Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen, m.m.
1973 · 170 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 165 av 170 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:33, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Majrts proposition nr 33 år 1973 Prop. 1973: 33
Nr'33
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen, m.
m.; given Stockholms slott den 16 februari 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås dels ändringar i
tryckfrihetsförordningen (TF), dels en datalag. Förslagen bygger på det
betänkande som förra året lades fram av offentlighets- och
sekretesslagstiftningskommittén (OSK).
Förslaget till ändringar i TF syftar till att
undanröja den oklarhet som hittUls har rått i frågan hur
offentlighetsprincipen, dvs. allmänhetens rätt att få tiUgång till det material
som finns hos myndigheterna, skall tillämpas på ADB-upptagningar och andra
upptagningar av teknisk natur, t. ex. mikrofilm och fonogram. Förslaget innebär
att samma regler som f. n. gäller om handlingar så långt möjligt skaU tUlämpas
också på tekniska upptagningar. Vissa särskilda regler föreslås dock när det
gäller på vUket sätt myndigheterna skall tillhandahålla sådana upptagningar
som är offentiiga. Upptagningarna skaU alltid tillhandahållas i läsbar resp.
avlyssningsbar form, vilket i fråga om ADB-upptagning innebär att upptagningen
måste antingen visas på bildskärm eller tillhandahållas i utskrift så att den
kan läsas. Detta slag av tillhandahållande skaU i princip aUtid ske utan
avgift för den enskUde. Den enskUde skall vidare ha rätt att mot avgift erhålla
en särskUd utskrift av tekiusk upptagning. Myndigheterna skall däremot, såvitt
gäller ADB-upptagningar, inte vara skyldiga att lämna ut kopia av själva
datamediet, t. ex. magnetbandet.
Förslaget till datalag syftar till att skydda den
enskilde mot sådant OtUlbörligt intrång i den personliga integriteten som kan
bli följden av den alltmer utbredda dataregistreringen av personuppgifter.
Förslaget
1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 33
Prop. 1973: 33 2
innebär
att dataregister som innehåUer personuppgifter i princip inte får inrättas eUer
föras utan tUlstånd av en särskild myndighet, kallad datainspektionen. Vissa
speciella regler föreslås dock i fråga om register som inrättas genom beslut av
Kungl. Maj:t eller riksdagen. I samband med att datainspektionen beviljar
tillstånd till ett personregister skall den också meddela alla de föreskrifter
som behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång. Datainspektionen
skall vidare utöva tillsyn över registren och kunna ingripa i efterhand med nya
eller ändrade föreskrifter. I sista hand skall inspektionen kunna återkalla
meddelat tillstånd. För att ytterligare tillgodose den enskildes intressen
föreslås bl, a. att han skall ha rätt att på begäran få upplysning om de
uppgifter som finns om honom i ett visst dataregister. Sådan upplysning skall
kunna erhållas en gång om året och skall i princip ske utan kostnad för den
enskilde.
Förslaget
till datalag innehåller också vissa bestämmelser om straff och skadestånd. Den
som ansvarar för ett persomegister skall vara skyldig att ersätta sådan skada
som uppkommer genom att registret innehåller oriktig uppgift. Skadestånd utgår
även om skadan inte har uppkommit genom vållande hos den som ansvarar för
personregistret.
Datainspektionen föreslås bli inrättad den 1 juli
1973. Under sitt första verksamhetsår skall den emellertid ha endast begränsade
arbetsuppgifter. Sålunda föreslås att tillståndssystemet för personregister
inte skall börja gälla förrän den 1 juli 1974. Särskilda övergångsbestämmelser
föreslås beträffande sådana register som har tagits i drift före denna
tidpunkt. I princip skall emellertid även befintiiga register underkastas
datainspektionens tillståndsprövning.
Inrättandet av datainspektionen föranleder vissa
ändringar i sekretesslagen.
Prop.
1973: 33 3
1 Förslag till
ändringar i tryckfrihetsförordningen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 KAP. 2 § Allmänna handlingar äro alla hos stats- eller
kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit
eller blivit där upprättade.
Vad i detta kapitel sägs om Vad i
detta kapitel sägs om
handling skall även avse karta, handling skall även avse karta, rit-
ritning eller bild. ning eller bild. Kapitlets bestäm-
melser om handling skola jämväl tillämpas på upptagning
för automatisk databehandling eller annan upptagning som kan läsas eller
avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel.
Upptagning som nämnts i andra
stycket skaU anses förvarad hos myndighet även i fall då den inkommit till
eller upprättats hos annan än myndighet, under förutsättning att myndighet
förfogar över upptagningen.
4 § Minnesanteckning eller annan
uppteckning, som hos myndighet verkställts allenast för måls eller ärendes
föredragning eller beredande till avgörande, skall ej hos myndigheten anses som
allmän handling, om ej uppteckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten
slutbehandlats, omhändertagits för förvaring.
Har upptagning som nämnts i 2 §
andra stycket tillkommit allenast för måls eller ärendes föredragning eller
beredande till avgörande hos myndighet, skall upptagningen ej anses som
allmän hos myndigheten, om den ej, sedan målet eller ärendet slutbehandlats hos
myndigheten, omhändertagits för förvaring. Intill dess frågan om sådant
omhändertagande avgjorts, skall upptagningen ej heller anses som allmän hos
annan myndighet, om den förvaras där endast för teknisk bearbetning eller
lagring.
» Förordningen omtryckt 1971: 273.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i detta kapitel stadgas om allmänna handlingar äge ej
tUl-lämpning å exemplar av tryckt skrift, som avses i 4 kap. 7 §, eller å
enskilda brev eller skrifter, vilka överlämnats till aUmänt arkiv eller
bibliotek eller eljest tiU myndighet uteslutande för förvaring och vård eller
forsknings- och studieändamål. Angående tillhandahållande av handlingar som nu
nämnts gälle vad särskUt är föreskrivet.
Vad i detta kapitel stadgas om allmänna handlingar äge ej
till-lämpning å exemplar av tryckt skrift, som avses i 4 kap. 7 §, eller å
enskUda brev, skrifter eller upptagningar, vilka överlämnats till allmänt
arkiv eller bibliotek eller eljest till myndighet uteslutande för förvaring och
vård eller forsknings- och studieändamål. Angående tUlhandahåUande av
hand-Ungar och upptagningar som nu nämnts gälle vad särskilt är föreskrivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
AUmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall på
begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för
läsning eller avskrivning på stället önskar taga del därav; han äge ock mot
fastställd avgift erhålla avskrift av handlingen. Skyldighet att tUlhandahålla
handling på stället skaU dock ej föreligga, om betydande hinder därför möter.
Kan hos kommunalmyndighet förvarad handling tiUhandahållas på stället, gälle
rätten alt erhålla handlingen i avskrift endast i den utsträckning därom är i
kommunallag eller eljest särskilt stadgal. Myndighet vare ej skyldig att för
utlämnande framställa kopia av karta, ritning eller bild, om svårighet därför
möter och handlingen kan tiUhandahållas på stället.
Handling, som endast till viss del skall hållas hemlig,
skall utan hinder därav tillhandahållas på stället, om det kan ske på sådant
sätt att vad i den delen beröres icke uppenbaras. Kan det ej ske, äge den som
vUl taga del av handlingen erhålla avskrift av densamma med uteslutande av
den del som är hemlig.
Allmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall på
begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för
läsning eller avskrivning på stället önskar taga del därav. Upptagning som
nämnts i 2 § andra stycket skall tillhandahållas i läsbar eller avlyssningsbar
form.
Handling, som endast tUl viss del
skall hållas hemlig, skall utan hinder därav tillhandahållas på stället, om det
kan ske på sådant sätt att vad i den delen beröres icke uppenbaras. Kan det ej
ske, äge den som vill taga del av handlingen erhålla avskrift av densamma
eller, såvitt avser upptagning som nämnts i 2 § andra stycket, utskrift av
upptagningen, varvid den del som är hemlig skall uteslu-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
tas från avskriften eller utskriften.
Skyldighet att tillhandahålla handling på stället skall ej
föreligga, om betydande hinder därför möter. / fråga om upptagning som nämnts
i 2 § andra stycket föreligger denna skyldighet ej heller, om upptagningens
innehåll finnes i läsbar form hos annan myndighet och tillhandahållandet där
kan ske utan beaktansvärd olägenhet för den som vill taga del av upptagningen.
Den som önskar taga del av allmän handling, som ej skall
hållas hemlig eller som skall hållas hemlig endast till viss del, äge rätt att
mot fastställd avgift erhålla avskrift av handlingen med uteslutande av sådan
del som skall hållas hemlig. Myndighet vare ej skyldig att utlämna upptagning
för automatisk databehandling på annat sätt än genom tillhandahållande av
utskrift av upptagningen. Ej heller vare myndighet skyldig att för utlämnande
framställa kopia av karta, ritning eller bUd, om svårighet därför möter och
handlingen kan tillhandahållas på stället.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Framställning om allmän handlings utbekommande göres
hos den myndighet, där handUngen finnes, och skall av den myndigheten prövas.
Framställning om aUmän handlings
utbekommande göres hos den myndighet, där handlingen finnes. Såvitt gäller
upptagning som nämnts i 2 § andra stycket göres framställning om utbekommande
hos myndighet som förfogar över upptagningen. Frågan om utlämnande prövas av
den myndighet där framställning gjorts.
Är vården om handlingen enligt
arbetsordning eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare, har han
att själv besluta i fråga om handlingens utiämnande; dock åligge honom att
därvid ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelade föreskrifter samt
att, då det kan ske utan omgång, i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens
avgörande. Vägrar befattningshavaren att utiämna handlingen, skall, om sökanden
det begär, frågan hänskjutas tiU myndigheten.
Prop. 1973: 33 6
Om behörighet för viss myndighet att i stället för
myndighet, som avses i första stycket, pröva fråga om allmän handlings utlämnande
stadgas i 14 § andra stycket.
Tryckfrihetsförordningen skall tillämpas i sin nya
lydelse från och med den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
till utgången av juni 1974.
2
Förslag till Datalag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag avses med
personuppgift:
upplysning som avser enskild person,
personregister: register, förteckning eller andra
anteckningar som föres med hjälp av automatisk databehandling och som
innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften,
registrerad: enskild
person beträffande vilken förekommer per-
sonuppgift
i personregister,
registeransvarig: den för vars verksamhet
personregister föres, om han förfogar över registret.
Tillstånd
m. m.
2 §
Personregister får icke inrättas eller föras utan tillstånd av data
inspektionen.
Första stycket gäller icke i fråga om
personregister vars inrättande beslutas av Konungen eller riksdagen. Före
sådant beslut skall dock yttrande inhämtas från datainspektionen.
3 §
Datainspektionen skall meddela tillstånd till inrättande och fö
rande av personregister, om det saknas anledning antaga att, med iakt
tagande av de föreskrifter som meddelas enligt 5 och 6 §§, otUlbör
ligt intrång i registrerads personliga integritet skall uppkomma.
Vid bedömandet av om otillbörligt intrång kan
uppkomma skall särskUt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som
skall ingå i registret samt den inställning till registret som föreligger eller
kan antagas föreligga hos dem som kan komma att registreras.
4 §
TUlstånd att inrätta och föra personregister som innehåller upp
gift om att någon misstankes eller dömts för brott eller avtjänat straff
eller undergått annan påföljd för brott eller varit föremål för tvångs
ingripande enligt barnavårdslagen (1960: 97), lagen (1954: 579) om nyk
terhetsvård, lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård
Prop.
1973: 33 7
i
vissa fall, lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocia-litet eller
utiänningslagen (1954: 193) får endast om synneriiga skäl föreligger meddelas
annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning
över sådana uppgifter.
Tillstånd att inrätta och föra personregister som i
övrigt innehåller uppgift om någons sjukdom eller hälsotUlstånd eller uppgift
att någon erhållit socialhjälp, nykterhetsvård eller liknande eller varit
föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen eller utlänningslagen får endast om
särskUda skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller
annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.
TiUstånd att inrätta och föra personregister som
innehåller uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning får meddelas
endast om särskilda skäl föreUgger. Vad som sagts nu gäller dock ej personregister
som sammanslutning avser att föra beträffande sina egna m.edlem-mar.
5 § I samband med att tillstånd lämnas till
inrättande och förande av personregister, skall datainspektionen meddela
föreskrift om dels ändamålet med registret, dels vilka personuppgifter som får
ingå i detta. Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas till viss
tid,
6 § Lämnas tUlstånd tiU inrättande och förande av
personregister, skall datainspektionen, i den mån det behövs för att förebygga
risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrift om
1, inhämtande
av uppgifter för personregistret,
2, utförandet av den automatiska databehandlingen,
3, den tekniska utrastningen,
4, de bearbetningar av personuppgifterna i registret
som får göras med automatisk databehandling,
5, underrättelse tUl berörda personer,
6, de personuppgifter som får göras tiUgängliga,
7, utlämnande och annan användning av personuppgift,
8, bevarande och gallring av personuppgifter,
9, kontroll och säkerhet.
Föreskrift rörande utlämnande av personuppgift får
icke inskränka myndighets skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen,
7 §
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om skyldighet för datainspektionen
att meddela föreskrift gäller även i fråga om personregister som avses
i 2 § andra stycket, i den mån icke Konungen eller riksdagen har med
delat föreskrift i samma hänseende.
Den
registeransvariges skyldigheter
8 §
Förekommer anledning tiU misstanke att personuppgift som ingår
i personregister är oriktig, skall den registeransvarige utan dröjsmål vid
taga skäliga åtgärder för att utröna uppgiftens riktighet och, om skäl
föreligger, rätta den eller utesluta den ur registret.
Har uppgift, som rättas eller uteslutes, lämnats ut
till annan än den registrerade, skall den registeransvarige på begäran av den
registrerade underrätta mottagaren om rättelsen eller uteslutningen. Föreligger
särsldlda skäl, får dock datainspektionen befria den registeransvarige från
sådan underrättelseskyldighet.
Prop. 1973: 33 8
9 §
Om personregister innehåller personuppgift som med hänsyn till
registrets ändamål måste anses ofuUständig eUer.om det i persomegis
ter som utgör förteckning över personer saknas någon som med hänsyn
till registrets ändamål måste förväntas ingå däri, bör den registeransva
rige vidtaga den komplettering som behövs. Sådan komplettering skall
alltid göras, om ofullständigheten kan antagas medföra otillbörligt in
trång i personlig integritet eller fara för rättsförlust.
10 §
På begäran av registrerad skall den registeransvarige så snart
det kan ske underrätta den registrerade om innehållet i personuppgift
som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom. Har
sådan underrättelse lämnats, behöver ny undertättelse icke lämnas till
samme registrerade förtän tolv månader därefter.
Underrättelse enUgt första stycket skall lämnas utan
kostnad för den registrerade. Föreligger särskilda skäl, får dock
datainspektionen i fråga om visst slag av personuppgifter medge att avgift
tages ut.
Första stycket gäller icke uppgift som enligt lag
eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd
av författning ej får lämnas ut till den registrerade.
11 §
Personuppgift som ingår i personregister får ej lämnas ut, om
det fmns anledning antaga att uppgiften skall användas för automatisk
databehandUng i strid med denna lag. Finns det anledning antaga att
personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet,
får uppgiften lämnas ut endast efter medgivande av datainspektionen.
Sådant medgivande får lämnas endast om det kan antagas att utlämnan
det av uppgiften icke kommer att medföra otillbörligt intrång i person
lig integritet.
I fråga om förbud för myndighet att länrna ut
personuppgift finns bestämmelser i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekom ma allmänna handlingar.
12 § Upphör registeransvarig att föra personregister,
skall han anmäla detta till datainspektionen. Inspektionen föreskriver i sådant
fall hur det skall förfaras med registret,
13 § Registeransvarig eller annan som tagit befattning
med personregister får ej obehörigen yppa vad han till följd därav fått veta
om en-skUds personliga förhållanden.
Har personuppgift i enlighet med föreskrift,
meddelad enligt 6 eller 18 §, lämnats ut på villkor som inskränker mottagarens
rätt att vidarebefordra uppgiften, får mottagaren eller den som i hans
verksamhet tagit befattning med uppgiften icke obehörigen yppa vad han
därigenom fått veta om enskilds personliga förhåUanden.
14 §
Om myndighet för handläggning av mål eller ärende använder
sig av upptagning för automatisk databehandUng, skall upptagningen
tUlföras handlingama i målet eller ärendet i läsbar form, om ej sär
skilda skäl föranleder annat.
Tillsyn
m. m.
15 §
Datainspektionen utövar tillsyn över att automatisk databehand
ling icke medför otillbörligt inttång i personUg integritet.
TUlsynen skaU utövas så, att den icke vållar större
kostnad eller olägenhet än som är nödvändig.
Prop. 1973: 33 9
16 § Datainspektionen har rätt att för tillsynen
erhålla tUlträde till lokal där automatisk databehandling utföres eUer där
datamaskin eller utrustning eUer upptagning för automatisk databehandling
förvaras. Inspektionen har vidare rätt att få tUlgång tiD handling som rör
automatisk databehandling samt föranstalta om köming av datamaskin.
17 § Den registeransvarige skall lämna
datainspektionen de uppgifter rörande den automatiska databehandlingen som
inspektionen begär för sin tillsyn. Vad som sagts nu gäller även den som för
registeransvarigs räkning handhar personregister.
18 § Har förandet av personregister lett tUl
otUlbörligt inttång i personlig integritet eUer finns anledning antaga att
sådant inttång skaU uppkomma, får datainspektionen i mån av behov ändra
föreskrift som tidigare meddelats eller meddela ny föreskrift i sådant
avseende som anges i 5 eller 6 §. I fråga om register som avses i 2 § andra
stycket får datainspektionen vidtaga åtgärd som nu nämnts endast i den mån den
ej står i strid med beslut av Konungen eller riksdagen.
Kan skydd mot otiUbörligt intrång i personlig
integritet ej åstadkommas på annat sätt, får datainspektionen återkalla
meddelat tUlstånd,
19 §
Den som hos datainspektionen tagit befattning med tillstånds-
eller tillsynsärende enUgt denna lag får icke obehörigen yppa vad han
därvid fått veta om enskUds personliga förhållanden eUer om yrkes- eUer
affärshemlighet.
Straff
och skadestånd m. m.
20 §
TUl böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåt
ligen eller av oaktsamhet
1. imättar eller för personregister utan tiUstånd
enUgt denna lag, när sådant erfordras,
2. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 5,6
eller 18 §,
3. lämnar ut personuppgift i strid mot 11 §,
4. bryter mot 12 eller 13 §,
5. länmar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet
att lämna underrättelse enligt 10 §,
6. lämnar osann uppgift i fall som avses i 17 §, eller
7. bryter mot 19 §.
Allmänt åtal för brott mot 13 eller 19 § får väckas
endast om mälsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.
21 §
Den som olovUgen bereder sig tUlgång tUl upptagning för auto
matisk databehandling eller olovligen ändrar eUer utplånar eller i regis
ter för in sådan upptagning dömes för dataintrång tUl böter eller fäng
else i högst två år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
För försök eUer förberedelse tUl brott som avses i
första stycket dömes tUl ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. SkiUle brottet, om
det hade fullbordats, ha varit att anse som ringa, får dock ej dömas tUl
ansvar enligt vad som nu har sagts.
22 §
Har personregister inrättats eller förts utan tUlstånd enligt denna
lag, när sådant tUlstånd erfordras, skall registret förklaras förverkat, om
det ej är uppenbart obilligt.
Prop. 1973: 33 10
23 § Om registrerad tiUfogas skada genom att
personregister innehåller oriktig uppgift om honom, skaU den registeransvarige
ersätta skadan. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått tages hänsyn
även tiU Udande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
24 § Om registeransvarig eller den som för
registeransvarigs räkning handhar persomegister underlåter att lämna tUlträde
tUl lokal eller tUlgång till handUng i faU som avses i 16 § eller att lämna
uppgift enligt
17 §,
får datainspektionen förelägga vite. Detsamma gäller, om register-
ansvarig icke fullgör vad som åligger honom enligt 8, 9 eller 10 §.
25 §
Talan mot datainspektionens beslut föres hos Konungen genom
besvär. Justitiekanslem får föra talan för att tillvarataga allmänna in
tressen.
Övergångsbestämmelser
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973. Bestämmelserna i 214 och
18 §§,
20 § 15, 2123 §§ samt 24 § andra punkten gäller dock först
från och med den 1 juli 1974.
Utan hinder av föregående stycke får
datainspektionen meddela föreskrift i sådant avseende som anges i 5 eller 6 §
för tid före den 1 juli 1974, om särskUda skäl föreligger. Bryter någon mot
sådan föreskrift, gäller bestämmelsen om straff för brott enUgt 20 § 2.
Datainspektionen får vidare före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd samt
meddela föreskrift enligt 5, 6 eller 18 §, såvitt avser tid efter utgången av
juni 1974.
Har personregister, som enligt lagen icke får föras
utan tiUstånd, tagits i drift före den 1 juli 1974, får det, under
föratsättning att ansökan om tUlstånd göres före den 1 januari 1975, föras utan
tUlstånd tUl dess ansökningen slutligt prövats. De slag av personuppgifter som
ingår i registret och de ändamål för vilka uppgifterna användes får ändras
eller utvidgas endast efter anmälan tUl datainspektionen. Bryter någon häremot,
gäller bestämmelsen om straff för brott enligt 20 § 1.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom förordnas, att 13 och 18 §§ lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingari skaU ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
13 § Anteckningar i kyrkoböcker, folkregister och
mantalsböcker ävensom handUngar, vUka eljest röra kyrko- eller
folkbokföringen, själa-
1
Lagen omtryckt 1971:203.
Prop. 1973:33 11
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
vården
eller kyrkotukten, må, i den mån de innehålla upplysning om enskUds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utiämnas förrän sjuttio år
förflutit från anteckningens eller handlmgens datum, såvida icke, med hänsyn
till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständighetema i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas tUl skada
eller förklenande för den enskUde som avses eller för hans nära anhöriga. Vid
utiämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Personuppgift, som ingår i sådant personregister
som avses i datalagen (1973: 000), må ej utlämnas, om det finnes anledning
antaga att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med
datalagen. Finnes anledning antaga att personuppgift som nyss nämnts skall
användas för automatisk databehandling i utlandet, må uppgiften utlämnas endast
efter medgivande av dalainspektionen. Sådant medgivande må lämnas endast om
det kan antagas att utlämnandet av uppgiften icke kommer att medföra otillbörligt
intrång i personlig integritet.
18 § Handlingar som mkommit till eller upprättats
hos tUlsynsmyndighet över banker, sparbanker, andra penninginrättningar eller
försäkringsanstalter, i vad handlingama röra enskildas förhållanden till dylik
in-rättnmg, ävensom handlmgar vUka inkommit till eller upprättats hos
tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, i vad
de röra vederbörande yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers
ekonomiska förhållanden, må icke utlämnas tidigare än tjugu år efter
handlingens datum, därest icke vederbörande tillsynsmyndighet för fullgörande
av sin uppgift så prövar nödigt.
Handlingar som inkommit till eller upprättats hos
datainspektionen må, i den mån de innehålla upplysning om enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke utlämnas till annan förrän sjuttio år
förflutit från handlingens datum, såvida icke, med hänsyn till det ändamål
för vilket utlämnande begäres och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses
vara för handen, alt det ej kommer att missbrukas till skada eUer förklenande
för den enskil-
Prop. 1973: 33 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
de
som avses eller för hans nära anhöriga, eller ock datainspektionen för
fullgörande av sin uppgift finner utlämnande nödigt. Vid utlämnande böra
erforderliga förbehåll görai.
Handlingar som inkommit till eller upprättals hos
datainspektionen i ärende om tillstånd för eller tillsyn över myndighet enligt
datalagen (1973:000) må, i vad de innehålla upplysningar om förhållanden som
skola hållas hemliga hos myndigheten, icke utlämnas tidigare än handlingar
hos myndigheten, vilka innehålla motsvarande upplysningar.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § den 1
juli 1974 och såvitt avser 18 § den 1 juli 1973.
Prop.
1973: 33 13
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 16 februari 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om lagstiftning beträffande upptagningar för automatisk databehandling
m. m. och anför.
1
Inledning
År 1969 tillkallades sakkunniga med uppgift att
utreda frågor om offentlighet och sekretess beträffande allmänna handlingar m.
m. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas åt hur offentlighetsprincipen skulle
tillämpas på information som tagits upp i annan form än som text eUer bild. I
första hand avsågs härvid upptagningar för automatisk databehandling (ADB).
Genom tUläggsdirektiv år 1971 vidgades de sakkunnigas uppdrag till att omfatta
hela frågan om lagstiftning rörande personoriente-rad ADB-mformation.
De sakkunniga, som antagit namnet offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommittén (OSK), har i juni 1972 avlämnat
delbetänkandet (SOU 1972: 47) Data och integritet, innehåUande förslag till
datalag och ändringar i bl. a. tryckfrihetsförordningen (TF).
Författningsförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av justitiekanslern (JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON), rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden
för fastighetsdata (CFD), värnpliktsverket, socialstyrelsen, karolinska
sjukhuset, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(SPRI), riksförsäkringsverket, postverket, bilregister-
1 Direktören Rune Hermansson, ordförande,
riksdagsledamoten Erik Adamsson, filosofie kandidaten Allan Eriksson,
riksdagsledamoten Kurt Hugosson, chefredaktören Sven-Erik Larsson samt
riksdagsledamöterna Åke Polstam och Erik Svedberg.
Prop. 1973: 33 14
nämnden,
statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), datamaskincentralen för
administrativ databehandling (DAFA), bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens
personalpensionsverk, statens personalnämnd, riksarkivet,
imi-versitetskanslersämbetet, konsumentombudsmannen (KO), arbetsmarknadsstyrelsen,
statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län,
exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), integritetsskyddskommittén,
kreditupplysningsutredningen, massmedieutredningen, datasamordningskommittén
(DASK), dataarkiveringskommittén (DAK), riksdagens justitieombudsmän (JO),
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges advokatsamfund,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Lantbrakamas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
teknologföreningen. Svenska tidningsutgiva-reföreningen, Publicistklubben,
Tidningamas telegrambyrå AB (TT), Sveriges Radio AB, Sveriges
direktreklamförening, Finansieringsföretagens förening samt
Leverantörsföreningen Kontors- och datautrustning.
Riksarkivet har bifogat yttrande från landsarkivet
i Uppsala, medan universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av
rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm, karolinska institutet
och tekniska högskolan i Stockholm, juridiska fakulteterna vid universiteten i
Uppsala, Lund och Stockholm, matematisk-fysiska sektionerna vid universiteten i
Uppsala och Lund, medicinska fakulteten vid karolinska institutet, sektionen
för teknisk fysik vid tekniska högskolan i Stockholm samt styrelsen för
universitetens datamaskincentraler. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat
yttrande från kommunstyrelsen i Malmö, och LO slutligen har bifogat yttranden
av Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska gruvindustriarbetareförbundet.
Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska lantarbetareförbundet, Svenska
livsmedelsarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
skogsarbetareförbundet och Statsanställdas förbund.
Yttranden har vidare kommit in från televerket.
Kommunemas pensionsanstalt och Sveriges sociologförbund.
Det bör nämnas att sådana integritetsfrågor som
hänger samman med kreditupplysningsverksamhet har behandlats av en särskUd
utredning, kreditupplysningsutredningen. Denna utredning har i oktober 1972 avlämnat
betänkandet (SOU 1972: 79) Kreditupplysning och integritet. Betänkandet
remissbehandlas f. n.
Prop. 1973:33 15
2
ADB-tekniken
ADB har varit i praktisk användning under 1520 år.
Redan på denna korta tid har den medfört en radikal omvandling av informationsbehandlingen
och kommit att få en sådan betydelse för den industriella och samhäUeliga
utveckUngen att den inte längre kan undvaras. ADB-tekniken torde alltjämt
befinna sig i ett utvecklingsskede och dess betydelse kan väntas komma att öka
ytterligare.
Med
ADB-teknik kan man I princip utföra alla tänkbara åtgärder för hantering av
uppgifter. Man kan med datamaskin föra in uppgifter i olika s. k. minnen och
bevara dem där (lagra data), vilket dock inte sker i visuellt läsbar form utan
i s. k. maskinläsbar form. För att människan skall kunna ta del av uppgifterna
måste de därför tas fram och återföras till visuellt läsbar form, vilket sker
med datamaskinen och dess kringut-rustning.
En
nödvändig föratsättning för att datamaskinen skall kunna användas är att den
försetts med noggranna instruktioner, s. k. program, som anger vUka åtgärder
som skall vidtas. Ett program kan modifieras under bearbetningens gång med
hänsyn till uppnådda resultat. I regel omfattar databehandlingen bearbetning
efter flera program som tUlsammans bildar system. Störte, mera komplicerade
datasystem kan tUlsammans bilda övergripande informationssystem.
Terminaler
av olika slag kan genom tele- och radioteknik förbindas med en datamaskin även
på långa avstånd. Denna s. k. on-lineteknik kan göra det möjligt inte bara att
hämta information från datamaskinen utan också att mata ui uppgifter och utföra
bearbetningar i den. Terminalerna kan bestå av knappsatser, motsvarande
skrivmaskinens tangentbord, för inmatning, av skrivare för utmatning och av
bildskärmar, på vilka uppgifter från datamaskinen kan projiceras i läsbar text
eller bilder.
Tekniskt
är det också möjligt att koppla samman datamaskiner med hjälp av tele- och
radioteknik. Datamaskinema kan då hämta information från varandra och lämna
information till varandra. F. n. förekommer samköming i inte obetydlig
omfattning på det sättet att ett datamedium, vanligen ett magnetband, upprättas
vid en datamaskin och överlämnas för bearbetning i en annan.
Den
vanligaste inmatningsmetoden är ännu stansning av hålkort eller hålremsa. Det
är också möjligt att med ett tangentbord föra över upp-giftema direkt på ett
magnetband genom s. k. magnetbandsinkodare. Den utveckling som är mest
intressant rör emellertid den optiska läsningen, som gör det möjligt att
direkt från en handling föra in uppgifter i minnen av olika slag. Man kan
förvänta att denna teknik kommer att tUlämpas i alltmer ökad omfattning, då den
så småningom beräknas ge möjlighet att överföra t. o. m. handskriven text.
Prop.
1973: 33 16
För att kunna kontrollera om uttag av uppgifter
förekommit, kan tidpunkten för köming av datamaskin och vad körningen avsett
automatiskt registreras, s. k. loggning.
För
de frågor som här skall behandlas är det av intresse att klargöra vilka olika
möjligheter till utlämning av uppgifter som ADB-tekniken medför. F. n. kan
utskrift göras på papper eller på bUdskärm. Uppgift kan också lämnas ut genom
överlämnande av det datamedium (magnetband e. d.) som innehåller uppgiften
eller genom direktförbindelse mellan datamaskiner. I framtiden kan utmatning i
talad form och kanske också andra metoder tillkomma. Utskrift kan ske på
mikrofUm och läsas från denna med hjälp av läsapparat. Uppgifterna kan också
föras över till hålkort eller hålremsa.
3
Användningen av ADB
För att få en bild av datateknikens användning för
registrering av personuppgifter har OSK under år 1971 genomfört två enkäter,
en till den offentliga och en till den privata sektorn. Vid båda enkätema
användes dels ett formulär avsett för sådana datasystem (ADB-register) som
redan var i brak, dels ett formulär för planerade datasystem, dvs. system som
förväntades tas i drift inom de närmaste två åren. Enkäten till den offentiiga
sektorn blev en i det närmaste fullständig kartläggning, medan enkäten till
privatsektorn kom att riktas till ett urval om knappt 700 företag,
organisationer m. fl.
Avsikten med enkätema var att bl. a. kartlägga
förekomsten av datasystem som innehåller personuppgifter och vilka uppgifter
som ingår i dem. Härvid beaktades å ena sidan informationens omfattning eUer informationsbredden,
dvs. antalet registrerade personer, och å andra sidan informationens
detaljrikedom eller informationsdjupet, dvs. antalet registrerade uppgifter
per person.
Enkätsvaren
visar på en omfattande databehandling av personuppgifter. Sådan databehandling
förekommer inom snart sagt alla grenar av samhällslivet. Stora
användningsområden är olika former av administta-tion samt statistikproduktion,
planering, redovisning, kontroll och forskning. Indirekt förekommer
databehandling av personuppgifter i datasystem över fastigheter, företag,
motorfordon m. m.
När
det gäller ADB på den offentliga sektorn visar enkätsvaren att många
myndigheter i dag har egna datasystem i funktion eller under planering. Vid
sidan av dessa system förekommer ett antal datasystem (databanker) som är
gemensamma för flera myndigheter. Sådana stora datasystem är vanligast på den
statiiga sidan men förekommer också hos de större kommunerna. Sammanlagt
redovisas på den offentiiga sektorn 339 datasystem (ADB-register) som omfattar
personuppgifter. Generellt kan sägas att datasystemen på den offentliga sektorn
har stor informationsbredd och stort informationsdjup. Informa-
Prop.
1973:33 17
tionsdjupet
är dock mera begränsat i system som inte enbart används för internt bruk hos
myndigheterna.
Knappt en tredjedel av de redovisade datasystemen
är kommunala. Svenska kommunförbundets datacentral spelar en mycket viktig roll
för kommunemas verksamhet på området.
Automatisk
databehandling förekommer redan eller är under planering bl. a. inom
folkbokföringen, personaladministrationen, rättsväsendet, exekutionsväsendet,
försvaret, sjuk- och hälsovården, socialvården, utbildningsväsendet,
arbetsmarknadsplaneringen och fastighetsregistreringen. Regelmässigt ingår
identitetsuppgifter (namn, personnummer, namn och adress, namn och födelsetid
eller befattningsnummer). Exempel på uppgifter som därutöver kan ingå i de
olika datasystemen är yrke, titel, civilstånd, omyndighetsförklaring,
nationalitet (folkbokföringen), skatteuppgifter (skattemyndigheterna), utbUdning,
anställnmgs-tid, lön, pension (personaladministrativa system), brott, påföljd
och verkställighet därav, fingeravtryck och signalement (rättsväsendet), utmätningsbara
skulder, införsel, konkurser (exekutionsväsendet), sjukvårdstider,
invaliditetsersättning, pensionsförhållanden (försäkringskas-soma), omskolning,
omskolningsbidrag (arbetsmarknadsplaneringen), merit- och betygsuppgifter
(central intagning tiU vissa studier), fastighetsinnehav, taxeringsvärde,
inteckningar (inskrivning av fastighet).
Mer
än hälften av datasystemen samkörs med andra datasystem. Ytterligare system
kan efter smärre förändringar samköras med andra. Samköming förekommer dock
mest mellan datasystem (ADB-register) hos en och samma myndighet.
På
den privata sektorn är antalet datasystem väsentligt större än på den
offentliga. OSK uppskattar antalet system som omfattar personuppgifter till ca
3 000. Den övervägande delen av dem har stor informationsbredd och litet
informationsdjup, men det förekommer system med både djup och bred information.
Systemen med den största bredden finns hos företag som ägnar sig åt att
tiUhandahåUa uppgifter för selektiv reklam. De omfattar vanligtvis hela
befolkningen och innehåller bl. a. folkbokföringsuppgifter. Någon direkt
motsvarighet till de statiiga databankerna förekommer inte ännu.
De
vanligaste förekommande systemen på den privata sektorn avser
personaladministration eller utgör register över föreningsmedlemmar. Det finns
också ett flertal "kundregister" såsom register över prenumeranter, bankkunder,
kontokunder, försäkringstagare, hyresgäster m. fl. Regelmässigt innehåller
registren identitetsuppgifter (namn, personnummer, anställningsnummer,
medlemsnummer, kundnummer etc). Vidare kan förekomma uppgifter på
familjesammansättning, familjemedlem-mamas ålder, inkomst, fastighetsinnehav,
nationalitet (selektiv reklam), inköp, krav, kreditvärdighet (reskontra),
sjukdomar, yrkeskategori, yr-kesstäUning, lån (försäkringsregister),
tillgodohavanden, lån, kreditvär-
2
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 33
Prop.
1973:33 18
dighet
(banker), lön, yrkesställning, kvarstående skatt, införsel (personaladministration).
Antalet register som innehåller endast uppgifter av
mindre känslig art eller från vilka uppgifter ej lämnas ut till utomstående är
väsentUgt större på den privata sektorn än på den offentliga. Vidare är
samkör-ning sannoUkt mindre vanlig på den privata sidan. Det förekomm.er dock
samköming mellan t. ex, företag och myndigheter.
4
Oifentlighetsprincipen och dess tillämpning på ADB-material m. m. 4.1 Gällande
ordning
Offentlighetsprincipen är fastslagen i 2 kap. 1 §
TF. Det sägs där att varje svensk medborgare har fri tillgång till allmänna
handlingar och att inskränkningar i denna rätt får gälla endast om det påkallas
av vissa, särskUt angivna skäl. De fall då enligt de angivna granderaa aUmänna
handlingar skall hållas hemliga måste noga anges i särskild lag. De undantag
som sålunda har gjorts från offentiighetsgrundsatsen finns upptagna i lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handlingar
(sekretesslagen).
När handling är att anse som allmän anges närmare i
ett antal paragrafer i 2 kap. TF. Enligt 2 § är allmänna handlingar aUa
handUngar som för\'aras hos stats- eller kommunalmyndighet, vare sig de kommit
in till myndigheten eller upprättats där. Vad som förstås med stats-resp.
kommunalmyndighet anges i 3 §, medan 4 § innehåller en bestämmelse om
minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos myndighet verkställts endast
för måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande.
Bestämmelsen innebär att sådan uppteckning anses som allmän handling hos
myndigheten endast om den omhändertagits för förvaring sedan målet eller
ärendet har slutbehandlats.
I 2 kap. 5 och 6 §§ TF förklaras närmare när
handling skall anses ha kommit in till myndighet eller upprättats där. Enligt 5
§ första stycket skall handling anses inkommen, när den har avlämnats till
myndigheten eller till befattningshavare som har att motta handlingen eller
annars ta befattning med mål eller ärende till vilket handlingen hänför sig.
Huvudregeln när det gäller handlings upprättande är enligt 5 § andra stycket
att upprättande skall anses ha skett när handlingen har expedierats eller, om
expedition ej äger ram, när myndigheten har slutbehandlat det mål eller ärende
till vilket handlingen hör.
Enligt 2 kap. 8 § TF skall allmän handling, som
inte är hemUg, genast eller så snart det kan ske tilUiandahållas den som önskar
ta del av handlingen för läsning eller för avskrivning på stället.
Tillhandahållandet skall i sådant fall ske utan avgift. Den som vill ta del av
en handling har också rätt att mot fastställd avgift få avskrift av handlmgen.
Skyldighet
Prop.
1973: 33 19
att
tillhandahålla handUng på stället föreligger inte, om betydande hinder möter.
I fråga om avskrift av handling hos kommunal myndighet och kopia av karta,
ritning eller bild finns särskilda bestämmelser.
Framställning om utfående av allmän handling skall
enligt 2 kap. 9 § TF göras hos den myndighet där handlingen finns. Det är också
denna myndighet som normalt prövar frågan om utlämnande av handling.
2 kap. 1012 §§ TF innehåUer besvärsbestämmelser,
medan det i 13 § föreskrivs bl. a. att mål eller ärende som rör utlämnande av
allmän handling alltid skall behandlas skyndsamt. I 14 § slutligen finns bestämmelser
om hemligstämpllng.
Begreppet handling definieras inte i TF. I 2 kap. 2
§ andra stycket föreskrivs visserligen att vad som i kapitlet sägs om handUng
skall avse även karta, ritning eller bild, men detta är endast en precisering
eUer utvidgning av ett handlingsbegrepp som uppfattas som givet. Uppenbarligen
avses med handling i första hand papper med skriven text, men det är i princip
utan betydelse om papper eller något annat material har använts som underlag.
Det är också likgiltigt på vilket sätt texten framställts. Även preliminära
utkast, ofullständiga anteckningar, siffersammanställningar och skrift som
avfattats i chiffer eller kod är att anse som handlingar. Tillägget om karta,
ritaing eller bild gör det vidare klart att något budskap som är uttryckt i
bokstäver eller siffror inte behöver finnas för att en handling skall anses
föreligga. Däremot måste en handling vara bärare av ett informationsinnehåll.
Med utgångspunkt från TF:s ordalydelse är det
tveksamt hur man bör betrakta grammofonskivor, diktafonrullar och magnetband
till bandspelare. Denna fråga togs upp av JO i 1955 års ämbetsberättelse (s.
177). JO uttalade där att fonogram i och för sig uppenbarUgen inte kan hänföras
under allmänna handlingar som avses i 2 kap. 2 § TF. Om utskrift av
fonogrammet sker, är utskriften däremot, påpekade JO, att anse som handling.
UtveckUngen i praxis under de senaste femton åren
har emellertid inneburit en utvidgning av handlingsbegreppet. Av Intresse är
framför allt tre avgöranden av regeringsrätten, 1965 ref. 25, 1969 ref. 11 och
1971 ref. 15. Samtliga fall rörde utlämnande av uppgifter som lagrats på magnetband.
I fallet från år 1971 uttalade regeringsrätten bl. a. att en upptagning på
mekanisk eller elektrisk väg liksom det skriftliga meddelandet var en form för
att lagra och bevara upplysningar och att ordet handling ej behövde ges en så
begränsad betydelse att det inte omfattade även sådan upptagning. Med hänsyn
till det sagda ansåg regeringsrätten att det magnetbandsregister som det i
fallet var fråga om fick anses som handling i TF:s mening. Regeringsrätten gick
dock inte in på frågan på vad sätt magnetbandsregistrets uppgifter skulle lämnas
ut.
Regeringsrättens avgörande står i överensstämmelse
med vad som föreslagits av offentlighetskommittén i betänkandet (SOU 1966: 60)
Of-
Prop.
1973: 33 20
fentlighet
och sekretess. Enligt kommittén borde i TF föras in en uttrycklig föreskrift
att som handling skulle anses inte bara framställning i skrift eUer bild utan
även upptagning som måste återges för att kunna läsas eUer avlyssnas.
Offentlighetskommitténs förslag i fråga om
ADB-material godtogs av åtskiUiga remissinstanser men utsattes för kritik från
en rad myndigheter med särskild erfarenhet av informationsbehandling med hjälp
av ADB (se vidare OSK:s betänkande s. 5354).
4.2
OSK
4.2.1
Kommentarer lill gällande ordning
OSK framhåller att offentiighetsprmcipen i vårt
land är en av de väsentliga garantierna för en väl fungerande demokrati och
för de enskildas rättssäkerhet. Offentiigheten ger för det första allmänheten
möjligheter att kontrollera myndigheternas åtgärder, vilket är ägnat att
minska risken för att myndigheterna påverkas av ovidkommande hänsyn eller att
åtgärdema annars blir felaktiga, olämpliga eller otillräckligt genomarbetade.
En vidsträckt insyn har för det andra den indirekta effekten att ogrundad och
ovederhäftig kritik får svårare att vinna tilltro, eftersom material för
bedömning av den finns tillgängligt hos myndigheterna. För det tredje är en
vidsträckt insyn önskvärd genom att den är ägnad att förbättra allmänhetens
kunskaper om samhällsfrågorna och främja den viktiga debatten om
samhällsarbetets mål och medel.
Det har också framhåUits som en önskvärd konsekvens
av offentligheten att dubbelarbete kan sparas genom att myndigheternas
utredningar och andra handlingar är tUlgängliga för vem som helst. OSK delar i
princip denna uppfattning men framhåller att det inte kan anses motiverat att
t. ex. forsknings- och utredningsmaterial som åstadkommits av det allmänna för
betydande kostnader i princip skall stå gratis till förfogande för den som
önskar utnyttja det.
Enligt OSK är det viktigt att hålla i mmnet att TF
föreskriver endast en rätt att ta del av handlingar som förvaras hos en
myndighet, inte någon rätt att kräva att myndigheten utför arbete för att
ställa samman eller producera information (arkivforskning e. d.). I den mån
sådana mera kvalificerade uppgifter utförs sker det inte på grund av TF:s
offentlighetsprincip utan av mera allmänna serviceskäl.
Den extensiva tolkning av handlingsbegreppet som
gjorts av offentiig-hetskommlttén och regeringsrätten har, påpekar OSK, skett
med det klart uttalade syftet att slå vakt om offentlighetsprincipen. Trots det
be-hjärtansvärda syftet finner OSK att det mot tolkningen kan göras ett flertal
invändningar. För det första kan sägas att innebörden av ordet handling har
tänjts utöver det språkligt rimliga. Viktigare är emellertid frågan huruvida
tolkningen leder tiU ett sakligt tillfredsställande resultat.
Prop. 1973: 33 21
Väljer
man offentlighetskommitténs och regeringsrättens ståndpunkt som utgångspunkt,
kan det inte på ett naturligt sätt avgöras när informationen skall vara i
princip tUlgänglig och på vHket sätt den skall tUl-handahållas. Detta hänger
samman med att informationsbehandling med ADB-teknik på väsentliga punkter
skiljer sig från motsvarande hantering med hjälp av traditionella
informationsbärare.
Av
betydelse är först och främst att upptagningar för ADB inte är vi-sueUt
läsbara. Informationen måste överföras tUl läsbar text, vilket vanligen kräver
tUlgång tUl datamaskin och lämpliga program och ofta t. o. m. sammanställning
med register från andra upptagningar för ADB. Överföringen kräver normalt också
viss sakkunskap och kan inte anförtros åt utomstående ens om denne besitter
sådan sakkunskap, eftersom myndighet ansvarar för att dess information inte
förstörs eller förvanskas och risken för att så sker i samband med
maskinkörningar ofta är påtaglig.
I
fråga om upptagningar för ADB är det vidare inte någon lämplig regel att det
för offentlighetsprincipens tUlämpning är avgörande var datamediet förvaras.
Det är inte ovanligt att driftsansvaret Ugger hos en annan myndighet än den som
svarar för upptagningens innehåll och utnyttjar det material som finns däri.
Upptagningen förvaras då ofta hos den som har driftsansvaret. Denna myndighet
saknar emellertid i regel befogenhet att lämna ut uppgifter och har ofta inte
heller möjUghet att bedöma offentlighetsfrågor som rör upptagningen. Ibland kan
också driftsansvaret ha uppdragits åt ett privat företag eller en organisation,
som inte är att betrakta som myndighet enligt TF. I detta fall skulle med
nuvarande regler upptagningen över huvud taget inte falla in under offentlighetsprincipen.
Svårigheter
föreUgger också när det gäller att tillämpa reglerna om den tidpunkt då handUng
blir allmän. En upptagning för ADB är inte beständig på samma sätt som en
handling. Den ändras ofta t. ex. genom uppdatering. Vidare kan en upptagning
fysiskt vara uppdelad t. o. m. på flera minnen, så att delar av den måste
hämtas från olika håll för att den skall bli förståelig.
4.2.2.
Principförslag
Enligt OSK:s mening leder det anförda tUl
slutsatsen att de regler i 2 kap. TF som gäller handlingar inte bör tillämpas
på upptagningar för ADB utan att datatekniken kräver en egen lagteknisk
reglering. Den principiella utgångspunkten för utformningen av en sådan
reglering måste rimligen vara att allmänhetens tillgång till information hos
myndigheterna inte får försämras genom övergången till ADB. Sättet för informationens
tUlhandahåUande bör däremot kunna ändras i den mån den nya tekniken gör det
nödvändigt eller önskvärt. Där så är möjligt
Prop.
1973: 33 22
bör
man utnyttja datateknikens förmåga att förbättra allmänhetens tillgång till
information.
De inskränkningar i offentligheten som föreskrivs I
sekretesslagen kommer inte att gälla beträffande upptagningar för ADB, om inte
sådana upptagningar anses som handlingar. Enligt OSK:s mening måste emellertid
behovet av sekretess komma att kvarstå även sedan information överförts från
handling till upptagning. Särskilda sekretessregler behövs aUtså för uppgifter
som lagras med ADB-teknik. Enligt OSK:s uppfattning bör dessa regler i princip
omfatta samma uppgifter som handlingssekretessen.
När det i övrigt gäller tillgängligheten av
upptagningar för ADB anser OSK att det viktiga från offentlighetssynpunkt är
att informationen skall vara tUlgänglig för den enskilde i samma utsträckning
som för myndigheten. Detta leder till följande praktiska konsekvenser. Har
uppgifter matats in i datamaskin och lagras de i oförändrat skick i ett
dataminne, finns i praktiken alltid möjlighet för myndighet som förfogar över
upptagningen att ta del av uppgiftsinnehållet. Samma möjlighet bör den enskilde
ha. Om uppgifterna inte finns kvar oförändrade utan har gjorts till föremål för
bearbetning, är det resultatet av bearbetningen som allmänheten har anspråk på
att få ta del av, under förutsättning att detta finns bevarat på datamedium.
Däremot kan det inte utan vidare anses åvila myndigheten på grundval av
offentlighetsprincipen att bearbeta tillgänglig information, i den mån detta
skulle innebära extra arbete av någon omfattning. Inte ens om program finns
utarbetat bör det utan vidare åvila myndigheten att utnyttja detta.
Situationen blir en annan, om den begärda bearbetningen är förberedd för
myndighetens eget behov och de uppgifter som den enskilde önskar lätt kan
överföras till läsbar form.
4.2.3
Den lagtekniska lösningen
OSK anser, som tidigare nämnts, att TF:s regler om
handlingar inte i sin helhet kan tiUämpas på alla nya datamedier. På grund
därav måste 2 kap. TF kompletteras med regler om upptagnmgar för ADB. Skäl kan
enligt OSK anföras för att lagtekniskt lösa frågan så att till kapitlet fogas
en ny paragraf innehåUande de speciella reglerna för datamedier. En sådan
paragraf måste emellertid enligt OSK:s uppfattning innehålla en rad
hänvisningar tUl eller upprepningar av bestämmelserna rörande handlingar. Detta
leder till svårigheter vid paragrafens utformning och sannolikt också vid dess
tillämpning i praktiken. Med hänsyn därtUl förordar OSK att bestämmelsema i
stället utformas som tillägg till eller ändringar i samtUga berörda paragrafer
i 2 kap. TF. I samtliga fall behandlas begreppet upptagning för ADB som
sidoställt med begreppet handUng.
När
regler om upptagningar för ADB tas in i TF blir det enligt
Prop.
1973: 33 23
OSK:s
åsikt nödvändigt att införa regler även för andra slag av upptagningar, vilka
f. n. i praxis torde jämstäUas med handling. Huvudsakligen gäller detta
fonogram och andra ljudupptagningar. OSK föreslår att i 2 kap. 2 § TF tas in en
regel om att dessa upptagningar, dvs. de som kan läsas eller avlyssnas med
aiman teknik än ADB, skall behandlas som handlingar vid tillämpningen av 2 kap.
TF.
4.2.4
Begreppet upptagning m. fn.
Enligt OSK:s mening bör regleringen beträffande
datamedierna så långt möjligt göras parallell med regleringen i fråga om
handlmgama. Detta förutsätter att inte heller de nya reglerna tar sikte på
själva informationen utan på ett konkret föremål, motsvarande handling. Ett
konkret föremål, som på detta sätt kan väljas som regelns objekt, är den
upptagning i vUken uppgifterna fixerats i ett minne, ett datamedium. Exempelvis
är magnetband, skivminnen, trumminnen och kärnminnen datamedier i den angivna
meningen. Det utmärkande för upptagningarna är att de antingen ingår i eller
kan matas in i ett ADB-system.
Hålkort och hålremsor torde enligt de föreslagna reglerna
bli att betrakta som både handUngar och upptagningar i flertalet fall.
Detsamma gäller i viss utsträckning upptagningar på mikrofilm, OSK finner det
emeUertid inte nödvändigt att göra någon uttrycklig gränsdragning mellan
begreppen handling och upptagning. Finns hela informationen i båda formerna, är
det från offentiighetsprincipens synpunkt likgiltigt om reglerna för handling
eller för upptagning tillämpas, I ett sådant fall bör dock av praktiska skäl
reglerna om handling ges företräde.
Enligt OSK:s mening vore det önskvärt att finna en
utformning av TF som kunde förväntas göra den tillämplig på alla framtida
tekniker för beväring av information. Ett sådant företag är dock vanskligt,
eftersom det knappast kan förutses vilka vägar den tekniska utvecklingen på
området kan komma att gå. Med hänsyn härtill avstår OSK från att söka utforma
regler som uttryckligen innefattar även alla nytillkommande tekniska
lösningar. EnUgt OSK:s uppfattning finns det anledning räkna med att
offentlighetsprincipens tillämpning på nya metoder på området kan lösas
övergångsvis i praxis till dess lagstiftningen hinner anpassas till dem.
På grund av det anförda föreslår OSK att
huvudregeln om offentlighet i 2 kap. 1 § första stycket TF uttryckligen görs
tillämpUg inte bara som nu på handlingar utan också på sådana upptagningar som
är avsedda för ADB. Det bör härvid observeras dels att sådana upptagningar kan
upprättas utan hjälp av ADB, dels att en uppgift i en upptagning kan vara
uppdelad på flera register i datateknisk bemärkelse, vilka i sin tur kan finnas
i oUka fysiska minnen. Även om uppgiften är uppdelad på sådant sätt torde det
dock vara fråga om samma upptagning.
De
grunder för sekretess som anges i 2 kap. 1 § första stycket TF bör
Prop. 1973: 33 24
enligt
OSK:s mening gälla även för uppgifter som databehandlas. Hänvisningen till
sekretesslagen i andra stycket bör följaktligen anges omfatta också allmänna
upptagningar för ADB. Som närmare skall utvecklas i ett följande avsnitt anser
emellertid OSK inte att sekretessregler är ett tillräckligt medel för att
hindra otillbörligt integritetsintrång med hjälp av databehandling. Genom ett
tUlägg till andra stycket bör därför möjligheter skapas att i samfällt stiftad
lag föreskriva även andra inskränkningar i tillgången tUl handlingar eller
upptagningar.
4.2.5 Frågan
när ADB-upplagning skall betraktas som allmän
I 2 kap. 2 § TF bör, liksom i fråga om handlingar,
ges kriteriet för när en ADB-upptagning skall betraktas som allmän. Det kan
därvid inte vara avgörande hur upptagningen förvaras. Som OSK tidigare framhållit
är det inte ovanligt att driftsansvaret för ADB ligger hos en annan myndighet
än den som svarar för upptagningens innehåll och utnyttjar det material som finns
i den. Offentiighetsfrågor som rör upptagningen bör i sådant fall bedömas av
den myndighet för vars räkning upptagningen gjorts, oavsett om myndigheten
förvarar upptagningen. Det kan vidare förekomma att driften uppdras åt ett
privat företag eller en organisation som inte är att betrakta som myndighet i
TF:s bemärkelse. Enligt OSK:s mening bör detta självfallet inte medföra att
offentlighetsprincipen inte skulle bli tillämplig på upptagningen.
Med hänsyn tiU det anförda föreslår OSK att till 2
kap. 2 § TF skall fogas en föreskrift om att ADB-upptagning betraktas som
allmän så snart en myndighet förfogar över den.
4.2.6 ADB-upptagning
som utgör led i bearbetning
När det gäller 2 kap. 4 § TF, som innehåller regler
om minnesanteckning och annan liknande uppteckning, påpekar OSK att det inom
ADB finns motsvarigheter till sådana uppteckningar. Sålunda förekommer det inte
sällan att en bearbetning görs i flera etapper. En sådan etapp kan resultera i
att en upptagning tUlfälligt kommer att finnas som ett mellanled. Normalt
överförs ett sådant mellanled inte till läsbar text. Det kan emellertid komma
till användning vid samköming med ett annat datasystem. Om myndigheten tar del
av mellanledet, är det endast för att kontrollera att bearbetningen fortgår
efter planerna.
Enligt OSK:s uppfattning finns det mte anledning
att lämna ut uppgifter som utgör mellanled förrän bearbetningen blivit
avslutad. Med hänsyn härtill föreslås att i 2 kap. 4 § TF skall föras in en
föreskrift om att upptagning som utgör endast ett led vid bearbetning i
datamaskin inte skall anses som allmän förrän bearbetningen avslutats.
Uttryckssättet avses omfatta även det fall då den upptagning som utgör
mellanledet upprättas hos en myndighet och överlämnas till en annan myndighet
Prop. 1973: 33 25
som
slutför bearbetningen. Om en upptagning överförs till läsbar form eller om den
sparas, bör bearbetningen i denna del anses avslutad även om upptagningen
används för vidarebearbetning.
4.2.7 Frågan
när myndighet skall anses förfoga över ADB-upptagning
I 2 kap. 5 § TF anges när handlmg anses inkommen
eller upprättad och därmed blk att betrakta som allmän. Som en motsvarighet
härtill behövs regler som avgör från vilken tidpunkt en myndighet anses förfoga
över en upptagning från ADB. EnUgt OSK är det knappast möjligt att knyta denna
tidpunkt till upptagningens inkomst resp. upprättande, bl. a. eftersom
upptagningen i vissa fall inte ens kommer att finnas fysiskt hos myndigheten.
I stället bör föreskrivas att en myndighet anses förfoga över en upptagning i
den mån myndigheten har befogenhet och möjlighet att överföra upptagningen till
läsbar form.
Den nu angivna regeln innebär bl. a. att, om en
myndighet har tillgång endast till vissa uppgifter i en upptagning, den
förfogar över upptagningen bara i motsvarande del. Vidare förutsätts att
myndigheten har tekniska möjligheter att ta del av uppgifterna med hjälp av
egen datamaskin eller med biträde av annan datamaskinsinnehavare. Att upptagningen
skall kunna överföras till läsbar form betyder inte att den som önskar fa del
av uppgiften måste förstå det språk på vilken den är avfattad eller den kod i
vilken originaltexten förekom. Däremot kan en handling med enbart maskinläsbar
text inte godtas.
I den del en upptagning innehåller protokoll eller
därmed jämförliga anteckningar bör den inte bli tUlgänglig för aUmänheten
förrän anteckningarna justerats eller annars blivit färdigställda. Detta bör
uttryckligen anges i 2 kap. 5 §. Vidare bör anges att upptagningar som myndighet
gjort särskUt för visst mål eller ärende inte blir allmänna förrän de
expedierats eller saken slutbehandlats.
4.2.8 TUlhandahåUande
av ADB-upptagning
Som redan utvecklats i ett tidigare avsnitt anser
OSK att reglerna om tillhandahållande av handlingar inte kan föras över
oförändrade till upptagningar för ADB, bl. a. eftersom sådana upptagningar Inte
utan vidare kan läsas eller skrivas av utan först måste överföras till läsbar
form. Detta kräver vanligen en mer kvalificerad medverkan från myndigheten än
när det rör sig om en handling. Ofta måste myndigheten föranstalta om köming i
datamaskin. Visning av informationen på bildskärm möjliggör läsning och
avskrivning på samma sätt som i fråga om handling. Om bUdskärm inte står till
förfogande måste utskrift göras.
I enUghet med det sagda anser OSK att reglerna om
tillhandahållande på stäUet av ADB-upptagningar bör utformas så, att upptagning
skall tillhandahållas i läsbar form. Med läsbar form bör avses både bildskärm
och utskrift.
Prop.
1973: 33 26
Som nyss nämnts förutsätter tUlhandahåUande av
ADB-upptagning normalt att myndigheten ställer datamaskin till förfogande och
medverkar vid dess köming. Sådan körning kan vara förenad med olägenheter och
kostnader. Enligt OSK:s uppfattning måste en avvägning göras mellan å ena
sidan dessa nackdelar och å andra sidan önskemålet att tillgodose
offentlighetsprincipen.
Beträffande handlingar i traditionell mening gäller
enligt 2 kap. 8 § TF att de skall tUlhandahållas på stället genast eller så
snart det kan ske. Skyldighet att tUlhandahålla handling på stället föreligger
dock inte om betydande hinder möter. Enligt OSK:s mening torde avvägningen när
det gäller upptagningar för ADB kunna ske efter samma principer. Har
myndigheten ledig kapacitet eller omedelbar tillgång till uppgifter, t. ex. på
bildskärm, bör begäran om att få ut uppgift efterkommas genast eller så snart
den berörda personalens övriga uppgifter medger det. Kan myndigheten med ringa
besvär och utan extra kostnad få tillgång till datamaskintid hos annan
myndighet, bör den möjligheten utnyttjas för att skaffa fram uppgiften. Behöver
myndigheten göra en extrakörning för att få fram den önskade uppgiften, blir
frågan hur snart detta måste ske beroende av tolkningen av 2 kap. 8 § TF.
De nu angivna principerna torde kunna tillämpas
även beträffande myndigheter som inte har tiUgång till datamaskin. Om en sådan
myndighet innehar upptagning för ADB, kan den inte tillgodogöra sig information
från upptagningen utan att hyra datamaskintid och få informationen överförd
till läsbar form. I vUken utsträckning detta blir möjligt är till huvudsaklig
del en anslagsfråga. Så länge myndigheten själv inte har tillgång till
informationen kan man tänka sig att en person som önskar ta del av den själv
ställer datamaskinkapacitet till förfogande.
I den mån en önskad uppgift finns i handling hos
myndigheten kan det enligt OSK:s mening inte rimligen begäras att en datamaskin
skall köras för att få fram samma uppgift. Ett allmänt undantag från skyldigheten
att tiUhandahålla uppgift på stället bör därför gälla i fråga om uppgift som
myndigheten förvarar i handling.
OSK påpekar att den angivna skyldigheten för
myndighet att tillhandahålla utskrift eller bildskärm för läsning kan bli
relativt betungande. Den kostnad som sålunda uppstår är emellertid enligt OSK:s
uppfattning nödvändig, om man vill slå vakt om offentlighetsprincipen. Avgiftsbeläggning
bör således inte komma i fråga för tillhandahållande av ADB-upptagning på
stället.
Enligt 2 kap. 8 § TF har den enskilde rätt att mot
avgift erhålla avskrift av handUng. Motsvarande bör enligt OSK:s mening gälla
beträffande upptagning för ADB. Myndighet bör sålunda vara skyldig att mot
avgift lämna ut utskrift av sådan upptagning. Däremot bör det inte åligga
myndigheten att lämna ut kopia av själva datamediet, dvs. mag-
Prop.
1973: 33 27
netbandet,
hålkortet etc. Om sådan skyldighet ansågs föreUgga, skulle de bestämmelser tUl
skydd mot ADB-teknikens risker som OSK föreslår i annat sammanhang kunna
kringgås genom att det utlämnade datamediet användes för ADB utan tillstånd
eller i utlandet.
OSK erinrar om att offentlighetskommittén i
betänkandet Offentlighet och sekretess (s. 213) föreslagit att den nuvarande
särregeln för kommunal myndighet i 2 kap. 8 § första stycket TF skaU slopas och
att således skyldigheten att mot faststäUd avgift lämna ut avskrift av allmän
handling skall gälla generellt även för kommunerna. Detta förslag, som vid
remissbehandlingen tillstyrktes också från kommunalt håll, bör enligt OSK
genomföras i detta sammanhang. Skyldigheten bör självfallet omfatta även
upptagningar för ADB. Avgift för avslcrlft eller utskrift torde kunna fastställas
av kommunerna själva. OSK utgår från att de statiiga avgiftsbestämmelserna i
stort sett kommer att tjäna som mönster.
När det gäller upptagning som kan läsas eller
avlyssnas endast med annan teknik än ADB anser OSK att de nu behandlade reglema
om skyldighet att tillhandahålla ADB-upptagning i läsbar form, skyldighet att
mot avgift göra utskrift av sådan upptagning samt befrielse i vissa fall från
dessa skyldigheter bör äga motsvarande tUlämpning. Enligt OSK:s uppfattning
torde det utan uttrycklig föreskrift följa av de föreslagna reglerna att
myndighet skall tillhandahålla de tekniska hjälpmedel som den har tillgång
till för att den som önskar det skall kunna ta del av upptagningen, t. ex.
läsapparat för mikrofilm eller uppspelningsapparat. Har myndighet inte
tillgång till behövliga hjälpmedel, bör den inte vara skyldig att anskaffa
sådana. För arkiv får statsmakterna genom anslag se tUl att hjälpmedel som
behövs bUr tUlgängliga.
OSK påpekar slutligen att ADB-tekniken medför stora
möjligheter till inhämtande av uppgifter även på långa avstånd via terminaler
av skilda slag eller genom on-lineförbindelse mellan datamaskiner. Begäran om
anslutning av detta slag kan inte grundas på offentlighetsprincipen. Detta hör
dock inte hindra att enskild i vissa fall kan få tillstånd att ansluta
terminal eller datamaskin till statlig myndighets databank. Någon föreskrift i
TF rörande sådana anslutningar krävs inte.
4.2.9
Övriga ändringar i TF
Även 2 kap. 6 och 7 §§ TF bör enligt OSK:s mening
ändras så att de omfattar upptagningar för ADB.
Enligt 2 kap. 9 § TF prövas fråga om utlämnande av
allmän handling av den myndighet där handlingen finns. Motsvarande regel bör i
fråga om ADB-upptagning gälla den myndighet som förfogar över upptagningen.
Detta innebär att två eller flera myndigheter i vissa fall kan ha att pröva
utlämnuigsfrågor rörande samma upptagning eller del av upptagning.
Prop. 1973: 33 28
Bestämmelserna i 2 kap. 1014 §§ om klagan över
beslut rörande utlämnande av handling och om hemligstämpllng kan enligt OSK
gälla även för ADB-upptagning. Hemligstämpllng bör därvid ske i den formen att
en etikett anbringas på det hölje vari upptagningen förvaras.
4.2.10 Sekretesslagens
tillämpning på ADB-material m. m.
De nu föreslagna ändrmgarna i TF förutsätter enligt
OSK att sekretessreglerna för handlingar i sekretesslagen och därtill anslutna
kungörelser och beslut uttryckligen görs tillämpliga på uppgifter som lagras
med ADB. En föreskrift av detta innehåll föreslås intagen i en ny paragraf, 44
§, i sekretesslagen. Regeln innebär att särskilda spärrar måste byggas in för
all anslutning tUl dataregister som innehåller hemliga uppgifter, så att
sekretessen kan upprätthållas.
OSK
föreslår dessutom ett tillägg till bestämmelserna i 18 § sekretesslagen om
handUngar hos tillsynsmyndighet. Detta förslag kommer att beröras närmare i
specialmotiveringen.
4.2.11 Ikraftträdande
OSK föreslår att de nya bestämmelserna i TF och den
anslutande paragrafen i sekretesslagen skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1974.
4.3
Remissyttrandena
4.3.1
Huvudprinciperna i OSK:s förslag
Remissinstanserna ansluter sig allmänt tUl OSK:s
uttalande att offentlighetsprincipen är en av de väsentliga garantierna för en
väl fungerande demokrati och för de enskUdas rättssäkerhet. Från många håll
framhålls vikten av att man vid en övergång till ADB ser till att inga sådana
begränsningar görs i allmänhetens tillgång till information som kan vara till
nackdel för den fria debatten eller för möjligheterna till insyn i den
offentliga verksamheten.
Vad
OSK anfört om forsknings- och utredningsmaterial kritiseras av några
remissinstanser. Sålunda anser hovrätten över Skåne och Blekinge att en
utredning eller sammanställning som görs av det allmänna på det allmännas
bekostnad bör stå till allmänhetens förfogande, så snart inte något parts-
eller konkurrentintresse eller något annat speciellt reglerat sekretessintresse
är för handen. Samma åsikt förs fram av Svenska bankföreningett. Även Svenska
teknologföreningen anser att stor öppenhet bör tUlämpas för allt forsknings-
och utredningsarbete som bekostats av allmänna medel. Om framtagningen har
skett till betydande kostnader eller ej är enligt föreningens mening helt
irrelevant.
Statskontoret,
DASK och JO tar upp OSK:s uttalande om att skyldigheten att tillhandahålla
handlingar åt allmänheten inte innebär en skyldighet att ställa samman eller
producera information. Liksom OSK är
Prop.
1973: 33 29
JO
av den åsikten att, i den mån myndigheter ställer t. ex. selekterade uppgifter
tUl enskilds förfogande, detta sker av serviceskäl och inte därför att
myndigheten är skyldig till det enligt offentlighetsprincipen, JO påpekar i det
sammanhanget att de begränsningar som av sekretessskäl ställts upp för
tillhandahållande av allmän handling självfallet blir tillämpliga också på
serviceverksamheten. DASK konstaterar att dataverksamheten på den offentliga
sektorn uppenbarligen måste underlättas genom OSK:s klarläggande att bearbetningar
inte faller under offentlighetsprincipen. Även statskontoret hälsar OSK:s
uttalande med tillfredsställelse.
Behovet av en lagreglering som tar sikte på
datalagrad information vitsordas i aUmänhet av remissinstanserna.
Bankinspektionen framhåller att det genom regeringsrättens praxis visserligen
har slagits fast att informationer som lagras i dataminne i princip skall vara
tillgängliga för envar i samma omfattning som motsvarande informationer som
fästs på en handUng av vedertaget slag men att avgörandena i regeringsrätten
endast i begränsad omfattning har kunnat ge anvisning på hur den principiella
skyldigheten att tillhandahålla materialet skall fullgöras i praktiken.
Bilregisternämnden, RSV, länsstyrelsen i Stockholms län, DASK, Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet anser att det hittUls har rått osäkerhet i
fråga om tUlämpningen av TF på ADB-lagrat material och att denna osäkerhet bör
kunna undanröjas genom den föreslagna lagregleringen. Även JO framhåller att
datamedierna kräver särskilt lagtekniskt beaktande på olika punkter.
Så gott som alla remissinstanserna godtar den
utgångspunkt som OSK har ställt upp för en lagreglering, dvs. att allmänhetens
tillgång till information hos myndigheterna inte får försämras genom övergången
till ADB utan att man i stället så långt möjligt bör ta till vara datateknikens
möjligheter att förbättra tillgången till information. Några remissinstanser,
bl. a. Svenska tidningsulgivareföreningen. Publicistklubben och TT, anser att
OSK knappast har lagt fram några väsentliga förslag som är ägnade att förbättra
informationstillgången. De nämnda instanserna förutsätter att OSK vid sina
fortsatta överväganden rörande offentUghets-och sekretesslagstiftningen noga
beaktar vilka åtgärder som kan vidtas för att främja den av OSK angivna
målsättningen.
Även OSK:s förslag att det i princip bör gälla
samma sekretessregler för ADB-Iagrade uppgifter som för handlingar lämnas utan
erinran av remissinstanserna. Från flera håll framhålls emellertid betydelsen
av att sekretessreglerna ses över snarast möjUgt. Bankinspektionen betonar att
den nu föreslagna lagstiftningen kan behöva jämkas när en sådan översyn har
skett och när man har vunnit erfarenheter av lagstiftningens till-lämpning. Att
den föreslagna lagstiftningen bör ses som provisorisk framhålls också av
försäkringsinspektionen, styrelsen för universitetens datamaskincentraler, EON
och DASK.
Prop. 1973: 33 30
När det i övrigt gäller tillgängligheten av
upptagningar för ADB anser OSK, som tidigare nämnts, att det viktiga från
offentlighetssynpunkt är att informationen skall vara tillgänglig för den
enskUde i samma utsträckning som för myndigheten. Till detta uttalande
ansluter sig bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, bankinspektionen och
DAK. Uttalandet innebär, framhåller hovrätten och bankinspektionen, att myndigheten
inte på grand av offentlighetsprincipen är skyldig att utföra en bearbetning
eller sammanställning som myndigheten inte själv har behov av. Hovrätten och
DAK är dock kritiska mot OSK:s uttalande att myndigheten inte skulle vara
skyldig att utnyttja ett redan befintligt program för att framställa en önskad
sammanställning. En sådan skyldighet bör enligt hovrättens och DAK:s mening
föreligga, om förfarandet inte står i strid med sekretessregler.
Även Svenska tidningsutgivareföreningen,
Publicislklubben och TT riktar kritik mot uppfattningen att en myndighet inte
skulle vara skyldig att använda ett dataprogram som redan finns. En sådan
ordning skulle enligt de nämnda remissinstanserna leda till godtycke från
myndigheternas sida och innebära att pressens tUlgång till information
begränsas. Instanserna föreslår därför att pressen ges möjlighet att själv
utföra bearbetning av sådana data som i och för sig är tillgängliga men inte
förberedda för myndighetens eget behov. En liknande åsikt förs fram av Sveriges
Radio. Också juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att den
föreslagna ordningen kan ge utrymme för visst godtycke. En möjlighet att ge
principen större fasthet är enligt fakulteten att hårdare knyta an till
tillgänglighet av program eller lätt modifierbara program.
Svenska bankföreningen och Sveriges
direktreklamförening anser att OSK:s uttalanden om tUlgängUgheten av
upptagningar innebär begränsningar som inte utan vidare kan godtas. Enligt
förslaget blir det normalt inte möjligt att få tillgång till annan information
än sådan för vilken en maskin för tillfället är programmerad. Föreningarna
anser att det måste skapas möjligheter för enskilda och företag att på ett mer
omedelbart sätt få tillgång till i princip all datalagrad information (basdata)
hos myndighetema.
Universiietskanslersämbeiet och juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet påtalar att OSK inte har berört frågan om
vad som i upphovsrättshänseende kommer att gälla beträffande ADB-upptagningar,
om de skall omfattas av offentlighetsprincipen. Frågan bör enligt de nämnda
instanserna uppmärksammas vid ärendets fortsatta behandling.
4.3.2
Den lagtekniska lösningen
OSK:s förslag till lagteknisk lösning godtas av
flertalet remissinstanser. Bland dem som anser att förslaget tUl ändringar i
TF i princip bör kunna antas kan nämnas JK, rikspolisstyrelsen, karolinska
sjukhuset,
Prop.
1973: 33 31
statskontoret,
bankinspektionen, RRV, RSV, KO, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
invandrarverk, EON, SAF, LO och Sveriges industriförbund.
Kritik mot OSK:s förslag tUl ändringar i TF riktas
framför allt av hovrätten över Skåne och Blekinge, massmedieutredningen, DAK
och JO. Enligt hovrättens mening har OSK överbetonat invändningarna mot att
låta handlingsbegreppet omfatta också upptagningar för ADB. Ett av de angivna
skälen är att upptagningarna inte är visuellt läsbara. Även om detta
naturUgtvis är riktigt, kan man enligt hovrättens åsikt komma tUl rätta med
problemet genom ett tillägg till 2 kap. 8 § av innebörd att myndigheten är
skyldig att hålla handlingarna tillgängliga så att de kan läsas eller avlyssnas
och avskrivas på stället. Denna avfattning klargör att myndigheten inte är
skyldig att tillhandahålla kopia av datamedium. Den andra av OSK:s invändningar
mot att låta handlingsbegreppet omfatta ADB-medier är att det i fråga om dessa
medier inte är någon lämplig regel att det för offentlighetsprincipens
tillämpning är avgörande var handlingen förvaras. Hovrätten finner emellertid
att det i detta avseende krävs endast en jämkning i 2 kap. 2 § TF, så att
begreppet allmän handling utvidgas till att omfatta också upptagningar varöver
myndigheten förfogar trots att de inte förvaras hos myndigheten. När det gäller
OSK:s tredje invändning, dvs. svårigheten att på upptagningar tillämpa reglerna
om när handling blir allmän, anför hovrätten att problemet att avgöra när en
handling skall anses inkommen eller upprättad inte är specifikt för ADB-medier.
OSK:s förslag Innebär heller inte något annat än att de nuvarande reglerna på
denna punkt skall få tillämpning på upptagningarna. Sammanfattningsvis anser
hovrätten att förslaget att i TF föra in begreppet allmänna upptagningar för
ADB som ett slags dubblering av begreppet allmänna handlingar bör avvisas. I
stället bör handlingsbegreppet jämkas så att det omfattar också sådana fall då
myndighet förfogar över upptagning som finns hos en datacentral.
Inte heller DAK finner det behövligt att ändra 2
kap. TF med avseende på handlingsbegreppet och ADB-medierna. Enligt DAK:s uppfattning
är det tillräckligt att ange i 2 § andra stycket att vad som föreskrivs om
allmän handling skall tillämpas även på upptagning som kan läsas eller
avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel, om myndighet förfogar över
upptagningen och kan tillgodogöra sig den.
Massmedieutredningen påpekar att, om
ADB-upptagningar sidoordnas med allmänna handUngar, de inte kommer att
omfattas av bestämmelsen om alhnänna handlingar i 86 § regeringsformen. Inte
heller kommer ADB-upptagningarna att falla in under den allmänna bestämmelsen
i 1 kap. 1 § TF eller under 7 kap. 3 § tredje stycket TF. Rent språkligt kan
det givetvis göras invändningar mot att uttrycket allmänna handlingar skall
omfatta även ADB-upptagningar. Massmedieutredningen finner emeUertid inte att
det föreligger något avgörande hinder mot en sådan lösning, särskilt som det
kan förutses att 2 kap. TF under
Prop. 1973: 33 32
en
nära framtid kommer att göras till föremål för en mera allmän revision. Med
hänsyn till det anförda och till undvikande av att lagtexten i 2 kap. TF blir
otymplig anser massmedieutredningen att ADB-upptagningar begreppmässigt bör
inrymmas under uttrycket allmänna handlingar och att i 2 kap. TF därefter bör
ges de särskilda regler som är påkallade för sådana upptagningar.
JO
säger sig inte bestrida att datamedierna kräver särskilt lagtekniskt beaktande
på olika punkter, t. ex. i fråga om kriterierna för när de skall anses som
allmänna och beträffande sättet för deras tillhandahållande. JO vänder sig
emellertid mot att datamedierna i 2 kap. TF skulle behandlas som något från
andra informationsbärande medier artskilt. EnUgt JO:s mening är det av
grundläggande betydelse att hålla fast vid att regleringen i 2 kap. TF också i
fortsättningen skall utgå från begreppet handling och att detta skall innesluta
alla informationsbärande medier, alltså även datamedier.
4.3.3
Begreppet upptagning
Det av OSK föreslagna begreppet upptagning för ADB
diskuteras av ett flertal remissinstanser. Från åtskilliga håll anser man att
uttrycket är för vagt och att det behöver preciseras antingen i lagtexten eller
i motiven. Sådana synpunkter förs fram av DON, DAFA, RSV, juridiska fakulteten
vid Stockholms universitet, integritetsskyddskommittén, DASK, Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. DAFA och fakulteten stäUer bl.
a. frågan humvida datorprogram som lagras maskinmässigt skall anses utgöra
upptagning för ADB. Enligt DAFA:s mening bör detta inte vara fallet.
Bankföreningen och sparbanksföreningen anser att begreppet upptagning bör kunna
ersättas med något som mer konkret anger vad som rent faktiskt skall lämnas ut
till offentligheten.
Flera
remissinstanser, bland dem JK, furidiska fakulteten vid Uppsala universitet,
JO, Svenska tidningsutgivareföreningen. Publicistklubben och TT, anser att
begreppet upptagning kan leda tanken till den information som datamediet
representerar i stället för tiU ett konkret begrepp, motsvarande handling. Med
anledning därav förordar JO att man i lagtexten i stället använder
beskrivrungen upptagning på medium för ADB.
RSV
reagerar särskilt mot OSK:s uttalande att en uppgift kan vara uppdelad på flera
register men att det även i dessa fall torde vara fråga om samma upptagning.
Enligt RSV bör begreppet upptagning ha en konkret innebörd avseende den eller
de lagrade uppgifterna i ett ADB-register och inte ett informationsinnehåll som
kan fås genom sammanställning av uppgifter från flera register.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anmärker på att
OSK gör skillnad mellan olika slag av upptagningar, beroende på om de är
avsedda för ADB eller om de kan läsas eller avlyssnas med annan teknik.
Hovrätten
Prop. 1973: 33 33
frågar sig om begreppet ADB är så klart till sin innebörd
att distinktionen kan upprätthållas i praktiken. Gränsdragningsproblemet får
enligt hovrättens mening mindre räckvidd, om begreppet handling även i
framtiden får bli tiUämpligt på alla slag av upptagningar.
Inte heller massmedieutredningen
och DAK anser att man bör skilja mellan ADB-upptagningar och andra
upptagningar. DAK framhåller att en sådan uppdelning i längden torde vara
mindre lämplig, eftersom den tekniska utvecklingen tenderar att sudda ut
gränserna mellan olika medier. Liksom hovrätten över Skåne och Blekinge anser
massmedieutredningen och DAK att begreppet handling skall omfatta alla former
av upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel.
EnUgt CFD, RRV och Svenska
teknologföreningen bör offentlighets-reglerna i TF ta sikte på själva uppgiften
eller informationen, oberoende av typ av lagringsmedia som t. ex. papper,
fonogram eller magnetband. CFD och teknologföreningen framhåller att man därmed
skulle vinna bl. a. den fördelen att lagring på media med utnyttjande av ny
teknik kan innefattas i regleringen. CFD föreslår att offentlighetsprincipen i
TF kommer till uttryck på det sättet att uppgift som i allmän verksamhet
slutligt upptagits i handling eller på annat sätt föreskrivs vara offentlig-
DAFA anser att man bör lösa de
föreliggande problemen genom att införa ett helt nytt begrepp som omfattar både
handling och upptagning för ADB. Ett sådant nytt begrepp kunde lämpUgen kallas
enbart "upptagning". Härmed skulle i princip avses på något medium
uttryckt tankeinnehåll.
4.3.4 Frågan när ADB-upptagning skall betraktas som allmän
OSK:s förslag att ADB-upptagning
skall betraktas som allmän när myndighet förfogar över den godtas i allmänhet
av remissinstanserna. RSV påpekar i det sammanhanget att länsstyrelsema har
driftsansvaret för vissa upptagningar men att dessa i stor omfattning görs för andra
myndigheters räkning och utnyttjas i deras verksamhet. Eftersom emellertid
länsstyrelserna i allmänhet är skyldiga att utlämna behandlat material i form
av läsbara handUngar, förefaller det riktigt att anse att länsstyrelserna
förfogar över upptagningarna, även om ändamålet med dessa är en annan
myndighets verksamhet.
Kritik mot uttryckssättet
"förfoga över" framförs endast av juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, som erinrar om att termen i upphovsrättslagstiftningen används
för att beteckna upphovsmans rätt att i olika hänseenden bestämma om sitt verk.
JO påpekar att platsen där en
handling faktiskt finns inte är avgörande för om den skall anses förvarad hos
en myndighet eller ej. JO delar emeUertid OSK:s uppfattning att det juridiska
förvaringskriteriet
3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 33
Prop.
1973: 33 34
inte
utan svårighet låter sig tillämpa på datamedier, i synnerhet inte om
datamediema finns hos privata datacentraler. Ett förtydligande tillägg bör
därför göras i 2 kap. 2 § TF. JO föreslår att tillägget får det innehållet att
upptagning på medium för ADB skall anses förvarad hos myndighet, när
myndigheten förfogar över den. Enligt JO:s mening bör här också tUlfogas det
som OSK föreslår i 2 kap. 5 § TF, nämligen att myndighet skall anses förfoga
över upptagningen, i den mån myndigheten har befogenhet och möjlighet att
överföra den till läsbar form.
Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår att det
i 2 kap. 2 § TF skall föreskrivas att, om myndighet förfogar över upptagning
vid anläggning för teknisk databehandling, upptagningen skall betraktas som en
hos myndigheten förvarad handling.
4.3.5
ADB-upplagning som utgör led i bearbetning
I fråga om OSK:s förslag beträffande ADB-upptagningar
som utgör led i bearbetning råder delade meningar bland remissinstansema.
Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att
sådana upptagningar bör vara offentliga i större utsträckning än vad OSK har
förordat. Enligt bankföreningens mening bör en upptagning under bearbetning
vara allmän i den mån så kan ske utan väsentlig olägenhet. Även om en
framtagning av en uppgift ställer sig mycket kostsam eller begärs vid en för
myndigheten olämplig tidpunkt, bör den inte anses medföra väsentlig olägenhet,
om den enskilde helt eller delvis står för kostnaden eller är beredd att låta
framtagningen anstå under en tid. Utan den angivna regeln anser bankföreningen
att betydande mängder informationsmaterial hos myndigheterna kan bli förborgat
för allmänheten.
Andra
remissinstanser anser att OSK går för långt när det gäller att tillgodose
offentlighetsintresset. Sålunda reagerar DON, DAFA och DAK mot uttalandet att
en upptagning som utgör mellanled skall vara allmän så snart bearbetningen är
avslutad. Såväl DON som DAK anser att sådan upptagning bör behandlas på samma
sätt som minnesanteckning eller annan liknande uppteckning och alltså
betraktas som allmän endast om den "omhändertas för förvaring" efter
det att bearbetningen har avslutats. DAFA finner det väsentligt att endast
sådan upptagning som sparas skall anses som allmän. I det praktiska ADB-arbetet
görs ofta utskrifter i läsbar form av det momentana innehållet i en datamaskins
minnesenhet. Sådana utskrifter, som kan jämställas med minnesanteckningar, bör
registerföraren normalt inte vara skyldig att spara. Om OSK:s förslag skall
tolkas så, att varje upptagning med mellanresultat skall sparas för att
därefter bli allmän när bearbetningen är avslutad, kan detta få vittgående
följder och medföra höga kostnader.
Bilregisternämnden, RSV och länsstyrelsen i
Malmöhus län finner det oriktigt att, som OSK uttalat, varje upptagning som
sparas skall anses
Prop.
1973: 33 35
som
allmän. RSV påpekar att det i länsstyrelsernas ADB-verksamhet ofta förekommer
bearbetningar som mellanled i produktionen, varvid man tar fram arbetshand som
inte har någon annan funktion än att tekniskt möjliggöra framställning av den
slutliga produkten. Av säkerhetsskäl måste sådana arbetshand i många fall
sparas under relativt lång tid. Enligt RSV:s åsikt fyller det inte något
rimligt ändamål för offentlighetsprincipens tillämpning, om länsstyrelsema
skulle vara skyldiga att tUlhandahålla sådana arbetshand i läsbar form. Samma
synpunkt förs fram av den nyssnämnda länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsens
mening bör en bearbetning inte anses avslutad förrän slutprodukten framställts.
Först därmed bör upptagningen bli offentlig.
JK anser att den föreslagna bestämmelsen om led i
bearbetning är oklar och att den bör kompletteras för att innebörden skall bli
tydligare. Rikspolisstyrelsen och RRV ifrågasätter för sin del om det är
möjligt att generellt ange när en bearbetning skall anses avslutad och vad som
skall utgöra ett led i bearbetningen. Enligt RRV:s mening bör den föreslagna
regeln därför utgå.
Även styrelsen för universitetens
datamaskincenlraler och matematisk-fysiska sektionen vid Lunds universitet
uttrycker tveksamhet inför OSK:s förslag om mellanled i bearbetning. Styrelsen
pekar på att många allmänna register kan befinna sig under nästan kontinuerlig
bearbetning och uppdatering, medan sektionen framhåller de orimliga
konsekvenser som förslaget skulle ha för datacentralerna. Man arbetar där ofta
med magnetband som de facto är mellanprodukter men för vUka det enligt
förslaget ändå kan resas krav om utskrift.
Hovrällen över Skåne och Blekinge samt JO anser
att, om ADB-upptagning klassificeras som handling och de allmänna reglerna om
när handling skall betraktas som allmän görs tillämpliga, det är överflödigt
med en särskild regel i 2 kap. 4 § TF om upptagning som utgör led i
bearbetning.
4.3.6
Frågan när myndighet skall anses förfoga över ADB-upptagning
OSK:s uttalanden om när myndighet skall anses
förfoga över ADB-upptagning lämnas i allmänhet utan eriman av remissinstansema.
SCB påpekar i det sammanhanget att statistikproducerande myndigheter endast i
begränsad utsträckning behöver förfoga över individuppgifter och att det kan
vara lämpligt att genom administrativa och organisatoriska åtgärder begränsa
myndigheternas möjlighet att överföra sådana uppgifter tUl läsbar form.
Massmedieutredningen finner det konstlat att säga
att förfogande inte föreUgger förrän myndigheten har befogenhet och möjlighet
att överföra upptagningen tUl läsbar form. EnUgt TCO:s mening är innebörden av
begreppet läsbar form oklar. Det bör klargöras att myndigheterna är
Prop.
1973: 33 36
skyldiga
att tUlhandahålla information i klartext, dvs. omvandla exempelvis koder så
att de blir begripliga.
Enligt SACO bör det slås fast att myndighet skall
anses förfoga över ADB-upptagning i den mån myndigheten har befogenhet och
möjlighet att överföra upptagningen tiU läsbar form, antingen med hjälp av egen
datamaskin eller med biträde av annan datamaskinsinnehavare. RRV och Sveriges
advokatsamfund anser det böra klarläggas om med "möjlighet" avses
även ekonomisk möjlighet. Samfundet påpekar att frågan huruvida biträde av
annan datamaskinsinnehavare kan erhållas sällan torde vara en fråga av enbart
teknisk natur utan ofta av ekonomisk karaktär.
4.3.7
Tillhandahållande av ADB-upptagning
Vad OSK har uttalat om tillhandahållande på stället
av ADB-upptagning och tiUämpning av reglema i 2 kap. 8 § TF godtas i allmänhet
av remissinstanserna. EnUgt JK, statens personalnämnd, furidiska fakulteten
vid Uppsala universitet, styrelsen för universitetens datamaskincentraler,
DASK och Kommunernas pensionsanstalt behövs dock en närmare precisering av
myndighets skyldighet att utföra extrakörning med datamaskin för att
tillhandahålla upptagning. JK och pensionsanslalten anför att särskUda
tolkningssvårigheter måste uppstå beträffande rekvisitet "betydande
hinder".
RRV finner det inte vara realistiskt att utgå från
att myndighet skall vara skyldig att utföra dataköming så snart detta är en
förutsättning för att viss begärd information skall lämnas ut. Ofta sker
myndigheternas uttag av data i läsbar form periodvis, och det bör i sådana fall
åligga myndigheten att undersöka om den särskilt begärda Informationen kan
lämnas i anslutning till sådant uttag. Även när information skall lämnas via
bUdskärm måste man enligt RRV:s uppfattning få ta viss hänsyn till myndighetens
arbetssituation.
Bankinspektionen anser att man när det gäller
myndigheternas skyldighet att göra kostnadskrävande körningar bör skilja på
olika fall. Ingår det i myndighetens rutin att ur dataregistret plocka fram
uppgifter av olika slag, t. ex. om en fastighets ägare eller
gravationsförhållanden, bör detta givetvis ske också för att tillmötesgå
framställningar från allmänheten. Om det däremot rör sig om mera omfattande
körningar som annars skulle vara onödiga, ifrågasätter bankuispektionen om
sådana kömingar skall anordnas utan avgift bara för att tUlgodose offentlighetsintresset.
Svenska bankföreningen och Sveriges
direktreklamförening säger sig ha förståelse för att det inte i varje situation
kan vara möjligt att få tiUgång till information genom kömingar med datamaskin
hos myndigheten. I viss utsträckning måste den enskilde finna sig i att vänta
på att en körning för hans räkning kan ske. Sådana uppskov kan emellertid
enligt bankföreningen väl förenas med principen att upptagning skall tillhan-
Prop.
1973: 33 37
dahållas
så snart det kan ske. Enligt såväl bankföreningen som direktreklamföreningen
torde en viss förplanering av kömingar även för allmänheten i många fall
undanröja de praktiska svårigheterna.
Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att myndighet
i pruicip alltid bör vara skyldig att ta fram upptagning i läsbar form, även
om myndigheten inte har egen maskinell utrustning för detta.
JK, DON, RSV och länsstyrelsen i Malmöhus län
noterar med tillfredsställelse förslaget att myndighet ej skall vara skyldig
att tiUhandahåUa upptagning på stället, när innehållet finns i läsbar form hos
myndigheten. Såväl de nämnda remissinstanserna som riksförsäkringsverket anser
att undantaget från skyldigheten att tillhandahälla upptagning bör vidgas till
att avse även fall då innehåUet är tillgängligt i läsbar form hos annan
myndighet. Den myndighet hos vilken framställning gjorts om tillgång tUl
upptagning bör i sådant fall kunna hänvisa till den andra myndigheten.
OSK:s uttalande att en myndighet inte skall vara
skyldig att lämna ut ADB-upptagning i form av kopia av magnetband, hålremsa
osv. godtas uttryckligen av hovrätten över Skåne och Blekinge, DON,
länsstyrelsen i Stockholms län, DASK, DAK och JO. JO framhåller att det inte
rimligen kan begäras att aUmänheten skall ha någon rätt att få ut kopior av
magnetband och andra datamedier. DON anser dock att myndighet bör vara
oförhindrad att lämna ut upptagning i form av kopia av datamedium, om den som
önskar tillgång till upptagningen begär det och myndigheten finner detta
möjligt och lämpligt. EnUgt länsstyrelsen i Stockholms län och DAK kommer det
ofta att vara praktiskt lämpligt och även mest fördelaktigt att lämna ut en
kopia av datamedium.
RRV, matematisk-fysiska sektionen vid Uppsala
universitet, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, TCO, Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Svenska
tidningsutgivareföreningen. Publicistklubben, TT, Sveriges
direktreklamförening och Finansieringsföretagens förening är kritiska mot
OSK:s uttalande om utlämning av kopia av datamedium. De båda
universitetsinstanserna anser att den föreslagna datalagen erbjuder en
tillräcklig spärr, om man vill undvika att hålkort eller hålremsa används för
ADB så att risk för intrång i den personUga integriteten uppstår.
Universitetsinstanserna påpekar vidare att inmatning genom optisk läsning torde
bli vanUgare i framtiden, något som gör den föreslagna spärren bristfällig.
Även bankföreningen och sparbanksföreriingeti framhåller att det efter hand
torde bli både lättare och billigare att transformera en utskrift till ett
magnetband och att det därför är utan betydelse från integritetssynpunkt att ha
den angivna inskränkningen i rätten att få ta del av datalagrad information.
Enligt såväl bankföreningen och sparbanksföreningen som RRV bör den enskUde ha
laglig rätt att få ut information i alla de former på vUka den tekniskt kan
utiämnas, i den mån det inte innebär väsentiig olägenhet för myn-
Prop.
1973: 33 38
digheten,
risk för otUlbörligt intrång i enskilds integritet eller risk för skada på
myndighetens datamedium.
Svenska tidningsutgivareföreningen.
Publicistklubben och TT finner att det med hänsyn till den tekniska
utvecklingen borde te sig alltmer naturligt att låta offentlighetsprincipen
inrymma även informationsinhämtning genom direkttillgång till datamedier och
on-lineförbindelser mellan datamaskiner. Enligt Svenska direktreklamföreningen
och Finansieringsföretagens förening skulle det vara förenat med betydande
kostnader, om uppgifter inte kunde erhållas i form av datamedium i original
eller kopia. Det skulle i så fall krävas manuellt arbete för att föra över
uppgifterna på ett magnetband i avsUit att aktualisera egna dataregister. Även
om det är möjligt att genom s. k. optisk läsning transformera en utskrift till
ett magnetband, är en sådan möjlighet f. n. mycket kostsam. Föreningarna
förordar därför att såväl enskilda som företag och organisationer erhåller
laglig rätt att få ut information i de former den tekniskt kan utiämnas.
TCO anser att den enskilde i princip bör ha
möjlighet att välja formen för kopia, t. ex. att få kopia på magnetband.
Inskränkningar bör dock gälla, om det är fråga om uppgift som skall ingå i
personregister. Svenska försäkringsbolags riksförbund förutsätter att den av
OSK föreslagna regeln om utlämning av kopia av datamedium inte kommer att
innebära någon inskränkning av den samköming av egna data och data hämtade från
offentiiga datasystem som bl. a. försäkringsbolagen har behov av.
Kostnadsfrågan berörs av flera remissinstanser.
Sålunda framhåller RRV, försäkringsinspektionen och Svenska landstingsförbundet
att förslaget om tillhandahållande av ADB-upptagning medför ökade kostnader
för myndigheterna men att denna kostnadsökning måste accepteras, om man vUl slå
vakt om offentlighetsprincipen. Såväl de nämnda remissinstanserna som Svenska
kommunförbundet anser att den hittUls rådande avgiftsfriheten bör behållas.
SCB uttrycker allmän oro över OSK:s förslag med
hänsyn till kostnadsaspekterna. För statistikproduktionens del kan enligt
SCB:s uppfattning skyldigheten att tillhandahålla upptagning i läsbar form bli
mycket kostnadskrävande, om betydande efterfrågan på sådana uttag skulle uppstå
och begreppet upptagning i läsbar form ges en vidsträckt tolkning.
Enligt bankinspektionens mening bör det övervägas
att inskränka skyldigheten för en myndighet att tillhandahålla upptagnmg på
stället tUl fall då så kan ske utan nämnvärd kostnad eller att öppna möjlighet
till avgiftsbeläggning. Televerket anser att myndigheten bör ha rätt att ta ut
avgift, om utlämning sker tUl beställare med kommersiella intressen. Hovrätten
över Skåne och Blekinge samt länsstyrelsen i Stockholms län är av samma
uppfattning för det fall att utlämnandet sker i form av
Prop. 1973: 33 39
magnetband eller annat datamedium. Enligt
matematisk-fysiska sektionen vid Lunds universitet bör utlämnande av
magnetband alltid ersättas.
OSK:s förslag att även kommuner
skall vara skyldiga att mot avgift tiUhandahålla avskrift eller utskrift av
offentlig handling tillstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge och av JO.
Hovrätten ifrågasätter om inte principen för avgiftsberäkning i detta
sammanhang borde införas i TF, eftersom kommunerna annars inte skulle vara
bundna.
När det i övrigt gäller
myndigheternas tillhandahållande av upptag' ningar erinrar RRV om att diarier
och andra förteckningar är ett a\ medlen att tillgodose offentiighetsprincipen.
Verket understryker bety delsen av att överskådliga och i övrigt lätt
tillgängliga register upprättas över såväl förekommande upptagningar som
tillgängliga informationsuttag. SAF, Sveriges industriförbund. Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen anser för sin del att det är
nödvändigt att myndigheterna för lätt tillgängliga diarier, register eller
liknande, med vUkas hjälp allmänheten ges möjlighet att orientera sig i
befintiigt ADB-material. Bankföreningen och sparbanksföreningen anser vidare
att det bör åligga en tjänsteman på varje myndighet att tillhandagå allmänheten
med anvisningar om vilken information som finns och hur den kan erhållas.
Vad slutligen gäller
tillhandahållande av arkiverat material framhåller riksarkivet nödvändigheten
av att arkivmyndigheterna ges möjligheter att utnyttia sådan maskinutrustning
som krävs för att tiUgodose allmänhetens och forskningens fortsatta tillgång
till information som förvaras hos arkivmyndigheterna. Även DAK betonar att
arkivmyndigheterna måste kunna förfoga över erforderlig utrustning.
4.3.8 Prövningen av frågan om utlämnande av ADB-upptagning
OSK:s förslag att fråga om
utiämnande av ADB-upptagning skall prövas av den myndighet som förfogar över upptagningen
godtas allmänt av remissinstanserna. Postverket säger sig dock föredra en
regel om att prövningen i stället åläggs den myndighet som enligt gällande
författning, avtal eller på annat sätt är att anse som huvudman för upptagningen.
Några instanser tar upp det fallet
då flera myndigheter förfogar över en upptagnmg. RSV fmner det naturligt att
utlämningsfrågan i sådant fall prövas av den av myndighetema tUl vilken
sökanden vänder sig. RRV påpekar emellertid att det av kostnadsskäl är mindre
önskvärt att två eller flera myndigheter i stort sett samtidigt låter ta ut
samma m-formation. RRV anser det angeläget att man i sådana situationer åstadkommer
någon form av samordning.
SAF, Sveriges industriförbund och
Sveriges Radio hyser farhågor för att en sökande kommer att bollas mellan olika
myndigheter i fall då ett dataregister är gemensamt för eller uppdelat på flera
myndigheter. De
Prop. 1973: 33 40
nämnda
remissinstanserna anser att det för sådana fall måste finnas klara föreskrifter
om vUken myndighet som bestämmer om utlämnande av en upptagning. Enligt SAF och
industriförbundet kan det i en framtid rent av vara lämpligt att anförtro några
få lämpligt belägna myndigheter med särskUd ADB-utrustning uppgiften att
tillhandagå allmänheten med allmänna handlingar.
4.3.9
Sekretesslagens tillämpning på ADB-material
OSK:s förslag att sekretesslagens regler om
handlingar skall göras uttryckligen tillämpliga på ADB-upptagningar lämnas i
aUmänhet utan erinran av remissinstanserna. Hovrätten över Skåne och Blekinge
samt JO påpekar emellertid att den föreslagna 44 § blir överflödig, om man
låter begreppet allmän handling omfatta även ADB-upptagning.
Massmedieutredningen, som erinrar om sitt förslag
till lagteknisk metod för inordnande av upptagningar under 2 kap. TF,
ifrågasätter om inte 44 § sekretesslagen borde formuleras som en erinran om att
vad i lagen föreskrivs om utlämnande av handling äger motsvarande tillämpning
på upptagningar för ADB liksom på upptagning som kan läsas eller avlyssnas med
annan teknik än ADB.
4.3.10
Ikraftträdande
OSK:s förslag om den tidpunkt då de föreslagna
ändringarna i TF och sekretesslagen skall börja gälla har lämnats utan erinran
av remissinstansema.
5
ADB-teknikens inverkan på personlig integritet 5.1 Debatten om ADB och den
personUga integriteten
I samband med den vidgade användningen av ADB har
farhågor i många länder uttalats för att den nya tekniken leder till intrång i
enskildas privatliv eller vad man kallat den personUga integriteten. Debatten
har i skilda länder förts med något olika argument, och i konkreta avvägningsfrågor
har bedömningama varit mycket skiftande Inte bara länderna emellan utan också
inom länderna. Gemensamt för argumenteringen är emellertid tanken att den
enskilde bör tillförsäkras en sfär, som skyddas mot otillbörligt intrång från
myndigheter och andra som han uppfattar som utomstående. Genom ADB har
myndigheters och organisationers möjligheter att inhämta och utnyttja kunskaper
om enskildas förhåUanden väsentligt ökats och detta har det sagts bör motverkas
eller åtminstone kontrolleras genom särskUda åtgärder. Krav på ny lagstiftning
har ställts i en rad länder.
I Sverige kom 1970 års folk- och bostadsräkning att
spela rollen av utlösande faktor för en allmän och livlig debatt om ADB och
dess an-
Prop. 1973: 33 41
vändning
för personregistrering. Insamlingen av uppgifter om människor, deras attityder
och levnadsförhållanden kritiserades såsom ägnad att alltför mycket öka
myndighetemas makt och möjligheter att styra enskildas handlingar. Även
försäljningen från myndigheter till enskUda av personuppgifter utsattes för
häftig kritik. I denna del hade kritiken betydande inslag av avoghet mot
selektiv reklam, för vilken begagnades adressuppgifter som ytterst härrörde
från statliga myndigheter. Det efterlystes en datalagstiftning med regler om
vad som skulle vara tUlåtet för myndigheter och enskilda i fråga om utnyttjande
av ADB.
I
riksdagen har frågorna om ADB och personlig integritet tagits upp dels i
motioner vid 1969 och 1971 års riksdagar, dels i interpellationer vid 1970 och
1971 års riksdagar. Eftersom frågorna var under utredning föranledde motionerna
inte någon åtgärd från riksdagens sida. År 1972 beslöt riksdagen att uppskjuta
inrättandet av det planerade centrala personregistret i avvaktan bl. a. på
OSK:s betänkande.
5.2
Skydd för integriteten enligt gäUande lagstiftning
Den tidigare behandlade offentlighetsprincipen kan
sägas vara av betydelse även när det gäller integritetsskyddet. Genom att
myndigheterna arbetar under Insyn och kan utsättas för konttoU tUlgodoses
synpunkten att insyn i privatlivet inte får möjliggöras i hemlighet.
Offentligheten är också ägnad att minska risken för att uppgifter skall bli
ofullständiga eller felaktiga.
Även
inskränkningarna i offentligheten bestäms till väsentlig del av
integritetsskyddssynpunkter. Ett av de i 2 kap. 1 § TF angivna intressen som
får skyddas med sekretess är privatiivets helgd. Såväl inom folkbokföringen
som inom kriminalvården, nykterhetsvården, barnavården och socialvården
förbjuds utlämnande av handlingar, om uppgifterna i dem kan missbrukas till
skada och förklenande av enskild (se 10, 13 och 14 §§ sekretesslagen). I fråga
om kriminalregistret och andra informationssystem går sekretessen längre.
När
det gäller myndigheternas rätt att blanda sig i enskildas förhållanden finns
det begränsningar i olika offentligrättsliga författningar. Begränsningarna
avser dock huvudsakligen intrång av påtagUgt fysiskt slag. Den centrala
författningen är rättegångsbalken, som innehåller regler om bl. a. häktning
och andra former av frihetsberövande med anledning av misstanke om brott. I
rättegångsbalken finns också bestämmelser om husrannsakan, kroppsvisitation,
kroppsbesiktning, beslag och telefonavlyssning.
Frihetsberövande
kan förekomma även inom t. ex. barnavårdens, nykterhetsvårdens och den
psykiatriska vårdens ram. Bestämmelser om kroppsvisitation finns förutom i
rättegångsbalken i bl. a. lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling. I
fråga om telefonavlyssning
Prop. 1973: 33 42
gäller särskUda regler för spionerimål och efter nyligen
genomförda lagändringar även narkotikamål. Reglerna bygger på principen att
särskilt lagstöd krävs för intrång i post- och telehemligheten från myndighets
sida.
Den lagteknik som använts
beträffande myndigheternas handlande är genomgående den att man reglerat
förutsättningarna för sådana former av intrång som kunnat bli aktuella. Någon
generell regel om fredande av privatlivet gentemot myndighet finns däremot inte
i svensk rätt.
När det gäller enskUdas handlande
finns det en rad regler i brottsbalken som syftar till att skydda den
personliga integriteten. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om misshandel,
olaga frihetsberövande, hemfridsbrott, intrång i förvar och brytande av post-
eller telehemUghet. Ytterligare skyddsbestämmelser har föreslagits av
integritetsskyddskommittén i betänkandet (SOU 1970: 47) Skydd mot avlyssning.
Dessa bestämmelser avser intrång med bandspelare, telefonavlyssningsapparater
och liknande tekniska hjälpmedel.
5.3 OSK
5.3.1 Frågan om vad som bör skyddas
OSK konstaterar inledningsvis att
det är svårt att exakt fastställa vad som menas med uttryck som privatlivets
helgd och den personliga integriteten. Grundtanken torde emellertid kunna
uttryckas så, att den enskilde bör ha tiUgång till en fredad sektor, inom
vilken han kan avvisa sådan inblandning både från det allmänna och från andra
som uppfattas som otUlbörlig.
Svårigheterna att fastställa vad
man menar med integritet hänger enligt OSK samman med att en rätt att bli
lämnad i fred aldrig kan vara absolut i ett samhälle. Den privata sektorn måste
begränsas av gemenskapens krav på insatser från den enskilde i fråga om t. ex.
arbete och skatter och på upplysningar som behövs för gemensamma åtgärder.
I nära samband med anspråket på en
fredad sektor står enligt OSK kravet från den enskildes sida att bli bedömd
efter relevanta kriterier. Om man vet att en myndighet eller organisation har
tillgång till omfattande information om enskildas personliga förhållanden,
ligger det nära till hands att misstänka att informationen utnyttjas tUl
ställningstaganden som den inte är ägnad till. Vidare föreligger risk att
ofördelaktiga uppgifter om en persons förflutna i otillbörlig grad kommer att
påverka hans möjligheter i framtiden. Samhällets krav på solidaritet och ekonomisk
effektivitet måste därför begränsas, bl. a. genom att övervakningen av den
enskilde inte tillåts bli fullständigt effektiv.
OSK finner att man knappast kan
göra någon skarp och detaljerad gränsdragning omkring vad som bör vara
tillåtet. Även om det skulle vara möjUgt att ange innehållet i den fredade
sektorn vid en viss tid-
Prop.
1973: 33 43
punkt,
måste man räkna med att uppfattningen om vad som bör skyddas efter hand kommer
att förskjutas. Vissa riktlinjer torde dock kunna dras upp. En utgångspunkt är
enligt OSK att all information om enskildas förhållanden i och för sig kan
beröra Integriteten. Möjligheten att informationen används för olika ändamål
kan av den enskUde upplevas som ett hot eUer en kränkning, och i den mån sådan
användning faktiskt förekommer kan det ytterligare skärpa konflikten. Från den
enskildes synpunkt är det också av betydelse om informationen blir tillgänglig
endast för viss myndighet, för personer som har särskilda kontakter med den
som informationen gäller eller för en vidare krets.
En typ av information, vars registrering den
enskilde måste uppleva som ett påtagligt intrång, är sådana fakta som begångna
brott, ådömda påföljder samt tvångsåtgärder inom nykterhetsvårdens,
barnavårdens eller den psykiatriska vårdens ram. På liknande sätt uppfattas
ofta uppgifter om genomgångna sjukdomar, mottagen socialhjälp och liknande.
Det är här fråga om fakta, som det är ofrånkomligt att vissa myndigheter måste
registrera för att kunna fylla sina uppgifter, men som från de enskildas
synpunkt upplevs som så ömtåliga att särskilda åtgärder är på-kaUade för att
informationen inte skall spridas i vidare kretsar.
En andra form av ömtålig information gäller
enskUdas åsikter och åskådning, speciellt i politiska och religiösa frågor. Här
är det fråga om förhållanden, om vilka utomstående kan ha endast fragmentariska
kunskaper och där ändringar inte säkert blir föremål för registrering. En systematisk
åsiktsregistrering skulle av många upplevas som i och för sig förkastiig.
Uppgifter som är ägnade att belysa en persons
inkomster, förmögenhet, skulder och ekonomiska stäUning i övrigt upplevs av
många som mycket ömtåliga, även om taxeringsuppgifter i vårt land sedan länge
har varit offentliga i avsevärd utsträckning. Det kan dock inte gärna uppfattas
som otillbörligt om t. ex. ett företag använder tidigare erfarenheter av en
kunds betalningsvanor för att kräva förskottsbetalning för en ny beställning, i
varje fall inte om erfarenheterna är någorlunda färska. SkuUe däremot uppgiften
lämnas ut tUl andra företag, t. ex. kreditupplysningsföretag, kommer saken i
ett annat ljus.
En särställning intar sådana identitetsuppgifter
som namn och adress, vUka hos oss sedan gammalt självklart ansetts böra vara
offentligt tillgängliga. Även uppgifter om ålder, arbetsplats och civilstånd
har hos oss en liknande ställning, men uppfattningen att offentligheten här har
vissa nackdelar torde inte sakna förespråkare. I den svenska
integritets-debatten har frågorna om s. k. selektiv direktreklam spelat en inte
obetydlig roll.
OSK betonar att den gjorda genomgången av vissa
typer av information inte får uppfattas så, att informationens art och
innehåll skulle vara ensamt avgörande för frågan om integritetsintrång kan
uppkomma.
Prop. 1973: 33 44
Även
insamlande och hantering av ett stort antal i och för sig banala uppgifter kan
medföra olustiga konsekvenser. Som OSK tidigare antytt ar det vidare av stor
betydelse vem som får del av information och hur den används.
5.3.2 ADB
och dess betydelse för integriteten
OSK framhåller att utnyttjandet av ADB medför
möjligheter att sammanföra och överblicka mycket stora kvantiteter
information. Genom lämplig organisation av ett system kan uppgifterna hållas
aktuella och tillgängliga på ett sätt som tidigare var helt otänkbart. Tekniken
möjliggör också en centralisering av register, varigenom de praktiska möjligheterna
att finna en viss uppgift kan ökas i mycket hög grad. En ytterligare ökning av
den information som kan bearbetas uppnås genom att flera informationssystem kan
samverka inbördes, utbyta information och ställa samman resultat från olika
källor.
När det gäller riskerna för otillbörligt intrång i
integriteten konstaterar OSK för det första att sådana specieUt ömtåliga
uppgifter som begångna brott och ådömda påföljder, genomgångna sjukdomar,
missbruk av alkohol eller narkotika och problem i famUje- eller arbetslivet kan
registreras effektivare och till lägre kostnader än förr med hjälp av den nya
tekniken. Risken ökar därför starkt för att uppgifter av detta slag skall
utnyttjas för ändamål som kan uppfattas som otillbörliga. Även information som
i och för sig är av mera banal karaktär kan emeUertid uppfattas som hotfull för
de berördas integritet, om upplysningar i stora kvantiteter samlas och
bearbetas med ADB-teknik.
Sammanfattningsvis drar OSK slutsatsen att
ADB-teknikens utveckling har medfört helt nya faror för intrång i den
personliga integriteten. I förhållande till manuell hantering av information är
det visserligen principiellt fråga om en gradskillnad, men denna är så
betydande att situationen måste anses förändrad på ett avgörande sätt. Utöver
de reella riskerna för intrång i samband med insamling, bearbetning och utlämnande
av information bör särskilt observeras den psykologiska effekt som vetskapen om
ADB-teknikens möjligheter medför. Kravet på en fredad privat sektor umefattar
inte bara att det allmänna och andra enskUda faktiskt skall respektera det
privata området utan också att de berörda skall kunna lita på att det
förhåller sig så. En förutsättning härför är att det finns insyns- och
kontrollmöjligheter gentemot dem som har tillgång till den nya teknikens
resurser.
5.3.3 Principförslag
Enligt OSK:s mening torde det system av
skyddsregler, som finns i dag, i stort sett vara användbart mot
integritetsintrång genom informationsbehandling med äldre metoder. Däremot
kommer det till korta gentemot ADB och kan knappast byggas ut för att möta dess
risker utan
Prop.
1973: 33 45
att
andra svåra nackdelar uppkommer. Särskilda regler för att möta det nya hotet
mot den personliga Integriteten är därför påkallade.
OSK ifrågasätter till en början om de speciella
reglema för ADB bör utformas så, att de ger skydd inte bara för den personliga
integriteten utan också för andra intressen, t. ex. rikets säkerhet och enskUda
företags integritet. OSK finner emellertid att en översyn av sekretessreglerna,
säkerhetsanordningarna för informationssystem med ADB och i viss utsträckning
brottsbalkens regler är de utvägar som i första hand bör väljas för att möta
farorna från datatekniken utanför den personUga integritetens område. För
företagens del kan också reglerna om illojal konkurrens och otillbörlig
marknadsföring bli aktuella. Av nu angivna utredningsuppgifter ankommer
frågorna om säkerhetsanordningar närmast på DASK, medan sekretessreglerna
kommer att behandlas under OSK:s fortsatta arbete.
När det gäller de regler som behövs för att skydda
den personliga integriteten konstaterar OSK att det inte är tillräckligt med
begränsningar i utlämnande av material från sådana ADB-register som förs hos
myndigheterna. Sådana begränsnmgar hindrar inte att myndigheterna upprättar
personregister för egen användning och inte heller att uppgifter cirkulerar
mellan olika myndigheter. Vidare förhindras inte upprättandet av enskUda
register.
En utväg att lösa det aktuella problemet är att
förbjuda att personregister över huvud taget förs med ADB. Ett sådant förbud
kan omfatta samtliga eller enbart enskilda register. OSK tUlbakavisar
emellertid denna utväg med hänsyn till de stora fördelar som ADB-registreringen
ger. I stället förordar OSK att ADB-tekniken skall få användas för registrering
av personuppgifter när det inte finns anledning anta att otillbörligt intrång
i personlig integritet skall uppkomma.
Frågan om otiUbörligt intrång bör avgöras genom en
avvägning av de intressen som talar för upprättande av ADB-register över
personuppgifter mot de faror för intrång i den personliga integriteten som kan
uppkomma. En sådan avvägning kan enligt OSK:s mening inte, åtminstone f. n.,
göras generellt. I stället måste den ske från fall till fall, dvs. för varje
tUlämnat register innan det upprättas. Härvid bör föreskrifter om bl. a.
utlämnande och annan användning av upplysningar från registret kunna meddelas.
Det är emellertid nödvändigt att ingripande kan ske också i efterhand mot
register som medför integrUetsintrång.
Den förordade lösningen bör enligt OSK genomföras
på det sättet att det införs tillståndstvång för upprättande av personregister
med ADB. Tillståndstvånget bör avse både statliga, kommunala och enskilda register.
Personregistren måste också vara föremål för en fortlöpande tillsyn. Enligt
OSK:s mening kan den avsedda reglermgen inte begränsas till vissa
personregister, t. ex. sådana av större omfattning. Däremot bör vissa typer av
enklare register, vUka regelmässigt kan antas inte medföra
Prop.1973:
33 46
intrång,
kunna undantas från tillståndstvånget och i stället underkastas
anmälningsskyldighet.
Prövningen och tUlsynen föreslås bli anförtrodda åt
en självständig myndighet, benämnd datainspektionen, vars sammansättning ger
garantier för att den företräder en bred medborgaropinion. Tillstånd bör kunna
förenas med villkor i olika avseenden, bl. a. om inhämtande, bearbetning,
användning och utlämnande av uppgifter. Vad beträffar myndigheter bör
föreskrifter om utlämnande dock inte kunna inskränka myndighetens skyldigheter
enligt TF. Om utlämnande enligt offentiighetsprincipens regler skulle vara
ägnat att vålla otUlbörligt integritetsintrång, finns det, nar det gäller
statiiga myndigheter, möjUgheter att minska riskema med administrativa och
organisatoriska åtgärder.
De nu förordade reglerna föreslås bli samlade i en
datalag. I lagen bör enligt OSK föreskrivas bl. a. att tiUstånd att föra
register över personuppgifter med ADB skall meddelas, om det saknas anledning
anta att OtUlbörligt intrång i registrerads personliga integritet skall
uppkomma. Vidare bör lagen innehåUa föreskrifter om skyldighet för
registerförare att kontrollera riktigheten av uppgifterna och att rätta
felaktiga uppgifter samt att högst en gång om året på begäran lämna
underrättelse åt den som är registrerad om innehållet i de uppgifter som rör
denne. För tillsynen skall datainspektionen ha rätt att inspektera datamaskiner
med kringutrustning samt att erhålla uppgifter och upplysningar från registerförare.
Tillstånds- och anmälningsskyldigheten samt skyldigheten att följa meddelade
föreskrifter m. m. föreslås bli straffsanktionerade. Slutligen bör datalagen
innehålla bestämmelser om tystnadsplikt och skadestånd.
5.3.4
Området för datainspektionens tillståndsprövning
Som tidigare nämnts anser OSK att datainspektionen
bör besluta om tillstånd inte bara för enskilda register utan också för statens
och kommunernas register. Härigenom vill OSK betona vikten av att tillåtligheten
av offentliga register bedöms på samma sätt som i fråga om enskilda. Att en
myndighets åtgärder underkastas tillståndsprövning av en annan myndighet finns
det, påpekar OSK, exempel på i annan modem lagstiftning, exempelvis
miljöskyddslagen (1969: 387) och strålskyddslagen (1958: 110).
OSK framhåller att denna ordning uppenbarligen kan
komma i konflikt med beslut av statsmakterna om inrättande av register över
personuppgifter. Sådana konflikter bör i största möjliga utsträckning undvikas
genom att datainspektionen får yttra sig i ärenden av detta slag och genom att
stort avseende fästs vid dess mening.
Prop. 1973: 33 47
5.3.5
Möjligheten att göra vissa register beroende av endast anmälan
Som tidigare berörts anser OSK att vissa typer av
enklare register, som regelmässigt inte kan antas medföra fara för integritetsintrång,
skall kunna undantas från tillståndstvånget och få föras efter anmälan till datainspektionen.
OSK föreslår att detta undantag skall gälla för medlemsregister,
personalregister, hyresgästregister, försäkringsbolags register över sina försäkringstagare
samt reskontra och andra kundförteckningar. Även andra typer av register av
liknande slag bör kunna undantas från tillståndstvånget. OSK föreslår att
undantaget från tillståndstvånget konstrueras så, att Kungl. Maj:t inom den
ram som anges i lagen får bestämma vilka typer av register som skall falla
under undantaget. När erfarenheter av tillämpningen vunnits torde befogenheten
kunna delegeras till datainspektionen.
Även
om ett register är av sådan typ att det enligt det nyss sagda skall kunna
undantas från tUlståndstvånget, är det enligt OSK:s menmg nödvändigt med vissa
begränsningar i fråga om registerinnehåll och uppgifternas användning för att
registret skall få föras efter endast anmälan. OSK påpekar att personnummer är
den identitetsuppgift som främst används vid samköming av register. Ett
register som innehåller personnummer bör därför alltid vara
tillståndspliktigt. Detsamma bör gälla register med födelsedatum. Undantag
från det nu sagda bör dock medges, när det gäller register över anställda. Som
skäl härför anför OSK att det från sådana register lämnas en rad uppgifter till
myndigheter, vilka måste innehåUa personnummer. Dessutom kan
personalorganisationerna väntas få sådant inflytande över personaUegistrens
innehåll i övrigt att riskerna för integritetsintrång ändå bör kunna undvikas.
OSK föreslår därför att register över anställda bör kunna föras utan tillstånd,
även om personnummer eller motsvarande ingår.
För att ett personregister skall kunna befrias från
tillståndstvånget bör enligt OSK:s mening även andra villkor än som rör
personnummer vara uppfyUda. Sålunda bör i registret få införas endast sådana
personuppgifter som lämnats antingen av den registrerade själv för det ändamål
för vilket registret förs eller av myndighet i enlighet med författning eller
som uppkommit inom registerförarens verksamhet eller som avser ändring av
adress. Som exempel på uppgifter som uppkommit i registerförarens verksamhet
nämner OSK uppgifter om anställningsförhållanden, heställnmgar, inträde i
förening, inbetalningar o. d. Uppgifter av särskilt känslig natur, t. ex. om
misstanke eller påföljd för brott, vissa slag av tvångsingripande eller
erhållen sjukvård eller socialhjälp m. m., bör aldrig få ingå i register som
får föras utan tUlstånd.
En hel del av den oro som förekommer i fråga om
ADB-registren kan enligt OSK:s uppfattning hänföras till ovetskap huravida man
är registrerad och i så fall vilka uppgifter som ingår i registret. Med hänsyn
Prop. 1973: 33 48
bl.
a. härtiU bör en föratsättning för befrielse från tUlståndstvånget vara att det
på lämpligt sätt bekantgörs för de registrerade att registret förs och vilka
slag av personuppgifter som ingår i det. Ytterligare en förutsättning för
befrielse från tillståndstvånget bör vara att uppgifterna i registret inte
används för annat ändamål än det för vilket registret förs. Som huvudregel bör
härvid gälla att uppgift som ingår i registret inte får lämnas ut till någon
utanför registerförarens organisation utom till den registrerade själv.
Utlämnande till annan skall dock kunna ske i vissa speciella fall, bl. a. om
den registrerade medgett det eller myndighet begärt det.
OSK anser slutligen att Kungl. Maj:t bör ha
befogenhet att ställa upp ytterligare villkor för att ett individuellt register
skall kunna befrias från tillståndstvång, om sådana villkor skulle visa sig
behövliga för att förebygga OtUlbörligt Integritetsintrång.
OSK konstaterar att frågan huruvida ett tilltänkt
ADB-register är tillståndspliktigt eller underkastat anmälningsskyldighet ofta
kan tänkas vara svårbedömbar. Begreppet personregister är inte heller så
distinkt att det alltid utan vidare kan avgöras om ett tUlämnat register faller
in under begreppet eller ej. Enligt OSK:s mening behövs därför en regel enligt
vUken datainspektionen skall lämna förhandsbesked i dessa frågor. Lämnas
sådant besked, bör det självfallet vara bindande för datainspektionen, om den
i annat sammanhang får anledning att bedöma samma fråga.
Förhandsbesked kräver att sökanden lämnar en
redogörelse för det tilltänkta registret som ofta går långt utöver vad
anmälningsskyldigheten fordrar. Detta kan möjligen medföra att förhandsbesked
blir så svårhan-terat att det endast kommer tUl begränsad användning utom beträffande
delfrågor. OSK bedömer emeUertid att ett visst behov av förhandsbesked väntas
föreligga.
5.3.6
Inskränkning i rätten att lämna ul uppgift
OSK påpekar att den föreslagna lagstiftningen
syftar bl. a. till att skapa konttoll över möjligheterna att genom inhämtande
av uppgifter i stora mängder från befintliga register bygga upp nya register
som används för andra ändamål än de varifrån uppglftema hämtats. Med nuvarande
teknik sker detta huvudsakligen genom att uppgifterna inhämtas på datamedium,
men när den optiska läsningen mer allmänt tagits i bruk kan uppgifterna lika
lätt överföras i form av utskrivna listor.
TUl största delen kan man enligt OSK komma till
rätta med detta problem genom tillståndsgivningen. Det kan emellertid inte
uteslutas att tillståndsbesluten kan kringgås. Stora delar av kontrollen blir
omöjlig om registren upprättas utomlands. OSK anser därför att det behövs en
regel om att personuppgift som ingår i personregister inte får lämnas ut, om
det finns anledning anta att uppgiften skall användas för ADB utan
Prop.
1973:33 49
tillstånd
enligt datalagen eller i utiandet. Regeln bör straffsanktioneras.
Behov av utiämnande exempelvis tiU utiandet kan
naturligtvis tänkas uppkomma utan att det föreUgger risk för
integritetsintrång. I sådana fall bör medgivande kunna lämnas av
datainspektionen.
Den föreslagna regeln torde i första hand bli
tillämplig på myndigheter. Enligt OSK:s mening bör den dock gälla även andra
registerförare. Såvitt avser myndigheter torde den kunna innebära en
begränsning av offentiighetsprincipen. I denna del bör den därför grundas på en
bestämmelse i 2 kap. 1 § TF.
OSK säger sig vara medveten om att en spärr av den
angivna typen inte torde kunna effektivt förhindra att register upprättas i
utlandet. Detta är en fråga som enligt OSK:s uppfattning kan lösas endast genom
internationella överenskommelser. I avbidan på sådana erbjuder spärregeln dock
ett visst skydd.
5.3.7
Datainspektionens organisation
För att man skall få garantier för att
datainspektionen företräder en bred medborgaropinion anser OSK att flertalet av
dess ledamöter bör ha nära kontakt med den allmänna opinionen genom arbete i
riksdagen, folkrörelserna etc. En ledamot bör ha särskUd sakkunskap i
datateknik och informationsbehandling, en särskild erfarenhet av offentlig
förvaltning och en av verksamhet inom näringslivet. Dessa krav på inspektionen
kan enligt OSK:s uppfattning tillgodoses om inspektionen får nio ledamöter med
fem ersättare. Ledamöterna och ersättarna bör utses av Kungl. Maj:t för fyra år
i sänder.
OSK anser inte att alla ärenden skall behöva
avgöras av datainspektionen i dess helhet. Mera rutinbetonade ärenden föreslås
kunna handläggas av ett arbetsutskott, bestående av ordföranden och två andra
ledamöter. Även viss delegering till tjänsteman inom inspektionen bör kunna
förekomma. På denna punkt kan bestämmelser ges i instruktion,
I enlighet med vad som tidigare sagts kommer
datainspektionens uppgifter i första hand att bestå i att pröva om register
får föras, att ta emot anmälningar om register i de fall då sådant får inrättas
utan tillstånd samt att meddela förhandsbesked huruvida tillstånd eller anmälan
behövs. OSK:s förslag innebär vidare att datainspektionen skall utöva tUlsyn
över ADB-register genom inspektion och inhämtande av upplysningar. Vid behov
skall datainspektionen meddela föreskrifter för registren även efter det att
tillstånd lämnats.
OSK
föreslår att datainspektionen dessutom skall fungera som en dataombudsman
eller klagomur, dit allmänheten kan vända sig med klagomål och förfrågningar
rörande användningen av ADB för personregistrering. I vissa fall skall
datainspektionen kunna ingripa med vitesföreläggande eller förbud.
Datainspektionens beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. JK eller JO
skaU kunna föra talan mot beslut, varige-
4
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 33
Prop. 1973: 33 50
nom
tillstånd till personregister meddelats, eller mot beslut om förhandsbesked,
enligt vilket tUlstånd inte behövs.
OSK
föratser att datainspektionens arbetsuppgifter kommer att bli omfattande,
särskUt när det gäller prövningen av störte system. På grund av enkätresultatet
anser OSK att antalet datasystem som innehåller personuppgifter f. n. kan
uppskattas till ca 4 000. Av dessa beräknas 1 500 kunna undantas från
tUlståndstvånget. Tillflödet av ärenden som rör nytillkommande
tillståndspliktiga system beräknar OSK till inemot 500 om året, varav ca 450 på
den privata sektorn.
När
viss erfarenhet vunnits kan behandlingstiden för de lättast bedömda systemen
enligt OSK beräknas till åtminstone några timmar medan de mera svårbedömda kan
väntas kräva upp till fem dagars arbete. Överslagsvis uppskattar OSK att det
för granskningen av huvuddelen av systemen behöver inrättas sju tjänster. Då
har undantagits behandlingen av de mera komplicerade datasystemen på den
offentliga sektorn, som beräknas kräva fyra å fem tjänster. HärtUl kommer de
tjänster som behövs för tillsynsverksamheten och för utredningar med anledning
av klagomål från allmänheten m. m.
Sammanfattningsvis uppskattar OSK att
datainspektionen för de löpande arbetsuppgifterna behöver 22 tjänstemän, varav
1 kanslichef, 2 tjänstemän med uppgift att leda inspektionsverksamheten resp.
handha frågor om klagomål från allmänheten, 14 handläggare med uppgift att
förbereda tillståndsärenden m. m. och biträda vid inspektioner, 3 biträden, 1
telefonist och 1 expeditionsvakt.
Kostnaderna för datainspektionen under ett budgetår
beräknar OSK till 2 950 000 kr., räknat i 1972 års kostnadsläge. Av detta
belopp utgör 1,1 milj. kr. konsultarvoden. Under budgetåret 1973/74, då
datainspektionen förutsätts successivt komma att byggas upp, kan kostnaderna
enligt OSK:s uppfattning begränsas till 1,6 milj. kr., varav 300 000 kr. i
konsultarvoden.
5.3.8
Övergångsbestämmelser
Enligt OSK:s uppfattning krävs ett omfattande
förberedelsearbete innan den föreslagna datalagen i dess helhet kan sättas i
kraft. De delar av lagstiftningen som" grandas på de föreslagna
ändringarna i TF kan inte ttäda i kraft förrän dessa blivit slutiigt antagna,
dvs. tidigast under första halvåret 1974. Tidpunkten kan lämpligen bestämmas
till den 1 juli 1974.
De angivna förhållandena föranleder OSK att föreslå
att datainspektionen inrättas redan den 1 juli 1973 och att den får som första
uppgift att förbereda lagens ikraftträdande ett år senare genom att fortsätta
kartiäggningen av befintliga dataregister, utarbeta arbetsrutiner och
blanketter samt upprätta förslag till Kungl. Maj:ts tillämpningsbestämmelser.
För att ge datainspektionen de befogenheter som krävs bör vissa
Prop. 1973: 33 51
av
lagens regler, bl. a. de som handlar om datainspektionens organisation och om
tUlsynen, träda i kraft den 1 juli 1973.
OSK påpekar att tillståndstvånget för redan
existerande dataregister inte kan Införas omedelbart vid lagens ikraftträdande,
eftersom registren måste ges tid för anpassning till de nya reglema både av
arbetstekniska och av ekonomiska skäl. Dessutom är det omöjligt att
administrativt genomföra en tillståndsprövning för existerande register på
kort tid. Det behövs därför en anpassningsperiod, som dock bör vara så kort som
möjUgt.
Med hänsyn till det sagda föreslår OSK att ansökan
om tillstånd för existerande tiUståndspliktiga dataregister skall göras före
årsskiftet 1974/75. Registren skall därefter få brukas till dess ansökan
prövats. Denna rätt att bruka registren övergångsvis bör dock avse endast en
oförändrad användning. Utvidgning i fråga om innehåll, användning eller
utlämnande bör således inte få ske utan tiUstånd.
Beträffande existerande register som är av sådan
beskaffenhet att de får tas i bruk efter endast anmälan föreslås att anmälan skall
göras före den 1 oktober 1974. Slutligen föreslår OSK att datainspektionen före
den 1 juli 1974 skall få ta emot och pröva ansökningar om tiUstånd eller
anmälningar såvitt avser tiden därefter.
5.3.9
Tillägg tiU brottsbalken
OSK påpekar att datalagen innefattar ett
kontrollsystem som hindrar den som är ansvarig för ett register att använda
tekniken till skada för enskUd. Om annan än registerföraren obehörigt utnyttjar
ett register, faller detta däremot i stor utsträckning utanför kontrollen.
Endast om det obehöriga förfarandet innefattar uppbyggande av ett eget
tUlstånds-pliktigt system, kommer datalagens straffbestämmelser att vara tiUämpUga.
I viss utsträckning faller obehöriga förfaranden
med ADB-material under redan gällande straffbestämmelser. Sålunda kan det
tänkas bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 4 kap. 8 § brottsbalken om
brytande av post- eller telehemUghet eller bestämmelsen i 4 kap. 9 §
brottsbalken om Intrång i förvar. Vidare kan reglerna i 8 kap. brottsbalken om
tillgreppsbrott bli tillämpliga på obehöriga förfaranden som innefattar fysiskt
besittningstagande av magnetband eller andra mmnen som hör till
kringutrustningen. Även obehörigt bruk av datamaskin kan innefatta besittningsrubbning.
Om fysiska förändringar av maskinutrustning eller minnen åstadkoms kan också
ansvar för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken komma i fråga. OSK
påpekar emellertid att obehörig ADB-hantering kan äga rum utan vare sig
besittningsrabbning eller skadegörelse och likväl vålla både registerföraren
och registrerade betydande skada och olägenhet.
Obehöriga
förfaranden, som ändrar innehåUet i minnen, kan enligt
Prop.
1973: 33 52
OSK
också vara att bedöma som förfalskningsbrott, nämligen om det ändrade kan anses
som urkund. I den mån obehörigt förfarande har vidtagits av någon som är
anställd hos registerföraren, kan ansvar för trolöshet mot huvudman enligt 10
kap. 5 § brottsbalken komma i fråga.
Eftersom obehörigt intrång och obehöriga ändringar
i datasystem är möjliga utan att förfarandena blir åtkomliga enligt nuvarande
bestämmelser, anser OSK det motiverat att överväga en komplettering av
straffskyddet. OSK föreslår att man inför en ny paragraf, 9 a §, i 4 kap.
brottsbalken. Straffbestämmelsen bör omfatta det fallet att någon olovligen
bereder sig tillgång till upptagnuig för ADB eller olovligen ändrar eller
utplånar sådan upptagnmg. Straffet bör bestämmas till böter eller fängelse i
högst två år, och brottet bör betecknas dataintrång. Bestämmelsen bör avse
såväl personregister som icke personorienterade register.
Med hänsyn bl. a. till det starka allmänna intresse
som är knutet till kontrollen av ADB-informationens kortekthet anser OSK att
data-inttång alltid bör höra under allmänt åtal. Däremot synes det inte erforderligt
att kriminalisera försök.
Bestämmelsen
om dataintrång föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.
5.4
Remissyttrandena
5.4.1
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna instämmer aUmänt i OSK:s
uttalande att den enskilde bör ha tillgång tUl en fredad sektor, inom vilken
han kan avvisa sådan inblandning från det allmänna och från andra som uppfattas
som otillbörlig, men att å andra sidan rätten att bli lämnad i fred aldrig kan
bli absolut i ett samhälle. Från flera håll, bl. a. från JO:s sida, framhåUs
att det i ett utvecklat samhälle behövs personinformationssystem som ger
underlag för beslut inom förvaltningen och näringslivet. Enligt JO:s åsikt är
det genom sekretesslagstiftningen sörjt för att myndigheterna inte lämnar ut
uppgifter om en enskild person på sådant sätt att privatlivet skadas. Uppenbart
är emellertid, fortsätter JO, att situationen radikalt har förändrats i och
med att personinformationssystemen har Inrättats för ADB. Härigenom har
systemens kapacitet och effektivitet ökat så oerhört att det enligt JO:s
mening är befogat att tala om en artskillnad snarare än gradskillnad. Genom den
tekniska utvecklingen har riskema för missbrak tUl skada och förklenande för
den enskilde blivit uppenbara.
Övriga remissinstanser för i stor utsträckning fram
samma synpunkter som JO. Det framhålls också, bl. a. av JK och LO, att
ADB-tekniken kan föratses bli ytterUgare effektiviserad och att därför riskerna
för intrång i den personliga integriteten ständigt ökar. Länsstyrelsen i Stockholms
län påpekar särsldlt att, samtidigt som inrättandet av ett centralt
Frop.
1973: 33 53
personregister
har skjutits på framtiden, andra stora centralregister tillskapas och
planeras. Länsstyrelsen säger sig hysa oro för denna utveckling och
understryker angelägenheten av att frågan om ett centralt personregister
snarast löses.
Flera remissinstanser, däribland SCB, länsstyrelsen
i Malmöhus län och DASK, framhåller att rädslan för missbruk av ADB-lagrad
information inte får undanskymma förhållandet att ADB-teknikens utökade
användning har haft mycket positiva samhällsekonomiska effekter. Tekniken har
dessutom underlättat samhällsplaneringen genom att ge de politiska instanserna
ett bättre beslutsunderlag. Rikspolisstyrelsen anser att de senaste årens
offentliga diskussion har gett flera exempel på överdrivna eller ogrundade
farhågor inför ADB-teknikens möjUgheter och att dessa farhågor bör mötas med en
korrekt och saklig information. Liknande synpunkter förs fram av DAFA.
De allra flesta remissinstansema är ense om att det
nu är hög tid att samhället vidtar åtgärder för att motverka ADB-teknikens
risker för den enskUde. Man biträder allmänt OSK:s uppfattning att en utbyggd
sekre-tesslagstiftaing ensam svårligen kan lösa integritetsfrågorna och att den
föreliggande inttesseawägningen för och emot upprättande av ADB-register inte
kan göras generellt utan måste ske från fall till fall. På grund av det anförda
tillstyrker så gott som samtiiga remissinstanser huvud-principema i OSK:s
förslag, dvs. att det med vissa undantag införs tillståndstvång för både
offentiiga och enskUda persomegister som förs med ADB, att tUlståndsprövnlngen
skall handhas av en särskUd myndighet samt att myndigheten skall kunna
förknippa tillstånden med särskUda vUlkor och utöva en långtgående tillsyn.
Vissa remissinstanser, däribland DON,
bilregisternämnden, RSV och EON, påpekar att det föreslagna tUlståndstvånget
kommer att medföra en stor administrativ apparat och betydande kostnader. DAFA
förutser att förslaget kommer att få avsevärda konsekvenser i fråga om möjligheterna
att använda ADB och understryker kraftigt vikten att man i det följande arbetet
med detaljutformning av författningar och bestämmelser ser mera till syftet
med behandlingen av personinformation än till de former och metoder
informationsbehandlingen antar. Enligt DASKs uppfattning kan
utredningsförslaget medföra att man tvingas välja former för ADB-verksamheten
som inte är fullt rationella från tekniskt-ekonomiska synpunkter och att därför
effektiviteten i bl. a. samhällsplaneringen begränsas. DASK påpekar också att
OSK inte har gjort några försök att beräkna de ökade kostnader för den
offentliga datahanteringen som de föreslagna reglerna kan medföra. Det medges
dock att det inte torde vara möjligt att nu uppskatta dessa kostnader. Liksom
DAFA understryker DASK vikten att tUlämpningsföreskrifterna till den nya
lagstiftoingen inte får en sådan utformning att en fortsatt utveckling på
teknikens område hindras mer än nödvändigt. I varje fall tUl en bör-
Prop. 1973: 33 54
jan
bör datainspektionens verksamhet koncentreras på register som är av särskild
betydelse från integritetssynpunkt.
JK, rikspolisstyrelsen, värnpliktsverket, juridiska
fakulteten vid Lunds universitet, LO och SACO anser att OSK har lämnat
otillräckliga riktlinjer för tillståndsprövningen och att det därför kan
uppstå tUlämpnings-problem såväl för inspektionen som för registerförare. JK
framhåller att rättsbildningen enligt OSK:s förslag i betydande utsträckning
kommer att ske genom administrativa avgöranden hos Kungl. Maj:t och datainspektionen
och att det är angeläget att integritetsproblemen i allt väsentligt regleras i
lag. Samma synpunkt förs fram av den nyssnämnda fakulteten.
Enligt bankinspektionens åsikt bör den föreslagna
tillståndsprövningen endast i undantagsfall ha sin tyngdpunkt i frågan om ett
register skall få föras eller ej. TUlståndsprövnlngen bör i stället bli ett
medel att se tUl att registreringen och utlämnandet av registrerade uppgifter
sker på ett från integritetssynpunkt godtagbart sätt. I fråga om sådan registrering
som sker inom banksektorn anser såväl bankinspektionen som Sveriges
jordbrukskasseförbund att det bör övervägas att överlämna koncessionsgivning
och tillsyn tiU bankinspektionen, eftersom det här till betydande del rör sig
om en tillsynsuppgift som bankinspektionen redan har.
När det gäller försäkringsområdet framhåller
försäkringsinspektionen att det saknas varje anledning anta att
försäkringsbolagen lagrar annat material i datamaskiner än sådant som är av hög
angelägenhetsgrad för det enskilda bolaget eller försäkringsbranschen.
Försäkringsinspektionen fömtsätter att tillståndsgivningen på
försäkringsområdet kommer att äga rum med allt beaktande av de syften som
registren tjänar och att inga svårigheter reses i fråga om samköming för
naturliga ändamål med andra register.
SCB framhåller beträffande statistikproduktionen
att den i och för sig torde underlättas av att det skapas formella gränser för
datahanteringen av personuppgifter. Enligt SCB:s uppfattning har dock OSK inte
i tillräcklig grad uppmärksammat de speciella villkor som gäller för produktionen
av statistik. SCB påpekar bl. a. att man vid statistisk användning av
information är inttesserad enbart av grapper av individer och att det sällan
krävs tUlgång till individuppgifter i läsbar form. Frågan är då enUgt SCB om
de statistiska databaserna behöver vara underkastade samma reglering som de
individadministrativa databaserna. En tänkbar lösning skulle vara att
tillståndsprövningen tar sikte endast på statistikproducentens rätt att föra
över individuppgifter till läsbar form.
KO tar särskUt upp frågan om kommersiell reklam och
anser att bestämmelser i ämnet bör föras in i datalagen. I vart fall bör
hithörande frågor behandlas klargörande i motiven.
Rektorsämbetet
och matematisk-fysiska sektionen vid Lunds universi-
Prop.
1973: 33 55
tet
ifrågasätter om det är nödvändigt att inrätta ett nytt administrativt organ för
att handha ifrågavarande tUlstånds- och tUlsynsfrågor. En dataombudsman borde,
anser man, kunna handlägga dessa frågor utan att det berättigade kravet på
insyn och inflytande från allmänhetens sida äventyras.
Med
hänsyn till de befarade kostaaderna anser RSV det böra övervägas om inte
integritetsskyddet kan tUlgodoses tUlfredsställande på ett enklare sätt än OSK
har föreslagit. I stället för tillståndstvång skulle man enligt RSV:s mening
kunna ha en obligatorisk skyldighet att göra anmälan till den föreslagna
datainspektionen inom viss tid före det att ADB-register med personuppgifter
tas i bruk. Datainspektionen skulle därefter öva tillsyn över att det inte
uppstår otUlbörligt intrång i personlig integritet samt ha rätt att meddela
föreskrifter och eventuellt förbjuda registrets förande. Risken för
skadeverkningar genom att inskridande kan komma att ske först i efterhand anser
RSV vara ringa. De avsevärda ekonomiska konsekvenserna av att ADB-register
måste läggas ner eller i väsentlig mån inskränkas torde verka starkt för
försiktighet och avhållsamhet.
Även CFD anser att tUlståndstvånget bör begränsas.
I den mån tillstånd krävs för inrättande av personregister bör det enligt
CFD:s mening meddelas av Kungl. Maj:t, medan det bör tUlkomma datainspektionen
att meddela detaljföreskrifter och hos Kungl. Maj:t påtala olika förhållanden
beträffande registren.
Svenska teknologföreningen anser att personers integritet
i framtiden bör skyddas genom att integritetshotande register över huvud taget
inte existerar. Detta kan man uppnå genom att data för varje person delas upp i
identitetsröjande och övriga och genom att de bägge typerna av data finns i två
olika register. Identitetsröjande persondata identifieras med personnummer och
de övriga med en hemlig personkod. Eftersom det inte är något hot mot
integriteten att använda ett av dessa register utan det först är samköming av
dem som medför sådant hot, bör det stå var och en fritt att bygga upp register
enligt de angivna principerna. Registeruppbyggnad skall emellertid anmälas
till datainspektionen, som också skall ha kontroll över samkömingen. När
register med personuppgifter utnyttjas så att identitetsröjande data kopplas
samman med ej identitetsröjande, skall detta meddelas den person som sammankopplingen
avser.
SAF, Sveriges industriförbund och Sveriges
advokatsamfund beklagar att OSK inte har tagit upp frågan om skydd för företag
och andra juridiska personer. Enligt SAF och industriförbundet behövs regler
som skyddar företagen mot sådan information som kan utnyttjas för ovederhäftig
kritik eller i annat skadligt syfte. Vidare behöver enskilda intressenter och
anställda skyddas mot vissa former av publicitet eller påtryckningar.
Prop.
1973: 33 56
Enligt Sveriges sociologförbund kan
ett kollektiv, t. ex. en etnisk minoritet, ha ett lika stort behov av skyddad
integritet som en mdivid. Ett skydd för sådana intressen kan erhållas endast
genom att aggregeringsnivåerna vid databearbetningen blir föremål för någon
form av medbor-garkontroll.
Juridiska fakulteten vid Stockholms
universUet ifrågasätter om inte den föreslagna kontrollen borde utsträckas till
register som förs med annan teknik än ADB, t. ex. med hjälp av hålkortsmaskin.
Statskontoret anser för sin del att de föreliggande avgränsningssvårigheterna
medför att datainspektionens arbetsområde inte helt kan begränsas till upptagningar
för ADB utan i vissa fall måste omfatta även manuellt förda register.
Enligt JO:s uppfattning bör det
övervägas om man inte vid sidan av det administrativa tillståndstvånget behöver
en central kriminalisering i brottsbalken för att skapa den rätta stadgan åt
samhällskontrollen över personinformationssystemen. Det skulle exempelvis kunna
föreskrivas att den som olovligen registrerar och förmedlar uppgifter om
enskilds personliga förhållanden och gör det på ett sätt som leder till skada
eller förklenande för den enskilde dömes tUl böter för personlighetsfridsbrott.
ÅtskUliga remissinstanser betonar
att den föreslagna lagstiftningen får ses som provisorisk och att det är
ofrånkomligt att göra en ny genomgång av frågeställningarna och vidta
behövliga justeringar och kompletteringar sedan man fått någon tids erfarenhet
av verksamheten. Till de remissinstanser som gör sådana påpekanden hör JK, CFD,
socialstyrelsen, SCB, DAFA, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
arbetsmarknadsstyrelsen, integritetsskyddskommittén, DASK, SAF, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges Radio och Leverantörsföreningen Kontors- och
datautrustning.
5.4.2 Begreppet otillbörligt intrång i personlig
integritet
Flera remissinstanser, bland dem
RSV, matematisk-fysiska sektionen vid Uppsala universUet, juridiska fakulteten
vid Lunds universitet, KO, LO, TCO och Sveriges advokatsamfund, påpekar att det
varken i den föreslagna lagtexten eller i motiven anges närmare när
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet skall anses föreligga
utan att OSK har överlåtit denna fråga åt praxis. De nämnda remissinstanserna
hyser betänkligheter mot en sådan ordning. Flera av instanserna anser att det
bl. a. av rättssäkerhetsskäl krävs att begreppet otillbörligt integritetsintrång
definieras närmare i lagen. Även om det inte är möjligt att definiera
begreppet exakt, bör man ändå enligt LO ge en omfattande exemplifiering i
motiven.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
framhåller att man har att göra med en avvägning som ger olika resultat för
snart sagt varje tänkbar si-
Prop. 1973: 33 57
tuation.
EnUgt hovrättens mening skulle man bättre uttrycka den ledande principen för
personregistreringen genom en regel att sådan registrering skall tillåtas om
anledning saknas att anta att registreringen skulle medföra otiUbörligt lidande
eller annan avsevärd olägenhet för enskild.
Enligt
KO:s mening vinner man ökad klarhet om man anser att det föreligger intrång i
personUg integritet så snart någon mot den registrerades vUja skaffar sig
kännedom om eller utlämnar information om hans privata förhållanden eller
begagnar sig av sådan information. En avsevärd förstärkning av den enskildes
rättsskydd åstadkoms, om sådant intrång presumeras vara otillbörligt.
Datainspektionens prövning kommer då att gå ut på att avgöra om det, ttots
integritetsintrång, finns skäl att tillåta förande av visst personregister. Det
blir i så fall, fortsätter KO, väsentligt att i lagtexten ange vUka
omständigheter som kan åberopas för att häva presumtionen. TUl sådana
omständigheter bör höra bl. a. att registrering behövs för offentlig myndighets
verksamhet eller att förandet av register objektivt sett är till fördel för den
registrerade och för registerföraren i hans verksamhet, t. ex. i bankrörelse.
Vad särskilt gäller kommersiell reklam ifrågasätter KO om inte utsändning till
grupp som bestämts med ledning av viss mycket personspecifik uppgift, t. ex.
ålder eller inkomst, bör presumeras utgöra otillbörligt integritets-intrång.
JO
påpekar att termen Integritet inte har någon hävd i svensk lagstiftning och
att det uite synes innebära någon vinning att använda detta ord i stället för
det sedan länge vedertagna ordet privatliv. Används ordet privatliv, uppnår man
också korrespondens med den grundläggande regeln i 2 kap. 1 § TF om
privatlivets helgd. JO anser vidare att regleringen skulle vinna i tydlighet
om ordet intrång byttes ut mot "skada eller förklenande".
Sammanfattningsvis föreslår JO att bestämmelsen om tUlståndsprövnmg ges det
innehållet att tiUstånd skaU meddelas, om anledning saknas att anta att
personregistret kommer att missbrukas till skada eller förklenande för de
registrerade eller dem närstående.
Även Sveriges advokatsamfund anser att terminologin
i datalagen helst bör ansluta sig närmare tiU den som används i TF. Begrepp som
"enskUdas behöriga ekonomiska intresse", "privatlivets
helgd" och "enskUdas säkerhet" anger också enligt samfundets
mening på ett ålderdomligt men ändå mer konkret och lättförståeligt sätt vad
som är skyddsvärt.
5.4.3
Området för datainspektionens tillståndsprövning
En rad remissinstanser på den statliga sidan är
kritiska mot OSK:s förslag att datainspektionens tillståndsprövning skall
omfatta även personregister vars inrättande beslutats av statsmakterna. De
remissinstanser som för fram sådan kritik är DON, rikspolisstyrelsen,
kriminalvårds-
Prop. 1973: 33 58
styrelsen,
bilregisternämnden, SCB, bankinspektionen, RSV, länsstyrelsen i Malmöhus län
och DASK. Kravet på tillstånd från datainspektionen framhåUs som särskilt
omotiverat i de fall då en myndighet genom lag eller annan författnmg har
tUlagts rätt eller skyldighet att föra personregister med hjälp av ADB. Som
exempel nämner rikspolisstyrelsen polisregistret och kriminalregistret, vilka
enligt kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem skall vara
grandade på ADB i de delar kungörelsen anger.
Även
när det gäller personregister som inte regleras av författning men vars
inrättande ändå har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen, exempelvis i
samband med behandlingen av en anslagsfråga, är det enligt de nämnda
remissinstanserna onödigt att tillåtligheten av registret prövas av
datainspektionen. Som framhålls av bl. a. rikspolisstyrelsen skulle ett
tillstånd av datainspektionen i sådant fall få karaktären av en överprövning av
statsmakternas beslut. Såväl rikspolisstyrelsen som bankinspektionen, RSV och
länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar också om att datainspektionens beslut
enligt OSK:s lagförslag skaU kunna överklagas hos Kungl. Maj:t, något som gör
den föreslagna konstraktionen ytterligare ohållbar. Det förhållandet att
Kungl. Maj:t är besvärsinstans över datainspektionen medför enligt
bankinspektionen att inte heller sådana register vars inrättande beslutats av
Kungl. Maj:t ensam bör omfattas av datainspektionens tillståndsprövning.
Av
de remissinstanser som sålunda tUlbakavisar OSK:s förslag beträffande
personregister som beslutats av statsmakterna anser rikspolisstyrelsen,
bilregisternämnden, SCB, RSV och DASK att integritetsskydds-intresset i fråga
om dessa register bör kunna tillgodoses genom att datainspektionens yttrande
inhämtas. Enligt vad som framhålls av bilregisternämnden kan det förutses att
stor vikt därvid kommer att läggas vid inspektionens mening. DON och
kriminalvårdsstyrelsen anser att tillståndsplikten för registren bör ersättas
med en skyldighet för registerföraren att göra anmälan om registret till
datainspektionen. Såväl rikspolisstyrelsen som bUregisternämnden betonar att
datainspektionen även när det gäller register som undantagits från
tillståndsprövningen bör ha tUlsyn över registrens användning. Inspektionen bör
därvid kunna ingripa med föreskrifter och i sista hand förbud.
DASK
ifrågasätter om inte även andra personregister än sådana som beslutats av
Kungl. Maj:t eller riksdagen bör undantas från datainspektionens
tillståndsprövning. Sålunda finner DASK det principiellt tveksamt att över
huvud taget låta tillståndsgivningen omfatta statliga myndigheter och på det
sättet göra en myndighet beroende av tUlstånd från en sidoordnad myndighet.
Rikspolisstyrelsen anser för sin del att kravet på tillstånd för statliga
register kan ersättas med ett anmälningsförfarande utan att kontrollen därför
blir mindre effektiv.
Även
statskontoret säger sig ha övervägt frågan om en särbehandling
Prop.
1973: 33 59
av
de statliga registren. En majoritet inom statskontoret anser dock att det inte
finns skäl att föreslå en sådan ordning med hänsyn till den möjlighet tiU
överprövning av datainspektionens beslut som föreligger genom
besvärsinstitutet.
JO anför att det kan synas oegentligt att ställa
upp krav på särskilt tUlstånd av en administrativ kontrollinstans när det
gäller personinformationssystem som beslutats av riksdag och regering eller av
regeringen ensam. Obestridliga fördelar torde emellertid enligt JO:s mening
ligga i att en enhetiig prövningsform gäller för alla personinformationssystem.
Till förebyggande av bl. a. kompetenskonflikter anser dock JO att det behövs en
särskUd regel att, om och i den mån riksdagen och regeringen eller regeringen
ensam fattat beslut om ett personinformationssystem, kontrollinstansen skall
lämna tUlstånd tUl personregistret. Kontrollinstansens uppgifter blir därmed i
sådana fall begränsad till att meddela erforderUga tillämpningsföreskrifter.
5.4.4
Möjligheten alt göra vissa register beroende av endast anmälan
Flertalet remissinstanser godtar OSK:s förslag om
möjlighet för Kungl. Maj:t att undanta vissa typer av register från
tillståndstvånget och göra dem beroende endast av anmälan till
datainspektionen. DON anser emellertid att det redan från början bör öppnas
möjlighet för Kungl. Maj:t att delegera denna dispensrätt till
datainspektionen.
Enligt
postverket och LO är det önskvärt att i lagen eller i motiven ges klarare
regler för bedömningen av om tUlstånd behövs eller om det är tillräckligt att
göra anmälan. Även juridiska fakulteten vid Lunds universitet anmärker på att
förslaget om undantag från tillståndstvånget är vagt.
DASK anser helt allmänt att det bör övervägas att
utforma reglerna så, att ett större antal register kommer att falla utanför
tillståndstvånget och endast kräva anmälan. Samma åsikt förs fram av DON, som
särskilt nämner myndighets diarier och andra protokoll som med teknikens utveckling
i allt flera fall kan komma att falla under begreppet personregister.
En rad remissinstanser riktar kritik mot förslaget
att som villkor för dispens normalt skall krävas att födelsedatum inte ingår i
förteckningen. TUl dessa remissinstanser hör DON, SCB, bankinspektionen, RSV,
matematisk-fysiska sektionen vid Uppsala universitet, TCO, SACO, Sveriges
advokatsamfund. Svenska bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund,
Sveriges direktreklamförening och Finansieringsföretagens förening.
SCB delar i och för sig OSK:s uppfattning att
möjUgheten till samkörningar ökar, om personnummer ingår i ett register, och
att okontrollerade samkörningar kan leda till hot mot den personliga
integriteten. SCB anser dock inte att man bör lösa detta problem genom att göra
alla
Prop.
1973: 33 60
register
med personnummer tillståndspliktiga utan att man hellre bör förbjuda
samkörningar av sådana register som inte kräver tUlstånd. Personnumret har
fått en mycket omfattande användning inom både den statliga och den privata
sektorn, och det är SCB:s bestämda uppfattning att det inte minst för
statistikproduktionens del är utomordentligt värdefullt att ett enda
identifikationsbegrepp används allmänt. Sammanfattningsvis anser därför SCB
att även sådana förteckningar där personnummer ingår bör kunna få föras utan
tillstånd enligt de övriga förutsättningar som OSK har ställt upp.
Enligt såväl bankinspektionen som RSV, TCO och
Sveriges advokatsamfund har OSK överdrivit farorna för integritetsmissbruk, om
register som innehåller personnummer undantas från tUlståndstvånget. De nämnda
remissinstanserna påpekar att övriga villkor för dispens är så rigorösa att
farorna för integritetsmissbruk undanröjs, även om personnummer tillåts ingå i
registret. På grund av det sagda anser TCO att problemet bör studeras ytterligare,
medan de övriga remissinstanserna anser att villkoret beträffande personnummer
bör utgå.
Även SACO och Svenska bankföreningen anser att man
bör slopa villkoret om personnummer. Bankföreningen framhåller att de register
som förs hos bankerna regelmässigt bygger på kontohavarnas personnummer och att
bankerna sålunda enligt OSK:s förslag skulle bli hänvisade att söka tiUstånd
för varje särskilt register, något som skulle innebära stora olägenheter.
Bankföreningen påpekar också att bankerna redan dels är underkastade
banksekretess, dels står under tiUsyn av bankinspektionen, samt att sådan
information som ingår i bankernas kreditupplysningsverksamhet kommer att bli
uppmärksammad i den tillämnade lagstiftningen om kreditupplysning. Om ett
generellt undantag från berörda tUlståndstvång inte föreskrivs för bankemas
del, utgår bankföreningen från att en bank alltid skall meddelas tillstånd att
som personregister få föra alla erforderliga förteckningar över suia kunder.
Sveriges jordbrukskasseförbund pekar liksom
bankföreningen på att bankerna är underkastade banksekretess och att de står
under tillsyn av bankinspektionen. Med hänsyn härtill anser
jordbrukskasseförbundet att bankernas personregister helt och hållet bör
undantas från tUlståndstvånget och endast vara underkastade anmälningsplikt.
Matematisk-fysiska sektionen vid Uppsala universUet
tar särskilt upp villkoret att uppgift som ingår i ett icke tUlståndspliktigt
register normalt inte får lämnas ut, såvida inte den registrerade har medgett
det. För att den registrerade skall kunna freda sig mot ej önskad direktreklam
hör han enligt sektionens mening kunna gradera sitt medgivande så, att han t.
ex. ger tillstånd till utnyttjande av adressen för reklam om facklitteratur o.
d. men inte för reklam om kapital- och konsumtionsvaror.
Svenska
landstingsförbundet påpekar att de föreslagna begränsning-
Prop.
1973: 33 61
arna
i rätten att lämna ut uppgift ur ett icke tUlståndspliktigt register står i
strid med offentiighetsreglerna i TF, såvitt gäller myndigheterna. Detta gör
att myndigheterna inte kan använda sig av förfarandet att upprätta register
efter endast anmälan. Enligt landstingsförbundets åsikt bör emellertid
myndighetema inte undanhållas möjligheten att använda anmälningsförfarandet i
de fall då personuppgifterna inte är ömtåliga ur integritetsskyddssynpunkt. Det
bör därför uttryckligen föreskrivas att villkoret om utlämnande inte skall
innebära inskränkning av skyldighet enligt TF. Därmed sätts vUlkoret ur kraft
för myndigheternas del, och TF och sekretesslagen sätts i dess ställe.
Även socialstyrelsen och SPRI anser att villkoret
om utiämnande av uppgift bör förses med förbehåll för myndighets skyldighet
enligt TF.
SAF och Sveriges industriförbund anser att
uppräkningen av villkor för befrielse från tUlståndstvång är alltför omfattande
och inte till alla delar väl avvägd. Beträffande register över anställda
konstaterar organisationerna att vUlkoren för dispens har utformats så snävt
att knappast något av dagens datalönesystem har ett på motsvarande sätt
begränsat arbetsprogram. Organisationerna yrkar att alla register över
anställda skall befrias från tillståndstvång med endast få begränsningar. I den
mån datalönesystemen behöver kontrolleras kan detta ske i samband med
datainspektionens tUlsyn av de register som får uppgifter från datalönesystemen.
Skulle alla företag som utnyttjar datalönerutiner i sin löneadministration
tvingas begära tiUstånd för sina system, kan mycket svårbemästrade problem för
företag och anställda komma att tillstöta i tillämpningssammanhang.
Till skillnad mot andra remissinstanser anser
integrileisskyddskom-mlltén och LO att villkoren för dispens från
tillståndstvånget kan behöva skärpas ytterligare. Integritetsskyddskommittén
påpekar att villkoren i viss utsträckning har knutits till medverkan eller
medgivande från den registrerades sida. Det kan emellertid befaras att den
enskilde medborgaren ofta måste ha svårt att bedöma vad ett medgivande från
hans sida kan innebära. Det kan därför ifrågasättas om inte garantier bör
skapas för att medgivandet grundas på riktiga förutsättningar från hans sida.
LO finner det betänkUgt att företagens register över anställda enligt OSK:s
förslag skall få föras med angivande av personnummer utan tillståndsskyldighet.
OSK:s påstående att personalorganisationerna väntas fä ett sådant inflytande
över personalregistrens innehåll att riskerna för integritetsintrång därigenom
bör kunna undvikas förefaller LO inte vara närmare övervägt. Såvitt LO kan
bedöma föreligger f. n. inga garantier för ett sådant inflytande. LO säger sig
därför kunna acceptera det berörda undantaget från tillståndstvånget endast om
sådana garantier skapas.
KO ifrågasätter om man bör ha den föreslagna
möjligheten för datainspektionen att lämna förhandsbesked om huruvida tUlstånd
eller an-
Prop. 1973: 33 62
mälan
behövs. Den utredning som i varje särskilt fall krävs för att förhandsbesked
skall kunna lämnas torde i regel vara nära nog lika omfattande som den som
fordras för att datainspektionen skall kunna bedöma en tillståndsansökan.
JO är kritisk mot hela förslaget om undantag från
tillståndstvånget. Av OSK:s författningsförslag att döma, framhåller JO, låter
det sig knappast göra att dra en otvetydig gräns mellan tillståndskrävande och
inte tillståndskrävande system. Under sådana förhållanden torde det från
administrativ synpunkt vara mest ändamålsenligt att ha en enda och enhetlig
ordning för den registreringsprövning som skall göras och låta formligt
tillståndstvång gälla över hela fältet. Den gränsdragning som OSK har försökt
göra kan då i stället beaktas inom ramen för tillståndsprövningen och komma
till uttryck i föreskrifter om de grunde: efter vilka prövningen skall ske. För
de enskilda innebär en sådan ordning inte någon nackdel i förhållande till den
föreslagna utan snarare en fördel med hänsyn till att den som vill driva ett
personinformationssystem inte behöver fundera över om det bara kräver anmälan
eller fordrar tillstånd.
5.4.5
Inskränkning i rätten att lämna ut uppgift
Flertalet remissinstanser godtar OSK:s förslag om
att personuppgift inte skall få lämnas ut, om det finns anledning anta att
uppgiften skall användas för databehandling utan tiUstånd eller i utlandet.
Svenska bankföreningen säger sig därvid utgå från att datainspektionen skall
kunna utnyttja den föreslagna dispensrätten inte bara i fråga om individuella
utlämnanden utan också genom att lämna medgivande av mer generell karaktär.
Bankinspektionen påpekar att det skydd mot otiUåten
registrering som skapas genom bestämmelsen avser endast register som förs med
datamaskin. Enligt bankinspektionens åsikt bör emellertid skyddet utsträckas
till att avse även manuellt förda register.
Några remissinstanser, nämligen hovrätten över
Skåne och Blekinge, DAFA och integrilelsskyddskommUtén, befarar att den
föreslagna bestämmelsen kommer att visa sig helt ineffektiv. DAFA påpekar att
regeln inte utgör något hinder mot att man samlar in personuppgifter manuellt
i Sverige för att sedan databehandla dem i utlandet och använda resultatet här.
JO finner den föreslagna bestämmelsen sakligt
välmotiverad men påpekar att den inte bara berör registerförarnas
serviceverksamhet utan också utgör en inskränkning i rätten att få ut allmän
handling. Såvitt gäller myndigheterna bör därför förbudet mot utiämning tas in
i sekretesslagen. I så fall kan man undvika det tUlägg som OSK föreslår i 2
kap. 1 § andra stycket TF. Eftersom förbudet mot utlämning skall gälla
Prop. 1973: 33 63
också
för privata dataföretag, kan man dock inte undvara en föreskrift om det i
datalagen.
Även
hovrätten över Skåne och Blekinge och massmedieutredningen föreslår att
förbudet mot utlämning såvitt gäUer myndigheter skall flyttas till
sekretesslagen. Hovrätten anser dock i första hand att den ifrågavarande
bestämmelsen helt bör slopas. EnUgt hovrättens uppfattning skulle syftet med
bestämmelsen sannolikt tillgodoses bättre om uppgifts-insamlandet och det
kommersiella utnyttjandet kriminaliserades.
5.4.6
Datainspektionens organisation
Vad OSK har anfört om datainspektionens
organisation godtas i allmänhet av remissinstanserna. Det betonas emellertid
från många håll att inspektionen kommer att få mycket omfattande
arbetsuppgifter och att det är angeläget att den får sådana personella och
andra resurser att den kan fylla sina funktioner på ett tUlfredsställande sätt
och utan onödigt dröjsmål. Flera instanser, bl. a. DAFA, bankinspektionen,
juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Malmö kommunstyrelse, EON,
Svenska kommunförbundet, TCO, SACO och Kommunernas pensionsanstalt, är
tveksamma huruvida den föreslagna organisationen är tiUräcklig.
För att datainspektionen skall kunna handla med
tillräcklig fasthet och auktoritet vid förhandlingar och andra mellanhavanden
med statliga myndigheter och större enskilda företag anser bankinspektionen
att den bör förestås av en heltidsanstäUd ordförande och chef. Även i övrigt
anser bankinspektionen att den föreslagna organisationen behöver förstärkas,
särskilt i inledningsskedet, då en samtidig genomgång av ett större antal
personregister skall äga rum, riktlinjer för verksamheten fastställas osv.
Enligt
Svenska kommunförbundet och Kommunernas pensionsanstalt torde tidsåtgången for
granskning av ett system med något så när omfattning vara betydligt större än
vad OSK har räknat med. Vidare torde OSK ha underskattat antalet existerande
system som måste bli föremål för granskning. Risk föreligger därför att datainspektionens
granskningsverksamhet blir en flaskhals. För att undvika detta måste enligt de
nänmda instansernas åsikt den föreslagna personaluppsättningen förstärkas.
Även SACO anser att datainspektionens personalbehov är större än vad OSK har
förutsatt.
Juridiska
fakulteter} vid Uppsala universitet anser att en ansvarig, oberoende och för
allmänheten känd och tillgänglig ämbetsman dataombudsman eller datainspektör
skulle innebära en bättre garanti för utvecklingen av praxis än den
föreslagna kansliorganisationen. Den nämnd som OSK föreslagit skulle då kunna
fungera som datainspektionens styrelse vid sidan av chefstjänstemannen.
Enligt
DAFA:s mening är det väsentligt att datainspektionen har en
Prop. 1973: 33 64
ingående
kontakt med ADB-områdets metodik och praktik samt noga följer utvecklingen.
DAFA föreslår därför att i anslutning tUl datainspektionen inrättas ett
rådgivande organ, kallat exempelvis databehandlingsrådet, som är sammansatt så
att det täcker olika delar av ADB-teknikens område. Även TCO föreslår att ett
rådgivande organ knyts tUl datainspektionen. Detta organ bör enligt TCO:s
mening bestå av bl. a. representanter för arbetsmarknadens organisationer samt
jurister och dataexpertis.
ÅtskUliga remissinstanser betonar vikten av att
datainspektionen tillförs sakkunskap av olika slag. Sålunda anser RSV och
länsstyrelsen i Malmöhus län att en ledamot med domarkompetens resp. med
särskild juridisk kunskap i frågor om offentiighet och sekretess bör ingå i
inspektionens styrelse. Enligt juridiska fakulteten vid Lunds universitet,
SAF, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svenska försäkringsbolags
riksförbund bör ordföranden vara lagfaren. Även juridiska fakulteten vid
Uppsala universUet, Svenska bankföreningen och 5ve-riges Radio framhåller
vikten av att datainspektionen får ett kvalificerat juristinslag.
Med
hänsyn tiU den kraftigt expanderande databehandlingen på sjukvårdens och den
medicinska forskningens områden anser socialstyrelsen, karolinska sjukhuset och
Svenska landstingsförbundet att det är angeläget att medicinsk sakkunskap blir
företrädd inom datainspektionen. Styrelsen för universitetens
datamaskincentraler pekar för sin del på behovet av att inspektionens
handläggare får biträde av systemmän-programmerare med kännedom om den
aktuella maskintypen och programspråket. Även RRV framhåller behovet av
teknisk expertis. När det gäller tjänster av teknisk natur anser dock RRV att
de huvudsakligen bör köpas av konsulter eller utföras genom tillfälligt
inlånad personal.
LO
och TCO säger sig förutsätta att en representant från resp. organisation
kommer att ingå i datainspektionens styrelse, och även SACO finner det
angeläget att bli representerad med en ledamot. SAF, Sveriges industriförbund
och Sveriges köpmannaförbund anser att styrelsen bör innehålla representanter
för arbetsgivarsidan resp. för företagarintressen medan Svenska
försäkringsbolags riksförbund framhåller det angelägna i att sektorerna bank och
försäkring blir representerade och Sveriges Radio betonar vikten av att det i
inspektionen ingår personer som har sakkunskap beträffande massmedia.
Flera remissinstanser, däribland
rikspolisstyrelsen, statskontoret, SCB, RSV och statens personalnämnd, anser
att en viktig arbetsuppgift för datainspektionen blir att sprida information åt
allmänheten. Det förutsätts att inspektionen får erforderlig personal för
detta ändamål.
Statens
personalnämnd påpekar slutligen att OSK inte har behandlat frågan om datainspektionens
lokalisering. Personalnämnden föreslår att föratsättningarna för en
lokalisering utanför stolstockholmsregionen analyseras.
Prop. 1973: 33 65
5.4.7
Datainspektionens roll som dataombudsman
Flertalet remissinstanser godtar OSK:s förslag att
datainspektionen bl. a. skaU fungera som en dataombudsman eller klagomur, dit
allmänheten kan vända sig med klagomål och förfrågningar rörande användningen
av ADB för personregistrering. Betydelsen av att datainspektionen fungerar som
dataombudsman betonas särskilt av bl. a. statens personalnämnd och LO.
Från
några håll framförs emeUertid kritiska synpunkter. Sålunda anser JK att
allmänhetens förtroende för den föreslagna ordningen sannolikt skulle gagnas
bäst av att en oberoende tjänsteman fick bevaka allmänhetens synpunkter. En
sådan funktionär behöver inte nödvändigtvis få stäUning av särskild myndighet
utan torde utan olägenhet kunna inordnas i datainspektionens organisation, t.
ex. som allmänhetens ombud i datafrågor. JK säger sig inte ha något att erinra
mot förslaget om befogenhet för JK och JO att på det allmännas vägnar bringa
datainspektionens avgöranden under Kungl. Maj :ts prövning.
Enligt
hovrätten över Skåne och Blekinge kan behovet av en dataombudsman inte anses
fullt ut tillgodosett genom inrättandet av datainspektionen. Självfallet,
framhåller hovrätten, kommer JK och riksdagens ombudsmän att här som på andra
områden ha befogenhet att förrätta inspektioner och pröva klagomål från
enskilda. Samma synpunkt framförs av statskontoret.
JO:s betydelse i sammanhanget framhåUs också av
andra remissinstanser. Sålunda anser såväl Svenska kommunförbundet som Svenska
teknologföreningen och Kommunernas pensionsanstalt att uppgiften att bevaka
allmänhetens intressen i förhåUande till myndigheterna helt och hållet bör
åvila JO medan datainspektionens roll som ombudsman bör begränsas till att
gälla allmänhetens relationer till privata registerförare.
JO
uttalar för sin del att det skulle te sig som en överorganisation att inrätta
en särskild dataombudsman. Enligt JO:s uppfattning ligger det väl i linje med
JK:s uppgifter som tryckfrihetsåklagare m. m. att också uppträda som allmänt
ombud i datalagens tillståndsärenden och där tillvarata privatlivsintressena.
Däremot avstyrker JO bestämt förslaget att riksdagens ombudsmän skall få föra
en motsvarande talan mot datainspektionens beslut. Naturligtvis skall
ombudsmännen öva tillsyn över datainspektionens verksamhet på samma sätt som
över all annan offentlig verksamhet som bedrivs av myndighet. Finner JO därvid
att datainspektionen beviljat tUlstånd till ett personregister på alltför lösa
grunder eller annars på sätt som kan äventyra enskildas privatliv, bör JO på
vanligt sätt kunna ingripa med kritik och i allvarliga fall genom åtal eller
framställning om disciplinär bestraffning. Däremot är det inte förenligt med
JO:s uppgifter sådana de hittills uppfattats att JO skall kunna föra formlig
besvärstalan.
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 33
Prop. 1973: 33 66
Även juridiska fakulteten vid Lunds universitet
reagerar mot OSK:s förslag att JO skaU kunna föra talan mot datainspektionens
beslut. Enligt såväl fakulteten som Svenska tidningsutgivareföreningen.
Publicistklubben och TT kan det ifrågasättas om inte uppgiften att
besvärsvägen övervaka lagens korrekta tiUämpning bör anförtros en särskild
dataombudsman. Denne skulle i så fall också, framhåller fakulteten, kunna ta
emot enskUdas klagomål. Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben och TT
anser att en dataombudsman i likhet med JO bör utnämnas av riksdagen.
En minoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län
samt Svenska landstingsförbundet anser det vara en klar fördel om den viktiga
uppgiften att tUlvarata de enskildas intressen i fråga om dataregistrering kan
samlas tiU ett organ. En lösning som därvid bör övervägas är att göra datainspektionen
tUl ett riksdagens organ. Inspektionen skulle på så sätt komma att svara direkt
inför medborgarnas valda representanter, och problemet med dubbla lojaliteter i
förhållande till de statliga myndighetema skuUe undvikas. För det fall att
detta alternativ inte kan genomföras ansluter sig landstingsförbundet till det
förslag som förts fram av bl. a. Svenska kommunförbundet, dvs. att
datainspektionens ombuds-mannaroll begränsas tUl privaträttsliga subjekt, medan
ombudsmanna-rollen i övrigt handhas av JO.
SR framhåller som utomordentUgt väsentUgt att
rollen som ombudsman inte kommer i något slag av beroendeförhållande tUl andra
funktioner. Enligt SR:s uppfattning föratsätter dataombudsmannens oberoende
antingen att datainspektionen i sin helhet, inklusive funktionen som ombudsman,
organiseras helt fristående från andra myndigheter eller att funktionen som
dataombudsman lösgörs ur datainspektionen och ges en från såväl inspektionen
som andra myndigheter helt fristående ställning.
KO anser det böra övervägas om inte
dataombudsmannafunktionen bör utövas helt fristående från datainspektionen och
på grundval av i lag givna befogenheter. Endast om klagomursfunktionen handhas
av en institution som är helt fristående från den tillståndsgivande myndigheten
blir det enligt KO:s mening berättigat att tala om en dataombudsman.
Ombudsmannens uppgift bör vara att bevaka allmänhetens och den enskUdes
intressen på området. Han bör därvid ha befogenhet att föra talan mot beslut
varigenom tillstånd att föra personregister meddelas och att göra framställning
hos datainspektionen om vidtagande £iv åtgärd. Förslaget om en fristående
dataombudsman förutsätter inte att det vid sidan av datainspektionen inrättas
en särskUd ombudsmannainstitution. Enligt KO:s mening ligger det i stäUet
närmast tUl hands att dataombudsmannens uppgifter läggs på något redan
existerande offentligt organ med liknande kontroll- eller
ombudsmannafunktioner.
Prop. 1973: 33 67
5.4.8
Övergångsbestämmelser
OSK:s förslag att datainspektionen skall fungera i
viss utsträckning fr. o. m. den 1 juli 1973 godtas aUmänt av remissinstanserna.
Flertalet instanser godtar också förslaget att datalagen skall sättas i kraft
slutligt den 1 juU 1974.
Några remissinstanser anser att datainspektionen
under sitt första verksamhetsår bör få större befogenheter än OSK har föreslagit.
Sålunda framhåller DON, karolinska sjukhuset, Sveriges grossistförbund och
Leverantörsföreningen Kontors- och datautrustning att det är angeläget att
inspektionen skall kunna lämna bindande förhandsbesked i god tid före
lagstiftningens slutliga ikraftträdande.
ÅtskUliga remissinstanser, nämligen
rikspolisstyrelsen, SAF, TCO, Sveriges industriförbund. Svenska
bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges direktreklamförening och Finansierings företagens förening,
är kritiska mot att rätten att övergångsvis bruka befintliga register skall
avse endast en oförändrad användning. De nämnda remissinstanserna anför bl. a.
att det skulle vara starkt hämmande för rationaliseringsverksamheten att på
detta sätt låsa existerande register under en obestämd tid. TCO anser att
ändring i registrens användning bör kunna ske på vUlkor att ändringen anmäls
tUl datainspektionen. Inspektionen bör därvid kunna göra en preliminär bedömning
av risken för integritetsintrång och, om det behövs, hindra registerföraren
att använda registret på det tilltänkta sättet.
Bankinspektionen anser att tUlstånd inte alls skall
behöva sökas för personregister som redan är inrättade när datalagen ttäder i
kraft. De allra flesta registren har inrättats av legitima skäl, och dessutom
har betydande kostnader lagts ned på dem. Det kan därför knappast komma i
fråga, anser bankinspektionen, att helt förbjuda redan existerande register.
Datainspektionens ansträngningar får i stället imiktas på att avlägsna eller
modifiera eventuella integritetskränkande inslag. Av dessa skäl förordar
bankinspektionen att ansökningsförfarandet beträffande äldre register ersätts
med ett anmälningsförfarande med den av OSK föreslagna kompletteringen, dvs.
att utvidgning av register till nya slag av personuppgifter eller nya ändamål
skall kräva tUlstånd av datainspektionen. Godtas detta förslag, anser
bankinspektionen att tiUstånds-plikten bör kunna gälla redan fr. o. m. den 1
januari 1974. Anmälningsplikten beträffande äldre register kan lämpligen
fuUgöras senast samma dag.
Bilregisternämnden
förordar att tUlståndsprövningen ersätts med ett anmälningsförfarande, såvitt
gäller befintliga statliga register. Datainspektionens uppgift bör sedan vara
att övervaka hur registren används. EnUgt länsstyrelsen i Stockholms län bör
särskild uppmärksamliet äg-
Prop. 1973: 33 68
nas
åt redan beslutade centralregister. Som skäl härför pekar länsstyrelsen på den
stora mängd sådana register som byggts upp under senare tid.
5.4.9
Tillägg tiU brottsbalken
Förslaget om tUlägg till brottsbalken tUlstyrks
eller lämnas utan erinran av de allra flesta remissinstanserna. JK påpekar
emellertid att straffbestämmelsens tolkning kan bli föremål för tvekan med
hänsyn till att ingenting sägs om obehöriga införingar i datasystem. Möjligen
kan hävdas att en införing innebär ändring av upptagning. JK ansei- att frågan
bör klarläggas.
CFD motsätter sig bestämt förslaget att
bestämmelsen om dataintrång skall omfatta även ändring och utplånande av
datalagrad information. Inte minst med hänsyn till inskrivningsregistrets
betydelse anser CFD att det här föreligger behov av ett ökat straffrättsligt
skydd, vilket innebär att sådana manipulationer skall bedömas som
förfalskningsbrott. Bestämmelser härom måste införas i 14 kap. brottsbalken.
SPRI anser att man, utöver den föreslagna
straffbestämmelsen, bör överväga möjligheten till rättsliga åtgärder mot sådan
person som medvetet utnyttjar personuppgifter från icke legaliserat register
inom eller utom landet.
Med hänsyn tUl de stora värden i form av
information som finns att skydda anser juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet att det bör övervägas att kriminalisera försök och eventuellt också
förberedelse till dataintrång.
6
Departementschefen
6.1
Inledning
Under den tid som automatisk databehandling (ADB)
har varit i bmk har den medfört en radikal förändring av informationsbehandlingen.
Trots att ADB-tekniken alltjämt torde befinna sig i ett utvecklingsskede, har
den redan kommit att få en sådan betydelse för den industriella och samhälleUga
utvecklingen att den inte längre kan undvaras. ADB-teknikens positiva effekter
har gjort sig gällande inom både den offentliga och den privata
samhällssektorn. Tekniken har bl. a. möjliggjort rationaliseringar som är
betydelsefulla från samhällsekonomisk synpunkt. Minst lika viktigt är att det
nya sättet för informationsbehandling har gett möjUgheter att åstadkomma ett
fylligare och tillförlitligare underlag för planering och beslutsfattande.
Även om sålunda ADB-teknikens utveckling har varit
av stor positiv betydelse, har den också inneburit problem i vissa avseenden.
I och med att myndigheterna i allt större utsträckning har använt sig av
Prop. 1973: 33 69
ADB
för lagring av information, har svårigheter uppträtt vid tillämpningen av
offentlighetsprincipen, dvs. allmänhetens rätt att få del av det material som
förvaras hos myndigheterna. Enligt gällande lagstiftning omfattar
offentUghetsgrandsatsen endast sådant material som är att anse som allmänna
handlingar, och det har rått tvekan om huruvida upptagningar för ADB skall
hänföras tiU denna kategori och på vilket sätt upptagningama i så fall skall
tiUhandahållas.
Det problem kring datatekniken som torde ha
tiUdragit sig mest uppmärksamhet är emellertid teknikens inverkan på enskilda
människors privatliv. Möjligheterna att med ADB-teknikens hjälp föra samman stora
mängder av information och att därur göra olika sammanställningar och analyser
har väckt oro för opåkallade ingrepp i den personliga integriteten. Såväl inom
vårt eget land som i andra länder har krav ställts upp på att myndigheternas
och enskilda organisationers ökade möjligheter genom ADB-tekniken att inhämta
och utnyttja kunskaper om enskUdas förhållanden motverkas eller åtminstone
kontrolleras.
De problem som ADB-tekniken sålunda har fört med
sig när det gäller tillämpningen av offentlighetsprincipen och riskerna för
otiUbörligt intrång i enskUdas personUga integritet har övervägts av offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommittén (OSK). Det utredningsarbete som OSK har
utfört har redovisats i betänkandet (SOU 1972: 47) Data och integritet.
OSK:s
betänkande, som bl. a. innehåller förslag till ändringar i reglerna om
allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen (TF) och förslag
till en ny lag, kallad datalag, har varit föremål för en omfattande
remissbehandling. Under remissbehandlingen har principerna i de framlagda
förslagen fått ett gott mottagande. Också enligt min mening är förslagen väl
ägnade att läggas tUl grund för lagstift-
6.2
Offentlighetsprincipen och dess tillämpning på ADB-material m. m.
6.2.1
Allmänna synpunkter
En vidsträckt insyn i myndigheternas verksamhet är
en av föratsättningarna för en väl fungerande demokrati och för enskildas
rättssäkerhet. En sådan insyn är bl. a. ägnad att stärka aUmänhetens
förtroende för myndigheterna och att främja den viktiga debatten om samhällsarbetets
mål och medel.
I vårt land ses principen om aUmänna handlingars
offentiighet som en av de väsentligaste garantierna för att allmänheten skall
få den önskvärda insynen i myndighetsarbetet. Pruicipen är fastslagen i 2 kap.
1 § TF. Det sägs där att varje svensk medborgare har fri tUlgång till allmänna
handlingar och att inskränkningar i denna rätt får gälla endast om det påkaUas
av vissa, särskUt angivna skäl. De fall då enligt de
Prop. 1973: 33 70
angivna
granderna allmänna handlingar skaU hållas hemliga finns i enlighet med vad som
föreskrivs i 2 kap. 1 § TF upptagna i en särskUd lag, lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).
När en handling är att anse som allmän anges
närmare i ett antal paragrafer i 2 kap. TF. Däremot defmieras inte begreppet
handUng. Uppenbarligen avses med handling i första hand papper med skriven
text, men det är i princip likgiltigt om papper eUer något annat material har
använts som underlag. Det är också utan betydelse på vilket sätt texten har
framställts. I och för sig behöver det inte finnas något budskap som är
uttryckt i bokstäver eller siffror för att en handling skall anses föreligga.
Däremot måste något slags information finnas.
I och med att handlingar i hävdvunnen mening i ökad
utsträckning har kommit att ersättas med tekniska upptagningar av olika slag,
har handlingsbegreppet alltmer blivit föremål för diskussion. I synnerhet har
ADB-tekniken med dess olika former för lagring av information på teknisk väg
kommit i blickpunkten. Det har framstått som tveksamt huruvida upptagningar för
ADB skall betraktas som handlingar. Frågan härom har visserligen såvitt gäller
magnetbandsregister avgjorts av regeringsrätten, som senast år 1971 har slagit
fast att ett sådant register är att anse som handUng i TF:s mening. Det har
emeUertid inte klarlagts på vad sätt myndighet skall förfara när det gäUer att
lämna ut uppgifter i ett magnetbandsregister som är att betrakta som en allmän
och offentlig handling.
OSK framhåller i sitt betänkande att det kan göras
ett flertal invändningar mot att tolka handlingsbegreppet så extensivt att det
omfattar även upptagningar på magnetband och andra datamedier. Fränsett att
innebörden av ordet handling tänjs utöver det språkligt rimliga, anser OSK att
man med en så extensiv tolkning av handluigsbe-greppet inte på ett naturligt
sätt kan avgöra när informationen skall vara tillgänglig och på vilket sätt den
skall tillhandahållas. Detta hänger samman med att upptagningar för ADB inte är
visuellt läsbara utan att informationen måste överföras tUl läsbar text, vilket
vanligen kräver tiUgång tUl datamaskin och lämpliga program m. m. Ett annat
problem ligger i att driftsansvaret för ADB-upptagningar ofta åvilar en annan
myndighet än den som svarar för upptagningens innehåll och utnyttjar det
material som finns däri. Ibland kan driftsansvaret t. o. m. ha uppdragits åt
ett privat företag eller en organisation som inte är att betrakta som
myndighet enligt TF. Slutiigen föreligger svårigheter att tillämpa TF:s regler
om den tidpunkt då en handling blir allmän, bl. a. eftersom en ADB-upptagning
inte är beständig på samma sätt som en handling i vedertagen bemärkelse.
Det anförda leder enligt OSK:s mening tUl
slutsatsen att datatekniken när det gäller tillämpningen av
offentlighetsprincipen kräver en
Prop. 1973: 33 71
egen
lagteknisk reglering. Den principiella utgångspunkten för utformningen av en
sådan reglering måste enligt OSK vara att allmänhetens tUlgång till information
hos myndigheterna inte får försämras genom övergången till ADB. Sättet för
informationens tillhandahållande bör däremot kunna ändras i den mån den nya
tekniken gör det nödvändigt eller önskvärt. Där så är möjligt bör man utnyttja
datateknikens förmåga att förbättra allmänhetens tillgång till information.
Vad OSK sålunda anfört har i allmänhet godtagits av
remissinstanserna. Från många håll, bl. a. från sådana instanser som
representerar massmedia, har betonats vikten av att tillgången till information
inte försämras genom den tekniska utvecklingen utan att man i stället tar till
vara den nya teknikens möjligheter att förbättra informationstillgången.
Även
jag finner det vara av största vikt att se till att offentlighetsprincipen
inte urholkas genom att myndigheterna använder ADB och annan modern teknik för
lagring av information. Det kan inte komma i fråga att låta allmänhetens rätt
att få del av upplysningar hos en myndighet bero av vilket medel som begagnas
för att lagra upplysningarna. Som OSK har anfört uppträder emellertid vissa
svårigheter, om man vill tUlämpa TF:s regler om allmänna handlingar på
ADB-upptagningar. Särskilt gäller detta frågan om hur sådana upptagningar i den
mån de är offentliga skall göras tiUgängliga för allmänheten. Jag delar således
OSK:s granduppfattning att datatekniken när det gäller tUlämpningen av
offentiighetsprincipen kräver en lagteknisk reglering. Utgångspunkten för
regleringen bör dock enligt min mening vara att man så långt möjligt låter de
nuvarande bestämmelserna om handlingar gälla även för tekniska upptagningar och
ger en särskUd reglering endast i fall då dessa bestämmelser inte eller bara
med svårighet kan tillämpas beträffande sådana upptagningar. TUl frågan om den
lagtekniska regleringen och de ändringar i 2 kap. TF som den bör innebära
återkommer jag i följande avsnitt.
Några remissinstanser har påtalat att OSK inte har
berört frågan om vad som i upphovsrättshänseende kommer att gälla beträffande
ADB-upptagningar, om de skall omfattas av offentlighetsprincipen. Enligt min
mening faller denna fråga utanför ramen för förevarande lagstiftningsärende.
Jag vill emellertid med anledning av vad som har förekommit under
remissbehandlingen påpeka att frågan hur myndighets handlingar skall betraktas
i upphovsrättshänseende nyligen har tagits upp i samband med att förslag till
ändringar i upphovsrättslagen har förelagts riksdagen (prop. 1973: 15) samt att
frågan vad som i det avseendet bör gälla i fråga om ADB-upptagningar är föremål
för överväganden på samnordiskt plan.
Prop. 1973: 33 72
6.2.2
Den lagtekniska lösningen
OSK anser, som jag har nämnt förut, att TF:s regler
om handlingar inte i sin helhet kan tillämpas på datalagrad information. På
grund därav föreslår OSK att 2 kap. TF kompletteras med bestämmelser om sådan
information. Förslaget innebär att upptagningar för ADB sidoställs med
handlingar och i så gott som varje paragraf i kapitiet blir föremål för särskilda
bestämmelser. I åtskilliga fall överensstämmer dock dessa av OSK föreslagna
bestämmelser i sak med dem som gäller för handlingar. I fråga om andra tekniska
upptagningar, dvs. sådana som kräver annan teknik än ADB för att kunna läsas
eller avlyssnas, föreslår OSK att reglerna om handUngar skall göras generellt
tUlämpliga.
OSK har övervägt om man inte som objekt för
reglerna om datalagrad information borde ha själva Informationen. Eftersom
TF:s nuvarande regler har ett konkret föremål, nämligen handling, som objekt,
anser OSK emellertid att de nya reglerna bör utformas på motsvarande sätt. OSK
har valt att i den föreslagna lagtexten använda begreppet upptagning för ADB
och menar härmed den upptagning i vilken uppgifterna fixerats I ett minne, ett
s. k. datamedium.
Enligt OSK:s mening vore det önskvärt att finna en
utformning av TF som kunde förväntas göra den tiUämplig på aUa framtida tekniker
för beväring av information. Eftersom det knappast kan föratses vilka vägar
den tekniska utvecklingen kan komma att gå, avstår dock OSK frän att söka
utforma regler som uttryckligen innefattar även aUa nytillkommande tekniska
lösningar. OSK förutsätter att frågan om offentlighetsprincipens tUlämpning på
nya metoder på området kan lösas övergångsvis i praxis.
OSK:s förslag till lagteknisk lösning har godtagits
av flertalet remissinstanser. Från några håll har emellertid kritiska
synpunkter förts fram. Sålunda vänder sig hovrätten över Skåne och Blekinge,
massmedieutredningen, DAK och JO mot att OSK inte har låtit handlingsbegreppet
omfatta även upptagningar för ADB. Enligt JO:s uppfattning är det av
grundläggande betydelse att hålla fast vid att regleringen i 2 kap. TF också i
fortsättningen skall utgå från begreppet handling och att detta skall innesluta
alla informationsbärande medier, alltså även datamedier. I några remissvar
riktas också anmärkning mot att OSK har gjort skillnad mellan olika slag av
upptagningar, beroende på om de är avsedda för ADB eller om de kan läsas eller
avlyssnas med annan teknik. Bl. a. sätter hovrätten över Skåne och Blekinge i
fråga om begreppet upptagning för ADB är så klart tiU sin innebörd att distinktionen
kan upprätthållas i praktiken. Såväl hovrätten som massmedieutredningen och
DAK anser att begreppet handling bör omfatta alla
Prop.
1973: 33 73
former
av upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel.
Flera remissinstanser anser att begreppet
upptagning är alltför vagt och att det kan föra tanken till själva
informationen i stället för till ett konkret begrepp. Från andra håll anser man
i stället att offentlighetsreglerna i TF bör ändras så att de uttryckligen tar
sikte på själva informationen, oberoende av typ av lagringsmedium.
För min del vUl jag tUl en början erinra om att TF
f. n. är föremål för en fullständig översyn. Uppgiften att göra denna översyn
har anförtrotts massmedieutredningen och, såvitt gäller offentlighets- och
sekretesslagstiftningen, OSK. Fram till dess att översynen har slutförts bör
enligt min mening TF:s systematik och uppläggning i görligaste mån behållas.
Vad det nu gäller är att i TF föra in de regler som är nödvändiga för att
klargöra rättsläget beträffande tekniska upptagningar. Dessa regler bör ses
som ett provisorium i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet.
Vad jag nu har anfört leder tUl att man t. v. bör
behålla TF:s nuvarande grandregel om allmänna handlingar som föremål för
offentlighetsprincipen. I den mån det står något att vinna genom att, som vissa
remissinstanser har föreslagit, i stället låta offentiighetsreglerna ta sikte
på själva informationen, oberoende av på vilket sätt den lagras, får övervägas
under den pågående översynen av TF.
Med hänsyn till angelägenheten att t. v. behåUa
handlingsbegreppet som objekt för offentlighetsprincipen får det anses mindre
lämpligt att, som OSK har föreslagit, sidoställa ADB-upptagningar med
handlingar och göra dem tUl föremål för en vidsträckt särreglering. Som jag
tidigare nämnt har det i praxis redan slagits fast att upptagningar för ADB i
princip faller under TF:s handlingsbegrepp. Enligt min mening finns det inte
någon anledning att vid en lagreglering som sker under pågående översyn av TF
gå ifrån denna praxis. Det kan visserligen invändas att det rent språkligt är
mindre tillfredsställande att låta sådana upptagningar utgöra en form av
handling. Det kan emellertid inte anses föreligga något hinder från språklig
synpunkt att föreskriva att samma bestämmelser som gäller för handling skall
tillämpas även på upptagning för ADB.
Som skäl för att sidoställa ADB-upptagningarna med
handlingar har OSK även anfört behovet av särregler. Detta behov kan emellertid
tillgodoses också om man inför en huvudregel om att bestämmelsema om
handlingar tiUämpas även beträffande upptagningar. I den mån upptagningar
behöver bli föremål för särskilda bestämmelser, kan sådana meddelas som
undantag från huvudregeln eller som en modifiering av denna.
Som framgår av vad jag nyss nämnde innebär OSK:s
förslag att en uppdelning görs mellan olika slag av upptagningar, beroende på
Prop. 1973: 33 74
om
de är avsedda för ADB eller inte. Denna uppdelning, som har kritiserats av
vissa remissinstanser, torde redan nu komma att ge upphov till gränsdragningssvårigheter,
och svårigheterna kan komma att förstärkas i takt med den tekniska
utvecklingen. Jag anser därför att man så långt möjligt bör låta samma regler
gälla för alla slag av upptagningar som kan läsas eller avlyssnas endast med
tekniskt hjälpmedel. Också från den synpunkten är det enligt min mening en
fördel om ADB-upptagningarna, på samma sätt som OSK har föreslagit i fråga om
andra tekniska upptagningar, förs in under TF:s regler om handlingar.
Sammanfattningsvis
anser jag det sålunda förenat med påtagliga fördelar från lagteknisk synpunkt
att, i avvaktan på en allmän översyn av reglerna om aUmänna handlingars
offentlighet, föra in såväl ADB-upptagningar som andra tekniska upptagningar
under bestämmelsema om handling i 2 kap. TF. Härigenom blir det möjligt att
inskränka särregleringen beträffande sådana upptagningar utan att behovet av
klarläggande bestämmelser eftersatts.
Vad
därefter gäller begreppet upptagning delar jag OSK:s uppfattning att det bör
ligga till grund för lagstiftningen. I följande avsnitt ämnar jag återkomma
till vad som närmare skall förstås med upptagning.
Med
hänsyn till vad jag nu har anfört föreslår jag att i 2 kap. 2 § TF förs in en
regel om att kapitlets bestämmelser om handling skall tillämpas även på upptagning
för ADB eUer annan upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med
tekniskt hjälpmedel. I det följande kommer jag att närmare behandla de
särskUda regler som behövs beträffande sådana upptagningar. Jag vUl emellertid
redan här påpeka att det med en regel som den nyss förordade blir onödigt att
göra något tillägg till huvudregeln om allmänna handlingars offentlighet i 2
kap. 1 § första stycket. Inte heller behöver hänvisningen till sekretesslagen
i 1 § andra stycket förses med det av OSK föreslagna tillägget beträffande
ADB-upptagningar.
6.2.3
Närmare om begreppet upptagning
I likhet med vissa remissinstanser anser jag att
det i och för sig vore önskvärt att ge begreppet upptagning en helt och hållet
konkret innebörd, motsvarande begreppet handling. Detta gäller naturligtvis
särskilt om man i enlighet med vad jag nyss har förordat för in de tekniska upptagningarna
under bestämmelserna om handling. Stora svårigheter uppstår emellertid när det
gäUer att finna ett lämpligt konkret objekt. I de fall då information har
lagrats på exempelvis ett magnetband eller ett hålkort, skuUe man visserligen
kunna anse bandet resp. hålkortet som en upptagning. Förhållandena blir
emeUertid betydligt mer komplicerade, om en viss information finns i ett
tramminne e. d. i en datamaskin. Skulle ett sådant minne anses utgöra en
upptagning, skulle upptagningen, bl. a. med hänsyn till minnenas stora
lagringskapacket.
Prop. 1973: 33 75
i
de flesta fall komma att få ett alldeles för vidsträckt innehåll. Även minnenas
beskaffenhet i övrigt gör att de får anses olämpliga som objekt för
offentlighetsreglerna.
Enligt min mening bör i stället, som också har
föreslagits under remissbehandlingen, med upptagning avses själva
informationsinnehållet, dvs. den uppgift som har fixerats på det tekniska
mediet. De olägenheter som uppstår genom att upptagnmgsbegreppet därmed får en
mer abstrakt innebörd än begreppet handling, bör kunna övervinnas genom
särskilda regler på vissa punkter, bl. a. när det gäller sättet för utiämnande.
I enlighet med det sagda bör med upptagning för ADB
avses uppgift som är fixerad på någon form av datamedium och som alltså
antingen finns i eller kan matas in i en datamaskin. Exempel på datamedier är i
första hand magnetband samt skivminnen och trumminnen. Även hålkort och
hålremsor används i stor utsträckning för att mata in uppgifter i en
datamaskin, I sådant fall kan korten och remsorna bli att bettakta som
datamedier och de uppgifter som har fixerats genom hålen att anse som
upptagningar för ADB.
I begreppet upptagning för ADB bör emellertid också
Ugga att informationen är läsbar endast med ADB-teknik. Detta får betydelse i
och med att nya typer av datamedier utvecklas. Redan nu kan man i viss utsträckning
mata in tryckt eller handskriven information i datamaskin. På detta sätt kan
traditionella handlmgar komma att tjänstgöra som datamedier. I den mån de
uppgifter som finns på handlingarna är visuellt läsbara, bör de inte anses
falla under begreppet upptagning för ADB.
Som nyss nämnts är hålkort och hålremsor i stor
utsträckning att betrakta som datamedier. Det förekommer emellertid ofta att
hålkort och ibland även hålremsor är försedda med visuellt läsbar text. I den
delen bör kortet eller remsan jämte texten anses utgöra en handling i
traditionell bemärkelse. Det förekommer också att en uppgift på hålkort eUer
hålremsa läses med annan teknik än ADB. I så fall bör det anses föreligga
teknisk upptagning av annat slag än ADB-upptagning.
OSK har framhållit att en viss information kan vara
uppdelad på flera olika dataminnen, vilket medför att informationen, när man
skall ta fram den, måste sammanställas från olika håU. Jag vUl med anledning
härav påpeka att vad jag nyss har anfört om begreppet upptagning innebär att
varje uppgift som hämtas från ett och samma datamedium bör ses som en särskild
upptagning.
Vad härefter gäUer upptagning som inte är avsedd
för ADB men som likväl kan läsas endast med tekniskt hjälpmedel kan som exempel
nämnas uppgift som är upptagen på mikrofUm. Normalt är sådan film läsbar med
hjälp av läsapparat. Det kan emellertid också inträffa att mikrofilm läses
maskinellt genom att den matas in i datamaskin.
Prop. 1973: 33 76
I
sådant fall kan de uppgifter som finns upptagna på mikrofilmen också vara att
anse som upptagningar för ADB.
Under begreppet upptagning som är avlyssningsbar
endast med tekniskt hjälpmedel faller sådana uppgifter som har tagUs upp på
ljudband, grammofonskiva e, d. För att avlyssning skall kunna ske krävs i
sådant fall någon form av uppspelningsapparat.
Vad jag nu har anfört om begreppet upptagning visar
att gränsema i viss mån kan vara svåra att dra såväl mellan olika former av
upptagningar som mellan upptagning och handling i traditionell bemärkelse.
Enligt min mening är detta dock utan betydelse med hänsyn till att samma
offentlighetsregler så långt möjligt skall tUlämpas i samtUga fall. Skulle det
på någon punkt gälla olika regler, är det naturligt att man i första hand
tillämpar reglerna om handling. Det viktiga är emellertid att se till att
offentiighetsgrundsatsen inte urholkas utan att den inom de särskUt angivna
gränserna i varje särskilt fall tiUämpas på det sätt som bäst tUlgodoser den
enskildes intressen.
6.2.4
Frågan när upptagning skall betraktas som allmän
Huvudregeln om när en handling skall anses som
allmän finns i 2 kap. 2 § första stycket TF. Regeln innebär att varje handling
som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet är att betrakta som allmän,
vare sig handlingen kommit in tUl myndigheten eUer upprättats där.
Vid
bestämmandet av om en ADB-upptagning skall anses som allmän kan det enligt
OSK:s mening inte vara avgörande hur den förvaras. OSK erinrar om att det inte
är ovanligt att driftsansvaret för ADB ligger hos en annan myndighet än den
som svarar för en upptagnings innehåll och utnyttjar det material som finns i
den. Det kan vidare förekomma att driften uppdras åt ett privat företag eller
en organisation som inte är att betrakta som myndighet. Med hänsyn härtill
föreslår OSK att till 2 kap. 2 § TF skall fogas en föreskrift om att ADB-upptagning
är allmän så snart en myndighet förfogar över den. Vad som innefattas i
begreppet förfogande klargörs genom en bestämmelse som föreslås bli intagen i 2
kap. 5 §. Enligt denna bestämmelse skall en myndighet anses förfoga över en
upptagning i den mån myndigheten har befogenhet och möjlighet att överföra
upptagningen till läsbar form. Vad OSK sålunda anfört har i allmänhet godtagits
av remissinstansema. För min del vill jag till en början erima om mitt tidigare
uttalande att utgångspunkten för regleringen beträffande tekniska upptagningar
bör vara att de så långt möjligt omfattas av samma bestämmelser som gäller för
handling och att särregler ges endast när bestämmelserna om handling Inte eller
bara med svårighet kan tillämpas. När det gäUer att ställa upp grandkriteriet
för när en upptagning skaU anses som allmän finns det enligt min mening inte
någon anledning att avvika från vad som i detta hänseende gäller för handling.
Avgörande bör alltså vara
Prop.
1973: 33 77
om
upptagningen förvaras hos en statlig eller kommunal myndighet, dvs. om den har
kommit in till eller upprättats hos en sådan myndighet. Det bör därvid enligt
min mening vara utan betydelse, om myndigheten själv använder sig av
upptagningen eller om den endast lagrar eller bearbetar upptagningen för annan
myndighets räkning. Vidare bör det i detta sammanhang vara utan betydelse om
den myndighet där upptagningen finns har tekniska eller ekonomiska möjligheter
att föra över upptagningen till läsbar eller avlyssningsbar form. Oavsett hur
det förhåller sig i detta avseende, bör upptagningen anses förvarad hos myndigheten
och därmed allmän. Som jag senare skall återkomma till kan emellertid en
myndighets möjligheter att föra över en upptagning tUl läsbar eller
avlyssningsbar form få betydelse när det gäller att avgöra om skyldighet
föreligger att tillhandahålla upptagningen.
Emellertid kan man, när det gäller upptagningar,
inte helt och hållet nöja sig med den nu berörda huvudregeln, dvs. att en
upptagning är allmän när den förvaras hos myndighet. Som OSK har påpekat förekommer
det att databehandling utförs för myndigheters räkning vid privata företag
eller andra organisationer som inte är att anse som myndigheter i TF:s mening.
En upptagning som har kommit in till eller upprättats hos ett sådant företag e.
d. och som används i en myndighets verksamhet bör givetvis inte vara
undandragen offentligheten. Huvudregeln om när upptagningar skall anses
aUmänna bör därför kompletteras med en regel om att upptagning skall anses
förvarad hos myndighet och därmed betraktas som allmän även i fall då den har
kommit in till eller upprättats hos annan än myndighet, under förutsättning att
myndighet förfogar över upptagningen. Den nu förordade regeln bör föras in i 2
kap. 2 § TF.
Frågan i vad mån en myndighet förfogar över
upptagning som finns hos ett privat företag e. d. får avgöras med ledning av
bl. a. det avtal som har träffats mellan myndigheten och företaget. För att en
myndighet skall anses förfoga över en ADB-upptagning bör det, som OSK har
anfört, normalt förutsättas att myndigheten har rätt att föra över upptagningen
till visuellt läsbar form. En sådan överföring kan ske genom att myndigheten
har en terminal e. d. som är kopplad till den privata dataanläggningen. På
samma sätt bör man, när det gäller upptagningar som kräver tekniskt hjälpmedel
för att kunna avlyssnas, förutsätta att myndigheten kan föra över upptagningen
till avlyssningsbar form. Till skillnad från OSK anser jag det inte behövligt
med en särskUd regel om vad som sålunda skall avses med förfogande.
Jag vill påpeka att de regler som jag nu har
behandlat avser endast frågan när en upptagning är att anse som allmän. Ett
annat spörsmål är hos vem framställning om utfående av upptagning skall göras
och vem som prövar sådan framställning. TUl denna fråga ämnar jag återkomma i
ett följande avsnitt.
Prop. 1973: 33 78
I 2 kap. 5 § TF finns vissa bestämmelser om den
närmare tidpunkt då en handling skall anses inkommen eller upprättad. Enligt
min mening bör dessa regler kunna tillämpas på tekniska upptagningar utan att,
som OSK har föreslagit, paragrafen behöver förses med något tiUägg, Jag avser
emellertid att göra några kommentarer till paragrafen i specialmotiveringen.
6.2.5
Upptagning som utgör led i bearbetning
I 2 kap. 4 § TF finns bestämmelser om
minnesanteckning och annan uppteckning som myndighet har gjort endast för
föredragningen eller beredningen av ett mål eller ärende. Sådan uppteckning
skall anses som allmän handling hos myndigheten endast om den omhändertagits
för förvaring, sedan målet eller ärendet blivit slutbehandlat.
OSK påpekar att det inom ADB finns motsvarigheter
till sådana uppteckningar som nu har nämnts. Sålunda förekommer det inte
sällan att en bearbetning görs i flera etapper. OSK föreslår att i 2 kap. 4 §
TF tas in en föreskrift om att upptagning som utgör endast ett led vid
bearbetning i datamaskin inte skall anses som allmän förrän bearbetningen har
avslutats.
Den sålunda föreslagna regeln har vid
remissbehandlingen kritiserats från olika synpunkter. Det har bl. a.
ifrågasatts om det är möjligt att generellt ange när en bearbetning skall anses
avslutad och vad som skall utgöra led i bearbetningen. Några remissinstanser
anser att en upptagning som utgör mellanled bör behandlas på samma sätt som
minnesanteckning och annan liknande uppteckning och alltså betraktas som allmän
endast om den "omhändertas för förvaring" efter det att bearbetningen
har avslutats.
Även jag anser att det i praktiken ofta måste bli
svårt att avgöra om en viss upptagning utgör endast mellanled i en ännu ej
avslutad bearbetning. Den generella regel som OSK har föreslagit om sådana
mellanled får därför anses vara av mindre värde. Det är också att märka att
det finns vissa register som förs med ADB-teknik och som i sm helhet ej blir
avslutade så länge de används i tjänsten. Givetvis kan det inte komma i fråga
att låta alla uppgifter som förs in i ett sådant register vara undandragna
offentligheten.
Det nu anförda talar enligt min mening för att man
inte ställer upp någon generell regel beträffande sådana upptagningar som kan
sägas utgöra mellanled i en datateknisk bearbetning. Upptagningarna bör i
stället i princip behandlas på samma sätt som andra upptagningar för ADB och
alltså anses som allmänna enligt de nyss behandlade reglerna i 2 kap. 2 §.
Uppenbarligen kan en sådan ordning ibland innebära vissa olägenheter för
myndighetema. Som jag senare skall återkomma tiU bör nämligen den myndighet som
förfogar över en aUmän upptagning i princip vara skyldig att på begäran
tUlhandahålla upptagningen i läsbar form.
Prop. 1973:33 79
Denna
skyldighet bör emellertid, som framgår av det följande, inte vara ovUlkorlig,
utan tUlhandahåUande bör kunna vägras, om betydande hinder föreligger. Vidare
bör myndigheten kunna dröja med att efterkomma en begäran om tUlhandahåUande,
om det är påkallat med hänsyn tUl förhållandena hos myndigheten. Ett dröjsmål
får naturligtvis ofta anses befogat, om det begärda utiämnandet avser en
upptagning som ingår i en pågående bearbetaing.
Som
tidigare nämnts innehåller 2 kap. 4 § TF en specieU regel som inskränker
offentiighetsprincipen beträffande minnesanteckning eller annan uppteckning som
har verkstäUts endast för föredragning eller beredning av ett mål eller ärende.
Enligt min mening bör en motsvarande uiskränkning av offentligheten ske såvitt
gäUer upptagnmg som är att anse som minnesanteckning eller liknande. Man kan
emellertid på denna punkt inte nöja sig med att tillämpa den gällande
bestämmelsen om handlingar. Denna bestämmelse innebär bl. a. att
minnesanteckning e. d. faller utanför begreppet allmän handling endast så länge
den be-fumer sig hos den myndighet som har upprättat anteckningen. Lämnas
anteckningen till annan myndighet, tUlämpas vanliga regler om när en handling
är att anse som allmän. I fråga om upptagningar förekommer det inte sällan att
de upprättas hos en viss myndighet för beredandet av ett mål eller ärende och
att de därefter lämnas till en annan myndighet för databehandling eller annan teknisk
bearbetaing eller lagring. Det kan också inttäffa att upptagningen redan från
början finns hos den myndighet som endast ombesörjer den tekniska
bearbetningen. Enligt min mening är det uppenbart att en upptagnuig bör vara
undandragen offentligheten även när den på detta sätt förvaras hos annan
myndighet än den som handlägger det mål eller ärende dit upptagningen hör.
Med hänsyn tUl det sagda bör 2 kap. 4 § TF förses
med ett tillägg såvitt gäller upptagningar. För det första bör i enlighet med
vad som gäller för handlingar föreskrivas att upptagning som har tillkommit endast
för måls eller ärendes föredragning eller beredande hos en myndighet skall
anses som allmän hos myndigheten endast om den efter målets eller ärendets
slutbehandling har omhändertagits för förvaring. HärtUl bör göras det tillägget
att upptagningen, intill dess frågan om omhändertagande har avgjorts, inte
heUer skall anses som allmän hos annan myndighet, om den förvaras där endast
för teknisk bearbetning eller lagring. Av detta följer att, om upptagningen
förvaras hos den andra myndigheten för annat ändamål, exempelvis för att ligga
till grund för beslut, vanliga regler om offentiighet skall tUlämpas.
De nu berörda reglerna innebär att upptagningars
offentlighet i vissa fall blir beroende av om de sparas i någon form hos den
myndighet som har slutbehandlat det mål eller ärende dit upptagningen hör. Frågan
i vad mån skyldighet föreligger att på detta sätt spara en upptagning faller
utanför reglerna om offentiighet. På denna punkt gäller de
Prop.
1973: 33 80
bestämmelser
om arkivering m. m. som har meddelats beträffande myndigheterna.
6.2.6
Tillhandahållande av upptagning
Regler om tillhandahållande och utlämnande av
allmän handling finns f. n. i 2 kap. 8 § TF. Det sägs där att allmän handling,
som ej skall hållas hemlig, genast eller så snart det kan ske skall
tillhandahållas den som vill ta del av handlingen för läsning eller för
avskrivning på stället. Tillhandahållandet skall i sådant fall ske utan avgift.
Den som vill ta del av en handling har också rätt att mot fastställd avgift få
avskrift av handlingen. Skyldighet att tillhandahålla handling på stället
föreligger inte, om betydande hinder möter. Inte heller är myndighet skyldig
att för utlämnande framstäUa kopia av karta, ritning eller bild, om svårigheter
möter och handlingen kan tillhandahållas på stället. I fråga om kommunal
myndighet finns en särskUd regel om undantag från skyldigheten att
tillhandahålla avskrift av handling.
Enligt OSK:s mening bör principerna för
tUlhandahåUande på stället av allmän handling i stor utsträckning gälla även
beträffande ADB-upptagningar. Reglerna kan dock inte föras över oförändrade,
bl. a. eftersom ADB-upptagningar inte utan vidare kan läsas eller skrivas av.
OSK föreslår därför en särskild regel om att upptagnmg för ADB skall
tillhandahållas i läsbar form. Med läsbar form bör, påpekar OSK, avses visuellt
läsbar form. Upptagningens innehåll bör alltså antingen visas på bildskärm
eller tillhandahållas i utskrift.
Mot vad OSK sålunda uttalat har jag Uka litet som
remissinstanserna något att invända. Om man tar hänsyn tUl även sådana
upptagningar som kräver tekniskt hjälpmedel för att kunna avlyssnas, bör alltså
huvudregeln om tUlhandahåUande på stället av upptagning vara att upptagningen
på begäran av den som önskar ta del av den genast eller så snart det kan ske
skall tUlhandahållas i läsbar eller avlyssningsbar form. Till frågan i vad mån
tillhandahållandet skall ske utan avgift ämnar jag strax återkomma.
Som framgår av de nyss återgivna reglema 1 2 kap. 8
§ TF är myndigheternas skyldighet att tillhandahålla aUmän handling på stället
inte ovillkorlig. Sålunda kan tillhandahållande vägras, om betydande hinder
möter. TiU sådant hinder har ansetts kunna räknas utrymmesbrist eller
handlingens ömtåliga beskaffenhet.
När det gäller tillhandahållandet av
ADB-upptagningar uppstår det särskilda problemet att tillhandahåUandet normalt
förutsätter att myndigheten ställer datamaskin tUl förfogande och medverkar
vid dess körning. En sådan körning kan vara förenad med olägenheter och
kostnader. Fråga uppkommer då, om man såvitt gäller ADB-upptagningar skall
göra avsteg från den hittUlsvarande principen att tUlhandahåUande på stället
av allmän handling skall ske utan avgift.
Prop. 1973: 33 81
OSK anser att, även om en myndighets kostaader för
framtagning av information kan bli relativt betungande, dessa kostnader är nödvändiga,
om man vUl slå vakt om offentlighetsprincipen. Avgiftsbeläggning för
tillhandahållande på stället av ADB-upptagning bör därför inte komma i fråga.
På denna punkt delar så gott som samtliga remissinstanser OSK:s uppfattning.
Även jag anser att den nuvarande avgiftsfriheten
för tUlhandahåUande av aUmän handUng i princip bör gälla även beträffande alla
former av tekniska upptagningar. Som jag strax skall återkomma till kan man
dock tänka sig vissa fall då den som begär framtagning av tekniskt lagrad
information skall få vidkännas kostnader.
Vad jag nu anfört innebär att avvägningen när det
gäller tillhandahållande på stället av ADB-upptagning kommer att ske efter
samma principer som enligt de nuvarande reglema i 2 kap. 8 § TF gäller för
handlingar i traditionell bemärkelse. Har myndigheten ledig datamaskinkapacitet
eller omedelbar tUlgång till en uppgift, exempelvis på bildskärm, bor en
begäran om att få del av en upptagning efterkommas genast eller så snart den
berörda personalens övriga uppgifter medger det. Detsamma bör gälla, om
myndigheten inte har egen datamaskin men med ringa besvär och utan extra
kostnad kan få tUlgång tUl datamaskintid hos annan myndighet.
I många fall torde en myndighet med tUlgång tUl
datamaskin behöva göra en extrakörning med denna för att få fram en önskad
uppgift. Det kan också tänkas att myndigheten måste hyra datamaskintid hos
annan myndighet. I sådana fall kan sökanden ibland få finna sig i ett visst
uppskov med tillhandahåUandet. Ett sådant uppskov får emellertid anses väl
förenligt med bestämmelsen om att handling skall tiUhandahållas så snart det
kan ske. I de faU myndigheten regelmässigt tar ut datalagrad information för
eget behov vid vissa bestämda tidpunkter, kan det vara praktiskt att vänta med
att effektuera en begäran om tiUhandahållande av upptagning till en sådan
tidpunkt.
I vilken utsträckning det blir möjligt för en
myndighet att hyra datamaskintid hos en annan myndighet är, som OSK har
påpekat, till stor del en anslagsfråga. Är tillhandahållandet av en
ADB-upptagning förenat med avsevärda kostnader, bör detta i vissa fall kunna
åberopas som hinder mot tillhandahållandet. Om det endast är ekonomiska skäl
som utgör huider för tUlhandahållandet, bör emellertid sökanden kunna undanröja
hindret genom att själv ställa datamaskinkapacitet till förfogande eller genom
att på annat sätt bidra till kostnadema. I sådant fall bör alltså avsteg kunna
göras från principen om att allmänna handlingar skall tillhandahållas
avgiftsfritt. Givetvis måste erforderliga säkerhetsåtgärder vidtas för att
förebygga att upptagningen förstörs eller förvanskas.
Även
när det gäUer andra tekniska upptagningar än sådana som
6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 33
Prop. 1973: 33 82
är
avsedda för ADB krävs det ofta att myndigheterna ställer tekniskt hjälpmedel
till förfogande för att de skaU kunna läsas eller avlyssnas. Det kan vara fråga
om exempelvis läsapparat för mikrofilm eller uppspelningsapparat för ljudband.
Det får anses följa av reglerna i 2 kap. 8 § TF att myndigheterna är skyldiga
att utan avgift tillhandahålla sådant hjälpmedel och att detta skall ske så
snart som möjligt. Har myndigheten inte tUlgång till det tekniska hjälpmedel
som behövs, bör den emeUertid, som OSK har framhållit, inte vara skyldig att
anskaffa hjälpmedlet. I sådant fall kan det alltså få anses föreligga
"betydande hinder" mot tillhandahållande av den begärda upptagningen.
Liksom när det gäller ADB-upptagningar bör emellertid sökanden ha möjlighet
att undamöja hindret genom att själv stäUa erforderligt hjälpmedel till
förfogande.
För att begränsa behovet av kostnadskrävande
extrakörningar med datamaskin föreslår OSK att man som ett ytterligare undantag
från skyldigheten att tillhandahålla ADB-upptagning på stället, utöver fall då
betydande hinder föreligger, skall föra m det fallet att upptagningens
innehåll redan finns i läsbar form hos myndigheten. Detta förslag har allmänt
godtagits vid remissbehandlingen. Några remissinstanser anser att man bör gå
längre och vidga det berörda undantaget från skyldigheten att tUlhandahålla
upptagning till att avse även fall då innehållet är tUlgängligt i läsbar form
hos annan myndighet.
För min del anser jag att det inte kan begäras att
en myndighet skall utföra körning med datamaskin för att ta fram en uppgift som
redan finns i handUng eller på annat sätt i läsbar form hos myndigheten. Jag
godtar alltså OSK:s förslag på denna punkt. Emellertid behövs enligt min mening
inte någon uttrycklig regel härom. En myndighet får anses ha uppfyllt sin
allmänna skyldighet att tillhandahålla upptagning i läsbar form, om den
tillhandahåller handling c. d. med motsvarande innehåll. Att det därvid inte
bör krävas att handlingen i varje detalj överensstämmer med den tekniska
upptagrungen avser jag att återkomma till i specialmotiveringen. Jag vill
inskjuta att den nu föreslagna ordningen får särskUd betydelse om, i enlighet
med vad jag ämnar förorda i det följande, det samtidigt förs in en principiell
skyldighet för myndighetema att överföra ADB-upptagning till läsbar form, om
den haft betydelse för handläggningen av mål eller ärende hos myndigheten.
Enligt min mening talar onekligen vissa praktiska
skäl för att man, som föreslagits av vissa remissinstanser, vidgar undantaget
från myndigheternas skyldighet att tUlhandahålla upptagningar till att avse
även sådana fall då en upptagnings innehåll finns i läsbar form hos en annan
myndighet än den hos vUken tillhandahållandet har begärts. Det måste emellertid
i sådant fall krävas att tUlhandahållandet hos den andra myndigheten kan ske
utan beaktansvärd olägenhet för sökanden.
Prop. 1973: 33 83
Vidare
måste självfallet den myndighet där tillhandahållandet begärts ge sökanden
anvisning på vilken myndighet som han skall vända sig tUl.
Med hänsyn tUl vad jag nu har anfört föreslår jag
att i 2 kap. 8 § TF förs in en bestämmelse om att skyldighet inte föreligger
att tillhandahålla upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med
tekniskt hjälpmedel, om upptagningens innehåll finns i läsbar form hos annan
myndighet och tiUhandahållandet där kan ske utan beaktansvärd olägenhet för
den som vill ta del av upptagningen.
Vad som skall avses med beaktansvärd olägenhet får
naturligtvis avgöras från fall tiU fall. EnUgt min mening bör det dock
regelmässigt anses föreligga beaktansvärd olägenhet, om den myndighet där upptagningens
innehåll finns i läsbar form är belägen på en annan ort än den där den
myndighet finns som sökanden först har vänt sig tiU.
Ett annat särskilt problem som uppstår vid
tUlhandahåUande av datalagrad information är, som tidigare nämnts, att en viss
begärd information kan vara uppdelad på flera olika upptagningar och att det
krävs en sammanställning och ibland även bearbetning av de olika upptagningama
för att informationen skall erhållas. En sådan sammanställning eller
bearbetning sker normalt med hjälp av särskilda dataprogram. Som OSK har
påpekat kan det emellertid inte utan vidare anses åvUa myndigheten på grandval
av offentlighetsprincipen att utföra sammanställning och bearbetning av
datalagrat material. Enligt OSK:s uppfattning bör som huvudprincip gälla att
allmänheten skall ha tillgång till datalagrad information i samma utsträckning
som myndigheten. Detta leder tUl att, om uppgifter har matats in i datamaskin
och lagras i oförändrat skick, den enskUde skall ha rätt att ta del av dessa
uppgifter. Om uppgiftema inte finns kvar oförändrade utan har gjorts till
föremål för bearbetning, är det resultatet av bearbetningen som den enskilde
har anspråk på att få ta del av. Däremot bör myndigheten inte vara skyldig att
på begäran utföra bearbetning i annat fall än när ett program finns utarbetat
och den begärda bearbetningen är förberedd för myndighetens eget behov.
Vad OSK sålunda anfört har i allmänhet godtagits av
remissinstanserna. Några instanser är dock kritiska mot OSK:s uppfattning att
myndighet inte alltid skulle vara skyldig att utnyttja ett dataprogram som
finns tiUgängligt.
För min del finner jag det viktigt att slå fast att
allmänhetens fria tUlgång till allmänna handlingar enligt de nu gällande
reglerna inte innebär en skyldighet för myndighetema att ställa samman eller
bearbeta information. I den mån en myndighet utför sådant arbete sker det, som
OSK har påpekat, inte på gmnd av TF:s offentlighetsprincip utan av serviceskäl.
Också när det gäller datalagrad information bör allmänheten kunna göra anspråk
på att få del endast av sådan information
Prop.
1973: 33 84
som
är omedelbart tillgänglig för myndigheten och som inte omfattas av någon
sekretessbestämmelse. Det kan härvid röra sig om uppgifter som lagrats i
oförändrat skick eller om uppgifter som bearbetats för myndighetens eget behov.
Jag delar emellertid den av vissa remissinstanser utttyckta uppfattningen att
det skulle kunna leda till godtycke om en myndighet inte aUtid skulle vara
skyldig att använda ett dataprogram som redan finns utarbetat för framtagning
av viss datalagrad information och som är tUlgängligt för myndigheten. I
motsats till OSK anser jag därför att myndigheten i princip bör vara skyldig
att utnyttja ett sådant program för att ge allmänheten tillgång tiU informationen
i den utsträckning programmet medger. Däremot kan jag inte biträda vissa andra
remissinstansers förslag om att myndighet skall vara skyldig att, om viss
information inte kan tas fram med hjälp av redan utarbetat program, låta göra
upp ett program för att allmänheten skall få tiUgång tUl informationen. En
sådan skyldighet skulle kunna leda till ett betydande merarbete för
myndigheterna. Jag vUl emellertid framhålla att vad jag nu har sagt inte
utesluter att myndighet av serviceskäl tillmötesgår en begäran om utlämnande
av viss information genom att låta göra upp program.
Som jag skall återkomma till i följande avsnitt bör
frågor som gäller utlämnande av upptagning prövas av den myndighet som förfogar
över upptagningen. Detta innebär att, i de fall då en upptagning förvaras hos
en myndighet som endast utför teknisk bearbetning e. d. för en annan myndighets
räkning, det norraalt är den myndighet för vars räkning bearbetningen sker som
prövar utiämnandefrågor. Det är också denna myndighets förfoganderätt över
dataprogram som bör vara avgörande för i vad mån ett program skall behöva
användas för framtagning av information. Även om sålunda den myndighet som
utför den tekniska bearbetningen av en upptagning har andra program
tUlgängliga, är det endast sådana program som är tUlgängliga för den myndighet
som prövar utlämnandefrågan som behöver användas. Spörsmålet humvida ett
program på detta sätt är tiUgängligt eUer inte får avgöras med ledning av bl.
a. det avtal som kan ha träffats mellan myndighetema.
När det därefter gäller rätten för enskUd att mot
faststäUd avgift erhålla avskrift av handling anser OSK att denna rätt i
princip bör avse även ADB-upptagning. I stäUet för avskrift bör man dock i
fråga om upptagningar begagna termen utskrift. Mot detta förslag har jag Uka
litet som remissinstansema något att invända. Rätten att erhålla utskrift bör
självfallet gälla även andra tekniska upptagningar än sådana som är avsedda
för ADB.
Såvitt gäller statliga myndigheter finns f. n.
bestämmelser om avgift för tUlhandahåUande av avskrift i expeditionskungörelsen
(1964: 618). Genomförs de av mig nu förordade reglerna, bör expeditionskungörelsen
kompletteras med särskilda avgiftsbestämmelser beträffande ut-
Prop. 1973: 33 85
skrift
av teknisk upptagning. Frågan om komplettering av expeditionskungörelsen får
tas upp senare.
Som
jag tidigare nämnt innehåller 2 kap. 8 § TF en särskild regel om enskilds rätt
att erhålla avskrift av handling som förvaras hos kommunal myndighet. Regeln
innebär att, om handlingen kan tillhandahållas på stället, rätt att erhålla avskrift
föreligger endast i den utsträckning som särskilt föreskrivs i kommunallag
eller i övrigt.
Enligt
OSK:s mening saknas anledning att behålla den berörda särregeln för de
kommunala myndighetema. OSK anser därför att man i förevarande sammanhang bör
ändra TF, så att skyldigheten att mot fastställd avgift lämna ut avskrift av
handling och utskrift av upptagning kommer att gälla generellt även för
kommunerna. Detta förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Också jag
anser att det bör genomföras. Jag förordar alltså att särregeln för kommunal
myndighet i 2 kap. 8 § TF tas bort.
När
det gäller frågan om vilka avgifter som skall tas ut på det kommunala området,
anser jag liksom OSK att det bör ankomma på kommunema själva att fastställa de
avgifter som behövs. Jag utgår från att de statliga avgiftsbestämmelserna i
stort sett kommer att tjäna som mönster.
OSK
diskuterar särskUt om myndigheternas skyldighet att lämna ut upptagning för ADB
bör innebära även ett åliggande att på begäran lämna ut kopia av själva
datamediet, dvs. magnetbandet, hålkortet etc. OSK tUlbakavisar emellertid
tanken på en sådan skyldighet. Om myndigheterna alltid skulle behöva lämna ut
kopia av datamediet, skulle enligt OSK de bestämmelser till skydd mot bl. a.
integritetsintrång till följd av ADB som föreslås i annat sammanhang kunna
kringgås genom att det utlämnade datamediet användes i strid mot
skyddsbestämmelserna.
Den
uppfattning som OSK sålunda har fört fram har kritiserats av en rad
remissinstanser. Man anser bl. a. att det med hänsyn till den tekniska
utvecklingen borde te sig alltmer naturligt och praktiskt att låta
offentiighetsprincipen inrymma också direkttiUgång tUl datamedier. Vill man
uppnå en spärr mot att utlämnade datamedier används på ett sätt som kan medföra
otUlbörligt integritetsintrång, är det enligt flera av remissinstanserna
tillräckUgt med de regler som OSK föreslår i annat sammanhang. Det framhålls
också att den föreslagna spärren är bristfällig, eftersom optisk läsning i
framtiden torde bli allt vanligare och man därmed kan bygga upp dataregister
enbart med hjälp av sådana utskrifter av ADB-upptagningar som myndighet lämnar
ut.
För min del finner jag det uppenbart att det inte
är erforderligt för tillgodoseende av de intressen som bär upp offentlighetsprincipen
att den enskilde ges rätt att få ut kopia av datamedium. Emellertid är det
Prop. 1973: 33 86
givetvis
i många faU mest praktiskt både för myndigheten och för den enskilde om
ADB-upptagningar tillhandahålls på så sätt att en kopia av datamediet lämnas
ut. Samtidigt är det emellertid angeläget att så långt möjligt förhindra att
utlämnade uppgifter används för ADB på ett sätt som kan medföra otillbörligt
integritetsintrång. Som förat har nämnts föreslår OSK åtskilliga regler som
direkt tar sikte på att förebygga sådant intrång. Bl. a. föreslås en regel om
förbud mot utlämnande av personuppgift ur dataregister, om det kan antas att
uppgiften skall användas för ADB antingen här i landet i strid med den föreslagna
lagstiftningen om personregister eller i utiandet.
Enligt
min mening har den av OSK föreslagna förbudsregeln ett visst värde som medel
att förebygga otillbörligt integritetsintrång. Som framgår av det följande
anser jag därför att regeln bör införas och, såvitt gäller myndigheter, tas in
i sekretesslagen. Det är emellertid uppenbart att det i många fall måste bli
mycket svårt för en myndighet att avgöra om det föreligger risk för att en
uppgift som begärs utlämnad skall användas på ett otillbörligt sätt. Det kan
därför föratses att myndigheterna ofta anser sig inte kunna vägra utiämnande.
Uppenbarligen föreligger därvid en särskUt stor risk för otUlbörligt
integritetsintrång genom ADB, om en uppgift lämnas ut i form av kopia av
datamedium. Som framhållits under remissbehandlingen kan man visserligen genom
s. k. optisk läsning bygga upp dataregister enbart med hjälp av utskrifter av
ADB-upptagningar. Denna metod är dock ännu så länge tämligen dyrbar och har
begränsat användningsområde. I viss utsträckning kommer därför obehörig
dataregistrering att förhindras, om myndighetema i enlighet med vad OSK
förordar har en generell rätt att vägra att lämna ut kopia av datamedium.
Enligt min mening är det en fördel om denna rätt lagfästs. Jag föreslår därför
att i 2 kap. 8 § TF tas in en uttrycklig föreskrift att myndighet inte är
skyldig att lämna ut ADB-upptagning på annat sätt än genom tillhandahållande av
utskrift av upptagningen.
Givetvis
måste det inträffa fall då det står klart för en myndighet att det inte
föreligger risk för otiUbörligt integritetsintrång, om kopia av datamedium
länmas ut. Myndigheten bör då vara oförhindrad att lämna ut sådan kopia, om
sökanden begär det och utiämnandet kan ske utan olägenhet för myndigheten.
Utlämnandet sker emellertid i sådant fall inte med stöd av
offentlighetsprincipen utan som ett led i myndighetens serviceverksamhet.
Uppenbarligen har myndigheten rätt tUl ersättning för att den står till tjänst
på detta sätt.
OSK påpekar slutiigen att ADB-tekniken medför stora
möjligheter att inhämta uppgift hos myndighet även på långa avstånd via
termuialer av skilda slag eller genom s. k. on-lineförbindelse mellan datamaskiner.
Begäran om anslutning av detta slag kan inte grundas på offentUg-hetsprincipen.
Detta bör dock enligt OSK inte hindra att enskild i vissa fall skall kunna få
tillstånd att ansluta terminal eller datamaskin
Prop.
1973: 33 87
till
statiig myndighets databank. Mot vad OSK sålunda uttalat har jag inte något att
erima. Liksom OSK anser jag att det inte behövs någon bestämmelse i TF om sådan
anslutning.
6.2.7
Prövningen av frågan om utlämnande av upptagning
Enligt 2 kap. 9 § TF skall framställning om
utfående av allmän handling göras hos den myndighet där handlingen finns. Det
är i princip också denna myndighet som har att pröva frågan om utlämnande. Med
utlämnande avses i detta sammanhang såväl tillhandahållande på stället som
utlämnande av avskrift.
OSK har föreslagit att man i fråga om
ADB-upptagningar inför en regel som innebär att frågan om utlämnande skall
prövas av den myndighet som förfogar över upptagningen, dvs. har befogenhet
och möjlighet att föra över den till läsbar form. Detta förslag har i
allmänhet godtagits under remissbehandlingen.
För min del anser jag liksom OSK att den nuvarande
regeln om vem som prövar fråga om utlämnande av handling inte passar i aUa
situationer då det är fråga om utlämnande av upptagning. I de flesta fall
torde det visserligen vara både naturligt och lämpligt att frågan om utiämnande
prövas av den myndighet där upptagningen finns, dvs. den myndighet som för
tillfäUet förvarar upptagningen. Som tidigare har nämnts förekommer det
emellertid inte sällan att en myndighet förvarar en upptagning endast för att
utföra teknisk bearbetning e. d. för annan myndighets räkning. I sådana faU är
det oftast den myndighet för vars räkning bearbetningen sker som har bäst
möjligheter att bedöma frågor som rör utiämnande av upptagningen.
Med hänsyn tUl det sagda föreslår jag att en särskild
regel om upptagningar förs in i 2 kap. 9 § TF. Regeln bör i enlighet med OSK:s
förslag ha det innehållet att framställning om utfående av upptagning skall
göras hos den myndighet som förfogar över upptagningen samt att frågan om
utlämnande prövas av denna myndighet. Regeln blir givetvis tUlämplig inte bara
när det är fråga om upptagning som förvaras hos myndighet utan också när det
begärda utiämnandet avser upptagning som förvaras hos ett privat företag e. d.
och som är att anse som allmän i enlighet med den tilläggsregel som jag
tidigare har förordat i avsnittet 6.2.4. Vad jag där har sagt om i vilka fall
en myndighet skall anses förfoga över en upptagning bör kunna tjäna tUl ledning
även när det gäller att avgöra om en myndighet förfogar över en upptagning som
förvaras hos annan myndighet. Frågan får således avgöras med ledning av bl. a.
det avtal som kan ha träffats mellan myndighetema och myndigheternas rätt att
föra över upptagningen till läsbar resp. avlyssningsbar form.
Givetvis kan det med den nu förordade regeln ibland
uppstå svårigheter för den enskilde att avgöra vilken myndighet som han skall
vän-
Prop. 1973: 33 88
da
sig tUl när han vill få tillgång tUl en upptagning. Jag förutsätter emellertid
att myndighetema på denna punkt lämnar den vägledning som behövs. Det kan
vidare inträffa att två eller flera myndigheter kan ha att pröva
utlämningsfrågor rörande samma upptagning. Denna situation ämnar jag
kommentera närmare i specialmotiveringen tUl 2 kap. 9 § TF.
Jag vUl tUlägga att det också kan förekomma att en
myndighet utför teknisk bearbetning av en upptagning för enskilds räkning. En
sådan upptagning blir att anse som allmän i enlighet med den tidigare berörda
huvudregeln i 2 kap. 2 § första stycket TF. Givetvis måste frågan om
upptagningens utlämnande i sådant fall prövas av den myndighet som utför den
tekniska bearbetningen.
6.2.8
Övriga av OSK föreslagna ändringar i TF
I det föregående har jag behandlat ändringar som
OSK har föreslagit i 2 kap. 1, 2, 4, 5, 8 och 9 §§ TF. OSK har dessutom
föreslagit att 2 kap. 6, 7, 10, 11, 13 och 14 §§ TF skaU ändras. Dessa
ändringar blir frånsett 7 § överflödiga, om man i enlighet med vad jag tidigare
har förordat inför en föreskrift i 2 kap. 2 § att bestämmelserna om handling
skall tillämpas även på teknisk upptagning. Min avsikt är emellertid att i
specialmotiveringen närmare gå in på hur vissa av sistnämnda paragrafer hör
tillämpas, när fråga är om tekniska upptagningar.
6.2.9.
Sekretesslagens tUlämpning på ADB-material m. m.
Som tidigare har nämnts är principen om allmänna
handlingars offentlighet inskränkt genom bestämmelserna i sekretesslagen. I
denna lag tas upp en rad olika fall då handling skall hållas hemlig. Som OSK
har anfört kvarstår givetvis behovet av sekretess även sedan en viss uppgift
har förts över från handling tUl upptagnmg för ADB. Enligt OSK:s uppfattning,
som i denna del inte har mött någon erinran vid remissbehandlingen, bör i
princip samma sekretessregler gälla för ADB-lagrade uppgifter som för
handlingar. Jag är för egen del av samma åsikt. Givetvis bör sekretessreglerna
omfatta även andra tekniska upptagningar än sådana som är avsedda för ADB.
Införs den av mig i det föregående förordade regeln
i 2 kap. 2 § TF att kapitlets bestämmelser om handling skall tUlämpas även på
teknisk upptagning, innebär detta att även sekretesslagens föreskrifter om handlingar
blir generellt tUlämpliga på upptagningar. Det blir alltså onödigt att, som OSK
föreslagit, föra in en uttrycklig bestämmelse härom i sekretesslagen.
Till frågan om andra ändringar i sekretesslagen
återkommer jag i ett följande avsnitt i den allmänna motiveringen och i
specialmotiveringen.
Prop. 1973: 33 89
6.2.10
Ikraftträdande
Liksom OSK anser jag att 2 kap.TF i sin nya lydelse
bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1974.
6.3
ADB-teknikens inverkan på personlig integritet
6.3.1
Allmänna synpunkter
Som jag tidigare berört har frågan om ADB-teknikens
inverkan på enskilda människors privatliv väckt en livlig debatt under senare
år. Bl. a. har den åsikten förts fram att den enskUde bör ha tillgång till en
fredad sektor, inom vilken han kan avvisa sådan inblandning både från det
allmänna och från andra som uppfattas som otUlbörlig. Riskerna för en sådan
otillbörlig inblandning har enligt mångas uppfattning ökat väsentligt genom
ADB-teknikens utveckling.
För
min del vill jag liksom OSK understryka att den enskildes rätt att bli lämnad i
fred aldrig kan vara absolut i ett samhälle. Den privata sektorn måste
begränsas av gemenskapens krav. Som framhåUits av bl. a. JO kan man i ett
utvecklat samhälle inte undvara personinformationssystem som ger tmderlag för
beslut inom förvaltningen och näringslivet.
Det
nu sagda innebär inte att personinformation skall kunna äga rum utan
inskränkningar. Givetvis behövs vissa spärrar som garanterar att den enskUdes
privatiiv inte skadas på ett otUlbörligt sätt. Så länge personinformationen
skedde med hjälp av manueUt förda register får den gällande lagstiftningen,
framför allt reglerna om allmänna handlingars sekretess, på ett
tUlfredsstäUande sätt anses ha förhindrat sådan skada. Onekligen har emeUertid
situationen förändrats genom ADB-teknikens utveckling. Genom denna teknik kan
man föra samman stora mängder av information i en enda enhet och därur snabbt
göra olika sammanställningar och analyser. Genom lämplig organisation av ett
ADB-system kan uppgifterna om enskUda personer hållas aktuella och tillgängliga
på ett sätt som tidigare var helt omöjligt. En ytterligare ökning av
informationsmöjligheterna kan erhåUas genom samköming av olika system.
I likhet med OSK och så gott som samtiiga
remissinstanser anser jag att de ökade informationsmöjligheter som sålunda
följer av ADB-tekniken har medfört helt nya faror för otillbörligt intrång i
den personliga integritetssfären. Utöver de reella riskerna i samband med
insamling, bearbetning och utlämnande av information bör man, som OSK framhållit,
observera den psykologiska effekt som vetskapen om ADB-teknikens möjligheter
medför. Kravet på skydd mot otiUbörligt intrång innefattar inte bara att det
aUmänna och andra enskUda rent faktiskt skall respektera det privata området i
tUlbörlig utsträckning utan också att de berörda skall kunna lita på att det förhåller
sig så. En förutsätt-
Prop.
1973: 33 90
ning
för detta är att det fmns insyns- och kontrollmöjligheter gentemot dem som har
tUlgång till den nya teknikens resurser.
Som flera remissinstanser framhållit bör emellertid
rädslan för missbruk av datalagrad information inte undanskymma förhållandet
att ADB-teknikens utökade användning också har haft mycket positiva effekter,
både för samhällsekonomin och för samhällsplaneringen i stort. Tekniken har bl.
a., såvitt gäller personinformationen, avsevärt ökat möjUghetema att hålla alla
personuppgifter korrekta.
Trots ADB-teknikens positiva verkningar anser jag
dock att situationen nu är sådan att det är hög tid att samhället vidtar
åtgärder för att kontrollera den nya teknikens användnmg såvitt gäller
personregi-sttering. Åtgärder bör sålunda vidtas för att så långt möjligt
motverka riskema för otillbörligt intrång i de enskildas privatliv. Självfallet
är det därvid viktigt att se tUl att användningen av ADB inte försvåras i
onödan utan att dess positiva effekter så långt möjligt tas till vara.
Liksom OSK anser jag att man svårligen kan lösa
integritetsproblemet enbart genom en utbyggd sekretesslagstiftning. Även om
man inför begränsningar i myndigheternas rätt att lämna ut material från
ADB-register, hindrar man därmed inte att myndigheterna upprättar personregister
för egen användning och inte heller att uppgifter cirkulerar mellan olika
myndigheter. Vidare förhindras inte upprättandet av enskilda register.
För
att komma tUl rätta med problemet föreslår OSK att det skall införas ett
tillståndstvång för inrättande av sådana ADB-register som innehåUer
personuppgifter. TiUståndstvånget skall enligt OSK:s förslag i princip omfatta
alla personregister, både på den offentiiga och på den enskilda sidan.
Personregistren skall också vara föremål för en fortlöpande tillsyn. Vissa
typer av enklare register, som regelmässigt kan antas inte medföra otillbörligt
integritetsintrång, skall enligt förslaget kunna undantas från tUlståndstvånget
och i stället underkastas anmälningsskyldighet.
Tillståndsprövningen och tUlsynen föreslås bli
anförtrodda åt en självständig myndighet, kaUad datainspektionen, vars
sammansättning ger garantier för att den företräder en bred medborgaropinion.
TiUstånd till inrättande av personregister skaU enligt förslaget kunna förenas
med villkor i olika hänseenden. Föreskrifter beträffande förandet av
personregister skall också kunna meddelas i efterhand, om det föranleds av tiUsynen.
Vad OSK sålunda föreslagit har godtagits av det
stora flertalet remissinstanser. Från några håll uttrycks emellertid farhågor
för att det föreslagna tiUståndstvånget kommer att medföra en alltför stor administrativ
apparat och dra med sig betydande kostnader. Med hänsyn till de befarade
kostnaderna framhålls av några remissinstanser, bl. a.
Prop.
1973: 33 91
RSV,
att man i stäUet för tiUståndstvång enUgt OSK:s förslag skulle kunna föreskriva
en skyldighet att göra anmälan till datainspektionen inom viss tid före det att
ADB-register med personuppgifter tas i bruk. Datainspektionen skulle därefter
öva tUlsyn över att användandet av registret inte medför otillbörligt
integritetsintrång samt ha rätt att meddela föreskrifter och eventuellt
förbjuda registrets förande.
Vid
rentissbehandlingen har också förts fram den åsikten att den personliga
integriteten bör skyddas genom att integritetshotande register över huvud
taget inte får existera. Detta anses kunna åstadkommas genom att data för varje
person delas upp i identitetsröjande och icke identitetsröjande samt genom att
de bägge typerna av data förs in i olika register. I sådant fall är det främst
eventuella samkörningar som behöver konttolleras. I fråga om sådan registrering
som sker inom banksektorn har ifrågasatts om inte koncessionsgivning och
tillsyn bör överlämnas tUl bankinspektionen, eftersom det här till betydande
del rör sig om en tiUsynsuppglft som bankuispektionen redan har.
För
egen del viU jag tUl en början understryka att man för att komma till rätta med
de föreliggande problemen knappast kan lita till enbart generella föreskrifter
om när personregister skall få inrättas och föras, I StäUet är det, som OSK har
påpekat, nödvändigt att avgöra frågan om Otillbörligt integritetsintrång från
fall till fall, dvs. beträffande varje särskilt register för sig. Jag anser
därvid inte att man kan nöja sig med en anmälningsskyldighet och möjlighet för
myndighet att ingripa i efterhand. Givetvis uppnår man avsevärt bättre
garantier för att integritetsintrång inte skaU uppkomma, om man i stället har
ett system med tillståndsprövning. EnUgt min uppfattning måste det därvid vara
mest rationellt om en och sarrima myndighet har hand om all tillståndsprövning,
alltså även inom exempelvis banksektorn. Att myndigheten i sin verksamhet skall
samråda med redan existerande tillsynsorgan är självklart.
Enligt min mening medför vidare OSK:s förslag ett
betydligt bättre integritetsskydd än det under remissbehandlingen framlagda
förslaget att olika typer av persondata skall delas upp på skilda register och
att därefter i första hand samkörningar skall bli föremål för kontroll. Att
införa en sådan ordning beträffande samtliga personregister skulle också
avsevärt komplicera förfarandet både för dem som inrättar personregistren och
för den kontrollerande myndigheten.
Syftet med OSK:s förslag är, som framgår av det
föregående, att skapa kontroll över datahanteringen i fråga om
personinformation. Det är emellertid angeläget att se till att den styming av
utvecklingen som kontrollen för med sig inte blir onödigt betungande eller
hämmande. Ett genomförande av OSK:s förslag medför otvivelaktigt vissa risker
för att en administrativ apparat skapas som kan försvåra och fördyra den
Prop.
1973: 33 92
samhällsnyttiga
datahanteringen. Enligt min mening kan emellertid något som OSK också har
framhåUit dessa risker i hög grad nedbringas, om det organ som skall ha hand
om den tillståndsprövning och tUlsyn som förslaget innefattar ges sådana
riktlinjer för sitt arbete att förfarandet blir smidigt och snabbt. Jag vill
också kraftigt betona att varje reglering som införs på det under stark
utvecklmg stadda data-hanteringsområdet måste ses som ett provisorium. Det blir
här fråga om lagstiftning på ett helt nytt område. I den mån erfarenheten visar
att regleringen i något avseende blir onödigt betungande eUer hämmande för
utvecklingen måste ändringar och kompletteringar kunna genomföras.
Sammanfattningsvis anser jag i likhet med de flesta
remissinstanserna att man i fråga om registreringen av personuppgifter bör
införa ett system med tillståndsprövning och tUlsyn i huvudsaklig överensstämmelse
med vad OSK har föreslagit. Verksamheten hör handhas av en särskUd myndighet,
kallad datainspektionen. Principen för tillståndsgivningen bör i enlighet med
OSK:s förslag vara att tUlstånd skall meddelas, om det saknas anledning anta
att det avsedda registret skall medföra OtiUbörligt intrång I personlig
integritet. För att förebygga sådant intrång bör datainspektionen kunna
meddela föreskrifter såväl i samband med tillståndsgivningen som på ett senare
stadium.
Till frågan vad som skall avses med otillbörligt
integritetsintrång avser jag att återkomma i ett följande avsnitt. Jag ämnar
också i det följande ta upp frågan om tUlståndspliktens omfattning, dvs. frågan
huruvida datainspektionens prövning skall omfatta alla slag av register,
oavsett vem som är huvudman. Vidare avser jag att i ett särskilt avsnitt
behandla OSK:s förslag att vissa register skall vara underkastade endast
anmälningsskyldighet.
OSK
har diskuterat huravida de speciella reglerna för dataregistrering bör
utformas så att de ger skydd inte bara för enskUdas personliga integritet utan
också för andra intressen, t. ex. rikets säkerhet och enskilda företags
integritet. OSK finner emellertid att en översyn av sekretessreglerna,
säkerhetsanordningarna för informationssystem med ADB och i viss mån brottsbalkens
regler är de utvägar som i första hand bör väljas för att möta farorna från
datatekniken utanför den personliga integritetens område. För företagens del
framhåUs att också reglema om Ulojal konkurrens och otUlbörlig marknadsföring
kan bli aktuella. Av de angivna utredningsuppgifterna ankommer frågorna om
säkerhetsanordningar närmast på DASK, medan sekretessreglerna kommer att
behandlas under OSK:s fortsatta arbete.
Att OSK sålunda har lämnat frågan om skydd för
juridiska personer utanför den nu föreslagna regleringen beklagas av vissa
remissinstanser. För min del har jag emellertid inte något att erinra mot vad
OSK har anfört på denna punkt. Det är uppenbart att det f. n. är mest ange-
Prop.
1973: 33 93
läget
att lösa frågan om skydd för enskildas integritet och att den föreslagna
regleringen åtminstone I ett inledningsskede bör inskränka sig tUl att
tiUgodose detta skyddsbehov.
I ett par remissvar har förordats att den
föreslagna kontrollen utsträcks till sådana personregister som förs med annan
teknik än ADB, t. ex. manuellt eller med hjälp av hålkortsmaskin. För min del
är jag liksom OSK av åsikten att man åtminstone f. n. bör begränsa regleringen
tUl det område där den framstår som mest påkallad, dvs. till personregister som
förs med hjälp av ADB. Den vidare utvecklingen får visa om en utvidgning av det
slag som har förordats under remissbehandlingen behövs. Jag vill här erinra om
att kreditupplysningsutredningen i sitt tidigare nämnda betänkande (SOU 1972:
79) Kreditupplysning och integritet har lagt fram förslag i fråga om register
som förs för kreditupplysning, oavsett vilken teknik som kommer till användning.
Eventuella förslag med anledning av kreditupplysningsutredningens betänkande
kommer att läggas fram senare. Givetvis måste härvid en samordning ske med den
lagstiftning som nu är aktuell.
OSK har föreslagit att reglema om tUlståndsprövning
och tUlsyn jämte andra bestämmelser om dataregistrering tas in i en särskild
lag. Jag har inte något att erinra mot detta. Liksom OSK anser jag att lagen
bör kallas datalag.
6.3.2
Begreppet otillbörligt intrång i personlig integritet
Som jag tidigare har framhållit kan en rätt att bli
lämnad i fred aldrig vara absolut i ett samhälle. Gemenskapens krav på insatser
från den enskilde medför att man måste acceptera ett visst mått av intrång i
privatlivet. Att göra någon skarp och detaljerad gränsdragning kring vad som
bör vara tillåtet är knappast möjligt. Som OSK har påpekat måste man också
räkna med att uppfattningen på detta område efter hand kommer att förskjutas.
Det är emellertid uppenbart att registreringen av
personuppgifter i vissa fall kan gå så långt att den varken kan eller bör
accepteras. Till belysning av när det sålunda bör anses föreligga otiUbörligt
intrång i personlig integritet vill jag i det följande göra några påpekanden.
Redan här vill jag framhålla att det inte bara är uppgifternas natur som är av
betydelse för avgörandet av frågan om otillbörligt integritetsintrång. Minst
lika viktigt är hos vem uppgifterna registreras och hur de används.
När det gäller att avgöra vilken information som
skall anses som särskilt ömtålig för den enskilde kan viss ledning hämtas i
sekretesslagen. ÅtskiUiga av dess regler om förbud mot utlämnande av handling
tar sikte på att skydda privatlivets helgd och förhindra att den enskilde
skadas eller förklenas.
Som
exempel på information, vars registrering den enskilde måste
Prop. 1973: 33 q4
uppleva
som ett påtagligt intrång, kan i första hand nämnas sådana fakta som begångna
brott, ådömda och verkställda påföljder samt tvångsåtgärder inom barnavårdens,
nykterhetsvårdens eller den psykiatriska vårdens ram. På liknande sätt
uppfattas ofta uppgifter om genomgångna sjukdomar, läkarbehandling, mottagen
socialhjälp och liknande. Även uppgifter som rör en persons familjeförhållanden
eller som är ägnade att belysa en persons inkomster, förmögenhet, skulder och
ekonomiska ställning i övrigt upplevs av många som mycket ömtåliga.
En annan form av ömtålig information gäller
enskUdas åsikter, speciellt i politiska eller religiösa frågor. Som OSK har
påpekat är det här fråga om förhållanden, om vUka utomstående kan ha endast
fragmentariska kunskaper och där ändringar inte säkert blir föremål för registrering.
Även när det gäller olika slag av värdeomdömen, betyg o. d. kan det diskuteras
i vilken utsträckning registrering bör få ske. Här tiUkommer att omdömen som
fixerats i skrift lätt kan ge ett felaktigt intryck av exakthet och
objektivitet. Dessutom förlorar omdömena ofta sin giltighet med tiden.
Som jag nyss har framhålUt är det inte enbart
informationens art och innehåll som är avgörande för frågan om otillbörligt
intrång i personlig integritet. Från den enskildes synpunkt är det ofta av
lika stor betydelse vem som får tUlgång till informationen, dvs. om den blir
tillgänglig endast för viss myndighet, för personer som har särskilda kontakter
med den som informationen gäller eller för en vidare krets. Beträffande
åtskUliga av de uppgifter som nyss har angetts som särskilt ömtåliga är det
sålunda ofrånkomligt att de registreras av vissa myndigheter eller
institutioner. Att så sker torde också i allmänhet accepteras av den enskilde.
För att förhindra otUlbörligt integritetsintrång gäller det framför allt att se
till att inte uppgiftema sprids i vidare kretsar.
Som belysande exempel kan anföras registrering av
uppgifter som rör en viss persons kreditvärdighet. Som OSK har påpekat kan det
inte gäma uppfattas som otUlbörUgt om ett företag för anteckningar om sina
erfarenheter av en kunds betalningsvanor och därefter använder sig av
anteckningarna för att kräva förskottsbetalning för en ny beställning. Skulle
däremot uppgifterna om kundens betalningsvanor lämnas ut till andra företag
eller tUl kreditupplysningsinstitut kommer saken i ett annat ljus. Som ett
annat exempel kan tas det faUet att en person som vill bli fri från
värnpliktstjänstgöring lämnar vissa uppgifter om sitt psykiska tiUstånd. Att
dessa uppgifter registreras av den mUitära myndigheten bör den enskUde kunna
godta. Däremot kan det uppfattas som otillbörligt, om de av honom lämnade
uppgiftema används i ett helt annat sammanhang, t. ex. när personen i fråga
ansöker om körkort.
Det sagda ger vid handen att stor vikt måste fästas
vid om en viss information används för ett annat ändamål än den urspmngligen
är avsedd för. Det kan finnas skäl att bedöma en sådan användning som
Prop. 1973: 33 95
otillbörlig,
även om det rör sig om uppgifter som i och för sig är av tämligen banal natur.
Av betydelse är också hur stor mängd information som samlas på ett ställe. Det
är inte minst på denna punkt som en helt ny situation har uppstått genom
datateknikens utveckling. Att i en datacentral lagra alla tänkbara uppgifter om
en person möter numera inte några tekniska svårigheter. Även om uppgifterna var
för sig kan betraktas som ofarliga, kan hela den samlade massan av information
innebära ett allvarligt hot mot den personliga integriteten. Saken kan
uttryckas så, att varje enskUd person med fog kan kräva att ingen myndighet
eller annan enskUd person har en fullständig kunskap om honom.
En företeelse som har diskuterats livligt under
senare år är den selektiva direktreklamen. Många har uppfattat denna reklam
som otillbörlig och krävt att olika åtgärder vidtas för att begränsa dess
användning. TUl stor del torde dock kritiken ha riktat sig mot direktreklamens
innehåU, något som faUer utanför den egentliga frågan om integritetsintrång. I
denna del måste givetvis ingripanden mot reklamen i första hand ske inom ramen
för lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring. Som framhållits av såväl OSK
som KO kan emellertid viss form av direktreklam även utgöra otUlbörligt intrång
i den personliga integriteten. Som exempel kan nämnas det fallet att reklam
sänds ut till en gmpp som har bestämts med ledning av en eller flera mycket
personspecifika uppgifter.
Med det nu sagda har jag velat ange vissa
omständigheter som bör beaktas av datainspektionen vid dess tillståndsprövning.
De närmare principema för tUlståndsgivningen måste utbildas i praxis. Det
anförda visar emellertid att tUlståndsprövningen i många fall inte kommer att
ha sin tyngdpunkt i frågan om ett visst register skall få inrättas eller ej.
Det viktiga blir i stäUet att genom olika föreskrifter förebygga att registret
används på ett sådant sätt att det uppkommer otillbörligt integritetsintrång.
För att närmare belysa vad jag nu har sagt vill jag
som exempel ta register som är avsett att användas vid direktreklam. I regel
torde det inte finnas anledning att vägra tiUstånd tUl ett sådant register
enbart med hänsyn tUl den avsedda användningen. Det blir emellertid en viktig
uppgift för datamspektionen att förena tillståndet med föreskrifter som så
långt möjUgt förebygger risken för att direktreklamen ger upphov till
OtiUbörligt intrång i den personliga integriteten. Det kan också visa sig
nödvändigt att utöva särskUd tUIsyn över registret. Visar sig meddelade
föreskrifter ej vara tUlräckliga, kan de kompletteras efter hand. Som jag
närmare kommer in på i det följande, bör det också finnas möjlighet att
återkalla meddelat tUlstånd.
Liksom OSK anser jag att principema för
tUlståndsgivningen bör komma till uttryck genom en allmän lagregel. Några
remissinstanser har uttryckt som sin uppfattaing att man i en sådan regel bör
undvika
Prop.
1973: 33 96
ordet
integritet och i stället anknyta till TF:s regler om skydd för privatlivets
helgd. Enligt min mening har emellertid termen integritet förekommit så ofta i
den allmänna debatten under senare år att det är naturligt att använda termen
även i lagtexten. Även formuleringen otUlbörligt intrång finner jag på ett
tUlräckligt klargörande sätt uttrycka vad som avses.
Med
hänsyn till det anförda föreslår jag att i datalagen tas in en regel om att
datainspektionen skall meddela tillstånd tUl inrättande och förande av
personregister, om det saknas anledning anta att, med iakttagande av de
särskUda föreskrifter som meddelas, otUlbörligt intrång i registrerads
personliga integritet skall uppkomma. TUl denna aUmänna regel bör fogas en
bestämmelse om att datainspektionen vid sin bedömning särskilt skall beakta
arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret samt den
inställning tUl registret som föreligger eller kan antas föreligga hos dem som
kan komma att registreras.
I
datalagen bör dessutom, som OSK har föreslagit, tas in vissa speciella
bestämmelser om personregister som innehåller uppgifter av särskUt känslig
natur, t. ex. uppgifter om brott, tvångsingripanden och olika former av vård.
Tillstånd tUl imättande och förande av sådana register bör i allmänhet meddelas
endast myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra
förteckning över sådana uppgifter som det är fråga om. Vidare bör lagen
innehålla en särskild bestämmelse om register som innehåller uppgift om någons
politiska eller reUgiösa uppfattning. Till de nu berörda specialbestämmelserna
avser jag att återkomma i specialmotiveringen.
Jag ämnar också i specialmotiveringen närmare gå in
på frågan hur tillståndsprövningen skall gå till och vilka olika föreskrifter
som skall få meddelas.
6.3.3
Området för datainspektionens tillståndsprövning
Som tidigare nämnts anser OSK att datainspektionen
bör pröva frågan om tillstånd inte bara för enskilda personregister utan också
för statens och kommunernas personregister. Härigenom betonas enligt OSK vikten
av att tUlåtligheten av ett register bedöms på samma sätt, oavsett vem som är
huvudman. OSK framhåller att denna ordning kan komma i konfUkt med beslut av
statsmaktema om inrättande av personregister. Sådana konflikter bör enligt OSK
i största möjliga utsträckning undvikas genom att datainspektionen får yttra
sig i ärenden av detta slag och genom att stort avseende fästs vid dess mening.
Förslaget
att datainspektionen skall pröva tillåtligheten av statliga register har satts
i fråga från en del håll under remissbehandlingen. Framför allt har en rad
remissinstanser på den statliga sidan kritiserat förslaget att
datainspektionens tillståndsprövning skall omfatta register vars inrättande har
beslutats av statsmakterna. Kravet på tillstånd från
Prop. 1973: 33 97
datainspektionen
framhåUs som särskilt omotiverat i de fall då en myndighet genom lag eller
annan författning har tUlagts rätt eller skyldighet att föra personregister med
hjälp av ADB. Även när det gäller personregister som inte regleras av
författning men vars inrättande har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen
eUer av endera av statsmakterna, exempelvis i samband med behandlingen av en
anslagsfråga, anses det onödigt att tiUåtiigheten av registret prövas av
datainspektionen. Det påpekas särskilt att ett tUlstånd av datainspektionen i
sådant fall skulle få karaktären av en överprövning av statsmakternas beslut.
Den konstruktion som OSK har föreslagit anses olämplig även genom att datainspektionens
beslut enligt förslaget skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.
För egen del vill jag till en början starkt
understryka vikten av att alla personregister, alltså även offentliga register,
omfattas av det skyddssystem på ADB-området som nu föreslås. Detta är en
förutsättning för att datainspektionen skall få den nödvändiga överblicken på
området. Datainspektionens sakkunskap blir också härigenom utnyttjad på bästa
sätt. Jag anser det vidare betydelsefullt att alla register så långt möjligt
inordnas på samma sätt i kontrollsystemet. Det kan i det sammanhanget erinras om
att mycket av den oro som har uppkommit till följd av personregistrering med
ADB har gällt skUda offentiiga register. Jag biträder därför i princip OSK:s
uppfattning att tillståndsprövningen bör omfatta inte bara den enskilda
sektorns ADB-register utan även statliga och andra offentliga register.
Av flera skäl torde det emeUertid vara nödvändigt
att särbehandla vissa statliga personregister. För det första bör riksdagen
kunna besluta om inrättande av personregister för riksdagens egen verksamhet
eUer verksamheten hos organ som är underställt riksdagen. Vidare förekommer på
den offentliga sektorn personregistrering av sådan vikt från allmän och enskild
synpunkt att det är nödvändigt att frågan om registrens inrättande förbehålls
statsmaktema själva. Ofta ges föreskrifter för registreringen I form av lag
eller annan författning som meddelas av riksdagen och Kungl. Maj:t eller endera
av dem. Exempel på register av denna typ finns bl. a. på rättsväsendets
område.
Vad jag nu har sagt leder till att personregister
vars inrättande beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av endera av dem
bör undantas från datainspektionens tUlståndsprövning. Undantaget bör gälla
oberoende av om beslutet om registrets inrättande ges formen av lag eller annan
författning eller kommer tUl uttryck på annat sätt. Det får fömtsättas att
statsmaktema beslutar om inrättande av ADB-register endast i sådana faU då det
är starkt motiverat med hänsyn tiU registrets betydelse eller med hänsyn tiU
övriga omständigheter. I de allra flesta faU torde offentiiga register komma
att vara av sådan beskaffenhet att de kan inrättas av myndighet och därmed
faUer under datainspektio-
7
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 33
Prop.
1973: 33 98
nens
tiUståndsprövning. Jag anser det inte behövligt att statsmakternas
beslutanderätt i fråga om inrättande av ADB-register preciseras när
mare i lagen. '
Det är enligt min mening viktigt att
datainspektionens yttrande alltid inhämtas, mnan statsmakterna beslutar om inrättande
av ADB-register. Härigenom kommer man att kunna ta till vara datainspektionens
speciella sakkunskap, samtidigt som garantier uppnås för att register aldrig
kan inrättas i tysthet. Det kan också förutses att statsmakterna kommer att
fästa stort avseende vid datainspektionens mening.
Som jag tidigare har nämnt bör beslut om tiUstånd
tUl personregister normalt förenas med särskilda föreskrifter. I de fall då
Kungl. Maj:t eller riksdagen beslutar om inrättandet av ett personregister
föreligger det givetvis inte något hinder att samtidigt meddela föreskrifter
beträffande registret. Normalt torde det också i ett beslut om inrättande få
sägas något om registrets ändamål eller vilka slag av personuppgifter som skaU
få ingå i registret. Det kan emellertid fömtsättas att statsmakterna så långt
möjUgt överlåter åt datainspektionen att meddela föreskrifter. Givetvis är en
sådan ordning särskUt naturlig när det gäller föreskrifter av detalj karaktär.
Datainspektionen bör därefter, på samma sätt som när det gäller andra
personregister, öva tillsyn över att ett register som beslutats av
statsmakterna inte används på ett sätt som leder till otillbörligt
integritetsintrång. Har sådant intrång uppstått eller finns det anledning anta
att intrång skall uppkomma, bör datainspektionen kunna ingripa med nya
föreskrifter, allt i den mån de inte står i strid med beslut av Kungl. Maj:t
eller riksdagen. Skulle en sådan situation uppstå som kräver åtgärd från någon
av statsmakterna, bör det givetvis åligga datainspektionen att omedelbart göra
anmälan härom.
Med den nu förordade ordningen anser jag att man
beträffande de av statsmakterna inrättade personregistren får en minst lika god
kontroll som beträffande övriga register att otillbörligt integritetsintrång
inte skall uppkomma, samtidigt som riskerna för kompetenskonflikter Undanröjs.
Jag föreslår därför att i datalagen tas in regler som överensstämmer med vad
jag nu har anfört. Lagen bör bl. a. innehålla en uttrycklig bestämmelse om att
yttrande från datainspektionen skall inhämtas före statsmakternas beslut om
inrättande av personregister.
6.3.4
Möjligheten att göra vissa register beroende av endast anmälan
Enligt OSK:s mening bör Kungl. Maj:t kunna besluta
att vissa typer av enklare register skall undantas från tiUståndstvånget och få
föras efter endast anmälan till datainspektionen. OSK föreslår att sådant beslut
skall kunna meddelas beträffande medlemsregister, personalregister,
hyresgästregister, försäkringsbolags register över försäkringstagare,
kundförteckningar samt andra register av liknande slag. Även om ett
Prop.
1973: 33 99
register
är av sådan typ att det skall kunna undantas från tillståndstvånget, är det
emellertid enligt OSK:s uppfattning nödvändigt med vissa begränsningar i fråga
om registerinnehåll och uppgifternas användning för att registret skall få
föras efter endast anmälan. Bl. a. bör registret normalt inte få innehåUa
uppgift om födelsedatum. Eftersom frågan huravida ett tilltänkt ADB-register är
tUlståndspliktigt eller underkastat anmälningsskyldighet ofta kan vara
svårbedömd, föreslår OSK att datainspektionen skall kunna lämna bindande
förhandsbesked i frågan.
Vad
OSK sålunda uttalat har godtagits av det övervägande antalet remissinstanser.
Från flera håll framförs emellertid kritik. Sålunda anmärker några instanser
på att förslaget om undantag från tUlståndstvånget är alltför vagt, medan andra
anser att reglerna bör utformas så, att ett större antal register kommer att
kräva endast anmälan. En rad remissinstanser är kritiska mot förslaget att
födelsedatum normalt inte skall få ingå i ett register, om det skall kunna
undantas från tiUståndstvånget. Ett sådant villkor skulle, anser man, avsevärt
begränsa de praktiska möjUgheterna att använda anmälningsinstitutet. Kritik
framförs också mot förslaget om förhandsbesked, varvid man pekar på den
omfattande utredning som normalt kommer att krävas för sådant besked. JO slutligen
avstyrker hela förslaget om undantag från tUlståndstvånget, eftersom det inte
låter sig göra att dra en klar gräns mellan tillståndskrävande och inte
tillståndskrävande register. Under sådana förhållanden är det enligt JO mest
ändamålsenligt att ha en enda och enhetlig ordning för den registerprövning som
skall göras och låta formligt tillstånds-tvång gälla över hela fältet.
För min del anser jag det givetvis vara av stor
vikt att man inte har en större administrativ apparat än nödvändigt när det
gäller kontrollen av datahanteringen. Som jag har anfört i ett tidigare avsnitt
är många ADB-register av stor nytta från samhällsekonomisk synpunkt, och det är
angeläget att man inte försvårar deras inrättande genom ett onödigt omständligt
förfarande hos datainspektionen. Det är också uppenbart att många register är
sådana att det utan någon omfattande prövning står klart att de inte innebär
någon fara för otUlbörligt integritetsintrång.
OSK:s förslag om undantag från tillståndstvånget
får ses som ett försök att förenkla det administrativa förfarandet. Frågan är
emeUertid om förslaget tillgodoser detta syfte. Sålunda skall enligt förslaget
en lång rad villkor vara uppfyllda för att ett register skall kunna få dispens
från kravet på tillstånd. Beträffande ett av dessa vUlkor, nämligen kravet att
ett register inte innehåller uppgift om födelsedatum, kan utan vidare sagas att
det i mycket stor utsträckning begränsar de praktiska möjligheterna att
använda anmälningsförfarandet. Att å andra sidan slopa detta villkor kan enUgt
min mening knappast komma i fråga med hän-
Prop. 1973: 33 lOo
syn
till födelsedatumets betydelse när det gäUer att möjUggöra samkörningar meUan
olika register.
Även om ett personregister inte innehåller uppgift
om födelsedatum, kvarstår emellertid en mängd andra ganska svåröverskådliga
villkor som måste vara uppfyUda för att registret skall kunna undantas från
tillståndstvånget. För den som avser att inrätta ett register måste det ofta
bli svårt att på förhand avgöra om samtliga dessa vUlkor är uppfyllda. Med
hänsyn härtill kan det förutses att möjligheten att begära förhandsbesked av
datainspektionen kommer att utnyttjas i stor omfattning. Den som vill inrätta
ett register blir emellertid i sådant fall nödsakad att ge in en utredning som
i de flesta fall torde bli nära nog lika omfattande som den som krävs för att
datainspektionen skall kunna bedöma en tillståndsansökan. Om en registerförare
å andra sidan avstår från att begära förhandsbesked ooh i stället endast gör
anmälan, kan det tänkas att datainspektionen finner registret vara sådant att
det kräver tUlstånd och uppmanar registerföraren att ansöka härom. Registerföraren
har då gjort en tidsförlust, jämfört med om han redan från början hade ansökt
om tUlstånd.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag
liksom JO att det är mest rationellt att slopa anmälningsinstitutet och i
stället låta formligt tUlståndstvång gälla beträffande alla typer av register.
Den som vill driva ett personregister slipper då fundera över om registret
kräver tUlstånd eller ej, samtidigt som datainspektionens handläggningsrutiner
blir enhetligare genom att man får endast en enda typ av ärenden.
Även om man på detta sätt
förenklar förfarandet genom att ha en enda ordning för kontrollen av
personregistren, kvarstår kravet på att ett register inte skall behandlas på
ett mer omständligt och tidskrävande sätt än som är nödvändigt. Detta krav bör
enligt min mening tillgodoses på det sättet att datainspektionens
tillståndsprövning blir mera summarisk beträffande vissa typer av register. På
denna punkt kan man utnyttja OSK:s förslag om dispens från tillståndstvånget
och sålunda införa en ordning som innebär att de register som omfattades av
den föreslagna dispensmöjligheten i stället skaU bli föremål för en förenklad
tillståndsprövning. Bl. a. bör frågan om tUlstånd normalt avgöras av en enda
tjänsteman. I detta hänseende kan föreskrifter ges i datainspektionens
instruktion.
På grand av det sagda anser jag att i datalagen
inte bör tas in några bestämmelser om att vissa personregister skall vara
beroende av endast anmälan.
6.3.5
Inskränkning i rätten alt lämna ut uppgift
OSK påpekar att den föreslagna lagstiftningens
syfte bl. a. är att skapa kontroll över möjUgheterna att genom inhämtande av
uppgifter från befintiiga register bygga upp nya register som används för andra
ända-
Prop. 1973: 33 lOi
mål
än de ursprungliga registren. Till största delen kan sådana förfaranden
kontrolleras genom tillståndsprövningen. Det kan emellertid inte uteslutas,
framhåller OSK, att tillståndssystemet kan kringgås, bl. a. genom att
personregister upprättas utomlands. Med hänsyn härtill föreslår OSK en regel
om att personuppgift som ingår i personregister inte får lämnas ut, om det
finns anledning anta att uppgiften skall användas antingen för ADB inom landet
utan tUlstånd eUer i utiandet. Datainspektionen skall dock kunna ge dispens
från förbudet mot utlämnande, om det inte föreligger någon risk för
integritetsintrång.
Vad OSK sålunda föreslagit har godtagits av
flertalet remissinstanser. Från några håll befarar man emellertid att den
föreslagna bestämmelsen kommer att visa sig ineffektiv. Vidare anser några
remissinstanser att bestämmelsen såvitt gäller myndigheter bör tas in i
sekretesslagen, eftersom den utgör en inskränkning i rätten att få ut allmän
handling.
För min del har jag inte något att erinra mot att
man inskränker rätten att lämna ut personuppgift i huvudsaklig
överensstämmelse med vad OSK har föreslagit. Jag kan visserligen ansluta mig
tUl vissa remissinstansers uppfattning att inskränkningen knappast medför
något effektivt skydd mot att personregister upprättas obehörigen. Särskilt
gäller detta naturligtvis register i utiandet. Som OSK framhållit är detta
emellertid en fråga som inte kan lösas annat än genom internationella
överenskommelser. I avvaktan på sådana anser jag att det föreslagna förbudet
mot utiämnande kan ha ett visst värde.
Liksom OSK anser jag att datainspektionen bör ha
viss möjlighet att ge dispens från utiämnandeförbudet. EnUgt min mening bör
dock denna dispensmöjUghet omfatta endast det fallet att det kan antas att en
personuppgift skaU användas för ADB i utlandet.
Som vissa remissinstanser påpekat utgör förbudet
mot utlämnande en inskränkning i offentlighetsprincipen, i den mån det riktar
sig mot myndigheter. Enligt min uppfattning är det en stor fördel om alla
sådana inskränkningar kan samlas i en och samma författning. Förbudet torde
också utan olägenhet kunna tas in i sekretesslagen. Eftersom förbudet skall
gälla också för privata registerförare, kan man dock inte undvara en föreskrift
om det i datalagen.
Med hänsyn till det sagda föreslår jag att man i
såväl sekretesslagen som datalagen tar in bestämmelser om att personuppgift som
ingår i personregister inte får lämnas ut, om det finns anledning anta att uppgiften
skall användas för ADB i strid med datalagen, och att, om det finns anledning
anta att personuppgift skall användas för ADB i utlandet, uppgiften får lämnas
ut endast efter medgivande av datainspektionen. Vidare bör föreskrivas att
datainspektionen får medge utlämnande endast om det kan antas att utiämnandet
inte kommer att medföra otillbörligt intrång i personlig integritet.
Prop.
1973:33 102
6.3.6 Datainspektionens organisation
Liksom flertalet remissinstanser
anser jag att OSK:s förslag till organisation för datainspektionen i stort
sett bör godtas. Inspektionen bör alltså ledas av en styrelse, bestående av
ordförande och åtta andra ledamöter. De krävande arbetsuppgifter som kommer
att åvila inspektionen gör det enligt min mening befogat att låta ordföranden
vara heltidsanställd. Han bör också vara inspektionens chef.
När det gäller styrelsemedlemmarnas kvalifikationer delar
jag den från flera håll framförda uppfattningen att ordföranden bör vara lagfaren.
Vad beträffar övriga styrelsemedlemmar är det, som OSK framhåUit, angeläget
att flertalet av dem har nära kontakt med den allmänna opinionen genom arbete
i riksdagen eller i någon större organisation. Vidare är det lämpligt att
styrelsen innehåller en ledamot med särskild sakkunskap i datateknik och
informationsbehandling samt att även personer med erfarenhet av offentlig
förvaltning resp, enskild näringsverksamhet är företrädda i styrelsen.
Jag har redan i ett tidigare avsnitt betonat
angelägenheten av att handläggningen hos datainspektionen inte blir onödigt
omständlig eller tidskrävande. Det kan därför inte komma i fråga att alla
ärenden skulle behöva avgöras av styrelsen. Att som OSK föreslagit tillskapa
ett arbetsutskott med uppgift att handlägga mera rutinbetonade ärenden anser
jag dock mindre lämpUgt. I stället bör, liksom när det gäller andra statliga
myndigheter, enklare ärenden avgöras av ordföranden ensam eller av annan
tjänsteman. Bestämmelser härom kan tas in i datainspektionens instruktion.
Till de ärenden som sålunda skall avgöras av ordföranden
eller annan tjänsteman bör, i enlighet med vad jag tidigare anfört, höra ärenden
om tillstånd till sådana enklare register som regelmässigt kan antas inte
medföra fara för otillbörligt integritetsintrång, OSK har lämnat exempel på
sådana register i den tidigare berörda bestämmelsen om undantag från
tillståndstvånget.
Det är självklart att datainspektionen måste ha en
ingående kontakt med ADB-områdets metodik och praktik samt noga följa
utvecklingen på området. Enligt min mening kan detta ske på ett fullt
tillfredsställande sätt utan att man, som föreslagits vid remissbehandUngen,
inrättar ett rådgivande organ med dataexpertis vid sidan av datainspektionen.
Jag anser det inte heller påkallat att, som föreslagits från annat håll, inrätta
ett rådgivande organ med en bredare sammansättning. Dels förutsätter jag att
all behövlig sakkunskap blir företrädd inom inspektionen, dels skulle ett
sådant organ göra handläggningen alltför omständlig.
Enligt OSK:s förslag skall vissa
bestämmelser om datainspektionens sammansättning tas in i datalagen. För min
del förordar jag emellertid att, i enlighet med vad som är brakligt beträffande
andra myndigheter, alla sådana bestämmelser tas in i datainspektionens
instruktion.
Prop.
1973: 33 103
I ett följande avsnitt avser jag att ta upp vissa
ytterligare frågor om datainspektionens organisation och personalbehov. Jag
ämnar där också behandla frågor om avgifter för inspektionens verksamhet och om
anslag för kommande budgetår.
6.3.7
Datainspektionens roll som dalaombudsman
OSK:s förslag innebär att datainspektionen också
skall fungera som en dataombudsman eller klagomur, dit allmänheten kan vända
sig med klagomål och förfrågningar rörande användningen av ADB för personregistrering.
Datainspektionens beslut skall enligt förslaget kunna överklagas hos Kungl.
Maj:t. JK eller JO skaU kunna föra talan mot beslut varigenom tUlstånd till
personregister meddelats.
Vad
OSK sålunda föreslagit har godtagits av flertalet remissinstanser. Från några
håll har emellertid kritiska synpunkter förts fram. Bl. a. framhålls det som
väsentiigt att rollen som ombudsman inte kommer i något slag av
beroendeförhållande till andra funktioner. För att detta skall undvikas
föreslår vissa remissinstanser att datainspektionen i sin helhet organiseras
fristående från andra myndigheter, eventuellt som ett riksdagens organ. Andra
instanser menar att funktionen som dataombudsman bör fullgöras av en särskUd
tjänsteman inom datainspektionen eller att den bör lösgöras ur inspektionen och
utövas helt fristående.
Flera remissinstanser tar upp JO:s roll i
sammanhanget. Sålunda anser man bl. a. att uppgiften att bevaka aUmänhetens
intressen i förhållande till myndigheterna helt och hållet bör åvUa JO, medan
datainspektionens roll som ombudsman bör begränsas till att gäUa aUmänhetens
relationer till privata registerförare. JO avstyrker för sin del förslaget att
riksdagens ombudsmän skall få föra formlig besvärstalan mot datainspektionens
beslut. Däremot, framhåller JO, skall ombudsmännen givetvis öva tillsyn över
datainspektionens verksamhet på samma sätt som över all annan offentiig
verksamhet som bedrivs av myndighet.
För min del anser jag det tiU en början självklart
att datainspektionen organiseras som en särskild myndighet, fristående från
andra myndigheter. Däremot finner jag inte anledning föreslå att inspektionen
skall vara ett riksdagens organ.
Självfallet är det väsentiigt från
rättssäkerhetssynpunkt att datainspektionens beslut kan överklagas. Har
inspektionen vägrat att bevUja tillstånd till personregister eller på annat
sätt fattat beslut som går någon emot, har enligt vanliga regler den som
beslutet rör rätt att föra talan mot det. För att integritetsintressena skall
tiUgodoses i erforderlig utsträckning är det emellertid viktigt att det också
finns någon som har talerätt när det gäller posUiva beslut. Naturligtvis kan
det diskuteras att för sådant ändamål inrätta en särskild dataombudsman. En
sådan ombudsman skulle i så fal! också utöva en allmän tillsyn över datainspektionens
verksamhet och ta emot klagomål från allmänheten.
Prop. 1973: 33 104
Enligt min mening skulle det emellertid innebära en
överorganisation att tillskapa en särskUd dataombudsman. Allmänhetens intressen
torde kunna tillgodoses fullt ut genom de kontrollorgan som redan finns. Sålunda
anser jag, när det gäller möjligheten att överklaga datainspektionens beslut,
att denna uppgift bör läggas på JK. Som har anförts under remissbehandlingen
får JK anses lämpad att uppträda som aUmänt ombud i datalagens
tillståndsärenden och där tillvarata privatlivsintressena. Däremot anser jag
inte att motsvarande befogenhet bör tilläggas riksdagens ombudsmän. Som JO
själv framhållit torde det inte vara förenligt med JO:s uppgifter sådana de
hittUls uppfattats att JO skall kunna föra formlig besvärstalan.
Däremot bör JO, liksom när det gäller andra
myndigheter, utöva en allmän tillsyn över datainspektionens verksamhet.
Ingripande skall därvid kunna ske såväl efter klagomål från allmänheten som
efter JO:s eget initiativ. Finner JO vid sin undersökning att datainspektionen
be-vUjat tillstånd tUl ett persomegister på aUtför lösa grander eller annars på
sätt som kan äventyra enskildas behöriga rätt tUl integritet, bör JO på vanligt
sätt kunna ingripa med kritik och i allvarliga fall genom åtal eller
framställning om disciplinär bestraffning. Givetvis bör JO också i vissa fall
kunna ingripa direkt mot myndighet som för personregister.
Genom den verksamhet som sålunda bör utövas av JK
och JO tillgodoses enligt min mening i tillfredsställande utsträckning behovet
av kontroll från organ utanför datainspektionen. Dessutom bör självfallet den
enskilde kunna vända sig med förfrågningar och klagomål direkt tUl
datainspektionen. Jag förutsätter att erforderlig personal avdelas för att på
detta sätt ha hand om kontakterna med allmänheten. Det är också viktigt att
datainspektionen självmant sprider information om sin verksamhet och därigenom
stärker aUmänhetens förtroende för verksamheten.
6.3.8
Obehörigt förfarande med ADB-material
OSK påpekar att datalagen innefattar ett
kontrollsystem som är avsett att hindra den som är ansvarig för ett register
att använda tekniken tiU skada för enskild. Efterlevnaden av datalagens
föreskrifter garanteras bl. a. genom särskilda straffbestämmelser. Dessa är
emellertid endast i ringa utsträckning tillämpliga på annan än registerföraren.
Om någon annan gör sig skyldig till obehörigt förfarande med ADB-material kan
han visserligen ibland straffas enligt brottsbalken, bl. a. för intrång i
förvar, tUlgreppsbrott, skadegörelse eller förfalskning. I viss utsträckning är
det emellertid, påpekar OSK, möjligt att vidta obehörigt förfarande med
dataregister utan att förfarandet blir åtkomligt enligt nuvarande bestämmelser.
OSK föreslår därför att i 4 kap. brottsbalken skall föras in en ny
straffbestämmelse som omfattar de fallen att någon
Prop.
1973: 33 105
olovligen bereder sig till tillgång till upptagning för
ADB eller olovligen ändrar eller utplånar sådan upptagning. Straffet för sådan
gärning, som enligt OSK bör betecknas dataintrång, föreslås bli böter eller
fängelse i högst två år. Gärningen föreslås alltid höra under allmänt åtal.
Däremot anser OSK det inte erforderligt att kriminalisera försök eller
förberedelse.
Vad OSK sålunda föreslagit har
godtagits av de allra flesta remissinstanserna. Från något håll anser man
emellertid att ändring och utplånande av datalagrad information skall bedömas
som förfalskningsbrott. Vidare ifrågasätts om inte försök och eventuellt också
förberedelse till dataintrång bör kriminaliseras.
Enligt några remissinstansers mening bör det övervägas att
föra in en straffbestämmelse i brottsbalken som direkt tar sikte på otUlbörligt
integritetsintrång och sålunda kompletterar datalagen. En sådan straffbestämmelse
kan enligt JO omfatta det fallet att någon olovligen registrerar och förmedlar
uppgifter om enskUds personliga förhållanden och gör det på ett sätt som leder
till skada eller förklenande för den enskilde.
För min del anser jag att datalagens bestämmelser om
tUlståndstvång m. m. och de därtUl knutna särskUda straffbestämmelserna utgör
ett tiUräckligt medel för att hindra att någon inrättar eUer för personorienterade
ADB-register på ett sätt som medför otillbörligt integritetsintrång. Jag finner
det sålunda obehövligt, åtminstone till dess att man har fått närmare
erfarenheter av datalagens tUlämpning, att vid sidan om datalagen föra in en
central bestämmelse i brottsbalken som kriminaliserar OtUlbörligt
integritetsintrång.
Emellertid anser jag liksom OSK att
det behövs straffbestämmelser som helt allmänt skyddar datalagrat material mot
obehöriga åtgärder, oavsett om åtgärderna medför otillbörligt
integritetsintrång eller ej. Det är sålunda en fråga om skydd för alla slag av
dataregister, även sådana som inte innehåUer personinformation. Till det
straffbara området bör höra dels förfarande som innebär att någon olovligen
bereder sig tillgång tUl upptagning för ADB, med eller utan
besittningsrubbning, dels fall då någon olovligen ändrar eller utplånar sådan
upptagning eller då upptagning olovligen förs in i ett register.
Som OSK har påpekat kan vissa av
brottsbalkens nuvarande bestämmelser bli tillämpliga på sådant obehörigt
förfarande med datamaterial som nu har angetts. I sådant fall bör i första
hand dessa bestämmelser tiUämpas. Sålunda bör exempelvis straff ådömas för
tillgreppsbrott, i den mån besittningsrubbning har ägt rum. Vidare bör ändring
eller utplånande av ADB-upptagning bedömas som förfalskningsbrott, i den mån
föremålet för åtgärden är att betrakta som urkund. Frågan i vilken
utsträckning upptagning bör anses som urkund ämnar jag återkomma till i
specialmotiveringen.
Prop.
1973: 33 106
Som OSK har påpekat är det
emellertid i viss utsträckning möjUgt att vidta obehörig åtgärd mot
dataregister utan att förfarandet blir åtkomligt enligt bestämmelserna i
brottsbalken. Det behövs därför en kompletterande straffbestämmelse. Eftersom
det är fråga om förfaranden av ganska skiftande karaktär, kan bestämmelsen
inte på ett naturligt sätt fogas in i något av brottsbalkens kapitel. I stället
bör den enligt min mening tas in i datalagen.
Straffbestämmelsen bör i enlighet med OSK:s förslag
omfatta de fallen att någon olovligen bereder sig tillgång till upptagning för
ADB eller olovligen ändrar eller utplånar sådan upptagning. HärtUl bör läggas
det fallet att någon olovligen för in en ny upptagning i ett datasystem. Mot
den föreslagna brottsbenämningen dataintrång har jag inte något att invända.
Jag godtar vidare förslaget till straffskala, dvs. böter eller fängelse i högst
två år, liksom förslaget att gärningen alltid skall höra under allmänt åtal.
I de fall då obehörigt förfarande med dataregister faller
under någon av brottsbalkens bestämmelser är även försök och förberedelse
straffbart i viss utsträckning. Att så är fallet är naturligt med hänsyn till
gärningens art och de stora värden det här kan vara fråga om. Enligt min mening
bör försök och förberedelse i princip vara kriminaliserat även när det gäller
sådant förfarande som omfattas av den nyss förordade bestämmelsen om
dataintrång i datalagen. Undantag bör dock göras för fall då gärningen, om den
hade fullbordats, hade varit att anse som ringa.
6.3.9 Övergångsbestämmelser
OSK föreslår alt huvuddelen av
datalagens bestämmelser, bl, a, de som rör tillståndsgivningen och
registerförarens skyldigheter, skall träda L kraft den 1 juli 1974,
Datainspektionen skall dock enligt förslaget inrättas redan den 1 juli 1973.
Under sitt första verksamhetsår skall inspektionen fortsätta kartläggningen av
befintliga dataregister samt utarbeta arbetsrutiner och blanketter m, m. För
att datainspektionen skall få de befogenheter som krävs föreslår OSK att vissa
av datalagens regler, bl, a, sådana som behandlar tillsynen, skall träda i
kraft den 1 juli 1973.
I fråga om existerande
tillståndspliktiga dataregister föreslår OSK att ansökan skall göras före den 1
januari 1975, Registren skall därefter få brukas till dess ansökan prövats. Denna
rätt att bruka registren övergångsvis bör dock enligt OSK:s mening avse endast
en oförändrad användning. Utvidgning i fråga om innehåll, användning eller
utlämnande skall alltså inte få ske utan tillstånd.
OSK föreslår slutligen att
datainspektionen före den 1 juli 1974 skall få la emot och pröva ansökningar om
tillstånd såvitt avser tiden därefter.
Prop. 1973: 33 107
De övergångsbestämmelser som OSK
sålunda föreslagit har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Kritik har
emellertid riktats mot de föreslagna bestämmelserna om redan befintiiga
dataregister. Sålunda anser åtskilliga remissinstanser att det skulle verka
starkt hämmande för rationaliseringsverksamheten, om rätten att övergångsvis
bruka befintiiga register skulle avse endast en oförändrad användning. TCO
föreslår att ändring i registrens användning skall kunna ske på villkor att
ändringen anmäls till datainspektionen. Från några håll anser man att tillstånd
inte alls skall behöva sökas för personregister som redan är inrättade när
datalagen träder i kraft utan att tillståndsprövningen beträffande sådana
register helt och hållet skall ersättas av ett anmälningsförfarande.
För min del har jag inte något att
erinra mot att huvuddelen av datalagens bestämmelser, bl. a. de som rör
tillståndsprövningen, får gälla fr. o. m. den 1 juli 1974 men att
datainspektionen inrättas redan ett år tidigare. Genom att inspektionen på det
sättet får god tid på sig att utarbeta arbetsrutiner och blanketter m. m. underlättas
övergången till det nya tillståndssystemet. För att övergången skall gå så
smidigt som möjligt finner jag det vidare lämpligt att, som OSK föreslagit,
datainspektionen redan före den 1 juli 1974 skall få pröva ansökningar om
tillstånd som avser tiden därefter.
När det i övrigt gäller
datainspektionens arbetsuppgifter under tiden före den 1 juli 1974 bör de
huvudsakligen avse en genomgång av befintliga dataregister. För detta ändamål
bör, som OSK har förslagit, datalagens bestämmelser om tillsyn och om rätt till
tillträde tUl dataanläggningar m, m, sättas i kraft samtidigt som
datainspektionen inrättas, I enlighet med OSK:s förslag bör inspektionen i
princip inte ha någon rätt att meddela föreskrifter såvitt avser tiden före den
1 juli 1974. Från denna regel bör dock enligt min mening undantag kunna ske, om
särskilda skäl föreligger. Sålunda bör datainspektionen kunna meddela
föreskrifter, om den vid sina undersökningar finner att ett visst dataregister
har medfört otillbörligt integritetsintrång som ej är obetydligt eller att det
föreligger överhängande fara för sådant intrång. Föreskrifterna bör givetvis
gå ut på att inskränka personregistrets användning på ett sådant sätt att
risken för integritetsintrång undanröjs. Jag avser att i specialmotiveringen
närmare ange vilka slag av föreskrifter som kan bli aktuella.
När det gäller personregister som
har inrättats före den 1 juli 1974 kan det enligt min mening inte komma i fråga
att, som föreslagits av vissa remissinstanser, registren helt och hållet skulle
undantas från tillståndsprövningen och underkastas endast ett
anmälningsförfarande. Som påpekats av länsstyrelsen i Stockholms län har en
stor mängd centrala register byggts upp under senare tid, och det är angeläget
att de blir
Prop. 1973: 33 108
föremål
för en grundlig prövning från integritetsskyddssynpunkt. Även om prövningen av
befintliga register i de flesta faU torde resultera i att tillstånd ges till
fortsatt förande, eventuellt sedan integritetskränkande inslag avlägsnats
eller modifierats, är det enligt min mening värdefullt att ha kvar möjligheten
att helt och hållet förbjuda ett register.
Som OSK påpekat är det emellertid omöjligt för
datainspektionen att på kort tid genomföra en tillståndsprövning av samtliga
existerande dataregister. Det är dessutom nödvändigt att de som för register
får en viss tid att anpassa registren till de nya reglerna. Jag biträder därför
OSK:s förslag att sådana register som är i bruk vid utgången av juni 1974 skall
få fortsätta att föras under en övergångsperiod. För att så långt möjligt
undvika otillbörligt integritetsintrång bör dock denna övergångstid göras så
kort som möjligt. Jag finner det lämpligt att i enlighet med OSK:s förslag
föreskriva att ansökan om tillstånd skall göras före den 1 januari 1975 och att
registren därefter skall få brakas till dess ansökningen slutligt har prövats.
Även om datainspektionen ges stora resurser torde
det inte kunna undvikas att prövningen av befintliga register blir tämligen
tidskrävande. Det kan därför, som åtskilliga remissinstanser påpekat, verka
starkt hämmande för rationaliseringsverksamheten, om rätten att övergångsvis
bruka befintliga register skulle avse endast en oförändrad användning. Jag
anser därför att OSK:s förslag bör mjukas upp på denna punkt. Enligt min
mening tillgodoses intcgritetsskyddsintressena i behövlig utsträckning, om
förändringar i befintliga register får vidtas efter anmälan till
datainspektionen. En sådan anmälan kommer naturligtvis ofta att utgöra
anledning för datainspektionen att göra en närmare undersökning av registret.
Finner datainspektionen därvid att det föreligger fara för otillbörligt
integritetsintrång, har inspektionen möjlighet att med omedelbar verkan
meddela erforderliga föreskrifter. Det kan också på grand av innehållet i en
anmälan finnas anledning att behandla tillståndsansökningen med förtur. Den nu
förordade anmälningsskyldigheten bör vara straffsanktionerad.
7
Upprättade författningsförslag
I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till
1. ändringar i tryckfrihetsförordningen,
2. datalag,
3. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Prop.
1973: 33 109
8
Specialmotivering
8.1
Förslaget till ändringar i tryckfrihetsförordningen
Huvudregeln beträffande tekniska upptagningar har
tagits in i 2 kap. 2 § andra stycket. I enlighet med vad jag förordat i den
aUmänna motiveringen har regeln getts det innehållet att kapitiets
bestämmelser om handling skall tillämpas även på upptagning för ADB eller annan
upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel. Detta
innebär att inte bara 2 kap. TF utan även vissa regler som direkt anknyter tUl
detta kapitel, t. ex. bestämmelserna om handlingar i 86 § regeringsformen, i 1
kap. 1 § TF och i sekretesslagen, kommer att gälla i tillämpliga delar
beträffande tekniska upptagningar.
Införs
den nu förordade bestämmelsen om tekniska upptagningar kan, som framgår av vad
jag har anfört i den allmänna motiveringen, ett flertal paragrafer i 2 kap. TF
lämnas helt oförändrade. Jag har tidigare beträffande 1 § anfört att den inte
behöver förses med något till-lägg i fråga om tekniska upptagningar, vare sig i
första eUer andra stycket. Inte heller anser jag det påkallat att, som OSK har
föreslagit, i detta sammanhang göra någon ändring i första styckets uppräkning
av de grunder enligt vUka offentiighetsprmcipen får inskränkas. Som har
framhållits av massmedieutredningen kommer hitaörande frågor att bli föremål
för ingående överväganden i samband med den allmänna översynen av TF.
Vad
i övrigt gäller 2 kap. 1 § har OSK föreslagit att andra stycket, utöver
hänvisningen till sekretesslagen, skall förses med hänvisning till annan
samfäUt stiftad lag enligt vUken tUlgången till allmänna handlingar eller
upptagningar skall kunna inskränkas. Möjligheten att på detta sätt inskränka
offentlighetsprincipen genom annan lag än sekretesslagen föreslås bli
utnyttjad genom den tidigare berörda bestämmelsen i datalagen om förbud att
lämna ut uppgift ur ADB-register, om det finns anledning anta att uppgiften
skall användas antingen för ADB inom landet utan tillstånd eller i utlandet.
Jag har redan i avsnittet 6,3,5 i den allmänna motiveringen förordat att den
föreslagna förbuds-regeln införs. Samtidigt har jag emellertid uttryckt som min
uppfattning att såväl denna regel som övriga inskränkningar i offentlighetsprincipen
bör tas in i sekretesslagen. Det anförda leder till att 2 kap, 1 § andra
stycket TF inte, utöver den nuvarande hänvisningen tUl sekretesslagen, behöver
kompletteras med hänvisning tiU annan lag,
I fråga om 2 kap, 3 §, som handlar om begreppet
myndighet, finner jag lika Utet som OSK skäl att nu föreslå någon ändring.
Däremot har ett tUlägg gjorts i 4 §,
Vad beträffar 2 kap, 5 och 6 §§ har jag redan i den
allmänna motiveringen antytt att dessa paragrafer bör lämnas oförändrade. Om
det bUr aktuellt att tillämpa dem på tekniska upptagningar, torde en sådan
Prop.
1973:33 HO
tillämpning kunna ske utan större svårighet. Viss tvekan
kan naturligtvis uppkomma, när det gäller upptagning som har kommit in till
eller upprättats hos privat företag e. d. och som enligt den tidigare förordade
regeln i 2 kap. 2 § tredje stycket skall anses förvarad hos myndighet. I fråga
om sådan upptagning bör 2 kap. 5 § första stycket tillämpas så, att
upptagningen anses inkommen till myndighet, så snart någon myndighet eller
befattningshavare som anges i lagrummet förfogar över upptagningen. På
motsvarande sätt bör reglerna i 5 § andra stycket om upprättande av
förteckning, protokoll etc. ta sikte på den myndighet som verkställer
ifrågavarande åtgärd och som därvid använder sig av upptagning som finns hos
privat företag e. d. Därvid bör exempelvis bestämmelsen om handlingar som
hänför sig tiU visst mål eller ärende tolkas så, att upptagning som hör till
visst mål eller ärende men som finns i en privat dataanläggning skall anses
upprättad, dvs. allmän, när utskrift av upptagningen har expedierats av
myndigheten eller, om expedition ej äger rum, när målet eller ärendet är
slutbehandlat.
För det fall att en myndighet för annan myndighets räkning
har hand om teknisk bearbetning av sådan upptagning som kan anses utgöra protokoll
e. d., bör reglerna i 2 kap. 5 § andra stycket om protokoll och därmed
jämförliga anteckningar tillämpas så, att upptagningen inte är att anse som
allmän förrän den myndighet på vilken sådan åtgärd ankommer har justerat eller
annars färdigställt protokollet. Det nu sagda har tillämpning på bl, a,
länsstyrelserna, som på datateknisk väg framställer stommar o. d. som är jämförbara
med protokoll.
I 2 kap. 7 § har i
departementsförslaget gjorts ett smärre tUlägg i huvudsaklig överensstämmelse
med vad OSK har föreslagit. Vidare har 8 § försetts med vissa särbestämmelser
om tUlhandahåUande av teknisk upptagning. Paragrafen har dessutom ändrats i
redaktionellt hänseende. Även 9 § har blivit föremål för vissa ändringar.
De ändringar som OSK har föreslagit i 2 kap. 10, 11 och 13
§§ är enligt min mening obehövliga, om tekniska upptagningar i enlighet med vad
jag förordat i det föregående jämställs med handlingar. Detsamma gäller
bestämmelserna om hemligstämpllng i 14 §. Dessa bestämmelser kräver emellertid
en kommentar. Enligt OSK:s uppfattning bör hemligstämpling av ADB-upptagning
ske i den formen att en etikett anbringas på det hölje vari upptagningen
förvaras. Som har påpekats av DAFA är emellertid detta inte någon lämpUg regel,
eftersom höljet normalt tas bort vid databehandling. I stället bör i enlighet
med DAFA:s förslag hemliga upptagningar skyddas mot obehörig åtkomst genom att
spanar byggs in i datamaskinen eller i programmen. Dessutom kan det i vissa
fall vara lämpligt att anbringa hemligstämpel på den handling där bl. a.
tekniska data om upptagningen är antecknade.
Prop. 1973:33 Hl
2 §
Jag har nyss berört regeln i andra stycket om att
kapitlets bestämmelser om handling skall tillämpas även på upptagning för ADB
eller annan upptagning som kan läsas eller avlyssnas endast med tekniskt
hjälpmedel.
I
den allmänna motiveringen har jag i avsnittet 6,2,3 kommenterat begreppet
upptagning. Även frågan när upptagning är att anse som allmän har berörts i den
allmänna motiveringen. Sålunda har jag i avsnittet 6.2,4 uttalat att den
nuvarande huvudregeln i första stycket av förevarande paragraf bör äga
motsvarande tillämpning på upptagningar, I enlighet därmed blir upptagningar
att anse som allmänna, när de förvaras hos en myndighet, dvs. när de har
kommit in tUl en myndighet eller upprättats där. Som jag vidare har nämnt i
avsnittet 6,2,4 bör den berörda huvudregeln kompletteras med en bestämmelse för
det fall att en upptagning, som myndighet förfogar över, finns hos privat
företag e, d. Bestämmelsen har tagits in som ett tredje stycke i paragrafen.
4 §
Som framgått av det föregående har OSK föreslagit
att i paragrafen förs in en generell regel om sådana tekniska upptagningar som
utgör mellanled i en datateknisk bearbetaing. Jag har redan i avsnittet 6,2,5 i
den allmänna motiveringen framfört som min åsikt att en sådan regel inte bör
föras in. Däremot har, i enUghet med vad jag förordat i nämnda avsnitt, som
ett andra stycke tagits upp vissa bestämmelser om sådana upptagningar som är
att jämställa med minnesanteckning eller annan uppteckning som har verkställts
endast för föredragning eller beredning av ett mål eUer ärende.
Jag vill påpeka att huvudregeln i första stycket är
tillämplig bl. a. i fall då en myndighet uppdrar åt ett privat företag e. d.
att för myndighetens räkning lagra eller bearbeta en upptagning som är att betrakta
som minnesantecknmg eller motsvarande. I enlighet med bestämmelsen i 2 §
tredje stycket skall i sådana fall upptagningen anses förvarad hos den
myndighet för vars räkning den har upprättats.
7
§
Som OSK har framhållit är det tänkbart att en
enskild upptagning för ADB överiämnas till allmänt arkiv eller bibliotek eller
på annat sätt till myndighet uteslutande för förvaring och vård eller för
forsknings-och studieändamål. Detsamma kan gälla annan enskild upptagning som
kan läsas eller avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel. Med tanke härpå har
upptagningar förts in i förevarande paragraf.
Prop. 1973:33 112
8
§
I paragrafen har tagits upp vissa särskilda
bestämmelser om tillhandahållande av tekniska upptagningar. Bestämmelserna har
behandlats i avsnittet 6,2,6 i den allmänna motiveringen. Vidare har, i
enlighet med vad jag förordat i nämnda avsnitt, den nuvarande särregeln om kommunal
myndighets skyldighet att tUlhandahålla handling i avskrift tagits bort.
Vid sidan av de sakliga ändringar som sålunda
vidtagits har paragrafen ändrats i redaktionellt hänseende. Bl. a. har de
regler som rör tiUhandahållande på stället av handling eller upptagning tagits
in i tre särskilda stycken, medan reglerna om utlämnande av avskrift resp. utskrift
har tagits upp som ett fjärde stycke.
Huvudregeln i första stycket beträffande
tillhandahåUande på stället av teknisk upptagning innebär att upptagningen
skall tillhandahållas i läsbar eller avlyssningsbar form. Detta innebär i fråga
om ADB-upptagning att den måste tas fram i visuellt läsbar form, dvs. antingen
visas på bildskärm eller tillhandahållas i utskrift. Är det fråga om inmatad
text, bör upptagningen överföras till text. På samma sätt bör i fråga om
inmatad karta, ritning eller bild en kopia tas fram. Om hålkort eller hålremsa
har använts för inmatningen, bör det självfaUet inte vara tillräckligt att
överföra upptagningen tUl hålkortets eller hålremsans form. Inte heller bor det
normalt vara tUlräckUgt att tUlhandahåUa en utskrift som innehåller kod eller
speciella tecken. Däremot bör det kunna godtas att överföra en upptagning från
datamaskin till mikrofilm, under föratsättning att läsapparat tillhandahålls.
I vissa fall kan det krävas att upptagningar från
flera olika minnen tas fram och ställs samman för att en viss begärd
Information skall kunna erhållas. Som jag tidigare anfört får det anses åligga
myndigheten att vidta sådana åtgärder, i den mån erforderligt program finns
utarbetat och såväl programmet som de olika upptagningarna är tiUgängliga för
myndigheten.
När det gäller andra tekniska upptagningar än
sådana som är avsedda för ADB får myndigheten anses ha uppfyllt sina
åligganden, om den ställer erforderligt hjälpmedel till förfogande, t. ex.
läsapparat för mikrofUm eller uppspelningsapparat för Ijudupptagrung.
Jag har redan i den allmänna motiveringen behandlat
bestämmelserna om att tillhandahåUande av upptagning kan vägras, om betydande
hinder möter mot tUlhandahållandet eller om upptagningens innehåll finns i
läsbar form hos annan myndighet. Bestämmelserna har tagits in i tredje stycket
av förevarande paragraf. Innehållet i en upptagning bör anses föreligga i
läsbar form såväl när InnehåUet finns upptaget i handling som när det kan visas
på bildskärm. Det bör härvid inte krävas att handlingen i varje detalj
överensstämmer med den tekniska upp-
Prop. 1973:33 113
tagningen.
Sålunda torde man kunna få bortse från sådana formella skiljaktigheter som
uppenbarligen måste antas sakna betydelse.
Även
bestämmelsen i fjärde stycket att myndighet inte är skyldig att lämna ut
ADB-upptagning på annat sätt än genom tUlhandahåUande av utskrift har
behandlats i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen innebär att myndigheten
kan vägra att lämna ut kopia av datamedium. Under begreppet datamedium faller
bl. a. magnetband samt hålkort och hålremsor. Som tidigare nämnts kan emeUertid
hålkort och hålremsor även betraktas som handlingar i traditionell bemärkelse,
nämligen i den mån de innehåller visuellt läsbar text. Givetvis kan myndigheten
i sådant fall inte vägra att lämna ut en fotografisk kopia. Inte heller kan
myndigheten vägra att lämna ut kopia av andra handUngar, även om de undantagsvis
används som datamedier vid s. k. optisk läsning. Kopior av andra tekniska
medier än datamedier, t. ex. ljudband, berörs inte av undantagsbestämmelsen.
När
det i övrigt gäUer myndigheternas tillhandahållande av ADB-upptagningar bör
beaktas att en sådan upptagning är väsentligt svårare att identifiera och
avgränsa än en handUng i traditionell mening. Med hänsyn härtUl vill jag liksom
flera remissinstanser understryka vikten av att det finns överskådUga och lätt
tillgängliga förteckningar o. d., med vilkas hjälp allmänheten ges möjUghet att
få veta vad slags ADB-material som finns hos myndigheten. Det är naturligtvis
också av stor betydelse från offentlighetssynpunkt att man från myndigheternas
sida muntiigen tillhandagår allmänheten med anvisningar om vUken datalagrad
Information som finns och hur man får tUlgång till den,
9
§
Frågan
hos vem framställning om utfående av allmän upptagning skall göras och vem som
prövar sådan framställning har jag behandlat i avsnittet 6,2,7 i den allmänna
motiveringen, I enUghet med vad jag har förordat där har första stycket av
förevarande paragraf försetts med ett tUlägg beträffande upptagningar.
Som
jag tidigare har anfört mnebär reglema i förevarande paragraf att två eller
flera myndigheter i vissa fall kan ha att pröva utlämningsfrågor rörande samma
upptagning. Ett sådant förhållande föreligger emellertid redan nu i fråga om
handlingar i traditionell bemärkelse, om handlingen finns i flera exemplar hos
olika myndigheter. Skyldigheten att pröva frågan om utiämnande kommer i dessa
fall att åvila den av myndigheterna till vilken sökanden vänder sig.
Givetvis
kan det, som RRV har framhållit, av kostnadsskäl vara mindre önskvärt att två
eller flera myndigheter i stort sett samtidigt låter ta ut samma datalagrade
information, I viss utsträckning kan emellertid sådant dubbelarbete undvikas
med den tidigare förordade bestäm-
8
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 33
Prop. 1973:33 114
melsen
att myndighet kan vägra att tillhandahålla upptagning som finns i läsbar form
hos annan myndighet. Som villkor för en sådan vägran skall dock, som tidigare
nämnts, gäUa att tillhandahållandet hos den andra myndigheten kan ske utan
beaktansvärd olägenhet för sökanden. Vidare måste givetvis den myndighet dit
sökanden först har vänt sig ge honom fullständiga anvisningar på hur han skall
bete sig,
8.2
Förslaget till datalag
Förslaget tUl datalag innehåller huvudsakligen
bestämmelser som syftar tUl att förebygga otillbörligt integritetsintrång
genom dataregistrering. Flertalet bestämmelser handlar alltså om register som
innehåller personinformation. I lagförslaget har emellertid också tagits in
några regler som är tillämpliga på all slags datalagrad information, aUtså även
sådan som inte är personorienterad. Hit hör bestämmelsen i 14 § om skyldighet
för myndighet att överföra ADB-upptagning till läsbar form samt bestämmelsen om
straff för dataintrång i 21 §.
Lagförslaget är uppdelat på fem huvudavdelningar. I
1 §, som bildar en första avdelning, har tagits in vissa inledande
bestämmelser. Sålunda ges deflnitioner av begreppen personuppgift,
personregister, registrerad och registeransvarig. Andra avdelningen, som
omfattar 27 §§, innehåller regler om tillstånd m, m. Bl, a. föreskrivs som en
huvudregel i 2 § första stycket att personregister inte får inrättas eller
föras utan tUlstånd av datainspektionen. Enligt 3 § skall tillstånd meddelas,
om det saknas anledning anta att otUlbörligt integritetsintrång skall uppkomma.
I 4 § ges särregler beträffande vissa speciella register, medan 5 och 6 §§
innehåller bestämmelser om meddelande av föreskrifter. I fråga om register som
beslutas av Kungl. Maj:t eller riksdagen ges särskilda föreskrifter i 2 § andra
stycket och i 7 §.
I lagförslagets tredje avdelning, som omfattar 814
§§, finns bestämmelser om den registeransvariges skyldigheter. Sålunda
innehåller 8 och 9 §§ regler om rättelse resp. komplettering av personregister,
medan det i 10 § föreskrivs att den registeransvarige skaU underrätta den
registrerade om uppgift som rör honom. Vidare finns i samma avsnitt regler om
förbud i vissa fall att lämna ut personuppgift (11 §) och om skyldighet för den
registeransvarige att göra anmälan när han upphör att föra personregister (12
§). I 13 § har tagits in vissa föreskrifter om tystnadsplikt. Bestämmelsen i
14 § om skyldighet att överföra ADB-upptagning till läsbar form har jag redan
berört.
Det därpå följande avsnittet i lagförslaget
omfattar 1519 §§ och handlar om tillsyn m. m. Huvudbestämmelsen om datainspektionens
tUlsynsverksamhet finns i 15 §, medan 16 och 17 §§ innehåUer föreskrifter om
rätt för datainspektionen att i samband med tillsynen erhålla tillträde till
dataanläggningar m. m. I 18 § ges datainspektionen befo-
Prop. 1973:33 115
genhet
att meddela föreskrifter och att återkalla tUlstånd med anledning av vad som
har framkommit vid tillsynsverksamheten. 19 § slutligen innehåller en
bestämmelse om tystnadsplikt.
Lagförslagets sista avsnitt omfattar 2025 §§ och
behandlar frågor om straff och skadestånd m. m. I 20 § finns bestämmelser om
straff för olika slags förseelser mot datalagen, medan 21 § innehåller den tidigare
berörda bestämmelsen om straff för dataintrång. I 22 § har tagits in föreskrifter
om förverkande, medan regler om skadestånd finns i 23 §. Slutligen ges
bestämmelser om vite (24 §) och om besvär (25 §).
Lagförslaget saknar motsvarighet tiU 5, 7 och 15 §§
i OSK:s förslag. De båda förstnämnda paragraferna innehåller regler om anmälan
av personregister och om förhandsbesked. Jag har i avsnittet 6.3,4 i den
allmänna motiveringen uttryckt som min åsikt att sådana bestämmelser inte bör
införas. I fråga om 15 § får jag hänvisa till vad som anförs under 1517 §§ i
det följande.
1
§
I förevarande paragraf, som motsvarar 1 § i OSK:s
lagförslag, har tagits upp vissa grundläggande definitioner.
OSK. I OSK:s lagförslag har tagits upp definitioner
av uttrycken personuppgift, personregister, registrerad och registerförare. Med
personuppgift bör enligt OSK:s uppfattning förstås upplysning om enskUd
person. Sådana upplysningar kan vara av de mest skiftande slag och någon
möjlighet att klart peka ut dem torde inte föreligga. Det får i stället enligt
OSK ankomma på praxis att från fall till fall bestämma vilka uppgifter det rör
sig om.
När det därefter gäller begreppet personregister
påpekar OSK att
föratsättningen för att en upplysning i ett register skall kunna leda
till intrång i personlig integritet är att registret innehåUer någon uppgift
som gör det möjligt att identifiera den person som upplysningen avser.
TiUståndstvånget för ADB-register behöver alltså omfatta endast regis
ter som innehåller sådana identitetsuppgifter. Hit bör räknas i första
hand namn och personnummer men även andra uppgifter som gör det
möjligt att hänföra en upplysning till en viss person, t. ex. anställnings
nummer, medlemsnummer e. d. Med hänsyn tUl det sagda anser OSK
att som personregister enligt datalagen bör anses register som förs med
ADB och som innehåller namn, personnummer eller annan uppgift med
ledning varav upplysning kan hänföras tiU enskild person. Även regis
ter som normalt inte betecknas som personregister, t. ex. fastighets
register och bilregister, faller under lagens definition i den mån de
innehåller uppgifter av nyssnämnt slag. Vad gäller själva begreppet
register anser OSK att därmed bör förstås förteckning eller andra an
teckningar. ,
Prop. 1973:33 116
Som registrerad bör enligt OSK:s förslag anses person
beträffande vilken anteckning förekommer i personregister. Vidare anser OSK att
man bör använda benämningen registerförare på den för vais verksamhet ADB
skall utföras. EnUgt OSK:s åsikt är det till registerföraren som tillstånd
skall ges.
Remissyttrandena. Såväl Svenska bankföreningen som
Sveriges direktreklamförening och Finansieringsföreiagens förening finjier det
påkallat med ett klarläggande av vad som menas med upplysning om enskild
person. Bankföreningen ställer frågan om hit räknas exempelvis saidobesked för
viss persons konto hos en bank. EnUgt Svenska försäkringsbolags riksförbund
råder det inom försäkringsverksaniheten stor oklarhet beträffande tolkning och
tiUämpning av begreppet personuppgift. Riksförbundet befarar att betydande
problem kan komma att uppstå när det gäller att avgränsa de personuppgifter
som är hänförliga till viss person.
Vad gäller begreppet personregister ställer SCB bl.
a. frågan hur stor omfattning ett sådant register kan ha. I databassammanhang
kan det vara svårt att avgränsa olika register och att skilja mellan lagrade
data och data som kan härledas med hjälp av program. Enligt SCB torde det
därför ofta vara lämpligt att betrakta hela system av datafiler och tillhörande
program som ett enda personregister. SCB är också tveksam om vilka uppgifter
som skall anses identitetsröjande. Fråga är bl, a. huruvida register där
personnummer ersatts med chiffrerat nummer skall anses som personregister,
CFD framhåller att det fastighetsregister som är
under uppbyggnad inte innehåller några persondata och att det därför inte kan
komma i fråga att inrymma det under begreppet personregister. Inskrivningsregistret
avses däremot innehålla vissa personuppgifter. Dessa är emellertid knappast
sådana att de kan sägas utgöra hot mot någons personliga integritet. Bl. a. av
denna anledning anser CFD att inte heller inskrivningsregistret bör anses som
personregister. I varje fall bör såväl fastighets- som inskrivningsregistret
omfattas av särbestämmelser.
ÅtskiUiga remissinstanser är kritiska mot OSK:s
förslag att som registerförare skall anses den för vars verksamhet ADB utförs.
Bl. a. påpekas att med en sådan definition var och en som påkallar ADB kan
komma att anses som registerförare, oavsett om han har möjlighet att påverka
registrets innehåll eUer ej. EnUgt RSV vore det mera adekvat att som definition
på registerförare använda uttrycket "den som för och förfogar över
personregister". Karolinska sjukhuset, SPRI och Svenska teknologföreningen
anser att man i stället för registerförare bör använda beteckningen
registeransvarig.
I några remissyttranden berörs den situationen att
flera juridiska eller fysiska personer utnyttjar samma ADB-system. Sålunda
påpekar DAFA
Prop. 1973:33 117
att
det inom den offentliga sektorn finns ett antal s. k. funktionsorien-terade
ADB-system och att avsikten är att dessa system skall betjäna ett antal
myndigheter. För att uppfylla datalagens krav måste dessa myndigheter begära
ett gemensamt tillstånd. Problem uppkommer emellertid om gruppens
sammansättning växlar. Det är i sådana fall oklart huruvida det behövs ett
nytt tUlstånd eller om det gamla tillståndet kommer att gälla även för
nytillkomna myndigheter. DAFA påpekar vidare att det från
rationaliseringssynpunkt är lämpligt att låta särskilda organ ha hand om
driften av sådana ADB-system som betjänar flera myndigheter. Det bör övervägas
att utforma datalagens bestämmelser så, att en särskUd form av tiUstånd kan
meddelas sådana organ. Även RRV anser att, i de fall då flera personer
utnyttjar samma datasystem, det bör övervägas att åstadkomma en samordning, så
att tillstånd skall kunna meddelas den system- och driftsansvarige. Denne bör
också fullgöra de olika skyldigheter som enligt datalagen åvilar
registerföraren. Liknande synpunkter anförs av Kommunernas pensionsanstali.
Departementschefen. Begreppet personuppgift bör
enligt min mening användas beträffande sådan upplysning som avser enskild
person. Som OSK har framhållit kan sådana upplysningar vara av de mest skiftande
slag. Det är därför omöjligt att här göra någon närmare precisering. Att
upplysningar som avser t. ex. en persons födelsedatum, nationalitet eller
utbildning eUer hans famUje- eller anställnmgsför-hållanden skall anses som
personuppgifter är självklart. Även upplysningar som är av mindre personlig
natur bör kunna hänföras under begreppet personuppgift. Hit bör höra exempelvis
upplysningar om en persons bostadsförhållanden, banktiUgodohavanden och
fastighets-eller bilinnehav samt upplysningar som i övrigt rör en persons ekonomiska
ställning. På försäkringsområdet bör som personuppgifter anses exempelvis
upplysningar att en person är försäkringstagare, för-månstagare, skadelidande
eller innehavare av ansvarsförbindelse. Som OSK har anfört får det ankomma på
praxis att från fall till fall avgöra vad som är att hänföra till
personuppgift,
I många fall torde en personuppgift i sig själv
vara identitetsröjande, dvs, innehålla namn eller annat varmed uppgiften direkt
kan hänföras till rätt person. Det kan emellertid också inträffa att man inte
enbart med hjälp av personuppgiften kan fastställa vem som avses utan att man
måste ställa samman personuppgiften med en särskild identitetsuppgift. Det nu
sagda har betydelse när det gäller att avgöra vilka register soni skall föras
in under datalagens tiUståndssystem, Som OSK har framhållit är det endast när
en personuppgift kan hänföras till en viss enskild person som det uppkommer
fara för otillbörligt integritetsintrång. Detta innebär att ett register bör
vara tUlståndspliktigt endast om det innehåller personuppgift som kan hänföras
till viss person, antingen
Prop. 1973:33 118
direkt
genom själva personuppgiften eller med hjälp av särskild identitetsuppgift som
också ingår i registret. Om man däremot från ett register har avlägsnat alla
identifieringsmöjligheter, bör registret falla utanför tillståndssystemet,
även om det i och för sig innehåller upplysningar om enskilda personer.
Att ett register bör falla utanför datalagen även i
fall då det förs manueUt eUer med annan teknik än ADB, t. ex. hålkortsmaskin,
har jag redan berört i avsnittet 6.3.1 i den allmänna motiveringen.
Som OSK har framhållit identifieras en person i
första hand genom att personuppgiften eller den särskUda identitetsuppgiften
innehåller namn eller personnummer. Det bör emellertid inte krävas att ett
register innehåller en identitetsuppgift som är entydig ellei" unik eller
mera allmänt bekant för att registret skall anses som personregister i
datalagens mening. Även om det är möjligt endast för den invigde att förstå
vilken person som avses, bör registret omfattas av tillståndstvånget. Det bör
alltså vara tiUräckligt att i registret finns t. ex. anställningsnummer eller
medlemsnummer. Även ett register där alla identitetsuppgifter har ersatts med
löpande nummer, kodbeteckningar e, d, bör hänföras tUl kategorin
personregister, förutsatt att man antingen maskinellt eller på manuell väg kan
"översätta" siffer- eller kodbeteckningarna. Har däremot alla
identifikationsmöjligheter helt och hållet eliminerats, bör registret, som
tidigare nämnts, falla utanför tillstånds-systemet. Detta gäller även om man av
en ren tillfällighet skulle kunna identifiera en viss person med hjälp av andra
registrerade uppgifter.
Vad beträffar begreppet register bör därunder falla
föratom register även förteckningar och andra anteckningar. UppenbarUgen avses
i första hand förteckningar som omfattar ett flertal faktiska uppgifter av
likartat slag, I undantagsfall bör det emellertid kunna vara fråga om endast en
enda uppgift. För att ett register skall anses föreUgga måste det emellertid
direkt eller indirekt vara fråga om behandling från informationssynpunkt av
faktiska uppgifter. Ett ADB-register kan sålunda inte anses upprättat bara
genom att löpande text lagras i ett datamedium, exempelvis för att sättning
skaU kunna ske med hjälp av ADB-teknik. Uppenbarligen faller på grand härav
åtskillig databehandling av oUka slags litteratur, främst skönlitteratur,
utanför datalagens tillståndssystem. Först i den mån databehandUngen tar sikte
på faktiska uppgifter i den litterära framställningen såsom för upprättande
av innehållsregister eller liknande föreligger ett register i datalagens mening.
Vidare bör ett register anses föreligga, orn de lagrade uppgifterna skall
användas för att framställa exempelvis en telefonkatalog, ett adressregister
eller en taxeringskalender. Den närmare gränsdragningen när det gäller att
bestämma registerbegreppets innebörd får göras i praxis.
Även
frågan huruvida ett eller flera register skall anses föreligga får
Prop.
1973:33 119
avgöras
närmare i praxis. Jag ansluter mig till SCB:s uppfattning att det ofta torde
vara lämpligt att betrakta hela system av datafiler och till dessa hörande
härlednings- och bearbetningsprogram som ett enda personregister. En
fömtsättning bör dock vara att systemet tekniskt och administrativt fungerar
så, att det är naturligt att uppfatta det som en enhet.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att
med personregister i datalagens mening bör avses register, förteckning eller
andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift
som kan hänföras till den som avses med uppgiften.
Vad därefter gäller beteckningen registrerad anser
jag liksom OSK att den bör användas om enskild person beträffande vilken
förekommer personuppgift i personregister.
Den
av OSK föreslagna beteckningen registerförare har, som framgått av det
föregående, kritiserats från flera håll under remissbehandlingen. För min del
anser jag beteckningen mindre lämplig med hänsyn till att den lätt för tanken
till den som rent tekniskt handhar bearbetningen av ett visst register utan att
bestämma över dess innehåll. Som beteckning på den som har att ansöka om
tillstånd och som ansvarar bl, a, för att registret förs i enlighet med
datalagens bestämmelser bör i stället, som vissa remissinstanser har
föreslagit, väljas uttrycket registeransvarig.
Definitionen
av uttrycket registeransvarig bör utformas så, att man utesluter dels
servicebyråer och andra som helt osjälvständigt handhar bearbetningen av ett
register, dels sådana som använder sig av registret utan att kunna bestämma om
dess innehåll. Med hänsyn härtill anser jag att med registeransvarig bör avses
den för vars verksamhet personregister förs, om han förfogar över registret.
Begreppet förfogande bör därvid ges samma innebörd som i de föreslagna
bestämmelserna i 2 kap, 2 § tredje stycket och 9 § första stycket TF. Den nu
berörda regeln bör tillämpas på sådant sätt att alltid någon kan konstateras
vara registeransvarig. Givetvis bör såväl fysiska som juridiska personer kunna
vara registeransvariga. Även myndigheter bör kunna falla under begreppet registeransvarig,
fastän de inte är att anse som självständiga juridiska personer.
Som har påpekats under remissbehandlingen
förekommer det inte sällan att ett visst datasystem inrättas och förs för flera
myndigheters eller organisationers räkning, I sådant fall blir varje myndighet
eller organisation att anse som registeransvarig, under förutsättning att myndigheten
eller organisationen kan bestämma över registerinnehållet eller någon del av
detta, I en sådan situation åligger det var och en av myndigheterna eller
organisationema att ansöka om tillstånd beträffande registret. Uppenbarligen
föreligger emellertid inte något hinder att ge in en gemensam ansökan eller att
låta ett särskilt organ ansöka om tillstånd för de registeransvarigas räkning.
Om tillstånd tUl ett visst register
Prop.
1973: 33 120
har beviljats, bör kretsen av registeransvariga normalt
inte kunna utökas utan särskilt tUlstånd. Det ligger dock i sakens natur att
tillståndsprövningen i sådant fall blir tämligen summarisk.
I överensstämmelse med vad jag nu
har anfört har i förevarande paragraf tagits upp definitioner av begreppen
personuppgift, personregister, registrerad och registeransvarig.
2 §
I paragrafens första stycke, som
motsvarar 2 § i OSK:s lagförslag, har tagits in huvudregeln om att
personregister inte får inrättas eUer föras utan tillstånd av datainspektionen.
Under begreppet inrättande av personregister bör falla bl, a, hopsamlandet av
personuppgifter, om avsikten är att de skall ingå i ett personregister. Hur
tillståndsprövningen närmare skall gå tUl ämnar jag diskutera i kommentaren
till 5 i?.
Som jag har anfört i avsnittet
6,3.3 i den allmänna motiveringen anser jag att personregister vars inrättande
beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av någon av statsmakterna ensam
bör undantas från datainspektionens tillståndsprövning. En regel med detta
innehåll har tagits in i andra stycket av förevarande paragraf. I enlighet med
vad jag anfört i den allmänna motiveringen har vidare föreskrivits alt yttrande
alltid skaU inhämtas från datainspektionen, innan Kungl. Maj:t resp. riksdagen
beslutar om inrättande av personregister.
Givetvis är det angeläget att
frågan huruvida ett personregister kan medföra otillbörligt integritetsintrång
bedöms efter likartade grunder, oavsett om registret inrättas efter tillstånd
av datainspektionen eller efter beslut av statsmakterna. Datainspektionen bör
därför, när den skall yttra sig över ett tilltänkt register, så långt möjligt
anlägga samma synpunkter som vid en tillståndsprövning. Även den formella
handläggningen av ett yttrande bör i princip ske på samma sätt som när det är
fråga om ett tillståndsärende. Jag ämnar föreslå Kungl, Maj:t att ta in
föreskrifter härom i instruktionen för datainspektionen.
I paragrafens första stycke, som
motsvarar 3 § i OSK:s lagförslag, har tagits upp den allmänna
grundförutsättningen för att datainspektionen skall meddela tillstånd till
inrättande och förande av personregister. Härtill har i andra stycket fogats
en bestämmelse om vad som särskilt skall beaktas vid tillståndsprövningen.
Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 6,3,2 i den allmänna motiveringen.
Som OSK har framhållit torde det i
många fall vara omöjligt att i samband med prövningen av en tillståndsansökan
säkert avgöra huruvida ett personregister skall komma att medföra otillbörligt
integritetsintrång eller inte. Om det emellertid saknas anledning anta att,
med hänsyn till de föreliggande omständigheterna och med iakttagande av de
Prop.
1973: 33 121
särskUda föreskrifter som meddelas, otillbörligt intrång
skall uppstå, bör sökanden ha rätt att få tillstånd. Den allmänna regeln om
tUlståndsprövningen har utformats i enUghet härmed. Skulle det i efterhand
visa sig att datainspektionen har gjort en felbedömning, har inspektionen
möjlighet att ingripa med stöd av 18 §. I sista hand kan ett meddelat tillstånd
återkallas.
I paragrafen har, i enlighet med
vad jag anfört i avsnittet 6,3,2 i den allmänna motiveringen, tagits upp vissa
speciella bestämmelser om sådana personregister som innehåUer uppgifter av
särskilt känslig natur. Paragrafen motsvarar 4 § i OSK:s lagförslag.
OSK. EnUgt OSK:s mening bör vissa
uppgifter av känslig natur underkastas speciella restriktioner när det gäller
upprättande av ADB-register. De mest känsliga uppgifterna bör i princip få
föras in i ett sådant register endast av myndighet som enligt lag eller annan
författning har att föra förteckning över dem. Denna ordning bör gälla
beträffande uppgifter om misstanke eller påföljd för brott och om
tvångsingripande enligt barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen, lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU eller lagen om åtgärder vid
samhällsfarlig asocialitet. Undantag bör dock kunna medges för statistiska bearbetningar
och vetenskapliga undersökningar, där enskilda personers nanm inte
offentliggörs. Enligt OSK:s förslag bör detta i lagen uttryckas så, att
tillstånd endast om synnerliga skäl föreligger får meddelas annan än myndighet
som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana
uppgifter.
Även vissa andra uppgifter bör
enligt OSK:s mening omgärdas med särskilda restriktioner. Sålunda bör särskilda
skäl föreligga för att anteckning med ADB om att någon erhållit sjukvård,
socialhjälp, nykterhetsvård e, d, skall få göras av annan än myndighet som
enligt lag eller annan författning har att föra register över sådana uppgifter.
Särskilda skäl bör också krävas för tillstånd att i ADB-register föra in anteckningar
om religiös eller politisk tillhörighet. Detta bör dock ej hindra politisk
eller religiös sammanslutning att använda ADB för att förteckna sina
medlemmar.
Remissyttrandena. Vad OSK sålunda
föreslagit har i allmänhet godtagits av lemissinstanserna. Vissa
detaljanmärkningar förs dock fram. Sålunda anser rikspolisstyrelsen att med
uppgift om misstanke eller påföljd för brott bör likställas uppgift om att
någon åtalats eller dömts för brott. Socialstyrelsen och karolinska sjukhuset kritiserar
uttrycket uppgift om sjukvård och anser att även uppgift om hälsovårdande
åtgärder resp, uppgift om någons hälsotUlstånd bör föras in under de aktuella
Prop.
1973:33 122
bestämmelserna. Vidare anser socialstyrelsen att bland
uppgiftema om tvångsingripande och vård bör tas in fall då någon varit föremål
för tvångsingripande resp, erhållit omsorg enligt lagen (1967: 940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Svenska sparbanksföreningen påpekar
att det inom all bankverksamhet finns ett starkt intresse av att notera olika
former av betalningsanmärkningar, medan Svenska bankföreningen säger sig utgå
från att bankernas intresse av att värna sig och samhället mot
förmögenhetsbrott skall beaktas vid bedömningen av om synnerliga skäl för
registrering skall anses föreligga. Svenska försäkringsbolags riksförbund
slutligen framhåller att försäkringsbolagen måste anses höra tUl dem som har
synnerliga eller särskilda skäl att registrera vissa känsliga uppgifter, t, ex,
uppgift om den försäkrades hälsa.
Departementschefen. Även jag anser
det befogat att införa speciella restriktioner när det gäller registrering av
uppgifter av särskilt känslig natur. Härvid bör OSK:s förslag kunna följas i
huvudsak. Vissa kompletteringar bör dock göras med anledning av bl. a,
remissinstansernas uttalanden,
I enlighet med det sagda har i
första stycket av förevarande paragraf tagits upp fall då synnerliga skäl skall
föreligga för att tillstånd att inrätta och föra personregister skall kunna
meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författning har att föra
förteckning över de uppgifter som avses. Som OSK påpekat bör undantag kunna
medges för statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar, under
förutsättning att enskilda personers namn inte offentliggörs. Även i vissa
andra fall bör undantag kunna medges, om det föreligger ett starkt samhälleligt
eller annat allmänt intresse att registreringen får ske och det finns säkra
garantier för att uppgifterna inte används eller sprids så att otillböriigt
integrUetsintrång uppkommer,
1 uppräkningen i första stycket
har, utöver de fall som OSK har föreslagit, tagits upp fall då någon har dömts
för brott utan angivande av påföljd eller avtjänat straff eller undergått annan
påföljd för brott. Att någon misstänks för brott innefattar även fall då åtal
har väckts. Vidare har i första stycket tagits upp fall av tvångsingripande
enligt lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
eller enligt utlänningslagen (1954: 193),
1 andra stycket har tagits upp fall
då det likaledes är fråga om känsliga uppgifter men där rätten att föra
ADB-register inte bör begränsas lika kraftigt som när det gäller uppgifter som
tagits upp i första stycket. Tillstånd till registrering bör kunna ges åt bl,
a, den som utövar verksamhet vari vård eller hjälp av angivet slag ingår. Även
försäkringsbolag bör i viss utsträckning kunna erhålla tillstånd att registrera
sådana uppgifter
Prop.
1973: 33 123
som nämns i förevarande bestämmelse. Givetvis måste även
här finnas säkra garantier för att inte uppgiftema sprids på ett otillböriigt
sätt,
1 uppräkningen i andra stycket har, med anledning av vad
som har anförts under remissbehandlingen, använts uttrycket uppgift om någons
sjukdom eller hälsotillstånd i stället för uppgift om att någon erhållit
sjukvård. Vidare har uppgift om åtgärd enligt utiänningslagen förts in,
1 paragrafens tredje stycke har tagits upp en bestämmelse
om personregister som innehåller uppgift om någons politiska eller religiösa
uppfattning. Även beträffande sådana register bör tillstånd kunna meddelas, om
det är fråga om statistiska eller vetenskapliga undersökningar och tillräckliga
garantier finns för att uppgifter om enskilda personer inte lämnas ut. Också
tUl opinionsundersökningar bör tillstånd kunna lämnas. Vidare bör, med
anledning av frågans betydelse vid debitering av församlingsskatt,
folkbokföringsmyndighet få göra anteckning som utvisar att någon tillhör eller
icke tiUhör svenska kyrkan.Partitillhörighet bör få anges i jegister över
ledamöter i riksdagen, landsting, kommunfullmäktige o, d.
Sist i tredje stycket av förevarande paragraf har i
enlighet med OSK:s förslag tagits upp en bestämmelse om rätt för sammanslutning
att föra personregister över sina egna medlemmar. Bestämmelsen innebär att en
sådan ansökan skall prövas enligt vanliga regler. Även här skall alltså
tillstånd beviljas endast om det saluias anledning anta att otillbörligt
integritetsintrång skall uppkomma.
5 §
Paragrafen, som delvis motsvarar 6
§ i OSK:s lagförslag, innehåller bestämmelser om sådana föreskrifter som alltid
skall meddelas av datainspektionen i samband med att tUlstånd ges till
inrättande och förande av personregister. Att datainspektionen vid behov skall
meddela ytterligare föreskrifter framgår av 6 §.
OSK. Enligt OSK:s uppfattning måste
ett tillståndsbeslut självfallet innehålla uppgifter som individualiserar
tillståndet, t. ex. uppgift om tillståndshavaren. Därutöver bör
tillståndsbeslut innehålla de föreskrifter som behövs för att förebygga risk
för otillbörligt integritetsintrång. Vissa föreskrifter som är grundläggande
för möjligheterna att motverka intrång bör alltid ingå i beslutet. Hit hör föreskrifter
om registrets ändamål, vilka personuppgifter som får ingå i registret, vilka
bearbetningar av registrets uppgifter som får göras med ADB samt vUka uppgifter
som får göras tillgängliga så att upplysning om enskild person framgår.
När det i övrigt gäller tillståndsgivningen anser OSK att
det inte finns något som hindrar att ett tillstånd innefattar två eller flera
register hos en och samma registerförare. Likaså bör det vara- möjligt att ge
tillstånd
Prop. 1973:33 124
iUl upprättande av register inom en viss ram, t. ex. för
vissa vetenskapliga ändamål och statistiska undersökningar. Om en
registerförare önskar ändra registret så att det inte längre faller inom det
gällande tillståndets ram, bör han enligt OSK:s mening vara skyldig att söka
nytt tillstånd.
Remissyttrandena. ÅtskiUiga
remissinstanser betonar vikten av att tillståndsbesluten inte förenas med
aUtför detaljerade föreskrifter utan att de utformas så, att tiUståndshavaren
får ett visst spelrum. I annat fall torde ADB-verksamheten bli alltför tungrodd
och kostnadskrävande. Flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen,
karoUnska sjukhuset, postverket, RSV, länsstyrelsen i Malmöhus län, DASK,
Sveriges grossist-förbund och Leverantörsföreningen Kontors- och
datautrustning, ifrågasätter om det är möjligt att i samband med
tUlståndsgivningen precisera vilka bearbetningar som får göras med ADB. Enligt
karoUnska sjukhuset, Sveriges grossistförbund och Leverantörsföreningen
Kontors- och datautrustning torde det också vara omöjUgt att i detalj ange
vilka uppgifter som skall få ingå i registren.
Från flera håll tar man upp frågan
om registrering för statistiska ändamål. Sålunda anser SAF, LO, TCO och
Sveriges industriförbund att det är väsentligt att lönestatistiska
bearbetningar och sammanställningar inte försvåras av sådana snäva
begränsningar i meddelat tUlstånd att nytt tillstånd måste begäras för varje ny
bearbetning och varje ny redovisning. Socialstyrelsen och SCB uttalar
beträffande statistikproduktion i allmänhet att det vore naturligt att där ha
ett system med genereUt utformade tillstånd, Samma uppfattning förs fram av
Svenska sparbanksföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund, såvitt
gäller register inom bank- resp, försäkringsområdet.
Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet och Kommunernas pensionsanstali framhåller att utveckUngen
av ett datasystem är både tids- och kostnadskrävande. Med hänsyn härtill anser
de nämnda remissinstanserna att tillståndsprövningen bör ske i etapper, så att
datainspektionen först ger ett principgodkännande och därefter, sedan systemet
har färdigställts, ett slutiigt godkännande. Även DAFA och RRV påpekar att ett
systemutvecklingsarbete i de flesta fall genomgår ett antal faser, där systemet
blir mer och mer detaljerat. Enligt RRV:s uppfattning är det nödvändigt att
det härvid sker ett nära samarbete mellan registerföraren och datainspektionen.
Kommunförbundet och
landstingsförbundet påpekar vidare att de datasystem som skall granskas av
datainspektionen ofta kommer att utgöras av standardsystem som används av ett
stort antal registerförare, I sådana fall torde det vara tillräckligt att
systemet blir föremål för tillståndsprövning när det första gången
introduceras. Därefter bör det enligt de nämnda remissinstansernas mening vara
tillräckligt med ett anmälningsförfarande. Även SPRI anser att man bör beakta
möjligheten till typbesiktning av datasystem.
Prop.
1973: 33 125
Enligt KO:s uppfattning är det väsentligt att det
vid sidan av datainspektionens inspektionsmöjlighet finns någon ytterligare
allmän kontroll över att registerförare iakttar de föreskrifter som meddelas i
samband med tillståndsbeslut. Sådan kontroll skulle kunna vinnas genom att
tillstånden gjordes tidsbestämda. Det skulle i så fall krävas ny ansökan för
förlängt tiUstånd. I samband med att den nya ansökningen prövades skulle
datainspektionen även ompröva de tidigare meddelade föreskrifterna.
Departementschefen. Jag viU först framhålla att det
givetvis är angeläget att den registeransvarige på ett tidigt stadium tar
kontakt med datainspektionen, när ett personregister avses bli inrättat. Att
vänta med en sådan kontakt tUl dess ett system är färdigutvecklat innebär ett
betydande risktagande. SkuUe datainspektionens granskning i sådant fall utfalla
negativt eller medföra oförutsedda föreskrifter, kan detta innebära stora
kostnader för den registeransvarige. För att systemet från början skall kunna
anpassas till integritetsskyddets krav bör datainspektionen, som vissa
remissinstanser föreslagU, ha möjlighet att meddela ett principgodkännande.
Detta godkännande bör, om systemet utvecklas vidare i etapper, kunna följas av
ett eller flera ytterligare godkännanden. När utvecklingsarbetet är slutfört
kan datainspektionen ta slutlig ställning till personregistret.
Som vissa remissinstanser påpekat kan
datainspektionens prövning ofta komma att avse standardsystem som är gemensamma
för ett stort antal användare. Har ett sådant system en gång godkänts, blir
naturligtvis prövningen mera summarisk när nya tillstånd begärs beträffande
samma system. Jag kan dock inte biträda den av några instanser framförda
meningen att tillståndsprövningen i sådana fall helt och hållet skulle slopas
och ersättas av ett anmälningsförfarande.
Givetvis måste varje tillståndsbeslut Innehålla
vissa uppgifter som individualiserar tillståndet, t, ex, uppgift om den
registeransvarige. Därutöver anser jag att varje beslut, även om det
innefattar endast ett prin-cipgodkäiinande, måste innehålla vissa föreskrifter
tUl skydd mot otillbörligt integritetsintrång. Sålunda bör i ett
tillståndsbeslut aUtid tas in en föreskrift om registrets ändamål. Härigenom
anges den allmänna ramen för registrets innehåll och användning. Därutöver bör
i tillståndsbeslutet alltid lämnas föreskrift om vilka personuppgifter som får
ingå i registret.
Uppenbarligen måste de nu angivna föreskrifterna i
många fall utformas tämligen generellt, inte bara när de tas in i ett
principiellt tillståndsbeslut utan även när de meddelas i samband med det
slutliga tillståndet, SärskUt svårt är det naturligtvis att på förhand ange
vUka personuppgifter som skaU få ingå i ett register. Här får beaktas bl. a.
vilken allmän kategori av uppgifter det är fråga om. Gäller det upp-
Prop. 1973: 33 126
gifter
som får anses mindre känsliga frän integritetsskyddssynpunkt, bör den
registeransvarige kunna ges ett tämligen stort spelrum. Avser registreringen en
mera ömtålig kategori av uppgifter, blir det däremot ofta nödvändigt att göra
föreskrifterna mer detaljerade. Även ändamålet med registreringen bör kunna
tillmätas betydelse när det gäller att ange vilka personuppgifter som skall få
registreras. Sålunda bör tillstånd kunna ges inom en vidare ram, om registret
skall användas för vetenskapliga eller statistiska ändamål.
Som nämnts anser OSK att datainspektionen, utöver
de nu behandlade föreskrifterna, alltid skall meddela föreskrifter om vilka
bearbetningar som får göras med ADB och vUka uppgifter som får göras tillgängUga
så att upplysning om enskUd person framgår. Otvivelaktigt är sådana
föreskrifter i många fall påkallade för att förebygga otillbörligt
integritetsintrång. Enligt min mening torde det emellertid ofta bli mycket
svårt att meddela föreskrifter med det angivna innehållet i samband med
tillståndsgivningen, åtminstone om föreskrifterna skall ha ett meningsfullt
innehåll. Vidare torde föreskrifterna ibland komma att framstå som uppenbart
obehövliga med hänsyn till vad som föreskrivits om registerändamålet och vUka
uppgifter som får ingå i registret. På grund härav anser jag att
datainspektionen inte alltid bör vara skyldig att ange vilka bearbetningar som
får ske med ADB och vilka uppgifter som får göras tillgängliga, 1 stället bör
dessa liksom vissa andra föreskrifter meddelas endast i den mån det behövs för
att förebygga riskerna för otillbörligt integritetsintrång. Jag återkommer
till de icke obligatoriska föreskrifterna i anslutning till 6 §,
I enlighet med det anförda har i förevarande
paragraf tagits in en bestämmelse om att datainspektionen, i samband med att
tillstånd lämnas till inrättande och förande av personregister, skall meddela
föreskrift om dels ändamålet med registret, dels vilka personuppgifter som får
ingå däri.
Givetvis är det av stor vikt att datainspektionen
utövar en effektiv tillsynsverksamhet och därvid bl, a. kontrollerar att
meddelade föreskrifter följs. Skulle det visa sig att så inte är fallet, har datainspektionen
möjlighet att ingripa med kompletterande föreskrifter och i sista hand
återkalla meddelat tillstånd. Föreskrifter härom har tagits in i 18 §. Enligt
min mening bör denna kontroll i de flesta fall anses tillräckUg. Det kan
visserligen invändas att den stora mängden av register innebär att varje
register kommer att inspekteras med tämligen långa mellanram. Det kan
emellertid förutses att datainspektionen gör en tätare och mera noggrann
kontroll beträffande sådana register som bedöms vara särskilt farliga från
integritetssynpunkt. Med hänsyn till det sagda är jag inte f. n. beredd att
tUlstyrka KO:s förslag att alla tillstånd skall göras tidsbestämda. Däremot
kan det i fråga om vissa register som är av särskUt känslig natur finnas skäl
att begränsa ett tillstånd till viss tid. Sådan
Prop. 1973: 33 127
begränsning
bör emellertid ske restriktivt. Givetvis måste datainspektionen beakta även
den registeransvariges behov att kunna förlita sig på att han inte utan vidare
skall behöva upphöra med den igångsatta verksamheten.
1 enlighet med vad jag nu har anfört har som en
andra punkt i förevarande paragraf tagits upp en bestämmelse om att tillstånd
får begränsas tUl viss tid, om det föreligger särskUda skäl.
Om den registeransvarige önskar ändra registret så
att det inte längre faller inom ramen för det gällande tillståndet och de
föreskrifter som har meddelats i samband därmed, måste han naturligtvis vända
sig till datainspektionen och begära nytt tillstånd eller ändrade föreskrifter.
Någon uttrycklig bestämmelse härom har jag inte ansett erforderlig,
6
§
Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana
föreskrifter som skall meddelas av datainspektionen i den mån det behövs för
att förebygga riskerna för otillbörligt integritetsintrång. Paragrafen
motsvarar i OSK:s förslag delar av 6 §.
OSK. EnUgt OSK:s lagförslag skall datainspektionen
i mån av behov få meddela föreskrift rörande inhämtande av uppgifter för
personregistret, utförande av den automatiska databehandlingen, den tekniska
utrustningen, underrättelse tUl berörda personer, bevarande och gallring av
uppgifter, utlämnande till annan av personuppgifter och användningen av sådana
uppgifter i övrigt samt kontroll och säkerhet,
OSK erinrar om att föreskrifter som riktar sig till
myndighet står i strid med offentUghetsprincipen i den mån de innebär förbud
att lämna ut uppgift som myndigheten förfogar över och som inte är
sekretess-belagd. För tydlighetens skull föreslår OSK att en regel som
uttryckligen förbjuder sådana föreskrifter skall tas in i lagen.
Remissyttrandena. OSK:s förslag om föreskrifter som
skall kunna meddelas i mån av behov har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Även beträffande dessa föreskrifter framhåller dock flera remissinstanser
vikten av att de inte görs för detaljerade.
Riksarkivet framhåller att föreskrifter om
bevarande och gallring av uppgifter i och för sig kommer att bli nödvändiga.
Enligt riksarkivets mening bör emellertid föreskrifter rörande arkivvård och
gallring inte meddelas av datainspektionen utan av riksarkivet. Eventuellt kan
därvid samråd ske med datainspektionen. Liknande synpunkter uttrycks av DAK.
Några remissinstanser berör förhållandet mellan
datalagen och TF och betonar däi-vid att offentiighetsprincipen inte får
inskränkas. Enligt JO:s mening är det i och för sig självklart att
datainspektionen inte
Prop.
1973: 33 128
kan
meddela föreskrifter som strider mot grundlag, JO anser dock att det inte kan
skada att ta in en uttrycklig erinran härom i datalagen. Det är enligt JO:s
uppfattning också befogat att i fråga om myndighets register fästa
registerförarens uppmärksamhet på att han har att beakta inte bara
datainspektionens föreskrifter utan även sekretesslagens.
Departementschefen. Som jag redan tidigare har
antytt måste datainspektionen, utöver föreskrifter av det slag som anges I 5
§, vid behov kunna meddela ytterligare föreskrifter till förebyggande av
otUlbörligt integritetsintrång. Jag har i kommentaren till 5 § uttalat att det
härvid kan vara fråga om föreskrifter om dels vilka bearbetningar som får ske
med ADB, dels vilka personuppgifter som får göras tUlgängliga, Därutöver bör
datainspektionen kunna ge föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med
OSK:s nyss återgivna förslag. Även föreskrifter om bevarande och gaUring av
personuppgifter bör sålunda enligt min mening kunna meddelas av
datainspektionen. I denna del bör emellertid samråd alltid äga rum med
riksarkivet. Föreskrift om sådant samråd kan tas in i instruktionen för
datainspektionen.
I enlighet med det anförda har i första stycket av
förevarande paragraf tagits upp en rad olika föreskrifter som vid behov skall
kunna meddelas av datainspektionen, om tUlstånd lämnas till inrättande och
förande av personregister. Formuleringen innebär att, om datainspektionen
beträffande ett datasystem först ger ett eller flera principgodkännanden och
därefter ett slutUgt tUlstånd, föreskrifter av det nu angivna slaget inte
behöver meddelas förrän i samband med det slutUga tillståndsbeslutet. Det
föreligger dock inte något hinder att vid behov meddela någon eller flera
sådana föreskrifter redan vid ett principgodkännande och eventuellt
ytterligare föreskrifter i samband med det slutliga beslutet.
Några av de nu aktuella föreskrifterna kräver en
närmare kommentar. Jag vill emellertid först helt allmänt framhålla att,
liksom i fråga om de föreskrifter som har tagits upp i 5 §, det i många fall
torde bli lämpligt eller nödvändigt att ge föreskrifterna en tämligen generell
utformning för att inte aUtför mycket låsa den registeransvariges handlingsfrihet.
Föreskrifter av det slag som har tagits upp först i
paragrafen, dvs, om inhämtande av uppgifter för personregistret och utförandet
av den automatiska databehandlingen, kan vara av betydelse för att motverka
riskerna för att registrets innehåll från början blir felaktigt eller att innehåUet
förvanskas i samband med den tekniska behandlingen. Bl. a. bör kunna
föreskrivas huruvida inmatningar skall få ske via terminal eller annan
datamaskinen förbindelse. När det därefter gäUer den tekniska utrustningen är
denna naturligtvis av betydelse för registrets användbarhet och för
kontrollmöjligheterna. Föreskrift bör i detta hänseende kunna
Prop. 1973: 33 129
meddelas
bl. a. om hur bildskärmar och terminaler får användas och vilka anslutningar
till systemet som får ske.
Föreskrift bör, som tidigare nämnts, få meddelas
även i fråga om de bearbetningar av personuppgifterna i registret som får göras
med ADB. Av särskUd betydelse är härvid vilka samkörningar med andra
ADB-register som bör vara tiUåtna.
Underrättelse tUl de registrerade om registrets
förekomst och om vilka uppgifter som ingår däri kan, som OSK har påpekat, ha
betydelse för att undanröja oro beroende på ovetskap om registreringen.
Datainspektionen kan därför ibland behöva meddela föreskrift om sådan
underrättelse. Bestämmelserna i 10 §, som jag senare skall återkomma till,
torde dock minska behovet av särskild föreskrift att den registeransvarige
skall lämna underrättelse om vilka uppgifter som ingår i ett register.
Uppenbarligen är det ofta angeläget från
integritetssynpunkt att ett tillståndsbeslut innehåller föreskrift om vilka
uppgifter ur registret och vilka bearbetningsresultat som får tas ut fastän de
innehåller upplysning om enskUd person. Redan kännedom om en personuppgift hos
den som tar fram uppgiften kan innebära otillbörligt integritetsintrång. Även
sättet för uttag av personuppgift kan behöva regleras.
Som jag tidigare har nämnt (se avsnittet 6.3.2 i
den allmänna motiveringen) är frågan hur personuppgifter används av stor
betydelse när det gäller att tillgodose intcgritetsskyddsintressena. Det är
därför uppenbarligen i många fall påkallat att meddela föreskrift om
utlämnande och annan användning av personuppgift. Datainspektionen bör härvid
kunna begränsa de ändamål för vilka uppgifter får användas i den registeransvariges
verksamhet och att föreskriva skyldighet för honom att ställa villkor i fråga
om användningen av uppgift som lämnas ut till annan. Över huvud taget bör
rätten att lämna ut uppgifter utanför den registeransvariges verksamhet kunna
begränsas. En föreskrift härom kan t. ex. innebära att uppgifter för selektiv
reklam inte får lämnas ut beträffande personer som har undanbett sig detta.
Vidare kan det finnas behov att föreskriva att registrerad skall underrättas,
när uppgift om honom lämnas ut.
För att förebygga otillbörligt integritetsintrång
kan det ibland finnas skäl att föreskriva att vissa uppgifter skall bevaras.
Att så sker kan t. ex. vara av betydelse för att någon skall kunna styrka sin
rätt i visst avseende. Även föreskrifter om arkivering och utsortering av
uppgifter är många gånger påkallade. Det är uppenbart att många personuppgifter
snabbt blir föråldrade och att de kan allvarligt skada den enskilde om de
därefter används för bedömning av honom. Ett exempel härpå är resultat av en
persontestning som har gjorts för en anställning.
När det slutiigen gäller den sista typen av
föreskrifter som har tagits upp i förevarande paragraf, dvs. föreskrifter om
kontroll och säkerhet,
9
Riksdagen 1973.1 saml Nr 33
Prop. 1973 33 130
kan
anmärkas att det många gånger torde behövas regler om s. k.
programdokumentation, dvs. redogörelser för befintliga program, och om s. k.
loggning, dvs. föreskrifter om att anteckningar skall föras om vilka uppgifter
som tas ut ur registret, av vem det görs och vilka uppgifter i registret som
ändras. Dessutom kan det krävas säkerhetsföreskrifter av olika slag, både för
att skydda uppgifter mot obehörigt uttag och förvanskning och för att hindra
att uppgifter förstörs. Här liksom när det gäller andra föreskrifter är det
emellertid viktigt att se tUl att det inte uppstår onödigt stora kostnader för
den registeransvarige. Föreskrifterna får naturligtvis aldrig gå längre än som
är nödvändigt av integritetsskäl.
UppenbarUgen kan flera av de nu nämnda
föreskrifterna, framför allt de som rör utiämnande av personuppgift, om de
riktas tiU myndighet innebära en inskränkning i offentlighetsprincipen. Det är
självklart att en sådan inskränkning inte får ske i vidare mån än som följer av
TF och sekretesslagen. I likhet med OSK anser jag emellertid att man för
tydlighetens skuU bör ha en bestämmelse härom i datalagen. Bestämmelsen har
tagits in som ett andra stycke i förevarande paragraf.
Som jag senare skall återkomma tiU är den
registeransvarige skyldig att, utöver sådana föreskrifter som har meddelats av
datainspektionen, följa vissa bestämmelser som direkt har getts i datalagen.
TUl dessa bestämmelser hör, som jag tidigare har berört, en regel om förbud
mot utiämnande av personuppgift, om det finns anledning anta att uppgiften
skall användas för ADB i strid med datalagen eller i utlandet. En motsvarighet
till denna förbudsregel föreslås för myndigheternas del i sekretesslagen.
Givetvis är myndigheterna skyldiga att följa även övriga bestämmelser i
sekretesslagen. Jag har dock ansett det onödigt att föra in en uttrycklig
erinran härom i datalagen.
7 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet i OSK:s
förslag, innehåller bestämmelser om föreskrifter i fråga om sådant
personregister som beslutas av Kungl. Maj:t eUer riksdagen.
Som jag har anfört i avsnittet 6.3.3 i den aUmänna
motiveringen föreligger det givetvis inte något hinder för Kungl. Maj:t resp.
riksdagen att i samband med inrättande av ett personregister meddela de föreskrifter
som behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång. Normalt torde
det också i ett beslut om inrättande få sägas något om registrets ändamål och
vUka slag av personuppgifter som skall få ingå i registret. Det är emeUertid
natarligt att, när det gäller meddelandet av föreskrifter av mer detaljerad
karaktär, denna uppgift läggs på datainspektionen. Som jag tidigare nämnt bör
det också åligga datainspektionen att, på samma sätt som i fråga om andra
personregister, öva till-
Prop. 1973 33 131
syn
över att ett register som har beslutats av statsmakterna inte används på ett
sätt som leder tUl otillbörligt integritetsintrång.
I enlighet med det anförda har i förevarande
paragraf föreskrivits att datainspektionen beträffande personregister som har
beslutats av statsmakterna skall meddela föreskrift som avses i 5 § och vid
behov även föreskrift enligt 6 §, i den mån inte Kungl. Maj:t eller riksdagen
har meddelat föreskrift i samma hänseende.
Paragrafen, som motsvarar 8 § i OSK:s lagförslag,
innehåUer bestämmelser om skyldighet för den registeransvarige att rätta
oriktighet i personregister och att lämna meddelande om rättelsen.
OSK. Enligt vad OSK framhåller kan varje
felaktighet i personuppgift som ingår i ett personregister befaras medföra
integritetsintrång. På grund av de möjUgheter som datatekniken ger att använda
en uppgift i många olika sammanhang och att finna den även efter lång tid är
riskema för att en oriktighet skall vålla skada större än i fråga om manueUt
hanterade uppgifter. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår OSK att, om det
förekommer anledning tUl misstanke att personuppgift är oriktig,
registerföraren skall vara skyldig att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder
för att utröna uppgiftens riktighet och, om skäl därtUl föreligger, rätta den.
OSK föreslår vidare att, om uppgiften inte kan bestyrkas, den alltid skall
uteslutas ur personregistret på begäran av den registrerade.
Har felaktig uppgift lämnats ut från
personregister, bör enligt OSK:s uppfattning registerföraren på begäran av den
registrerade vara skyldig att meddela var och en som har fått uppgiften att
den är oriktig. På samma sätt bör underrättelse lämnas om att uppgift har
utgått ur registret.
Remissyttrandena. OSK:s förslag om rättelse i
personregister godtas av de flesta remissinstanserna. Från vissa håll påpekas
emellertid att registerföraren inte alltid har formell befogenhet att rätta en
personuppgift, även om det finns anledning anta att den är oriktig. Sålunda
anför RSV samt länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län att innehållet i
länsstyrelsernas ADB-register normalt bestäms genom avisering från andra
myndigheter och att länsstyrelserna i sådana fall inte kan svara för att de
registrerade sakförhållandena är riktiga utan endast för att de har blivit
kortekt återgivna från grundhandlingen. Rättelse i dessa register kan i regel
ske endast på begäran av den myndighet som har meddelat den felaktiga
uppgiften.
I fråga om statistikproduktionen framhåller
socialstyrelsen och SCB att det där inte är nödvändigt att ställa samma
kvalitetskrav på de in-
Prop.
1973 33 132
dividuella
uppgifterna som i en individadministrativ databas. Enligt DAFA:s uppfattning
vore det lämpUgt att införa en preskriptionsregel när det gäller tiUägg tUl och
ändringar i register. En sådan regel kunde lämpligen innebära att den
registrerade ålades att påpeka felaktigheter inom en viss bestämd tid efter det
att han har fått underrättelse om innehållet i personuppgiften.
Vad
gäller förslaget om uteslutning av personuppgift sätter rikspolisstyrelsen i
fråga om det inte bör föreligga en högre grad av sannolikhet för att en uppgift
är oriktig innan registerföraren åläggs att utesluta den. En Uknande
uppfattning förs fram av RSV. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att
uteslutning bör ske endast om ett bibehållande av uppgiften skulle medföra
otiUbörligt integritetsintrång.
OSK:s
förslag om skyldighet att lämna meddelande om rättelse kritiseras från
åtskUliga håll. Sålunda anser bl. a. karolinska sjukhuset, bilregisternämnden,
RSV, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet att en sådan bestämmelse kan få orimliga konsekvenser för
registerföraren. Enligt RSV bör underrättelseskyldighet föreligga endast när
det är fråga om en uppgift av betydelse. En liknande uppfattning förs fram av
SPRI och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Karolinska sjukhuset föreslår
för sin del att datainspektionen skall kunna befria registerföraren från
undertättelseskyldigheten.
Flera remissinstanser, däribland rikspolisstyrelsen
och statskontoret, framhåller vikten av att registerföraren tar kontakt med den
registrerade när det föreligger anledning att vidta rättelse.
Departementschefen. Uppenbarligen är det av stor
betydelse från integritetsskyddssynpunkt att de personuppgifter som finns i ett
personregister är riktiga. När datainspektionen enligt det tidigare anförda
meddelar föreskrifter har inspektionen också att beakta behovet av att
förebygga att felaktigheter uppkommer. Därutöver bör emellertid, som OSK har
föreslagit, datalagen innehålla en särskild föreskrift om rättelse av oriktig
personuppgift. Föreskriften bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
OSK:s förslag.
Vad gäUer förslaget att uppgift som inte kan
bestyrkas aUtid skall uteslutas ur registret, om den registrerade begär det,
anser jag liksom vissa remissinstanser att en sådan bestämmelse är aUtför
långtgående. I stället bör liksom i fråga om rättelse föreskrivas att
uteslutning skall ske, om skäl därtill föreligger. Avgörande för bedömningen
bör i fråga Om såväl rättelse som uteslutning vara bl. a. den ifrågavarande
uppgiftens betydelse från integritetsskyddssynpunkt. Saknar uppgiften sädan
betydelse, bör rättelse resp. uteslutning kunna underlåtas, även om det finns
anledning misstänka att uppgiften är oriktig. Det bör också vara
Prop. 1973 33 133
av
viss betydelse om den registrerade uttryckligen har begärt att uppgiften skall
rättas eller uteslutas. Båda typema av åtgärder bör emellertid vidtas
oberoende av om sådan begäran har framställts, om det i övrigt föreligger skäl
för åtgärden.
I överensstämmelse med vad jag nu har anfört har i
första stycket av förevarande paragraf tagits in en bestämmelse om skyldighet
för registeransvarig att rätta och utesluta personuppgift.
Som vissa remissinstanser påpekat har den
registeransvarige inte alltid formell befogenhet att på egen hand besluta om
rättelse i ett personregister. Detta gäller bl. a. länsstyrelsema, vars
personregister normalt grundar sig på uppgifter från andra myndigheter,
exempelvis pastorsämbetena. Det bör i sådant fall åligga länsstyrelsema att, om
det fmns anledning anta att en viss personuppgift är oriktig, vända sig tUl den
myndighet varifrån uppgiften härrör och begära att myndigheten undersöker om
uppgiften är riktig och vid behov rättar den. Om det inte kan klargöras
huravida en uppgift som länsstyrelsen har mottagit från annan är riktig, kan
detta utgöra skäl för länsstyrelsen att utesluta uppgiften.
För att den registeransvarige skall kunna utröna om
en viss personuppgift är riktig är det naturligtvis ofta nödvändigt att han
tar kontakt med den registrerade. Jag anser dock inte att det behövs en
uttrycklig bestämmelse härom.
Liksom OSK anser jag det befogat med en regel om
skyldighet för den registeransvarige att på begäran av den registrerade
underrätta dem som har mottagit felaktig uppgift att uppgiften har rättats
resp. uteslutits. Jag delar dock vissa remissinstansers uppfattning att regeln
inte bör göras så oviUkorlig som OSK har föreslagit. Det skulle i så fall kunna
uppstå en orimlig situation för de registerförare som mottar ett mycket stort
antal förfrågningar om innehåUet i sitt register. Jag anser därför att
datainspektionen bör kunna befria den registeransvarige från
underrättelseskyldigheten, om det föreligger särskilda skäl. Ett sådant
särskilt skäl bör kunna anses föreligga, om en underrättelse får antas sakna
eller vara av ringa betydelse från integritetsskyddssynpunkt. Dispens från
underrättelseskyldigheten bör kunna meddelas såväl från fall till fall som mera
generellt, t. ex. i fråga om ett visst register.
Den nu förordade bestämmelsen om
underrättelseskyldighet har tagits upp som ett andra stycke i förevarande
paragraf.
Som nyss nämnts bör den nu berörda
underrättelseskyldigheten vara beroende av att den registrerade begär att
underrättelse skall ske. En föratsättning för att han skall kunna framställa
sådan begäran är naturligtvis att han känner tUl att det har förekommit en
felaktig uppgift som har rättats eller uteslutits. Detta talar för att man
inför en bestämmelse om skyldighet för den registeransvarige att underrätta
den
Prop. 1973 33 134
registrerade
om vidtagen rättelse eller uteslutning av personuppgift. Mot en sådan
skyldighet talar emellertid i första hand det förhållandet att, som jag senare
skall återkomma till, det inte föreskrivs någon generell skyldighet för den
registeransvarige att upplysa den registrerade om att han över huvud taget
förekommer i registret. Vidare kan anföras att rättelserna i många fall torde
bli av sådan natur att en särskild underrättelse om åtgärden ter sig
opåkallad. I de fall då rättelsen rör en omständighet som är av betydelse från
integritetssynpunkt får det förutsättas att den registeransvarige självmant
länmar underrättelse till den registrerade, så att denne bUr i tiUfälle att
begära att mottagare av den felaktiga uppgiften skall underrättas. Som jag nyss
har anfört torde det också i många fall vara nödvändigt att den
registeransvarige tar kontakt med den registrerade för att rättelse över huvud
taget skall kunna ske.
Med hänsyn till det anförda anser jag inte att i
förevarande paragraf bör föras in någon bestämmelse om underrättelse till den
registrerade om vidtagen rättelse eller uteslutning av personuppgift.
Avslutningsvis vill jag framhålla att, när det
gäller de skyldigheter för den registeransvarige som har tagits upp i denna och
följande paragrafer, det inte föreligger något hinder att den
registeransvarige ger annan i uppdrag att rent faktiskt vidta de åtgärder som
det är fråga om. En sådan delegering är särskilt naturlig, när det är fråga om
ett register som används av ett flertal registeransvariga och där det praktiska
handhavandet av registret åvilar ett särskUt organ. Även om den registeransvarige
har delegerat vissa uppgifter till annan, är det emellertid han själv som
ytterst är ansvarig för att uppgifterna vidtas.
Som framgår av 24 § kan vissa av de uppgifter som
åligger den registeransvarige framtvingas genom vitesföreläggande, om en
anmaning inte efterkoms frivUligt.
9 §
Paragrafen, som motsvarar 9 § i OSK:s lagförslag,
innehåller bestämmelser om komplettering av personregister. Bestämmelserna
överensstämmer i huvudsak med de regler som OSK har föreslagit och som i stort
sett har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Liksom i OSK:s förslag
föreskrivs sålunda att komplettering alltid skall göras, om den ifrågavarande
ofullständigheten kan antas medföra otUlbörligt integritetsintrång eller fara
för rättsförlust. I departementsförslaget har tillagts att komplettering även
annars normalt bör ske, om ett register visar sig vara ofullständigt i något av
de angivna hänseendena.
10 §
I paragrafen har tagits upp en bestämmelse om
skyldighet för den registeransvarige att underrätta den registrerade om
personuppgift som rör honom. Paragrafen motsvarar 10 § i OSK:s lagförslag.
Prop.
1973 33 135
OSK. Den oro som har förekommit rörande
ADB-registrering av personer beror enligt OSK:s uppfattning tUl stor del på
ovetskap huruvida man är registrerad och vilka uppgifter som registreras. Ett
sätt att motverka denna oro är att ålägga registerföraren att på begäran av
registrerad meddela denne vilka uppgifter om honom som ingår i registret.
Härigenom sätts också den registrerade i stånd att kräva rättelse av uppgift
som är felaktig. För att undvika att en föreskrift om underrättelseskyldighet
används i trakasseringssyfte bör en begäran om underrättelse inte kunna
framställas mer än en gång för varje tolvmånaders-period. Givetvis bör det dock
inte finnas något hinder för registerföraren att friviUigt lämna besked i
sådana fall där skyldighet inte föreUgger.
Det kan enligt OSK:s uppfattning förefalla rimligt
att registerföraren får ta ut en avgift som motsvarar hans kostnader, när han
skall lämna meddelande om innehållet i registret. Detta kan emellertid
föranleda registerföraren att ordna registret så att kostnaderna för att få
kännedom om vad som är registrerat blir alltför stora för flertalet människor.
Om å andra sidan en bestämd avgift föreskrivs, kan denna bli så liten att den
saknar betydelse i sammanhanget. OSK föreslår därför att uppgifts-lämnandet
skall ske avgiftsfritt.
OSK diskuterar vidare om den nu berörda
underrättelseskyldigheten bör gälla, även om den registrerade inte har
framställt begäran om underrättelse. OSK avvisar emellertid denna tanke under
hänvisning tUl att ett så omfattande undertättelsesystem skulle bli orimligt
betungande för registerförarna. Om det i undantagsfall anses erforderligt att
de registrerade rutinmässigt underrättas om vissa uppgifter i ett register, har
datainspektionen möjlighet att ge föreskrift härom.
OSK anser slutligen att regeln om
underrättelseskyldighet måste förses med ett undantag för det fall att det är
fråga om uppgift som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets
beslut inte får lämnas ut till den registrerade.
Remissyttrandena. Det nu berörda förslaget om
underrättelseskyldighet godtas av flertalet remissinstanser. Från flera håll
betonas förslagets stora betydelse för den enskilde. Några remissinstanser
anser att man bör gå längre än OSK har föreslagit, när det gäller att tillgodose
den enskildes intressen. Sålunda anser socialstyrelsen, sektionen för teknisk
fysik vid tekniska högskolan i Stockholm och juridiska fakulteten vid Lunds
universitet att det bör övervägas att införa en generell skyldighet för
registerföraren att meddela registrerad att personuppgift förekommer om honom i
registret. Enligt JK:s mening bör den registrerade regelmässigt underrättas om
att registret förs med ADB.
Några remissinstanser framhåller att
underrättelseskyldigheten kan bli mycket betungande för registerförarna. För
att missbruk skall före-
Prop. 1973: 33 136
byggas
anser Svenska bankföreningen och Finansieringsföreiagens förening att
meddelanden om innehållet i register bör avgiftsbeläggas. Enligt postverkels
uppfattning bör avgift kunna tas ut när det är fråga om uppgifter ur mycket
omfattande register. TCO föreslår för sin del att bidrag skall kunna utgå av
allmänna medel till registerförare, om särskUda skäl föreligger, medan Svenska
försäkringsbolags riksförbund anser att en begränsning bör åstadkommas genom
att uppgiftsskyldigheten avser endast uppgifter som kan tas fram med en rimlig
insats av personella och maskinella resurser.
DON, CFD och bankinspektionen framhåller att regeln
om underrättelseskyldighet inte får utnyttjas för att från offentliga register
gratis erhåUa bevis eller andra uppgifter som normalt betingar lösen eller
annan avgift. På samma sätt bör enligt bankinspektionens uppfattning enskilda
företag och institutioner, exempelvis banker, kunna ta ut expeditionsavgifter,
om det rör sig om uppgifter som normalt beläggs med sådana avgifter, CFD anser
för sin del att rätten att erhålla uppgifter ur offentliga register bör
begränsas till en rätt att via terminal erhålla ifrågavarande information,
vilken i princip bör begränsas till att avse rena persondata.
Såväl Svenska bankföreningen som Sveriges
direktreklamförening och Finansieringsföreiagens förening säger sig utgå från
att regeln om underrättelse högst en gång om året inte skall tolkas så, att
underrättelse skulle behöva sändas ut en gång om året utan ny begäran för varje
gång. En sådan tolkning skulle enligt de nämnda instanserna medföra betydande
kostnader. Enligt stålens invandrarverk skulle registerföraren behöva meddela
endast att någon förändring av register-innehållet för ifrågavarande person
inte har gjorts sedan utdrag senast begärdes.
DON finner det böra klarläggas på vilket sätt den
berörda uppgiftsskyldigheten skall fullgöras. Enligt DON:s mening bör det vara
tillräckligt att registerföraren skickar meddelande med posten i vanligt brev
och att kopia sparas.
Flera remissinstanser tar upp förhållandet mellan
den berörda bestämmelsen om underrättelseskyldighet och TF. Sålunda påpekas
att regeln om underrättelse högst en gång varje år kan stå i strid med
offentlighetsreglerna i TF, som inte ger myndighetema möjlighet att inskränka
utlämning av aUmänt material till en gång om året.
Vad slutligen gäller det föreslagna undantaget från
underrättelseskyldigheten för det fall att uppgiften är sekretessbelagd
framhåller Svenska försäkringsbolags riksförbund att försäkringsbolagen inte är
underkastade några lagbestämmelser om tystnadsplikt angående försäkringstagarna
och deras ekonomiska eller personliga förhållanden. Försäkringsbolagen har
emellertid alltid ålagt sig en långtgående diskretion. Enligt riksförbundet
kan bestämmelsen om underrättelseskyldig-
Prop. 1973:33 137
het
inte rimligen medföra att försäkringsbolagen skulle vara skyldiga att lämna ut
uppgifter i vidare mån än som är förenUgt med sekretessen angående kundemas
förhållanden. Det sagda gäller inte minst sjukdomsuppgifter. Även
försäkringsinspekiionen anser att försäkringsbolag inte alltid bör vara
skyldigt att lämna ut uppgift från läkare.
Departementschefen. Enligt mui mening är det av
stor betydelse från integritetsskyddssynpunkt att den enskilde har rätt till
insyn i register såvitt gäller uppgifter om honom själv. I Ukhet med OSK och
så gott som samtliga remissinstanser anser jag därför att i datalagen bör
införas en bestämmelse om skyldighet för registeransvarig att underrätta
registrerad om innehållet i personuppgift som rör honom.
När
det gäller den närmare utformningen av underrättelseskyldigheten kan det tUl
en början diskuteras om uppgiftslämnandet bör ske avgiftsfritt. Som framhållits
av flera remissinstanser kan den föreslagna bestämmelsen i vissa fall medföra
avsevärda kostnader för de register-ansvariga, särskilt när det är fråga om att
ta fram uppgifter ur omfattande register. Skulle den registeransvarige ha en
generell rätt att ta ut ersättning för dessa kostnader, kan det emellertid
förutses att den registrerade i många fall avstår från att ta del av uppgiften.
Hans möjligheter till insyn skulle på detta sätt i praktiken bli avsevärt
inskränkta. Enligt min mening kan en sådan inskränkning i rätten till insyn
inte accepteras. I likhet med OSK anser jag därför att uppgiftslämnandet i
princip bör ske utan kostnad för den registrerade. Som jag strax skall
återkomma till bör emellertid i vissa fall undantag kunna göras från denna
huvudregel.
När det gäller frågan hur stora kostnader som
uppstår för den registeransvarige är det naturligtvis av största betydelse om
uppgiftslämnandet skall äga rum självmant eller endast på begäran av den
registrerade. Från den registrerades synpunkt talar onekligen vissa skäl för
att den registeransvarige skall vara skyldig att självmant lämna underrättelse.
I Ukhet med OSK anser jag emellertid att en sådan skyldighet skulle bli
orimligt betungande för den registeransvarige. Underrättelseskyldigheten bör
således i princip inskränkas till fall då den registrerade har begärt
underrättelse. Skulle det i något fall anses påkallat att registrerad
ratinmässigt underrättas om innehållet i personuppgift som angår honom, kan
datainspektionen meddela föreskrift härom med stöd av 6 §.
För att inte den registeransvariges kostnader skall
bli onödigt betungande anser jag det vidare befogat att, som OSK har
föreslagit, föreskriva att underrättelse till viss registrerad om innehållet i
personuppgift inte behöver ske mer än en gång under varje tolvmånaders-period.
Givetvis bör det inte finnas något hinder för den registeransvarige att
frivUligt lämna ut uppgifter med tätare mellanrum. För att upp-
Prop.
1973: 33 138
giftsskyldighet
skall föreligga bör det krävas begäran av den registrerade i varje särskilt
fall. Den registeransvarige bör alltså inte vara skyldig att acceptera ett
stående uppdrag att exempelvis lämna ut uppgifter en gång om året.
Som vissa remissinstanser har framhållit bör en
regel om rätt att gratis få del av personuppgifter inte innebära att den
enskilde alltid skulle ha rätt att utan kostnad erhålla sådana bevis eller
andra uppgifter ur offentliga register som normalt betingar en
expeditionsavgift. Motsvarande bör gälla beträffande vissa uppgifter som lämnas
ut av enskilda institutioner, t. ex. banker. Datainspektionen bör därför ges
möjlighet att för vissa slag av personuppgifter medge undantag från regeln att
underrättelsen skall ske utan kostnad för den registrerade. Denna möjlighet tiU
dispens bör dock utövas med försiktighet. I huvudsak bör dispens kunna ges
endast beträffande sådana uppgifter som normalt inte kan antas medföra fara
för otUlbörligt integritetsintrång. Som exempel kan nämnas sådana uppgifter ur
de under uppbyggnad varande fastighets- och inskrivningsregistren som skall
lämnas ut genom fastighetskort. Sådana uppgifter torde i allmänhet ha sådan
karaktär att faran för otillbörligt integritetsintrång är mycket ringa.
De nu förordade bestämmelserna om underrättelse i
fråga om innehållet i personuppgift har tagits upp i första och andra styckena
av förevarande paragraf.
Har datainspektionen medgett undantag från
skyldigheten att utan avgift lämna underrättelse om innehållet i personuppgift,
ankommer det i princip på den registeransvarige själv att bestämma vilken
avgift som skall tas ut. Självfallet är emellertid de statliga myndigheterna
skyldiga att följa de bestämmelser om avgift som meddelas i expeditionskungörelsen
eller på annat sätt. I den mån den registeransvarige inte är skyldig att följa
en fastställd taxa, får naturligtvis avgiften bestämmas mera fritt. Avgiften
bör dock inte i något fall få överstiga de kostnader som har uppstått. Skulle
det visa sig att en registeransvarig tar ut alltför hög avgift och därigenom på
ett otiUbörligt sätt försvårar för den enskilde att få del av uppgifter som rör
honom, bör datainspektionen kunna ingripa med erforderliga föreskrifter och i
sista hand återkalla den meddelade dispensen från skyldigheten att gratis
lämna underrättelse.
När det därefter gäller frågan på vUket sätt den
berörda uppgiftsskyldigheten skall fullgöras anser jag att det normalt får
ankomma på den registeransvarige att avgöra detta. Den registeransvarige kan
emellertid inte anses ha uppfyllt sin skyldighet, om han endast lämnar den
registrerade tillfäUe att ta del av innehållet i personuppgiften på det ställe
där uppgiften finns. I stället bör den registrerade ha rätt att få ett
skriftiigt meddelande om innehållet. I de flesta fall torde det vara mest
praktiskt för den registeransvarige att skicka en direkt utskrift
Prop.
1973: 33 139
från
datamediet. Det bör emellertid inte krävas att meddelandet på varje punkt
överensstämmer med den tekniska upptagningen. Det bör vara tillräckligt att
alla betydelsefulla detaljer återges. Givetvis måste meddelandet alltid vara
visuellt läsbart och i övrigt utformat på ett sådant sätt att det kan förstås
av den registrerade.
Som
OSK har föreslagit måste undantag från uppgiftsskyldigheten göras för det fall
att en uppgift inte får lämnas ut till den registrerade på grund av föreskrift
i lag eller annan författning eller på grund av beslut som myndighet har
meddelat med stöd av författning. Bestämmelser om sådant förbud finns såvitt
gäller myndigheter i 39 § sekretesslagen. För sådan registeransvarig som inte
är att anse som myndighet kan förbud mot utlämnande ha meddelats med stöd av
t, ex. 14 § sekretesslagen.
I enlighet med det anförda har i tredje stycket av
förevarande paragraf tagits upp en bestämmelse om undantag från
underrättelseskyldigheten.
Som
framgått av det föregående har ett par remissinstanser inom försäkringsområdet
framhållit att man där har intresse av att hemlighålla läkarintyg och vissa
andra uppgifter för den registrerade. I den mån det inte finns stöd för
hemlighållandet i författning eller i myndighets beslut, innebär emellertid
förevarande bestämmelser att uppgiften på begäran måste lämnas ut, om den har
tagits in i dataregister. Däremot har ett försäkringsbolag möjlighet att
undvika utlämnande genom att förvara uppgiften på annat sätt.
Vad
slutligen gäller förhållandet till TF är det självklart att offentUghetsprincipen
inte får inskränkas genom den nu berörda regeln om uppgiftslämnande. Som
framgår av det föregående anser vissa remissinstanser att regeln om
undertättelse högst en gång varje år kan stå i strid med TF:s
offentlighetsregler, som inte ger myndigheterna möjlighet att inskränka
utlämnande av allmänt material till en gång om året. Med anledning härav vill
jag påpeka att det uppgiftslämnande som sker enligt förevarande paragraf i
princip är avgiftsfritt, medan tUlhandahåUande av avskrift eller utskrift
enligt 2 kap. 8 § TF sker endast mot avgift. Vill den registrerade betala
avgift för att få reda på innehållet i en viss personuppgift som finns hos
myndighet, är myndigheten naturligtvis skyldig att bifalla hans begäran, även
om en Uknande begäran framställdes mindre än ett år dessförinnan. Vidare är
myndighet skyldig att tiUhandahåUa uppgift på stäUet enligt reglerna i 2 kap.
8§TF.
11
§
I första stycket av förevarande paragraf, som
motsvarar 11 § i OSK:s lagförslag, har tagits upp den regel om förbud mot
utlämnande av personuppgift som jag har förordat i avsnittet 6.3.5 i den
allmänna
Prop. 1973: 33 140
motiveringen.
Regeln gäller endast sådan registeransvarig som inte är att anse som myndighet.
För myndigheternas del har en motsvarande förbudsregel förts in i 13 § andra
stycket sekretesslagen. En hänvisning till sekretesslagen har tagits upp som
ett andra stycke i förevarande paragraf.
Som jag tidigare har anfört i den allmänna
motiveringen blir det naturligtvis i många fall svårt för den registeransvarige
att avgöra om det föreligger risk för att en uppgift som begärs utiämnad skall
användas på ett otillbörligt sätt. Anledning till försiktighet torde i första
hand föreUgga, om den registeransvarige får en begäran om massuppgifter eller
selekterade uppgifter. En sådan begäran bör alltid utgöra anledning för den
registeransvarige att närmare utreda hur det är avsett att uppgifterna skall
användas. Först om den som begär utiämnandet anger en godtagbar förklaring
härom bör uppgifterna lämnas ut.
Vad gäller datainspektionens rätt att ge dispens
från förbudet mot utlämnande bör sådan dispens kunna lämnas såväl i ett
särskilt fall som mera generellt, t. ex. beträffande ett visst register.
12 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i OSK:s
förslag, har tagits in en bestämmelse om skyldighet för den registeransvarige
att göra anmälan till datainspektionen när han upphör att föra personregister.
Vidare sägs att datainspektionen i sådant fall skall föreskriva hur det skall
förfaras med registret. Uppenbarligen kan det ibland vara påkallat av
integritetshänsyn att registret förstörs eller att vissa uppgifter sorteras ut.
Liksom när det gäller föreskrift enligt 6 § om bevarande och gaUring av
personuppgifter bör datainspektionen samråda med riksarkivet.
Skulle den registeransvarige vilja överlåta sitt
personregister till annan, följer av de tidigare behandlade reglerna att den
som avser att överta registret är skyldig att ansöka om tillstånd.
13 §
Paragrafen innehåUer vissa bestämmelser om
tystnadsplikt. Bestämmelsema överensstämmer i sak med de regler som har tagits
upp i 12 § i OSK:s lagförslag och som allmänt har godtagits under remissbehandUngen.
Tystnadspliktsregeln i första stycket gäUer i
första hand den registeransvarige och hans anstäUda. Dessutom gäller regeln
den som t. ex. på servicebyrå har fått i uppdrag att handha den praktiska
bearbetningen av registret. Självfallet kan förbudet att yppa innehållet i personuppgift
inte gå längre än de inskränkningar som har meddelats i fråga om rätten att skriftiigen
lämna ut uppgift ur registret. Detta får anses ligga i uttrycket att uppgift
inte får yppas obehörigen.
Prop.
1973: 33 141
14
§
Paragrafen, som motsvarar 13 § i OSK:s lagförslag,
innehåller en bestämmelse om skyldighet för myndighet att överföra
ADB-upptagning till läsbar form. Som jag tidigare har nämnt tar regeln sikte
även på sådana upptagningar som inte innefattar upplysning om enskild person.
OSK. OSK:s förslag Innebär att, om myndighet för
handläggning av mål eller ärende hämtar en uppgift från upptagning för ADB, myndigheten
skall vara skyldig att överföra uppgiften till handlingarna i målet eller
ärendet i läsbar form. Som skäl för en sådan bestämmelse anför OSK att man inte
i efterhand kan göra klart för sig vilka uppgifter som påverkade beslutet i
ett mål eller ärende, om inte alla uppgifter som hade betydelse för avgörandet
ingår i akten. Eftersom ADB-register ofta ändras kontinuerligt, kan deras
innehåll vid viss tidpunkt vara svårt att fastställa. OSK påpekar också att en
föreskrift av det angivna innehåUet i hög grad torde minska myndighetemas behov
av körning med datamaskin för att tUlgodose offentlighetsprincipen.
Det kan dock finnas fall, framhåller OSK, där
undantag bör kunna medges. Det kan t. ex. tänkas att vissa uppgifter i ett
ADB-register är lätt tillgängliga via bUdskärm. Undantag bör beslutas av
datainspektionen. Meddelande av undantag bör ske restriktivt.
Remissyttrandena. I de flesta fall godtar
remissinstanserna förslaget om skyldighet för myndighet att överföra uppgift i
ett mål eller ärende till läsbar form. Hovrätten över Skåne och Blekinge
understryker särskUt att förslaget minskar behovet av extrakörningar i
datamaskin. Att uppgifterna i ett mål eller ärende överförs till läsbar form är
enligt hovrättens uppfattning också en förutsättning för att myndigheten skall
kunna bereda part insyn i utredningsmaterialet enligt 14 och 15 §§
förvaltningslagen.
DON, SCB, RSV och DASK påtalar att det inte klart
framgår av OSK:s betänkande om den föreslagna bestämmelsen avser uppgifter från
såväl personregister som andra register. Enligt DASK:s uppfattning måste
bestämmelsen omfatta alla slag av register.
Kritik mot förslaget framförs framför allt av CFD,
SPRI, DAFA, Svenska landstingsförbundet. Svenska teknologföreningen och Kommunernas
pensionsanstalt. De nämnda remissinstanserna pekar framför allt på förslagets
ekonomiska konsekvenser. CFD uttalar att åtskilligt av vinstema med det nya
datasystemet skulle gå förlorat, om myndigheterna skulle tvingas tiU en
betydande och dyrbar pappershantering. Liknande synpunkter förs fram av DAFA
och Kommunemas pensionsanstalt. Såväl Svenska teknologföreningen som matematiskfysiska
sektionen vid Uppsala universitet bestrider OSK:s påstående
Prop. 1973: 33 142
att
det skulle vara svårt att i efterhand fastställa ett ADB-registers innehåll.
Med hänsyn tiU den föreslagna regelns besvärande
konsekvenser anser Svenska landstingsförbundet att man i första hand bör
överväga att inte särskilt lagstadga på ifrågavarande punkt, medan Kommunernas
pensionsanstalt föreslår att bestämmelsen ges en liberalare utformning. Man
skulle exempelvis, anför pensionsanstalten, kunna ge visst utrymme för den
myndighet som beslutar i målet eller ärendet att avgöra huruvida och i vUken
omfattning uppgifter som hämtas ur dataregister skall tillföras akten i läsbar
form.
SCB förutsätter att man med mål och ärende inte
avser framställningar av en statistikprodukt. Enligt centralbyråns mening
skulle det vara helt orimligt att alla uppgifter som legat till grand för en
statistisk sammanställning skulle finnas tiUgängliga i läsbar form.
Enligt integritetsskyddskommittén är den föreslagna
regeln kanske så grundläggande för offentlighetsprincipens reella innebörd att
den borde inflyta i TF i stället för i datalagen. Även DASK och Kommunernas
pensionsanstalt ifrågasätter om regeln har sin plats i datalagen. SärskUt med
hänsyn till att regeln måste åsyfta även andra register än personregister anser
DASK att det finns skäl att föra in den i TF eller i lagstiftningen om
förvaltningsförfarandet.
Departementschefen. Liksom OSK och flertalet
remissinstanser anser jag att den föreslagna regeln om skyldighet för myndighet
att överföra ADB-upptagning till läsbar form är av stort värde. Även om det är
tekniskt möjligt att i efterhand rekonstruera ett ADB-registers innehåll utan
att överföra uppgiftema till läsbar form, är det uppenbart att en sådan
rekonstruktion ofta måste bli besvärlig och tidskrävande. Det får också anses
som en stor vinst om man så långt möjligt kan minska myndigheternas behov av
extrakörningar i datamaskin för att tUlgodose offentUghetsprincipen. Att
upptagningar som används i ett mål eller ärende överförs till läsbar form torde
vidare, som framhållits av hovrätten över Skåne och Blekinge, i aUmänhet vara
en föratsättning för att myndigheten skaU kunna bereda part insyn i
utredningsmaterialet enligt 14 och 15 §§ förvaltningslagen (1971: 290).
På grund av det anförda anser jag att den berörda
regeln i princip bör genomföras. Regeln bör omfatta såväl personuppgifter som
andra uppgifter som har tagits upp på datamedium.
Givetvis kan den nu förordade regeln medföra en
omfattande pappershantering hos myndigheterna och därigenom vålla betydande
kostnader. Det är därför angeläget att införa en möjlighet till undantag. Jag
anser därvid att det skulle vara alltför omständligt att, som OSK har
föreslagit, låta datainspektionen pröva huruvida undantag skall få ske. I stället
bör det ankomma på myndigheten själv att avgöra i vilka
Prop. 1973: 33 I43
fall
man bör kunna underlåta att överföra en upptagning till läsbar form. För att en
sådan överföring skall kunna underlåtas, bör det krävas att särskUda skäl
föreligger. Som ett sådant särskilt skäl bör kunna räknas att upptagningen
finns lätt tillgänglig, t. ex. via bUdskärm. Enbart det förhållandet att
upptagningens innehåll är enkelt, t. ex. anger endast att en viss upplysning
saknas i ett register, bör däremot normalt inte föranleda undantag från
huvudregeln.
Med
hänsyn bl. a. till att den berörda regeln avser även andra uppgifter än
personuppgifter kan vissa skäl åberopas för att föra in den i annan
lagstiftning än datalagen, t. ex. i sådan lagstiftning som rör myndigheternas
handläggning av mål och ärenden. För att kunna omfatta alla myndigheter skulle
emeUertid regeln i sådant fall få föras in i ett stort antal olika
författningar. Av praktiska skäl anser jag därför att den i stället bör tas in
i datalagen.
I enlighet med vad jag nu har förordat har en
bestämmelse om skyldighet för myndighet att föra över ADB-upptagning till
läsbar form tagits in i förevarande paragraf. Jag vUl påpeka att bestämmelsen
avser endast upptagning som används i mål eller ärende. TiU denna kategori bör
normalt inte räknas exempelvis framställning av statistikprodukt.
1517
§§
Paragraferna innehåller bestämmelser om
datainspektionens tillsynsverksamhet. Bestämmelsema överensstämmer i stort
sett med 14, 16 och 17 §§ i OSK:s lagförslag. Vissa smärre ändringar har dock
gjorts med anledning av påpekanden under remissbehandlingen. Bl. a. föreskrivs
i 17 § att datainspektionen skall kunna få uppgifter beträffande ett
personregister genom att vända sig direkt till den som för den registeransvariges
räkning har hand om bearbetningen av registret.
I 15 § i OSK:s förslag har tagits upp regler om
datainspektionens sammansättnmg. Som jag har framhållit i den allmänna
motiveringen bör sådana regler, i enlighet med vad som är brakligt, tas in i
instraktionen för inspektionen. Paragrafen har därför inte någon motsvarighet
i förevarande lagförslag.
18
§
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för
datainspektionen att meddela nya eller ändrade föreskrifter och att återkaUa
meddelat tiUstånd. Motsvarighet till bestämmelsema finns i 18 § i OSK:s lagförslag.
Förslaget har i denna del allmänt godtagits av remissinstanserna.
Jag har redan i tidigare avsnitt förordat att
datainspektionen skall ha rätt att meddela nya eller ändrade föreskrifter med
anledning av vad som framkommer vid tillsynsverksamheten. Föreskrifterna, som
bör vara av sådant slag som anges i 5 eller 6 §, bör kunna meddelas såväl när
otillbörligt integritetsintrång redan har uppstått som när det föreligger
Prop. 1973: 33 144
anledning
anta att sådant intrång skall uppkomma. I sista hand bör datainspektionen
kunna återkalla meddelat tillstånd. Bestämmelser i enUghet med det anförda har
tagits upp i första stycket första punkten och i andra stycket av förevarande
paragraf.
Personregister som har beslutats av Kungl. Maj:t
eller riksdagen är enligt 2 § andra stycket undantagna från datainspektionens
tillståndsprövning. Som jag har anfört i avsnittet 6.3.3 i den allmänna
motiveringen bör emellertid datainspektionen öva tUlsyn över dessa register på
samma sätt som när det gäUer andra register. Finner datainspektionen därvid att
OtUlbörligt integritetsintrång har uppstått eller att det föreligger fara för
sådant intrång, bör datainspektionen kunna ingripa med nya eller ändrade
föreskrifter, allt i den mån de inte står i strid med beslut av Kungl. Maj:t
eller riksdagen. Finner datainspektionen att en föreskrift som meddelats av
Kungl. Maj:t eller riksdagen bör ändras, åligger det givetvis inspektionen att
göra framställning härom. På samma sätt bör datainspektionen göra
framställning, om den anser att ett visst register inte längre bör få föras.
En bestämmelse som överensstämmer med vad jag nu
har förordat har tagits in som en andra punkt i första stycket av förevarande
paragraf.
19 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om
tystnadsplikt för den som hos datainspektionen har tagit befattning med
tillstånds- eller tillsynsärende. Bestämmelsen överensstämmer med den regel som
har tagits upp i 19 § i OSK:s lagförslag och som har lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.
20 §
Paragrafen, som motsvarar 20 § i OSK:s lagförslag,
innehåller vissa straffbestämmelser. OSK:s förslag har i denna del godtagits av
så gott som samtUga remissinstanser. Departementsförslaget överensstämmer i sak
helt med vad OSK har föreslagit frånsett vissa ändringar som betingas av att
enligt departementsförslaget inga register är underkastade endast
anmälningsskyldighet. Vidare har brott mot anmälningsskyldigheten i 12 §
straffbelagts.
21 §
Paragrafen innehåUer bestämmelser om straff för
dataintrång. Bestämmelserna, som delvis motsvarar den av OSK föreslagna
ändringen i brottsbalken, har behandlats i avsnittet 6,3.8 i den allmänna motiveringen.
Som tidigare har nämnts avser bestämmelsema alla slag av upptagningar för ADB,
oavsett om de innefattar upplysning om enskUd person.
Prop.
1973: 33 145
I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen kan vissa av brottsbalkens bestämmelser bli tillämpliga på sådant
otUlbörligt förfarande med datamaterial som anges i förevarande paragraf. I så
fall bör dessa bestämmelser tillämpas i stället för bestämmelsen om dataintrång.
TUl de bestämmelser i brottsbalken som sålunda kan bli tillämpliga hör i
första hand reglerna om tUlgrepps- och förfalskningsbrott i 8 resp. 14 kap.
brottsbalken. Det kan även bli aktuellt att döma till ansvar för exempelvis
skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken eller trolöshet mot huvudman
enligt 10 kap. 5 § brottsbalken.
Det
bör påpekas att straff för förfalskningsbrott kan ådömas endast om föremålet
för åtgärden är att betrakta som urkund. Som urkund anses enligt 14 kap. 1 §
andra stycket brottsbalken dels protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och
annan handling som upprättats till bevis eller annars är av betydelse som
bevis, dels legitimationskort, biljett eller dylikt bevismärke.
Urkundsbegreppet i det nämnda lagrummet är enligt uttalande som har gjorts i
den auktoritativa kommentaren till brottsbalken att fatta så vidsträckt att det
omfattar även anteckningar som åstadkommits på helt maskinell väg, t. ex.
diktafonband eller grafiska framställningar. Denna tolkning av lagrammet, till
vilken jag ansluter mig, innebär att även upptagningar för ADB i stor utsträckning
faller under begreppet urkund. Manipulerande med en maskin som framställer
urkunder kan däremot enligt kommentaren till brottsbalken inte anses utgöra
förfalskningsbrott.
22 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet i OSK:s
lagförslag, innehåUer en bestämmelse om förverkande.
23 §
Paragrafen, som motsvarar 21 § i OSK:s lagförslag,
innehåller regler om skadestånd.
GäUande bestämmelser. Bestämmelser om skadestånd
finns i den nyligen antagna skadeståndslagen (1972: 207). Lagen är enligt 1
kap. 1 § tillämplig, om ej annat är särskUt föreskrivet eller föranleds av
avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Huvudregeln
i 2 kap. 1 § innebär att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet
vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. Föreligger brott, skall
enligt 2 kap. 4 § skadeståndsskyldigheten omfatta även ren förmögenhetsskada,
dvs. skada som har uppkommit utan samband med person- eller sakskada. Särskilda
regler gäller för det fall att skada har vållats genom fel eller försummelse av
arbetstagare eller vid myndighetsutövning i verksamhet för vUken staten eller
kommun svarar. 1 sist-
10
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 33
Prop. 1973: 33 146
nämnda
fall åligger det enligt 3 kap. 2 § staten resp. kommunen att ersätta såväl
person- och sakskada som allmän förmögenhetsskada. Skadeståndsskyldigheten vid
myndighetsutövning är emellertid begränsad genom olika bestämmelser i 3 kap.
Enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen skall lagens
bestämmelser om skyldighet att ersätta personskada tUlämpas också i fråga om
Udande som någon tUlfogar annan genom brottslig gärning av visst angivet slag.
Hur skadeståndet skall bestämmas vid person- resp. sakskada anges i 5 kap. 2
och 4 §§. Enligt 5 kap. 5 § skall skadeståndet jämkas i skälig utsträckning, om
vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. I 5 kap. 6 §
slutUgen finns en bestämmelse för det fall att två eller flera skall ersätta
samma skada.
OSK. Enligt OSK:s mening är en särskild
skadeståndsregel påkaUad till skydd för enskildas integritet, även om behovet
av speciella regler har minskats genom skadeståndslagen. I fråga om ADB-register
anser OSK att det är främst i två avseenden som en särreglering kan ifrågasättas,
nämligen då registrerad våUas skada genom otillbörligt förfarande, t. ex.
registrering utan tillstånd, och då skada uppkommer genom att felaktiga
uppgifter lämnas ut. Det förstnämnda fallet torde emellertid i allt väsentligt
täckas genom att förfarandet straffbeläggs och vanliga regler om skadestånd på
grand av brott därmed blir tUlämpliga. När det gäller felaktiga uppgifter är
läget ett annat. OSK påpekar att skadeverkningarna av ett fel kan bli
väsentliga med hänsyn till den stora spridning som ADB-tekniken möjliggör och
tUl den tilltro som maskinbe-handlade uppgifter på många håll åtnjuter. För
sådana skador anser OSK det befogat att frångå kravet att vållande skall ligga
den skadeståndsskyldige eller någon för vilken han svarar till last.
Även när det gäller frågan vad som är
ersättningsgill skada anser OSK att allmänna regler om skadestånd utom
kontraktsförhållanden är alltför restriktiva. OSK föreslår att inte bara vad
som i skadeståndslagen kallas ren förmögenhetsskada utan också ideell skada
skall kunna föranleda skadestånd i förevarande sammanhang.
OSK diskuterar vidare tanken på att liksom i
trafik- och atomansvarighetslagarna införa regler om obligatorisk försäkringsskyldighet.
Tanken på en sådan skyldighet tillbakavisas emellertid. Enligt OSK:s
uppfattning kan den föreslagna skadeståndsregeln väntas leda tiU att det efter
hand utbildas lämpliga försäkringsformer för registerförarna.
Remissyttrandena. OSK:s förslag tUl
skadeståndsregel godtas av flertalet remissinstanser. Juridiska fakulteterna
vid Uppsala och Lunds universUet ifrågasätter emellertid om inte regeln om
ideellt skadestånd bör utvidgas till att gälla även vid vissa straffbelagda
handlingar, främst utlämnande av uppgift.
Från
flera håll anser man att den föreslagna skadeståndsskyldigheten
Prop. 1973: 33 J47
är
alltför långtgående. Sålunda anser Sveriges grossistförbund och Leverantörsföreningen
Kontors- och datautrustning att ersättningsskyldighet bör föreligga endast om
oriktigheten har varit ägnad att på ett väsentUgt sätt kränka den registrerades
personliga integritet. En liknande åsikt förs fram av karolinska sjukhuset.
Enligt socialstyrelsen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges
direktreklamförening bör endast sådana oriktigheter som är hänförliga till
registerförarens egen handläggning vara relevanta. Är det fråga om oriktig
uppgift som härstammar från annat håU, bör sålunda registerföraren inte ha
något ansvar.
Värnpliktsverket, SCB och RSV framhåller
uttryckligen att, om samköming har skett mellan flera registerförare, ansvaret
bör åvila den "senaste" registerföraren, dvs. den genom vars
utiämnande av personuppgift e. d. skadan har uppkommit. Värnpliktsverket
förutsätter emellertid att registerföraren i sådant fall tillerkänns
regressrätt i fall där felaktig uppgift har lämnats av annan registerförare.
Enligt Svenska sparbanksföreningen bör uttryckliga bestämmelser införas som
reglerar det inbördes ansvaret mellan registerföraren och den från vilken den
felaktiga uppgiften kan ha erhållits. Sparbanksföreningen anser vidare att den
registrerades medvållande i vissa fall måste kunna medföra att
skadeståndsskyldigheten helt eller delvis faller bort.
Några remissinstanser tar upp vissa frågor som
gäller förhållandet till skadeståndslagen. Sålunda påpekar juridiska fakulteten
vid Stockhohns universitet att, när oriktighet i myndighets personregister
medför skada för enskild, det mycket ofta torde bU fråga om myndighetsutövning
i skadeståndslagens mening. Ansvaret enligt denna lag är emellertid begränsat,
på åtskilliga sätt. Eftersom datalagen som speciallag tar över
skadeståndslagens allmänna bestämmelser, kommer de angivna be-gränsningama inte
att gälla när det är fråga om oriktighet i dataregister. I och för sig anser
fakulteten att det inte är obefogat att ett särskilt strängt skadeståndsansvar
åvilar registerföraren i de fall som avses med datalagens skadeståndsregel.
Fakulteten anser emellertid att denna fråga bör övervägas ytterUgare. Även JK
finner det böra klarläggas huruvida skadeståndslagens regler om begränsning i
vissa fall av skadeståndsskyldigheten skall gälla även i fråga om
dataregister.
Enligt statskontoret och
kreditupplysningsutredningen ger OSK:s betänkande inte tUlräckligt underlag
för en närmare prövning av förslaget om skadeståndsskyldighet.
Kreditupplysningsutredningen anser att ett undantag från den föreslagna regeln
om strikt ansvar i varje fall bör göras för kreditupplysningsföretagens del.
Vad gäller frågan om försäkringsplikt framhåller
Svenska försäkringsbolags riksförbund att en ansvarighetsförsäkring för att
skydda registerförarens intressen givetvis är möjlig. Försäkringsvillkoren
måste dock innehålla vissa viktiga begränsningar. Enligt riksförbundets åsikt
Prop.
1973: 33 148
kan
ett ekonomiskt skydd för en skadelidande bli helt verkningsfullt endast med en
försäkringsplikt liknande den som gäller på trafikområdet.
Departementschefen. Som OSK har anfört torde
behovet av skadeståndsregler på datateknikens område i stor utsträckning
täckas genom bestämmelserna i skadeståndslagen. Detta gäller bl. a. i fall då
någon har inrättat personregister utan tUlstånd eller begått annan straffbelagd
handling med avseende på datalagrat material. I sådant fall anser jag att den
skadelidandes intressen normalt får anses tillgodosedda genom skadeståndslagens
allmänna regler.
På en punkt kan emellertid skäl åberopas för att
föra in regler om skadestånd som går längre än skadeståndslagens bestämmelser.
Detta gäller fall då skada uppstår tUl följd av att personregister innehåller
oriktig uppgift. Som OSK har anfört kan skadeverkningarna i sådant fall bli
betydande genom den stora spridning av en uppgift som datatekniken möjliggör
och den särskilda tUUro som datauppgifter i många fall åtnjuter. Uppenbarligen
kan också faktiska fel uppkomma i ett dataregister genom missöden som inte kan
läggas någon till last som vållande, i varje faU inte om detta begrepp skall ha
någon mening. Liksom OSK och de allra flesta remissinstansema anser jag det befogat
att beträffande sådana fall frångå det allmänna kravet i skadeståndslagen på
att skadan skall ha våUats genom fel eller försummelse och införa en strikt
skadeståndsskyldighet.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda
skadeståndsregler avseende ADB-register har föreslagits i samband med den
planerade övergången till ADB på fastighetsregistreringens område och inom
inskrivningsväsendet (jfr prop. 1973: 1 bil. 4 s. 14 ff). De nyligen (prop.
1973: 13) framlagda förslagen till lag om inskrivningsregister och lag om
ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) innehåller således regler som
medför att staten åläggs strikt ansvar dels för förlust som har uppkommit till
följd av tekniskt fel i fastighets- eller inskrivnmgsregis-ter som förs med
användande av ADB, dels för förlust som har uppkommit tUl följd av beslut om
rättelse av oriktighet i sådant register, om oriktigheten har uppkommit till
följd av tekniskt fel. De föreslagna reglerna innebär att envar aUtså inte
endast den som förekommer i registret har möjlighet att få ersättning av
staten, om han lider förlust på någon av de angivna granderna. Den vidsträckta
skadeståndsskyldigheten får ses mot bakgrunden av att förlust till följd av
rättelse av oriktiga uppgifter i faslighetsbok eller tomträttsbok, vilka böcker
således skall ersättas av inskrivningsregistret, eUer förlust tUl följd av
försummelse vid utfärdandet av bevis om innehållet i sådana böcker redan nu kan
grunda rätt tiU ersättning av staten (19 kap. 1719 §§ jordabalken).
Prop. 1973: 33 149
Givetvis kan det, som vissa remissinstanser
framhåUU, inträffa att en viss oriktighet i ett personregister inte är
hänförlig till den registeransvariges handläggning utan härstammar från annat
håll, t. ex. från ett annat personregister. Även om så är fallet, anser jag att
skadeståndsansvaret gentemot den enskUde bör åvila den som sist haft hand om
uppgiften, dvs. den registeransvarige som har lämnat ut den oriktiga uppgiften
eller på annat sätt har orsakat skadan. Att sådan registeransvarig i vissa
fall kan ha rätt att regressvis återkräva utgiven ersättning av annan är
självklart.
Liksom OSK och flertalet remissinstanser anser jag
vidare att, i de fall då skada har uppstått till följd av oriktig uppgift i
personregister, ersättning regelmässigt bör utgå även för s. k. ideell skada,
dvs. för lidande eller annan omständighet som ej är av rent ekonomisk
betydelse. Vissa skäl talar onekligen för att, som ett par remissinstanser har
föreslagit, utsträcka rätten till ersättning för ideell skada även till fall
då brottslig handling har begåtts med avseende på datalagrat material utan att
personuppgift har fått oriktigt innehåll. Som exempel kan nämnas fall då någon
har stuUt uppgift som i och för sig är riktig eller upprättat personregister
utan tiUstånd. Enligt min mening är det emellertid inte f. n. påkallat att
utsträcka rätten tiU ersättning för ideeU skada på detta sätt.
I enlighet med det anförda har i förevarande
paragraf tagits in bestämmelser om att den registeransvarige skall ersätta
skada som tillfogas registrerad genom att personregister innehåller oriktig uppgift
om honom samt att vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått hänsyn
skall tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse. Att uttryckligen föreskriva att den registeransvarige har
en strikt skadeståndsskyldighet har jag inte ansett behövUgt. Detta får
nämligen anses följa av den nyssnämnda bestämmelsen om skyldighet att ersätta
skada. Jag har inte heller ansett det erforderligt att införa någon uttrycklig
bestämmelse om regressrätt.
Som har framhållits av juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet kan det, när skada uppstår till följd av oriktighet i
myndighets register, vara fråga om sådan skada vid myndighetsutövning som
avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Eftersom den nu föreslagna lagstiftningen
innebär att skadeståndsskyldigheten regleras särskUt på förevarande område,
kommer de särskilda begränsningar i skadeståndsskyldigheten som har
föreskrivits i 3 kap. skadeståndslagen inte att vara tiUämpliga. Jag vill
emeUertid påpeka att vissa andra bestämmelser i skadeståndslagen kommer att
komplettera de nu förordade reglerna i datalagen. Så är fallet med exempelvis
bestämmelsen i 5 kap. 5 § skadeståndslagen om jämkning av skadestånd på gmnd av
vållande på den skadelidandes sida.
Prop. 1973:33 150
Lika litet som OSK anser jag det påkallat att
införa regler om obligatorisk försäkringsskyldighet på förevarande område. Det
kan emellertid förutses att de registeransvariga i så stor utsträckning som
möjligt skyddar sig genom frivilliga ansvarsförsäkringar.
24 §
Paragrafen, som motsvarar 22 § i OSK:s lagförslag,
innehåller bestämmelser om vitesföreläggande. Bestämmelserna överensstämmer i
stort sett med de regler som har föreslagits av OSK och som har lämnats utan
erinran vid remissbehandUngen. Ett tillägg har emellertid gjorts beträffande
den som för registeransvarigs räkning har hand om personregister.
Som OSK har påpekat bör vite kunna föreläggas även
juridisk person. Höga vitesbelopp kan naturligtvis vara erforderliga i fall då
ekonomiska intressen motiverar vägran att fullgöra en skyldighet.
25 §
Paragrafen, som motsvarar 23 § i OSK:s lagförslag,
innehåller bestämmelser om besvär över datainspektionens beslut.
EnUgt OSK:s förslag skall besvär över datainspektionens
beslut anföras hos Kungl. Maj:t. Detta förslag har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. Några remissinstanser, nämligen DON, JO och Sveriges
advokatsamfund, anser emellertid att datainspektionens beslut i StäUet bör
överklagas hos regeringsrätten. DON och advokatsamfundet pekar härvid på att
regeringsrätten är besvärsinstans när det gäller beslut om utlämnande av allmän
handling. JO framhåller för sin del att de gränsdragningar som görs i
datainspektionens tillståndsärenden kommer att bli rättsskapande. HärtUl kommer
att datainspektionen i fråga om myndigheters register måste beakta, tolka och
tUlämpa offentlighets- och sekretessreglerna. Mot denna bakgrund finner JO det
ytterst angeläget med en möjlighet att vinna domstolsprövning av datainspektionens
ställningstaganden i tillståndsärenden och i ärenden om föreläggande och
föreskrifter.
För min del medger jag att vissa skäl, bl. a.
sambandet med offentlighets- och sekretessreglerna, talar för att
datainspektionens beslut skall kunna överklagas hos regeringsrätten. De
avgöranden som det kan bli fråga om är emellertid till huvudsaklig del av sådan
natur att de inte lämpligen bör prövas av domstol. Sålunda är det i första hand
fråga om att avgöra hur man häst skall förebygga riskema för otillbörligt
intrång i personlig integritet. Vidare måste i vissa fall en avvägning ske mot
samhällsekonomiska intressen. Med hänsyn härtill anser jag i Ukhet med OSK och
de allra flesta remissinstanserna att talan mot datainspektionens beslut bör
föras hos Kungl. Maj:t. En bestämmelse härom har tagits upp som ett första
stycke i förevarande paragraf.
Prop. 1973: 33 151
I andra stycket har, i enlighet med vad jag
förordat i avsnittet 6.3.7 i den allmänna motiveringen, tagits upp en
föreskrift om rätt för JK att föra talan mot datainspektionens beslut. I övrigt
följer av 11 § förvaltningslagen att besvär får anföras av den som beslutet
angår, under förutsättning att det har gått honom emot.
Bestämmelsen
om JK:s talerätt har getts det innehåUet att talan får föras för att ta till
vara allmänna intressen. Detta innebär att talan får föras inte bara mot beslut
varigenom datainspektionen meddelat tUlstånd utan även mot beslut av annat
innehåll, t. ex. i fråga om meddelande av föreskrift.
För att JK skall kunna utöva sin talerätt är det
erforderligt att han fortlöpande får del av datainspektionens beslut. En
bestämmelse härom kan meddelas av Kungl. Maj:t. Jag viU emellertid betona att
det inte bör åligga JK att ingående granska alla beslut. Normalt bör en sådan
granskning ske endast när det är fråga om register som får antas innebära
särskilt stora risker för otillbörligt integritetsintrång eller när anmälan
har gjorts av enskild.
Övergångsbestämmelserna
Jag har redan behandlat övergångsbestämmelsema i
avsnittet 6.3.9 i den allmänna motiveringen. I enUghet med vad jag har förordat
där föreskrivs att datalagen träder i kraft den 1 juli 1973 men att huvuddelen
av dess bestämmelser, bl. a. såvitt gäller tillståndstvånget och
datainspektionens rätt att meddela föreskrifter, gäller först fr. o. m. den 1
juli 1974. Om särskilda skäl föreligger, skall datainspektionen dock kunna
meddela föreskrift redan för tiden före nämnda tidpunkt. Som jag har anfört i
den allmänna motiveringen bör ett sådant särskilt skäl anses kunna föreligga,
om datainspektionen finner att ett visst dataregister har medfört otillbörligt
integritetsintrång som ej är obetydligt eller att det föreligger överhängande
fara för sådant intrång. Föreskrift bör i sådant faU kunna meddelas i sådant
hänseende som anges i 5 eller 6 §.
8.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma aUmänna handlingar
Jag har tidigare i avsnittet 6.2.9 i den allmänna
motiveringen anfört att, om den förordade regeln i 2 kap. 2 § andra stycket TF
genomförs, detta innebär att sekretesslagens föreskrifter om handlingar blir
generellt tiUämpliga på tekniska upptagningar utan att någon uttrycklig
föreskrift härom behöver föras in i sekretesslagen. 1 enlighet härmed
innehåller förevarande lagförslag inte någon motsvarighet till den av OSK
föreslagna 44 §. Däremot har tillägg gjorts till 13 och 18 §§.
Prop. 1973: 33 152
13
§
I andra stycket har tagits upp den regel om förbud
i vissa fall mot utlämnande av personuppgift som jag har förordat i avsnittet
6.3.5 i den allmänna motiveringen. En motsvarighet till regeln har beträffande
sådan registeransvarig som inte är att anse som myndighet tagits in i 11 §
förslaget till datalag.
18
§
I andra och tredje styckena har tagits upp regler
om sekretesskydd för vissa handlingar hos datainspektionen. Reglerna
överensstämmer i sak med de bestämmelser som OSK har föreslagit och som har
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Andra stycket innehåller en regel om förbud mot
utlämnande av handling som Innehåller upplysning om enskilds personliga
förhållanden. Regeln har i huvudsak utformats efter förebUd av 13 § första
stycket sekretesslagen. I överensstämmelse med vad som föreskrivits om vissa
tUlsynsmyndigheter i första stycket av förevarande paragraf har dock tillagts
att utlämnande kan få ske, om datainspektionen finner det nödvändigt för
fullgörande av sin uppgift.
Vid sidan av den nu angivna sekretessregeln
föreligger behov av en regel som tar sikte på handlingar som innefattar
upplysningar om enskUda företags eUer sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden. En sådan regel kan beslutas av Kungl. Maj:t med stöd av 21 §
sekretesslagen. Jag ämnar senare föreslå att regeln förs in i kungörelsen
(1939: 7) med förordnande på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen.
Det kan tänkas att datainspektionen vid den del av
tillstånds- eller tillsynsverksamheten som riktar sig mot myndigheterna får del
av uppgifter som skall hållas hemliga hos den myndighet där de förvaras och som
inte omfattas av de nu förordade sekretessreglerna för datainspektionen. Med
tanke på sådana fall har i tredje stycket av förevarande paragraf tagits upp
en kompletterande sekretessbestämmelse.
9
Avgifts- och anslagsfrågor
9.1
Avgiftsfrågor
OSK diskuterar möjligheterna att finansiera
datainspektionens verksamhet genom avgifter på motsvarande sätt som t. ex.
försäkringsinspektionens verksamhet finansieras av försäkringsföretagen. OSK
finner det emellertid svårt att konstruera en rättvis och någorlunda enkel
till-lämpbar skala för avgiftsbeläggningen. Bl. a. måste hänsyn tas tUl
olikheterna i arbetsinsatser från datainspektionens sida beroende på registrens
typ och storlek. I efterhand kan naturligtvis den faktiska ar-
Prop.
1973:33 153
betsinsatsen
räknas fram men kostnaden blir då beroende av den enskUde tjänstemannens
arbetstakt. Detta tUlgodoser inte kravet att kostnaden i förväg skaU kunna
anges. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna finner OSK att det i
varje fall f. n. är lämpligast att avstå från avgiftsfinansiering. Däremot är
det enligt OSK:s mening självklart att expeditionsavgift skaU tas ut. Avgiften
föreslås bli 500 kr. för anmälan och 1 000 kr. för tiUstånd eller ändring av
tiUstånd.
RRV framhåUer i sitt remissyttrande att det i OSK:s
betänkande inte har framkommit något som talar för att avgifter byggda på full
kostnadstäckning skuUe få negativa konsekvenser sett ur samhällets synvinkel.
Då det inte finns några uttalanden angående vilken prissättningsprincip som
bör vara tUlämplig eller vilken grad av kostnadstäckning som skall
eftersträvas, bör därför de registeransvariga enligt RRV:s mening erlägga en
mot den faktiska kostnaden för handläggningen svarande avgift, när det gäller
anmälnings- eUer tillståndsärenden. TUlsynen över personregister bör däremot
vara avgiftsfri. RRV anser vidare att någon principieU skUlnad inte bör göras
mellan offentliga och privata register. Sålunda fordrar t. ex. hänsynen tUl en
fri konkurrens att där kommersieUa intressen föreligger samma ekonomiska
villkor gäller för samtliga kategorier av registeransvariga. RRV är berett att
medverka tiU att en taxa utarbetas fÖr datainspektionens verksamhet sedan de
därmed förknippade kostnaderna samt efterfrågestrukturen och
handläggningstiderna för olika typer av ärenden blivit något mer preciserade.
För min del medger jag att det föreligger svårigheter
att finna en praktisk och rättvis modell för avgiftsfinansiering av
datainspektionens verksamhet, åtminstone om man vill att avgifterna skall kunna
anges i förväg. Liksom RRV anser jag dock att flera skäl talar för att de registeransvariga
skall vara skyldiga att erlägga en avgift som svarar mot den faktiska kostnad
som har uppstått för handläggningen hos inspektionen. Jag kan därvid inte
finna att det föreligger något avgörande hinder mot att avgifter tas ut i
efterhand, sedan man har konstaterat vilka kostnader som har uppstått i varje
särskilt fall. Av praktiska skäl torde det dock vara angeläget att man för
enklare ärenden kan tillämpa en fast avgiftstaxa.
Jag är emeUertid inte beredd att ta slutlig
ståndpunkt till frågan om avgiftsfinansiering förrän en närmare utredning har
skett i fråga om bl. a. strakturen hos den efterfrågan som kan väntas uppstå
samt handläggningstiderna för olika typer av ärenden. En sådan utredning bör
lämpligen äga rum i samarbete med RRV. Sedan utredningen har slutförts, bör
det ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut i frågan. För den händelse en
fullständig avgiftsfinansiering skulle befinnas olämplig, fömtsätter jag att
datainspektionen i varje fall får rätt att ta ut expeditionsavgifter. Jag vill
påpeka att frågan om vilka avgifter som
11
Riksdagen 1973.1 saml Nr 33
Prop.
1973: 33 154
datainspektionen
får ta ut inte kommer att ha någon nämnvärd inverkan på behovet av anslag för
budgetåret 1973/74, eftersom tillstånds-systemet i princip inte träder i kraft
förtän den 1 juli 1974.
9.2
Anslagsfrågor
I avsnittet 6.3.6 i den aUmänna motiveringen har
jag behandlat frågan om datainspektionens styrelse och nämnt att
datainspektionens verksamhet bör ledas av en heltidsanstäUd ordförande som
också bör vara chef för inspektionen. Jag har vidare uttalat att beslut i vissa
tillstånds-ärenden bör kunna delegeras tiU ordföranden eller annan tjänsteman
hos inspektionen.
Datainspektionen
bör organiseras i två enheter, en för tillståndsärenden och en för
tillsynsärenden. Det är angeläget att datainspektionen även får en funktion för
allmän information om sin verksamhet. För denna uppgift och andra
stabsuppgifter räknar jag med en handläggare.
Enheten
för tillståndsärenden bör fömtom tUlståndsärenden bereda ärenden angående
register som beslutas av Kungl. Maj:t eller riksdagen. Chefen för
tillståndsenheten bör liksom inspektionens ordförande kunna fatta beslut i
vissa tillståndsärenden. Besluten bör normalt fattas efter föredragning. I ett
inledningsskede torde det på enheten krävas tre föredragande, varav en för den
statUga, en annan för den kommunala och en tredje för den privata sektom. Det
kan emeUertid krävas ytterligare handläggare för berednings- och
föredragningsuppgifter.
Tillsynsenheten bör dimensioneras så att den kan
handlägga klagomål från allmänheten och utföra inspektioner av
dataanläggningar. Utöver enhetschefen bör en handläggande tjänsteman knytas
till enheten för att i första hand svara för inspektionsverksamheten. För denna
verksamhet och för att biträda chefen i ärenden som rör klagomål från aUmänheten
kan det krävas ytterligare handläggare.
Det
föreligger betydande svårigheter att, även för budgetåret 1973/74, mera exakt
bestämma datainspektionens behov av handläggare och annan personal. Jag utgår
emeUertid från att datainspektionen under den första tiden efter dess
inrättande den 1 juli 1973 huvudsakligen måste ägna sig åt att dra upp allmänna
riktUnjer för sui verksamhet och åt att utarbeta sina egna arbetsratiner. Som
jag redan tidigare nämnt förutsätter jag att inspektionen dessutom kommer att
kunna handlägga vissa frågor som rör befmtiiga register under budgetåret
1973/74.
OSK
har räknat med att datainspektionen behöver totalt 22 tiänsteman senast i
slutet av budgetåret 1973/74. Dessutom har OSK beräknat att inspektionen under
första budgetåret behöver anlita konsulter intUl ett belopp av 300 000 kr. Även
om jag finner denna bedömning osäker anser jag att den bör läggas tUl gmnd för
en beräkning av anslag för datamspektionen för budgetåret 1973/74.
Prop.
1973: 33 155
För ordföranden och chefen för datainspektionen bör
inrättas en ordinarie tjänst med beteckningen r. Jag förutsätter att
enhetscheferna och vissa biträden får extra ordinarie tjänster och övrig
personal extra tjänster. Dessutom bör konsulter och annan expertis kunna
anlitas. Jag avser att ge statens avtalsverk det förhandlmgsuppdrag som behövs
beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvUlkor.
OSK har beräknat anslagsbehovet till 1,6 milj. kr.
under budgetåret 1973/74. Denna beräkning har emellertid gjorts i 1972 års
prisnivå. Jag föreslår att ett förslagsanslag för datainspektionen av 2 milj.
kr. förs upp i riksstaten för budgetåret 1973/74.
10
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels för prövning i
grandlagsenUg ordning förelägger riksdagen förslaget tUl
1. ändringar
i tryckfrihetsförordningen,
dels
föreslår riksdagen att antaga förslagen till
2. datalag,
3. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
dels
föreslår riksdagen att
4. godkänna att en central förvaltaingsmyndighet med
de uppgifter på datateknikens område som jag har angett inrättas den 1 juli
1973,
5. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid myndigheten inrätta
en ordinarie tjänst för ordförande och chef för myndigheten med beteckningen r,
6. tiU Datainspektionen för budgetåret 1973/74 under
andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.
Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1973: 33 156
Bilaga (OSK:s förfatlningsförslag)
Förslag till
ändrad lydelse av 2 kap. tryckfrihetsförordningen
1 § TUl främjande av ett fritt meningsutbyte och en
allsidig upplys
ning skall, i den ordning nedan sägs, varje svensk medborgare äga fri
tillgång till allmänna handlingar och till allmänna upptagningar för
automatisk databehandling. I denna rätt må gälla allenast sådana in
skränkningar som påkallas antingen av hänsyn till rikets säkerhet och
dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndigheters
verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts
förekommande och beivrande eller tUl skydd för statens, menigheters
och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privat
livets helgd eller enskildas personliga säkerhet.
I särskild av Konungen och
riksdagen samfällt stiftad lag skola noga angivas de fall, då enligt nyssnämnda
grunder allmänna handlingar och allmänna upptagningar för automatisk
databehandling skola hållas hemliga. I lag, stiftad samfällt av Konungen och
riksdagen, skola ock noga angivas de fall, då enligt dessa grunder tillgången
till sådana handlingar eller upptagningar eljest skall inskränkas.
2 § Allmänna handlingar äro alla hos stats- eller
kommunalmyndighet
förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit
där upprättade.
Vad i detta kapitel sägs om
handling skall även avse karta, ritning eller bUd. Bestämmelserna om handling i
kapitlet skola jämväl tillämpas på upptagning, som kan läsas eller avlyssnas
med annan teknik än automatisk databehandling.
Upptagningar för automatisk
databehandling äro allmänna, när myndighet förfogar över dem.
4 § Minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos
myndighet
verkställts allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande
tiU avgörande, skall ej hos myndigheten anses som allmän handling, om
ej uppteckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten slutbehand
lats, omhändertagits för förvaring.
Upptagning för automatisk
databehandling, vilken utgör endast ett led vid bearbetning med sådan
behandling, skall ej anses som allmän, förrän bearbetningen är avslutad.
5 § Handling skall anses inkommen tUl myndighet, då den
avlämnats
till myndigheten eller till befattningshavare, som har att mottaga hand
lingen eUer eljest taga befattning med mål eller ärende, tiU vilket hand
lingen hänför sig.
Diarier, journaler, register eller
andra sådana förteckningar skola anses upprättade, då de färdigstäUts för
anteckning eller införing. ProtokoU och därmed jämförliga anteckningar skola
anses upprättade, då de av myndigheten justerats eller eljest blivit
färdigställda. Andra handUngar, som hänföra sig tUl visst mål eller ärende,
skola anses upprättade, då de
Prop. 1973: 33 157
expedierats
eller, om expedition ej äger rum, då målet eller ärendet blivit av myndigheten
slutbehandlat.
Myndighet anses förfoga över upptagning för
automatisk databehandling, i den mån myndigheten har befogenhet och möjlighet
att överföra upptagningen till läsbar form. Innefattar upptagning protokoll,
som föres av myndigheten, eller därmed jämförliga anteckningar, anses myndigheten
dock icke förfoga över upptagningen i denna del, förrän de av myndigheten
justerats eller eljest blivit färdigställda. Upptagning, som gjorts av
myndigheten särskilt för visst mål eller ärende, anses myndigheten förfoga
över först sedan utskrift av upptagningen expedierats eller, om expedition ej
äger rum, målet eller ärendet blivit av myndigheten slutbehandlat.
6 §
Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling, som enligt
tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag, skall ej anses in
kommen före den tidpunkt, som bestämts för öppnandet.
Dom eller annat myndighets beslut, som enligt vad
därom är stadgat skall avkunnas eller expedieras, samt protokoU och därmed
jämförliga anteckningar, som hänföra sig tUl sådant beslut, skola anses upprättade,
först då beslutet avkunnats eller expedierats.
Protokoll hållna hos riksdagens eller allmänt
kyrkomötes utskott, riksdagens revisorer eller statliga kommittéer eller hos
kommunalmyndighet i ärende, som myndigheten handhar allenast för beredning,
skola anses upprättade, först då det ärende protokollen avse hos myndigheten
slutförts och, såvitt angår protokoll hos riksdagens revisorer, berättelse
däröver offentliggjorts.
Innehåller upptagning för automatisk databehandling
något som avses i första, andra eller tredje stycket, skall myndighet ej anses
förfoga över upptagningen, förrän vid tidpunkt som angives där.
7 § Vad i detta kapitel stadgas om allmänna
handlingar äge ej till-lämpning å exemplar av tryckt skrift, som avses i 4 kap.
7 §, eller å enskUda brev, skrifter eller upptagningar för automatisk
databehandling, vilka överlämnats tiU allmänt arkiv eller bibliotek eUer
eljest till myndighet uteslutande för förvaring och vård eUer forsknings- och
studieändamål. Angående tUlhandahåUande av handlingar och upptagningar som nu
nämnts gälle vad särskilt är föreskrivet.
8 § Allmän handling e//er allmän upptagning för
automatisk databehandling, som ej skall hållas hemlig, skall på begäran genast
eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för läsning eller avskrivning
på stället önskar taga del därav, varvid upptagning skall tillhandahållas i
läsbar form; han äge ock mot fastställd avgift erhålla avskrift av handlingen
eller utskrift av upptagningen. Skyldighet att tillhandahålla handling eller
upptagning på stället skall dock ej föreligga, om betydande hinder därför möter
eller, såvitt avser upptagning, om dess innehåll finnes i läsbar form hos
myndigheten. Myndighet vare ej skyldig att för utiämnande framställa kopia av karta,
ritning eller bild, om svårighet därför möter och handlingen kan
tillhandahållas på stället.
Handling eller upptagning för automatisk
databehandling, som endast till viss del skall hållas hemlig, skall utan hinder
därav tillhandahållas pä stället, om det kan ske på sådant sätt att vad i den
delen beröres icke uppenbaras. Kan det ej ske, äge den som viU taga del av
handlingen eller
Prop.
1973: 33 158
upptagningen
erhåUa avskrift eller utskrift av densamma med uteslutande av den del som är
hemlig.
9 §
Framställning om utbekommande av allmän handling göres hos
den myndighet, där handlingen finnes, och om utbekommande av upp
tagning för automatisk databehandling hos den myndighet, som för
fogar över upptagningen, och skall av den myndigheten prövas.
Är vården om handlingen e//er upptagningen enligt
arbetsordningen eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare, har han
att själv besluta i fråga om handlingens eller upptagningens utlämnande; dock
åligge honom att därvid ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelade
föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång, i tveksamma fall hänskjuta
frågan tUl myndighetens avgörande. Vägrar befattningshavaren att utiämna
handlingen eller upptagningen, skall, om sökanden det begär, frågan hänskjutas
tUl myndigheten.
Om behörighet för viss myndighet att i stället för
myndighet, som avses i första stycket, pröva fråga om utlämnande av allmän
handling eller allmän upptagning för automatisk databehandling stadgas i 14 §
andra stycket.
10 § Har myndighet avslagit framställning om
utbekommande av allmän handling eller allmän upptagning för automatisk
databehandling och anser sökanden att beslutet icke är lagligen gmndat, äge
han, i den ordning nedan sägs, söka ändring i beslutet; beslut, som meddelats
av departementschef, må dock ej överklagas.
11 § Ändring, som avses i 10 §, skall sökas hos den
myndighet, som har att upptaga klagan över beslut eller åtgärd i det mål eller
ärende, tUl vilket handlingen eller upptagningen hör, eller om klagan ej är
tillåten i sådant mål eller ärende eller handlingen eller upptagningen ej
tUlhör mål eller ärende, som myndigheten har att handlägga, hos den myndighet,
som i allmänhet har att upptaga klagan över myndighetens beslut eller åtgärder.
Vad nu sagts gälle ock angående den ordning i vilken ändring skall sökas. I
stället för hos Konungen i statsdepartementen skaU ändring sökas hos
regeringsrätten.
Finnes
erUigt vad ovan sagts ej behörig myndighet, skall ändring sökas i fråga om
beslut av kommunalmyndighet hos länsstyrelse, beträffande beslut av myndighet,
som lyder under länsstyrelse, domkapitel, styrelse, ämbetsverk eller annan
Konungen underställd myndighet, hos den överordnade myndigheten samt i andra
fall hos regeringsrätten. Angående beslut av myndighet, som tillhör eUer lyder
under riksdagen, gälle dock vad riksdagen bestämmer.
13 §
ViU någon klaga över myndighets beslut, äge han erhålla under
rättelse om vad han därvid har att iakttaga.
Mål
eller ärende angående utlämnande av allmän handling eller all män upptagning
för automatisk databehandling skall alltid behandlas skyndsamt. Expedition
skall tUlhandahållas klaganden utan avgift. Ej må för fullföljd av talan eller
dess prövning gälla särskilda villkor, som er-läggande av fullföljdsavgift
eller myndighets tillstånd.
14 §
Skall allmän handling eller allmän upptagning för automatisk
databehandling håUas hemlig eller eljest ej utlämnas och anser myndig
heten särskild åtgärd böra vidtagas tUl beredande av trygghet mot obe
hörigt utlämnande, äger myndigheten förse handlingen e//er upptag-
Prop.
1973: 33 159
ningen
med anteckning därom. Sådan anteckning skall innehålla uppgift å det lagram,
som åberopas, dagen för anteckningen samt den myndighet som låtit verkställa
anteckningen.
Beträffande särskilda slag av handlingar eller
upptagningar för automatisk databehandling, vilkas hemlighållande för rikets
säkerhet är av synnerlig betydelse, äger Konungen förordna att viss myndighet
skall pröva fråga om utlämnande. Har sådant förordnande meddelats, skall å
handling eller upptagning som däri avses, jämte de uppgifter som angivas i
första stycket, antecknas den myndighet, som sålunda är behörig att pröva fråga
om utiämnande. Framställning hos annan myndighet att utbekomma handling eller
upptagning, vara dylik anteckning skett, skall ofördröjligen på sökandens
begäran hänskjutas till den behöriga myndigheten.
Ej må i annan ordning än i detta lagrum sägs
handling eller upptagning för automatisk databehandling förses med anteckning
därom att den är hemlig eller eljest ej får utlämnas.
Utan hinder av de nu beslutade ändringarna skall
tryckfrihetsförordningen fortfarande gälla i sin äldre lydelse till utgången
av juni 1974.
Förslag
till Datalag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag avses med
personregister:
förteckning eller andra anteckningar som föres med automatisk databehandling
och som innehåller namn, personnummer eller annan uppgift med ledning varav
upplysning kan hänföras till enskild person,
personuppgift:
upplysning om enskUd person,
registrerad: person beträffande vilken anteckning
förekommer i personregister,
registerförare: den för vars verksamhet automatisk
databehandling utföres.
Tillstånd
och anmälan
2 § Personregister får icke föras utan tillstånd
enligt denna lag.
Tillstånd meddelas av datainspektionen.
3
§ Tillstånd skall meddelas, om
anledning saknas att antaga, att, med iakttagande av de föreskrifter som
meddelas enligt 6 §, otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet
skall uppkomma.
4
§ Tillstånd att i personregister
införa uppgift om misstanke eller påföljd för brott eller om tvångsingripande
mot enskild enligt bamavårdslagen (1960: 97), lagen (1954: 579) om
nykterhetsvård, lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall eller lagen (1964:
Prop. 1973: 33 160
450)
om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet får endast om synnerliga skäl
föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller författning har
att föra förteckning över sådana uppgifter.
Tillstånd att i personregister införa uppgift om
att någon i övrigt erhållit sjukvård, socialhjälp, nykterhetsvård eller Uknande
eller varit föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen får endast om särskilda
skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller författning
har att föra förteckning över sådana uppgifter.
Endast om särskilda skäl föreUgger får tillstånd
meddelas att registrera politisk eller religiös uppfattning. Detta utgör dock
ej hinder för sam-manslutaing att förteckna egna medlemmar.
5
§ Konungen äger medgiva, att förteckningar över medlemmar, anställda, hyresgäster,
försäkrade eller andra kunder och liknande slag av förteckningar får föras som
personregister utan tillstånd enligt 2 §.
Sådant medgivande gäller dock endast förteckning
som uppfyller följande förutsättamgar:
1. såvitt angår annan förteckning än sådan över
anställda, att födelsedatum icke ingår i förteckningen,
2. att i förtecknmgen icke införes annan personuppgift
än sådan som lämnats av den registterade för det ändamål för vilket
förteckningen föres eller av myndighet i enlighet med lag eller författning
eller som uppkommit inom registerförarens verksamhet eller avser ändring av
adress,
3. att i förtecknmgen icke införes uppgift som avses i
4 §,
4. att registrerad på ändamålsenligt sätt underrättas
att förteckningen föres med automatisk databehandling och om de slag av
personuppgifter som ingår i denna,
5. att uppgift ur förteckningen icke utiämnas så att
upplysning gives om enskild person utom
a) då denne medgivit utlämningen,
b) då utlämningen sker tiU någon som på grund av
tillstånd enligt 2 § har rätt att införa uppgiften i personregister,
c) då utlämningen sker till myndighet enligt lag eller
författaing eller föreskrift av myndighet,
d) då utlämningen sker tUl bank eller annan
penninginrättning för in
dier utbetalningsuppdrag, eUer
e) då utlämningen behöves för att registerföraren
skall kunna tillvara
taga sin rätt gentemot den registrerade.
Konungen äger för visst slag av förteckningar, för
att förebygga fara för OtUlbörligt intrång i personlig integritet, föreskriva
att medgivande enligt första stycket gäller endast förteckning som uppfyller
föratsättnuig utöver de i andra stycket angivna.
Innan förteckning som avses i denna paragraf
upprättas, skall anmälan därom göras till datainspektionen.
6
§ Lämnas tillstånd, skall föreskrift meddelas om
1. ändamålet med registret,
2. vilka personuppgifter som får ingå i den
automatiska databehandlingen,
3. vilka bearbetnuigar av personuppgifter som för
göras med automatisk databehandling,
4. vilka uppgifter som får göras tillgängliga så att
upplysning om enskild person framgår.
Prop. 1973: 33 161
I övrigt får i mån av behov föreskrift meddelas
rörande mhämtande av uppgifter för personregistret, utförandet av den
automatiska databehandlingen, den tekniska utrastningen, underrättelse till
berörda personer, bevarande och gallring av uppgifter, utlämnande till annan
av personuppgifter och användningen av sådana uppgifter i övrigt samt kontroU
och säkerhet.
Vad avser myndighet får föreskrift rörande
utlämning av uppgift dock icke inskränka myndighetens skyldigheter enligt
tryckfrihetsförordningen.
7
§ På begäran av den som avser att utföra automatisk databehandling skall
datainspektionen lämna för inspektionen bindande besked, huruvida tillstånd
eller anmälan behöves.
Registerförares
skyldigheter
8 §
Förekommer anledning tUl misstanke att personuppgift som ingår
i personregister är oriktig, skall registerföraren utan dröjsmål vidtaga
skäliga åtgärder för att utröna uppgiftens riktighet och, om skäl därtill
föreligger, rätta den. Kan uppgiften icke bestyrkas, skall den på begäran
av den registrerade uteslutas ur personregistret.
Har felaktig uppgift, som skall rättas, eller
obestyrkt uppgift, vUken skall uteslutas, lämnats ut tUl annan än den
registrerade, skall registerföraren på begäran av den registrerade undenätta
mottagaren om den riktiga uppgiften eller om uppgiftens uteslutande.
9 §
Finnes i personregister personuppgifter vilka med hänsyn till för
teckningens ändamål måste anses ofullständiga eller innehåller person
register som utgör förtecknmg över personer icke uppgifter om en per
son, vUken med hänsyn tUl förteckningens ändamål måste förväntas ingå
däri, och kan förhållandet antagas medföra otillbörligt intrång i den per
sonliga integriteten eller fara för rättsförlust, skall registerföraren införa
de uppgifter som saknas.
10 §
Registerförare skall på begäran av registterad utan avgift så snart
ske kan underrätta denne om innehållet i personuppgift som ingår i per
sonregistret och innefattar upplysning om honom. Har sådan underrät
telse lämnats registrerad, behöver ny underrättelse icke lämnas denne
förrän tolv månader därefter.
Bestämmelsen i första stycket gäller icke uppgift
som enligt lag eller författning eller myndighets beslut ej får lämnas ut till
den registrerade.
11 § Personuppgift som ingår i personregister får icke
lämnas ut, om det finnes anledning antaga, att uppgiften skall användas för
automatisk databehandling utan tillstånd enligt denna lag eller i utlandet. Kan
det antagas, att utlämnandet icke skall medföra otillbörligt intrång i personlig
integritet, får datainspektionen medgiva att uppgift lämnas ut.
12 § Den för vars verksamhet personregister föres
eller den som tagit befattning med personregistret får icke obehörigen yppa vad
han till följd därav fått veta om enskilds personliga förhållanden.
Har personuppgift i enlighet med föreskrift,
meddelad med stöd av 6 eller 18 §, utlämnats på villkor som inskränker
mottagarens rätt att vi-
Prop.
1973: 33 162
darebefordra
uppgiften, får mottagaren eller den som i hans verksamhet tagit befattning med
uppgiften icke obehörigen yppa vad han därigenom fått veta om enskilds personliga
förhållanden.
Särskild
bestämmelse för myndigheter
13 §
Uppgift, som för handläggning av mål eller ärende hämtas från upptagning för
automatisk databehandling, skall tillföras handlingama i målet eller ärendet i
läsbar form. Om särskilda skäl föreligger får datainspektionen medgiva
undantag härifrån.
Tillsyn
m. m.
14 §
Datainspektionen utövar tillsyn över att automatisk databehand
Ung icke medför otUlbörligt intrång i personlig integritet.
Vid tillsynen skall iakttagas, att större olägenhet
icke vållas än som är oundgängligt.
15 § Datainspektionen består av ordförande och åtta
andra ledamöter, varav en är ordförandens ersättare. För övriga ledamöter
finnes fem ersättare. Ordföranden, ledamöterna och ersättarna utses av
Konungen för fyra år i sänder.
16 § Datainspektionen äger för tiUsynen erhålla
tillträde till lokal där automatisk databehandling utföres eller där datamaskin
eller utmstning eller upptagning för sådan behandling förvaras samt få tUlgång
till hand-Ung som rör sådan behandling.
17 § Registerförare skall lämna datainspektionen de
uppgifter och upplysningar rörande den automatiska databehandlingen som
inspektionen begär för sin tUlsyn.
18 § Uppkommer genom personregister eller dess
utnyttjande otUlbörligt intrång i personlig integritet, skall datainspektionen
meddela de föreskrifter rörande inhämtande av uppgifter för den automatiska
databehandlingen, dennas utförande, de uppgifter som får ingå däri, den tekniska
utrustningen, bearbetning med automatisk databehandling, underrättelse till
berörda personer, utlämnande eller annan användning av personuppgifter,
bevarande eller gallring av uppgifter, kontroll eller säkerhet som behöves
till skydd mot sådant intrång. Inspektionen får härvid ändra föreskrift som
meddelats i tillståndsbeslut. Kan skydd mot otillbörligt intrång i personUg
integrUet icke åstadkommas på annat sätt, får inspektionen återkaUa tUlstånd
eller förbjuda att personregister som avses i 5 § föres.
Vad
avser myndighet får föreskrift rörande utlämning av uppgift icke inskränka
myndighetens skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen.
19 §
Den som tagit befattning med tillstånds- eller anmälningsärende
eller tillsyn enligt denna lag får icke obehörigen yppa vad han därvid
fått veta om enskUds personUga förhållanden eller om yrkes- eller af
färshemlighet.
Prop.
1973: 33 163
Straff
och skadestånd m. m.
20 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. för personregister utan tillstånd enligt denna lag,
när sådant erfordras, eller i strid med förbud som meddelats enligt 18 §,
2. för personregister som avses i 5 § utan att hava
gjort anmälan till datainspektionen,
3. bryter mot föreskrift som meddelats enligt 6 eller
18 §,
4. utlämnar personuppgift i strid med 11 §,
5. bryter mot bestämmelsen i 12 eller 19 § eller
6. lämnar osann uppgift vid fullgörande av skyldighet
att lämna underrättelse enligt 10 § eller uppgift enligt 17 §
dömes
till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 5
får väckas endast Om mälsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt.
21 §
Registerförare skall till registrerad utgiva ersättning för skada som
vållas denne genom oriktighet rörande honom i personregistret. Vid
ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas även till lidande som
åsamkats den registrerade och andra sådana omständigheter av annan än
rent ekonomisk betydelse.
Ersättaingsskyldighet åUgger registerföraren, även
om oriktigheten eller skadan ej uppkommit genom hans eget vållande.
22 §
Underlåter registerförare att länma tUlträde till lokal eller tUl
gång tUl handling i fall som avses i 16 § eller att lämna uppgift eUer upp
lysning enligt 17 § eller fullgör registerförare inte vad som åUgger honom
enligt 8, 9 eller 10 § får datainspektionen förelägga vite.
23 § Besvär över datainspektionens beslut föres
hos Konungen.
Talan mot beslut, varigenom tillstånd att föra personregister meddelas,
eller
mot beslut om förhandsbesked, enligt vilket tillstånd ej behöves, får föras av
justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973 i vad
avser 1417 §§ jämte därtill knutna bestämmelser i 20 och 22 §§ samt i övrigt
den 1 juli 1974.
Har personregister, som enligt lagen icke får föras
utan tillstånd, tagits i drift före den 1 juli 1974, får det, under
förutsättning att ansökan om tillstånd göres före den 1 januari 1975, föras
utan tUlstånd till dess ansökningen slutligt prövas. De slag av personuppgifter
som ingår i registret och de ändamål för vilka uppgifter därar användes får
icke utvidgas utan att tiUstånd till registret meddelas.
Beträffande personregister som avses i 5 § och som
tagits i drift före den 1 juU 1974 skall anmälan tiU datainspektionen göras
före den 1 oktober 1974.
Datainspektionen får före den 1 juli 1974 mottaga
och pröva ansökan om tillstånd eller anmälan såvitt avser tid därefter.
Prop.
1973: 33 164
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
dels att 18 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 44 §, av nedan angivna lydelse.
18 §
Handlingar som inkommit till eller
upprättats hos tillsynsmyndighet över banker, sparbanker, andra
penninginrättningar eller försäkringsanstalter, i vad handlingarna röra
enskildas förhållanden tUl dylik inrättning, ävensom handlingar vUka inkommit
till eller upprättats hos tUlsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och
fondhörsverksamhet, i vad de röra vederbörande yrkesutövares enskUda affärer
eller andra personers ekonomiska förhållanden, må icke utlämnas tidigare än
tjugu år efter handlingens datum, därest icke vederbörande tillsynsmyndighet
för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt.
Handlingar som inkommit till eller
upprättats hos datainspektionen må, i den mån de innehålla upplysning om
enskilds personliga förhållanden, icke utan hans samtycke utlämnas till annan
förrän sjuttio år förflutit från handlingens datum, såvida icke, med hänsyn
till det ändamål för vilket utlämnande begäres och omständigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada
eUer förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära anhöriga,
eller ock datainspektionen finner utlämnande nödvändigt för fullgörande av
inspektionens uppgift. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.
Handlingar som inkommit till eller
upprättats hos datainspektionen i ärenden om tillstånd för eller tillsyn över
myndighet enligt datalagen (1973: 000) må, i vad de innehålla upplysningar om
förhållanden som skola hållas hemliga hos myndigheten, icke utlämnas tidigare
än handlingar hos myndigheten innehållande motsvarande upplysningar.
44 §
Vad i denna lag och med stöd därav
föreskrives om utlämnande av handling äger motsvarande tillämpning på
upptagning för automatisk databehandling.
Denna lag träder i kraft den 1 juU
1973 i vad avser 18 § och den 1 juli 1974 i vad avser 44 §.
Prop. 1973: 33 165
Förslag
till
Kungörelse
om ändring i kungörelsen (1939: 7) med förordnande på civUförvaltningens område
jämlikt lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar
Härigenom förordnas, att 2 § kungörelsen (1939: 7)
med förordnande på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha
nedan angivna lydelse.
2
§
Följande handlingar rörande statlig utredning,
kontroll eller stödverksamhet med avseende å näringslivet, i vad de innefatta
sådana upplysningar om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden eller om enskUda personers, företags eller sammanslutningars
uppfinnmgar eller forsknuigsresultat, vilkas offentliggörande kan lända
vederbörande person, företag eller sammanslutaing tUl men, må icke utan
samtycke från den som sålunda beröres utlämnas förrän tjugu år förflutit från
handlingens datum, nämligen
1.
handlingar i ärenden rörande-
45. handlingar i ärenden rörande tidskriftsstöd enligt
kungörelsen (1971: 681) om tidskriftsstöd.
46. handlingar i ärenden avseende tillstånd, anmälan
eller tillsyn enligt datalagen (1973: 000).
Denna
kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973.
Förslag
till
Lag
om ändring i brottsbalken
Härigenom förordnas, att i brottsbalken skall
införas en ny paragraf, 4 kap. 9 a §, av nedan angivna lydelse.
Den som olovligen bereder sig tUlgång till
upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eUer utplånar
sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eUer fängelse i högst två år.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Prop. 1973: 33 166
Innehållsförteckning
1 Inledning .................................................. .... 13
2 ADB-tekniken ............................................ .... 15
3 Användningen av ADB..................................... 16
4 Offentlighetsprincipen och dess tiUämpning på
ADB-material m.m 18
4.1 Gällande ordning .................................... .... 18
4.2 OSK........................................................ .... 20
4.2.1 Kommentarer tUl gäUande ordning......... .... 20
4.2.2 Principförslag .................................. .... 21
4.2.3 Den lagtekniska lösningen.................... .... 22
4.2.4 Begreppet upptagning m. m................. .... 23
4.2.5
Frågan när ADB-upptagning skall
betraktas som allmän 24
4.2.6 ADB-upptagning som utgör led i bearbetning .... 24
4.2.7
Frågan när myndighet skall anses
förfoga över ADB-upptagning 25
4.2.8 TUlhandahåUande av ADB-upptagning .. 25
4.2.9 Övriga ändringar i TF ......................... 27
4.2.10 Sekretesslagens tiUämpning på ADB-material m. m. 28
4.2.11 Ikraftträdande................................... .... 28
4.3 Remissyttrandena
.................................. .... 28
4.3.1 Huvudprinciperna i OSK:s förslag .......... .... 28
4.3.2 Den lagtekniska lösningen.................... .... 30
4.3.3 Begreppet upptagning......................... .... 32
4.3.4
Frågan när ADB-upptagning skall
betraktas som allmän 33
4.3.5 ADB-upptagning som utgör led i bearbetning 34
4.3.6
Frågan när myndighet skall anses
förfoga över ADB-upptagning 35
4.3.7 Tillhandahållande av ADB-upptagnmg .. 36
4.3.8
Prövningen av frågan om utlämnande av
ADB-upptagning 39
4.3.9 Sekretesslagens tUlämpning på ADB-material 40
4.3.10 Ikraftträdande................................... 40
5 ADB-teknikens
inverkan på personlig integritet ... ... 40
5.1 Debatten om ADB och den personliga integriteten 40
5.2 Skydd för integriteten enligt gällande lagstiftaing 41
5.3 OSK ................................................... 42
5.3.1 Frågan om vad som bör skyddas........... 42
5.3.2 ADB och dess betydelse för integriteten. 44
5.3.3 Principförslag ................................... 44
5.3.4 Området för datainspektionens tiUståndsprövning 46
5.3.5
Möjligheten att göra vissa register
beroende av endast anmälan 47
5.3.6 Inskränkning i rätten att lämna ut uppgift 48
5.3.7 Datainspektionens organisation ........ ... 49
Prop. 1973: 33 167
5.3.8 Övergångsbestämmelser..................... 50
5.3.9 TiUägg tiU brottsbalken...................... .... 51
5.4
Remissyttrandena ................................. 52
5.4.1 AUmänna synpunkter.......................... 52
5.4.2 Begreppet otillbörligt intrång i personlig
integritet 56
5.4.3 Området för datainspektionens tillståndsprövning 57
5.4.4
Möjligheten att göra vissa register
beroende av endast anmälan 59
5.4.5 Inskränkning i rätten att lämna ut uppgift 62
5.4.6 Datainspektionens organisation............ 63
5.4.7 Datainspektionens roll som dataombudsman .... 65
5.4.8 Övergångsbestämmelser..................... ... 67
5.4.9 Tillägg till brottsbalken........................ ... 68
6 Departementschefen
................................... ... 68
6.1 Inledning................................................. ... 68
6.2 Offentlighetsprincipen och dess tillämpning på
ADB-material m. m. 69
6.2.1 Allmänna synpunkter.......................... ... 69
6.2.2 Den lagtekniska lösningen................... ... 72
6.2.3 Närmare om begreppet upptagning........ ... 74
6.2.4 Frågan när upptagning skall betraktas som allmän 76
6.2.5 Upptagning som utgör led i bearbetaing. 78
6.2.6 Tillhandahållande av upptagnuig........... 80
6.2.7
Prövningen av frågan om utlämnande av
upptagnmg 87
6.2.8 Övriga av OSK föreslagna ändringar i TF. 88
6.2.9 Sekretesslagens tiUämpning på ADB-material m. m. 88
6.2.10 Ikraftträdande.................................. 89
6.3 ADB-teknikens
inverkan på personlig integritet 89
6.3.1 Allmänna synpunkter.......................... ... 89
6.3.2 Begreppet otUlbörUgt intrång i personlig integritet 93
6.3.3 Området för datainspektionens tillståndsprövning 96
6.3.4
Möjligheten att göra vissa register
beroende av endast anmälan 98
6.3.5 Inskränkning i rätten att lämna ut uppgift 100
6.3.6 Datainspektionens organisation ....... .. 102
6.3.7 Datainspektionens roll som dataombudsman .... 103
6.3.8 Obehörigt förfarande med ADB-material.. .. 104
6.3.9 Övergångsbestämmelser...................... 106
7 Upprättade författningsförslag.......................... 108
8 Specialmotivering ........................................ 109
8.1 Förslaget till ändringar i TF......................... 109
8.2 Förslaget tiU datalag................................. 114
8.3 Förslaget tiU lag om ändring i sekretesslagen.. 151
9 Avgifts-
och anslagsfrågor .............................. 152
9.1 Avgiftsfrågor ......................................... 152
9.2 Anslagsfrågor ......................................... . 154
10
HemstäUan................................................. 155
BUaga
(OSK:s författningsförslag) ......................... 156
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730096
Doktrin (13)
- Johanna Chamberlain, Stig Strömholm och vägen till ett skadeståndsrättsligt integritetsskydd, SvJT 2022 s. 641, på s. 642, 646 · Fritt tillgänglig
- Benjamin O J Boman, När betydande hinder möter – en studie av 2 kap. 12 § 2 st. 1 men. tryckfrihetsförordningen, FT 2017 nr 2 s. 237, på s. 240, 242, 244, 245, 246, 247, 248, 249, 253 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Erik Woodcock, Dataintrång att olovligen installera datorprogram?, SvJT 2015 s. 862, på s. 865, 866, 868, 871 · Fritt tillgänglig
- Anders R Olsson, Sekretesslagen 7:16 - En lägesanalys, våren 2004, FT 2004 nr 3 s. 307, på s. 325 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Anm. av Sören Öman, Hans-Olof Lindblom, Personuppgiftslagen. En kommentar, SvJT 2000 s. 412, på s. 413 · Fritt tillgänglig
- Alf Bohlin, Offentlighet och sekretess i myndighets forskningsverksamhet, FT 1996 nr 5–6 s. 183, på s. 192 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Alf Bohlin, Myndigheters "försäljning" av uppgifter och kopior av allmänna handlingar, FT 1992 nr 1–3 s. 15 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Per Furberg, Urkundsförfalskning och datorer, SvJT 1987 s. 531, på s. 545 · Fritt tillgänglig
- Alf Bohlin, "Betydande hinder" mot utlämnande av allmän handling, FT 1987 nr 2 s. 77, på s. 78, 79 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jan Freese, Datainspektionen, SvJT 1979 s. 497, på s. 508 · Fritt tillgänglig
- Krister Malmsten, Datorrelaterade gärningar, SvJT 1979 s. 249, på s. 250, 251, 266, 273, 275, 279 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Dataflykt över gränserna och den svenska datalagstiftningen, FT 1978 nr 1 s. 1, på s. 2, 5, 7, 10, 17, 21 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Datalagen och datamaterialet i tryckfrihetsrätten, SvJT 1973 s. 513 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
335 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (267)
267 kopplingar i 118 dokument.
- SOU 2025:45 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter - några anslutande frågor s. 200 · s. 206 · s. 239 · s. 285 · och 2 till i texten
- Prop. 2025/26:71 Insyn i handlingar som inhämtas genom beslag och kopiering vid husrannsakan s. 6 i texten
- SOU 2025:49 Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter s. 153 om s. 89 i texten
- SOU 2024:58 Ett nytt regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism s. 406 om s. 85 · s. 1153 i texten
- SOU 2024:51 En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess s. 57 om s. 85 i texten
Rättsfall (11)
11 kopplingar i 10 dokument.
- RÅ 2004 ref. 104 om s. 131 ur registret
- RÅ 1998 ref. 44 ur registret
- RH 2015:15 om s. 105 ur registret
- RH 2002:36 om s. 1 · om s. 105 ur registret · i texten
- Högsta domstolen, mål Ä 3457-24 om s. 100 i texten
Myndighetsavgöranden (4)
4 kopplingar.
- JO 2023-08-31 dnr 3837-2022 i texten
- JK 2018-04-09 dnr 4390-17-2.1 i texten
- JO 2007-12-21 dnr 4383-2006 i texten
- JO 2002-11-27 dnr 2151-2000 i texten
Doktrin (53)
53 kopplingar i 22 dokument.
- FT 2017 s. 237 Benjamin O J Boman, När betydande hinder möter – en studie av 2 kap. 12 § 2 st. 1 men. tryckfrihetsförordningen s. 240 · s. 242 · s. 244 · s. 245 · och 5 till i texten
- SvJT 1979 s. 249 Krister Malmsten, Datorrelaterade gärningar s. 249 · s. 250 · s. 251 · s. 266 · och 3 till i texten
- FT 1978 s. 1 Michael Bogdan, Dataflykt över gränserna och den svenska datalagstiftningen s. 2 · s. 5 · s. 7 · s. 10 · och 2 till i texten
- SvJT 2015 s. 862 Erik Woodcock, Dataintrång att olovligen installera datorprogram? s. 865 · s. 866 · s. 868 · s. 871 i texten
- Kleineman, Ren förmögenhetsskada, 1987 s. 510 · s. 511 · s. 604 i texten