hyrestvist angående lokal (8 kap. 8 § och 11 kap. 6 § JB).
Såväl vid lokalhyra som vid anläggningsarrende
råder i princip avtalsfrihet i fråga om bestämmandet av vederlaget för
rättigheten. Partema kan således med bindande verkan avtala att vederlaget
skall vara rörligt, exempelvis på så sätt att det knyts tUl en viss index.
Sådana klausuler torde åtminstone vid långtidsavtal inte vara ovanliga.
Slutligen skall här nämnas, att hyresregleringen för
lokaler genom beslut av statsmaktema våren 1971 har avskaffats med verkan fr.
o. m. den 1 oktober 1972 (SFS 1971: 418.) Övergångsvis gäUer dock att om
parterna för fortsatt förhymlng efter regleringens avveckling har kommit
överens om en hyra som I betydande grad överstiger den som har utgått tidigare,
hyresnämnden får sätta ned hyran under en övergångstid av högst fyra är (den
s. k. upptrappningsregeln, se prop. 1972: 94, CU 1972: 29, rskr 1972: 220, SFS
1972: 251).
3.2.2
Promemoria II
Inledningsvis erinras i promemorian om att
hyresvärd och hyresgäst i fråga om andra lägenheter än bostadslägenheter kan
frånsett vad som följer av hyresregelringens avveckling fritt avtala om hyra
och andra viUkor. Avtalet blir gällande för hela hyresperioden (jfr dock 64 §).
VUl parterna för en kommande period ha andra vUlkor, måste nytt avtal träffas
om det. Som regel måste avtalet sägas upp, för att inte förlängning skaU komma
till stånd på oförändrade vUlkor. Uppsägning av hyresavtal gäller i princip
alltid för avflyttning.
I promemorian framhålls, att hyresvärden har
möjlighet att få till stånd ändrade villkor genom att säga upp hyresgästen.
Bestämmelsema om det indirekta besittningsskyddet sägs utgöra en garanti för
att lokalhyresgästen inte som villkor för förlängnmg tvingas godta en hyra som
inte är marknadsmässig. Om hyresgästen av en eUer annan anledning har träffat
avtal om en hyra som Ugger över marknadsnivån, är läget ett annat. Under sådana
förhållanden säger självfallet hyresvärden Inte upp avtalet. Om hyresgästen
inte önskar att avtalet förlängs på oförändrade vUlkor, tvingas han själv säga
upp det. I sådant fall har han emellertid inte rätt till ersättning enligt
5660 §§. Kommer efter uppsägningen avtal om fortsatt förhyrning inte tUl stånd,
får hyresgästen således själv svara för den förlust som awecklmgen av
hyresförhållandet för med sig för honom. Saken kan också enligt promemorian
uttryckas så att hyresgästen har en svag förhandlingsposition, om han önskar
sitta kvar i
Prop.
1973: 23 54
lägenheten men vill uppnå en ändring av hyresvUlkoren till
sin fördel. Vad som har sagts nu gäller också för det fall att lokalhyran
kommit att ligga över den marknadsmässiga därför att partema har träffat avtal
om indexklausul.
Vad som har anförts visar enligt promemorian, att
svårigheterna för bostadshyresgäster och lokalhyresgäster att få en ändring tUl
stånd, när de i hyresavtal bundit sig för en hyra som överstiger lägenhetens
bruks-respektive marknadsvärde, i stor utsträckning är likartade. I promemorian
föreslås därför att möjlighet öppnas också för lokalhyresgäst att med
bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtal för ändring av hyresvUlkoren.
Bestämmelserna har i förslaget utformats med utgångspunkt I de regler som har
föreslagits i fråga om motsvarande rätt för bostadshyresgäst och med hänsyn
till den nya ordning som lokalhyresgäst skaU iaktta för att bevara sin
ersättningsrätt, när hyresvärden säger upp avtalet.
Det besittningsskydd som
lokalhyresgäst skall kunna stödja sig på, om han får rätt att säga upp
hyresavtalet för ändring av villkoren, skall enligt promemorian bygga pä att
hyresvärden blir ersättningsskyldig, om han utan fog vägrar att förlänga
hyresförhållandet. I motsats tUl vad som gäUer för bostadshyresgäst kommer
vUlkoren för förlängning inte att prövas av myndighet, utan partema får själva
försöka enas om villkoren för den fortsatta förhyrningen. Kan överenskommelse
inte nås, får hyresgästen flytta och göra sin ersättningsrätt gällande.
Beträffande den närmare utformningen av den ordning som
föreslås i promemorian II hänvisas
tiU 5759 §§ i den föreslagna lagtexten, bilaga 2.
I promemorian erinras slutligen om att bestämmelserna om
det indirekta besittningsskyddet vid anläggningsarrende är utformade efter
mönster av reglerna för lokalhyresavtal och är i likhet med dessa behäftade
med den bristen att arrendatom inte kan säga upp avtalet för vUlkorsändring med
bibehållet besittningsskydd. Detta bör enligt promemorian rättas till i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som har föreslagits beträffande lokaler.
3.2.3 Remissyttrandena över promemoria II
Huvuddragen av förslaget om rätt
för lokalhyresgäst och anläggningsarrendator att med bibehållet
besittningsskydd säga upp avtalet för viUkorsändring tUlstyrks eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland Svea hovrätt,
byggnadsstyrelsen, majoriteten i hyresrådet, Stockholms tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, hyresnämnderna för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län samt
för Malmöhus län, arrendenämnden för Södermanlands län. Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Stockholms kommun. Hyresgästernas
riksförbund, HSB, Sveriges grossistförbund, SHIO, Sveriges köpmannaförbund,
KF och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
Prop.
1973: 23 55
Några av de remissinstanser som redovisar en
positiv inställning till förslaget i stort har i sina yttranden framfört delvis
kritiska synpunkter i vissa detaljfrågor. En redogörelse härför lämnas i det
följande. Här skall endast nämnas, att ett par av de tUlstyrkande
renussmstanserna byggnadsstyrelsen, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län
och arrendenämnden för Södermanlands län rent alknänt viU framhålla att den
föreslagna regleringen får anses vara tämligen invecklad och svåröverskådlig.
Två ledamöter i hyresrådet, Malmö tingsrätt,
Sveriges advokatsamfund och Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget.
EnUgt
fastighetsägareförbundets uppfattning är motiven för ändringarna föga
övertygande. Förbundet erinrar om att det har funnits en lokalhyresmarknad
utanför hyresregleringen sedan ganska många år tUlbaka och att det indurekta
besittningsskyddet har varit i funktion sedan den 1 januari 1969 i hela riket
utom i 16 kommuner. Såvitt förbundet kan bedöma är erfarenhetema av det
indirekta besittningsskyddet i stort sett goda. I annat lagstiftningsärende har
föredragande statsrådet (prop. 1972: 70) gjort uttalanden av innebörd bl. a.
att bestänunelsema inte har visat sig otillräckliga ur hyresgästsynpunkt.
Enligt förbundets mening vederläggs dessa uttalanden inte i promemorian.
Förbundet
uppehåller sig härefter vid frågan om bestämmande av hyra genom Indexklausul
och konstaterar att sådana klausuler av naturliga skäl är vanUga i
långtidskontrakt som avser lokaler. Förbundet framhåller i anslutning härtUI,
att den Indexreglerade hyran kan, speciellt under hyrestidens senare del,
komma att ligga under eller över den marknadsmässiga, hur avtalet än utformas.
En uppsägningsrätt av det slag som föreslås i promemorian gör enligt förbundets
mening varken från eller till i detta avseende. Förbundet bestrider
riktigheten av vad som anförs i promemorian om att hyresgästen inte kan komma
från de automatiska hyreshöjningarna utan att säga upp avtalet och flytta från
lägenheten. Detta är endast den yttersta konsekvensen, om parterna inte kan
komma överens. En hyresvärd som ställs inför hotet att mista sin hyresgäst är,
anför förbundet, självfallet i högsta grad förhandlings vilUg, om han riskerar
att inte få lokalen uthyrd till annan.
Enligt förbundets mening skulle den föreslagna
uppsägningsrätten möjligen kunna vara motiverad med hänsyn tUl de
lokalhyresgäster som har bundit sig vid höga hyror i samband med avvecklingen
av hyresregleringen för lokaler den 1 oktober 1972. Sådana fall kan tänkas och
för dessa bör ges möjligheter till jämkning. Förbundet erinrar om att sådana
möjligheter redan har öppnats, nämligen genom införandet av punkten 6 a i
övergångsbestämmelserna till 1971 års ändringar i hyresregleringslagen (SFS
1972: 251). Dessa bestämmelser får anses vara ett tillräckligt korrektiv mot
för höga hyror.
Under hänvisning till vad som har anförts hävdas
från förbundets sida att det inte föreligger något behov av den föreslagna
uppsäg-
Prop. 1973: 23 56
nlngsrätten
för lokalhyresgäster. TUl detta kommer enligt förbundets mening att den
föreslagna konstruktionen är olämpUg. Bl. a. medför den att rättsverkningarna
av en uppsägning blir olika, beroende på om uppsägningen görs av
fastighetsägaren eller lokalhyresgästen. För den förre är uppsägningen alltid
definitiv i den mening att den alltid kan komma att leda till att hyresavtalet
upplöses. Lokalhyresgästen kan enUgt den ordning som föreslås däremot förhålla
sig så att hans uppsägning blir utan verkan. Under en tid av närmare tre
månader kan hyresvärden hållas i ovisshet, huravida hyresgästens uppsägning
över huvud kommer att fullföljas. Den i förslaget angivna verkan av passivitet
från hyresvärdens sida avtalsförlängning pä de av hyresgästen begärda
vUlkoren är enligt förbundets mening från rättssäkerhetssynpunkt vanskUg och
kan otvivelaktigt leda tUl betydande olägenheter. I sammanhanget bör beaktas
att hyresvärdens passivitet kan vara ursäktlig. Slutligen framhåller förbundet
att det föreslagna systemet är invecklat. Det kommer att bli svårt för partema
att hålla reda på de olika momenten i proceduren och rättsverkan av att en
viss åtgärd vidtas eller underlåts.
Advokatsamfundet
anför, att det knappast torde vara möjligt att åstadkomma en tUlräckligt enkel
och lättUlämpad lagstiftning, som ger lokalhyresgäst rätt att med bibehållet
besittningsskydd säga upp hyresavtalet för villkorsändring. Den föreslagna
uppsägningsrätten strider dessutom enligt samfundet mot principerna för
hyreslagstiftningen, åtminstone såvitt gäller lokaler, nämligen att en fri
marknad skall vara helt normgivande för hyrorna. Motsvarande gäller i fråga om
anläggningsarrende.
Malmö
tingsrätt framhåUer inledningsvis, att frågan huruvida en lokalhyra är
marknadsmässig eller inte är ytterst svårbedömbar. Detta gäller i synnerhet
hyran för lokaler, som till utgången av september 1972 omfattades av
hyresregleringen. Med hänsyn härtill och till principen om avtalsfrihet
beträffande lokalhyrorna bör enligt tingsrättens menmg försiktighet iakttas,
innan en ändring genomförs som otvivelaktigt kommer att innebära ett ingrepp i
avtalsfriheten och därvid än ytterUgare försvåra bedömningen av vilket
hyresläge en fri marknad skulle ge. Liksom fastighetsägareförbundet menar
tingsrätten, att punkten 6 a i övergångsbestämmelserna till 1971 års ändringar
i hyresregleringslagen ger tillfredsstäUande möjligheter att komma tUl rätta
med de svårigheter som kan ha uppkommit i samband med att hyresregleringen
slopades för lokaler. EnUgt tingsrättens mening bör den åsyftade övergångsregleringen
ges fortsatt tillämpning, om det skulle vissa sig att de angivna svårigheterna
kvarstår, när regleringen upphör att gälla, dvs. vid utgången av september
1976.
Mot
den rättsliga konstraktion av uppsägningsrätten som föreslås i promemorian
invänder tingsrätten till en början, att det ter sig otUl-
Prop. 1973: 23 57
fredsstäUande
ur principiell synpunkt att hyresvärden tvingas tUl förhandlingar under hot om
att få kunna utge ett svårbedömt skadestånd, när han ej själv har sagt upp
avtalet. Enligt tingsrättens mening bör hyresvärden, när avtalet har sagts upp
av hyresgästen för vUlkorsändring, ha rätt att åberopa lägre bud som han avger
under medlingsförfarandet. Emellertid bör man gå ett steg längre för att
förhandlingarna mellan partema skall kunna föras på mera lika villkor. Tingsrätten
anser sålunda att det bör införas en erinran i lagtexten av innehåll att ett
uppenbart underbud frän hyresgästens sida kan leda tUl att skadeståndet jämkas
eUer faller bort. Tingsrätten säger sig inte kunna godta skälen för det i
promemorian framställda förslaget, att lokalhyresgästens uppsägning skall bli
utan verkan, om han underlåter att hänskjuta tvisten till medling eller att
komplettera sin ansökan till hyresnämnden efter föreläggande. Underlåter
hyresgästen att fullgöra vad som åligger honom torde detta enligt tingsrättens
uppfattning I övervägande antalet fall bero på att hyresgästen om parterna
inte har kommit överens om fortsatt förhymlng vill flytta. Konsekvenserna av
den ordning som föreslås i promemorian blir att hyresgästen måste säga upp avtalet
en gång tUl, om han vill undvika att bli bunden för en ny hyrestid. Det kan t.
o. m. tänkas att uppsägningstiden har försuttits, när hyresgästen bestämmer
sig för att lämna lokalen. Enligt tingsrättens mening bör ordningen i stället vara
den att, om hyresgästen inte hänskjuter tvisten tUl hyresnämnden eller
ansökningen om medUng avvisas, uppsägningen skall betraktas som en vanlig
uppsägning utan rätt tUl skadestånd för hyresgästen. Möjligen kan övervägas
undantag från den antydda huvudregeln.
Tingsrätten anför vidare, att den i
promemorieförslaget angivna rättsverkan av att hyresvärden inte iakttar
föreläggande som meddelats hyresvärden av hyresnämnden av flera skäl inte är
tillfredsställande. Till en början framhåller tingsrätten att förslaget i denna
del inte kan genomföras utan omfattande ändringar i det förslag tUl lag om
arrendenämnder och hyresnämnder som läggs fram i promemorian Ds Ju 1972: 5
(jfr 4 § 1 och 9, 10 och 12 §§ i nämnda förslag). Fråga uppkommer vidare om
hur i åsyftade fall det nya avtalet skall stadfästas. SkaU det ske I form av
beslut av hyresnämnden som enligt lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
både i dess nuvarande och i dess föreslagna lydelse inte får avgöra sådan tvist
som det här är fråga om eller skall hyresvärden föreläggas att skriva under
nytt avtal oavsett att något tvångsmedel inte finns? Enligt tingsrättens mening
har den föreslagna ordningen i de delar som diskuteras här likheter med
tredskodomsförfarandet. För att skydda hyresvärden mot alltför obilliga vUlkor
och underlätta förfarandet är det enligt tingsrätten påkallat att införa
möjlighet till någon form av återvinning.
Som
nämnts inledningsvis har vissa synpunkter delvis kritiska
Prop.1973:
23 58
anlagts
på den föreslagna ordningen också av remissinstanser som I princip biträder
förslaget. Sålunda anser Hyresgästernas riksförbund att man också här borde
överväga att öppna möjlighet för hyresgästen att påkalla ändring i
hyresvUlkoren utan att behöva avvakta den avtalade hyrestidens utgång. En
särskild anledning till det är att långtidsavtal är betydUgt vanligare vid
hyra av lokaler än vid hyra av bostäder. Enligt HSB:s mening är visserligen
förslaget att lokalhyresgästens uppsägning för vUlkorsändring blir utan
verkan, om han försummar att hänskjuta tvisten till hyresnämnden, bra ur
hyresgästens synpunkt, men det kan sättas i fråga om man inte för att försöka
åstadkomma jämställdhet mellan parterna borde ge andra parten oberoende från
vilken sida uppsägningen görs rätt att svara med egen uppsägning. Bestämmelsema
skulle kunna utformas efter förebild av rättsinstitutet anslutningsvad i
rättegångsbalken. Också Malmö kommun efterlyser sådana jämkningar i de
föreslagna bestämmelserna att större jämställdhet
n å s mellan narterna i Hen
fnrVianrjlinpssitnatinn snm hlir en fnliH av
hyresgästens
uppsägning.
Hyresgästernas riksförbund har fört fram tanken att
hyresnämnd skulle få rätt att bestämma vad som skulle vara lokalens marknadsvärde
och att domstolama skulle behöva ta ställning enbart tUl ersättningens
storlek, om hyresvärden vägrade hyra ut mot denna hyra. Det är enligt förbundet
av avgörande betydelse för en uppsagd affärshyresgäst att kunna någorlunda
bedöma sina utsikter om han vill utnyttja det indirekta besittningsskyddet.
Endast i undantagsfall har någon hittills vågat ta denna risk. Man skulle
enligt förbundet möjUgen kunna tänka sig att tillerkänna ett av hyresnämnden
framlagt medlingsförslag sådan betydelse att det inte utan synnerliga skäl
skulle kunna frångås.
Handelskamrarnas nämnd, Sveriges grossistförbund,
SHIO, och Sveriges köpmannaförbund vilka organisationer har avgett
gemensamt yttrande över förslaget framhåller, att lokalhyresmarknaden är
starkt konjunkturkänslig och att en tillfällig nedgång i efterfrågan eller motsatsen
på lokaler därför kan temporärt påverka prisnivån. Också lokala
stadsombyggnader, saneringsverksamhet o. dyl. kan leda till likartade tillfälliga
förändringar på lokalhyresmarknaden. Det är enligt organisationernas mening
angeläget att sädana kortsiktiga förändringar inte skall kunna utnyttjas av
parterna i strid med lagstiftningens syfte.
4
Avtal med obestämd hyra m. m.
4.1
GäUande rätt
Hyran och andra vUlkor bestäms enligt hyreslagen I
princip helt fritt genom överenskommelse mellan hyresvärden och hyresgästen.
Någon
Prop. 1973: 23 59
skyldighet
för parterna att träffa definitiv uppgörelse om hyrans storlek för den
avtalade hyrestiden föreUgger inte utan de kan komma överens om att hyran tills
vidare skall utgå med visst preliminärt belopp i avvaktan på att den slutliga
hyran bestäms. Vidare förekommer att hyrans storlek knyts till en viss index,
t. ex. konsumentprisindex, eller att hyresvärden förbehåller sig att på grund
av ändringar i det allmänna hyresläget få ensidigt höja hyran. Är lägenheten
Inte bostadslägenhet I bristort, gäller partemas överenskommelse obetingat
under hela hyrestiden. Härvid bortses från bestämmelserna i 64 § hyreslagen om
jämkning m. m. av otillbörliga hyresvillkor. Ligger bostadslägenhet i
bristort, kan hjresvärden eller hyresgästen begära att hyresnämnden prövar den
avtalade hyran enligt bestämmelsema om prövning av förstagängshyran.
I samband med att hyresavtalet förlängs kan
hyresvärden fordra att hyran höjs. Vid tvist kan enligt 49 § h)Tans skälighet
prövas av hyresnämnden. Är frågan om hyresgästens rätt till förlängning av
hyresavtalet inte avgjord när hyrestiden går ut, får hyresgästen bo kvar I
lägenheten till dess frågan är slutligt avgjord. För den tid han bor kvar,
skall hyra enligt 50 § interimistiskt utgå med samma belopp som tidigare.
Oberoende av om hyresavtalet förlängs eller ej, kan hyresgästen bli skyldig
att betala högre hyra med retroaktiv verkan för den tid efter avtalsperiodens
utgång som han har bott kvar i lägenheten (51 och 52 §§). Enligt 53 § har
hyresgästen emellertid i regel viss kortare tid på sig att betala det
överskjutande beloppet utan att hyresrätten förverkas. Beträffande de närmare
detaljerna hänvisas till lagtexten.
EnUgt 20 § hyresregleringslagen kan hyresnämnden i
vissa fall bestämma att beslut rörande hyra eller särskUd ersättnuig skall
gälla även för tid före beslutets dag. Nämnden får emellertid förordna om
skäligt anstånd med betalning av vad hyresgästen kan bli skyldig att utge
utöver vad han har haft att erlägga tidigare.
4,2
Promemorian
Enligt promemorian torde det vara ganska vanligt
att hyresavtalen utformas sä att det hyresbelopp parterna kommer överens om,
när de träffar avtalet, inte är definitivt. Avsikten är att hyran framdeles
skall kunna ändras med retroaktiv verkan från exempelvis Inflyttningen. Ofta
sker det genom en klausul av innehåll att hyran är preliminär eller att
hyresgästen i avbidan på att hyran blir slutligt bestämd skall betala ett
visst belopp å conto. I den mån avtalet ej klart anger granderna för hur hyran
slutligt skall fastställas, sägs I promemorian den rättsliga innebörden av
avtalet ofta vara oklar för hyresgästen.
I promemorian anförs, att detta system i flera
avseenden är ofördelaktigt för hyresgästen, särskilt i de fall då krav
framställs flera år efter
Prop. 1973: 23 60
inflyttnmgen
eUer när det riktas mot hyresgäst som redan har flyttat frän lägenheten.
Enligt promemorian torde bestämmelserna i 64 § om
jämkning av otillbörligt avtalsvUlkor endast i undantagsfall utgöra något skydd
för hyresgästen i faU som åsyftas nu. I promemorian anförs vidare, att förslaget
om rätt för hyresgäst att med bibehållet besittningsskydd påkalla ändring av
hyresviUkoren visserligen gör det möjligt för hyresgästen att få hyran för den
kommande avtalsperioden definitivt bestämd av hyresnämnden men inte hmdrar att
hyran för den första perioden kan hållas svävande under avsevärd tid. Inte
heller torde bestämmelserna om prövning av förstagångshjra på bristort enligt
promemorian i praktiken ge hyresgästen tiUräckligt skydd. Det torde nämligen
ofta vara så att, när hyresgästen underrättas om det definitiva hyresbeloppet,
det är för sent att begära sådan prövning. I promemorian föreslås att i
hyreslagen Införs en bestämmelse av Innehåll att hyresgäst, om hyra har utgått
med visst belopp under viss tid, inte är skyldig att i efterhand utge högre
hyra för samma tid.
I promemorian framhålls att en sådan bestämmelse
kan i och för sig tänkas medföra vissa risker för att hyran vid inflyttningen
bestäms tUl för högt belopp. Riskema bedöms emellertid inte vara särskilt
stora. Systemet med preliminärhyror är aktuellt endast inom nyproduktionen,
där marknadsläget är sådant att något utrymme för överprisbildning Inte finns.
I promemorian föreslås att bestämmelsen om förbud
att ta ut retroaktiv hyra skall gälla endast bostadslägenheter. Inte heller
bör enligt promemorian bestämmelsen omfatta ersättning för värme och varmvatten
och kostnad för vatten och avlopp. Det bör således även i fortsättningen vara
möjligt att bestämma att t. ex. ersättning för värme och varmvatten skall utgå
med visst preliminärt belopp och att den slutliga ersättningen skall bestämmas
först vid en senare tidpunkt.
I promemorian erinras härefter att hyresgäst kan
bli skyldig att betala retroaktiv hyra också i samband med förlängningstvist
och att sådan skyldighet vidare kan Inträda I ärende enligt
hyresregleringslagen. Retroaktiva höjningar av nu angivet slag bör enligt
promemorian mte omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
I promemorian föreslås slutligen att 53 §, som ger
hyresgästen visst rådrum med att betala retroaktiv hyra i samband med
vUlkorstvist, kompletteras med en regel som möjliggör för hyresnämnden att
efter prövning i det enskUda fallet medge hyresgästen särskUt
betalnlngsanstånd. Frågan om retroaktiv höjning I förlängnlngstvlst när hyresvärden
dröjt med att lämna avflyttnlngsmeddelande behandlas i promemorian i ett annat
avsnitt.
Prop. 1973: 23 61
4.3
Remissyttrandena
Promemorians förslag att hyresgäst inte skall vara
skyldig att betala retroaktiv hyra i vissa fall och om Införande av möjlighet
för tillämpande myndighet att efter diskretionär prövning medge
betalningsanstånd i samband med förlängningstvist lämnas i allmänhet utan
erinran.
Enligt hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län
och Malmöhus län bör undantaget från förbudet mot retroaktiv hyra omfatta också
ersättning för el-förbrukning. Liknande synpunkter framförs av Malmö
tingsrätt, som därutöver uttalar att förbudet bör utformas så att det klart
framgår att det endast omfattar kallhyran utan några tUlägg av vad slag det
vara må.
Stockholms
tingsrätt framhåller, att förbudet bör avse den hyra för förfluten tid som
överstiger det avtalade hyresbeloppet och inte, som anges i den föreslagna
lagtexten, det belopp som faktiskt har betalats.
EnUgt Malmö tingsrätt bör en särskUd klanderregel
införas som öppnar möjlighet för hyresgästen att överklaga beslut varigenom
begärt betalningsanstånd i samband med förlängningstvist vägras. Vidare anser
tingsrätten att den tid inom vilken hyresgästen har att betala den retroaktiva
hyran i nu åsyftade fall bör räknas om besvärsrätt Införs och
betalningsanstånd ej medges från den dag laga kraft ägande beslut föreligger
i anständsfrågan.
Förslaget att från förbudet mot att ta ut
retroaktiv hyra i vissa fall undanta retroaktiva hyreskrav, som kan uppkomma
med tillämpning av 20 § hyresregleringslagen, har inte mött någon erinran vid
remissbehandlingen.
Frågan om tillåtligheten av indexklausuler berörs
inte i promemorian. I anslutning till frågan om rätt för bostadshyresgäst att
ta initiativ till villkorsändring tar emellertid ett par remissinstanser upp
frågor om indexklausuler i hyresavtal. Sålunda erinrar hyresnämnden för Malmöhus
län om att i praxis sådana klausuler har ansetts strida mot god sed I
hyresförhållanden med hänsyn till att de skulle kunna leda till hyra,
överstigande bruksvärdehyran. Enligt hyresnämnden torde de tidigare skälen för
att underkänna Indexklausulen inte kvarstå, om hyresgästen får rätt att säga
upp hyresavtalet för villkorsändring. Man får då t. o. m. räkna med att sådana
klausuler blir vanliga. Emellertid kvarstår, anför hyresnämnden, allvarliga
erinringar mot indexklausuler. Det finns en risk för att bruksvärdenlvän kan
komma att på en konstlad väg höjas tjU följd av indexklausulema. Med hänsyn
härtUI och då den enskilde hyresgästen ofta torde vara obenägen att ta
initiativ tiU en bruksvärdeprövning, synes enligt hyresnämnden frågan böra
följas med uppmärksamhet.
Hyresgästernas riksförbund anför att det inte sä sällan
förekommer att en hyresvärd vUl anknyta också upplåtelse av bostadslägenhet tUl
Prop.
1973: 23 62
konsumentprisindex.
Förbundet ansluter sig till uttalandet i promemoria II att en
sådan mdexram är avpassad för helt andra ändamål uppenbarligen inte är en
lämplig mätare på förändringar i kostnadsläget, när det gäller
hyreslägenheter. Förbundet framhåller att tillämpningen av sådana klausuler
därför kan medföra att hyror för lägenheter kommer att avlägsna sig från
braksvärdet. I praxis har indexklausuler underkänts som oförenliga med
braksvärdeprincipen. I ett fall har fastighetsdomstolen med ändring av
hyresnämndens beslut godtagit indexklausul med hänvisning till att klausulen
försetts med ett tillägg av Innebörd att hyresgästen hade rätt att med
Iakttagande av viss uppsägningstid påkalla ändring i detta hyresvillkor. Enligt
förbundet måste det sättas I fråga om det inte skulle vara riktigast att helt
underkänna klausuler som är oförenliga med braksvärdesystemet. Därigenom
skulle hyresnämnderna besparas besväret att i varje enskilt fall pröva sådana
klausuler.
I sitt yttrande över promemoria II framhåller
Sveriges fastighetsägareförbund att indexklausuler har varit och är tämligen
vanliga i fråga om ej hyresreglerade lokaler. Anledningen till det är att
sädana klausuler utgör en förutsättning för långtidsavtal, som båda parterna
brakar vara angelägna att få tUl stånd. Förbundet har tillsammans med Sveriges
köpmannaförbund och Hyresgästernas riksförbund utarbetat en Indexklausul som
bygger på konsumentprisindex och som är avsedd att tillämpas vid
längtidskontrakt, varmed I detta sammanhang förstås upplåtelser på minst fem
år. Enligt förbundet förekommer det i viss, begränsad utsträckinng att parterna
träffar överenskommelse om Indexklausul också vid ettårsavtal.
5
Tid för avlämnande av avfiyttningsmeddelande 5.1 Gällande rätt
När tvist föreligger om förlängning av hyresavtal
för bostadslägenhet åligger det hyresvärden enligt 49 § att skriftiigen meddela
hyresgästen att denne, om han inte går med på att flytta, har att senast tre
veckor efter det han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden.
Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom men hyresgästen inte hänskjuter
tvisten till hyresnämnden inom den angivna tiden, förfaller rätten till
förlängning av hyresavtalet.
Är förlängningsfrågan mte avgjord, när hyrestiden
går ut, har hyresgästen enligt 50 § rätt att bo kvar i lägenheten tUls frågan
är slutiigt avgjord. För den tid som hyresgästen sålunda bor kvar I lägenheten
skall de dittills gällande hyresvUlkoren tUlämpas i avvaktan på att hyresvillkoren
för samma tid bestäms.
I
lagen anges inte någon tid inom vilken avflyttnlngsmeddelande skall
Prop. 1973: 23 63
lämnas.
Ett skäl är att det främst är hyresvärden som har anledning att påskynda
besittningsskyddsproceduren. Om hyresgästen önskar få tvisten avgjord snabbt,
står det honom fritt att vända sig tUl hyresnämnden. Han behöver således inte
vänta på avflyttningsmeddelandet.
Om hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet bifalls, skall vUlkoren för den fortsatta förhymingen enligt 51 §
fastställas med tUl-lämpnlng av 48 §. Skall hyresgästen utge högre hyra för
förfluten tid än som skolat utgå förut, är hyresrätten enligt 53 § inte
förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det överskjutande beloppet, om
betalningen sker inom en månad från den dag då den högre hyran faststäU-des.
Beträffande undantag från bestämmelsen hänvisas till lagtexten.
För jordbruks- och bostadsarrende återfinns
motsvarande bestämmelser I 9 kap. 1012 §§ och 10 kap. 6 § JB.
5.2
Promemorian
I promemorian anförs att den nuvarande ordningen
medför att vissa förlängningstvister, där avflyttningsmeddelandet lämnats
mycket sent hänskjuts tUl hyresnämnden först efter hyrestidens utgång. I
avvaktan på att tvisten avgörs bor hyresgästen kvar i lägenheten, varvid de
dittills gällande hyresvillkoren tillämpas. Det kan då Inträffa att hyresgästen
blir skyldig att för förfluten tid utge högre hyra än han haft att betala
förut. Detta kan inträffa både när avtalet förlängs och när hyresgästens talan
inte vkmer bifall. Vad hyresgästen har att utge för förfluten tid kan enligt
promemorian Ibland uppgå tUl betydande belopp.
Enligt promemorian är den nuvarande ordningen inte
tUlfredsställande. Dels kan som nämnts hyresgästen bli skyldig att betala
hyreshöjning retroaktivt, dels torde, sedan viss tid förflutit efter
hyrestidens slut, tvekan kunna uppstå huravida uppsägningen alltjämt kan göras
gällande. Det är enligt promemorian inte rimligt att hyresgästen under lång
tid kan hållas i ovisshet om innebörden av en uppsägning.
I promemorian diskuteras härefter lämpligheten av
att införa en bestämmelse enligt vilken hyresvärden skall vara skyldig att
avlämna avflyttnlngsmeddelande före hyrestidens utgång eller inom viss tid
därefter vid äventyr att uppsägningen eljest förfaller. Tanken på att Införa
en sådan bestämmelse avvisas emellertid.
En tänkbar lösning är enligt promemorian att
föreskriva att hyresvUlkor, som innebär skyldighet för hyresgästen att utge
högre hyra än förat, inte får fastställas att utgå för tid. Innan hyresgästen
fått del av avfljrttnlngsmeddelandet. En sådan föreskrift skulle skydda hyresgästen
mot retroaktiva hyreskrav som föranleds av dröjsmål från hyresvärdens sida
samtidigt som hyresvärden skulle få ett starkare intresse än f. n. av att
snabbt inleda besittningsskyddsproceduren. En bestämmelse med det innehåU som
angetts bör enligt promemorian förses med undantag
Prop. 1973: 23 64
för det fall att hyresvärden inte lyckats delge
hyresgästen avflyttningsmeddelandet eller dröjsmålet beror på att
förhandlingar pågår mellan parterna. Vidare bör det stå partema fritt att
träffa överenskommelse i saken.
I promemorian föreslås sålunda att
villkor som innebär att hyresgästen skaU utge högre hyra än förut skall få
fastställas att gälla för tid, innan hyresgästen fått del av
avfiyttningsmeddelande, endast om hyresgästen samtyckt till det eller särskUda
skäl föreligger. Bestämmelsen bör enUgt promemorian lämpligen kunna tas in I
51 § första stycket.
I promemorian diskuteras
avslutningsvis den förordade ordningen i belysning av förslaget om rätt för
bostadshyresgäst att säga upp avtalet för villkorsändring. Övervägandena i
denna del utmynnar i slutsatsen att det Inte kan anses påkallat att uppställa
förbud mot att hyra sätts ned för tid, innan hyresgästen har hänskjutit tvisten
tiU hyresnämnden för prövning.
5.3 Remissyttrandena
Den i promemorian förordade
lösningen av frågan, hur tiden mellan uppsägning och hyresvärdens avlämnande av
avflyttnlngsmeddelande skall kunna nedbringas, tillstyrks eUer lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Bland de remissinstanser som uttryckligen
tillstyrker principlösningen kan nämnas Stockholms tingsrätt, hyresnämnderna
för Stockholms län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län.
Näringslivets byggnadsdelegation. Industriens bostadsförening samt Svenska
kommunalarbetareförbundet.
Hyresrådet, Malmö tingsrätt och
Hyresgästernas riksförbund anser i likhet med promemorian att den nuvarande
ordningen inte är tillfredsställande men förordar att frågan löses genom att
viss tid bestäms inom vilken hyresvärden skall lämna avflyttningsmeddelandet.
Gentemot den lösning som förespråkas i promemorian invänder Hyresgästernas riksförbund
bl. a., att förslaget visserligen i många fall kan förhindra att hyresgästen
ådrar sig en större hyresskuld men inte undanröjer risken för att hyresgästen
under lång tid kan få sväva i ovisshet om innebörden och verkan av en
uppsägning, något som promemorian själv vill beteckna som otUlfredsstäUande,
Enligt hyresrådet och riksförbundet bör verkan av att tiden för avflyttnlngsmeddelande
förslagsvis tre månader efter avtalstidens utgång inte iakttas vara att
avtalet förlängs på oförändrade villkor. Tingsrätten, som uttalar att tiden
lämpUgen kan bestämmas till en månad, anser i överensstämmelse med promemorian
att den sålunda föreslagna rättsverkan av hyresvärdens passivitet inte
lämpligen bör komma i fråga. Innebörden av tingsrättens förslag synes vara, att
hyresvärden, när tiden för avlämnande av avflyttnlngsmeddelande har gått tiU
ända utan att sådant meddelande
Prop. 1973: 23 65
avlämnats, skall åläggas att lämna hyresgästen meddelande
om att denne har att Inom viss tid hänskjuta villkorsfrågan tUl nämndens
prövning, om han Inte godtar de vUlkor som hyresvärden har ställt upp.
Svea hovrätt anlägger liknande
synpunkter pä frågan som t. ex. hyresrådet. Emellertid framhåller hovrätten
att en bestämmelse om viss tid inom vilken avflyttnlngsmeddelande skall lämnas
lämpligen bör anknytas endast tUl av hyresvärden verkställd uppsägning.
Sveriges fastighetsägareförbund
framför som sin uppfattning att det med hänsyn tUl de mtlner som
fastighetsägarna utarbetat endast är i enstaka undantagsfall som retroaktiva
höjningar kan förekomma på grund av sent lämnade avflyttningsmeddelanden och
vill av detta skäl ifrågasätta om den föreslagna lagändringen bör företas.
Förbundet uttalar vidare att förslaget inte heller skingrar den tveksamhet som
kan råda i frågan om hur lång tid efter uppsägning ett avflyttnlngsmeddelande
med laga verkan kan lämnas.
Flera remissmyndigheter har i sitt
yttrande berört frågan om från vilken tidpunkt hyreshöjning skaU få gälla i
det faUet att hyresgästen har hänskjutit tvisten till hyresnämndens prövning,
innan avfiyttningsmeddelande har lämnats. Enligt hyresnämnden för Stockholms
län kan det då anses föreligga särskUda skäl att fastställa den högre hyran
från den nya hyresperiodens början eUer, om hyresgästen har hänskjutit tvisten
senare, från dagen för hänskjutandet. Detsamma anser hyresnämnden för Göteborgs
och Bohus län och för Malmöhus län.
Svenska kommunalarbetareförbundet
uttalar, att det enligt förbundets mening inte bör medges några undantag från
den i promemorian föreslagna huvudregeln.
6 Besittningsskyddet beträffande tjänstebostäder m. m.
6.1 Gällande rätt
I 46 § första stycket 7 och 8 finns
bestämmelser om besittningsskyddsbrytande grander, när upplåtelse av bostad
har skett i anslutning till arbetsanställning genom s. k. kopplat avtal.
Karakteristiskt för sådana upplåtelser är att upplåtelsen enUgt särskUt
förbehåll 1 avtalet upphör, när anställningen upphör.
Hyreslagen skiljer i detta
sammanhang meUan två kategorier av bostadsupplåtelser. Den första kategorin,
som behandlas i punkt 7, karakteriseras av att bostaden typiskt sett är av
sådan beskaffenhet att den oundgängligen måste bebos av den anställde för att
denne skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på rätt sätt. I dessa fall är
avflyttningsför-behället absolut I den meningen att hyresgästen är obetingat
skyldig att flytta, om anstäUningen upphör. TiU denna kategori hänförs tre speciella
grapper av lägenheter, nämUgen lägenheter beträffande vilka hy-
5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 66
resförhållandet
beror av (1) sådan anställning i statlig eller kommunal verksanUiet som är
förenad med bostadstvång, (2) anstäUning inom lant-braket och (3) anställning
för skötsel och tillsyn av fastighet. I dessa fall gäller avflyttningsklausulen
alldeles oberoende av om det i det enskilda fallet är nödvändigt att
lägenheten bebos av den enskilde för arbetsuppgiftemas rätta fullgörande.
Härutöver avser punkten 7 också fall då hyresförhållandet beror av annan
anställning som är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att
förfoga över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare. I detta
fall måste dock styrkas i det enskUda fallet att anställningen har denna
särskilda beskaffenhet.
Till punkt 8 hänförs övriga fall då
hyresförhåUandet beror av anställning. Denna kategori brukar benämnas
personalhyresbostäder till skillnad från tjänstebostäderna. Inte heller
beträffande denna kategori av lägeiUieter är avflyttningsklausulen utan verkan.
En avvägning skall emellertid ske mellan arbetsgivarens intresse av att kunna
disponera lägenheten för annan anställd, när arbetsanställningen upphör, å ena,
och hyresgästens/arbetstagarens behov av trygghet i besittning av sitt hem, å
andra sidan. Lagen bygger på tanken att större hänsyn bör tas till hyresgästens
anspråk på att få ho kvar fastän anställningen upphört, om hyresförhållandet
varat längre tid. Har hyresförhållandet varat i mera än tre år, har hyresgästen
sålunda ett väsentligt starkare besittningsskydd än dessförinnan. Beträffande
de närmare förutsättningarna för att besittningsskyddet skall brytas i de olika
fallen hänvisas till lagtexten.
Enligt 68 § kan kollektivavtal under vissa
föratsättningar träffas om avvikelse frän bl. a. de bestämmelser för vUka har
redogjorts.
6,2
Promemorian
I promemorian anförs, att hyreslagen ger
arbetsgivare, som upplåter bostad med avflyttningsförbehåll åt den som är
anställd inom lantbraket eller för skötsel och tillsyn av fastighet, en mycket
stark ställning. Enligt promemorian finns det uppenbarligen också ibland ett
sådant samband mellan anställningen och upplåtelsen av bostaden att arbetsgivaren
bör ha en stark position. I promemorian anförs, att det emellertid bör finnas
utrymme för en avvägning mellan arbetsgivarens intresse av att kunna upplåta
lägenheten åt annan när anställningen upphört och arbetstagarens intresse av
att få bo kvar i lägenheten. De gällande bestämmelserna anses i promemorian
således på denna punkt ha fått en alltför kategorisk utformning.
Vad först angår bostad åt fastighetsskötare och
liknande anställda bör enligt promemorian utgångspunkten vara att hyresvärden
inte äger upplösa hyresförhållandet under åberopande av avflyttningsklausulen
om inte han har ett sakligt skäl att få disponera över lägenheten. Om
Prop.
1973: 23 67
hyresvärden
inte behöver lägenheten för annan som är anställd eller som skall anstäUas som
fastighetsskötare, bör, sägs det, intresseawäg-ningen normalt utfalla tiU
hyresgästens förmån. En sådan situation kan enligt promemorian föreligga
exempelvis om hyresvärden kan ställa annan bostad till förfogande för den som
skall anställas eller om den aktuella lägenheten inte längre skall användas som
fastighetsskötar-bostad.
Under
hänvisning tUl vad som har anförts föreslås i promemorian att bestämmelserna om
hyresförhållande som beror av anställning för skötsel och tillsyn av fastighet
utmönstras frän 46 § första stycket 7. I den män sådana särskilda
omständigheter föreligger att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga
över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, blir hyresgästen
enligt senare ledet i lagrummet skyldig att flytta, om anställningen upphör.
Enligt promemorian får bestämmelserna i 46 § första stycket 8 om
personalhyresbostäder, där hyresförhållandet inte överstiger tre år, anses
innebära en lämplig avvägning av de intressen som står mot varandra, när det
gäller fas-tighetsskötarbostäder. Däremot anses det föra för långt att låta den
särskilda regeln beträffande hyresförhållande som varat längre tid omfatta
detta slag av bostäder.
I
lagtekniskt hänseende föreslås i promemorian att de fastighetsskö-tarbostäder,
som inte faller in under punkt 7, får omfattas av en ny punkt 8 med
bestämmelser motsvarande dem som nu gäUer för personalhyresbostäder där
hyresförhåUandet inte varat längre än tre år och att de nuvarande punkterna 8
och 9 i stället får betecknas 9 respektive 10.
Vad
härefter angår bostäder som upplåtits åt anställda inom lantbruket anförs i
promemorian att det på landsbygden ofta saknas en hyresmarknad som gör det
möjligt för lantbrukarna att anställa personal utan att samtidigt tiUhandahåUa
bostad. Arbetskraftsbehovet minskar emellertid kontinuerligt, vilket har
medfört att det på vissa håll finns en lägenhetsreserv. Bilismen gör vidare
arbetskraften mindre beroende av avstånd än tidigare. Enligt promemorian torde
det därför också inom lantbruket finnas fall, där arbetsgivarens intresse av
att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt annan anställd inte är sä starkt
att hyresgästen under alla omständigheter bör få vika. I allt väsentligt synes
här samma betraktelsesätt kunna anläggas som I fråga om hyresförhållande som
beror av anställning för skötsel och tUlsyn av fastighet. I promemorian
uttalas, att den lösning som förordats beträffande fastig-hetsskötarbostäderna
synes innebära en lämplig ordning också såvitt avser upplåtelser av bostäder
för anstäUda inom lantbruket.
I
promemorian tas vidare upp vissa andra frågor rörande besittningsskyddet inom
bostadssektom, nämligen besittningsskyddet beträffande lägenheter i en- och
tvåfamiljshus och bostadsrättslägenheter samt be-
Prop.
1973: 23 68
stämmelsema
om avstående från besittningsskydd. Övervägandena i
promemorian
av dessa frågor utmynnar i slutsatsen att någon lagänd
ring inte är påkallad.
6.3
Remissyttrandena
Det alldeles övervägande antalet remissinstanser
tUlstyrker eller lämnar utan erinran det i promemorian framställda förslaget
om besittningsskydd beträffande tjänstebostäder. Bland tUlstyrkande
remissinstanser kan näranas bostadsstyrelsen, hyresnämnderna för Stockholms
län, för Göteborgs och Bohus län och för Malmöhus län. Hyresgästernas riksförbund,
LO, Svenska kommunalarbetareförbundet och Fastighetsanställdas förbund. Det
senare vill dock att besittningsskyddet beträffande fastighetsskötarbostäderna
utformas helt i överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om
personalhyresbostäder.
Sveriees fostityhetsÖPorpAnrhurd kn inte finna alt r)et
förelifer skäl
till
den föreslagna lagändringen. Av samma mening är Näringslivets
byggnadsdelegation och Industriens bostadsförening.
Förslaget avstyrks av Malmö tingsrätt och, såvitt
angår bostäder åt anställda inom lantbruket. Svenska lantarbetareförbundet och
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, i vars yttrande LRF instämmer.
Malmö tingsrätt framhåller bl. a. att det
föreligger den sakliga skillnaden mellan gällande rätt och promemorieförslaget
att arbetsgivaren/ hyresvärden enligt förslaget måste kunna visa att det är
nödvändigt för honom att den anstäUde bebor lägenheten för att 46 § första
stycket 7 skall bli tUlämplig.
Svenska lantarbetareförbundet betonar i sitt
yttrande över promemorian att den ändring av besittningsskyddet som föreslås
beträffande bostäder åt lantbruksanställda i vissa fall kan få ej önskvärda
följdverkningar. Ofta är, framhåller förbundet, den bostadsreserv som har uppkommit
till följd av att antalet anställda minskats av mindre god beskaffenhet.
Införs besittningsskydd, kan det leda till att arbetsgivaren hindras från att
tUlhandahälla de bästa bostäderna åt sma anställda, vilket kan inverka menligt
på rekryteringen. Om besittningsskyddet skall utsträckas, bör det enligt
förbundets mening inte vara bundet till just den bostad som den förutvarande
arbetstagaren innehar utan i stäUet till den för gården eventuellt befintliga
bostadsreserven. Helt allmänt bör gälla att en nyanställds rätt till
tjänstebostad bör väga tyngre än kvarboenderätten för den som har lämnat sin anställning.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen ger uttryck
för liknande tankegångar. Föreningen framhåller därutöver att det är viktigt
för arbetsgivaren särskUt när fråga är om djurskötsel att omedelbart kunna
förfoga över bostaden för den nyanställde. Den föreslagna ordningen medför att
den som slutat sin anställning kan fördröja avflyttningen
Prop.
1973: 23 69
genom att hänskjuta förlängningsfrågan tUl hyresnämnden.
Med nuvarande ordning får den som byter anställning inom lantbruket bostad på
den nya gården. Byter han yrke är det enligt förenmgens mening uppenbart att
han på grund av skäl som anförts i promemorian till stöd för lagändringen,
nämligen att bUismen gjort honom mindre beroende av avstånd mellan bostaden
och arbetsplatsen vill bo kvar och fortsättningsvis utnyttja det
förhållandevis låga hyresläge som råder inom lantbruket. Som nämnts ansluter
sig LRF till föreningens uttalanden.
Fastighetsägareförbundet,
Näringslivets byggnadsdelegation och Industriens bostadsförening uttalar att
den lagtext som föreslås i promemorian inte helt stämmer överens med
motivuttalandena. Enligt dessa är det i föreliggande fall hyresvärdens behov av
lägenheten till efterträdare som skall vara avgörande för om besittningsskydd
skall föreligga eller inte. Det i den föreslagna lagtexten använda uttrycket
"ej obilligt mot hyresgästen" måste språkligt sett syfta i första
hand på hyresgästens situation. En omformulering av lagtexten är därför påkallad,
om reformen genomförs.
Näringslivets byggnadsdelegation
och Industriens bostadsförening efterlyser i sitt gemensamt angivna yttrande
motivuttalanden av innehåll att överenskommelse om avstående från
besittningsskydd skall godkännas, då fråga är om tjänstebostad som skäligen
kan antas komma att också framdeles behövas som bostad åt fastighetsskötare
eller anställd inom lantbruket.
Några remissinstanser Stockholms
tingsrätt, hyresnämnden för Stockholms län och Hyresgästernas riksförbund
riktar kritik mot den i promemorian förordade lagtekniska lösningen. EnUgt
nämnda remissinstanser bör den nuvarande punktindelningen i 46 § första
stycket behällas.
7 Hyresnämndens kompetens m, m. 7.1 Gällande rätt
I tvister som enUgt 69 § prövas av
hyresnämnd uppkommer inte sällan frågor, som nämnden inte anses behörig att
avgöra med för parterna bindande verkan men som är av omedelbar betydelse för
den tvist som nämnden har att pröva. Sådana prejudiciella frågor i förarbetena
till 1968 års hyresreform kallade preliminärfrågor förekommer främst i
förlängningstvister. Som exempel pä sådan preliminärfråga kan anföras frågan om
giltigt hyresavtal över huvud taget föreligger, om hyresavtalet är sådant att
det är förenat med förlängningsrätt och om lägenheten är bostadslägenhet eller
lokal. En vanligen förekomman-
Prop.
1973: 23 70
de
preliminärfråga är om uppsägning har skett i laga form, i rätt tid eller till
rätt tidpunkt.
Hyreslagens innebörd torde vara att sådana
preliminärfrågor skall avgöras av domstol i vanlig processuell ordning (prop.
1968: 171 s. 22). Frågor av detta slag kan också komma under överexekutors
bedömning i samband med prövning av yrkande om avhysning. Är en preliminärfråga,
vars avgörande är av betydelse för en vid hyresnämnden anhängig tvist, också
tvistig mellan parterna, torde hyresnämndens bifall till ett
förlängningsyrkande således inte Innebära, även om beslutet lämnas oklandrat,
ett slutgiltigt avgörande av frågan om hyresgästens rätt att sitta kvar i
lägenheten. Riktigheten av denna uppfattning är dock omdiskuterad.
I de fall då hyresvärdens invändningar mot
hyresgästens yrkande om förlängning av hyresavtalet hänför sig såväl tiU en
preliminärfråga av nyss angivet slag som till själva förlängningsfrågan har det
ansetts böra bero av omständigheterna i det särskUda fallet huruvida ett
slutligt avgörande av preliminärfrägan lämpligen bör avvaktas, innan hyresnämnden
prövar förlängningsfrågan, eller om prövningen bör äga rum utan hinder av att
preliminärfrågan inte avgjorts slutligt. Samma är förhållandet när hyresgästens
invändning mot hyresvärdens talan i första hand hänför sig till en
preliminärfråga, exempelvis att laga uppsägning inte har skett.
Vad som nu har anförts om hyresnämnd har
motsvarande tillämpning på arrendenämnd,
7,2
Promemorian
I promemorian anförs att det inte är vanligt att
hyresnämnden i en förlängningstvist där preliminärfråga är tvistig förklarar
förlängningsfrågan vilande, eftersom parterna i allmänhet ställer sig
avvisande till tanken att föra saken till domstol. På gmnd härav och då det
dessutom inte sällan förekommer förlängningstvister som inrymmer flera
tvistiga preliminärfrågor, kommer i viss utsträckning hyresnämndens avgörande i
förlängningsfrågan ofta att bygga på antaganden i olika frågor som nämnden inte
ingått i någon saklig bedömning av. Enligt promemorian kompliceras problemet
ytterligare av att det råder oklarhet om vilka frågor som är att betrakta som
preliminärfrågor. Olika uppfattningar har kommit till uttryck i praxis. Enligt
promemorian är den nuvarande ordningen för preliminärfrågornas behandling inte
tillfredsställande.
Vägande skäl, heter det vidare i promemorian, talar
för att hyresnämnd bör ges behörighet att pröva preliminärfrägor, vilkas
avgörande är av betydelse för prövningen av en tUl nämnden hänskjuten tvist. Enligt
promemorian är det inte nödvändigt att närmare ange vilka frågor av detta slag
som bör falla under nämndens vidgade kompetens. En
Prop, 1973: 23 71
bestämmelse
i ämnet bör enligt promemorian kunna ges det innehållet att hyresnämnd i
samband med avgörande av tvistefråga som beror på nämndens prövning får upptaga
även annan tvistig fråga som rör hyresförhållandet och är av omedelbar
betydelse för förstnämnda frågas avgörande.
Innebörden av den föreslagna ordningen för
preliminärfrägornas behandling anges I promemorian vara att hyresnämnden skall
ingå i saklig prövning av sådan preliminärfråga som faller inom nämndens kompetensområde.
I enlighet härmed skall nämnden inte avvisa hyresgästens förlängningstalan, om
nämnden exempelvis finner att giltigt hyresavtal inte föreligger eller att den
upplåtna lägenheten utgör del av upp-lätarens egen bostad eller att inte
besittningsskyddat korttidsavtal föreligger. I dessa fall skall nämnden i
stället, med hänvisning till sin bedömning i preliminärfrågan, ogUla
hyresgästens talan och meddela klanderhänvisning mot beslutet. I promemorian
framhålls att den föreslagna lösningen inte innebär att parterna berövas
möjligheten att föra talan vid domstol. Det kan ske antingen, liksom nu, genom
särskUd talan, i vilket fall hyresnämnden bör förklara den till nämnden
hän-skjutna tvisten vUande, eller genom klander mot hyresnämndens beslut.
I överensstämmelse med vad som har anförts har i
det förslag till ny lag om arrendenämnder och hyresnämnder som läggs fram i promemorian
tagits in en bestämmelse av innebörd att i sådan tvist som arrendenämnd eller
hyresnämnd avgör får nämnden till prövning upptaga även annan tvistig fråga
som rör arrende-, hyres- eller bostadsrätts-_ förhållande och är av omedelbar
betydelse för avgörandet av förstnämnda tvist.
I promemorian framhålls att ett genomförande av
förslaget beträffande preliminärfrågornas behandling innebär att på
hyresnämnderna läggs uppgiften att med bindande verkan för partema avgöra
viktiga rättsfrågor, som hittills varit förbehållna domstols prövning. Dessa
frågor kan ibland vara sådana att utredning i form av muntlig bevisning
behöver kunna upptas. Att hyresnämnd f. n. saknar denna möjlighet har anförts
som ett skäl mot en utvidgning av hyresnämndens kompetens i enlighet med vad
som har föreslagits. Det bör enligt promemorian i detta sammanhang
uppmärksammas att den föreslagna ordningen medför att preliminärfrågor som
prövats av hyresnämnd kan komma under domstols bedömande endast i samband med
att nämndens beslut klandras. Preliminärfrågornas fortsatta behandling kommer
alltså att följa de regler som gäller för klander mot hyresnämnds beslut och
fullföljd av talan mot dom i klandermål.
Starka skäl talar enligt promemorian således för
att hyresnämnd ges samma möjlighet som domstol att uppta muntlig bevisning, om
nämnden ges behörighet att pröva preliminärfrågor. Å andra sidan måste enligt
promemorian beaktas att tillkomsten av den nuvarande hyres-
Prop.
1973: 23 72
nämndsorganisationen
betingades av behovet att tillskapa ett prövningsorgan som kunde tillämpa ett
enkelt, snabbt och billigt sätt för att avgöra den stora mängd hyrestvister
som är av mindre invecklad natur. Övervägandena i promemorian utmynnar i denna
del i förslaget att muntlig bevisning i form av förhör med part under
sanningsförsäkran och förhör med vittne under ed eller motsvarande försäkran
skall få upptas av hyresnämnderna men att det bör läggas i hyresnämndernas hand
att avgöra när bevisning av detta slag skall upptas. EnUgt promemorian bör
nämnden inte förordna om sådan bevisupptagning i annat fall än då denna anses
oundgängligen nödvändig för nämndens bedömning av tvisten. I promemorian
föreslås sålunda att hyresnämnd ges rätt att, om särskUda skäl föranleder till
det, hålla förhör med vittne under ed eller försäkran eUer förhör med part
under sanningsförsäkran. Enligt promemorian bör 36 kap. 118 och 2022 §§ samt
37 kap. 13 och 5 §§ rättegångsbalken gälla i tillämpUga delar i fråga om
sådant förhör. Självfallet bör hyresnämnd, sägs det vidare i promemorian, ges
behörighet att dcrp.:i ut vite ccm nämnden förelagt exempelvis part.
I anslutning tUl förslaget om upptagande av muntlig
bevisning vid hyresnämnd diskuteras i promemorian frågan om införande för
hyres-målens del av en motsvarighet till rättegångsbalkens tilltrosparagrafer
såvitt avser förfarandet i fastighetsdomstol. Bestämmelser av det slag som
angetts anses dock kunna undvaras.
I promemorian erinras härefter att hyreslagen inte
innehåller någon uttrycklig bestämmelse om att oklandrat avgörande av
hyresnämnd har verkan som laga kraft ägande dom. Enligt promemorian kommer frågan
om hyresnämndens ställning som prövningsorgan och innebörden av dess beslut i
viss mån i ett annat läge, om de förslag som framställs i promemorian
genomförs. I promemorian anförs, att hyresnämnds beslut bör, om det lämnas
oklandrat, vara ett slutgUtigt avgörande av den tvist som hänskjutits till
nämnden. Detta sägs innebära bl. a. att inte bara tvistiga rättsfakta som
prövats blir rättskraftigt avgjorda genom nämndens oklandrade beslut utan
också att rättsfakta som inte har åberopats prekluderas genom beslutet.
Fråan den förordade rättskraftsbestämmelsen bör
enligt promemorian undantas beslut, varigenom ansökan om tUlstånd att överlåta
hyresrätten eller att upplåta lägenheten i andra hand eller ansökan om anstånd
med avflyttning från lokal lämnats utan bifall. Ett sådant beslut bör således
inte utgöra hinder för en förnyad prövning av den fråga sorn avgjorts genom
beslutet. Beträffande det närmare innehållet av den föreslagna
rättskraftsregeln hänvisas tUl 23 § i förslaget tUl ny nämndlag.
I promemorian anförs vidare, att det f. n. är
tveksamt om hyresnämnd är behörig att meddela särskUt beslut beträffande viss
tvistefråga och i avbidan på ett slutligt avgörande av denna fråga förklara
Prop.
1973: 23 73
ärendet i övrigt vilande. Problemet får enligt promemorian
ökad betydelse, om hyresnämnd ges behörighet att pröva preliminärfrågor. I
promemorian uttalas att hyresnämnderna, framför allt av processekonomiska
skäl, bör ha möjlighet att meddela särskilt beslut i en preliminärfråga av
omedelbar betydelse för utgången, om det finnes lämpUgt med hänsyn tUl
utredningen, och att förklara ärendet i övrigt vUande till dess att preliminärfrågan
avgjorts. En uttrycklig bestämmelse bör meddelas och den föresläs bli utformad
i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om mellandom enligt 17 kap. 5 §
rättegångsbalken. I promemorian läggs också fram förslag tUl bestämmelse av
innehåll att förlängningsfråga får avgöras särskUt, innan vUlkorsfrågan prövas.
Bestämmelserna om mellanbeslut har tagits upp i 22 § i förslaget till ny
nämndlag. Beträffande de närmare detaljerna av den föreslagna regleringen
hänvisas till lagförslaget.
Härefter framhålls i promemorian
att, om de ändringar vidtas som föreslås i fråga om hyresnämnds kompetens i
hyrestvister och verkan av dess beslut, motsvarande ändringar bör genomföras i
fråga om arrendetvister och bostadsrättstvister. Gemensamma regler kan enligt
promemorian lämpligen upptas i den nya nämndlagen.
Med hänsyn till de uppgifter som
föreslås ankomma på arrende- och hyresnämnderna bör enligt promemorian ledamot
i sådan nämnd avlägga domared eller motsvarande försäkran enligt 4 kap. 11 §
rättegångsbalken. 1 promemorian föreslås, att bestämmelser meddelas härom i
nämndlagen.
I promemorian erinras slutligen om
att arrende- och hyresnämnderna f,n . inte betraktas som dömande organ och att
deras verksamhet inte heller är avsedd att utövas i domstolsmässiga former.
Enligt promemorian blir nämndernas ställning som prövningsorgan i viss mån en
annan än vad den är nu, om promemorieförslagen genomförs. Bl. a. torde
förvaltningslagen (1971: 290) inte bli tiUämplig på nämnderna. Med hänsyn till
arrendenämnds- och hyresnämndsförfarandets speciella karaktär sägs det
emellertid vara en fördel, om förfarandet inte binds genom alltför många
formföreskrifter och nämnderna ges relativt fria händer att handlägga ärendena
i de former som i det särskilda fallet framstår som lämpligast och mest
ändamålsenligt.
7,3 Reniisfiyttrandena
Flertalet remissinstanser lämnar de
i denna del framställda förslagen utan erinran. Hyresniiinnderna för Göteborgs
och Bohus län och Malmöhus län samt Föreningen Sveriges tingsrättsdomare
tillstyrker uttryckligen förslagen i princip. Åtskiliga remissinstanser
framför emellertid, som framgår av det följande, invändningar mot vad som
föreslås i promemorian i förevarande delar.
Prop. 1973: 23 74
Svea hovrätt anför till en början
att den nuvarande ordningen, som innebär att huvudparten av hyrestvisterna
anförtrotts en nämnd i stället för domstol som första instans, obestridligen
medfört fördelar vad förfarandet beträffar. Systemet innebär sålunda ett av
formella handläggningsrutiner tämligen obundet förfarande som har lett till
att hyrestvisterna i första instans har kunnat lösas snabbt och till rimliga
kostnader för såväl parter som det allmänna. Hovrätten anser sig kunna konstatera
att parterna som regel har godtagit de avgöranden som har träffats av
hyresnämnderna. Enligt hovrättens mening bör förfarandereglema inte ändras i
riktning mot tyngre och mera domstolsliknande former utan att starka skäl talar
för det. Liknande synpunkter framförs av andra remissinstanser, bl, a,
hyresrådet och Hyresgästernas riksförbund.
Malmö tingsrätt redovisar en
kritisk inställning till de förslag som i denna del framförs i promemorian.
Sammanfattningsvis anför tingsrätten, att någon tiUfredsställande reglering i
processuellt hänseende av de ifrägakomna spörsmålen inte kan åstadkommas utan
att rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål får gälla i tUlämpliga delar i
nämnda ärenden. Enligt tingsrättens mening torde det dock inte vara genomförbart,
om man vill behålla målsättningen av ett snabbt och relativt billigt
förfarande.
Mot förslaget att hyresnämnderna
skall få ta upp och rättskraftigt avgöra preliminärfrågor har hyresnämnden för
Göteborgs och Bohus län inte annat att erinra än att samtycke från part i
princip bör krävas för att hyresnämnden skall få pröva sådan fråga. Mot partens
bestridande bör frågan kunna prövas bara om särskilda skäl föreligger t. ex, då
ärendet är av mycket brådskande natur.
Hyresnämnden för Malmöhus län pekar
på att enligt promemorieförslaget i övrigt hyresnämndens avgörande i
bytesfråga inte skall kunna klandras och sålunda inte heller nämndens avgörande
i preliminärfråga som uppkommer i bytestvist,
Svea hovrätt, hyresrådet,
Stockholms tingsrätt och hyresnämnden för Stockholms län säger sig ha kommit
till den slutsatsen att det trots vad som har utalats i samband med
inrättandet av de statliga hyresnämnderna inte enligt gällande rätt kan
anses föreligga något hinder för hyresnämnderna att ingå i prövning av
preliminärfrågor. I vissa fall får frågan ses som ett spörsmål om
rättegångshinder, varvid prövningen om tvisten inte företas till medling
kan leda till att ansökningen avvisas. 1 övriga fall sägs nämnden ha att i sak
pröva den hänskjutna tvisten oavsett att tvist också råder i en
preliminärfråga. Hovrätten framhåller i anslutning härtill att i praxis hinder
inte har ansetts möta mot att domstol tar upp och prövar preliminärfrågor som
berörs i klander-ansökan. Enligt hovrätten har till prövning upptagits inte bara
preliminärfrågor som domstolen haft att ta ställning till i domskälen utan
också preliminärfrågor i vilka part har förklarat sig föra särskild
fastställelse-talan.
Prop.
1973: 23 75
Enligt hovrättens mening får
gällande rätt vidare anses innebära att hyresnämnd kan med begränsad
rättskraftsverkan avgöra preliminärfrågor. Frågan prövas i skälen för
avgörandet i sak och prövningen av preliminärfrägan får inte rätlskraftsverkan
utöver den tvist som har hänskjutits tUl nämnden. Om annat eller mera inte är
avsett med promemorieförslaget, innebär förslaget om rätt för hyresnämnderna
att pröva preliminärfrågor enligt hovrättens mening inte någon nämnvärd utvidgning
av hyresnämndernas kompetens. För att undvika varje tvekan om vad som gäller
kan det, anför hovrätten, emellertid vara befogat att införa en uttrycklig
bestämmelse om rättskraftsverkan av hyresnämnds beslut. Däremot finner
hovrätten det inte vara påkallat att meddela särskild bestämmelse om rätt för
hyresnämnderna att ta upp och pröva preliminärfrågor.
Stockholms tingsrätt och hyresnämnden för Stockholms län
anför liknande synpunkter som Svea hovrätt vad beträffar innebörden av
gällande rätt. EnUgt tingsrättens mening behövs inte särskilda bestämmelser i
ämnet, om hyresnämndernas prövningsrätt klarläggs motivledes. Också hyresrådet
och Hyresgästernas riksförbund anser att beslut av hyresnämnd som lämnas
oklandrat bör äga rättskraft i den sak ärendet avser och därför bara under den
avtalstid som beslutet omfattar. Hyresrådet vill emellertid framhålla att en
sådan rättskraftsregel kan anses otillfredsställande i det fall
hyresförhållandet förlängs för längre tid än ett år.
Under förutsättning att hyresnämnderna får ta upp muntlig
bevisning och att den i fråga om lägenhetsbyte i promemorian föreslagna begränsningen
av fullföljdsrätten inte genomförs vill Sveriges fastighetsägareförbund inte
motsätta sig att hyresnämndernas kompetens utvidgas till att omfatta även
preliminärfrägor.
Förslaget att hyresnämnd skall kunna avgöra
förlängningsfråga särskilt, innan frågan om villkoren för den fortsatta
förhyrningen företas tUl prövning, lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Beträffande förslaget att nämnden skall kunna meddela särskilt beslut
"mellanbeslut" i preliminärfrågor råder det däremot delade
meningar. Som nämnts redan i inledningen till redogörelsen för remissutfallet
tillstyrks förslaget av hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län och Malmöhus
län samt Föreningen Sveriges lingsrättsdomare. Också hyresnämnden för
Stockholms län ansluter sig till förslaget.
Svea hovrätt anför att, om någon genomgripande förändring
av nämndförfarandet inte genomförs, behovet av särskUda beslut i
preiimi-närfrågor förefaller ringa. Hovrätten framhåller vidare att de processekonomiska
fördelarna av sådant mellanbeslut är väsentligen mindre i ett hyresnämndsärende
med dess summariska och förhållandevis billiga förfarande än i en
domstolsprocess. Samtidigt talar den ökning av kostnader och tidsutdräkt som
blir följden av att mellanbeslut överklagas i högre grad än annars mot
mellanbeslut i hyresnämndsärende. Hyresrå-
Prop.1973: 23 76
det anför att med den inställning hyresrådet har till
preliminärfrågorna behovet av mellanbeslut är ringa. I vart fall bör enligt
hyresrådets mening mellanbeslut inte kunna ges mot parts bestridande. Om
rättskraftsverkan av avgörandet i preliminärfrågan får omfatta endast den tid
som nämndens avgörande i saken avser, torde den angivna begränsningen inte
utgöra någon nackdel. Inte heller enligt hyresnämnden för Stockholms län och
Hyresgästernas riksförbund bör mellanbeslut i preliminärfrågor få meddelas mot
parts bestridande ens om synnerliga skäl föreligger.
Flera remissinstanser framhåller
att talan bör kunna föras särskilt mot mellanbeslut som meddelas av hyresnämnd.
Frågor om litis pendens tas upp av
hyresrådet och hyresnämnden för Stockholms län. Enligt bådas mening synes det
på grand av den ifrägakomna rättskraftsregeln bli nödvändigt att meddela
bestämmelser av innehåll att domstol eller annan myndighet inte får pröva
preliminärfråga i ärende som är anhängigt vid hyresnämnd.
Kritiska mot förslaget att ge
hyresnämnderna rätt att ta upp bevisning i form av förhör med vittne under ed
eller försäkran och part under sanningsförsäkran är Svea hovrätt, hyresrådet,
Stockholms och Malmö tingsrätter, hyresnämnden för Stockholms län och
Hyresgästernas riksförbund. Om hyresnämnderna inte ges vidsträcktare
behörighet än att ta upp och avgöra preliminärfrägor med rättskraftsverkan,
begränsad till den hänskjutna tvisten, föreligger enligt hovrätten inte några
bärande skäl att vidga hyresnämndemas möjlighet att ta upp bevisning. Liknande
synpunkter framförs av bl. a. hyresrådet och Hyresgästemas riksförbund.
Stockholms tingsätt framhåller att parterna under den nyss angivna
förutsättningen, har möjlighet att förebringa bevisnmg av alla slag i en
preliminärfråga genom att antingen väcka fastställelsetalan vid domstol, där så
är möjligt, eller klandra hyresnämndens avgörande till fastighetsdomstolen. Om
rätten att förebringa bevisning i hyresnämnd utvidgas, bör enligt hyresnämnden
för Stockholms län formell bevisning tillåtas bara i sådana ärenden, i vilka
hyresnämndens beslut inte får klandras, dock inte i ärenden om godkännande av
förbehåll m, m,, och i vilka preliminärfrågor prövats.
Sveriges fastighetsägareförbund
anför att förslaget i vad avser bevisupptagning vid hyresnämnd förefaller i
och för sig godtagbart. Skulle emellertid de farhågor som framförs mot
förslaget från annat håll visa sig vara välgrundade, något som förbundet säger
sig sakna möjlighet att bedöma, och resultatet av reformen blir en försvårad
procedur, bör enligt förbundets mening någon ändring inte ske.
Svea hovrätt framhåller vidare att,
om avsikten är att ge hyresnämnderna behörighet att ta upp och genom särskilda
beslut avgöra fastställelsetalan beträffande tvistig preliminärfråga med
rättskraft för framtiden, parterna måste i full utsträckning få tillgång till
samma bevisme-
Prop. 1973: 23 77
del som domstoisprocessen erbjuder. Stockholms tingsrätt
yttrar sig i samma riktning och tillägger att det i så fall kan sättas i fråga
om en särskild nämndorganisation bör bibehållas.
Förslaget att ledamot i nämnd skall
avlägga domared eller däremot svarande försäkran tillstyrks bl. a. av Svea
hovrätt och hyresnämnden för Stockholms län.
Enligt en ledamot i Svea hovrätt
och hyresnämnden i Stockholms län bör hyresnämnderna på gmnd av de uppgifter
som anförtrotts dem ha ställning av domstol i följd varav förvaltningslagen
inte skall vara tiU-lämplig på deras verksamhet. Detta sägs gälla oberoende av
om de i promemorian i denna del framställda förslagen genomförs eller inte.
Flera remissinstanser uttalar att
de synpunkter som framförs beträffande hyresnämnderna och deras verksamhet
äger motsvarande tillämpning i fråga om arrendenämnderna.
I promemorian behandlas inte frågan
om överprövning av hyresnämndernas och fastighetsdomstolarnas avgöranden i
hyresmål annat än med avseende på avgöranden om byte av bostadslägenhet. Frågan
har emellertid vid remissbehandlingen av promemorian tagits upp av hyresnämnden
för Stockholms län, Sveriges fastighetsägareförbund och TCO.
Hyresnämnden för Stockholms län tar
upp frågan i anslutning till promemorians förslag att avgöranden av hyresnämnd
i preliminärfrågor skall kunna få rättskraft. Hyresnämnden anser att talan
skall få fullföljas mot fastighetsdomstols dom i sådan fråga utan hinder av 72
§ hyreslagen. Emellertid anser hyresnämnden att denna fråga bäst löses genom
att tvist om hyresvillkor över huvud taget tillätes komma under hovrätts
prövning. Starka skäl talar enligt hyresnämnden härför. Bruksvärdesreglema
fordrar nämligen en större enhetlighet i tUlämpningen än som nu kan åstadkommas
i ett stort antal fastighetsdomstolar. Huravida fullföljden bör vara generell
eller begränsas genom något slags tillståndsprövning kan enligt hyresnämnden
vara föremål för skilda meningar,
Sveriges fastighetsägareförbund,
som anser att bytesmålen bör få fullföljas till hovrätt i stället för att
fullföljdsrätten från hyresnämnd skärs av, förordar att fullföljdsförbudet i
fråga om fastställande av hyresvillkor uppphävs oberoende av utredningen om
överinstans till fastighetsdomstol. Förbundet anför också vissa synpunkter på
fastighetsdomstolens organisation. Förbundet förordar att domstolen skall
utgöras av en ren juristdomstol. Anses intresserepresentation vara att föredra,
får denna inte bli snedvriden. Förbundet föreslär att nämndemännens antal
nedbringas tUl två, en från vardera sidan.
TCO anför att erfarenheterna av
hyreslagens tUlämpning har visat att det föreligger behov av en enhetlig
rättstillämpning. Enligt TCO:s mening talar mycket för att en särskild
överdomstol för prövning av hjres-mål Införs.
Prop. 1973: 23 78
8 Lägenhetsbyte m. m.
8,1 Gällande rätt
Hyreslagen vilar på principen att
hyresgästen inte får överlåta hyresrätten tUl annan utan hyresvärdens
samtycke. Principen har kommit till uttryck i 32 § första stycket. Om
hyresgästen bryter mot förbudet mot överlåtelse och inte vidtar rättelse efter
tillsägelse, är hyresrätten enligt 42 § första stycket 3 förverkad. Modifierade
bestämmelser finns i 43 §.
I vissa situationer kan hyresrätten
överföras från hyresgästen tUl annan även utan hyresvärdens samtycke.
Hyreslagen innehåller fyra undantag från överlåtelseförbudet.
I 33 § ges bestämmelser om
överlåtelse till make av lägenhet som är avsedd som gemensam bostad och i 34 §
bestämmelser om överlåtelse av hyresrätten till bostadslägenhet till annan
närstående i vissa fall. Dessa undantag saknar intresse i förevarande
sammanhang men behandlas i specialmotiveringen.
Enligt 35 § första stycket får
hyresgästen överlåta hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att genom byte
erhålla annan bostad, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.
Lägenhetsbyte i lagens mening föreligger så snart hyresgästen avstår från sin
hyresrätt i syfte att erhålla annan bostad. Det förutsätts att överlåtelsen är
ett villkor för att han skall få den nya bostaden. Tillstånd till byte skall
lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och det kan ske utan påtaglig
olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen fått lägenheten genom byte och
innehaft den mindre än tre är, får tillstånd lämnas bara om det föreligger
synnerliga skäl. Bestämmelsema om bytesrätt gäller enligt paragrafens andra
stycke inte (1) om lägenheten är förhyrd i andra hand, (2) om den utgör del av
upplätarens bostad, (3) om den är belägen i enfamiljshus som inte är avsett att
uthyras varaktigt eller i tvåfamiljshus, (4) om upplåtaren innehar lägenheten
med bostadsrätt eller (5) om hyresförhållandet inte har varat längre än nio
månader i följd.
Det fjärde överlåtelsefallet
regleras i 36 § och gäller överlåtelse av lokal i samband med överlåtelse av
rörelse. Inte heller dessa bestämmelser är aktuella i förevarande sammanhang.
Tillstånd som avses i 3436 §§ kan enligt 37 § förenas med
vUlkor.
När det gäller upplåtelse av
lägenheten i andra hand vilar hyreslagen på samma princip, nämligen att
upplåtelsen inte får företas utan hyresvärdens samtycke och att hyresrätten
kan förverkas, om hyresgästen handlar i strid härmed (39 §, jfr 42 § första
stycket 2 och 43 §).
Enligt 40 § får emellertid
hyresgäst, som under viss tid inte är i tUlfälle att använda sin
bostadslägenhet, upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden
lämnar tillstånd tUl upplåtelsen. Sådant tUlstånd skall lämnas, om hyresgästen
har beaktansvärda skäl för
Prop.
1973: 23 79
upplåtelsen och hyresvärden ej har befogad anledning att
vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med villkor.
Part som inte godtar hyresnämndens
beslut i fråga som avses i 3436 eller 40 § får enligt 70 § klandra beslutet
genom att väcka talan mot den andra parten hos fastighetsdomstolen inom tre
veckor från det parten fick del av beslutet. Talan mot fastighetsdomstolens
beslut får inte föras enligt 72 §.
Bytesrätten har visst samband med
frågan om bostadsförmedlingamas tiUgäng till bostäder. Bostadsförmedlingen är
en kommunal angelägenhet. Vissa bestämmelser om bostadsförmedling finns i
lagen (1947: 523; omtryckt 1967: 309) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande (bostadsförsörjningslagen). Enligt 4 § nämnda
lag kan Kungl. Maj:t, om det behövs för bostadsförsörjningens främjande,
förordna att kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling och att kommuner
i område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende skall
anordna gemensam bostadsförmedling och tiUämpa enhetliga grunder vid anvisning
av bostäder. Enligt 51 § första stycket bostadslånekungörelsen (1967: 552) kan
länsbostadsnämnden på kommunens begäran, om kommunen bedriver förmedling av
bostäder i flerfamiljshus eUer i småhus, som inte skall bebos av låntagaren,
besluta att bostadslån för sådant hus får beviljas och övertas bara om
låntagaren tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna.
Motsvarande gäller enligt paragrafens andra stycke, när fråga är om bostadslån
för småhus som skall bebos av låntagaren själv. I dessa fall kan som viUkor
för lånet uppställas att låntagaren medverkar till att kommunen får rätt att
förmedla upplåtelse av bostad, som låntagaren hyr eller innehar med bostadsrätt
och som han lämnar i samband med inflyttningen i huset.
8,2 Promemorian
I promemorian erinras om att
bostadsförmedlingarna på olika sätt försöker att tillförsäkra sig
förmedlingsrätten till bostadslägenheter. BI. a. framhålls, att bestämmelserna
om de statliga bostadslänen medför att kommunen kan få förmedlingsrätt till
bostäder som tillkommer med stöd av sådana lån i flerfamiljshus och i småhus,
som inte skall bebos av låntagaren. När bostadsförmedlingarna anvisar
lägenheter åt bostadssökande, som redan har bostad, försöker förmedlingarna se
tUl att de får anvisningsrätten till de ledigblivna lägenheterna, vilka är av
stor betydelse bl, a. för evakueringen av hyresgäster i saneringsfastigheter.
I promemorian nämns att man från kommunalt håll har framställt önskemål om att
bostadsförmedlingarna skall få rätt att förmedla samtliga lägenheter som
friställts genom insatser från samhällets sida. Enligt promemorian kan en
sådan ordning som sägs innebära obligatorisk bostadsförmedling dock inte
genomföras inom hyreslagens ram. I pro-
Prop. 1973: 23 80
memorian
uttalas att bestämmelserna om lägenhetsbyte emellertid synes erbjuda vissa
möjligheter att komma tiU rätta med problemen.
I promemorian anförs att, om kommunen inte har
tUlförsäkrats för-medUngsrätten eller hyresvärden inte frivUligt går med på att
låta bostadsförmedlingen förmedla lägenhet som blir ledig genom byte, det
krävs att den avträdande hyresgästen medverkar till att hyresrätten överlåts
på den som bostadsförmedlingen anvisar, för att en överlåtelse skall kunna ske
i enlighet med bytesbestämmelserna i 35 §. Det kan ske exempelvis pä så sätt
att hyresgästen lämnar fullmakt för bostadsförmedlingen att föra talan i
bytesärendet. Det förekommer emellertid inte så sällan att hyresgästen vägrar
att lämna sin medverkan tUl bytet. I promemorian uppges att
bostadsförmedlingarna på grund härav har gått miste om anvisningsrätten till
åtskilliga lägenheter i samband med byte.
Enligt promemorian är det Inte tUlfredsställande
att bostadsförmedlingarna skall vara beroende av fullmakt från enskilda
hyresgästers sida
stadssökande.
I promemorian föreslås därför att i hyreslagen införs bestämmelser av innebörd
att kommun som medverkar till att hyresgäst får annan bostad genom att anvisa
eller förmedla denna får ansöka hos hyresnämnden om tillstånd till överlåtelse
av lägenhet som hyresgästen lämnar. Bostadsförmedlingen bör därvid inte få
annan ställning än den hyresgästen skuUe ha haft om han själv fört talan.
Förmedlingen bör således betraktas som part och de vUlkor för överlåtelse som
uppställs i 35 § bör gälla utan inskränkning. SärskUd föreskrift i sist angivna
hänseenden torde inte vara erforderUg.
I promemorian konstateras härefter att den
föreslagna ordningen inte innebär en fullgod lösning, eftersom för
lägenhetsbytet krävs att den avflyttande hyresgästen medverkar till att
hyresrätten överlåts på den som bostadsförmedlingen anvisar. Att hyresnämnden
har lämnat tUlstånd, innebär bara en förklaring att överlåtelsen får ske även
mot hyresvärdens vilja. I den mån bostadsförmedlingen ställer bostad till
förfogande i samband med ett byte torde förmedUngen emellertid redan nu kunna
ställa som villkor att få förmedla den lägenhet som hyresgästen lämnar (jfr
prop. 1967: 100 s. 251). Det skulle enligt promemorian emeUertid vara en styrka
för förmedlingen om den kunde hänvisa tUl en uttrycklig lagregel. I promemorian
föreslås därför att i bostadsförsörjningslagen införs en bestämmelse av
innebörd att kommun kan besluta att anvisning eller förmedling av bostad genom
kommunal bostadsförmedling skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar
tiU att bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i
samband med inflyttningen i den nya bostaden överlåts tUl bostadssökande som
kommunen anvisar.
Såväl när det gäller bestämmelserna om talerätt i
bytesärenden som i det hänseende som angetts i det närmast föregående bör
enligt prome-
Prop. 1973: 23 81
morian
kommunalförbund som handhar för två eller flera kommuner gemensam
bostadsförmedling jämstäUas med kommun.
I detta avsnitt i promemorian tas också upp frågor
om klander av hyresnämnds avgörande i bytesärende m. m.
I promemorian anförs att ett utmärkande drag för
mänga bytessituationer är att hyresgästen behöver ett snabbt besked, om han
får använda sin lägenhet för byte. Om hyresgästen inte kan utverka hyresvärdens
samtycke till bytet har han praktiskt sett att välja mellan att hänskjuta
frågan tUl hyresnämnden och att avstå från den nya bostaden. Avgörande för
hans ställningstagande blir självfallet i första hand hur han bedömer sina
möjligheter att fä till stånd bytet utan hyresvärdens tUlstånd. Av stor
betydelse för honom är enligt promemorian emeUertid också hur snabbt frågan
avgörs. Drar förfarandet ut på tiden, innebär det en risk för att den lägenhet
som hyresgästen vill byta tUl sig inte längre står tUl hans förfogande. Avser
han att flytta tUl en nyproducerad lägenhet, kan tidsutdräkten medföra att han
under viss tid blir betalningsskyldig för hyran både i den gamla och i den nya
lägenheten. Det sagda kan medföra att hyresgästen väljer att avstå från den
erbjudna bostaden och i stället bo kvar i sin gamla lägenhet.
I promemorian framhålls att ärenden om
lägenhetsbyte regelmässigt handäggs snabbt av hyresnämnderna. Den risk som
föreUgger för att avgörandet skall dra ut på tiden hänger enligt promemorian
samman med den möjUghet hyresvärden har att vid bifall tUl ansökningen klandra
nämndens avgörande vid fastighetsdomstolen. Även om nämndens beslut om
tillstånd inte klandras, måste hyresgästen avvakta klandertidens utgång, innan
han kan träffa slutlig överenskommelse om den nya bostaden. Klandrar åter
hyresvärden nämndens beslut, får bytet inte genomföras, förrän domstolen
avgjort saken. Handläggningen inför domstolen torde, sägs det i promemorian, i
regel ta längre tid i anspråk än förfarandet inför hjTcsnämnden.
När det gäller att komma till rätta med de
olägenheter som är förenade med den nuvarande ordningen anvisas i promemorian
två tänkbara lösningar. Den ena, som innebär att klanderrätten behålls och att
man i stället försöker få till stånd ett snabbare avgörande av bytestvisten, löser
enligt promemorian inte problemen. Den lösning som då återstår är att rätten
att klandra hyresnämndens beslut avskaffas. Till stöd härför talar enligt
promemorian bl. a. följande.
Bytesärendena är i regel av enkel beskaffenhet.
Avvägningen meUan hyresgästens och hyresvärdens intressen lämpar sig särskilt
väl för hyresnämndsförfarandet. Frågan måste emellertid ses mot bakgrund av
att hyresnämnden enligt gäUande rätt inte kan ta upp bevisning enligt rättegångsbalkens
regler. Nämnden får alltså granda sitt beslut på de uppgifter som parterna och
andra lämnar utan att vara underkastade straffansvar. I annat sammanhang
föreslås i promemorian att hyresnämnd,
6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 82
om särsldlda skäl föreligger, skall få hålla förhör med
vittne under ed eller försäkran eller förhör med part under sanningsförsäkran
(se avsnittet 7.2). Genomförs detta förslag, föreligger det enligt promemorian
inte något avgörande hinder mot att avskaffa klanderrätten i bytesärende (jfr
vad som anfördes vid tUlkomsten av de nuvarande förfarandereglema i prop.
1968: 141 s. 168). Lösningen innebär visserligen att hyresgäst som har vägrats
tillstånd till byte inte kan fä frågan överprövad, men detta sägs mer än väl
uppvägas av de särskUda fördelar som är förenade med ett snabbt avgörande.
Hyresgästen är också oförhindrad att vid senare tillfälle på nytt föra frågan
om lägenhetsbyte under hyresnämndens prövning.
Under hänvisning till vad som har
anförts föreslås i promemorian att hyresnämnds beslut i fråga enligt 35 § inte
skall få klandras.
När det gäller överlåtelse till
närstående enligt 34 § eller överlåtelse av lokal I samband med överlåtelse av
rörelse föreslås I promemorian inte någon ändring i klanderreglerna.
I promemorian anförs att de
synpunkter som har lagts på frågan om klander av hyresnämnds beslut i
bytesärende i allt väsentligt gäller också beträffande upplåtelse av lägenhet i
andra hand. Övervägande skäl talar därför enligt promemorian för att inte
heller hyresnämnds beslut i ärende om tillstånd till upplåtelse av lägeiUiet i
andra hand bör fä klandras.
8.3 Remissyttrandena
Förslaget att stärka bostadsförmedlingarnas
ställning genom att tilllåta dem att hos hyresnämnden ansöka om tillstånd till
byte i vissa fall tillstyrks av bostadsstyrelsen, Stockholms kommun.
Hyresgästernas riksförbund. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling. Svenska kommunalarbetareförbundet och KF. Hyresgästernas
riksförbund säger sig vilja understryka uttalandet I promemorian att hyresgästen
bör kompenseras för de kostnader som åsamkas honom genom att
bostadsförmedlingen begagnar sig av den föreslagna talerätten och som han
annars skulle ha undgått. Under förutsättning att bestämmelser meddelas som
medför att den bytessökande undgår sådana merkostnader, tillstyrker även
majoriteten i hyresrådet förslaget. Enligt Göteborgs kommun bör hyresnämnden
ges möjUghet att pröva ansvaret för uppkomna kostnader.
Förslaget i denna del avstyrks av
Svea hovrätt, två ledamöter i hyresrådet, Stockholms och Malmö tingsrätter,
hyresnämnderna för Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län,
Sveriges fastighetsägareförbund, Näringslivets byggnadsdelegation. Industriens
bostadsförening. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Stockholms
kooperativa bostadsförening.
Prop.
1973: 23 83
Flera av de avstyrkande remissinstanserna uttalar,
att skälen för den i ifrågasatta lagändrmgen inte är övertygande. ÅtskiUiga av
dessa remissinstanser anser dessutom att den föreslagna talerätten inte fyller
någon praktisk funktion. Sålunda anför hyresnämnden för Stockholms län, att
utgångspunkten för förslaget är att hyresgästen vägrar att medverka till bytet.
Eftersom överlåtelsen i alla fall inte kan ske utan hans medverkan, även om
bostadsförmedlingen skulle få tillstånd till bytet, är lagändringen enligt
hyresnämndens uppfattning meningslös. Frågan om anvisningsrätten torde
praktiskt kunna lösas genom att bostadssökande kan avkrävas fullmakt för
bostadsförmedlmgen att föra talan för den bytessökande om bytet. Enligt
hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare bör frågan lösas inom ramen för lagstiftningen om kommunal
bostadsförmedling.
Om förslaget skulle genomföras, behövs enligt
hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län vissa frågor av
mera processueU natur klargöras. Ofta blir det nödvändigt att höra den bytessökande
vid nänmden. Fråga uppkonuner då om han ifall det i annat sammanhang
framställda förslaget om rätt för hyresnämnd att ta upp muntlig bevisning
genomförs skall höras som vittne eller part, när ansökan har gjorts av
bostadsförmedlingen. Vidare reser sig frågan hur jävsbestämmelserna skall
tillämpas. Enligt Stockholms tingsrätt är det en brist i förslaget att
bostadsförmedlingens processuella ställning inte har angetts. Det framgår
således inte om förmedlingen skall handla i eget namn eller som ett slags
ställföreträdare för den bytessökande. För att förmedlingen skall kunna handla
i eget namn torde enligt tingsrätten fordras att förmedlingen har föivärvat
hyresrätten. Malmö tingsrätt anför att bostadsförmedlingarna uppenbarligen
inte kan sägas ha sådan rätt som krävs för att de självständigt skall få föra
talan. Däremot kan interventionsrätt för förmedlingarna i bytesärendena tänkas.
Sveriges fastighetsägareförbund anför, att den
föreslagna konstruktionen är ägnad att medföra komplikationer, bl. a. i fråga
om hyresbetal-ningen. Även om bostadsförmedlingarna ges talerätt är det enligt
förbundets mening den bytessökande som är part i hyresförhållandet. Har han
anvisats annan lägenhet och flyttat in i den, torde han vara föga benägen att
betala hyra också för den lägenhet som han har lämnat. Det föreligger då risk
för att hyresvärden åsamkas hyresförlust. Enligt förbundet behöver några
svårigheter att komma till rätta med tredskan-de hyresgäster inte uppkomma, om
bostadsförmedlingarna inte anvisar någon lägenhet förrän bytesfrågan är
avgjord. I ett sådant läge är hyresgästen självfallet Intresserad av att
samarbeta med bostadsförmedlingen. Något skäl varför förmedlingarna inte skulle
arbeta pä sådant sätt har inte andragits i promemorian.
Det i promemorian framställda förslaget om ändring
i bostadsförsörjningslagen lämnas i allmänhet utan erinran av
remissinstanserna. Malmö
Prop.
1973: 23 84
tingsrätt
förordar dock att bestämmelsen begränsas så att den inte blir tUlämplig om
hyresgästen vill överlåta hyresrätten på samboende enligt 34 §.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare vill sätta i
fråga om det behövs en uttrycklig bestämmelse av det innehåll som föreslås i
promemorian. Föreningen anför vidare, att den tidigare hyresgästen får en
mycket svag ställning vid förhandlingar med bostadsförmedlmgen om vem som skall
svara för uppkommande merkostnader, när kommunen kan ställa vUlkor för
anvisning eller förmedling av bostad. Enligt föreningens mening förefaller det
alltför optimistiskt att tro att kommunerna utan vidare går med på att betala
hyran för den lägenhet som hyresgästen lämnar. Föreningen anser att de nu
antydda konsekvenserna av förslaget inte har belysts tillräckligt i
promemorian.
Mot förslaget i denna del ermrar Svenska
kommunförbundet att, om hyresgästens medverkan sker genom att denne lämnar
fullmakt för bostadsförmedlingen att på hans vägnar överlåta hyresrätten tUl
personer som förmedlingen anvisar, bostadsförmedlingen inte blir från rättslig
synpunkt tUlräckligt säkerställd. Dels hindrar fullmakten inte fullmaktsgivaren
från att själv företa den rättshandling som fullmakten avser, dels kan
fullmakten när som helst återkallas. Kommunförbundet förordar därför att de
föreslagna bestämmelserna kompletteras på lämpligt sätt så att de redan frän
början kan utnyttjas i full utsträckning.
Stockholms
kooperativa bostadsförening anser att den Ifrägakomna bestämmelsen i bostadsförsörjningslagen inte bör få
omfatta också kommunalförbund. Med hänsyn till det begränsade ansvarsområde
som ett sådant förbund i regel har är det risk för att frågan inte blir
allsidigt belyst.
Rent allmänt säger sig bostadsföreningen vilja
avstyrka varje ändring som ökar bostadsförmedlingarnas möjligheter att anvisa
hyresgäster i föreningens lägenheter. Det sägs vara en absolut förutsättning
för föreningens existens som kooperativ medlemsorganisation att bostadsförmedlingarna
inte ges rätt att förmedla lägenheter i föreningens hus. Ett stort antal
medlemmar ca 2 500 som var och en har betalat en med-lemsinsatas på 1 000
kronor innehar inte lägenhet I föreningens hus och skulle sannolikt inte ha
intresse av att kvarstå som medlemmar, om förenmgens utbud av ej nyproducerade
lägenheter minskades eller om lägenheter i ökande utsträckning tillfaller
utomstående med avvikelse från den inom föreningen antagna turordningen.
Dessutom finns åtskilliga medlemmar som innehar lägenhet som har anmält
intresse för byte inom föreningen.
Förslaget 1 promemorian att hyresnämndens beslut i
bytesärende inte skall få klandras tUlstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Bland dem som uttryckligen tillstyrker förslaget
kan nämnas bostadsstyrelsen, hyresnämnderna för Göteborgs och Bohus län samt
Prop.
1973: 23 85
Malmöhus län och Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling. Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län anför att dess
ställningstagande bygger på förutsättningen att det i annat sammanhang
framställda förslaget om upptagande av muntlig bevisning i hyresnämnd
genomförs.
Åtskilliga remissinstanser är dock
kritiskt inställda tUl förslaget. Bland dem märks Svea hovrätt, hyresrådet,
Stockholms och Malmö tingsrätter, hyresnämnden för Stockholms län, Sveriges
fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och Stockholms
kooperativa bostadsförening.
Hyresgästernas riksförbund ansluter
sig till tankarna bakom förslaget men uttalar att, om det fömtsätter att
muntlig formell bevisning måste kunna upptas av hyresnämnderna, den nuvarande
ordningen är att föredra. Den föreslagna lösningen sägs innebära att man
offrar möjligheten tUl överprövning utan att man löser de nuvarande problemen
med en sammanlagd lång handläggningstid.
I allmänhet har de remissinstanser
som avstyrker förslaget om slopande av klandermöjligheten i bytesärenden
kopplat samman förslaget med det i promemorian i annat sammanhang (se avsnittet
7.2) framställda förslaget om bevisupptagning vid hyresnämnd. Sålunda anförs
att, eftersom man har funnit sig inte kunna tUlstyrka sistnämnda förslag och
möjligheten av att kunna förebringa muntiig bevisning mte kan avvaras I
bytesärenden, det ifrågavarande förslaget inte heller kan tUlstyrkas. Hyresnämnden
för Stockholms län motsätter sig att muntiig bevisning införs i bytesärenden
oavsett om fullföljdsrätten slopas eller ej i sådana ärenden. Mot förslaget
reses emellertid också invändningar av annat slag.
Sålunda är enUgt Svea hovrätt redan
det förhållandet att klandertalan enligt promemorian medges i vissa fall men
inte i andra liknande fall otillfredsställande. Hyresrådet påpekar, att om
muntlig bevisning får upptas av hyresnämnd torde i bytesärenden sådan bevisning
komma att förebringas I stor utsträckning. Detta leder i sin tur till att
handläggningen inför nämnden av bytesärendena fördröjs, vUket är till nackdel
för sökandena och motverkar syftet med den föreslagna reformen. Hyresrådet
framhåller att tillgänglig statistik mte tyder på att hyresvärdarna skulle
klandra hyresnämndernas beslut i syfte att omintetgöra tilläm-nat byte eller
upplåtelse i andra hand. Liknande synpunkter anläggs av hyresnämnden för
Stockholms län, som även framhåUer att den befarade fördröjningen av handläggningen
vid hyresnämnderna kommer att drabba en mängd bytessökande, medan den
nuvarande klanderregeln drabbar bara ett fåtal. Göteborgs tingsrätt erinrar om
att det i bytesärenden kan komma upp en rad andra frågor än som gäller
avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen, t. ex. frågan om
lägenheten utgör del av upplåtarens bostad. Möjligheten av att tillåta
klandertalan
Prop. 1973: 23 86
på
gmnder som avses i 35 § andra stycket bör därför enligt tingsrätten övervägas.
Liknande synpunkter anläggs av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
Enligt Malmö tingsrätt kompliceras frågan av att
tUlstånd till byte kan förenas med vUlkor som kan innebära komplicerade eller
betungande avtalsförhållanden. Beslut om sådana vUlkor måste enligt tingsrätten
kunna överklagas. Det sägs vara ett rättssäkerhetskrav.
Sveriges
fastighetsägareförbund är i sitt yttrande över promemorian starkt kritiskt till
förslaget i denna del. Förbundet framhåller bl. a. att det inte med fog kan
påstås att hyresgästen befinner sig i en nödsituation i bytesfallen. Han har
en lägenhet och hans intresse är endast att få en annan som passar honom
bättre. Enligt förbundets mening är det då inte orimligt att han får vänta så
länge att ett betryggande rättsligt förfarande kan utspelas. Det framhålls
vidare att den föreslagna fullföljds-begränsningen inte stämmer överens med
vårt processuella system i övrigt. Enligt förbundet överdimensioneras i
promemorian de nackdelar som är förenade med fullföljdsrätten. Flertalet byten
sker utan medverkan av myndighet och, om frågan någon gång förs till hyresnämnden,
finner sig parterna som regel i nämndens beslut. Mycket få fall klandras tUl
fastighetsdomstolen. Enligt förbundets uppfattning har bytesrätten som
närmast är en kristidsföreteelse minskat i betydelse. Detta sägs hänga
samman med den ökande tillgängen på outhyrda lägenheter och pågående utjämning
av hyrorna. EiUigt förbundets mening kan det under sådana förhållanden inte anses
vara någon nämnvärd nackdel med att enstaka och som regel svårbedömda bytesärenden
får klandras. Förbundet uttalar vidare, att det är mera motiverat att utvidga
fullföljdsrätten till hovrätt i ärenden som avses i 34 36 §§ än att begränsa
den. Förbundet anför att dess ståndpunkt gäller oberoende av om hyresnämnderna
ges rätt till bevisupptagning eller inte. Skulle nämnderna inte få rätt tUl
bevisupptagning, är enligt förbundets mening fullföljdsbegränsning helt
otänkbar.
Också Stockholms kooperativa bostadsförening anser
att möjlighet att föra talan mot fastighetsdomstolens dom i bytesfråga bör
öppnas.
9
Återtagande av lägenhet m. m. 9.1 GäUande rätt
Om hyresgäst under löpande avtalsperiod lämnar
lägenheten och inte längre fullgör sina skyldigheter, måste hyresvärd som viU
ta tillbaka lägenheten säga upp hyresgästen till avflyttning med stöd av
förverkandebestämmelserna i 42 §. I regel torde han som grund för sin talan
åberopa att hyresgästen inte har betalat hyran. Hyresrätten är i sådant fall förverkad
om dröjsmålet varat längre än två vardagar efter förfallodagen
Prop. 1973: 23 87
(42
§ första stycket 1). Bestämmelser om återvinning av hyresrätten i nu åsyftade
fall har meddelats i 44 §, till vilken hänvisas.
Bestämmelser om hur uppsägning skall ske finns i 8
§. I princip skall uppsägningen vara skriftlig och delges motparten enligt
bestämmelserna i delgivningslagen (1970: 428). Beträffande detaljema hänvisas
tUl lagtexten. I förverkandefallen gäller däratöver att ansökan om vräkning är
att betrakta som uppsägning när den har delgetts hyresgästen (8 § femte stycket
jfr 195 a § utsöknlngslagen, 1877: 31 s. 1, och 5 § lagsöknlngsla-gen, 1946:
808). Också här hänvisas beträffande de närmare detaljema till lagtexten.
För att förordnande om vräkning skall få
verkställas fordras att hyresgästen senast fyra dagar före vräkningen har
underrättats om att verkställighet har sökts. Sådan underrättelse länmas i
enlighet med reglerna i 193 § utsöknlngslagen.
Vid jordbraksarrende gäller enligt 9 kap. 32 § JB
att jordägaren genast får återta arrendestället, om arrendatom överger det och
lämnar det obrukat eller utan vård. Jordägaren har då även rätt till ersättning
för skada.
Brottsbalkens bestämmelser om egenmäktigt
förfarande och självtäkt är vidare av intresse i sammanhanget. Bestämmelserna
om egenmäktigt förfarande I 8 kap. 8 § brottsbalken omfattar alla olovliga
besitt-ningsrabbningar utom sådana för vilka särskUda bestämmelser har meddelats
i 8 kap. Som egenmäktigt förfarande räknas såväl olovligt tillgrepp som annan
olovlig besittningsrabbning än olovligt tillgrepp, exempelvis olovligt
anbringande eller brytande av lås. Rubbar man annans besittning för att själv
ta sig rätt föreligger självtäkt enligt 8 kap. 9 § brottsbalken. De
straffbestämmelser för vilka har redogjorts i de nämnda bestämmelserna gäller
olovUg besittningsrabbning beträffande lös sak. På grand av hänvisning i 8 kap.
11 § andra stycket brottsbalken äger emellertid bestämmelsema i 8 och 9 §§ om
egenmäktigt förfarande respektive självtäkt tiUämpning när föremålet för
besittningsmbbningen är fast egendom.
Om hyresvärden avhyser h3T:esgästen från lägenheten
under löpande hyresperiod gör han sig skyldig till egenmäktigt förfarande. Sker
avhys-ningen efter det att hyrestiden har gått ut i vilket fall hyresvärden
är berättigad att återfå lägenheten torde gärningen i stäUet böra bedömas
som självtäkt. Har hyresgästen övergett lägenheten så att den inte längre kan
anses vara i hans besittning, torde hyresvärden utan straffpåföljd kunna
återta lägenheten.
9.2
Promemorian
.
Enligt promemorian kan det på grand av gällande bestämmelser om uppsägning och
vräkning i vissa fall vara en betydande omgång för hy-
resvärden
att få en försumlig hyresgäst skild från lägenheten. Särskilda svårigheter kan
uppstå när hyresgästen och hans familj har lämnat lägenheten utan att meddela
hyresvärden sin nya adress. För surrogat-delgivning enUgt 12 § eller
kungörelsedelgivning enligt 15 § andra stycket delgivningslagen av ansökan
avseende vräkning torde enligt promemorian regelmässigt fordras att
hyresvärden kan presentera en utredning som verkligen ger stöd för ett
antagande att hyresgästen har avvikit eUer håller sig undan.
Den nuvarande ordningen medför enligt promemorian
att avsevärd tid, ofta flera månader, hinner förflyta från det att hyresvärden
vidtog de första åtgärdema med anledning av hyresgästens försummelser till dess
att vräkningen sker. En sådan tidsutdräkt förorsakar regelmässigt hyresvärden
en betydande hyresförlust. Situationen kan i vissa fall kompliceras
ytterUgare, nämligen om lägenheten har hyrts av flera gemensamt eller om
hyresgästen är gift (jfr 47 § hyreslagen).
T r>rnrnemr»rian lUt!?.? ?tt 'et under spn?.re
år tcde h.z blivit allt vanligare att hyresgäster lämnar sina lägenheter under
löpande hyresperiod utan att underräta hyresvärden och bosätter sig på annat
häll, inte sällan utomlands. Även i klara fall har hyresvärden i allmänhet inte
ansett sig kunna återta lägenheten omedelbart utan att anlita
vräk-ningsförfarande. I promemorian framhålls bl. a. att den nuvarande ordningen
leder till att samhällets organ tas i anspråk för uppgifter som borde kunna
lösas på enklare sätt.
I promemorian erinras härefter om bestämmelserna i
9 kap. 32 § JB om rätt för jordägare att vid jordbraksarrende genast återta
arrendestället, om arrendatorn överger det och lämnar det obrukat eller utan
w.f,./, Tr>1.v.
,,..,,. n,v. ...*».,. V.. V./,.f "...... ..1..»,. .v. n
.7 «A n.....n..n .4 n I ,,,1,. R11
Varu.
iLlliigL prOiil«:.iiiUijaii DOl uCalaiiiuiiaci jiicu
jiiL/LovclJiaiiu& iiiLiciiali
meddelas
i hyreslagen.
I promemorian uttalas att det inte torde vara
möjligt att i lagtext närmare ange, när en hyresgäst skall anses ha övergett
sin lägenhet. Det torde regelmässigt framgå av omständigheterna i det enskilda
fallet. Enligt promemorian förekommer sålunda att hyresgästen i nu avsedda fall
återställer nycklarna till lägenheten genom att lägga dem i hyresvärdens
brevlåda e. d. Har så skett måste hyresgästen anses ha övergivit lägenheten.
Detsamma gäller enligt promemorian, om hyresgästen flyttar sina tillhörigheter
från lägenheten samtidigt som han upphör att betala hyran. Att hyresgästen har
lämnat kvar vissa föremål torde enligt promemorian inte utesluta att de
föreslagna bestämmelserna kan tillämpas. Allmänt torde enligt promemorian få
gälla att, om hyresgästen fortsätter att betala hyran trots att han är bosatt
på annat håll, han självfallet Inte kan anses ha övergett lägenheten.
Enligt promemorian är förfarandet med återtagande
av lägenhet avsett att användas endast då det står klart att hyresgästen har
övergett lägenheten. Om ett återtagande äger mm utan att förutsättningarna för
Prop. 1973: 23 89
det
är uppfyllda, bör hyresgästen ha rätt tiU skadestånd. I promemorian framhålls
att detta torde följa av allmänna regler och att någon bestämmelse i ämnet
därför inte behövs.
Enligt promemorian inträffar det inte sällan att
hyresgäst som flyttar från sin lägenhet lämnar kvar tillhörigheter i denna. Det
sker inte bara när lägenheten har övergetts utan också när hyresgästen lämnar
bostaden i samband med att hyrestiden går ut. Oftast torde det röra sig om
föremål av ringa värde som hyresgästen inte har funnit det vara värt besväret
att ta med sig. Fråga uppkommer om vilka befogenheter hyresvärden har
beträffande sådan kvarlämnad egendom.
Hyresgäst som avflyttar från sin lägenhet är,
framhålls det i promemorian, skyldig att utrymma den på avträdesdagen. Gör han
inte det, kan hyresvärden begära handräckning enligt 192 § utsöknlngslagen för
att få bort kvarlämnad egendom. I promemorian anförs vidare att, om det klart
framgår av omständigheterna att hyresgästen definitivt lämnat lägenheten, det i
regel torde stå hyresvärden fritt att själv föra bort föremålen. Vilka
befogenheter hyresvärden häratöver har beträffande hyresgästens tUlhörigheter
är, enligt promemorian, mera tveksamt. I promemorian framhålls att det synes
föreligga ett praktiskt behov av att lösa denna fråga. Utgångspunkten bör
därvid vara att de föremål som lämnats kvar i regel saknar ekonomiskt värde.
I promemorian erinras om att motsvarande problem i
arrendeförhållanden lösts så att egendomen Inom tre månader efter anmaning
övergår i jordägarens ägo (8 kap. 22 § JB). Enligt promemorian synes en
liknande bestämmelse vara ändamålsenlig också när avträdande hyresgäst lämnar
kvar sina tillhörigheter i lägenheten. I promemorian föreslås en bestämmelse
av innehåll, att egendom, som kan antas tillhöra hyresgästen eller någon i hans
hushåll och som lämnats kvar 1 lägenheten eller därtill hörande utrymme,
tillfaller hyresvärden utan lösen, om hyresgästen försummar att inom tre
månader efter anmaning eller ett år från det att lägenheten avträddes ta hand
om egendomen. Framgår det att den kvarlämnade egendomen tUlhör någon annan än
som angetts i bestämmelsen, får hyresvärden inte förfoga över den. Skälet att
låta egendomen tillfalla hyresvärden efter ett år, när anmaning till
hyresgästen att ta hand om den inte skett, är att det ibland inte kan
klarläggas var avflyttad hyresgäst uppehåller sig.
9.3
Remissyttrandena
Promemorians förslag att hyresvärden genast får
återta lägenheten om hyresgästen överger den godtas allmänt av
remissinstanserna. Bland de remissinstanser som uttryckligen tillstyrker
förslaget kan nämnas Malmö tingsrätt, hyresnämnderna för Stockholms och
Malmöhus län och Sveriges fastighetsägareförbund.
Prop.
1973: 23 90
Hyresgästernas riksförbund anser att förslaget är
invändningsfritt, om förfarandet får användas endast i sådana faU då det
framstår som uppenbart att lägenheten övergivits av hyresgästen.
Enligt
EON bör lagtexten klarare ge uttryck för kravet på att hyresvärden på
tillfredsställande sätt fått kännedom om att lägenheten är utrymd innan han tar
denna i besittning.
Svenska
byggnadsarbetareförbundet anser att hyresgästen skall ha rätt att återfå sin
lägenhet om av misstag ett återtagande av lägenhet sker utan att
föratsättningarna härför varit uppfyllda.
Enlig
Malmö tingsrätt bör hyresvärden ha rätt till skadestånd om återtagande sker på
samma sätt som han är berättigad till skadestånd vid förverkande av
hyresrätten. En uttrycklig skadeståndsregel bör därför meddelas.
Promemorians
förslag om att kvarlämnad egendom tillfaller hyresvärden om hyresgästen
försummar att inom viss tid ta hand om den godtas i princip av
remissinstansema. Från flera håll framförs emellertid synpunkter på den
närmare utformningen av den föreslagna bestämmelsen och dess tUlämpning i
praktiken. Sålunda sätter hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län i fråga om
inte tidsfristen om ett år bör ändras till sex månader. Även hyresnämnden för
Malmöhus län anser att ettårstiden kan förkortas väsentligt.
Hyresnämnden
för Stockholms län anser att den föreslagna bestämmelsen ställer alltför stora
fordringar på hyresvärden innan en försumlig hyresgästs egendom tiUfaller
honom. Det förefaller hyresnämnden vara en onödig omgång att hyresvärden skall
lämna anmaning till hyresgästen. I de fall lägenheten har övergetts är det
enligt hyresnämnden inte heller rimligt att av hyresvärden kräva att han skall
ta vård om kvarlämnad egendom minst ett år. Nämnden erinrar även om att
ettårsregeln saknar motsvarighet på arrenderättens område. Svea hovrätt och
hyresrådet förordar att, i likhet med vad som gäller beträffande arrende,
vårdnadspUkten inskränks till tre månader och att anma-ningsskyldigheten
bortfaller när lägenheten övergetts. Hovrätten liksom hyresrådet sätter vidare
i fråga om inte hyresvärden bör beredas möjlighet att låta bortskaffa
egendomen på hyresgästens bekostnad. Hyresgästernas riksförbund uttalar som
sin uppfattning att om kvarlämnat gods är av ringa värde och upplysning inte
kan fås om den avflyttade hyresgästens vistelseort anmaningsskyldigheten bör
bortfaUa och hyresvärden befrias från sin skyldighet att ta vård om lösöret så
lång tid som ett år. Förbundet sätter vidare i fråga om bevisbördan bör ligga
på hyresgästen vid tvist om vad som funnits 1 lägenheten. Enligt Sveriges
fastighetsägareförbund. Näringslivets byggnadsdelegation och Industrins
bostadsförening bör vårdnadsplikten generellt inskränkas till tre månader och
anmaningsskyldigheten bortfalla.
EON
anser att hyresvärd som låter magasinera egendom av ekono-
Prop. 1973: 23 91
miskt
värde genom uttrycklig föreskrift bör ha rätt att erhålla skälig ersättning för
vården av egendomen. Han bör dessutom inte tvingas utge egendomen tUl
hyresgästen eller tredje man förrän han fått ersättning. Nämnden föreslår
dessutom att hyresvärden genom ändring i förmånsrättslagen (1970: 979) erhåller
samma förmånsrätt för denna sin fordran som för ogulden hyra. Nämnden föreslår
vidare beträffande egendom som uppenbarUgen saknar ekonomiskt värde att
hyresvärden omedelbart får kassera den men vara beredd att styrka att han
enbart fört bort egendom utan värde. Nämnden framhåller dessutom att tveksamhet
kan komma att råda om vad som utgör tUl lägenhet hörande utrymme, exempelvis en
biluppställningsplats. Nämnden anser för sin del att sådan plats bör omfattas
av förslaget. Nämnden anser vidare att förslaget bör kompletteras med
bestämmelser om vem som ansvarar för kvarlämnad egendom fram tUl
äganderättsövergången och vilka krav som ställs på hyresvärden i fråga om sättet
för godsets förvaring.
10
Beräkning av klander- och besvärstid m. m.
10,1
GäUande rätt
Enligt 70 § får part, som inte godtar hyresnämnds
beslut, i allmänhet klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra
parten vid domstol. Talan skall väckas inom tre veckor från det parten erhöll
del av beslutet.
Rätt att föra klandertalan föreligger bara i fråga
om beslut som innefattar en materiell prövning av tvisten. Enligt 22 §
nämndlagen föreligger dock klagorätt även beträffande vissa andra beslut av
hyresnämnd. Sålunda får den som är missnöjd med beslut, varigenom hyresnämnd
avvisat ansökan eller avskrivit ärende på grand av parts utevaro eller
återkallelse av ansökan eller utlåtit sig i vissa ersättningsfrågor, föra talan
mot beslutet genom besvär. Besvärstiden, som är en vecka, räknas från dagen för
delgivning av beslutet. Har ärendet avskrivits på grand av sökandens utevaro
frän sammanträde inför nämnden, får talan inte föras mot beslutet, om ärendet
kan återapptagas. Sådant återapptagande kan ske enligt 11 § närrmdlagen om
ärendet rör tvist om förlängning av hyresavtalet eller om förstagångshyra.
Ansökan om återapptagande skall göras Inom en vecka från den dag de beslutet
delgavs sökanden. Uteblir sökanden ännu en gång, får ärendet inte återupptagas
på nytt.
Också enligt hyresregleringslagen räknas
besvärstiden, som är tre veckor, från dagen för delgivning av hyresnämndens
beslut (20 § andra stycket). Detsamma gäller i ärenden enligt lagen (1970: 246)
om tvångsförvaltning av bostadslägenhet (tvångsförvaltnlngslagen) enligt vUken
besvärstiden är en vecka såvitt gäller awisnlngs- och avskrivningsbeslut och
två veckor beträffande annat beslut (17 § andra stycket). Enligt bo-
Prop.
1973: 23 92
stadsrättslagen
(1971: 479) får part, som är missnöjd med beslut i ärende som ankommer på
hyresnämnds prövning, klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra
parten Inom tre veckor från det att parten erhöll del av beslutet (76 § första
stycket).
Beslut av hyresnämnd skall enligt 21 § sista
stycket nämndlagen tillställas part genom nämndens försorg, om beslutet inte
meddelas vid förhandling i partens närvaro. Beslutet tillställs parten genom
delgivning. Om part kan klandra beslutet eller anföra besvär mot det eller göra
ansökan om återapptagande, skaU enligt 25 § nämndlagen beslutet delges part,
som beslutet gått emot, pä samma sätt som stämning i tvistemål.
Av 18 § expeditionskungörelsen (1964: 618) följer
bl. a. att expedition, som innefattar beslut och som utfärdas för part, skall
hållas tillgänglig, om beslutet avkunnas muntiigen, inom en vecka från dagen
för avkunnandet.
±u,
rromemonan
I promemorian erinras tUl en början om att tiden
för klander och besvär liksom tiden för återupptagande av ärende enligt de
nuvarande bestämmelserna räknas från dagen för delgivning av hyresnämnds beslut.
Enligt
promemorian är den nuvarande ordningen vid delgivning av hyresnämnds beslut
visserligen tillförlitlig men systemet sägs ha avsevärda olägenheter. Det tar
t. ex. ofta lång tid, innan det klarläggs om ett beslut står fast eller ej.
Part kan utsträcka klagotiden genom att inte lämna delgivningserkännande.
Enligt promemorian är det vidare OtUlfredsställande att klagotiden blir olika
för parterna, om bara en part närvarit vid förhandling inför nämnden och då
fått del av beslutet men den frånvarande, såsom ofta sker, fått del av beslutet
före delgiv-ningen. I promemorian framhålls vidare att
delgivningsbestämmelserna orsakar arbetsbörda för hyresnämndskanslierna. De nuvarande
bestämmelserna bör därför enligt promemorian ändras.
En
lämplig lösning är enUgt promemorian ett system som i huvudsak överensstämmer
med vad som gäller I fråga om meddelande och delgivning av dom i brottmål.
Tiden för klander eller fullföljd mot hyresnämnds beslut bör sålunda räknas
från dagen för beslutets meddelande och avskrift av beslutet med
fullföljdshänvisning skickas med posten i vanligt brev till parten.
I promemorian uttalas vidare att, om nämnden håller
förhandling i ärendet och beslutet Inte meddelas vid förhandlingen, nämnden bör
liksom nu normalt vara skyldig att meddela beslut inom två veckor därefter (jfr
21 § tredje stycket nämndlagen). I promemorian föreslås att underrättelse om
tiden för beslutets meddelande bör lämnas vid förhandlingen. Vidare föreslås
att underrättelse om tiden för beslutets
Prop.
1973: 23 93
meddelande bör sändas senast påföljande dag till part som
uteblivit från förhandlingen. Detta bör gälla både när beslutet meddelas vid
förhand-Ungen och när det skall ges på senare dag. Enligt promemorian bör
vidare beslut tillställas part genom nämndens försorg. Undantag bör dock göras
för beslut om avskrivning på grand av äterkaUelse av ansökan (8 § nämndlagen) eller
misslyckad medling (12 § samma lag), som meddelas i partens närvaro. Beslut som
skall tillställas part bör enligt promemorian sändas till parten i vanligt brev
med posten under den adress som nämnden känner till.
I promemorian erinras om att beslut
av hyresnämnd ofta meddelas redan vid förhandlingen. Detta bör enligt
promemorian ske även i fortsättningen. I promemorian föreslås att beslut, om
det meddelats vid förhandling, skall sändas till part inom tio dagar därefter.
I annat fall bör beslut sändas samma dag som det meddelas.
I promemorian framhålls att det är
till stor fördel om ett enhetligt system med samma klander- och besvärstider
kan erhållas för olika fall. Därför föreslås i promemorian att såväl
besvärstiden enligt 22 § nämndlagen som tiden för återapptagande av ärende
enligt 11 § samma lag förlängs till tre veckor. Samma ordning föreslås
beträffande ärenden enligt tvångsförvaltnlngslagen och bostadsrättslagen.
10,3 Remissyttrandena
Promemorians förslag om att
klander- och besvärstiderna skall vara enhetUga och räknas från dagen för
beslutets meddelande och att avskrift av beslutet med fullföljdshänvisning
skall sändas till parten med posten i vanligt brev godtas i allmänhet av
remissinstanserna. Bland dem som uttryckligen tUlstyrker eller lämnar förslaget
I dessa delar utan erinran kan nämnas Svea hovrätt, hyresrådet, Stockholms och
Malmö tingsrätter, hyresnämnderna för Stockholms, Göteborgs och Bohus och
Malmöhus län, Sveriges fastighetsägareförbund och Svenska
kommunalarbetareförbundet.
Några remissinstanser vänder sig
mot den i promemorian föreslagna underrättelseskyldigheten. Sålunda ställer sig
hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län avvisande till förslaget. Möjligen
kan enligt hyresnämndens mening underrättelseskyldigheten vara berättigad, om
beslutet inte meddelas vid förhandling utan först senare. I varje fall bör
skyldigheten inte gälla i de fall beslut, som meddelats vid förhandling, sänds
till parten senast första söckendagen efter förhandlingen. Enligt hyresnämndens
mening bör förfarandet i varje fall inte gälla I ärenden enligt
hyresregleringslagen. Liknande synpunkter framförs av hyresnämnden för
Malmöhus län.
Svea hovrätt framhåller att i s. k.
massmål, där hyresgästernas antal kan överstiga hundratalet, det är nära nog
omöjligt att dagen efter
Prop.
1973: 23 94
förhandlingen
sända underrättelse till part om tiden för beslutets meddelande. Förfarandet
synes hovrätten dessutom onödigt, eftersom beslutet sänds till parten inom tio
dagar efter beslutets meddelande. Också hyresrådet anser att den föreslagna
underrättelseskyldigheten är onödig, om beslutet sänds till utebliven part inom
sju dagar efter dess meddelande. Även hyresnämnden för Stockholms län anser att
underrättelseskyldigheten bör slopas.
Sveriges
fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund gör gällande att beslut
som meddelats vid förhandling bör sändas till part inom sju dagar därefter.
Hyresgästemas riksförbund uttalar vidare, att det är viktigare för part att få
del av beslutet inom sju dagar än att underrättelse om tidpunkten för när det
skall postas meddelas dagen efter sammanträdet.
Enligt
hyresnämnden för Stockholms län bör det övervägas om det nuvarande systemet med
kungörelsedelgivning av beslut I "massmål" enligt
hvresregleringslagen kan bibehållas.
Enligt
Malmö tingsrätt förutsätter den i promemorian föreslagna ändringen av
expeditionstiden en ändring i 17 § expeditionskungörelsen. Enligt tingsrättens
mening förtjänar det att övervägas om inte expeditionstiden generellt bör
ändras till tio dagar.
11
Särskilt vederlag vid upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt m.m.
11.1
GäUande ratt
I hyresregleringslagen finns bestämmelser som avser
att hindra enskilda från att utnyttja bostadsbristen för att bereda si.g
ekonomisk vinning. Enligt 3 § första stycket hyresregleringslagen får
hyresvärden inte ta ut högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna
bashyran med vissa tillägg. Vidare är det enligt 11 § första stycket samma lag
förbjudet att av hyressökande ta ut ersättning för anvisning av bostadslägenhet.
Vid yrkesmässig bostadsförmedling får gottgörelse dock utgå enligt grunder som
hyresnämnden bestämmer. I 11 § andra stycket hyresregleringslagen förbjuds
hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt till bostadslägenhet, att ta ut
ersättning för överlåtelsen utöver vad som motsvarar den hyra han har betalat
för tiden efter det att han avträdde lägenheten. Överträdelse av bl. a. 3 §
första stycket och 11 § kan enligt 23 § hyresregleringslagen straffas med böter
eller fängelse i högst ett år. Den som har tagit emot otillåten ersättning är
enligt 24 § samma lag skyldig att betala tillbaka denna.
Som bekant har antalet orter där
hyresregleringslagen över huvud taget är tUlämplig begränsats högst väsentligt
under senare år. Vidare faller åtskUliga lägenheter pä hyresreglerad ort enligt
26 § hyresregleringslagen utanför lagens tillämpningsområde. Hit hör bl. a.
lägenheter
Prop. 1973: 23 95
i
hus som förvaltas av kommun eller allmännyttigt företag samt lägenheter i hus
som har färdigstäUts efter utgången av år 1957.
För lägenheter som inte omfattas av
hyresregleringen har i 65 § hyreslagen meddelats bestämmelser om otillbörligt
vederlag. De är emellertid tUlämpliga endast om lägenheten är belägen i hus i
bristort enligt 54 § hyreslagen. Bestämmelsema innebär att vUlkor om särskilt
vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätt
till lägenhet inte är giltigt, om villkoret har kommit tUl genom utnyttjande av
annans trångmål i följd av det allmänna läget på bostadsmarknaden. Den som har
tagit mot otillåtet vederlag är skyldig att lämna tiUbaka det. Rätten att föra
talan om återbetahiing är begränsad till ett år från det vederlaget togs emot.
Bestämmelsema är avsedda att utgöra ett komplement till reglerna i 55 § om
prövning av förstagångshyra. Någon särskild straffbestämmelse som anknyter till
65 § finns inte. Det fmns inte heller något förbud mot att ta ut ersättning för
anvisning av lägenhet som Inte omfattas av hyresregleringen.
11.2
Promemorian
I promemorian framhålls att den kategorimässiga
avvecklingen av hyresregleringen har medfört att många lägenheter på orter som
i och för sig omfattas av regleringen inte är underkastade
hyresregleringslagens bestämmelser. I promemorian erinras om att frågan
huravida 65 § hyreslagen utgör ett tillräckligt skydd mot otUlbörliga
förfaranden togs upp i en interpellation (nr 87) vid 1971 års riksdag.
Justitieministern konstaterade I sitt svar på intei"pellationen att
riskema för att enskUda skulle kunna utnyttja bostadsbristen för att bereda sig
vinning inte var stora men att det fanns anledning uppmärksamma frågan vid en
översyn av hyreslagstiftningen.
I promemorian uttalas, att de allmännyttiga
bostadsföretagen Intar en dominerande stäUning inom det lägenhetsbeständ på
bristorter som är undantaget frän hyresregleringen. Lediga bostadslägenheter i
hus som förvaltas av sådant företag förmedlas i största utsträckning av de kommunala
bostadsförmedlingarna. Någon risk för att enskilda bereder sig vinning vid
upplåtelse av dessa lägenheter föreligger inte. I överlåtelsefallen däremot
har ägareförhållandena knappast någon större betydelse. I promemorian erinras
vidare om att ytterligare cirka 90 000 bostadslägenheter har undantagits från
regleringen genom den avveckling av hyresregleringen beträffande hus som har
färdigställts under åren 1958 1968 som skedde den 1 oktober 1972 och att
samtidigt hyresregleringen avvecklades i 98 kommuner. I promemorian framhålls
att riskema för att bostadsbristen utnyttjas för otillbörliga förfaranden härigenom
torde ökas, samtidigt som bestämmelserna lämnar visst utrymme för sådana
förfaranden.
Prop. 1973: 23 96
I promemorian föreslås att de nuvarande
bestämmelserna i hyres-reglerlngslagen om otUlbörUgt vederlag vid upplåtelse,
överlåtelse och anvisning av bostadslägenhet ges motsvarighet även utanför lagens
till-lämpnlngsområde. Vad angår vederlag för upplåtelse och överlåtelse av
lägenhet föreslås att 65 § hyreslagen kompletteras med en straffbestämmelse
för den som utnyttjar annans trångmål I följd av det allmänna läget på
bostadsmarknaden till att uppställa vlUkor om särskilt vederlag för upplåtelse
av bostadslägenhet eller överlåtelse av hyresrätt tUl sådan lägenhet. Enligt
promemorian bör sådan gäming benämnas hyresocker. Straffsatsen bör vara
densamma som för motsvarande brott mot hyresregleringslagen, dvs. böter eller
fängelse I högst ett år. Otillätet villkor bör vara ogiltigt och den som har
uppställt vUlkoret bör vara skyldig att betala tlUbaka vad han har tagit emot.
I promemorian konstateras att 65 § hyreslagen
gäller bara på bristort men att förhåUandena även på ort, som normalt Inte är
att bedöma som bristort, tUlfälllgtvis kan vara sädana att otUlbörliga vederlag
kan komma i fråga. I promemorian föreslås därför att den nuvarande begränsningen
av paragrafens tillämpningsområde slopas. För undvikande av konkurrens mellan
olika regelsystem föreslås emellertid i promemorian, att 65 § h5Teslagen I vad
den avser upplåtelse av bostadslägenhet inte skall vara tiUämplig om
hyresregleringslagen gäller för avtalet.
Enligt promemorian bör bestämmelserna om anvisnuig
av bostadslägenhet med hänsyn tUl att de föreslås bU tUlämpliga även för lägenheter
som inte omfattas av hyresregleringen flyttas tiU en ny lag med särskUda
hyresbestämmelser för vissa orter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
det närmare tillämpningsområdet för bestämmelserna.
EnUgt promemorian leder de föreslagna ändrmgarna
till att 11 § hyresregleringslagen och den däremot svarande straffbestämmelsen
i 23 § samma lag kan upphävas.
11.3
Remissyttrandena
Promemorians förslag om att bestämmelserna I
hyresregleringslagen om otillbörligt vederlag vid upplåtelse, överlåtelse och
anvisning av bostadslägenhet skall ges motsvarighet även utanför lagens
tillämpningsområde tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Bland dem kan nämnas bostadsstyrelsen, hyresnämnderna för Stockholms,
Göteborgs och Bohus och Malmöhus län, Stockholms kommun. Hyresgästernas
riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation. Industriens bostadsförening.
Svenska kommunalarbetareförbundet. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och
Stockholms kooperativa bostadsförening.
Stockholms tingsrätt finner det däremot tveksamt om
anledning föreUgger att nu Införa en allmän bestämmelse om straff för
hyresocker.
Prop. 1973: 23 97
Den
föreslagna begränsningen till uppsätligt utnyttjande av någons trångmål måste
enUgt tingsrättens mening skapa bevissvårigheter, varför bestämmelsens värde
syns diskutabelt.
Förslaget avstyrks av Malmö tingsrätt, som uttalar
bl. a. att trångmål i förslagets mening förmodligen ej föreligger f. n. i
riket. TiUämpnings-svårigheter kan därför uppkomma. Tingsrätten uttalar även
farhågor för att bestämmelserna inte kommer att ge ett effektivt skydd.
Vissa synpunkter framförs på den närmare
utformningen av straffbestämmelserna och den rent lagtekniska lösningen.
Sålunda vill RA sätta i fråga om den föreslagna straffbestämmelsen i 65 §
hyreslagen får praktisk betydelse i andra orter än dem som är underkastade
hyresregleringslagen eller som förklarats för bristorter. I andra orter kan
tolkningssvårlgheter förväntas, när det gäller att avgöra om trångmål
förelegat. Enligt RÅ bör därför trångmålsrekvisitet utgå. Därtill kommer att
det straffbara området annars begränsas i förhållande till vad som gäller nu
enligt hyresregleringslagen. Den föreslagna brottsrubriceringen förefaller RÅ
mindre väl vald, särskilt om trångmålsrekvisitet slopas. Enligt RA är vidare
den föreslagna regleringen svåröverskådlig. Sålunda sätts i fråga om inte
förbudet mot att ta ut hyra, som till beloppet överstiger bashyran, enligt
hyresregleringslagen bör ha sin plats i 65 § hyreslagen eller om inte 27 §
hyresregleringslagen kan upphävas.
Även enligt hyresnämnden för Göteborgs och Bohus
län förtjänar det övervägas om inte straffbestämmelsen i sin helhet bör gäUa
även hyresreglerade bostäder. Hyresocker kan nämligen komma att uppfattas som
ett allvarligare brott än en gärning som rabriceras som brott mot 3 §
hyresregleringslagen. Enligt hyresnämnden bör bestämmelserna i hyresregleringslagen
gälla endast när gämingen Inte är att bedöma som hyresocker. Liknande
synpunkter framförs av hyresnämnden för Malmöhus län.
Stockholms kooperativa bostadsförening anser att
regelsystemet blir mer lättöverskådligt om även bestämmelserna om förbud mot
ersättning vid anvisning av bostadslägenhet meddelas i hyreslagen.
Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län vill väcka
frågan om inte bestämmelsen om hyresocker bör upptas i brottsbalkens ockerparagraf
med hänsyn tUl att JB Innehåller privaträttsliga bestämmelser om fast egendom.
Liknande synpunkter framförs av Göteborgs tingsrätt, hyresnämnden för Malmöhus
län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. I andra hand föreslår
hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län att bestämmelsen meddelas i en särskUd
lag, exempelvis den i promemorian föreslagna lagen med särskUda
hyresbestämmelser för vissa orter.
Enligt Föreningen Sveriges tingsrättsdomare bör
straffbestämmelsens utformning ytterligare övervägas så att det klart framgår,
när brottet är fullbordat.
7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 98
12
Förbud mot viss uthyrning m. m.
12.1 Gällande
rätt
Hyresregleringen har bl. a. till syfte att hindra
att lägenheter som från början har upplåtits för bostadsändamål övergår till
att nyttjas för annat ändamål, t. ex. kontor. I 9 § hyresregleringslagen
föreskrivs därför att lägenhet som den 1 januari 1942 eller vid den senare
tidpunkt, när den har blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till
väsentlig del användas till bostad Inte utan hyresnämndens tUlstånd får hyras
ut eller tas i bmk av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.
Bestämmelserna visade sig så småningom vara förenade med vissa tUl-lämpningssvårigheter
när det gällde lägenheter som användes för hotell-eller pensionatrörelse. I en
sådan rörelse räknas visserligen de särskilda rummen som bostadslägenheter,
vilka alltså faller under det ursprung-Uga förbudet i 9 § hyresregleringslagen,
men hotellet eller pensionatet som helhet anses som ett affärsföretag och de
lägenheter där rörelsen är inrymd anses inte vara uthyrda eller begagnade till
bostäder (prop. 1939: 166 s. 57, jfr prop. 1948: 212 s. 43). En följd härav
blev att en sådan rörelse utan hinder av hyresregleringen kunde läggas ned och
dess lägenheter tas i anspråk för kontor e. d. Detta ansågs olämpligt framför
allt med hänsyn till det samband som råder mellan den egentliga
bostadsmarknaden, å ena, och hotellen och pensionaten, å andra sidan. Föreligger
brist på bostadslägenheter är nämligen behovet av rum i hotell och pensionat
särskUt framträdande. På grund härav utvidgades förbudet i 9 §
hyresregleringslagen tUl att omfatta lägenheter som används för hotell- och
pensionatrörelse.
Överträdelse av förbudet i 9 § hyresregleringslagen
kan enligt 23 § samma lag straffas med böter eUer fängelse i högst ett år.
Förbudet
i 9 § hyresregleringslagen gäller inte lägenheter som enligt 26 § sanuna lag
faller utanför hyresregleringen. Hit hör bl. a. lägenheter som förvaltas av
allmännyttiga och därmed jämställda bostadsföretag samt fr. o. m. den 1 oktober
1972 lägenheter i hus som har färdigställts efter utgången av år 1957. Vidare
faller lägenhetsupplåtelse av statlig myndighet utanför lagens tUlämpningsområde.
12.2 Promemorian
I promemorian anförs att frågan hur man skall uppnå
en lämplig balans mellan å ena sidan bostadsmarknaden och å andra sidan hyresmarknaden
i övrigt i första hand bör lösas mom ramen för byggnadslagstiftningen.
Nuvarande regler på detta område torde emellertid enligt promemorian inte vara
utformade så att de effektivt förhindrar att bostadsmarknaden på bristorter
undandras lämpliga bostäder. I promemorian erinras om att
byggnadslagstiftningen är föremål för översyn av
Prop. 1973: 23 99
bygglagutredningen.
I avvaktan på resultatet av denna översyn torde det enligt promemorian vara
lämpligt att ha bestämmelser i ämnet kvar inom hyreslagstiftningen.
I promemorian anförs, att det alltjämt torde
föreUgga ett visst behov av regler som begränsar möjligheterna att på
bristorter föra över lägenheter från bostadsmarknaden tUl hyresmarknaden i
övrigt. Bestämmelserna torde ha praktisk betydelse framför allt beträffande
lägenheter belägna i de centrala delarna av storstädema. I promemorian erinras
vidare om att tillämpningsområdet för hyresregleringslagen har minskat betydUgt
genom att regleringen stegvis har avvecklats såväl på många orter som för stora
kategorier av lägerUieter. Den fortgående avvecklingen av hyresregleringen
regionalt och kategorimässigt aktualiserar enligt promemorian frågan om det är
lämpligt att knyta an uthyrningsförbudet tUl hyresregleringen. Övervägandena i
promemorian utmynnar i slutsatsen att det angivna sambandet bör brytas. Det
sägs i promemorian lämpligen kunna ske genom att förbudet i likhet med vad
som har föreslagits beträffande bestämmelserna om anvisning av bostadslägenhet
förs över till en ny lag med särskUda hyresbestämmelser för vissa orter. Även
om uthymingsförbudet vad beträffar lägenheter för hotell och pensionat har
kommit att minska i betydelse tUl följd bl. a. av den hittUlsvarande
utvecklingen på lokalhyresmarknaden bör enligt promemorian lägenheter för
hotell och pensionat omfattas av bestämmelserna. I promemorian föreslås att
Kungl. Maj:t får bestämma det närmare tillämpningsområdet för förbudet.
12.3
Remissyttrandena
Förslaget i promemorian att bryta sambandet mellan
hyresregleringen och det i 9 § hyresregleringslagen meddelade
uthyrningsförbudet och att ta upp uthyrningsförbudet i en särskUd lag godtas av
flertalet remissinstanser. Bland de remissinstanser som uttryckligen
tUlstyrker eller lämnar förslaget utan erinran kan nämnas bostadsstyrelsen och
hyresnämnderna för Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län
samt Stockholms kommun.
Förslaget avstyrks av Malmö tingsrätt, Sveriges
fastighetsägareförbund. Näringslivets byggnadsdelegation och Industriens
bostadsförening.
Tingsrätten anför att det nuvarande uthyrningsförbudet
har visat sig vara tämligen ineffektivt, varför man borde överväga att avskaffa
det i stället för att utvidga det. Skall förbudet behållas, kan det sättas i
fråga om inte möjlighet bör öppnas att ingripa även mot hyresgäst som använder bostadslägenhet
till annat ändamål än det avsedda. Mot förslaget invänder tingsrätten slutUgen
att det synes strida mot allmänna rättsprinciper att varandra liknande
förfaranden blir straffbara 1 vissa fall men inte i andra, beroende på var
lägenheten är belägen.
Prop. 1973: 23 lOO
Enligt fastighetsägareförbundet
synes behovet av att ha kvar uthyrningsförbudet vara svagt. Någon brist på
lokaler sägs inte föreligga längre. Också i fråga om bostadslägenheter är förhållandena
numera väsentligt ändrade i förhållande till vad som har gällt tidigare. Även
om det möjligen kan anses föreligga visst behov av regler som begränsar
möjligheterna att föra över lägenheter från bostadsmarknaden tUl hyresmarknaden
I övrigt beträffande lägenheter belägna i de centrala delama av storstäderna,
torde det enligt förbundets mening vara onödigt att behålla förbudet i
hyreslagstiftningen med hänsyn till den prövning av dessa frågor som sker i
byggnadsnämnden. Liknande synpunkter framförs av Näringslivets
byggnadsdelegation och Industriens bostadsförening. Enligt dem är det
naturligast att frågorna behandlas av byggnadsnämnden, som får anses ha bättre
kännedom om de lokala förhållandena på hyresmarknaden än länshyresnämnderna.
13 Föredraganden
13.1 AUmänna synpunkter
1968 års reform av hyreslagen innebar många viktiga
nyheter av både praktisk och principiell betydelse. Det kan här vara
tillräckligt att erinra om bestämmelserna om besittningsskydd och om
hyressättning för bostadslägenheter som utgör ett centralt inslag i hyreslagen
samt om inrättandet av de statliga hyresnämnderna.
Den
nya hyreslagstiftningen har tillämpats i endast omkring fyra år. Det skulle
därför kunna hävdas att det har förflutit alltför kort tid för att nu företa en
översyn av hyreslagstiftningen. En sådan invändning är emellertid enligt min
mening inte bärkraftig. Som jag har nämnt inledningsvis bereddes som ett led i
förberedelserna för detta lagstiftningsärende ett antal myndigheter och
organisationer genom olika enkäter tillfälle att framföra synpunkter på hur
den nya hyreslagstiftningen fungerade i den praktiska tillämpningen. Genom
enkäterna har framkommit att lagstiftningen i stort sett får anses fungera väl
men att man dock har kunnat förmärka vissa brister eller ofullkomligheter. Resultatet
av enkäterna har bekräftats vid remissbehandlingen av de inom
justitiedepartementet upprättade, nu aktuella promemoriorna. Mot bakgrunden av
vad som har förevarit har jag funnit tiden vara inne att nu verkställa den
översyn av hyreslagen och förfarandereglerna som förutskickades vid 1968 års
reform. Som anförs i promemorian Ds Ju 1972: 5 bör översynen begränsas tiU att
avse frågor där ett mera påtagligt behov av ändringar har gjort sig gällande.
Den utgångspunkt för detta lagstiftningsarbete som har angetts har inte heller
mött någon erinran vid remissbehandlingen av promemorian.
Prop. 1973: 23 lOi
Det råder ett nära samband mellan rättsmstituten
hyra och arrende. Detta återspeglas i den rättsliga regleringen. Sålunda har
besittningsskyddet vid jordbraks- och bostadsarrende utformats efter mönster
av det direkta besittningsskyddet för bostadshyresgäst och besittningsskyddet
vid anläggnmgsarrende efter mönster av det Indirekta besittningsskydd som
gäller vid lokalhyra. Genom JB:s tillkomst har tillskapats statliga
arrendenämnder, som tillagts uppgifter motsvarande dem som ankommer på
hyresnämnderna. Flera av de förslag till ändring i hyres-bestämmelserna som
läggs fram I detta sammanhang aktualiserar frågan om motsvarande ändring bör
göras i arrendebestämmelsema. Jag avser att ta ställning tUl detta spörsmål i
det följande i samband med att de särskUda hyresfrågorna tas upp.
I den allmänna debatten har förslag förts fram om
att hyresgäst som hyr bostadslägenhet i andra hand borde ges en starkare
ställning än han f. n. har. Bl. a. har diskuterats möjligheten att införa
bestämmelser som medför att andrahandshyresgästens hyresavtal omvandlas tUl ett
avtal direkt med fastighetsägaren, sedan hyresförhållandet varat viss tid. I
justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5 behandlas Inte frågan. För en
förstärkning av andrahandshyresgästens ställning talar onekligen vissa skäl.
Man kan dock inte bortse från att det fuins andra skäl som talar I motsatt
riktning, t. ex. att en förstärkning av andrahandshyresgästens ställning kan
leda tUl att andrahandsupplåtelser ökar, vilket knappast är önskvärt. Jag anser
att frågan, som inte kan tas upp i detta lagstiftningsärende, bör övervägas
närmare i annat sammanhang.
13.2
Hyresgästs uppsägningsrätt
Ett betydelsefullt inslag i det besittningsskydd
som har tillerkänts hyresgäst utgör bestämmelserna om hur hyra och andra
villkor för det fortsatta nyttjandet skall bestämmas. Den bärande tanken är att
hyresvärden inte skall kunna omintetgöra besittningsskyddet genom att för
förlängning av avtalet ställa upp alltför stränga vUlkor. Ingen lär med fog
kunna bestrida att detta måste vara en av de grunder, på vilka
hyreslagstiftningen också framdeles skall bygga.
Som framhålls i de båda promemorior som har
upprättats inom justitiedepartementet kan det emellertid inträffa även vid
förlängning utan villkorsändring att villkoren för det fortsatta nyttjandet kan
komma att bli sådana att hyresgästen måste överväga om han kan behälla
lägenheten. Besittningsskyddet sätts med andra ord i fara. Så kan bli fallet t.
ex. om hyran från början bestämts för hög eller om det under hyrestiden
inträffar förändringar som mmskar värdet av rättigheten utan att detta ger
rättighetshavaren rätt tUl nedsättning av hyran.
Enligt nuvarande bestämmelser har hyresgästen i
dessa fall inte annan möjlighet att komma från den för höga hyran än att säga
upp
Prop.
1973: 23 102
avtalet
och flytta från lägenheten vid hyrestidens utgång eller att försöka förmå
hyresvärden att gå med på hyressänkning. Uppenbarligen är därvid hyresgästens
förhandlingsposition ofta ganska svag. I syfte att förbättra
bostadshyresgästernas ställning läggs i promemorian Ds Ju 1972: 5 fram förslag
om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet för ändring av vUlkoren.
Uppsägningsrätten är I förslaget knuten tUl besittningsskyddsbestämmelserna,
vilket innebär bl. a. att endast hyresgäst som har besittningsskydd har den
föreslagna uppsägningsrätten.
Förslaget
att införa rätt i vissa fall för bostadshyresgäst att ta initiativ tUl
omprövning av upplåtelsevUlkoren har fått ett gynnsamt mottagande vid
remissbehandlingen av promemoriorna. Bland de remissinstanser som uttalar sig
för principlösningarna kan nämnas Svea hovrätt, majoriteten i hyresrådet, de
tre största hyresnämnderna och SABO.
Mot
förslaget att möjlighet öppnas för bostadshyresgäst att vid hyrestidens utgång
själv ta Initiativ tUl ändring av hyresvillkoren är emellertid Sveriges
fastighetsägareförbund kritiskt. Kritiken kan samman-fattiiiiigsvis sägas gå ut
pä att lörsiaget skuiie vara agnat att hindra att hyrorna marknadsanpassas. Ett
genomförande av förslaget skulle enligt förbundet Innebära att en allmän
priskontroll återinfördes för bostadslägenheterna. Förbundet menar vidare, att
det kan sättas i fråga om inte den föreslagna ordningen strider mot
bruksvärdesystemet. Två ledamöter av hyresrådet
fastighetsägarerepresentanterna delar förbundets uppfattning.
För
egen del anser jag att frågan om rätt för bostadshyresgäst att med bibehållet
besittningsskydd säga upp hyresavtalet för villkorsändring är en betydelsefull
fråga. Det kan visserligen göras gällande att de praktiska konsekvenserna av
att införa en initiativrätt för hyresgästen inte blir så stora. I allmänhet är
det nämligen hyresvärden som måste ta initiativ tUl en vlUkorsändrmg för att få
täckning för ökade fastighetsomkostnader. Erfarenheten har dock visat att det
ej sällan förekommer situationer där det enbart är hyresgästen som har
intresse av att få en prövning av hyresvillkoren till stånd. Ofta kan det
därvid vara fråga om andra bestämmelser i hyresavtalet än dera som gäller
hyrans storlek. Uttalanden från de hyresnämnder som har avgivit remissyttranden
över förslaget ger också stöd för att det ej sällan finns ett praktiskt behov
för hyresgästen att kunna få en omprövning av hyresvUlkoren till stånd.
På
senare år har det blivit allt vanligare att hyresavtalen Innehåller klausuler
som i en eller annan form ger hyresvärden möjlighet att höja hyran eller annars
ändra hyresavtalets bestämmelser utan föregående överenskommelse med den
enskUda hyresgästen och utan att hyresavtalet behöver sägas upp. Som jag
närmare kommer in på i det följande är klausuler av denna typ generellt sett
ofta fördelaktiga även från hyresgästsynpunkt. Jag tänker därvid på de
förhandlingsklausuler som numera är förhärskande inom de allmännyttiga
bostadsföretagens sek-
Prop. 1973: 23 103
tor
av hyresmarknaden och som i ökande utsträckning torde vinna insteg även på
hyresmarknaden i övrigt. Denna utveckling mot ett för-handlmgssystem som
påminner om det som gäller på arbetsmarknaden bör inte motverkas av
lagstiftaren. En rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet i syfte att få
hyrans skälighet prövad försvårar emellertid inte förhandlingssystemet. Snarare
är det sä att en ordning med förhandlingsklausul I hyresavtalen blir lättare
att acceptera för alla parter, om en möjlighet öppnas för den enskUda
hyresgästen att få sin hyra eller sma övriga hyresvUlkor prövade i samband med
att hyresperioden löper ut.
Det
finns enligt min mening anledning att också betrakta frågan om hyresgästens
rätt att ta initiativ till vUlkorsprövning från principiell synvinkel.
Hyressättningsbestämmelserna i deras nuvarande utformning ger hyresvärden en
obegränsad rätt att vid den avtalade hyrestidens utgång få den utgående hyran
ändrad, om den är lägre än vad som motiveras av lägenhetens bruksvärde.
Konsekvensen bjuder då att hyresgästen skall kunna få hyran prövad, om
situationen är den omvända, dvs. när hyran av någon anledning kommit att bU
högre än som är rimligt med hänsyn till lägenhetens bruksvärde. Detta visar att
en initiativrätt för hyresgästen har principiell betydelse för upprätthållande
av hyreslagens braksvärdesprinciper. Hyresvärd och hyresgäst kan vidare inte
anses vara fullt likställda parter så länge det endast är hyresvärden som är
garanterad rätten att få hyran omprövad.
Det
kan vara förståeligt att man från Sveriges fastighetsägareförbund vänder sig
mot den föreslagna lagändringen, eftersom den onekligen innebär att
hyresgästens ställning stärks i vissa situationer. De skäl som förbundet
åberopar för sin avvisande inställning har jag emellertid svårt att acceptera.
Förbundet ser som en fara att marknadsanpassningen av hyrorna hindras och att
de föreslagna reglerna kommer att innebära att hyrespriskontroll återinförs på
den sektor av hyresmarknaden där hyresregleringen är avvecklad. Enligt min
mening är dessa farhågor ogrundade. För en väl fungerande hyresmarknad är det
väsentligt att hyresprisbildningen i huvudsak sker genom fria förhandlingar
mellan jämbördiga parter och inte genom myndighets prövnmg.
Partsorganisationernas pä hyresmarknaden omvittnade förmåga att nå för båda
parter godtagbara förhandlingsöverenskommelser och hyresgästernas växande
insikt om betydelsen av att uppträda gemensamt borgar för att utvecklingen
kommer att bli den avsedda. Det finns ingen anledning att tro att ett
genomförande av förslaget skulle leda till att hyresprisbildningen i stället
skulle komma att ske vid hyresnämnderna eller fastighetsdomstolarna. Vad saken
närmast gäller är att av rättssäkerhetsskäl öppna möjlighet för den enskilda
hyresgästen att få prövat huruvida hans hyresvillkor stämmer med vad som i
allmänhet gäller på hyresmarknaden. Jag kan inte se att en sådan ordning kan
Prop. 1973: 23 104
på
något sätt störa den fria hyresprisbildning som den nya hyreslagens
hyressättningsbestämmelser är grundade pä.
Jag
godtar följaktligen promemorians förslag om rätt för bostadshyresgäst att med
bibehållet besittningsskydd säga upp hyresavtalet för prövning av
hyresvillkoren.
I
detta sammanhang bör ytterUgare en fråga uppmärksammas. Genom de ändringar av
hyresregleringslagen som trädde i kraft den 1 oktober 1972 har
organisationerna på bostadshyresmarknaden getts en väsentiigt större roU inom
hyresregleringssystemet än som tidigare har varit fallet. EnUgt 3 a §
hyresreglerlngslagen skall sålunda bashjTa I första hand faststäUas eller
ändras genom överenskommelse mellan hyresvärd eller organisation av
fastighetsägare som hyresvärden tiUhör, å ena, och organisation av
hyresgäster, å andra sidan. Som en följd av denna ordning har i stor
utsträckning i hyreskontrakten tagits in en klausul om att ändring av bashjTa
som sker genom sådan överenskommelse skall vara bindande för hvresgästen.
Hyresvärd och hyresgäst har emellertid av rättssäkerhetsskäl getts möjlighet
att få skäligheten av sådan bashyra prövad av hyresnämnden.
Den
klausul som sålunda föranletts av ändringar inom hyresregleringssystemet utgör
en direkt parallell till de förhandlingsklausuler som i det närmaste
undantagslöst förekommer på de allmännyttiga bostadsföretagens sektor av
hyresmarknaden. Som jag redan antytt kan man vänta sig att dessa klausuler får
ökad användning även pä hyresmarknaden i övrigt. Den föreslagna rätten för
hyresgästen att vid hyresperiodens utgång påkalla villkorsändring kommer som
redan nämnts att gälla även hyresavtal med förhandlingsklausul. Som förat
anförts får detta anses innebära en vinning från rättssäkerhetssynpunkt.
När
bashyra enligt hyresregleringslagen har fastställts under medverkan av
partsorganisation gäller enligt 3 a § hyresregleringslagen att hyresnämnden på
talan av enskUd part skall bestämma bashyran tUl skäligt belopp om den genom
överenskommelsen fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som
följer av bestämmelserna i 3 § hyresreglerlngslagen. Ändring får sålunda i
princip ske endast om överenskommelsen mera påtagligt avviker från vad som
följer av bestämmelserna i hyresregleringslagen. Rena skälighetsbedömningar bör
däremot enligt vad som anförs i motiven till bestämmelsen i allmänhet godtas av
hyresnämnden.
Någon
motsvarighet till de nu nämnda bestämmelserna i hyresregleringslagen bör inte
föras in i hyreslagen. Det ligger emellertid i sakens natur att hyresnämnden
inte utan starka skäl bör ändra hyresvUlkor som har bestämts under medverkan av
partsorganisationerna. Med hänsyn tUl den allmänna kännedom om hyresläget på
orten för skUda kategorier av lägenheter som partsorganisationerna besitter är
det en naturlig utgångspunkt att överenskommelser som de träffar grundar sig på
en
Prop. 1973: 23 105
riktig
bedömning av de aktuella lägenheternas braksvärden. Av bestämmelsema i 48 §
följer att när hyresgäst begär prövning skaU den utgående hyran frångås bara
om den väsentligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter. Ett sådant
utrymme ovanför den genom jämförelseprövningen konstaterade hyresnivån har
ansetts erforderligt med hänsyn till den osäkerhet som gäller vid
uppskattningar av förevarande slag. Någon detaljprövning skall inte
eftersträvas utan jämförelsen skall ske i tämligen grova drag. En mellan
partsorganisationema överenskommen hyra torde i regel falla inom den marginal
som sålunda skall iakttas vid prövningen.
Enligt promemorleförslaget Innebär den föreslagna
Initiativrätten en rätt för bostadshyresgäst att säga upp avtalet först till
avtalsperiodens utgång. Denna ordning kritiseras av Hyresgästernas riksförbund.
Enligt förbundets mening kan den på bostadssektom leda tUl att hyresgästema
kommer att bindas vid avtal för längre tid än ett år. Förbundet anser det vara
nödvändigt att bostadshyresgäster med långtidsavtal ges rätt att säga upp
avtalet för villkorsändring under löpande avtalsperiod, förslagsvis tUl den
fardag som Inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen.
Den av Hyresgästernas riksförbund väckta frågan har
samband med frågan om prövning av förstagångshyra på bristort. I promemorian anförs
att, om en initiativrätt för bostadshyresgäst införs, behovet av förstagångsprövning
av hyran som ett komplement till besittningsskyddet otvivelaktigt minskar. De
överväganden som görs i promemorian i anslutning till detta uttalande utmynnar
emellertid i slutsatsen att systemet med prövning av förstagångshyra på bristort
bör behållas åtminstone t. v.
Frågan har tilldragit sig stort intresse vid
remissbehandlingen av promemorian. Remissutfallet är splittrat. Sålunda
ansluter sig flera remissinstanser tUl uttalandena I denna del av promemorian,
medan andra anser att bestämmelserna om förstagångshyra kan undvaras helt, om
den föreslagna initiativrätten genomförs. Några remissinstanser förordar andra
lösningar av frågan än som de båda nyss angivna ståndpunkterna innebär.
Ett par av de remissinstanser som menar att möjligheten
till förstagångsprövning bör finnas kvar framhåUer att, om möjligheten slopas,
det redan vid ettårsavtal i ytterlighetsfall kan dröja inemot ett år och nio
månader, innan hyresgästen kan säga upp avtalet med bibehållet besittningsskydd
enligt promemorieförslaget. Vid flerärsavtal skulle verknmgarna bli än mer
kännbara.
Som skäl för att slopa förstagångsprövningen har
vid remissbehandlingen åberopats, att det inte skulle innebära någon
försvagning av hyresgästens ställning, åtminstone inte i de vanligaste fallen,
där avtalet löper årsvis och den första hyresperioden inte är nämnvärt längre
än
Prop.
1973: 23 106
ett
år. Vid långtidsavtal sägs läget vara ett annat. För sådana upplåtelser kan
enligt hyresnämnden för Stockholms län därför övervägas att öppna möjlighet för
hyresgästen att under löpande avtalstid säga upp avtalet för ändring av
viUkoren. Bl. a. hyresrådets majoritet och Hyresgästernas riksförbund synes
mena, att genomförandet av den nu angivna ordningen utgör en förutsättning för
att förstagångsprövningen skall kunna slopas. Malmö tingsrätt pekar på en annan
lösning, som innebär att systemet med förstagångsprövning behålls bara I fråga
om avtal, där hyrestiden ar längre än ett år.
För egen del anser jag det naturligt att rätten tUl
förstagångsprövning omprövas i samband med att den föreslagna Initiativrätten
för hyresgäst Införs. En rätt för hyresgästen att få Inflyttnlngshyrans
skälighet prövad efter en så jämförelsevis kort tid som vid den första
hyrestidens utgång måste självfallet antas verka starkt återhållande på en
hyresvärd som skulle vUja betinga sig en i förhållande tUl lägenhetens
braksvärde alltför hög inflyttningshyra. Hyresgästens initiativrätt tillgodoser
sålunda i allt väsentligt samma syfte som förstagångsprövningen. Som anförts under
remissbehandlingen skulle med hänsyn härtUI ett slopande av denna
prövningsmöjlighet inte behöva leda tUl att hyresgästens ställning försvagas.
Åtgärden skulle innebära att regelsystemet förenklas, vUket får betraktas som
en ej oväsentiig fördel.
Som påpekats under remissbehandlingen kräver
emellertid långtids-avtalen särskUd uppmärksamhet I detta sammanhang. Med
långtidsavtal avser jag avtal på bestämd tid, överstigande ett år.
Förstagångsprövningen synes inte kunna slopas, om inte samtidigt genomförs en
ord-nuig som ger hyresgästen rätt att vid långtidsavtal få hyran prövad under
löpande hyresperiod. SärskUt är att beakta att annars påtaglig risk finns för
att uthyrning av bostadslägenhet för längre tid än ett år blir vanligare än nu.
Den från hyresgäströrelsens sida föreslagna regeln att hyresgäst skall ha rätt
att säga upp långtidsavtal för villkorsändring till den fardag som inträffar
närmast sex månader frän uppsägningen synes lämplig. Även vissa andra
avtalssituationer bör beaktas i sammanhanget. Om den första hyresperioden i ett
hyresavtal ej är längre än nio månader, har hyresgästen inget besittningsskydd
vid hyresperiodens utgång och kan då som följd härav ej heller begära
omprövning av hyresvillkoren. I den situationen leder alltså ett slopande av
förstagångsprövningen, som påpekas av ett par remissinstanser, till att
hyresgästen blu: bunden av Inflyttningshyran under en så lång tid som upp till
ett år och nio månader. Detta torde inte vara godtagbart från
hyresgästsynpunkt. Man synes emellertid kunna komma tUl rätta med detta genom
att införa en särskild uppsägningsrätt för ifrågavarande situationer till en
tidpunkt då hyresförhållandet varat längre än nio månader och hyresgästen
förvärvat besittningsskydd.
Kompletteras
den föreslagna initiativrätten för hyresgästen med en
Prop. 1973:23 107
särskild
uppsägningsrätt vid långtidsavtal och i vissa andra likartade
avtalssituationer, uppnås det läget att hyresgästen som regel alltid kan få
till stånd en omprövning av inflyttningshyran inom högst ett år frän inflyttningen.
Med en sådan ordning bör förstagångsprövningen kunna avskaffas utan olägenhet.
Jag föreslår att så sker.
Det fmns anledning att ytterligare uppmärksamma
långtidsavtal beträffande bostadslägenheter något. Genom ändrade förhållanden,
t. ex. flyttning frän orten eller försäimrad ekonomi, kan hyresgästen få svårt
att fullfölja sitt åtagande enligt ett sådant avtal. Det är i allmänhet lättare
för hyresvärden att hyra ut lägenheten till någon annan än för hyresgästen att
finna någon tiU vilken han kan med fastighetsägarens samtycke eller
hyresnämndens tillstånd överlåta hyresavtalet. Även om hyresvärden skulle
misslyckas med att omedelbart efter hyresgästens avflyttning hyra ut
lägenheten på nytt, är det i allmänhet lättare att åstadkomma en riskfördelning
för honom än för hyresgästen, som i värsta fall kan tvingas att betala hyra för
tvä olika lägenheter. Den uppsägningsrätt som Flyresgästernas riksförbund
förordar, nämligen rätt för hyresgästen att, om uppsägning inte kan ske till
tidigare dag, säga upp avtalet till fardag som i det föregående har föreslagits
för omprövning av hyresvillkoren bör därför få avse även avflyttning.
Avskaffas förstagångsprövningen begränsas
omfattningen av det särskUda regelsystemet för bristorter i hyreslagen högst
väsentligt. Samma verkan får också andra förslag som jag återkommer tUl I det
följande. Det kan ifrågasättas om man vid sådant förhållande över huvud taget
bör ha kvar några särskilda regler för bristorter. Härvid finns det anledning
att säskilt uppmärksamma hyressättningsregeln i 48 § andra stycket. Enligt
denna skall på bristorter vid tUlämpning av bruksvärderegeln bortses från
lägenhet vars hyra mte är rimlig med hänsyn tUl det allmänna hyresläget i orten
för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. En sådan regel saknar
praktisk betydelse på andra orter än där hyresmarknaden är i obalans.
Det fmns då inte heller anledning att formellt
avgränsa det geografiska tUlämpningsområdet för regeln. Dess anknytning tUl
bristortsbe-greppet bör därför upphävas. Som framgår av vad jag nyss har anfört
kan detta inte anses medföra någon nämnvärd utvidgning av regelns praktiska
tUlämpningsområde. Föreligger i visst fall ingen egentlig bostadsbrist i fråga
om det slag av lägenheter som en hyrestvist gäller, finns ingen anledning vare
sig för parterna eller hyresnämnden att aktualisera en tillämpning av regeln.
Utvidgningen av regelns formella till-lämpningsomräde kan därför inte heller
verka tyngande för förfarandet vid hyresnämnd. Med de ändruigar som jag nu och
i det följande förordar, kan bristortsbegreppet avskaffas.
I promemorieförslaget har hyresgästens
initiativrätt konstruerats som en rätt att säga upp avtalet i princip för
avflyttning men med bibehållet
Prop. 1973: 23 108
besittningsskydd.
Det finns anledning att Ifrågasätta om den I promemorieförslaget valda
konstruktionen är ändamålsenlig. Vad hyresgästen önskar i den situation som
avses med förslaget är en omprövning av hyresvillkoren. Från den
utgångspunkten kan det te sig nundre följdriktigt att hyresgästens uppsägning
åtminstone formellt skall kunna leda till att hans besittningsskydd prövas.
Inte heller för hyresvärden är det förenat med några fördelar att uppsägningen
gäller avflyttning, eftersom de villkor som hyresnämnden kan komma att
fastställa får antas bli tUlämpliga också på det avtal som hyresvärden kan
sluta med ny hyresgäst. Goda skäl talar därför för att hyresgästens uppsägning
i den här behandlade situationen inte bör gälla avflyttning utan endast avse
att villkoren för förhymingen skall omprövas av parterna och vid behov
fastställas av hyresnämnden.
Mot en sådan ordning kan emeUertid vissa
invändningar göras. Det kan förekomma fall där hyresgästen vUl flytta, om han
inte kan fä till stånd en ändring av hyresvillkoren till sin förmån. Dessa fall
kan emellertid antas tUl antalet vida understiga de fall då hyresgästen endast
vill ha en omprövning tUl stånd och är beredd att finna sig i de villkor som
hyresnämnden fastställer som skäliga. En hyresgäst som är missnöjd med de
villkor som en omprövning kan leda till har skilda möjligheter att ändå bli
fri från hyresavtalet, t. ex. genom att byta eller på annat sätt överlåta
lägenheten eller, om hyresvärden motsätter sig överlåtelse, utnyttja sin rätt
tUl förtida uppsägning enligt 32 § andra stycket. Skulle överlåtelse ej kunna
ske, har hyresgästen alltid möjlighet att säga upp avtalet för avflyttning vid
nästa hyresperiods utgång, om ej hyresvärden tUlåter avflyttning till tidigare
tidpunkt.
På grund av det anförda förordar jag, att
uppsägning från hyresgästens sida för att få tiU stånd omprövning av
hyresvillkoren inte skall kunna medföra att hyresförhållandet mellan partema
upphör. Eftersom jag i det följande kommer att förorda att en särskild ordning
skall gälla för att hyresnämndens prövning skall aktualiseras i denna
situation, bör hyresgästen inte ens alternativt ha möjlighet att säga upp
avtalet för antingen avflyttning eller omprövning av villkoren. En uppsägning
för avflyttning från hyresgästens sida bör därför alltid leda tUl att hyresgästen
avflyttar, om Inte parterna kommer överens om nytt hyresavtal.
Trots att sålunda uppsägning i förevarande fall
skall avse omprövning av vUlkoren och inte avflyttning bör den initiativrätt
för hyresgästen som jag har förordat gälla endast när avtalet i princip är
förenat med besittningsskydd, dvs. när hyresförhållandet varat längre än nio
månader i följd och lägenheten inte utgör del av upplåtarens egen bostad. I
annat fall skulle troligen en uppsägning för omprövning av hyresvillkoren från
hyresgästens sida mötas av en uppsägning för avflyttning från hyresvärdens
sida.
Även
om hyresgästens initiativrätt inte bör leda till att hyresgästen
Prop. 1973: 23 109
avflyttar,
bör hyresgästen vara skyldig att delge hyresvärden uppsägning av avtalet.
Härigenom markeras att hyresgästen inte vill att avtalet skall förlängas pä
oförändrade vUlkor. Uppsägningen bör ske med iakttagande av avtalad eller
lagstadgad uppsägningstid och endast kunna ske tUl den löpande hyresperiodens
slut eller, som jag förut har föreslagit, i fråga om långstidskontrakt till den
fardag som infaller närmast efter sex månader från uppsägningen. Uppsägningen
skaU innehålla att hyresgästen begär förlängning av avtalet pä ändrade vUIkor.
I annat fall gäller uppsägningen för avflyttning och hyresgästen kan dä Inte
åberopa något besittningsskydd. Det sistnämnda gäller också om den föreslagna
uppsägningsrätten under löpande hyresperiod vid flerärsavtal.
Sedan hyresavtalet har blivit uppsagt av
hyresgästen för omprövning av hyresvillkoren, bör det ankomma på hyresgästen
att inom viss frist hänskjuta tvisten till hyresnämndens prövning, om
överenskommelse ej kan träffas med hyresvärden. Fristen bör vara densamma som
när hyresgästen hänskjuter förlängningstvist tUl hyresnämnden enligt 49 §,
dvs. tre veckor. Fristen bör räknas från dagen för uppsägningen.
Försummar
bostadshyresgäst att efter uppsägning för villkorsändring hänskjuta tvisten
till hyresnämnden, bör detta medföra att uppsägningen blir utan verkan och att
avtalet sålunda fortsätter att gälla på oförändrade villkor.
Sedan
tvisten hänskjutits tUl hyresnämnden får nämnden pröva och avgöra tvisten i
samma ordning som nu gäller för förlängnlngstvlst och tvist om förstagångshyra.
Hyresnämnden skaU höra parterna och kan avgöra tvisten även om hyresvärden
uteblir.
Någon
ändring i den ordning som gäller när hyresvärden vill få tUl stånd
villkorsändring föreslås inte. Han får alltså säga upp hyresgästen tUl
avflyttning, varefter villkoren får prövas i förlängningstvisten, om
hyresgästen önskar sitta kvar i lägenheten.
Bestämmelserna om rätt för bostadshyresgäst att ta
initiativ till omprövning av hyresvillkoren bör få sm plats i 54 och 55 §§,
där nu bestämmelsema om prövning av förstagångshyra i vissa orter finns. Sistnämnda
bestämmelser bör som jag förut har anfört utgå ur hyreslagen.
Jag övergår så till frågan, huravida en
motsvarighet tUl bostadshyresgästens uppsägningsrätt för omprövning av
hyresvUlkoren bör införas även för lokalhyresgäster. Onekligen föreligger vissa
grundläggande skillnader mellan lokalhyra och bostadshyra. Dessa skillnader,
som bl. a. har tagit sig uttryck i att besittningsskyddet inte har getts samma
utformning, har viss betydelse även för frågan om hyresgästens initiativrätt.
Frågan
om valet av skyddsform för lokalhyresgäster har alltsedan hyreslagsreformen år
1968 vid upprepade tillfällen varit föremål för diskussion, senast i samband
med ändringarna våren 1972 i besittningsskyddsproceduren och i övergångsbestämmelserna
till 1971 års ändring i hyresregleringslagen (se prop. 1972: 70 s. 16, CU 1972:
29, rskr 1972:
Prop.
1973: 23 HO
220).
I detta lagstiftningsärende har frågan inte aktualiserats av remissinstanserna
I vidare mån än att Hyresgästemas riksförbund fört fram tanken att hyresnämnd
skulle få bestämma vad som är en lokals marknadsvärde. I överensstämmelse med
den ståndpunkt jag intog i lagstiftningsärendena våren 1972 finner jag inte
anledning att nu ompröva valet av skyddsform för lokalhyresgäster. Den
bedömning av en lokals marknadsvärde som utgör ett led vid prövningen av
hyresgästens ersättningsanspråk är en värdering av i princip samma typ som
förekommer exempelvis i expropriationsmål och bör ankomma på fastighetsdomstol
och inte på hyresnämnd. Jag kommer emellertid att uppmärksamt följa utvecklingen
på lokalhyresmarknaden för att ta upp frågan om skyddsform tUl förnyat
övervägande om så skulle visa sig behövligt.
Den fråga som först inställer sig är om de
principiella skillnader som finns mellan upplåtelseformer med direkt
besittningsskydd och sådana med indirekt besittningsskydd motiverar att
initiativrätt inte införs vid de senare upplåtelseformerna. Både Sveriges
advokatsamfund och Malmö tingsrätt synes mena att så skulle vara fallet. Jag
kan inte dela den meningen. Den inskränkning i parternas avtalsfrihet som den
föreslagna uppsägningsrätten innebär får enligt min mening anses vara mycket
måttlig. Jag vill i sammahanget erinra om bestämmelserna i 8 kap. 27 § och i 64
§ hyreslagen om jämkning m. m. av otUlbörliga avtalsvUlkor. Dessa bestämmelser
kan ur vissa synpunkter sägas innefatta en ännu mera långtgående Inskränkning
1 avtalsfriheten. Det bör dessutom betonas att det nu aktuella förslaget inte
syftar till annat eller mera än att skapa garantier för att hyresgästen får
ersättning för sina förluster, om han tvingas flytta för att undgå ett vederlag
som framstår som oskäligt.
Både fastighetsägarförbundet och Malmö tingsrätt
synes vilja göra gällande att det inte skulle finnas behov av den föreslagna
initiativrätten för lokalhyresgäst, bl. a. med hänsyn till den ändring i övergångsbestämmelserna
till 1971 års ändringar i hyresreglerlngslagen som nyligen har antagits.
Den åberopade övergångsregleringen, som återfinns i
punkt 6 a i övergångsbestämmelsema, mnebär i sina huvuddrag att lokalhyresgäst,
som för fortsatt förhyrning efter den 1 oktober 1972 gått med på betydande
hyreshöjning, har möjlighet att hos hyresnämnden begära att hyran skall trappas
upp tUl den överenskomna nivån successivt, dock högst under fyra år räknat från
den 1 oktober 1972. Beträffande de närmare detaljema av övergångsregleringen
hänvisas till lagtexten (SFS 1972: 251).
Otvivelaktigt har den åsyftade övergångsregleringen
fått avsedd verkan, nämligen att i fall där lokalhyresgäst träffat avtal om
betydande hyreshöjning ge hyresgästen rådrum att successivt anpassa sig till
Prop.
1973:23 Hl
den
nya hyran eller att i lugn och ro se sig om efter annan lokal. Men regleringen
kan inte sägas göra den föreslagna mitiativrätten för lokalhyresgäst obehövUg.
För det första gäller övergångsbestämmelsen bara i fråga om lokaler som var
underkastade hyresregleringen vid utgången av september 1972. Det finns alltså
ett betydande antal lokaler beträffande vilka bestämmelsen över huvud Inte
äger tUlämpning. För det andra hindrar bestämmelsen inte att lokalhyresgästen
såvida han inte flyttar från lägenheten eller träffar överenskommelse om
annan hyra förr eller senare måste betala den hyra som har avtalats, alldeles
oberoende av om denna hyra är marknadsmässig eller ej. Vid prövning av fråga
som avses i övergångsbestämmelsen sker nämligen inte någon prövning från
hyresnämndens sida av skäligheten av den avtalade hyran.
För egen del ser jag frågan om rätt för hyresgästen
att med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för vUlkorsändring som en
fråga om jämställdhet mellan parterna i avtalsförhållandet även när det gäller
lokalhyresförhållanden. De erinringar som framställs mot förslaget kan inte
anses bärande. Jag biträder därför förslaget att Införa rätt även för lokal
hyresgäst att med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för villkorsändring.
På samma sätt och av motsvarande skäl bör även anläggningsarrendator
tillerkännas rätt att säga upp avtalet för vUlkorsändring.
Som framgår av promemorieförslagen och vad jag
förut har anfört leder ett initiativ från nyttjanderättshavarens sida till olika
resultat i fråga om bostadshyresgäst, å ena sidan, samt lokalhyresgäst och anläggningsarrendator,
å andra sidan. För bostadshyresgästens del medför uppsägningen inte att
hyresförhållandet upphör utan endast att en omprövning av vUlkoren skall ske med
ledning av braksvärdereglema. Lokalhyresgästens eller anläggningsarrendatoms
uppsägning däremot leder till att hyresförhållandet upphör, om överenskommelse
om förlängning av avtalet ej träffas. Den nyhet som föresläs är att
hyresgästen eller arrendatorn, fastän han själv säger upp avtalet, får rätt tUl
ersättning, om han tvingas flytta därför att fastighetsägaren vägrar fortsatt
upplåtelse eller ställer oskäUga villkor för sådan upplåtelse. Vad
Handels-kamramas nämnd och vissa branschorganisationer anför om tillämpningen
av den föreslagna lagstiftningen mot bakgmnden av att lokalhyresmarknaden är
konjunkturkänslig kan jag ansluta mig till.
Hyresgästernas riksförbund har förordat, att en
uppsägningsrätt för hyresgästen vid långtidsavtal skall gälla också för
lokalhyresgäster. Avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen
är emellertid betydligt svårare i det hänseende som nu är i fråga när det
gäller lokaler än beträffande bostadslägenheter. Under alla omständigheter
måste hyresvärden ges samma uppsägningsrätt som hyresgästen. Vid ett lång-
Prop.
1973:23 112
tidsavtal
har emeUertid inte säUan hyrans storlek avpassats med hänsyn tUl hyresperiodens
längd och utsikterna tUl ändring I det aUmänna hyresläget. En uppsägning från
endera parten skulle helt kunna kullkasta de föratsättningar under vUka den
andra parten ingått avtalet. Jag finner därför Inte skäl att föreslå någon
rätt till uppsägning under löpande avtalstid i fråga om lokaler. Skulle tUl följd
av avtalstidens längd och därunder mträffade ändrade förhållanden ett
hyresvUlkor bil stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest
otiUbörligt, kan det jämkas enligt 64 §.
Betäffande
härefter den ordning som bör gäUa, när lokalhyresgäst vUl påkaUa ändring av
hyresvillkoren vid hyrestidens utgång, innebär förslaget i promemoria II följande.
Har hyresgästen sagt upp avtalet och i uppsägningen begärt förlängning av
avtalet på ändrade villkor, skall han inom två månader från uppsägningen hänskjuta
tvisten till hyresnämnden för medling. Han skall därvid ange den ändring som
han önskar i de avtalade villkoren. Gör han inte det, skall nämnden kunna
förelägga honom att precisera sma önskemål. Om hyresgästen å sin sida har
fullgjort vad som sålunda åligger honom, skall hyresnämnden se till att
hyresvärden uppger antingen de vUlkor som han för sin del ställer upp för att
förlänga hyresförhållandet eller orsaken tUl att han inte alls vill medge
förlängning. Hyresnämnden skaU sedan försöka föriika parterna. Kan de inte
enas om förlängning av hyresförhållandet och villkoren för förlängningen,
skall nämnden Inte meddela något beslut utan avskriva ärendet. Hyresgästen blir
då tvungen att flytta, men kan i stället föra talan om ersättning enligt
besittningsskyddsreglerna. Frågor om verkan av hyresgästens eller hyresvärdens
passivitet i vissa fall behandlas särskilt i det följande.
Förslaget
i promemoria II innebär, att lokalhyresgästens uppsägning skall bli
utan verkan bl. a., om han underlåter att inom angiven tid hänskjuta tvisten
till hyresnämnden för medling. I den delen kritiseras promemorieförslaget av
ett par remissinstanser. Sålunda framför fastighetsägareförbundet erinringar
mot att hyresvärden enligt förslaget kommer att kunna under flera månader
hållas i ovisshet om vad som skall ske med anledning av hyresgästens
uppsägning. En olycklig konsekvens av förslaget I denna del är enligt Malmö
tingsrätt att hyresgästen måste säga upp avtalet på nytt, om förhandlingama
leder tUl att hyresgästen önskar flytta. Tingsrätten förordar därför en
huvudregel av Innebörd att hyresgästens uppsägning i nu åsyftade fall skall
gälla och betraktas som avseende hyresavtalets upphörande.
I
fråga om verkan av att lokaUiyresgästen inte anhängiggör tvisten hos hyresnämnden
inom föreskriven tid har man enligt mitt förmenande att välja mellan två
lösningar. Den ena är den som förordas I promemoria II och den
andra den som Malmö tingsrätt förespråkar. TUl stöd för den förstnämnda
lösningen åberopas i promemoria II att den synes
Prop.
1973: 23 113
medföra
mindre risker för rättsförlust för hyresgästen än den andra lösningen. I detta
uttalande kan jag obetingat instämma. Vad som från fastighetsägarförbundet åberopas
mot den ordning som föresläs i promemoria II väger
enligt min mening lätt jämfört med de nyss anförda rättssäkerhetsskälen. Några
svårigheter för lokalhyresgästen att tUlämpa den föreslagna ordningen
föreligger enligt min mening inte. Skulle situationen vara den att
lokalhyresgästen, efter att ha använt sig av sin initiativrätt, vill lämna
lokalen men fastighetsägaren motsätter sig det, får hyresgästen hänskjuta
tvisten till nämnden för medling. Kan parterna inte enas om förlängning av
hyresförhållandet och de nya villkoren, upphör avtalet att gäUa vid hyrestidens
utgång. Skulle mot all förmodan fastighetsägaren inte i denna situation höra av
sig till nämnden (jfr 58 a § tredje stycket hyreslagen i promemoria II), förlängs enligt förslaget visserligen avtalet men på de vUlkor som
hyresgästen önskar. Möjligheten för hyresgästen att träffa överenskommelse om
att avtalet skall upphöra att gälla är då självklart stora. F. ö. är jag inte
övertygad om att det fall som diskuteras är särskUt praktiskt. Lokalhyresgästen
kan lätt undvika att råka m i den angivna situationen genom att i tid ta upp
förhandlingar med hyresvärden och rätta innehållet i sin uppsägning efter
förhandlingsresultatet. Dessutom har jag svårt att föreställa mig att
hyresvärden efter hyresgästens uppsägning skulle motsätta sig en
överenskommelse som befriar honom från risken att betala skadestånd.
Följden av att hyresgästen inte hänskjuter
tvistefrågan tUl hyresnämnden inom den tid som föreskrivs bör, som föreslås i
promemoria II, således vara att uppsägning blir utan verkan.
Motsvarande bör gälla, om hjTcsgästens ansökan avvisas med stöd av de nu
föreslagna bestämmelsema.
Både Malmö tingsrätt och fastighetsägareförbundet
riktar kritik mot det i promemoria II framstäUda förslaget, att
hyresavtalet skall förlängas på de villkor som lokalhyresgästen önskar, om
hyresvärden underlåter att efter föreläggande av hyresnämnden uppge de villkor
som han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller orsaken till att
han vägrar medge förlängning. Fastighetsägareförbundet framhåller bl. a. att
fall kan tänkas där hyresvärdens passivitet är ursäktlig. Den kritik som
framförs av tingsrätten gäller närmast processuella frågor, bl. a. frågan hur
rättsregeln skall kunna projiceras på det enskilda avtalet.
Den bärande tanken bakom den föreslagna
bestämmelsen är att hyresvärden genom att förhala saken inte skall kunna
tvinga fram en avflyttning från lokalhyresgästens sida utan att denne fått
tillfälle att bedöma sina möjligheter att få ersättning. Riktigheten av detta
resonemang lär knappast kunna sättas i fråga. Enligt min mening är den föreslagna
ordningen ett både verksamt och lämpligt medel att få hyresvärden att agera.
Den omständigheten att hyresvärden i något enstaka
8
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 114
undantagsfall
kan ha giltig ursäkt för sin underlåtenhet att iaktta hyresnämndens
föreläggande föranleder inte till annan bedömning. Möjligheten av laga förfall
för den som skall vara verksam har inte i andra sammanhang ansetts böra lägga
hinder i vägen för införande av processuella eller andra frister. De
bestämmelser om förfarandet vid nämnden i ärenden av detta slag som jag kommer
att föreslå i det följande, medför dessutom att laga förfall för hyresvärden
kan beaktas i större utsträckning än enligt promemorieförslaget.
Under hänvisning till vad som har anförts förordar
jag att den I promemoria II
föreslagna ordningen genomförs. För
det fall att hyresvärdens passivitet medför att avtalet skall anses förlängt
på de av hyresgästen fordrade villkoren, bör förlängningen anses som avtal om
fortsatt förhyrning.
Som Malmö tingsrätt anför bör förfarandereglerna i
den blivande lagen om arrendenämnder och hyresnämnder anpassas till de
bestämmelser i hyreslagen om lokalhyresgästs initiativrätt som diskuteras här.
Jag återkommer till frågan i anslutning till förslaget till lag om arrendenämnder
och hyresnämnder. Här skall endast nämnas, att jag med anledning av tingsrättens
yttrande avser att föreslå att hyresnämnden med stöd av bestämmelsen om verkan
av hyresvärdens passivitet skall få fastställa de nya hyresvillkoren. Vidare
kommer jag att föreslå att beslutet skall få överklagas. Härmed torde,
åtminstone till en del, de synpunkter som tingsrätten anför till stöd för
införande av något slags återvin-ningsinstitut vara tUlgodosedda.
Malmö tingsrätt uppehåUer sig tämligen ingående vid
frågan om vUket bud från hyresvärdens sida som skall läggas tUl grund för prövningen
av lokalhyresgästens ersättningsanspråk. Enligt min mening är det rimligt att
han inte utan vidare skall vara bunden vid det bud som han uppger med anledning
av hyresnämndens föreläggande. Avsikten är ju att, när hyresgästen har sagt upp
avtalet för villkorsändring, förlik-ningsförhandlingen skaU komma tUl stånd för
att eventuellt fortsättas sedan ärendet hänskjutits till nämnden. Det synes
därför rimligt att hyresvärden skall kunna få åberopa de vUlkor han har avgett
vid förhandlingarna. De nuvarande bestämmelserna om besittningsskydd vid lokalhyra
torde bygga på detta synsätt (jfr kungörelsen, 1972: 253, om ändring i
instraktionen, 1971: 698, för arrendenämnderna och hyresnämnderna).
Tingsrättens förslag, att ett uppenbart underbud från lokalhyresgästens sida
skall kunna leda till att det skadestånd som han skulle vara berättigad tUl av
hyresvärden jämkas eller faller bort, kan jag inte biträda.
Som nämnts bör motsvarande ordning införas vid
anläggningsarrende. Vad som har anförts i det föregående om lokalhyresgästs
uppsägningsrätt äger motsvarande tillämpning vid anläggningsarrende.
Prop. 1973:23 115
13.3
Avtal med obestämd hyra m. m.
Hyran och andra villkor bestäms enligt hyreslagen
frånsett bestämmelserna om prövning av förstagångshyra och jämkning av otillbörliga
avtalsvillkor helt fritt genom överenskommelse mellan hyresvärden och
hyresgästen. Någon skyldighet för parterna att träffa definitiv uppgörelse om
hyrans storlek för hela hyrestiden föreligger inte utan de kan komma överens om
att hyran tills vidare skall utgå med visst preliminärt belopp i avvaktan på
att den slutliga hyran bestäms. Vidare förekommer att hyrans storlek knyts till
visst index, t. ex. konsumentprisindex, eller att hyresvärden förbehåller sig
att på grund av ändringar i det aUmänna hyresläget få ensidigt höja hyran.
I promemorian anförs att systemet med
preliminärhyror i flera avseenden är ofördelaktigt för hyresgästen, särskilt i
de fall då krav framställs flera år efter Inflyttningen eUer när det riktas
mot hyresgäst som redan har flyttat frän lägenheten. I promemorian föreslås att
i hyreslagen införs en bestämmelse av innehåll att hyresgäst, om hyran har
utgått med visst belopp under viss tid, inte i efterhand är skyldig att utge
högre hyra för samma tid. Bestämmelsen föreslås gälla endast bostadslägenheter.
Inte heller bör enligt promemorian bestämmelsen omfatta ersättning för värme
och varmvatten och kostnad för vatten och avlopp.
Förekomsten av indexklausuler och andra
bestämmelser i hyresavtal om rätt för hyresvärden att ensidigt höja hyran
utgör, som framgår av det förut anförda, en grund för promemorians förslag att
hyresgäst skall få säga upp avtalet för villkorsändring. Frånsett förslaget om
förbud mot retroaktiv hyra behandlas däremot inte frågan om tillåtligheten av
sådana avtalsbestämmelser i promemorian.
Promemorians förslag att hyresgäst inte skall vara
skyldig att betala retroaktiv hyra i vissa fall lämnas 1 allmänhet utan erinran
under remissbehandlingen. I anslutning till frågan om rätt för
bostadshyresgäst att få tUl stånd en omprövning av hyresvillkoren har
emellertid ett par remissinstanser tagit upp frågan om indexklausuler vid avtal
om hyra av bostadslägenhet. Som framgår av dessa yttranden har i praxis sådana
klausuler i vissa fall underkänts som oförenUga med braksvärdeprincipen.
Hyresnämnden för Malmöhus län anför att, om hyresgästen får rätt att säga upp
avtalet för villkorsändring, de tidigare skälen för att underkänna
indexklausuler inte längre är tUlämpliga. Nämnden framhåller emellertid
samtidigt att allvarliga erinringar kvarstår mot sådana klausuler, som enligt
nämndens förmodan kan komma att bil vanliga. Hyresgästernas riksförbund
Ifrågasätter om det Inte skulle vara riktigast att helt underkänna klausuler
som är oförenUga med braksvärdesystemet.
Prop.
1973: 23 116
Frågan om tillåtlighet av bestämmelser om
preliminär hyra är bara en del av den större frågan om tUlåtligheten av
indexklausuler eller över huvud taget av avtalsbestämmelser som ger hyresvärden
rätt att ensidigt höja hyran. Vad som brakar benämnas preliminär hyra är inte
annat än en å contobetalning av den hyra som hyresvärden i avtalet har getts
rätt att framdeles bestämma ensidigt. Ibland väljs I stället den konstraktionen
att viss hyra avtalas med rätt för hyresvärden att utan att behöva säga upp
avtalet för villkorsändring höja hyran med retroaktiv verkan. Oavsett vUken
rättslig konstruktion som har valts är situationen den att hyran för
lägenheten inte är på förhand bestämd till sin storlek under längre eller
kortare tid. Jag vill därför först ta upp frågan om det inte finns skäl att
införa generellt förbud mot indexklausuler och andra avtalsbestämmelser som
innebär att hyran inte är bestämd till sitt belopp på förhand. Jag uppehåller
mig därvid i första hand vid avtal om hyra av bostadslägenhet.
Som anförs I promemoria II finns
inte någon index som är helt lämplig när det gäUer hyresavtal. I brist på sådan
anknyts hyran ofta tUl konsumentprisindex. Det är emellertid uppenbart att
denna, som är avpassad för helt andra ändamål, är en föga lämplig mätare av
kostnadsläget när det gäller hyreslägenheter. En hyressättning som över en
följd av hyresperioder sker med hjälp av en Indexklausul utan att denna blir
föremål för omprövning kan lätt komma i strid med braksvärdeprincipen,
eftersom den leder till att hyran följer penningvärdets förändringar utan
hänsyn tUl ändringar I lägenhetens braksvärde till följd av förslitning och nya
standardkrav.
Förslaget om en initiativrätt för hyresgästen
medför visserligen att denne kan få en omprövning av Indexklausulen tUl stånd.
Samtidigt medför emeUertid förslaget viss risk för att hyresgäster okritiskt
godtar indexklausuler i tanke att de lätt kan få tUl stånd en omprövning, om
klausulen leder till en oriktig hyresnivå. Eftersom det krävs uppsägning för
att fä en omprövning till stånd, kan man befara att många hyresgäster skulle
tUl följd av indexklausuler få för hög hyra av den anledningen att de inte
förstår eUer kommer sig för att ta tillvara sin rätt, medan tvärtom en mera
regelmässig omprövning av indexklausuler hos hyresnämnderna skulle leda tUl en
onödig arbetsbelastning på dessa.
Den praktiska funktionen som en indexklausul fyller
vid normala avtal, nämligen att hyresvärden kan få tUl stånd en hyreshöjning
som föranleds av ökade kostnader utan en individuell uppsägning av varje
enskilt hyresavtal, bör enligt min mening I stället tillgodoses genom ett
system med överenskommelser om hyressättningen mellan hyresmarknadens
partsorganisationer. I fråga om långtidsavtal rörande bostadslägenhet kan en
indexklausul vara praktisk också i det enskilda fallet. Jag finner emellertid
inte skäl att i förevarande hänseende göra skillnad meUan normala avtal och
långtidsavtal när det gäller bostadslägenheter.
Prop.
1973:23 117
Vad jag nu har anfört om indexklausuler gäller med
än större styrka andra avtalsbestämmelser som ger hyresvärden rätt att ensidigt
höja hyran. Här finns i regel inte ens någon norm för beräkning av hyran utan
hyresgästen är mer eller mindre utlämnad åt hyresvärdens gott-fkmande.
Jag
föreslår därför att tiUämpnlngen av indexklausuler och över huvud taget av klausuler
som medför att hyran inte är på förhand bestämd förbjuds när det gäller
bostadslägenheter. Ett sådant förbud får självfallet inte hindra vare sig att
hyran ändras med hänsyn till ändringar i kostnaderna för värme, vatten,
avlopp, elektricitet och liknande eller att hyresändring får ske på grandval av
överenskommelse mellan hyresvärden eller hans organisation och organisation av
hyresgäster.
Förbudet
mot klausuler av det slag som diskuteras här torde lämpligen kunna komma till
uttryck genom en bestämmelse av innehåll att hyran frånsett vissa närmare
angivna delposter skall vara till beloppet bestämd i avtalet. Häri får anses
ligga att hyran skall utgå med visst i avtalet angivet belopp för hela
hyrestiden eller med på förhand bestämda belopp under närmare angivna delar av
hyrestiden. Överenskommelser om preliminär hyra i den förut angivna meningen
blir liksom indexklausuler och förbehåll om rätt för hyresvärden att höja hyran
ensidigt utan föregående uppsägning inte gUtiga. Någon särskild bestämmelse
om förbud mot retroaktiv hyra som föreslås i promemorian behövs därför inte.
Har
hyran bestämts i strid med den förordade bestämmelsen bör hyran utgå med
belopp som är skäligt med hänsyn främst till partemas avsikter och övriga
förhållanden, när avtalet träffades. SkuUe i avtalet ha tagits in en
indexklausul får bestämmelserna i regel anses innebära att hyran skall utgå med
det belopp som skuUe ha utgått med tillämpning av indexklausulen när avtalet
ingicks. I dessa faU bör man således bortse från den höjning av hyresbeloppet
som tUlämpning av indexklausulen skulle ha medfört efter avtalets ingående.
Innebär avtalet att hyran endast är preliminärt bestämd, bör de förordade
bestämmelsema leda till att den överenskomna preliminärhyran är hyran för
lägenheten. Förbehåll om rätt för hyresvärden att ensidigt höja utgående hyra
bör bli verkningslöst.
I de exempel som har anförts har parternas avsikt
kunnat utrönas. Skulle det undantagsvis inträffa att det inte kan utredas vad
parterna har avsett såvitt gäUer hyrans storlek, bör hyran kunna bestämmas med
ledning av hyressättningsbestämmelserna i 48 §.
Det bör i första hand ankomma på
fastighetsdomstolen att på särskild talan av endera parten pröva med vilket
belopp hyran skall utgå, när avtal har träffats i strid med det tfrågakomna
förbudet. Hinder bör emellertid inte föreligga för hyresnämnd att med
bortseende från frågan om storleken av den utgående hyran bestämma den framtida
hyran i sam-
Prop. 1973:23 118
band
med prövning av förlängnings- eller villkorstvist som har hänskjutits till
nämnden. Självfallet bör hyresnämnden vara oförhindrad att medla i tvist om
storleken av utgående hyra i de fall som diskuteras här.
När det gäller lokalhyresavtal är det f. n. mera
vanligt både med långtidsavtal och indexklausuler än i fråga om
bostadslägenheter. Partsorganisationerna har utarbetat indexklausuler för
långtidskontrakt vid lokalhyra. Jag ser inte något skäl att bryta den praxis
som sålunda har utbildat sig i fråga om lokaler. Vid avtal på exempelvis ett år
om lokalhyra kan väl invändningar anföras mot indexklausuler på samma grunder
som i fråga om bostadshyra. Jag finner emellertid inte heller i fråga om
lokalhyresavtal skäl att göra skillnad mellan avtal pä kortare och längre
hyrestider när det gäller indexklausuler, utan sådana bör vara till-låtna i
båda fallen. Eftersom det inte torde vara möjligt att från varandra avgränsa
avtalsklausuler som lämnar hyran obestämd, bör förbud mot klausuler, som medför
att hyran inte är pä förhand bestämd, begränsas att gälla bara avtal om hyra
av bostadslägenhet.
Promemorian upptar också fOrslag tUl bestämmelser
som syftar till att minska olägenheterna för bostadshyresgäster av att
hyreshöjning kan komma att bestämmas av myndighet i efterhand. Något förbud mot
sådan höjning bör inte Införas. Jag biträder det i promemorian framställda
förslaget att myndighet som medger retroaktiv hyreshöjning skall få rätt att,
närmast efter förebild av 20 § första stycket hyresregleringslagen,
diskretionärt medge hyresgästen anstånd med betalningen av hyreshöjningen.
Någon erinran mot förslaget i denna del har inte gjorts vid remissbehandlingen.
Anledning saknas enligt min mening att, som Malmö
tingsrätt föreslår, öppna möjlighet för hyresgäst att föra särskUd talan mot
beslut varigenom begärt betalnlngsanstånd vägrats.
I det följande avsnittet återkommer jag till frågan
om retroaktiv höjning av hyran i samband med förlängningstvist, när
hyresvärden har dröjt med att lämna avflyttningsmeddelande.
13.4
Tid för avlämnande av avflyttningsmeddelande
De nuvarande bestämmelserna om
besittningsskyddsproceduren på bostadssektom innebär att hyresvärden skall
lämna hyresgästen avflyttningsmeddelande för att hyresgästen skall bli skyldig
att flytta från lägenheten efter uppsägning från hyresvärdens sida. Som jag
har anfört förut bör denna ordning behållas. Emellertid medför
besittningsskyddsbestämmelserna att hyresvärd som sagt upp hyresavtalet kan
dröja med att lämna avflyttningsmeddelandet utan nämnvärd olägenhet för egen
del. Som framhålls i promemorian är denna ordning, sedd ur hyresgästernas
synpunkt, mindre tUlfredsställande.
Prop.
1973: 23 119
I promemorian avvisas tanken på att införa en
frist, räknad från avtalstidens slut, inom vUken avflyttningsmeddelandet skall
lämnas. Skälet är att en sådan ordning inte skulle vara förenUg med förslaget
om rätt för bostadshyresgäst att säga upp avtalet för villkorsändring. Den lösning
som förordas i promemorian kan sägas verka mera indirekt. Genom att de nya
hyresvUlkoren enUgt promemorieförslaget i princip inte blir gällande för tid
före avflyttningsmeddelandet, skall hyresvärdarna sporras att i ett tidigt
stadium lämna sådant meddelande. En följd av den ordning som föreslås i
promemorian är att hyresgästen som regel inte behöver riskera att betala
retroaktiv hyreshöjning för tiden mellan den närmast föregående hyresperiodens
utgång och avflyttningsmeddelandet.
Flera remissinstanser däribland hyresrådet och
Hyresgästernas riksförbund anser att en frist för avlämnande av
avflyttningsmeddelande bör föredras framför den ordning som föreslås i
promemorian.
Syftet med den ifrågasatta lagändringen är
tvåfaldigt. Promemorieförslaget vill undvika dels att hyresgästen drabbas av
mera betydande retroaktiv hyreshöjning, dels att han under längre tid hålls i
ovisshet om innebörden av en uppsägning från hyresvärdens sida. Det är helt
klart att, som Hyresgästernas riksförbund påpekar, den ordning som föreslås i
promemorian inte tillgodoser det senare önskemålet. Enligt min mening är det
dessutom tveksamt om den valda lösningen medför någon större vinning för
hyresgästens del genom minskningen av de belopp som kan komma att utgå
retroaktivt. Som framhålls av ett par remissinstanser utgör de hyreshöjningar
som i förekommande fall belöper pä tiden mellan hyresperiodens utgång och
avflyttningsmeddelandet ett mindre problem.
Allvarligare, sett från hyresgästens synpunkt, är
de krav pä högre hyra som kan ackumuleras under den tid villkorsfrågan är
beroende på prövning. Enligt min mening står således inte mycket att vinna med
den lösning som förordas i promemorian. Över huvud taget ställer jag mig
tveksam till om problemet med retroaktiva hyreskrav i samband med förlängningstvist
kan ges en helt tUlfredsstäUande lösning genom jämkning av bestämmelserna om
avflyttnlngsmeddelande.
Kvar står emeUertid önskemålet att en hyresgäst,
som har sagts upp av hyresvärden för avflyttning eller villkorsändring, inte
skall under lång tid få sväva i ovisshet om verkan av uppsägningen, därför att
hyresvärden underlåter att lämna avflyttningsmeddelande. Som jag anförde nyss
är den ordning som föreslås I promemorian inte tUlfredsställande från denna
synpunkt. Också systemet med den frist för avlämnade av avflyttningsmeddelandet
medför oundgängligen att hyresgästen under viss tid efter uppsägningen kommer
att sväva i ovisshet om verkan av uppsägningen. En utväg att tiUgodose
hyresgästens intresse av att tidigt få veta om uppsägningen kommer att
fullföljas eller inte är att kräva
Prop.
1973: 23 120
att
avflyttningsmeddelandet skall lämnas I uppsägningen eller i samband med denna.
En motsvarande ordning gäller efter lagändring våren 1972 I fråga om lokalhyra
(se SFS 1972: 252). Samma ordning tiUämpas I viss utsträckning i praxis när
det gäller bostadshyra. Att framtvinga en sådan ordning på bostadsmarknaden
synes mig emellertid mindre välbetänkt. Den nuvarande ordningen lämnar utrymme
för förhandlingar mellan uppsägningen och den tidpunkt då fristen för hyresgästen
att hänskjuta frågan till hyresnämnden börjar löpa. Det bör alltjämt stå i
hyresvärdens val att åstadkomma sådant utrymme i fråga om bostadshyra, där
nämnda frist är endast tre veckor. Om man vill förbättra hyresgästens
ställning i det hänseende som nu är i fråga vilket enligt min mening bör
göras står valet mellan den orditing som föreslås I promemorian och det av
vissa remissinstanser förordade systemet med en frist för avlämnande av
avflyttningsmeddelande.
Mot
att ålägga hyresvärden skyldighet att inom viss tid lämna av-
fl-..*-t-ri..>r'..,.Ac.1r,ryr1r. ttJ/ Ö Tranf-Trr- nt+ Tir,r,caftninapn
pnnarc f ö rfaller å he-
ropas
i promemorian att en sådan ordning inte passar ihop med förslaget om rätt för
hyresgästen att säga upp hyresavtalet för villkorsändring. En sådan uppsägning
kan självfaUet inte tillåtas förfalla på grand av hyresvärdens passivitet.
Denna invändning bortfaller emellertid, om som jag har föreslagit i det
föregående hyresgästens uppsägning för omprövning av hyresvUlkoren inte skall
gäUa för avflyttning. I så fall skall självfallet inte hyresvärden heller lämna
något avflyttningsmeddelande. Jag har i stället föreslagit att hyresgästen
skall ha att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom viss tid för att bevara
verkan av uppsägningen.
Sammanfattningsvis anser jag att systemet med en
frist inom vilken avflyttningsmeddelandet skall lämnas är att föredra framför
promemorieförslaget när det gäller att försöka nedbringa den tid under vilken
hyresgästen inte vet om hyresvärdens uppsägning kommer att fullföljas. Jag vill
peka på att den ifrägakomna ordningen, som bl. a. bör innebära att
uppsägningen blir utan verkan om tiden inte iakttas, även har den fördelen att
den skingrar den tveksamhet som f. n. råder i frågan hur länge en av
hyresvärden gjord uppsägning gäller, när den inte följs av
avflyttningsmeddelande.
I överensstämmelse med vad som anförts föreslår jag
att i hyreslagen införs en bestämmelse av innehåll att hyresvärd, som säger upp
avtal om hyra av bostadslägenhet, är skyldig att inom viss tid lämna
hyresgästen avflyttningsmeddelande vid äventyr att uppsägningen annars är utan
verkan. Tiden, som bör anknytas, inte till uppsägningen utan till avtalstidens
utgång, kan lämpligen bestämmas tUl tre månader. Den föreslagna regeln bor
inte gälla om hyresgästen före utgången av tremånaders-fristen avflyttar eller
ändå hänskjuter tvisten tUl hyresnämnden. Därigenom får partemas behov av
skäligt rådrum för förhandlingar anses tUlgodosett. Bestämmelserna om den tid
inom vilken hyresvärden skall
Prop. 1973: 23 121
lämna
avflyttningsmeddelandet i vissa fall och verkan av hans passivitet bör föras in
i 49 §.
Motsvarande
ändring bör ej göras i fråga om besittningsskyddsproceduren vid jordbruks- och
bostadsarrende (9 kap. 10 §, jfr 10 kap. 6 § JB). I dessa fall gäller nämligen
arrendatorns uppsägning för villkorsändring också för avflyttning och jordägaren
bör ej kunna göra sådan uppsägning utan verkan genom att ej lämna
avflyttningsmeddelande. Att, som Svea hovrätt ifrågasatt, ge olika regler för
jordägarens resp. arrendatorns uppsägning skulle enligt min mening leda till
ett alltför komplicerat regelsystem.
13.5
Besittningsskyddet beträffande tjänstebostäder m. m.
Hyresgästens besittningsskydd är och måste för
övrigt vara förenat med vissa inskränkningar. Dessa kommer i hyreslagen till
uttryck genom reglema om s. k. besittningsskyddsbrytande grunder. Dessa regler
innebär en avvägning mellan hyresgästens intresse att bo kvar i lägenheten och
fastighetsägarens behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenheten på
annat sätt. Denna avvägning är vansklig att genomföra när den skall uttryckas
i lagregler, som måste täcka vitt skilda situationer. Allmänt synes man
emellertid vara ense om att den ram för prövningen i det enskilda fallet som
dras upp genom hyreslagens katalog över besittningsskyddsbrytande grander
innefattar en i stort sett lämplig avvägning mellan de Intressen som här står
mot varandra.
Den
kritik som framförts mot utformningen av de besittningsskyddsbrytande
granderna gäller bl. a. besittningsskyddet beträffande tjänstebostäder som
upplåtits åt bl. a. anställda för skötsel och tillsyn av fastighet. Sålunda
har framhållits att de nuvarande bestämmelserna fått en alltför kategorisk
utformning i det att de inte i någon situation medger att ett i avtalet intaget
avflyttningsförbehåll blir utan verkan så att hyresgästen/arbetstagaren skulle
få behålla lägenheten trots att han lämnar sin anställning.
Promemorieförslaget
innebär i princip att tjänstebostäder som upplåtits åt anställda för skötsel
och tillsyn av fastighet eller personer anställda inom lantbruket rättsligt
jämställs med personalhyresbostäder beträffande vilka hyresförhållandet ej
varat längre än tre år. I enlighet härmed skall hyresgästen/arbetstagaren vara
skyldig att avflytta från lägenheten när anställningen upphör endast om
hyresvärden har saklig grund för uppsägning av hyresförhållandet. Förslaget har
i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Sveriges fastighetsägareförbund
avstyrker dock förslaget i fråga om fastighetsskötarbostäder.
Fastighetsan-stäUdas förbund vill för sin del förorda en lösning som innebär att
de båda kategorierna tjänstebostäder i alla avseenden blir att jämställa med
vanliga personalhyresbostäder i det att hyresvärden måste kunna åbe-
Prop.
1973: 23 122
ropa
synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet, när det har varat längre än
tre år. Starkt kritiska mot förslaget i vad det avser tjänstebostäder Inom
lantbruket är Svenska lantarbetareförbundet och Skogs-och
lantarbetsgivareföreningen. Kritiken går sammanfattningsvis ut på att den
föreslagna ordningen innebär en allvarlig risk för att de bästa
tjänstebostädema i anslutning till arbetsplatserna inom lantbraket undandras
de anställda, som i stället blir hänvisade att bo i ett sämre bostadsbestånd
på arbetsplatsen eller utanför denna.
Inledningsvis kan vara anledning att understryka
att promemorieförslaget inte tar sikte på sådana fall då tjänstebostad är så
beskaffad att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över den för
upplåtelse åt anstäUd. Detta följer av den föreslagna ändrade utformningen av
46 § 7. Även den som är anställd inom lantbruket eller för skötsel och tillsyn
av fastighet bUr alltså enligt promemorieförslaget skyldig att efter uppsägning
från anställningen utan vidare prövning flytta i enlighet med avflyttningsförbehåll
i hyresavtalet, om bostaden är av denna särskUda karaktär. Hyresvärden måste
visserligen visa att anställningen är av sådan art som anges i 46 § 7 sista
ledet för att den anställde skall vara skyldig att flytta utan särskUd
prövning. Ofta torde det emellertid inte vara förenat med några större
svårigheter att visa att anställningen är av denna särskilda art. Är lägenheten
försedd med särskilda anordningar som möjliggör eller i avsevärd män
underlättar den anställdes arbete, t. ex. bevaknings- eller alarmanordnlng,
torde det få anses utgöra ett starkt Indicium för att anställningen är av
angiven art.
Promemorieförslaget har emellertid sin största
betydelse i de fall där anställningen inom lantbruket eller för skötsel och
tillsyn av fastighet inte är sådan som anges i 46 § 7 sista ledet. Den
automatik som finns inbyggd i de nuvarande bestämmelserna föresläs ersatt av en
prövning i varje särskUt fall, vid vilken hyresvärdens/arbetsgivarens intresse
av att kunna disponera över bostadslägenheten skall vägas mot hyresgästens
intresse av att bo kvar trots att han slutat sin anställning.
För egen del anser jag lämpligt att öppna möjlighet
till en avvägning mellan parternas motstående intressen när det gäller
lägenheter som har hyrts ut tUl anställd för skötsel och tillsyn av fastighet.
Jag grundar denna uppfattning främst på det förhåUandet att det äldre systemet
med särskilda portvaktslägenheter i huvudsak har upphört och att därför
sambandet mellan anställningen och bostaden har tunnats ut väsentligt. Situationen
kan ofta vara den att när någon som varit anställd för skötsel eller tillsyn
av fastighet lämnar sin anställning någon lägenhet inte behöver disponeras för
den som i fortsättningen skall sköta dessa sysslor eller att dennes behov av
lägenhet kan tUlgodoses på annat sätt. Jag ansluter mig därför till det i
promemorian framlagda förslaget.
Förslaget har inte den innebörden att
fastighetsägaren skulle ha mindre möjligheter än hittiUs att disponera över
lägenhet som verkli-
Prop. 1973: 23 123
gen
behövs för anställd som är satt att sköta eUer tillse fastighet. Om situationen
är den att fastighetsägaren behöver lägenheten för sådant ändamål, bör
besittningsskyddet brytas. En uppgift från hyresvärden att lägenheten skall
hyras ut till fastighetsskötare och att annan lägenhet inte finns tillgänglig
för detta ändamål torde i allmänhet få tagas för god, om den inte ter sig
osannolik. Detta kan också uttryckas så att hyresgäst som anställts för
skötsel och tUlsyn av fastighet och som lämnat anställningen skall vara skyldig
att flytta från lägenheten endast om hyresvärden har saklig grand för
uppsägning av hyresförhållandet.
Jag återkommer i det följande till frågan om den
närmare utformningen av lagtexten.
Som anförs i promemorian synes det föra för långt
att göra bestämmelsema om personalhyresbostäder, beträffande vilka
hyresförhållandet har varat längre än tre år, tillämpliga på hyresförhållande
som beror av anställning för skötsel och tillsyn av fastighet. Jag är därför
inte beredd att biträda det förslag som Fastighetsanställdas förbund för fram.
Jag övergår härefter tUl att behandla de fall där
hyresförhållandet beror av anställning inom lantbraket. Av den remisskritik som
Svenska lantarbetareförbundet och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen anför
mot promemorieförslaget i denna del framgår att helt andra synpunkter måste
anläggas på frågan om besittningsskyddet beträffande lantbrukets
tjänstebostäder än i fråga om fastighetsskötarlägenheter. Att såväl
arbetstagare- som arbetsgivaresidan är kritiska mot förslaget ger kritiken
särskUd tyngd. Jag är därför inte beredd att tillstyrka promemorieförslaget i
denna del. Lantarbetareförbundet skisserar en lösning som innebär att
besittningsskyddet vid lantarbetarbostäderna skulle utformas som ett slags
företrädesrätt till andra bostadslägenheter som hyresvärden/arbetsgivaren
eventuellt förfogar över. En sådan lösning är dock inte lämplig från vare sig
praktiska eller principiella utgångspunkter. Någon ändring i förhållande tUl
vad som gäller nu bör således inte göras i fråga om tjänstebostäder för
anställda inom lantbruket.
Beträffande den närmare utformningen av den här
föreslagna regleringen får jag anföra följande. Vid remissbehandlingen har
från flera håll uttryckts önskemål om att punktindelningen i 46 § behålls oförändrad.
Även om jag har viss förståelse för denna inställning, anser jag att de av mig
förordade bestämmelserna om fastighetsskötarbostäder i klarhetens intresse,
bör tas upp i en särskild punkt mellan de nuvarande punkterna 7 och 8 i 46 §.
Mot utformningen av den i promemorian föreslagna lagtexten, som har 46 § 8
första ledet som förebild, invänder ett par remissinstanser att den lägger
tyngdpuiticten vid hyresgästens/arbetstagarens intressen, medan man i
motlvuttalandena i promemorian ställt hyresvärdens/arbetsgivarens intressen i
förgrunden. I kravet på att det inte får vara "obilligt" mot
hyresgästen att han får flytta
Prop.
1973: 23 124
på
grand av avflyttningsförbehåll, när anställningen upphör, ligger, som jag
antytt i det föregående, att hyresvärden skall ha ett sakligt skäl för att
upplösa hyresförhåUandet. Motsvarande Innebörd har den som förebUd använda
regeln I 46 § 8 första ledet. Den I promemorian förordade lagtexten får med
hänsyn härtill anses godtagbar. Den ifrägakomna bestämmelsen bör därför,
såvitt gäller fastighetsskötarbostäderna, utformas i överensstämmelse med vad
som föreslås i promemorian.
Några remissinstanser uppehåller sig vid frågan om
vilken betydelse som i detta sammanhang bör tillmätas grunden för att
arbetsanställningen har upphört eller skall upphöra. Uppenbarligen öppnar de
föreslagna bestämmelserna viss möjlighet för de tillämpande myndigheterna att
beakta sådana förhållanden. I normala fall bör dock enligt min mening stor
försiktighet iakttas när det gäller att tillmäta anledningen till
anställningens upphörande någon mera väsentlig betydelse (jfr prop. 1967: 141
s. 100).
Bl.
a. Närinjislivets byggnadsdelegation efterlvser uttalanden om giltigheten av
överenskommelse om avstående från besittningsskydd då fråga är om
besittningsskyddade tjänstebostäder. Detta önskemål är jag inte beredd att
tillmötesgå. Frågan i vad mån sådan överenskommelse bör godkännas får i nu
åsyftade faU liksom annars övervägas av hyresnämnden med beaktande av
omständigheterna i det enskilda fallet.
Jag övergår härefter tUl att behandla vissa andra
frågor rörande besittningsskyddet inom bostadssektorn som tagits upp i
promemorian.
Enligt
46 § första stycket 6 har hyresgästen inte rätt till förlängning av
hyresförhållandet, när avtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller
lägenhet som upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant
intresse att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta. Från
hyresgästhåll har tidigare framförts önskemål om förstärkning av
besittningsskyddet beträffande lägenhetstyper av det slag som bestämmelsen
avser. I promemorian anförs att rättstillämpningen numera torde i allt
väsentUgt motsvara statsmakternas intentioner, när bestämmelsen tillkom.
Enligt promemorian saknas därför anledning att ändra bestämmelsema.
Vad
som anförs i promemorian i denna del har godtagits eller lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen. Också jag är av den uppfattningen att någon lagändring
inte är påkallad nu.
Frågan
om besittningsskyddet beträffande personalhyresbostäder, dvs. sådana bostäder
som avses i 46 § första stycket 8, har behandlats av riksdagen. Sålunda har i
en motion, 1971: 653, yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemstäUa om
sådan utformning av nämnda lagram att besittningsskyddet för
personalhyresbostad efter tre års anställning blev ovillkorligt. I motionen
hävdades att domstolama vid tillämpningen av uttrycket "synnerliga
skäl" främst tagit hänsyn till företagarens behov av anställda. I
överensstämmelse med lagutskottets utlåtan-
Prop. 1973:23 125
de
(LU 1971: 7) beslutade riksdagen att motionen inte skulle föranleda någon
riksdagens åtgärd. Avgörande var därvid att översyn av hyreslagstiftningen
förestod.
I promemorian framhålls bl. a. att enighet har
uppnåtts inom hyresrådet om att lagändrmg f. n. inte är påkallad och att även
hyresgäströrelsens representanter i rådet har funnit nuvarande praxis Innebära
en frän hyresgästsynpunkt godtagbar rättstillämpning. Under hänvisning tUl
detta föreslås i promemorian inte någon lagändring på denna punkt.
Jag delar, liksom remissinstanserna, denna
uppfattning. Frågan bör emellertid, som framhålls I promemorian, följas med
uppmärksamhet. Skulle det därvid visa sig att det utbildas en praxis som
strider mot statsmaktemas intentioner såvitt gäller besittningsskyddet
beträffande personalhyresbostäder, får bestämmelserna tas upp tUl förnyat
övervägande.
I
45 § andra stycket föreskrivs att överenskommelse i särskilt upprättad
handling mellan hyresvärd och hyresgäst om att hyresrätten mte skall vara
förenad med rätt tUl förlängning gäller. Har överenskommelsen träffats Innan
hjrresförhåUandet varat längre än nio månader i följd, dvs. innan
besittningsskyddet ännu uppkommit, är den dock gUtig endast om den godkänts av
hyresnämnden. I särskild kungörelse (SFS 1968: 514; numera ersatt av SFS 1971:
934) har hyresvärd ålagts skyldighet att anmäla till hyresnämnden, när
överenskommelse om avstående från rätt till förlängning av hyresavtal har
träffats sedan hyresförhållandet varat längre än nio månader I följd.
Samtidigt har också föreskrivits skyldighet för hyresnämnd att upprätta särskild
förteckning över sådana anmälningar och över ärenden om godkännande av överenskommelser
om avstående från besittningsskydd.
I promemorian uttalas på grundval av uppgifter som
har inhämtats från hyresnämnderna att ingenting tyder på att den avtalsfrihet
som hyreslagen innebär på denna punkt skulle ha missbmkats. Enligt promemorian
saknas därför anledning att se över bestämmelserna om avstående av
besittningsskydd. I promemorian föreslås i anslutning härtiU att föreskrifterna
om anmälningsskyldighet och registrering upphävs.
Inte heller vad som anförts i promemorian i denna
del har i allmänhet mött någon erinran vid remissbehandlingen. Bl. a. samtliga
hyresnämnder som har yttrat sig över promemorian tillstyrker förslaget att
1971 års kungörelse upphävs. Endast en remissinstans. Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms bostadsförmedling, avstyrker förslaget.
För egen del ansluter jag mig till den i
promemorian framförda uppfattningen att 1971 års kungörelse och dess
föregångare får anses ha fyllt sin funktion att ge underlag för att bedöma
följderna av avtalsfriheten på detta område. Kungörelsen bör därför, som
föresläs, kunna upphävas.
Prop. 1973: 23 126
13.6
Hyresnämndernas kompetens m. m.
När de nuvarande hyresnämnderna inrättades år 1968
underströk chefen för justitiedepartementet betydelsen av att hyresmarknaden
tillfördes en kvalificerad, statUg nämndorganisation som i relativt obundna
former kunde vara verksam för att bilägga hyrestvister, innan de drogs inför
domstol (prop. 1967: 171 s. 14). Stor vikt lades vid att hyrestvis-tema ofta
kräver ett relativt snabbt avgörande. Betydelse tillmättes också
kostnadssynpunkten (prop. 1967: 141 s. 170).
Utan tvivel har det av handläggningsregler tämligen
obundna hyresnämndsförfarandet lett till att hyrestvisterna i första Instans
har kunnat lösas förhållandevis enkelt, snabbt och billigt. Som regel har
också parterna godtagit hyresnämndernas avgöranden. Att den nuvarande ordningen
för handläggning och prövning av hyrestvister i första Instans i allt
väsentligt infriat de förhoppningar man hade vid 1968 års reform av
hyreslagstiftningen vitsordas allmänt bland remissinstanserna. De goda
erfarenheter av gällande ordning som hittills vunnits är självfallet en anledning
till försiktighet när det gäller att överväga ändringar i systemet för att
komma till rätta med de brister som trots allt har gett sig tUl känna.
Jag
vill börja med att ta upp frågan om hyresnämnds behörighet att ta upp och i sak
pröva s. k. preliminärfrågor. Därmed avses olika frågor som har omedelbar
betydelse för den tvist som nämnden har att pröva men som i och för sig inte är
sådana att deras avgörande ankommer på nämnden. Av förarbetena i 1968 års
lagstiftning framgår att preliminärfrågor inte avsågs skola avgöras av
hyresnämnderna utan av domstol i vanlig processuell ordning eller av
överexekutor i samband med prövning av yrkande om avhysning (prop. 1967: 171
s. 22; jfr. prop. 1967: 141 s. 349). Innebörden härav är att hyresnämnderna har
att I förlängningstvist pröva endast frågan om det föreligger någon
besittningsskyddsbrytande grund eller inte. I tvist om överlåtelse av
hyresrätt eller upplåtelse av lägenhet i andra hand skall nämnden på
motsvarande sätt pröva endast om de föratsättningar föreligger som hyreslagen
uppställer för att överlåtelsen respektive upplåtelsen skall få ske utan hyres
värdens medgivande. Skulle I exempelvis en förlängningstvist hyresvärdens
invändningar hänföra sig såväl tUl en preliminärfråga t. ex. att giltigt hyresavtal
över huvud taget Inte föreligger eller att hyresavtalet är sådant att det inte
är förenat med rätt tUl förlängning enligt hyreslagen som till själva saken,
beror det av omständigheterna huruvida ett slutgUtigt avgörande av
preliminärfrågan lämpUgen bör avvaktas, innan nämnden prövar den hänskjutna
tvisten, eller om förlängningsfrågan bör prövas utan hinder av att
preliminärfrägan inte har avgjorts. I det sist angivna fallet förutsätts att
nämnden vid bifall till förlängningsyrkandet i sitt beslut erinrar om att
hyresgästens rätt att sitta kvar i
Prop. 1973: 23 127
lägenheten
beror av hur preliminärfrägan avgörs. En följd av 1968 års lagstiftning är bl.
a. att bifall tUl exempelvis ett förlängningsyrkande inte innebär ett
slutgiltigt avgörande att hyresgästen har att sitta kvar i lägenheten även om
hyresnämndens beslut lämnas oklandrat.
Som anförs i promemorian torde det vara mindre
vanligt att hyresnämnden förklarar ärende, i vilket också en preliminärfråga
är tvistig, vilande i avvaktan på att preliminärfrågan avgörs slutgiltigt. I
praxis har hyresnämndemas avgöranden i nu åsyftade fall Inte sällan kommit att
bygga på antaganden i olika frågor som hyresnämnden ansett sig förhindrad att
pröva i sak. I stor utsträckning torde parterna emellertid själva uppfatta
hyresnämndens avgörande som bindande även i vad avser preliminärfrågan. Som en
ytterligare olägenhet med den nuvarande ordningen anförs i promemorian att det
råder viss oklarhet vilka frågor som är att betrakta som preliminärfrågor.
Vid remissbehandlingen har från några håll förts
fram den uppfattningen att gällande rätt trots vad som har uttalats i
förarbetena till 1968 års hyreslagstiftning får anses inrymma rätt för
hyresnämnderna att ingå i saklig prövning även av preliminärfrågor som inte är
att betrakta som spörsmål om rättegångshinder och avgöra dem med pä visst sätt
bindande verkan för partema. Det saknas enligt min mening fog för att tUlägga
gällande rätt den angivna innebörden. Avgörande för den uppfattning som har
förts fram vid remissbehandlingen torde ha varit vissa uttalanden i samband med
1968 års reform av hyreslagen av Innebörd att den tUl hyresnämnden hänskjutna
tvistefrågan är i sak avgjord, om nämndens beslut inte klandras av någondera
parten (prop. 1967: 141 s. 348 och 366). Dessa uttalanden äger självfallet
giltighet endast beträffande frågor som nämnden enligt vad som anförts förut är
behörig att pröva. Ett beslut varigenom ett förlängningsyrkande har bifallits
och som lämnas oklandrat innebär således endast att själva förlängningsfrågan
är avgjord för den tid förlängningen avser.
För att man skall komma till rätta med de problem
som är förenade med den nuvarande ordningen bör enligt promemorian
hyresnämnderna ges behörighet att ta upp och i sak pröva även preliminärfrågor,
varmed enligt promemorieförslaget förstås tvistig fråga som rör hyresförhållandet
och är av omedelbar betydelse för prövningen av den fråga som har hänskjutits
tUl nämndens prövning. I överensstämmelse härmed skall nämnden enligt förslaget
inte avvisa hyresgästens förlängningstalan, om nämnden skulle finna t. ex. att
giltigt hyresavtal inte föreligger eller att lägenheten utgör del av
upplåtarens egen bostad eller att ej besittnings-skyddat korttidsavtal
föreligger. I stället skall nämnden ogilla hyresgästens talan under hänvisning
till sin bedömning av preliminärfrågan och meddela klanderhänvisning. En följd
av den föreslagna ordningen är vidare att hyresnämnden, I de fall hyresvärden
har gjort invändning även i en preliminärfråga, inte skall som nu I beslutet
upplysa om att
Prop.
1973: 23 128
en
senare prövning från domstols eUer annan myndighets sida av preliminärfråga
kan komma att Inverka på hyresförhållandet.
Bland remissinstansema tycks råda allmän enighet om
att hyresnämnd bör kunna ta upp och avgöra preliminärfrägor. De erinringar som
förts fram mot förslaget i denna del synes närmast bottna i en oro för att förslaget
kommer att leda till att hyresnämndsförfarandet måste ändras i tyngande
riktning.
För egen del drar jag följande slutsatser av vad
som har förekommit i denna del i ärendet. Erfarenheterna av den nuvarande
ordningen vad beträffar prelimlnärfrågornas behandling har varit mindre goda.
Särskilt gäller detta om verkan av hyresnämnds avgörande 1 förlängningstvist.
Som framhålls i promemorian torde det I allmänhet framstå som svårförståeligt
för partema att ett laga kraft vunnet beslut av det prövningsorgan som ensamt
är behörigt att uppta sådan tvist inte innefattar ett slutligt avgörande av
frågan om hyresavtalets fortsatta bestånd. Detta gäller särskUt när
hyresnämnden förlängt avtalet men hyresvärden efteråt vill göra gällande att
något giltigt hyresavtal inte förelegat.
I första hand med avseende på förlängningstvisterna
bör därför enligt min mening hyresnämnd ges rätt att pröva preliminärfrägor.
Nämndens prövning bör leda tUl att frågan om hyresförhållandets fortsatta
bestånd blir slutiigt avgjord genom hyresnämndens beslut, om det inte klandras.
Inte bara omständigheter som åberopats i tvisten utan också omständigheter som
hyresvärden kunnat åberopa till stöd för sin talan bör prekluderas genom
hyresnämndens avgörande. Det sagda bör, om hyresnämnden förlänger avtalet,
gälla inte bara för den närmaste hyresperioden utan också i fråga om
hyresgästens rätt till fortsatt förlängning. Säger hyresvärden upp avtalet
till utgången av den nya hyrestiden, skall han sålunda inte i en ny
förlängningstvist kunna åberopa, att något hyresavtal inte föreligger eller
att avtalet är förverkat på grand av omständighet som han kunnat åberopa i den
förra tvisten. Rättsläget blir, sedan förlängningsfrågan slutiigt avgjorts,
detsamma som om parterna i stället hade träffat avtal om förhyrning av
bostadslägenheten för den tid som förlängningsavgörandet avser. Mellan de båda
fallen föreligger dock den viktiga skillnaden att den tidpunkt från vilken
hyresförhållandets början skall räknas i förlängnlngsfallet är den dag då det
avtal som förlängdes ingicks.
Vad jag nu har anfört om verkan av hyresnämnds
eller domstols beslut om förlängning av hyresavtal kan uttryckas så att
beslutet innebär Inte bara ett konstaterande av att det ej föreligger någon
besittningsskyddsbrytande grund utan även en fastställelse av att ett fortsatt
hyresförhållande gäller. En uttryckUg regel som klargör att förlängningsavgörandet
har denna innebörd bör meddelas. Regeln bör placeras i hyreslagen med hänsyn
till att den skall gälla både när förlängningstvisten har avgjorts genom beslut
av hyresnämnd och när den avgörs genom
Prop.
1973: 23 129
domstols
dom. I 51 § andra stycket finns nu en bestämmelse i vilken anges att dom eller
beslut, varigenom hyresgästens förlängningstalan bifalles, anses som avtal om
fortsatt förhymlng. TUl denna bestämmelse bör fogas regeln att mot
hyresförhållandet ej får åberopas omständighet som kunnat åberopas i målet
eller ärendet.
I andra tvister som prövas av hyresnämnd än förlängningstvister
är frågoma om rätt för hyresnämnden att pröva preliminärfrågor av mindre
intresse från praktisk synpunkt. Jag kan emellertid inte se något hinder mot
att förslaget om att hyresnämnd skall få pröva preliminärfrågor, som allmänt
godtagits under remissbehandUngen, genomförs generellt. Beträffande frågan om
rättskraftverkan av andra avgöranden av hyresnämnd eller domstol än som
Innebär bifall till förlängningstalan återkommer jag i specialmotiveringen.
I
det förslag tUl ny lag om arrendenämnder och hyresnämnder som läggs fram i
promemorian upptas en särskild bestämmelse av innehåll bl. a. att hyresnämnd är
behörig att pröva tvistig preliminärfråga som uppkommer i vissa hyrestvister.
Med den lösning som jag har förordat i det föregående synes en sådan
bestäimnelse vara obehövlig. Avsikten är självfallet inte att hyresnämnden
skall genom särskUt beslut med rättskraftsverkan kunna fastställa rättsläget i
sådan fråga. Däremot får nämnden anses utan uttrycklig bestämmelse skyldig att
som ett led i prövningen av den hänskjutna tvisten ta ställning tUl varje fråga
som är av omedelbar betydelse för denna prövning.
I detta sammanhang viU jag behandla ett par
spörsmål med anknytning till den av mig föreslagna ordningen för
preliminärfrågornas behandling.
Om
hyresgästen så som inte säUan är fallet i en till nämnden hänskjuten
förlängningstvist i första hand gör gällande att hyresvärden inte har sagt upp
hyresavtalet i laga ordning och nänmden finner påståendet vara riktigt, bör
nämnden inte formulera beslutet på sådant sätt att hyresgästen framstår som
förlorande part. En sådan formulering skapar nämUgen lätt missförstånd om
beslutets verkliga innebörd. Beslutet kan lämpligen ges det innehållet att
nämnden förklarar att eftersom laga uppsägning inte skett, avtalet har blivit
förlängt, till följd varav anledning saknas att upptaga hyresgästens
förlängningsyrkande till prövnmg. Ett sådant beslut har självfallet samma
rättsverkan som om hyresnämnden haft att pröva förlängningsyrkandet och bifaUit
hyresgästens talan.
En
speciell situation föreUgger också, när hyresvärden sagt upp hyresavtalet tUl
omedelbart upphörande och som enda grand för uppsägningen åberopat att
hyresrätten är förverkad. Av 45 § följer att besitt-ningsskyddsbestämmelsema i
detta fall Inte är tiUämpUga. Hyresvärden skall inte heller vid sådan
uppsägning tillställa hyresgästen något avflyttningsmeddelande enUgt 49 §,
Har hyresgästen likväl hänskjutit
9
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 130
tvisten
till hyresnämnden med yrkande om förlängning av hyresavtalet, skall
hyresnämnden avvisa hyresgästens talan, eftersom tvisten vare sig hyresrätten
är förverkad eller ej inte är någon förlängningstvist och därför faller
utanför nämndens kompetensområde. Är hyresrätten inte förverkad, löper nämligen
avtalet vidare som om ingen uppsägning hade skett. Det förekommer emellertid
att hyresvärden i här avsedda fall säger upp hyresavtalet dels till upphörande
i förtid på grund av förverkande, dels med iakttagande av avtalets föreskrifter
eller lagens bestämmelser om uppsägningstid. Vid sådan dubbel uppsägning är situationen
en annan än den nyss angivna. I detta fall föreligger såväl en förverkandetvist
som en förlängningstvist. Den senare tvisten skall upptas till prövning av
hyresnämnden, som därvid har att pröva även invändning av hyresvärden att
hyresrätten är förverkad.
Jag
övergår härefter till vissa frågor, som rör förfarandet vid hyres-nämndema.
Under hänvisning tUl de nya uppgifter som hyresnämnderna föreslås få med
avseende på preliminärfrågor förordas i promemorian att hyresnämnderna ges
samma möjlighet som domstol att ta upp muntlig bevisning. Sålunda föreslås att
hyresnämnd skall få hålla förhör med part under sanningsförsäkran och förhör
med vittne under ed eller motsvarande försäkran, om särskUda skäl föranleder
till det.
Från
flera håll har vid remissbehandlingen framförts erinringar mot förslaget att
införa möjlighet för hyresnämnderna att ta upp muntlig formell bevisning. Enligt
vissa remissinstanser torde en sådan ordning leda till att fördelarna med det
nuvarande hyresnämndsförfarandet går förlorade.
För
egen del är jag inte övertygad om att införandet av muntlig formell bevisning
i hyresnämndsärenden skulle verka nämnvärt tyngande på hyresnämndsförfarandet.
Förslaget innebär praktiskt sett inte mera än att parten eller vittnet får
avlägga försäkran eller ed innan förhöret hålls med honom. Även om de farhågor
som har uttalats vid remissbehandlingen enligt min mening är överdrivna, kan
man inte helt bortse från dem. Fråga uppkommer då om de ändringar som
föreslagits beträffande innebörden av hyresnämndernas prövning gör det
nödvändigt att möjlighet öppnas för nämnden att uppta formell muntlig
bevisning.
För
bedömningen av preliminärfrågor, liksom andra frågor som kan uppkomma i
hyresnämndsärenden, torde som regel tillförlitlig utredning kunna fås genom att
parterna och andra hörs informellt och skriftliga bevis företes. Önskar part av
någon anledning förebringa utredning i form av förhör med vittne eller part
under ed eller försäkran har han möjlighet att klandra nämndens beslut och få
bevisningen upptagen vid fastighetsdomstolen. I sammanhanget bör också beaktas
att den föreslagna ordningen för preliminärfrågornas behandling inte utesluter
möjligheten för part att i stället för att hänskjuta tvisten till hyresnämnden
föra talan vid domstol om fastställelse av det rättsförhållande som pre-
Prop. 1973:23 131
liminärfrågan
gäller. Under hänvisning till vad som nu har anförts anser jag mig inte böra gå
emot de remissinstanser som har stäUt sig avvisande tUl förslaget att öppna
generell möjlighet för hyresnämnderna att ta upp muntlig formell bevisning. En
sådan möjlighet bör därför inte införas. Till frågan om upptagande av muntlig
bevisning i bytesärenden återkommer jag i annat sammanhang.
I promemorian har föreslagits att hyresnämnd skall
kunna medde'a särskUt beslut mellanbeslut beträffande viss tvistefråga och
förklara ärendet i övrigt vilande. Förslaget godtas i allmänhet av remissinstanserna.
Mot förslaget att mellanbeslut skall kunna meddelas i preliminär fråga
framförs dock vissa erinringar. Sålunda är enligt Svea hovrätt och hyresrådet
behovet av mellanbeslut I preliminärfrägor ringa, om rättskraftsverkan av
avgörandet i prelimmärfrågan får omfatta bara den tid som nämndens avgörande i
saken avser. För egen del har jag kommit tUl den uppfattningen att möjlighet
inte bör finnas för hyresnämnderna att meddela mellanbeslut i nu åsyftade faU.
Mera tveksam är frågan om hyresnämnderna bör, som
också föresläs I promemorian, kunna meddela särskUt beslut i
förlängnlngsfrågan, när den hänskjutna tvisten gäller såväl frågan om avtalet
skall förlängas som villkoren för en förlängning. Som Svea hovrätt framhåller
är de processekonomiska fördelarna av mellanbeslut i dessa fall inte lika stora
som i en domstolsprocess. Denna synpunkt ökar avsevärt i betydelse om, som jag
föreslår, hyresnämnderna inte får generell rätt att höra part under
sanningsförsäkran eller vittne på ed. I likhet med vad som uttalas i flera
remissyttranden anser jag att mellanbeslut måste kunna klandras. Därför måste
också beaktas att mellanbeslutet kan, som hovrätten påpekar, komma att medföra
ökade kostnader och tidsutdräkt. På grund av de omständigheter som har angetts
anser jag att hyresnämnderna inte heller i det fall här diskuterats bör ges
rätt att meddela mellanbeslut.
I enlighet med vad som har anförts upptar
departementsförslaget inte någon motsvarighet till bestämmelserna i promemorian
om mellanbeslut.
I promemorian diskuteras mot bakgrunden av de
förslag som framställs där också hyresnämndernas ställning. Enligt promemorian
talar övervägande skäl för att jämställa hyresnämnd med domstol. Det skulle
innebära att förvaltningslagen inte skulle bli tUlämplig på hyresnämndernas
verksamhet. Förslaget i denna del har inte mött någon erinran bland
remissinstanserna. Från ett par håll anförs att den föreslagna förändringen av
hyresnämndernas ställning bör ske oberoende av om promemorieförslaget i övrigt
genomförs eller inte.
Det förhållandet att hyresnämnderna kommer att fä
avgöra preliminärfrägor med för parterna på visst sätt bindande verkan, om
föreliggande förslag genomförs, motiverar enligt min mening inte att man
Prop. 1973: 23 132
jämställer
hyresnämnderna med allmänna domstolar. Vidare är det som framhålls i
promemorian angeläget att förfarandet inte binds genom en mängd
förfaranderegler och att hyresnämnderna alltjämt får förhållandevis fria
händer att handlägga ärendena i de former som I det särskilda fallet ter sig
lämpligast och mest ändamålsenliga. Mellan domstolarna och hyresnämnderna
kommer således att finnas grandläggande skillnader även rent förfarandemässigt.
Grunden för promemorieförslaget bortfaller till stor del, om hyresnämnderna
inte ges generell möjlighet att höra part under sanningsförsäkran eller vittne
på ed. Det finns därför enligt min mening inte anledning genomföra promemorieförslaget
att förändra hyresnämndernas ställning. Förvaltningslagen skall sålunda
tillämpas i hyresnämndsförfarandet i den mån inte avvikande bestämmelser
meddelas i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Med hänsyn till vad jag nu
anfört är det i promemorian framställda förslaget att ledamot av hyresnämnd
skall avlägga domared, innan han tjänstgör i nänmden inte längre aktuellt. Inte
heUer anser jag att lagen (1955: 261) om avstängning av domare bör omfatta
ledamot i hyresnämnd.
Vad som har anförts i det föregående om
hyresnämndernas ställning m. m. gäller även arrendenämnderna.
13.7
Lägenhetsbyte ni. m.
De kommuner som med stöd av
bostadsförsörjningslagen har Inrättat bostadsförmedling försöker på olika
vägar se tUl att så många bostadslägenheter som möjligt tillförs förmedUngen.
Det sker genom överenskommelser med fastighetsägarna, i första hand med de
kommunala bostadsföretagen men också med andra t. ex. i samband med markförsäljning
och markupplåtelse. Med stöd av bestämmelsema om de statliga bostadslånen kan
kommunerna tUlförsäkra sig förmedlingsrätten bl. a. till lägenheter i
statsbelånade flerfamUjshus. När bostadsförmed-Ungarna anvisar lägenheter åt
bostadssökande som redan har bostad försöker förmedlingarna, om de inte redan
har tUlförsäkrats förmedlingsrätten, se till att de får rätt att förmedla den
ledigblivna lägenheten. I allmänhet torde hyresvärdarna gå med på
bostadsförmedlingamas önskemål. I de fall där hyresvärden inte vUl lämna sin
medverkan kan den person som förmedlingen anvisar förvärva hyresrätten tUl
lägenheten bara i den mån den avträdande hyresgästen får tUlstånd av
hyresnämnden att överlåta hyresrätten på honom enligt hyreslagens regler om
lägenhetsbyte.
Med byte i hyreslagens menuig avses nämligen inte
bara det fallet att hyresgästen överlåter hyresrätten tiU sin lägenhet tiU
annan och av denne får annan bostad utan alla faU där en hyresgäst avstår från
sin hyresrätt i syfte att erhålla annan bostad. Det är därvid utan be-
Prop. 1973:23 133
tydelse
om han avser att flytta in i en redan bebodd lägenhet eller i en nyproducerad
och om bytesförfarandet sker I ett eller flera led (prop. 1970: 146 s. 12).
I promemorian anförs att bostadsförmedlingama har
gått miste om anvisningsrätten till åtskilliga lägenheter därför att den
avflyttande hyresgästen inte har medverkat tiU överlåtelse av hyresrätten till
den som förmedlingen har anvisat genom att själv eUer med bostadsförmedlingen
som ombud ansöka hos hyresnämnden om tillstånd till överlåtelsen. I syfte att
stärka bostadsförmedlingarnas ställning i nu åsyftade fall föreslås i
promemorian att kommun, som medverkar till att hyresgäst får annan bostad, ges
rätt att självständigt föra talan i bytesärenden. Vidare föreslås att i
bostadsförsörjningslagen tas in en uttrycklig bestämmelse av innehåll att
kommun kan besluta att anvisning eller förmedling av bostad genom kommunal
bostadsförmedling skall ske under viUkor att den bostadssökande medverkar till
att den bostadslägenhet som han lämnar överlåts på bostadssökande som kommunen
anvisar. Enligt promemorian bör kommunalförbund som handhar gemensam
bostadsförmedling jämstäUas med kommun i förevarande hänseenden.
De förslag som framställs i promemorian i syfte att
stärka bostadsförmedlingarnas ställning har i stort sett rönt ett välvlUigt
mottagande vid remissbehandlingen. Vissa kritiska synpunkter framförs dock. TiU
en del går kritiken mot förslaget att tillerkänna bostadsförmedlingama talerätt
i bytesärenden närmast ut på att föga står att vinna med att ge
bostadsförmedlingarna talerätt, eftersom hyresgästens medverkan i allt fall
krävs för att överlåtelsen skall komma till stånd.
För min del anser jag det vara angeläget att i den
mån det är möjligt inom ramen för förevarande lagstiftningsärende starka de
kommunala bostadsförmedlingarnas möjligheter att få förmedla de lägenheter som
blir lediga. I många kommuner pågår en livlig saneringsverksamhet. De förslag
inrikesministern senare i dag lägger fram på grundval av saneringsutredningens
betänkande kommer med all säkerhet att resultera i en intensifierad
saneringsverksamhet främst i de större tätorternas centrala delar. Lägenheterna
i de berörda fastigheterna har ofta mycket låga hyror och många av
hyresgästerna lever under sådana ekonomiska omständigheter att de har svårt
att acceptera ersättningslägenheter i nyproduktionen. För att saneringama
skall kunna fullföljas i avsedd takt behöver därför bostadsförmedUngarna få
tillgång till successionslägenheter i det äldre bostadbeståndet, som kan
anvisas hyresgäster i saneringsfastigheter.
Om överlåtelse av en lägenhet skall genomföras i
bostadsförmedlingens intresse och hyresvärden motsätter sig överlåtelsen,
måste det som regel te sig främmande för den avflyttande hyresgästen att han,
personligen eller genom bostadsförmedlingen som ombud, skall driva över-
Prop. 1973: 23 134
låtelseärendet
i hyresnämnden. Har han redan fått anvisning på den nya lägenheten, kan han
förlora intresset för att medverka till överlåtelsen, om denna fömtsätter att
han själv för talan I hyresnämnden.
Det är inte tillfredsstäUande att
bostadsförmedlingarna skall vara beroende av medverkan från enskilda
hyresgästers sida för att kunna agera inför hyresnämnden på ett sätt som
allmänt är tUl fördel för de bostadssökande. Goda skäl talar därför för att
bostadsförmedlingarna bör få rätt att självständigt föra talan i bytesärenden.
En lagändring i denna riktning är ägnad att underlätta för de kommunala
förmedlingarna att få tillgång till lämpliga lägenheter som kan anvisas de
bostadssökande.
Flera remissinstanser tar upp frågan om
betalningsansvaret för de merkostnader, främst i form av hyra för den lägenhet
som avträds, som kan uppkomma med anledning av att bostadsförmedlingen begagnar
sig av den föreslagna talerätten. Eftersom den avträdande hyresgästen äi närt i
avtalsförhållandet intill Hes? ?.tt hre?rättp_ hr överlåtits på "n-nan, är
han i förhållande till hyresvärden skyldig att betala hyran för lägenheten.
Hyresgästen får därför räkna med att han kan komma att få betala dubbel hyra
under någon tid om han antar bostadsförmedlingens erbjudande om annan
lägenhet. Denna risk får han ta med i beräkningen när han överväger bostadsförmedlingens
erbjudande. Nu bör det diskuterade problemet inte överdrivas. De situationer,
där frågan om betalningsansvaret uppkommer, torde i praktiken inte vara särskilt
vanliga. I de flesta fall torde det vara möjligt att avpassa tillträdes-och avträdesdagarna
så att merkostnader inte alls uppstår. De ändringar i bytesförfarandet som jag
föreslår_i det följande kommer dessutom att leda till att handläggningstiden i
bytesärendena nedbringas. Uppkommande merkostnader torde därför som regel bli
av måttlig storlek. Det kan förutsättas att bostadsförmedUngen antingen avstår
från att göra bytesrätten gällande, om det uppkommer risk för att hyresgästen
under längre tid får betala hyra för två lägenheter, eller i fall det
framstår som angeläget att bryta motståndet mot byte från en tredskande
hyresvärd kommer överens med hyresgästen om att svara för kostnaderna. Några
särskilda bestämmelser härom finner jag inte behövliga.
Med anledning av fastighetsägareförbundets synpunkt
att införande av talerätt för bostadsförmedlingarna skulle öka riskema för
hyresförlust för hyresvärdarna vill jag framhåUa att den ifrägakomna reformen
till ingen del förändrar hyresvärdarnas situation.
Under hänvisning till vad som har anförts föreslår
jag i överensstämmelse med promemorieförslaget att bostadsförmedlingarna skall
ges rätt att ansöka om tillstånd till lägenhetsbyte enligt 35 § i de fall
kommunen medverkar till att hyresgästen får annan bostad. Fömtsättningen för
att bostadsförmedlingen skall ha talerätt är således att kommunen medver-
Prop.
1973: 23 135
kar
till att hyresgästen får annan bostad genom förmedlingens försorg. En uppgift
från bostadsförmedlingens sida om att denna föratsättning föreligger bör i
allmänhet kunna godtas av hyresnämnden. Byten som sker direkt meUan hyresgäster
utan kommunal medverkan berörs inte av den här förordade bestämmelsen. När
bytesrätt utövas på detta sätt bör liksom f. n. den förmedlingsrätt som
kommunen kan ha få vika för bytesrätten.
Några
remissinstanser tar upp frågor av processuell natur. Med anledning härav får
jag anföra följande. EnUgt promemorieförslaget skall bostadsförmedling som
ansöker om tillstånd tUl överlåtelse av lägenhet enligt 35 § ha stäUning som
part i ansökningsärendet. Detsamma gäller enligt departementsförslaget.
Bostadsförmedlingarnas talerätt grundar sig således inte på deras ställning i
avseende på hyresrätten vilket någon remissinstans tydUgen utgått från utan
på den föreslagna lagbestämmelsen. En följd av att förmedlingen är part i
ärendet är att förmedlingen handlar i eget namn och inte som ställföreträdare
e. d, för hyresgästen. Den omständigheten att förmedlingen begagnar sig av sin
talerätt enligt förslaget bör i och för sig inte hindra hyresgästen från att
föra samma talan. Fallet är emellertid endast teoretiskt. En ytterligare
konsekvens av att bostadsförmedlingen intar stäUning som part är att
hyresgästen, om han inte för egen talan i saken, skall höras som vittne i den
mån muntlig bevisning i form av bl. a, vittnesförhör skall få, vilket jag
kommer att förorda i det följande, förebringas i bytesärenden. För egen del
kan jag inte inse att den sålunda förordade ordningen skulle, som en
remissinstans synes mena, medföra komplikationer vid tillämpning av
jävsbestämmelserna.
Som
nämnts bör bestämmelserna om bostadsförmedlingarnas talerätt i bytesärenden
tas upp i hyreslagen i anslutning tUl de materieUa bytesreglerna. Jag kan
således inte biträda det vid remissbehandlingen framförda förslaget att även denna
fråga bör lösas inom ramen för lagstiftningen om kommunal bostadsförmedling.
Vad
härefter beträffar det i promemorian framställda förslaget om ändring i
bostadsförsörjningslagen vill jag till en början erinra om att den ifrågasatta
lagändringen inte torde medföra någon saklig nyhet i förhållande till vad som
utan stöd av lagen får anses gälla redan nu. Det är emellertid en styrka för
bostadsförmedUngen att kunna hänvisa till en uttrycklig lagregel som ger
förmedlingen rätt att för anvisning av bostadslägenhet få kräva att den
bostadssökande överlåter sin tidigare lägenhet till annan bostadssökande. På
grund härav anser jag att den förordade lagändringen bör göras. Rent praktiskt
synes bostadsförmedlingama kunna förfara så att förmedlingen i samband med att
anvisning lämnas på den nya bostaden avkräver hyresgästen en fullmakt för
förmedlingen att på hans vägnar överlåta hyresrätten till den lägenhet som
hyresgästen lämnar till någon som förmedlingen finner
Prop.
1973: 23 136
lämplig.
I och med att hyresgästen lämnar sådan fullmakt får i normalfallen det vUlkor
som kommunen har uppställt med stöd av den föreslagna bestämmelsen i
bostadsförsörjningslagen anses vara uppfyllt.
Som
Svenska kommunförbundet anför innebär fullmakten visserligen inte att kommunen
blivit fullt säkerställd mot förfoganden över den ledigblivna lägenheten från
den avflyttande hyresgästens sida. Skulle bostadsförmedlingen emeUertid i
visst fall misstänka att hyresgästen kommer att förfara iUojalt finns
möjligheten för förmedlingen att tidsmässigt samordna överlåtelsen och
anvisningen. Några ytterligare bestämmelser för att förbättra
bostadsförmedUngarnas ställning i detta hänseende finner jag varken behövliga
eller lämpliga.
Det
är tydligt att bytesreglema kan vara till nackdel för en organisation som
Stockholms kooperativa bostadsförening. Det är emellertid svårt att tänka sig
att mte hyresgäst som bor i föreningens hus skulle vara tillförsäkrad samma
stäUning och skydd som andra hyresgäster när det gäller bytesrätten. De
särbestämmelser i fråga om reparationsskyldigheten som för bl. a.
bostadsföreningens del finns meddelade i 51 § lagen (1970: 995) om införande av
nya jordabalken bottnar i överväganden av annat slag.
Jag
övergår härefter till det i promemorian framställda förslaget att
hyresnämndsbeslut i bytesärende inte skall få klandras.
F. n. gäller att part som inte godtar hyresnämndens
beslut i bytesärende får klandra beslutet genom att väcka talan vid
fastighetsdomstolen mot den andra parten. Talan får inte föras mot
fastighetsdomstolens dom i fråga om tillstånd tUl byte. I syfte att nedbringa
den tid under vilken bytesfrägan hålls öppen föreslås i promemorian att
klandermöjligheten slopas i bytesärendena. I motiveringen till förslaget
åberopas bl. a. att hyresnämnd föreslås få generell rätt att ta upp muntlig
formell bevisning.
Min
principiella inställning i frågan är att bytesärendena regelmässigt är av
enkel beskaffenhet och att det därför inte kan anses påkallat att man för dem
har ett flerinstanssystem. Värdet av att sådana ärenden nu kan klandras till
fastighetsdomstolen ligger enligt min mening inte så mycket i att frågan
därigenom blir föremål för överprövning som i att klanderprocessen öppnar
möjlighet för parterna att förebringa formell bevisning i form av vittnesförhör
och partsförhör under sanningsförsäkran.
Ett viktigt skäl för att slopa klanderrätfen är
enligt promemorian önskemålet att minska handläggningstiden.
Jag delar uppfattningen att tillståndsfrågan bör
avgöras snabbt i bytesärendena. Varje dröjsmål ökar risken för att medparten i
bytestransaktionen drar sig ur bytet. Otvivelaktigt kommer det i promemorian
förordade eninstanssystemet att leda till avsevärda tidsvinster i många bytesärenden.
Prop.
1973:23 137
Ett par remissinstanser anlägger
rättssäkerhetssynpunkter på fullföljdsfrågan. Som alltid när frågor om
fullföljd uppkommer kan sådana reso-mang föras. I överensstärmnelse med den
principiella inställning som jag har till bytesärendena och som jag har
redovisat förut, anser jag emellertid att utrymmet för sådana resonemang är
begränsat i förevarande sanunanhang. Det som från hyresvärdens synpunkt är
särskUt viktigt att få prövat i ett bytesärende är om den tilltänkta nya
hyresgästen är godtagbar som sådan. Vid denna prövning måste beaktas bl. a.
huravida hyresgästen har tillräckliga ekonomiska och personliga föratsättningar
för att fullfölja hyresavtalet. Enligt min mening får anses tillräckligt att
dessa och andra frågor som uppkommer i bytesärenden prövas av hyresnämnden, som
otvivelaktigt är särskilt kompetent att göra de behövliga bedömningarna.
Vid remissbehandlingen har framförts förslag om att
klanderrätt skulle tUlåtas, när klandertalan grundar sig på omständighet som
anges i 35 § andra stycket och när hyresnämnden förenat sitt tiUstånd till
bytet med villkor enligt 37 §. För egen del kan jag inte biträda dessa förslag.
En föratsättning för att klandermöjligheten skall
kunna slopas är att bevisning i form av sanningsförsäkran och förhör med vittne
under ed eller motsvarande försäkran får tas upp vid hyresnämnderna. Som nämnts
utgår promemorieförslaget i förevarande del från denna förutsättning.
En del remissinstanser har riktat kritik mot att
tillåta muntlig formell bevisning vid hyresnämnderna i bytesärenden.
Åtminstone delvis torde denna kritiska inställning ha sin grund i att förslaget
kopplats samman med ett annat förslag i promemorian, nämligen att muntlig
formell bevisning skall få förebringas i alla slags hyresnämndstvister. Ytterst
torde kritiken således bottna i mera allmänna farhågor för att
hyresnämndsförfarandet ändras i tyngande riktning. Om muntlig bevisning i form
av vittnesförhör och partsförhör införs vid hyresnämnderna enbart i
bytesärenden torde detta inte medföra sådana ändringar av förfarandet att de
fördelar som obestridligen är förknippade med den nuvarande ordningen påverkas.
Från mina utgångspunkter möter således inte något hinder mot att införa sådan
bevisning i bytesärendena.
Under hänvisning tiU vad som har anförts föreslår
jag att hyresnämndens beslut i bytesärenden inte skall fä klandras till
fastighetsdomstol och att bevisning i form av förhör med vittne under ed eller
motsvarande försäkran och med part under sanningsförsäkran skall fä tas upp av
hyresnämnden i bytesärenden. Jag biträder det i promemorian framställda
förslaget att sådan bevisning får upptas om särskUda skäl föranleder till det.
Den
föreslagna begränsningen är närmast avsedd att ge hyresnämn-
Prop.
1973: 23 138
den
större frihet vid handläggningen än som skulle följa av en analo-gisk
tillämpning av 35 kap. 7 § rättegångsbalken med den restriktiva tolkning som
getts åt denna i domstolarnas praxis.
Vad som nu anförts om byte av bostadslägenhet har
motsvarande tillämpning när det gäUer upplåtelse av bostadslägenhet i andra
hand en'igt 40 §. Också i sådana ärenden bör i överensstämmelse med vad som
föreslås i promemorian klandermöjligheten slopas och i stället Införas
möjlighet för parterna att förebringa bevisning i form av förhör med vittne
under ed eller försäkran och med part under sanningsförsäkran. Som anförs i
promemorian bör däremot någon ändring av klanderreglerna inte göras
beträffande de överlåtelsefall som avses i 34 och 36 §§. Tvist om upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § bostadsrättslagen (1971: 479) bör i
förevarande hänseenden jämställas med bytesärende.
13.8
Återtagande av lägenhet m. m.
Som framhålls i promemorian torde det ha blivit aUt
vanligare att hyresgäster lämnar lägenheten under löpande hyresperiod. Detta
medför självfallet problem för hyresvärdarna. Till inte obetydlig del hänger de
samman med att det råder viss tvekan om hur långt hyresvärdens befogenheter
sträcker sig i dessa fall.
Gällande rätt torde innebära att hyresvärden har
rätt att återta lägenheten utan vidare, om den verkligen har övergetts av
hyresgästen i den meningen att hyresgästen inte längre har besittningen till
lägenheten. Tar hyresvärden tillbaka lägenheten utan att så är fallet, riskerar
han å andra sidan att straffas för egenmäktigt förfarande eller självtäkt. Med
hänsyn till svårigheterna att i det särskilda fallet avgöra, om hyresgästen
har övergett lägenheten i den nyss angivna meningen eller ej, ligger det nära
till hands att hyresvärdarna väljer att låta vräka hyresgästen under
åberopande av övergivandet som förverkandegrund i stället för att ta tillbaka
den.
Den nuvarande ordningen är enligt promemorian inte
tillfredsställande. Hyresvärdarna förorsakas hyresförluster i onödan och
samhällets organ tas i anspråk för uppgifter som borde kunna lösas på ett
enklare sätt. I promemorian läggs därför fram förslag till bestämmelser av innehåll
att hyresvärden har rätt att genast återta lägenheten, om hyresgästen överger
den. Promemorieförslaget har vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.
För egen del är jag medveten om att det i praktiken
kan vara förenat med svårigheter för hyresvärden att avgöra om en lägenhet i
verkligheten är övergiven eller ej. Otvivelaktigt förekommer det emellertid
ett stort antal fall där det av omständigheten alldeles tydligt framgår att
lägenheten har övergivits. Det är otillfredsställande om hyres-
Prop. 1973: 23 139
värden
på grund av rådande ovisshet om rättsläget i sådana situationer ändå väljer att
formellt låta vräka hyresgästen. Jag biträder därför det i promemorian
framlagda förslaget.
Som
anförs i promemorian torde det inte vara möjligt att i lagtexten närmare ange
när ett övergivande av lägenheten har ägt rum. Lägenheten får anses övergiven
när det av omständigheterna i det enskilda fallet framgår att hyresgästen eller
annan som han har inrymt i lägenheten ej längre nyttjar lägenheten och inte
heller avser att återupptaga nyttjandet. Fortsätter hyresgästen att betala
hyran för lägenheten trots att han inte uppehåller sig i denna kan lägenheten
inte anses övergiven. En underlåtenhet från hyresgästens sida att för längre
eUer kortare tid betala förfallen hyra kan givetvis inte ensamt föranleda att
lägenheten betraktas som övergiven. Om hyresgästen dämtÖver på ett eller annat
sätt ställer lägenhetens nycklar tUl hyresvärdens förfogande, föreligger regelmässigt
ett säkert tecken på att lägenheten är övergiven. Detsamma gäller om
hyresgästen flyttar sina tillhörigheter från lägenheten och inte betalar hyran.
Lägenheten kan ofta anses övergiven i en sådan situation även om vissa föremål
lämnas kvar. Förutsättningen för att lägenheten skall få återtas måste
självfallet vara att inte någon omständighet tyder på att lägenheten alltjämt
bebos. Om det med hänsyn till omständigheterna inte kan antas att lägenheten
är övergiven, får hyresvärden anlita förfarandet med uppsägning och vräkning.
Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att hyresgästen bör ha rätt att återfå
lägenheten när den av misstag har återtagits av hyresvärden. Är lägenheten inte
övergiven och har hyresgästen inte heller förverkat sin hyresrätt, består
hyresavtalet. Av bestämmelserna i JB om det inbördes företrädet mellan
oinskrivna rättigheter följer att den första upplåtelsen gäller framför den
senare (7 kap. 22 § JB). I normalfallen blir resultatet detsamma, om i stället
bestämmelserna i 17 kap. JB om företräde på grand av inskrivning är
tillämpliga. Den hyresgäst, vars hyresrätt får vika, har enligt 7 kap, 24 § JB
rätt till ersättning. Några särskilda bestämmelser utöver dem för vilka nu har
redogjorts behövs enligt min mening inte för återtagandefallen. Skulle den
hyresgäst som oriktigt har antagits ha övergett lägenheten godvUligt avstå
från sin hyresrätt till förmån för ny hyresgäst, torde av allmänna regler följa
att han har rätt till skadestånd av hyresvärden. Har ä andra sidan hyresgästen
övergett lägenheten är det han som enligt allmänna regler blir
skadeståndsskyldig. Har han uppsagts på grund av övergivandet blir
skadeståndsregeln i 42 § tredje stycket tillämplig.
Jag övergår härefter till att behandla frågan om
kvarlämnad egendom.
Som anförs i promemorian lämnar hyresgäst som
flyttar inte sällan kvar olika föremål av inget eller ringa värde i lägenheten.
Enligt promemorian är det tveksamt vilka befogenheter hyresvärden har beträf-
Prop. 1973: 23 140
fande
sådan egendom. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att
problemet bör lösas.
I promemorian föreslås efter mönster av vad som
gäller för motsvarande fall i arrendeförhållanden (8 kap. 22 § JB) till en
början att hyresgästen tillhörig egendom skall tillfalla hyresvärden, om hyresgästen
försummar att inom viss tid ta hand om egendomen. I denna del har
promemorieförslaget godtagits av remissinstanserna. Även jag ansluter mig tUl
förslaget.
Inte sällan tUlhör kvarlämnad egendom annan än
hyresgästen. Annan familjemedlem eller annan som bott I lägenheten, exempelvis
en inneboende kan vara ägare. EnUgt min uppfattning bör bestämmelsen i enUghet
med vad som föreslås I promemorian gälla all egendom som kan antagas tillhöra
hyresgästen eller någon i hans hushåll. Bestämmelsen skulle annars komma att
få aUtför begränsad betydelse. Framgår det däremot på grund av märkning eller
att avbetalningskontrakt har lämnats kvar i lägenheten eller annan särskild
nmständlphet aft egendomen tillhör någon annan än som angetts nu, får
hyresvärden inte förfoga över den.
Hyresgästernas riksförbund sätter i fråga om
bevisbördan bör ligga pä hyresgästen vid tvist om vad som funnits i lägenheten.
Enligt min mening får bevisläget i en sådan tvist bedömas med hänsyn till
omständighetema i det enskilda fallet. Påstår hyresgästen att ett enstaka
värdefullt föremål funnits kvar i en i övrigt övergiven lägenhet, torde han ha
att styrka sitt påstående, om det bestrids av hyresvärden. Får däremot
hyresvärden om hand ett antal föremål med något värde, när han sätter sig i
besittning av lägenheten, synes det lämpligt att han upprättar en enkel
förteckning över dem för att oklarhet inte skall behöva råda om egendomens
sammansättning. Frågan torde utan olägenhet kunna överlämnas till
rättstillämpningen.
Enligt promemorieförslaget bör det fordras av
hyresvärden att han anmanar hyresgästen att föra bort egendomen även om denna
skulle ha ringa värde innan den tiUfaUer honom. Bl. a. Sveriges fastighetsägareförbund
och Näringslivets byggnadsdelegation avstyrker förslaget på denna punkt. Inte
heller Hyresgästernas riksförbund vUl godta den föreslagna ordningen.
Anmaningsskjldighet bör enligt förbundets mening inte föreligga, om egendomen
är av ringa värde och upplysning inte kan fås om hyresgästens vistelseort. För
egen del anser jag att garantier måste skapas för att hyresgäst inte går miste
om egendom som han av glömska eller förbiseende har lämnat kvar i lägenheten.
Då regeln är tUlämplig såväl i överglvandefallen som när hyresgästen avflyttar
efter uppsägning efter hyrestidens utgång, kan det enligt min mening ej komma i
fråga att befria hyresvärden från anmaningsskyldigheten, när tiden inom vilken
egendomen tillfaller hyresvärden är så kort som tre månader. Jag vill i
sammanhanget framhålla att de här
Prop. 1973: 23 141
diskuterade
bestämmelserna självfallet inte avser sådana föremål som ägaren uppenbarUgen
kastat som skräp. Vid tUlämpning av de ifrägakomna bestämmelserna torde man
enligt min mening till denna kategori föremål kunna hänföra åtskilligt som
inte skulle ha ansetts som bortkastade, om det hade påträffats på annan plats
och i annat sammanhang. Jag biträder sålunda den lösning som föreslås i
promemorian och som innebär att egendom som inte avhämtats av hyresgästen tillfaller
hyresvärden utan lösen, sedan tre månader har förflutit efter det att
hyresgästen anmanats att hämta egendomen.
Som
anförs i promemorian kan förhållandena givetvis ibland vara sådana att det inte
kan klarläggas vart hyresgästen har flyttat. Hyresvärden är då uppenbarligen
ur stånd att fullgöra sin anmaningsskyl-dighet. För sådana fall föreslås i
promemorian att den kvarlämnade egendomen skall tillfalla hyresvärden senast
när ett år har förflutit från det att lägenheten avträddes. Som bl. a.
Hyresgästernas riksförbund framhåUer bör det i nu åsyftade fall inte begäras av
hyresvärden att han tar vård om den kvarlämnade egendomen under sä lång tid som
ett år. Tiden bör, som hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län föreslär,
sättas till sex månader.
Hyresvärden
torde aUtid I de fall då det är möjligt fuma det förenligt med sitt intresse
att anmana hyresgästen att hämta egendomen för att tremänadersfrlsten skaU
börja löpa. För tillämpning av sexmånaders-fristen bör därför Inte krävas att
hyresgästen bevisligen varit oanträffbar. Har hyresgästen nåtts av
hyresvärdens anmaning, kan självfallet egendomen inte tillfalla hyresvärden
innan tremånadersfristen har utgått även om sexmånadersfristen går tUl ända
redan tidigare.
En
remissinstans anser att förslaget bör kompletteras med bestäm-mlser om vem som
ansvarar för kvarlämnad egendom fram till äganderättsövergången och vUka krav
som stäUs på hyresvärden med avseende på sättet för godsets förvaring. Några
sådana bestämmelser finner jag inte vara påkallade. Det är tUl en början fullt
klart att hyresvärden har värdnadspUkt med avseende på den kvarlämnade
egendomen. I de fall som här är i fråga torde egendomen som regel antingen vara
värdelös och därför kunna bortskaffas utan vidare eller också har hyresgästen
glömt egendomen. I det senare faUet måste hyresvärden anses vara skyldig att ta
vård om egendomen om han väljer att själv flytta den för att få tiUgång till
lägenheten. Av aUmänna rättsgrundsatser torde emellertid följa att han inte
står faran för att egendomen av olyckshändelse skadas eller försämras medan
den är i hans besittning. Vad beträffar måttet av hyresvärdens vårdnadsplikt
får anses gälla att hyresvärden är skyldig att ta samma vård om den
kvarlämnade egendomen som en depositarie om det anförtrodda godset (jfr 12 kap.
2 § handels-balken). TUl frågan om hyresvärdens rätt att få ersättning för
vårdkostnader återkommer jag i specialmotiveringen.
Prop.
1973: 23 142
13,9
Beräkning av klander- och besvärstid m. m.
Enligt promemorian är den nuvarande ordningen, som
innebär att tiden för klander och besvär liksom för återapptagande av ärende
räknas från dagen för delgivning av hyresnämnds beslut, visserligen mycket
tillförlitlig men även förenad med avsevärda olägenheter. I promemorian
redogörs för en del av dem. Också jag anser att nackdelarna med den nuvarande
ordningen är så påtagliga att de ifrägakomna bestämmelserna bör ändras.
Den lösning som föreslås i promemorian innebär bl.
a. att tiden för klander eller besvär eller ansökan om återupptagande blir
enhetlig och sätts till tre veckor, räknat från dagen för beslutets meddelande,
och att avskrift av beslutet med fullföljdshänvisning skickas med posten till
parten i vanligt brev. Remissinstansema godtar aUmänt den i promemorian
föreslagna lösningen. Även jag biträder förslaget i denna del.
I promemorian föreslås vidare att, om beslutet inte
meddelas genast, underrättelse om tiden för beslutets meddelande skall lämnas
vid för-handUngen. Vidare skall enligt förslaget nämnden senast dagen efter
förhandlingen sända underrättelse om tiden för beslutets meddelande till part
som ej kommit tiUstädes. Enligt promemorian bör detta gälla både när beslutet
meddelas vid förhandlingen och när det skall ges senare dag. Beslutet bör
vidare, om det meddelas vid förhandling, tillställas part genom nämndens
försorg inom tio dagar därefter.
Åtskilliga remissinstanser bl. a. Svea hovrätt
och flera hyresnämnder ställer sig avvisande till den föreslagna
underrättelseskyldigheten och anser att den bör kunna avvaras. Bl. a. Sveriges
fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund framhåller i sina
remissvar att beslut, som meddelas vid förhandling, bör sändas till part redan
inom sju dagar därefter. Hyresrådet anser att underrättelseskyldigheten kan
slopas om beslutet sänds till utebliven part inom sju dagar efter meddelandet.
För egen del vill jag till en början konstatera,
att frågan huruvida den föreslagna underrättelseskyldigheten bör införas eller
ej hänger samman med frågan inom vUken tid hyresnämndens beslut skall tillställas
part. I den mån beslutet sänds till parten relativt omgående efter
förhandlingen minskas självfallet behovet av särskild underrättelse till
parterna. Den givna utgångspunkten bör enligt min mening vara, att part som har
uteblivit från förhandling så snart som möjligt får besked om när beslut kommer
att meddelas. Det kan dock hävdas, att part, som i vederbörlig ordning fått
kaUelse till förhandlingen men uteblivit, bör vara verksam för att ta reda på
vad som förekommit vid denna. AUmänt gäUer dessutom att det är angeläget att
minska hyresnämndskansliernas expeditionsskyldighet. Underrättelseskyldigheten
får därför enligt min bedömning anses påkallad bara om den tid inom vilket be-
Prop. 1973:23 143
slutet
ändå skall tillställas part inte kan sättas förhållandevis kort. Härvidlag bör
till en början observeras att beslut av hyresnämnd mycket ofta meddelas redan
vid förhandlingen. Enligt min mening bör detta ske även i fortsättningen. Om
den tid inom vUken beslut, som meddelats vid förhandling, skall sändas till
part sätts alltför kort, föreligger det enligt min uppfattning risk för att
benägenheten att meddela beslut redan vid förhandlingen minskar. En sådan
utveckling är inte önskvärd. Å andra sidan måste parten erhålla beslutet i så
god tid att han, om beslutet gått honom emot, får tillräckligt rådrum för att
avgöra om han skall överklaga beslutet eller ej. Detta förutsätter självfallet
att parten får del av beslutet tidigt. Vid övervägande av här motstående
intressen anser jag mig böra förorda att beslut, som meddelas vid förhandling,
sänds tUl part inom sju dagar därefter. I övriga fall, dvs. när beslutet inte
meddelas vid förhandling, bör det som föreslås i promemorian sändas till
parterna samma dag som det meddelas. Sättes sålunda expeditionstiden till bara
sju dagar, bör enligt min mening skyldigheten för hyresnämnden att särskilt
underrätta ej tillstädeskommen part om när beslutet kommer att meddelas kunna
slopas. Givetvis skall i enlighet med förslaget underrättelse om tiden för
beslutets meddelande lämnas vid förhandlingen.
Enligt en remissinstans hyresnämnden för
Stockholms län förtjänar det övervägas om inte systemet med
kungörelsedelgivning av beslut bör behållas vid sidan av den föreslagna
ordningen i s. k. massmål enligt hyresregleringslagen. För egen del finner jag
inte någon särreglering för de nu åsyftade fallen påkallad. Den föreslagna
lösningen torde med nuvarande kopieringsmetoder inte innebära nämnvärt
merarbete eller kostnader än kungörelsedelgivning av beslutet. Dessutom vinner
man fördelen av att få ett enhetligt förfarande för expediering av hyresnämndsbeslut.
Införs sålunda i enlighet med förslaget ett
enhetligt system i fråga om klander- och besvärstider samt sättet för
meddelande av hyresnämndsbeslut, medför detta, förutom ändringar i hyreslagen,
ändringar i hyresregleringslagen, nämdlagen, lagen om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet och bostadsrättslagen. Motsvarande ordning för beräkning av
klander- och besvärstid m. m. bör införas ifråga om arrende. Detta föranleder
ändringar i 8 kap. JB och i lagen om fiskearrenden.
13.10
Särskilt vederlag vid upplåtelse eUer överlåtelse av hyresrätt m. m.
I hyresregleringslagen finns bestämmelser som i
princip förbjuder hyresvärden att ta ut högre hyra för hyresreglerad lägenhet
än den bashyra som är bestämd för lägenheten och hyresgästen att ta betalt för
att han överlåter sin lägenhet till annan. Vidare är det enligt samma lag förbjudet
i andra fall än vid yrkesmässig bostadsförmedUng att ta betalt
Prop.
1973: 23 144
för
anvisning på bostadslägenhet. Den som överträder nu angivna bestämmelser kan
straffas med böter eUer fängelse i högst ett år.
För ej hyresreglerade lägenheter finns mga
straffbestämmelser som motsvarar hyresregleringslagens regler. Däremot finns
vissa rent clvU-rättsliga bestämmelser I 65 § hyreslagen rörande otillbörligt
vederlag för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätten tUl sådan lägenhet.
ViUkor om särskUt vederlag i nu angivna fall är enligt bestämmelsen ogUtig, om
det har kommit tUl genom utnyttjande av annans trångmål i följd av det allmänna
läget på bostadsmarknaden. Vad som har uppburits på grund av villkoret skall
återbäras. Bestämmelsen gäller endast i bristort.
I promemorian erinras om att åtskilUga
bostadslägenheter har undantagits från hyresregleringen genom dels den
kategorimässiga, dels den regionala avvecklingen. Enligt promemorian bör de
nuvarande bestämmelsema i hyresregleringslagen om vederlag vid upplåtelse,
överlåtelse eller anvisning av bostadslägenhet ges motsvarighet även utanför
nämnda lag. Sålunda föreslås att 65 § hyreslagen för där avsedda fall kompletteras
med en bestämmelse om straff för hyresocker och att bestämmelserna i
paragrafen görs tUlämpliga även utanför bristort. För att undvika konkurrens
mellan olika regelsystem föreslås vidare att 65 § hyreslagen i vad den avser
upplåtelse av bostadslägenhet inte skall vara tiUämpUg, om hyresregleringslagen
gäller för avtalet. Enligt promemorieförslaget bör vidare bestämmelsema om
anvisning av bostadslägenhet flyttas från hyresregleringslagen till en ny lag
med särskUda bestämmelser för vissa orter.
Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen
att de nuvarande bestämmelserna utanför hyresreglerlngslagen inte utgör ett
tUlräckligt hinder mot otillbörliga förfaranden beträffande vederlag vid
upplåtelse, överlåtelse eller anvisning av bostadslägenhet. Den lösning som
föreslås i promemorian innebär tiU en början att straffbestämmelserna i
hyresregleringslagen rörande vederlag vid upplåtelse, överlåtelse och anvisning
av bostadslägenhet ges en motsvarighet också utanför hyresregleringslagens
tUlämpningsområde. I denna del har promemorieförslaget i allmänhet godtagits
av remissinstansema. Även jag biträder förslaget.
För att ett förfarande som avses med den föreslagna
straffbestämmelsen skaU medföra straff krävs enligt promemorieförslaget att
gärningsmannen har utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på
bostadsmarknaden. Flera remissinstanser, bland dem RÅ, vänder sig mot att
trångmål i förslagets mening skall krävas för straffbarhet och menar att den
föreslagna bestämmelsen inte skulle ge något effektivt skydd mot otillbörUga
förfaranden.
För egen del biträder jag den uppfattaing som
sålunda har framkommit under remissbehandlingen. Den principiella
utgångspunkten vid ställningstagandet till denna fråga bör enligt min mening
vara att även
Prop.
1973: 23 145
på
en fri hyresmarknad det inte skall vara tUlåtet utanför den ram som
hyreslagens bruksvärdesregler uppställer att bereda sig vinning av att annan
behöver eUer av annan anledning önskar överta viss lägenhet. Det får anses
tveksamt om den i promemorian föreslagna straffbestämmelsen blir tillämplig i
ett faU då hyresgästen har betalat särskild ersättning för att få hyresrätten
tiU viss lägenhet exempelvis därför att han av personliga skäl vUl bo på viss
ort eller i viss stadsdel. Detta gäller också fall där särskild ersättning
betalas för hyresrätten till bostadslägenhet med speciellt låg hyra.
Med
den grundinställning som jag har I frågan anser jag att den hyresvärd eller
hyresgäst som betingar sig särskUd ersätming för hyresrätten i fall liknande
dem som angetts skaU kunna dömas tUl straff för sin åtgärd. Detta uppnås, om
trångmålsrekvisitet får utgå. Å andra sidan leder detta tUl att vissa från
alhnän synpunkt ganska harmlösa förfaranden kommer att omfattas av
straffbestämmelsen. Därför bör till bestämmelsen fogas en åtalsregel av
innehåll att gärning som avses med straffbestämmelsen får åtalas av åklagare
bara om det finnes påkallat från allmän synpunkt. Riktmärket vid
åtalsprövningen bör enligt min mening vara att samhället skaU ingripa mot
förfaranden som framstår som klandervärda och otUlbörliga för den allmänna
rättsuppfattningen. Till den närmare innebörden av straffbestämmelsen
återkommer jag i det följande.
Eftersom
något krav pä att gärningsmannen skaU ha utnyttjat annans trångmål inte bör
uppställas för att hans förfarande skall vara straffbart, bör den i promemorian
föreslagna brottsbeteckningen hyresocker inte användas. Enligt min mening
behövs uite någon särskUd beteckning för förfaranden som avses i den föreslagna
bestämmelsen.
Som
föreslås I promemorian bör till straffbestämmelsen fogas en regel av innebörd
att villkor av det slag som straffbestämmelsen avser är ogiltiga och att den
som har uppställt vUlkoret är skyldig att återbära vad han har tagit emot.
Motsvarigheten tUl denna bestämmelse finns i gällande rätt i 65 §. Både enligt
gällande rätt och enligt promemorieförslaget fömtsätts för att de angivna
civilrättsllga rättsverkningarna skall Inträda att den som har ställt upp
vUlkoret utnyttjat annans trångmål. Dessutom krävs enligt gällande rätt att
lägenheten är belägen I bristort. Den begränsningen av de civllrättsliga
reglemas tiUämpningsområde som ligger i trångmålsrekvisitet bör inte behållas.
Enligt min mening bör inte heller någon annan liknande begränsning göras.
UppstäUer någon vUlkor om särskilt vederlag för upplåtelse av bostadslägenheter
eller överlåtelse av hyresrätten tUl sådan lägenhet, bör vUlkoret således I
alla situationer vara ogUtigt och återbäringsskyldighet föreligga. Givetvis
skaU detta gäUa även om allmän åklagare inte finner skäl att väcka åtal för
gämingen.
Beträffande den närmare innebörden av de
bestämmelser som diskuteras här får jag anföra följande.
10
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 146
I princip kommer de föreslagna bestänmielsema att
bli tUlämpliga i fråga om varje vUlkor för upplåtelse som innebär att den
blivande hyresgästen har att erlägga annat vederlag för upplåtelsen än den överenskomna
hyran. Med hyra avses även ersättning för värme, elektricitet, vatten och
avlopp (jfr 12 kap. 19 a § första stycket JB i departementsförslaget). Vidare
blur bestämmelserna tillämpliga om hyresgäst kräver ersättning för överlåtelse
av hyresrätten. Hit är inte att räkna hyra som han betalat men som belöper på
tid efter överlåtelsen.
De
nya bestämmelserna träffar förfaranden som torde praktiseras i viss
utsträckning och som f. n. inte kan angripas, åtminstone Inte utjm-för
bristortema. Jag tänker då t. ex. på villkor för upplåtelse som innebär att
den blivande hyresgästen åtar sig att bekosta vissa reparationer eller
förbättringsarbeten i lägenheten eller att hyresgästen skall medverka vid
finansieringen av bostadshuset genom att låna ut pengar till fastighetsägaren.
Enligt min mening är det emellertid en vinning med de föreslagn?.
bestämrnelserna att de utesluter varie möiliehet att för förvärv av hyresrätt
tUl bostadslägenhet uppstäUa villkor som medför förpliktelser för den blivande
hyresgästen som går utöver vad som åligger honom i ett normalt
hyresförhållande. Till frågan om giltigheten m. m, av försträckningsvUlkor
återkommer jag i det följande.
Man måste hålla fast vid att de föreslagna
bestämmelsema i 65 § blir tillämpliga bara om vederlaget utgör villkor för
upplåtelsen eller överlåtelsen som sådan. Vid överlåtelse kan tvekan uppstå
särskilt i fråga om ersättning som hyresgäst betingar sig för förbättringar som
han gjort i lägenheten. Att ersättning inte får utgå för överlåtelsen bör ej
hindra att den avträdande hyresgästen i vissa situationer kan som viUkor för
överlåtelsen uppställa krav på att den nya hyresgästen ersätter honom för
vissa förbättringar som han kostat pä lägenheten eller köper lösören som han
inte kan eller vill ta med sig. Utgångspunkten bör härvid vara att den
avträdande hyresgästen får ta betalt för sådant som tillhör honom. Avgörande
blir därvid om föremålet skall anses vara tUlbehör till fastigheten eller ej.
Det bör i sammanhanget observeras att föremål som tillförts fastigheten av
hyresgästen kan få karaktär av fastighetstillbehör utan att det föreligger ett
uttryckligt avtal om överlåtelse av föremålet på fastighetsägaren (jfr. 2 kap.
4 § första stycket JB). Ibland är omständigheterna sådana att fastighetsägaren
ändå får anses ha förvärvat föremålet från hyresgästen (jfr SOU 1947: 38 s.
107). Som exempel kan anföras att hyresgästen ersätter en inredningsdetalj som
han skadat eller att hyresgästen åtagit sig att bekosta en viss anordning med
det för båda parterna uppenbara syftet att den skall behållas i fastigheten
även efter hyresgästens avflyttning. Ibland kan fastighetsägaren också göra ett
förvärv i enUghet med allmänna rättsregler om s. k. ac-cession, dvs.
äganderättsförvärv genom sammanfogande av föremål, tillhöriga olika ägare. Kan
sambandet mellan föremålen inte lösas utan
Prop.
1973: 23 147
att
de väsentligen skadas, anses att ägaren av huvudsaken blir ägare till det hela
(se Undén, Svensk sakrätt I, Lös egendom, sjätte uppl. 1969 s. 89).
Fastighetsägaren blir t. ex ägare till tapeter eller fastlimmade korkmattor som
hyresgästen anbringat i lägenheten. I de nu angivna fallen ingår föremålet
eller förbättringen i upplåtelsen av lägenheten. Betingar sig överlåtaren
vederlag därför bUr det följaktligen att anse som särskilt vederlag för
överlåtelsen av hyresrätten.
I den mån ersättning som den avträdande hyresgästen
betingar sig för egendom som tillhör honom eller för anordningar som han
bekostat och som ej tillfallit fastighetsägaren är oskäligt hög i förhållande
till egendomens eller nyttighetens värde, får det anses att det överskjutande
beloppet utgör vederlag för överlåtelsen. På denna del av ersättningen blir
således både straffbestämmelsen och de därtill anslutande civilrättsliga
bestämmelserna tillämpliga.
De ifrågavarande bestämmelsema bör inte kunna
kringgås genom att vederlaget för upplåtelsen eller överlåtelsen ges annan
beteckning (jfr 27 § hyresregleringslagen).
Det
förekommer ibland att fastighetsägaren som villkor för upplåtelse av lägenhet i
ett nyproducerat hus kräver att hyresgästema lånar ut pengar till honom. Enligt
3 § sista stycket hyresregleringslagen gäller i fråga om hyresreglerade lägenheter
att hyresnämnden skall lämna sitt tillstånd till att uthyrningen görs beroende
av bl. a. sådant vUlkor. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att
hyresvärden genom sidoavtal till hyresavtalet gör hyresgästen reellt till
delägare eller medintressent i huset utan att hyresgästen blir formellt
delaktig genom andelsinnehav eller aktier.
Villkor
av den typ som angetts torde inte omedelbart kunna betraktas som vederlag för
upplåtelsen. Det finns i så faU inte anledning att ingripa med lagstifming mot
villkoret i fråga. Skulle emellertid försträck-ningsvUlkoren vara speciellt
förmånliga för hyresvärden och i motsvarande mån oförmånliga för hyresgästen
ligger det nära till hands att uppfatta villkoret som ett förtäckt vederlag för
upplåtelsen och därmed som otUlåtet.
Vad som ingår i eller skall avräknas på den
avtalade hyran omfattas inte av den föreslagna straffbestämmelsen och till
denna anslutande civilrättsliga bestämmelser. Det föreligger sålunda inte
hinder för hyresvärden att som villkor för upplåtelsen kräva att hyran betalas
i förskott med ett engångsbelopp. Bestämmelsema hindrar inte heller att den blivande
hyresgästen åtar sig att betala för reparation eller förbättring av lägenheten,
om vad han har utgett med anledning därav skall avräknas på hyran.
Under remissbehandlingen har framförts vissa
luitiska synpunkter på den lagtekniska lösning som promemorieförslaget
innehåller. Kritiken går sammanfattningsvis ut på att den föreslagna
regleringen brister i
Prop.
1973: 23 148
klarhet
och överskådlighet. Önskemål framförs från ett par remissinstanser om att
samtliga straffbestämmelser bör samlas i ett lagrum.
Promemorieförslaget innebär att straffbestämmelser
kommer att finnas dels I hyreslagen, dels i hyresreglerlngslagen, dels också I
en ny lag om särskUda hyresbestämmelser för vissa orter, om vilken förslag
läggs fram i promemorian. Hyresregleringslagens straffbestämmelser föreslås
bli tUlämpliga i de fall hyresvärden överträder förbudet mot att betinga sig
högre hyra än bashyran. Den nya lagen föreslås innehålla straffbestämmelser för
det fall att någon hyresvärd
eller annan mottar, träffar avtal om eller begär otilläten ersättning för
anvisning av bostadslägenhet. I hyreslagen, slutligen, skall enligt promemorian
meddelas bestämmelserna om hyresocker. Dessa är enligt förslaget generellt
tillämpliga men supplementära i förhållande till straffbestämmelserna i
hyresreglerlngslagen.
För egen del ansluter jag mig tUl förslaget att i
hyresregleringslagen behålla straffbestämmelserna för det fall att hyresvärden
betingar sig särskilt vederlag utöver bashyran vid upplåtelse av
bostadslägenhet. Det ligger enligt min m.ening i sakens natur att de
straffbestämmelser som syftar till i första hand att garantera efterlevnaden av
hyresregleringslagens bestämmelser om hyrespriskontroll skall meddelas i hyresregleringslagen.
Vad härefter beträffar bestämmelserna om förbud mot
ersättning vid anvisning av bostadslägenhet är det enligt min mening inte lämpligt
att såsom Stockholms kooperativa bostadsförening har föreslagit placera
dem i hyreslagen. Bestämmelserna tar nämligen närmast sikte på förfaranden som
inte har någon anknytning till förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst.
Bestämmelsema bör då inte heller placeras i hyreslagen. För egen del vill jag
därför också på denna punkt ansluta mig tUl den i promemorian föreslagna
lösningen.
Jag kan inte finna att som anförts av vissa
remissinstanser den omständigheten att JB i huvudsak innehåller
civilrättsliga bestämmelser bör föranleda att den ifrägakomna generella
straffbestämmelsen placeras i brottsbalken eller annan lag än JB. Jag biträder
därför förslaget att den placeras I 65 § hyreslagen.
I promemorian föreslås att straffsatsen för brott
som avses i den föreslagna straffbestämmelsen i hyreslagen blir densamma som
för motsvarande brott mot hyresregleringslagen. Jag biträder det förslaget.
13.11
Förbud mot viss uthyrning m. m.
Enligt 9 § hyresregleringslagen får
bostadslägenheter och lägenheter för hotell och pensionat som omfattas av
hyresregleringen inte användas för annat ändamål utan tUlstånd av hyresnämnden.
Bestämmelsen är straffsanktionerad. Enligt promemorian aktualiserar den
successiva avvecklingen av hyresregleringslagen frågan om inte sambandet
mellan
Prop. 1973: 23 149
hyresregleringen
och det angivna uthyrningsförbudet bör brytas. Enligt promemorian bör det ske.
Promemorieförslaget innebär i denna del att de nuvarande bestämmelsema flyttas
i huvudsak oförändrade tUl en ny lag med särskilda hyresbestämmelser för vissa
orter. Förslaget har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Den kritik
som framförs går ut på att det nuvarande uthyrningsförbudet inte längre fyller
någon funktion och därför bör avskaffas.
För egen del vill jag framhålla att det av olika
skäl är angeläget att de lägenheter som har inrättats eller upplåtits som
bostadslägenheter inte används för annat ändamål. Det nuvarande
uthyrningsförbudet i 9 § hyresreglerlngslagen motiverades av bristen på
bostadslägenheter. Förhållandena är visserligen numera andra än vid tiden för
bestämmelsernas tillkomst. Bostadsbyggandet har under senare år legat på en
mycket hög nivå. Det program för byggande av en miljon lägenheter under
perioden 19651974 som riksdagen har uttalat sig för har i det närmaste
genomförts. T. o. m. i storstadsregionerna, som hittills varit typiska
bristområden, finns det på sina håll ett visst överskott av bostadslägenheter.
Under hänvisning bl. a. till de ändrade förhåUanden som sålunda har inträtt har
vid remissbehandlingen gjorts gällande att uthyrningsförbudet i
hyresregleringslagen borde kunna avskaffas helt.
Även om det allmänt sett finns tillgäng pä
bostadlägenheter har man pä flera orter anledning att tala om viss
bristsituation. Inom framför allt de största tätorterna präglas sålunda
bostadshyresmarknaden alltjämt av ett betydande efterfrägeöverskott när det
gäller vissa lägenhetstyper eller vissa bostadsområden inom tätorten, t. ex.
de centralt belägna delarna eller bostadsområden i närheten av stora
arbetsplatser. Enligt min mening föreligger det inte någon principiell skillnad
mellan den bristsituation som jag nu har beskrivit och den som rådde vid tiden
för hyresregleringslagens tillkomst och i vilken det nuvarande uthyrningsförbudet
har sin grund.
Härtill kommer att det i många fall är mera lönsamt
att hyra ut en lägenhet för att användas som butik, kontor e. d. än att hyra ut
den för bostadsändamål. Framför allt inom de centrala delarna i de större
tätorterna, dvs. inom områden där efterfrågetrycket på bostadslägenheter är
störts, råder en markant skiUnad mellan de båda lägenhetskategorierna
bostadslägenheter och lokaler vad beträffar hyrorna. För att också dessa områden
skall kunna bevaras som en god miljö för boende, arbete och fritid måste
utvecklingen styras. Ett av medlen för detta är det nuvarande
uthyrningsförbudet i hyresregleringslagen.
Av vad som har anförts framgår att de skäl som
kunde åberopas till stöd för att införa det nuvarande uthyrningsförbudet,
såvitt gäller lägenheter för bostadsändamål, har kommit att minska i betydelse
men att det har tillkommit andra skäl som med minst samma styrka talar mot att
avskaffa förbudet.
Prop.
1973:23 150
Enligt promemorian är frågan hur man skall hindra
att lägenheter användes för annat än det avsedda ändamålet i första hand en
fråga för byggnadslagstiftningen. Som vidare anförs i promemorian torde
emellertid byggnadslagstiftningen f. n. inte vara tillräckligt effektiv i detta
hänseende. Jag kan därför inte biträda det vid remissbehandlingen framställda
förslaget att under hänvisning till nämnda lagstiftning avskaffa
uthyrningsförbudet.
Sammanfattningsvis har jag kommit till den
uppfattningen att övervägande skäl talar för att behålla den nuvarande
ordningen med förbud för hyresvärdarna att hyra ut eller använda
bostadslägenhet för annat ändamål och att bestämmelserna härom bör åtminstone
t. v. finnas kvar i hyreslagstiftningen. Jag biträder också förslaget att utvidga
tillämpningsområdet för förbudet till att omfatta också lägenheter för vilka
hyresregleringen nu ej gäller. I enlighet härmed bör, som föreslås i
promemorian, bestämmelserna flyttas från sin nuva-
ranrte nlat i hTesrealermaslnaen ncb införas
i Hen i nromemorian
föreslagna
lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. Jag föreslår emellertid
att Kungl. Maj:t bemyndigas att bestämma tillämpningsområdet för lagen eller
vissa bestämmelser i lagen, såväl lokalt som 1 fråga om olika
lägenhetskategorier. Det kan medföra att uthyrningsförbudet visserligen kommer
att gälla alla typer av bostadlägenheter både sådana som är underkastade
hyresregleringen och sådana som inte är det men endast inom lokalt begränsade
områden. Mot denna ordning, som stämmer överens med vad som föreslås i
promemorian, har en remissinstans invänt att den medför att likartade
förfaranden kommer att straffrättsligt sett behandlas olika, vilket sägs strida
mot allmänna rättsprinciper. Självfallet skaU emeUertid tUl-lämpningsområdet
för regleringen bestänunas med hänsyn till behov av den som föreligger på
skilda orter. Att detta på samma sätt som i fråga om hyresregleringen leder
till att straffbestämmelsernas tillämpning begränsas lokalt är enligt min
mening helt naturligt.
Vad jag har anfört i det föregående har tagit sikte
närmast på bostadslägenheter. Det nuvarande uthymingsförbudet omfattar emellertid
också lägenheter för hotell- och penslonatrörelse. I promemorian föreslås inte
någon begränsning av uthymingsförbudet till enbart bostadslägenheter. Inte
heller enligt min mening bör sambandet mellan sådana lägenheter och lägenheter
för hotell- eller pensionatsrörelse brytas. Jag vill emellertid framhålla att
sambandet inte medför att, om Kungl. Maj:t bestämmer att bestämmelserna om
uthyrningsförbudet skall tUlämpas i viss ort, förbudet nödvändigtvis måste
omfatta båda lägenhetskategorierna. Kungl. Maj:t bör vara oförhindrad att
bestämma att uthymingsförbudet skall i viss ort omfatta bara den ena lägenhetskategorien.
Prop.
1973: 23 151
14
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ändring i jordabalken,
2.
lag om arrendenämnder och
hyresnämnder,
3.
lag med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter,
4.
lag om ändring i lagen (1942;
429) om hyresreglering m. m.,
5.
lag om ändring I lagen (1971:
418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
dels ändring i samma lag,
6.
lag om ändring i lagen (1947:
523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande,
7.
lag om ändring i lagen (1957:
390) om fiskearrenden,
8.
lag om ändring i lagen (1970:
246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
9.
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479),
15
Specialmotivering
Med hänsyn tUl att arrendenämnderna och
hyresnämnderna enligt departementsförslaget föreslås behålla sin nuvarande
ställning som föi-valtningsmyndighet saknas anledning att, som föreslås i
justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5, göra lagen (1955: 261) om
avstängning av domare tillämplig på ledamot och lagfaren tjänsteman som ej är
ledamot vid arrende- eller hyresnämnd. Departementsförslaget upptar således
inte något förslag till ändring i nämnda lag.
15.1
Förslaget tUl lag om ändring i jordabalken
8
kap.
Arrendebestämmelserna i JB har på många punkter
utformats med motsvarande hyresbestämmelser som förebild. Strävan har varit att
så långt möjligt låta enhetliga regler gälla beträffande olika slags
nytt-janderätter. Jag har i det föregående angett i vilken utsträckning förslagen
till ändringen i hyreslagstiftningen bör föranleda motsvarande ändringar i
arrendelagstiftningen. I överensstämmelse härmed läggs i det följande fram
vissa förslag tUl ändringar i 8 och 9 kap. JB. Ändringarna stämmer överens med
vad som föreslås beträffande motsvarande bestämmelser i 12 kap.
8§
I paragrafen ges närmare bestämmelser om hur
uppsägning av arrendeavtal skall göras. Huvudregeln är att uppsägningen
skall vara
Prop. 1973: 23 152
skriftlig. Lämnas skriftUgt erkännande av uppsägningen,
får den dock vara muntlig. I fall som avses i 11 kap. 6 § JB, dvs. när
jordägaren säger upp avtal om anläggningsarrende, är skriftiig form
obligatorisk. Det hänger samman med att jordägaren i sin uppsägning skall lämna
arrendatorn underrättelse i vissa hänseenden.
I avsnittet 13.2 i den allmänna
motiveringen har föreslagits att anläggningsarrendator skall kunna med
bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet för ändring av villkoren. I
uppsägningen skall han enligt de föreslagna bestämmelsema i 11 kap. 6 a §
första stycket uttryckligen begära förlängning av avtalet på ändrade villkor.
Med hänsyn till de bevissvärigheter, som kan uppstå i efterhand i fråga om
innehållet i uppsägningen bör sådan uppsägning vara skriftlig. Vad som sagts nu
gäller också uppsägning som görs av jordbraks- eller bostadsarrendator för
vUlkorsändring enligt 9 kap. 8 § respektive 10 kap. 5 § JB. I överensstämmelse
härmed har bestämmelserna i första stycket andra punkten i förevarande paragraf
om obligatorisk skriftlig form utvidgats tUl att uniiatta ävcu lail sum har
sagts nu. Det har däremot inte ansetts påkallat att göra någon ändring i
paragrafens sjätte stycke.
31 och 33 §§
Jordbruksarrendator och
bostadsarrendator har i JB fått ett direkt besittningsskydd, som är uppbyggt pä
i princip samma sätt som bostadshyresgästs besittningsskydd (jfr 9 kap. 713
§§ och 10 kap. 46 §§ JB). Arrendatorn har alltså i princip rätt att vid
arrendetidens utgång få avtalet förlängt. Tvist om förlängning prövas i första
instans av arrendenämnden. Bifalles ej arrendatorns talan om förlängning, får
skäligt uppskov med avträdet medges, om jordägaren eller arrendatorn begär det
(9 kap. 13 § och 10 kap. 6 § JB).
I 31 § anges i vilka faU
arrendenämndens beslut får klandras och hur part som är missnöjd med beslutet
skall förfara. Bestämmelserna i första stycket föreslås kompletterade på så
sätt att däri anges att part som inte godtar arrendenämndens beslut i fråga om
uppskov med avträde enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap. 6 § JB får klandra
beslutet. Beträffande den närmare motiveringen får jag hänvisa till vad som anförs
under 12 kap. 70 § JB. 1 fråga om angetts nu bör talan mot hovrätts dom
emellertid inte få föras. Bestämmelsema i 33 § har utformats i
överensstämmelse härmed.
Ändringarna i övrigt i 31 §
föranleds av vad som föreslås beträffande tiden för klander av arrendenämndens
beslut. I denna del får jag i första hand hänvisa till vad som har anförts i
avsnittet 13,9 i den allmänna motiveringen.
I övrigt hänvisas till vad som anförs under 12 kap. 70 och
72 §§ JB.
Prop.
1973: 23 153
9 kap.
I justitiedepartementets promemoria
Ds Ju 1972: 5 läggs förslag fram till ändring i 12 och 13 §§ i detta kapitel.
Ändringarna hänger samman med den ordning som föreslås i promemorian för att
förmå hyresvärdarna och jordägarna att inte dröja med att lämna
avflyttningsmeddelande (jfr redogörelsen för promemorieförslaget i avsnittet
5.2). Av skäl som redovisas i avsnittet 13.4 i den allmänna motiveringen har i
departementsförslaget valts en annan lösning av problemet vilken emellertid
inte ansetts böra bli tillämplig i fråga om arrendeavtal. Departementsförslaget
upptar därför inte något förslag till ändring i 13 §.
9§
I paragrafen ges bestämmelser om
villkoren för fortsatt arrende i samband med att avtal om jordbruksarrende
förlängs. Bestämmelserna äger enligt 10 kap. 6 § JB motsvarande tUlämpning vid
bostadsarrende. Ändringarna i första stycket första punkten stämmer överens
med dem som föreslås beträffande 12 kap. 48 § första stycket första punkten JB.
Vad som anförs under nämnda lagrum gäller i tillämpliga delar även här.
Anledning har ej ansetts föreligga att disponera om bestämmelserna på sätt som
föreslås beträffande motsvarigheten i 12 kap.
12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser
om verkan i vissa hänseenden av att arrendatorns förlängningsyrkande bifalls av
arrendenämnden eller domstol. Motsvarande bestämmelser vid hyra föresläs i 12
kap. 51 § JB. Ändringarna i andra stycket i förevarande paragraf stämmer
överens med de ändringar som föreslås i nämnda lagrum. Vad som anförs under
detta äger motsvarande tiUämpning i fråga om denna paragraf. I övrigt får jag
hänvisa till vad som har anförts i avsnittet 13.6 i den allmänna motiveringen.
11 kap.
4§
Den föreslagna ändringen är redaktionell.
5§
Paragrafen innehåller bestämmelser
om det indirekta besittningsskyddet för anläggningsarrendator. I första
stycket, som inte föreslås ändrat, anges som en förutsättning för arrendatorns
ersättningsrätt att uppsägningen har gjorts av jordägaren. I
departementsförslaget har till paragrafen fogats ett nytt andra stycke av
innehåll att bestämmelser-
Prop.
1973: 23 154
na
i första stycket äger motsvarande tUlämpning, om uppsägningen har gjorts av
arrendatorn och denne i uppsägningen har begärt förlängning av avtalet på
ändrade viUkor. Frågan har behandlats i avsnittet 13.2 i den allmänna
motiveringen.
Enligt 3 § i detta kapitel skall avtal om anläggningsarrende
anses förlängt, om uppsägning ej sker inom rätt tid. I motsats till vad som
gäller om motsvarande regler beträffande jordbraksarrende med visst undantag
och bostadsarrende är denna bestämmelse dock inte tvingande. Har jordägaren
och arrendatorn konmiit överens om att avtal om anläggningsarrende skall
upphöra att gälla utan uppsägning, inträder inte någon ersättningsrätt för
arrendatorn. Detta ligger i linje med att bestämmelserna om arrendatorns
ersättningsrätt också i sig själva är dispositiva, se 4 §. Som en förutsättning
för att arrendatom skall kunna fä rätt till ersättning, sedan han själv sagt
upp avtalet, uppställs därför i det föreslagna nya stycket att uppsägningen har
skett i fall som avses i 3 § (jfr 9 kap. 8 § och 10 kap. 5 § JB). I detta
ligger att uppsägningen skall ha gjorts till den dag då arrendetiden löper ut
och med iakttagande av den uppsägningstid som gäller för avtalet på grund av
lag eller överenskommelse. För att rätt till ersättning för arrendatorn skall
föreligga krävs givetvis dessutom att avtalet inte Innehåller förbehåll att
besittningsskyddsbestämmelserna inte skall gälla. Detta följer av 4 §.
6§
Paragrafen har erhållit ny lydelse fr. o. m. den 1
juli 1972 (SFS 1972: 252). Den föreslagna ändringen i första stycket är
redaktionell. Till tredje stycket i paragrafen har emellertid i förslaget
fogats en bestämmelse som utgör ett undantag från kravet att arrendatorn skall
hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom viss tid efter jordägarens
uppsägning för att vara bevarad vid sin rätt till ersättning enligt 5 §.
Motsvarande undantagsbestämmelse föreslås tillagd tUl 12 kap. 58 § JB.
Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till vad som anförs
under 12 kap. 58 a § JB i förslaget.
6a§
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
besittningsskyddsproceduren i de fall då det är arrendatorn som har sagt upp
avtalet och påkallat villkorsändring. Bestämmelsema har behandlats i avsnittet
13.2 i den allmänna motiveringen. Vad som i det följande anförs i anslutning
till 12 kap, 58 a § JB äger motsvarande tillämpning i fråga om förevarande
paragraf.
Någon motsvarighet till bestämmelserna i 12 kap. 59
§ JB om rätt för hyresnämnden att meddela anstånd med avflyttningen finns f. n.
inte i fråga om anläggningsarrende och föreslås inte heller i förevaran-
Prop. 1973: 23 I55
de
sammanhang. Det får ankomma pä parterna att träffa avtal om förlängning av
arrendeavtalet på viss kortare tid, om utrymme krävs för förhandlingar.
12
kap.
Inledningsvis vill jag ta upp en fråga som har
aktualiserats av Stockholms kommun. Frågan rör förhållandet mellan hyres- och
expropriationslagstiftningen. Enligt kommunens mening är det inte
tillfredsställande att hyresgästema för det fall att fastigheten skall tas i
anspråk för ändamål som kan tillgodoses genom expropriation behandlas olika
rättsligt sett, beroende på om fastigheten exproprieras eller om den redan ägs
av den som kunnat ansöka om expropriationstillstånd.
Som
kommunen påpekar föreligger det viktiga skillnader mellan de båda nu åsyftade
fallen i fråga om hyresgästemas rättsställning. Enligt min mening måste det
vara så för att principen att exproprierad fastighet skall övergå till den
exproprierande fri från alla rättigheter skall kunna upprätthållas. I den
nyligen antagna expropriationslagen (1972: 719) har, liksom i 1917 års
expropriationslag, andra vägar måst väljas för att tillgodose hyresgästernas
intressen sä långt det är möjligt med hänsyn till expropriationens syfte. Sammanfattningsvis
kan sägas att detta har skett i första hand genom bestämmelserna om
expro-priationsändamålen och den behovsprövning, som tillståndsmyndigheten har
att företa (se särskUt 2 kap. 12 § första stycket expropriationslagen och
prop. 1972: 109 s. 219), samt genom ersättningsbestämmelserna (jfr 1 kap. 5 §
och 4 kap. nämnda lag samt prop. 1971: 122 s. 192). Vid sidan av de nu angivna
reglerna finns bestämmelser i expropriationslagen, som siktar till att mUdra
verkningarna av expropriationen för bl. a. nyttjanderättshavarna. Så t. ex.
skall vid förhandstillträde tiden för tillträdet bestämmas så att den vars
rätt berörs får skäligt rådrum (5 kap. 18 § första stycket andra punkten).
Under hänvisning till vad som har anförts anser jag
mig inte kunna biträda kommunens förslag om tillämpning av hyreslagens
bestämmelser beträffande hyresgäst som är sakägare vid expropriation.
SABO tar upp en fråga som inte heller har berörts i
justitiedepartementets promemorior Ds Ju 1972: 5 och 14. Frågan rör 12 kap. 50
och 52 §§ JB. Enligt det förra lagrummet har hyresgästen vid förlängningstvist
rätt att bo kvar i lägenheten till dess att förlängningsfrågan är slutligt
avgjord. Om hyresgästens förlängningstalan inte bifalls, får enligt 52 §
första stycket i domen eller beslutet utom i vissa fall skäligt uppskov
medges, om det begärs. Hyresgäst som önskar flytta under den tid som han
sålunda får bo kvar i lägenheten efter hyrestidens utgång bör enligt SABO
åläggas att iaktta en avise-ringstld av ungefär samma längd som
uppsägningstiden enligt hyresav-
Prop. 1973: 23 156
talet. Med en sådan ordning får hyresvärden möjlighet att
hyra ut lägenheten på nytt utan att riskera hyresbortfall.
Det skall inte förnekas att den gällande ordningen i vissa
fall innebär olägenheter för hyresvärdarna. De fall där en
aviseringsskyldighet skulle få betydelse är emellertid fätaliga, varför
problemets räckvidd är ganska begränsad. Därtill kommer att hyresvärden kan
skydda sig mot hyresbortfall genom att utnyttja sin rätt enligt 52 § första
stycket att begära uppskov med hyresgästens avflyttning.
Den ordning som SABO vill rekommendera inrymmer dessutom
vissa problem av både praktisk och rättslig art som måste lösas. Det torde
inte kunna undgås att bestämmelser om hyresgästens aviseringsskyldighet skulle
bli ganska komplicerade. Jag är därför inte beredd att föreslå någon ändring
av bestämmelserna i den föreslagna riktningen.
I 12 kap. 1 § andra stycket första punkten JB meddelas
bestämmelser om gränsdragningen mellan hyra och arrende. Enligt dem skall
beträffande avtal, som har Inslag av både hyra och annat arrende än jordbruksarrende
(se 8 kap. 1 § andra stycket JB), hyreskapitlet, frånsett visst undantagsfall
tiUämpas oavsett vilket ändamål med upplåtelsen som är mest betydelsefuUt. Från
kommunalt håll har satts i fråga om inte det huvudsakliga ändamålet med
upplåtelsen bör vara avgörande för vilka regler som bör gälla i dessa fall av
blandade upplåtelser.
I promemorian Ds Ju 1972: 5 anförs
att den nuvarande gränsdragningen har den fördelen att den är klar och enkel
att tillämpa. Regler som tar sikte på det huvudsakliga ändamålet med
upplåtelsen medför tillämpningssvårigheter och rättsosäkerhet. I de fall upplåtelsen
av jord dominerar torde enligt promemorian hinder inte möta att parterna kommer
överens om att hyresförhållandet skaU tas undan från besittningsskyddet. I
promemorian anförs att de synpunkter som har föranlett önskemål om ändrad
gränsdragning i väsentlig grad torde kunna tillgodoses på denna väg. Skäl för
lagändring kan enligt promemorian därför inte anses föreligga.
För att hyresavtal skall bli
bindande föratsätts inte att det har ingåtts i viss form. Enligt 12 kap, 2 §
JB skall hyresavtal upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen
begär det. Bestämmelser saknas dock om verkan av att ena parten inte vill
medverka till att skriftligt avtal kommer till stånd. I samband med förevarande
översyn av hyreslagstiftningen har föreslagits att 2 § kompletteras med en
bestämmelse av innehål! att hyresavtal kan sägas upp, om part vägrar att
medverka till skriftligt avtal.
I den förut nämnda promemorian
anförs att, om parterna inte kan enas om att upprätta skriftlig handling,
tvisten kan på endera partens begära hänskjutas tUl hyresnämnden för medUng.
Det synes kunna antas att sådan medling regelmässigt leder till önskat
resultat. I promemo-
Prop.
1973: 23 I57
rian
ermras vidare om bestämmelserna i 12 kap. 51 § andra stycket JB om att dom
eller beslut, varigenom hyresgästs talan om förlängning av hyresavtal bifalles,
anses som avtal om fortsatt förhyrning. Bestämmelserna torde enligt
promemorian leda tiU att många muntliga avtal kommer att fixeras skriftligen.
Med hänsyn till att redan de gällande bestämmelserna öppnar vissa möjligheter
att komma tUl rätta med hithörande problem och till att svårigheter möter att
konstruera lämpliga regler om verkan av att endera parten inte vill medverka
till skriftligt avtal, läggs i promemorian Inte fram något förslag till
ändring i reglerna om hyresavtalets form.
I de båda senast behandlade frågorna ansluter jag
mig till den bedömning som har gjorts i promemorian.
4a§
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om
rätt för bostadshyresgäst att i förtid säga upp långtidsavtal, dvs. avtal som
är träffat för bestämd tid överstigande ett år. Beträffande motiven till
bestämmelserna får jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnittet 13.2 i den
aUmänna motiveringen.
Uppsägning i förtid i fall som åsyftas i paragrafen
kan avse avtalets upphörande eller villkorsändring, I sist angivna fall skall
hyresgästen iaktta föreskrifterna i 12 kap. 54 § JB i dess föreslagna lydelse.
6§
Hyresvärd eller hyresgäst har i vissa situationer
rätt att efter uppsägning frånträda hyresavtalet före hyrestidens utgång.
Bestämmelser om när avtalet upphör att gälla till följd av sådan uppsägning
finns i förevarande paragraf.
I första stycket anges i vilka fall avtalet upphör
att gälla genast. Övriga fall behandlas i andra stycket. Härunder faller bl.
a. dels hyresvärdens uppsägningsrätt enligt 28 § i detta kapitel, då säkerhet
som hyresgäst ställt för hyresavtalets fullgörande försämrats och hyresgästen
inte på anfordran ställer ny säkerhet, dels konkursbos rätt enligt 31 § att
uppsäga hyresavtalet, då hyresgästen försatts i konkurs, dels också hyresgästens
uppsägningsrätt enligt 32 §, då hyresvärden utan skälig anledning vägrat
samtycke till överlåtelse eller inte lämnat hyresgästen besked iuom tre veckor
efter det att samtycke begärts. I dessa fall gäller enligt andra stycket i
förevarande paragraf enligt dess nu gällande lydelse att bestämmelsema i 3 §
andra stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för avtals
upphörande äger motsvarande tUlämpning, om ej annat har särskUt angetts i
lagen. Sker uppsägning innan hyresgästen har tillträtt lägenheten, upphör dock
avtalet att gälla genast.
InnehåUer hyresavtal, som har ingåtts för bestämd
tid och enligt 3 § första stycket i detta kapitel skall sägas upp för att
upphöra vid hyresti-
Prop. 1973: 23 158
dens
utgång, inte någon bestämmelse om uppsägningstid, skall enligt andra stycket i
nämnda paragraf uppsägning ske senast viss tid i förväg. Uppsägningstidens
längd varierar med hänsyn till den avtalade hyrestiden. För det fall att
hyrestiden inte är bestämd och uppsägningstid inte har avtalats, utgår
hyrestiden enligt 4 § andra stycket samma kapitel viss tid efter uppsägning
eller på viss fardag. Beträffande bestämmelsernas närmare Innehåll hänvisas
till lagtexten.
Bestämmelserna
i 6 § fick sin nuvarande utformning vid hyresrefor-men år 1968. I promemorian
Ds Ju 1972: 5 anförs att viss tveksamhet har yppats rörande innebörden av
hänvisningen I 6 § andra stycket till 3 § andra stycket och 4 § andra stycket.
Bl. a. har det ansetts oklart, om de i 3 och 4 §§ angivna uppsägningstiderna
skall tUlämpas endast i de fall hyresavtalet saknar bestämmelse om
uppsägningstid eller även i andra fall av förtida uppsägning. Denna oklarhet
bör, som föreslås i promemorian utan erinran från remissinstanserna,
undanröjas. I departementsförslaget har lydelsen av den ifrägakomna
bestämmelsen jämkats så att det klart framgår att de uppsägningstider som för
varje särskilt fall anges i 3 § andra stycket (t. ex. tre månader för avtal med
hyrestid längre än sex månader men längst ett är) och i 4 § andra stycket (t.
ex. en månad vid hyresförhållande, som varat längst ett år) skall tUlämpas
oavsett vad avtalet innehåller om uppsägningstid. Därvid gäller 3 § andra
stycket i fråga om tidsbestämda avtal och 4 § andra stycket beträffande avtal
där hyrestiden inte är bestämd. Om emellertid särskild uppsägningstid skaU
iakttas enligt andra bestämmelser i hyreskapitlet, t. ex. vid uppsägnmg enligt
5 §, gäller självfallet den uppsägningstiden.
Enligt
hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län kan det övervägas att ändra
bestämmelserna om uppsägningstiden i de fall dä hyresavtalet är tidsobestämt
och hyresförhållandet har varat längre än ett år. Sorn det är nu, kan det i
ytterlighetsfall inträffa att hyresgästen inte kan bli fri frän avtalet förrän
inemot nio månader har förflutit från det att han fick rätt att säga upp
avtalet i förtid.
Enligt min mening bör uppsägningstiden i de fall
som diskuteras här inte bestämmas alltför kort, när uppsägningen görs av
hyresvärden. Det är rimligt att hyresgästen får skäligt rädram för den händelse
han måste lämna lägenheten. De nuvarande bestämmelserna tillgodoser detta intresse.
Jag anser inte att det föreligger skäl att här införa olika uppsägningstider
beroende på om det är hyresvärden eller hyresgästen som säger upp avtalet.
8§
I paragrafen ges bestämmelser om hur uppsägning av
hyresavtal skall göras. Huvudregeln är att uppsägningen skall vara skriftlig,
om hyresförhållandet har varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt
till vUken uppsägningen sker. Utom i fall som avses i 12 kap. 58 §, dvs.
Prop. 1973: 23 159
när
hyresvärd säger upp lokalhyresgäst och i uppsägningen skall lämna underrättelse
i vissa hänseenden, får uppsägningen dock vara muntlig, om skriftligt
erkännande av uppsägningen lämnas. Bestämmelsen i första stycket andra punkten
i förevarande paragraf om obligatorisk skriftlig form har utvidgats till att
omfatta även fall som avses i 54 och 58 a §§ i detta kapitel. I båda fallen,
som har behandlats i avsnittet 13.2 i den allmänna motiveringen, är det fråga
om uppsägning från hyresgästens sida för villkorsändring. I dessa fall skall
hyresgästen i sin uppsägning uttryckligen ange att han begär förlängning av
avtalet på ändrade vUlkor. Det har här, lika väl som i motsvarande fall vid
anläggningsarrende (jfr 8 kap. 8 § JB i departementsförslaget), ansetts lämpligt
att inte tiU-läta muntlig uppsägning.
Rubriken
närmast efter 19 §
I det följande föreslås att bestämmelser om hur
hyran skall bestämmas skall tas upp i en ny paragraf, 19 a §. Med hänsyn
härtill bör rubriken närmast efter 19 § jämkas.
19
a §
Som jag har utvecklat närmare i avsnittet 13.3 i
den allmänna motiveringen bör det i princip inte vara tillåtet för hyresvärden
att knyta hyran för bostadslägenhet till viss index eller förbehålla sig rätt
att ensidigt och utan uppsägning höja hyran mer eller mindre efter eget
gottfin-nande eller annars att lämna frågan om hyrans storlek oreglerad i avtalet.
Bestämmelsema härom har tagits upp i förevarande paragraf som saknar
motsvarighet i gällande rätt,
I
första stycket första punkten meddelas huvudregeln, som är att hyran för
bostadslägenhet skall vara till beloppet bestämd i avtalet. Det är den inte om
den har knutits tUl viss index eller om hyresvärden har förbehållit sig rätt
att ensidigt höja hyran. Så är inte heller fallet om hyran anges för varje år
vara basbeloppet för samma år eller viss procent av basbeloppet. Enligt 1 §
sista stycket i förevarande kapitel blir förbehåll som strider mot bestämmelsen
utan verkan mot hyresgästen. Avtalsklausul som träffats I strid med
bestämmelsen blir sålunda ej gällande mot hyresgästen.
Förbudet
mot obestämda hyror lägger självfallet inte hinder i vägen för partema att
komma överens om att hyran skall utgå med olika belopp för skUda hyresperioder
eller delar av sädana. Det är således till-låtet att i exempelvis ett treårsavtal
bestämma att hyran skall vara, under det första året 6 000 kronor, under det
andra året 7 000 kronor och under det tredje året 8 000 kronor. Ett gUtigt
avtal föreligger vidare om parterna i ett ettårsavtal kommer överens om att
hyran skall höjas med t. ex. 500 kronor för varje ny hyresperiod, som avtalet
gäller på grund av att det inte sägs upp. Den bärande tanken bakom de
förevaran-
Prop,
1973: 23 160
de
bestämmelserna är nämligen att hyresgästen skall ha möjlighet att i förväg
kunna bedöma omfattningen av sina åtaganden i ekonomiskt hänseende. Skulle i
visst fall överenskommelse av det slag som har angetts leda till att hyran
kommer att överstiga lägenhetens bruksvärde, är hyresgästen självfallet
oförhindrad att säga upp avtalet för vUlkorsjämk-ning i enlighet med vad jag
förut har föreslagit. Vidare är det naturligtvis möjligt att jämka sådan
avtalsbestämmelse enligt 12 kap. 64 § JB.
Förbudet mot obestämda hyror är emellertid inte
utan undantag. TUl att börja med undantas enligt första stycket andra punkten
från huvudregeln vissa kostnader och avgifter som hyresvärden har att erlägga
och som belöper på lägenheten. Gemensamt för dessa ersättningar är att de
oftast inte kan med tillräcklig säkerhet bestämmas i förväg. Kretsen av de
särskilda ersättningar som sålunda undantagits från förbudet mot rörliga hyror
omfattar ersättning för kostnad som hänför sig till lägenhetens uppvärmning,
förseende med varmvatten eller elektrisk ström och avgifter för vatten och
avlopp. Det bör framhållas att iipnräVriingen i första stycket andra punkten i
förevarande paragraf är uttömmande.
Beträffande sådana ersättningar som avses med
undantagsbestämmelsen kan parterna med bindande verkan överenskomma att de skall
kunna höjas utan att hyresavtalet behöver sägas upp eller att ersättningens
storlek skall bestänmias senare. Ingår ersättning för kostnader och avgifter av
det slag som det här är fråga om i hyran, får det anses ankomma på hyresvärden
att visa hur stor del av totalhyran som avser sådana ersättningar, om han vUl
höja hyran under åberopande av en i avtalet Intagen klausul beträffande dem.
Undantagsbestämmelsen torde därför leda till att dessa ersättaingar kommer att
specificeras i hyresavtalen.
Enligt andra stycket i paragrafen utgör
bestämmelsen att hyran skall vara till sin storlek bestämd inte något hinder
mot s. k. förhandlingsklausuler, dvs. förbehåll som innebär att hyran skall
utgå med belopp som bestäms efter förhandlingar med hyresgästorganisation.
Klausuler med detta innehåll finns som har berörts i annat sammanhang sedan
länge i hyresavtalen mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och deras
hyresgäster. Under inflytande härav torde det ha bUvit allt vanUgare med sädana
klausuler på bostadshyresmarknaden.
I allmänhet torde de i hyresavtalen förekommande
förhandlingsklausulerna hänvisa till förhandlingsordning mellan
fastighetsägarsidan och hyresgästförening som är ansluten till Hyresgästemas
riskförbund. Anledning saknas till antagande att någon förändring i detta
avseende kommer att ske i fortsättningen. Lagen bör dock inte lägga något absolut
hinder i vägen för att låta även överenskommelse som träffas av organisation
som står utanför hyresgäströrelsen bli bindande för avtalspar-tema. Detta
innebär inte att hyresgästen skall vara förpliktad att godta en
förhandluigsklausul oavsett vilket innehåll den har. Om en sådan
Prop. 1973: 23 161
klausul
hänvisar till förhandlingsordning med organisation som står utanför
hyresgäströrelsen, kan hyresnämnden i förlängnings- eller vUlkorstvist pröva
huruvida det är skäligt att hyresgästen skall vara bunden av klausulen.
Vissa krav måste ställas på en sammanslutning för
att den skall kunna betraktas som hyresgästorganisation. Sålunda måste den
fylla åtminstone de krav som brukar uppställas för att en sammanslutning över
huvud taget skaU kunna betraktas som ideell förening. Däremot bör det inte
krävas att organisationens enda eller huvudsakliga ändamål är att ta till vara
medlemmarnas intressen i hyresfrågor. Som exempel kan nämnas att en
studentförening bör kunna träffa överenskommelse om hyran för studentbostäder.
Skulle en förhandlingsklausul som tagits in i ett hyresavtal ange som
förhandlingspart sammanslutning som inte kan betraktas som
hyresgästorganisation, blir undantagsbestämmelsen i andra stycket mte
tillämplig.
I tredje stycket har tagits upp en norm för
hyressättningen för det fall att partema har träffat avtal i strid med
förevarande regler. I så fall skaU hyran utgå med belopp som är skäligt med
hänsyn främst till partemas avsikter och övriga förhållanden när avtalet
ttäffades. Bestämmelsen, som har utformats efter mönster av 9 kap. 29 § andra
punkten JB, har berörts i den allmänna motiveringen. Som har framhållits i denna
ankommer tUlämpningen i första hand pä fastighetsdomstolen.
Det får antas att det vid ikraftträdandet kan
finnas åtskilliga hyresavtal, som innehåller förbehåll stridande mot bestämmelsema
i denna paragraf. Till frågan om vad som övergångsvis bör gälla beträffande
dem får jag återkomma i det följande. En övergångsbestämmelse krävs också för
hyressättningen i sådant bostadsföretag som avses i punkt 16 av
övergångsbestämmelsema till bostadsrättslagen (1971: 479).
På hyresregleringsområdet förekommer hyresklausuler
av innebörd art hyresgästen är skyldig att betala den hyra som hyresreglerande
myndighet kan komma att fastställa. Klausuler av detta slag är oförenUga med
de föreslagna bestämmelsema i denna paragraf. Emellertid saknas anledning att
ändra den ordning som nu tillämpas. Bestämmelserna i första stycket 1
förevarande paragraf bör därför inte gälla, om hyresregleringslagen är
tillämplig på hyresförhållandet. Undantaget har tagits upp bland
övergångsbestämmelsema (punkt 10),
27
a §
I denna paragraf, som är ny, har i ett första
stycke upptagits bestämmelser som ger hyresvärden rätt att genast återta
lägenheten, om hyresgästen överger den. Andra stycket innehåller bestämmelser
om egendom som finns kvar i lägenheten när hyresgästen lämnat den. Beträffade
de närmare motiven för Ifrågavarande bestämmelser får jag I första hand hänvisa
till avsnittet 13.8 I den allmänna motiveringen.
11
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 162
Andra stycket gäller inte bara när hyresgästen har
övergett lägenheten utan också i sådana situationer när hyresgästen avträtt
lägenheten sedan hyresförhåUandet har upphört, t. ex. efter förverkande eller
efter hyresperiodens utgång.
Bestämmelsema är tUlämpliga i fråga om föremål som
finns kvar i själva lägenheten eller i därtUl hörande utrymmen såsom vinds- och
käl-larram. Till utrymmen som hör tUl lägenheten skall också räknas lokaler
inom fastigheten som har upplåtits tUl hyresgästemas gemensamma begagnande, t.
ex. tvättstuga, torkram, cykelstäU, förstugor och trappor. Ordet utrymme har
valts för att markera att det inte nödvändigtvis behöver vara fråga om särskUt
iordningsställd lokal. Avser hyresförhållandet exempelvis villa eller radhus
blir bestämmelsema tUlämpliga även i fråga om föremål som lämnats kvar på
gårdstomten. Detsamma gäller föremål som finns på exempelvis en genom
hyresavtalet upplåten biluppställningsplats. Är däremot upplåtelsen av
markområdet fristående I förhåUande till hyresavtalet, är bestämmelsema dock
ej tiUämpliga. I stället kan bestämmelsen ; S kap, 22 § JB om förverkaiiue av
egendom som arrendator lämnar kvar på arrendeställe bil tUlämplig.
Presumtionen
bör vara att kvarlämnad egendom tillhör hyresgästen eller någon i hans hushåU.
Endast när särskUda skäl föreligger, t. ex. om det genom märkning eUer på annat
sätt är antagligt att ett föremål ej tUlhör hyresgästen, bör hyresvärden vara
skyldig att närmare efter-forska vem egendomen tUlhör. Har han fog för sitt
antagande att egendomen tUlhör hyresgästen eller någon i dennes hushåll, blir
hyresvärden att anse som rätt ägare även om det senare skulle visa sig att han
tagit miste. Någon redovisningsskyldighet för hyresvärden föreligger således
inte i nu angivna situationer. Värdelösa föremål som hyresgästen normalt gör
sig av med vid flyttning såsom tomglas, defekta husgeråd, utslitna kläder osv.
bör hyresvärden utan vidare kunna undanskaffa. Frågan har berörts 1 den
allmänna motiveringen.
Har hyresvärden haft direkta utlägg för att
omhänderta och förvara kvarlämnad egendom eller för att efterforska
hyresgästen, bör han vara berättigad till ersättning härför av hyresgästen och
inte vara skyldig att lämna egendomen i från sig, innan han fått sådan
ersättning. Det får anses följa av allmänna regler. Som EON anför bör
egendomen kunna utmätas för hyresgästens skuld intill dess att den tillfallit
hyresvärden, med rätt för denne tiU ersättning för vårdkostnaderna.
Någon uttrycklig reglering av dessa frågor i
hyreslagen eller som EON föreslår i fråga om hyresvärdens fordran på
ersättning i förmånsrättslagen (1970: 979) finner jag inte påkallad med
tanke på den ringa praktiska betydelse en sådan reglering kan väntas fä. I de
allra flesta fall kommer nämligen antingen hyresgästen att ganska omgående
hämta egendom som han glömt att ta med sig eller också tillfaller egendomen
hyresvärden vid utgången av tremånaders- eller sexmånadersfris-
Prop. 1973: 23 163
ten.
I det senare fallet torde det I regel vara lönlöst för hyresvärden att söka få
ut ytterligare ersättning av hyresgästen.
EnUgt Malmö tingsrätt är det I promemorieförslaget
använda uttrycket "avträdde lägenheten" mte entydigt. Tidsfristen
bör i stället räknas från den dag då hyresvärden kom i besittning av
lägenheten. Jag kan inte biträda tingsrättens förslag. Det är dock tydligt att
dagen för hyresvärdens besittningstagande får bUda utgångspunkt i de fall där
tillförlitlig utredning saknas om när hjrresgästen lämnade lägenheten.
33
§
Som har nämnts i inledningen (avsnittet 1) har den
12 januari 1973 till lagrådet remitterats bl. a. förslag tUl lag om ogifta
samboendes gemensamma bostad. Detta förslag föranleder vissa ändringar I
bestämmelserna om hyra. Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län påpekar I
sitt yttrande över famUjesakkunnigas betänkande (SOU 1972: 41) Familj- och
äktenskap I att inte bara 12 kap. 33 och 47 §§ JB, beträffande vilka lagrum
förslag tiU ändring läggs fram av familjesakkunniga, utan också 12 kap. 5 § och
45 § andra stycket JB bör göras tillämpliga i samboendefallen för att den
åsyftade likstäUigheten mellan makar och ogifta samboende skaU uppnås. För egen
del ansluter jag mig till hyres-nänmdens uppfattning såvitt angår 12 kap. 45 §
men däremot Inte 1 vad gäller 5 § i samma kapitel.
Överlåtelse av hyresrätten får i princip inte ske
utan hyresvärdens tUlstånd. Från denna huvudregel görs i förevarande paragraf
vissa undantag. Sålunda får make enligt andra stycket träda I hyresgästens
eller hans dödsbos ställe för det fall att hyresrätten har tUlagts maken genom
bodelning eller skifte i anledning av boskillnad, hemskillnad,
äkten-skapsskiUnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens död och avsett en
lägenhet som varit makarnas gemensamma bostad. Detsamma gäller enligt fjärde
stycket när makar har hyrt bostaden gemensamt.
För att ogift samboende skall kunna överta
hyresrätten enligt den föreslagna lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad
utan föregående samtycke av hyresvärden föreskrivs i ett nytt femte stycke att
vad som sägs I andrafjärde styckena I paragrafen skaU äga motsvarande
tUlämpning när någon övertagit hyresrätt enligt nämnda lag.
I sitt yttrande över familjesakkunnigas betänkande
(SOU 1972: 41) Familj- och äktenskap I anmärker Sveriges advokatsamfund att de
av de sakkunniga i anslutning till förslaget om ogift samboendes rätt till den
gemensamma bostaden framlagda förslagen tiU ändring i förevarande paragraf och
i 12 kap. 47 § JB inte direkt berör parternas inbördes förhållanden utan
förhållandet tUl tredje man, nämligen hyresvärden. För hyresvärden är det ett
väsentligt intresse från rättssäkerhetssynpunkt att kunna veta vem eller vilka
som vid varje tillfälle är hans medkontrahenter i hyresförhållandet. Så länge
JB utsträcker rätts-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 23 I64
förhållandet
mellan hyresvärd och hyresgäst till att gälla blott hyresgästs make har
hyresvärden alltid möjlighet att via offentiiga, öppna handlingar få klarhet.
Men om hyresrätt skall utsträckas tiU att gälla till förmån även för samlevnade
part, kommer hyresvärdens situation att avsevärt försämras. Om partema själva
påstår ett förhållande, är det i praktiken omöjligt för hyresvärden att
förebringa motbevisning. Man kan enligt samfundet heller inte bortse från fall
där mer än en person gör anspråk på att vara nuvarande eller tidigare samboende
med hyresgästen och ha rätt att tillämpa lagen om samlevandes bostad. Samfundet
pekar på åtminstone två praktiskt tänkbara situationer där hyresvärdens dilemma
kan vara väsentiigt. För det första kommer de föreslagna reglema att i vissa
fall kunna göra förbudet mot överlåtelse av hyresrätt Ulusoriskt. Om nämligen
partema i överlåtelsetransaktionen påstår att de varit varaktigt sammanboende
kan hyresvärden knappast förebringa motbevisning. För det andra framgår av 12
kap. 49 § JB jämförd med 47 § andra stycket sista punkten att hyresvärden har
att riiaa det i 49 § omnämnda sKrittliga meddelandet såväl till hyresgästen som
till dennes make. Genomförs ändringen av JB utvidgas hyresvärdens skyldighet
till att avse även varaktigt samboende. Det är rimligt att hyresvärden skall ha
möjlighet att på ett enkelt och tUlförlitUgt sätt skaffa kännedom om tiU vUken
eller vUka han har att rikta meddelanden av detta slag. I den män kretsen
utvidgas till att avse samboende har hyresvärden inte längre sådan möjlighet.
Det
som kännetecknar den situation som regleras i förevarande paragraf är att
någon som har stått i visst närmare angivet förhållande till hyresgästen gör
anspråk på att få träda i hyresgästens eUer hans dödsbos ställe. Som
advokatsamfundet anför har hyresvärden svårare att bedöma rättsläget när den
som gör anspråk på lägenheten sammanlever eller har sammanlevt med hyresgästen
utan äktenskap än när de är eller har varit makar. Har emellertid den part som
övertagit hyresrätten tillagts denna genom beslut av domstol, behöver
hyresvärden knappast hysa tvivel om att överlåtelsen har skett i
överensstämmelse med den förat nämnda lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad.
I de faU åter då överlåtelsen har skett frivUligt, kan det naturligtvis vara
svårt för hyresvärden att bedöma om omständighetema verkligen är sädana att lagen
är tillämplig. Att partema varit ogifta torde dock utan större svårigheter
kunna utrönas liksom att partema har bam med varandra. Däremot måste det
naturligtvis vara svårt för hyresvärden att veta något om samboendets karaktär
eller, I det fallet att partema inte har bam tUlsammans, om övertaganderätt
skaU anses föreligga (jfr 1 § första stycket sista punkten i den föreslagna
lagen). Om hyresvärden inte finner sig kunna godta parternas uppgift om att
hyresrätten har övertagits enligt den nya lagen, får I rättegång mellan honom
och den av parterna som gör anspråk på hyresrätten prövas om
Prop. 1973: 23 165
överlåtelsen
skett enUgt lagen. Förlikningsförfarande inför hyresnämnd kan också påkallas.
Jag vill f. ö. erinra om den möjUghet som en hyresgäst i alla fall har enligt
34 § i detta kapitel att efter tUlstånd av hyresnämnden överlåta hyresrätten
för återstoden av hyrestiden tiU närstå-stående som sammanbott med honom.
Paragrafens
andra stycke har jämkats med anledning av att återgängs-och
hemskillnadsinstituten föreslås avskaffade.
34 §
I paragrafen meddelas bestämmelser om hyresgästs
och dödsbos rätt att överlåta bostadslägenhet tUl någon som varaktigt
sammanbott med hyresgästen.
EnUgt första stycket får hyresgäst, som inte är i
tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående hyrestid, överlåta
hyresrätten tUl närstående som varaktigt sammanbor med honom, om hyresnämnden
lämnar tiUstånd tiU överlåtelsen. EnUgt motiven kan ett beaktansvärt intresse
av att få överlåta hyresrätten anses föreligga endast om hyresgästen på grund
av giftermål, förflyttning i tjänsten eller av annan anledning saknar tillfälle
att använda lägenheten. Tillstånd till överlåtelsen skall lämnas, om
hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen. Häri ligger bl. a. ett krav
på att den som hyresgästen önskar överlåta hyresrätten till skall kunna godtas
som hyresgäst (prop. 1967: 141 s. 219).
Bestämmelsema äger enligt andra stycket motsvarande
tillämpning, om hyresgästen dör under hyrestiden och dödsboet vill överlåta
hyresrätten till sådana dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstående som
varaktigt sammanbodde med honom.
En förutsättning för hyresgästens rätt att överlåta
hyresrätten till sammanboende är, som redan framgått, att hyresgästen själv
inte är i tillfälle att använda lägenheten för återstående hyrestid. I promemorian
Ds Ju 1972: 5 anförs att det i tUlämpningen har uppkommit tvekan om innebörden
av denna förutsättning. Sålunda har ifrågasatts bl. a. vUken vikt som skall
fästas vid det intresse som föranlett hyresgästen att flytta.
Det kan enligt promemorian med visst fog hävdas att
det är hyresvärden ovidkommande av vad anledning hyresgästen inte längre önskar
använda lägenheten. Hans berättigade intresse är främst knutet till att den
samboende kan godtas som hyresgäst. På grand härav och med hänsyn tiU de
tiUämpningssvårigheter som har visat sig föreligga föreslås i promemorian att
orden "som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående
hyrestid" i första stycket byts ut mot uttrycket "som ej avser att
använda bostadslägenhet för återstående hjTestid". I promemorian framhåUs
att ändringen syftar tUl att någon prövning
Prop. 1973: 23 166
med
hänsyn till det intresse som har föranlett hyresgästen att flytta inte skaU
ske.
EnUgt
promemorian bör motsvarande ändring inte göras i 40 § första stycket, som anger
föratsättningarna för andrahandsupplåtelse. Sådana upplåtelser sägs vara
förenade med vissa olägenheter och det finns därför anlednmg att begränsa
rätten till upplåtelse utan samtycke av värden tUl fall där den fyller ett
verkligt behov.
Det i promemorian framstäUda förslaget till ändring
av bestämmelsema i förevarande paragraf godtas allmänt av remissinstanserna.
Sålunda uttalar Hyresgästemas riksförbund att den föreslagna lydelsen mnebär en
påtaglig förbättring. Några remissinstanser ställer sig dock avvisande tUl
förslaget. Hyresnämnden för Stockholms län anför, att de nuvarande
bestämmelserna har i den praxis som utbildats inom nämnden ansetts innebära ett
visst mätt av tvång för hyresgästen att flytta, varvid beaktas även skäl av
social karaktär. Enligt hyresnämnden innebär
opaginerad Kontrollera mot PDF
1f»nnn rM*aTi
u,j:«r-,
:ti 1,-.*j
opaginerad Kontrollera mot PDF
tressen.
Att helt avstå från prövning av det berättigade i hyresgästens Intresse av att
få överlåta lägenheten kan befaras leda till ej godtagbara resultat som t. ex.
dubbelbosättning och överförande på ensamstående av stora lägenheter.
Stockholms bostadskooperativa förening framhåller att den föreslagna ändringen
kan leda till orättvisa rubbningar inte bara i föreningens egen turordning utan
också i bostadsförmedlingarnas turordning. Även Svea hovrätt avstyrker förslaget
som olämpligt ur bostadspoUtisk synvinkel. Om lagtexten över huvud taget anses
böra förtydligas, bör enUgt Sveriges fastighetsägareförbund uttrycket "ej
är i tiUfälle" bytas ut mot "är förhindrad" eller liknande
uttryck.
De
invändningar som framförs mot promemorieförslaget i förevarande del finner jag
inte vara bärkraftiga. Hyresvärdens intresse får anses vara tillgodosett genom
bestämmelsen att tillstånd tUl överlåtelsen inte får lämnas i nu åsyftade
fall, om inte hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen. Genom detta
villkor tryggas att hyresrätten inte överläts tUl samboende som kan förmodas ej
fuUgöra sina skyldigheter som hyresgäst. Som har framhållits vid
remissbehandUngen från några häll kan avskaffandet av prövningen av
hyresgästens skäl för att flytta i vissa fall leda till att hyresrätten kommer
att överlåtas till någon, som inte skulle ha kommit I fråga enligt de principer
som gäller för fördelningen av hyreslediga lägenheter. Att det kan inträffa i
enstaka fall väger enligt min mening lätt jämfört med olägenheten för den
samboende att bryta upp från sin Invanda boendemiljö. Under hänvisning till vad
som har anförts biträder jag det i promemorian framlagda förslaget tUl ändruig
av förevarande paragraf. Av skäl som anförs i promemorian bör motsvarande
ändring inte göras i 40 §.
Med
det i förevarande paragraf använda uttrycket närstående avses
Prop. 1973: 23 167
inte
bara den som är eller har varit besläktad med hyresgästen utan även den som
sambott med hyresgästen under äktenskapsUknande förhåUanden (prop. 1967: 141
s. 220).
35
§
I denna paragraf regleras bostadshyresgästs rätt
att överlåta hyresrätten i syfte att få till stånd ett lägenhetsbyte.
Bestämmelsema om rätt för kommun och vissa
kommunalförbund, som medverkar till att hyresgäst får annan bostad genom att
anvisa eller förmedla denna, att göra framställning om tillstånd til! lägenhetsbyte
har tagits upp i ett nytt tredje stycke i paragrafen. Förslaget har behandlats
i avsnittet 13.7 i den allmänna motiveringen.
Om bostadsförmedUngen för talan i bytesärendet,
torde hyresgästen sakna intresse av att själv göra framstäUning i saken.
Särskilda bestämmelser för det fall att hyresgästen för talan jämte
bostadsförmedlingen synes därför kunna undvaras. Bestämmer sig hyresgästen för
att bo kvar i sin gamla lägenhet, sedan bostadsförmedlingen har ansökt om
tillstånd till lägenhetsbyte, saknas fömtsättningar för att driva ärendet
vidare, eftersom hyresgästens lägenhet då mte längre står till förfogande för
byte. Återkallas inte ansökningen om tillstånd till byte, skall ansökningen i
en sådan situation avslås.
I
justitiedepartementes promemoria Ds Ju 1972: 5 diskuteras om inte ytterligare
ändringar bör göras i bytesreglerna. I promemorian anförs sålunda att det från
kommunalt håll har föreslagits att lägenheter som är avsedda att upplåtas till
vissa kategorier av hyresgäster som t. ex. pensionärer och handikappade skall
tas undan från bytesrätten. Enligt promemorian skulle det vara en mindre
lycklig utveckling om sådana lägenheter i större utsträckning skulle komma att
bebos av andra än dem för vilka de är särskUt avsedda. Övervägandena i denna
del utmynnar emellertid i slutsatsen att det inte kan anses föreligga skäl för
lagändring. I promemorian uttalas emellertid att restriktivitet synes vara
motiverad vid tillämpningen av bestämmelserna om lägenhetsbyte i nu åsyftade
fall.
Uttalandena
i promemorian i denna del har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Enligt Malmö tingsrätt lämnar de nuvarande bestämmelsema dock Inte utrynune för
en sådan restriktiv tillämpning som förordas i promemorian. Tingsrätten
hänvisar till rättsfallet NJA 1953 s. 120.
I
likhet med remissinstansema delar jag den uppfattning som promemorian ger
uttryck åt, nämligen att skäl inte föreligger att undanta s. k.
kategorilägenheter från bytesrätten enligt förevarande paragraf. Med anledning
av vad tingsrätten anför viU jag framhålla att enligt min mening lagtexten ger
tillräckligt utrynmie att beakta den speciella beskaffenheten hos en
kategorilägenhet vid den intresseawägning som
Prop. 1973: 23 168
i
bytesärenden skall ske mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. Om t.
ex. en kommun inreder bostadslägenheter särskilt för att kunna ta vård om sina
pensionärer och handikappade, kan det uppenbarligen medföra avsevärd olägenhet
för kommunen, ifall ett antal av dessa lägenheter övergår till andra
hyresgäster och tillgången till dem för sådana som verkligen behöver dem på så
sätt begränsas. Det rättsfall som tingsrätten andrager torde sakna relevans i
förevarande sammanhang.
44
§
Om hyresgäst dröjer med betalning av hyran utöver
två vardagar efter förfallodagen är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 i
detta kapitel förverkad och hyresvärden berättigad att säga upp hyresavtalet.
Sker rättelse innan hyresvärden har gjort brak av sin rätt att säga upp
avtalet, kan han enligt 43 § inte senare åberopa dröjsmålet som grund för att
hyresgästen skall skiljas från lägenheten. Även om hvresvärden har begagnat sin
uppsägningsrätt, kan hyresgästen enligt 44 § återvinna hyresrätten, om han
betalar hyran senast tolfte vardagen från uppsägningen antingen direkt till
hyresvärden i vanlig ordning eller genom att nedsätta den hos överexekutor. I
avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad som sålunda fordras för
att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning inte meddelas förrän 14
vardagar har förflutit från uppsägningen.
Uppsägning skall enligt 12 kap. 8 § JB i regel vara
skriftlig. Den får dock vara muntlig, om skriftligt erkännande av den länmas.
Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra och ansökan om
vräkning av hyresgästen gäller som uppsägning, när ansökningen har delgetts i
behörig ordning.
Som nämnts inledningsvis har genom motion 1972: 48
fråga väckts vid 1972 års riksdag om att införa bestämmelser av innebörd att hyresvärden
skall i förekommande fall vara skyldig att i uppsägnmgen underrätta hyresgästen
om möjligheterna för denne att återvinna hyresrätten.
Motionen har remissbehandlats. Den har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av Svea hovrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och
Hyresgästemas riksförbund. Hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och Gotlands
län samt Sveriges fastighetsägareförbund har avstyrkt motionen. Beträffande
remissinstansernas närmare synpunkter i ämnet hänvisas till den redogörelse
som har tagits in i utskottets betänkande, LU 1972: 12, s. 36.
Lagutskottet anförde I det angivna betänkandet att
övervägande skäl talar för att en ordning införs som säkerställer att
hyresgästen för det fall att han har förverkat sin hyresrätt på grand av
bristande betalning av hyran får kännedom om vad han har att iaktta för att
vara bevarad
Prop. 1973:23 169
vid
sui rätt till fortsatt besittning av bostaden. Utskottet framhöll att detta kan
ske genom att bestämmelser Införs av Innebörd att hyresgästen i samband med
uppsägningen skaU underrättas om möjligheten till återvinning av hyresrätten.
Frågan borde dock enligt utskottet övervägas i samband med att
hyreslagstiftningen ses över. Utskottet hemställde att riksdagen gav Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt
(rskr 1973: 227).
Den ifrägakomna skyldigheten för hyresvärden att
underrätta hyresgästen om vad denne har att iaktta för att bevara sin rätt är
inte någon principiell nyhet pä hyreslagsområdet. Inom bostadssektorn åläggs sålunda
hyresvärden genom bestämmelserna i 49 § i detta kapitel skyldighet att lämna
hyresgästen avflyttningsmeddelande som skall innehålla bl. a. undertättelse om
vad hyresgästen har att iaktta, om han inte vUl flytta från lägenheten.
Bestämmelsema har införts i syfte att hindra att hyresgästen på grand av
bristande kännedom om gällande bestämmelser gör en rättsförlust.
I sitt yttrande över motionen har Sveriges
fastighetsägareförbund gjort gällande att den ifrågavarande reformen inte
skulle fylla något mera påtagligt praktiskt behov, eftersom hyresvärdarna i
regel inte åberopar betalningsförsummelse annat än i mera uppenbara fall, t.
ex. då hyresgästen vid upprepade tillfällen dröjer med att betala hyran.
Förbundet synes mena att när det har gått så långt som tUl avhysning efter
förverkande av hyresrätten på grund av betalningsförsummelse hyresgästen skulle
vara i en så svår situation att hyresgästen saknar möjlighet att återvinna
hyresrätten genom att betala inom återvinningsfristen. För egen del är jag
inte övertygad om att det i förverkande-situationer alltid ligger till på detta
sätt. Dessutom är det under alla förhållanden otillfredsställande, om
hyresgästen inte har full kännedom om de rättigheter som han är tillförsäkrad
enligt hyreslagen. Som Svea hovrätt anför i sitt yttrande över motionen torde
hyresgästerna påfallande ofta sakna kännedom om möjligheten att enligt 44 §
återvinna hyresrätten. Hyresgästernas riksförbund har pekat på att
rättsförluster ibland kan inträda, särskilt när det gäller invandrare. I likhet
med lagutskottet anser jag därför att övervägande skäl talar för att hyresvärden
åläggs någon form av underrättelseskyldighet. För egen del anser jag att
underrättelseskyldigheten bör utformas så att den tidsfrist som står hyresgästen
till buds enligt 44 § börjar löpa först den dag hyresgästen erhåller
underrättelse om vad han har att iaktta för att bevara sin rätt till bostaden.
Under hänvisning tiU vad som har anförts förordar
jag att bestämmelser införs i hyreslagen av innebörd att, om hyresgästen
förverkat sin hyresrätt på grund av bristande hyresbetalnmg och hyresvärden med
anledning därav uppsagt avtalet, hyresgästen inte får skiljas frän lägenheten
på grund av dröjsmålet, om han betalar hyran i vanlig
Prop.
1973:23 170
ordning
till hyresvärden eller nedsätter den hos överexekutor senast tolfte vardagen
efter det att han fått underrättelse om att han kan återvinna hyresrätten
genom att betala hyran på angivet sätt. Formulär till underrättelsen bör
fastställas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Avviker underrättelsen frän det fastställda formuläret bör den frånkännas
rättslig betydelse. Underrättelsen behöver inte lärrmas i särskild handling
utan bör kunna tas in i exempelvis uppsägningshandlingen. Till förhindrande av
rättsförlust bör hyresvärden ha möjlighet att lämna underrättelsen även vid
senare tillfälle. SjälvfaUet kan hyresvärden uite med den verkan som här
åsyftas lämna underrättelsen till hyresgästen före uppsägningen.
Bestämmelsema i ämnet har tagits upp i första
stycket av förevarande paragraf och i ett nytt tredje stycke.
Om hyresvärden Inte säger upp avtalet på grund av
att hyresrätten är förverkad genom bristande hyresbetalnmg, utan ansöker om
stämning
om
vräknhig, gäUer sådan ansökan enligt 8 § femte stycket som uppsägning, när
ansökan har delgetts i behörig ordning. Det bör i dessa fall ävUa hyresvärden
att ta in underrättelsen i ansökningen om stämning eller vräkning eller foga
den till ansökan. Närmare bestämmelser härom får meddelas av Kungl. Maj:t.
Skulle det I efterhand visa sig att hyresgästen genom förbiseende eller annan
orsak inte har fått del av underrättelsen genom delgivning av
ansökningshandlingarna, bör även i detta fall hyresvärden ha möjlighet att
lämna underrättelsen vid senare tillfälle.
Det har inte ansetts påkallat att införa
motsvarande ordning vid arrende och bostadsrätt.
45
§
I paragrafen, som inleder bestämmelsema om
besittningsskydd vid hyra av bostad, anges i vilka fall besittningsskydd inte
föreligger. Enligt andra stycket är överenskommelse mellan hyresvärden och
hyresgästen att hyresrätten inte skall vara förenad med rätt till förlängnmg
giltig under vissa föratsättningar. Sådan överenskommelse gäller enligt tredje
punkten i andra stycket mot hyresgästens make bara om han har godtagit den.
Det förutsätts därvid att maken inte har del i hyresrätten och att han bodde i
lägenheten, när överenskommelsen träffades.
Ändringen
i paragrafens första stycke punkt 3 är redaktionell.
I ett nytt tredje stycke har föreskrivits att vad
som sägs i andra stycket tredje punkten om make äger motsvarande tUlämpning på
sådan samboende som enligt lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad har
rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.
Beträffande bakgrunden till den föreslagna
ändringen hänvisas till vad som anförs i Inledningen (avsnittet 1) och under 12
kap. 33 § JB.
Prop. 1973: 23 171
Bestämmelsen
innebär att regeln är tUlämpUg, om samlevnaden har upptagits innan
överenskommelsen träffades. Det gäller även om omständighetema ännu vid den
tidpunkten inte är sådana att övertaganderätt skulle ha förelegat, om
samlevnaden upplösts då. En förutsättning är emellertid att övertaganderätt I
och för sig föreligger, när frågan om överenskommelsens giltighet aktualiseras.
46 §
I paragrafen återfinns huvudregeln om
bostadshyresgästs rätt till förlängning av avtalet och de
besittnmgsskyddsbrytande grunderna.
Ändringarna I paragrafen berör de
besittningsskyddsbrytande grander som avser upplåtelse av bostad i anslutning
till anställning för skötsel och tillsyn av fastighet.
I departementsförslaget har i en ny punkt närmast
efter den nuvarande punkten 7 tagits upp särskilda bestämmelser om
besittningsskyddet vid anställning för skötsel och tillsyn av fastighet. EnUgt
den nya punkten bryts besittningsskyddet, om anställningen har upphört och det
inte är obilligt mot hyresgästen att också hyresförhållandet upphör. Ändringarna
har behandlats i avsnittet 13.5 i den aUmänna motiveringen.
Den särskilda regeln om uppsägningstid i 12 kap. 4
§ andra stycket andra punkten JB blir tillämpUg i fråga om upplåtelser som
faller In under den nya punkten 8. Enligt nämnda lagrum har hyresgästen, när
hyresförhållandet beror av annan anställning än som avses i 12 kap. 46 §
första stycket 7, alltid rätt till en uppsägningstid av minst en månad.
Införandet av den nya punkten 8 i paragrafens
första stycke medför en omnumrering av efterföljande punkter.
47 och
47 a §§
I 47 § meddelas bestämmelser om besittningsskyddet
vid hyra av bostad för det fall att lägenheten har hyrts av flera gemensamt
eller den också bebos av hyresgästs make som ej har del i hyresrätten.
Om lägenheten har hyrts av flera gemensamt och de
till följd av omständighet, som hänför sig till endast en av dem, inte har
gemensam rätt till förlängning av avtalet, har enligt 47 § första stycket
medhyresgästen rätt att ensam erhålla förlängning. En förutsättning för det är
att hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. En ytterligare förutsättning
är att hyresavtalet inte har förverkats. Om medhyresgästen är make till den som
föranlett att hyresgästerna inte gemensamt har rätt till förlängning av
avtalet, har han en vidare rätt till förlängning än annan medhyresgäst. Han har
nämligen rätt till förlängning även om hyresrätten är förverkad på annan grand
än dröjsmål med betalning av hyra. Ännu bättre ställd är samboende make om han
inte har del i hyresrätten. Hans rätt till förlängning gäller i sådant fall
oberoende av om det är
Prop.
1973: 23 172
hyresgästen
eller h)Tesvärden som har sagt upp avtalet och oberoenae av grunden för
uppsägningen, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst.
Uppstår tvist mellan hyresvärden och maken om hyresrätten, skall hyresvärden
lämna maken sådant avflyttnlngsmeddelande som sägs i 12 kap. 49 § JB. Detta
följer av föreskriften i 47 § andra stycket sista punkten att bestämmelsema i
bl. a. 49 § om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs make.
För
att en hyresgäst inte skall kunna omintetgöra den rätt att överta hyresavtalet,
som en med honom samlevande part har enligt den föreslagna lagen om ogifta
samboendes gemensamma bostad, genom att inte bevara sin förlängningsrätt, bör
den rätt till förlängning av hyresavtal som getts make enligt förevarande
paragraf också medges den som enligt nämnda lag är berättigad att överta
hyresrätten. I den nya 47 a § föreskrivs därför att bestämmelsema I 47 § om
make äger motsvarande tillämpning i fråga om den som enligt lagen om ogifta
samboendes ge-TTienQamrna KrctoH J rätt att övcrta hTcrättcn vid samlevnadens
upplösning.
Om
hyresvärden inte önskar att hyresgästens make skall överta hyresrätten enligt
47 § har han som nämnts nyss att lämna maken avflyttningsmeddelande. Sådant
meddelande måste enligt förslaget också lämnas den som har rätt att överta
lägenheten enligt lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad för att
treveckorsfristen enligt 49 § i detta kapitel skall börja löpa. För den
händelse hyresvärden inte känner till om hyresgästen är gift och har sin make
boende i lägenheten, torde han inte ha någon svårighet att skaffa sig kunskap
härom. Däremot kan det naturligtvis vara svårare för honom att få vetskap om
att hyresgästen sammanbor med någon som har rätt att överta hyresrätten enligt
lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad, om ej hyresgästen själv I samband
med uppsägningsförfarandet lämnar tillförlitlig uppgift härom. Med hänsyn tUl
de restriktiva föratsättningar som uppställs I nyssnämnda lag för att rätt
skall föreligga att överta bostaden, torde emellertid i allmänhet hyresvärd,
vicevärd eller fastighetsskötare som har personlig kontakt med hyresgästema
känna tUl om sådana förhållanden föreligger att någon kan åberopa sig på
lagen. Större fastighetsförvaltnmg-ar torde däremot i allmänhet sakna sådan
kännedom. Innan den tidigare hyresgästen flyttar från lägenheten, brakar
emellertid lägenheten besiktigas av den som förvaltar fastigheten för att
utröna, om den avträdande hyresgästen är ersättningsskyldig för skador på
lägenheten. Vidare visas lägenheten regelmässigt för den nya hyresgästen, innan
han träffar hyresavtalet. Om det vid sådana besök I lägenheten inte
framkonuner något som tyder på att hyresgästen bor tillsammans med någon som
kan tänkas ha rätt att överta lägenheten och inte heller någon gör anspråk på
sådan rätt före den dag då lägenheten skall avträdas, torde fastighetsförvaltningen
i allmänhet kunna utan närmare efterforskningar om hyres-
Prop. 1973: 23 173
gästens
privata förhållanden utgå från att lagen ej kommer att åberopas. SkuUe detta
senare visa sig vara ett misstag, torde saken i allmänhet kunna rättas tUl i
samförstånd genom att den samboende eller nytUlträdan-de hyresgästen får annan
lägenhet genom fastighetsförvaltningens försorg. Jag är därför övertygad om
att den utvidgning av bestämmelsemas tUlämpningsområde som jag här har förordat
inte kommer att medföra några större praktiska olägenheter.
Enligt departementsförslaget skaU hyresvärden lämna
hyresgästen avflyttningsmeddelande inom tre månader efter hyrestidens utgång.
Iakttar hyresvärden inte denna tid, blir uppsägningen utan verkan utom i vissa
särskUt angivna fall. Bestämmelserna härom har tagits upp som ett nytt andra
stycke i 12 kap. 49 § JB. De nu angivna bestämmelserna bör inte äga tillämpning
på avflyttningsmeddelande som hyresvärden lämnar äkta make eller sådan ogift
samboende som avses i den föreslagna lagen om ogifta samboendes gemensamma
bostad. I överensstämmelse härmed har från hänvisningen i andra stycket sista
punkten i 47 § undantagits det i departementsförslaget tillagda andra stycket i
49 §.
48
§
I paragrafen meddelas bestämmelser om villkoren för
den fortsatta förhyrningen i samband med förlängning av hyresavtal.
Hyresgästernas
riksförbund och hyresrådet har framfört viss kritik mot gällande lydelse av
bestämmelserna i första stycket om hyressättningen vid förlängning. I
huvudsaklig överensstämmelse med hyresrådets mening föreslås i promemorian Ds
Ju 1972: 5 att bestämmelsema jämkas redaktionellt. Syftet med den föreslagna
jämkningen anges i promemorian vara att undanröja risken för missförståndet
att bestämmelserna skulle ge hyresvärden rätt att vid förlängning ensidigt
bestämma hyran för den fortsatta förhymingen.
Några remissinstanser förklarar sig inte kunna
ansluta sig till förslaget. De är Malmö tingsrätt, hyresnämnden för Stockholms
län. Näringslivets byggnadsdelegation och Industriens bostadsförening. Nämnda
remissinstanser anser inte den föreslagna jämkningen vara påkallad.
Sveriges Fastighetsägareförbund säger sig sakna
möjlighet att bedöma utbredningen hos allmänheten av missförståndet beträffande
bestämmelsernas innebörd. Anses den betydande vill förbundet inte motsätta sig
lagändring. Den misstro mot hyreslagens bmksvärderegler som kan föreligga
hänför sig enligt förbundets mening till andra omständigheter än den formella
utformningen av förevarande bestämmelser.
För egen del anser jag i likhet med promemorian att
det är angeläget att risken för missförstånd av förevarande bestämmelser
undanröjs. Jag förordar därför att bestämmelserna ges en annan utformning än
den nuvarande.
I
anslutning till förevarande paragraf har några remissinstanser tagit
Prop. 1973:23 174
upp
andra frågor som rör braksvärdereglerna. Sålunda efterlyser Sveriges
fastighetsägareförbund en lagregel av innehåll att vad förbundet betecknar som
kommunalt subventionerade hyresobjekt skall uteslutas ur det jämförelsematerial
som skall ligga till grund för jämförelseprövningen. Enligt Svenska
lantarbetareförbundet bör klarläggas dels vilket jämförelsematerial som skall
användas, när bruksvärdet av bostäder på landsbygden skall fastställas, dels
vUken reducering av hyran för sädana bostäder som bör göras med hänsyn till de
olikheter som råder mellan dem och bostäder i tätort. Hyresgästernas
riksförbund tar i anslutning till vissa uttalanden I promemorian upp frågan om
hyresavtal som är förenade med och gjorts beroende av att hyresgästen också hyr
garageplats eller arrenderar parkeringsplats. Förbundet berör också
hyresupp-lätelser som sker under villkor att hyresgästen lånar ut pengar till
hyresvärden på förmånliga villkor. Om denna ordning skall bibehållas, bör
enligt förbundets mening införas bestämmelser om hyresnämndens godkännande av
sådana avtal. Stockholms tingsrätt uttalar, att andra styc-Kci i jlOi evai aixue paiagrai ar svaiLOuvaL
oCii atL ucsiaiximcjscma OGr förtydligas. Lantbruksstyrelsen framför vissa
synpunkter på paragrafens disposition och den lagtekniska utformningen av
bestämmelserna.
Jag är medveten om att det system med
bruksvärdehyror för bostadslägenheter som infördes genom 1968 års reform
erbjuder vissa tillämpningssvårigheter. Erfarenheterna av tillämpningen av
hyreslagens bruksvärdesystem är emellertid ännu begränsade och någon fast
praxis har inte hunnit utbilda sig. Den av statsmakterna år 1971 beslutade
avvecklingen av hyresregleringen fr. o. m. den 1 oktober 1972 beträffande ett
betydande antal lägenheter torde ganska snart ge underlag för en säkrare
bedömnuig av hur braksvärdesystemet fungerar i den praktiska tillämpningen. I
promemorian anförs att någon ändring i sak i braksvärdereglerna inte bör
företas innan sådant underlag firms. Jag ansluter mig till denna uppfattning.
Det saknas därför anledning att f. n. ta upp flertalet av de frågor som
aktualiserats under remissbehandlingen.
Med anledning av vad Hyresgästernas riksförbund
anför vUl jag uttala följande. Som framhålls I promemorian är det tämligen
vanligt att avtal om upplåtelse av garage eller parkeringsplats mer eller
mindre fast knyts tUl avtal som avser hyra av bostadslägenhet. Vad som då skall
gälla beror av omständigheterna i det särskilda fallet. Omfattar hyresavtalet
också rätt till garage- eller parkeringsplats, är avtalet i sin helhet att
bedöma enligt reglerna om hyra av bostadslägenhet dvs. som ett hyresavtal (jfr
1 § i detta kapitel). Är däremot upplåtelsen av garage- eller parkeringsplatsen
fristående i förhållande till hyresavtalet, blir den att bedöma enligt reglerna
om lokalhyra respektive lägenhetsarrende (jfr 8 kap. 1 § andra stycket JB). Det
sagda gäller även om det har varit ett vUlkor för upplåtelsen av
bostadslägenheten att avtal träffas om bUupp-ställnlngsplatsen. I nu angivna
fall kan hyresnämnden I samband med
Prop. 1973: 23 I75
förlängningstvist,
föranledd av hyresvärdens uppsägning, med stöd av andra stycket i förslaget
pröva humvida vUlkoret skall gälla. Skulle hyresnämnden finna att vUlkoret är
obilligt, kan nämnden förlänga hyresförhållandet beträffande bostadslägenheten
utan skyldighet för hyresgästen att hyra eller arrendera
biluppställningsplatsen. Möjligheterna för hyresgästen att komma till rätta med
de problem som har antytts ökar genom departementsförslaget, som ger
bostadshyresgästen rätt att med bibehållet besittningsskydd säga upp avtalet
för omprövning av villkoren.
Som Hyresgästernas riksförbund anför lägger
hyreslagen inte hinder i vägen för hyresvärdarna att som villkor för förhyrning
av lägenhet begära att hyresgästen lånar ut pengar till honom. Annat gäller
enligt 11 § hyresregleringslagen i fråga om lägenheter som är underkastade
hyresregleringen. EnUgt min mening bör bruksvärdereglerna inte kunna kringgås
genom att en av hyresgästen tillhandahåUen ekonomisk förmån för hyresvärden, t.
ex. försträckning på särskilt förmånliga villkor, betecknas som annat än hyra.
Sådan förmån bör således kunna beaktas vid braksvärdeprövningen för lägenheten.
I vissa fall kan straffansvar också inträda för hyresvärden enligt den
föreslagna straffbestämmelsen i 65 § I detta kapitel. Med hänsyn till vad som
har anförts finns enligt min metung, åtminstone f. n., inte skäl att, som
Hyresgästemas riksförbund förordar, föreslå bestämmelser om att hyresnämnd
skall godkänna vUlkor av det slag som diskuteras här.
Förutom den redaktionella jämkning som föreslås i
promemorian har I departementsförslaget också gjorts den ändringen, att regeln
i paragrafens nuvarande andra stycke, som f. n. gäller bara i bristorter, har
gjorts generellt tUlämplig. Det hänger samman med att begreppet bristort
föreslås utmönstrat vid hyra. Skälen härtill har redovisats i avsnittet 13.2 i
den allmänna motiveringen. Regeln har flyttats till första stycket och där
tagits upp närmast efter tolkningsregeln i andra punkten. Vidare har
bestämmelserna i första stycket tredje och fjärde punkterna om andra
hyresvillkor än hyran brutits ut från första stycket och bildar andra stycket.
I ett tredje stycke har i förslaget tagits upp bestämmelserna i den nuvarande
sista punkten av paragrafens första stycke om att samma villkor som förut skall
gälla i den mån ändring i hyresvillkoren inte påkallas.
49
§
Paragrafen upptar bestämmelser om förfarandet vid
besittningsskyddstvister angående bostadslägenhet. Till paragrafen har fogats
ett nytt andra stycke, enligt vilket det åligger hyresvärden att med anledning
av uppsägning som han själv har gjort lämna hyresgästen avflyttningsmeddelande
inom tre månader efter hyrestidens utgång. Gör han inte det, blir enligt
bestämmelsen uppsägningen i princip utan verkan med följd att hyresavtalet
förlängs på oförändrade villkor så som om
Prop. 1973: 23 176
någon
uppsägning inte hade skett (jfr bestämmelserna i 12 kap. 3 § JB om automatisk
förlängning). Den angivna påföljden inträder emellertid inte, om hyresgästen Inom
tremånaderstiden hänskjuter tvisten till nämnden eller flyttar från lägenheten.
Beträffande motiven till bestämmelserna hänvisas till avsnittet 13.4 i den
allmänna motiveringen.
Ändringarna i tredje stycket, motsvarande
paragrafens nuvarande andra stycke hänger samman med de nya bestämmelserna om
den tid inom vilken avflyttningsmeddelande skall lämnas. Enligt tredje stycket
i förslaget skall hyresgästen hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom tre
veckor efter det att han fått del av hyresvärdens avflyttningsmeddelande för
att vara bevarad vid sin rätt till förlängning av avtalet. För att bestämmelsen
skall bli tillämplig förutsätts enligt förslaget att hyresvärden har lämnat
avflyttningsmeddelandet inom den i andra stycket i förevarande paragraf föreslagna
ttemånadersfristen.
I förslagets 54 och 55 §§ meddelas nya bestämmelser
som ger bostadshyresgäst rätt att i vissa fall säga upp avtalet tUl omprövning
av villkoren utan att han förlorar sitt besittningsskydd. För att sådan uppsägning
inte skall förlora sin verkan måste hyresgästen enligt de föreslagna
bestämmelserna hänskjuta villkorstvisten till nämnden inom tre tre veckor från
sin egen uppsägning. Förfarandereglerna i förevarande paragraf och i 54 och 55
§§ gäller i princip vid sidan av varandra. Hänskjuter hyresgästen med anledning
av sin egen uppsägning tvisten till hyresnämnden och sker det inom den tid som
hänskjutande skall göras enligt förevarande paragraf, bör särskilt hänskjutande
med anledning av avflyttningsmeddelandet inte krävas för att hyresgästen skall
vara bevarad vid sin förlängnlngsrätt. Härigenom undviker man svårigheter att
avgöra vilkendera uppsägningen som föranlett hänskjutandet.
I en ny tredje punkt av tredje stycket i paragrafen
har därför tagits upp en bestämmelse av innehåll att den i den närmast
föregående punkten angivna verkan av att hänskjutande Inte sker Inom
föreskriven tid att förlängningsrätten förfaUer inte inträder om
hyresgästen inom samma tid hänskjuter tvisten enligt förslagets 54 § andra
stycket. Undantagsbestämmelsen är avsedd att bli tillämplig bara när hänskjutandet
sker efter det att hyresgästen själv sagt upp avtalet för omprövning av
villkoren och fått del av hyresvärdens uppsägning samt hänskjutandet sker inom
rätt tid, räknat från såväl hyresgästens egen uppsägning som
avflyttningsmeddelandet. I andra fall, t. ex. om hänskjutande skett med
anledning av avflyttningsmeddelandet innan hyresgästen själv sade upp avtalet,
måste hyresgästen hänskjuta tvisten på nytt till hyresnämnden, om han vill behåUa
sin kvarboenderätt respektive fullfölja sin uppsägnmg. En annan reglering
skulle medföra risk för rättsförluster, om t. ex. den första uppsägningen
återkallas och tvisten av-
Prop.
1973: 23 177
skrivs
innan hyresnämnden fått kännedom om den andra tvisten. Hänskjuts tvisten i
omgångar till hyresnämnden bör de dit hänskjutna frågorna handläggas som ett
ärende, under förutsättning att nämnden inte har skUt sig från den tvist som
har hänskjutits dit först.
I
sammanhanget bör framhållas att de föreslagna nya bestämmelserna i förevarande
paragraf kan medföra att hyresvärdens uppsägning blir utan verkan. Hyresgäst
som vill ha villkoren omprövade kan därför inte förlita sig på att
villkorsfrågan blir prövad med anledning av hyresvärdens uppsägning. Har å
andra sidan hyresgästen sagt upp avtalet enligt de föreslagna bestämmelsema i
54 och 55 §§ för omprövning av vUlkoren, kan enligt departementsförslaget
förlängnlngsfrågan Inte tas upp till prövning med anledning av den
uppsägningen. För att få även denna fråga prövad måste hyresvärden själv säga
upp hyresavtalet och därvid iaktta bl. a. de nya bestämmelsema i andra stycket
i förevarande paragraf.
Jag
vill i sammanhanget erinra om att inget liindrar hyresvärden från att lämna
hyresgästen avflyttnlngsmeddelande senare än uppsägningen men inom den
föreslagna tremånadersfristen. Däremot bör avflyttningsmeddelandet, Uka litet
som sådan underrättelse som avses i 12 kap. 44 § JB i departementsförslaget, ej
kunna med rättslig verkan lämnas före uppsägningen. Detta torde också vara
gällande rätts ståndpunkt.
Som har framhållits under 47 § i detta kapitel äger
bestämmelsema i det nya andra stycket i förevarande paragraf inte tillämpning
på av-fljtningsmeddelande som skall lämnas hyresgästens make eller ogift som
sambor med hyresgästen.
51
§
I paragrafen meddelas bestämmelser om verkan i
vissa hänseenden av att hyresnämnden eller domstol bifaller hyresgästens
förlängningstalan.
Till andra stycket har fogats en ny punkt av
innebörd att mot hyresförhållandet inte får åberopas omständighet som kunnat
åberopas i det mål eller ärende i vUket hyresgästens förlängningstalan
bifallits. Bestämmelsen har behandlats I avsnittet 13.6 i den allmänna
motiveringen.
Den nya andra punkten i andra stycket tar, liksom
paragrafen i övrigt, sikte bara pä fall där hyresgästens förlängningstalan har
bifallits och medför att inte bara Invändningar i preliminärfrågor utan också
påståenden som hänför sig till de besittningsskyddsbrytande granderna i 46 § i
detta kapitel prekluderas. Invändning eller påstående av detta slag kan inte
åberopas vare sig efter stämning vid domstol rörande exempelvis förverkande av
hyresrätten eller vid hyresnämnd i senare ärende om förlängning av hyresförhållandet
eller inför överexekutor rörande avhysning. För att omständighet som avses i
den
12
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.1973: 23 178
nya
punkten skall prekluderas fordras emellertid att omständigheten har kurmat
åberopas i den förlängningstvist som har avgjorts till förmån för hyresgästen.
Någon svårighet att avgöra hur det förhäller sig härmed torde inte föreligga i
fråga om invändningar rörande gUtig-heten eller beskaffenheten av upplåtelsen,
t. ex. att det inte föreligger gUtigt hyresavtal eUer att upplåtelsen avser del
av upplåtarens bostad. Frågan hur gränsen skall dras i övriga fall mellan
sådana omständigheter som kunnat åberopas och andra omständigheter får
överlämnas åt rättstillämpningen. Jag vill här endast framhålla att det
förhållandet att en omständighet har förelegat innan förlängningsfrågan avgjordes
slutgiltigt inte automatiskt utesluter att omständigheten får åberopas i nytt
mål eller ärende rörande samma hyresförhållande. Har t. ex. hyresgästen
förverkat sin hyresrätt på gmnd av dröjsmål med betalningen kort irman ärendet
behandlades i hyresnämnden och är hyresvärdens redovisningsratiner sådana att
han praktiskt sett inte kunnat få kännedom om förverkandet före förhandUngen i
hyresnämnden, bör han vara oföiliiuuiad aii åberopa förverkandet trots att
hyresförhåUandet har förlängts. Även omständighet som hänför sig till tiden
efter den gamla hyrestiden kan prekluderas genom dom eller beslut, varigenom
avtalet förlängs för ny hyrestid. Behandlas förlängningstvisten av
hyresnämnden efter hyrestidens utgång men försummar hyresvärden att mot
förlängningstalan åberopa att hyresgästen, sedan hyrestiden har löpt ut, har
förverkat sin hyresrätt, kan hyresvärden således inte åberopa förverkandet, när
frågan om förlängning av avtalet för ännu en period tas upp längre fram.
Har
hyresgästens förlängningsyrkande lämnats utan bifall, blir avgörandets verkan
i rättskraftshänseende att bedöma enligt den rättskraftsregel som föreslås införd
i nämndlagen, om avgörandet meddelas av hyresnänmden. Genom avgörandet blir
således slutgUtigt avgjort att hyresavtalet skall upphöra vid hyrestidens
utgång. Har avgörandet i stället ttäffats av domstol, blir rättegångsbalkens
bestämmelser om tvistemålsdomens rättskraft omedelbart tillämpliga. Det bör
understrykas att den verkan av att hyresavtal blir förlängt som anges i andra
stycket andra punkten i paragrafen inte inträder, när partema under
förlängnmgstvis-ten träffar överenskommelse om fortsatt förhyrning. I vad mån
part genom att träffa en sådan överenskommelse får anses ha avstått från att
framdeles åberopa omständighet som kan Inverka på h5Tesförhållandet får bli
föremål för vanlig avtalstolkning i det enskUda fallet.
53
§
Pä grund av 51 och 52 §§ i detta kapitel kan det
inträffa att hyresgäst i förlängningstvist blir skyldig att för förfluten tid
utge högre hyra än han haft att betala förat. Det tillkommande beloppet förfaller
till betalning den dag då det beslut eUer den dom varigenom höj-
Prop. 1973: 23 179
ningen
fastställts vinner laga kraft. Enligt 12 kap. 42 § första stycket 1 JB
förverkas hyresrätten, om hyresgästen dröjer med betalningen två vardagar efter
den dag beslutet eller domen vann laga kraft. EnUgt förevarande paragraf gäller
emellertid, med visst undantag, att hyresrätten inte förverkas, om betalningen
fullgörs inom en månad från den dag då den högre hyran fastställdes.
De ändringar som föreslås I paragrafen föranleds
främst av förslaget att särskilt anstånd med betalningen av det överskjutande
beloppet får medges, när skäl föreligger. Beträffande motiven för förslaget hänvisas
tUl avsnittet 13.3 i den allmänna motiveringen. I överensstämmelse med vad
hyresnämnden för Stockholms län föreslår har i departementsförslaget den
ränteregel som nu finns I tredje punkten i paragrafen tagits upp i ett nytt
andra stycke och den föreslagna anståndsregeln som ett nytt tredje stycke i
paragrafen. Av den senare framgår att beviljat anstånd skaU avse också ränta
som utgår på överstigande belopp.
Anståndsregeln innebär att nämnden eller domstolen
kan förordna, inte bara att hyresgästen får fullgöra betalningen vid en senare
fastställd tidpunkt utan också att skulden får betalas genom avbetalningar i
viss ordning, som får anges närmare i beslutet eller domen. Anstånd får dock
bara avse sådana belopp som hänför sig till tiden, innan nämndens eller
domstolens avgörande vann laga kraft, och som innebär en merutgift utöver vad
hyresgästen har haft att betala enligt, tidigare gällande avtal.
Det får ankomma på nämnden eller domstolen att så
snart den retroaktiva hyran uppgår tUl ett inte obetydligt belopp utröna parternas
ståndpunkter tUl frågan om särskUt betalnlngsanstånd. Anståndsfrågan kan bara
tas upp i själva förlängningstvisten. Avslutas detta ärende utan att beslut om
anstånd meddelas, kan frågan inte tas upp senare som särskUt ärende.
Underlåter hyresgästen att betala den retroaktiva
hyran I den ordning som har föreskrivits, är hyresrätten förverkad enligt 42 §
första stycket 1 i detta kapitel. Hyresgästen kan emellertid återvinna hyresrätten
genom att fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 44 §.
Det har uppstått tvekan om den särskilda
enmånadsfristen i paragrafens första stycke skall räknas från den dag då
beslutet eller domen meddelades eller från dagen för laga kraft vinnandet.
Övervägande skäl synes tala för att det är den senare dagen som åsyftas.
Första stycket har förtydligats i enlighet härmed.
Rubriken
närmast efter 53 §
I departementsförslaget har de nuvarande
bestämmelsema om förstagångsprövning i 54 och 55 §§ I detta kapitel
utmönstrats. I paragraferna har i stället tagits upp nya bestämmelser om rätt
för bostads-
Prop.
1973: 23 180
hyresgäst
att säga upp hyresavtalet för villkorsändring. Rubriken har ändrats i enUghet
härmed.
54
och 55 §§
I paragraferna meddelas bestämmelser om rätt för
bostadshyresgäst att säga upp avtalet för villkorsändring. Bestämmelsema, som
inte har någon motsvarighet i gällande rätt, har behandlats i avsnittet 13.2 i
den allmänna motiveringen. I 54 § första och andra styckena anges föratsättningama
för att hyresgästen skall få säga upp avtalet för att få vUlkoren omprövade. I
tredje stycket meddelas bestämmelser om vad hyresgästen har att iaktta för att
få till stånd omprövningen. 55 §, slutUgen, upptar normer för omprövningen.
Vid avtal träffade på bestämd tid ej överstigande
ett år, skall uppsägningen göras till hyrestidens utgång. Ändras villkoren,
gäller de nya villkoren för den nya hyrestiden. Är hyrestiden ej bestämd, blir
bestämmelserna i 4 § andra stycket i detta kapitel tillämpliga, om
upp-säsiiiiigsiiu inte har aviaiais. Det betyder att de nya viiikoren skall till-lämpas
från den dag då hyresavtalet skulle ha upphört, om uppsägningen i StäUet hade
gällt avtalets upphörande. Den särskilda uppsägningstid om en månad som
föreskrivs i andra punkten i samma paragraf för det fallet att
hyresförhållandet beror av annan anställning än som avses i 12 kap. 46 § första
stycket 7 JB gäller inte vid uppsägning från hyresgästens sida för
vUlkorsändring. Vid långtidsavtal, dvs. avtal pä bestämd tid överstigande ett
år, blir de nya bestämmelsema i 4 a § i detta kapitel om förtida uppsägning
tillämpliga. Också här gäller att de nya villkoren skall tillämpas från den
dag, då avtalet skulle ha upphört om uppsägningen i stäUet hade gällt avtalets
upphörande. För de fall som avses i andra stycket gäUer de däri upptagna
speciella reglema om den tidpunkt till vUken uppsägningen får ske. Givetvis
skall hyresgästen i detta fall iaktta den uppsägningstid som följer av lag
eller överenskommelse. De nya villkoren bUr tUlämpliga från den dag till vilken
uppsägningen görs med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket.
För att hyresgästen skall ha rätt att säga upp
avtalet för ändring av vUlkoren krävs enligt 54 § första stycket att
hyresförhållandet har varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt då
avtalet skulle ha upphört, om uppsägningen i stället hade gällt dess
upphörande, och att lägenheten inte utgör del av upplåtarens egen bostad.
Skulle undantagsvis dessa förutsättningar inte föreligga och är andra stycket
inte tillämpligt, bör uppsägningen för villkorsändring vara utan verkan.
Rätt att säga upp hyresavtalet för vUlkorsändring
enligt 54 § föreligger även om hyresförhållandet på grand av omständigheter
som anges i 45 § första stycket 3 och 45 § andra stycket i detta kapitel inte
är förenat med rätt till förlängning. Är avtalet på någon av de nu an-
Prop. 1973: 23 181
givna
grunderna inte besittningsskyddat, finns det naturUgtvis risk för att
hyresgästens uppsägning möts av en uppsägning för avflyttning från hyresvärdens
sida. Det är en risk som hyresgästen i nu åsyftade fall får ta med i
beräkningen.
Av
54 § första stycket framgår att hyresgäst som vUl säga upp avtalet för
viUkorsändring skall begära ändring av viUkoren redan i uppsägningen. Gör han
inte det, gäller uppsägningen avtalets upphörande. Däremot behöver hyresgästen
i uppsägningen inte närmare precisera de ändringar i vUlkoren som han önskar.
Det överensstämmer med vad som i motsvarande fall gäller vid jordbruks- och
bostadsarrende (prop. 1970: 20 del B s. 867) och föreslås gäUa vid lokalhyra
och anläggningsarrende (jfr 11 kap. 6 a § första stycket och 12 kap. 58 a §
första stycket JB i departementsförslaget). I 54 § tredje stycket har vidare
föreskrivits att hyresgästen skall hänskjuta tvisten tiU hyresnämnden inom tre
veckor från sin uppsägning vid äventyr att denna annars blir utan verkan.
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen. Jag vill här bara
erinra om den skillnad som föreligger i fråga om proceduren när en hyresgäst
vill påkalla omprövning av vUlkoren och när jordbruks- eUer bostadsarrendator
viU göra det. I det senare fallet skall den tid inom vilken hänskjutandet skall
ske räknas från det att jordägaren har lämnat arrendatom avflyttningsmeddelande
(9 kap. 10 § och 10 kap. 6 § JB). I fall som avses i 54 och 55 §§ börjar tiden
att löpa redan från uppsägningen. Härmed åsyftas självfaUet den dag då
uppsägningen enligt 8 § i detta kapitel skall anses ha skett. Som framgår av
nämnda paragraf i förslaget skall hyresgästens uppsägning alltid ske I
skriftlig form.
Genom
bestämmelsema i andra stycket öppnas möjlighet för bostadshyresgäst med
hyresavtal för kortare tid än nio månader att säga upp avtalet för
vUlkorsändring tiU en tidpunkt då han vunnit besittningsskydd, utan att han
behöver avvakta den nya hyresperiodens utgång. Bestämmelsema har behandlats I
den allmänna motiveringen.
Som nämnts gäller i princip förfarandereglema i 49
§ i detta kapitel och 54 § tredje stycket vid sidan av varandra. Genom den
ändring som har föreslagits i 49 § tredje stycket har emellertid en
sammankoppling skett mellan de båda regelsystemen. Den åsyftade ändringen
innebär att, om hyresgästen har hänskjutit villkorsfrågan till hyresnämnden
enligt 54 § andra stycket inom samma tid som gäller för hänskjutandet enligt 49
§, han inte behöver företa särskilt hänskjutande med anledning av hyresvärdens
avflyttningsmeddelande. Motsvarande bör gälla för det fall att hyresgästen med
anledning av hyresvärdens uppsägning har hänskjutit förlängningstvisten till
hyresnämnden efter det att hyresgästen har sagt upp avtalet för omprövning av
villkoren och inom tre veckor räknat från också hyresgästens egen uppsägning. I
enlighet härmed har i 54 § andra stycket tagits upp en bestämmelse av
Prop. 1973: 23 182
innehåll
att hyresgästens uppsägning behåller sin verkan, om inom den tid som anges i
paragrafen hänskjutande sker enligt 49 § tredje stycket. Den här angivna
undantagsbestämmelsen torde oftast få mindre praktisk betydelse än motsvarande
bestämmelse I 49 §, eftersom hyresgästen kan få villkorsfrägan prövad i
förlängningstvisten.
Enligt 55 § blir till en början bestämmelserna i 48
§ I detta kapitel om bestämmande av hyresviUkoren för fortsatt förhymlng
tUlämpliga, när avtalet har uppsagts av hyresgästen för vUlkorsändring. Innebörden
av detta är bl. a. att hyresnämnden inte är bunden av hyresgästens yrkande lika
litet som när prövningen av vUlkorsfrågan är föranledd av hyresvärdens
uppsägning. Om hyresvärden inte låter sig avhöra till nämnden får vid
tillämpning av 48 § med anledning av hyresgästens uppsägning den utgående hyran
anses vara den hyra som hyresvärden fordrar.
Att prövningen av viUkorsfrågan i princip är
densamma, oavsett om den föranleds av hyresvärdens eller hyresgästens
uppsägning eller det föreligger ömsesidiga uppsägningar innebär bl. a. att, om
villkoren ändras med anledning av att hyresgästen har sagt upp avtalet för vUlkorsändring
situationen är densamma som om viUkoren ändrats i samband med att hyresgästen
fått bifall till förlängningsyrkande. I 55 § andra punkten har i
överensstämmelse härmed föreskrivits att 50 § andra punkten, 51 § andra stycket
första punkten och 53 § i detta kapitel äger motsvarande tillämpning när
vUlkoren har jämkats på grund av uppsägning från hyresgästens sida. Eftersom
förlängningsfrågan inte prövas, om enbart hyresgästen säger upp avtalet för
villkorsändring, sker däremot inte någon hänvisning till 51 § andra stycket
andra punkten i förslaget.
Som har framhåUits i den allmänna motiveringen har
hyresgästen inte möjUghet att kombinera uppsägning för ändring av
hyresvillkoren med uppsägning för avflyttning, exempelvis på så sätt att han
vill att uppsägningen skall gälla avtalets upphörande, om hyresvillkoren inte
ändras på visst sätt. Har hyresgästen sagt upp avtalet för villkorsändring och
vinner hans talan inte bifall, får han säga upp avtalet tUl närmaste tillfälle
därefter då det kan upphöra, om han vill frånträda avtalet. Har även
hyresvärden sagt upp avtalet, är läget ett annat. I ett sådant fall kan
hyresgästen välja att flytta vid hyrestidens utgång, eftersom hyresvärdens
uppsägning i princip aUtid är en uppsägning för avflyttning.
I flera bestämmelser i 12 kap. JB i dess nuvarande
lydelse (67, 69, 70, 72 och 73 §§) hänvisas tUl 55 § i samma kapitel.
Bestämmelsema blir därigenom tillämpliga i fråga om förstagångsprövning.
En genomgång av dessa bestämmelser har visat att de
bör äga till-lämpning på den prövning som enligt 55 § i dess nu föreslagna
lydelse skall ske när hyresgästen har sagt upp avtalet för villkorsändring och
Prop. 1973: 23 183
hänskjutit
tvisten till hyresnänmden. Bestämmelsema har därför inte ändrats i förslaget
såvitt angår hänvisningen till 55 § men får i detta hänseende en ändrad
innebörd.
57 §
I likhet med vad som har föreslagits beträffande 11
kap. 5 § JB och i överensstämmelse med vad som anförs i avsnittet 13.2 i den
allmänna motiveringen har till denna paragraf fogats ett nytt andra stycke av
innehåll att bestämmelsema i paragrafens första stycke om indirekt
besittningsskydd äger motsvarande tillämpning i fall då lokalhyresgästen har
sagt upp avtalet för ändring av villkoren.
Med hänsyn tiU att hyresavtal som avser förhyrning
av lokal, tUl skillnad från vad som enligt 11 kap. 2 § första stycket JB gäUer
vid anläggningsarrende, får träffas för obestämd tid, varvid gäller särskilda
bestämmelser om uppsägningstid (se 4 § andra stycket i detta kapitel), har
begränsningen av bestämmelsemas tillämpningsområde angetts på annat sätt än i
11 kap. 5 § JB. Sålunda föreskrivs här att uppsägningen från hyresgästens sida
skall ha skett i annat fall än som avses 1 12 kap. 6 § JB. Att hyresgäst inte
har besittningsskydd om hans uppsägning sker av orsak som anges i 6 § innebär
att hyresgäst med tidsbestämt avtal kan påkalla villkorsändring bara när
uppsägningen sker till hyrestidens utgång (jfr 3 § första stycket i detta
kapitel). För annan hyresgäst innebär den åsyftade begränsningen att bara
uppsägning som sker med iakttagande av uppsägningstid enligt 4 § andra stycket
eUer avtalad uppsägningstid omfattas av förslaget.
Bestämmelsema om indirekt besittningsskydd när
hyresgästen har påkallat villkorsändring innefattar inte något krav på att
hyresgästen i uppsägningen skall närmare ange de ändringar I hyresvillkoren han
önskar, även om detta kan vara lämpligt för att påskynda förhandlingarna
mellan parterna. I stället skall hyresgästen under det fortsatta förfarandet
inför hyresnämnden precisera sina önskemål (jfr 58 a § första stycket i
departementsförslaget).
58 §
Den föreslagna ändringen i första stycket är
redaktionell I förhållande tUl den lydelse paragrafen getts fr. o. m. den 1
juli 1972 (SFS 1972: 252).
Till tredje stycket I paragrafen har I förslaget
fogats en bestämmelse som utgör ett undantag frän kravet att hyresgästen skall
hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom viss tid efter hyresvärdens
uppsägning för att vara bevarad vid sin rätt tiU ersättning enligt 57 §. Den
nya bestämmelsen behandlas under följande paragraf
Prop. 1973: 23 184
58
a §
I paragrafen som är ny har tagits upp bestämmelsema
om det fortsatta förfarandet sedan lokalhyresgästen har sagt upp hyresavtalet
och påkallat ändring av hyresvUlkoren. Dess motsvarighet vid anläggningsarrende
är i departementsförslaget 11 kap. 6 a § JB.
I första stycket första punkten föreskrivs i
överensstämmelse med vad som har anförts i avsnittet 13.2 i den allmänna
motiveringen att hyresgästen skall inom två månader från det att han sagt upp
avtalet för om prövning av villkoren hänskjuta tvisten tUl hyresnämnden för
medling och att han därvid skall ange den ändring i hyresvUlkoren som han önskar.
Medlingsärendet anhängiggörs hos nämnden genom ansökan om medUng. Närmare
föreskrifter om hur ansökan skall göras och vad den skall Innehålla är avsedda
att meddelas 1 den nya nämndlagen.
Andra stycket första punkten upptar en bestämmelse
om verkan av att hyresgästen försummar att hänskjuta tvisten till hyresnämnden
inom tvåmånadersfristen. Uppsägningen är i så fall utan verkan, dvs. rättsläget
är detsamma som om någon uppsägning inte hade skett. Hyresgästen sitter då kvar
i lägenheten på oförändrade villkor eller på de nya villkor som parterna kommer
överens om. Skälen för den föreslagna ordningen har redovisats i den allmänna
motiveringen.
Om hyresgästen underlåter att iaktta föreskriften i
första stycket, att han skall ange den villkorsändring han önskar, bör detta
mte medföra att ansökan omedelbart avvisas. I andra stycket andra punkten föreskrivs
i stället att hyresnämnden i sådant fall skall förelägga sökanden att avhjälpa
bristen. Gör han det inte inom den tid som har förelagts, skall ansökan enligt
tredje punkten avvisas. Rättsverkan härav bör vara densamma som inträder för
det fall att hyresgästen över huvud taget inte hänskjutit tvisten till nämnden,
dvs. att uppsägningen blir utan verkan. Detta torde inte kräva någon
uttrycklig regel. Motsvarande bör gälla, om hyresgästens ansökan om medling
avvisas med stöd av de allmänna bestämmelsema i den nya närrmdlagen om
avvisning av ansökan.
I paragrafens tredje stycke ges bestämmelser om det
fortsatta förfarandet sedan hyresgästen har hänskjutit tvisten tUl medling
enligt första stycket och angett de ändringar i hyresvUlkoren han önskar.
Nämnden skall då förelägga hyresvärden att uppge de villkor denne å sin sida
uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller orsaken till att han
vägrar medge förlängning över huvud taget. Verkan av att hyresvärden inte
iakttar föreläggandet har i överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna
motiveringen angetts vara, att avtalet skall anses förlängt pä de av
hyresgästen önskade vUlkoren, om avtalet Inte är uppsagt enligt 57 § första
stycket av hyresvärden, och att förlängningen skall anses som avtal om fortsatt
förhyrning. I paragrafen har vidare föreskrivits att erinran om verkan av
hyresvärdens passivitet skall tas in i nämndens föreläggande.
Prop. 1973: 23 185
Det får anses att, sedan hyresgästen har hänskjutit
tvisten till hyresnämnden, han inte vidare kan betaga sin uppsägning dess
verkan genom att återkalla hänskjutandet eUer utebli från sammanträde inför
nänmden. Återkallas ändå ansökan, står uppsägningen fast och hyresgästen blir
skyldig att flytta. Läget är detsamma som om förlikning inte har kunnat träffas
under medlingsförfarandet. Jag är således inte beredd att ansluta mig till ett
av byggnadsstyrelsen framställt förslag av innehåll att lokalhyresgästen skulle
kunna återkalla sin ansökan med följd att hans uppsägning skulle förfalla.
Av paragrafen framgår, att hyresgästens uppsägning
blir utan verkan, om han i uppsägningen har begärt förlängning av avtalet på
ändrade villkor men senare underlåter att hänskjuta tvisten till hyresnämnden
eller om hans ansökan om medling avvisas därför att han ej iakttagit föreläggande
att ange den villkorsändring han önskar. Om hyresvärden vill vara säker på att
avtalet inte förlängs, utan att parterna kommer överens om det, måste han
sålunda själv säga upp hyresgästen i rätt tid.
Det kan givetvis Inträffa att ett hyresavtal sägs
upp av både hyresvärden och hyresgästen av den senare I syfte att få till
stånd villkorsändring. I fråga om hyresvärdens uppsägning gäller
bestämmelserna i 12 kap. 58 § JB. Redan uppsägningen skaU således innehåUa
underrättelse till hyresgästen om de villkor hyresvärden uppställer för att
förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han vägrar att medge
förlängning samt om vad hyresgästen skall iaktta enligt lagrummet för att bevara
sin rätt till ersättning. Vid ömsesidig uppsägning kan olika fall tänkas.
Hyresgästen kan sålunda tänkas hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling
inom två månader, räknat frän såväl hyresvärdens som sin egen uppsägning.
Självfallet kan detta ske genom ett och samma yrkande, som avser medling i
frågan om hyresavtalet skall förlängas och villkoren för den fortsatta
förhyrningen. Ett hänskjutande kan komma att ske vid sådan tidpunkt att den ena
men inte den andra fristen har utgått. 1 det fall dä hyresgästen har iakttagit
båda fristema kan den reglering som föreslås I förevarande paragraf Inte sägas
fyUa någon praktisk funktion. Redan på grund av bestämmelserna i 58 § i dess
nu föreslagna lydelse blir hyresvärdens ståndpunkter preciserade och ett medlingsförfarande
kommer till stånd. Den situation som föreUgger, när hyresgästen har försummat
att iaktta den tvåmånadersfrist som löper frän hans egen uppsägning vållar inte
några problem. På grand av föreskrifterna i paragrafens andra stycke är hans
uppsägning dä utan verkan. I det fortsatta förfarandet kan man bortse från att
hyresgästen påkallat vUlkorsändring och enbart beakta hyresvärdens uppsägning.
Vad slutligen gäller det fallet att hyresgästen har försummat att hänskjuta
tvisten inom tvåmånaderstlden, räknat frän hyresvärdens uppsägning, men iakttagit
den frist som löper från hans egen uppsägning, bör hyresgästen inte kunna göra
gällande det indirekta besittningsskyddet.
Prop.
1973: 23 186
Det anförda visar, att inte i något fall då
hyresvärden sagt upp avtalet, innan hyresgästen hänskjutit tvisten till
hyresnämnden, och därvid iakttagit bestämmelsema i 58 § första stycket i detta
kapitel får det förfarande som nu föreslås beträffande hyresgästens uppsägning
praktiskt sett någon självständig betydelse. Med hänsyn till detta kunde det
övervägas att införa en bestämmelse av innehåll att enbart 58 § äger tillämpning
i nu åsyftade fall. Någon sådan bestämmelse har emellertid inte tagits upp i
departementsförslaget. Däremot har till 58 § tredje stycket fogats en
undantagsbestämmelse av innehåll att den i lagrummet angivna verkan av
lokalhyresgästens underlåtenhet att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom
föreskriven tid att rätten till ersättning enligt 57 § förfaller inte
inträffar, om hänskjutande sker enligt förevarande paragraf inom tid som anges
i 58 §. Innebörden av undantagsbestämmelsen, som vid bostadshyra har
motsvarighet i förslagets 49 § tredje stycket sista punkten och 54 § andra
stycket sista punkten, är att särskilt hänskjutande inte behövs, om tvisten har
hänskjutits till hyresnämnden med anledning av hyresgästens egen uppsägning och
det har skett efter det att båda uppsägningarna har gjorts samt inom två
månader från den första uppsägningen. I andra fall, t. ex. om hänskjutande
redan skett när den andra uppsägningen görs måste hyresgästen hänskjuta tvisten
på nytt, om han vid ömsesidiga uppsägningar vill ha kvar sin ersättnings-ratt
respektive att hans uppsägning inte skall bli utan verkan. En annan reglering
skulle medföra risk för rättsförluster, om t. ex. den första uppsägningen
återkallades och tvisten avskrevs, innan hyresnämnden fått kännedom om den
andra uppsägningen. Det sagda Innebär att en och samma tvist kan komma att
hänskjutas till nämnden vid skilda tillfällen. I praktiken torde några
svårigheter inte behöva uppstå som följd härav.
Har medling vid hyresnämnden begärts såväl med
anledning av hyresvärdens uppsägning som efter hyresgästens uppsägning
föreligger endast ett medlingsärende. De båda hänskjutandena avser samma
tvist, nämligen frågan huruvida hyresförhållandet skall förlängas och villkoren
för den fortsatta förhyrningen.
Har föreläggande utfärdats enligt tredje stycket i
förevarande paragraf, bör förlängning av avtalet enligt andra punkten i samma
stycke ej inträda, om hyresvärden har sagt upp avtalet med iakttagande av bestämmelserna
i 57 § första stycket. Bestämmelserna om verkan av hyresvärdens underlåtenhet
att iaktta föreläggande som angetts nu har utformats i enlighet härmed. Skall
avtalet anses förlängt enligt 58 a § tredje stycket är självfallet en därefter
företagen uppsägning från hyresvärdens sida utan verkan. SärskUd bestämmelse
härom har inte ansetts påkallad.
59
§
Enligt 59 § första stycket i detta kapitel får
hyresnämnden före hyrestidens utgång pä begäran av hyresgästen medge denne
uppskov med av-
Prop. 1973: 23 187
flyttningen
under skälig tid, högst ett år, om hyresförhållandet skall upphöra efter
uppsägning som har gjorts av hyresvärden.
Hyresgästemas riksförbund har i sitt remissyttrande
fört fram tanken att uppskovstiden skulle kunna förlängas till tre år i vissa
situationer, t. ex. då den uppsagde hyresgästen drivit sin rörelse i lokalen
under läng tid och på grund av sin ålder skulle få svårigheter att etablera sig
på annan plats eller erhålla anställning. Enligt min mening får dock en uppskovstid
på ett år i allmänhet anses tUlräcklig i den angivna situationen. Förhållandena
på lokalhyresmarknaden synes heller inte f. n. vara sådana att det skulle vara
nödvändigt att ompröva uppskovsbestämmelserna. Jag är därför inte beredd att
nu tUlstyrka en förlängning av uppskovstiden.
Med hänsyn till att förlikningsförhandlingama
mellan partema kan komma att dra ut på tiden och till att klarhet om att nytt
avtal inte kan komma till stånd kan tänkas vinnas först så sent att det ter sig
oskäligt antingen mot hyresvärden eller hyresgästen att avtalet får upphöra på
den dag till vUken det har sagts upp, bör bestämmelserna om uppskov med
avflyttning få gälla även när hyresgästen har verkställt uppsägningen för
villkorsändring. Rätt att begära sådant uppskov bör tillkomma också
hyresvärden.
Något krav på att hjTesnämnden skall meddela
anståndsbeslutet före hyrestidens utgång bör inte uppställas i nu åsyftade
fall, eftersom slutlig ståndpunkt till uppskovsfrågan inte gäma kan tas upp,
innan det står klart att förhandlingama inte leder till resultat. Tiden av ett
är bör dock även i detta fall räknas från hyrestidens utgång.
I övrigt bör bettäffande uppskovsbeslut som
meddelas sedan hyresgästen sagt upp avtalet för villkorsändring gälla samma
regler som redan gäller när uppskovsbeslut meddelas med anledning av
hyresvärdens uppsägning.
I överensstämmelse med vad jag har anfört har till
paragrafen fogats ett nytt andra stycke av innehåll, att om hyresförhållandet
skall upphöra efter uppsägning av hyresgästen i fall som avses i 57 § andra
stycket, hyresnänmden på begäran av hyresvärden eller hyresgästen får medge
uppskov med avflyttningen under skälig tid, dock högst ett är frän hyrestidens
utgång. I förslaget har de nuvarande andra och tredje styckena i paragrafen
tagits upp som tredje respektive fjärde stycket med endast smärre jämkningar,
närmast av formell natur. Beträffande det senare ledet i tredje stycket i
förslaget bör framhållas att den föreslagna, mera allmänt hållna reservationen
inte är avsedd att innebära någon begränsning av möjligheterna för
hyresnämnden att meddela uppskov jämfört med vad som gäller f. n. Avgörande för
frågan, om avflyttningen utan olägenhet kan ske vid hyrestidens utgång, bör
fortfarande vara tidpunkten för uppsägningen i de fall hyresförhållandet skall
upphöra med anledning av hyresvärdens uppsägning. Skall hyresförhållandet
upphöra på
Prop.
1973: 23 188
grund
av att hyresgästen har sagt upp avtalet för ändring i villkoren, bör tidpunkten
för uppsägningen däremot inte tillmätas samma betydelse. I stället bör här i
första hand komma i betraktande den tidpunkt då det stått klart att parterna
inte kan nå en överenskommelse.
Att som Malmö tingsrätt föreslagit vid
remissbehandlingen av promemorian Ds Ju 1972: 5 öppna möjUghet för
hyresnämnden att I avvaktan på resultatet av pågående förhandlingar förordna
provisoriskt om rätt för hyresgästen att sitta kvar i lägenheten anser jag inte
vara nödvändigt.
63
§
I många av bestämmelserna i 12 kap. JB anges att
hyresvärden eUer hyresgästen skall sända meddelande till avtalsparten om det
ena eller andra förhållandet. Underlåtenhet att fullgöra åliggandet kan medföra
förlust av talan eller ersättningsansvar. I 63 § ges bestämmelser om det sätt
på vilket vissa av meddelandena skall överbringas, nämligen meddelande från
hyresvärden som avses i 10 § och meddelande från hyresgästen som avses i 11,
14, 19, 24 eller 33 §. Har sådant meddelande avsänts i rekommenderat brev
under mottagarens vanliga adress, skall avsändaren anses ha fullgjort vad som
ankommer på honom. I ett särskilt fall, nämligen meddelande enligt 24 § om
skada eller brist beträffande lägenheten, krävs dock Inte att hyresgästen
sänder meddelandet i rekommenderat brev.
SärskUda bestämmelser om sättet för överbringandet
finns i detta kapitel beträffande uppsägning (8 §) och avflyttnlngsmeddelande
(49 §). Underrättelse om hyresgästens möjlighet att återvinna förverkad hyresrätt
som skall lämnas hyresgästen enligt de föreslagna bestämmelserna i 44 § i detta
kapitel skall delges i samma ordning som uppsägning. Beträffande övriga
meddelanden finns inga särskilda bestämmelser. Det innebär att meddelandet går
på avsändarens risk. Meddelandet måste således nå mottagaren, och skyldigheten
är fullgjord först när mottagaren satts i tUlfälle att ta del av meddelandet.
Enligt 42 § första stycket i detta kapitel är
hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad att säga upp avtalet före den
avtalade hyrestidens utgång i vissa närmare angivna situationer. Dessa avser
bl. a. överlåtelse av hyresrätten eller upplåtelse av lägenheten i andra hand
utan behövligt samtycke eller tUlstånd (punkt 2), användning av lägenheten för
OtUlåtet ändamål och inrymmande av utomstående personer i lägenheten i vissa
fall (punkt 3) och vanvård av lägenheten och underlåtenhet att iaktta vad som
fordras för att bevara sundhet, ordning och skick I fastigheten (punkt 5).
Hyresrätten är dock inte förverkad om det som läggs hyresgästen till last är av
ringa betydelse. I samtliga de fall som nämnts förutsätts för att hyresrätten
skall förverkas att hyresgästen inte efter tillsägelse vidtar rättelse utan
dröjsmål. Är hyresrätten förverkad
Prop.
1973: 23 189
men
sker rättelse, innan hyresvärden gjort brak av sin rätt att säga upp avtalet,
får enligt 43 § hyresgästen inte därefter skiljas från lägenheten på den
ifrägakomna granden. Detsamma gäller, om hyresvärden inte mom två månader från
det att han erhöll vetskap om att obehörig överlåtelse av hyresrätten eller
upplåtelse av lägenheten i andra hand skett sagt till hyresgästen att vidta
rättelse.
Som har framgått av det föregående skall
hyresvärden i de förverkan-defall som avses I 42 § första stycket punkterna 2,
3 och 5 ge hyresgästen tUlsägelse att vidta rättelse. HjTcsrätten är inte
förverkad med mindre hyresgästen fått tillsägelse och underlåtit att rätta sig
efter den. Bestrider hyresgästen att tUlsägelse har skett åligger det
hyresvärden att styrka motsatsen. Med hänsyn härtiU brakar tiUsägelser av detta
slag ske genom rekommenderade brev med mottagningsbevis. Det har emellertid
visat sig att misskötsamma hyresgäster sällan löser ut sådana försändelser.
Det uppstår härigenom omgång och besvär för hyresvärdarna. Svårigheter att nå
hyresgäst för tillsägelse om rättelse inom tvåmånadersfristen, när obehörig
överlåtelse av hyresrätten eller upplåtelse av lägenheten i andra hand har
skett, kan även leda tUl att den som oriktigt har förvärvat hyresrätten får
rätt att sitta kvar i denna.
Från de allmännyttiga bostadsföretagens sida har
önskemål framförts om att tUlsägelse om rättelse i nu angivna fall skall kunna
ske genom att skriftlig tUlsägelse sänds i rekommenderat brev under hyresgästens
vanliga adress. Enligt justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5 bör
önskemålet tillgodoses genom att 63 § första punkten får omfatta också sådana
skriftliga tUlsägelser. Förslaget har inte mött några erinringar under
remissbehandUngen. Också jag biträder promemorieförslaget i denna del. 63 §
har utformats i överensstämmelse härmed.
65
§
I paragrafen ges bestämmelser om villkor om
särsldlt vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet eller för upplåtelse av
sådan lägenhet. Att uppsåtligen uppstäUa sådant vUlkor blir enligt förslaget
straffbelagt. Gämingen får dock inte åtalas av åklagare, om inte åtal finnes
påkallat ur allmän synpunkt.
De ändringar som har redovisats nu har behandlats i
avsnittet 13.10 i den allmänna motiveringen tUl vUken hänvisas. Jag viU tiUägga
att jag inte delar den uppfattning som Föreningen Sveriges tingsrättsdomare ger
uttryck ät, nämligen att utformningen av den i justitiedepartementets
promemoria Ds Ju 1972: 5 föreslagna straffbestämmelsen behöver förtydligas vad
beträffar tidpunkten för brottets fullbordan. Av den föreslagna lagtexten
framgår med önskvärd tydlighet att brottet är fullbordat så snart som
gärnmgsmannen har uppställt det otiUätna viUkoret. Det innebär bl. a. att tiden
för åtalspreskription börjar löpa då. Det bör anmärkas att preskriptionstiden
för återbetalning enligt andra stycket
Prop. 1973: 23 190
har
annan utgångspunkt. Fordringsanspråket uppkommer Inte förrän betalning erläggs
och den tioåriga preskriptionstiden skaU således räknas från betalningsdagen.
I paragrafen har inte tagits upp bestämmelser om
viss tid Inom vilken talan om återbäring skall väckas. Departementsförslaget
överensstämmer i denna del med promemorieförslaget. Malmö tingsrätt anför i
sitt yttrande över promemorian att, om den allmänna preskriptionstiden om tio
år skall tUlämpas beträffande den skadeståndsskyldighet som avses i förevarande
lagrum, en särskUd bestämmelse om det behövs med hänsyn tUl 61 § i detta
kapitel, som föreskriver en preskriptionstid av två år. Av den åberopade
paragrafens lydelse framgår emellertid att den bara avser fordringsanspråk som
grundas på hyresförhållande. Är grunden för anspråket brottslig gäming, blir 61
§ inte tUlämplig. Då gäUer i stäUet den allmänna preskriptionstiden om tio år.
Jag anser därför inte att något uttryckligt undantag från 61 § behöver göras i
65 §.
7U §
I paragrafen anges i vilka fall hyresnämnds beslut
får klandras och hur part som är missnöjd med beslutet skaU förfara. Om part
inte godtar hyresnämnds beslut i fråga som avses i 3436, 40 49 eller 55 § i
detta kapitel, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra
parten inom tre veckor. Klandras inte beslutet inom denna tid, är rätten till
talan förlorad. Hyresnämnds beslut i ärende om avstående från besittningsskydd
enligt 45 och 56 §§ och uppskov med avflyttningen för lokalhyresgäst enligt 59
§ får inte klandras.
Bifalls inte talan av hyresgäst om förlängning av
hyresavtal beträffande bostadsfastighet får enligt 52 § i detta kapitel i
domen eUer beslutet skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden
eller hyresgästen begär det. I vissa situationer krävs hyresvärdens samtycke
för att uppskov med avflyttning skall få medges. Orden "i beslutet eller
domen" i nämnda lagram har skjutits in för att klargöra att uppskov inte
kan tas upp som en fråga för sig utan endast i samband med beslut varigenom
förlängning vägras (prop. 1967: 141 s. 338 och 362). Hyresgäst kan således inte
göra särskUd framställning till nämnden om uppskov med avflyttningen, om
hyresnämnden har vägrat förlängning av hyresavtalet. Det har ansetts att
bestämmelsema också har den innebörden att klandertalan, som endast gäUer
uppskovsfråga, inte kan tas upp till prövning. Hinder mot att anföra klander
har härvid ansetts följa av 52 § och inte av 70 §. Till grund för denna
tolkning av 70 § torde ligga uppfattningen att fråga om uppskov med
avflyttning är en del av förlängningstvist enligt 49 §.
I besittningsskyddstvistema sker en avvägning
mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. Stor hänsyn tas härvid till
hyresgästens möj-
Prop. 1973: 23 191
ligheter
att skaffa annan bostad. Att behöva flytta med kort varsel är i allmänhet
förenat med stora olägenheter. Hyresgästen måste därför ges skäligt rådram. Vad
som är skäligt rådrum kan variera Inom ganska vida gränser med hänsyn till bl.
a. bostadssituationen. Gränsen mellan uppskov med avflyttning och förlängning
av hyresavtalet för begränsad tid är inte sällan flytande. Frågan om uppskov
kan alltså för parterna vara av stor betydelse.
Det har vidare visat sig att partema ofta svävar i
okunnighet om att klandertalan, som endast gäller uppskovsfråga, inte anses
kunna tas upp till prövning.
Det bör med hänsyn till det anförda finnas möjlighet
att klandra beslut i uppskovsfrågan för sig. 70 § första stycket har därför
kompletterats så att part som inte godtar hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 52 § får rätt att klandra beslutet. Bestämmelsen kommer att gäUa endast i den
situationen att den prövande myndigheten vägrar förlängning av hyresavtalet.
Myndigheten skall liksom f. n. i det beslut eUer den dom, varigenom förlängning
vägras, pröva frågan om uppskov med avflyttningen. I denna del överensstämmer
departementsförslaget med vad som föreslås i justitiedepartementets promemoria
Ds Ju 1972: 5. EnUgt arrendenämnden för Södermanlands län kan det övervägas om
inte uppskovsfrågan borde få prövas särskilt av arrende- eller hyresnämnd och
utan samband med förlängningstalan. För egen del kan jag Inte finna att det
skulle föreligga något större praktiskt behov av en sådan ordning. Jag är
därför inte beredd att biträda förslaget.
Ändringarna i övrigt i 70 § föranleds av vad som
föreslagits i avsnittet 13.7 i den allmänna motiveringen beträffande rätten
att klandra hyresnämnds beslut i ärenden om tillstånd tUl lägenhetsbyte och
upplåtelse av lägenhet i andra hand och i avsnittet 13.9 i den allmänna motiveringen
beträffande tiden för klander av hyresnämnds beslut. Vad gäller motiven till förslagen
hänvisas till den allmänna motiveringen.
72
§
Paragrafen innehåUer bestämmelser som begränsar
rätten att fullfölja talan mot fastighetsdomstols eller hovrätts dom i vissa
tvistefrågor.
Som har anförts under 70 § innebär
departementsförslaget att hyresnämnds beslut i fråga om uppskov enligt 52 § i
detta kapitel skall få klandras särskUt. Av vad som I övrigt gäller om
fullföljdsrätten följer därav, att talan får föras också mot
fastighetsdomstolens dom I sådan fråga. Mot hovrättens dom I fråga om uppskov
enligt 52 § bör däremot i likhet med vad som gäller i fråga om hovrätts
avgörande i förlängningstvist talan inte få föras. Paragrafen föreslås
kompletterad i enlighet härmed.
Ändringarna
i övrigt i denna paragraf föranleds av förslaget att hy-
Prop.
1973: 23 192
resnämnds
beslut I ärende om tillstånd till lägenhetsbyte och upplåtelse av lägenhet i
andra hand inte skall få klandras. Beträffande motiven till detta förslag
hänvisas till avsnUtet 13.7 i den allmänna motiveringen.
Övergångsbestämmelserna
1. I justitiedepartementets promemorior Ds Ju 1972:
5 och 1972: 14 föreslås att ändringarna i JB skaU träda i kraft den 1 juli
1973. ÅtskilUga hyresavtal avseende bostadslägenheter löper emellertid på ett
år, räknat från och med den 1 oktober, med en uppsägningstid om tre månader.
Om de föreslagna bestämmelsema om rätt för bostadshyresgäst att säga upp
avtalet för villkorsjämkning får träda i kraft vid den tidpunkt som förordas i
promemorioma, kan dessa hyresgäster inte använda sig av den föreslagna
uppsägningsrätten förrän tUl den 1 oktober 1974. Det är naturligtvis önskvärt
att de nya bestämmelserna kommer i praktisk tillämpning sä snart som möjligt.
Motsvarande gäller i fråga om lokaler, även om frågan här torde ha mindre
betydelse. Med de undantag som anges I det följande bör samtliga ändringar i
JB träda i kraft samtidigt. Jag föreslår därför att de nu nämnda ändringarna
och flertalet övriga nya bestämmelser får träda i kraft den 1 juni 1973.
De nya bestämmelserna i 12 kap. 44 § JB om att tid
för återvinning av hyresrätt, som har förverkats på grund av underlåten
betalning, skall räknas frän det att hyresgästen fick underrättelse om
återvinningsmöjligheten bör dock inte träda i kraft redan den 1 juni 1973. Det
behövs nämligen visst rådrum för att omsätta den nya ordningen i praktisk
till-lämpnlng. Jag föreslår därför att de nu åsyftade bestämmelserna får träda
i kraft den 1 januari 1974.
De nya bestämmelserna om ogift samboendes rätt att
vid upplösningen av samlevnaden övertaga hyresrätten bör träda i kraft
samtidigt med den i lagrädsremissen den 12 januari 1973 föreslagna lagen om
ogifta samboendes gemensamma bostad, dvs. den 1 januari 1974.
Detsamma bör gälla de ändringar i 12 kap. 33 § JB
som föranletts av att rättsinstituten hemskillnad och återgång av äktenskap
föreslås avskaffade i nyss nämnda lagrädsremiss.
Ikraftträdandebestämmelser med det innehåll som har
angetts har tagits upp i punkt 1 av övergångsbestämmelserna.
I sakens natur torde ligga, att de nya
bestämmelserna i 12 kap. 35 § JB om rätt för bostadsförmedling att hos
hyresnämnd ansöka om tillstånd tUl byte och i 12 kap. 63 § JB om användande av
rekommenderat brev för vissa meddelanden enligt 42 § i samma kapitel kan
tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet också i fråga om äldre avtal. Några
uttryckliga föreskrifter härom kan inte anses behövliga.
De nya bestämmelserna i 12 kap. 65 § JB bör vara
tillämpliga bara i fråga om förfaranden som äger rum efter ikraftträdandet. För
frågan
Prop. 1973: 23 193
om
äldre eUer ny lag äger tiUämpning är den tidpunkt när avtalet slöts utan
betydelse i överlåtelsefallen. Någon särskUd övergångsbestämmelse som knyter an
tUl 12 kap. 65 § JB behövs inte. Beträffande tUlämplig-heten efter utgången av
maj 1973 av motsvarande bestämmelser I hyresregleringslagen i lydelsen före
utgången av maj 1973 hänvisas till övergångsbestämmelserna till den föreslagna
lagen om ändring 1 hyresregleringslagen.
Beträffande de i förslaget upptagna
övergångsbestämmelserna vill jag anföra följande.
2. Det är en allmän princip att civilrättslig
lagstiftning inte bör ges
tUlbakaverkande kraft. Vid tidigare reformer på arrende- och hyresrät
tens område har det emeUertid ansetts vara ofrånkomligt att göra vissa
avsteg från denna princip. Så har skett bl. a. vid 1968 års hyreslagsre
form och vid införandet av JB. De överväganden som härvid gjorts bör
vara vägledande även i nu förevarande sammanhang.
Övergångsbestämmelserna bör således utformas med
utgångspunkt I huvudregehi att lagen Inte äger tUlämpning på avtal som slutits
före lagens Ikraftträdande. En regel med angiven innebörd har tagits upp i
punkt 2 av övergångsbestämmelsema.
3.
De nya bestämmelsema I 8 kap. 8
§ JB om obligatorisk skriftlig form vid uppsägning I vissa fall när jordbruks-
eller bostadsarrendator säger upp avtalet för omprövning av vUlkoren bör gälla
också i fråga om avtal som slutits före bestämmelsemas ikraftträdande. Har
uppsägning skett dessförinnan bör dock äldre bestämmelser gälla. En föreskrift
härom tagits upp i punkt 3 av övergångsbestämmelserna. Bestämmelser om
tillämpningen av 8 kap. 8 § JB i den nya lydelsen på äldre avtal om
anläggningsarrende meddelas i punkt 5 av övergångsbestämmelserna.
4.
JB innebär att reglema om
jordbruksarrende helt omgestaltats. Bestämmelsema skall emellertid i viss
utstiäckning äga tillämpning även på avtal om jordbraksarrende som träffats
före balkens ikraftträdande. Detta gäller under vissa förutsättningar bl. a.
bestämmelserna i 9 kap. 713 §§ om besittningsskydd för jordbruksarrendator
(jfr 40 och 41 §§ lagen, 1970: 995, om införande av nya jordabalken).
Bestämmelserna om bostadsarrende tiUkom år 1968 (SFS 1968: 342). Reglerna om
rätt till förlängning av avtal angående bostadsarrende finns nu I 10 kap. 4 6
§§ JB. Den sistnämnda paragrafen hänvisar tiU 9 kap. 913 §§. Bestämmelserna i
10 kap. 5 och 6 §§ gäller I viss utsträckning även i fråga om arrendeavtal som
träffats före balkens ikraftträdande (jfr 45 § lagen om införande av nya
jordabalken).
Den nu aktuella ändringen i 9 kap. 12 § bör äga
tillämpning även på avtal som slutits före ikraftträdandet, om bestämmelserna i
sin äldre lydelse gäller för avtalet. Har avtalet uppsagts före
ikraftträdandet, bör dock äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
Bestämmelser i nu nämnda hänseende har tagits upp i punkt 4 av
övergångsbestämmelsema.
13
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 194
5. Också i fråga om anläggningsarrende och
lokalhyra bör ändringar
i besittningsskyddsreglerna kunna ges verkan i fråga om avtal som in
gåtts före lagens ikraftträdande. Det förhållandet att bestämmelserna
om besittningsskydd är dispositiva vid anläggnlngsarrende bör inte ut
göra hinder häremot. Har jordägaren och arrendatorn avtalat, att arren
datorn inte skall äga rätt tiU ersättning om jordägaren uppsäger avtalet,
bör självfallet sådan rätt inte heller tillkomma arrendatom, om han själv
uppsäger avtalet.
I enlighet med det anförda föreslås att
bestämmelsema om rätt för anläggningsarrendator och lokalhyresgäst att påkalla
viUkorsändring med bibehållet besittningsskydd och de därtill anslutande nya
uppsäg-ningsbestämmelsema blir tUlämpliga också på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet,
om avtalet tidigare varit förenat med indirekt besittningsskydd antingen
enligt de nu gällande bestämmelsema i JB (11 kap. 5 § eller 12 kap. 57 §) eller
enligt motsvarande äldre bestämmelser (2 kap. 87 § eUer 3 kap. 57 § lagen,
1907: 36 s. 1, om nyttjanderätt till fast egendom). Har arrendator eller
hyresgäst sagt upp avtalet före ikraftträdandet, bör dock äldre bestämmelser
gälla fortfarande. Detsamma bör gälla om jordägaren och arrendatom före
ikraftträdandet avtalat, att arrendatorn inte äger rätt till ersättning i fall
jordägaren säger upp avtalet.
Såvitt angår anläggningsarrende har föreskrifter i
nu angivna hänseenden tagits upp i punkt 5 av övergångsbestämmelsema.
De nya uppsägningsbestämmelsema i 8 kap. 8 § JB bör
vara tUlämpliga pä äldre avtal I samma utsträckning som de nya bestämmelsema
om rätt för anläggningsarrendator att säga upp avtalet för jämkning av vUlkoren
blir tUlämpliga. Även härom ges bestämmelser I denna punkt av
övergångsbestämmelsema.
6. Enligt övergångsbestämmelsema till 1968 års
hyreslagsreform är
bl. a. bestämmelsema om besittningsskydd i 3 kap. 4553 §§ lagen om
nyttjanderätt till fast egendom liksom reglerna om prövning av första
gångshyra i 55 § i samma lag tUlämpliga även på äldre avtal. Bestäm
melsema har utan ändring i sak förts över till JB. De nu föreslagna änd
ringarna i 12 kap. 46, 47, 49, 51 och 5355 §§ JB bör göras tillämpliga
på avtal som slutits före lagens ikraftträdande. Har avtalet uppsagts före
ikraftträdandet, bör dock 54 och 55 §§ i deras nya lydelse inte tillämpas
och äldre lydelse av 46, 47, 49 och 51 §§ fortfarande äga tillämpning.
Ändringen av bestämmelserna i 12 kap. 8 § JB om uppsägning är för
anledd av de nya bestämmelserna i 54, 55 och 58 a §§ i samma kapitel
om rätt för hyresgästen att säga upp avtalet för villkorsändring. De nya
uppsägningsbestämmelsema bör bli tillämpliga på äldre avtal i samma
utsträckning som föreslås beträffande 54 och 55 §§ samt 58 a § enligt
pimkt 12 av övergångsbestämmelserna.
Också
bestämmelsema i 12 kap. 27 a § om återtagande av lägenhet
Prop. 1973: 23 195
samt
förfogande över k\'arlämnad egendom bör äga tiUämpning pä äldre avtal. Har
hyresgästen avträtt lägenheten före ikraftträdandet, bör den i paragrafens andra
stycke angivna tiden av sex månader, efter vilken kvarlämnad egendom
tillfaller hyresvärden, räknas från ikraftträdandet. Även nu nämnda frågor
regleras i punkt 6 av övergångsbestämmelsema. Vad angår den i 27 a § angivna
tremånadersfristen förutsätter denna en anmaning för att börja löpa. I sakens
natur ligger att en sådan anmaning inte kan ges med den i lagrummet angivna
verkan innan den nya lagen trätt i kraft. Någon uttrycklig bestämmelse härom
behövs inte.
7.
Möjligheten för hyresvärd och
hyresgäst att begära prövning av förstagängshyran bör finnas kvar även efter
utgången av maj 1973 i de fall där denna möjUghet föreligger vid sagda
tidpunkt. Eftersom 54 § i den äldre lydelsen, till vilket lagrum 55 § hänvisar,
upphör att gälla vid utgången av maj 1973 behövs en särskild bestämmelse om att
Kungl. Maj:t får bestämma var bestämmelsema därefter skall vara tillämpliga.
Regler härom har tagits upp i punkt 7 av övergångsbestämmelsema.
Övergångsbestämmelserna har utformats med utgångspunkt i att äldre bestämmelser
om förstagångsprövning kan vara tUlämpliga på avtal som har träffats före
ikraftträdandet av JB.
8.
När det gäUer tillämpningen av
förbudet I den föreslagna 12 kap. 19 a § JB mot Indexklausuler och andra
bestämmelser i hyresavtal som innebär att hyran inte är bestämd, bör hyresvärd
och hyresgäst som har sådan bestämmelse intagen I ett före ikraftträdandet
slutet hyresavtal ges tillräckligt utrymme att förhandla sig fram till nya
hyresvillkor. En sådan bestämmelse i äldre avtal bör därför Inte I något fall
förlora sin verkan före den 1 oktober 1974. Kan hyresavtalet inte sägas upp
till den tidpunkten, bör avtalsbestämmelsen få fortsätta att gälla till den
tidigaste tidpunkt därefter då avtalet kan upphöra på grund av uppsäga ning.
Detta bör gälla oavsett hur läng hyrestiden är, eftersom man får räkna med att
parterna kan ha avpassat hyran för hyresperioden i dess helhet med hänsyn till
bestämmelsen I fråga. Efter den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kunnat
sägas upp efter utgången av september 1974 bör emellertid bestämmelsen förlora
sin verkan mot hyresgästen. Om avtalet förlängs automatiskt efter tidpunkten i
fråga, får hyran enligt 19 a § bestämmas till belopp som är skäligt.
Självfallet kan därvid hänsyn inte tas tUl förhållandena när avtalet träffades.
Som regel torde hyran kunna bestämmas till det belopp som utgick då
bestämmelsen förlorade sin verkan mot hyresgästen. Detta gäller självfallet
inte sådan ersättning som enligt förslaget i 12 kap. 19 a § JB får vara rörlig.
Regler
I enlighet med vad som nu anförts har tagits upp i punkt 8 av
övergångsbestämmelserna. Det är att märka att undantaget gäller bara i fråga om
avtal som slutits före ikraftträdandet. Härav får anses följa att
Prop.
1973: 23 196
ett
före ikraftträdandet slutet avtal inte efter ikraftträdandet kan med verkan mot
hyresgästen ändras så att en klausul av ifrågavarande slag tas in i avtalet.
Denna punkt av övergångsbestämmelsema utgör
självfallet inte hinder för bostadshyresgästen att genom att säga upp avtalet
för villkorsändring enligt de nya bestämmelserna i 12 kap, 54 och 55 §§ JB
före utgången av september 1974 få tUl stånd omprövning av vUlkoren dessförinnan.
9. Vissa äldre föreningar och aktiebolag har
alltjämt rätt att utan hin
der av förbudet i bostadsrättslagen mot upplåtelse av andelsrätt upplåta
andelsrätt med vilken följer rätt att hyra lägenhet I hus som tillhör för
eningen eller bolaget. Det största företaget av denna typ är Stockholms
kooperativa bostadsförening. Verksamheten I sådant företag kan bedri
vas I former som står bostadsrättsföreningars verksamhetsformer nära.
Detta innebär bl. a. att hyran fastställs av hyresgästernas valda represen
tanter i stället för att bestämmas genom avtal mellan företaget och den
ensldlde hyresgästen. I överensstämmelse härmed kan hyresavtalen Inne
hålla att hyran får ändras enligt vad styrelsen bestämmer. En sådan
klausul bör kunna godtagas, om medlemmarna har tillfredsställande in
flytande i styrelsen. Det är inte möjligt att meddela några generella fö
reskrifter härom utan frågan bör prövas av statlig myndighet I fråga om
varje särskUt företag som önskar åberopa en sådan klausul. En sådan
prövning är en administrativ uppgift som f. n. lämpligen bör anförtros
statens hyresråd. Mot hyresrådets beslut bör talan inte få föras. Så länge
prövningen pågår bör avtalsbestämmelsen få gälla.
I enlighet med vad som anförts har i punkt 9 av
övergångsbestämmelserna tagits upp bl. a. föreskrifter som ger företag av nyss
angivet slag rätt att åberopa avtalsklausul som strider mot 12 kap. 19 a § JB,
under föratsättning att statens hyresråd medger det. Detta undantag är sålunda
mera vidsträckt än undantaget under ptmkt 8 och gäUer oavsett om avtalet
Ingåtts före eller efter Ikraftträdandet. Har avtalet ingåtts före
ikraftträdandet, behövs inget medgivande av statens hyresråd i fråga om tid som
anges i punkt 8.
10. Som har anförts i motiveringen till 12 kap. 19
a § JB bör de nya
bestämmelsema i nämnda paragraf inte vara tillämpliga pä hyresregle
rade avtal. I punkt 10 av övergångsbestämmelserna har tagits upp en
föreskrift om det.
Det kan ifrågasättas om undantag för hyresreglerade
avtal bör göras också i fråga om de nya bestämmelserna i 12 kap. 54 och 55 §§
JB om hyresgästens rätt att säga upp avtal om hyra av bostadslägenhet för ändring
av hyresvUlkoren. När det gäller storleken av hyran torde de nya reglerna sakna
praktisk betydelse vid sidan av möjligheten att få hyran prövad av hyresnämnd
enligt 3 a eller 4 § hyresregleringslagen. I fråga om andra hyresvillkor kan
däremot den föreslagna möjligheten vara av betydelse också i fråga om
hyresreglerade avtal. Något undantag för
Prop. 1973: 23 197
förevarande
bestämmelser bör därför inte göras i fråga om hyresreglerade avtal.
11. Bestämmelserna I 12 kap. 33 och 47 a §§ om
ogift samboendes rätt att överta hyresrätten och i 12 kap. 45 § JB om samtycke
av ogift samboende till överenskommelse om avstående från besittningsskyddet
bör tillämpas också i fråga om avtal som slutits före Ikraftträdandet av dessa
bestämmelser den 1 januari 1974 under förutsättning att avtalet inte har
uppsagts före ikraftträdandet. Detsamma bör gälla om de nya bestämmelserna om
fristen för återvinning i 12 kap. 44 § JB. Bestämmelser härom har tagits upp i
punkt 11 av övergångsbestämmelserna. I fråga om 12 kap. 45 § JB gäUer
självfallet att den nya bestämmelsen Inte kan tillämpas på överenskommelse som
träffats före ikraftträdandet.
Sker bodelning efter utgången av år 1973 med
anledning av hemskillnad eller äktenskapets återgång bör 12 kap. 33 § andra
stycket I den äldre lydelsen tillämpas, även om lagrummet i den nya lydelsen
har blivit tillämpligt på hyresavtalet. Även bestämmelser härom har tagits upp
i punkt 11 av övergångsbestämmelsema.
72. I denna punkt har tagits upp de förat under
punkt 5 berörda övergångsbestämmelserna för de nya besittningsskyddsregierna i
fråga om lokalhyra. Av punkt 6 av övergångsbestämmelserna följer att de nya
bestämmelserna om att lokalhyresgästens uppsägning för villkorsändring alltid
skall vara skriftlig blir tillämpliga på äldre avtal i samma mån som de nya
besittningsskyddsreglema.
13. De nya bestämmelsema som avses I punkterna 36,
11 och 12 av övergångsbestämmelserna gäller som anförts fömt också I fråga om
äldre avtal, om det inte har sagts upp före den nya bestämmelsens
ikraftträdande. Blir efter uppsägningen avtalet förlängt på grund av lag för
tid efter ny bestämmelses ikraftträdande genom dom eller beslut eller
överenskommelse som träffas i förlängningstvist, bör de nya bestämmelser som
åsyftas i de nämnda punkterna av övergångsbestämmelsema bli tillämpliga på
avtalet. Bestämmelser härom har tagits upp i punkt 13 av
övergångsbestämmelsema. Självfallet anknyter förevarande punkt av övergångsbestämmelsema
till den ikraftträdandedag som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna gäller
för varje särskild ny eller ändrad bestämmelse I JB.
Eftersom förevarande punkt av
övergångsbestämmelserna förutsätter att avtalet har sagts upp, kommer den att
avse endast det fallet att förlängningen har kommit till stånd enligt
bestämmelsema om direkt besittningsskydd. I första hand åsyftas förlängning
genom dom eller beslut men också genom överenskommelse mellan upplätaren och
rättighetshavaren inom ramen för det direkta besittningsskyddet (prop. 1970:
20 del B s. 919). Vid upplåtelser som inte är förenade med direkt besittningsskydd
gäller uppsägning alltid avtalets upphörande. Träffas efter
Prop.
1973: 23 198
uppsägning
överenskommelse om fortsatt arrende eller förhyrning, blir avtalet att betrakta
som en ny upplåtelse, på vilken de nya bestämmelserna om de har trätt ikraft
vid avtalstillfället blir omedelbart tillämpliga (jfr 7 kap. 7 § första
stycket JB).
14.
Som regelmässigt har skett vid
införandet av nya lagregler på ny ttj anderättens område bör avtal som Ingåtts
för obestämd tid eller med förbehåll om rätt till uppsägning föras in under de
nya bestämmelsema, om de inte sägs upp till första möjliga tidpunkt efter
lagens ikraftträdande. De nya bestämmelserna bör gälla också om uppsägning sker
men en förlängning av avtalet kommer till stånd. Bestämmelser i dessa
hänseenden har tagits upp i punkt 14 av övergångsbestämmelsema, varvid hänsyn
tagits till att huvuddelen av de nya bestämmelserna träder I kraft den 1 juli
1973 men bestämmelserna om ogifta samboendes bostad m. m. och om fristen för
återvinning enligt 12 kap. 44 § JB träder i kraft den 1 januari 1974. De nya
bestämmelser som enligt de nu förevarande övergångsreglema kan tillämpas på
äldre avtal frän den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan sägas upp är 12
kap. 4 a och 34 §§ JB. Det bör i sammanhanget framhållas att de föreslagna
ändringarna i 12 kap. 6 och 48 §§ JB inte Innebär någon ändring i sak.
15.
När det gäller klander av
arrendenämnds eller hjrresnämnds beslut samt fullföljd av talan mot
fastighetsdomstols dom bör äldre bestämmelser fortfarande gälla, om beslutet
eller domen har meddelats före den 1 juni 1973. Äldre bestämmelser bör också
gälla i fråga om rätt att föra talan mot dom eller beslut i bytesärende enligt
12 kap. 35 § JB eller i ärende om upplåtelse I andra hand av bostadslägenhet,
om tvisten har hänskjutits till hyresnämnden före utgången av maj 1973. Annars
kan det inträffa att parterna varken kan förebringa muntlig formell bevisning
inför nämnden eller klandra dess beslut. Bestämmelser med det innehåll som har
angetts har tagits upp i punkt 15 av övergångsbestämmelsema.
15.2
Förslaget till lag om arrendenämnder och hyresnämnder
De grundläggande bestämmelsema om arrendenämndernas
och hyresnämndemas verksamhet finns i 8 och 12 kap. JB, lagen (1957: 390) om
fiskearrenden, lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
(tvångsförvaltningslagen) och bostadsrättslagen (1971:479). Närmare
bestämmelser om nänmdernas sammansättning och om förfarandet ges i lagen
(1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder (nämndlagen).
HjTesnämndernas verksamhet reglerades till och med
utgången av är 1971 av lagen (1968: 349) om hyresnämnder. Denna lag, som kom
till genom 1968 års reformer på hyreslagstiftningens område, ändrades 1970 i
samband med tillkomsten av tvångsförvaltningslagen. I nämndlagen, vilken i
fråga om hyresnämndernas verksamhet ersatt lagen om hyres-
Prop.
1973: 23 199
nämnder,
har under år 1971 ändringar företagits i samband med tillkomsten av
förvaltningslagen (1971: 290) samt av bostadsrättslagen.
I justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5
erinras om att nämndlagen har ändrats vid flera tillfällen. Med hänsyn härtill
och då flera av de förslag som framställs I promemorian nödvändiggör ändringar
I eller tillägg till bestämmelserna i nämndlagen föresläs att denna ersätts med
en ny lag om arrendenämnder och hyresnämnder.
Som har anförts i avsnittet 13.6 i den allmänna
motiveringen avviker departementsförslaget på flera punkter från
promemorieförslaget vad beträffar arrende- och hyresnämndernas ställning och
uppgifter m. m. Men också med de lösningar som har valts i departementsförslaget
blir det nödvändigt att göra tämligen omfattande ändringar i och tillägg till
förfarandebestämmelsema i nämndlagen. Jag anser mig därför böra biträda
promemorleförslaget om att den nuvarande nämndlagen formellt ersätts av en ny
lag.
Flertalet av bestämmelserna I den nuvarande
nämndlagen har förts över till den nya lagen utan saklig ändring. I åtskilliga
fall har den nya bestämmelsen getts samma lydelse som motsvarande bestämmelser
i den nuvarande nämndlagen.
I
samband med tUlkomsten av förvaltningslagen erinrade departementschefen (prop.
1971: 30 s. 607) om att varken arrendenämnd eller hyresnämnd bör betraktas som
dömande organ och att nämndernas verksamhet inte är avsedd att utövas i
domstolsmässiga former. Något generellt undantag från förvaltningslagens
bestämmelser ansågs därför inte böra göras i fråga om sådan nämnd. Detta
överensstämmer med vad som uttalades i samband med tillkomsten av 1968 års lag
om hyresnämnder (prop. 1967: 171 s. 45, jfr prop. 1970: 20 del B s. 884). Av
avsnittet 13.6 i den allmänna motiveringen framgår att avsikten är att arrende-
och hyresnämnderna skaU behålla sin nuvarande ställning som
förvaltningsmyndighet. Det innebär bl. a. att förvaltningslagen fortfarande
blir, i överensstämmelse med de uttalanden som gjordes vid dess tillkomst,
tillämplig på förfarandet i den mån avvikande bestämmelser mte meddelas I den
nya nämndlagen eller annorledes. Bestämmelserna i nämndlagen har i
departementsförslaget utformats med beaktande härav.
Den
föreslagna närrmdlagen inleds, liksom den nuvarande lagen, med två särskUda
avsnitt om arrendenämnds respektive hyresnämnds uppgifter och sammansättning
m. m. (13 samt 46 §§). I det därpå följande avsnittet med särskilda
bestämmelser för ärenden angående arrende-, hyres- och bostadsrättstvister
(713 §§) upptas I en avslutande paragraf bestämmelserna om muntlig formell
bevisning i bytesärende och i ärende om tillstånd till upplåtelse av bostads-
eller bostadsrättslägenhet i andra hand. Därefter följer de särskilda
avsnitten om ärenden angående godkännande av förbehåll m. m. (14 §), skilje-
Prop.
1973: 23 200
mannaförfarande
(15 §) och ärenden angående tvångsförvaltning (16 §). Under rubriken Besiktning
m. m. föjer därefter bestämmelser om besiktning och annan särskild utredning
som kan bli aktuell i alla typer av ärenden (1719 §§). Bestämmelser om
omröstning, innehållet i beslut, underrättelse om tid för besluts meddelande,
skyldighet att tUlställa part beslut och besluts rättskraftsverkan upptas under
rubriken Beslut m. m. (2022 §§). Bestämmelser om fullföljd av talan mot beslut
som inte innefattar någon materiell prövning av tvisten tas upp under rabriken
Besvär (23 §). Under rubriken Vite m. m. följer därefter bestämmelser om vite
m. m. (2425 §§). Vissa bestämmelser som är gemensamma för de olika
ärendetypema har samlats under rabriken övriga bestämmelser. Härunder meddelas
bl. a. bestämmelser om offentlighet och ordning vid nämnd (27 §), jäv mot
ledamot (28 §), protokollering (29 §) och delgivnmg (30 §),
Arrendenämnds
uppgifter och sammansättning m. m.
13§§
Paragraferna motsvarar utan ändringar 13 §§ i den
nuvarande nämndlagen.
Hyresnämnds
uppgifter och sammansättning m. m. 46§§
Paragraferna
motsvarar 46 §§ i den nuvarande nämndlagen. I 4 § 2 har från uppräkningen av
de uppgifter som ankommer på nämnden utmönstrats prövning av tvist om
förstagångshyra. I stället har tillagts att det ankommer på nämnden att,
förutom annat, pröva tvist om hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § JB. Ändringen
är en följd av de ändringar beträffande bostadshyra som har behandlats i
avsnittet 13.2 i den allmänna motiveringen. Att det också efter
ikraftträdandet ingår bland hyresnämndens uppgifter att pröva tvister om
förstagångshyra som har hänskjutits tUl nämnden före ikraftträdandet följer av
punkt 8 av övergångsbestämmelsema till förevarande lag. I övrigt har till de
ifrågavarande paragraferna förts över motsvarande bestämmelser i den nuvarande
nämndlagen utan ändringar.
Ärende
angående arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist 78§§
Paragraferna
motsvarar 78 §§ i den nuvarande nämndlagen. I 8 § har lagts till två nya
stycken med föreskrifter om vissa Identitetsuppgifter som skall eller bör tas
med i partsinlaga till hyresnämnden. Mönster till bestämmelserna har hämtats
från 33 kap. 1 § rättegångsbalken i lydelse enligt prop. 1973: 30. I övrigt
har bestämmelsema i nämndlagen förts över utan ändring.
Prop. 1973: 23 201
9§
I paragrafen ges bestämmelser om förfarandet, när
tvist har hänskjutits till nämnden. Huvudregeln är enligt första stycket
första punkten, som motsvaras av 9 § i den nuvarande nämndlagen, att nämnden
skall kalla partema att inställa sig inför nänmden. Det gäller dock inte i faU
som avses i paragrafens andra stycke. Möjligheten för nämnd att förelägga part
att inställa sig personligen vid vite är f. n. begränsad. Det kan ske bara om
sökandens motpart uteblir efter kallelse. Ibland föreligger det emellertid ett
starkt intresse av att part kan höras inför nämnden. Med hänsyn härtill
föreslås i justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5 att part skall
kunna föreläggas att inställa sig personUgen inför nämnden vid vite. Förslaget
har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen av promemorian. Också jag
biträder det. En bestämmelse av det Innehåll som har angetts har tagits upp i
första stycket andra punkten I förevarande paragraf.
Enligt departementsförslaget skall
anläggningsarrendator och lokalhyresgäst kunna säga upp arrende- respektive
hyresavtalet för villkorsändring med bibehållet besittningsskydd. Förslaget
har motiverats i avsnittet 13.2 i den allmänna motiveringen. Om förfarandet,
när lokalhyresgäst har sagt upp avtalet för villkorsändring finns bestämmelser
i 12 kap. 58 a § JB i departementsförslaget.
Dessa
Innebär bl. a. att, om hyresgästen har hänskjutit tvisten tUl hyresnämnden inom
föreskriven tid och angett de ändringar som han önskar i viUkoren, nämnden
skall förelägga fastighetsägaren att uppge de vUlkor som han uppställer för att
förlänga hyresförhållandet eller orsaken tUl att han vägrar medge förlängning.
Iakttar hyresvärden inte föreläggandet och har han inte själv sagt upp avtalet,
skall det anses förlängt pä de av hyresgästen önskade villkoren. Motsvarande
ordning föreslås gälla vid anläggningsarrende (11 kap. 6 a § JB i departementsförslaget).
Skall avtalet anses förlängt på grund av jordägarens eller hyresvärdens
underlåtenhet att iaktta föreläggandet, är det uppenbarligen meningslöst att
hålla förhandling i den hänskjutna tvisten. För nu åsyftade fall har därför
undantag gjorts från huvudregeln i första stycket att nämnden skall kalla
partema. I stället bör nämnden avskriva ärendet. I paragrafens andra stycke,
som inte har någon motsvarighet i den nuvarande nämndlagen, har tagits upp en
föreskrift härom. I avskrivningsbeslutet skall nämnden enligt 21 § första
stycket andra punkten i förslaget tUl ny nämndlag ange de nya vUlkor pä vilka avtalet
sålunda skall anses förlängt. Av 23 § andra stycket 2 framgår att part kan
anföra besvär mot avskrivningsbeslutet hos fastighetsdomstolen.
10
§
Paragrafen motsvarar utan ändring 10 § i den
nuvarande nämndlagen.
Prop.
1973: 23 202
11 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § i den
nuvarande nämndlagen. Den ändring som har företagits i bestämmelserna hänger
samman med förslaget om en enhetlig klander- och besvärstid om tre veckor,
räknat från dagen för beslutets meddelande. Frågan har behandlats i avsnittet
13.9 i den allmänna motiveringen.
12 §
Till paragraferna har utan ändring överförts
bestämmelserna i 12 § i den nuvarande nämndlagen.
13 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande
nämndlagen, har tagits upp bestämmelser om behörighet för hyresnämnd att hålla
förhör med vittne under ed eller försäkran och förhör med part under
sanningsförsäkran i bytesärende och ärende om tillstånd till upplåtelsen
av u\.»oLaua- ciiil uuaLiauaiaLLaiaciiiict
l cliiuiu. licllju. flclail lla.1 uc-
handlats
i avsnittet 13.7 i den allmänna motiveringen och i motiveringen till
ändringarna i bostadsrättslagen.
Bestämmelsema innebär att vittne och part liksom
nu i allmänhet skall höras upplysningsvis. Endast om särskilda skäl föranleder
till det, skall vittne höras under ed eller försäkran och part under
sanningsförsäkran. Nämnden bör inte förordna om sådan bevisupptagning I annat
fall än då nämnden finner det oundgängligen erforderligt för tvistefrågans
avgörande. På motsvarande sätt som gäller I dispositiva tvistemål bör nämnden
inte självmant kaUa in vittne eller anställa förhör med part under
sanningsförsäkran. För att muntlig formell bevisning skall få tas upp, måste
part således begära det. I anslutning härtUI kan anmärkas att endast vittne,
som nämnden har kallat pä parts begäran, enligt 19 § andra stycket i förslaget
har rätt tUl ersättning av allmänna medel. Beträffande vittnesförhör blir
enligt förslaget bestämmelserna i 36 kap. 118 och 2022 §§ rättegångsbalken
tUlämpliga.
Vittne, som nämnden har kallat att höras under ed
eller försäkran och som inte hörsammat kallelsen, kan pä grund av hänvisningen
till 36 kap. 20 § rättegångsbalken dömas till böter. Det som sägs om vitesföreläggande
och hämtning i samma lagrum I rättegångsbalken blir också tillämpligt.
Möjligheten till hämtning får dock antas bli sällan utnyttjad. Hänvisningen
till rättegångsbalken innebär vidare att nämnd kan förelägga vittne vid äventyr
av häkte att fullgöra sin vittnesplikt, om vittnet utan giltigt skäl vägrar att
avlägga ed eller försäkran eller att avge vittnesmål och vittnet inte låtit sig
rätta av meddelat vitesföreläggande. Behovet av sådan befogenhet är
självfallet ringa för hyresnämnd. Å andra sidan saknas skäl att inte ge nämnd
samma befogenheter som domstol har i motsvarande fall.
Prop. 1973: 23 203
I fråga om förhör med part under sanningsförsäkran
skall enligt förslaget bestämmelserna i 37 kap. 13 och 5 §§ rättegångsbalken
gälla i tillämpliga delar.
Ärende
angående godkännande av förbehåll m. m.
14 §
Paragrafen, som motsvarar 13 § i den nuvarande
nämndlagen, innehåller bestämmelser om förfarandet vid prövning av frågor om
godkännande av förbehåll och vissa andra avtalsvillkor i arrende- och hyresförhållanden
m. m. I första stycket har utan ändring upptagits bestämmelserna i 13 § första
stycket i den nuvarande lagen.
Enligt
13 § andra stycket i den nuvarande nämndlagen skall sökanden och annan som
ärendet angår kallas att inställa sig inför nämnden, "om det är
behövligt". Ansökan av jordägare eller hyresvärd i dispensärende eller
ärende om godkännande av överenskommelse skall alltid delges med arrendatorn
eller hyresgästen. Särskild bestämmelse om det har inte ansetts behövlig.
Ansökan i sådant ärende görs emellertid ofta av båda parter. Det förekommer
också att part biträder ansökan som har gjorts av annan. I nu angivna fall är
nämnden inte skyldig att bereda arrendatorn eller hyresgästen tillfälle att
yttra sig över ansökan, om den ges in till nämnden av jordägaren respektive
hyresvärden. Emellertid förekommer det inte sällan att arrendatom eller
hyresgästen får underteckna en ansökan till nämnden redan i samband med att
upplåtelseavtalet eller överenskommelsen träffas och att undertecknandet är
ett villkor för att upplåtelsen skall komma till stånd. Syftet med
bestämmelserna om inhämtande av nämndens godkännande skulle uppenbarligen
förfelas i stor utsträckning, om nämnden i sådana fall avgjorde ärendet utan
att höra arrendatorn eller hyresgästen. Har ansökan gjorts av parterna
gemensamt eller av arrendatorn respektive hyresgästen eller biträtts av denne,
bör parterna därför kallas att inställa sig inför nämnden, om det inte kan
anses obehövligt med hänsyn till omständigheterna. Som exempel på fall när
kallelse bör kunna underlåtas kan anföras ansökan av vilken det framgår att
hyresgästen varit företrädd eller biträtts av advokat eller representant för hyresgästföreningen.
Till andra stycket i paragrafen har överförts
bestämmelsema I 13 § andra stycket i den nuvarande nämndlagen med den ändringen
att huvudregeln blir att partema skall kallas I sådana ärenden som det här är
fråga om. Andra punkten har undergått en formell jämkning (jfr 9 § första
stycket andra punkten i förslaget).
Skiljeniannaförf
ärande
15 §
Till
paragrafen har utan ändringar överförts bestämmelserna i 14 §
Prop.
1973: 23 204
I
den nuvarande nämndlagen. Hänvisningen till 12 kap. 55 § JB har dock fått annan
innebörd genom ändringen I den paragrafen.
Ärende
angående tvångsförvaltning
16 §
Paragrafen motsvarar I huvudsak 15 § i den
nuvarande nämndlagen. Genom hänvisningen tUl 8 § I förslaget får bestämmelserna
dock I viss utsträckning nytt Innehåll.
I justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5
föreslås att tiU paragrafen fogas ett nytt stycke av innehåll att beslut enligt
14 § andra stycket tvångsförvaltnlngslagen får meddelas utan att fastighetsägaren
har beretts tUlfälle yttra sig. En sådan bestämmelse ansågs nödvändig med
hänsyn till att hyresnämnderna I promemorieförslaget getts ställning av
domstol med följd att förvaltningslagen inte blir direkt tilllämplig på
förfarandet vid nämnden. Enligt promemorian behövs inte någon uttrycklig
bestämmelse om att motparten skall beredas tiUfälle yttra sig men däremot en
föreskrift om att interimistiskt beslut får meddelas utan kommunikation. Som
har anförts under rabriken till förevarande lagförslag skall arrende- och
hyresnämnderna behålla sin StäUning som förvaltningsmyndighet. I
departementsförslaget har därför inte upptagits någon motsvarighet till den i
promemorian föreslagna bestämmelsen om inskränkning i kommunikationskravet.
Besiktning
m. m. 1719 §§
Till paragraferna har utan ändring överförts
bestämmelsema i 1820 §§ i den nuvarande nämndlagen. Bestämmelserna i 19 §
andra stycket äger inte tillämpning i fråga om ersättning tUl tolk som kan
anlitas av nämnden. Beträffande sådan ersättnuig gäller I stället på grund av
hänvisningen i 27 § I förslaget bestämmelsema I 5 kap. 8 § rättegångsbalken,
varvid erinras om att dessa i prop. 1973: 30 föreslagits få ny lydelse. I
fråga om översättning av handling torde 9 § förvaltningslagen få anses tillämplig.
Det får alltså ankomma på nämnden att vid behov ombesörja översättning.
Beslut
m. m.
20 §
Paragrafen motsvarar utan ändring 17 § första
stycket I den nuvarande nämndlagen.
21 §
I paragrafen, som motsvarar 21 § i den nuvarande
nämndlagen, meddelas bestämmelser om innehållet i beslut, tiden för beslutets
meddelande, underrättelse om denna tidpunkt och skyldighet att tillställa part
Prop. 1973: 23 205
beslut.
De nyheter som förslaget innehåller i fråga om tiden för beslutets meddelande
m. m. har behandlats I avsnittet 13.9 I den allmänna motiveringen.
Första
stycket första punkten I paragrafen har samma innehåll som
21 §
första stycket i den nuvarande lagen. Andra punkten är ny och in
nehåller att i beslut om avskrlvnuig enligt 9 § andra stycket i den före
slagna nämndlagen även skall anges de nya villkor pä vilka avtalet enligt
11 kap. 6 a § tredje stycket eller 12 kap. 58 a § tredje stycket JB skaU
anses förlängt. Beträffande bakgrunden tUl bestämmelsen hänvisas till
vad som anförts under 9 § i förslaget.
TiU andra och tredje styckena I paragrafen har utan
ändring överförts bestämmelserna I 21 § andra och tredje styckena I den
nuvarande nämndlagen. Som en andra punkt I tredje stycket har upptagits en ny
bestämmelse, enligt vilken det åligger nämnden att lämna underrättelse om tiden
för beslutets meddelande vid förhandlingen. Självfallet gäller bestämmelsen
bara om beslutet inte kan meddelas vid förhandlingen. Skulle beslutet tUl följd
av mellankommande omständighet inte kunna ges på den utsatta dagen, bör så
snart som möjligt ny dag bestämmas för beslutets meddelande och partema
underrättas härom. Det har inte ansetts nödvändigt att meddela särskild
föreskrift om det.
Paragrafens fjärde stycke motsvarar delvis 21 §
fjärde stycket i den nuvarande lagen och inleds med huvudregeln att beslut
skall tiUställas part genom nämndens försorg. Bestämmelsen avser endast beslut
som är slutliga, dvs. sådana varigenom nämnden skiljer sig från ärendet. Att
det kan bli nödvändigt att tillställa part även andra beslut och annan än part
beslut följer av besvärsreglema. Frän huvudregeln görs i andra punkten undantag
för beslut om avskrivning enligt 8 eller 12 § I förslaget, om beslutet
meddelas vid förhandling i partens närvaro. Undantaget omfattar inte
avskrivningsbeslut enligt 9 § andra stycket i förslaget. Härigenom blir det
sörjt för att båda partema, således även den tillstädeskomna, i åsyftade fall
får var sitt exemplar av beslutet. För den sökande är detta av betydelse,
eftersom beslutet praktiskt sett kan betraktas som ett ändringsavtal (jfr vad
som anförts under 9 § I förslaget).
Som ett nytt femte stycke I paragrafen har tUlagts
att, om skUjaktig mening har förekommit, denna skall meddelas parterna på samma
sätt som beslutet. Mönster till bestämmelsen har hämtats frän 17 kap. 9 §
rättegångsbalken i lydelse snUgt förslag i prop. 1973: 30.
22 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande
nänmdlagen, upptar bestämmelser om rättskraftsverkan av arrende- och
hyresnämnds beslut.
I
promemorian Ds Ju 1972: 5 erinras om att det f. n. Inte fums någon
Prop. 1973: 23 206
bestämmelse
om verkan I rättskraftshänseende av hyresnämnds oklandrade beslut. I
promemorian läggs fram förslag tUl ett rättskraftsregel av Innebörd att vissa
beslut som meddelas av arrende- eller hyresnämnd skall ha verkan som domstols
laga kraft vunna dom, om beslutet Inte klandras. Genom en sådan regel blir ett
oklandrat beslut av nämnden ett slutgiltig avgörande av den tvist som har
hänskjutits tUl nämnden. Den föreslagna rättskraftsregeln medför att mte bara
tvistiga rättsfakta som har prövats av nämnden i tvisten utan också rättsfakta
som hade kunnat åberopas blir prekluderade genom det oklandrade avgörandet.
Den rättskraftsregel som promemorleförslaget
innehåller har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Också jag biträder
i allt väsentligt förslaget i denna del.
I
överensstämmelse med vad som föresläs i promemorian blir rättskraftsregeln mte
tillämplig pä beslut, varigenom ansökan om tUlstånd tUl överlåtelse av lägenhet
m. m. och uppskov med avflyttning från lokal lärrmats utan bifall. Ett sådant
heOiit hör inte \itgöra hinder för pröv ning av den genom beslutet avgjorda
frågan. Skulle ny ansökan göras på samma skäl och samma utredning som i
föregående ärende, kommer ansökningen givetvis regelmässigt att ogillas under
hänvisning tUl att sökanden inte till stöd för densamma åberopat annat än vad
som anförts i det tidigare ärendet.
I departementsförslaget har, i motsats tUl vad som
föresläs I promemorian, rättskraftsregeln gjorts tillämplig också i fråga om
beslut, varigenom hyresnämnden prövat frågor enligt tvångsförvaltningslagen.
Däremot gäller rättskraftsregeln inte ärenden som avses i 1 §, 1, 3 eller 4
eller 4 § 1, 4 eller 5 I förslaget. Undantagen, som har motsvarighet i
promemorieförslaget, torde inte kräva någon motivering.
Motsvarighet till den förordade rättskraftsregeln
finns, såvitt gäller domstols dom i tvistemål, i 17 kap. 11 § rättegångsbalken.
Vad nämnda lagrum närmare betyder är en invecklad och delvis omdiskuterad
fråga. Vad som gäller om rättegångsbalkens rättskraftsregel får anses äga motsvarande
tillämpning beträffande den här föreslagna rättskraftsregeln. Den praxis som
har utbildats och de uttalanden beträffande tvistemåls-domens rättskraftsverkan
som har gjorts i olika sammanhang torde ge tUlräcklig vägledning för
tillämpningen av den nu förordade bestämmelsen. Beträffande några särskilda
frågor vill jag anföra följande.
Den
föreslagna rättskraftsregeln innebär att nämndens ställningstagande I frågan I
rättskraftshänseende får samma verkan som om frågan I stället hade prövats av
allmän domstol i domskälen. Ogillas exempelvis en förlängningstalan och
klandras inte beslutet, är därmed således rättskraftigt avgjort att det
hyresförhållande som tvisten avser skall upphöra vid hyrestidens utgång. En
invändning från hyresgästens sida i en preliminärfråga, t. ex. att uppsägnmgen
inte är giltig, prekluderas genom avgörandet. Detta gäUer oberoende av om
hyresgästen har framställt in-
Prop. 1973: 23 207
vändningen
i processen eller han har försummat att göra det. Detta torde stå helt i
överensstämmelse med vad som anses gälla i fråga om tviste-mälsdomens
rättskraftsverkan. Beträffande frågan om verkan av att hyresgästens
förlängnlngstalan vinner bifall hänvisas till de föreslagna bestämmelsema i 12
kap. 51 § JB.
Ett par remissinstanser har i sitt yttrande över
justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5 tagit upp frågor om
litispendens eller förordar att bestämmelser meddelas om att domstol eller
annan myndighet inte får pröva fråga som utgör preliminärfråga I ärende vid
hyresnämnd. Som har framhållits i det föregående bör hyresnämnderna inte
heller i fortsättningen betraktas som med domstol jämställda prövningsorgan.
Därmed förfaller frågan om tillämpning av rättegångsbalkens U-tispendensregler
i förhållandet mellan hyresnämnd och domstol. Några särskilda bestämmelser i ämnet
för hyresnämndernas vidkommande anser jag inte vara påkallade. Det bör dock
påpekas att tvist som har hänskjutits till hyresnämnd inte torde utgöra hinder
för allmän domstol att ta upp och pröva talan som går ut på att få fastställt
att gUtigt hyresavtal föreligger eller inte föreligger, även om hyresvärden
Inför hyresnämnden, exempelvis I en förlängningstvist, har gjort invändning om
att det inte föreligger något hyresavtal. De båda tvisterna kan nämligen inte
anses gälla samma fråga. I en sådan situation är det emellertid inte rrunst av
processekonomiska skäl lämpligt att tvisten inför hyresnämnden förklaras
vilande i avbidan på att det föreligger en laga kraft vunnen dom över den
preliminära frågan. Skulle hyresnämnden dessförinnan meddela beslut, varigenom
förlängningstalan bifalls, och lämnas beslutet oklandrat, får domstolen, om
fastställelsetalan inte återkallas, ogilla käromålet under hänvisning tUl
hyresnämndens oklandrade beslut och den av mig förordade rättskraftsregeln i 12
kap. 51 § andra stycket JB. Skulle i den nyss beskrivna situationen
hyresnämndens beslut klandras, sedan fastställelsetalan har väckts men Innan
den har avgjorts, torde domstolen med hänsyn till att de båda tvisterna inte
kan anses angå samma frågor Inte kunna avvisa klandertalan under hänvisning tiU
Utispendens.
Om fastställelsetalan först anhängiggörs vid
domstolen bör enligt min mening hyresnämnden vara oförhindrad att ta upp en
förlängningstvist, för vars avgörande utgången i tvistemålet är av betydelse.
Avvisades förlängningstvisten, skulle det kunna göras gällande att hyresgästen
är skyldig att avflytta vid hyrestidens utgång. Genom att tvisten tas upp får
hyresgasten enligt 12 kap. 50 § JB rätt att bo kvar i lägenheten till dess
tvisten är slutligt avgjord. I denna situation talar lika starka skäl som i det
förut angivna fallet för att hyresnämnden låter förlängningstvisten vila till
dess att fastställelsetalan har slutiigt prövats. I de av mig nu åsyftade
situationerna är parterna desamma i hyresnämndsärendet och i tvistemålet och
man torde praktiskt sett därför kunna utesluta möjlighe-
Prop.
1973: 23 208
ten
av att hyresnämnden Inte får kännedom om att tvist pågår också vid domstol och
tvärtom.
Vad som anförs i det föregående om tUlämpnuigen av
den föreslagna rättskraftsregeln i den nya nämndlagen I hyresnänandsärenden
gäller I tillämpliga delar också i fråga om ärenden som handläggs av arrendenämnd.
Besvär
23 §
I paragrafen, som har sin motsvarighet i 22 och 23
§§ I den nuvarande nämndlagen, meddelas bestämmelser om fuUföljd av talan mot
arrende- eller hyresnämnds beslut som inte itmefattar prövning i sak.
Enligt 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § JB, 16 § lagen
om fiskearrenden och 76 § bostadsrättslagen kan part som är missnöjd med
arrende- eUer hyresnämndsbeslut i arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist
eller såvitt gäller fråga om godkännande av beslut på föreninssstämma.
fi.illfölj? talan mot hyresnämndens beslut. Dessa bestämmelser gäller bara
beslut som Innefattar en materiell prövning av tvisten. Rätten att föra talan
mot annat beslut av arrende- eUer hyresnämnd regleras i den nuvarande
nämndlagen. I tvångsförvaltningslagen har däremot meddelats bestämmelser om
fullföljdsrätt såväl när hyresnämndens beslut innefattar materiell prövning
som i andra fall. För att få en enhetiig systematik beträffande alla slag av
ärenden I vUka förfarandet regleras i nämndlagen har bestämmelsema om fuUföljd
av talan mot sådana beslut i tvångsförvaltningsärenden som Inte Innefattar
prövning i sak fljtats från tvångsförvaltnlngslagen till förevarande paragraf.
I paragrafens första stycke, till vUket bestämmelserna i 22 § första stycket i
den nuvarande nämndlagen har flyttats över, erinras därför även om de
kvarstående full-följdsbestämmelserna 1 tvångsförvaltningslagen. I denna del
motsvaras paragrafen av 23 § I den nuvarande lagen.
Andra stycket 13 motsvarar med i huvudsak formella
jämkningar 22 § andra stycket första och andra punkterna i den nuvarande nämndlagen
men omfattar också awisnings- och avskrivningsbeslut som meddelas i
tvångsförvaltningsärenden och beslut om ersättning för någons medverkan i
sådant ärende samt beslut om avskrivning av ärende I fall som avses I 9 § andra
stycket i förslaget. Det bör anmärkas att bestämmelsen i punkt 3 även avser
ersättning som har tillerkänts tolk med stöd av 5 kap. 8 § rättegångsbalken.
Punkt 4 i andra stycket saknar motsvarighet i den
nuvarande nämndlagen. Enligt denna punkt får talan föras genom besvär, när
arrende- eller hyresnämnd utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet
att Iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse 1 förfarandet. Med
förseelse I förfarandet åsyftas endast att vittne utan gUtigt skäl Inte in-
Prop. 1973: 23 209
ställer
sig efter kaUelse eUer vägrar att avlägga ed eller försäkran eller att avgiva
vittnesmål och annat dylikt (jfr 36 kap. 21 § rättegångsbalken).
Paragrafens tredje stycke motsvarar 22 § tredje
stycket i den nuvarande nämndlagen men avser också tvångsförvaltningsärenden.
I överensstämmelse med vad som gäller redan nu får talan inte föras mot fastighetsdomstolens
beslut med anledning av besvär enligt paragrafens andra stycke 13. Däremot
gäller inte någon särskUd begränsning i fullföljdsrätten, när
fastighetsdomstolen har meddelat beslut enligt andra stycket 4, Besvärstiden är
i enlighet med vad som har anförts i avsnittet 13.9 i den allmänna motiveringen
tre veckor, räknat från den dag beslutet meddelades. Hänvisningen i tredje
stycket i nuvarande lydelse tiU 52 kap, 2 § rättegångsbalken har bytts ut mot
en uttrycklig bestämmelse av samma Innebörd, eftersom nämnda paragraf föreslås
ändrad i prop. 1973: 30.
Fjärde och femte styckena i förevarande paragraf
överensstämmer i sak med 22 § andra stycket sista punkten och fjärde stycket i
den nuvarande nämndlagen samt 17 § första stycket andra punkten och 18 § andra
stycket tvångsförvaltnuigslagen.
Vite
m. m.
Det genom promemorian Ds Ju 1972: 5 framlagda
förslaget till ny nämndlag upptar bestämmelser om straff för den som vid
sammanträde inför nämnd stör förhandlingen eUer vägrar att efterkomma
föreskrift som har meddelats för att upprätthåUa ordningens upprätthåUande och
om straff för den som bryter mot tystnadsföreskrift som meddelats av nämnden.
Med den ståndpunkt jag har intagit i fråga om nämndemas ställning kan sådana
bestämmelser inte anses påkallade. Med hänsyn till bl. a. bestämmelsema i 13 §
i förslaget om muntlig bevisnmg i bytesärenden och för att över huvud taget
effektivisera nämndförfarandet, bör däremot som föreslagits i promemorian
nämnden själv få döma ut förfarandeviten samt böter, när vittne uteblivit.
Bestämmelser om viten och böter har tagits upp under förevarande rabrik.
24 §
Paragrafen har inte någon motsvarighet i den
nuvarande nämndlagen. I första stycket har tagits upp bestämmelser om vite som
nämnd bestämmer med stöd av den föreslagna nämndlagen. På grund av
hänvisningen i 13 § i förslaget blir bestämmelsema tiUämpliga också på vite som
bestäms med stöd av 36 kap. 20 och 21 §§ rättegångsbalken. I överensstämmelse
med vad som gäller enligt nämnda balk har högsta vitesbelopp angetts vara, vid
förstagångsvite 5 000 kr. och vid nytt vite, när ett tidigare förelagt vite har
dömts ut, 10 000 kr.
14
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Prop.
1973: 23 210
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller en
föreskrift om att vite inte får dömas ut, om ändamålet med det har förfallit.
Detta överensstämmer med vad som gäller enligt rättegångsbalken.
25
§
Motsvarigheten till förevarande paragraf är 27 § I
den nuvarande nämndlagen. F. n. gäller att talan om utdömande av vite som
förelagts enligt nämndlagen skall efter anmälan av nämnden föras av åklagare
vid fastighetsdomstolen.
I förslaget har I förevarande paragraf I stället
föreskrivits att nämnd skall självmant ta upp fråga om utdömande av vite som
nämnden har förelagt med stöd av den nya lagen och om ansvar för vittne som uteblivit.
Självfallet bör vite eller böter inte utdömas utan att den beslutet rör har
fått tUlfälle att yttra sig.
Övriga
bestämmelser 2629 §§
Till
förevarande paragrafer har i allt väsentligt oförändrade överförts
bestämmelsema i 16 §, 17 § andra stycket och 24 § i den nuvarande nämndlagen.
I 27 § i förslaget har emellertid tUlagts att också bestämmelsema i 5 kap.
rättegångsbalken om ordning vid domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd.
Enligt 9 § i nämnda kapitel ankommer det pä rättens ordförande att upprätthålla
ordningen vid rättens sammanträden och att meddela erforderliga föreskrifter
om det. Han har också rätt att visa ut den som stör förhandlingen eller annars
uppträder otillbörligt. I vissa fall får rätten förordna om frihetsberö-vande
för ordningens upprätthåUande. I samma lagram meddelas också förbud mot
fotografering. Till 5 kap. 9 § rättegångsbalken anknyter straffbestämmelsen I
9 kap. 5 § samma balk.
I förslaget till nämndlag har inte meddelats
bestämmelser om straff för rättegångsförseelse. EnUgt min mening fmns det Inte
anledning att för den skuU i förevarande paragraf göra undantag för de ifrägakomna
bestämmelsema i 5 kap. 9 § rättegångsbalken. Genom hänvisningen till
bestämmelsema i 5 kap. rättegångsbalken blir också föreskrifterna om att tolk
skall ha avlagt ed eller försäkran innan han anlitas för uppdraget tUlämpliga
i fråga om tolk vid nämnd.
Det bör anmärkas att 4 kap. 12 och 13 §§ och 5 kap.
7 och 8 §§ rättegångsbalken föreslås ändrade i det förslag tiU lag om ändring
i nämnda balk som har förelagts riksdagen (prop. 1973: 30).
30
§
Paragrafen har sin motsvarighet i 25 § i den
nuvarande nänmdlagen och innehåller bestämmelser om hur handling skall
tUlställas part.
Första
stycket i paragrafen avser annan handling än beslut och över-
Prop. 1973: 23 211
ensstämmer
tiU sitt innehåll med motsvarande bestämmelser i den nuvarande lagen.
I andra stycket har tagits upp nya bestämmelser om
hur och när part skall tiUställas beslut. Bestämmelserna har behandlats I
avsnittet 13.9 i den allmänna motiveringen.
I sitt yttrande över promemorian Ds Ju 1972: 5
anför bl. a. hyresnämnden för Stockholms län i anslutning till motsvarigheten
i promemorieförslaget till förevarande paragraf att föreskriften I första
stycket om delgivning av annan handUng än beslut bör omformuleras så att den
omfattar även andra än parterna, t. ex. vittne. I redaktionellt hänseende
förordar hyresnämnden att bestämmelserna om hur beslut skall tillställas part
förs till det lagmm i vilket föreskrivs att beslut skall tillställas part genom
nämndens försorg, i förevarande förslag 21 §. Vidare framhåller hyresnämnden
att den frist om en vecka för expediering av beslut som promemorieförslaget
innehåller bör gälla inte bara, när beslutet har meddelats vid förhandling utan
också i anslutning till förhandUng.
EnUgt min mening behövs inte någon uttrycklig
föreskrift I den nya lagen om att t. ex. kallelse på vittne skall delges denne.
Det får anses ligga i sakens natur. Inte heller har jag funnit anledning
biträda förslaget om ändrad placering av bestämmelsen om tillhandahållande av
beslut. Vad slutligen angår hyresnämndens synpunkter på tillämpningen bör
skyldighet att tUlställa part beslut samma dag som det meddelas föreligga bara
när beslutet meddelas på annan dag än förhandlingsdagen. Det föratsätts därvid
att nämnden ger till känna vid förhand-Ungen att beslut kommer att meddelas
senare samma dag. Bestämmelsens utformning har jämkats i enlighet härmed.
31
och 32 §§
TUl paragraferna har utan ändring I sak överförts
bestämmelserna i 26 och 28 §§ I den nuvarande nämndlagen.
Övergångsbestämmelserna
I fråga om processuella bestämmelser av det slag
som förslaget till ny nämndlag innehåller gäller grundsatsen att de blir
omedelbart tUl-lämpUga vid ikraftträdandet, om inte annat sägs. Vissa av de
bestämmelser som förslaget upptar är emellertid sådana att det har ansetts
nödvändigt att övergångsvis begränsa deras tillämpUghet. Vidare har det befurmits
nödvändigt att till den nya nämndlagen flytta över övergångsbestämmelser som
fogats till den nuvarande lagen. De åsyftade bestämmelserna torde nämUgen vara
sådana att de upphör att gäUa, när den nuvarande lagen upphävs (jfr prop. 1970:
145 s. 96).
Några
särskUda övergångsbestämmelser som anknyter till bestäm-
Prop.
1973: 23 212
melsema
i 4 § 2 nya lagen om prövnmg av hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § JB och i 9 §
andra stycket nya lagen om avskrivning av ärende i visst fall och därtill
anslutande bestämmelser torde Inte vara påkallade.
1.
Den nya lagen bör träda I kraft
samtidigt med att flertalet föreslagna ändringar I JB träder I kraft, dvs. den
1 juni 1973. De ändringar I JB som föreslås träda I kraft den 1 januari 1974
påkallar Inte någon särskild övergängsreglermg vad beträffar förfarandet. Genom
den nya nämndlagen bör den nuvarande upphävas. Bestämmelser med nu angivet
innehåll har tagits upp i punkt 1 av övergångsbestämmelsema.
2.
I 11 § nya lagen har upptagits
nya bestämmelser i fråga om den tid Inom vilken ansökan om återupptagande av
ärende skall göras. Har avskrlvningsbeslutet meddelats före ikraftträdandet bör
motsvarande äldre bestämmelser gäUa. En bestämmelse härom har tagits upp i
punkt 2 av övergångsbestämmelserna.
3.
Den ordning som föresläs i
fråga om bytesärenden och ärenden om upplåtelse av bostads- eller
bostadsrättslägenhet i andra hand innebär att muntlig formell bevisning får tas
upp i hyresnämnden och att den nuvarande klandermöjligheten slopas. Enligt
övergångsbestämmelsema tUl förslaget om lag om ändring i JB består dock
klander-möjUgheten, om ärendet har anhängiggjorts före utgången av maj 1973.
Kan part på grund av nämnda övergångsbestämmelse klandra hyresnämndens beslut,
bör han inte också kunna förebringa muntlig formell bevisning inför nämnden.
Punkt 3 av förevarande övergångsbestämmelse har
utformats I överensstämmelse härmed.
4.
Förslaget till ny nämndlag
upptar bestämmelser om utdömande av vite som skiljer sig från vad som gäller f.
n. Har vite förelagts genom beslut som har meddelats före ikraftträdandet, bör
den nuvarande ordningen för utdömande av vite tillämpas. Talan om utdömande av
sådant vite skall således föras av åklagaren vid domstol efter anmälan av
nämnd. Bestämmelser med det innehåll som har angetts har tagits upp i punkt 4
av övergångsbestämmelserna.
5.
Bestämmelsema i förslaget tUl
ny nämndlag om beräkning av besvärstiden och sättet att tillställa part beslut
är ändrade i förhållande till vad som gäller nu. Har beslut meddelats före
ikraftträdandet bör äldre bestämmelser gälla I angivna hänseenden. En
bestämmelse härom har tagits upp i punkt 5 av övergångsbestämmelserna.
6 och 7. Till punkterna 6 och 7 av
övergångsbestämmelserna har av skäl som anförts förat överflyttats de
övergångsbestämmelser som fogats till den nuvarande nämndlagen. Lydelsen av
den i punkt 6 upptagna bestämmelsen har därvid jämkats för att den inte skall
fä annat sakligt innehåll än den nuvarande bestämmelsen.
Prop.
1973: 23 213
8.
Departementsförslaget innebär
att möjligheten att begära prövning av förstagångshyra slopas. Denna möjlighet
skall emellertid enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om
ändring i JB finnas kvar beträffande äldre avtal som de nuvarande
bestämmelserna i 12 kap. 55 § JB om förstagångsprövning äger tillämpning på.
När hyresnämnden handlägger frågor om förstagångsprövning efter ikraftträdandet
av denna lag, bör tillämpas samma regler som föresläs gälla när tvisten rör
fråga som avses i 4 § första stycket 2 nya lagen. I punkt 8 av
övergångsbestämmelserna har regler tagits upp härom.
9.
I rättstvister måste partema
självfallet utföra sin talan med hänsyn tagen till den rättsverkan som
beslutet i tvisten kommer att få. I tvist som anhängiggjorts vid nämnd före den
nya nämndlagens ikraftträdande bör därför vad som tidigare kan ha gäUt om
rättskraft av nämnds beslut alltjämt äga tillämpning. I enlighet härmed
föreskrivs i punkt 9 av övergångsbestämmelserna att reglema i 22 § nya lagen
inte gäller i fråga om beslut i ärende som anhängiggjorts före ikraftträdandet.
15.3
Förslaget till lag med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Som anförts i avsnitten 13.10 och 13.11 har till
denna nya lag överförts förbuden i 9 § hyresregleringslagen mot uthyrning av
bostadslägenhet till kontor o. d. samt i 11 § samma lag mot ersättning för anvisning
av bostadslägenhet. Utöver förbudsbestämmelserna innehåller lagen vissa
förfaranderegler m. m.
1§
Paragrafen ger bestämmelser om lagens
tillämpningsområde. Detta bestäms såväl regionalt som kategorimässigt av Kungl.
Maj:t. Förordnande skall kunna begränsas till att avse viss bestämmelse i
lagen.
Paragrafen
innehåller vidare en definition av begreppet bostadslägenhet. Med sådan
förstås lägenhet som är avsedd att helt eller tUl Icke oväsentlig del nyttjas
till bostad. Defuiitionen stämmer överens med motsvarande definition i 12 kap.
1 § JB och 2 § hyresregleringslagen (jfr prop. 1971: 103 s. 52).
2
och 3 §§
Paragraferna
innehåller själva förbudsbestämmelserna. Förbudet mot ändrad användning av
lägenhet som användes för hotell- eller pensionatrörelse gäller f. n., dvs.
enligt hyresregleringslagen, lägenhet som är avsedd att helt eller till
väsentlig del nyttjas för sådan rörelse. I analogi med vad som har föreslagits
beträffande bostadslägenhet bör förbudet i fortsättningen omfatta, utom
bostadslägenhet, lägenhet som är avsedd att helt eller till ej oväsentUg del
nyttjas till hotell- eller pensionatrörelse.
Prop. 1973: 23 214
Med att lägenhet är avsedd för ändamål som anges i
paragrafen förstås i första hand att den urspmngligen, dvs. vid
färdigställandet, varit ämnad att användas som bostads-, hotell- eller
pensionatslägenhet. Vidare omfattar förbudsregeln alla lägenheter som
oberoende av vad som avsetts från början med lägenheten faktiskt används för
ändamål som anges i paragrafen vid lagens ikraftträdande. Hit får räknas också
lägenhet i hus som har uppförts så tidigt att man uite kan utröna för vilket
ändamål lägenheten färdigställts, om lägenheten används som bostads-, hotell-
eller pensionatslägenhet. Det bör framhållas att lägenhet som hyrts ut i sttid
med motsvarande förbudsregel i hyresreglerlngslagen faller under
tiUämpningsområdet för denna paragraf. Undantag från tUl-lämpningsområdet
meddelas i övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen. I övrigt
hänvisas till avsnitten 13.10 och 13.11 i den allmänna motiveringen.
4
och 5 §§
Paragraferna innehåller förfaranderegler, som i
stort sett stämmer överens med vad som gäller enligt hyresregleringslagen (13
och 18 §§, 20 § andra stycket och 21 § nämnda lag). I förfarandehänseende har
dock hyresnämndsärenden som avses i denna lag likställts med ärenden om
godkännande av förbehåll enligt förslaget till ny nämndlag. Beträffande tiden
för besvärstalan hänvisas till avsnittet 13.9 i den allmänna motiveringen.
6§
I denna paragraf har i överensstämmelse med gällande
rätt (23 och 24 §§ hyresregleringslagen) tagits upp en straffbestämmelse och en
regel om återbetalningsskyldighet.
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1973.
Som
nämnts under 3 § omfattar uthyrningsförbudet alla lägenheter som frän början
varit avsedda för ändamål som anges I paragrafen. Från förbudsregeln bör dock
undantas lägenhet som har hyrts ut för annat ändamål, när det har skett under
tid dä lägenheten ej omfattats av uthyrningsförbundet i 9 § första stycket
hyresreglerlngslagen, och vid ikraftträdandet av förevarande lag fortfarande
är uthyrd för det andra ändamålet. Har t. ex. en lägenhet, som färdigställts
för bostadsändamål, hyrts ut som lokal före hyresregleringslagens
ikraftträdande och är den fortfarande uthyrd som lokal bör förbudsregeln i 3 §
i den nya lagen mte vara tUlämplig. Detsamma bör gäUa, om bostadslägenhet har
hyrts ut tUl kontor, sedan hyresregleringen på grand av kategorimässig eller
regional avveckling upphört att gälla I fråga om lägenheten. Har å andra sidan
fastighetsägaren inte utnyttjat sin lagliga möjlighet att hyra ut lägenheten
för annat ändamål, innan denna lag träder i kraft, blir 3 § i den nya
Prop. 1973:23 215
lagen
tUlämplig. En övergångsbestämmelse med det innehåll som har angetts nu har
fogats tUl ikraftträdandebestämmelsen. Det ligger i sakens natur att, om
hyresnämnden enUgt 9 § första stycket hyresreglerlngslagen har före lagens
ikraftträdande medgett att exempelvis en bostadslägenhet får hyras ut som
kontor, tillståndet alltjämt gäller och att nytt tUlstånd således mte behöver
Inhämtas, även om det vid lagens Ikraftträdande inte har utnyttjats. Någon
uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts påkallad.
Som
anförs under förslaget tiU lag om ändring i hyresregleringslagen blir de nya
bestämmelsema om uthymingsförbud och förmedlingsprovision omedelbart
tiUämpliga vid ikraftträdandet. Beträffande tUlämplig-heten av de nya
straffbestämmelsema hänvisas tUl vad som anförs i anslutning tiU nämnda lagförslag.
15.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om hyresreglering m. m.
I avsnittet 13.10 i den allmänna motiveringen har
föreslagits att förbudet mot förmedlingsprovision i 11 § första stycket
hyresregleringslagen skall föras över tUl en ny lag med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter och att förbudet i 11 § andra stycket för
hyresgäst som överlåter sin hyresrätt till bostadslägenhet att motta, träffa
avtal om eUer begära gottgörelse för överlåtelsen skall föras över till 12 kap.
65 § JB. 11 § och rabriken närmast framför paragrafen har därför fått utgå.
9§
Som
har anförts i avsnittet 13.11 bör förbudet mot viss uthyrning I förevarande
paragraf föras över till den nya lagen med särskilda hyresbestämmelser för
vissa orter. Det nuvarande första stycket i paragrafen har därför fått utgå i
förslaget.
18
§
Paragrafen Innehåller bestämmelser om förfarandet
inför hyresnämnd i hyresregleringsärende.
I
det föregående har föreslagits att lagen om arrendenämnder och hyresnämnder
ersätts av en ny lag i samma ämne. Hänvisningarna I paragrafens första stycke
har anpassats efter paragrafnumreringen I den nya lagen. Bl. a. har de nya
bestämmelserna om vite och om befogenhet för hyresnämnder att självmant ta upp
frågan om utdömande av vite getts tUlämpning också i hyresregleringsärenden. I
sådana ärenden bör det också finnas möjlighet för hyresnämnden att förelägga
part att inställa sig personligen (jfr 9 § första stycket i förslaget till
nämndlag). Andra stycket har kompletterats i enlighet härmed.
Prop.
1973: 23 216
Enligt 22 § i förslaget tiU ny nämndlag har
hyresnämnds oklandrade avgörande viss rättskraftsverkan. Bestämmelserna har
inte ansetts böra ges motsvarande tiUämpning i hyresregleringsärenden, varför
förevarande paragraf inte upptar någon hänvisning till rättskraftsregeln i den
nya nämndlagen.
20 §
Bestämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf
om besvärstid har ändrats i enUghet med vad som anförts i avsnittet 13.9 i den
allmänna motiveringen. Besvärstiden skall således räknas från den dag då
beslutet meddelades.
Enligt 25 § i förslaget tUl ny nämndlag skall
hyresnämnden självmant ta upp bl. a. fråga om utdömande av förelagt vite.
Talan mot hyresnämndens beslut i nu åsyftade fall förs genom besvär hos fastighetsdomstolen
(23 § andra stycket 4 i samma förslag).
Av 13 § förvaltningslagen (1971: 290) följer att
besvärsmyndighet kan förordna att överklagat beslut tills vidare inte skall
gälla, om det annars skulle lända till efterrättelse omedelbart. I
justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1972: 5 anförs att förvaltningslagen
är tillämplig också pä förfarandet hos hyresrådet. Med hänsyn tUl det föreslås
att bestämmelserna I tredje stycket i förevarande paragraf om befogenhet för hyresrådet
att besluta om s. k. inhibition får utgå. Förslaget avstyrks av hyresrådet.
Under erinran om uttalanden om hyresrådets ställning som gjordes vid
tillkomsten av förvaltningslagen (prop. 1971: 30 s. 296) hävdar hyresrådet att
hyresrådet faller utanför förvaltningslagens tillämpningsområde vid utövande
av sin huvudsakliga verksamhet. Utan att för egen del vilja fatta slutlig
ståndpunkt i frågan om hyresrådets ställning har jag ansett mig böra tillgodose
hyresrådets önskemål att låta den ifrägakomna bestämmelsen stå kvar I hyresregleringslagen.
Bestämmelserna
I 25 § I den nya nämndlagen har föreslagits bli tilllämpliga även i
hyresregleringsärenden (jfr 18 § I förevarande förslag). Härmed aktualiseras
frågan om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut, när nämnden i
hyresregleringsärende har dömt ut vite. Enligt andra stycket i förevarande
paragraf förs talan mot hyresnämndens beslut hos statens hyresråd genom besvär.
En sådan ordning synes inte lämplig i frågor som avses här. I ett nytt fjärde stycke
har därför föreskrivits att 23 § andra och tredje styckena den nya nämndlagen
skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullföljd av talan mot
hyresnämndens beslut i frågor utdömande av vite. Innebörden av bestämmelsen är
således att talan skall föras hos fastighetsdomstolen genom besvär.
Prop. 1973: 23 21/
23
§
Ändringarna
i denna paragraf har föranletts av att 9 § första stycket och 11 § föreslås
upphävda.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt
som flertalet nya bestämmelser i 12 kap. JB och den nya nämndlagen föreslås
träda i kraft, dvs. den 1 jutu 1973. ÅtskUliga av de bestämmelser i den föreslagna
nämndlagen till vilka hänvisas i 18 § I förevarande lag har getts annat
innehåll I sak än motsvarande bestämmelser I den nuvarande nänmdlagen har. I
hyresregleringsärenden bör de äldre förfarandereglerna vara tillämpliga i
samma utsträckning som i andra ärenden som ankommer på hyresnämnden. I punkt 2
av övergångsbestämmelserna till förevarande lag har därför hänvisats till
övergångsbestämmelserna till den nya nämndlagen. Äldre bestämmelser om
fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i hyresregleringsärende bör
fortfarande gälla i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Regler härom föreslås i punkt 3 av övergångsbestämmelserna.
Bestämmelserna i 9 § första stycket
hyresreglerlngslagen om förbud mot att utan tillstånd av hyresnämnden använda
bostadslägenhet och hotell- och pensionatlägenhet för annat ändamål än det
avsedda och bestämmelsema i 11 § första stycket samma lag om
förmedUngsprovi-sion föreslås överflyttade tUl den föreslagna lagen med
särskUda hyresbestämmelser för vissa orter utan ändring i sak. De nya
bestämmelserna bUr genast tillämpUga efter ikraftträdandet. Det Innebär att de
skall till-lämpas även i ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet hos
nämnden men inte avgjorts då. Någon särskild övergångsbestämmelse härom är inte
påkallad.
I punkt 4 av övergångsbestämmelserna har föreskrivits
att hyresregleringslagens nuvarande straffbestämmelser skall gälla i fråga om
gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Detta stämmer överens med de
principer som kommit till uttryck dels i 5 § andra stycket andra punkten senare
ledet lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken, dels i 7 § lagen (1956:
567) med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört. Som har anförts i anslutning till övergångsbestämmelserna till
förslaget till lag om ändring i JB blir de nya bestämmelserna i 12 kap. 65 § JB
om ogUtighet i vissa fall av villkor för upplåtelse eUer överlåtelse av
hyresrätt och återbetalningsskyldighet tUlämpliga bara om vUlkoret har
uppställts efter utgången av maj 1973. Har det uppställts dessförinnan blir i
stället nämnda lagmm i nuvarande lydelse eller I förekommande fall
hyresregleringslagens nuvarande bestämmelser tillämpliga.
Prop.
1973: 23 218
15.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt
giltighet av lagen om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag
I punkt 5 av övergångsbestämmelserna till 1971 års
ändringar i hyresreglerlngslagen hänvisas till en början till 12 kap. 55 § JB.
Det betyder att bestämmelsema om prövning av förstagångshyra inte äger tillämpning,
om hyresregleringslagen gäller för avtalet. 12 kap. 55 § JB i departementsförslaget
upptar bestämmelser om prövning av hyresvUlkoren sedan bostadshyresgäst har
sagt upp avtalet. Dessa bestämmelser bör, som framhållits I anslutning till
övergångsbestämmelserna till ändringarna i JB vara tillämpliga även om
lägenheten är hyresreglerad. Denna punkt i övergångsbestämmelsema till 1971 års
ändringar i hyresregleringslagen bör därför inte innehålla någon hänvisning
till 12 kap. 55 § JB. Å andra sidan bör den nuvarande föreskriften att reglerna
om förstagångsprövning inte gäUer, om hyresregleringslagen är tillämplig på
avtalet, gälla också fortsättningsvis så länge förstagångsprövning är niöilis
enliet övereångsbestämmelserna till ändringarna i JR Fr, föreskrift härom har
tagits upp i övergångsbestämmelserna till förevarande lagändring.
Hänvisningen i denna punkt av
övergångsbestämmelsema till 12 kap. 65 § JB har jämkats i överensstämmelse med
vad som har anförts i avsnittet 13.10 i den allmänna motiveringen. Av den nya
lydelsen följer att 12 kap. 65 § JB i sin nya lydelse inte äger tUlämpning i
fråga om vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet, om hyresregleringslagen
gäller för avtalet.
15.6 Förslaget
till lag om ändring i lagen om kommunala åtgärder till
bostadsförsöijningens främjande
I avsnittet 13.7 i den allmänna motiveruigen har
föreslagUs att 1 bostadsförsörjningslagen skall införas en bestämmelse enligt
vilken kommun och i vissa fall kommunalförbund får besluta att anvisning eller
förmedling av bostad genom kommunal bostadsförmedling skall ske under villkor
att den bostadssökande medverkar till att bostad som han hyr och som han lämnar
I samband med inflyttningen i den nya bostaden överlåts på bostadssökande som
kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Bestämmelsen, som bör gälla även
bostad som den bostadssökande innehar med bostadsrätt, har tagits upp i en ny
paragraf, 5 §, i lagen.
Det kan inträffa att bostadssökande som anvisas
lägenhet genom den kommunala bostadsförmedlingen önskar med stöd av 12 kap. 34
§ JB överlåta hyresrätten till den lägenhet han lämnar tUl närstående som
varaktigt sammanbor med honom. Kommunen bör då inte rimligen fordra att fä
förfoga över lägenheten för att tillgodose annan bostadssökande.
De
nya bestämmelsema bör träda i kraft den 1 juni 1973.
Prop. 1973: 23 219
15.7
Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden
Bestämmelsema i 16 § lagen (1970: 390) om
fiskearrenden har i överensstämmelse med vad som anförts I avsnittet 13.9 I
den aUmänna motiveringen ändrats på så sätt att tiden för klander av
arrendenämndens beslut skall räknas från den dag beslutet meddelades. 15 § har
jämkats formellt så att hänvisningen gäller den nya nämndlagen. Det har inte
ansetts påkallat att Införa motsvarighet till de föreslagna bestämmelserna i
JB om skyldighet för upplåtare att underrätta rättighetshavaren att han i visst
fall kan återvinna nyttjanderätt som har förverkats.
Ändringarna bör träda I kraft den 1 juni 1973.
Äldre bestämmelser bör fortfarande gälla i fråga om klander av beslut som har
meddelats före nämnda dag.
I 5 § andra stycket fiskearrendelagen hänvisas till
bl. a. 9 kap. 12 § JB. Sistnämnda bestämmelse föreslås bli ändrad. Beträffande
tillämpligheten av 9 kap. 12 § JB i den nya lydelsen på äldre avtal om
fiskearrende kommer på grund av övergångsbestämmelserna till den föreslagna
lagen om ändring av JB detsamma att gälla som vid andra arrendeformer där 9
kap. 12 § JB äger tillämpning. Någon särskUd övergångsbestämmelse till
förevarande lag behövs därför inte.
15,8
Förslaget tUl lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
I 17 § lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet meddelas, förutom bestämmelse om rätt till fullföljd av talan
mot hyresnämnds beslut genom besvär, bestämmelser om besvärstid och om forum.
18 § innehåller bestämmelser om besvärsförfarandet.
De
ändringar som har vidtagits i nämnda paragrafer föranleds av vad som anförts i
anslutning till 23 § i förslaget till ny nämndlag. Med beslut i fråga som
enUgt tvångsförvaltnlngslagen skall prövas av hyresnämnden avses nämndens
beslut i saken. Frågor om besvär mot andra beslut är avsedda att regleras i den
nya nämndlagen. Dessutom har hänvisningen tUl 52 kap. 2 § rättegångsbalken i
18 § utbytts mot en uttrycklig bestämmelse i 17 § på motsvarande sätt som
skett i 23 § i förslaget till ny nämndlag.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 juni 1973.
Äldre bestämmelser bör fortfarande gälla i fråga om besvär över beslut som
meddelats före ikraftträdandet.
15.9
Förslaget till lag om ändring 1 bostadsrättslagen
De ändringar som föreslås beträffande
bostadsrättslagen syftar till att anpassa dess bestämmelser efter vissa av de
föreslagna bestämmelserna
Prop.
1973: 23 220
i
12 kap. JB. I fråga om hyra har bl. a. föreslagits regler om skyldighet för
hyresvärd att I visst faU underrätta hyresgäst om dennes möjlighet att
återvinna hyresrätten (12 kap. 44 § JB i förslaget). Det har ej ansetts
påkallat att införa motsvarande ordning i bostadsrättslagen.
74
§
I 33 § första stycket bostadsrättslagen (1971: 479)
finns bestämmelser om förverkande av nyttjanderätten tUl lägenhet som Innehas
med bostadsrätt. Reglema mnebär att nyttjanderätten är förverkad bl. a. om lägenheten
olovligen upplåts i andra hand (punkt 2), om den används för annat ändamål än
det avsedda m. m. (punkt 3), om lägenheten vanvärdas eller används på ett sätt
som strider mot kraven på sundhet, ordning och skick inom fastigheten (punkt
5), om tillträde till lägenheten vägras i strid med bestämmelserna därom (punkt
6) samt om bostadsrättshava-ren åsidosätter skyldighet, som går utöver hans
åligganden enligt bostadsrättslagen och det måste anses vara av synnerlig vikt
för föreningen att skyldigheten fullgörs (punkt 7). Nyttjanderätten är inte
förverkad, om det som ligger bostadsrättshavaren till last är av ringa
betydelse. Uppsägning på någon av de nämnda grunderna får vidare enligt 33 §
tredje stycket ske bara om bostadsrättshavaren underlåter att på tiU-sUgelse
vidta rättelse utan dröjsmål.
I
74 § ges bestämmelser om det sätt på vilket bostadsrättsförening skall
överbringa meddelanden enligt vissa bestämmelser I lagen. Paragrafen anger att
om meddelande från föreningen avsänts i rekommenderat brev under mottagarens
vanliga adress, föreningen skall anses ha fullgjort vad som ankommer på den.
Bestämmelserna gäller inte tillsägelser enligt 33 § första stycket 2, 3 eller
57. Det åligger således föreningen att styrka att tillsägelse skett.
De nämnda bestämmelserna har sin motsvarighet i 12
kap. 42 och 63 §§ JB. I det föregående har föreslagits att tillsägelser som
avses i 42 § första stycket 2, 3 och 5 i nämnda kapitel skall kunna ske genom
att skriftlig tillsägelse avsänds i rekommenderat brev under hyresgästens
vanliga adress. Samma förfaringssätt bör kunna användas vid tUlsägelse enligt
33 § första stycket 2, 3 eller 57 bostadsrättslagen. 74 § har utformats i
enlighet härmed.
76
§
Enligt 30 § första stycket gäller som huvudregel
att bostadsrättshavare inte utan samtycke av bostadsrättsföreningens styrelse
får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand tUl annan än medlem. Bostadsrättshavare,
som under viss tid inte är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får
dock enligt andra stycket i samma paragraf upplåta lägenheten i dess helhet i
andra hand, om hyresvärden lämnar tUlstånd tiU upplåtelsen. Sådant tUlstånd
skall lämnas, om bostadsrättshavaren har
Prop.
1973: 23 221
beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen Inte har
befogad anledning att vägra samtycke. TUlstånd kan begränsas till viss tid och
förenas med viUkor.
Bestämmelserna om upplåtelse av
bostadsrättslägenhet i andra hand har sin motsvarighet i 12 kap. 39 och 40 §§
JB. I avsnittet 13.7 i den allmänna motiveringen har föreslagits att
hyresnämnds beslut i ärende om tillstånd enligt 12 kap. 40 § JB till upplåtelse
av lägenhet i andra hand Inte skall fä klandras. I stället skall muntlig
bevisning I form av förhör med vittne under ed eller försäkran eller med part
under sanningsförsäkran kunna förebringas vid hyresnämnden. Motsvarande
ordning bör gälla i fråga om ärenden om tUlstånd att upplåta lägenhet i andra
hand enligt 30 § andra stycket bostadsrättslagen. Bestämmelsema om fullföljdsrätt
i paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Frågan om muntlig bevisnmg i
tvister av detta slag regleras I 13 § förslaget tUl ny nämndlag.
Övriga ändringar i förevarande
paragraf föranleds av de i avsnittet 13.9 i den allmänna motiveringen berörda
reglerna om tiden för klander av hyresnämnds beslut.
78 §
Paragrafen har jämkats som följd av
förslaget att hyresnämnds beslut i fråga om tillstånd att upplåta lägenhet i
andra hand inte skall få kland-
Övergångsbestämmelser
Lagändringarna bör träda i kraft
den 1 juni 1973. Äldre bestämmelser bör fortfarande gälla i fråga om klander av
hyresnämnds beslut, om beslutet har meddelats före nämnda dag. Har tvist om
upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket
bostadsrättslagen hänskjutits till hyresnämnden före ikraftträdandet, bör äldre
bestämmelser om rätt att föra talan mot beslutet gälla.
16 Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t
genom proposition föreslår riksdagen att antaga
1)
lag om
ändring i jordabalken,
2)
lag om
arrendenämnder och hyresnämnder,
3)
lag med
särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,
4)
lag om
ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.;
5)
lag om ändring
i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag,
6)
lag om
ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande.
Prop. 1973: 23 222
7)
lag om ändring i lagen
(1957: 390) om fiskearrenden,
8)
lag om ändring i lagen
(1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
9)
lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479).
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Gimnel Anderson
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
1 Förslaget i Ds Ju 1972: 5
1
Förslag till
Lag
om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas i fråga om jordabalkeni
dels att 8 kap. 31 och 33 §§, 9 kap. 9, 12 och 13
§§ samt 12 kap. 6, 20, 34, 35, 46, 48, 5153, 55, 63, 65, 70 och 72 §§ skaU ha
nedan angivna lydelse,
dels
att i 12 kap. skall införas en ny paragraf, 27 a §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse 8 KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av
arrendeavtal, fastställande av vUlkoren för sådan förlängning eller
bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som avses i 9 kap.
18 eller 21 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den
andra parten Inom två månader från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras Icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga
om förlängning av arrendeavtal, fastställande av vUlkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eUer i
fråga som avses i 9 kap. 18 eller 21 §, får parten klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten Inom två månader från den dag beslutet
meddelades. Klandras icke beslultet inom denna tid, är parts rätt till talan
förlorad.
Arrendenämnds beslut i ärende enligt 9 kap. 2, 3, 7
eller 17 §, 10 kap. 24 eller 7 § eller 11 kap. 2 § får ej klandras.
33 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan
får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fast-stäUande av
arrendevUlkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 § eUer I
fråga som avses i 9 kap. 18 eUer 21 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om
förlängning av arrendeavtal, fastställande av arrendevillkor I fall som nyss
angivits eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §,
»
Omtryckt 1971:1209.
Talan
får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av
arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 § eller
i fråga som avses i 9 kap. 18 eUer 21 § och ej heller mot hovrätts dom I fråga
om förlängning av arrendeavtal, uppskov med avträde, fastställande av arrendevUlkor
i fall som nyss angivits eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 9 KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid förlängning av arrendeavtal utgår arrendeavgiften
med skäligt belopp. Den arrendeavgift som jordägaren fordrar skall godtagas,
om den ej är oskälig. Annat av jordägaren uppställt viUkor skall gälla, om
det ej strider mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest är obilligt.
Förlängning skall dock ske för tid som motsvarar arrendetiden, om denna ej
överstiger fem år, och i annat fall för fem år. Förlängning kan även ske för
annan tid än som sagts nu, om detta av särskild anledning är lämpligare. I
den män ändring av arrendevUlkoren ej påkallas, skall samma vUlkor som förat
gälla.
Vid förlängning av arrendeavtal är
arrendatorn skyldig att godtaga den arrendeavgift som jordägaren fordrar. Om
hans krav är oskäligt, skall dock avgiften utgå med skäligt belopp. Annat av
jordägaren uppställt vUlkor skall gälla, om de ej strider mot god sed I
arrendeförhållanden eller eljest är obilligt. Förlängning skall dock ske för
tid som motsvarar arrendetiden, om denna ej överstiger fem år, och i annat
fall för fem år. Förlängning kan även ske för annan tid än som sagts nu, om
detta av särskild anledning är lämpligare. I den mån ändring av
arrendevillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förat gälla.
Träffas vid förlängning av
arrendeavtal överenskommelse om vUlkoren för det fortsatta arrendet, skall
överenskommelsen, oavsett bestämmelserna I första stycket, lända tUl
efterrättelse I den mån ej annat följer av bestämmelserna I övrigt i denna
balk.
12 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bifalles arrendatorns talan om förlängning av
arrendeavtalet, skall vUlkoren för det fortsatta arrendet fastställas enligt
9 §.
Bifalles arrendatorns talan om
föriängning av arrendeavtalet, skall vUlkoren för det fortsatta arrendet
fastställas enligt 9 §. Villkor, som innebär att arrendatorn skall utge högre
arrendeavgift än förut, får fastställas att gälla för tid innan arrendatorn
fått del av meddelande, som avses i 10 §, endast om arrendatorn samtyckt till
det eller särskilda skäl föreligger.
Dom eller beslut varigenom
arrendatorns talan bifalles anses som avtal om fortsatt arrende.
13 § Bifalles ej arrendatoms talan
om förlängning av arrendeavtalet, får i domen eller beslutet skäligt uppskov
med avträdet medges, om jordägaren eller arrendatom begär det.
Avgöres tvisten efter arrendeti- Avgöres tvisten efter arrendeti-
dens
utgång eller medges uppskov dens utgång eller medges uppskov med avträdet,
skall hyresvillkoren med avttädet, skall arrendevillko-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
för tiden från avtalets upphörande tUl avträdet
fastställas enligt 9 §.
Föreslagen
lydelse
ren för tiden från avtalets upphörande till avträdet
fastställas enligt 9 §. Bestämmelsen i 12 § första stycket andra punkten äger
därvid motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 KAP.
6 § Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 1114 eller
1619 §, upphör det genast att gälla. Detsamma gäller I fall som anges i 42 §,
om ej annat följer av 44 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som ger hyresvärd
eller hyresgäst rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna i 3 § andra
stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för avtals upphörande
motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivits. Sker uppsägning innan
hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast att gälla.
Uppsäges hyresavtal av annan orsak som ger hyresvärd eller
hyresgäst rätt att frånträda avtalet och innehåller detta kapitel ej särskild
bestämmelse om uppsägningstid, gäller den uppsägningstid som för varje
särskilt fall anges i 3 § andra stycket, om avtalet är träffat för bestämd tid,
eller i 4 § andra stycket, om hyrestiden ej är bestämd. Sker uppsägning innan
hyresgästen tiUträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 §
Har hyra för bostadslägenhet utgått
med visst belopp i pengar för viss tid, är hyresgästen ej skyldig att för samma
tid betala högre hyra än som sålunda utgått. Vad som sagts nu gäller ej
ersättning för kostnad som hänför sig till lägenhetens uppvärmning och förseende
med varmvatten eller avgifter för vatten och avlopp och ej heller fall som
avses i 50 §.
Har avtal ej träffats om tiden för
betalning av hyra som skall utgå i pengar, skall hyran betalas senast sista
vardagen före varje kalendermånads början eller, om hyran beräknas för kortare
tid än en månad, senast sista vardagen före början av den tid för vilken hyran
beräknas. För bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas
som rum, får dock den hyra som belöper på annan kalendermånad än den första
betalas senast sista vardagen före månadens början, även om avtal träffats om
tidigare förfallodag.
Hyran skall betalas i hyresvärdens
hemvist eller på annan plats som anvisas av honom. Betalning får alltid ske
genom postanvisning, postis Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 23
Prop. 1973: 23 226
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
giro eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utom
riket, är hyresvärden skyldig att svara för de särskilda kostnader detta
medför.
Har hyran sänts till hyresvärden
från postanstalt inom riket genom postanvisning eller inbetalningskort tUl
hyresvärdens postgirokonto eller har innehavare av sådant konto betalat hyran
tUl hyresvärden genom giro- eller utbetalningskort, anses hyran ha kommit
hyresvärden tUl hända den dag då postanvisningen eller inbetalningskortet
lämnades på postanstalten eller giro- eUer utbetalningskortet inkom till
postgirokontoret. Vid betalning av hyra genom bankgiro på bankkontor inom
riket anses hyran ha kommit hyresvärden till hända den dag dä betalningsuppdraget
mottogs av bankkontoret.
27 a §
Överger hyresgästen lägenheten, får
hyresvärden genast återtaga den.
Har avträdande hyresgäst i lägenheten
eller därtill hörande utrymme lämnat kvar egendom, som kan antagas tillhöra
honom eller någon i hans hushåll, och har han ej inom tre månader från anmaning
eller inom ett år från det han avträdde lägenheten avhämtat egendomen,
tillfaller den hyresvärden utan lösen.
34 §
Hyresgäst, som ej är i tillfälle
att Hyresgäst, som ej avser att an-
använda bostadslägenhet för åter- vända
bostadslägenhet för återstå-
stående hyrestid, får överlåta hy- ende
hyrestid, får överlåta hyres-
resrätten till närstående, som var- rätten
till närstående, som varak-
aktigt sammanbor med honom, om tigt
sammanbor med honom, om
hyresnämnden lämnar tillstånd till hyresnäm.nden
lämnar tillstånd till.
överlåtelsen. Sådant tillstånd skall överlåtelsen.
Sådant tillstånd skall
lämnas, om hyresvärden skäligen lämnas, om
hyresvärden skäligen
kan nöjas med förändringen. kan
nöjas med förändringen.
Första stycket äger motsvarande
tiUämpning om hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överlåta
hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstående som
varaktigt sammanbodde med honom.
35 §
Hyresgästen får överlåta
hyresrätten tiU bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla annan bostad,
om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall
lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga ram
utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten
genom byte och innehaft lägenheten mindre än tre är, får tillstånd dock lämnas
endast om synnerliga skäl föreligger.
Prop.
1973: 23 227
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Första stycket gäller ej, om
1.
lägenheten är
förhyrd i andra hand,
2.
lägenheten
utgör del av upplåtarens bostad,
3.
lägenheten är
belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras varaktigt eller i
tvåfamUjshus,
4.
upplåtaren
innehar lägenheten med bostadsrätt,
5.
hyresförhållandet
ej varat längre än nio månader i följd.
Medverkar kommun till att hyresgästen
får annan bostad genom att anvisa eller förmedla denna, får kommunen göra
framställning hos hyresnämnden om tillstånd som avses i första stycket. Vad som
sagts nu gäller även kommunalförbund, som handhar för två eller flera kommuner
gemensam bostadsförmedling.
46 §
Om hyresvärden uppsagt hyres- Om
hyresvärden uppsagt hyres-
avtalet, har hyresgästen rätt till avtalet
eller om hyresgästen upp-
förlängning av avtalet, utom när sagt avtalet i annat fall än som av-
ses i 6 § och i uppsägningen begärt förlängning av
avtalet på ändrade villkor, har hyresgästen rätt till förlängning av avtalet,
utom när
1.
hyresrätten är
förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden
uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder,
2.
hyresgästen i
annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäUgen icke
bör förlängas,
3.
huset skall
rivas och det ej är obUligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,
4.
huset skall
undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att hyresgästen kan sitta
kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för omb3'ggnadens genomförande samt
det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhåUandet upphör,
5.
lägenheten ej
vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är obilligt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör,
6.
avtalet avser
lägenhet i en- eller tvåfamUjshus eUer lägenhet som upplåtaren innehar med
bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten att
hyresgästen skäUgen bör flytta,
7.
hyresförhållandet
beror av 7. hyresförhållandet beror av sådan
anställning i statlig eller sådan
anställning i statlig eller kommunal verksamhet som är kommunal verksamhet som är förförenad med
bostadstvång eller av enad med bostadstväng eller av
anställning inom lantbruket eller annan anställning, om den är av för skötsel och tillsyn av fastighet sådan art att det är nödvändigt för eller av annan
anställning, om den arbetsgivaren att förfoga över lä-
opaginerad Kontrollera mot PDF
samt, om hyresförhållandet varat längre än tre år,
hyresvärden har synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet,
10. det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt mot hyresgästen att
hyresförhållandet upphör.
Om hyresvärdens intresse blir
tillgodosett genom att hjresgästen avträder endast en del av lägenheten och
avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser lägenheten i övrigt, har
hyresgästen utan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning.
Nuvarande lydelse
är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren
att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt
anställningen har upphört,
8. hyresförhållandet beror av
annan anställning som upphört och
det ej är obUligt mot hyresgästen
att även hyresförhållandet upphör
längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl för att
upplösa hyresförhållandet,
9. det i annat fall icke strider
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilUgt mot hyres
gästen att hyresförhållandet upp
hör.
Föreslagen lydelse
genheten för upplåtelse åt anställningens innehavare,
samt anställningen har upphört,
8.
hyresförhållandet
i annat fall än som avses i 7 beror av anställning inom lantbruket eller för
skötsel och tillsyn av fastighet samt anställningen har upphört och det ej är
obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör,
9.
hyresförhållandet
beror av annan anställning än som avses i 7 eller 8 och som upphört och det ej
är obilligt mot hyresgästen att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att
godtaga den hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock
hyran utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den
väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt viUkor skall gälla, om det ej
strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden
skaU dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres-
eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den mån ändring i
hyresvillkoren ej påkaUas, skall samma villkor som förut gälla.
Vid förlängning av hyresavtal utgår hyran med skäligt
belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtagas, om den ej är oskälig.
Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för
lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Annat av hyresvärden
uppställt villkor skall gälla, om det ej strider mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt. Hyrestiden skall dock utgöra ett år med tre månaders
uppsägningstid, om ej annan hyres- eller uppsägningstid av särskild anledning
är lämpligare. I den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma
villkor som förut gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I ort för vilken förordnande enUgt
54 § gäller skall vid tiUämpning av första stycket tredje punkten bortses från
lägenhet vars hyra icke är rimUg med hänsyn till det allmänna hyresläget i
orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.
Träffas vid förlängning av
hyresavtal överenskommelse om villkoren för det fortsatta hyresförhållandet,
skaU överenskommelsen, oavsett bestämmelsema i första och andra styckena,
lända tUl efterrättelse i den män ej annat följer av bestämmelsema i övrigt i
denna balk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
51 §
Bifalles hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet, skall villkoren för den fortsatta förhyrningen fastställas
enligt 48 §.
Bifalles hyresgästens talan om
förlängning av hyresavtalet, skall villkoren för den fortsatta förhyrningen
faställas enligt 48 §. Villkor, som innebär att hyresgästen skall utge högre
hyra än förut, får fastställas att gälla för tid innan hyresgästen fått del av
meddelande, som avses i 49 §, endast om hyresgästen samtyckt till det eller
särskilda skäl föreligger.
Dom eller beslut varigenom
hyresgästens talan bifalles anses som avtal om fortsatt förhyrning.
52 § Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av
hyresavtalet, får i domen eller beslutet skäligt uppskov med avflyttningen
medges, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad
eller kan hyresavtalet uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt
avtalet att upphöra på någon av dessa grunder eUer är rätten till förlängning
förfallen, får pä begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om
hyresvärden samtycker till det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eUer medges
uppskov med avflyttningen, skaU hyresvUlkoren för tiden från avtalets
upphörande till avflyttningen fastställas enligt 48 §.
Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges
uppskov med avflyttningen, skall hyresvUlkoren för tiden från avtalets upphörande
till avflyttningen fastställas enligt 48 §. Bestämmelsen i 51 § första stycket
atidra punkten äger därvid motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SkaU hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som
skolat utgå fömt, är hyresrätten icke förverkad på grand av dröjsmål med
betalning av det överskjutande beloppet, om betalningen sker inom
Skall hyresgäst enligt hyresnämndens beslut eller enligt
dom utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förat, är hyresrätten
icke förverkad på grand av dröjsmål med betalning av det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
en månad från den dag då den högre hyran fastställdes. Vad
som sagts nu gäller ej, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom
kortare tid än två månader efter nämnda dag. På det överskjutande beloppet
skall hyresgästen betala sex procent ränta som om beloppet förfallit tiU
betalning samtidigt med den förat ingående hyran.
Föreslagen lydelse
överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad
från den dag då beslutet eller domen vann laga kraft. Vad som sagts nu gäUer
ej, om skyldighet att flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två
månader efter nämnda dag.
När skäl föreligger, får i beslutet
eller domen särskilt anstånd medges med betalningen av det överskjutande
beloppet.
På överskjutande belopp skall
hyresgästen betala sex procent ränta som om beloppet förfallit till
uetäiiiiitg SaiVitiuigi iiicu ucii i(jj'ul
Utgående
hyran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får
hyresvärd eller hyresgäst begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats
vid lägenhetens upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäUer dock icke
lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.
Vid prövning enligt första stycket
äger 48 § motsvarande tillämpning, Nedsättes förstagångshyra, skall den
lägre hyran gäUa från och med månaden närmast efter den dä prövningen av
hyran påkallades.
I ort för vilken förordnande enligt
54 § gäller får hyresvärd eller hyresgäst begära att hyresnämnden prövar hyra
eller annat villkor som avtalats vid lägenhetens upplåtande till hyresgästen
eller därefter innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd
(förstagångshyra). Detta gäller dock icke lägenhet som utgör del av
upplåtarens egen bostad.
Vid prövning enligt första stycket
äger 48 § motsvarande tUl-lämpning. Nedsättes hyra, skall den lägre hyran gälla
från och med månaden närmast efter den då prövningen av hyran påkallades.
Begäres ej prövning av
förstagångshyra inom ett år från det hyresförhållandet började, är rätten till
sådan prövning förlorad.
63 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 §
avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hy-
' Senaste lydelse 1972: 252.
Är sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 §
eller 42 § första stycket 2, 3 eller 5 avsänt i rekommenderat brev under
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
resvärden anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.
Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11,
14, 19, 24 eUer 33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att
meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.
Föreslagen
lydelse
mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden anses ha
fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäUer beträffande sådant
meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eller 33 §. I fall som
avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet är avsänt pä annat
ändamålsenligt sätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
65 §
Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det
allmänna läget på bostadsmarknaden tiU att uppställa villkor om särskUt vederlag
för upplåtelse av bostadslägenhet / ort, där förordnande enligt 54 § gäller,
eller för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret,
och är han skyldig att återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall
väckas inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är
rätten till talan förlorad.
Utnyttjar någon uppsåtligen annans trångmål i följd av
det allmänna läget på bostadsmarknaden till att uppställa vUlkor om särskUt
vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätt
till sådan lägenhet, dömes för hyresocker till böter eller fängelse i högst
ett år.
Villkor som avses i första stycket är ogiltigt. Den som
uppställt villkoret är skyldig att återbära vad han mottagit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 3436, 40, 49 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får
ej klandras.
Om part ej godtager hyresnämnds beslut i fråga som avses
i 34, 36, 49, 52 eller 55 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45, 56
eller 59 § får ej klandras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
tillstånd som avses i 3436 eller 40 § eller i fråga om fastställande av
hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller faststäl-
' Senaste lydelse 1972: 252.
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
tUlstånd som avses i 34 eller 36 § eller i fråga om fastställande av
hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av hyresavtal, uppskov med
Prop.
1973: 23 232
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
lande
av hyresvillkor i fall som av- avflyttning i fall som avses i 52 §
ses i 51 eller 52 §. eller fastställande av hyresvUlkor
i
fall som avses i 51 eller 52 §.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juti 1973.
2.
Lagen äger ej tillämpning på
avtal som slutits före lagens ikraftträdande, om ej annat följer av vad som
sägs nedan.
3.
Bestämmelsema I 9 kap. 12 och
13 §§ skall tillämpas även på arrendeavtal som slutits före lagens
ikraftträdande, om de i sin äldre lydelse gäller för avtalet. Har
arrendeavtalet uppsagts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser dock
aUtjämt tUlämpning.
4.
Bestämmelserna i 12 kap. 27 a,
46, 5153 och 55 §§ skall tUlämpas även på hyresavtal som slutits före lagens
Ikraftträdande. Har avtal uppsagts före lagens ikraftträdande, äger dock 51 och
52 §§ i sin äldre lydelse alltjämt tUlämpning. Har hyresgästen i fall som avses
i 27 a § avträtt lägenheten före ikraftträdandet, räknas den där angivna tiden
av ett år från ikraftträdandet.
5.
Är hyresavtal som slutits före
lagens ikraftträdande träffat på obestämd tid eller med förebehåll om rätt för
såväl hyresvärden som hvresgästen att uppsäga avtalet och sker ej, sedan lagen
trätt i kraft, uppsägnmg tUl den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet
tidigast kunnat frånträdas, skall lagen tUlämpas på avtalet från näniiida tid.
Detsamma gäller om uppsägning sker men förlängning av avtalet kommer tUl stånd.
6.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av arrendenämnds eller hyresnämnds beslut samt
fullföljd av talan mot fastighetsdomstols dom, om beslutet eller domen har
meddelats före nya lagens ikraftträdande.
7.
Är lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. tUlämpUg på hyresavtal, gäller fortfarande 12 kap. 20 § i
sin äldre lydelse på avtalet.
2
Förslag till
Lag
om arrendenämnder och hyresnämnder
Härigenom
förordnas som följer.
Arrendenämnds
uppgifter och sammansättning m. m.
1
§ Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har tUl uppgift att
1.
medla i arrendetvist,
2.
pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbraksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om
villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 §
jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 18 eUer 21 § samma balk ankommer
pä arrendenämnd,
3.
pröva fråga om godkännande av
förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10
kap. 24 eUer 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 36 § lagen (1957: 390)
om fiskearrenden,
4.
vara skUjenämnd i arrendetvist.
Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars
område fastigheten är belägen.
Prop.
1973: 23 233
2 § Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två
andra le
damöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamö-
tema skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på lik
nande sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den
andre vara jordbraksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende,
bostadsarrendator.
Vid företagande av förberedande
åtgärd och prövning av fråga om avvisning av ansökan eller avskrivning av
ärende kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller
även vid medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro
samt, om partema samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av
fråga som ej avgöres genom skiljedom.
Ledamot skall vara myndig svensk
medborgare och får ej ha fyllt sjuttio år.
Ledamot i arrendenämnd skall ha
avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken. Ed eller
försäkran får avläggas inför arrendenämnd eller Inför ordförande i sådan nämnd.
De som står i sådant förhållande
till varandra som sägs i 4 kap. 12 § rätegångsbalken får ej samtidigt
tjänstgöra som ledamöter i arrendenämnd.
För ledamot i arrendenämnd skall
finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även
ersättare.
3 § För varje arrendenämnd förordnar Konungen eUer
myndighet,
som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra leda
möter.
Innan annan ledamot än ordförande
förordnas, skall sådan riksorganisation av jordägare eller arrendatorer som
med hänsyn tUl medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses
väl företräda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge
förslag.
Till tjänstgöring i nämnden kallar
ordföranden med iakttagande av vad som föreskrivits i 2 § första stycket de
ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden
finner lämpligast.
Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.
4 § Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har
till upp
gift att
1.
medla i hyres-
eller bostadsrättstvist,
2.
pröva tvist om
överlåtelse av hyresrätt enUgt 12 kap. 3436 §§, upplåtelse av lägenhet i andra
hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eller vUlkor för sådan
förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 12 kap. 55 § eller
uppskov med avflyttning enligt 12 kap, 59 §, allt jordabalken,
3.
pröva tvist om
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen
(1971: 479),
4.
pröva fråga om
godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken
eller av beslut som avses i 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen (1971:
479),
5.
vara skiljenämnd
i hyres- eller bostadsrättstvist.
Prop. 1973: 23 234
6. pröva frågor enlit lagen (1970:
246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
Ärende upptages av den hyresnämnd
inom vars område fastigheten är belägen.
5 § Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två
andra leda
möter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet el
ler, när ärendet rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning av sådan
fastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers för
hållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden. I bostadsrättstvist skall vad
som sagts nu om hyresgästers förhållanden i stället avse bostadsrätts-
havares förhåUanden.
Bestämmelserna 1 2 § andrasjätte
styckena äger motsvarande till-lämpning i fråga om hyresnämnd.
Konungen kan förordna att i
hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelsema om hyresnämnd gäller
i tUlämpliga delar även avdelning.
6 § För Varje hyresnämnd förordnar Konungen eller
myndighet, som
Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.
Innan annan ledamot än ordförande
förordnas, skall sådan riksorganisation av fastighetsägare, hyresgäster,
bostadsrättshavare eller näringsidkare som med hänsyn tUl medlemsantal,
verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp
som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.
TUl tjänstgöring i nämnden kallar
ordföranden med iakttagande av vad som föreskrivits i 5 § första stycket de
ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden
finner lämp-lisast.
Ärende angående arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist
7 § Arrende-, hyres- eller bostadsrättvist får för
ändamål som av
ses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 13 av part
hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos
överexekutor eller skiljemän.
I tvist, som är anhängig vid
domstol, kan domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall i sin
helhet eller i viss del hänskjutas till nämnd för medling.
8 § Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller
4 § första styc
ket 13 hänskjutes av part tUl nämnd genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehåUa uppgift om partemas namn och hemvist, den
berörda fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.
Uppfyller ansökan ej vad som
föreskrives i första stycket, skall nämnden förelägga sökanden att avhjälpa
bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.
Återkallas ansökan, avskrives ärendet.
Prop.
1973: 23 235
9 § När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla
parterna att
inställa sig inför nämnden. Part får föreläggas att inställa sig personli
gen vid vite.
10 § Underlåter sökanden att på kaUelse infinna sig inför
nämnd,
avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden före
lägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten
likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att förlikning kan komma
till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § första
stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3, avgöres dock ärendet utan
hinder av partens utevaro.
Uteblir båda partema i tvist som
domstol hänskjutit till nämnden, avskrives ärendet. Uteblir endast den ena
parten, äger första stycket andra och tredje punkterna motsvarande tUlämpning.
Första och andra styckena äger ej
tillämpning om det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin
utevaro.
11 § Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket
första
punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller
55 § jordabalken, 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden eller 52 §
bostadsrättslagen (1971: 479), skall nämnden återupptaga ärendet på
ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom tre veckor från
den dag beslutet om avskrivning meddelades.
Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återapptagas på
nytt.
12 § Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om
medling
icke påkallats, söka förlika partema.
Kan parterna ej förUkas efter förslag av någondera parten,
skall nämnden framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att
förutsättningar för förlikning saknas.
Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av
parterna.
Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om
tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2
eller 3. I annat fall avskrives ärendet.
13 § Beror fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4
§ första
stycket 2 eller 3 på prövning av nämnd, får denna i samband med
nämnda frågas avgörande till prövning upptaga även annan tvistig
fråga som rör arrende-, hyres- eller bostadsrättsförhållandet och är av
omedelbar betydelse för förstnämnda frågas avgörande.
Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.
14 § Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 §
första stycket 4 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör
innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.
Sökanden och annan som ärendet
angår skall kallas att inställa sig inför nämnd, om det inte kan anses
obehövligt. Nämnden får förelägga part vid vite att komma tillstädes. Utevaro
frän sammanträdet utgör ej hinder för ärendets prövning.
Prop. 1973: 23 236
Skiljemannaförf ärande
15 § Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av
skUjemän utan
förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid
arrendetvist, arrendenämnden eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist,
hyresnämnden utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra
tvisten genom skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket
lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller 8 §. Har
tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock påkallas
muntligen inför nämnden.
I ärende som nämnd har att avgöra
genom skUjedom gäUer lagen (1929: 145) om skiljemän, i den mån ej annat följer
av denna lag. Vardera parten svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap.
10 eller 14 §, 10 kap. 6 § eUer 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken, 5 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden eller 7 § sista stycket bostadsrättslagen
(1971:479).
Ärende angående tvångsförvaltning
16 § Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 6
skall vara
skriftlig samt innehåUa uppgift om den berörda fastigheten och dess
ägare samt sökandens yrkande och granderna för detta. Vad som
föreskrives i 8 § andra och tredje styckena äger motsvarande tillämp
ning.
Förhandling skall hållas inför nämnden, om det ej är
uppenbart att förhandling ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas
att inställa sig tUl förhandling.
Beslut enligt 14 § andra stycket
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet får meddelas utan
att fastighetsägaren beretts tillfälle att yttra sig i frågan.
Vissa bevismedel
17 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller
den nämn
den förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall
beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också
föranstalta om annan nödvändig utredning.
I tvist som avses i 1 § första
stycket 2 eller 4 § första stycket 2 eller 3 får nämnd, om särskilda skäl
föranleder därtUl, hälla förhör med vittne under ed eUer försäkran eller förhör
med part under sannings-försäkran. Om sådant förhör gäller 36 kap. 118 och
2022 §§ samt 37 kap. 13 och 5 §§ rättegångsbalken i tiUämpliga delar.
1 ärende som avses i 9 kap. 18
eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden inhämta yttrande frän den
lantbruksnämnd inom vars område fastigheten är belägen.
18
§ Lämnar part
ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt
eller annan handling som rör arrende-, hyres- eller bostadsrättsförhåUandet och
är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som sagts nu
gäller ej, om nämnden är skUjenämnd,
19
§ Den som efter
förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt annan utredning
tiUerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna medel.
Prop.
1973: 23 237
Har någon, som nämnd inkallat och
som ej är part, inställt sig för att höras i ärendet, har han rätt till
ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som Konungen meddelar.
Beslut m. m.
20
§
Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter
äger motsvarande tiUämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga
sin mening först.
21
§ I nämnds
beslut skaU anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån det är
behövligt.
Om part kan klandra beslutet eller
besvära sig över det eller göra ansökan om återupptagande, anges i beslutet
vad parten därvid har att iakttaga.
Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av
ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas samma
dag som förhandlingen avslutas, meddelas beslutet Inom två veckor därefter, om
ej synnerligt hinder möter. Underrättelse om tiden för beslutets meddelande
skall lämnas vid förhandlingen. Har part uteblivit frän förhandling och
meddelar nämnden vid förhandlingen beslut eller lämnar den underrättelse, som
avses i tredje stycket, skall underrättelse om tiden för beslutets meddelande
senast påföljande dag avsändas till parten.
Beslut tillställes part genom
nämndens försorg. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut om avskrivning enligt
8 eller 12 §, om beslutet meddelas vid förhandUng i partens närvaro.
22 § Rör ärende inför nämnd såväl fråga om förlängning av
arrende-
eller hyresavtal som villkoren för sådan förlängning, får särskilt beslut
ges beträffande förlängnlngsfrågan.
Är i ärende inför nämnd fråga om
flera omständigheter som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången och
finnes med hänsyn till utredningen lämpligt att sådan del av tvisten avgöres
för sig, får på parts begäran särskUt beslut ges däröver; mot parts bestridande
får sådant beslut ges endast om synnerliga skäl föreligger därtill.
Då särskilt beslut enligt första
eller andra stycket meddelas, får nämn-de(n förordna att tvisten i övrigt skall
vila till dess beslutet vunnit laga kraft.
23 § Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander utgått,
rättskraft, så
vitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 § första stycket 2 eUer 4 §
första stycket 2 eller 3. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varige
nom ansökan om tUlstånd enligt 12 kap. 3436 eller 40 § jordabalken
eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen eUer ansökan om uppskov en
ligt 12 kap. 59 § jordabalken lämnats utan bifall.
Besvär
24 § Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i
arrende-, hyres-
eller bostadsrättstvist och om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut
I fråga om godkännande av beslut på föreningsstämma eUer i ärende an
gående tvångsförvaltning fmns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap.
70 § jordabalken, 16 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 76 § bostads-
Prop.
1973: 23 238
rättslagen (1971: 479) samt 17 § lagen (1970: 246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
Mot beslut av nämnd får talan föras genom besvär, när
nämnden
1.
avvisat ansökan
som avses i 8, 11 eller 1416 §,
2.
avskrivit
ärende enligt 8, 10 eller 16 §, dock ej när ärendet kan återupptagas,
3.
förordnat
angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4.
utdömt vite
eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet.
Besvärshandlingen skall inges till
fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken, 17 §
lagen (1957: 390) om flskearrenden, 77 § bostadsrättslagen (1971: 479) samt 11
§ lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades, I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 512 §§
rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller
därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut enligt
andra stycket 13 får talan ej föras.
Mot annat beslut av nämnd än som
avses i första och andra styckena får talan föias euuast i samband med sädan
talan som avses i första stycket.
Undanröjes nämnds beslut om
avskrivning eller avvisning, återupptages ärendet av nämnden.
Straff och Vite
25 § Den som vid sammanträde inför nämnd stör
förhandlingen eller
vägrar att efterkomma föreskrift som meddelats till ordningens upprätt
hållande, dömes till böter, högst femhundra kronor.
Röjer någon utan giltigt skäl vad
som enligt nämnds förordnande ej får uppenbaras, dömes till böter.
26 § Vite enligt denna lag får ej bestämmas tUl högre
belopp än fem
tusen kronor. Har vite utdömts och förelägger nämnd nytt vite, får vitet
bestämmas till högst tiotusen kronor.
Har ändamålet med vite förfallit, får vitet ej utdömas.
27 § Nämnd skall självmant upptaga fråga om ansvar för
förseelse un
der förfarandet och om utdömande av vite som förelagts med stöd av
denna lag.
Övriga bestämmelser
28
§ Nämnd
skall handlägga ärende skyndsamt.
29
§
Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och ordning vid
domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd.
30
§
Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande
tUlämpning på ledamot I nämnd.
31
§ Vid nämnds
sammanträde och vid besiktning föres protokoll.
32
§ Skall inlaga,
kallelse, föreläggande eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag
eller eljest tiUställas part, sker det genom delgivning, om ej annat följer av
andra stycket.
Prop.
1973: 23 239
Beslut, som skall tillstäUas part, samt
underrättelse, som avses i 21 § fjärde stycket, sändes tUl parten i vanligt
brev under hans för nämnden kända adress. Om beslutet meddelats vid
förhandling, skall det sändas inom tio dagar därefter och i annat fall samma
dag som beslutet meddelas.
33
§ Nämnd är berättigad att för
sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan
allmän byggnad som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakUga ändamål
eller utgöres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de
ersättas.
34
§ Föres ej talan mot
arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap. 14 § jordabalken, får beslutet
verkställas såsom lagakraftägande dom.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
1.
ansökan om återapptagande av
ärende, om beslutet om avskrivning meddelats före ikraftträdandet,
2.
besvär över beslut som
meddelats före ikraftträdandet,
3.
talan om utdömande av vite som
förelagts någon genom beslut som meddelats före ikraftträdandet,
4. delgivning
av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
Bestämmelsema i 23 § nya lagen gäUer ej i fråga om beslut i ärende
som
anhängiggjorts före ikraftträdandet.
3
Förslag till
Lag
med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag gäller i ort som Konungen bestämmer. Konungen kan
även bestämma att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning en
dast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.
Förordnande enligt första stycket får också avse
viss bestämmelse i lagen.
Med bostadslägenhet avses i denna lag lägenhet som
är avsedd att helt eller till icke oväsentlig del nyttjas till bostad.
2
§ Ej får någon mottaga, träffa
avtal om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av
bostadslägenhet. Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig
bostadsförmedling enligt grunder som bestämmes av hyresnämnden.
3
§ Bostadslägenhet eller
lägenhet, som är avsedd att helt eller tiU ej oväsentlig del nyttjas för
hotell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämndens tiUstånd uthyras
eller tagas I bruk av ägaren för väsentUgen annat ändamål än det avsedda.
4
§ Ärende om
förmedlingsprovision enligt 2 § eller tillstånd enligt 3 § prövas av hyresnämnd
som avses i 12 kap. 68 § jordabalken.
Prop. 1973: 23 240
I fråga om förfarandet inför
hyresnämnd äger 4 § andra stycket, 17 §
första stycket samt 1821 och 2532 §§ lagen ( ) om arrende-
nämnder och hyresnämnder motsvarande tiUämpning.
Sökande och annan som ärendet kan
angå skall, om det är behövligt, kallas att inställa sig inför nämnden. Utevaro
från sammanträde utgör ej hinder för ärendets prövning.
5
§ Talan mot
hyresnämndens beslut föres hos statens hyresråd genom besvär inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades. Mot hyresrådets beslut får talan ej föras.
6
§ Den som
uppsåtligen bryter mot 2 eUer 3 § dömes till böter eller fängelse i högst ett
år. Han är även i fall som avses i 2 § skyldig att återbära otillåten
ersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m.m.
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m,
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att rabriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att 9, 18, 20 och 23 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Lägenhet, som den 1 januari 1942
eller vid den senare tidpunkt, då den blivit färdigställd, var avsedd att helt
eller till väsentlig del nyttjas till bostad, så ock lägenhet, som den 1 juni
1948 eller vid senare färdigställande var avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse, må ej utan hyresnämndens
tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål än
nu sagts.
Hyresnämnden äger meddela förbud
mot att lägenhet, som är avsedd att helt ellertill väsentlig del nyttjas tUl
bostad, utan nämndens tillstånd uthyres i möblerat skick.
18 §
I fråga om förfarandet inför hy- I fråga om förfarandet inför hy
resnämnd i ärende enligt denna lag resnämnd i ärende enligt denna lag
äga 4 § andra stycket samt 8, 10, äga 4 § andra stycket, 8, 10 och
Lagen omtryckt 1971: 418.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
12, 1621, 24, 25 och 27 §§ lagen (1970: 998) om
arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning. Bestämmelse om tvist
som avses i 4 § första stycket 2 sistnämnda lag gäller därvid ärende enligt
denna lag.
Nämnden skall kalla parterna att
inställa sig inför nämnden om förhandling ej är onödig.
Förslagen
lydelse
12 §§, 17 § första stycket samt 18 21 och 2532 §§ lagen
(
) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tiUämpning.
Bestämmelse om tvist som avses i 4 § första stycket 2 sistnämnda lag gäller
därvid ärende enligt denna lag.
Nämnden skall kalla parterna att
inställa sig inför nämnden om förhandling ej är onödig. Part får föreläggas att
inställa sig personligen vid vite.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 § Hyresnämndens beslut gäller för tiden från och med
den dag, då detsamma meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I
ärende, som avses i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild
anledning finnes skäUgt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och
äger nämnden i sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad
hyresgäst kan bliva skyldig att ytterUgare utgiva för tid före nämndens beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Part som är missnöjd med nämndens
beslut, äger däröver anföra besvär hos statens hyresråd inom tre veckor från
det parten erhöll del av beslutet.
Nämndens beslut skall, om ej
hyresrådet annorlunda förordnar, lända till efterrättelse utan hinder av
anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten tid skall vad nu sagts dock
gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Talan mot nämndens beslut föres
hos statens hyresråd genom besvär, inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades.
1 fråga om fullföljd av talan mot
beslut varigenom hyresnämnden
utdömt vite för underlåtenhet att
iakttaga föreläggande eller ådömt
straff för förseelse i förfarandet
äger 24 § andra och tredje stycke
na lagen ( ) om arrende
nämnder och hyresnämnder mot
svarande tillämpning.
Nämndens beslut skall lända till
efterrättelse omedelbart. I vad beslutet avser förfluten tid skaU vad nu sagts
dock gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört
eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som bryter mot vad i 3 § första eller sjunde stycket,
9 § första stycket eller 11 § sägs eUer
16 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 23
Den som bryter mot vad i 3 § första eUer sjunde stycket
sägs eller mot förbud, som meddelats
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
mot förbud, som meddelats med stöd av 9 § andra stycket,
straffes med böter eller fängelse i högst ett år.
Föreslagen
lydelse
med stöd av 9 §, straffes med böter eller fängelse i
högst ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973,
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt
giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. va. dels ändring i samma
lag
Härigenom förordnas att punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av
lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
5. Bestämmelserna i 12 kap. 55
och 65 §§ jordabalken äger ej till-lämpning pä hyresavtal angående
bostadslägenhet, om lagen om hyresreglering m, m. gäller för avtalet.
Föreslagen lydelse
5. Bestämmelserna i 12 kap. 55 §
jordabalken äger ej tillämpning på hyresavtal angående bostadslägenhet, om
lagen om hyresreglering m. m. gäller för avtalet. Detsamma gäller
bestämmelserna i 12 kap. 65 § jordabalken i vad avser vederlag för upplåtelse
av bostadslägenhet.
Bestämmelserna i 12 kap. 5660 §§
jordabalken äger icke tiUämpning på hyresavtal angående annan lägenhet än
bostadslägenhet, om 7 eller 8 a § lagen om hyresreglering m. m. gäUer för
avtalet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande
Härigenom förordnas, att i lagen
(1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande skall
införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.
' Lagen omtryckt 1967: 309.
Prop.
1973: 23 243
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Kommun eller kommunalförbund, som
handhar för två eller flera kommuner gemensam bostadsförmedling, kan besluta
att anvisning eller förmedling av bostad genom kommunal bostadsförmedling
skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar till att bostad, som
han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med
inflyttningen i den nya bostaden, överlåtes på bostadssökande som kommunen
eller kommunalförbundet anvisar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden
Härigenom förordnas, att 16 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §1
Om part ej godtager arrende- Om
part ej godtager arrende
nämnds beslut i fråga om förläng- nämnds
beslut i fråga om förläng
ning av arrendeavtal eller faststäl- ning
av arrendeavtal eUer faststäl
lande av villkoren för sådan för- lande
av villkoren för sädan för
längning, får parten klandra be- langning,
får parten klandra beslu-
slutet genom att väcka talan mot tet genom
att väcka talan mot den
den andra parten inom två måna- andra parten
inom två månader
der frän det parten erhöll del av från
den dag beslutet meddelades,
beslutet. Klandras icke beslutet in- Klandras
icke beslutet inom denna
om denna tid, är parts rätt till ta- tid,
är parts rätt tiU talan förlorad,
lan förlorad.
Arrendenämnds beslut i ärende enligt 36 § får ej
klandras.
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.
Äldre bestämmelser gäUer
fortfarande i fråga om klander av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
' Senaste lydelse 1970: 1018.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet
Härigenom förordnas, att 17 och 18 §§ lagen (1970: 246) om
tvångsförvaltning av bostadsfastigheti skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag
eller beslut enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat
beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt
beslut.
Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden
avvisat ansökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor
från del att klaganden fick del av beslutet.
Talan föres hos domstol som avses i 11 § tredje stycket.
Besvären inges till domstolen.
Mot beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av
hyresnämnd får talan föras genom besvär.
Besvärshandlingen skall inges till domstol som avses i 11
§ tredje stycket inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid
fastighetsdomstolen, om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I
övrigt äger i fråga om handläggningen vid fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och
512 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens
beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyresnämnd avvisat ansökan
eller avskrivit ärende, får talan ej föras.
Undanröjes hyresnämnds beslut om avvisning eller
avskrivning återupptages ärendet av nämnden.
I besvärsmäl skall part kallas att muntligen höras vid fastighetsdomstolen,
om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigt äger i fråga
om handläggningen vid fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och 512 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid I stället
fastighetsdomstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1971: 544.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479)
Härigenom förordnas, att 74, 76 och 78 §§
bostadsrättslagen (1971: 479) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är sådant meddelande från föreningen som avses i 10, 12
eller 32 § eller 33 § 1 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanUga
adress, skall föreningen anses ha fullgjort vad som ankommer på den. Detsamma
gäUer beträffande sådant meddelande från bostadsrättshavare som avses i 15
eller 19 §.
Är sådant meddelande från föreningen som avses i 10, 12
eller 32 § eller 33 § första stycket 1 eller tredje stycket avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens vanliga adress, skall föreningen anses ha fullgjort vad
som ankommer pä den. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från bostadsrättshavare
som avses i 15 eller 19 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga enligt 7 § sista stycket, 30 § andra stycket eller 52 §, får
parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom tre
veckor från det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke beslutet inom
denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 § första stycket
1 får talan föras genom besvär inom tre veckor från det klaganden erhöll del
av beslutet.
Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 §
sista stycket eller 52 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.
Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 § första stycket
1 får talan föras genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 30 § andra stycket
får talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket eller i fråga om tillstånd
som avses i 30 § andra stycket och ej heller mot hovrätts dom i fråga som
avses I 52 § eller i fråga om godkännande enligt 60 § första stycket 1.
Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om
fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket och ej heller mot hovrätts
dom i fråga som avses i 52 § eller I fråga om godkännande enligt 60 § första
stycket 1.
Prop. 1973: 23 246
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I tvist som avser fastställande av
hyresvUlkor enligt 7 § sista stycket skall vardera parten svara för sin
rättegångskostaad i fastighetsdomstolen, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6
§ rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om klander av beslut som meddelats före ikraftträdandet.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av
domare
Härigenom förordnas, att 1 § lagen
(1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1 Är domare pä sannolika skäl misstänkt för brott, som
kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.
Med domare avses i denna lag Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befatt- ledamot samt
lagfaren befattnings-
ningshavare, som ej är ledamot, havare, som
ej är ledamot, vid all-
vid allmän underrätt, hovrätt eller män
underrätt, hovrätt eller högsta
högsta domstolen eller vid rege- domstolen
eller vid regeringsrät-
ringsrätten, arbetsdomstolen, för- ten,
arbetsdomstolen, försäkrings-
säkringsrådet, statens hyresråd, rådet,
statens hyresråd, arrende-
kammarrätt, skatterätt eller läns- nämnd,
hyresnämnd, kammarrätt,
rätt eller, då Konungen förordnat skatterätt
eller länsrätt eller, då
därom, vid annan särskUd dom- Konungen
förordnat därom, vid
stol. annan särskild domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Lydelse enligt prop. 1972: 21.
Prop. 1973: 23 247
Bilaga 2 Förslaget i Ds Ju 1972: 14
Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom förordnas i fråga om jordabalken,
dels att 11 kap. 46 §§ samt 12
kap. 57, 58 och 59 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall Införas två
nya paragrafer, 11 kap, 6 a § och 12 kap, 58 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 KAP.
4 §
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ Bestämmelserna
i 56 a §§ om
om rätt tUl ersättning för arrenda- rätt
till ersättning för arrendatorn
torn med anledning av arrendets med
anledning av arrendets upp-
upphörande gäller, om ej annat hörande
gäller, om ej annat avta-
avtalats och ej heller arrendeför- lats
och ej heller arrendeförhål-
hållandet upphör på den grund att landet
upphör på den grund att
arrenderätten är förverkad eller arrenderätten
är förverkad eller
förhållande som avses i 8 kap. förhällande
som avses i 8 kap.
14 § föreligger, 14 § föreligger.
Har jordägaren uppsagt
arrendeavtalet och vägrar han att förlänga arrendeförhållandet eller kommer
förlängning i annat fall ej till stånd på den grund att jordägaren för
förlängning kräver arrendeavgift som ej är skälig eller uppställer annat vUlkor
som strider mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest är obUligt, skall
han I skälig omfattning ersätta arrendatom dennes förlust på grund av
arrendeförhållandets upphörande, om ej
1.
arrendatom
åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen kan fordras att
jordägaren förlänger arrendeförhållandet,
2.
jordägaren gör
sannolikt, att marken skall användas för annat ändamål än det med upplåtelsen
avsedda, och intresset för honom att kunna förfoga över marken för sådant
ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende, eller
3.
jordägaren i
annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.
Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om arrendatorn har uppsagt avtalet enligt 3 § och i uppsägningen
begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor.
Prop.
1973: 23 248
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förlust för arrendatom som har
samband med att denne bekostat uppförande av byggnad eUer utförande av annat
arbete pä arrendestället skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om
åtgärden vidtagits i enlighet med arrendeavtalet.
6 §1
Jordägaren skall i uppsägningen Vill jordägaren säga upp avtalet
underrätta arrendatom om de vill- skall han i uppsägningen underrät-
kor han uppställer för att förlänga ta arrendatorn om de vUlkor han
arrendeförhållandet eller om orsa- uppställer för att förlänga arren-
ken till att han vägrar medge för- deförhållandet eller om orsaken
langning. Uppsägningen skall dess- till att han vägrar medge förläng-
utom innehålla underrättelse att ning. Uppsägningen skall dess-
arrendatorn, om han icke går med utom innehålla underrättelse att
på att lämna arrendestället utan arrendatom, om han Icke går med
att få ersättning enligt 5 §, har att på att lämna arrendestället utan
inom två månader från uppsäg- att få ersättning enligt 5 §, har att
ningen hänskjuta tvisten till ärren- inom två månader från uppsäg-
denämnden för medling. ningen hänskjuta tvisten tUl arren
denämnden för medling.
Underlåter jordägaren att fullgöra
vad som åligger honom enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.
Har jordägaren fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket och vill arrendatom icke lämna
arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att
hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden.
Iakttages ej denna, förfaller rätten till ersättning.
6a §
Har arrendatorn uppsagt avtalet
och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämnden för
medling och därvid ange den ändring han önskar i de avtalade viUkoren.
Underlåter arrendatorn att hänskjuta
tvisten till arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden, är
uppsägningen utan verkan. Har han ej angett de ändringar han önskar i de
avtalade villkoren, skall nämnden förelägga honom att avhjälpa bristen inom
viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen om medUng avvisas.
Har
arrendatorn fullgjort vad
Senaste lydelse 1972: 252.
Prop.
1973: 23 249
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som åligger honom enligt första stycket, skall
arrendenämnden förelägga jordägaren att uppge de vUlkor han uppstäUer för att
förlänga arrendeförhållandet eller orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Iakttager jordägaren ej föreläggandet och är avtalet ej uppsagt
enligt 6 § första stycket, skall avtalet anses förlängt på de av arrendatorn
önskade villkoren. Erinran härom skall intagas i föreläggandet.
12 KAP.
57 § Har hyresvärden uppsagt
hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhåUandet eller kommer
förlängning i annat fall ej tUl stånd på den grund att hyresvärden för
förlängning kräver hyra som ej är skälig eller uppställer annat villkor som
strider mot god sed i hyresförhållandet eller eljest är obUligt, skall han i
skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes förlust pä grund av
hyresförhållandets upphörande, om ej
1.
hyresgästen
åsidosatt sina förpliktelser i sådan män att det icke skäligen kan fordras att
hyresvärden förlänger hyresförhållandet,
2.
huset skaU
rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen uppenbarUgen icke
kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens
genomförande samt därjämte antingen hyresvärden anvisar annan lägenhet med
vilken hyresgästen skäligen kan nöjas eller hyresavtalet innehåUer vUlkor om
att hyresförhållandet skall upphöra på grund av rivning eller ombyggnad av
huset och rivningen eller ombyggnaden skall påbörjas inom fem år från
villkorets tillkomst, eller
3.
hyresvärden i
annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.
Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om hyresgästen har uppsagt avtalet i annat fall än som avses i 6 §
och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade viUkor.
Förlust för hyresgästen som har
samband med att denna bekostat ändring av lägenheten skall beaktas vid
ersättningens bestämmande endast om hyresvärden samtyckt till ändringen eller
hyresgästen träffat hyresavtalet under förutsättning att han skulle få utföra
ändringen. Förlusten beräknas i sådant fall till högst det belopp varmed
lägenheten genom ändringen ökat i värde som hyreslägenhet.
Prop. 1973: 23 250
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 §2
Hyresvärden skall i uppsägning- Vill
hyresvärden säga upp avta-
en underrätta hyresgästen om de let skall
han i uppsägningen un-
villkor han uppställer för att för- derrätta
hyresgästen om de villkor
länga hyresförhållandet eller om han
uppställer för att förlänga hy-
orsaken till att han vägrar medge resförhållandet
eller om orsaken
förlängning. Uppsägningen skall till att han
vägrar medge förläng-
dessutom innehålla underrättelse ning.
Uppsägningen skall dess
att hyresgästen, om han icke går utom
innehålla underrättelse att
med på att flytta utan att fä ersätt- hyresgästen,
om han icke går med
ning enligt 57 §, har att inom två pä
att flytta utan att få ersättning
månader från uppsägningen hän- enligt 57 §,
har att inom två må-
skjuta tvisten till hyresnämnden nåder från
uppsägningen hänskju-
för medling. ta tvisten till hyresnämnden
för
medling.
Underlåter hyresvärden att fullgöra
vad som åUgger honom enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.
Har hyresvärden fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket och vill hyresgästen icke lämna lägenheten
utan att få ersättning enligt 57 §, har hyresgästen att hänskjuta tvisten till
hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna,
förfaller rätten till ersättning.
58 a §
Har hyresgästen uppsagt avtalet och
i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling
och därvid ange den ändring han önskar i de avtalade villkoren.
Underlåter hyresgästen att hänskjuta
tvisten till hyresnämnden inom den i första stycket angivna tiden, är
uppsägningen ulan verkan. Har han ej angett de ändringar han önskar i de
avtalade viUkoren, skall nämnden förelägga honom att avhjälpa bristen inom viss
tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen om medling avvisas.
Har hyresgästen fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket, skall hyresnämnden förelägga hyresvärden
att uppge de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller
orsaken till att han vägrar medge för-' Senaste lydelse 1972:252.
Prop. 1973: 23 251
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
langning. Iakttager hyresvärden ej föreläggandet och är
avtalet ej uppsagt enligt 58 § första stycket, skall avtalet anses förlängt på
de av hyresgästen önskade villkoren. Erinran härom skall intagas i föreläggandet.
59 § Skall hyresförhållandet
upphöra efter uppsägrung som gjorts av hyresvärden och har hyresgästen behov
av uppskov med avflyttningen, får hyresnämnden före hyrestidens utgång på
begäran av hyresgästen medge denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst
ett år.
Skall hyresförhållandet upphöra
efter uppsägning som gjorts av hy
resgästen i fall som avses i 57 §
andra stycket, får hyresnämnden
på begäran av hyresvärden eller
hyresgästen medge uppskov med
avflyttning under skälig tid, dock
högst ett år.
Uppskov enligt första stycket får Uppskov enligt första eUer and-
ej
medges, om hyresvärden eller ra stycket får ej medges, om hy-
annan därigenom skuUe tillskyndas resvärden, hyresgästen eller annan
betydande skada eller olägenhet därigenom skulle tUlskyndas bety-
eller om hyresgästen med hänsyn dande skada eller olägenhet eller
till tidpunkten för uppsägningen om avflyttningen med hänsyn till
erhållit tUlräckligt rådrum med omsländighelerna utan olägenhet
avflyttningen. kan ske vid tidpunkten för avtalets
upphörande.
Medges uppskov enligt första Medges
uppskov enligt första
stycket, skall hyresnämnden fast- eller andra stycket,
skall hyres-
ställa skäliga hyresvillkor för tiden nämnden faststäUa skäliga hyres-
från avtalets upphörande till av- villkor för tiden frän avtalets upp-
flyttningen. hörande till avflyttningen.
1.
Denna lag träder
i kraft den 1 juli 1973,
2.
Bestämmelserna
i 11 kap. 46 a §§ i den nya lydelsen gäller även i fråga om arrendeavtal som
slutits före lagens ikraftträdande, om 11 kap. 5 § i dess äldre lydelse var
tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller, om 2 kap. 87 § lagen (1907: 36 s. 1)
om nyttjanderätt tUl fast egendom var tillämplig på avtalet. Har avtalet sagts
upp före ikraftträdandet eller har jordägaren och arrendatorn före
ikraftträdande avtalat att arrendatorn icke har rätt till ersättning om
jordägaren säger upp avtalet, äger äldre bestämmelser dock fortfarande
tillämpning.
3.
Bestämmelserna
i 12 kap. 5759 §§ i den nya lydelsen gäller även i fråga om hyresavtal som
slutits före lagens ikraftträdande, om 57 § i dess äldre lydelse var tillämplig
på avtalet. Motsvarande gäller, om 3 kap. 57 § lagen (1907: 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom var tilllämplig på avtalet. Har avtalet sagts
upp före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser dock fortfarande tillämpning.
Prop.
1973: 23 252
Innehåll
Propositionen...................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ ..... 1
Lagförslag ....................................................... 3
1
Förslag till lag om ändring i
jordabalken............. 3
2
Förslag till lag om
arrendenämnder och hyresnämnder .... 23
3
Förslag till lag med särskUda
hyresbestämmelser för vissa orter 30
4
Förslag till lag om ändring i
lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. 31
5
Förslag till lag om ändring i
lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m.
dels
ändring i samma lag............................... 33
6
Förslag till lag om ändring i
lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande 34
7
Förslag till lag om ändring i
lagen (1957: 390) om fiskearrenden 34
8
Förslag tiU lag om ändring i
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet 35
9
Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971: 479) 36
Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 9 februari
1973 ............................................................ 38
1
Inledning ............................................... 38
2
Allmänna synpunkter ................................. ... 42
2.1
Promemorian .................................... 42
2.2
Remissyttrandena ................................. ... 43
3 Hyresgästs
uppsägningsrätt ......................... 43
3.1 Vid
hyra av bostad ................................ 43
3.1.1
Gällande rätt ................................ 43
3.1.2
Promemorian ................................ ... 45
3.1.3
Remissyttrandena ........................ 48
3.2 Vid
lokalhyra och anläggningsarrende......... 51
3.2.1
Gällande rätt ................................ 51
3.2.2
Promemoria II ............................. 53
3.2.3
Remissyttrandena över
promemoria II ....... 54
4 Avtal
med obestämd hyra m. m....................... 58
4.1
GäUande rätt........................................ 58
4.2
Promemorian .................................... 59
4.3
Remissyttrandena .................................. 61
5 Tid
för avlämnande av avflyttningsmeddelande 62
5.1
Gällande rätt......................................... 62
5.2
Promemorian .................................... 63
5.3
Remissyttrandena .................................. 64
6 Besittningsskyddet
beträffande tjänstebostäder m.m..,.. 65
6.1
Gällande rätt......................................... 65
6.2
Promemorian .................................... 66
6.3
Remissyttrandena.................................. ... 68
Prop. 1973: 23 253
7 Hyresnämnds
kompetens m. m........................ ... 69
7.1
GäUande rätt ................................... ... 69
7.2
Promemorian .................................... 70
7.3
Remissyttrandena ................................. ... 73
8 Lägenhetsbyte
m. m..................................... 78
8.1
Gällande rätt......................................... 78
8.2
Promemorian .................................... 79
8.3
Remissyttrandena................................... ... 82
9 Återtagande
av lägenhet m. m....................... 86
9.1
Gällande rätt......................................... 86
9.2
Promemorian .................................... ... 87
9.3
Remissyttrandena .................................. 89
10 Beräkning
av klander- och besvärstid m. m......... ... 91
10.1
GäUande rätt........................................ 91
10.2
Promemorian .................................... 92
10.3
Remissyttrandena................................... 93
11 Särskilt
vederlag vid upplåtelse eUer överlåtelse av hyresrätt
m.
m........................................................... ... 94
11.1
GäUande rätt........................................ ... 94
11.2
Promemorian .................................... ... 95
11.3
Remissyttrandena .................................. 96
12 Förbud
mot viss uthyrning m. m....................... 98
12.1
GäUande rätt........................................ 98
12.2
Promemorian .................................... 98
12.3
Remissyttrandena .................................. 99
13 Föredraganden.............................................. 100
13.1
Allmänna synpunkter ............................ 100
13.2
Hyresgästs uppsägningsrätt..................... 101
13.3
Avtal med obestämd hyra m. m................. 115
13.4
Tid för avlämnande av
avflyttningsmeddelande .... 118
13.5
Besittningsskyddet beträffande
tjänstebostäder m. m. 121
13.6
Hyresnämndens kompetens m. m. ............ 126
13.7
Lägenhetsbyte m. m............................... 132
13.8
Återtagande av lägenhet......................... . 138
13.9
Beräkning av klander- och besvärstid
m. m.. 142
13.10
SärskUt vederlag vid upplåtelse
eller överlåtelse av hyresrätt m. m 143
13.11
Förbud mot viss uthyrning m. m................ 148
14
Upprättade lagförslag..................................... 151
15
Specialmotivering.......................................... . 151
15.1
Förslaget tUl lag om ändring i
jordabalken.... 151
15.2
Förslaget till lag om
arrendenämnder och hyresnämnder 198
15.3
Förslaget till lag med
särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 213
15.4
Förslaget till lag om ändring I
lagen om hyresreglering m. m. 215
15.5
Förslaget tUI lag om ändring i
lagen (1971: 418) om dels fortsatt gUtighet av lagen om hyresreglering m. m.
dels
ändring i samma lag.......................... 218
15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kommimala
åtgärder tiU bostadsförsörjningens främjande 218
Prop. 1973: 23 254
15.7
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen om fiskearrenden 219
15.8
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet 219
15.9 Förslaget tUl lag om ändring i
bostadsrättslagen .... 219
16 HemstäUan .............................................. 221
Bilagor
1
Förslaget i Ds Ju 1972: 5 .............................. .. 223
2
Förslaget i Ds Ju 1972: 14.............................. .. 247
MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1 973 730085
Doktrin (13)
- Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt?, SvJT 2024 s. 695, på s. 697, 699, 709, 713 · Fritt tillgänglig
- Johnny Herre, Svante O. Johansson, Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–2019, SvJT 2020 s. 821, på s. 956 · Fritt tillgänglig
- Dan Hanqvist, The Phantom Menace, SvJT 2017 s. 48, på s. 58 · Fritt tillgänglig
- Bob Nilsson Hjorth, Vissa frågor om förvärv och pantsättning av bostadsrätter, SvJT 2005 s. 478, på s. 485 · Fritt tillgänglig
- Anders Victorin, Svensk rättspraxis, SvJT 1998 s. 389, på s. 407 · Fritt tillgänglig
- Litteratur, SvJT 1995 s. 255, på s. 257 · Fritt tillgänglig
- Anders Victorin, Lag, avtal och bostadspolitik, SvJT 1991 s. 161, på s. 182 · Fritt tillgänglig
- Fritjof Lejman, Svensk Rättspraxis, SvJT 1990 s. 405, på s. 428, 437 · Fritt tillgänglig
- Svensk rättspraxis Nyttjanderätt, SvJT 1985 s. 561, på s. 571, 585, 597 · Fritt tillgänglig
- Wilhelm Penser, Några reflexioner rörande arrendenämndsprocessen, FT 1982 nr 4 s. 186, på s. 187 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Fritjof Lejman, Svensk rättspraxis Nyttjanderätt till fast egendom 1972 — 1977, SvJT 1980 s. 258, på s. 283 · Fritt tillgänglig
- Hyra och bostad, SvJT 1974 s. 690, på s. 691, 692, 695 · Fritt tillgänglig
- Ytterligare om avräkning vid jordbruksarrende, SvJT 1973 s. 707, på s. 708 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
273 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (155)
155 kopplingar i 65 dokument.
- Prop. 2025/26:187 En mer flexibel hyresmarknad s. 101 · s. 134 om s. 117 · s. 181 i texten · dokumentnivå
- Prop. 2025/26:188 Lag om hyrköp av bostad s. 121 om s. 206 i texten
- Prop. 2024/25:192 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 45 om s. 192 i texten
- SOU 2024:83 Fler vägar till att äga sitt boende om s. 206 i texten
- SOU 2024:62 En förbättrad modell för presumtionshyra s. 100 om s. 115 i texten
Rättsfall (34)
34 kopplingar i 26 dokument.
- RH 2023:21 om s. 78 ur registret
- RH 2016:52 om s. 128 ur registret
- RH 2013:66 om s. 178 ur registret
- RH 2004:91 om s. 129 · om s. 206 ur registret · i texten
- RH 2000:103 om s. 129 ur registret
- RH 1996:156 om s. 195 ur registret
- RH 1994:107 om s. 139 ur registret
- RH 1994:113 om s. 139 · om s. 140 · om s. 141 ur registret · i texten
- RH 1995:34 om s. 170 ur registret
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JO 2007-08-29 dnr 4680-2006 i texten
Doktrin (83)
83 kopplingar i 25 dokument.
- Lejman, Den nya hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, 1976 s. 28 om s. 174 · s. 75 om s. 106 · s. 101 om s. 108 · s. 102 om s. 111 · och 28 till i texten · dokumentnivå
- JT 2021/22 s. 610 s. 612 om s. 115 · s. 613 · s. 618 om s. 102 · s. 622 om s. 109 · och 6 till i texten · dokumentnivå
- SvJT 2024 s. 695 Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt? s. 697 · s. 699 · s. 709 · s. 713 i texten
- Emblad, Det civilrättsliga i svensk inkomstskatterätt, 2020 s. 405 · s. 406 · s. 546 i texten
- JT 2013/14 s. 237 s. 256 om s. 102 · s. 259 om s. 59 · s. 261 om s. 103 i texten