Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i skatteutämningssystem för kommunerna m.m.

1973 · 187 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
  • Sidnummer: 101 av 187 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:44, Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i skatteutämningssystem för kommunerna m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 44 år 1973 Prop. 1973: 44

Nr 44

Kungl.
Maj:ts proposition angående ändringar i skatteutjämningssystemet för
kommunerna m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl,
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars aviåtande
lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om ändringar i skatteutjämnings-systemel.
Bidragen till primärkorarauner och landsting ökar med 370 milj. kr. för år 1974
i förhållande till nuvarande systera. Förslaget innebär således en betydande
ökning av bidragsgivningen från staten till kora-munerna.

Liksom
i det gällande skatteuljäraningssystemet garanteras primärkommuner och
landsting viss skattekraft, som relateras till medelskattekraften i landet och
varierar i huvudsak med den geografiska belägenheten. I stället för de
nuvarande tre skaltekraftsorarådena föreslås fem skattekraftsklasser med en
garanterad skattekraft på 95, 100, 110, 120 resp. 130 % av meddskaltekraften.

Det
bidrag som f. n. utgår till primärkommuner med högre utdebitering än
medelutdebiteringen föreslås avskaffat. Likaså föreslås att redu-ceringsregdn,
som innebär att skatteutjämningsbidragen reduceras för kommuner med låg
utdebitering slopas. Särskilda regler införs för att förbättra bidragen till
avfolkningskommuner och s. k. sommarstugukom-muner. När det gäller landstingen
föreslås att den s. k. garantiregeln, som innebär att landstingskommunerna
garanteras minst samma tillskjutna skatteunderlag som år 1965, slopas.

De
kyrkliga koramunerna föreslås i fortsättningen få samma skatteutjämningsbidrag
i kronor räknat som år 1973 med en årlig femprocentig uppräkning av föregående
års bidragsbelopp.

Möjligheterna
för kommunerna alt fä extra skatteutjämningsbidrag föreslås öka väsentligt.

Golland
och vissa delar av Norrland får de kraftigaste förbätlringar-

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:44 2

na.
Totalt beräknas skatteutjämningsbidragen för år 1974 öka för Gotland med 251
kr. per invånare, för Jämtlands län med 154 kr. och för Västerbottens län med
138 kr. per invånare.

På
sikt får vissa kommuner vidkännas bidragsminskningar. Generösa övergångsregler
föreslås emellertid. Ingen kommun får sänkt ordinarie skatteutjämningsbidrag år
1974. Därefter avtrappas övergångsbidragen under en femårsperiod.

De
nu föreslagna ändringarna i skatteutjäraningssystemet, sora avses träda i kraft
den 1 januari 1974, är provisoriska i avvaktan på en aviserad översyn i
anslutning tUl att resultaten från den kommunalekonomiska utredningens arbete
föreligger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44

Förslag
till

Lag
om skatteuämningsbidrag

Härigenom
förordnas som följer.

1 § Landstingskommun, kommun, församling, pastorat
och annan kyrklig samfällighet sora har beskattningsrätt kan få
skatteutjämningsbidrag enligt denna lag.

2 § I lagen förstås med

bidragsår
det år under vUket skatteutjämningsbidrag utgår,

beräkningsår
året före bidragsåret,

meddskatiekraft
antalet skattekronor och skatteören per invånare i riket, beräknat som kvoten
mdlan å ena sidan skatteunderlaget enligt taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering tiU kommunal inkomstskatt med tillägg av
bidragsunderlag enligt bestämmelsema om skattebortfallsbidrag och med avdrag
för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 § lagen (1965: 269)
med särskUda bestämmelser ora kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt och å andra sidan antalet i riket kyrkobokförda invånare vid
beräkningsärets ingång.

3 §
Till landstingskomraun och kommun utgår skatteutjämningsbi

drag, om skatteunderlaget understiger det som tillförsäkras enligt 5 re

spektive 6 §, Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av

det enUgt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och utdebiterings

satsen för bidragsåret,

TUl
församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet utgår skatteutjämningsbidrag
med det belopp som enligt förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag
utgått för bidragsåret 1973 med fem procents årlig ökning.

4 §
TUlskott av skatteunderlag tUl landstingskommun och kommun

utgör skillnaden mellan det tUlförsäkrade skatteunderlaget enligt 5 re

spektive 6 § och landstlngskoraraunens respektive kommunens skatteun

derlag beräknat enligt 7 §.

Tillskott
av skatteunderlag avrandas till närmast hela hundratal skattekronor, varvid 50
skattekronor avrundas uppåt.

5 §
Landstingskommun tiUförsäkras ett skatteunderlag som motsva

rar följande procent av medelskattekraften, nämligen

750
%. Norrbottens läns landstingskomraun 120 %: Västerbottens och Järatiands läns
landstingskommuner 110%: Västernorrlands läns landstingskommun

100
%: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner 95 %: Övriga
landstingskommuner,

6 §
Kommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande

procent av medelskattekraften, nämligen

130
%: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå;

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 4

Dorotea,
Fredrika, Lycksele, Sorsele, Storaman, VUhdmina och

Asele;
120%: Luleå och Piteå;

Bjurholm,
Norsjö, Vinddn och Vännäs;

Sollefteå;

Kommunema
i Jämtlands län utom Östersund;

Älvdalen;
110 %: Burträsk, Lövånger, Nordmaling, Robertsfors, Skellefteå och

Umeå;

Kommunema
i Västernorrlands län utom Sollefteå;

Bollnäs,
Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn;

Östersund;

Malung,
Ore och Orsa;

Torsby;

Gotiand;
100%: Ockelbo;

Leksand,
Mora, Rättvik och Vansbro;

Arvika,
Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Årjäng;

Bengtsfors
och Dals-Ed;

Borgholm
och Mörbylånga; 95 %: Övriga kommuner.

För
kommun, vars folkmängd under senaste femårsperiod nedgått raer än 5 procent,
skall ovan angivet procenttal av medelskattekraften förhöjas på så sätt att
procenttalet för kommunen multipliceras med en faktor som utgör förhållandet
mellan 95 procent av invånarantalet vid ingången av det femte året före
beräkningsåret och invånarantalet vid beräkningsårets ingång.

7 §
Skatteunderlaget för landstingskommun och kommun utgöres av

antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rö

rande beräkningsårets taxermg till kommunal inkomstskatt med tillägg

av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag och

med avdrag för skatteunderlag avseende sådana intäkter som avses i 2 §

lagen (1965: 269) med särskUda bestämmelser om kommuns och an

nan menighets utdebitering av skatt.

Vid
beräkning av kommuns skatteunderlag medräknas ej vad sora kan anses belöpa på
garantibelopp för fritidsfastigheter.

8 §
Ändras indelnuig av landstingskommun eller kommun vid bidrags

årets ingång, beräknas tiUskott av skatteunderlag på grundval av den in

delning som gällde vid beräkningsårets ingång. Tillskottet fördelas i för

hållande till kommunddamas invånarantal vid beräkningsårets ingång.

Vid
indelningsändring som berör församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet
bestämmer Konungen hur utgående bidragsbelopp skall fördelas.

9 §
Konungen bestämmer hur stor procent av meddskattekraften som

skall tUlförsäkras landstingskommun och kommun sora berörts av indel

ningsändring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 5

10 § Länsstyrelsen fastställer tUlskott av
skatteunderlag och tillställer landstingskoraraun och kommun uppgift om
tUlskottets storlek senast den 10 september beräknlngsåret.

11 § Konungen får efter ansökan bevilja extra
skatteutjämningsbidrag. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 januari
beräkningsåret.

12 § Statistiska centralbyrån fastställer
medelskattekraften senast den 25 augusti varje år.

13 § I fråga om utbetalning av skatteutjäraningsbidrag
under bidragsåret tUlämpas bestämmelsema i kommunallagen (1953: 753) och annan
författning om utbetalning av allmän kommunalskatt.

14 § Skatteutjämningsbidrag skall upptagas bland
inkomsterna i utgifts- och inkomststat för bidragsåret.

15 § Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eUer
eljest att av länsstyrelsen meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart
oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skaU
länsstyrelsen meddela beslut om rättelse.

16 § Talan mot statistiska centralbyråns och
länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

17 § De ytteriigare föreskrifter som behövs för
tUlämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller av myndighet, som
Konungen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1965: 268) om
skatteutjämningsbidrag skall upphöra att gälla.

Den
äldre förordningen skall alltjämt tillämpas i fråga om bidragsåret 1973 och
tidigare år.

För
bidragsåret 1974 skall i stället för vad som sägs i 8 § första stycket gäUa att
tillskott av skatteunderlag beräknas pä grundval av den kommunindelning som
gäller vid bidragsårets ingång.

Landstingskoraraun
skall för bidragsäret 1974 erhålla övergängskom-pensation, ora dess bidrag
enligt lagen icke uppgår tiU vad som för år 1973 utgått i
skatteutjämningsbidrag. Kompensationen utgår i sådant fall raed ett belopp sora
raotsvarar skillnaden. För åren 19751978 skall övergångskorapensation utgå med
80, 60, 40 respektive 20 % av kompensationen för år 1974.

Komraun
skall för bidragsåret 1974 erhålla övergångskompensation om dess bidrag enligt
lagen icke uppgår till ett belopp som motsvarar vad som för år 1973 saramanlagt
utgått i bidrag vid brist på skattekraft och bidrag vid hög utdebitering.
Kompensationen utgår i sådant fall med ett belopp sora motsvarar skillnaden.
För åren 19751978 skall övergångskompensation utgå med 80, 60, 40 respektive
20 % av kompensationen för år 1974.

Ansökan
om extra skatteutjämningsbidrag för bidragsåret 1974 inges till länsstyrelsen
senast den 30 juni 1973.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i skatleutjämningssysteinet
för kommunerna m. m. och anför.

I
prop. 1973: 1 (bU. 9 s. 87) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Skatteutjämningsbidrag tUl
kommunerna m, m, för budgetåret 1973/74 beräkna ett förslagsanslag av 2 150
milj, kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Inledning

1969
års riksdag (SU 1969: 36, rskr 1969: 120) hemstäUde om en parlamentarisk
utredning för att se över bl, a; skatteutjämnuigssystemet.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 tillkallade jag sakkunniga
för att göra en översyn av skatteutjänmingssysteraet för koramunerna. I
direktiven tUl de sakkunniga framhöll jag bl. a. att översynen som mål borde ha
att med bevarande av det nuvarande systemets principiella uppbyggnad
innefattande enkelhet och lättill-lämplighet uppnå en bättre och rättvisare
utjämning av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet. Jag framhöll
vidare att en av de mest betydelsefulla bestämraelserna i systeraet är
indelningen i skattekraftsområden och de därav betingade skattekraftsgränserna
och att det därför är viktigt att dessa skaltekraftsgränser på ett så riktigt
sätt sora möjligt återspeglar det kommunalekonomiska kostnadsläget i olika
delar av landet.

De
sakkunniga, vUka antog namnet skatteutjämningsrevisionen, har

'
Generaldirektören Sten Walberg, ordförande, departementsrådet Leif Andersson,
riksdagsmannen Rune Carlstein, lagmannen Per Eklund, riksdagsmannen Nils-Eric
Gustafsson, landstingsrådet Erik Hammarslen och riksdagsmannen Anders Jonsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 7

den
8 juni 1972 avlämnat betänkandet (SOU 1972: 44) Reformerad skatleutjämning.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholra, socialstyrelsen,
statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket,
skatteutjäraningsnäranden, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelserna i samtliga län, kom-raunalekonomiska utredningen (KEU), Svenska
komraunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Lantbrukarnas
riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i
Sverige (LO) samt expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU).

Till
länsstyrelsernas yttranden har fogats ett stort antal yttranden av komrauner,
landsting, regionala organ i länen, m. fl.

Vidare
har särskilda skrivelser med synpunkter i anledning av betänkandet avgetts av
Sigtuna komraun, Svegs komraun, Örnsköldsviks koraraun. Skånska
drätsdkammarförbundet och Svenska kommunförbundels länsavdelningar i Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt R-gruppen (ett samarbetsorgan
mellan priraärkommu-nerna och landstinget i Skaraborgs län).

Nuvarande
ordning

Skatteutjämningssystemet
beslutades år 1965 (prop. 1965:43, SU 1965: 78 och 1965: 130, rskr 1965: 319).
Bestämraelserna (SFS 1965: 268, omtryckt 1972: 141) innebär i huvudsak
följande.

Bidrag
utgår i tre former, nämhgen

1, skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft

2, skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering

3, extra skatteutjämningsbidrag

De
två första bidragen beräknas enligt generella regler och beslutas av
länsstyrelsen. Det tredje bidraget, som kan utgå när synnerliga skäl
föreligger, beviljas av Kungl, Maj:t,

Bidraget
vid brist på skattekraft utgår till komraun, landstingskoraraun, församling,
pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt. Denna
bidragsform tillförsäkrar kommunerna ett skatteunderlag som till sin storlek
är beroende av kommunens geografiska läge och meddskattekraften i riket,
SkUlnaden mellan det tillförsäkrade skatteunderlaget och del pä grundval av
komraunmedleramamas inkomster taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av
skatteunderlag. På delta tUlskott av skatteunderlag utgår bidrag efter den
utdebiterings-sats som komraunen fastsläUt för bidragsåret. Det tiUförsäkrade
skatteunderlaget varierar raed koramunens geografiska läge på så sätt att landet
indelas i tre skatlekraftsområden med olika skaltekraftsgränser. Det

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 8

tillförsäkrade
skatteunderlaget, dvs, skattekraftsgränserna, varierar mellan 90 och 125 % av
medelskallekraften som är det genomsnittliga skatteunderlaget per invånare i
hela riket vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Variationer
sker i stort sett från söder till norr på så sätt att lägre procenttal gäller i
söder och högre i norr.

Skalle
kraf t sområde 1 orafallar hela riket raed undanlag av de fyra nordligaste
länen samt vissa delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, vilka
länsdelar tillhör skattekraftsområde 2, skattekraflsom-råde 2 dessutom
Västernorrlands och Jämtlands län särat Västerbottens läns kustland och
skallekraftsområde 3 Lapplandsdelen av Västerbottens län och hela Norrbollens
län.

Efter
en vid av 1970 års riksdag antagen ändring beträffande Gotlands kommun gäller
följande regler beträffande skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft.

Landstingskommun
i skallekraftsområde 1 och de delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs
läns landstingskommuner som tiU-hÖr skattekraftsområde 2 garanteras en
skattekraft som motsvarar 95 % av medelskattekraften i riket, övriga
landstingskommuner i skattekraftsområde 2 110 %, landstingskoraraun i
skattekraftsoraråde 3 125 %.

I
fråga om kommuner gäller alt Gollands komraun tillförsäkras en skattekraft sora
motsvarar 92 % av medelskattekraften i riket. Motsvarande procenttal för annan
kommun i skattekraftsoraråde 1 är 90 %, för kommim i skattekraftsområde 2 och 3
110 resp. 125 %.

För
landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet av
skatteunderlag inte får understiga vad landstingskommunen för år 1965 har
tillförts i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare regler om
skalteersättning. Om särskilda skäl föreligger, får Kungl. Maj:t förordna om
avvikelse från den enligt förordningen gällande indelningen i
skatlekraftsområden. Vidare gäller enligt den s. k. reduceringsregeln, att
procenttalet för det garanterade skatteunderlaget för primärkommun skall
minskas raed en procentenhet för varje fullt tjugotal ören, varraed den
saramanlagda utdebiteringen i kommunen understiger utdebiteringsgränsen, dvs.
den sammanlagda medelutdebiteringen i riket.

Länsstyrelsens
beslut avser vid denna bidragsform ett i skattekronor uttryckt tiUskolt av
skatteunderlag. Beslut skall föreligga senast den 10 september året före
bidragsåret, så att komraunen kan la hänsyn därtill när staten och
utdebiteringen för det koramande året fastställes. Den utdebiteringssats som
därvid bestäms blir bestämmande för bidragets storlek i kronor räknat.

Bidraget
vid hög utdebitering utgår endast till borgerliga primärkommuner. Det utgår i
förhållande till dels summan av det laxerade och tillskjutna skatteunderlaget,
dels, enligt en progressiv skala, det bdopp varmed kommunens omräknade
sammanlagda utdebitering överstiger ulde-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 9

biteringsgränsen.
Den progressiva skalan är 1/10 procent för varje öre av den del av den
omräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger utdebiteringsgränsen med
högst tre kronor, och 60 % av den del av den omräknade sammanlagda
utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen raed mer än tre kronor. Den
omräknade sammanlagda utdebiteringen är den sammanlagda utdebitering som
kommunen kan beräknas ha haft om den inte fått bidrag vid hög utdebitering
eller extra skatteutjämningsbidrag året före bidragsåret.

Liksom
i fråga ora bidraget vid brist på skattekraft skall länsstyrelsens beslut
föreligga senast den 10 september året före bidragsåret. Beslutet som helt
grundar sig på förhållandena under beräkningsåret (året före bidragsåret),
avser ett bidragsbelopp i kronor.

Extra
skatteutjämningsbidrag kan beviljas när synnerliga skäl föreligger. Sådant
bidrag har främst beviljats skattetyngda kommuner med höga skolskjutskostnader
och med stark befolkningsminskning.

Vidare
utgår såsoin extra skatteutjämningsbidrag betydande belopp för att stimulera
tUl kommunsammanläggningar. Är 1972 utgick 140 milj. kr. i sådana bidrag.
Bakgrunden är alt vissa kommuner genom saramanläggningarna får minskade
ordinarie skatteutjämningsbidrag. Stimulansbidragen utgår under tre år och
minskar med 33 % per år.

Vissa
komrauner beviljas också bidrag till utgifter för lokal trafik-service. För är
1972 uppgick dessa bidrag till 0,4 milj. kr.

Skatteutjämningsrevisionen

Synpunkter
på nuvarande skatteutjämningssystem

Inledande
synpunkter

Enligt
revisionen råder det inte något tvivel om att 1965 års skatteutjämningssystem
i det stora hela väl fyllt sin uppgift. SkUlnaderna i de kommunala utdebiteringarna
har krympt väsentligt. Lika viktigt är, att kommuner med låg skattekraft fått
möjlighet att bygga ut sin service. Huravida också olikheterna i standard
minskat är svårt att avgöra med hänsyn till de förändringar som den komraunala
verksamheten undergått sedan 1965. Sä mycket kan emellertid sägas att den
kraftiga utbyggnad av den kommunala verksamheten som ägt rum sedan

1965 över
huvud taget inte hade varit möjlig, om inte de sämre ställ

da kommunerna fått hjälp genora skatteutjämnlngssysteraet; enbart

kommunsammanläggningarna hade inte varit tillräckliga för att ge

kommunerna erforderliga resurser.

Effekterna
av nuvarande skatteutjämningssystem Nuvarande skatteutjämningssystera har
alltsedan dess tUlkomst år

1966 haft
stor betydelse för komraunernas ekonorai.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 10

Det
totala skatteutjämnlngsbidraget (tUl kommuner, församlingar och landsting)
ökade från 1 052 milj. kr. år 1966 tiU 1 938 milj. kr. är 1972. Under hela
perioden har merparten eller ca 60 % av bidragen tUlfallit primärkommunerna.
Landstingskommunerna har i genomsnitt erhållit ca 35 % och församlingarna ca 5
% av det totala bidraget. Bland länen har Norrbottens län under saratliga år
erhållit det största bidraget i kronor räknat. Betydande bdopp har dock under
perioden tillfallit samtliga skogslän. Även till länen i södra Sverige har
skatteutjämningsbidrag utgått i stor omfattning. Särskilt bör härvid Kalmar
län nämnas.

En uppfattning om
skatteutjämningsbidragens betydelse länsvis kan erhållas genom att studera
bidragen dels i kronor per skattekrona (skr.) dels i kronor per invånare.
Härvid visar det sig att bidraget under hela perioden i kr,/skr. haft störst
betydelse för skogslänen. I Jämtlands län har skatteutjämningsbidragen under
samtiiga år utgjort ca 10 kr,/skr. I Norrbottens län har
skatteutjämningsbidragets betydelse ökat för varje år. Ar 1966 utgjorde
bidraget i Norrbottens län 7,19 kr./skr. mot 8,54 kr./skr. i Västerbottens län.
År 1972 hade bidraget ökat till 10,19 kr./skr. i Norrbottens län och tUl 8,81 kr./skr.
i Västerbottens län.

Utöver skogslänen har
skatteutjämningsbidragen haft stor betydelse för såväl Kalmar som Gotlands län.
Bara i Jämtiands och Norrbottens län var skatteutjämningsbidragen är 1972
större än för Gotland. I hela riket ökade skatteutjämningsbidragen från 1,99 år
1966 tiU 2,10 kr/skr. år 1972.

Skatteutjämningsbidragen i
kronor per invånare har i hela riket ökat från 135 kr. 1966 tiU 238 kr. 1972.
Alltsedan 1969 har skatteutjämningsbidragen räknat i kronor per invånare varit
störst i Norrbottens län, närmast följt av Jämtiands län. Det omvända
förhåUandet gäller således här jämfört med när bidragen räknas i kronor per
skattekrona. Detta beror pä att det egna skatteunderlaget är lägre i Jämtland.
För övriga skogslän liksom för Gotlands och Kalmar län har självfallet bidragen
också räknat i kronor per invånare varit stora.

Vid en undersökning av hur
skatteutjämningsbidragen tUl primärkommunerna fördelar sig pä de tre olika
bidragsformerna, räknat i kronor per invånare, finner man alt bidraget vid
brist på skattekraft helt har dominerat under samtliga år. Även nu är det
skogslänen järate Gotlands och Kalraar län som redovisar de högsta
bidragsbeloppen per invånare. Bidraget vid hög utdebitering fördelar sig
däremot mera jämnt över hela landet. Störst betydelse i kronor per invånare
hade denna bidragsform år 1966 för Södermanlands och Västmanlands län. År 1972
var bidraget vid hög utdebitering störst i Gotlands län, där det hade ökat från
10 kr./inv. år 1966 liU 136 kr./inv. år 1972. Även i Jämtlands och Örebro län
har bidraget vid hög utdebitering ökat i betydelse väsentligt mellan åren 1966
och 1972.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 11

Det
vanliga extra bidraget har med undantag för år 1972 främst tillfallit de
nordliga länen beroende på att avfolkning och skolskjutskostnader utgör de
viktigaste fördelningsfaktorerna i denna bidragsform. Den ökade betydelse det
extra bidraget fått år 1972 sammanhänger med de s. k. stimulansbidragen,
avsedda att kompensera kommunerna för bortfall av bidrag i samband med kommunsammanläggningarna.

Under
hela perioden 19661972 har mer än 90 % av kommunerna åtnjutit någon form av
skatteutjämningsbidrag. Ca 80 % av kommunerna har erhållit bidrag vid brist på
skattekraft, medan bidrag vid hög utdebitering utgått till mellan 40 och 70 %
av kommunema. Andelen kommuner som erhållit bidraget vid hög utdebitering har
således varierat mellan åren. Är 1971 erhöll 71 % av kommunerna bidraget i
fråga, medan motsvarande andel 1972 sjunkit tUl 55 %.

Anledningen tUl
fluktuationerna är att en olikartad höjning av utdebiteringarna i riket leder
till att bidraget vid hög utdebitering går ned. Nedgången år 1972 föranleddes
närmast av den kraftiga höjningen av utdebiteringen i Stockholm år 1971. I
fråga om det extra bidraget har detta endast berört mellan 1015 % av
komraunerna bortsett från år 1972. Ökningen av antalet bidragsmottagande
kommuner beror som ovan nämnts på de i anledning av kommunsammanläggningarna utgående
stimulansbidragen.

Nuvarande
systems skatleut jämnande verkan framgår av de relativt små skillnader som
under åren 19661972 förelegat i utdebiteringen meUan de tre
skattekraftsområdena.

I
fråga om utdebiteringen i de olika skattekraftsområdena kan konstateras att
utdebiteringen i område 1 alltsedan år 1966 legat under medelutdebiteringen. I
område 2 var utdebiteringen under de första åren gällande system var i kraft
högre än i område 3, Under senare år har dock en omsvängning skett.

För
att bibehålla nuvarande omfattning på den kommunala verksamheten skulle
utdebiteringen i vissa län ha uppgått till betydande belopp om inga
skatteutjämningsbidrag utgått. Utdebiteringen år 1972 i Gotlands,
Västerbottens och Norrbottens län var 28,08, 24,81 resp. 25,27 kr./skr. Om inte
skatteutjäraningsbidrag hade utgått, skulle utdebiteringen i näranda län för
året i fråga ha varit 38,07 resp, 33,62 och 35,46 kr,/skr. För enskilda
kommuner i nämnda län har skatteutjäraningssy-steraet betytt åtskilligt mer. Är
1971 skulle utdebiteringen i Pajala, Över-kalbc och Övertorneä ha varit 49,56,
45,65 resp. 47,89 kr./skr utan skatteutjämningsbidrag. Nu var i stället
utdebiteringen i dessa kommuner 23,49, 23,20 resp. 23,50 kr./skr.

Beträffande
avvikelsen av kommunernas utdebiteringar från medelut-debileringen kan en
koncentration av utdebiteringarna noteras efter år 1965. År 1963 låg 75 % av
kommunemas utdebiteringar mindre än 2 kr. över eller under medelutdebiteringen.
År 1971 hade ifrågavarande andel

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 12

ökat
tUl 90 % för att år 1972 sjunka till 86 %. Andelen kommuner som avvek mindre än
1 kr. över eller under medelutdebiteringen var är 1965 41 % men ökade efter
införandet av nuvarande skatteutjämningssystem till 60 % är 1971 för att är
1972 sjunka tiU 54 %.

En
minskning i ordinarie bidragsgivning uppkommer för vissa kommuner i anledning
av kommunsararaanläggningarna. Orsaken är främst att rika och fattiga kommuner
läggs samman och att bidragsgivningen härigenom upphör till de fattiga
kommunerna. En jämförelse av skatteutjämningsbidragens omfattning 1971 tUl de
borgerliga primärkora-munerna, dels enligt gällande indelning, dels om blocket
utgjort en kommun, visar att skatteutjämningsbidragen totalt för riket skulle
minska med 139,6 milj. kr.

Kritik
av nuvarande system

Vid
kontakter med kommunrepresentanter har den principiella uppbyggnaden av
systemet raed tUlskott av skatteunderlag inte ifrågasatts från något håll. Den
kritik som framförts mot detta system tar huvudsakligen sikte på att
indelningen i skatlekraftsområden är alltför scha-blonartad och onyanserad och
att skillnaderna i procenttal för skatte-underlagsgarantin mellan närliggande
kommuner är alltför stor. Det har också påpekats, att systeraet missgynnar
avfolkningskommunerna. Skatteunderlagsgarantin beräknas näraligen på antalet
invånare, och när invånarantalet sjunker, minskas både det egna
skatteunderlaget och skatteutjämningsbidraget utan att komraunerna i
tillnärradsevis motsvarande grad kan minska sina utgifter.

Däremot
har man på många håll framfört allvarlig kritik mot bidraget vid hög
utdebitering och reduceringsregeln. Krav har framförts om att nämnda bidrag
skall avskaffas. Kritiken mot detta bidrag går i huvudsak ut på att del verkar
uppdrivande på utdebiteringarna. Det har gjorts gällande, att kommuner, som
mottager sådant bidrag, spekulerar i möjligheterna härtill. Samtidigt påpekas,
att de största bidragen av detta slag går till kommuner med god skattekraft och
hög standard. Man anser det oriktigt att dessa kommuners utgifter delvis skall
betalas av medborgare i andra kommuner, som dessutom själva i regel åtnjuter en
lägre koramunal standard. Även beträffande reduceringsregeln framhälles, att
den kan medföra, all utdebiteringen blir högre än nödvändigt.

De
undersökningar revisionen gjort bekräftar, frarahålls det i betänkandet, att
1965 års skatteutjäraningssyslera i sina huvuddrag verkat på sätt som avsetts.
Det torde inte vara möjligt att åstadkomma ett system med annan principiell
uppläggning, som ens tillnärmdsevis skulle kunna uppfylla de krav som bör
ställas.

Revisionen
hänvisar härvidlag även till de ingående överväganden i denna fråga som gjordes
i skatteutjämningskoramitléns till grund för re-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 13

formen
liggande betänkande (SOU 1964: 19). Granddragen i det nuvarande systemet bör
därför i huvudsak bibehållas.

Revisionen
konstaterar saratidigt att uttalandena från koraraunhåll ger vid handen, att
några element i systemet är mogna att ändras.

Den
grova indelningen i skatlekraftsområden och de stora skillnaderna i
skattekraftsgaranti mellan närliggande komrauner måste för de närmast berörda
kommunerna te sig svårförståelig. Fjällkommunema i Jämtlands län har t. ex. en
garanti på 110 %, medan likartade områden längre norrat har 125 %; denna stora
skUlnad synes knappast motiverad. På samma sätt ter sig gränsdragningen inom
Kopparbergs, Värmlands och Gävleborgs län mellan områden med 110 % och 90 %
garanti på många håll konstlad. Liknande resultat blir det, om man jämför
kustkommunerna i Hälsingland, som har 110%, med de längre in i landet liggande
delarna av Kopparbergs län, som har 90 %. Den nuvarande indelningen tar inte
heller hänsyn till att kostnadsläget är högt även i vissa längre söderut
liggande delar av landet. Kommuner belägna på öar har exempelvis i allmänhet
särskUda omkostnader. Detsamma torde bl. a. gälla Dalsland, vissa delar av
Bohuslän och en del kommuner utmed Östersjöns kust. Slutligen kan det
föratskickas, att de höga utdebiteringarna i några s. k. storstadsalternativ
inte enbart beror på den höga standarden för serviceutbudet i dessa kommuner
utan också på att kostnadsläget är förhåUandevis högt, både absolut sett och
med tanke på att den kommunala driften i dessa komrauner är förenad raed
särskUda behov. Detsamma torde i och för sig också gälla de tre egentliga
storstäderna, men dessa faller på grund av sin egen höga skattekraft utanför
systemet och saknar därför här egentligt intresse.

I
betydande mån minskas effekten av den onyanserade indelningen i
skattekraftsomräden såsom avsetts genom bidraget vid hög utdebitering och
reduceringsregeln. Det finns kommuner vilkas utdebitering skulle ha varit mer
än en krona högre om inte bidraget vid hög utdebitering hade funnits.
Verkningarna är emellertid begränsade. Trots bidraget vid hög utdebitering är
sålunda utdebiteringen i några kommuner år 1972 mer än 27 kronor per skattekrona
utan att det med fog kan göras gällande att de har särskUt hög standard. Det
mest slående exemplet är Gotland, där medelutdebiteringen är 28 kronor 8 öre.

Revisionen
anser sig vidare ha kunnat konstatera att den kritik som kommit från
avfolkningskommunema är befogad. Ett annat negativt drag i
skatteunderlagsgarantlns tekniska konstraktion är, att skatteintäkten av
garantibelopp för sommar- och sportstugor inte kommer värdkommunen till godo.
Skatten uppbäres visserligen av kommunen men om staten skall tillskjuta
skatteunderlag lägges vid avräkningen dessa intäkter till kommunens egna
skatteintäkter och sänker I motsvarande mån skatteutjämningsbidraget.

Beträffande
bidraget vid hög utdebitering framfördes under remiss-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 14

behandlingen
av 1964 års betänkande farhågor av samma slag som nyss återglvits, men de
ansågs då inte bärkraftiga. Man hänvisade till att den höga utdebitering, som
är en föratsättning för bidraget, i första hand går ut över kommunens egna
skattebetalare. Av de uttalanden att döma som gjorts till revisionen har en
omsvängning i uppfattningama ägt ram på denna punkt.

Påståendena
om att utdebiteringarna i en del kommuner drivits i höjden av hänsyn till det
särskilda bidraget vid hög utdebitering är helt naturligt svåra att fä
bekräftade. Det kan emellertid konstateras framhåller revisionen att
kommunalmännen självfallet har att räkna med bidraget vid hög utdebitering,
resp. reduceringsregeln då de gör sina kalkyler och bestämraer utdebiteringen.
Det är i och för sig också naturligt, att man i komrauner med hög eller
tämligen hög utdebitering överväger de fördelar i form av statsbidrag som kan
tillföras kommunen genom att utdebiteringen höjs ytterligare något. Bidraget
vid hög utdebitering är i sin tekniska utformning starkt progressivt. Medan den
första kronan över utdebiteringsgränsen ger kommunen ett statsbidrag av 10 %,
blir marginaleffekten av den andra kronan 30 % bidrag och av den tredje 50 %
bidrag. Överskrides den tredje kronan, erhålles 60 % av den överskjutande
debileringen. Härtill kommer att vid bidragsberäkningen för ett följande år,
erhållet statsbidrag räknas in i den bidragsgrundande utdebiteringen. Vidare
erinras om att staten även genom skatteunderlagsgarantin kan få betala en
större eller mindre del av det utdebiterade beloppet.

På
likartat sätt förhåller det sig med reduceringsregeln. Den sänkning av
skatteunderlagsgarantin som sker enligt denna regel, om medelutdebiteringen
underskrides, är dock proportionell. I och för sig är det förståeligt, om man
i en del kommuner bestämmer utdebiteringen så att reduceringsregeln inte skall
verka. Man försöker undvika, att kommunen mister ett statsbidragsbelopp som
den enligt eljest gällande regler är berättigad till.

Äv
det anförda drar revisionen den slutsatsen, att bidraget vid hög utdebitering
och den däremot svarande reduceringsregeln är ägnade att verka
utdebiteringshöjande. Revisionen anser det också sannolikt att de i vissa fall
haft sådan effekt. Mot bakgrund av den oroväckande stegring av de kommunala
utdebiteringarna som ägt rum under senare år måste denna effekt anses utgöra
ett starkt argument mot bidragssystemets konstruktion i nu aktuella delar.

Revisionen
fäster också uppmärksamheten vid några andra negativa sidor av bidraget vid hög
utdebitering och reduceringsregeln. Man var vid bidragssystemets tillkomst
medveten om att bidraget vid hög utdebitering, liksom reduceringsegdn, innebar
ett avsteg från:den eljest för systemet grundläggande principen att
skatteutjämningsbidragen i första hand skulle bestämmas efter objektiva
jgrunder, i första hand skättekraf-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 15

ten
och befolkningstalet. Visserligen inverkar utdebiteringens höjd även på den
bidragssumma som erhålles vid brist pä skattekraft. Den är emellertid endast en
av de faktorer sora påverkar sumraans storlek. När det gäller bidraget vid hög
utdebitering, blir utdebiteringens höjd avgörande i en helt annan utsträckning
för vad kommunen erhåller. Kora-raunema kan sålunda genora sina
utdebiteringsbeslut i viss män själva bestämma bidragssummans storlek. Med
reduceringsregeln förhåller det sig på motsvarande sätt.

Men
bidragets storlek, resp. en eventuell reduktion av skatteunderlags-garantin är
beroende ocksä av andra kommuners beslut. Om landstingskommunen höjer sin utdebitering,
stiger automatiskt primärkorarauner-nas bidrag vid hög utdebitering utan att
dessa själva höjt utdebiteringen eller något annat hänt beträffande deras
ekonorai. Förändringar beträffande församlingarnas utdebiteringar kan ha
liknande verkan, Detla sammanhänger med alt bidraget vid hög utdebitering,
resp. reduktion, beräknas på den totala utdebiteringen i kommunen,

A
andra sidan kan en allmän höjning av utdebiteringarna i riket leda till att
bidragen vid hög utdebitering går ned, resp. att reduktionerna av
skatteunderlagsgarantin blir större eller drabbar fler korarauner än tidigare.
Bidraget och reduktionen beräknas näraligen också raed hänsyn till
raedelutdebiteringen i riket, den s, k, utdebiteringsgränsen. Den allmänna
höjningen av utdebiteringarna som skedde år 1971 och särskilt den kraftiga
höjningen i Stockholm hade en sådan effekt.

Av det sagda fraragår,
anför revisionen, att systemet med bidrag vid hög utdebitering jämte
reduceringsregeln innehåller ett visst mått av osäkerhet, sora något minskar
kommunens möjligheter att genom sitt utdebileringsbeslut själv bestämraa
skatteutjämningsbidragets storlek men i sig själv också utgör en allvarlig
olägenhet. Denna förstärkes av att komraunerna kan få ett särskilt motiv att
höja utdebiteringen, nämligen att gardera sig mot att en eftersläpning i den
egna utdebiteringspolitiken skall leda till en sänkning av väntat bidrag.
Systemet är således även på detta sätt ägnat att driva upp utdebiteringarna.

Kostnadsläget
inom komraunen är endast en av de faktorer som påverkar utdebiteringens höjd.
Denna är i minst lika hög grad beroende av exempelvis standarden på
serviceutbudet i komraunen, skuldsättning och fondbildning, graden av
skattefinansiering av investeringar särat det med komraunens utveckling sammanhängande
investeringsbehovet. En hög utdebitering behöver därför inte betyda att
kostnadsläget är högt, dvs, att det pris kommunen måste betala för sin
verksamhet är högre än för motsvarande verksamhet i andra komrauner. Bidraget
vid hög utdebitering är sålunda icke särskilt väl ägnat att åstadkomma den
avsedda utjämningen av kostnadsläget inom skattekraftsområdena. Motsvarande
torde gälla reduceringsregeln. Behovet av utjämning inom de nuvarande
skallekraftsomrädena kan enligt revisionens mening pä ett bättre sätt

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 16

tillgodoses
genom en mera nyanserad, individuell prövning av de olika kommunernas behov av
skattekraftsgaranti.

Det
har också ansetts, att bidraget vid hög utdebitering skulle ha en särskild
uppgift att fylla genora alt införa ett särskilt element av flexibilitet i
skatteutjämningssystemet. Bidraget medför att en kommun, som råkat i
svårigheter och mäste kraftigt höja utdebiteringen, automatiskt får hjälp att
håUa skatteuttaget hos de egna invånarna på en rimlig nivå; utdebiteringstopparna
kapas. De nyss anförda skälen äger emellertid giltighet även i detta avseende.
En kraftig höjning av utdebiteringen kan ha andra orsaker än att kostnadsläget
försämrats. Kommunen kan ha beslutat omfattande standardhöj ande åtgärder, igångsatt
stora investeringar osv. För att utjämna tidsmässiga förändringar i
kostnadsläget för enskilda kommuner är det enligt revisionens uppfattning
rikligare och lämpligare att utbygga möjligheterna för Kungl. Maj:t att höja en
kommuns skattekraftsgaranti eller ge kommunen extra skatteutjämningsbidrag.

Den
kritik som riktats mot bidraget vid hög utdebitering i fråga ora funktionen som
utjämnande faktor har nära samband med den från olika håll fraraförda kriiik,
sora tar sikte på att de största bidragsbeloppen går till några stora kommuner
med god egen skattekraft och en påtagligt hög standard pä serviceutbudet. Det
rör sig här om kommuner för vilka bidraget ifråga endast i undantagsfall
motsvarar mer än en krona på utdebiteringen men som pä grund av stor folkmängd
och förhållandevis hög skattekraft kan få stora belopp i bidrag vid hög
utdebitering, 520 milj. kr., motsvarande 312 % av den totala bidragssuraman
för detta ändamål. Denna kritik är enligt revisionens mening berättigad.
Reglerna för bidraget i fråga är gynnsammare för denna typ av kommuner än för
de sämre ställda. Bidraget beräknas nämligen på grundval av komraunens
skatteunderlag och invånarantal. Ju högre skatteunderlaget och invånarantalet
är desto större blir bidraget.

Olägenheterna
av bidraget vid hög utdebitering saramanhänger till en del med bidragets
tekniska konstruktion, särskUt dess progressiva utformning, och skulle därför
kunna minskas genom tekniska ändringar. Den utdebiteringshöjande effekten
skulle sålunda kunna dämpas genom en mindre brant progressivitet.

Vid
bidragssystemets tUlkomst diskuterades möjligheten att ersätta medelutdebiteringen
som beräkningsgrund med en fast utdebiteringsgräns. Med en fast
utdebiteringsgräns skulle man vinna att osäkerheten i bidragsgivningen skulle
bortfalla. Beroendet av andra kommuners utdebiteringsbeslut skulle försvinna.
Å andra sidan skulle kommunen då helt kunna bestämma bidragets storlek. Om
tendensen till utdebiteringshöjningar skulle fortsätta, skulle vidare statens
utgifter för skatteutjämningsbidrag stegras avsevärt och på ett för staten
okontrollerbart sätt. En förskjutning skulle kunna uppstå i fråga om
kostnadsfördelningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 17

mellan stat och koramun. En särskild utredning har nyligen
tillsatts för att arbeta med denna fråga. I avbidan pä näranda utrednings
resultat bör förslag inte framläggas som rubbar kostnadsfördelningen.

Mål för skatteutjäraningssystemet

Den kommunala skatteutjämningen bör självfallet ha som en
målsättning att minska skillnaderna i utdebitering. I den komraunala självbestämmanderätten
ingår dock som en oavvislig del, att komraunernas invånare inom vissa gränser
själva genom sina valda representanter skall besläraraa vilken service som
skall tillhandahållas. Priset för denna service skall koraraunraedlemmarna
betala genom kommunalskatten, SkUl-nader i standard bör koraraa tUl uttryck pä
skattsedeln.

Det är sedan länge välbekant frarahäller revisionen att
kommunal verksamhet är förenad med starkt varierande kostnader oberoende av
standarden. Den nuvarande indelningen i skattekraftsområden tar, låt vara pä
ett schablonarlat sätt, hänsyn till detta förhällande. Den bygger på
erfarenheten att kostnaderna för en likvärdig service i allraänhet stiger frän
söder till norr. Men det visar sig också, att behoven av insatser varierar
starkt från koraraun till koraraun, beroende på befolkningens fördelning på
orter och åldersgrupper, näringslivets utveckling, sociala förhållanden och
åtskilliga andra omständigheter. I själva verket är kostnadsläget i den
bemärkelse som nyss angivils grundläggande för den kommunala ekonomin.

Det är därför enligt revisionens mening riktigt att
såsom delvis redan skett la sikte på kostnadslägel, Ora standarden i alla
korarauner vore densarama, skulle ett skatleutjäraningssystem, som bygger på
kostnadsläget, teoretiskt kunna tänkas leda tUl all utdebiteringarna överallt
blev desamma.

Revisionen menar att de rättvisekrav som kan ställas på
ett skatteutjämningssystem inte bara innebär att komraunerna skall kunna hälla
ungefär lika stora utdebiteringar utan också att de skall kunna tillhandahålla
i stort sett lika god service ål invånarna, Skatleutjämningen bör därför ha
till huvudsakligt syfte att ge kommunerna möjlighet att, åt-rainstone på längre
sikt, ge samma standard tid samma pris. Om servicen är densamma i en
Norrlands-kommun och i en Skåne-kommun, bör alltså utdebiteringen i princip
vara lika hög. Dock bör den reservationen göras all man i detta sammanhang inte
kan undgå att ta vissa regionalpoliliska hänsyn. Regionalpolitiska synpunkter
bör enligt revisionen i något högre grad än f, n, vara vägledande för det
framtida skalleutjäm-ningssystemet.

Att helt uppnå dessa raål är inle raöjligt. En viktig
begränsning ligger i att skatteutjämningen sker genom bidrag av statsmedel.
Kommuner med så stor egen skattekraft, att de inte kan komma i fräga till
skatte-

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 44

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 18

utjämningsbidrag,
koraraer att slå utanför systemet. Sådana kommuner blir i standard- eller
utdebiteringshänseende eller i bådadera något bättre ställda än de kommuner
som fär bidrag. Olikheter dem emellan kan inte heller utjämnas. Betydelsen
härav bör dock inte överdrivas. Utdebiteringssatserna i sädana komrauner
skUjer sig endast i få fall mera markant frän utdebiteringarna i de kommuner
som får bidrag, och inte heller i standardhänseende är skUlnaderna särskilt
stora. Förhållandena i nu nämnda kommuner får givetvis inte lagas lill intäkt
för alt avstå från att åstadkomma rättvisast möjUga fördelning mellan de
bidrags-mottagande komraunerna.

Borgerliga
primärkommuner

Med
primärkommuner avser revisionen i förslaget de på blockindelningen grundade
komrauner som allmänt skall vara bildade den 1 januari 1974.

Individuellt
prövad skatteunderlagsgaranti

Den
nuvarande indelningen i skattekraftsområden är enligt revisionen alltför
schablonraässig och onyanserad. I stället för indelningen i tre stora
skattekraflsoraräden med stora skillnader i procenttalet för skatteunderlagsgarantin
bör en individuell prövning ske beträffande varje kommun i syfte att bestämraa
skäligt procenttal. Revisionen utgår från att det stora flertalet kommuner i
södra Sverige och även åtskilliga i mellersta Sverige liksora nu skaU ha en
skatteunderlagsgaranti på 90 % av medelskattekraften i riket. Detla innebär,
att nämnda komrauner, om de har en egen skattekraft som överstiger eller
åtminstone närmar sig meddskattekraften, skall själva helt bekosta sina
utgifter, bortsett från vad som kan erhållas i speciella statsbidrag. I den män
skäl finns för en högre skatteunderlagsgaranti, skall denna bestämmas till 95,
100, 105, 110, 115, 120, 125 eUer 130 % av medelskattekraften. Härigenora
möj-liggöres att övergången mellan olika områden blir rajuk. Skillnaden raellan
korarauner sora ligger intill varandra bör helst vara 5 eller 10 procentenheter
och endast i undantagsfall högre.

Om
skatteutjämningssystemet skall fyUa sin uppgift att ge kommunerna möjlighet
att ge medborgarna lika god service vid lika hög kommunal utdebitering, bör
bestämmandet av skatteunderlagsgarantin i första hand ske med ledning av
kostnadsläget för kommunen. Det finns inte någon metod att exakt raäta
kostnadsläget. Revisionen har eraellertid ingående undersökt möjlighetema att
genom sammanställning av olika uppgifter rörande de olika kommunerna skapa en
uppfattning om kostnadsläget och kommunemas förutsättningar i övrigt.

Det
allmänna statistiska materialet som samlats in och redovisas i belänkandet
bUdar en utgångspunkt. Uppgifterna avser bl. a. folkmängd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 19

folkmängdsutveckling,
åldersfördelning, tätortsgrad och näringskaraktär. Komraunernas ekonorai och
verkningarna av nuvarande skatteutjämningssystem har undersökts ingående.
Beträffande varje kommun har vidare en budgetanalys verkställts med en metod
som avser att klarlägga utdebiteringsbehovet för att täcka nettokostnader,
räntor och amorteringar. Av betydelse är även graden av skattefinansiering av
investeringar och skuldsättningen. Nettokostnaden kan i och för sig ge en antydan
om kostnadsläget men utgör ingen tillförlitlig mätare på delta. Standarden på
komraunens serviceutbud blir i lika hög grad bestämmande för nettokostnaden.
Man får också beakta de felkällor som ligger i olikheter beträffande
redovisningsmetoder, förekorasten av kommunala bolag m. m.

För
att fä en uppfattning om betydelsen av skUlnader i serviceutbudet har en enkät
i ämnet ulförts hos sammanlagt ett 80-tal kommuner. Undersökningen har avsett
att genom statistiskt urval fä fram genomsnittliga värden för olika
kommuntyper och för riket i dess helhet och att jämföra dessa värden med
siffrorna för en del i olika avseenden särskilt intressanta kommuner. För att
ytterligare få ett grepp om de omständigheter som påverkar den kommunala
ekonomin har en mera djupgående undersökning utförts beträffande 15 kommuner,
som parvis eller tre och tre representerar olika kommuntyper. Undersökningen belyser
utvecklingen åren 19641970. Därvid har tiUgängligt statistiskt material
kompletterats genom intervjuer med ledande koramunalmän. De 15 kommunema ingår
bland dem som undersökts beträffande standarden.

Vad
som framkommit på detta sätt har givit en allmän uppfattning om läget för
kommuner i landets olika delar. Det har emellertid inte varit raöjligt att så
entydigt fastiägga de faktorer sora påverkar kostnadsläget att dessa faktorer
kan ligga tUl grund för en säker inplacering av kommunerna i skalan för
skattekraftsgarantin. Olika sådana faktorer kan urskUjas, men betydelsen av var
och en av dem samt deras inbördes samspel har inte helt kunnat klarläggas.
Härtill kommer att materialet är behäftat med felkällor, vilka i första hand
är att söka i exempelvis olika redovisningsprinciper och förekomsten av
kommunala bolag.

Revisionen
har därför stannat för att göra en mera allmän bedöra-ning. OUka relevanta
omständigheter fär beträffande varje enskild kommun sammanstäUas och jämföras
med motsvarande material beträffande andra kommunner. Det kan invändas, att en
sådan allraän bedömning alltid måste bli mer eller mindre subjektiv. Den bör
under alla förhållanden kunna ge ett rättvisare resultat än nuvarande
schablonmässiga indelning, oavsett att denna kompletteras med bidraget vid hög
utdebitering och reduceringsregeln.

Även
om bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin sålunda måste grundas
på en allmän bedömning och jämförelse, är det

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 20

viktigt,
att ensartade bedömningsgrunder användes och att över huvud taget vissa
gemensamma principer tillämpas. Revisionen diskuterar några omständigheter
sorii man fäst särskild vikt vid.

Nuvarande
indelning bygger på det geografiska läget och i viss mån också på
länstillhörigheten.

Från den omständigheten
att en kommun tillhör visst län bör man i fortsättningen kunna bortse. Den
gamla, tiU länen anknutna schablonmässiga indelningen skall enligt revisionens
förslag överges och ersättas med en mera individuell bedömning.
Länstillhörighelen spelar såtillvida en roll för skattetrycket i en
priraärkoraraun, att landstingsskatten utgör en betydande del av den totala
kommunala utdebiteringen. Men skatteutjämningen för landstingskoramunerna skall
enligt förslaget bedömas för sig utan sararaanblandning raed de synpunkter sora
bestämmer skatteutjämningen för primärkommunerna. Revisionen har såsom en
kontroll av resultaten även beaktat den totala utdebiteringens höjd.

Däremot måste stort
avseende alltjämt fästas vid den geografiska belägenheten. Det är en gammal
erfarenhet att kostnadsläget för kommunema stiger frän söder till norr och
från kust till inland. Denna erfarenhet bekräftas i stort sett av
budgetanalysen beträffande de olika koramunerna. Nettodriftskostnaderna är
genomgående högre norröver, även om man tar hänsyn till att standarden pä
serviceutbudet ofta är hög och även om man i detta saramanhang försöker bortse
från de särskilda problera som sammanhänger med folkraängdsförändringarna. Anledningarna
härtill är uppenbara. Avstånden är längre. Mer lid och kostnader får läggas på
befattningshavarnas resor. Förvaltningen kan inte koncentreras till
centralorten på samma sätt som i andra kommmu-ner. Därtill kommer de aUmänna
kostnader som beror pä ett nordligt läge: högre transportkostnader lUl de
centrala delarna av riket, högre bränslekostnader osv.

Revisionen
har också uppfatlat den nuvarande indelningen i skattekraftsomräden så, att
den åtminstone till en del betingas av regionalpolitiska synpunkter. När
särskilda åtgärder behövt tUlgripas för att stimulera näringslivet i
stödområdet, är det naturligt att raan tillser att dessa strävanden inte
motverkas av bristande komraunal service eller avskräckande kommunala
utdebiteringar. Enligt revisionens mening bör sådana synpunkter vara vägledande
också för det framtida skatteutjäraningssystemet och i något högre grad än f.
n. Revisionens förslag innebär i enlighet härmed en inte oväsentlig
förskjutning av det stöd som lämnas via skatteutjämningen från söder till norr.
Av sarama skäl föreslås att de av större städer dominerande kornmunerna längs
kusten i Norrland skall få en jämförelsevis gynnsam behandling. Det kan visserligen
sägas, att dessa kommuner med hänsyn tUl näringsliv, befolkningsutveckling och
kostnadsläge inte så mycket skiljer sig från liknande kommuner längre söderat
och att skillnaden i skatteunderlagsga-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 21

rantin
därför borde vara mindre än nu. Revisionen har dock av nyss angivna skäl raed
ett fåtal undantag inte föreslagit att sådana korarauner skall få sänkt
procenttal för skatteunderlagsgarantin.

Å
andra sidan får beaktas, att ocksä komrauner i andra delar av landet kan ha
ett geografiskt läge som försämrar förutsättningarna. Detla gäller i första
hand Gotland med långa och dyrbara transporter till fastlandet men också Öland
där dock broförbindelsen på längre sikt bör ge bättre betingelser särat
skärgårdskommuner utanför Stockholm och i Bohuslän. Även sydöstra Sverige,
närmast östra Blekinge och flertalet kommuner i östra Småland synes ha ett
påfallande högt kostnadsläge. Det bör dock understrykas att såvitt gäller
den primärkorarau-nala verksamheten kostnadsläget och övriga föratsättningar
för kommunema inte är jämförliga raed Norrland och de delar av Svealand sora
hör lill stödområdet.

Utvecklingen av
näringslivet i en kommun utgör den viktigaste förutsättningen för att
komraunens invånare själva skall kunna helt eller till större delen bekosta den
kommunala verksamheten. Hög tälortsgrad och hög industrialisering innebär i
regel också bättre ekonomiska villkor för den kommunala verksamheten än en låg
tätortsgrad och låg industrialisering. Det sagda gäller, även om man beaktar att
tätortsbildning och industriaUsering kan skapa särskilda kostnader. Det egna
skatteunderlaget blir i regel avsevärt större, den kommunala verksamheten kan
koncentreras raera osv. I anslutning härlUl kan påpekas, att ett lågt eget
skatteunderlag järate låg tätortsgrad och stor andel jordbruk
erfarenhetsmässigt skapar särskilda svårigheter och därför kan vara ett tecken
pä förhöjt kostnadsläge. Verkningarna härav neutraliseras inte helt av att
skatteutjämningsbidraget blir högre, när det egna skatteunderlaget är lågt.

Företagsnedläggningar
och personalbesparande ralionaliseringsåtgär-der medför allvarliga
påfrestningar på den kommunala ekonomin. De sora friställes raåste tas ora
hand. Till en del löses probleraen så småningom genom utflyttning, men därav
skapas nya svårigheter. Tvånget att skapa sysselsättning jämte
arbetsmarknadsverkets insatser har, särskilt i Norrbottens län, lett lill att
stora investeringar för vatten och avlopp, badhus, simanläggningar,
idroltshaUar och idrottsplatser ra, ra, gjorts i förra av koraraunala
beredskapsarbeten. Det paradoxala resultatet har blivit, att man även i
fattiga kommuner i övre Norrland åtminstone i vissa avseenden kan redovisa en
hög standard i serviceutbudet. Nämnda förhållande får icke undanskymma, att den
ekonomiska situationen för många av dessa korarauner ter sig bekymraersam.

Strukturförändringar
inom näringslivet i en kommun kan innebära en påfrestning, även om nya
sysselsättningstiUfällen skapas och större permanent arbetslöshet kan
undvikas. Tillfällig arbetslöshet uppkomraer i regel, och särskilt den äldre
arbetskraften kan visa sig svårplacerad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 22

Härtill
kommer, att nya anläggningar för industri eller servicenäringar vanligen brakar
kräva dyrbara investeringar från kommunens sida. Ätt kostnadsläget härigenom
påverkas ogynnsamt torde vara obestiidligt.

De
sistnämnda problemen kan också uppkorama i starkt framåtgåen-de kommuner. Stora
investeringar kan behöva göras inom en kort tidrymd. Följden bUr höjd
utdebitering och större låneskuld. På längre sikt påverkas emeUertid inte
kostnadsläget ogynnsamt. Vidare medför utvecklingen efter hand en stark ökning
av det egna skatteunderlaget. De nyligen antagna ändrade reglema för
skatteavräkningen kommer att mildra de likviditetssvårigheter som hithörande
komrauner haft att brottas med. Det sagda gäUer både tidigare
landsbygdsbetonade kommuner, som får större industrier inom sitt område, och de
snabbt växande förortskommunerna i storstädernas närhet. Beträffande vissa
förortskom-rauner utanför Stockholm har eraellertid uppkorarait särskilda
problera av social natur. Bamrika familjer med begränsade inkomster har i betydande
utsträckning placerats i nyuppförda flerfarailjshus; familjens egna inkomster
har inte räckt tiU för den jämförelsevis höga hyran, ulan man har fått lita tUl
socialhjälpen. Denna företeedse, sora särskilt framträtt under senare år, har
på sina håll uppenbarligen påverkat kostnadsläget ogynnsamt.

Revisionens
undersökningar visar, att en stadig, inte alltför snabb utvecklmg av
näringslivet ger de bästa förutsättningarna för den kommunala ekonomin.

Befolkningsutvecklingen
har enUgt gammal erfarenhet stor betydelse för kommunernas ekonomi. Den utgör,
om man bortser frän kranskommunerna rimt storstäderna, närmast en spegelbild
av näringslivets utveckling. En kraftig befolkningsökning kan i och för sig
ställa en kommun inför svårbemästrade problem men ger, lika litet som den i
regel underliggande snabba utvecklingen av kommunens näringsliv, anledning att
antaga att kostnadsläget på längre sikt blir särskilt högt. En jämn, inte
alltför snabb befolkningsökning är givetvis förmånligast. Ä andra sidan kan en
folkminsknmg, även om den är måttlig, vara ett tecken på ekonomisk tillbakagång
och därmed följande krav på ökade sociala insatser, svårigheter att krympa den
komraunala serviceapparaten ra. m. Att det kommunala kostnadsläget härigenom
höjes är uppenbart och får f. ö. viss bekräftelse av revisionens
budgetanalyser. Härtill komraer för komrauner med stark avfolkning tvånget att
i större utsträckning än i andra kommuner skattefinansiera investeringar.

Även
befolkningens fördelning på åldersgrupper kan inverka på kostnadsläget. En
förhållandevis stor andel barn och åldringar och motsvarande mindre andel i de
förvärvsarbetande åldrarna raedför regel-raässigt att kostnadema stiger. Skolan
och socialvården inbegripet åldringsvärden utgör de tyngsta postema i
kommunens budget. Ofta sammanhänger en ogynnsam åldersfördelning med avfolkning
och tillbakagång i näringslivet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 23

En
hög nettodrlflkostnad kan vara ett tecken på högt kostnadsläge men behöver inte
vara det. Skiljaktigheter i redovisningsmetoder och den skiftande förekomsten
av komraunala bolag påverkar siffrorna. En hög standard pä serviceutbudet höjer
givetvis nettokostnaden. Till delta kommer att den komraunala hushållningen
kan vara bättre eller sämre.

Del oaktat kan uppgifter
om netfodriftkostnaden vara av värde, om de jämföres med övriga uppgifter om
koraraunen, i förekoraraande fall också med uppgifter rörande standarden på
serviceutbudet. Siffrorna om skuldräntor, amorteringar och skuldsättning kan
vidare ge en belysning av kommunens ekonomiska situation.

Uppgifterna ora standarden
i de enskilda koramunerna måste användas med stor försiktighet, I all
synnerhet gäller detta i korarauner sora med bidrag av arbetsmarknadsverket
gjort stora investeringar i sysselsättningsskapande syfte. Som en kontroll på
övriga data kan dessa uppgifter ha sitt värde, fraraför allt om de ger ett
mera bestämt utslag i ena eller andra riktningen. De kan emellertid också få
betydelse, om exempelvis en mycket hög utdebitering förekomraer tUlsammans med
en låg eller medelgod standard.

En särskild fråga har
varit, i vad män hänsyn skall tas till utdebiteringens höjd. Med den angivna
målsättningen alt så långt möjligt ge koramunerna möjlighet att tillhandahålla
sararaa standard tUl sararaa pris skulle det inte stämma överens alt låta
nuvarande sammanlagda bidrag i form av skatleunderlagstillskolt och bidrag vid
hög utdebitering bli vägledande då procenttalet för skatteunderlagsgarantin
skall bestämmas. Man skulle visserligen, genom att på detla sätt arbeta in bidraget
vid hög utdebitering i skalteunderlagsgarantin, hindra att detta bidrag i
fortsättningen verkar höjande på utdebiteringsnivån. Men man skulle samtidigt
låsa fast det nuvarande läget, där vissa kommuner skaffat sig en
förmånsställning genora att utnyttja näranda bidrag. De ifrågavarande
koraraunernas befogade intressen bör i förekomraande fall i stället
tillvaratagas genora övergångsregler. Enligt revisionens mening bör man därför
bortse från nu utgående bidrag vid hög utdebitering när procenttalen
fastställes.

Det
sagda innebär inte, alt uldebiteringsnivän skulle sakna betydelse. En hög
utdebitering kan, liksom en hög nettodriftkostnad, vara ett tecken pä att
kostnadsläget är högt. I vad mån så är fallet får prövas med ledning av övriga
tillgängliga data rörande komraunen den geografiska belägenheten,
näringsförhållanden, befolkningsförhållanden, budgetanalys och ev.
upplysningar om standarden på serviceutbudet. Ihågkora-mas bör, att den
aktuella utdebiteringen kan vara beroende av åtgärder och beslut som ligger
långl tillbaka i tiden: mer eller raindre god planering, tidigare gjorda
investeringar resp. eftersatta investeringsbehov, ansamling eller förbrukning
av reserver osv. Uppgifterna i budgetana-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 24

lysen
om skattefinansiering och fondbildning kan ge vissa upplysningar härvidlag. När
det gäller kommuner med lågt eget skatteunderlag, särskilt inom stödområdet,
har prövningen lett tiU att de i regel fått full kompensation för bidraget vid
hög utdebitering och oftast ytterligare bidrag. Däreraot blir utfallet
ogynnsammare för några stora komrauner, sora hittills uppburit bdoppsraässigt
stora bidrag vid hög utdebitering, men samtidigt haft sä gott eget
skatteunderlag att de fält intet eller obetydligt tiUskott till detta.

Med
ledning av de synpunker som här redovisats har upprepade ge-noragängar
verkstäUts av data rörande de olika koraraunerna, Genora-gångarna har skett
såväl länsvis som med utgångspunkt från kommuntypen: storstadsförorter,
storstadsalternaliv, kommuner raed högre eller lägre grad av industrialisering
osv,

SärskUda
motiveringar för stäUningstagandet lill varje enskUd kommun har revisionen
inte funnit påkallat. De fakta som varit vägledande återfinns i del omfattande
sifferraalerial sora revisionen redovisar. I stället lämnas en kort översikt
över förslaget jämte vissa anmärkningar rörande vissa kommuntyper och kommuner.

Revisionen
framhåller att en del kommuner har så god egen skattekraft att det framstår
som otänkbart att de Inom överblickbar tid kan komma i fräga till
skatteutjämningsbidrag. All försöka värdera kostnadsläge och övriga
förhållanden i dessa komrauner och raed ledning därav åsätta en teoretisk
procentsiffra för skalleunderlagsgaranti har synts raeningslösl. Dessa kommuner
ställs i förslaget helt utanför skatteutjäraningssystemet, givelvis raed
raöjlighel för Kungl. Maj:t att besläraraa ett procenttal för
skatteunderlagsgaranti ora koramunens ekonomi mot förmodan skulle försämras
drastiskt. Det sagda gäller i första hand de tre storstäderna, vissa
förortskommuner lill dessa och ytterligare några välställda kommuner i södra
Sverige,

Utgångspunkten
har varit, alt kommunerna i södra Sverige och de tättbefolkade delarna av
mellersta Sverige i allmänhet skall liksom nu garanteras 90 % av
medelskatteunderlaget. För att högre procenttal skall föreslås, måste det
krävas, att kostnadsläget framstår som högre än normall eller att andra
särskilda skäl kan åberopas.

Sådana
skäl föreligger i första hand beträffande ö-kommuner och skärgårdskommuner. För
dessa kommuner föreslås i regel 95 %, Beträffande de båda kommunema på Öland
torde ett ännu högre procenttal vara befogat med hänsyn bl, a, lill närings-
och befolkningsutvecklingen; 100 % föreslås.

En
särställning intar Golland, sora har rikets högsta utdebiteringar utan att
standarden för den skull kan anses hög, I fråga om de uppgifter som normalt
åvilar en primärkommun synes Gotland, trots läget, dryga transportkostnader och
svårigheter med näringslivet, i och för sig inte ha sämre föratsättningar än
komraunerna på Öland. Men Gollands

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 25

kommun
skall ocksä bestrida de kostnader för sjukvård m, ra, som eljest ankommer pä
landstingskommunerna, och härvidlag är svårigheterna uppenbara.
Befolkningsunderlaget är för litet för att sjukvården skall kunna organiseras
på ett rationellt och kostnadsbesparande sätt. Samtidigt måste man raed hänsyn
till de långa avstånden till fastiandet tillhandahålla ett flertal
specialiteter pä lasarettet i Visby, Förhållandena är i denna del nära nog
järaförbara raed övre Norrland, På grund härav föreslås 115 % för Golland,

Men också beträffande
andra delar av Syd- och Mellansverige kan konstateras, att kostnadsläget är
något högre än norraalt. Så synes ge-noragående vara fallet i ett brett bälte
från östligaste Blekinge och södra Småland upp till Mälardalen samt i
Bergslagen, delvis sammanhängande raed att näringslivet inle överallt
utvecklats lika gynnsamt som i andra delar av landet pä samraa breddgrader. Äv
samma skäl synes kostnaderna något högre i vissa induslrikomrauner i Älvsborgs
län. I sararaanhanget framhälles alt storstadsalternativen i allmänhet liksora
en del starkt induslribetonade korarauner synes ha ett förhållandevis högt
kostnadsläge, sora inte helt kan förklaras av den i regel höga standarden på
serviceutbudet. För de åsyftade koraraunerna föreslås 95 %.

I
Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län sker övergången till skogs- och
fjäUbygderna. På grund härav upptar förslaget i dessa län starkt varierande
procenttal, frän 95 lill 115 % i Värmland, frän 95 tiU 120 % i Kopparbergs län
och från 95 tiU 110 % i Gävleborgs län. Även i Västernorrlands och Jämtlands
län gör förslaget tämligen stor skillnad raellan kuststäderna raed 110 %,
Östersund raed 115 % och inlandet i övrigt med 120, i ett fall 125 %.
Förslaget innebär betydande höjningar, särskilt i Järatiands län, I övre
Norrland har en allmän höjning skett av procenttalen, för inlandskommunerna
närmast kustkommunerna lill 120 eller 125 % i Västerbottens län och 130 i
Norrbottens län. Fjällkommunerna i båda länen samt kommunerna i Tornedalen har
föreslagits få 130 %. Utmed kusten kvarstår i förslaget Umeå vid 110 %, medan
Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå placerats i 115 %. De expansiva
komraunema Luleå och Piteå har sänkts med fem procentenheter till 120 för att
få en rimlig avvägning både gentemot inlandskommunerna i länet och
kuststäderna längre söderut.

De
förslag som revisionen slutligen kommit fram till grundar sig på en
sammanvägning av data och en allmän bedömning under ständig jämförelse med
närliggande eller likartade kommuner. En förteckning över förslaget för
samtliga kommuner torde få fogas till statsrådsproto-koUet som bilaga 1.
Förslaget åskådliggörs ytterligare genom kartor, vilka torde få fogas till
statsrådsprotokollet sora bilaga 2.

Bidraget
vid hög utdebitering och reduceringsregeln

Som
tidigare redovisats konstaterar revisionen att olägenheterna av bidraget vid
hög utdebitering är allvarliga. Möjligheterna att minska

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 26

dessa
olägenheter är begränsade. Bidragets funktion som utjämnande faktor kan enligt
revisionens raening göras till föremål för befogad kritik. Av dessa skäl bör
det inle kvarstå i skatteutjämningssystemet.

De
skäl som talar mot bidraget vid hög utdebitering kan i väsentliga delar också
anföras mot reduceringsregeln. Mot denna regel skulle ytterligare kunna
framhållas, att den missgynnar komrauner, sora strävat efter att hålla nere
utdebiteringen genora långsiktig planering och god hushållning.

Det
kan därför synas konsekvent all föreslå, att även reduceringsregeln skulle
helt avskaffas. I fräga om nämnda regel gör sig dock delvis andra synpunkter
gäUande, sammanhängande med att skatteutjäraning-en ästadkommes genom bidrag
från staten. En utdebitering, som ligger väsentiigt under raedelutdebiteringen,
är i regel ett uttryck för att koraraunen inte behöver statsbidrag eller att
behovet är väsentUgt raycket lägre än i eljest järaförliga komrauner raed högre
utdebitering. Läget är sålunda i viss mån likarlat med det som föreligger
beträffande kommuner med så hög egen skattekraft att de står utanför
skatteutjäranings-systeraet. Det bör ytterligare hällas i minnet, att ett av
bidragssystemets huvudsyften är att utjämna de kommunala utdebiteringarna. Även
om delta syfte enligt revisionens mening främst bör tillgodoses genora att
norraema för tillskott av skatteunderlag nyanseras mera, måste det dock
innebära något av en motsägelse att starkt öka bidragsgivningen till komrauner
raed utpräglat låg utdebitering och ge dera raöjlighel att sänka den ännu mer.

Av dessa skäl anser
revisionen att reduceringsregeln inte kan undvaras helt. Den bör emellertid
ändras, så att dess utdebiteringsslimuleran-de verkan i raöjlig mån
neutraliseras. Reduktion av skatteunderlagsgarantin föreslås därför inträda
först då komraunen underskrider raedelutdebiteringen med mer än en krona. En
"fri" krona bör vara ägnad att stimulera till långsiktig planering,
sparsamhet och god hushållning. Den bör också kunna i stort sett ta bort det
motiv för utdebiteringshöj-ning, som med nuvarande system kan ligga i alt en
kommun, ora den vill undgå reduceringsregeln, får försöka hålla utdebiteringen
så nära utdebiteringsgränsen som möjligt.

I gengäld måste regeln,
för att inte helt förlora i betydelse, skärpas något. Revisionen föreslår, att
skalteunderlagsgarantin skall minskas med en procentenhet för varje tioöring,
varmed den fria kronan underskrides. Delta innebär att reduktionen blir mindre
än nu, om utdebiteringen är fr. o. ra. en krona t. o. ra, en krona 90 öre
lägre än utdebiteringsgränsen, densamraa sora nu, om gränsen underskrides med
två kronor, och strängare, ora utdebiteringen är ännu lägre. Antalet kora-
muner, sora drabbas av reduceringsregeln, liksom det totala reduktionsbeloppet,
kommer att nedgå betydligt. Det totala beloppet blir enligt revisionens
beräkningar mellan hälften och en tredjedel av det nuvarande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 27

En
annan ändrmg som föreslås i samma syfte är, att kommunerna skall fä en respit
på ett år, innan regeln träder i funktion. Utdebiteringen skall ha
underskridit raedelutdebiteringen med mer än en krona under två år i följd,
innan reduktion sker, och denna skall då börja andra året. A andra sidan bör en
kommun under två år i följd ha haft så hög utdebitering att den åtminstone
håller sig inora den fria kronan, innan reduktionen upphör; sista året sker
reduktion med samma tal sora det föregående. Med dessa ändringar vinnes, att
komraunerna inte behöver höja utdebiteringen preventivt för att undgå att en
befarad höjning av utdebiteringsgränsen skall leda till reduktion av
skatteunderlagsgarantin. A andra sidan skall en kommun, som drabbats av
reduceringsregeln, inte omedelbart kunna frigöra sig härifrån genom en
uldebiteringshöj-ning.

Särskilda
regler för avfolkningskommuner

För
utpräglade avfolkningskomrauner är det inte tillräckligt att beakta
befolkningsminskningen vid bestämmandet av procenttalet för skatteunderlagsgarantin.
Man skulle då bli nödsakad att använda procenttal över förat angivna 130 eller
procenttal som alltför markant skulle skilja sig från procenttalen för
närliggande komrauner. Revisionen har därför funnit påkallat att för
avfolkningskommuner föreslå särskilda regler.

Om befolkningen i en
kommun under något av de senaste förflutna fem åren varit högre än under
beräkningsåret, skall det tillskjutna skatteunderlaget beräknas på det högre
befolkningstalet, minskat med en procent för varje år som förflutit efter det
av de fera åren då befolkningstalet varit störst. I en kommun med stadig
folkminskning innebär detta, att skatteutjämningsbidraget beräknas på den
större befolkningen fem år tidigare, minskad med fem procent. Komraunen får
alltså fera år på sig att krympa serviceapparaten. Att den själv s, a, s, får
svara för konsekvenserna av en procents befolkningsminskning per år sammanhänger
med att avfolkningen även beaktas vid bestämmandet av procenttalet för
skalteunderlagsgarantin. En särskUd fördel med denna regel är, att om
befolkningsminskningen skulle upphöra eller vändas i befolkningsökning, upphör
regeln automatiskt att verka efter några års övergångstid.

Särskilda
regler för sommarslugukommuner

Som
tidigare nämnts räknas skatteintäkterna från garantibelopp på sommarstugor,
sportstugor och andra frilidsfastigheter in i kommunens eget skatteunderlag vid
bestämmande av tillskjutet skatteunderlag. Ägarna av fastigheterna räknas
däremot inte in i det befolkningstal som ligger till grund för beräkningen.
Eftersom de kommuner, för vilka dessa fastigheter har betydelse, så gott som
utan undanlag har brist på skatte-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 28

underlag,
blir följden att dessa kommuner inle får några intäkter bortsett från va-avgifter
o. d, för att bekosta de utgifter fastighetema för med sig. Förhällandet har
observerats av flera tidigare utredningar, bl.a, fritidsutredningen, och
föranlett olika förslag som dock inte genomförts. Revisionen framhåller att
män inte försöker lösa sommar-slugukoraraunernas olika problem. Vid
fördelningen av skatteutjäm-ningsmedlen mellan komraunerna, vilket är
revisionens uppgift, anser man dock rättvisan kräva att det skatteunderlag som
representeras av fritidsfastigheterna avräknas från kommuns eget skatteunderlag
då skatteutjämningsbidraget uträknas. Skatteintäkterna från dessa fastigheter
koraraer då soraraarstugukommunerna till godo.

Landstingskommuner

I
fråga om landstingskommunerna sker skalteuljäraningen för närvarande endast
genora att staten tillskjuter skatteunderlag vid brist på skattekraft. Någon
anledning att föreslå ändring härvidlag föreligger inte enligt revisionen. Det
finns inte heller skäl att föreslå någon motsvarighet till de särskilda
reglerna om avfolkningskommuner och som-raarslugukoramuner eUer att för
landstingskomraunerna införa den rao-difierade reduceringsregel som enligt
förslaget skall gälla för primär-komraunerna. Sädana regler skulle sakna
egentlig betydelse för landstingskommunernas del.

Skatteutjämningsbidragen
liU landstingskommunema bör alltså liksom hittills utgå i form av tillskjutet
skatteunderlag. I nuvarande system följer procenttalet för
skalteunderlagsgarantin motsvarande procenttal för de i landstingsområdet
ingående priraärkoramunerna. Enligt revisionens raening bör bidragen till
landstingskommunerna bli raer nyanserade än nu. Detta innebär, att
procenttalen för skatteunderlagsgarantin bör kunna variera uppåt raed jämna
femtal med början vid del nuvarande lägsta talet, 95 % av
meddsskalteunderlaget. Som högsta procenttal föresläs 135 %, Bestäraraandet av
procenttalen bör ske efter samraa principer som för primärkoraraunerna, dvs.
efter en allmän bedömning av kostnadsläget och övriga föratsättningar. Men
procenttalet skall enligt revisionens mening inte med nödvändighet direkt motsvara
procenttalen för priraärkoramunerna inora landstingsorarådel. SärskUt avseende
bör i stället fästas vid landstlngskoraraunens förutsättningar att fylla sin
huvuduppgift att svara för sjukvården. Härvid spelar helt naturligt avstånden
inom verksamhetsområdena en betydande roll. Stora avstånd kan göra det omöjligt
att koncentrera sjukhusanläggningarna på sätt sora i och för sig skulle vara
önskvärt med hänsyn till befolkningens storlek och övriga förhållanden. Även i
andra hänseenden får verksamheten decentraliseras mera än sora är motiverat
från ekonomisk synpunkt. Långa ambulanstransporter får likväl

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 29

göras
osv. Frän dessa synpunkter har revisionen ansett sig böra föreslå, att
procenttalen för skatteunderlagsgarantin höjes fiH 100 i Värmlands, Kopparbergs
och Gävkborgs län, Sarama förslag framlägges beträffande Kalmar län raed hänsyn
lill dess säregna geografiska struktur: tvä långsmala områden, i framtiden
förenade med den nya Ölandsbron, Av liknande skäl föreslås procenttalen för
Västernorrlands län höjt till 115 %, Jämtiands och Västerbottens län tiU 125 %
och Norrbottens län tUl 135 %. Revisionen har i fråga om de näranda länen också
fäst avseende vid de regionalpolitiska synpunkterna.

F.n.
åtnjuter några landstingskomrauner enligt en särkUd regel i 8 § andra stycket
förordningen ora skatteutjäraningsbidrag högre bidrag än som eljest skolat
utgå. Regeln I fråga innebär, all landstingskommunerna garanteras minst det
tillskjutna skatteunderlag som utgick år 1965 i anledning av 1957 och 1961 års
orlsavdragsreformer. Betydelsen av denna garantiregel har efterhand minskat.
Vissa landstingskomrauner får emellertid alltjämt tämligen betydande belopp på
grund av densamma. Ifrågavarande landstingskomrauner har ett eget skatteunderlag
sora överstiger det garanterade och är således i och för sig väl ställda. Mest
betyder garantiregdn för Malmöhus läns landsting, där det garanterade bidraget
raotsvarar ca 40 öre per skattekrona. Omkring 30 öre per skattekrona ulgår till
Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.

I
anslutning till frågan om garantiregelns fortbestånd framhåller revisionen att
dess uppdrag omfattar en allmän översyn av skatleutjämnings-sysleraet, där raan
inora en i princip oförändrad ekonomisk rara skall försöka åstadkomma en så
rättvis fördelning som möjligt av skatteutjämningsbidragen. En omfördelning
skall alltså ske, där ökningar pä vissa håU får motsvaras av rainskningar på
andra, I denna omfördelning bör enligt revisionens mening även bidragen på
grund av garantiregeln ingå. Dessa bidrag är av gammalt datum, och de sakskäl
som föranledde att de inarbetades i 1965 års skalteutjämningsbeslut har alltmer
uttunnats. Enligt revisionens mening bör de borttagas för all möjliggöra högre
bidrag lill andra landstingskoramuner, som har större behov av pengarna. På
grund av de förändringar som föreslås beträffande priraärkomraunerna får
garantiregelns avskaffande egentlig betydelse endast för vissa städer raed gott
eget skatteunderlag. Störst blir inverkan för invånarna i Malraöhus läns
landstingsområde. Detta område har i gengäld den största egna skattekraften,
bortsett från Stockholms län. Ytterligare kan erinras ora.de rationaliseringsvinster
som kan uppnås om landstingskommunen, säsom föreslagits, förenas med Malmö,

Revisionens
förslag framgår av bUaga 1, Vidare torde en karta som illustrerar förslaget fä
fogas tUl statsrådsprotokollet sora bilaga 5,

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 30

Församlingar

Församlingarna
får skatteutjämningsbidrag enbart i förra av tillskjulet skatteunderlag.
Frågan i vUken form de kyrkliga kommunerna skall inbegripas i det föreslagna
nya skatteutjämningssystemet är väsentiigen beroende av resultatet av pågående
beredning av frågan om förhållandet mellan kyrkan och staten. Om denna fräga
löses i enlighet med de riktlinjer som nyligen offentliggjorts, blir
skatteutjämningen mellan de nuvarande kyrkliga kommunerna en
övergångsföreteelse, låt vara en ganska långvarig sådan.

Revisionen
anser sig därför inte kunna förorda att gällande automatiska system bibehålles
på den kyrkliga sidan efter ikraftträdandet av ett nytt systera för de
borgerliga koramunema. Revisionen påpekar ytterligare, att det nuvarande
systemet är till nackdel för försaralingar raed fortgående folkminskning.
Revisionen ser som en lämplig lösning för övergångstiden alt församlingar och
andra kyrkokommunala enheter tills vidare får samma bidrag i kronor räknat sora
under 1972. För att bidragen inte skall påtagligt rainska i värde föreslås att
beloppen uppräknas med fem procent ora året och för 1974 alltså med 10,25 %
och att 1 fortsättningen en femprocentig uppräkning sker av föregående års
bidragsbelopp. Förslaget innebär en avsevärd adrainistrativ förenkling.
Revisionen förutsätter, att nya regler efter förhållandevis kort tid skall
framkomma, som är avpassade till den blivande lösningen av frågan om statens
förhåUande till kyrkan.

övriga
förslag

Den
skisserade omfördelningen medför, att vissa kommuner mister tämligen stora
skatteutjämningsbelopp. I synnerhet gäller detta på den primärkommunala sidan
vissa s. k. storstadsalternativ, som nu får stora bidrag vid hög utdebitering,
och på den landstingskommunala de landstingskommuner, som åtnjutit bidrag
enligt garantiregeln. Enligt revisionens mening bör sädana övergångsregler
gälla, att de berörda kommunema får rhnlig tid att anpassa sig till den
ändrade bidragsgivningen. Övergångstiden bör vara fem år, och reglerna få det
innehållet, att kommunerna första året garanteras ett miniraibdopp, sora i
pengar räknat uppgår till genomsnittet av vad kommunen uppburit i ordinarie
skatteutjämningsbidrag under de tre senast förflutna åren. Detta belopp motsvarar
i allmänhet omkring 80 % av vad kommunen skulle ha fått såsom bidrag vid brist
på skattekraft och hög utdebitering eller bidrag enligt garantiregeln med
tillämpning av nu gällande systera. Avsikten är att det garanterade beloppet
skall trappas av raed 20 % om året och att bidragen enligt den föreslagna
övergångsregeln skall vara helt försvunna fr. o. m. sjätte året av det nya
systemets tillämpning. Ett dylikt övergångssystem bör vara enkelt att tillämpa.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 31

Enligt
revisionens mening är det ett viktigt krav att skatteutjäraningssystemet har
erforderlig flexibilitet. Förändringar till det sämre i en kommuns ekonomiska
situation till följd av ett förhöjt kostnadsläge, t, ex. efter nedläggning av
ett större företag, bör utan uppskov utlösa hjälp från statens sida. Någon
annan praktisk utväg att tillgodose detta önskemål finns dock knappast än att
bygga på de nuvarande reglerna ora avvikelse från indelningen i
skattekraflsoraräden och ora extra bidrag. Dessa regler bör ses i ett
saramanhang.

Det föreslagna systemet
innebär, som framgår av det förut sagda, alt procenttalet för
skatteunderlagsgarantin bestämraes efler en individuell prövning av varje
kommuns kostnadsläge och förutsättningar i övrigt. Om dessa förutsättningar
ändras tUl kommunens nackdel och tar sig uttryck i en höjd utdebitering, bör
procenttalet om det inte rör sig ora en mera allmän företeelse kunna ändras
av Kungl. Maj:t ulan att okontrollerbara följdverkningar behöver uppkomraa.
Likaledes kan extra bidrag beviljas. Komraunen bör under den angivna
förutsättningen ha ett anspråk pä hjälp i endera av dessa forraer. Extra
bidraget bör i regel användas för att tillgodose raera tillfälliga behov, medan
en ändring av procenttalet för skatteunderlagsgarantin bör ske, om behovet kan
antas bli bestående för framtiden. Är det ovisst om behovet komraer att
kvarstå, bör extra bidrag kunna utgå i avbidan på ytterligare utredning.

Den koramun som söker
extra bidrag eUer höjd skatteunderlags-garanti får enligt vanliga regler
förebringa erforderlig utredning. Alltför stora krav bör inte ställas på denna.
Prövningen av ansökan bör inte växa ul till en allmän översyn av
skalteunderlagsgarantierna för regionen. Det bör vara tillräckligt, att
kommunen kan påvisa att det inträffat något speciellt, sora påtagligt
försämrat kommunens ekonomiska förutsättningar, exempelvis större
företagsnedläggningar och därraed följande arbetslöshet eller en ovänlat
kraftigt ökad utflyttning. Däreraot bör t. ex. ökade kostnader som föranleds av
investeringsbeslut åtminstone i princip inte berättiga till extra bidrag, om
koraraunen genora investeringen vill höja sin standard mer än jämförliga
korarauner eller den har att möta behov som sammanhänger med större
befolkningstillväxt. I det senare fallet kan kommunen räkna raed att
investeringen raot-svaras av ett ökat skatteunderlag i framtiden.

För att markera att en
komraun, där här angivna förutsättningar är för handen, skall ha en rättighet
till extra bidrag eller ändrad skatteunderlagsgaranti bör reglerna i ämnet
utformas mindre restriktivt än för närvarande. Vidare bör en gemensara
finansiell rara anvisas varje år inora anslaget till skatteutjäraningsbidrag.
Det första året torde behovet av pengar för ändamålet bli obetydligt. Att
under första året ändra de procenttal för skatteunderlagsgarantin som på
grundval av revisionens förslag fastställes av statsmakterna kan nämligen
knappast ifrågakomma annat än i helt extraordinära fall.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 32

De
största beloppen i extra bidrag har utgått såsom en stimulans till.
kommunsammanslagningar. Denna typ av extra bidrag försvinner automatiskt.

1
övrigt har extra bidrag i enlighet med riksdagens beslut företrädesvis
beviljats för att stödja avfolkningskomrauner och bidraga till höga
skolskjutskostnader. Detta beaktas i det vanliga systemet genom hög
skatteunderlagsgaranti och genom avfolkningsregdn. Sådana omständigheter
bortfaller alltså i princip säsom grund för extra bidrag. Även detta bidrag får
under första året reserveras för extraordinära fall. Det kan dock anmärkas alt
folkrainskningen i en koraraun kan accelerera och bli så stark alt underlaget
för vanlig samhällelig service sviktar, I en sådan situation, som är svår att
förutse, bör även under första året extra bidrag ifrägakorama.

En
gemensam anslagsram första året av 5 milj, kr, till extra bidrag och ändring av
skalteunderlagsgarantin bör under dessa förhållanden vara tUlräcklig, Den bör
under de följande fem åren stiga raed 5 mUj, kr. ora året, alltså raaximalt
till 30 milj, kr. Medel till ökningen erhålles genora att övergängsbidragen
successivt avtrappas. Revisionen betraktar de angivna beloppen som
miniraibelopp. Skulle del visa sig att anslagsramen för det extra bidraget och
höjd skalleunderlagsgaranti inte är tillräcklig, får man utgå ifrån all
stalsraakterna beslutar om en större ram.

Totala
ekonomiska verkningar av förslagen

Revisionen
har tolkat sina direktiv så alt kostnadsramen för skatteutjämningsbidragen
åtminstone i princip skall vara densamraa som med nu gällande system.
Revisionen har vid utformningen och avvägningen av sina förslag i enlighet med
denna anvisning utgått från förhållandena år 1970 det är direktiven skrevs
och eftersträvat att de föreslagna reglerna, tiUämpade på 1970 års
förhållanden, skall med avvikelser uppåt eller nedåt på högst orakring ett
feratiotal railj. kr, ge ungefär samma ekonomiska slutresultat som nuvarande
regler. Att härvid de belopp som inbesparas genom avskaffandet av bidraget vid
hög utdebitering skall föras den kommunala sidan tUl godo har för revisionen
varit självklart, likaså att den kommunala sidan skall belastas för de
bidragsökningar som följer av de föreslagna ändringarna av reduceringsregeln.
Mera tveksam har man varit när det gäller alt bedöma det förhåUandet, att den
faktiska skatteutjämningen genora komraunsamman-läggningen enligt nuvarande
system successivt rainskar statens åtaganden fram till år 1974, liksom nu
utgående stora belopp i extra stimulansbidrag tUl samgående komrauner då
försvinner med undanlag för de bidrag som nu utgår på grand av
kommunsamraanläggningen per den 1 januari 1971, Revisionen menar att det skulle
kunna göras

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 33

gällande
att dessa belopp bör tillgodoräknas staten sora en kompensation för att
skatteutjämningen ändå blir successivt dyrare lill följd av ändringar i
skatteunderlaget och eventuellt ytterligare höjda utdebiteringar. Häremot kan
emellertid anföras, att de ifrågavarande beloppen ingår i den raeddsram som
revisionen principiellt har alt följa. Om man i ett viktigt hänseende skuUe
lägga antaganden om förhållandena den 1 januari 1974 till grund, skulle man få
göra det även i andra avseenden. Ora dessa förhållanden kan inga säkra
förutsägelser göras. Revisionen anser därför att beloppen i fråga bör
tUlgodoräknas koramunerna.

Revisionens
beräkningar framgår av efterföljande sammanställning över bidragsförändringarna.
Av praktiska skäl har beräkningarna gjorts för åren 1971 och 1972 siffrorna
för år 1970 är ju redan i viss män föråldrade. Totalkalkylen kommer till följd
av de föreslagna övergångsreglerna att ställa sig förhållandevis något dyrare för
staten under de första åren. Övergångsreglernas verkan minskar emellertid
successivt och är helt borta efter fem år. Minskningen motsvaras endast delvis
av successiva höjningar av anslagsramen för ändrad skatteunderiagsgaranti och
extra bidrag.

För
den kommunala sektorn innebär förslagen allmänt sett att spännvidden i
utdebiteringssatsema bör minska.

Extremt
höga utdebiteringar torde komma att kvarstå endast i några specieUa faU, där
den höga utdebiteringen väsentiigen är att föra tillbaka på en anmärkningsvärt
hög standard eller liknande oraständigheler som revisionen enligt de förut
redovisade principerna inte kunnat beakta. En viss utjämning sker f.ö. även i
dessa fall genom den föreslagna övergångsregeln.

Den
omfördelning av skatteutjämningsmedlen som görs i förslaget sammanfattas på
följande sätt. Skatteunderlagsgarantin för priraärkomraunerna rainskas endast
i två fall. De bidrag som utgår till vissa landstingskommuner på grund av
garantiregeln indrages under en femårig övergångsperiod, medan landstingskommunerna
i övrigt tillförsäkras minst samma skatteunderlagsgaranti som nu.
Församlingarnas skatteutjäraningsbidrag blir i stort sett oförändrade. Till
fördelning har revisionen haft de medel som inbesparas genom garantiregelns
slopande, vidare de medel som nu utgår såsom bidrag vid hög utdebitering
minskade med vad som belöper på den mildrade reduceringsregeln samt slutiigen
de medel som uite längre kommer att utgå som stimulansbidrag och till vissa
kvarstående småkommuner när kommunsammanslagningarna är färdiga den 1 januari
1974. Huvuddelen av dessa medel har fördelats på borgerliga primärkommuner i
form av förbättrad skalleunderlagsgaranti. En betydande del går också till
landstingskommunerna, vUka på detta sätt sammanlagt får mer än de förlorar
genom garantiregelns slopande.

3
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 44

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 34

En icke obetydlig förskjutning kommer att ske till förraån
för de nordligare delama av landet, sammanhängande framför allt med alt
bidraget vid hög utdebitering och bidragen för att stiraulera lill
kora-munsaramanslagningar försvinner och att medlen fördelas i form av ökad
skatteunderlagsgaranti till de kommuner som enligt förut redovisade principer
har ett högre kostnadsläge eller av andra skäl bäst behöver dem.

Revisionen räknar med att det nya systemet skall kunna
träda i kraft den 1 januari 1974. Denna tidpunkt anser man särskilt läraplig
raed tanke på att den nya indelningen i primärkorarauner dä skall vara genomförd.

Sammanställning över bidragsförändringarna (milj. kr.)

1971 1972

1.......................................................... Minskning
av skatteutjämningsbidraget p. g. a.

kommunsammanläggningarna ...........

a. Minskning av det ordinarie bidraget .,,,
139,7 42,0

b...................................................... Minskning
av det extra bidraget, det s. k.

stimulansbidraget .......................... 4,3 140,9

2. Ökning
av skatteutjämningsbidraget till

landslingen enligt förslaget ................ -f-
35,5 + 55,6

3.
Ökning av
skatteutjämningsbidraget till kommunerna enligt förslaget ,,
+ 76,7 + 128,6

4.
Minskning av
det vanliga extra skatteutjäm-

ningsbidrageti det första året.......... ,. 10,0 10,0

5.
Första årets
övergångsbidrag lill landslingen + 40,4 + 42,9

6.
Första
årets övergängsbidrag till kommunerna-' + 42,4 -f 26,8

Summa -\-. 41,0 + 61,0

Reservation av ledamoten Eklund

Reservation till skatteutjämningsrevisionens förslag har
avgivits av ledamoten Eklund.

Reservanten frarahåller att den metod revisionen använt
vid utformningen av sitt föreslagna system är otillfredsställande. Vidare är
det tänkta systemet statiskt, dvs. det är utformat så, att det i slort sett
inte automatiskt beaktar förändringar i kommunemas förhållanden. Härtill
koraraer att revisionen utan bärande skäl underlåtit att undersöka nära till
hands liggande raöjUgheter att korama till rätta med de svagheter som det
nuvarande skatteutjämningssysteraet anses vara behäftat med,

' Härmed avses det extra bidraget exklusive
stimulansbidraget, * I verkligheten blir beloppen något högre då
övergångsbidrag på grund av den bidragsminskning som följer av
kommunsammanläggningarna ej beaktats;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 35

1. Skatteunderlagsgarantin
för den enskilda kommunen har, enligt re

visionen, bestämts på grundval av dess kostnadsläge och förutsättningar

i övrigt. Detta kan synas tillfredsstäUande, men granskar man det före

slagna systemets underlag blir man enligt reservanten snart på det klara

med hur svagt underbyggt systemet är.

Revisionen
har enligt reservantens mening inte alls klarlagt betydelsen av de olika
faktorer som påverkar koraraunernas kostnadsläge och än mindre sambandet mellan
dessa faktorer. Varje klargörande i detta hänseende saknas. Revisionen
diskuterar visserligen vissa omständigheter den geografiska belägenheten,
näringslivets utvecklmg, befolkningsutvecklingen och befolkningens
ålderssammansättning etc, men denna diskussion visar närmast att
svårigheterna att bedöma dessa faktorers betydelse är i det närmaste
oöverkoraliga.

Reservanten
påpekar också att revisionen, trots att den konstaterat att siffrorna i
landstingskommunemas budgetanalyser är föråldrade, menar att de synpunkter som
anförts beträffande de borgerliga primär-kommunema i stort sett har giltighet
även i fråga om landstingskommunerna.

2. Enligt reservantens
uppfattning skulle de undersökningar revisio

nen gjort möjligen kunna läggas tUl grand för en mera nyanserad om

rådesindelning. Då hade det emellertid varit nödvändigt att komplettera

denna med någon faktor som kunnat utjämna kvarstående utdebiterings-

skillnader. Revisionen har avvisat varje tanke på att bibehålla ett bidrag

för hög utdebitering i någon form.

Reservanten
raenar att det mot bakgranden av vad som anförts i direktiven framstår som
ytterst anmärkningsvärt att revisionen inte analyserat hur bidragsgivningen
för hög utdebitering verkat för olika typer av kommuner. Bidraget vid hög
utdebitering har fungerat sora en säkerhels-ventU då konstnadsutveckllngen för
den komraunala ekonomin varit ojämn. Bidrag tUl kommuner med hög egen
skattekraft och påtagligt hög standard, som revisionen nämner, förekommer
endast undantagsvis. Denna verkan att även kommuner med gott eget
skatteunderlag f. n. kan fä bidrag för hög utdebitering kan enligt
reservanten lätt undvikas genom en enkel omkonstraktion av bidraget. Även de
andra nackdelar sora är förbimdna med denna bidragsform och sora revisionen
påtalat kan utan större svårigheter bortopereras eller i varje fall mildras,

3. En annan svaghet som
vidlåder förslaget är att det saknar elasti-

citet i motsats tiU det nu gällande, som i det avseendet är det före

slagna helt överlägset. Reservanten menar att revisionens uppfattning att

det nuvarande systemet inte skuUe vara särskUt flexibelt måste vUa på

en felsyn. Han påpekar ocksä att revisionen inte heller i detla avseende

företagit några undersökningar utan avfärdar hela frågan med att falla

tillbaka på den föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att besluta om höj

ning av skallekraflsgarantin och att bevilja extra bidrag. En påtaglig

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 36

brist
i förslaget i denna del är enligt reservanten att revisionen inte ger några
anvisningar om hur derma rättighet till extra bidrag eller uppflyttning i
skattekraftsklass skall bedömas.

4.
Revisionens förslag vUar enligt reservanten på ett bräckligt underlag.
Reservanten anser det därför inte möjligt att ta ställning till den föreslagna
indelningen i fråga om skatteunderlagsgarantin och ej heller till övriga
enskildheter i förslaget.

Reservanten
finner det anmärkningsvärt att beräkningarna för de enskilda kommunerna utgår
frän ett oförändrat utdebiteringsbehov. Beräkningarna föratsätter sålunda att
varje kommun med vissa undantag skall ha en relativt oförändrad summa av
komraunalskattemedd och skatteutjämningsmedd efter reformen. Man föratsätter
med andra ord en oförändrad kommunal standard. Denna förutsättning strider
enligt reservanten mot den i direktiven uttalade avsikten med översynen av
skatteutjänmingssystemet, nämUgen att göra detta rättvisare.

Remissyttrandena
PrincipieUa överväganden

Utredningens
grundsyn, att nuvarande skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt sin
uppgift och att därför grunddragen i systemet i huvudsak bör bibehållas, delas
av nästan saratliga reraissorgan. Remissinstansema delar vidare revisionens
uppfattning alt nuvarande indelning i skattekraftsområden är alltför
schablonmässig och onyanserad.

De
av revisionen angivna raålen raed skatteutjämningssystemet att minska
skUlnaderna i utbebitering och att ge komraunerna raöjlighel att, åtminstone
på längre sikt, ge samma standard till samma pris tillstyrks 1 princip av de
remissinstanser som särskilt behandlat målfrågorna. Till dessa hör
skatleuijämningsnämnden, länsstyrelserna i Blekinge, Gävleborgs, Hallands,
Jämtlands, Kalmar, Kris-lianstads, Kronobergs, Norrbottens, Uppsala och
Östergötlands län samt KEU, landstingsförbundet och LO.

KEU
konstaterar att om man formulerar målet för skatteutjamningen som revisionen
gjort, följer av detta två grandläggande krav på systemet. Starkt förenklat kan
en kommuns ekonomiska utgångsläge sägas vara bestämt av dels dess
intäktsförutsättningar, dels dess kostnadsvillkor. På intäklssidan
(intäkt/invånare) utgör skatteunderlagets storlek och utveckling en viktig
faktor. Kostnadsvillkoren (kostnad/invånare) är i betydande utsträckning
beroende av dels kommunens relativa kostnadsläge kostnaden för att producera
en tjänst av given kvalitet dels volymen producerade tjänster. Styckkostnaden
är bl. a. beroende av sädana yttre faktorer som transportavstånd och klimat.
Volymen producerade tjänster varierar mellan olika kommuner till följd av
bl.a. olika

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 37

befolkningsstorlek,
ålderssamraansättning och tätortsgrad. För såväl nuvarande
skatteutjämningssystem som det reformerade system som föreslagits av
revisionen gäller som målsättning att så långt som möjligt med
skatteutjämningsmedd skapa mera Ukvärdiga vUlkor för koraraunernas verksamhet.
Detta förutsattes ske genom utjäraning av sådana olikheter i skattekraft och
kostnadsläge som kommunerna inte råder över. Med andra ord skall systemet
kompensera kommunerna för de kostnadsskillnader som uppstår genom olika
storlek, befolkningssararaansällning, tätortsgrad m. fl. yttre faktorer.
Systemet skall sålunda medverka till alla kommuners lika möjligheter tUl val av
alternativa ambitionsnivåer. Av detta följer att systemet ej skall kompensera
kommuner för sådana högre kostnader som följer av särskUt hög standard. KEU
delar denna skatteutjämningsrevisionens principiella grandsyn på
skattentjämningssysle-raets syfte.

Den
av revisionen angivna reservationen att raan i detta sammanhang inte kan
undgå att ta vissa regionalpolitiska hänsyn godtas av de flesta
remissinstansema men förkastas av vissa. Länsstyrelsen i Kalmar län ansluter
sig till den av revisionen angivna målsättningen att skapa ett skatteutjämningssystem
som gör det möjligt för kommunerna att hålla samma standard till samma pris. I
detla synsätt ligger också enligt länsstyrelsen att skatteutjämnmgsbidraget
uppfattas som ett styrmedel av generell natur i regionalpolitiken. Landstingsförbundet
och länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att regionalpolitiska synpunkter
beaktas i något högre grad än i det nuvarande skatteutjämningssysteraet. Även
kommunförbundet konstaterar att utredningsförslaget innefattar ett
hänsynstagande till regionalpolitiska aspekter. Denna fråga förtjänar dock
enligt förburidet ytterligare belysning, vUket bör kunna ske i
koramunalekonomiska utredningen.

Förbundet
tar i sitt remissvar vidare upp möjligheterna att i skatteutjämningsbidraget
"inbaka" ett statligt slöd till koramunerna för speciella
glesbygdsinsatser av olika slag. Förbundet har den principiella uppfattningen
att punktbidrag av slimulanskaraklär bör undvikas. Stats-bidragsstöd till
komraunernas verksamhet bör sä långt möjligt ges i mera generellt verkande
former. Utifrån detta synsätt ter det sig naturligast alt inarbeta det
statliga stödet till kommunernas glesbygdsinsatser i skatteutjämningsbidraget.
Enligt kommunförbundets mening bör det vara möjligt att beakta behovet av
statsbidrag för glesbygdsinsatser av skilda slag vid fastställande av
skattekraftsgarantin för därav berörda kommuner.

TCO
delar helt uppfattningen att speciella regionalpolitiska hänsyn bör tas vid
utformningen av skatteutjämningssystemet. Ett bättre tillgodoseende av
avfolkningsbygdernas behov är också angeläget.

ERU
anser det nödvändigt att de allmänna statsbidragen till koramunema placeras in
i ett regionalpolitiskt samraanhang.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 38

Även
statskontoret samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Norrbottens och
Stockholms län betonar skatteutjämningsbidragets regionalpolitiska betydelse.

Länsstyrelsen
i Hallands län stöder det angivna syftet för skatteutjämningen att ge
möjlighet åt komraunerna att vid samma utdebitering kunna tillhandahålla i
stort sett lika god service åt sina invånare, dvs. ge samma standard till samma
pris. Länsstyrdsen konstaterar att revisionen vid sin analys har vägt in rent
regionalpolitiska Överväganden. Motiveringen härför har varit att det
näringspoUtiska stödet som koraraer det s. k. stödorarådet till del ej får
motverkas av bristande kommunal service eller avskräckande koraraunala
utdebiteringar. Länsstyrelsen delar uppfattningen att särskUda åtgärder behöver
tillgripas för att stimulera näringslivet i stödområdet. Länsstyrelsen finner
det emellertid olyckligt ur principiell synpunkt att revisionen vid sin
kostnadsanalys låtit sig styras av allmänna regionalpolitiska hänsynstaganden
vilkas tyngd ej klargjorts i det enskilda fallet. Härigenora oraöjliggörs en
be-dömnmg av ä ena sidan den skattegaranti som betingas av kostnadsskillnader
koramunerna emellan och å andra sidan det bidrag som är att hänföra till
regionalpolitisk stödverksamhet. Länsstyrelsen anser att dessa två komponenter
i skatleutjämningsförslaget raåste särskiljas. Regional- och
lokaliseringspolitik bör enligt länsstyrelsens uppfattning bedrivas med de
direkt verkande medel som det nuvarande lokaliseringsstödet erbjuder. Däremot
är det mindre lämpUgt att i skalteutjäranings-systeraet bygga in regionalpolitiska
stödåtgärder för att motverka brister i den kommunala servicen.

Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län som
inte heller anser att regionalpolitiska aspekter skall påverka
skatteutjämningssystemets utformning.

Borgerliga
prlmärkommuner

Allmänna
synpunkter

Utredningsmetodiken
och de slutsatser revisionen dragit av materialet som underlag för en
individuell prövning av skatteunderlagsgarantin för den enskilda kommunen
kritiseras starkt av nästan samtliga reraissorgan sora yttrat sig i detta
avseende.

Således
frarahåller kammarrätten i Stockholm att det inte är raöj-Ugt att med ledning
av det i betänkandet redovisade tabellverket bedöma i vad mån den föreslagna
differentieringen av procenttalen för skaltegarantin bättre än enUgt gällande
bestäraradser återspeglar kostnadslägel. Det är inte heUer möjligt att med
ledning av tabellerna bedöma vilka faktorer som slutligen varit avgörande för
revisionen att inplacera koramunerna i respektive skattekraftsklass. Inte rainsl
raed hänsyn tiU att revisionens förslag för raånga korarauner koraraer att in-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 39

nebära
en kännbar oraförddning av skatteutjämningsbidragen synes det varit önskvärt
att revisionens bedömanden redovisats öppet. Det är också av största vikt att
grunderna för de föreslagna skaltekraftsklasserna klarläggs om man vill undvika
onödiga framställningar om ändringar av den såsom i huvudsak permanent avsedda
indelningen. En av de faktorer som synes ha påverkat revisionens klassning av
kommunerna är kommunemas näringskaraktär. Såvitt fraragår av revisionens egna
uttalanden är denna faktor av utomordentlig vikt vid ifrågavarande bedömning.
Det måste därvid enligt kararaarrätlen anses anraärknings-värt alt uppgiftema
om komraunernas näringskaraktär är av sä inaktuell årgång som 1965.

Riksrevisionsverket
erinrar om att i förslaget har skalteunderiags-garantin beslärats och skall, dä
förändringar aktualiseras, besläraraas individuellt för varje koraraun på
grundval av en analys av ett antal faktorer, sora sedan vägs samraan. De
analyser som utredningen genomfört har emellertid gjorts utan någon föregående
kvantifiering av de olika faktorerna. Detta förhåUande gör alt
skatteunderlagsgarantin för de enskilda komraunerna i slort grundas på allraänna
bedömningar. Förslaget innebär således att man inte kan göra beräkningar av
skatteunderlagsgarantin tiU en i någon del automatisk operation. Det blir,
enligt riksrevisionsverkels mening, i stället fräga om bedömningar som lätt kan
få förhandlingskaraktär. Riksrevisionsverket anser det därför tveksamt ora
raan i praktiken kan undvika att systemet leder lill administrativa
olägenheter.

Länsstyrelsen
i Hallands län påpekar alt det naturligtvis i och för sig kan vara riktigt att
kostnadsläget ökar från söder till norr och från kust lill inland, även om
utredningen ej lämnar några raera direkta belägg härför. Av större intresse är
emellertid hur stora skillnaderna egentligen är. Den spännvidd på 40 % som
utredningen arbetar med tycks tillämpas helt godtyckligt med avseende på
enskUda komrauner. Alt t, ex, hög tälortsgrad och hög industrialisering i regel
innebär bättre ekonoraiska viUkor är ett av många schablonmässiga påståenden
sora utredningen använder sig av. Tälortsbegreppet ger endast uttryck för förekomsten
av befolkningskoncenlrationer på 200 eOer fler invånare och säger inget om hur
stora eller hur många dessa är ej heller hur långt ifrån varandra de ligger.
När det gäller näringsstruktur torde det vara väl så intressant att undersöka
antalet sysselsatta inom servicenäringarna som de induslrisysselsatta.
Länsstyrelsen kan ej acceptera de ytliga och statiska analysraetoder som
utredningen lägger tUl grund för ett skalleutjämningssystem vars effekter är
så betydelsefulla för kommunernas ekonomi.

Enligt
länsstyrelsens i Kristianstads län uppfattning är det material sora utredningen
använt sora utgångspunkt vid sina bedöraningar ej tillräckligt för att några
slutsatser skall kunna dras ora de faktorer som

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 40

skapar komraunernas ekonoraiska situation. Länsstyrelsen
anser att de undersökningar och analyser sora utredningen genomfört är
otillräckliga för en bedömning av varje enskUd kommuns skattekraflsgräns.

Utan tvekan kan enUgt Kommunförbundets mening kriiik
riktas raot revisionens metoder och det använda, delvis föråldrade statistiska
materialet samt de slutsatser revisionen ansett sig låt vara raed åtskilliga
reservationer kunna draga därav för koraraunernas individuella inplacering.
Det kan starkt ifrågasättas om det annat än i vissa undanlagsfall föreligger
sådana skillnader kommunerna emellan i en region i fråga om kostnadsnivå och
andra omständigheter av betydelse för behovet av en viss garanterad
skattekraft att del är moiiverat att placera kommunerna i skUda skattekraftsklasser.
Del för revisionen tillgängliga statistiska materialet med däri ingående olika
komponenter torde ha varit alltför osäkert för att ligga till grand för en så
exakt bedöraning av skattekraftsbehovet att näraliggande korarauner ansetts
böra inplaceras i olika skattekraftsklasser. Därtill koraraer alt ora
faktiska skillnader i nämnda avseenden skulle föreligga dessa skillnader med
stor sannolikhet kommer att utjämnas mycket snart, Sora exempel pä kommuner
vars inplacering i annan skattekraflsklass än näraliggande kommuner i en och
samma region kan ifrågasättas, må nämnas Strängnäs, Oxelösund, Enköping, Luleå
och Piteå,

Kriiik raot utredningsmetodiken och de slutsatser
revisionen dragit av materialet riktas vidare av bl. a, statskontoret, skatleuijämningsnämnden,
länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus, Hallands, Jönköpings,
Kristianstads, Kronobergs, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Uppsala,
Värmlands, Västernorrlands, Västmanlands, Älvsborgs och Örebro län samt
kommunförbundet, landstingsförbundet, SHIO och Lantbrukarnas riksförbund.

Individuellt prövad skalleunderlagsgaranti

Den genomgående kritiska inställningen tUl utredningens
sätt att använda sitt grundmaterial leder till en rad olika slutsatser när det
gäller revisionens förslag till individuell inplacering av kommunerna i skattekraftsklasser.

Principerna i förslaget godtas i denna del av skatleuijämningsnämnden,
länsstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kopparbergs,
Kronobergs, Stockholms, Uppsala och Värmlands län saml kommunförbundet,
landstingsförbundet och TCO.

Skatteutjämningsnämnden menar därvid att det inte finns
något praktiskt alternativ lill revisionens förslag, eftersom detta
otvivelaktigt i flera hänseenden är överlägset nu gällande regelsystem. En
fortsatt tillärapning av detla fär enligt näranden anses utesluten. Frånvaron
av fasta regler för kommunernas inplacering i den niogradiga skalan, samt bristen
på inbyggd automatisk flexibUitet gör måhända enligt skatleutjäm-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 41

ningsnämnden,
att systemet inte kan antagas bli en mera bestående lösning av den kommunala
skatteutjämningen i en fraratid av stark ekonomisk föränderlighet och med
statlig styrning av den fysiska och regionala riksplaneringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att ytterligare ansträngningar bör göras för att arbeta
fram en dynamisk modell med vars hjälp kommunernas relativa kostnadsläge
fortlöpande kan fastställas på ett objektivt sätt. Därigenom skulle
bidragsgivningen kunna anknytas till någon form av minimistandard eller
minimibudget,

Länsstyrdsen
i Kalmar län understryker vikten av all ytterligare ansträngningar inriktas på
att finna enhetliga bedömningsgrunder för bestämning av garanterad skattekraft
för kommunerna,

TCO menar att det finns
anledning att följa upp det nya systemet då övergångsreglerna upphör att gälla
för att kontrollera att målsättningarna uppfylls. Mer förfinade metoder för
att analysera och framställa underlag för bedömningar av kostnadsläge,
servicenivå m, m, måste också utvecklas i framtiden.

Landstingsförbundet
konstaterar att utredningen vid sin bedömning har tagit hänsyn till ett antal
faktorer, nämligen geografiskt läge, näringslivet, befolkningsutvecklingen och
dess fördelning på åldersgrupper samt de ekonomiska faktorerna
nettodriftkostnad, och andra utgifter för investeringar och lån samt
utdebiteringens höjd ra, ra. För vissa av dessa faktorer torde det vara
möjligt att relativt noggrant beräkna index eller relationstal, vUka skulle
kunna användas sora mera objektiva indikatorer på en koramuns kostnadsläge och
övriga förutsättningar. Det gäller därvid främst att bestäraraa de för
koraraunen icke påverkbara faktorerna och deras storlek, eftersom dessa bör
utgöra grund för fördelningen av ett skatteutjämningsbidrag, för att huvudsyftet
"samraa standard till samraa pris" skall kunna uppnås. Skillnader i
standard kommunerna emellan bör däremot komma till uttryck som skUlnader i
utdebitering och betalas av kommunmedlemraarna i de kommuner där högre standard
åtnjutes. Svårigheten att mäta skillnader i standard är dock mycket stor liksom
även vissa andra förhållanden som utredningen berör. Genom försök att bestämma
de mätbara faktorerna blir dock de kvarvarande skillnaderna mindre. Styrelsen
är medveten om svårigheten att klargöra de olika faktorernas inverkan på kommunemas
kostnadsläge och utdebitering men anser ändå att det skulle vara möjligt att nå
något längre med en raera objektiv bestämning av vissa faktorer än utredningen
angivit i sitt framlagda förslag till procenttal för skatteunderlagsgaranti för
landstingen.

Länsstyrelsen i Stockholms
län framhåller att förslaget ej synes ha den flexibilitet som förändringarna i
kommunernas ekonomiska situation till följd av snabb befolkningsomflyttning och
stor rörlighet inom näringslivet kräver. Detta kan enligt länsstyrelsen medföra
att syste-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 42

met
redan om några år kan vara föråldrat och mindre ändamålsenligt. Utredningen har
accepterat nuvarande kostnader som mått på det koraraunala behovet. Därför är
valet av garanterat skatleutjämningsunder-lag för de olika kommunerna
diskutabelt. De procenttal som utredningen föreslår som skatteunderlagsgaranti
är snarast att betrakta sora ett exerapd av flera. Länsstyrelsen erinrar vidare
ora alt pågående utredningar inora olika verksamhetsområden under kommunernas
huvudmannaskap särskilt sådana som berör den statliga stöd- och bidragsgivningen
ganska snart torde leda till ändrade förutsättningar för kommunernas
ekonomiska politik. Även verkningarna av planerade koraraunsammanslagningar kan
ge anledning tUl andra bedöraningar på frågan om skatteutjämningsbidrag. Hela
frågekomplexets mycket stora betydelse och höga svårighetsgrad har för övrigt
belysts genora revisionens utredningar. Enligt länsstyrelsens mening bör
därför förslagets verkningar noga studeras.

Länsstyrelserna
i Gävleborgs, Jämtlands, Norrbottens och Västerbot-lens län tillstyrker
principerna för revisionens förslag till skatteunderlagsgaranti men förordar
en översyn av procenttalen för garanterat skatteunderlag med vissa på förhand
bestämda intervaller. Enligt länsstyrelsen i Västerbottens län kan således ett
system raed regelbundet återkommande revisioner av andelstalen tillförsäkra komraunerna
andelstal som anpassats till de aktuella förhållandena inom kommunema. Ett
sådant system torde också öka föratsättningarna för rättvisa mellan olika
kommuner.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län vill inte motsätta sig utredningens förslag under
föratsättning att skatteutjämningssystemet successivt blir föremål för en
ingående översyn i avsikt att uppnå en högre grad av rättvisa mellan kommunema.
Det bör därvid övervägas att inordna systemet i bl. a. länsstyrelsernas
regionalpolitiska planering. Även länsstyrelsen i Kronobergs län förordar en
återkommande översyn av komraunernas inplacering i bidragsklasser.

En gmpp remissinstanser
tUlstyrker förslaget som ett provisorium att gälla under en begränsad tid i
avvaktan på pågående utredningsarbete inora länsberedningen och KEU. Detla
gäller beträffande socialstyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i
Jönköpings, Örebro och Östergötlands län samt LO och ERU. Socialstyrelsen anser
att reformen bör gälla endast under begränsad tid i avvaktan på en mer genomgripande
översyn av hela det statliga bidragssystemets utforraning och omfaltning.
Styrelsen erinrar om pågående arbete inora länsberedningen och KEU.
Socialstyrelsen framför några mera konkreta önskemål beträffande ett framlida
skatteutjämningssystem. Rent allmänt frarahåller socialstyrelsen, att bidragen
inte bör utformas sä att de blir onödigt detaljreglerande och därmed försvårar
en smidig anpassning av verksamheten tUl varierande lokala förutsättningar m.
m.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 43

Ett system bör utformas, där en ytterligare utgiftskrona
för kommunen måste betalas med en ytterligare krona i skalteultagel för
kommuninvånarna (bidrag av typ klumpsumraa). Systemet fömtsätts sålunda bli
neutralt från finansieringssynpunkt, dvs. i valet mellan skatte- och
avgiftsfinansiering. Det nuvarande systemets bidrag vid hög utdebitering och
regler om reducering av bidraget vid låg utdebitering gynnar vanligen
skattefinansiering på bekostnad av avgiftsfinansiering.

Bidraget bör knytas till de faktorer, som ger
upphov till skillnader i kostnader för att uppnå viss standard i fråga om
levnadsförhållanden. Det kan ske t. ex. genom att bidraget relateras till t.
ex. antalet skolelever, bam, åldringar etc. Grandtanken med ett sådant system
är att bidragen bör knytas till vissa program, som utformas sä att kvalitet och
effektivitet så långt möjligt är hela tiden kan analyseras.

Bidragssystemet bör utformas sä att det underlättar
analysen av bidragens effekt på resursfördelningen.

Riksrevisionsverket
menar att först sedan material från KEU föreligger synes ett mera definitivt
skatteutjämningssystem kunna konstraeras. LO påpekar att KEU bar till uppgift
att dels göra en bedöraning av vUka reala resurser som kommer att krävas för
att tiUgodose efterfrågan på kommunala tjänster, dels utreda olika statsbidragssystem
och för- och nackdelar med en övergång till mera generella former för
statsbidragsgivningen. Det är enligt LO:s raening nödvändigt att denna
utredning ingående belyser såväl de principiella problem som skatteutjämningen
på längre sikt medför för tillväxt och fördelning i samhället som sambandet
mellan kostnadsläge och av koraraunen opåverkbara faktorer som
ålderssammansättning, geografiskt läge osv. LO tillstyrker därför att
skatteutjämningsrevisionens förslag läggs till grund för det kommunala
skatteutjämningssysteraet i avvaktan på KEU:s förslag.

KEU
redovisar i sitt remissyttrande att inom utredningen för närvarande bedrivs
och förbereds särskilda undersökningar avsedda att bilda underlag för
utredningens överväganden rörande framtida tjänsteefterfrågan, krav på reala
resurser och finansieringsformer i den komraunala ekonomin. I detta läge, och
med beaktande av skatleutjämnings-. systeraets stora betydelse som
finansieringskälla för många kommuner, anser sig KEU inte beredd att ta
slutgiltig stäUning tUl skatteutjämningssystemets framtida form och
omfattning, KEU förfogar ännu ej över det utredningsmaterial som fordras
för en mera övergripande prövning av de komraunalekonomiska konsekvenserna av
ett reformerat skatleutjäraningssystem. Sedan erforderligt utredningsraaterial
sammanställts och analyserats kan utredningen finna anledning att, som en dd i
översynen av statsbidragsgivningen, återkomma till behovet av och

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 44

formen
för statligt stöd till kommunema i form av skatteutjämningsmedd.

Några
remissinstanser uttalar sig för en mindre differentierad områdesindelning än
den föreslagna, men ändå mer nyanserad än den nu gällande.

Enligt
statskontorets uppfattning har revisionen lagt ned ett omfattande arbete på
att skapa ett underlag för alt närmare kunna analysera kostnadsbilden.
Statskontoret ställer sig emeUertid tveksarat tiU det insamlade materialets
validitet. Statskontoret raénar att materialet ger stöd för en revision av
nuvarande indelning sä att de grövsta ojäran-heterna ehmineras, däremot inte
till en precisering av garantier koramun för kommun. Uppenbarligen bör
bidraget utgå enligt en något mer nyanserad regionindelning än vad som hittills
varit fallet. För att kunna överblicka systemet och de aUmänna kriterierna för
subventioneringen är det dock opraktiskt att göra en differentiering ända ned
på kommunnivå. Med hänsyn till skatteutjämningsbidragets regionalpolitiska
betydelse inget annat regionalpolitiskt stöd av mer generell typ når upp till
skatteutjämningsbidragets storlek kan det vara lämpligt att utgå från en
indelning som har ett regionalpolitiskt användningsområde. Statskontoret anser
sammanfattningsvis att endast en begränsad reform nu bör genomföras som bl. a.
innefattar en något mera differentierad områdesindelning än den nuvarande. FÖr
en dylik partiell reform bör det av revisionen presenterade materialet kunna
utgöra underlag. I anslutning därtUl bör fortsatt utredningsarbete med syfte
att vidareutveckla faktamaterialet beträffande de kommunalekonomiska frågorna
startas.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att landet även i fortsättningen bör vara indelat
i skattekraftsområden. En ökning av antalet sådana områden synes med hänsyn
till vad som genom utredningen framkommit böra ske. För att göra
bidragssystemet smidigare i förevarande avseende anser länsstyrelsen skäl tala
för att den andel av medelskattekraften som skall garanteras kommunema
bestämmes till ett lägsta och ett högsta procenttal för varje
skattekraftsoraråde. Där-igenora skulle fraratida justeringar av procenttalen i
fräga kunna ske på ett smidigare sätt.

Länsstyrelserna
i Skaraborgs och Södermanlands län förordar alt det nuvarande antalet
skattekraftsområden utökas till fem.

Förslaget
bör enligt kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Malmöhus län omarbetas
innan det läggs till grand för ny lagstiftning.

Revisionens
förslag avstyrks helt i den här aktuella delen med likartad motivering av
länsstyrelserna i Blekinge, Hallands och Kristianstads län.

Länsstyrelsen
i Hallands län understryker att det erfordras raera se-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 45

riösa
analyser om kommunernas ekonomiska fömtsättningar för att kunna utforma ett
skatteutjämningssystem som uppfattas som rättvist av kommunema i hela landet.
Länsstyrelsen är naturligtvis medveten om de skUlnader som föreligger i
utgiftsnivå mellan landets kommuner. Utredningens princip att alla kommuner
skall kunna erbjuda samma kommunala standard till samma pris är
eftersträvansvärt. En fram-koralig metodik för att uppnå denna effekt vore att
särskilja de kostnader som kommunen själv kan påverka från de av kommunen opåverkbara
kostnadema. Opåverkbara kostnader orsakas bl, a, av klimat, åldersstraktur,
tätortsmönster etc. Skatteutjämningssystemet kan efter dessa premisser konstraeras
sä att de påverkbara kostnadema ger utslag på resp. kommuns utdebiteringssats
medan opåverkbara kostnader kompenseras via skatteutjämningssysteraet.

Även
länsstyrelsen i Västmanlands län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen anser den
föreliggande utredningen alltför ofullständig för att kunna ligga tiU grand för
någon förändring i reglema för kommunal skatteutjänming. Omprövning av dessa
bör tas upp i ett större sararaan-hang, där kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun blir föremål för en djupgående utrednmg.

Svenska
kommunförbundets länsavdelningar i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län hemställer alt Sydsveriges kommuners samstämmiga kritik mot
utredningsförslaget mätte beaktas. Länsavdelningarna förordar att åtgärder
vidtas för att skapa ett skatteutjämningssystem som ur rättvisesynpunkt bygger
på den grundsynen att samraa skattekraftsgaranti i princip skall gälla i rikets
samtiiga kommuner. Kommun med högt kostnadsläge, beroende på ogynnsamma
faktorer över vilka kommunen inte kan råda, bör dock garanteras en tilläggskompensation
sora svarar direkt mot de avvikande förhållandena.

Länsavdelningarna
konstaterar att det föreslagna systemet anses kunna äventyra sydsvenska
kommuners möjligheter att tillhandahålla samraa standard sora upprätthålls i
andra delar av landet. Systemet upplevs som djupt orättvist och risken för att
dessa orättvisor konserveras under överskådlig tid är uppenbar. Eftersom
systemet medför en förskjutning av skattemedel från syd lill norr är det en
fräga som engagerat alla komrauner i Sydsverige.

Valet
av arbetsmetoder liksom urvalet av relevanta faktorer för skatteunderlagsgarantins
bestämmande har styrt utredningen in på irrelevanta områden och därvid har
automatiskt infångats faktorer, sora enligt länsavdelningarnas raening inte
får bilda underiag för fastställande av koraraunernas differentierade behov av
skatteutjämningsbidrag.

För
att få ensartade bedömningsgrunder för sina ställningstaganden har revisionen
angivit att man under utredningsarbetet fäst särskild vikt vid geografisk
belägenhet (tillika regionalpoliliska hänsyn)

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 46

näringslivsutveckling

befolkningsutveckling (tätortsgrad)

standardskillnader som förklaring till olika hög
utdebitering

åldersstruktur på befolkningen.

Sammantaget
med en analys av den kommunalekonomiska utvecklingen i 15 kommuner, har dessa
faktorer lagts tUl grund för fastställandet av procenttalen för
skatteunderlagsgarantin till koraraunema.

Utredningen
har sålunda prövat i vUken utsträckning dessa faktorer har betydelse för
skillnader i kostnadsläge korarauner eraellan. Redan valet av
näringslivsutvecklingen som en relevant faktor i sammanhanget medför emellertid
att skatteutjämningssystemet ges karaktären av att tjäna som ett
regionalpolitiskt instrament. Detta ingår inte i utredningens direktiv.
Näringslivsutvecklingen måste underkännas som relevant faktor i sammanhanget
främst av den anledningen att en negativ näringslivsutveckling i sig själv ger
utslag i låg skattekraft. Automatiskt träder sålunda skatteunderlagsgarantin i
kraft och kompenserar dessa negativa förhållanden. Att dessutom ta
näringslivsfaktorn till intäkt för en ytterligare höjning av
skallekraflsgarantin medför att raan i systeraet "bygger in"
generella regionalpolitiska styrmedel som fortsätter att verka årligen oavsett
förändringar i näringslivets utveckling.

Faktorn
"befolkningsutvecklingen" kan underkännas med hänvisning till att en
kompenserande specialregel konstruerats särskilt för avfolkningskommunema. För
tUlväxtkommunerna finns redan genom en ny lagstiftning regler för
förskottsbetalning av skattemedel varigenom utjämnande effekter upprätthålls.

I
stort sett återstår därför enligt länsavdelningarna att med skatteunderlagsgarantin
utjämna av kommunen opåverkbara kostnadsskillnader beroende på geografiskt
läge (prisnivå och klimatförhållanden) och åldersstruktur.

Enligt
länsavddningama krävs'dock för ställningstaganden i denna del långt mera
ingående analyser av betingelserna för den komraunala verksaraheten än vad som
redovisats i utredningen. Länsavdelningarnas egna undersökningar visar att
kostnadsskiUnaderna kommuner emellan är väsentligt mindre än de som åberopats
för spännvidden i skattekraftsgarantin för södra resp, norra Sverige (44,5 %),
Inte mindre än ca två tredjedelar av komraunernas utgifter är näraligen
oberoende av ora kommunen ligger i södra eller norra delarna av landet.
Beträffande återstående tredjedelen synes kostnadsskiUnaderna mellan
koramunerna i södra Sverige och södra Norrland uppgå lill ca 5 % och i
jämförelsen med norra Norrland tUl ca 10 %. En starkt bidragande orsak till
nämnda utjämning är de genomförda kommunsararaanläggningarna. Bland utjämnande
faktorer kan vidare nämnas reduceringeri av lönesystemens ortsgrupper (ca 50 %
av kommunemas kostnader avser löner).

Mot
bakgrunden av alt det inte finns riågöt som tyder pä ätt det är

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 47

44,5
% billigare att bedriva kommunal verksamhet i södra Sverige protesterar
koraraunema i Blekinge, Kristianstads, Malraöhus och Hallands län mot
föreliggande förslag till skatteutjämningssystem,

Sydsveriges
kommuner anser sålunda att gällande skatteutjämningssystera bör revideras
enligt följande grundprinciper.

Samma skattekraftsgaranti skall i princip gälla i
rikets saratliga korarauner.

För komraun med högt kostnadsläge beroende på
ogynnsamraa faktorer över vilka koraraunen inte kan råda konstraeras en
tilläggskompensation sora direkt svarar mot de avvikande förhållandena.

För kommuner som härigenom träffas av en lägre skattekraftsgarau-ti än den
nuvarande konstrueras en övergångsbestämmelse enligt vilken man kan verkställa
en successiv avtrappning ned till den nivå som betingas av rådande förhållanden
i koraraunen.

Bidraget
vid hög utdebitering

Revisionens
förslag att avskaffa bidraget vid hög utdebitering tillstyrks av flertalet av
remissinstansema, nämligen skatteutjämningsnämnden, länsstyrelserna i
Blekinge, Gollands, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands, Jämtlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Kronobergs, Stockholms, Södermanlands,
Uppsala, Värmlands och Västernorrlands län, KEU, kommunförbundet, SHIO och
Lantbrukarnas riksförbund.

Länsstyrelsen
i Blekinge län konstaterar att kritiken mot skatteutjämningsbidraget för hög
utdebitering i huvudsak har gått ut på att bidragsformen verkat
utdebiteringshöjande. Dessutom har bidragsformen enligt länsstyrelsen den
nackdelen att en koramun med god ekonomi och som valt att hålla en hög kommunal
service med åtföljande hög utdebitering har fått bidrag, som delvis betalas av
invånare i andra kommuner, som i regel har sämre kommunal service. Det bör
också observeras alt bidragets storlek blir beroende av utdebiteringarna till
landsting och kyrklig kommun, dvs. faktorer som primärkoraraunerna inte råder
över. Länsstyrelsen anser att dessa skäl talar för ett slopande av denna
bidragsform och biträder således revisionens förslag.

Skatteutjämningsnämnden
finner kritiken av det gällande systemet med bidrag vid hög utdebitering
berättigad. Näranden har själv i sitt arbete med fördelningen av extra bidrag
till särskilt hårt skattetyngda komrauner vunnit erfarenheter, som bestyrker de
påtalade riskerna med ett statsbidrag, sora med 60 % eUer mera tar över
toppkostnaden för kommuner vid utdebiteringar över viss gräns. Nämnden
in-stäraraer sålunda i att en ändring av nuvarande regler är starkt påkallad.
Revisionen har inte redovisat några undersökningar av möjligheterna att
modifiera reglerna för bidraget vid hög utdebitering så att nuvarande
olägenheter minskas. Detta kunde tärikas ske genom en lägre

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 48

progression,
som minskade den koraraunala benägenheten att för vinnande av ökat bidrag höja
utdebiteringen, och kanske genora en speciell spärr, som hindrade korarauner
raed gott skatteunderlag att som nu dra till sig iögonfallande stora bdopp.
Inte heller reservationen innehåller förslag lill några sädana raodifierade
regler för bidrag vid hög utdebitering. Skatteutjäraningsnäranden, sora inte
ansett det raöjligt all på remissladiet utforma ell dylikt förslag grundat på
erforderUga kontrollberäkningar, biträder i det läget revisionens förslag ora
helt avskaffande av det särskilda bidraget för hög utdebitering.

Länsstyrelsen i Kalmar län
anser att det ur principiell synpunkt är riktigt att avskaffa det särskilda
bidraget till kommuner med hög utdebitering. Samtidigt måste det påpekas att
ett borttagande kan fä betydande ekonoraiska konsekvenser för flera kommuner,
som kan möta svårigheter att på kort sikt avveckla gjorda ekonomiska åtaganden.
Man kan därför befara att skatteutjämningsbidraget komraer att ersättas av en
höjd utdebitering. För exempelvis Kalmar kommun skulle detta motsvara en
höjning av skatten med 60 öre. Bidrag för hög utdebitering har inte bara
utgått tUl kommuner med i och för sig tillfredsstäUande skatteunderlag utan
också tUl små glesbygdskommuner. Enligt länsstyrelsens mening hade det varit
befogat att närmare analysera vilken betydelse ett borttagande av bidraget
kommer att få för dessa kommuner. Länsstyrelsen vUl också ifrågasätta om inte
på denna punkt samordning borde ske med de förslag, som kan komma från kommunalekonomiska
utredningen, som bl. a. har att se över möjligheterna alt begränsa den
kommunala utdebiteringen.

Några
remissorgan avstyrker revisionens förslag helt eller förordar en begränsad
justering av gällande regler.

Kammarrätten i Stockholm
kan inte finna att det statistiska materialet eller de undersökningar som
revisionen i övrigt redovisat i betänkandet ger underlag för ett antagande att
ifrågavarande bidragsform verkat utdebiteringshöjande eller orsakat en onödig
utgiflsexpansion i de enskilda fallen. Ej heller torde kunna göras gällande att
de komrauner sora uppburit ifrågavarande bidrag haft en skattekraft som väsentligt
överstigit den som garanterats inom det område, där koraraunen fanns.
Kammarrätten anser att revisionen inte förebragt bärande skäl för att utmönstra
bidraget vid hög utdebitering ur systemet. I den mån så skulle finnas
erforderligt torde det vara möjligt att tekniskt komplettera bestämradsema för
bidragets utgivande för att undvika eventueUt befarat missbmk.

Även länsstyrelsen i
Kopparbergs län förordar att systeraet med bidrag vid hög utdebitering
bibehålls. En nackdel med det nuvarande systemet med bidrag vid hög
utdebitering kan enligt länsstyrelsens uppfattning vara att det i någon mån
favoriserar skattefinansiering framför avgiftsfinansiering, även i sådana fall
där det senare vore att föredra.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 49

Det
kan t. ex. frarastå som fördelaktigare för en kommun att genom höjd
utdebitering täcka kostnader och därmed erhålla bidrag vid hög utdebitering än
att höja avgifterna inora olika verksarahelsoraräden och därraed reducera eller
helt upphäva en koslnadssubventionering. Enligt länsstyrelsens raening bör dock
en modifiering av bidragsformen kunna införas så att kommuner med egen hög
skattekraft inte kommer ifråga för bidrag. Även om den föreslagna indelningen i
skattekrafts-klasser innebär förbättringar för de sämre ställda koramunerna
blir följden av ett borttagande av bidraget vid hög utdebitering att komraunernas
möjligheter att bemästra en ojämn kostnadsutveckling begränsas. Den
flexibilitet som kännetecknar nuvarande syslem minskar.

Enligt
länsstyrelsens i Skaraborgs län mening är det knappast sannolikt att bidraget
vid hög utdebitering annat än möjligen i undanlagsfall haft en
utdebiteringshöjande effekt. Det finns nämligen ett starkt tryck frän
kommunernas befolkning på komraunalmännen att hålla utdebiteringen inom rimliga
gränser. En hög utdebitering har ju också en negaliv verkan på kommunens
möjligheter att expandera, eftersom den gör komraunen mindre attraktiv för
företagare och anställda. Det synes för övrigt vara något inkonsekvent att, som
revisionen föreslår, ha kvar en reduceringsregel som verkar när utdebiteringen
är lägre än raedelutdebiteringen men slopa bidraget vid hög utdebitering. Ser
man denna sak som i första hand en fräga om att stimulera koramunerna att hålla
en låg utdebitering finns det knappast skäl att ha en reduceringsregel.
Länsstyrelsen anser därför att bidrag vid hög utdebitering alltjämt bör utgå.
Bestämradsen bör dock utformas sä att bidraget inte får en progressiv verkan
som f. n. är fallet. Det bör också övervägas att begränsa bidraget till belopp
som överstiger den första kronan över medelutdebiteringen. Med en sådan
begränsning skulle man få en raot-svarighet till "den fria kronan"
enligt den föreslagna reduceringsregeln.

Statskontoret
har förordat en begränsad reformering av skatteunderlagsgarantin. Mot bakgmnd
härav kan det fmnas skäl för att på kort sikt eliminera de mest påtagUga
olägenheterna med bidragsförfarandet vid hög utdebitering. Detta kan ske genom
att bl. a. förändra progressiviteten i bidraget och genom att förbehålla bidraget
till korarauner med låg skattekraft.

Ett
slopande av bidraget för hög utdebitering bör enligt Jönköpings kommun göras
till föremål för en grundlig utredning. Allmänna fraser som att bidraget
troligen haft en utdebiteringshöjande effekt, bör ej tas som inläkt för ett
slopande ulan en ingående penetrering av de koraraunalekonomiska konsekvensema
härav. Det primära är ej varför den kommunala utdebiteringen expanderat
kraftigt tidigare. Det är istället väsentiigt att åtgärder vidtas för alt
hindra en fortsalt onödig expansion. Detla torde kunna ske med hjälp av det
utdebiteringsstopp sora ålagts kommunerna, samt den pågående översynen av
kostnads-

4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 44

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 50

fördelningen
mellan stat och kommun. Nuvarande regler för bidraget för hög utdebitering bör
dock modifieras så att enbart kommuner med svag skattekraft (t. ex. under
riksgenomsnittet) kan erhålla bidrag.

Reduceringsregeln

Uppfattningen
om revisionens förslag om en förändrad reduceringsregel är delad bland remissinstansema.
Förslaget tillstyrks av statskontoret, länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs
och Bohus, Kronobergs, Stockholms och Uppsala län samt SHIO och Lantbrukarnas
riksförbund.

Statskontoret
konstaterar att utredningen funnit att den nuvarande reduceringsregeln kan
verka stimulerande för att höja utdebiteringen. För att skydda sig mot en
befarad höjning av skattekraflsgränsen kan sålunda länkas att komrauner höjer
sin egen utdebitering och därigenora bibehåller sin procentuella
skatteunderlagsgaranti. Statskontoret biträder uppfattningen att det är
olämpligt att ha ett system som kan stimulera tUl sådana överväganden hos
kommunerna. EmeUertid måste hänsyn tas tiU skatteutjämningens huvudsakliga
syfte nämligen att verka utjämnande för utdebiteringen. Statskontoret biträder
därför revisionens ståndpunkt att det svårligen går att undvika någon form av
reducering oaktat att detta skulle kunna uppfattas som ett slag mot komrauner
sora genom långsiktig planering och effektivitet i förvaltningen kunnat
nedbringa sina utgifter. Med visst fog kan göras gällande att en
reduceringsregel bhr överflödig i ett systera där skatteunderlagsgarantin är
beräknad utifrån faktiska uppgifter om kostnadsläget och övriga omständigheter
som bör beaktas. I ett sådant läge bör låg utdebitering till stor del innebära
alt kommunen valt en lägre servicenivå. Av skäl som framgått i det föregående
saknas f. n. underlag för att bestämma garantin utifrån dylika grunder.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att även om skäl kan anföras för att den s. k.
reduceringsregeln vid skattekraftsbidraget bör utgå torde åtminstone tills
vidare behov föreligga att bibehålla den i den modifierade form som föresläs i
betänkandet. Innan slutlig ståndpunkt tas bör man avvakta erfarenheter av hur
stora skillnaderna i framtiden kan bli mellan skUda kommuners utdebiteringar
och hur förhällandet raellan dessa utdebiteringar och tUlämpningen av
reduceringsregeln kan komma att utveckla sig.

Länsstyrelsen
i Uppsala län påpekar att reduceringsregeln i likhet med bidraget vid hög
utdebitering enligt betänkandet kan ha en utdebiteringshöjande bieffekt. Detta
har också under hand bekräftats frän kommunalt håll I länet. Genom den av
revisionen föreslagna utformningen av reduceringsregeln torde den utdebiteringshöjande
effekten rainskas i betydande utsträckning samtidigt sora reduceringen i förhållande
till gällande regel skärps i de faU då utdebiteringen under längre

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 51

tid
håller sig väsentligt under utdebiteringsgränsen. Den föreslagna skärpningen är
enligt länsstyrelsens mening välmotiverad dä en låg utdebitering i regel är
ett uttryck för att kommunen har mindre behov av statsbidrag.

Några
remissinstanser anser att reduceringsregeln bör slopas helt, nämligen
länsstyrelserna i Blekinge, Hallands och Kris-lianstads län samt
kommunförbundet.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anser att både bidraget vid hög utdebitering och
reduceringsregeln sannolikt har en utdebiteringshöjande effekt vilket
skatteutjämningssystemet bör motverka. Denna olägenhet kvarstår även med den
föreslagna modifieringen av reduceringsregeln. Dessutom bör särskilt framhållas
att en priraärkoraraun endast påverkar en del av den sammanlagda
utdebiteringen, vars nivå avgör ora reduceringsregeln skall tillämpas. En allmän
landstingskoramunal ut-debiteringshöjning påverkar alltså effekten av
reduceringsregeln i pri-raärkoraraunema. Korarauner med god hushållning och
sora kan hålla en förhållandevis låg utdebitering drabbas således utan egen
förskyl-lan av delta system. Eftersom tyngdpunkten i det föreslagna skatteutjämningssystemet
vilar pä regeln om tillskott av skatteunderlag, och avsikten är att varje
kommun skall åsättas en skattekraftsgaranti utifrån sina betingelser bortfaller
behovet av ovannämnda regler. Enligt länsstyrelsens mening bör alltså båda
reglerna avskaffas.

Vad
reduceringsregeln beträffar är enligt Kommunförbundets förmenande skälen
för en utmönstring av denna regel större än skälen för ett slopande av bidraget
för hög utdebitering. Reduceringsregeln har utan tvekan verkat mera
uppdrivande på utdebiteringen än vad möjlighetema till bidrag vid hög
utdebitering kan ha gjort. Förbundet framhåller vidare, att den enskilda
kommunen inte ensam avgör om reduceringsregeln utlöses och drabbar kommunen.
Olägenheterna med reduceringsregeln kommer att kvarstå även med den av revisionen
föreslagna modifieringen.

Skatteutjämningsnämnden
förordar att nuvarande reduceringsregel bibehålls. Nämnden anser att de
betänkligheter sora vid skatteutjäraningssysteraets tillkorast anfördes raot
att ge oreducerade bidrag åt korarauner vilkas skattetryck understiger
medelutdebiteringen, talar emot revisionens förslag. Borttagande av
reduktionen inom området för den fria kronan motverkar nämligen direkt den utjämning,
som är skatteutjämningssystemets priraära syfte.

Näranden
frarahåUer vidare att det är svårbegripligt hur revisionen kunnat för
korarauner i lägre utdebiteringslägen föreslå en reduktions-regel där
skatteunderlagsgarantin faller efter en dubbelt så brant skala sora den
nuvarande. Ora man skall bedöma kommunemas benägenhet att höja utdebiteringen i
syfte att begränsa reduktionen enligt en viss regel mäste det ju vara skalans
branthet som är avgörande. Den före-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 52

slagna
skalan kan sägas verka dubbelt provokativt i skattehöjande riktning jämfört
med nuvarande skala. Några beräkningar i olika typfall hur den
föreslagna skalan skulle verka i jämförelse med den nuvarande har utförts.
Resultatet tyder på att den nya reduktionsregeln ger praktiskt sett orimliga
verkningar, såvida meningen inte är att den skall verka prohibitivt på alla
utdebiteringar sora ligger lägre än 1 kr. under medelutdebiteringen. Den andel
av marginella utdebiteringshöjningar, som i form av ökad skatteutjämning skulle
falla på staten, springer i mera ordinära skattekraftslägen upp över 60 % och
kan vid extremt låg skattekraft röra sig omkring 75 %. TUlämpningen av en sådan
reduktionsregel skulle leda till en kapplöpning mellan komraunerna om att
hålla skatten över den gränsen.

Revisionens
tanke att reduktionen bör inträda först efter att en kommuns utdebitering tvä
år i följd legat under utdebiteringsgränsen kan ha visst fog för sig. En sådan
trögrörlighet är ägnad att förebygga att kommuner i ovisshet om var
meddutdebiteringen i riket koraraer att hamna för säkerhets skull höjer sin
utdebitering. Trögrörligheten kompU-cerar å andra sidan reduktionsregeln något
och kan tänkas föranleda komrauner att laborera raed skattesatser som går upp
och ned vartannat år. Svårigheterna att på förhand bedöma den egna
utdebiteringens höjd i förhållande till den kommande medelutdebiteringen för
rikets alla kommuner är dock sannolikt så stora, att man icke bör räkna med
alltför mycket spekulationer vid tiUärapning av en reduktionsregel med en
måttligt sluttande skala som den nu gällande.

På
anförda skäl avstyrker skatteutjämningsnämnden den föreslagna nya
reduktionsregeln och anser övervägande skäl tala för bibehållande av gällande
reduktionsregel. Nämnden har dock inga invändningar att göra, om Kungl. Maj:t
skulle anse påkallat att modifiera denna regel genom att införa den
ifrågasatta trögrörligheten i tiden eller låta reduktionen ske efter en skala,
som är mindre (icke mera) sluttande än den nuvarande skalan.

KEU
diskuterar för- och nackdelar med en reduceringsregel utan att ta ställning
till frågan om behovet av en sådan regel. KEU anför att reduceringsregeln kan
missgynna kommuner som strävat efler att hälla nere utdebiteringen genom
långsiktig planering och god hushållning. Mot detta skall dock enligt KEU
ställas att en utdebitering, som ligger väsentligt under raedelutdebiteringen,
ofta är ett uttryck för att kommunen inte behöver statsbidrag eller att
behovet är väsentligt mycket lägre än i eljest jämförliga kommuner med högre
utdebitering. Bakom en låg utdebitering kan dölja sig ett kraftigt
skatteunderlag och/eller ett lågt kostnadsläge (låg kostnad per producerad
tjänst och/eller liten efterfrågan på tjänster) eller en återhällsam politik,
I fall där den låga utdebiteringen huvudsakligen grundar sig på ett gott
skatteunderlag ulgår inle skatteutjäraningsbidrag. Möjliggörs den låga
utdebiteringen av ett gott

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 53

kostnadsläge
föreligger skäl för en reducering, I den män utdebiteringen främst är
resultatet av en medvetet stram politik framstår effektema av en
reduceringsregel som raera svåröverskådliga. Det torde emellertid vara ovanligt
att kommuner, med sådana inkomslförutsättningar och kostnadsviUkor att de kan
anses kvalificerade för skatteutjäraningsbidrag, genom enbart en återhållsam
politik eller god planering kan sänka utdebiteringen till en nivå som mera väsentligt
och för längre tid understiger raedelutdebiteringen. Revisionen har föreslagit
en raildring av reduceringsregeln vad gäller komrauner med en utdebitering som
understiger medelutdebiteringen med mindre än tvä kronor. En sådan ordning
torde minska regelns utdebiteringshöjande effekt och sannolikt öka incitamentet
att genom god planering och hushållning hålla utdebiteringen nere.
Sammanfattningsvis finner KEU anledning konstatera,att ett beslut om bibehållen
och eventuellt reformerad reduceringsregel närmast torde få baseras pä den
allmänna uppfattningen, att garantin bör reduceras för kommuner med låg
utdebitering och därmed sannolikt med goda ekonomiska villkor och raindre på
tron att reduceringsregeln kan specifikt justera olikheter på kostnadssidan
mellari kommunerna.

Särskilda
regler för avfolkningskommuner

Utredningens
förslag lill speciella regler för tUlförsäkrat skatteunderlag om folkmängden
minskar tillstyrks av samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan,
nämligen kammarrätten i Stockholm, statskontoret, skatteutjämningsnämnden,
länsstyrelserna i Blekinge, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands,
Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Krislian-stads, Stockholms, Södermanlands och
Uppsala län samt KEU, kommunförbundet och LO.

Statskontoret
anser revisionens skäl för alt införa avfolkningsregeln övertygande. Det torde
vara helt klart att det svårligen gär att banta serviceapparaten i takt med
utflyttningen från kommunen. Det synes logiskt att, som revisionen föreslagit,
utgå från den större befolkning som funnits i kommunen under viss tid före det
år skatteutjämning är aktuell. Den femårsperiod som föreslagits kan synas svagt
underbyggd. Statskontoret anser emellertid för sin del att den föreslagna
tidsperioden i vart fall under ett inledningsskede bör kunna accepteras. Det
kan emellertid finnas skäl att närmare penetrera de reella möjligheter lill
avveckling som föreligger hos korarauner av detta slag för att få ett bättre
underlag för att bedöraa under hur lång tid regeln skall verka.

Kammarrätten
i Stockholm finner det skäligt att ge avfölknuigskom-munerna en femårsperiod
för att krympa serviceapparaturen. Om en sådan regel införs kan dock
ifrågasättas om det finns anledning alt dessutom beakta avfolkningen som en
särskUd faktor när procenttalet för skattekraftsgarantin bestäras.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län finner revisionens förslag om särskilda

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 54

regler
för avfolkningskomrauner mycket värdefulla och angelägna att genomföra. Med
kännedom om de svårigheter som i realiteten föreligger för avfolkningskommunema
att krympa sin serviceapparat i takt med befolkningsförändringarna anser
länsstyrelsen emellertid att den anpassningstid om fem år som revisionen
föreslår bör ges utan inskränkning. Den föreslagna begränsningen att del högre
befolkningstal som bidrags-beräkningama skall grundas på skall minskas med en
procent för varje år som förflutit efter det av de fem åren då befolkningstalet
varit störst bör sålunda slopas.

Särskilda
regler för sommarslugukommuner

Utredningsförslaget
att garantibelopp för fritidsfastigheter inte skall räknas in i kommunens eget
skatteunderlag när skatteutjämningsbidraget fastställs tUlstyrks av majoriteten
av remissinstanserna, nämligen riksrevisionsverket, skatteutjämningsnämnden,
länsstyrelserna i Blekinge, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands,
Jämtlands, Kalmar, Kopparbergs, Kristianstads, Kronobergs, Stockholms och
Södermanlands län samt KEU, kommunförbundet och LO.

Kammarrätten
i Stockholm och riksskatieverket avstyrker förslaget med motiveringen att
frågor rörande sommarstugukommunema ligger vid sidan av
skatleutjäraningsprobleraatiken.

Riksskatteverket
påpekar att en sommarstuguregd av den utformning revisionen föreslagit skulle
leda till betydande administrativt merarbete hos länsstyrelserna. Om man
finner att en sommarstuguregd bör införas föreslär verket tvä alternativa
tillvägagångssätt, som båda anses godtagbara.

Landstingskommuner

Kritiken
mot utredningsmetodiken gäUer i minst Uka hög grad förslaget tiU
skattekraftsgaranti för landstingen som för kommunerna.

Statskontoret
konstaterar att landstingen enligt förslaget får en relativt sett större del
av den beräknade bidragsökningen. Någon mer djupgående analys av kostnads- och
standardfrågor föreligger inte. Statskontoret ställer sig därför tveksamt till
de föreslagna ändringarna med undantag för slopandet av garantiregeln, vilken
uppenbarligen numera är svår att motivera.

Landstingsförbundet
anser att det beträffande de ekonomiska faktorerna ej är tillfredsställande
att grunda bedömningarna på endast ett års uppgifter för år 1969, vilka nu är
helt inaktueUa. Särskilt gäller detta investeringsutgifterna vilka har
avgörande betydelse för de framtida driftkostnaderna. De olika landstingens
utgifter för investeringar varierar starkt år från är beroende på var man
befinner sig inom de

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 55

skilda
utbyggnadsprogrammen. Bedöraningar grandade på bara ett år kan därför ge helt
missvisande resultat.

Som
en allvarlig brist vill styrelsen påpeka att några särskilda undersökningar
eller analyser ej utförts för landstingen såsom i fråga ora vissa
primärkommuner. Underlaget för inplacering av landstingen i garantiklasser är
därför mera osäkert för landstingens del och kan i några fall diskuteras.
Liknande synpunkter framförs av bl. a. riksrevisionsverket och länsstyrelsen i
Västmanlands län samt landstingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings och Skaraborgs län.

När
det gäller att bestämraa procenttal för skatteunderlagsgarantin raenar
landstingsförbundet att det finns möjligheter att skapa underlag för en mera
objektiv metod än den bedömningsmetod skatteutjämningsrevisionen tillämpat.
Utredningen har vid sin bedömning tagit hänsyn till ett antal faktorer enligt
förbundet, nämligen geografiskt läge, näringslivet, befolkningsutvecklingen och
dess fördelning på åldersgrupper samt de ekonomiska faktorerna
nettodriftkostnad, och andra utgifter för investeringar och lån samt
utdebiteringens höjd m. ra. För vissa av dessa faktorer torde det vara möjligt
att relativt noggrant beräkna index eller relationstal, vilka skulle kunna
användas sora mera objektiva indikatorer på en kommuns kostnadsläge och övriga
förutsättningar. Det gäller därvid främst att bestämraa de för koraraunen icke
påverkbara faktorerna och deras storlek, eftersom dessa bör utgöra grund för
fördelningen av ett skatteutjämningsbidrag, för att huvudsyftet "samma
standard till samraa pris" skall kunna uppnås. Skillnader i standard
kommunerna emellan bör däremot komraa till uttryck sora skillnader i utdebitering
och betalas av kommunmedlemmarna i de kommuner där högre standard åtnjutes.
Svårigheten att mäta skillnader i standard är dock mycket stor liksom även
vissa andra förhållanden som utredningen berör. Genora försök att bestärama de
mätbara faktorerna blir dock de kvarvarande skillnaderna raindre.
Landstingsförbundet är medvetet om svårigheten att klargöra de oUka faktorernas
inverkan på kommunernas kostnadsläge och utdebitering men anser ändå att det
skulle vara raöjligt att nå något längre med en mera objektiv bestämning av
vissa faktorer än utredningen angivit i sitt framlagda förslag till procenttal
för skatteunderlagsgaranti för landstingen. Därvid har för övrigt endast
delvis utnyttjats möjligheterna till differentiering i klasser landstingen
emellan. Sålunda har 15 av de 23 landstingen placerats i lägsta garantiklassen
och flera av intervallen ovanför denna är ej utnyttjade för landstingens dd.
Möjligheter till ytterligare nyansering synes därför föreligga.
Landstingsförbundet anser del nödvändigt att skatteutjämningsrevisionens
förslag överarbetas i vissa avseenden innan det läggs till grund för en ändrad
fördelning av skatteutjämningsbidrag tiU lands-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.1973: 44 56

tingen
fr. o, ra, den 1 januari 1974, Denna överarbetning får dock ej fördröja
genoraförandet av reformen som är angelägen för att korama till rätta raed
vissa raissförhållanden och orättvisor i del nuvarande skatteutj
ämningssysterael,

Överarbetningen
bör enligt landstingsförbundets mening främst ta sikte på att åstadkomma en
vidgad ekonomisk totalram för skatteutjämningsbidrag för landstingen för att
möjliggöra vissa justeringar. En mindre snabb avtrappning av
skatteutjämningsbidraget för de landsting som genom garantiregelns slopande
förlorar betydande belopp framstår som ett krav för att sjukvården inom dessa
områden ej skall drabbas alltför hårt genom omedelbara inskränkningar.
Landstingsförbundet förordar uppjusteringar av de föreslagna procenttalen för
skatteunderlagsgarantin för några landsting inom de mellersta och sydöstra
delama av landet för vUka särskilda förhållanden gäUer som påverkar
möjligheterna att bedriva sjukvård till samma kostnader som flertalet andra
landsting. Med hänsyn till alt ingående undersökning skulle erfordras för att
föreslå en ytterligare differentiering bör den anstå tills resultatet av
kommunalekonomiska utredningens arbete med analys av saratliga landstings och
kommuners ekonomiska situation föreligger, då en viss översyn av det nu
föreslagna skatteutjämningssystemet torde bli erforderligt. Då har även
erfarenhet av det nu förordade systemet vunnits och dess effekter för såväl
kommuner som landsting kan bättre bedömas.

Förslaget
att slopa bidragen på grund av garantiregeln möter ingen erinran bland de
remissorgan som tagit upp denna fråga, nämligen statskontoret,
skatleutfämningsnämnden, länsstyrelserna i Gävleborgs och Stockholms län samt
landstingsförbundet.

Förslag
till ändrad skatteunderlagsgaranti

En
mer eller mindre långtgående omprövning och justering av de av revisionen föreslagna
procenttalen för skatteunderlagsgaranti förordas av en rad remissinstanser. I
det följande redovisas de konkreta förändringar i förhållande tUl
utredningsförslaget som föreslås både för primär- och landstingskommuner.

Remissinstans

Kommun/Landsting

Revisionens
förslag {%)

Remissinstansens förslag

(%)

Länsstyrelsen i Blekinge län

Karishamn, Olofslröm, Ronneby,

Sölvesborg

Landstinget

90

95

95 100

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Gävle, Sandviken, Hofors

Ockelbo

Ljusdal

Landstinget

95 100 110 100

100 105 115 105

opaginerad Kontrollera mot PDF

Remissinstans

Kommun/Landsting

Revi-

Remiss-

sionens

instansens

förslag

förslag

(%)

(%)

Ljusdals
kommun

Ljusdal

110

120

Länsstyrelsen
i

Öckerö

95

105

Göteborgs
och

Gravarne,

Munkedal,

Orust,

Bohus
län

Strömstad

, Tanum

95

100

Tjörn

90

95

Härryda,

Kungälv,
Stenungsund

90

95

Öckerö
kommun

Öckerö

95

110

opaginerad Kontrollera mot PDF

Halmstads
kommun

95 % bör vara lägsta gräns, åtminstone för
Hallandskommunerna 90

95

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen
i Jämtlands län

Berg,
Bräcke, Hammarstrand, Järpen, Krokom, Sveg Landstinget

120

125

125 130

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tidaholm,
Töreboda, Vara

90

95

Landstinget

95

Ekerö, Nynäshamn, Sigtuna, Upplands Väsby, Vallentuna

90

95

Landstinget

95

100

Forshaga,
Grums, Hammarö,

Karistad,
Kil, Kristinehamn,

Storfors

Säffle

Filipstad,
Hagfors

95 95 95

100 105 110

Jämtlands
läns

landsting Landstinget

Bergs
kommun Berg

Östersunds
kommun Östersund

Järpens
kommun Järpen

125 120
115 120

90

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Västerviks kommun

Kalmar läns landsting

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Vansbro kommun Hedemora kommun

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Skaraborgs läns landsting

Länsstyrelsen i Stockholms län

Södermanlands läns landsting

Länsstyrelsen i Värmlands län

Gnosjö, Gislaved, Hyltebruk

Fastlandskommunerna i Kalmar

län

Borgholm,
Mörbylånga

Övriga
kommuner i Kalmar län

Landstinget

Gagnef

Leksand,
Mora, Rättvik

Vansbro

Orsa

Landstinget

Vansbro

Hedemora

Markaryd, Älmhult Tingsryd, Uppvidinge Landstinget

Falköping, Grästorp, Götene, Habo, Hjo, Lidköping,
Marie-stad, Skara, Skövde, Tibro,

135 130 120 130

95

95

100

100

105

95

100

100

105

95

100

100

110

105

110

110

120

700

115

105

115

95

100

90

95

95

95

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44

58

Remissinstans

Kommun / Landsting

Revisionens förslag

(%)

Remissinstansens förslag

(%)

Munkfors Arvika, Eda Sunne, Årjäng Torsby
Landstinget

100 100 100 110 100

105 110 115 120 110

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län

Ange Örnsköldsvik

115 110

120 115

Åmåls
kommun

Åmål

95

100

Länsstyrelsen i Örebro län

Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg, Nora Landstinget

95 95

100 100

Kommunförbundet
Landstingsförbundet

95 % bör vara lägsta gräns 90 95

Landstingen i Kronobergs och

Blekinge län 95 100

Landstingen i Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län 100 105

Icke preciserat krav på högre procentsats anges med ,,
Enskilda kommuners resp, landstings förslag har endast redovisats i den mån de
avviker från länsstyrelsens bedömning.

Församlingar

Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat sig över
revisionens förslag i vad avser församlingarna. Förslaget lämnas utan erinran
av länsstyrelserna i Hallands, Kristianstads och Uppsala län.

Förslaget avstyrks av Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund och SHIO.

Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund
konstaterar att därest statkyrkaberedningens förslag kommer att genomföras, så
att kyrkokommunema förlorar sin kommunstatus år 1983, är det nio är dit räknat
frän den tidpunkt den nu föreslagna skatteutjämningsförfattning-en skall träda
i kraft. Under sådana omständigheter saknas anledning att under hänvisning till
statkyrkafrågan föra ersättningsbestämmelserna avseende kyrkokommunerna tUl
författningens övergångsbestämmelser.

Ett flertal omständigheter talar enligt förbundet mot den
föreslagna bindningen tUl 1972 års nivå med en i fortsättningen ärlig
förhöjning med 5 %. Den föreslagna höjningen med 5 % ger inte ens kompensation
för penningvärdeförsämringen. Skatteutjämningsbidraget till kyrkokommunema har
under den senaste 6-årsperioden stigit raed i genora-snitt 6,3 % per år. De
föreslagna 5 procenten ger alltså totalt sett ett särare utfall än utvecklingen
visat, HärtUl koraraer att det nuvarande

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 59

systemet
garanterar kyrkokommunema en viss procent av medelskattekraften. Förhöjningen
av denna medelskattekraft styrs av de skattestarka tUlväxtkommunerna,
Avfolkningskommunema får en i förhällande lill tillväxtkomraunerna svagare
skattekraftsökning; i vissa fall får man räkna med minskning. Nuvarande
garanti, bunden till medelskattekraften, ger
avfolkningskomraunerna/församlingama möjlighet att följa med den allmänna
skattekraftstillväxten/standardhöjningen. Det föreslagna systemet ger icke
denna möjlighet. Bindningen vid 1972 års nivå kompenserar icke heller tillväxtförsamlingarna
för deras folkökning. Även församlingarna måste i sådana fall göra
nyinvesteringar för att tillgodose de inflyttades krav på kyrkan.

Förbundet
hemställer, att erforderliga bestäramdser inarbetas i lagens
huvudbestämmelser, som således bl. a. bör tillföras de bestämmelser i
nuvarande författning, som särskilt avser kyrkokommunema. Kyr-kokomraunen bör
hänföras till den procent av raeddskattekraften som gäller för den borgerliga
komraun vari den ingår.

SHIO
anser att det av utredningen föreslagna systemet för skatteutjämning till
församlingar är statiskt och inte tar någon hänsyn till skattekraftsförändringar.
Det kommer därigenom att få mycket varierande effekter i olika
församlingstyper. Med hänsyn till ovissheten ora kyrkans framtida förhållande
till staten och framför allt ovissheten ora tidpunkten för en eventuell
förändring av detta förhållande, förefaller det rimligt att församlingamas
skatteutjäinningsproblera, i avvaktan på den slutliga lösningen av
kyrkastatproblematiken, löses på i princip samma sätt sora för de borgerliga
priraärkommunema. De skattekraftsgarantier som ges i den borgerliga
primärkommunen skulle t, ex. kunna ges de församlingar som är belägna inom
denna tillsamraantagna.

Extra
bidrag och ändrad skattekraftsgaranti

Länsstyrelsen
i Jämtlands län har i huvudsak inget att erinra mot revisionens förslag 1
fråga om slopande av bidraget för hög utdebitering och ändrade grunder för
beviljande av extra skatteutjämningsbidrag. Länsstyrelsen delar dock
reservanten Eklunds mening att skatteutjämningssystemet härigenom förlorar i
flexibilitet. Skatteutjämningen bör emellertid inte ses isolerad från andra
forraer av statUga bidrag tUl kommunema. Glesbygdsutredningen har exempelvis
föreslagit en rad bidragsformer ägnade att underlätta glesbygdskommunernas
verksamhet. Sädana mera specialdestinerade bidrag kan sannolikt i inte
oväsentlig män åtminstone kortsiktigt eliminera de verkningar på komraunernas
ekonomi som hastiga förändringar i kommunemas kostnadsläge kan medföra.
Efiersom de ekonomiska ramar som gäller för dessa bidrag i allmänhet vida
understiger skatteutjämningssystemels resurser bör detta emellertid inte hindra
att även skatteutjämningssystemet tillförs en högre

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 60

grad
av dasticitet än vad sora kan ligga i revisionens förslag. Revisionen hänvisar
i detta avseende till en föreslagen rättighet för Kungl. Maj:t att besluta om
höjning av skattekraftsgarantin och att bevUja extra bidrag. Den ekonomiska
rara revisionen föratsatt för dessa möjligheter är dock relativt blygsam.
Länsstyrelsen anser att en tUlräcklig flexibUitet i systemet ställer krav på
att Kungl. Maj:t utnyttjar den föreslagna rätten utan alltför stor
återhållsamhet.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser att klara riktlinjer för ansökan om extra
skatteutjämningsbidrag och ändringar av indelning i skattekraftsomräden
snarast bör utarbetas. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Kopparbergs län, som påpekar att för ändrad skattekraftsgaranti och extra
skatteutjämningsbidrag skall första året ställas 5 milj, kr, tUl förfogande
varefter raraen vidgas tUl 30 raUj, kr. per år efter 5 år. Detta belopp koinmer
att motsvara mindre än 1 procent av det totala bidragsbeloppet i
skatteutjämnande syfte, vilket länsstyrelsen anser vara alltför litet för alt
ersätta summan av bidraget för hög utdebitering, extra skatteutjämningsbidrag
och ändrad skattekraftsgaranti.

Kommunförbundet
menar att det även i det reviderade skatteutjämningssystemet kommer att finnas
behov av extra bidrag. Flera olika omständigheter kan inträffa, som så
förändrar en kommuns ekonomiska situation att extra skatteutjämningsbidrag bör
utgå. Revisionen har omnämnt en del sädana omständigheter. Den av revisionen
för detta ända-raål i utgångsläget föreslagna anslagsramen om 5 milj. kr.,
inkluderande medel för uppflyttning av komrauner i högre skattekraftsklass i
extraordinära fall, förefaller alltför knappt tilltagen. HärtUl komraer att det
kan visa sig nödvändigt att genom beviljandet av extra bidrag lösa de ganska
stora ekonomiska problem som uppstår för ett antal kommuner i och med
avvecklingen av bidraget vid hög utdebitering och/eller reducerad
skattekraftsgaranti. Oavsett hur denna fråga löses bör enligt förbundets mening
den föreslagna anslagsramen för extra bidrag ökas väsentligt i utgångsläget.

I
fråga om den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj:t att inom viss anslagsram
höja den koraraun eller landsting i lagen tillförsäkrade andelen av
medelskattekraften 1 riket erinrar skatteutjämningsnämnden ora svårigheterna
att träffa rätt vid en individuell inplacering av en kommun i
skattekraftsklass till följd av antingen inträffade framtida ekonoraiska
förändringar i komraunens förhållanden eller eljest därför att justeringar
påkallas av rättvise- eller andra skäl. Det kan förutses att nämnden säsom
beredande instans och Kungl, Maj:t såsora beslutande kan komma att ställas
under ett starkt tryck från komrauner, som med olika skäl och styrka
argumenterar för höjningar av sina procenttal. Nämnden ifrågasätter, om det
inte är nödvändigt att sådana ansökningar prövas under iakttagande av en
betydligt mera restriktiv inställning än revisio-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 61

nen
förordat. Eljest kan hela systemet snart nog brytas sönder, och man kan hamna i
ett läge, där procenttalen i stor utsträckning blir produkter av förhandlingar
och uppgörelser med de enskilda kommunerna. Lämpligen kan en sådan ståndpunkt
komma till uttryck i lagen genom att i 4 § andra stycket anges att höjning
endast får ske "när synnerliga skäl föreligga".

I tveksamma fall bör
Kungl. Maj:t stanna vid att bevilja extra bidrag. Sådana bidrag kan lättare
omprövas efter medelstillgången varje år imder avvägning raot andra kommuners
behov. I vad män de av revisionen angivna raeddsraraama för höjda procenttal
och extra bidrag är tillräcklig uttalar sig inte nämnden om, utan hemställer
att de prövas för ett budgetär i taget.

Länsstyrelsen i
Västernorrlands län konstaterar att enligt revisionens uttalanden skall extra
skatteutjäraningsbidrag ej utgå enligt hittUls tUl-lämpade grunder. För
erhållande av bidraget skall i princip fordras att något tillfälligt inträffat
som påtagligt försämrat en kommuns eller landstingskommuns ekonomiska
förutsättningar. I likhet med revisionen anser länsstyrelsen att normal
avfolkning och skolskjutskostnader ej bör vara bidragsgrundade utan skall redan
vid bestämmandet av skatteunderlagsgarantin hänsyn ha tagits till dessa
omständigheter. HittUls har såvitt länsstyrelsen kunnat märka extra bidrag ej
beviljats på grund av rationaliseringar och industrinedläggdser som, trots
statsbidrag för beredskapsarbeten, vållat komraunerna i länet stora kostnader.
Sådana händelser medför i många fall minskade skatteintäkter och ökade kommunala
kostnader och bör därför utgöra en av grundema för bidragsgivningen i fräga.

Länsstyrelsen i
Kristianstads län framhåller särskilt att extra bidrag även i framtiden bör
beviljas vid kommunsammanläggningar;

Länsstyrelsen i Älvsborgs
län anser det tveksamt om extra bidrag endast skall utgå vid tillfälliga
svårigheter. Visserligen sägs att raan genora den särskilda regeln för
avfolkningskoraraunema skall beakta granderna för nuvarande extra
bidragsgivning. Det kan emellertid raed hänsyn till kravet på flexibUitet
hävdas att fordringarna bör vara relativt generösa för sädana bidrag. Det är
också tveksamt om raan helt kunnat beakta t. ex. skolskjutskostnaderna vid
kommunernas inplacering i olika garantinivåer. Dessa kostnader kan antagas bli
väsentligt påverkade av kommunsammanläggning och genom förutsättningarna för
skolväsendets rationalisering och utbyggnad lokalmässigt.

Länsstyrelsen i
Östergötlands län menar att man borde ha försökt formulera kriterier för när
en ändring av den garanterade skattekraftsnivån skulle kunna bli aktuell.
Exempel på sådana kriterier skulle kunna vara om en kommun drabbats av stora
befolkningsminskningar under ett par år i följd. Oväntade industrinedläggningar
som synes kunna ge allvarliga långsiktiga sysselsättningsproblem i
kommunen bör också

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 62

vara
ett skäl för att diskutera en ändring av den garanterade skatteunderlagsnivån.
Här skulle man även kunna tänka sig extra skatteutjämningsbidrag som altemativ
tUl en höjning av den garanterade skattekraftsnivån.

Övergångsregler

De
av revisionen föreslagna övergångsreglerna tillstyrks av skatteutjämningsnämnden
samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Göteborgs och Bohus och Uppsala län.

Flera remissinstanser
förordar andra övergångsregler i syfte alt uppnå en mjukare övergång.

Länsstyrelserna i Norrbottens
och Östergötlands län förordar en längre awecklingsperiod än 5 år i samband med
slopandet av bidrag vid hög utdebitering.

Länsstyrelsen i Värmlands
län anser alt förslaget att låta det genomsnittliga bidraget för åren
19711973 ligga till grund för avlrappningen inte är underbyggt. Det bidrag som
skulle utgått år 1974 bör i stället vara utgångspunkt för avlrappningen,
eftersom kommunerna i sin ekonomiska planering kalkylerat med bidrag enligt
hittillsvarande regler.

Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Örebro län som raenar att bidrag vid hög
utdebitering bör utgå enligt gällande regler år 1974 och därefter trappas av
raed 1/5 per är under perioden 1975 1978.

Kommunförbundet framhåller
att en avveckling av bidraget vid hög utdebitering liksom en eventuell
reducering av skattekraflsgaranlin för ett antal kommuner kommer att innebära
betydande ekonomiska problem. Bortfallet av bidrag blir i några fall mycket
slort även med de föreslagna övergängsreglema. Kommunerna har planerat och byggt
ut sin verksamhet utifrån nu gällande bidragsregler och sålunda i sin
långsiktiga planering kalkylerat med betydligt högre bidrag än vad de
föreslagna övergångsreglerna ger till resultat. Dessa komrauner har inte
möjlighet att omedelbart och så drastiskt sora bidragsbortfallet kräver
begränsa eller reducera sin verksarahet bl. a. av hänsyn till personalens
anställningstrygghet, driften av redan anskaffade anläggningar ra. ra. Enda
raöjliga utvägen för dessa kommuner är ett ytterligare ökat skatteuttag med
belopp motsvarande minskningen i skatteutjämningsbidraget.

Dessa koramuners
ekonomiska övergångsproblera måste lösas på ett tUlfredsstäUande sätt. Det
finns starka skäl att hävda att utgående bidrag för 1973 skall ligga till
grand för den femåriga avlrappningen. Inget logiskt motiv torde kunna anföras
till stöd för utredningens förslag att låta det genomsnittiiga bidraget för
åren 19711973 ligga tUl grund för avlrappningen. Eftersom det här i första
hand gäller att finna en övergångsregel för kommuner som åtnjutit bidrag för
hög utdebi-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 63

tering,
kan det inte finnas anledning att arbeta med genomsnittsberäkningar som fångar
in bidrag för tidigare är dä koraraunen måhända inte åtnjutit bidrag för hög
utdebitering. Snarare kunde det vara motiverat att låta det bidrag som skulle
ha utgått för 1974 utgöra utgångspunkt för avlrappningen, eftersora
koraraunerna i sin ekonoraiska planering för det året räknat raed bidrag
enligt hittillsvarande regler.

Helt
klart är i varje faU att vissa korarauner drabbas oacceptabelt hårt av
utredningens förslag. Som ett absolut minimikrav måste därför gälla att dessa
kommuner som en komplettering till övergångsbidrag enligt revisionens förslag
bevUjas extra bidrag i den orafattning som deras ekonomiska situation
raotiverar.

Landstingsförbundet
anser att möjligheten till mjukare övergång genora raindre snabb avtrappning
bör prövas för de landsting som lappar bidrag enligt garantiregeln.

Kostnaderna
för en reform av skatteutjämningssystemet

LO
konstaterar alt ett skäl till att de allra flesta komraunerna hamnar I ett
bättre läge genora utredningens förslag, utan att nästan någon får uppleva
avsevärda försämringar, är alt utredningen räknat generöst när det gällt att
faststäUa den ram, som skuUe vara utgångspunkten för förslaget. Därmed har
utredningen kunnat fördela fler skatteunderlags-garantiprocent än vad som
annars varit raöjligt. Det föreslagna systemet komraer därför efter vad LO kan
förstå att bli dyrare för staten än vad ett bibehållande av det garala systemet
skulle bli. LO finner dock att detta kan vara ett rimligt resultat av att man
eftersträvar en lösning, sora ytterligare rainskar skillnaderna i
utdebiteringsbehov raellan de sämre och de bättre ställda kommunerna.

Både
kommunförbundet och landstingsförbundet förordar en vidgad ekonomisk ram för
skatteutjämningssystemet utöver revisionens förslag.

Departementschefen
Nuvarande ordning

Nuvarande
skatteuljäraningssystem har tUlämpats sedan år 1966. Skatteutjämningsbidrag
utgår i tre former, nämligen skatteutjäraningsbidrag vid brist på skattekraft,
skatteuljämningsbidrag vid hög utdebitering och extra skatteutjämningsbidrag.
För år 1973 utgår totalt 2 047 milj. kr. i skatteutjämningsbidrag, varav 1 734
railj. kr. vid brist på skattekraft, 205 milj. kr. vid hög utdebitering och
108 milj. kr. sora extra skatteutjäraningsbidrag.

Bidraget
vid brist på skattekraft utgår till koraraun, landstingskommun, församling,
pastorat och annan kyrklig samfällighet som har be-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 64

skattningsrätt.
Bidragsforraen garanterar koramunerna ett visst skatteunderlag som relateras
till medelskattekraften i riket. Det tillförsäkrade skatteunderlaget varierar
raed koraraunens geografiska läge på så sätt att landet är indelat i tre
skattekraflsoraräden. I södra och mellersta delama av landet är garantin 90 %
för primärkommimer och 95 % för landsting. Gotlands kommun har en garanti på 92
%. För de norra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län utgör
garantin 110 % för primärkorarauner och 95 % för landsting. För Västernorrlands
och Järatiands län särat Västerbottens kustland är garantin 110 % för både
priraärkorarauner och landsting. För Norrbotten och lapplands delen av
Västerbotten är garantin 125 %. Kyrklig koramun har samma garanti som den
borgerliga priraärkoraraunen.

För
landstingskoraraun gäUer dessutom den särskUda garantin alt till-skoltet av
skatteunderlag inte fär understiga vad landstingskommunen för år 1965 har
tillförts i tUlskjutet skatteunderlag enligt äldre bestämmelser om skalteersättning.

För primärkommunerna
gäller enligt den s. k. reduceringsregeln, att procenttalet för del garanterade
skalleunderlaget skall minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal
ören, varraed den sararaanlagda utdebiteringen understiger raedelutdebiteringen
i riket.

Bidraget
vid hög utdebitering gäller endast priraärkorarauner. Bidraget utgår när den
totala utdebiteringen i en koraraun överstiger medelutdebiteringen i riket och
efler en progressiv skala.

Extra
skatteutjäraningsbidrag har främst beviljats skallelyngda komrauner med höga
skolskjutskostnader och med stark befolkningsminskning. Vidare har extra
skatteuljämningsbidrag utgått med betydande belopp för all stiraulera tUl
komraunsaramanläggningar. För år 1973 uppgår dessa s. k. stiraulansbldrag tUl
92 railj. kr.

Skatteutjämningsrevisionens
förslag

Skatteutjämningsrevisionens
uppgift har varit att göra en översyn av skalteutjämningssyslemel med
bibehållande av systemets principiella uppbyggnad.

Revisionen
frarahåller att det nuvarande systemet i stort sett väl fyOt sin uppgift.
Gällande indelning i skattekraftsomräden är dock enligt revisionens mening
alltför schablonartad och onyanserad. Skillnaden i procenttal för
skattekraflsgaranlin mellan närUggande korarauner kan i det nuvarande systeraet
bli alltför stor. Den allvarligaste kritiken riktar revisionen mot bidraget vid
hög utdebitering. För att nå en ytterligare utjämning av utdebiteringssatserna
och även i övrigt förbättra systemet föreslär revisionen mot denna bakgrund
väsentliga förändringar. Revisionen menar att de rättvisekrav sora kan ställas
på ett skatteutjämningssystem inle bara innebär alt kommunerna skall kunna
hålla unge-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 . 65

fär
lika stora utdebiteringar utan också att de skall kunna tillhandahålla i stort
sett lika god service ät invånarna. Dock bör enligt revisionen regionalpolitiska
synpunkter i något högre grad än f. n. vara vägledande för det framtida
skatteutjämningssystemet.

För
kommunerna föreslås att bidrag i fortsättningen enbart skall utgå i form av
tUlskjutet skatteunderlag och eventuellt extra bidrag. Det nuvarande särskilda
bidraget vid hög utdebitering föreslås sålunda avskaffat. Reduceringsregeln
bibehålles enligt förslaget men i modifierad form. Procenttalet för
skatteunderlagsgarantin rainskas inte förrän utdebiteringen under två år i
följd underskridit raedelutdebiteringen med mer än en krona. Minskningen sker
med en procentenhet för varje tioöring varraed den "fria" kronan
underskrides.

Systeraet
kompletteras för de borgerliga primärkommunernas del med två särskilda regler.
Den ena tar sikte på avfolkningskomraunernas förhållanden, Ora folkraängden
minskar, skall det tUlförsäkrade skatteunderlaget beräknas på det högsta
befolkningstalet under de senast förflutna fem åren, minskat med en procent
för varje år som gått sedan det högsta talet uppnåddes, vid fortsatt
folkminskning alltså med fera procent. Den andra regeln avser korarauner med
stort inslag av fritidsfastigheter (s, k, soramarslugukoramuner) och innebär
att garantibdopp för fritidsfastigheter inte skall räknas in i koramunens eget
skatteunderlag vid bidragets bestämmande.

Procenttalen
för skattekraflsgaranlin bestämraes i bidragsförfaltning-en individuellt för
varje kommun på grundval av kommunens kostnadsläge och förutsättningar i
övrigt. Lägsta procenttalet blir liksom nu 90 och föreslås gälla för större
delen av södra Sverige och delar av mellersta Sverige, Komraunerna i övriga
delar av landet föreslås bli garanterade 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 dier
130 % av medelskattekraften.

Extra bidrag och ändring
av procenttalet skall enligt förslaget liksom nu kunna beviljas av Kungl.
Maj:t efter beredning i skatteutjämningsnämnden. För ändring av procenttalet
skall krävas att något inträffat som påtagligt försämrat koraraunens
ekonomiska förutsättningar. Extra bidrag skall kunna beviljas i likartade fall
men i princip iiirik-tas på mera tillfälliga svårigheter. Avfolkning och höga
skolskjutskostnader skall i och för sig inle utgöra grund för extra bidrag, dä
hänsyn till sådana omständigheter tas i det förut beskrivna systemet.
Emellertid skall Kungl, Maj:t kunna bevUja extra bidrag, om ulglesningen blir
så kraftig och den kvarvarande befolkningen så fåtalig, att särskilda insatser
behövs för att kunna upprätthålla en rimlig service. För extra bidrag ' och
jämkningar av procenttalen föreslås en särskUd rara inom anslaget till
skatteutjämningsbidrag, första året med 5 milj, kr, Anslagsraraen föreslås
sedan stiga med 5 milj. kr. per år, tills den uppnått 30 milj. kr. Det
skall ankorama på den sökande koraraunen alt tillhandahälla

5
Riksdagen 1973.1 saml Nr 44

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 66

material,
som visar all förutsättningar finns för extra bidrag eller höjt procenttal.

Landstingskaininunenia
skall enligt förslaget få skatlekraftsgarantl med lägst 95 och högst 135 % av
meddskattekraften. Procenttalen skall bestämmas efter sarama principer som för
primärkoraraunerna raen raed särskilt hänsynslagande till förutsätlningarna att
fylla huvuduppgiften att svara för sjukvården. I anslutning tUl ändringarna i
procenttalen för skallekraflsgarantin slopas den särskilda garanliregeln för
landstingskommunerna, som inneburit att de skall fä rainsl lika mycket i
skatteutjämningsbidrag, sora de uppbar år 1965 i anslutning lill äldre reforraer
av det koraraunala ortsavdraget.

Reduceringsregeln,
avfolkningsregeln och sommarstuguregdn skall inte gälla för
landstingskoramunema. Däremot skall de kunna få extra bidrag och förhöjt
procenttal efter samraa principer sora priraärkoramunerna.

I avbidan
på en lösning av frågan ora förhållandet mdlan stat och kyrka föresläs alt
församlingarna under en övergångstid skall få skatteutjäraningsbidrag med
samma belopp som de erhåUer för bidragsåret 1972 med en femprocentig årlig
uppräkning.

För
att mildra övergången för de borgerliga primärkommuner, sora förlorar nuvarande
bidrag vid hög utdebitering, och för de landstingskoramuner, som mister
hittillsvarande bidrag enligt garantiregeln, föreslås en särskild
övergångsregel, av innebörd att sådan kommun första året skall minst få ett
bidrag, som i pengar räknat motsvarar medeltalet av de tre sist förflutna årens
skatteutjäraningsbidrag. Det garanterade beloppet avtrappas med en femtedel
varje år och upphör således att utgå fr, o, ra, sjätte året efter det nya
systemets ikraftträdande.

Remissinstansernas
inställning i stort

Skatteutjämningsrevisionens
uppfattning, att nuvarande skatteutjämningssystem i det stora hela väl fyllt
sin uppgift och alt därför granddragen i systemet i huvudsak bör bibehåUas,
delas av nästan samtiiga remissinstanser. De remissinstanser som tagit upp
målfrågorna har ingen erinran mot de av revisionen angivna målen för
skatteutjämningssysteraet, nämligen att minska skUlnaderna i utdebitering och
att ge kommunerna möjUghet att, åtminstone på längre sikt, ge samma standard
tiU samma pris. De speciella regionalpolitiska hänsyn sora revisionen vägt in
i sitt förslag tiUstyrks av de flesta som har uttalat sig i frågan.
Länsstyrelserna i Blekmge, Kristianstads och Hallands län menar dock att
reglonalpolitiska aspekter inte bör påverka skatteutjämningssystemets
utformning.

När
det gäller förslaget till skattekraftsgaranti kritiserar remissinstanserna
starkt utredningsmetodiken och revisionens slutsats att raa-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 67

terialet
kan tjäna sora underlag för en individuell prövning av skattekraftsgarantin
för de enskUda kommunerna. Den kritiska inställningen till utredningens sätt
all använda sitt grandmalerial leder lill olika slutsatser bland
remissinstanserna.

En
grupp remissinstanser tillstyrker revisionens förslag till individuell
inplacering av komraunerna i skattekraftsklasser. Inom denna grupp finns dock
ett flertal som betonar behovet av fortsatt arbete för att få fram bättre och
enhetligare bedömningsgrunder för bestämning av garanterad skattekraft.

En
annan grupp remissinstanser tUlstyrker förslaget som ett provisorium all gälla
under begränsad tid i avvaktan pä pågående utredningsarbete inom
länsberedningen och kommunalekonomiska utredningen.

Några
remissinstanser förordar en utökning av nuvarande antal skatlekraftsområden
ulan att vilja gå sä långt som revisionen föreslagit. Vissa remissinstanser
avstyrker slutligen helt revisionens förslag i denna del. Detta gäller främst
organ som representerar de södra delarna av landet. I detta sammanhang framförs
en alternativ uppläggning av skatteuljämnmgssyslemet, där i princip samtiiga
kommuner i landet skuUe ges samraa skattekraftsgaranti. För korarauner riied
högt kostnadsläge beroende på ogynnsamraa faktorer över vilka koraraunen inte
kan råda konstrueras en tilläggskörapensation som direkt svarar mot de
avvikande förhållandena.

Nästan
samtliga remissinstanser tillstyrker avskaffandet av bidraget vid hög
utdebitering. När det gäller reduceringsregeln råder delade raeningar om
utredningens förslag.

Även
när det gäller landstingen uttrycker remissinstanserna en mycket stor
tvekiiamhet mot utredningsmetodiken och underlaget för inplacering av
landstingen i garantiklasser. Förslaget att slopa garantiregeln raöter ingen erinran
bland de reraissinstanser sora tagit upp frågan, bl. a. landstingsförbundet.

När
det gäller den föreslagna procenten för skattekraftsgaranti framförs både när
det gäller enskilda kommuner och landsting en läng rad l'irav pä uppflyttningar
i förhållande till revisionens förslag.

Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslaget till
skat-lekraftsgaranti för församlingarna. Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund avstyrker förslaget och förordar samma regler för kyrkliga som
för borgerliga kommuner.

Allmänna
synpunkter

Nuvarande
skatteutjämningssystem har alltsedan dess tUlkomst är 1966 haft stor betydelse
för koiriiriunernas ekonomi. Skatteutjämningsbidraget till kommunerna har tUl
syfte att utjäihna skilinaderna

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 68

i
den kommunala utdebiteringen i olika delar av landet. Bidragen utgår f. n. både
för att kompensera ett bristande skatteunderlag i kommunerna och för att mUdra
effektema av en hög kommunal utdebitering. Även om vissa skillnader kvarstår i
fråga om utdebiteringen har nuvarande system haft en betydande
skatteutjämnande verkan. SkUlnaderna i de kommunala utdebiteringarna har
krympt väsentUgt. År 1972 låg sålunda 86 % av komraunerna inora ett intervall
där utdebiteringen var mindre än två kr. över eller under medelutdebiteringen.
Skatteutjämningssystemet är vidare ett av de främsta medlen för att skapa en i
möjligaste mån likvärdig komraunal service i olika delar av landet. Störst
betydelse har bidragen haft för norrlandskommunerna men även för glesbygdskommuner
i andra ddar av landet. En av skatteutjämningsrevisionen utförd
serviceundersökning visar att den kommunala servicen är mycket väl utbyggd i
landets norra ddar. Nivån på servicen i detta område bör dock även ses mot
bakgrunden av de insatser som skett i arbetsmarknadsverkets regi.

Varken
skatteutjämningsrevisionen eller remissinstanserna säger sig vUja ändra den
principiella uppbyggnaden av nuvarande system. Både den diskussion som
revisionen för om målen för skatteutjämningssysteraet och framför allt
förslagen till ändringar innehåller dock principiella förändringar. När det
gäller målsättningsdiskussionen är det närmast fråga ora en
tyngdpunktsförskjutning. I stället för att betona syftet att rainska
skillnaderna i utdebitering skjuts angelägenheten av att neutralisera
kostnadsskUlnader i förgrunden. Med hänsyn till den kommunstruktur som nu
håller på att förverkligas, har jag inte något att erinra raot en sådan
förskjutning i raälsättningen. Stalsraakterna bör acceptera en skUlnad i utdebiteringssatserna
mellan komraunema, i den raån de är uttryck för valda nivåer på den koraraunala
servicen.

I
anslutning till måldiskussionen framhåller skatteutjämningsrevisionen att man
när systemet byggs upp inte kan undgå att ta vissa regionalpolitiska hänsyn.
Det är enligt min mening uppenbart att nuvarande skatteutjämningssystera har
en raycket stor regionalpolitisk betydelse. När särskUda ätgärder behöver
tiUgripas för att stimulera utvecklmgen i vissa delar av landet är det
naturligt att man ser tiU att sådana insatser inte motverkas av bristaridé
koramunal service eller mycket höga kommunala utdebiteringar. Detta är ett av
skälen tiU att statsmakterna vid bestämmande av den garanterade skattekraften
för kommunerna liksom f. n. bör fästa stort avseende vid den geografiska
belägenheten. Detta förhållande kan också uttryckas sä att i
skatteutjämningssystemet bör byggas in en regionalpolitisk målsättning.

När
det gäller skatteutjämningsrevisionens förslag tiU ändringar i systemets
utformning är de på flera punkter både principiellt och praktiskt ganska
långtgående. Min inställning till dessa ändringsförslag redovisar jag i det
följande under de olika avsnitten.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 69

Förslag
till skattekraftsgaranti för kommunerna

Skatteutjämningsrevisionen
har bl. a. niot bakgrund av att den nuvarande indelningen i
skattekraftsområden är alltför grov föreslagit att skattekraftsgarantin i
princip bestäms individuellt för komraunerna. Revisionen har lagt ner ett
orafallande arbete på att analysera kostnadsläget för koramunerna och kommit
fram tiU att det inte är möjligt att så entydigt fastiägga de faktorer som
påverkar kostnadsläget att dessa faktorer kan ligga till grand för en säker
inplacering av kommunerna i skalan för skattekraftsgarantin. Olika sädana
faktorer kan urskiljas, men betydelsen av var och en av dera och saraspelet
raellan dem har inte helt kunnat' klarläggas. Revisionen har därför stannat för
att göra en mer allmän bedöraning, sora enligt revisionen bör kunna ge ett
rättvisare resultat än nuvarande schablonraässiga indelning.

Jag
delar den tveksamhet som kommit till uttryck vid remissbehandlingen inför
revisionens försök att fastställa kommunernas kostnadsläge. Jag är för egen
del över huvud tveksam tUl möjligheterna att konstruera ett system sora bygger
på en individuell bedömning komraun för koramun av skallekraflsgarantin och
sora kan uppfattas sora någorlunda rättvist. Härtill koramer svårigheterna att
administrera ett sådant system. Redan statsmakternas initiala beslut torde leda
tUl ett stort antal inbördes järafördser sora resulterar i ansökningar om höjd
skattekraflsgaranti för enskUda kommuner. I sararaanhanget kan nämnas alt vid
remissbehandlingen av skatteutjämningsrevisionens förslag har krav på höjd
procent för skattekraftsgaranti förts fram för mer än hälften av kommunerna och
för tio landsting. Varje ändring som senare vidtas komraer säkerUgen att
innebära nya järafördser och krav pä förändringar. Sararaanfattningsvis är mina
betänkligheter i olika avseenden sä starka att jag inte är beredd att i varje
fall pä nuvarande underlag förorda att principen ora koraraunvis fastsläUd
skattekraflsgaranti läggs tUl grund för skatteutjäraningssystemet.

Flera remissinstanser har
pekat på sarabandet raellan pågående utredningsarbete inom länsberedningen och
koraraunalekonomiska utredningen och tillstyrker revisionens förslag endast
sora ett provisorium i avvaktan på resultatet av dessa utredningar. Jag vUl här
erinra om att komraunalekonoraiska utredningen enligt sina direktiv skall genomföra
en allsidig utredning av kommunernas ekonomiska situation. Utredningen skall
bl. a. utreda olika statsbidragssystem och undersöka fördelar och nackdelar med
en övergång tUl mera generella former för statsbidragsgivningen. F. n. bedrivs
och förbereds särskilda undersökningar avsedda att bilda underlag för
utredningens överväganden rörande fraratida Ijänsteefterfrägan, krav på reala
resurser och finansierings-forraer inom den komraunala sektorn. Utredningen har
i sitt remissyttrande anmält att den i ett senare skede av sitt arbete kan
finna an-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 70

ledning
att återkomma till behovet av och formerna för statiigt stöd till kommunema i
form av skalteutjämningsraedel.

Eftersom
resultatet från den kommunalekonomiska utredningen torde komma att innefatta
väsentlig information om kommunernas ekonoraiska förhållanden bör de
förändringar, som jag kommer att föreslå i det följande, gälla som ett
provisorium. När utredningen slutfört sitt arbete bör det finnas bättre
underlag för att utarbeta ett reviderat skatteutjämningssystem.

Jag
vill för min dd ta fasta på den kritik av nuvarande system som går ut på att
indelningen i skattekraftsområden är alltför grov med stora skillnader i
procenttal för skattekraftsgaranti mellan närliggande kommuner. En provisorisk
reform bör därför innebära en utökning av antalet skattekraftsområden. Sora
framgått av det föregående anser jag det emellertid inte möjligt att lägga
skatteutjämningsrevisionens material lill grund för en så långt gående differentiering
som utredningsförslaget innebär. Jag förordar i stället att de nuvarande tre
skatle-kraflsorarådena utökas till fem, dvs. att landet delas in i fem områden
för garanterad skattekraft eller annorlunda uttryckt att fem skattekraftsklasser
införs.

Procenttalen
för skaltekraftsklasserna för kommunerna bör utgöra 95, 100, 110, 120 och 130 %
av medelskattekraften mot f. n. 90, 110 och 125 %. Vid denna i förhållande tUl
skatteutjämningsrevisionens förslag grövre indelning anser jag att
utredningsförslaget kan ligga till grand för inplaceringen i skattekraflsklass.
De kommuner som enligt förslaget garanteras 90 och 95 % bör läggas samman i en
grupp raed 95 % garanterad skattekraft. Vidare bör de korarauner som föreslagils
få en garanti motsvarande 100 och 105 %, 110 och 115 %, 120 och 125 % samt 130
% garanteras resp. 100, 110, 120 och 130 %.

Detta
innebär att landet delas in i fem, relativt väl sammanhängande områden, där i
huvudsak inre delarna av Norrbottens och Västerbottens län garanteras 130 %, Norrbottens
läns kustiand med undantag av den nordligaste delen, delar av Västerbottens
län, huvuddelen av Järatiands län och en del av Kopparbergs län garanteras
120%, ett brett band längs Norrlandskusten från Västerbottens län ner till
mitten av Gävleborgs län, delar av Jämtiands, Kopparbergs och Värmlands län
samt Gotiand garanteras 110%, delar av Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands och
Älvsborgs län samt Öland garanteras 100 % och övriga delar av mellersta och
södra Sverige garanteras 95 %.

I
jämförelse med nuvarande regler skulle detta innebära att tre kommuner får
lägre garanterad skattekraft, nämligen Kalix, Luleå och Piteå som i dag är
garanterade 125 %. I. fråga om Luleå och Piteå är detta i överensstämradse med
förslag av. skatteutjämningsrevisionen, som även jag kan ansluta mig till. När
det gäller Kalix förordar jag däremot att denna kommun placeras i
skattekraftsklassen 130%.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 71

Följande
uppställning visar de föreslagna procenttalen för saratliga korarauner.

Skattekrafts-

%

Kommuner

klass

5.

130

Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå;
Dorotea, Fredrika, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Lycksele och Åsele;

4.

120

Luleå och Piteå;

Bjurholm, Norsjö, Vindeln och Vännäs;

Sollefteå;

Kommunerna i Jämtlands län utom Östersund;

Älvdalen;

3.

110

Burträsk, Lövånger, Skellefteå, Robertsfors, Umeå,

och Nordmaling;

Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå;

Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker

och Söderhamn;

Östersund;

Orsa, Ore och Malung;

Torsby;

Golland;

2,

100

Ockelbo;

Mora, Rättvik, Leksand och Vansbro;

Sunne, Hagfors, Eda, Arvika, Munkfors och Årjäng;

Bengtsfors och Dals-Ed;

Borgholm och Mörbylånga;

1,

95

övriga.

Förslaget
åskådliggörs genora en karta, sora torde få fogas till statsrådsprotokollet
som bilaga 4.

Den
av mig förordade indelningen i skattekraftsklasser är naturligtvis fortfarande
schablonartad om än i mindre grad än.f, n. Det.finns säkerligen
kommuner med likartade ekonoraiska förhållanden sora hänförts till skilda
klasser och således garanteras skattekraft i olika orafattning. Detta är
emeUertid ofrånkomligt. Olägenheterna härav får inora rimliga gränser bemästras
på annat sätt. Jag kommer i det följande att förorda väsentiigt ökade
möjligheter att bevilja extra skatteutjämningsbidrag för att bl. a. kunna
komplettera bidragsgivningen för enskilda kommuner sora befinner sig i en sådan
ekonoraisk situation att det generella systeraet ger ett påtagligt
otillräckligt skatteunderlagstiUskott.

Bidraget
vid hög utdebitering och reduceringsregeln

Från
olika håll har under senare år framförts kritik mot det nuvarande systemet
såvitt angår bidrag vid hög utdebitering, Skatteutjämningsrevisionen, liksom
reraissinstanserna raed några få undantag, har förordat att bidraget vid hög
utdebitering avskaffas.

Jag
delar revisionens uppfattning att kritiken mot denna bidragsform är berättigad.
De största bidragsbeloppen går till några stora kommuner med god egen
skattekraft och påtagligt hög komraunal standard. Risken att systemets
konstraktion i sig stimulerar tUl utdebiteringshöjningar bör tillmätas en
avgörande betydelse,,I nuvarande läge när de koraraunala utdebiteringama på
sina häll nått en höjd sora inger betänkligheter, bör

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 72

inte
skatteutjämningssysteraet innefatta element som kan bidra till att driva upp
utdebiteringarna. Bidraget vid hög utdebitering bör därför avskaffas. Bidraget
har eraellertid fyllt en viktig funktion så till vida sora det gjort
skatteutjämningssystemet mer flexibelt. Bidraget gör det nämligen möjligt för
en kommun, som råkat i ekonomiska svårigheter och måste höja utdebiteringen
kraftigt, att hålla skatteuttaget hos de egna invånarna på en rimlig nivå.
Avskaffas bidraget som jag tidigare förordat, bör Kungl. Maj:t i sådana
situationer kunna bevilja kommunen extra skatteutjämningsbidrag. Till denna
fräga återkommer jag i det följande.

Skatteutjämningsrevisionen
har funnit att de skäl sora talar mot bidraget vid hög utdebitering i
väsentliga delar också kan anföras mot reduceringsregeln. Mot denna regel
talar ocksä enligt revisionen att den missgynnar kommuner sora strävat efter
att hålla nere utdebiteringen genora långsiktig planering och god hushållning.
Ä andra sidan konstaterar revisionen att ett av bidragssystemets huvudsyften
är att utjämna de kommunala utdebiteringama. Därraed skulle det enligt
revisionen innebära något av en raotsägdse att starkt öka bidragsgivningen till
kommuner raed utpräglat låg utdebitering och ge dera möjlighet att sänka den
ännu mer. Revisionens slutsats blir att reduceringsregeln inte helt kan undvaras.
Den bör dock ändras så att dess utdebiteringsstiraulerande verkan i möjlig mån
neutraliseras. Reduktion av skattekraftsgarantin föreslås därför inträda först
dä kommunen underskrider medelutdebiteringen med mer än en krona.

Bland
remissinstanserna har rått delade uppfattningar om den av revisionen
föreslagna reduceringsregeln. Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget
raedan andra, däribland koraraunförbundet, helt vUl avskaffa reduceringsregeln,
Skatteutjäraningsnäranden raenar att borttagandet av reduktionen inora området
för den fria kronan direkt motverkar den utjämning som är
skatteutjämningssysleraets priraära syfte. Nämnden vänder sig också emot att
skattekraftsgarantin i området under den fria kronan föreslås falla efter en
dubbelt så brant skala som den nuvarande. Skatteutjämningsnämndens slutsats
blir alt nuvarande reduceringsregel bör bibehållas. Huvudskälet för de
remissinstanser sora förordat att reduceringsregeln utmönstras ur systemet är
dess utdebiteringshöjande effekt. Kommunförbundet menar således att
reduceringsregeln utan tvekan verkat mera uppdrivande på utdebiteringen än vad
möjlighetema till bidrag vid hög utdebitering kan ha gjort.

Det
finns onekligen vissa skäl som talar för att en reduceringsregel av något slag
bör ingå i skatteutjäraningssystemet. Dessa skäl är eraellertid inte längre
lika starka som år 1965 när det nuvarande systemet beslöts. Genora
kommunsararaanläggningarna och den standardutveckling som ägt ram är
situationen nu väsentligt annorlunda. Det finns inte i dag anledning för
statsmaktema att utforma ett generellt statsbidragssystem

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 73

för
kommunema på sådant sätt att det innebär en stimulans tUl utdebiteringshöjningar,
för att därigenom påverka komraunemas standard. Jag vill också i sararaanhanget
erinra om vad jag tidigare anfört om förskjutningen i målsättningen för
skatteutjämningssysteraet. Jag förordar sålunda att någon reduceringsregel inte
skall ingå i systeraet.

Särskilda
regler för avfolkningskommuner och sommarstugukommuner

Kommimer
med vikande befolkningstal har speciella problem, vilket jag särskUt pekade på
i direktiven till skatteutjämningsrevisionen. Den kommunala driften i dessa
komrauner blir särskilt dyr, eftersora man inte kan krympa den kommunala
serviceapparaten i samma takt som befolkningen minskar,

F, n, utgör stark
befolknmgsminskning en självständig grand för att fä extra
skatteutjämningsbidrag. Revisionen har föreslagit särskilda regler för att
inora ramen för det generella bidraget beakta befolkningsminskning. Om
befolkningen i en kommun under något av de senaste förflutna fera åren varit
högre än under beräknlngsåret skall således enligt revisionens förslag det
tillskjutna skatteunderlaget beräknas på det högre befolkningstalet. Detta
skall sedan minskas med en procent för varje år som förflutit efter det av de
fem åren då befolkningstalet varit störst. I en koraraun raed stadig
folkrainskning innebär detla, att skatteutjämningsbidraget beräknas på
befolkningen fem år tidigare minskad med fem procent.

Remissinstanserna har över
lag tillstyrkt förslaget. Även ora redan inplaceringen i skattekraftsklass
ofta innebär ett hänsynstagande till bl. a, befolkningsutvecklingen, anser jag
att det finns skäl för en kompletterande regel, Äv administrativa skäl bör
dock den föreslagna regeln förenklas pä så sätt att man alltid utgår från
befolkningstalet fem år bakåt i tiden minskat med fera procent i den mån detta
tal överstiger den aktuella befolkningssiffran. I praktiken torde denna regel
få i stort sett samma effekt som den som revisionen föreslår.

Enligt gällande regler
räknas skatteintäkterna från garantibelopp på sommarstugor in i komraunens
skatteunderlag vid bestämmande av tillskjutet skatteunderlag. Ägarna av
fastigheterna räknas däremot inte in i det befolkningstal sora ligger till
grand för beräkningen. Eftersora de korarauner, för vilka dessa fastigheter har
betydelse, nästan genomgående har brist på skatteunderlag får dessa kommuner
inte några intäkter bortsett från va-avgifter och liknande att bekosta de
utgifter fastighetema för med sig.

Mot bakgrund härav har
skatteutjämningsrevisionen föreslagit att det skatteunderlag som avser
fritidsfastigheter i kommunen skaU avräknas från det egna skatteunderlaget då
kommunens skatteutjäraningsbidrag räknas ut.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 74

Remissinstanserna
har genomgående tillstyrkt förslaget. Även jag anser att det hänsynstagande
till sommarstugukommunernas problera som förslaget innebär bör göras. Jag
förordar därför att förslaget genomförs.

Skattekraftsgaranti
för landstingen

För
landstingen innebär revisionens förslag samma principiella uppläggning sora
för koramunema, dvs. bl. a. individuellt bestämd skattekraflsgaranti.
Procenttalet för skattekraftsgarantin föresläs således utgå enligt nio
skattekraftsklasser med procenttal mellan 95 och 135 %. I förslaget till
inplacering i skattekraflsklass har dock endast fera grupper utnyttjats,
näraligen 95, 100, 115, 125 och 135. De föreslagna procenttalen för landstingen
ansluter väl lill förslaget för de i resp. landstingsoraräde ingående
priraärkommunema. Revisionen föreslår vidare att den s. k, garantiregeln
avskaffas. Denna regel innebär, att landstingskommunema garanteras minst
sararaa tillskjutna skatteunderlag sora år 1965. Mest betyder garantiregdn för
Malmöhus, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län. Totalt utgår med
nuvarande regler bidrag enligt landstingsgaranlin med ca 60 milj. kr.
Revisionens förslag innebär en avsevärd ökning av bidragen till landslingen i
Norrland samt i Värmlands, Kopparbergs och Kalmar län.

En
allraän uppfattning bland remissinstanserna, som jag helt delar, är alt
revisionens förslag bygger på ett särare och osäkrare grandmaterial för
landstingen än för komraunema. Jag har eraellertid redan tidigare i fråga om
primärkommunerna kommit fram till att de ändringsförslag sora nu läggs frara
skall ses som ett provisoriura. Motsvarande bör självfallet gälla för
landstingen.

Jag
finner det lärapligt att landslingen, liksom komraunema, delas in i fem
skattekraftsklasser med en garanterad skattekraft pä 95, 100, 110, 120 och 130
%, De skattekraftsgarantier för kommunema som jag tidigare förordat bör vara
vägledande för inplacering av landslingen i skattekraftsklass. En översiktlig
sararaanvägning av de i resp, landstingsområde ingående kommunerna leder till
följande förslag till skattekraftsgaranti.

Skattekrafts-

%

Landsting

klass

5,

130

Norrbottens läns

4,

120

Västerbottens och Jämtlands läns

3,

110

Västernonlands läns

2,

100

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands läns

1,

95

Övriga

En
karta sora illustrerar förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet sora
bilaga 5.

Den
s, k, garantiregeln går tillbaka på tidigare statliga bidrag med anledning av
orlsavdragsreformer åren 1957 och 1961. I likhet med skatteutjämningsrevisionen
förordar jag att garantiregdn nu slopas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 75

Skatteutjämningsbidrag för församlingarna

När det gäller de kyrkliga kommunerna föreslår revisionen
en speciell förra för beräkning av skatteutjäraningsbidrag. Revisionen
förordar, med hänvisning lill pågående beredning av frågan om förhållandet mellan
stat och kyrka, att försaralingar och andra kyrkokoramunala enheter t. v. får
samma bidrag i kronor räknat som under år 1972. För att bidragen inte skall
minska i värde föreslås att beloppen räknas upp med fem procent om året.

Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund avstyrker förslaget och förordar
samraa regler för kyrkliga som för borgerliga komrauner. Förbundet frarahåller
därvid att om kyrkaslalberedningens förslag genomförs så komraer nio år att
förflyta från det alt de ändrade skatleuljämningsreglerna avses träda i kraft
och lill dess alt kyrkokom-raunerna förlorar sin koraraunstatus. Mot denna
bakgrund menar förbundet alt det inle finns någon anledning alt under
hänvisning till kyrka statfrågan beräkna skatteuljämningsbidrag till
försaralingarna enligt särskilda övergångsbestäraradser.

Ora man,
sora Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund förordat, inför samraa
regler för de kyrkliga sora för de borgerliga pri-märkomraunema skulle detta
leda tUl ökade bidrag till försaralingarna på 30 å 35 railj. kr. eUer med ca 35
%. En sådan kraftig bidragsökning är enligt min mening inle sakligt motiverad.
I sammanhanget bör erinras ora att församlingarna inte har bidrag vid hög
utdebitering, varför något kompensationsbehov av denna anledning inte
föreligger. Vidare skall, som jag tidigare framhållit, det av mig förordade
skatteutjämningssysteraet betraktas sora ett provisoriura. Jag förordar raot
denna bakgrund det av revisionen föreslagna systeraet för skatteutjämningsbidrag
till församlingarna. Utgångspunkt för beräkningen av bidragen fraraöver bör
dock vara de bidrag sora utgått år 1973.

Extra skatteutjämningsbidrag och ändrad skattekraftsgaranti

Revisionens förslag bygger, sora jag tidigare redovisat,
pä alt procenttalet för skattekraflsgaranlin bestäras efter en individuell
prövning av varje kommuns kostnadsläge och övriga förutsättningar. Därigenom
blir systemet statiskt på så sätt att ändringar i dessa förutsättningar sora
leder tUl höjd utdebitering för kommunen inte automatiskt beaktas i systemet.
För att öka flexibiliteten föreslår revisionen att Kungl. Maj:t efter ansökan
skall kunna höja skattekraftsgarantin eller bevilja extra
skatteutjäraningsbidrag. Avsikten är alt det extra bidraget skall användas för
alt tUlgodose mer tillfälliga behov, medan en ändring av procenttalet för
skallekraflsgarantin skall ske ora behovet kan antas bli beslående för
fraratiden. Revisionen föreslår all en gemensam finansiell ram

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:
44 76

anvisas
varje år inom anslaget till skatteutjämningsbidrag. För år 1974 föresläs 5
milj. kr. Detla belopp bör sedan öka raed 5 milj. kr. per år upp till 30 milj.
kr.

Jag
vill först ta upp revisionens förslag att Kungl. Maj:t skall kunna medge höjd
skattekraflsgaranti. Med hänsyn lill att jag inte nu är beredd att förorda
annat än en provisorisk förändring av skatteutjämningssysteraet med en
betydligt grövre indelning i skattekraftsklasser än den av revisionen förordade
anser jag inte alt det finns behov av alt kunna raedge höjd
skattekraflsgaranti.

I
likhet med revisionen anser jag att extra bidrag bör beviljas även i
fortsättningen.

De
största beloppen i extra bidrag har hittills utgått för att stimulera tUl
kommunsammanslagningar. Extra bidrag, bortsett från de s. k. stimulansbidragen,
har företrädesvis beviljats för att stödja avfolkningskommuner och komrauner
med höga skolskjutskostnader. Dessa förhållanden har beaktats i det av mig
förordade systemet genora höjd skattekraftsgaranti och genora
avfolkningsregeln. Befolkningsrainskning och höga skolskjutskostnader
bortfaller alltså i princip sora särskild grund för extra bidrag. Vidare har
vissa kommuner beviljats extra skatteutjämningsbidrag i anslutning till
planering av lokal trafikservice med buss och personbU. På anmälan av chefen
för komraunikationsdeparte-raentet har Kungl. Maj:t i proposition denna dag
föreslagit riksdagen ett reforraerat bussbidragssystera raed ett inbyggt
förstärkt stöd liU de raera utpräglade glesbygderna. Det nya systemet avses
skola träda i kraft den 1 augusti 1974. Med hänsyn härtill bör inte längre
extra bidrag utgå för lokal trafikservice för tiden därefter.

Jag
är inte beredd att ange några speciella kriterier för extra bidrag utan
förordar en prövning från fall till fall av den bidragssökande kommunens
situation. Komraunen bör därvid i sin ansökan kunna påvisa att något speciellt
inträffat varöver koraraunen inte kunnat råda som påtagligt försämrat dess
ekonomi, eller att dess ekonomiska situation är sådan att det eljest framstår
som skäligt att komplettera den ordinarie bidragsgivningen.

Genom
att bidraget vid hög utdebitering avskaffas koramer ett antal komrauner fr. o.
m. år 1975 att fä vidkännas en minskning av skatteutjämningsbidragen. I en del
fall kan trots de övergångsregler sora jag kommer att föreslå i det följande
kommunerna få svårigheter att anpassa sin verksamhet till tUlgängliga
resurser. Extra bidrag bör kunna bevUjas även på sådana grunder. Det är rain
uppfattning att fraraställ-ningar om extra bidrag i sådana fall bör behandlas
relativt generöst.

Jag
förordar att 25 milj. kr. beräknas för extra bidrag för år 1974.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 77

övergångsregler

Vissa
korarauner kommer alt mista tämligen stora bidragsbelopp genom att bidragen
vid hög utdebitering avskaffas för primärkoraraunerna och garantiregeln för
landstingskoraraunerna. Revisionen föreslår därför särskilda regler för att de
berörda kommunerna skall få rimlig tid att anpassa sig till den ändrade
bidragsgivningen. Det genorasnittiiga ordinarie skalleutjäraningsbidraget för
åren 19711973 läggs i revisionens förslag till grund för beräkningen av ett
särskilt övergångsbidrag sora sedan avtrappas under en feraärsperiod.

De ekonomiska övergångsproblemen
för de komrauner som får minskade skatteutjämningsbidrag måste enligt min
mening lösas på ett tillfredsställande sätt. Flera reraissinstanser har menat
att övergångsreglerna bör göras generösare än vad revisionen föreslagit. I
likhet med kommunförbundet finner jag starka skäl tala för alt utgående bidrag
för år 1973, i stället för det genomsnittiiga bidraget för åren 19711973, skaU
läggas lUl grund för avlrappningen. Jag förordar därför att övergängs-reglerna
utformas så att ingen koraraun eller landstingskommun skall få sänkt ordinarie
skatteutjäraningsbidrag för år 1974. I likhet raed revisionen anser jag att
övergångsbidragen bör trappas av raed 20 % per år under perioden 19751979.

En konsekvens av vad jag
nu förordat blir alt den kompensation som vid kommunsararaanläggningar hittills
utgått i form av stimulansbidrag fr. o. m, år 1974 byggs in i
övergångsreglerna.

Ekonomiska
verkningar av förslaget

Av
vad jag angivit i det föregående framgår att skatteutjämningsrevisionen
beräknat meratgiflen för sitt förslag i förhållande till nuvarande systera till
4060 railj. kr. ora året. I följande tabell redovisas att revisionens förslag
leder till en reformkostnad på drygt 250 railj. kr. Initialt uppgår
reformkostnaden tUl inte raindre än inemot 350 milj. kr. Förklaringen härtill
är bl. a. att revisionen i sina beräkningar fördelat dels de medel som år 1972
utgick sora stimulansbidrag vid kommunsammanläggningar, dels de medel som
frigörs genora kommunsammanläggningarna den 1 januari 1974, nämligen 141 resp.
42 mUj. kr. Vidare baseras revisionens beräkningar pä 1971 och 1972 års
förhållanden i stället för 1974 års sora jag nu tUlämpat samt på ett antagande
om oförändrat utdebiteringsbehov, dvs. att de kommuner som får ökat skatteutjämningsbidrag
i motsvarande män skulle sänka sina utdebiteringssatser. Det förefaller dock
sannolikt att de komrauner som får ökade skatteutjämningsbidrag endast i
undantagsfall på denna grund kan väntas sänka sina utdebiteringar.

Den
av mig förordade provisoriska omläggningen av skatleutjämnings-

s. 78 Kontrollera mot PDF

systemet leder tiU en reformkostnad på 370 railj. kr. år
1974. Detta innebär en betydande ökning av bidragsgivningen till koramunerna.
Jag vill i sammanhanget erinra ora den överenskoramdse som träffats mellan regeringen
och koramunförbunden av innebörd alt förbunden skulle re-koraraendera
oförändrad komraunal- resp. landstingsskatt under åren 19731974. Även efter
denna period framstår utrymmet för en fortsatt stegring av den komraunala
utdebiteringen som mycket begränsat. Mot denna bakgrund finner jag denna ökning
av bidragen från stat till kommun motiverad.

Ser man till förslagets verkningar för olika delar av
landet innebär det att invånarna i Gotiand och Norrland får de kraftigaste
förbättringarna. Utöver vad sora skulle utgå enligt gällande regler beräknas
år 1974 skatteutjämningsbidragen för Gotiand öka med 251 kr. per invå-

Sammanställning över bidragsförändringar (milj, kr.)

Område Bidragsform

Faktiskt
utgående bidrag år 1973

1974

Bidrag enl.
nuv. regler

Bidrag en

Skatte-utjäm-ningsrevi-sionen

ligt

Departementschefen

Initial
reformkostnad

Slutlig reformkostnad

Revisionen

Dep,-

chefen

Revi- Dep,-sionen chefen

1

2

3

4

5

6

7

8
9

]. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna (exkl.
övergångsbidrag)

1151

'1276

n355

= 1455

+ 79

-hl69

-hl27
-f217

2. Skatteutjämningsbidrag till landstingen (exkl. övergångsbidrag)

694

760

880

805

-M20

+ 45

-1-120
-t- 45

3. Skatteutjämningsbidrag lill församlingarna

94

103

98

98

5

5

5 5

4.
Vanligt extra skatte-utjämningsbidrag

15

15

5

25

10

+ 10

+15
+10

5.
Stimulansbidrag

92

46

46

46

6. Föreslaget övergängsbidrag till kommunerna

»105

«90

-i-105

-f 90

7. Föreslaget övergängsbidrag till landslingen

58

61

+ 58

+ 61

8. Summa

2 046

2 200

2 547

2 570

-f347

4-370

-f257
-1-267

Anm. Såväl skatteunderlag som kostnaderna för den
kommunala verksamheten har förutsatts öka med 10 % mellan år 1973 och 1974,
Utdebiteringen har antagils vara oförändrad mellan är 1973 och 1974.

Beloppet beräknat på grundval av kommumndelningen den
1.1.1973. Vid en beräkning på grundval av kommunblocksindelningen den 1.1.1973
blir totalbeloppet 48 milj. kr. lägre, dvs. 1 228 milj. kr.

Beloppet beräknat på grundval av kommunblocksindelningen
den 1.1.1973.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 44 79

nare,
för Jämtlands län med 154 kr. och för Västerbottens län med 138 kr. per
invånare. Väsentliga ökningar faller vidare på Kopparbergs län med 134 kr. per
invånare, Värmlands län 129 kr., Norrbottens län 98 kr,, Skaraborgs län 85 kr,
och Kristianstads län 78 kr. per Invånare.

På
sikt får vissa län vidkännas bidragsminskningar efter avtrappning av
övergångsbidragen. Detta gäller främst för Örebro län. Här skulle
bi-dragsrainskningen lill följd av att bidragen vid hög utdebitering och garantiregeln
för landstingen avskaffas betyda 177 kr. per invånare år 1974, ora inte
Övergångsbidrag utgick.

Övriga
län, som pä sikt får lägre skatteutjämningsbidrag än f. n. är Uppsala,
Västmanlands och Söderraanlands län där bidragsrainskningen på motsvarande sätt
skulle bli 36, 17 resp. 4 kr. per invånare.

Inom
finansdeparteraentet har gjorts vissa beräkningar som belyser effekten för de
enskUda komraunerna av de av mig föreslagna reglerna för skatteutjämningsbidragen.
Resultatet av dessa beräkningar redovisas i särskilda tabeller. Dessa tabeller
torde såsom bilaga 6 få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Tabellerna
visar ökade bidrag mellan åren 1973 och 1974 för 211 kommuner och 16 landsting.
Omräknat till samraa raått som den kommunala utdebiteringen, dvs. kronor per
skattekrona (kr./skr.), innebär de ökade skatteutjämningsbidragen' mer än 50
öre för 160 kommuner och för 68 av dessa komrauner raer än 1 kr./skr.
Huvuddelen av de korarauner för vilka förslaget fär störst betydelse ligger i
Norrland, Dalarna och Värmland. Även bland komraunema i Skaraborgs och
Göteborgs och Bohus län finns ett flertal för vilka bidragsökningen betyder
raer än 1 kr./skr.

Av
siffermaterialet fraragår att åtgärderna leder till minskade bidrag för ett
fyrtiotal kommuner. Av dessa ligger dock nästan hälften i en grupp där
bidragsminskningen motsvarar högst fem öre i utdebitering och ett tiotal i en
grupp mellan sex och tjugofem öre. Antalet korarauner sora i verkligheten
behöver höja sin utdebitering tUl följd av skatteutj äraningssysiemets
oraläggning torde dock bli mycket litet. Jag vill i det sararaanhanget också
erinra ora vad jag anfört i avsnittet om extra bidrag om möjligheterna att i
vissa fall ta hänsyn till här angivna eventuella verkningar av förslaget.

Författningsfrågor

Inora
finansdepartementet har upprättats förslag tiU lag om skatteutjäraningsbidrag.

Förslaget
ansluter sig i forradlt hänseende i stora delar tUl nuvarande bestäraraelser i
förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag. I fråga ora vissa av
bestäramdserna vill jag anföra följande.

2
§ innehåller definitioner av begreppen bidrags- och beräkningsär

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 80

samt
medelskattekraft. Vid beräkningen av meddskattekraften skall det skatteunderlag
som kan anses hänföra sig tUl beskattade förmåner vid sjukdom, bams födelse,
arbetslöshet och arbetsmarknadsutbUdning dras av. Frågan berörs närmare i det
förslag om beskattning av sjukpenning m, ra, sora jag avser att anraäla senare
i dag. De nya beskattningsreglerna på området avses träda i kraft den 1
januari 1974 och fär därmed effekt pä skatteutjämningsbidragen först
bidragsåret 1976.

1
3 § andra stycket ges regler för beräkning av skatteutjämningsbidrag till
försaralingar, pastorat och andra kyrkliga sarafälligheter som har beskattningsrätt.
Reglema innebär att bidraget för år 1974 komraer att utgå raed ett belopp sora
är 5 % större än bidraget för år 1973 och att i fortsättningen en femprocentig
uppräkning sker av föregående års bidragsbelopp.

I
6 § andra stycket finns den särskilda regeln för avfolkningskomrauner. I de
fall då avfolkningsregeln inte tillärapas, beräknas det garanterade
skatteunderlaget som produkten av meddskattekraften, den enligt 6 §
tillförsäkrade andelen och invånarantalet i kommunen vid beräkningsärets
ingång. Då avfolkningsregeln tillämpas ersätts den tredje faktorn i
multiplikationen av 95 % av invånarantalet i kommunen fem år före
beräkningsärets ingång. Vid den jämförelse av folkraängdstal sora blir aktuell
i dessa sararaanhang skall geografiskt identiska oraråden järaföras. Har
justeringar skett skall således hänsyn här tagas till befolkningstalen i det
område som kommunen omfattar vid beräkningsårets ingång,

17
första stycket beskrivs beräkningen av kommunemas skatteunderlag.
Beskrivningen korresponderar med definitionen av medelskattekraften,

7
§ andra stycket innehåller den s, k, sommarstuguregdn. Enligt denna skall vid
beräkning av kommunens skatteunderlag inte medräknas vad sora kan anses belöpa
pä garantibelopp för fritidsfastigheter. Med fri-tidsfaslighet avses i delta
sararaanhang en- och tvåfamiljsfastighet, som används för annat ändaraål än
helårsbostad. I stort sett är det alltså fråga ora sädana fastigheter sora
schablonlaxeras enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och där
avdrag enligt 25 § 3 mom. andra stycket sararaa lag inte medges. Det är
emellertid förenat med admmistrativa svårigheter att exakt skilja ut dessa
fastigheter. En be-stäraning med tillfredsställande noggrannhet kan enligt min
raening nås genom att använda den registrering på länsstyrelsernas databand som
görs av fastigheter, för vilka självdeklaration på blankett 6 läranas. Det får
ankoraraa på riksskatieverket att utfärda närmare anvisningar härora.

I
8 § första stycket ingår en bestäraraelse ora fördelning av tUlskott av
skatteunderlag för landstingskomraun och koraraun vid en indelningsändring vid
bidragsårets ingång. Bestämmelsen överensstämraer i sak raed 14 § i nuvarande
skatteutjäraningsförordning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44 81

8 § andra stycket upptar en regel av motsvarande slag
beträffande det fallet alt indelningsändringen rör församling, pastorat eller
annan kyrklig samfällighet. Bestämradsen är ny och motiveras av att hittiUs
gällande regel inte passar för det system för skatteutjämningsbidrag till
kyrklig komraun som föreslås i 3 § i den nu föreslagna lagen. Enligt andra
stycket ankommer det på Kungl. Maj:t att vid indelningsändring som berör
församling, pastorat eller annan kyrklig samfällighet bestämma hur utgående
bidragsbelopp skall fördelas. Bemyndigandet bör innefatta rätt för Kungl,
Maj:t alt efler omständigheterna besluta om att någon uppdelning av utgående
bidragsbelopp inte skall ske. Detta kan bli aktuellt exempelvis om en obetydlig
del av en församling, till vilken skatteutjäraningsbidrag enligt 3 § utgår,
tilläggs en storstadsförsamling. Beslut enligt 8 § andra stycket torde ora
möjligt böra meddelas i anslutning till alt fråga om ändring i ecklesiastik
indelning prövas av Kungl. Maj:t enligt lagen (1919: 293) om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning.

De av raig föreslagna övergångsbidragen bör i lagens
övergångsbestämmelser benäranas övergångskompensation för att förväxling ej
skall ske med övergångsbidrag enligt kungörelsen (1962: 69) om övergängsbidrag
vid vissa ändringar i den kommunala indelningen.

Anslagsfrågor

I prop, 1973: 1 (bil. 9 s, 87) har till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna ra, ra, prdirainärt beräknats ell
förslagsanslag av 2 150 railj, kr, för budgetåret 1973/74, Meddsbehovel under
detla budgetår avser bidrag sora utbetalas under andra hälften av år 1973 och
första hälfien av år 1974.

Som framgår av den tidigare redovisade saramanslällningen
över bidragsförändringar uppgår de faktiskt utgående bidragen år 1973 till 2
046 milj. kr. och de beräknade bidragen år 1974 tUl 2 570 milj. kr. Till dessa
belopp skall läggas kostnader för övergängsbidrag i samband med
komraunsararaanläggningar enligt äldre regler raed 10 resp, 30 railj, kr,
Hälfien av bidragssuraraan för åren 1973 och 1974, 2 328 milj, kr, utbetalas
nästa budgetår. Jag förordar att anslaget förs upp med avrundat 2 330 railj,
kr.

Hemställan

Under åberopande av det anförda herasläller jag att Kungl.
Maj:t föreslär riksdagen att

dels antaga förslaget till lag ora skatteutjämningsbidrag,

dels till Skatteuljämningsbidrag till kommunerna m. m. för
budget-

6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 44

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 82

året
1973/74 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 330 000
000 kr.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans May.t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Förteckning över den andel i procent av medelskattekraften
som tillförsäkras landstingskommuner och kommuner enligt skatteutjämningsrevisionens
förslag.

Landstingskommun

Andd

i Uppsala län

Stockholms
län

95

Enköping

90

Uppsala
län

95

Nordostblocket

95

Södermanlands
län

95

Tierp

95

Östergötiands län Jönköpings län

95 95

Uppsala Älvkarleby

95 95

Kronobergs
län

95

Kalmar
län

100

i Söderraanlands län

Blekinge
län

95

EskUsluna

95

Kristianstads
län

95

Flen

95

Malmöhus
län

95

Katrineholra

95

Hallands
län

95

Nyköping

95

Göteborgs
och Bohus län

95

Oxelösund

90

Älvsborgs
län

95

Strängnäs

90

Skaraborgs
län

95

Vingåker

95

Värmlands
län

100

Örebro
län

95

Västmanlands
län

95

i Östergötlands län

Kopparbergs
län

100

Boxholra

95

Gävleborgs
län

100

Finspång

95

Västernorrlands
län

115

Kisa

95

Jämtiands
län

125

Linköping

95

Västerbottens
län

125

Mjölby

95

Norrbottens
län

135

Motala

95

Norrköping

95

Söderköping

95

Kommun

Valderaarsvik

95

i
Stockholms län

Ydre

95

Botkyrka Ekerö

95 90

Åtvidaberg Ödeshög

95 95

Guslavsberg

95

Haninge

95

i Jönköpings län

Norrtälje

95

Aneby

95

Nynäsharan

90

Eksjö

95

Sigtuna

90

Gislaved

90

Södertälje

95

Gnosjö

90

Tyresö

95

Hyltebruk

90

Upplands-Bro

95

Jönköping

95

Upplands-Väsby

90

Nässjö

95

VaUenluna

90

Sävsjö

95

Vaxholm/Österåker

95

Tranås

95

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44

84

Vaggeryd

95

i Malmöhus län

Vetianda

95

Bjuv

90

Värnarao

95

Eslöv

90

Helsingborg

90

i
Kronobergs län

Höganäs

90

Alvesta

95

Hörby

90

Lessebo

95

Höör

90

Ljungby

95

Kävlinge

90

Markaryd

90

Landskrona

90

Tingsryd

95

Lomma

90

Uppvidinge

95

Sjöbo

90

Växjö

95

Skurup

90

Älmhult

90

Svalöv

90

Trelleborg

90

i Kalmar
län

Vdlinge

90

Borgholm

100

Ystad

90

Emmaboda

95

Hultsfred

95

i Hallands län

Högsby

95

Falkenberg

90

Kalmar

95

Halmstad

90

Mönsterås

95

Kungsbacka

90

Mörbylånga

100

Laholm

90

Nybro

95

Varberg

90

O.skarshamn

95

Torsås

95

i Göteborgs och Bohus län

Viraraerby

95

Gravarne

95

Västervik

95

Härryda

90

Kungälv

90

i Gollands
län

Lysekil

95

Gotiand

115

Munkedal

95

Mölndal

90

i
Blekinge län

Orust

95

Karlshamn

90

Partille

90

Karlskrona

95

Stenungsund

90

Olofström

90

Strömstad

95

Ronneby

90

Tanum

95

Sölvesborg

90

Tjörn

90

Uddevalla

95

i
Kristianstads län

Öckerö

95

Broby

90

Bromölla

90

i Älvsborgs län

Båstad

90

Alingsås

95

Hässleholra

90

Benglsfors

100

Klippan

90

Borås

95

Kristianstad

90

Färgelanda

95

Osby

90

Herrljunga

90

Perstorp

90

Lerum

90

Simrishamn

90

LUla Edel

90

TomdUla

90

Mark

90

Åstorp

90

Mdlerud

95

Ängelholm

90

Surle

90

Örkdljunga

90

Svenljunga

90

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 44

85

Tranemo

90

Ljusnarsberg

95

Trollhättan

95

Nora

95

Ulricehamn

90

Örebro

95

Vårgårda

90

Vänersborg

95

i Västmanlands län

Åmål

95

Arboga

95

i
Skaraborgs län

Fagersla Hallstahararaar

95 95

Falköping

90

Heby

95

Grästorp

90

Kungsör

95

Gullspång

95

Köping

95

Gölene Habo

90 90

Norberg Sala

95 95

Hjo

90

Skinnskatleberg

95

Karlsborg

95

Surahammar

95

Lidköping

90

Västerås

95

Mariestad

90

Skara

90

Skövde

90

i Kopparbergs län

Tibro

90

Avesta

95

Tidaholm

90

Boriänge

95

Töreboda

90

Falun

95

Vara

90

Gagnef

95

Hedemora

95

i
Värmlands län

Leksand

100

Arvika

100

Ludvika

95

Eda

100

Malung

115

Filipstad

95

Mora

100

Finnskoga-Dalby

115

Orsa

110

Forshaga

95

Rättvik

100

Grums

95

Smedjebacken

95

Hagfors

95

Säter

95

Hammarö

95

Vansbro

105

Karlstad

95

Älvdalen

120

Kil

95

Kristinehamn

95

i Gävleborgs län

Kyrkheden

110

Munkfors

100

Bergsjö

110

Storfors

95

BoDnäs

110

Sunne

100

Gävle

95

Säffle

95

Hofors

95

Torsby

110

Hudiksvall

110

Årjäng

100

Ljusdal

110

Ockelbo

100

i Örebro
län

Ovanåker

110

Askersund

95

Sandviken

95

Degerfors

95

Söderhamn

110

Hallsberg

95

Hällefors

95

i Västernorrlands län

Karlskoga

95

Härnösand

110

Kumla

95

Kramfors

110

Laxå

95

Sollefteå

120

Lindesberg

95

Sundsvall

110

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44

86

Timrå

110

Umeå

110

Ange

115

Vilhelmina

130

Örnsköldsvik

110

Vindeln

120

i
Jämtlands län

Vännäs Åsele

120 130

Berg

120

Bräcke

120

i Norrbottens län

Hammarstrand Järpen Krokom Strömsund

120 120 120

125

Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare

130 130 130 130

Sveg Östersund

120

115

Haparanda Jokkmokk

130 130

i
Västerbottens län

Kalix Kiruna

125 130

Lycksele

130

Luleå

120

Nordmaling

115

Pajala

130

Norsjö

125

Piteå

120

Robertsfors

115

Älvsbyn

130

Skdlefteå

115

Överkalix

130

Sorsele

130

Överlorneå

130

Storuman

130

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Skatteutjämningsrevisionens förslag: Primärkommuner

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Malmö med förorter se spccialkarta

110

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6.

Stockholm
raed förorter se specialkarta

opaginerad Kontrollera mot PDF

90%

Stockliolm med förorter

opaginerad Kontrollera mot PDF

95%

Skattekraftsgräns ej äsatt

Anm. Numreringen pä kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6,

opaginerad Kontrollera mot PDF

intt'*

,,l.andstvnss*

'
« .>ns t ö ts\ » S'

opaginerad Kontrollera mot PDF

.nP?Vat

åietfi"*'

Uommun''

..be.--'

opaginerad Kontrollera mot PDF

110

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
4

Departementschefens
förslag: Primärkommuner

Anm
Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa tabellerna i bilaga 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

110

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5

Departementschefens förslag: Landstingskommuner

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anm. Numreringen på kartan återfinns i de kommunvisa
tabellerna i bilaga 6.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 97

Bilaga
6

Kommentarer
till tabeller över verkningarna av föreslagna regler för skatteutjämning

Komraunblocksnumreringen
överensstämmer med den i SOU 1972: 44 tillämpade. Komraunblocksinddningen har
justerats med hänsyn till indelningsförändringar i norra Värmland och södra
Uppland. Vidare har överflyttning av Hylte kommunblock från Jönköpings till
Hallands län beaktats liksom ett antal naranändringar på komraunblocken.

I
kol. 3 redovisas koraraunens resp. landstingets egen skattekraft i % av
medelskattekraften. Härmed avses den skattekraft som tUlämpats vid beräkningen
av 1973 års skatteutjämningsbidrag dvs. inkl. bidragsunderlaget enligt
kungörelsen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag enligt dess lydelse den 5 maj
1972.

I
kol. 6 redovisas den totala kommunala utdebiteringen för år 1973.

I
kol. 7 redovisas bidragsförändringen för borgerliga primärkorarauner resp.
landsting uttryckt i kronor per skattekrona (kr./skr.). Det bör särskUt
observeras att de angivna bidragsrainskningarna avser effekten år 1974 om inte
övergångsbidrag utgick.

I
kol. 8 redovisas övergångsbidragen för år 1974 i kr./skr. Efter år 1974
avtrappas övergängsbidragen raed 20 % per år.

7
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

Mb2

*- ?* -O .o-3

I I I II I
I I I I

I I I I

s. 3 Kontrollera mot PDF

I a

T3 v-

C r; /Ȋ Is

ica / » ! "3 -2 2 & - M

PQ C . :0

\0 »n . ro o ol o\

f-. ra o\ o o o *

o o"©
o o"o OOO o"©"© © © ©"©'© o © o

-W-1--H+I+-H-H-H-H+
I -H-H-H I I -H + -+1-H

s. 4 Kontrollera mot PDF

,£}

r--

o

T3

Ul

00°

ctf

f

si

-4->
[/)

o©r-o©>noo\Tfost~OCTvmootO'*

© '/CNrnOTfcNCNOlvovOTfONCS-Or-c.TTt
r*c

CS01rtn(SfNCJfSfNCNr-l

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

:0

':;;

0013

-12 -S

lU

c/i . ,ii: o

©©©©©©©©©©©©©©© o ©©©©

opaginerad Kontrollera mot PDF

, ° V - "= -' SI

so2 2 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

E

E o

o

Xi

c

00

x> >,

X)

O
00 _ .Ji, 01

- :f: OD ca 'iS

S 3 o 1- c .

S a u

.SS
g-O '

:r: '
":>. -

»J .u
S" a a-

2 IZl :ai .,

- _ _ a

opaginerad Kontrollera mot PDF

00 © O O

rn 00 » /-> On ( in o" © "o* © " © "o"

+++I++

© * iri o rf 1 © m r* On

o" © 'O* © " © o"o

I ++ I -H I -t-

o" o" o* o" o" o" o"
o"

+ + + i ++ i +++

opaginerad Kontrollera mot PDF

*NO

ON NO ro On © -H

ON V-t

..1."~", ".,"*.".,

cn

xn in rf t/t » in

r r~ On
O n -H NO NO © -H O
(N oo Tf "X" » o"
Tt* m" rf fn"

CS CN
(N CN Cv) CN (N

opaginerad Kontrollera mot PDF

© o © © © O

ON
0> ON ON ON ON

© O © o O © o

0\ ON On ON ON ON 0\

©©0©©0©©00 ONOnOnONOnOnOnOnOnOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

-TtcNi--oo
tnc » nNO ONcno -Nor-)fn » ooo

opaginerad Kontrollera mot PDF

c
E

cd !Cfl

>>

00

O

C3i> £

O 001

C3

x: c

- 5 i fe

00

3 J- h .« "03 :cS _-WU,tZO!Zl>

opaginerad Kontrollera mot PDF

m m NO t
"n -rj-

CN CN
CN CN CN CN

OO On o H CN
r* - CN CN r*n f*n m m r-i

W

NNOt00ON © -HCNr*Tt

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Ö 2 T
Ox-S

I I

II I I S-

I I I I I I

I I I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

T3

W) *-* t_*

M bO" -

r Tt

00 ©

+ +

© NOOnCNI r-ONCNONt--"

O-HcN t o Tjooooin rm -4' o' o" o' o' o" © " o' © " o" © "

++-I--I-1
+ +++++

Ti- ON o NO

00 r-.
00 r-.

© " © " © " © " + + + +

s. 1 Kontrollera mot PDF

o 'i

H

1) -i

r /It

» noou-iNooooNocniONTi- © Tj-cN.-OTtm © NO

s. 2 Kontrollera mot PDF

00

,2

-
U

2i2

ca CO

00-3 - ;

OnONOnOnOnOnOnONONOnOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

© o

ON ON

©©© ooooooo ©

ONONOnOnOnCNONONOnOnOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

ä ä .!

5

(A G

E, ä

© en

cNr-

oo NO

0OON(ON00CN>riTtc © -H

' » n v Tj- 00 (jN oc) © r (jN_ » n co" no" On" ocf Tj c*f v-T "W © " co" oo"
NO00000OC3N00t0O0Ot--00

rn -- CN oo

NO rt On

opaginerad Kontrollera mot PDF

o ca o

:0 D,.-, cfl Ul - E

7>:o :2,:o oca « ö ca

:"
ca .i m'- c 1=0 ca o

o
,i3

o

3

d

3

E E o

BO

:0

i. -a "

.o .'2, "g

>>

5l «

KU .

(1> en c [H

> M 3 ca

opaginerad Kontrollera mot PDF

! I §

I I I
iSSi

I I II

I I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tt NO » / ON » n NO © W-l

© ' © ' o' © '

+ + I +

© oo ©© -ioo oo

+ + +
+ I I -I- + + + + +

CN

(N 00 ON - Tt

t

\0 tTi O - O

cn"

o" o" "-To"

+

+ i + + +

opaginerad Kontrollera mot PDF

aNoomT:fTi-aNO\rnmr*-ic\r

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

oooooooooooo

OOCo\COOoocco

OS

O O O O O

a\ oo\ o\ o\

opaginerad Kontrollera mot PDF

n-
r ON O *H f -h"
o' vo" r--" r- 00 ON oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

W) "J,
> :o x;

.S
Q.:g =

C E

.ca c

ca o?

ca ° g c «

??ga.= c|x

>.
t/1 o ,

E 3 :o ca

m

iu3:KI2SZOH>>

o

c

o O

c ö

c

p;

CU

c

o

>.

O

rt

Ul

:0

X)

un

x:

.2

OJ

J

i«

tfl

c

O

u.

Ul

t4-.

c

>

rt

C3

o

:0
t/3

llOei

opaginerad Kontrollera mot PDF

r-ooosofNrnTtiovor-oo

o r-i m Tt

tJ 00
00 00 00 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Riksdagen 1973. 1 samL Nr 44

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

3-

II I I I I I I I I I I I

o

o"

o

o"

s. 3 Kontrollera mot PDF

u, o jO
>.

t/5 tj

00 g

ca -

PQ-

00

ca

__ Lh

3,"3
XXI

o c « - 00

_S ° cB

S E?

'C .: ä

t--r--Tt-Tfco © Tt-HOONomoor
io © NO © i r---HONfnr-.-c3N o" -T
o" " o' -T o' -T o" -
o" -T © "

4-+ + + + + + + + + + ++

o © o o

I ++ I +

s. 4 Kontrollera mot PDF

x>__r--

» ON
00 ° = M *2 izi

ONOcovoTftninOM-rONtsoo C4 Tf 00 r- '' * '' ' ' " "

fsf
Tf" f" r fsT Tf' Tf" Tf" trT r

OO ro (N r n

ON r-t r*
O v

CN (S fN (N r4

s. 5 Kontrollera mot PDF

5 = « :0

ca t/5 -

00-3

T3

c.-
Ql

BO

tekra av m ten ande

«

« 2| «

1

55._iO

(8

.:

c «

b

£

äää

La

t

Egen
skat kraft i % medelskal kraften

c

5f

OnOnONONONONOnOnONOnONONON

ooooooooooooo

ONOnONONONONÖ\ONO\ONONONON

r-TfOTfOOOON' I
TftNON H

» nr-r-ON » noooNONoo0fNO oo" oo" r-T "tT " oo" oC Tf"
ö *n"
oo' oo" oo" oor-oooooNtoor-r-oooor-r-

o o o o o

Cn On On On On

-H in O '' 00 (N f O oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

s:

BO

C

1

CJ

o

a>

x>

>

c

3

i

E

i

S

o

:Ot3

O f5 .

u, ort ;

O a,c

CL ca

1-5 >N

! o-,i £ x £ c S 2 00

I LjvifliCocnC

M '='1

cn (

60,5 c :0

.2,0

C3

o o

£ >

00

o

00-2

c c

> .- ca

:0 J £ 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

JZ

vor-ooONO « oNor-- « o oooooso-

. OOOOOOOOOnONCsONOnONOnOnCC "I
oonOnoo

opaginerad Kontrollera mot PDF

I I I I I o I I I

I I

CN

I S 1 I
I I

5 1 I I I I I I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

tONoo (5»-ooa\oomTfoo

T o"
o" o Ö o"

+ + + -H+ 1 + + + + + +

rj fN
0\ NO r OJ o *N »

o"
o" O*'-TÖ'

+ i +++ +

» -- Tf o -H Tf 00

o ON on o vo (T) r-

©"©"©""t-To
t-To I ++ + + -H + 4 +

opaginerad Kontrollera mot PDF

OOUntNCNfOrrirOONtm

« * ' °° " ' « 'i « 'r. «

r-T r
rn" r* r rn" i-T r*" rn" r*" Tf*

NO Tf ro
r ON

.- , vo in o vtT » n" Tf" » X"
Tf' no"

(S CN (N
tN CN CS

TfTfmONooOO ON oo ON os r-- o- *i r-;

rTttrnrTfTfrsTrT

CNCNCSCNCNCNCNCNCN

opaginerad Kontrollera mot PDF

(O to » O tn 1/1

ON ON ON
ON Ö N

m tn un tn
tn

ON On ON ON On On

tn tn tn
tn tn tn

ON ON On On On On

ONONOnONONOnONON

opaginerad Kontrollera mot PDF

oooooooooooo

0\OONONOONONOONONONON

O O O OO O On On ON
On On ON

ooooooooo ononononononononon

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tf«nrOt/(NootNinNovoin

rOTfö-ONOvfNONNO

Tf"
oo" tn"" in" o* oC Tf" on" " on"
no"

r0000ONON-(t~-ON0000

Tf On r- m

>nmTfo\Ost(N

opaginerad Kontrollera mot PDF

ca

o

ca

° E

cn _5

i5 « ;
" '-' 3 :i; . > - .y 1.""

K K t
J hJ J 73 t/3 H > >'

G

- . "O

u, :0
> j-:0 :0 -'

O O

t-i 1~. . " m

tu ca

00

c cn in r?

i E2 S>o.8

00 ca _

ca > -o 73

oS=5llo£

s. 1 Kontrollera mot PDF

cNrnTtiriNC>rON©cNfnTf

ooo©ooo-
1

(Nr-iTfinvorooo

s. 2 Kontrollera mot PDF

u. ra

Oi U(

""2 .v

OX)M

I I I I I

I I I ö ' I

00 « r* o

I I I I I I o5'

s. 3 Kontrollera mot PDF

rt © . CNTfrv-iICNr-OO

omcNvorootONOOco

:ra

Ui

tu

IS '.n OO

a

U)

3

tf

Ti

bO

0)

ffl

'C

.i4

:0

m r- ' oo ' OO Tf r m o '-' o" o' CN*" O -

++++++

o © O -

+ + + I +

© oooooo

+ + + + + +I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

XI

-r-~

On

oii-"»

ca

c r

f2

'Si

« n
ON "n m ON o ' tO rvi no" rn"
(N*" Tf Tf CN fS (N fS fS CN

rN 'TtooOmcNin' iNor-
t~- rn "n*" v Tf"
Tf" ro" Tf" Tf' Tf' cn" Tf" rn m"
(N(Nr-l(N(N(N(N(NrN(NcNCN(N

opaginerad Kontrollera mot PDF

t:.M

[T

00 V>

('i-o

2S

T)

.fcj
ca

u

C

ca

J223

o
o o o O O ON ON On On On On

no>0'n>n>nv-tvv-)xn>nin OnOnOcnOncnOnOnCnOnCnOnOn

T I

ooooooooooooo

ononononononononononOnOnOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

« SS

\= ca

_ i/i c

ö w o -S

h t4-. T3
**-

00 ' On
*N r- (N NO On cn

» -HONfNfnoNO'o » nfNt--moo(N

OOnnooni mooOroO' iOn

oooor--ONvot--oor-oorro\ON

opaginerad Kontrollera mot PDF

S3

h

o o

n

;>

c

3

«

E

E

i

o

o

T) C 3 -O

P S

3 s =

:0 S. *-

b:; .:»i

s h M ii.s a

w c/31-1 H
P=0

00

o

o s

cn O

oca
"

m cn 00 "

g
eo

-i3cuj SE-S

-iN- ö S-Cv

tBoca
oot;3ca'i;;=oc = ---- o 0:ca.v l- t-

opaginerad Kontrollera mot PDF

JZ

On o ' CN c (N m r* m f* m

Tj-tONOr-OOON © . cNf*i/- » Nor-
Ttrnr-ir*r

opaginerad Kontrollera mot PDF

ON
rn

NO

© I o- I

I I I I I I I I I I I I I I I

I I I I I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

©
© o o

I
+ I +

ONin © ooTj-Nor-- © cNt ONt-- r*-i Tj- r-o ON.toomr- -ccnoo

o"
T-' o" © " © " '
o" - o o" o" " '
"

4- + + + + + + + + + + + + + +

o ©© o © o 4- + + + + + I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

voTf'-'NO » nrNm>no--lOOtnNDTfO T:f iNOfNoom'nONvor~-' mTfvom

rnen*
Tf" rn Tf*" » n" rn- Tf" Tf"
m" Tt Tf" Tf"

rStNCNcNCNtNCNCNCNCNCNfNfNCNCN

0"0(Nr-NOOrn
rnO\OCNvOTfOO

opaginerad Kontrollera mot PDF

tn « o'oin « n>ntn>nin>n « n « n

OnOnOnONOnONONONONOnOnONOnOnON

©©» ninOiotn

OOOnONOnOOnOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

o o o O

On ON On On

ooooooooooooooo

OnOnONOnOnOnOnONOnONONONOnOnON

OOOOOTfOO

oncnonOnoncnonon

opaginerad Kontrollera mot PDF

mtnONCsfnOooNovoTfor-mfno r- Tt oo_ CN ON o " CN r » r-~ r-- tn tj
o

« n" Tf" rn"
>n" oo" On" Tf"
r-" vo" cn" cT
r-" oo m oor-rrrr-aoooooooNoor-r-

opaginerad Kontrollera mot PDF

'

rt

n

J=

-O Ul in

H

u.

tyi

u.

rrrl

>>

CO 00 00 00t3

E =

.3 -O

O o o

_t...,i-,>i;cai>g

c D. c is °
ca

' ä otg i S-

:0 in S o Tn :0 .U

!5=ax -rJ

cfl 1/3 H
H H >

"S S) cn S -a ca i3 ca cn t- c S

s: ca .2-i £
3 E-

opaginerad Kontrollera mot PDF

oooNO' 1 crnTfinor-ooONO-HCNminvo r-oo

Tfin>n .in'n'oin>n » ntnNO'NONo\OND NONONor-rtr-r-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tf

1
""-r-

p2

oca
"

ä oooca

C ca

53 1-
.

S -o j-

OS-S

00

00

1
ca

a . iZ

föräni
ryckt , exkl Igsbid

cn w
c

8-3 5-a

- ö g>4 ö

-.:-
*-

PQ 'C
-K :0

t

i m

-o____ t

'o (3N

"O
t- il

y-

3
t-f

~ 00 ° = «

Tota terin skr.,

NO

00

1 _ca

'
i

2I
£

» O

ca

iS-o

tt.
n>

SE
« :.

teki av:
ten and

å m

Tf

i rt
ä

is >S
"

-

crt .
&0 c

" '-r ö l

Egen
kraft mede kraft

rr,

.y

0

0

S

c

3

E

r-

E

0

W

. t

c ,

iS

.3z

.-H

TT

I
S- I II i I I

OO" © " ©©

+I++++++

>noo » n » n

CNCNOJCNCNCNfNCN

tntnoiootnoo

ononoonOOnO

00000000 OONOONOO' *On

OONTfNOmv-iinr Cn 00
r- » n

rS cn" no" 00" O* > o"

rONooooNooor-r--

C

B

.S Ul

O) o W5

NOr--ONO-rNfnTf

r-r-roooooooooo

t--. NO

O 00

I
o" '

I iS

I
I I l §

Or-imoooocNNOmrvD mNOTftNOoincN Ooo_

o"
o" o" o' o" o" o' o*" *" o' ""

+
+ + -h 1 ++ I + I 1

rmTfmoooOooOwnrn

ov,-,HVorO ONOO

CNCNCNCNCNCNCNCNCNCNCN

OnONOnONOnOnOnOnONOnON

00000000000 OONOONOO\OONONONO

NOr-iNOcnoovnTfoooNtO

ONONOi 0NfN(N0NV0r-O

o\ t r- m" -- fN" r~ r-' r

r-OOOOONOOOOOOOOOONO

U o

S t;;

_ X) u

fl rt

3.0

o o '-' _ ,j-i t-i y » ,

uiu,.o

cn(Dca;caca3raS.S.o

inNor-oooNOHrvimTf'/

ooooooooooonOnOnononOn

opaginerad Kontrollera mot PDF

o O

o" © "

I I 11 I

I I o I 1 1 1 ' I

I i

1 I

opaginerad Kontrollera mot PDF

CN-nm-H-nOirrnOCN

'-'OOOoOT-HinvOoooO

o"
o*" o" rt o" o*" o" o" o" o" o"

+ I i + + + + + +1 1

ooi lONOOrn* 'r-OmmrfNTfmcN TfHrNtr-minmorNOr-ooNOO

o"
o" o" o' o*" o" o" ri o' o'' "

+ + 1
+-I-+ + + + + + + + + +

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO » O00NDOCN'>O>O O0_(Nrt O » n VOOCN '

Tf ON>n_Ooo>nC\-m"TfTf"in"(n
"nrf >nTfvo)in'mTf vim

CNCNtNCNCNCNCNCNCNCNcNCNCNCNCN

opaginerad Kontrollera mot PDF

"ninintntntninmininwi

OnOnONOnOnOnOnONOnOnON

in » ninin>n0"00000 » ''00

CNC7NONONONOONrtOrtOO\ONO(N

opaginerad Kontrollera mot PDF

OOOOOOOOOOO ONONOn Ö NONONONONCNONON

OOOOOOOOOOOOOOO

ONONOnONONONOn hOnONOnONONON' I

opaginerad Kontrollera mot PDF

or-»otOmo»o«nt~-«n

00Tj m OON
ONTfOONO

T rT v-T oC rn" - Tf" rf
'n no" rT CnOonndooonooooooonO

» nooNorNtoo Tf(No\ TfON » nONTfootN ON « nrnNo0oo tn" r-f r- cn" r-" oC (n" cn" r-"

oooNONr-ooooo\r-oor-r-oooor--r--

opaginerad Kontrollera mot PDF

. ö o

rt - "S 'O to C

rj Sb= X) C Dh u rt t:
' '

u

X5 b

o 2

r E

cn ca

ca

C Xi

a>

.5 2

cn

J 3

:ca

W C/3

>

C

o

c X ca

00 §§ « 00 c,.,4)ES:3C c (- n ca . -3 ca

:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nor--oooNO icNmTi-ino I--. oncJnononOOOOOOO
.--.-.(NtNCNCNCNCNCN

r-OOOvO-HCNf-IONOCOOON © .-. > OOO
H. ' CNC) CNCNCNCNCNCNrSCNCSr-ICNCNCNCNCN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tl-

00 ClOert

cj u r

O

o'

O CD

O

o'

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

5-0

2

5
>

&

b"
M

tn

ng utt
r,/skr, vergån

00

ca

o

5

c ,
:0

t--HrtTfTl-CNr--ONCION r Or- d t-t 00 f*0 CN

o"
o" o" o" © " o" -T o" o"
o"

+I++++++I+

o o © o © ©

I + + + + + +

opaginerad Kontrollera mot PDF

X
r-

P U

o

rt c » - O "

H ii'

TfmTfTfinmmmtnTf

CNCNCNtNCN(NCN(NcN(N

r-i in Tf Ti- (N ON » n
On » n"

CN CN (N
CN Cl fS CN

opaginerad Kontrollera mot PDF

c E -.a

U- (U

S E « J I °° 2i5

oooooo © oo ©

ONC3> ON o H

©
o CN o © o ©

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ji ca » i

v

ca - ca

" ö i

Egen sk
kraft i >; medelsk kraften

BO

ca

I CnONOtOCNNOONNO

viin ' OONmccNTj-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ca

BO

'b

S E o

O

_o

X

3

00 _
c

2 to _ S » >
3

i , c
o S .i ca

:ca C j.! =S ca :2 oca 5 . £

3:ca
03.3 0o > 5

T3

ca b oca

:0

1> "cn Mc

/n
D

_ t/1 oca

:ca fc- Q 3 *- _

Kt/3cn(- °

opaginerad Kontrollera mot PDF

jZ

mTt-t/NOr-cNoooo I

L.
CNCNCNCNCNCNCNCNrnm >

CN ( Tf
tn NO t 00 CN CN CN rl CN Cl Cl

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 I
I I I I I I

Il I
I I I I I I I I I

I I
I II I

s. 1 Kontrollera mot PDF

,.,0 o© o -1- + + + + + + +

NO0O(-mt3NNOr-.NO(NOINO 00t m O OOc.,'''"

o"
o" o" ' o" ' " © ' " cn' "
'

++++++++++++

0 CN © 00
NO

r-
-a-1-- c o\ 1

0 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

oocNmr-lr-mmi

rn0s>/{Nr-a\O

"nooTfTfo minONO Otr-oONOCNONmmooin

>nfnTtTf"Tfin"

O » n (N O 00 tn 00 r-- \o O 00 in rn Tf NO in m

(N (N r-l CN
(N (N

opaginerad Kontrollera mot PDF

00000000

r4(NCN(NCNn(N

0000
no" 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

rt-TfooONmcN , lONin
TfTf

irT
00" » n" NC O" no"

inNor--Nor-t--r-aN

"n(NNOfNootnNOoooN m

NONOTf(NOOOr~-nr'i '(N-

m >n' " On "
OONOOONOOONOOOONNOr-Ot

00 Tf o O CC\ r- « I Tf » n

00" no" oC cn' O" 1 r- r- CN o NO

opaginerad Kontrollera mot PDF

-O

rt 5 ,- §§ 1

00 o

u » >

'2 ca t- vj

cq mQiMt « c «°

00

c

_ O oca c c cn .E '- h O t: oca o '2 ., >>2 ° q,So2i = -5:catn

jZZQic/3C/300D>>> »

00?

0

0 C

0 :t.

SS s

,Si, >
-a

>

u rt

rt

> >

opaginerad Kontrollera mot PDF

tjN © nTt-

, m-TfTTTl-Tj-Tl-'*

N CNCNCNCNCICNCNCN

rj r-ooON © cifn->riNDr--t » t: T}-Tt-t/'/*N'/*i'/-)mini/ « o « /-j

ffl CN CN CN CS Cl CN

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

rr\

Ul

od

->

Ti

U

on

« o

t/ C7N

I OO loi
I I

opaginerad Kontrollera mot PDF

TI

.

L-

c

2:y

XX

o cn "
00

rt

3 .S

oca

00

-O

00

-r

1/

WC J

OOO oo-----------

+ I I + I+ + +

opaginerad Kontrollera mot PDF

u. öDrt rt c "

"..-ty]

'J

U,

cai £

00 u

/i-n

cj

2 E

. ä

i! ca

i! o

; P3 !ca

0/ ca Ji ca 5? ta

c/J . tn u.

ä 2l2

X E oca ii

=
Sii.2,S « S ca .3 3 - .,- ..i > >

opaginerad Kontrollera mot PDF

JZ

VNO-OOtN © -------- Cl

\ONONON ON o r -r - - r -

CN Cl CN (N
CN CN CN Cl

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 111

Tabell 2. Landsting: Verkningar av föreslagna regler för
skatteutjämning

Län

Landsting

Egen

Skattekrafts-

Utdebi-

Bidragsför-

Övergångs-

skattekraft

garanti
i

1 %av

tering

ändring
ut-

bidrag

i % av
me-

medelskalle-

kr,/skr,
är

tryckt i
kr,/

kr,/skr,
år

delskatte-

kraften

1973

skr,, exkl.

1974

kraften

Gällande
Förslag

övergångs-

bidrag

1

2

3

4

5

6

7

8

AB

Stockholms läns

137,22

95

95

9,00

-0,03

0,03

C

Uppsala läns

94,84

95

95

9,15

-0,25

0,25

D

Södermanlands läns

93,21

95

95

9,00

-0,16

0,16

E

Östergötlands läns

92,08

95

95

9,50

-0,00

0,00

F

Jönköpings läns

87,92

95

95

9,10

+ 0,06

G

Kronobergs läns

86,25

95

95

9,25

+ 0,08

H

Kalmar läns

81,64

95

95

10,30

+ 0,13

K

Blekinge läns

84,76

95

95

9,50

+ 0,09

L

Kristianstads läns

84,18

95

95

9,50

+ 0,10

M

Malmöhus läns

94,82

95

95

8,75

-0,32

0,32

N

Hallands läns

85,62

95

95

11,00

+ 0,10

O

Göteborgs och Bohus läns

87,61

95

95

8,50

+ 0,06

P

Älvsborgs läns

88,88

95

95

9,50

+ 0,06

R

Skaraborgs läns

83,25

95

95

9,40

+ 0,11

S

Värmlands läns

86,20

95

100

9,50

+ 0,55

T

Örebro läns

94,63

95

95

10,00

-0,34

0,34

U

Västmanlands läns

96,52

95

95

9,00

-0,31

0,31

W

Kopparbergs läns

86,95

95

100

9,00

+ 0,52

X

Gävleborgs läns

87,24

95

100

9,25

+ 0,53

Y

Västernorrlands läns

88,44

110,22

110

9,50

+ 0,15

Z

Jämtlands läns

79,99

110,88

120

10,00

+ 0,99

AC

Västerbottens läns

84,76

113,24

120

9,50

+0,74

BD

Norrbottens läns

92,98

125

130

10,50

+ 0,64

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:44 112

Innehåll

Sid,

Propositionen ................................................................. ...... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ...... 1

Förslag
till lag om skatteuljämningsbidrag ........................ 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 mars 1973.............. ...... 6

Inledning ..................................................................... ...... 6

Nuvarande ordning......................................................... ...... 7

Skatteutjämningsrevisionen........................................... 9

Synpunkter på nuvarande skatteutjämningssystem... ...... 9

Mål för skalteutjämningssyslemel................................ 17

Borgerliga primärkommuner ....................................... 18

Landstingskommuner ............................................... 28

Församlingar ............................................................ .... 30

Övriga förslag ............................................................ 30

Totala ekonomiska verkningar av förslagen .............. .... 32

Reservation av ledamoten Eklund.................................. .... 34

Remissyttrandena ..................................................... .... 36

Principiella överväganden ........................................ .... 36

Borgerliga primärkommuner ....................................... 38

Landstingskommuner ,,,............................................ .... 54

Förslag till ändrad skatteunderlagsgaranti .............. .... 56

Församlingar ............................................................ .... 58

Extra bidrag och ändrad skattekraflsgaranti ............. .... 59

Övergångsregler ...................................................... .... 62

Kostnaderna för en reform av skatteutjämningssystemet ,,, . 63

Departementschefen ................................................. .... 63

Nuvarande ordning...................................................... .... 63

Skatteutjämningsrevisionens förslag ........................ 64

Remissinstansernas inställning i stort ....................... 66

Allmänna synpunkter .................................................. .... 67

Förslag lill skattekraflsgaranti för kommunerna........... 69

Bidraget vid hög utdebitering och reduceringsregeln . 71

Särskilda regler för avfolkningskommuner och sommarslugu

kommuner ............................................................ 73

Skattekraflsgaranti för landslingen.............................. 74

Skatteutjämningsbidrag för församlingarna................ ... 75

Extra skatteutjämningsbidrag och ändrad skattekraflsgaranti
, , 75

Övergångsregler ...................................................... ... 77

Ekonomiska verkningar av förslaget............................ ... 77

Författningsfrågor .................................................... 79

Anslagsfrågor ........................................................... 81

Hemställan ................................................................... ... 81

Bilaga 1, Förteckning över den andel i procent av
medelskattekraften som tillförsäkras landstingskommuner och kommuner

enligt skatteutjämningsrevisionens förslag ....... 83

Bilaga 2, Kartor över skatteutjämningsrevisionens förslag
för pri

märkommunerna .............................................. 87

Bilaga 3, Karta över skatteutjämningsrevisionens förslag
för lands

tingskommunerna ............................................. 90

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:44 113

Bilaga
4, Karta över departementschefens förslag för primärkom

munerna ............................................... 92

Bilaga
5, Karta över departementschefens förslag för landstings

kommunerna ......................................... 93

Bilaga
6, Tabeller över verkningarna av föreslagna regler för skat

teutjämning ............................................ 97

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730119

Doktrin (1)

  1. Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten, FT 1993 nr 1–2 s. 59, på s. 95, 96 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

28 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (25)

25 kopplingar i 20 dokument.

  1. SOU 2000:120 Förenklad kommunal utjämning s. 55 i texten
  2. Bet. 1975/76:FiU39 Med anledning av motion om en provisorisk inomregional skatteutjämningsreform s. 26 i texten
  3. Bet. 1975:FiU12 Finansutskottets betänkande med anledning av i propositionen 1975:1 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1975/76 inom Finansdepartementets verksamh… s. 8 i texten
  4. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  5. Bet. 1974:KU36 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av motion om ett differentierat avgiftssystem i kommuner med fritidsbebyggelse om s. 73 i texten

Visa alla 20

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. FT 1993 s. 59 Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten s. 95 · s. 96 i texten
  2. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 257 om s. 69 i texten