Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående samordning av den civila och militära flygtrakledningen i en organisation, m.m.

1973 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:27, Kungl. Maj:ts proposition angående samordning av den civila och militära flygtrakledningen i en organisation, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 27 år 1973 Prop. 1973:27

Nr 27

Kungl.
Maj:ts proposition angående samordning av den civila och militära flygtrafikledningen
i en organisation, m.m.; given Stockholms slott den 23 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås att nuvarande civila och
miUtära flygtrafik-ledningsorganisationer sammanförs i en gemensam organisation,
som inordnas i luftfartsverket. TUl luftfartsverket förs också huvuddelen av
den radiotekniska tjänst för civU luftfart som f. n. handhas av televerket och
delar av motsvarande tjänst för mUitär luftfart som handhas av försvarets
materielverk. De närmare organisatoriska konsekvenserna härav för
luftfartsverkets centralförvaltoing och dess regionala organisation föreslås
bli föremål för särskUd utredning.

Den fortsatta utvecklingen av flygledningssystemet
föreslås inriktad pä övergång till yttäckande flygkontroll.

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27

Utdrag av protokoUet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari
1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för
kommunikationsdepartmentet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om samordning av den civila
och militära flygtrafikledningen i en organisation m. m. och anför.

1. Inledning

1.1 Flygtrafikledningskommittén

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet den
24 november 1966 särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda
flygtrafikledningens organisation och därmed sammanhängande spörsmål
(flygtrafikledningskommittén).'

Kommittén avgav i febmari 1969 delbetänkandet (Ds K 1969:
2) Utbildning av flygtrafikledningspersonal. Pä grundval härav beslöt 1970 års
riksdag att en central skola för gemensam utbUdning av civila och militära
flygtrafikledare skulle inrättas i Sturup (prop. 1970: 1 bil. 8 s. 206, SU
1970: 9, rskr 1970: 98).

Ansvaret för planeringsarbetet
avseende den nya skolan har fr. o. m. den 1 juni 1972 lagts på en för ändamålet
särskilt inrättad nämnd, nämnden för flygtraflkledarskolan i Sturap (prop.
1972: 51, TU 1972: 8, rskr 1972: 115).

I juli 1971 har
flygtrafikledningskommittén avlämnat ytterligare ett delbetänkande (Ds K
1971:2) Flygtrafiklednmg 1980 System och organisation. I detta föreslås att
civil och mUitär flygtrafikledning samordnas i ett gemensamt
tekniskt-operativt system under civil organisation.

Yttranden över betänkandet har
avgetts av överbefälhavaren, fortifi-kationsförvalmingen, försvarets
materielverk, försvarets rationaliserings-

1 Ledamöterlandshövdingen Gösta
Netzén, ordf., driftdirektören Folke Görs, departemensträden Lennart Johansson
och Jan Nilsson samt översten Wilhelm Wagner. Direktiv: se 1967 års
riksdagsberättelse s. 199.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 3

institut, televerket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket, chefen för
luftfartsinspektionen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, sjöräddningsutredningen. Svenska kommunförbundet,
Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg AB (LIN) gemensamt. Svenska
flyg-trafikledareföreningen. Svensk pUotförening, Svenska allmänflygför-eningen
(SPAF), Kungl. svenska aeroklubben (KSAK) och Svenska flygsportförbundet (FSF)
gemensamt. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) samt Riksidrottsförbundet.

1.2 Nuvarande flygtrafikledningssystem och organisation

1.2.1 Allmänt

Syftet med flygtrafikledning är att
dels förebygga kollisioner mellan flygplan i luften och på fältomräde samt
mellan luftfartyg och hinder pä sådant område, dels åstadkomma ett snabbt,
effektivt och ekonomiskt trafikflöde under ett optimalt utnyttjande av
luftrammet.

För lösandet av dessa uppgifter
gäller i princip att flygplanens befälhavare själva ansvarar för navlgeringen,
medan flygkontrollorgan genom meddelade färdtillstånd m. m. svarar för att
separation upprätthålls i förhållande till andra flygplan. Den civila
luftfarten är Internationellt reglerad genom de bestämmelser och
rekommendationer som utfärdas av den intemationella civila
luftfartsorganisationen, ICAO. Dessa bestämmelser översätts till svenska och
publiceras tillsammans med för svenska förhållanden anpassade
tilläggsföreskrifter av luftfartsverket i "Bestämmelser för civil
luftfart", BCL. Tillämpningsföreskrifter för civil flygtrafikledning
finns samlade i en särskild avdelning benämnd BCL/FT.

De militära svenska
flygtrafikbestämmelserna fastläggs av chefen för flygvapnet I "Ordnings-
och säkerhetsföreskrifter för mUitär flygning", OSF.
TUlämpningsföreskrifter för den militära trafikledningen regleras av chefen för
flygvapnet i "Bestämmelser för militär flygtrafikledning" (Befyl).

De civila och militära
flygtrafikbestämmelserna överensstämmer med få undantag. Vissa specieUa
föreskrifter för militär flygning har dock utfärdats. I fråga om
flygttafiklednlng föreUgger stor överensstämmelse mellan de civila och mUitära
föreskriftema I delar av gemensam karaktär.

1.2.2 Organisatoriska ansvarsförhållanden i stort

Den civila flygtrafikledningen i
Sverige utgör en gren av flygsäkerhetstjänsten som i övrigt omfattar
flygväderlekstjänst, flygräddningstjänst. Informationstjänst och teletjänst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 4

Ansvaret för flygsäkerhetstjänsten åvilar
luftfartsverket men I den operativa och tekniska verksamheten är dämtöver fem
andra statliga verk direkt inblandade.

Televerket ombesörjer som luftfartsverkets
huvudentreprenör den s. k, radiotekniska tjänsten, som omfattar projektering,
anskaffning och anläggning samt drift och underhäll av teleteknisk utrustning
på marken.

SMHI svarar för huvuddelen av flygväderlekstjänsten
för den civila luftfarten.

Byggnadsstyrelsen svarar för större
husbyggnadsarbeten pä statens civila flygplatser.

Chefen för flygvapnet svarar för den militära
flygtrafikledningstjänsten och avgör bl. a. frågor om tillstånd tUl civU
trafik på militära flygplatser och svarar för trafikledningstjänster för sådan
trafik.

Försvarets materielverk, flygmaterielförvaltningen,
samarbetar med luftfartsverket, bl. a. i frågor som rör gemensam civil-militär
utrastning.

Inom luftfartsverket handläggs
flygsäkerhetstjänsten centralt av driftavdelningen, under vilken även verkets
marktjänstfrågor sorterar. Chef för driftavdelningen är driftdirektören. Under
driftdirektören lyder cheferna för de fem regionala flygplatsförvaltningarna.
Vid fyra av dessa finns en chef för flyginformationsregionen (CFIR) som under
flygplatschefen förestår ett s. k. ATS-kontor. Under CFIR lyder huvudflygplatsens
samtliga trafikledningsorgan samt i operativt avseende även chef för
trsiflkledning (CATS) vid övriga flygplatser inom regionen. I administrativt
avseende lyder emellertid dessa under den regionala flygplatschefen.

Ansvaret för den militära flygtrafikledningstjänsten
åvilar chefen för flygvapnet, men i den operativa och tekniska verksamheten är
därutöver tre andra statliga verk direkt berörda.

Försvarets materielverk, flygmaterielförvaltningen,
svarar för projektering, anskaffning, anläggning, drift och underhåll av
radio- och teleteknisk utrastning på marken.

Fortifikationsförvaltningen svarar för byggnads-
och fältarbeten på flygvapnets flygplatser.

Luftfartsverket svarar på civil sida för
civU-mUitär samordning i operativa frågor.

Under chefen för flygvapnet handläggs ärenden
rörande flygtrafikledningstjänsten m. m. dels på central nivå under chefen för
flygstaben, dels på lokal nivå under resp. förbandschef.

1.2.3
Luftrummets indelning

För civilt trafiklednlngsändamå 1 Indelas luftrummet
i fyra flyginformationsregioner, FIR (Flight

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 5

Information Region), nämligen Malmö, Göteborg, Stockholm
och Sundsvall FIR. Varje region är uppdelad i kontroUerat och icke kontrollerat
luftrum.

Det kontrollerade luftrummet består
av luftleder, terminalområden och kontrollzoner. Luftledema omsluter de tätast
trafikerade flygvägarna mellan olika flygplatser och har varierande utsträckning
I höjdled beroende på trafikstrukturen. Terminalområde (TMA) är upprättat
omkring en eller flera flygplatser, där i allmänhet också luftleder
sammanlöper. Det begränsas i höjdled nedåt av en nivå på 200600 m och uppåt av
en nivå på upp tUl 6 00011 000 m. TMA erfordras för att tillgodose behovet av
luftrum för den ankommande och avgående trafikens in- och utflygnmgsprocedurer.
Kontrollzonen (CTR) slutligen omfattar området närmast omkring en flygplats och
sträcker sig från markytan upp till en viss höjd, vanligen ca 500 m. Kontrollzon
erfordras för kontroll av start- och landningsförlopp.

Vid vissa mindre flygplatser, där
kontrollzoner och terminalområden inte ansetts motiverade, har man i stället s.
k. trafikzoner och informationsområden, inom vUka särskUd flyginformationstjänst
bedrivs (AFIS, Aerodrome Flight Information Service).

På motsvarande sätt skyddas
trafiken utmed en del av linjeluftfart glest trafikerade flygvägar i icke
kontrollerat luftram genom att de klassificerats som s. k.
flyginformationssträckor med vissa speciella regler.

Utanför kontrollerat luftrum skaU
den civila trafiken i princip kunna erhålla flyginformationstjänst.
Omfattningen härav är beroende av de tekniska och personella resurserna i resp.
region.

Den militära luftfarten bedrivs
under hänsynstagande till den civila luftrumsindelningen. Den mUitära
flygverksamheten, liksom aUmänflygets verksamhet, är i stor utsträckning förlagd
till icke kontrollerat luftrum. Undantag härifrån utgör den mUitära
transportflygning, som utförs i luftledema och däi-vid står under kontroll av
den civila flygtrafikledningen. MUitära start-, inflygnings- och
landningsförfaranden är kontrollerade, och för detta ändamål finns omkring alla
fredsbaser kontrollzoner och terminalområden upprättade med samma funktion som
vid ci-vUa flygplatser.

Militärt sett är luftrummet även
indelat i luftförsvarssektorer med var sin luftförsvarscentral. Därifrån
övervakas luftrammet från försvarssynpunkt samt utövas stridsledning och
radarföljning av viss del av flygvapnets flygverksamhet.

I fredstid är större delen av det
icke kontrollerade luftrummet indelat i övningssektorer. Val av sektor vid
övning bestäms av basens läge och övningens art.

Slutligen finns en militär, regional luftrumsindelning med
f. n. tre s. k.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 6

REC-områden.
Inom REC-område finns en regionalkontroll, vilken utövar bl. a.
flygrådgivningstjänst och informationstjänst för militär trafik utanför
kontrollerat luftrum,

I krig upphör den fredsmässiga luftrumsindelningen
att gälla. Den totala flygverksamheten både den militära och den civila
leds och övervakas då från luftförsvarscentralerna. Kontrollzoner och inflygningssektorer
upprättas vid baserna för kontroll av flygverksamheten vid in- och
utflygningar.

1.2.4
Trafikledningens organisation

Den civila flygtrafikledningen omfattar
funktionellt tre tjänster, nämligen flygkon trolltjänst, flyginformationstjänst
och alar-meringstjänst.

Flygkontrolltjänsten är med hänsyn till de olika
faserna av ett flygplans förflyttning indelad i områdeskontrolltjänst,
inflygnings-kontrolltjänst och flygplatskontrolltjänst. Kontrollorganen inom
trafikledningen är följande.

KontroUcentral, ACC, utövar områdeskontrolltjänst
inom luftleder och terminalomräden. Kontrollcentraler finns f. n. upprättade
för varje FIR vid Arlanda, Torslanda resp. Sundsvall/Hämösands flygplatser samt
vid f. d, Bulltofta flygplats.

Inflygningskontroll, APP, kan upprättas separat men
är i allmänhet sammanslagen antingen med ACC eUer med flygplatskontroll. Tjänsten
omfattar ledning och övervakning av de delar av flygningen, som sammanhänger
med kontrollerad m- och utflygning vid flygplatserna.

Flygplatskontroll, TWR, utövar kontroll av start-
och landningsförloppen samt flygplans- och fordonstrafiken på fältområdet.

Civil del av regionalkontroU, REC, är underställd
ACC och skall bl, a, i radio avlyssna områdeskontrollens trafik samt hålla
denna trafik identifierad på sin radar för att vid behov meddela information,
utföra radarledning m. m. enligt direktiv från kontrollcentralen.

De olika kontrollerna samverkar med varandra på sä
sätt, att ett flygplan under flygning överlämnas från det ena kontrollorganet
till det andra allt eftersom flygningen fortskrider. Ett flygplan får aldrig
kontrolleras av mer än ett organ samtidigt.

SamtUga organ utövar flyginformations- och a 1 a r
m e-ringstjänst. Flyginformationstjänst innebär att uppgifter lämnas tUl
flygplan angående olika flygsäkerhetsförhållanden, bl. a. ändrade väderleksförhållanden
längs flygvägen och risk för kollision med flygplan utanför kontrollerat
luftrum.

Alarmeringstjänst innebär att organ skall
underrätta och bistå en räddningscentral när ett flygplan är eller befaras vara
i behov av räddningstjänst. Uppsamlingspunkten för sådana upplysningar inom en
flyg-informationsregion är kontroUcentralerna, vilka vidarebefordrar dem

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 7

till flygvapnets centrala flygtrafikledning, Cefyl. Denna
fungerar som räddningscentral. Vissa flygtrafikledningar kan fungera som
räddnings-undercentraler och lyder i detta hänseende under Cefyl. Basräddningstjänsten
för en flygplats larmas direkt frän den lokala flygplatskontrollen och har till
sitt förfogande dels räddningsorgan baserade på flygplatsen, dels de kommunala
resursema på orten.

Uppgifterna för den militära
flygtrafikledningen är principiellt desamma som för den civUa, Tjänstens
utformning har dock påverkats av de speciella operativa betingelserna för
flygvapnets verksamhet, 1 flygtrafikledningen ingår sex tjänster, nämligen
flygkontroll-tjänst, flyginformationstjänst, alarmeringstjänst,
flygrådgivningstjänst, planeringskontrolltjänst och flygräddningstjänst.

De tre förstnämnda tjänsterna har
direkt motsvarighet inom den civila flygtrafikledningen. Tjänsterna fördelas
på olika flygtrafikledningsorgan enligt följande.

Cefyl är ett jourhavande organ som
i egenskap av räddningscentral leder både den civila och den militära
flygräddningstjänsten för hela landet.

Regionalkontroll, REC, utövar inom REC-områdena
flygrådgivningstjänst, flyginformationstjänst och planeringskontroll för
mörkerflygning samt kontrollerar mUitära flygplans korsande av luftlederna.

Terminalkontroll, TCC, utövar flygkontrolltjänst för de
flygplan, som flyger i terminalområdet. 1 de stora, gemensamma civila och militära
terminalomrädena (Stockholm TMA, Göteborg TMA och Malmö TMA) sker detta i
direkt samarbete med de civila områdeskontrollerna inom resp. kontrollcentral.

Inflygningskontroll, APC, är operativt underställd en
terminalkontroll. Tjänsten omfattar kontroU av utflygning från flygplats samt
av Instrumentinflygning tiU flygplats.

Flygplatskontroll, ADC, kontrollerar flygplan under start-
och landningsproceduren samt flygplans- och fordonstrafik på fältet. ADC leder
också flygräddningstjänst pä basen och i dess närhet.

För samtliga trafikledningsorgan tillkommer att de också
utövar alarmeringstjänst och flyginformationstjänst.

1.2.5 Civil och militär samordning

För att minska antalet
kollisionstillbud mellan civila och militära flygplan påbörjades i början av
1960-talet ett samarbete mellan civil och mUitär flygtrafikledning. Samarbete
förekommer inom olika tjänstegrenar och har därför fått varierande utformning.

På det regionala planet sker
samarbetet i REC, som byggts upp inom tre luftförsvarscentraler, vilka
motsvarar Stockholm, Malmö och Göteborg FIR. Samordningen kan antingen ske
genom interfonkontakt med kontrollcentral eUer med ett inom lokalen placerat
lokalt radarorgan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 8

Detta
organ följer upp den civila flygtrafiken genom radaridentifiering på basis av
bl. a. avlyssning av radiotrafik mellan flygplan och ACC. Med hänsyn till den
så erhållna trafikbilden lämnas tUlstånd för sådana mUitära operationer som
berör civilt kontrollerat luftrum och utbyts Informationer om trafik inom icke
kontrollerat luftrum.

Inom vissa terminalområden förekommer såväl civila
som militära flygplatser. I gemensamma kontrollcentraler sker samordningen av
flygverksamheten genom direktkontakt mellan civila och militära trafikledare.
Vid några flygplatser gränsar civila och militära terminalområden till
varandra och där sker trafiksamordning via direkttelefon mellan berörda
terminalkontroller.

På central planeringsnivå sker löpande
samordningsdiskussioner, varvid behandlas frågor av principieU natur rörande t.
ex. luftramsin-delning, flygtrafik- och trafikledningsbestämmelser och
flygräddningstjänst.

2.
Flygtratikledningskonunittén

2.1
Flygtrafikledningssystem

2.1.1
Allmän bakgrund

Kommittén har i sitt arbete utgått från år 1980 som
planeringstidpunkt för flygttafikledningssystemet och därutöver försökt bedöma
de sannolika kraven på systemet under perioden 19801990. En sådan
systemlösning har eftersträvats som medger en successiv anpassning till den
verkliga trafikutvecklingen om avvikelse frän prognoserna skulle inträffa.

Enligt
kommitténs bedömning av trafikutvecklingen kommer i fråga om den civila
luftfarten linjefartens och charterflygets totala landningsfrekvens på
svenska flygplatser att öka under perioden 19701980 med i genomsnitt 6 % per
år. Den totala flygverksamheten med allmänflygplan mätt i antal flygningar
beräknas under motsvarande period öka med i genomsnitt 7 % per år. Av den
totala allmänflygverksamheten, exkl, lokalflygning, kan instrumentflygandelen
väntas öka frän ca 4 % år 1970 tiU ca 20 % år 1980. Andelen lokalflygning väntas
förbli omkring en tredjedel av den totala aUmänflygverksamheten.

Trafikvolymen vid existerande trafikledningsorgan
för civil flygplatskontroll kommer att öka med ca 50 % meUan åren 1970 och
1975 och sammanlagt ungefär fördubblas mellan åren 1970 och 1980, förutsatt
att inga principiella ändringar i taxepolitiken vidtas.

Den civila trafikvolymen vid organ för
omrädeskontroll kan förutsättas vara i stort sett proportionell mot volymen av
civil instrumentflygtrafik. Detta ger en ökning med i genomsnitt 10,5 % per år
under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 9

perioden 19701980, dvs. i det närmaste en tredubWing
under tioårsperioden.

Utvecklingen av den militära
flygverksamheten kommer att i hög grad styras av framtida politiska beslut
rörande försvarets målsättning, försvarsramar och resursernas fördelning på
vapenslag. Beslut om förbandsindragningar m. m. som redan föreligger pekar mot
att det årliga antalet flygplansrörelser kommer att minska med ca 5 %. Även om
totala antalet flygplansrörelser per år skiUle minska ytterligare, bedömer
kommittén, att de för trafikledningssystemet dimensionerande belastningstopparna
blir i stort sett oförändrade på grand av tendensen att av arbetstidsskäl och
med hänsyn till övningsvärdet koncentrera flygverksamheten.

Vissa faktorer i denna trafikutveckling vid sidan av de
rena volymökningarna har speciell betydelse för utvecklingen av
flygledningssystemet. Sålunda ökar utrikes och inrikes linjefart med
jetflygplan på vissa huvudrouter så kraftigt att nuvarande luftleder snart
måste dubbleras och senare avlastas genom ytterligare parallellrouter eUer
direktrouter, vilka ökar kravet på kontrollerat luftrum. Ett växande nät av
inrikes linjefart med såväl jetflygplan som propellerflygplan blir alltmer
yttäckande till sin karaktär. Även om trafiktätheten länge förblir låg på
delar av detta routenät måste linjefarten genom flygledningsåtgärder tillförsäkras
en hög flygsäkerhetsnivå.

Allmänflygverksamheten växer och
betjänar allt fler orter utanför det etablerade linjenätet. Allmänflygtrafiken
blir därför i princip yttäckande till sin karaktär.

Militärflyget, i första hand
flygvapnet, kommer att även framdeles ha stort behov av luftrum för övningar,
som i många fall är svåra eller omöjliga att bedriva i samma luftrum som civil
trafik och därför måste förläggas till tillfälligt reserverat luftram.
Karakteristiskt för den militära trafiken är att varje enskild flygning ofta
genomförs under upprepade höjdväxlingar som berör mycket stora höjdområden.
Den militära flygverksamheten kommer genom sin förhåUandevis stora omfattning
och genom sin speciella karaktär och därav föranledda krav jämte risker för
civU trafik att i betydande grad styra utvecklingen av flygledningssystemet.
Linjefartens krav blir dock dimensionerande för den erforderliga säkerhetsnivån
i systemet.

Vid dimensioneringen av flygtrafikledningssystemet
är det av betydelse att klarlägga detta systems roll i det totala
flygsäkerhefskomplexet och att formulera en målsättning i fråga om den säkerhetsnivå
som bör eftersträvas. En sådan analys har lett flygtrafikledningskommittén till
uppfattningen, att man vid planeringen för 1980-talets svenska flygtrafiksystem
måste eftersträva en flygsäkerhetsstandard för linjeluftfarten som åtminstone
är så hög som på något häll

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 10

i världen redan visat sig vara möjlig att uppnå, och att
man dessutom bör försöka hålla jämna steg med de ytterligare
säkerhetsförbättringar som kan komma att realiseras utomlands. En rimlig
säkerhetsmålsättning för linje- Och chartertrafik med jetflygplan i svenskt
luftrum under 1980-talet bör vara att uppnå minst 10 mUj. flygtimmar per haveri
med dödlig utgång. Denna säkerhetsnivå skall inkludera aUa olycksorsaker.

Allmänflyget har i nuläget en
flygsäkerhetsnivå som är väsentligt lägre än linjefartens. Eftersom
verksamheten är heterogen är det inte möjligt att formulera en siffermässig
säkerhetsmålsättning för allmänflyget som helhet. Det synes emeUertid rimligt
att den kommer-sieUa del av allmänflyget, som ombesörjer passagerartransport mot
ersättning, bör ha en säkerhetsnivå som är jämförbar med säkerhetsstandarden
för inrikes linjefart på lågtrafikerade linjer.

För p r i v a t f I y g e t är
flygsäkerheten i mycket stor utsträckning en fråga om pilotutbildning.
Privatflygets säkerhet bör därigenom successivt kunna förbättras, kanske med
en 10-faktor.

Kommittén har låtit utföra en
analys av tUlgängligt underlag rörande kollisioner, koUisionstillbud och s. k.
passeringar i svenskt luftrum under ett antal år under 1960-talet. Orsaken till
ett stort antal av de tiU-bud och passeringar som förekommit mellan civila
flygplan och mellan civila och mUitära flygplan tycks kunna hänföras till
missförstånd vid talkommunikation mellan pilot och trafikledare och därmed
sammanhängande problem. Terminologin och mängden av talkommunikation har också
varit en väsentlig orsak till de missförstånd eller felaktigheter som
förekommit vid samordningen mellan olika trafikledningsorgan eller
arbetspositioner. Vad gäller de militära tillbud som analyserats har kommittén
funnit att tillbuden indikerar behov av förbättrade och mer systematiserade
trafikawecklingsprocedurer inom militärt kontrollerat luftrum.

Olika trafikantgrupper och andra
luftrumsintressenter har på grund av olikheter i verksamhetemas förutsättningar
skilda krav och önskemål beträffande luftrumsorganisation och flygregler samt
omfattning och utformning av flygtrafikledningstjänsten. Önskemålen varierar
från linjefartens krav på full flygkontrolltjänst för all trafik i luftrum som
berörs av linjefart till vissa allmänflygkategoriers önskemål om maximal frihet
från flygkontrollåtgärder. Flygvapnet har speciella krav på
luftrumsorganisationen för att få utrymme för flygningar som leds av
stridsledningsorgan samt för andra slag av avancerade övningar.

Kommittén konstaterar att de olika
intressenternas krav i flera avseenden är motstridiga. Kommittén har dock vid
utformningen av sitt förslag haft intressenternas krav som en av
utgångspunkterna, varvid i första hand flygsäkerhetens krav varit vägledande
för ställningstagandena.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 11

Kommittén redovisar en översikt
över det tekniska utveckling s 1 ä g e t på flygtrafikledningens område.
Utvecklingen styrs i hög grad av internationella bindningar. Kommittén finner
att ett svenskt flygtrafikledningssystem, som skall byggas upp för alt möta
behoven år 1980, måste vara baserat på tekniska förutsättningar som är väl
kända i dagsläget. Detta understryks av att uppbyggnadstiden för ett sådant
system rör sig om ett tiotal är.

VOR/DMEi förväntas fortsätta att
vara det grundläggande navige-ringssystemet även under 1980-talet. När behov av
areanavigering föreligger i Sverige kan ett sådant system upprättas med
utgångspunkt i ett successivt utbyggt och kvalitativt förbättrat nät av
VOR/DME-sta-tioner.

ILS kommer sannolikt att bli det
huvudsakliga hjälpmedlet för instrumentlandning även in på 1980-talet. Med
hänsyn till att ILS är känsligt för olika slag av störningar pågår utveckling
av mikrovägs-ILS, som kan bli civil standard någon gång mot mitten av
1980-talet.

Den internationella utvecklingen
visar entydigt på ett allt större utnyttjande av sekundärradam som det
huvudsakliga hjälpmedlet för flygtrafikledningsorganens trafiklägesinformation.
Primärradarn* får i samband med områdeskontrollen alltmer en stödjande
funktion. Utvecklingsarbeten pågår för att avhjälpa vissa bristfälligheter i
sekundärradarns funktion.

UtveckUngsläget när det gäller
automation inom flygtrafikledningen är intemationellt sett enhetligt. Hittills
automatiserade funktioner vid operativ drift är bearbetning och presentation av
färdplandata samt behandling av primär- och sekundärradarinformation. Partiell
automati-sering av radaröverlämningar, övervakningsuppgifter samt sekvensering
av trafik har genomförts på vissa håll i utlandet. Egentlig konfliktsökning
och konfliktlösning har ännu inte automatiserats någonstans, främst pä grund av
bristen på tillräckliga datorkapaciteter och att er forderlig
programutveckling ännu inte ägt rum.

Ett internationellt problem är att
säkerställa tillgången till erforderligt antal radiokanaler för luftfartens
behov. Detta kommer sannolikt att på relativt kort sikt leda tUl behov av
datalänk mellan flygplan och vissa trafikledningsorgan. En möjlighet finns att
införa datalänk genom utbyggnad av sekundärradarsystemet.

' VOR = Verv High Frequency
Omnidirectional Radio Range = allriktad ultrakortvågsradiofyr. DME = Distance
Measuring Equipment = utrustning för avståndsrnätning.

ILS = Instrument Landing System = civilt
instrumentlandningssystem,

' Sekundärradar baserar sig pä principen att en
svarssändare (transponderj i flygplanet, när den tar emot en särskild signal
från markstationen, aktivt sänder en svarssignal. Denna kan innehålla kodad
information om flygplanets identitet, flyghöjd m,m

* Primärradar baserar sig på principen att signaler frän
radarsändaren reflekteras mot fasta föremål, t,ex en flygplanstruktur tillbaka
till stationen. Härigenom erhålls information om riktning och avstånd till
flygplanet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 12

Kommittén redovisar vissa uppgifter
rörande kollisionsvarningssystem samt alternativa utvecklingslinjer inom
trafikledningsteknologin pä läng sikt,

2.1.2 Kommitténs förslag till flygtrafikledningssyslem

Kommittén föreslär inledningsvis
vissa terminologiändringar. Bl, a, ersätts flygtrafikledning med flygledning,
flygtrafikledare med flygledare och införs begreppet flygtrafiktjänst som
samlande benämning för flygledningstjänst, flygräddningstjänst,
flygvädertjänst, AIS (informationstjänst för luftfarten) och teletjänst. De
nya begreppen används i den fortsatta framställningen.

Kommittén framhåller att flygtrafiktjänstens uppgift även
1 framtiden måste vara att säkerställa, att luftfarten kan bedrivas med
säkerhet, regularitet och effektivitet. Denna uppgift gäller för såväl civil
som militär luftfart, även om definitioner och krav kan vara olika. Historiskt
sett har flygledningstjänstens kollisionsavvärjande uppgift betonats mycket
starkt. Allteftersom antalet flygningar och flygplanens hastigheter ökat har
emellertid organisationen av trafikflödet blivit en allt större uppgift inom
flygledningstjänsten.

En grandläggande princip för luftrammets
utnyttjande har för kommittén varit att all flygtrafik, oberoende av
trafikslag, skall beredas möjlighet att utnyttja det svenska luftrammet pä ett
sätt som tillgodoser trafikanternas väsentliga intressen i fråga om tillgång
till luftrum, rörelsefrihet samt effektivitet i verksamheten.

Kommittén bedömer på basis av trafikanalys och prognos,
att e n flexibel luftrumsanvändning ger utrymme att inom överskådlig tid väl
tillgodose trafikantemas luftrumsbehov. Vissa förändringar i metod, teknik och
system krävs dock för att ge flygtrafiktjänsten tillräcklig kapacitet och
säkerhet.

Den ökande trafikmängden gör det nödvändigt att
flygledningsfunktionerna förändras frän nuvarande metod, som innebär alltför
individuell behandling av varje trafiksituation, till en genomförd princip att
trafiken skall följa hårt standardiserade förfaranden som möjliggör för flygkontrollorganen
att med enkla direktiv länka in en enskild trafikant i ett trafikflöde och
sedan övervaka detta och kontrollera eventuella avvikelser. Detta kan ske bl.
a, genom att man i terminalområden begagnar ett utvidgat system av
standardiserade in- och utflygningsvägar. Härigenom reduceras
radiokommunikationen väsentligt. Flygkonlrollorganet avlastas och kan hantera
en större trafikmängd, väsentligen i övervakande funktion.

I ett utvecklingsskede då man
fömtser större konfliktpotential mellan civU och mUitär trafik på grund av att
den civila trafiken breder ut sig över större ytor, vilka den militära trafiken
inte heller kan avstå från att utnyttja blir det ofrånkomligt att i mycket
hög grad basera den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 13

kommande
utvecklingen av flygkontrollfunktionerna på tillgången till sekundärradar med
individuell identitets- och höjdrapportering.

Kravet på sekundärradar innebär att flygplanen
måste utmstas med svarssändare (transponder). Detta innebär på civU sida
närmast en anslutning tUl en internationell utveckling som redan är långt
framskriden. Ett speciellt problem är dock segelflygplanen som har begränsade
möjligheter att bära elektronisk utrustning. Detta problem, som är intemationellt,
kan dock förmodas komma att lösas så småningom med mindre batteridrivna
transponders. För flygvapnets del medför transponderkra-vet betydande
Investeringar i flygplanburen materiel.

Kommittén har funnit att de framtida
trafikproblemen på grund av den intima sammanvävnaden av civil och mUitär
trafik endast kan lösas genom en fullständig, funktionell integration av civila
och militära flygledningsorgan för områdes- och terminalkontrolltjänst. Vid
organ för flygplatskontroll kan på några håll trafiken komma att bli
förhållandevis renodlad antingen civil eller mUltär. Det kan emellertid
förutses att civil trafik kommer att förekomma vid flertalet militära
flottiljflygplatser och omvänt att militär trafik åtminstone tidvis förläggs
till civUa flygplatser.

De framtida trafikproblemen inom svenskt luftrum
kan vidare såvitt avser luftrumsorganisationen lösas endast genom införande
av ett över en viss flyghöjd yttäckande flygkontroll-om r å d e. Pä lång sikt
måste detta i princip täcka hela landet. De olikartade trafikmönstren i
landets södra resp. norra delar leder emellertid till att kraven på yttäckande
kontroll först aktualiseras i landets södra del, där behov av den föreslagna
luftrumsorganisationen redan nu föreligger. Yttäckande kontroll bör successivt
införas under 1970-talet upp till 61° N, dvs. i höjd med Mora. I norra delen av
landet kan det fulla genomförandet förskjutas till senare delen av 1980-talet
under föratsättning att en etapplösning åstadkoms omkring år 1975.

Kontrollområdets undre gräns bör ligga så lågt att
linjeluftfarten och militärflyget genom anslutande terminalområden och kontrollzoner
kan flyga I kontrollerat luftrum frän start till landning. Samtidigt måste
kontrollområdets undre gräns ligga tUlräckligt högt för att okontrollerad
VFR-trafik i underliggande luftram dels skall kunna utnyttja
sträcknavigeringshjälpmedlen, dels skall kunna flyga på säker höjd över
underliggande terräng. Kommittén föreslår att kontroUområdets undre gränsyta
läggs på höjden 4 500 fot (1 350 m) över havets medelnivå, dock lägst 3 000
fot (900 m) över marken. Den övre gränsen förläggs till flygnivå 460 (ca 14
000 m standard).

I figur på sid. 14 har skisserats ett principiellt
vertikalsnitt av luftrumsorganisationen.

'
Flygtrafik enligt visueUflygregler (Visual Flight Rules).

Flygnivå
mäts i 100-tal fot med referens till standardatmosfär.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 15

Inom det yttäckande kontrollomrädet
kanaliseras huvudströmmarna av den civila trafiken till ett nät av fasta
router, s. k. ATS-flygvä-g a r. Därjämte upprättas ett system av
övningssektorer för militär övningsverksamhet. Sådan verksamhet i
övningssektor kontrolleras av områdeskontrollcentral (ACC), såvida inte
luftrummet delegerats till stridsledningsorgan.

Inom det yttäckande kontrollområdet medges i skiktet frän
den undre gränsen upp till och inkluderande flygnivå 85 (2 600 m standard) okontrollerad
VFR-trafik med flygplan som är utrustade med radio och
sekundärradartransponder. IFR-trafikeni i detta höjdskikt, som utanför
terminalområdena företrädesvis torde utgöras av propeUerflygplan med
fartprestanda likvärdiga med VFR-flygets, skall därvid vid behov ges trafikinformation
om VFR-trafik som berör dess flygväg. I det lägre skiktet av kontrollområdet
bör också införas fartbegränsning till 250 knop för att öka tillförlitligheten
av "se och bli sedd"-principen. Fartbegränsningen berör främst
jetflygplan i den mån sådana förekommer i detta höjd-skikt.

I den övre del av det yttäckande
kontrollområdet, där praktiskt taget all civil jettrafik utanför
terminalområden bedrivs, måste all trafik vara kontrollerad. Kontrollerad
VFR-trafik, CVFR, tillåts upp tUl flygnivå 200 (6 100 m standard).

Terminalomräden utformas med hänsyn
tagen till lokala omständigheter för att skydda den kontrollerade trafikens in-
och utflyg-ningsprocedurer vid flygplatser. Genom ett system med
VFR-korrido-rer och IFR-sektorer blir IFR-trafiken alltid tillförsäkrad
separation i förhållande till VFR-trafikterminalomrädena.

Kontrollzoner upprättas vid kontrollerade flygplatser på i
princip samma sätt och med samma flygregler som nu. Vid flygplatser med
linjeluftfart men med ringa trafikvolym anser kommittén det rimligt att i
stället för terminalområde och kontrollzon upprätta trafikzon med IFR-sektorer
som ansluter till det yttäckande konttollområdet.

Under yttäckande kontrollområde och
utanför terminalområde, kontrollzon och trafikzon är luftrummet okontrollerat.
Trafikant i detta luftrum skall kunna erhålla flyginformationstjänst och
alarmeringstjänst.

All flygkontrolltjänst och
flyginformationstjänst i yttäckande kontrollområde baseras på sekundärradar
med primärradar som komplement. Följaktligen krävs, att alla flygplan som
flyger över 4 500 fot (över havets medelnivå) är utrustade med svarssändare
(transponder) för civil sekundärradar enligt det internationella
4096-kodsystemet. I princip skall transpondern vara försedd med utrastning för
automatisk höjdrapportering.

Krav på dubbelriktad radioförbindelse föreligger för varje
flygning som berör terminalområde, kontrollzon, trafikzon eller

' Flygtrafik enligt instrumentflygregler (Instrument
Flight Rules).

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 16

IFR-sektor,
dvs. vid all trafik på flygplatser med flygledningsorgan. Därjämte gäller krav
på radioutrustning för all trafik i yttäckande kontroll-område.

Kommittén
har genom en särskild kollisionsriskanalys kontrollerat, att den föreslagna
luftrumsorganisationen tillgodoser den uppställda säkerhetsmålsättningen.
Enligt kommitténs mening innebär förslaget både absolut sett och i jämförelse
med internationeUa förhållanden godtagbar säkerhetsnivå. Att ytterligare höja
denna genom att kontrollera all VFR-trafik i skiktet 4 500 fot till flygnivä 85
skulle omkring år 1980 kräva en mer än 50 % -ig ökning av antalet positioner i
områdeskontrollcentra-lerna med åtföljande konsekvenser i fråga om utrastning
och personal (ca 150 man). Kommittén anser inte att en sädan insats är
motiverad från säkerhetssynpunkt, särskUt som det inte är klart att insatsen
skuUe medföra en reell höjning av säkerhetsnivån. De koordinationsproblem, som
tillkommer vid en så stor ökning av antalet flygledare, kan i sig själva
tillföra nya riskmoment vUka kan överväga i förhållande till de positiva
effektema.

Som
en etapplösning för Norrland föreslår kommittén en luftrams-organisation av
luftiedsmodell. Luftleder skall upprättas på alla sträckor som trafikeras av
reguljär civil luftfart. I vissa fall dubbleras luftledema och enkelriktas
ttafiken. Ledernas översida anpassas tUl det civila behovet och deras
undersida läggs på nivån 4 500 fot, dock lägst 3 000 fot över underliggande
terräng. I luftlederna medges kontrollerad VFR-flygning.

I fråga om flygledningstjänstens organisation föreslår
kommittén följande.

Flygkontrollorganen
skall utgöras av områdeskontrollcentral (ACC), terminalkontroll (TCC) samt
flygplatskontroll (ADC). Flyginformationsorgan föresläs utgöras av
flyginformationstjänst vid flygplats (AFIS) enligt den ordning som idag
tUlämpas vid flygplatser med linjetrafik med låg trafikvolym samt av
särskilda flyg-informationspositioner (FIS), vanligtvis lokaliserade till
terminalkontroll. Även flygkontrollorgan lämnar vid behov
flyginformationstjänst. Samtliga flyglednlngsorgan utövar också
alarmeringstjänst.

Kommittén
framlägger förslag till planeringsnormer för inrättande av AFIS,
flygplatskontroU resp. terminalkontroU. Enligt dessa normer kommer år 1980
terminalkontroll att erfordras vid ett 25-tal civila och mUitära flygplatser
och flygplatskontroll på 34 platser. Behov av AFIS uppskattas föreligga vid ett
15-tal flygplatser.

Landet Indelas I tvä flyginformationsregioner (FIR)
med gränslinjen utefter 61° N. För varje FIR skall finnas en central för
områdeskontroU, A C C - S y d resp. A C C -N o r d. Efter utvärdering av
tänkbara lokallseringsalternativ ur ekonomiska, operativa, tekniska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 17

och
tidsmässiga synvinklar föreslår kommittén att ACC-Syd förläggs tUl Sturup och
ACC-Nord tUl Luleå.

ACC-Syd föreslås få en hög automationsnivå,
omfattande automatisk behandUng och presentation av färdplandata samt av
primär- och sekundärradarinformation jämte automatiska överlämnings- och övervakningsfunktioner.
Utvecklingsarbeten med sikte på ännu mer avancerade automationsåtgärder
behöver enligt kommittén påbörjas tidigt.

I betänkandet redovisas i detalj arbetsmetodik,
bemanning, utrast-nings- och lokalbehov jämte investerings- och driftkostnader
för samtliga flygledningsorgan.

Ett antal särskUda AlS-organ, dvs. organ för
informationstjänst för luftfarten, föresläs upprättade, vart och ett avsett att
fjärrbetjäna civila trafikanter på alla flygplatser inom ett tiUdelat AlS-område.
AIS-organet kan dessutom tillhandahälla direkt betjäning vid egen flygplats.

Ansvaret för flygräddningstjänst för civil luftfart
åvUar den myndighet som har ansvar för flygtrafiktjänsten och för mUitär luftfart
chefen för flygvapnet. Komnuttén föreslär att genom avtal mellan de båda
myndigheterna den operativa ledningen av flygräddningstjänsten skall anförtros
den myndighet som svarar för flygtrafiktjänsten. Landet föreslås indelat i två
flygräddningsområden, vUka sammanfaller med flyginfomiatlonsregionerna. För
flygräddningstjänst inom varje område svarar en flygräddningscentral som
samlokaliseras med områdeskon-troUcentralen och utnyttjar dess tekniska
resurser. Flygräddningscentral kan uppdra ät flygkontrollorgan vid flygplats
eller flyginformationsorgan att såsom räddningsundercentral fullgöra
deluppdrag i en räddningsaktion.

Vid varje flygplats med flygledningsorgan
(flygkontrollorgan eller AFIS) skall finnas ett lokalt ledningsorgan för
flygräddningsaktioner pä eller i närheten av flygplatsen.

Varje flygledningsorgan utövar alarmeringstjänst,
som innebär att flygräddningscentralen alarmeras dä flygplan saknas eller då på
andra grunder nödläge befaras.

Kommittén tar också upp ett par praktiska problem
vid integrationen av civil och militär flygtrafikledningstjänst. Olika
måttenheter för höjd-, hastighet-, vind-, riktnings- och tidangivelser används
i clvU resp. militär luftfart. Kommittén finner det nödvändigt att man Inom en
Integrerad flygtrafiktjänst tUlämpar ett enhetiigt måttsystem och föreslår att
den s.k. Blå tabellen tillämpas med sikte på en övergång till ICAO-tabellen så
snart de intemationella förhållandena gör det möjligt. Militär flygförare bör
dock kunna använda de måttenheter enligt den mUitära tabellen som kan vara
nödvändiga för den militära verksamheten. Kommittén bedömer att användning av
olika referens för tidsangivelser kan förorsaka riskabla missförstånd. Detta
bör undvikas genom generell användning av GMT.

2
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 27

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 18

2.2
Kommitténs förslag till central organisation

2,2.7
Funktionella krav

Ett yttäckande flygkontroll- och
flyginformationssystem kräver att endast ett organ har ansvaret för
flygkontrolltjänsten. En integration mellan de civila och militära operativa
samt tekniska funktionerna är enligt kommittén en tvingande operativ
nödvändighet och kommer att bli till praktisk och ekonomisk fördel för såväl
civil som militär flygtrafik.

Kommittén
framhåller, att uppgiften att bygga upp, driva och utveckla den för civil och
militär trafik gemensamma flygtrafiktjänsten endast kan lösas inom ramen för en
gemensam, integrerad organisation som ges ansvar, befogenheter och resurser
för uppgiften.

För
utformningen av den gemensamma organisationen stäUer kommittén upp vissa
grundläggande funktionella krav. Organisationen måste ha såväl operativ som
teknisk kompetens och kapacitet att bedriva en effektiv utveckUng av
flygledningssystemet. Detta innebär bl. a. att organisationen själv måste ha
full teknisk och ekonomisk kontroll över de materiella och personella resurser
som erfordras för verksamheten.

Ett
annat grundläggande krav är att organisationen måste ha korta och enkla
kontakt- och ordervägar, eftersom beslutsprocessen måste vara snabb för att
motsvara tjänstens krav på smidig anpassning till skiftande operativa
förhållanden. Organisationen måste också ha utvecklingspotential för att möta
anspråken från den snabba civila trafikutvecklingen.

En
förutsättning för flygtrafiktjänstens effektiva funktion är vidare att dess
arbetsuppgifter renodlas och tjänsten avlastas frän arbetsmoment av sidoordnad
karaktär. Organisatoriska gränsdragningsproblem uppstår därför vid
integrationen på grand av att i dagens läge även uppgifter av icke
trafikledningsteknisk natur förekommer inom trafikledningsorganisationerna.

Vad luftfartsverket beträffar konstaterar kommittén
att behov redan i dag föreligger att organisatoriskt skUja trafikledningen och
marktjänsten ät. Detta förutsattes ske under alla omständigheter och påverkar
därför inte valet av organisationsform.

2,2,2.
Flygtrafiktjänstens yttre organisatoriska ställning

En utgångspunkt för kommittén är, att oavsett
vilken organisationsform som väljs skall den civUa luftfarten i sista hand
bära de kostnader för flygtrafiktjänst som är hänförliga till civil luftfart.
På motsvarande sätt skall försvaret bära de kostnader som är hänförliga till
flygtrafiktjänst för krigsmaktens behov.

Kommittén har övervägt tre huvudalternativ vad
gäller den yttre organisationsformen för en integrerad flygtrafiktiänst,
nämligen att flygtrafiktjänsten inordnas i flygvapnets organisation, att den
inordnas i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 19

luftfartsverkets
organisation eller att den bryts ut ur såväl flygvapnet som luftfartsverket och
får en särskild organisation direkt underställd Kungl. Maj:t. I sammanhanget
har kommittén funnit det nödvändigt att också ta upp luftfartsinspektionens
ställning, ansvar och befogenheter på flygsäkerhetsområdet.

Som resultat av sina överväganden föreslår en
majoritet inom kommittén att flygtrafiktjänsten och luftfartsinspektionen
sammanförs i en ny självständig myndighet, flygsäkerhetsverket, som under-stäUs
kommunikationsdepartementet.

Flygsäkerhetsverket föreslås få till uppgift att
under Kungl. Maj:t ha överinseendet över flygsäkerheten för den civila
luftfarten samt att utforma och driva all flygtrafiktjänst som ankommer på
staten.

Luftfartsverkets uppgift föreslås bli att bl. a.
svara för tillstånds-givning och andra luftfartsadministrativa frågor samt att
anlägga, driva och förvalta statens civila flygplatser.

Av chefens för flygvapnet nuvarande åligganden
utgår ansvaret för flygtrafikledningen inom krigsmakten under fredstid, men i
övrigt föresläs inga ändringar.

Flygsäkerhetsverket föreslås ledas av en styrelse
och en chef. Chefen är styrelsens ordförande och styrelsen består därutöver av
sex ledamöter som utses av Kungl. Maj:t. Tvä utses efter förslag av luftfartsverket,
tvä efter förslag av chefen för flygvapnet och två ledamöter utser Kungl.
Maj:t särskilt.

Flygsäkerhetsverkets
finansiering föreslås bli baserad på principen att verksamheten helt skall
bekostas av intressenterna, dvs. luftfartsverket, chefen för flygvapnet samt
kommunala och enskilda intressenter. Kostnadsfördelningen mellan civila och
militära intressenter bör i fråga om flygtrafiktjänsten anknytas till
utnyttjandegraden för resp. funktioner. Flygsäkerhetsverket föreslär Kungl.
Maj:t grander för denna kostnadsfördelning. Luftfartsinspektionen bör helt
bekostas av den civila luftfarten.

Fördelen
med den föreslagna organisationsformen anses bl. a. vara att
flygsäkerhetsfrågorna ställs under en myndighets totalansvar med därav följande
möjligheter till kraftsamling. Det anses också bl. a. vara en fördel att
flygsäkerhetsfrågorna kan behandlas avskUda från de ekonomiska hänsyn som
följer med affärsverksformen. Förslaget ger vidare chefen för flygvapnet ett
inflytande på flygtrafiktjänstens utformning som svarar mot hans ansvar för
flygvapnets tjänstbarhet.

I
fråga om luftfartsinspektionen ligger det enligt majorieten inom kommittén
närmare till hands attsammanföra denna med flygtrafiktjänsten än med den
övriga delen av luftfartsverkets verksamhet. Inspektionen och
flygtrafiktjänsten har åtskilliga beröringspunkter, som fordrar sammanvägningar
och gemensamma bedömningar. Chefen för luftfartsinspektionen föratsätts
alltjämt ha självständigt ansvar för frå-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 20

gor
om övervakning av den civila luftfartens och dess markanordningars
tUlförlitUghet från flygsäkerhetssynpunkt, tUlsyn över efterlevnaden av
fastställda säkerhetsnormer samt sådana frågor om undersökningar av
luftfartsolyckor, som ankommer på flygsäkerhetsverket. Frågor om den
övergripande säkerhetsmälsättningen föresläs ankomma på flygsäkerhetsverkets
styrelse.

Majoriteten inom kommittén bedömer att några
administrativa merkostnader av praktisk betydelse inte uppkommer genom att
flygtrafiktjänsten tillsammans med luftfartsinspektionen skUjs ut från
luftfartsverket. Tvärtom torde effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar
kunna uppnås genom att resp. verk får koncentrera sig pä mera renodlade arbetsuppgifter.

Mot förslaget i vad avser en ny särskild myndighet
flygsäkerhetsverket har vissa ledamöter anfört reservation.

2.2.3
Flygsäkerhetsverkets operativa och tekniska ansvar

Flygsäkerhetsverket skall enligt förslaget ha det
operativa ansvaret för all flygtrafiktjänst vid flygplatser förvaltade av
luftfartsverket och chefen för flygvapnet samt vid erforderliga centraler för
områdeskontroll, terminalkontroll och flygräddningstjänst. I fråga om flygtrafiktjänst,
som utövas vid kommunala eller enskUda flygplatser, föreslås att
flygsäkerhetsverket skall ha ansvar för att utfärda normer och bestämmelser för
sådan tjänst samt för tUlsynen över densamma. Flygkontrolltjänst skall endast
få utövas av personal anställd i flygsäkerhets-verket. I fråga om AFIS-personal
vid kommunala och enskUda flygplatser förordar kommittén, att
flygsäkerhetsverket ges frihet att träffa avtal med resp, flygplatsägare eller
flygplatsnyttjare om personalens anstäUning,

Den tekniska tjänsten är starkt integrerad med den
operativa funktionen. Den kommande utvecklingen av mer automatiserade flygkontrollmetoder
innebär att integrationen mellan teknisk och operativ metodik blir allt
fullständigare. Flygsäkerhetsverket måste därför kunna bedriva ett
systemutvecklingsarbete omfattande hela funktionskedjan na-vigeringshjälpmedel
flygplanburen utrustning radaratrustning dataöverföring databehandling presentationssystem flygledare
trafikawecklingsmetodik flygregler flygförare. Kommittén framhåller att
med ökande automationsgrad krävs en ömsesidig anpassning mellan operativ
metodik och tekniska lösningar, vUket föratsätter kontinuerlig kontakt meUan
flygledare och tekniker i en operativ mUjö. Detta kan inte uppnås om berörda
specialister är placerade i skilda verk, eventuellt med olika lokalisering.
Kommittén hänvisar i sammanhanget till erfarenheter från USA.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 21

Övervägande skäl talar enligt kommittén för att den
del av radiotekniska tiänsten för civil luftfart, som i dag utförs av
luftfartsradiokontoret inom televerket, överförs till flygsäkerhetsverket.
Överföringen bör gälla hela kontoret med det förbehållet att televerket skall
föreskriva formerna för besiktning och tillståndsgivning rörande luftfartsradio.
Det är väsentligt att anläggningsverksamheten sammanhålls med projekteringen.
Flygsäkerhetsverket bör därför ansvara för och leda anläggningsverksamheten
samt ha möjlighet att anlita tUlverkare, televerket eller annan entreprenör pä
grundval av en bedömning av vad som är rationellt i varje särskilt fall.

Starka
skäl talar för att televerkets regionala driftorganisation är väl lämpad att
handha drift och underhåll av sådan radioteknisk utrastning för luftfarten, som
är utspridd i förhållandevis små enheter över hela landet. Ett gemensamt
utnyttjande av televerkets resurser synes ge den bästa personalekonomin och
tekniska beredskapen. Ett oavvisligt krav är emellertid att flygsäkerhetsverket
under alla förhållanden har det yttersta tekniska ansvaret, eftersom den
tekniska utrustningen endast utgör en del av flygtrafiktjänstens totalsystem.
Televerket måste därför stå i ett rent entreprenörsförhåUande tiU
flygsäkerhetsverket. För flygtrafiktjänstens större utrustningsenheter föreslås
flygsäkerhetsverket ges full frihet att lösa underhällsfrägorna på det sätt som
i det enskUda fallet är tekniskt och ekonomiskt mest lämpligt.

I
fråga om anläggningar för flygtrafiktjänst vid militära flygplatser bör
flygsäkerhetsverkets tekniska ansvar i princip omfatta alla anläggningar, som
i fredstid ingår I det integrerade flygledningssystemet eller som utnyttjas av
både civil och militär luftfart. Utrastning som är specifik för militär
flygverksamhet eller som erfordras för krigsfunktion i kommandocentral eller
luftförsvarscentral bör kvarligga under chefens för flygvapnet ansvar.

2.2.4
Flygsäkerhetsverkels interna organisation

Flygtrafikledningskommittén föreslår att
flygsäkerhetsverket organiseras med luftfartsinspektionen som en huvudenhet
vid sidan av fyra huvudenheter för flygtrafiktjänsten samt en administrativ
huvudenhet. Härutöver bör inrättas en särskild organisationsenhet, direkt
underställd verksledningen, med uppgift att svara för utformningen av den
övergripande säkerhetsmålsättningen samt den fortlöpande säkerhetsanalysen
berörande hela lufttransportsystemet.

Kommittén föreslår inte någon regional
organisation. De lokala ATS-organen bör i stället I administrativt avseende
väsentligen kunna repliera direkt på centralförvaltningen.

För
flygtrafiktjänsten föreslås följande huvudenheter, nämligen systemhuvudenheten
för systemplanerings- och utvecklings-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 22

frågor, operativa huvudenheten för central driftiedning av
den operativa flygtrafiktjänsten och de lokala flygledningsorganen, tekniska
huvudenheten för flygtrafiktjänstens tekniska verksamhet samt flygledarsko-lan
för utbildning av flygledningspersonal.

I delbetänkandet "Utbildning
av flygtrafikledningspersonal" föreslog kommittén att flygledarskolan
skulle utgöra en självständig enhet med egen styrelse under
kommunikationsdepartementet. Med kommitténs nu framlagda förslag till
integrerad organisation och gemensamt system för flygtrafiktjänsten föreligger
inte något skäl för att flygledarskolan ställs utanför denna integrerade
organisation.

Kommittén framlägger detaljförslag
rörande flygsäkerhetsverkets interna organisation, med undantag för
luftfartsinspektionen vars interna organisation kommittén anser ligga utanför
ramen för dess uppdrag. Kommitténs förslag innebär i sina huvuddrag följande.

Systemhuvudenheten föreslås indelad
i tre enheter, nämligen utredningsenheten, utvecklingsenheten och
projektenheten.

Den operativa huvudenheten
innefattar den centrala driftledningen för de södra och norra
flyginformationsregionema, CFIR-Syd och CFIR-Nord, jämte alla ATS-organ inom
resp. FIR. Vid sidan av den centrala driftledningen erfordras vissa
stabsfunktioner, samlade i två enheter, nämligen driftledningsenheten och
allmänna enheten.

Utformningen av den tekniska huvudenheten påverkas av de
funktioner som ålagts systemhuvudenheten. Vissa tekniska specialiteter fordrar
fortlöpande större insatser inom den tekniska huvudenheten och bör därför
avspegla sig i dess intema organisation. Den tekniska huvudenheten föresläs
organiserad på fem enheter. En enhet svarar för teknisk samordning med rit- och
beskrivningsfunktion, telekommunikationsanläggningar samt ledning av
anläggningsverksamhet. En annan enhet svarar för radar- och presentationssystem
med databehandlings-och flygledningsutrustning. En tredje enhet handlägger
frågor rörande navigerings-, inflygnings- och landningshjälpmedel. På en fjärde
enhet ankommer teknisk utprovnings- och försöksverksamhet samt
flygkali-brering, och pä en femte enhet ledning och styrning av drift- och underhällsfunktioner,
driftuppföljning samt formulering av underhållspo-licy. Inom dessa enheter
fördelas den tekniska huvudenhetens arbetsuppgifter rörande planering,
projektering, anskaffning, installation, driftsättning, drift och kontroll av
teknisk utrastning för flygtrafiktjänsten efter funktionella grunder.

Beträffande flygledarskolans interna organisation hänvisar
kommittén till det förslag som redan framlagts i utbildningsbetänkandet.
Enligt detta finns inom skolan följande tre huvudfunktioner, nämligen ledning
och administration, undervisning med metodutveckling och planering samt teknisk
drift och utveckUng med systemprogrammering.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 23

Administrativa huvudenheten
föreslås indelad i fem enheter, nämligen en juridisk enhet, en personalenhet,
en ekonomi- och förvaltningsenhet, en serviceenhet samt en försvarsenhet.

Direkt underställda verksledningen
men i administrativt avseende knutna till administrativa huvudenheten bör
därjämte finnas en informationsenhet för Intern information, presstjänst och
bibliotek samt en revisionsenhet för intern revision och administrativ
rationalisering.

2.2.5 Lokaliseringsfrågor

För de två centralerna för områdeskontroll
har komnuttén föreslagit lokalisering av ACC-Syd till Sturup och ACC-Nord till
Luleå. ACC-Syd samlokaliseras därvid med terminalkontrollen Skåne TCC,
flygplatskontrollen för Sturup samt flygledarskolan.

Härigenom kommer några tungt vägande
operativa enheter inom flygtrafiktjänsten att förläggas till Stump,
innefattande föratom operativ personal avancerad teknisk utrustning jämte
utbildningsresurser och simulator för utbildnings- och utvecklingsändamål. I
övrigt kommer den operativa organisationen och de tekniska resursema att
fördelas över landet.

Kommittén anser, att betydande rationaliseringseffekter
kan uppnås om även flygtrafiktjänstens centralförvaltning lokaliseras till
Sturap. Utöver vinsterna i fråga om korta kontaktvägar, närhet mellan ledning
och dominerande operativa problem samt administrativa förenklingar kan fördelar
vinnas i fråga om den operativa personalens utnyttjande. Kommittén anser det
så betydelsefullt för flygtrafiktjänstens rationella funktion och utveckling
att en samlokalisering mellan ACC-Syd och centralförvaltningen kommer till
stånd, att dessa från lokaliseringssynpunkt bör betraktas som en odelbar
enhet. Kommittén förordar därför att denna enhet förläggs till Sturup.

Vid ett genomförande av kommitténs
förslag att sammanföra flygtrafiktjänsten och luftfartinspektionen i
flygsäkerhetsverket, anser kommittén det naturligt och rationellt med hänsyn
tUl de interna kontakterna att även luftfartsinspektionen förläggs till
Sturap.

2.2.6 Flygtrafikens krigsorganisation

En huvudprincip vid utarbetandet av
kommitténs systemförslag har varit att Inte företa några ingrepp som påverkar
flygtrafikledningens krigsfunktion. Trafikledningen är i det renodlade
krigsfallet en integrerad del av stridslednings- och luftbevakningssystemet.
Varje ändring i detta förblir enligt kommitténs förslag en rent mUitär
angelägenhet. Det förutsätts därför att i princip likartade bestämmelser som i
dag skall gälla för den nya flygledningsorganisationens överförande till
flygvapnet under beredskapstUlstånd och krig. För att ombesörja erforderUga
krigs-planläggnlngsuppgifter bör vissa trafikledare, bland dem chefen för flygledningsorganen
vid militär flottiljflygplats, ha ställning som reservoffi-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 24

cerare.
Ifrågavarande arbetsuppgifter kan då åläggas dessa antingen genom tillfällig
inkallelse eller som ett led i det dagliga arbetet enligt arbetsordning.

2.3
Personalbehov m. m.

Kommittén anför synpunkter på de nuvarande
trafikledningsorganisationernas personalproblem och på vissa för
flygledaryrket specifika förhållanden, som har att göra med arbetsbelasmingen
och utnyttjnlngs-graden beträffande den operativa personalen. Kommitténs
bedömningar har resulterat i en planeringsnorm för den operativa
flygled-ningspersonalens utnyttjande med hänsyn tagen tUl erforderlig tid för
bl. a. systematiskt bedriven vidareutbildning och för personalens aktiva
engagemang i utvecklingsarbeten. Genom sådan personalplanering kan den centrala
förvaltningens personalbehov i motsvarande mån hållas nere.

Oavsett vilken pensionsålder som avtalas för
operativa flygledare har man att räkna med en successiv nedtrappning av
flygledarens behörighetsnivå med stigande ålder. Denna nedtrappning torde bli
i hög grad individuell men kan förväntas bli aktuell i äldersintervallet 5055
år, för hårt belastade arbetspositioner eventuellt redan vid 45 års ålder. Den
långsiktiga målsättningen måste vara att i möjlig mån eliminera de faktorer i
yrket som medför tidig behörighetsförlust. Detta är dels en teknisk fråga
beträffande flygledningsutmstningen och dess anpassning tUl människan, dels en
arbetsmedicinsk och personaladmini-strativ fråga. Det har emellertid visat sig,
att det kommer att finnas ett betydande antal flygledarbefattningar som lämpar
sig väl för bemanning med äldre personal även upp tUl den nuvarande civila
pensionsåldern 60 år. Antalet sådana befattningar blir tiUräckligt stort för
att hela den aktueUa åldersgruppen 5060 år skaU kunna tillförsäkras arbetsuppgifter
där dess yrkeskunskap kan tillgodogöras.

Flygsäkerhetsverkets totala personalbehov år 1980
exkl. luftfartsinspektionen som inte detaljutretts beräknas tiU ca 1 400
personer varav ca 840 flygledare och 275 flygledarassistenter. Personalkategorin
trafikledarbiträden utgår ur organisationen.

Som underlag för långsiktig dimensionering av
flygledarskolan har även personalbehovet år 1990 uppskattats. Antalet
flygledare uppskattas dä till ca 1 100 och antalet flygledarassistenter till ca
330, På grandval av beräkningarna finner kommittén, att flygledarskolan måste
dimensioneras för en examination av minst 85 flygledare och 40 assistenter per
år. Helst bör kapaciteten under de första fyra åren pressas till 100 flygledare
per är. Problemen med att i rådande svåra personalsituation rekrytera
tillräckligt många kvalificerade lärare/flygledare gör det emellertid troligt
att en examination av 85 flygledare per år är vad som högst kan uppnås.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 25

2.4 Kostnader

Redovisningen av de ekonomiska
konsekvenserna av flygtrafikledningskommitténs förslag omfattar de kostnader
som hänför sig till flygtrafiktjänsten.

Den Integrerade flygtrafiktjänstens sammanlagda
investeringsbehov under tidsperioden 1971-1980 kommer att uppgå till omkring
380 milj. kr. i 1970 års prisläge, eller ca 38 milj. kr. per år. De årliga
investeringarna enligt luftfartsverkets och flygvapnets planer för första
hälften av 1970-talet uppgår sammanlagt tUl ca 41 milj. kr. per år. Kommitténs
förslag innebär alltså inte någon ökning av den genomsnittliga årliga
investeringsvolymen.

De årliga drlftkostnadema, inkl.
kapitaltjänstkostnader, för den integrerade flygtrafiktjänsten år 1980 efter
fullföljd systemuppbyggnad beräknas tUl ca 189 milj. kr. per år i 1970 års
löne- och prisläge. Enligt en av kommittén använd fördelningsprincip bör av
drlftkostnadema 116 mUj. kr. per är hänföras till civU luftfart och 73 milj.
kr. per år till militär luftfart.

Den militära luftfarten får vidkännas en kostnadsökning
för flygtrafiktjänsten som i förhållande till utgångsläget budgetåret 1969/70
(44 milj. kr.) uppgår till ca 29 milj. kr. per år. Härav är emellertid en ökning
av ca 15 milj. kr. per år föranledd av beslut som redan är fattade av chefen
för flygvapnet. Återstående kostnadsökning på ca 14 milj. kr. per år är det
pris som måste betalas för att det mUitära flygets luftrumsbehov skall kunna
tiUgodoses under smidig samordning med den expanderande civUa luftfarten.

För den civUa luftfarten innebär de ärliga
driftkostnaderna en ökning från nuläget (68 mUj. kr,) med 48 milj, kr. eller
med ca 71 %. Samtidigt ökar emellertid det totala antalet civila flygningar med
ca 80 % i fråga om linje- och charterflyg och ca 95 % i fråga om allmänflyg.
Antalet IFR-flygningar beräknas öka med omkring 170 %.

Härav framgår att kommitténs förslag bör kunna genomföras
utan ökad kostnad för flygtrafiktjänsten räknad per totalt antal civUa flygningar
år 1980 jämfört med år 1970 i konstant prisläge. Räknad per antal
IFR-flygningar blir kostnaden väsentligt lägre. Att trots detta en kraftig
höjning av servicenivå och säkerhetsstandard kan erbjudas får ses som en följd
av det förbättrade utnyttjande av de samlade civila och miUtära resurserna som
förslaget innebär.

Under 1980-talet torde emellertid
förslagets ekonomiska fördelar bli än mer påtagliga. Genom högre
utnyttjningsgrad för gjorda investeringar, ökad automationsgrad genom successiv
programutveckling samt genom att flygledningsbemannlngen på många flygplatser
inte behöver ökas i samma proportion som trafiken tillväxer kan nämligen
flygtrafiktjänstens kostnader per totalt antal flygningar under 1980-talet
väntas sjunka.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 26

2.5 Förslagets genomförande

På grund av de funktionella och
organisatoriska brister samt övriga problem, som föreligger inom nuvarande
flygtrafikledningsorganisationer, är det enligt kommitténs mening angeläget
att principbeslut om flygtrafiktjänstens framtida organisation och
systemmässiga utformning fattas skyndsamt och att genomförandet påbörjas sä
snart det är praktiskt möjligt. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att
planerings-och uppbyggnadstiden för det nya systemet torde uppgå till Inemot
ett tiotal år. Samtidigt fmns vissa tidsmässiga bindningar i nuvarande system.

Det är angeläget att ett
principieUt ställningstagande tiU kommitténs förslag, däri inbegripet
lokaliseringsfrågorna, snarast kan föreligga som vägledning i myndighetemas
aktueUa Investeringsfrågor. Samordningen av de civila och militära
investeringsplanerna inför övergången till ett integrerat system är också av
största betydelse. Kommittén föreslär därför att en särskild delegation för
systemplanering och samordning mellan luftfartsverket, flygvapnet, televerket
och försvarets materielverk inrättas temporärt i avvaktan på att beslut om den
framtida organisationen fattas och denna hunnit träda i funktion,

2.6 Reservation

Reservation har, såsom nämnts,
avgetts av två av kommitténs ledamöter. Dessa delar övriga ledamöters
uppfattning i fråga om behovet av integration av nuvarande civila och militära
trafikledningsorganisationer liksom i fråga om de grundläggande fimktionella
och operationella krav som måste ställas på en sådan organisation. Däremot har
reservanterna en avvikande uppfattning när det gäller de yttre organisatoriska
formerna för det integrerade trafikledningsorganet.

En inordning under luftfartsverket
av den framtida integrerade flygtrafiktjänsten är den mest naturliga lösningen,
bl,a, med hänsyn tUl den väntade alltmer accentuerade civila trafikdominansen.
Reservanterna framhåller att det inte minst från trafikpolitisk synpunkt är
självklart att samtliga civila luftfartsfrågor även framgent bör så långt
möjligt handläggas inom samma organisatoriska ram för att erforderliga
totalbedömningar och sammanvägningar av påkallade insatser skall kunna göras
pä myndighetsplanet. Härför talar även hänsynen till verkets kunder dvs, i
första hand flygtrafikföretagen som knappast kan vara betjänta av att
ansvaret för de civila luftfartsfrågorna delas upp på flera myndigheter. För
flygvapnets del finns inte några motsvarande skäl som behöver övervägas i
sammanhanget. Flygvapnets ställning liknar i realiteten mera den som
flygtrafikföretagen intar även om beredskaps- och försvarssynpunkterna gör
att flygvapnet har naturliga och berättigade krav på att få vissa av sina
önskemål tUlgodosedda framför flygtrafikföretagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 27

Inom luftfartsverket bör en särskild huvudenhet för
flygtrafiktjänsten, skild från övriga flygplatsdriftfrågor, tiUskapas. En
sådan omläggning ger en naturlig plattform för uppbyggnaden av en framtida
integrerad flygtrafiktjänstorganisation. Ett första steg bör vara
sammanslagning av luftfartsverkets och flygvapnets nuvarande resurser för
flygtrafikledning. Inom ramen för den basorganisationen måste
systemutvecklings-, planerings- och personalfunktionerna prioriteras och den
inre organisationen i övrigt ges i princip samma utformning som skisserats i
betänkandet för det föreslagna flygsäkerhetsverket.

Problemet med att skapa garantier för att en rimlig
balans upprätthålls mellan de civila och de militära kraven inom den nya
organisationen är, enligt reservanterna, väsentUgen en fråga om hur målsättningen
och övriga riktlinjer för verksamheten utformas. Detta kan praktiskt ske så att
i luftfartsverkets instruktion skrivs in en skyldighet för verket att ta fram
den långsiktiga målsättningen och riktlinjerna för flygtrafiktjänsten efter
samråd med chefen för flygvapnet. Grunderna för dessa riktlinjer, som bör
innefatta föreskrifter om bl. a. hur awägnmgama mellan de civila och miUtära
intressena skall ske, bör faststäUas av Kungl. Maj:t. Riktlinjerna bör vara så
konkreta att de kan bilda underlag för en intern arbetsordning för
flygtrafiktjänsten där en ytterligare precisering sker av skyldigheter, ansvar
och befogenheter.

Vidare föreslår reservanterna att i instruktionen
för luftfartsverket föreskrivs att en av ledamöterna i styrelsen för verket
skall representera chefen för flygvapnet. Dessutom bör förutsättas att
styrelsen inte får besluta i fråga som rör flygtrafiktjänsten utan att denne är
närvarande.

Reservanterna tar särskilt upp frågan om
luftfartsinspektionens ställning och framhåller, att oavsett vilket
organisationsalternativ som väljs för flygtrafiktjänsten, inspektionen bör
bibehållas under luftfartsverket. Målsättningen för luftfartsinspektionen
torde dock bättre behöva klarläggas och befogenheterna utökas. De ökade
befogenheter som behövs gäller främst inflytandet över de personella och
materiella resursema i verksamheten. Både flygtrafiktjänsten och
luftfartsinspektionen bör i dessa avseenden betraktas som prioriterade områden
för vilka verksledningen inom ramen för den fastlagda målsättningen måste
känna ett särskilt ansvar. Genom att chefen för luftfartsinspektionen på
lämpligt sätt tillförsäkras de befogenheter på myndighetsnivå som behövs för
att han skall ha reella möjligheter att bära det ansvar som statsmaktema lagt
på honom skapas även garantier för att luftfartsinspektionen kan bedriva sin
verksamhet avskild från verkets mera ekonomiska hänsynstaganden.

1 fråga om den geografiska lokaliseringen av
flygtrafiktjänstens centrala funktioner delar reservanterna den
uppfattning kommitténs övriga

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 28

ledamöter
hävdat. Även om dessa funktioner byggs upp Inom ramen för luftfartsverkets
organisation talar övervägande skäl för att den centrala instansen inom
flygtrafiktjänsten lokaliseras till Sturap. Luftfartsinspektionen bör dock
förläggas tUlsammans med övriga centrala enheter inom verket till Norrköping,
dit statsmakterna beslutat att luftfartsverket skall flytta. Härför talar
framför allt att en mycket stor del f. n. huvudparten av inspektionens
verksamhet hänför sig till andra områden än flygtrafiktjänsten.

Reservantema berör också frågan om flygledarskolans
framtid och finner det naturligt att på sikt räkna med en inordning av skolan
under den myndighet som har ansvaret för de funktioner som utbildningen vid
skolan syftar att ge kompetens för. Reservanterna framhåller dock att det kan
ligga en fördel 1 och torde allmänt sett inte vara förenat med några
olägenheter att även på sikt bibehålla skolan som ett självständigt organ i
enUghet med statsmakternas ställningstagande till kommitténs tidigare förslag.

3.
Remissyttranden

FlygtrafikledningskommUténs förslag till
trafikledningssystem grundar sig på redovisade förutsättningar i fråga om bl.
a. trafikutveckling och säkerhetsmålsättning.

Bedömningama om trafikutvecklingen berörs endast av
några remissinstanser. I fråga om den civila trafikens utveckling ansluter sig
luftfartsverket, SAS/LIN och Svensk pilotförening i stort till kommitténs
bedömningar. Luftfartsverket framhåller dock att den faktiska utvecklingen kan
komma att påverkas av pågående utredningar i fråga om flygplatstaxans struktur.
Detta torde dock endast komma att påverka tidsschemat för genomförandet av den
erforderliga systemförändringen. Svensk pilotförening finner det osannolikt
att antalet privatflygplan mot bakgrund av de ökade kostnader som drabbar
privatflyget vid förutsatt ökad användning av trafikledningens tjänster
kommer att öka i av kommittén antagen omfattning.

Överbefälhavaren menar att de senaste årens
konjunkturavmattning kan leda till en långsammare utvecklingstakt än den
prognoserade.

I fråga om den militära trafikens utveckUng finner
överbefälhavaren att den tekniska och ekonomiska utveckUngen torde komma att
medföra en betydligt större reduktion av antalet enheter än den kommittén
använt som underlag för sina beräkningar. Kommande försvarsbeslut och därav
föranledd minskning av flygvapnets organisation kan komma att minska behovet
av luftrum, vilket dock motverkas förutom av den tekniska utvecklingen av
ökat krav på ytterUgare effekti-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 29

visering
av utbildningen. Även luftfartsverket antar att kommitténs prognoser för den
militära flygtrafikutvecklingen är för höga.

Kommitténs formulering av målsättningen 1 fråga om
sä kerhetsnivå som bör eftersträvas tas upp av flera remissinstanser.

Luftfartsverket har invändningar mot kommitténs val
av säkerhets-mätt. Målet för säkerheten bör formuleras med utgångspunkt i absoluta
förluster i människoliv och inte som kommittén gjort med utgångspunkt i
relationstal mellan antal haverier med dödlig utgång och totala antalet
flygtunmar. Verket anser att man som primärt mål bör ha att så långt möjligt
förhindra en ökning av antalet haverier med dödlig utgång och antalet dödade
passagerare och besättningsmedlemmar.

Även chefen för luftfartsinspektionen anser att
målet för säkerheten bör formuleras med utgångspunkt i absoluta förluster i
människoUv. Man bör därvid nära ansluta sig tUl uttalade mål för den
internationella luftfarten. Kommitténs slutsats om säkerhetsmålet motsvarar vad
som inom ICAO uttalats i frågan. Säkerhetsmålet uppnås med ett aktivt och väl
avvägt genomförande av ICAO:s standards och rekommendationer.

Beträffande
de säkerhetsmål för oUka slag av civil luftfart som kommittén ställt upp
konstaterar Svensk pilotförening sig vara överens i stort vad gäUer
säkerhetsmålsättningen för linjeluftfarten. Chefen för luftfartsinspektionen
och statskontoret ansluter sig till kommitténs uppfattning att säkerhetsnivån
för den kommersiella delen av allmänflyget bör vara jämförbar med inrikes
linjefart. Allmänt uttalar statskontoret, att det är angeläget att skUlnaderna
mellan de olika grenarnas risknivå i möjlig mån utjämnas.

Kommitténs uttalande att i fråga om privatflyget
flygsäkerheten i mycket stor utsträckning är en fråga om pilotutbUdning delas av
chefen för luftfartsinspektionen, som I sammanhanget redovisar vilka åtgärder
härvidlag som vidtagits under åren.

KSAK/FSF anser att kommittén bedömt allmänflyget i
alltför grova drag med tanke på att det icke är homogent sammansatt. Kommittén
har därmed kommit tUl slutsatser som vilar på osäker grund.

Vad gäller flygtrafikledningssystemets roll i
säkerhetssammanhanget påpekar luftfartsverket att man vid avväganden och
bedömanden rörande flygsäkerheten inte får ensidigt betrakta endast
flygtrafikledningens problem utan även måste ha I minnet att det finns andra
Uka viktiga faktorer, såsom befälhavareansvar, materielstandard och marktjänst.
Liknande synpunkter framför även statskontoret. SASJLIN framhåller att den
totala risknivån inom luftfarten Inte bör sammanblandas med riskema inom
flygtrafikledningen. Att använda den totala risknivån som norm för
flygtrafikledningssystemet är att acceptera en aUtför låg flygsäkerhet på
lägre flygnlvåer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 30

SPAF saknar en klart uttalad
målsättning för den flygsäkerhet man önskar uppnå. En sådan målsättning krävs
för att undvika överdimensionering av en del åtgärder pä bekostnad av andra.

Kommunförbundet vidgar säkerhetsfrågan att omfatta alla
trafikgrenarna och framhåller att samhällets säkerhetsmålsättning bör i stort
vara densamma beträffande luftfart, vägtrafik och sjöfart.

Kommitténs förslag till begreppsdefinitioner och ny
terminologi tillstyrks av luftfartsverket. Däremot anser SAS/LIN och Svensk
pilotförening att inom ICAO vedertagna och av personalen inom flygets
verksamhetsområde välkända begrepp och termer som ATS, MET, SÄR etc. även i
fortsättningen bör behållas. Överbefälhavaren föreslår att begreppet
"flyginformationstjänst" också innefattar "AIS".

I fråga om flygtrafiktjänstens uppgifter och målsättning
har kommittén inte funnit skäl att föreslå ändring av flygtrafiktjänstens
hittillsvarande kollisionsavvärjande uppgift och allmänna målsättning men
framhållit att det ökade trafikflödet och dettas organisation blivit en allt
centralare uppgift. Synpunkten föranleder endast ett fätal kommentarer. Chefen
för luftfartsinspektionen uttalar att den aUmänna målsättningen sammanfaller
med vad som återspeglas i ICAO:s standardbestämmelser och rekommendationer samt
IATA:s uttalade policy. Viss vaksamhet måste emellertid iakttas inför det stegrade
kravet på regularitet och effektivitet, vilket vid okritiskt tiUmötes-gående
kan ha negativ effekt pä säkerheten.

SAS/LIN och Svensk pUotförening
delar också kommitténs allmänna synpunkter men framhåller, att den
kollisionsavvärjande uppgiften måste prioriteras.

Kommitténs bedömning av den framtida trafikproblematiken
med dess intima sammanvävnad av civil och militär trafik leder den fram till
slutsatsen att en funktionell integration av civil och militär
områdeskontrolltjänst är nödvändig. Flertalet remissinstanser som berör frågan
är eniga häri, nämligen överbefälhavaren, luftfartsverket, chefen för
luftfartsinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, SAS/LIN och SACO.

Luftfartsverket framhåller att
möjligheterna att bedriva civU och militär flygverksamhet i skilda luftram allt
mer begränsas av flygtrafikens allmänna öknuig, de aUt större, tyngre och
snabbare flygplanens större behov av manöverutrymme samt den ökade geografiska
spridningen av det civila flyglinjenätet. Förhållandena accentuerar behovet av
ökat samarbete och samordning i operativt hänseende meUan de civila och
militära trafikledningsorganisationerna. Kommitténs förslag tUl en gemensam
trafikledningsorganisation för civil och militär flygtrafik torde utgöra en
nödvändig förutsättning för att Inte det civila och mUitära flygets utveckUng
skall bromsas eller säker-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 31

heten
eftersättas. Intemationellt pågår en utveckling i samma riktning som kommittén
anvisar, innebärande i allt flera länder integrering av civil och militär
flygtrafikledning. Luftfartsverket erinrar i sammanhanget om den nya
gemensamma dvil/mUitära skolan för utbildning av flygtrafikledare som kommer
att ge personalen en likartad grundutbildning. Om samtliga trafikledningsorgan
enligt kommitténs förslag inordnas under en gemensam operativ ledning kommer
även den praktiska utövningen av tjänsten att likformas. Luftfartsverket anser
detta vara av stort värde.

Chefen för luftfartsinspektionen framhåller, att
det nuvarande flygtrafikledningssystemet inte i framtiden kan lösa sina
uppgifter med godtagbar säkerhet. En genomgripande reorganisation är därför nödvändig.
Uppdelningen på ett militärt och ett civilt system kräver kontinuerlig
Information, samråd och koordinering. Då en ökande trafikvolym medför en
motsvarande ökning av sådan samverkan är det naturligt och följdriktigt att en
reorganisation skall sikta till ett totalt integrerat flygtrafikledningssystem.

SAS I LIN uttalar att det Inte råder något tvivel
om att trafikproblematiken i framtiden endast kan lösas genom en fullständig
och funktionell integrering av civila och mUitära flygtrafikledningsorgan.

Statskontoret, som också tUlstyrker förslaget till
samordning, framhåller att denna samordning så långt som möjligt bör
genomföras oberoende av hur den yttre organisationen av flygtrafiktjänsten kan
komma att lösas.

Enligt kommittén kan de framtida trafikproblemen
vad avser luftrumsorganisationen lösas endast genom införande av ett yttäckande
kontrollsystem, som på lång sikt bör avse hela landet men som för perioden fram
tUl ungefär mitten av 1980-talet kan begränsas till landets södra och mellersta
del. Under denna tid får luftrammet i norra Sverige organiseras enligt
luftiedsmodell.

Till förslaget att införa ett yttäckande
kontrollsystem i södra Sverige ansluter sig överbefälhavaren, försvarets
materielverk, luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen. Svenska
kommunförbundet, SAS/ LIN, Svensk pUotförening, Svenska
flygtrafikledareföreningen och KSAK/FSF. Överbefälhavaren menar att föreslaget
kontrollsystem ökar flygsäkerheten och möjliggör ökad kapacitet och
flexibilitet. Chefen för luftfartsinspektionen bedömer pruiciplösnmgen, om den
fortlöpande byggs upp och utvecklas, i tekniskt hänseende utgöra grunden för en
godtagbar säkerhet. Luftfartsverket uttalar i sammanhanget att huvuddragen i
förslaget torde motsvara den standard som redan genomförts eller är planerad
inom de mera utvecklade områdena i världen.

Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig
tUl förslaget men mera på sikt eftersom enligt institutet en I princip
ledbunden luftrumsorga-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 32

nisation
under åtminstone viss tid framöver torde ge godtagbara flygsäkerhetsförhållanden.

Samtliga de remissinstanser som ansluter sig till
principen om ett yttäckande system och av vUka några också uttryckligen
förklarat sig Inget ha att erinra mot föreslaget system för luftrammet i norra
Sverige med undantag av försvarets materielverk har invändningar mot den
närmare utformning kommittén gett systemet. I några fall sker också tillstyrkan
under uttryckUgt förbehåll om vissa ändringar I förslaget. Invändningarna mot
förslaget avser det operativa utnyttjandet, främst möjUghetema att flyga
enligt visuell-flygreglema (VFR) i kontroUerat luftrum och valda
luftrumsgränser.

Luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen,
SAS/LIN och Svensk pilotförening uttalar som bakgrund för sin kritik allmänna
synpunkter på kommitténs avvägning mellan oUka intressentönskemål.

Chefen för luftfartsinspekiionen kan inte ansluta
sig tUl kommitténs huvudtema I de grundläggande principema flexibiliteten
för luftrummets utnyttjande. Huvudtemat måste i stället vara säkerhet, också
med avseende pä oUka verksamheters inbördes influens. En viss särbehandling av
de olika trafikslagen är därför nödvändig. Kravet pä flexibUitet samt en
strävan att tUlgodose de olika trafikanternas Intressekrav har 1 alltför hög
grad varit styrande vid utformningen av systemet.

SAS/LIN anser att kommitténs stiävan att finna
lösningar som inte innebär att någon intressent måste ge avkall på väsentUga
intressen i fråga om tillgång till luftram, rörelsefrihet samt effektivitet i
verksamheten, är~helt"föfefilignired den ekonomiska ramen för
luftrums-organisation och flygtrafikledningstjänst. En prioritering av vissa generellt
mera betydande intressentgrupper är enligt företagen en ofrånkomlig och
nödvändig förutsättning för realistiska lösningar.

Svensk pUotförening framhåller, att om en önskvärd
säkerhetsnivå skall uppnäs inom rimliga ekonomiska ramar måste en prioritering
till den kommersieUa flygtrafikens förmån oundgängligen ske.

Luftfartsverket menar, att en slutiig avvägning
meUan oUka intres-sentönskemål inte kan ske utan en närmare analys av
kostnadsfördelningen meUan de olika Intressentema. Det är inte uteslutet att
intressenterna, efter att ha närmare övervägt konsekvenserna i ekonomiskt
hänseende, kan komma att modifiera sina egna önskemål om sådan service, som
inte får anses vara obligatorisk i säkerhetsavseende.

Kommitténs förslag att tillåta VFR-trafik inom
kontroUerat luftrum upp till flygnivå 85 och kontrollerad VFR upp till flygnivå
200 godtas inte av luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen, SAS/LIN,
Svensk pilotförening och Svensk fly gtrafikledaref ör-ening.

Luftfartsverket
anser att mot bakgrund av den högre riskfaktorn

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 27 33

Inom
allmänflyget allmänflygets säkerhetsutveckling noga måste följas upp och dess
tillförlitlighet i fråga om säkerhet i skUda avseenden avsevärt förbättras.
Innan allmänflyget kan ges tUlträde tiU kontrollerat luftram i större
omfattning eller på lindrigare vUlkor än som' gällt hittUls. Risk kan i annat
fall uppkomma, att säkerheten för övriga trafikanter kan komma att påverkas i
oförmånlig riktning.

Chefen för luftfartsinspektionen framhåller att
"se och bU sedd"-principen inte är möjlig att tillämpa med
tillfredsstäUande säkerhet i ett flygkontroUsystem. De moderna trafikflygplanen
ger besättningen mycket begränsade synfält, speciellt under stig- och
sjunkfaserna, vilka dessutom ofta sammanfaller med stor aktivitet i förarrummet
med radiokommunikation, läsning av checklista, omstäUning av
navige-ringshjälpmedel etc. Utredningar av tillbud inom landet och av kollisioner,
som inträffat utanför Sverige, har belyst dessa förhållanden. Vad gäller
eventuell CVFR-trafik som i den utformning kommittén föreslagit ansluter till
ICAO-rekommendationer finner chefen för luftfartsinspektionen att det i vissa
fall kan vara nödvändigt att avvika från ett enhetiigt internationellt system.
Fömtsättalngama att med tillfredsställande sannolikhet kunna genomföra
distansflygningar enligt VFR i höjdskiktet upp till 6 000 m varierar starkt i
de olika geografiska regionerna i världen. Väderförhållandena i vårt land är
sådana att distansflygningar enligt VFR blir svåra att genomföra planenligt.
Konsekvensen blir att flygtrafikledningen ofta måste omklarera dessa flygningar,
mestadels med kort varsel. Härtill kommer att en särskild arbetsgrupp under
luftfartsverkets ledning f. n. arbetar med frågan om CVFR. Resultatet av gruppens
arbete bör avvaktas innan några beslut fattas rörande denna typ av flygning.

Liknande synpunkter på "se och bli
sedd"-principens begränsningar anförs av de tre övriga instanser som inte
kan godta kommitténs förslag i detta avseende.

Överbefälhavaren redogör för krigsmaktens speciella
problem i ett flygkontroUsystem enligt kommitténs förslag. Krigsmakten har sålunda
behov av övningsutrymme inom rimligt avstånd från flygbasema även på låg höjd
samt behov av att kunna genomföra tillämpningsövningar i för luftförsvaret
geografiskt aktuella områden. Dessa speciella luftrumsbehov bedöms dock kunna
tUlgodoses genom en noggrann planering och genom viss anpassning i
systemutbyggnaden. Överbefälhavaren framhåller vidare att för sådan militär
verksamhet som är betingad av olika beredskapsnivåer före allmän mobilisering
måste gälla företrädesrätt I lufttummet.

KSAK/FSF framhåller att en föratsättning för deras
anslutning till föreslaget yttäckande system är att tillräckligt med
okontrollerat luftram återstår för fallskärmssport och segelflyg. Nivån 4 500
fot räcker inte. Endast en del av den grandläggande utbildningen i fall-

3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 27

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 34

skärmshoppning
och segelflyg kan bedrivas under denna nivå men inte fortsatt UtbUdning,
sträckflygningar, tävlingar och märkesprov. KSAK/ FSF föreslår en modifierad
luftnimsmodell enligt vilken bl. a. kontrollområdets undersida höjs till
flygnivå 85 och segelflygplan ges möjlighet att fä utföra kontrollerad IFR över
flygnivå 85 utan transponder.

SPAF har genom överslagsvisa beräkningar ansett sig
kunna konstatera att det föreslagna systemet är behäftat med betydande
överkapacitet. Detta bör enligt föreningen göra det möjligt att t. v. behålla
möjligheten till fri VFR-flygning utanför luftledema upp tUl flygnivå 200.

Riksidrottsförbundet stöder KSAK/FSF synpunkt att
det framtida luftrummet bör så utformas, att flygsporten får erforderligt
utrymme för sin verksamhet.

Det av kommittén föreslagna systemet bygger bl. a.
på förutsättning om tUlgång till sekundärradar med individuell identitets- och
höjdrapportering. I sin tur medför detta krav på transponderatrustning ombord
i flygplanen. Kravet på sekundärradartransponder tas upp i flera remissvar.
Överbefälhavaren tUlstyrker uttryckligen förslaget men anför synpunkter på
genomförandetidpunkten. Luftfartsverket betonar att sekundärradar- och
transponderkraven är en föratsättning för att åstadkomma sädan automation i
trafikledningsfunktionerna att utvecklingens krav skall kunna mötas.

Chefen för luftfartsinspektionen delar
uppfattningen att flygkontrollsystemet väsentligen bör vara baserat på
sekundärradar men uttalar farhågor beträffande driftsäkerheten hos sädana
transponders som skulle användas av den privata delen av allmänflyget enligt
kommitténs förslag. Ett bortfall av transponderfunktionen kan skapa särskilda
svårigheter för trafikledningen vid övervakning av den okontroUerade luftfarten
1 skiktet meUan 4 500 fot och flygnivå 85.

Svensk pilotförening varnar för en alltför stor
tilltro till framtida brak av transponders. I USA har man i vissa
tättrafikerade områden inte kunnat läsa sina bildskärmar med transponderkoder
på grand av mångfalden informationer. Från Västtyskland har liknande
svårigheter rapporterats.

SPAF framhåller att transpondema redan idag medför
förbättrad service och ökad säkerhet, varför benägenheten att skaffa
transponder är relativt stor inom den del av allmänflyget som bedrivs huvudsakligen
enligt instrumentflygreglema. SPAF anser emellertid att allmänflyget inte bör
tvingas till anskaffning av transponder vid flygning utanför luftledema. SPAF
framför I sammanhanget vissa alternativ som bygger på den av kommittén
föreslagna förbättrade Informationstjänsten för luftfarten.

Enligt KSAK/FSF uppfattaing blir utrustningskraven
för motorflygplan i det framtida systemet inte alltför svåra att klara, om
bara en

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 35

tillräcklig
övergångstid garanteras, samt om onödigt hårt ställda krav undviks.

SPAF och KSAK/FSF tar upp segelflygets problem.
SPAF framhåller att obligatorisk transponderatrustning över flygnivå 45 I
södra Sverige skulle innebära ett dråpslag mot segelflyget. Förslaget Innebär
en minskad flexibilitet i luftramsanvändningen. Kravet på transponder i
segelflygplan kan enUgt KSAK/FSF av kostnadsskäl inte accepteras.

Vad kommittén anför beträffande
flygledningstjänstens organisation föranleder endast ett fåtal kommentarer.

Kommittén har redovisat en planeringsnorm för
inrättande av flygledningsorgan vid flygplats. Luftfartsverket tillstyrker
förslaget men framhåller att de praktiska erfarenheterna får visa vilket tillvägagångssätt
som bör användas.

Indelningen av landet 1 flyginformationsregioner
och lokalisering av kontrollcentralerna berörs av luftfartsverket, chefen för
luftfartsinspektionen och SAS/LIN. Samtliga finner att frågorna inte är
tillfredsställande klarlagda och önskar ytterligare utredning. Chefen för
luftfartsinspektionen och SAS/LIN anser skäl tala för att organisera landet i
en flyginformationsregion, vilket SAS/LIN i så fall menar bör kunna ske genom
bibehållande och utbyggnad av nuvarande kontrollcentral på Arlanda.

Luftfartsverket framhåller att erforderlig mark
finns på Arlanda och att några tekniska hinder mot en sädan förläggning inte
heller föreligger. Frågan är dock komplicerad och behöver utredas ytterligare.
En sädan utredning bör också omfatta alternativet att förlägga kontrollcentralen
alternativt den av kommittén föreslagna för södra Sverige eller en gemensam
för hela landet till Norrköping dit verkets centrala förvaltning enligt
statsmakternas beslut skall förläggas. De nackdelar kommittén anför mot
förläggning tUl Norrköping dyrare och sämre flygoperativ mUjö får vägas mot
de av kommittén starkt betonade fördelarna av en samlokalisering av
kontrollcentralen med flygtrafiktjänstens centrala funktion.

Vad gäller organisationen i stort vill SAS/LIN
enträget rekommendera, att möjligheterna till en eventuell samordning inom
Norden blir föremål för en särskild utredning.

Luftfartsverket anmäler att man undersökt olika
altemativ för samlokalisering av terminalkontroll för Malmö och
områdeskontroll för södra Sverige med flygkontrolltjänsten i Köpenhamnsområdet.
Alternativen visar sig dyrare än kommitténs förslag, vartill kommer nackdelar
ur teknisk, personell och beredskapsmässig synvinkel.

En rad remissinstanser anför principiella och/eller
mera detaljerade synpunkter på kommitténs förslag till arbetsmetodik, bemanning,
utrustnings- och lokalbehov. Bland de frågor som tas upp kan bl. a. nämnas
luftmmsplaneringsfunktionen i områdes-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 36

kontrollcentralen,
som överbefälhavaren, försvarets materielverk och luftfartsverket anser bör
prövas genom spel och övningar innan slutlig ställning tas. SMHI anför
kritiska synpunkter på vissa förslag vad avser den meteorologiska tjänsten.

Kommitténs förslag beträffande inrättande av s. k.
AlS-organ anser överbefälhavaren och SAS/LIN vara acceptabla. SAS/LIN anser att
den försöksverksamhet som pågår i vissa europeiska stater med lagring av
AlS-informationer i datorer bör studeras. Försvarets materielverk påpekar
nödvändigheten att samordna den systemtekniska utformningen av AIS med
flygvädertjänst, bl. a. beträffande informationsöverföring. Svensk
flygtrafikledareförening anser det nödvändigt att AlS-organ inrättas vid
militära flygplatser med flygledning.

Kommittén lämnar vissa förslag beträffande
flygräddning s-tjänsten. Överbefälhavaren och sjöräddningsutredningen har inget
att erinra mot förslaget. Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att
konsekvensema för flygvapnet i personal- och kostnadshänseende av flyttningen
av Cefyl till de två flygräddningscentralerna inte redovisats. Kommittén har
inte heller redogjort för hur beställning av räddningshelikopter skall ske
eller hur uppkomna kostnader skall fördelas. Institutet anser att
konsekvenserna av att överföra ansvaret för flygräddningstjänsten inte
tillräckligt belysts. Innan slutlig ställning tas bör behovet av flyginsatser i
framtiden för all räddningsverksamhet utredas.

Televerket förutsätter att förslaget inte kommer
att ändra det nuvarande samarbetet i fråga om sjöräddningsarbetet mellan
kuststationema och Cefyl på annat sätt än att det blir två centraler i stäUet
för en.

Svenska kommunförbundet framhåller att ansvaret för
planläggningen samt ledningen vid räddningsingripanden bör tillkomma kommunens
brandchef. Flygräddningstjänsten bör inriktas på efterforskning och alarmering.
Kommunförbundet erinrar om förslag beträffande inrättande av s. k.
länsalarmeringscentraler. Om dessa inrättas behöver trafikledare endast meddela
länsalarmeringscentralen om inträffad flygolycka varefter de åtgärder som i
förväg bestämts vidtas genom centralens försorg.

Kommittén tar upp vissa praktiska problem vid integration
av civil och militär flygtrafiktjänst. Kommitténs förslag från synpunkten att
skapa enhetligt måttsystem om övergång till den s. k. ICAO-tabellen samt
användning av den clvUa enheten GMT vid tidsangivelser tillstyrks av SAS/LIN.
Överbefälhavaren kan inte tillstyrka förslaget vad avser den "Blå
tabellen" med hänsyn till de vittgående konsekvenser detta skulle få på
flygsäkerhet och ekonomi. Sädana åtgärder måste vidtas att erforderlig omräkning
mellan måttsystemen, manuellt eller automatiskt, helt utförs inom ramen för
trafikledningssystemet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 37

Frågan om flygtrafiktjänstens yttre organisatoriska
utformning, dvs. ett nytt flygsäkerhetsverk eller inordnande under
luftfartsverket, delar remissinstansema i två läger. Myndigheter
representerande försvaret biträder i allmänhet det förra alternativet medan
huvudparten av de civila myndigheterna, organisationerna och företagen i
princip förordar eller lämnar utan erinran det senare alternativet.

Till alternativet avseende inrättande av ett
flygsäkerhetsverk ansluter sig överbefälhavaren, försvarets materielverk,
försvarets rationaliseringsinstitut. Svenska fly gtrafikledaref öreningen och
TCO-S. TiU försvarets rationaliseringsinstituts yttrande har dock fogats
reservation, som avstyrker ett sådant verk.

Överbefälhavaren uttrycker principiella
betänkUgheter mot att flygtrafikledningstjänsten leds av en organisation
utanför de miUtära myndighetemas direkta befäl men vUl trots detta mte
motsätta sig sammanslagningen av de civila och militära organisationerna I en gemensam
organisation under föratsättning att chefen för flygvapnet kan garanteras ett
avgörande inflytande på utformningen av flygtrafikledningen, dess organisation,
utrustning, utbildning och tjänsteföreskrifter. Enligt överbefälhavaren kan
utanför krigsmakten endast ett fristående verk tillgodose dessa krav.
Kommittémajoritetens förslag i fråga om flygsäkerhetsverkets organisation och
arbetsformer menar överbefälhavaren dock på ett flertal punkter inte skapar
tillräckliga garantier för chefens för flygvapnet inflytande.

Försvarets
rationaliseringsinstitut anser inrättandet av ett flygsäkerhetsverk utgöra det
bästa alternativet. Institutet finner det inte klarlagt att en inplacering av
flygledningsorganisationen i luftfartsverket skulle ge några större ekonomiska
fördelar I jämförelse med inrättande av ett särskUt verk. Dels skulle
driftavdelnlngen I luftfartsverket komma att utgöra en relativt stor del av
verket, dels kan förutsättas att del av avdelningen måste utlokaliseras om
resurserna rationellt skall kunna utnyttjas. Mot bakgrand av den ökande
trafiken m. m. ökar vidare kraven på att en tillfredsstäUande flygsäkerhet kan
tillgodoses, vilket gör det betydelsefullt att flygsäkerheten frikopplas från
mera ekonomiskt betonade intressen inom luftfartsverket. HärtUI kommer att då
flygtrafiktjänsten berör två skUda organisationer med i vissa avseenden olika
ansvar och verksamhet det ligger fördel i att det samordnande och ledande
organet är en fristående ttedje part.

TCO-S
anser det vara ett samhällsintresse att flygsäkerhetsfrägorna behandlas avskilt
från andra hänsyn. Den föreslagna organisationsformen skapar de bästa
fömtsättningama att tillgodose både säkerhets-och servicekrav från alla olika
intressenter allmänheten, civUa flygföretag, krigsmakten samt de för
försvars- och luftfartspolitiken ansvariga. 4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 27

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 38

Svenska fly gtrafikledaref öreningen menar att
erfarenheten från nuvarande resurstUldelningsförhåUanden talar mot en
Inordning av flygsäkerhetstjänsten i luftfartsverket.

Följande
remissinstanser avstyrker förslaget om ett nytt flygsäkerhetsverk, nämligen
televerket, SMHI, luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen,
statskontoret, riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, SAS/LIN, Svensk
pilotförening samt SACO. Samtliga utom statskontoret förordar att
organisationen direkt inordnas under luftfartsverket. Statskontoret anser att
frågan om en sådan inordning ytterligare bör övervägas i samband med
uppbyggnaden av det nya flygtrafikledningssystemet.

Sålunda framhåller riksrevisionsverket att chefen
för flygvapnet bör ha samma möjligheter i luftfartsverket som i
flygsäkerhetsverket att på styrelsenivå påverka de grundläggande principerna
för utformning och ledning av flygtrafiktjänsten. Verket delar inte heller
kommitténs uppfattning att flygsäkerhetsfrågorna skall behandlas avskilda från
ekonomiska hänsynstaganden. Detta kan naturligtvis heller aldrig bil fallet
när beslut fattas i regering och riksdag men enligt riksrevisionsverkets
uppfattning bor en avvägning mellan säkerhet och ekonomi göras även på
verksnivå och inom ett enda verk. Därigenom möjliggörs att kostnaderna för
flygsäkerhetsfrägorna även på myndighetsnivå blir uppmärksammade och
behandlade som en integrerad del av de totala luftfartskostnaderna.

Riksrevisionsverket
framhåller vidare att om trafikledningsfunktio-nema bryts ut och sammanförs i
ett flygsäkerhetsverk, skulle sakkunskapen på säkerhetsfrågorna som berör trafikledningstjänsteu
försvinna från berörd myndighet. Därmed skulle i vart fall luftfartsverket
förlora möjligheten till reellt Inflytande över säkerhetsfrågorna. Enligt den
föreslagna organisationen skulle då flygsäkerhetsverket svara för beslutsunderlaget
och göra angelägenhetsbedömningen av flygsäkerhetsinvesteringar medan
konsekvensema i form av kostnaderna drabbar luftfartsverket. Ett
flygsäkerhetsverk utan inbyggt ekonomiskt ansvar kan därför bli en
organisationsform som leder tUl relativt höga kostnader. I kostnadshänseende
tillägger riksrevisionsverket att ett nytt verk skulle medföra att vissa rent
administrativa kostnader fördubblas. Verket kan för övrigt inte biträda
kommitténs ståndpunkt att man vid denna verksamhetsvolym Inte uppnår kostnadsbesparingar
genom gemensam personal- och ekonomiadministration.

Riksrevisionsverket anser också att en
organisatorisk samordning inom luftfartsverket borde ge förutsättningar för den
kraftsamUng som eiUigt kommittén krävs för att bygga upp ett Integrerat flygledningssystem.

Riksrevisionsverkets synpunkter går Igen i
flertalet av övriga remissinstansers svar. Utöver dessa synpunkter kan nämnas
följande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 39

Televerket anser det eftersttävansvärt att
flygtrafikledningstjänsten mot bakgrand av den civUa trafikens dominans inom
luftfarten inlemmas i luftfartsverket som har att svara för de statliga
insatserna för den civila luftfarten och för dennas ekonomi. Härigenom vinner
man att nödvändig samverkan mellan flygttafiktjänsten och övrig verksamhet inom
luftfartsverket underlättas. Kontaktvägama blir för denna samverkan så korta
som möjUgt och ifråga om samverkan mellan flygtrafiktjänsten och flygvapnet
inte nödvändigtvis längre än om den ifrågavarande tjänsten organiserades i ett
särskilt verk.

Chefen för luftfartsinspektionen erinrar om att
fömtsättningen för samarbetet inom ICAO är att varje tUl organisationen
ansluten stat har en enhetlig luftfartsmyndighet, tUl vUken andra stater och
ICAO kan vända sig i luftfartsärenden av intemationell karaktär. Chefen för
luftfartsinspektionen pekar också på flera konkreta samordningsproblem som
skulle uppstå mellan det föreslagna nya verket och luftfartsverket. Betydande
svårigheter skulle komma att uppstå för den svenska allmänheten och för de
båda verken inbördes att bestämma vilka ärenden som skulle anses höra hemma
under respektive myndighet.

SMHI framhåller bl. a. att en uppdelning på två
verk skuUe försvåra institutets handläggning av de internationella
flygmeteorologiska frågorna inom ICAO:s verksamhetsområde.

SAS/LIN vill med skärpa framhålla nödvändigheten av
att man på ämbetsverksnivå inom en enda organisation samlar alla de ansvarsområden,
som tillsammans utgör en absolut föratsättning för den civila och mUitära
flygverksamhetens säkra och effektiva genomförande. Varje annan
organisationsform skapar uppenbara risker för duaUsm och
konkurrensförhållanden, inte minst när det gäller frågan om resursfördelningen.

Luftfartsverket finner att en myndighet bör ha
totalansvaret för inte bara flygsäkerhetsfrägorna utan även för det civila
flygtrafiksystemet i övrigt. Därmed kan en optimering av de statliga
resursinsatserna för luftfarten omfattande flygtrafiktjänst, marktjänst samt
inspektion och kontroll ske på verksnivå. Vidare får luftfartsinspektionen
den centrala och sammanhållande funktion i flygsäkerhetsfrågor som är bäst
ägnad att befordra en homogen säkerhetsstandard i flygtrafiksystemet. Det
ligger också ett värde i att myndigheten kan dra fördel av affärsverksformen.
Luftfartsverket framhåller också att verket kan inom sin nuvarande ram ta emot
ytterligare verksamhet och torde snarast rent företagsmässigt sett vinna på en
ökning av verksamhetsvolymen.

Statskontoret avstyrker inrättandet av ett
flygsäkerhetsverk med hänvisning tUl de samband som råder mellan oUka grenar av
flygverksamheten på såväl central nivå som på flygplatsema. Statskontoret
anser dock att kommittén inte övertygande har visat att den eftersträ-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 40

vade
samordningen mellan civil och mUitär flygtrafiklednmg inte skulle kunna
åstadkommas genom en vidareutveckling av det samarbete som redan finns mellan
flygvapnet och luftfartsverket. Denna fråga bör närmare klarläggas.

Förslaget att till den för flygtrafiktjänsten
ansvariga myndigheten föra över den civila radiotekniska tjänst som f. n. handhas
av televerket berörs endast av några remissinstanser. Förslaget tillstyrks av
luftfartsverket som anser det vara en väsentlig förutsättning för att verket
skall kunna ha huvudansvaret för det planeringsarbete som behövs för att
utveckla och ta i praktiskt brak de hjälpmedel trafikledningen behöver under
de närmaste decennierna. Verket anser att den del av enheten inom televerket
som arbetar med flygtrafiktjänstens presentationsutrustningar snarast möjligt
bör tillföras luftfartsverket med hänsyn tUl att projekteringsarbetet måste
bedrivas snabbt samt med största möjliga enhetlighet och kontinuitet.

SACO anser att en överföring av nämnda
arbetsuppgifter innefattande även de uppgifter som åvilar försvarets
materielverk bör kunna ske på längre sikt.

Televerket avstyrker förslaget. Verket delar
visserUgen uppfattningen att den organisation som handhar flygtrafiktjänsten
måste ha ansvar för den radiotekniska tjänsten liksom kompetens och resurser
att leda denna verksamhet. Den nya organisationen behöver därför självklart ha
systemteknisk kompetens för att bedriva erforderlig systemutveckling. Detta
behov innebär emellertid inte, att organisationen måste förfoga över den
utrustningstekniska kunskap, som krävs för projektering, anskaffning och
anläggning av den av organisationen planerade utrustningen.

Vad gäller fördelarna med en placering av den
radiotekniska tjänsten i televerket framhåller verket tjänstens tekniska och
funktionella samband med annan verksamhet inom verket.

I fråga om drift och underhåll som komnuttén
menat eventuellt skulle kunna ankomma på även annan entreprenör framhåller
televerket att verket från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt inte torde
kunna i längden åta sig endast en mindre del av den radiotekniska
driftverksamhet för flygsäkerhetstjänsten som verket i dag svarar för.

Kommitténs
motsvarande förslag vad gäller den militära radiotekniska tjänsten avstyrks av
överbefälhavaren, som anser att gränsdragningsproblemen kan bli stora och att
förhållandena i vissa fall kan bli oacceptabla både för fredsdriften och
krigsförberedelsearbetet om inte försvarets materielverk även fortsättningsvis
får ansvar för anskaffning, drift och underhåll av Ifrågavarande materiel.

Försvarets
materielverk föreslår att t. v. nuvarande ansvar för och arbetsuppgifter
beträffande anskaffning, drift och underhäll av flyg-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 41

trafikledningsutrastning
i princip får ligga kvar på materielverket, medan den systemtekniska
samordningen beträffande flygtrafikledningsutrustning och ansvar för
specifikationer, ekonomi och erforderliga prioriteringar läggs på den för
flygtrafiktjänsten ansvariga myndigheten. Genom att större delen av
utbyggnaden för flygvapnets tra-fikledningstjänst enligt gällande planer
beräknas vara slutförd omkring år 1975 underlättas ett senare överförande av
all genomförandeverksamhet till annan myndighet. Detsamma gäller den tekniska
driften av installerade och driftsatta flygtrafiklednmgsanläggningar inom flygvapnets
baser. Även beredskapsskälen talar för sådan ordning. I fråga om driften anser
dock materielverket att det även framdeles torde komma att visa sig vara mest
praktiskt och förenat med lägsta kostnader att denna omhänderhas av sanuna
myndighet som i dag.

Försvarets rationaliseringsinstitut erinrar om
pågående utredningar om hur drift och underhåU på sikt skall organiseras inom
krigsmakten.

I fråga om luftfartsinspektionens organisatoriska
placering framhåller såväl luftfartsverket som chefen för luftfartsinspektionen
att oberoende av vUket organisationsaltemativ som väljs för flygtrafiktjänsten
inspektionen bör hänföras till luftfartsverket. Chefen för
luftfartsinspektionen anför efter en utförlig redovisning av inspektionens
arbetsuppgifter och organisation att kommittén i sitt ställningstagande
bortsett från inspektionens övriga arbetsuppgifter, vUka dominerar vid en
jämförelse med flygtrafiklednlngsfrågor.

Den allmänna frågan om luftfartsinspektionens
ställning berörs av flera remissorgan. Riksrevisionsverket, Svenska
kommunförbundet, SAS/LIN och Svensk pilotförening betonar nödvändigheten av att
luftfartsinspektionen ges fortsatt eller ökad självständig ställning I säkerhetsfrågor
men inom luftfartsverkets organisatoriska ram. Chefen för luftfartsinspekiionen
anser att möjligheten till åtgärder för att underlätta för
luftfartsinspektionen att verka på avsett sätt inom luftfartsverkets
organisation bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. TCO-S anser att frågan om
inspektionens framtida ställning bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Luftfartsverket ansluter sig i huvudsak till
kommitténs förslag i fråga om ansvarsfördelning mellan flygtrafiktjänsten och
luftfartsinspektionen. Verket anser bl. a. att en översyn behöver göras av
luftfartsinspektionens målsättning, arbetsuppgifter och personalbehov oavsett
vilken organisationsform som beslutas. En sådan översyn avser verket att på-

o

börja.

Ifråga om kommUténs uttalande om
ansvarsfördelningen mellan flygvapnets flygsäkerhetsinspektion och
flygtrafiktjänsten har luftfartsverket inget att erinra. Försvarets
rationaliseringsinstitut ifrågasätter om det är rationellt att
flygsäkerhetsinspektionen inom flygstaben skall behöva gå över
flygsäkerhetsverket för att kunna påverka trafikledarnas arbete.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 42

Den nya organisationen ges enligt kommitténs förslag
ansvar för flygtrafiktjänsten vilken även innefattar flygvädertjänsten.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att
flygvädertjänstens framtida organisation inte ännu har utretts och att det
därför f. n. saknas underlag för att fatta beslut om dess organisatoriska
anpassning.

SMHI menar sig inte kunna ta ställning till
kommitténs förslag bl. a. institutets egen roll i sammanhanget förrän
kommittén slutfört sitt arbete rörande flygvädertjänsten. I sammanhanget vUl
dock institutet erinra om att det i instruktionen för SMHI klart utsägs att
institutet skall handha den civila flygväderlekstjänsten.

Frågan om verksstyrelsens sammansättning gäller bl.
a. formen för chefens för flygvapnet inflytande. Överbefälhavaren vill inte nu
binda sig eller ta definitiv ställning till föreliggande förslag om
representation vare sig inom styrelsen eller inom verket i övrigt. Denna fråga
bör bli föremål för förhandlingar vid ett senare tillfälle och först sedan en
hel del oklarheter har undanröjts om hur det praktiska arbetet inom hela
flygtrafiktjänsten skall bedrivas. Luftfartsverket menar för sin del att frågan
om chefens för flygvapnet inflytande på flygtrafiktjänsten för mUitär luftfart
bör genom ett pä lämpligt sätt utformat regelsystem samt överenskomna former
för samråd lösas inom ramen för den integrerade organisationen och den tekniska
systemutformningen och inte i första hand baseras på representation på
styrelsenivå. Det bör även övervägas om och i vilken utsträckning utvidgning av
den nuvarande miUtär- och flygassistentinsUtutionen kan vara påkallad. TCO-S
och Svenska fly gtrafikledaref öreningen framhåller att antal ledamöter i och
sammansättning av styrelsen bör vara sådan att olika Intressenter och
in-tressentgrapper blir representerade. Flygtrafikledareföreningen menar att
representanter för såväl de anställda som personalens huvudorganisation bör
ingå i styrelsen.

Kommitténs förslag till intern organisation för det
nya verket föranleder endast ett fåtal kommentarer. Försvarets materielverk tillstyrker
förslaget men konstaterar i sammanhanget vad gäller den s. k. tekniska
huvudenheten att dess uppgift i princip bör begränsas till
icke-projekt-orienterad verksamhet.

Luftfartsverket berör flygledarskolans ställning
och anser mot bakgrund av sitt ställningstagande till organisationsfrågan i
stort att även skolan bör införlivas med luftfartsverket.

Kommitténs förslag att de lokala och regionala
tiafikledningsorganen inte skall inordnas i någon regional organisation utan
vara direkt underställda centralförvaltningen har inte föranlett erinran frän
någon remissinstans.

Däremot tar överbefälhavaren och försvarets
rationaliseringsinstitut upp vissa ansvarsförhållanden sett från chefens för
flygvapnet synpunkter. Överbefälhavaren framhåller sålunda att traflklednings-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 43

personalens stäUning synes oklar liksom förbandschefs
befogenheter gentemot chefen för lokalt trafikledningsorgan. Att en delfunktion
på ett förband är underställd annan myndighet medför komplikationer om inte
ansvar och befogenheter klart regleras. Försvarets rationaliseringsinstitut
anser att flottiljcheferna bör ha möjlighet att utnyttja trafikledama efter
samma regler i fortsättningen som i dag.

En utgångspunkt för kommitténs
förslag i fråga om lokaliseringen av centraladministrationen för
flygtrafiktjänsten tUl Stump är behovet av närhet till den operativa miljön och
möjligheten tUl samutnyttjande av personalen. Behovet i sistnämnda hänseende
understryks av TCO-S och Svenska flygtrafikledareföreningen som framhåller
vikten av att lokaliseringen sker i omedelbar anslutning till södra områdeskon
trollcentralen. TCO-S framhåller bl. a. att ett systematiskt utnyttjande av
operativ personal inom t. ex. de operativa, tekniska och administrativa
huvudenheterna under vissa perioder skulle förstärka förutsättningarna för att
flygtrafiktjänstens målinriktning skall kunna upp-fyUas. Den geografiska
lokaliseringen tar varken TCO-S eller flygtrafikledareföreningen ställning
till.

Televerket konstaterar att närheten
till den operativa miljön närmast gäller systemteknikerna. Luftfartsverket vill
starkare betona behovet av samverkan mellan och samlokalisering av de olika
centrala förvaltningsfunktionerna och fäster mindre avseende vid behovet av
samlokalisering av den centrala funktionen med en kontrollcentral. Behovet för
personalen Inom den centrala organisationen att vidmakthålla viss operativ
anknytning torde kunna tillfredsställande tillgodoses i andra former. Av detta skäl
menar verket att centralförvaltningen i sin helhet bör lokaliseras till
Norrköping på sätt statsmakterna redan beslutat beträffande luftfartsverkets
nuvarande centralförvaltning.

Försvarets
rationaliseringsinstitut, arbetsmarknadsstyrelsen och SACO anser att frågan om
andra lokaliseringsalternativ än Sturap bör prövas ytterligare.

I fråga om flygtrafiktjänstens
krigsorganisation delar överbefälhavaren kommitténs uppfattning att en
enhetlig integrerad organisation av den fredsmässiga trafikledningen
underlättar övergång till krigsorganisation och att det kan vara ändamålsenligt
för försvaret att så länge som möjUgt utnyttja de fredsmässiga funktionerna.
Detta gäller dock endast under förutsättning att en omställning underlättas
genom lämpliga åtgärder i samband med systemets uppbyggnad. Vad gäller
krigsorganisationsförhållandena förutsätts att ansvaret för flygtrafiktjänsten
övertas vid mobilisering av överbefälhavaren på tidpunkt som Kungl. Maj:t
anger.

TCO-S har inget att erinra mot
förslaget beträffande flygtrafiktjänstens krigsorganisation.

Frågan om trafikledarnas ställning i krigsorgan i-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 44

sationen
resp. deras uppgifter i krigsplanläggningen behandlas av överbefälhavaren,
försvarets rationaliseringsinstitut och Svenska flygtrafikledareföreningen.

Kommitténs beräkning av personalbehovet kommenteras
av några remissinstanser. Överbefälhavaren finner grunderna för beräkningarna
vara riktiga och InnehåUa den nödvändiga marginal, som f. n. saknas för
personalens vidareutbildning inom facket och i krigsbefattningar.
Överbefälhavaren har dock inte funnit anledning att I detalj granska
beräkningarna med hänsyn till att slutlig ställning tUl dimensionering av
främst områdeskontrollcentralerna kan tas först efter ytterligare analys av den
militära trafikbilden och precisering av krigsmaktens behov av
trafikledningspositioner. Överbefälhavaren förutsätter slutligen att
värnpliktiga även i fortsättningen utbildas till trafikledarbiträden för all
täcka krigsbeliovet av trafikledningspersonal.

Luftfartsverket anser att kommitténs beräkningar
rörande personalbehovet av särskilt trafikledare samt därtill avpassade
utbildningsresurser är väl optimistiskt gjorda. En viss överprövning bör här verkställas
innan några tal fastlägges för ett framtida handUngsprogram. Samma uppfattning
har Svenska fly gtrafikledaref öreningen.

Försvarets materielverk anser att frågan om
systempersonal bör övervägas närmare beträffande antal och tjänstgöringsform.
Materielverket förordar vidare att det slutliga antalet ingenjörer och tekniker
i teknisk jourtjänst närmare studeras då utrustningar i ACC och TCC och deras
konfigurationer är mera kända.

Beträffande centralförvaltningens personal finner
televerket personalstyrkan inom den tekniska huvudenheten vara klart
underdimensionerad.

Enligt TCO-S mening är det nödvändigt med en
kraftig upprustning på den administrativa sidan om direktivens förväntan pä
positiva resultat av en samordning av flygtrafikledningens organisation skall
kunna infrias.

Kommittén tar upp vissa personalfrågor, bland dem
frågan om trafikledarnas behörighet. Luftfartsverket konstaterar att överensstämmelse
föreligger mellan personalens synpunkter, sä som dessa kommit fram i en på
verkets uppdrag nyligen genomförd attitydundersökning, och kommitténs
synpunkter beträffande den tidpunkt då möjligheterna att utöva aktiv
trafikledningstjänst upphör. Luftfartsverket anser det emellertid vara tveksamt
mot bakgrund av den kraftiga ökningen av trafikledningspersonalen om alla
de trafikledare som efterhand mister sin behörighet verkligen kan inplaceras i
administrativ och likartad tjänst, även om inte obetydliga insatser görs för en
breddad utbildning av trafikledningspersonalen.

Svenska flygtrafikledareföreningen och TCO-S
framhåller i likalydande formuleringar att det i dagsläget synes möjligt
att kunna utöva operativ flygtrafikledningstjänst maximalt intill 60 års
levnads-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 45

ålder. Operativ flygkontrolltjänst däremot kan, även i
lågt belastade kontrollpositioner maximalt fullgöras intill 55 år. MeningsfyUda
arbetsuppgifter behöver skapas inom organisationen för personal, som ej längre
kan behålla behörighet för operativ tjänst. I sammanhanget erinras också om ett
av TCO tidigare framfört krav om en yrkesmedi-cinsk och sociologisk
undersökning inom flygtrafikledningsområdet.

Enligt TCO-S mening måste
vidareutbildning i form av återkommande utbildning samt omskolning utgöra
väsentliga inslag i flygsäkerhetsverkets personalpolitik och utformas i
samarbete med verkets personal. TCO-S delar därvid kommitténs förslag att
tjänster för trafikbiträden och värnpliktiga biträden omvandlas tUl assistenter
och att de nuvarande innehavarna bereds möjligheter till erforderlig
utbildning. Även Svenska flygtrafikledareföreningen tillstyrker sistnämnda
förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill mot
bakgrund av de relativt stora anspråk pä personal som flygtrafikledningen
ställer och de antydda särskilda personalproblemen understryka betydelsen av
att personalplanerings-frågorna ägnas största uppmärksamhet.

Överbefälhavaren berör vissa
anställningsfrågor sett frän militär synpunkt. Med hänsyn till de
informationer om flygvapnets verksamhet och beredskap, som av
trafikledningstekniska skäl måste presenteras i Integrerade kontrollcentraler,
kan enligt överbefälhavaren för tjänstgöring i dessa endast svensk
trafikledningspersonal komma ifråga. Personalen måste vidare ha sådan
anställningsform att i samband med fackliga stridsåtgärder, där militär
personal inte är inblandad, för krigsmaktens verksamhet nödvändig
trafikledningsfunktion är säkerställd.

Kommitténs beräkningar av
investeringskostnaderna godtas i huvudsak av luftfartsverket och försvarets
materielverk. Byggnadsstyrelsen anför synpunkter på beräkningen av kostnaderna
för ACC- och TCC-byggnader liksom för en ny centralförvalt-ningsbyggnad.

Överbefälhavaren, försvarets
materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut tar upp de följdkostnader
krigsmakten drabbas av. Överbefälhavaren bedömer att om det nya systemet skall
tas i brak år 1980 dessa kostnader kommer att uppgå tUl 55 mUj. kr. för
transponder-utrustning och 20 milj. kr. för radioutrastnlng i mUitära flygplan.
Materielverket anger högre kostnad för transponderatrustningen, ca 80 mUj. kr.,
och försvarets rationaliseringsinstitut beräknar kostnaderna tiU 75100 ntilj.
kr.

Överbefälhavaren framhåller att vid
en senareläggning av systemets införande till år 1984 torde med hänsyn tUl
att vissa flygplan utgår ur organisationen under de första åren av 1980-talet
följdkostnaderna kunna minska med 20 mUj. kr. för transponderutrastning och 20
mUj. kr. för radioutrastnlng.

Kommitténs beräkning av driftkostnaderna länmas utan

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 27

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 46

erinran
av luftfartsverket och försvarets materielverk. Materielverket uttalar, att den
tekniska utveckUngen medför en ständig ökning av tillförlitiigheten hos
systemkomponentema, vUket minskar underhållskostnaderna. På längre sikt kan
man förvänta att underhållskostnaderna understiger angivna 8 %. Televerket
anser däremot att beräkningsgrunden 8 % av investeringskostnaden är för låg.
Överbefälhavaren framhåller att avskrivningstiden för utrustning bör vara
minst 12 år i stället för föreslagna 8,5 år.

De av kommittén föreslagna principerna för
fördelning av kostnaderna på miUtära och civila intressenter godtas i sina
huvuddrag eller lämnas utan erinran av överbefälhavaren, försvarets
materielverk, TCO-S och Svenska flygtrafikledareföreningen.

Överbefälhavaren anser dock att tillämpningen i
oUka delar måste prövas ytterligare. Vidare måste en grandregel för beräkning
av driftkostnader vara att inga kapitaltjänstkostnader inräknas för den mili
tära materiel som ställs till förfogande vid sammanslagnhig tUl en organisation.
Liknande synpunkter anförs av försvarets rationaliseringsinstitut.
Överbefälhavaren understryker vidare vikten av att dimensioneringen av
trafikledningssystemet anpassas tiU 1980-talets flygvapenorganisation enUgt
kommande försvarsbeslut och att fördelningen av investerings- och
driftkostnader mellan civila och militära intressenter successivt anpassas tUl
den verkliga utnyttjandegraden.

Försvarets rationaliseringsinstitut stöder
kommitténs förslag att fördela kostnaderna på basis av bedömd utayttjandegrad.
Den tidsperiod som läggs till grund för bedömd utnyttiandegrad bör vara
anpassad till den militära luftfartens utveckUng på längre sikt för att i någon
män eliminera de negativa effektema ur kostnadssynpunkt av att välja en alltför
kort tidsperiod.

Institutet tar särskilt upp frågan om
finansieringen av transponders till försvarets flygplan. Behovet av
transponders är helt styrt av kraven från luftrumsövervakningen och Inte från
den miUtära verksamheten. Mot denna bakgrund bör dessa kostaader inte helt
belasta försvaret. I konsekvens härmed föreslår institutet att även
transponder-utrustningen tUl de mUitära flygplanen anskaffas över den särskilda
av kommittén föreslagna kapitalfonden.

Allmänt anser institutet att kapitalinvesteringar
över fonden för försvarets del inte bör inräknas i den mUltära budgetramen.

Riksrevisionsverket framhåller att omläggningen mte
skall leda till extra belastning för flygvapnets del. Verket tar också upp
frågan om fördelningar av kostnaden på olika civUa trafikantkategorier. På det
civila området har linjeluftfarten och aUmänflyget utvecklats paralleUt och
båda kräver trafiklednlngsfunktioner. Även om man kan hävda att de fasta
trafikledningskostnadema inte kan nedbringas om allmänflyget upphörde anser
riksrevisionsverket att säkerhetssystemet utnytt-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 47

jas
och kommer att utnyttjas i sådan utsträckning av allmänflyget att detta även
bör betala del av de fasta kostnaderna.

Även luftfartsverket framhåller att allmänflyget
som grupp betraktad inte med nuvarande avgiftsuttag uppfyller sitt
kostnadsansvar. Med hänsyn till bl. a. den höjning av flyginformationstjänstens
standard som ligger i kommitténs förslag torde det finnas anledning att räkna
med inte endast en ökad totalkostnadsbelastning på allmänflyget i framtiden
utan också ett ökat avgiftsuttag per flygning under förutsättning att ett
kostnadsanpassat avgiftssystem eftersttävas.

KSAK/FSF däremot hävdar motsatt uppfattning i fråga
om allmänflygets kostnadsansvar och framhåller att trafikledningssystemets utveckling
främst motiveras av mUitär-, linje- och charterflygets krav. I någon mån
motiveras utvecklingen också av allmänflygets växande IFR-trafik samt i ännu
mindre grad av den kommande CVFR-trafiken. Det gäller däremot inte VFR-flyget
och inte heller segelflyget. Något ytterligare betalningsansvar bör därför inte
läggas på dessa aktiviteter.

SAS/LIN menar att kompletterande utredning behöver
göras för att erhålla ytterligare underlag beträffande de ekonomiska
konsekvensema för olika kostnadsbärare.

Svensk pilotförening anser att fördelningen av
kostnaderna mellan olika intressenter Inom flyget bör ses över, så att varje
del får bära sina kostnader.

I fråga om genomförandet av kommitténs förslag
betonar överbefälhavaren att detta inte kan ske förrän de organisatoriska och
tekniska föratsättnuigama föreligger. Redan nu kan konstateras att ekonomiska
förutsättningar inte finns för att inom krigsmaktens utgiftsram genomföra
projektet före år 1984.

Svenska flygtrafikledareföreningen finner det
möjligt att under hela uppbyggnadsperioden åstadkomma tUlämpbara etapplösningar
vad avser såväl systemutformning som central administration. Härigenom bedöms
det möjligt att emå sådana flygsäkerhetshöj ande effekter som motiveras av
trafikökningen och därmed sammanhängande kompllcl-tet i luftrummet.

Förslaget att snarast möjligt inrätta en delegation
för systemplanering och samordning av planerad utbyggnad tillstyrks av
överbefälhavaren, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut
och statskontoret.

Svenska flygtrafikledareföreningen framhåller väsentUgheten
av att flygledningspersonalen tillförsäkras medverkan redan från de skilda
projektens begynnelse.

Luftfartsverket anser att planeringen lämpligen bör
bedrivas genom en särskUd projektledning som nära anknyter till befintUga organ
inom luftfartsverkets driftavdelning. Härigenom kan planeringsarbetet kom-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 48

ma
att koordineras med och dra nytta av den verksamhetsplanering som nu är under
utveckling inom verket. I projektlednmgen bör ingå representanter för
flygvapnet i den utsträckning som erfordras för att tillvarata chefens för
flygvapnet intressen.

4
Departementschefen

Utvecklingen inom den civila luftfarten
kännetecknas av snabb tillväxt. Sett över den senaste tioårsperioden har trafiken
mätt i ankommande och avresande passagerare på våra flygplatser ökat med i genomsnitt
11 % per är från ca 2,5 milj. år 1962 till ca 7 milj. år 1972, en utveckling
som visar vilken betydelsefull länk flyget utgör i det samlade
transportsystemet. Linje- och charterflygets landningar på de statliga
flygplatserna har under samma period ökat med 5 % årligen och uppgick är 1972
till ca 208 000. Den lägre ökningstakten såvitt avser landningarna är ett
uttryck för den tekniska omvandling som skett inom flyget med successiv
övergäng till allt större flygplan med ökad lastkapacitet. Denna utveckling
har möjliggjorts bl. a. genom utbyggnad av luftfartens markorganisation med nya
modernt utrastade flygplatser och förbättrade navigations-, inflygnings- och landningshjälpmedel.
Dessa åtgärder har inte bara varit nödvändiga förutsättningar för flygtrafikens
UtveckUng över huvud utan också bidragit till att öka säkerheten och
regulariteten i trafiken.

Vid sidan av det tyngre flyget har Inom den civila
luftfarten skett en kraftig tillväxt av det s. k. allmänflyget. Antalet
registrerade flygplan för allmänflyg har fördubblats under en tioårsperiod.
Samma ökningstakt genomsnittligt ca 7 % per år visar också flygtiden som
år 1972 uppgick till närmare 200 000 timmar.

Den
snabba tUlväxten av den civila luftfarten väntas fortsätta. Luftfartsverket
räknar I sina prognoser med att passagerartrafiken i inrikes linjefart kommer
att öka med ca 10 % årligen fram till år 1980. För den utrikes linjefarten
beräknar verket en ökning med ca 8 % per är fram tUl är 1975 och med ca 10 %
årligen under den därpå följande femårsperioden. För chartertrafiken beräknas
motsvarande ökningstal tiUca 14 % resp. 12 %.

Ökningen av antalet landningar med linje- och
charterflygplan på svenska flygplatser beräknar verket till ca 6 resp. 7 % per
år fram till år 1980. Allmänflygets utveckling, mätt i antal flygningar, bedöms
öka med i genomsnitt 7 % per år under 1970-talet.

Ett
betydelsefullt drag i den civila luftfartens utveckling är att den kommit att
betjäna aUt fler orter i landet. Totalt finns i dag ca 160 flygfält som är
öppna för civil flygtrafik. Härav är ca 45 utrustade för instramentflygning.
Reguljär inrikes trafik bedrivs f. n. på 24 av dessa flygplatser.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 49

Flygplatsutbyggnaden väntas fortsätta i snabb takt.
Flygvägsmönstret i framtiden kommer därför att i stort sett bestå av ett antal
högtra-fikerade flygvägar mellan större befolkningscentra samt däremellan ett
hela landet omspännande finmaskigt flygvägsnät med lägre trafikintensitet.

Den civila flygtrafikens tillväxt och dess
successivt större geografiska utbredning medför ett ökat ianspråktagande och
ett allt intensivare utnyttjande av det tillgängliga luftrammet. Samtidigt
skall detta luftrum också utnyttjas av militärflyget vars verksamhet bedrivs
under specieUa operativa betingelser. Flygvapnet behöver för sin
övningsverksamhet tUlgång till luftram, där man ostörd av civil trafik kan
bedriva t. ex. avancerad flygning eller stridsledda jaktövningar. På grand av
de militära flygplanens prestanda blir de erforderliga ytorna och höjdområdena
mycket stora. Den framtida utvecklingen innebär därför att risken ökar för
konflikter mellan civU och mUitär trafik i fråga om luftrammets utnyttjande.
Detta synes bli fallet även om mUitärflygets verksamhet totalt sett kommer att
minska.

Det är mot denna bakgrand
flygtrafikledningskommittén funnit det nödvändigt att föreslå vissa ändringar I
gällande system och organisatoriska former för ledning och övervakning av
trafiken i luftrammet.

Ansvaret
för den civila flygtrafikledningen i Sverige åvilar luftfartsverket medan
motsvarande ansvar för den miUtära flygtrafikledningen åvilar chefen för
flygvapnet. I den operativa och tekniska verksamheten medverkar dessutom flera
andra myndigheter. Det gäller bl. a. televerket, som på den civila sidan i
egenskap av luftfartsverkets huvudentreprenör ombesörjer den s. k.
radiotekniska tjänsten, och försvarets materielverk som på den militära sidan
handhar motsvarande arbetsuppgifter.

Det är trafikledningens uppgift att förebygga
kollisioner mellan flygplan inbördes eller mellan flygplan och andra hinder
samt att främja ett snabbt, effektivt och ekonomiskt trafikflöde i luftrammet.
För civilt trafikledningsändamål indelas luftrammet i kontrollerat och icke kontrollerat
luftrum. I det kontrollerade luftrammet övervakas trafiken i luftleder och
större terminalområden från s. k. kontrollcentraler f. n. fyra och i mindre
terminalområden och kontrollzoner från s. k. inflygningskontroller och
flygplatskontroller. Kontrollorganen har även andra uppgifter exempelvis att
utöva s. k. alarmeringstjänst och flyg-informationstjänst.

Den mUitära luftfarten bedrivs under hänsynstagande
till den civila luftramsindelningen och är liksom allmänflygets verksamhet
i stor utsträckning förlagd till icke kontrollerat luftrum. För den fredsmässiga
verksamheten är större delen av det icke kontrollerade luftrammet indelat i
övningssektorer, inom vilka flygvapnets övningar bedrivs. Den organisatoriska
uppbyggnaden av den miUtära flygtrafikled-

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 50

ningstjänsten
har betydande likheter med den civila, men tjänstens utformning har påverkats
av de speciella operativa betingelserna för flygvapnets verksamhet. Sedan
början av 1960-talet förekommer också ett nära samarbete mellan civil och
militär flygtrafikledning.

Flygtrafikledningskommittén har funnit att de
framtida luftramsbe-hoven kan tiUgodoses genom ett flexibelt
luftramsutnyttjande. En förutsättning härvid är sett mot bakgrand av den
Intima sammanvävnaden av civil och militär trafik att en funktionell
integration av nuvarande civila och militära flygtrafikledningsorgan
åstadkommes. En annan föratsättning är att luftrammets organisation ändras från
nuvarande system med luftleder till ett yttäckande flygkontrollsystem. I
princip bör detta avse hela landet, men under tiden fram tiU senare hälften av
1980-talet kan det begränsas att avse de meUersta och södra delarna. Med
utgångspunkt i den funktioneUa integrationen av de civila och mUitära
trafikledningarna har kommittén vidare funnit att en enda organisation bör leda
verksamheten. Denna organisation bör enligt en majoritet inom kommittén vara
ett nybUdat flygsäkerhetsverk, tUl vilket nuvarande centrala och lokala
flygtrafikledningsorgan inom flygvapnet och luftfartsverket bör föras. Till
verket överförs enligt detta förslag också luftfartsinspektionen. Vidare anses
det nya verket böra överta huvuddelen av den radiotekniska tjänst för civU
luftfart som f. n. handhas av televerket samt delar av motsvarande tjänst för
militär flygtrafikledning som handhas av försvarets materielverk.

Ett par ledamöter har reserverat sig. De har
anslutit sig till majoritetens hu\Tidsyn i fråga om system, behov av
sammanslagning i en organisation samt nödvändigheten av att tiU denna
organisation också knyta den radiotekniska tjänsten. De har emeUertid i
motsats tUl övriga ledamöter hävdat att den integrerade
trafikledningsorganisationen bör inordnas under luftfartsverket. Kvar i
luftfartsverket bör därvid också ligga luftfartsinspektionen.

Då jag nu går närmare in på de olika frågor som
aktualiseras av flygtrafikledningskommitténs förslag kommer jag att av
praktiska skäl använda mig av kommitténs terminologi som i vissa avseenden
skiljer sig från nu gällande. Ett exempel härpå är uttrycket flygledningstjänst
som ersätter tidigare benämning flygtrafikledningstjänst. Det torde ankomma på
den för flygtrafiktjänsten ansvariga myndigheten att i samråd med chefen för
flygvapnet själv avgöra de terminologiska frågorna.

Vad först gäller de systemmässiga,
tekniskt-operativa frågorna delar jag i likhet med flertalet remissinstanser
-- kommitténs uppfattning att på sikt en övergång till yttäckande flygkontroll-
och flyginformationssystem krävs. Den civila luftfarten fortsätter att växa
kraftigt och genomgår strakturella förändringar som Innebär att successivt
allt fler orter i landet betjänas av flygtrafik av olika slag. Det gäller såväl
det reguljära flyget och charterflyget som det s. k.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:27 51

allmänflyget
innefattande taxi- och affärsflyg samt det renodlade privatflyget. Genom att
allt större del av luftrammet därmed tas i anspråk skapas
trafikledningsmässiga kapacitets- och säkerhetsproblem. Denna utveckling
inverkar direkt på möjligheterna att tillgodose militärflygets behov av
utrymme för övningsverksamhet, en verksamhet som bedrivs i former av speciell
karaktär och som därmed inte utan vidare låter sig inordnas i ett luftmmssystem
anpassat efter civila behov.

Frän kapacitets- och säkerhetssynpunkt är det
således enligt min uppfattning klargjort att nuvarande luftrumsorganisation, i
princip ledbunden, måste ersättas med en organisation som mot bakgrund av
förväntad trafikutveckling bättre förenar kraven på å ena sidan fortsatt hög
eller förbättrad säkerhet och å andra sidan tiUräcklig kapacitet att tillgodose
väsentliga civila och militära behov av luftrum. Ett yttäckande
flygkontroUsystem synes väl ägnat att motsvara dessa krav.

Av samma skäl anser jag att den framtida
flygkontrolltjänsten kräver, såsom kommittén föreslagit, en funktionell
integration mellan nuvarande civila och militära flygledningsorgan. Redan i
dag förekommer visst samarbete mellan civila och militära flygledningsorgan.
En fullständig integration av dessa ger ökade möjligheter att ta till vara den
tekniska utvecklingen på flyg-ledningsområdet och bör på sikt kunna medge
samordningsvinster genom gemensamt utnyttjande av personal och materiel. I
sammanhanget bör också erinras om att fömtsättningar för integrationen redan
har skapats genom de beslut som statsmakterna fattat om en gemensam UtbUdning
av civila och mUitära flygledare i en för ändamålet särskilt inrättad skola
vid Sturup (prop. 1970: 1 bil. 8, SU 1970: 9, rskr 1970: 98).

Mot denna bakgrund förordar jag att den fortsatta
utvecklingen av flygledningssystemet sker med utgångspunkt i kravet på
yttäckande kontroll enligt kommitténs principmodell och I funktionell
integration mellan de civila och militära flygledningsorganisationerna.

Frän remissinstansernas sida har framförts olika
kritiska synpunkter pä det yttäckande flygkontrollsystemets utformning mera i
detalj, närmast såvitt avser det tänkta operativa utnyttjandet av systemet. Dessa
uppfattningar synes i allt väsentligt återspegla de intressekonflikter som av
naturliga skäl följer av det förhällandet att många nyttjare med sinsemellan
olika krav pä luftrummet och olika syften med sin verksamhet skall samsas i ett
gemensamt luftrum. För min del anser jag att den systemmässiga utformning av
flygkontrolltjänsten som kommittén föreslagit är väl genomarbetad och ägnad att
utgöra en principiell grandval för den fortsatta systemuppbyggnaden. Den för genomförandet
ansvariga myndigheten bör av Kungl. Maj:t ges i uppdrag

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 52

att
i samråd med chefen för flygvapnet med beaktande av utvecklingens krav,
krigsmaktens speciella luftrumsproblem, grandläggande säkerhetsbedömningar och
tillgängUga ekonomiska resurser närmare utforma system, metoder och medel. I
sammanhanget förtjänar särskilt framhållas att införandet av det nya yttäckande
kontrollsystemet kommer att ställa ökade krav på samverkan mellan
flygledningen och flygvapnets stridsledning.

En fråga som det torde ankomma på Kungl. Maj:t att
närmare besluta om är indelningen i flyginformationsregioner. Denna fråga är
av omedelbar praktisk betydelse för planeringen av flygledningssystemets
fortsatta uppbyggnad. Jag vill därför endast i sammanhanget anmäla att jag
avser föreslå Kungl. Maj:t att från flyglednings-synpunkt landet indelas i två
flyginformationsregioner, en för norra och en för södra delen av landet, på
sätt kormnittén förordat. En sådan indelning är naturlig utifrån de olikartade
operativa förutsättningarna områdena emellan och är som kommittén visat
den optimala lösningen från ekonomiska synpunkter.

Kommittén anser att berörda kontroUcentraler
ACC-Nord och ACC-Syd bör lokaliseras till Luleå resp. Sturup. Jag delar
kommitténs uppfattning härvidlag. Chefen för finansdepartementet har redan vid
anmälan av fråga om omlokalisering av statliga myndigheter föreslagit Kungl.
Maj:t att ACC-Nord lokaUseras till Luleå. Förslaget i denna del underställs
alltså riksdagens prövning i anslutning tUl omloka-liseringspropositionen. För
min del föreslår jag i detta sammanhang i enlighet med kommitténs förslag
att ACC-Syd förläggs till Sturap. För ACC-Syds lokalisering tiU Sturap talar
förutom den operativa miljön möjligheten att tidsmässigt samordna
uppbyggnaden av den nya centralen med nödvändig omdisponering och uppmstning av
vissa befintliga kontrollorgan i området. Det gäller för det första nuvarande
Malmö ACC vars utrastning under alla omständigheter måste förnyas och byggas
ut omkring år 1977 och därvid också flyttas ut från nuvarande aUtför trånga
lokaler på f.d. Bulltofta flygplats. Det gäller också den militära
terminalkontrollen i Ljungbyhed, vars utrastning till typ och dimension är vald
under förutsätming av en sammanslagning med Malmö ACC vid motsvarande tidpunkt.
Härtill kommer att även Göteborg ACC under sådana omständigheter kan flyttas
tUl Sturap vid samma tidpunkt, vilken i stort sett sammanfaller med den
beräknade idrtfttagningen av den nya storflygplatsen i göteborgsregionen.
Avsikten är att till denna flygplats endast förlägga
terminalkontrollfunktionen. Flyttningen av här nämnda kontroUorgan tUl Sturup
kan genomföras som en första etapp i etableringen av ACC-Syd. Den tidsmässiga
samordningen torde innebära väsentliga ekonomiska fördelar jämfört med andra
av kommittén undersökta alternativ.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 27 53

Jag övergår så tUl de organisatoriska frågor som
kommittén tagit upp.

Kommittén har funnit att ett yttäckande
flygkontrollsystem kräver att endast ett organ har ansvaret för flygtrafiktjänsten.
Uppgiften att bygga upp, driva och utveckla den för civil och militär trafik
gemensamma flygtrafiktjänsten kan enligt kommittén endast lösas inom ramen för
en gemensam, integrerad organisation som ges ansvar, befogenhet och resurser
för uppgiften. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser delar jag
denna uppfattning.

Delade meningar råder däremot om inom vilken yttre
organisatorisk ram den Integrerade flygtrafiktjänsten bör inordnas. En
majoritet inom kommittén och ett antal remissinstanser har hävdat uppfattningen
att en ny central myndighet benämnd flygsäkerhetsverket bör inrättas för att
handha flygtrafiktjänstens centrala lednmg. Till detta verk bör också från
luftfartsverket föras luftfartsinspektionen. Fördelen med en sädan
organisatorisk lösning anses bl. a. vara att flygsäkerhets-frågorna ställs
under en myndighets totalansvar med därav följande möjligheter till
kraftsamUng. Den skulle också enligt kommittén bättre tillgodose chefens för
flygvapnet behov av inflytande på flygtrafiktjänstens utformning. Som jag
tidigare nämnt har ett par ledamöter reser\'e-rat sig mot förslaget att inrätta
ett flygsäkerhetsverk och i stället hävdat att den integrerade
flygtrafiktjänsten bör inordnas under luftfartsverket. Denna uppfattning har
fått stöd av flertalet remissinstanser.

Övervägande skäl talar enligt min uppfattning för
att luftfartsverket bör vara huvudman för den integrerade flygtrafiktjänsten.
Det är angeläget att ta till vara de samordningsvinster som följer av att en
befintlig organisation utnyttjas. Den civila trafikdominansen, som i framtiden
blir allt mer accentuerad, gör det naturligt att därvid söka samordningen inom
ramen för luftfartsverket. En sädan lösning innebär att de statliga resurserna
på den civila luftfartens område i fortsättningen liksom hittills kan hållas
samman i en organisation. En splittring på två organisationer skulle i
praktiken medföra svåra gränsdragningsproblem organisationerna emellan och
betydande risker för ökade kostnader och lägre effektivitet i verksamheten. I
sammanhanget förtjänar särskUt uppmärksammas de synpunkter som i denna del
riksrevisionsverket framfört av innebörd att ett flygsäkerhetsverk enligt kommitténs
förslag, dvs. utan inbyggt ekonomiskt ansvar, kan bli en organisationsform som
leder till relativt högre kostnader.

Det är vidare min uppfattning att luftfartsverkets
kompetens och erfarenhet i förening med de organisatoriska och andra åtgärder
jag förordar i det följande skapar goda förutsätmingar för den kraftsamling
som kommittén anser nödvändig för att bygga upp det framtida integrerade
flygkontrollsystemet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 27 54

Mitt förslag i fråga om huvudmannaskapet ändrar
inte det förhållandet som gäller redan i dag att ansvaret för
flygtrafiktjänsten övertas av krigsmakten vid allmän mobilisering eller annan
tidpunkt som Kungl. Maj:t anger.

Det är viktigt att chefens för flygvapnet
inflytande i den nya organisationen blir säkerställt. Detta anser jag bör
kunna ske genom representation i verkets styrelse och genom fasta regler I
granden bestämda av Kungl. Maj:t för samarbetet mellan luftfartsverket och
flygvapnet. En viktig föratsättning är härvid att flygtrafiktjänsten pä central
nivå handhas inom en särskild huvudenhet, skild från verkets marktjänstfrågor.
Av väsentlig betydelse är också att i denna huvudenhet erforderlig personal
med fackkunskap om flygvapnets speciella förhållanden finns företrädd på
ledande och handläggande nivåer. När frågor rörande flvtrafiktiänsten behandlas
på direktionsnivå bör också sådan fackkunskap finnas företrädd. I övrigt bör
flygoperativ personal ur krigsmakten kunna avdelas för tjänstgöring vid verket.

Med utgångspunkt i mitt förslag att luftfartsverket
ges ansvar för den integrerade flygtrafiktjänsten förordar jag att tiU verket
förs den del av televerkets radiotekniska tjänst som avser planering, projektering,
anskaffning och ledning av anläggningsverksamheten avseende den radiotekniska
utrustningen. Omfattningen av den totala verksamheten en investeringsvolym
som budgetåret 1972/73 uppgår till ca 13,5 milj. kr. och med en årlig
driftkostnad inkl. avskrivningar och ränta om ca 23 milj. kr. motiverar
enligt min mening att verket ges ett mera direkt inflytande på verksamheten.
Det ligger också i linje med statsmaktemas beslut är 1967 i anledning av prop.
1967: 57 ang. riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet och organisation,
varvid uttalades att verket borde ges frihet att handla självständigt i bl. a.
här avsedda frågor. Det borde enligt dessa riktiinjer stå verket fritt att
arbeta i egen regi eller anlita televerket eller annan entreprenör. Vägledande
borde därvid vara vad som från företagsekonomiska synpunkter kunde befinnas
mest ändamålsenligt (prop. 1967: 57, SU 1967: 107, rskr 1967: 267). Att frågan
trots uttalandena ännu inte blivit löst sammanhänger närmast med att
resultatet av flygtrafikledningskommitténs arbete ansetts först böra avvaktas.

Förutom de rent företagsekonomiska skälen bör
starkt betonas att komplexiteten i de flygledningstekniska systemen kräver nära
samarbete mellan operativ, systemteknisk och utrustningsteknisk erfarenhet och
kompetens. En inordning under luftfartsverket av den radiotekniska tjänsten
skapar bättre föratsättningar för en nödvändig teknisk och operativ samordning,
vilket är av avgörande betydelse för en effektiv systemutvecklingsfunktion.
Över huvud taget blir samspelet mellan de tekniska och operativa verksamheterna
smidigare till gagn för effekti-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 55

viteten.
Luftfartsverkets och televerkets i framtiden skilda lokaliseringar talar också
för att ifrågavarande tiänst överförs till luftfartsverket.

På likartat sätt bör en överföring till
luftfartsverket av försvarets materielverks motsvarande tekniska tjänst komma
till stånd. Luftfartsverkets ansvar bör i enlighet med kommitténs förslag
omfatta alla sådana anläggningar som i fredstid ingår i det integrerade
flygledningssystemet. Däremot bör ansvaret för sådana anläggningar som är
specifika för militär flygverksamhet eller som krävs för krigsfunktion i flygbas
eller luftförsvarscentral även i fortsättningen bör åvila chefen för
flygvapnet.

Överföringen av den tekniska tjänsten från
försvarets materielverk bör av praktiska skäl ske i takt med att vissa nu pågående
projekt avslutas. Nya projekt av gemensam art bör dock luftfartsverket ta
ansvar för såvida Inte de mUitära kraven är dimensionerande då ansvaret bör
åvila chefen för flygvapnet och försvarets materielverk.

Vad beträffar driften och underhållet av den
radiotekniska utrustningen bör luftfartsverket i enlighet med tidigare
principiella ställningstaganden ges frihet att från företagsekonomiska
utgångspunkter själv avgöra i vilka former drift och underhåll bör ske. Det är
naturligt att verket därvid samråder med försvarets materielverk när frågan
gäller den materiel som utnyttjas gemensamt med krigsmakten.

Mitt
förslag i fråga om den integrerade flygtrafiktjänsten innebär ingen ändring i
gällande ansvarsförhållanden beträffande den civila resp. militära
flygvädertjänsten. Frågan om den lämpligaste organisationen av
flygvädertjänsten utreds f. n. av flygtrafikledningskommittén och får därför
tas upp till prövning I ett senare sammanhang. Såväl den civila som den
miUtära flygvädertjänsten förutsätts i avvaktan härpå bedrivas i oförändrade
organisationsformer.

Vad
kommittén föreslagit i fråga om flygräddningstj äns-tens organisation kan jag
ansluta mig till. Den operativa ledningen av flygräddningstjänsten bör ingå i
den för flygtrafiktjänsten ansvariga myndighetens, dvs. luftfartsverkets,
arbetsuppgifter. Den föreslagna förläggningen av den centrala ledningen tiU de
nya områdeskontrollcentralerna ger möjligheter till samutnyttjande av personal
och tekniska resurser. Jag föratsätter i likhet med kommittén att gällande
ansvarsförhållanden för den civila resp. militära flygräddningstjänsten består.
De skillnader som finns i föratsättningar och målsättning för civil resp.
mUltär luftfart motiverar att luftfartsverket har ansvaret för den civila och
chefen för flygvapnet ansvaret för den militära flygräddningstjänsten. Frågan
om den operativa ledningen torde därför böra regleras i särskUt avtal mellan
parterna.

Luftfartsinspektionens
organisatoriska anknytning och arbetsuppgifter har behandlats av kommittén och
flera remissinstanser. Jag finner det naturligt att inspektionen även i
fortsätt-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 56

ningen
ligger kvar under luftfartsverket med i princip samma självständiga ställning
i flygsäkerhetsfrågor som f. n. gäller. Av praktiska, funktionella och
ekonomiska skäl bör emellertid målsättningen för inspektionen ses över och
konsekvensema av dess självständiga ställning bättre klargöras. Som framgår av
mitt förslag i det följande blir detta en fråga som får tas upp i samband med
vissa andra organisatoriska överväganden som aktualiseras av förevarande
principförslag. Jag vill i sammanhanget också uttala att motiv synes finnas
för att i enlighet med reservanternas principiella synpunkter i viss
utsträckning utöka chefens för luftfartsinspektionen befogenheter så att dessa
motsvarar det självständiga ansvar som ålagts denne.

Den militära flygsäkerhetsinspektionen bör även
fortsättningsvis stå under chefen för flygvapnet.

När
det gäller inriktningen av inspektionernas arbetsuDDcifter vill jag i stort
ansluta mig till kommitténs uttalanden. Jag anser sålunda att det i
luftfartsinspektionens arbetsuppgifter bör ingå att lägga fast mera allmänna
och övergripande säkerhetsmålsättningar för den civila luftfarten som gmndval
för luftfartssystemets utveckling. Motsvarande säkerhetsmålsättningar för den
militära luftfarten ankommer på flygsäkerhetsinspektionen att formulera.
Luftfarts- och flygsäkerhetsinspek-tionemas tillsyn över flygtrafiktjänsten bör
utformas på sådant sätt att en dubblering av flygtrafiktjänstens egen
funktionsuppföljning undviks. Detta kan som kommittén framhållit ske genom
att inspektionema genom uppföljande och utvärderande åtgärder granskar och analyserar
på vad sätt och i vilken utsträckning man i den löpande flygtrafiktjänsten
liksom även i marktjänsten svarar mot uppställda krav. Den närmare
utformningen av inspektionernas arbetsmetodik i dessa hänseenden bör Kungl.
Maj:t överlåta pä chefen för luftfartsinspektionen och chefen för
flygsäkerhetsinspektionen att i samråd utarbeta.

Som jag nämnde i det föregående beslöt 1970 års
riksdag att en skola för gemensam utbildning av civila och militära flygledare
skulle inrättas i Sturap. Skolan förutses få självständig ställning med egen
styrelse direkt under kommunikationsdepartementet. Beslutet byggde på ett
förslag utarbetat av flygtrafikledningskommittén i ett första delbetänkande
(Ds K 1969: 2). Planeringen för den nya skolan, som handhas av nämnden för
flygtraflkledarskolan i Sturap (prop. 1972: 51, TU 1972: 8, rskr 1972: 115)
bedrivs med sikte på att skolan skall kunna tas I brak den 1 oktober 1974. Mot
bakgrund av förevarande förslag att integrera de båda civila och militära
flygledningsorganisationerna i en organisation under luftfartsverket förordar
jag att även flygledarskolan i Sturap inordnas under luftfartsverket. De
organisatoriska konsekvenserna för skolan härav bör prövas ytterligare i
enUghet med vad jag föreslår i det följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Lrop.
1973: 27 57

De organisatoriska frågor jag här anmält för
riksdagen har samband med den principiella frågan om de yttre organisatoriska
formema för den integrerade flygtrafiktjänsten. Däremot bör den närmare
utformningen av organisationen utredas ytterligare, framför allt mot bakgrand
av att det föreslagna flygsäkerhetsverkets organisation inte direkt kan
överföras på luftfartsverket. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att
tillkalla sakkunniga att ingå i en arbets-grapp med uppdrag att verkställa
sådan utredning.

En
utgångspunkt I utredningsarbetet bör som jag nämnt i det föregående vara att
flygtrafiktjänsten ges ställning som huvudavdelning ,lnom verket. Detta innebär
att ur nuvarande driftavdelning utbrytes de jtrafiklednings- och teletekniska
frågorna med därtUl hörande planerings->-' funktioner. I övrigt bör
grunddragen i kommitténs förslag i fråga om flygtrafiktjänstens organisation
kunna bestå, dvs. med markering av funktionerna för systemutveckling och
systemplanering. Samtidigt måste emellertid också olika funktioner inom
luftfartsverket ses över för att anpassa verkets organisation och arbetsformer
till sålunda ändrade föratsättningar och till kraven på ökad effektivitet. Detta
gäller bl. a. den allmänna verksamhetsplaneringsfunktionen, personalfunktionen
samt de ekonomi-administrativa funktionerna i övrigt och med dessa
sammanhängande system. Även frågan rörande luftfartsinspektionens interna
organisation och resurser bör med utgångspunkt i vad jag i det föregående
uttalat om dess självständiga ställning och inriktning av arbetsuppgifterna
tas upp i detta sammanhang. I fråga om den regionala organisationen bör
klargöras vilka förändringar som krävs vad gäUer indelning, ansvar och
befogenheter, bl.a. mot bakgrund av avgränsningen mellan marktjänst och
flygtrafiktjänst, den integrerade civila och militära flygtrafiktjänsten samt
centralförvaltningens lokalisering.

Med hänsyn tUl att flygtraflkledarskolan kommer att
påbörja sin verksamhet redan under hösten 1974 måste ställning inom kort tas
till frågan om skolans interna organisation, bl. a. som grand för rekrytering
av erforderlig personal. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser i angivna hänseende. Beträffande avtalsbara anställnings- och
arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som
behövs. Frågan om formerna för skolans organisatoriska inordning i
luftfartsverket bör emellertid behandlas inom ramen för det nyssnämnda
utredningsarbetet.

Utredningen bör vidare lämna förslag om riktlinjer
för överförande av flygtrafiktjänsten till krigsmakten vid mobilisering m. m. i
enlighet med vad jag uttalat i det föregående.

De organisationsförslag som detta utredningsarbete
kan föranleda avses anmälas för riksdagen i särskUd proposition vilket bedöms
kunna ske antingen under våren eller senast under hösten 1974. Den nya organisationen
bör genomföras snarast därefter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:27 58

Jag kan inte biträda kommitténs förslag att
lokalisera flygtrafiktjänstens centraladministration tiU Sturap. Riksdagen har
beslutat att luftfartsverkets centralförvaltning skall lokaliseras till
Norrköping. Jag bedömer det frän allmänt ekonomiska och administrativa
synpunkter angeläget att inte geografiskt splittra verkets centralförvaltning.
Även flygtrafiktjänstens centraladministration bör därför santiokaliseras med
verkets centralförvaltning i övrigt till Norrköping. För att i det fortsatta
systemuppbyggnadsarbetet ta till vara möjUghetema att mera direkt utnyttja den
kunskap och erfarenhet som finns företrädd hos personalen i ACC, TCC och
flygledarskolan kan det eventuellt vara motiverat att i Sturap stationera ett
begränsat antal befattningshavare frän huvudenheten. Denna fråga får övervägas
i det utredningsarbete jag nämnt i det föregående.

Vad
beträffar kostnaderna har kom.mittcn beräknat flygtrafiktjänstens samlade
investeringsbehov under tioårsperioden 19711980 tUl ca 349 milj. kr. (i 1970
års prisläge) exkl. Investeringar i lokaler för centralförvaltningen samt
flygledarskolan i Sturap. I kommitténs beräkningar ingår även sådana objekt
som visserligen hör tUl flygtrafiktjänstens ansvarsområde men som inte har
direkt samband med här diskuterade system- och organisationsfrågor. Exempel
härpå är inflygnings-och landningshjälpmedel (24 milj. kr.). Den helt
övervägande delen av investeringama är oberoende av vilket kontrollsystem som
väljs. Kommittén beräknar sålunda att endast 22 milj. kr. är en direkt merkostnad
för den yttäckande områdeskontrollen jämfört med kostnaderna för ett tänkt
system av luftiedsmodell.

Jag
anser inte anledning finnas att i förevarande sammanhang ta särskild ställning
till kommitténs beräkningar av kostnaderna för genomförande av systemet.
Uppbyggnaden av systemet får anpassas efter de ekonomiska ramar som via den
årliga budgetprövningen kan komma i fråga, varvid den faktiska
trafikutvecklingen och flygsäkerhetens krav får vägas in i vederbörlig ordning.
I sammanhanget får också särskilt beaktas vad överbefälhavaren anfört om de
besparingar för försvaret som följer vid en viss senareläggning av det
fullständiga genomförandet.

Vad
gäller fördelningen av driftkostnaderna för flygtrafiktjänsten på flygvapnet
och luftfartsverket delar jag kommitténs uppfattning att denna bör baseras på
utnyttjandegrad. Bedömningen härav bör vara anpassad till den militära
luftfartens utveckling pä viss sikt. Förslag till kostnadsfördelning och principer
för kostnadsberäkningar bör utarbetas av luftfartsverket och chefen för
flygvapnet i samråd. Därvid bör ytterligare analyseras i vilken utsträckning
flygledningstjänsten tas i anspråk av civUt resp. militärt flyg.

Anskaffning
av transponders till krigsmaktens flygplan beräknas med-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 27 59

föra
kostnader för flygvapnet. Sådan anskaffning blir dock aktuell först omkring år
1980. Frågan om försvarets utgiftsram skall justeras med hänsyn tUl detta kan
därför anstå.

Det är angeläget att systemutvecklingsarbete och
investeringsplanering inom luftfartsverket och flygvapnet inriktas i enlighet
med den uppbyggnad av flygkonttollsystemet som jag I det föregående förordat.
Jag avser föreslå Kungl. Maj:t att i avvaktan på resultatet av de fortsatta
organisatoriska övervägandena och stäUningstaganden härtill temporärt ett
särskilt organ tUlskapas med uppgift att handha samordningsuppgifter i detta
sammanhang. I detta organ, förslagsvis benämnt flygledningsdelegatlonen, bör
ingå företrädare för luftfartsverket, chefen för flygvapnet, försvarets
materielverk och televerket.

5
Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för samordning av den
civila och militära flygtrafikledningen i en gemensam organisation m. m. som
jag förordat i det föregående.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1973 730030

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1973 nr 4 s. 168, på s. 170, 171 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

48 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (46)

46 kopplingar i 28 dokument.

  1. SOU 2014:65 Försvarsmaktens behov av flygtrafiktjänst s. 72 i texten
  2. SOU 2012:27 Färdplan för framtiden - en utvecklad flygtrafiktjänst s. 51 · s. 60 i texten
  3. SOU 1999:42 Ny luftfartslag s. 231 · s. 232 i texten
  4. Bet. 1989/90:TU25 Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1990/91-1992/93 m.m. s. 29 om s. 52 i texten
  5. Bet. 1977/78:TU5 med anledning av propositionen 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organisation m. m. jämte motioner s. 1 i texten

Visa alla 28

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. FT 1973 s. 168 Utredningsuppdrag s. 170 · s. 171 i texten