Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.

1973 · 539 sidor, varav 268 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 268 av 539 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:32, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 32 år 1973 Prop. 1973: 32

Nr 32

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av
bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets
protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakUga innehåll

Propositionen innehåUer förslag till en partiell
reform av den familjerättsliga lagstiftningen, i första hand äktenskapsrätten.

Beträffande ingående av äktenskap föreslås i
huvudsak följande. Gif-termålsbalkens bestämmelser om trolovning upphävs. Vissa
äktenskapshinder avskaffas. Den som har fyllt 18 år föreslås få gifta sig utan
föräldrarnas samtycke. För dem som är under 18 år krävs lUcsom hittills
länsstyrelsens tillstånd tUl äktenskapet. I tillståndsärendet skall föräldrarna
höras. Förbudet för sinnessjuka och sinnesslöa att gifta sig utan socialstyrelsens
tUlstånd upphävs. Äktenskap mellan halvsyskon tillåts efter dispens av Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Kyrklig och borgerlig vigsel
behålls som form för ingående av äktenskap, men det förutskickas att ett
enklare alternativ till det nuvarande borgerliga vigselformuläret skall
införas. Vidare skisseras nya regler angående kyrklig vigsel, som innebär dels
att vigselförrättarnas behörighet vidgas, dels att giftermålsbalkens regel om
skyldighet för församlingspräst att viga slopas. Någon lagändring i denna del
föreslås inte, eftersom detta förutsätter godkännande av kyrkomötet.

De viktigaste lagändringarna avser reglema om
upplösning av äktenskap. Det sällan utnyttjade återgångsinstitutet avskaffas.
Vidare upphävs reglema om hemskUlnad samt bestämmelserna om omedelbar äktenskapsskillnad
på särskilda grunder. Make får i princip rätt tUl omedelbar

1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 32 2

äktenskapsskillnad.
Om endast en av makarna vUI skUjas eller om ma-kama eller en av dem har
vårdnaden om eget barn under 16 år skall dock skilsmässan föregås av en
betänketid på minst sex månader. Betänketiden löper från den dag då makarnas
gemensamma ansökan kommer in till domstolen eller, när de är oense i
skilsmässofrågan, den dag då den ena makens ansökan delges andra maken. Inom
ett år från det betänketid började löpa måste åtminstone en av makarna
fullfölja skilsmässan genom att hos domstolen göra ansökan om dom på
äktenskapsskillnad. Annars är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Det
krävs inte att makarna lever isär under betänketiden. Var och en av makarna kan
emellertid i samband med den första ansökningen eller när som helst under
betänketiden begära domstolens beslut att samlevnaden skall hävas. Make kan då
också få domstolens beslut om vårdnaden om gemensamma bam, om underhåll och om
rätt att sitta kvar i den gemensamma bostaden. Make som har bott åtskild från
andra maken under minst två år kan få skilsmässa utan betänketid, oavsett om
makarna är ense eller inte och även om det finns underåriga barn.

Medlingen blir frivillig och bestämmelserna härom
flyttas till en särskild lag om medling mellan samlevande.

Reglema
om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar omfattas i princip inte av reformen.
Vissa smärre ändringar föreslås emellertid. Vid bestämmande av underhållsbidrag
tUl make skall frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte
tUImätas någon betydelse. Genom ett tiUägg till lagregeln om underhåll efter
äktenskapsskillnad markeras att domstolen skaU beakta att make kan ha ett
särskUt behov av bidrag under en omställningsperiod närmast efter skUsmässan.
Reglema om makars egendom har utformats så, att vad make förvärvar under
betänketiden före skilsmässan blir enskild egendom, om det döms till
äktenskapsskillnad. Möjligheten att ålägga make att betala skadestånd till andra
maken vid skilsmässa slopas. Bl. a. på gmnd härav föreslås att man vid
bodelning efter äktenskapsskillnad skall kunna avvika från den eljest gäUande
regeln om hälftendelning av giftorättsgodset, om en sådan delning skuUe framstå
som uppenbart obiUig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den
tid som äktenskapet varat.

I föräldrabalkens regler om vårdnad om barn i
äktenskap görs den ändringen att frågan om vem av föräldrarna som bär skulden
till att det har uppstått söndring mellan dem inte skaU tUlmätas någon
betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I fråga om barn utom äktenskap
föreslås sådana ändringar att faderns möjlighet att få vårdnaden blir densamma
som när det gäller barn i äktenskap. Denna ändring får betydelse framför allt
vid separation mellan föräldrar som har levt tillsammans utan att vara gifta.

Ett förslag till lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad behandlar rätten till bostaden när ogift man och ogift
kvinna som har sam-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 3

manlevt
under äktenskapsUknande förhållanden upplöser samlevnaden. Lagen är utformad
efter mönster av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
Den av parterna som inte har hyres-eller bostadsrätten får rätt att mot lösen
överta denna, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till
omständigheterna kan anses skäligt. Om parterna inte har eller har haft barn
tillsammans får övertagande dock ske endast om det föreligger synnerliga skäl.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Den blir
tillämpUg även på äldre äktenskap. Om ett skilsmässoförfarande har inletts före
ikraftträdandet dvs. om makarna eUer någon av dem före den 1 januari 1974 hos
domstol har begärt hemskiUnad eller äktenskapsskillnad skall dock de äldre
bestämmelserna i giftermålsbalken tUlämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32

1 Förslag tilä

Lag om ändring i giftermålsbalken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom förordnas dels att 1 kap., 2 kap.

11 kap.
1730 §§, 14

upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 25 5 kap. 7 §, 6
kap. 2 och

12 kap.
1 §, 13 kap. 1-

och 32 §§ samt rubriken

dels att i balken skall 10 §, 13 kap. 12 a och delse.

i fråga om giftermålsbalken, 710 §§ och 13 §, 3 kap. 7
och 8 §§, 10 kap., kap. samt 15 kap. 810, 14 och 23 §§ skall

§§, 3
kap. 13 §§, 4 kap. 2-, 6 och 8 §§, 6 a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 8 §, 11 kap.
116 §§, -3 och 10 §§, 15 kap. 1, 4, 5, 11, 12, 24, 28, 29 till 11 kap. skaU ha
nedan angivna lydelse, införas fem nya paragrafer, 3 kap. 4 §, 4 kap. 13 b §§
samt 15 kap. 7 §, av nedan angivna ly-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 2 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som är under tjugo år och ej förut varit gift, må ej
ingå äktenskap utan föräldrarnas samtycke.

Är den ene av föräldrarna död eller
sinnessjuk eller sinnesslö eller utan del i vårdnaden, eller kan yttrande från
den ene ej utan märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas, vare den andres samtycke
tillfyllest. Är sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, tage
den trolovade sam-

1 Senaste lydelse av

1
kap. 6 § 1969: 798

2
kap. 9 § 1947: 187

2
kap. 13 § 1971: 556

3
kap. 7 § 1968: 758 10 kap. 1 § 1947: 187 10 kap. 2 § 1948: 272

10
kap. 3 § 1968: 758

11
kap. 20 § 1969:
798 11 kap. 26 § 1952: 333 11 kap. 27 § 1949: 383

2 Senaste lydelse 1971: 871.

Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut
skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äktenskap
utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta
äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger.

11 kap.
14 kap. 14 kap. 14 kap.

14 kap.

15 kap. 15 kap. 15 kap. 15 kap.

28 § 1952: 333

1
§ 1968: 758

2
§ 1968: 758

3
§ 1946: 822

4
§ 1968: 758

8
§ 1968: 758

9
§ 1968: 758 14
§ 1946: 822 23 § 1946: 822

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tycke av förmyndaren eller, där särskild förmyndare ej är
nämnd, av annan giftoman, som rätten på anmälan förordnar.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må den, som är omyndig förklarad,
ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke.

3 §

Äktenskap får ej ingås mellan dem
som är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller som är
helsyskon.

Halvsyskon får ej ingå äktenskap
med varandra utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vägras samtycke i fall, som i 2 eller 3 § avses, äge
rätten på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl till vägran prövas ej vara för
handen.

Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som är sinnessjuk eller sinnesslö, må ej ingå
äktenskap, med mindre socialstyrelsen finner skäligt tillåta äktenskapet.

I ärende om tillstånd enligt 1 § skall den underåriges
vårdnads-liavare beredas tUlfälle att yttra sig, om det kan ske. Yttrande skall
även inhämtas från barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt
hemvist.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten
genom besvär.

Mot beslut om tillstånd för un-derårig att ingå äktenskap
får talan föras av den underåriges vård-nadshavare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap.

1 §* Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning),
sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd, eller, om hon
varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt
hos pastorsämbetet i församlingen.

Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemensamt
hos pastorsämbetet i församlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Senaste lydelse 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Den som varken är eller skall
vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det intyg av
utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som han kan
anskaffa.

Nuvarande Ivdelse

2 §5

1 mom. Är mannen kyrkobok

förd i annan svensk församling än

i 1 § sägs, skall han, när ansökan

om hindersprövning göres, förete

intyg om vad kyrkoböckerna i

hans församling innehålla angåen

de hans behörighet att ingå äkten

skapet (äktenskapsbetyg).

Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2
kap. 1 eller 2 § eller 3 § andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd
eller samtycke företes vid hindersprövningen.

Trolovad, som varken är eller bör
vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete det motsvarande intyg av
utländsk registerförare han kan anskaffa.

2 mom. InnehåUa ej kyrkoböc

kerna eller intyg, varom i 1 mom.

är sagt, upplysning om trolovads

ålder, har han att annorledes före

bringa utredning 'därom. Är tro

lovad i den ålder, att han enligt

2 kap. 1 § ej äger ingå äktenskapet

utan särskilt tillstånd, skall lian

styrka, att sådant tillstånd givits.

3 mom. Äger trolovad enligt

2 kap. 2 eller 3 § ej ingå äkten

skapet utan föräldrars eller annans

samtycke, skall han visa, att så

dant samtycke givits, eller att rät

ten jämUkt 2 kap. 4 § tillåtit äk

tenskapet.

4 mom. Är anledning antaga att

trolovad är sinnessjuk eller sinnes

slö, skall han med läkarintyg styr

ka, att sinnessjukdom eller sinnes-

slöhet icke kan hos honom påvi

sas, eller ock visa tiUstånd jämlikt

2 kap. 5 § att utan hinder av sin

nessjukdomen eller sinnesslöheten

ingå äktenskapet.

6 mom. En var av de trolovade skall
avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete att, så vitt honom är
veterligt, de ej äro så besläktade, som i 2 kap. 7 § sägs

5 Senaste lydelse av

1
mom. 1968: 758

2
mom. 1948: 272

4
mom. 1968: 758
6 mom. 1947: 187

5
mom. upphävt
genom 1968: 758 8 mom. upphävt genom 1968: 758

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1973:32

Nuvarande lydelse

och, där ej till äktenskapet visas tillstånd jämlikt 2
kap. 8 eller 9 §, att ej heller sådan släktskap eller sådant svågerlag, som där
avses, honom veterligen föreligger.

7 mom. Det åligger en var av de trolovade att i skriftlig
försäkran på heder och samvete uppgiva, huruvida han förut ingått äktenskap.

Har trolovad förut ingått äktenskap, och utvisa ej
kyrkoböckerna eller intyg, som i 1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom
makens död eller annorledes upplöst, skall han styrka att så skett.

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 § åligger dem,
och finner ej pastorsämbetet hinder mot äktenskapet möta, skall ämbetet på
begäran av de trolovade utfärda intyg därom.

Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge
skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och nedstigande
släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke tillstånd till
äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket företes, att de ej heller är
halvsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på
heder och samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut
ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej
framgår av folkbokföringen eller av intyg som avses i 2 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Finner pastorsämbetet att hinder
ej föreligger mot äktenskapet, skall ämbetet på begäran av mannen och kvinnan
utfärda intyg därom.

Talan mot pastorsämbetets beslut i
fråga om hindersprövning föres hos domkapitlet genom besvär. Mot domkapitlets
beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

6 Senaste lydelse 1968: 758.

Förutvarande 4 § upphävd genom 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrklig
vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om de trolovade eller en av dem
tUlhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må
förrättas inom samfundet och de trolovade eller en av dem tiUhör samfundet.

Kyrklig
vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om mannen och kvinnan eller en av dem
tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må
förrättas inom samfundet och mannen och kvinnan eller en av dem tillhör
samfundet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen äger förordna, att medlem
av utiändskt evangeliskt-luterskt trossamfund skall hava samma rätt tUl kyrklig
vigsel som medlem av svenska kyrkan.

3 § 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

TiU vigsel inom svenska kyrkan äga de trolovade välja den
präst inom kyrkan de själva åstunda; dock vare annan ej skyldig viga än präst i
församling, av vilken endera är medlem.

Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja
den präst inom kyrkan de själva önskar. Annan än präst i församling där mannen
eller kvinnan är medlem är dock ej skyldig att viga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom annat trossamfund förrättas
vigsel av den som är behörig därtill enligt Konungens förordnande.

4 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med borgerlig vigsel må äktenskap ingås, evad de
trolovade kunde erhålla kyrklig vigsel eller ej.

Äktenskap får ingås med borgerlig vigsel, även om mannen
och kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §

Vigsel skall föregås av hindersprövning
enligt 3 kap. Känner vig-selförrättaren till äktenskapshinder, som icke
uppmärksammats vid nämnda prövning, må vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap.
3 § må ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där
hindersprövningen skett.

Hava de trolovade ej blivit vigda
inom fyra månader efter hindersprövningen, må vigsel ej ske utan ny
hindersprövning.

10

Vigsel skall föregås av hindersprövning
enligt 3 kap. Känner vig-selförrältaren till äktenskapshinder, som icke
uppmärksammats vid nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap.
4 § får ej annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen
skett.

Har mannen och kvinnan ej bUvit
vigda inom fyra månader efter hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny
hindersprövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §" Vigsel förrättas i
släktingars eller andra vittnens närvaro.

8 Senaste lydelse 1951: 681.

9 Senaste lydelse 1951: 681.

10 Senaste lydelse 1968: 758.

" Senaste lydelse 1951: 681.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vid vigseln skola de trolovade,
samtidigt tillstädes inför vigselför-rättaren, på hans fråga avgiva sitt ja och
samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt lände till efterrättelse, vid vigsel inom svenska
kyrkan föreskriftema i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess
kyrkobruk och vid borgerlig vigsel de bestämmelser, som varda av Konungen
meddelade.

Den som förrättat kyrklig vigsel give makama
ofördröjligen bevis därom. Vad vid borgerlig vigsel förekommit skall upptagas
i särskilt protokoll enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar.

Föreslagen
lydelse

Vid vigseln skall mannen och
kvinnan, samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt
ja och samtycke tUl äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt gäller, vid vigsel inom svenska kyrkan
föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess
kyrkobruk och vid borgerlig vigsel bestämmelser som meddelas av Konungen,

Den som förrättat kyrklig vigsel skall ofördröjligen ge
makarna bevis därom. Vid borgerlig vigsel föres särskilt protokoll enligt
föreskrifter som meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Talan mot beslut angående förrättande
av vigsel föres genom besvär hos domkapitlet, om beslutet meddelats av präst
inom svenska kyrkan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borgerlig
vigselförrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres talan hos
kammarrätten geriom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 kap.

12

7§

Lever makar på grund av söndring åtskilda, skaU make
ändå bidraga till andra makens underhåU enligt de grunder som anges i 2 §.

Leva makar på grund av söndring
åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 § stadgade grunder bidraga till
andra makens tm-derhåU; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till
sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans
underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

i fall,
som avses i första stycket.

Om bidrag till barnens underhåll
stadgas i föräldrabalken.

12 Senaste lydelse 1949: 383.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
kap. 2§ Över sitt giftorättsgods rade make med de inskränkningar, som följa av
vad i 36 §§ sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad el/er
hemskillnad tage vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas
be-håUna giftorättsgods, såvida ej annorlunda i denna balk stadgas.

Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage
vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods,
såvida ej annorlunda i denna balk stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

det
gåvan fullbordades.

Var vid tiden för bodelningen
gåva, som tillkommit under omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må
den ej göras gällande i den mån det skulle lända till intrång i andra makens
rätt.

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens
giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina
tillgångar; visar sig, efter äktenskapets upplösning eller boskillnad eller
hemskiUnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodelningen, och finnes
gåvotagaren hava insett eller bort inse att gåvan lände andra maken till
förfång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för
tillgodoseende av andra makens rätt. Ef må dock på sådan grund talan väckas,
sedan fem år förflutit från

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens
giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina
tillgångar och kan efter äktenskapets upplösning eller boskillnad vederlag
icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren återbära gåvan eller
dess värde i den mån det fordras för att tillgodose andra makens rätt, om gåvotagaren
insett eller bort inse att gåvan var till förfång för andra maken. Talan härom
får dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 kap, 4§

Sedan i anledning av boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapets upplösning bodelning verkställts, svare hustrun för gäld, varom i
3 § sägs, och vilken uppkommit före boskillnadsansökningen, hemskillnaden
eller äktenskapets upplösning, allenast intill värdet av den enskilda egendom,
hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes,
och den egendom, som vid bodelningen tiUades henne, SkaU i anledning av
hemskUlnad eller äk-

'3 Senaste lydelse 1936: 84.

Har bodelning verkställts i anledning av boskillnad eller
äktenskapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 § och som
uppkommit före boskillnadsansökningen eller, om äktenskapet upplösts genom
mannens död utan alt talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före
dödsfallet eller, om äktenskapet upplösts i annat fall, före ansökningen om
äktenskapsskillnad, endast intill värdet av dels den enskilda egendom hon
ägde vid den tillämpliga tid-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

punkten, dels den egendom som tillades henne vid
bodelningen. Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även för det fall att
bodelning ej skall äga rum i anledning av äktenskapets upplösning.

Nuvarande lydelse

tenskapets upplösning bodelning ej äga rum, svare hustrun
efter hemskillnaden eller äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd,
allenast intill värdet av den egendom, hon hade, när hemskillnaden vanns
eller äktenskapet upplöstes.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning
eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av
egendomens värde ej medräknad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skåp. 8§

Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa
avtal med avseende å förestående hemskillnad eller upplösning av äktenskap,
så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5,
11 och 13 kap. denna balk.

Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa
avtal med avseende å förestående upplösning av äktenskap, så ock om avtal
rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap.
denna balk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 kap.

Om hemskiUnad och äktenskaps- Om äktenskapsskillnad

skillnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

l§i

Äro makar ense om att ej fortsätta
sammanlevnaden, äga de vinna rättens dom på hemskillnad.

Är makar ense om att äktenskapet
skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad. Har make barn under sexton
år som står under hans vårdnad, skall äktenskapsskillnaden dock föregås av
betänketid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gör ena maken sig skyldig till grov
försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller barnen, eller
åsidosätter han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han
hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge
andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande
eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras,

1* Senaste lydelse 1968: 758.

2 §

Vill endast en av makarna att
äktenskapet skall upplösas, har han rätt till äktenskapsskillnad efter betänketid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

att han fortsätter sammanlevnaden.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av
annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera
erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till
hans förhållande eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan
fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava makar efter vunnen hemskillnad
levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller därefter upptagen,
varde på talan av endera dömt till aktenskapsskiil-nad.

3 §

Betänketid inledes när makarna
gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad eller när makes yrkande om
äktenskapsskillnad delges andra maken. Har betänketid löpt under minst sex
månader, meddelas dom på äktenskapsskillnad, om make framställer särskilt
yrkande därom. Har sådant yrkande ej framställts inom ett år från
betänketidens början, är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Avvisas
talan om äktenskapsskillnad eller avskrives mål därom, upphör betänketiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om makar utan dom å hemskillnad på
grund av söndring leva åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna
äktenskapsskillnad; dock må ej till äktenskapsskillnad dömas, om endast ena
maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda
omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.

4 §

Lever makar åtskilda sedan minst
två år, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ena maken egenvilligt och utan
giltig orsak undandragit sig sammanlevnaden två år och ej sedermera upptagit
den, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

5 §

Har äktenskap ingåtts i strid mot 2
kap. 3 § första stycket, har make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid. Detsamma gäller, om äktenskapet ingåtts i strid mot 2 kap. 4 §
och det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

tidigare äktenskapet ej blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet
rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad
föras även av åklagare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §

Är ena maken borta, och vet man ej,
att han inom de tre sista åren varit vid liv, äge andra maken vinna
äktenskapsskillnad.

7 §1

Har ena maken, i strid mot vad i 2
kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna
äktenskapsskillnad.

Egendom, som make förvärvar efter
det att talan om äktenskapsskillnad väckts, skall vara hems enskilda, om det
dömes till äktenskapsskillnad eller make avlider under tid då målet är
anhängigt, utan att frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 3 §. Detsamma
gäller, om det dömes till boskillnad på talan som väckts under tid som nu
sagts.

Dömes till äktenskapsskillnad,
skall bodelning äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ena maken samlag eller annat könsumgänge med annan än
sin make, äger denne rätt till äktenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till
handlingen.

Finnes hänsyn till barnens bästa
eller andra särskilda skäl tala därför, må rätten döma till hemskillnad i
stället för äktenskapsskillnad eller, om dom på hemskillnad redan föreligger,
ogilla talan om äktenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap
om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.

Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt
giftorättsgods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redovisa
för sin förvaltning av egendomen och dess avkastning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 Senaste lydelse 1968: 758. i« Senaste lydelse 1968:
758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har make, som lider av könssjukdom i smittosamt skede,
med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge utsatt andra maken för
fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äktenskapet, såvida han ej
med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad,
med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det maken fick veta,
att han blivit utsatt för smittofara, ef heller om maken ej blivit smittad och
sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.

Har talan om äktenskapsskillnad väckts skall, om ena
maken yrkar det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket av
andra makens giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning som
motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods. Mot makes
bestridande får hans giftorättsgods ej sättas under särskUd vård och
förvaltning, om han ställer godtagbar säkerhet för vad som sålunda kan
antagas tillkomma sökanden vid bodelningen.

I samband med förordnande enligt
första stycket kan rätten meddela närmare bestämmelser om användning av
godset eller dess avkastning till nödvändiga utgifter.

Förordnande enligt första stycket gäller till dess
bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad avskrivits eller fråga därom
förfallit enligt 3 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gör ena maken sig skyldig till misshandel eller annat
brott mot andra makens person, äger denne vinna äktenskapsskillnad, om ej
hänsyn till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt tala däremot.
Detsamma gäller, om make begår motsvarande brott mot barn, som står under andra
makens eller båda makarnas vårdnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap
om gäi-ningen och senast inom tre år sedan den begicks.

Giftorätisgods varöver make råder får utmätas för hans
gäld utan hinder av talan om äktenskapsskillnad eller dom därå. Är sådan
egendom enligt 9 § satt under .särskild vård och förvaltning, får den dock
utmätas för makens gäld endast om också andra maken svarar för gälden eller
egendomen på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §

Varder ena maken dömd till fängelse
i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

28

Avträdes makes egendom till konkurs
innan bodelning ägt rum eller har bodelning återgått i anledning av makes
konkurs, skall det giftorättsgods varöver maken

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT Senaste lydelse 1968: 758, 18 Senaste lydelse 1964:
164.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Dömes ena maken till fängelse på
viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering
eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra maken
äktenskapsskillnad, pröve rätten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit
komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare,
om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år
och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skUlnad ej äga rum, om andra maken
varit delaktig i brottet eller samtyckt därtiU.

Vill make vinna skillnad, enligt
vad nu är sagt, instämme han andra maken inom sex månader efter erhållen
kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat
sin talan.

Föreslagen
lydelse

råder stå under konkursboets förvaltning till dess genom
bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla maken. Konkursboet får sälja
egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller när konkurs inträffar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, må
på talan av andra maken dömas till äktenskapsskillnad, när rätten finner
synnerliga skäl därtill för' anleda.

När talan om äktenskapsskillnad väckts skall rätten, om
någon av makarna yrkar det, förordna lämpUg person att uppteckna vardera
makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Dömes till
äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verkställts, skall sådant
förordnande meddelas även på yrkande av borgenär vars fordran tillkommit före
bodelningen.

Make skall vid bouppteckningen under edsförpliktelse
redligen uppge sina tillgångar och skulder. Om make underlåter att lämna sådan
uppgift, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Förrättningsmannen skall insända avskrift av bouppteckningen till rätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32

Nuvarande Ivdelse

16

Föreslagen lydelse

Make skall inför rätten beediga
upprättad bouppteckning, om det yrkas av andra maken eller av borgenär vars
fordran tillkommit före bodelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 712 §§ äger ej tillämpning, om till
följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.

13 §19 Är ena maken sinnessjuk och
har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till
äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter
äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än
som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl
föreligga.

14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

All egendom, som make förvärvar, efter det hemskUlnad
vunnits, vare hans enskilda.

Om ena maken efter äktenskapsskillnaden är i behov av
bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge
sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga
omständigheter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av
bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden .

Bidraget kan, om den underhållsskyldiges
förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föranleder det,
bestämmas till visst belopp att utges en gång för alla. Är bidraget bestämt att
utgå på särskilda tider och ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap,
skall bidrag ej vidare utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum,
och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.

Utan hinder av. vad som genom rättens beslut eller genom
avtal blivit bestämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på
endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentUgt
ändrade förhållanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 Senaste lydelse 1968: 758,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1973:
32

Nuvarande lydelse

17

Föreslagen lydelse

påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får
dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skolat utgå,
eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit
bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning,
om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge
visst belopp en gång för alla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
dess bodelning sker, äge vardera maken, såvitt ej av stadgandet i 17 § annat
föranledes, fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då
hemskillnaden beviljades; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva
redovisning för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav
fallit.

Är avtal, som makar med avseende på förestående
äktenskapsskillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller
om bidrag till makes underhåU, uppenbart obilligt för ena maken, skall det på
hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten till talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 kap. 1 §

Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av
äktenskapsförord, boskillnad eller hemskillnad ingendera maken vid dödsfallet
hade giftorättsgods.

Då make dött, skaU bodelning ske, såvida ej till följd av
äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken vid dödsfallet hade
giftorättsgods.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 i Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskaps
återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrättas
med iakttagande av bestämmelserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen
vad som finnes stadgat om arvskiftes form, förordnande av särskUd
skiftesman

20 Senaste lydelse 1933: 316. 2
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

;20

Bodelning i anledning av boskUlnad,
äktenskapsskUlnad eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av
bestämmelserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes
stadgat om arvskiftes form, förordnande av särskUd skiftesman samt dennes eller
boutredningsmans befattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

samt
dennes eUer boutrednings- med skifte äga motsvarande till-mans befattning
med skifte äga lämpning. motsvarande tUlämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skaU, när make är
död, tUlämpas beträffande hans arvingar och universiella testamentstagare,
såvida ej annorlunda stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

21

Häftar
make för gäld, som tUlkommit, innan ansökning om boskillnad bUvit gjord
eller äktenskapets återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits,
eller, om bodelningen äger mm till följd av ena makens död, före dödsfallet,
skaU av den gäldbund-ne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom tiU
täckning av gälden eUer, om bägge makarna häfta för denna, av den del av
gälden, som makarna emellan belöper på honom.

Häftar make för gäld, som tillkommit innan ansökan
om boskUlnad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelningen äger
rum tUl följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäld-bundne
makens giftorättsgods till-läggas honom egendom tUl täckning av gälden eller,
om bägge makama häftar för denna, av den del av gälden som makama emellan
belöper på honom. Var, när ansökan om boskillnad gjordes eller dödsfallet
inträffade, talan om äktenskapsskillnad anhängig utan att frågan därom
förfallit enligt 11 kap. 3 §, täckes dock endast gäld som tillkommit före ansökningen
om äktenskapsskillnad.

Är gälden
gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äktenskapet ingicks, enskUd
egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall
ingå i bodelningen, på grund av panträtt eller eljest särskUt för gälden,
eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina
ekonomiska angelägenheter eUer genom annat otiUbörligt förfarande eller till
förvärv eller förkovran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom
i första stycket stadgas, äga ram allenast för den del av gälden, för vUken betalning
ej kan erhållas ur sådan egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Sedan
tiUdelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av
makarnas giftorättsgods delas Uka meUan dem, såvida ej annat föranledes av
vad i 6 kap. 7 §, 10 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket
eller ock av vad här nedan i 412 §§ sägs.

21
Senaste lydelse 1970: 999.

Sedan
tilldelning för gäld ägt ram, enUgt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makamas
giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranledes av vad i 6
kap. 7 § eller här nedan i 412 a §§ sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap.
24 § tillkommer make och är till betalning förfallet, skall vid bodelningen
utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom tUl täckning av denne
åvilande gäld. Samma lag vare beträffande till betalning förfallet underhåUsbidrag,
som make jämlikt 11 kap. 26 § har att en gång för alla utgiva till andra
maken.

Till betalning förfallet underhållsbidrag, som make
jämlikt 11 kap. 14 § har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid
bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom tUI
täckning av denne åvilande gäld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 a §

Om vid bodelning på grund av
äktenskapsskillnad delning enligt vad förut stadgats skulle framstå som
uppenbart obillig med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den
tid äktenskapet varat, skall delning i stället ske efter annan grund som
finnes skälig. På grund av denna bestämmelse kan make dock ej erhålla mera än
vad som svarar mot hans giftorättsgods.

13 b §

Föreligger tvegifte och dör den
omgifte, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk förmån, som
är tillagd efterlevande make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej
annat framgår av omständigheterna.

15
kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten
är, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål
om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad.

1 §

Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad
och mål däri tvisten är, humvida man och kvinna är förenade i äktenskap med
varandra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äktenskapsmål instämmes till rätten i den ort, där
svaranden har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet till
rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft gemensamt hemvist eller,
om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot såväl
mannen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda eller endera har sitt hemvist
eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt hemvist.
Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms
tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid behörig domstol, äge
denne städse till gemensam handläggning väcka talan i äktenskapsmål mot den
förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla
hemskillnad enligt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 eller
4 §, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga
domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äktenskapsskUlnad
för brott, därför ansvar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är
anhängigt.

Äktenskapsmål instämmes till
tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera
hemvist inom riket, upplages målet av Stockholms tingsrätt. Vill båda makarna
erhålla äktenskapsskUlnad, kan de dock anhängiggöra frågan därom genom ansökan.

Är fråga om äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord,
kan make utan särskild stämning i äktenskapsmålet framställa yrkanden i
frågor som har samband med äktenskapsskillnaden såsom angående
underhållsbidrag, sammanlevnadens hävande och rätt att sitta kvar i hemmet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 § Är ansökning om hemskillnad
gjord av bägge makarna och möter ej hinder för dess upptagande, äge rätten
utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande. Vad nu sagts
skall ock gälla, såvida ansökning om äktenskapsskillnad gjorts av bägge
makarna och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

22 Senaste lydelse 1969: 798,

23 Senaste lydelse 1946: 822.

23

Sedan fråga om äktenskapsskillnad
anhängiggjorts, skall rätten så snart lämpligen kan ske pröva huruvida dom på
äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänketid, skall rätten i
beslut meddela att betänketid löper och ge besked om målets fortsatta
handläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sådant särskUi yrkande om äktenskapsskillnad
som avses i 11 kap. 3 § skall framställas muntligen inför rätten eller
skriftligen. Rätten skall bereda andra maken tillfälle alt yttra sig över yrkandet.

Återkallar make talan om äktenskapsskillnad
sedan betänketid börjat löpa, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar
det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt
beträffande därmed sammanhängande frågor, om vilka makarna är ense, får
meddelas utan huvudförhandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §-5

I mål om återgång av äktenskap,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad äge rätten, på yrkande av endera maken,
att för tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger förordna, efter vad
som skäligt finnes, om sammanlevnadens hävande och om bidrag av ena maken till
den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett
år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om sammanlevnadens
hävande äge rätten bestämma, vUken av makarna må sitta kvar i hemmet; och äge
den ne make innehava och nyttja de andra maken tillhöriga lösören, som Uigå i
bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom annorlunda förordnar. Sådan
bestämmelse skall, om till återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskillnad
dömes, gälla, till dess bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken
tillhörig egendom, som enUgt vad nu är sagt kan tUlkomma den andre, gälle vad i
5 kap. 8 § sägs.

I mål om äktenskapsskillnad skall
rätten, på yrkande av endera maken, för tiden intUl dess laga kraft ägande dom
föreligger förordna om sammanlevnadens hävande och om förbud för makarna vid
vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Rätten kan
ocksä för samma tid förordna efter vad som finnes skäUgt om bidrag av ena
maken till den andras underhåll.

Vid förordnande om sammanlevnadens
hävande kan rätten bestämma, vUken av makama som skall få sitta kvar i hemmet.
Dömes till äktenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse gälla till dess
bodelning sker. Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får inneha och
nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, såvida ej rätten
beträffande viss egendom förordnar annorlunda. Om den nyttjanderätt som sålunda
kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. 8 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Förutvarande 7§ upphävd genom 1968: 758. "
Senaste lydelse 1964: 164,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Förordnande, varom nu är sagt, må
meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skaU tillfälle
att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, pröve
rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är
sagt, gånge i verkställighet Uka med laga kraft ägande dom men kan när som
helst av rätten återkallas.

Föreslagen lydelse

Förordnande enligt första eller
andra stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas,
skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har
förordnande meddelats, skall rätten när målet avgöres pröva, om åtgärden skall
bestå. Förordnande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå,
om make begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med
laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten. Beslut om
sammanlevnadens hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make
motsätter sig det.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då till hemskUlnad dömes, äge rätten, på makes yrkande,
att för tid, som prövas skälig, meddela vilesförbud varom i 11 § första Stycket
sägs.

Har frågan om äktenskapsskUlnad förfalUt enligt 11 kap. 3
§, skall målet avskrivas och vardera parten bära sin rättegångskostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Har make yrkat åläggande för andra
maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det
till hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller
26 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom
avtal blivit bestämt om sådant bidrag, äge rätten, på yrkande, att för tiden
intill dess laga kraft ägande dom föreUgger förordna därom, efter vad som skäUgt
finnes.

20

Har make yrkat åläggande för andra
maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det
till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har make
påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt
om sådant bidrag, kan rätten på yrkande för tiden intill dess laga kraft
ägande dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill make eller hans arvinge, att egendom skall sättas
under särskild vård och förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §,

" Senaste lydelse 1946: 822. " Senaste lydelse
1946: 822.

Vill make eller hans arvinge att egendom skall sättas
under särskild vård och förvaltning efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

11 kap. 17 eller 23 § eller 12 kap. 5 §, söke han hos rätten
förordnande därom. Sådant förordnande må, om sökanden det äskar, meddelas att
gälla till dess ärendet av rätten avgöres. Det kan även dessförinnan när som
helst återkallas.

Föreslagen
lydelse

11 kap. 9 § eller 12 kap. 5 §, skall han hos rätten söka
förordnande därom. Sådant förordnande får, om sökanden begär det, meddelas
att gälla till dess ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan när
som helst återkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innan förordnande, varom nu är
sagt, meddelas, skall tUlfälle beredas andra maken att yttra sig över
ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av
förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

29 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

I äktenskapsmål, boskillnads-mål, mål rörande bodelning
och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk skall underrätt
vid handläggning, som enUgt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller
fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller
även annat mål som hand-lägges i samma rättegång.

I äktenskapsmål, boskUlnads-mål, mål rörande bodelning och
mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, som
enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna domare,
bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat mål som
handlägges i samma rättegång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i
fråga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller detta
kap. 11, 24 eller 25 §, skall talan föras särskilt.

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i
fråga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta kap. 11, 24
eller 25 §, skall talan föras särskilt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej
föras.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974.

2.
Har talan om
anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 § väckts före ikraftträdandet, gäller äldre
lag i fråga om anspråket.

3.
Har talan om
underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 § väckts före. ikraftträdandet, tiUämpas
paragrafen i dess äldre lydelse.

4.
Har talan om
återgång väckts före ikraftträdandet, prövas talan enligt äldre lag. Innan
sådan talan slutligen avgjorts, får ej dömas till äktenskapsskUlnad på talan
som väckts enligt nya lagen.

Har äktenskap återgått eller har
äktenskap, som kunnat dömas att återgå, upplösts genom makes död före
ikraftträdandet eller medan i behörig ordning väckt talan om återgång var
anhängig, gäller äldre lag i fråga om verkan av återgången samt i fråga om
bodelning, underhåll och skadestånd.

" Senaste lydelse 1969: 256. " Senaste Ivdelse
1969: 256.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 24

5. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före
ikraftträdandet, prö

vas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutiigen avgjorts, får ej

dömas till äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lagen.

Har dom på hemskillnad meddelats eller har talan om
hemskillnad väckts före ikraftträdandet, gäller 11 kap. 13 §§ i den äldre
lydelsen i stället för 14 §§ i den nya lydelsen. Fråga om äktenskapsskillnad
skall dock prövas enligt nya lagen, om

makama
är ense därom,

hemskillnaden
förfallit på gmnd av att makarna flyttat samman,

talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången
av juni 1975 eller, om dom på hemskUlnad vunnit laga kraft efter
ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde.

Har dom på hemskUlnad meddelats och skall frågan om
äktenskapsskillnad prövas enUgt nya lagen, skall, om hemskillnaden icke
förfalUt genom att makama flyttat samman, betänketid anses ha börjat löpa när
domen på hemskUlnad vann laga kraft.

Har dom på hemskillnad eUer äktenskapsskillnad
meddelats enligt äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden
samt i fråga om bodelning, underhåll, skadestånd och skyldighet för gåvota-eare
att återbära gåva eller dess värde.

6.
Avlider make under
handläggningen av mål om äktenskapsskillnad, i vilket talan väckts före
ikraftträdandet, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma gäller om
det dömes till boskillnad på talan som väckts under handläggningen av sådant
mål.

7.
I mål som skall prövas enligt äldre
lag tiUämpas 15 kap. i dess äldre lydelse med undantag av 8 och 9 §§.

8.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya
lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2
Förslag till

Lag
om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 och 12 §§, 7 kap.
9 § samt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap.

7 §

Leva föräldrarna pä grund av Leva föräldrarna på grund av

söndring åtskilda, har rätten på söndring åtskilda, har rätten på

ansökan av endera att förordna, ansökan av endera att förordna,

vilken av dem skall h.iva vårdna- vilken av dem skall hava vårdna

den om barnen eller, om ej alla den om barnen eller, om ej alla

barnen böra stå under den enes barnen böra stå under den enes

vårdnad, huru de skola fördelas vårdnad, huru de skola fördelas

mellan föräldrarna. Äro föräldrar- mellan föräldrarna. Äro föräldrar-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med
vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas
de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst tUl barnens bästa finnes
skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande, och äro
de lika skickade alt hava vårdnaden om barnen, vare den andre närmast därtill.
Finnes med hänsyn till baraens bästa uppenbart, att ingendera av föräldrarna
bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till återgång av föräldrarnas
äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele
rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i
första stycket är stadgat äga motsvarande tUlämpning.

Föreslagen
lydelse

na ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med
vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas
de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn tUl barnens bästa finnes skäligt.
Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart, att ingendera av föräldrarna
bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskUlnad mellan
föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen:
och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad tUl dess
det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern
skall träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att
övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej
vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av
fadern eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller
barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad
förmyndare. Vad i 24 och 10 §§ stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap
skall äga motsvarande till-lämpning beträffande bam utom äktenskap.

Barn utom äktenskap står under
modems vårdnad till dess det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. På ansökan
av fadern skall dock rätten överföravårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense, att vårdnaden
skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet
därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden
om barnet sådant fall som avses i 6 § eUer dör han, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna
den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa
finnes böra anförtros åt särskUt förordnad förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse 1969: 157.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
hdelse

Föreslagen lydelse

Vad i 2 och 10 §§ stadgas med
avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning
beträffande barn utom äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är avtal, som makar med avseende å förestående
äktenskapsskillnad slutit om underhåll till barn, uppenbart obilligt för ena
maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom
ett år från det äktenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

Är avtal, som makar med avseende å
förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad slutit
om underhåll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om det
ej ingåtts under hemskUlnad, på hans talan av rätten jämkas. I fråga om tid,
inom vilken sådant klander skall väckas, äge vad ill kap. 29 § andra punkten
giftermålsbalken är stadgat motsvarande tillämpning.

11 kap. 1 §2
För underårigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna,
eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller varder någon av
dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre barnets förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskiUnad
eller äktenskapsskillnad, vare den barnets förmyndare, som skall hava
vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUlkomma
allenast den ene av föräldrarna, vare han ock förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den
barnets förmyndare, som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat
att vårdnaden skall tUlkomma allenast den ene av föräldrarna, vare han ock
förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974.

2.
Dömes efter
ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt bestämmelserna i
giftermålsbalken i dess lydelse före den 1 januari 1974, skall vad i 6 kap. 7 §
andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vårdnaden om barn när det
dömes tUl äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning.

3.
I fråga om
avtal, som slutits med avseende på förestående återgång av äktenskap eller
hemskiUnad eUer som ingåtts under hemskillnad, tUlämpas 7 kap. 9 § i dess
äldre lydelse. Detsamma gäller avtal som i annat fall slutits före
ikraftträdandet med avseende på förestående äktenskapsskillnad.

2 Senaste lydelse 1971:870.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 3 kap. 8 § och 25 kap. 3 §
ärvdabalken skal! ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap. 8 §

Nuvarande lydelse

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes
arvsrätt skall ej äga tillämpning, om vid arvlåtarens död makarna pä grund av
hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskUlnad
eller äktenskapsskillnad då var anhängig eUer vid bodelning i anledning av
dödsfallet makarnas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall
så delas som hade återgång skett.

Föreslagen lydelse

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes
arvsrätt skall ej äga tUlämpning, om vid arvlåtarens död talan om äktenskapsskillnad
var anhängig utan att frågan därom förfallit enligt 11 kap. 3 § giftermålsbalken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25 kap.

3 §

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom
riket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava
haft underrättelse om den bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna
åklagaren i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom
riket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava
haft underrättelse om den bortovarande, ävensom pastorsämbetet och
polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. 3 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall dock tiUämpas, om arvlåtaren
avlidit före ikraftträdandet eller om i annat fall talan om återgång eUer
hemskillnad var anhängig eller makarna på grund av hemskUlnad levde åtskUda vid
dödsfallet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 28

4 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 7
kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 5 §, 7 kap. 6 § och 35 kap. 4 § skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

5 § Har någon samlag med eget bam
eUer dess avkomling, dömes för Olukt med avkomling till fängelse i högst två
år.

Den som har samlag med sitt Den som har samlag med sitt

syskon, dömes för otukt med helsyskon, dömes för o t u k t

syskon till fängelse i högst ett med syskon till fängelse i

år. högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej
den som förmåtts till gärningen medelst olaga tvång eller på annat otiUbörligt
sätt.

7 kap.

6 § Olaga giftermål må ej
åtalas, med mindre för gärningen blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Egenmäktighet med barn må ej
åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

35 kap.

4 § De i 1 och 2 §§ bestämda
tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsattes för ådömande av
påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag
då sådan verkan inträdde.

I fall, som i 7 kap. 2 § sägs, skall I fall, som i 11 kap. 5 § sägs,

tiden räknas från den dag dom om skall tiden räknas från den dag då

återgång av äktenskapet vann laga beslut om egendomsavträde med-

kraft och i det fall, som i 11 kap. delades eller åtal eljest tidigast

5 § sägs, från den dag då beslut kunde ske.

om egendomsavträde meddelades

eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 29

5
Förslag tUl

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap, 9 §
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 9
§1

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning
mellan arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde
skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan ma- Tvist om
bodelning mellan ma

kar i anledning av boskUlnad, äk- kar i anledning av boskUlnad eller

tenskaps återgång, hemskiUnad el- äktenskapsskillnad skall upptagas

ler äktenskapsskUlnad skall upp- av den rätt, där mannen skall sva-

tagas av den rätt, där mannen ra i tvistemål i allmänhet, eller,

skall svara i tvistemål i allmänhet, om mannen ej är skyldig att i så-

eller, om mannen ej är skyldig att dant mål svara vid svensk domstol,

i sådant mål svara vid svensk dom- där hustrun svarar i sådant mål.

stol, där hustrun svarar i sådant

mål.

Finnes i mål, som avses i denna paragraf, ej
behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser till-lämpas dock alltjämt i fråga om tvist om bodelning mellan
makar i anledning av äktenskaps återgång eller hemskillnad.

6
Förslag till

Lag
om medling mellan samlevande

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Medling enligt denna lag har tUl ändamål att utjämna motsätt

ningar mellan man och kvinna som sammanlever eller har sammanlevt.

Medlare skall på lämpligt sätt göra sig underrättad
om anledningen tUl motsättningarna och, om fråga uppkommit att bryta
samlevnaden, rådgöra med parterna om möjligheterna att fortsätta den.

2 §
För varje kommun skall utses minst två medlare. Om det är påkal

lat av särskUda skäl, kan samme person förordnas till medlare för mer än

en kommun.

1
Senaste lydelse 1969: 244.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 30

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår.
Är medlare ej lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medlare
före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas
för den återstående tiden.

3
§ Medlare är skyldig att söka
medla på begäran av mannen eller kvinnan, om någon av dem är bosatt i den
kommun för vilken medlaren förordnats.

4
§ Ersättning till medlare
betalas av kommunen.

Närmare
bestämmelser om ersättningen meddelas av Konungen.

5 §
Medlare får ej obehörigen yppa vad han erfarit under medlingen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.

7
Förslag till

Lag
om ogifta samboendes gemensamma bostad

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Innehar vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad mellan

ogift man och ogift kvinna den ena av parterna hyres- eller bostadsrätt

till lägenhet, vUken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som

parternas gemensamma bOstad, får den andra parten övertaga hyres-

eller bostadsrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn

till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om parterna ej har eller

har haft barn tUlsammans, gäller vad nu sagts endast om synnerliga skäl

talar därför.

Upplöses samlevnaden genom att den av parterna som
innehar hyres-eller bostadsrätten avlider, tUlämpas bestämmelsema i första
stycket i fråga om rätt för den efterlevande att övertaga hyres- eller
bostadsrätten.

2
§ Part förlorar sin rätt att
övertaga hyres- eller bostadsrätten, om han icke framställt anspråk därpå
senast tre månader efter det att han har flyttat från lägenheten.

3
§ Den som enligt 1 § övertager
hyres- eller bostadsrätt skall vid övertagandet till andra parten erlägga lösen
motsvarande rättens värde. Om synnerUga skäl föreligger, får anstånd med
betalningen beviljas parten mot att han stäUer godtagbar säkerhet.

4
§ Uthyres sådan lägenhet som
avses i 1 § av ena parten eller hans dödsbo helt eller delvis tUl annan utan
andra partens samtycke och länder uthyrningen denne till förfång, skall på
andra partens yrkande uthyrningen gå åter, om han väcker talan därom inom tre
månader från det han fick kännedom om uthymingen. Han kan även föra talan om
hyresgästens avhysning. Rätten får medgiva hyresgästen skäligt rådrum med
avflyttningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 31

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten
på ansökan tilllåta den, om skäl till vägran finnes ej vara för handen. I
fråga om rättens domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende
gäller vad som är föreskrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd enligt
6 kap. 6 § giftermålsbalken.

5
§ Bestämmelserna i 4 § har
motsvarande tillämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller
bostadsrätt som avses i 1 §.

6
§ Med hyresrätt och
bostadsrätt likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening
eller bolag, skall vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande
tillämpning i fråga om andelsrätten.

7 §
I mål om rätt att övertaga hyres- eller bostadsrätt enligt 1 § kan

rätten på yrkande av endera parten för tiden intUl dess laga kraft ägande

dom föreUgger efter vad som finnes skäUgt förordna, vilken av parterna

som skall få nyttja bostaden samt, om nyttjandet tillägges part som ej

har hyres- eller bostadsrätten, vad han skall erlägga för nyttjandet och i

övrigt har att iakttaga.

Förordnande får meddelas utan huvudförhandling.
Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet
beredas andra parten. Har förordnande meddelats, skall rätten, när målet
avgöres, pröva om åtgärden skall bestå.

Beslut som avses i denna paragraf får verkställas
lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och
gäUer till utgången av år 1979.

Lagen äger ej tiUämpning, om samlevnaden upphört
före lagens ikraftträdande.

Har anspråk på att få övertaga hyres- eller
bostadsrätt framställts under lagens giltighetstid, skall även efter denna tid
bestämmelsema i lagen iiga tUlämpning i fråga om anspråket.

8
Förslag till

Lag
om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa
ärenden rörande äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att lagen (1915: 434) om
fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående
i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i
utlandet,

dels att 2 och 3 § § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §1

Nuvarande
Ivdelse

Vigselförrättare, som i 1 § sägs,
skall, då begäran om vigsel fram-ställes, tillse, att de trolovade äro
oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Trolovad, som är kyrkobokförd i
svensk församling, vare pliktig alt inför vigselförrättaren förete
äktenskapsbetyg; och skola de trolovade i övrigt fullgöra vad enligt lag
åligger dem, som v(7/a erhåUa hindersprövning.

Har Konungen förordnat, att
äktenskap ej må slutas i strid mot hinder, som är stadgat i den främmande
statens lag, lände det till efterrättelse; och vare de trolovade pliktiga
styrka frånvaron av sådant hinder, på sätt Konungen föreskriver.

Föreslagen
lydelse

Vigselförrättare som i 1 § sägs
skall, då begäran om vigsel fram-ställes, tillse, att mannen och kvinnan är
oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Den som är kyrkobokförd i svensk
församling skall inför vigselförrättaren förete intyg om vad kyrkoböckerna i
hans församling innehåller om hans behörighet att ingå äktenskapet. Mannen och
kvinnan skall i övrigt fullgöra vad enligt lag åligger dem som vill erhålla
hindersprövning.

Har Konungen förordnat, att
äktenskap ej får slutas i strid mot hinder, som är föreskrivet i den främmande
statens lag, skall detta iakttagas. Mannen och kvinnan är skyldiga alt på sätt
Konungen föreskriver styrka frånvaron av sådant hinder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

J
S"

Fullgöra de trolovade vad enligt 2 § åligger dem, och
finner ej vigselförrättaren hinder mot äktenskapet möta, må vigsel ske inom
fyra månader därefter.

Fullgör mannen och kvinnan vad enligt 2 § åligger dem och
finner ej vigselförrättaren hinder mot äktenskapet möta, får vigsel ske inom
fyra månader därefter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Talan mot beslut enligt denna lag
föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1
Senaste lydelse
1968: 761.

2
Senaste lydelse
1968: 761.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10
Förslag till

Lag
om dels fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särsldlda bestämmelser om
makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1959: 157)
med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, som enligt lag (1969:
616) gäller till utgången av år 1974,

dels
att lagen skall äga fortsatt gUtighet tUl utgången av år 1979,

dels att 1 och 2 §§ skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps återgång, hemskillnad eller
äktenskapsskUlnad må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet,
vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma
bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes
begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn
till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vid
bodelning eller skifte i anledning av äktenskapsskillnad må, utan hinder av
vad därom eljest är stadgat, fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen
skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods
eller samfälld egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst
behöver bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Hava
makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att uteslutande eller
huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad och dömes till
äktenskapsskillnad mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att
den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller
skifte tUläggas endera av makarna. Företräde skall härvid tUlkomma den make
som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i
övrigt kan anses skäligt.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för
att uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad
och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskUlnad
mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör
giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas
endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst behöver
bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt.

Vad nu är stadgat om hyresrätt skall äga
motsvarande tillämpning, om makarna eUer en av dem innehar lägenhet med
bostadsrätt.

Därest
hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskilda egendom,

3
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillägges andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla
vad som är stadgat om fång på grund av giftorätt.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt, om det dömts till
återgång av äktenskap eller hemskillnad.

11 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen (1862: 10 s. 1)
om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenäreri skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

10

Då makar erhålla boskillnad eller
till återgång av äktenskap, hemskiUnad eller äktenskapsskillnad dömes,

eller handelsbolag eller annat
bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, eller
registrerad förening träder i likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under
förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 §
sägs, kallelse å okända borgenärer sökas vid den rätt, varunder gäldenären i
konkursmål hörer.

Föreslagen lydelse

Då makar erhålla boskillnad eller
till äktenskapsskillnad dömes.

eller handelsbolag eller annat
bolag, som, enligt vad särskilt är stadgat, allmänt kungjort varit, eller
registrerad förening träder i likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i 9 § sägs, kallelse å okända
borgenärer sökas vid den rätt, varunder .gäldenären i konkursmål hörer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. Äldre bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömts till
återgång av äktenskap eller hemskillnad.

1
Senaste lydelse
av förordningens rubrik 1933: 326.

2
Senaste lydelse
1920: 425.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §1

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en
lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid arman handläggning än som sägs
i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger
därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av

tjänste- eUer arbetsavtal som bam

ingått, medgivande till äktenskap

enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken

eller tUl åtgärd beträffande ma

kars egendom enligt 5 kap. 14 §

eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller

förordnande angående sådan egen

doms förvaltning i andra fall,

2. talan mot överförmyndares

beslut,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grimdfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag,
skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande
eller entledigande av likvidator eller tillstånd tUl försäljning av egendom
under likvidation eller till fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse,

5.
underställning
av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

1 Senaste lydelse 1969: 258.

Vid annan handläggning än som sägs
i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskUd anledning föreligger
därtUl, eller

om ärendet angår

1.
samtycke till
hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått, medgivande till
äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars
egendom enligt 5 kap. 14 § eUer 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande
angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2.
talan mot
överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag,
skyldighet för bolag eller förenmg att träda i likvidation, förordnande eller
entledigande av likvidator eUer tillstånd till försäljning av egendom under
likvidation eUer till fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse,

5.
underställning
av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 32 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. tillstånd till viss förvaltnings- 6. tillstånd till viss förvaltnings-

åtgärd i
annat fall än som avses åtgärd i annat fall än som avses

ovan i detta stycke. ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skaU prövas
enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och
högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§
giftermålsbalken motsvarande tUlämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

13 Förslag t>ll

Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom förordnas, att 7 och 15
§§ namnlagen (1963: 521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Upplöses äktenskap genom äk- Upplöses
äktenskap, må hustru,

tenskapsskillnad
eller genom man- som förvärvat mannens släktnamn, nens död, må hustru, som
förvar- genom anmälan hos pastor återta-vat mannens släktnamn,
genom ga det släktnamn hon hade som anmälan hos pastor återtaga det
ogift, släktnamn hon hade som ogift. Detsamma gäller, om hustru vid
återgång av äktenskap tUlåtits behålla mannens släktnamn.

15 §1 Förklaras någon icke hava
äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, förlorar han
dennes släktnamn och förvärvar i StäUet moderns släktnamn. Om synnerUga skäl
äro därtill, må dock rätten tillåta att han behåller mannens namn.

Dömes till återgång av äktenskap,
förlorar hustrun släktnamn som hon enligt 6 § första eller andra stycket
förvärvat och återförvärvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om
synnerliga skäl äro därtiU, må dock rätten tillåta alt hon behåller mannens
namn.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt vid återgång av
äktenskap.

1 Senaste lydelse 1970: 844.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 37

14
Förslag till

Lag
om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas, att 2 § rennäringslagen
(1971:437) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § Den som ingår äktenskap med
renskötselberättigad förvärvar renskötselrätt.

Upplöses
äktenskapet genom Upplöses äktenskapet genom

äktenskapsskUlnad eller
dömes till äktenskapsskillnad, kan länsstyrel-

återgång i äktenskapet,
kan läns- sen upphäva renskötselrätt som

styrelsen upphäva
renskötselrätt förvärvats enligt första stycket, om

som
förvärvats enligt första styc- särskilda skäl föreligger,

ket, om särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser tUl-lämpas dock alltjämt vid återgång av äktenskap.

15
Förslag till

Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas, att 31 § rättshjälpslagen
(1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

31 §1 I fråga om part som åtnjuter allmän
rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tUlämpning i
fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är
ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättning tUl
statsverket.

Vinner makar efter gemensam Vinner
makar efter gemensam

ansökan boskillnad, hemskillnad ansökan boskillnad eller äkten-

eller äktenskapsskUlnad och har skapsskUlnad och har ena maken

ena maken åtnjutit allmän rätts- åtnjutit allmän rättshjälp, skall rät-

hjälp, skall rätten, om det ej med ten, om det ej med hänsyn till

hänsyn till omständigheterna är omständigheterna är obUligt, åläg-

obilligt, ålägga andra maken att ga andra maken att betala stats

betala statsverket hälften av kost- verket hälften av kostnaderna för

naderna för rättshjälpen. rättshjälpen.

1
Senaste lydelse 1973: 000.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 38

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

SkaU i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpnuig
i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömes till hemskUlnad.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 39

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 januari 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i
giftermålsbalken, m. m. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 15 augusti 1969 tillkallades sju sakkunniga med uppdrag att
företa en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. De
sakkunniga,i q antog namnet
familjelagssakkunniga, har som en första etapp i utredningsarbetet i maj 1972
avlämnat betänkandet (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap I med förslag till lag
om ändring i giftermålsbalken, m. m. De i betänkandet upptagna lagförslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre
Norrland, Stockholms, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter,
socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet,
länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens
län, domkapitlen i Uppsala ärkestift, Västerås stift. Lunds stift och
Stockholms stift, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, hyresnämnden för
Göteborgs och Bohus län, socialutredningen, Stockholms kommuns barnavårdsnämnd,
sociala centralnämnden i Göteborg, Stockholms överför-inyndarnämnd. Svenska
landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
advokatsamfund. Föreningen

' Numera regeringsrådet Eskil
Hellner, ordförande, samt riksdagsledamöterna Torsten Gustafsson, Lena
Hjelm-Wallén, Lisa Mattson, Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg och Bertil
Zackrisson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 40

Sveriges
rättshjälpsjurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Samarbetsorganet
Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer. Föreningen
kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare, Centems kvinnoförbund.
Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Centerns
ungdomsförbund. Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet,
Sveriges frikyrkoråd. Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm, Frälsningsarmén, Katolska biskopsämbetet och Svenska kyrkans
lekmannaförbund kyrkobröderna.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat
yttranden från underställda myndigheter. Yttranden i ärendet har dessutom
inkommit från ärkebiskopen, Svenska prästförbundet. Husmodersförbundet hem och
samhälle, Riksförbundet kyrkans ungdom. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Kristen demokratisk samling och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

En sammanställning av remissyttrandena torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

De sakkunniga har i sitt arbete upprätthållit
fortlöpande kontakt med kommittéer för revision av äktenskapsrätten som har
tillsatts i Danmark år 1969, i Finland år 1970 och i Norge år 1971. Vid
ärendets fortsatta beredning i justitiedepartementet har överläggningar ägt rum
med företrädare för justitieministerierna i dessa länder.

2
Huvuddragen av gällande ordning och de sakkunnigas förslag 2.1 Gällande rätt

Giftermålsbalken (GB) kom till år 1920. Den
innehåller regler om äktenskaps ingående och upplösning samt bestämmelser om
makars ekonomiska och personliga rättsförhållanden. Reglerna om ingående av äktenskap
är samlade i balkens fyra första kapUel, vilka behandlar trolovning, hinder
mot äktenskap, hindersprövning och vigsel. 5-9 kap. rör makars
rättsförhållanden. 5 kap. innehåller vissa allmänna bestämmelser i ämnet. 6
och 7 kap. behandlar makars egendom och skulder,

8
kap. äktenskapsförord och andra
rättshandlingar mellan makar samt

9 kap. boskillnad. Bestämmelser om upplösning av
äktenskap finns i 10 12 kap. I 10 kap. regleras återgång av äktenskap, i 11 kap.
hemskillnad och äktenskapsskillnad, och 12 kap. upptar vissa bestämmelser om
äktenskaps upplösning genom makes död. I 13 kap. finns bestämmelser om
bodelning i anledning av boskillnad eller äktenskaps upplösning, i 14 kap.
regler om medling mellan makar och i 15 kap. vissa föreskrit-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 41

ter
om rättegången. 16 kap. upptar allmänna bestämmelser av formell art.

Reglerna om ingående av äktenskap syftar bl. a.
till att motverka familjebildningar som av sociala, medicinska eller andra
orsaker har bedömts som inte önskvärda från allmän synpunkt och skapa garantier
för att äktenskap inte kommer till stånd utan partemas fria vilja.

Lagstiftningen utgår från att äktenskapet i princip
skall vara ett livsvarigt förbund. Den är utformad på ett sätt som syftar till
att värna om äktenskapets bestånd. Detta kommer särskilt till uttryck i
reglerna om upplösning av äktenskap. Omedelbar skilsmässa kan inte erhållas
annat än i vissa särskilt angivna fall. Annars måste äktenskapsskillnaden
föregås av minst ett års särlevnad efter dom på hemskillnad.

När det gäller makarnas förhållande till varandra i
personligt och ekonomiskt hänseende är den grundläggande principen att makarna
är helt jämställda. De är enligt 5 kap. 1 § skyldiga varandra trohet och
bistånd och har att i samråd verka för familjens bästa. De skall var efter sin
förmåga bidra till familjens underhåll genom arbete i hemmet, genom tillskott i
pengar eller på annat sätt. Om makarna lever isär eller äktenskapet upplöses
kan den ena maken åläggas att lämna bidrag till den andras underhåU.

Om
någon av makarna brister i vad som åUgger honom under äktenskapet kan detta ge
den andra maken rätt att påkalla äktenskapets upplösning. Flerstädes i lagen
finns också regler som knyter särskilda rättsverkningar till att den ena maken
har kränkt den andra eller varit vållande till att söndring har uppstått mellan
dem. Den skyldige kan åläggas att betala skadestånd i samband med skilsmässa.
Han kan gå förlustig rätten till underhållsbidrag och missgynnas vid
bodelningen. Skuldfrågan kan enligt bestämmelser i föräldrabalken (FB) också påverka
bedömningen av vilken av makama som skall få vårdnaden om de gemensamma barnen.

Makama förvaltar vardera själv sin egendom, både sådan
som maken hade före äktenskapet och sådan som han senare förvärvat. Vardera
maken svarar också ensam för sina skulder. För hushållsskulder är dock makarna
gemensamt ansvariga. Makarnas ekonomiska gemenskap kommer vidare till uttryck
däri att vardera maken har giftorätt i den andras egendom. Giftorätten innebär
att makarnas egendom skall delas Uka mellan dem vid äktenskapets upplösning
eller när egendomsgemenskapen upphör på grund av boskillnad eller hemskiUnad.
Genom äktenskapsförord kan makarna komma överens om att all eller viss egendom
skall vara enskild och inte omfattas av giftorätt. I samma ordning kan de
bestämma att enskild egendom skall övergå till att vara giftorättsgods.

Om äktenskapet upplöses genom den ena makens död,
tryggas den efterlevande genom en bodelningsregel som ger honom rätt att för
egen

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 42

del
behålla giftorättsgods intill visst värde. Om den avlidne maken inte har
bröstarvingar, inträder enhgt regler i 3 kap. ärvdabalken (ÄB) den efterlevande
som hans arvinge.

Genom provisorisk lagstiftning vid sidan av GB har
skapats möjlighet att vid äktenskaps upplösning ge den gemensamma bostaden
till den av makarna som bäst behöver den, oavsett vem av makarna som har rätten
till bostaden.

GB:s bestämmelser gäller bara dem som är gifta med
varandra och är inte till någon del tUlämpliga på man och kvinna som sammanbor
utan att vara gifta. I lagstiftning på andra områden, t. ex. inom social-och
skattelagstiftningen, har däremot sådana samboende ofta jämställts med makar.

2.2
Vissa statistiska uppgifter

I bilagor till de sakkunnigas betänkande lämnas
vissa statistiska uppgifter om äktenskap och annan samlevnad. Av statistiken
framgår att flertalet äktenskap alltjämt är livsvariga. Antalet skilsmässor
ökar emellertid starkt. Av de äktenskap som upplöstes år 1915 upplöstes 97 %
genom den ena makens död. Numera är 14 % av alla ett visst år ingångna
äktenskap upplösta genom äktenskapsskillnad efter 2025 år. Det relativa
antalet genom skilsmässa upplösta äktenskap ökar stadigt. Av de äktenskap som
ingicks år 1941 var 3,4 % upplösta på detta sätt efter fem år och 7,3 % efter
tio år. Motsvarande siffror för de år 1955 ingångna äktenskapen var 4,1 % och
8,5 % och för dem som ingicks 1960 4,5 % och 10,1 %. 5,6 % av de äktenskap som
ingicks år 1965 var upplösta genom skilsmässa efter fem år. Antalet äktenskapsskillnader
på 100 000 av medelfolkmängden gifta kvinnor har stigit från 495,7 år 1959 till
684,6 år 1970. Under perioden 19591970 steg antalet årligen meddelade
äktenskapsskillnader från 8 761 till 13 174. Antalet hemskillnader steg under
samma tid från 9 657 till 15 374. Mellan 20 och 25 % av hemskillnaderna
fullföljs aldrig genom äktenskapsskillnad. 1 denna siffra ingår emeUertid
sådana fall där ena maken dött innan äktenskapsskillnad har hunnit meddelas
eller där äktenskapsskUlnad meddelas på annan grund än förutgången
hemskillnad. I 62 % av de äktenskap där äktenskapsskillnad meddelades år 1970
fanns barn under 15 år. Dessa barns sammanlagda antal uppgick tiU 13 464.

Medan sålunda antalet äktenskapsskiUnader stigit
har antalet årligen ingångna äktenskap minskat och andelen utom äktenskap födda
bam ökat. År 1960 ingicks omkring 50 000 äktenskap. Antalet ökade sedan
successivt och utgjorde år 1966 omkring 61 000. Därefter har det skett en
fortlöpande minskning och år 1970 ingicks endast omkring 43 000 äktenskap. Av
de under 1950-talet födda barnen var ungefär 10 % födda utom äktenskap.
Därefter har denna andel snabbt ökat. Ar 1960

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 43

föddes
11,3 % av aUa barn utom äktenskap. Ar 1970 var motsvarande siffra 18,4 % (SOU
1972: 34 s. 78). 1 ett stort antal av dessa fall torde emellertid föräldrarna
faktiskt sammanbo. Sålunda sammanlevde år 1969 38 % av alla ogifta mödrar med
fadern tUl gemensamt barn.

Enligt den officiella befolkningsstatistiken
avseende år 1971 ingicks nämnda år 39 918 äktenskap. Dom på äktenskapsskillnad
meddelades i 13 682 fall och dom på hemskillnad i 16 699 faU. Antalet
äktenskaps-skUlnader på 100 000 av medelfolkmängden gifta kvinnor uppgick därmed
till 711,7. I 68 % av de fall där äktenskapsskillnad meddelades fanns barn
under 18 år. Sammanlagda antalet av dessa barn uppgick tUl 16 109. Av samtiiga
år 1971 levande födda barn föddes 21,6 % utom äktenskap.

En
i betänkandet redovisad undersökning rörande sammanboende gifta och
sammanboende ogifta par, grundad på uppgifter insamlade åren 1969 och 1970,
visar att drygt 6 % av hela antalet samlevnadsfall utgjordes av sammanboende
ogifta. Hälften av dessa familjebildningar var mindre än fem år gamla. Drygt 10
% av dem upplöstes inom imgefär ett år, medan motsvarande andel i fråga om de
gifta var knappt 1 %.

I
detta sammanhang kan det finnas anledning att även redovisa vissa uppgifter om
gifta kvinnors förvärvsintensitet. 1920 hade 3,9 % av samtliga gifta kvinnor
förvärvsarbete (SOU 1964: 35 s. 17). Familjepolitiska kommittén lämnar i sitt
betänkande (SOU 1972: 34) Familje-stöd följande uppgifter. Är 1930 arbetade 9 %
av de gifta kvinnorna utom hemmet under minst halv normal arbetstid. Är 1950
hade andelen stigit till 15,6 %, år 1960 till 26,3 % och år 1965 tiU 36,7 %. De
må-natiigen gjorda arbetskraftsundersökningarna visar att den genomsnittliga
förvärvsprocenten för gifta kvinnor i åldrarna 1866 år steg från 46,5 % år
1964 till 58,5 % år 1972. För åren efter 1965 visar undersökningarna en
markant ökad förvärvsintensitet bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Under
fjärde kvartalet 1971 hade 320 000 mödrar med bam under sju år förvärvsarbete
minst en timme per vecka. I februari 1966 var motsvarande siffra 210 000.
Långtidsutredningen (SOU 1971: 8) har beräknat att år 1980 65 % av de gifta
kvinnor som är under 35 år och 70 % av dem som är mellan 35 och 54 år kommer
att förvärvsarbeta. Under förutsättning att barntillsynsfrågan kan lösas på
tillfredsställande sätt kommer vid samma tid enligt utredningens beräkning 55 %
av mödrarna med barn under sju år att ha förvärvsarbete.

Behovet
av barntillsyn överstiger f. n. väsentligt tUlgången. Familjelagssakkunniga
beräknar antalet bam under 7 år till 823 000 och uppger att det den 1 juli 1971
fanns 42 000 platser i daghem och drygt 40 000 platser i kommunalt organiserade
familjedaghem. Antalet platser i fritidshem uppgick vid samma tid till 8 000
under det att antalet barn i

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 44

åldern
711 år uppgick till drygt 536 000. Fram tUl mitten av år 1972 ökade antalet
kommunala daghemsplatser tUl omkring 93 000.

2.3
Huvudinnehållet i de sakkunnigas förslag

De sakkunniga lägger i betänkandet fram förslag tUl
bl. a. lag om ändring i GB, lag om ändring i FB och lag om rätten till hyres-
eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsUknande samlevnad.

Den föreslagna ändringen i GB innebär i huvudsak
följande. Balkens regler om trolovning upphävs. Vissa äktenskapshinder
avskaffas, bl. a. medges äktenskap mellan halvsyskon efter dispens. Reglerna
för hindersprövning förenklas. Formen för ingående av äktenskap görs enhetlig
genom att ett anmälningsförfarande ersätter de nuvarande vigselformerna.
Reglerna för makars förhåUande till varandra i personligt hänseende utgår och
inga rättsverkningar knyts tUl skuld till familjeupplösningen. Återgången
avskaffas som form för upplösning av äktenskap. Äktenskapsskillnaden frigörs
från krav på förutgången särlevnad eUer förefintligheten av särskild
skiUnadsgrund. Hemskillnaden avskaffas och ersattes med en betänketid på sex
månader när makarna är oense om skilsmässa eller har gemensam vårdnad om barn
under 16 år. Medlingen görs frivillig. Vid bodelning efter äktenskapsskillnad
skall avsteg i vissa fall kunna göras från regeln om hälftendelning av
giftorättsgodset.

I
FB föreslås i huvudsak sådana ändringar att barn utom äktenskap i
vårdnadshänseende blir mera jämställda med barn i äktenskap. Möjlighet
föreslås införd för samboende ogifta föräldrar att få vårdnaden om sina barn
gemensamt.

Vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad föreslås
den av parterna som har störst behov av den gemensamma bostaden få rätt att
lösa till sig hyres- eller bostadsrätt till denna som tillkommer andra parten.

Förslagen föranleder åtskilliga ändringar i annan
lagstiftning. De sakkunniga lägger fram förslag till sådana ändringar i de
hänseenden där ändringarna synts dem vara omedelbart påkallade. Såvitt avser
anpassningen av den svenska internationeUrättsliga lagstiftningen tUl reformen
har emellertid inga förslag utarbetats. Detta motiveras med att förslag till
lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap har lagts fram
av familjerättskommittén i betänkandet (SOU 1969: 60) Internationell
äktenskaps- och arvsrätt, vilket f. n. övervägs i justitiedepartementet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 45

3
Gällande rätt

3.1 Ingående av
äktenskap

3,1,1
Trolovning

GB innehåller i 1 kap. vissa regler om trolovning.
Enligt 1 § föreligger trolovning när man och kvinna har kommit överens om att
ingå äktenskap med varandra. Överenskommelsen är inte formbunden. Lagen
uppställer inte något krav på att parterna skall ha uppnått viss ålder. För
att en överenskommelse skall kunna anses föreligga måste parterna emellertid
ha nått en viss mognad. Det bör anmärkas att trolovning i lagens mening inte
föreligger om mannen och kvinnan bildar familj utan att ha för avsikt att ingå
äktenskap.

En trolovning kan brytas helt formlöst. Det räcker
med att ena parten i ord eUer handling visar sin vilja att träda tUlbaka. GB
knyter dock vissa rättsverkningar till trolovningen, vUka kommer till uttryck i
de regler som gäller om trolovningen upplöses. Om hur det då skaU förfaras med
gåvor, som de trolovade givit varandra för äktenskapets skull, ges regler i GB
1: 2. Huvudregeln är att vardera parten skall få tillbaka sina gåvor. Från
denna regel görs dock två undantag. Om trolovningen upplöses genom dödsfall
har den efterlevande rätt att inte bara återfå sina gåvor utan också behålla
vad han har mottagit. Och om trolovningen bryts har den som huvudsakligen bär
skulden till brytningen inte rätt att återfå sina gåvor.

I GB 1: 3 och 4 finns särskilda regler om
skadestånd vid bruten trolovning. Generellt krävs för att en trolovad skall
kunna bli skadeståndsskyldig att han bär den huvudsakliga skulden tUl
brytningen. För skadeståndsskyldighetens omfattning är det en avgörande
skillnad om barn har avlats i trolovningen eller inte. Om barn inte har avlats
kan den till brytningen huvudsakligen vållande förpliktas att utge ersättning
till den andre bara för förlust till följd av åtgärd, som denne vidtagit för
det tillämnade äktenskapet. Har däremot bam avlats inträder för mannen en
vidare skadeståndsskyldighet, som omfattar skada också av ideell natur.
Ersättningen skall vara skälig. GB 1: 4 innehåller regler som innebär att
skadeståndsskyldigheten inskränks eller helt bortfaller när den för brytningen
ansvarige inte hade rätt att ingå äktenskap utan giftomans samtycke samt
giftomannen inte samtyckt till trolovningen.

Anspråk på återbäring av gåvor eller på skadestånd
preskriberas om inte talan därom har väckts inom ett år från trolovningens
upplösning (GB 1:5).

Troloviiingskapitlet i GB avslutas med en paragraf,
6 §, som ger trolovad kvinna viss rätt tUl andel i mannens kvarlåtenskap när
bam har avlats i förbindelsen och trolovningen upplösts genom mannens död.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 46

Regeln
är tillämplig också när föräldrarna efter avlelsen har ingått trolovning med
varandra. Är kvinnan i behov av underhåll får hon skälig andel, högst hälften,
av mannens kvarlåtenskap. Anspråk på sådan andel skall framställas inom sex
månader från dödsfallet.

3.1,2
Hinder mot äktenskap

I 2 kap. GB finns bestämmelser om hinder mot
äktenskap. Bakom dessa regler ligger överväganden av etisk, medicinsk och
social karaktär. Beroende på det syfte ett visst äktenskapshinder skall
fullfölja kan det innebära antingen förbud för den det gäller att över huvud
taget ingå äktenskap eller förbud att ingå äktenskap med viss annan person. Man
talar i detta sammanhang om absoluta och relativa äktenskapshinder. Styrkan
hos de bakomUggande intressena blir avgörande för en annan indelning, nämUgen i
upplösande (dirimerande) och icke upplösande äktenskapshinder. Om hindret är
av förstnämnda slag skall ett i strid däremot ingånget äktenskap upplösas genom
återgång. I vissa fall kan återgångstalan föras, förutom av part, av offentligt
organ. Hindret sägs då vara publikt dirimerande. Gränsen mellan upplösande och
icke upplösande äktenskapshinder är inte alltid dragen helt efter objektiva
kriterier. Sålunda är i vissa fall bristande vetskap om att hinder förelåg en
förutsättning för att part skall få åberopa hindret som grund för återgång.
Sakligt sett i nära samband med indelningen i upplösande och icke upplösande
hinder står slutligen uppdelningen i dispensabla och indispensabla hinder. De
dispensabla hindren kännetecknas av att myndighet kan meddela undantag från
hindret, medan sådan möjlighet inte föreUgger i fråga om de indispensabla
hindren. Om ett äktenskapshinder är absolut kan dispensen innebära att
vederbörande får en generell rätt att gifta sig. I regel meddelas dock dispens
i dessa fall liksom då hindret är relativt bara för äktenskap med viss person.

Enligt GB 2: 1 får äktenskap inte ingås av den som
är under 18 år. Äktenskapsåldern är densamma för män och kvinnor. För äktenskap
före 18 års ålder kan dispens lämnas av länsstyrelsen i det län, där den
underårige har sitt hemvist. Hindret är inte upplösande.

I 2-4 §§ finns regler om krav på giftomans
samtycke. Den som är under 20 år och inte förut varit gift får inte gifta sig
utan föräldrarnas samtycke (2 § första stycket). I vissa fall räcker det med
samtycke av bara den ena av föräldrama eller av förmyndare eller särskUt förordnad
giftoman (2 § andra stycket). För den som är omyndigförklarad krävs samtycke av
förmyndaren (3 §). I fråga om såväl underårig som omyndigförklarad gäller att
domstol kan tillåta äktenskap, om samtycke har vägrats utan skäl (4 §). Inte
heller kravet på giftomans samtycke är av upplösande beskaffenhet.

Den som är sinnessjuk eUer sinnesslö får inte ingå
äktenskap utan tillstånd av socialstyrelsen (5 §). Hindret är upplösande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 47

Äktenskap är förbjudet mellan dem som är i rätt
upp- och nedstigande släktskap med varandra samt mellan syskon (7 §). Med
syskon avses såväl hel- som halvsyskon. Detta hinder är indispensabelt och
upplösande. Det är också publikt dirimerande. Mellan ett syskon och det andras
avkomling får äktenskap inte ingås utan Kungl. Maj:ts tillstånd (8 §). Hindret
är inte upplösande. Äktenskap är vidare förbjudet mellan personer av vilka den
ene har varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led
(9 §). Kungl. Maj:t kan dispensera från detta s. k. svågerskapshinder. Finns
bam i det tidigare äktenskapet får dispens meddelas bara om hänsyn till barnet
inte talar däremot. Svågerskapshindret är inte upplösande.

Så länge ett äktenskap består får nytt äktenskap
inte ingås (10 §). Hindret är publikt dirimerande.

3.1.3
Hindersprövning

Innan äktenskap får ingås skall hindersprövning
ske. Regler härom ges i 3 kap. GB. Prövningen äger rum i den svenska församling
där Icvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör vara skriven i
sådan församling, där hon vistas (1 § första stycket). Ansökan om
hindersprövning skall göras hos pastorsämbetet av de trolovade gemensamt (1 §
andra stycket). Vid svensk vigsel i utlandet görs hindersprövningen i vissa
fall av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman (2 § lagen (1915: 437) om
äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet). Om mannen
är skriven i annan församling än den där hindersprövningen sker, skall han
förete intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehåller om hans
behörighet att ingå äktenskapet, s. k. äktenskapsbetyg (2 § 1 mom. första
stycket). Kvinnans samtycke fordras för att äktenskapsbetyg skall få utfärdas
(7 §). Enligt 49 § folkbokföringskungörelsen (1967: 495) gäUer äktenskapsbetyg
två månader. Trolovad som varken är eller bör vara skriven i svensk församling
skall förete det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan skaffa (2
§ 1 mom. andra stycket). Om inte kyrkoböckerna eller de nämnda intygen
innehåller upplysning om trolovads ålder, åligger det honom att förebringa
utredning därom. Om trolovad är under 18 år, skall han visa att han har fått
länsstyrelsens tUlstånd att gifta sig (2 § 2 mom,). Den som inte får gifta sig
utan samtycke av giftoman eUer förmyndare skall visa att han har fått sådant
samtycke eller att domstol har gett honom tillåtelse att gifta sig (2 § 3
mom,). Om det finns anledning anta att trolovad är sinnessjuk eller sinnesslö,
skall han antingen med läkarintyg styrka att så inte är fallet eller visa att han
har fått socialstyrelsens tillstånd att gifta sig utan hinder av
sinnessjukdomen eller sinnesslöheten (2 § 4 mom.). De trolovade skall
skriftligen på heder och samvete försäkra att de inte såvitt de vet är släkt i
rätt upp- och nedstigande led eller syskon. Om inte Kungl.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 48

Maj:ts
tUlstånd tUl äktenskap föreligger skall försäkran också avse att de inte är
släkt eller besvågrade på så sätt att särskilt tillstånd krävs till äktenskapet
(2 § 6 mom.). Envar av de trolovade skall vidare uppge om han tidigare har
ingått äktenskap. Även denna uppgift skall lämnas skriftligen på heder och
samvete. Om trolovad tidigare har ingått äktenskap och det inte framgår av
kyrkoböckerna eller av äktenskapsbetyg eller av utländsk registerförares intyg
att det tidigare äktenskapet har blivit upplöst, åligger det den trolovade att
visa att så har skett (2 § 7 mom.).

Om pastorsämbetet vid prövningen konstaterar
hindersfrihet, görs anteckning härom i äktenskapsboken och intyg utfärdas, om
detta har begärts. Befinnes hinder föreligga, skaU anteckning ske om vilket
hinder som föreligger.

Beslut i fråga om hindersprövning kan överldagas
enligt lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående. Om beslutet har meddelats av präst inom svenska kyrkan
skall besvären anföras hos domkapitlet. Domkapitlets beslut liksom beslut som
meddelats av svensk myndighet i utlandet kan överklagas hos kammarrätten. Av 33
§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) framgår att kammarrättens avgörande kan
överklagas tUl regeringsrätten.

Hindersprövningen är gUtig f}'ra månader. Har de
trolovade inte blivit vigda inom denna tid, får vigsel inte ske utan ny
hindersprövning (GB 4: 6 andra stycket).

3.1.4
Formen för ingående av äktenskap

Äktenskap ingås med kyrklig eUer borgerlig vigsel.
Regler härom ges i 4 kap. GB. Kyrklig vigsel kan enligt 2 § äga rum inom
svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t har medgett att
vigsel förrättas inom samfundet. Sådant medgivande har lämnats ett 30-tal
trossamfund. För rätt till kyrklig vigsel uppställer lagen vidare kravet att
åtminstone en av de trolovade skall tillhöra svenska kyrkan resp.
trossamfundet. Kungl. Maj:t kan förordna att medlem av utländskt
evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel som
medlem av svenska kyrkan. Detta bemyndigande har utnyttjats i fråga om
medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands
evangelisk-lutherska kyrka och evangelisk-lutherska Augustana-synoden i
Amerika. För vigsel inom svenska kyrkan får de trolovade välja den präst inom
kyrkan de själva vUl. Skyldig att viga är dock bara präst i församling, av
vilken endera av de trolovade är medlem (3 § första stycket). Inom annat
trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill enligt Kungl. Maj:ts
förordnande. Behörigheten är inte förenad med någon skyldighet att förrätta
vigseln.

Borgerlig vigsel kan väljas av de trolovade vare
sig de har rätt till kyrklig vigsel eller inte (4 §). Behörig att förrätta
borgerlig vigsel är

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 49

lagfaren
domare i allmän underrätt och den som länsstyrelsen särskilt förordnar till
vigselförrättare (5 §). GB föreskriver inte skyldighet för borgerlig
vigselförrättare att tjänstgöra som sådan. Lagfaren domare är dock skyldig att
förrätta vigsel på gmnd av administrativa bestämmelser.

Hindersprövning måste ha ägt rum före vigseln. Utan
intyg om hindersfrihet får ingen annan viga än präst som tjänstgör i den
församling där hindersprövningen har skett (6 §). Om vigselförrättaren känner
till äktenskapshinder, som inte har uppmärksammats vid hindersprövningen, får
vigsel inte äga rum.

Vigsel
förrättas enligt 8 § i släktingars eller andra vittnens närvaro. Lagen
preciserar i övrigt kraven på vigseln så att de trolovade skall vara samtidigt
tUlstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke till
äktenskapet samt därefter av honom förklaras för äkta makar. Har något av dessa
krav inte uppfyllts är vigseln enligt 8 § första stycket ogiltig. Så är också
fallet om vigselförrättaren inte var behörig att viga. Däremot skall vigseln
inte anses ogiltig i andra fall, såsom om vittnen inte närvarit, om vigselförrättaren
överskridit sin behörighet eller om vederbörlig hindersprövning inte föregått.
Vigsel som annars skulle ha varit utan verkan kan godkännas av Kungl. Maj:t på
ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till
den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger
(9 § andra stycket).

GB innehåller, utöver vad nu sagts, inga närmare
bestämmelser om förfarandet vid vigseln. Hänvisning ges i stället vid vigsel
inom svenska kyrkan till föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat
trossamfund till dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel till de bestämmelser
som meddelas av Kungl. Maj:t (8 § tredje stycket). Sådana bestämmelser har
meddelats i kungörelsen (1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig
vigsel. Kungörelsen innehåller bl. a. vissa bestämmelser om tid och plats för
vigseln. Vidare föreskrivs att vigselförrättaren skall rikta följande ord tUl
de trolovade.

Äktenskapets
ändamål är enskildas väl och samhäUets bestånd.

Ni
ha tillkännagivit att ni vilja ingå äktenskap med varandra.

Tager alltså ni N. N. denna N. N. till er hustru
att älska henne i nöd och lust?

(Svar:
Ja.)

Tager ni N. N. denna N. N. till er man att älska
honom i nöd och lust?

(Svar:
Ja.)

Giv
varandra handen till bekräftelse på detta.

(Före
handslaget må mannen lämna kvinnan en ring.)

Jag
förklarar er nu för äkta makar.

Glöm aldrig det löfte om trohet för livet som ni nu
ha avlagt. Lev med varandra i inbördes aktning, kärlek och förtroende, och
besinna ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert
äktenskap och i ert hem.

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 50

I övrigt meddelas i kungörelsen bestämmelser om
vigselförrättarens antecknings- och underrättelseplikt samt om särskilt
förordnad vigsel-förrättares rätt till ersättning.

GB:s bestämmelser om vigsel är delvis av kyrkolags
natur. Så är fallet med 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket såvitt rör vigsel i
svenska kyrkan samt behörighet och skyldighet för präst i svenska kyrkan att
viga. Även 8 § tredje stycket i den del hänvisning sker till föreskrifterna i
kyrkohandboken är kyrkolag. För ändring av dessa bestämmelser krävs därför
medverkan av kyrkomötet.

Sverige har anslutit sig tUl en inom Förenta
Nationerna upprättad konvention (SÖ 1964: 29) angående samtycke till,
minimiålder för samt registrering av äktenskap. Konventionen, som trädde i
kraft den 9 december 1964, syftar främst till att förhindra olika former av
tvångsäktenskap. I konventionens artikel 1 första stycket föreskrivs bl. a.
att äktenskap inte skall anses i laga ordning ingånget utan båda kontrahenternas
av fri vilja avgivna samtycke. Samtycket skall avges av dem personligen efter vederbörlig
kungörelse samt inför vigselmyndigheten och i vittnens närvaro i enlighet med
vad lag föreskriver. Enligt andra stycket mot vilket Sverige gjort förbehåll
vid ratifikationen kan under vissa förutsättningar kravet på samtidig närvaro
efterges. Artikel 2 innehåller regler om minimiålder för äktenskap och artikel
3 föreskrifter om registrering av vigslar.

3.2
Upplösning av äktenskap

Äktenskap kan under makarnas livstid upplösas genom
äktenskapsskillnad eller genom återgång. ÄktenskapsskUlnad kan i vissa fall erhållas
omedelbart och annars efter föregående hemskillnad. Innan hemskUlnad får
meddelas skall i princip medling ha ägt rum.

3.2.1
Medling och familjerådgivning

Bestämmelser om medling finns i 14 kap. GB. Make
kan påkalla medling om söndring har uppstått i äktenskapet eller om det annars
har uppkommit tvist som stör sammanlevnaden mellan makarna (14: 1 första
stycket). Behörig att medla är präst i församling av svenska kyrkan, där
makama eller endera av dem är kyrkobokförd, vigselförrättare inom annat
trossamfund, om makama eller endera tiUhör samfundet, borgerlig medlare i den
kommun där makarna eller endera är bosatt samt - utan motsvarande begränsning
till bosättningsorten - föreståndare för familjerådgivningsbyrå som drivs av
kommun eller landstingskommun (14: 1 andra stycket). Slutligen kan domstolen i
den ort där makarna eller endera är bosatt på makes begäran utse särskild medlare,
när skäl föreligger därtill (14: 1 tredje stycket).

I
varje kommun skall finnas minst en borgerlig m.edlare. Om det är

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 51

påkallat
av särskUda skäl kan samma person förordnas till medlare för mer än en kommun.
Borgerlig medlare utses av domstolen för två kalenderår. Om medlare inte är
lämpUg för sitt uppdrag skall han entledigas. Avgår medlare före utgången av
den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas för den återstående
tiden. För borgerlig medlare skall finnas ersättare (14: 2).

I
vissa fall får äktenskapsmål inte tas upp till prövning, om inte medUng har ägt
ram. Medlingen utgör då processförutsättning. Det viktigaste fallet utgör mål
om hemskillnad (15: 8). I övrigt är medlmg processfömtsättning i mål om
underhållsskyldighet när makarna inte lever åtskilda på grund av söndring, mål
om ersättning för biträde som ena maken lämnat den andre i hans
förvärvsverksamhet samt mål om avkastning av egendom som ena maken överlämnat
till den andres förvaltning (15: 23). Om ena maken har underlåtit att på
kallelse infinna sig till medling eUer inte kunnat anträffas med kallelse,
skall målet utan hinder därav tas upp, om andra maken har inställt sig för
medling. För sådana fall räcker det alltså att försök tUl medling har gjorts.
Domstolen kan emellertid - utom i mål om hemskillnad efter gemensam ansökan -
bereda parterna nytt tUlfälle till medling och utser i så fall lämplig person
till medlare. Om make trots kallelse inte infinner sig inför denne medlare
eller om medling av annan orsak inte har skett före utsatt tid, kan nytt
anstånd för medling inte ges, såvida inte båda makarna begär det (15: 9 och
23).

Vid
medling skall makama kallas att sammankomma inför medlaren (14: 3 första
stycket). Denne skall på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen till
söndringen eller tvisten och söka förlika makarna. Medlaren har tystnadsplikt
rörande vad han erfarit vid medlingen och får inte höras som vittne därom (14:
3 andra stycket).

Församlingspräst
i svenska kyrkan åtnjuter inte någon särskild ersättning för utförda
medlingsuppdrag. Uppgiften anses ingå i hans tjänsteåligganden. Inte heller
vigselförrättare inom annat trossamfund har rätt till ersättning av det
allmänna för medling. Till borgerlig medlare däremot betalas ersättning av
kommunen (14: 4 första stycket). Enligt kungörelsen (1969: 122) om statsbidrag
tU! medlingsverksamheten, m. m. utgår statsbidrag tUl kommunens kostnader för
borgerlig medlare med ett årligt belopp, motsvarande hälften av kommunens
utgifter för arvode tiU sådan medlare, dock högst 40 kr. för varje medlingsärende
(1 §), Särskilt förordnad medlare har rätt tUl ersättning av statsmedel (14: 4
andra stycket GB). Ersättningen utgör f. n. 80 kr. för varje uppdrag (3 §
nyssnämnda kungörelse).

Familjerådgivningsbyråer drivna av
offentUgrättsligt subjekt tUlkom i början av 1950-talet. Jämlikt av
socialstyrelsen godkända planer finns f. n. 27 byråer. Till vissa av dessa är
knutna fUial-mottagningar, f. n. 19 stycken. Kommun eller landstingskommun
är

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 52

inte
skyldig att anordna familjerådgivning. Om sådan anordnas kan emeUertid
statsbidrag erhållas till verksamheten enligt kungörelsen (1960: 710) om
statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning. Som allmänt viUkor för
statsbidrag gäller att verksamheten skall vara anordnad enligt av
socialstyrelsen godkänd plan och utövas vid öppen mottagning. F. n. saknas
kommunal- och landstingskommunal familjerådgivning i fem landstingsområden.
Vid familjerådgivningsbyråerna finns fömtom anställda familjerådgivare vissa
specialister anknutna som konsulenter. I allmänhet har byråerna tUlgång till
psykiater och gynekolog och på många håll även jurist och barnpsykiater eller
barnpsykolog. Verksamheten har i första hand ett förebyggande syfte, att i tid
hjälpa de sökande till rätta i deras olika relationer till omgivningen. Många
söker för störningar i den äktenskapliga relationen men också andra
samlevnadsproblem blir föremål för behandUng. Från familjerådgivningens sida
söker man bearbeta den eller de sökandens sociala situation i dess helhet.

Vid sidan av familjerådgivningsbyråer som drivs av
kommuner och landstingskommuner finns ett antal byråer tillkomna på enskilt
initiativ, vilka har församling, kyrklig samfällighet eller enskild sammanslutning
som huvudman. I viss omfattning förekommer samarbete mellan byråerna. Sålunda
har ett tiotal byråer med skilda huvudmän och med olika mått av kyrkligt och
frikyrkligt inslag ett gemensamt organ. Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och
ekumeniska familjerådgivningsbyråer. Några av dessa byråer uppbär bidrag från
kommun eller landstingskommun.

Kungl. Maj:t har den 10 december 1971 uppdragit åt
socialutredningen att lägga fram förslag rörande familjerådgivningens framtida
utformning och organisation. Vid uppdragets fullgörande skall utredningen
utvärdera och beakta de erfarenheter som har gjorts vid den försöksvis
anordnade familjerådgivningsverksamheten.

3.2.2
HemskiUnad och äktenskapsskillnad

Bestämmelserna om hemskillnad och
äktenskapsskillnad återfinns i 11 kap. GB. Hemskillnad innebär att
sammanlevnaden mellan makarna hävs men däremot inte att äktenskapet upplöses.
Äktenskapet består alltjämt med de konsekvenser detta har i fråga om bl. a.
underhållsskyldighet och trohetsplikt. Reglerna om hemskUlnad har till huvudsakligt
syfte att ge makarna tillfälle att överväga om en ifrågasatt skilsmässa
verkligen bör komma till stånd. Lagen kräver att makama gör dessa överväganden
var på sitt håll. Aterapptar de sammanlevnaden förfaller verkan av
hemskillnadsdomen i personligt hänseende (11: 30). Har makarna efter vunnen
hemskillnad levat åtskilda ett år och inte heller därefter upptagit
sammanlevnaden kan dom på äktenskapsskUlnad erhållas (11: 3).

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 53

HemskUlnad beviljas av domstol om makarna gemensamt
ansöker härom. Innan målet tas upp skall medling eller i vart fall försök därtill
ha ägt rum (15: 8). Hemskillnad kan beviljas även på ansökan av den ene av
makarna. I så fall fordras, utöver verkställd medling eller medlingsförsök, att
maken kan åberopa särskild grund tUl stöd för sin talan. För det första kan han
åberopa vissa försummelser eller kränkande förfaranden från andra makens sida.
Lagen anger här grov försummelse av plikten att försörja maken eller barnen
eller eljest åsidosättande i märklig mån av plikterna mot dem samt vidare missbruk
av rusgivande medel eller förande av ett lastbart liv (11: 2 första stycket).
För det andra kan maken åberopa att det på grund av stridighet i lynne och
tänkesätt eUer av annan orsak har uppstått djup och varaktig söndring mellan
makarna (11:2 andra stycket). Även om det enligt vad nu sagts föreligger grund
för hemskillnad på ansökan av ena maken kan domstolen vägra hemskillnad, om det
med hänsyn till sökandens eget förhållande eUer andra särskilda omständigheter
ändå skäligen kan fordras att han fortsätter sammanlevnaden.

Äktenskapsskillnad efter föregående hemskUlnad kan
yrkas av vardera maken. Make har en ovillkorlig rätt att få äktenskapet upplöst,
om sammanlevnaden inte har återupptagits.

ÄktenskapsskiUnad
utan föregående hemskillnad kan erhållas på någon av de grunder som anges i
den s. k. skUsmässokatalogen (11: 413). Den första grund som tas upp där är
att makar utan dom på hemskillnad på grund av söndring lever åtskUda sedan
minst tre år (11: 4). Domstolen kan dock vägra äktenskapsskillnad om endast ena
maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhåUande eller andra särskilda omständigheter
äktenskapet finnes skäligen inte böra upplösas på hans talan. Om ena maken
egenvilligt och utan giltig orsak har undandragit sig sammanlevnaden två år och
inte sedermera upptagit den, har andra maken rätt tUl äktenskapsskUlnad (11:
5). Är ena maken borta och vet man inte att han inom de tre sista åren varit
vid liv, kan andra maken vinna äktenskapsskUlnad (11: 6). Om ena maken gifter
om sig utan att äktenskapet har blivit upplöst, dvs. begår tvegifte, har hans
make i det första äktenskapet rätt till äktenskapsskUlnad (11: 7). Det senare
äktenskapet kan upplösas genom återgång.

Har ena maken samlag eller annat könsumgänge med
annan än sin make, har denne rätt till äktenskapsskillnad, såvida han inte har
samtyckt till gärningen (11: 8). Domstolen har emeUertid i detta fall möjlighet
att, om hänsynen till barnens bästa eller andra särskilda skäl talar därför,
döma tiU hemskillnad i stället för äktenskapsskillnad ellei% om dom på
hemskillnad redan föreligger, ogUla talan om äktenskapsskillnad. Talan om
äktenskapsskillnad på grund av otrohet måste väckas inom sex månader från det
maken fick vetskap om handlingen och senast inom tre år sedan den begicks.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 54

Om make, som lider av könssjukdom i smittsamt
skede, med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge har utsatt andra
maken för fara att bli smittad, kan denne erhålla äktenskapsskUlnad såvida han
inte själv hade vetskap om faran (11: 9). Talan skall väckas inom sex månader
från det maken fick veta att han blivit utsatt för smittfara. Om maken inte har
blivit smittad och sjukdomen inte längre är i smittsamt skede när talan väcks,
får dock inte dömas tUl skillnad. Gör ena maken sig skyldig till misshandel
eller annat brott mot andra makens person har denne rätt till
äktenskapsskillnad såvida inte hänsyn till brottets beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt talar däremot (11: 10). Detsamma gäller om make begår
motsvarande brott mot barn som står under andra makens eller båda makamas
vårdnad. Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om
gärningen och senast inom tre år sedan den begicks.

Om
ena maken döms till straff ger detta i vissa fall andra maken rätt till
äktenskapsskillnad (11: 11). Så är fallet om maken döms till fängelse i tre år
eller svårare straff. Är påföljden fängelse mellan sex månader och tre år eller
internering, prövar domstolen om med hänsyn till vad den dömde låtit komma sig
till last och övriga omständigheter skillnad bör meddelas. Detsamma gäller om
utländsk domstol har dömt maken till frihetsstraff i minst ett år. Straffdom
ger aldrig andra maken rätt till skillnad om denna make har varit delaktig i
brottet eller samtyckt till det. Talan skall instämmas inom sex månader från
det maken fick vetskap om domen och senast inom tre år sedan den meddelades.

Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande
medel, kan andra maken erhålla äktenskapsskillnad, såvida domstolen finner synnerliga
skäl föranleda till det (11: 12). Slutligen upptas i den s. k. skilsmässokatalogen
det fallet att ena maken är sinnessjuk (11: 13). Har sjukdomen under
äktenskapet fortfarit tre år, har andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om
det inte skäligen kan fordras att han fortsättet äktenskapet. Har sjukdomen
varat kortare tid, får det dömas till skUlnad endast om det föreUgger synnerliga
skäl.

I mål om hemskillnad eller äktenskapsskillnad kan
domstolen meddela interimistiskt förordnande om sammanlevnadens hävande och om
underhåll samt även förbjuda makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller
böter att besöka varandra. Förordnandet förutsätter yrkande därom och gäller
längst till dess laga kraft ägande dom föreligger (15: 11 första stycket). Vid
förordnande om sammanlevnadens hävande kan domstolen också bestämma, vem av
makarna som skall sitta k\'ar i hemmet till dess bodelning sker (15: 11 andra
stycket). Interimistiskt förordnande kan meddelas utan huvudförhandling men
andra maken skall beredas tiUfälle att yttra sig över yrkandet. När målet
avgörs prövar domstolen om åtgärden skall bestå (15: 11 tredje stycket). Interimistiskt
förordnande går omedelbart i verkställighet men kan åter-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 55

kallas
när som helst (15: 11 fjärde stycket). Besöksförbud vid vite som nyss nämnts
kan meddelas även när domstolen dömer till hemskUlnad (15: 12).

3,2,3
Återgång

Bestämmelser om återgång av äktenskap finns i 10
kap, GB. De omständigheter som kan medföra återgång är av två väsentligt oUka
slag. För det första kan återgång ske på den grund att makes samtycke till
äktenskapet till följd av bristande rättslig handlingsförmåga, tvång, svek
eller misstag inte är sådant att det kan anses bindande för honom. För det
andra kan och skall äktenskap återgå när det har ingåtts i strid mot vissa
äktenskapshinder, som ansetts särskilt betydelsefulla från allmän synpunkt
(upplösande äktenskapshinder). Återgångs-domen har rättsverkningar endast för
framtiden. Den innebär alltså inte en förklaring att något giltigt äktenskap
aldrig har uppstått utan utgör en form för upplösning av äktenskapet.

Ingår
någon äktenskap trots att han är gift skall det dömas tUl återgång i det nya
äktenskapet. Har äktenskap ingåtts mellan dem som är besläktade med varandra i
rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon skall också dömas till
återgång (10: 1 första stycket). Med syskon menas även halvsyskon. I
tvegiftesfallet får återgång dock .inte äga rum om det tidigare äktenskapet har
upplösts innan talan om återgång har blivit väckt (10: 1 andra stycket). I nu
angivna fall åligger det allmän åklagare att föra talan om återgång. Sådan
talan kan också föras av båda makarna och vid fall av tvegifte även av den
omgiftes make i det tidigare äktenskapet (10: 1 tredje stycket).

Om make vid vigseln var sinnessjuk eller sinnesslö
och inte hade fått tillstånd av socialstyrelsen att gifta sig, kan han eller
hans förmyndare yrka återgång (10: 2 första stycket). Detta gäller även om
maken inte kan anses ha saknat rättslig handlingsförmåga när han ingick
äktenskapet. Om sjukdomen har blivit botad preskriberas rätten till återgångs-talan
när sex månader har förflutit från tillfrisknandet. Den andra maken har rätt
tUl återgång om han vid vigseln inte kände till sin makes sinnessjukdom eller
sinnesslöhet (10: 2 andra stycket). Om sjukdomen har blivit botad får han dock
inte väcka talan om återgång. Även för denne make gäller en preskriptionstid på
sex m.ånader, vUken räknas från den tidpunkt maken fick vetskap om
sinnessjukdomen eller sinnesslöheten. Dessutom föreskrivs en absolut tidsfrist
på tre år frän vigseln, efter vilken tid återgångstalan inte får väckas, I fall
då möjlighet till återgång på grund av makes sinnessjukdom är utesluten kan
det i stället föreligga förutsättningar för äktenskapsskillnad enligt GB 11:
13.

Övriga återgångsanledningar är samlade i 10: 3.
Enligt första stycket punkt 1 kan make yrka återgång om han vid vigseln befann
sig i till-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 56

fällig
smnesförvirring eller annat sådant tillstånd som utesluter rättslig
handlingsförmåga. Härmed avses t. ex. hypnotiska tillstånd och högre grad av
berusning. Enligt punkt 2 kan make vinna återgång om han av misstag har låtit
viga sig vid annan än sin trolovade eller utan att vilja ingå äktenskap. Punkt
3 ger make rätt till återgång om han har bedragits till äktenskapet därigenom
att han genom falsk uppgift eller svikligt förtigande blivit vilseledd av andra
maken angående vem denne är eller angående sådana omständigheter rörande dennes
tidigare liv som skäligen hade bort avhåUa den bedragne från att ingå äktenskapet.
Enligt punkt 4 slutligen kan make vinna återgång, om han har blivit tvungen
till äktenskapet. Regeln gäller vare sig tvånget utövats av andra kontrahenten
eller av annan person. Också i de fall som regleras i 3 § gäller en
preskriptionstid på sex månader räknat från en i lagen närmare angiven
tidpunkt samt en absolut tidsfrist på tre år från vigseln.

Om
rättsverkningarna av återgång finns bestämmelser i 47 §§.

1
enlighet med den bakom GB:s regler liggande uppfattningen att återgång är en
form av upplösning av ett en gång uppkommet äktenskap gäller som huvudregel
enligt 4 § första stycket att vad som är föreskrivet om äktenskapsskillnad
skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om återgångs rättsverkningar. Detta
innebär att återgångsdomen inte får tUlbakaverkande kraft. Liksom efter
äktenskapsskillnad består det genom giftermålet grundlagda svågerlaget, barnen
förblir barn i äktenskapet och den rätt tredje man har förvärvat mot makarna
rubbas inte. Även regleringen av rättsförhållandena för framtiden skall ske med
tillämpning av bestämmelserna om äktenskapsskillnad såvida inte annat är
föreskrivet. Vissa sådana föreskrifter finns i 57 §§.

Vid
bodelning i anledning av äktenskapsskillnad får i regel vardera maken hälften
av makarnas behållna giftorättsgods. Då äktenskap återgår gäller däremot
enligt 5 § att vid bodelningen all egendom som make ägde vid vigseln eller
senare förvärvat genom arv, gåva eller testamente skall anses som hans
enskilda egendom. Egendom som make under äktenskapet har förvärvat på annat
sätt, t. ex. genom eget arbete eller som avkastning av enskild egendom, skall
däremot delas enligt de regier som i allmänhet gäller för giftorättsgods.

Liksom
vid äktenskapsskillnad kan ena maken vid återgång bli skadeståndsskyldig mot
den andra. I 6 § anges de fall då skadeståndsskyldighet kan kom.ma i fråga. Om
återgång sker enligt 1 § och den ena maken var i god tro men inte den andre,
har den godtroende rätt till skadestånd (6 § första stycket). Om make vinner
återgång enligt 2 § första stycket eller 3 § och den omständighet som
föranledde återgången var känd för den andra maken vid vigseln har den make på
vars talan äktenskapet går åter rätt tUl skadestånd ( 6 § andra stycket).
Skadeståndet skall i båda fallen bestämmas efter vad som är skäligt med
avseende på makarnas förmögenhetsförhållanden och övriga om-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 57

ständigheter.
Det kan sättas att utgå på en gång eUer på särskUda tider. Anspråk på
skadestånd skall framställas i återgångsmålet. Om det försummas är rätten till
skadestånd förlorad. Jämkning av avtal om skadestånd, som makarna träffat med
hänsyn till återgången, kan dock påkallas senare.

I motsats till vad som gäller vid
äktenskapsskillnad kan enligt 7 § underhållsskyldighet inte komma i fråga efter
äktenskapets upplösning genom återgång. Det har ansetts att ett äktenskap som
går åter inte bör lämna efter sig några rättsverkningar i detta hänseende under
andra förutsättningar än dem som betingar skadeståndsskyldighet. En oskyldig
makes underhållsbehov kan, i den mån den andre makens tillgångar och
omständigheterna i övrigt medger, tUlgodoses genom ett skadestånd, som kan
bestämmas att utgå periodiskt.

EnUgt 15 § andra stycket namnlagen (1963: 521)
förlorar hustrun vid återgång släktnamn som hon förvärvat genom äktenskapet och
återförvärvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om det föreligger
synnerliga skäl, kan dock domstolen tillåta att hon behåller mannens namn.
Yrkande därom måste framställas i återgångsmålet. Synnerliga skäl kan
föreligga om äktenskapet haft längre varaktighet och framför allt om i
äktenskapet har fötts barn som kommer att behålla faderns släktnamn.

Reglerna
i 47 §§ gäller för det fall att återgångsskäl görs gällande medan äktenskapet
ännu består. Eftersom återgång är en form för upplösning av äktenskap finns det
inte något utrymme för återgång om äktenskapet redan har upplösts genom
skillnad eller genom att make har dött. Om äktenskapet upplösts genom döden kan
emellertid i viss omfattning samma rättsverkningar inträda som skulle ha följt
av en återgångsdom. Regler härom finns i 911 §§. Motsättningsvis framgår att
man, då äktenskapet redan upplösts genom skillnad, inte under några
förhållanden kan påkalla tUlämpning av återgångsreglerna. Skillnadsdomen
innebär således en slutlig reglering av makarnas mellanhavan-den.

3.3
Vissa bestämmelser om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

Under äktenskapets bestånd är makarna skyldiga att,
var efter sin förmåga, sörja för att familjen får det underhåU som kan anses
tUl-börligt med hänsyn tiU makarnas villkor. Till familjens underhåll räknas
vad som erfordras för den gemensamma hushållningen, barnens fostran och vardera
makens särskilda behov (5: 2). Om ena makens tUlskott inte förslår för att
täcka hans särskilda behov är den andre skyldig att bidra härtiU med sma medel
(5: 3), Bestämmelserna innebär att makarna skall leva på samma standard. Om de
lever åtskilda på

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 58

grund
av söndring är de fortfarande skyldiga att bidra till varandras underhåU efter
de angivna granderna. Bär ena maken huvudsakligen skulden till söndringen kan
dock den andra inte åläggas att utge bidrag till hans underhåll annat än om det
föreligger synnerliga skäl (5: 7). Samma regler gäller för det fall att makar
har vunnit hemskillnad (11: 25). Om ena maken efter äktenskapsskillnad är i
behov av bidrag tUl sitt tillbörliga underhåll, kan domstolen ålägga den andra
maken att utge sådant bidrag efter vad som prövas skäligt med hänsyn till hans
förmåga och övriga omständigheter. Underhållsbidrag får dock inte tillerkännas
make som huvudsakligen bär skulden tUl skillnaden (11: 26). Bidraget kan under
vissa omständigheter bestämmas till ett engångsbelopp.

Var och en av makarna har giftorätt i den egendom
som den andra maken ägde vid äktenskapets ingående eller förvärvat under äktenskapet,
såvida inte egendomen är makens enskUda (6: 1). Egendom vari andra maken har
giftorätt kaUas giftorättsgods. Egendom är enskild om makarna genom
äktenskapsförord har bestämt det eller om make har fått egendomen genom arv,
testamente eller gåva och arvlåtaren, testatorn eller givaren har föreskrivit
att egendomen skall vara enskild. Även egendom som har trätt i stället för
enskUd egendom är i princip enskild (6: 8). Vid äktenskapets upplösning genom
äktenskapsskUlnad eller ena makens död samt vid boskillnad eller hemskiUnad
tillfaller hälften av makarnas behåUna giftorättsgods vardera maken eller hans
arvingar (13: 3), TUl betryggande av sin rätt har make vid hemskillnad och
äktenskapsskillnad möjlighet att i avvaktan på bodelningen i viss utsträckning
få andra makens giftorättsgods satt under särskild förvaltning (11: 17), I
vissa fall frångås hälftendelningen med hänsyn till den skuld som endera maken
anses ha till äktenskapets upplösning. Om make genom brottslig gärning
uppsåtligen har bragt den andra maken om livet eller medverkat till sådant
brott, förlorar han sin giftorätt i den dödes egendom. Detta gäller dock inte
om han har handlat under inflytande av själsUg abnormitet (6: 7). Om ena maken
har vunnit hemskillnad med tiUämpning av 11: 2 första stycket på grund av att
andra maken i märklig mån försummat sina plikter mot familjen eller varit
hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller fört ett lastbart liv har han,
om giftorättsgodset är ringa, rätt att av detta ta ut nödigt bohag samt
arbetsredskap och andra lösören som fordras för att han skall kunna fortsätta
sin förvärvsverksamhet, även om detta medför minskning av den andres lott (11:
22). Samma rätt tillkomnier make som har vunnit äklenskapssldllnad på grund av
föi-hållande som innefattar grov kränkning från andre makens sida eller på
grund av dennes missbruk av rusgivande medel (11: 23 andra stycket). Vid
bodelning i anledning av äktenskaps återgång gäller särskilda realer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 59

Vid äktenskapsskUlnad på grund av ena makens
förhållande, varigenom han grovt har kränkt den andra maken, har denne rätt till
skadestånd. Motsvarande gäller vid hemskillnad på grund av att ena maken grovt
har åsidosatt sina plikter mot den andra. Skadeståndet bestäms efter vad som
prövas skäligt med hänsyn tUl makarnas förmögenhetsförhållanden och övriga
omständigheter. Det kan bestämmas att utgå på en gång eller på särskUda tider.
Anspråk på skadestånd skall vid talans förlust framställas i skUlnadsmålet
(11: 24).

EnUgt
3: 1 ÄB har vid makes död den andra maken arvsrätt efter den döde, om inte
denne efterlämnar egna bröstarvingar. Arvsrätt föreligger dock inte om makarna
vid dödsfallet levde åtskilda på grund av hemskUlnad eller talan om återgång,
hemskUlnad eller äktenskapsskillnad då var anhängig. Detsamma gäller om vid
bodelning i anledning av dödsfallet makarnas giftorättsgods skall delas som om
återgång hade skett.

3.4
Vårdnaden om barn

Vårdnaden om barn innefattar en plikt för
vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran.
Barnet skall erhålla uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med
hänsyn till föräldrarnas vUlkor, barnets egna tillgångar och dess anlag (FB 6:
2). I vårdnaden ingår vidare plikten att utöva den uppsikt över barnet som
behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter (6: 3 första
stycket). Vårdnaden om barn upphör när barnet har fyllt 20 år eller ingått
äktenskap (6: 1 och 12). I viss utsträckning har barnet redan före 20-årsåldern
getts behörighet att bestämma i några för vårdnadsfrågan viktiga hänseenden,
såsom beträffande bostad och arbete (6: 3 andra stycket och 4).

I vårdnaden ingår befogenhet och plikt att, i den
omfattning lagen anger, besluta i barnets personliga angelägenheter.
Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den rent faktiska vården till annan,
exempelvis fosterföräldrar. Därigenom sker ingen ändring i vårdnadshavarens bestämmanderätt
för barnet. Det i lagen använda begreppet vårdnad är alltså inte identiskt med
den faktiska vården. Vårdnadshavaren kan återta den faktiska vården om barnet,
om han finner det lämpligt.

För
barn i äktenskap är föräldrama gemensamt vårdnadshavare (FB 6: 1),
Bestämmanderätten tUlkommer alltså dem båda i förening. Om en av föräldrarna på
grund av frånvaro, sjukdom eller av annan orsak är hindrad att delta i beslut
rörande vårdnaden, vilket inte utan olägenhet kan uppskjutas, får
bestämmanderätten utövas av den andre; denne får dock inte ensam fatta beslut
av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa
uppenbarligen kräver det (6: 5). Vid

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 60

längre
tids förhinder för den ena av föräldrarna kan domstolen på ansökan av den andra
förordna att vårdnaden skall tillkomma honom ensam. Detsamma gäller om den ena
av föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbrak eller grov försummelse vid
vårdnadens utövande, är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett
lastbart liv. Förordnande kan ges också på ansökan av bamavårdsman eller på
anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Är båda föräldrarna för
längre tid förhindrade att delta i vårdnaden eller är båda på nyss angivet
sätt olämpliga som vårdnadshavare, kan domstolen överflytta vårdnaden på
särskilt förordnad förmyndare (6: 6).

Reglema
om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap bygger på fömtsättningen
att de lever tillsammans. Upplöses famUje-gemenskapen skall enligt FB 6: 7
domstolen bestämma vem av föräldrama som skall ha vårdnaden om barnen eller,
om inte alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skall fördelas
mellan föräldrama. I samband med dom på återgång, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad skall domstolen självmant förordna angående vårdnaden om
makarnas barn. Redan den omständigheten att föräldrarna lever åtskilda på grund
av söndring kan utlösa sådant förordnande, men härför krävs ansökan av endera.

I FB 6:7 ges också vissa riktlinjer för domstolens
avgörande av vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense om hur vårdnaden om barnen
skall fördelas mellan dem, skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse
därmed, såvida det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Ar
föräldrarna inte ense, skall domstolen bestämma "efter vad med hänsyn
främst till barnens bästa finnes skäligt". Om föräldrama är Uka skickade
att ha vårdnaden om barnen men den ena av dem huvudsakligen bär skulden till
sammanlevnadens hävande skall den andra vara närmast till att få vårdnaden. Om
det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör
utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

När vårdnaden om barn i äktenskap tillkommer
föräldrarna gemensamt och den ena dör, blir den efterlevande automatiskt ensam
vårdnadshavare (FB 6: 8). Om vårdnaden tillagts den ena av föräldrarna och
denna dör, skall domstolen förordna den andra till vårdnadshavare, såvida inte
vårdnaden m.ed hänsyn tUl barnets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare. Motsvarande gäller om den av föräldrarna som ensam har vårdnaden
blir för längre tid förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till
sådant handlande som kan föranleda att vårdnaden under bestående sammanlevnad
tillerkänns den andra (6: 9).

Barn utom äktenskap står enligt FB 6: 12 under
moderns vårdnad. Är föräldrarna ense om att fadem i stället skall ha vårdnaden,
skall domstolen på anmälan förordna honom till vårdnadshavare, om han är

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 61

lämplig.
Finnes modern inte vara lämplig att utöva vårdnaden eller dör hon, skall
domstolen på ansökan av fadem eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden på fadern eller särskUt
förordnad förmyndare.

I fråga om såväl bam i som utom äktenskap gäller
att far eller mor som är skild från vårdnaden har rätt tUl umgänge med barnet,
om inte särskilda omständigheter föranleder till annat. Kan överenskommelse
inte träffas med vårdnadshavaren, får domstolen bestämma om umgängesrätten (FB
6: 10).

Av domstol meddelade beslut i vårdnadsfrågor kan
omprövas när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (FB 6: 13).

Vårdnaden
är att skilja från förmynderskapet, vilket avser förvaltningen av barnets
egendom, till den del denna inte tillkommer barnet självt eller annan, samt
befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. I lagen har de båda
funktionerna emellertid i princip kopplats samman. För underårigt bam i
äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrama gemensamt förmyndare (FB 11:
1 första stycket) och för barn utom äktenskap är modern förmyndare (11:2
första punkten). Förordnas att vårdnaden om barn i äktenskap skall tillkomma
endast den ena av föräldrarna eller överflyttas vårdnaden om barn utom
äktenskap på fadern, blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam
förmyndare (11 :1 andra stycket och 2 andra punkten). Förmyndare kan
entledigas, om han prövas vara olämplig som förmyndare (11: 9). Om rätten i
sådant fall inte förordnar att även vårdnaden skall överflyttas på den särskilt
förordnade förmyndaren, kommer vårdnaden och förmynderskapet att
fortsättningsvis utövas av olika personer. Detsamma blir fallet om
vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara
förmyndare (11:4) samt om det bestämts att en av flera särskUt förordnade
förmyndare endast skall ha vårdnaden om barnet och inte delta i handhavandet
av barnets övriga angelägenheter (13: 8 andra stycket andra punkten). Lagen ger
större möjlighet att låta förmynderskapet utövas gemensamt än vårdnaden. Endast
föräldrar tiU bam i äktenskap kan utöva vårdnaden gemensamt och lagens
reglering bygger härvid som nyss framhållits på förutsättningen att föräldrarna
sammanlever.

3.5
Rätten till bostaden

För äkta makar har genom provisorisk lagstiftning
getts bestämmelser som gjort det möjligt att vid upplösning av äktenskapet ge
bostaden till den av makama som bäst behöver den. Lagen (1959: 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad gäller f. n. till utgången
av år 1974. Den är tUlämplig i fråga om fastighet, som tillhör make eller
makama gemensamt och är giftorättsgods samt uteslu-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 62

tände
eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad (1 §), samt
vidare i fråga om lägenhet som make eller makarna för samma ändamål innehar med
hyres- eUer bostadsrätt, vare sig rättigheten utgör giftorättsgods eller
enskUd egendom (2 §). Med fastighet likställs i lagen andel i fastighet samt
byggnad på ofri grund och andel däri. Tomträtt likställs med äganderätt till
fastighet. Med hyresrätt och bostadsrätt likställs andel däri. Är hyresrätt
knuten tUl andelsrätt i förening eller bolag, skall vad lagen föreskriver om
bostadsrätt äga motsvarande tillämpning (7 §).

Vid
äktenskaps återgång, hemskiUnad eUer äktenskapsskillnad skall företräde enligt
lagen tillkomma den make som bäst behöver bostaden under fömtsättning att detta
med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Motsvarande gäller
beträffande rätt för efterlevande make att erhålla bostaden vid den andra
makens död (3 §). Make skall tilläggas bostaden vid bodelning. Bodelning skall
alltså äga rum för ändamålet även om all egendom är enskUd. Om hyres- eller
bostadsrätt, som utgör ena makens enskilda egendom, tilläggs andra maken,
gäller beträffande fånget vad som är föreskrivet om fång på gmnd av giftorätt
(2 § tredje stycket). Överstiger värdet på den egendom som make med stöd av
lagen skall tilläggas värdet av hans lott, har han att betala skUlnaden till
andra maken eller dennes arvingar (4 §). Anstånd med betalningen kan ges bara
om det föreligger synnerliga skäl därtill och då mot överlämnande av inteckning
eller annan säkerhet som kan godtas. I lagen ges slutligen vissa bestämmelser
som skall förhindra att ena maken genom avtal med tredje man förfogar över den
gemensamma bostaden till förfång för andra maken (5 och 6 §§).

Några regler motsvarande lagen om makars gemensamma
bostad som är tillämpliga på andra samboende finns inte. I sådana fall kommer
alltså endast frivilliga överlåtelser i fråga.

Bestämmelserna i lagen om makars gemensamma bostad
reglerar bara förhållandet makama emellan. I vad mån de avgöranden som träffas
mellan makarna blir bindande för tredje man framgår av föreskrifter på andra
håll. Av intresse är i vilken utsträckning övergång av hyresrätt eller
bostadsrätt skall bli gällande mot hyresvärden resp. bostadsrättsföreningen.

Bestämmelserna om överlåtelse av hyresrätt i 12
kap. jordabalken (JB) vilar på principen att hyresrätten är en personlig rätt
som inte får överlåtas utan hyresvärdens samtycke (32 §). Denna princip gäller
också vid hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente eller
liknande förvärv (33 § första stycket). Från principen görs emellertid ett
flertal undantag. Av intresse är närmast bestämmelsen i 33 § andra stycket
vilken är tillämplig på hyresrätt till lägenhet som har varit avsedd att
uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen
och hans make. Om sådan hyresrätt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 63

har
tillagts maken genom bodelning, har maken rätt att träda i hyresgästens eller,
om bodelningen ägt rum med anledning av dennes död, dödsboets ställe. Sådan
rätt tUlkommer också efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

De
återgivna reglerna äger motsvarande tUlämpning när lägenheten hyrts av makarna
gemensamt (33 § fjärde stycket). I 34 § finns föreskrifter om överlåtelse av
hyresrätt till närstående. Hyresgäst, som inte är i tUlfälle att använda
bostadslägenhet för återstående hyrestid, får sålunda överlåta hyresrätten till
närstående som varaktigt sammanbor med honom. Med närstående avses inte bara
släktingar utan även samboende under äktenskapsUknande förhållanden. Som
villkor för överlåtelsen gäller att hyresnämnden lämnar tillstånd till denna.
Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.
Bestämmelsema om överlåtelse av hyresrätt till närstående äger motsvarande
tillämpning om hyresgästen har avlidit under hyrestiden och dödsboet vill
överlåta hyresrätten.

Andra
bestämmelser i 12 kap. JB av intresse i förevarande samm.an-hang är de i 47 §
om rätt för medhyresgäst och hyresgästs make till förlängning av hyresavtal
beträffande bostadslägenhet. Dessa är i princip tiUämpliga på hyresförhållande
som har varat minst nio månader och inte avser del av upplåtarens egen bostad.
Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på gmnd av uppsägning, som
gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig
till endast en av dem, inte gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är
enligt huvudregeln medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden
skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Rätt till förlängning föreligger
dock inte om hyresrätten är förverkad. Är medhyresgästen make till den som
föranlett att hyresgästerna inte gemensamt har rätt till förlängning av
avtalet, har maken emellertid rätt till förlängning även när hyresrätten är
förverkad på annan gmnd än dröjsmål med betalning av hyra. Hyresgästs make har
dessutom getts en särskild rätt till förlängning också när han inte har del i
hyresrätten men har sin bostad i lägenheten. Enligt 47 § andra stycket har
sådan make rätt till förlängning när hyresgästen har sagt upp avtalet eller
vidtagit annan åtgärd för att bringa det att upphöra eller i annat fall inte
har rätt till förlängning, under förutsättning att hyresvärden skäligen kan
nöjas med maken som hyresgäst. Rätten till förlängning gäller även om
hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra på gmnd av förverkande, och detta
oavsett anledningen, alltså också när denna är dröjsmål med betalning av hyra.

I fråga om övergång av bostadsrätt finns
bestämmelser i bostadsrättslagen (1971: 479). Har bostadsrätt övergått till ny
innehavare, får denne utöva bostadsrätten bara om han är eller antas till
medlem i bostadsrättsföreningen (10 § första stycket). Den till vilken
bostadsrätt har Övergått får inte vägras inträde i föreningen, om han uppfyller

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 64

de
villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan
nöjas med honom som bostadsrättshavare (11 § första stycket). Är det
bostadsrättshavarens make som skall överta bostadsrätten, får dock inträde i
föreningen vägras maken bara om hinder möter på grund av bestämmelse i
stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande
villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Dessa
bestämmelser om make äger motsvarande tUlämpning, om bostadsrätt tUl
bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt
sammanbodde med honom (11 § andra stycket). Har den tUl vilken bostadsrätt överlåtits
inte antagits till medlem, är överlåtelsen ogiltig (13 § första stycket).

4
De sakkunniga

4.1
Allmänna synpunkter

De sakkunniga lämnar inledningsvis en översiktlig
framställning över familjens funktioner och deras betydelse för familjens
sammanhållning. Härvid konstateras bl. a. att familjen på grund av
förändringar i samhällsstrukturen har förlorat i betydelse som en fast
ekonomisk enhet för produktion av nyttigheter för familjemedlemmarnas behov
och som den grupp som har att tillgodose den enskUdes behov av skydd, medan
dess uppgift att ge den enskUde en känslomässig gemenskap har ökat i
betydelse. Detta har fått till följd att brister på det känslomässiga området
lättare leder tUl familjens upplösning än förr, då den känslomässiga funktionen
ofta fick underordna sig den ekonomiska nödvändigheten. Det konstateras vidare
att samlevnad med familjefunktioner inte sällan förekommer utanför det
rättsliga äktenskapets ram. Omkring 6,5 % av alla familjebildningar utgör
samlevnad utan aKtensicap.

Äktenskapslagstiftningens uppgift antar de
sakkunniga i första hand vara att tillhandahålla regler för att lösa de
konflikter som kan uppkomma i samlevnaden mellan man och kvinna eller med
anledning av samlevnadens upplösning. I vissa hänseenden reglerar emellertid
lagstiftningen också förhållandet mellan å ena sidan mannen och kvinnan och å
andra sidan det utanförliggande samhäUet. Äktenskapet tiUhan-dahåller vidare en
praktiskt användbar utgångspunkt när man vill ge särregler gmndade på
samhörigheten mellan mannen och kvinnan i en familj.

Enligt de sakkurmigas direktiv bör den nya
lagstiftningen så långt möjligt vara neutral i förhällande till olika
samlevnadsformer. De sakkunniga framhåller att neutralitetsbegreppet kan ges
två tolkningar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 65

Den
ena innebär att det allmänna väl kan tiUhandahålla under samlingsbeteckningen
äktenskap ett särskilt regelkomplex, som är utformat för att lösa de problem
som uppkommer vid mannens och kvinnans samlevnad med farruljefunktioner, men
inte skall resa några anspråk på att de skall utnyttja regelkomplexet genom att
ingå äktenskap. Samhället ställer sig neutralt genom att ge dem full frihet
att välja. Den andra tolkningen innebär att neutralitet föreligger bara om den
samhälleUga regleringen av mannens och kvinnans inbördes relationer och av
deras förhållande tiU det utanförliggande samhället är densamma, oavsett om de
ingått äktenskap eller ej. Neutraliteten förverkligas då på så sätt att
äktenskapet varken ger fördelar eller medför nackdelar som inte är för handen
redan på grund av den faktiska samlevnadssituationen eller, med direktivens
ord, lagstiftningen om äktenskapet privilegierar inte en samlevnadsform
framför andra. De sakkunniga konstaterar att de två formema av neutralitet
inte kan förverkligas samtidigt. Ett förverkligande av neutralitetstanken
genom att på det av äktenskapslagstiftningen reglerade området konsekvent ge
samma regler för samlevande ogifta som för gifta skulle beröva äktenskapet
som rättsligt institut dess materiella innehåU. Det skulle också enligt de
sakkunniga strida mot direktivens uttalande att äktenskapet även framdeles bör
ha en central plats i familjerätten. Emellertid bör det inte vara uteslutet att
man på särskilda punkter av sociala eller andra särskilda skäl ger regler för
samlevande ogifta av samma innehåll som reglema för gifta. I sådana fall måste
man dock beakta dels att man kan nå effekter i direkt strid med de samlevandes
vilja, nämUgen om dessa underlåter att gifta sig just i syfte att undgå
rättslig reglering av sin förbindelse, dels att betydande svårigheter möter att
precisera den faktiska situation i vilken samma regler som för gifta skall
gälla. Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att det, om äktenskapet skall
behällas som ett rättsinstitut med en central roll, är svårt att konsekvent utforma
lagstiftningen på ett sätt som kan anses innebära en långtgående neutralitet
till samlevnadsformen. Detta utesluter inte att i vissa hänseenden samma regler
kan ges för samlevande, vare sig de ingått äktenskap eller ej. Särskilt inom
områden utanför det som äktenskapslagstiftningen reglerar kan sådan
jämställdhet komma i fråga. Äktenskapslagstiftningens uppgift bör vara att
lösa praktiska problem som uppkommer till följd av maimens och kvinnans
samlevnad med familjefunktioner och att ge sådana lösningar på problemen som
både från de enskildas och det allmännas synpunkt är bättre än de lösningar som
skulle följa av annars gällande regler.

I ett avsnitt om förhållandet tUl etiska
värderingar kring mannens och kvinnans samlevnad konstaterar de sakkunniga att
sådana värderingar förekommer i stort sett i två hänseenden, nämligen i fråga
om dels formen för samlevnaden - äktenskap eller fri samlevnad - dels

5
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 66

gestaltningen
av samlevnaden på det personliga området. De sakkunniga finner att
lagstiftningen bör begränsas till den del av samlevnaden där problemen kan
avgränsas och konkreta regler ges för deras lösning, nämligen den ekonomiska
delen. Lagens regler på detta område bör grundas på sådana etiska principer som
omfattas av den allmänna värdegemenskapen i vårt samhälle och ge uttryck åt
bl, a. principen om mannens och kvinnans jämställdhet och åt tanken att den
starkare inte får utnyttja den svagare. Med utgångspunkt i det förda
resonemanget konstaterar de sakkunniga att det inte finns utrymme för att i en
reviderad famUjerättslig lagstiftning knyta rättsverkningar till skuld till familjens
upplösning.

De
sakkunniga anför vidare synpunkter på frågan om äktenskapets frivillighet och
vUken vikt det motstående intresset av famUjestabilitet kan tUläggas. De anser
att de nuvarande restriktionerna i fråga om upplösningsmöjligheterna bör slopas
och makes vilja att upplösa äktenskapet i stället alltid respekteras. De
rättsliga restriktionerna kan på sin höjd antas ha marginella sammanhållande
effekter. De sammanhållande faktorerna torde i stället vara de faktiska
svårigheter av ekonomisk, social och psykisk art som kan möta vid en
familjeupplösning. Intresset av att motverka förhastade skilsmässor bör dock
föranleda att principen om respekten för makes vilja får lida inskränkning
såtillvida att en betänketid bör föregå äktenskapsskillnaden, när makarna inte
är ense om upplösningen eller när de gemensamt har vårdnaden om barn under 16
år. Betänketiden bör dock förkortas väsentligt i förhållande till nu gällande
minimum för hemskiUnadstid.

I
den inledande delen av betänkandet tar de sakkunniga slutligen upp vissa
principiella resonemang kring makarnas ekonomiska självständighet och
jämlikhet. De påpekar att nuvarande regler har genomfört inte bara en formell
jämlikhet utan också, till fullföljande av idén om familjen som en gemenskap,
en materiell jämlikhet i det makarna skall bidra till familjens försörjning
var och en efter sin förmåga och; oavsett det egna tillskottets storlek, i lika
mån få sina behov tillgodosedda pä den standard som de sammanlagda resurserna
medger. Dessa ekonomiska grundlinjer accepterar makarnas ekonomiska beroende
av varandra, vilket betecknas som naturligt mot bakgrund av den
samhällsstruktur och det familjemönster som rådde vid reglemas tillkomst.
Sedermera har stora förändringar skett i dessa hänseenden, men alltjämt har
bara omkring en fjärdedel av de gifta kvinnorna sådana förvärvsinkomster att de
kan antas vara ekonomiskt oberoende av sin make. Frågan om makars
underhållsskyldighet mot varandra har därför inte förlorat sin aktualitet.
Problemet har minskat väsentligt kvantitativt men kvalitativt har förändringen
begränsat sig till att möjligheterna för makarna att göra sig ekonomiskt
oberoende av varandra har ökat. Dessa möjligheter står dock inte till buds för
alla, dels därför

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 67

att
famUjerna i mycket stor utsträckning själva måste sörja för vården och
tillsynen av barnen på drygt 800 000 bam under skolåldern går det 82 000
kommunala daghemsplatser dels därför att det inte överallt finns
arbetstillfällen för alla.

De
sakkunniga anlägger härefter synpunkter på underhållsskyldigheten såväl under
bestående äktenskap som efter skilsmässa och diskuterar olika möjligheter till
begränsningar, dock utan att ta ställning i dessa frågor, som skall behandlas
under det fortsatta utredningsarbetet. Också avvägningen mellan ekonomisk
självständighet och gemenskap med avseende på makamas egendom diskuteras
översiktligt utan ställningstaganden från de sakkunnigas sida utom på en
punkt, nämligen när det gäller delningen av boet vid upplösning av äktenskap
innan någon ekonomisk gemenskap av betydelse himnit etableras. De sakkunniga
finner att nuvarande regel om hälftendelning inte kan sakligt motiveras i
sådana fall.

4.2
Ingående av äktenskap

4,2,1
Trolovning

De sakkunniga konstaterar att rättsutveckUngen har
lett till en alltmer reducerad betydelse av trolovningen och att det kan antas
att de som kommit överens om att gifta sig oftast är omedvetna om de rättsverkningar
som en brytning kan medföra. Envar av de trolovade bör enligt de sakkunnigas
mening kunna bryta trolovningen utan risk för rättsliga konsekvenser oavsett
vilket skälet till brytningen kan vara, och alla regler som knyter rättsföljder
tUl skuld till brytningen bör utgå. Detta gäller dels bestämmelsen i GB 1: 2
andra stycket andra punkten om mistning av rätten att återfå gåvor, dels
skadeståndsreglerna. Att dessa regler utgår innebär inte att allt handlande
från trolovads sida skulle gå fritt från konsekvenser. I den mån den ene
handlar oredligt genom att vUseleda den andre eller bryter avtal av ekonomisk
natur, som han har ingått med den andre, och därigenom vållar denne ekonomisk
skada kan skadeståndsansvar inträda enligt allmänna regler. Sakligt sett i nära
samband med skadeståndsreglerna står den i GB 1: 6 upptagna bestämmelsen om
trolovad kvinnas rätt till andel i mannens kvarlåtenskap när bam har avlats
och trolovningen upplöses genom mannens död. Om rättsordningen övergår till att
i större utsträckning än hittills behandla makar som två ekonomiskt
självständiga personer bör enligt de sakkunniga så mycket mindre i detta
sammanhang finnas anledning att bevara en ekonomisk relation med rötter i ett
förgånget rättssystem, som byggde på kvinnans beroende av mannen för sin
försörjning. Någon ekonomisk gemenskap har här inte uppkommit mellan parterna.
Den ensamstående modern har numera helt andra möjligheter än vid tillkomsten av
GB att få stöd av samhället när hon är i behov därav.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 68

Vid
faderns död har barnet dessutom rätt tUl arv efter honom, vilket kan bidra till
att minska moderns egen underhållsbörda. Också 6 § bör därför utgå.

Av de i 1 kap. upptagna reglerna om trolovnings
rättsverkningar återstår härefter bara bestämmelserna i 2 § om återbäring av
gåvor efter upplösning av trolovning. Tvister om återbäring av gåvor torde
enligt de sakkunniga vara sällsynta. Detta kan möjUgen tUl en del förklaras
vara en följd av reglernas blotta existens men det förefaller mera sannolikt
att det beror på att gåvor av någon ekonomisk betydelse givna "för
äktenskapets skull" torde vara säUsynta i det moderna samhället. För den
allmänna uppfattningen framstår det som rimligt och rättvist att handla enligt
den ordning som den givna regleringen återspeglar. Denna skulle alltså kunna
tänkas bli tillämpad av partema även utan stödet av uttryckliga föreskrifter.
Vidare torde allmänna förmögenhetsrättsliga regler vara tUlämpliga även när
det gäller återbäring av gåvor. När en gåva har lämnats "för äktenskapets
skull" torde det ha varit en för givaren bestämmande och av mottagaren
lätt insedd förutsättning för rättshandlingen att äktenskapet skulle komma till
stånd. Om i ett sådant fall trolovningen bryts och äktenskapet alltså inte
kommer tUl stånd, torde därför redan med stöd av allmänna avtalsrättsliga
principer givaren kunna påkalla gåvans återgång.

Sammanfattningsvis finner de sakkunniga att det
inte torde föreligga något större behov av att behålla de särskUda reglerna om
återbäring av gåvor. Samtliga regler som knyter rättsverkningar till trolovningen
kan och bör enligt deras mening utgå och de föreslår följaktligen att
trolovningen avskaffas som särskilt rättsligt institut och får vara bara en
faktisk företeelse, låt vara att i lagstiftning utanför GB särskUda
rättsverkningar kan vara knutna till denna. Som exempel på lagregler av sådan
innebörd nämns bestämmelsema i 11 kap. 8 § ÄB om testamente till förmån för
trolovad samt rättegångsbalkens jävsregler.

4.2,2
Hinder mot äktenskap

Enligt de sakkunnigas mening finns det anledning att
vara restriktiv med äktenskapsiiinder. Samlevnad utan äktenskap är socialt
godtaget och äktenskapshindren hindrar i de flesta fall inte en faktisk
famUje-bildning. Eftersom syftet med äktenskapslagstiftningen är att lösa de
problem som samlevnaden kan medföra på ett mer ändamålsenligt sätt än som
annars skulle vara möjligt är det enligt de sakkunniga otillfredsställande att
de som faktiskt lever i familjegemenskap inte skall kunna få äktenskapets
regelsystem tillämpligt på sui samlevnad. Det skulle kunna ifrågasättas om inte
hinder mot äktenskap bör uppställas bara i den mån samhället finner sig böra
inskrida mot motsvarande faktiska förbindelse, dvs. då denna förbindelse är
straffbar. De sak-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 69

kunniga
har emellertid inte ansett sig böra gå så långt, eftersom det skulle innebära
att samhället frånhänder sig ett medel att nyansera sin inställning till olika
förbindelser och möjligheter att genom krav på tUlstånd från fall till fall
pröva äktenskapets lämplighet.

I
fråga om äktenskapsåldem, som nu är 18 år för både man och kvinna, föreslår de
sakkunniga inte någon ändring. VisserUgen föreligger från samhällets sida
intet hinder mot att den som ännu inte uppnått 18 års ålder bildar familj och,
efter fyUda 15 år, har sexuellt umgänge. De sakkunniga anser ändå att kravet på
viss äktenskapsålder är väl underbyggt. Det kan enligt deras mening nämligen
antas att den som är under 18 år i allmänhet inte har nått den mognad och
erfarenhet som skapar föratsättningar för självständiga ställningstaganden i
samlevnaden och för att lösa de problem av personlig och ekonomisk art som
uppkommer i denna. Samlevnad med båda eller ena parten i en ålder under 18 år
måste därför såväl från allmän synpunkt som av hänsyn tUl den underårige själv
i allmänhet anses mindre önskvärd. SkUsmässofrekvensen för äktenskap som
ingåtts efter åldersdispens visar också på att sådana ofta tillkommer utan
tillräcklig eftertanke.

Dispens från ålderskravet meddelas nu av
länsstyrelsen. Avgörandet bör enligt de sakkunniga i stället träffas av
barnavårdsnämnden. Länsstyrelsen inhämtar i allmänhet yttrande från
barnavårdsnämnden och låter detta bli avgörande för sitt beslut. Det synes de
sakkunniga mest ändamålsenligt att den instans som har det reella avgörandet i
sin hand och som dessutom torde vara mest lämpad att bedöma frågan får på eget
ansvar avgöra om dispens skall lämnas eller inte.

Vad
gäller kravet på samtycke av giftoman tUl äktenskap av underårig eller
omyndigförklarad föreslår de sakkimniga att omyndigförkla-rads giftermål
alltjämt skall vara beroende av förmyndarens samtycke. I sådana fall är det
ådagalagt att mannen eller kvinnan som vill gifta sig inte kan ta vård om sina
angelägenheter. De som på grund av underårighet är omyndiga har efter fyllda 18
år redan så långtgående rättslig självständighet att det är möjligt för dem att
bUda familj oavsett föräldrarnas inställning. Eftersom varje tUlåten faktisk
samlevnad med familjefunktioner i princip ocksä skall kunna utnyttja äktenskapsrättens
regelsystem föreslås att kravet på föräldrasamtycke upphävs. Såvitt avser
underåriga under 18 år föratsätts dock att föräldrarna hörs i dispensärendet
och att deras inställning därvid tUlmäts stor vikt.

Mentala
sjukdoms- och abnormtUlstånd föreslås upphöra att vara äktenskapshinder. Detta
innebär att det för alla gällande kravet på rättslig handlingsförmåga med
avseende på den specieUa rättshandling som giftermålet utgör anses vara
tillfyllest. Vid sidan av den nyss angivna principiella utgångspunkten, som
talar för att inte upprätthålla hindret, anför de sakkunniga som skäl för detta
förslag att hindret sätter mentala sjukdomar och defekter i en särställning
som inte kan medicinskt

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 70

eller
arvsbiologiskt motiveras samt att det träffar godtyckligt. Eftersom man nu inte
längre antecknar sinnessjukdom och sinnesslöhet i kyrkoböckerna beror det ofta
på en slump om hindret uppdagas vid hindersprövningen. Antalet
dispensansöknmgar är numera mycket lågt. Något avslag på dispensansökan har
inte förekommit på många år. För de gravt sjuka eller utvecklingsstörda
utesluter redan deras faktiska situation familjebUdning och därmed
aktualiseras inte heller äktenskap. Vid lindrigare psykiska störningar kan
enligt de sakkunniga en familjebildning ofta vara av positivt värde från
psykiatrisk synpunkt.

Av släktskapshindren tar de sakkunniga särskilt upp
frågan om äktenskap mellan halvsyskon bör kunna tillåtas. Av ett till
betänkandet fogat expertutlåtande framgår att de genetiska riskerna för
avkomman i en sådan förbindelse kan bedömas vara desamma som för avkomman i en
förbindelse mellan ett syskon och det andras avkomling, en förbindelse som nu
är fullt tillåten och efter dispens kan ges äktenskapets form. De sakkunniga
anser därför att äktenskap mellan halvsyskon bör kunna tillåtas men, med hänsyn
till de sociala aspekterna på frågan, vara beroende på Kungl. Maj:ts dispens.
Mot äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling anser de sakkunniga
inga avgörande medicinska eller sociala skäl kunna anföras och de föreslår
därför att detta hinder avskaffas. Detsamma gäUer nuvarande dispensabla svågerskapshinder,
för vilket några medicinska skäl över huvud taget inte kan anföras.

I fråga om övriga äktenskapshinder, rätt upp- och
nedstigande släktskap samt bestående äktenskap, föreslås inga ändringar.

Ledamoten Sundberg har reserverat sig mot de
sakkunnigas förslag att barnavårdsnämnden i stället för länsstyrelsen skaU bli
dispensmyndighet när den som önskar ingå äktenskap ännu inte fyllt 18 år samt
mot förslaget att helt slopa kravet på giftomannasamtycke. Hon anser att
länsstyrelsen även i fortsättningen bör pröva dispensärenden, givetvis efter
hörande av barnavårdsnämnden, samt att giftomannasamtycke bör vara vUlkor för
att dispens skall kunna ges när underårighet utgör ett hinder mot äktenskap.

4,2,3
Hindersprövning

Liksom hittills föreslås giftermålet föregås av en
prövning av om något äktenskapshinder föreligger. De sakkunniga föreslår härvidlag
den förenklingen från lagteknisk synpunkt att lagen överlämnar åt Kungl. Maj:t
att bestämma vilken myndighet som skall vara prövningsmyndighet. Förslaget
sammanhänger med att förändringar kan förutses i fråga om folkbokföringens
organisation och att också själva folkbokföringstekniken och metoderna att få
fram data ur bokföringen snabbt kan ändras. Skyldigheten för mannen att förete
äktenskapsbetyg när han är skriven på annat håll än kvinnan föreslås upphävd.
Det förutsätts att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 71

den
hindersprövande myndigheten står parterna till tjänst genom att själv anskaffa,
de erforderliga folkbokföringsuppgifterna för båda parterna.

4,2,4
Formen för ingående av äktenskap

I fråga om formen för ingående av äktenskap menar
de sakkunniga att lagen bör ställa sig neutral i förhållande tUl reUgiösa och
andra föreställningar på området. Den bör därför inte innehålla särskilda
bestämmelser om en kyrklig resp. borgerUg vigselform. Redan benämningen vigsel,
som är den ursprangliga beteckningen på den kyrkliga formen och anknyter till
den religiösa uppfattningen om äktenskapet som ett sakrament, bör av samma
anledning undvikas. En viktig uppgift för lagen är att skapa en form för
ingående av äktenskap, som säkrar bevisningen om äktenskapets tillkomst.
Väsentiigt är även att fri villigheten i parternas överenskommelse säkerställs.
Vidare bör dubbla förfaranden undvikas. De som önskar ingå äktenskapet med
kyrklig inramning bör inte vara tvungna att därjämte underkasta sig ett civilt
förfarande. Strävan bör vara att skapa ett så enkelt förfarande som möjligt
för parterna. Om medverkan av företrädare för det allmänna skall krävas och
giftermålet kunna omges med valfri inramning, bör äktenskap därför kunna ingås
också på annan tid än ordinarie tjänstetid och på annat ställe än tjänstelokal.
De sakkunniga anför slutligen att någon form av registrering av det ingångna
äktenskapet är nödvändig.

De
sakkunniga tar avstånd från tanken att knyta inträdet av äktenskapets
rättsverkningar till registreringen som konstitutivt moment. De förordar i
stället ett förfarande som enligt deras mening i högre grad knyter äktenskapets
uppkomst till mannens och kvinnans eget handlande och samtidigt innebär ett
enhetligt förfarande, nämligen deras anmälan till en företrädare för det
allmänna, att de är ense om äktenskapet. Anmälningen skall vara skriftlig och
avlämnas av parterna personligen till den som har utsetts att motta sådana
anmälningar. Enligt förslaget regleras i lagen i motsats till vad nu är
fallet bara de led i äktenskapets ingående som har betydelse för det
rättsliga äktenskapets giltighet, medan vigsel eller annan högtidlig inramning
som mannen och kvinnan kan vilja ge sitt giftermål lämnas utanför varje
reglering, Bakgmnden till den föreslagna ordningen är att det från den
borgerliga rättsordningens synpunkt saknas anledning att ge regler för
giftermålet utöver sådana som syftar dels tUl att konstatera parternas
samstämmiga vUja att reglema för gifta skaU gälla i deras familjegemenskap,
dels till att bevaka det allmännas intresse av att äktenskapet inte ingås i
strid mot äktenskapshinder och av att det blir offentligt genom registrering.

Med
hänsyn tUl att mottagaren av anmälningen främst har att till-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 72

varata
det allmännas intressen, bland dem intresset av att giftermålet registreras,
finner de sakkunniga att det ligger närmast till hands att anmälningen skall
göras tUl tiänsteman hos folkbokföringsmyndighet. En sådan ordning skulle
emeUertid tvinga dem som vill ge sitt giftermål en religiös eller annan
högtidlig inramning tUl dubbla förfaranden. För att undvika denna olägenhet
föreslås att till mottagare av anmälningar skall kunna utses också personer som
kan ge giftermålet en kyrklig eller annan högtidlig inramning för dem som så
önskar. Vilka personer som skall vara behöriga att ta emot anmälningar regleras
enligt förslaget inte i lagen utan överlämnas till Kungl. Maj:t att bestämma
med möjlighet för Kungl. Maj:t att delegera uppgiften. Det föratsätts att
uppdrag att vara mottagare ges generellt tUl vissa kategorier tjänstemän vid
bl. a. lokal folkbokföringsmyndighet som tjänsteåliggande samt att behörighet i
övrigt tUläggas präster och pastorer såväl i svenska kyrkan som i andra
trossamfund där vigsel nu får äga ram. Också lämpUga enskUda personer utan
anknytning tUl någon trosriktning skall kunna utses till mottagare.

Eftersom
anmälan innefattar ett förfarande, där initiativet utgår från den som gör
anmälningen, måste förfarandet kombineras med regler om att mottagaren skall
avvisa anmälningen, när de i lagen angivna föratsättningama för äktenskapets
uppkomst inte föreUgger. Mottagaren skall sålunda enligt förslaget inte ta
emot anmälningen eller, om den mottagits, omedelbart avvisa den, om frihet från
äktenskapshinder inte visas föreligga eller om reglerna om förfarandet inte
iakttas av parterna. Avvisning skall också ske om anmälningen är oklar till sin
innebörd eller det framgår av omständighetema att mannen och kvinnan inte gör
anmälningen av fri vilja och med insikt om dess innebörd.

De
sakkunniga framhåUer att en fördel med det föreslagna anmälningssystemet är
att det kan antas lösa frågan om prästs skyldighet att viga frånskilda. Om präster
i svenska kyrkan i administrativ ordning utses till mottagare av anmälningar
med skyldighet för församlingspräster att vara mottagare och behörighet för
övriga präster, kommer uppgiften inte att innefatta någon skyldighet att ge
äktenskapets ingående den religiösa överbyggnad som vigseln i dag innebär.
Mottagandet och prövningen av anmälningen blir en rent civil tjänsteåtgärd
jämförbar med mottagandet och prövningen av andra anmälningar inom folkbokföringen.
Det synes enligt de sakkunniga knappast sannolikt att handläggningen kan komma
i konflikt med prästens religiösa uppfattning om äktenskapets natur.

Den
ceremoniella inramningen faller som förut sagts utanför det av lagen reglerade
förfarandet för giftermålet. Hur högtidligheten skall gestaltas blir därför
helt beroende på kontrahenternas egna önskemål. På de sakkunnigas uppdrag har
författarna Per Anders Fogelström, Elsa Grave och Bo Setterlind var för sig
utarbetat förslag till en civil inram-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 73

ning
av giftermålet såvitt avser de ord som mottagaren av anmälningen kan rikta till
de blivande makarna efter deras eget val. Förslagen har bifogats betänkandet
som bilaga.

De sakkunniga påpekar att den föreslagna ordningen
inte uppfyller det krav på vittnens medverkan som gäller enligt FN-konventionen
angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. De
sakkunniga erinrar emellertid om att avsteg från konventionens regler om
kungörelseförfarande gjordes när den lagfästa lysningen avskaffades utan att
det då uppkom fråga om att säga upp konventionen. De avvikelser från denna som
kommer att föreligga om de sakkunnigas förslag genomförs synes i vart fall
inte vara av sådan art att äktenskap ingångna enligt den föreslagna ordningen
löper risken att inte godkännas i konventionsstat.

Ledamötema Gustafsson och Sundberg har reserverat
sig mot de sakkunnigas förslag när det gäller formen för ingående av
äktenskap. Enligt deras mening bör formen vara sådan att den markerar att
giftermålet är en av de viktigaste händelserna i livet. Det av majoriteten
föreslagna förfarandet ter sig torftigt och fjärmat från den verklighet som
det rör sig om. Även om den föreslagna ordningen inte hindrar att det rättsliga
förfarandet efter mannens och kvinnans eget val kan ges en högtidUg inramning
blir denna inte en del av den stadfästa formen utan jämställd med vilka privata
arrangemang som helst. Reservanterna finner vidare majoritetsförslaget
oacceptabelt av den anledningen att det inte innehåller något krav på vittnens
närvaro vid giftermålet.

Reservantema förordar att de nuvarande formerna av
vigsel bibe-håUs. De anser dock att reglerna om prästs vigselskyldighet bör
ändras enligt ett av hovrättspresidenten Bjöm Kjellin i en promemoria den 1
febmari 1963 framlagt förslag. Detta innebär i huvudsak att, om församlingsprästen
inte vill viga därför att vigseln skulle medföra samvetsnöd för honom, vigseln
i hans ställe skall kunna förrättas av vikarie, som är villig att motta uppdraget.

4.3
Upplösnhig av äktenskap

4.3.1
Medling och familjerådgivning

De sakkunniga förklarar sig dela uppfattningen att
det är ett allmänt intresse att motverka förhastade skilsmässor. Medlingen har
till syfte att förlika makarna. I vilken omfattning den faktiskt når detta
syfte är enligt de sakkunniga svårt att avgöra. Medlingen i sin nuvarande form
är enligt dem förenad med negativa effekter. Obligatoriet rimmar illa med den
nutida synen på den enskilda individens förmåga att själv bedöma sin situation.
Tvånget till medling skapar en negativ attityd hos makarna som motverkar syftet
att förbättra deras förhållande tUl varandra så att de avstår från att
skiljas. Ofta sker medling vid

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 74

för sen tidpunkt och medlaren är inte alltid tillräckligt
utbildad eller erfaren för sin uppgift.

Enligt de sakkunniga erbjuder familjerådgivningen genom
sin organisatoriska uppbyggnad och inriktningen av verksamheten det mest
ändamålsenliga instramentet när det gäller att förebygga förhastade
skilsmässor. Om familjerådgivningen skulle träda i stället för medlingen bör
den emellertid inte göras obligatorisk utan förbli frivillig. De sakkunniga
fruktar att det förtroende som familjerådgivningen hittills har byggt upp och
den positiva attityd som den f. n. möter hos allmänheten annars skulle
allvarligt äventyras. Familjerådgivningen har ännu inte blivit så utbyggd att
den kan överta medlingsorganisationens uppgifter, även om medlingen görs
frivUlig. De sakkunniga föreslår därför att medlingsorganisationen får finnas
kvar till dess frågan om familjerådgivningens ställning som frivilUg eller
obligatorisk kommunal eller landstingskommunal uppgift har blivit avgjord. Den
förändringen föreslås dock att samtliga medlare skall utses genom särskilt
förordnande av länsstyrelsen. Det generella åliggandet för församlingsprästerna
att vara medlare slopas alltså.

Medlingen skall enligt förslaget
inte längre vara processförutsättning och den skall inte nödvändigt syfta till
att förlika makarna. De sakkunniga har i stället valt en allmännare
formulering som avser att närmare ansluta till syftet med familjerådgivningen
som den f, n, bedrivs och som innebär, att makarna skall hjälpas att komma till
rätta med sina problem, vare sig det kommer till en upplösning av äktenskapet
eller inte.

Bestämmelser om familjerådgivning
och medling erfordras i och för sig inte i GB, när obligatoriet upphör. De
sakkunniga tar ändå upp regler härom i balken, eftersom det har synts dem väsentlitg
att där ge upplysning om de möjligheter som samhället erbjuder makar med samlevnadssvårigheter
att komma till rätta med dessa.

4,3,2 HemskUlnad och äktenskapsskillnad

De sakkunnigas förslag till nya
regler för upplösning av äktenskapet bygger pä den grundläggande tanken att
såväl äktenskapets uppkomst som dess bestånd skall bygga på parternas fria
vilja att leva tillsammans under äktenskapets regelsystem.

Detta innebär att makes vUja att
upplösa äktenskapet alltid skall respekteras. Enligt förslaget får make en
ovillkorlig rätt till äktenskapsskUlnad, Vilka motiv maken kan ha för sin vUja
att upplösa äktenskapet blir utan betydelse. Några motiv skall följaktligen
inte som nu vid oenighet mellan makarna och vid talan om äktenskapsskillnad
utan förutgången hemskillnad behöva redovisas och prövas av domstolen. Med
denna utgångspunkt finns inget behov av att ange särskilda upp-lösningsgmnder i
lagen och upplösningsförfarandet kan också i övrigt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 75

förenklas betydligt, SkUsmässan blir härigenom
avdramatiserad, vilket är ett starkt skäl för den nya ordningen. De sakkunniga
föreslår att det nuvarande förfarandet när särskild grund för omedelbar äktenskapsskillnad
inte åberopas, med dom först på hemskillnad, därpå minst ett års särlevnad och
slutligen dom på äktenskapsskillnad, avskaffas och ersätts med endast ett
institut, äktenskapsskillnaden. Sådan skall enligt huvudregeln kunna meddelas
omedelbart utan krav på föregående särlevnad, I vissa situationer skall dock
äktenskapsskiUnaden föregås av en betänketid på sex månader från det makarna
gemensamt inledde upplösningsförfarandet eller, när bara ena maken vill
skiljas, hans ansökan om äktenskapsskillnad delgavs andra maken.

Betänketid, som alltså inte är
förenad med krav på särlevnad, skall iakttas om makarna inte är ense om
upplösningen eller om de gemensamt har vårdnaden om bam under 16 år. Kravet på
betänketid utgör en inskränkning i respekten för makes vilja till upplösning
men motiveras av intresset att motverka förhastade skUsmässor i sådana fall då
konsekvenserna av förhastandet kan drabba någon annan än den som har handlat
oöverlagt, nämligen andra maken eller makamas barn. I samband med att talan om
äktenskapsskillnad väcks bör makarna underrättas om den hjälp de kan få av
medlare och familjerådgivare. De sakkunniga föredrar det föreslagna systemet
framför hemskillnadsinstitutet, vilket kritiserats bl. a, därför att kravet på
särlevnad motverkar försök till försoning under betänketiden och systemet med
dom på hemskillnad alltför hårt markerar betänketidens början. I vissa faU
upprätthålls i förslaget inte kravet på betänketid fastän äktenskapsskillnaden
söks av bara ena maken eller makarna har minderårigt barn. Sålunda behöver
betänketid inte iakttas, om makarna faktiskt lever åtskilda sedan minst tre
år. Äktenskapsskillnad skall vidare meddelas omedelbart på yrkande av make
eller allmän åklagare om äktenskapet har ingåtts i strid mot indispensabelt
släktskapshinder eller om tvegifte föreUgger, I de angivna fallen har en
betänketid ingen funktion att fylla.

Redan när betänketiden börjar löpa
kan det finnas behov av rättens beslut i frågor som uppkommer om makarna har
hävt samlevnaden eller avser att göra detta. Om makarna inte själva kan lösa
exempelvis uppkommande vårdnads- och underhållsfrågor kan make enligt förslaget
liksom f, n, begära interimistiskt beslut härom. Förbud för ena maken att
besöka den andra under betänketiden skall också kunna meddelas på särskilt
yrkande. Den möjlighet som make nu har enligt 11: 17 att i viss utsträckning
till betryggande av sin rätt få den andres giftorättsgods satt under särskild
vård och förvaltning till dess bodelning skett har också fått sin motsvarighet
i den nya ordningen. Sådant förordnande skall enligt förslaget kunna meddelas
så snart talan om äktenskapsskillnad har väckts.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 76

Upplösningsförfarandet är enligt förslaget i övrigt
så konstraerat att, om betänketid skall löpa, dom på äktenskapsskillnad
meddelas först om endera maken framstäUer särskUt yrkande härom efter
betänketidens utgång. Det måste således konstateras att betänketiden inte har
haft den effekten att makama vill fortsätta äktenskapet. Över yrkandet skall
andra maken få tillfälle att yttra sig. Denne får då också möjlighet att
framstäUa yrkanden eUer väcka talan i frågor som han kan ha intresse av att få
reglerade i samband med äktenskapets upplösning. Fullföljer inte någondera
maken det inledda upplösningsförfarandet genom att framställa yrkande om dom på
äktenskapsskillnad, förfaller den väckta talan ett år från det betänketiden
började löpa. I motsats till nuvarande ordning vid hemskillnad blir det alltså
aUtid, oberoende av parternas handlande, ett slutligt avgörande humvida det
inledda skillnadsförfarandet leder till upplösning eller ej.

Ledamoten Sundberg vänder sig i en reservation mot
att äktenskap i vissa fall skall kunna upplösas omedelbart. Hon föreslår att
äkten-skapsskiUnad alltid skall föregås av en betänketid. Om makama gemensamt
ansökt om äktenskapets upplösning och gemensam vårdnad om bam inte föreligger
bör dock betänketiden kunna vara kortare än de sex månader som föreslås gälla i
övrigt. Hennes förslag är att betänketiden i detta fall skall vara tre
månader. Hon framhåller dock att undantag från kravet på betänketid givetvis
måste göras vad gäller upplösning av äktenskap som har ingåtts i strid med
släktskapshinder, när tvegifte föreligger eller när makarna har levt åtskilda i
minst tre år; i dessa fall bör omedelbar äktenskapsskiUnad kunna meddelas.

4.3,3
.Återgång

Återgångsreglerna har enligt de sakkunniga mycket
liten praktisk betydelse. Antalet återgångsfall uppgick under åren 1959-1970
enligt den officiella statistiken till endast 2-3 om året. De sakkimniga föreslår
att återgångsinstitutet avskaffas. De avvisar tanken att i samband härmed utöka
grunderna för giftermålets ogUtighet och föreslår i stäUet att
äktenskapsskillnaden skall vara den upplösningsform som står till buds även i
de nuvarande återgångsfallen. En sådan ordning möjliggörs genom de ändringar de
sakkunniga föreslår i fråga om institutet äktenskapsskillnad. Dessa innebär
att make alltid kan få äktenskapsskUlnad utan att behöva visa någon
upplösningsgrund och att skilsmässa kan erhållas väsentligt snabbare än nu, vid
tvegifte och när äktenskap ingåtts trots släktskapshinder alltid omedelbart och
med talerätt för allmän åklagare.

Om återgångsinstitutet avskaffas och ersätts av
äktenskapsskiUnad kommer de ekonomiska rättsverkningarna av äktenskaps
upplösning genom äktenskapsskUlnad att bU tillämpliga även i de nuvarande åter-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 77

gångsfallen.
F. n. finns särregler vid återgång främst i fråga om bodelning, skadestånd och
underhållsskyldighet.

De
ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap och dess upplösning kommer
visserligen att tas upp till behandling först i ett senare utredningsskede men
de sakkunniga föreslår, som närmare redovisas i det följande, att redan nu en
särskUd bodelningsregel införs som gör det möjligt att avvika från huvudregeln
om likadelning av giftorättsgodset när äktenskapet till följd av kort
varaktighet har varit utan ekonomisk gemenskap av betydelse. Vid bodelningen
skaU enligt förslaget i sådana fall annan delningsgrund tillämpas som finnes
skälig med hänsyn till vad makarna ägde vid giftermålet eller därefter
förvärvat genom arv, gåva eller testamente. De sakkunniga håUer för sannolikt
att äktenskap som återgår enligt gällande lag i de flesta fall upplöses efter
relativt kort tid. Atergångsdelningen enligt nuvarande regler ger då ett
sakligt sett riktigt resultat. Men samma resultat uppnås om äktenskapet
upplöses genom skilsmässa och bodelningen sker med tiUämpning av den nu
berörda delningsregeln. Och skulle ett äktenskap, där återgångsskäi enligt
nuvarande ordning föreligger, upplösas efter lång tid kan det otvivelaktigt
finnas skäl för en likadelning av giftorättsgodset enligt vanUga regler efter
äktenskapsskillnad. Med avseende på delningen av makarnas egendom anser de
sakkunniga följaktligen att de i allmänhet gällande bodelningsreglerna, om de
reformeras enligt förslaget, bör ge ett riktigt resultat också vid upplösning
av äktenskap genom äktenskapsskillnad i sådana fall där återgång nu sker.
Förslaget rymmer inte någon motsvarighet till den nuvarande möjligheten enUgt
10: 9 att i vissa fall avvika från likadelnuigen av giftorättsgodset, när
äktenskapet upplöses genom makes död innan återgång har skett. Enligt de
sakkimnigas mening torde det emeUertid här röra sig om en så sällan
föreliggande situation att särregler kan undvaras.

Den principiella grunden för skadestånd vid
återgång är enligt de sakkunniga densamma som den som gäller för skadestånd vid
skilsmässa. De sakkunniga föreslår att möjligheten till skadestånd vid skilsmässa
avskaffas och finner därför knappast skäl att behålla skade-ständsmöjlighet för
de fall då äktenskapet upplöses av orsak som nu utgör återgångsgrund. I den mån
make tillskyndas förmögenhetsförlust genom bedrägeri eller tvång, som nu utgör
återgångsgrund enligt 10: 3, torde enligt de sakkunniga skadestånd kunna komma
i fråga enligt allmänna regler. Och i den mån skadestånd vid återgång använts
för att tUlgodose den oskyldiga makens behov av bidrag till sitt underhåll
synes den funktionen av skadeståndet på ett bättre sätt kunna fullgöras av
underhållsskyldighet enligt de regler som gäller vid skilsmässa.

Om återgångsreglema avskaffas och upplösning av
äktenskapet i de nuvarande återgångssituationema i stället måste ske enligt
reglerna för

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 78

äktenskapsskillnad
blir nuvarande regler för underhåll efter äktenskapsskillnad tUlämpliga också
i dessa situationer. Enligt de sakkunnigas mening finns det goda skäl att, så
länge underhåll efter äktenskapsskiUnad över huvud taget ifrågakommer, ha
samma möjligheter till underhåll mellan förutvarande makar oavsett orsaken till
äktenskapets upplösning. De anser därför att man avhjälper en brist i nuvarande
ordning, om underhållsbidrag kan komma i fråga i återgångsfallen enligt samma
regler som vid skilsmässa, nämligen vid behov. Inte heller i detta hänseende
skulle det enligt dem alltså finnas några avgörande skäl mot att inordna
återgångsfallen under de vanliga upplösningsreglerna.

4.4
Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

De ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap och
dess upplösning kommer, som förut har nämnts, att i sin helhet behandlas först
i ett senare skede av de sakkunnigas utredningsarbete. Emellertid föreslås
redan nu vissa ändringar i de regler som rör rättsverkningarna av äktenskaps
upplösning. Framför allt är dessa betingade av att återgångs-och
hemskillnadsinstituten avskaffas samt av att alla regler som knyter påföljder
till ena makens skuld till sammanlevnadens hävande eller äktenskapets
upplösning utmönstras. Hit hör dels vissa bodelnings- och underhållsregler,
dels reglerna om skadestånd vid äktenskapsskillnad.

När
betänketid skall föregå äktenskaps upplösning anser de sakkunniga att så få
rättsverkningar som möjligt bör knytas till att make eller makarna väcker talan
om äktenskapssldllnad. Syftet härmed är att talans väckande inte skall framstå
för makarna som ett avgörande steg mot upplösningen. Det skulle kunna motverka
betänketidens uppgift att ge rådrum för att fritt ompröva beslutet att söka
äktenskapsskillnad. Makarnas inbördes rättigheter och skyldigheter består
därför enligt förslaget oförändrade under betänketiden med det undantaget att
egendom som make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts
skall vara hans enskilda, om det sedermera döms till äktenskapsskillnad eller
tUl boskillnad på talan som väcks innan talan om äktenskapsskUlnad förfallit.
Förfaller denna talan är egendomsordning-en i allo densamma som om någon
upplösning av äktenskapet aldrig hade varit aktuell. Bodelning skall inte
företas förrän efter det dom på äktenskapsskillnad har meddelats. Härvidlag
skiljer sig den föreslagna ordningen från vad som nu gäller; en dom på
hemskUlnad medför att all egendom som förvärvas därefter blir enskild egendom,
även om makarna återupptar samlevnaden. I konsekvens med tanken att inledandet
av ett skillnadsförfarande inte skall framstå som en rättslig brytning föreslås
att också makes arvsrätt skall bestå ända till dess äktenskapet upplöses genom
äktenskapsskUlnad.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 79

Reglerna om underhåll under
hemskillnad och efter äktenskapsskillnad är nu olika såtillvida att underhållet
under hemskillnadstiden är inriktat på att makama skall ha samma standard,
medan underhåll efter äktenskapsskillnad är beroende på behov av underhåll på
ena sidan och förmåga att utge underhåll på den andra. När enUgt den föreslagna
ordningen äktenskapsskillnaden meddelas omedelbart eUer efter en kortare
betänketid kommer de mera restriktiva reglerna om underhåll efter
äktenskapsskillnad att bli tillämpliga omedelbart, utan att föregås av någon
omställningsperiod motsvarande hemskillnadstiden. Reglerna om underhåll efter
äktenskapsskillnad är emellertid utformade så att de medger anpassning till de
förutsebara behoven av ett större bidrag under en tid närmast efter
upplösningen. De sakkunniga föreslår ingen saklig ändring i reglerna men
förutsätter att de ges sådan tillämpning att make som har
försörjningssvårigheter får ett större underhåll under en skälig tid närmast
efter äktenskapsskillnaden.

Möjligheten att utdöma skadestånd efter äktenskapsskillnad
har i viss utsträckning tjänat som korrektiv mot obilliga bodelningsresultat,
när hälftendelningen innebär att make som har vållat upplösningen tillskiftas
egendom som tillhör den andra maken. Om såväl återgångsdelningen som
skadeståndsreglerna slopas får regeln om hälftendelning av giftorättsgodset
alltid full verkan. Detta innebär att det i flera fall än f. n. skulle bli
möjligt att "skilja sig till pengar". De sakkunniga anser inte att
det finns någon saklig grund för en sådan effekt när samlevnaden i äktenskapet
inte har hunnit utveckla sig till någon ekonomisk gemenskap av betydelse. De
föreslår därför att regeln om hälftendelning av giftorättsgodset förses med ett
tillägg. Enligt detta skall under vissa omständigheter i likadelningens ställe
träda delning efter annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna
hade vid giftermålet eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente.
Tilläggsregeln gäUer bara i faU då bodelningen sker med anledning av
äktenskapsskillnad och alltså inte vid bodelning efter makes död eller efter boskillnad.
Den föreslås bli tUlämplig om till följd av äktenskapets kortvarighet någon
ekonomisk gemenskap av betydelse inte har uppkommit mellan makama. Makarnas
personliga förhållande till varandra och orsakema till äkenskapsskUlnaden
måste lämnas utanför bedömningen eftersom inga rättsverkningar skall knytas
till skuld. Med hänsyn tUl att jämkning kan ske bara vid bodelning i anledning
av äktenskapsskillnad finns inte någon risk för att makar under bestående
äktenskap kan efter boskillnad begagna sig av jämkningsregeln vid bodelningen
till skada för borgenärerna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 80

4.5
Vårdnad om barn

I föräldrabalken föreslås till en början den
ändringen att inte heller här skuld till familjeupplösningen skall påverka
frågan vem av föräldrarna som vid lika lämplighet skall få vårdnaden om deras
bam. Vårdnadsfrågan bör enligt de sakkunnigas mening alltid kunna avgöras med
utgångspunkt bara i barnets bästa.

I
fråga om vårdnaden om barn utom äktenskap föreslås mera omfattande ändringar.
De innebär att faderns möjligheter att få överta vårdnaden vidgas väsentligt.
Regeln att modem automatiskt blir vårdnadshavare vid barnets födelse
bibehålls, men på ansökan av fadern skall rätten överföra vårdnaden på honom, om
det finnes skäligt med hänsyn tUl barnets bästa. I första hand syftar regeln
till att vid familjens upplösning jämställa barn utom äktenskap som levt
samman med båda sina föräldrar med bam i äktenskap. Vem av föräldrama som skall
ha vårdnaden vid upplösningen av den fria samlevnaden bör enligt de
sakkunnigas mening avgöras med utgångspun.kt bara i barnets bästa utan något
företräde för modern. Barnet har ju i samma mån som barn i äktenskap i dessa
fall en personlig gemenskap med båda föräldrarna.

Bam i äktenskap står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, om inte vårdnaden till följd av familjens upplösning eller av annan
särskild orsak har tUlagts den ena av föräldrarna. Vårdnaden om barn utom
äktenskap kan däremot f. n. aldrig tUlkomma föräldrarna gemensamt, även om de
lever samman i en familj och barnets faktiska situation alltså är densamma som
den vilken är normal för bam i äktenskap. De sakkunniga anser att även i detta
hänseende möjUghet bör införas att jämställa barn utom äktenskap med bam i äktenskap.
Föräldrarna bör således kunna få vårdnaden om sitt barn gemensamt. Regler som
automatiskt får denna effekt föreslås emellertid inte, utan övergången till
gemensam vårdnad skall enligt förslaget vara beroende på att
för-"iiTfjj-rji tt- iiUtiatlv till förändrin''en "cnom anmälan till
m"''ndi'het som Kungl. Maj:t bestämmer. Efter sådan anmälan blir barnet i
vårdnadshänseende helt likställt med barn i äktenskap. Anmälan om gemensam
vårdnad om bam utom äktenskap förutsätter att föräldrarna lever samman. När
samlevnaden hävs blir situationen jämförbar med den som föreligger när gifta
föräldrar bryter samlevnaden utan att upplösa äktenskapet, dvs. prövning av
vårdnadsfrågan sker bara om någon av föräldrarna begär det.

Till ändringen i fråga om gemensam vårdnad om barn
utom äktenskap ansluter en av de sakkunniga föreslagen ändring i reglema om
förmynderskap, som låter detta automatiskt följa vårdnaden.

De sakkunniga diskuterar frågan om ändringar i FB i
syfte att säkra umgängesrättens utövande men vUl inte förorda några sådana
ändringar.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 81

De
nuvarande verkställighetsreglerna i 21 kap, FB kom tUl år 1968 och de
sakkunniga anser att det är för tidigt att redan nu företa ändringar i dem
innan tillräcklig erfarenhet har vunnits. De understryker vikten av att
umgängesrätten respekteras och framhåller att det, om en vårdnadshavare vidtar
åtgärder för att hindra den umgängesberätti-gade att träffa barnen, kan finnas
anledning att ompröva frågan om vårdnadshavarens lämplighet.

De sakkunnigas ordförande Hellner samt ledamöterna
Gustafsson och Sundberg reserverar sig mot förslaget att samboende föräldrar
tUl bam utom äktenskap och, i konsekvens härmed, föräldrar till barn i
äktenskap, vilka efter skilsmässa lever samman utan att gifta sig på nytt,
skall kunna genom ett anmälningsförfarande få den rättsliga vårdnaden om sina
bam gemensamt. De anser att nackdelarna med den föreslagna ordningen överväger
fördelama eller att det i vart fall finns stor risk för att nackdelarna i
alltför många fall kommer att överväga. De pekar härvid särskilt på att
samlevnad utan äktenskap generellt sett måste ses som en mindre stabil
familjebildning och att upplösningen av samlevnaden inte automatiskt medför
någon reglering av vårdnadsfrågan. De anser sig inte kunna förorda avsteg från
den nu gällande uppbyggnaden av reglema om vårdnad med deras anknytning till
föräldrarnas civilstånd.

4.6
Rätten till bostaden

De sakkunniga anser att vägande sociala skäl talar
för att i fråga om rätten till bostaden jämställa upplösningen av en fri
samlevnad med upplösningen av ett äktenskap. De lägger därför fram förslag till
en särskild lag om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa
fall av äktenskapsUknande samlevnad. Förslaget syftar tUl att i möjligaste mån
tillgodose samma intressen som motsvarande lagstiftning för makar och är i
väsentUga delar utformat med denna lagstiftning som förebild.

Vid avgränsningen av den situation på vilken den
föreslagna lagen skall vara tillämplig har de sakkunniga stannat för att
beskriva den som upplösning, även till följd av att ena parten avlidit, av
varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har eller har haft
barn tillsammans. Det bestrids inte att vägande sociala skäl kan anföras för
ett vidare tillämpningsområde, men de sakkunniga har funnit att man i detta
sammanhang bör begränsa sig till att ge regler för de fall där generellt sett
behovet är störst. Den föreslagna lagen är tUlämplig på bostad som innehas med
hyres- eller bostadsrätt men inte på gemensam bostad i egen fastighet. Härvid
ansluter sig förslaget tUl vad som gäller i fråga om makars bostad i fastighet
som utgör enderas enskUda egendom.

6
Riksdagen 1973. 1 samL Nr 32

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 82

När det gäller makar finns bodelningsinstitutet att
falla tillbaka på som den form i vilken rätten till bostaden kan överföras från
den ena maken till den andra. Motsvarande möjlighet finns inte när det gäller
samlevande ogifta. De sakkunniga föreslår i stället att den part som inte har
rätten till den gemensamma bostaden men bäst behöver den skall ha rätt att lösa
tUl sig denna av andra parten. I första hand skall parterna själva kunna komma
överens om lösningsrätten. Om så ej sker skall enligt förslaget domstol på
yrkande av part, som har lösningsrätt, tillägga honom hyres- eller
bostadsrätten. Lösningsrätten skall göras gällande inom tre månader från det
samlevnaden hävdes. Ersättning skall utgå för hyres- eller bostadsrättens
värde.

Den föreslagna lagen reglerar bara rättsförhåUandet
mellan de samlevande parterna. Förhållandet mellan hyresvärden och den som sammanlevt
eller sammanlever med hyresgästen regleras i ett samtidigt framlagt förslag
till ändring i jordabalkens bestämmelser om överlåtelse av hyresrätt och
förlängning av hyresavtal. De där föreslagna ändringarna innebär att vad som
sägs om make skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om den som har övertagit
eller är berättigad att överta hyresrätten enligt den särskilda lagen. Några
ändringar i bostadsrättslagen har inte ansetts behövliga.

5
Föredraganden

5.1
AUmänna synpunkter

FamUjen
är av grundläggande betydelse både för famUjemedlemmarna själva och för
samhället. Inom familjens ram får barnen vård och uppfostran. Sammanhållning
inom familjen kan tillgodose föräldrarnas och barnens behov av trygghet och
samhörighet med andra. I ekonomiskt hänseende innebär familjen en
hushållsgemenskap som bidrar till att trygga de enskilda medlemmarnas försörjning.

Det övervägande antalet män och kvinnor som bildar
famUj väljer att ge sin samlevnad äktenskapets form. SärskUda undersökningar
som avser förhållandena under åren 19691970 visar att ungefär 93 % av
samboende män och kvinnor är gifta. Det finns emellertid tecken som tyder på
att det under senare år har blivit vanligare att män och kvinnor bildar familj
utan att gifta sig. Giftermålsfrekvensen har sjunkit. Antalet ingångna
äktenskap har gått ned från 61 101 år 1966 till 39 918 år 1971, vilket
motsvarar en sänkning med cirka 35 %. Det har blivit vanligare att barn föds
utom äktenskapet. Av de barn som föddes år 1960 var 11,3 % födda utom
äktenskap. År 1971 uppgick motsvarande andel tUl 21,6 %. En särskUd
undersökning från år 1971 visar att omkring två tredjedelar av de nyblivna
ogifta mödrarna sammanbor med barnets far.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 83

Det moderna samhället lämnar på många oUka sätt
stöd åt famUjen. På social-, arbetsmarknads-, bostads- och
utbildningspolitikens områden liksom inom familjebeskattningen görs insatser
som syftar till att stödja familjerna i fullgörandet av deras uppgifter eller
till att överta uppgifter som tidigare har fullgjorts inom familjens ram.
SärskUt betydelsefulla är de insatser som är inriktade på stöd och hjälp åt
barnfamiljerna. Vi har allmänna barnbidrag, bostadstUlägg, bidragsförskott,
studiestöd, barnpensioner och andra förmåner inom den allmänna försäkringen
samt bosättningslån. Inkomstbeskattningen är lindrigare för den som har
försörjningsplikt mot make, om denne saknar egen inkomst. Vidare ges i vissa
faU skattelättnad åt den som uppfostrar bam eller utger underhåUsbidrag till
make. Samhället lämnar särskUd service till barnfamiljerna i form av barnstuge-
och familjedaghemsverksamhet, social hemhjälp, förebyggande mödra- och
barnavård etc.

FamUjerelationerna och familjebandens betydelse
förändras med samhällsutvecklingen. Å andra sidan påverkas också denna
utveckling av rådande familjemönster. Det råder ett växelspel meUan familjens
levnadsmönster samt lagstiftning och sociala eller ekonomiska förändringar i
samhället.

Under de senaste decennierna har betingelserna för
familjebildning och familjeliv liksom familjernas levnadsmönster ändrats. Dessa
förändringar till trots står det utom tvivel att familjen även i framtiden
kommer att ha en central plats i samhällslivet. Familjepolitiken är därför av
stor betydelse. Av särskild vikt är att samhäUet ger stöd åt barn-familjema.
Men det är också en viktig uppgift för samhället att reglera famUjemedlemmarnas
inbördes förhållanden genom lagstiftning. Därvid träder reglerna om äktenskapet
och dess rättsverkningar i förgrunden.

Utanför den familjerättsliga lagstiftningen exempelvis
inom social- och skattelagstiftningen likställs i viss utsträckning
samlevande ogifta med makar. Tanken är att samboende män och kvinnor som lever
under samma sociala och ekonomiska förhållanden skall behandlas lika oberoende
av om de har ingått äktenskap eller inte. Vid förverkligandet av denna tanke
har lagstiftaren ofta stäUts inför problem att finna lämpliga och lätt
konstaterbara kriterier för att avgöra om äktenskapsUknande samlevnad
föreligger eller inte i det enskilda fallet. Ett vanligt sätt att lösa
problemet har inom social- och skattelagstiftningen varit att med gifta
likställa samboende som tidigare har varit gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tiUsammans. Andra kategorier av samboende har inte kunnat
likställas med gifta, eftersom det inte har ansetts kunna komma i fråga att
bygga avgränsningen på regler som föratsätter att myndigheterna i enskilda fall
skall göra ingående undersökningar beträffande människors personliga
levnadsförhållanden.

I detta lagstiftningsärende har under
remissbehandlingen gjorts gällande att social- och skattelagstiftningen i viss
utsträckning har fått så-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 84

dan
utformning att makar blir sämre ställda än samlevande ogifta. Enligt min
mening kan inte med fog hävdas att äktenskapet diskrimineras inom social- och
skattelagstiftningen. Jag kan på denna punkt hänvisa tUl den redogörelse som
nyligen lämnades av statsrådet Odhnoff i ett interpellationssvar i riksdagen
(prot. 1972: 135 § 4). För egen del har jag inte anledning att gå närmare in på
dessa frågor nu. De är inte omedelbart aktuella i detta lagstiftningsärende,
som rör den civilrättsliga regleringen av familjemedlemmarnas inbördes
förhållanden. Jag vUl endast framhålla att min principiella uppfattning är att
man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner i möjlig mån
bör undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att
gifta sig eller vinner på att skiljas.

De speciella problem av både ekonomisk och
personlig art som den äktenskapliga samlevnaden mellan man och kvinna och deras
familjeliv med eventuella barn under deras vårdnad ger upphov till gör det
nödvändigt att lagstiftningen tiUhandahåller ett särskilt regelsystem för dessa
samlevnadsförhållanden. Lika uppenbart är att äktenskapsrättens regler kan
göras tillämpliga endast i faU då kontrahenterna har kommit överens om att
gifta sig och på visst sätt utåt manifesterat sin överenskommelse, dvs. när de
har ingått äktenskap i den form lagen anvisar.

Detta
innebär visserligen att de människor, som sammanlever under äktenskapsUknande
förhållanden, dvs. under i princip samma sociala och ekonomiska betingelser som
gifta personer, men som av en eller annan anledning inte vill ingå äktenskap, i
åtskUliga hänseenden blir underkastade andra rättsregler än de gifta och att
detta kan vara oförmånligt för dem båda eller för endera av dem. Detta är
emellertid ofrånkomligt om man utgår från att äktenskapet är och måste vara
grandat på frivillig överenskommelse.

Det är enligt min mening av största betydelse att
människornas frihet att själva utforma sitt personliga liv, att välja
samlevnadsform och att bestämma de etiska normer som skaU gälla för deras
familjeliv respekteras. Lagstiftarens ambitioner på äktenskapsrättens område
bör begränsas tUl att tUlhandahålla lösningar på praktiska problem och inriktas
på att reglerna skall ges en sådan utformning att de kan accepteras av
praktiskt taget alla människor. Arbetar man med denna målsättning bör det vara
möjligt att bevara äktenskapet som den normala och naturliga formen för
familjebUdning för det helt övervägande flertalet människor. Det är från flera
synpunkter önskvärt att så sker.

SamhäUet måste emellertid räkna med som en realitet
att det i dag finns ett betydande antal familjer där föräldrama inte är gifta.
Lagstiftaren måste ta hänsyn till detta, framför allt vid utformningen av bestämmelser
som direkt eller indirekt berör bam. Det bör givetvis inte i en modern
lagstiftning få förekomma att barnens intressen bUr sämre tillgodosedda av det
skälet att föräldrarna inte är eller har varit gifta

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 85

med
varandra. I fråga om vårdnaden om barn och rätten till den gemensamma
familjebostaden bör därför eftersträvas i sak enhetliga regler för alla
samlevande oberoende av om samlevnaden sker inom äktenskapets ram eller inte.

Vår gällande giftermålsbalk (GB) kom till år 1920.
Dess regler om ingående och upplösning av äktenskap motsvarar den lagstiftning
i ämnet som hade införts redan år 1915. Det är allmänt erkänt att balken var
ett för sin tid förnämligt lagverk. Den präglades av både realism och
framsynthet.

Vid
tiden för GB:s tillkomst innebar det nästan allenarådande famil-jemönstret att
mannen var den förvärvsarbetande som skaffade famUjen de nödvändiga
kontanterna, medan hustrun arbetade i hemmet och svarade för barntillsynen.
Knappt 4 % av de gifta kvinnorna hade förvärvsarbete utanför hemmet.
Institutioner för barntillsyn var utomordentligt sällsynta. Ensamstående
familjeförsörjare erbjöds inte annat stöd från samhäUets sida än en torftig
fattigvård.

Ett
väsentligt syfte med 1920 års lagstiftning var att bryta med det tidigare patriarkaliska
familjemönstret med mannen som famUjens överhuvud och ersätta det med ett
system där mian och hustru är likaberättigade. Balkens regler innebär i
princip att båda makarna har samma rättigheter och skyldigheter. Mot bakgrund
av den fasta rollfördelning mellan makarna som vid tiden för GB:s tillkomst
präglade förhållandena i de flesta famUjer är det dock naturligt att den
rättsliga jämställdheten mellan makarna i huvudsak blev av formell karaktär.
Förutsättningarna för en reell ekonomisk självständighet för kvinnan var i allmänhet
små, eftersom hustrun för sin försörjning var hänvisad till de inkomster som
mannen genom sitt förvärvsarbete tillförde familjen. Under dåtida förhållanden
var det naturligt att använda restriktiva skilsmässoregler för att slå vakt om
familjestabUiteten. Begränsningar i rätten att skiljas sågs som ett
verkningsfullt medel att förhindra familjeupplösning. Samlevnad mellan man och
kvinna utan äktenskap var inte socialt accepterad.

De
sociala förhållanden som rådde vid tiden för GB:s tillkomst innebar i och för
sig en rationell motivering för uppfattningen att lagstiftningen borde
motverka skilsmässor genom restriktiva regler av olika slag. Enligt då för
tiden allmänt omfattade värderingar borde en make inte egenvilligt få undandra
sig samlevnaden annat än i särskUda fall då ett sådant handlingssätt framstod
som moraliskt berättigat. Inte heller om makarna var ense om att skiljas borde
de ha full frihet att upplösa sitt äktenskap.

Inte
bara reglerna om upplösning av äktenskap utan också andra bestämmelser i GB ger
uttryck åt etiska normer för hur makar bör uppträda mot varandra. Om någon av
makarna grovt åsidosätter sina förpliktelser mot den andra kan det berättiga
den förfördelade maken att

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 86

få
äktenskapet upplöst. I vissa fall kan den som bär den huvudsakliga skulden tUl
en brytning drabbas av ekonomiska påföljder i form av skadestånd eller mistad
rätt till underhåll. Enligt föräldrabalken (FB) kan liknande faktorer i princip
påverka bedömningen av frågan om vem som vid en skilsmässa skall få vårdnaden
om de gemensamma barnen.

GB
har inte undergått några väsentliga ändringar sedan sin tillkomst. Det är
ofrånkomligt att den utveckling som har ägt rum under det senaste halvseklet
har medfört att åtskilliga av balkens bestämmelser nu framstår som föråldrade
både tUl sin språkdräkt och tUl sitt innehåll. En betydande anpassning tiU
förändrade förhållanden har visserligen skett genom praxis. Behovet av översyn
av lagreglerna har emellertid i stigande grad gjort sig gällande.
Sannolikheten talar för att den sjunkande äktenskapsfrekvensen till viss del
beror på att gällande äktenskapslagstiftning inom växande grapper inte minst
bland ungdomen anses otidsenlig. Särskilt för dem som har ambitionen att slå
vakt om äktenskapet som samlevnadsform bör den ökande familjebildningen
utanför äktenskapets ram vara en erinran om behovet av att se över
lagstiftningen.

År
1956 tiUkallades sakkunniga, familjerättskommittén, med uppgift att företa en
allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. Kommittén avgav år 1964 betänkandet
(SOU 1964: 34 och 35) Äktenskapsrätt, På grundval av förslaget genomfördes år
1968 vissa begränsade ändringar i reglerna om ingående och upplösning av
äktenskap, och följande år gjordes en ändring i syfte att stärka efterlevande
makes ställning vid bodelningen. Det stod redan då klart att dessa ändringar
inte var tillräckliga. 1 1968 års proposition (prop. 1968: 136) framhöll
föredragande departementschefen att samhäUsförhållandena under det senaste
halvseklet förändrats på ett sätt som inte kunde undgå att påverka synen på
äktenskapet som institution. Ändrade samhällsförhållanden och nya etiska
värderingar måste få sätta spår i äktenskapslagstiftningen och en genomgripande
revision måste göras. Familjerättskommitténs förslag bedömdes emeUertid inte
kunna läggas till grund för en sådan reform. I stället tillkallades år 1969
nya sakkunniga, familjelagssakkunniga, med uppgift att förbereda reformen.

Familjelagssakkunniga
har nu avgett ett första betänkande (SOU 1972: 41) FamUj och äktenskap I.
Betänkandet innehåller förslag till en partiell revision av
äktenskapslagstiftningen. Reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar
har i huvudsak lämnats åt sidan. Avsikten är att de skall behandlas i en senare
etapp av utredningsarbetet. De sakkunnigas förslag rör främst reglerna om
ingående och upplösning av äktenskap. Vidare föreslås att de bestämmelser som
avser makars personliga förhållanden till varandra skall slopas. Möjlighet
införs att vid bodelning efter äktenskapsskiUnad jämka den hälftendelning av
makarnas giftorättsgods som annars normalt skall äga rum.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 87

Vissa ändringar i FB:s regler om vårdnaden om barn
förordas. Slutligen har de sakkunniga lagt fram förslag tUl en särskild lag om
rätten tUl hyres- eller bostadsrätt vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad.

De sakkunnigas förslag har fått ett
övervägande gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Endast ett fåtal
remissinstanser har betänkligheter mot grundläggande principer i förslaget.
Vissa remissinstanser har emellertid invänt att det borde anstå med en reform
av äktenskapsrätten tUl dess de sakkunniga hunnit pröva även äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar. En annan invändning, som rör uppläggningen av
lagstiftningsarbetet, är att förslaget inte har tiUkommit i nordiskt samarbete.
Dessa båda invändningar har ett nära samband med varandra.

Erfarenheten har lärt oss att ett
genomförande i en etapp av ett så omfattande lagstiftningsarbete som en
fullständig revision av äktenskapslagstiftningen är förenat med stora
svårigheter. I det sammanhanget kan erinras om att den nuvarande
äktenskapslagstiftningen kom till i två etapper med en uppdelning efter i
huvudsak samma grunder som nu. Ar 1915 reviderades reglerna om ingående och
upplösning av äktenskap medan reglerna om makars ekonomiska rättsförhållanden
behandlades av riksdagen först i samband med antagandet av giftermålsbalken
år 1920.

Som jag nyss nämnt misslyckades det
mångåriga lagstiftningsarbete som bedrevs under 1950- och 1960-talen med sikte
på att i ett sammanhang göra alla behövliga ändringar i de nordiska
äktenskapslagarna. Misslyckandet berodde åtminstone delvis på att uppläggningen
av arbetet var för vidlyftig och ambitiös. En annan väsentUg förklaring är att
det varken på det nationella eller på det nordiska planet fanns en klart
definierad målsättning för arbetet utöver önskemålet att de nordiska
äktenskapslagarna skulle vara så lika varandra som möjligt.

En modernisering av den svenska
äktenskapsrätten i huvudsaklig överensstämmelse med familjelagssakkunnigas
förslag är enligt min mening en angelägen reform. Den berör åtskilliga frågor
av stor praktisk betydelse för många människor. Att nu avstå från att
genomföra förslaget som en etapp på vägen mot en mera fullständig revision
skuUe vara att upprepa misstagen från 1950- och 1960-talen. Om uppskovet
motiverades med att vi vUle avvakta utredningsarbetet i övriga nordiska länder
skulle det i praktiken kunna betyda att vi strök ett streck över tidigare
meddelade direktiv för reformarbetet. Familjelagssakkunniga skulle efter ett
sådant beslut inte längre ha tillräcklig politisk vägledning. Visserligen
finns numera även i de andra nordiska länderna utom Island kommittéer som
sysslar med äktenskapsrätten. Men det har inte fastiagts några bestämda
riktiinjer för arbetet i dessa kommittéer. De finska och norska regeringarna är
än-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 88

nu
inte beredda att ange vUka principer som enligt deras mening bör ligga tiU
grund för en modem äktenskapsrätt. I Danmark är situationen något annorlunda.
Där finns sympatier för tankegångarna i familjelagssakkunnigas betänkande, men
inte heUer i Danmark har diskussionen om äktenskapsrättens grandvalar mognat
fram till ett avgörande. Ingenting kan därför sägas om vilka principer som
eventuellt skulle kunna bli den minsta gemensamma nämnaren vid en samnordisk
revision av äkten-skapslagstiftaingen. Så sent som i november förra året
nödgades också det nordiska ministerrådet konstatera att det f. n. inte synes
vara praktiskt möjligt att uppnå ensartade regler i samtiiga nordiska länder
inom det avsnitt av äktenskapsrätten som här är aktueUt. Detta konstaterande
gjordes av ett enhälligt ministerråd efter en mycket ingående diskussion i
ämnet.

De olägenheter som kan bli en följd av att
skUlnaderna mellan de nordiska ländernas äktenskapslagar ökar är inte stora och
de kan mycket väl avhjälpas genom konventioner. Förberedelser härför har redan
vidtagits. Dessutom bör man i detta sammanhang inte bortse från erfarenheter
som vi gjort på andra lagstiftningsområden och som visar att skUlnader som
uppstått vid en tidpunkt i de nordiska rättssystemen inte sällan kunnat
överbryggas på nytt vid en senare tidpunkt. De nordiska kontakterna på
äktenskapsrättens område kommer självfallet att bevaras och utvecklas både
mellan berörda kommittéer och på departementsplanet. Det kan f. ö. konstateras
att utsikterna att få till stånd nordisk rättslikhet ter sig betydligt ljusare
när det gäller äktenskapets ekonomiska rättsverkningar än när det gäller
reglerna om äktenskaps ingående och upplösning. Möjligheterna att få likartade
nordiska bestämmelser på de avsnitt av äktenskapsrätten som återstår att utreda
kommer att prövas inom ramen för det fortsatta arbetet i de nordiska
kommittéerna.

Jag förordar alltså att familjelagssakkunnigas
betänkande nu tas upp tUl saklig bedömning. Innan jag går in i detalj på olika
förslag som de sakkunniga har lagt fram skall jag behandla ytterligare ett par
frågor av mera allmän natur.

Familjelagssakkunniga har vid utformningen av sina
förslag utgått från att en reviderad giftermålsbalk inte bör innehålla några
bestämmelser som ger uttryck för eliska normer i relationerna mellan makar.

Som jag förut har nämnt innehåller GB vissa
bestämmelser om makarnas personUga relationer till varandra. Dessa
bestämmelser har sin grund i en etik som lagstiftaren velat ge sitt stöd. Vissa
av dem är mycket allmänt hållna. Som exempel kan nämnas föreskrifter om att
make som grovt har kränkt den andra maken kan åläggas att betala skadestånd och
regler om att make som bär den huvudsakliga skulden till en hemskillnad eller
äktenskapsskUlnad i princip inte kan tillerkännas underhållsbidrag. Vad som
menas med grov kränkning och efter vilka kri-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 89

terier skuldfrågan skall bedömas sägs inte uttryckligen i
lagen. Vid tillämpningen av sådana bestämmelser måste därför makarnas handlande
bedömas enligt de allmänna etiska normer som varit vägledande vid utformningen
av lagstiftningen, givetvis dock med beaktande av de förskjutningar och
förändringar i förhärskande värderingar som äger rum från tid till annan.

Det är givet att famUjebUdning bör grundas på känsla av
samhörighet och att sammanhållning inom familjen förutsätter att familjens medlemmar
samverkar och visar varandra hänsyn. Därmed är emellertid inte Sagt att denna
självklara sanning behöver översättas i äktenskaps-rättsliga regler som knyter
rättsliga sanktioner till att en av makarna har handlat i strid mot vissa
etiska normer för samlevnaden. Att i lagtext konkretisera sådana normer är
mycket svårt. 1 stor utsträckning hänvisas man tUl allmänna uttryck av den typ
gällande lag innehåller. Allmänt utformade lagregler medför stora problem för
rättstillämpningen. Det blir svårt för domstolar och andra att slå fast, om
ett visst beteende utgör ett brott av den art mot de av lagen förutsatta
etiska normerna att de lagreglerade sanktionerna blir tUlämpliga. Dessutom är
det många gånger en nästintiU omöjlig uppgift att avgöra vem av makarna som
djupare sett har skulden till att söndring har uppstått. För ett nutida
betraktelsesätt är det också stötande att en domstol skall behöva fastställa
vem av två makar som bär skulden till att söndring har uppstått i äktenskapet,
och det blottläggande av makarnas intima personliga förhållanden som en sådan
prövning förutsätter kan på ett för framtiden olyckligt sätt skärpa
motsättningarna mellan dem. Indirekt kan också barnen komma att drabbas.

Jag påpekade tidigare att man inte kan utesluta att den
sjunkande äktenskapsfrekvensen delvis beror på att växande grupper av vårt folk
inte vill låta sitt privatliv dikteras genom normer som påtvingas dem utifrån
genom äktenskapslagstiftningen. Det är Inte osannolikt att många hyser olust
inför tanken att en domstol i samband med en eventuell skilsmässa skulle
ingående pröva förhållanden och händelser som hänför sig till deras familjeliv.
Äktenskapslagstiftningens huvuduppgift bör vara att tillhandahålla lösningar på
praktiska problem. Den bör, som jag tidigare har framhållit, utformas så att
den kan godtas av det helt överväldigande flertalet människor.

Nästan samtliga remissinstanser har godtagit de
sakkunnigas förslag om utmönstring av de sanktionsregler som anknyter till
makarnas personliga förhållanden till varandra. Åtskilliga har emellertid
uttalat sig för att GB även i fortsättningen bör innehålla en motsvarighet till
nuvarande bestämmelser i 5 kap. 1 §, där det föreskrivs att makar är skyldiga
varandra trohet och bistånd och har att i samråd verka för famUjens bästa. En
sådan osanktionerad lagregel skulle enligt dessa remissinstansers mening vara
av värde som ett stöd för sammanhållningen inom äktenskapet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 90

1 och för sig strider det mot svenska traditioner
att i lag ha allmänna deklarationer av den typ som 5 kap. 1 § innehåller, om
man inte är beredd att knyta några rättsliga sanktioner till att någon handlar
i strid mot deras innehåll. Som framgår av det nyss anförda är jag inte beredd
att förorda sådana sanktioner. Det kan också invändas att formuleringen av 5
kap. 1 § är något ålderdomlig och till synes tillmäter den sexuella troheten i
äktenskapet aUtför stor vikt. Trohetskravet har emellertid i själva verket här
en vidsträcktare innebörd och är närmast liktydigt med lojalitet och ömsesidig
hänsyn. Mot ett allmänt krav av det slaget kan knappast någon ha invändningar i
sak. Jag kan inte heller finna att det föreligger något påtagligt behov av att
slopa bestämmelsema i 5 kap. 1 § vid en partiell reform av GB. Däremot skulle
en sådan åtgärd möjligen kunna föranleda missuppfattningar beträffande
intentionerna med den nu förestående äktenskapsrättsUga reformen. Jag vill
därför inte förorda någon ändring i GB på denna punkt.

SkUsmässoreglema i familjelagssakkunnigas förslag
har utformats utifrån principen att äktenskapet skall ses som en form för
frivillig samlevnad mellan självständiga personer. Det synsättet har att göra
bl. a. med kvinnans förändrade ställning i samhället.

Som
jag tidigare har framhålUt var det vid tiden för GB:s tillkomst mycket ovanligt
att gifta kvinnor hade förvärvsarbete. Sedan dess har situationen förändrats på
ett avgörande sätt, i synnerhet under de senaste åren. År 1964 hade 46,5 % av
de gifta kvinnorna i åldrarna 1866 år förvärvsarbete och år 1972 hade andelen
stigit till 58,5 %. Man kan således räkna med att kvinnans jämställdhet med
mannen på arbetsmarknaden håller på att bli verklighet. Betydande insatser
återstår dock att göra, om detta mål skall kunna nås. Det kan räcka med att
peka på att endast omkring hälften av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna har
heltidsarbete och att kvinnorna framför allt sysselsätts inom låglöne-yrken. I
takt med att kvinnor i allt större utsträckning börjat förvärvsarbeta har
också attityden till kvinnans förvärvsarbete förändrats. I dag är det lika
nödvändigt för flickor som för pojkar att skaffa sig en yrkesutbildning så att
de inte för sin försörjning behöver vara beroende av någon annan.

Många
andra drag i samhäUsutvecklingen är ägnade att minska gifta kvinnors och
barnens beroende av mannen. Samhället svarar numera helt eller delvis för
åtskiUiga behov som förut måste tUlgodoses inom familjen. Uppfostran av barnen
stöds ekonomiskt genom barnbidrag och studiehjälp. Stora insatser görs från
samhällets sida för att bistå familjerna med barntillsyn, även om mycket
återstår innan problemen har blivit lösta: vi har mer än 820 000 barn under
skolåldern och antalet kommunala daghems- och famUjedaghemsplatser uppgick i
mitten av år 1972 tiU omkring 93 000. Familjens bostadskostnader nedbringas i
stor utsträckning genom bostadsbidrag. Vi har fått ett omfattande socialför-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 91

säkringssystem som skapar trygghet vid sjukdom och
invaliditet, efter familjeförsörjarens död och på ålderdomen. Utbildningen har
demokratiserats och gjorts tillgänglig för alla oberoende av kön och
inkomstiör-hållanden.

Alla de nu nämnda omständigheterna är ägnade att minska
makarnas ömsesidiga ekonomiska beroende. Man kan utgå från att kvinnan får allt
större ekonomisk självständighet och att den normala ordningen i framtiden
kommer att vara att båda makarna i ett äktenskap har förvärvsarbete. Detta får
betydelse bl. a. för utformningen av reglerna om upplösning av äktenskap. 1 gällande
lagstiftning är möjligheterna till skUsmässa begränsade på olika sätt. Är
makarna ense om att skiljas kan de visserligen göra detta men endast efter en
ganska omständUg procedur med medUng, hemskillnadsdom och ett års särlevnad.
Omedelbar äktenskapsskillnad kan utverkas bara på vissa i lagen angivna grunder.
Om bara den ena maken vill skiljas är principen att han eller hon inte har
obetingad rätt till det. I praktiken är det dock nästan alltid möjligt för den
som så önskar att få till stånd en skUsmässa.

Skilsmässostatistiken visar att skilsmässor är vanligare
nu än förr även om det inte är fråga om en oavbmtet stigande trend. År 1920
upplöstes 1 325 äktenskap genom äktenskapsskiUnad, medan det år 1971 förekom 13
682 äktenskapsskUlnader. Fortfarande varar dock det stora flertalet äktenskap
livet ut. Endast cirka 14 % av alla ett visst år ingångna äktenskap är
upplösta efter 2025 år.

En upplösning av ett äktenskap innebär i dag i regel inte
samma ekonomiska påfrestningar som tidigare. Inte bara mannen utan också kvinnan
har numera betydligt oftare än förr möjligheter att efter skUsmässa försörja
sig själv genom förvärvsarbete. Ensamstående föräldrars situation har
underlättats på olika sätt bl, a, genom systemet med bidragsförskott, som
innebär att bam under 18 år vars vårdnadshavare är ensamstående garanteras en
minimistandard genom ett indexreglerat bidrag. Samhället har givetvis
fortfarande anledning att motverka förhastade skilsmässor. En upplösning av en
familj innebär nästan alltid påfrestningar främst av känslomässig men ibland
också av ekonomisk art för de berörda personerna. Särskilt påtaglig är risken
för att minderåriga barn blir illa utsatta. Skilsmässor bör dock inte motverkas
på det viset att lagstiftningen begränsar möjligheterna att upplösa ett
äktenskap. Utformas lagstiftningen så att man försvårar eller rentav gör det
omöjligt för en person att upplösa ett äktenskap som han efter moget
övervägande vill frigöra sig från, skapar man inte någon harmonisk miljö för en
fortsatt samlevnad. Eftersom det under aUa omständigheter är omöjligt att hindra
en make att bryta samlevnaden och eventuellt bilda ny familj, bör han också ha
möjUghet att upplösa det tidigare äktenskapet så att en ny familjebUdning kan
ske i äktenskapets form.

Restriktiva skilsmässoregler är inte förenliga med
uppfattningen av

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 92

äktenskapet
som en form för frivUlig samlevnad. I likhet med en så gott som enhällig
remissopinion ansluter jag mig härvidlag till de sakkunnigas grundinställning.
En makes bestämda och väl övervägda önskan om äktenskapsskillnad bör enligt min
mening alltid respekteras. Eftersom en samlevnad mellan man och kvinna har så
många personliga och känslomässiga inslag bör det inte komma i fråga att någon
myndighet skall pröva om makens motiv för att begära äktenskapsskillnad är
objektivt sett välgrundade. En annan sak är att det kan vara motiverat att för
fall då makarna inte är ense om att skiljas eller då de har minderåriga barn
införa särskilda regler som i möjligaste mån skapar garantier för att ett
beslut att skiljas inte är förhastat.

5.2
Ingående av äktenskap

5,2,1
Trolovning

Enligt gällande rätt medför en överenskommelse att
ingå äktenskap, trolovning, vissa rättsverkningar som får betydelse om
trolovningen upplöses. Bestämmelser härom är intagna i 1 kap. GB. I vissa
situationer kan den som bär den huvudsakliga skulden till en brytning åläggas
att utge skadestånd till den andre. Gåvor som har getts för äktenskapet skall i
regel återlämnas om trolovningen bryts eller en av de trolovade avlider. Har de
trolovade barn tillsammans och upplöses trolovningen genom mannens död, har
kvinnan, om hon är i behov av underhåll, rätt till skälig andel i mannens
kvarlåtenskap, dock högst hälften.

De
sakkunniga anser att trolovade bör få helt obundna av varje rättslig reglering
avgöra, om de vill fullfölja överenskommelsen att ingå äktenskap. Förslaget
innebär i enlighet härmed att GB:s bestämmelser om trolovning upphävs. Det
stora flertalet remissinstanser har lämnat detta förslag utan erinran. Med en
sådan ändring förändras trolovningen liksom tidigare lysningen från ett
rättsligt reglerat institut, till en sedvänja med stöd endast i traditionen.

Jag
har i det föregående gett uttryck åt den uppfattningen att några särskUda
rättsliga sanktioner inte bör knytas till att en av makarna bär den
huvudsakliga skulden till att det har uppstått en brytning mellan dem. Det
gäller givetvis också i fråga om dem som ännu inte har gift sig utan bara har
kommit överens om att ingå äktenskap. Jag instämmer därför med de sakkunniga i
att det bör stå en trolovad fritt att bryta trolovningen av vilket skäl som
helst eller utan att ange något skäl alls, och det synes mig uteslutet att
frågan om vem som bär den huvudsakliga skulden till brytningen skall kunna
tiUmätas någon rättslig betydelse. Härav följer bl. a. att några regler om
skadestånd för bruten trolovning inte bör ingå i GB,

De
nuvarande bestämmelserna om återbäring av gåva vid upplösning av trolovning är
inte tvingande utan parterna kan avtala på annat

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 93

sätt.
Bestämmelserna tar endast sikte pä gåvor som har lämnats för det tUltänkta
äktenskapet. Vad som har getts för att förbmkas under trolovningstiden
omfattas inte av bestämmelserna. De sakkunniga framhåller att det, om gåva har
lämnats för äktenskapet, torde ha varit en för givaren bestämmande och av
mottagaren lätt hisedd föratsättning för gåvan att äktenskapet kommer tUl
stånd. Givaren skulle därför med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer
kunna få gåvan åter om trolovningen bryts. Denna bedömning synes mig riktig.
Det är mera tveksamt vilket resultat en tUlämpning av allmänna avtalsrättsliga
gmndsat-ser leder till om trolovningen upplöses på grund av ena partens död.
För det fall att det är givaren som dör torde det dock normalt få antas bäst
överensstämma med hans vilja att gåvotagaren skall få behålla gåvan. Det
anförda visar enligt min mening att man i rättstiUämpningen kan med stöd av
allmänna avtalsrättsliga regler komma till rimliga re sultat när det gäller
frågan om återbäring av gåvor mellan trolovade. Några särskilda lagbestämmelser
i detta ämne behövs därför inte.

Ett
par remissinstanser har ifrågasatt om inte nuvarande bestämmelser i 1 kap. 6 §
om trolovad kvinnas rätt till andel i mannens kvarlåtenskap bör behållas tiUs
vidare i avvaktan på att familjelagssakkunniga har slutfört sitt
utredningsarbete och behandlat även de ekonomiska rättsverkningarna av
äktenskap och andra samlevnadsförhållanden. Under remissbehandlingen har
gjorts gäUande att dessa bestämmelser ibland kan leda till socialt sett
gynnsamma effekter därigenom att efterlevande kvinna som under lång tid
sammanlevt med en man som senare har avlidit får ett visst ekonomiskt skydd.
Mig veterligen finns emellertid inte något belägg för detta. I själva verket
torde sådana situationer vara ovanliga. Om en man och en kvinna har sammanlevt
lång tid utan att gifta sig kan det sannolikt bara mera sällan med fog göras
gällande att de faktiskt har varit ense om att ingå äktenskap, och har någon
sådan enighet inte förelegat har inte heller någon trolovning existerat. F. ö.
kan framhållas att det i och för sig ofta kan föreligga lika starkt skyddsbehov
i faU då de trolovade inte har fått barn tUlsammans som i de situationer vilka
omfattas av lagbestämmelserna. Vad beträffar skyddsbehovet för fall då det
finns minderåriga barn bör vidare beaktas, dels att ensamslående föräldrar
numera har en mycket mer tryggad ställning när det gäller att bestrida
kostnaderna för barnens uppfostran än vad fallet var vid GB:s tiUkomst, dels
att ett bortfall av moderns rätt till andel i kvarlåtenskapen normalt innebär
en förstärkning av barnets arvsrätt, vilket i sin tur påverkar moderns
skyldighet att svara för barnets underhåll. Dessa förhåUanden minskar behovet
av det särskilda ekonomiska stöd åt ensamstående mödrar som bestämmelsema ger
underlag för. Mot de gällande bestämmelserna kan vidare riktas den från
principiell synpunkt allvarliga kritiken att de endast gäller till förmån för
den ena parten, kvinnan. Utvecklingen går i allt

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 94

snabbare
takt mot att båda makarna i ett äktenskap blir ekonomiskt självständiga. Detta
bör rimligen i än högre grad gälla i fråga om trolovade. Vid en trolovning har
f. ö. i det stora flertalet fall någon ekonomisk gemenskap av betydelse inte
uppkommit mellan parterna. Lagregler som är utformade med sikte direkt på att
skydda den kvinnliga parten ter sig otidsenliga och är inte förenUga med det
synsätt som bör prägla en modern äktenskapslagstiftning. Mot bakgrund av det nu
anförda anser jag att det inte finns anledning att behålla de särskilda reglerna
om rätt för trolovad kvinna till andel i mannens kvarlåtenskap.

I enlighet med vad jag nu har anfört ansluter jag
mig tUl de sakkunnigas förslag att bestämmelserna i 1 kap. GB om trolovning
upphävs.

Uttrycket trolovning förekommer även på andra håll
i lagstiftningen. I likhet med de sakkunniga anser jag det naturligt att också
i fortsättningen tolka detta uttryck som åsyftande en överenskommelse mellan
man och kvinna att ingå äktenskap. Några tolkningssvårigheter vid tillämpningen
av författningar där uttrycket trolovning förekommer torde därför inte behöva
uppstå. I lagrådsremiss den 28 december 1972 har föreslagits vissa ändringar i
rättegångsbalken som innebär bl. a. att uttrycket trolovad utmönstras ur
jävsbestämmelserna i 4 kap. 12 och 13 §§.

5.2.2
Hinder mot äktenskap

I 2 kap. GB upptas bestämmelser om hinder mot
äktenskap. Som de sakkunniga framhåller torde bestämmelserna bygga på den
tanken att ett hinder mot äktenskap också utgör ett hinder mot faktisk
samlevnad mellan dem som hindret gäller för. Av vad jag tidigare har anfört
framgår att ett sådant synsätt inte kan vara vägledande i dagens samhälle, där
även samlevnad utan äktenskap är vanligt förekommande. FÖr min del anser jag
att utgångspunkten när det gäller att ställa upp regler om hinder mot äktenskap
bör vara att antalet sådana hinder skall vara starkt begränsat. I princip bör
alla samlevande män och kvinnor ha möjlighet att välja äktenskapets form för
sin samlevnad. I vissa fall kan emeUertid en samlevnad av sociala eller
medicinska skäl te sig icke Önskvärd från samhällets synpunkt. Detta kan
motivera att vissa sexuella förbindelser straffbeläggs. En sådan
straffbestämmelse bör naturligen kompletteras med regler om hinder mot
äktenskap. Men även i fall där den sexuella förbindelsen inte är straffbelagd
kan det, som jag kommer att utveckla närmare i det följande, finnas skäl att ha
regler om hinder mot äktenskap. Genom sådana regler kan samhället markera att
i vissa situationer en familjebildning inte är önskvärd, även om det inte finns
anledning att gå så långt som tUl att straffbelägga sexuellt umgänge.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 95

Ä
ktenskapsåldern

För underåriga finns enligt gällande rätt olika
restriktioner i fråga om rätten att ingå äktenskap.

Äktenskapsåldem
är sedan den 1 juU 1969 18 år för både män och kvinnor. De sakkunniga förordar
inte någon ändring på den punkten. Detta har godtagits av praktiskt taget alla
remissinstanser. För egen del instämmer jag med de sakkunniga i att den som är
under 18 år i allmänhet inte har nått den mognad som fordras för att
självständigt ta ställning till de problem av personlig och ekonomisk art som
uppkommer i en stadigvarande samlevnad. Det finns därför anledning att
alltjämt genom ett principiellt äktenskapshinder markera att sådan samlevnad,
där endera parten eller båda är under 18 år, anses mindre önskvärd. Några skäl
att ändra nuvarande äktenskapsålder finns enligt min mening inte.

Liksom
enligt gällande rätt bör den som är under 18 år kunna ingå äktenskap efter dispens.
Dispensmyndighet är f. n. länsstyrelsen. De sakkunniga föreslår att
dispensprövningen överflyttas till barnavårdsnämnd och anför som huvudsakligt
skäl för detta förslag att länsstyrelsema f. n. i aUmänhet inhämtar yttrande
från nämnden och att detta yttrande regelmässigt blir avgörande för beslutet.
De sakkunnigas förslag i denna del har fått ett blandat mottagande vid
remissbehandlingen. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan
anser att uppgiften alltjämt bör ankomma på länsstyrelsen.

För
egen del kan jag vitsorda att de skäl de sakkunniga har åberopat med viss
styrka talar för att också det formella avgörandet av dispensärendena bör ligga
hos barnavårdsnämnden. Det finns emellertid också skäl emot en sådan ordning.
Bl. a. synes möjUgheterna att få till stånd en någorlunda enhetlig praxis vara
små om beslutanderätten skall spridas på barnavårdsnämnderna i landets alla
kommuner. Antalet dispensansökningar torde inte bli så stort att
barnavårdsnämnder i mindre kommuner får någon större erfarenhet av denna typ av
ärenden. Jag har för min del stannat för att någon ändring i den nuvarande ordningen
inte bör ske. För att man skall få garantier för en grandlig prövning bör dock
länsstyrelsen genom en uttrycklig bestämmelse åläggas att inhämta yttrande i
ärendet från barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt
hemvist.

Sedan den 1 januari 1972 gäller att talan mot
länsstyrelses beslut i frågor om underårigs rätt att gifta sig prövas av
kammarrätten. I likhet med de sakkunniga anser jag att denna fullföljdsordning
bör behållas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:32 96

Giftomannasamtycke
för underårig

Den som är under 20 år får f. n. inte gifta sig
utan samtycke av giftoman. Giftoman är normalt den underåriges föräldrar. Om
samtycke vägras kan domstol på ansökan tillåta äktenskapet. Sakkunnigförslaget
innebär att kravet på giftomannasamtycke slopas i fråga om underåriga.

Genom de ändringar i förmynderskapslagstiftningen
som genomfördes år 1969 har underåriga som fyllt 18 år fått vidgad rättslig
handlingsförmåga. De kan själva ta anstäUning och disponera över sin arbetsinkomst.
De får ta upp statliga studielån och bosättningslån utan förmyndarens
medverkan. De kan själva hyra bostad för eget brak. Underårig som har eget
hushåll får företa alla sådana rättshandlingar som krävs för den dagliga
hushållningen. Dessa regler innebär att 18-och 19-åringar har goda möjligheter
att oberoende av föräldrarnas samtycke bilda familj utan att gifta sig.
Grundlagberedningen har nyligen förordat (SOU 1972: 15) att rösträttsåldem
sänks till 18 år. Beredningen fömtsätter därvid, att också myndighetsåldern
sänks på motsvarande sätt. Inom justitiedepartementet förbereds f. n. förslag
till en sådan sänkning. Mot denna bakgrund finner jag det naturligt att krav på
giftomannasamtycke inte uppställs i fråga om 18- och 19-åringar.

För den som är under 18 år fordras enligt mitt
förslag, liksom enligt gällande lag, dispens för ingående av äktenskap.
Åtskilliga remissinstanser vill vid sidan härav behålla nuvarande krav på
giftomannasamtycke, vUket innebär att föräldrarna i princip kan hindra sina
barn från att gifta sig innan de har fyllt 18 år.

För egen del finner jag naturligt att föräldrarnas
inställning tillmäts stor betydelse när det gäller frågan om den som inte har
fyllt 18 år skall få gifta sig. Ungdom under denna ålder har f, ö. inte någon
juridisk rätt att utan föräldrarnas samtycke bryta sig ur hushållsgemenskapen
och bilda eget hushåll, låt vara att föräldrarnas möjligheter att hindra detta
i praktiken är ganska begränsade.

Om föräldrarna motsätter sig äktenskapet, innebär
gällande rätt att frågan om äktenskapet skall tillåtas måste prövas såväl av
allmän domstol som av länsstyrelse och efter överklagande av förvaltningsdomstol.
Detta synes mig inte vara någon rationell ordning. Föräldrarnas inställning
till frågan om äktenskap skall tillåtas bör kunna prövas i dispensförfarandet.
Jag förordar därför att föräldrarnas intresse av inflytande på
giftermålsfrågan tillgodoses genom föreskrift att länsstyrelsen i
dispensärendet skaU inhämta yttrande från den underåriges vårdnadshavare om
det kan ske. Vidare bör vårdnadshavare ges rätt att föra talan mot
dispensmyndighets beslut. I denna ordning kan frågan om betydelsen av
vårdnadshavarens inställning komma under förvaltningsdomstols prövning. Någon
möjlighet till pröviung vid allmän domstol synes inte behövUg.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 97

Giftomannasamtycke
för omyndigförklarade

I fråga om omyndigförklarade gäller f. n. att de
inte får gifta sig utan samtycke av förmyndaren. De sakkunniga föreslår inte
någon ändring i detta hänseende. Denna ståndpunkt har lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas om inte
omyndigförklarade i likhet med 18- och 19-åringar bör ha rätt att själva
bestämma i frågor om ingående av äktenskap, där personliga och känslomässiga
förhållanden spelar så stor roll. Man måste emellertid hålla i minnet att det
här är fråga om personer som efter särskild prövning har befunnits sakna
förmåga att ta hand om sig eUer sin egendom. Omyndigförklarade har också mer
begränsad rättslig handUngsförmåga än 18- och 19-åringar. De har sålunda bl. a.
inte rätt att hyra bostad utan förmyndarens samtycke. Vidare gäller att ett
äktenskap f. n. medför ganska omfattande ekonomiska rättsverkningar. SärskUt
med hänsyn härtUI anser jag i likhet med de sakkunniga att det inte finns tillräckligt
starka skäl att slopa kravet på förmyndarens samtycke till omyndigförklarads
giftermål. Skulle samtycke vägras bör liksom f. n. domstol kunna på ansökan
tillåta äktenskapet.

Medicinska
äktenskapshinder

GB:s bestämmelser om s. k. medicinska
äktenskapshinder innebär f. n. att den som är sinnessjuk eller sinnesslö inte
får ingå äktenskap utan tillstånd av socialstyrelsen. Om det finns anledning
anta att trolovad är sinnessjuk eller sinnesslö, måste han antingen med
läkaruityg styrka att sinnessjukdom eller sinnesslöhet inte kan påvisas hos honom
eller få tUlstånd av socialstyrelsen att ingå äktenskap utan hinder av
sinnessjukdomen eller sinnesslöheten.

De sakkunniga föreslår att bestämmelserna om
medicinska äktenskapshinder slopas. Detta förslag har godtagits eller lämnats
utan erinran av nästan alla remissinstanser, däribland socialstyrelsen och
övriga remissorgan med särskild medicinsk sakkunskap.

När det gäller att ta stäUning till de sakkunnigas
förslag i denna del bör till en början erinras om att en överenskommelse att
ingå äktenskap, liksom andra avtal, förutsätter att parterna besitter rättslig
handlingsförmåga. Vigsel skall därför vägras om någon av partema saknar
rättslig handlingsförmåga t. ex. på grand av sinnessjukdom, allvarlig psykisk
utvecklingsstörning eller tillfällig rubbning av själsverksamheten såsom
berusning.

Den praktiska betydelsen av ett hinder för
sinnessjuka och sinnesslöa att ingå äktenskap avser alltså sådana fall där
sjukdomen eller abnormiteten inte är av så allvarlig art att den utesluter
rättslig handlingsförmåga.

Vid tUlkomsten av bestämmelserna om medicinska
äktenskapshinder åberopades i första hand arvshygieniska synpunkter.
Numera anser

7
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:
32 98

man
emellertid på medicinskt sakkunnigt håll att frekvensen av ärftliga sjukdomar
och abnormiteter hos befolkningen som helhet inte kan nedbringas i nämnvärd
grad genom att manifest sjuka eller abnorma personer hindras från att
fortplanta sig. Detta sammanhänger med att man inte härigenom kan nå det stora
antal personer som är bärare av latenta sjukdoms- eller abnormanlag. En viss
genetisk motivering kan visserligen anföras för att personer med sjukdoms-
eller abnormanlag bör hindras från att gifta sig, eftersom det kan finnas en
konkret risk för att sjukdomen eller abnormiteten överförs på avkomman. Värdet
från genetisk synpunkt av ett äktenskapshinder för psykiskt sjuka och
utveckUngsstörda måste emellertid betraktas som obetydligt. Det kan inte komma
i fråga att låta hindret omfatta andra än dem som är manifest sjuka eller
abnorma. Vidare är ärftlighetsrisken, särskilt vid schizofreni, osäker, och de
ärftlighetsfaktorer som leder till psykisk utvecklingsstörning finns latenta
hos flertalet normalbegåvade personer. HärtUI kommer att möjligheterna att
tiUämpa äktenskapshindret i praktiken är starkt begränsade. Sedan den 1 juli
1967 antecknas nämligen inte längre sinnessjukdom och sinnesslöhet i
kyrkoböckerna, och redan verkstäUda anteckningar skall enligt beslut av Kungl.
Maj:t utgå ur folkbokföringsregistret. Det beror alltså ofta av en slump om
förekomsten av äktenskapshindret över huvud taget upptäcks.

Det
hittills anförda talar för att reglerna om medicinska äktenskapshinder bör
upphävas. Härtill kommer att de har klara negativa effekter. De innebär en för
nutida uppfattning främmande särbehandling av psykiskt sjuka och avvikande i
förhåUande till dem som lider av kroppsliga sjukdomar och handikap och bidrar
till att befästa deras främlingskap i samhället. För många av dem som omfattas
av de nuvarande bestämmelserna om medicinska äktenskapshinder skulle ett
äktenskap otvivelaktigt kunna vara av stort värde och underlätta deras
anpassning. Detta gäller särskilt de mindre allvarligt utvecklingsstörda, av
vilka säkerligen ett stort antal redan är gifta. Slutligen kan framhållas, att
förekomsten av psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning inte utgör något
hinder för faktisk famUjebUdning.

Mot bakgrund av det nu anförda tillstyrker jag de
sakkunnigas förslag att gällande bestämmelser om medicinska äktenskapshinder
slopas.

Släktskaps-
och svågerlagshinder

Äktenskap är förbjudet mellan dem som är i rätt
upp- och nedstigande släktskap med varandra samt mellan syskon, både hel- och
halvsyskon. Sexuella förbindelser mellan sådana personer är straffbelagda.
Mellan ett syskon och ett annat syskons avkomUng får äktenskap inte ingås utan
Kungl. Maj:ts tUlstånd. Utan sådant tillstånd får inte heller äktenskap ingås
mellan personer av vilka den ene har varit gift med den andres släkting i rätt
upp- eller nedstigande led.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 99

För äktenskapshindren på grund av släktskap har
arvsbiologiska hänsyn spelat avgörande roll. Även etiska synpunkter har haft
betydelse. De anförda skälen har fortfarande sin bärkraft. I likhet med de sakkunniga
anser jag därför att bestämmelserna om förbud mot äktenskap mellan dem som är i
rätt upp- och nedstigande släktskap och mellan helsyskon bör behållas. När det
gäller halvsyskon Ugger saken något annorlunda till. Från genetisk synpunkt kan
äktenskap mellan halvsyskon jämställas med äktenskap mellan ett syskon och ett
annat syskons avkomling. De arvsbiologiska riskerna är i båda situationerna desamma.
Det finns inte någon anledning att upphäva den nuvarande möjligheten för syskon
och syskons avkomling att ingå äktenskap med varandra. Vad som skulle tala för
bibehållande av ett absolut förbud mot äktenskap mellan halvsyskon skulle då i
första hand vara socialetiska hänsyn. Eftersom halvsyskon ofta inte växer upp
tiUsammans, kan emellertid sådana hänsyn inte tUlmätas den betydelsen att äktenskap
mellan halvsyskon generellt bör förbjudas. De sakkunniga föreslår att sådant
äktenskap skall få ingås efter dispens av Kungl. Maj:t. Detta förslag, som har
fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen synes mig väl avvägt och
jag ansluter mig till det. Som en konsekvens av denna ändring bor som de
sakkunniga föreslår sexuella förbindelser mellan halvsyskon avkriminaliseras.

De sakkunniga förordar, att det nuvarande
dispensabla hindret för äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons
avkomling upphävs. Några remissinstanser har motsatt sig detta förslag under
hänvisning till att de genetiska riskerna är desamma som när det är fråga om
äktenskap mellan halvsyskon och att det inte heller här finns anledning att
avstå från kravet på särskild tillståndsprövning. För egen del vill jag först
påpeka att samtliga dispensansökningar under åren 1950 1971 har bifallits. Det
kan mot bakgrund härav starkt ifrågasättas om dispensprövningen fyller någon
egentlig funktion. Den av socialstyrelsen framförda synpunkten att
kontrahenterna bör få klart för sig att vissa genetiska risker föreligger i en
förbindelse av detta slag synes mig inte böra tUlgodoses genom ett krav på
särskilt tillstånd. Vidare är att märka att situationen skiljer sig från
halvsyskonsäktenskapet därigenom att kontrahenterna endast i mycket sällsynta
undantagsfall har vuxit upp tUlsammans. Några socialetiska skäl av betydelse
som kan åberopas vid sidan av de genetiska som grund för ett krav på tUlstånd
finns enligt min mening inte. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag.

Hindret mot äktenskap mellan personer av vilka den
ene har varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led
infördes ursprungligen under Inflytande av den kanoniska rätten. Numera synes
för ett bibehållande av detta hinder endast kunna anföras hänsynen till bam i
tidigare äktenskap. Detta skäl har emellertid inte sådan styrka att
äktenskapshindret bör kvarstå. Jag ansluter mig därför i likhet med
remissinstanserna tiU förslaget att det avskaffas.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 JOO

Förbud mot tvegifte

Bestående äktenskap utgör hos oss
sedan lång tid tillbaka hinder mot nytt äktenskap. Tvegifte är också
straffbelagt. Jag anser för min del att det inte finns någon tvekan om att
lagstiftningen även i fortsättningen bör slå vakt om det monogama äktenskapet.
Bestående äktenskap bör därför, som de sakkunniga föreslår, utgöra ett absolut
hinder mot nytt äktenskap.

5.2.3 Hindersprövning

Enligt gäUande lag skall
hindersprövning föregå vigseln. Bestämmelser om hindersprövning finns i 3 kap.
GB. Prövningen görs på gemensam ansökan av de trolovade vid pastorsämbetet i
den församling där kvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör
vara kyrkobokförd i svensk församling, i den församling där hon vistas.

Eftersom bestämmelserna om
äktenskapshinder inte blir effektiva utan en hindersprövning bör det nuvarande
systemet med sådan prövning i princip behållas. De sakkunniga har förordat att
i GB inte anges vUken myndighet som har att verkställa hindersprövningen.
Bestämmelser härom bör enligt de sakkunniga meddelas av Kungl. Maj:t utan
riksdagens medverkan. Frågan om överflyttning av de folkbokföringsuppgifter
som f. n. sköts av pastorsämbetena till borgerUg myndighet har behandlats dels
av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden i betänkandet (SOU 1970: 70)
Folkbokföringsorganisationen m. m,, dels av 1968 års beredning om stat och
kyrka i slutbetänkandet (SOU 1972: 36) Samhälle och trossamfund. Innan ställnmg
har tagits tUl den frågan finns det enligt min mening inte anledning att frångå
den nuvarande regleringen. Jag förordar därför att i GB föreskrivs att
hindersprövningen skall verkställas av pastorsämbetet i kvinnans hemförsamling
eller, om hon inte är eller skall vara kyrkobokförd i svensk församling, i den
församling där hon vistas.

Om mannen är kyrkobokförd i annan
svensk församling än den där hindersprövningen sker är han enligt gäUande lag
skyldig att förete äktenskapsbetyg, utvisande vad kyrkoböckerna i hans
församling iimehål-ler om hans behörighet att ingå äktenskap. De sakkunniga
föreslår att denna skyldighet upphävs. De anser att den hindersprövande myndigheten
själv bör skaffa in nödvändiga folkbokföringsuppgifter om mannen. Under
remissbehandlingen har detta förslag kritiserats av riksskatteverket, som
menar att nuvarande bestämmelser om skyldighet att förete äktenskapsbetyg bör
behåUas.

Det är otvivelaktigt erUdast för
parterna om de inte behöver vända sig till mer än en myndighet för att få
hindersprövning verkställd. Det kan inte innebära någon mera betydande
belastning för myndigheterna om den hindersprövande myndigheten åläggs att
själv införskaffa nödvändiga uppgifter om mannen från dennes hemförsamling.
Jag biträder

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 101

därför
de sakkunnigas förslag. Det bör dock inte vara något som hindrar att parterna
själva skaffar in uppgifterna genom att begära äktenskapsbetyg för mannen i
hans hemförsamUng. Genom ett sådant förfarande kan de stundom uppnå en
snabbare handläggning av ärendet. Med hänsyn tUl att inhämtande av
äktenskapsbetyg inte längre föreslås ingå som ett obligatoriskt led i
hindersprövningen bör bestämmelser härom inte upptas i GB utan endast i
folkbokföringskungörelsen (1967: 495). Närmare föreskrifter rörande ordningen
för inhämtande av uppgifter från kyrkoböckerna i mannens hemförsamling i samband
med hindersprövningen torde kunna meddelas av riksskatteverket.

Den
som inte är eller skall vara kyrkobokförd här i landet bör i enlighet med de
sakkunnigas förslag liksom f. n. vara skyldig att vid hindersprövningen förete
det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskap som han
eller hon kan skaffa.

De
sakkunnigas förslag innebär vidare, att mannen och kvinnan skall avge vissa
försäkringar i samband med hindersprövningen. I vissa fall skall också
tillstånd till äktenskapet och bevis om upplösning av tidigare äktenskap
företes. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

Liksom
gällande rätt mnebär de sakkunnigas förslag, att en fullgjord hindersprövning
gäller i fyra månader. Har äktenskap inte ingåtts inom den tiden, måste ny hindersprövning
äga rum. Någon ändring i sak härvidlag bör enligt min mening inte göras.

Vad
jag nu har anfört i fråga om hindersprövning avser sådan prövnmg som sker inom
landet. I vissa fall kan hindersprövning också ske hos svensk diplomatisk eller
konsulär tjänsteman i utlandet. Bestämmelser härom finns i lagen (1915: 437)
om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. 1
huvudsak innebär bestämmelserna att den svenske tjänsteman som förrättar
vigseln också har att verkstäUa hindersprövning. De sakkunniga föreslår att den
särskilda lagen upphävs och ersätts med de allmänna bestämmelserna i GB. Denna
fråga kommer emellertid i ett annat läge, om man, som jag avser att föreslå,
inte nu genomför några ändringar i fråga om formen för ingående av äktenskap.
Vad gäller hindersprövningen är vidare att märka att det av praktiska skäl inte
synes lämpligt att ålägga de vigselförrättare det här gäller att själva
införskaffa uppgifter ur kyrkoböckerna i Sverige. Det bör i stället i dessa fall
liksom f. n. åligga den som önskar ingå äktenskap och är kyrkobokförd i svensk
församling att förete äktenskapsbetyg. Jag föreslår därför att 1915 års lag
kvarstår oförändrad, bortsett från några mindre jämkningar som kommer att
redovisas i specialmotiveringen.

5.2.4
Formen för ingående av äktenskap

Enligt GB ingås äktenskap med kyrklig eller
borgerlig vigsel. Kyrklig vigsel kan ske inom svenska kyrkan om de trolovade
eller en av dem tillhör kyrkan. Inom annat trossamfund kan kyrklig vigsel
ske om

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 102

Kungl.
Maj:t har medgett att vigsel får ske inom samfundet och de trolovade eller en
av dem tUlhör detta. Kungl, Maj:t kan förordna att medlem av utländskt
evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel som
medlem av svenska kyrkan. Trolovade som har rätt till vigsel inom svenska
kyrkan kan välja den präst de själva vill. Skyldig att viga är emeUertid bara
präst i församling, där någon av dem är medlem. Inom annat trossamfund än
svenska kyrkan förrättas vigsel av den som är behörig att viga enligt
förordnande av Kungl, Maj:t. Sådant förordnande är inte förenat med någon
vigselskyldighet. Behörig att förrätta borgerlig vigsel är lagfaren domare i
allmän underrätt samt den som har förordnats till vigselförrättare av
länsstyrelsen, GB innehåller inte några bestämmelser om vigselskyldighet för
borgerlig vigselförrättare. I administrativ ordning har emellertid sådan skyldighet
föreskrivits för lagfaren domare.

Vid vigseln skall de trolovade vara samtidigt
närvarande inför vigselförrättaren och på hans fråga avge sitt ja och samtycke
tiU äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar. Iakttas inte dessa
krav blir vigseln ogiltig. Detsamma gäller om vigseln förrättats av någon som
helt saknar behörighet att viga. Beträffande förfarandet föreskrivs vidare att
vigseln skall förrättas i vittnens närvaro samt att i övrigt skall gälla, vid
vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken och vid vigsel inom
annat trossamfund dess kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel de bestämmelser som
har meddelats av Kungl. Maj:t. Sådana bestämmelser har upptagits i kungörelsen
(1964: 678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel.

De sakkunnigas förslag innebär att lagen endast
skall reglera de frågor som har betydelse för äktenskapets gUtighet, medan
vigsel eUer annan högtidlig inramning som mannen och kvinnan kan vilja ge sitt
giftermål lämnas helt utanför. Enligt förslaget skall äktenskapet ingås genom
att mannen och kvinnan gemensamt anmäler att de är ense om äktenskapet. Anmälan
skall vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan personligen till den som
av Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, har utsetts att
motta sådana anmälningar. Enligt de sakkunniga bör hos vissa myndigheter, såsom
pastorsämbeten, lokala folkbokföringsmyndigheter, försäkringskassor och
tingsrätter, utses särskUda tjänstemän med uppgift att motta anmälningar men
utan skyldighet att tUlhandahålla någon ceremoniell inramning. Dessutom bör tiU
mottagare kunna utses personer som kan förväntas ge giftermålet den högtidliga
inramning som parterna kan önska. Dessa mottagare, som inte skall ha skyldighet
att motta anmälningar, kan utses bland dem som nu är vigselförrättare inom
trossamfund. De sakkunniga tänker sig att även andra personer utan anknytning
till någon speciell organisation skulle kunna komma i fråga, t. ex. kommunala
förtroendemän. I den mån präster inom svenska kyrkan inte blir skyldiga att
vara mottagare

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 103

på
grund av sin tjänst hos pastorsämbete bör de få behörighet som mottagare.

Sakkunnigförslaget
är inte enhälligt. Två av de sakkunniga har reserverat sig till förmån för ett
bibehållande av vigseln. De menar bl. a. att det föreslagna systemet är
torftigt och föga ägnat att markera att giftermålet är en av de viktigaste
händelserna i livet. De finner det också betänkligt att Sverige genom att slopa
kravet på vittnens närvaro skulle åsidosätta de regler som gäUer enligt
FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av
äktenskap.

Även
under remissbehandlingen har meningarna varit mycket delade. Majoritetsförslaget
har vunnit stöd från många håll, men ett stort antal remissinstanser har
anslutit sig till reservanternas ståndpunkt.

Enligt
min mening har de sakkunnigas förslag betydande förtjänster. Det innebär att
vi skulle få ett enhetligt förfarande för ingående av äktenskap, grundat på
mannens och kvinnans eget handlande, nämligen anmälan av deras överenskommelse
att ingå äktenskapet. Förslaget stämmer väl överens med min principiella
inställning att äktenskapsrätten bör tillhandahålla lösningar på praktiska
problem och att dess regler bör vara utformade på sådant sätt att de kan
accepteras av det stora flertalet människor. Det är neutralt i förhållande tUl
religiösa och andra föreställningar på området. De i lag påbjudna formaliteterna
begränsas tUl vad som behövs från praktisk synpunkt. Det blir möjligt för dem
som så önskar att ingå äktenskap utan några särskilda ceremonier. I fall då
parterna själva vill ge giftermålet en högtidlig inramning kan å andra sidan
den föreslagna ordningen kompletteras med eller inordnas i en ceremoni av
kyrklig eller annan karaktär.

Det
är emellertid svårt att komma förbi invändningen att sakkunnigförslaget är
oförenligt med den av Sverige antagna FN-konventionen angående samtycke tUl,
minimiålder för samt registrering av äktenskap. Denna konvention föreskriver
nämligen bl, a,, att parternas samtycke till äktenskapet skall avges i vittnens
närvaro. Jag kan inte förorda en lagstiftning som klart skulle strida mot våra
internationella förpliktelser på denna punkt. Om de sakkunnigas förslag skall
genomföras måste det därför kompletteras med en föreskrift om närvaro av
vittnen vid an-mälningstillfäUet. Efter ett sådant tillägg skulle den praktiska
skUlnaden i förhållande tUl nuvarande regler i GB bli så liten att det enligt
min mening inte finns tillräcklig anledning att över huvud taget ändra dessa.

Jag
förordar alltså att någon saklig ändring i GB:s regler om formen för äktenskaps
ingående inte genomförs. Det väsentliga i detta sammanhang är emellertid att
rättsreglerna kan utformas så att de tillfredsställer både dem som vill ge
vigseln en ceremoniell prägel och dem som viU kunna gifta sig helt utan
ceremonier. Detta syfte kan tillgodoses utan lagändring, nämligen genom att det
i Kungl. Maj:ts

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 104

föreskrifter
om borgerUg vigsel upptas ett förenklat alternativ till det nuvarande
borgerliga vigselformuläret. Detta alternativ bör inte innehålla mer än de för
vigseln konstitutiva moment som anges i GB, nämligen vigselförrättarens fråga
till partema om de vill ingå äktenskapet, partemas samtycke till detta samt
vigselförrättarens förklarande av parterna som äkta makar. Det enklare
formuläret bör användas, om parterna särskUt begär det.

Ett problem som skulle ha fått sin lösning med den
form för äktenskapets ingående som de sakkunniga föreslår är frågan om prästs
vigselskyldighet. Enligt gäUande lag är församlingspräst skyldig att viga om
någon av de trolovade tillhör församlingen. Vissa präster anser emeUertid att
det strider mot kyrkans lära att viga frånskilda så länge maken i det upplösta
äktenskapet ännu lever. Önskemål om ändringar i gäUande regler har framförts i
olika sammanhang. Bl. a. har frågan behandlats vid flera kyrkomöten och föranlett
framställningar till Kungl. Maj:t med begäran om lagändring. Senast anhöll 1970
års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t om snara åtgärder för att avhjälpa de
olägenheter som var förbundna med den nuvarande ordningen (kyrkolagsutskottets
betänkande 1970: 6, kyrkomötets skrivelse 1970: 4). Även ett annat problem
rörande reglerna om kyrklig vigsel skulle ha fått sin lösning om de sakkunnigas
förslag hade genomförts. F. n. får kyrklig vigsel äga ram dels inom svenska
kyrkan, dels inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t har medgett att vigsel får
förrättas inom samfundet. I båda fallen föratsätts dock att någon av de
trolovade tillhör det samfund inom vilket vigseln skall äga rum. Riksdagen har
år 1971 anslutit sig tUl ett genom en motion framfört förslag att dessa regler
ändras så att vigsel av svenska medborgare får förrättas inom svenska kyrkan
och annat kristet trossamfund, även om ingen av de trolovade tillhör
vigselförrättarens eget samfund, dock under förutsättning att en av dem tillhör
något kristet samfund. För en sådan ändring sades framför allt tala den strävan
till ekumenisk samhörighet som präglar eller bör prägla de kristna samfunden
(LU 1971: 5, rskr 1971: 47).

Frågan om ändrade regler för kyrklig
vigselförrättares behörighet och skyldighet att förrätta vigsel kan inte lösas
nu. Den berör, såvitt gäller svenska kyrkan, regler som är av kyrkolags natur
och därför inte kan ändras utan kyrkomötets hörande. Något kyrkomöte skall inte
äga rum i år. Frågan får därför beredas ytterligare med sikte på att förslag i
ämnet senare skall kunna läggas fram för riksdagen och kyrkomötet. För egen del
vill jag emellertid anföra följande principiella synpunkter. Giftermålsbalken
bör i fråga om kyrklig vigsel inte innehålla några särskilda föreskrifter
utöver regler om vem som är behörig att förrätta sådan vigsel.
Vigselbehörigheten bör inte vara begränsad på det sätt att vigselförrättare är
behörig att viga endast under förutsättning att de som vill ingå äktenskap
eller någon av dem tillhör visst samfund. Lagen bör

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 105

inte
heller reglera frågan om skyldighet för viss präst i svenska kyrkan att
förrätta kyrklig vigsel. Den bestämmelse som nu ålägger församlingsprästerna
sådan skyldighet bör alltså utgå. Däremot bör giftermålsbalken innehålla
bestämmelser som garanterar att de som önskar gifta sig alltid kan få borgerlig
vigsel. Statsmaktema bör svara för att sådan möjlighet föreligger genom att
tillhandahålla ett väl utvecklat system med borgerliga vigselförrättare, som
kan stå till tjänst även utanför ordinarie arbetstid. Jag avser att senare ta
upp frågan om erforderliga föreskrifter i detta syfte.

Sammanfattningsvis förordar jag således att några
sakliga ändringar inte nu görs i GB:s regler om formerna för ingående av
äktenskap. På grund av förslaget om upphävande av bestämmelserna om trolovning
föreslår jag dock vissa redaktionella ändringar i GB:s vigselkapitel.

5.3
Upplösning av äktenskap

5.3.1
Inledande synpunkter

Vår gällande rätt innebär att makar som är ense om
att skUjas därför att söndring uppkommit i deras äktenskap har rätt att få
äktenskapet upplöst. Först måste emellertid medling eller åtminstone försök
till medling äga rum. Därefter döms på ansökan av makarna tUl hemskUlnad.
Under hemskillnadstiden, som varar minst ett år, måste makarna leva åtskilda.
Återupptar de samlevnaden förfaller hemskillnaden. När hemskUlnadsåret löpt ut
kan vardera maken utverka dom på äktenskapsskiUnad. Därmed blir äktenskapet
definitivt upplöst.

Make har också möjlighet att utverka dom på
hemskUlnad mot andra makens bestridande. Hemskillnad kan sålunda utverkas av
ena maken, om det har uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna och
det inte ändå skäligen kan fordras att de fortsätter samlevnaden. Vidare gäller
att, om ena maken har gjort sig skyldig till grov försummelse av sina plikter
mot andra maken eller barnen eller om han är "hemfallen åt missbruk av
rusgivande medel" eller för ett "lastbart liv", den andra maken
har rätt till hemskillnad, såvida det inte ändå skäligen kan fordras att
makarna fortsätter samlevnaden. I samtliga dessa fall måste medling eller
medlingsförsök ha ägt rum.

I vissa fall kan make få äktenskapsskUlnad utan
föregående hemskillnad. Detta gäller om makarna lever åtskUda på grund av
söndring sedan minst tre år, om andra maken utan giltig orsak har undandragit
sig samlevnaden under minst två år eller är försvunnen sedan minst tre år, om
andra maken har gjort sig skyldig till tvegifte eller äktenskapsbrott, utsatt
sin make för fara att bli smittad av könssjukdom, gjort sig skyldig tiU
misshandel eUer vissa andra brott mot maken eUer barnen, blivit dömd till
frihetsstraff av viss längd, missbrukar rusgivande me-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 106

del eller lider av sinnessjukdom, I dessa fall behöver
medling inte föregå dom på äktenskapsskillnad.

Flera av bestämmelserna om
omedelbar äktenskapsskillnad liksom också vissa andra regler i
äktenskapslagstiftningen bygger på att domstolarna skall pröva om någon av
makarna bär den huvudsakUga skulden till att söndring har uppstått mellan dem.

Under år 1971 upplöstes 13 682
äktenskap efter dom på hemskillnad. Dom på äktenskapsskillnad utan föregående
hemskillnad meddelades i 1 983 fall. Den vanligaste anledningen till
äktenskapsskillnad utan föregående hemskillnad var äktenskapsbrott (1 406 fall)
och den därnäst vanligaste särlevnad under minst tre år på grund av söndring
mellan makama (465 fall).

De sakkunniga föreslår betydande
ändringar i det gällande regelsystemet. Ändringarna innebär i sina huvuddrag
följande. Medlingen blir helt frivillig. Hemskillnadsinstitutet avskaffas. De
olika grunderna för omedelbar äktenskapsskiUnad upphävs så när som på ett par
undantag. Någon prövning av vem som bär skulden till äktenskapets upplösning
skall inte i något fall ske. Är makar ense om att skiljas kan de få
äktenskapsskillnad omedelbart. Har de gemensamt vårdnaden om barn under 16 år,
får de emellertid avvakta dom på äktenskapsskillnad under en betänketid på minst
ett halvt och högst ett år från det ansökan om äktenskapsskillnad gjordes.
Betänketid skall också löpa om makarna inte är ense i skillnadsfrågan. Under
betänketiden behöver makarna inte leva isär.

Under remissbehandlingen har det
visat sig råda nära nog total enighet om att medlingen skall vara frivUlig,
att de olika grunderna för omedelbar äktenskapsskillnad skall i huvudsak
upphävas och att någon prövning av skuldfrågan inte skall ske. Det stora
flertalet remissinstanser accepterar också att hemskillnadsinstitutet ersätts
av ett betänketidssystem.

För egen de! vill jag till en
början uttrycka min tillfredsställelse över att så stor enighet har visat sig
råda om de principiellt sett mycket betydelsefulla ändringar de sakkunniga har
förordat. Jag vill vidare som ett allmänt omdöme om förslaget anföra att det
överensstämmer väl med den grundsyn som enligt min mening bör prägla en modem
äktenskapslagstiftning, nämligen att äktenskapet skall vara en form för frivUlig
samlevnad mellan två självständiga personer och att intresset av stabilitet i
familjebildningen inte bör tUlgodoses genom lagregler som inskränker makarnas
rätt att få äktenskapet upplöst. Den kanske främsta praktiska förtjänsten hos
de föreslagna reglerna är att domstolarna vid sin handläggning av skilsmässomål
inte behöver gå in på prövning av frågor om hur makama har betett sig mot
varandra. Jag är alltså positivt

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 107

inställd till de sakkunnigas förslag och kan i allt
väsentligt ansluta mig till det.

Efter dessa allmänna synpunkter
vill jag gå närmare in på frågan hur skilsmässoförfarandet bör gestaltas.

5.3.2 Medling och familjerådgivning

Medling eller åtminstone försök
till medling måste enligt gäUande lagstiftning ha ägt rum innan mål om
hemskillnad får tas upp av domstol. Normalt företas medlingen i omedelbar
anslutning till talans väckande eUer med andra ord vid en mycket sen tidpunkt,
då makarna eller åtminstone den ena av dem redan har bestämt sig för att
skiljas. Redan det förhållandet att medlingen är obligatorisk är ägnat att göra
makarna negativt inställda till den. Dessutom kan medlingen lätt upplevas både
som en onödig formalitet och som ett opåkallat intrång i personliga
angelägenheter. Visserligen kan en medling ibland leda till att makarna tills
vidare avstår från att fullfölja skUsmässan. För sådana fall torde emellertid
ett obligatorium vara onödigt. Enligt min mening väger nackdelarna med den
nuvarande obligatoriska medlingen tyngre än fördelarna. Jag biträder därför i
likhet med flertalet remissinstanser de sakkunnigas förslag att den
obligatoriska medlingen avskaffas.

Vad jag nu har anfört innebär
givetvis inte att jag anser det opåkallat att samhäUet ställer resurser tUl
förfogande för att hjälpa makar att komma till rätta med sina
samlevnadsproblem. Tvärtom anser jag att det är viktigt att så sker, eftersom
man därigenom i många fall bör kunna förebygga förhastade skilsmässor. Hjälpen
bör emellertid ges på frivillig bas och helst på ett tidigare stadium än då en
skilsmässa är omedelbart förestående. De sakkunniga förordar att den nuvarande
medlingen ersätts av en frivillig familjerådgivning. De framhåller som
angeläget, att den statsunderstödda kommunala och landstingskommunala
familjerådgivningen byggs ut, så att sådan rådgivning kan erbjudas över hela
landet. Dessa synpunkter har vunnit anslutning från remissinstanserna.

Jag delar de sakkunnigas
uppfattning att familjerådgivningen på flera sätt är överlägsen medlingen som
instrument att förebygga förhastade skilsmässor. De personer som är sysselsatta
inom familjerådgivningen har särskUd utbUdning för dessa uppgifter, och till
verksamheten är knutna konsulter med kompetens på speciella områden.
Familjerådgivningen försöker göra sina insatser på ett så tidigt stadium som
möjligt. Den är, till skUlnad från den nuvarande medlingen, inte ensidigt inriktad
på att försöka förmå makarna att fortsätta samlevnaden utan har till syfte att
hjälpa dem till en bättre insikt i sin totala situation och om konsekvenserna
av olika tänkbara sätt att lösa en uppkommen konflikt.

När det gäller frågan om en
utbyggnad av familjerådgivningsverksamheten vill jag först nämna att
socialstyrelsen i sitt remissyttrande upplyst att det enligt av styrelsen
godkända planer finns 27 familjeråd-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 108

givningsbyråer.
TUl vissa av dessa byråer är knutna filialmottagningar, f. n. 19 stycken.
Antalet kuratorer uppgår till 72, och dessutom är till verksamheten knutna 72 konsulter,
varav 41 psykiatriska och 31 gyne-kologiska konsulter. Under år 1971 besökte
cirka 7 400 personer famil-jerådgivama. Cirka 800 besökte psykiatrisk konsult
och cirka 1 975 gynekologisk konsult. F. n. saknas emellertid kommunal eller
landstingskommunal famUjerådgivning i fem landstingsområden. I andra
landstingsområden är verksamheten koncentrerad till en eller två tätorter.
Även om den kommunala och landstingskommunala familjerådgivningen i viss mån
kompletteras av de familjerådgivningsbyråer som har församling, kyrklig
samfällighet eller ekumenisk förening som huvudman, står det likväl klart att
det inte är möjligt att omedelbart göra en så omfattande utbyggnad av
familjerådgivningen att den helt kan ersätta den nuvarande medlingen.
Socialutredningen har till uppgift att lägga fram förslag rörande
familjerådgivningens framtida utformning och organisation och den kommer därvid
att ta upp frågan om behovet av ökade resurser för familjerådgivningen. TUls
vidare får, som de sakkunniga har förordat, systemet med särskUda medlare
behållas vid sidan av familjerådgivningen. Medlarnas verksamhet bör få
karaktären av en social service vilken erbjuds dem som önskar anlita den.

De sakkunniga förordar att en frivUlig medling
innehållsmässigt närmas till familjerådgivningen. Syftet med medlingen skall
enligt de sakkunniga vara att utjämna motsättningarna mellan makama genom att
hjälpa dem att nå fram till en djupare insikt om situationen och konsekvenserna
av olika tänkbara lösningar på deras konflikt. En fortsättning av äktenskapet
bör inte nödvändigtvis vara den lösning som ges företräde framför andra. De
sakkunniga föreslår vidare att samtliga medlare skall utses genom särskUt
förordnande. Detta innebär bl. a, att den nuvarande ordningen med automatisk behörighet
för vissa kyrkliga befattningshavare avskaffas. Det skall enligt förslaget
finnas minst två m.edlare i varje kommun och dessa skall utses, inte som f. n.
är fallet med de borgerliga medlarna av domstolen, utan av länsstyrelsen.

Med den inställning jag har att familjerådgivningen
är överlägsen medlingen när det gäller att förebygga förhastade skUsmässor har
jag ingenting att invända mot att medlingen innehåUsmässigt närmas till
familjerådgivningen. Medlingen kan inte betraktas som någon specifikt kyrklig
angelägenhet och det nuvarande systemet med kyrkliga medlare bör därför
avskaffas. Jag är inte heller beredd att, såsom ifrågasatts under
remissbehandlingen, föreslå en uttrycklig regel om att en av de två medlarna
skall vara präst i svenska kyrkan. Däremot kan det vara lämpligt att man vid
utseende av medlare ser tUl att en av dem är förtrogen med religiösa
föreställningar kring äktenskapet och familjelivet. Vad angår förslaget att
medlare skall utses av länsstyrelserna i stället för av domstol vUl jag
framhålla, att länsstyrelse synes ha bättre möj-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 109

ligheter
än domstolarna att verka för en samordning mellan famUje-rådgivningen och
medlingsverksamheten. Det finns enligt min mening inte anledning att, som Svea
hovrätt har ifrågasatt, behålla möjligheten för domstol att utse särskUd
medlare, om medlingen görs frivilUg. De av de sakkunniga föreslagna ändringarna
av medlingsverksamheten synes mig alltså väl avvägda och jag ansluter mig tUl
förslaget på denna punkt.

Både
familjerådgivning och medUng får med mitt förslag karaktären av en social
service som samhället erbjuder inom ramen för den allmänna familjepolitiken.
Familjerådgivning avser samlevnadsproblem över huvud taget och är inte begränsad
till konflikter i äktenskapen. Även medlare bör enligt min mening kunna
behandla samlevnadskonflikter mellan personer som inte är gifta med varandra.
Med hänsyn härtiU och till att det skall vara helt frivilligt att anlita
familjerådgivning och medling hör bestämmelserna härom inte hemma i GB.
FamUjerådgiv-ningsverksamheten bör tUls vidare regleras endast i samma form som
nu, dvs. genom kungörelsen om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.
I fråga om medling fordras vissa bestämmelser i särskild lag. Härtill
återkommer jag i specialmotiveringen.

5.3.3
Äktenskapsskillnad

Obligatorisk
betänketid eller rätt till omedelbar äktenskapsskillnad

Den nuvarande ordningen med hemskiUnad som
inledning tiU äktenskapets upplösning ger makarna tillfälle att under ett års
tid var för sig överväga, om den planerade skilsmässan verkligen bör komma till
stånd. I viss utsträckning leder dessa överväganden otvivelaktigt tUl att
makarna avstår från skUsmässa och återupptar samlevnaden. Ungefär 25 procent
av hemskillnaderna fullföljs aldrig genom äktenskapsskillnad. Detta innebär
dock inte detsamma som att makama i vart fjärde hemskillnadsfall beslutar att
återuppta samlevnaden. I dessa 25 procent ingår nämUgen fall då endera maken dör
innan äktenskapsskUlnad meddelas eller makarna får äktenskapsskillnad på annan
grund än att de har varit hemskilda i ett år eller makama fortsätter att leva
åtskilda men inte biyr sig om att fullfölja hemskillnaden genom att begära
äktenskapsskUlnad. Det synes dock antagligt att övervägande delen av de
hemskillnader som mte fullföljs genom äktenskapsskillnad avslutas genom att
makarna återupptar samlevnaden.

De
sakkunniga föreslår som huvudregel att makar som är ense om att upplösa
äktenskapet skall kunna få äktenskapsskillnad omedelbart. Remissutfallet är på
denna punkt splittrat. Åtskilliga remissinstanser godtar förslaget eller lämnar
det utan erinran, medan andra remissm-stanser förordar någon form av betänketid
för att minska risken för förhastade skUsmässor.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 HO

Gentemot det nuvarande systemet med
en betänketid i form av ett hemskillnadsår kan den anmärkningen riktas att
hemskillnaden i det stora flertalet fall minst 75 procent inte får den
verkan att makarna avstår från skUsmässa, varför hemskillnaden ofta lätt
framstår som en onödig fördröjning av en under alla omständigheter oundviklig
upplösning av äktenskapet. Inte sällan föranleds skUsmässan av att en av
makarna eller kanske båda vill ingå nytt äktenskap. I andra fall
aktualiseras detta under hemskUlnadsåret. Så länge hemskUlnads-tiden löper kan
emeUertid ingen av makarna gifta om sig, utan de hänvisas då till samlevnad i
annan form än äktenskap. Det kan vidare med fog göras gällande, att den av mig
i det föregående berörda principen om äktenskapets frivillighet leder till att
makar bör kunna ha anspråk på att få äktenskapet upplöst utan någon
tidsutdräkt. Visserligen kan en regel av sådan innebörd sägas innefatta en viss
risk för att skilsmässor kommer tUl stånd på grundval av beslut som i själva
verket inte är fattade efter moget övervägande. Denna risk synes mig dock
förhållandevis liten. Jag är övertygad om att de flesta makar noggrant har
övervägt situationen innan de tar steget att vända sig till domstol med ansökan
om skilsmässa. Man får inte heller förbise, att det tar sin tid att ordna de
praktiska detaljer som är förknippade med en sådan ansökan. Slutligen bör
också påpekas att det under alla förhållanden är makamas sak att bestämma om de
skall skiljas och att eventuella förhastade beslut inte nödvändigtvis behöver
få sådana skadeverkningar att lagstiftaren bör ha ambitionen att undanröja
varje risk för sådana beslut, även till det priset att en upplösning av äktenskapet
fördröjs i den stora majoritet av skUsmässofall där något förhastat beslut inte
föreligger. Det är därför min uppfattning att den principiella utgångspunkten
för lagstiftningen måste vara att äktenskapsskillnad skall kunna erhållas utan
föregående hemskillnad eller annan form av obligatorisk betänketid. Jag
ansluter mig alltså till förslaget att makar som är ense om att upplösa
äktenskapet som huvudregel skall kunna få äktenskapet upplöst omedelbart.

Krav på betänketid när makarna har minderåriga barn

Sakkunnigförslaget innebär att krav
på betänketid uppställs när makarna gemensamt har vårdnaden om barn under 16
år. Nästan alla remissinstanser godtar att rätt tUl omedelbar skUsmässa inte
bör föreligga i den situationen. Advokatsamfundet och Föreningen Sveriges
rättshjälps jurister anser dock att makar skall kunna få äktenskapsskillnad
omedelbart även i detta fall. Advokatsamfundet framhåller bl. a. att
hemskillnadsinstitutet i praktiken oftast betraktas som ett helt onödigt
ingrepp från samhällets sida i två människors rätt att bestämma över sitt liv
tillsammans och att den föreslagna betänketiden inte kommer att betraktas på
annat sätt.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 111

En skilsmässa medför ofta svåra påfrestningar för
makarnas barn. Barnen mister den nära kontakten med en av föräldrama, som de i
fortsättningen får träffa bara mera sporadiskt. Ofta kommer barnen att efter
skilsmässan leva i en ofullständig familj, där det inte finns mer än en vuxen
person. Det är känt att det har betydelse för barnens utveckling att det inom
familjen finns vuxna personer som kan fyUa både faders- och modersrollen.
Hänsynen tUl barnen kan visserligen inte drivas så långt att man på ett mer
avgörande sätt lägger hinder i vägen för upplösning av äktenskap med
minderåriga barn. Det kan naturligtvis också vara skadligt för barnen att växa
upp i en miljö som präglas av svåra slitningar mellan föräldrama. Barnens
intresse kräver dock enligt min mening att risken för förhastade beslut om
skUsmässa så långt möjligt undanröjs, även om detta innebär en fördröjning av
äktenskapets upplösning i den stora majoritet av skilsmässofall där föräldrama
först efter moget övervägande har beslutat att skilja sig. Jag är medveten om
att en sådan fördröjning av många kan komma att upplevas som ett opåkallat
ingrepp i vuxna människors rätt att själva bestämma över sitt liv. I en
barnfamilj kan emellertid ett beslut om skilsmässa, med hänsyn tUl den
ingripande betydelse beslutet får för barnen, inte betraktas som makarnas
ensak. Det synes mig därför i sådana fall inte oskäligt mot makarna att dessa
får finna sig i en viss fördröjning av äktenskapets upplösning, och jag
ansluter mig till de sakkunnigas förslag att en betänketid skall föregå dom på
äktenskapsskillnad när det finns barn i familjen.

Kravet
på betänketid gäller enligt utredningsförslaget om makarna gemensamt har
vårdnaden om barn under 16 år. Under remissbehandlingen har påpekats att det
kan finnas skäl att kräva betänketid även då endast en av makarna har vårdnaden
om sådant barn. Vidare har gjorts gällande att åldersgränsen bör bestämmas tUl
18 år.

Om
en av makarna ensam har vårdnaden om ett barn, torde barnet i allmänhet bo hos
makarna. Det kan vara fråga om ett bam utom äktenskap eller ett barn i tidigare
äktenskap. Många gånger har ett sådant barn vuxit upp i makarnas gemensamma hem
och fått starka känslomässiga bindningar till sin styvfar eller styvmor. En
förhastad familjeupplösning kan vara tUl lika stor nackdel för ett sådant barn
som för makarnas gemensamma bam. Detta talar för att betänketid bör gälla även
i dessa fall. För en sådan ordning kan också andra argument anföras. Det system
som förordas av de sakkunniga kan nämligen utan större svårigheter kringgås.
Makar som har för avsikt att skUjas kan med stöd av 6 kap. 7 § FB gemensamt
ansöka att en av dem tUläggs vårdnaden om barnen. En sådan ansökan måste domstolen
bifalla om detta inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Efter
domstolens beslut i vårdnadsfrågan har inte makama gemensamt vårdnaden om barn
och något hinder mot omedelbar äktenskapsskUlnad

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 112

föreligger
då inte längre. Det kan inte anses tUlfredsställande att systemet med
betänketid som är avsett att skydda barnen skall kunna kringgås så lätt.
Om krav på betänketid införs även för fall då bara en av makarna har vårdnaden
om barn förhindras sådant kringgående, och jag förordar mot bakgmnd av det nu
anförda att reglerna ges detta innehåU. Däremot anser jag inte att det finns
anledning att höja den föreslagna åldersgränsen från 16 till 18 år.

Krav
på betänketid när makarna inte är ense om skUsmässa

En annan situation där omedelbar upplösning av
äktenskapet inte bör få ske är den då en av makama motsätter sig skilsmässa.
Det synes rimligt att makarnas motstående intressen avvägs så att den make som
motsätter sig skilsmässa medges ett visst anstånd innan en upplösning av
äktenskapet kommer till stånd. Ett sådant anstånd kommer också att fungera som
betänketid, i första hand för den make som har begärt skUsmässa. Jag ansluter
mig därför i likhet med det stora flertalet remissinstanser till de sakkunnigas
förslag att betänketid skall föregå dom på äktenskapsskillnad om makarna är
oense i skillnadsfrågan.

Betänketidens
längd

De nuvarande bestämmelsema om hemskillnad Innebär
att upplösningen av äktenskapet fördröjs med minst ett år. De sakkunniga anser
att detta är en onödigt lång betänketid och föreslår att tiden bestäms till
minst sex månader. Det stora flertalet remissinstanser har godtagit detta
förslag.

Det synes mig föga sannolikt att det skulle behövas
längre betänketid än den föreslagna för att motverka förhastade beslut i
skUsmässo-frågan, Å andra sidan bör betänketiden vara tUlräckligt lång för att
makarna skall hinna bli upplysta om möjligheterna att få familjerådgivning
eUer medling och att genomgå sådan rådgivning eller medUng. De sakkunnigas
förslag om en betänketid på sex månader synes mig väl awägt och jag ansluter
mig därför tiU det.

I detta sammanhang vill jag emellertid ta upp ett
detaljförslag av de sakkunniga, som har kritiserats av flera remissinstanser.
Förslaget innebär att domstolarna bör åläggas att underrätta
familjerådgivnings-byråenia om inkomna skilsmässoansöknlngar. Som har påpekats
från flera håll kan ett sådant system lätt uppfattas som intrång i personliga
angelägenheter. Fömtsättningama för en meningsfylld familjerådgivning sKuUe
inte bli särskUt goda. Jag ansluter mig därför till remisskritiken på denna
punkt och anser inte att det förordade systemet bör genomföras.

De sakkunnigas förslag om betänketid skUjer sig på
flera sätt från det nuvarande hemskUlnadsinstitutet. Betänketid löper enligt
förslaget under högst ett år, medan hemskUlnad kan fortgå under obegränsad

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 113

tid.
Förslaget innebär vidare att makarna kan leva samman under betänketiden. En
dom på hemskiUnad föratsätter däremot att makarna flyttar isär, och om
samlevnaden återupptas förfaller hemskillnaden.

Betänketidens
uppgift är att minska risken för förhastade skilsmässor i fall då verkningarna
av ett förhastat beslut skuUe drabba familjemedlemmar som inte har tagit del i
beslutet. Makarna skall alltså förmås att ordentligt tänka igenom sin situation
och ta ställning till hur framtiden skall gestalta sig för dem. Det är inte
lämpligt att ett slutligt avgörande uppskjuts på obestämd tid. Genom en begränsning
av betänketiden framtvingas ett sådant avgörande. Inte minst om den ena av
makarna i själva verket vill fortsätta äktenskapet och kanske rentav direkt har
motsatt sig skilsmässa, synes det rimligt att lagen utformas så att den andra
maken inom en inte alltför lång tid får ta definitiv ståndpunkt i
skUsmässofrågan. Jag ansluter mig därför till det under remissbehandUngen
allmänt godtagna förslaget om en maxi-mering av betänketiden till ett år.

Frågan
om krav på särlevnad under betänketiden

Det nuvarande kravet på särlevnad under
hemskillnadstiden motiverades vid sin tillkomst med att makama, om de
tvingades att under någon kortare tid leva isär, skulle få det bästa tUlfället
att i lugn överväga saken och vinna viss erfarenhet av hur livet efter en skilsmässa
skulle gestalta sig för dem. Under remissbehandlingen har advokatsamfundet
framhållit, att de flesta som sysslar med skUsmäs-soproblem i praktiken har den
uppfattningen att det knappast är möjligt att i fall då makarna är oense
föra en konstraktiv diskussion om deras problem så länge de bor tillsammans.
Dessa synpunkter har otvivelaktigt stor bärkraft. Först när samlevnaden har
hävts får makama fullt klart för sig vad en skilsmässa skulle innebära. De
erfarenheter makama då gör ger dem anledning att mera grandligt tänka igenom
sin situation än de kanske har gjort tidigare.

Det
finns alltså skäl som i sin mån talar för att särlevnadskravet behålls. I så
fall skulle, som advokatsamfundet har ifrågasatt, hemskillnadsinstitutet
behållas för vissa fall med några justeringar och med en förkortning av
hemskillnadstiden. Emellertid har nästan alla andra remissinstanser godtagit
att hemskillnadsinstitutet avskaffas. Ett krav på särlevnad är också förknippat
med avsevärda nackdelar. Det kan leda till att makar avstår från att försöka
återuppta samlevnaden, eftersom de vet att ett nytt skUsmässoförfarande måste
inledas om försöket att fortsätta familjegemenskapen misslyckas. Vidare ligger
det i sakens natur att det är svårt för domstolarna att effektivt kontrollera
om särlevnadskravet är uppfyllt. Skulle makama tvista i den frågan, tvingas
domstolen tiU en närmare undersökning av makarnas personliga förhållanden. Det
finns domstolsfall som på ett slående sätt belyser nack-

8
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 114

delama med en sådan ordning. Ytterligare en aspekt på
frågan är att ett inledande av betänketid inte behöver förenas med så starka
rättsverkningar, om man avstår från att uppställa krav på särlevnad under
betänketiden. Betänketidens inledande behöver därigenom inte framstå som ett
lika definitivt steg mot upplösning av äktenskapet som den nuvarande
hemskillnaden lätt gör, vilket givetvis är en fördel. Mina överväganden har
lett mig till den slutsatsen att något krav på särlevnad under betänketiden
inte bör uppställas. I praktiken kan man dock säkerligen räkna med att makarna
ändå i de allra flesta fall kommer att leva isär under betänketiden eller
större delen därav.

Förfarandet när betänketid skall tillämpas

I fall då betänketid skall föregå
dom på äktenskapsskillnad kommer enligt de sakkunnigas förslag skUsmässan att
genomföras på följande sätt. Betänketiden börjar löpa när makarna gemensamt
ansöker vid domstol om äktenskapsskUlnad eller när den ena makens ansökan delges
den andra. När sex månader har gått från denna tidpunkt kan rätten döma till
äktenskapsskUlnad, under föratsättning att särskilt yrkande härom framställs i
målet av endera maken. Om sådant yrkande inte har framställts när ett år
förflutit från betänketidens början förfaller talan om äktenskapsskillnad.

Förslaget innebär den ändringen i förhållande till
gällande rätt att betänketiden är inbyggd i ett förfarande som syftar till
upplösning av äktenskapet och att inledande av betänketid inte, som i nuvarande
system med dom på hemskillnad, förutsätter något särskilt avgörande från
domstolens sida. Förslaget ses av de sakkunniga som ett led i en strävan att
undvika att inledande av betänketid framstår som ett mer eller mindre
definitivt steg mot skilsmässa. För egen del är jag inte övertygad om att derma
synpunkt väger särskilt tungt. För de flesta makar torde redan inledandet av en
skUsmässoprocess framstå som det avgörande steget på väg mot en skilsmässa. De
sakkunnigas förslag som har kritiserats bara av någon enstaka remissinstans
synes emellertid lämpligt om man har ambitionen att i möjligaste mån begränsa
rättsverkningarna av betänketidens inträde för att därmed underlätta för
makarna att besluta sig för att fortsätta äktenskapet. Jag har därför inte
något att invända mot den valda konstruktionen.

Interimistiska förordnanden

I samband med mål om hemskillnad
eller äktenskapsskillnad frani ställs f. n, ofta yrkande om underhållsbidrag
till make eller barn. Vidare kan tvist uppstå om vem som skall ha vårdnaden om
makamas barn eller i vilken utsträckning den make som inte får vårdnaden skall
ha rätt att ha barnet hos sig, s, k, umgängesrätt. Det finns möjlighet att
provisoriskt lösa sådana frågor under pågående rättegång genom

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 115

interimistiska
beslut, som gäller till dess domstolen förordnar annorlunda eller
lagakraftägande dom föreligger. Genom interimistiskt beslut kan domstolen
också förordna om samlevnadens hävande och om förbud för make vid vite av böter
eller fängelse i högst ett år att besöka andra maken. Vid förordnande om
samlevnadens hävande kan domstolen också bestämma vilken av makarna som får
sitta kvar i hemmet. Ett sådant beslut gäller tUl dess bodelning sker, om det
senare döms till hemskUlnad eller äktenskapsskUlnad.

De
sakkunniga föreslår att man behåUer möjligheterna att meddela interimistiskt
beslut i frågor om underhåll, vårdnad, umgängesrätt, samlevnadens hävande,
besöksförbud och rätten att sitta kvar i hemmet. Starka praktiska skäl talar
för detta förslag och jag ansluter mig till det. Hovrätten för Nedre Norrland
har emeUertid påpekat att det blir svårt för en domstol att avgöra tvistiga
frågor om samlevnadens hävande och om besöksförbud. Detta synes mig vara ett
riktigt påpekande. Det kan inte gärna komma i fråga att domstolarna skall
behöva undersöka makarnas personliga förhållanden för att ta ställning till
interimistiska yrkanden av denna typ. Jag föreslår därför att make skall få
oviUkorlig rätt till interimistiskt förordnande om samlevnadens hävande och om
besöksförbud.

Äktenskapsskillnad
på särskUda grunder

Det gällande systemet med vissa i lagen
specificerade skilsmässogrunder, som ger make rätt till omedelbar
äktenskapsskillnad, skall enligt sakkunnigförslaget som på denna punkt har
godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser i princip upphävas.
Systemet förutsätter i allmänhet en undersökning av makarnas personliga
förhållanden. Som jag förut har anfört bör sådant i största möjliga
utsträckning undvikas. Behovet av de gällande bestämmelserna minskar
väsentligt genom de av mig förordade reglerna om omedelbar äktensskapsskillnad
eller äktenskapsskUlnad efter betänketid, vilka regler förutsätter att
domstolen inte skall efterforska anledningen till skilsmässan. Jag förordar
mot bakgrund av det nu anförda att de specificerade skilsmässogrunderna med
endast vissa undantag i princip utmönstras ur lagstiftningen.

Enligt
gällande lag kan omedelbar äktenskapsskUlnad meddelas om makarna på gmnd av
söndring lever åtskilda sedan minst tre år. De sakkunniga förordar en
motsvarighet till den bestämmelsen. Enligt förslaget skall nämligen krav på
betänketid inte gälla för makar som lever åtskilda sedan minst tre år.
Förslaget har vunnit anslutning från remissinstanserna, men på ett par håll
ifrågasätts en förkortning av treårstiden. För egen del kan jag hålla med de
sakkunniga om att en legal betänketid knappast har någon funktion att fylla om
makarna har levt åtskilda en längre tid. Jag kan därför godta att man för
sådana situa-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 116

tioner
gör undantag från reglerna om betänketid. Det kan dock finnas skäl att överväga
en förkortning av treårstiden. Jag vill i detta sammanhang erinra om den av
mig förordade ändringen av de sakkunnigas förslag att betänketid skall löpa
även om endast en av makarna har vårdnaden om barn under 16 år. Denna ändring
innebär bl. a. att makar som har separerat utan att begära något annat
rättsligt avgörande än ett beslut i vårdnadsfrågan och kanske också i fråga
om underhåll blir underkastade kravet på legal betänketid. Visserligen torde
antalet sådana fall vara ganska litet. Inte desto mindre finns det skäl som
talar för att man på något sätt begränsar den speciella grupp som på detta sätt
kan komma att omfattas av kravet på betänketid. Härtill kommer att det över
huvud taget synes tveksamt om inte den förordade treårstiden är onödigt lång.
Jag har för min del kommit till att den utan olägenhet bör kunna sänkas till
två år. Jag föreslår därför att krav pä betänketid inte i något fall skall
gälla i fråga om makar som lever åtskilda sedan minst två år.

Vissa
bestämmelser i den gällande skUsmässokatalogen tar sikte på fall då den ena
maken grovt har förbrutit sig mot den andra, t. ex. misshandlat sin make eller
rentav försökt ta makens liv. Det är i en sådan situation givetvis angeläget
att förbindelsen mellan makarna kan upplösas omedelbart. De regler jag nu har
förordat innebär att den förfördelade maken kan väcka talan om
äktenskapsskUlnad och utverka omedelbart hävande av samlevnaden mellan makarna
samt besöksförbud. SkUsmässa kan erhållas tidigast efter en betänketid på sex
månader. Det kan visserligen göras gällande att det i fall av denna typ skulle
framstå som i hög grad rimligt att den förfördelade maken kunde få
äktenskapsskillnad omedelbart. Om man vUl tUlgodose intresset härav måste man
emellertid acceptera skilsmässoregler som förutsätter att domstolarna
undersöker makamas personliga förhållanden. Detta bör, som jag flera gånger
tidigare har framhåUit, i möjligaste mån undvikas. Bestämmelser om rätt till
äktenskapsskUlnad på grund av misshandel och liknande öppnar vidare möjlighet
tUl processer som kan vara mycket uppslitande för båda parter. Risk finns också
för att reglerna skulle kunna utnyttjas i rent trakasseringssyfte. Jag har för
min del kommit tUl den slutsatsen att det inte finns tUlräcklig anledning att
för de nu åsyftade situationerna göra undantag från bestämmelserna om
betänketid.

5.3,4
Återgång

De sakkunniga föreslår att omedelbar äktenskapsskiUnad
alltid skall kunna erhållas vid tvegifte och när äktenskapet har ingåtts i
strid mot indispensabelt äktenskapshinder. Detta sammanhänger med de sakkunnigas
förslag att institutet återgång av äktenskap avskaffas. Detta för-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 117

slag
har mottagits positivt vid remissbehandlingen. Endast ett par remissinstanser
har velat behålla återgångsinstitutet.

Enligt gällande rätt kan återgång av äktenskap ske
om makes samtycke tUl äktenskapet var ogiltigt på grund av bristande rättslig
handlingsförmåga, misstag, tvång eUer svek. Återgång kan också ske, om
äktenskapet har ingåtts i strid mot vissa äktenskapshinder. Hit hör tidigare
bestående äktenskap, sinnessjukdom och sinnesslöhet samt sådana släktskapshinder
där någon dispensmöjlighet inte finns.

En dom på återgång har inte tUlbakaverkande kraft
utan får bara rättsverkningar för framtiden. Bodelningen skall ske enligt
särskilda regler, vilka innebär att all egendom som make hade vid vigseln eller
som han därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente skall anses som
hans enskilda och alltså undantas från bodelningen, s. k. återgångsdelning.
Underhållsbidrag kan aldrig utdömas. Däremot kan make som vid vigseln kände
till den omständighet som föranleder återgång åläggas att utge skadestånd till
den andra makert.

Under perioden 19591970 uppgick det sammanlagda
antalet återgångsfall tUl 29. Återgångsinstitutet har alltså mycket ringa
praktisk betydelse. Redan denna omständighet utgör enligt min mening ett
starkt stöd för förslaget att avskaffa reglerna om återgång.

Avskaffas återgångsinstitutet får detta vissa
återverkningar av ekonomisk natur för de fall där i dag återgång kan komma i
fråga. Jag vill därför något beröra frågan om dessa återverkningar är sådana
att man fördenskull bör avstå från att följa de sakkunnigas förslag.

Om återgångsinstitutet avskaffas försvinner den
speciella återgångsdelningen, I stället får bodelning göras enligt allmänna
regler, vilka innebär att makarnas giftorättsgods skall delas lika meUan dem.
Som jag kommer att redovisa närmare i det följande förordar jag emellertid regler
som gör det möjligt att i vissa fall jämka bodelningen. Dessa regler är
visserligen avsedda att få ett begränsat tiUämpningsområde. De synes mig dock i
någon mån kunna utgöra en ersättning för återgångsdelningen, särskilt som en
anledning att överväga jämkning skall vara att äktenskapet haft kort
varaktighet, något som torde vara det normala i de nuvarande återgångsfallen.

En annan följd av ett slopande av
återgångsinstitutet blir att make i vad som nu är återgångssituationer kommer
att kunna åläggas att utge underhållsbidrag till andra maken. Å andra sidan
faller möjligheten att döma ut skadestånd bort. Skadeståndsregeln syftar bl. a.
tUl att ge godtroende make ett ekonomiskt skydd, som i någon mån kan ersätta en
rätt till underhåll. Med viss rätt kan alltså hävdas att den fördel som
införande av rätt till underhåll innebär för den ekonomiskt svagare maken
motvägs av att rätten till skadestånd bortfaller. Ytterligare bör framhållas
att frågan huruvida underhållsbidrag skall dömas ut i princip bör avgöras på
grundval av makarnas behov av sådant bidrag resp.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 118

möjligheter
att utge bidrag och att omständigheterna kring äktenskapets ingående inte bör
ha någon avgörande betydelse i sammanhanget.

Mina överväganden har lett mig tUl den slutsatsen
att ett avskaffande av återgångsinstitutet inte får sådana återverkningar på
det ekonomiska området att man fördenskull bör behålla institutet.

De
av mig förordade skilsmässoreglerna innebär att make alltid har rätt att få
äktenskapsskillnad och alltså inte behöver påvisa att det föreligger någon
särskild grund för upplösning av äktenskapet. Vidare kan en skilsmässa i regel
erhållas på kort tid. Också mot den bakgrunden finns det skäl att ställa sig
frågan om det över huvud taget finns anledning att behålla
återgångsinstitutet. Anser make att äktenskapet bör upplösas därför att hans
samtycke till äktenskapet var ogiltigt, måste det vara betydligt enklare för
honom att ansöka om äktenskapsskillnad enligt de föreslagna nya reglerna än
att öppna en återgångsprocess, där han måste bevisa att hans samtycke tUl
äktenskapet på grund av särskUda omständigheter var ogiltigt. Ofta torde en
sådan process också ta betydligt längre tid än som går åt för att uppnå dom på
äktenskapsskillnad, även om betänketid skall tillämpas. Med den utformning av
bestämmelserna om hinder mot äktenskap som jag har förordat kan det vidare inte
längre komma i fråga att som grand för återgång åberopa att make var
sinnessjuk eUer sinnesslö vid vigseln eller att äktenskapet har ingåtts mellan
halvsyskon. Av nu gäUande återgångsgrunder återstår då tvegiftesfallen och fall
då äktenskap har ingåtts mellan dem som är besläktade med varandra i rätt upp-
och nedstigande led eller mellan helsyskon. Även för dessa fall synes mig
äktenskapsskillnad kunna vara en lämplig form för upplösning av äktenskapet.
Eftersom äktenskapet i dessa fall har ingåtts i strid mot ett indispensabelt
äktenskapshinder bör det dock alltid kunna upplösas omedelbart, dvs. reglerna
om betänketid bör inte gälla i dessa fall.

På grund av det nu anförda biträder jag förslaget
att återgångsinstitutet avskaffas.

Det allmännas intresse av att tvegiftessituationer
upphör och att äktenskap som står i strid med indispensabla äktenskapshinder
upplöses talar enligt min mening för de sakkunnigas förslag att talerätt i
dessa fall tillerkänns allmän åklagare. Däremot anser jag, tUl skUlnad från
vissa remissinstanser, inte att gällande bestämmelser om skyldighet för
åklagare att föra talan om äktenskapets upplösning i dessa fall bör stå kvar.
Man kan nämligen inte helt utesluta att ett äktenskap kan böra accepteras av
samhället trots att det har ingåtts i strid mot indispensabelt
äktenskapshinder. Det kan t. ex. vara fråga om ett tvegifte, där det första
äktenskapet har ingåtts utomlands och det andra äktenskapet har bestått under
lång tid vamnder båda parter felaktigt utgått från att det första äktenskapet
enligt svensk lag varit att anse som upplöst. Jag finner inte heller
tillräckliga skäl att föreslå någon motsvarighet till nu-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 119

varande
bestämmelser om att vid tvegifte den omgiftes make i det första äktenskapet har
rätt att yrka återgång av det senare äktenskapet. Däremot bör, i enlighet med
vad de sakkunniga har förordat, i en sådan situation make i det första
äktenskapet kunna få detta äktenskap iipp-löst utan föregående betänketid.
Denna rätt bör också tillkomma den omgifte maken själv. Undantag från de
allmänna bestämmelserna om betänketid bör dock komma i fråga bara om en
tvegiftessituation består när äktenskapsskillnad skall äga rum.

5.4
Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar

Det nu aktueUa förslaget från famUjelagssakkunniga
berör i princip inte gällande bestämmelser om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar. På vissa punkter föreslås emeUertid jämkningar i detta
regelsystem,

5.4.1
Underhållsskyldighet

Nuvarande bestämmelser om makars
underhållsskyldighet går i huvudsak ut på att makarna skall leva på samma
standard så länge äktenskapet består. Detta gäller även om makarna lever
åtskilda på grund av söndring eller det har dömts till hemskiUnad mellan dem. I
sådant fall kan make åläggas att utge underhållsbidrag till andra maken. Make
som bär den huvudsakliga skulden tUl söndringen eller hemskillnaden har dock
rätt till underhållsbidrag bara om det finns synnerliga skäl till det. Underhållsbidrag
kan också utdömas efter äktenskapsskillnad. Härför krävs att den ena maken är
i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll och att det kan anses
skäligt att ålägga andra maken att utge underhåUsbidrag. Make som bär den
huvudsakliga skulden till äktenskapsskillnaden har dock inte rätt tUl
underhåll.

Jag
har förut framhållit att bestämmelser som bygger på att man skall undersöka vem
som bär skulden tUl en uppkommen söndring mellan makarna inte hör hemma i en
modern äktenskapslagstiftning. I enlighet härmed ansluter jag mig till de
sakkunnigas förslag om avskaffande av de regler som innebär att make kan gå
förlustig rätt till underhåll därför att han bär den huvudsakliga skulden tUl
söndringen.

Bortsett från det nu sagda bör inte i detta sammanhang
genomföras några principiella förändringar i fråga om makars underhållsskyldighet.
En allmän översyn får anstå till den kommande reformen av reglerna om
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. De föreslagna nya skilsmässoreglerna
kan emellertid få viss återverkan när det gäller makes rätt till underhåll. I
ett stort antal fall där i dag skilsmässa sker genom hemskUlnad och
äktenskapsskillnad kommer med mitt förslag äktenskapsskillnad att äga mm
omedelbart. Detta skulle kunna försätta den ekonomiskt svagare maken i ett
sämre läge. I dag har denne nämligen garantier för att under hemskillnadsåret
få leva på

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 120

samma
standard som den andra maken. Med mitt förslag blir de snävare reglerna om
underhåll efter äktenskapsskUlnad omedelbart tilllämpliga.

Förhållandet har uppmärksammats av de sakkunniga
som framhåller att gällande regler om underhåll efter äktenskapsskillnad ger
möjlighet att för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden tillägga make ett
underhållsbidrag som så småningom trappas av eller helt försvinner. Denna
möjlighet bör enligt de sakkunniga utnyttjas så att de nya reglerna om
upplösning av äktenskap inte leder till att den ekonomiskt svagare maken får
sämre försörjning under omställningen i samband med familjeupplösningen än
nuvarande ordning medger. De sakkunnigas uttalanden har i sak godtagits under
remissbehandlingen, men på något håll hävdas att lagreglerna om underhåll måste
ändras om det åsyftade resultatet skall kunna nås.

Det generösare underhåUet under hemskillnadstiden
möjliggör en mjuk övergång från famUjens tidigare standard till den standard på
vilken frånskild make senare skall leva. Det underlättar för den ekonomiskt
svagare maken att förbereda sig på att bli självförsörjande och skaffa sig egna
förvärvsinkomster. Det står enligt min mening klart att det även efter
genomförandet av de nya skilsmässoreglerna finns behov av en möjlighet att ge
den ekonomiskt svagare maken en omställningsperiod så att han inte drabbas av
en plötslig, kraftig sänkning av levnadsstandarden.

Gällande
regler innebär att makama under hemskillnadsåret eller den längre tid hemskillnaden i det särskUda
fallet varar skall leva på i huvudsak samma standard. Ett avskaffande av
hemskUlnadsinstitutet medför att denna ordning upphör. Detta innebär
emellertid inte att möjligheterna att åstadkomma en mjuk övergång till en annan
levnadsstandard bortfaller. Nuvarande regler om makars underhållsplikt under
bestående äktenskap, tillämpade i det nya skilsmässosystemet, innebär sålunda
att makarna skall leva på i huvudsak samma standard medan betänketiden löper.
När äktenskapsskiUnad meddelas, vare sig detta sker omedelbart eller efter
föregående betänketid, skall emellertid underhåU bestämmas med tillämpning av
reglerna om underhåll efter äktenskapsskillnad.

I avvaktan på den allmänna översyn av reglerna om
makars under-håUsskyldighet som famUjelagssakkunniga skall företa synes det
lämpligt att undvika större sakliga ändringar i förhållande till vad som nu
gäller härom. Vid den fortsatta tillämpningen av reglema om underhållsbidrag
efter äktenskapsskillnad kan i och för sig hänsyn tas till att det nya systemet
innebär att skilsmässan har föregåtts av en kortare omställningsperiod än den
nuvarande hemskillnadstiden eller inte av någon sådan period aUs. Reglernas
nuvarande utformning ger utrymme för att bestämma underhållsbidrag så att make
för en kortare tid får

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 12i

ett relativt högt bidrag, vilket senare trappas av för att
slutligen eventuellt helt försvinna. I praxis förekommer redan nu avgöranden
av det slaget. Eftersom de nya skilsmässoreglerna bör föranleda att denna metod
utnyttjas i större omfattning än hUtUls synes det motiverat att genom en
uttrycklig lagregel markera att domstolarna vid sin prövning av
underhållsfrågor skall ta skälig hänsyn till den ekonomiskt svagare makens
behov av en omställningsperiod och döma ut underhållsbidrag på sådant sätt att
denna make under den första tiden efter det att makarna har skilts inte skall
behöva leva på en påtagUgt sämre standard än andra maken. Hur lång en sådan
omställningsperiod bör vara synes kunna avgöras av domstolen efter
omständigheterna i det särskilda faUet. Jag förordar att i bestämmelsen om
underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad införs ett tUlägg, innebärande att
domstolen vid sin prövning skall beakta, att make kan ha ett särskilt behov av
bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

5.4.2 Egendomsgemenskap och arvsrätt

Gällande rätts regler om makars
egendom innebär i sina huvuddrag följande. Under äktenskapets bestånd råder
vardera maken över sin egendom och svarar själv för sina skulder. Vardera maken
har dock giftorätt i den andras egendom, om inte denna har karaktären av enskild
egendom. Egendom kan vara enskild på grund av överenskommelse mellan makarna i
form av äktenskapsförord eller på grand av föreskrift vid gåva eller i
testamente. Upplöses äktenskapet genom äktenskapsskillnad eller genom ena
makens död eller döms det tUl hemskUlnad eller boskillnad, skall bodelning
ske. Vid bodelningen avsätts så mycket av vardera makens egendom att det täcker
denna makes skulder. Återstoden av makarnas sammanlagda giftorättsgods delas
lika mellan dem. EnskUd egendom ingår inte i bodelningen.

En hemskillnadsdom har enligt
gällande rätt den verkan att gifio-rättsgemenskapen hävs och att all egendom
som make förvärvar efter domen är hans enskilda. Ett återupptagande av
samlevnaden innebär visserligen att hemskillnaden förfaller, men trots detta
kvarstår hemskillnadsdomens rättsverkningar i fråga om makarnas egendom. Denna
ordning har visat sig vara förenad med vissa nackdelar. Makarna utgår ofta från
att alla rättsverkningar av hemskillnadsdomen automatiskt förfaller om de
återupptar samlevnaden. Ett sådant felaktigt antagande kan leda till
rättsförluster. Det kan t. ex. vid en makes död visa sig, att hans egendom helt
eller tUl största delen utgör enskild egendom till följd av en sedan länge
förfallen hemskiUnadsdom och att egendomen därför inte skall ingå i bodelning
utan tillfalla den dödes barn. Om makarna hade haft detta klart för sig skulle
de kanske ha återinfört giftorättsgemenskap genom äktenskapsförord eller
upprättat inbördes testamente för att trygga den efterlevande. Det anförda
visar enligt min

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 122

mening att man bör försöka få till stånd en ordning som
innebär att giftorättsgemenskapen inte påverkas av ett inlett men aldrig
fullföljt skilsmässoförfarande.

Mer än 60 procent av alla skilsmässor avser äktenskap där
det finns barn under 16 år och där alltså enligt mitt förslag betänketid skall
löpa. Det stora flertalet sådana skilsmässor inleds i dag genom att makarna
gemensamt ansöker om hemskillnad. Dom på hemskillnad kan då som regel meddelas
inom några dagar efter det att ansökan kom in tUl domstolen. Genom domen
upplöses giftorättsgemenskapen, och därefter kan bodelning omedelbart äga rum.
Mitt förslag om avskaffande av hemskillnadsinstitutet och införande av en legal
betänketid innebär, att någon bodelning inte kommer att kunna företas förrän
dom på äktenskapsskillnad har meddelats, vilket sker sex månader tUl ett år
efter det att ansökan om äktenskapsskillnad gjordes. De nya skilsmässoreglerna
får alltså tUl följd att bodelningen fördröjs i ett mycket stort antal
skilsmässofall. Detta bör emeUertid inte medföra att giftorättsgemenskapen
mellan makarna förlängs i tiden i motsvarande mån. Det är sannolikt att makar i
praktiken vanligen kommer att leva åtskilda under betänketiden eller större
delen av den. Eftersom f. n. mer än 75 procent av hemskUlnaderna leder till
äktenskapsskillnad kan man vidare anta att i det helt övervägande antalet fall
en ansökan om äktenskapsskillnad kommer att fullföljas efter betänketidens
utgång. Mot denna bakgrund synes det mig rimligt att egendom som make har
förvärvat efter inledandet av skilsmässoförfarandet i princip ges karaktär av
enskild egendom och alltså undantas från bodelningen.

Sakkunnigförslaget innebär att egendom som förvärvas efter
det att talan om äktenskapsskillnad har väckts blir makes enskilda, om det senare
döms till äktenskapsskillnad med anledning av den väckta talan. Om talan inte
fullföljs kommer däremot egendom som make har förvärvat under handläggningen
av målet att utgöra giftorättsgods och giftorättsgemenskapen mellan makarna
består som om någon skilsmässa aldrig hade varit aktuell. Nästan alla
remissinstanser har lämnat detta förslag utan erinran. På något håll har
emellertid invänts att det med tanke på trygghet och snabbhet i omsättningen är
en nackdel att det i inte obetydlig omfattning skulle förekomma egendom
beträffande vilken frågan om dess natur av enskild egendom eller
giftorättsgods är svävande.

Med anledning av den sålunda framförda kritiken vill jag
framhålla att frågan om makes egendom utgör giftorättsgods eller enskild egendom
inte har något egentligt intresse för andra än makarna själva. Vår lagstiftning
bygger nämligen på den principen att vardera maken själv svarar för sina
skulder. För utkrävande av gäldsansvaret är det likgiltigt om egendomen är
enskild eller giftorättsgods. Borgenärerna har inte heller några möjligheter
att hindra makar från att när som helst

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 123

genom
äktenskapsförord förändra egendomens karaktär eller genom ansökan om boskiUnad
bringa giftorättsgemenskapen att upphöra. Jag kan därför inte finna att
hänsynen till den allmänna omsättningen skulle innebära något hinder mot att
genomföra de sakkunnigas förslag. Detta tillgodoser de synpunkter jag nyss
anförde på frågan om betänketidens inverkan på giftorättsgemenskapen. Jag
ansluter mig därför till förslaget.

På
en speciell punkt vill jag emellertid förorda en annan ordning än de sakkunniga
har föreslagit. Det gäller det fallet att någon av makarna avlider under
pågående skilsmässoförfarande.

Enligt
sakkunnigförslaget skall i en sådan situation egendom som make förvärvat efter
det att talan om äktenskapsskillnad väcktes anses som giftorättsgods och ingå i
den bodelning som sker med anledning av dödsfallet. Egendomen skall med andra
ord behandlas på samma sätt som om någon skUsmässa inte hade varit aktuell. I
visst samband med denna regel står en av de sakkunniga förordad ändring i ärvda-balkens
(ÄB) bestämmelser om makes arvsrätt. F. n, gäUer att reglerna om makes
arvsrätt inte är tillämpliga om makarna vid arvlåtarens död levde åtskilda på
grand av hemskUlnad eller om talan om hemskillnad eller äktenskapsskUlnad då
var anhängig. De sakkunniga föreslår att denna undantagsregel helt slopas.
Makes arvsrätt skall alltså enligt förslaget bestå under skUsmässoförfarandet.

Utgångspunkten
för regleringen i den händelse make avlider under pågående skilsmässoförfarande
bör enligt min mening vara, att makarna i flertalet fall får antas ha varit
inställda på att fullfölja skilsmässan. Som redan framhållits kan man också
räkna med att makarna i regel flyttar från varandra i samband med att
skilsmässoprocessen inleds. Detta talar för att egendom som har förvärvats
efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts bör behandlas som enskild
egendom, även om skilsmässoförfarandet avbryts genom att endera maken dör. Jag
föreslår i likhet med ett par remissinstanser att reglerna utformas i enlighet
härmed.

I
fråga om makes arvsrätt kan framhållas, att den arvsrättsliga regleringen bör
syfta till att åstadkomma ett resultat som i flertalet fall kan antas
överensstämma med arvlåtarens vilja. Arvsreglerna måste alltså ta sikte på den
vanligaste situationen. Det typiska fallet får, som redan sagts, antas vara att
makarna vid dödsfallet var inställda på att skiljas. Normalt torde make i en
sådan situation inte ha för avsikt att den andra maken skall få del i
kvarlåtenskapen om han dör. Det kan därför inte vara riktigt att tillerkänna
make arvsrätt efter andra maken även när dödsfallet inträffar under pågående
skilsmässoförfarande. Det bör i detta sammanhang framhållas, att frågan har
ganska ringa praktisk betydelse. Om betänketid löper beror detta som regel på
att makarna har minderåriga barn, och i så fall föreligger inte någon arvsrätt
för ma-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 124

ken.
Är reglerna om betänketid inte tillämpUga går skUsmässoförfarandet så snabbt
att det nu berörda problemet säUan kommer upp. Jag vill inte förneka att det
någon gäng skulle kunna framstå som rimligt att make får arvsrätt efter andra
maken, även om dödsfallet har inträffat under pågående skilsmässoförfarande.
Som exempel kan nämnas den situationen att dödsfallet inträffar sedan makarna
har återupptagit samlevnaden men innan talan om äktenskapsskillnad har
återkallats eller förfallit. I och för sig skulle man kunna ta hänsyn till
sådana situationer genom en speciell lagregel. Skälen för en särskild
bestämmelse som gör makes arvsrätt beroende av att makarna sammanlevde vid
dödsfallet synes mig dock inte tUlräckligt starka för att jag skall vara beredd
att förorda en sådan bestämmelse, som skulle strida mot min principiella
inställning att närmare undersökningar av makarnas personliga förhållanden bör
undvikas. Jag föreslår alltså i likhet med ett par remissinstanser att reglema
om arvsrätt för make inte skall vara tiUämpliga när andra maken avlider under
pågående skUsmässoprocess. Detta överensstämmer med gällande rätt.

5.4.3
Skadestånd och jämkning av bodelning

Gällande rätt innehåller vissa bestämmelser om
skadestånd vid äktenskapsskillnad. Bestämmelserna förutsätter en prövning av
om ena maken grovt har kränkt den andra maken eller åsidosatt sina plikter mot
denne. Som jag förut har framhållit bör bestämmelser av denna innebörd inte
kvarstå i lagstiftningen. Bestämmelserna har emellertid i många fall kunnat
användas som ett korrektiv mot oskäliga verkningar av den hälftendelning av
makarnas giftorättsgods som skall ske vid bodelningen. En liknande funktion
har f, ö. också bestämmelsema om skadestånd vid återgång av äktenskap kommit
att få. Slopas skade-ståndsbestämmelserna aktualiseras därför frågan om det
finns behov av att redan nu, i avvaktan på en allmän översyn av reglerna om
makars förmögenhetsförhållanden, införa särskUda bestämmelser som möjliggör
jämkning av bodelningen.

De
sakkunniga förordar en särskild jämkningsregel som tar sikte på skilsmässor i
kortvariga äktenskap. Man skaU kunna jämka bodelning som sker med anledning av
äktenskapsskiUnad, om ekonomisk gemenskap av betydelse inte har uppkommit
mellan makarna på grund av att äkenskapet varat kort tid. I stället för en
hälftendelning skall då på yrkande av endera maken delning ske efter annan
grund som kan anses skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet
eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den
föreslagna jämkningsregeln. Förslaget har dock kritiserats från den synpunkten
att rekvisiten är obestämda, vilket kommer att försvåra den praktiska
till-lämpningen. Det har också påpekats att det finns behov av att kunna

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 125

jämka
bodelningen även när äktenskapet har varat längre tid. Svea hovrätt har
ifrågasatt om inte jämkningsmöjligheten bör begränsas tUl fall då en
likadelning skulle ge resultat som är uppenbart obilligt.

I likhet med de sakkunniga anser jag det
erforderligt att införa regler om jämkning av bodelning som ett slags
ersättning för de nuvarande skadeståndsreglerna. Jag godtar också förslaget
att jämkningsmöjligheten begränsas till fall då äktenskapet upplöses genom
äktenskapsskiUnad.

De
sakkunnigas förslag innebär i praktiken att reglerna om likadelning alltid
skall frångås om make begär det när äktenskapet har varat kort tid. Enligt min
mening kan lämpligheten av en så vidsträckt jämkningsmöjlighet sättas i fråga.
Som jag förat har framhåUit skall hela frågan om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar tas upp först när de sakkunniga har slutfört sitt
utredningsarbete i den delen. Att under sådana förhållanden genomföra regler om
jämkning av bodelning som i själva verket kan sägas innebära en generell
reglering av hur bodelning skall ske vid upplösning av kortvariga äktenskap
synes mig knappast lämpligt. Vad det nu gäller är att få till stånd en
provisorisk regel med begränsat tillämpningsområde som kan utgöra något av en
ersättning för skadeståndsreglerna i avvaktan på att frågan om äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar fått en slutgiltig lösning. Man bör härvid hålla i
minnet att skadeståndsreglerna i själva verket ger ganska begränsade
möjUgheter att på tUlfredsställande sätt jämka bodelningen. Det förutsätts för
det första att ena maken har gjort sig skyldig till ett förfarande som gmndar
rätt tUl skadestånd för andra maken. Är den förfördelade maken den ekonomiskt
svagare kan en med stöd av skadeståndsreglerna företagen jämkning av
bodelningen få tilltalande resultat, men motsatsen kan också lätt bli fallet,
nämligen om den förfördelade maken är den ekonomiskt starkare.

När man överväger en provisorisk regel om jämkning
av bodelning bör man enligt min mening utgå från följande överväganden.
Jämkning bör inte komma i fråga annat än i speciella undantagsfall. Hur makama
har förhållit sig till varandra under äktenskapet får inte ha någon betydelse
för regelns tillämpning. Syftet med regeln bör enbart vara att undvika en
bodelning som ger ett från ekonomisk synpunkt oskäligt resultat. Eftersom den
allmänna riktpunkten för reformarbetet när det gäller äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar är att dessa skall begränsas bör det vidare inte i detta
sammanhang komma i fråga att öppna möjlighet för make att med stöd av en
jämkningsregel få större del av den andra makens giftorättsgods än han skulle
ha fått, om giftorättsgodset hade delats lika. Jämkningen måste med andra ord
gå ut på att ge make möjlighet att behålla mer av sitt eget giftorättsgods än
vad han skulle ha fått vid en likadelning. På den punkten får alltså en
jämkningsregel mer begränsad omfattning än de nuvarande

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 126

skadeståndsreglerna.
Slutligen bör jämkningsregeln i motsats till vad de sakkunniga har föreslagit
utformas så att man inte utesluter möjligheten av jämknmg också vid
upplösning av långvariga äktenskap. Även för de långvariga äktenskapens del
fordras nämligen något slags ersättning för skadeståndsreglerna.

Tillämpningsområdet för en provisorisk regel om
jämkning bör i enlighet med det anförda bli snävt. Det kan inte bestämmas så
att jämkningen i alla situationer ger samma ekonomiska resultat som skadeståndsreglerna
i de fall där dessa är tillämpliga. I anslutning till vad Svea hovrätt har
förordat under remissbehandlingen föreslår jag att som föratsättnkig för
avvikelse från likadelningen skall gälla att en sådan delning skulle framstå
som uppenbart obUlig.

Vid prövningen av frågan om en likadelning skulle
vara uppenbart obillig bör man ta stor hänsyn till äktenskapets varaktighet.
Det synes mig klart att utrymmet för jämkning bör vara större, om ett äktenskap
har varat kort tid, kanske bara ett eUer ett par år, än om det har varat
förhållandevis länge, kanske tio år eller mera. Särskilt vid kortvariga
äktenskap kan det framstå som obilligt, om ena maken skulle kunna "skilja
sig till pengar", dvs. få en stor del av den andra makens förmögenhet vid
bodelningen. Som redan anförts bör det emellertid inte vara uteslutet att jämka
även vid ett långvarigt äktenskap. Som en jämkningsfaktor vid sidan av
äktenskapets varaktighet bör i lagtexten nämnas makarnas ekonomiska
förhållanden. Man får alltså inför bodelningen ställa sig den frågan, om en
likadelning skulle medföra att make får avstå från sin egendom i en
utsträckning som måste anses uppenbart obUlig med hänsyn tUl båda makarnas
ekonomiska situation. Härvid kan också innehav av enskild egendom komma in i
bilden. Om exempelvis den ena maken har en betydande förmögenhet som utgör
enskild egendom kan det ofta te sig rimligt att låta den andra maken vid
bodelnmgen behålla allt eller större delen av sitt giftorättsgods, även om
detta skulle innebära en avvikelse från regeln om lika-delning. Som ett annat
exempel på fall då jämkning kan vara motiverad kan nämnas att en av makarna har
betydande tUlgångar men begränsade möjligheter att försörja sig själv, under
det att den andra maken saknar större tlUgångar men har goda arbetsinkomster.
Jämkningen kan i ett sådant fall gå ut på att vissa av den förstnämnda makens
tUlgångar undantas från bodelningen.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna
jämkningsregeln skall delning ske efter annan grund som finnes skälig med
hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet eller därefter förvärvat genom
arv, gåva eUer testamente. Denna utformning av regeln synes mig vålla vissa
tillämpningsproblem. Sålunda är det svårt att avgöra vUken betydelse som skall
tillmätas det förhållandet att egendom som make hade vid giftermålet eller
senare förvärvat genom arv, gåva eller testa-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 127

mente
utgör enskUd egendom. Jag har också svårt att se hur skälig-hetsprövningen
skall gå till om båda makarna ägde ungefär lika mycket vid äktenskapets
ingående och något förvärv genom arv, gåva eller testamente inte har ägt rum
därefter. Enligt min mening är det lämpligare att låta delningen ske efter en
allmän skälighetsprövning, där makarnas förmögenhetsförhållanden och
äktenskapets varaktighet får den avgörande betydelsen.

Det är ofrånkomligt att en jämkningsregel av den
typ jag här har diskuterat måste ges en ganska allmän formulering, som lämnar
utrymme för skönsmässiga bedömningar. Jag vUl i detta sammanhang ta upp ett
under remissbehandlingen väckt förslag att tillämpning av jämkningsregeln
måste påkallas i äktenskapsskillnadsmålet. Granden för detta förslag är att det
inte bör ankomma på skiftesman att göra de skönsmässiga bedömningar som det här
är fråga om. För egen del kan jag emellertid inte se någon nackdel i att det i
första hand blir parternas och i andra hand skiftesmannens sak att tUlämpa
jämkningsregeln. Det nämnda förslaget skulle kunna leda till att
skilsmässomålen belastas med bodelningstvister som parterna skulle ha goda
möjligheter att, eventuellt med biträde av skiftesman, klara upp på egen hand.
Så som jämkningsregeln föreslås bli utformad skulle domstolen inte kunna ta
ställning i tvisten utan ingående kännedom om makarnas ekonomiska förhållanden.
Jag anser därför i likhet med de sakkunniga att tillämpningen av jämkningsregeln,
liksom övriga bodelningsregler, i första hand bör ankomma på parterna och, om
de inte kan enas, på skiftesman. Mot skiftesmannens avgörande skall givetvis
talan kunna föras vid domstol enligt nu gällande regler.

5.5
Vårdnaden om barn m. m.

Vårdnaden om barn innefattar en plikt för
vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det en sorgfällig
uppfostran. Vårdnadshavaren skall besluta i barnets personliga angelägenheter.
Förvaltningen av barnets egendom liksom befogenheten att företräda barnet i
andra angelägenheter än sådana som rör barnets person ingår däremot inte i
vårdnaden utan i förmynderskapet.

För barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt
vårdnadshavare och om de själva är myndiga förmyndare. Lever föräldrarna på
grund av söndring åtskUda, skall domstolen på ansökan av endera besluta vem av
dem som skall ha vårdnaden och därmed också vara förmyndare. Sådant beslut
skall alltid meddelas om det döms till hemskillnad, äktenskapsskillnad eller
återgång av äktenskapet. Är föräldrarna ense i vårdnadsfrågan, skall domstolen
besluta i enlighet härmed, om det inte är uppenbart stridande mot barnets
bästa. Är föräldrama oense, avgörs

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 128

frågan
i första hand efter en prövning av vad som med hänsyn till barnets bästa är
skäligt. Om föräldrama är lika skickade att ha hand om barnet, är den av dem
som inte bär den huvudsakUga skulden till söndringen närmast till att få
vårdnaden. Anser domstolen det med hänsyn till bamets bästa uppenbart att
ingendera av föräldrama bör utöva vårdnaden, anförtros denna åt särskUt
förordnad förmyndare. Om en av föräldrama avlider, får den andre automatiskt
vårdnaden och förmynderskapet såvitt föräldrama utövade vårdnaden
gemensamt. Om detta inte var fallet och vårdnadshavaren dör, skall domstolen
besluta i vårdnadsfrågan. Den kvarlevande av föräldrarna skall därvid tilldelas
vårdnaden, om inte denna med hänsyn till bamets bästa bör anförtros åt särskilt
förordnad förmyndare.

För barn utom äktenskap är modern ensam
vårdnadshavare och om hon är myndig förmyndare. Är föräldrarna ense om att
fadern skall ha vårdnaden, kan domstolen överflytta denna på honom, om han
anses lämplig som vårdnadshavare. Anses modem inte lämplig att utöva vårdnaden eller
dör hon, kan domstolen överflytta vårdnaden på fadem eller på särskilt
förordnad förmyndare.

Möjlighet
för fadern att få vårdnaden om utomäktenskapligt barn

Vårdnadsreglerna är alltså olika för barn i och
utom äktenskap. I fråga om utomäktenskapliga bam har fadern en svagare
ställning. Han har små möjligheter att få vårdnaden om barnet ifall modern
motsätter sig hans önskan. De sakkunniga föreslår att de nuvarande reglema ändras
så att föräldrarna även när det gäller barn utom äktenskap blir likställda i
fråga om rätten att få vårdnaden om barnet. Om fadern begär att få vårdnaden
skall denna fråga enligt förslaget bedömas efter samma regler som gäller för
barn i äktenskap, och en tvist mellan föräldrarna i vårdnadsfrågan skall
avgöras under hänsynstagande enbart till barnets bästa. Remissinstanserna har i
stort sett lämnat de sakkunnigas förslag i denna del utan erinran.

Som de sakkunniga framhållit har förslaget
betydelse i första hand för sådana fall då föräldrarna har sammanbott och gemensamt
haft hand om barnet. Om föräldrarna bestämmer sig för att häva samlevnaden
uppkommer en situation som i praktiken liknar en skUsmässa mellan äkta makar,
och här tillgodoser förslaget påtagliga praktiska behov. I fall då föräldrarna
aldrig har sammanlevt skulle det däremot möjUgen kunna ge upphov till vissa
olägenheter. Risken för att fadern skall göra anspråk på att få vårdnaden om
barnet skulle kunna göra en ogift mor mindre benägen att medverka i
faderskapsutredningen. Hon skulle ibland under en längre tid kunna få leva i
ovisshet om hon skulle få behålla sitt bam. Det får emeUertid inte förbises att
prövningen av vad som är bamets bästa måste påverkas av att föräldrarna inte
har levt samman. Om bamet aldrig har bott tUlsammans med sin far är det
normalt

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 129

bäst
för barnet att det stannar hos modern. Den föreslagna ändringen har därför
begränsad praktisk betydelse när det gäller utomäktenskapliga bam vars föräldrar
aldrig har sammanlevt. Skulle det faktiskt vara bättre för barnet att stå under
faderns vårdnad trots att föräldrama aldrig har sammanlevt och modem i och för
sig är skickad att ta hand om barnet, synes det emellertid starkt motiverat att
fadern också får vårdnaden. Vidare är det rimligt att fadern till ett barn utom
äktenskap uttryckligen ges företräde till att överta vårdnaden, om modern visar
sig olämplig som vårdnadshavare eller om hon dör, I Ukhet med vad som för
motsvarande fall gäller beträffande barn i äktenskap. Jag ansluter mig därför
till de sakkunnigas förslag.

Möjlighet
för ogifta föräldrar att utöva vårdnaden gemensamt

De sakkunniga förordar vidare att samlevande
föräldrar till barn utom äktenskap skall få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden
och förmynderskapet för sina barn på samma sätt som föräldrar till barn i äktenskap.
Föräldrar som önskar utnyttja denna möjlighet skall enligt förslaget
tiUsammans anmäla till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, att de vill utöva
vårdnaden om barnet gemensamt. Sakkunnigförslaget är inte enhälligt på denna
punkt, utan en minoritet har reserverat sig mot det. Under remissbehandlingen
har meningarna varit delade. Socialstyrelsen, ett par barnavårdsnämnder, två
tingsrätter, kommunförbundet och advokatsamfundet hör till dem som tUlstyrker
majoritetens förslag. Hovrätterna, tingsrättsdomareföreningen,
socialutredningen och föreningen Sveriges rättshjälpsjurister ingår bland dem
som avstyrker förslaget.

Det är förhållandevis vanligt att föräldrar till
bam utom äktenskap sammanlever med varandra. I sådana fall torde de också i
praktiken utöva vårdnaden om sina barn gemensamt. Beslut rörande bamets personliga
förhållanden som är av mer ingripande betydelse fattas med all sannolikhet
vanligtvis av föräldrarna i samråd, medan mera triviala angelägenheter avgörs
av den av dem som för tUlfället råkar vara närmast till hands. Över huvud
taget torde situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj
där föräldrarna är gifta med varandra. Praktiskt sett innebär det knappast
några egentiiga olägenheter att ogifta föräldrar inte kan utöva vårdnaden
gemensamt. Skulle föräldrama själva fästa stor vikt vid att den rättsliga
vårdnaden ligger hos dem bägge har de normalt möjlighet att åstadkomma detta
genom att gifta sig. Utformas äktenskapslagstiftningen efter de riktUnjer som
jag tidigare har angett bör en sådan lösning kunna godtas av så gott som alla.

Så länge förhållandet mellan föräldrarna är gott
torde det från barnets synpunkt vara utan nämnvärd betydelse om föräldrarna
utövar vårdnaden om bamet gemensamt eller vårdnaden ligger hos endast den ena
av dem. Den faktiska omvårdnaden om bamet gestaltar sig rimligen på samma sätt
i båda fallen. Läget kan bli något annorlunda

9
Riksdagen 1973. 1 samL Nr 32

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 130

om
föräldrama separerar. Skulle de utöva vårdnaden tillsammans, måste genom
särskilt beslut av domstol avgöras vem som skaU ha hand om bamet. Det finns
dock inte någon garanti för att saken verkligen aktualiseras av någon av
föräldrama. Man måste räkna med att det kan uppkomma åtskUliga fall där den
rättsliga vårdnaden kvarstår som gemensam trots att familjen har upplösts och
en av föräldrama har tagit hand om barnet. Detta kan medföra komplikationer av
skilda slag. Sålunda kan beslut i för barnet viktiga frågor komma att fördröjas
på grund av svårigheter att få ett ståndpunktstagande från den av föräldrarna
som inte längre har hand om bamet. Det finns betydande risker för att motsättningar
mellan föräldrarna gör sig gällande också i vårdnadsangelägenheter och därmed
kommer att gå ut över barnet på ett sätt som skapar stora påfrestningar för
detta. Över huvud taget är det opraktiskt och föga lämpligt att föräldrar som
på grund av söndring lever åtskUda fortfarande utövar vårdnaden gemensamt. En
sådan situation kan visserligen uppkomma i dag, om gifta föräldrar separerar
utan att begära skUsmässa. Detta är dock mindre vanligt. Den omständigheten att
en för bamets intressen olämplig situation kan uppkomma vid separation mellan
gifta föräldrar utgör emellertid inte något argument för att åstadkomma
motsvarande situation vid separation mellan ogifta föräldrar.

Med tanke på olägenheter av den typ jag nu har
berört har under remissbehandlingen ifrågasatts, att någon företrädare för det
allmänna skulle ges rätt att påkalla ett avgörande i vårdnadsfrågan, om föräldrar
som separerar inte själva aktualiserar denna. För egen del tror jag inte att
man genom ett sådant system i någon större utsträckning skulle komma åt de fall
där föräldrar efter separation fortfarande har vårdnaden gemensamt. Detta
skulle förutsätta en omfattande kontroll och övervakning av personliga
förhållanden som inte kan accepteras.

Sakkunnigförslaget om gemensam vårdnad efter
anmälan medför också andra komplikationer. I och med att anm.älan görs kommer
eventuella tidigare domar eller avtal om underhåll att förlora sin verkan,
eftersom skyldighet att utge underhållsbidrag inte åvilar den som själv har
del i vårdnaden (jfr 7 kap. 2 § andra stycket FB). Skulle föräldrarna senare
separera och den gemensamma vårdnaden upphöra fordras ett nytt avgörande i
underhållsfrågan. En komplikation av Uknande slag är att bidragsförskott inte
utgår om båda föräldrarna har vårdnaden. Detta leder tiU att den som har hand
om barnen efter separationen går miste om möjligheten att uppbära
bidragsförskott så länge vårdnadsfrågan inte är avgjord.

Vid en samlad bedömning av frågan om gemensam
vårdnad för ogifta föräldrar finner jag att nackdelarna med en sådan ordning
överväger fördelarna. Jag är därför inte beredd att på den punkten ansluta mig
tUl sakkunnigförslaget.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 131

Skuld
till söndringen

De sakkunniga förordar att man slopar nuvarande
bestämmelse om att frågan om vem som har skulden till söndring mellan
föräldrarna kan få betydelse vid avgörandet av vårdnadsfrågan. I enlighet med
vad jag tidigare har anfört om att domstolarna inte bör gå in på bedömningar
av denna art ansluter jag mig till förslaget.

Umgängesrätt

Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet
har normalt rätt att träffa barnet, s. k. umgängesrätt. Umgängesrätten utövas
vanligtvis så att föräldem i fråga har barnet hos sig vissa tider under året.
Umgängesrättens omfattning kan fastslås genom dom. En sådan dom är
verkställbar. Länsrätten, som har att besluta i verkställighetsfrågan, kan
förelägga och även utdöma vite eller, om det anses nödvändigt, besluta att
barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg. För sådan hämtning skall
myndigheterna iaktta särskUda försiktighetsåtgärder som syftar tUl att skydda
bamet.

Det
förekommer att vårdnadshavare saboterar den av domstolen fastställda
umgängesrätten. De sakkunniga har uppmärksammat detta men vill inte förorda
några ändringar i verkställighetsreglema, som trädde i kraft så sent som den 1
januari 1968. De sakkunniga framhåller att det ligger I barnets Intresse att
det får hålla god kontakt också med den av föräldrarna som inte har del i
vårdnaden och att det därför finns anledning att se allvarligt på åtgärder från
vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra umgängesrätten. Sådana
åtgärder kan enligt de sakkunniga utgöra en omständighet som ger anledning att
ompröva vårdnadsfrågan.

I
likhet med de sakkunniga är jag inte beredd att nu förorda några ändringar i
reglema om verkställighet av domar om umgängesrätt. Vad de sakkunniga har
anfört om möjligheten att ompröva vårdnadsfrågan när vårdnadshavare saboterar
umgängesrätten synes mig emellertid välgrundat. Det får fömtsättas att de
framförda synpunkterna om de inte möter några invändningar från riksdagens
sida kommer att beaktas i rättstiUämpningen.

5.6
Rätten tiU bostaden

Vi har alltsedan år 1948 haft en provisorisk
lagstiftning om makars gemensamma bostad. Den nu gällande lagen, som tillkom år
1959, gäller till utgången av år 1974. Lagstiftningen syftar tUl att göra det
möjligt att vid upplösning av äktenskap ge den gemensamma bostaden till den av
makarna som bäst behöver den.

Någon
motsvarande lagstiftning finns inte när det gäller personer som sammanlever
under äktenskapsUknande förhållanden utan att vara

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 132

gifta
med varandra. Den av parterna som har tecknat sig som hyresgäst eller innehar
bostadsrätten tUl den gemensamma lägenheten får behåUa lägenheten när
samlevnaden upplöses, även om den andra parten skulle ha större behov av
denna. Inte heller för det fall att båda parter står som hyresgäster finns det
någon regel som ger företräde åt den som bäst behöver bostaden.

De sakkunniga förordar att man inför särskild
lagstiftning i sak motsvarande nuvarande lag om makars gemensamma bostad
med bestämmelser om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i
vissa faU av äktenskapsUknande samlevnad. Remissinstanserna har genomgående
godtagit att lagstiftning av sådan typ genomförs.

Det ligger enligt min mening i öppen dag att den nu
gällande ordningen kan ge stötande och från social synpunkt olämpliga resultat
när en äktenskapsUknande samlevnad upphör. Särskilt gäller detta i de fall då
det finns barn i den upplösta familjen. Det är naturligtvis angeläget att
barnen tUlförsäkras en så god uppväxtmiljö som möjligt. Mycket talar därför för
att den som skall ha vårdnaden om barnen bör kunna få rätt att behålla bostaden
när familjen upplöses, även om hyres- eller bostadsrätten tillkommer den andra
parten. Jag ansluter mig därför i likhet med remissinstanserna tUl de
sakkunnigas förslag att det nu införs en särskUd lagstiftning som gör det
möjligt att med ledning av sociala synpunkter avgöra vilken av parterna som
skall ha den gemensamma bostaden när en äktenskapsUknande samlevnad mellan man
och kvinna upphör.

De sakkunnigas förslag är begränsat såtillvida att
det gäller endast vid upplösning av en varaktig samlevnad mellan ogift man och
ogift kvinna som har eller har haft barn tillsammans. Begränsningen har
kritiserats av vissa remissinstanser. I några yttranden anförs att lagen bör
vara tUlämplig när ogift man och ogift kvinna varaktigt sammanbor oberoende av
om de har eller har haft barn. Vidare påpekas att lagen bör gälla i det fallet
att kvinnan är gravid när samlevnaden upphör. Svea hovrätt menar att det inte
finns anledning att låta lagen gälla när det inte längre finns barn i famUjen,
medan den å andra sidan bör vara tUlämplig så snart någon av parterna har
vårdnaden om minderårigt barn, även om barnet inte är parternas gemensamma.

Den föreslagna lagen gör det möjligt att avgöra
bostadsfrågan efter behovsprövning i de samlevnadsfall där en sådan möjlighet
framstår som mest påkallad, nämligen när parterna har minderåriga barn. Lagen
kan därför ses som en naturlig komplettering av de föreslagna nya reglerna om
vårdnad om bam utom äktenskap. Den av de sakkunniga förordade avgränsningen av
lagens tillämpningsområde har den förtjänsten att den är förhållandevis lätt
att tUlämpa. Det möter i regel inga svårigheter att konstatera, om parterna har
eller har haft barn tillsammans. Förekomsten av gemensamma bam utgör vidare ett
starkt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 133

indicium
för att det verkligen är fråga om en äktenskapsUknande samlevnad. Kan man
konstatera, att en man och en kvinna under inte alltför kort tid har bott
tillsammans och har de dessutom gemensamma barn, torde deras samlevnad så gott
som aUtid vara av äktenskapsUknande karaktär. Detsamma torde som regel vara
fallet, om samboende man och kvinna har haft barn tillsammans. Som ett
ytterligare argument för sakkunnigförslaget kan åberopas, att förekomsten av
gemensamma barn har tillagts avgörande betydelse inom skatte- och sociallagstiftningen
när det har gällt att bestämma vUka samlevnadsformer som skall jämställas med
äktenskap.

Skulle
man överväga att vidga tillämpningsområdet för lagen kommer man lätt i
svårigheter. En grundläggande förutsättning för lagens tUlämplighet bör vara
att samlevnaden har äktenskapsUknande karaktär. Det förhållandet att den ena
parten i egenskap av anställd eller inneboende har haft sin bostad hos den
andra parten bör givetvis aldrig vara tUlräckligt. Vidare måste det vara fråga
om samlevnad av en viss stadga. Kortvariga, mer eller mindre tillfälliga
förbindelser bör inte kunna ge den ena parten rätt att överta den andras
bostad. Man kan knappast i lagtext närmare precisera, var gränsen går mellan
tUl-fälligare förbindelser och mera stadigvarande, äktenskapsUknande förhållanden.
Lagtexten måste bil ganska allmänt hållen. Detta skapar stora svårigheter för
de tUlämpande myndigheterna. Dessa skulle ofta bli tvungna att närmare
undersöka parternas personliga förhållanden, något som i görligaste mån bör
undvikas. En viss precisering skulle visserligen kunna uppnås genom en
föreskrift att samlevnaden skall ha bestått under viss minsta tid för att lagen
skall få åberopas. Som de sakkunniga har påpekat är det emellertid svårt att
bestämma hur lång denna tid bör vara. Oskäliga resultat kan lätt uppkomma i de
enskilda fallen. Härtill kommer att det ofta kan vara svårt för de tillämpande
myndigheterna att avgöra vid vilken tidpunkt den äktenskapsUknande samlevnaden
egentligen började. Också med en sådan avgränsnlng kan myndighetema bli tvungna
att göra ganska ingående undersökningar av parternas personUga förhållanden.

De
nu anförda synpunkterna talar I och för sig med styrka för en avgränsnlng i
enlighet med sakkunnigförslaget. Det är emellertid svårt att bortse från att
avgränsningen i enskUda fall kan te sig ganska godtycklig. Stundom kan det
vara utomordentligt angeläget från social synpunkt att ha en möjlighet att
avgöra bostadsfrågan efter behovsprövning trots att parterna aldrig har haft
barn tUlsammans. Jag tänker exempelvis på det fallet att samlevnaden har varat
i många år och upplöses genom att den av parterna som har rätten till bostaden
avlider. Andra fall, som har berörts under remissbehandlingen, är dels att en
längre tids samlevnad upplöses innan parterna har fått några gemensamma barn
men efter det att kvinnan har blivit gravid och dels att

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 134

den
part som inte har rätt till bostaden har vårdnaden om ett minderårigt barn som
mte är parternas gemensamma.

Mot
bakgrund av det nu anförda har jag kommit tiU den slutsatsen att lagens
tillämpningsområde bör utvidgas något i förhållande till de sakkunnigas förslag
så att det blir möjligt att i de från social synpunkt mest ömmande fallen
åstadkomma en behovsprövning av bostadsfrågan trots att parterna saknar
gemensamma barn. De förut berörda svårigheterna med avgränsningen av lagens
tUlämpningsområde synes mig kunna i huvudsak bemästras, om de sakkunnigas
avgränsnlng behålls som en huvudregel. Normalt bör behovsprövning alltså ske
endast i fall då mannen och kvinnan har eller har haft barn tillsammans. Om
synnerliga skäl talar för det, bör emellertid behovsprövning kunna ske även i
andra fall. En föratsättning bör dock härvid vara att det har varit fråga om en
äktenskapsUknande samlevnad. Som de sakkunniga har förordat bör också krävas
att parterna är ogifta. Annars skuUe nämligen betydande komplikationer kunna
uppstå vid konkurrens med anspråk från den ena partens make i ett ännu
bestående äktenskap.

Med den av mig nu förordade uppläggningen av lagen
reduceras de i det föregående berörda tUlämpningsproblemen väsentligt, eftersom
det inte kan bli fråga om att tillämpa lagen på samboende utan barn annat än i
utpräglade undantagssituationer. TUl frågan om den lagtekniska utformningen av
reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

Den nuvarande lagstiftnmgen om makars gemensamma
bostad avser hyres- och bostadsrättslägenheter. Den gäller emellertid också
egen fastighet, tomträtt och byggnad på ofri grund. Om sådan egendom mte utgör
glftofättsgods, har dock andra maken Inte någon rätt att överta egendomen. De
sakkunniga har ansett att man vid regleringen av bostadsfrågan för samlevande
ogifta personer bör jämställa sådan samlevnad med äktenskap där all makarnas
egendom utgör enskild egendom. De sakkunniga förordar därför, att lagen skall
gälla bara i fråga om hyres- och bostadsrätt. För egen del finner jag det
uppenbart att man inte bör införa regler som på detta område ger samlevande
ogifta personer mer vittgående ömsesidiga rättigheter och skyldigheter än vad
som gäller för gifta makar, vilka genom äktenskapsförord har infört fullständig
egendomsskillnad. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag.

Sakkunnigförslaget Innebär i övrigt i huvudsak
följande. Om parterna eller en av dem med hyresrätt eller bostadsrätt innehar
lägenhet, som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensamma
bostad, får vid samlevnadens upplösning den av parterna som bäst behöver
lägenheten lösa till sig rätten tUl denna, såvida det kan anses skäligt. Om
samlevnaden upplöses genom ena partens död har den efterlevande motsvarande
lösningsrätt. Lösningsrätten måste göras gällande

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 135

inom
tre månader från det samlevnaden upphörde. Den som övertar hyres- eller
bostadsrätten är skyldig att utge ersättning för dess värde. Ersättningen skall
erläggas vid övertagandet, men om synnerliga skäl föreligger får betalningen
anstå mot att parten ställer godtagbar säkerhet. Förslaget överensstämmer i
sina grunddrag med vad som gäller enligt lagen om makars gemensamma bostad.
Lösningsrätten ersätter det bodelningsförfarande som skall ske enligt den
lagen. Förslaget om en preskriptionstid på tre månader som inte har någon
direkt motsvarighet i lagen om makars gemensamma bostad får ses mot bakgrund
bl. a. av att det vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad inte skall ske
någon bodelning där frågan kan aktualiseras.

Under
remissbehandlingen har förslaget i huvudsak godtagits. För egen del ansluter
jag mig till förslaget. Jag återkommer i speciahnotive-ringen tUl vissa
detaljfrågor som aktualiseras i detta sammanhang.

Advokatsamfundet
har i sitt remissyttrande påpekat, att det finns behov av särskUda processuella
regler som möjliggör interimistiska beslut om vem av parterna som skall ha
rätt att nyttja bostaden till dess bostadsfrågan har blivit slutligt avgjord.
Jag delar denna uppfattning. Bestämmelsema synes mig böra utformas efter
mönster av reglerna i 15 kap. 11 § GB om interimistiska förordnanden
beträffande makes rätt att sitta kvar i hemmet.

Lagen
om makars gemensamma bostad är som jag förut nämnde tidsbegränsad och gäller f.
n. till utgången av år 1974. På längre sikt torde lagens regler böra inarbetas
i GB. I avvaktan på att de sakkunniga slutför sitt utredningsarbete bör
emellertid lagens gUtighetstid förlängas, lämpligen till utgången av år 1979.
Den nu föreslagna lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad bör få samma
giltighetstid.

Den
nya lagstiftningen om samboendes bostad kräver vissa följdändringar i
jordabalkens hyreskapitel. Jag har för avsikt att inom kort anmäla förslag
till andra ändringar i hyreslagstiftningen, och nyssnämnda följdändringar kan
lämpligen tas upp i det sammanhanget.

6
Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i
giftermålsbalken,

2.
lag om ändring i
föräldrabalken,

3.
lag om ändring i ärvdabalken,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

6.
lag om medling mellan
samlevande,

7.
lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 136

8.
lag om upphävande av lagen
(1915: 434) om fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps
ingående,

9.
lag om ändring i lagen (1915:
437) om äktenskaps ingående i vissa faU inför svensk myndighet i utlandet,

10.
lag om dels fortsatt giltighet
av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,
dels ändring i samma lag,

11.
lag om ändring i förordningen
(1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

12.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,

13.
lag om ändring i namnlagen
(1963: 521),

14.
lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437),

15.
lag om ändrmg i
rättshjälpslagen (1972: 429).

Vid upprättande av lagförslaget 14 har samråd skett
med chefen för jordbmksdepartementet.

Förslagen torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 3.

7
Specialmotivering

7.1
Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

2
kap. Om hinder mot äktenskap

2 §

Paragrafen innehåller enligt den föreslagna
lydelsen bestämmelser om att den som är omyndigförklarad inte får ingå
äktenskap utan förmyndarens samtycke och att i fall då samtycke vägras rätten
kan på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran inte föreligger. Detta
överensstämmer med gäUande rätt (2 kap. 3 och 4 §§ GB).

Enligt 10 kap. 2 § FB kan rätten förklara, att en
underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder. Har sådan
förklaring meddelats, får enligt förevarande paragraf den underårige inte ingå
äktenskap utan förmyndarens samtycke. Är omständigheterna beträffande en
underårig sådana att han skulle ha kunnat förklarats omyndig, om han uppnått 20
års ålder, kan alltså enligt förslaget den underåriges föräldrar i princip
förhindra ett giftermål genom att utverka förklaring enligt 10 kap. 2 § FB och
därefter vägra samtycke till äktenskapet.

3 §

Paragrafen innehåller de i den allmänna
motiveringen (5.2.2) berörda reglerna om släktskap såsom äktenskapshinder.
Bestämmelserna tar en-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 137

dast
sikte på biologisk släktskap. Sålunda finns inte något hinder mot att adoptant
och adoptivbarn ingår äktenskap med varandra (jfr 4 kap. 7 § FB).

4 §

Paragrafen
förbjuder tvegifte.

5 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att den
underåriges vårdnadshavare, om det kan ske, skall beredas tillfäUe att jrttra
sig i ärende om tUlstånd för den som inte fyllt 18 år att ingå äktenskap. Detta
ansluter i sak nära tUl nuvarande regler om giftomannasamtycke i 2 kap.

2 § GB, bortsett från att
tUlämpningsområdet är begränsat till dem

som är under 18 år. Vidare föreskrivs att yttrande skall inhämtas från

barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige har sitt hem

vist. Detta överensstämmer med vad som redan nu tUlämpas av de

flesta länsstyrelser.

Talan mot länsstyrelsens beslut skall erJigt andra
stycket, liksom enligt gällande lag, föras genom besvär hos kammarrätten.

Genom
föreskriften i tredje stycket ges den underåriges vårdnadshavare rätt att föra
talan mot länsstyrelsens eller kammarrättens beslut om tUlstånd till
äktenskap. Grunderna för denna regel har redovisats i den allmänna
motiveringen (5.2.2).

3 kap.
Om prövning av hinder mot äktenskap

1 §

I
paragrafen har endast gjorts en redaktionell jämkning.

2 §

Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i
riket skall enligt första stycket i paragrafen vid hindersprövningen förete det
intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet han kan
anskaffa. Detta innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad som
gäller f. n. (3 kap. 2 § 1 mom. första stycket).

Enligt
andra stycket skall vid hindersprövningen företes bevis om samtycke eller
tUlstånd när sådant måste föreligga enligt bestämmelserna om hinder för den
som är under 18 år (2 kap. 1 § departementsförslaget) eller omyndigförldarad
(2 kap. 2 § departementsförslaget) att gifta sig utan förmyndarens samtycke
eller rättens tUlstånd och för halvsyskon att gifta sig utan särskilt tillstånd
av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (2 kap. 3 § andra
stycket departementsförslaget) .

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 138

3 §

I
paragrafen föreskrivs att mannen och kvinnan är skyldiga att vid
hmdersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de inte är i
rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller hel-syskoo samt, om inte
tillstånd tUl äktenskap enligt 2 kap. 3 § företes, att de inte heller är
halvsyskon (första stycket). Vardera av mannen och kvinnan är vidare skyldig
att på motsvarande sätt uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som
fömt ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet har blivit upplöst, om
detta inte framgår av folkbokföringen eller av intyg som avses i 2 § (andra
stycket).

Bestämmelsema i paragrafen har motsvarigheter i
gällande lag (3 kap. 2 § 6 och 7 mom.). Närmare föreskrifter angående försäkran
som skall avges enligt paragrafen bör meddelas av Kungl. Maj:t (jfr f. n. kungörelsen
(1969: 119) om försäkran av trolovad angående frihet från vissa
äktenskapshinder).

4 §

Enligt
gällande lag skall intyg om hindersprövningen på begäran av de trolovade
utfärdas av pastorsämbetet i kvinnans hemförsamling (3 kap. 3 §). Utan sådant intyg
får ingen annan än präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen
har skett förrätta vigsel (4 kap. 6 § första stycket).

Enligt de sakkunnigas förslag skall intyg om
hindersprövningen alltid utfärdas, alltså även om mannen och kvinnan inte har
begärt det. Förslaget på den punkten får ses mot bakgrund av det system for
ingående av äktenskap som de sakkunniga har förordat. Eftersom jag inte
föreslår några ändringar i reglerna om vigsel anser jag mig inte ha anledning
att på denna punkt föreslå någon ändring i gällande rätt. I enlighet härmed
föreskrivs i paragrafens första stycke att pastorsämbetet, om ämbetet finner
att hinder inte föreligger mot äktenskapet, skall utfärda intyg därom på
begäran av mannen och kvinnan.

Andra
stycket innehåUer regler om besvär.

F.
n. regleras frågan om talan mot den hindersprövande myndighetens beslut i
lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående. Lagen gäller också beslut angående utfärdande av
äktenskapscertifikat och angående företagande av vigsel. Jag delar de
sakkunnigas uppfattning att denna lag bör upphävas och ersättas av
besvärsbestämmelser i de författningar som reglerar de beslut det är fråga om.
Besvärsbestämmelserna bör aUtså överföras tUl GB, lagen (1915: 437) om
äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet och
kungörelsen (1969: 123) om äktenskapscertifikat.

Besvär
över beslut om hindersprövning som har fattats av präst inom svenska kyrkan
anförs f. n. hos domkapitlet. De sakkunniga föreslår

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 139

att
besvär i sådana faU skall anföras hos länsstyrelsen. Jag anser emellertid för
min del att det inte finns anledning att nu göra någon ändring i sak i besvärsreglema.
I andra stycket föreskrivs därför att talan mot beslut i fråga om
hindersprövning skall föras genom besvär hos domkapitlet. Besvär över
domkapitlets beslut föres hos kammarrätten.

4 kap.
Om vigsel

2, 3, 4, 6 och 8 §§

I
dessa paragrafer har endast redaktionella jämkningar gjorts.

Enligt
gällande rätt uppkommer ett giltigt äktenskap om vigselförrättaren över huvud
taget hade behörighet att viga samt de i 8 § andra stycket angivna
formföreskriftema för vigsel har iakttagits, oavsett om hinder för äktenskapet
förelåg. Departementsförslaget har samma innebörd. Skulle t. ex. en av
kontrahentema ha saknat rättslig handlingsförmåga vid vigseln hindrar det
sålunda inte att ett gUtigt äktenskap likväl föreUgger.

10
§

I denna paragraf har införts nya bestämmelser om
talan mot beslut angående förrättande av vigsel. Bestämmelserna innebär att
besvär skall föras hos domkapitlet, om beslutet har meddelats av präst inom
svenska kyrkan, och hos länsstyrelsen, om det har meddelats av borgerlig vigselförrättare,
samt att vidare fullföljd äger ram hos kammarrätten. Bestämmelserna
överensstämmer med vad som f. n. gäller enligt lagen om fullföljd av talan mot
beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående, vilken lag enligt vad jag
har anfört vid 3 kap. 4 § andra stycket föreslås upphävd.

5
kap. Allmänna bestämmelser om
makars rättsförhållanden Reglerna i 7 § om underhållsskyldighet när malcar på
grund av söndring lever åtskilda har av skäl som jag redovisat i den allmänna
motiveringen (5.4,1) ändrats så att frågan om ena maken bär den huvudsakliga
skulden till sammanlevnadens hävande inte längre tUlmäts någon betydelse. Det
bör framhållas att reglema i 7 § är tillämpliga intill dess det dömts till
äktenskapsskillnad. Detta Innebär att make, även när samlevnaden hävts och
betänketid löper, har möjlighet att utverka underhållsbidrag bestämt efter
principen att makar skall leva på samma standard under äktenskapet.

6
kap. Om makars egendom

I kapitlet har 2 och 6 a§§ jämkats med anledning av
att hemskillnadsinstitutet har avskaffats.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 140

7 kap.
Om makars gäld

I 4 § upptas regler om hustras ansvar för s. k.
hushållsgäld. Sedan bodelning har skett med anledning av boskiUnad, hemskillnad
eller äktenskapets upplösning är enligt paragrafens första stycke i dess
nuvarande lydelse hustruns ansvar för sådan gäld begränsat tUl värdet av dels
den enskilda egendom hon ägde vid giftorättsgemenskapens upplösning och dels
den egendom som tUlades henne vid bodelningen. I fall då bodelning mte skall
äga rum är ansvaret begränsat till värdet av den egendom hon hade när
hemskillnad vanns eller äktenskapet upplöstes.

Jag kan Instämma med Fredrlka-Bremer-Förbundet i
att lagregeln, som ger hustmn ett speciellt ekonomiskt skydd ter sig otidsenlig
och knappast torde ha någon större praktisk betydelse. Jag har dock inte ansett
naig böra i detta sammanhang föreslå att den avskaffas. Denna fråga får prövas
i samband med den pågående översynen av reglema om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar.

Stycket har jämkats med anlednmg av att
hemskillnadsinstitutet avskaffats. Vidare har jämkning skett med anledning av
de nya reglema i 11 kap. 6 § om tidpunkten för giftorättsgemenskapens
upphörande. För det fall att giftorättsgemenskap inte föreUgger bestäms
tidpunkten i fråga om hustrans gäldsansvar till den tidpunkt då giftorättsgemenskapen
skulle ha upphört om sådan förelegat, dvs. dagen för ansökan om
äktenskapssldllnad resp., om äktenskapet har upplösts genom mannens död och
talan om äktenskapsskillnad inte då var anhängig, dagen för dödsfallet.

8 kap.
Om äktenskapsförord; så ock om andra rättshandlingar mellan

makar

Kapitiets 8 § har jämkats med anledning av att
hemskillnadsmstitutet har avskaffats.

11
kap. Om äktenskapsskillnad

Nuvarande bestämmelser om hemskiUnad och
äktenskapsskillnad i 11 kap. 113 §§ har i mitt förslag ersatts av reglerna i
15 §§ om äktenskapsskUlnad. Gällande bestämmelser i 14 § om att egendom som
förvärvas efter hemskillnad är enskild egendom ersätts av reglerna i den
föreslagna 6 § om vUlkoriig giftorätt. Bestämmelserna i 1521 §§ har i huvudsak
oförändrade överförts till 713 §§. 2225 §§ har inte någon motsvarighet i mitt
förslag. 26 § har med en i det följande redovisad saklig ändrmg överförts tUl
14 §. 27 §, som innehåller en erinran om att det enligt FB åligger rätten att
vid hemskillnad och äktenskapsskillnad besluta i frågor om vårdnad och att FB
mnehåller bestämmelser om bidrag till bamens underhåll i sådana fall, har
utmönstrats såsom överflödig utan att någon ändring i sak åsyftats. 28 och 29
§§ har 1 huvudsak oförändrade överförts till 15 och 16 §§ i mitt förslag. 30 §
slut Ugen saknar motsvarighet i förslaget.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 141

1
§

I paragrafen fastslås principen att makar som är
ense om att skiljas har rätt att få äktenskapsskUlnad. Av paragrafen framgår
att någon grand för upplösningen inte behöver anges. Därav följer att en domstol
inte har rätt att vid sin bedömning av skillnadsfrågan gå in på någon prövning
av makamas inbördes förhållanden. Om makarna är ense om att skiljas skall dom
på äktenskapsskillnad meddelas omgående, såvida inte regeln i andra punkten om
betänketid är tillämplig.

Äktenskapsskillnaden skall föregås av en betänketid
för makama på minst sex månader om makarna gemensamt eller någon av dem har bam
under 16 år under sin vårdnad. Med vårdnad åsyftas givetvis den rättsliga
vårdnaden, inte den faktiska. Det skall vara fråga om makamas eller makens eget
bam. Härmed jämstäUs adoptivbam. Om make har fosterbarn eller är förmyndare och
vårdnadshavare för någon annans bam utgör detta däremot inte hinder mot att
döma till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Närmare regler om
betänketid finns i3§.

Mål om äktenskapsskillnad är indispositivt. Det
åligger alltså rätten att undersöka, om förhållandena är sådana att betänketid
skall löpa. Det bör krävas av parterna att de upplyser om de har barn under 16
år samt inger utdrag ur folkbokföringsregistren tUl styrkande av denna uppgift.
Folkbokföringsregistren innehåller visserUgen inte några uppgifter om
vårdnaden. Däremot framgår om barnet sammanbor med föräldem i fråga. I den
praktiska tUlämpningen synes man kunna utgå från att make har vårdnaden om sitt
bam ifall maken och barnet bor tUlsammans. Om de inte bor tillsammans torde
man ofta, exempelvis om det framgår att det är fråga om bam i ett tidigare
upplöst äktenskap, kunna utgå från att maken inte har vårdnaden om barnet.
SkuUe vårdnadsfrågan i något fall vara tveksam får ytterligare utredning
infordras. I avvaktan därpå får man utgå från att reglerna om betänketid är
tilllämpliga.

Om makama gemensamt har ansökt om äktenskapsskUlnad
eller om den ena maken har medgivit den andras ansökan, får de anses vara ense
i skillnadsfrågan. Återkallas ett lämnat medgivande innan rätten har hunnit
meddela dom, får 2 § anses tiUämplig och då skall alltså betänketid löpa.
Åtminstone teoretiskt kan tänkas att det är för domstolen känt, att en make
saknar rättslig handlingsförmåga eller genom tvång eller svek förletts att
biträda andra makens ansökan om äktenskapsskUlnad. I ett sådant, i praktiken
säkerligen utomordentligt sällsynt fall, kan domstolen givetvis inte granda sin
dom på att parterna är överens.

Avgörande för frågan om betänketid skall tUlämpas
är förhållandena när rätten första gången upptar målet tUl prövning. Det kan
tän-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 142

kas
att förhållandena ändras under målets handläggning. Make som tidigare vägrat
att gå med på skilsmässa kanske ändrar sin instälhiing. Ett bam kan uppnå 16
års ålder. Vårdnaden om ett minderårigt barn kan överföras tiU någon annan än
makama. Sådana ändrade förhållanden innebär att hindret för att omedelbart
meddela dom på äktenskapsskillnad har bortfallit. Om betänketid har börjat
löpa enligt 3 § kan denna emeUertid inte avbrytas utan medverkan av part.
Domstolen kan alltså mte självmant meddela dom på äktenskapsskillnad med hänvisning
till att förhållandena har ändrats. För att det skall kunna dömas tiU
äktenskapsskUlnad fordras att part inkommer med begäran härom under åberopande
av de ändrade förhållanden som medför att kravet på betänketid inte längre
gäller. Läget bUr då det att en ny grund åberopas för yrkandet om äktenskapssldllnad.
Eftersom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid kan meddelas bara om
makama är ense därom, kan åberopandet av den nya grunden medföra dom på äktenskapsskillnad
först efter det att domstolen förvissat sig om att båda makarna är ense om att
det skall dömas till äktenskapsskUlnad.

2 §

Paragrafen reglerar det fallet att makarna inte är
ense i skillnadsfrågan. I sådant fall har den make som vill skiljas rätt till
äktenskapsskillnad. Äktenskapsskillnaden skall emellertid då föregås av betänketid.
Paragrafen blir tillämplig inte bara då makes ansökan om äktenskapsskUlnad
uttryckligen bestrids av andra maken utan också då denne inte yttrar sig.

3 §

Paragrafen Innehåller närmare bestämmelser om den
betänketid som skall gälla enhgt 1 och 2 §§. Betänketid inleds när makes
yrkande om äktenskapsskillnad delges andra maken eller makama gemensam.t ansöker
om äktenskapsskUlnad.

Det
krävs inte att makama lever isär under betänketiden. Dom på äktenskapsskillnad
meddelas på yrkande av make när betänketid har löpt under minst sex månader.
Har sådant yrkande inte framställts inom ett år från betänketidens början, är
talan om äktenskapsskillnad förfallen.

Något
särskilt beslut från rättens sida fordras Inte för att betänketiden skaU börja
löpa. Det synes emellertid lämpligt att parterna underrättas om när
betänketiden har börjat, när yrkande om äktenskapsskUlnad tidigast kan
framställas och när talan förfaller. Föreskrifter om skyldighet för domstolarna
att lämna sådana meddelanden bör meddelas av Kungl. Maj:t.

Paragrafen
förutsätter att det framstäUs två yrkanden om äktenskaps-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 143

skillnad
vid skilda stadier i processen. Det första yrkandet görs när talan väcks. Det
andra yrkandet får framställas först efter sexmånaders-tidens utgång. Det kan
göras av makama gemensamt eller av endera maken ensam. Det saknar härvid
betydelse vem som har väckt talan om äktenskapsskillnad. I syfte att skapa
ordning och reda samt underlätta delgivning med motpart föreskrivs att det
särskilda yrkandet i princip skall framställas skriftligen. Undantag från
kravet på skriftiig form gäller dock om yrkandet framställs inför rätten, dvs.
vid förhandling i målet. Sådan förhandling kan förekomma exempelvis för prövning
av vårdnads- eller underhållsfrågor. Enligt 15 kap. 5 § andra stycket får dom
på äktenskapsskillnad efter särskilt yrkande från ena maken meddelas först
efter det att den andra maken har beretts tillfälle att yttra sig över
yrkandet.

Har talan om underhåll, vårdnad om barn eller andra
Uknande frågor väckts av make i samband med talan om äktenskapsskillnad bör
sådan talan handläggas i sedvanlig ordning. I allmänhet kan det alltså bli
aktuellt med muntlig förberedelse i sådana tvistefrågor medan betänketiden
löper.

Om ett år förflutit från betänketidens början utan
att yrkande om äktenskapsskUlnad framställts, skall målet om äktenskapsskillnad
avskrivas från vidare handläggning. Med hänsyn till att vissa rättsverkningar
knyts till det förhållandet att mål om äktenskapsskUlnad är anhängigt
reglerna om makes arvsrätt är sålunda inte tUlämpliga under denna tid är det
angeläget att avskrivningsbeslut meddelas utan dröjsmål.

Paragrafen utgår från att de båda yrkandena om
äktenskapsskillnad skall framställas i ett och samma mål. Make kan inte i ett
nytt mål åberopa att viss betänketid kan ha förflutit i ett äldre mål.

Har talan om äktenskapsskUlnad förfallit, får make
inleda nytt skilsmässoförfarande om han vill skiljas. Har makarna levt åtskUda
under minst två år finns emellertid möjlighet att få äktenskapsskUlnad enligt 4
§ utan föregående betänketid.

4
§

Lever makar åtskilda sedan minst två år får enligt
paragrafen äktenskapsskUlnad meddelas utan föregående betänketid för makarna.
Paragrafen innebär alltså, liksom 5 §, ett undantag från de aUmänna bestämmelserna
i 1 och 2 §§ om skyldighet för makar att i vissa fall iaktta betänketid.

För att paragrafen skaU vara tUlämpUg krävs endast
att makarna faktiskt har levt åtskilda under två år och inte därefter åtempptagit
samlevnaden. Orsaken till särlevnaden saknar betydelse. Om makarna gemensamt
ansöker om äktenskapsskUlnad enligt detta lagram och företer utdrag ur
folkbokföringen som visar att de sedan minst två år är skrivna på skUda håll,
torde domstolen som regel kunna godta deras

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 144

påstående
om särlevnad och meddela dom på äktenskapssldllnad utan att iaktta reglema om
betänketid. Gör däremot en av makama gällande att de inte har levt åtskilda i
två år, kan domstolen tvingas tUl mer ingående undersökningar. Med hänsyn tUI
att make aUtid har möjUghet att erhålla skilsmässa efter en betänketid på sex
månader förefaller det dock knappast troligt att det skall behöva uppkomma
processer i vilka tvisten rör frågan om denna paragraf är tillämplig eller ej.

5 §

Om äktenskap har ingåtts i strid mot indispensabelt
äktenskapshinder enligt 2 kap. 3 § första stycket, dvs. släktskap, kan enligt
första stycket i förevarande paragraf endera maken utverka äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid.

Paragrafen innehåller också bestämmelser om
äktenskapsskUlnad utan föregående betänketid när det är fråga om en
tvegiftessituation. Regleringen bygger på tanken att i första hand de berörda
parterna själva skall avgöra, om det första eller det andra äktenskapet skall
upplösas. Härav följer att den omgiftes make i såväl det första som det andra
äktenskapet bör ha rätt att utverka omedelbar äktenskapsskUlnad så länge
tvegiftessituationen består. Också den person som själv har begått tvegifte bör
ha rätt att utverka omedelbar upplösning av ettdera av äktenskapen. Sedan ett
av äktenskapen har upplösts, kan det andra äktenskapet upplösas endast enligt
de allmänna reglema i 1, 2 eller, i förekommande fall, 4 §.

Regler om upplösning av det senare äktenskapet,
vilket måste ha ingåtts i strid med äktenskapshindret i 2 kap. 4 §
departementsförslaget, har tagits upp i första stycket, medan regler om
upplösning av det tidigare äktenskapet finns i andra stycket.

Om en tvegiftessituation inte upplöses av berörda
parter själva kan enligt tredje stycket allmän åklagare ingripa och föra talan
om äktenskapsskillnad. Åklagarens talerätt är emellertid begränsad tUl att
avse det senare äktenskapet. Han kan aUtså inte välja vUket äktenskap som skall
upplösas. Åklagaren har också rätt att föra talan om äktenskapsskUlnad när
äktenskap har ingåtts i strid mot indispensabelt släktskapshinder. Av skäl som
har angetts i den allmänna motiveringen (5.3.4) har åklagaren inte någon
absolut skyldighet att föra talan. I praktiken synes det dock endast i
undantagsfall böra komma I fråga att åklagaren avstår från att föra talan, när
partema själva underlåter att ta initiativ tUl äktenskapsskUlnad.

6 §

I paragrafen föreskrivs, att egendom som make förvärvar
efter det att talan om äktenskapsskUlnad har väckts skall vara hans enskilda,
om det döms till äktenskapsskillnad eller make avlider under det må-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 145

let
är anhängigt. Detsamma gäller om det döms tUl boskillnad på talan som har
väckts innan talan om äktenskapsskUlnad förfallit.

Paragrafen innebär att det föreUgger en endast
villkorlig giftorätt i fråga om egendom som make förvärvar under betänktetiden.
Så länge denna löper bör de rådighetsinskränkningar som gäller för
giftorätts-gods i aUmänhet anses omfatta även sådan egendom. Om bodelning
sedermera skall ske på grund av äktenskapets upplösning eller boskillnad,
skall egendomen behandlas som enskUd egendom och alltså i princip inte påverka
bodelningen. Det får då anses som om egendomen hade varit makens enskilda från
tiden för förvärvet. Bodelningen skall alltså omfatta den egendom makarna hade
vid tidpunkten för ansökan om äktenskapsskillnad, då giftorättsgemenskapen
hävdes, och som då inte var enskild egendom.

Det kan förekomma, att make under betänketiden
använder giftorättsgods för att förvärva annan egendom. Som nyss anfördes
skall denna egendom anses ha varit enskild egendom alltifrån förvärvet, om det
under betänketiden döms till äktenskapsskillnad eller boskillnad eUer make
avlider under denna tid. Enligt 13 kap. 7 § GB har den andra maken vid
bodelningen rätt till vederlag för att giftorättsgods på detta sätt använts för
förvärv av enskild egendom. Vid bodelningen skall enligt 11 kap. 8 § i
förslaget, som motsvarar nuvarande 11 kap. 16 §, make redovisa för sin
förvaltning av giftorättsgodset och dess avkastning. Om make under betänketiden
har använt nyförvärvad egendom, t. ex. arbetsinkomster, för att förbättra
egendom som fanns före ansökningen om äktenskapsskillnad, kan maken ha anspråk
på vederlag enligt 13 kap. 8 §.

Den särskilda regeln om verkan av boskUlnad skall
ses mot bakgrund av att all egendom som make förvärvar efter ansökan om boskUlnad
är hans enskilda, såvida det döms tUl boskillnad (9 kap. 3 § GB). Den nu
föreslagna regeln tar sikte på det fallet att make under betänketiden ansöker
om boskUlnad. I sådant fall medför boskillnadsdomen att egendom som förvärvats
efter ansökan om äktenskapsskillnad men före boskillnadsansökningen är enskild
egendom, även om talan om äktenskapsskillnad förfaller.

713
§§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 1521 §§. De har
jämkats redaktionellt, varjämte de ändringar gjorts som föranleds av att hemskillnadsinstitutet
avskaffas.

17 föreskrivs att bodelning skall äga rum när det
har dömts till äktenskapssldllnad. Bestämmelser om bodelning finns i 13 kap.

Enligt 8 §, som motsvarar nuvarande 16 §, råder
make i princip över sitt giftorättsgods tills bodelning sker med skyldighet att
vid bodelningen redovisa för sin förvaltning. Nuvarande bestämmelser ger

10
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 146

make
rätt att råda över det giftorättsgods "som tillhörde honom då
hemskillnaden beviljades". Eftersom giftorättsgemenskapen enligt mitt
förslag i princip hävs från ansökningen om äktenskapsskillnad (se 6 §) har
någon motsvarighet tUl de citerade orden inte intagits i 8 §. Som förut nämnts
är make under betänketiden underkastad de rådighetsinskränkningar som följer
av 6 kap. GB även i fråga om egendom som han förvärvar under denna tid.

19 finns regler om att giftorättsgods kan avskiljas
och sättas under särskUd vård och förvaltning. Paragrafen motsvarar nuvarande
11 kap. 17 §. AvskUjande kan enligt den föreslagna bestämmelsen ske så snart
talan om äktenskapsskillnad har väckts. Regeln syftar tUl att ge make skydd mot
illojala transaktioner från andra makens sida under betänketiden och den tid
som förflyter meUan äktenskapsskillnadsdomen och bodelningen. Förordnande
enligt paragrafen gäller tUls vidare tUl dess bodelning skett eller talan om
äktenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap. 3 §. Däremot upphör förordnandet
inte automatiskt om talan om äktenskapsskillnad förfaller på grund av makes
död.

Reglerna om utmätning av giftorättsgods i 10 §, som
motsvarar nuvarande 18 §, har jämkats något med anledning av att redan talan
om äktenskapsskUlnad bryter giftorättsgemenskapen under de förutsättningar som
anges i 6 §.

111 § upptas bestämmelser om makes konkurs.
Paragrafen motsvarar nuvarande 19 §.

I fråga om innebörden av 12 §, som upptar
bestämmelser om bouppteckning, kan påpekas, att makarnas tUlgångar och skulder
skall förtecknas sådana de var när talan om äktenskapsskillnad väcktes. Detta
motsvarar vad som enligt 9 kap. GB gäller vid boskUlnad men innebär en ändring
i förhållande tUl vad som nu gäller enUgt 11 kap. 20 §, där det inte anges tUl
vilken tidpunkt upptecknmgen skall hänföra sig. Ändringen sammanhänger med att
giftorättsgemenskapen enligt mitt förslag upphör när ansökan om
äktenskapsskillnad görs, såvida äktenskapsskillnad eller boskUlnad kommer tUl
stånd eller äktenskapet upplöses genom makes död. F. n. gäller att förordnande
om bouppteckning före domen, i fall då talan väckts av endast ena maken, föratsätter
att skälig anledning till hemskillnaden eller äktenskapsskUlna-den har visats.
Detta krav har fått utgå ur paragrafen, eftersom make enligt de föreslagna nya
skillnadsreglema aldrig kan vägras att få äktenskapsskUlnad.

Enligt 13 §, som motsvarar nuvarande 21 §, är
bestämmelserna i 712 §§ inte tiUämpliga om ingendera maken har giftorättsgods.

14
§

Paragrafen innehåUer regler om underhåll efter äktenskapsskillnad.
Den motsvarar nuvarande 26 §. Den där upptagna bestämmelsen om att
underhållsbidrag inte får tUlerkännas make som bär huvudsakliga

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 147

skulden
till skillnaden har fått utgå i enUghet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (5.4.1). Vidare har tUlagts att domstol vid prövningen av
underhållsfrågan skall beakta att make kan ha särskilt behov av bidrag för
tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

Det torde utan särskild föreskrift stå klart att
domstolama vid prövningen av underhållsfrågor i fortsättningen skall grunda
sin bedömning uteslutande på ekonomiska faktorer och inte får ta någon som
helst hänsyn tUl hur makama har betett sig mot varandra. VUl någon av makarna
föra bevisning om att andra maken har varit vållande till söndringen skall
därför bevisningen avvisas.

Syftet
med det nya tiUägget tiU underhållsreglerna är att skapa garantier för att den
ekonomiskt svagare maken inte skall få påtagligt sämre levnadsstandard än den
andra maken under omställningstiden i samband med famUjeupplösningen. Under
denna tid bör alltså underhållsbidrag utgå, såvida de båda makarnas
förvärvsförmåga omedelbart efter äktenskapsskiUnaden är mera väsentiigt olika.
Frågan hur lång omställningstiden skall vara får bedömas efter omständighetema
i det särskUda fallet. Härvid blir bl. a. av betydelse om makarna har levt
åtskilda viss tid före äktenskapsskiUnaden. I så fall kan det vara naturligt
att betrakta denna tid under vUken reglerna om underhållsplikt i bestående
äktenskap har varit tillämpliga som en omställningsperiod, vars längd
påverkar bedömningen av frågan om underhållskyldighet skall föreligga även
efter äktenskapets upplösning.

I många fall torde en omställningsperiod av ungefär
ett år framstå som skäUg. Stundom kan det emellertid vara motiverat att
utsträcka tiden längre, exempelvis när den bidragsberättigade maken på grund av
vårdnad om små barn, pågående yrkesutbUdning eller liknande först vid en senare
tidpunkt har möjlighet att få egna arbetsinkomster av någon betydelse. I
situationer av denna typ döms f. n. ofta ut underhållsbidrag för viss tid, och
denna praxis bör bestå.

Storleken
av det underhållsbidrag som skall utgå under omställningstiden får också
bestämmas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Självfallet kan
bidraget aldrig sättas tiU högre belopp än vad som följer av 5 kap. 2 §. För
makar med mera normala inkomst-och förmögenhetsförhållanden torde
underhållsbidraget i allmänhet böra bestämmas så att åtminstone under den
första delen av omställningstiden ingendera maken behöver vidkännas större
sänkning av sin levnadsstandard än vad som blir en nödvändig följd av att
makamas sammanlagda levnadskostnader stiger när de inte längre lever tillsammans.
Anses bidrag böra utgå under en jämförelsevis lång period kan det eventuellt
vara lämpligt att avtrappa det gradvis så att en mjuk övergång kommer till
stånd.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 148

15 §

Paragrafen, som i sak motsvarar
nuvarande 28 §, innehåller bestämmelser om att underhållsfrågor kan omprövas
vid väsentligt ändrade förhållanden. Jag har inte funnit anledning att, såsom
ifrågasatts av någon remissinstans, föreslå en uppmjukning av förutsättningarna
för jämkning av tidigare dom eller avtal i underhållsfrågor.

Det bör anmärkas, att den
omständigheten att äktenskapslagstiftningen nu ändras inte innebär ett sådant
väsentligt ändrat förhåUande som avses i denna paragraf. Make som har gått förlustig
rätt till underhåll på gmnd av att han ansetts huvudsakligen vållande tUl
skillnaden kan alltså inte åberopa den nya lagstiftningen som grund för omprövning
av underhåUsfrågan.

16 §

Paragrafen innehåller regler om
jämkning av avtal i bodelnings- eller underhållsfrågor som har slutits med
avseende på förestående äktenskapsskUlnad och som är uppenbart obUligt för ena
maken. I huvudsak motsvarar paragrafen nuvarande 29 §. Enligt denna paragraf
kan jämkning emellertid inte ske av avtal, som har slutits under pågående
hemskillnad. Detta har motiverats med att risken för obehöriga påtryckningar
vid avtalets slutande då är betydligt mindre. Mitt förslag innebär att
paragrafen blir tillämplig också på avtal som har tillkommit under löpande
betänketid och detta även när domstolen har beslutat om sammanlevnadens
hävande. Eftersom det får antas att flertalet makar lever åtskUda under
betänketiden, skulle det kunna sägas att förslaget på denna punkt innebär en
ändring i förhållande till gällande lag. Mitt ståndpunktstagande som
motsvarar vad de sakkunniga har föreslagit föranleds bl. a. av att jag anser
det rimligt att en make skall kunna få till stånd jämkning av ett avtal som i
realiteten har slutits före ansökan om äktenskapsskillnad men formellt
bekräftats först under betänketiden.

12 kap. Vissa bestämmelser med avseende å äktenskaps
upplösning

genom makes död

11 § har gjorts en mindre jämkning med anledning av att
hemskiUnads-institutet försvinner.

13 kap. Om bodelning

1 §

Paragrafen har jämkats med
anledning av att instituten återgång och hemskillnad utmönstrats ur
lagstiftningen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 149

2
§

Det svenska giftorättssystemet utmärks av att
vardera maken under äktenskapet är ensam ägare till sin egendom och svarar för
sina skulder. Giftorätten får sin fulla verkan när delning av giftorättsgodset
skall äga rum. Bodelningen sker i två etapper. Först beräknas tUl vilket värde
vardera maken skaU erhåUa egendom. Därefter vidtar lottiäggningen, då det
bestäms vilken egendom som skall tilldelas vardera maken. Vid beräkningen av
till vilket värde make skall tilldelas egendom måste hänsyn också tas tUl
makarnas skulder. I princip skaU make först tillgodoräknas egendom tiU värde
motsvarande det sammanlagda beloppet av hans skulder. Detta led i den första
etappen regleras i 2 §.

Enligt
paragrafens nuvarande lydelse är när det är fråga om bodelning i anledning av
återgång, hemskUlnad eller äktenskapsskUlnad den gäld för vilken täckning
skall beräknas sådan gäld som tiUkommit före domen på återgång, hemskillnad
eller äktenskapsskUlnad. Som de sakkunniga har förordat måste paragrafen tiU
en början jämkas med anledning av att återgångs- och hemskiUnadsinstituten försvinner.
I enlighet med vad ett par remissinstanser har påpekat bör vidare den ändringen
göras att vid bodelning till följd av äktenskapsskUlnad hänsyn skall tas bara
till sådana skulder som make har ådragit sig före talans väckande. Detta har
samband med att giftorättsgemenskapen enUgt 11 kap. 6 § i princip bryts när
talan om äktenskapsskUlnad väcks.

Avlider
en av makarna under betänketiden skall enligt 11 kap. 6 § giftorättsgemenskapen
anses ha upphört när talan om äktenskapsskUlnad väcktes. För denna speciella
situation bör gäldstäcknlng ske endast i fråga om skulder som tillkommit före
ansökan om äktenskapsskUlnad. En annan speciell situation där tidpunkten för
ansökan om äktenskapsskillnad bör vara avgörande för beräkningen av
gäldstäckningen är den som regleras i 11 kap. 6 § andra punkten, nämligen att
det döms till boskillnad på talan som väckts innan talan om äktenskapsskillnad
förfaUit.

I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i paragrafens första stycke att, om
make häftar för gäld, som tillkommit innan ansökningen om boskUlnad eller
äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelning äger mm tUl följd av ena
makens död, före dödsfallet, av den gäld-bundne makens giftorättsgods skall
tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makarna svarar
för denna, av den del av gälden som makarna emellan belöper på honom (första
punkten), samt att, om talan om äktenskapsskillnad var anhängig när ansökningen
om boskillnad gjordes eller dödsfallet inträffade, dock endast sådan gäld skall
täckas som tUlkommit före ansökningen om äktenskapsskUlnad (andra punkten).

Andra
stycket motsvarar helt nuvarande 13 kap. 2 § andra stycket.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 150

3
§

Paragrafen innehåller i första punkten huvudregeln
om likadelning av giftorättsgodset.

Andra
och tredje punkterna, som är nya, upptar i enlighet med vad som har anförts i
den allmänna motiveringen (5.4.3) regler om jämkning av likadelningen.

Enligt andra punkten skaU vid bodelning på grund av
äktenskapsskillnad delning ske efter annan skälig grand än likadelning, om en
llka-delning skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makarnas
ekonomiska förhåUanden och den tid äktenskapet varat. Jämkningsregeln är
tUlämplig bara vid bodelning efter äktenskapsskiUnad. Sker bodelning med
anledning av boskiUnad eller makes död skall likadelning alltid ske.

Jämkning
kan ske bara om en likadelning skulle vara uppenbart obUlig. Utrymmet för
jämkning är alltså mycket snävt. Vid bedömningen skall hänsyn tas till makamas
ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat. Däremot har det inte
någon betydelse hur makarna har förhållit sig till varandra eller vem av dem
som kan anses ha varit orsak till skUsmässan. Ett exempel på fall där jämkning
kan vara motiverad är att äktenskapet har varat kort tid, t. ex. ett eller två
år, och den ena av makarna men inte den andra har stora tillgångar. Ett annat
exempel är att äktenskapet varat längre tid och mannen har höga arbetsinkomster
men saknar förmögenhet medan däremot hustrun har en förmögenhet men tUl följd
av sjukdom eller av annan orsak har svårt att försörja sig genom eget arbete.
Förmögenhetens karaktär av giftorättsgods eller enskild egendom har inte någon
avgörande betydelse för frågan om jämkning skall ske. Ett exempel på fall där
jämkning kan komma i fråga är att den ena maken har enskUd egendom till ett
värde av 1 000 000 kr. och den andra giftorättsgods till ett värde av 20 000
kr. I ett sådant faU kan det finnas skäl att göra jämkning så att sistnämnda
make får behålla allt sitt giftorättsgods.

Min
avsikt är att uttrycket makarnas ekonomiska förhållanden skall tolkas
förhållandevis vidsträckt. Hänsyn bör sålunda kunna tas inte bara tUl sådant
som förmögenhetsställning och inkomstmöjligheter utan också exempelvis tUl att
make är skyldig att utge underhållsbidrag till en utomstående person. Det bör
också vara möjUgt att i speciella fall ta hänsyn till egendomens särskUda
karaktär eUer det sätt på vilket make förvärvat egendomen. Sålunda kan det
efter ett kortvarigt äktenskap te sig obUligt att den ena maken skall behöva
till den andra avstå någon del av en av honom redan före äktenskapets ingående
innehavd rörelse eller egendom som han fått genom arv eller gåva och som har
särskilt affektionsvärde för honom.

Delningen
skaU ske efter "annan gmnd (än likadelning) som finnes

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 151

skälig".
Bedömningen av vad som är skäUgt får ske på samma sätt och med ledning av samma
omständigheter som är avgörande för frågan om jämkning över huvud taget skaU
ske.

Enligt
tredje punkten kan make genom jämkning aldrig tiUföras mer av andra makens
giftorättsgods än vad han skulle ha fått om likadelning hade ägt mm.
Jämkningsregeln fungerar alltså i praktiken på det sättet att make kan tillåtas
att i större eller mindre utsträckning ta undan sitt giftorättsgods från
bodelningen, varefter återstoden av makarnas behållna giftorättsgods delas
lika mellan dem. Den av makarna som äger mest giftorättsgods kan genom
jämkningen försättas i ett gynnsammare läge än om likadelning hade skett. Den
make som äger minst giftorättsgods kan däremot Inte få någon fördel av
jämkningsregeln. Regeln överensstämmer såtUlvida med nuvarande regler om s. k.
återgångsdelning, att den innebär en begränsning av egendomsgemenskapen.

10
§

Paragrafen har jämkats med anledning av att
nuvarande regler om skadestånd har utgått.

13
b §

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande bestämmelser i
10 kap. 11 § om hur efterlevande make tillkommande rätt tUl ersättning, pension
eller annan förmån skall behandlas när en tvegiftessituation upplöses genom att
den omgifte dör.

15
kap. Vissa bestämmelser om rättegången

Nuvarande bestämmelser i 810, 12, 14 och 23 §§,
som rör medling, återgång och hemskillnad, har inte någon motsvarighet i mitt
förslag.

Enligt
3 § skall för den som är sinnessjuk eller sinnesslö talan i äktenskapsmål
föras av förmyndaren. Stockholms tingsrätt har anfört att svårigheter kan
uppstå i sådana fall då ena maken är sinnessjuk men det är ovisst om legal ställföreträdare
kan förordnas. Jag kan inte inse att det här föreUgger något egentiigt problem.
Om make på gmnd av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av
själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom skall han enligt
10 kap. 1 § FB förklaras omyndig. Ansökan om omyndighetsförklaring kan enligt
20 kap. 16 § samma balk göras av andra maken. Om sjukdomen kan antas vara
övergående kan i stället god man förordnas enligt 18 kap. 3 § FB. Även ansökan
härom kan göras av andra maken. Om make saknar rättslig handlingsförmåga kan
alltså andra maken åstadkomma att en legal ställföreträdare blir utsedd. Skulle
sinnessjukdomen eller sinnesslöheten inte vara av sådan beskaffenhet att det
finns grund för omyndighetsförklaring eller förordnande av god man torde inte
heller regeln i 15 kap. 3 § GB kunna anses tillämplig. Jag har av nu angivna

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 152

skäl
inte funnit erforderligt att som tingsrätten har förordat föreslå särskUda
bestämmelser om god man för sinnessjuk make i äktenskapsmål.

1
§

Paragrafen har jämkats med anledning av att
återgångs- och hemskiUnadsinstituten slopas.

4 §

Paragrafen
innehåller regler om behörig domstol.

Nuvarande
bestämmelser i ämnet är förhållandevis invecklade. Huvudregeln är att målet
anhängiggörs vid domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist. De
sakkunniga har ansett att forumreglema kan förenklas och har föreslagit att
talan skall kunna väckas vid rätten i den ort där endera maken har sift hemvist
eller, om ingendera har hemvist inom riket, vid Stockholms tingsrätt. Förslaget
har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Malmö tingsrätt har
emellertid framhållit att tvistiga mål bör handläggas vid domstolen i den ort
där svaranden har sitt hemvist.

För egen del instämmer jag med de saklcunniga i att
forumreglerna bör förenklas. Den föreslagna lösningen av forumfrågan synes mig
fuUt godtagbar. Paragrafen har därför utformats i överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag.

5 §

Enligt gällande rätt skall talan i tvistemål i
allmänhet väckas genom stämning. Bestämmelserna härom finns i 13 kap. 4 § RB.
Detta gäller också famUjerättsllga mål. För äktenskapsmål gäller emellertid
enligt 15 kap. 4 § GB den särregeln att stämning inte fordras när makar gemensamt
ansöker om hemskUlnad enUgt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskillnad enligt 11
kap. 3 eller 4 §. I sådana fa" har rätten möjUghet att meddela dom på
handlmgama. Det torde vara mycket ovanligt att förhandling sker i mål av detta
slag. I samma ordning behandlas också i ansökningen upptagna yrkanden om
underhåll, vårdnad om bam och umgängesrätt. För att sådana yrkanden skall kunna
tas upp i en gemensam ansökan fömtsätts att parterna är ense. Andra
äktenskapsmål än de nu nämnda kan mte prövas utan föregående stämning.

De sakkunnigas förslag innebär att alla mål om
äktenskapsskillnad med undantag av dem där åklagare för talan skall kunna
prövas efter ansökan utan stämning. Förslaget har kritiserats av ett par tingsrätter,
som anser att det frånsett fallet med gemensam ansökan inte finns anledning
att frångå det allmänna kravet på stämning när makarna inte är ense. En annan
tingsrätt har väckt frågan om inte alla

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 153

familjerättsliga
mål bör kunna anhängiggöras genom ansökan utan stämning.

Med den konstruktion skUsmässoreglema har i mitt
förslag kan jag inte se någon anledning att uppställa krav på stämning i fall
då makarna är ense om att yrka äktenskapsskillnad med åberopande av 11 kap. 1,
4 eller 5 §. Sådana mål bör normalt kunna avgöras på handlingarna efter
gemensam ansökan utan något sammanträde med parterna. Någon gång kan det dock
finnas anledning för rätten att föranstalta om muntlig förberedelse och
huvudförhandling. Handlingarna kan t. ex. vara ofullständiga eller rätten kan
finna det nödvändigt att få närmare uppgifter i vissa frågor. Om makarna i
gemensam ansökan om äktenskapsskillnad begär dom i sådana frågor som
underhåll, vårdnad om bam eller umgängesrätt vilket förutsätter att de är
ense i denna fråga bör även dessa spörsmål liksom hittills kunna handläggas
på samma enkla sätt som själva skilsmässofrågan.

När
ansökan om äktenskapsskillnad görs endast av ena maken beror detta i allmänhet
på att makama vid de diskussioner som nästan undantagslöst föregår ett
inledande av rättegång har funnit, att de är oense i någon fråga som har med
famUjeupplösningen att göra. Det är ganska ovanligt att oenighet föreligger i
själva skilsmässofrågan. Tvister i frågor om vårdnad, umgängesrätt och kanske
särskUt underhåll förekommer däremot ganska ofta. Läget är alltså det att man
kan räkna med att en ansökan om äktenskapsskUlnad från en av makarna som regel
kommer att aktualisera en tvist mellan dem. Tvister mellan enskUda parter
prövas bäst inom ramen för det allmänna förfarande som RB anvisar, dvs.
stämning, förberedelse och huvudförhandling. Det synes mig inte finnas något
bärande skäl för ätt behandla familjerättsliga tvister på annat sätt än tvister
i allmänhet. Jag anser det därför vara lämpligast att behålla nuvarande ordning
med krav på stämning för fall då endast ena maken väcker talan om
äktenskapsskillnad,

I
enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att makarna, om de
båda vill erhåUa äktenskapsskillnad, skall inge ansökan därom till rätten.
Angående väckande av talan då endast en av makarna vill erhålla
äktenskapsskUlnad föreslås inte någon uttrycklig regel. Detta krävs inte
eftersom de allmänna reglema i RB är tillämpliga för familjerättsliga mål i den
mån inte annat särskilt föreskrivs. För att undvika missförstånd vUl jag
framhålla att jag inte avser att någon ändring skall ske av den i rättspraxis
godtagna ordningen att svaranden kan utan stämningsansökan yrka underhåll i mål
om äktenskapsskillnad (se NJA 1970 s. 504).

I andra stycket första punkten föreskrivs att, om
endast ena maken framstäUer sådant särskilt yrkande som avses i 11 kap. 3 §,
andra maken skall beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Bestämmelsen,
som har hämtats från sakkunnigförslaget, föranleds av

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 154

att
båda makama bör vara förberedda på dom om äktenskapsskillnad. Dessutom ges den
make som bereds tUlfälle att y1:tra sig möjlighet att påkalla rättens avgörande
i exempelvis vårdnads- och underhållsfrågor. I sällsynta fall kan det också
förekomma att maken har formella invändningar att göra.

För
indispositiva tvistemål gäller som aUmän regel att svaranden inte har rätt att
få målet prövat i sak om käranden återkallar sm talan innan dom faUit (13 kap.
5 § andra stycket RB). En tillämpning av den regeln i mål om äktenskapsskiUnad
står inte i god överensstämmelse med reglema i 11 kap. 3 §
departementsförslaget. Dessa regler innebär nämligen att vilken som helst av
makama, alltså även den som är svarande, har rätt att efter sexmånaderstidens
utgång få dom på äktenskapsskUlnad. Denna rätt bör inte kunna omintetgöras
genom att andra maken återkallar talan. Över huvud taget bör make alltid få
tillgodoräkna sig betänketid som löpt i målet, oavsett vem av makarna som har
väckt talan. I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra punkten i
andra stycket att om make återkallar talan om äktenskapsskillnad skall målet
likväl prövas såvida andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make får
enligt tredje stycket meddelas utan huvudförhandling. Såvitt gäller dom med
anledning av gemensam ansökan överensstämmer detta med gällande ordning.
Regeln är emellertid tillämplig också när bara ena maken har yrkat äktenskapsskillnad.
Detta beror på att det många gånger är helt klart att ett yrkande om
äktenskapsskUlnad skall bifallas och att en förhandling därför inte skulle
fylla något ändamål. Sålunda har make efter sex månaders betänketid
ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad. Att andra maken efter utgången av
den tiden bestrider yrkandet om äktenskapsskillnad saknar rättslig betydelse.
I en sådan situation synes det rimligt att domstolen kan meddela dom på
äktenskapsskillnad utan förhand-Ung med partema.

Domstolen skall givetvis inte avgöra målet utan
huvudförhandling i fall där partemas inställelse är behövlig för utredningen.
Nagoii gäng kan det finnas behov av en förhandling även om makama är ense i
skillnadsfrågan. Ett exempel är att makar, som har barn under 16 år, i gemensam
ansökan yrkar äktenskapsskiUnad enligt 11 kap. 4 § utan att förete skriftlig
bevisning som tillförlitligen styrker att makama har levt åtskUda i minst två
år. Tvistar parterna om annat än själva skillnadsfrågan, t. ex. vårdnad om bam
eller underhåll, måste förhandling äga ram.

Sakkunnlgförslaget innehåller en särskild
bestämmelse, enligt vilken målet, om det inte framgår av handlingarna att dom
på äktenskapsskillnad kan meddelas utan föregående betänketid för makarna, skall
handläggas så som när betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden, så länge
annat inte har visats. Syftet med den föreslagna regeln är att

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 155

komma
tUl rätta med olägenheter som skulle kunna bli följden av att en ansökan om
omedelbar äktenskapsskillnad fördröjs därför att rätten finner det nödvändigt
att utreda frågan om betänketid behövs. Förslaget innebär då att den tid som
åtgår för utredningen räknas som betänketid.

För egen del har jag inte något att invända i sak
mot förslaget. Jag kan emeUertid inte finna att någon särskild bestämmelse i GB
är nödvändig för att nå det åsyftade resultatet. Har en gemensam ansökan om
omedelbar äktenskapsskillnad fördröjts så att dom inte kunnat meddelas inom
sex månader, kan vardera maken med hänvisning till bestämmelsema om betänketid
i 11 kap. 3 § begära äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 1 §. Har en av makama i
ansökan om stämning begärt äktenskapsskillnad delges ansökningen andra maken.
När sex månader har förflutit från delgivningsdagen, kan make på motsvarande
sätt begära äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 1 eller 2 §. Någon motsvarighet
till den av de sakkunniga föreslagna regeln på denna punkt har därför inte
upptagits i mitt förslag.

11 §

Paragrafen Innehåller bestämmelser om
interimistiska förordnanden angående sammanlevnadens hävande, besöksförbud,
underhållsbidrag och rätt att sitta kvar i hemmet.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen (5.3.3) har bestämmelsema om sammanlevnadens hävande och
om besöksförbud jämkats så att make får en ovillkorlig rätt att utverka
interimistiskt förordnande i sådana frågor. Härav följer att make också alltid
måste ha rätt att motsätta sig att ett förordnande upphävs.

Interimistiska förordnanden brukar ofta gälla till
dess lagakraftägande dom föreligger eller rätten annorlunda förordnar. Vid
tillämpning av de nya skUsmässoreglema bör rätten redan när den meddelar det interimistiska
beslutet begränsa dettas giltighet i tiden så att det upphör att gäUa inte bara
när lagakraftägande dom föreligger eller annat förordnats utan också när talan
om äktenskapsskillnad förfaller.

12 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i
sakkunnigförslaget, föreskriver att målet skall avskrivas när frågan om
äktenskapsskillnad förfaller enligt 11 kap. 3 § och att vardera parten då skall
bära sin rättegångskostnad.

Om make i ett skUlnadsmål har framställt yrkande om
underhållsbidrag, vårdnad eller umgängesrätt och frågan om äktenskapsskUlnad
sedan förfaller på grund av att något särskUt yrkande enligt 11 kap. 3 § inte
framställs före betänketidens utgång, torde det normala vara att par-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 156

terna
har återupptagit samlevnaden och inte längre har några krav på underhåll.
Vårdnadsfrågan torde då inte heller längre vara aktuell. Det är därför lämpligt
att också dessa frågor avskrivs från vidare handläggning i samband med frågan
om äktenskapsskillnad. Det avskrivningsbeslut som domstolen skall meddela
enligt förevarande paragraf skall därför avse även de underhålls- och
vårdnadsfrågor som har tagits upp i målet om äktenskapsskillnad. I
undantagsfall kan det naturligtvis tänkas att makarna, trots att frågan om
äktenskapsskillnad förfalUt, fortfarande lever åtskilda och att den av dem som
i skillnadsprocessen framställt yrkande om underhållsbidrag och vårdnad
vidhåller dessa yrkanden. Yrkandena grandas emeUertid då inte längre på
reglerna om äktenskapsskUlnad utan på GB 5 kap. 7 § resp. FB 6 kap. 7 § första
stycket. Vill maken få yrkandena prövade på dessa nya grunder får han väcka
särskUd talan.

De
sakkunniga har i betänkandet framhållit att vardera maken bör bära sina
rättegångskostoader i skUlnadsfrågan om talan om äktenskapsskillnad förfaller.
De sakkunniga menar att situationen kan jämställas med att partema har
förlikts. För egen del har jag inte någon annan uppfattning i sak än de
sakkunniga. Det synes mig emellertid tveksamt om domstol med stöd av de
allmänna bestämmelsema om rättegångskostnader i 18 kap. RB kan förordna om
kvittning av kostnadema. Jag har därför funnit det lämpligt att i 15 kap. GB
Införa en uttrycklig bestämmelse härom. Denna gäller även de kostnader som har
uppstått genom att i målet har förts talan om underhållsbidrag eller om
vårdnad och umgängesrätt. Bestämmelsen innebär att part när mål avskrivs enligt
denna paragraf aldrig kan åläggas betalningsskyldighet mot statsverket för
kostnader föranledda av att andra parten har haft allmän rättshjälp.

24,
28, 29 och 32 §§

Paragrafema
har jämkats redaktionellt.

I.kraftträdande-
och övergångsbestäm.iv.elser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1
januari 1974. Bestämmelse härom har intagits i punkt 1. Erforderligt
tidsutrymme torde därmed finnas för att genomföra vissa nödvändiga ändringar i
konventionen den 6 febraari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge innehållande intemationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,
adoption och förmynderskap.

De
sakkunniga föreslår vissa övergångsbestämmelser. Den nya lagstiftningen skall
i princip gälla även äktenskap som har ingåtts före ikraftträdandet. Undantag
görs emellertid för sådana frågor som är föremål för process när de nya
reglerna träder i kraft. Har talan väckts före ikraftträdandet skall frågan
bedömas enligt äldre lag. Vid tillämpningen av denna princip har de sakkunniga
behandlat nuvarande skils-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 I57

mässoförfarande
med hemskillnad och äktenskapsskillnad som en enhet. Om dom på hemskUlnad har
meddelats eller talan om hemskillnad väckts före ikraftträdandet skall därför
talan om äktenskapsskillnad som grundas på hemskillnaden i princip prövas
enligt äldre lag, även om talan väcks först efter ikraftträdandet

Remissinstansema
har allmänt godtagit förslaget. Svea hovrätt har emellertid gjort gällande att
de nya lagreglerna i princip bör kunna få slå igenom omedelbart, även för
sådana fall då ett förfarande har inletts före ikraftträdandet.

För
egen del finner jag det vara en naturlig utgångspunkt att de nya reglema skall
gälla för alla äktenskap oberoende av när äktenskapet har Ingåtts. Frågan om
undantag bör göras för fall där förfarande enligt äldre lag redan har inletts
vid ikraftträdandet kan vara något tveksam. De sakkunnigas förslag innebär att
förhållandena mellan makar kan gestaltas olika allteftersom en make har hunnit
väcka talan före ikraftträdandet eller inte. Om övergångsbestämmelserna
utformas enligt det av Svea hovrätt förordade systemet blir det avgörande i
stället om lagakraftägande dom har hunnit meddelas före ikraftträdandet eller
inte. Båda systemen kan få verkningar som ter sig slumpmässiga. Jag anser dock
att det finns goda skäl för de sakkunnigas förslag att äldre lags regler om
äktenskapsskUlnad efter hemskillnad i princip skall vara tillämpliga på talan
om äktenskapsskillnad som väckts efter ikraftträdandet. En annan ordning
skulle medföra tekniska komplikationer bl. a. när det gäller att avgöra under
vilka fömtsättningar hemskillnad skall jämställas med betänketid. Vidare kan
erinras om att enligt gällande lag en hemskiUnadsdom kan få betydelse i samband
med skUsmässan på det viset att skadestånd kan utdömas när hemskillnadsdomen
grundats på att ena maken grovt åsidosatt sina förpliktelser mot andra maken.
Jag ansluter mig därför till sakkunnigförslagets uppläggning även i detta
hänseende och övergångsbestämmelsema har utformats i enlighet härmed.

I
punkt 2 föreskrivs att äldre lag skall tillämpas om före ikraftträdandet har
väckts talan om anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 §, dvs. anspråk på
återbäring av gåva eller anspråk på skadestånd eller andel i kvarlåtenskap vid
upplösning av trolovning. De sakkunniga har förordat att detsamma skall gälla,
om anspråk på andel i kvarlåtenskap enligt 1 kap. 6 § före ikraftträdandet har
framställts hos den som sitter i boet. Enligt min mening bör man emellertid
inte för detta speciella fall göra undantag från principen att äldre lag skall
tillämpas endast om talan väckts före ikraftträdandet.

I punkt 3 föreskrivs att den äldre lydelsen av 5
kap. 7 § alltjämt skall tillämpas om talan angående underhållsbidrag enligt
paragrafen har väckts före ikraftträdandet. Bestämmelsen innebär att rätten
under

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 158

angivna
förutsättningar kan ta hänsyn till skuldfrågan i tvist om underhåll meUan
makar som lever åtskilda på grand av söndring.

Har talan om återgång väckts före ikraftträdandet
skaU enligt punkt 4 första stycket talan prövas enligt äldre lag. Har det dömts
till återgång, vare sig detta skett före ikraftträdandet eller med stöd av
nyssnämnda övergångsbestämmelse efter Ikraftträdandet, tillämpas enligt andra
stycket äldre bestämmelser i fråga om verkan av återgången samt om bodelning,
underhåll och skadestånd. Detsamma gäller om äktenskap, som kunde ha dömts att
återgå, före ikraftträdandet upplösts genom makes död. I dessa fall skall
alltså de särskilda rättsverkningar inträda som enligt äldre lag följer av återgång.

Enligt punkt 5 första stycket skall talan om
äktenskapsskUlnad som har väckts före ikraftträdandet prövas enligt äldre lag.
ViU käranden uppnå prövning enligt de nya reglema får talan alltså återkallas
och ny talan väckas. Vidare föreskrivs att det inte får dömas till äktenskapsskillnad
enligt nya lagen innan talan enligt äldre lag avgjorts genom lagakraftägande
dom eller beslut. Innebörden av denna senare bestämmelse kan belysas med
följande exempel. Mannen har före ikraftträdandet väckt talan om
äktenskapssldllnad enligt 11 kap. 8 § GB i dess äldre lydelse. Efter
ikraftträdandet genstämmer hustrun och yrkar äktenskapsskUlnad enligt 11 kap.
1 § nya lagen. Hustruns talan skaU då inte avvisas men den får å andra sidan
inte heller prövas innan den av mannen väckta talan prövats eller avskrivits
och domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Bifalles mannens talan kan det
inte bli tal om bifall tUl hustruns talan, som då får avskrivas utan prövning i
sak. SkuUe mannens talan ogUlas, kan hustrans talan tas upp till prövning och
den tid som löpt från det hennes genstämnUig delgavs mannen får då räknas som
betänketid.

Andra
stycket innehåller bestämmelser om verkan av att det har dömts till hemskillnad
eller att talan därom har väckts före ikraftträdandet. Huvudprincipen är att
äldre regler skall tiUämpas. I stället för skUlnadsreglema i 11 kap. 14 §§ i
den nya lydelsen skall alltså 11 kap. 13 §§ i den äldre lydelsen gälla. Har
hemskUlnad meddelats enligt äldre lag, skall talan om äktenskapsskillnad prövas
enligt äldre lag även om talan har väckts efter ikraftträdandet. Detta innebär
bl. a. att det nuvarande särlevnadskravet måste iakttas och att rätten liksom
hittUls måste begära särlevnadsintyg eller motsvarande utredning för att kunna
döma tUl äktenskapsskUlnad på grand av hemskillnaden. Det är bara reglema om
äktenskapsskUlnad på grund av hemskUlnad som bUr tiUämpliga enligt
övergångsbestämmelsen. Däremot kan aldrig med stöd av denna regel dömas tiU
äktenskapsskillnad exempelvis enligt 11 kap. 8 § i den äldre lydelsen.

Det
finns tre viktiga undantag från regeln att talan om äktenskaps-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 159

skiUnad
skall prövas enUgt äldre lag om dom på hemskillnad meddelats eller talan om
hemskillnad väckts före ikraftträdandet.

För det första kan makama, om de är ense därom,
alltid avbryta pågående skUsmässoförfarande enligt äldre bestämmelser genom att
tillsammans begära äktenskapsskUlnad enligt de nya reglema. Detta kan vara av
Intresse särskUt för makar som enligt dessa regler inte behöver iaktta
betänketid men för vilka hemskillnadsåret ännu inte har gått tUl ända. Det
fordras dock att makama är ense om att gå över till det nya skilsmässosystemet.
Make har alltid möjlighet att vägra medverka till en dom på äktenskapsskUlnad
enligt de nya reglerna. I så fall skall skilsmässoförfarandet slutföras enligt
äldre lag. En anledning för make att handla på det sättet kan vara, att han vUl
göra gällande de särskilda påföljder i underhålls- och skadeståndshänseende som
kan Ifrågakomma enligt äldre lag.

Makamas enighet om att tillämpa den nya lagen i
skUlnadsfrågan behöver inte nödvändigt manifesteras i en gemensam ansökan utan
kan också komma till uttryck genom att make medger andra makens stämningsansökan
med yrkande om äktenskapsskUlnad enligt nya lagen.

Jag viU i detta sammanhang påpeka följande. De
sakkunnigas förslag innebär, att betänketid aldrig behöver iakttas om
hemskilda makar gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad enligt nya lagen, även
om makama har barn under 16 år. Genom hemskillnadsdomen har nämligen den
gemensamma vårdnaden om barnet upphört och däitned föreligger inte längre den
omständighet som enligt saklamnigförslaget utlöser krav på betänketid. Mitt
förslag har på den punkten en annan innebörd. Det uppställer nämligen krav på
betänketid så snart endera maken har bam under 16 år som står under hans
vårdnad.

Ett annat fall då de nya reglema blir tUlämpliga
trots att det dömts tUl hemskillnad är att hemskUlnaden förfallit på grund av
att makarna har flyttat samman, vare sig detta skett före eller efter
ikraftträdandet. I sådant fall har hemskillnadsdomens rättsverkningar i
personligt hänseende upphört och domen kan inte läggas till grand för dom på
äktenskapsskUlnad.

En tredje inskränkning i den nu berörda
övergångsbestämmelsens giltighet är att den har gjorts tidsbegränsad. En
hemskillnadsdom som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet kan inte läggas
till grund för äktenskapsskillnad enligt äldre lag efter den 1 juli 1975, dvs.
sedan 18 månader har förflutit från ikraftträdandet. Har domen vunnit laga
kraft efter ikraftträdandet räknas 18-månaderstiden från den dag då domen vann
laga kraft. Syftet med denna reglering är att i mesta möjliga mån begränsa
tillämpningen av äldre lag efter ikraftträdandet. De sakkunnigas förslag, som
innefattar en femårig övergångstid, innebär enUgt min mening inte en
tiUräckligt långtgående begränsning. Det bör tUläggas att bestämmelsen givetvis
inte Innebär att äldre hemskiUnadsdomar för-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 160

faUer
när 18-månaderstiden har gått till ända. Rättsverkningarna av hemskUlnadsdomen
kvarstår oförändrade så länge makama lever åtskilda. Detsamma gäller
eventuella beslut av domstol angående vårdnad om barn, underhåll m. m. under
hemskUlnadstiden. Men om makarna eller någon av dem efter 18-månaderstidens
utgång vill ha skUsmässa, måste talan väckas och prövas enligt nya lagen.

Innebörden
av regleringen i andra stycket kan ytterligare belysas genom följande exempel.
Talan om hemskillnad väcks i november 1973. I januari 1974 döms till
hemskillnad och domen vinner laga kraft under samma månad. HemskUlnadsåret
börjar då löpa. Oberoende härav kan makarna, om de är ense, få frågan om
äktenskapsskillnad prövad enligt nya lagen. I annat fall kan vardera maken i
januari 1975 få äktenskapsskUlnad enligt 11 kap. 3 § i dess äldre lydelse
under förutsättning att makarna inte har återupptagit samlevnaden. Har de gjort
det, finns inte längre möjlighet att få äktenskapsskUlnad enligt äldre rätt med
de särskilda verkningar i skadestånds- och underhållshänseende som då kan
ifrågakomma. I juli 1975 har 18 månader förflutit från det hemskUlnadsdomen
vann laga kraft. Även om makarna inte har återupptagit samlevnaden, bortfaller
då deras möjligheter att utverka äktenskapsskUlnad enligt äldre lag och därmed
även rätten att göra gällande de särskilda påföljder i fråga om underhåU och
skadestånd som kan ifrågakomma enligt äldre lag.

I
gällande lag knyts åtskUliga rättsverkningar tiU hemskillnad och
äktenskapsskillnad. Det finns regler om miderhåll och skadestånd, om
giftorättsgemenskapens upphörande och om bodelning. Jag delar de sakkumiigas
uppfattning att när det enligt äldre lag har dömts till hemskUlnad eller äktenskapsskillnad
också den äldre lagens bestämmelser om rättsverkningarna av denna dom bör gälla
fullt ut. Om dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad har meddelats enligt
äldre lag, skall därför enligt vad som föreskrivs i tredje stycket äldre lags bestämmelser
om verkan av hemskillnad samt om bodelning, underhåll och skadestånd gälla.
Jag vill påpeka att detta innebär att rättsverkan av en hemskillnad förfaller
om makar flyttar samman efter ikraftträdandet (jfr 11 kap. 30 § GB i den äldre
lydelsen). SkuUe hemskilda makar återuppta samlevnaden efter ikraftträdandet
förfaller alltså t. ex. beslut i hemskillnadsdomen angående underhåU.

Enligt
de föreslagna nya reglerna om villkorlig giftorätt anses giftorättsgemenskapen
ha upphört vid tiden för ansökan om äktenskapsskillnad, om det sedermera döms
tUl äktenskapsskillnad eller om ena maken avlider medan målet är anhängigt
eller det döms tUl boskUlnad på talan som väckts innan talan om
äktenskapsskillnad förfallit. Av punkt 6 i övergångsbestämmelsema framgår att
talan om äktenskapsskillnad som väckts före Ikraftträdandet mte får nu angivna
rättsverkningar i händelse av dödsfall eller boskiUnad.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 161

Enligt punkt 7 skaU de äldre bestämmelserna i 15 kap.
om förfarandet tUlämpas när målet skall prövas enligt äldre lag. Undantag görs
dock för 8 och 9 §§, som handlar om medling. Mål om hemskiUnad kan alltså efter
ikraftträdandet handläggas trots att medling inte har ägt mm, och vidare blir
det inte möjligt att under handläggningen av målet förordna om medling.

I punkt 8 föreskrivs att om i lag eUer annan
författning förekommer hänvisnmg till föreskrift som ersatts genom bestämmelse
i den nya lagen den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas.

7.2
Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6
kap. 7 §

Paragrafen har jämkats med anledning av att
hemskillnads- och åter-gångsmstituten har avskaffats. Vidare har nuvarande
regler om hänsynstagande till vem som bär huvudsakliga skulden till söndringen
mellan makama slopats.

6
kap. 12 §

Paragrafen innehåUer bestämmelser om vårdnaden om
barn utom äktenskap. Som huvudregel gäUer enligt första stycket liksom f. n.
att barnet står under modems vårdnad tUl dess det har fyUt 20 år eller ingått
äktenskap. Fadem skall enUgt förslaget kunna tillerkännas vårdnaden om det
finnes skäligt med hänsyn tiU bamets bästa. Är föräldrama ense om att fadem
skall ha vårdnaden, skall rätten på anmälan överföra vårdnaden på honom, om det
inte är uppenbart stridande mot bamets bästa.

Bestämmelsema överensstämmer i sak med dem som
gäller för barn i äktenskap vid familjeupplösning. De är i första hand avsedda
att komma till användning vid upplösning av samlevnad mellan ogifta föräldrar.
Bestämmelserna är emellertid tillämpliga också när föräldrarna aldrig har
sammanbott. Om det i ett sådant fall är mer förenligt med bamets bästa att
fadem får vårdnaden än att denna blir kvar hos modern skall vårdnaden alltså
på faderns begäran överflyttas till honom. Som jag har anfört i den allmänna
motiveringen (5.5) lär dock bamets bästa oftast Icräva att det stannar hos
modern, om det aldrig har bott tUlsammans med sin far.

Vad som i det konkreta fallet är bamets bästa får,
liksom när det gäller barn i äktenskap, avgöras efter en noggrann prövning av
föreliggande omständigheter. Som socialstyrelsen har framhållit kan enbart
ekonomiska faktorer inte få tUlmätas avgörande betydelse. Det förhållandet att
fadern har god ekonomi kan alltså inte i och för sig utgöra något argument för
att han skall få överta vårdnaden om ett bam som lever i små ekonomiska
omständigheter men under i övrigt

11
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 162

trygga
förhållanden hos sin mor. Prövningen av vad som är barnets bästa kan vara
särskUt svår i fall då den ena av föräldrama är utlänning och vUl uppfostra
bamet i sitt hemland, som kanske har helt annan kultur, andra traditioner och
en annan syn på bams uppfostran än vad som gäller hos oss. Under
remissbehandlingen har framkommit önskemål om närmare anvisningar hur sådana
fall skall behandlas. Något entydigt svar på frågan vad som är bamets bästa i
sådana konfliktsituationer kan dock uite lämnas. Problemet är dock inte nytt. I
princip uppkommer samma problem när det gäller att besluta angående vårdnaden
om bam i äktenskap vars föräldrar har olika nationalitet.

I
andra stycket tas upp bestämmelser som gör det möjligt att överflytta
vårdnaden när vårdnadshavaren avlider eller för längre tid är förhindrad att
utöva vårdnaden eller gör sig skyldig tUl grov försummelse eller andra i 6 §
angivna grova förseelser. Initiativ tUl överflyttning av vårdnaden kan tas av
den andre av föräldrarna eller av barnavårdsman, bamavårdsnämnd eller allmän åklagare.
Den andre av föräldrarna skall förordnas att utöva vårdnaden, om inte hänsyn
till bamets bästa kräver att vårdnaden anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare. Har exempelvis modern vårdnaden om ett barn utom äktenskap och
avUder hon, står alltså fadem närmast tiU att överta vårdnaden. Är han inte
villig att överta denna, torde det inte vara förenUgt med barnets bästa att
anförtro honom vårdnaden. I sådant fall får vårdnaden överflyttas till särsldlt
förordnad förmyndare. Bestämmelserna överensstämmer med vad som gäller för barn
i äktenskap enligt 9 §.

Med
anledning av att andra stycket innehåller bestämmelser om barnavårdsman vill
jag nämna att jag avser att i en nära framtid lägga fram förslag grundat på
barnavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972: 65) Barnavårdsmannafrågan.
Denna utrednings förslag innebär att bamavårdsmannainstitutionen avskaffas och
aktualiserar alltså ytterligare ändringar I bl, a. denna paragraf.

7
kap. 9 §

Paragrafen har jämkats på grand av att instituten
återgång och hemskillnad har avskaffats.

I
paragrafen föreskrivs att avtal som makar med avseende på förestående
äktenskapsskillnad har slutit om underhåll till bam kan jämkas av rätten om
avtalet är uppenbart obilligt för ena maken. Har talan inte väckts inom ett år
från det äktenskapsskiUnaden meddelades, är rätten till talan enligt paragrafen
förlorad.

Paragrafen
är tUlämplig på avtal som makar har slutit under betänketid även om makama
skulle ha levt åtskUda under betänketiden. I denna del hänvisas tiU vad som har
anförts vid motsvarande regel i 11 kap. 16 § GB.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 163

8
kap. 1 §

Paragrafen har jämkats redaktionellt med anledning
av att hemskUl-nadsmstitutet har slopats. Som jag har anfört vid 6 kap. 12 § föreligger
f. n. förslag om avskaffande av bamavårdsmannainstitutionen. Detta förslag
Innebär att hela 8 kap. FB skaU upphävas. Jag kommer 1 en nära framtid att ta
stäUning tUl detta förslag.

11
kap. 1 §

Paragrafen, som innehåller regler om föräldrars
legala förmynderskap för bam i äktenskap, har jämkats med anledning av att
instituten återgång och hemskiUnad har avskaffats.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Enligt
första punkten träder lagen i kraft den 1 januari 1974.

Även efter ikraftträdandet kommer på grand av
övergångsbestämmelsema till lagen om ändring i GB att kunna dömas till
återgång eUer hemskillnad enligt äldre lag. I sådant faU skall fortfarande
förordnande angående vårdnaden om barnen meddelas. Detta föreskrivs i andra
punkten i övergångsbestämmelserna till förevarande lag.

Enligt tredfe punkten skall den äldre lydelsen av 7
kap. 9 § tiUämpas i fråga om dels aVtal som har slutits med avseende på
förestående återgång av äktenskap eller hemskUlnad, vare sig detta har skett
före eller efter ikraftträdandet, dels avtal som före eller efter
ikraftträdandet har ingåtts under hemskillnad och dels avtal som i annat fall
har slutits före ikraftträdandet med avseende på förestående
äktenskapsskillnad. Övergångsbestämmelsen innebär bl. a. att avtal som har
ingåtts under hemskillnad inte kan jämkas och, på grmid av hänvisningen tUl 11
kap. 29 § GB, att talan om jämkning skall väckas senast i skillnadsmålet, om
äktenskapsskillnad sker enligt 11 kap. 3 § GB i dess äldre lydelse.

Möjligheten att efter hemskillnad få förordnande av
bamavårdsman för barn i äktenskap enligt nuvarande bestämmelser i 8 kap. 1 §
har bevarats enligt övergångsbestämmelsen i fjärde punkten.

De nya reglema om fadems rätt att få vårdnaden om
barn utom äktenskap har inte föranlett någon särskild övergångsbestämmelse. Reglema
blir alltså tUlämpliga även i mål som är anhängiga vid ikraftträdandet.
Detsamma gäller den ändring som innebär att skuldmomentet i 6 kap. 7 § tas
bort. Efter ikraftträdandet kan alltså någon hänsyn inte tas tiU skuldfrågan
ens i vårdnadsprocesser där talan har väckts före Uaraftträdandet.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 164

7.3
Förslaget tiU lag om ändring i ärvdabalken

3
kap. 8 §

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (5.4,2) kvarstår i paragrafen bestämmelserna om att ar\'srätt för
make inte föreligger när talan om äktensskapsskillnad var anhängig vid dödsfallet.
Däremot har ur paragrafen utmönstrats de särskilda bestämmelser som tar sikte
på hemskillnads- och återgångssituationer.

25
kap. 3 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall vid
ansökan om dödförklaring rätten höra bl. a. kyrkoherden och allmänna åklagaren
i den ort där den bortovarande senast ägt hemvist inom riket.

Eftersom ansvaret för folkbokföringen åvilar
pastorsämbetet bör detta och inte kyrkoherden höras över ansökningen.

RÅ har i en särskild framstäUning till Kungl. Maj:t
framhållit bl. a. att åklagarmyndigheten inte längre förfogar över register
eller andra upplysningskällor av värde i ärenden om dödförklaring. RÅ föreslår
därför att polismyndigheten skall höras i stället för allmänna åklagaren.
Rikspolisstyrelsen har i yttrande över förslaget tillstyrkt detta. Även jag
ansluter mig tiU det. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. I
enlighet med vad som aUmänt brakar iakttas vid ändringar 1 arvslagstiftningen
föreslås att den äldre lydelsen av 3 kap. 8 § skall tillämpas om dödsfallet har
inträffat före ikraftträdandet. Detsamma skall gälla om dödsfallet har
inträffat efter ikraftträdandet och antingen talan om återgång eller
hemskillnad då var anhängig eller makama då levde åtskilda på grund av en före
eller efter ikraftträdandet meddelad dom på hemskUlnad.

7.4
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

6
kap. 5 §

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (5.2.2) bör samlag mellan halvsyskon avkriminaliseras i samband
med att det Införs möjlighet att ge dispens för halvsyskon att gifta sig med
varandra. Straffbestämmelsen i andra stycket för otukt med syskon har därför begränsats
till att avse den som har samlag med sUt helsyskon.

I 7 kap. 2 § straffbeläggs f. n. olaga giftermål.
Därmed avses att någon gifter sig med en person, som tiU följd av sinnessjukdom
eller till-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 165

fällig
sinnesförvirring eller av annan sådan orsak uite äger rättslig
hand-Ungsförmåga, att någon ingår äktenskap som på yrkande av andra maken kan
dömas att återgå på grund av villfarelse eller svek eller att någon tvingar
annan till giftermål. En förutsättning för att åtal skall få ske är enligt 6 §
första stycket att det har dömts till återgång av äktenskapet.

De sakkunniga har föreslagit vissa ändringar i 2 §
med anledning av att återgångsinstitutet avskaffas. RÅ har emellertid i sitt
remissyttrande förordat att 2 § helt upphävs.

I samband med att förslag till brottsbalk
remitterades till lagrådet intog föredragande departementschefen den
ståndpunkten att det inte fanns något praktiskt behov av att behåUa brottstypen
olaga giftermål (prop. 1962: 10 B s. 51 f). På hemställan av lagrådet upptogs
emellertid en straffbestämmelse om olaga giftermål i propositionen med förslag
till brottsbalk.

Som
RÅ framhåUer i sitt remissyttrande över nu förevarande förslag torde fall där
ansvar för olaga giftermål kan ifrågakomma vara mycket sällsynta. Vidare är att
märka att den som tvingar annan tUl äktenskap kan dömas för olaga tvång och att
de gärningar som i övrigt omfattas av brottstypen i allmänhet torde ingå som
led i annat kriminellt förfarande, t. ex. bedrägeri. EnUgt min mening finns
det inte något praktiskt behov av att behålla brottstypen olaga giftermål. Med
hänsyn härtUI förordar jag att 2 § och 6 § första stycket upphävs.

35
kap. 4 §

Den särskilda regeln i andra stycket om beräkning
av preskriptionstid vid olaga giftermål har utgått.

Ikraftträdandet

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.
Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

7.5
Förslaget till lag om medling meUan samlevande

I enUghet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen (5.3.2) har bestämmelserna om medling bratits ut ur GB och
placerats i en särskUd lag. Bestämmelsema i lagen är i sak desamma som de regler
de sakkunniga har förordat med det undantaget att medling skall kunna komma i
fråga också för dem som sammanlever utan att vara gifta med varandra. I
enUghet härmed talas inte om medling meUan makar utan om medling mellan
samlevande.

1 §

EnUgt
paragrafen har medlmg enligt lagen till ändamål att utjämna motsättningar
mellan man och kvinna som sammanlever eller har sam-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 166

manlevt.
Medlare skaU på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen tUl
motsättningarna samt, om fråga uppkommit att bryta samlevnaden, rådgöra med
partema om möjligheterna att fortsätta den.

Av paragrafen framgår att medlare inte bör se som
sin uppgift att till varje pris försona partema. Liksom familjerådgivare bör
medlare försöka hjälpa partema att komma till rätta med sina problem, vare sig
detta leder till att samlevnaden upplöses eller inte.

2 §

I paragrafen föreskrivs att det skaU utses minst
två medlare för varje kommun. Om det är påkallat av särskilda skäl kan samma
person förordnas tUl medlare för mer än en kommun. Medlare skall utses av länsstyrelsen
för två kalenderår. Är medlare inte lämplig för sitt uppdrag skall han
entledigas. Avgår medlare före utgången av den tid för vUken han blivit utsedd
skall annan förordnas för den återstående tiden.

Vid
utseende av medlare bör länsstyrelsen försöka ta till vara den erfarenhet av
sådana uppdrag som finns representerad hos svenska kyrkans präster och hos
befattningshavare I andra trossamfund. Det är dock inte lämpligt att båda
medlarna är sådana befattningshavare. F. n. skall i varje kommun finnas minst
en borgerUg medlare och det har inte varit min avsikt att tiUgången på medlare
utan särskild religiös anknytning skulle bli mindre enligt den nya ordningen.

Antalet
medlare skall vara minst två. I större kommuner torde detta antal ofta vara
otiUräckligt, åtminstone om familjerådgivningsorganisationen mte är utbyggd. I
så fall bör flera medlare utses. Det synes inte påkaUat att, som någon
remissinstans har föreslagit, införa regler om ersättare för medlare. Behovet
av ersättare kan tillgodoses genom att ett större antal medlare utses.

3 §

Enligt denna paragraf är medlare skyldig att medla,
om begäran därom framställs av mannen eller kvinnan och någon av dem är bosatt
i den kommun för vilken medlaren har förordnats.

4 §

Paragrafen Innehåller bestämmelser om ersättning
till medlare. Ersättningen betalas av kommunen. Närmare bestämmelser om
ersättningen bör meddelas av Kungl. Maj:t.

5 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för medlare. Att enUgt denna lag
förordnad medlare är undantagen från vittnesplikt följer av 36 kap. 5 § första
stycket RB.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 167

Ikraftträdandet

Lagen träder i kraft den 1 januari 1974. Några
särskUda övergångsbestämmelser torde inte vara erforderliga.

Behörigheten för borgerliga medlare som utsetts
enligt 14 kap. GB torde få anses upphöra i och med att detta kapitel upphävs
och den nya medlingslagen träder i kraft. Åtgärder bör därför vidtas för att
medlare enligt denna lag skall kunna inleda sin verksamhet omedelbart efter
ikraftträdandet.

7.6
Förslaget tiU lag om ogifta samhoendes gemensamma bostad

1 §

Paragrafens första stycke innehåller den gmndläggande
regeln om rätt för part att vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad
överta hyres- eller bostadsrätt som tUlkommer andra parten. Hyres- eller bostadsrätten
skall avse lägenhet som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som
parternas gemensamma bostad. För att part skall få överta rätten krävs enligt
huvudregeln ätt parten bäst behöver bostaden och att det med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt att övertagande äger ram. Om
parterna inte har eller har haft bam tillsammans får övertagande ske endast om
synnerliga skäl talar därför.

En
gmndläggande förutsättning för att paragrafen skall vara tillämplig är att det
är fråga om upplösning av äktenskapsUknande samlevnad mellan ogift man och
ogift kvinna. Frågan om parternas samlevnad har haft äktenskapsUknande karaktär
får avgöras efter en fri prövning med hänsyn tUl alla förekommande
omständigheter. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (5: 6) utgör
förekomsten av gemensamma bam ett starkt indicium för att samlevnaden har varit
av åsyftad typ. Om en man och en kvinna bor tillsammans sedan någon tid och har
eller har haft gemensamma barn kan man därför normalt utgå från att
förutsättningarna för lagens tillämplighet är uppfyllda.

Om
partema inte har eller har haft några gemensamma barn bUr avgörandet betydligt
svårare. Frågan torde emellertid sällan komma att ställas på sin spets i sådana
fall, eftersom övertagande då skall få ske bara om det föreUgger synnerUga
skäl. Jag återkommer strax till innebörden av detta uttryck. I detta
sammanhang vill jag bara framhålla att man i praktiken torde kunna räkna med
att de fall där frågan om äktenskapsliloiande samlevnad är tveksam endast
undantagsvis är av sådan beskaffenhet att kravet på synnerliga skäl i och för
sig är uppfyllt. En domstol bör enligt min mening ofta kunna lämna ett yrkande
om rätt att överta hyres- eller bostadsrätt i fall där parterna varken har
eller har haft barn utan bifall under hänvisning till att, även om

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 168

ett
äktenskapsUknande förhållande skulle ha förelegat, det i allt fall inte finns
synnerliga skäl för att tillerkänna part rätt att överta bostaden. På detta
sätt kan domstolen undgå att ta ställning till den ofta svårbedömda frågan om
äktenskapsUknande förhållande förelegat.

Om den ena parten är anställd hos den andra
kvinnan är exempelvis hushållerska hos mannen eller hyr rum i den andras
lägenhet, kan samlevnad under äktenskapsUknande förhållanden inte anses föreligga,
såvida anställnings- eller hyresavtalet alltjämt består. Givetvis kan vad som
från början har varit ett anställnings- eller hyresförhållande så småningom
glida över i en samlevnad av äktenskapsUknande karaktär. I det särskilda fallet
kan det vara svårt att avgöra, om så har skett eller inte. Visar utredningen
att kontant lön eller hyra har erlagts fram till tiden för upplösningen av
samboendet, kan som regel samlevnad under äktenskapsUknande former inte anses
ha förelegat.

Vid
bedömningen av om samlevnaden har haft äktenskapsUknande karaktär får givetvis
dennas varaktighet stor betydelse. Om samlevnaden har upphört efter kort tid
är detta ett starkt indicium för att den inte har varit äktenskapsUknande. För
det fall att samlevnaden upplösts genom ena partens död kan dock inte
varaktigheten tillmätas samma betydelse som annars. Här får man I stället
bedöma om det kan antas att parterna skulle ha fortsatt sin samlevnad om inte
dödsfallet hade kommit emeUan.

I
kravet på att samlevnaden skall ha äktenskapsUknande karaktär får anses ligga
att det är fråga om personer som i och för sig skulle kunna ingå äktenskap med
varandra. Lagen är alltså inte tillämplig när ett samboende mellan föräldrar
och barn eller meUan syskon upphör.

Kravet
att båda parter skall vara ogifta torde inte bereda några svårigheter vid
rättstillämpningen. Har en av parterna fått hem.skillnad men inte upplöst
äktenskapet genom äktenskapsskillnad är paragrafen givetvis inte tillämiplig.
Har lagakraftvunnen dom på äktenskapsskillnad meddelats gäller däremot
paragrafen, även om bodelning i anledning av äktenskapets upplösning ännu inte
skulle ha ägt rum. Har två makar efter äktenskapsskillnad flyttat samman utan
att gifta om sig är paragrafen också tillämplig. Kravet att parterna skall vara
ogifta gäller endast vid själva upplösningstUlfället. Vid bedömningen av om
samlevnaden har varit av äktenskapsUknande karaktär får hänsyn tas även till
tid då parterna sammanlevt innan enderas äktenskap blivit upplöst.

Bedömningen
av om det är fråga om upplösning av samlevnaden torde som regel inte vålla
några svårigheter. Normalt får man godta parts påstående härom. Det bör inte
krävas att parterna faktiskt har flyttat isär.

I paragrafen talas inte som i de sakkunnigas
förslag om lösningsrätt utan om rätt att överta hyres- eller bostadsrätten. Det
är nämligen inte säkert att någon lösen över huvud taget skall erläggas. Detta
beror på

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 169

om
hyres- eller bostadsrätten har ekonomiskt värde. Jag återkommer till denna
fråga vid 3 §.

Föreskriften att det skall vara fråga om lägenhet,
vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som partemas gemensamma
bostad har motsvarighet i lagen om makars gemensamma bostad. Detsamma gäller kravet
att den part som vill överta bostaden bäst skall behöva den samt att det med
hänsyn till omständighetema i övrigt skall kunna anses skäligt att han får
överta den. Innebörden av dessa regler är avsedd att vara densamma här som i
nyssnämnda lag.

Uttrycket "synnerUga skäl" skall tolkas
restriktivt. Det måste med andra ord föreligga mycket starka skäl av i första
hand social natur för att övertagande skall kunna ifrågakomma trots att partema
inte har eller har haft bam tillsammans. Intresseawägningen mellan parterna
måste ge mycket klart utslag till förmån för den som begär att få överta hyres-
eller bostadsrätten. Är motpartens intresse av att kunna få disponera bostaden
inte särskilt starkt, kan kraven på de skäl som åberopas tUl stöd för ett
övertagande ställas lägre än annars. Detta kan bli aktuellt särsldlt i det
fallet att den part som har hyresrätten avlider. I en sådan situation torde som
regel den andra partens intresse av att få bo kvar i det gemensamma hemmet, om
samlevnaden där har varat en mera avsevärd tid, väga över dödsbodelägarnas
intresse av att få tillgång till lägenheten i sådan grad att synnerliga skäl
kan anses föreligga. Av betydelse vid avvägningen kan också bli om en av
partema har vårdnaden om barn som inte är parternas gemensamma. Har samlevnaden
varat relativt kort tid ett eller annat år torde dock förekomsten av
sådana bam knappast kunna medföra, att synnerliga skäl föreligger att tilldela
vårdnadshavaren bostaden. Åtminstone gäller detta om samlevnaden upplöses av
annan anledning än att en av parterna dör.

Kravet
på synnerliga skäl gäller i princip även det speciella fallet att partema inte
vid upplösningstillfället har några gemensamma bam men kvinnan är havande med
barn som mannen har avlat. I ett sådant fall torde synnerliga skäl i och för
sig få anses föreligga, om en prövning enligt huvudregeln i paragrafen leder
till att kvinnan bör få överta bostaden.

Skulle
den part som har hyreskontraktet eUer bostadsrätten ha kommit över lägenheten
med den andra partens hjälp, kan detta vara en omständighet som bör beaktas vid
avgörandet av om synnerliga skäl föreligger. Jag tänker exempelvis på det
fallet att den part som vill överta bostaden kan visa, att han har lämnat en
lägenhet i byte för att den andra skulle kunna få hyresrätten eller att han har
lånat eller gett den andra pengar som bidrag till förvärv av bostadsrätten.

Upplöses samlevnaden genom att den part som innehar
hyres- eller bostadsrätten dör skall enligt andra stycket bestämmelserna i
första

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 170

stycket
tillämpas i fråga om rätt för den efterlevande att överta hyres-eller
bostadsrätten. Skulle den part som inte är innehavare av hyres- eller
bostadsrätten dö kan däremot hans dödsbo inte göra gällande rätt enligt lagen
att överta bostaden. Som jag tidigare har påpekat kan intresseavvägningen bli
en annan när samlevnadens upplösning beror på dödsfall än i övriga situationer.

2 §

Denna paragraf innehåUer en regel om preskription av
rätten att överta hyres- eller bostadsrätt. Enligt de sakkunnigas förslag måste
övertaganderätten göras gällande hos andra parten inom tre månader från
samlevnadens hävande. Under remissbehandlingen har påpekats att preskription av
övertaganderätten inte bör kunna inträda så länge parten bor kvar i lägenheten.
Detta påpekande är enligt min mening riktigt. I paragrafen föreskrivs därför
att part förlorar sin rätt att överta hyres- eller bostadsrätten, om han har
flyttat från lägenheten och inte inom tre månader därefter hos andra parten har
framställt anspråk på övertagande. Om andra parten är död skall anspråket
göras gällande hos dödsboet. Den förordade jämkningen av preskriptionsregeln i
förhållande till de sakkunnigas förslag torde få betydelse främst när
samlevnaden har upplösts genom dÖdsfaU. Någon preskription kan då inte inträda
så länge den efterlevande bor kvar i den gemensamma lägenheten.

Enas inte parterna om övertaganderätten får tvisten
prövas av domstol. Det har inte ansetts erforderligt att föreskriva en viss
frist inom vilken talan skall väckas.

3 §

I paragrafen föreskrivs att den som enligt 1 §
övertar hyres- eller bostadsrätt är skyldig att Ull andra parten erlägga lösen
motsvarande rättens värde. Ersättningen skall erläggas vid övertagandet. Om
synnerliga skäl föreligger, får dock betalningen anstå mot att parten ställer
godtagbar säkerhet.

Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gäller
enligt lagen om makars gemensamma bostad.

Skyldigheten
att erlägga lösen förutsätter givetvis att rätten till lägenheten har
ekonomiskt värde. Om så inte är fallet skall rätten övergå utan ersättning.
Under remissbehandlingen har framhållits att det inte kan bli fråga om att utge
lösen för övertagande av hyresreglerad lägenhet, eftersom det enligt 11 §
andra stycket lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. är förbjudet att ta
emot ersättning vid överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet. Jag anser mig
mte ha anledning att ta någon ståndpunkt i denna fråga utan nöjer mig med att
frarhhålla att

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 171

lagen
om ogifta samboendes bostad får samma innebörd i detta hänseende som lagen om
makars gemensamma bostad.

Kommer partema inte överens om lösenbeloppets
storlek får frågan avgöras av domstol.

Ersättningen skall i princip erläggas av den
lösningsberättigade parten vid Övertagandet. Den andra parten är alltså inte
skyldig att medverka till att överföra rätten till bostaden genom påskrift
på hyreskontraktet eller på annat sätt om inte betalningen samtidigt
erläggs. Avgörs frågan av domstol kan i domen parternas prestationer göras
avhängiga av varandra.

Om synnerliga skäl föreligger kan anstånd ges med
betalningen, under förutsättning att den lösningsberättigade parten ställer
godtagbar säkerhet. Anstånd bör kunna ges om det i det särskilda fallet
föreligger mycket starka skäl för att överföra rättigheten från ena parten till
den andra. Det kan exempelvis vara en kvinna med barn som har oundgängligt
behov av bostaden. Har lösningsrätt utövats efter ena partens död kan också
synnerliga skäl för anstånd föreUgga. Den efterlevande får i allmänhet anses ha
ett väsentligt större behov av att överta bostaden än arvingarna, och redan
denna omständighet utgör ett starkt skäl för att öppna möjlighet härtill genom
att bevUja anstånd med betalningen.

4§

Paragrafen innehåller bestämmelser om parts
möjlighet att hindra andra parten att hyra ut den gemensamma bostaden.
Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som för motsvarande fall föreskrivs
i 5 § lagen om makars gemensamma bostad.

5§

Liksom enligt lagen om makars gemensamma bostad
skall enligt denna paragraf bestämmelsema i 4 § äga motsvarande tillämpning på
överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller bostadsrätt som avses i 1 §.

6§

Enligt paragrafen likstäUs med hyresrätt och
bostadsrätt andel i sådan rätt. Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening
eller bolag skaU vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande
tUlämpning i fråga om andelsrätten. Detsamma gäller enligt lagen om makars
gemensamma bostad.

7§

Paragrafen innehåller de i den allmänna
motiveringen berörda bestämmelsema om möjlighet för domstol att interimisUskt
förordna om rätt för ena parten att nyttja bostaden. Har talan om övertagande
av

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 172

hyres-
eller bostadsrätten väckts av ena parten kan yrkande enligt paragrafen
framställas både av denna part och av motparten. Part kan alltså med stöd av
paragrafen framtvinga att samboendet upphör genom ätt andra parten lämnar
bostaden.

Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med
föreskriftema i 15 kap. 11 § GB om rätt för make att sitta kvar i hemmet.
Sistnämnda lagrum upptar även regler om makes rätt att nyttja bohaget.
Motsvarighet härtill saknas i förevarande paragraf. Denna skillnad
sammanhänger med att den som sammanlever med annan under äktenskapsUknande
förhållanden inte har någon rätt till den andres ägodelar som kan sägas
motsvara giftorätten och att det inte heller finns någon underhållsskyldighet
parterna emeUan.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1974 och gäller
tUl utgången av år 1979.

Lagen är enligt särskUd övergångsbestämmelse inte
tillämplig om samlevnaden har upphört före ikraftträdandet.

Har lösningsrätt påkallats under lagens
giltighetstid skall även efter utgången av år 1979 bestämmelserna i lagen äga
tillämpning i fråga om rätt att överta hyres- eUer bostadsrätt. Denna särskilda
övergångsbestämmelse har en motsvarighet i lagen om makars gemensamma bostad.

7.7
Förslaget till lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot
beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående

Skälen till att lagen föreslås upphävd har
redovisats vid 3 kap. 4 § andra stycket GB.

7.8
Förslaget till lag om ändring i lagen (1915; 437) rörande äktenskaps ingående i
vissa fall inför svensk myndighet i utlandet

I 2 och 3 §§ har vissa redaktionella jämkningar
gjorts. I en ny paragraf, 8 §, har intagits bestämmelser om besvär.
Bestämmelserna innebär att talan mot beslut enligt lagen skall föras genom
besvär hos kammarrätten. Detta överensstämmer med vad som nu gäller enligt
lagen om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps
ingående, vilken lag föreslås upphävd. EnUgt kungörelsen (1971: 1200) om
kammarrätternas domkretsar m. m. skall besvär över beslut av svensk myndighet i
utiandet upptas av kammarrätten i Göteborg.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 173

7.9 Förslaget
tiU lag om dels fortsatt giltighet av lagen med särsldlda

bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Lagen om makars gemensamma bostad har i enUghet med
vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (5,6) fått fortsatt giltighet
till utgången av år 1979.

1 och 2 §§ i lagen har jämkats med anlednuig av att
återgångs- och hemskillnadsinstituten avskaffats.

Enligt
en särskild övergångsbestämmelse skall den äldre lydelsen av

1 och 2 §§ tillämpas när
äktenskap har gått åter eller det har dömts till

hemskillnad.

7.10 Övriga
lagförslag

Bestämmelser om återgång eller hemskUlnad finns i
10 kap. 9 § RB, 10 § förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och
om kallelse å okända borgenärer, 7 och 15 §§ namnlagen (1963: 521), 2 § rennäringslagen
(1971:437) samt 31 § rättshjälpslagen (1972:429). Dessa lagrum bör jämkas med
anledning av att återgångs- och hemskillnadsinstituten försvinner.

Den
i 6 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden intagna hänvisningen
till 2 kap. 4 § GB bör ändras till att avse 2 kap.

2 §, som i mitt förslag
motsvarar nuvarande 2 kap. 4 §.

I
20 § lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och 7 § 2 mom.
militärersättningsförordnlngen (1950: 261) finns regler bl. a. om änkas rätt
till livränta när makarna levde åtskilda efter vunnen hemskillnad. Lagen (1956:
2) om socialhjälp innehåller i 35 § regler om betydelsen av hemskillnad när det
gäller makes slcyldighet att utge ersättning för socialhjälp som har lämnats åt
andra maken. Under lång tid framöver kommer det att finnas makar som lever I
hemskillnad och för vilka de nu nämnda bestämmelserna har aktualitet. Efter
samråd med chefema för social- och försvarsdepartementen har jag funnit att
bestämmelserna inte bör ändras nu.

I
vissa fall då utländsk man vinner svenskt medborgarskap medför detta enligt 5 §
lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap att även hans barn under 18 år blir
svenska medborgare. Detta gäller dock inte barn, som efter äktenskapets
återgång eller äktenskapsskillnad eller under hemskillnad står under moderns
vårdnad. Även denna bestämmelse bör, enligt vad jag har kommit fram till efter
samråd med statsrådet Odhnoff, lämnas oförändrad, särskUt som det i dessa fall
ofta kan vara fråga om återgång eller hemskillnad som har meddelats enligt utländsk
rätt.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 174

8
HemstäUan

Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande över förslagen tiU

1.
lag om ändring i
giftermålsbalken,

2.
lag om ändring i
föräldrabalken,

3.
lag om ändring i ärvdabalken,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

6.
lag om medling mellan
samlevande,

7.
lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad,

8.
lag om upphävande av lagen
(1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps
ingående,

9.
lag om ändring i lagen (1915:
437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

10.
lag om dels fortsatt giltighet
av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,
dels ändring i samma lag,

11.
lag om ändring i förordningen
(1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

12.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,

13.
lag om ändring i namnlagen
(1963: 521),

14.
lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437),

15.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gvllensten

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 175

Bilaga 1 De sakkunnigas förslag

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken (1920: 405)

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken (1920:
405)i

dels att 24 kap., 5 kap. 1 §, 10 kap. och 15 kap. 810,
12, 14 och 23 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap., 5 kap. 7 §, 6 kap.
2 och 6a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 8 §, 11 kap., 12 kap. 1 §, 13 kap. 13 och 10
§§, 14 kap. och 15 kap. 1, 4, 5, 11, 24, 28, 29 och 32 §§ samt rabrikerna tUl
1, 11 och 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 b §,
av nedan angivna lydelse.

1 KAP.2 Om ingående av äktenskap

Inledande bestämmelse

1 § Man och kvinna, som är överens om att bestämmelserna
i denna

balk och vad i övrigt är föreskrivet beträffande makar skall tillämpas i

deras familjegemenskap, må ingå äktenskap under de villkor och i den

ordning som anges i detta kapitel.

Äktenskaps ingående

2
§ Äktenskap
ingås genom att mannen och kvinnan gemensamt anmäler att de är ense om
äktenskapet. Anmälan skall vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan
personligen till den som av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,
är utsedd att mottaga sådana anmälningar.

3
§ Anmälan om
ingående av äktenskap skall icke mottagas eller, om den mottagits, omedelbart
avvisas om

1.
mannen och
kvinnan ej är samtidigt tUlstädes,

2.
mannen och
kvinnan ej företer gUtigt intyg om att hinder enligt 58 §§ icke möter mot
äktenskapet,

3.
gUtigt intyg
företes men det är känt för mottagaren att sådant hinder ändå föreligger,

4.
anmälningshandlingen
icke är undertecknad av mannen och kvinnan,

1 Senaste lydelse av

2 kap.
1§ 1968:758 3 kap. 3 § 1968: 758 10 kap. 1§ 1947:187

2 kap. 2
§ 1971:871 3 kap. 7 § 1968: 758 10 kap. 2 §1948:272

2 kap. 5
§1968:758 4 kap. 2 § 1951: 681 10 kap. 3 §1968:758

2kap. 9§
1947:187 4 kap. 3 § 1951:681 15 kap. 8§ 1968:758

2
kap. 13 §
1971:556 4 kap. 5 § 1964: 654 15 kap. 9 §1968:758

3
kap. 1 § 1968:
758 4 kap. 6 § 1968: 758 15 kap. 14 § 1946: 822 3 kap. 2 § 1 mom. 1968:
758 4 kap. 8 § 1951: 681 15 kap. 23 § 1946: 822

2 mom. 1948: 272 4 kap. 9 § 1968: 758 4 mom. 1968:758 6
mom. 1947:187

» Kapitlet är nytt. Senaste lydelse av 1 kap. 6 § 1969:
798

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 176

5.
anmälningen är oklar till sin
innebörd eller

6.
det framgår av omständighetema
att marmen eller kvinnan icke gör anmälningen av fri vUja och med insikt om
dess innebörd.

Avvisas icke anmälningen, skall bevis om
äktenskapet ofördröjligen överlämnas tUl makama.

4 §
Avvisas anmälan om Ingående av äktenskap eller är den som mot

tager anmälningen icke behörig att mottaga sådana anmälningar, upp

kommer icke något äktenskap. Detsamma gäller om anmälningen icke

avges så som föreskrives i 2 §. Mottages anmälningen utan att hinders

prövning enligt 9 och 10 §§ föregått, är ingåendet av äktenskapet icke på

den gmnden ogiltigt.

Har anmälan icke avvisats, kan Konungen på ansökan
av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den
avlidne godkänna förfarande för äktenskaps ingående, som enligt första stycket
eljest skulle vara utan verkan. Sådant godkännande kan lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger.

Hinder
mot äktenskap

5
§ Den som är under aderton år
får ej ingå äktenskap utan tiUstånd av barnavårdsnämnden i den kommun där den
underårige har sitt hemvist.

6
§ Den som är förklarad omyndig
eUer enligt rättens beslut skall förbli omyndig även efter uppnådd
myndighetsålder får ej ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Vägras
samtycke, kan rätten på ansökan tUlåta äktenskapet, om skäl för vägran icke
finnes föreligga.

7
§ Äktenskap får icke ingås
mellan dem som är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller är
helsyskon.

Mellan halvsyskon får äktenskap icke ingås utan
tillstånd av Konungen.

8 §
Den som är gift får ej ingå äktenskap.

Hindersprövning

9 §
Innan äktenskap ingås skall det vid särskild prövning fastställas att

hinder enligt 58 §§ icke möter mot äktenskapet.

Prövningen göres av
myndighet som Konungen bestämmer. Ansökan om hindersprövning göres av mannen
och kvinnan gemensamt hos myndigheten.

10 §
1 mom. Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket

skall vid hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om

sin behörighet att ingå äktenskapet han kan anskaffa.

2
mom. Erfordras tUlstånd tUl
äktenskapet enligt 5 eller 6 § eUer enligt 7 § andra stycket skall bevis om
tillstånd företes vid hindersprövningen.

3
mom. Mannen och kvinnan skall
vid hindersprövningen avge skriftiig försäkran på heder och samvete att de ej
är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller helsyskon eller,
om tillstånd till äktenskapet icke föreligger enligt 7 § andra stycket, att de
ej heUer är halvsyskon.

Mannen och kvinnan skall även skriftligen på heder
och samvete uppge om han eller hon fömt ingått äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den som fömt ingått äktenskap skall
styrka att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföringen
eller intyg som avses i 1 mom.

4 mom. Finner prövningsmyndigheten
att hinder enligt 58 §§ icke föreligger mot äktenskapet, skall den utfärda
intyg därom. Intyget gäller fyra månader.

Särskilda bestämmelser

11 § Talan mot beslut i fråga som avses i 3 eller 5 §
eller 10 § 4 mom. föres hos länsstyrelsen. Har beslutet meddelats av myndighet
utom riket, föres talas hos länsstyrelsen i Stockholms län. Mot länsstyrelses
beslut föres talan hos kammarrätten. Talan föres genom besvär.

5 KAP.

7 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Leva makar på grund av söndring åtskilda, åUgge ändock
make att enligt de i 2 § stadgade grander bidraga till andra makens underhåll.

Leva makar på grand av söndring
åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 § stadgade grunder bidraga till
andra makens underhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till
sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans
underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Om bidrag tUl bamens underhåll i
fall, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.

6 KAP.

2 § Över sitt giftorättsgods rade make med de inskränkningar, som
följa av vad i 36 §§ sägs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
äktenskapets upplösning, så ock vid boskiUnad eller hemskillnad tage värdera
maken eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods, såvida
ej annorlunda i denna balk stadgas.

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad tage
vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas behåUna giftorättsgods,
såvida ej annorlunda i denna balk stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens
giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina
tlUgångar; visar sig, efter äktenskapets upplösning eller boskill-

1 Senaste lydelse 1949: 383 ' Senaste lydelse 1936: 84

12 Riksdagen 1973.1 saml Nr 32

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens
giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina
tUlgångar; visar sig, efter äktenskapets upplösning eller bo-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

nad
eller hemskillnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid bodelningen, och
finnes gåvotagaren hava insett eller bort inse att gåvan lände andra maken tUl
förfång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras
för tillgodoseende av andra makens rätt. Ej må dock på sådan gmnd talan väckas,
sedan fem år förflutit från det gåvan fuUborda-des.

(Föreslagen
lydelse)

skillnad,
att vederlag ej kan till-fuUo utgå vid bodelningen, och finnes gåvotagaren hava
insett eller bort inse att gåvan lände andra maken till förfång, skall gåvan
eller dess värde återbäras i den mån sådant erfordras för tillgodoseende av
andra makens rätt. Ej må dock på sådan grand talan väckas, sedan fem år
förflutit från det gåvan fullbordades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Var vid tiden för bodelningen gåva, som tUlkommit
imder omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande
i den mån det skuUe lända till mtrång i andra makens rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 KAP.

4
§

Sedan
i anledning av boskillnad eller äktenskapets upplösning bodelning
verkställts, svare hustran för gäld, varom i 3 § sägs, och vilken uppkommit
före boskillnadsansökningen eller äktenskapets upplösning, allenast intill
värdet av den enskilda egendom, hon ägde, då boskillnaden söktes eller
äktenskapet upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tillades henne.
Skall i anledning av äktenskapets upplösning bodelning ej äga ram, svare
hustran efter äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd, allenast
intill värdet av den egendom, hon hade, när äktenskapet upplöstes.

Sedan i anledning av boskiUnad, hemskillnad eller
äktenskapets upplösning bodelning verkställts, svare hustran för gäld, varom
i 3 § sägs, och vilken uppkommit före boskillnadsansökningen, hemskillnaden
eller äktenskapets upplösning, allenast intill värdet av den enskUda egendom,
hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillnaden vanns eller äktenskapet
upplöstes, och den egendom, som vid bodelningen tUlades henne. SkaU i anledning
av hemskiUnad eller äktenskapets upplösning bodelning ej äga ram, svare hustran
efter hemskillnaden eller äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd,
allenast intill värdet av den egendom, hon hade, när hemskillnaden vanns eller
äktenskapet upplöstes.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på
grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde
motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

8
KAP.

8 § Om avtal rörande makes under- Om avtal
rörande makes underhållsskyldighet och om vissa av- hållsskyldighet och om
vissa avtal med avseende å förestående tal med avseende å
förestående

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

hemskillnad eller upplösning av äktenskap, så ock om
tavtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13
kap. denna balk.

(Föreslagen
lydelse)

upplösning av äktenskap, så ock om avtal rörande bodelning
eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap. denna balk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
hemskillnad och äktenskapsskillnad

Om
äktenskapsskillnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Äro makar ense om att ej fortsätta sammanlevnaden, äga de
vinna rättens dom på hemskillnad.

Äktenskap upplöses efter ansökan av make genom dom på äktenskapsskillnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Gör ena maken sig skyldig till grov
försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller barnen, eller åsidosätter
han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han hemfallen åt
missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge andra maken
vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande eller andra
särskilda omständigheter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter
sammanlevnaden.

Har på grund av stridighet i lynne
och tänkesätt eller av annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan
makarna, och vill endera erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad,
såvida ej med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda omständigheter
ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.

Är makarna ense om att upplösa
äktenskapet och har de ej gemensamt vårdnaden om barn under sexton år, dömes
på deras ansökan omedelbart till äktenskapsskillnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Hava makar efter vunnen hemskillnad
levat åtskilda ett år, och är sammanlevnaden ej heller därefter upptagen,
varde på talan av endera dömt till äktenskapsskillnad.

' Senaste lydelse 1968:758

Vill endast ena maken upplösa
äktenskapet eller har makarna gemensamt vårdnaden om barn under sexton år,
skall äktenskapsskillnaden föregås av en betänketid för makarna. Denna skall
utgöra sex månader från det makes

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

ansökan delgavs andra maken eller makarna gjorde gemensam
ansökan. Äktenskapsskillnaden meddelas på särskilt yrkande, som efter
betänketidens utgång framstäl-les av endera maken. Har sådant yrkande icke
framställts senast ett år från betänketidens början, är talan om
äktenskapsskillnad förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Om makar uian dom å hemskUlnad på
grund av söndring leva åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna
äktenskapsskiUnad; dock må ej till äktenskapsskillnad dömas, om endast ena
maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda
omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.

Lever makarna åtskilda sedan minst
tre år, får äktenskapsskillnaden meddelas utan att betänketid enligt 3 §
behöver iakttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Har ena maken egenvilligt och ulan giltig orsak
undandragit sig sammanlevnaden två år och ej sedermera upptagit den, äge
andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

Har äktenskapet ingåtts i strid mot
1 kap. 7 § första stycket, dömes på ansökan av make till äktenskapsskillnad
utan föregående betänketid för makarna. Detsamma gäller om äktenskapet ingåtts
i strid mot 1 kap. 8 § och det tidigare äktenskapet icke blivit upplöst.

Föreligger tvegifte skall rätten på
ansökan av make i det tidigare äktenskapet upplösa detta genom dom pa
äKtenskupsskillnad utan föregående betänketid för makarna.

I fall som avses i första stycket kan talan om
äktenskapsskillnad väckas även av allmän åklagare genom ansökan om stämning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §

Är ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre
sista åren varit vid liv, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.

Egendom, som make förvärvar efter det talan om
äktenskapsskillnad väckts, skall vara hans enskilda, om det dömes till äktenskapsskillnad
eller till boskillnad på talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad
förfaUit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 § 1

(Nuvarande
lydelse)

Har ena maken, i strid mot vad i 2
kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna
äktenskapsskillnad.

(Föreslagen
lydelse)

När det dömts till äktenskapsskillnad,
skall bodelning äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ena maken samlag eller annat könsumgänge med annan än
sin make, äger denne rätt till äktenskapsskillnad, såvida han ej samtyckt till
handlingen.

Finnes med hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda
skäl tala därför, må rätten döma till hemskillnad i stället för äktenskapsskillnad
eller, om dom på hemskillnad redan föreligger, ogilla talan om
äktenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen
kunskap om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.

Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt
giftorätts-gods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redovisa
för sin förvaltning av godset och dess avkastning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har make, som lider av könssjukdom i smittosamt skede,
med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge utsatt andra maken fÖr
fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äktenskapet, såvida han ef
med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas till skillnad,
med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det maken fick veta,
att han blivit utsatt för smittofara, ej heller om maken ej blivit smittad och
sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.

Har talan om äktenskapsskillnad
väckts, sättes makes giftorättsgods på yrkande av andra maken under särskild
vård och förvaltning om det behövs för alt trygga sökandens rätt. Egendom får
ej avskiljas till större värde än som av giftorättsgodset kan antagas vid
bodelningen tillkomma sökanden. Mot makes bestridande får gods ej avskiljas,
om han ställer säkerhet som godkännes av rätten.

När rätten meddelar förordnande enligt första stycket kan
den också ge närmare bestämmelser om användningen av godset eller dess
avkastning till nödvändiga utgifter. Förordnande enligt första stycket gäller
tills vidare intill dess bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad
förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse 1968: 758 ' Senaste lydelse 1968:758

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gör ena maken sig skyldig till
misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna
äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår
motsvarande brott mot barn, som står under andra makens eller båda makarnas
vårdnad.

Talan skall väckas inom sex månader
efter erhållen kunskap om gärningen och senast inom tre år, sedan den begicks.

11

Varder ena maken dömd till fängelse
i tre år eller svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

Dömes ena maken till fängelse på
viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering
eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra maken
äktenskapsskillnad, pröve rätten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit
komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare,
om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år och
andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skiUnad ej
äga rum, om andra maken varit delaktig i brottet eller samtyckt därtill.

Vill make vinna skillnad, enligt
vad nu är sagt, instämme han andra maken inom sex månader efter erhållen
kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat
sin talan.

Giftorättsgods, varöver make råder,
får utmätas för hans skulder utan hinder av talan om äktenskapsskillnad eller
dom därå. Är sådant gods enligt 9 § satt under särskild vård och förvaltning,
får det dock utmätas för makes skuld endast om också andra maken svarar för
skulden eller godset på grund av panträtt eller eljest särskilt svarar därför.

Avträdes makes egendom till konkurs
innan bodelning ägt rum, eller har bodelning återgått i anledning av makes
konkurs, skall det giftorättsgods, varöver make råder, stå under konkursboets
förvaltning till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfälla
maken. Konkursboet får dock sälja egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller
när konkurs inträffar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är ena maken hemfallen åt missbruk av rusgivande medel,
må på talan av andra maken dömas till

1 Senaste lydelse 1968:758 » Senaste lydelse 1964:164

När talan om äktenskapsskillnad väckts, skäll rätten, om
endera maken yrkar det, förordna lämplig

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

äktenskapsskillnad, när rätten finner synnerliga skäl
därtill föranleda.

(Föreslagen lydelse)

person att uppteckna vardera makens tillgångar och
skulder, sådana de var när talan väcktes. Make skall under edsförpliktelse
redligen uppge dem.

Har ej bouppteckning verkställts
när det döms till äktenskapsskillnad, skall rätten på ansökan av frånskild
make eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelningen, förordna
om bouppteckning enligt vad som sägs i första stycket.

Om make underlåter att lämna
uppgift till bouppteckningen, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra
sin skyldighet. Förrättningsmannen skall insända avskrift av bouppteckningen
till rätten.

Make skall inför rätten beediga
upprättad bouppteckning, om andra maken eller borgenär, vilkens fordran
tillkommit före bodelningen, ansöker därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är ena maken sinnessjuk och har sjukdomen under
äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till äktenskapsskillnad, om
det ej skäligen kan fordras att han fortsätter äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än som sägs i första
stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna i 712 §§ äger ej tillämpning, om till
följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.

opaginerad Kontrollera mot PDF

All egendom, som make förvärvar, efter det hemskillnad
vunnits, vare hans enskilda.

1 Senaste lydelse 1968: 758

Om ena maken finnes efter äktenskapsskillnaden behöva
bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge
sådant bidrag, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till hans förmåga och
övriga omständigheter. Bidraget kan, om den underhållsskyldiges
förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föranleder det,
bestämmas till visst belopp, som den underhållsskyldige skall en gång för alla
utge

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tUl den underhållsberättigade. Är bidraget bestämt att
utgå på särskilda tider och ingår den berättigade nytt gifte, skall bidrag ej
vidare utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum,
och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskUda egendom.

Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom
avtal blivit bestämt om bidrag till makes underhåll äger rätten på endera
makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt ändrade
förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreUgger får dock
underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skulle ha utgått,
eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit
bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon förpliktats
eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång
för alla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till dess bodelning sker äge vardera maken, såvitt ej av
stadgandet i 17 § annat föranledes, fortfarande råda över det giftorättsgods,
som tillhörde honom, då hemskillnaden beviljades; och vare maken pliktig att
vid bodelningen avgiva redovisning för sin förvaltning av godset och den
avkastning, som därav fallit.

Är avtal, som makar med avseende på förestående
äktenskapsskillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om
bidrag till makes underhåll, uppenbart obilligt för ena maken, kan det på hans
talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det
äktenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17 §

Om endera maken det äskar och det
finnes erforderligt Ull betryggande av hans rätt, skall giftorättsgods,
varöver andra maken enligt 16 § äger råda, till värde motsvarande vad av nämnda
gods kan antagas vid bodelningen tillkomma den förre, sättas under särskild
vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må sådant avskiljande ej
mot andra ma-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 185

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet, som
av rätten godkännes, för vad av godset hör vid bodelningen tillkomma sökanden.

Vid meddelande av förordnande, som
i första stycket sägs, må jämväl givas närmare bestämmelser om användande av
godset eller dess avkastning för familjens underhåll eller eljest till nödiga
utgifter.

18 §

Giftorätisgods, varöver make

enligt 16 § äger råda, må utan hinder av dom å hemskillnad
utmätas för hans gäld. Är sådant gods enligt 17 § satt under särskild vård och
förvaltning, må det dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken
svarar för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar
därför.

19 §

Avträdes, innan bodelning ägt rum,
makes egendom till konkurs, eller har bodelning i anledning av makes konkurs
återgått, stånde det giftorättsgods, varöver maken enligt 16 § äger råda, under
konkursboets förvaltning, till dess genom bodelning blivit bestämt vad som
skall tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhindrat försälja
egendomen, om det finnes erforderligt.

Förordnande, varom i 17 § sägs,
vare, då konkurs inträffar, förfallet.

20 §1 Är mål om hemskillnad anhängiggjort,
och har, då talan är väckt allenast av ena maken, skälig anledning därtill
visats, äge rätten, om ena maken det äskar, förordna lämplig person att
förrätta uppteckning av vardera makens till-

1 Senaste lydelse 1969: 798

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 186

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gångar och skulder; och åligge det make alt under edsförpliktelse
redligen uppgiva sina tillgångar och skulder.

Har ej bouppteckning verkställts,
skall, sedan hemskillnad beviljats, rätten på ansökan av make eller av
borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelningen, meddela förordnande om
boupptecknings förrättande, efter vad i första stycket är sagt.

Make, som underlåter att lämna
uppgift till bouppteckning, må av rätten vid vite därtiU hållas.
Förrättningsmannen har att till rätten översända en avskrift av bouppteckningen.

Riktigheten av upprättad bouppteckning
vare make pliktig att med ed inför rätten fästa, om det yrkas av andra maken
eller av borgenär, vilkens fordran tillkommit före bodelningen.

21 §

Bestämmelserna i 1520 §§ äge

ej tillämpning, om till följd av äktenskapsförord eller
boskillnad ingendera maken har giftorätts-gods.

22 §

Vinner make hemskillnad enligt

2 § första stycket, och är den honom vid bodelningen
tillkommande egendomen ringa, äge rätten på hans yrkande förordna, att han vid
bodelningen må av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom
arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans
näring, även om därigenom den andres lott skulle lida inskränkning. Vad nu är
stadgat skall ef lända till minskning i den rätt, som enligt 13 kap. 4 §
tillkommer vardera maken.

23 §

Vad i 1520 §§ är stadgat för

det fall, att makar vunnit hemskillnad, eller att mål
om hem-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 187

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skillnad är anhängiggjort, skall äga motsvarande
tillämpning, när till äktenskapsskillnad är dömt eller mål därom är
anhängiggjort, såframt ej till följd av äktenskapsförord, boskillnad eller
hemskillnad ingendera maken har giftorättsgods.

Vinner make äktenskapsskillnad på
grund av förhållande, som innefattar grov kränkning från andra makens sida,
eller på grund av dennes missbruk av rusgivande medel, skall vad i 22 § är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

24 §

Sker äktenskapsskillnad på grund av
ena makens förhållande varigenom han grovt kränkt den andre, eller efter
hemskillnad, som vunnits på grund därav att ena maken grovt åsidosatt sina
plikter mot den andre, njute denne skadestånd, efter vad med avseende å
makarnas förmögenhetsförhållanden och övriga omständigheter prövas skäligt.

Skadestånd må sällas att utgå på en
gång eller a särskilda tider.

Anspråk på skadestånd skall, där
fråga ej är allenast om jämkning av avtal, som makarna med hänsyn till
skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skUlnadsmålet.

25 §

Hava makar vunnit hemskillnad,
åligge ändock make att enligt de i 5 kap. 2 § stadgade grunder bidraga till den
andres tillbörliga underhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden
till hemskillnaden, den andre ej förpliktas giva underhållsbidrag, med mindre
synnerliga skäl därtill äro.

26 §1

Varda makar skilda i äktenska

pet, och finnes den ene efter skill

naden bliva i behov av bidrag till

1 Senaste lydelse 1952: 333

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 188

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sUt tillbörliga underhåU, äge rätten ålägga andra maken
utgöra sådant bidrag, efter vad med avseende å hans förmåga samt övriga
omständigheter prövas skäligt. Underhållsbidrag må likväl ej tillerkännas
make, som huvudsakligen bär skulden till skillnaden. Bidraget kan, såframt
den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt
därtill föranleda, bestämmas till visst belopp, som den underhållsskyldige har
att en gång för alla utgiva till den underhållsberättigade. Är bidraget
bestämt att utgå på särskilda tider, och träder den berättigade i nytt gifte,
skall bidrag ej vidare utgå.

27 §1

Om åliggande för rätten att vid

hemskillnad och äktenskapsskillnad förordna, vilken av
makarna skall erhålla vårdnaden om barnen, så ock om bidrag till barnens
underhåU i dessa fall stadgas i föräldrabalken.

28 §2

Utan hinder av vad genom rät

tens beslut eller genom avtal blivit

bestämt om bidrag till makes un

derhåll, äger rätten på endera ma

kens yrkande annorledes förordna

därom, när väsentligt ändrade för

hållanden påkalla det; dock må al

lenast när synnerliga skäl därtUl

äro underhållsbidrag till frånskild

make utdömas, såframt sådant bi

drag icke tidigare skolat utgå, eller

höjas utöver det högsta belopp till

vilket bidraget tidigare varit be

stämt.

Vad i denna paragraf är stadgat
äge ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild
makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

' Senaste lydelse 1949: 383 ' Senaste lydelse 1952: 333

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 189

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §

Är avtal, som makar med avse

ende å förestående hemskillnad el

ler äktenskapsskiUnad träffat om

bodelning eller vad därmed äger

samband, om skadestånd eller om

bidrag till makes underhåll, up

penbart obilligt för ena maken, må

det, om avtalet ej slutits under

hemskillnad, på hans talan av rät

ten jämkas. Sådant klander skall

vid talans förlust väckas senast i

skillnadsmålet, om äktenskapsskill

nad sker jämlikt 3 §, men eljest

inom ett år, från det skillnad i äk

tenskapet meddelades.

30 §

Flytta makar, som vunnit hem

skillnad, åter samman, förfalle

verkan av hemskillnaden utom be

träffande frågor, om vilka i 14

20
§§ är stadgat.

12 KAP.

1 §

Då make dött, skall bodelning Då make dött, skall bodelning

ske,
såvida ej tiU följd av akten- ske, såvida ej till följd av äkten

skapsförord, boskillnad eller hem- skapsförord eller boskiUnad ingen-

skillnad ingendera maken vid dera maken vid dödsfallet hade

dödsfallet hade giftorättsgods. giftorättsgods.

13 KAP.

1 §

Bodelning i anledning av bo- Bodelning i anledning av bo

skUlnad, äktenskaps återgång, skillnad, äktenskapsskillnad eller

hemskillnad, äktenskapsskillnad ena makens död skall förrättas

eller ena makens död skall förrät- med iakttagande av bestämmelser-

tas med iakttagande av bestäm- na i detta kapitel; och skall vid

melserna i detta kapitel; och skall bodelningen vad som finnes stad-

vid bodelningen vad som finnes gat om arvskiftes form, förord-

stadgat om arvskiftes form, för- nande av särskild skiftesman samt

ordnande av särskild skiftesman dennes eller boutredningsmans

samt dennes eller boutrednings- befattning med skifte äga motsva-

mans befattning med skifte äga rande tillämpning,

motsvarande tUlämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skaU, när make är
död, tUlämpas beträffande hans arvingar och universella testamentstagare,
såvida ej annorlunda stadgas.

1
Senaste lydelse 1933: 316

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Föreslagen lydelse)

Häftar make för gäld, som tUlkommit innan
ansökningen om boskillnad blivit gjord eUer äktenskapsskillnad vunnits,
eller, om bodelningen äger mm till följd av ena makens död, före dödsfallet,
skall av den gäldbundne makens giftorättsgods tUläggas honom egendom till
täckning av gälden eller, om bägge makama häfta för denna, av den del av
gälden som makarna emellan belöper på honom.

2 § 1

(Nuvarande
lydelse)

Häftar make för gäld, som tUlkommit, innan
ansökningen om boskillnad blivit gjord eller äktenskapets återgång,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits, eller, om bodelningen äger rum
till följd av ena makens död, före dödsfallet, skaU av den gäldbund-ne makens
giftorättsgods tUläggas honom egendom tUI täckning av gälden eller, om bagge
makama häftar för denna, av den del av gälden, som makarna emellan belöper på
honom.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och
häftade, då äktenskapet uigicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1
§ andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av
panträtt eller eljest särsldlt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit
sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller genom annat
otiUbörligt förfarande eUer tUl förvärv eller förkovran av egendom, som nyss ar
sagd, skall tiUdelning, varom i första stycket stadgas, äga rum allenast för
den del av gälden, för vUken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan
tUldelnmg för gäld ägt ram, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av makamas
giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranleds av vad i 6
kap. 7 §, 10 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller 23 § andra stycket eUer ock
av vad här nedan i 412 §§ sägs.

Sedan
tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall återstoden av
makarnas giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej annat föranledes av
vad i 6 kap. 7 § eller av vad här nedan i 4 12 §§ sägs. Sker bodelningen med
anledning av äktenskapsskillnad och har ekonomisk gemenskap av betydelse icke
uppkommit mellan makarna till följd av att äktenskapet varat kort tid, skäll
dock på yrkande av endera maken i likadelningens ställe träda delning efter
annan grund som finnes skälig med hänsyn till vad makarna hade vid giftermålet
eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skadestånd,
som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap. 24 § tillkommer make och är till
betalning

1
Senaste lydelse 1970: 999

Till
betalning förfallet underhållsbidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 § har att en
gång för alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

förfallet, skall vid bodelningen utgå av vad därvid
tUlkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvUande gäld. Samma
lag vare beträffande till betal-nmg förfallet underhållsbidrag, som make
jämlikt 11 kap. 26 § har att en gång för alla utgiva till andra maken.

(Föreslagen lydelse)

utgiva till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad
därvid tUlkommer andra maken utöver egendom tUl täckning av denne åvilande
gäld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 b §

Föreligger tvegifte och dör den omgifte, innan ettdera
äktenskapet upplösts, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk
förmån, som är tillagd efterlevande make, såvida ej annat framgår av
omständigheterna, anses tillkomma maken i första giftet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om medling meUan makar

14 KAP.

Om familjerådgivning och medUng

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §1

Make, som önskar hjälp med att lösa konflikter i sin
samlevnad, kan få råd vid familjerådgivnings byrå eller påkalla medling av
med lare som i 2 § sägs.

Make äger påkalla medling, om
söndring uppstått i äktenskapet eller om tvist eljest uppkommit, som stör
sammanlevnaden mellan makarna.

Behörig att medla är:

1.
präst i
församling av svenska kyrkan, där makarna eller endera är kyrkobokförd;

2.
vigselförrättare
inom annat trossamfund än svenska kyrkan, om makarna eller endera tillhör
samfundet;

3.
borgerlig
medlare i den kommun, där makarna eller endera är bosatt;

4.
föreståndare
för familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun eller landstingskommun.

När skäl föreligger därtill, äger
rätten i den ort, där makarna eller endera är bosatt, på makes begäran utse
särskild medlare.

1 Senaste lydelse 1968: 758

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

I varje kommun skall finnas minst en borgerlig medlare. Om
det är påkallat av särskilda skäl, kan samma person förordnas till medlare för
mer än en kommun.

Borgerlig medlare utses av rätten för två kalenderår.
Finnes medlare ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår
medlare före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall annan
förordnas för den återstående tiden.

För medlare, som avses i denna paragraf, skall finnas
ersättare. Vad som år föreskrivet om medlare gäller även ersättare.

I varje kommun skall finnas minst två medlare. Om det är
påkallat av särskilda skäl, kan samma person förordnas tUl medlare för mer än
en kommun.

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår. Finnes
medlare ej vara lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medlare
före utgången av den tid, för vUken han blivit utsedd, skall annan förordnas
för den återstående tiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medlare äger kalla makarna att sammankomma inför sig. Han
skall på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen till söndringen
eller tvisten och söka förlika makarna.

Medlare har att iakttaga tystnad
om vad han vid medlingen erfarit Och han må ej höras som vittne därom.

Medlare är skyldig att på makes begäran söka medla mellan
makarna om någon av dem är bosatt i den kommun, för vilken medlaren
förordnats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Ersättning till borgerlig medlare
betalas av kommunen.

Ersättning till särskild medlare,
som utsetts jämlikt 1 § tredje stycket, utgår av statsmedel.

Närmare bestämmelser om ersättning
enligt denna paragraf meddelas av Konungen.

Familjerådgivare eller medlare
skäll på lämpligt sätt göra sig underrättad om anledningen till konflikten
och söka utjämna motsättningarna samt, om fråga uppkommit om upplösning av
makarnas samlevnad, rådgöra med dem om möfligheterna att fortsätta den.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Ersättning till medlare betalas av
kommunen.

Närmare bestämmelser om ersättning
meddelas av Konungen.

6 §

Familjerådgivare i tjänst hos
kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet

' Senaste lydelse 1968: 758

Senaste lydelse
1946: 822

Senaste lydelse
1968: 758

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32

(Nuvarande lydelse)

193

(Föreslagen lydelse)

och medlare har att iakttaga tystnad om vad de erfarit
vid rådgivningen eller medlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 KAP.

1 §

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, huruvida man och
kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om äktenskapsskillnad.

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten
är, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål
om återgång av äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskUlnad.

Äktenskapsmål upptages av tingsrätten i den ort där
mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket upptages
målet av Stockholms tingsrätt.

4 Äktenskapsmål instämmes till
rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom
riket, höre målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft
gemensamt hemvist eller, om de ej här haft sådant, där kärandens hemvist är.
Skall talan föras mot såväl mannen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda
eller endera har sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast
haft gemensamt hemvist. Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt,
upptages målet av Stockholms tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra
maken vid behörig domstol, äge denne städse till gemensam handläggning väcka
talan i äktenskapsmål mot den förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla
hemskillnad enligt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 §
eller 4 §, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är
laga domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äktenskapsskillnad
för brott, därför ansvar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är
anhängigt.

1 Senaste lydelse 1969: 798 13
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 § 1

(Nuvarande lydelse)

Är ansökning om hemskillnad gjord
av bägge makarna och möter ej hinder för dess upptagande, äge rätten utan
huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande. Vad nu sagts skall
ock gälla, såvida ansökning om äktenskapsskillnad gjorts av bägge makarna
och parternas inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

(Föreslagen
lydelse)

Är ansökan om äktenskapsskillnad
gjord av endast ena maken, skall andra maken beredas tillfälle att avgiva
yttrande över ansökningen. Detsamma gäller när endast ena maken framställer
sådant särskUt yrkande som avses i 11 kap. 3 §.

Dom på äktenskapsskillnad efter
ansökan av make får meddelas utan huvudförhandling.

Framgår ej av handlingarna i målet att dom på
äktenskapsskillnad kan meddelas utan föregående betänketid för makarna, skall
målet, så länge annat ej visats, handläggas så som när betänketid skall
föregå äktenskapsskillnaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål om återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskiUnad
äge rätten, på yrkande av endera maken, att för tiden intill dess laga kraft
ägande dom föreUgger förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens
hävande och om bidrag av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda
makarna vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om sammanlevnadens hävande äge rätten bestämma,
vilken av makama må sitta kvar i hemmet; och äge denne make innehava och
nyttja de andra maken tUlhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten
beträffande viss egendom annorlunda förordnar. Sådan bestämmelse skall, om
till återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad dömes, gälla, till dess
bodelning sker. Om den nyttjanderätt tiU ena maken tillhörig egendom, som
enligt

I mål om äktenskapsskillnad äge rätten, på yrkande av
endera maken, att för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreUgger
förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens hävande och om
bidrag av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid
vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om sammanlevnadens
hävande äge rätten bestämma, vilken av makarna må sitta kvar i hemmet; och
äge denne make innehava och nyttja de andra maken tUlhöriga lösören, som ingå
i bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom annorlunda förordnar.
Sådan bestämmelse skall, om tUl äktenskapsskUlnad dömes, gälla, tUl dess
bodelning sker. Om den nyttjanderätt till ena maken tillhörig egendom, som enligt
vad nu är sagt kan tillkomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Sena,ste lydelse 1946: 822 ' Senaste lydelse 1964:164

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

vad
nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 § sägs.

(Föreslagen lydelse)

den
andre, gälle vad i 5 kap. 8 §

sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förordnande, varom nu är sagt, må meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tUlfäUe att yttra sig över
yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, pröve rätten, när
målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut,
varom i denna paragraf är sagt, gånge i verkställighet Uka med laga kraft
ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §1

Har
make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhåUsbidrag enligt 5 kap.
5 eller 7 § eller, efter det tUl hemskiUnad eller äktenskapsskillnad blivit
dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 §, eller har make påkallat jämkning i vad
genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om sådant bidrag, äge
rätten, på yrkande, att för tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger
förordna därom, efter vad som skäligt finnes.

Har
make yrkat åläggande för andra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap.
5 eller 7 § eller, efter det tUl äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11
kap. 14 §, eller har make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller
genom avtal blivit bestämt om sådant bidrag äge rätten, på yrkande, att för
tiden intUl dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom, efter vad som
skäligt finnes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 § 2

VUl
make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under särskild vård och
förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 17 eller 23 § eller 12
kap. 5 §, söke han hos rätten förordnande därom. Sådant förordnande må, om
sökanden det äskar, meddelas att gälla tUl dess ärendet av rätten avgöres. Det
kan även dessförinnan när som helst återkallas.

VUl
make eller hans arvinge, att egendom skaU sättas under särskild vård och
förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 9 § eUer 12 kap. 5 §,
söke han hos rätten förordnande därom. Sådant förordnande må, om sökanden det
äskar, meddelas att gälla till dess ärendet av rätten avgöres. Det kan även
dessförinnan när som helst återkaUas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas,
skall tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande
gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, såvida ej förbud däremot
kommer från hovrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29 §3

1 äktenskapsmål,
boskillnads

mål, mål rörande bodelning och

mål om underhåll eller skadestånd

som avses i denna balk skall un

derrätt vid handläggning, som en-

Senaste lydelse 1946:822

2 Senaste
lydelse 1946: 822

» Senaste lydelse 1969:256

I
äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och mål om underhåll som
avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, som enligt vad el-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 196

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt
vad eljest är föreskrivet skall jest är föreskrivet skall ske med

ske med tre eller fyra lagfarna do- tre eller fyra lagfarna domare, be-

mare, bestå av en lagfaren döma- stå av en lagfaren domare och

re och nämnd. Vad nu sagts gäUer nämnd. Vad nu sagts gäller även

även annat mål som handlägges i annat mål som handlägges i sam

samma rättegång. ma rättegång.

32 §1

Mot
beslut, som av underrätt Mot beslut, som av underrätt

meddelats
under rättegången i meddelats under rättegången i

fråga, varom förmäles I 9
kap. 6 fråga, varom förmäles I 9 kap. 6

eUer
9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta

eller
detta kap. 11, 24 eUer 25 §, kap. 11, 24 eller 25 §, skaU talan

skall
talan föras särskilt. föras särskilt.

Mot
hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den... Genom nya lagen upphäves

lagen
(1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående och lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall
inför svensk myndighet i utlandet.

2.
Har före ikraftträdandet väckts
talan om anspåk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 § i dess äldre lydelse, tiUämpas
äldre lag. Detsamma gäller såvida anspråk, som avses i sistnämnda paragraf,
före ikraftträdandet framställts hos den som sitter i boet.

3.
Har före ikraftträdandet
länsstyrelsens tillstånd till äktenskap sökts enligt 2 kap. 1 §
äldre lag, handlägges ärendet enligt denna.

4.
Hindersprövning som skett före
ikraftträdandet gäller som hindersprövning enligt nya lagen under fyra månader
från prövningen. Intyg om sådan hindersprövning behöver ej företes enligt 1
kap. 3 § 2. nya lagen, om anmälan om ingående av äktenskap mottages av präst,
som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

5.
Bestämmelserna i 4 kap. 9 §
andra stycket äldre lag skall alltjämt gälla i fråga om vigsel som ägt rum före
ikraftträdandet.

6.
Äldre lydelsen av 5 kap. 7 §
tillämpas alltjämt, när talan väckts före ikraftträdandet.

7.
Har före ikraftträdandet talan
om återgång väckts, tillämpas alltjämt äldre lag.

Har före ikraftträdandet dömts tUl återgång eller
talan därom väckts eller äktenskap, som kunde ha dömts att återgå, upplösts
genom makes död, skall även vad i äldre lag föreskrives om verkan av återgång
samt om bodelning, underhåll och skadestånd äga tillämpning.

8. Äldre lags bestämmelser om hemskillnad och om
äktenskapsskill

nad efter hemskUlnad tillämpas alltjämt, när före ikraftträdandet dömts

till hemskillnad eller talan därom väckts. Makar kan dock efter gemen

sam ansökan erhålla äktenskapsskillnad enligt nya lagen. Väckes talan

om äktenskapsskUlnad sedan fem år förflutit från ikraftträdandet eller

den senare dag dom på hemskUlnad vann laga kraft, tiUämpas nya lagen.

Har talan om äktenskapsskUlnad väckts före
ikraftträdandet, skall äldre lag tillämpas.

'
Lydelse enligt 1969:256

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 197

Har före ikraftträdandet dömts tiU
hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller skall med avseende på hemskillnad
eller äktenskapsskillnad äldre lag tUlämpas, skall i stället för motsvarande
bestämmelser i nya lagen tillämpas vad i äldre lag föreskrives om verkan av
hemskillnad samt om bodelning, imderhåll och skadestånd.

9. Bestämmelserna i 13 kap. i deras
äldre lydelse tUlämpas alltjämt,

när enligt äldre lag dömts till återgång, hemskillnad eller äktenskaps

skUlnad.

10. I mål som skall prövas enligt äldre
lag tiUämpas alltjämt bestämmelsema i 15 kap. i deras äldre lydelse.

11. Förekommer I lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya
lagen, tUlämpas i stället den nya bestämmelsen.

Förslag till

Lag om
ändring i föräldrabalken (1949: 381)

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken (1949: 381),

dels att 6 kap. 7 och 12 §§, 7 kap. 9 §, 8 kap. 1 § samt
11 kap. 1 och

2 §§ skall
ha nedan angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 12 a §, av
nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

7 §

Leva föräldrarna på grand av Leva
föräldrarna på grund av

söndring åtskUda, har rätten på söndring
åtskilda, har rätten på

ansökan av endera att förordna, ansökan av
endera att förordna,

vUken av dem skall hava vårdna- vilken av
dem skall hava vårdna

den om barnen eller, om ej alla den om
barnen eller, om ej alla

barnen böra stå under den enes barnen böra
stå under den enes

vårdnad, huru de skola fördelas vårdnad,
huru de skola fördelas

mellan föräldrarna. Äro föräldrar- mellan
föräldrama. Äro föräldrar

na ense, give rätten sitt beslut i na
ense, give rätten sitt beslut i

överensstämmelse med vad de öns- överensstämmelse
med vad de öns

ka, såframt det ej är uppenbart ka,
såframt det ej är uppenbart

stridande mot barnens bästa; stridande
mot barnens bästa;

åsämjas de ej, bestämme rätten ef- åsämjas
de ej, bestämme rätten ef

ter vad med hänsyn främst till ter
vad med hänsyn tUl barnens

barnens bästa finnes skäligt. Bär bästa
finnes skäligt. Finnes med

endera huvudsakligen skulden till hänsyn
till barnens bästa uppen-

sammanlevnadens hävande, och bart,
att ingendera av föräldrarna

äro de lika skickade att hava vård- bör
utöva vårdnaden, skall denna

nåden om barnen, vare den andre anförtros åt
särskUt förordnad för-

närmast därtill. Finnes med hän- myndare.

syn tUl bamens bästa uppenbart,

att ingendera av föräldrarna bör

utöva vårdnaden, skall denna an

förtros åt särskilt förordnad för

myndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

Dömes tUl återgång av föräldrarnas
äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan dem, meddele
rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i
första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen
lydelse)

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om
barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess
det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern
skall träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rät ten förordnad att
övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara
lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätlen på ansökan av fadern
eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd
överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Vad i 24
och 10 §§ stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap skall äga
motsvarande tillämpning beträffande barn utom äktenskap.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess
det fyllt tjugu år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock
rätten överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till
barnets bästa. Äro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern,
skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det icke är uppenbart
stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden
om barnet sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rätten på ansökan
av den andre eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän åklagare eller
barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ef denna med
hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Vad i 24 och 10 §§ stadgas med
avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tUlämpning
beträffande barn utom äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse 1969:157

12a §

VUja sammanboende föräldrar till
barn utom äktenskap alt barnet skall stå under deras gemensamma vårdnad, äge
de göra anmälan härom till myndighet, som Konungen bestämmer. Efter sådan
anmälan skall i fråga om vårdnaden om barnet även vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

(Föreslagen
lydelse)

som stadgas i 1 och 59 §§ med avseende på vårdnad om barn
i äktenskap gälla i tillämpliga delar. Vad i första stycket sägs skall gälla
även i fråga om barn i äktenskap, vars föräldrar sammanbo efter dom på
äktenskapsskillnad. Bestämmelserna i 110 §§ skola därvid gälla i tillämpliga
delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är avtal, som makar med avseende å förestående återgång
av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad slutit om underhåll tUl
barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet, om del ej ingåtts under
hemskillnad, på hans talan av rätten jämkas. / fråga om lid, inom vilken
sådant klander skall väckas, äge vad i 11 kap. 29 § andra punkten giftermålsbalken
är stadgat motsvarande tillämpning.

Är avtal, som makar med avseende å förestående äktenskapsskUlnad
slutit om underhåll till barn uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet på
hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten till talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För barn i äktenskap skall barnavårdsman förordnas,
såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller deras äktenskap
är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden om barnet
tillerkänts gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden
av särskUd anledning finner det erforderligt. Vad nu sagts för det fall att
föräldrarna leva åtskUda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla,
där jämlikt 6 kap. 6 § rätten förordnat, att vårdnaden om barnet skall
tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

För bam i äktenskap skall barnavårdsman
förordnas, såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller efter
vunnen hemskillnad eller deras äktenskap är upplöst samt antingen den av
föräldrarna vilken vårdnaden om bamet tillerkänts gör framställning om sådant
förordnande eUer barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det
erforderligt. Vad nu sagts för det fall att föräldrarna leva åtskilda eller
deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 § rätten
förordnat, att vårdnaden om barnet skaU tUlkomma allenast den ene av
föräldrama.

Har make vid domstol framställt
yrkande, att vårdnaden måtte tillerkännas honom, skaU, efter framställning av
endera parten eller där barnavårdsnämnden av särskUd anledning finner det
erforderligt, barnavårdsman förordnas för tiden intill dess vårdnadsfrågan
slutligt avgjorts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För underårigt bam i äktenskap vare föräldrarna
förmyndare. Dör en av föräldrama, eller kan någon av dem enUgt 4 § icke vara
förmyndare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare
den andre bamets förmyndare.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) 11 KAP. 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad
eller äktenskapsskUhiad, vare den barnets förmyndare, som skaU hava vårdnaden
om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUlkomma allenast den ene
av föräldrama, vare han ock förmyndare.

Dömes till äktenskapsskUlnad mellan föräldrarna, vare den
barnets förmyndare, som skaU hava vårdnaden om det; och skola bestämmelserna
i första stycket gälla, om barnet efter föräldrarnas anmälan enligt 6 kap. 12
a § andra stycket står under deras gemensamma vårdnad. Varder eljest förordnat
att vårdnaden skall tUlkomma allenast den ene av föräldrarna, vare han ock
förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För underårigt barn utom äktenskap vare modem
förmyndare. Har vårdnaden om bamet tillagts fadem, vare han dess förmyndare.

För underårigt bam utom äktenskap
vare modem förmyndare. Har vårdnaden om barnet tUlagts fadern, vare han dess
förmyndare. Slår barnet efter föräldrarnas anmälan enligt 6 kap. 12 a § första
stycket under deras gemensamma vårdnad, skall vad som stadgas i 1 § med
avseende på barn i äktenskap gälla i tillämpliga delar.

1.
Denna lag
träder i kraft den

2.
Dömes efter
ikraftträdandet till återgång eller hemskillnad enligt

bestämmelsema
i giftermålsbalken i dess lydelse före den , skall vad

i 6 kap. 7
§ andra stycket är föreskrivet om förordnande angående vårdnaden om bam när
det dömes till äktenskapsskUlnad äga motsvarande tillämpning.

3.
I fråga om
avtal som före ikraftträdandet slutits med avseende på förestående återgång av
äktenskap eUer hemskillnad eller efter ikraftträdandet ingåtts under
hemskillnad, skaU den äldre lydelsen av 7 kap. 9 § alltjämt äga tillämpning.

4.
Den äldre
lydelsen av 8 kap, 1 § tillämpas alltjämt, när det dömts till hemskUlnad.

' Senaste lydelse 1971:870

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 201

Förslag
till

Lag
om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av
äktenskapsUknande samlevnad

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Denna lag äger tillämpning
vid upplösning av varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har
eller har haft barn tillsammans.

2
§ Innehar den ena av parterna
hyres- eller bostadsrätt till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen
skolat tjäna som parternas gemensamma bostad, äger den andra lösa rätten, om
han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan
anses skäligt.

Lösningsrätten skall göras gällande hos den som
innehar rätten tUl lägenheten inom tre månader från samlevnadens hävande.

Enas ej parterna om lösningsrätten, skall rätten på
yrkande av part som har lösningsrätt tillägga honom hyres- eller bostadsrätten.

3
§ Om samlevnaden upplöses genom
ena partens död skall beträffande rätt för andra parten att övertaga hyres-
eller bostadsrätten bestämmelserna i 2 § äga motsvarande tUlämpning.

4
§ Part som enligt denna lag
övertager hyres- eller bostadsrätt är skyldig ersätta andra parten eller hans
dödsbo egendomens värde. Ersättningen skall erläggas vid övertagandet. Om
synnerliga skäl föreligger får dock betalningen anstå mot att parten ställer
godtagbar säkerhet.

Enas
ej parterna om ersättnmgen bestämmes den av rätten.

5 §
Uthyres sådan bostad som avses i 2 § av ena parten eller hans

dödsbo helt eller delvis till annan utan andra partens samtycke och kan

uthyrningen äventyra dennes rätt enligt denna lag, skall på andra partens

yrkande uthymingen gå åter, om han väcker talan därom inom tre må

nader från det han fick kännedom om uthyrningen. Han kan även föra

talan om hyresgästens avhysning. Rätten får medgiva hyresgästen skä

ligt anstånd med avflyttningen.

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten
på ansökan tillåta den, om skäl till vägran saknas. I fråga om rättens
domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende skall gälla vad för
motsvarande fall är föreskrivet om ärende som angår medgivande till åtgärd enUgt
6 kap. 6 § giftermålsbalken.

6
§ Bestämmelserna i 5 § skall
äga motsvarande tUlämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller
bostadsrätt som avses i 2 §.

7
§ Med hyres- och bostadsrätt
likställes andel däri.

Är hyresrätt knuten till andelsrätt i förening
eller bolag, skall vad i lagen är föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den och gäller till utgången av

Lagen äger icke tUlämpning om samlevnaden hävts
före lagens ikraftträdande.

Har lösningsrätt påkallats under lagens
giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelserna i lagen äga tUlämpning
i fråga om rätten till hyres- eller bostadsrätt.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 202

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken (1970: 994)

Härigenom förordnas beträffande
jordabalken (1970: 994), att 12 kap. 33 och 47 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP. 33 § Bestämmelsema i 32 § äger motsvarande
tiUämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet. Har hyresrätten till lägenhet,

som varit avsedd att uteslutande som varit
avsedd att uteslutande

eller huvudsakligen användas som eller
huvudsakligen användas som

gemensam bostad för hyresgästen gemensam
bostad för hyresgästen

och hans make, tiUagts maken ge- och hans
make, tillagts maken ge

nom bodelning eller skifte med an- nom
bodelning eller skifte med an

ledning av boskillnad, hemskillnad, ledning
av boskillnad, äktenskaps-

äktenskapsskUlnad, äktenskapets skillnad
eller hyresgästens död, får

återgång eller hyresgästens död, dock maken
träda i hyresgästens

får dock maken träda i hyresgäs- eller
dödsboets ställe. Sådan rätt

tens eller dödsboets ställe. Sådan tillkommer
även efterlevande make

rätt tillkommer även efterlevande som
är ensam arvinge efter hyres-

make som är ensam arvinge efter gästen,

hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden
underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra
stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt
hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för
sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före
underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger
motsvarande tiUämpning, när lägenheten hyrts av makarna gemensamt.

Vad som i denna paragraf sägs

om make skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om den som

övertagit hyresrätt enligt lagen

( ) om rätten till hyres-

eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av
äktenskapsUknande samlevnad.

47 § Har lägenhet hyrts av flera gemensamt och har de på
grund av uppsägning, som gjorts av en av dem, eller tUI följd av annan
omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till
förlängning av hyresavtalet, är medhyresgästen berättigad till förlängning, om
hy-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 203

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

resvärden skäUgen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan
uppsägas enligt 28 § utan att Ukväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av
dessa grunder. Är medhyresgästen make tUl den som uppsagt avtalet eller eljest
föranlett att hyresgästema ej gemensamt har rätt tUl förlängning av avtalet,
har han den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grand
än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden bruigar
hyresavtalet att upphöra på grand av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i
hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa
det att upphöra eller om han i annat faU ej har rätt tUl förlängning av
avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad tiU förlängning,
såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu
gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på grund av
förverkande eller förhåUande som avses i 28 §. Bestämmelserna i 4853 §§ om
hyresgäst äger tUlämpning även i fråga om hyresgästs make.

Förlänges hyresavtal i fall som
avses i andra stycket, svarar båda makarna för förpliktelserna enligt avtalet
för tiden före förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

Vad som i denna paragraf sägs om
make skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om den som

enligt lagen (.......... ) om rätten

till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall
av äktenskapsUknande samlevnad är berättigad alt vid upplösningen övertaga
hyresrätt.

Denna lag träder i kraft den

Sker bodelning med anledning av
hemskUlnad eller äktenskapets återgång tUlämpas den äldre lydelsen av 33 §.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§
lagen (1959: 157) med särsldlda bestämmelser om makars gemensamma bostad skaU
ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

Vid bodelning eller skifte I an- Vid
bodelning eller skifte i an-

ledning av äktenskaps återgång, ledning av
äktenskapsskUlnad må, hemskUlnad eller äktenskapsskill- utan hinder av vad
därom eljest

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

nad
må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet, vUken uteslutande
eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vUken
utgör giftorättsgods eUer samfälld egendom, på makes begäran tUläggas honom,
såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i
övrigt kan anses skäligt.

(Föreslagen
lydelse)

är
stadgat, fastighet, vUken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som
makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller samfälld
egendom, på makes begäran tUläggas honom, såframt han bäst behöver bostaden
samt det med hänsyn tUl omständighetema i övrigt kan anses skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för
att uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma
bostad och dömes tiU äktenskapsskillnad meUan dem, skaU på makes begäran
hyresrätten, ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom,
genom bodelning eller skifte tUläggas endera av makarna. Företräde skaU härvid
tUlkomma den make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Hava makar eUer en av dem förhyrt lägenhet för att
uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad och
går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskUlnad
mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör
giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas
endera av makarna. Företräde skall härvid tUlkomma den make som bäst behöver
bostaden, såframt det med hänsyn tUl omständighetema i övrigt kan anses
skäUgt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

Sker bodelning i anledning av äktenskapets återgång
eller hemskiUnad tillämpas den äldre lydelsen av 1 och 2 §§.

Förslag
till

Lag
om ändring i ärvdabalken (1958: 637)

Härigenom förordnas att 3 kap. 8 § ärvdabalken
(1958: 637) skall upphöra att gälla vid utgången av .... Bestämmelsen skall
dock alltjämt tillämpas, om arvlåtaren avlidit, innan bestämmelsen upphörde
att gälla. Den skall vidare alltjämt tUlämpas vid arvlåtarens död efter denna
tidpunkt, om giftermålsbalkens bestämmelser om återgång, hemskillnad eller
äktenskapsskiUnad i sin lydelse före den .... var tUlämpliga på hans äktenskap.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 205

Förslag till

Lag om ändring I brottsbalken (1962: 700)

Härigenom förordnas, att 6 kap. 5 §
samt 7 kap. 2 och 6 §§ brottsbalken (1962: 700) skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

5 §

Har någon samlag med eget barn eller dess avkomling, dömes
för otukt med avkomling tUl fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt Den som har samlag med sitt

syskon,
dömes för otukt med helsyskon dömes för o t u k
t

syskon
tUl fängelse i högst ett med syskon till fängelse i

år. högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej
den som förmåtts tUl gärningen medelst olaga tvång eller på annat otillbörligt
sätt.

7 KAP.

2 §

Om någon gifter sig med den Om
någon gifter sig med den

som tUI
följd av sinnessjukdom el- som tUl följd av sinnessjukdom ler tUlfäUig
sinnesförvirring eller eller tillfäUig sinnesförvirring el-av annan
sådan orsak ej äger rätts- ler av annan sådan orsak ej äger lig
handlingsförmåga, eller om nå- rättslig handlingsförmåga, dömes gon
ingår äktenskap som på yr- för olaga giftermål till kände av andra
maken kan för böter eller fängelse i högst två år. villfarelse eller
svek dömas att Detsamma skall gälla, om någon återgå, dömes för
olaga g i f- tvingar annan till giftermål, t e r m å 1 till böter eller
fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon tvingar annan tUl
giftermål.

6 §

Olaga giftermål må ej åtalas. Olaga giftermål må ej åtalas,

med mindre för gärningen blivit med mindre
äktenskapet upplösts dömt till återgång av äktenskapet. genom
äktenskapsskillnad.

Egenmäktighet med bam må ej åtalas
av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur aUmän synpunkt.

1.
Denna lag
träder i kraft den

2.
Äldre lydelsen
av 7 kap. 6 § tillämpas alltjämt när det dömts till återgång.

3.
Olaga giftermål
får ej åtalas om domen på äktenskapsskiUnad meddelats enligt bestämmelsema i
giftermålsbalken i dess lydelse före den

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 206

Förslag
till

Lag
om ämbetsansvar i vissa fall för mottagare av anmälan om ingående av äktenskap

Härigenom
förordnas som följer.

Åsidosätter den som är behörig att mottaga i 1 kap.
2 § giftermålsbalken avsedda anmälningar om ingående av äktenskap vad som
åligger honom i sådan egenskap, dömes även om det ej sker i utövning av befattning
med vUken ämbetsansvar är förenat, för tjänstefel tUl böter eller, om brottet
är grovt, fängelse i högst ett år efter vad som sägs i 20 kap. 4 §
brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den..... då lagen (1948:
491) om äm

betsansvar för vigselförrättare i vissa faU skaU upphöra att gälla.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 207

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena över familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972: 41)
Familj och äktenskap 1

Yttranden har efter remiss avgetts av riksåklagaren
(RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stocidiolms, Malmö,
Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska
fakulteten vid Karolinska institutet, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, domkapitlen i Uppsala ärkestift,
Västerås stift. Lunds stift och Stockholms stift, statistiska centralbyrån,
riksskatteverket, hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, socialutredningen,
Stockholms kommuns barnavårdsnämnd, sociala centralnämnden i Göteborg,
Stockholms överförmyndarnämnd. Svenska landstingsförbundet. Svenska
kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens
riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Samarbetsorganet
Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer. Föreningen kommunal-
och landstingsanstäUda familjerådgivare. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets
kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund. Centerns
ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges
frikyrkoråd. Evangeliska fosterlandsstiftelsen, FUadelfiaförsamlingen i
Stocldiolm, Frälsningsarmén, Katolska biskopsämbetet och Svenska kyrkans
lekmannaförbund kyrkobröderna.

Remissinstanserna har i åtskUliga faU bifogat
yttranden från underställda myndigheter. Yttranden i ärendet har vidare
inkommit från ärkebiskopen. Svenska prästförbundet. Husmodersförbundet hem och
samhäUe, Riksförbundet kyrkans ungdom. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Kristen demokratisk samling och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

1
Inledning

1.1
Förslagets mottagande i stort

De sakkunnigas förslag har fått ett övervägande
gynnsamt mottagande av remissinstansema. I sina bärande principer har
förslaget tUlstyrkts av det stora flertalet remissinstanser, Länsstyrelsen i
Norrbottens län och av Statstjänstemannens riksförbund tUlstyrker sålunda
förslaget helt reservationslöst. TCO, som begränsat sitt yttrande till att avse
frågor som rör strävandena att uppnå ekonomisk jämställdhet mellan man och
kvinna samt bamets rätt tUl bästa möjliga vård, tillstyrker de ändringsförslag
som rör dessa frågor. Överåklagaren i Göteborg finner förslaget stå i
överensstämmelse med nutida synpunkter och krav och har därför inte några
invändningar av principiell natur. Stockholms

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 208

tingsrätt anser att förslaget innehåller värdefulla
nyheter och tillstyrker det med reservation för vissa detaljanmärkningar.
Enligt socialstyrelsen stämmer förslaget väl överens med de ändringar av de
etiska värderingarna och de därmed sammanhängande förändringar av familjens
funktion, som ägt rum under senare år. Styrelsen har därför inte några
väsentUga invändningar att rikta mot det. Det har inte heller länsstyrelsen i
Jönköpings län. De sociala centralnämnderna i Jönköping och Kiruna samt
socialnämnden i Luleå ansluter sig till huvudprinciperna i förslaget.
Ärkebiskopen samt domkapitlen i Uppsala ärkestift och Lunds stift finner att
det framlagda betänkandet helt allmänt sett uppfyUer de krav som kan ställas
från kristen uppfattnuig, innebärande att lagstiftningen tar hänsyn till budet
om hänsyn tUl andra och slår vakt om den svagare parten. Enligt domkapitlet i
Västerås stift kan förslaget i huvudsak förenas med kyrkans krav på reell ideologisk
frihet i samhället. Domkapitlet i Stockholms stift konstaterar att förslaget
Inte kränker kyrkans syn på äktenskapet som en på ömsesidig trohet grundad
livslång förbindelse. Det tillgodoser kyrkans intresse av att lagstiftningen
skall tjäna som skydd mot övergrepp och utnyttjande av den svagare parten.
Domkapitlet finner därför en lagstiftning enligt förslaget både önskvärd och
möjlig. Stockholms barnavårdsnämnd anser att förslaget i stort innebär en
önskvärd modemisering och anpassning av lagstiftningen till dagens samhälle.
Kommunförbundet finner förslaget väl ägnat att tillfredsstäUande lösa viktiga
och praktiska problem som uppkommer till följd av mannens och kvinnans
samlevnad med familjefunktioner. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser
att förslaget i huvudsak kan läggas tUl grand för lagstiftning. Föreningen
kommunal- och landstings-anställda familjerådgivare finner förslaget medföra
att lagstiftningen bättre anpassas tUl rådande förhållanden och ansluter sig
tUl dess grandläggande värderingar. Folkpartiets kvinnoförbund instämmer i aUt
väsentligt med de sakkunnigas synsätt och förslag. Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund hälsar förslaget med tUlfredsställelse och anser att det i stort
sett kan läggas till grund för lagstiftning.

Endast Riksförbundet kyrkans ungdom
och Kristen demokratisk samling avstyrker att förslaget läggs till grund för
lagstiftning. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som utgår från att äktenskapet bör
vara en form för frivillig samlevnad mellan självständiga människor och att
behovet av särskild lagstiftning kring familjen ytterst beror på att barnen
måste ges ett stärkt slcydd, menar att en särskUd lagstiftning om enbart
äktenskapliga förhållanden inte är nödvändig utan att de i sammanhanget väsentliga
frågorna om barns trygghet bäst kan regleras i en familjebalk. Länsstyrelsen
vill dock inte motsätta sig den reform som nu föreslås, eftersom äktenskapet
och en särskild lagstiftning däromkring har en fast förankring hos
medborgarna.

1.2 Det nordiska saraarbetet

Flertalet remissinstanser har inte
haft något att erinra mot att en modernisering av den svenska äktenskapsrätten
genomförs utan avvaktan på det reformarbete som inletts i de övriga nordiska
länderna. Vissa remissinstanser, Svea hovrätt, Stockholms, Malmö, Falu och
Härnösands tingsrätter, länsstyrelsen i Jönköpings län, domkapitlet i Lunds
stift, riksskatteverket. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Samarbets-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 209

organet Sveriges kyrkliga och ekumeniska
familjerådgivningsbyråer. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna samt
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm beklagar dock att utredningsförslaget inte
har tillkommit i nordiskt samarbete. Svea hovrätt anser sålunda att reformer
som innebär en mera betydande nydaning av familjerätten så långt möjligt bör
genomföras i nordiskt samarbete även om detta skulle medföra någon fördröjning.
Härnösands tingsrätt och Kyrkobröderna framför liknande synpunkter. Sveriges
kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer anser att den bristande
samordningen på nordiskt och inter-naUonellt plan motiverar att ny lagstiftning
genomförs endast i den mån det bedöms som mycket angeläget. Stockholms
tingsrätt anmärker att frågor av internationell karaktär kommer att vara
olösta, i varje fall under en övergångsperiod, om de sakkunnigas förslag
genomförs. Det kan enligt tingsrätten ifrågasättas, om med de förslag
utredningen lägger fram svenska domar i familjemål över huvud taget blir giltiga
i andra länder. Det kan även ifrågasättas om inte svensk myndighet i fortsättningen
måste godta varje i annat land meddelad skillnadsdom, oavsett på vilken grund
den har meddelats och under vilka former den har tUlkommit.

1.3 Förslagets avgränsnlng

Övervägande antalet remissinstanser
har inte funnit anledning att erinra mot de sakkunnigas uppdelning av
reformarbetet i två etapper. Somliga remissinstanser, Svea hovrätt, hovrätten
för Nedre Norrland, Falu tingsrätt, LO, advokatsamfundet. Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare. Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer.
Katolska biskopsämbetet och Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna,
betraktar det dock som en brist av allvarUg karaktär att äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar kommer att behandlas först i ett senare skede av
utredningsarbetet. Frånvaron av förslag i dessa delar sägs väsentligt försvåra
bedömandet av det föreliggande förslaget. Svea hovrätt ifrågasätter om de
föreslagna ändringarna av äktenskapsskillnadsreglerna bör genomföras utan att
de ekonomiska rättsverkningama i sin helhet reglerats mera slutligt. Hovrätten
för Nedre Norrland framhåller att lagstiftaren genom denna uppdelning av
arbetet ställs utan möjlighet att i ett sammanhang bedöma samtiiga med reformen
av äktenskapsrätten sammanhängande frågor. Enligt hovrättens mening bör därför
det föreliggande förslaget, som inte avser att lösa frågor av trängande
angelägenhetsgrad, genomföras först sedan de sakkunniga slutfört sitt arbete
och då i samband med eventuella reformer avseende äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar. LO uttrycker inledningsvis sin förvåning över att de
sakkunniga framlagt ett förslag till lagstiftning om ingående och upplösning av
äktenskap utan att samtidigt lägga fram ett fullständigt förslag till
reglering av äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. LO:s principiella
inställning är att förslaget inte bör göras tUl föremål för lagstiftning förrän
famUjelagssakkunniga helt slutfört sitt utredningsuppdrag, så att
remissinstansema kan överblicka konsekvenserna av lagstiftningen i dess
helhet. Samma inställning redovisar Kyrkobröderna. Sveriges kyrkliga och
ekumeniska familjerådgivningsbyråer anser att de sakkunnigas förslag bör
genomföras endast i den mån det bedöms som mycket angeläget, eftersom utredning
om äk-

14 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 210

tenskapets
ekonomiska rättsverkningar ännu inte har skett. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anser mot bakgmnd av det i direktiven angivna syftet med en revision
av äktenskapslagstiftningen, att de frågor av formell natur rörande
äktenskapets ingående och upplösning som behandlas i det remitterade förslaget
synes vara av marginell natur och att bedömningen av dem hade kunnat anstå tUl
en tidpunkt då de sakkunniga redovisat sitt uppdrag i övrigt.

1.4
NeutraUtet till olika samlevnadsformer

Frågan om lagstiftningens neutralitet i förhållande
till olika samlevnadsformer berörs i flera remissyttranden. Länsåklagaren i
Kopparbergs län ifrågasätter om inte förslaget alltför hårt understryker denna
neutralitet och om det inte härigenom uppkommer risk för ett ökat antal
skilsmässor. Svea hovrätt finner neutralitetstanken mindre självklar och
ansluter sig till direktivens mening att äktenskapet bör ha en central plats
inom familjerätten. Äktenskapet har enligt hovrätten ingalunda förlorat sin
betydelse som stabiliserande och trygghetsskapande faktor i samlivet mellan man
och kvinna. Inte heller har det mist sitt företräde framför andra
samlevnadsformer när det gäller barnens uppväxtmiljö. Hovrätten finner det
därför naturligt att äkenskapet prioriteras som samlevnadsform. Detta innebär
självfallet inte att det inte skulle vara ett väsentUgt samhällsintresse att skapa
gynnsammast möjliga levnadsbetingelser även för samlevande ogifta.
Skattesystemet och olika slag av ekonomiskt samhällsstöd har fått sådan
utformning att makar i äktenskap kan vara sämre ställda än samboende ogifta,
något som säkerligen avhåller många från att gifta sig. För att stödja
äktenskapet som institution bör därför enligt hovrätten ett förverkligande av
neutralitetstanken i första hand innebära undanröjande av sådana sociala och
ekonomiska olägenheter som är förbundna med äktenskap. Hovrätten för Nedre
Norrland har svårt att förstå hur ett regelsystem som befinnes lämpat för
samlevnad i äktenskapets form skulle kunna brista i neutralitet i den meningen,
att det skulle kunna skapa onödiga svårigheter och olägenheter för dem som
väljer den fria samlevnadens form och på vilkas samlevnad regelsystemet inte
är tillämpligt. Som de sakkunniga har funnit måste äktenskapslagstiftningens
uppgift vara att lösa praktiska problem som uppkommer tUl följd av mannens och
kvinnans samlevnad med familjefunktioner och att möjliggöra sådana lösningar
på problemen som både från de enskildas och det allmännas synpunkt är bättre än
de lösningar som skulle följa av annars gällande regler. Detta utesluter självfaUet
inte att också för dem som sammanbor i fri samlevnad lagstiftning kan befinnas
påkallad som I särskilda hänseenden reglerar deras personliga eller ekonomiska
relationer. Att dylika separata regelsystem kan få i skilda hänseenden något
olikartat innehåll beroende på den form av samlevnad som valts kan enligt
hovrätten rimligtvis inte betraktas som ett utslag av bristande neutralitet
från lagstiftarens sida.

Malmö tingsrätt anser att äktenskapet som rättsligt
institut måste i lagstiftningen klart avgränsas från andra samlevnadsformer.
Det blir då svårt att komma ifrån att den rättsliga regleringen av äktenskapet
kommer att innebära vad kontrahenterna uppfattar som vissa fördelar jämfört
med samlevnadsformer utan äktenskap, en konsekvens som de sakkunniga tydligen
inte har velat klart redovisa. Norrköpings tingsrätt

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 211

framhåller
att det finns risk att de sakkunnigas förslag, präglat av tanken på
lagstiftningens neutralitet i förhåUande tUl olika samlevnadsformer, i stort
kan tänkas strida mot de strävanden som nu pågår att förbättra kvinnans
stäUning i samhället. En samlevnad mellan man och kvinna utan äktenskap synes
många gånger - och Inte minst med utgångspunkt från olika tvister som
tingsrätten har haft att avgöra -kunna vara till nackdel för kvinnan i
ekonomiskt hänseende, om hor inte förtjänat lika mycket som mannen eller kanske
helt ägnat sig åt del gemensamma hemmet. Det finns i vart fall stor risk att,
när samlevnaden upphör, mannen lämnar hemmet med sina tillgångar, vilka kan utgöra
all egendom eller huvuddelen av egendomen i hemmet, och kanske ställer kvinnan
och barnen på bar backe. VisserUgen har ett stort antal kvinnor beretts
tillfälle att gå ut i förvärvsverksamhet under senare år och skatteregler har
ändrats i syfte att gynna en sådan utveckling. Inte alla kviimor som önskar
yrkesarbeta kan dock beredas möjlighet därtiU. F. ö. är det ju också så att
kvinnorna avlönas sämre än männen och dessutom på grand av nödvändig skötsel av
hem och barn ofta bUr tvungna att ta deltidsarbete. Uppenbart är enligt
tingsrätten att kvinnorna f. n. allmänt sett har lägre arbetsinkomster än
männen. Det finns å andra sidan också många kvinnor som inte alls önskar gå ut
i förvärvslivet utan nöjer sig med en sämre ekonomisk standard för att I vart
fall under större delen av barnens uppväxttid kunna ägna sig åt hemmet. Om de
sakkunnigas förslag leder till att antalet samboende under äktenskapsUknande
förhåUanden ökar och i stället antalet som gifter sig minskar, anser
tingsrätten att det finns risk för att kvinnans ställning allmänt sett
försvagas. Falu tingsrätt anser att äktenskapet bör förbli den för
samhällsbyggnaden väsentliga kvaUficerade form för samlevnad som det nu är
enligt en helt övervägande opinion. Härnösands tingsrätt understryker
angelägenheten av att ett sådant system för familjebUdning skapas som
uppmuntrar till anslutning till systemet. I vart fall bör inte de som ingår
äktenskap genom bestämmelser på skatte- och bidragsområdena stäUas i en sämre
situation än de som väljer en friare samlevnadsform.

Sociala centralnämnden i Uddevalla kan i allt
väsentUgt ansluta sig till grundsynen I förslaget, som syftar till att i
möjligaste mån införa samma regler för sammanboende vare sig de ingått
äktenskap eller ej. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Fredrika-Bremer-Förbundet
anser att i framtiden de som inte vill registrera sitt samboende måste a priorl
antas ha som skäl att de Inte önskar någon samhällets reglering av samboendet.
Endast i den mån partema har gemensamma barn är det anledning att låta samma
regler gälla, oavsett om föräldrarna ingått äktenskap eller inte. En
neutralitet som inte privilegierar äktenskapet framför andra former av
samboende är visserligen eftersträvansvärd men nås främst genom en översyn av
all den sociallagstiftning där äktenskapet tUlerkänts en särställning. En
liknande uppfattning uttalas av sociala centralnämnden i Haparanda.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift
finner uppenbart att det kan behövas regler, som gäller för fri samlevnad
mellan två människor utan äktenskapets rättsform, detta närmast för att skydda
den svagare parten från att utsättas för en obUlig behandUng. Men detta bör
inte få föranleda en försvagning och uttunning av äktenskapet som livsform. Om
man hävdar att äktenskapet är den för alla parter inklusive barnen avgjort
bästa samlevnadsformen bör samhället inte tveka att i så-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 212

väl
äktenskapslagstiftning som lagstiftning utanför äktenskapsrätten ge detta tUl
känna. Detta ligger också helt i linje med att enligt direktiven lagstiftningen
är ett av de viktigaste instmment som samhället förfogar Över för att länka in
utveckUngen i nya banor. Över huvud taget skulle på denna punkt behövas en
mycket djupare analys än vad de sakkunniga presterat. Både den principiella
målsättningen och de praktiska konsekvensema behövde få en mycket klarare
belysning än vad som skett.

EnUgt
socialutredningen bör lagstiftningen vara neutral i förhållande tUl olika
samlevnadsformer. Kravet på en vidgad neutralitet måste emellertid vägas mot
intresset av stabila familjebildningar och därmed trygga uppväxtförhållanden
för barnen. Enligt LO bör de sakkunnigas inställning att fullständig
neutralitet till formen skulle beröva äktenskapet dess möjUghet att bibehållas
som ett särskUt rättsligt institut omprövas i den fortsatta handläggningen av
betänkandet. Nedgången i äktenskapsfrekvensen under de senaste åren torde vara
av alltför stor betydelse för att ignoreras i en ny familjerättslig lagstiftning.
Vissa av de svårigheter som de sakkunniga redovisar skulle enligt LO lätt kunna
undvikas om en tidsgräns fastställdes, exempelvis ett år, från vilken
sammanlevnaden skulle få de rättsliga konsekvenser som annars endast följer av
äktenskap. Kommunförbundet finner inte anledning att invända mot den avvägning
som de sakkunniga har gjort i frågan om lagstiftningens neutralitet i
förhåUande till olika samlevnadsformer. SACO delar utredningens syn på
neutralitetsfrågan. På skatte- och sociallagstiftningens område tUlämpas
regelmässigt denna syn. I några avseenden råder emellertid en viss
eftersläpning, t. ex. i fråga om makeprövningen vid tilldelning av
studiemedel, där gifta makar stäUs i en ofördelaktigare situation än de som
sammanlever utan att ha ingått äktenskap. Detta har heller inte undgått att
verka styrande på de studerandes val av samlevnadsform. SACO finner det
angeläget att resterande inkonsekvenser av det slag som
studiemedelsförordningen utgör exempel på snarast undanröjs. Neutralitetsprincipen
bör emellertid inte innebära att samhället genom sin lagstiftning eftersträvar
att reglera de ekonomiska förhållandena mellan ogifta sammanboende inbördes på
samma sätt som sker för gifta makar. De som önskar bli delaktiga av det skydd
som äktenskapslagstiftningens regelsystem tillförsäkrar gifta makar bör enligt
SACO:s mening underkasta sig den rättsliga reglering som ingående av äktenskap
Innebär. De som å andra sidan önskar bevara fullt ekonomiskt oberoende trots
familjeliknande samlevnad skall ha rätt att göra det utan att samhället
tillerkänner parterna ömsesidiga rättigheter och skyldigheter av det slag som
föreskrivs i äktenskapslagstiftningen. SACO anser det visserUgen självklart,
att i de fall ogifta sammanlevande har gemensamma barn, regler måste finnas
som ger barnen ett skydd av samma slag som gäller för barn till gifta makar.
Att utsträcka sammanlevande personers ömsesidiga skyldigheter utöver vad som
fordras härför, bör dock enligt SACO:s mening ske med viss försiktighet. Det är
angeläget att så långt möjligt fasthålla principen att samlevnad mellan ogifta
innebär frånvaro av rättslig reglering av de inbördes ekonomiska skyldigheterna.
Endast då tungt vägande sociala skäl föreligger bör sådana lösningar som den
som föreslås beträffande bostaden införas också för andra frågor.

Advokatsamfundet säger sig förstå att de sakkunniga
funnit det svårt att konkret utforma lagstiftningen på ett sätt som kan anses
innebära en

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 213

långtgående
samhällelig neutralitet till formen för familjebildningen. Samfundet har
emellertid uppfattningen att åtskilliga av de varaktigt samlevande önskar få
använda sig av ungefär samma regler som gäller för makar i äktenskap. Dessa
önskemål inskränker sig inte till vårdnaden om barnen och rätten till
bostaden. Ofta regleras mellanhavandena i avtal. Då dessa avtal, som
huvudsakligen brukar avse ekonomiska förhållanden av olika slag, endast delvis
kan göras rättsligt bindande, borde lagstiftningen utformas så att också de
samlevande därigenom kan finna en lösning av sina praktiska problem. Även om
det någon gång kan uppstå svårigheter att klarlägga den faktiska
samlevnadssituationen, utgör detta eller andra problem inte någon avgörande
orsak till overksamhet. Sveriges kyrkliga och ekumeniska
familferådgivningsbyråer finner anledning påpeka den stora betydelsen av att
man snarast klarlägger på vilka punkter annan lagstiftning, t. ex. socialrätten
och skatterätten, fortfarande innehåller regler som blir till nackdel för de
par som väljer att gifta sig. Det är uppenbart att nackdelar av detta slag
bidragit till de senare årens nedgång i giftermålsfrekvensen. Föreningen
kommunal-och landstingsanstäUda familjerådgivare instämmer i de sakkunnigas
gnmdläggande värderingar och finner det mycket tillfredsstäUande att det så
klart sägs ut att samhället bör ställa sig neutralt till olika samlevnadsformer
samtidigt som man erbjuder ett regelsystem som klart anger de konsekvenser ett
äktenskap medför. Föreningen saknar dock i betänkandet en mer Ingående analys
av den verklighet som familjen i dagens samhälle lever i och finner att de
sakkunniga i sina resonemang och slutsatser ofta utgår från mycket ideala
förhållanden.

Centerns kvinnoförbund och Folkpartiets kvinnoförbund
anser att äktenskapet har och alltjämt bör ha en central roll i
familjebildningen. Folkpartiets kvinnoförbund finner det emellertid också
riktigt, att man i enlighet med direktiven accepterar en familjebildning utan
äktenskap, där parterna är beredda till hänsyn och ansvarstagande, som en
socialt godtagbar företeelse. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser det
vara ett samhälleligt intresse att stärka äktenskapets ställning. All erfarenhet
från olika länder och olika tider pekar enligt förbundet entydigt på att
samhället har anledning att också framgent ta ställning för äktenskapet som den
mest ändamålsenliga samlevnadsformen. Centerns ungdomsförbund delar de
sakkunnigas uppfattning angående neutralitet inför olika samlevnadsformer.
Moderata ungdomsförbundet hänvisar i frågan om samhällets neutralitet tUl olika
samlevnadsformer till ledamoten Sundbergs yttrande i anslutning till kap. 3 i
betänkandet. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund är principiellt
positivt inställt till den föreslagna reformeringen av familjelagstiftningen.
Förbundets generella uppfattning är att samhället inte har någon anledning att
blanda sig i vuxna människors val av samlevnadsform och att dess familjepolitiska
åtgärder måste vara så utformade att de inte gynnar en speciell typ av
samlevnad.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Frälsningsarmén
och Sveriges Frikyrkoråd ställer sig tveksamma till neutralitetstanken.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen hävdar liksom Husmodersförbundet hem och samhälle
att äktenskapet som den naturliga samlevnadsformen bör ha en central roll inom
famUjerätten. Katolska biskopsämbetet och Riksförbundet kyrkans ungdom pekar
båda på den ekonomiska diskrimineringen av äktenskapet inom social- och
skattelagstiftningen och även inom studiemedelsregleringen som en förklaring
till den under senare år

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 214

sjunkande
äktenskapsfrekvensen. Biskopsämbetet framhåller att den som önskar rättvisa och
jämlikhet på familjens område bör uppmärksamma nämnda förhållanden.
Riksförbundet finner det helt berättigat att genom lagstiftning tUlgodose de
ogifta samlevandes behov men anser detta inte böra leda tiU en omformning av
hela äktenskapsrätten. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna ställer
sig negativt tiU tanken att lagstiftningen skall förhålla sig neutral till
olika samlevnadsformer och framhåller att endast mycket starka skäl bör kunna
föranleda övergivande av principen att varje varaktig samlevnad mellan man och
kvinna bör ske i äktenskapets form. Kristen demokratisk samling avvisar tanken
på neutralitet. Endast när det gäller barnens skydd bör det komma i fråga att
ge samma regler för gifta som för ogifta. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm
anser neutralitet omöjlig. Genom att prioritera äktenskapet tUlgodoser
lagstiftningen ett prunärt samhällsintresse. Det kan, anser församlingen, inte
vara annat än tUl nackdel för samhäUet att en växande grupp kvinnor och män
lever i juridiskt oklart definierade samlevnadsformer. Det är enligt
församlingen djupt otillfredsställande att skattelagstiftning och
sociallagstiftning medför att det blir ekonomiskt förmånligt att inte vara
gift. Församlingen framhåller också att det inte hade varit helt omotiverat att
de sakkunniga, med tanke på den ökande invandringen, hade berört de problem som
kan uppstå genom mötet med polygama seder.

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
konstaterar att de sakkunniga, trots att den nya lagstiftningen enligt
direktiven skall vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer, helt
och hållet har förbisett den specieUa problematik som de homosexuella ställs
inför. Förbundet anser att de homosexuella som sammanbor under
äktenskapsUknande former skall jämställas med makar i heterosexuella äktenskap.
Förbundet motsätter sig inte att frågan blir föremål för ytterligare
utredning. I sådant fall bör Kungl. Maj:t i tilläggsdirektiv uppdra åt
familjelagssakkunniga att verkställa denna utredning.

Socialstyrelsen,
som jämte andra remissinstanser av Förbundet för sexuellt likaberättigande
erhållit visst material i anledning av de sakkunnigas förslag, hyser
förståelse för de tankegångar som framförts av förbundet och anser att det
finns all anledning för samhället att uppmärksamma att homosexuella
sammanboende i många avseenden är orättvist behandlade jämfört med sammanboende
av olika kön. Att i detta sammanhang och redan nu ta ställning till alla de
förslag som framförts av förbundet finner socialstyrelsen emellertid inte
möjligt. Styrelsen anser att familjelagssakkunniga lämpligen bör få i uppdrag
att överväga vad förbundet framfört och i kommande betänkande framlägga
eventuella förslag. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhåUer
att frågan om lagstiftning om de homosexuellas samlevnad berör en väsentlig,
stor och svår problematik. För att kunna ta ställning till pä vilket sätt
förhållandet mellan homosexuella skall kunna legaliseras krävs därför en
omfattande utredning. Sociala centralnämnden i Göteborg anser att de
sakkunniga bör närmare utreda huruvida även homosexuella sammanboende bör få
möjUghet att inordna sig under äktenskapets regelsystem helt eller delvis.
Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare understryker
vikten av att de minoriteter som i vårt samhälle ofta lever under ett starkt
socialt och psykologiskt tryck t. ex. de homosexueUa får samhäUets stöd att
känna sig accepterade och öppet kunna leva tillsammans. För dessa minoriteter
borde det också

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 215

finnas ett regelsystem där de genom registrering ges
möjlighet att gemensamt hyra bostad och reglera sina ekonomiska förhållanden.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att starka skäl talar för att
även homosexuella skall kunna få möjlighet att vid samboende känna trygghet i
form av ekonomisk jämlikhet mellan parterna, laglig reglering av gemensamma
tillgångar vid separation m. m,

1.5 Förhållandet till etiska värderingar

Förslaget att lagstiftningen inte
skall innehålla några regler om gestaltningen av samlevnaden på det personliga
området utan begränsas till den ekonomiska sidan av samlevnaden kommenteras i
flera remissvar. Utmönstrlngen av regler som knyter rättsverkningar till skuld
till familjens upplösning tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt
taget samtliga remissinstanser. Till dem som inte helt accepterar förslaget i
denna del hör Norrköpings tingsrätt som anser att förslaget om att skuld tUl
äktenskapets upplösning inte längre skall inverka på bodelningen kan leda till
en försvagning av kvinnans ställning. Skadestånd som nu utdöms av domstol
eller överenskoms under hand torde enligt tingsrätten oftast utges av mannen
och syfta till att ge kvinnan bättre möjligheter att behålla familjebostaden
för sig och barnen samt att i övrigt stärka hennes ekonomi i samband med
upplösningen. Enligt Föreningen Sveriges tingsrättsdomare kan frågan om ena
makens skuld till familjens upplösning, även om den inte kommer upp i själva
målet om äktenskapsskillnad, inte lämnas helt ur räkningen vid bestämmande av
imderhåll och vid bodelning. Föreningen ifrågasätter om det inte skulle kunna
medges ett sådant undantag från skuldfrihetsprincipen, att make vid synnerliga
skäl skulle ha rätt att vid bodelning utfå ersättning utöver vad eljest skuUe
tillkomma honom. Föreningen utgår från att denna fråga blir föremål för
noggranna överväganden i det fortsatta utredningsarbetet rörande makars
ekonomiska förhållanden. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm finner många skäl
tala för att vid äktenskapsskillnad inte generellt sett upplösningens orsaker
skall behöva anges. Grova brott mot regeln att makarna är skyldiga varandra
trohet och ömsesidigt bistånd bör dock inte vara utan betydelse vid ett
äktenskaps upplösning och församlingen kan inte biträda förslaget att frågan
om skuld vid skilsmässa helt avförs från rättslig bedömning. Svenska kyrkans
lekmannaförbund kyrkobröderna anser att förslaget om att utmönstra de regler
som knyter rättsverkningar till skuld utgör ett angrepp på en värdegemenskap
hos vårt folk och att en sådan utmönstring också kommer att leda till upprörande
orättvisor av både etisk och ekonomisk karaktär för den svagare parten.

ÅtskUliga remissinstanser vänder sig mot förslaget att ur
lagstiftningen avföra bestämmelser om hur makar i personligt avseende bör
förhålla sig gentemot varandra. För ett bibehållande i GB av en motsvarighet
till nuvarande 5 kap. 1 § uttalar sig sålunda Svea hovrätt, Falu tingsrätt,
länsstyrelsen i Jönköpings län, ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala ärkestift
samt Lunds och Västerås stift. Moderata samlingspartiels kvinnoförbund,
Samarbeisorganel Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer,
Sveriges frikyrkoräd. Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Katolska biskopsämbetet. Svenska kyrkans
lekmannaförbund kyrkobröderna. Riksförbundet kyrkans ungdom och Krislen
demokratisk samling.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 216

Länsstyrelsen i Jönköpings län
uttalar att, även om lagstadganden av angivna karaktär inte längre kan anses ha
den betydelse som då GB tillkom, innehåller det värderingar som omfattas av
det stora flertalet människor, och länsstyrelsen skulle finna det olyckligt om
lagrummet helt upphävdes. Det skulle kunna uppfattas som om lagstiftaren anser
att makarna inte längre vore sityldiga varandra trohet och bistånd. Ärkebiskopen
och domkapitlet i Uppsala ärkestift framhåller att om samhället, utan att på
något sätt diskriminera dem som väljer annan samlevnadsform, vill prioritera äktenskapet
och ge en antydan om de grundläggande kraven på människor inom denna livsform
torde just ett bibehållande av GB 5 kap. 1 § i någon form vara ett lämpligt
uttryck för detta. Lämpligen kunde stadgandet knytas till de föreslagna
ytterligt torftiga inledande bestämmelserna i 1 kap. 1 §. Samarbetsorganet
Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer framhåller att det
bör observeras att man genom att göra lagstiftningen helt utan etik både i
lagtext och lagmotiv riskerar att åstadkomma negativa effekter. Redan debatten
med anledning av det nu framlagda betänkandet visar att man inte kan bortse
från den tolkningen att trohet och inbördes bistånd inte längre skulle komma
att ingå i samhällets idealbild av äktenskapet. Detta kan i sin tur bli
negativt bland annat för äktenskapens stabilitet. De enskilda makarnas
möjligheter att positivt gestalta sina personUga relationer torde nämligen i
hög grad vara beroende både av den inställning de själva har, då de går in i
äktenskapet, och den syn på äktenskapet som de möter i omgivningen. Att i
dessa sammanhang tala för GB 5 kap. 1 § behöver inte uppfattas som ett
moraliserande. Det bör i stället ses som ett uttryck för den faktiska kunskapen
att makar har större utsikter att uppnå ett harmoniskt förhållande om de
ställer upp den maximen för sina inbördes relationer än om de väljer en
motsatt maxim. Även om det är svårt att belägga de psykologiska effekterna av
uttalanden i lagtext och lagmotiv, finner samarbetsorganet därför att
samhället även i fortsättningen bör utnyttja den möjlighet lagstiftningen
erbjuder att påverka människomas syn på idealet för de personliga relationerna
mellan äkta makar. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att makamas
vUja till trohet och ömsesidigt bistånd i en principiellt livsvarig gemenskap
är en viktig förutsättning för att barnen skall få växa upp i känslomässig
trygghet samt att även rent praktiska skäl talar för ett bi-behåUande av
stadgandet om trohet och bistånd. Bl. a. är det enligt förbundet en förutsättning
för ett bibehållande av äktabördspresumtionen, dvs. antagandet att den äkta
mannen är far till bam som föds i äktenskapet utan att detta skall behöva
fastställas i varje enskilt fall. Sveriges frikyrkoråd, Frälsningsarmén och
FiladelfiaförsamUngen i Stockholm understryker att de principer som kommer till
uttryck i GB 5 kap. 1 § omfattas av det överväldigande flertalet människor i
vårt land.

Falu tingsrätt föreslår att, om det
av skäl som de sakkunniga har anfört skuUe anses påkallat att utmönstra
begreppet trohet, ordet hänsyn väljs som ersättning. Även Svea hovrätt för fram
tanken att behålla GB 5 kap. 1 § men att ur lagrummet utesluta trohetsplikten.

Hovrätten för Nedre Norrland, domkapitlet i Stockholms
stift och sociala centralnämnden i Haparanda motsätter sig däremot inte att GB
5 kap. 1 § utmönstras. Hovrätten påpekar att de allmänna handlingsnormer som
finns i GB är av m)'cket elementär natur och knappast kan ge anledning till
stridiga uppfattningar. De flesta människor som är gifta har säkerligen
alldeles klart för sig vad de är skyldiga varandra i fråga

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 217

om
samverkan, lojalitet och trohet I vidsträckt mening. Kraven på trohet etc.
skulle därför utan olägenhet kunna stå kvar, om än osanktionerade, som ett
enkelt uttryck för vad flertalet människor upplever som centralt för
familjegemenskapen. Allmänt hållna deklarationer om makarnas inbördes
skyldigheter i personligt hänseende torde dock enligt hovrättens förmenande
knappast ha någon förnuftig funktion att fylla om i fortsättningen särskUda
rättsföljder inte skall knytas till makes skuld tUl uppkommen söndring i
äktenskapet. Domkapitlet i Stockholms stift instämmer i de sakkunnigas
uttalande att lagstiftningen om äktenskapet inte bör innehålla regler av
specifik etisk art om hur makama bör förhålla sig tUl varandra på det
personliga området, även om detta inte får tolkas så att den bakomliggande
tanken är att det är likgiltigt hur makar förhåller sig tUl varandra i
personUgt hänseende och hur atmosfären är i de hem där nästa generation växer
upp. Sociala centralnämnden i Haparanda anger som skäl för sitt
ställningstagande att uppfattningar och livsformer i det nutida samhället är
mångskiftande och att samhället inte bör kunna avgöra vad som är rätt eller fel
i den personliga relationen mellan man och kvmna. Stadgandet om bistånd och
samråd är också så allmänt hållet att det i realiteten är svårt att avgöra vad
som fordras för att det skall vara uppfyllt. Vad gäller kravet på sexuell
trohet har de sociala skälen härför minskat i betydelse och det är i överensstämmelse
med nämndens åsikt att kravet på sexuell trohet bör vara en personlig
angelägenhet micllan makama och grundas på deras uppfattning om äktenskapets
innebörd.

1.6 Äktenskapets
frivillighet

Den grundläggande tanken att äktenskapet bör vara
frivUligt och att de nuvarande restriktionerna i fråga om
upplösningsmöjligheten därför i princip bör slopas godtas eller lämnas utan
erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Svea hovrätt finner
sålunda den utgångspunkt för lagstiftningen som de sakkunniga betecknar som
äktenskapets frivillighet riktig. Hovrätten ansluter sig i konsekvens härmed
till de sakkunnigas förslag att makes önskan att skiljas skall respekteras. En
annan sak är att i många äktenskap oundgängliga hänsynstaganden av skilda slag
minskar principens praktiska betydelse. Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala
ärkestift anser att ansvar för barn, ansvar för den andra maken eller
samhällets ansvar för äktenskapsordningen som sådan kan peka mot behovet av
vissa spärrar men att det inte torde vara möjUgt att upprätthålla detta ansvar
genom förbud och lagregler, utan att den enda möjliga vägen att visa på detta
ansvar torde finnas i medling och familjerådgivning. Domkapitlet i Västerås
stift accepterar i princip att makarnas eller endera makens önskan om skUsmässa
bör respekteras men framhåller att det bör vara ett klart samhälleligt intresse
att barnens bästa tillvaratas. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna
hyser vissa farhågor för att den lättvindighet med vilken ett äktenskap kommer
att kunna upplösas inte kan undgå att på sikt verka upplösande på hela
äktenskapsinstitutet,

1.7 Makarnas
ekonomiska självständighet och jämlikhet

I frågan om lagstiftningen bör vara utformad så att
den befrämjar makarnas ekonomiska självständighet och jämlikhet konstaterar TCO

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 218

med
tUlfredsställelse att det principresonemang som utredningen för kring dessa
frågor stämmer väl överens med den grundsyn TCO har be-triiffande målsättningen
att uppnå jämställdhet mellan man och kvinna. Även de konkreta ändringsförslag
som i detta hänseende förs fram i betänkandet överensstämmer med de grundläggande
värderingar som TCO i olika sammanhang gett uttryck åt. TCO ansluter sig därför
tiU synpunkterna rörande vikten av att makama är självständiga gentemot
varandra. Förslaget utgör i denna del enligt TCO ett icke oväsentligt led i
arbetet på att söka nå jämställdhet mellan man och kvinna i ekonomiskt
hänseende.

Andra
remissinstanser framhåller att samhället vid stiftandet av nya lagar inte kan
bortse från att kvinnan fortfarande som regel befinner sig i ett ekonomiskt
underläge gentemot mannen. Svea hovrätt ansluter sig tUl de sakkunnigas
principiella uttalanden men understryker deras karaktär av utblick över
framtiden. Det ligger enligt hovrätten en fara i att man utformar en
lagstiftning som alltför mycket tar sikte på en tänkt och eftersträvad
utveckling och som därigenom mindre väl passar rådande samhällsförhållanden, I
dagens samhälle består äktenskapen sällan av parter som kan betecknas som
ekonomiskt självständiga och jämlika. Vanligen är kvinnans situation
oförmånlig i jämförelse med mannens. Inom överskådlig tid kommer många kvinnor
inte att vara ekonomiskt oberoende, särskilt inte de äldre. Deras
yrkesutbildning är bristfällig och arbetstillfällena är för få. Men även yngre
gifta kvinnor med barn i tUlsynsålder är missgynnade därigenom att de har sämre
möjligheter i praktiken än icke gifta mödrar att få plats på daghem e. d. för
sina barn. Man kan inte bortse från att ofullkomligheter och brister i
samhället omöjliggör en i och för sig önskvärd rättslig nyordning. På
förevarande område bör lagstiftningen enligt hovrätten inte gå längre än att
den är i takt med utvecklingen. Det är av vikt att lagstiftningen tUlgodoser
skyddsbehov som gör sig gällande på den ekonomiskt svagare partens sida i
framför allt äldre äktenskap. Lagstiftningens möjlighet att styra utvecklingen
i önskvärd riktning ter sig, därest samtidigt den svagare parten bör skyddas,
förhållandevis ringa, vilket dock inte behöver innebära att lagstiftningen om
äktenskapet och familjen inte används som ett instrument i reformsträvandena.

Hovrätten
för Nedre Norrland erinrar om att en ordning med fullständig egendomsskUlnad
mellan makarna inte ansågs acceptabel vid tillkomsten av nu gällande
giftermålsbalk bl. a. av den anledningen att ett sådant system i själva verket
skulle bli ofördelaktigt för hustran eftersom i de flesta äktenskap mannen var
den ende som förvärvsarbetade. Även om utvecklingen sedan dess gått i riktning
mot en alltmer ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är alltjämt bl. a. tUl
följd av brist på daghemsplatser och arbetstillfällen flertalet kvinnor
hemarbe-tande och ekonomiskt beroende av mannen. Några konkreta förslag om hur
avvägningen bör göras mellan intresset av makarnas självständighet och
önskemålet om makars likställdhet i ekonomiskt avseende föreligger inte och
hovrätten anser sig i detta läge inte böra ingå i någon bedömning av
hithörande problem. De skiftande förhållandena i äktenskapen och önskvärdheten
av makars valfrihet kan dock enligt hovrätten synas tala för skilda
förmögenhetsrättsliga system på gmndval av såväl ekonomisk gemenskap som
enskild äganderätt vilka i större utsträckning än som nu är fallet ger makarna
möjlighet att själva välja den ordning som de kan finna passa dem.
Socialstyrelsen finner att resonemanget om

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 219

kvinnans
ekonomiska beroende i huvudsak gäller bestående äktenskap. Det torde därför
enligt styrelsen redan nu finnas skäl att ta upp till diskussion i vilken
utsträckning principen om den ekonomiska jämlikheten kan genomföras beträffande
sådana äktenskap som ingås efter ändringamas ikraftträdande. Styrelsen
förutsätter i varje fall att utredningen återkommer till frågan i kommande
betänkande. Sociala centralnämnden i Göteborg finner det angeläget att
framhålla den bristande överensstämmelsen mellan de jämlikhetsidéer som
förfäktas av utredningen och de möjligheter till förverkligande som samhället
erbjuder. Så länge samhället inte klarar att helt tillfredsställande sörja för
barntillsynen och ge kvinnor samma möjlighet till förvärvsarbete och lön som
män, kan jämlikhet och ekonomiskt oberoende inte skapas all äktenskapslagstiftning
tUl trots. För kvinnomas del blir resultatet ett ökat ekonomiskt beroende av
samhället i stället för av männen. Eftersom kvinnan inte har en med mannen
jämställd ställning i arbetslivet anser sociala centralnämnden i Haparanda att
lagtexten bör utformas på ett sådant sätt att den medverkar till båda makamas
lika skyldighet till förvärvsarbete. Nämnden förutsätter att samhället i
samband härmed vidtar sådana åtgärder att tillsynen och omsorgen om barnen och
möjligheterna tUl gemenskap och kontakt inom famUjen inte minskas. Föreningen
kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare vUl med hänsyn till bl. a.
bristen på arbete särskilt för kvinnorna och svårigheten att ordna bam-tUlsynen
understryka vikten av att om en av makama, oavsett om det är mannen eller
kvinnan, vid äktenskapets upplösning får betydligt sämre ekononuska
förhållanden än den andra maken han eller hon garanteras ekonomiskt stöd
antingen genom imderhåll från den andra maken eller genom bidrag från samhället
och framför allt ges möjligheter till yrkesutbildning och arbete. LO
understryker vikten av att man i den kommande äktenskapslagstiftaingen beaktar
den faktiska situationen. Många gifta kvinnor har utfört sitt arbete i hemmet,
de saknar yrkesutbUdning och befinner sig i en ålder då det är mycket svårt att
få kompletterande UtbUdning och arbete. Lagstiftningen måste skapa rättsregler
som erbjuder trygghet även för denna grupp.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift
bejakar helt och oreserverat principen om ekonomisk jämlikhet makar emellan.
Vad åter gäller önskan att skapa större frihet och självständighet för den
enskilde framhåller de båda remissinstansema att individens frUiet och
självständighet I det modema välfärdssamhället aldrig kan hävdas på bekostnad
av gemensamt ansvar och solidaritet. Speciellt måste denna awägnuig vara
betydelsefuU i äktenskapet med dess djupa känslomässiga bindning mellan
partema. Denna har sitt naturliga komplement i ett ansvarstagande också på det
ekonomiska området. Motsatsen kan leda till en försvagning av gemenskapen och
rent av till ett upphävande av principen om makarnas jämlikhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det ytterst
viktigt att varje människa, antingen hon är gift eller ej, betraktas som en
självständig individ vars rättigheter inte skall vara beroende av någon annan
och att samhället därför måste garantera såväl män som kvinnor rätt till
arbete och sociala förmåner oavsett civilstånd, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund framhåller att de föreslagna famUjerättsreformerna måste följas
av ökade insatser från samhället då det gäUer könens jämställdhet och bamens
trygghet. Obligatorisk förskola, bättre barntillsyn, fler utbildnings- och
arbetstillfällen för speciellt kvinnor i alla åldrar blir naturliga

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 220

följdkrav.
SamhäUsplanering i fråga om bostäder m. m. för att tillgodose behovet av friare
familjemönster, t. ex. storfamiljer, blir likaledes nödvändig.

Fredrika-Bremer-Förbundet betonar inför de
sakkunnigas fortsatta arbete vikten av en förutsättningslös diskussion om de
ekonomiska rättsverkningama i äktenskapet. Den äktenskapslagstiftning som nu
gäller har enligt förbundet ofrivUligt bidragit till att konservera
könsrollsmönstret, trots att den egentligen varit ägnad att verka i motsatt
riktning. En av de viktigaste orsakerna härtUI torde vara att övrig lagstiftning,
främst social- och skattelagar, tar särskild hänsyn till individens civUstånd
och därvid utgår från föreställningen att mannen är skyldig att försörja hustran.
Ett sådant system skapar enligt förbundet otrygghet för båda parter. Förbundet
har därför den uppfattningen att enbart en ny giftermåls-lagstiftning inte kan
lösa problemen. Det är främst inom olika områden av sociallagstiftingen som en
ändring måste komma till stånd. Enligt förbundets mening är det ytterst viktigt
att varje vuxen människa, man eller kvinna, gift eller ogift, behandlas som en
ekonomiskt självständig individ som har ansvar för sin egen och sina eventuella
barns försörjning. Det krav på trygghet som individen i vårt samhälle har rätt
att ställa bör inte bygga på känslor och känslomässiga relationer utan tryggheten
bör tillförsäkras var och en genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
socialförsäkringar och andra stödåtgärder från samhällets sida. Sådana
åtgärder och system bör vara knutna direkt till den hjälpbehö-vande och
oberoende av vederbörandes kön och civilstånd.

Sveriges
frikyrkoråd, Frälsningsarmén, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska
kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna vänder sig mot tanken att
familjelagstiftningen skall användas som ett instrument i reformsträvandena
mot ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att
vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor
är en realitet. De avvisar tanken att lagstiftningen skall användas så att enskUda
medborgare med eller mot sin vilja måste organisera sitt familjeliv på ett nytt
sätt och beröva medborgarna den elementära självbestämmanderätten i fråga om
rollfördelningen inom äktenskapet. En försvagning av den ekonomiska
gemenskapen mellan makarna är enligt lekmannaförbundet ägnad att verka
försvagande på gemenskapen över huvud taget, sålunda även på det känslomässiga
området.

2
Ingående av äktenskap

Förslagets inledande bestämmelse, GB 1 kap. 1 §,
har mött viss kritik. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att lagrummet synes
ge vid handen att männen och kvinnan redan bildat familj då de beslutar att
ingå äktenskap. Enligt hovrätten torde detta inte alltid vara fallet. Under
alla omständigheter anser hovrätten det olämpligt att bygga inlednings-stadgandet
till den balk, som reglerar äktenskapet och ingen arman samlevnadsform, på ett
sådant antagande. Hovrätten framhåller vidare att de sakkunniga genom att i
inledningsparagrafen sammanställa äktenskapet med maimens och kvinnans
familjegemenskap har velat uttrycka att balkens regler är avsedda för mellan
man och kvinna upptagen samlevnad med familjefunktioner. Att så är fallet torde
enligt hovrätten

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 221

vara
så självklart, att saken inte behöver behandlas i lagen. Även föreskriften att
äktenskapet föratsätter en föregående överenskommelse mellan mannen och
kvinnan är enligt hovrättens menmg överflödig. Hovrätten anser därför att
inledningsstadgandet i dess helhet bör kunna undvaras och att det i allt fall
bör omarbetas så, att relativsatsen helt bortfaller eller får en lämpligare
utformning. Malmö tingsrätt finner inledningsbestämmelsen mindre lyckad.
Enligt tingsrätten måste större krav än vanligt ställas på en bestämmelse som
är avsedd att stå först i vår lagbok. Sådana krav är inte uppfyllda beträffande
det föreslagna stadgandet. Från saklig synpunkt gör tingsrätten den
anmärkningen, att det torde vara mycket sällsynt att kontrahenterna verkligen
känner till vad som är föreskrivet i GB eller annorledes beträffande makar.
Inte minst när det gäller utlänningar är det enligt tingsrätten verklighetsfrämmande
att förutsätta att någon sådan kunskap existerar. Ärkebiskopen och domkapitlet
i Uppsala ärkestift finner bestämmelsen ytterligt torftig.

Det
bör här också nämnas att statistiska centralbyrån finner det vara en brist att
det saknas en registrering i folkbokföringshänseende av samtliga faktiska
familjebildningar dvs. även samboende som inte sker i form av äktenskap.
Centralbyrån framhåller att det finns skäl att anta att samboendet utan formell
vigsel ökat i betydande utsträckning under senare år. Dessa förändrade former
för samboende i samhället, som alltså innebär att familjer bildas utan att
detta registreras genom vigsel, har enligt centralbjrrån medfört att
folkbokföringens personregister och därmed befolkningsstatistiken ger en dålig
beskrivning av den faktiska familjebUdningen. Hur många familjer som existerar
utan att de samboende makama är formellt vigda finns det inga säkra uppgifter
om. Detta är en brist som är besvärande i flera planeringssammanhang där man
viU ha en riktig bild av familjestrukturen. Bristen på säkra uppgifter om ej
gifta samboende försvårar också demografiska studier av t. ex. fraktsamheten.
Om trenden från slutet av 1960-talet avseende ingångna äktenskap består, kommer
den sUuationen att uppstå att statistiken blir helt oanvändbar för att i
väsentliga avseenden beskriva det komplex som avser människomas
samlevnadsförhållanden. Sammanfattningsvis framhåUer centralbyrån önskvärdheten
av att en registrering av samtliga famUjebUdnmgar kommer tUl stånd.
Centralbyrån hemställer därför att de sakkunniga tar upp denna fråga tUl
behandUng och förklarar sig beredd att delta i det praktiska arbetet med att
utarbeta ett registreringsförfarande.

2.1
Trolovning

Bland remissinstansema råder nästan fullständig
enighet om att bestämmelsema om trolovning i GB bör upphävas. Svea hovrätt och
hovrätten för Nedre Norrland hyser dock viss tvekan inför avskaffandet av
underhållsregeln i 1 kap. 6 §. Svea hovrätt håUer närmast före att regeln inte
helt spelat ut sin roll och att man, om den nu avskaffas, bör i det senare
utredningsskedet överväga att ge den någon motsvarighet. Hovrätten pekar också
på det allmänna spörsmålet om anspråk på avlidens kvarlåtenskap som kan
tillkomma med honom sammanboende. Hovrätten för Nedre Norrland finner att det
i avsaknad av närmare utredning är svårt att bedöma om underhållsregeln numera
fyller något egentligt

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 222

behov.
Visserligen har lagrummet rötter i ett förgånget rättssystem som byggde på
kvinnans beroende av mannen för sin försörjning. I de fall där GB 1 kap. 6 §
kan bli aktueU torde den avlidne och kvinnan ha sammanlevt, kanske under lång
tid, och ofta torde ekonomisk gemenskap ha uppkommit mellan dem. Kvinnans
andelsrätt enligt bestämmelsen kan därför enligt hovrätten ofta nog utgöra en
socialt lycklig lösning som medverkar till att i viss mån jämställa henne med
laggift hustru, vUket måste anses ligga i linje med neutralitet med avseende på
olika samlevnadsformer. Hovrätten finner därför betänkligt att f. n. upphäva
lagrummet och anser att frågan härom lämpligen bör hållas öppen i avvaktan på
den förestående reformen av reglerna om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar. Även Malmö tingsrätt ifrågasätter om samtliga regler om
trolovning kan undvaras. Även om trolovningen avskaffas såsom ett rättsUgt
institut, kommer självfallet det faktiska förhållandet ofta att föreligga att
man och kvinna kommer överens om att ingå äktenskap och att de med
utgångspunkt härifrån vidtar transaktioner av rättslig natur. Tingsrätten
erinrar om att det i förarbetena till den gällande lagen bl. a. uttalas att
trolovningen är ett famUjerättsligt avtal och att det personliga band som
uppstår mellan de trolovade påkallar särskilda rättsregler som i vissa viktiga
hänseenden avviker från vad en tUl-lämpning av allmänna förmögenhetsrättsliga
grandsatser skulle leda till. EnUgt tingsrättens uppfattning äger detta
uttalande fortfarande giltighet. Till skillnad från de sakkunniga anser
tingsrätten därför att ekonomiska frågor som uppkommer i samband med
upplösningen av en trolovning knappast kan bedömas enligt allmänna
förmögenhetsrättsliga regler. Det gäller frågor om ersättning för förlust tUl
följd av åtgärd som en av de trolovade vidtagit före trolovningens upplösning
vilken förlust det med hänsyn tUl omständighetema är oskäligt att han ensam
skall vidkännas. Tingsrätten förmodar att domstolarna, även om
trolovningskapitlet upphävs, kommer att i viss utsträckning följa de principer
som är upptagna däri och finner därför svårt att förstå vad som är att vinna
genom att upphäva kapitlet.

Några
remissinstanser påpekar att det utanför GB finns bestämmelser om trolovade.
Svea hovrätt framhåller att ett upphävande av reglerna om trolovning i GB
kräver följdändringar i bl. a. 4 kap. 12 och 13 §§ samt 36 kap. 3 §
rättegångsbalken (RB). Hovrätten för Nedre Norrland finner det inte
tillfredsställande att de som önskar upplysning angående innebörden av
trolovningsbegreppet i nyssnämnda bestämmelser har att söka sig tillbaka till
en upphävd lag. Mera rationellt enligt hovrättens mening vore att i
övergångsbestämmelsema till den nya lagen införa ett stadgande med erinran om
nu gällande GB 1 kap. 1 §. På sikt borde f. ö. enligt hovrättens uppfattning de
nämnda bestämmelserna i RB ges en mera tidsenlig utformning så att det blir
möjligt att ta hänsyn till faktisk samlevnad utan samband med trolovning. Samma
uppfattning har Malmö tingsrätt som dessutom anser att det inte kan vara
riktigt att upphäva lagrum med vetskap om att de även i fortsättningen skall ha
betydelse för tUlämpningen av andra stadganden. Norrköpings tingsrätt framför
Uknande synpunkter och LO föreslår att alla rättsregler som anknyter till
trolovningsbegreppet görs till föremål för översyn. Enligt LO:s mening bör man
inte bibehålla i vissa författningar rättsverkningar av ett institut som man,
med ratta, avskaffat.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 223

2.2 Hinder mot äktenskap

2,2,1 Äktenskapsåldern

Samtliga remissinstanser utom
Fredrika-Bremer-Förbundet lämnar utan erinran att äktenskapsåldem oförändrat
bestäms tUl 18 år. Förbundet anser åldersgränsen felaktig därför att tidiga
äktenskap ofta verkar hämmande på kvinnornas intresse för yrkesutbildning. Om
man strävar efter att uppnå ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar
för sig själv bör äktenskapsåldern bestämmas så att det ges rimligt utrymme för
yrkesutbildning. En faktisk samlevnad i yngre åldrar kan visserligen vara svår
att hindra, men för den skull finns enligt förbundet inte skäl att utan
invändning sanktionera den. Förbundet förordar därför att minimiåldern för
ingående av äktenskap utan föregående dispensprövning ändras till 20 år för
både män och kvinnor.

I fråga om möjlighet att få dispens
från ålderskravet uttalar Stockholms barnavårdsnämnd rent allmänt att det från
barnavårdens synpunkt inte längre torde föreligga några beaktansvärda skäl för
att behålla dispensmöjligheten. Så som förhållandena numera gestaltat sig
finns det enligt nämnden inte anledning att bam under 18 år skall kunna
inordnas i ett regelsystem som de ofta torde sakna föratsättningar att bedöma.
Nämnden framhåller också att antalet dispensärenden har minskat på ett markant
sätt under senare år. Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda
familjerådgivare förmodar att antalet dispensärenden med tiden kommer att bli
allt mindre eftersom giftermål p. g. a. graviditet inte längre anses lika
angeläget som tidigare och ungdomar ofta har möjlighet att bo tillsammans utan
att gifta sig.

Bland remissinstanserna råder
delade meningar om länsstyrelse eller barnavårdsnämnd i fortsättningen bör vara
dispensmyndighet. Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,
medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, sociala centralnämnderna i
Kiruna och Göteborg, Kommunförbundet, Föreningen kommunal- och
landstings-anställda familjerådgivare. Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets
kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tiUstyrker eller
lämnar utan erinran att beslutanderätten förläggs till barnavårdsnämnd. Flera
av de nämnda instanserna understryker vikten av att föräldrarna hörs i
dispensärendet. Hovrätten för Nedre Norrland anser att barnavårdsnämndens
skyldighet att höra föräldrarna bör uttryckligen lagfästas om kravet på
giftomannasamtycke slopas. Länsstyrelsen förordas som dispensmyndighet av
riksåklagaren, Malmö, Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter,
länsstyrelserna i Malmöhus och Jönköpings län, sociala centralnämnderna i
Jönköping, Vetlanda, Lund och Uddevalla, Stockholms barnavårdsnämnd, statens
socialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen, domkapitlen i
Uppsala ärkestift och Lunds stift, socialutredningen. Föreningen Sveriges
tingsrällsdomare, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans lekmannaförbund
kyrkobröderna. För bibehållande av länsstyrelsen som dispensmyndighet anses
framför allt tala den risk för mindre likartad behandling, som kan beräknas bli
följden om beslutanderätten i stället för på 24 länsstyrelser läggs ut på mer
än 450 kommuner. Stockholms barnavårdsnämnd upplyser att nämnden, i motsats tUl
vad som tycks vara fallet annorstädes, endast undantagsvis

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 224

avger ytttanden till länsstyrelsen. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser att bamavårdsnämndens uppgift att verka
som förebyggande, vårdande och omhändertagande organ inte kan sägas ligga i
linje med en dispensgivning av ifrågavarande art, en uppfattning som också
framförs i en reservation till Kommunförbundets yttrande.

2.2.2 Giftomannasamtycke

Vad gäller förslaget om slopande av
kravet på giftomans samtycke till äktenskap av underårig är meningama bland
remissmstanserna delade. För ett slopande uttalar sig socialstyrelsen,
medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, sociala centralnämnderna i
Göteborg, Lund och Kiruna, socialnämnden i Luleå, Stockholms barnavårdsnämnd.
Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare. Centerns
kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Det betonas emellertid att garantier måste skapas för att
föräldrarna blir hörda i dispensärendet.

För bibehållande av krav på giftomannasamtycke uttalar sig
Stockholms, Malmö och Falu tingsrätter, länsstyrelserna i Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län, statens soclalvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus
län, barnavårdskonsulenten i Malmöhus län, domkapitlet i Lunds stift.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
Fredrika-Bremer-Förbundet, Filadelfiaförsamlingen Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaförbund
kyrkobröderna. Riksförbundet kyrkans ungdom. Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund och Kristen demokratisk samling.

Svea hovrätt, Norrköpings och Härnösands tingsrätter,
ärkebiskopen, domkapitlet i Uppsala ärkestift, socialutredningen och Moderata
ungdomsförbundet anser att krav på giftomannasamtycke i allt fall bör bibehållas
för dem som är under 18 år. Hovrätten för Nedre Norrland och Föreningen
Sveriges rätlshjälpsjurister ställer sig tveksamma till förslaget.

Enligt hovrätten för Nedre Norrland måste ett giftermål
fortfarande anses innebära ett viktigt steg i ekonomiskt hänseende. Därvid är
främst att märka att det i regel innebär att vardera maken erhåller giftorätt i
den andres egendom. Egendomen är naturligen ofta av den art, att omyndig ej
äger själv förtoga över den, såsom skänkt eller ärvd förmögenhet. Vidare åtar
sig den omyndige i och med äktenskapet underhållsskyldighet gentemot sin make.
Hovrätten finner det av anförda skäl tveksamt, om tiden ännu ar mogen att
frånta förmyndaren möjlighet att hindra eller uppskjuta ett äktenskap som
enligt hans mening den underårige vid mognare betänkande inte skulle vilja
ingå. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister framhåUer att det visserligen är
riktigt att en 18-åring numera kan vidta åtskUUga åtgärder och ingå vissa
rättshand-Ungar utan förmyndarens medgivande. Ett ingående av äktenskap har
emellertid så vittgående personliga och ekonomiska rättsverkningar att det kan
ifrågasättas om ej förmyndarens tillstånd även i fortsättningen bör krävas.
Föreningen pekar på att förmyndarens tillstånd fortfarande krävs för t. ex.
upprättande av äktenskapsförord. Svea hovrätt anser inte att någon påtaglig
utveckling i riktning mot ökad självständighet gentemot vårdnadshavaren är för
handen när det gäUer minderåriga som inte nått äktenskapsåldem och framhåller
att det måste anses ligga i vårdnadsuppgiften att besluta om en så
betydelsefull angelägenhet som äktenskap för bara som inte nått denna ålder.
Föräldrarna måste förat-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 225

sättas vara mest skickade och närmast till att bedöma den
unges personliga förutsättningar för äktenskap. Om man reducerar deras bestämmanderätt
tUl blott en rätt att få yttra sig i dispensärendet berövar man dem en
vårdnadsfunktion och överför den till samhällsmyndighet, vilket innebär en
opåkallad försvagning av familjebanden. Stockholms tingsrätt framhåller bl. a.
att då giftomannen oftast är samma person som förmyndaren kan slopandet av
samtycke från giftonian jämställas med en inskränkning i förmyndarens rätt att
förvalta den omyndiges egendom. Så länge samtycke till äktenskapet från
giftomannen/förmyndaren fordras, kan nämligen denne som villkor för samtycket
ställa att de blivande makarna träffar äktenskapsförord, varigenom myndlingens
egendom förklaras vara hans enskilda. Tingsrätten ifrågasätter därför om inte
den föreslagna ändringen bör anstå och övervägas närmare i samband med den
fortsatta utredningen om giftorättsgemenskapen mellan makar. Malmö tingsrätt
anser att den underårige i allmänhet inte har det omdöme och den erfarenhet att
han utan föräldrars stöd bör fatta ett beslut som i olika avseenden är av så
avgörande betydelse som att ingå äktenskap. Falu tingsrätt ifrågasätter om det
inte för ingående av kreditavtal och förfogande över egendom, som inte utgörs
av arbetsinkomst eller av statliga medel som tillhandahållits för bosättning
eller för högre studier, kan, åtminstone normalt sett, ställas lägre krav på
mogenhet och omdöme än för beslut om inträde i äktenskap. Tingsrätten anser
att det hade varit lämpligare att avvakta en allmän sänkning av myndighetsåldern
än att nu släppa kravet på giftomannasamtycke till underårigs äktenskap. Även
Fredrika-Bremer-Förbundet anför att frågan om ingående av äktenskap torde vara
av avsevärt större vikt än de ekonomiska frågor som kringgärdas med
bestämmelser om samtycke. Då lagstiftning ofta har ett avgörande inflytande på
människors attityder finns det enligt förbundet risk för att ett slopande av
föräldrasamtycke i detta avseende på lång sikt kan komma att innebära en
nedvärdering av äktenskapets betydelse som varaktig förbindelse. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län påpekar bl. a. att frågan inte enbart gäller de ungas
rätt att gifta sig utan även de skyldigheter och det ansvar de därigenom åtar
sig och som kan vara alltför betungande för dem.

Barnavårdskonsulenten i Malmöhus
län anser att det skulle vara upprörande och ägnat att över huvud taget
ifrågasätta vårdnadsansvaret, om avgörandet skulle ligga hos barnavårdsnämnden
och föräldrarna, som känner den unge bäst, inte ens skulle behöva yttra sig.
Liknande synpunkter framförs av Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans lekmannaförbund
kyrkobröderna.

Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare anser att, om mental sjukdom inte längre skall utgöra hinder
mot äktenskap, giftomans samtycke skall fordras, när den som önskar ingå
äktenskap lider av rabbad själsverksamhet och är mellan 18 och 20 år. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund har samma uppfattning och anser att giftomans
samtycke bör krävas så snart den som önskar ingå äktenskap är under 20 år. Det
skuUe eljest bU möjligt för en person mellan 18 och 20 år att gifta sig utan tillstånd
av vare sig föräldrar eller myndighet, även om han av allt att döma kommer att
omyndigförklaras vid uppnådd myndighetsålder.

Mot de sakkunnigas förslag att
behålla kravet på giftomannasamtycke för omyndigförklarade har inte några
invändningar rests under remissbehandUngen.

15 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 226

2.2.3 Medicinska
äktenskapshinder

övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
eller lämnat utan erinran förslaget att mentala sjukdoms- och abnormtillstånd
skall upphöra att vara äktenskapshinder. Förslaget tillstyrks uttryckligen av
bl. a. socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karolinska institutet.

Några remissinstanser uttrycker vissa
betänkligheter mot förslaget. Svea hovrätt framhåller att det inte är uteslutet
att nya medicinska rön kan medföra ändrad syn på de arvsbiologiska
konsekvenserna av hindersfrihet. Härnösands tingsrätt och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare ifrågasätter lämpligheten av att slopa ifrågavarande hinder.
Tingsrätten anför att några praktiska olägenheter inte synes vara förbundna
med den nuvarande ordningen och att det får anses föreligga skäl för att i
varje särskilt fall pröva lämpligheten av ett äktenskap utifrån vetenskapliga
bedömningsgrunder. Föreningen hyser motsvarande uppfattning och anser att de
sakkunniga inte till fullo belagt sin uppfattning att vid vissa
sjukdomstillstånd den sjuke, om han har bara, har alstrat dessa redan före
sjukdomens början och att i andra fall sjukdomens art omöjliggör såväl
äktenskap som barnalstring. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåUer
att det undandrar sig länsstyrelsens bedömande vilka följder från genetisk
synpunkt ett upphävande av de medicinska äktenskapshindren kan få. Länsstyrelsen
i Malmöhus län påpekar att ett slopande av mentala sjukdoms- och abnormtUlstånd
som äktenskapshinder kan få till följd att anhöriga till mentalsjuka personer
i större utsträckning än f, n. söker få dem omyndigförklarade. Sociala centralnämnden
i Kiruna hyser viss tvekan inför slopandet av de aktuella äktenskapshindren
och betonar att det enbart får gälla sjukdom eller tUlstånd, där hinder är
klart omotiverat ur såväl medicinsk som arvsbiologisk synvinkel. Nämnden
finner ett dispensförfarande motiverat ur social synvinkel när det gäller
vissa former av sinnessjukdom och sinnesslöhet eller abnormtillstånd.

2.2.4 Släktskaps-
och svågerskapshinder

Någon invändning mot avskaffandet av
svågerskapshindren har inte framförts.

övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
eller lämnar utan erinran förslaget att slopa hindret mot äktenskap mellan ett
syskon och det andras avkomling. Fredrika-Bremer-Förbundet avstyrker dock
förslaget i denna del, främst av omtanke om unga flickor som kan bli utsatta
för inte önskat sexuellt umgänge. Flera remissinstanser vill behålla
dispens-förfarandet, nämUgen Norrköpings, Falu och Härnösands tingsrätter,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
Norrköpings tingsrätt anser att det kan finnas speciella skäl som talar för att
undantagsvis syskon bör få gifta sig med syskons avkomling. Tingsrätten finner
det dock önskvärt att det görs en utredning i varje särskilt fall, om det
föreligger speciella genetiska risker. Det finns säkert många människor som
anser etiska skäl tala mot äktenskap mellan syskon och annat syskons avkomling.
Såväl Norrköpings tingsrätt som de andra remissinstanserna som uttalat sig för
ett bibehållande av dispenskravet anser att samma dispenskrav bör gälla för
tillåtande av äktenskap mellan syskon och annat syskons avkomling som för äktenskap
mellan halvsyskon. Det anser också socialstyrelsen som framhåller att ett
släktgifte alltid innebär en ökad risk för avkomman att träffas av autosomalt
recessivt arvsbetingade lyten och sjukdomstillstånd. Slopas

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 227

dispensförfarandet
kan parterna bibringas den felaktiga uppfattningen att en sådan
äktenskapskombination inte innebär någon ökad risk för gemensamma barn.

Förslaget om tillåtande av äktenskap mellan
halvsyskon efter dispens tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Förslaget tiUstyrks uttryckligen av bl. a. socialstyrelsen och
medicinska fakulteten vid Karolinska institutet. Folkpartiets ungdomsförbund
anser att dispenskrav inte är erforderligt eftersom det inte är
lagstiftningens uppgift att markera någon attityd i frågan.

Fredrika-Bremer-Förbundet avstyrker förslaget.
Några remissinstanser är tveksamma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
ifrågasätter sålunda om förbud mot äktenskap mellan halvsyskon alls bör göras
dis-pensabelt. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det kan vara förenat
med vissa risker att upphäva tabuföreställningar mellan syskon och att
lagstiftningen därför även i fortsättningen bör sträva efter att verka som en
skyddslagstiftning i detta hänseende. Barnavårdskonsulenten i Malmöhus län
framför liknande synpunkter. Domkapitlet i Västerås stift är tveksamt mot
förslaget främst därför att det indirekt kommer att innebära att samlag mellan
halvsyskon uite längre blir straffbart. Norrköpings tingsrätt framhåller att
samlag mellan halvsyskon säkerligen är straffbelagt i de flesta länder från
vilka invandrarna i Sverige kommer och att ett här ingånget äktenskap mellan
nära släktingar skulle kunna medföra straff för de äkta makarna i deras
hemland. En sådan omständighet bör enligt tingsrätten beaktas i ett
dispensärende.

Svea hovrätt anmärker att det inte torde vara
alldeles självklart för allmänheten om släktskap genom adoption utgör
äktenskapshinder. Hovrätten anser därför att GB bör ge upplysning i saken samt
att det möjligen även borde klart utsägas att hinder ej heller föreligger för
äktenskap mellan adoptant och adoptivbam, om inte detta kan anses vara
tiUfredsställande lagreglerat med bestämmelsen i 4 kap. 7 § FB.

Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att
förslagets 1 kap. 8 § har fått en olycklig avfattning och att i lagrummet borde
markeras att det är ett nytt äktenskap som är förbjudet för den redan gifte.

2.3
Hindersprövning

övervägande antalet remissinstanser lämnar utan
erinran de sakkunnigas förslag till reformering av hmdersprövningen. Hovrätten
för Nedre Norrland påpekar emellertid att termen tUlstånd i 1 kap. 10 § 2 mom.
i dess föreslagna lydelse måste antas inbegripa även sådant samtycke från
förmyndare, som avses i 1 kap. 6 §. Begreppet samtycke kan emellertid inte
anses täckt av termen tUlstånd. Lagrummet bör därför enligt hovrätten
omredigeras så att förmyndarsamtycket särskilt nämns. 1 kap. 10 § 3 mom. andra
stycket har vidare enligt hovrättens mening fått en så otymplig utformning att
det bör omarbetas. Därvid bör enligt hovrätten beaktas att åläggandet riktar
sig tUl envar av de båda sökandena.

Riksskatteverket motsätter sig förslaget om
avskaffande av äktenskapsbetyg. De uppgifter som behövs för hindersprövningen
beträffande den andre kontrahenten bör grundas på den primära registreringen i
för-samlingsliggare (personakten) och bör ha meddelats skriftligen tUl hindersprövande
myndighet om riktig hindersprövning skall kunna säker-

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 228

ställas.
De sakkunnigas förmodan att det med datateknikens hjälp framdeles skall gå
snabbt att få fram aUa nödvändiga uppgifter för hindersprövning är vidare
alltför optimistisk eftersom det föratsätter ett centralt personregister och
viss ADB-utrustning hos hindersprövande myndighet. Länsstyrelsernas register
är dessutom sekundära i förhållande till kyrkobokföringen. Då
lysningsförfarandet avskaffades och ersattes med den nuvarande
hindersprövningen synes kyrkobokföringens fullständighet och tillförlitlighet
ha bidragit till att man ansett sig kunna undvara ett kungörelseförfarande (jfr
prop. 1968: 136 s. 38). När kungörelseförfarandet väl är avskaffat bör man
enligt riksskatteverket inte grunda hindersprövningen på ett sämre register än
tidigare. Äktenskapsbetyget har dessutom en viktig funktion i intemordlska
sammanhang. När en här i landet bosatt medborgare i annat nordiskt land ansöker
om hindersprövning i hemlandet behöver han ett intyg om vad kyrkoböckerna i
Sverige innehåller beträffande hans äktenskapsbehörighet. I sådana fall brakar
äktenskapsbetyg utfärdas. Annat lämpUgt betyg finns inte. Äktenskapscertifikat
kan endast utfärdas för svensk medborgare och personbevis godtas inte alltid
av den utländska myndigheten. Äktenskapsbetyg utfärdas f. n. på blankett enligt
formulär som fastställs av riksskatteverket. Uppgift skall lämnas om bl. a.
namn och personnummer, för änkling (änka) avliden makes namn, sista
kyrkobokföringsort och dödsdag, omyndighetsförklaring och, om det gäller en
utlänning, hur länge han varit kyrkobokförd i Sverige. Uppgiften om avliden
makes namn behövs därför att pastorsämbete har skyldighet att i vissa fall
sända underrättelse om änkUngs eller änkas vigsel till rätten i den ort där
förra maken var kyrkobokförd vid dödsfallet. Utländsk medborgare, som är bosatt
i Sverige sedan minst två år, har enligt lagen (1904: 26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap rätt att
ingå äktenskap här enligt svensk lag om båda de trolovade begär det. Uppgiften
i äktenskapsbetyget om utiännings kyrkobokföring underlättar den
hindersprövande myndighetens bedömning av föratsättningarna för
hindersprövning enligt svensk lag. Sådana uppgifter kommer den hindersprövande
myndigheten att behöva även i fortsättningen och likaså uppgift om
omyndighetsförklaring eftersom även enligt de sakkunnigas förslag den som är
omyndigförklarad skaU ha samtycke av förmyndaren för att ingå äktenskap. De
behövliga uppgifterna bör enligt riksskatteverket meddelas i en fast form
(blankett) på i princip det sätt som nu sker. Som ett alternativ till den
nuvarande ordningen att mannen skall medföra äktenskapsbetyg, om han är
kyrkobokförd i annan församling än den där hindersprövningen verkställs, bör
den hindersprövande myndigheten, om så begärs, kunna anskaffa äktenskapsbetyg
(eUer dess motsvarighet) från pastorsämbetet i mannens kyrkobokföringsort. Ett
sådant förfarande torde dock i de flesta fall komma att ta längre tid än om
personen själv medför betyget.

Föreningen Sveriges tingsrällsdomare motsätter sig
att hindersprövningen flyttas från pastorsämbetet.

2.4
Formen för ingående av äktenskap

Remissopinionen är spUttrad i fråga om de
sakkunnigas förslag till ändrade regler om formen för ingående av äktenskap.
Bland de remissinstanser som tillstyrker eller lämnar utan erinran
förslaget att er-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 229

sätta de nuvarande vigselformema med ett
anmälningsförfarande märks hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms och Falu
tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet,
länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, sociala centralnämnderna i
Göteborg, Kiruna och Haparanda, socialnämnden i Luleå, ärkebiskopen,
domkapitlen i Uppsala ärkestift, Stockholms och Västerås stift, statistiska
centralbyrån, riksskatteverket, LO, Statstjänstemannens riksförbund.
Föreningen Sveriges rätlshjälpsjurister. Föreningen kommunal- och
landstingsanstäUda familjerådgivare. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets
kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska kvinnors
vänsterförbund. Folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Sveriges frikyrkoråd, samt Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den modell som förordas av de sakkunniga
bör kunna tillgodose alla väsentiiga krav. Länsstyrelsen finner det riktigt
att lagstiftningen inte tar hänsyn tUl ceremonier men påpekar att många människor
ändå vill ge äktenskapets ingående en högtidlig inramning och att i sådana fall
de vid betänkandet fogade, väl utformade ceremoniförslagen bör kunna komma i
fråga. Även ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift finner det riktigt
att man i ett samhälle där det föreligger skilda önskemål att kringgärda
inträdet i äktenskapet med olika högtidsformer överlåter valet av
vigselceremoni eller högtidlighet åt de enskilda kontrahentema medan man låter
äktenskapet konstitueras av makarnas anmälan och anmälningens mottagande av
därtill utsedda befattningshavare. Vikten av att det skapas möjUghet för dem
som så önskar att ge äktenskapets ingående en högtidlig inramning betonas även
av socialnämnden i Luleå, Folkpartiets kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund
och Folkpartiets ungdomsförbund. Det framhålls bl. a. att en väg att skapa
sådan möjlighet är att alla de som har vigselrätt för kyrklig eller borgerlig
vigsel generellt utses till anmälningsmotta gare. Väsentiigt för domkapitlet i
Västerås stift är att anmälningsförfarandet inte blir bundet tUl viss lokal
och att samtliga präster inom svenska kyrkan ges behörighet som
anmälningsmottagare.

Samarbeisorganel Sveriges kyrkliga och ekumeniska
familjerådgivningsbyråer finner den av de sakkunniga föreslagna
anmälningsformen väl enkel och innehållslös. Den saknar klar markering av det
personligt viktiga i den rättshandling som företas. Som ett stöd för makarna
skulle det 1 och för sig vara önskvärt att alla civila alternativ för
äktenskaps ingående kunde ges en utformning som åtmmstone täcker ett innehåll
av det slag som i betänkandet exemplifieras med de av författarna Per Anders
Fogelström och Bo Setterlind upprättade utkasten. I Ukhet med de sakkunniga
anser samarbetsorganet vidare att den som önskar ge anmälningen en ceremoniell
inramning inte skall behöva delta i dubbla förfaranden. För att förhindra en
sådan effekt fordras inte bara att den som förrättar ceremonin är behörig
mottagare av anmälan utan också att vigseln resp. den civila ceremonin utformas
på ett sådant sätt att den i sig innehåller de juridiskt konstitutiva
elementen. Samarbetsorganet finner det därför angeläget att det i propositionen
klart uttalas att de juridiskt avgörande momenten kan genomföras som led i den
kyrkliga vigselakten resp. i den civila ceremonin. Motsvarande uppfattning har
ärkebiskopen, domkapitlet i Uppsala ärkestift och Sveriges frikyrkoråd.

ÅtskUliga remissinstanser ställer sig kritiska tUl det
föreslagna anmäl-

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 230

ningsförfarandet
och anser, i likhet med reservantema Gustafsson och Sundberg, att detta inte
markerar den betydelse äktenskapet har i samhäUet och för kontrahenterna. Det
framhåUs särskUt att 85 % av äktenskapen ingås i den mest ceremoniella formen,
den kyrkliga vigseln. Några remissinstanser ifrågasätter om inte den nuvarande
ordningen för kyrklig eller borgerlig vigsel bör bibehållas vid sidan av det
föreslagna anmälningsförfarandet. Andra avvisar helt de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län menar att det bör stå parterna fritt att välja mellan en enkel
anmälan tUl den lokala folkbokföringsmyndigheten och kyrklig eller borgerUg
vigsel. Motsvarande uppfattning framförs av Föreningen Sveriges
tingsrältsdomare. Socialutredningen ifrågasätter om inte toleransen kräver att
lagstiftningen medger en form för äktenskapets ingående, den kyrkliga vigseln,
som motsvarar den innebörd äktenskapet tUläggs av en stor del av befolkningen.
Utredningen anser därför att frågan om den kyrkliga vigseln bör behåUas som en
altemativ form för äktenskaps ingående förtjänar närmare överväganden.
Frälsningsarmén framhåller att de tre former av vigsel, kyrklig, frikyrklig och
borgerlig, som nu finns i Sverige tUlfredsställer religionsfrihetens krav och
att det därför inte finns några skäl att beröva dessa vigslar deras juridiska
funktion, Frälsningsarmén anser dock att det i vissa faU kan finnas behov av en
förenklad borgerlig vigsel av anmälningskaraktär.

Svea
hovrätt finner inte de skäl som de sakkunniga förebragt för en reform av
formerna för ingående av äktenskap tillräckligt starka för att den nuvarande
ordningen skall överges. Även om den "högtidliga inramning" som de
sakkunniga finner vara möjlig att ge förfarandet innebär att något av de
nuvarande vigselformerna lever kvar, anser hovrätten att övergången tUl det nya
ändå medför ett väsentligt avsteg från invanda föreställningar. Man ser nu
äktenskapet komma tUl stånd i det ögonblick vigselförrättaren förklarar
parterna för äkta makar. Med det föreslagna anmälningsförfarandet, som kan
följas av privata artangemang, kommer den nuvarande enhetligheten att brytas.
Malmö tingsrätt finner inte att det föreslagna anmälningsförfarandet som form
för äktenskapets ingående från någon synpunkt innebär fördelar i jämförelse
med nu rådande ordning. Det är enligt tingsrättens uppfattning inga överord
att säga att det föreslagna förfarandet är torftigt och fjärmat från den
verklighet det rör sig om. Tingsrätten är visserligen ense med de sakkunniga om
att lagen bör ställa sig neutral till religiösa och andra förestäUningar
angående äktenskaps ingående, att formen för ingåendet skall vara ägnad att
säkra bevisningen om äktenskapets tillkomst, att frivUligheten i
kontrahenternas överenskommelse såvitt möjligt måste säkerställas samt att
dubbla förfaranden bör undvikas. Tingsrätten finner det dock svårt att inse
att de i GB givna särsldlda bestämmelserna om kyrklig och borgerlig vigsel
skulle gynna eUer missgynna religiösa föreställningar. Tingsrätten
bestrider också bestämt de sakkunnigas uppfattning att benämningen vigsel bör
undvikas, därför att den anknyter till den religiösa uppfattningen om
äktenskapet som ett sakrament. Även om ordet vigsel tidigare haft en religiös
anknytning, torde denna numera vara helt borta. Det är tingsrättens bestämda
mening att det stora flertalet av dem som i dag vigs borgerligt skulle önska
inte en förenklad utan i stället en något mera högtidlig form för den
borgerliga vigseln. Det finns där-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 231

för enligt tingsrättens mening inte skäl att av hänsyn
till den lilla grupp som önskar ingå äktenskap helt utan ceremonier reformera
formerna för äktenskaps ingående på ett sätt som på goda grander kan antas
strida mot flertalets önskningar. Snarare torde det vara motiverat att för dem
som vill ingå äktenskap utan kyrklig vigsel skapa möjlighet att välja mellan
ett förenklat och ett mera ceremoniellt formulär. I vart fall kan det vara skäl
att jämka vissa uttryck i det nuvarande borgerliga vigselformuläret. Uttrycken
"att älska i nöd och lust" och "löfte om trohet för livet"
synes ställa krav på partema, som kan uppfattas som alltför starka. Härnösands
tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför motsvarande
synpunkter.

Även Norrköpings tingsrätt delar reservanterna Gustafssons
och Sundbergs uppfattning i fråga om formerna för äktenskaps ingående och
framhåller att det ibland efter en borgerlig vigsel händer, att de nya makama
uttalar besvikelse över ceremonms enkelhet och korta varaktighet. Om de
sakkunnigas förslag genomförs finner tingsrätten det troligt att det stora
flertalet trolovade med tanke på det onekligen mycket betydelsefulla steg de
tar kommer att vilja ha en högtidUg inramning, när de gifter sig. En sådan
inramning kan ges inom kyrkans ram och, om erforderliga medel anslås därtill,
även inom borgerlig ram genom särsldlt förordnade vigselförrättares försorg.
Skall valfrihet garanteras måste staten ta på sig kostnaderna för en mera
högtidlig borgerlig vigselceremoni.

Domkapitlet i Lunds stift ifrågasätter om inte genom
själva formen för äktenskapets ingående handlingens vikt bör understrykas.
Domkapitlet vill för sin del vidare göra gällande att det för både samhäUet
och de enskUda som vill ingå äktenskap är en hjälp och ett värde, att det till
partemas offentligt deklarerade överenskommelse i anmälans form knyts en
"vigselakt" av valfri borgerlig eller kyrklig karaktär, genom vilken
sakens dignitet markeras och den principiella grundsynen på rikedomen i en
trofast gemenskap mellan två makar kommer till uttryck. För människornas skull
bör äktenskapets ingående kringgärdas av mera innehållsmättade former än vad
anmälningsförfarandet kan erbjuda. En sålunda utformad akt kan visserligen, som
de sakkunniga föreslår, göras helt frivillig, men därmed har samhället i viss
mån markerat en neutralitet som kan synas innebära att också valet av samlevnadsform
helt är vederbörandes privatsak eller åtminstone att de ekonomisk-juridiska
följder av äktenskapet som inträder i och med att anmälan blivit mottagen är
det enda som tUlmäts vikt från samhällets synpunkt.

De sakkunnigas förslag avstyrks vidare av Moderata
samlingspartiels kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet. Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Katolska
biskopsämbetet. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna. Riksförbundet
kyrkans ungdom och Kristen demokratisk samling. Filadelfiaförsamlingen kan för
sin del mte finna några skäl att bryta sönder den nuvarande ordningen, som
enligt församlingens mening på ett tUlfredsställande sätt säkrar samvetsfriden.
SkuUe det av utredningen föreslagna anmälningsförfarandet införas, anser
församlingen det vara ett absolut önskemål att det i den kommande lagtexten
anges, att mottagandet av anmälan skall anses ske i den högtidliga akten
civil ceremoni eller kyrklig vigsel då sådan kommer tUl stånd.

Katolska biskopsämbetet ställer frågan varför staten skall
till motta-

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 232

gare
av anmälningar om äktenskap utse präster i skilda samfund, när man helt
frångått den med den kristna synen förenliga uppfattningen av äktenskapets
innehåll och betraktar påföljande kyrkliga ceremonier som rättsligt helt
ovidkommande. Ämbetet finner det uppenbart att den föreslagna ordningen kommer
att för många effektivt kamouflera den djupgående förändring som gjorts i
äktenskapets innehåll genom att man så litet som möjligt förändrar de yttre
omständigheterna. Förslaget ställer, om det antas, den katolska kyrkan inför
flera alternativ. Eftersom den svenska lagen i så fall skuUe betrakta den
katolska vigseln som en ren nullitet, och det föreslagna anmälningsförfarandet
enUgt katolsk syn inte omedelbart konstituerar ett äktenskap, låge det måhända
närmast till hands att katolska kyrkan å sin sida betraktade anmälningen som
en helt frivUlig och privat handling. Då skulle nupturien-terna själva fritt få
avgöra om de genom en anmälning viUe betraktas som gifta ur den borgerliga
rättens synvinkel eller om de nöjde sig med att kyrkan beseglade deras förbund.
Ämbetet framhåller att denna fråga inte är rent teoretisk, eftersom det redan
nu tydligen finns gott om personer som menar att det medför olägenheter att
registreras som gifta. I allmänhet är dock den katolska kyrkan angelägen att,
så långt kanonisk rätt tUlåter det, överensstämmelse i civUstånd skall
föreligga enligt kyrklig och borgerlig lag. Samma intresse har staten haft i
länder med obligatoriskt civiläktenskap. Regeln är att antingen är kyrklig
vigsel borgerligt giltig eller är den förbjuden utan föregående borgerUg ceremoni.
Ämbetet anser det tvivelaktigt om katolska präster kan ålägga de troende att
göra anmälning om äktenskap i en form som enligt katolsk uppfattning inte i sig
betyder någonting, liksom om katolska präster kan åläggas medverka vid
mottagande och prövning av dylika anmälningar. Ämbetet skulle därför finna ett
reellt och otvetydigt obligatoriskt civiläktenskap där ingen tvekan om dess
förhållande till den kyrkliga vigseln kunde uppstå vara att föredra framför
det föreslagna tvetydiga förfarandet. Reservantemas förslag om ett fortsatt
fakultativt civiläktenskap, där den kyrkliga vigseln alldeles som nu skulle
vara äkten-skapskonstituerande, är enligt ämbetets uppfattning en bättre
lösning än den betänkandets majoritet föreslår. Biskopsämbetet framhåller
vidare att den föreslagna lagstiftningen berör den katolska kyrkan också i ett
annat avseende, nämligen vid det kyrkliga avgörandet om en person lever i ett
enligt romersk katolsk rätt giltigt äktenskap eller ej. Denna fråga aktuaUseras
inte sällan då en gift person vill övergå tiU katolska kyrkan eller en
frånskUd ingå äktenskap med en katolik. Hittills har presumtionen varit att
den som ingått äktenskap enligt svensk borgerlig ordning därmed ingått ett
giltigt äktenskap. Ett äktenskap med anmälning utan någon hänvisning till
livsvarighet och trohet kan däremot inte betraktas som ett äktenskap, utan
särskild bevisning skulle behövas för att styrka att så vore fallet.

Riksförbundet
kyrkans ungdom framhåller att de sakkunnigas förslag innebär att det inte
längre skall vara parternas offentligt och vid samma tUlfälle uttalade ja tUl
äktenskapet som skall konstituera detta utan en klart byråkratiserande åtgärd
vidtagen av tredje man, nämligen mottagande av anmälan. Förbundet anser detta
innebära ett intrång i människors personliga integritet och befarar att det kan
medföra att kontrahenter i framtiden tar avstånd från den
borgerligt-civila-rättsliga delen av äktenskapsingåendet och förlägger hela
sitt äktenskapsslutande till

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 233

en
privat handling, där de själva tillåts vara subjekt, och reglerar de rättsliga
behoven via privaträttsliga kontrakt.

Malmö tingsrätt, domkapitlet i Lunds stift och
Kristen demokratisk samling berör särskilt frågan om prästs vigselskyldighet,
om den nuvarande ordningen med kyrklig vigsel bibehålls, och ansluter sig till
det av presidenten Kjellin utarbetade förslag som Gustafsson och Sundberg
redogör för i sin reservation.

I
några remissvar berörs frågan om vad som skall anses vara det konstitutiva
momentet vid anmälan om ingående av äktenskap. Svea hovrätt påpekar att
majoritetsförslaget enligt motivuttalanden innebär att det konstitutiva
momentet vid ingående av äktenskap är mottagarens godkännande av den gjorda
anmälningen men att den föreslagna lagtexten (1 kap. 2 §) anger att äktenskap
ingås genom mannens och kvinnans gemensamma anmälan. Hovrätten för Nedre
Norrland framhåller att mottagandet av anmälningen måste förenas med en
prövning från mottagarens sida av att de villkor är uppfyllda som gäller för att
ett äktenskap skall uppkomma. Hovrätten anser att intresset av ordning och
klarhet kräver att ett besked lämnas om utfallet av prövningen och att detta
besked, om det innebär att anmälningen godtas, tilläggs konstitutiv betydelse
för äktenskapets uppkomst. Av mindre betydelse synes vara huruvida beskedet får
formen av ett enkelt muntligt uttalande, en muntlig förklaring av de trolovade
för äkta makar eller en skriftlig förklaring i form av bevis om äktenskap.
Hovrätten påpekar att de sakkunniga i denna fråga har anfört att krav på en
konstitutiv förklaring från mottagarens sida skulle betaga giftermålet något
av dess karaktär av en parternas angelägenhet samt förklarat sig angelägna att
undvika att äktenskapets ingående framstår som en förrättning under ledning av
det allmännas företrädare. De värderingar som ligger bakom denna de sakkunnigas
ståndpunkt kan hovrätten inte dela. Äktenskapet är en för samhället så
betydelsefull institution, och dess ingående är förenat med så många och även
från det allmännas synpunkt djupt ingripande rättsföljder, att intresset av
reda och klarhet måste ges hög prioritet. Även Malmö tingsrätt finner det
oriktigt att i lagen ange anmälan som form för äktenskapets uppkomst när det
konstitutiva momentet i verkligheten är mottagarens godkännande av anmälningen.
Anmälan utgör endast ett moment i förfarandet och kan avvisas. Det förefaller
tingsrätten som om termen "anmälan" valts endast för att undgå att
klargöra att det i själva verket är fråga om en förrättning under ledning av en
representant för det allmänna. Tingsrätten har svårt att förstå de sakkunnigas
rädsla för detta förhållande eftersom det inte innebär att man äventyrar
frivilligheten i partemas överenskommelse eller betar giftermålet något av
dess karaktär av en parternas angelägenhet. Socialstyrelsen anser att det av
lagtexten borde klarare framgå från vilken tidpunkt ett äktenskap skall anses
ingånget. Ett godkännande eller en avvisning av anmälan torde nämUgen inte
alltid kunna ske omedelbart efter mottagandet. Mottagaren kan behöva viss tid
för att pröva huruvida företett hindersprövningsintyg är giltigt eller för att
genom frågor till partema bringa klarhet i om dessa gör anmälan av fri vilja
och med insikt om dess innebörd. Uppkomsten av äktenskapet borde därför
rimligen vara knuten till någon positiv åtgärd från anmälningsmottagarens sida.
I annat fall måste mottagaren avvisa en anmälan redan på den gmnden att han
misstänker att skäl för avvisning kan föreligga. Riksförbundet kyrkans ungdom
finner

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 234

det
vara en besvärande brist hos de sakkunnigas förslag att något exakt
konstitutivt moment inte föreligger.

Malmö
tingsrätt befarar att anmälningssystemet inte är ägnat att i samma utsträckning
som de nuvarande vigselformema säkerställa frivUligheten i parternas
överenskommelse att ingå äktenskap. Tingsrätten uttalar att det inte torde
kunna krävas att mottagaren av anmälningen genom frågor tUl kontrahentema
undersöker om de fullt frivUligt undertecknat anmälningen och fortfarande står
fast vid denna. Det torde också vara svårt för mottagaren av anmälan att
konstatera om vederbörande, t. ex. en utiänning, verkligen förstått vad han
skrivit under. I en mycket stor del av de vigslar som förrättas vid tingsrätten
är åtminstone en av kontrahentema utiänning. Tingsrätten befarar vidare att den
omständigheten att det inte skall vara obligatoriskt att använda ett bestämt
formulär vid anmälan kan medföra tillämpningssvårigheter. Tingsrätten förordar
bestämt att anmälan skall ske enligt fastställt formulär och påpekar att detta
inte innebär att anmälan måste ske på fastställd blankett. Även länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län gör invändningar mot att anmälan inte skaU behöva ske
enligt faststäUt formulär, eftersom det kan medföra risk för formella fel.
Varje behörig mottagare bör enligt länsstyrelsen vara försedd med formulär.

Domkapitlet
i Västerås stift önskar att regler ges om protokollföring vid mottagande av
anmälning. Om anmälningsmottagaren inte finner styrkt att partema gör
anmälningen av fri vilja och med kännedom om äktenskapets irmebörd - någon av
kontrahenterna kan i sitt uppträdande förefalla alkohol- eller
narkotikapåverkad bör det vara värdefullt att motiveringen för awisningsbeslutet
Intas 1 ett sådant protokoll. Detta kan sedan ligga till grund vid eventuella
besvär i ärendet. Domkapitlet föreslår i rättssäkerhetens intresse en översyn
vad beträffar awis-ningsfallen.

Några
remissinstanser berör särskilt den omständigheten att i de sakkunnigas förslag
mte ställs krav på medverkan av vittnen vid giftermålet ooh påpekar att, om
förslaget genomförs, den i Sverige gällande ordningen för Ingående av
äktenskap kommer att avvika från den av Sverige biträdda FN-konventionen
angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. För
bibehållande av vittneskravet uttalar sig hovrätten för Nedre Norrland, Malmö,
Norrköpings och Härnösands tingsrätter, domkapitlen i Lunds och Västerås
stift, riksskatteverket. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Föreningen
kommunal-och landstingsanstäUda familjerådgivare. Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges frikyrkoråd, Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna. Riksförbundet
kyrkans ungdom och Kristen demokratisk samling.

Enligt
hovrätten för Nedre Norrland kan det vara riktigt, som de sakkunniga förmodar,
att avvikelser från FN-konventionen inte är av den art, att äktenskap som
mgåtts enligt den föreslagna ordningen skulle löpa risk att inte godkännas i
konventionsstat. En lagändring som står du-ekt i strid mot ett internationellt
åtagande bör emellertid enligt hovrättens mening inte genomföras utan mycket
starka skäl. Sådana skäl kan inte anses föreligga i förevarande fall. Tvärtom
har vittneskravet inte oväsentUga funktioner att fylla. Vitmena utövar vid
sidan av anmälningsmottagaren en kontroll över att kontrahentemas samtycke tUl
äktenskapet

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 235

avges
av fri vUja och eljest på ett rättsUgt giltigt sätt. Vittnenas iakttagelser
kan tjäna som bevisning vid eventuella framtida tvister angående äktenskapets
ingående. Deras närvaro tjänar också som en påminnelse om och understryker att
det är ett betydelsefullt steg som parterna ämnar ta. Någon risk för att
vittneskravet skulle otUlbörligt tynga förfarandet anser hovrätten inte
föreligga. Hovrätten förordar därför i lUtiiet med reservantema att kravet på
vitmens närvaro vid äktenskaps ingående bibehålls. Att vittaen inte närvarit
bör dock, liksom enligt nu gällande ordning, inte medföra äktenskapets
ogUtighet.

Malmö
tingsrätt anser i och för sig inte att det är nödvändigt med vittnen vid ett
sådant anmälningsförfarande som de sakkunniga har föreslagit. Utan vittnen blir
formen för äktenskapets ingående mindre formell och högtidlig. Vittnena har
emellertid en viktig funktion genom att för vigselförrättaren/mottagaren av
anmälan styrka kontrahentemas identitet. Om man avstår från vittaen, måste man därför
se tiU att kontrahentema på annat sätt styrker sin identitet. Tingsrätten
finner ett särskUt lagstadgande härom erforderUgt. Domkapitlet i Lunds slif,
framhåller att ett vittnesförfarande bör vara ett naturligt komplement och ett
stöd för mottagaren av anmälan, särskUt som kretsen av mottagare avses bU
ganska vid och inte begränsas tUl personer med juridisk kompetens eller
offentUg ämbetsmannastäUning. Att anmälan skall göras i vittaens närvaro kan
knappast anses vara ett större inttång i pri-vatUvet än i övriga fall då
vittaen krävs vid rättshandlingar. Riksskatteverket hade önskat en närmare
belysning av de sakkunnigas uttalande om att äktenskap som har ingåtts i
överensstämmelse med de föreslagna reglema inte torde löpa risken att inte
godkännas i konventionsstat. Verket framhåller att det i Sverige varje år
ingås ett stort antal äktenskap där kontrahentema eUer den ena av dem är
utiändska medborgare. Det förekommer visserligen även med nu gällande
lagstiftaing att sådant äktenskap inte godkänns i den utländska kontrahentens
hemland. Men det vore enUgt riksskatteverket olyckligt om ändrad lagstiftning
skulle medföra en ökad tendens i andra länder att inte erkänna äktenskap som
ingås i Sverige.

Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda
familferådgivare stäUer sig frågande tUl de realistiska föratsättningama för en
anmälningsmottagare att göra en bedömning av makamas rättshandlingsförmåga och
graden av deras vilja att ingå äktenskapet. Ledamoten Romanus' alternativ med
giftermålsvittne ger enligt föreningen mottagaren större möjlighet att bedöma
frivUligheten och rättshandlingsförmågan hos partema.

Flera remissinstanser framför synpunkter i frågan
om vUka personer som skall utses till mottagare av anmälan om äktenskaps
ingående.

Malmö och Norrköpings tingsrätter anser att det
inte finns anledning att anlita domare som mottagare av anmälan om vigsel.
Norrköpings tingsrätt finner lämpligt att anmälnmgsförfarandet förläggs tUl
folkbokföringsmyndighet.

Hovrätten för Nedre Norrland finner med hänsyn tUl
de viktiga allmänna intressen som är knutaa till äktenskapet att det är av
största vikt att uppdraget som mottagare endast anförtros personer, som kan förväntas
fuUgöra uppgiften med omsorg och uisikt. För att största säkerhet och
likformighet skaU uppnås i detta hänseende bör enligt hovrättens mening, i den
mån Kungl. Maj:t uppdrar åt myndighet att utse motta-

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 236

gare,
uppdraget förenas med instraktioner i vilka riktiinjer ges för myndighetens
val av mottagare. Falu tingsrätt framför liknande synpunkter och framhåller
vikten av att man iakttar större restriktivitet och selekti-vltet än som blir
fallet om man följer de allmänna synpunkter som anläggs av de sakkunniga.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser i likhet med sociala centralnämnden i
Uddevalla och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund att anmälan bör få ske
endast tUl den lokala folkbokföringsmyndigheten. Kvinnoförbundet understryker
lämpligheten av att den myndighet som handhar hindersprövningen också är den
som mottar anmälan. Centralnämnden påpekar att ju flera mottagama är desto
större risk föreligger för att oklarheter kan uppstå i samband med anmälningsförfarandet.

Riksskatteverket menar att kretsen av civila
mottagare som inte är statliga tjänstemän bör göras snäv med hänsyn tUl risken
för uppkomsten av ogUtiga äktenskap. Även Föreningen Sveriges tingsrättsdomare
anser att kretsen av dem som blir skyldiga att motta anmälan kan begränsas,
särskilt som endast ett fåtal torde komma att begagna sig av ett anmälningsförfarande
utan vigselceremoni.

Folkpartiets kvinnoförbund finner viktigt att det
råder full valfrihet i fråga om den ceremoniella ramen kring
anmälningsförfarandet och att alla människor, oavsett var de bor i landet, bör
ha rätt och möjlighet att välja mellan största enkelhet och olika former av
ceremoruell inramning då de gifter sig. Med detta följer enligt förbundet att
det måste finnas många olika alternativ i fråga om behörig mottagare av äktenskapsanmälan
i varje kommun. Sveriges frikyrkoråd noterar med tillfredsställelse att
förslaget innebär en generell vigselrätt för bl. a. frikyrkopastorer som utses
till mottagare av anmälningar.

Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift
understryker att det är angeläget att prästens ställning som mottagare
preciseras, med tanke på de samvetssvårigheter som vigsel av frånskilda ställt
flera präster inför. Domkapitlet i Västerås stift finner det självfallet att,
så länge folkbokföringen är ett svenska kyrkans åtagande, samtiiga inom folkbokföringen
tjänstgörande präster äger behörighet att vara anmälnings-mottagare. Om denna
uppgift eventaellt övergår till annat organ, bör prästema generellt ges
behörighet. Eftersom anmälningsmottagaren endast fullgör en civil skyldighet,
kan inte med prästernas behörighet anses följa motsvarande skyldighet att ge
äktenskapets ingående den reUgiösa överbyggnad som den kyrkliga vigseln
innebär. Detta finner domkapitlet tUlfredsställande.

Enligt Katolska biskopsämbetet måste det skapa en
avsevärd förvirring att anlita präster som anmälningsmottagare med tanke på
den klyfta mellan borgerlig och kyrklig äktenskapsuppfattning som uppstår, om
familjelagssakkunnigas förslag genomförs. Ämbetet framhåller att dessa
svårigheter kan mmskas, om i lag och formulär görs hänvisning till det
traditionella äktenskapets grander, livsvarighet och trohet.

3
Äktenskapets upplösning

3.1
Medling och familjerådgivning

Övervägande delen av remissinstansema ställer sig
positiva tUl förslaget att avskaffa medlingsobligatoriet. För obligatorisk
medling uttalar sig komministrarna Sjöström och Sidvall, i ett på uppdrag av
domkapit-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 237

let i Uppsala ärkestift utarbetat yttrande. Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Svenska kyrkans lekmannaförbund
kyrkobröderna och Kristen demokratisk samling. I en reservation till yttrandet
från sociala centralnämnden i Göteborg anförs att obligatoriet bör kvarstå
under familj erådgivningsverksamhetens uppbyggnadstid. Sjöström och Sidvall
förklarar sig vara införstådda med att medling som makarna frivUligt sökt ger
vida bättre utgångsläge för medlaren än ett obligatorium. För den part som
befinner sig i underläge kan medlingssamtalet emellertid vara en särskild
hjälp som han eller hon aldrig annars skulle vilja eller våga begära. Kristen
demokratisk samling anser att medlarens uppgift är att söka förlika makarna och
att frivillig medling har den nackdelen att en hel del makar som kunde få
hjälp genom medlingen aldrig skulle nås av denna. Medlarens målsättning bör
alltid vara att söka förlika makarna.

Tveksamma till förslaget att
avskaffa medlingsobUgatoriet är domkapitlet i Västerås stift och Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund. Kvinnoförbundet ifrågasätter om man inte först
borde avvakta erfarenheterna av borttagandet av skilsmässogrunderna.

Några remissinstanser anser att
medlingen bör vara obligatorisk i vissa fall. Länsåklagaren i Kopparbergs län
och Folkpartiets ungdomsförbund anser att obligatorisk medling bör föregå
äktenskapsskUlnad mellan makar med minderåriga barn, även med risk för att
detta uppfattas såsom en inblandning i vederbörandes personliga
angelägenheter. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Moderata ungdomsförbundet
och Husmodersförbundet hem och samhälle ifrågasätter om medling inte bör vara
obligatorisk i de fall där betänketid inte är föreskriven, med undantag för de
fall som avses i förslagets 11 kap. 4 och 5 §§. Alternativt föreslår
tingsrättsdomarföreningen att för de aktuella fallen en kortare betänketid, en
månad, skall gälla.

Sociala centralnämnden i Jönköping
anser att det är angeläget med en obligatorisk rådgivning inför den nya
situation som uppstår efter en upplösning av ett äktenskap med minderåriga
barn.

Stockholms och Malmö tingsrätter
anser att medlingen bör vara frivillig och att reglerna härom bör utgå ur GB.
Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer föreslår
som ett led i arbetet att informera allmänheten om
familjerådgivningsverksamheten att i GB 1 kap. tas in en erinran om att
familjerådgivning står till förfogande både före och under äktenskapet.
Ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala ärkestift anser att GB 14 kap. bör
innehålla en bestämmelse om att även den som avser att ingå äktenskap kan
vända sig till famUjerådgivningsbyrå. Norrköpings tingsrätt finner det
egendomUgt att i 14 kap. GB alls nämna familjerådgivningsbyrå när sådana byråer
ännu inte finns i erforderlig utsträckning.

Det råder enighet bland
remissinstanserna om att medlingsinstitutet bör bibehållas under
famUjerådgivningsverksamhetens uppbyggnadsskede. Vikten av att uppbyggnaden
sker snabbt betonas i flera yttranden. Stockholms barnavårdsnämnd anser att en
tidsplan för uppbyggnaden bör göras och SACO anser att rätt tUl friviUig
familjerådgivning bör inskrivas i lag för att en snabb utbyggnad skall
framtvingas. Folkpartiets kvinnoförbund befarar att ett bibehållande av
medlingsinstitutet i sig innebär en risk för att utbyggnaden av
famUjerådgivningen fördröjs. Härnösands tingsrätt betonar att prästemas
erfarenhet bör tas tUl vara under uppbyggnadsskedet. Ärkebiskopen och
domkapitlet i Uppsala ärke-

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 238

stift
framhåller det angelägna i att vid utbyggnaden erfarenheter från det kyrkliga
familjerådgivningsarbetet tas tUl vara och att de i kyrklig eUer ekumenisk regi
drivna rådgivningsbyråerna får rätt att arbeta på Uka viUkor som de som drivs
av kommun eller landsting. Liknande synpunkter framförs av domkapitlen i Lunds
och Västerås stift. Svenska frikyrkorådet. Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga
och ekumeniska familjerådgivningsbyråer samt Kristen demokratisk samling.

I några remissyttranden framhåUs att de borgerliga
mediamas utbUdning måste förbättras. Socialstyrelsen befarar att en utbUdning
blir svår att reaUsera men påpekar att, om medlarna utses bland befattningshavare
i kommunal socialvård, det finns garanti för att de har viss utbildning.

Förslaget
att medlare skall utses av länsstyrelse godtas av de flesta remissinstanser.
Svea hovrätt anser dock den möjlighet som nuvarande GB 14 kap. 1 § sista
stycket inrymmer för makar att få särskUd medlare utsedd så värdefull att den
bör finnas kvar. Det kan nämligen, anför hovrätten, tänkas fall då någon person
som står makarna nära och har specieU kännedom om deras förhållanden har
särskilda förutsättningar att som medlare förtroendefullt samarbeta med dem. Om
make vårdas på sjukhus kan det vidare finnas lämpligt att läkare eller annan av
sjukhuspersonalen utses till medlare. Barnavårdsnämnden i Skurups kommun
anser att medlare bör förordnas av kommunen. Ärkebiskopen och domkapitlet i
Uppsala ärkestift anser det önskvärt att av de utsedda medlama i varje kommun
minst en är präst. Norrköpings tingsrätt påpekar att ersättare för medlare bör
utses så att det säkert alltid finns två medlare i tjänst. Kristen demokratisk
samling framhåller önskvärdheten av att partema får rätt att vända sig till
vilken medlare de vill oavsett boningsort och församlingstillhörighet.

Önskvärdheten av information om
famUjerådgivnmgsverksamheten betonas starkt i flera remissvar. Tanken att
domstolen skall lämna fa-mUjerådgivningsbyråer och medlare upplysning om gjorda
ansökningar om äktenskapsskUlnad avvisas dock. Ett sådant rapporteringssystem
anses inkräkta på parternas integritet. I stället föreslås att domstolen på
lämpligt sätt lämnar parterna information om de möjligheter att få familjerådgivning
som finns. Sådan information måste dock, betonas det, lämnas på ett sätt som
partema inte uppfattar som påträngande. Vissa remissinstanser anser emellertid
att en Information vid denna sena tidpunkt kommer att sakna verkan och
understryker vikten av att information ges genom skolan och
vuxenundervisningen samt genom massmedia.

Norrköpings tingsrätt anmärker att ordet samlevnad
i GB 14 kap. 1 § bör utbytas mot äktenskap.

3.2
Hemskillnad och äktenskapsskillnad

3.2.1
Allmänt om skillnadsreglerna

De sakkunnigas förslag om ovillkorUg rätt för make
att vinna äktenskapsskillnad och om utmönstring av de särskUda
skiUnadsgrundema och av de bestämmelser som knyter rättsverkan tUl makes skuld
tUl äktenskapets upplösning tUlstyrks överlag av remissinstanserna. Den ringa
rättsverkan som i förslaget knyts till ansökan om äktenskapsskUlnad uppfattas
också som en fördel. Att skilsmässan härigenom avdramatiseras betraktas som
mycket positivt. Socialstyrelsen framhåller dock att

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 239

det
blir svårt för domstolarna att undgå att granska makarnas personliga
förhållanden vid handläggningen av underhålls- och vårdnadsfrågorna. I några få
yttranden anförs att man inte helt kan förbigå frågan om ena makens skuld.
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm anser sålunda att grov oaktsamhet och
hänsynslöshet från ena makens sida måste kunna tas i betraktande då partemas
fortsatta förhållande efter skilsmässan skall regleras. Inte heller Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare anser att man vid den ekonomiska uppgörelsen mellan
makama efter äktenskapsskillnaden kan lämna skuldfrågan helt ur räkningen.

3.2.2
Betänketid i stället för hemskillnad

Även förslaget att avskaffa hemskillnadsinstitutet
och i vissa fall ersätta det med en betänketid tillstyrks av nästan samtUga
remissinstanser. Endast Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Svenska kyrkans
lekmannaförbund kyrkobröderna önskar behålla hemskUlnadsinstitutet. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anmäler viss tveksamhet tUl förslaget att
avskaffa hemskillnaden och kravet på särlevnad och framhåUer att den
omständigheten att makama före skilsmässan måste leva åtskUda innebär att de i
praktiken får pröva konsekvensema av en even-tueU skUsmässa innan det slutliga
avgörandet träffas. Folkpartiets kvinnoförbund anser att det är möjUgt att
avskaffa hemskillnadsåret om garantier skapas för att hänsyn kommer att tas
tUl att den ekonomiskt svagare parten kan behöva en längre omstäUnlngstid på
grund av bristande UtbUdning eller andra försörjningssvårigheter.

I
några få yttranden ifrågasätts lämpligheten av det föreslagna betänketidssystemet.
I en reservation tUl Stockholms tingsrätts remissvar framhåUs att det framstår
som tämUgen meningslöst att införa något slags substitut för den av utredningen
övergivna hemskillnaden. Det görs gällande att förhastade skUsmässor inte är
vanliga och att man har anledning att utgå från att make som söker skillnad
tänkt igenom problemen och övervägt saken. Det nya institutet betänketid anses
inte vara något verksamt medel att förhindra förhastade skilsmässor, särskUt
inte då makama är ense om skillnaden men har barn under 16 år. Förekomsten av
bam i äktenskapet är för de flesta makar ett så starkt skäl att noga pröva
frågan om skUsmässa att en ytterligare tid av eftertanke blir än mer
meningslös. En sådan kan tvärtom ganska uppenbart bli tiU skada för barnen.
Skall betänketiden aUs vara meningsfyUd måste man förutsätta att makarna bor
åtskilda. Om makama bor tillsammans sedan den ene på ett så definitivt sätt som
genom att inleda rättegång visat sin vilja att upplösa äktenskapet finns
påtagliga risker att betänketiden inte blir annat än en tid av ytterligare
svåra slitningar i äktenskapet. Tiden kan t. o. m. innebära risk för
situationer, i vUka handgripligheter och ekonomisk utpressning inträffar och
där uppenbar fara uppstår för barnens hälsa. Reglema om Interimistiska beslut
anses inte ge tUlräckliga garantier mot sådana icke önskvärda verkningar av
betänketidsinstitutet.

Inte
heller advokatsamfundet och Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att
ett system med betänketid är ägnat att hindra förhastade skilsmässor.
Advokatsamfundet har svårt att inse hur ett halvt års betänketid skall kunna
ändra makamas attityd, om de är ense om att upplösa äktenskapet, även om de har
bam under 16 år. Under de förhandlingar som vanligen föregår den
överenskommelse som skall träffas framgår i de flesta fall att makama anser sig
mogna nog att själva avgöra om dessa förhandlingar skall fullföljas till en
skUsmässa. Hemskillnadsinsti-

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 240

tutet
betraktas därför numera i praktiken oftast som ett helt onödigt ingrepp från
samhällets sida i två människors rätt att bestämma över sitt liv tillsammans.
EnUgt samfundets uppfattaing torde en sex månaders betänketid inte komma att
betraktas på annat sätt. Inte heller i de fall där en av makarna motsätter sig
en upplösning av äktenskapet torde den föreslagna betänketiden vara något
verksamt medel för att ändra den andra makens instäUning. I ett sådant fall lär
inte heller familjerådgivning eller medlare finna gehör. Då medlingen skall
vara frivillig och således ingen mot sin vUja kan bringas att uppsöka
familjerådgivning, kan man enligt samfundet utgå från att den av makarna som
verkligen vill ha skilsmässa inte är villig att diskutera en fortsättning av
äktenskapet. I de fall där en sådan vilja föreligger söker enligt samfundets
erfarenhet parterna genom diskussioner och rådgivning på olika håll komma till
rätta med sina personliga problem. Även om upplysning om familjerådgivning och
andra möjUgheter till rådgivande samtal är bristfällig, är numera makarna
vanligen dock medvetaa om behovet av rådgivning. Finns inte tillgång till
exempelvis familjerådgivning, lär inte en betänketid förbättra situationen.
Den föreslagna betänketidens utformning finner samfundet inte heller
tUlfredsställande. De flesta som sysslar med skUsmässoproblem i praktiken har
den uppfattnmgen att det knappast är möjligt att föra en konstruktiv diskussion
om makamas problem så länge de bor tUlsammans. En fömtsättning för att makarna
skall kunna hjälpas att få perspektiv på sin situation och nå fram till den för
dem bästa möjliga lösningen är att de inte bor tillsammans. En betänketid
kommer enligt samfundets mening i praktUcen att verka och av makarna uppfattas
precis som en förkortad hemskillnadstid, eftersom makama i regel kommer att
leva åtskUda och det då är nödvändigt att få frågorna om vårdnaden om barn,
underhållsbidrag m. m. lösta genom ett beslut av rätten efter gemensam ansökan
eUer rättegång. Om man ändå önskar en betänketid i vissa faU, skulle det därför
vara enklare att använda det nuvarande hemskillnadsinstitutet i något justerad
form och med en förkortad minimitid. Föreningen Sveriges rätlshjälpsjurister
anser systemet med betänketid vara en halvmesyr och ett artificiellt hinder för
äktenskapets upplösning och föreslår att bestämmelsema härom utgår. Föreningen
framhåller att makama i de allra flesta fall har haft lång betänketid före och
under förhandlingarna om äktenskapsskUlnad. Det är för övrigt föga sannolikt
att ett par makar begagnar betänketiden till förlikningsförsök och tUl att
återappta sammanlevnaden. Snarare kan man befara att betänketiden används till
att förbereda den bodelning som enligt förslaget skall äga ram efter
äktenskapsskillnaden. Risken för förfogande över tillgångarna i boet med ty
åtföljande rättsförluster måste enligt föreningen bedömas som ganska stor. Om
detta skaU kunna förhindras torde man vid betänketidens Ingång oftare än f. n.
tvingas begära rättens förordnande att egendomen skall sättas under särskild
vård och förvaltnmg, ett timgt, otympligt och dyrbart förfarande.

Inte heller Svenska kvinnors vänsterförbund anser
att betänketid kan utgöra hinder mot förhastade skilsmässor och förordar att
regler härom inte införs i lagstiftningen.

Stockholms barnavårdsnämnd pekar i sitt remissvar
på en möjlighet att kringgå kravet på betänketid. Genom att flytta isär och
uppge att detta beror på söndring kan makama erhålla dom jämlikt FB 6 kap. 7 §
på att endera blir ensam vårdnadshavare. Därefter är de berättigade till
omedelbar skilsmässa, eftersom betänketid erfordras endast om makama

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 241

gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Enligt
nämnden torde man kunna utgå från att advokater med familjerättserfarenhet
kommer att upplysa sina klienter om denna utväg.

3.2.3 Särlevnad under betänketiden

Några remissinstanser pekar på
olägenheten av att systemet med betänketid inte automatiskt medför att
samlevnaden mellan makarna hävs. Sociala centralnämnden i Göteborg framhåller
att detta kan innebära en påfrestning för den av makama som vill att
samlevnaden skall hävas och som då måste framstäUa särskilt yrkande härom.
Nämnden finner önskvärt att beslut om hävande av sammanlevnaden kan meddelas
utan någon ingående prövning av de skäl den ena maken kan ha för ett sådant
ställningstagande. Om inte frågor om vårdnad och underhåll regleras i samband
med betänketidens början kommer det att uppstå svårigheter för många att få
dessa frågor reglerade vid ett senare tUlfälle. För socialbyråerna kan det
innebära ett ökat antal ärenden, där huvudsakligen kvinnor med minderåriga
barn kommer att söka socialhjälp till uppehälle och hyra i avvaktan på att
underhållsfrågan tas upp till prövnmg och mannen kan förmås att betala. Så
länge det inte finns någon dom på underhållsbidrag finns inte heller möjlighet
att omedelbart söka bidragsförskott. En lösning skulle kunna vara att rätten
alltid meddelar Interimistiska beslut i underhålls- och vårdnadsfrågor vid
betänketidens början och att dessa interimistiska beslut träder i kraft först
om makarna flyttar i sär. Stockholms barnavårdsnämnd påpekar bl. a. att
parterna genom att något obligatoriskt hävande av samlevnaden inte sker kan
tvingas att sammanbo under flera månader under ytterst påfrestande
förhållanden, en situation som kan innebära svåra upplevelser för barnen. Risken
kan också bli stor för att ingen av makama vågar flytta från hemmet med tanke
på kommande svårigheter att få vårdnaden om barnen. Svårigheterna kan dock
undvikas om partema eller en av dem utnyttjar möjligheten att begära
interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande. Nämnden anser att det är ett
ofrånkomligt krav att information ges om denna möjlighet. Om så sker bör
förslaget om betänketid kunna accepteras från barnavårdssynpunkt. Föreningen
kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare finner det i och för sig
tUlfredsställande att betänketiden inte är förenad med krav på särlevnad,
särskilt som möjUghet finns att jämlikt GB 15 kap. 11 § få beslut om sammanlevnadens
hävande. Möjligheten för makarna att bo tillsammans under betänketiden kommer
dock sannoUkt att i många fall skapa konflikter och det fmns risk att den av
makarna som eventuellt önskar en separation inför hot från den andre ej vågar
framställa yrkande härom. Även Sveriges frikyrkoråd pekar på de svårigheter som
kan uppstå för makar genom att betänketiden Inte är förenad med krav på
särlevnad och kräver regler som undanröjer dessa svårigheter.

Hovrätten för Nedre Norrland pekar
på de svårigheter som kan uppstå om part bestrider ett framställt yrkande om
mterimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande. Det bör enligt hovrätten inte
förbises att förutsättningarna för domstolens bedömning av frågan om särlevnad
blir helt andra enUgt den föreslagna ordningen än enligt den nu gällande.
Mestadels är det interimistiska särlevnadsförordnandet endast en formell
bekräftelse på ett redan föreliggande faktiskt förhållande. I sådana fall
uppstår inte heUer enligt den nya ordningen några problem. Annorlunda ställer
sig saken, om yrkandet om interimistiskt hävande av sam-

16 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 242

manlevnaden bestrids av andra maken. Under hemskillnad
förutsätts makar leva åtskilda, och det måste därför i en hemskillnadsprocess
höra tUl ovanligheten att domstolen behöver tveka om det berättigade i ett
förordnande om sammanlevnadens hävande. Vid bedömningen av ett sådant bestritt
yrkande är domstolen f. n. vidare oförhindrad att efter utredning rörande
makamas inbördes förhållanden pröva hållbarheten i makes skäl för hem- eller
mot äktenskapsskillnad och därefter avgöra om skäl föreligger att häva
sammanlevnaden. Den nu föreslagna ordningen föratsätter däremot att
sammanlevnaden mellan makarna kan komma att fortfara under betänketiden. I fall
då ena maken bestrider den andras ansökan om äktenskapsskillnad måste det antas
bli ganska vanligt att samma make också bestrider yrkande om interimistiskt hävande
av sammanlevnaden, och även i andra fall kan det komma att inträffa att sådant
yrkande bestrids. Vilka riktlinjer domstolen härvid har att följa framgår
emeUertid inte av lagen, och praxis, som har utbildats under helt andra
premisser, kan inte antas ge tillräcklig ledning. Att tilllåta en närmare
utredning angående makarnas förhållanden i äktenskapet inför domstolen vid prövning
av särlevnadsfrågan måste i viss mån anses som ett avsteg från den av de
sakkunniga knäsatta principen, att makamas personliga mellanhavanden inte bör
beröras i skUlnadsproces-sen. Om sådan utredning trots allt skall tillåtas för
bedömning av den begränsade frågan om det interimistiska hävandet av
sammanlevnaden, vilket hovrätten finner i och för sig tänkbart, borde detta
anmärkas åtminstone i motiven tUl den kommande lagstiftningen. Skall åter
utredning härom inte tillåtas torde det bli nödvändigt att i lagen tillerkänna
make ovUlkorlig rätt till interimistiskt förordnande om sammanlevnadens
hävande och besöksförbud och sålunda helt befria domstolen från varje
skälighetsbedömning i sådana frågor. Den skälighetsprövning som domstolen
därmed skulle ha att företa skulle komma att inskränka sig till frågor om
underhållsbidrag och om rätt att kvarsitta i hemmet. Denna prövning skulle,
liksom nu, komma att utgå från vardera makens ekonomi och övriga konkret
konstaterbara omständigheter.

Stockholms tingsrätt fuiner det
otUlfredsställande att reglema om möjligheten att erhålla beslut om
sammanlevnadens hävande under betänketiden fått en så undanskymd placering som
i 15 kap. 11 § och föreslår att materiella regler i ämnet införs i 11 kap.

3.2.4 Betänketidssystemels tillämpningsområde och
betänketidens längd

De sakkunnigas förslag rörande
betänketidens närmare utformning godtas i stor utsträckning av
renaissinstansema, även om det råder delade meningar om bl. a. betänketidens
längd och frågan om betänketid skaU krävas även då makama är ense och inte har
barn under 16 år. Bland dem som tUlstyrker de sakkunnigas förslag är, med visst
smärre undantag, hovrätten för Nedre Norrland samt vidare Stockholms och Malmö
tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet,
socialutredningen, Stockholms barnavårdsnämnd, sociala centralnämnden i
Göteborg, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Flera remissinstanser ansluter sig tUl den
uppfattning som ledamoten Sundberg ger uttryck för i sin reservation och önskar
att betänketid på tre månader skall krävas även i de fall då makama är ense och
inte har barn under 16 år. Denna ståndpunkt intas av Norrköpings tingsrätt, länsstyrelserna
i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län, sociala centralnämnderna i

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 243

Jönköping,
Vetlanda och Uddevalla, domkapitlet i Lunds stift. Moderata ungdomsförbundet
och Katolska biskopsämbetet. Enligt Nortkö-pings tingsrätt kan det på intet
sätt anses vara tyngande för makarna, om de skulle tvingas tUl en viss
betänketid, innan det döms tUl äktenskapsskUlnad. För en sådan lösning talar
också samhällets intresse av att söka förhindra förhastade familjeupplösningar.
Den betänketid om sex månader som kommittén har föreslagit skuUe enligt
tingsrätten i och för sig ktmna gälla även de fall där makama är ense om
äktenskapsskillnad och bam under 16 år ej finns, men också en kortare
betänketid kunde tänkas, exempelvis tre månader. Ett annat alternativ är enligt
tingsrätten att betänketiden alltid skall utgöra fyra månader.

För en generell betänketid på sex månader utom i de
fall som anges i förslagets 11 kap. 4 och 5 §§ uttalar sig Svea hovrätt, Härnösands
tingsrätt, barnavårdskonsulenten i Malmöhus län, ärkebiskopen, domkapitlen i
Uppsala ärkestift och Västerås stift. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
Samarbetsorganet Sveriges kyrkliga och ekumeniska familjerådgivningsbyråer,
Sveriges frikyrkoråd. Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Husmodersförbundet
hem och samhälle. Riksförbundet kyrkans ungdom och Kristen demokratisk samling,
som dock förordar en betänketid på ett år då makarna har minderåriga bam.
Frälsningsarmén vill behålla det nuvarande vänteåret, då makarna har barn under
16 år eller är oense, men finner i övriga fall en betänketid på sex månader
tUlräck-

lig-

Gemensamt för de remissinstanser som förordar
betänketid även i de fall makama är ense och saknar barn är att de vUl förhindra
förhastade skilsmässor. Det kan enUgt dem befaras att makarnas gemensamma beslut
att ansöka om äktenskapsskUlnad inte alla gånger är fattat efter moget
övervägande. I många fall kan det tänkas att en av makarna egentligen inte vUl
skUjas men anser det lönlöst att söka hindra upplösning av äktenskapet. Det
framförs också att en betänketid kan ge makama tid till famUjerådgivning. Svea
hovrätt anser det visserligen otvivelaktigt att ett snabbt avskärande av
makamas förbindelse ofta är en nödvändig föratsättaing för drägliga
förhållanden vid en skilsmässa och att av rent humanitära hänsyn ett förenklat
förfarande i många fall kan vara av godo. Hovrätten avser här närmast äktenskap
som är klart spolierade till följd av alkoholism eller kruninalitet. Men för de
flesta andra fall kan det vara tveksamt om väsentligt ökad snabbhet i
förfarandet är att förorda. Hovrätten tycker sig se en fara i att man
orealistiskt bedömer de ekonomiska utgångspunkterna. Familjelagssakkunniga
synes ha utgått från ett par imga, ekonomiskt självständiga människor som
efter skilsmässa lätt kan bygga upp en ny tUlvaro var och en på sitt håll. Hovrätten
menar att fallet inte är så vanligt att det kan tas till utgångspunkt för
lagstiftningen. Lika vanliga torde vara fall då äktenskap skall upphöra efter
lång samlevnad och en make har att vid förhållandevis hög ålder finna sig i att
bU ensamstående med försämrade utkomstmöjligheter. Hovrätten anser därför att
det med det föreslagna förenklade skilsmässoförfarandet kan uppkomma en diskrepans
mellan å ena sidan lätthet att vinna äktenskapssldllnad och å andra sidan
ekonomiskt beroende makarna emellan. HemskUlnadsreglerna avser ett förfarande
som har till syfte att ge makama tid att pröva om söndringen dem emellan är så
djupgående att äktenskapet inte längre bör upprätthållas. Denna värdering, som
framfördes vid lagstiftningens tillkomst, synes enligt hovrätten inte ha spelat
ut sin roll. Även om makarna vid ett tUlfälle är ense om

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 244

att upplösa äktenskapet är det inte uteslutet att de vid
ett senare tillfälle kan komma tUl samförstånd om att fortsätta det. Från
denna synpunkt finner hovrätten att en generellt gällande betänketid vid
upplösning av äktenskap är en önskvärd ersättning för hemskillnad, om detta
institut nu avskaffas. Hemskillnad enUgt gäUande ordnmg tjänar också att
underlätta omställning tUl nya ekonomiska levnadsbetingelser. Behovet av sådan
övergångstid är knappast mindre nu än förr. Betänketiden torde ej böra ses som
uppskov enbart med det definitiva ställningstagandet tUl frågan om upplösning
av äktenskapet. Behov av uppskov kan göra sig gällande även i fall då makarna
är orubbligt övertygade om att äktenskapet bör upplösas men tid bör ges för att
följdfrågor skall kunna ytterligare övervägas. Betänketid kan också tjäna att
avhålla make från att förhastat ingå nytt äktenskap.

Falu tingsrätt förordar en generell betänketid på tre
månader utom i fall som avses i förslagets 11 kap. 4 och 5 §§. En sådan betänketid
är enligt tingsrätten ägnad att motverka förhastade skilsmässor. Den har också
den fördelen att make, i faU där det föreligger ett starkt intresse för honom
att snabbt få skilsmässa, t. ex. då den andre gjort sig skyldig tiU brott mot
hans person, inte skall behöva vänta avsevärd tid på att få äktenskapet
upplöst. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare föreslår en betänketid på en
månad i de fall då makarna är ense och inte har bam under 18 år. Alternativt
föreslår föreningen för dessa fall obligatorisk medling.

LO, Folkpartiets ungdomsförbund,
Fredrika-Bremer-Förbundet och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund finner inte
att det föreligger behov av betänketid i faU där makama inte har barn imder 16
år. Huvudprincipen att ingen skall tvingas kvar i ett äktenskap bör enligt LO
gälla fullt ut. Vanligtvis föregås en skilsmässa av samtal med advokat eller
annan jurist inom rättshjälpen eller privatpraktiserande jurist. Om famUjerådgivningen
ges ökade möjligheter torde även sådan rådgivning ha föregått ansökningen om
äktenskapsskUlnad.

Stockholms tingsrätt anser liksom barnavårdskonsulenten i
Malmöhus län och domkapitlet i Västerås stift att kravet på betänketid bör
slopas i de fall då ena maken grovt förgripit sig mot andre maken,

Falu tingsrätt. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare och
Husmodersförbundet hem och samhälle anser, för den händelse förekomsten av
barn skall vara bestämmande för om betänketid skall krävas, att avgörande
skall vara om makarna gemensamt har vårdnad om barn under 18 år. Som skäl härför
anför tingsrätten och husmodersförbundet att barns skolgång numera ofta mte är
avslutad före 18 års ålder och att det ingalunda är ovanligt att bam är som
känsligast i åldern 1618 år. Tingsrättsdomarföreningen framhåller att
underhållsbidrag till barn ofta utgår tiUs barnet fyllt 18 år. Då även
äktenskapsåldern är satt till 18 år bör det enligt föreningen vara lämpUgt att
också i förevarande avseende sätta gränsen vid denna ålder.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att betänketid bör
förekomma inte bara i de fall då makar gemensamt har vårdnaden om barn under
16 år utan även i fall då endast ena maken har vårdnaden om sådant barn.
Hovrätten påpekar att barnet i flertalet sådana fall har sitt hem hos makarna
och att en förhastad familjeupplösning måste antas vara till lika stor
olägenhet för detta barn som för ett barn som bägge makama har vårdnaden om.
Däremot anser hovrätten i likhet med de sakkunniga att det inte skulle vara
lämpligt att kräva betänketid i så-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 245

dana
faU då makarna visserligen har bam boende hos sig men detta inte står under
någonderas vårdnad.

3.2.5 Äktenskapsskillnad
utan betänketid

Vad gäller möjligheten enligt förslaget att döma
till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid vid tre års särlevnad
ifrågasätter hovrätten för Nedre Norrland om inte en tidsgräns på två år vore
tUlräcklig och även lämpUg. Hovrätten framhåller att man genom att sänka tidsgränsen
till två år även skuUe uppnå att den gmnd för omedelbar skilsmässa som finns i
nu gällande 11 kap. 5 § skuUe bli täckt. Socialstyrelsen anser att gränsen kan
sättas till ett år.

Några remissinstanser har yttrat sig över förslaget
att åklagare enligt GB 11 kap. 5 § tredje stycket skall ha rätt men inte
ovillkorlig skyldighet att väcka talan om äktenskapsskillnad då äktenskap
mgåtts i strid mot släktskapshinder eller förbudet mot tvegifte. Överåklagaren
i Stockholm anser att en sådan uppgift inte bör ligga på åklagarna utan på administrativ
myndighet. Om ett brottmål är anhängigt och har direkt samband med frågan om
äktenskapsskillnad kan han dock tänka sig att åklagare agerar bettäffande
äktenskapsskillnaden varvid samma inskränkningar som nu finns i 22 kap. 2 § RB
bör gälla för åklagares skyldighet att föra talan för målsägande. Motsatt
uppfattnuig har emellertid RA, överåklagaren i Malmö, Svea hovrätt och Malmö
tingsrätt. RÅ och Svea hovrätt har svårt att inse varför den nuvarande
skyldigheten inte skulle kunna bestå. De angivna hindren för äktenskap är
absoluta. Tvegifte är straffbart som särskilt brott och äktenskap mellan
makar, som är besläktade med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller
syskon, lär kunna föranleda åtal enligt 6 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten
menar att en tvegiftessituation skall bringas att upphöra så snart som möjligt
och att det med hänsyn härtill saknaC anledning att frångå den nuvarande
ordningen med skyldighet för åklagare att tillse att det senare äktenskapet
blir upplöst.

3.2.6 Processuella
frågor

Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister tUlstyrker
de föreslagna ändringarna i reglema om äktenskapsmål i 15 kap. och hälsar
förslagets förenklade forum- och ansökningsbestämmelser med tillfredsställelse.
De flesta övriga remissinstanser lämnar också förslaget utan erinran i dessa
delar. 1 några yttranden görs dock vissa påpekanden. Tidigare har nämnts att
hovrätten för Nedre Norrland begärt besked om hur domstolen skall handlägga
ett bestritt yrkande om interimistiskt beslut om sammanlevnadens hävande.
Hovrätten vänder sig vidare mot den föreslagna avfattningen av 15 kap. 5 § och
anmärker att lagtexten inte ger klart uttryck för de sakkunnigas avsikt med
lagrummet. Tredje stycket i paragrafen utgör närmast en tUl domstolen riktad
processuell bestämmelse. Enligt hovrätten bör vidare av paragrafen framgå att
sökandena äger tUlgodoräkna sig den ifrågavarande tiden såsom betänketid,
vilket enligt hovrätten kanske skulle komma till bättre uttryck om i lagrummet
uttryckligen föreskrevs att ansökningen i den ifrågavarande situationen skall
anses gjord enligt 11 kap. 3 §.

Stockholms tingsrätt understryker vikten av att den
lagstiftning som kan komma att införas är otvetydig från processueU synpunkt.
Förslaget fyller enligt tingsrättens mening inte detta krav. De regler i fråga
om

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 246

förfarandet
som föreslås är vaga och står i stora stycken i bristande samklang med
grundläggande processuella principer sådana de vunnit uttryck i RB. Tingsrätten
erinrar tUl en början om att det nuvarande systemet fungerar så att parter som
är ense om att skiljas kan få hela sitt mål prövat i ansökningsväg om enighet
föreligger mte blott i fråga om hemskillnad resp. äktenskapsskUlnad utan också i
fråga om alla de angelägenheter i övrigt vårdnad om bam, umgängesrätt,
underhållsbidrag m. m. som normalt måste regleras i samband med skillnaden.
Föreligger tvist i någon av dessa följdfrågor måste enligt nuvarande regler
talan anhängiggöras genom stämning av endera parten. Detta system är från
processuell synpunkt tämUgen självfaUet. Systemet har enligt tingsrättens
mening fungerat väl och tingsrätten har därför svårt att förstå att denna
rollfördelning i processen skulle kunna uppväcka olustkänslor hos partema.
Enligt den lagregel som f. n. reglerar förfarandet i mål som anhängiggörs genom
ansökan om hemskUlnad eller äktenskapsskiUnad, GB 15 kap. 5 §, skall dessa mål
avgöras omedelbart utan huvudförhandling. Regeln är klar och entydig och det
förekommer praktiskt taget aldrig att huvudförhandling hålls i sådana mål.
EventueUa brister i ansökningarna rättas tUl efter oftast ganska informella
påpekanden från domstolens sida. I de sällsynta fall då rättelse eller
erforderliga kompletteringar inte kunnat erhållas genom hänvändelse till
sökandena har domstolen kallat till förberedelse och därvid med tillämpning av
42 kap. 10 § tredje stycket RB kaUat båda sökandena, som då ansetts gemensamt
inta kärandeställning, att komma tillstädes vid påföljd att deras talan eljest
förfaller. Mål där sådan förberedelse ägt rum torde vid Stockholms tingsrätt
undantagslöst ha avgjorts efter huvudförhandling i förenklad form. Det
processuella läget blir uppenbarligen ett helt annat om mål där tvist råder
mellan partema skaU handläggas på grand av ett ansökningsförfarande. Redan den
omständigheten att gemensam ansökan inte görs ger i flertalet fall vid handen
att meningsskiljaktigheter råder mellan partema i någon med äktenskapets
upplösning sammanhängande fråga och att skUlnadsmålet inte kan prövas utan
huvudförhandling. Den regel om dom på äktenskapsskillnad utan huvudförhandling
som föreslås i 15 kap. 5 § kommer därför att nära nog sakna praktisk
betydelse, såvida man inte därmed åsyftar endast möjligheten att meddela deldom
på äktenskapsskillnad. För anhängiggörande av mål vari tvist råder mellan
parter föreskriver RB stämningsförfarande. Domstolarna har sedan lång tid
tiUbaka ansett sig kunna i sålunda anhängiggjorda mål utan stämning uppta till
behandling yrkanden från svarandens sida bl. a. om vårdnad, underhållsbidrag,
rätt att sitta kvar i hemmet m. m. Också de sakkunniga synes i själva verket
biträda den principiella uppfattningen att tvistiga frågor lämpligen
underställs domstolens prövning genom stämningsförfarande. Saken bör väl då
enligt tingsrätten naturligen ses på det sättet att käranden i samband med
sitt yrkande om äktenskapsskillnad också framställer ett yrkande om
underhållsbidrag. Tingsrätten saknar för sin del erfarenhet av mål då en
kärande utan yrkande om skillnad för talan om underhållsbidrag. De sakkunnigas
betänkUgheter mot att acceptera stämningsförfarandet som ett naturligt sätt
att inleda en tvist mellan makar synes sakligt svagt motiverade. De förefaller
gmndade på en uppfattning att ord som stämning och ansökan har olika valör.
Följden av förslaget blir att domstolarna nödgas handlägga tvistiga mål om
äktenskapsskUlnad enligt två olika system. Att detta redan i och för sig är
ägnat att skapa förvirring både för myn-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 247

digheter
och parter torde enligt tingsrätten ligga i öppen dag. Härtill kommer emeUertid
att reglerna i RB om förfarandet i tvistemål - och det är dessa regler som
skall tillämpas i målet - inte låter sig förenas med ett ansökningsförfarande.
Ett ansökningsförfarande är enligt den systematik på vilken vårt
rättegångsförfarande grundas huvudsakligen avsett för ärenden. När GB medger
ansökningsförfarande vid gemensam ansökan av två parter är detta en av
uppenbara lämplighetsskäl skapad undantagsregel, som har sin motivering just i
att alla omständigheter är överenskomna och ostridiga meUan parterna. Den dom
som grundas på en sådan ansökan har i själva verket närmast karaktären av
stadfästande av en mellan parterna träffad överenskommelse. De sakkunniga har
inte i sitt betänkande angivit på vad sätt ansökningsförfarandet skall anpassas
efter de regler som uppställts i RB i fråga om tvistemål i allmänhet.
Tingsrätten förmodar att de sakkunniga tänkt sig något slags analog
tUl-lämpning av RB:s föreskrifter och antar att sökanden skall behandlas som
kärande och motparten som svarande. En sådan extensiv tillämpning av RB är
dock, särskilt i betraktande av den stora frekvensen av förevarande mål,
olämpUg. Föreställningen att man genom att benämna sättet för talans väckande
ansökan i stället för stämning skulle avdramatisera skUlnadsmålen är enligt
tingsrättens mening verklighetsfrämmande. Partema i tvistiga skillnadsmål är
praktiskt taget alltid biträdda av advokater och dessa har säkerligen inga
svårigheter att för sina huvudmän förklara de formaliteter som skall iakttas.
Det som av parterna kan uppfattas som dramatiskt i en skilsmässoprocess är
säkerligen inte benämningen på den handling varigenom förfarandet inleds utan i
stället den personliga dramatik som ligger i själva tvisten. Tingsrätten avstyrker
att ett ansökningsförfarande med den utformning som föreslås i betänkandet
införs i vår lagstiftning. Ansökningsförfarandet bör liksom hittUls förbehållas
de fall där parterna är ense om villkoren för äktenskapets upplösning. I andra
fall bör RB:s grundregler om förfarandet i tvistemål liksom hittUls gälla.
Tingsrätten anmärker vidare att förslaget inte innehåller några närmare regler
om I vilken form rätten skall konstatera huruvida betänketid är nödvändig och
vilka tidsfrister som skall gälla. Tydligt är att delade meningar understundom
kan uppstå i vart fall beträffande frågan om betänketid erfordras eller ej.
Tingsrätten anser att om betänketid skall ifrågakomma, detta alltid bör
utsägas i ett beslut. Mot sådant beslut bör särskUd talan kunna föras. Regler
härom bör införas i förslagets 15 kap. 32 §. Som tidigare har nämnts anmärker
tingsrätten vidare på den undanskymda plats som möjligheten att erhålla
interimistiskt beslut har fått och föreslår att bestämmelsen härom i 15 kap. 11
§ flyttas tUl 11 kap.

Även
Malmö tingsrätt ifrågasätter om skillnadsmålen avdramatiseras genom att
anhängiggöras genom ansökan i stället för genom stämning. Skall yrkande om
äktenskapsskillnad kunna framställas av ena maken genom ansökan, bör enligt
tingsrättens mening även yrkanden om vårdnad och underhåll i samma mål kunna
ske genom ansökan. Det måste enligt tingsrätten beaktas, att den av de sakkunniga
föreslagna ordningen innebär ett rent skriftligt förfarande även i tvistiga
fall, något som inte står i överensstämmelse med RB:s principer om muntlighet,
omedelbarhet och koncentration. En skriftiig handläggning i de fall där makama
är ense i alla frågor är ett enkelt och smidigt förfarande. Då tvist råder
mellan partema är däremot muntlig förhandling erforderlig, särskilt om någon av
partema saknar biträde. Tingsrätten

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 248

anser
därför, att skillnadsmål skall företas till avgörande utan huvudförhandling
endast om ansökning om äktenskapsskUlnad gjorts av båda makama och hinder mot
ansökningens upptagande inte möter. Att talan då väcks genom ansökan medför
inte några olägenheter och överensstämmer med gällande ordning. I övriga fall
bör talan väckas genom ansökan om stämnuig och handläggas på sätt som nu sker.
Tingsrätten avstyrker bestämt införande av regler om skriftlig handläggning i
sådana fall. Tingsrätten vänder sig också mot de sakkunnigas förslag till
förenkling av forumreglerna i GB 15 kap. 4 §. Oavsett om de sakkuimigas
förslag tUl handläggning av äktenskapsskUlnadsmål införs eller ej, kan den
föreslagna forumregeln enligt tingsrättens mening inte förordas utom för de faU
där muntlig handläggning inte skall äga rum. Den part mot vilken en talan om
äktenskapsskillnad riktas bör enligt sedvanliga rättegångsprinciper inte ha
skyldighet att inställa sig vid annan domstol än rätten i den ort, där han har
sitt hemvist. Någon bärkraftig motivering för sitt förslag har de sakkunniga
enligt tingsrättens mening inte anfört. Även Falu tingsrätt berör spörsmålet
om talan i äktenskapsskillnadsmål skall väckas genom ansökan eller stämning.
Tingsrätten anmärker att de sakkunnigas förslag innebär att frågan huravida
ett mål om äktenskapssldllnad blir handlagt som ansöknmgsmål eller som stämningsmål
beror på vUkendera parten som framställer av talan om äktenskapsskillnad
föranlett yrkande om underhåll m. m. Lämpligheten av detta ifrågasätts av tingsrätten.

Norrköpings
tingsrätt ifrågasätter om det inte skulle vara möjUgt att föreskriva, att talan
i famUjemål över huvud taget alltid skall anhängiggöras genom ansökan, alltså
inte genom ansökan om stämning. Ansökningen måste ju under alla förhållanden
delges motparten, om den inte har gjorts av båda partema gemensamt. Tingsrätten
anser också att det i GB 11 kap. 3 § bör föreskrivas att det särskilda yrkande
om äktenskapsskillnad som skall framställas efter betänketidens utgång skall
göras skriftligen och att yrkandet skall delges motparten, om möjlighet finns
därtill. Det får enligt tingsrätten förutsättas, att domstolarna tillhandahåller
parterna blanketter till deras hjälp. Slutligen ifrågasätter tingsrätten
upphävande av bestämmelsen om att underhållsbidrag till make vid väsentligt
ändrade förhållanden får utdömas endast om synnerliga skäl föreUgger, i fall då
sådant bidrag ej tidigare skulle ha utgått, GB 11 kap. 15 § i de sakkunnigas
förslag. Det finns nämligen enligt tingsrätten med det av de sakkunniga
föreslagna systemet fara för att det döms till äktenskapsskillnad efter
betänketid utan att parterna låter jurist bedöma den aktuella situationen vid
äktenskapsskillnadsdomen. Detta kan leda tUl att vårdnads- och underhållsfrågor
inte blir bedömda på samma omsorgsfulla sätt som nu och kan medföra olyckliga
konsekvenser för exempelvis barn. Underhålls- och vårdnadsfrågor kan också
komma att aktualiseras först efter det att det har dömts till
äktenskapsskillnad och kanske leda till en ny i och för sig onödig process
mellan makarna. I vart fall måste det enligt tingsrätten på något sätt
klargöras, att bestämmelsen inte utgör hinder för att pröva en efter
äktenskapsskillnadsdomen väckt talan om underhållsbidrag, om
underhållsbidragsfrågan ej avgjordes genom äktenskapsskillnadsdomen eller därpå
följande deldom i äktenskapsskUlnadsmålet och ej heller särskilt avtal
träffats.

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare anser att
handläggningen i de fall där betänketid skall förekomma bör ske i två mål ett
som slutar med dom på betänketid och ett som avslutas med äktenskapsskillnads-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 249

domen.
Ett sådant förfarande är enligt föreningen från processuell och teknisk
synpunkt redigare än det föreslagna.

Malmö tingsrätt anser det beklagligt, att de
sakkunniga inte redan i detta sammanhang begagnat tUlfället att komma till
rätta med de olägenheter, som den nuvarande regeln om obligatoriskt
stämningsförfarande i mål om underhåll leder tUl. Tingsrätten hänvisar tUl vad
som i denna del anfördes av familjerättskommittén i dess betänkande (SOU 1964:
35 s. 337) Äktenskapsrätt och tiUägger att det i tingsrätten föranlett påtagliga
olägenheter, att makar som är ense om en ändring av vad som blivit bestämt om
vårdnaden genom en dom eller genom ett beslut kan vinna ändring däri genom en
ansökan, men att det anses erforderligt med stämning om de önskar ändring av
vad som tidigare genom dom blivit bestämt i underhållsfrågan. Det har också
visat sig råda olika uppfattningar bland tingsrättens ledamöter om det rätta
sättet att handlägga dylika frågor. Tingsrätten hemställer att den nu nämnda
frågan upptas till behandling utan avbidan på den större genomgripande reformen
av GB.

Stockholms tingsrätt påpekar de svårigheter som
uppstår om ena maken är sinnessjuk. De lättnader de nya reglerna medger make
som vill skiljas blir Ulusoriska om det inte finns motpart som är rättskapabel.
Med nuvarande regler som återfinns i FB är det ofta ovisst om legal
ställföreträdare kan förordnas. Med hänsyn härtill bör domstolama ges
möjlighet att ex officio förordna god man då sådan erfordras för att sinnessjuk
make skall kurma företrädas i äktenskapsskillnadsmål.

3.3
Återgång

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
eller lärrmar utan erinran förslaget om avskaffande av återgångsinstitutet.
Hovrällen för Nedre Norrland ställer sig dock kritisk till förslaget. Enligt
hovrätten har återgångsinstitutet såvitt känt hittills fungerat
tUlfredsställande. Det kommer till användning förhållandevis sällan men kan
inte sägas sakna praktisk betydelse. Med vår tids ökande internationella utbyte
finner hovrätten det inte osannolikt att institutet kan komma att bli mera allmänt
utnyttjat. De sakkunniga har, såvitt hovrätten kunnat finna, inte förebragt
andra skäl för återgångsinstitutets avskaffande än intresset av enhetliga
regler rörande upplösning av äktenskap samt den låga frekvensen av
återgångsfall. Att av dessa skäl nu avskaffa ett i och för sig lämpligt
upplösningsinstitut finner hovrätten knappast rationellt. Visserligen skulle de
i betänkandet föreslagna reglerna om äktenskapsskillnad komma att bättre än de
nuvarande svara mot de speciella behov beträffande rättsverkningar av
äktenskapets upplösning som gör sig gällande i återgångssituationerna. I flera
hänseenden skulle dock omotiverade sakliga ändringar bli följden av den
föreslagna ordningen, främst såvitt avser delning av boet efter makes död samt
möjligheterna att ålägga ena maken skadeståndsskyldighet gentemot den andre. De
sakkunniga har inte påtalat andra väsentliga brister i institutets nuvarande
utformning än att det förhåUandet, att ingen underhållsskyldighet mellan
makarna föreligger efter återgång, stundom kan ge olämpliga resultat. Denna olägenhet
anser hovrätten dock kunna avhjälpas antingen genom att reglerna om
underhållsskyldighet i förslagets 11 kap. 14 § görs tiUämpliga eller genom att
10 kap. 7 § i gällande GB ändras så, att möjlighet öpp-

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 250

nas
att i särskilda fall utdöma underhållsbidrag efter återgång. Att vid återgång
den ekonomiska gemenskap som vid långvarigt äktenskap regelmässigt uppkommit
mellan makarna inte ger upphov till likadelning av deras egendom torde, utifrån
de sakkunnigas utgångspunkt, inte utgöra någon egentlig nackdel. Möjlighet för
make att i vissa fall vid återgång erhålla skadestånd av den andra maken kan
enligt hovrätten inte heller sägas strida mot principen, att ena makens skuld
inte längre bör tillmätas någon rättslig betydelse. De förhållanden som i
förevarande fall konstituerar skuld hänför sig till situationen vid
äktenskapets ingående och det krävs sålunda inte någon etisk bedömning av
makarnas äktenskapliga mellanhavanden. Om återgångsinstitutet dock finnes böra
avskaffas, har hovrätten ingen erinran i och för sig mot de sakkunnigas
överväganden i denna del. Domkapitlet i Västerås stift anser att återgångsinstitutet
bör behållas vid tvegifte.

Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget men anser sig
ändå böra påpeka att det inte är logiskt motiverat att man i andra
återgångsfall än tvegiftessituationer inte kan döma till äktenskapsskillnad
utan betänketid för makarna. Detta kan i vissa fall leda till stötande
resultat. Från lagteknisk synpunkt innebär det emellertid en fördel att
reglerna om betänketid kan göras generella och tingsrätten vill därför inte
motsätta sig förslaget i denna del. Falu tingsrätt finner det
otillfredsställande att där äktenskapsskillnad har sin reella grund i
omständighet som motsvarar nu gällande återgångsskäl likadelning av
giftorättsgodset skall ske utom i sådana fall som anges i 13 kap. 3 § 1 dess
föreslagna lydelse. Tingsrätten anser därför att bodelningsreglerna bör
kompletteras så att ett skäligt bodelningsresultat kan nås i dessa reella
återgångsfall. Tingsrätten förutsätter vidare att skälighetsbegreppet i 11
kap. 14 § i föreslagen lydelse får så förstås att vid prövning av fråga om
underhållsbidrag får beaktas inte bara ekonomiska förhållanden utan även
omständigheter av annan art. För att inte stötande resultat skall uppkomma är
det nämUgen nödvändigt att i vissa fall, där äktenskaps upplösning nu kan
vinnas genom återgång, ha möjlighet att oavsett makarnas ekonomiska
förhållanden underlåta att ålägga den ena maken underhållsskyldighet mot den
andra maken. Ett förtydligande av lagstiftningens innebörd i nu förevarande
hänseende är enligt tingsrätten erforderligt.

4
Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar 4.1
Giftorättsgemenskapens upphörande

Övervägande antalet remissinstanser lämnar utan
erinran förslaget i GB 11 kap. 6 § att egendom som make förvärvar efter det att
talan om äktenskapsskillnad väckts skall vara hans enskilda, om det döms till
äktenskapsskillnad eUer till boskiUnad på talan, som väckts innan talan om
äktenskapsskillnad förfallit. Svea hovrätt anmärker att med hänsyn tiU RB:s
bestämmelser om när talan skall anses väckt make som inte hunnit bli delgiven
andra makens ansökan möjligen kan vara ovetande om inträdet av
egendomsskillnad.

Hovrätten för Nedre Norrland och Stockholms
tingsrätt ställer sig kritiska tUl förslaget, som direkt avstyrks av
tingsrätten. Hovrällen ansluter sig till uppfattningen att upphörandet av
giftorättsgemenskapen bör anknyta till tidpunkten för talans väckande. Den
föreslagna kon-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 251

struktionen
av egendomsgemenskapens hävande finner hovrätten däremot mindre lämplig.
Visserligen är problemen med en ordning med villkorlig giftorätt inte nya. De
har redan nu sin motsvarighet vid boskillnad. Hovrätten framhåller emellertid
att boskiUnad inte är ett alltför vanligt institut och att boskUlnadsdomar i de
allra flesta fall meddelas snabbt, varför det svävande rättstillståndet nästan
alltid kommer att vara så kort tid att det saknar praktisk betydelse.
Annorlunda ställer det sig med äktenskapsskillnad. Äktenskapsskillnadsmål är
vanliga och tiden för deras anhängighet skulle med den föreslagna ordningen
genomsnittligt komma att bli lång. Ett stort antal äktenskapsskillnadsmål
skulle därför alltid komma att vara anhängiga vid domstolarna. Detta skulle
medföra att det i inte obetydlig omfattning skulle förekomma egendom,
beträffande vilken frågan om dess natur av giftorättsgods eller enskild egendom
vore svävande. Otvivelaktigt måste det med tanke på trygghet och snabbhet i
omsättningen vara en nackdel om så blev fallet. Hovrätten ifrågasätter därför
om inte giftorättsgemenskap borde vara med slutgiltig verkan utesluten i
egendom som förvärvats efter det talan väckts om äktenskapsskillnad. En sådan
ordning skulle visserligen på sätt de sakkunniga närmare utvecklar medföra
vissa nackdelar, men i betraktande av att med all sannolikhet det även för
framtiden kommer att vara så, att talan om äktenskapsskillnad i de allra flesta
fall leder till äktenskapets upplösning, anser hovrätten att nackdelarna inte
är så framträdande, att de överväger fördelen av reda och klarhet i
egendomsförhållandena. Stockholms tingsrätt anser att utredningens förslag om
villkorlig giftorätt under betänketiden medför rättsosäkerhet under denna tid
beträffande makarnas ekonomiska förhållanden. En regel som den nuvarande vid
hemskillnad är enligt tingsrätten att föredra eftersom makarna då redan under
betänketiden helt kan överblicka sin ekonomiska situation och själva råda över
den egendom som de förvärvar.

Malmö tingsrätt finner förslaget om att giftorätten
upphör från dagen då talan om äktenskapsskillnad väcks, men endast om inom viss
tid därefter dom på äktenskaps- eller boskillnad följer, väl motiverat.
Tingsrätten anser däremot inte att de sakkunniga anfört tillräckligt vägande
skäl för att giftorätten skall gälla fullt ut då make avlider under betänketiden.
Det gör inte heller advokatsamfundet, som finner den föreslagna ordningen
otillfredsställande och ägnad att förorsaka många onödiga bekymmer.

Fredrika-Bremer-Förbundet finner tanken bakom
förslaget'till ändringar i 11 kap. 6, 7 och 8 §§ vällovlig men vUl ändå
uttrycka viss tveksamhet om detta förslag med hänsyn till de praktiska
svårigheter det medför. Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna, som vill
behålla hemskillnadsinstitutet, anför att de sakkunnigas förslag om en latent
giftorätt i nyförvärvad egendom från den dag talan om äktenskapsskillnad väcks
bör utsträckas att avse även talan om hemskillnad.

Malmö tingsrätt anmärker i anslutning till 11 kap.
9 § i förslaget att de sakkunnigas konstaterande att nu gällande lag i praxis
tolkats så att avskUjande inte får äga rum förrän det slutUgt har dömts till
hem- eller äktenskapsskillnad inte torde vara riktigt. Tingsrätten hänvisar
härvid till GB 15 kap. 28 § och tUl Beckman, Svensk familjerättspraxis, 4:e
uppl. s. 72.

Hovrätten för Nedre Norrland och Falu tingsrätt
ifrågasätter om den föreslagna ändringen av 13 kap. 2 § verkligen leder till
avsett resultat och om lagrummet inte bör ändras i konsekvens med 11 kap. 6 § i
för-

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 252

slaget.
Hovrätten påpekar att 13 kap. 2 § i sin nya lydelse inte såsom de sakkunniga fömtsätter
innefattar enbart formella följdändringar utan en inte oväsentlig ändring i
sak. Enligt nu gällande rätt upphör egendomsgemenskapen mellan makarna i och
med att hemskillnad vunnits, och för gäld som tillkommit före nämnda tidpunkt
och för vilken make häftar skall han i princip vid bodelningen tilläggas
täckning av sitt giftorättsgods. Även med avseende på boskillnad råder
kongruens mellan tidpunkten för egendomsgemenskapens upphörande och
gäldtäckningsre-geln. Enligt den föreslagna ordningen upphör
egendomsgemenskapen mellan makarna, om det döms till äktenskapssldllnad, då
talan om äktenskapsskUlnad väckts. Make skall emellertid enligt 13 kap. 2 §
tillläggas täckning av sitt giftorättsgods för honom åvilande gäld som tUlkommit
även efter nämnda tidpunkt, nämligen under tiden ända fram till dess
äktensskapsskUlnad vunnits. Även för det fall att det döms till boskillnad på
talan, som väckts innan talan om äktenskapsskillnad förfallit, kommer det att
råda inkongruens mellan tidpunkten för egendomsgemenskapens hävande - dagen
då talan om äktenskapsskUlnad väcktes och den tidpunkt intill vilken gäld,
som skall täckas av giftorättsgods, kan ha uppkommit dagen för ansökningen
om boskillnad. Tingsrätten framför motsvarande synpunkter.

4.2
Jämkning av bodelning

Förslaget om ändring av 13 kap. 3 §, som innebär
att i stället för hälftendelning av makarnas giftorättsgods i vissa fall kan
träda delning efter annan gmnd, tiUstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser, vUka anser att jämkningsregeln fyller ett behov och
att det är tillfredsställande att möjligheten för kränkt make att erhålla
skadestånd slopas. Några remissinstanser anser dock att skadeståndsregeln
fyller ett behov och att Ukadelningsprincipen bör kunna frångås även på grund
av att ena maken har skuld till äktenskapets upplösning. Förut har nämnts att
Falu tingsrätt finner det önskvärt att 13 kap. 3 § kompletteras på sådant sätt
att en bodelning som tUlfredsställer vederbörliga skälighetskrav kan nås i de
fall där äktenskapsupplösning kommer till stånd på en reell grund, som
motsvarar nu gällande återgångsskäl, och där förhållandena är sådana att det
framstår som stötande att inte kunna frångå likadelning annat än under den
förutsättning som anges i de sakkunnigas förslag. Stockholms tingsrätt
ifrågasätter om inte möjligheten till avvikelse från likadelningen bör utvidgas
så att likadelningsprincipen kan frångås i vart fall då ena maken på ett
anmärkningsvärt sätt handlat otillbörligt mot den andra maken. Tingsrätten ifrågasätter
vidare de sakkunnigas förslag att i stället för likadelning införa en
skälighetsbedömning. En sådan regel kan om inte makarna enas medföra
risk för ett långdraget och kostsamt förfarande mför sldftesman eller en
process med vidlyftig utredning om makarnas ekonomiska förhåUanden.
Tingsrätten medger dock, att det möter svårigheter att formulera mera konkreta
grunder. Frågan torde böra utredas ytterligare. Även Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare anser att domstolen, när synnerliga skäl föreligger, dvs. när
ena maken har skuld till äktenskapets upplösning, skall kunna tillerkänna andra
maken egendom utöver vad som eljest skulle ha tillfallit honom vid
bodelningen. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Frälsningsarmén anser helt
allmänt att ena makens skuld till äktenska-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 253

pets
upplösning måste få konsekvenser för den ekonomiska uppgörelsen mellan makama
efter skilsmässan.

Norrköpings
tingsrätt finner det vara av värde att makes skuld till äktenskapets
upplösning Inte blir av betydelse för hur bodelningen skall ske. Skulden har
dock f. n. inte i praktiken den betydelsen att skadestånds storlek utmäts
efter graden av skuld. I stället är det så att förekomsten av skuld blir en
förutsättning för att skadeståndsfrågan skall komma upp vid domstol. Det finns
emellertid fall vid äktenskaps upplösning då det oberoende av om någon skuld
kan konstrueras och av om äktenskapet varat kort tid eller inte synes finnas
anledning att jämka likadelningsprincipen. Det kan exempelvis vara fråga om en
man som mot hustruns vilja lämnar familjen. Makarna kan ha ett stort antal barn
och vara bosatta i egen villa eller i bostadsrättslägenhet. I ett sådant fall
och i liknande fall synes någon möjlighet böra finnas att göra undantag från
likadelningsprincipen så att inte hustrun och barnen tvingas att lämna sin
bostad och den svåra situation som familjen råkar i på grund av mannens vilja
att lämna famUjen ytterligare försvåras. Sådana fall som nu har angetts torde
enligt tingsrätten i själva verket inte vara ovanUga. Att de mte så ofta kommer
under domstols prövning beror på att med advokats hjälp bodelning sker på det
sättet att hustran skadeståndsvägen tUlförsäkras rätt till bostaden i samband
med en preliminär överenskommelse om bodelning som görs innan skUlnadsmålet
anhängiggörs. Tingsrätten anser att det inte endast i fråga som berör bostad
kan vara rimligt att jämka likadelningsprincipen. Om de sakkunnigas förslag
genomförs finns risk för att underhandsöverenskommelser inte kan uppnås lika
lätt som nu, eftersom make inte kan hota att dra skuldfrågan inför domstol. De
sakkunniga har inte velat föreslå någon lösning av bodelningsfrågan som skulle
kunna föregripa deras fortsatta arbete. Tingsrätten anser emellertid inte, att
det skulle vara att föregripa det fortsatta arbetet, om det i GB 13 kap. 3 §
Inflöt ett tillägg av innebörd att, när synnerliga skäl föreligger, avsteg från
likadelningsprincipen kan göras även om äktenskapet varat längre än blott kort
tid.

Flera remissinstanser anmärker att den föreslagna
jämkningsregeln är olämpligt utformad och kommer att medföra tolkningsproblem
och bodelningstvister. Föreningen Sveriges rätlshjälpsjurister förmodar
sålunda att det kommer att uppstå svåra tolkningsfrågor och skiftande praxis
både när det gäller att bedöma om ekonomisk gemenskap av betydelse uppkommit
eller ej och när det gäller skälighetsprövningen vid delning efter annan grund.
Då det förutsklckas att familjelagssakkunniga under sitt fortsatta arbete
kommer att ta upp frågan om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar i dess
helhet, vill föreningen föreslå att man f. n. inte lagstiftar om ett
provisorium av detta slag. Svea hovrätt påpekar att jämkningsregeln förutsätter
flera skälighetsavgöranden, nämligen i vad mån föreliggande ekonomisk gemenskap
är av betydelse, huruvida äktenskapet kan betecknas som kortvarigt och vad som
kan vara skälig delningsgrund. Dessa avgöranden ankommer på skiftesman om
makarna ej är ense. Hovrätten finner olämpligt att skiftesmannen sålunda kan
ställas inför ömtåliga bedömanden och tvingas välja mellan olika delningsprinciper.
En möjlig ordning är att frågan om jämkning får prövas av rätten i
skUlnadsmålet, om den redan då aktualiseras. Men om så inte har skett, bör
skiftesmannen vara oförhindrad att avbryta bodelningen i avvaktan på att part
utverkar ett besked av rätten i jämkningsfrågan. För att göra jämkningsregeln
något mindre vag och tänjbar kunde över-

s. 254 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 254

vägas
att ge den det innehåUet att jämkning skall ske i fall då likadelning skulle ge
resultat som är uppenbart obilligt. Malmö tingsrätt ifrågasätter, om inte
talan om regelns tiUämpning bör väckas i äktenskapsskillnadsmålet och frågan
avgöras av domstol, eftersom förutsättningarna för tillämpningen är mycket vagt
angivna och svårligen kan anges på annat sätt samtidigt som en tillämpning
kommer att kunna bli av avgörande betydelse för lösningen av underhållsfrågan
och för makarnas borgenärer. Norrköpings tingsrätt framhåller att frågan
huruvida ekonomisk gemenskap av betydelse uppkommit eUer Inte säkert kan
bedömas på olika sätt av makarna. Det kan också föreligga olika uppfattningar i
frågan om äktenskapet varat kort tid. I denna fråga förmodar tingsrätten dock
att praxis snart kommer att kunna ge ledning. Även Fredrika-Bremer-Förbundet,
Svenska kyrkans lekmannaförbund kyrkobröderna och Yrkeskvinnors klubbars
riksförbund anmärker att jämkningsregeln är vagt formulerad och hemställer om
precisering av lagtexten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anmärker
att den särställning som getts arv, gåva och testamente kan te sig föråldrad
och omotiverad i förhållande tUl behandlingen av vad ena parten genom goda arbetsinkomster
utöver vad som rimligen åtgått för gemensam konsumtion under äktenskapet
sparat eller investerat av motsvarande storleksordning. Man torde kunna skilja
sig till pengar även i sistnämnda fall påpekar länsstyrelsen. Föreningen kommunal-
och landstingsanstäUda familjerådgivare fäste uppmärksamheten vid att en del
kortvariga äktenskap sannolikt i realiteten varit långvariga, eftersom makarna
kan ha sammanbott lång tid innan de formellt ingick äktenskap, och att det
därför är angeläget, att domstolarna i dessa fall tar hänsyn härtill vid sui
bedömning. Socialstyrelsen pekar på möjligheten att betrakta all egendom som
part för med sig i äktenskapet som dennes enskilda och endast låta sådan
egendom som förvärvas under äktenskapet utgöra giftorättsgods.

4.3
Underhållsbidrag

Vad gäller frågan om underhåll till make efter
äktenskapsskillnad instämmer remissinstanserna med de sakkunniga i att
bestämmelsen i 11 kap. 14 § i förslaget bör ges en sådan tUlämpning att make
som har försörjningssvårigheter får ett större underhåll under en tid närmast
efter äktenskapsskillnaden för att klara omstäUningen efter familjeupplösningen.
Stockholms tingsrätt anser emellertid att detta förutsätter en uttrycklig
lagregel. Varken motivuttalanden eller en rättspraxis som det tar åtskUliga år
att utforma torde enligt tingsrätten vara tillfyllest. Tingsrätten föreslår
därför att regeln om underhåll tUl make efter äktenskapsskillnad överarbetas.

Enligt Falu tingsrätt bör vid avgörandet av
underhållsfrågan inte endast ekonomiska skäl beaktas utan även den
omständigheten att återgångsanledning kan ha förelegat. För att detta skall
bli möjligt krävs enligt tingsrätten ett förtydligande av lagtexten.

Föreningen Sveriges lingsrättsdomare,
Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och Frälsningsarmén anser att frågan om ena
makens skuld till äktenskapets upplösning inte kan lämnas ur räkningen vid den
ekonomiska uppgörelsen mellan makarna.

Norrköpings
tingsrätt ifrågasätter, som har nämnts i samband med

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 255

förfarandet
i äktenskapsskUlnadsmål, viss ändring av reglerna om jämkning av
underhållsbidrag i förslagets 11 kap. 15 §.

Sociala centralnämnden i Jönköping aktualiserar
frågan om underhållsskyldighet mellan samboende och framhåller att, eftersom
lagstiftningen alltmer synes komma att jämställa sammanboende ogifta med
sammanboende gifta, möjligheten att Införa underhållsskyldighet i varje fall
för sådana sammanboende som har bam gemensamt borde ha prövats. Inom
kommunernas sociala verksamhet upplever man det ofta som en brist att t. ex. en
kvinna, som har flera barn tillsammans med en sammanboende man, inte har någon
lagfäst rätt till underhåll för egen del.

4.4
Gäldsansvar

Avslutningsvis tar Fredrika-Bremer-Förbundet upp
frågan om avskaffande av den särbestämmelse för hustru som inryms i GB 7 kap.
4 §. Även om bestämmelsen tillkommit för att skydda en ekonomiskt svagare part
och även om kvinnorna alltjämt oftast har en ekonomiskt svagare position än
männen anser förbundet att särbestämmelsen är av så ringa praktisk betydelse
att ett slopande av den knappast skulle komma att innebära någon olägenhet.
Större olägenhet måste enligt förbundet anses ligga i ett bibehållande av
regler som kan medverka till att förstärka uppfattningen att kvinnor även
fortsättningsvis förutsätts ha ett lägre ekonomiskt ansvar i äktenskapet än
män.

5
Övergångsbestämmelserna till ändringarna i giftermålsbalken

Övergångsbestämmelserna kommenteras av Svea hovrätt
och hovrätten för Nedre Norrland. Enligt Svea hovrätts mening föreligger inte
tillräckligt starka skäl för att i den utsträckning som föreslås göra undantag
från de nya reglerna om upplösning av äktenskap för förfaranden som inletts
enligt äldre lag. Nya regler som vilar på ändrade etiska värderingar av
förhållandet mellan man och kvinna bör omedelbart få slå igenom i tillämpningen
anser hovrätten. Sålunda finner hovrätten det naturligt t. ex. om i ett
anhängigt mäl om äktenskapsskUlnad på grund av otrohet frågan om
äktenskapsbrott som skiUnadsgrund inte får prövas efter ikraftträdandet av den
nya lagstiftningen. Inte heller synes det längre böra finnas utrymme för
prövning av frågor som knyter ekonomiska rättsverkningar till skuld till
upplösning. Har ett processuellt förfarande inletts skall enligt de
sakkunnigas förslag de äldre reglerna alltjämt tillämpas. Men tydligen skall
det stå en part fritt att återkalla sin talan och stämma på nytt, varvid de nya
reglerna blir tillämpliga. Denna möjlighet till spekulation i skilda
skilsmässoförfaranden under en övergångstid finner hovrätten mindre
tilltalande. Äldre lydelse av bestämmelsen om underhållsbidrag, när makar
lever åtskilda på grund av söndring, föreslås gälla under förutsättning att
talan väckts före ikraftträdandet av den nya lydelsen. I enlighet härmed
skulle make som bär den huvudsakliga skulden till sammanlevnadens hävande
normalt gå förlustig rätt till underhållsbidrag. Talan som nämns i
övergångsbestämmelsen torde avse yrkande om rätt att utfå underhållsbidrag. Den
nya lydelsen, med begränsningen av bidragsrätten borttagen, är förmånligare för
den bidragskrävande än den äldre och bör enligt hovrätten utan olägenhet

s. 256 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 256

kunna
tiUämpas omedelbart vid ikraftträdandet. Hovrätten påpekar slutligen att, om
en av två makar väcker talan om äktenskapsskillnad och dom på hemskUlnad
tidigare meddelats, enligt förslaget äldre lag skaU tillämpas, såvida
hemskillnadsdomen inte förlorat sin verkan. I äktenskapsskillnadsmålet skall
utredas om hemskillnadsdomen förlorat sin verkan eller ej, något som kan
föranleda särskild tvist mellan makarna. Hovrätten frågar sig om denna ordning
har några praktiska företräden framför den att låta ny lag utan vidare gälla
vid prövning av målet om äktenskapsskUlnad. Om ny lag skall tillämpas bör
enligt hovrätten förutgången hemskillnad ha sådan verkan att kravet på
betänketid är uppfyllt. Hovrätten för Nedre Norrland anser att punkt 9 i
övergångsbestämmelserna bör utgå. Erforderliga stadganden angående tillämpning
övergångsvis av äldre regler om bodelning fmns upptagna i punkterna 7 och 8.
Ett särsldlt stadgande i punkt 9 angående tillämpligheten av 13 kap. kan
föranleda ovisshet i frågan vad som skall gälla övergångsvis beträffande
exempelvis 6 kap. 2 och 6 a §§ framhåller hovrätten.

6
Vårdnad om barn

6.1
Rätt för fadern till barn utom äktenskap att få vårdnaden

Förslaget att fadern tUl ett barn utom äktenskap
skall kunna få vårdnaden om barnet, om det finnes skäligt med hänsyn till
barnets bästa, tillstyrks av övervägande antalet remissinstanser. I några
yttranden framförs dock viss tveksamhet mot förslaget. Malmö tingsrätt delar de
sakkunnigas mening att den på samlevnaden grundade samhörigheten mellan barnet
och vardera av föräldrarna utgör ett starkt skäl för att man, oberoende av
föräldrarnas civUstånd, fritt utifrån barnets bästa skall kunna tillerkänna den
av föräldrarna vårdnaden, som är mest lämplig därtill. Under förutsättning att
fadern sammanlevt med barnet tillstyrker tingsrätten därför att fadern till
barn utom äktenskap tillerkänns vidgade möjligheter att erhålla vårdnaden.
Mera tveksamt finner tingsrätten det vara om man i de fall någon sammanlevnad
inte förelegat skall frånta modern till barn utom äktenskap hennes legala
företräde tUl vårdnaden. Med hänsyn till införandet av full arvsrätt mellan
barn utom äktenskap och dess fädernesläkt och till att utgångspunkten för
prövningen alltid skall vara hänsynen tUl bamets bästa, vill tingsrätten dock
inte motsätta sig de föreslagna ändringarna i 6 kap. 12 § FB. Socialstyrelsen
betonar att inte endast eller huvudsakligast ekonomiska faktorer får vara
avgörande. Uppenbarligen bör en far som lång tid efter barnets födelse kommit
i goda ekonomiska om.ständigheter inte kunna använda detta som argument för att
på sig få överförd vårdnaden om ett barn, som lever i små ekonomiska
omständigheter men under emotionellt trygga förhållanden hos modern. Det är
därför viktigt att vårdnadsfrågan avgörs så tidigt som möjligt i barnets liv
och att ett sådant beslut inte utan mycket starka skäl därefter ändras. Detta
ställer naturligtvis särskilda krav på barnavårdsnämndernas handläggning av
sådana ärenden. Länsstyrelsen och socialvårdskonsulenten i Jönköpings län ifrågasätter
om förslaget är ägnat att främja barnets bästa, även om det från
jämlikhetssynpunkt är riktigt att fadern får samma möjlighet som modern att bli
vårdnadshavare. Socialvårdskonsulenten påpekar att de utomäktenskapliga barnen
hittills har varit förskonade från stridighe-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 257

ter
om vårdnad och umgängesrätt. Med förslaget kan befaras att antalet ärenden
rörande vårdnad och handräckning kommer att öka. Även sociala centralnämnden i
Göteborg anmärker att den föreslagna ändringen kommer att medföra ökning av
antalet vårdnadsärenden med följande ökning av antalet vårdnadsutredningar.

LO ställer sig något tveksam till förslaget i den
del det innebär att far till barn utom äktenskap, där föräldrarna inte har för
avsikt att leva samman, tUlerkänns samma rätt som modern beträffande vårdnaden.
Det är särskilt en omständighet som inger LO viss tveksamhet. Antalet barn
födda utom äktenskapet med utländska fäder bosatta utomlands ökar. Konsekvensen
av den nu föreslagna lagstiftningen kan bli att fadern får vårdnaden om
barnet. Därigenom kan modem i praktiken komma att beskäras även möjlighet till
umgängesrätt med barnet. Antalet abortansökningar kan komma att öka starkt om
kvinnan upplever det som en allvarlig fara att hon kan komma att fråntas
vårdnaden om det väntade barnet. LO vill inte ställa sig avvisande tUl
förslaget men hemställer att de redovisade synpunkterna beaktas i den kommande
lagstiftningen. Även advokatsamfundet pekar på de problem som uppstår i fall
då modern men inte fadem är svensk medborgare och framhåller att man kan räkna
med uppslitande konflikter och svåra avgöranden i ett inte ringa antal fall.
På vilket sätt, frågar samfundet, och från vilka utgångspunkter skall man
avgöra vad som kan vara förenUgt med barnets bästa, när exempelvis fadern kan
bereda barnet en enligt hans och hans omgivnings uppfattning god miljö och
uppväxt i ett annat land med helt annan kultur och andra traditioner, annat
synsätt på uppfostran, skolgång, utbildning etc, under det att moderns
förhållanden i Sverige ter sig strävsamma, kanske torftiga, och barnet blir
hänvisat till en i vårt land allmänt accepterad uppfostran och skolgång? Med
alltmer ökande kommunikationer och kontakter med andra länder kommer helt
naturligt sammanboende föräldrar i allt större utsträckning att tillhöra olika
länder och kulturkretsar. Även om man inte kan ge direkta anvisningar om hur
barnets bästa skall bedömas i dylika fall, finner samfundet det erforderligt
med en något klarare vägledning i motiven, när man ger fadem denna vidgade
möjlighet att få vårdnaden om sitt barn. Det är enligt samfundet inte
tillfyllest att hänvisa till att vägledning torde kunna hämtas i praxis när de
nya reglerna varit i bruk en tid. I praktiken är problemen redan nu
synnerligen svåra att bemästra och kommer att så förbli under överskådlig
framtid. I dessa komplicerade fall kan inte ens ett försök till förståelse
spåras hos ena parten och dennes omgivning för vad andra parten från sin
utgångspunkt anser vara bäst för bamet. De sakkunnigas hänvisning till den grad
av samhörighet som föreligger mellan fadern och bamet bör enligt samfundet
därför kompletteras med ytterligare, konkreta synpunkter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmärker att de
sakkunniga synes ha behandlat vårdnaden enbart som en rättighet och bortsett
från att det också är fråga om en skyldighet. Möjlighet för modern att ansöka
om att fadern skall ha vårdnaden diskuteras nämligen över huvud taget inte.
Länsstyrelsen anser detta vara en brist. Fortfarande finns ensamma kvinnor som
av en eller annan orsak Inte kan eller inte anser sig kunna ta hand om ett
barn. Ofta lämnas barnet till adoptivföräldrar. Men det är inte i alla dessa
fall uteslutet att fadern som oftast har bättre ekonomi skulle kunnat
utöva vårdnaden. Av hänsyn till både modern och bamet hade det därför enligt
länsstyrelsen varit berättigat om de

17
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 258 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 258

sakkunniga åtminstone diskuterat möjUgheten för modern att
ansöka om att vårdnaden skall överföras på fadern. Fredrika-Bremer-Förbundet
framför motsvarande synpunkter.

6.2 Rätt för föräldrar till bam utom äktenskap att få
vårdnaden gemensamt

I frågan om sammanlevande ogifta
föräldrar gemensamt bör kunna få vårdnaden om sina barn är remissopinionen
splittrad. För de sakkunnigas förslag uttalar sig Norrköpings och Falu
tingsrätter, socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid Karolinska institutet,
länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, sociala centralnämnderna i
Göteborg, Uddevalla, Haparanda och Kiruna, barnavårdsnämnden och socialnämnden
i Skurups kommun, Stockholms barnavårdsnämnd, statens socialvårdskonsulent i
Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen, domkapitlet i Uppsala ärkestift,
Kommunförbundet, advokatsamfundet. Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda
familjerådgivare. Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Folkpartiets ungdomsförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet, Husmodersförbundet
hem och samhälle och Riksförbundet kyrkans ungdom.

Norrköpings och Falu tingsrätter finner visserligen att
förslaget otvivelaktigt medför de nackdelar som reservanterna har anfört men
anser att det ändock bör accepteras. Norrköpings tingsrätt finner förslaget
mera ägnat att tillgodose faderns än barnets intressen och anser att det säkert
kommer att medföra en ökning av antalet vårdnadstvister vid domstolarna. Som skäl
för sitt tillstyrkande anför tingsrätten intresset av att en konsekvent linje
hålls tUl neutralitet mellan olika samlevnadsformer mellan man och kvinna.
Tingsrätten finner det heller inte kunna bestridas, att förslaget i vissa fall
om än ytterligt sällsynta kan medföra att barnets bästa blir i högre grad
tillgodosett, om båda föräldrarna vet sig vara i lika mån rättsligt förpliktade
att svara för dess person.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet framhåUer
att det med hänsyn till barnets bästa är värdefullt att fadern får ökade möjligheter
att överta vårdnaden. Majoritetens förslag är från mentalhygienisk synpunkt
klart att föredra framför reservanternas med hänsyn till barnets bästa. De
fördelar det innebär att sammanboende föräldrar gemensamt har vård och ansvar
för barn väger enligt fakulteten avsevärt tyngre än riskerna för att vårdnaden
om ett barn delas av ej sammanboende föräldrar. Stockholms barnavårdsnämnd
finner att förslaget från barnavårdssynpunkt i princip måste bedömas positivt,
då det innebär ett steg mot ytterUgare jämställdhet mellan bam i och utom
äktenskap. Det innebär också ett tillmötesgående mot det stora och växande
antal unga föräldrar, som önskar ta det gemensamma ansvaret för sina barn.
Många ogifta samboende föräldrar visar enligt nämndens erfarenhet i dag stor
förvåning, ibland upprördhet, när barnavårdsmannen upplyser dem om att bamet
inte står under deras gemensamma vårdnad och inte heller kan göra det. De
uttalar då ofta oro för att svårigheter skall möta fadern att få vårdnaden om
barnet, om modern skulle avlida. Fall där uppblossande motsättningar mellan
moderns släkt och barnets far har försenat handläggningen av vårdnadsfrågan
efter moderns död har också förekommit. Även om fadern i dessa fall fått
vårdnaden, har pro-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 259

cessen
skadat hans och därmed också barnets förhållande tiU släktmg-ama på modems
sida. Att svårigheter och problem av detta och liknande slag undanröjs måste
enligt nämnden bedömas som starkt positivt.

Sociala centralnämnden i Uddevalla anser att
förslaget bör kompletteras med en bestämmelse om skyldighet att anmäla
gemensam vårdnad om de ytterUgare syskon som kan komma att födas inom familjen.
Föreningen kommunal- och landstingsanstäUda familjerådgivare anser att om det
första bamet i en famUj står under även faderns vårdnad bör följande barn
automatiskt också göra det. Sociala centralnämnden i Kiruna anser att bägge
föräldrarna i samlevnadsfallen automatiskt borde bli vårdnadshavare för sina
barn.

För att lösa problemet med den gemensamma vårdnaden
då samlevnaden upphör föreslår socialstyrelsen att möjligheter öppnas för det
allmänna att i sådana fall aktualisera vårdnadsfrågan. Det är nämligen enligt
socialstyrelsen från flera synpunkter mindre tillfredsställande att gemensam
vårdnad består kanske lång tid efter samlevnadens upplösning. Det kan bl. a.
medföra vissa besvär vid tillämpning av bamavårdslagen i sådana fall av
ingripanden från barnavårdsnämnds sida där t. ex. bägge vårdnadshavarna skall
kommuniceras eller få tillfälle att samtycka tiU åtgärdema. Barnavårdsnämnderna
har redan nu erfarenhet av problem då vårdnadshavarna vistas på skilda orter.
När förslaget genomförs kan man vänta sig att problemet kommer att få vidgad
omfattning. Styrelsen anser att en ändring av barnavårdslagen eventuellt kan
bli erforderlig eller att det kan finnas skäl att öppna möjlighet för
samhället att även i andra fall än som anges i 6 kap. 6 § FB vidta åtgärder för
att få den rättsliga vårdnaden överförd på den av föräldrarna hos vilken bamet
vistas. Motsvarande uppfattning har sociala centralnämnden i Göteborg.

Statens socialvårdskonsulent i Göteborgs och Bohus
län framhåller att en del praktiska problem måste regleras klarare och påpekar
att de sakkunniga exempelvis torde utgå från att dom eller avtal om
underhållsbidrag förfaller i och med att föräldrarna gör anmälan om att utöva
vårdnaden gemensamt. Även Stockholms barnavårdsnämnd pekar på vissa praktiska
nackdelar. Genom att underhållsskyldigheten mte kan krävas ut på samma sätt av
en vårdnadshavare kan exempelvis bidragsförskott inte utgå vid en separation,
förrän vårdnadsfrågan avgjorts av domstol. Är partema oense kan rättegången ta
avsevärd tid. Här uppkommer sålunda samma läge som när makar med bam flyttar
isär utan att vårdnadsfrågan dessförinnan reglerats. En annan risk är enligt
nämnden att modern ej klart inser vad det Innebär att båda föräldrarna blir
vårdnadshavare. Väsentligt är därför att modem på lämpligt sätt tillförsäkras
information. Frågan bör observeras i samband med att man tar ställning tiU det
i betänkandet (SOU 1972: 62) framlagda förslaget om avskaffande av
bamavårdsmannainstitutionen. På barnavårdsmannahåll har vidare enligt nämnden
yppats viss oro för att utiändsk far som får del i vårdnaden lättare kan skilja
mor och bam åt genom att föra med sig barnet och bosätta sig med detta i sitt
hemland.

Sociala centralnämnden i Kiruna anser att med
barnets bästa som riktmärke är den traditionella grandsynen att modern
automatiskt skall bli vårdnadshavare för bam utom äktenskap mycket diskutabel.
Nämnden finner det därför förvånande, eftersom majoritetens förslag i andra
avseenden är väl anpassat till ett modernt samhälle, att de sakkunniga i så liten
omfattning sökt ge fadern möjUghet att få vårdnaden om sitt

s. 260 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 260

barn utom äktenskap. EnUgt nämndens uppfattning är
majoritetens förslag mycket moderat. De förändringar som föreslås synes fortfarande
innebära en klar prioritering av äktenskapet som samlevnadsform. Man kan enligt
nämnden ifrågasätta huruvida de sakkunniga ens strävat mot att uppfyUa
grandtanken att lagstiftningen skaU söka förhålla sig neutral till olika
samlevnadsformer. Eftersom det är samlevnadsformen som avgör om fadem
automatiskt skall bli vårdnadshavare ifrågasätter nämnden om föreslagna
regler, Uksom de gällande, tar hänsyn tiU bamets bästa.

ÅtskUliga remissinstanser ansluter sig tUl den uppfattning
som framförs i Hellners, Gustafssons och Sundbergs reservation och avstyrker
förslaget om möjlighet för fadem att i samlevnadsfallen bli vårdnadshavare för
barnen. Dessa remissinstanser är Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland,
Malmö och Härnösands tingsrätter, länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs
och Bohus län, socialvårdskonsulenten i Jönköpings län, statens
barnavårdskonsulent i Malmöhus län, riksskatteverket, socialutredningen,
överförmyndarnämnden i Stockholm, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Centerns kvinnoförbund. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet, Sveriges
frikyrkoråd, Frälsningsarmén och Yrkeskvinnors klubbars riksförbund. Statens
barnavårdskonsulent i Malmöhus län anser att ogifta sammanboende, om de vUl
komma under samma lagregler som gifta, bör hänvisas till att ingå äktenskap.
Riksskatteverket befarar att det finns risk för förhastade anmälningar. Enligt
verkets erfarenheter förekommer det ofta att mödrar till barn utom äktenskap
kort tid efter barnets födelse anmäler till pastorsämbetet att barnet skall
bära fadems släktnamn. Efter endast något eller några år återkommer modem med
anhållan att bamet skall återfå hennes släktnamn därför att föräldrarna
separerat.

Riksskatteverket framför vidare
vissa invändningar mot att anmälan om att fadem skall vara vårdnadshavare skall
inges tiU folkbokföringsmyndigheten och registreras av den. Bevis om att
anmälan har gjorts torde enligt verket komma att krävas av rätten vid en
eventuell senare ansökan om att vårdnaden skall tilläggas endera av
föräldrarna. Skulle rätten meddela sådant beslut måste underrättelse om det
sändas till folkbokföringsmyndighet för anteckning i registten.
Folkbokföringsregistren skulle annars komma att innehålla felaktiga uppgifter
om vårdnaden. Det vore enligt verket inkonsekvent att endast vissa anmälningar
och beslut i vårdnadsfrågor blev föremål för anteckning. En registrering av
samtliga anmälningar och beslut i vårdnadsfrågor skulle emellertid innebära
ett komplicerat aviserlngs- och anteckningsförfarande för folkbokföringsmyndigheterna,
vUket sannolikt skulle rymma åtskilliga felrisker. Vidare måste domstolarna
åläggas ett omfattande underrättelseförfarande. Riksskatteverket anser därför
att en registrering i folkbokföringen av vårdnad om barn inte bör införas utan
en närmare utredning om värdet och användningen av en sådan registrering.

6.3 övriga frågor

Remissinstanserna finner det tUlfredsställande att
vårdnadsfrågan enligt förslaget skaU avgöras uteslutande med hänsyn tUl bamets
bästa. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker att domstolar-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 261

na
i större utsträckning än som nu sker bör ta hänsyn tUl barnets bästa även om
föräldrama är ense i vårdnadsfrågan. Om utredning genom barnavårdsmyndighet
angående den tilltänkte vårdnadshavarens lämplighet gjordes i större
utsträckning än nu, skulle troligen antalet fall av ingripande enligt
bamavårdslagen kunna nedbringas.

Kommunförbundet
framhåller att det för såväl vårdnadsfrågans som umgängesrättsfrågans riktiga
lösning torde vara av stor betydelse under vUka former frågorna förbereds och
avgörs i de fall då samhällets medverkan erfordras. Former för en vidgad
medverkan från samhällets sida genom representant som företräder enbart barnets
intressen såväl under ärendets handläggning som vid beslutets verkställande bör
enligt förbundet övervägas liksom vidgade möjligheter till anpassning av
vårdnads-och umgängesrättsbesluten till förändringar i situationen. Förbundet
finner att det kan vara svårt att tillgodose dessa synpunkter inom den nuvarande
handläggningsordningen för vårdnads- och umgängesrättsären-den och anser att en
förvaltningsprocessuell handläggning under medverkan av de allmänna
förvaltningsdomstolarna och bamavårdsnämn-dema möjligen skulle ge bättre
föratsättningar för en smidig och rationell behandling av dessa ärenden.
Förbundet är emellertid inte nu berett att ta ställning till denna fråga som
kräver omfattande utredning och överväganden.

Såväl
Stockholms barnavårdsnämnd som sociala centralnämnden i Göteborg utgår ifrån
att förslaget kommer att medföra ett ökat antal vårdnadsprocesser. Detta medför
enligt centralnämnden ökat arbete för bamavårdsnämnderna och därmed
kostnadsökningar för kommunerna. Även socialstyrelsen understryker att de nya
reglema om vårdnad om bam kommer att ställa stora krav på barnavårdsnämnderna.
Det finns därför anledning att ställa frågan vilka ekonomiska resurser och vUka
administrativa regler som är nödvändiga för att samhället på bästa sätt skall
kunna tillvarata barnens rätt. Bl. a. är det enligt styrelsen nödvändigt med
en utbyggnad av den barnpsykiatriska verksamheten, vars tjänster i allt större
utsträckning torde komma att efterfrågas. En intensivare samverkan mellan
olika bamavårdande organ, särskilt barnavårdscentraler och barnavårdsnämnder,
kan bli erforderlig. Styrelsen framhåller att det säkerligen blir anledning
att återkomma till dessa problem i samband med den kommande diskussionen om
bamavårdsmannainstitutionen.

LO
framhåller önskvärdheten av ett propositionsuttalande om vikten av att
vårdnadshavaren, oavsett om barnet är fött i äktenskap eller utom äktenskap,
mte försvårar umgängesrätten för den andra parten. Det bör av uttalandet framgå
att den som åsidosätter sina skyldigheter härvidlag kan komma att bedömas som
mindre lämplig som vårdnadshavare.

Kommunförbundet
föreslår att uttrycken bam i äktenskap och bam utom äktenskap utmönstras ur
föräldrabalken. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att orden "till
barn i äktenskap" i FB 12 kap. 1 § andra stycket andra punkten bör utgå om
den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 12 a § införs.

Åklagares
skyldighet enligt FB 6 kap. 6 och 12 §§ att till rätten anmäla behov av
vårdnadshavare berörs av dels RA, som anser att bestämmelserna bör kvarstå,
dels överåklagaren i Göteborg och länsåklagaren i Uppsala län. De båda
sistnämnda anser att åklagares skyldighet i nämnda avseende bör upphöra.
Länsåklagaren i Uppsala län finner att uppgiften ligger helt utanför åklagarens
normala arbetsuppgifter. Ho-

s. 262 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 262

nom
veterUgt har åklagare aldrig gjort någon sådan anmälan och han anser det
tillräckligt att bamavårdsnämnd jämte andra behöriga iakttar de intressen som
paragraferna avser att skydda. Överåklagaren i Göteborg framför motsvarande
synpunkter.

Stockholms barnavårdsnämnd ifrågasätter om inte
sådana bestämmelser bör införas att samlevande ogifta berättigas att gemensamt
adoptera barn.

Vad
gäller övergångsbestämmelserna tUl de föreslagna ändringarna i FB anmärker
hovrätten för Nedre Norrland att bestämmelsen i punkt 3 synes innebära att den
nya lagen skall bli helt tillämplig beträffande avtal, som före
ikraftträdandet slutits med avseende på förestående äktenskapsskillnad, alltså
även för det fall att avtalet slutits under hemskillnad. Såvitt angår de
motsvarande avtal som avses i 11 kap. GB skall jämlikt punkt 8 sista stycket i
övergångsbestämmelserna till ändringarna i GB möjligheten till jämkning vara
utesluten, om avtalet träffats under hemskillnad och det före ikraftträdandet
dömts till hemskillnad eller äktenskapsskUlnad eller med avseende på
hemskillnad eller äktenskapsskillnad äldre lag skall tUlämpas, oavsett
huravida tidpunkten för avtalet ligger före eller efter lagens ikraftträdande.
Den omständigheten att ett avtal inför förestående äktenskapsskillnad träffats
under hemskillnad bör givetvis ha samma inverkan på jämkningsmöjligheten vare
sig avtalet rör underhåll tUl bam eller sådana frågor som avses i GB 11 kap. 29
§. Enligt hovrättens mening bör punkt 3 i övergångsbestämmelserna därför
omredigeras.

7
Rätten till bostaden

7.1
Lag om samboendes rätt tUl bostad

Den föreslagna särskUda lagen om rätten tUl
bostaden vid upplösning i vissa fall av äktenskapsUknande samlevnad tillstyrks
av remissinstanserna. Advokatsamfundet anser emellertid att den föreslagna
lagen kommer att leda till tillämpningssvårigheter som synbarligen inte har
beaktats och att lagen knappast kommer att få den avsedda betydelsen. Att
tolkningsproblem kommer att uppstå vid lagens tillämpning befaras också av
andra remissinstanser.

Vissa
påpekanden görs i fråga om lagens tUlämpningsområde. Svea hovrätt ifrågasätter
sålunda om inte bestämmelsen att lagen skall gälla även parter som har haft
gemensamma bam bör utgå. Å andra sidan anser hovrätten att det kan övervägas
om inte lagen bör omfatta också sådana fall där ena parten har vårdnad om bam
och skäUghetshänsyn inte talar i annan riktning. För en sådan utvidgning av
lagens tillämpningsområde uttalar sig också Stockholms barnavårdsnämnd och
TCO. Även fall där parterna inte har gemensamma barn men där kvinnan är gravid
bör enligt Stockholms tingsrätt och advokatsamfundet omfattas av lagen.
Hovrätten för Nedre Norrland, LO, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister och
Yrkeskvinnors klubbars riksförbund ifrågasätter om lagen inte bör göras
tillämplig på varje varaktig samlevnad, oavsett om partema har eller har haft
barn tUlsammans. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att de sociala skälen
för en reglering i enlighet med förslaget ofta torde vara väl så starka då
parterna inte fått barn som då så är fallet, exempelvis om kvinnan är havande
då sammanlevnaden hävs.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 263

Varaktighetsrekvisitet torde, rätt tillämpat, ge
tUlräckliga garantier för att lagen i det enskUda fallet ej ger olämpliga
resultat. Rältshjälpsjuris-lerna anmärker att sjukdom, fysiskt handikapp av
annat slag, dålig ekonomi e, d. kan utgöra vanligen förekommande, starka skäl
att ge företräde åt den svagare parten, även om barn ej finns eller om endast
den ena parten har bam.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anser att den föreslagna lagen konserverar den orättvisa, med därav
följande sociala problem, som ofta följer av att bostaden oberoende av
storleken helt tUlfaller ena parten i stället för att användas för byte till
två lägenheter. Länsstyrelsen förmodar dock att konstruktionen med lösningsrätt
kan bidra till att bytesalternativet aktualiseras av ekonomiska skäl.
Yrkeskvinnors klubbars riksförbund pekar också på möjligheten att använda den
gemensamma bostaden för byte till två lägenheter och framhåller att det i varje
fall i motiveringen till lagen bör anges att part skall kunna åläggas att medverka
till byte. Enligt Riksförbundet kyrkans ungdom bör lagtexten innehålla
bestämmelse om båda parters rätt till en efter förhållandena avpassad bostad.

Att lagen kan medföra vissa tolknings- och
tillämpningssvårigheter påpekas av sociala centralnämnderna i Lund och Kiruna,
Stockholms barnavårdsnämnd, advokatsamfundet och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
De båda centralnämnderna och barnavårdsnämnden anmärker att svårigheter kan
uppstå vid tolkningen av uttrycken varaktig samlevnad och bäst behov av
bostaden. Tingsrättsdomarföreningen anmärker på uttrycket samlevnadens hävande
och anser att det bör utbytas mot dagen för isärflyttningen. Enligt
advokatsamfundet uppkommer svårighet först och främst vid bedömande av om
varaktig samlevnad faktiskt föreligger. Samfundet anmärker att denna fråga har
behandlats mycket kortfattat i specialmotiveringen och att de sakkunniga
synbarligen inte räknar med några avsevärda svårigheter på denna punkt. I lagförslagets
allmänna motivering har emellertid framhållits att frågan huruvida varaktig
fri samlevnad verkligen uppkommit kan stöta på mycket stora svårigheter,
särskUt i de fall då de båda kontrahenterna har olika uppfattning. En annan
fråga som samfundet anser kunna vålla svårigheter är frågan när den varaktiga
samlevnaden skall anses upplöst. Samfundet tänker sig här två fall. Det ena är
att parterna rent faktiskt flyttat isär. Fråga om tillämpning av lagen kan då
uppkomma först sedan en av dem faktiskt lämnat lägenheten. Situationen är då
ofta så pass framskriden att frågan om lagens tillämpning är överspelad. Det
andra fallet är att upplösning av den varaktiga samlevnaden kan anses föreligga
redan när parterna sammanbor, nämligen så snart ena parten väcker talan med
yrkande om tillämpning av lagen och gör sannolikt att söndring uppkommit i den
varaktiga samlevnaden. Rättegången mellan parterna kommer då att i första hand
få samma karaktär som en skilsmässoprocess, där yrkande framställs om
interimistiskt hävande av samlevnaden med rätt för ena maken att kvarsitta i
hemmet. De interimistiska åtgärder som typiskt sett torde bli erforderliga kan
möjligen åstadkommas med tUlämpnmg av 15 kap. RB. Så pass speciella
processuella problem som det här är fråga om och som beträffande äktenskap
ansetts kräva specialreglering bör dock enligt samfundets mening bli föremål
för särskild lagstiftning även beträffande fri samlevnad. Samfundet anser problemet
kräva ytterligare utredning.

Hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län, advokatsamfundet
och

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 264

Föreningen Sveriges rättshjälps jurister vänder sig mot
förslaget att hyresrätt skaU kunna lösas. Hyresnämnden påpekar att det enligt
11 § andra stycket lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. råder förbud för
hyresgäst att vid överlåtelse av hyresrätten till hyresreglerad lägenhet motta
gottgörelse utöver vad som motsvarar utgiven förskottshyra och att motsvarande
regler kan förväntas komma att gälla även beträffande bostadslägenheter som
inte omfattas av hyresregleringslagen (Ds Ju 1972: 5). Hyresrätten har alltså i
många fall inte något ekonomiskt värde. Hyresnämnden finner önskvärt att 4 §
första stycket i förslaget anpassas i enlighet härmed. Detta kan ske genom att
första punkten uppdelas i två punkter med följande lydelse: Part som enligt
denna lag övertager bostadsrätt är skyldig ersätta andra parten eller hans
dödsbo egendomens värde. Detsamma skall gälla vid övertagande av hyresrätt som
kan anses ha ekonomiskt värde. Advokatsamfundet avstyrker bestämmelsen om
lösning av hyresrätt och framhåller att vid bodelning efter hemskillnad
visserUgen kan beaktas att hyresrätt som tillskiftas en av makarna har visst
värde. Svårigheterna att fastställa ett sådant värde är dock uppenbara, och
samfundet anser det därför vara mycket tveksamt om man f. n. bör lagfästa en
dylik princip på sätt de sakkunniga föreslagit. Enligt Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister förekommer det ytterligt sällan någon värdesättning av
hyresrätter vid bodelning mellan makar, och det skuUe enligt föreningens
mening vara olyckligt om en sådan regel knäsätts när det gäller samboende
parter. I likhet med vad som nu faktiskt gäller i förhållandet mellan makar
borde part utan lösenskyldighet kuiina tilläggas hyresrätten. I vad avser
lägenheter med bostadsrätt borde part kunna framtvinga avyttring av rätten i
förening med ett lämpUgt bostadsbyte. I annat fall kan det med lagen avsedda
skyddet för samboende enligt föreningen bli helt Ulusoriskt.

Vad gäller den närmare utformningen av lagen anmärker
hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län att 1 § bör, i vart fall 1 motiven,
närmare preciseras så att det framgår att avgörande för lagens tillämplighet
inte endast skall vara att ett tidigare ingånget äktenskap upplösts utan också
att bodelning eller skifte i anledning härav ägt rum. Stadgandet i 2 § andra
stycket angående preklusionstid bör enligt hyresnämnden, i vart fall i motiven,
kompletteras m.ed ett uttalande av Innebörd att med framställande av anspråk på
lösningsrätt bör likställas att den av parterna som inte har hyresrätten, bor
kvar i lägenheten och ej vidtar åtgärder för att flytta. Härigenom förhindras
rättsförlust i de fall då den kvarboende ej känner till tremånadersfristen och
därför låter denna passera utan att förvissa sig om huruvida den avflyttade
tänker göra anspråk på bostaden. Även om den kvarboende känner till
tremånadersfristen kan med det föreslagna stadgandet rättsförlust uppkomma
genom att det ibland kan vara svårt att delge anspråket på lösningsrätt.
Sociala centralnämnden i Jönköping anser med hänsyn till att kännedomen om
lagar och förordningar är bristfällig hos flertalet människor att tidsfristen
för att göra lösningsrätten gällande bör vara något längre än tre månader,
förslagsvis sex månader. Det finns enligt nämnden i annat fall risk för att
lagens möjligheter inte kan utnyttjas av alla som behöver det.

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund anser att enhetliga
regler bör gälla i fråga om handläggning av mål om rätt till bostaden oavsett
om de samboende är gifta eller ej. Nuvarande bestämmelser för gifta om
bodelning, sldftesman och klander av bodelning till allmän domstol

s. 265 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 265

förefaller
förbundet onödigt komplicerade. För alla kunde i stället gälla vad som
föreslagits för samboende, dvs. möjlighet att vända sig direkt till domstol.

7.2
Ändringarna i jordabalken

I fråga om förslaget till lag om ändring i
jordabalken framhåller hyresnämnden för Göteborgs och Bohus län att
motsvarande tUlägg som gjorts tUl 12 kap. 47 § även bör göras bettäffande 12
kap. 5 § och 45 § andra stycket för att den med lagförslaget åsyftade
likställigheten mellan makar och varaktigt samboende skall uppnås.
Advokatsamfundet anmärker att ändringarna i jordabalken inte direkt berör
parternas inbördes förhållanden utan förhållandet till tredje man, nämligen
hyresvärden. För hyresvärden är det ett väsentligt intresse från
rättssäkerhetssynpunkt att kunna veta vem eller vilka som vid varje tillfälle
är hans medkontrahenter i hyresförhållandet. Så länge jordabalken utsträcker
rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst tUl att gälla blott hyresgästs
make har hyresvärden alltid möjlighet att via offentliga, öppna handlingar få
klarhet. Men om hyresrätt skall utsträckas till att gälla till förmån även för
samlevande part, kommer hyresvärdens situation att avsevärt försämras. Om
parterna själva påstår ett förhållande, är det i praktiken omöjligt för hyresvärden
att förebringa motbevisning. Man kan enligt samfundet heller inte bortse från
fall där mer än en person gör anspråk på att vara nuvarande eller tidigare
samboende med hyresgästen och ha rätt att tillämpa lagen om samlevandes
bostad. Samfundet pekar på åtmmstone två praktiskt tänkbara situationer där
hyresvärdens dilemma kan vara väsentiigt. För det första kommer de föreslagna
reglema att i vissa fall kunna göra förbudet mot överlåtelse av hyresrätt
illusoriskt. Om nämligen parterna i överlåtelsetransaktionen påstår att de
varit varaktigt sammanboende kan hyresvärden knappast förebringa motbevisning.
För det andra framgår av 12 kap. 49 § jordabalken jämförd med 47 § andra
stycket sista punkten att hyresvärden har att rikta det i 49 § omnämnda
skriftliga meddelandet såväl till hyresgästen som till dennes make. Genomförs
ändringen av jordabalken, utvidgas hyresvärdens skyldighet till att avse även
varaktigt samboende. Det är rimligt att hyresvärden skall ha möjlighet att på
ett enkelt och tillförlitligt sätt skaffa sig kännedom om tUl vUken eller vilka
han har att rikta meddelanden av detta slag. I den mån kretsen utvidgas till
att avse samboende har hyresvärden inte längre sådan möjlighet.

8
Ändringar i ärvdabalken och brottsbalken

8.1
Ärvdabalken

Malmö tingsrätt motsätter sig förslaget att makes
arvsrätt inte skall brytas av att talan om äktenskapsskillnad väckts utan
fortfara till dess upplösningen av äktenskapet blir definitiv. Förslaget kan
enligt tingsrättens mening leda till stötande resultat. Tingsrätten medger,
att de sak-

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 266

kunnigas
förslag kan innebära en lämplig lösning, när makama lever samman efter det
talan om äktenskapsskiUnad väckts eller är på väg att försonas. Tingsrätten förmodar
dock att dessa situationer är undantag och anser det riktigare att anpassa
lagen tUl vad som kan antas vara det övervägande flertalet fall. Make som
önskar förhindra att arvsrätten står kvar under tiden fram till äktenskapets
upplösning kan visserligen upprätta testamente. Tingsrätten har dock svårt att
tänka sig, att testamente kommer att upprättas annat än i sällsynta
undantagsfall. Det förefaller tingsrätten lämpligare att de makar, som försonas
sedan talan om äktenskapsskillnad väckts, upprättar testatmente tUl förmån för
varandra. Även advokatsamfundet finner den föreslagna reglerUigen otillfredsställande
och befarar att den i praktiken kommer att orsaka många onödiga bekymmer.
Detsamma gäller enligt samfundet regeln att giftorätten vad angår egendom
förvärvad under betänketiden skall gälla fullt ut, även om ena maken avlider
under denna tid.

8.2
Brottsbalken

Den föreslagna avkriminaliseringen av otukt mellan
halvsyskon tUlstyrks av RA, överåklagarna i Göteborg och Malmö, länsåklagaren
i Kopparbergs län, socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karolinska
institutet. Överåklagaren i Mahnö anser att brottet bör rubriceras otukt med
helsyskon. Socialstyrelsen och medicinska fakulteten vid Karolinska institutet
ifrågasätter om inte även samlag mellan helsyskon bör vara straffritt.
Länsåklagaren i Kopparbergs län Ifrågasätter om inte åtal i sistnämnda
hänseende kan inskränkas tUl fall då det är påkallat från allmän synpunkt och
framhåller att situationen I socialt och personligt hänseende vid otukt mellan
syskon oftast är sådan att det knappast kan vara ett samhällsintresse att
lagfora vederbörande. Detta gäller i än högre grad, därest äktenskap mellan
halvsyskon legaliseras.

Överåklagaren
i Stockholm ställer sig tveksam till avkriminaliseringen och ifrågasätter om
inte utredningen byggt sitt förslag på ett alltför knapphändigt
sakkunnigmaterial. Länsåklagarna i Uppsala och Västerbottens län anser att
kriminaliseringen bör bibehållas men med en särskUd åtalsregel. Länsåklagaren
i Uppsala län kan, även om han delar uppfattningen att äktenskap meUan
halvsyskon I undantagsfall bör få ingås efter dispens, inte dela uppfattrungen
att samlag mellan halvsyskon med nödvändighet måste avkrimmaliseras. Det skulle
nämligen enligt hans förmenande te sig mycket stötande från allmän synpunkt om
inom en familj ett helsyskons samlag med ett annat helsyskon skulle vara
straffbart medan samma syskons samlag med ett halvsyskon skulle vara
straffritt. På grund härav anser han den bästa lösningen vara att bibehålla
ifrågavarande bestämmelse i brottsbalken men låta frågan om åtal bli beroende
på prövning från fall till fall. Även om han inte anser att åtalsfrågan skall
vara beroende av dispensfrågan anser han det ligga i sakens natur att åtal ej
bör ske i sådana fall där åklagaren normalt kan räkna med att dispens skall
kunna ges.

RA samt länsåklagarna i Uppsala och Kopparbergs län
ifrågasätter om inte tiden är mogen att avskaffa den särskilda
straffbestämmelsen för olaga giftermål i 7 kap. 2 § brottsbalken. RÅ framhåller
att fall där ansvar enligt bestämmelsen ifrågakommer torde vara mycket
sällsynta. Gärningar som omfattas av brottstypen lär oftast ingå som ett led i
ett

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 267

annat
kriminellt förfarande t. ex. bedrägeri. Med de sakkunnigas förslag har även
förutsättningama för ett bibehållande av straffbestämmelsen ändrats. De
specificerade återgångsreglema föreslås bli upphävda. Vidare föreslås att
sinnessjukdom och sinnesslöhet skall upphöra att vara äktenskapshinder. För
mentalt sjuka och avvikande kommer alltså, liksom för alla, att gälla endast
kravet på rättshandlingsförmåga. Genom att återgång ersätts med
äktenskapsskUlnad kan läget bli processuellt svårhanterligt. F. n. gäller att
olaga giftermål inte får åtalas med mindre det blivit dömt tUl återgång. Enligt
de sakkunnigas förslag skall make i fortsättaingen äga obetingad rätt till
äktenskapssldllnad; något skäl behöver därvid inte anges. Med tanke härpå kan
enligt RÅ bevissvårigheter förväntas, när det gäller att avgöra om ett
rekvisit för olaga giftermål föreligger. Det kan vidare noteras att de
sakkunniga som en följd av återgångsinstitutets upphävande ansett, att
situationer där vUlfarelse eller svek föreligger inte längre skall vara
straffbara. Bibehålls bestämmelsen bör enligt RÅ observeras att det med de
sakkunnigas förslag inträder en utvidgning av det straffbara området. Enligt
gällande lag förutsätts för åtal att det dömts tUl återgång. För
återgångstalan gäller vissa preskriptionsfrister Enligt förslaget skall som
villkor för åtal gälla att det dömts tUl äktenskapsskillnad. Några tidsfrister
för anhängiggörande av talan om äktenskapsskillnad gäller inte. Om 7 kap. 2 §
brottsbalken skall kvarstå bör den enligt RÅ:s mening därför förses med
föreskrift om att äktenskapsskUlnad vid de angivna situationema skall ha kommit
tUl stånd inom viss tid, i analogi med vad som nu gäUer för återgångstalan.
Länsåklagaren i Västerbottens län finner Inte att det föreligger någon
anledning tUl avkriminalisering av de förfaranden, som nu är straffbara som
olaga giftermål i 7 kap. 2 § brottsbalken. Avskaffas återgångsinstitutet anser
han emellertid att de föreslagna följdändringarna i 7 kap. 2 och 6 §§ är
nödvändiga.

RA
påpekar slutUgen att, för den händelse förslaget om rätt för sammanboende
föräldrar till barn utom äktenskap att göra ansökan om att barnet skall stå
under deras gemensamma vårdnad genomförs, 7 kap. 4 § andra stycket brottsbalken
bör anpassas tUl denna situation. Gärningsbeskrivningen i lagrummet bör
således även omfatta det fallet att den ena av två ogifta föräldrar, vUka
gemensamt har vårdnaden om bam under femton år, utan beaktansvärda skäl
egenmäktigt bortför barnet. Länsåklagaren i Kopparbergs län gör samma
påpekande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3 Till lagrådet remitterade förslag

I Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,

dels att 1 kap., 2 kap. 710 §§ och 13 §, 3 kap. 7 och 8
§§, 10 kap.,

II kap. 1730 §§, 14 kap. samt 15 kap. 810, 14 och 23
§§ skaU

upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 25 §§, 3 kap. 13
§§, 4 kap. 2-4, 6 och 8 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 2 och 6 a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap.
8 §, 11 kap. 116 §§, 12 kap. 1 §, 13 kap. 13 och 10 §§, 15 kap. 1, 4, 5, 11,
12, 24, 28, 29 och 32 §§ samt rubriken tiU 11 kap. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 3 kap.
4 §, 4 kap. 10 § och 13 kap. 13 b §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som är under tjugo och ej
förut varit gift, må ef ingå äktenskap ulan föräldrarnas samtycke.

Är den ene av föräldrarna död eller
sinnessjuk eller sinnesslö eller utan del i vårdnaden, eller kan yttrande från
den ene ej utan märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas, vare den andres samtycke
tillfyllest. Är sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, tage
den trolovade sam-

1 Senaste lydelse av

1
kap. 6 § 1969: 798

2
kap. 9 § 1947: 187

2
kap. 13 § 1971: 556

3
kap. 7 § 1968: 758 10 kap. 1 § 1947:187 10 kap. 2 § 1948: 272

10
kap. 3 § 1968: 758

11
kap. 20 § 1969:
798 11 kap. 26 § 1952: 333 11 kap. 27 § 1949: 383

2 Senaste lydelse 1971: 871.

Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut
skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äktenskap
utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta
äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger.

11 kap.
14 kap. 14 kap. 14 kap.

14 kap.

15 kap. 15 kap. 15 kap. 15 kap.

28 § 1952: 333

1
§ 1968: 758

2
§ 1968: 758

3
§ 1946: 822

4
§ 1968: 758

8
§ 1968:758

9
§ 1968: 758 14
§ 1946: 822 23 § 1946: 822

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tycke av förmyndaren eller, där särskild förmyndare ej är
nämnd, av annan giftoman, som rätten på anmälan förordnar.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ej må den, som är omyndig förklarad,
ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke.

3 §

Äktenskap får ej ingås mellan dem
som är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller som är
helsyskon.

Halvsyskon får ej ingå äktenskap
med varandra utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.

4 §

Vägras samtycke i fall, som i 2 eller 3 § avses, äge
rätten på ansökan tillåta äktenskapet, om skäl till vägran prövas ej vara för
handen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den, som är sinnessjuk eller sinnesslö, må ej ingå äktenskap,
med mindre socialstyrelsen finner skäligt tillåta äktenskapet.

I ärende om tillstånd enligt 1 § skall den underåriges
vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Yttrande skall
även inhämtas från barnavårdsnämnden i den kommun där den imderårige har sitt
hemvist.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten
genom besvär.

Mot beslut om tillstånd för underårig att ingå äktenskap
får talan föras av den underåriges vårdnadshavare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 kap.

1 §* Prövning, huravida hinder möter mot äktenskap
(hindersprövning), sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd,
eller, om hon varken är eUer bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon
vistas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan om hindersprövning göres av de trolovade gemensamt
hos pastorsämbetet i församlingen.

Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemensamt
hos pastorsämbetet i församlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Senaste lydelse 1968: 758. * Senaste lydelse 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Den som varken är eller skäll
vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det intyg av
utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som han kan
anskaffa.

Nuvarande lydelse

2 § 5

1 mom. Är mannen kyrkobok

förd i annan svensk församling än

i 1 § sägs, skall han, när ansökan

om hindersprövning göres, förete

intyg om vad kyrkoböckerna i

hans församling innehålla angåen

de hans behörighet att ingå äkten

skapet (äktenskapsbetyg).

Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2
kap. 1 eller 2 § eller 3 § andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd
eller samtycke företes vid hindersprövningen.

Trolovad, som varken är eller bör
vara kyrkobokförd i svensk församling, skall förete det motsvarande intyg av
utländsk registerförare han kan anskaffa.

2 mom. Innehålla ej kyrkoböc

kerna eller intyg, varom i 1 mom.

är sagt, upplysning om trolovads

ålder, har han att annorledes före

bringa utredning därom. Är tro

lovad i den ålder, att han enligt

2 kap. 1 § ef äger ingå äktenskapet

utan särskilt tillstånd, skall han

styrka, alt sådant tillstånd givits.

3 mom. Äger trolovad enligt

2 kap. 2 eller 3 § ej ingå äkten

skapet utan föräldrars eller annans

samtycke, skall han visa, att så

dant samtycke givits, eller att rät

ten jämlikt 2 kap. 4 § tillåtit äk

tenskapet.

4 mom. Är anledning antaga att

trolovad är sinnessjuk eller sinnes

slö, skall han med läkarintyg styr

ka, att sinnessjukdom eller sinnes

slöhet icke kan hos honom påvi

sas, eller ock visa tillstånd jämlikt

2 kap. 5 § att utan hinder av sin

nessjukdomen eller sinnesslöheten

ingå äktenskapet.

6 mom. En var av de trolovade skall
avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete att, så vitt honom är
veterligt, de ef äro så besläktade, som i 2 kap. 7 § sägs,

5 Senaste lydelse av

1
mom. 1968: 758

2
mom. 1948: 272

4
mom. 1968: 758
6 mom. 1947:187

5
mom. upphävt
genom 1968: 758 8 mom. upphävt genom 1968:758

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

och, där ej till äktenskapet visas tillstånd jämlikt 2
kap. 8 eller 9 §; att ej heller sådan släktskap eller sådant svågerlag, som där
avses, honom veterligen föreligger.

7 mom. Det åligger en var av de trolovade att i skriftlig
försäkran på heder och samvete uppgiva, huruvida han förut ingått äktenskap.

Har trolovad förut ingått äktenskap, och utvisa ef
kyrkoböckerna eller intyg, som i 1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom
makens död eller annorledes upplöst, skall han styrka att så skett.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava de trolovade fullgjort vad enligt 2 § åligger dem,
och finner ej pastorsämbetet hinder mot äktenskapet möta, skall ämbetet på
begäran av de trolovade utfärda intyg därom.

Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge
skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och nedstigande
släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke tillstånd till
äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket företes, att de ej heller är
halvsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på
heder och samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut
ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, om detta ej
framgår av folkbokföringen eller av intyg som avses i 2 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §T

Finner pastorsämbetet att hinder
ej föreligger mot äktenskapet, skall ämbetet på begäran av mannen och kvinnan
utfärda intyg därom.

Talan mot pastorsämbetets beslut i
fråga om hindersprövning föres hos domkapitlet genom besvär. Mot domkapitlets
beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

8 Senaste lydelse 1968: 758.

t Förutvarande 4 § upphävd genom 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kyrklig
vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om de trolovade eller en av dem
tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må
förrättas inom samfundet och de trolovade eller en av dem tiUhör samfundet.

Kyrklig vigsel må äga rum: inom svenska kyrkan, om mannen
eller kvinnan tillhör kyrkan; och

inom annat trossamfund, om Konungen medgivit att vigsel må
förrättas inom samfundet och mannen eller kvinnan tillhör samfundet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konungen äger förordna, att medlem
av utländskt evangeliskt-luterskt trossamfund skall hava samma rätt till
kyrklig vigsel som medlem av svenska kyrkan.

3 §»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till vigsel inom svenska kyrkan äga de trolovade välja den
präst inom kyrkan de själva åstunda; dock vare annan ej skyldig viga än präst i
församling, av vilken endera är medlem.

Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan
välja den präst inom kyrkan de själva önskar. Annan än präst i församling där
mannen eller kvinnan är medlem är dock ef skyldig att viga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är
behörig därtill enligt Konungens förordnande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Med borgerlig vigsel må äktenskap
ingås, evad de trolovade kunde erhålla kyrklig vigsel eller ej.

Äktenskap får ingås med borgerlig
vigsel, även om mannen och kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap.
Känner vigselförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksammats vid
nämnda prövning, må vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 3 § må ej annan
viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

Hava de trolovade ej bUvit vigda inom fyra månader efter
hindersprövningen, må vigsel ej ske utan ny hindersprövning.

Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap.
Känner vigselförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksammats vid
nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 4 § får ej annan
viga än präst, som tjänstgör i den församling där hindersprövningen skett.

Har mannen och kvinnan ej bUvit vigda inom fyra månader
efter hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny hindersprövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §11 Vigsel förrättas i
släktingars eUer andra vittnens närvaro.

8 Senaste lydelse 1951: 681.

9 Senaste lydelse 1951: 681.

10 Senaste lydelse 1968: 758.

11 Senaste lydelse 1951: 681.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vid vigseln skola de trolovade,
samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avgiva sitt ja och
samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

I övrigt lände till efterrättelse,
vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom
annat trossamfund dess kyrkobruk och vid borgerlig vigsel de bestämmelser, som
varda av Konungen meddelade.

Den som förrättat kyrklig vigsel
give makama ofördröjligen bevis därom. Vad vid borgerlig vigsel förekommit
skall upptagas i särskilt protokoll enligt de närmare föreskrifter Konungen
meddelar.

Föreslagen
lydelse

Vid vigseln skall mannen och
kvinnan, samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt
ja och samtycke till äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta
makar.

I övrigt gäller, vid vigsel inom svenska kyrkan
föreskrifterna i kyrkohandboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess
kyrkobrak och vid borgerlig vigsel bestämmelser som meddelas av Konungen.

Den som förrättat kyrklig vigsel
skall ofördröjligen ge makama bevis därom. Vid borgerlig vigsel föres
särskilt protokoll enligt föreskrifter som meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Talan mot beslut angående förrättande
av vigsel föres genom besvär hos domkapitlet, om beslutet meddelats av präst
inom svenska kyrkan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borgerlig
vigselförrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

5 kap.

7 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lever makar på grund av söndring åtskilda, skall make
ändå bidraga till andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 §.

Leva makar på grand av söndring
åtskilda, åligge ändock make att enligt de i 2 § stadgade grunder bidraga till
andra makens imderhåll; dock må, om ena maken huvudsakligen bär skulden till
sammanlevnadens hävande, andra maken ej förpliktas utgiva bidrag till hans
underhåll, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Om bidrag tiU barnens underhåU i
fall, som avses i första stycket, stadgas i föräldrabalken.

12 Senaste lydelse 1949: 383. 18
Riksdagen 1973.1 samL Nr 32

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 kap.

2 § Över sitt giftorättsgods rade make med de
inskränkningar, som följa av vad i 36 §§ sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid äktenskapets upplösning, så ock vid boskillnad eller
hemskUlnad tage vardera maken eller hans arvmgar hälften av makarnas behållna
giftorättsgods, såvida ej annorlunda i denna balk stadgas.

Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage
vardera maken eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods,
såvida ej annorlunda i denna balk stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens
giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat
sina tillgångar och kan efter äktenskapets upplösning eller boskillnad
vederlag icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren återbära
gåvan eller dess värde i den mån det fordras för att tUlgodose andra makens
rätt, om gåvotagaren insett eller bort inse att gåvan var till förfång för
andra maken. Talan härom får dock ej väckas, sedan fem år förflutit från det
gåvan fullbordades.

Har make, utan tillbörlig hänsyn
till andra makens giftorätt, genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs
väsentiigen minskat sina tillgångar; visar sig, efter äktenskapets upplösning
eller boskillnad eller hemskillnad, att vederlag ej kan till fullo utgå vid
bodelningen, och finnes gåvotagaren hava insett eller bort inse att gåvan
lände andra maken till förfång, skall gåvan eller dess värde återbäras i den
mån sådant erfordras för tillgodoseende av andra makens rätt. Ej må dock på
sådan grund talan väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fuUbordades.

Var vid tiden för bodelnmgen gåva, som tillkommit under omständigheter
varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i den mån det skulle
lända tUl intrång i andra makens rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 kap. 4 §

Sedan i anledning av boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapets upplösning bodelning verkställts, svare hustran för gäld, varom i
3 § sägs, och vilken uppkommit före boskillnadsansökningen, hemskillnaden
eller äktenskapets upplösning, allenast intUl värdet av den enskilda egendom,
hon ägde, då boskillnaden söktes, hemskillnaden vanns eller äktenskapet upplöstes,
och den egendom, som vid bodelningen tUlades henne. SkaU i anledning av
hemskiUnad eller äk-

13 Senaste lydelse 1936: 84.

Har bodelning verkställts i anledning av boskiUnad eller
äktenskapels upplösning, svarar hustran för gäld, som avses 1 3 § och som
uppkommit innan giftorättsgemenskapen mellan makarna upphörde, endast intill
värdet av dels den enskilda egendom hon ägde vid nämnda tidpunkt, dels den
egendom som tillades henne vid bodelningen. Skall bodelning ej äga ram i
anledning av äktenskapets upplösning, svarar hustran efter äktenskapets
upplösning för gäld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tenskapets upplösning bodelning ej äga ram, svare hustran
efter hemskillnaden eller äktenskapets upplösning för gäld, som nyss är sagd,
allenast intUl värdet av den egendom, hon hade, när hemskillnaden vanns eller
äktenskapet upplöstes.

Föreslagen
lydelse

som avses i 3 § och som uppkommit före ansökan om
äktenskapsskiUnad eller, om äktenskapet upplöstes genom mannens död utan att
talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före dödsfallet, endast intill
värdet av den egendom hon hade vid sagda tidpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grand av
inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande
del av egendomens värde ej medräknad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kap. 8 §

Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa
avtal med avseende å förestående hemskillnad eller upplösning av äktenskap,
så ock om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5,
11 och 13 kap. denna balk.

Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa
avtal med avseende å förestående upplösning av äktenskap, så ock om avtal
rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13 kap.
denna balk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 kap.

Om hemskUlnad och äktenskaps- Om äktenskapsskillnad
skillnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §1

Äro makar ense om att ej fortsätta sammanlevnaden, äga
de vinna rättens dom på hemskillnad.

Är makar ense om att upplösa
äktenskapet, har de rätt till äktenskapsskillnad. Har make barn under sexton
år som står under hans vårdnad, skall äktenskapsskillnaden dock föregås av en
betänketid på minst sex månader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Vill endast en av makarna upplösa
äktenskapet, har han rätt till äktenskapsskillnad efter en betänkelid på
minst sex månader.

Gör ena maken sig skyldig till grov
försummelse av sin plikt att försörja andra maken eller barnen, eller
åsidosätter han eljest i märklig mån sina plikter mot dem, eller är han
hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, äge
andra maken vinna hemskillnad, såvida ej med hänsyn till hans eget förhållande
eller andra särskilda omständighe-

14 Senaste lydelse 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ter ändock skäligen kan fordras, att han fortsätter
sammanlevnaden.

Har på grund av stridighet i lynne och tänkesätt eller av
annan orsak uppstått djup och varaktig söndring mellan makarna, och vill endera
erhålla hemskillnad, vare han därtill berättigad, såvida ej med hänsyn till
hans förhållande eller andra särskilda omständigheter ändock skäligen kan
fordras, att han fortsätter sammanlevnaden.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava makar efter vunnen hemskillnad levat åtskilda ett
år, och är sammanlevnaden ej heller därefter upptagen, varde på talan av
endera dömt till äktenskapsskillnad.

3 §

Betänketid inledes när makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad
eller makes yrkande om äktenskapsskillnad delges andra maken. Har betänkelid
löpt under minst sex månader, meddelas dom på äktenskapsskillnad, om make
muntligen inför rätten eller skriftligen framställer särskilt yrkande därom.
Har sådant yrkande ej framställts inom ett år från betänketidens början, är
frågan om äktenskapsskillnad förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om makar utan dom å hemskillnad på
grund av söndring leva åtskilda sedan minst tre år, äge en var av dem vinna
äktenskapsskillnad; dock må ej till äktenskapsskillnad dömas, om endast ena
maken vill skiljas och med hänsyn till hans förhållande eller andra särskilda
omständigheter äktenskapet finnes skäligen icke böra på hans talan upplösas.

4 §

Lever makar åtskilda sedan minst
två år, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak
undandragit sig sammanlevnaden två år och ej sedermera upptagit den, äge andra
maken vinna skillnad i äktenskapet.

Har äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 § första
stycket, har make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma
gäller, om äktenskapet ingåtts i strid mot 2 kap. 4 § och det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

tidigare äktenskapet ej blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet
rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

I fall som avses i första stycket
kan talan om äktenskapsskillnad föras även av åklagare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ar ena maken borta, och vet man ej, att han inom de tre
sista åren varit vid liv, äge andra maken vinna äktenskapsskillnad.

Egendom, som make förvärvar efter det att talan om
äktenskapsskillnad väckts, skall vara hans enskilda, om det dömes till äktenskapsskillnad
eller make avlider medan målet är anhängigt. Detsamma gäller, om det dömes
till boskillnad på talan som väckts innan talan om äktenskapsskillnad
förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §15

Dömes till äktenskapsskUlnad,
skall bodelning äga rum.

Har ena maken, i strid mot vad i 2
kap. 10 § är stadgat, ingått nytt gifte, äge andra maken vinna
äktenskapsskillnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ena maken samlag eller annat könsumgänge med annan än
sin make, äger denne rätt till äktenskapsskUlnad, såvida han ef samtyckt till
handlingen.

Finnes hänsyn till barnens bästa
eller andra särskilda skäl tala därför, må rätten döma till hemskillnad i
stället för äktenskapsskillnad eller, om dom på hemskillnad redan föreligger,
ogilla talan om äktenskapsskillnad.

Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap
om handlingen och senast inom tre år, sedan den begicks.

Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt
giftorättsgods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redovisa
för sin förvaltning av egendomen och dess avkastning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 Senaste lydelse 1968: 758.

16 Senaste lydelse 1968: 758.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Har make, som lider av könssjukdom
i smittosamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom könsumgänge utsatt
andra maken för fara att bliva smittad, äge denne vinna skillnad i äktenskapet,
såvida han ej med vetskap om faran låtit utsätta sig därför. Dock må ej dömas
till skillnad, med mindre talan därom anställes inom sex månader, från det maken
fick veta, att han blivit utsatt för smittofara, ej heller om maken ej blivit
smittad och sjukdomen, när talan anställes, ej längre är i smittosamt skede.

Föreslagen lydelse

9 §

Har talan om äktenskapsskillnad
väckts, sättes makes giftorättsgods på yrkande av andra maken under särskild
vård och förvaltning, om det behövs för att trygga sökandens rätt, dock ej
till större värde än som motsvarar vad sökanden kan antagas få av andra makens
giftorättsgods vid bodelningen. Mot makes bestridande får hans giftorättsgods
ej sättas under särskild vård och förvaltning, om han ställer godtagbar
säkerhet för vad som sålunda kan antagas tillkomma sökanden vid bodelningen.

I samband med förordnande enligt
första stycket kan rätten meddela närmare bestämmelser om användning av
godset eller dess avkastning till nödvändiga utgifter.

Förordnande enligt första stycket
gäller tills vidare till dess bodelning skett eller talan om äktenskapsskillnad
förfallit enligt 11 kap. 3 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

§17

Giftorättsgods varöver make råder
får utmätas för hans skuld utan hinder av talan om äktenskapsskillnad eller
dom därå. Är sådan egendom enligt 9 § satt under särskild vård och
förvaltning, får den dock utmätas för makens skuld endast om också andra maken
svarar för skulden eller egendomen på grund av panträtt eller eljest
särskilt häftar därför.

10 Gör ena maken sig skyldig till
misshandel eller annat brott mot andra makens person, äger denne vinna
äktenskapsskillnad, om ej hänsyn till brottets beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt tala däremot. Detsamma gäller, om make begår
motsvarande brott mot barn, som står under andra makens eller båda makarnas
vårdnad. Talan skall väckas inom sex månader efter erhållen kunskap om
gärningen och senast inom tre år sedan den begicks.

11 §

13

Varder ena maken dömd till fängelse i tre år eller
svårare straff, äge andra maken vinna skillnad i äktenskapet.

Avträdes makes egendom till konkurs
innan bodelning ägt rum eller har bodelning återgått i anledning av makes
konkurs, skall det giftorättsgods varöver maken

IT Senaste lydelse 1968: 758. 18 Senaste lydelse 1964:164.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Dömes ena maken till fängelse på
viss tid understigande tre år, dock minst sex månader, eller till internering
eller till tvångsarbete i minst ett år, och yrkar andra maken
äktenskapsskillnad, pröve rätten, huruvida med hänsyn till vad den dömde låtit
komma sig till last och övriga omständigheter skillnad må ske. Samma lag vare,
om ena maken varder av utländsk domstol dömd till frihetsstraff i minst ett år
och andra maken på den grund vill skiljas.

För straffdom må dock skillnad ej
äga rum, om andra maken varit delaktig i brottet eller samtyckt därtill.

Vill make vinna skillnad, enligt
vad nu är sagt, instämme han andra maken inom sex månader efter erhållen
kunskap om domen och senast inom tre år, sedan den föll, eller have förlorat
sin talan.

12 Är ena maken hemfallen åt
missbruk av rusgivande medel, må på talan av andra maken dömas till
äktenskapsskillnad, när rätten finner synnerliga skäl därtill föranleda.

Föreslagen lydelse

råder stå under konkursboets förvaltning till dess genom
bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla maken. Konkursboet får sälja
egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller
när konkurs inträffar.

När talan om äktenskapsskillnad
väckts skall rätten, om någon av makarna yrkar det, förordna lämplig person att
uppteckna vardera makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes.
Dömes till äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verkställts, skall
sådant förordnande meddelas även på yrkande av borgenär vars fordran
tillkommit före bodelningen.

Make skall vid bouppteckningen
under edsförpliktelse redligen uppge sina tillgångar och skulder. Om make
underlåter att lämna sådan uppgift, kan rätten förelägga honom vid vite att
fullgöra sin skyldighet. Förrättningsmannen skall insända avskrift av bouppteckningen
till rätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Make skall inför rätten beediga
upprättad bouppteckning, om det yrkas av andra maken eller av borgenär vars
fordran tiUkommit före bodelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 712 §§ äger ej tillämpning, om till
följd av äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har
giftorätts-gods.

13 §1» Är ena maken sinnessjuk och
har sjukdomen under äktenskapet fortfarit tre år, äger andra maken rätt till
äktenskapsskillnad, om det ej skäligen kan fordras att han fortsätter
äktenskapet.

Har sjukdomen varat kortare tid än
som sägs i första stycket, må dömas till äktenskapsskillnad, om synnerliga skäl
föreligga.

14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

All egendom, som make förvärvar, efter det hemskillnad
vunnits, vare hans enskilda.

Om ena maken efter äktenskapsskillnaden är i behov av
bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge
sådant bidrag efter vad som är skäUgt med hänsyn till hans förmåga och övriga
omständigheter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av
bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

Bidraget kan, om den underhållsskyldiges
förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föranleder det,
bestämmas till visst belopp alt utges en gång för alla. Är bidraget bestämt att
utgå på särskilda tider och ingår den underhållsberättigade nytt gifte, skall bidrag
ej vidare utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

När till hemskillnad blivit dömt, skall bodelning äga rum,
och skall vad därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.

Ulan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom
avtal blivit bestämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på
endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt
ändrade förhållanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 Senaste lydelse 1968: 758,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32

Nuvarande
lydelse

281

Föreslagen
lydelse

påkallar
det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas,
om sådant bidrag icke tidigare skulle ha utgått, eller höjas utöver det högsta
belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon
förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst
belopp en gång för alla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

T(7/ dess bodelning
sker, äge vardera maken, såvitt ej av stadgandet i 17 § annat föranledes,
fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom, då
hemskillnaden beviljades; och vare maken pliktig alt vid bodelningen avgiva
redovisning för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav
fallit.

Är
avtal, som makar med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat om
bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag till makes underhåll,
uppenbart obilUgt för ena maken, kan det på hans talan jämkas av rätten. Har
talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden meddelades, är
rätten till talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 kap. 1§

Då
make dött, skall bodelning ske, såvida ej tUI följd av äktenskapsförord,
boskillnad eller hemskillnad ingendera maken vid dödsfallet hade
giftorättsgods.

Då
make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äktenskapsförord eller
boskillnad ingendera maken vid dödsfaUet hade giftorättsgods.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bodelning
i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad, äktenskapsskiUnad
eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelserna i detta
kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om arvskiftes form,
förordnande av särskUd skiftesman

20
Senaste lydelse 1933: 316.

Bodelning
i anledning av boskUlnad, äktenskapsskUlnad eller ena makens död skall förrättas
med iakttagande av bestämmelserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen
vad som finnes stadgat om arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman
samt dennes eller boutredningsmans befattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt dennes eller boutrednings- med skifte äga
motsvarande tUl-mans befattning med skifte äga lämpning. motsvarande
tUlämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make
skaU, när make är död, tillämpas beträffande hans arvingar och universeUa
testamentstagare, såvida ej annorlunda stadgas.

2 §

21

Häftar make för gäld, som tiUkommit, innan ansökning om
boskUlnad blivit gjord e//er äktenskapets återgång, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad vunnits, eller, om bodelningen äger rum till följd av ena
makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbundne makens giftorättsgods
tilläggas honom egendom till täckning av gälden eller, om bägge makarna häfta
för denna, av den del av gälden, som makarna emeUan belöper på honom.

Häftar make för gäld, som tillkommit
innan ansökan om boskUlnad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om
bodelningen äger rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av
den gäldbundne makens giftorättsgods tillläggas honom egendom till täckning
av gälden eller, om bägge makarna häftar för denna, av den del av gälden som
makarna emellan belöper på honom. Var talan om äktenskapsskillnad anhängig när
ansökan om boskillnad gjordes eller dödsfallet inträffade, täckes dock endast
gäld som tillkommit före ansökningen om äktenskapsskillnad.

Är gälden gjord före äktenskapets
ingående, och häftade, då äktenskapet ingicks, enskild egendom eUer egendom,
som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på
grund av panträtt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under
äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter
eller genom annat otillbörligt förfarande eller tUl förvärv eller förkovran av
egendom, som nyss är sagd, skaU tilldelning, varom i första stycket stadgas,
äga rum allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas
ur sådan egendom.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan tUldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs,
skall återstoden av makarnas giftorättsgods delas lika meUan dem, såvida ej
annat föranledes av vad i 6 kap. 7 §, 70 kap. 5 eller 9 §, 11 kap. 22 § eller
23 § andra stycket eller ock av vad här nedan i 412 §§ sägs.

Sedan tUldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs,
skall återstoden av makarnas giftorättsgods delas lika meUan dem, såvida ej
annat föranledes av vad i 6 kap. 7 § eller här nedan i 412 §§ sägs. Vid
bodelning på grund av äktenskapsskillnad skall dock delningen ske efter annan
grund som finnes skälig, om en likadelning skulle framstå som uppenbart obUlig
med hänsyn till

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 Senaste lydelse 1970: 999.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

makarnas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet
varat. Genom sådan delning kan make dock ej tillföras mer av andra makens
giftorättsgods än vad han skidle ha erhållit, om likadelning ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skadestånd, som enligt 10 kap. 6 eller 10 § eller 11 kap.
24 § tillkommer make och är till betalning förfallet, skall vid bodelningen
utgå av vad därvid tUlkommer andra maken utöver egendom tiU täckning av denne
åvilande gäld. Samma lag vare beträffande till betalning förfallet underhållsbidrag,
som make jämUkt 11 kap. 26 § har att en gång för alla utgiva till andra maken.

Till betalning förfallet underhållsbidrag, som make
jämlikt 11 kap. 14 § har att en gång för alla utgiva till andra maken, skall
vid bodelningen utgå av vad därvid tiUkommer andra maken utöver egendom till
täckning av denne åvilande gäld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13 b §

Föreligger tvegifte och dör den omgifte innan något av
äktenskapen upplösts, skall rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk
förmån, som är tillagd efterlevande make, anses tillkomma maken i första
giftet, om ej annat framgår av omständigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 kap. 1 §

Äktenskapsmål äro mål, däri tvisten är, humvida man och
kvinna äro i äktenskap förenade med varandra, så ock mål om återgång av
äktenskap, hemskillnad och äktenskapsskillnad.

Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål där
tvisten är, humvida man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §

Äktenskapsmål instämmes till rätten
i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre
målet till rätten i den ort, där mannen och kvinnan senast haft gemensamt
hemvist eller, om de ej här haft

22 Senaste lydelse 1969: 798.

22

Äktenskapsmål upptages av
tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera
hemvist inom riket, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 284

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådant, där kärandens hemvist är. Skall talan föras mot
såväl mannen som kvinnan, vare den rätt behörig, där båda eller endera har
sitt hemvist eller, om ingendera här har sådant, där de senast haft gemensamt
hemvist. Finnes ej behörig domstol, efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms
tingsrätt. Har ena maken väckt talan mot andra maken vid behörig domstol, äge
denne städse till gemensam handläggning väcka talan i äktenskapsmål rnc-t den
förre vid samma domstol.

Vilja båda makarna erhålla
hemskUlnad enligt 11 kap. 1 § eller äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 eller 4
§, göre de ansökan därom hos den rätt, som enligt första stycket är laga
domstol i mål mot dem bägge.

Fråga om återgång eller äktenskapsskillnad
för brott, därför ansvar yrkas, må ock väckas vid den rätt, där brottmålet är
anhängigt.

5 §23

Är ansökning om hemskillnad Vill båda makarna erhålla äk-

gjord av bägge makarna och mö- tenskapsskillnad, skall
de inge an-

ter ej hinder för dess upptagande, sökan därom till rätten,

äge rätten utan huvudförhandling Framställer endast ena maken

omedelbart förelaga målet till av- sådant särskilt yrkande
som avses

görande. Vad nu sagts skall ock i 11 kap. 3 §, skall andra maken

gälla, såvida ansökning om äk- beredas tillfälle att yttra sig över

tenskapsskillnad gjorts av bägge yrkandet. Återkallar make talan

makarna och parternas inställelse om äktenskapsskillnad sedan be-

ej finnes vara behövlig för målets tänketid börjat löpa enligt 11 kap.

utredning. 3 §, skall målet likväl prövas, om

andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på
yrkande av make får meddelas utan huvudförhandling.

11 §24

I mål om återgång av akten- I mål om äktenskapsskUlnad

skåp,
hemskillnad eller akten- skall rätten, på yrkande av endera

skapsskUlnad
äge rätten, på yr- maken, för tiden intUl dess laga

kände av
endera maken, att för kraft ägande dom föreligger för-

23 Senaste lydelse 1946: 822.

24 Senaste lydelse 1964:164.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tiden intiU dess laga kraft ägande dom föreUgger
förordna, efter vad som skäligt finnes, om sammanlevnadens hävande och om
bidrag av ena maken till den andres underhåll, så ock förbjuda makarna vid vite
av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra.

Vid förordnande om sammanlevnadens hävande äge rätten bestämma,
vilken av makarna må sitta kvar i hemmet; och äge denne make innehava och
nyttja de andra maken tillhöriga lösören, som ingå i bohaget, såvida ej rätten
beträffande viss egendom annorlunda förordnar. Sådan bestämmelse skall, om
till återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad dömes, gälla, till dess
bodelning sker. Om den nyttjanderätt lill ena maken tillhörig egendom, som
enligt vad nu är sagt kan tillkomma den andre, gälle vad i 5 kap. 8 § sägs.

Förordnande, varom nu är sagt, må meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig
över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats, pröve rätten,
när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Beslut, varom i denna paragraf är
sagt, gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som
helst av rätten återkallas.

Föreslagen lydelse

ordna om sammanlevnadens hävande och om förbud för makarna
vid vite av fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Rätten
kan också för samma tid förordna efter vad som finnes skäligt om bidrag av ena
maken till den andres imderhåll.

Vid förordnande om sammanlevnadens
hävande kan rätten bestämma, vilken av makarna som får sitta kvar i hemmet.
Dömes till äktenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse gälla till dess
bodelning sker. Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får inneha och
nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, såvida ej rätten
beträffande viss egendom förordnar annorlunda. Om den nyttjanderätt som sålunda
kan tUlkomma make gäller vad i 5 kap. 8 § sägs.

Förordnande enligt första eller
andra stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas,
skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har
förordnande meddelats, skall rätten när målet avgöres pröva, om åtgärden skall
bestå. Förordnande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå,
om make begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med
laga kraft ägande dom men kan när som helst återkaUas av rätten. Beslut om
sammanlevnadens hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om make
motsätter sig det.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då till hemskillnad dömes, äge rätten, på makes yrkande,
att för tid, som prövas skälig, meddela

Har frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap.
3 §, skall målet avskrivas och vardera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vitesförbud varom i 11 § första stycket sägs.

Föreslagen
lydelse

parten bära sin rättegångskostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 §

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva
underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till hemskillnad
eller äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 25 eller 26 §, eller har
make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om sådant bidrag, äge rätten, på yrkande, att för tiden intUI dess
laga kraft ägande dom föreligger förordna därom, efter vad som skä ligt finnes.

25

Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva
underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till
äktenskapsskUlnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eUer har make påkallat
jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om
sådant bidrag, kan rätten på yrkande för tiden mtiU dess laga krjift ägande
dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 §

26

Vill
make eller hans arvinge, att egendom skall sättas under särskUd vård och
förvaltning, efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap. 17 eller 23 § eUer
12 kap. 5 §, söke han hos rätten förordnande därom. Sådant förordnande må,
om sökanden det äskar, meddelas att gälla till dess ärendet av rätten avgöres.
Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.

VUl make eUer hans arvinge att egendom skall sättas
under särskild vård och förvaltning efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11
kap. 9 § eller 12 kap. 5 §, skäll han hos rätten söka förordnande därom.
Sådant förordnande får, om sökanden begär det, meddelas att gälla till dess
ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan när som helst återkallas.

Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas,
skall tillfälle beredas andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i
verkställighet, såvida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29 §

I äktenskapsmål, boskiUnads-mål, mål rörande
bodelning och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk skall underrätt
vid handläggning, som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller
fyra lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller
även annat mål som handlägges i samma rättegång.

25 Senaste lydelse 1946: 822.

26 Senaste lydelse 1946: 822. 2T
Senaste lydelse 1969: 256.

27

I äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande
bodelning och mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning,
som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna
domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts gäller även annat
mål som handlägges i samma rättegång.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 287

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

32 §28

Mot beslut, som av underrätt Mot beslut, som av underrätt

meddelats under rättegången i frå- meddelats under rättegången I frå

ga, varom förmäles i 9 kap. 6 el- ga, varom förmäles i 9 kap. 6 el

ler 9 §, 11 kap. 20 eller 23 § eller ler 9 §, 11 kap. 12 § eller detta

detta kap. 11, 24 eller 25 §, skall kap. 11, 24 eUer 25 §, skaU talan

talan föras särskUt. föras särskUt.

Mot
hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974.

2.
Har talan om anspråk enligt 1
kap. 2, 3 eller 6 § väckts före ikraftträdandet, gäller äldre lag i fråga om
anspråket.

3.
Har talan om underhållsbidrag
enligt 5 kap. 7 § väckts före ikraftträdandet, tillämpas paragrafen i dess
äldre lydelse.

4.
Har talan om återgång väckts
före ikraftträdandet, prövas talan enligt äldre lag.

Har
äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att återgå, före
ikraftträdandet upplösts genom makes död, gäller äldre lag i fråga om verkan av
återgången samt i fråga om bodelning, underhåll och skadestånd.

5. Har
talan om äktenskapsskUlnad väckts före ikraftträdandet, prö

vas talan enligt äldre lag. Innan laga kraft ägande dom eller beslut före

Ugger får ej dömas till äktenskapsskillnad enligt nya lagen.

Har dom på hemskillnad meddelats eUer har talan om
hemskiUnad väckts före ikraftträdandet, gäller 11 kap. 13 §§ i den äldre
lydelsen i stället för 11 kap. 14 §§ i den nya lydelsen. Fråga om äktenskapsskUlnad
skall dock prövas enligt nya lagen, om

makarna
är ense därom,

hemskillnaden
förfallit på grund av att makarna flyttat samman,

talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången
av juni 1975 eller, om dom på hemskillnad vunnit laga kraft efter
ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde.

Har
dom på hemskillnad eller äktenskapsskUlnad meddelats enligt äldre lag, gäller
äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden samt i fråga om bodelning,
underhåll och skadestånd.

6.
AvUder make under
handläggningen av mål om äktenskapsskUlnad, i vUket talan väckts före
ikraftträdandet, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma gäller om
det dömes till boskillnad på talan som väckts under handläggningen av sådant
mål.

7.
I mål som skall prövas enligt
äldre lag tUlämpas 15 kap. i dess äldre lydelse med undantag av 8 och 9 §§.

8.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning tUl föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya
lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

28
Senaste lydelse 1969: 256.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 7 och 12 §§, 7 kap. 9 §, 8
kap. 1 § samt 11 kap. 1 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 kap.

7 §

Leva föräldrarna på grand av söndrin2 åtskilda, har rätten
na ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om
barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola
fördelas mellan föräldrama. Äro föräldrarna ense, give rätten sitt beslut i
överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst till
barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till
sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade att hava vårdnaden om barnen,
vare den andre närmast därtiU. Finnes med hänsyn till bamens bästa uppenbart,
att ingendera av föräldrama bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt
särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till återgång av föräldrarnas äktenskap eller till
hemskillnad eller äktenskapsskiUnad mellan dem, meddele rätten tillika
förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket
är stadgat äga motsvarande tUlämpning.

Leva föräldrarna på grund av söndrins åtskilda, har rätten
på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om
barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hura de skola
fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, give rätten sitt beslut i
överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn tUl barnens
bästa finnes skäUgt. Finnes med hänsyn tUl barnens bästa uppenbart, att
ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskUt
förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskUlnad mellan
föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen;
och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tUlämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §1

Barn utom äktenskap står un- Barn
utom äktenskap står under

der moderns vårdnad till dess det moderns vårdnad tUl
dess det fyUt fyllt tjugu år eller ingått akten- tjugu år eller ingått
äktenskap. På

1 Senaste lydelse 1969:157.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skåp. Äro föräldrarna ense, att fadern skall träda i
moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden
om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ef vara lämplig att utöva
vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern eller
barnavårdsmannen eUer på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta
vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Vad i 24 och 10 §§
stadgas med avseende å vårdnad om bam i äktenskap skall äga motsvarande
tUl-lämpnlng beträffande barn utom äktenskap.

Föreslagen
lydelse

ansökan av fadern skall dock rätten överföra vårdnaden
till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna
ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan
besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden
om barnet sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rätten på ansökan
av den andre eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän åklagare eller
barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med
hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Vad i 24 och 10 §§ stadgas med
avseende på vårdnad om bam i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning
beträffande bam utom äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 kap. 9 §

Är avtal, som makar med avseende å förestående återgång
av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad slutit om underhåU tUl
barn, uppenbart obUUgt för ena maken, må avtalet, om det ej ingåtts under
hemskillnad, på hans talan av rätten jämkas. / fråga om tid, inom vilken sådant
klander skall väckas, äge vad i 11 kap. 29 § andra punkten giftermålsbalken är
stadgat motsvarande tillämpning.

Är avtal, som makar med avseende å förestående äktenskapsskillnad
slutit om underhåll tUl bam, uppenbart obUligt för ena maken, må avtalet på
hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten till talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 kap. 1 §

För bam i äktenskap skall barnavårdsman förordnas,
såframt föräldrarna leva åtskUda på grand av söndring eller efter vunnen
hemskillnad eller deras äktenskap

19 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

För bam i äktenskap skall barnavårdsman förordnas,
såframt föräldrarna leva åtskilda på grund av söndring eller deras äktenskap är
upplöst samt antingen den av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

är
upplöst samt antingen den av föräldrama vilken vårdnaden om barnet tUlerkänts
gör framställning om sådant förordnande eller bamavårdsnämnden av särskild
anledning finner det erforderUgt. Vad nu sagts för det fall att föräldrama
leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6
kap. 6 § rätten förordnat, att vårdnaden om barnet skall tillkomma allenast
den ene av föräldrama.

Föreslagen lydelse

föräldrarna
vilken vårdnaden om barnet tUlerkänts gör framställning om sådant förordnande
eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu
sagts för det fall att föräldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är
upplöst skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 § rätten förordnat, att
vårdnaden om barnet skall tUlkomma allenast den ene av föräldrarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har make vid domstol framställt yrkande, att
vårdnaden måtte tillerkännas honom, skall, efter framställning av endera
parten eller där barnavårdsnämnden av särskUd anledning finner det
erforderligt, bamavårdsman förordnas för tiden intUl dess vårdnadsfrågan
slutligt avgjorts.

11
kap.

1 §2 För
underårigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrama,
eUer kan någon av dem enUgt 4 § icke vara förmyndare, eller varder någon av
dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre bamets förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Går
föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller
äktenskapsskillnad, vare den barnets förmyndare, som skall hava vårdnaden om
det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUlkomma allenast den ene av
föräldrarna, vare han ock förmyndare.

Dömes
till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den barnets förmyndare, som
skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tUlkomma
allenast den ene av föräldrarna, vare han ock förmyndare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag ttäder i kraft den 1
januari 1974.

2.
Dömes efter ikraftträdandet tiU
återgång eller hemskUlnad enligt bestämmelsema i giftermålsbalken i dess
lydelse före den 1 januari 1974, skall vad i 6 kap. 7 § andra stycket är
föreskrivet om förordnande angående vårdnaden om bam när det dömes tiU
äktenskapsskUlnad äga motsvarande tiUämpning.

3.
I fråga om avtal, som slutits
med avseende på förestående återgång av äktenskap eller hemskUlnad eller som
ingåtts under hemskUlnad, tUlämpas 7 kap. 9 § i dess äldre lydelse. Detsamma
gäUer avtal som i annat fall slutits före ikraftträdandet med avseende på
förestående äktenskapsskiUnad.

4.
Den äldre lydelsen av 8 kap. 1
§ tUlämpas alltjämt, när det dömts tUl hemskUlnad.

2
Senaste lydelse 1971: 870.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 3 kap. 8 §
och 25 kap. 3 § ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Nuvarande hdelse

3 kap. 8 §

Vad i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes
arvsrätt skall ej äga tUlämpning, om vid arvlåtarens död talan om äktenskapsskillnad
var anhängig.

Vad i detta kapitel är stadgat om
efterlevande makes arvsrätt skall ej äga tUlämpning, om vid arvlåtarens död
makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda eller talan om äktenskapets
återgång, hemskillnad eller äktenskapsskUlnad då var anhängig eller vid bodelning
i anledning av dödsfallet makarnas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken
stadgas skall så delas som hade återgång skett.

25 kap.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom
riket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava
haft underrättelse om den bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna
åklagaren i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom
riket vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava
haft underrättelse om den bortovarande, ävensom pastorsämbetet och
polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. 3 kap. 8 § i dess äldre lydelse skall dock tillämpas, om
arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet eller om i annat fall talan om återgång
eller hemskUlnad var anhängig eller makama på grund av hemskUlnad levde
åtskilda vid dödsfallet.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 292

4
Förslag till

Lag
om ändring i brottsbalken

Härigenom
förordnas i fråga om brottsbalken, dels att 7 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 5 §, 7 kap. 6 § och 35 kap. 4 §
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
kap.

c ff

Har någon samlag med eget barn eller dess
avkomling, dömes för otukt med avkomling till fängelse i högst två år.

Den
som har samlag med sitt Den som har samlag med sitt

syskon,
dömes för o t u k t med helsyskon, dömes för o t u k t

syskon
tUl fängelse i högst ett med syskon till fängelse i

år. högst ett år.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts
tUl gärningen medelst olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

7
kap.

6 § Olaga giftermål må ej åtalas, med mindre för
gärningen blivit dömt till återgång av äktenskapet.

Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare,
med mindre åtal finnes påkaUat ur aUmän synpunkt.

35
kap.

4 § De i 1 och 2 §§ bestämda tiderna skola räknas
från den dag brottet begicks. Föratsättes för ådömande av påföljd att viss
verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan
inträdde.

I
fall, som i 7 kap. 2 § sägs, skall I fall, som i 11 kap. 5 § sägs,

tiden
räknas från den dag dom om skall tiden räknas från den dag då

återgång av äktenskapet
vann laga beslut om egendomsavträde med-

kraft
och i det fall, som i 11 kap. delades eller åtal eljest tidigast

5
§ sägs, från den dag då beslut kunde ske.

om egendomsavträde meddelades

eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 293

5
Förslag till

Lag
om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 9 §
rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10
kap. 9 §1 Tvist om arv eller testamente eller om bodelning
mellan arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde
skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan ma- Tvist om
bodelning mellan ma

kar i anledning av boskillnad, äk- kar i anledning av boskillnad eller

tenskaps återgång, hemskiUnad el- äktenskapsskUlnad skall upptagas

ler äktenskapsskillnad skall upp- av den rätt, där mannen skaU sva-

tagas av den rätt, där mannen ra i tvistemål i allmänhet, eller,

skall svara i tvistemål i allmänhet, om mannen ej är skyldig att i så-

eller, om mannen ej är skyldig att dant mål svara vid svensk domstol,

i sådant må! svara vid svensk dom- där hustrun svarar i sådant mål.

stol, där hustrun svarar i sådant

mål.

Finnes i mål, som avses i denna paragraf, ej
behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser till-lämpas dock alltjämt i fråga om tvist om bodelning mellan
makar i anledning av äktenskaps återgång eller hemskillnad.

6
Förslag till

Lag
om medling mellan samlevande

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Medling enligt denna lag har till ändamål att utjämna motsätt

ningar mellan man och kvinna som sammanlever eller har sammanlevt.

Medlare skall på lämpligt sätt göra sig underrättad
om anledningen tUl motsättningarna och, om fråga uppkommit att bryta
samlevnaden, rådgöra med parterna om möjligheterna att fortsätta den.

2 §
För varje kommun skall utses minst två medlare. Om det är påkal

lat av särskilda skäl, kan samme person förordnas tUl medlare för mer än

en kommun.

1
Senaste lydelse 1969: 244.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 294

Medlare utses av länsstyrelsen för två kalenderår.
Är medlare ej lämplig för sitt uppdrag, skall han entledigas. Avgår medlare
före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd, skall annan förordnas
för den återstående tiden.

3
§ Medlare är skyldig att söka
medla på begäran av mannen eller kvinnan, om någon av dem är bosatt i den
kommun för vilken medlaren förordnats.

4
§ Ersättning till medlare
betalas av kommunen.

Närmare
bestämmelser om ersättning meddelas av Konungen.

5 §
Medlare får ej obehörigen yppa vad han erfarit under medlingen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.

7
Förslag till

Lag
om ogifta samhoendes gemensamma bostad

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Innehar vid upplösning av äktenskapsUknande samlevnad meUan

ogift man och ogift kvinna den ena av partema hyres- eller bostadsrätt

till lägenhet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som

parternas gemensamma bostad, får den andra parten övertaga hyres-

eller bostadsrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn

tUl omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om parterna ej har eller

har haft barn tillsammans, gäller vad nu sagts endast om synnerUga skäl

talar därför.

Upplöses
samlevnaden genom att den av parterna som innehar hyres-eller bostadsrätten
avlider, tiUämpas bestämmelserna i första stycket i fråga om rätt för den
efterlevande att övertaga hyres- eller bostadsrätten.

2
§ Har part flyttat från
lägenheten och ej inom tre månader därefter hos andra parten framställt anspråk
på att få övertaga hyres- eller bostadsrätten, har han förlorat sin rätt
därtill.

3
§ Den som enligt 1 § övertager
hyres- eller bostadsrätt skall vid övertagandet till andra parten erlägga lösen
motsvarande rättens värde. Om synnerliga skäl föreligger, får dock betalningen
anstå mot att parten StäUer godtagbar säkerhet.

4
§ Uthyres sådan lägenhet som
avses i 1 § av ena parten eller hans dödsbo helt eller delvis till annan utan
andra partens samtycke och kan uthyrningen äventyra dennes rätt att övertaga
rätten till lägenheten, skall på andra partens yrkande uthymingen gå åter, om
han väcker talan därom inom tre månader från det han fick kännedom om
uthymingen. Han kan även föra talan om hyresgästens avhysning. Rätten får
medgiva hyresgästen skäligt anstånd med avflyttningen.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 295

Vägrar part att samtycka till uthyrning, kan rätten
på ansökan tilllåta den, om skäl till vägran saknas. I fråga om rättens
domförhet och sammanträde vid avgörande av sådant ärende gäller vad som är föreskrivet
om ärende som angår medgivande till åtgärd enligt 6 kap. 6 § giftermålsbalken.

5
§ Bestämmelserna i 4 § har
motsvarande tillämpning på överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller
bostadsrätt som avses i 1 §.

6
§ Med hyres- och bostadsrätt
likstäUes andel däri.

Är
hyresrätt knuten tUl andelsrätt i förening eller bolag, skall vad i lagen ar
föreskrivet om bostadsrätt äga motsvarande tUlämpning i fråga om andelsrätten.

7 §
I mål om rätt att övertaga hyres- eller bostadsrätt enligt 1 § kan

rätten på yrkande av endera parten för tiden intUl dess laga kraft ägande

dom föreUgger efter vad som finnes skäligt förordna, vUken av parterna

som skall få nyttja bostaden.

Förordnande
får meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall
tillfälle att yttta sig över yrkandet beredas andra parten. Har förordnande
meddelats, skall rätten, när målet avgöres, pröva om åtgärden skall bestå.

Beslut som avses i denna paragraf får verkställas
lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och
gäller till utgången av år 1979.

Lagen äger ej tillämpning, om samlevnaden upphört
före lagens ikraftträdande.

Har lösningsrätt påkallats under lagens
giltighetstid, skall även efter denna tid bestämmelserna i lagen äga tillämpning
i fråga om rätten att övertaga hyres- eller bostadsrätt.

8
Förslag tiU

Lag
om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa
ärenden rörande äktenskaps ingående

Härigenom förordnas, att lagen (1915: 434) om
fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1973.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 296

9 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående
i vissa fall inför svensk myndighet i utiandet

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa faU inför svensk myndighet i
utlandet,

dels att 2 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 1

Vigselförrättare, som i 1 § sägs, Vigselförättare som i 1 § sägs

skall, då begäran om vigsel fram- skall,
då begäran om vigsel fram-

ställes, tiUse, att de trolovade äro ställes,
tillse, att mannen och kvin-

oförhindrade att ingå äktenskap nan är
oförhindrade att ingå äk-

med varandra. Trolovad, som är tenskap med
varandra. Den som

kyrkobokförd i svensk församling, är
kyrkobokförd i svensk försam-

vare pliktig att inför vigselförrät- ling
skall inför vigselförrättaren

tåren förete äktenskapsbetyg; och förete
äktenskapsbetyg. Mannen

skola de trolovade i övrigt full- och
kvinnan skall i övrigt fullgö-

göra vad enligt lag åligger dem, ra vad
enligt lag åligger dem som

som vilja erhålla hindersprövning. vi7/
erhålla hindersprövning.

Har Konungen förordnat, att Har Konungen förordnat, att

äktenskap ej må slutas i strid mot äktenskap ej får slutas i strid mot

hinder, som är stadgat i den fram- hinder, som är föreskrivet i den

mande statens lag, lände det till främmande statens lag, skall det-

efterrättelse; och .vare de trolova- ta iakttagas. Mannen och
kvin-

de pliktiga styrka frånvaron av så- nan är skyldiga alt på sätt Ko-

dant hinder, på sätt Konungen fö- nungen föreskriver styrka frånva-

reskriver. ron av sådant hinder.

3 § 2

Fullgöra de trolovade vad enligt Fullgör mannen och kvinnan

2 § åligger dem, och finner ej vad enligt 2 § åligger dem och fin-

vigselförrättaren hinder mot äk- ner ej vigselförtättaren hinder mot

tenskapet möta, må vigsel ske äktenskapet möta, får vigsel ske

inom fyra månader därefter. inom fyra månader därefter.

8§

Talan mot beslut enligt denna lag
föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1968: 761.

2 Senaste lydelse 1968: 761.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959:157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1959:157) med särskUda bestämmelser om makars gemensamma bostad, som
enligt lag (1969: 616) gäller tUl utgången av år 1974,

dels att lagen skall äga fortsatt gUtighet tUl utgången av
år 1979,

dels att
1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskaps
återgång, hemskillnad eller äktenskapsskUlnad må, utan hinder av vad därom
eljest är stadgat, fastighet, vilken uteslutande eller huvudsakligen skolat
tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör giftorättsgods eller
samfälld egendom, på makes begäran tilläggas honom, såframt han bäst behöver
bostaden samt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäliet.

Vid bodelning eller skifte i anledning av äktenskapsskillnad
må, utan hinder av vad därom eljest är stadgat, fastighet, vilken uteslutande
eller huvudsakligen skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken
utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes begäran tUläggas honom,
såframt han bäst behöver bostaden samt det med hänsyn tUl omständigheterna i
övrigt kan anses skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att
uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad och
går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskUlnad
mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten, ändå att den icke utgör
giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning eller skifte tilläggas
endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den make som bäst behöver
bostaden, såframt det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses
skäligt.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet för att
uteslutande eller huvudsakligen användas såsom makarnas gemensamma bostad och
dömes till äktenskapsskillnad mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten,
ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning
eller skifte tUläggas endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma den
make som bäst behöver bostaden, såframt det med hänsyn tUl omständigheterna i
övrigt kan anses skäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu är stadgat om hyresrätt
skall äga motsvarande tillämpning, om makama eller en av dem innehar lägenhet
med bostadsrätt.

Därest hyres- eller bostadsrätt, som utgör makes enskUda
egendom.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 298

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tillägges
andra maken, skall beträffande dylikt fång gälla vad som är stadgat om fång på
grund av giftorätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser tUlämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av äktenskap
eller hemskillnad.

11
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om
kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen (1862:
10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenäreri skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Då makar erhålla boskillnad el- Då makar
erhålla boskillnad el

ler till återgång av äktenskap, ler till äktenskapsskillnad dömes,

hemskillnad eller äktenskapsskill

nad dömes,

eller
handelsbolag eller annat eller handelsbolag eller annat

bolag, som, enligt vad särskUt är bolag, som, enligt vad särskilt är

stadgat, allmänt kungjort varit, stadgat, allmänt kungjort varit, el-

eller registrerad förening träder i ler registrerad förening träder i

likvidation eller försättes i kon- likvidation eller försättes i kon

kurs, kurs,

eller myndig person varder un- eller
myndig person varder un

der förmyndare ställd, der förmyndare ställd,

må ock i den ordning, som i må ock i
den ordning, som i

9 § sägs, kallelse å okända borge- 9 § sägs, kallelse å okända borge

närer sökas vid den rätt, varunder närer sökas vid den rätt, varunder

gäldenären i konkursmål hörer. gäldenären i konkursmål hörer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömts tiU återgång av äktenskap
eller hemskiUnad.

Senaste
lydelse av förordningens rubrik 1933: 326.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 §1

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en
lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna
paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall
rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger
därtUl, eller

om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som
barn ingått, medgivande tUl äktenskap enligt 2 kap. 4 § giftermålsbalken eller
till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 § eller 6 kap. 6 §
nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra
fall,

talan mot överförmyndares besTUt,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag,
skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande
eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom
under likvidation eller tUl fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse,

5.
underställning
av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter, eller

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall
rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskUd anledning föreligger
därtill, eller

om ärendet angår

1. samtycke tUl hävande av

tjänste- eller arbetsavtal som barn

ingått, medgivande till äktenskap

enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken

eller till åtgärd beträffande ma

kars egendom enligt 5 kap. 14 §

eller 6 kap. 6 § nämnda balk eller

förordnande angående sådan egen

doms förvaltning i andra fall,

2.
talan mot
överförmyndares beslut,

3.
nedsättning av
bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag,
skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande
eller entledigande av likvidator eller tiUstånd till försäljning av egendom
under likvidation eller till fusion,

4.
förvaltning av
stiftelse,

5.
underställning
av delägares beslut eller meddelande av särskilda föreskrifter angående god
mans förvaltning enligt lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda äeor och rättigheter, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse 1969: 258.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 300

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. tiUstånd tUl viss förvaltnings- 6. tUlstånd till viss förvaltnings-

åtgärd i annat fall än som avses åtgärd i annat fall
än som avses

ovan i detta stycke. ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas
enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och
högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§
giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

13 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963: 521)

Härigenom förordnas, att 7 och 15
§§ namnlagen (1963: 521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Upplöses äktenskap genom äk- Upplöses
äktenskap, må hustra,

tenskapsskillnad
eller genom man- som förvärvat mannens släktnamn, nens död, må hustru, som
förvar- genom anmälan hos pastor återta-vat mannens släktnamn, genom
an- ga det släktnamn hon hade som mälan hos pastor återtaga det
ogift, släktnamn hon hade som ogift. Detsamma gäller, om hustru vid
återgång av äktenskap tillåtils behålla mannens släktnamn.

15 §1 Förklaras någon icke hava
äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, förlorar han
dennes släktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Om synnerliga skäl
äro därtill, må dock rätten tillåta att han behåller mannens namn.

Dömes till återgång av äktenskap,
förlorar hustrun släktnamn som hon enligt 6 § första eller andra stycket
förvärvat och återförvärvar det släktnamn hon hade före äktenskapet. Om
synnerliga skäl äro därtill, må dock rätten tillåta att hon behåUer mannens
namn.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1974. Äldre bestämmelser tillämpas dock alltjämt, om det dömts tUl
återgång av äktenskap.

1 Senaste lydelse 1970: 844.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 301

14
Förslag tiU

Lag
om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas, att 2 § reimäringslagen (1971:
437) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § Den som ingår äktenskap med
renskötselberättigad förvärvar renskötselrätt.

Upplöses äktenskapet genom äk- Upplöses
äktenskapet genom äk

tenskapsskillnad eller dömes till tenskapsskillnad, kan länsstyrelsen

återgång i äktenskapet, kan läns- upphäva renskötselrätt som för

styrelsen upphäva renskötselrätt värvats enligt första stycket, om

som förvärvats enligt första styc- särskilda skäl föreUgger.

ket, om särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser till-lämpas dock alltjämt, om det dömts till återgång av
äktenskap.

15
Förslag till

Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas, att 31 § rättshjälpslagen
(1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse
enligt prop. 1972:132 Föreslagen lydelse

31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp
i mål eUer ärende vid allmän domstol, krigsrätt eUer arbetsdomstolen äger
bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnaderna
för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana
kostnader skall åläggas att utge ersättningen tUl statsverket.

Vinner makar efter gemensam Vinner
makar efter gemensam

ansökan boskillnad, hemskillnad ansökan boskillnad eller äkten-

eller äktenskapsskiUnad och har skapsskUlnad och har ena maken

ena maken åtnjutit allmän rätts- åtnjutit allmän rättshjälp, skall rät-

hjälp, skall rätten, om det ej med ten, om det ej med hänsyn tiU

hänsyn tUl omständigheterna är omständigheterna är obilligt, åläg-

obilUgt, ålägga andra maken att ga andra maken att betala stats

betala statsverket hälften av kost- verket hälften av kostnaderna för

naderna för rättshjälpen. rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tillämp-

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 302

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ning
i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser tUl-lämpas dock alhjämt, om det dömes tUl hemskillnad.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 303

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 5 mars 1973.

Närvarande:
justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG,
justhierådet GÄRDE WIDEMAR

Enligt lagrådet den 19 febraari 1973
tillhandakommet utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet den 12 januari 1973, har Kungl. Maj:t förordnat
att lagrådets yttrande skaU inhämtas över upprättade förslag till

1.
lag om ändring i
giftermålsbalken,

2.
lag om ändring i
föräldrabalken,

3.
lag om ändring i ärvdabalken,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

6.
lag om medling mellan
samlevande,

7.
lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad,

8.
lag om upphävande av lagen
(1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps
ingående,

9.
lag om ändring i lagen (1915:
437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utiandet,

10.
lag om dels fortsatt gUtighet
av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,
dels ändring i samma lag,

11.
lag om ändring i förordningen
(1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

12.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,

13.
lag om ändring i namnlagen
(1963: 521),

14.
lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437),

15.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har
inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Ingegerd Sarman.

Lagrådet
yttrar:

Allmänna
synpunkter

Det nu framlagda förslaget innefattar tämligen
djupt ingripande ändringar på familjelagstiftningens område. Så avskaffas helt
bestämmelsema om trolovning. Äktenskapshindren inskränkes. Kravet på föräld-

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 304

ramas
eller giftomans samtycke till äktenskap för den som är över aderton men under
tjugo år slopas. Institutet återgång av äktenskap utgår ur lagstiftningen.
Reglerna om upplösning av äktenskap omgestaltas. Så avskaffas
hemskUlnadsinstitutet. Envar make erhåUer i princip rätt att utan att åberopa
något skäl erhålla äktenskapsskillnad. Har någon av makama vårdnad om barn
under 16 år eller är makama ej ense om skUlnaden, meddelas dock ej
äktenskapsskUlnad genast utan en betänketid på minst 6 månader skall först
löpa. Förslagets inställning till skils-mässogrundema har följdriktigt lett
till att de regler som bygger på ena makens skuld till söndringen eller
upplösningen utmönstras. Detta gäller även i fråga om vårdnaden om barn. De
ekonomiska verkningarna av äktenskap berörs i princip ej. Avskaffandet av
institutet hemskUlnad och slopandet av möjligheten att utdöma skadestånd har
dock medfört ingrepp av ej obetydlig räck\'idd. Så har bl. a. införts
möjlighet att göra avvikelse från den delning av giftorättsgodset, vartill de
ordinära reglema leder, genom jämkning grundad på allmän skälighetsbedömning.
Vidare innehåller förslaget beträffande dem som sammanbor under äktenskapsUknande
förhållanden utan att vara gifta vissa regler som gör att avståndet i rättsligt
hänseende till äkta makar något minskar. Det gäller vårdnaden om bam och rätten
tUl bostad. Ökad möjlighet för fader tiU barn utom äktenskap att få vårdnaden
om barnet införes även för det fall att föräldrarna ej sammanbor.

De föreslagna reformema innebär att lagstiftningen
på området anpassas tUl värderingar som nu är vitt spridda. Anledning saknas
för lagrådet att ingå på en bedömning av de antydda värderingarna och deras
allmängiltighet i dagens samhälle. Uppmärksamheten får i stället ägnas frågan
om förslaget från de valda utgångspunkterna låter sig följdriktigt och utan att
motsättningar uppstår infoga i det i övrigt bestående regelsystemet.

Det
är alltid förenat med vanskligheter att i ett stort och enhetligt lagverk på
gmndläggande sätt ändra väsentUga beståndsdelar. Sådana vanskligheter har ej
heUer helt kunnat undgås i detta lagstiftningsärende. Här må nämnas, att ehura
begreppet trolovning avskaffas, likväl i åtskilliga stadganden i 8 kap. talas
om trolovade. Lagrådet återkommer härtUl. Möjligheten för 18-åringen att utan
vårdnadshavaren-. förmyndarens medgivande taga det viktiga steg som det innebär
att ingå äktenskap - vilket ju också har återverkningar i ekonomiskt hänseende
står mindre väl samman med hans avsaknad av rättslig handlingsförmåga när
det gäller vissa ekonomiska transaktioner som kan vara av nog så begränsad betydelse.
Avskaffandet av hemskillnaden och såsom på visst sätt låter sig säga dess
ersättande med betänketid möter åtskilliga svårigheter vilka lagrådet kommer
att beröra längre fram. Här må blott allmänt understrykas den osäkerhet i
rättsligt hänseende som uppkommer genom att enligt förslaget ingen rättslig
reglering utan vi-

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 305

dåre
skall gälla under betänketiden även om vilket lär bli det vanliga makarna
lever åtskilda. Makarna är fortfarande båda vårdnadshavare, dispositionen över
giftorättsgodset är underkastad begränsningar och underhållsfrågor är olösta
med de återverkningar detta kan ha i skilda hänseenden. Dessa frågor synes dock
i stor utsträckning kunna lösas om samtidigt med äktenskapsskillnaden yrkas
interimistiska beslut i angivna frågor samt begäran om boskUlnad göres. Då det
kan antagas att dessa möjligheter helt eller delvis i stor utsträckning kommer
att utnyttjas, kan det ifrågasättas huruvida det innebär någon fördel att
slopa hemskillnaden och Införa institutet betänketid. Att detta institut medför
vissa processuella vanskligheter belyses i det följande.

Även om på sätt det anförda ger vid handen
reformerna ej utan vissa vanskligheter ur saklig synpunkt låter sig infoga i
lagstiftningen, är dessa otvivelaktigt ej av den beskaffenhet att de kan utgöra
ett hinder mot ändringarna, om dessa bedömes vara angelägna.

De förslag som framlägges är icke resultatet av ett
nordiskt lagstiftningssamarbete. Ett genomförande av förslagen leder till att
den svenska lagstiftningen i vissa avseenden kommer att skUja sig avsevärt från
vad som gäller i de andra nordiska ländema i fråga om äktenskapshinder och
äktenskaps upplösning. I stället för att leda tiU större rättslikhet mellan de
nordiska ländema medför förslaget att skiljaktigheterna vidgas.

Med hänsyn till de nordiska folkens nära
samhörighet och den ökade rörligheten över gränserna är det av värde att
rättslikhet består eller uppnås på centrala rättsområden. Andra skäl kan
emellertid tala för att lagstiftning i ett land får ske utan att resultatet av
överväganden i andra länder avvaktas. Enligt lagrådets mening är
omständighetema i förevarande lagstiftningsärende icke sådana, att enbart det
förhållandet att ett gemensamt nordiskt förslag ej kan framläggas bör leda till
att den nu föreslagna lagstiftningen avstyrkes eller föreslås få anstå tills
vidare.

Emellertid måste såsom föredragande statsrådet
anfört ett genomförande av förslagen föranleda en översyn av 1931 års konvention
mellan de nordiska länderna innehållande intemationellt privaträttsliga bestämmelser
om äktenskap, adoption och förmynderskap. Lagrådet kan icke bedöma
möjligheterna att slutföra förhandlingar därom före den dag då lagändringarna
föreslås träda i kraft. Det bör emellertid framhållas att det vore olyckligt om
förhållandena skulle utveckla sig så att konventionen måste uppsägas från
svensk sida.

Intemationella förhållanden i övrigt har över huvud
taget icke berörts i remissprotokoUet, och vilken betydelse en så väsentlig
ändring av svensk lag som nu föreslås kan få intemationellträttsUgt har icke
belysts. En anpassning av de svenska lagar som reglerar intemationella äktenskapsförhållanden
till den lagstiftning som nu föreslås torde vara nödvändig, så att icke
föråldrade bestämmelser kommer att leda till oaccep-

20
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 306

tablå
resultat eller på annat sätt föranleda tillämpnmgssvårigheter. Det kan icke
ankomma på lagrådet att företaga en sådan översyn. Lagrådet föratsätter
emellertid att en översyn utöver vad som föreslagits i fråga om lagen (1915:
437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet
göres innan den nu föreslagna lagstiftningen träder i kraft.

Ytterligare må endast beröras GB:s språkliga dräkt
efter reformen. Enligt förslaget kommer GB och därmed 1734 års lag att
inledas med ett stadgande om att den som är under 18 år ej får gifta sig utan
länsstyrelsens tillstånd. Stadgandet kan näppeligen betecknas som en
portalparagraf. De nya bestämmelsema i balken har erhållit sådan form som i dag
brakas i lagstiftningen och bryter därmed i språkligt hänseende markant från
stadganden som kommer före och efter. Att den vanUga ordningen att låta nya
stadganden som infogas i en äldre lag få den äldre lagens form övergivits beror
väl på att reformen är omfattande och att reformarbetet fortsätter med
återstående delar. Vid detta måste rimligtvis hela GB överses i språkligt hänseende
i syfte att uppnå enhetlighet, så att den språkliga förbistring som nu skapas
upphör.

Förslaget
till lag om ändring i giftermålsbalken

Ingressen

Ett bifall tUl lagrådets förslag i det följande
bettäffande 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 2, 3, 4 och 8 §§, 13 kap. 12 a § och
15 kap. 7 § föranleder jämkning i ingressen tUl förevarande lagförslag.

1
kap.

GB InnehåUer för närvarande åtskilUga bestämmelser
angående trolovning och trolovade. Föredragande statsrådet har anfört, att de
särskUda bestämmelser som balken nu upptager för det fall att trolovning
brytes bör utgå. I enUghet härmed föreslås, att hela 1 kap. upphäves och att
tiU följd härav i vissa andra bestämmelser i GB "trolovad" ersätts
med annat uttryck.

Föredragande statsrådet framhåller, att uttrycket
ttolovning förekommer på andra håll i lagstiftningen och att det är naturligt
att också i fortsättningen tolka detta uttryck som åsyftande en överenskommelse
mellan man och kvinna att Ingå äktenskap.

Förslaget att de nuvarande bestämmelsema I 1 kap.
angående följden av trolovnmgs upplösning utgår lämnar lagrådet utan erinran.
Någon erinran kan i och för sig icke heller riktas mot uttalandet att begreppet
trolovning även om 1 kap. upphäves i fortsättningen får ges samma innebörd
som nu i de författningar där begreppet aUtjämt förekommer. Det måste
emellertid anses mindre tUlfredsstäUande, att i GB icke ges någon bestämning av
vad ttolovning är, så länge balken alltjämt

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 307

upptager
bestämmelser angående "trolovade". Såsom nyss nämnts föreslås att
"trolovad" utmönstras ur lagtexten i vissa av GB:s paragrafer.
Förslaget innebär emellertid att uttrycket trolovad alltjämt kommer att
behållas i 8 kap.:s bestämmelser om äktenskapsförord (8 kap. 1, 2, 9, 10 och 12
§§). Utformningen av dessa bestämmelser är beroende av det fortsatta arbetet
med revision av GB. Lagrådet vill därför ifrågasätta om icke 1 kap. 1 § bör
behållas till dess den fullständiga översynen av GB genomförts. Godtages detta,
torde förslaget såvitt gäller 3 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 4 kap. 2, 3, 4, 6 och 8
§§ GB ävensom 2 och 3 §§ lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall
inför svensk myndighet i utlandet böra anpassas därtUl.

2
kap.

2 §

Enligt förslaget skall den nuvarande regeln i 2
kap. 2 § om att den som är under tjugo år, dvs. omyndig, och ej förut varit
gift inte får ingå äktenskap utan föräldrarnas samtycke upphävas. Däremot skall
fortfarande gäUa att den som är förklarad omyndig inte skall få ingå äktenskap
utan förmyndarens samtycke. Denna regel upptages i förevarande paragraf.

Mot denna bakgrund har föredragande statsrådet
förordat att, om förklaring meddelats enligt 10 kap. 2 § FB att underårig skall
förbli omyndig också efter uppnådd myndighetsålder, den underårige inte skall
få ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Något behov av en sådan regel har
tidigare mte förelegat, eftersom den som är omyndig nu behöver samtycke av
giftoman för att ingå äktenskap. Föreligger beträffande den underårige sådana
omständigheter att rättens förklaring om att han skall förbli omyndig också
efter uppnådd myndighetsålder bör meddelas, får detta förhållande beaktas vid
lämnandet av giftomannasamtycke. Föredragande statsrådet har i motiven anfört
att ifall omständigheterna beträffande en underårig är sådana som nu sagts den
underåriges föräldrar enligt förslaget i princip kan förhindra ett giftermål
genom att utverka förklaring enligt 10 kap. 2 § FB och därefter vägra samtycke
tUl äktenskapet. Häremot kan invändas att normalt behövs inte sådant rättens
förordnande förrän i anslutning till myndighetsålderns inträde. Skulle någon
begära sådan förklaring flera år dessförm-nan, torde rätten komma att avslå
framställningen redan av det skälet att frågan är för tidigt väckt. Det rör sig
ju om människor i sådan ålder att de är under stark utveckling. Om förklaring
enligt nämnda lagrum i FB skall kunna utverkas för det nya syfte, som
föredragande statsrådet angivit, redan när den underårige fyllt aderton år,
torde fordras en uttryckUg lagregel härom. En sådan regel har lämpUgen sin
plats i FB och kan fogas som ett andra stycke till 10 kap. 2 § med följande
innehåll: "Föreligger beträffande den som fyllt aderton men ej

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

tjugu år sådan omständighet som avses i 1 §, skall rätten
på begäran av förmyndaren förklara att den underårige icke får mgå äktenskap
utan förmyndarens samtycke."

För att möjliggöra interimistiskt beslut torde ett tillägg
böra göras till 20 kap. 20 § FB.

3 §

Föredragande statsrådet har under denna paragraf anfört
att reglerna om släktskap såsom äktenskapshinder endast tar sikte på biologisk
släktskap och att det sålunda inte finns något hinder mot att adoptant och
adoptivbarn ingår äktenskap med varandra. Han hänvisar i detta hänseende tUl 4
kap. 7 § FB som innehåUer att all verkan av adoption upphör i nämnda fall. Vad
som sägs i 8 § i samma kapitel om att adoptivbarn skall anses som adoptantens
barn i äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar, när fråga
uppkommer att tillämpa bestämmelse i lag som tUlägger släktskap rättsUg
betydelse, skall alltså till följd av undantagsregeln i paragrafens andra
stycke ej gälla.

3 kap.

1 §

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap., synes
anlednuig saknas att vidtaga den i förevarande paragraf föreslagna ändringen.

3 och 4 §§

Godtages vad lagrådet ifrågasatt
vid 1 kap., torde i förevarande paragrafer uttrycket "mannen och
kvinnan" kunna ersättas med "de trolovade".

4 kap.

2, 3, 4, 6 och 8 §§

Godtages vad lagrådet ifrågasatt
vid 1 kap,, torde 2, 3, 4 och 8 §§ kunna kvarstå i oförändrad lydelse och
anledning saknas att vidtaga ändring i 6 § andra stycket.

Om emellertid 2 § ändras, torde i tydlighetens intresse
nuvarande uttryckssätt användas och förutsättningen för vigsel inom svenska
kyrkan eller inom annat trossamfund anges vara att mannen och kvinnan eller en
av dem tillhör kyrkan resp. samfundet.

7 kap.

4 §

Enligt förslagets ordalydelse skall
stadgandet i första stycket första punkten av förevarande paragraf avse gäld
som uppkommit innan giftorättsgemenskapen mellan makama upphörde. Innebörden
härav är oklar; närmast pekar uttrycket på gäld som uppkommit efter det bödel-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:
32 309

ning skett. Detta är emellertid såsom framgår av vad som
anförts i remissprotokollet ej avsikten. Lagrådet förordar, att regeln så
utformas att den otvetydigt avser gäld som uppkommit före
boskillnadsansökningen eller, vid äktenskapets upplösning genom mannens död
utan att talan om äktenskapsskillnad då var anhängig, före upplösningen eller,
vid äktenskapets upplösning i annat fall, före ansökningen om äktenskapsskiUnad.
Vad nu förordats föranleder att det beträffande den enskilda egendom som skall
svara för denna gäld bör utsägas att detta gäller den egendom hustrun ägde vid
den tillämpliga tidpunkten.

Med hänsyn till vad lagrådet kommer
att anföra vid 11 kap. 3 och 6 §§ bör fall då mannen dör, medan mål om
äktenskapsskillnad är anhängigt men sedan frågan om äktenskapsskillnaden
enligt 11 kap. 3 § förfallit, rätteligen anses som fall då äktenskapet upplöses
utan att talan om äktenskapsskUlnad är anhängig. Att här tynga lagstiftningen
med särskilda regler i detta hänseende synes dock knappast behövligt.

11 kap.

Genom förslagets omgestaltning av
reglerna om upplösning av äktenskap har som huvudregel upptagits att makar som
är ense om att upplösa äktenskapet skall få äktenskapsskillnad omedelbart utan
att något skäl behöver anföras. Har någon av makarna vårdnaden om barn under 16
år eller vill endast ene maken skUjas, kan äktenskapsskUlnad dock ej vinnas
omedelbart utan först efter en betänketid på minst sex månader. Av de nyheter
förslaget innehåller anser sig lagrådet till mera allmänt övervägande böra
upptaga endast den föreslagna betänketiden och dess utformning.

Betänketid börjar löpa från det att
gemensam ansökning om äktenskapsskillnad inkommer eller ansökan om stämning
delges. Förslaget innehåller inga regler om att rätten skall angiva den tid
under vilken betänketiden löper och ej heller skall automatiskt ske någon
reglering av sådana frågor som vid det faktiska upphörandet av samlevnaden behöver
lösas, såsom om vårdnad om barn, underhåll och rätt att sitta kvar i hemmet.
Avsikten härmed är att inledandet av betänketid ej skall framstå som ett mer
eller mindre definitivt steg mot skilsmässa och att det skall i möjligaste mån
undvikas att rätten behandlar makarnas personliga förhållanden. I praktiken
torde emellertid i stor utsträckning vara påkallat att interimistiska beslut
meddelas om vårdnad, underhållsbidrag m. m. Föreligger oenighet meUan makarna,
kan beslut i dessa frågor knappast ske utan att rätten får inblick i makarnas
personliga förhållanden. Förhandling kommer att äga rum och man måste räkna
med att därvid inbördes motsättningar kommer att dragas fram. Enligt lagrådets
mening kan det därför starkt ifrågasättas huruvida utsikterna till försoning
mellan makarna ökas genom att enligt förslaget vid betänketid ej

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 310

automatiskt
skall meddelas beslut, som anger att betänketid löper och medför bestämda
rättsverkningar.

Å andra sidan medför det förhållandet att så
begränsade rättsverkningar knutits till det faktum att betänketid börjat löpa
betydande olägenheter. Då enligt förslaget reglering av frågan om vårdnaden av
barn ej sker automatiskt, tillkommer vårdnaden sålunda även vid särlevnad under
betänketid båda makarna gemensamt. Som tidigare nämnts kan emellertid
interimistiska förordnanden meddelas. Här må framhållas att med hänsyn tUl
annan lagstiftning i vissa fall sådana förordnanden är nödvändiga. Sålunda
fordras för att bidragsförskott skall utgå att vårdnaden om barn tillkommer
endast en av föräldrarna och att underhållsbidrag till barnet blivit
fastställt. Det är ej uteslutet att interimistiska förordnanden kan behövas i
andra sammanhang när fråga är om olika ekonomiska bidrag eller att det fordras
att makarna skall kunna visa att betänketid har börjat löpa. Dessa och liknande
frågor är ej närmare berörda i remissen. Lagrådet har inom ramen för behandlingen
av detta förslag ej möjlighet att undersöka dessa frågor mera ingående.

Vad gäller makarnas egendom blir enligt huvudregeln
i 6 § vad make förvärvar efter det att talan om äktenskapsskillnad väckts hans
enskilda egendom, om det dömes till äktenskapsskillnad. Däremot medför talans
väckande resp. betänketidens inledande ingen ändring av karaktären hos den
egendom makarna förvärvat dessförinnan utan denna kvarstår oförändrad till
bodelningen efter vunnen äktenskapsskillnad. Beträffande den egendom som
förvärvats efter skUlnadsansökningen är osäkert vilken karaktär den slutligen
skall få och så som regelsystemet är uppbyggt måste den fram till äktenskapsskillnaden
behandlas som giftorättsgods. Det sagda innebär att under betänketiden
beträffande såväl före som efter ansökningen förvärvad egendom de
begränsningar i rådigheten som 6 kap. 4 och 5 §§ föreskriver kommer att gälla.
Den ene maken kan alltså ej utan den andras samtycke avhända sig eller inteckna
fastighet eller överlåta något som ingår i det gemensamma bohaget. Denna
ordning kan, när det föreligger stridighet mellan makarna, ej vara särskilt
lämplig. Enligt den ordning som enligt förslaget kommer att gälla föreligger
emellertid för makar, som finner lämpligast att en upplösning av
gjftorättsgemenskapen genast kommer tiU stånd, möjUghet att samtidigt med
ansökan om äktenskapsskillnad begära boskillnad. Stundom torde också ett
liknande resultat kunna nås genom att upprätta äktenskapsförord. Förfares på
sådant sätt, undgås också det med förslaget i och för sig otillfredsställande
förhållandet att ovisshet under ofta avsevärd tid skall råda om den slutliga
karaktären hos den efter ansökningen förvärvade egendomen. Det må emellertid
anmärkas, att när oenighet råder mellan makama utvägen att söka boskillnad är
begränsad och att ingå äktenskapsförord utesluten. Vidare är att beakta att
upplösningen

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 311

av
giftorättsgemenskapen genom bodelning på grund av boskillnad kan inverka på
möjUgheten att erhålla rätten till den gemensamma bostaden enligt den särskilda
lagen i det ämnet samt att därför boskUlnad ej framstår som önskvärd. Det
anförda visar enligt lagrådets mening att den föreslagna ordningen att
upplösning av giftorättsgemenskapen sker först efter vunnen äktenskapsskillnad
ej är invändningsfri.

Alldeles
bortsett från de i den allmänna inledningen berörda komplikationerna i
förhåUande till de internationelltprivaträttsliga reglema framstår det för
lagrådet som tveksamt om avskaffandet av hemskillnaden och införandet av
institutet betänketid innebär någon vinning. På sätt i det föregående påvisats
synes dock genom anlitande av andra institut såsom interimistiska
förordnanden, äktenskapsförord och boskillnad som regel kunna uppnås en
sådan rättslig reglering som i det särskilda fallet kan vara påkallad.
Tillräckliga skäl för att avstyrka den föreslagna betänketiden kan därför ej
anses föreligga. Det synes emellertid påkallat att förfarandet vid betänketid
blir något mera formbundet än enligt förslaget. Lagrådet återkommer till denna
fråga vid 15 kap. 4 och 5 §§.

1
och 2 §§

Såväl i förevarande paragrafer som i 3 § anges som
förutsättning för vinnande av äktenskapsskillnad efter betänketid att denna
löpt minst sex månader. För att undvika att dubbla regler ges om samma sak
förordas att den i envar av förevarande paragrafer upptagna tidsbestämningen
får utgå. I 3 § kommer då att helt regleras frågan om när betänketid löper och
hur länge den skall ha pågått för att äktenskapsskiUnad efter betänketid skall
kunna vinnas.

3§

Med
den uppläggning reglerna om betänketid givits framstår betänketiden ej som ett
led i det processuella förfarandet utan som ett materiellt institut. Med hänsyn
härtill är det ej självfallet att förefintlighet av betänketid är beroende på
att ett mål om äktenskapsskillnad är anhängigt. Det är sålunda ej utan vidare
klart att betänketiden ej fortsätter att löpa fastän talan om
äktenskapsskillnad avvisats eller mål därom, t. ex. på grund av återkallelse,
avskrivits. Det förordas att i tydlighetens intresse som sista punkt i
paragrafen upptages en bestämmelse av innehåll att om talan om
äktenskapsskillnad avvisas eller mål därom avskrives, betänketiden upphör.

Regeln att, därest yrkande om äktenskapsskillnad ej
framställts på nytt senast ett år från betänketidens början, frågan om
äktenskapsskillnad är förfallen innebär att betänketiden är slut alldeles
oavsett om målet icke omedelbart avskrives efter ettårstidens utgång.
Konsekvensen bör vara, att de verkningar som är knutna till att fråga om
äktenskaps-

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 312

skUlnad
är anhängig icke bör inträda, sedan på grund av betänketidens utgång fråga om
äktenskapsskillnad förfallit, även om målet ej avskrives omedelbart vid tidens
utgång. Detta är att beakta vid utformningen av 6 och 9 §§ i förevarande
kapitel, 7 kap. 4 § och 13 kap. 2 § GB samt 3 kap. 8 § ÄB. Ytterligare må
nämnas det läge som till följd av den nu diskuterade ettårsregeln kan uppkomma
därest ansökan om äktenskapsskiUnad avvisas, talan fullföljes mot
awisningsbeslutet och högre instans undanröjer awisningsbeslutet med påföljd
att målet skall upptagas. Under tiden för prövningen i högre rätt löper
betänketiden. Drager prövningen av awisningsfrågan i högre rätt ut på tiden så
länge att ettårstiden börjar närma sig slutet, måste den som söker skillnad
framställa sitt andra skillnadsyrkande vid tingsrätten redan innan
awisningsfrågan avgjorts. Gör han ej det och kommer ej avgörandet i
awisningsfrågan före ettårstidens utgång, är nämligen frågan om
äktenskapsskillnad på den gjorda ansökningen förfallen vid ettårstidens utgång.

Den i stadgandet upptagna föreskriften att det
särskilda yrkandet om äktenskapsskillnad enligt förevarande paragraf skall
göras muntligen inför rätten eller skriftligen synes vara av beskaffenhet att
böra upptagas i 15 kap. Lagrådet kommer att behandla denna fråga vid 15 kap. 4
och 5 §§.

5 §

EnUgt förslaget kan åklagare föra talan om
äktenskapsskillnad, om äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 § första stycket
eller mot 2 kap. 4 § och det tidigare äktenskapet ej blivit upplöst. Skyldighet
för åklagaren att föra talan skall dock i motsats till vad som för
närvarande gäller beträffande återgång av äktenskap i motsvarande fall icke
föreligga. Föredragande statsrådet har anfört, att man icke kan helt utesluta
att ett äktenskap kan böra accepteras av samhället trots att det har ingåtts i
strid mot indispensabelt äktenskapshinder. Väckes emellertid talan av åklagare,
har domstolen intet annat val än att döma till äktenskapsskillnad. Det kan
enligt lagrådets mening ifrågasättas, om icke de skäl som anförts för en
diskretionär prövning av åklagaren borde leda tiU att även domstolen, om
åklagare väcker talan, får möjlighet att avstå från att döma till
äktenskapsskillnad. Ett stadgande härom skulle kunna upptagas i en andra punkt
i tredje stycket med innehåll, att föres sådan talan dvs. av åklagare skall dömas till
äktenskapsskillnad, om ej särskilda skäl är däremot.

6 §

Enligt första punkten i förevarande paragraf skall
den däri föreskrivna verkan inträda, om make avlider medan målet om
äktenskapsskillnad är anhängigt. Att beakta är emellertid att, såsom lagrådet
antytt vid 3 §, frågan om äktenskapsskUlnad enligt sistnämnda
stadgande förfaller

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 313

medan
målet ännu är anhängigt. För dylika fall bör den avgörande tidpunkten för
verkan som stadgas i förevarande paragraf vara när frågan om
äktenskapsskillnaden förfaller och ej när målet avskrives. Lagrådet förordar
därför att förutsättning för den föreskrivna effektens inträde skall vara att
maken avlider, "medan nämnda talan dvs. talan om äktenskapsskillnad
utan att frågan om äktenskapsskillnad enligt 3 § förfallit är anhängig".

9
§

Första punkten i första stycket av förevarande
paragraf skulle enligt lagrådets mening bli något lättillgängUgare om den
erhölle följande lydelse: "Har talan om äktenskapsskUlnad väckts, skall,
om ena maken yrkar det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket
av andra makens giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning som
motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods."

Under hänvisning tUl vad lagrådet anfört vid 3 § om
behovet av en regel att betänketiden upphör om äktcnskapsskillnadsansökningen
återkallas och målet avskrives förordas, att regeln i tredje stycket får innehålla
att förordnandet skall gälla tUl dess bodelning skett eller talan om
äktenskapsskillnad avskrivits eller fråga om äktenskapsskillnad förfallit
enligt 3 §.

13
kap.

2 §

Med hänsyn tUl vad som anförts vid 11 kap. 3 §
torde den föreslagna nya regeln i första stycket böra så jämkas att den ej blir
tillämplig i det fall att boskUlnaden sökts eller dödsfallet inträffat under
tiden efter det frågan om äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 § förfallit men
innan målet om äktenskapsskillnad avskrivits. Lagrådet, som därjämte förordar
viss jämkning av redaktioneU natur, får därför föreslå, att andra punkten i
första stycket får följande lydelse: "Var, när ansökan om boskillnad
gjordes eller dödsfallet inträffade, talan om äktenskapsskillnad, utan att
fråga om äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 § förfallit, anhängig, täckes
dock endast gäld som tillkommit före ansökningen om äktenskapsskillnad."

3 §

Den nu förordade jämkningsregeln skall enligt det i
förevarande lagrum föreslagna stadgandet vinna tillämpning om en likadelning
skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till vissa angivna förhållanden.
Även i de uttalanden föredragande statsrådet gör framhålles upprepade gånger
att jämkning skall göras i det resultat en likadelning ger.

Vid bedömande av vad förslaget innebär är att
beakta att, med den uppbyggnad första punkten i förevarande paragraf har, under
delningen

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:32 314

ingår
sådant tUläggande av giftorättsgods som sker enligt de stadganden till vilka hänvisas
i punkten. Först sedan sådant tilläggande skett, blir fråga om att dela vad
därefter återstår lika. Vid dessa förhållanden kan sägas, att likadelning äger
rum endast för den händelse någon tUlämpning av de stadganden till vilka
hänvisas i första punkten ej skall ske; tillämpas sådant stadgande blir
nämligen effekten att makarnas behållna giftorättsgods ej delas lika. Närmast
tUl hands föreligger därför att anse jämkningsregeln skola gälla endast i det
fall att särskild tilldelning enligt de i första punkten angivna lagrummen ej
skall äga rum dvs. endast när allt makarnas behållna giftorättsgods skall
delas lika. Det kan emellertid ifrågasättas om detta överensstämmer med den
grundtanke på vilken förslaget vilar. Även i det fall att tilldelning enligt
specialreglerna sker och därefter återstoden delas lika, kan resultatet från de
synpunkter som är att anlägga framstå som uppenbart obilligt. Jämkningsregeln
bör därför vara tillämplig på nu antydda fall. Med det i remissprotokollet
gjorda betonandet av att reformen avser att justera resultatet av en likadelning
ligger den tanken nära att för dessa fall jämkning skulle kunna ske endast
beträffande den egendom som skall delas lika, dvs. beträffande den egendom som
efter tilldelningen för särskilda ändamål återstår tUl likadelning. Emellertid
synes ett från allmän billighetssynpunkt otillfredsstäUande resultat kunna
uppkomma ej blott genom likadelningen utan även genom tilldelning enligt de
särskilda reglerna. Med den fria bedömning vartill förslaget syftar synes
därför bäst förenUgt att jämkningsmöjlighet öppnas även beträffande tiUdelning
som sker enligt sistnämnda regler.

Vad nu anförts visar, att den förordade
jämkningsregeln i själva verket griper tämligen djupt in i de förhållanden som
inbegripes under äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Dessa förhållanden
avses skola reformeras i en senare etapp och det ligger i sakens natur att det
är vanskligt att nu utan den överblick en utredning ger göra mera ingripande
ändringar i dem. TUl belysning härav må anföras att så som jämkningsregeln är
uppbyggd make som saknar giftorättsgods ej kan tillgodoses genom jämkning.
Vidare är regelns förhållande till bestämmelser som rör den enskUda egendomen
oklar. Nu berörda omständigheter kan dock ej anses ha den tyngd att de utgör
ett hinder att vidtaga en reform av den omfattning som enligt vad nyss sagts
bäst överensstämmer med syftet med förslaget. Å andra sidan manar de nämnda
omständighetema till att i tillämpningen stor försiktighet bör iakttagas, oaktat
att regeln med nödvändighet måste ges sådan utformning att den i och för sig
ger möjlighet till vid tillämpning.

Skall en jämkningsregel upptagas i enlighet med vad
lagrådet funnit bäst förenligt med förslagets syfte, innebär den att jämkning
skall kunna göras i resultat som nås med tillämpning av de stadganden till
vilka hänvisas i förevarande paragraf. Med hänsyn härtill synes i tydlighetens
in-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:32 315

tresse lämpligast att regeln upptages, ej i förevarande
paragraf utan efter de nyss nämnda stadgandena i en ny paragraf, betecknad 12
a §. Regeln kan då givas det innehållet, att om vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad
delning enligt vad förat stadgats skulle framstå som uppenbart obiUig med
hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat,
delningen i stället skall ske efter annan grund som finnes skälig.

Jämkningsmöjligheterna skall enligt
förslaget vara underkastade begränsning med den innebörden, att jämkningen ej
skall kunna medföra, att den därav gynnade maken erhåller något av andra makens
giftorättsgods. Utan att ingå på sakUg bedömning av begränsningsregelns lämplighet
i och för sig får lagrådet förorda att den får lydelsen att make på grund av
denna bestämmelse ej kan erhålla mera än vad som svarar mot hans
giftorättsgods. Med denna formulering betages make självfallet ej rätt att på
grund av exempelvis likadelningsregeln erhålla mera än vad som svarar mot hans
eget giftorättsgods; uteslutet är emellertid att genom jämkningsregeln ge
sådan make ytterligare tUlskott från andra makens giftorättsgods.

Bifalles vad lagrådet nu förordat,
bör förevarande paragraf innehålla endast det föreslagna stadgandet i första
punkten med den jämkningen att hänvisning bör ske även till 12 a §.

12 a §

Bifalles vad lagrådet förordat vid
3 §, bör i kapitlet upptagas en ny paragraf med ovan angivna beteckning.

15 kap. 4 och 5 §§

I fråga om sättet för att
anhängiggöra mål om äktenskapsskillnad skall enligt förslaget gälla, att när
makarna är ense om skillnad de skall göra gemensam ansökan, medan när yrkande
om äktenskapsskillnad görs av endast ena maken talan anhängiggöres genom
stämningsansökan.

Det synes lagrådet lämpligt att
denna ordning, vilken överensstämmer med den i gällande rätt, liksom nu är
fallet direkt framgår av ordalydelsen i förevarande kapitel. Lagrådet förordar
därför att i 4 § uttrycket att äktenskapsmål "instämmes" till angiven
domstol bibehålles samt att regeln i första stycket av förslagets 5 § om när
mål om äktenskapsskillnad kan anhängiggöras genom ansökan överflyttas till 4 §
och alltså får utgöra ett undantag från den förut angivna huvudregeln.

Förslagets lagtext innehåller ej
någon reglering beträffande spörsmålet hur yrkanden i frågor som sammanhänger
med skillnaden, t. ex. om underhållsbidrag eller rätt att sitta kvar i hemmet,
skall kunna framställas. Tanken tycks emellertid vara, att så snart oenighet
föreligger på nå-

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 316

gon punkt vid äktenskapsskillnadsmålets anhängiggörande,
väckande av talan skaU ske genom stämningsansökan. Att märka är att när betänketid
erfordras för dom på äktenskapsskillnad målet kan vara anhängigt lång tid. Det
synes ej osannolikt, att även om enighet i alla hänseenden förelegat från
början och målet därför anhängiggjorts genom ansökan, den ene maken senare på
grund av ändrade förhållanden önskar annan lösning av visst spörsmål varom
förut enighet rått eller vill erhålla avgörande av fråga som ursprungligen ej
upptagits. Lagen ger ingen anvisning om sättet för att framställa yrkanden i
sådana hänseenden. Enligt lagrådets mening synes det lämpligaste vara, att
yrkanden i frågor som sammanhänger med äktenskapsskiUnad skall, sedan frågan om
äktenskapsskiUnad behörigen anhängiggjorts, kunna framställas i äktenskapsskUlnadsmålet
utan särskild stämning. För att detta skall otvetydigt framgå bör en särskUd
regel upptagas i saken. Den synes lämpligen kunna utgöra ett andra stycke i 4
§.

Såsom lagrådet redan vid 11 kap. anmärkt innehåller
lagförslaget ej någon regel om vad domstolen har att göra när ett
äktenskapsskillnadsmål blivit anhängigt. Ordningen bör uppenbarligen vara att
rätten så snart lämpligen kan ske prövar huruvida det kan dömas till äktenskapsskillnad
genast eller om betänketid först skall löpa. Vid gemensam ansökan torde saken
vanUgen kunna prövas omedelbart. Har målet anhängiggjorts av ene maken genom
stämning kan, om make har barn under sin vårdnad, redan från början sägas att
betänketid erfordras. Annars beror det av den instäUning andra maken intager
till skillnadsfrågan, huruvida det genast kan dömas till skUlnad. Råder tvist
i t. ex. vårdnads- eller underhållsfrågor, kan under betänketiden målet
förberedas och sådana åtgärder som t. ex. inhämtande av yttrande från
barnavårdsnämnd vidtagas. Därest prövningen av frågan om när det kan dömas
till äktenskapsskillnad leder tUl att så kan ske först efter det att betänketid
föregått, synes detta av skäl som lagrådet berört vid 11 kap. böra komma tiU
uttryck i ett beslut som anger att betänketid löper. Därjämte bör beslutet
innehålla föreskrifter rörande målets fortsatta handläggning. Så bör anges dels
att det för att det skall kunna dömas till äktenskapsskillnad behövs, att make
efter viss i beslutet angiven dag, då sex månader av betänketiden löpt, har
att framställa yrkande därom. Vidare bör av beslutet framgå, att om intet
sådant yrkande framställes, frågan om äktenskapsskillnad förfaller på dag som
anges i beslutet och motsvarar den dag dä betänketiden löpt ett år, samt att
målet därefter kommer att avskrivas. Beslutet kan självfallet också innehålla
föreskrifter påkallade av den förberedelse det processuella läget föranleder.
Skyldigheten för domstolen att så snart lämpligen kan ske pröva huruvida tUl
äktenskapsskUlnad kan dömas genast synes enligt lagrådets mening vara av den
vikt att en regel därom bör finnas i detta kapitel. Likaså bör skyldigheten
att vid betänketid giva besked om målets fortsatta handläggning

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 317

fastslås
i lag. Regler i dessa hänseenden kan lämpUgen upptagas i 5 §.

Bestämmelsema i andra och tredje styckena i 5 §
synes lämpligen kunna överflyttas till 7 §, vilket paragrafnummer nu är ledigt.
Med hänsyn tUl att regeln i första stycket av 5 § endast avser mål, vari
makama är ense om att erhålla äktenskapsskillnad, är oklart huruvida bestämmelserna
i andra och tredje styckena är begränsade att gälla dessa mål eller skall gälla
samtliga äktenskapsskUlnadsmål. Det sistnämnda torde vara avsikten och att så
är fallet framgår klart efter en överflyttning.

I 7 § synes också böra upptagas den i förslagets 11
kap. 3 § givna föreskriften om att det äktenskapsskillnadsyrkande som skall
göras sedan betänketid löpt sex månader skall framställas muntiigen inför
rätten eller skriftligen.

Av bestämmelsen i förslagets 5 § tredje stycke att
dom på äktenskapsskUlnad på yrkande av make får meddelas utan huvudförhandling
framgår ej under vilka förutsättningar med skUlnaden sammanhängande frågor
kan prövas i sådan ordning. För avgörande av själva skillnadsfrågan erfordras
som regel ej mera än att veta makarnas ståndpunkt; huvudförhandling i denna
fråga är då uppenbarUgen obehövlig. När det gäller de med skUlnaden
sammanhängande frågorna, synes en förutsättning för att de skall kunna avgöras
utan huvudförhandling vara att enighet föreligger mellan makarna, I
tydlighetens intresse bör detta komma till uttryck i lagtexten.

Anmärkas må, att 6 §, som behandlar frågan om
avsteg från offentlighetsprincipen, synes kunna kvarstå oförändrad.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts
förordar lagrådet att 4, 5 och 7 §§ erhåller följande lydelse:

"4
§

Äktenskapsmål instämmes till tingsrätten i den ort
där mannen eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket,
upptages målet av Stockholms tingsrätt. Vill båda makama erhålla äktenskapsskillnad,
kan de dock anhängiggöra frågan därom genom ansökan.

Är fråga om äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord,
kan make utan särskild stämning i äktenskapsmålet framställa yrkanden i frågor
som har samband med äktenskapsskillnaden såsom angående underhållsbidrag,
sammanlevnadens hävande och rätt att sitta kvar i hemmet.

5
§

Sedan fråga om äktenskapsskiUnad anhängiggjorts,
skall rätten så snart lämpligen kan ske pröva huruvida till äktenskapsskillnad
kan dömas genast. Behövs betänketid, skall rätten i beslut meddela att betänketid
löper och ge besked om målets fortsatta handläggning.

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 318

7
§

Sådant särskilt yrkande om äktenskapsskillnad som
avses i 11 kap. 3 § skall framställas muntiigen inför rätten eller skriftligen.
Rätten skall bereda andra maken tiUfälle att yttra sig över yrkandet.

Återkallar make talan om äktenskapsskillnad sedan
betänketid börjat löpa, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt
beträffande därmed sammanhängande frågor, om vilka makarna är ense, får meddelas
utan huvudförhandling."

11
§

Enligt vad föredragande statsrådet anfört följer av
att make i förslaget får ovUlkorlig rätt att utverka interimistiskt
förordnande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud att make också
alltid måste ha rätt att motsätta sig att ett sådant förordnande upphävs. I lagtexten
har detta uttryckts så att rätten visserligen skall, när målet avgöres, pröva
om interimistiska förordnanden skall bestå men att förordnande om
sammanlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå, om make begär det.
Enligt lagrådets mening förefaller det vara processuellt enklare om rätten
Inte åläggs att vid målets avgörande pröva om förordnanden av nu nämnt slag
skall bestå. Vill den make som fått sådant förordnande i något fall att det
inte skall bestå, får han meddela detta till rätten, eljest gäller förordnandet
automatiskt intill dess laga kraft ägande dom föreUgger.

I lagtexten kan vad lagrådet nu föreslagit komma
till uttryck genom att i paragrafens ttedje stycke sista meningen får utgå och
tredje meningen får innehålla att, om förordnande meddelats om underhåll och
om rätt att sitta kvar i hemmet, rätten när målet avgöres skall pröva, om
åtgärden skall bestå.

32
§

Såsom lagrådet anfört vid 4 och 5 §§ måste rätten, när
fråga om äktenskapsskiUnad anhängiggjorts, pröva om till äktenskapssldllnad
kan dömas genast eller först sedan särskUt yrkande framställts efter betänketid.
Det kan tänkas att en part eller båda partema i målet har en annan uppfattning
i frågan än rätten. Dömes genast till äktenskapsskillnad, kan part som anser
att betänketid skall föregå avgörandet överklaga domen. För fall då rätten
finner att äktenskapsskiUnad kan meddelas först efter betänketid och därför
icke upptager målet till avgörande, innehåller förslaget icke någon särskUd
bestämmelse angående talan däremot. Emellertid torde part, som anser att
frågan om äktenskapsskillnad skall avgöras genast, kunna anföra besvär mot
rättens ställningstagande, som får anses utgöra ett beslut under rättegången,
med tillämpning av 49

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 319

kap.
6 § RB. SärskUd bestämmelse angående talan mot beslutet synes därför ej vara
erforderlig. Godtages lagrådets förslag till 5 §, kan dock ifrågasättas
huruvida icke förevarande paragraf bör utsträckas att omfatta beslut som där
avses.

Övergångsbestämmelserna

Det remitterade förslaget intager den ståndpunkten
att avgörande för frågan huruvida ny eller äldre lag skall vinna tUlämpning
genomgående skall vara om talan väckts före ikraftträdandet eller ej. Denna
lösning medför att i de fall, då en för rättsläget avgörande händelse exempelvis
dödsfallet enUgt 1 kap. 6 §, äktenskapets ingående enligt 10 kap. samt otrohet
och misshandel enligt 11 kap. 8 § resp. 10 § inträffar i slutet av år 1973
och det därför i praktiken blir omöjligt att väcka talan före årsskiftet, en
förändring av rättsläget åvägabringas genom lagstiftningens ikraftträdande.
För detta synes knappast kunna anföras bärande skäl. Har enligt gällande rätt
ett visst rättsläge uppkommit, bör också vid ändrad lagstiftning även om
ändringen bör vara i den meningen tUlbakaverkande att jämväl äktenskap som
ingåtts före lagens ikraftträdande bör vara underkastade nya lagen rimliga
möjligheter finnas att få en lösning till stånd som svarar mot det uppkomna
rättsläget. Detta synes kunna ernås om möjlighet öppnas att under viss tid,
förslagsvis ett år, från den nya lagens ikraftträdande väcka sådan talan enligt
gamla lagen som grundas på omständigheter och förhållanden, som inträffade före
nya lagens ikraftträdande. Om talan ej väckts inom denna tid, får rätt att föra
talan enligt äldre lag vara förfallen. Samtidigt som enskilda i rimlig
utsträckning beredes möjlighet att få den rätt realiserad som de enligt äldre
lag hade omedelbart före lagändringens ikraftträdande und-vikes med den nu
föreslagna ordningen att äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas under
någon mera avsevärd tid. Att övergångstiden, då även äldre lag kan komma att
tillämpas, blir något längre än enligt det remitterade förslaget kan ej
antagas medföra olägenhet värd att nämnas. Lagrådet förordar därför viss
omarbetning av de skilda övergångsreglerna på sätt beröres i det följande.

Punkt 2 och 3 bör av skäl som inledningsvis anförts
erhålla ändrad lydelse enUgt vad som angives längre fram.

Även
regeln i punkt 4 första stycket bör få ändrad lydelse av skäl som inledningsvis
anförts. Vidare bör i Ukhet med vad som för ett snarlikt fall föreslagits i
punkt 5 gälla att så länge talan om återgång är anhängig, det ej får dömas
tUl äktenskapsskillnad på talan som väckts enUgt nya lagen. En regel med denna
innebörd bör tagas upp i första stycket.

Med
hänsyn till den av lagrådet inledningsvis förordade omlägg-itingen bör den enligt
andra stycket avgörande tidpunkten för äktenskapets återgång eller upplösning
genom dödsfall flyttas fram från nya la-

s. 320 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 320

gens
ikraftträdande tiU den 1 januari 1975. Dödsfall, som inträffar därefter men
medan återgångstalan av beskaffenhet att ha kunnat bifallas är anhängig, bör ha
samma verkan. Detta bör framgå av lagtexten.

Vid
utformningen av bestämmelserna i punkt 5 bör på grand av vad inledningsvis
anförts i ett första stycket upptagas en regel att om före lagens
ikraftträdande inträffat förhållande, som avses i 11 kap. 2 § första stycket
eller 413 §§ i deras äldre lydelse, make äger även därefter, dock ej efter
1974 års utgång, väcka talan om hemskillnad eller äktenskapsskillnad enligt
lagrummen i deras äldre lydelse. MöjUgheten att väcka talan om hemskillnad som
här avses finns alltså endast när yrkan det grundas på den andras grova
försummelse eller därmed jämställda förhållanden. Med hänsyn till innehållet i
punkten 7 i övergångsbestämmelserna kan efter nya lagens ikraftträdande sådan
talan upptagas utan att medling ägt rum. Talan om äktenskapsskillnad enligt den
nu föreslagna regeln kan väckas endast när det är fråga om annat än äktenskapsskillnad
efter föregången hemskillnad.

Upptagandet
av den av lagrådet nu föreslagna regeln i ett första stycke medför en
förskjutning av övriga stycken. Första punkten i det remitterade förslagets
första stycke bör utvidgas att omfatta även talan enligt första stycket enligt
lagrådets förslag. Andra punkten torde i förtydligande syfte böra
omformuleras.

Första
punkten i det remitterade förslagets andra stycke bör utvidgas att gälla talan
om hemskiUnad som enligt vad nu förordats skall kunna väckas efter nya lagens
ikraftträdande.

Om
makar, som erhålUt hemskiUnad, är ense om att begära äktenskapsskillnad enligt
nya lagen och situationen är sådan att betänketid är föreskriven, måste enligt
förslaget makarna avvakta att betänketid löpt under det nya målets
handläggning. Från det tillfälle till eftersinnande som hemskillnaden berett
bortses alltså i förslaget. Enligt lagrådets mening talar dock starka skäl för
att jämstäUa hemskillnadstiden med betänketid. Har 6 månader förflutit från
hemskillnadsdomens lagakraft-vinnande, bör alltså kravet på betänketid kunna
anses uppfyllt. Med hänsyn tUI att särlevnad ej erfordras under betänketid,
synes man ej behöva kräva att särlevnad bestått under hemskUlnadstiden för att
den skaU kunna räknas som betänketid. Lagrådet förordar därför en regel som
kan upptagas som ett särskilt stycke närmast efter det sist behandlade av
innehåll, att om dom på hemskillnad meddelats och frågan om äktenskapsskillnad
skall prövas enUgt nya lagen, betänketid skall anses ha börjat löpa när domen
på hemskillnad vann laga kraft. Med denna formulering står klart, att om ett år
förflutit från lagakraftvin-nandet, frågan om äktenskapssldllnad förfaUit
enligt nya lagens 11 kap. 3 §. Denna omständighet bör dock ej utgöra hinder mot
att efter ettårstidens utgång döma till äktenskapsskillnad enligt äldre lag.

Det
remitterade förslagets tredje stycke som enligt lagrådets förslag

s. 321 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 321

blir
det femte bör ej undergå annan ändring än att äldre lag bör gälla även i
fråga om den i 6 kap. 6 a § stadgade skyldigheten för gåvotagare att återbära
gåva eller dess värde.

Stadgandet
i första punkten i punkt 6 bör liksom flera förut berörda stadganden utsträckas
att gälla dödsfall under handläggning av mål, i vilka talan väckts enligt det
av lagrådet föreslagna första stycket i punkt 5.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar
lagrådet att punkterna 26 I övergångsbestämmelsema gives följande lydelse:

"2.
Har trolovning före lagens ikraftträdande upplösts genom den ene trolovades död
eller brutits, skall äldre lag fortfarande gälla beträffande anspråk enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2, 3 och 6 §§, om talan därom väckes före den 1 januari
1975.

3.
Har särlevnad börjat före
lagens ikraftträdande, skall 5 kap. 7 § i dess äldre lydelse fortfarande gälla
beträffande underhållsbidrag, om talan därom väckes före den 1 januari 1975.

4.
Föreligger beträffande
äktenskap, som ingåtts före lagens ikraftträdande, omständighet som enligt
äldre lag föranleder till återgång av äktenskapet, skall äldre lag fortfarande
gälla, om talan om återgång väckes före den 1 januari 1975. Innan sådan talan
slutligen avgjorts, får ej dömas tUl äktenskapsskillnad på talan som väckts
enligt nya lagen.

Har
äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att återgå, upplösts
genom makes död före den 1 januari 1975 eller medan i behörig tid väckt talan
om återgång var anhängig, gäller äldre lag i fråga om verkan av återgången samt
i fråga om bodelning, underhåll och skadestånd.

5. Har
före lagens ikraftträdande inträffat förhållande, som avses i 11

kap. 2 § första stycket eller 413 §§ i deras äldre lydelse, äger make

även därefter, dock ej efter 1974 års utgång, väcka talan om hemskill

nad eller äktenskapsskillnad enligt paragraferna i deras äldre lydelse.

Har
talan om äktenskapsskillnad väckts före lagens ikraftträdande eller enligt
första stycket, prövas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutligen
avgjorts, får ej dömas tUl äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya
lagen.

Har
dom på hemskillnad meddelats eller har talan om hemskillnad väckts före lagens
ikraftträdande eller enligt första stycket, gäller 11 kap. 13 §§ i den äldre
lydelsen i stället för 11 kap. 14 §§ i den nya lydelsen. Fråga om
äktenskapsskillnad skall dock prövas enligt nya lagen, om

makama
är ense därom,

hemskillnaden
förfaUit på grund av att makaraa flyttat samman,

talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången
av juni 1975 eller, om dom på hemskillnad vunnit laga kraft efter
ikraftträdandet, sedan 18 månader förflutit från det så skedde.

21
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 32

s. 322 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 322

Har dom på hemskUlnad meddelats och skall frågan om
äktenskapsskillnad prövas enligt nya lagen, skall betänketid anses ha börjat löpa
när domen på hemskillnad vann laga kraft.

Har dom på hemskUlnad eUer äktenskapsskillnad
meddelats enligt äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden
samt i fråga om bodelning, underhåll, skadestånd och skyldighet för gåvotagare
att återbära gåva eller dess värde.

6. AvUder make under handläggningen av mål om
äktenskapsskillnad, i vUket talan väckts före ikraftträdandet eller enligt
punkt 5 första stycket, tillämpas äldre lag i fråga om bodelningen. Detsamma
gäller om det dömes till boskillnad på talan som väckts under handläggningen av
sådant mål,"

Förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken

Ingressen

Ett bifaU till det vid 2 kap. 2 § GB framförda
förslaget om visst tiU-lägg till 10 kap. 2 § förevarande balk samt en därav
föranledd ändring i 20 kap. 20 § föranleder att ingressen måste jämkas.

6
kap. 12 §

Enligt gällande rätt står bam utom äktenskap under
moderns vårdnad. Om båda föräldrarna är överens om att fadern I stället skall
få vårdnaden eller om modern dör eller inte är lämplig att utöva vårdnaden,
kan denna dock överflyttas på fadem. I avsikt att förstärka faderns möjligheter
att få övertaga vårdnaden upptager det remitterade förslaget i förevarande
lagrum en regel att rätten på ansökan av fadern skall överföra vårdnaden till
denne, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Denna regel
föreslogs av de sakkunniga och syftade främst till att i vårdnadshänseende
jämställa utomäktenskapUga barn med barn i äktenskap i de fall då barnen bott
tiUsammans med båda föräldrarna. Vid upplösningen av föräldramas samlevnad
skulle vårdnadsfrågan avgöras uteslutande med hänsyn till barnets bästa utan
företrädesrätt för modern. För de fall då föräldrama sammanbott kan det te sig
naturligt att de, liksom om de varit gifta, skall vara likställda i vårdnadshänseende.
Faderns möjligheter att få vårdnaden har emellertid i förslaget icke begränsats
till de fall då föräldrarna sammanbott. Föredragande statsrådet påpekar att
vissa olägenheter möjligen kan uppkomma vid praktisk tUlämpning av en regel
att fadem skulle ha rätt att få vårdnaden även då föräldrarna aldrig
sammanlevat. Han finner det emellertid starkt motiverat att fadern kan få
vårdnaden i dylika fall om det faktiskt skulle vara bättre för bamet att stå
under fadems vårdnad, även om modern i och för sig är skickad att ha hand om
barnet.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 323

Lagrådet ifrågasätter riktigheten
av att på detta sätt utsträcka faderns möjUgheter att fråntaga modem vårdnaden.
Prövningen av vad som skall anses bäst för barnet kan i många faU, inte minst
då föräldrarna har olika nationalitet, vålla stora svårigheter. Statsrådet
uttalar visserligen att det normalt måste anses bäst för bamet att det stannar
hos modern, om det aldrig bott tUlsammans med fadern. Risk synes dock enligt
lagrådets mening föreligga, att den föreslagna bestämmelsen kan utnyttjas så
att den inverkar störande på bamets miljö. Den grundläggande tanken bakom
förändringen av vårdnadsreglerna för utomäktenskapliga barn nämligen att
Ukställa dem med vad som gäller för barn i äktenskap synes kunna tUlgodoses
genom att faderns möjlighet att få vårdnaden begränsas till fall då
föräldrarna sammanbott.

Med hänsyn till att vårdnaden, då föräldrarna är ense, kan
ha överflyttats till fadern, kan situationen vid samlevnadens hävande vara den
att fadern har vårdnaden. Modern bör i sådant fall ha motsvarande möjlighet att
hos rätten begära att få vårdnaden överflyttad på sig.

Lagrådet förordar därför att den
föreslagna andra punkten i första stycket utgår och att i paragrafen inskjutes
ett andra stycke av följande lydelse: "Hava föräldrar som sammanlevat
brutit samlevnaden, skall rätten på ansökan av den som ej har vårdnaden
överflytta denna till honom, om det med hänsyn till bamets bästa finnes
skäligt."

10 kap. 2§

Det anmärkes, att lagrådet vid 2
kap. 2 § GB förordat, att i ett nytt andra stycke i förevarande paragraf måtte
upptagas en regel med lydelse som därvid angivits.

20 kap. 20 §

Under hänvisning till vad som
anförts vid 2 kap. 2 § GB föreslås, att som ett nytt tredje stycke upptages en
regel av innehåll att vad som sagts förut i paragrafen skall äga motsvarande
tillämpning när fråga är om förklaring enligt 10 kap. 2 § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

Det kan ifrågasättas huravida icke
bland övergångsbestämmelsema bör upptagas en punkt om att 11 kap. 1 § i dess
äldre lydelse alltjämt skall tillämpas när det dömts tUl återgång av äktenskap
eller hemskillnad. Med den utformning andra stycket andra punkten nämnda paragraf
har får dock anses att samma resultat ernås även utan en övergångsregel. En
sådan synes därför kunna undvaras.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 324

Förslaget
till lag om ändring i ärvdabalken

3 kap.

8 §

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 11
kap. 3 § GB förordas att undantagsregeln i förevarande paragraf skall avse det
fall att vid arvlåtarens död talan om äktenskapsskillnad, utan att frågan
därom enligt 11 kap. 3 § GB förfallit, var anhängig.

Övergångsbestämmelserna

Om lagrådets förslag till punkt 4 i
övergångsbestämmelsema vid GB bifalles, kan talan om återgång väckas under år
1974 i anledning av återgångsgrandande förhållande som uppkommit före den 1
januari 1974. Avlider ene maken under 1974 men innan återgångstalan väckts,
skall enligt den av lagrådet föreslagna punkt 4 i övergångsbestämmelsema till
GB äldre lag gälla i fråga om bodelning, varför, enligt 10 kap.

9 § GB, delning skall ske
så som hade återgång skett. Följdriktigheten

kräver att i dylikt fall även skaU gälla undantag för makes arvsrätt. 3

kap. 8 § i dess äldre lydelse bör alltså om övergångsreglerna till GB

utformas enligt lagrådets förslag gälla även i den nu berörda situatio

nen. Detta kan ernås om slutdelen av övergångsstadgandet till föreva

rande lag får följande lydelse "-- om i annat fall talan om åter

gång eller hemskUlnad var anhängig, makarna på grand av hemskUlnad

levde åtskUda vid dödsfaUet eller, tiU följd av stadgandet i punkt 4 i

övergångsbestämmelserna tUl lagen (1973: 000) om ändring i giftermåls

balken, delning av giftorättsgodset skall ske så som hade återgång skett".

Förslaget
till lag om ogifta samhoendes gemensamma bostad

2 §

Av lagtexten får anses tydligt framgå, att
anspråket för att ha preskriptionsavbrytande verkan måste ha framställts först
efter det att den som begär att få övertaga hyresrätten flyttat från
lägenheten. Krav som må ha framställts medan han bor kvar i lägenheten saknar
alltså verkan.

4 §

I 5 § 1959 års lag om makars gemensamma bostad
anges förutsätt-nmgen för återgång av uthyrning vara att uthymingen länder
andra maken tiU förfång. I förevarande paragraf beskrivs motsvarande förutsättning
med uttrycket att uthymingen kan äventyra andra partens rätt att övertaga
rätten tiU lägenheten. Såvitt av remissprotokollet framgår avses ingen saklig
skUlnad. Enligt lagrådets mening är det vilseledande att använda skilda
uttryckssätt för samma sakförhållande i två lagar som är

s. 325 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 325

varandra
så likartade som nu ifrågavarande. Önskvärt är att samma uttryckssätt begagnas
i båda lagarna.

7
§

Ett interimistiskt beslut enligt förevarande
paragraf rubbar ej rättsförhållandet mellan den som har hyresrätten eller
bostadsrätten och hyresvärden resp. bostadsrättsföreningen. Hans skyldigheter
gentemot dessa kvarstår alltså även om det bestäms att den andre av de
sammanboende skall få nyttja lägenheten. Det är tydligt, att i ett dylikt fall
ofta den som får nyttja bostaden bör utge gottgörelse till den som är ansvarig
gentemot hyresvärden resp. bostadsrättsföreningen. Även i andra hänseenden,
t. ex. rörande betalningsansvaret de sammanboende emellan för elektrisk ström
och telefonabonnemang, kan föreskrifter vara behövliga. Någon annan rättslig
reglering av förhållandena mellan de sammanboende än den som kan följa av
avtal finns ej. Det synes därför nödvändigt, att när domstolen griper in och
bestämmer om nyttjandet av lägenheten, möjlighet också måste finnas att
reglera därmed sammanhängande frågor. Lagrådet förordar därför att lagregeln i
första stycket gives det innehållet att domstolen efter vad som finnes skäligt
får bestämma vilken av parterna som skall få nyttja bostaden samt, om nyttjandet
tillägges part som ej har hyresrätten eller bostadsrätten, vad han skall
erlägga för nyttjandet och vad han i övrigt har att iakttaga.

Det må anmärkas att vad nu sagts gäller endast så
länge den ursprungliga hyres- eller bostadsrätten består. Hyresavtalet kan t.
ex. ha uppsagts av hyresgästen, som önskar bli fri från vidare
hyresförpUktelse, eller av hyresvärden på grand av utebliven hyresbetalning.
Det får förutsättas att de ändringar i hyreslagstiftningen, som föredragande
statsrådet antyder skola göras, kommer att medföra att den av de sammanboende,
som får nyttja lägenheten men ej är hyresgäst, kan iakttaga sina intressen
direkt i förhållande till värden.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall
inför svensk myndighet i utlandet

I det remitterade förslaget har i 2 § bibehållits
föreskrift att "äktenskapsbetyg" i viss situation skall företes.
Förslaget till GB innehåller emellertid ej bestämmelser om äktenskapsbetyg. Det
är därför påkallat att i förevarande lagram ange att vad den som skall gifta
sig skall förete är intyg om vad kyrkoböckerna i hans församling innehåller
angående hans behörighet att ingå äktenskapet.

Godtages vad lagrådet ifrågasatt vid 1 kap. GB,
torde uttrycken "de trolovade" och "trolovad" i 2 § första
stycket kunna bibehållas samt 2 § andra stycket och 3 § kvarstå I oförändrad
lydelse. Vid bifall härtill måste ingressen jämkas.

22
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 32

s. 326 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 326

Förslaget
till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1959:157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels ändring i samma lag.

Vid utformning av 4 § lagen om ogifta samboendes
gemensamma bostad i enlighet med det remitterade förslaget bör, såsom lagrådet
angivit vid nämnda lagrum, jämkning ske i 5 § förevarande lag. Sker så, bör
även ingressen ändras.

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas utan eriman.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

s. 327 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 327

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen I statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i
giftermålsbalken,

2.
lag om ändring i
föräldrabalken,

3.
lag om ändring i ärvdabalken,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i
rättegångsbalken,

6.
lag om medling mellan
samlevande,

7.
lag om ogifta samboendes
gemensamma bostad,

8.
lag om upphävande av lagen
(1915: 434) om fuUföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps
ingående,

9.
lag om ändring i lagen (1915:
437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet,

10.
lag om dels fortsatt giltighet
av lagen (1959: 157) med särskUda bestämmelser om makars gemensamma bostad,
dels ändring i samma lag,

11.
lag om ändring i förordningen
(1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

12.
lag om ändring i lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden,

13.
lag om ändring i namnlagen
(1963: 521),

14.
lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437),

15.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429).

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Av vad jag anförde vid remissen tUl lagrådet
framgår att jag betraktar det föreliggande förslaget som en angelägen
modernisering av den svenska äktenskapsrätten, vilken berör åtskiUiga frågor av
stor praktisk betydelse för många människor. Jag konstaterar därför med tUlfredsställelse
att lagrådet, även om det funnit att det är förenat med vissa svårigheter att
infoga de föreslagna nya reglerna i den gällande lagstiftningen, ändå inte
ansett dessa svårigheter vara av sådan beskaffenhet att de kan utgöra hinder
mot ändringarna.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 328

Med anledning av vad lagrådet har anfört i fråga om
den svenska mternationellt privattättsliga lagstiftningens anpassning till den
föreslagna nya äktenskapslagstiftningen viU jag nämna att jag avser att senare
i år lägga fram förslag tUl de lagändringar som behövs i detta hänseende. Den
erforderliga anpassningen torde kunna genomföras utan svårigheter, särskilt som
ändringar inte föreslås i de nuvarande formerna för ingående av äktenskap. Vad
gäller förhållandet tiU de andra nordiska ländema har överläggningar inletts
med representanter för dessa länder rörande de konventionsändringar som en
anpassning till den nya svenska lagstiftningen kräver. Vad som har förevarit
vid dessa överläggningar ger vid handen att erforderliga ändringar kommer att
kunna genomföras före årets slut.

Beträffande de olika punkterna i lagrådets yttrande
vill jag anföra följande.

Förslaget
till lag om ändring i GB

1 kap.

Lagrådet har lämnat utan erinran förslaget om
upphävande av de bestämmelser i detta kapital som gäller följderna av
trolovnings upplösning. Lagrådet har också godtagit mitt uttalande att
begreppet trolovning även om 1 kap. upphävs i fortsättningen får ges samma
innebörd som nu i de författningar där det alltjämt förekommer. Med hänsyn
till att ordet trolovad kommer att stå kvar även i 8 kap. GB har lagrådet
emellertid ifrågasatt om inte 1 § förevarande kapitel bör behållas till dess
den fullständiga översynen av GB genomförts.

För egen del anser jag inte att de skäl lagrådet
har anfört för att t. v. behålla 1 kap. 1 § är övertygande. Ett upphävande av
paragrafen torde som även lagrådet synes medge inte medföra några svårigheter
vid tolkningen av lagmm där uttrycket trolovning eller trolovad förekommer. Att
uttrycket trolovad står kvar i 8 kap. GB beror på att bestämmelserna i detta
kapitel kommer att ses över I samband med det fortsatta lagstiftningsarbetet på
äktenskapsrättens område och att jag därför inte har funnit anledning att i
detta sammanhang föreslå ändringar i dem. Jag är alltså inte beredd att följa
lagrådets förslag på denna punkt.

2 kap.

Enligt den föreslagna 2 § i detta kapitel får den
som är omyndigförklarad eller som enligt rättens beslut enligt 10 kap. 2 § FB
skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder inte gifta sig utan
förmyndarens samtycke. Lagrådet påpekar att ett beslut enligt 10 kap. 2 § FB
inte torde kunna meddelas så tidigt som flera år före myndighetsålderns
inträde och föreslår därför att nyssnämnda paragraf komplette-

s. 329 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 329

ras
med en särskild regel av innehåll att rätten på begäran av förmyndaren skall
förklara att underårig som har fyllt 18 år inte får ingå äktenskap utan förmyndarens
samtycke, om det beträffande den underårige föreligger sådan omständighet som
enligt 10 kap. 1 § FB utgör grund för omyndighetsförklaring. Vad lagrådet har
anfört till stöd för sitt förslag är i och för sig riktigt. Som jag nämnde vid
remissen tUl lagrådet förbereds emellertid f. n. förslag om sänkning av
myndighetsåldern till 18 år. En sådan reform, som torde kunna träda i kraft
den

I juli 1974, kommer att
innebära att det av lagrådet berörda problemet

försvinner. Med hänsyn härtill anser jag inte att det finns anledning att

för den korta övergångstid det kan beräknas bli fråga om överväga en

sådan speciell reglering som lagrådet föreslår. Jag är därför inte beredd

att tillstyrka lagrådets förslag härom.

3
och 4 kap.

På grand av vad jag har anfört vid 1 kap. bör det
remitterade förslagets lydelse vidhållas i fråga om dessa kapitel. Jag godtar
dock den av lagrådet i andra hand förordade jämkningen i 4 kap. 2 §.

7
kap.

Jag delar lagrådets uppfattning att uttrycket
"innan giftorättsgemenskapen mellan makama upphörde" i 4 § första
stycket förevarande kapitel är oklart till sin innebörd. Första punkten i
lagrummet bör därför ändras enligt lagrådets förslag med ett par smärre
redaktionella jämkningar. För att undvika tyngande upprepningar i andra punkten
föreslår jag att det där föreskrivs att reglerna i första punkten skall gälla
i tillämpliga delar även för det fall att bodelning inte skall äga rum i
anledning av äktenskapets upplösning.

II kap.

Jag godtar lagrådets förslag rörande utformningen
av 13 §§ detta kapitel.

Enligt
det remitterade förslaget är frågan om äktenskapsskillnad förfallen, om
särskilt yrkande om äktenskapsskillnad inte framställts senast ett år efter
betänketidens början. Verkningarna av att fråga om äktenskapsskillnad är
anhängig står dock kvar även därefter till dess målet avskrivs. Lagrådet anser
emellertid att dessa verkningar bör upphöra i och med betänketidens utgång.
Jag biträder denna mening. Detta får betydelse vid utformningen av 6 och 9 §§
förevarande kapitel samt av 3 kap. 8 § ÄB. Rätteligen borde även lydelsen av 7
kap. 4 § jämkas. I likhet med lagrådet anser jag dock detta inte behövligt.

Enligt
5 § tredje stycket i det remitterade förslaget kan åklagare föra talan om
äktenskapsskillnad i fall då äktenskap har ingåtts i strid mot indispensabelt
släktskapshinder eller mot förbudet mot tvegifte. Åkla-

s. 330 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 330

garen
är emellertid inte skyldig att väcka talan. Detta har föranlett lagrådet att
ifrågasätta, om inte de skäl som anförts för en diskretionär prövning av
åklagaren också borde leda till att domstolen, om åklagare väcker talan, får
möjlighet att avstå från att döma till äktenskapsskillnad. Jag tror emellertid
inte att det finns något praktiskt behov av en sådan regel. Det synes mig
dessutom knappast lämpUgt att föra in ett diskretionärt element av den typ
lagrådet ifrågasätter i domstolsprövningen. Jag är därför inte beredd att
tiUstyrka lagrådets förslag på denna punkt.

I enlighet med vad jag har anfört vid 3 § ansluter
jag mig i sak tUl lagrådets förslag till omarbetning av d . I paragrafen bör
föreskrivas att egendom som make förvärvat efter det att talan om
äktenskapsskUlnad väckts skall vara hans enskUda, om det döms till äktenskapsskUlnad
eller om make avUder under tid då målet är anhängigt utan att talan om
äktenskapsskUlnad förfallit enligt 3 §. Detsamma bör gälla om det döms till
boskillnad på talan som väckts under tid som nu sagts.

Jag
ansluter mig till lagrådets förslag till ändrad utformning av 9 §.

13
kap.

Jag ansluter rrug med en redaktionell jämkning till
lagrådets förslag till ändrad utfomming av 2 §.

Som lagrådet har anfört torde innebörden av den i 3
§ föreslagna jämkningsregeln komma till klarare uttryck om den flyttas till en
särskild 12 a §. Jag ansluter mig därför till lagrådets förslag i denna del.
Vad lagrådet har framhållit om att försiktighet bör iakttas vid tillämpning av
jämkningsregeln stämmer väl överens med vad jag själv vid remissen till
lagrådet anförde om att jämkning inte bör komma i fråga annat än i speciella
undantagsfall.

15
kap.

Jag kan med en redaktionell jämkning godta
lagrådets förslag till ändrad lydelse av 4 och 5 §§ och tUl införande av en ny
7 i detta kapitel. I anslutning till den föreslagna regeln 15 §, att särsldlt
beslut skall meddelas om betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden, vill jag
framhålla, dels att detta beslut, som har karaktären av beslut under
rättegången, normalt torde kunna meddelas i den formen att domstolen
tillställer parterna ett besked om att betänketid skall löpa samt om tidpunkten
för betänketidens början och för sexmånaderstidens resp. ettårstidens utgång,
dels att beslutet i och för sig inte bör hindra att domstolen, om det senare
visar sig att betänketid inte längre behövs, dömer tUl äktenskapsskillnad på
parternas begäran redan innan sexmå-naderstiden har gått till ända.

I anslutning tUl 11 § tredje stycket sista punkten
i det remitterade förslaget har lagrådet framhålUt, att det skulle vara
processuellt enklare

s. 331 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 331

om
rättens förordnande om samlevnadens hävande och om besöksförbud automatiskt
gällde till dess lagakraftägande dom föreligger i målet, om inte make, på vars
begäran förordnandet meddelats, särskilt begär att det skall upphävas. Lagrådet
förordar därför att i paragrafens tredje stycke sista meningen får utgå och
tredje meningen får innehålla att, om förordnande meddelats om underhåll och om
rätt att sitta kvar i hemmet, domstolen vid målets avgörande skall pröva om
denna åtgärd skall bestå. Med anledning härav vUl jag framhålla att vad denna
paragraf föreskriver om avgörande av mål tar sikte inte bara på dom utan också
på slutligt beslut. När mål avskrivs, t. ex. därför att frågan om äktenskapsskUlnad
har förfalUt enligt 11 kap. 3 §, bör samtiiga interimistiska förordnanden
upphävas med omedelbar verkan. Beslut härom bör rätten kunna meddela utan
yrkande av part. Mot bakgmnd av det nu anförda kan jag inte ansluta mig tUl
lagrådets förslag till ändring i denna paragraf.

Med
anlednmg av vad lagrådet har anfört i anslutning till 32 § om talan mot rättens
beslut att betänketid skall löpa vUl jag anföra, att jag delar lagrådets
uppfattning att besvär över sådant beslut torde kunna föras med tillämpning av
49 kap. 6 § RB. Jag anser inte lämpligt att utsträcka reglerna om särskUd talan
i förevarande paragraf att gälla sådant beslut.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet har förordat att övergångsbestämmelsema
omarbetas så att det blir möjligt att under en övergångstid av ett år från
ikraftträdandet väcka sådan talan enligt gamla lagen som grandas på
omständigheter och förhållanden vilka inträffat före ikraftträdandet. Som skäl
för detta förslag har lagrådet anfört att det, om ett visst rättsläge har
uppkommit enligt gällande rätt, också vid ändrad lagstiftning bör finnas rimliga
möjligheter att få till stånd en lösning som svarar mot det uppkomna
rättsläget. För egen del kan jag inte instämma i detta synsätt när det gäller
lagstiftning av den typ det här är fråga om. Lagändringar på familjerättens
område sammanhänger med förändrade värderingar av sådan art att ändringarna i
princip bör slå igenom omedelbart. Synpunkter av den typ lagrådet har anfört
har därför inte samma bärkraft här som på andra områden av civilrätten. Enligt
min mening finns det inte anledning att genom övergångsregler inskränka den nya
lagstiftningens tillämplighet i vidare mån än det remitterade förslaget innebär.

Punkt
4 första stycket bör, som lagrådet har påpekat, kompletteras med en bestämmelse
om att det inte får dömas till äktenskapsskillnad på talan som väcks enliga nya
lagen så länge talan om återgång av äktenskap är anhängig. Enligt andra
stycket i det remitterade förslaget skall, om äktenskap återgått eller
äktenskap som kunnat dömas att

s. 332 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 332

återgå
upplösts genom makes död före ikraftträdandet, äldre lag gälla i fråga om
verkan av återgången samt i fråga om bodelning, underhåU och skadestånd.
Lagmmmet bör i enlighet med lagrådets påpekande kompletteras med en bestämmelse
om att detsamma skall gälla om talan om återgång är väckt vid ikraftträdandet
men en av makama därefter avlider under det målet är anhängigt.

Enligt lagrådet bör punkt 5 kompletteras med en
regel av innehåll att hemskilda makar, om de är ense om att söka
äktenskapsskillnad enligt den nya lagen, skall kunna som betänketid åberopa den
tid som förflutit från det domen på hemskillnad vann laga kraft. Detta bör enligt
lagrådet gälla även om makama inte har levt isär under hemskillnadstiden. När
ett år har förflutit från det hemskillnadsdomen vann laga kraft är dock frågan
om äktenskapsskillnad förfallen enligt den nya lagens 11 kap. 3 §. Denna
omständighet bör emellertid enligt lagrådet inte utgöra hinder för att efter
ettårstidens utgång döma till äktenskapsskUlnad enligt äldre lag. Jag biträder
lagrådets förslag att hem-skUda makar, som är ense om att söka
äktenskapsskillnad enligt nya lagen, får som betänketid åberopa den tid som
förflutit från det domen på hemskillnad vann laga kraft. Enligt min mening bör
emellertid en föratsättnuig härför vara att hemskillnaden inte är förfallen.
Sedan hemskillnaden förfallit genom att makarna flyttat samman kan dessa inte
få äktenskapsskUlnad enligt gamla lagen. Domen på hemskillnad bör då inte
heller kunna berättiga dem till äktenskapssldllnad enligt nya lagen.

Jag biträder vad lagrådet i anslutning till punkt 5
tredje stycket har anfört om att äldre lag bör gälla även i fråga om den i 6
kap. 6 a § föreskrivna skyldigheten för gåvotagare att återbära gåva eUer dess
värde.

Förslaget
till lag om ändring i FB

Lagrådet har förordat att den i 6 kap. 12 §
föreslagna utvidgningen av faderns möjlighet att få vårdnaden om barn utom
äktenskap begränsas till fall då föräldrama sammanbott. Med anledning härav
vill jag framhålla att det remitterade förslaget ger uttryck åt den viktiga
principen att frågan vilken av föräldrarna som skall ha vårdnaden om ett
utomäktenskapligt barn liksom när det gäller barn i äktenskap skall avgöras
uteslutande med hänsyn till barnets bästa. Denna princip bör inte rubbas. Jag
anser mig därför inte kunna biträda lagrådets förslag till ändring i
paragrafen. Som jag framhöll vid remissen till lagrådet är emellertid den
föreslagna regeln främst avsedd att tillämpas i fall då föräldrama har
sammanbott och gemensamt haft hand om bamet. Om barnet aldrig har sammanbott
med sin far är det normalt bäst för

s. 333 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 333

barnet
att det stannar hos modem. Föratsättningarna för att fadern skall kunna anses
lämpligare än modern bUr naturUgtvis också mindre ju längre tid barnet vistas
hos sin mor och växer in i mUjön där. Skulle det faktiskt vara bättre för bamet
att stå under faderns vårdnad, trots att föräldrama aldrig har sammanbott,
synes det emeUertid starkt motiverat att fadem också får vårdnaden.

Av skäl som jag har anfört vid 2 kap. GB biträder
jag inte lagrådets förslag till ändringar i 10 kap. 2 § och 20 kap. 20 §.

Föslaget
till lag om ändring i ÄB

Jag godtar efter en redaktioneU jämkning den av
lagrådet föreslagna ändringen i 3 kap. 8 §.

På gmnd av vad jag har anfört i anslutning till
övergångsbestämmelserna i GB biträder jag inte lagrådets förslag i fråga om
övergångsbestämmelserna i ÄB.

Förslaget
till lag om ogifta samboendes gemensamma bostad

Enligt lagrådet får av 2 § i det remitterade
förslaget anses framgå att anspråk för att ha preskriptionsavbrytande verkan
måste ha framställts först efter det att den som vill överta hyres- eller
bostadsrätten har flyttat från lägenheten. Enligt min mening bör emellertid
även ett krav som har framställts medan parten bor kvar i lägenheten kunna
tUlerkännas sådan verkan. Preskriptionsregeln bör alltså ges den innebörden
att part som flyttar från lägenheten och inte dessförinnan har framställt krav
på att få överta hyres- eUer bostadsrätten måste, för att vara bevarad vid sin
rätt härtill, framställa sådant krav senast inom tre månader från det han
flyttade. För att detta skall bli klart bör paragrafens lydelse jämkas.

Som föratsättning för att uthyrning av lägenhet
skall kunna gå åter gäller enligt 4 § i det remitterade förslaget att
uthymuigen kan äventyra andra partens rätt att överta rätten till lägenheten.
Lagrådet har påpekat att denna formulering avviker från motsvarande regel i
lagen om makars gemensamma bostad, där det anges att uthyrningen skall lända
andra maken tUl förfång. Eftersom någon saklig skillnad inte är åsyftad kan jag
instämma med lagrådet i att samma uttryckssätt bör användas i båda lagarna. Jag
föreslår därför att paragrafens lydelse anpassas till vad som föreskrivs i
lagen om makars gemensamma bostad.

Jag
biträder lagrådets förslag till ändrad lydelse av 7 §.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 334

Förslaget
till lag om ändring i lagen om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk
myndighet i utlandet

Under åberopande av vad jag har anfört vid 1 kap.
GB är jag inte beredd att behålla uttrycket "de trolovade" och
"trolovad" i 2 och 3 §§. Däremot godtar jag vad lagrådet i övrigt har
anfört angående utformningen av 2 § första stycket.

Förslaget
till lag om dels fortsatt giltighet av lagen med särskilda bestämmelser om
makars gemensamma bostad, dels ändring i sanuna lag

Med den ståndpunkt jag har intagit i fråga om 4 §
lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad saknas anledning att ändra 5 §
förevarande lag.

Jag ämnar senare idag lägga fram förslag på
grundval av barnavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972: 65)
Barnavårdsmannafrågan. Förslaget innebär bl. a. att reglema om bamavårdsman
utmönstras ur FB. Med hänsyn härtUl föreslår jag dels att den föreslagna
ändringen i 8 kap. 1 § FB liksom den däremot svarande punkt 4 i övergångsbestämmelserna
får utgå ur det remitterade förslaget dels att ordet bamavårdsman stryks i den
föreslagna nya lydelsen av 6 kap. 12 § FB.

Utöver vad jag har anfört i det föregående bör
vissa redaktionella jämkningar vidtas i vissa av de remitterade förslagen.

Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

s. 335 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 335

Innehåll

Proposition......................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Lagförslag

1.
Förslag till lag om ändring i
giftermålsbalken...... ..... 4

2.
Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken......... ... 24

3.
Förslag till lag om ändring i
ärvdabalken............ ... 27

4.
Förslag till lag om ändring i
brottsbalken........... ... 28

5.
Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken..... ... 29

6.
Förslag till lag om medling
mellan samlevande.... 29

7.
Förslag till lag om ogifta
samboendes gemensamma bostad 30

8.
Förslag till lag om upphävande
av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående ...................... 31

9.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i
utlandet 32

10.
Förslag till lag om dels
fortsatt giltighet av lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad, dels ändring i samma lag.. 33

11.
Förslag till lag om ändring i
förordningen (1862: 10 s. 1)

om
tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer 34

12.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden 35

13.
Förslag tiU lag om ändring i
namnlagen (1963: 521) 36

14.
Förslag till lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437) .. 37

15. Förslag
till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429) .. 37

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 12 januari

1973 ............................................................ 39

1.
Inledning ............................................... 39

2.
Huvuddragen av gällande ordning
och de sakkunnigas förslag 40

2.1
Gällande rätt......................................... 40

2.2
Vissa statistiska uppgifter ..................... 42

2.3
Huvudinnehållet i de
sakkunnigas förslag..... 44

3. Gällande
rätt .............................................. 45

3.1 Ingående
av äktenskap........................... .... 45

3.1.1
Trolovning ................................... 45

3.1.2
Hinder mot äktenskap ..................... .... 46

3.1.3
Hindersprövning.............................. .... 47

3.1.4
Formen för ingående av
äktenskap...... .... 48

3.2 Upplösning
av äktenskap......................... 50

3.2.1
Medling och familjerådgivning............. .... 50

3.2.2
Hemskillnad och
äktenskapsskUlnad .. 52

3.2.3
Återgång ..................................... .... 55

3.3
Vissa bestämmelser om
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar 57

3.4
Vårdnaden om barn................................. .... 59

3.5
Rätten till bostaden................................ 61

s. 336 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 336

4. De
sakkunniga .......................................... 64

4.1
Allmänna synpunkter ............................. 64

4.2
Ingående av äktenskap........................... 67

4.2.1
Trolovning ................................... 67

4.2.2
Hinder mot äktenskap ..................... 68

4.2.3
Hindersprövning............................... 70

4.2.4
Formen för ingående av
äktenskap...... .... 71

4.3 Upplösning
av äktenskap......................... .... 73

4.3.1
MedUng och familjerådgivnmg............ .... 73

4.3.2
Hemskillnad och
äktenskapsskillnad..... .... 74

4.3.3
Återgång ..................................... .... 76

4.4
Vissa frågor om äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar 78

4.5
Vårdnad om bam.................................... 80

4.6
Rätten tiU bostaden............................... 81

5. Föredraganden
......................................... 82

5.1
Allmänna synpunkter ............................ 82

5.2
Ingående av äktenskap........................... .... 92

5.2.1
Trolovning ................................... 92

5.2.2
Hinder mot äktenskap ..................... .... 94

5.2.3
Hindersprövning............................... .. 100

5.2.4
Formen för ingående av
äktenskap...... .. 101

5.3 Upplösning
av äktenskap......................... .. 105

5.3.1
Inledande synpunkter....................... 105

5.3.2
MedUng och familjerådgivning............. 107

5.3.3
Äktenskapsskillnad........................... 109

5.3.4
Återgång ...................................... 116

5.4 Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska
rättsverk

ningar ............................................. 119

5.4.1
Underhållsskyldighet ....................... 119

5.4.2
Egendomsgemenskap och
arvsrätt ... 121

5.4.3
Skadestånd och jämkning av
bodelning 124

5.5
Vårdnaden om bam m. m......................... .. 127

5.6
Rätten tiU bostaden............................... .. 131

6.
Upprättade lagförslag ................................ .. 135

7.
Specialmotivering ...................................... 136

7.1 Förslaget
till lag om ändring i giftermålsbalken .... 136

2
kap................................................... .. 136

3
kap................................................... .. 137

4
kap................................................... .. 139

5
kap................................................... 139

6
kap................................................... 139

7
kap................................................... 140

8
kap................................................... .. 140

11
kap................................................. .. 140

12
kap................................................. .. 148

13
kap................................................. .. 148

15
kap................................................. 151

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser....... 156

7.2 Förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken ... 161

6
kap................................................... 161

7
kap................................................... 162

8
kap................................................... 163

s. 337 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 32 337

11 kap.............................................................. 163

Ikraftttädande- och övergångsbestämmelser.. 163

7.3 Förslaget till lag om ändring i
ärvdabalken....... .. 164

7.4 Förslaget till lag om ändring i
brottsbalken...... .. 164

7.5 Förslaget till lag om medling meUan
samlevande .... 165

7.6 Förslaget till lag om ogifta
samboendes gemensamma bostad 167

7.7 Förslaget till lag om upphävande av
lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut I vissa ärenden rörande
äktenskaps ingående ....................... .. 172

7.8 Förslaget tUl lag om ändring i
lagen (1915: 437) rörande äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet
i utlandet ............................................. 172

7.9 Förslaget till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels
ändring i samma lag..................... 173

7.10 Övriga
lagförslag 173

8. HemstäUan............................................................. .. 174

BUagor

1.
De sakkunnigas
förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m. m. 175

2.
Remissyttrandena
över familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972: 41) Familj och äktenskap 1 207

1. Inledning ...................................................... .. 207

1.1 Förslagets mottagande i stort .................... .. 207

1.2 Det nordiska samarbetet ........................... .. 208

1.3 Förslagets avgränsnlng ............................. .. 209

1.4 Neutralitet tUl olika
samlevnadsformer........ .. 210

1.5 Förhållandet till etiska
värderingar.............. .. 215

1.6 Äktenskapets frivillighet .......................... .. 217

1.7 Makarnas ekonomiska självständighet
och jämlikhet 217

2. Ingående av äktenskap.................................... 220

2.1 Trolovning ................................................. 221

2.2 Hinder mot äktenskap ............................... .. 223

2.2.1 Äktenskapsåldern .............................. 223

2.2.2 Giftomannasamtycke ....................... .. 224

2.2.3 Medicinska äktenskapshinder............. 226

2.2.4 Släktskaps- och svågerskapshinder.... .. 226

2.3 Hindersprövning.......................................... 227

2.4 Formen för ingående av äktenskap............. 228

3. Äktenskapets upplösning ................................. 236

3.1 Medling och familjerådgivning...................... .. 236

3.2 Hemskillnad och äktenskapsskiUnad
........ .. 238

3.2.1 Allmänt om skillnadsreglerna............... .. 238

3.2.2 Betänketid i stället för
hemskillnad..... .. 239

3.2.3 Särlevnad under betänketiden............ .. 241

3.2.4 Betänketidssystemets
tillämpningsområde och betänketidens längd 242

3.2.5 Äktenskapsskillnad utan betänketid
. .. 245

3.2.6 Processuella frågor .......................... .. 245

3.3 Återgång ................................................... .. 249

4. Vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverk-

s. 338 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 32 338

ningar ............................................................... ... 250

4.1 Giftorättsgemenskapens upphörande ..... ... 250

4.2 Jämkning av bodelning................................ ... 252

4.3 Underhållsbidrag .................................... 254

4.4 Gäldsansvar................................................. 255

5.
Övergångsbestämmelsema
till ändringarna i giftermålsbalken 255

6.
Vårdnad om bam............................................... ... 256

6.1 Rätt för fadern till barn utom
äktenskap att få vårdnaden 256

6.2 Rätt för föräldrar till bam utom
äktenskap att få vårdnaden gemensamt 258

6.3 Övriga frågor ............................................. 260

7. Rätten till bostaden ........................................ ... 262

7.1 Lag om samboendes rätt till bostad............ ... 262

7.2 Ändringarna i jordabalken ......................... ... 265

8. Ändringar i ärvdabalken och brottsbalken........ ... 265

8.1 Ärvdabalken ............................................. 265

8.2 Brottsbalken ............................................ ... 266

3. De remitterade förslagen....................................... ... 268

1.
Förslaget till
lag om ändring i giftermålsbalken .... 268

2.
Förslaget till
lag om ändring i föräldrabalken.... ... 288

3.
Förslaget till
lag om ändring i ärvdabalken....... ... 291

4.
Förslaget till
lag om ändring i brottsbalken....... ... 292

5.
Förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken .... 293

6.
Förslaget till
lag om medling mellan samlevande .... 293

7.
Förslaget till
lag om ogifta samboendes gemensamma bostad 294

8.
Förslaget till
lag om upphävande av lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa
ärenden rörande äktenskaps ingående.......................... 295

9.
Förslaget till
lag om ändring i lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför
svensk myndighet

i utiandet ...................................................... ... 296

10. Förslaget till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1959: 157) med särskUda bestämmelser om makars gemensamma
bostad, dels ändring i samma lag 297

11. Förslaget tiU lag om ändring i
förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända
borgenärer ..................................................... 298

12. Förslaget tiU lag om ändring i
lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden 299

13. Förslaget tiU lag om ändring i
namnlagen (1963: 521) 300

14. Förslaget tUl lag om ändring i
rennäringslagen (1971: 437) 301

15. Förslaget till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429) 301

Utdrag av
lagrådets protokoll den 5 mars 1973................ .... 303

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 9 mars

1973 ............................................................ 327

MARCUSBOKTR, STOCKHOLM 1973 720606

Doktrin (7)

  1. Johanna Schiratzki, Sambor i relationsrättsligt perspektiv, SvJT 2026 s. 191, på s. 193 · Fritt tillgänglig
  2. Michael Hellner, Gränsdragningen mellan bodelning och underhåll, SvJT 2024 s. 611, på s. 614 · Fritt tillgänglig
  3. Michael Hellner, HFD 2020 ref. 42. Bostadsbidrag för makar i ett polygamt äktenskap, FT 2021 nr 2 s. 343, på s. 347 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Anders Agell, Familjeformer och lagstiftningsideologi, SvJT 1998 s. 518, på s. 521 · Fritt tillgänglig
  5. Charlotte Atuma, Om uppkomsten av haltande äktenskap i Sverige, SvJT 1997 s. 639, på s. 645, 649, 656 · Fritt tillgänglig
  6. Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 202, 203, 210, 211 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Om samboende och äktenskap. Några reflexioner med anledning av en rapport, SvJT 1978 s. 705, på s. 710 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

291 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (164)

164 kopplingar i 85 dokument.

  1. Prop. 2025/26:154 Förbud mot kusinäktenskap och äktenskap mellan andra nära släktingar s. 11 om s. 41 · s. 23 om s. 99 · s. 30 om s. 118 · s. 31 om s. 329 i texten
  2. SOU 2025:121 Bodelning och betänketid - en effektivare process s. 88 om s. 55 · s. 88 om s. 113 · s. 88 om s. 115 · s. 89 om s. 116 · och 9 till i texten
  3. SOU 2025:59 Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck s. 282 om s. 144 · s. 283 om s. 116 i texten
  4. Bet. 2024/25:CU7 Familjerätt om s. 110 · om s. 116 i texten
  5. Dir. 2024:107 Stärkt skydd för den som vill separera - nya regler om bodelning och betänketid om s. 110 · om s. 116 i texten

Visa alla 85

Rättsfall (15)

15 kopplingar i 9 dokument.

  1. RH 2021:41 om s. 115 ur registret
  2. RH 2010:52 om s. 112 ur registret
  3. RH 2008:52 om s. 111 · om s. 141 · om s. 143 ur registret · i texten
  4. NJA 2022 s. 645 »Samborna på Sollerön« om s. 167 i texten
  5. NJA 2021 s. 547 »(I) Den gode mannen och äktenskapsskillnaden resp. (II) Förvaltaren och äktenskapsskillnaden« om s. 106 i texten

Visa alla 9

Doktrin (112)

112 kopplingar i 27 dokument.

  1. Ryrstedt, Bodelning och bostad, 1998 s. 33 om s. 82 · s. 35 om s. 84 · s. 45 om s. 85 · s. 53 om s. 147 · och 36 till i texten
  2. JT 2025/26 s. 77 s. 81 om s. 80 · s. 82 om s. 64 · s. 82 om s. 66 · s. 82 om s. 77 · och 6 till i texten
  3. Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 13 · s. 14 om s. 90 · s. 35 om s. 92 · s. 36 om s. 84 · och 6 till i texten
  4. Schiratzki, Vårdnad och vårdnadstvister, 1997 s. 47 om s. 64 · s. 58 om s. 95 · s. 178 om s. 96 · s. 190 om s. 95 · och 2 till i texten
  5. Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 285 · s. 286 · s. 293 om s. 314 · s. 294 om s. 87 · och 1 till i texten

Visa alla 27