Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

1973 · 152 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 122 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:37, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 37 år 1973 Prop. 1973:37

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lagstiftning om åtgärder möt vissa våldsdåd med internationell bakgrund; given
Stockholms slott den 23 febmari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll,
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag till lag om
särskilda ätgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund samt förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning. Den
föreslagna lagen innebär vidgade möjligheter att avvisa eller utvisa utlänning
som tillhör eller verkar för sådan terroristorganisation eller -grupp som genom
sin tidigare verksamhet har visat att den systematiskt använder våld för poUtiska
syften även mol oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras
göra det också i Sverige. Är en sådan utlänning att anse som poUtisk flykting
skall han emellertid få stanna kvar i landet. I så fall skall han kunna bli
föremål för viss kontroll och övervakning. Därvid kommer under vissa
förutsättningar även sådana tvångsmedel som husrannsakan, kroppsvisitering,
brevkontroll och telefonavlyssning att kunna användas mot honom. Förslaget är
omgärdat med bestämmelser som garanterar insyn och kontroll.

Den särskilda lagen föreslås träda i kraft den 15 april
1973 och gälla t, o, m, den 14 april 1974,

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37

1 Förslag till

Lag
om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med

internationell
bakgrund

Härigenom förordnas som följer,

1 § Utlänning, som ankommer tUl riket, skall avvisas, om
det finnes

grundad anledning antaga, att han tillhör eller verkar för organisation

eller grupp som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan

befaras här i riket använda våld, hot eller tvång för politiska syften.

Rikspolisstyrelsen upprättar i enlighet med föreskrifter
som meddelas av Konungen förteckning över utlänningar som enligt vad i första
stycket sägs skall avvisas.

2 § När utlänning, vUken upptagits på förteckning som
avses i 1 § andra

stycket och ej innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstill

stånd, ankommer till riket, skall polismyndigheten omedelbart meddela

beslut om hans avvisning, om ej annat följer av vad i 5 § sägs.

Uppkommer
hos polismyndigheten fräga om avvisning enligt denna lag av annan utlänning än
som avses i första stycket, skall ärendet hänskjutas tUl den centrala
utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer Konungen ärendet.

3
§ Utlänning,
som uppehåller sig i riket, fär utvisas, om sådana omständigheter föreligger
som sägs i 1 § första stycket. Beslut om utvisning meddelas av Konungen. I
ärende om utvisning inhämtas yttrande från den centrala utlänningsmyndigheten,
om ej hinder möter på grund av att ärendet är synnerUgen brådskande.

4
§ Beslut om
avvisning verkställes av polismyndighet. Verkställighet av beslut om utvisning
ankommer pä länsstyrelse.

5
§ Påstår
utlänning i ärende om avvisning eller om verkställighet av beslut om avvisning
eller utvisning, att han i det land till vUket han skulle befordras löper risk
att bli utsatt för politisk förföljelse eller att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bli sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är
påståendet ej uppenbart oriktigt, skall ärendet hänskjutas till den centrala
utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer Konungen ärendet. Vad
nu sagts skall dock ej gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom
påståendet redan prövats,

6
§ Skall enligt
5 § ärende om avvisning underställas Konungen, skall polismyndigheten taga
utlänningen i förvar.

Polismyndighet får taga utlänning i förvar eller ställa
honom under uppsikt när enligt 2 § andra stycket ärende om hans avvisning
skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 3

underställas Konungen eller när fråga uppkommer om hans
utvisning enligt denna lag.

7
§ 1 ärende som
rör avvisning eller utvisning enligt denna lag eller verkställighet av sådan
åtgärd gäller i tillämpliga delar vad i 32, 3549, 52-57, 60-62, 66-69 och 70 §§
utiänningslagen (1954:193) är föreskrivet i fräga om avvisning eller utvisning
enligt sistnämnda lag. Vad i 68 § utlänningslagen är föreskrivet gäller även
vid tillämpning av 1013 §§ denna lag,

8
§ Meddelar
Konungen beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag men möter på
grund av vad i 53 och 54 §§ utlänningslagen (1954:193) sägs hinder mol verkstälUghet
av beslutet eller föreligger eljest särskild anledning att verkställighet ej
bör äga rum, skall förordnas att verkstäUighet tills vidare ej får ske.

Beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag eller
förordnande att verkställighet av sådant beslut ej får ske skaU omprövas när
anledning förekommer därtill,

9 § Har utlänning avvisats eller utvisats enligt denna lag
och skall beslutet

härom ej verkställas, äger 10-13 §§ tiillämpning beträffande honom.

Konungen får meddela föreskrifter om inskränkningar och vUlkor för

sådan utlännings vistelse i riket.

Har enligt utlänningslagen (1954:193) meddelats beslut om
avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej
verkställas, får Konungen om sädana omständigheter föreligger beträffande
utlänningen som sägs i 1 § första stycket, förordna att 10-13 §§ skall äga
tillämpning och meddela föreskrifter som sägs i första stycket.

10 § Finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida
organisation

eller grupp som avses i 1 § första stycket planlägger eller förbereder

åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får utlänning,

som avses i 9 §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kropps

besiktning. Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck och foto

grafi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av
polismyndighet. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28
kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

11 § För ändamål som avses i 10 § första stycket kan
rätten, om

synneriiga skäl föreligger, meddela poUsmyndighet tiUstånd att taga del

av samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan

antagas komma att begagnas av utlänning som avses i 9 §.

Rätten kan för ändamål som avses i 10 § första stycket, om
synnerUga skäl föreligger, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare
undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan
sluten handling eUer paket som ställts till eller avsänts från utlänning, som
avses i 9 §, och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eUer
kroppsbesiktning eller som finnes hos post-, telegraf-, järnvägs-eller annan befordringsanstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 4

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna,
att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt,
skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats.
Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden ej fär
utan tillstånd av den som begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller
annan.

12 § Tillstånd som avses i 11 § skall meddelas att gälla
viss tid ej

överstigande en månad. Tiden räknas, vid tiUstånd till telefonavlyssning

från den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i

övriga fall från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på
yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut.
Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. 1 fräga om förfarandet äger i
övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av
fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap.
16 § nämnda balk motsvarande tUlämpning.

13 § Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej
granskas av

annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eUer åklagare. Inne

håller uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som

föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedel

bart förstöras.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd
enligt 11 § får ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än
rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Handling varom här
är fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen slutförts, skall
försändelse som finnes hos befordringsanstalt tUlställas den till vilken
försändelsen är stäUd och annan handling återlämnas till den hos vilken
handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

14
§ 1 ärende, som
enligt 2 § andra stycket, 3, 5 eller 9 § prövas av Konungen, skall förhör
hällas. Om sådant förhör gäller 40-43 §§ utlänningslagen (1954:193) i tUlämpliga
delar.

15
§ Till fängelse
i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till böter dömes

1.
den som hjälper
utlänning att inkomma i riket beträffande vUken föreligger sädana
omständigheter som avses i 1 § första stycket,

2.
utlänning som
försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning av honom
enligt denna lag,

3.
utlänning som
överträder enligt 9 § meddelad föreskrift om inskränkningar eller villkor för
hans vistelse i riket.

Denna lag träder i kraft den 15 april 1973 och gäller till
och med den 14 aprU 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37

2 Förslag till

Lag om
ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas, att 65, 66 och 71 §§ utlänningslagen (1954:193) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla
sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst sex månader eller, där omständigheterna äro mildrande, med
dagsböter.

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, at( han icke må uppehäUa
sig utanför viss ort, viss kommun eUer visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med
dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt beslut om förvisning eller
utvisning icke ägt återvända, dömes till fängelse i högst sex månader. Till
ansvar skall dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå politisk
förföljelse.

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt beslut om förvisning eUer
utvisning icke ägt återvända, dömes till fängelse i högst ett år. TUl ansvar skaU
dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå politisk förföljelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71 r

Konungen meddelar bestämmelser om hemsändande av
utlänning, som erhåller socialhjälp eller omhändertages jämlikt
barnavårdslagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
eller 35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som
icke är politisk flykting.

Efter avtal med främmande stat om behandling av
fripassagerare äger Konungen stadga avvikelser från bestämmelserna i denna lag
ävensom meddela de föreskrifter som i övrigt erfordras för tillämpning av
avtalet.

Om utlämning för brott och om överförande till främmande
stat för verkställighet av här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling är särskilt stadgat.

1 Senaste lydelse 1968:755.

2 Senaste lydelse 1964:205.

3 Senaste lydelse 1972:261.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om åtgärder till förebyggande

av vissa våldsdåd med internatio

nell bakgrund är stadgat i lagen

( ) om särskilda åtgärder

till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund.

Denna lag träder i kraft den 15 aprU 1973,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37

3 Förslag till

Ändring i det förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) som

lagts fram i Kungl, Maj:ts proposition 1972:132

I prop. 1972:132 föreslagen lydel- Här föreslagen
lydelse se

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1, hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning
enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa faU,

2, hos beslutsnämnd eller psykiatriska
nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller
specialsjukhus enligt lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda eUer placering av särskoleelev enligt 28 § samma lag,

3, hos förvaltningsdomstol angående tvängsintagning
i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579)
om nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4, angående omhändertagande för samhällsvård
enligt 29 § barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligt 30 § samma lag
eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

5, hos förvaltningsdomstol angående
intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt barnavärdslagen
(1960:97),

6,
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7, angående förpassning eller
utvisning enligt utlänningslagen (1954: 193),

8, angående avvisning enligt
utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida icke utlänningen
enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9, angående verkställighet enligt
utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra stycket samma lag eller om
utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

10, angående uppehällstUlstånd, om utlänningsnämndens
yttrande på

grund av 12 § första stycket utlänningslagen (1954:193) skall inhämtas,

1 I. angående föreskrifter som meddelas enligt 9 eUer 34 §
utlänningslagen (1954:193),

12.
angående
hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954:193),

13.
angående
förverkande av vUlkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

14,
angående återintagning
i anstalt enligt 29 eUer 30 kap, brottsbalken,

15,
angående
verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 8

enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m, m, eller lagen (1972:260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom,

16, angående utlämning enligt lagen (1970:375) om
utlämning till

Danmark, Finland, Island eUer Norge för verkställighet av beslut om värd

eller behandling,

17. angående kastrering enUgt lagen (1944:133) om kastrering
eUer

sterilisering enligt lagen (1941:282) om sterilisering, om giltigt samtycke

till åtgärden ej lämnats,

18.
hos
centrala utlänningsmyndigheten eller Konungen enligt lagen ( j om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,

19.
angående
verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt lagen ( ) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, om utlänningen
hållits i förvar längre än en vecka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att

utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 10 § lagen (1937:249) om
inskränkningar i

skall
ha nedan angivna

rätten
att utbekomma allmänna handlingar' lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar
rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till
förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning
av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att
utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning
eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets
säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas
längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där
särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad
ovan stadgas.

Handlingar rörande polismyn

dighets, tullmyndighets eller åkla

gares verksamhet till förekomman

de eUer beivrande av brott, så ock

handlingar rörande användning av

tvångsmedel i brottmål eller i

ärende enligt 11 § lagen ( )

om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd
med internationell bakgrund må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att
utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller
åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet
eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre
tid än sjuttio år från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där
särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad
ovan stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om åklagare skall ej äga
tillämpning ä rUcsdagens ombudsmän.

Denna lag träder i kraft den 15 april 1973,

1 Omtryckt 1971:203.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 10

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 januari 1973,

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT,

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning om åtgärder mot vissa
våldsdåd med internationell bakgrund och anför,

1 Inledning

Våldsdåd med politisk bakgrund har på senare tid
förekommit i en utsträckning som inger allvarlig oro. Antalet våldshandlingar
av detta slag har inte bara ökat i omfattning. Även terroristernas taktik och
metoder har ändrats. Våldsdåden utförs numera ofta utanför det land där den
politiska konflikthärden finns och på ett sätt som drabbar eller riskerar att
drabba människor som står helt utanför de politiska konflikter i vilka
våldsdåden används som kampmedel. Den politiska terrorismen kan med fog sägas
ha internationaliserats.

Även i vårt land har politiska våldshandlingar förekommit.
Händelserna pä Bulltofta den 1516 september 1972 illustrerar på ett
skrämmande sätt hur den intemationella terrorismen arbetar.

Redan före händelsen på Bulltofta hade vi i värt land
delvis som en följd av de internationella förpliktelser vi iklätt oss
vidtagit en rad åtgärder för att skydda oss mot våldshandlingar av detta slag.
Vid tiden för händelserna pä Bulltofta var en arbetsgrupp inom Kungl, Maj:ts
kansli sysselsatt med att undersöka vad som ytterligare kunde göras i detta
syfte. Denna arbetsgrupp ombildades enligt regeringens beslut den 22 september
till en kommission vari ingick företrädare för de fyra stora politiska
partierna. Kommissionen fick i uppdrag att pröva alla uppslag som kunde vara ägnade
att minska riskerna för politiska våldsdåd.

Kommissionen, som antog namnet kommissionen för
förebyggande av politiska våldsdåd, avlämnade den 8 december 1972 sin rapport
(Ds Ju 1972:35) Ätgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund,'
Rapporten torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Rapporten har remissbehandlats. Därvid har
yttranden avgetts av

riksåklagaren (RÅ), justitiekanslem (JK), hovrätten för
Västra Sverige,

Rapporten är undertecknad av statsr.ådet Carl Lidbom,
ordförande, riksdagsledamöterna Ivar Högsttöm, Astrid Kristensson, Kjell
Mattsson och Sven Wedén samt kabinettssekreteraren Sverker Äström, utrikesrådet
Love Kellberg, rättschefen Ulf Nordenson, rättschefen Åke Bouvin,
rikspolischefen Carl G, Persson samt generaldirektören Kjell Öberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 11

rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statens
invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, invandrarutredningen,
krimi-nalvardsnämnden (KVN), landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Föreningarna Sveriges tingsrättsdomare (domareföreningen),
Sveriges länspolischefer och Sveriges polismästare samt Svenska polisförbundet,

RÅ har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för länsåklagarmyndigheterna
i Jönköpings, Älvsborgs och Västmanlands län. Av länsstyrelsen i Stockholms län
har bifogats yttranden frän länspolischefen i länet och från polismyndigheterna
i Stockholm och Märsta, Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden
från polismyndigheterna i Malmö, Helsingborg och Trelleborg,

2 Kommissionens rapport

1 rapporten lägger kommissionen fram förslag till en lag
om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd. I anslutning därtill
föreslår kommissionen vissa ändringar i bl, a, utlänningslagstiftningen. Kommissionen
uttalar sig vidare för att åtgärder vidtas i syfte att stärka det
internationella polissamarbetet pä detta område. Det rekommenderas vidare
effektivare kontroll på våra flygplatser. Vidare förordas åtgärder för att
genom en förbättrad kontroll förhindra att presumtiva terrorister kommer in i
landet via uttagning av flyktingar frän utländska flyktingläger.

1 fråga om den närmare innebörden av kommissionens förslag
och rapportens innehåll i övrigt hänvisas till bilagan.

3 Remissyttrandena

Den allvarliga oro inför det sätt på vilket den
internationella terrorismen utvecklat sig som kommissionen ger uttryck för i
sin rapport, delas utan undantag av remissinstanserna. Man vitsordar allmänt
betydelsen av det internationella samarbete som pågår för att hejda denna
utveckling och noterar att detta samarbete ocksä avsatt vissa resultat. Det
konstateras emellertid bl, a, av RÅ att utsikterna att nå en
världsomfattande enighet i kampen mot den internationella terrorismen f, n,
måste bedömas som små. Remissinstanserna sluter genomgående upp bakom
kommissionens uttalande att vi i vårt land, om vi med utsikt till framgång
skall kunna komma till rätta med det problem som den internationella
terrorismen utgör för oss, måste vidta åtgärder utöver dem som vi redan
genomfört till följd av de internationella åtaganden vi gjort eller av eget
initiativ.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 12

Liksom kommissionen pekar remissinstanserna på det dilemma
som en rättsstat ställs inför när det gäller att mot varandra väga å ena sidan
den rätt som invånarna har att åtnjuta skydd mot våld och terror och å andra
sidan den enskilde individens rätt till personlig integritet, rörelsefrihet och
åsiktsfrihet. Den allmänna uppfattningen bland remissinstanserna är att
kommissionens förslag till ätgärder innebär en godtagbar avvägning mellan de
intressen som gör sig gällande. Det lagförslag, som är kärnpunkten i
kommissionens förslag innebär, framhåller sålunda advokatsamfundet, en
förtjänstfull lösning av den synnerligen svära frågan om avvägningen mellan ä
ena sidan en önskan att effektivt bekämpa terrorismen och ä andra sidan
nödvändigheten att värna om grundläggande demokratiska värden och bereda skydd
för den enskildes personliga integritet. Liknande omdömen om kommissionens
förslag fälls av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Stockholms
län.

De åtgärder som kommissionen föreslår är genomgående av
brottsförebyggande natur. Någon mer vittgående kriminalisering eller
straffskärpning har kommissionen inte ansett behövas mot bakgrund av de
reformer på strafflagstiftningens område som genomförts på senare tid, bl, a.
på vapenlagstiftningens område. De remissinstanser som särskilt yttrat sig i
denna del ansluter sig till kommissionens uppfattning. Advokatsamfundet säger
sig dela denna kommissionens allmänna grundsyn. Den står i överensstämmelse med
den inriktning som modern svensk kriminalpolitik torde ha accepterat,
framhåller samfundet.

Kommissionens uppfattning att de åtgärder som nu bör
vidtas bör inriktas pä ökad kontroll och övervakning och vidgade möjligheter
till av-resp. utvisning av utlänningar som är att anse som presumtiva
terrorister har inte mölt någon gensaga under remissbehandlingen. Flera remissinstanser,
bl. a. RÅ och länsstyrelsen i Stockholms län, finner det tillfredsställande att
kommissionen i sina överväganden avvisat tanken på ändring av grunderna för vår
invandringspolitik och pä inskränkningar i asylrätten. Det finns dock enstaka
instanser som ifrågasätter om det inte skulle vara motiverat att i vissa fall
begränsa politiska terroristers möjligheter att här få asyl,

I kommissionens förslag intar förslaget till lag om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund en
central plats. Lagförslaget har i allt väsentligt godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Flera instanser påpekar att det skydd för den
personliga integriteten som den nuvarande lagstiftningen erbjuder inskränks
genom den föreslagna lagen och att detta, som kommissionen ocksä själv
framhåller, inger betänkligheter från allmänna demokratiska synpunkter. Det är
emellertid remissinstansernas uppfattning att detta måste accepteras. Sålunda
anför JK att den enskildes krav på personlig integritet, yttrandefrihet och
föreningsfrihet måste stå tillbaka för de viktiga allmänna intressen som den
föreslagna lagstiftningen avser att skydda. De politiska våldsdåden utgör
enligt JK en allvarlig fara för den allmänna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 13

säkerheten och utgör en svär belastning på vårt lands
utrikes förbindelser med de länder som våldsdåden ytterst riktar sig mot. De
föreslagna åtgärderna riktar sig mot ett begränsat antal utlänningar och de
blir genom att våldsdåden i särskilt hög grad vållar oro och otrygghet bland
flyktingar och andra skyddsbehövande utlänningar främst ett skydd för det stora
antal utlänningar som vistas i landet, LO liksom TCO uttalar att det visserUgen
är beklagligt att en lagstiftning av det slag kommissionen föreslagit måste
tillgripas, men framhåller att vi nu torde ha hamnat i en situation, som med
hänsyn till den enskildes skydd till liv och hälsa gör att vi måste acceptera
den. Samtidigt betonar LO - liksom f. ö. även flera andra instanser
nödvändigheten av att den föreslagna lagens giltighetstid begränsas och LO
godtar förslaget att giltighetstiden bestäms till ett är, LO förutsätter att
det vid den årliga prövningen av om en förlängning skall göras noga övervägs om
verkligt tvingande skäl finns att behålla lagstiftningen. Det förutsätts i LO:s
yttrande att endast risken för våldsdåd inom vårt lands territorium därvid får
bli avgörande.

Även invandrarverket betonar rättsskyddsgarantiernas
betydelse och konstaterar att det i förslaget finns inbyggt ett helt unikt
parlamentariskt kontrollsystem i vilket ingår riksdagen och de parlamentariska
företrädarna i rikspolisstyrelsen och i invandrarverkets styrelse. De
möjligheter till kontroll av lagstiftningens tillämpning och den återkommande
omprövningen av dess innehåll är enligt verket tillfyllest och kommissionens
förslag bör därför kunna godtas.

Sammanfattningsvis kan om remissutfallet sägas att
praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran att
en lagstiftning genomförs i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens
förslag. 1 det följande lämnas en redogörelse för remissinstansemas synpunkter
på vissa centrala bestämmelser i kommissionens lagförslag.

De
kriterier som kommissionen ställt upp för att avvisning resp. utvisning skall
fä ske av en presumtiv terrorist har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Domareföreningen anmärker emellertid att den av
kommissionen föreslagna lagtexten innebär att en utlänning som tillhör eller
verkar för en helt svensk revolutionär organisation kommer att omfattas av
lagstiftningen, varemot lagstiftningen inte kan användas mot en utlänning som
visserligen tillhör en terroristorganisation och som har för avsikt att här i
riket förbereda eller planlägga aktioner i annat land men som inte ämnar utföra
några våldsdåd här i landet,

RÅ menar att vissa invändningar kan riktas mot att det
register som skall upprättas över presumtiva terrorister får ligga till grund
för ett så ingripande beslut som utvisning eller avvisning. RÅ finner dock att
hänsynen tUl den enskildes rättstrygghet tillgodoses genom kravet på att
misstanken om utlänningens organisationstillhörighet skall vara grundad och
genom den parlamentariska kontrollen. Även länsstyrelsen i Stockholms län
godtar uttryckligen de föreslagna avvisnings- och utvisningsreglerna.
Länsstyrelsen uttalar att förslaget är väl underbyggt från
rättssäkerhetssynpunkt genom det sätt varpå förteckningen skall föras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 14

Uttalandena härom ger vid handen att förteckningen kommer
att föras med yttersta omsorg.

LO har framhållit vikten av att de informationer som
ligger till grund för rikspolisstyrelsens beslut att införa någon i
förteckningen noggrant granskas och sovras, så att inte utlänning helt
oförskyllt och utan tUlräckligt välgrundade motiv kommer att drabbas av lagens
åtgärder, LO har vidare framhållit nödvändigheten av att förteckningen med
korta intervaller ses över och att denna översyn under inga omständigheter får
bli en administrativ slentrianåtgärd. Vidare bör enligt LO en person som i och
för sig är att anse som en presumtiv terrorist men som likväl erhållit rätt att
vistas i landet avföras ur registret om han under en viss längre tid befunnits
inte ha haft någon kontakt med sådan organisation eller grupp som avses med den
föreslagna lagstiftningen. Domareföreningen har pekat på att det inte är
möjligt för utlänning, som upptagits i förteckningen, att få en rättslig
överprövning av åtgärden. Föreningen vill ifrågasätta om inte någon högt
kvalificerad central myndighet, t, ex. JK-ämbetet, kunde kopplas in vid
registreringsförfarandet ungefär på del sätt som detta skett i lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelserom tvångsmedel i vissa brottmål.

Mot förslaget att presumtiva terrorister i Sverige skall
kunna underkastas skärpt kontroll och övervakning och därvid kunna bli föremål
för tvångsingripande har flertalet remissinstanser inte riktat några
principiella invändningar.

Utöver de omdömen om rättssäkerhetsgarantierna i förslaget
som helhet, vilka redovisats i det föregående, har några remissinstanser
särskilt uppmärksammat frågan om sådana garantier när det gäller de möjligheter
till tvångsingripanden i form av husrannsakan, kroppsvisitation, telefonavlyssning
och brevkontroll som förslaget öppnar. JK anser sig inte mot bakgrund av att
tillämpningen av bestämmelserna i lagen kommer att stä under
justitieombudsmannens och JK:s tillsyn böra motsätta sig förslaget om
tvångsingripanden trots de principiella betänkligheter som kan anföras mot att
vidga möjligheterna till sädana ingripanden mot enskilda utlänningar.
Invandrarverket uttalar att förslaget i fråga om tvångsingripandena kan medföra
ett visst intrång i den personhga friheten för ett mycket begränsat antal
utlänningar. Det syftar å andra sidan till att öka skyddet till liv och lem och
till personlig frihet för övriga invånare i riket, svenskar såväl som
utlänningar. Enligt verket är den avvägning mellan skilda intressen som
förslaget innebär godtagbar. Domareföreningen, som också godtar förslaget,
framhåller emellertid att man inte bör överdriva värdet av den garanti som
ligger i rättens medverkan vid tvångsingripanden, eftersom rätten har smä
möjligheter att bedöma de bakomliggande förhållandena.

Kritiska synpunkter på denna del av förslaget anförs av
RÅ. 1 och för sig delar RÅ kommissionens uppfattning att utlänningar som
avvisats eller utvisats men beträffande vilka beslutet ej kunnat verkställas
bör underkastas kontroll. RÄ anser emellertid att det är inkonsekvent att först
genom beslut om avvisning eller utvisning utgå ifrån att utlänningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 J5

tillhör kategorin presumtiva terrorister och sedan utreda presumtionens
hållbarhet. Enligt RÅ synes det lämpligare att direkt uttrycka att den kategori
utlänningar varom nu är fråga får underkastas kontroll.

RÅ konstaterar att de föreslagna tvångsåtgärderna skall
kunna tillgripas utan att misstanke om brott föreligger. Även om det är mycket
angeläget att bekämpa politiska terrordåd, framstår dock kommissionens lösning
enligt RÅ som ett alltför stort avsteg från de principer som hittills präglat
den svenska rättsordningen. Även praktiska hänsyn talar enligt RÄ mot den
föreslagna ordningen. När det gäller möjligheterna att ingripa med
telefonavlyssning och brevkontroll innebär förslaget vidare i reaUteten att
förundersökning måste inledas. Förutsättningarna enligt förslaget för sådana
åtgärder är nämligen att synnerUga skäl föreligger. Föreligger sådana skäl i
den mening som kommissionen angett torde det vara oundvikligt att inleda
förundersökning. Med hänsyn till de framförda synpunkterna anser RÅ att
formerna för anlitande av tvångsmedel i nu avsedda situationer bör utformas i
överensstämmelse med rättegångsbalkens regler. Och i sådant fall borde
övervägas om inte möjlighetema till inskridande borde tillgodoses genom ändring
i rättegångsbalken och vid den av kommissionen förordade översynen av vissa
straffbestämmelser, slutar RÅ,

Överåklagaren i Göteborg anser att åklagaren bör få rätt
att besluta eller göra framställning om tvångsingripande. Åklagaren bör vidare
tas med bland dem som får rätt att granska brev eller annan försändelse eller
ta del av uppteckning från telefonsamtal. Kommissionens förslag, som endast ger
rikspolisstyrelsen och polismyndighet rätt till detta, innebär att åklagaren
förlorar möjligheten att avgöra om skälig misstanke till brott föreligger.
Medverkan från åklagarens sida skulle snarast öka effektiviteten i de
föreslagna åtgärderna anför länsåklagaren i Älvsborgs län. Länsåklagaren anför
vidare att den föreslagna ordningen att poUsmyndighet vid handläggningen av
tvångsärenden inte blott blir utredande organ utan även såsom part skulle komma
att föra det allmännas talan vid förhandling inför domstol bryter mot en
rättstradition som har goda skäl för sig.

Kommissionens förslag om att en presumtiv terrorist, som
av oUka skäl inte kan avlägsnas ur landet, skall kunna meddelas särskilda
föreskrifter med inskränkningar och villkor för hans vistelse här i landet har
inte föranlett något uttalande vid remissbehandlningen.

Kommissionens uttalanden om den kriminalpolitiska behandlingen
av utlänningar som tillhör kategorin presumtiva terrorister och som här ådömts
påföljd för brott har behandlats i några remissyttranden.
Kriminalvårdsstyrelsen och KVN deXar båda kommissionens uppfattning att en kriminalpolitisk
särbehandling av den kategori utlänningar det här gäller är nödvändig och
godtar kommissionens förslag i denna del.

RÅ har en från kommissionen avvikande mening. Enligt RÄ
bör det inte komma i fräga att behandla utlänningar, som tillhör kategorin
presumtiva terrorister på annat sätt än andra som undergår frihetsberövande
påföljd. Den av kommissionen föreslagna särbehandlingen bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 16

enligt RÅ komma i fråga endast om utlänningen gjort sig
skyldig till ett politiskt terrordåd, Godtages förslaget bör det enligt RÅ
begränsas till personer som ådömts ett relativt långvarigt frihetsberövande,
förslagsvis minst ett år. Även hovrätten för Västra Sverige föreslår att
tillämpningsområdet begränsas till att avse utlänning som dömts för brott som
är att hänföra till våldsdåd av internationell karaktär. Den strängare kriminalpolitiska
behandlingen bör gälla även i fall då en utlänning avlägsnats från landet på
grund av våldsdåd av internationell karaktär och därefter olovligen återvänder
till riket och blir ådömd frihetsstraff härför, anför hovrätten.

Vad kommissionen uttalar om förfarandet vid uttagning från
flyktingläger har kommenterats av bl. a, invandrarverket. Verket anser atf
förslaget om förbättrad tolkservice och medverkan från rikspolisstyrelsen vid uttagningarna
är mycket tillfredsställande.

Åtskilliga remissinstanser har understrukit vikten av att
erforderliga personella och ekonomiska resurser ställs till polisens förfogande
för att de föreslagna_åtgärderna skall få önskvärd effekt.

Kommissionens påpekande om det angelägna i att det internationella
polissamarbetet intensifieras och stärks har kraftigt betonats i flera
yttranden. Man befarar emellertid att det kan bli svårt att därvid uppnå
önskvärd effektivitet,

4 Föredraganden

En våg av politiska våldsdåd har under senare år gått över
världen. Våldsdåden har företrädesvis riktats mot de internationella kommunikationerna.
Antalet flygkapningar har successivt ökat under de senaste åren. Ett flertal
sabotage har begåtts mot den civila luftfarten. Att ta gisslan i
utpressningssyfte och att skicka brevbomber till intet ont anande adressater
är andra medel som används i den politiska kampen. De politiska våldsdåden
utsätter ofta oskyldiga människor i stort antal för livsfara. Terroristerna
slår inte sällan till i länder långt borta från de poUtiska konflikthärdarna.
Händelserna förra året på Tel Avivs flygplats och i den olympiska byn i Miinchen
samt flygkapningen på Bulltofta är exempel på den internationella terrorismens
utveckling.

Av flera skäl är det förenat med stora svårigheter att
effektivt bekämpa terrorismen. De internationella kommunikationerna är
utomordentligt sårbara och erbjuder tacksamma mål för terroristiska
punktaktioner. Detta gäller i särskilt hög grad den civila luftfarten.
Möjligheterna att skydda flygtrafiken begränsas av nödvändigheten att upprätthålla
trafiken utan alltför stora inskränkningar. Att åstadkomma ett fullgott skydd
mot brevbomber erbjuder nästan oöverstigliga svårigheter. Just brevbomber
belyser på ett slående sätt hur modern teknik kan utnyttjas för illegala
ändamål. De praktiska bekymmer som möter när det gäller säkerhetskontrollen på
flygplatserna är välkända och uppenbara. En ytterligare komplikation i kampen
mot terrorismen har samband med det sätt pä vilket terroristerna arbetar.
Bakom aktionerna står inte sällan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 17

internationellt vittförgrenade, välorganiserade grupper,
som är utomordentligt svåra att identifiera och avslöja med traditioneUa
spaningsmetoder. Till detta kommer att de som stäUer sig tiU förfogande för
utförande av politiska våldsdåd ofta är människor som behärskas av fanatism och
är beredda att offra sina egna liv i kamp som de upplever som rättfärdig.

Mot denna
bakgrund säger det sig självt att framgång i kampen mot terrorismen förutsätter
att polis och andra myndigheter ges ökade befogenheter. En demokratisk
rättsstat ställs här inför ett svårt dUemma,

Människorna
har berättigade krav på trygghet och skydd mot våld. Men vi vUl inte köpa oss
trygghet genom att offra värden som är en omistlig del av vårt samhällsskick.
Sädana grundläggande fri- och rättigheter som åsiktsfrihet, yttrandefrihet och
föreningsfrihet utgör hörnstenar i det demokratiska samhället och uppfattas
med rätta av medborgarna som okränkbara. Inte ens hotet från den
internationella terrorismen får tas till intäkt för att i någon väsentlig
omfattning göra avkall på respekten för dessa rättigheter. Det finns med andra
ord vissa grundläggande principer som sätter gränser för oss vid valet av medel
och metoder i kampen mot terrorismen.

De
politiska våldsdåden måste bekämpas både genom internationell samverkan och
genom åtgärder pä det nationella planet. Det mellanstatliga samarbetet sätter
den internationella solidariteten pä härda prov. Terroristdåden har inte sällan
sin grund i djupgående politiska och sociala motsättningar. Man kan inte räkna
med en total uppslutning frän alla länder kring åtgärder som uteslutande riktar
sig mot våldet som sådant så länge de bakomliggande politiska och sociala
problemen utestår olösta. Arbetet på att internationellt bekämpa terrorismen
måste ses som ett arbete på läng sikt.

Under
trycket av de senaste årens händelser har man emellertid i allt fler länder
runtom i världen kommit till insikt om behovet av internationell samverkan för
att förebygga politiska våldsdåd av typen flygkapningar, tagande av gisslan, brevbombsattentat
etc. Samarbetet har successivt byggts ut. Vissa punktframgångar har kunnat
noteras. Jag vill främst erinra om de i kommissionsrapporten nämnda (bilaga 1 s,
64 f) Haag- och Montrealkonventionerna, som båda - liksom den tidigare
Tokyokonventionen av är 1963 syftar till en förstärkning av den civila
luftfartens säkerhet,

Sverige
tillmäter det internationella samarbetet pä detta område den största betydelse.
Vi har sett det som en viktig uppgift att aktivt verka för konstruktiva
lösningar som kan godtas av så många länder som möjligt, 1 konsekvens härmed
har vi aktivt medverkat vid tillkomsten av de nämnda konventionerna. Vi
ratificerade Tokyokonventionen redan för sex år sedan, och vi var en av de
första staterna som tillträdde 1970 års Haagkonvention, Förslag om Sveriges
tillträde till 1971 års Montrealkonvention - som ännu inte har trätt i kraft
avses skola föreläggas riksdagen under innevarande session.

1 likhet med många andra länder är vi emellertid i Sverige
väl medvetna

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 18

om att dessa överenskommelser är ofullkomliga. Under förra
året har initiativ tagits, främst inom FN och ICAO, i syfte att uppnå ett
effektivare skydd mot politiska våldsdåd.

Inom ICAO pågår sålunda f. n. ett arbete inriktat på att
få tUl stånd nya internationella överenskommelser rörande den civila
luftfartens säkerhet. Tanken är att tillskapa ett instrument med vars hjälp
enskilda stater skall kunna förmås att på ett effektivt sätt motverka
handlingar som hotar den civila luftfartens säkerhet. Frågan behandlades vid
organisationens juridiska kommittés sammanträde i januari detta är, TUlsam-mans
med Danmark, Finland och Norge lade Sverige fram förslagom en konvention i
ämnet, vilken bygger pä tanken att internationella organ i händelse av
terroristdåd skall kunna rikta rekommendationer till enskilda stater, som inte
vidtagit tillräckliga åtgärder till motverkande av flygkapningar och liknande
handlingar. Detta konventionsutkast kommer tUlsammans med vissa andra förslag
att ligga tUl grund för överläggningarna vid en diplomatisk konferens som är
planerad att äga rum på sensommaren i år.

Den internationeUa terrorismen var också ett huvudämne vid
FN:s generalförsamlings tjugosjunde möte hösten 1972. Ämnet blev föremål för
ingående diskussioner i församlingen och dess sjätte utskott. Den svenska
regeringen gav sitt fulla stöd åt ansträngningarna att genom samarbete inom FN:s
ram motverka den internationella terrorismen. Vi angav tvä alternativa vägar.
En möjlighet var att inom FN utarbeta en konvention som täcker alla former av
internationell terrorism. En annan och kanske framkomligare väg kunde vara att
utarbeta fristående överenskommelser om särskilda typer av terroristhandlingar
som t. ex. tagande av gisslan och användande av brevbomber, I båda fallen
blir det fråga om att i konventioner fastställa regler om utlämning resp,
bestraffning av terrorister.

Debatten i FN resulterade i att generalförsamlingen i
december 1972 beslöt att tillsätta en kommitté bestående av 35 stater med
uppdrag att pä grundval av diskussionerna i generalförsamUngen och i sjätte
utskottet utarbeta förslag till lämpliga konkreta ätgärder.

Terrorismen har ocksä behandlats inom Europarådet, vars
rådgivande församUng i oktober 1972 rekommenderade ministerkommittén att
utforma en gemensam europeisk ståndpunkt. En särskild kommitté för behandling
av frågan tillsattes i januari i är.

Det finns av skäl som jag redan har antytt inte utsikter
att det internationella samarbetet under överskådlig tid skall leda till en
slutlig lösning på den internationella terrorismens problem. Vi kan hoppas på
vissa framsteg under de närmaste åren men knappast på en fuUständig och
effektiv lösning.

De
åtgärder man kan enas om på det internationella planet förutsätter under alla
förhållanden också insatser från de enskilda staternas sida. Inte minst för
Sverige, som i olika sammanhang hävdar den fredliga samlevnadens och
humanitetens intressen, bör det framstå som en skyldighet att efter förmåga
motverka att vårt land blir en tillflyktsort och ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 19

aktionsområde för internationella terrorister. Både av
hänsyn till andra stater och med tanke på våra egna intressen måste vi göra vad
vi kan för att skydda människor mot våld och övergrepp.

Under de senaste åren har mänga länder skärpt sin
vaksamhet och vidtagit ibland mycket långtgående åtgärder mot utlänningar som
bedömts utgöra säkerhetsrisker i nu ifrågavarande sammanhang. Även i vårt land
har åtskUliga åtgärder vidtagits i syfte att förebygga politiska våldsdåd. Till
en del har dessa ätgärder varit betingade av internationeUa åtaganden. Ändra
har genomförts utan direkt anknytning till konventioner eller andra
folkrättsliga förpliktelser. Som exempel på vad som gjorts kan nämnas den
skärpning av straffet för flygplanskapning som infördes i samband med vårt
tillträde till Haagkonventionen, den särskilda lagstiftningen om
flygplatskontroll, införandet av skärpta straff för olaga innehav av vapen och
de nyligen genomförda strängare reglerna för kriminalpolitisk behandling av bl,
a, personer som förövat grova brott med internationell bakgrund.

Redan före de dramatiska händelserna i Miinchen i augusti
och på Bulltofta i september förra året stod det i ljuset av den oroande
utvecklingen klart att ytterligare åtgärder var nödvändiga. Regeringen
tillsatte under våren 1972 en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att
närmare undersöka vUka åtgärder som lämpligen kunde komma i fråga. Beslutet den
22 september förra året att ombUda arbetsgruppen till en kommission med företrädare
för de fyra största poUtiska partierna var föranlett av flygkapningen pä Bulltofta
en vecka tidigare. Men det var också en naturlig följd av att den terroristiska
aktiviteten kontinuerligt stegrats under årets lopp,

I sin rapport (Ds Ju 1972:35) Åtgärder mot vissa våldsdåd
med internationell bakgrund har kommissionen redovisat resultatet av sitt
arbete. Tyngdpunkten i kommissionens förslag ligger på en särskild 1 a g som
klarlägger förutsättningarna för att ingripa mot utlänning, som tUlhör eller
verkar för organisation eller grupp som kan befaras tillgripa våld i vårt land
för politiska syften. Sådan utlänning skall kunna avvisas eller utvisas ur
landet. En förutsättning är dock att han inte är poUtisk flykting. Kan han inte
avlägsnas ur landet därför att han är flykting skall dels särskilda
föreskrifter med inskränkningar och vUlkor för hans fortsatta vistelse i vårt
land kunna meddelas, dels tvångsmedel kunna användas mot honom. Lagens
tillämpning har omgärdats med bestämmelser som garanterar parlamentarisk insyn
och kontroll. Användningen av tvångsmedel är underkastad särskilda
inskränkningar, Lagen föresläs bU tidsbegränsad till ett år.

Kommissionens rapport innehåller vidare förslag om
förstärkt internationellt polissamarbete, utvidgad kontroll på våra
flygplatser och åtgärder som skall öka säkerheten vid uttagning av flyktingar
från flyktingläger. Kommissionen framhåller vikten av att presumtiva
terrorister som döms för brott i vårt land underkastas samma restriktiva
kriminalpolitiska behandling dvs. begränsningar i rätten till permission och vUlkorlig
frigivning som numera drabbar andra brottslingar vilka utfört brott av

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 20

yrkesmässig internationell karaktär. Kommissionen har
gjort vissa rekommendationer i detta ämne.

Kommissionens rapport har varit föremål för en omfattande
remissbehandling. Samtliga remissinstanser ansluter sig tUl kommissionens uppfattning
att ytterligare åtgärder är nödvändiga om vi effektivt skall kunna bekämpa
terroristverksamheten och förhindra att vårt land blir skådeplatsen för fler
politiska våldsdåd. Vad JK uttalat i det sammanhanget är representativt för
remissopinionen, JK framhåller att de politiska våldsdåden utgör en allvarlig
fara för den allmänna säkerheten. Våldsdåden skapar oro och otrygghet hos stora
delar av befolkningen i särskilt hög grad bland flyktingar och andra
utlänningar som behöver skydd, I flera remissyttranden beklagar man visserligen
att ätgärder av det slag kommissionen föreslagit måste tillgripas. Man
konstaterar emellertid att vi nu har hamnat i en situation som gör att sådana
åtgärder måste accepteras av hänsyn till enskildas liv och säkerhet. Uttalanden
med denna innebörd görs bl. a, av LO och TCO.

Remissinstanserna
delar allmänt kommissionens uppfattning att ansträngningarna bör inriktas på
brottsförebyggande åtgärder. Kommissionens förslag har i det väsentliga
godtagits eller lämnats utan erinran, I likhet med JK konstaterar flera
remissinstanser att det i och för sig inger betänkligheter från allmänna
demokratiska synpunkter att genom olUca tvångsåtgärder ingripa mot enskUda
utlänningar. De skäl som kommissionen anfört för sitt förslag har emellertid
enligt remissinstanserna sådan tyngd att åtgärderna måste godtas. Endast ett
remissorgan, RÅ, har -och detta endast på en punkt fört fram mer principiellt
betonad kritik. Kritiken tar sikte på den punkt i lagförslaget som öppnar
möjlighet att använda tvångsmedel i övervaknings- och spaningsverksamheten. RÅ menar
att reglerna härom bör utformas i överensstämmelse med rättegångsbalkens
bestämmelser, dvs, tvångsmedel bör enligt hans mening inte kunna tillgripas mot
annan än den som i ett konkret fall misstänks för brott.

För min del är jag i lUchet med remissinstanserna av den
bestämda meningen att vi nu mäste förstärka skyddet mot politiska våldsdåd.
Samhällets skyldighet att sä långt möjligt skydda befolkningen mot våld och
andra allvarliga övergrepp är ovillkorlig. Och vi fär akta oss för att
underskatta allvaret i situationen. Det är visserligen inte möjligt att göra
några säkra antaganden beträffande den framtida utvecklingen. Men det kan i
varje fall inte med fog påstås att riskerna för nya våldsaktioner skuUe ha
avtagit under den senaste tiden. Inga förändringar har inträffat som berättigar
till en mer optimistisk bedömning än vid den tidpunkt då kommissionen
tillsattes.

Vi mäste också se problemen ur en vidare internationell
synvinkel. Om vi inte gjorde allvarliga ansträngningar för att skydda
utlänningar som bor och arbetar i värt land mot våld av det slag det här är
fråga om skulle overksamheten kunna bli en belastning på vårt lands utrikesförbindelser.
Den skulle inte utan fog kunna uppfattas som uttryck för bristande internationell
soUdaritet och ansvarskänsla. Vi får inte heller förbise att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 21

värt deltagande i internationellt samarbete för att
bekämpa terrorismen vinner i trovärdighet och respekt om vi själva i vårt eget
land gör allt vi rimligen kan göra för att bemästra våldsdåd.

Det är i kommissionens förslag inte fråga om att generellt
ge myndigheterna befogenheter att ingripa i enskilda människors rättssfär
under andra förutsättningar än nu gällande lagregler uppställer. Förslaget tar
sikte enbart på utlänningar som tUlhör eller verkar för sådana terroristgrupper
och -organisationer som genom sin tidigare verksamhet har visat att de
systematiskt använder främmande område som skådeplats för våldsaktioner med
politiska syften. Det är med andra ord i praktiken fråga om snävt begränsade
åtgärder mot ett fåtal personer som skulle kunna utsätta ett stort antal
oskyldiga människor i värt land för fara tUl liv och hälsa.

Som kommissionen har påpekat gäller redan enligt vär
nuvarande lagstiftning att utländska medborgare inte har någon ovillkorlig rätt
att vistas i Sverige. Med hänsyn till de faror som hotar från den internationella
terrorismen måste det anses rimligt att en utlänning inte får vistas inom våra
gränser om han tillhör en terroristgrupp eller -organisation av det slag som
här är aktuell. Om man har denna utgångspunkt blir nästa fråga vilket mätt av
bevisning som skall krävas för att vederbörande verkligen hör hemma i en farlig
grupp eller organisation. De uppgifter som skall kunna läggas till grund för
ett eventuellt avvisnings- eller utvisningsbeslut måste naturligtvis vara
kontrollerade. Men beviskraven måste samtidigt anpassas till vad som är möjligt
att uppnå om man över huvud taget menar att lagstiftningen bör ha en praktisk
effekt. På den punkten är remissinstanserna också helt ense med kommissionen.
Under remissbehandlingen har den av kommissionen föreslagna utformningen av de
nya avvisnings- och utvisningsreglerna allmänt godtagits.

Domareföreningens synpunkt att lagen blir tiUämplig även
på en utlänning som tUlhör eller verkar för en svensk organisation som har
väldet som politiskt medel kan betraktas som en invändning av uteslutande
formell karaktär. Det finns åtminstone f. n, inte någon svensk organisation som
i handling har dokumenterat sin farlighet i den kvalificerade mening det här är
fråga om. Svenska politiska organisationer med revolutionära program är över
huvud taget inte aktuella i detta sammanhang.

Det är heller inte som ibland har påståtts i den
allmänna debatten förslagets avsikt att befrielserörelser skall föras in
under lagen på grund av att de för en väpnad kamp i sitt hemland eller ev, vid
enstaka tillfäUen riktat angrepp mot ett utländskt intresse. Som jag redan
tidigare sagt är lagen avsedd att tillämpas uteslutande på sådana grupper och
organisationer som genom sin verksamhet i det förflutna visat att de
systematiskt använder våld även mot oskyldiga i främmande land och därför kan
befaras göra det också i Sverige. Det är risken för våldsdåd i Sverige som vi
skall skydda oss mot.

Det primära syftet med den föreslagna lagen är att den
skall hjälpa oss att hälla terrorister borta från värt land. Kommissionen har emeUertid

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 22

utgått ifrån att de nya avvisnings- och utvisningsreglerna
i praktiken måste komma att begränsas av asylrätten. Även en terrorist måste
tillåtas att komma in i Sverige eller få stanna här om han är politisk flykting
och behöver skydd mot förföljelse i annat land. Asylrätten har kommissionen
inte velat begränsa ens i de fall då starka nationella säkerhetsskäl skulle
kunna tala för att vederbörande borde avvisas eller utvisas.

Remissinstanserna har genomgående godtagit kommissionens
ståndpunkt att asylrätten även i ett spänt läge bör bevaras oinskränkt. Inte
ens när våra konventionsförplUctelser och allmänt erkända folkrättsliga principer
i och för sig skulle medge det, bör avsteg göras från den vidsträckta asylrätt
som är svensk tradition. För min del anser jag detta utomordentligt
väsentligt. Men då måste vi i gengäld rimligen ha en ordning som gör det
möjligt för oss att effektivt övervaka sådana politiska flyktingar som på grund
av att de tillhör terroristorganisationer utgör en fara för svenska medborgares
och utländska invandrares trygghet i vårt land, 1 34 § utlänningslagen finns
redan nu bestämmelser som innebär att sådana personer kan få sin rörelsefrihet
begränsad t. ex. genom föreskrifter beträffande val av bostad och arbetsplats.
Vad som nu behövs är dels att förutsättningarna för att meddela frihetsinskränkande
föreskrifter anges tydligare än f. n,, dels att bestämmelserna i ämnet
kompletteras med vidgade möjligheter för polisen att bedriva en effektiv
brottsförebyggande spaning.

De tvångsmedel som enligt rättegångsbalken står till
förfogande för polisen vid misstanke om brott är enligt min mening inte
tillräckliga i detta sammanhang. Redan de upplevelser vi hittills haft av
terroristverksamhet i värt land utgör en bekräftelse på detta. Problemen kan
efter vad jag har funnit inte lösas på ett tillfredsställande sätt enbart genom
begränsade ändringar i rättegångsbalken. Kommissionens förslag om utvidgade
befogenheter för polisen pä denna punkt innebär ett avsteg frän den hittills tUlämpade
ordningen beträffande handhavande av tvångsmedel. Men jag kan för min del inte
se att det är ett avsteg som skulle kunna få långtgående konsekvenser i något
hänseende, 1 denna fråga har jag alltså en något annan uppfattning än RÅ men
samma uppfattning som både rikspolisstyrelsen och flertalet av de
remissinstanser som har att utifrån sin erfarenhet och sakkunskap särskilt
bevaka rättssäkerhetssynpunkter.

Det är givet att rättssäkerhetssynpunkterna mäste fä
särskild betydelse vid utformningen av en lagstiftning av det slag det här är
fråga om. Det gäUer både utformningen av avvisnings- och utvisningsreglerna och
formuleringen av förutsättningarna för att meddela frihetsinskränkande föreskrifter
och använda tvångsmedel i spaningssyfte.

Rättssäkerheten har ocksä i hög grad stått i förgrunden
under kommissionens arbete. Garantier mot alltför vidsträckt eller godtycklig
tillämpning av lagen har byggts in både i beslutsprocessen och i särskilda
regler som skall ge underlag för kontroll av hur lagen hanteras. De viktigaste
besluten har förbehållits regeringen. Så t. ex. kan ingen person komma att
utvisas annat än efter beslut som regeringen i varje särskilt fall fattat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 23

under konstitutionellt och parlamentariskt ansvar. Frågor
om politiskt flyktingskap skall alltid prövas av regeringen. Frihetsinskränkande
föreskrifter och tvångsmedel kan komma till användning uteslutande mot
personer som drabbats av avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte kan
verkställas. När det gäller kontrollen av regeringens och myndigheternas
handlande torde det viktigaste skyddet mot missbruk ligga i begränsningen av
lagens giltighetstid tUl ett är. En förlängning av lagen förutsätter att
riksdagen fär ta ställning på nytt. I en ev. proposition om förlängning bör en
förhållandevis utförlig redogörelse kunna lämnas för de erfarenheter som
vunnits. Redogörelsen får förutsättas innehålla bl. a uppgifter om antalet avvisnings-
och utvisningsbeslut, antalet faU då frihetsinskränkande föreskrifter och
tvångsmedel använts, särskild redovisning i fräga om telefonavlyssning och
brevkontroll etc. 1 viss utsträckning bör även förutsättningarna för
ingripanden i enskilda fall kunna redovisas.

Under ärendets beredning i justitiedepartementet har
undersökts i vad män det är möjligt att ytterligare förstärka garantierna mot
missbruk och rättsövergrepp. Därvid har särskild uppmärksamhet ägnats ät tvångsmedlen.

Den viktigaste begränsningen när det gäller tvångsmedlen
ligger i att de kan tillgripas endast mot den som har ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut på sig men tillåtits stanna i Sverige därför att han är
politisk flykting eller av andra särskilda skäl. I botten ligger alltså i varje
särskilt fall en bedömning av regeringen att vederbörande utgör en
säkerhetsrisk på grund av sitt samröre med en lerroristorganisation eUer
-grupp. Det är emellertid inte meningen att vederbörande nödvändigtvis skall
stå under ständig övervakning. Tvångsmedlen skall komma tUl användning endast
när myndigheterna misstänker att ett politiskt våldsdåd eller annan åtgärd som
hotar allmän ordning och säkerhet planeras av en terroristorganisation eller
-grupp som personen i fråga har anknytning till. Telefonavlyssning eller
brevkontroll skall enligt förslaget få tillgripas endast om domstol finner
synnerliga skäl för detta.

Förutsättningen för användning av tvångsmedlen synes kunna
uttryckas något tydligare än som skett i kommissionens förslag, I administrativt
hänseende bör garantierna mot missbruk av telefonavlyssning och brevkontroll
kunna förstärkas genom att framställningarna om sädana åtgärder centraliseras
till rikspolisstyrelsen och besluten till en enda tingsrätt, förslagsvis
Stockholms tingsrätt. Framställningarna om telefonavlyssning och brevkontroll
bör inte bli fler än att samtliga fall kan redovisas av rikspolischefen inför
styrelsens parlamentariska ledamöter. En centralisering av framställningar och
beslut bör också kunna underlätta JK:s och JO:s övervakande verksamhet.

Med de föreslagna justeringarna torde möjligheterna att
ytterligare säkerställa rättssäkerheten i stort sett vara uttömda, om man inte
vill göra förändringar som avsevärt minskar lagstiftningens effektivitet.

Beträffande den av kommissionen föreslagna lagen har jag i
övrigt inte annat att tillfoga än några förtydligande kommentarer och smärre
kompletteringar av lagtext och motiv.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973.37 24

Bestämmelsen i 1 § första stycket kan lämpligen utformas
så att det av själva lagtexten framgår att frågan huruvida våldsaktioner i vårt
land kan befaras från vederbörande organisations eller grupps sida skall
bedömas på grundval av erfarenheterna beträffande organisationens eller
gruppens tidigare verksamhet. Jag förordar därför att bestämmelsen får den
lydelsen att avvisning skaU ske om det finns grundad anledning anta, att
utlänningen tillhör eller verkar för organisation eller grupp som på grund av
vad som är känt om dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot
eller tvång för politiska syften.

Den förteckning som rikspolisstyrelsen skall upprätta
enligt 1 § andra stycket blir hemlig enligt 10 § lagen (1937:249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (se JO:s ämbetsberättdse
1967 s. 87 ff).

I 7 § ges hänvisningar till ett stort antal bestämmelser i
utlänningslagen.

1 2 § andra stycket utlänningslagen är angivet vad som
skall förstås med politisk förföljelse. Även om denna bestämmelse ej görs
direkt tillämplig i ärenden enligt den nya lagen, är det uppenbart att
begreppet politisk förföljelse här har samma innebörd som enligt
utlänningslagen.

Av hänvisningen till 35 § utlänningslagen följer att när
enligt 2 § andra stycket nya lagen ärende om avvisning skall underställas Kungl,
Maj:t via invandrarverket och poUsmyndigheten underlåtit att ta utlänningen i
förvar, beslut om förva.rstagande kan meddelas av länsstyrelse eller av
invandrarverket. Detta blir resultatet även om ärendet till skillnad från vad
kommissionen antagit får anses vara under handläggning hos invandrarverket
till dess verket har avgett yttrande och först därefter kommer under Kungl. Maj
:ts handläggning.

Hänvisningen i den nya lagen till 68 § utlänningslagen bör
gälla inte enbart i ärenden om avvisning eller utvisning eller verkställighet
av sådan åtgärd utan även vid tillämpning av bestämmelserna i 10-13 §§ om
användande av tvångsmedel m. m. Detta bör framgå av lagtexten. Hänvisningen
till 69 a § bör utgå.

Som kommissionen har anfört kan det tänkas att
verkställighet av beslut om utvisning undantagsvis bör anstå även i andra fall
än då utlänningen är poUtisk flykting, nämligen om det föreligger synnerligen
starka humanitära skäl. Eftersom förordnande enligt 8 § nya lagen bör meddelas
även i sådant faU, bör lydelsen av denna paragraf justeras i enlighet härmed.

Bestämmelsen att frågan huruvida hinder mot verkställighet
av beslut om avvisning eller utvisning består skall omprövas när det föreligger
anledning därtill bör utvidgas tUl att gälla även beslut om avvisning och
utvisning. Bestämmelsen bör tas in i ett andra stycke i 8 §. I gengäld bör
hänvisningen i 7 § till 51 § utlänningslagen utgå.

Kroppsbesiktning bör ingå bland de åtgärder som kan företas
med stöd av 10 § första stycket. Vidare bör de i denna paragraf angivna
förutsättningarna för användande av de olika tvångsåtgärderna förtydligas i
enlighet med vad jag tidigare har förutskickat. Det bör av lagtexten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 25

framgå att tvångsåtgärd fär vidtas endast om det är av
betydelse för att utröna om organisation eUer grupp som avses i 1 § planlägger
eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.

Under remissbehandlingen har föreslagits att i lagen tas
in bestämmelse att fotografi får tas av utlänning som underkastats föreskrifter
för sin vistelse i landet.

Bestämmelser
om fingeravtryck och fotografering av person som är föremål för myndighels åtgärd
finns i 28 kap. 14 § rättegångsbalken och kungörelsen (1947:950) om
fingeravtryck m. m. Av intresse i förevarande sammanhang är föreskriften i
denna kungörelse att fingeravtryck och fotografi skall tas av den som av
myndighet i riket tagits i förvar i anledning av att fråga uppstått om hans
avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning ur riket. Även om
bestämmelsen i första hand tar sikte på avlägsnandeärenden enligt
utlänningslagen torde den kunna tillämpas även i fall då fräga är om avvisning
eller utvisning enligt den nu föreslagna lagen. 1 vissa fall kan emellertid
tänkas att presumtiva terrorister som kan bli föremål för sådana tvångsåtgärder
eller föreskrifter som avses i den föreslagna lagen inte har varit tagna i
förvar och att fingeravtryck eller fotografi därför inle blir tagna. Enligt min
mening bör polismyndighet kunna föranstalta om såväl fingeravtryck som
fotografi så snart fråga har uppkommit om avvisning eller utvisning av en
utlänning enligt den nya lagen eller om meddelande av föreskrifter enligt 9 §
andra stycket nya lagen. En bestämmelse av denna innebörd bör därför tas upp
som en andra punkt i första stycket av denna paragraf.

Kontroll
av post- eller telegrafförsändelse m. m. enligt 11 § bör få avse även paket som
inte utgör postförsändelse. Bl. a. avser jag sådana paket som befordras som
fraktgods. I förordnande om rätt att kvarhålla försändelse som ankommer till befordringsanstalt
bör rätten lämpligen ange vilka slags postförsändelser som skall kvarhållas, Postprenumererade
tidningar och tidskrifter bör naturligtvis i regel inte omfattas av förordnandet.

Handlingar
rörande tillstånd tUl åtgärd som avses i 11 § bör självfallet - i likhet med
vad som gäller handlingar enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken - vara sekretessbelagda.
Detta förutsätter ett tillägg i 10 § sekretesslagen.

I 12 § bör
införas de tidigare förordade bestämmelserna om att ärenden om
telefonavlyssning och brevkontroll skall handläggas centralt av
rikspolisstyrelsen resp. Stockholms tingsrätt. I paragrafen bör vidare tas in
föreskrifter om att rättens avgörande sker genom slutligt beslut och att
beslutet går omedelbart i verkställighet. Dessutom bör rörande förfarandet i
paragrafen göras en hänvisning tUl de bestämmelser i rättegångsbalken som
reglerar förfarandet när fråga är om åtgärd enligt 27 kap. 1 6 § i balken.

Rätt till
sådan granskning m. m. som avses i 13 § bör föreligga, förutom för rätten,
rikspolisstyrelsen eller polismyndighet, även för åklagare.

Straffbestämmelsen i 15 § 1. bör från systematiska
synpunkter och i

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 26

tydlighetens intresse lämpligen utformas så att
straffansvar inträder för den som hjälper utlänning att inkomma i riket
beträffande vilken föreligger sådana omständigheter som avses i 1 § första
stycket.

Kommissionen har föreslagit att straffmaximum i 65 och 66 §§
utlänningslagen höjs till fängelse i ett år samt att i 71 § tas in en
hänvisning till den nya lagen. Förslaget har lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen och bör genomföras. Detsamma gäller den ändring som
föreslagits i rättshjälpslagen.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 15 april
1973. Giltighetstiden för lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av
vissa våldsdåd med internationell bakgrund bör begränsas t. o. m. den 14 april
1974. Ändringarna i rättshjälpslagen, vilka är avhängiga av de i prop. 1972:132
framlagda förslagen till ändringar i denna lag, bör dock inte träda i kraft
tidigare än dessa, dvs. enligt vad som föreslagits den 1 juli 1973. Intill dess
rättshjälpsreformen träder i kraft kan biträde förordnas med stöd av
hänvisningen i den nu föreslagna lagen 7 § tiU 41 och 43 §§ utlänningslagen.

Självfallet är det angeläget att det sprids en omfattande
och adekvat information om den nya lagstiftningens syfte och innebörd. Inom Kungl.
Maj:ts kansli och invandrarverket förbereds i samarbete med arbetsmarknadens
organisationer sådan information.

Som jag nämnt i det föregående innehåller kommissionens
rapport förslag om att ytterligare initiativ skall tas för att stärka det internationella
polissamarbetet. Ett främjande av detta samarbete är naturligtvis av
grundläggande betydelse i kampen mot den internationella terrorismen. Från
svensk sida har redan tagits olika initiativ för att förstärka Interpols
resurser. Rikspolisstyrelsen kommer att få i uppdrag att även i fortsättningen
arbeta för att stärka det internationella polissamarbetet och öka dess
effektivitet.

När det gäller flygplatskontrollen framhåller kommissionen
betydelsen av att lämpliga ätgärder vidtas för att åstadkomma en kontroll som
är så effektiv som möjlig och där behövliga insatser är samordnade på bästa
sätt. 1 statsverkspropositionen 1973 (prop, 1973:1 bilaga 4 s, 5051) har medel
beräknats för ytterligare femton polismanstjänster i de polisdistrikt där de
tre största flygplatserna är belägna, dvs, Märsta-, Göteborgs- och
Malmödistrikten. Några ytteriigare åtgärder är f. n. inte påkallade.

Som kommissionen anfört är det angeläget att skärpa kontrollen
vid uttagningen av invandrare ur flyktingläger i syfte att förhindra att
presumtiva terrorister tas emot i värt land. Enligt vad jag har inhämtat kan
rikspolisstyrelsens medverkan i uttagningsprocedu-ren komma till stånd inom
ramen för tillgängliga personalresurser och med utnyttjande av medel som redan
står till förfogande. Rikspolisstyrelsen har också bekräftat att styrelsen kan
ställa tolkar till förfogande inom ramen för redan tillgängliga resurser. Den
föreslagna ordningen bör genomföras. Några särskilda föreskrifter är inte
behövliga.

Vad angår den kriminalpolitiska behandlingen av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 27

presumtiva terrorister erinrar kommissionen om att det
numera enligt de riktlinjer som angetts i prop. 1972:67 skall gälla vissa
begränsningar i fråga om permissioner, placering i öppen anstalt och villkorlig
frigivning för brottslingar som dömts till fängelse eller internering i minst
två är för brott av yrkesmässig, internationell karaktär. Enligt kommissionens
mening bör dessa begränsningar vara tillämpliga ocksä när det gäller sådana för
brott dömda personer, som är hänförliga till kategorin presumtiva terrorister
och som finns upptagna pä rikspolisstyrelsens särskilda förteckning. Detta bör
enligt kommissionen gälla även i fall då den ådömda påföljden är kortare än två
år.

Beträffande
de av kommissionen föreslagna restriktionerna i fråga om permission och
villkorlig frigivning av presumtiva terrorister som dömts för brott här i riket
föreslår jag att de liksom vid andra internationella brott bör avse endast
personer som ådömts frihetsberövande påföljd om minst två år. För dessa
personer bör gälla de riktlinjer för den kriminalpolitiska behandlingen som angetts
i den nämnda propositionen. Jag vill i sammanhanget påpeka att personer på
vilka lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund är tillämplig, oavsett päföljdstidens längd, vid
permissioner eller villkorlig frigivning kan underkastas särskilda
restriktioner i sin rörelsefrihet genom att regeringen meddelar föreskrifter
enligt den nya lagstiftningen.

Den av
kommissionen väckta frågan om en översyn av vissa bestämmelser pä strafflagstiftningens
område kommer att bli föremål för övervägande inom justitiedepartementet inom
en nära framtid.

5 Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till l.lag om särskilda ätgärder tUl förebyggande av
vissa våldsdåd med

internationell bakgrund,

2. lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

3. ändring i det förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som lagts fram i Kungl. Maj:ts
proposition 1972:132,

4. lag om ändring i lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2. Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet; Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

JUSTITIEDEPARTEMENTET bilaga 1

Ds Ju 1972:35

ÅTGÄRDER MOT

VISSA VÅLDSDÅD

MED

INTERNATIONELL BAKGRUND

Rapport avgiven av kommissionen för förebyggande av
politiska våldsdåd

December
1972

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 31

Till Statsministern

Genom beslut den 22 september 1972 bemyndigade Kungl, Maj:t
chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommission bestående av högst
tio ledamöter jämte experter och sekreterare. Kommissionen, vars arbete skulle
ledas av statsrådet Lidbom, skulle ha till uppgift att överväga vilka åtgärder
som borde vidtas för att förebygga politiska våldsdåd i värt land med
internationell bakgrund,

Samma dag förordnades som ordförande i kommissionen
statsrådet Lidbom samt som ledamöter kabinettssekreteraren Ole Jödahl (t, o. m,
den 30 september 1972), kabinettssekreteraren Sverker Åström (fr. o. m. den 1
oktober 1972), utrikesrådet Love Kellberg, rättschefen Ulf Nordenson,
rättschefen Åke Bouvin, ledamöterna av riksdagen bostadsdirektören Ivar
Högström, förbundsjuristen Astrid Kristensson, lantbrukaren Kjell Mattsson och
disponenten Sven Wedén, rikspolischefen Carl Persson och generaldirektören
Kjell Öberg. Som sekreterare förordnades hovrättsassessorn Åke Ihrfelt och som
bitr. sekreterare hovrättsassessorn Olle Lundström.

Kommissionen antog namnet kommissionen för förebyggande av
politiska våldsdåd.

Kommissionen har i sitt arbete biträtts av bitr,
utrikesrådet Hans Danelius, avdelningschefen Ingemar Källberg och byråchefen
Hans Werm-dalen.

Kommissionen fär härmed överlämna sin rapport
"Åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund".

Kommissionens uppdrag är därmed slutfört,

Stockholm den 8 december 1972,

Carl Lidbom

Sverker Åström Love Kellberg Ulf Nordenson

Åke Bouvin Ivar Högström Astrid Kristensson

Kjell A. Mattsson Sven Wedén

Carl G. Persson Kjell Öberg

I Åke fhrfelt Olle Lundström

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Innehåll

I Bakgrunden till kommissionens överväganden 7

1
Kommissionens
direktiv ...................................... 7

2
Den
internationella terrorismen .......................... 8

3
Extremistgrupper
och politiska våldsdåd i Sverige 10

4
Internationellt
samarbete för bekämpande av terrorismen . 12

5
Svensk
lagstiftning av betydelse, m. m.................. ...... 15

5.1
Utlänningslagstiftningen
m. m....................... 15

5.2
Uttagning ur
utländska flyktingläger ........ 22

5.3
Strafflagstiftningen
.................................... 23

5.4
Regler om straffprocessudla
tvångsmedel 25

5.4.1
Rättegångsbalken................................ 25

5.4.2
Vissa andra
lagar ............................. 27

5.5
Vissa regler om
tvångsmedel av utomprocessuell karaktär 28

5.6
Kriminalpolitiska
åtgärder ......................... 29

6
Utlänningslagstiftning
i vissa andra länder ........ 32

7
Nordiskt
samarbete ............................................ 41

II Kommissionens överväganden .................. .... 43

8
Den
internationella bakgrunden ......................... 43

9
Internationella
motåtgärder .............................. 44

10 Nationella motåtgärder .................................... 46

10.1
Allmänna
synpunkter ................................ 46

10.2
Viseringsfrägor
m. m..................................... 53

10.3
Nya grunder för
avvisning ........................ 54

10.4
Nya grunder för
utvisning ........................ 56

10.5
Förfarandet i avvisnings-och
utvisningsärenden ,,, 56

10.6
Det
internationella polissamarbetet .......... 57

10.7
Skärpt
kontroll och övervakning av utlänningar i Sverige -. 59

10.8
Parlamentarisk
och rättslig kontroll av den nya lagstiftningens tillämpning 62

10.9
Det lagtekniska
genomförandet av de nya bestämmelserna 62

10.10
Vissa frågor om
den nya lagstiftningens administration 63

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 34

10.11
Den särskilda
flygplatskontrollen.................. 64

10.12
Vissa
kriminalpolitiska frågor ...................... 65

10.13
Följdändringar
i annan lagstiftning............... 66

11
Specialmotivering
................................................ 68

12
Sammanfattning
................................................. 89

13
Lagförslag ........................................................... 92

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 35

I Bakgrunden till kommissionens

________ överväganden____________

1 Kommissionens direktiv

l anförande till statsrådsprotokollet den 22 september
1972 anmälde statsministern efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter fråga om tillkallande av en kommission för förebyggande av politiska
våldsdåd och anförde.

I Sverige lever ett stort antal utlänningar. Antalet
personer som invandrat till värt land sedan mitten av 1960-talet uppgår till
ungefär en halv mUjon. Invandrarna har anpassat sig väl och de gör en
utomordentligt värdefuU insats i vårt samhälle. Men bland dem finns ett litet
antal som här i landet ägnar sig ät politisk verksamhet som har sin grund i
motsättningar i hemlandet. I denna verksamhet blottas ofta starka känslor av
hat och öppen fientlighet, och flera våldsdåd har förekommit. Polisiära
myndigheter har länge haft sin uppmärksamhet riktad på detta. Uppsikten har pä
senare år successivt skärpts. Åtgärder har vidtagits för att förebygga nya
våldshandlingar. Exempel på sådana ätgärder är de skärpta straffen för olaga
vapeninnehav samt bestämmelserna om flyg-platskontroll och flygplanskapning.
Sedan en tid tUlbaka är en arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kansli sysselsatt
med att undersöka vad som ytterligare kan göras i samma syfte.

Händelserna på Bulltofta den 15-16 september ger frågan
ökad aktualitet. Med hänsyn tUl sakens vikt anser jag att gruppen bör ombildas
till en kommission med företrädare för de politiska partierna.

Utgångspunkten för kommissionens arbete bör vara att alla
uppslag som kan vara ägnade att minska riskerna för politiska våldsdåd bör
prövas. De förslag som läggs fram måste dock vara sådana att de kan genomföras
utan att värden som är omistliga i ett demokratiskt rättssamhälle offras.
Några närmare direktiv för kommissionens arbete torde inte behövas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 36

2 Den internationella terrorismen

Politiska terrordåd har förekommit i alla tider. Under
senare är har emellertid terrorismen tilltagit i omfattning och fått en ökad
geografisk spridning. I stor utsträckning har terroristhandlingar kommit att
drabba utomstående stater eller medborgare i sådana stater. ( dessa fall kan
man med fog tala om internationell terrorism till skillnad från våldsdåd som
begås inom ett konfliktområde och som inte sträcker sina verkningar utanför
detta.

Det är inte möjligt att här ge en fullständig bild av den internationeUa
terroristverksamhet som bedrivits under senare är. Följande exempel kan dock
lämnas.

I Latinamerika har terrordåd varit mycket vanliga. Bl, a,
har förekommit en våg av kidnapping av politiker, diplomater och affärsmän,
ibland i förening med mord. Syftet har ofta varit politiskt, och bakom
våldshandlingarna har i de flesta fall legat geriUaorganisationer eller
revolutionära grupper, t. ex. Tupamaros i Uruguay. De mänga kid-nappingsbrotten
har ofta varit förenade med hotelser och krav på frigivning av fängslade
gerillamän eller andra fångar. Ibland har ocksä lösensummor begärts. I en del
fall har de berörda regeringarna tvingats ge efter för gärningsmännens krav. 1
andra fall har kraven inte tillmötesgåtts, vilket ibland fått till följd att
den kidnappade personen mördats. Händelser av detta slag har inträffat i bl. a.
Argentina, Bolivia, Brasilien, Colombia, Guatemala, Mexico och Uruguay. Mänga
våldsdåd har varit riktade mot diplomater eller andra utlänningar och har
härigenom blivit av internationell karaktär. Till de internationellt
uppmärksammade våldsdåden hör mordet pä den västtyske ambassadören i
Guatemala, vilket föregicks av att ambassadören kidnappats och Guatemalas'
regering vägrat ge efter för gärningsmännens krav pä frigivning av fångar som
villkor för att ambassadören skulle släppas. Ett annat uppmärksammat brott
bestod i att brittiske ambassadören i Uruguay kidnappades av Tupamaros och
hölls fången i åtta månader innan han frigavs.

I Canada har en rad terroristdåd begåtts av en separatistgrupp
som strävat efter att med våldsamma medel genomdriva provinsen Quebecs
frigörelse. Dessa våldshandlingar har bl. a. omfattat mord på en minister i Quebecs
regering. De har emellertid ocksä riktat sig mot utanförstående lands
intressen. Sålunda har ifrågavarande separatistgrupp vid ett tillfälle gjort
sig skyldig till kidnapping av en brittisk handelssekreterare i Montreal.

Terroristhandlingar har särskilt ofta bestått av flygkapningar
eller andra handlingar riktade mot den civila luftfartens säkerhet. Sådana
brott

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 37

har förekommit runt om i världen. De har ibland men inte
alltid haft politiska motiv. I en del fall har passagerare och besättning kvarhållits
som gisslan och krav framstäUts på frigivning av fångar, lösensummor och fri
lejd till ett tredje land där gärningsmännen räknat med att få politisk asyl.
Särskilt många fall av flygkapning har förekommit i USA, varifrån de kapade
planen i många fall förts till Kuba, där flygkaparna hoppats kunna finna en
fristad.

Palestinska
organisationer svarar för en lång rad terrordåd, som framför allt riktat sig
mot israelisk luftfart, israeliska diplomater och israeliska institutioner.
Bland dessa organisationer kan nämnas den s. k. Svarta septemberrörelsen.
Våldsdåden har omfattat flygkapningar och andra attacker på luftfarten. 1 en
del fall har den palestinska aktiviteten resulterat i mord, kidnapping och
bombattentat mot israeliska institutioner i utlandet. På senare tid har det i
många fall förekommit att brev och andra postförsändelser innehållande bomber
och andra sprängämnen sänts till israeliska diplomater i olika länder. Bland de
internationellt mest uppmärksammade brotten, för vilka palestinska grupper är
ansvariga, kan nämnas massakern pä flygplatsen i Tel Aviv och morden på
israeliska idrottsmän i Munchen. Det har även förekommit terrordåd som varit
riktade mot palestinier. Bl. a. har under senare tid i ett par fall brevbomber
skickats till personer som varit engagerade i palestinska organisationer.

De inre jugoslaviska motsättningarna har lett till en rad
våldsdåd av kroatiska extremister i olika delar av världen. Bl, a, har
åtskilliga sådana händelser förekommit i Sverige, Australien, Tyskland och USA,
För svenskt vidkommande bör främst erinras om mordet på den jugoslaviska
ambassadören i Stockholm och den s. k. Bulltoftakapningen, 1 Australien har
förekommit flera bombexplosioner vid jugoslaviska turistbyråer och konsulat.

I Turkiet har under de senaste åren förekommit många olika
terroristhandlingar, som ibland har berört tredje lands intressen. Det mest
uppmärksammade fallet var mordet på den israeliska generalkonsuln i Istanbul.

Även i mänga andra fall har politiska motsättningar i ett
land givit anledning till våldshandlingar i ett utanförstående land. Grekiska
motståndsgrupper har ibland gjort sig skyldiga till våldsdåd utanför Grekland,
Andra exempel kan hämtas frän Afrika och Asien.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 38

3 Extremistgrupper och politiska

våldsdåd i Sverige

Bland det stora antalet människor av utländsk nationalitet
i vårt land finns ett mindre antal personer som är engagerade i politiska
organisationer eller grupper vars verksamhet är uteslutande inriktad på de poUtiska
förhållandena i andra länder än Sverige. En del av dessa grupper har en uttalat
extremistisk karaktär och står i en skarp motsättning till regimen i det land
där deltagarna har sitt nationella ursprung. Vissa av dessa extremistgrupper
har sin motsvarighet i andra västeuropeiska länder. Framför allt i FörbundsrepubUken
Tyskland finns åtskilUga organisationer eller grupper av liknande slag.

Allmänt sett är kännedomen om de utländska extremistgrupperna
i Sverige relativt begränsad. Detta hänger samman med att sammanslutningarna
ofta är mycket löst organiserade och att de driver sin verksamhet i dolda och konspirativa
former. Klarlagt är att personer med hemvist i grupper av detta slag i vissa
fall har utnyttjat våldsmetoder som medel i sin verksamhet.

Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning har en särskild
enhet för utlänningskontroll. Inom denna enhet sker en kontinuerlig
kartläggning av de utländska extremistgrupperna i Sverige, såväl i fråga om
deras sammansättning och karaktär som beträffande deras verksamhet.
Kartläggningen bygger pä informationer frän olika håll, förutom upplysningar i
öppna källor, uppgifter som i olika sammanhang lämnas av enskilda personer
eller som befordras tiU den svenska polisen inom ramen för det internationella
poUssamarbetet.

Som nyss antytts har utländska extremister under de
senaste åren här i landet förövat vissa våldsdåd med politisk bakgrund. Av
mycket allvarlig karaktär har varit vissa brott av kroatiska separatister.

I febmari 1971 ockuperade sålunda två kroater jugoslaviska
konsulatet i Göteborg, varvid tre personer tiUhörande konsulatspersonalen togs
som gisslan och hotades tiU livet. Som förutsättning för att släppa gisslan
krävdes fri lejd för en i Jugoslavien dödsdömd person samt dessutom ett kontant
belopp om 100 000 dollar. De båda gärningsmännen dömdes till långvariga
fängelsestraff.

I april 1971 trängde två kroater in i jugoslaviska
ambassadens lokaler i Stockholm och sårade svårt ambassadören och en
sekreterare. Den förre avled tUl följd av sina skador. Gärningsmännen dömdes
till livstids fängelse. Tre medhjälpare dömdes tUl fängelse på viss tid.

Den 15 september 1972 kapade tre kroater ett flygplan med
ca 90 passagerare pä resa mellan Göteborg och Stockholm samt tvingade under
pistolhot piloten att flyga tUl Bulltofta i Malmö. Där krävde kaparna med

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 39

passagerarna som gisslan att de fem kroater som dömts för
mordet på den jugoslaviske ambassadören i Stockholm och de två kroater som
dömts för brotten under ockupationen av jugoslaviska konsulatet i Göteborg skuUe
friges och föras ombord pä planet. Sedan sex av dessa personer överlämnats
till kaparna och passagerarna tillätits lämna planet tvingades pUoten att flyga
till Spanien. Efter landningen där greps samtiiga nio kroater av spansk polis.

Även vissa
andra våldsdåd som begåtts här i landet under de senaste åren men i flertalet
fall är ouppklarade har eller kan enligt polisens bedömande misstänkas ha sin
bakgrund i politiska motsättningar i främmande länder. Bland händelser med
jugoslavisk anknytning kan nämnas mordet i december 1969 på ledaren för en
serbisk exilorganisation i Sverige, bombattentatet i februari 1971 mot
kroatiska klubblokaler i Göteborg samt den brand som i mars 1972 drabbade en
jugoslavisk resebyrå i Stockholm. Bland händelser med turkisk anknytning kan
nämnas skadegörelse vid upprepade tUlfällen, senast år 1972, mot Turkiska
turistbyrån i Stockholm, sprängattentat är 1972 mot Turkish ÄirUnes i Stockholm
och en turkisk klubb i Malmö samt ett brandattentat samma år mot en affär
tillhörig turkiske konsuln i Malmö. Vissa våldshandlingar under de senaste åren
i Stockholm har haft grekisk anknytning. Detta gäller bl. a. skadegörelse och
misshandelsbrott som berört Grekiska turistbyrån samt en misshandel förövad på
en grekisk klubb. Ett i slutet av november 1972 förövat attentat med brevbomb
mot en palestinier i Stockholm synes ha sin bakgrund i den israeliskpalestinska
konflikten.

Förutom våldshandlingar av berört slag har inträffat en
rad ordningsstörande uppträden av skiftande karaktär som berört olika länders
institutioner eller medborgare. Ockupationerna av den etiopiska ambassaden i
Stockholm kan nämnas i det sammanhanget.

Hos polismyndigheterna har under de senaste åren
registrerats ett betydande antal anmälningar rörande i brev eller telefon
uttalade hotelser om vald på person eller egendom, vilka har förekommit i
sådana sammanhang att de kunnat misstänkas härröra från utländska extremistgrupper
av olika ursprung. Frekvensen av sådana hotelser tenderar att öka.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 40

4 Internationellt samarbete för

bekämpande av terrorismen

Internationella åtgärder mot terrorism har sedan länge
varit föremål för diskussion inom FN och andra internationella organisationer.
Ett första mera konkret uttryck av FN-samfundets instäUning till våldsdåd av terroristisk
natur kom dock inte förrän år 1969, då FN s generalförsamling antog resolution
2561 angående "forcible diversion of civU aircraft in flight", i vUken
staterna bl. a. uppmanas att ratificera 1963 års Tokyokonvention om brott och
vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg. Denna följdes året därpå
(1970) av resolution 2645, i vilken staterna uppmanas vidtaga alla lämpliga
åtgärder för att på varje stadium avskräcka, förhindra och undertrycka
terrorhandlingar mot flygplan, dess besättningar och passagerare.

Samma år (1970) antogs av FN:s generalförsamUng
förklaringen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och
samarbete mellan stater. I denna förklaring uttalas bl. a. följande:
"Varje stat har skyldighet att avhålla sig från att organisera, anstifta,
bistå eller deltaga i upprorshandUngar eller terrorism . i annan stat eller
samtycka till ("acquiescing in") sådan organiserad verksamhet inom
eget territorium som syftar till dylika handhngar, när de handlingar, som nämns
i detta stycke, innefattar hot om eller bruk av våld".

Spörsmålet om ökat skydd för diplomatiska företrädare togs
upp av Nederländerna i Säkerhetsrådet år 1970. Rädet vidarebefordrade ärendet
till FN3 kommission för internationell rätt (ILC). År 1971 beslöt generalförsamUngen
att ILC skulle utarbeta ett utkast till konvention i ämnet. ILC:s
konventionsutkast, betitlat "Utkast till bestämmelser om förebyggande och
bestraffning av brott mot diplomatiska företrädare och andra internationellt
skyddade personer", är uppfört på dagordningen för innevarande års
generalförsamling (1972),

Vid 1972
års generalförsamling har vidare på generalsekreterarens initiativ tagits upp
fråga om åtgärder för att förhindra internationell terrorism. Efter långdragna
debatter, som röjde starka motsättningar, beslöt församUngen att pä
dagordningen ta upp ärendet under följande rubrik: "Åtgärder för att
förhindra internationell terrorism, som sätter i fara eller tar oskyldiga
människors liv eller äventyrar grundläggande friheter, samt studium av de bakomUggande
orsakerna till sådana former av terrorism och våldshandlingar, som har sin
grogrund i fattigdom, missräkningar, missförhållanden och förtvivlan och som
förmår vissa människor att offra såväl sina egna som andras liv i försök att
åstadkomma genomgripande förändringar". Under denna dagordningspunkt har
U.S.A. framlagt ett utkast tUl "Konvention för att
förhindra och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 41

bestraffa vissa internationella terrorhandlingar".
Enligt ett samtidigt framlagt resolutionsutkast bör enligt U.S.A. en konferens
sammankallas i början av år 1973 för att utarbeta en konvention på grundval av
konventionsförslaget. Konventionsförslaget innebär i huvudsak att staterna
skall åtaga sig att straffa eller utlämna för bestraffning den som utan laga
skäl dödar, allvarligt skadar eller bortrövar annan person eller gör sig
skyldig till försök eller medhjälp till sådant brott. Gärningarna skall enligt
förslaget betraktas som internationella brott bl. a. om de begås eller får
verkningar utanför den stat, vars medborgare gärningsmannen är,

Pä det
regionala planet är frågan föremål för behandling inom Europarådets rådgivande
församling och i ministerkommittén. Inom organisationen har lagts fram förslag
om att tUlsätta en ad hoc kommitté av ämbetsmän för att studera
terrorismproblemen. FörsamUngen har nyligen rekommenderat ministerkommittén bl.
a. att arbeta fram en gemensam politik för att bekämpa terrorism och att göra
detta tUl en stående punkt på dagordningen från december 1972, att anmoda regeringarna
i de länder, som ännu inte gjort så, att tillträda Tokyo- Haag-och
Montrealkonventionerna (se härom nedan), samt alt anmoda Europarådets olika
organ att inte ha förbindelse med sådana organisationer, som betraktar
terrorism som ett legitimt handlingssätt. Även inom EEC:s ministerråd har
frågan uppmärksammats.

Då det gäller internationellträttsUgt bindande åtaganden
(traktater) har till dags dato tre konventioner utarbetats inom flygets område,
nämligen

a)
1963 års
Tokyokonvention om brott och vissa andra handhngar begångna ombord på
luftfartyg (ratificerad av Sverige; prop. 1966:159)

b)
1970 års
Haagkonvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg
(ratificerad av Sverige; prop. 1971:92)

c)
1971 års
Montrealkonvention om olaga ingrepp mot flygsäkerheten (ej ratificerad av
Sverige).

Tokyokonventionen reglerar väsentligen frågor om
befälhavares, besättningsmedlems och passagerares skyldigheter och
befogenheter i anledning av brott ombord på luftfartyg eller eljest för
upprätthållande av

ordning och säkerhet ombord.

De två
sistnämnda konventionerna är dock de viktigaste. Haagkonventionens
bestämmelser avser rättsstridiga handlingar som någon begår ombord pä
luftfartyg under flygning och som innefattar våld eller hot och som består i
besittningstagande av eller annat utövande av kontroll över luftfartyget.
Montrealkonventionen omfattar gärningar som är ägnade att äventyra säkerheten
för luftfartyg under flygning. Det gäller såväl sabotage eller andra handlingar
som kan skada själva luftfartyget som skadegörande eller störande ingrepp mot
anläggningar för flygnavigering, som utnyttjas för internationell luftfart.
Båda konventionerna förpliktar staterna till domsrätt över misstänkta personer,
var än brottet begåtts, till åtal eller utlämning och till införandet av
stränga straff (utan att straffmåttet närmare anges),

Sverige har inte ratificerat och inte heller undertecknat
Montrealkonventionen. Förberedelser pågår för ratifikation, en fråga som riksda-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 42

gen har att ta stäUning till. En proposition kommer att
läggas fram i början av 1973. De brott som Montrealkonventionen avser är redan
i dag underkastade stränga straff enligt svensk lagstiftning. Frågan om en
närmare anpassning av svensk lagstiftning är under övervägande.

Till sist kan i denna del nämnas, att inom den
internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) pågår ett
konventionsarbete rörande möjhgheterna att företa samfällda sanktioner mot
stater, som inte vidtar åtgärder mot flygplanskapare. Denna fråga kommer att
behandlas i ICAO:s Legal Committee i januari 1973 samt bli föremål för en
diplomatisk konferens under hösten 1973,

Av betydelse i detta sammanhang är det internationella
polissamarbetet, som huvudsakligen bedrivs inom ramen för den internationella
kriminalpolisorganisationen Interpol, Till denna organisation, som med avbrott
för andra världskriget varit verksam sedan 1923, är i dag 114 stater anslutna.
Av östblockets länder är dock endast Jugoslavien medlem.

Interpols
högsta instans är dess generalförsamUng, som sammanträder en gång om året.
Verkställande organ är generalsekretariatet som har säte i Paris. Sekretariatet
leds av en generalsekreterare vilken utses av generalförsamlingen för en tid av
fem är. I varje medlemsstat skall det finnas en nationell byrå som svarar för
kontakten mellan det egna landets polisorgan och Interpol eller dess medlemmar.
Själva samarbetet inom organisationen och dess medlemmar består huvudsakligen i
utbyte av polisiära upplysningar, identifiering av misstänkta och efterlysta
personer samt arrestering av personer, som är föremål för en judiciell
myndighets beslut om frihetsberövande, oftast i samband med begäran om
utlämning, Interpols allmänna uppgifter är enligt stadgarna att inom ramen för
de olika medlemsstaternas lagstiftning och i den anda som uttrycks i FNs
deklaration om de mänskliga rättigheterna skapa största möjlighet för
polismyndigheterna i olika länder att effektivt samordna det polisiära arbetet.
Dock föreskrivs förbud för Interpol att agera i frågor av politisk, .mUitär
eller religiös natur samt i rasfrågor. Detta förbud har dock inte hindrat
medlemsstaterna att år 1970 ena sig om ett handlingsprogram för att bekämpa flygplanskapningar
samt bombattentat och bombhot mot flygtrafik, trots att sådana brott ofta haren
politisk bakgrund. Vid 1972 års sammanträde gjorde generalförsamUngen vidare
ett uttalande av innebörd att medlemsländerna, med hänsyn till att vissa
yttringar av modern internationell brottslighet såsom tagande av gisslan i
syfte att genomföra någon form av utpressning - har utvecklats till att utgöra
ett allvarligt hot såväl mot personers liv och säkerhet som mot egendom,
rekommenderas att vidtaga erforderliga åtgärder för att förebygga eller
undertrycka dessa former av brottslighet samt att samarbeta härför inom ramen
för Interpols stadgar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 43

5 Svensk lagstiftning av

betydelse, m. m.

5.1 Utlänningslagstiftningen, m. m.

Den svenska utlänningslagstiftningen, vars huvudsakliga
bestämmelser återfinns i utlänningslagen (1954:193) och utlänningskungörelsen
(1969: 136) bmkar sägas fylla två huvudsyften. Den ger dels genom den s. k.
generella utlänningskontrollen möjligheter att reglera invandringspoUti-ken,
dels ock bestämmelser för att hindra inresa samt möjliggöra avlägsnande av
sädana utlänningar, som med hänsyn till sina personliga förhållanden inte är
önskvärda här i landet, den s. k. individuella utlänningskontrollen.

Den kontroll
över utlänningar, som är nödvändig för utlänningslagstiftningens tillämpning,
utövas under ledning av den centrala utlänningsmyndigheten. Denna myndighet är
statens invandrarverk. Vid handläggning av olika ärenden kan och i vissa
fall skall invandrarverket inhämta yttrande frän en särskild nämnd,
utlänningsnämnden. Denna nämnd består av tre ledamöter, varav en skall vara
eller ha varit innehavare av domarämbete.

Hos
invandrarverket finns register över samtliga icke-nordbor med tillstånd att
vistas i landet. Det är inte fräga om ett belastningsregister, men för att
möjliggöra att icke önskvärda personer uppmärksammas när verket handlägger
ärenden finns s. k. spärrar i registret. Dessa spärrar är i huvudsak begärda av
rikspolisstyrelsen, Interpol och olika sociala myndigheter. Registret
innehåller bl. a. därför även uppgifter om personer, som kan antas komma att
söka sig hit. 1 registret spärrade personer omfattar i första hand sädana, mot
vilka svensk myndighet meddelat beslut om utvisning eller förvisning eller
också förpassning med förbud att inom viss tid återvända hit. Dessutom
antecknas motsvarande beslut som i vissa fall meddelats i annat nordiskt land.
Nu angivna spärrade personer är upptagna i en särskild förteckning den s, k. U-boken,
som bl, a. tjänar till ledning för polisen vid inresekontrollen. Andra spärrar
utgörs av efterlysning från Interpol, t. ex. beträffande misstänkta presumtiva
flygplanskapare. Vidare finns säkerhetsspärrar, som begärts av rikspolisstyrelsen,
samt spärrar av personer, som är efterlysta i Polisunderrättelser. Sociala
myndigheters önskemål att av olika skäl komma i kontakt med personer, vilkas
uppehållsort är okänd, kan också föranleda spärr i registret.

I samtiiga
tillstånds- och avlägsnandeärenden som handläggs av invandrarverket sker
kontroll genom slagning i registret.

Den generella utlänningskontrollen, som inte är
tillämplig på med-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 44

borgare i de nordiska länderna, ijpprätthälls genom
bestämmelserna om krav pä visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd och
bosättningstillstånd för rätt att inresa och uppehålla sig i riket. Den som
saknar föreskrivet tillstånd hindras att resa in i landet genom avvisning och
avlägsnas ur landet genom förpassning.

Huvudprincipen är att utlänning, som regelmässigt alltid mäste
vara försedd med pass eller annan säsom pass godkänd legitimationshandiing,
icke får resa in eller uppehålla sig i riket utan särskilt tillstånd (7 §
utlänningslagen). Sådant tillstånd utgörs av visering, uppehällstillständ eller
bosättningstillstånd.

Visering
(8 § utlänningslagen, 25-31 §§ utlänningskungörelsen) innebär tillstånd att
resa in i riket och vistas här viss tid, dock högst tre månader. Omfattande
undantag frän viseringsplikten föreligger redan bl. a. genom att Sverige ingått
viseringsfrihetsavtal med ett antal länder, Viseringstväng gäller numera främst
för medborgare i östeuropeiska, asiatiska och afrikanska stater. Med vissa länder
från dessa områden har dock Sverige ingått viseringsfrihetsavtal. Av de
östeuropeiska länderna gäller detta Bulgarien, Jugoslavien och Rumänien, av de
afrikanska staterna Algeriet, Marocko och Tunisien. I Mellersta Östern är det
endast Israel, som har viseringsfrihetsavtal med Sverige.

I anslutning till den nordiska passkontrollöverenskommelsen
(se nedan under 7) har de nordiska länderna utarbetat ett standardavtal, avsett
att ligga till grund för de viseringsfrihetsavtal som något av länderna träffar
med icke-nordisk stat. Innebörden i detta avtal är att viseringsfrihet skall
gälla för vistelse i upp till tre månader, att medborgare i fördragsslutande
stat i övrigt är underkastad inreselandets övriga bestämmelser för vistelse
där, att fördragsslutande lands regering har rätt att av hänsyn till allmän
ordning (ordre public) temporärt suspendera avtalet helt eller delvis, samt
att avtalet kan sägas upp med en uppsägningstid av en månad. De avtal, som
Sverige har ingått med bl. a. de nyssnämnda östeuropeiska staterna, ansluter i
huvudsak till standardavtalet.

Beslut om visering meddelas av invandrarverket. Visering
kan dock även meddelas av utrikesministern eller - efter delegation av svensk
utlandsrepresentation. Beskickning eller konsulat, som utfärdat visering, skall
alltid underrätta invandrarverket härom. När sådan underrättelse kommer in sker
kontroll i registret och verket kan då finna att personen är spärrad. Har
utlänningen ännu inte rest in i landet kan viseringen i sådant fall återkallas.

Uppehållstillstånd (9 § utlänningslagen, 32-41 §§
utlänningskungörelsen) erfordras för utlänning, som önskar vistas i Sverige
mer än tre månader eller under längre tid än den för vilken han fått visering.
Tillståndet ges för viss tid, högst fem år. För att ett uppehållstillstånd även
skall medföra rätt för viseringspliktig utlänning att resa in i landet fordras
att detta särskilt anges. Uppehållstillstånd kan begränsas till att gälla endast
för visst område i landet samt kan även i övrigt kombineras med föreskrifter.
Tillståndet kan också förenas med ett s, k. utresebeslut, vilket innebär en
skyldighet för utlänningen att lämna landet senast vid

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 45

den tidpunkt dä tillståndstiden går ut. Uppehållstillstånd
kan som regel inte återkallas.

Bosättningstillstånd (10 § utlänningslagen, 5558 §§
utlänningskungörelsen) medför rätt för utlänning att inresa och uppehålla sig
i landet. Förutsättningen för att fä bosättningstiilständ är bl, a, att
utlänningen är fast bosatt här. Detta har i praxis ansetts vara fallet när han
är bosatt här sedan tvä år. Tillståndet är inte tidsbegränsat. Det kan
återkallas om utlänningens bosättning här upphör.

Utlänning, som önskar ta arbetsanställning skall i princip
ha arbetstillstånd (15-17 §§ utlänningslagen, 42-54 §§ utlänningskungörelsen)
när han reser in. Tillståndet är tidsbegränsat, oftast i samma omfattning som
meddelat uppehållstillstånd, och får avse visst slag av arbete. Tillståndet kan
återkallas. Arbetstillstånd är inte erforderligt för den som har
bosättningstillstånd.

Beslut om uppehållstillständ, bosättningstiilständ eller
arbetstillstånd meddelas i regel av invandrarverket. Beslutet föregås
regelmässigt av en utredning av polismyndighet, som därvid hör utlänningen.
Denna utredning sker i enlighet med föreskrifter, som meddelats av
invandrarverket efter samråd med rikspolisstyrelsen. Rätten att besluta om uppehälls-eller
arbetstillstånd kan även delegeras till polismyndighet, I praktiken har dock
polismyndighet endast befogenhet att fatta beslut om förlängning av sådana
tillstånd.

Det kan här påpekas att den polisutredning som sker i de
fall en utlänning efter inresan begär uppehålls- eller arbetstillstånd ofta är
ofullständig eller på annat sätt bristfällig. Enligt invandrarverket gäller
detta särskilt i ärenden, där utlänning åberopar politiska skäl för att fä
uppehålla sig här i landet. Trovärdigheten av utlänningens uppgifter är ofta av
avgörande betydelse för invandrarverkets ställningstagande och de ofullständiga
utredningarna föranleder mången gång verket att begära kompletterande
utredning. Inte sällan får utlänningen själv kallas till verket för att lämna kompletterande
upplysningar. Dessa omständigheter fördröjer handläggningen och har gjort
förfarandet tungrott. Utredningens brister torde främst bero på att den lokala
poUsen saknar kompetent personal för dessa utredningar och på svårigheterna att
i de mindre orterna anskaffa godtagbara tolkar. För att råda bot på dessa
brister och uppnå ett smidigare förfarande utarbetas f. n. inom invandrarverket
förslag till nya utredningsanvisningar. Dessa anvisningar-skall gå ut på att i
regel endast en utredning skall göras och inte som f. n. både en grundutredning
och om tillständsansökan avslås en s. k. förpassnings-utredning. För att
uppnå detta skall utlänningen vid sin ankomst till landet upplysas om att han
bör redan då anföra alla de skäl han kan vilja åberopa, även sädana av politisk
natur, för att få resa in i och vistas i landet. Om tillståndsprövningen
resulterar i avslag och utlänningen inte självmant lämnar landet, bör till skUlnad
mot vad som gäller f. n. - någon ytterligare utredning regelmässigt inte göras
innan avlägsnandefrä-gan prövas. Verket har vidare föreslagit
rikspolisstyrelsen att särskilda utredningscentraler inrättas på vissa större
orter, dit utredningar angåen-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 46

de politiskt flyktingskap skall kunna koncentreras.

Beslut om avslag på ansökan om visering kan inte
överklagas. Detsamma gäller beslut i ärende om uppehållstillstånd, såvida icke
beviljat tillstånd förenats med ett utresebeslut. Innan sådant beslut meddelas
skall invandrarverket alltid höra utlänningsnämnden. Beslutet kan överklagas
hos Kungl, Maj:t endast om nämnden eller ledamot av nämnden anfört en mot
verkets beslut avvikande mening.

Utlänning, som söker resa in i riket utan att inneha
erforderliga handlingar och tillstånd, kan säsom framgår nedan avvisas (18 §
utlänningslagen). Uppehåller sig utlänningen redan i riket kan han under
motsvarande förutsättningar/örpaMöi (22 § utlänningslagen). Beslut om
förpassning meddelas av invandrarverket i regel efter utlänningsnämndens
hörande. Om särskilda skäl föreligger kan förpassningsbeslut förbindas med ett
förbud för utlänningen att under viss tid återvända hit.

Den individuella utlänningskontrollen regleras huvudsakhgen
genom bestämmelserna om avvisning, utvisning och förvisning.

Avvisning kan, som nyss nämnts, användas mot den utlänning
som vid inresa inte uppfyller de formella kraven på innehav av förutom pass
eller motsvarande dokument visering eller annat inresetillstånd. Inom ramen
för den individuella kontrollen kan enligt 19 § utlänningslagen utlänning
avvisas 1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin
vistelse här i riket eller, om han ämnar besöka Danmark, Finland, Island
eller Norge, för sin vistelse där - samt för sin hemresa, 2) om han ämnar söka
sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge och det
skäligen kan antagas att han icke kommer att ärligen försörja sig, 3) om han,
enligt vad känt är, under de senast förflutna tvä åren yrkesmässigt bedrivit
otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga levnadssätt eller yrkesmässigt
bedrivit olovlig införsel eller utförsel, 4) om han tidigare inom eUer utom
riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge fortsätta
brottslig verksamhet, 5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet
eller eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i
Danmark, Finland, Island eller Norge bedriva sabotage, spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet, eller 6) om i lag eller med stöd av lag bestämmelse
meddelats därom med anledning av resolution, som antagits av Förenta
Nationernas säkerhetsråd. Utlänning kan också, på begäran av den centrala
utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land, avvisas i annat fall om det kan
antagas att han eljest beger sig till det landet. Denna avvisningsregel grundas
pä Sveriges åtagande i den nordiska passkontrollöverenskommelsen (se härom
avsnitt 7),

Avvisning som medel för den individuella kontrollen kan
icke användas mot den som innehar visering, uppehållstillstånd eller
bosättningstillstånd.

Avvisning sker vid ankomsten eller omedelbart därefter i
praxis inom en vecka. Avvisning på grund av utlänningens personliga
förhållanden kan dock ske upp till tre månader efter inresan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 47

Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet. Föreligger
skäl till avvisning men påstår utlänningen att s. k, politiskt
verkställighetshinder föreligger (se härom s. 23 nedan) skall ärendet, om
påståendet inte är uppenbart oriktigt, underställas invandrarverket, som, efter
hörande av utlänningsnämnden, fattar beslut.

Utvisning av utlänning kan enligt 29 § utlänningslagen ske
1) om han yrkesmässigt bedriver otukl eller eljest underlåter att efter förmåga
söka ärligen försörja sig, 2) om han är hemfallen ät alkoholmissbruk eUer
narkotikamissbruk och finnes i följd därav vara farlig för annans personliga
säkerhet eller föra ett grovt störande levnadssätt, 3) om han av tredska eller
uppenbar vårdslöshet gäng efter annan undandrager sig att uppfylla sina
förpliktelser mot det allmänna eller mot enskUd person, eller 4) om han under
loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga kraft
blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt svensk
lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och
det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras
att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet. Vid bedömande om
utlänning bör utvisas enligt dessa grunder skall hänsyn las till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid han vistats i
riket. Utlänning, som innehar bosättningstiilständ eller som sedan minst fem år
tillbaka är bosatt i riket, fär utvisas endast om det föreligger synnerliga
skäl.

Beslut om utvisning meddelas av länsrätt (30 §
utlänningslagen). Påstår utlänningen att han är politisk flykting kan detta
påståendes riktighet inte prövas av länsrätten. Det är endast i samband med
verkställigheten av utvisningsbeslut som sådant påstående kan beaktas (58 §
andra stycket utlänningslagen). Utvisningsbeslut skall förenas med äterreseförbud,
vilket kan begränsas till viss tid.

En
särskild grund för utvisning s. k. politisk utvisning - finns angiven i 34 §
utlänningslagen. Enligt denna bestämmelse kan Kungl. Maj:t utvisa utlänning och
förbjuda honom att återvända till Sverige om det är påkallat av hänsyn till
rikets säkerhet eller eljest är i statens intresse. Om prövningen inte leder till
utvisning kan Kungl, Maj:t i stäUet föreskriva inskränkningar och villkor för
utlänningens fortsatta vistelse i landet.

Har
utlänning begått brott, vilket kan medföra fängelse i mer än ett år, och kan
det pä grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter befaras att
han kommer att här i landet fortsätta sin brottsliga verksamhet eller
föranleder brottet eljest att han inte bör få stanna kvar, kan domstolen
besluta att utlänningen skall förvisas (26 § utlänningslagen). Detsamma gäller
om utlänningen tidigare för sådant brott dömts till villkorlig dom eller
skyddstillsyn och den påföljden undanröjs.

Förhör
(muntlig förhandling) skall i ärende om utvisning häUas med utlänningen om han
begär det (31 § utiänningslagen). Detsamma gälleri vissa fall vid prövning av
verkställighet på grund av förpassningsbeslut (58 § tredje stycket
utlänningslagen). I ärende om s. k. politisk utvisning

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 48

skall förhör alltid hällas.

Verkställighet av beslut ankommer beträffande avvisning på
polismyndighet och beträffande förpassning, utvisning och förvisning på länsstyrelse
(58 § första stycket utlänningslagen). Generellt gäUer att utlänningen skall
befordras, vid avvisning till det land varifrån han ankommit hit, och vid
övriga avlägsnanden till sitt hemland eller, om detta ej kan utrönas, till det
land varifrån han ankommit hit. Påstår utlänningen vid verkställigheten att
det föreligger s. k. politiskt verkställighetshinder (se nedan s. 23) och är
påståendet inte uppenbart oriktigt skall ärendet underställas invandrarverket
(58 § andra stycket utlänningslagen). Utlänningsnämnden skall därvid höras.
Underställning skall emellertid inle ske om påståendet om politiskt
verkställighetshinder enligt det beslut som skall verkställas redan prövats.

I de fall beslut om avlägsnande ur riket inte kan
verkställas eller om det eljest, vare sig beslutet verkställts eller inte,
föreligger skäl att beslutet inte längre skall gälla, kan Kungl. Maj:t genom återbrytning
upphäva beslutet (51 § utlänningslagen). I samband därmed meddelar Kungl. Maj:t
de föreskrifter för utlänningens vistelse i riket, som kan vara påkallade.

Återbrytning av beslut om avvisning eller förpassning, som
inte verkställts, kan ocksä, om särskilda skäl föreligger, ske av
invandrarverket om inte beslutet meddelats av Kungl. Maj:t, Några föreskrifter
kan emellertid inte meddelas i dessa fall.

Utlänningslagstiftningens regler om politisk asyl bygger
på de internationella överenskommelser som träffats i denna fråga. Härom kan
följande sägas,

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna av är 1948
innehåller i artikel 14 en bestämmelse om envars rätt att i annat land begära
att åtnjuta asyl pä grund av förföljelse. Denna rätt skall dock inte kunna
åberopas vid laga åtgärder (prosecution), som är reellt grundade på icke-politiska
brott eller på handlingar, vilka strider mot FN:s ändamål och grundsatser.
Deklarationen är ej juridiskt bindande men anses vara starkt moraliskt
förpliktande för alla världens stater.

1 Geneve, antogs 1951 konventionen angående flyktingars
rättsliga ställning. Med "flykting" skall enligt artikel 1 förstås
dels den som bl, a. enligt tidigare överenskommelse och konventioner blivit att
anse som flykting, dels ock "den som till följd av händelser, som
inträffat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för
förföljelse pä grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför det land, vari han
är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan
att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts
befinner sig utanför det land, i vilket han tidigare haft sin vanliga
vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, icke önskar att återvända dit". Genom protokoll 1967 angående
flyktingars rättsliga ställning slopades tidsangivelsen "1 januari
1951" som en förutsättning för bestämmandet av begreppet flykting.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 49

Beträffande utvisning av flyktingar är konventionens
huvudprincip att flykting, som lovligen uppehåller sig inom fördragsslutande
stats område, inte fär utvisas "annat än pä grund av skäl hänförliga till
den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen". Vidare föreskrivs
att fördragsslutande stat inte pä något sätt får avvisa eller utvisa flykting
till gränsen mot område där hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans
ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller
politiska åskådning. Detta gäller dock ej flykting, "vilken det föreligger
skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han
uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att han genom lagakraftägande dom
har dömts för synnerligen grovt brott, utgör en samhällsfara i sagda
land".

Enligt 2 § utlänningslagen skall såsom politisk flykting
anses den utlänning som i sitt hemland riskerar att bli utsatt för politisk
förföljelse. Med politisk förföljelse förstås att någon på grund av sin
härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska
uppfattning eller eljest pä grund av politiska förhållanden utsätts för
förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svär
beskaffenhet eller också att på grund av politiskt brott allvarligt straff ålägges
honom.

För avlägsnande av politisk flykting gäller enligt 53 §
utlänningslagen att han inte får befordras till land, där han löper risk att
utsättas för politisk förföljelse, eller till land, där han inte åtnjuter
trygghet mot att bli sänd till land där han löper sådan risk (s. k, politiskt
verkställighetshinder). Bestämmelsen är dock inte helt undantagslös. Om
utlänningen genom synnerligen grov brottslighet ådagalagt att hans kvarblivande
skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet, och den
förföljelse som hotar honom inte innebär fara för hans liv och ej heller eljest
är av särskilt svår beskaffenhet fär han utvisas även till land där han
riskerar politisk förföljelse (54 § utlänningslagen).

Uppkommer fråga om avvisning, förpassning eller utvisning,
verkställighet av sådant beslut eller verkställighet av förvisning, kan den
myndighet, som handlägger ärendet förordna att utlänningen skall tas i förvar
eller ställas under uppsikt (35 § utlänningslagen). Sådant förordnande kan
också, när Kungl. Maj:t handlägger ärendet meddelas av invandrarverket eller
länsstyrelse. När invandrarverket handlägger ärende, kan förordnande även
meddelas av länsstyrelse. Om det föreligger risk att utlänningen avviker kan
beslut om förvarstagande också meddelas av polismyndighet. Åtgärd som vidtagits
av annan än den handläggande myndigheten skall omedelbart anmälas till denna
myndighet.

Över polismyndighets beslut om avvisning och länsrätts
beslut om utvisning kan utlänningen anföra besvär, beträffande avvisning hos
invandrarverket och beträffande utvisning till kammarrätt. Kammarrätts beslut
kan överklagas till regeringsrätten. Klagan över domstols beslut om förvisning
föres enligt rättegångsbalkens bestämmelser om fullföljd av talan i brottmål.

Vid prövning av anförda besvär över avvisning skall
invandrarverket inhämta yttrande frän utlänningsnämnden. Över invandrarverkets
beslut

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 50

om avvisning eller förpassning kan besvär anföras endast
om utlänningsnämnden eller någon av dess ledamöter anfört avvikande mening.
Detsamma gäller beträffande möjligheten att klaga över invandrarverkets beslut
i verkställighetsärenden. I sådana ärenden kan också besvär anföras om verket
såsom är möjligt i brådskande fall fattat beslut utan utlänningsnämndens
hörande.

Besvär över invandrarverkets nu nämnda beslut förs hos Kungl,
Maj:t,

Slutligen kan nämnas att, om man finner skäl härtill
föreligga, verket kan överlämna ett ärende till Kungl, Maj:t för avgörande, I
sådant fall skall dock verket avge ett eget utlåtande.

Slutligen skall i detta avsnitt om svensk lagstiftning
beröras lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap. Enligt 6 § kan utlänning
efter ansökan erhålla svenskt medborgarskap (naturaliseras). Förutsättningarna
är att han fyllt arton år, att han sedan sju år har hemvist här i riket, att
han fört en hederlig vandel, samt att han har möjUghet att försörja sig och sin
familj. 1 vissa fall kan, om särskilda skäl förehgger, undantag medges från
något av dessa villkor. För nordiska medborgare gäller en generell dispens som
i praxis innebär att kvalifikationstiden är tre år.

Beslut om medborgarskap meddelas av invandrarverket.
Ansökan skall ges in till polismyndigheten i den ort där sökanden är kyrkoskriven.
Bor sökanden i utlandet görs ansökan hos svensk ambassad eller svenskt
konsulat. Den mottagande myndigheten skall göra den utredning som behövs för
ärendets prövning. Sökande som är bosatt i Sverige kallas till polisen för
förhör enligt utfärdade anvisningar. Förhöret skall omfatta sökandens
levnadsförhållanden (exempelvis utbildning och yrke i Sverige och i hemlandet,
nuvarande sysselsättning, sättet för invandringen), närmast anhöriga i Sverige,
längre vistelser utanför Sverige efter hitkom-sten, ekonomiska förhållanden och
anställningsförhållanden. Vidare rekvirerar polisen utdrag ur rikspolisregistraturet.
Utredningen jämte ansökningen överlämnas av polisen till invandrarverket för
avgörande. Innan verket beslutar i ärendet görs den kompletterande utredning
som kan vara erforderlig. Bl, a. rekvireras nytt personbevis och nytt utdrag av
rikspolisregistraturet. Dessutom tillfrågar verket rikspoHsstyrelsens säkerhetsavdelning
om man finner det önskvärt att styrelsen yttrar sig i ärendet. Anser
säkerhetsavdelningen detta remitterar verket ansökningen till styrelsen.
Personbevis, utdrag ur rikspolisregistraturet och rikspoliskontrollen får i
princip inte vara äldre än två månader när invandrarverket beslutar i ärendet.
Någon ytterligare kontroll av sökanden sker inte från verkets sida,

5,2 Uttagning ur utländska flyktingläger

Varje år sedan 1950-talets början har Sverige mottagit ett
antal flyktingar genom uttagning frän utländska flyktingläger, i genomsnitt
cirka 1 000 per år. Uttagningens omfattning bestäms varje gång av regeringen
efter framställning av FN:s flyktingkommissarie. Arbetsmarknadsstyrelsen gör uttagningen
i samarbete med socialstyrelsen och statens invandrarverk

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 51

genom utsändande av en delegation till respektive
flyktingläger. De läger från vilka Sverige främst uttager flyktingar för
invandring hit ligger i Italien och Österrike.

De
personer, som i egenskap av flyktingar vistas i lägren, har vid uttagningen
regelmässigt fått sitt flyktingskap fastställt av myndighet i det land lägret
finns. Fastän representant för FN:s flyktingkommissariat oftast tar del i sådan
myndighets verksamhet synes enhetliga grunder för fastställande av flyktingskap
saknas. Detta gäUer inte bara frågan om någon är att anse som flykting enligt
1951 års flyktingkonvention utan även och kanske främst frågan om någon,
som i och för sig inte formellt kan anses som flykting enligt konventionen,
ändå skall anses som jämställd med sådan flykting. Det ankommer emellertid
alltid pä varje enskilt land att själv bestämma huruvida flyktingskap
föreligger eller ej.

Varje flykting, som förklarat sig vilja komma till
Sverige, intervjuas av delegationen, ofta med tolkbiträde av en annan flykting.
Delegationen har tillgäng till lägrets handlingar om respektive flykting, men
några närmare upplysningar utöver hans egna om hans tidigare förhållanden
föreligger sällan. De handlingar och den övriga utredning som legat till grund
för faststäUande av flyktingskapet är regelmässigt inte tillgäng-tiga för
delegationen. Beträffande tidigare kriminalitet kan utdrag ur kriminalregister
erhållas endast från det land där uttagningen sker. Det händer inte sällan att
flyktingen själv uppger sig ha begått brott i sitt hemland, men oftast påstår
han att brottsligheten är politiskt betingad. Att närmare undersöka sådana
uppgifters riktighet går i regel inte. På grundval av det material, som
delegationen sålunda får fram, och efter kontroll i invandrarverkets register
beslutar delegationen.om flyktingen skall godkännas för invandring i Sverige,
Av avgörande betydelse torde i de flesta fallen vara om flyktingens personliga
förhållanden kan föranleda avvisning eller utvisning. Flykting, som accepteras
för invandring, registreras och erhåller vid behov visering genom vederbörande
ambassad. Som förutsättning gäller därvid att han innehar pass eller annat
giltigt resedokument. Flykting, som inte accepteras, spärras i invandrarverkets
register,

5,3 Strafflagstiftningen

Brottsbalken innehåller åtskilliga straffbestämmelser av
betydelse för bekämpandet av politiska våldsdåd.

Bland dessa bestämmelser kan först nämnas den om mord (3
kap. 1 §). Straffsatsen vid detta brott är fängelse i tio år eller på livstid, För
grov misshandel (3 kap, 6 §) är straffsatsen fängelse lägst ett och högst tio
år.

Straffbestämmelser
om brott mot frihet och frid (4 kap.) kan också aktualiseras i samband med
politiska våldsdåd. För människorov (1 §) dömes till fängelse på viss tid lägst
fyra och högst tio år, eller på livstid, bl. a. om någon bemäktigar sig samt
bortför eller inspärrar annan person med uppsåt att skada honom till liv eller
hälsa eller att öva utpressning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 52

För olaga frihetsberövande (2 §) dömes till fängelse,
lägst ett och högst tio år, om någon berövar annan friheten utan att gärningen
är att bedöma som människorov. Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest
hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla
allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom dömes
han för olaga hot (5 §) till böter eller fängelse i högst två år.

Även bestämmelserna om rån kan bli tillämpliga. För rån (8
kap. 5 §) skall den dömas som med våld pä person eller hot som innebär trängande
fara tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för
gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är.
Straffsatsen är fängelse lägst ett och högst sex är. Vid grovt rån (8 kap, 6 §)
är straffsatsen fängelse, lägst fyra och högst tio år. För utpressning (9 kap.
4 §) skall, om brottet inte är att anse som rån eller grovt rän, den dömas som
medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär
vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe
denne är. Straffsatsen för grovt sådant brott är fängelse, lägst sex månader
och högst sex år.

Av
betydelse i förevarande sammanhang är också vissa straffbestämmelser om
allmänfarliga brott (13 kap.). För sabotage (4 §) skall bl. a. den dömas som
genom skadegörelse eller annan åtgärd allvarligt stör eller hindrar den
allmänna samfärdseln. Straffet är fängelse i högst fyra år. För grovt sabotage
(5 §) skall dömas till fängelse pä viss tid, lägst tvä och högst tio år, eller
pä livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas bl.
a. om därigenom har framkallats fara för flera människoliv eller för egendom av
särskild betydenhet. För kapning av luftfartyg (5 a §) dömes den som ombord på
luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig fartyget eller ingriper i dess
manövrering till fängelse i högst fyra är. Är brottet grovt skall dömas till
fängelse i lägst ett och högst tio är. Vid bedömande huruvida brottet är grovt
skall särskilt beaktas bl, a. om därigenom framkallats fara för flera
människoliv. Straffbestämmelsen om kapning av luftfartyg infördes är 1971 i
samband med Sveriges tillträde till 1970 års Haagkonvention för bekämpande av
olaga besittningstagande av luftfartyg (se avsnitt 4 ovan).

Försök, förberedelse och stämpling ar straffbelagt vid
samtliga ovannämnda brott utom olaga hot.

1 vapenförordningen (1949:340) och förordningen (1949:341)
om explosiva varor finns straffbestämmelser om olaga innehav av skjutvapen
eller explosiva varor. Straffet för sådana brott skärptes år 1971. För
normalfallen av brottet är straffet fängelse i högst två år, I några fall kan
dömas till böter. Bakgrunden till skärpningen var bl, a. de terroristiska
våldsdåd som under våren 1971 utspelades bl, a. på de jugoslaviska
representationerna i Göteborg och Stockholm, I lagstiftningsärendet (prop. 1971:109)
(s, 91) anförde föredragande departementschefen att straffskärpningen syftade
till att förstärka de rättsvärdande organens resurser i kampen mot terrordåd
och andra våldsbrott vid vilka skjutvapen kommer till användning.
Departementschefen förutsatte att polis-och åklagarmyndigheterna, med den nya
syn på olaga innehav av vapen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 53

eller sprängämnen som låg bakom lagstiftningsförslaget
nämligen att sådant innehav var ett allvarligt brott framdeles kommer att i
betydligt ökad utsträckning utnyttja husrannsakan och kroppsvisitation som
medel i sin spanings- och utredningsverksamhet rörande brott av denna art. Han
ansåg sig också kunna utgå från att domstolarna vid sin straffmätning beaktar
de avsevärda risker för den allmänna säkerheten i samhället som är förbundna
med att människor i allmänhet och i synnerhet personer som kan misstänkas begå
politiska terrordåd eller andra våldshandUngar olovligen skaffar sig eller
innehar skjutvapen eller explosiva varor. Fortsättningsvis framhöll
departementschefen (s, 11) att med det föreslagna maximistraffet det
hädanefter blev möjligt för domstolarna att besluta om förvisning av utlänning
som befinnes skyldig till olaga innehav av vapen eller explosiva varor. 1 fall
då en utlännings iUegala innehav av sådan egendom kan antas ha samband med en
politisk aktivitet från gärningsmannens sida torde regelmässigt övriga
förutsättningar för förvisning vara förhanden.

I 2 kap, brottsbalken finns bestämmelser om svensk
domstols behörighet i brottmål Dessa bestämmelser medger att lagföring här i
landet i vidsträckt omfattning kan ske även för grövre brott som har begåtts
utanför landets gränser. Vad särskilt angår kapning av luftfartyg kan lagföring
för detta brott äga rum i Sverige, oavsett var brottet har begåtts och oavsett
gärningsmannens nationalitet.

5,4 Regler om straffprocessuella tvångsmedel

5,4.1 Rättegångsbalken

Grundläggande bestämmelser om användande av tvångsmedel
som led i en av polisen företagen förundersökning med anledning av misstanke om
brott finns i rättegångsbalken. Äv intresse i detta sammanhang är främst
bestämmelserna om husrannsakan, kroppsvisitation, kontroll av post- och
telegrafförsändelse m. m. samt telefonavlyssning.

Husrannsakan och kroppsvisitation (28 kap.)

Förekommer anledning att brott förövats, på vilket kan
följa fängelse, fär husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe
för eftersökande av föremål som är underkastat beslag eller eljest till
utrönande av omständighet som kan äga betydelse för utredning av brottet. Hos
annan än den som kan misslänkas för brottet får husrannsakan företas endast om
brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits där eller eljest
synnerlig anledning förekommer att genom rannsakningen föremål som är
underkastat beslag skall anträffas eller annan utredning vinnas om brottet (1 §).
Husrannsakan fär också företas för eftersökande av person som skall gripas,
anhållas, häktas eller hämtas (2 §), Husrannsakan får även i annat fall än som
avses i 1 eller 2 § ske i lägenhet som är tillgänglig för allmänheten eller
brukar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 54

eller där sådant gods som eftersöks brukar uppköpas eller
mottas som pant (3 §). Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten (4 §). PoUsman får dock i vissa faU utan särskilt
förordnande företa husrannsakan, bl. a. då fara är i dröjsmål (5 §). Vid
husrannsakan får inte olägenhet eller skada orsakas utöver vad som är oundgängligen
nödvändigt. Om det är nödvändigt fär rum eller förvaringsställe öppnas med
våld. Har så skett skall det efter förrättningen åter tillslutas (6 §), Såvitt
möjligt skall vittne närvara vid husrannsakan (7 §). Över husrannsakan skall
föras protokoll utvisande ändamålet med förrättningen och vad som därvid
förekommit. Den hos vilken husrannsakan förekommit har rätt att på begäran fä
bevis därom, innehållande även uppgift om det brott misstanken avser (9 §), För
ändamål som anges i 1 eller 2 § får undersökningsledaren, åklagaren eller
polisman företa undersökning på annat ställe än hus, rum eller slutet förvaringsställe,
även om det inte är tillgängligt för allmänheten (10 §),

Förekommer anledning att brott förövats, på vilket kan
följa fängelse, får kroppsvisitation företas för eftersökande av föremål som är
underkastat beslag eller eljest för att utröna omständighet som kan äga
betydelse för utredningen om brottet. Annan än den som skäligen kan misstänkas
för brottet får kroppsvisiteras endast om synnerlig anledning förekommer att
därigenom föremål som är underkastat beslag skall anträffas eller annan
utredning vinnas om brottet (11 §), Beträffande kroppsvisitation gäller i tillämpUga
delar bl, a, vad som i 4 och 9 §§ är bestämt om husrannsakan. Skyldighet att
föra protokoll över förrättningen och att meddela bevis därom gäller även vid kroppsvisitation.
Visitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas inomhus och i
slutet rum. Såvitt möjligt skall ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt
vittne närvara. Kroppsvisitation av kvinna får inte verkställas eller bevittnas
av annan än kvinna eller läkare (13 §).

Kontroll av post- och telegrafförsändelse m. m. (27 kap.)

Skriftlig handling, som skäligen kan antas äga betydelse
för utredning om brott eller vara någon avhänd genom brott eller pä grund av
brott förverkat får tas i beslag (1 §). Skriftligt meddelande mellan den
misstänkte och någon honom närstående eller mellan närstående inbördes får dock
tas i beslag hos den misstänkte eller närstående endast om for brottet är
stadgat lägst fängelse i tvä år (2 §),

Brev, telegram eller annan försändelse som finns i post-
eller televerkets vård, får tas i beslag endast om för brottet är stadgat
fängelse i ett år eller däröver samt försändelsen hos mottagaren skulle vara
underkastad beslag (3 §), Den som med laga rätt verkställer husrannsakan eller kroppsvisitation
får lägga beslag på skriftlig handling som därvid påträffas (4 §), Skriftlig handUng,
som eljest påträffas, får efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren
tas i beslag. Är fara i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av
polisman, dock inte i fråga om försändelse i post- eller telegrafverkets vård.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 55

Är anledning att försändelse som fär tas i beslag, skall
inkomma till post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt, kan
rätten förordna, att försändelsen, när den inkommer, skall kvarhållas, till
dess frågan om beslag blivit avgjord (9 §), Förordnande skall meddelas att
gälla viss tid, högst en månad, från den dag, då förordnandet delgavs
anstaltens föreståndare. I förordnandet skall intagas underrättelse, att
meddelande om åtgärden inte får utan tillstånd av undersökningsledaren eller
åklagaren lämnas avsändaren, mottagaren eller annan. När försändelse kvarhållits
på grund av förordnande, skall föreståndaren utan dröjsmål göra anmälan hos den
som begärt förordnandet. Denne har att omedelbart pröva, om försändelsen skaU
tas i beslag (9 §). Tas försändelsen i beslag, skall, sä snart det kan ske utan
men för utredningen, mottagaren och, om avsändaren är känd, även denne
underrättas.

Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan
enskild handling som tas i beslag vare sig i samband med husrannsakan, kroppsvisitation
eller i övrigt får, med visst undantag, inte undersökas närmare av annan än
rätten, undersökningsledaren eller åklagaren (12 § och 28 kap, 8 §), Detsamma
gäller öppnande av brev eller annan sluten handling (27 kap, 12 §), Handlingen
skall undersökas snarast möjligt. Kan innehållet i post-dier
telegrafförsändelse i sin helhet eller till någon del utan men för utredningen
meddelas mottagaren, skall avskrift eller utdrag av handlingen tillställas
honom ofördröjligen.

Telefonavlyssning (27 kap.)

Enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken får avhörande av
telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misstänkas för brott, för
vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Sådant tillstånd
får meddelas endast av rätten på yrkande av undersökningsledaren eller
åklagaren. Som förutsättning gäller att åtgärden skall vara av synnerlig
betydelse för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från telefonapparat,
som innehas av den misstänkte eUer kan antas komma att begagnas av honom.
Tillståndet skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag då
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Beträffande granskning av
uppteckning som gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap.
12 § om undersökning och granskning av enskild handling äga tillämpning.
Hänvisningen innebär bl. a. att uppteckningen inte fär med undantag för visst
faU undersökas närmare av annan än rätten, undersökningsledaren eller
åklagaren. Av 27 kap. 16 § följer slutligen att, i den mån uppteckningen
innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, den skall förstöras
omedelbart efter granskningen.

5,4.2 Vissa andra lagar

Rörande användande av telefonavlyssning vid
förundersökning av begånget brott finns utöver rättegångsbalkens
bestämmelser vissa särskilda

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 56

lagregler.

Sålunda skall enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning
vid förundersökning ang. grovt narkotikabrott m. m. bestämmelserna i 27 kap,
16 § rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning vid sådan förundersökning,
trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, GUtighetstiden
för tillstånd får dock bestämmas till högst en månad från den dag, dä
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare, Lagen är tidsbegränsad.
Dess giltighetstid har successivt förlängts, senast för tiden t, o. m. den 30
juni 1973 (SFS 1972:195),

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål är tillämplig endast när fråga är om vissa brott mot rikets
säkerhet m. m. Bestämmelserna i 5 § om telefonkontroll bygger på rättegångsbalkens
bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre än dessa. I paragrafens första
stycke föreskrivs att tillstånd enUgt 27 kap, 16 § rättegångsbalken kan
meddelas trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två
år. Enligt andra stycket kan rätten meddela tillstånd till att telefonsamtal
inställs eller fördröjs, till att telefonapparat avstängs för samtal och till
att uppgift lämnas om samtal, som expedierats eller beställts till eller från
telefonapparat. Giltighetstiden för tillstånd till nu nämnda åtgärder kan
bestämmas till högst en månad, Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid har
successivt förlängts, senast för tiden t. o. m. den 30 juni 1974 (SFS
1972:234).

5.5 Vissa regler om tvångsmedel av utomprocessuell
karaktär

Enligt varusmugglingslagen (1960:418) kan i vissa fall
företas kroppsvisitation även utan att konkret misstanke om brott förehgger.
Finner sålunda chef för tull-, kust- eller gränsbevakning skärpning av tullkontrollen
av persontrafiken till eller frän utlandet med viss lägenhet eller för viss
tidrymd på någon plats oundgängligen nödvändig fär efter bevakningschefens
förordnande kroppsvisitation verkställas ä envar, som ankommer eller avreser
från platsen. Sådant förordnande skall ofördröjligen underställas
generaltullstyrelsens prövning men går likväl genast i verkställighet.

I detta sammanhang bör också nämnas att tulltjänsteman
enligt 22 § tullstadgan (1927:391) får förrätta nödig visitation av resgods.

Enligt lag (1970:926), om särskild kontroll på flygplats
kan sådan kontroll äga rum till förekommande av s. k. flygplanskapning och
liknande brott som utgör allvarlig fara för luftfartens säkerhet. Förordnande
om särskild kontroll meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med
luftfartsverket och skall avse viss tid, högst tre månader för varje gäng. Är
fara i dröjsmål får polismyndighet förordna om särskild kontroll. Vid
kontrollen skall vapen och liknande föremål eftersökas. PoUsman får undersöka
resgods m. m. inom flygplatsens område samt kroppsvisitera resande och andra
som uppehäUer sig på flygplatsen. Kontrollen får äga rum i förebyggande syfte
utan att några konkreta misstankar om brott föreligger. Kroppsvisitation av
kvinna får verkställas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 57

eller bevittnas endast av kvinna om ej undersökningen sker
genom elektrisk metalldetektor.

Bakgrunden
till lagen om särskild kontroll på flygplats var de allt vanligare flygplanskapningarna.
I den prop. (1970:204) som låg till grund tor lagstiftningen anförde (s. 10)
föredragande departementschefen att flygplanskapningarna otvivelaktigt utgjorde
ett mycket allvarligt problem för den internationella luftfarten. Redan kapningar
vars ändamål blott är att möjliggöra flykt från ett land till ett annat innebar
i allmänhet stora risker för passagerare och besättning i luftfartyg. Riskerna
fick anses ha ökat väsentligt på senare tid sedan en del politiska grupper böqat
utnyttja flygplanskapning som ett politiskt påtryckningsmedel. Den sålunda
antydda internationella situationen var enligt departementschefens mening
ägnad alt väcka oro för den lufttrafik som har anknytning till Sverige. Det var
därför angeläget att så effektiva åtgärder som möjligt .vidtogs i Sverige för
att hindra kapning och liknande brott.

För att samordna planläggningen av säkerhetsarbetet vid
främst våra större flygplatser har särskilda säkerhetskommittéer inrättats. Centralt
finns en rikskommilté med representanter från rikspolisstyrelsen, luftfartsverket,
generalpost- och generaltullstyrelserna. Vid Arlanda, Torslanda och Bulltofta
flygplatser finns lokala kommittéer med motsvarande representation. För
närvarande planeras kommittéer vid ett tiotal andra flygplatser.
Flygbolagsrepresentanter ingår som experter i både riks- och lokalkommittéerna.

1 detta sammanhang kan nämnas att rikspolisstyrelsen och
luftfartsverket i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1972 hemställt om
inrättande av en särskild flygplatspolis på de svenska internationella
flygplatserna. Vidare har dessa myndigheter under hösten 1972 tagit initiativ
till nordiska överläggningar för att söka åstadkomma gemensamma åtgärder för
att öka säkerheten och kontrollmöjligheterna på de nordiska flygplatserna.

5.6 Kriminalpolitiska ätgärder

Inom ramen för kommissionens uppdrag har aktualiserats
frågor om den kriminalpolitiska behandlingen av vissa kategorier lagöverträdare
som undergår frihetsberövande påföljd. De frågor som avses gäller placering i
öppen anstalt, permissioner och villkorlig frigivning.

Regler om placering i sluten eller öppen anstalt finns i
42, 53 och 57 §§ lagen (1964:541) om behandling i fängvärdsanstalt (behandlingslagen).
Bestämmelserna innebär att placeringen skall ske pä grundval av en
differentierad bedömning med hänsyn till såväl påföljdens art som den intagnes
personliga förhållanden.

Bestämmelser om korttidspermission finns i 36 § behandUngslagen,
Där föreskrivs att, om fara för missbruk inte kan anses föreligga, intagen kan
få tillstånd att besöka närstående som är svårt sjuk eller bevista närståendes
begravning. Han kan ocksä i annat fall, när det med hänsyn till anstaltstidens
längd eller eljest finns starka skäl för det, få lämna

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 58

anstalten för viss kort tid.

Enligt kriminalvårdsstyrelsens vårdcirkulär (nr 2/1968 med
senare ändringar) kan korttidspermission vara av två slag, nämUgen dels regelbunden
permission som vid längre anstaltstid kan som ett led i behandlingen komma i
fråga med vissa tidsmellanrum, och dels särskild permission, som oavsett
anstaltstidens längd kan förekomma om starka skäl för permission föreligger.
För regelbunden permission gäller vissa kvaUfika-tionstider.

I allmänhet beslutar kriminalvårdsdirektören eUer, när det
gäUer korttidspermission, styresmannen vid anstalten i frågor om placering i
sluten eller öppen anstalt eller om korttidspermission. Föreskrifter härom finns
i tillämpningskungörelsen (1964:630) till behandlingslagen. Sedan den 1 juli
1972 (prop. 1972:67) ankommer det emellertid på kriminalvårdsstyrelsen att
besluta i sådana frågor när det gäller personer som dömts till fängelse i lägst
två är eller till internering med en minsta tid av två år eller däröver. I de
fall kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan den dock överlämna frågan till
prövning i den eljest föreskrivna ordningen.

Den som undergår frihetsberövande påföljd kan vidare under
vissa förutsättningar beviljas långtidspermission (50, 55 och 60 §§ behandlingslagen).
I fråga om den som undergår fängelse meddelas beslut härom i regel av den
övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör. När det gäller
ungdomsfängelse och internering ankommer det i princip på
ungdomsfängelsenämnden respektive interneringsnämnden att besluta i frågan. Delegering
kan dock under vissa förutsättningar ske till övervakningsnämnd och till
styresman vid anstalt.

EnUgt 26 kap. 6 § brottsbalken får den som undergår
fängelse på viss tid villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden eller,
om särskilda skäl föreligger, halva tiden avtjänats. Frigivning får dock inte
ske förrän verkställigheten pågätt minst fyra månader.

Fråga om vUlkorlig frigivning av den som undergår fängelse
i mer än ett år skall prövas av kriminalvärdsnämnden. I övriga fall prövas fräga
om villkorlig frigivning av vederbörande övervakningsnämnd.

Den som för undergående av ungdomsfängelse eller
internering är intagen i anstalt skall enligt 29 kap. 4 § och 30 kap. 5 §
brottsbalken överföras till värd utom anstalt under de förutsättningar som
närmare anges i dessa bestämmelser. Beslut härom meddelas av ungdomsfängelsenämnden
respektive interneringsnämnden. Dessa nämnder kan dock uppdra åt den
övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde anstalten hör, att närmare
bestämma dag för övergången.

I den nyss omnämnda prop. 1972:67 med förslag till vissa ätgärder
mot narkotikamissbruket m, m. drogs upp särskilda riktlinjer för den kriminalpolitiska
behandlingen av vissa kategorier lagöverträdare som döms till långvariga
frihetsstraff för brott av viss beskaffenhet. Närmast avsågs den organiserade
yrkesmässiga kriminalitet, ofta av internationell karaktär, som på senare år
vunnit insteg här i landet. Särskilt nämndes den grova illegala
narkotikahanteringen och den verksamhet som bedrivs

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 59

av internationella bedragarligor. 1 propositionen framhöUs
att många av dessa kategorier lagöverträdare till skillnad frän det övriga
brottslingsklientelet inte är åtkomUga för en aktiv kriminalvård, baserad på
sociala stödåtgärder m. m. Med hänsyn tiU deras bestämda attityd till fortsatt
brottslig verksamhet bedömdes förutsättningarna för en positiv påverkan genom
skilda kriminalvårdsåtgärder i dessa fall över huvud taget ytterst begränsade.
Med hänsyn till rymningsfaran och risken för fortsatt brottslighet av speciellt
samhällsfarlig natur framhölls som angeläget att ifrågavarande kategorier
lagöverträdare inte beviljas permissioner eller får förmånen av vård i öppen
anstalt i samma omfattning som tidigare. Vidare underströks det angelägna i att
möjligheterna till vUlkoriig frigivning efter halva verkställighetstiden
används med största återhållsamhet i fråga om dessa lagöverträdare. De angivna
riktlinjerna godtogs av riksdagen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 60

6 Utlänningslagstiftning i vissa
andra

länder

Danmark, Finland och Norge

Huvudprinciperna för utlännings (icke nordbos) rätt till
inresa och vistelse (pass, uppehållstillständ m. m.) i respektive land är
desamma som de svenska. Detsamma gäller möjligheterna att förena
uppehållstillstånd med särskilda föreskrifter.

Genom den nordiska passkontrollöverenskommelsen (se nedan
under 7) föreligger stor överensstämmelse mellan de nordiska ländernas regler
om avvisning. Till skillnad mot den svenska utlänningslagen har emellertid
såväl Danmark som Finland och Norge dessutom en allmänt hållen avvisningsgrund,
varigenom utlänning kan avvisas om det anses påkallat med hänsyn till
omständigheterna.

Även när det gäller bestämmelserna om utvisning är
reglerna i stort sett likartade med de svenska. Danmark och Finland har
emellertid ocksä här en allmänt utformad grund för utvisning av ungefär samma
innebörd som den allmänna avvisningsgrunden.

Beträffande förvarstagande skiljer sig reglerna frän de
svenska främst när det gäller möjligheten att klaga på ett sådant beslut.
Danmark och Norge har bestämda fullföljdsregler till domstol medan Finland icke
tillåter någon överprövning. Sverige har som bekant endast en begränsad
överprövning om förvarstagandet överskrider en månad genom att ärendet då skall
underställas Kungl. Maj:t.

Det kan i detta sammanhang nämnas att Nordiska kommittén,
som tillsatts efter Nordiska Rådets rekommendation, har i sitt betänkande
"Utlänningspolitik och Utlänningslagstiftning i Norden" (16/1970) rekommenderat
bl. a. att de allmänna grunderna för avvisning och utvisning slopas samt att
besvärsregler med överprövningsrätt för domstol införs beträffande
förvarstagande.

I fråga om begreppet politisk asyl anger varken den danska
eUer finska lagtexten några närmare begränsningar av möjligheterna att avlägsna
politiska flyktingar. Den norska Fremmedloven uttalar däremot - helt i
överensstämmelse med den svenska utlänningslagens huvudregel att den som
skall avlägsnas ur landet får inte sändas till land där han kan frukta politisk
förföljelse eller inte vara trygg mot att sändas till sådant land. Denna regel
skall enligt Fremmedloven dock inte kunna åberopas av utlänning, som skäligen
kan anses utgöra en fara för rikets säkerhet eller

1 Upplysningar har inhämtats angående utlänningslagstiftningen
i vissa andra länder, som hittills haft en ej obetydlig invandring. Det
erhållna materialet har varit av skiftande omfattning, varför den följande
redovisningen inte kan göra anspråk på att vara fuUständig.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 61

som genom lagakraftvunnen dom dömts för synnerligt (saerlig)
allvarligt brott och på grund härav utgör en samhällsfara.

FörbundsrepubUken Tyskland

Den västtyska utlänningslagen gäller för hela republiken,
men tillämpningen ankommer först och främst på varje delstats egna
myndigheter. Genom förbundsregeringens föreskrifter och årliga
praxisdiskussioner meUan delstaterna och förbundsregeringen söker man dock
tillse att en enhetlig tillämpninguppnås.

Utlänning,
som vill resa in i och vistas i landet mäste utöver pass i princip ha uppehållstillstånd,
som utfärdas av respektive utlänningsmyndighet. Sådant tillstånd meddelas
såvida inte utlänningens närvaro inkräktar på landets intressen. Detla är som
regel fallet när sädana omständigheter föreligger som kan medföra utvisning.
Uppehållstillstånd kan när som helst begränsas till viss tid och visst område
samt förenas med villkor och ålägganden. Vissa utlänningar är befriade från
skyldighet att ha uppehållstillstånd. Beträffande sådan utlänning kan
emellertid inrikesministern förordna om anmälningsskyldighet. Utlänning, som
stadigvarande vistats i landet i minst 5 år och som anpassat sig till landets
sociala och ekonomiska liv, kan erhålla ett utvidgat tillstånd, som motsvarar
det svenska bosättningstillständet. Detta kan inte förenas med några inskränkningar
eller villkor.

Utlännings
rätt att bedriva politisk verksamhet kan inskränkas eller förbjudas om det
erfordras till skydd mot störande av den allmänna ordningen eller säkerheten
eller mot intrång i landets politiska åsiktsbildning eller andra betydande
intressen för landet. Vidare är utlännings politiska verksamhet förbjuden om
den strider mot folkrätten, om den hotar landets fria demokratiska grundordning,
eller om den främjar sädana partier eller föreningar, vars verksamhet är
oförenlig med den fria demokratiska grundordningens författningsprinciper.

Det skall
här påpekas att utlänning åtnjuter inte såsom är fallet i Sverige rätt till
församlingsfrihet och föreningsfrihet, rätt att bosätta sig var som helst eller
rätt att välja yrke, arbetsplats och utbildningsort. I likhet med landets egna
medborgare äger dock utlänning grundlagsenlig rätt till yttrandefrihet.

Utlänning
skall avvisas om han tidigare utvisats och söker att åter resa in så länge
utvisningsbeslutet gäller. 1 övrigt kan han avvisas på samma skäl som gäller
för utvisning.

Utvisning
kan ske av betydligt fler skäl än vad som generellt gäller i Sverige för både
avvisning och utvisning. Så kan t, ex, brott mot föreskrifter, som meddelats i
samband med uppehållstillstånd, föranleda utvisning. Bland de allmänna
utvisningsgrunderna upplages också att utlänningen utgör hot mot landets fria
demokratiska grundordning eller dess säkerhet eller att utlänningens närvaro
eljest inkräktar på landets viktiga intressen. Utlänning med
"bosättningstillstånd" kan bara utvisas om skälen härför är särskilt
tungt vägande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 62

Utvisning innebär förbud att åter inresa i landet. Detta
förbud kan tidsbegränsas.

Utlänning, som varken har uppehållstillstånd eller är
befriad frän skyldighet att inneha sådant tillstånd, är skyldig att i Ukhet
med den som blivit utvisad omedelbart lämna landet. Utlänning, vars uppehällstillständ
inskränkts till att avse del av landet, har motsvarande skyldighet beträffande
resten av landet. Möjlighet finns dock att erhålla anstånd vilket i så fall kan
förbindas med olika villkor och föreskrifter.

Utlänning, som inte frivilligt efterkommer skyldighet att
lämna landet eller del därav, förpassas av myndigheterna.

Utlänning kan tagas i förvar i avbidan på att frågan om
hans utvisning prövas samt verkställigheten eljest väsentligen skulle kunna försvåras.
Maximitiden är sex veckor. Vidare kan utlänning tagas i förvar när
verkställighet skall ske. Han kan dä hållas omhändertagen upp till sex månader.

Utlänning som önskar erhålla ställning som politisk
flykting har att omgående anmäla sig till behörig myndighet, varefter han
regelmässigt överförs till ett uppsamlingsläger. Frågan om flyktingskapet
prövas sedan av en särskild myndighet, vars beslut kan överklagas hos de
ordinära förvaltningsdomstolarna.

1 enlighet med 1951 års flyktingkonvention får utlänning
icke avlägsnas till land, där hans liv eller frihet är hotad på grund av hans
ras, religion, nationalitet, politiska uppfattning eller tillhörighet till viss
social grupp. Undantag gäller dock den utlänning, som av tungt vägande skäl är
att betrakta som en fara för säkerheten eller som utgör fara för allmänheten på
grund av synnerligt grovt brott, för vilket han dömts genom lagakraftvunnen
dom. Med "tungt vägande skäl" förstås förutom spionage o. d. även
politisk terrorism.

Beslutande myndighet i utlänningsärenden är såsom nämnts
i allmänhet varje delstats utlänningsmyndighet, som finns i varje förvaltningsdistrikt
inom delstaten. Prövning av frågan om utlänning förverkat sin politiska
asylrätt och således skall avlägsnas ur landet trots hot om politisk
förföljelse tillkommer alllid förbundsrepublikens inrikesminister,

Storbritannien

Utlänning får inte utan tillstånd resa in i eller lämna
landet. Tillstånd lämnas av en särskild tjänsteman (immigration officer).

Inresetillstånd skall om inte vederbörande
departementschef bestämmer annat vägras, dvs. avvisning skall ske, på
ungefär samma grunder som i Sverige kan föranleda avvisning, dvs. oförmåga att
försörja sig, tidigare brottslighet etc.

Inresetillstånd kan förenas med olika villkor, som
tjänstemannen skall delge utlänningen. Departementschefen äger rätt att, när
han så finner lämpligt, återkalla eller ändra de villkor, som sålunda
meddelats.

Varje person, som söker resa in i landet, kan kvarhållas
av tjänstemannen i avvaktan på beslut om inresetillstånd. Vägras
inresetillstånd kan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 63

utlänningen också kvarhållas i avbidan på att avvisning
verkställs.

Om utlänning tagit sig in i landet utan tUlstånd skall han
behandlas som om han vägrats tillstånd.

Utlänning, som reser in i eller lämnar landet, är skyldig
att på tjänstemannens begäran redogöra för och vid behov förevisa de handlingar
han har med sig. För kontroll härav kan utlänningen och dennes bagage visiteras
samt anträffade handlingar kvarhäUas så lång tid som erfordras för
undersökningen. Med handlingar avses brev, minnesanteckningar, ritningar,
fotografier etc.

Under tillsyn av departementschefen förs ett re.fwfer över
utlänningar, vilket skall innehålla persondata och vissa andra uppgifter.
Registreringen skall upptagas dislriktsvis under polischefs kontroll. Varje
utlänning, som nätt 1 6 års ålder, är i princip skyldig att inställa sig hos
polismyndigheten för registrering. Undantag gäller generellt för den, som inte
vistas längre än tre månader i landet, såvida han inte i sitt inresetillstånd
fått särskild föreskrift att registrera sig.

Registrerad utlänning, som byter vistelseort i landet,
skall inom tre dagar anmäla detta till registret. Om han utan att byta
vistelseort ändock uppehåller sig pä annan ort i landet under längre tid än två
månader, måste han till registret kontinuerligt meddela var han finns. Han
skall också meddela om annan omständighet inträffar, som påverkar uppgifterna
i registret.

Departementschefen äger, om han finner det påkallat,
besluta om utvisning ("deportation") av utlänning

a) om utlänningen genom lagakraftvunnen
dom fällts till ansvar för bl. a. brott, som kan medföra fängelse, samt
domstolen rekommenderar utvisning, eller

b) om departementschefen bedömer det
vara "befrämjande för det allmännas bästa" ("is conducive to the
public good").

1 avbidan på verkställighet av utvisningsbeslut kan
utlänningen efter förordnande av departementschefen hällas i förvar.
Förvarstagande kan också beslutas av domstol, som rekommenderar utvisning.
Beslutet prövas därefter av departementschefen.

Departementschefen är således den som främst beslutar om
villkoren för utlännings vistelse i landet och är den som beslutar om
utvisning. Han har ocksä en generell rätt att i det enskilda fallet utfärda
bestämmelser eller meddela undantag i olika frågor.

Klagorätt finns beträffande sådant utvisningsbeslut, som
icke rekommenderats av domstol. Talan kan dock alltid föras mot
utvisningsbeslut såvitt angår det land, vartill verkställigheten skall ske.

Den som bryter mot utlänningslagen eller mot bestämmelser,
som meddelats med stöd därav, begär brottslig handling, som bestraffas med
böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den, som medverkar
till brottet. Den som är skäligen misstänkt för sådant brott eller medhjälp
därtill kan utan föregående beslut anhållas (arrested) av "immigration
officer" eller polisman.

Det politiska asylbegreppet är utformat i
enlighet med 1951 års

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 64

Genåvekonvention om flyktingars rättsliga ställning. För
Storbritanniens del gäller sålunda att utlänning får inte avlägsnas om han därigenom
skulle tvingas bege sig till land, dit han med hänsyn till välgrundad fruktan
för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, poUtiska
uppfattning eller tillhörighet till viss social grupp inte viU komma. Om
utlänning gör invändning i sådant avseende skall ärendet omedelbart anmälas
till inrikesdepartementet.

Storbritannien räknar med att få en ny
utlänningslagstiftning i kraft från och med är 1973. I förhällande tiU gällande
rätt kan anmärkas följande.

Utlänning som inte kan visa att han efter en vistelse i
Storbritannien blir mottagen i annat land, skall kunna vägras resa in även om
han har visum eller annat inresetillstånd. Det gäller dock ej den, som fått
inresetillstånd för att bosätta sig i landet. Utlänning skall också kunna vägras
inresa av det skälet alt det "befrämjar det allmännas bästa".
Avvisning på sådan grund kan ske om departementschefen personligen beslutat
härom eller om "immigration officer" med hänsyn till tillgängliga
uppgifter finner det vara önskvärt. Såsom exempel nämns att det i belysning av vederbörandes
karaktär, uppträdande eller hans förbindelser bedöms icke vara önskvärt att han
inreser i landet.

Utvisningsbeslul som fattas av departementschefen på den
grunden att det är befrämjande för det allmännas bästa skall inte kunna
överklagas,

Frankrike

Utlänning, som önskar uppehålla sig i landet mer än tre
månader, måste utöver pass och eventuellt visum vara försedd med
uppehållstillstånd. Bryter han häremot kan han och den som hjälper honom dömas
till fängelse i högst ett år.

Var och en, som härbärgerar en utlänning, måste i princip
anmäla detta för polisen.

Utlänning, vars närvaro utgör hot mot allmän ordning (Fordre
public) och allmänt förtroende (le credit public) kan avlägsnas. Beslut fattas
av inrikesministern. Beslut om avlägsnande kan ocksä fattas av "le préfet"
i gränsdistrikt, vilken dock genast mäste underrätta ministern. Lagtexten
upptar ingen annan avlägsnandegrund än den angivna, men av kommentarer framgår
att avlägsnande kan ske när det finnes erforderligt. Prövningen synes vara helt
diskretionär och kan drabba alla, som inte är franska medborgare.

Det synes som om endast den utlänning, som besitter
uppehållstillstånd, tillförsäkras ett reglerat förfaringssätt vid avlägsnande,
som bl. a. innehåller viss möjlighet att överklaga. Det torde dock i de allra
flesta fallen vara inrikesministern som beslutar härom.

Mot utlänning, som är politisk flykting enligt 1951 års
konvention, kan meddelas beslut om avlägsnande ehuru det står klart att
verkställighet inte kan ske. Han får då anstånd med verkställigheten. Därvid
kan erforderliga inskränkningar och villkor meddelas för hans
fortsatta

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 65

vistelse, såsom förbud att vistas utanför visst område,
skyldighet att på särskilda tider anmäla sig till poUsen etc. Även dessa beslut
fattas av inrikesministern. Om utlänning bryter mot förbud att vistas utanför
visst område kan han dömas till fängelse i högst tre år.

Utlänning, mot vilken beslut om avlägsnande meddelats, kan
inte bli fransk medborgare.

Nederländerna

Avvisning kan ske på såväl formella som materiella grunder
av ungefär samma innebörd som de motsvarande svenska.

I princip äger utlänning, som tillåts inresa i riket,
vistas där i tre månader. Efter den tiden måste han ha uppehållstillstånd.
Sådant beviljas för en tid av sex månader. Utlänning, som erkänts som flykting,
äger dock uppehålla sig i landet under obestämd tid. Särskilt tillstånd med den
innebörden kan också beviljas utlänning, som vistats i landet under fem år.

Alla tillstånd att uppehålla sig i landet kan dras in, bl,
a, om tillståndshavaren gör sig skyldig tiU brott,

I kontrollsyfte kan utlänning genom tillämpningsbestämmelser
åläggas att till utlänningsmyndigheterna anmäla byte av vistelseort samt att
göra viss annan anmälan. Av hänsyn till allmän ordning eller nationell säkerhet
kan vidare justitieministern i det särskilda fallet föreskriva begränsning av
vistelseort samt en mer omfattande anmälningsplikt till polisen. De poliser
eller tjänstemän, som handhar gränskontrollen eller utlännings-övervakningen,
kan också vid behov hålla en utlänning för förhör några timmar, t. ex. för
kontroll av identiteten, samt temporärt lägga beslag på hans rese- och
legitimationshandlingar och förse dessa med erforderliga anteckningar.

Utvisning kan ske av utlänning, under den tillståndsfria
tiden av tre månader, om beträffande denne sädana omständigheter föreligger,
som skulle ha medfört hans avvisning. Vidare skall utvisning ske av utlänning,
vars uppehållstiUständ löpt ut eller dragits in. Beslut om utvisning meddelas
av den myndighet, som har att pröva tillståndsfrågan.

Frågan om politiskt flyktingskap kan avgöras redan vid
inresan i landet. Avvisning, och inte heller utvisning, fär i princip ej ske av
utlänning, som påstår att han som ett resultat av avlägsnandet skulle nödgas
fortsätta till ett land, därhän har grundad anledning att frukta att han skulle
bli förföljd på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, sin
nationalitet eller sin tillhörighet till viss ras eller social grupp. 1 sådant
fall kan avlägsnande ske endast om viktiga skäl påkallar detta med hänsyn till
allmänt intresse. Beslut skall i dessa fall fattas av justitieministern.
Tillåts utlänningen att stanna blir han erkänd som flykting.

Utlänning får tagas iförvar om beslut om utvisning
meddelats eller om sådant beslut kan förväntas komma att meddelas. Detsamma
gäller om fråga om uppehållstillstånd eller flyktingskap är under prövning.
Längsta tid är en månad.

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 66

Österrike

Utlänning kan avvisas vid gränsen om han tidigare
avlägsnats ur landet. Detsamma gäller sådan utlänning, där förutsättning för
att meddela denne uppehållsförbud föreligger. Avvisning på dessa grunder kan
ske även om utlänningen innehar för inresa erforderUga handlingar.

Utlänning som olagligen tar sig in i landet och som
omedelbart därefter anträffas inom gränsområdet kan formlöst föras tUlbaka över
gränsen.

En legalt inrest utlänning har rätt att vistas i landet
under i princip obegränsad tid. Inskränkning kan dock ske vid beslut om visering.

Uppehållsförbud (Äufenthaltsverbot), som till sin innebörd
närmast motsvarar vårt begrepp utvisning, kan meddelas utlänning av olika skäl.
Om hans vistelse i landet utgör fara för allmän ordning och säkerhet eller
strider mot allmänna intressen, kan sådant förbud meddelas. Andra skäl kan vara
att han pä grund av överträdelse mot t. ex. passmyndighets föreskrift blivit
straffad, att han av andra skäl av inländsk eller utländsk domstol dömts till
frihetsstraff över tre månader, att han yrkesmässigt bedrivit otukt, att han
inte förmätt att på redligt sätt försörja sig och sin familj, eller att han
genom tal eller skrift varit verksam mot landet eller dess institutioner eller
också understött sådan verksamhet.

UppehåUsförbudet omfattar i princip hela landet och gäller
tills vidare. Det kan emellertid inskränkas till viss tid. Kan utlänningen av
olika skäl inte avlägsnas ur riket kan uppehållsförbudet vidare begränsas tiU
viss del av landet.

Anstånd med verkstäUigheten av ett uppehållsförbud kan
beviljas. Anståndet kan därvid förenas med olika villkor och ålägganden.

I avbidan på utfärdandet av ett uppehållsförbud eller för
att säkerställa verkställigheten av avlägsnandet ur landet kan utlänning tagas
i förvar. Grunden för detta kan vara att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet eller att förhindra att utlänningen begår befarade omedelbart
förestående brott. Utlänning får regelmässigt inte håUas i förvar mer än två
månader.

Bestämmelserna om förvarstagande samt anstånd med
verkställighet av uppehällsförbud jämte meddelande om olika villkor och
ålägganden är tillämpliga även gentemot den, som genom domstols dom dömts till
förvisning (Landesverweisung) eller annan form av avlägsnande (Abschaffung).

Behörig att meddela beslut i de frågor, som här upptagits,
är förvaltningsmyndigheten i respektive distrikt eller, där så finns, förbundspolis-myndigheten.

Meddelade beslut kan överklagas en instans. Mot beslut,
varigenom begäran om uppskov med verkställigheten av eller om upphävande av ett
uppehållsförbud avslagits, får dock talan inte föras.

Frågan om politiskt flyktingskap kan, liksom i
Förbundsrepubliken Tyskland, avgöras genom ett särskilt förfarande. Besvärsrätt
föreligger. Tillgänglig lagstiftning anger inte om det politiska flyktingskapet
utgör hinder mot avlägsnande i större utsträckning än vad som föreskrivs i 1951
års Genévekonvention om flyktingars rättsliga ställning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 67

Australien

Australien är en federation av stater, vUka själva har sin
egen lagstiftning och jurisdiktion. De federala bestämmelserna för utlännings
inresa och vistelse i federationen upptas i olika lagverk. Vissa bestämmelser
av intresse gäller dessutom inte bara för utlänningar utan för alla som vistas
där. Följande kan sammanfattningsvis sägas.

För inresa i federationen måste utlänning förutom pass
vara försedd med inresetillstånd, vilket meddelas av behörig tjänsteman inom "invandrardepartementet"
eller inom gränskontrollen. Sådant tillstånd kan även omfatta rätt att uppehåUa
sig där viss tid.

Har utlänning inte inresetillstånd eller vägras han vid
ankomsten detta, skall han genast avlägsnas. Om utlänning reser in utan
tillstånd eller om meddelat tillstånd dras in vUket bl. a. kan göras av
ministern för "invandrardepartementet" när denne finner anledning
härtill blir utlänningen en s. k. förbjuden person. Han åläggs då av
vederbörande tjänsteman att inom viss tid lämna landet. Gör han ej detta blir
han straffad upp till fängelse tre månader - och därefter avlägsnad genom
myndighetens försorg.

Utlänning, som legalt rest in i federationen, kan
avlägsnas genom beslut om utvisning (deportation). Sådant beslut kan meddelas
på i stort sett samma grunder som i Sverige kan medföra utvisning eUer
förvisning. Besluten fattas i regel av ministern. Denne kan även besluta om
utvisning av utlänning, som inom 5 år efter inresa med hänsyn till sitt
uppförande - i Australien eller annat land inte bör få stanna kvar. Vidare
kan ministern meddela utvisningsbeslut beträffande den som propagerar för att
med våld störta samväldesregeringen, regeringen i någon federal stat eller i
något annat civiliserat land, eller den som propagerar för utplåning av varje
slag av landsstyre eUer för mord på offentliga tjänstemän, eller den som
stödjer eller lär ut olaglig förstöring av egendom, eller slutligen den som är
medlem i organisation, som understödjer och lär ut någon av de nu angivna
uppfattningarna eller handlingssätten.

Innan beslut meddelas om utvisning på grundval av de olika
"omstörtande" skäl som nyss nämnts, skall utlänningen av ministern
underrättas om att sådant beslut kan komma att fattas samt skälen härför. Utlänningen
kan då inom viss tid begära undersökning i saken av en "commissioner",
som utses särskilt av generalguvernören. Om utlänningen inte begär sådan
undersökning eller om han inte infinner sig till förhör inför "the commissioner"
eller om denne genom sin undersökning finner riktigheten av ministerns angivna
skäl klarlagda, blir utlänningen utvisad. I annat fall fär utvisning på dessa
grunder inte ske.

I delta sammanhang bör nämnas en bestämmelse i den
federala "brottsbalken" som anger vad som skall anses vara en olaglig
förening eller sammanslutning. Sådan förening eller sammanslutning är den, som
genom sina stadgar, sin propaganda eller annorledes stödjer eller uppmuntrar

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 68

a)
störtande av
samväldets konstitution genom revolution eller sabotage,

b) störtande av regeringen i
samväldet, delstat eller varje annan civiliserad stat med vapenmakt eller våld,

c)
förstörelse av
eller skadegörelse pä egendom, som tillhör samväldet eller som används i handel
eller affärer med andra länder eller mellan delstaterna.

Som olaglig förening eller sammanslutning anses vidare
den, som genom sina stadgar, sin propaganda eller på annat sätt stödjer eller
uppmuntrar handlingar som har till syfte att fullfölja en upprorisk avsikt.
Härmed förstås t. ex. att utsätta regenten för hot eller förakt, att sä split
mellan de olika samväldesländerna etc.

Medlem i
olaglig förening eller sammanslutning eller envar, som i tal eller skrift
stödjer eller uppmuntrar sådan förening eller sammanslutning som omfattas av
a)c) gör sig skyldig till brott och kan straffas med fängelse. Är han inte
född i Australien kan han även på föranstaltande av den federale riksåklagaren (attorney
general) utvisas.

Lagbestämmelserna om avvisning eller utvisning upptar inte
någon föreskrift, som berör den politiska asylen och eventuellt hinder mot
avlägsnande pä grund härav. Endast i en lag om utlämning på grund av brott till
land utanför samväldet berörs den frågan. Där föreskrivs hinder mot utlämning
om det brott, som det andra landet åberopar till stöd för utlämningen, är ett
brott av politisk innebörd. Vidare föreligger hinder om det finns goda skäl
anta att utlämning begärs för att vederbörande skall kunna åtalas eller
straffas på grund av sin ras, religion, nationalitet eller politiska
uppfattning. Likaledes kan hinder mot utlämning föreligga om det skäligen kan
antas att utlänningen, om han utlämnas, skulle "vara dömd på förhand"
i en kommande rättegång, hållas i förvar eller fä begränsningar i sin
personliga frihet, allt på grund av sin ras, religion, nationalitet eller
politiska uppfattning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 69

7 Nordiskt samarbete

Mellan de nordiska ländema pågår sedan början av
1950-talet ett fortlöpande samarbete bland annat för att söka uppnå
samstämmighet i ländernas utlänningslagstiftning. Detta samarbete har medfört
att medborgare i nordiskt land är befriad från att vid resa inom Norden samt
vistelse i annat nordiskt land inneha pass, visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd.

Med
giltighet från den 1 maj 1958 träffade Sverige, Danmark, Finland och Norge en
överenskommelse om gemensamt nordiskt passkontrollområde. Till denna
överenskommelse har Island sedermera anslutit sig. Huvudprincipen i
överenskommelsen är att man tillåter utlänning -varmed förstås icke-nordbo
att utan att undergå passkontroll resa direkt från ett nordiskt land till ett
annat nordiskt land. Sedvanlig passkontroll skall bara ske vid passering av
nordisk yttergräns. Varje land skall därvid beakta samtliga nordiska länders
intressen. Detta förutsätter bland annat att ländernas avvisningsregler är i
huvudsak överensstämmande. I överenskommelsen uppräknas olika avvisningsgrunder,
bland vUka kan nämnas den grunden att avvisning skall ske av utlänning som är
uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade
utlänningar. Vissa mindre skiljaktigheter föreligger mellan de olika nordiska
ländernas interna avvisningsgrunder. Dessa, som är redovisade ovan i avsnitt
6, beror främst på att vissa länder utnyttjat överenskommelsens generalklausul,
som medger möjlighet att avvisa utlänning även pä andra grunder än som angivits
i överenskommelsen. Visering och andra erforderliga tillstånd skall alltjämt ha
endast nationell giltighet. I överenskommelsen uttalas emellertid att staterna
skall eftersträva att använda viseringstväng i samma omfattning och söka uppnå
en likartad praxis för meddelande av visering för kortare besök. Skyldighet
föreligger för stat att underrätta övriga stater om den önskar upphäva eller
införa viseringstväng gentemot icke-nordiskt land. Överenskommelsen ålägger
fördragsslutande staterna att övervaka att utlänning inte överskrider meddelad viseringstid
samt att han söker uppehållstillstånd när skyldighet att ha sådant tillstånd
inträder.

För att kunna hälla kontroll över vissa utlänningars
vistelse inom Norden har i överenskommelsen intagits bestämmelser om
kontrollkort. Dessa kort skall användas beträffande dels utlänning, som är viseringspliktig
i någon av de fördragsslutande staterna, såvida denna kräver kontrollkort, dels
utlänning som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans
avlägsnande från vederbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt
tillstånd. Kontrollkorten möjliggör kontroll av

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 70

att utlänningen i fråga lämnar nordiskt område inom den
tid han har tillstånd att vistas där. Däremot kan ej kontrolleras om han under
tillståndstiden beger sig frän ett nordiskt land tiU ett annat.

För att
samordna arbetet med utlänningskontrollen inom Norden och söka arbeta fram
enhetlig tillämpning och gemensamt uppträdande i frågor, som berör det
gemensamma passkontrollområdet, har man tillsatt nordiska utlänningsutskottet,
med företrädare för ländernas centrala utlänningsmyndighet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 71

II Kommissionens överväganden

8 Den internationella bakgrunden

Den våg av flygkapningar, brevbomber, kidnappingar av
diplomater, affärsmän och politiker etc. som har gått fram över världen under
de senaste åren har väckt djup oro i ett stort antal länder. Inte heller i
Sverige har vi blivit oberörda av dessa händelser. Massakern i Munchen och flygkapningen
pä Bulltofta följdes på nära håll av den svenska allmänheten och gav oss en
skrämmande bild av den internationeUa terrorismen.

PoUtiska
attentat och våldsdåd har förekommit i alla tider. Men utvecklingen under
senare år innehåller vissa nya element. Det nya ligger delvis i den ständigt
ökade frekvensen och i terroristaktionernas spridning över flera kontinenter
men delvis också i metoderna. Aktionerna utsätter ofta ett stort antal
oskyldiga människor för uppenbar livsfara. Uppmärksammade terroristhandlingar
har begåtts i Sydamerika, Förenta Staterna, Kanada, Europa och Australien.
Bakom dåden står politiska rörelser av skilda slag: Tupamaros i Uruguay,
separatiströrelsen i Quebec, kroatiska separatister, palestinska
gerillaorganisationer etc. I Europa har Palestinagerillan stått för ett mycket
stort antal flygkapningar och attentat under de senaste åren. Även kroatiska separatister
har svarat för ett stort antal våldsdåd med politisk bakgrund.

Utvecklingen skall givetvis ses mot bakgrunden av att de
internationella kommunikationerna numera delvis är mycket sårbara och att den
moderna tekniken ger våldsverkare möjligheter att utföra sina handlingar med
användande av alltmer raffinerade metoder. Men den sammanhänger framför allt
med att den internationella terrorismen har sin grund i de mest skilda
politiska konflikter och spänningar, inte sällan med ursprung i svära sociala
orättvisor. Allt fler politiska grupper använder systematiskt våldshandlingar
även mot utanförstående länders medborgare som ett medel i sin politiska kamp.
Det hör till vanligheterna att de politiska våldsdåden begås i länder och
drabbar människor långt borta från den politiska konflikthärden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 72

9 Internationella motåtgärder

Under senare år har gjorts vissa försök att genom
internationella överenskommelser komma till rätta med den internationella
terrorismen. Ansträngningarna har framför allt inriktats på att trygga
luftfarten. De i det föregående omnämnda Tokyo-, Haag- och Montreal-konventionerna
är resultatet av dessa samarbetssträvanden. Enligt dessa konventioner förbinder
sig de fördragsslutande staterna att belägga flygkapning och sabotage mot
flygplan med stränga straff. De åtar sig vidare att antingen utlämna eller
själva låta åtala de personer som befinner sig inom deras territorium och som
misstänks för att ha begått brott av detta slag. Tokyo- och Haagkonventionerna
har ratificerats av mer än 50 resp. nära ett 40-tal stater, bland dem Sverige.
Montrealkonventionen, som är av färskt datum, har hittills ratificerats bara av
ett mindre antal länder. I Sverige kommer en proposition om vårt lands
tillträde till denna konvention att läggas fram för riksdagen inom kort.

Inom den
internationella luftfartsorganisationen ICAO överväger man vUka ytterligare ätgärder
som kan vidtagas för att avvärja det hot mot flygsäkerheten som de intemationella
terrordåden utgör. Vidare förbereds f. n. inom FN en konvention om skydd för
diplomater och vissa andra personer med särskild internationellrättslig status.
Ett konventionsförslag har utarbetats av FN:s kommission för internationell
rätt, och detta förslag är nu föremål för behandling inom världsorganisationen.

På senare tid har ocksä inom FN väckts frågan om en
konvention som skall täcka internationella terrorhandlingar av alla slag. Ämnet
har på initiativ av FN:s generalsekreterare tagits upp på dagordningen för
generalförsamlingens nu pågående session. Det har blivit föremål för en
omfattande och livlig diskussion både under generaldebatten och i församlingens
sjätte utskott.

Det är av
största betydelse att det internationella samarbetet pä detta område fuUföljs.
Det är en fråga om att trygga kommunikationerna mellan länderna och att
förebygga spridning och skärpning av internationeUa motsättningar och
konflikter. Men det är också en fråga om att över huvud taget motarbeta
våldsmetoder som slår blint och drabbar oskyldiga.

Det skall emellertid inte döljas att det är utomordentligt
svårt att få till stånd ett effektivt internationellt samarbete på detta område
likaväl som på andra där våldet ytterst bottnar i djupgående politiska, sociala
och ekonomiska motsättningar. Sä länge sådana motsättningar finns inom och
mellan länderna är det svårt att fä allmän uppslutning även kring åtgärder som
inte går ut på annat än att utvidga och förstärka folkrättsliga förbud

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 73

mot särskilt onödiga och grymma former av våld. Erfarenhetema
från det nu pågående arbetet på att modernisera och komplettera 1949 års Genévekonvention
om skydd för civilbefolkningen i krig visar att åtskilliga länder intar en
liknöjd eUer rentav negativ hållning till tanken att med rättsliga medel
försöka eliminera användningen av vapen och stridsmetoder som tillfogar
enskilda människor onödigt lidande eller drabbar en hel befolkning och
äventyrar dess möjligheter att överleva. Det gäller inte minst vissa länder som
själva är engagerade i väpnade konflikter och deras allierade. På motsvarande
sätt möter ansträngningarna att komma till rätta med flygkapningar och andra
internationella terroristhandlingar motstånd från vissa länder vilkas
regeringar stöder eller sympatiserar med de politiska grupper som står bakom
terroristdåden. Motståndet tar sig uttryck bl, a, i att dessa stater inte vill
diskutera terrorismen isolerad utan kräver att det samtidigt tas upp en
ingående diskussion om orsakerna till de politiska konflikter och motsättningar
som ytterst utgör grunden till våldshandlingarna. Samtidigt är det uppenbart att
dessa länders medverkan är en oundgänglig förutsättning för att internationella
överenskommelser skall bli fullt effektiva instrument i kampen mot
terrorismen. Under sådana förhållanden måste man räkna med att de intemationella
samarbetssträvandena är ett arbete på lång sikt. Det är ovisst i vilken
utsträckning det skall visa sig möjligt att inom överskådlig tid komma fram till
nya, konstruktiva och bärkraftiga lösningar på det internationella planet.

Insikten
om svårigheterna får självfallet inte leda till resignation. Från svensk sida
bör vi med energi fullfölja våra strävanden att nå internationella lösningar
på terrorismens problem. Sverige har vid flera tillfällen i FN deklarerat sin
beredvillighet att pröva alla vägar som kan tänkas vara framkomliga. Senast
under den nu pågående generalförsamlingen har företrädare för den svenska
regeringen presenterat olika uppslag att överbrygga rådande meningsskiljaktigheter
och föra frågan närmare sin lösning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 74

10 Nationella motåtgärder

10,1 Allmänna synpunkter

De internationella förpliktelser vi ikläder oss mäste
självfallet infrias genom åtgärder på det nationella planet. På det nu aktuella
området har så också skett genom de lagstiftningsåtgärder vi har vidtagit i
samband med vårt tillträde till de tidigare berörda konventionerna. Men vi bör
inte stanna vid detta. Vi bör även utanför ramen för vad som följer av våra
internationella åtaganden så effektivt som möjligt försöka bidra tiU att förstärka
skyddet mot den internationella terrorismen.

Våra
skyldigheter mot omvärlden sammanfaller naturligt nog med våra rent nationella
intressen. Både från internationell och från svensk synpunkt är det angeläget
att Sverige inte blir ett land där internationella terroristgrupper kan räkna
med att finna en tillflykt och skaffa sig en bas för sin fortsatta verksamhet.
Det är en självklar uppgift för de svenska statsmakterna att sä långt möjligt
skydda befolkningen - inte bara våra egna medborgare utan i lika hög grad de
många invandrare som slagit sig ned i Sverige mot politiska våldshandlingar
på vårt territorium. Från vissa synpunkter är förutsättningarna jämförelsevis
gynnsamma i värt land. Vi är inte själva indragna i politiska konflikter som
kan utgöra en grogrund för terroristdåd. Vi lever i fred med omvärlden och vi
löser våra egna politiska tvistefrågor med fredliga och demokratiska medel. Det
råder nationell enighet om att fördöma våld och terror som medel i det
politiska livet. Vi kan inom landet vänta oss en enhällig uppslutning kring
åtgärder som kan antas utgöra effektiva vapen i kampen mot terrorismen, så
länge åtgärderna inte i väsentlig grad inkräktar på enskilda medborgares
grundläggande fri- och rättigheter.

Den internationella terrorismen har för vär del vissa
speciella politiska implikationer. Vi har tagit emot och tar alltjämt emot ett
stort antal utländska arbetare av skilda nationaliteter. På det hela taget har
de anpassat sig väl till förhållandena i det nya hemlandet. Men det är inte
överraskande att den starkt ökade invandringen också har gett upphov till vissa
friktioner med den övriga befolkningen. Utländska arbetare möts ibland med en
misstro, som psykologiskt torde ha sin grund i den känsla av främlingskap som
skillnader i språk-, religion och kulturmönster i övrigt uppammar. Ökad
konkurrens på arbetsmarknaden har förstärkt tendenser av detta slag.
Erfarenheten visar, att redan en enstaka händelse av det slag som flygplanskapningen
på Bulltofta utgjorde bland vissa grupper av svenskar lätt utlöser en negativ
för att inte säga fientlig inställning till utlänningar i allmänhet. Det
är uppenbart att sådana

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 75

stämningar kan skapa allvarliga sociala störningar och ge
upphov till skarpa konfUkter i och utanför arbetslivet, som på ett oförskyllt
sätt drabbar även den stora majoriteten skötsamma invandrare. Även från denna
synpunkt är det angeläget att vi med alla tillgängliga medel försöker hindra
presumtiva terrorister och andra våldsverkare att komma in i värt land.

Men
samtidigt är det tydligt att det alltid måste möta stora svårigheter att
bekämpa terroristaktioner av det slag det här är fräga om. Bakom sådana
aktioner står ibland internationellt vittförgrenade, välorganiserade politiska
grupper, som planerar och utövar sin verksamhet med stor effektivitet. 1 andra
fall rör det sig om mer tillfällighetsbetonade förbrytelser, planerade och
utförda som spontana aktioner av några enstaka individer med en gemensam politisk
övertygelse, grupper som mer eller mindre tillfälligt slutit sig samman för en
viss aktion. Ett gemensamt drag för dem som planerar och utför de politiska
terrorhand-. Ungarna är emellertid att de upplever sig själva föra en kamp för
ideella mål, inte sällan med närmast religiös övertygelse eller fanatism. De
uppfattar inle handlingar som tiänar de politiska målen som omoraliska. Det ges
åtskilliga exempel pä att extremister inte bara har varit beredda att riskera
livet utan också att de faktiskt med berått mod offrat sina liv för att föra
sina meningsfränder närmare ett förverkligande av de politiska målen. Det är
denna fanatism som betingar den kallblodighet med vilken åtskilliga av de
terrordåd vi fått bevittna under senare tid har utförts. Betecknande för de
organisationer och grupper som står bakom dessa handlingar är också att de
bedriver sin verksamhet i hemliga och konspirativa former.

Det säger sig självt att det under dessa förhållanden
bereder polis och andra myndigheter stora svårigheter att komma dessa
organisationer eller grupper pä spåren och att i tid avslöja planerade
våldsdåd. Framgångar i kampen mot den internationella terrorismen förutsätter
inte bara stora resurser utan också stora befogenheter för polis- och andra
myndigheter. Vi ställs här inför ett dilemma. Hur angeläget det än är att vi
verksamt bekämpar våldet och skyddar befolkningen i landet mot terrorismens
verkningar, sätter grundläggande demokratiska principer vissa yttersta gränser
för vilka medel och metoder vi kan tillåta oss att använda. Så länge vi inte
själva är direkt indragna i en öppen väpnad konflikt kan det inte gärna komma i
fråga att vi i någon mera väsentlig omfattning skulle göra avkall på den
respekt för den enskildes rätt till personlig integritet, rörelsefrihet och
åsiktsfrihet som utgör en grundval för vår rättsordning.

Våra möjligheter att effektivt bekämpa terrorismen
begränsas också av rent praktiska hänsyn. Vi kan inte överväga åtgärder av så
ingripande natur att det skulle leda till långtgående inskränkningar i den
internationella eller nationella flygtrafiken eller över huvud taget i
kommunikationerna länder och människor emellan. Inte heller kan vi vidta
åtgärder som i väsentlig mån skulle inskränka den internationella turismen
eller över huvud taget den fria rörlighet över nationsgränserna som blivit
resultatet av en under efterkrigstiden medvetet bedriven
liberaliseringspolitik. Det

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 76

kan m. a. o. inte bli fräga om någon radikal omläggning av
vär utlänningspolitik eller några markanta avvikelser från huvudlinjerna i den
invandringspolitik vi har fullföljt under senare år.

Det sagda
innebär emellertid inte att det enligt kommissionens mening skulle saknas
utrymme för åtgärder i syfte att effektivisera kampen mot terrorismen.
Problemet har redan uppmärksammats och vi har i själva verket under senare år
vidtagit en hel del åtgärder för att skaffa oss ett bättre skydd. En
redogörelse för dessa ätgärder har lämnats i det föregående. Kommissionen viU
här endast kort erinra om några av de reformer av betydelse i detta sammanhang
som har genomförts. Genom 1970 års lagstiftning om särskild kontroU på
flygplats skapades ökade möjligheter att övervaka säkerheten i flygtrafiken och
förekomma flygkapningar och sabotage, I samband med Sveriges tillträde till
1970 års Haagkonvention infördes i brottsbalken en särskild bestämmelse om
straff för kapning av luftfartyg, vilken innebär att för sådant brott kan dömas
till fängelse upp till 10 år. Samtidigt vidgades svensk domstols behörighet att
döma över kapning av luftfartyg, sä att lagföring för sådant brott kan äga rum
i Sverige, var helst i världen brottet har begåtts och oavsett gärningsmannens
nationalitet. Är 1971 skärptes straffen för olaga innehav av skjutvapen och
explosiva varor väsentligt. Reformen innebar att för sådant brott numera kan
dömas till fängelse i högst två år. Lagändringen medförde bl. a. att processueUa
tvångsmedel såsom anhållande och häktning kan användas i betydligt större
utsträckning än tidigare vid brott av denna art. Genom riksåklagarens försorg
sker f. n. en kartläggning av hur ifrågavarande straffskärpning inverkat på
domstolarnas påföljdspraxis. Som redan nämnts pågår förberedelser för Sveriges
tillträde till Montrealkonventionen. I samband därmed kommer förslag att läggas
fram om sädana nya straffbestämmelser att straffen för sabotagehandlingar som
omfattas av konventionen väsentligt skärps och kommer i nivå med vad som f. n.
gäller i fräga om flygkapning. Genom prioritering har förstärkning skett av de
polisiära resurserna för bekämpande av politiska våldsdåd av utländska extremistgrupper
här i landet. Inom rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning sker en fortlöpande
kartläggning av dessa gruppers verksamhet. De nya föreskrifter rörande tillämpningen
av personalkontrollkungörelsen som meddelades av Kungl. Maj:t i september detta
år innebär att ökad uppmärksamhet skall ägnas åt sådana extremistgrupper som
kan befaras bedriva eller medverka i terrorverksamhet. I syfte att
intensifiera spaningsverksamheten på detta område genomförs f. n. en viss
omorganisation av säkerhetspolisens verksamhet. Vidare bör nämnas de
kriminalpolitiska åtgärder som vidtagits under innevarande år och som innebär
att vissa lagöverträdare som dömts till långvariga frihetsstraff, däribland
åtskilliga internationella förbrytare, underkastas en väsentlig strängare
behandling än tidigare i fräga om permissioner, placering på öppen anstalt och
villkorlig frigivning. Det kan slutligen nämnas att polisen numera har speciell
utrustning för att kontrollera postförsändelser i syfte att förebygga attentat
med brevbomber. Sådan kontroll utförs f. n. i viss utsträckning på särskild
begäran

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 77

av adressat.

Mot
bakgrunden av den senaste tidens händelser inte minst de politiska våldsdåd
som vi fått bevittna inom vårt eget lands gränser bör det nu närmare
undersökas på vilket sätt redan vidtagna åtgärder lämpligen kan kompletteras i
syfte att förstärka skyddet mot handlingar av detta slag. Sedan de nyss nämnda
reformerna på strafflagstiftningens område genomförts torde det inte föreligga
behov av reformer som innebär en mera vittgående kriminalisering eller
straffskärpning. De handlingar det här är fräga om är redan belagda med mycket
stränga straff i brottsbalken, och reglerna om svensk domstols behörighet i
brottmål medger att lagföring här i landet i vidsträckt omfattning kan ske även
för grövre brott som har begåtts utanför landets gränser. Däremot kan det
tänkas att det finns vissa brister i fråga om gärningsbeskrivningarna i de straffstadganden
som kan bli tillämpliga vid brott av nu aktuellt slag. Att så är fallet är
naturligt med tanke på att brottsbalken tillkom under en tid dä den
internationella terrorismen var en ganska okänd företeelse. Kommissionen har t,
ex, uppmärksammat att straffbestämmelsen för människorov inte har en helt
adekvat utformning med tanke på sådant tagande av gisslan som under senare är
blivit ett vanligt inslag i den internationella terrorismen. Ett visst behov
torde också föreligga att undersöka huruvida förberedelser till brott är
straffbelagt i erforderlig utsträckning. Enligt kommissionens mening bör
aktuella delar av strafflagstiftningen i lämpligt sammanhang bli föremål för
en översyn från dessa synpunkter.

Uppmärksamheten
bör enligt kommissionens mening huvudsakligen inriktas på åtgärder av
brottsförebyggande natur. Det gäller därvid sådant som polisens
spaningsverksamhet, kontrollen vid våra flygplatser, kontrollen över
utlänningars inresor i landet samt uppsikten och övervakningen av dem som
vistas här och som kan befaras ägna sig åt eller medverka i politisk
terrorverksamhet. Det är enligt kommissionens mening uppenbart att en ökad
spanings- och kontrollverksamhet förutsätter att tillräckliga resurser för
ändamålet ställs till polismyndigheternas förfogande. En förutsättning för
framgång är givetvis ocksä att den allmänna inre utlänningskontrollen kan
fungera på ett tillfredsställande sätt.

Av skäl som redan har utvecklats i det föregående kan det
emellertid inte i något av dessa hänseenden bli fråga om mycket drastiska
åtgärder, som i väsentlig mån skulle inkräkta på enskilda personers fri- och
rättigheter och det gundläggande skyddet för den personliga integriteten. Det
kan sålunda inte ifrågakomma att generellt utrusta polisen med långtgående
befogenheter att ingripa med tvångsmedel av typen kroppsvisitation,
husrannsakan, brevkontroll, telefonavlyssning etc. mot enskilda personer, utan
att det föreligger grundad misstanke att vederbörande begått eller är i färd
med att begå straffbar gärning. I den mån mera begränsade åtgärder i den
riktningen måste övervägas, är det nödvändigt att de får ett snävt avgränsat
tillämpningsområde och förknippas med så starka rättssäkerhetsgarantier som
möjligt. Reglerna och deras tillämpning måste också bli föremål för
fortlöpande parlamentarisk kontroll.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 78

De politiska våldsdåd som begåtts i vårt land har alla sin
grund i politiska motsättningar utanför Sveriges gränser. Det rör sig om
konflikter som varken direkt eller indirekt har att göra med vårt förhållande
till andra länder eller med våra egna politiska, sociala eller ekonomiska
förhållanden. Kommissionen har därför i första hand koncentrerat sin
uppmärksamhet på frågan om utlänningskontrollen, dvs, kontrollen av utlänningar
som vill resa in i landet och kontrollen av utlänningar som befinner sig här.

Vid valet
av ytterligare åtgärder till skydd mot terrorismen måste man hålla i minnet att
den överväldigande majoriteten av de över 400 000 utlänningar som uppehåller
sig i vårt land är laglydiga människor, I det avseendet skiljer de sig inte
från den inhemska befolkningen. Invandrarna har samma intresse och berättigade
krav som befolkningen i övrigt att få samhällets skydd mot våld och andra
övergrepp. Det torde i själva verket förhålla sig så, att många av våra invandrare
löper en betydligt större risk än svenska medborgare att bli offer för
politiska våldsdåd. De presumtiva terroristerna torde i vårt land stå att finna
bland små grupper av extremister, som ibland bekämpar varandra och hänger sig
ät politisk agitation, ibland med våldsinslag. Det är mot extremister som kan
befaras använda våld och uteslutande mot dem som åtgärderna bör rikta sig.

Frågan om
vad slags och hur långtgående åtgärder det kan bli fråga om måste ses mot
bakgrunden av vissa grundläggande drag i vår allmänna utlännings- och
invandringspolitik. Redan existensen av särskild lagstiftning om utländska
medborgares rätt att inresa till och uppehålla sig i landet är uttryck för att
det i dessa hänseenden finns en avgörande skiUnad mellan svenskar och utländska
medborgare. Varje svensk medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i
Sverige, och detta helt oavsett om han i sin livsföring följer de regler och
normer för samlevnaden som vi uppställer. Han behåller denna rätt även om han
skulle begå mycket allvarliga brott, t. ex. sådana våldsdåd som nu är aktuella.
För utlänningen gäller däremot i överensstämmelse med folkrättens regler och
internationell praxis att han inte har någon sådan ovillkorlig rätt att resa
in i eller att uppehålla sig i vårt land. I princip finns det enligt vär
utlänningslagstiftning utrymme för en individuell lämplighetsprövning
beträffande varje utlänning som önskar resa in i eller vistas i Sverige, Hans
rätt att kvarstanna här någon längre tid är i allmänhet beroende av tillstånd.
Lagstiftningen uppställer också åtskilliga villkor för alt denna rätt skall
bestå. Hit hör bl. a. att han inte begår allvarliga brott eller för ett
asocialt liv. Ett åsidosättande av villkoren kan medföra att han tvångsvis
avlägsnas från vårt territorium.

Å andra
sidan upprätthälls i förhållande till de utlänningar som vistas här med
vederbörligt tillstånd och som iakttar uppställda villkor och föreskrifter en
likabehandlings- eller icke-diskrimineringsprindp. Dessa utlänningar kommer i
princip i åtnjutande av samma fri- och rättigheter som svenska medborgare. De
avsteg från denna grundsats som görs på vissa områden av lagstiftningen t.
ex. på socialförsäkringsområdet innebär inte inskränkningar i de
grundläggande fri- och rättigheter som

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 79

garanterar den enskilde skydd för hans personliga
integritet eller tillförsäkrar honom yttrandefrihet, religionsfrihet,
församlingsfrihet etc.

Den diskretionära prövning av utlännings rätt att resa in
i Sverige som utlänningslagstiftningen ger möjlighet till kan självfallet
utnyttjas till en mer eller mindre liberal invandringspolitik. Sverige har
under en stor del av efterkrigstiden drivit en de öppna gränsemas politik. Inom
ramen för det nordiska samarbetet genomfördes vid mitten av 1950-talet en
ordning som innebär, att medborgare i ett nordiskt land utan pass eller annat
tillstånd kan resa in, bosätta sig och arbeta i annat nordiskt land. Detta har
lett till att i dag ca 265 000 medborgare i de övriga nordiska länderna bor och
arbetar i vårt land. När det gäller vår invandringspolitik gentemot utomnordiska
länder är att märka att den delvis har dikterats av humanitära hänsyn i
förhållande till de människor som genom krigets härjningar bragts i nöd,
socialt och ekonomiskt. Vi har mottagit ett stort antal flyktingar, både sådana
som självmant sökt sig till vårt land, och sådana som av svenska myndigheter
tagits ut i de europeiska flyktinglägren. Under efterkrigstiden har emellertid
den största delen av invandringen betingats av arbetsmarknadspolitiska hänsyn.
Samtidigt som vi i vårt land upplevt långa perioder av högkonjunktur med brist
på arbetskraft har i vissa andra länder - t. ex. Italien och Jugoslavien -
rått omfattande arbetslöshet. En betydande invandring från dessa länder har
blivit följden. Till någon del har den organiserats i samverkan mellan
arbetsmarknadsmyndigheterna i Sverige och utvandringsländerna. Flertalet
invandrare har valt att för lång tid eller för alltid slå sig ner i vårt land.
Allmänt sett har de funnit sig väl till rätta och gjort en värdefull insats i
värt samhälle.

De
huvudprinciper pä vilka vår utlänningslagstiftning vilar och de riktlinjer som
enligt det sagda hittills har varit vägledande för vår invandringspolitik bör
enligt kommissionens mening i allt väsentligt ligga fast. En skärpt kontroll av
invandringen och strängare regler i fråga om utlänningars rätt att vistas i
vårt land kan emellertid genomföras i begränsad utsträckning, utan att vi
behöver radikalt förändra grunderna för vår invandrings- och utlänningspolitik.

Vid utformningen av en skärpt kontroll och strängare
regler i fråga om utlännings rätt att vistas i vårt land måste emellertid
hänsyn tas till reglerna om politisk asyl. Sverige är genom sitt tillträde till
internationella överenskommelser folkrättsligt förpliktat att i princip
respektera asylrätten. Vår interna lagstiftning är visserligen liberalare än
våra internationella åtaganden påbjuder. Enligt de regler som f. n. gäller får
en utlänning inte sändas till land där han riskerar politisk förföljelse eller
till ett land från vilket han kan riskera att bli sänd vidare till ett sådant
land. Undantag gäller bara för det fall att utlänningen begått synnerligen
allvarligt brott och den förföljelse han riskerar inte innebär fara för hans
liv och inte heller i övrigt är av särskilt svår beskaffenhet. Sistnämnda
begränsning i möjligheten att avlägsna en utlänning, som är politisk flykting
men har begått grövre brott i värdlandet, finns inte föreskriven i de intemationella
konventionerna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 80

Kommissionen vill för sin del avvisa tanken på ändringar i
lagstiftningen eller i hittillsvarande praxis som skulle innebära att
asylrätten urholkas ens i den utsträckning som våra internationella åtaganden i
och för sig skulle medge. Det bör inte komma i fråga att skärpa våra asylregler
därhän att vi skulle vägra asyl under hänvisning enbart till den synnerligen
allvarliga karaktären av befarad eller iverksatt brottslighet men utan avseende
på arten av den förföljelse som väntar vederbörande utlänning i hans hemland.
Det skulle vara ett allvarligt avsteg från vår traditionella hållning i
asylfrågorna och det skulle innebära att vi övergav den humanitära grundsyn som
sedan lång tid varit vägledande för vår utlänningspolitik. Det skulle också
vara helt oförenligt med den inställning i frågor om asylrätt som vi vid flera
tillfällen har gett uttryck åt i internationella sammanhang.

I detta
sammanhang bör erinras om att fastställande av politiskt flyktingskap för
utlänningar som reser in i vårt land sker oftast då fråga uppkommer om att
avlägsna utlänningen från landet och denne därvid påstår politiskt flyktingskap.
Det system att redan vid inresan kunna fastställa en utlännings status som
politisk flykting, som används bl. a. i förbundsrepubliken Tyskland, kan inte
tillämpas enligt vår utlänningslagstiftning. Del bör dock påpekas att statens
invandrarverk överväger ett förbättrat utredningsförfarande i de fall en
utlänning, som rest in i vårt land, ansöker om uppehålls- eller
arbetstillstånd. Avsikten är därvid bl. a. att utlänningen skall i sin ansökan
åberopa samtliga skäl, även politiska, för sin begäran att få uppehålla sig i landet.
Kommissionen finner det vara av betydelse att en sådan ordning tillämpas.

Utländska
medborgare har f. n. samma rätt som svenska medborgare att i former som är
förenliga med vårt demokratiska samhällsskick ägna sig ät politisk verksamhet.
Enligt kommissionens mening bör det inte ske någon ändring i det avseendet.
Alldeles bortsett från att detta skulle inge vissa principiella betänkligheter
från allmänna demokratiska synpunkter är det inte sannolikt att föreskrifter om
generella inskränkningar i rätten att här bedriva politisk verksamhet skulle
bli ett effektivt medel i kampen mot terrorismen. Det skulle sannolikt inte
vara möjligt att övervaka efterlevnaden av ett förbud mot politisk verksamhet.
De terroristgrupper förbudet närmast skulle rikta sig mot framträder sällan
öppet med sin politiska agitation. Deras verksamhet är snarast av konspirativ
natur. Den bedrivs i största hemlighet och torde bara undanlagsvis kunna
avslöjas med sedvanliga spaningsmetoder. Det är fara värt att ett förbud i
praktiken skulle komma att förfela sitt mål och i stället drabba grupper av
fullt lojala invandrare.

Mot denna
bakgrund har kommissionen funnit att det i nuvarande läge bara är på ett
begränsat antal punkter som skärpta åtgärder kan komma i fråga i syfte att
förstärka skyddet mot terrorismen. Men vissa åtgärder är dock både möjliga och
önskvärda. För det första bör man via ett utvidgat internationellt
polissamarbete kunna få en effektivare kontroll än hittills över utländska
medborgares inresor i landet i syfte att hindra presumtiva terrorister att över
huvud taget komma in. För det andra bör man kunna

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 81

vidga de legala möjligheterna att frän vårt territorium
avvisa eller avlägsna utlänningar som är att hänföra till denna kategori. För
det tredje bör en bättre övervakning kunna införas beträffande personer som kan
misstänkas tillhöra eller verka för terroristorganisationer men som på grund
av asylrätten inte kan avlägsnas ur landet. Härutöver bör även undersökas om
det är påkallat att skärpa övervakningen i samband med den kriminalpolitiska
behandlingen av terrorister som här i landet döms till ansvar för allvarliga
brott.

10.2 Viseringsfrägor m. m.

En effektivare inresekontroll kan åstadkommas dels genom
generella ätgärder, dels genom åtgärder som tar sikte på den individuella kon-troUen.
1 förstnämnda hänseende ifrågakommer i första hand ökad användning av viseringstväng
och effektivare metoder att kontrollera uttagningen av invandrare ur
flyktingläger. När det gäller den individuella inresekontrollen uppkommer
närmast fråga om att införa nya grunder för avvisning av utlänning som ankommer
till Sverige.

I det föregående har lämnats en närmare redogörelse för nu
gällande viseringsbestämmelser och för de bilaterala avtal om viseringsfrihet
som Sverige har ingått. Som nyss framhållits bör huvudprinciperna för vår
invandringspolitik ligga fast. Det kan med denna utgångspunkt inte komma i
fråga att vi generellt skulle återinföra viseringstväng. Däremot bör det enligt
kommissionens mening inte vara uteslutet att för kortare eller längre tid
utnyttja de suspensionsmöjligheter som gällande viserings-avtal erbjuder för
att återinföra viseringstväng i förhållande till ett eller flera länder, om det
med ledning av hittillsvarande erfarenheter kan bedömas vara särskilda rikser
för att presumtiva terrorister återfinns bland medborgare i dessa länder.

I dagens läge är det bara ett viseringsfrihetsavtal som
bör komma i fråga för suspension, nämligen avtalet med Jugoslavien.
Förhållandena är här särpräglade. Vi har mottagit ett stort antal jugoslaver,
ca 40 000, i vårt land. Det alldeles övervägande antalet av dessa invandrare
står inte i motsättning till regimen i sitt hemland. Bland jugoslaverna finns
emellertid ett antal politiskt starkt engagerade kroatiska separatister, som
öppet redovisar en fientlig inställning till hemlandsregimen. Det ges
åtskilliga belägg för att åtminstone en del av dessa människor är beredda att
utnyttja vårt lands territorium för våldsaktioner. Fara för häftiga konfrontationer
med allvarliga väldsinslag måste bedömas som stor. De terroristdåd som redan
har begåtts i vårt land av jugoslaver har väckt stor uppmärksamhet och
indignation i deras hemland. Man har såväl i jugoslavisk tidningspress som på
officiellt håll upprepade gånger riktat kraftig kritik mot Sverige och svenska
myndigheter för att vi inte ingripit med tillräckligt kraftfulla åtgärder för
att sätta stopp för terrordåden. Det är även oberoende härav av vikt att vi i
fortsättningen skaffar oss bättre kontroll över vilka jugoslaver som kommer
till vårt land.

6 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 82

Kommissionen har av dessa skäl under hand hemställt hos Kungl.
Maj:t att Sverige tills vidare skall suspendera gällande viseringsfrihetsavtal
med Jugoslavien. Kungl. Maj:t har i dag fattat beslut i enlighet med kommissionens
hemställan.

När det gäller förfarandet och kontrollen frän
säkerhetssynpunkt vid uttagning av invandrare ur flyktingläger har kommissionen
uppmärksammat att den procedur som f. n. tillämpas inte erbjuder rimliga
garantier för att inte bland de uttagna också kan återfinnas personer som kan
befaras medverka i politisk terrorverksamhet. Enligt kommissionens mening kan
det inte komma i fråga att generellt ändra nuvarande praxis att ta ut politiska
flyktingar ur dessa läger för invandring till Sverige. Däremot är det enligt
kommissionens mening angeläget att skärpa kontrollen vid uttagningen ur lägren till
förhindrande av att presumtiva terrorister tas emot i vårt land. Personer som
kan antas tillhöra denna kategori bör inte tillåtas komma in i landet även om
de är politiska flyktingar.

Uttagningen ur lägren sker under medverkan av en svensk
delegation, för vars sammansättning redogörelse har lämnats i det föregående.
Från de synpunkter som nu är aktuella är det enligt kommissionens mening
naturligt att de erfarenheter och den kunskap som den svenska säkerhetspolisen
förfogar över ställs till delegationemas förfogande. Så kan givetvis enklast
ske genom att en företrädare för rikspolisstyrelsen regelmässigt får ingå som
medlem i en sådan delegation. Enligt vad som upplysts inom kommissionen kan
denna ordning genomföras inom ramen för nu tillgängliga personalresurser med ianspråktagande
av medel som redan står till förfogande. Kommissionen förordar att åtgärder
vidtas som garanterar medverkan från polisens sida i uttagningsförfarandet.

De upplysningar kommissionen erhållit om uttagningsförfarandet
ger vid handen att resurserna för tolkning vid delegationens förhör med de
presumtiva invandrarna är otillfredsställande. I stor utsträckning är
delegationerna hänvisade till att rekrytera tolkarna bland flyktingarna i
lägren. Det säger sig självt att det under sådana förhållanden är hart när
omöjligt att fä tillräckliga garantier för att de personer man anlitar är fullt
pålitliga. Det är därför angeläget att en ändring kommer till stånd. Från
rikspolisstyrelsens sida har upplysts att man i och för sig förfogar över ett
tillräckligt antal kompetenta tolkar inom landet, vilkas pålitlighet man anser
vara betryggande kontrollerad. Det har också upplysts att styrelsen kan ställa
dessa tolkar till förfogande för medverkan i uttag-ningsdelegationerna och att
så kan ske utan förstärkning av de ekonomiska resurserna. Kommissionen
förordar att också i detta hänseende sådana åtgärder vidtas att tolkningen vid uttagningsförfarandet
sker under medverkan av tolkar som rikspolisstyrelsen ställer till förfogande
eller som i varje fall har godkänts från säkerhetssynpunkt av styrelsen.

10.3 Nya grunder för avvisning

Oavsett om viseringstväng förehgger eller inte i fräga
om visst lands medborgare och kommissionen förutsätter som nämnt att den nuvaran-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 83

de omfattande viseringsfriheten med visst undantag skall tUls
vidare bestå - föreligger enligt kommissionens mening behov att vid utlännings
ankomst till landet kunna hindra hans inresa, när det finns skäl till
antagandet att hans närvaro innebär risker för att politiska terrordåd skall
komma till utförande pä vårt territorium. De grunder på vilka avvisning f. n.
kan ske enligt utlänningslagens bestämmelser erbjuder enligt kommissionens
mening inte tillräckliga möjhgheter i det avseendet.

Kommissionen viU därför förorda att det genom lagstiftning
införs vidgade möjligheter till avvisning. Vid utformningen av bestämmelser om
nya avvisningsgrunder måste å ena sidan beaktas att dessa inte görs så
vidsträckta, att de i verkligheten kommer att drabba inte bara dem som med fog
kan hänföras till kategorin presumtiva terrorister utan ocksä och kanske i
betydande omfattning laglydiga invandrare, som i och för sig är välkomna i vårt
land. Ändrad lagstiftning får med andra ord inte leda till att vår aUmänna
invandringspolitik i praktiken radikalt förändras. Å andra sidan är det med
hänsyn till de uppenbara svårigheterna att identifiera de personer, som med fog
kan betecknas som terrorister, angeläget att avvisningskriterierna inte
utformas så att de förutsätter någon mer kvalificerad bevisning. För stora krav
på bevisning skulle helt förta effekten av en legal utvidgning av awisningsmöjligheterna.

Ett nytt avvisningsinstitut kan enligt kommissionens
mening inte vila på kriterier som uteslutande knyter an till sådana
upplysningar om den enskilde utlänningens vandel som kan vara tillgängliga för
myndigheterna och som indicerar att denne själv kan befaras aktivt delta i
terrorist-aktioner. Sådana personuppgifter torde bara undantagsvis vara tillgänghga.
Däremot torde myndigheterna i vårt land och i åtskilliga andra länder ha en
viss kännedom om vilka politiska organisationer eller grupper som står bakom de
intemationella terrordåden. Uppgifter om vilka enskilda personer som tillhör
eller på annat sätt har en nära ankiiytning till dessa organisationer eller
grupper är också i viss omfattning tillgängliga för polismyndigheterna i många
länder. Det ter sig mot denna bakgrund naturligt att som avvisningskriterium
välja vederbörande utlännings medlemskap i eller anknytning i övrigt till
organisationer eller grupper av detta slag.

Det primära syftet med skärpta regler för inresekontrollen
är att bereda befolkningen i vårt land skydd mot politiska våldsdåd. Åtgärderna
bör med andra ord begränsas till vad som påkallas av vår önskan att bidra till
kampen mot den internationeUa terrorismen i egentlig mening. Det är däremot
varken ett internationellt eller ett svenskt intresse att vi stänger våra
gränser för dem som tillhör eller verkar i sädana befrielserörelser eller andra
politiska grupperingar som begränsar sin aktivitet till det lands territorium
mot vars politiska förhållanden deras verksamhet riktar sig. En grundläggande
förutsättning för att avvisning skall få ske bör med detta synsätt vara att den
politiska organisation eller grupp, till vilken vederbörande utlänning kan
antas ha anknytning, kan befaras komma att utföra eller medverka i politiska
våldsdåd i vårt land.

s. 84 Kontrollera mot PDF

prop. 1973:37 84

Äv uppenbara skäl kan som förutsättning för avvisning inte
krävas att det föreligger full bevisning om att utlänningen är medlem i eller tiUhör
en politisk organisation eUer grupp av angivet slag. Om avvisning på sådana
grunder som här diskuteras över huvud taget skall kunna tillämpas i praktiken, mäste
avvisning kunna ske redan om det finns grundad anledning antaga att utlänningen
tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp.

TiU frågan hur man skulle kunna söija för att
myndigheterna får tillgång till det informationsmaterial som är nödvändigt för
att avvisningsregler av angivet slag skall kunna bli verkningsfulla återkommer
kommissionen i ett följande avsnitt (10.6).

10.4 Nya grunder för utvisning

Det ligger i sakens natur att skärpt inresekontroll enligt
nu angivna riktlinjer inte kan bli 100-procentigt effektiv. Vi måste med andra
ord räkna med att kontroUen ibland brister och att personer som rätteligen
skulle ha hindrats att resa in i landet likväl kommer hit. Härtill kommer, att
det sannolikt redan nu bland våra invandrare finns ett större eller mindre
antal presumtiva politiska våldsverkare. Att så är fallet ger kapningsdramat på
Bulltofta och vissa tidigare inträffade händelser av liknande slag belägg för.
Det är därför nödvändigt att de nya avvisningsregler kommissionen föreslår
kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att från vårt territorium
avlägsna utlänningar som inte utan fog betraktas som presumtiva terrorister.
Det blir här närmast fräga om en utvidgning av det nuvarande
utvisningsinstitutet.

Kommissionen föreslår i enlighet med det anförda att i
lagstiftningen införs en bestämmelse av innebörd att utlänning som uppehåller
sig i Sverige skall kunna utvisas, om det finns grundad anledning antaga att
han tillhör eller verkar för en sådan politisk organisation eller grupp som kan
befaras utföra terrorhandlingar i vårt land.

10.5 Förfarandet i avvisnings- och utvisningsärenden

Beslut i frågor om avvisning fattas enligt nu gällande
lagstiftning av poUsmyndighet. Besluten kan överklagas hos den centrala
utlänningsmyndigheten, dvs. invandrarverket, och i vissa fall hos Kungl. Maj:t.
Beslut om utvisning enligt utlänningslagens bestämmelser - med undantag för
beslut om s. k. politisk utvisning - meddelas av länsrätt. Besluten kan
överklagas vid kammarrätt. Gör en utlänning, som avvisats eller utvisats, i
samband med att verkställighet av beslutet skall ske invändning om poUtiskt flyktingskap,
prövas verkställighetsfrågan av invandrarverket med möjlighet för utlänningen
att i vissa fall påkalla överprövning hos Kungl. Maj:t. - 1 ärende om s. k. poUtisk
utvisning enUgt 34 § utlänningslagen Ugger beslutanderätten helt hos Kungl. Maj:t.

När det gäller förfarandet i ärenden om utvisning enUgt de
nya regler

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 85

som kommissionen föreslår är det med hänsyn tiU den nära
släktskapen med den nuvarande s, k, politiska utvisningen enligt kommissionens
mening naturUgt att beslutanderätten förbehålls Kungl, Maj:t, Avvisning bör
däremot givetvis kunna beslutas av polismyndighet. Eftersom grunderna för
avvisning och utvisning enligt kommissionens förslag skall vara desamma, synes
det emellertid kommissionen lämpligt att i fall då poUsmyndigheten finner att
beslut om avvisning bör meddelas men utlänningen gör invändning om politiskt flyktingskap
frågan skaU underställas Kungl. Maj:t för avgörande. 1 awisningsärende som
skall prövas av Kungl. Maj:t bör invandrarverket avge yttrande. Lämpligen sker
detta genom att polismyndigheten hänskjuter ärendet till verket, som med eget
yttrande överlämnar det till Kungl. Maj:t. Även i utvisningsärenden bör Kungl. Maj:t
i regel inhämta invandrarverkets yttrande. Avsteg härifrån bör kunna ske endast
i synnerligen brådskande fall. Förfarandereglerna bör utformas i enUghet med
det anförda.

Det är med
hänsyn till det sätt på vilket awisningsgrunderna föreslås bU utformade
uppenbart att beslut om avvisning inte kan meddelas på grundval av en prövning
av den lokala polismyndigheten i det enskilda faUet. Bedömningen av
förutsättningarna för avvisning mäste ske på grundval av de informationer som
kan vara tUlgängUga för rikspoUsstyrel-sen och som är resultatet av polisens
egen spaningsverksamhet och dess informationsutbyte med andra länders
polismyndigheter. Det synes under dessa förhåhanden vara en lämplig ordning att
rikspoUsstyrelsen med ledning av detta informationsmaterial upprättar en
förteckning över personer, som kan misstänkas tillhöra en politisk
terroristorganisation eller -grupp och som på den grunden skall avvisas resp,
kan utvisas enligt de här föreslagna reglerna. Förteckningen bör fortlöpande
göras tillgänghg för de polismyndigheter som svarar för inresekontrollen och
utan ytterligare prövning av dem läggas till grund för avvisningsbeslut. Även
om förteckningen självfallet är av betydelse vid Kungl, Maj:ts prövning ligger
det i sakens natur att Kungl, Maj:t inte är bunden av denna förteckning vid sin
prövning av ärenden om avvisning eller utvisning enligt de nya bestämmelserna.

Det bör visserligen ankomma pä rikspolisstyrelsen att föra
förteckningen. Med hänsyn till att ställningstagandena i frågor om vilka
personer som bör uppföras på förteckningen är av grannlaga natur bör emellertid
Kungl. Maj:t meddela närmare anvisningar för hur förteckningen skall föras. 1
frågor som rör förteckningen bör rikspolisstyrelsen i den omfattning som är
påkallad samråda med invandrarverket. Vidare bör det åligga rikspolisstyrelsen
att genom fortlöpande redogörelser hålla Kungl. Maj:t underrättad om innehållet
i förteckningen och de informationer som Ugger till grund för denna.

10.6 Det internationella polissamarbetet

En förutsättning för att de nya avvisnings- och
utvisningsbestämmelser som kommissionen föreslår skall bli ett effektivt
instrument i kampen

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 86

mot terrorismen är givetvis att informationer är
tillgängliga beträffande utlänningar som tillhör oUka terroristorganisationer
eller grupper. Uppgifterna tUl den förteckning som enligt kommissionens
förslag skall ligga tUl grund för de nya reglernas tiUämpning kommer väsentUgen
att härröra från den spaningsverksamhet som svenska polismyndigheter bedriver.
Av naturliga skäl kan den spaning som sker inom landet inte väntas ge resultat
annat än beträffande personer som uppehåller sig i Sverige, Den svenska polisen
blir liksom hittUls i avsevärd omfattning beroende av det informationsmaterial
som kan tiUhandahållas av polismyndigheter i andra länder. Ett internationellt
polissamarbete bedrivs redan nu, dels inom ramen för den internationella
polisorganisationen, Interpol, dels på bilateral basis.

Som
framgår av en i det föregående lämnad redogörelse är Interpol en vittförgrenad
internationell organisation som befrämjar det internationeUa
kriminalpolissamarbetet genom utbyte av information och genom ömsesidigt
bistånd för efterspaning och gripande av personer som misstänks för brott.
Organisationen är visserligen stadgeenUgt förhindrad att agera i frågor av
politisk, militär eller religiös natur och i rasfrågor. Trots detta har
organisationens medlemmar, under hänvisning till den oroande utveckling som har
ägt rum under de senaste åren på den internationeUa terroristverksamhetens
område, nyUgen enats om ett program för att bekämpa flygplanskapningar samt
bombattentat och bombhot mot den intemationella flygtrafiken, gärningar som
ofta har en politisk bakgmnd. Vidare har organisationens generalförsamling
under innevarande år riktat en uppmaning till medlemsländerna att var för sig
vidta nödvändig ätgärder och att samarbeta för att försöka förhindra de former
av internationell brottslighet som tar sig uttryck i tagande av gisslan i
utpressningssyfte, en typ av brott som också ofta har en politisk bakgrund.

Denna
intensifiering av Interpols verksamhet och vidgning av dess arbetsområde är
självfallet att hälsa med största tillfredsställelse och kan antagas bli ett
verksamt bidrag i kampen mot den internationella terrorismen. Under
kommissionens arbete har emellertid från rikspoUs-styrelsens sida framhållits,
att organisationens möjligheter att verka pä ett effektivt sätt är begränsade
på grund av att de ekonomiska resurser som står till organisationens förfogande
är alltför snävt tUltagna. EnUgt styrelsens mening är det av avgörande vikt för
att organisationen skall kunna ytterligare höja sin effektivitet, att medlemsstaterna
tiUför organisationen väsenthgt ökade ekonomiska resurser. Kommissionen delar
för sin del denna uppfattning. Sverige har tidigare verkat för en förstärkning
av Interpol, och kommissionen viU för sin del understryka vikten av att
ytterligare initiativ tas i detta syfte.

Även det internationella polissamarbete som äger rum på
bilateralt plan med främmande länders polismyndigheter, och som framför allt
består i ett fortlöpande utbyte av informationer, har på grund av de senaste
årens ökning av internationella våldsdåd och annan internationeU brottslighet
intensifierats och byggts ut. Det är i och för sig angeläget att

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 87

detta samarbete fortsätter och successivt förstärks.
Kommissionen, som förutsätter att nödvändiga personeUa och ekonomiska resurser
för detta samarbete och för dess fortsatta utbyggnad står till förfogande inom
redan givna ramar, har inte funnit anledning att föreslå några ytterUgare ätgärder
på detta område.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att
effektiviteten i det bUaterala samarbetet i viss mån kan hämmas av att svenska
polismyndigheter kan se sig tvungna att i förhåUande till vissa länder visa
återhållsamhet, när det gäller att frän vårt land lämna upplysningar om
personer som befinner sig här, med hänsyn tUl den risk som kan föreUgga att
upplysningarna av mottagarlandet kommer att användas på ett för den enskilde
utlänningen eller honom närstående personer otillbörligt eller skadUgt sätt. Även
om denna återhållsamhet kan tänkas leda till en minskad benägenhet från
vederbörande lands sida att tUlhandahålla den svenska polisen upplysningar, som
skulle kunna vara av stort värde i våra ansträngningar att förebygga terrordåd,
kan det av hänsyn till den enskUdes berättigade krav på skydd mot övergrepp
inte komma i fråga att göra avvikelser från den praxis som hittUls har följts i
detta hänseende. Erfarenheterna visar också att den restriktivitet som
ådagalagts från svensk sida inte nödvändigtvis behöver inverka negativt på det
främmande landets beredvUlighet att tillhandahålla oss behövliga
informationer. Det bör också påpekas att vi kan upprätthåUa ett omfattande och
fruktbärande ömsesidigt utbyte av upplysningar med åtskiUiga länder som har en
rättsordning som vilar på samma principer som vår.

10.7 Skärpt kontroll och övervakning av utlänningar i
Sverige

Som tidigare framhåUits måste man räkna med att många av
de presumtiva terrorister som kan tänkas komma till vårt land inte kan avlägsnas
härifrän därför att de är att anse som politiska flyktingar. Reglerna om
politisk asyl lägger hinder i vägen för verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslutet, om utlänningen inte kan sändas till annat land, där han är
trygg mot politisk förföljelse. Enligt vad kommissionen har uttalat i tidigare
sammanhang bör några inskränkningar inte ske i asylrätten. Utöver fall då poUtiskt
flyktingskap föreligger behöver man inte räkna med att hinder för
verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut kan föreUgga annat än i
rena undantagsfall på grund av synnerUgen starka humanitära skäl.

När det gäller utlänningar som kan antas tillhöra
kategorin presumtiva terrorister är det självfallet angeläget att effektiva ätgärder
vidtas i syfte att förebygga att de under sin vistelse här deltar i eller
medverkar till poUtiska våldsdåd. Det blir här fräga om att ge polisen de
befogenheter och resurser som är nödvändiga för att dessa människors
förehavanden skall kunna övervakas och kontrolleras, så att planerade våldsdåd
eller andra terroraktioner kan avslöjas pä ett tidigt stadium. De möjligheter
att ingripa med sädana spaningsmetoder som husrannsakan, kroppsvisitation,
telefonavlyssning eller brevkontroU som polis- eller åklagarmyndigheter

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 88

har med nu gäUande lagstiftning är enligt kommissionens
mening otUl-räckUga, Detta beror främst pä att ätgärder av detta slag kan komma
till användning endast under förutsättning att det i det konkreta fallet föreUgger
skälig misstanke om brott. För vissa åtgärder av denna art måste misstanken
avse brott av allvarlig art. Som tidigare har framhåUits möter det på grund av
arten av den politiska terrorverksamheten och det sätt på vilket den bedrivs
avsevärda svårigheter att med sedvanliga spaningsmetoder komma ifrågavarande
personers verksamhet och brottsplaner på spåren.

Det inger visserligen - bl, a, frän
rättssäkerhetssynpunkter - betänk-Ugheter mot att rucka på de garantier
gällande lagstiftning uppställer till skydd för den enskilde mot otillbörliga
angrepp på hans personliga integritet. Av detta skäl har kommissionen också
avvisat tanken att polisen generellt skulle få vidgade befogenheter att använda
tvångsmedel av de slag som här har exempUfierats, Betänkligheterna måste
emellertid enUgt kommissionens mening få vika när det gäller människor, som
redan vid en föregående prövning har befunnits på grund av sitt samröre med poUtiska
terroristgrupper utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten och på den grunden
ansetts inte vara önskvärda i landet, dvs. personer beträffande vilka det redan
föreligger ett avvisning- eller utvisningsbeslut enUgt de här föreslagna nya
reglerna. Det är här fråga om personer som tUlåts stanna i vårt land av starka
humanitära skäl. Under sådana förhållanden är det rimUgt att de tvingas
underkasta sig mer långtgående inskränkningar i sina fri- och rättigheter och i
skyddet för den personliga integriteten än andra grupper av befolkningen. Det
är enUgt kommissionens mening självklart, att de mänga laglydiga och skötsamma
invånarnas berättigade krav på skydd mot våld och terror måste sättas framför
ett Utet fåtal presumtiva terroristers intresse av skydd för sin personliga
integritet.

Från dessa utgångspunkter har kommissionen till en början
funnit det naturligt att det ges generella möjligheter att förknippa sådana awisnings-eUer
utvisningsbeslut, som inte kan verkställas, med särskilda föreskrifter för
utlänningens fortsatta vistelse i landet. Sådana föreskrifter kan avse t, ex,
skyldighet för utlänningen att uppehåUa sig bara i viss del av landet eller på
viss ort, skyldighet att regelbundet anmäla sig hos polismyndighet, att anmäla
byte av bostadsadress eller arbetsanställning etc. Som framgår av den tidigare
redogörelsen för utlänningslagstiftningen kan föreskrifter av detta slag redan
nu meddelas i vissa fall, bl, a, i samband med visering och meddelande av
uppehållstillstånd. Det kan också erinras om att i fall då förutsättningar föreUgger
för poUtisk utvisning enUgt 34 § utlänningslagen Kungl, Maj:t i stället kan
besluta att föreskriva inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i
landet. Också i faU då Kungl, Maj:t enUgt 51 § utlänningslagen äterbryter, dvs,
upphäver, ett beslut om en utlännings avlägsnande ur landet kan sådana
föreskrifter meddelas. Bestämmelser av innebörd att den som avvisas eller
utvisas enhgt de nya bestämmelserna men ändå tiUåts stanna i landet skall kunna
underkastas

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 89

föreskrifter av detta slag utgör sålunda inte någon
principiell nyhet i vär lagstiftning.

Av större
principiell räckvidd är emellertid frågan i vad mån och under vilka
förutsättningar de utlänningar som här åsyftas skall kunna bU föremål för
sådana speciella spaningsåtgärder som nyss har berörts.

Kommissionen
har för sin del kommit tiU slutsatsen att polisen under vissa betingelser bör
ges befogenheter att i sin spaningsverksamhet använda sådana tvångsmedel som
tidigare har angetts mot den begränsade krets av utlänningar som det här
gäller. Så bör kunna få ske till utrönande av om den politiska organisation
eller grupp som utlänningen antas tillhöra kan anses utgöra en fara för allmän
ordning och säkerhet, även om det i det särskilda fallet ännu inte föreligger
någon misstanke om brott, vare sig mot utlänningen själv eller någon i hans
omgivning. En förutsättning för att denna ordning skaU kunna anses försvarlig
är dock att en lagstiftning med detta innehåll omgärdas med tillfredsställande
rättssäkerhetsgarantier och att tiUämpningen av lagstiftningen underkastas en
betryggande rättsUg och parlamentarisk kontroll.

Det är
givetvis ovisst i vad mån möjligheten att använda tvångsmedel av här avsett
slag leder till att polisen faktiskt kommer att kunna avslöja planerade
terrordåd. Under alla förhållanden kan emellertid lagstiftningen som sådan
förväntas få en inte obetydUg allmänpreventiv effekt. Man kan inte heller
bortse från att en del av de utlänningar som det här är fråga om har
möjligheter att utan risk för Uv eller hälsa lämna landet och föredrar att göra
det, om de blir föremål för långtgående övervakningsåtgärder.

Kommissionen
föreslår i enUghet med det anförda att det införs lagbestämmelser av innebörd, att
utlänning, mot vilken ett beslut har meddelats om avvisning eUer utvisning
enligt de tidigare föreslagna nya bestämmelserna men som likväl tillåts kvarstanna
i landet, skall kunna under vissa förutsättningar underkastas husrannsakan, kroppsvisitation,
brevkontroll eller telefonavlyssning. Ätgärder av detta slag bör dock som nyss
antytts kunna tillgripas endast om det är av betydelse för att utröna i vad mån
verksamhet som bedrivs av sådan poUtisk organisation eller grupp, som kan
befaras använda terrormetoder i sin verksamhet, utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet. Med hänsyn till den utomordentUgt ingripande karaktär
som brevkontroll och telefonavlyssning har bör som ett ytterligare villkor för
att en sådan åtgärd skall få tillgripas uppställas att det föreligger
synnerliga skäl för åtgärden.

Det är
tänkbart, att ett beslut om avvisning eller om avlägsnande ur landet har
meddelats enUgt de allmänna bestämmelserna i utlänningslagen mot en person, som
i och för sig tillhör den kategori terrorister som de nya bestämmelserna tar
sikte pä, men att utlänningen av poUtiska skäl e. d. tillåtits kvarstanna i
landet och att beslutet sålunda inte kan verkstäUas. Också i ett sådant fall
bör det, utan att det meddelas något avvisnings- eUer utvisningsbeslut enligt
de föreslagna nya bestämmelserna, finnas möjUghet att förordna om tillämpning
beträffande honom av de nya reglerna om tvångsmedel, givetvis dock endast
under de särskilda

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 90

förutsättningar som nyss angetts. Sådan utlänning bör
också kunna underkastas inskränkningar och villkor för sin vistelse i landet, I
konsekvens med vad som kommer att gäUa i fråga om de utlänningar som drabbas
av avvisnings- eller utvisningsbeslut enUgt de nya bestämmelserna bör
beslutanderätten förbehållas Kungl, Maj:t när det gäller meddelande av
föreskrifter och förordnande om tillämpUghet av bestämmelserna om tvångsmedel
mot denna kategori utlänningar.

När över huvud taget förutsättningarna för användning av
tvångsmedel enUgt de nya reglerna föreligger, bör sådana åtgärder som
husrannsakan och kroppsvisitation kunna beslutas av poUsmyndighet, Av
rättssäkerhetsskäl bör däremot brevkontroll eller telefonavlyssning - i
överensstämmelse med vad som gäller enligt rättegångsbalkens bestämmelser om
användning av dessa tvångsmedel i brottmål inte kunna tillgripas annat än
efter förordnande av domstol, I fråga om förfarandet i sädana ärenden bör
rättegångsbalkens bestämmelser i allt väsenthgt vinna tiUämpning,

10.8 Parlamentarisk och rättslig kontroll av den nya
lagstiftningens

tillämpning

De nya lagbestämmelser som kommissionen föreslår i fråga
om avvisning och utvisning samt användning av tvångsmedel är av ingripande och
i vissa hänseenden extraordinär natur. Det är mot den bakgrunden naturligt att
lagstiftningen tills vidare får en begränsad giltighetstid. Sedan bestämmelserna
varit i tUlämpning någon tid, bör riksdagen få tillfälle att mot bakgrund av
vunna erfarenheter ta ställning till om lagstiftningen skall ges fortsatt
giltighet och, i sådant fall, huruvida ändringar är påkallade i det ena eUer
andra hänseendet. Kommissionen förordar att lagstiftningens giltighetstid
begränsas till ett år.

Det bör emeUertid enligt kommissionens mening också finnas
möjlighet till fortlöpande parlamentarisk insyn i tillämpningen av de nya
bestämmelserna. Sä kan lämpUgen ske genom att det föreskrivs skyldighet för poUsmyndigheterna
att kontinuerUgt till rikspolisstyrelsen avlämna redogörelser för de åtgärder
som har vidtagits enUgt den nya lagstiftningen. Både tillämpningen ute på
fältet av de nya lagbestämmelserna och den förteckning som rikspolisstyrelsen enUgt
det föregående skall upprätta över sådana presumtiva terrorister som skall
avvisas eller som kan utvisas, bör bU föremål för återkommande diskussioner i
styrelsen in pleno. Föreskrifter i dessa hänseenden bör utfärdas i särskUd
ordning av Kungl. Maj:t,

10.9 Det lagtekniska genomförandet av de nya
bestämmelserna

Det kan frän vissa synpunkter synas naturligt att de nya avvisnings-
och utvisningsregler som kommissionen föreslår inarbetas i utlänningslagen.
Åtskilliga både principiella och praktiska skäl kan emellertid åberopas mot en
sådan ordning. Den nya lagstiftningen skall som tidigare nämnts vara av
provisorisk karaktär och ha begränsad giltighetstid. Detta talar i

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 91

och för sig för att bestämmelserna tas upp i en särskild
lag. Det råder vidare ett mycket nära samband mellan å ena sidan avvisnings-
och utvisningsreglerna och å andra sidan de föreslagna nya tvängsmedelsbe-stämmelsema.
Av både sakliga och lagtekniska skäl bör därför bestämmelserna om möjUgt
sammanföras i en och samma lag. Emellertid är det från systematiska synpunkter
inte lämpligt att bestämmelser om sädana tvångsmedel som det här gäller tas upp
i utlänningslagen, YtterUgare en omständighet, som talar emot att de nya
bestämmelserna förs in i denna lag, är att utlänningslagen f. n, är föremål för
översyn inom utlänningsutredningen och att man i möjUgaste mån bör undvika att
föregripa utredningens arbete.

Kommissionen
har med hänsyn till dessa förhållanden stannat för en lösning som innebär, att
de nya lagbestämmelserna samtUga tas upp i en särskild lag, Lagen kan lämpligen
ges rubriken "Lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund".

10,10 Vissa frågor om den nya lagstiftningens
administration

De nya bestämmelserna om avvisning som kommissionen
föreslår förutsätter en effektiv gränskontroll. Som tidigare har anförts skall
avvisningsbeslut enUgt de nya reglerna meddelas av den lokala polismyndighet
som vid de oUka gränsstationerna svarar för inresekontrollen. Besluten skaU
utan sakUg prövning fattas på grundval av den förteckning som rikspolisstyrelsen
skall föra. En förutsättning för att gränskontrollen skall kunna fungera
effektivt är sålunda, att uppgifterna på denna förteckning fortlöpande tillstäUs
de polismyndigheter som har att svara för kontrollen.

På
rikspolischefens uppdrag har en arbetsgrupp inom rikspolisstyrelsen tillsatts
med uppgift att lägga fram förslag om ett lämpligt system för detta ändamål.
Arbetet har inriktats på tiUskapandet av ett ADB-register, som skulle omfatta
inte bara de utlänningar som avses med den nu aktueUa lagstiftningen utan också
sådana personer som enligt gällande regler har avlägsnats ur landet med förbud
att återvända. Arbetsgruppen har avgett en rapport vari föreslås att ett ADB-register
inrättas och att detta skall omfatta sådana presumtiva terrorister som avses
med kommissionens förslag samt de personer som finns upptagna i
invandrarverkets s. k. U-bok. Avsikten är att förbindelsen med registret skall
ske genom terminaler vid de större passkontrollorterna. Behovet av terminaler
beräknas till 50. Vidare föreslås att vid den centrala registreringsavdelningen
förs ett manuellt register med närmare uppgifter om de i ADB-registret upptagna
personerna.

Kommissionen
ser inte som sin uppgift att ta ställning till frågan om inrättandet av det
föreslagna ADB-registret. Kommissionen vUl Ukväl understryka vikten av att
åtgärder skyndsamt vidtas som säkerställer att de nya awisningsreglerna kan tiUämpas
vid våra gränskontroUstationer i full utsträckning och med minsta möjliga risk
för att misstag begås till följd av förseningar i informationsflödet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 92

Tillämpningen av de nya awisningsreglerna ger upphov till
ett särskilt problem, som har samband med den nordiska passkontroUöverenskom-melsen.
Enligt denna överenskommelse bör avvisning ske vid nordisk yttergräns av
utlänning, vilken finns upptagen i något nordiskt lands förteckning över
personer som utvisats, förpassats eller förvisats från det landets territorium.
Den av kommissionen föreslagna förteckningen kommer att i stor utsträckning
upptaga personer som inte tidigare har avlägsnats från Sverige, och beträffande
dessa personer har sålunda Danmark, Finland, Island och Norge inte genom
passkontrollöverenskommelsen åtagit sig att verkstäUa avvisning för svensk
räkning. Vid kontakt som tagits med dessa länder pä ministernivå har
företrädare för dem förklarat att en sådan åtgärd kan göras med stöd av
bestämmelsen i passkontrollöverenskommelsen av innehåll att envar utlänning kan
avvisas som av andra grunder än de i överenskommelsen uppräknade anses inte
böra ges tillåtelse att resa in i en eller flera av de fördragsslutande
staterna. Från dessa länders sida har man förklarat att man skall undersöka
möjligheterna med hänsyn till egen intern lagstiftning att avvisa i den svenska
förteckningen upptagna personer. Man är allmänt inställd på att lämna svenska
myndigheter allt tänkbart bistånd.

10.11 Den särskilda flygplatskontrollen

Ett viktigt led i ansträngningarna att förebygga flygplanskapning,
bombattentat eller andra sabotage mot flygtrafiken är den särskilda flygplatskontroll
som sker enligt 1970 års lag i ämnet. Enligt rådande ordning utförs kontrollen
av lokal polismyndighet. Kontroll sker endast stickprovsvis. Under
kommissionens arbete har frän rikspolisstyrelsens sida framhållits olika
brister i systemet. Man har pekat på bristande personalresurser, som bl. a.
har medfört en hård prioritering och ett strängt urval av de flygturer som
skall kontrolleras. Detta har i sin tur inneburit att kontrollen inte har
kunnat upprätthållas i den omfattning som skulle ha varit önskvärd. Vidare har
framhållits att nuvarande personalläge inte medger att vare sig kriminalpolis
eller personal ur säkerhetspolisen kontinuerligt deltar i kontrollen, en
omständighet som varit ägnad att försvaga kontrollens effektivitet. Även
brister i kontrollens administration har påtalats.

Rikspolisstyrelsen har nyligen hos Kungl. Maj:t gjort en
framställning om inrättande av en särskild enhet inom styrelsen med uppgift att
svara för flygplatskontrollen. Som alternativ har rikspolisstyrelsen föreslagit
att sådan flygplatspoUs anknyts tiU de tre storstadsdistrikten. Med hänsyn tUl
att de nu berörda frågorna är föremål, för Kungl, Maj:ts prövning har
kommissionen ansett sig inte böra ingå på en närmare prövning av de önskemål
som berörs i framstäUningen, Kommissionen viU emellertid i detta sammanhang
framhålla betydelsen av att lämpliga åtgärder vidtas för att åstadkomma en
flygplatskontroll som är så effektiv som möjligt och där behövUga insatser är
samordnade på bästa sätt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 93

10,12 Vissa kriminalpolitiska frågor

Under innevarande är har genomförts vissa ändringar i
tillämpningskungörelsen till lagen (1964:541) om behandUng i fångvårdsanstalt.
Ändringarna innebär i huvudsak att frågor om placering i öppen anstalt och om
korttidspermission för personer som dömts till fängelse i minst två år i
princip skall handläggas av kriminalvårdsstyrelsen och inte som tidigare av
kriminalvårdsdirektören.

I den
proposition (1972:67) med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket, m.
m., som låg till grund för dessa författningsändringar, drogs upp särskilda riktUnjer
för den kriminalpoUtiska behandlingen av vissa kategorier lagöverträdare som
döms till långvariga frihetsstraff för brott av viss beskaffenhet. Dessa
riktlinjer tog närmast sikte på den organiserade yrkesmässiga kriminalitet,
ofta av internationell karaktär, som pä senare år vunnit insteg här i landet.
Särskilt nämndes den grova iUegala narkotikahanteringen och den verksamhet som
bedrivs av internationella bedragarligor. Det framhöUs som angeläget, med
hänsyn till rymningsfaran och risken för fortsatt brottslighet av speciellt samhällsfarlig
natur, att ifrågavarande kategorier lagöverträdare inte beviljas permissioner
eller får förmånen av vård i öppen anstalt i samma omfattning som tidigare och
att möjligheterna till villkorUg frigivning efter halva verkställighetstiden
används med största återhållsamhet i fråga om dessa lagöverträdare. Dessa
riktlinjer godtogs av riksdagen.

De principer som i enlighet med dessa riktlinjer numera
tillämpas beträffande de i propositionen angivna kategorierna av
lagöverträdare, som döms till långvariga frihetsstraff, bör enligt
kommissionens mening vara vägledande också när det gäller sädana för brott
dömda personer som är att hänföra till den nu aktuella kategorien presumtiva våldsverkare
och som sålunda finns upptagna på rikspolisstyrelsens särskilda förteckning.

Kommissionen förutsätter att det i framtiden sker ett
sådant utbyte av informationer mellan rikspolisstyrelsen och invandrarverket, å
ena, samt kriminalvårdsmyndigheterna, å andra sidan, som möjliggör en sådan
ordning. Med hänsyn till den fara för den allmänna ordningen och säkerheten som
dessa utlänningars närvaro i landet utgör bör i princip visas stor
återhållsamhet, när det gäller permissioner, placering på öppen anstalt och viUkorlig
frigivning efter halva strafftiden, även i fall då en utlänning som hör till
kategorien terrorister eller presumtiva terrorister har dömts till påföljd som
är lindrigare än fängelse i två år. När det gäller denna kategori
lagöverträdare är det naturligtvis av särskild betydelse att man i
kriminalvårdsanstalterna ser till att dessa personer inte har möjligheter att
ha sådana kontakter med utomstående att de kan delta i planerandet av nya
brott.

Det informationsutbyte som förutsätts äga rum för det
angivna ändamålet synes lämpUgen kunna ske i den formen att den myndighet som
handlägger ärende om placering i öppen anstalt, permission eller viUkorlig frigivning
av utlänning som undergår fängelse, ungdomsfängelse

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 94

eller internering, regelmässigt bereder rikspolisstyrelsen
tillfälle att yttra sig, innan beslut fattas i ärendet. Undantag från denna
regel bör ifrågakomma endast vid mycket kortvariga frihetsstraff, RikspoUsstyrelsen
bör i sitt yttrande ange om utlänningen är att hänföra till den kategori
personer som omfattas av den nu föreslagna lagstiftningen och om styrelsen av
den anledningen anser hinder föreligga mot den ifrågasatta åtgärden med hänsyn
till intresset av att förebygga politiska våldsdåd. Det bör dock som hittiUs
ankomma på den myndighet som handlägger ärendet att självständigt ta ställning
till frågan om åtgärden skall komma till stånd eller inte.

Bestämmelser om rikspolisstyrelsens hörande i berörda
ärenden bör meddelas av Kungl. Maj:t.

10,13 Följdändringar i annan lagstiftning

Den föreslagna lagen om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund föranleder vissa
ändringar i annan lagstiftning,

1 65 § utlänningslagen straffbeläggs överträdelse av
meddelad föreskrift om inskränkningar eller vUlkor för utlännings vistelse i
riket. En motsvarande straffbestämmelse tas upp i den föreslagna lagen.
Straffmaximum, som i utlänningslagen är fängelse i sex månader, har i den
föreslagna lagen emellertid satts till fängelse ett är, Pä grund av den nära
anknytning, som beträffande meddelande av förskrifter bl, a, föreligger meUan
den föreslagna lagen och 34 § utlänningslagen, bör straffsatserna i detta
avseende vara överensstämmande i de båda lagarna,

EnUgt 66 § utlänningslagen kan den utlänning, som efter
verkställd förvisning eller utvisning uppehåUer sig i riket i strid mot
meddelat förbud, straffas med fängelse i högst sex månader. Denna bestämmelse
skall genom hänvisningen i 7 § i den föreslagna lagen även tillämpas
beträffande utlänning, som utvisats enligt sistnämnda lag, 1 konsekvens med vad
som anförts i föregående stycke bör även straffmaximum i 66 § utlänningslagen
höjas till fängelse ett är.

Den föreslagna lagen innebär bl, a, att utlänning i vissa
fall kan avlägsnas ur riket på andra grunder än dem som finns upptagna i
utlänningslagen. Emellertid föreskrivs i 1 § första stycket sistnämnda lag att
utlänning inte fär i annat fall eUer i annan ordning än som i den lagen anges
tvingas att lämna riket. Med hänsyn härtill bör i samband med införandet av den
föreslagna lagen tas in en bestämmelse i utlänningslagen av innebörd att i
särskild ordning får utöver vad som följer av utlänningslagen föreskrivas
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationeU bakgrund.
Bestämmelsen bör lämpligen placeras som ett fjärde stycke i 71 §
utlänningslagen.

Kommissionen framlägger på grund av det anförda förslag
till ändring i 65, 66 och 71 §§ utlänningslagen.

EnUgt prop. 1972:132 med förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen m, m, skal! rättshjälp i vissa mål och ärenden som angår den
personliga

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 95

rörelsefriheten eUer den kroppsUga integriteten kunna utgå
som offentligt biträde. Detta gäller huvudsakligen inom mentalsjukvården,
nykterhetvården, barnavården och kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens
område.

När det gäller utlänningslagstiftningen innehåller
utlänningslagen (1954:193) redan nu vissa bestämmelser om skyldighet för
myndighet att förordna biträde åt enskild part som anses behöva sådan hjälp.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär på flera punkter utvidgning av möjUgheten
till biträdesförordnande. Samtidigt samordnas bestämmelserna med reglerna om
offentligt biträde. Närmare bestämt innebär de föreslagna reglerna att
offentligt biträde skall kunna förordnas i sådana ärenden enligt
utlänningslagen som angår utlännings avlägsnande ur landet i administrativ
ordning. Undantagna kommer dock att vara avvisningsärenden när handläggningen
äger rum hos polismyndighet. När det gäller verkstälUghet av beslut om
avlägsnande enUgt utlänningslagen innebär förslaget att offentUgt biträde skall
kunna förordnas endast i sådant ärende som underställts den centrala
utlänningsmyndigheten på grund av påstående om risk för politisk förföljelse.

Vidare skall enUgt propositionsförslaget offentUgt biträde
kunna förordnas utan hinder av de angivna inskränkningarna om utlänning
hållits i förvar under längre tid än en vecka. Härutöver föreslås att
offentligt biträde skall kunna förordnas bl. a. i ärenden angående föreskrifter
som meddelas enligt 9 eUer 34 §§ utlänningslagen.

Det förslag till lag om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund som kommissionen
enligt det föregående lägger fram, innebär möjligheter tiU så djupgående
ingripanden mot enskUd person att offentUgt biträde bör kunna förordnas även i
vissa ärenden som där avses.

Sålunda bör offentUgt biträde kunna förordnas i ärende som
anhängiggjorts direkt hos Kungl. Maj:t. Härmed avses dels utvisningsärende enUgt
3 § och dels ärende enUgt 9 § som angår meddelande av föreskrifter eller
förordnande om tillämpUghet av tvångsmedelsreglerna. Vidare bör offentligt
biträde kunna förordnas i sådant ärende om avvisning eller verkställighet av
beslut om avvisning eller utvisning som enUgt 2 eller 5 § hänskjutits till
statens invandrarverk för underställning hos Kungl. Maj:t. Tillsammantaget
innebär detta att offentligt biträde skall kunna utses i aUa ärenden hos
statens invandrarverk eller Kungl. Maj:t enligt ifrågavarande lag. MöjUghet
att förordna offentligt biträde bör sluthgen föreligga om utlänning i ärende om
verkställighet av beslut om avvisning eUer utvisning hållits i förvar längre än
en vecka.

Ett genomförande av dessa förslag förutsätter att
ändringar görs i det förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen som genom
nyssnämnda proposition f. n. är föremål för riksdagens prövning. Kommissionen
har utarbetat förslag till sådana ändringar.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 96

11 Specialmotivering

1 Förslaget till

Lag om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd

med
internationell bakgrund

I enUghet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen har de nya bestämmelserna om avvisning och utvisning och om
användande av vissa tvångsmedel mot presumtiva terrorister, som drabbats av
beslut om avvisning eller avlägsnande men som av politiska skäl tillåts kvarstanna
i Sverige, sammanförts i en särskild lag som har getts rubriken "Lag om
särskilda åtgärder tiU förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund",

I 18 §§ har tagits upp reglerna om avvisning och
utvisning, 9 § innehåller bestämmelser om meddelande av särskilda föreskrifter
om villkor och inskränkningar för sådan utlännings vistelse i landet som nyss
nämnts, 1 1013 §§ har tagits upp bestämmelser om tvångsmedel mot denna
kategori utlänningar, 14 § innehåller vissa bestämmelser om förhör, och i 1 5 §
sluthgen har tagits upp straffbestämmelser,

1 § Denna paragraf innehåUer bestämmelse om avvisning av
utlänning som är att anse som presumtiv terrorist och om den förteckning över
sådana utlänningar som enligt vad tidigare har anförts skall föras av rikspolisstyrelsen
och ligga tiU grund för avvisningsbeslutet.

Frågan om avvisningskriterierna
har behandlats i den allmänna motiveringen, I enlighet med vad som där har
anförts föreskrivs \ första stycket av förevarande paragraf, att utlänning, som
ankommer till riket, skaU avvisas, om det finns grundad anledning antaga, att
han tillhör eller verkar for politisk organisation eller grupp, som kan befaras
här i landet använda våld, hot eller tvång som medel i sin verksamhet. Enligt
andra stycket skall rikspolisstyrelsen, enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t
meddelar, upprätta förteckning över utlänningar som skall avvisas enUgt vad som
sägs i första stycket.

Som har utvecklats i det föregående och som även framgår
av den föreslagna lagens rubrik syftar den nya lagstiftningen till att bereda
skydd mot poUtiska våldsdåd med internationell bakgrund. Förevarande paragraf Uksom
lagens bestämmelser i övrigt riktar sig sålunda ytterst mot sådana politiska
organisationer eller grupper som öppet har förklarat eller genom sin verksamhet
har visat att de är beredda att för uppnående av sina politiska mål använda
våldsmetoder och att ge den politiska konfiikten en internationell spridning
genom att utföra våldsdåd eller begå Uknande allvarliga brott även pä tredje
lands territorium. Detta har i

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 97

lagtexten kommit tiU uttryck genom att där talas om
"organisation eller grupp som kan befaras här i riket använda våld, hot
eller tvång som medel i sin verksamhet".

Det är inte möjligt att närmare ange vad som skall krävas,
för att en viss organisation eller grupp skall anses omfattad av denna
beskrivning. Uppenbart är emeUertid att en organisation eller grupp, som i Ukhet
t, ex, med den palestinska gerillaorganisationen "Svarta september"
vid ett eller flera tillfäUen förklarat sig stå bakom våldsdåd begångna i länder
som står utanför den aktueUa poUtiska konflikten, utan vidare hör till den
kategori som åsyftas. Detsamma bör gälla sådana organisationer eller grupper
som öppet soUdariserat sig med dem som utfört handUngar av detta slag, även om
det inte kan anses klarlagt att de själva organiserat dem, eller som förklarat
sig beredda att utföra eller låta utföra våldsdåd i tredje land som ett led i
sin verksamhet.

Om upprepade våldsdåd eUer andra terrorhandlingar begåtts
inom det lands territorium där den poUtiska konflikten har sitt ursprung men
har riktat sig mot ett tredje lands intressen det kan t. ex. röra sig om kidnapping
av främmande stats diplomater eller av företrädare för en internationeU
organisation - torde detta utgöra en tillräckUg indikation på att den
organisation eller grupp som står bakom sådana handlingar kan komma att
tillgripa liknande metoder också på tredje lands territorium.

Det krävs självfallet inte att Sverige direkt eller
indirekt utpekats av vederbörande organisation eller grupp som ett presumtivt
operationsområde, för att det skall anses föreligga risk för terrorhandlingar
på vårt territorium. Det är tillräckUgt att det över huvud taget föreUgger fara
för en internationeU spridning av den politiska konflikten genom användning av
terrormetoder utanför området för den ursprungliga konflikthärden.

Att bestämma vUka organisationer och grupper som skall
anses omfattade av bestämmelsen i första stycket är en grannlaga uppgift som
inrymmer känsliga politiska överväganden. Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t
att träffa dessa avgöranden. I föreskrifterna rörande den av rikspolisstyrelsen
förda förteckningen skall således anges vilka organisationer eUer grupper som
får tas i betraktande vid upprättandet av förteckningen. Givet är att
förhållandena kommer att skifta från tid till annan och att föreskrifterna i
detta hänseende kontinuerUgt måste kompletteras eller ändras, så att de korrekt
återspeglar den aktuella situationen. Uppgiften blir att vid varje tid skilja
ut de organisationer och grupper som kan befaras använda våld i Sverige frän
andra organisationer.

Avvisning enUgt denna paragraf skall kunna ske endast om
det finns grundad anledning antaga att utlänningen tillhör eller verkar för en
sådan politisk organisation eller grupp som enligt de berörda föreskrifterna
omfattas av bestämmelsen. Huruvida denna förutsättning är uppfyUd får avgöras
med ledning av de informationer som bUvit tillgängliga för den svenska poUsen
genom dess egen spaningsverksamhet men framför allt genom det internationella
polissamarbetet. Som har framhållits i den allmänna motiveringen kan det med
hänsyn till arten av dessa avgöranden inte ifrågakomma att de anförtros de
lokala polismyndigheter som svarar

7 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 98

för inresekontroUen, Prövningen bör i stället ske i
rikspolisstyrelsen. En sådan ordning ästadkommes genom föreskriften i andra
stycket om att förteckningen över de utlänningar som skall avvisas enligt
första stycket skall föras av styrelsen i förening med bestämmelserna i 2 § av
innebörd att avvisning skall ske av den som finns upptagen på förteckningen men
att fräga om avvisning av annan utlänning inte får prövas av gränskon-troUmyndigheten
utan skall avgöras av Kungl, Maj:t.

Ätt
förteckningen på detta sätt tillerkänns ett absolut vitsord gör det givetvis
angeläget att det ges från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande garantier
för att urvalet av personer som tas upp på förteckningen sker med största
omsorg och att misstag så långt möjligt undvikes. Som har framhållits i dén
allmänna motiveringen bör förteckningen bli föremål för återkommande
diskussioner i rikspolisstyrelsen in pleno. Föreskrifter bör meddelas om att en
sådan granskning skall ske med täta intervaller. Vidare bör rikspolischefen
kunna hänskjuta tveksamma enskilda fall till styrelsen in pleno. Genom Kungl. Maj:ts
föreskrifter rörande förteckningen bör slutUgen rikspoUsstyrelsen åläggas att
en gång i månaden tillhandahålla Kungl. Maj:t förteckningen och det
bakomliggande informationsmaterialet.

Förteckningen måste givetvis föras fortlöpande. Beslut som
rör förteckningen bör under tid som förflyter mellan rikspolisstyrelsens
plenarsammanträden för granskning fattas av rikspolischefen med rätt för denne
att delegera beslutanderätten tiU chefen för säkerhetsavdelningen. För att awisningsbestämmdsen
skall kunna tillämpas effektivt måste förteckningen omedelbart lända tiU
efterrättelse. Det bör uppmärksammas att polismyndighets avvisningsbeslut
kommer att kunna överklagas i den ordning som gäller för avvisningsbeslut enUgt
utlänningslagen. Detta framgår av hänvisningen i 7 § i den föreslagna lagen
till besvärsreglerna i utlänningslagen.

Som har
framhållits i den allmänna motiveringen bör rikspolisstyrelsen resp, rikspoUschefen
i den omfattning som är påkallad samråda med invandrarverket i frågor som rör
förteckningen. Genom ett sådant samråd kan säkerställas att sädana uppgifter om
den enskilde utlänningen som kan vara tillgängliga för verket blir beaktade vid
avgörande av om han skall vara upptagen i förteckningen. Bestämmelser om detta
samråd bör tas in i de föreskrifter rörande förteckningen som Kungl. Maj:t
skall meddela.

2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om lokal
polismyndighets handläggning av frågor om avvisning enligt 1 §.

Som har
anförts i det föregående bör som huvudregel gälla, att en utlänning som finns
upptagen pä den i 1 § omnämnda förteckningen vid sin ankomst till riket skall
avvisas av den lokala polismyndigheten enbart på denna formella grund och utan
att myndigheten ingår i någon saklig prövning huruvida materiella
förutsättningen för avvisning föreligger. Vissa avsteg från denna huvudregel är
dock påkallade.

EnUgt 19 §
tredje stycket utlänningslagen kan avvisning inte ske av utlänning som innehar visering,
uppehållstillständ eller bosättningstill-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 99

stånd. Skälen till denna reglering är uppenbara. Det kan
givetvis inte godtagas att lokal polismyndighet meddelar ett beslut som står i
direkt strid med ett beslut som tidigare meddelats av en överordnad myndighet.

Denna
grundsats bör i princip vara vägledande också vid utformningen av de nu aktueUa
nya awisningsreglerna. Det kan väl tänkas att det vid prövningen av en ansökan
om visering inte föreUgger sådana upplysningar rörande sökanden som skulle tyda
på att han är en sådan presumtiv terrorist som avses i 1 § den föreslagna lagen
och att ansökningen därför bifalls. Om det senare framkommer upplysningar av
angivet slag och utlänningen därför förs upp på rikspoUsstyrelsens förteckning,
torde visserligen det samråd som enligt vad tidigare anförts förutses äga rum
mellan rikspoUsstyrelsen och invandrarverket leda till att viseringen
omedelbart återkallas. Det kan dock inte uteslutas att detta i något fall inte
hinner ske förrän utlänningen ankommer till riket, I ett sådant faU bör ett awisningsbeslut
inte kunna meddelas av den lokala poUsmyndigheten,

I den aUmänna
motiveringen har berörts ett annat och sannolikt vanUgare fall då beslut om
avvisning inte bör kunna meddelas av lokal polismyndighet. Om en utlänning, som
finns upptagen på rikspoUsstyrelsens förteckning, ankommer tUl riket och
påstår att han är poUtisk flykting, bör frågan om hans rätt att resa in i
landet självfallet inte prövas ay gränskontroUmyndigheten utan underställas Kungl,
Maj:t, Bestämmelser härom har i lagförslaget tagits upp i 5 §, och i nu förevarande
paragraf bör därför ske en hänvisning till nämnda lagrum,

I enlighet
med det anförda föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf, att när
utlänning, som har tagits upp på rikspolisstyrelsens förteckning och som inte
innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd, ankommer tUl
riket, polismyndigheten omedelbart skaU meddela beslut om hans avvisning, om
annat inte följer av vad som sägs i 5 §, Bestämmelsen torde inte kräva någon ytterUgare
kommentar.

Om en
utlänning inte kan avvisas enligt utlänningslagen på den grund att han innehar visering
eller uppehålls- eller bosättningstillstånd, leder detta till att han får resa
in i landet. Föreligger det sädana omständigheter beträffande honom att han enUgt
utlänningslagens regler skulle ha avvisats, om han inte innehaft viseringen
eller tillståndet, fär det först efter hans inresa prövas om han skall
avlägsnas ur landet. En sådan ordning synes emeUertid inte kunna godtas, när
det gäller sädana presumtiva terrorister som omfattas av den nya
lagstiftningen. Sä länge en utlänning står pä rikspolisstyrelsens förteckning
över sådana presumtiva terrorister bör han inte under några förhållanden tUlåtas
att resa in i landet. Ankommer en sådan utlänning till en gränsstation med giltig
visering eUer gällande uppehålls- eller bosättningstillstånd bör därför frågan
om hans rätt att resa in underställas Kungl, Maj:t,

I enlighet med dessa överväganden har i andra stycket av
förevarande paragraf föreskrivits att om det hos den lokala poUsmyndigheten uppkommer
fräga om avvisning enligt denna lag av annan utlänning än som avses i första
stycket, polismyndigheten skall hänskjuta ärendet till

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 100

statens invandrarverk, som med eget yttrande skall
underställa Kungl. Maj:t ärendet.

Finner
lokal poUsmyndighet skäl tiU awisning enUgt 1 § föreligga beträffande utlänning
som inte är upptagen på rikspolisstyrelsens förteckning, bör myndigheten
självfallet samtidigt som ärendet hänskjuts till invandrarverket anmäla förhåUandet
tUl rikspolisstyrelsen för dess prövning humvida utlänningen bör tagas upp på
förteckningen. I sådant ärende bör styrelsen samråda med invandrarverket.

En handläggning enUgt den här föreskrivna ordningen av de avvisningsärenden
som avses i andra stycket förutsätter givetvis att utlänningen kan tagas i
förvar i avbidan på Kungl. Maj:ts prövning av ärendet. En bestämmelse härom har
tagits upp i 6 § första stycket,

3 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om utvisning av
personer som är att anse som presumtiva terrorister.

I fråga om de allmänna överväganden som ligger till grund
för bestämmelsen hänvisas till den allmänna motiveringen. I enlighet med vad
där har anförts föreskrivs att utlänning som uppehåller sig i riket får
utvisas, om sådana omständigheter föreligger som sägs i 1 § första stycket.
Beslut om utvisning meddelas av Kungl, Maj:t efter hörande av invandrarverket,
vars yttrande dock ej behöver inhämtas om ärendet är av synnerligen brådskande
natur.

Utvisningskriterierna
är desamma som kriterierna för avvisning enligt 1 §, Det är dock inte någon
förutsättning för utvisning enUgt denna paragraf att utlänningen har tagits upp
på den förteckning som rikspoUsstyrelsen för enligt 1 § andra stycket, Kungl, Maj:t
har alltså att göra en fri prövning av utvisningsfrågan på grundval av allt det
informationsmaterial som kan vara tiUgängUgt i ärendet. Lika litet som vid
prövningen av ett underställt awisningsärende beträffande en utlänning som
innehar visering eller uppehäUs- eller bosättningtillstånd men finns upptagen
på rikspolisstyrelsens förteckning är Kungl. Maj:t i utvisningsärendet bunden
av förteckningen.

Om Kungl, Maj:t
finner att de materiella förutsättningarna för utvisning enUgt denna paragraf
inte föreligger, dvs. att utlänningen inte kan anses vara att hänföra till
kategorien presumtiva terrorister men utlänningen trots detta är upptagen på
förteckningen, bör i beslutet i utvisningsfrågan förordnas att utlänningen skaU
avföras från förteckningen. Om däremot prövningen resulterar i att
förutsättningarna för utvisning enligt paragrafen i och för sig föreligger men
att utlänningen är att anse som poUtisk flykting och på den grunden bör ges
rätt att kvarstanna i landet, bör något förordnande om hans avförande från
förteckningen inte meddelas. Det kan nämUgen tänkas att utlänningen sedermera
frivilligt reser ur landet men återkommer vid ett senare tillfälle. Det bör då
finnas en möjUghet att redan vid hans ankomst till riket på nytt pröva frågan
om han bör få resa in och kvarstanna här.

Invandrarverket
bör regelmässigt beredas tillfälle att avge yttranden i utvisningsärenden
enligt denna paragraf. Det kan emellertid i enskilda fall vara av mycket stor
betydelse att ärendet avgörs med stor skyndsamhet.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 101

Ett beslut om awisning eller utvisning enUgt lagen skaU i
enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen utgöra en
förutsättning för att polismyndighet skall kunna ingripa med sådana tvångsmedel
som husrannsakan, kroppsvisitation, telefonavlyssning eller brevkontroll.
Situationen kan vara sådan att det föreUgger ett trängande behov att kunna
ingripa med en sådan åtgärd utan dröjsmål för att om möjligt avvärja ett
planerat våldsdåd, I en sådan situation bör Kungl, Maj:t kunna fatta beslut i
utvisningsfrågan utan att avvakta invandrarverkets yttrande.

Det är naturligt att yttranden i utvisningsärenden föreUgger
också från rikspolisstyrelsen. Någon särskild föreskrift härom torde dock inte
vara behövlig, eftersom frågan om utvisning så gott som undantagslöst torde
komma att aktualiseras av rikspolisstyrelsen eller rikspoUschefen,

Beslut om utvisning enligt denna paragraf blir gäUande
endast tills vidare och kan självfallet när som helst omprövas. De politiska
förhållandena i utlänningens hemland kan förändras på sådant sätt att det inte
längre föreUgger någon fara för att han eller den organisation eller grupp han
tillhör eller verkar för skall ägna sig åt politisk terrorverksamhet. Nya
upplysningar om utlänningen eller organisationen eller gruppen kan också
föranleda en annan bedömning av riskerna. Någon särskUd föreskrift om möjlighet
för Kungl. Maj:t att ompröva ett utvisningsbeslut är emellertid inte
nödvändigt, EnUgt 51 § utlänningslagen har Kungl, Maj:t möjlighet att upphäva
ett beslut om avlägsnande som meddelats enUgt den lagen. Paragrafen blir genom
hänvisningen i 7 § tillämplig i fråga om utvisningsbeslut som meddelas enligt
förevarande paragraf i den nya lagen. Frågan om en omprövning kan aktualiseras
av utlänningen själv eUer genom en anmälan från rikspolisstyrelsen eller invandrarverket,
men det är i och för sig ingenting som hindrar att Kungl, Maj:t självmant tar
upp frågan,

4 § Paragrafen innehåller regler om verkställighet av
beslut om awis

ning eller utvisning enligt den nya lagen,

I överensstämmelse med vad som gäller enligt
utlänningslagen bör beslut om avvisning verkställas av poUsmyndighet, under det
att verkställighet av utvisningsbeslut bör ankomma på länsstyrelsen.
Paragrafen har utformats i enUghet härmed,

5 § I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om
förfarandet, när

utlänning i ärende enligt den nya lagen gör invändning om poUtiskt

flyktingskap.

Förfarandebestämmelser för motsvarande fall inom
utlänningslagens tillämpningsområde finns i 58 § andra stycket nämnda lag.
Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att om en utlänning i ärende om
verkställighet av hans awisning eller verkställighet av beslut om avlägsnande
påstår att han är poUtisk flykting och påståendet inte är uppenbart oriktigt
eller redan har prövats genom det beslut som skall verkställas, ärendet skall
underställas invandrarverket, som fattar beslut efter utlänningsnämndens

hörande.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör frågor
om politiskt flyktingskap inom den nya lagens tillämpningsområde alltid prövas
av Kungl, Maj:t, TiU skillnad mot vad som gäller enligt utlännings-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 102

lagen bör i fall då fråga uppkommer om avvisning enligt
den nya lagen men utlänningen gör invändning om poUtiskt flyktingskap polismyndigheten
inte meddela något beslut i awisningsfrågan utan hänskjuta ärendet i dess
helhet till invandrarverket för slutUg prövning av Kungl, Maj:t, Reglema om
förfarandet, när utlänning i ärende enligt den nya lagen gör påstående om
politiskt flyktingskap, bör därför ta sikte dels på ärenden om awisning, dels
ärenden om verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. Eftersom
beslutanderätten undantagslöst skall ligga hos Kungl, Maj:t, synes någon
bindande föreskrift om utlänningsnämndens hörande inte vara behövlig. Detta
utesluter självfallet inte att Kungl, Maj:t ändå inhämtar nämndens yttrande.
Som huvudregel torde böra gälla att så sker, om inte ärendet är synnerligen
brådskande. Det bör i detta sammanhang erinras om att utlänningen i hithörande
ärenden kan i avbidan på Kungl, Maj:ts beslut tas i förvar eller ställas under
uppsikt. Sådan åtgärd kan vidtas av polismyndighet, av länsstyrelse eller av
invandrarverket. Bestämmelser härom finns dels i 6 § andra stycket förevarande
lagförslag, dels i 35 § utlänningslagen, som genom hänvisningen i 7 §
lagförslaget bUr tillämpUg i avvisnings- och utvisningsärenden enUgt den nya
lagen, I övrigt bör bestämmelserna i denna paragraf om förfarandet när
utlänning påstår politiskt flyktingskap utformas i överensstämmelse med
motsvarande regler i 58 § utlänningslagen,

I enUghet med det anförda föreskrivs i paragrafen, att om
utlänning i ärende om hans awisning eller om verkställighet av beslut om awisning
eller utvisning påstår, att han i det land till vilket han skulle befordras
löper risk att bU utsatt för politisk förföljelse eller att han där inte
åtnjuter trygghet mot att bU sänd till land, i vUket han löper sådan risk, och
påståendet inte är uppenbart oriktigt, den polismyndighet eller länsstyrelse
hos vilken ärendet är anhängigt skall hänskjuta det till statens invandrarverk,
som med eget yttrande skall underställa Kungl, Maj:t ärendet, samt att vad nu
sagts inte skall gälla när fråga är om verkställighet av beslut, varigenom
påståendet om politiskt flyktingskap redan har prövats.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall frågor om poUtiskt
flyktingskap i ärenden enligt den nya lagen prövas med tillämpning av de
grundsatser och den praxis som tillämpas i motsvarande ärenden enligt
utlänningslagen. Bestämmelserna i 53 och 54 §§ utlänningslagen blir genom
hänvisningen till dessa paragrafer i 7 § förslaget tUlämpliga vid prövningen.
Det bör emellertid framhållas att en utlänning som är att anse som en presumtiv
terrorist enUgt den nya lagen aldrig bör tillåtas att kvarstanna i landet av
politiska skäl, om dessa inte är av sådan styrka att han verkligen kan
karakteriseras som poUtisk flykting. Det bör sålunda i hithörande ärenden ske
en noggrann och fullständig prövning av frågan om hans status som politisk
flykting. Kan han inte tilläggas sådan status bör han alltså avlägsnas. Endast
i sällsynta fall då det föreligger synnerUgen starka humanitära hänsyn kan det
komma i fråga att han Ukväl skall få stanna kvar.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 103

6§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tagande i förvar
m, m,

EnUgt 35 § utlänningslagen kan myndighet som handlägger
ärende om awisning eller avlägsnande eller ärende om verkställighet av sådan
åtgärd förordna, att vederbörande utlänning skall tas i förvar eller ställas
under uppsikt. Handläggs ärendet hos Kungl, Maj:t, kan förordnande meddelas av
länsstyrelse eller av invandrarverket. Handläggs ärendet av verket, kan
förordnande också meddelas av länsstyrelse. Kan det skäligen befaras att
utlänningen avviker får åtgärden vidtas av polismyndighet. Som tidigare har
framhållits kommer dessa föreskrifter att bli tiUämpliga i avvisnings-och
utvisningsärenden enligt den nya lagen genom hänvisningsbestämmelsen i 7 §
förslaget.

När det gäller de presumtiva terrorister som avses med den
nya lagstiftningen kan det många gånger vara av största vikt till förhindrande
av att ett våldsdåd kommer till utförande att ett omhändertagande sker så snart
frågan om en tillämpning av lagens avvisnings- eller utvisningsbestämmelser aktuaUseras,
Ett tillräckligt snabbt omhändertagande kan säkerställas endast om polisen ges
större befogenheter att ingripa med ett omhändertagande eller ett beslut om att
ställa utlänningen under uppsikt än 35 § utlänningslagen medger.

När en utlänning som finns upptagen på rikspolisstyrelsens
förteckning över presumtiva terrorister ankommer till riket och följaktligen i
princip skall omedelbart avvisas men awisningsfrågan måste underställas Kungl, Maj:t
på den grund att utlänningen gör invändning om politiskt flyktingskap, talar
säkerhetsskäl för att han undantagslöst tas i förvar. Är det återigen fråga om
en utlänning som antingen står pä förteckningen men innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd eller, utan att stå på
förteckningen, av polismyndigheten bedöms vara eller kunna vara presumtiv
terrorist och awisningsfrågan följaktligen skall avgöras av Kungl Maj:t, bör
ett omhändertagande visserUgen inte vara obligatoriskt, PoUsmyndigheten bör
dock utrustas med befogenhet att ta utlänningen i förvar eUer åtminstone ställa
honom under uppsikt. Detsamma synes böra gälla när fråga är om en utlänning som
redan befinner sig i landet och fråga uppkommer om hans utvisning enligt den
nya lagen.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första
stycket av denna paragraf att om ärende om awisning enligt 5 § skall
underställas Kungl, Maj:t, polismyndigheten skall ta utlänningen i förvar, samt
i andra stycket, att polismyndighet får ta utlänning i förvar eller ställa
honom under uppsikt, när enligt 2 § andra stycket ärende om hans awisning skall
underställas Kungl, Maj:t eller när fråga uppkommer om hans utvisning enUgt
denna lag.

Bestämmelserna innebär som nämnts att polisen får mer
vittgående befogenheter i berörda hänseenden än den har enligt 35 § utlänningslagen.
Sistnämnda paragraf kommer emellertid i övrigt att bli tillämplig. Det innebär
dels att om polisen i ärende som avses i andra stycket av förevarande paragraf
har underlåtit att ta utlänningen i förvar eller stäUa honom under uppsikt
beslut härom kan meddelas av länsstyrelse eller av invandrarverket. Det får
nämligen anses att ett sådant ärende handläggs

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 104

av Kungl, Maj:t redan från den tidpunkt då ärendet har hänskjutits
av polismyndigheten till invandrarverket för dess yttrande. Att 35 § utlänningslagen
är tillämplig innebär vidare att om poUsmyndighet fattar beslut enligt
förevarande paragraf, anmälan om åtgärden skyndsamt skall göras hos Kungl, Maj:t
som har att omedelbart pröva om åtgärden skall bestå,

I fråga om tiUämpningen av den fakultativa bestämmelsen i
andra stycket av förevarande paragraf gäller att ett omhändertagande så gott
som undantagslöst bör ske när fråga är om en utlänning som finns upptagen på
rikspolisstyrelsens förteckning. Beträffande sådan utlänning bör det endast
undantagsvis anses tillräckligt att han ställs under uppsikt. Är det däremot
fråga om en utlänning som inte finns på förteckningen men som den lokala
polismyndigheten vid utlänningens ankomst till riket anser böra avvisas kan det
ibland vara tillräckligt att han ställs under uppsikt. Även i sådana fall torde
dock ett omhändertagande ofta vara påkaUat eller i varje faU försvarligt.

I likhet med vad som gäller i fråga om motsvarande beslut
enligt utlänningslagen bör polismyndighets beslut enligt denna paragraf inte
kunna överklagas. I sak föreligger inte heller något behov av besvärsmöj-Ughet,
eftersom i samtliga fall frågan huruvida åtgärden skaU bestå kommer att inom
mycket kort tid prövas av Kungl. Maj:t. 7 § Genom hänvisningen i förevarande
paragraf blir ett stort antal bestämmelser i utlänningslagen tillämpliga i
ärenden som rör avvisning eller utvisning enligt den nya lagen eller som rör
verkställighet av sådan åtgärd, 1 paragrafen föreskrivs sålunda att vad i 32,
3549, 51 57, 6062 och 6670 §§ utlänningslagen är föreskrivet i fråga om
avvisning eller utvisning enligt sistnämnda lag gäller i tillämpliga delar i
sådana ärenden som nyss nämnts.

Att bestämmelserna i 1 31 §§ utlänningslagen inte kan
äga tillämpning pä ärenden enligt den nya lagstiftningen är uppenbart och
torde inte kräva någon ytterligare motivering. Bestämmelserna i 34 §
utlänningslagen om s, k, politisk utvisning blir visserligen i och för sig tillämpUga
ocksä beträffande de presumtiva terrorister som avses med den nya lagen, men
något utrymme för en tillämpning av paragrafen i fall dä utvisning sker enUgt
den nya lagen finns uppenbarligen inte. Bestämmelserna i 50 § utlänningslagen
rör uteslutande uppehålls- och bosättningstillslånd. De blir visserligen
tillämpliga också beträffande de utlänningar som omfattas av den nya lagen men
någon tillämpning av paragrafen i avvisnings- eller utvisningsärende enligt
förevarande lag blir inte aktueU. 58 och 59 §§ utlänningslagen reglerar
förfarandet i ärenden där utlänningen gör invändning om politiskt flyktingskap.
I den nya lagen har i 6 § tagits upp uttömmande bestämmelser härom, som i sak
visserligen i allt väsentligt motsvarar nyssnämnda paragrafer i utlänningslagen
men som blir exklusivt tillämpliga inom dennas område, och något utrymme för
en tillämpning av 58 eller 59 § utlänningslagen finns därför inte, 6365 §§
utlänningslagen innehåller straffbestämmelser. Med hänsyn till de straffbestämmelser
som den nya lagen innehåller finns inget utrymme för en

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 105

tiUämpning av berörda paragrafer i utlänningslagen. Att
någon hänvisning till 71 § utlänningslagen inte skall ske torde vara
"uppenbart. Däremot påkallar tillkomsten av den nya lagstiftningen ett
tillägg i nämnda paragraf i utlänningslagen. Denna fråga behandlas i det
följande.

Tillämpningen
inom den nya lagens tillämpningsområde av de bestämmelser i utlänningslagen
till vilka hänvisning sker i förevarande paragraf av förslaget lär i allmänhet
inte bereda några svårigheter. Beträffande vissa av de aktuella paragraferna
torde emellertid vissa kommentarer och förtydliganden vara på sin plats. 1 det
följande sker därför en genomgång av de paragrafer i utlänningslagen vilkas
tillämpning kan ge upphov till tveksamhet. Kommentarerna inleds för varje
paragraf med ett angivande av dess beteckning,

32 §

Beslut om utvisning enligt nya lagen skall innehåUa ett
eventuellt tidsbegränsat återreseförbud samt en erinran om den påföljd, som
överträdelse därav kan medföra enligt 66 § utlänningslagen jämförd med nu
förevarande paragraf i nya lagen.

35 §

Tillämpningen av denna paragraf har kommenterats i 6 § nya
lagen.

36 §

Denna paragraf får knappast någon praktisk betydelse i ärenden
om avvisning eller utvisning enligt den nya lagen, eftersom beslut beträffande
utlänning som hålls i förvar eller står under uppsikt alltid kommer att
meddelas av Kungl, Maj:t och följaktligen omedelbart kan verkställas.

37 §

Frågan om att upphäva en åtgärd som innebär att utlänning
hålls i förvar eller ställs under uppsikt kan aktualiseras hos invandrarverket
under tiden från det ett ärende enligt 2 § andra stycket eller 5 § har hänskjutits
till verket och till dess detta avger yttrande till Kungl. Maj:t, Därefter
kommer frågan att prövas av Kungl. Maj:t, som i egenskap av handläggande
myndighet emellertid kan ingripa med beslut enligt denna paragraf så snart
anmälan om åtgärden inkommit lill Kungl. Maj:t.

38 §

Med hänsyn till vad nu sagts rörande tillämpningen av 37 §
utlänningslagen torde det inte ifrågakomma att underställa Kungl, Maj:t fräga
om förvar under längre tid än en månad, eftersom anmälan om åtgärden enligt 35
§ kommer att göras långt före utgången av denna tid och Kungl,

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 106

Maj:t därmed automatiskt kommer att pröva om åtgärden
skall bestå. I övrigt blir bestämmelserna i 38 § fullt ut tillämpliga i fall
som omfattas av den nya lagen.

39-42§§

De paragrafer i utlänningslagen som innehåller
bestämmelser om att i vissa fall förhör skall hållas med utlänning omfattas
inte av hänvisningen i 7 § nya lagen och blir följaktligen inte tillämpliga
inom dennas område. Invandrarverket, i förekommande fall utlänningsnämnden och
länsstyrelse kan emellertid komma att ta befattning med ärende enUgt nya lagen
och bör då ha möjlighet att hålla förhör. Hänvisningen till 39 § utlänningslagen
innebär dels att dessa myndigheter får möjlighet att hålla förhör, dels att i
fråga om sådant förhör 40-42 §§ utlänningslagen skall äga tillämpning.

43 §

Tillämpningen av denna paragraf inom den nya lagens område
torde inte kräva någon särskild kommentar.

44 §

Besvärsreglerna i denna paragraf kan bli tUlämpliga endast
i fråga om polismyndighets beslut om avvisning enligt nya lagen. Reglerna får
dock knappast någon praktisk betydelse. Enligt nya lagen kan avvisningsbeslut
endast meddelas vid utlänningens ankomst till landet, däremot inte efter det
att han redan har rest in. Meddelas ett avvisningsbeslut vid utlänningens
ankomst, kommer beslutet antingen att omedelbart verkställas eller också frågan
om verkställighet att underställas Kungl. Maj:t enligt 5 § i den nya lagen, I
sistnämnda fall har utlänningen inte något självständigt intresse av att
överklaga själva avvisningsbeslutet. Tänkbart är emellertid att en utlänning,
som avvisats genom ett beslut av polismyndighet vilket också verkställts,
överklagar beslutet för att få fastställt att han vid ett nytt försök att resa
in i landet inte åter igen blir avvisad. I ett sådant fall blir reglerna i
förevarande paragraf tillämpUga.

45-47 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer om förfarandet i överklagningsärenden
kan bli tillämpliga om en utlänning pä sätt nyss har angetts överklagar ett av
polismyndigheten meddelat avvisningsbeslut enligt den nya lagen.

48 §

Hänvisningen till denna paragraf är av rent formell natur.
Det lär nämligen i praktiken inte föreligga något utrymme för tillämpning inom
den nya lagens område av dessa bestämmelser om nöjdförklaring.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 107

49 §

Genom hänvisningen till denna paragraf klargörs att utöver
vad som följer av tidigare berörda bestämmelser beslut i ärende som rör awisning
eller utvisning enligt den nya lagen eller som rör verkställighet av sådan
åtgärd inte kan överklagas,

51 §

Som framhållits vid 2 § kan bestämmelserna i 51 §
utlänningslagen om möjlighet för Kungl. Maj:t att upphäva beslut om avvisning
eller avlägsnande bli tillämpliga i fråga om avvisnings- eller
utvisningsbeslut enligt den nya lagen. I praktiken får bestämmelserna
aktualitet endast beträffande utvisningsbeslut. Äv första stycket andra
punkten i förevarande paragraf i utlänningslagen framgår, att Kungl. Maj;t i
samband med upphävandet av ett utvisningsbeslut kan meddela föreskrifter för
utlänningens fortsatta vistelse i landet. Den möjlighet att upphäva ett avvisningsbeslut
som invandrarverket har enligt 51 § andra stycket utlänningslagen får inte
något praktiskt utrymme i fall som omfattas av den nya lagen, eftersom avvisningsbeslut
antingen omedelbart verkställs av polismyndighet eller underställs Kungl. Maj:t,

52 §

Denna paragraf blir fullt ut tillämplig inom nya lagens
tillämpningsområde såvitt gäller utlänningar vilka utvisats med stöd av den
nya lagen.

53-54 §§

Tillämpligheten av dessa bestämmelser i utlänningslagen
har berörts vid 5 § lagförslaget,

55-57 §§

Tillämpningen av bestämmelserna i förevarande paragrafer i
utlänningslagen i ärenden om avvisning eller utvisning enligt den nya lagen
torde inte kräva någon särskild kommentar.

60-62 §§

Beträffande utlänning som avvisats eller utvisats med stöd
av den nya lagen blir bestämmelserna i dessa paragrafer i utlänningslagen fullt
ut tillämpliga.

66-67 §§

Ansvars-, kostnads- och ersättningsbestämmelserna i dessa
paragrafer blir utan inskränkning tillämpliga i fråga om utlänningar som
avvisats eller utvisats med stöd av den nya lagen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 197337 108

68 §

Innebörden av att denna paragraf genom hänvisningen i 7 §
nya lagen görs tillämplig inom dess område är dels att länspolischef kan
meddela de beslut eller vidta de åtgärder i avvisnings- eller utvisningsärende enligt
nya lagen som enligt denna ankommer på polismyndighet, dels att länsstyrelse
särskilt kan förordna annan än polismyndighet att meddela sådana beslut eller
vidta sådana åtgärder. Vad som skall förstås med polismyndighet framgår av
lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet, vilken lag träder i kraft
den I januari 1973.

69 §

Hänvisningen till denna paragraf i utlänningslagen innebär
att personer som tillhör den i paragrafen beskrivna kretsen av diplomater m.
fl. inte kan avvisas eller utvisas med stöd av de nya bestämmelserna, om inte Kungl.
Maj:t meddelar särskilt förordnande därom. Av främst politiska skäl lär det
dock knappast bli aktuellt för Kungl, Maj:t att meddela ett sådant förordnande.

70 §

Innebörden av att bestämmelserna i denna paragraf blir tillämpUga
inom nya lagens tillämpningsområde är, att föreskrifter som Kungl, Maj:t
utfärdar med stöd av och i enlighet med 70 § utlänningslagen blir gällande,
även om de skulle avvika från den nya lagens bestämmelser. Detta gäller såväl
lagens bestämmelser om avvisning och utvisning som reglerna om tagande i
förvar.

8 § Denna paragraf innehåller vissa regler om förfarandet,
när hinder mot verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut möter på
grund av politiskt flyktingskap.

Uppkommer fråga om awisning av utlänning enligt
utlänningslagen och gör utlänningen invändning om politiskt flyktingskap, skall
ärendet underställas invandrarverket. Finner verket att utlänningen är politisk
flykting och att det på den grunden möter hinder mot att utlänningen avvisas,
meddelas inte något avvisningsbeslut utan utlänningen ges uppehållstillstånd
och vid behov arbetstillstånd. 1 ärenden om utvisning enligt 29 §
utlänningslagen tages ett eventuellt påstående om politiskt flyktingskap över
huvud taget inte upp till prövning. Sä sker först när utvisningsbeslut
förekommer till verkställighet. Som tidigare nämnts sker enligt 58 §
utlänningslagen denna prövning i första hand hos invandrarverket med möjlighet
för utlänningen att under vissa förutsättningar överklaga verkets beslut hos Kungl.
Maj:t,

När det gäller avvisning eller utvisning enligt den nya
lagen bör generellt den ordningen gälla, att formellt beslut om avvisning eller
utvisning alltid meddelas, om förutsättningarna härför är uppfyllda enligt I
resp. 3 §, alltså även i fall då beslutet inte kan verkställas pä grund av

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 109

att utlänningen är att anse som politisk flykting. En
sådan ordning är motiverad redan med hänsyn till behovet att kunna på ett
formellt entydigt sätt avgränsa den kategori av utlänningar som skall kunna bli
föremål för de särskilda spaningsätgärder som kommissionen föreslår, dvs,
husrannsakan, kroppsvisitation, telefonavlyssning och brevkontroll. Det ligger
också närmast till hands att här knyta an till det förfarande som tillämpas
enligt utlänningslagen vid utvisning. Eftersom kriterierna för avvisning och
utvisning är gemensamma och prövningen i båda fallen ankommer på Kungl. Maj:t,
när vederbörande utlänning gör invändning om politiskt flyktingskap, är det
naturligt att förfarandet är enhetligt för utvisning och avvisning.

Denna
ordning förutsätter emellertid att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
beträffande en politisk flykting förknippas med ett uttryckligt förordnande om
att beslutet tills vidare inte får verkställas. Som har framhållits vid 3 § bör
ett beslut om utvisning kunna omprövas, Pä motsvarande sätt bör givetvis
frågan, huruvida hinder mot verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslut pä grund av poUtiskt flyktingskap består, bli föremål för
omprövning så snart förhållandena påkallar det, eftersom de förhållanden som
betingar det politiska flyktingskapet snabbt kan förändras.

1
enlighet med vad nu har anförts föreskrivs i förevarande paragraf, att om Kungl,
Maj:t meddelat beslut om avvisning eller utvisning enligt den nya lagen men det
pä grund av bestämmelserna i 5354 §§ utlänningslagen möter hinder mot
verkställighet av beslutet, i detla skall förordnas att verkställighet tills
vidare inte får ske (första punkten), samt att frågan huruvida hinder mot
verkställighet består skall omprövas när anledning förekommer därtill (andra
punkten).

9 § Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om meddelande
av särskilda föreskrifter och tillämpning av vissa tvångsåtgärder beträffande
utlänning, mot vilken har meddelats ett avlägsnandebeslut som inte kan
verkställas. Av skäl som har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen
föreslår kommissionen att utlänningar som är att hänföra till den kategori
presumtiva terrorister som den nya lagstiftningen avser men som på grund av
politiskt flyktingskap måste tillåtas kvarstanna i Sverige skall kunna
underkastas en skärpt kontroll i olika hänseenden. Att en presumtiv terrorist
av utländsk nationalitet i andra fall än då politiskt flyktingskap föreligger
skulle tillåtas stanna kvar i landet skal! man inte behöva räkna med annat än i
rena undantagsfall då det föreligger synnerligen starka humanitära skäl. Den
skärpta kontroll som ifrågakommer innebär dels att särskilda inskränkningar
och villkor för utlänningens vistelse i landet skall kunna meddelas och dels
att denne skall kunna underkastas särskilda tvångsmedel i form av husrannsakan,
kroppsvisitation, brevkontroll eller telefonavlyssning. Ett förutsättning för
att sådana åtgärder skall kunna tillgripas är emellertid antingen, att ett
beslut om avvisning eller utvisning meddelats enligt den nu förevarande lagen
och att Kungl. Maj:t enligt 8 § förordnat att verkställighet av beslutet tills

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 110

vidare inte får ske, eller att det enligt utlänningslagen
har meddelats ett beslut om avvisning eller avlägsnande av utlänningen och vid
prövning enligt den lagen befunnits att hinder mot verkställighet av beslutet
möter.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första
stycket av förevarande paragraf, att om utlänning har avvisats eller utvisats
enligt den nya lagen och beslutet härom inte kan verkställas, reglerna i 1013 §§
nya lagen om särskilda tvångsmedel äger tillämpning samt att Kungl. Maj:t fär
meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för sådan utlännings
vistelse i landet. I andra stycket föreskrivs, att om enligt utlänningslagen
har meddelats ett beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning
och beslutet inte kan verkställas, Kungl, Maj:t fär, om sådana omständigheter
föreligger beträffande utlänningen som sägs i 1 § första stycket nya lagen,
förordna, att 10-13 §§ nya lagen skall äga tillämpning och meddela sådana
föreskrifter som nyss nämnts.

1 fråga om utlänning som har avvisats eller utvisats
enligt den föreslagna nya lagen men som ändå tillåts kvarstanna lär Kungl, Maj;t
redan i samband med beslutet om avvisning eller utvisning ta ställning till om
han skall underkastas särskilda föreskrifter enligt första stycket. Ingenting
hindrar emellertid att frågan om sädana föreskrifter tas upp på ett senare
stadium. Likaledes kan det givetvis bli aktuellt att från tid till annan ändra
eller komplettera tidigare meddelade föreskrifter. Som har anförts i den
allmänna motiveringen kan föreskrifterna avse begränsningar i utlänningens
rätt att vistas i olika delar av landet, t. ex, i den formen att han åläggs att
uppehåUa sig endast på viss ort eller inom visst område, att inte besöka viss
ort, att regelbundet anmäla sig för polismyndighet, att anmäla förändring av
bostadsadress eller arbetsanställning osv. Det är över huvud taget här fråga om
samma slags föreskrifier som kan meddelas med stöd av 34 § utlänningslagen.

Andra stycket har avseende på utlänningar som drabbats av
beslut om avvisning eller avlägsnande meddelade med stöd av utlänningslagen men
som trots sådant beslut har tillåtits att kvarstanna i landet. Om det
beträffande en sådan utlänning uppdagas omständigheter som tyder på att han är
presumtiv terrorist, dvs. att det beträffande honom föreligger sädana
omständigheter som anges i 1 § första stycket av den nya lagen, kan Kungl. Maj:t
beträffande honom meddela föreskrifter av det slag som nyss nämnls eller
förordna att han skall kunna underkastas husrannsakan, kroppsvisitation,
brevkontroll eller telefonavlyssning. Givetvis kan beträffande samma utlänning
både meddelas föreskrifter och förordnas om tillämpUghet av
tvångsmedelsreglerna. Det föreligger alltså här samma möjligheter till skärpt
kontroll som när det gäller en utlänning vilken har avvisats eller utvisats
enligt den nya lagen men tillåtits att kvarstanna i landet. 1 praktiken torde
frågan om att meddela föreskrifter eller förordnande om tillämpning av 1013 §§
nya lagen, dvs. bestämmelserna om sådana tvångsmedel som nyss nämnts, aktualiseras
genom att utlänningen förs upp på den förteckning som rikspolisstyrelsen skall
föra enligt 1 § andra stycket nya lagen, och att rikspolisstyrelsen med
anledning därav hos Kungl. Maj:t begär att särskilda föreskrifter meddelas

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 111

eller att förordnande om tillämpning av nämnda paragrafer
meddelas. Föreskrifter eller förordnande enligt nu förevarande lagrum kan
meddelas utan att det meddelas något särskilt beslut om utvisning enligt den nu
förevarande lagen.

Det bör observeras att de föreskrifter om inskränkningar
och villkor för en utlännings vistelse i landet som kan meddelas med stöd av
denna paragraf kan gå längre än de föreskrifter som kan meddelas enligt 9 §
utlänningslagen i samband med beviljande av uppehållstillstånd. Enligt
sistnämnda paragraf kan ett sådant tillstånd begränsas till att avse bara en
viss del av landet, dock inte mindre än en kommun, I likhet med vad som gäller
enligt 34 § utlänningslagen är Kungl. Maj:ts möjligheteratt meddela
föreskrifter enligt nu förevarande paragraf inte på detta sätt inskränkt. Sålunda
kan utlänningen t. ex. åläggas att uppehålla sig inom ett mindre område än som
svarar mot en kommun. Detsamma gäller f. ö, också de föreskrifter som kan
meddelas enligt 51 § utlänningslagen vid återbrylande av beslut om avvisning
eller avlägsnande.

Utlänning som överträder föreskrift som har meddelats med
stöd av förevarande paragraf kan ådömas straff. Bestämmelser härom har tagits
upp i 1 5 § nya lagen.

10 § Förevarande paragraf innehåller vissa bestämmelser om
husrannsakan och kroppsvisitation.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen föreskrivs i första stycket i denna paragraf, att om det finnes
vara av betydelse för att utröna i vad mån verksamhet som bedrivs av organisation
eller grupp som avses i 1 § första stycket utgör hot mot allmän ordning och
säkerhet, utlänning som avses i 9 § fär underkastas husrannsakan eller kroppsvisitation.

Hänvisningen till 9 § innebär att förevarande lagrum är
tillämpligt dels på utlänning mot vilken har meddelats ett icke verkställbart
beslut om avvisning eller utvisning enligt den nya lagen, dels utlänning mot
vilken har meddelats ett beslut om avvisning eller avlägsnande enligt
utlänningslagen och beträffande vilken Kungl, Maj:t har förordnat att 10-13 §§
nya lagen skall vara tillämpliga.

För att en utlänning inom någon av dessa kategorier skall
kunna underkastas husrannsakan eller kroppsvisitation krävs emellertid ytterligare
att åtgärden är av betydelse för att utröna i vad män den verksamhet som bedrivs
av en sådan organisation eller grupp som avses i 1 § första stycket nya lagen
utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. Det rör sig här om politisk
organisation eller grupp som kan befaras här i landet använda våld, hot eller
tvång som medel i sin verksamhet. Varje sådan organisation eller grupp utgör
uppenbarligen ett hot mot allmän ordning och säkerhet, och det är då
självfallet angeläget att utröna hur allvarligt detta hot är. Huruvida
husrannsakan eller kroppsvisitation hos en viss utlänning tillhörande kategorin
presumtiva terrorister i det särskilda fallet kan vara av betydelse i denna
spaningsverksamhet, mäste naturligtvis bedömas frän fall till fall, men del
torde inte behöva uppställas alltför

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 112

höga krav på sannolikhet för att åtgärden skall lämna
positivt resultat för att den skall fä tillgripas. I första hand blir det
givetvis fråga om åtgärder till utrönande av den närmare karaktären av den
verksamhet som bedrivs av den organisation eller grupp som den enskilde
utlänningen tillhör eller antagits tillhöra. Det är dock ingenting som hindrar
att åtgärd vidtas mot en utlänning som tillhör eller antas tillhöra en viss
organisation eller grupp till utrönande av i vad mån närstående organisation eUer
grupp utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. Men om det inte föreligger
omständigheter som tyder på att utlänningen tillhör eller verkar för denna
andra organisation måste det å andra sidan föreligga särskilda omständigheter
som tyder på att åtgärden trots allt kan leda till positiva resultat i
spaningsarbetet beträffande denna andra organisation eller grupp.

1 andra stycket föreskrivs att åtgärd enligt första
stycket dvs. husrannsakan eller kroppsvisitation beslutas av polismyndighet
(första punkten) och att i fråga om sådan åtgärd bestämmelserna i 28 kap.
rättegångsbalken i övrigt gäller i tillämpliga delar (andra punkten).

Med uttrycket polismyndighet förstås enligt den vid 7 §
omnämnda lagen om vad som avses med polismyndighet m, m, polisstyrelsen i
polisdistriktet, om ej annat följer av lag eller annan författning. 1 ärenden
som här avses kommer polisstyrelsens beslutanderätt att utövas av polischefen,
vars uppgifter i sin tur kan delegeras till lägre befattningshavare.
Bestämmelser härom finns intagna i 49, 52 och 53 §§ polisin-struklionen (1972:511)
samt 2 och 3 §§ kungörelsen (1964:595) om handläggning av vissa
polischefsuppgifter. Av sistnämnda paragraf torde följa att beslut om
husrannsakan eller kroppsvisitation enligt förevarande paragraf kan delegeras
till sådan tjänsteman inom polisväsendet som innehar eller uppehåller tjänst
som polis- eller kriminalkommissarie eller biträdande polis- eller
kriminalkommissarie. Till följd av hänvisningen i 7 § nya lagen till 68 §
utlänningslagen kommer även länspolischef eller den länsstyrelse särskilt har
förordnat att kunna fullgöra vad som enligt denna paragraf ankommer på
polismyndighet.

Hänvisningen till 28 kap. rättegångsbalken avser närmast
bestämmelserna i 57, 9 och 13 §§, Att märka är att enskild polisman med stöd
av 28 kap, 5 § rättegångsbalken jämförd med andra stycket av nu förevarande
paragraf kan företa husrannsakan utan förordnande av polismyndighet, när fara
är i dröjsmål. Del bör också framhållas att enligt 28 kap, 8 § rättegångsbalken
post eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling som
anträffas vid husrannsakan inte fär närmare undersökas och att brev eller
annan sluten handling som anträffas vid sådan åtgärd inte får öppnas, såvida inte
misstanke om brott föreligger och bestämmelserna i 27 kap. 12 § första stycket
rättegångsbalken är tillämpUga. Emellertid kan enligt 11 § andra stycket nya
lagen utverkas särskilt förordnande om rätt för polismyndighet att ulföra
brevkontroll,

11 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om
telefonavlyssning och brevkontroll.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 113

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen har i denna paragraf föreskrivits, i första stycket, att rätten,
om synnerliga skäl föreligger, kan meddela polismyndighet tillstånd att ta del
av samtal till och från telefonapparat, som innehas eller eljest kan antas
komma att begagnas av utlänning, beträffande vilken föreligger sädana
omständigheter som avses i 10 §, och i andra stycket, att rätten under samma
förutsättningar kan meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka,
öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev eller annan sluten
handling, som är ställd till eller avsänd från utlänningen och som påträffas
vid husrannsakan eller kroppsvisitation eller som finns hos post-, telegraf-,
järnvägs- eller annan befordringsanstalt. Enligt tredje stycket kan rätten i
tillstånd enligt andra stycket förordna, att försändelse, som ankommer till befordringsanstalt,
skall kvarhållas till dess den närmare har undersökts, öppnats eller granskats,
och att sådant förordnande skall innehålla underrättelse att meddelande om
åtgärden inte får utan tillstånd av den som begärt åtgärden lämnas avsändaren,
mottagaren eller annan.

För att
utlänning skall kunna underkastas telefonavlyssning eller brevkontroU
förutsätts att sådana omständigheter föreligger beträffande honom som avses i
10 §. Detta innebär till en början, att åtgärden riktar sig mot en sådan
utlänning som avses i 9 §, dvs. en utlänning som har drabbats av ett beslut om
avvisning eller utvisning enligt den nya lagen eller ett avvisnings- eller avlägsnandebeslut
enligt utlänningslagen men på grund av politiskt flyktingskap eller annat
särskilt skäl likväl har tillåtits att kvarstanna i landet. Har avvisnings-
eller avlägsnandebeslutet meddelats enligt utlänningslagen krävs därutöver att
Kungl. Maj:t har med stöd av 9 § andra stycket nya lagen förordnal att nu
förevarande paragraf skall äga tillämpning. Det är emellertid också en
förutsättning att telefonavlyssning eller brevkontroll är av betydelse för att
utröna i vad män verksamhet som bedrivs av organisation eller grupp som avses i
första paragrafen första stycket utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.
Rörande innebörden härav hänvisas till vad som har anförts vid 10 §,

Förordnande
om telefonavlyssning eller brevkontroU enligt denna paragraf får emellertid
meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl. Innebörden härav är närmast
att det kan anses föreligga en överhängande fara för att den politiska
organisation eller grupp varom fråga är skall utföra eller låta utföra
brottsliga handlingar som innefattar bruk av våld, hot eller tvång och att
andra spaningsmedel än telefonavlyssning eUer brevkontroU inte kan antas vara
tillräckliga för att avväga denna fara.

Rättens beslut enligt förevarande paragraf fär
undantagslöst karaktären av slutligt beslut, I fråga om talan mot sådant beslut
blir bestämmelserna i 49 kap. 2 § rättegångsbalken utan vidare tillämpliga.
Någon särskild fullföljdsbestämmelse är därför inte behövlig.

12 § I första stycket av denna paragraf har föreskrivits,
att fråga om tillstånd till telefonavlyssning eller brevkontroll enligt 1 I §
skall las upp på framställning av rikspolisstyrelsen eller polismyndighet som
styrelsen

8 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 114

utser. Det har med hänsyn till åtgärdernas ingripande
karaktär inte ansetts böra ankomma pä polismyndighet att självständigt pröva humvida
framställning om sådan åtgärd som här avses skall göras. Avsikten är inte att
rikspolisstyrelsen skall kunna generellt delegera sin beslutanderätt till annan
polismyndighet. Beslut om delegation bör således meddelas särskUt i varje
enskilt fall.

Enligt
andra stycket skall tillstånd meddelas att gälla viss tid ej överstigande en
månad. Vid tillstånd till telefonavlyssning räknas tiden från den dag
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och vid tillstånd till
brevkontroll från den dag då tillståndet meddelades. Maximitiden har i
överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning
vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. och enligt 27 kap. 9 §
andra stycket rättegångsbalken i fråga om viss brevkontroll satts till en
månad. Såvitt gäller telefonavlyssning innebär detta en generösare
tidsbestämning än som gäller enligt den allmänna bestämmelsen om
telefonavlyssning i 27 kap. 16 § rättegångsbalken, där tiden bestämts till en
vecka.

13
§ I denna
paragraf har meddelats vissa bestämmelser, dels om granskning av uppteckning
som ägt rum vid telefonavlyssning enUgt 1 1 § första stycket, dels om
undersökning, öppning eller granskning av försändelse eller annan handling som
är föremal för brevkontroll enligt 11 § andra stycket. Bestämmelserna är
utformade efter förebild av föreskrifterna om telefonavlyssning och
brevkontroll i 27 kap. 16 § resp. 12 § rättegångsbalken. Att märka är, att om
brevkontroll leder till att det uppkommer misstanke om brott, rättegångsbalkens
beslagsregler kan bU tillämpliga i fråga om försändelse eller handling som
varit föremål för kontroll. Om beslag sker enligt rättegångsbalkens
bestämmelser, behöver försändelsen eller handlingen givetvis inte återlämnas
resp. sändas vidare till adressaten. En erinran härom har tagits upp i
paragrafens andra stycke.

14
§ Paragrafen innerhåller
vissa bestämmelser om förhör i ärende enligt den nya lagen.

Som har framhåUits vid 7 § blir de olika bestämmelser som
utlänningslagen innehåller om förhör i ärenden om avvisning eller avlägsnande
enligt nämnda lag inte omedelbart tillämpliga i ärenden enligt den nya lagen, I
samtliga de ärenden som enligt lagen prövas av Kungl. Maj:t bör emellertid
förhör med utlänningen vara obligatoriskt. Detta gäller ärende om avvisning,
som enligt 2 § andra stycket underställs Kungl, Maj:t, ärende om utvisning
enligt 3 §, sådant ärende om avvisning eller om verkställighet av beslut om awisning
eller utvisning som enligt 5 § underställs Kungl. Maj:t samt ärende om
meddelande av föreskrifter enligt 9 § första eller andra stycket eller om
förordnande enligt 9 § andra stycket om tillämpning beträffande viss utlänning
av 10-13 §§ nya lagen. I fråga om sådant förhör bör utlänningslagens
förhörsbestämmelser i princip äga tillämpning. Någon bestämmelse om att förhör
skall hållas i ärende om avvisning enligt 2 § första stycket synes inte vara behövlig.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 115

eftersom polismyndighetens prövning i dessa fall är av
rent formell natur. Om i ett sådant ärende utlänningen gör invändning om
politiskt flyktingskap, bör med förhöret anstå till dess ärendet kommit under Kungl.
Maj:ts prövning.

I enUghet med vad nu anförts föreskrivs i förevarande
paragraf, att i ärende, som enligt 2 § andra stycket, 3 §, 5 § eller 9 § prövas
av Kungl, Maj:t förhör skall hållas samt att om sådant förhör 3943 §§
utlänningslagen gäller i tillämpliga delar.

Av hänvisningen till utlänningslagens förhörsbestämmelser
följer, att Kungl. Maj:t skall utse förhörsmyndighet och att 41 och 42 §§ utlänningslagen
skall vara tillämpliga i fråga om förfarandet i övrigt vid förhöret.

Av vad som har anförts vid 7 § framgår att bestämmelserna
i 43 § utlänningslagen om förhör inför domstol bUr omedelbart tillämpliga i
ärenden om awisning eller utvisning enligt den nya lagen.

15 § Denna paragraf innehåller straffbestämmelser. I nära
anslutning till vissa motsvarande straffbestämmelser i 6465 §§ utlänningslagen
har i paragrafen föreskrivits, att den som hjälper utlänning att inkomma i
riket i strid mot föreskrift i den nya lagen, utlänning som försöker hindra
verkställighet av beslut om hans avvisning eller utvisning enligt lagen samt
utlänning som överträder enligt 9 § meddelad föreskrift om inskränkningar
eller villkor för hans vistelse i riket skall dömas till fängelse i högst ett
år eller, där omständigheterna är mildrande, till böter.

Det
föreslagna straffmaximum är högre än straffmaximum för motsvarande förseelser
mot utlänningslagen, som i 64 och 65 §§ inte för något fall föreskriver
strängare straff än fängelse sex månader. Som angivits i den allmänna motiveringen
bör emellertid det i 65 § utlänningslagen föreskrivna straffmaximum för
överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av utlänningslagen av
innebörd att utlänning inte får uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun
eller visst polisdistrikt, höjas till fängelse i högst ett år. Det bör påpekas
att med det i förevarande paragraf av den nya lagen föreslagna straffmaximum
brott som här avses kan medföra häktning.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 116

2 Förslag
till

Lag
om ändring i utlänningslagen (1954:193)

65, 66 och 71 §§

Ändringarna
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 10,13).

3 Förslag
till

ändring
i det förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som lagts fram
i Kungl. Maj:ts proposition 1972:132

41 §

Ändringen
har behandlats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 10.13),

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 117

12 Sammanfattning

Den ökning av internationella terroristdåd, som skett
under senare är, har såväl internationellt som inom vårt land föranlett
åtgärder för att söka förhindra sådan verksamhet. Internationella konventioner,
bl, a. till förhindrande av kapning av och sabotage mot luftfartyg, har.
utarbetats. Ytterligare åtgärder övervägs på det internationella planet. Bl, a,
har FN tagit upp frågan om en konvention, som skall täcka internationella
terroristhandlingar av alla slag. Det internationella polissamarbetet har
intensifierats och utvecklats. Många länder, däribland Sverige, har skärpt sin
strafflagstiftning och infört noggrannare personkontroll.

Mot bakgrund av utvecklingen, som även drabbat Sverige,
har åt en kommission uppdragits att undersöka vilka ytterligare ätgärder som
inom vårt land kan vidtagas för att förhindra politiska våldsdåd med internationell
bakgrund.

Kommissionen
har funnit att uppmärksamheten bör inriktas på brottsförebyggande insatser.
Främst gäller det kontrollen över utlänningars inresor i landet, uppsikten och
övervakningen av dem som vistas här och som kan befaras ägna sig åt eller
medverka i politisk terrorverksamhet, polisens spaningsverksamhet och
kontrollen vid våra flygplatser. Det är enligt kommissionens mening uppenbart
att en ökad spanings- och kontrollverksamhet förutsätter att tillräckliga
resurser för ändamålet ställs till polismyndigheternas förfogande.

Kommissionen
föreslår i en särskild lag att möjligheter öppnas till extraordinära
ingripanden gentemot det ringa antal personer, som i värt land kan befaras
medverka i sådan verksamhet som det här gäller. Förslaget har omgärdats med
bestämmelser som garanterar parlamentarisk insyn och kontroll.

1 fräga om
kontrollen vid inresa tar kommissionen i sin rapport först upp frågan om visering.
Det slås fast att åtskilliga våldsdåd med poUtisk bakgrund, som begåtts i vårt
land, utförts av kroatiska separatister. Flera av dessa gärningar har varit
synnerligen grova brott. För att förbättra kontrollen av jugoslaviska
invandrare har kommissionen under hand hemställt hos Kungl. Maj:t att Sverige
skall suspendera gällande viseringsfrihetsavtal med Jugoslavien. Kungl. Maj:t
har fattat beslut i enlighet med denna hemställan.

1
rapporten berörs vidare den invandring till vårt land, som kommer till stånd
genom uttagning av flyktingar från utländska flyktingläger. Uttagningsförfarandet
synes inte erbjuda tillräckliga garantier mol att presumtiva terrorister tas
ut för invandring hit. För att öka säkerheten vid uttagningarna förordar
kommissionen att åtgärder vidtas'som garanterar

9 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 118

medverkan dels från polisens sida, dels av tolkar som
rikspolisstyrelsen ställer till förfogande eller som i vart fall godkänts av
styrelsen från säkerhetssynpunkt.

Kommissionen för in en ny grund för avvisning och
utvisning. Den nya ordningen innebär att utlänning skall avlägsnas om det finns
grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för politisk organisation
eller grupp som kan befaras här i riket använda våld, hot eller tvång som medel
i sin verksamhet.

Beträffande förfarandet i de nya ärendena om avvisning och
utvisning föreslår kommissionen att utlänning, som kan avvisas eller utvisas,
skall registreras i en förteckning som förs av rikspolisstyrelsen.
Förteckningen skall finnas tillgänglig på alla gränskontrollstationer. Kungl. Maj:t
skall lämna närmare anvisningar till rikspolisstyrelsen hur förteckningen skall
föras. Detta innebär bl. a. att Kungl. Maj:t i praktiken kommer att bestämma
vilka politiska organisationer eller grupper som skall bli föremål för särskild
övervakning. Med ledning av anvisningarna från Kungl. Maj:t skall
rikspolisstyrelsen fä avgöra vilka enskilda personer, som skall föras in i den
nyss nämnda förteckningen.

Beslut om avvisning skall meddelas av polismyndighet pä
grundval av rikspolisstyrelsens förteckning. Om utlänning, som finns upptagen i
förteckningen, påstår att han är politisk fiykting eller om han innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd skall ärendet underställas Kungl.
Maj:t via invandrarverket. Detsamma skall gälla om utlänning anses böra
avvisas enligt den nya grunden men inte upptagits i förteckningen.

Beslut om utvisning meddelas av Kungl. Maj:t.

1 fråga om verkställighet av avvisning och utvisning avses
samma regler som i utlänningslagen komma att gälla. Påstår utlänningen att han
är politisk flykting och är påståendet inte uppenbart oriktigt, skall emellertid
verkställighetsfrågan underställas Kungl.Maj:t.

Gör utlänning i ärende om avvisning eller vid verkställighet
av avvisning påstående om politiskt flyktingskap, i följd varav underställning
skall ske till Kungl. Maj:t, skall han alltid tas i förvar av polismyndighet, I
huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt skall även i andra fall förvar kunna
komma i fråga.

Effektiviteten av kommissionens förslag om skärpt inresekontroll
är till stor del beroende på hur det internationella polissamarbetet genom bl.
a. Interpol fungerar. Organisationens alltmer utvidgade verksamhet synes kräva
ökat ekonomiskt stöd. Sverige har tidigare verkat för en förstärkning av
Interpols resurser och kommissionen understryker viklen av att ytterligare initiativ
tas i detta syfte.

För att få skärpt kontroll och övervakning av de
utlänningar i värt land, som enligt Kungl. Maj:ts prövning kan befaras deltaga
i politisk terrorverksamhet men som på grund av politiskt flyktingskap eller
annat synnerligt skäl inte kan avlägsnas ur riket, föreslår kommissionen två
huvudåtgärder. Dels skall Kungl. Maj:t kunna meddela en sådan utlänning
särskilda föreskrifter med inskränkningar och villkor för hans fortsatta

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:37 119

vistelse i landet, dels skall sådan utlänning under vissa
förutsättningar kunna bli föremål för särskilda spaningsåtgärder. I sistnämnda
hänseende innebär kommissionens förslag följande.

Finns det vara av betydelse för att utröna i vad mån
verksamhet som bedrivs av sådan politisk organisation eller grupp, som ovan
nämnts, utgör hot mot allmän ordning och säkerhet får mot utlänning av
nyssnämnda kategori tillgripas:

a)
husrannsakan
eller kroppsvisitation. Åtgärden beslutas av polismyndighet och i övrigt skall
i tillämpliga delar 28 kap. rättegångsbalken gälla,

b)
telefonavlyssning
samt kontroll av post- och telegrafförsändelse, brev eller annan sluten
handling. Tillstånd till sådan åtgärd kan efter framställning av
rikspolisstyrelsen eller av styrelsen förordnad polismyndighet lämnas av
domstol om synnerliga skäl föreligger. Tillstånd kan lämnas för en begränsad
tid av högst en månad.

I alla ärenden om avlägsnande, meddelande av föreskrifter
eller förordnande om tvångsmedel, som prövas av Kungl, Maj:t, skall alltid
förhör hållas med utlänningen.

1 enlighet med motsvarande bestämmelser i utlänningslagen
skall i/ra//" ådömas dels den som hjälper utlänning att komma in i landet
i strid mot de nya bestämmelserna, dels utlänning som försöker hindra
verkställighet av beslut om hans avlägsnande, dels ock utlänning, som
överträder meddelad föreskrift, I förhållande till utlänningslagens regler
föreslås skärpning genom att straffmaximum höjs frän fängelse i sex månader
till fängelse i ett år,

1 fråga om kontroll över lagens tillämpning föreslär
kommissionen dels att lagen tidsbegränsas till ett år, varigenom en ärlig
kontroll genom riksdagen erhålls, dels att polismyndigheterna åläggs att
kontinuerligt lämna redogörelser till rikspolisstyrelsen om de åtgärder som
vidtagits enligt den nya lagen, och dels att rikspolisstyrelsens förteckning
över presumtiva terrorister regelbundet skall föreläggas styrelsen in pleno,
varigenom en fortlöpande kontroll kan upprätthällas bl, a. genom styrelsens
parlamentariska ledamöter.

Beträffande den interna kontrollen i värt land
understryker kommissionen betydelsen av att lämpliga ätgärder vidtas för att
åstadkomma en flygplatskontroH som är så effektiv som möjligt och där behövliga
insatser är samordnade pä bästa sätt.

Kommissionen pekar härefter på den åtstramning av den
kriminalpolitiska behandlingen av brottslingar, som nyligen skett beträffande
främst brottslingar som utför brott av yrkesmässig internationell karaktär. De
begränsningar som i det sammanhanget föreskrivits i fråga om permissioner,
placering på öppen anstalt och villkorlig frigivning bör enligt kommissionens
mening vara tillämpliga även när det gäller för brott dömda personer, som är
hänförliga lill kategorien presumtiva terrorister.

Avslutningsvis bör nämnas att kommissionen förordar att en
översyn av vår strafflagstiftning i de delar den anknyter till brott av
terroristkaraktär tas upp i lämpligt sammanhang.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 120

13 Lagförslag

1 Förslag till

Lag om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd

med
internationell bakgrund

Härigenom förordnas som följer.

1 § Utlänning, som ankommer till riket, skall avvisas, om
det finnes

gmndad anledning antaga, att hän tillhör eller verkar för politisk

organisation eller grupp som kan befaras här i riket använda våld, hot

eller tvång som medel i sin verksamhet.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning över utlänningar
som enligt vad i första stycket sägs skall avvisas. Närmare föreskrifter om
förteckningen meddelas av Konungen,

2 § När utlänning, vilken upptagits på förteckning som
avses i 1 § andra

stycket och ej innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstill

stånd, ankommer till riket, skall polismyndigheten omedelbart meddela

beslut om hans avvisning, om ej annat följer av vad i 5 § sägs.

Uppkommer
hos polismyndigheten fräga om avvisning enligt denna lag av annan utlänning än
som avses i första stycket, skall ärendet hänskjutas till statens
invandrarverk, som med eget yttrande underställer Konungen ärendet.

3
§ Utlänning som
uppehåller sig i riket fär utvisas, om sädana omständigheter föreligger som
sägs i 1 § första stycket. Beslut om utvisning meddelas av Konungen. I ärende
om utvisning skall yttrande inhämtas från statens invandrarverk. Om ärendet är
synnerligen brådskande, fär dock beslut meddelas, ehuru yttrande av verket icke
föreligger,

4
§ Beslut om
avvisning verkställes av polismyndighet. Verkställighet av beslut om utvisning
ankommer på länsstyrelse,

5
§ Påstår
utlänning i ärende om hans avvisning eller om verkställighet av beslut om
avvisning eller utvisning, att han i det land till vilket han skulle befordras
löper risk alt bli utsatt för politisk förföljelse elieratt han där inle
åtnjuter trygghet mot alt bli sänd till land, i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet ej uppenbart oriktigt skall ärendet hänskjutas till statens
invandrarverk, som med eget yttrande underställer Konungen ärendet. Vad nu
sagts skall dock ej gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom
påståendet redan prövats.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 121

6 § Skall enUgt 5 § ärende om avvisning underställas
Konungen, skall

polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Polismyndighet får taga utlänning i förvar eller stäUa
honom under uppsikt när enligt 2 § andra stycket ärende om hans avvisning skall
underställas Konungen eller när fråga uppkommer om hans utvisning enligt denna
lag,

7
§ 1 ärende som
rör avvisning eller utvisning enligt denna lag eller verkställighet av sådan
åtgärd gäller i tillämpliga delar vad i 32, 35-49, 51-57, 60-62 och 66-70 §§
utlänningslagen (1954:193) är föreskrivet i fråga om avvisning eller utvisning
enligt sistnämnda lag,

8
§ Meddelar
Konungen beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag men möter på
grund av vad i 53-54 §§ utlänningslagen (1954:193) sägs hinder mot
verkställighet av beslutet, skall däri förordnas att verkställighet tills
vidare ej får ske. Frågan huruvida hindret mot verkstäUighet består skall
omprövas när anledning förekommer därtill,

9
§ Har utlänning
avvisats eller utvisats enligt denna lag och kan beslutet härom ej verkställas,
äger 10-13 §§ tillämpning beträffande honom. Konungen får meddela föreskrifter
om inskränkningar och villkor för sådan utlännings vistelse i riket.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut om awisning,
förpassning, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej verkställas, får
Konungen, om sådana omständigheter föreligger beträffande utlänningen som sägs
i 1 § första stycket, förordna att 1013 §§ skall äga tillämpning och meddela
föreskrifter som i första stycket sägs,

10 § Finnes det vara av betydelse för att utröna i
vad mån verksamhet

som bedrives av organisation eller grupp som avses i 1 § första stycket

utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får utlänning, som avses i

9 §, underkastas husrannsakan eller kroppsvisitation.

Åtgärd enligt första stycket beslutas av polismyndighet, I
fråga om

sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap, rättegångsbalken i

tillämpliga delar, __

11 § Föreligger beträffande utlänning sädana
omständigheter som avses i

10 § kan rätlen, om synnerliga skäl föreligger, meddela
polismyndighet

tillstånd att ta del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves

eller eljest kan antagas komma att begagnas av utlänningen.

Rätten kan under de förutsättningar som anges i första
stycket även meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna
eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev eller annan sluten
handling, som är ställd till eller avsänd från utlänningen och som påträffas
vid husrannsakan eller kroppsvisitation eller som finnes hos post-, telegraf-,
järnvägs- eller annan befordringsanstalt.

1 tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna,
att försändel-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 122

se, som ankommer till befordringsanstalt, skall kvarhållas
till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall
innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden ej får utan tillstånd av
den som begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan,

12 § Fråga om tillstånd som avses i 1 1 § upptages på
framställning av

rikspolisstyrelsen eller polismyndighet som styrelsen utser,

TUlstånd skall meddelas att gälla viss tid ej överstigande
en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning frän den dag
tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga fall från den
dag tillståndet meddelades.

13 § Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej
granskas av

annan än rätten, rikspolisstyrelsen eller myndighet som gjort framställ

ningen. Innehåller uppteckningen något som ej är av betydelse för det

ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter gransk

ningen omedelbart förstöras.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd
enligt 11 § fär ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än
rätten, rikspolisstyrelsen eller myndighet som gjort framställningen. Handling
varom här är fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen
slutförts, skall försändelse som finnes hos befordringsanstalt tillställas den
till vilken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos
vilken handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande
bestämmelser.

14
§ I ärende, som
enligt 2 § andra stycket, 3 §, 5 § eller 9 § prövas av Konungen, skall förhör
hällas. Om sådant förhör gäller 39-43 §§ utlänningslagen (1954:193) i
tillämpliga delar.

15
§ Till fängelse
i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till böter dömes

1.
den som hjälper
utlänning att inkomma i riket i strid mol föreskrift i denna lag,

2.
utlänning som
försöker hindra verkställighet av beslut om hans awisning eller utvisning
enligt denna lag,

3.
utlänning, som
överträder enligt 9 § meddelad föreskrift om inskränkningar eller villkor för
hans vistelse i riket.

Denna lag träder i kraft den . . . och gäller till

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas att 65, 66 och 71 §§ utlänningslagen (1954:193) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla
sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst sex månader eller, där omständigheterna äro mUdran-de, med
dagsböter.

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla
sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med
dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt beslut om förvisning eller
utvisning icke ägt återvända, dömes till fängelse i högst sex månader. Till
ansvar skall dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå politisk
förföljelse.

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verksläUt beslut om förvisning eller utvisning
icke ägt återvända, dömes till fängelse i högst ett år. Till ansvar skall dock
ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå politisk förföljelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71 §3

Konungen meddelar bestämmelser om hemsändande av utlänning,
som erhåller socialhjälp eller omhändertages jämlikt barnavårdslagen, lagen om
beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall eller 35 § lagen angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som icke är politisk flykting.

Efter avtal med främmande stat om behandling av
fripassagerare äger Konungen stadga avvikelser från bestämmelserna i denna lag
ävensom meddela de föreskrifter som i övrigt erfordras för tillämpning av
avtalet.

Om utlämning för brott och om överförande till främmande
stat för verkställighet av här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt
om

' Senaste lydelse 1968:755.

2 Senaste lydelse 1964:205.

3 Sena.ste lydelse 1972:261.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:37 124

utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av

beslut om
vård eller behandling är särskUt stadgat.

Utöver vad som följer av denna lag må i särskild ordning
föreskrivas åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund.

Denna lag träder i kraft den

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 125

3 Förslag till

ändring
i det förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen .

(1972:429) som lagts fram i Kungl. Maj:ts proposition
1972:132

I prop. föreslagen lydelse Av kommissionen föreslagen ly-

delse

41 § Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1,
hos
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller
9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2,
hos
beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967: 940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskoleelev
enligt 28 § samma lag,

3,
hos
förvaltningsdomstol angående tvängsintagning i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård
eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4,
angående
omhändertagande för samhällsvård enUgt 29 § barnavärdslagen (1960:97) eller
utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga
upphörande enligt 42 § samma lag,

5, hos förvaltningsdomstol angående
intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enUgt barnavårdslagen
(1960:97),

6,
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7,
angående
förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen (1954: 193),

8,
angående
avvisning enligt utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida
icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9,
angående
verkställighet enligt utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos
centrala utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra stycket samma lag eller
om utlänningen enhgt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

10,
angående
uppehållstillstånd, om utlänningsnämndens yttrande på grund av 12 § första
stycket utlänningslagen (1954:193) skall inhämtas,

11,
angående
förskrifter som meddelas enligt 9 eller 34 § utlänningslagen (1954:193),

12,
angående
hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen
(1954:193),

13, angående förverkande av villkorligt
medgiven frihet enligt 26 kap, brottsbalken,

14,
angående återintagning
i anstalt enligt 29 eller 30 kap, brottsbalken,

15,
angående
verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd

10 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 37

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
197337

/ prop. föreslagen lydelse

126

Av kommisionen föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkstälUghet av straff m. m. eller lagen (1972:260)
om internationellt samarbete rörande verkstälUghet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enhgt lagen (1970:375) om utlämning
till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om värd
eller behandling.

17.
angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering eller sterilisering
enligt lagen (1941: 282) om sterilisering, om giltigt samtycke till åtgärden
ej lämnats.

17.
angående kastrering
enligt lagen (1944:133) om kastrering dlersteriliseringenligt lagen (1941: 282)
om sterilisering, om giltigt samtycke tUl åtgärden ej lämnats,

18.
hos
centrala utlänningsmyndigheten eller Kungl Maj:t enligt lagen ( j om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,

19.
angående
verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt lagen ( ) om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund
om utlänningen hållits i förvar längre än en vecka.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 197337 127

Bilaga 2 (Remitterade förslaget)

1 Förslag till

Lag
om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med

internationell bakgrund

Härigenom förordnas som följer.

1 § Utlänning, som ankommer tUl riket, skall avvisas, om
det finnes

grundad anledning antaga, att han tUlhör eller verkar för organisation

eller grupp som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan

befaras här i riket använda våld, hot eller tvång för politiska syften.

Rikspolisstyrelsen
upprättar förteckning över utlänningar som enligt vad i första stycket sägs
skall avvisas. Närmare föreskrifter om förteckningen meddelas av Konungen.

2 § När utlänning, vilken upptagits på förteckning som
avses i I § andra

stycket och ej innehar visering, uppehällstUlstånd eller bosättningstill

stånd, ankommer tiU riket, skall polismyndigheten omedelbart meddela

beslut om hans avvisning, om ej annat följer av vad i 5 § sägs.

Uppkommer
hos polismyndigheten fråga om avvisning enligt denna lag av annan utlänning än
som avses i första stycket, skall ärendet hänskjutas till statens
invandrarverk, som med eget yttrande underställer Konungen ärendet.

3
§ Utlänning,
som uppehåUer sig i riket får utvisas, om sådana omständigheter föreligger som
sägs i 1 § första stycket. Beslut om utvisning meddelas av Konungen. I ärende
om utvisning inhämtas yttrande från statens invandrarverk, om ej hinder möter
på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

4
§ Beslut om
avvisning verkställes av polismyndighet. VerkstälUghet av beslut om utvisning
ankommer pä länsstyrelse.

5
§ Påstår
utlänning i ärende om avvisning eller om verkställighet av beslut om avvisning
eller utvisning, att han i det land till vUket han skulle befordras löper risk
att bli utsatt för politisk förföljelse eUer att han där icke åtnjuter trygghet
mot att bli sänd tUl land, i vUket han löper sådan risk, och är påståendet ej
uppenbart oriktigt, skall ärendet hänskjutas till statens invandrarverk, som
med eget yttrande underställer Konungen ärendet. Vad nu sagts skaU dock ej
gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom påståendet redan prövats.

6
§ Skall enligt
5 § ärende om awisning underställas Konungen, skaU polismyndigheten taga
utlänningen i förvar.

Polismyndighet får taga utlänning i förvar eller ställa
honom under uppsikt när enligt 2 § andra stycket ärende om hans awisning
skall

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 197337 128

underställas Konungen eller när fråga uppkommer om hans
utvisning enligt denna lag,

7
§ I ärende som
rör avvisning eUer utvisning enligt denna lag eller verkställighet av sådan
åtgärd gäller i tUlämpliga delar vad i 32, 3549, 52-57, 60-62, 66-67, 69 och
70 §§ utlänningslagen (1954:193) är föreskrivet i fråga om awisning eller
utvisning enligt sistnämnda lag. Vid tillämpning av lagen gäller även vad i 68
§ utlänningslagen är föreskrivet,

8
§ Meddelar
Konungen beslut om avvisning eUer utvisning enligt denna lag men möter på grund
av vad i 53 och 54 §§ utiänningslagen (1954:193) sägs eller av annan anledning
hinder mot verkställighet av beslutet, skall förordnas att verkställighet tills
vidare ej fär ske.

Beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag eUer
fråga huruvida hinder mol verkställighet av sådant beslut består skaU omprövas
när anledning förekommer därtill.

9 § Har utlänning avvisats eller utvisats enligt denna lag
och kan beslutet

härom ej verkställas, äger 10-13 §§ tUlämpning beträffande honom.

Konungen får meddela föreskrifter om inskränkningar och vUlkor för

sådan utlännings vistelse i riket.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut om awisning,
förpassning, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej verkställas, får
Konungen, om sädana omständigheter föreligger beträffande utlänningen som sägs
i 1 § första stycket, förordna att 10-13 §§ skall äga tillämpning och meddela
föreskrifter som sägs i första stycket.

10 § Finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida
organisation

eller grupp som avses i 1 § första stycket planlägger eUer förbereder

åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får utlänning,

som avses i 9 §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kropps

besiktning. Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck och foto

grafi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av
polismyndighet. 1 fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28
kap. rättegångsbalken i tiUämpliga delar.

11 § För ändamål som avses i 10 § första stycket kan
rätlen, om

synnerliga skäl föreligger, meddela polismyndighet tUlstånd att taga del

av samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan

antagas komma att begagnas av utlänning som avses i 9 §.

Rätten kan för ändamål som avses i 10 § första stycket, om
synneriiga skäl föreligger, även meddela polismyndighet tUlstånd att närmare
undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan
sluten handUng eller paket som ställts till eller avsänts frän utiänning, som
avses i 9 §, och som påträffas vid husrannsakan eller kroppsvisitation eller
som finnes hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt.

s. 129 Kontrollera mot PDF

prop,
197337 129

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna,
att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt,
skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eUer granskats.
Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden ej får
utan tUlstånd av den som begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller
annan,

12 § TUlstånd som avses i 11 § skall meddelas att gälla
viss tid ej

överstigande en månad. Tiden räknas, vid tiUstånd tUl telefonavlyssning

från den dag tUlståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i

övriga fall från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tiUstånd prövas av Stockholms tingsrätt på
yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut.
Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. 1 fråga om förfarandet äger i
övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av
fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap.
16 § nämnda balk motsvarande tillämpning,

13 § Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej
granskas av

annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eUer åklagare. Inne

håller uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som

föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedel

bart förstöras.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tUlstånd
enligt 11 § fär ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än
rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Handling varom här
är fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen slutförts, skall
försändelse som finnes hos befordringsanstalt tillställas den tUl vilken
försändelsen är stäUd och annan handling återlämnas tUl den hos vUken
handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

14
§ I ärende, som
enligt 2 § andra stycket, 3, 5 eller 9 § prövas av Konungen, skall förhör
hällas. Orn sådant förhör gäller 4043 §§ utlänningslagen (1954:193) i tUlämpliga
delar.

15
§ Till fängelse
i högst ett år eller, där omständigheterna är mUdrande, till böter dömes

1.
den som hjälper
utlänning att inkomma i riket beträffande vUken föreligger sädana
omständigheter som avses i 1 § första stycket,

2.
utlänning som
försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning av honom
enligt denna lag,

3.
utlänning som
överträder enligt 9 § meddelad föreskrift om inskränkningar eller vUlkor för
hans vistelse i riket.

Denna lag träder i kraft den 15 aprU 1973 och gäller tUl
och med den 14 aprU 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas, att 65, 66 och 71 §§ utlänningslagen (1954:193) skaU ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehåUa
sig utanför viss ort, viss kommun eller yisst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst sex månader eller, där omständigheterna äro mildrande, med
dagsböter.

Överträder
utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehåUa
sig utanför viss ort, viss kommun eUer visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst ett år eller, där omständigKetema äro mUdrande, med dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt beslut om förvisning eller
utvisning icke ägt återvända, dömes till fängelse i högst sex månader. Till
ansvar skall dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå poUtisk
förföljelse.

Uppehåller
sig utlänning i riket, ehuru han enligt verkställt beslut om förvisning eUer
utvisning icke ägt återvända, dömes tUl fängelse i högst ett år. TUl ansvar
skall dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för att undgå politisk
förföljelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71 §3

Konungen meddelar bestämmelser om hemsändande av
utlänning, som erhåller socialhjälp eller omhändertages jämlikt
barnavårdslagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
eller 35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som
icke är politisk flykting.

Efter avtal med främmande stat om behandling av
fripassagerare äger Konungen stadga avvikelser från bestämmelserna i denna lag
ävensom meddela de föreskrifter som i övrigt erfordras för tiUämpning av
avtalet.

Om utlämning för brott och om överförande till främmande
stat för verkställighet av här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling är särskUt stadgat,

1 Senaste lydelse 1968:755.

2 Senaste lydelse 1964:205.

3 Senaste lydelse 1972:261.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:37 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om åtgärder till förebyggande

av vissa våldsdåd med internatio

nell bakgrund är stadgat i lagen

( ) om särskilda åtgärder

till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund.

Denna lag träder i kraft den 15 apiU 1973,

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 132

3 Förslag till

ändring
i det förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som

lagts fram i Kungl. Maj:ts proposition 1972:132

/ prop. 1972:132 föreslagen lydel- Här föreslagen
lydelse se

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eUer
psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning
enligt 16 eUer 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska
nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eUer
specialsjukhus enligt lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utveckUngsstörda
eUer placering av särskoleelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående
tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enUgt 18 eller 55
§ lagen (1954:579) om nyklerhetsvård eller kvarhåUande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhäUsvård
enligt 29 § barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligt 30 § samma lag eUer
angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående
intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen
(1960:97),

6.
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7. angående förpassning eUer utvisning
enligt utlänningslagen (1954: 193),

8. angående avvisning enligt
utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida icke utiänningen
enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9. angående verkställighet enligt
utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra stycket samma lag eller om utiänningen
enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

10.
angående
uppehållstillstånd, om utlänningsnämndens yttrande på grund av 12 § första
stycket utlänningslagen (1954:193) skaU inhämtas,

11.
angående
föreskrifter som meddelas enligt 9 eUer 34 § utlänningslagen (1954:193),

12.
angående
hemsändande av utiänning med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen
(1954:193),

13.
angående
förverkande av vUlkorligt medgiven frihet erdigt 26 kap, brottsbalken,

14.
angående återintagning
i anstalt enligt 29 eller 30 kap, brottsbalken,

15.
angående verkstäUighet
utomlands av frihetsberövande påföljd

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop, 197337 133

enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m, m, eUer lagen (1972:260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

16,
angående
utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkstäUighet av beslut om vård eller behandling,

17,
angående kastrering
enligt lagen'(1944:133) om kastrering eller sterilisering enligt lagen (1941:282)
om steriUsering, om giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

18.
hos
centrala utlänningsmyndigheten eller Kungl Maf:t enligt lagen ( ) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,

19.
angående
verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt lagen ( j om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, om utlänningen
hållits i förvar längre än en vecka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

lag
om ändring i lagen (1937:249) om uiskränkningar i rätten att

utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
förordnas, att 10 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar' skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar
rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till
förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning
av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att
utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eUer
åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet
eller för enskUd person; dock må handling ej i något fall hemlighållas
längre tid än sjuttio är från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där
särskilda omständigheter det påkaUa, medgiva utlämnande utan hinder av vad
ovan stadgas.

Handlingar rörande polismyn

dighets, tullmyndighets eller åkla

gares verksamhet till förekomman

de eller beivrande av brott, så ock

handlingar rörande användning av

tvångsmedel i brottmål eller enligt

11 § lagen ( ) om särskilda

ätgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att
utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eUer brottmåls utredning eller
åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eUer
för enskUd person; dock mä handling ej i något fall hemlighållas längre tid än
sjuttio är från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där särskilda
omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan
stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om åklagare skall ej äga
tillämpning ä riksdagens ombudsmän.

Denna lag träder i kraft den 1 5 april 1973.

Omtryckt 1971:203,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop, 197337 135

Protokoll, hållet i lagrådet den 23 februari 1973.

Närvarande: justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER,
justitierådet HOLMBERG, justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 19 januari
1973 har Kungl, Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skall inhämtas över
upprättade förslag till

1. lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med

internationeU bakgrund,

2. lag om ändring i utlänningslagen
(1954:193),

3. ändring i det förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som lagts fram i Kungl. Maj:ts
proposition 1972:132,

4. lag om ändring i lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoU,
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Åke Ihrfelt. Lagrådet
yttrar:

Förslaget till lag om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationeU bakgrund,

2, 3 och 5 §§

EnUgt förevarande paragrafer har vissa uppgifter lagts på
det centrala ämbetsverk som handhar frågor på utlänningslagstiftningens område,
I utlänningslagen betecknas detta organ den centrala utlänningsmyndigheten.
Enligt den av Kungl. Maj:t utfärdade utlänningskungörelsen är statens
invandrarverk sådan myndighet. 1 förevarande paragrafer har organet angivits
med beteckningen statens invandrarverk. Enligt lagrådets mening är det önskvärt
att beteckningen är enhetlig i de två ifrågavarande lagarna och termen den
centrala utlänningsmyndigheten frän systematisk synpunkt att föredraga. Vid en
eventuell omorganisation kan i så fall lagändringar undvikas. Lagrådet förordar
alltså att i förevarande tre paragrafer namnet statens invandrarverk utbytes
mot beteckningen den centrala utlänningsmyndigheten.

1 anslutning härtill må anmärkas att den föreslagna
punkten 18 141 § rättshjälpslagen talar om ärende hos den centrala
utlänningsmyndigheten enhgt förevarande lag. Bifalles ej vad lagrådet nyss
förordat, synes följdriktigheten kräva, att i punkten 18 i 41 §
rättshjälpslagen organet anges med beteckningen statens invandrarverk, oaktat
att samma organ i punkten 9 i samma paragraf benämnts centrala
utlänningsmyndigheten.

Vad angår utformningen av 3 § har Kungl, Maj:t, genom att
i lagtexten angivits att utlänning varom här är fråga "får" utvisas,
erhållit en diskretionär prövningsrätt huruvida beslut om utvisning skall
meddelas. Sådan prövningsrätt föreligger ej i den situation som avses i 1 §,

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:37 136

8§

Den föreslagna lagen avser att ge myndigheterna vidgade
befogenheter att hindra utlänningar att komma in i riket eller att avlägsna dem
härifrån. Det kan hävdas att därav icke följer att Kungl, Maj:t skulle vara
betagen möjUgheten att medge att utlänning får vistas i riket trots att
förutsättningar för tillämpningen av lagen är för handen. Mot detta talar det
starka betonandet av att avvisning "skall" ske i fall som avses i 1 §.
Lagen skiljer sig på denna punkt från avfattningen av utlänningslagen. På grund
av hänvisningen till bestämmelser i utlänningslagen kommer hinder mot
verkställighet av beslut om utlännings befordran från riket att föreligga i
vissa fall. Föredragande statsrådet har anfört att starka humanitära skäl i
undantagsfall kan tala för att verkställighet ej bör ske även i fall då
utlänningen ej kan betraktas som politisk flykting. För att Kungl, Maj:ts
befogenhet att i sådant faU - i vUket hinder mot verkställighet icke kan sägas
föreligga förordna, att verkstälUghet ej skall ske, skall komma till klart
uttryck torde stadgandet i första stycket i förevarande paragraf böra
omformuleras.

Lagrådet förordar, att paragrafens första stycke ges
lydelsen: "Medde

lar Konungen---------- (1954:193) sägs hinder mot verkstälUghet av

beslutet eller föreligger eljest särskild anledning att
verkställighet ej bör äga rum, skall förordnas att verkstälUghet tills vidare
ej fär ske".

Ändras första stycket på sätt nu angivits, bör i andra
stycket stadgas, att beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag eller
förordnande att verkstäUighet av sådant beslut ej får ske skall omprövas när
anledning förekommer därtill,

11 §

EnUgt förslaget har bland de åtgärder som kan företas med
stöd av 10 § första stycket ansetts böra ingå kroppsbesiktning. 1 konsekvens
härmed torde förevarande paragrafs andra stycke böra utformas så att möjlighet
finns till kontroll även av sådan sluten handling som kan ha påträffats vid
kroppsbesiktning.

Förslaget till ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Därest vad lagrådet förordat vid 2, 3 och 5 §§ förslaget
till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund ej biträdes, bör i punkt 18 av 41 § uttrycket centrala
utlänningsmyndigheten utbytas mot statens invandrarverk.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Vid protokollet: Ingrid Hellström

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop,
197337 137

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973,

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till

l.lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund,

2. lag om ändring i utlänningslagen
(1954:193),

3. ändring i det förslag till lagom
ändring i rättshjälpslagen (1972:429) som lagts fram i Kungl, Maj:ts
proposition 1972:132,

4. lag om ändring i lagen (1937:249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i sak inte haft något att erinra mot
förslagen. De lagtekniska påpekanden som lagrådet gjort bör beaktas. Även i
övrigt behövs vissa redaktionella ändringar som inte föranleder någon kommentar.

1 detta
sammanhang vill jag la upp ytterUgare en fråga, 1 min anmälan av remissen till
lagrådet omtalade jag att det i årets statsverksproposition (prop, 1973:1 bil.
4 s, 50-51) beräknats medel för ytterligare femton polismanstjänster i de
polisdistrikt där de tre största flygplatserna är belägna. I mitten av maj
beräknas en särskild hall tas i bruk för chartertrafiken på Arlanda flygplats.
Den nya hallen kommer att ligga ca 2,5 kilometer frän den nuvarande
stationsbyggnaden pä Arlanda, På grund av avståndet mellan den nuvarande
stationsbyggnaden och den nya charterhallen behövs särskild polispersonal för
pass- och säkerhetskontroll i den nya hallen. Jag beräknar att det behövs tio
nya polismans-tjänster för ändamålet när den nya hallen tas i bruk. Med
anledning härav behövs under anslaget Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader under budgetåret 1973/74 632 000 kr. utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit i prop. 1973:1 (bil. 4).

Under åberopande av vad jag nu har anfört hemställer jag
alt Kungl, Maj:l föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar,

dels att lill Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1973/74 under andra huvudtiteln (p B 6)
anvisa ytterligare 632 000 kr.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop,
197337 138

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Doktrin (2)

  1. Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning, SvJT 2025 s. 94, på s. 110 · Fritt tillgänglig
  2. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 162 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

89 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (84)

84 kopplingar i 50 dokument.

  1. SOU 2025:114 Skärpningar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och utlänningslagen s. 464 i texten · dokumentnivå
  2. SOU 2025:54 Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott s. 378 · s. 459 i texten · dokumentnivå
  3. SOU 2024:52 Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet s. 163 om s. 82 i texten
  4. Prop. 2021/22:131 Nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden s. 186 om s. 113 i texten
  5. SOU 2021:29 Ökade möjligheter att förhindra illegal handel via post s. 119 om s. 113 i texten

Visa alla 50

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 1989 s. 131 om s. 24 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar.

  1. SvJT 2025 s. 94 Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning s. 110 i texten
  2. JT 2021/22 s. 29 s. 31 om s. 96 i texten
  3. Jareborg, Brotten, 1986 s. 264 i texten
  4. SvJT 1981 s. 161 Krister Malmsten, Falskt larm s. 162 i texten