Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om allmäna tandvårdsförsäkring m.m.

1973 · 120 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 105 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:45, Kungl. Maj:ts proposition med förslag om allmäna tandvårdsförsäkring m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 45 år 1973 Prop. 1973:45

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om allmän
tandvårdsförsäkring, m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars aviåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

En allmän tandvårdsförsäkring föreslås införd den 1
januari 1974. Samtidigt läggs fast ett program för en omfattande utbyggnad av
landstingens folktandvård under återstoden av 1970-talet, Olika åtgärder
vidtas för all stärka folktandvårdens ställning och för att kanalisera den
ökande tandläkartillgången till folktandvården. Vidare föreslås att bidrag från
den allmänna försäkringen skall garantera att folktandvårdens utbyggnad kan
genomföras ulan att landslingens kostnader för folktandvården stiger.

Folktandvården föresläs bli reglerad i en folktandvärdslag.
Landslingen och de landstingsfria kommunerna får därigenom ell lagfäst
tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar i åldrarna t.o.m. 19 år samt ett
vårdansvar för specialisttandvården. För barnen skall landvården vara
avgiftsfri genom folktandvårdens försorg.

Den allmänna tandvårdsförsäkringen föresläs inordnad i den
allmänna sjukförsäkringen. Den skall omfatta alla försäkrade över 19 års ålder,
i ell inledningsskede även åldersgruppen 1719 år. Försäkringen skall avse alla
former av tandvård, inbegripet förebyggande vård, såväl inom folktandvården och
vid odontologisk fakultet som hos privatpraktiserande tandläkare.
Privatpraktiserande landläkare skall föras upp på en av försäkringskassan
fastställd förteckning. De bhr därigenom skyldiga alt i sin taxesätlning hålla
sig inom de belopp som anges i en tandvårdstaxa som fastställs av Kungl. Maj:t.
Taxans belopp, som blir lika för folktandvården och privatpraktiserande
tandläkare, kan underskridas men inle överskridas. Övergångsvis föreslås en
möjlighet till individuell taxebindning efter särskild prövning för sådana
nuvarande privatpraktiker vars

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 2

kostnader ligger över den kostnadsnivå som använts vid
beräkning av tandvårdstaxan.

För att säkerställa att tandvårdsförsäkringen redan från
början fungerar i full utsträckning föreslås vid ikraftträdandet en i princip
allmän anslutning till försäkringen av de privatpraktiserande tandläkarna,
vilka f, n, svarar för mer än tre fjärdedelar av vuxentandvården i landet.
Riksförsäkringsverket föreslås fä möjlighet att bevilja undantag när särskilda
skäl föreligger. Under ell inledningsskede föreslås vidare särskilda
begränsningar i tandläkarnas möjligheter alt utträda ur försäkringen.

Av
beloppen i tandvårdstaxan betalar patienten och försäkringen i regel hälften
vardera. Patienten betalar sin avgift lill landläkaren. Försäkringsersättningen
betalas av försäkringskassan direkt till tandläkaren resp, till folktandvården.
För särskilt kostsamma behandlingar skall försäkringen ge ersättning med 75 %
av laxans belopp till den del detta under en behandlingsomgång överstiger 1 000
kr. Vid behandling med vissa proteser skall försäkringsersättningen utgöra 75 %
av taxebeloppel. För patienter med svåra missbildningar i ansikts- eller käkskeleltet
föreslås försäkringen svara för hela kostnaden för den tandvård som behövs. För
bl, a, tandkirurgisk behandling vid centraltandpolikliniker m.m, föreslås att
del för läkarvård i offentlig regi gällande ersättningssystemet skall
tillämpas.

Ersättning föreslås utgå även för kostnader för resor lill
tandläkare, i den mån kostnaderna överstiger 15 kr. per besök. Vid
specialisttandvård efter remiss föreslås reseersättning utgå efler samma regler
som gäller vid läkarvård.

En
särskild tandvårdsdelegalion skall inrättas hos riksförsäkringsverket för att
bereda frågor som gäller tandvårdsförsäkringen. Den skall bl, a, svara för de
utredningar och överläggningar som behövs vid fortsatta ställningstaganden om
tandvårdstaxan. Utöver riksförsäkringsverket skall socialstyrelsen och
folktandvårdens huvudmän samt tandläkarnas och tandteknikernas organisationer
vara företrädda i tandvårdsdelegationen.

Försäkringskassornas kostnader för landvårdsersättning
beräknas för är 1974 uppgå till minst 650 milj. kr. 1 detta belopp ingår även
ersättning från försäkringen till folktandvården för utbyggnad av bam- och ungdomstandvården.
Tandvårdsförsäkringen föreslås finansierad enligt samma grunder som
sjukförsäkringen i övrigt.

Lagstiftningen om den allmänna tandvårdsförsäkringen och
folkland-vården föreslås träda i kraft den 1 januari 1974, Särskilda övergångsregler
föreslås för tandvård som meddelas under sista kvartalet år 1973, Enligt dessa
ges privatpraktiserande tandläkare möjlighet att lämna tandvård mot viss
försäkringsersättning redan under tiden oktoberdecember 1973, Denna
övergångsregel avser ersättning med halva det belopp som skall gälla fr, o, m,
den 1 januari 1974, För helproteser skall ersättning dock utgå efler
försäkringens regler redan fr. o. m. den 1 oktober 1973. Vidare ges landstingen
genom ell särskilt övergångsbidrag möjlighet alt redan under år 1973 anställa
fler nya tandläkare inom folktandvården.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
förordnas, ätt 2 kap, 1, 3 och 5 §§ samt 18 kap, 12 och 13 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkrad
äger i enlighet med vad nedan sägs rätt lill ersättning för utgifter för
läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna
resor, så ock lill sådan ersättning, varom föreskrift meddelats enligt 6 §.

Försäkrad
äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för utgifter för
läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor,
så ock till sådan ersättning, varom föreskrift meddelats enligt 6 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersiittning
för utgifter för tandläkarvård utgår för sådan av sjukdom föranledd behandling,
som angives i en av Konungen fastställd förteckning och som av tandläkare
meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkar-högskola eller allmänt sjukhus.

Ersättning för utgifter för tandläkarvård utgår jämväl
för sådan, kvinnlig försäkrad meddelad behandling, som angives i en av
Konungen fastställd förteckning och som utförts under tid då den försäkrade var
havande eller inom tvåhundrasjuttio dagar efter förlossningsdagen.

Ersättning utgår med tre fjärde-

Ersättning
för utgifter för tandvård utgår om vården meddelas vid folktandvårdspoliklinik,
odontologisk fakuUet eller landsjukvårdscentral eller eUesI genom det allmännas
försorg eller lämnas av landläkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa
upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som Konungen efter
förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst

två år i sänder.

Vad som sägs i första stycket

gäller
ej utgifter för tandvård åt försäkrad, som icke fyller minst tjugu år under det
år vården inle-des. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad stadgas i
folkland-vårdslagen (1973:00). Konungen meddelar bestämmelser om ersättning
till den som ombesörjer sådan vård.

För utgifter för oralkirurgisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse delar av utgifterna eller, då dessa överstigit det belopp, vartill de
enligt Konungen fastställd taxa skola beräknas uppgå, med tre fjärdedelar av
sistnämnda belopp.

Föreslagen
lydelse behandling eller annan åtgärd, som finns angiven i förteckning som
fastställes av Konungen, utgår ersättning enligt de grunder för ersättning för
läkarvårdsutgifter som fastställas enligt 2 §, under förutsättning att vården
meddelas vid odontologisk fakultet eller landsjukvårdscentral eller, efter
hänvisning av läkare eller tandläkare, vid sådan poliklinik för specialisttandvård
som angives i förteckning som fastställes av riksförsäkringsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 kap.

Har
försäkrad åtnjutit läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård som avses i 2 §,
3 § första stycket eller 4 §, utgår ersättning enligt vad Konungen med
riksdagen förordnar för utgifter i anledning av resor till och från läkaren,
tandläkaren eller sjukvårdsinrättningen, där ej med hänsyn till resans längd
samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått eller färdats
på annat sätt, som icke krävt särskild kostnad.

Har
försäkrad åtnjutit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård som avses i 2-4 §§,
utgår ersättning enhgt vad Konungen med riksdagen förordnar för utgifter i
anledning av resor till och från läkaren, tandläkaren eller vårdinrättningen,
där ej med hänsyn lill resans längd saml den försäkrades tillstånd skäligen
kunnat fordras all han gått eller färdats på annat sätt, som icke krävt
särskild kostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hos allmän
försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vilken i enlighet med de
anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har att leda arbetet inom
kassan, en eller flera föredragande för pensionsärenden samt en eller flera
förtroendeläkare. Förtroendeläkare har alt tillhandagå försäkringskassan i
frågor, som kräva medicinsk sakkunskap, och skaU söka främja samarbetet
mellan

Hos
allmän försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vilken i enlighet med
de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har all leda arbetet inom
kassan samt en eller flera föredragande för pensionsärenden. Hos sådan kassa
skola jämväl vara anställda en eller flera förtroendeläkare och
förtroendetandläkare. Dessa hava att tillhandagå kassan i frågor, som kräva
medicinsk eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kassan
och inom dess område odontologisk sakkunskap, och

verksamma läkare. skola söka främja samarbetet mel-

lan kassan och inom dess område verksamma läkare och
tandläkare.

Utöver de befattningshavare, som avses i första stycket,
skola hos allmän försäkringskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt
antal.

13§'

Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas
och entledigas

1) direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom
annan tjänste

man, beträffande vilken Konungen så föreskrivit, av riksförsäkrings

verket;

2) förtroendeläkare av social- 2) förtroendeläkare och för-

slyrelsen; samt troendetandläkare av
socialstyrel-

sen; saml

3) övriga tjänstemän av kassan.

Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen skola vid
tillsättande och entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande
från kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka Konungen så föreskrivit,
skola anställnings- och arbetsvillkor som må bestämmas genom avtal fastställas
under medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer saml övriga
anställnings- oeh arbetsvillkor fastställas i den ordning Konungen förordnar.

1 den utsträckning Konungen förordnar må försäkringskassa
inrätta ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974,

2,
Bestämmelserna
i 2 kap, 3 § första stycket skall tills vidare och till dess Konungen förordnar
annat gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med del år då han
fyller sjutton är om han ej omfattas av landvård som sägs i 2 § andra stycket
första punkten folklandvårdslagen (1973:00),

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till
viss eller vissa åldersklasser,

3,
Förtroendetandläkare
som sägs i 18 kap, 12 § får vara anställda hos de allmänna försäkringskassorna
från och med den 1 juli 1973,

4,
Tandvård som
meddelats under år 1973 ersattes enligt denna lag, i den mån Konungen
bestämmer,

5,
Bestämmelserna
i punkterna 6-12 gäller för tiden fram till utgången av är 1975,

' Sena.ste lydelse 1970:186,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 6

6, Allmän försäkringskassa skall den 1 januari 1974
föra upp samtliga

tandläkare inom kassans område, som den 1 juli 1973 var verksamma i

enskild landvård, på förteckning som avses i 2 kap, 3 § första stycket.

Tandläkare som sägs i första stycket skall senast den 1
september 1973 göra anmälan om sin verksamhet till den allmänna
försäkringskassa inom vars område han bedriver tandvård,

7, Tandläkare som efter den 1 juh 1973 avser att
påbörja verksamhet i

enskild tandvård skall göra anmälan härom till den allmänna försäkrings

kassa inom vars område tandvården skall bedrivas.

Tandläkare som sägs i första stycket skall av
försäkringskassan föras upp på förteckning som avses i 2 kap, 3 § första
stycket,

8, Riksförsäkringsverket får om särskilda
skäl föreligger medgiva alt tandläkare ej skall föras upp på förteckning hos
allmän försäkringskassa. Begäran härom framställes i samband med anmälan enligt
punkt 6 eller 7,

9, Om riksförsäkringsverket finner
anledning antaga att folktandvårdens behov av landläkare skall bh otillräckhgt
tillgodosett, får verket i den utsträckning som behövs föreskriva att
tandläkare som sägs i punkt 7 ej skall föras upp på förteckning hos allmän
försäkringskassa,

10, Tandläkare
som uppförts på förteckning hos allmän försäkrings

kassa kan på egen begäran föras av från förteckningen med verkan från

det kvartalsskifte som inträffar närmast efler det sex månader förflutit

sedan försäkringskassan fattat beslut i anledning av sådan begäran.

Riksförsäkringsverket får förordna om inskränkning i rätlen all bli avförd

från förteckning, om detta anses nödvändigt med hänsyn till de

försäkrades möjligheter att i ett försäkringskasseområde erhålla tandvård

inom försäkringens ram,

11, Bedriver
tandläkare som är uppförd på förteckning hos allmän

försäkringskassa uppsåtligen tandvård i strid mot de bestämmelser som

gäller för sådan tandläkare, dömes till böter om ej gärningen är att anse

som ringa. Vad nu sagts gäller ej om gärningen eljest är belagd med straff

enligt lag eller annan författning,

12, Talan mot riksförsäkringsverkets beslut i ärende
som avses i

punkterna 6 10 föres genom besvär hos Konungen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45

2 Förslag till Folktandvärdslag

1 § I denna lag ges bestämmelser om folktandvård som
anordnas av

landstingskommun.

Vad som sägs om landstingskommun gäller också kommun som
ej tillhör landstingskommun.

2 § Landstingskommun skall svara för tandvård för barn och
ungdomar

som är bosatta inom landstingskommunen till och med det år då de fyller

nitton år, i den mån behovet av landvård icke tillgodoses i särskild

ordning.

Barn och
ungdomar som sägs i första stycket skall erbjudas regelbunden och fullständig
behandling. De skall också ges den vård för akuta tandbesvär som de behöver.
Tandvården skall vara avgiftsfri för patienten,

3
§
Landstingskommun skall, utöver den specialisttandvård som följer av 2 §, svara
för specialisttandvård för vuxna som är bosatta inom landstingskommunen,

4
§
Landstingskommun skall i övrigt tillhandahålla landvård för vuxna i lämplig omfaltning.

5
§ Ledningen av
folktandvården utövas inom varje landstingskommun av sjukvårdsstyrelse som
avses i 9 § sjukvårdslagen (1 962:242),

Landstingskommun får dock utse särskild nämnd all i
stället för sjukvårdsstyrelse utöva ledningen av folktandvården, 1 fråga om
sådan nämnd äger bestämmelserna om sjukvårdsstyrelse i 9 § 1 och 2 mom.
sjukvårdslagen motsvarande tillämpning.

6
§
Folktandvården slår under tillsyn av socialstyrelsen.

7
§ Närmare
föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1974,

2,
Bestämmelsen i
2 § andra stycket om erbjudande av behandling skall tills vidare och till dess
Konungen förordnar annat icke gälla bam till och med det år då de fyller fem år
och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år.

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till
viss eller vissa åldersklasser,

3, Bestämmelsen i 2 § andra stycket alt
tandvården skall vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 8

avgiftsfri för patienten skall tills vidare och till dess
Konungen förordnar annat icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller
sjutton år, om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda
stycke. Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller fär dock uttagas högst
50 procent av de högsta patientavgifter som gäller enligt särskilda bestämmelser.

Förordnande
som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser,

4,
Socialstyrelsen
får tills vidare för viss lid undantaga landstingskommun från skyldighet att
enligt 3 § svara för tandvård inom viss eller vissa speciahteter,

5,
Landstingskommun
skall i en plan över folktandvården redovisa den utbyggnad som behövs för att
tandvård som sägs i 24 §§ skall kunna tillhandahållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1962:385) angående
ersättning för

sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen)

Härigenom
förordnas, att rubriken till förordningen (1962:385) angående ersättning för
sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) samt 1 och 3
§§ förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjukreseförordning

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkrad,
som enligt lagen om allmän försäkring är berättigad till ersättning för
utgifter för läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård, äger rätt lill
ersättning för utgifter i anledning av resor i enlighet med vad nedan stadgas.

Försäkrad,
som enligt lagen om allmän försäkring är berättigad till ersättning för
utgifter för läkarvård, tandvård eller sjukhusvård, äger rätt lill ersättning
för utgifter i anledning av resor i enlighet med vad nedan stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid tandläkarvård
som avses i 2 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring skall vad i 2
§ denna förordning sägs om läkarvård äga motsvarande tillämpning.

Har
försäkrad åtnjutit tandvård, som avses i 2 kap. 3 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, skall ersättning utgå för utgifter i
anledning av resor lill och från tandläkaren, vilka föranletts huvudsakligen av
behovet av tandvård, i den mån utgifterna för varje besök hos tandläkaren
överstiga femton kronor. Såsom utgift i anledning av resa lill och från
tandläkare skall, i den mån Konungen så förordnar, anses förutom resekostnad
utgift för övernattning och för anlitande av följeslagare under resan.

Ersättning
får ej utgå med högre belopp än som skulle hava utgått vid besök hos närmaste
tandläkare som kunnat bereda den försäkrade vård inom försäkring-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ens ram. Ersättning för återresa får utgivas högst för
resa till den plats varifrån resan till tandläkaren förelogs. Angående
beräkningen i övrigt av ersättning som avses i första stycket förordnar Konungen.

I fråga om tandvård som efter hänvisning av läkare eller
tandläkare meddelas av specialist- eller specialtandläkare skall ulan hinder
av vad i första stycket sägs ersättning utgå i den mån utgifterna för varje
besök hos tandläkaren överstiga sex kronor. Vad nu sagts skall gälla även när
inom folktandvården sådan vård meddelas försäkrad som avses i 2 kap. 3 §
andra stycket lagen om allmän försäkring. Har i faU som här avses resan till
tandläkaren anträtts från den försäkrades arbetsplats och företager den
försäkrade dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen, får ersättning i
anledning av återresa utgivas förresa till den försäkrades bostad. Ersättning
får ej utgivas med högre belopp än som skulle hava utgått vid besök hos
närmaste tandläkare som kunnat bereda den försäkrade erforderlig vård inom
försäkringens ram.

Bestämmelserna i 2 § skola i tillämpliga delar gälla när
försäkrad åtnjutit tandvård, som avses i 2 kap. 3 § sista stycket lagen om
allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 11

4
Förslag tUl

Lag
om upphävande av förordningen (1950:606) om kommuns bidrag till

kostnadema för
folktandvården

Härigenom
förordnas, att förordningen (1950:606) om kommuns bidrag till kostnadema för
folktandvården skall upphöra att gälla vid utgången av år 1973.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 12

Utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9
mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST,
GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
allmän tandvårdsförsäkring m. m. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december
1966 tillkallades den 7 februari 1967 sakkunniga för att utreda frågan angående
folktandvårdens verksamhet och organisation m. m. De sakkunniga', vilka antog
namnet 1967 års folklandvårdsulredning, avlämnade den 2 april 1970 betänkandet (SOU
1970:11) Folktandvårdens utbyggande och reglering.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret, riksrevisionsverket, universitels-kanslersämbetel
(UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen, överbefälhavaren,
försvarels sjukvårdsstyrelse, försvarels civilförvaltning, värnpliktsverkel,
1966 års värnpliktskommitlé, statens handikappråd. Svenska
landstingsförbundet. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri), Svenska kommunförbundet, förvaltningsutskotten i samtliga landsting,
Stockholms stads folktand-vårdsstyrelse, Göteborgs stad, Malmö stads
sjukvårdsstyrelse, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges läkarförbund. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges
förenade studentkårer. Riksföreningen mot landsjukdomar (Tandvärnel), Svenska tandläkaresäll-skapel,
Sveriges arbetsledarförbund och Svenska landleknikerförbundet, UKÄ har bifogat
yttranden från de odonlologiska fakulteterna och överbefälhavaren yttranden
från cheferna för vapengrenarna.

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 24 april 1970
tillkallades

' F. d, överdirektören Erik Björkquist, ordf., direktören
Jan Erik Ahlberg, talmannen Henry Allard, hovrättsa.ssessorn Carl Herman Bergh,
riksdagsledamöterna Matteus Berglund, John Eriksson i Bäckmora, Arvid Eskel och
Eric Krönmark samt kommunalrådet Harald Lindvall,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 13

vidare den 6 maj 1970 en utredningsman jämte experter med
uppdrag alt utreda frågan om utformningen även tandvårdsförsäkring.
Utredningen' antog namnet 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring, i
fortsättningen kallad försäkringsutredningen. Utredningen överlämnade den 10
november 1972 betänkandet (SOU 1972:81) Allmän tandvårdsförsäkring.

Även detla
betänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av överbefälhavaren,
socialstyrelsen, försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
riksrevisionsverket, UKÄ, SÖ, Statens handikappråd. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Göteborgs kommunstyrelse, Malmö sjukvårdsstyrelse,
kommunstyrelsen i Gollands kommun, förvaltningsutskotten i samtliga landsting
utom Jämtlands läns landsting, TCO, Statstjänstemannens riksförbund (SR), SACO,
LO, SAF, Svenska tandskölerskeförbundel, Sveriges tandteknikers riksförbund,
Sveriges landläkarförbund, Sveriska landläkaresällskapet. Försäkringskasseförbundet,
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Tandvärnel och Sveriges förenade
studentkårer. Vissa remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat.

Dessutom har yttranden inkommit från odontologiska
fakulteten vid karolinska institutet, Handelstjänstemannaförbundel och
Stockholms studenters hälsovårdsbyrå.

2 Gällande ordning 2.1 Allmänt

Tandvård meddelas i Sverige inom såväl den privata som den
offentliga sektorn. Till den offentliga sektorn räknas här i första hand
folktandvården, som drivs av landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna
, och vidare tandvården vid de odontologiska fakulteternas lärarkUniker samt
den militära fredslandvården.

Vid utgången av år 1971 fanns i Sverige totalt 7 567
tandläkare inklusive här verksamma utländska tandläkare. Av dessa var 6 673
yrkesverksamma. Sverige har därigenom vid sidan av Norge världens högsta tandläkartäthel
med f. n. en tandläkare på 1 073 invånare eller en aktiv landläkare på 1 182
invånare.

Utbildning av landläkare sker vid de odontologiska
fakulteterna i

' Utredningsman generaldirektören Lars-Äke Äström.
Experter, dåvarande ordföranden i Sveriges tandläkarförbund Thorsten Aggeryd,
förbundsdirektören hos Sveriges tandläkarförbund Jan Erik Ahlberg,
sjukhusintendenten Erland Artbäck, kanslichefen Bengt Ericsson, medicinalrådet
John Hedlin, leg, tandläkaren Hans Sundberg, departementssekreteraren Sven-Erik
Tengvall, departementssekreteraren Gunnar Wiknian och tandvårdsdirektören
Sven-Gustav Åstrand,

2 Med landstingskommun avses i det följande också sådan
kommun som inte tillhör landstingskommun om inte annat anges.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 14

Stockholm, Malmö, Umeå och Göteborg, Utbildningstiden är
fem år. Den sammanlagda årliga intagningskapaciteten vid de odontologiska
fakulteterna är fr. o, m, vårterminen 1973 500 studerande.

En landläkare får ange för allmänheten att han är specialist
inom en viss gren av tandläkaryrket endast om socialstyrelsens nämnd för
tandläkares specialistbehörighet meddelat honom bevis om specialistkompetens.
Erkända specialiteter är f. n. barnlandvård, landreglering, landloss-ningssjukdomar,
landsystemets kirurgiska sjukdomar och rotbehandling. Specialistutbildningen
överses f. n. av en utredning som tillsatts gemensamt av socialstyrelsen och UKÄ.
De flesta tandläkarna med specialistkompetens tjänstgör inom folktandvården.

Genom folktandvården får f. n. i princip alla bam i åldern
616 år fri tandvård. Även barn i förskoleåldern och ungdom i åldern 1719 år
får i viss utsträckning tillgång till denna tandvård avgiftsfritt eller lill
nedsatt taxa. Så långt kapaciteten räcker omfattar folktandvården även vuxentandvård,
varvid avgifi tas ul enligt den av Kungl. Maj:t fastställda folklandvårdslaxan.
Huvuddelen av vuxentandvården ombesörjs dock av privatpraktiserande landläkare.

2,2 Folktandvården

Anordnandet av folktandvård är ett frivilhgl åtagande för
landstingskommunerna. Folktandvård anordnas nu av samtliga landstingskommuner.
Bestämmelser om folktandvården finns intagna i kungörelsen (1961:278) angående
statsbidrag till folktandvård (ändrad senast 1969:664).

Enligt statsbidragskungörelsen skall folktandvården stå
under tillsyn av socialstyrelsen. Ledningen av folktandvården skall inom varje
landstingskommun utövas av sjukvårdsstyrelse som avses i 9 § sjukvårdslagen
(1962:242) eller annat förvaltningsorgan som landstingskommunen bestämmer. För
ombesörjande av folktandvård skall landstingskommun vara indelad i tandvårdsdislrikt.
I varje distrikt skall finnas minst en fast dislriktstandpoliklinik. Vidare kan
inrättas annexpolikliniker och polikliniker för ambulalorisk landvård.
Tandpoliklinik kan dessutom anordnas vid anstalt.

1 anslutning till ell av landstingskommunens lasarett
skall finnas centraltandpoliklinik, avsedd för dels mera komplicerade fall, som
remitterats dit av tandläkare inom folktandvården eller annan landläkare eller
av läkare, dels lasarettets patienter, dels folktandvård i övrigt. Inom
folktandvården kan dessutom inrättas polikliniker för tandreglering eller annan
odontologisk specialvård (2 §).

För varje landstingskommun fastställer socialstyrelsen en folkland-vårdsplan
utvisande landvårdsdistriktens omfattning, poliklinikernas antal och
organisation samt antalet läkartjänster (3 §),

Inom varje landstingskommun skall finnas en
tandvårdsinspektör (landvårdschef) med uppgift all närmast under sjukvårdsstyrelsen
svara

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 15

för ledning och tillsyn över distriktstandvården (4 §).

Inom
folktandvården skall lämnas råd och upplysningar angående förebyggande
tandvård. Till ledning för denna verksamhet skall anvisningar utfärdas av
socialstyrelsen (10 §).

Inom varje
tandvårdsdislrikt skall, såvida inte socialstyrelsen medger annat, årligen
minst 55 % av de inom distriktstandvården tjänstgörande tandläkarnas
sammanlagda arbetstid ägnas åt organiserad barnlandvård. Under övrig tid skall
patienter med akuta tandbesvär och patienter som är berättigade lill s. k. mödratandvård
behandlas med förtur. När särskilda skäl föreligger, får socialstyrelsen för
visst tandvårdsdistrikt medge, dels att vårdsökande fr. o. m. det kalenderår då
han fyller 17 år t. o. m. utgången av del kalenderår då han fyller 19 år skall
behandlas med förtursrätt, dels att andra än akuta fall inle behöver behandlas
med förtursrätt (11 §).

Den
organiserade barntandvården bör omfatta barn fr. o. m. det år då de fyller sex
år eller om så kan ske utan att tandvården för sexåringar och äldre eftersatts
då de fyller tre år (12 §).

Statsbidrag
utgår till utrustning av varje dislriklslandpolikhnik som ingår i folklandvårdsplanen
med 3 000 kr. och, om mer än en tandläkare skall vara anställd där, med 1 300
kr, för varje ytterligare sådan tandläkare. För annextandpolikliniker och ambulatoriska
tandpolikliniker som är upptagna i folktandvårdsplanen utgår statsbidrag med 1
100 kr, per klinik. För varje barn som får systematisk behandling ulgår t, o. m.
det kalenderår under vilket barnet fyller 16 år driftbidrag till folktandvården
med 16 kr, för varje år behandling meddelats (14 §), För kommun som inte
tillhör landstingskommun utgör statsbidragsbeloppet per barn 8 kr, om året (18 §),

För varje
barn som deltar i organiserad barnlandvård skall utgå en årlig avgift av 5 kr,
(19 §). Skyldighet alt till vederbörande huvudman erlägga denna avgifi åvilar
enligt förordningen (1950:606) om kommuns bidrag till kostnaderna för
folktandvården den kommun inom vilken barnet är kyrkoskrivel (1 §).

Den
tandvård som meddelas i den organiserade bamlandvården inom folktandvården är
helt avgiftsfri för patienten. Endast för tandreglering kan en mindre avgifi
las ul av barnels föräldrar.

För övrig
vård inom folktandvården tillämpas patientavgifter enligt en av Kungl. Maj:t
fastställd folktandvårdslaxa (1957:634, ändrad senast 1971:847), Ungdomar i
åldrarna 1719 år kan dock få systematisk behandling mot avgift enligt folklandvårdslaxan
med en nedsättning av i regel 25 %,

Vuxna
patienter som får landvård inom folktandvården skall således betala avgifi
enligt folktandvårdstaxan. Huvudmännen kan bestämma lägre avgifter än de i
taxan angivna. Folklandvårdslaxan gäller inle vård av mera komplicerade fall på
centraltandpoliklinik. Landstingsförbundet har för viss sådan vård utarbetat en
taxa, som förbundet rekommenderat huvudmännen alt följa.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 16

Är 1971 utfördes ca 3,8 milj, arbetstimmar av landläkare inom

folktandvården. Arbetstiden fördelar sig i slort sett på följande sätl.

Verksamhetsform Timantal

Distriktstandvård (inkl, tandhälsovärd och
anstaltstandvård):

Vuxentandvård 1,4 milj, tim,

Barnlandvård 1,9 milj, tim.

Specialisttandvård eller specialtandvärd 0,4 milj, tim.

Administrativ verksamhet 0,1 milj. tim.

Summa 3,8 milj. tim.

Inom folktandvården fanns den 1 oktober 1972 2 780
inrättade tandläkarljänster. Totalt var i runt tal 2 800 tandläkare engagerade
i folktandvården den 1 oktober 1972,

Tandvårdshuvudmännens brullokostnader för folktandvården
(exklusive cenlrallandpolikliniker) utgjorde år 1971 ca 442 milj, kr. I
stats-och kommunbidrag uppbarlandstingen ca 20 milj. kr. i intäkter för barn-
och ungdomstandvården. Patientavgifterna inom vuxen- och specialisttandvården
inbringade ca 62 milj. kr. Huvudmännens nettokostnader för folktandvård uppgick
således till ca 360 milj. kr.

Bruttokostnaderna för vården vid centrallandpoliklinikerna
år 1971 kan beräknas till omkring 20 milj. kr., intäkterna till ca 3 milj. kr.
och nettokostnaderna således till omkring 17 milj. kr.

I 1973 års statsverksproposition föreslås bidrag till
driften av folkland-vården med 15,9 milj. kr., vartill kommer bidrag till
utrustning av polikliniker för folktandvård med 300 000 kr. saml bidrag till
ett gemensamt nordiskt institut för odontologisk materialprovning (NIOM) med
1,2 milj. kr.

2,3 Privatpraktiserande tandläkare

Fram lill folktandvårdens tillkomst år 1939 meddelades i
stort sett all landvård år vuxna vårdbehövande av privatpraktiserande
landläkare. Antalet privatpraktiserande tandläkare har även senare ökat
kontinuerligt. Under de två senaste åren har emellertid privatlandläkarkårens
tillväxt avstannat.

Folklandvårdsulredningen har beräknat att de
privatpraktiserande tandläkarna svarade för ca 83 % av tandvården ål vuxna år
1967. Försäkringsulredningen bedömer motsvarande andel för år 1971 lill 80 %.
Vårdvolymen för delta år beräknas lill ca 5,2 milj. limmar.

Antalet privatpraktiserande landläkare uppgick år 1971 lill
3 543, vilket ulgör 53 % av antalet då yrkesverksamma tandläkare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 17

2,4 Tandvårdsförmåner inom socialförsäkringen

Rätt lill ersättning för kostnader för landvård förekommer
inom socialförsäkringen i tre fall. Det gäller följande slag av vård:

1. Viss land- och käkbehandling på cenlralpolikUnik
m. m.

2. Tandvård i samband med havandeskap
och barnafödande.

3. Tandbehandling på grund av
yrkesskada,

I 2 kap, 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
finns följande bestämmelser.

Ersättning för utgifter för landläkarvård utgår för sådan
av sjukdom föranledd behandling, som angives i en av Konungen fastställd
förteckning och som av landläkare meddelas vid centrallandpoliklinik, tandlä-karhögskola
eller allmänt sjukhus.

Ersättning
för utgifter för landläkarvård utgår jämväl för sådan, kvinnlig försäkrad
meddelad behandling, som angives i en av Konungen fastställd förteckning och
som utförts under tid då den försäkrade var havande eller inom tvåhundrasjultio
dagar efler förlossningsdagen.

Ersättning utgår med tre fjärdedelar av utgifterna eller,
då dessa överstigil del belopp, vartill de enligt av Konungen fastställd taxa
skola beräknas uppgå, med tre fjärdedelar av sistnämnda belopp.

Den i första och andra styckena av paragrafen omnämnda
förteckningen återfinns i 10 § i den av Kungl. Maj:t fastställda
läkarvårdstaxan (1969:657).

Ersättning ulgår inte för tandvård som meddelas medan den
försäkrade är intagen på sjukhus.

För resor
i samband med tandläkarvård ulgår enligt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
ersättning såvitt del gäller sådan landläkarvård som föranlelts av sjukdom och
som meddelats vid centrallandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt
sjukhus. Resor i samband med mödratandvård ersätts således inte.

Försäkringens årskostnad för mödratandvårdsersätlningen
utgör ca 15 milj. kr. och för övrig tandvård ca 1,7 milj. kr.

I 11 och
12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas alt om yrkesskada medför behov av
tandläkarvård skall erforderliga kostnader härför ersättas i den mån ersättning
inte utgår enligt lagen om allmän försäkring. Även utgifter för nödvändiga
resor ersätts enligt dessa regler.

Yrkesskadeförsäkringens årskostnad för landskador är ca 5
milj. kr.

3 Folktandvårdsutredningen

För att bedöma tandvårdsresurser och tandvårdseflerfrågan
fram till slutet av 1970-talet utförde folklandvårdsulredningen en ingående
undersökning som komplettering av de undersökningar som 1961 års
sjukförsäkringsutredning redovisat i ett betänkande år 1965 (SOU 1965:4).
Undersökningen visade bl. a, alt antalet tandläkare under 70 års

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 18

ålder fram t. o. m. år 1975 kunde beräknas öka med ca 200
per år (netto) för att sedan stiga med i runt lal 300 per år t. o. m. år 1980.
Den för patientvård tillgängliga arbetstiden beräknades under liden 1967-1980
öka från ca 8,5 till ca 12,6 milj. timmar. Därav beräknas en arbetsinsats
motsvarande ca 100 tandläkare årligen komma folktandvården lill godo fram t.o.m,
år 1975 och därefter en arbetsinsats motsvarande ca 150 tandläkare om året.
Rekryteringen ansågs kunna bli gynnsammare beroende på hur den allmänna
konjunkturen utvecklar sig, men införande av en allmän tandvårdsförsäkring
kunde å andra sidan komma alt verka i motsatt riktning. Samtidigt påpekades,
alt de vuxnas efterfrågan på tandvård säkerligen stiger i takt med
befolkningsökningen och den allmänna standardhöjningen samt att införandet av
en allmän tandvårdsförsäkring också skulle komma att verka i sådan riktning.

På
grundval av dessa undersökningar förordar utredningen en successiv utbyggnad av
den regelbundna organiserade barntandvården till all efler hand i princip
omfatta alla invånare i åldern upp t. o. m. 19 år.

Den
framför allt under 1960-talel starka utbyggnaden av landvården för barn i
åldrarna 616 år, särskilt beträffande den förebyggande vården, har enligt
utredningen gjort det möjligt och önskvärt att framdeles bygga ul tandvården
för såväl småbarnen som ungdomen. Utredningen anser därför att huvudmännen bör
ges möjlighet att alltefter tillgången på tandläkare successivt bygga ul de
båda vårdområdena.

Utredningen
redovisar vidare, att ungefär 17% av vuxentandvården ombesörjs av
folktandvården och alt huvudparten härav är akuta fall. För att tillgodose den
vuxna befolkningens behov av tandvård krävs en avsevärd utbyggnad särskilt för
glesbygdens del. Även i övriga delar av riket erfordras en utbyggnad för att en
mera regelbunden tandvård skall kunna lämnas. Tandhälsovärden för vuxna bör
också tillgodoses i större utsträckning. Detla ställer relativt stora krav på
utbyggnad av vuxentandvården, om denna skall kunna fungera rationellt.

Utredningen
pekar pä svårigheterna alt ange en siffermässig ram för den utbyggnad som
behövs, då de vuxnas krav på folktandvården kan förutsättas variera mycket
mellan skilda sjukvårdsområden. En utbyggnad av folktandvårdens kapacitet till
all motsvara ca 30 ä 35 % av den totala vuxentandvården anges dock under alla
förhållanden vara motiverad för att säkra en ur rekryteringssynpunkl attraktiv
fördelning mellan barn- och ungdomstandvården samt vuxentandvården och
samtidigt i möjligaste mån tillgodose de vuxnas behov av landvård. Hänsyn har
därvid tagits till att fördelningen mellan barn-, ungdoms- och vuxenland-värd kan
komma att variera mellan glesbygd och tätort, på grund av skillnaderna i
tillgång på privatpraktiserande tandläkare.

Utredningen
redovisar förslag till författningsmässig reglering av folktandvården.
Bestämmelserna i sjukvårdslagen och sjukvårdsstadgan har därvid i tillämpliga
delar tjänat lill vägledning. Lagförslaget fastslår bl. a. ett vårdansvar för
huvudmännen i fråga om barn- och ungdomstandvården.

Utredningen har utgått från att de åldersgrupper som
inryms under

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 19

huvudmännens åliggande alt bedriva organiserad tandvård inle
skall behöva omfattas av en tandvårdsförsäkring. Det är då nödvändigt all
åliggandet verkligen uppfylls praktiskt taget fullständigt. Utredningen anser
att om detta inte kan ske inom ramen för folktandvårdens egna resurser, måste
huvudmannen söka träffa avtal med privatpraktiserande tandläkare om alt dessa
skall biträda inom den organiserade vården.

Utredningen framhåller att det övergångsvis måste göras vissa
begränsningar i huvudmännens åliggande. Till en början bör vårdansvaret
begränsas till att omfatta åldersklasserna 616 år. När undantaget för åldrarna
upp t. o. m. 5 år och 1719 år kan upphävas kan inte med säkerhet förutses.
Utredningen anser det vara möjligt alt successivt föra in småbarnen och/eller
ungdomarna i den lagstadgade organiserade landvården, närmast åldersklass efler
åldersklass allteftersom resurserna medger detla. Det föreslås ankomma på Kungl.
Maj:t att förordna härom. Socialstyrelsen bör enligt utredningen ta initiativ
till att frågan om sådant förordnande prövas av Kungl, Maj:t, när liden kan
anses mogen härför. Förordnande torde böra ges för hela riket på en gång. Det hgger
i sakens natur all Kungl. Maj:t dessförinnan hör huvudmännen. Del är emellertid
angeläget att huvudmännen kontinuerligt strävar efter all bygga ul sin
organiserade landvård för åldrarna upp t. o. m. 5 år och 1719 år, innan Kungl.
Maj:t meddelar något förordnande om utvidgning av det legala åliggandet. Enligt
utredningens mening bör statsbidragen inom ramen för de nuvarande grunderna -
utformas med hänsyn härtill.

Utredningen har funnit övervägande skäl tala för alt
nuvarande regler om folktandvårdsplan behålls. I framliden, när folktandvårdens
rekryle-ringssiluation medger detta, bör planinslitutet enligt utredningens uppfattning
kunna utnyttjas av socialstyrelsen också som ell medel att främja en någorlunda
jämn fördelning av tandläkartillgången i landet.

Utredningen föreslår vidare all den militära
fredstandvården överförs till folktandvården med början 1973.

Folktandvårdsutredningen behandlar i en särskild
promemoria (SOU 1971:38) frågor om tandvård ål personer som för längre tid
omhändertagits för sluten vård eller undervisning, s. k. anslallsvård, samt ål
personer utanför anstalt, vilka på grund av handikapp inle alls eller bara med
stor svårighet kan få tandvård vid vanliga tandpolikliniker.

När det gäller särskilda anordningar för tandvård för
dessa grupper förordar utredningen olika organisatoriska och lokalmässiga
alternativ, allteftersom patienterna vårdas på sjukhus eller vistas i sina hem.

4 Remissyttranden över folktandvårdsutredningens förslag

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till den av folklandvårdsulredningen
föreslagna utbyggnaden av folktandvården. Behovet härav bestrids inte i något
yttrande. Det betonas på flera håll alt en utbyggnad är mycket angelägen.

LO anser sålunda att tandvården är ett eftersatt
värdområde. Om en effektiv tandvärdspolitik skall kunna skapas måste samhället
enligt LO:s

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 20

mening ha ett inflytande som motsvarar vad man vill uppnå
inom den öppna sjukvården. Delta kan ske genom ell samordnat införande av
tandvårdsförsäkring, taxebindning av tandläkarna och kraftig upprustning av
folktandvården. Socialstyrelsen framhåller all en fortsalt utbyggnad av barn-
och ungdomstandvården och andra åtgärder inom den allmänna hälsovården kan
stimulera till en ur allmän hälsovårdssynpunkt önskvärd minskning av klyftan
mellan behov och efterfrågan på tandvård.

Utredningens
synpunkter på behovet att bygga ut barn- och ungdomstandvården godtas också
allmänt i remissyttrandena. 1 motsats till utredningen vill dock ett
övervägande flertal av remissinstanserna prioritera en utbyggnad av
förskoletandvården framför ungdomstandvården. Sålunda anför
Landstingsförbundet att - även med ett höjt statsbidrag prioriteringar
sannolikt kommer att bli nödvändiga hos många huvudmän. Därvid finner förbundet
alt en utbyggnad av barn- och ungdomstandvården utan tvekan bör komma i första
hand. Om man därutöver blir nödsakad alt vidta ytterligare begränsningsåtgärder
bör förskoletandvården ges företräde framför tandvården för åldersgrupperna
17-19 år och därvid de tandhälsovårdande insatserna beredas tillräckligt
utrymme. Det bör sålunda enligt förbundets mening vara en av folktandvårdens
viktigaste uppgifter att skapa garantier för att en positiv attityd till god
munhygien kan grundläggas redan i de tidigaste åldrarna. Utvecklingen har klart
visat att en tidigt insatt förebyggande vård och terapi minskar kariesfrekvensen.
Samma uppfattning om företräde för förskolebarnen har socialstyrelsen. Svenska
kommunförbundet, förvaltningsutskotten i ett slort antal landsting, Spri,
Tandvärnet, Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund.
Tandläkarförbundet påpekar all förskolebarnens tandvård är väsentligt mera
eftersatt än ungdomarnas. Delta beror på att den systematiska tandvården under
skolåren skapat en viss tandvårdsmedvelenhet hos ungdomar som ännu saknas hos
många föräldrar. Om landvården för småbarnen eftersatts skadas bellsituationen
allvarligt för hela livet. Socialstyrelsen ser med största tillfredsställelse
folktandvårdsutredningens förslag om vidgad förskolelandvård och anser att vad
utredningen anfört om fördelarna med organiserad förskolelandvård inle nog kan
understrykas.

Utredningens
förslag om utbyggnad av folktandvårdens vuxentandvård till att motsvara 3035 %
av den totala vuxentandvården lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna. Socialstyrelsen anser dock att den ökning av efterfrågan på
vård som torde bli följden av en allmän tandvårdsförsäkring bör tillgodoses
genom att folktandvården byggs ut mer än utredningen föreslagit. Även LO anser
alt folktandvårdens andel av den totala vuxentandvården bör öka mer än till de
3035 % utredningen föreslagit, om den vuxna befolkningen skall kunna få en mer
regelbunden tandvård. Enligt LO:s mening kommer den utbyggda ungdomstandvården
och förbättrade möjligheter till vuxentandvård att väsentligt öka efterfrågan
på folktandvård från grupper som nu inte efterfrågar landvård. Även om en
försäkring innebär taxebindning av all tandvård anser LO att folktandvården
måste ha tillräckligt stor andel av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 21

den totala tandvärden för att kunna bli normerande vid
taxesättningen.

Utredningens
förslag att landstingskommunernas landvårdsskyldighel skall fastslås i lag
tillstyrks i princip eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna, I
åtskilliga yttranden har dock föreslagits att huvudmännens skyldighet skall
begränsas i förhållande lill vad utredningen föreslagit, 1 vissa detaljfrågor
har särskilda synpunkter redovisats. Landstingsförbundet har för sin del inte
något att erinra mol att vårdskyldighelen liksom på sjukvårdssidan blir
lagfäst. Sveriges tandläkarförbund anser all en folktandvårdslag med
tillhörande specialförfatlning-ar är en nödvändig förutsättning för all
folktandvårdens arbetsuppgifter skall utvecklas såsom utredningen föreslår.

Svenska
kommunförbundet tillstyrker att den organiserade tandvården för barn och
ungdomar lämnas avgiftsfritt. Enligt förbundets mening bör bestämmelserna om vårdskyldighel
formuleras på ett sätt som bättre gör klart vad skyldigheten innebär gentemot
andra än barn och ungdom. 1 förslaget avgränsas denna vårdskyldighel till alt
gälla i den mån inte annan drar försorg om vården. Samma formulering används i
sjukvårdslagen. Utredningen anger privatpraktiserande läkare och
militärtandvård som exempel på när annan drar försorg om vården. Enligt
förbundets uppfattning avser sjukvårdslagen med motsvarande bestämmelse att
åläggandet att bereda erforderlig vård gäller i den mån inte samhället på annat
sätt sörjt härför. Om denna tolkning tillämpas på tandvården innebär del alt
förekomsten av privaltandläkare inte påverkar huvudmannens vårdskyldighel.

Östergötlands
läns landstings förvaltningsutskott framhåller att förslaget om utökad
tandvård torde kunna realiseras först på sikt. Det är betänkligt att nu i lag
fastställa ökad vårdskyldighet. Denna motsvaras inte av möjligheter för
huvudmännen att fullgöra skyldigheten inom folktandvården. Detla kommer att
föra med sig bekymmer för huvudmannen och sannolikt irritation bland
allmänheten. Lagtexten bör utformas sä alt huvudmännen skall vara skyldiga att
meddela tandvård i den ordning som är möjligt med hänsyn till de successivt
utbyggda resurserna inom de. olika huvudmännens folktandvård. Södermanlands läns
och Gotlands läns landstings förvaltningsutskott anser att vårdskyldighelen
bör begränsas till åldersklasserna 6-16 år. Begränsningen bör inte upphävas
förrän behövliga resurser skapats för all tillgodose vårdbehovet för övriga
åldersklasser.

Landstingsförbundet framhåller i samband med frågan om
utbyggnad av barn- och ungdomstandvården alt huvudmännen utöver de automatiska
utgiftsökningarna inte kan ta på sig några väsentliga ytterligare åtaganden
ulan all få tillgodoräkna sig ökade intäkter, t. ex. genom ell kraftigt höjt
driftbidrag från staten lill barntandvården och en väsentligt höjd
folktandvårdstaxa för vuxentandvården i förening med en lämpligt avpassad
tandvårdsförsäkring.

Flera remissinstanser anser att utredningen föreslagit en
alltför långtgående detaljreglering av verksamheten. Landstingsförbundet framhåller
att en rad detaljföreskrifter bör kunna slopas och att relationerna

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 22

mellan lag- och kungörelsebeslämmelserna bör ses över.
Bestämmelserna om folklandvårdsplaner bör utformas mer översiktligt än
utredningen tänkt sig. Folktandvården bör inte tyngas av en
författningsreglering som inle motsvaras av vad som gäller för andra
landstingskommunala ansvarsområden. Liknande uppfattning har Svenska
kommunförbundet och ett stort antal förvaltningsutskott. Kommunförbundet
framhåller alt folktandvården nu måste anses så etablerad att det inle finns
skäl att reglera verksamheten i detalj. Förbundet anser att det är viktigt att
huvudmännen får möjligheter att själva besluta om sin organisation med hänsyn lill
varierande lokala förutsättningar.

S.4F anser att ungdomar i åldrarna 17-19 år bör åtminstone
delvis själva bekosta tandvården. Kostnaderna för den enskilde skulle bli
mycket måttliga, då barn- och ungdomstandvården upp till 16 år gett ett gott
utgångsläge ulan kostnad.

Utredningens förslag att landstingskommun skall ge skälig
ersättning för vårdkostnader åt vårdberältigad som inte kan erbjudas tandvård
inom folktandvården tas upp i några remissyttranden. Sveriges tandläkarförbund
kan inte acceptera att endast skälig ersättning skall ges för dessa kostnader
utan anser att de bör ersättas helt. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott
befarar att tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen kan komma att skapa
mycket stora praktiska problem. Utskottet avstyrker därför tills vidare
förslaget.

Utredningens förslag att den militära fredstandvården med
början år 1973 skulle överföras lill folktandvården avstyrks av flertalet remissinstanser.
Landstingsförbundet hävdar att frågan bör anstå tills stabilitet uppnåtts inom
folktandvården. Överbefälhavaren och 1966 års värnpliktskommitté tillstyrker
däremot förslaget.

5 Försäkringsutredningen 5,1 Huvuddragen av förslaget

Utredningen föreslår att en allmän tandvårdsförsäkring
införs den 1 januari 1974. Tandvårdsförsäkringen skall ingå i den allmänna
sjukförsäkringen och omfatta alla försäkrade fr. o. m. 20 års ålder.
Övergångsvis skall försäkringens ersättningsbestämmelser avse även åldersgrupperna
17-19 år. Utredningen förutsätter att samtidigt som försäkringen införs
folktandvårdens huvudmän åläggs ett vårdansvar för barn upp t. o. m. 16 år.
Vårdansvaret skall sedan vidgas lill att även omfatta ungdomar t. o. m. 19 års
ålder.

Försäkringen bör ge ersättning för tandvård som meddelas
av folktandvården och av privatpraktiserande tandläkare som förbinder sig att
arbeta efler försäkringens regler.

Utredningen föreslår all alla typer av landbehandling blir
ersättningsberättigade. För försäkringen skall gälla en tandvårdstaxa vars
belopp får underskridas men inte överskridas.

Tandvårdstaxan bör vara bindande för de
anslutna tandläkarna.

/

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 23

Utredningen föreslår att man i inledningsskedet öppnar en
möjlighet till individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande
tandläkare med särskilt hög arvodesnivå. Sädana tandläkare avses få tillämpa en
arvodesnivå som med 5, 10, 15 eller 20 % överstiger taxans belopp.

Av beloppen enligt taxan bör patienten och försäkringen i
regel betala hälften vardera. Patienter med stora tandvårdskostnader föresläs
få en särskild ekonomisk lättnad. För de fall där sammanlagda kostnaden för en
behandlingsomgång enligt taxan är större än 1 000 kr. bör försäkringen ersätta
75 % av den del av kostnaderna som ligger över I 000 kr.

För patienter som har långt till tandläkaren föreslår
utredningen alt rätt till viss reseersättning införs.

Tandvårdsförsäkringen bör ingå i den allmänna försäkringen
och administreras av försäkringskassorna. Utredningen föreslår att tjänster som
förlroendelandläkare skall inrättas vid kassorna och att en tandvårdsdelegation
inrättas hos riksförsäkringsverket.

5,2 Folktandvårdens utbyggnad 5,2,1 Utbyggnadsprogrammet

I direktiven lill försäkringsutredningen anges som en av
utgångspunkterna för utredningen att den av samhället organiserade tandvården
kommer att vidareutvecklas när del gäller barn- och ungdomstandvården Och i
fråga om vuxentandvården. Utredningen har utgått från det förslag till
folktandvårdens utbyggnad som anges i folktandvårdsulredningens belänkande. För
barn- och ungdomstandvården anger försäkringsutredningen ett utbyggnadsprogram
och ställer detta i relation till nya prognoser beträffande tillgången på
tandläkare. Utredningen har ansett all del finns skäl att anta att hela
nettotillskottet av tandläkare kan tillföras folktandvården fram lill 1980. Med
denna utgångspunkt och med ett anlagande om kortare medelbehandlingstider för
barn i åldrarna 3 lill 5 år än vad folklandvårdsulredningen utgått frän finner
utredningen att det finns tandläkarresurser för att fram till 1980 bygga ul den
organiserade värden inom folktandvården till att omfatta åldersgrupperna 3-19
år.

I den
utbyggnadsmodell som försäkringsutredningen lägger fram för barn- och
ungdomstandvården förs resurstillskottet de första åren till skoltandvärden.
Detta medför att tandvärden för åldersgrupperna 6-16 år skulle kunna vara helt
utbyggd till en 95-procenlig anslutning vid årsskiftet 1974/75. Utredningen
anser all del tillskott av tandläkartimmar som därefter tillförs
barntandvården bör användas lill en utbyggnad av förskoletandvården.
Socialstyrelsen har på utredningens uppdrag tagit fram nytt underlag för
bedömningen av behandlingstider och anslutnings-procent. Med utgångspunkt i
detta anser utredningen att viss utbyggnad av förskoletandvården kan börja
under år 1974 och att en organiserad tandvård bör kunna erbjudas samtliga barn
i åldern 3-5 år under år 1977. Vissa vårdresurser finns då också undantagna för
att ge barnen i

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 24

åldern 0-2 år förebyggande tandvård. Fr. o. m. år 1977 kan
utbyggnaden av en organiserad ungdomstandvård börja. Utredningens beräkningar
visar att tillskottet av tandläkartimmar är så slort att den organiserade barn-och
ungdomstandvården år 1979 även bör kunna omfatta åldersgrupperna 17-19 år.

I ulbyggnadsmodellen har utredningen utgått från att
tandläkarna inom folktandvården även i forlsältningen kommer att tjänstgöra
under ca hälften av sin arbetstid med barn- och ungdomstandvård. Nettotillskottet
inom barntandvården motsvaras således av ett lika stort tillskott inom
vuxentandvården. Utredningen har beräknat all folktandvårdens vuxentandvård år
1980 kommer att omfatta ca 35 % av den totala vuxentandvården om ulbyggnadsprogrammet
då är avslutat. Folktandvården beräknas i dag ombesörja ca 20 % av
vuxentandvårdens volym.

Utredningen understryker all beräkningarna endast ulgör en
teoretisk modell för att pröva om antalet landläkare räcker för utbyggnaden av
barn- och ungdomstandvården under resterande del av 1970-lalet, Fördelningen av
resurstillskottet kommer i varje landsting att anpassas till den aktuella
vårdsituationen. Utredningen räknar t, ex, med all många landsting redan under
åren 1973 och 1974 hunnit påbörja utbyggnaden av småbarnstandvården.

5,2,2 Ätgärder för att stärka folktandvården

Utredningens utbyggnadsmodell förutsätter dels att hela nellotillskot-tet
av tandläkare tillförs folktandvården, dels alt de landläkare som nu tjänstgör
i folktandvården fortsätter att vara tjänstetandläkare. Folktandvården har de
senaste åren haft en god rekrytering men enligt utredningen utesluter detta
inte att särskilda ätgärder kan behövas för att möjliggöra utbyggnaden. För att
säkerställa folktandvårdens behov av tandläkare sedan tandvårdsförsäkringen
införts har utredningen sålunda ansett det nödvändigt all som en yttersta
garanti införa en övergångsbestämmelse som möjliggör en begränsning av antalet
anslutna privatpraktiserande tandläkare. Utredningen föreslår att en sådan
begränsning kan införas lokall för en försäkringskassas verksamhetsområde under
en tid av högst två år. Åtgärden skall föregås av överläggning med vederbörande
huvudman för folktandvården och tandläkarförbundet.

Utredningen framhåller vidare vikten av att konkreta
planer las fram för folktandvårdens utbyggnad inom de olika huvudmannaområdena.
Dessa planer bör också ge underlag för att bedöma var och i vilken omfattning
förutsättningar föreligger för att öppna privat praktik.

Slutligen betonar utredningen vikten av att finansiella
resurser tillförs folktandvårdens huvudmän från tandvårdsförsäkringen för att
möjliggöra den angivna utbyggnaden och lägger fram förslag härom som behandlas
i det följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 25

5.3 Tandvårdsförsäkringens personkrets

Utredningen har vid utbyggnaden av folktandvården
prioriterat åldrarna upp t. o. m. 16 år. En organiserad ungdomstandvård
beräknas således bli införd först i slutet av 1970-talet. Ett lagstadgat
värdansvar för huvudmännen kan därför till en början inte omfatta
åldersgrupperna 17-19 år. Enligt utredningen bör därför dessa åldersgrupper
tillhöra försäkringen under en övergångstid,

I direktiven till utredningen framhålls alt det kan finnas
skäl för vissa avgränsningar eller för prioritering av vissa tandvårdsbehov.
Utredningen har undersökt i vad mån en tandvårdsförsäkring kan begränsas eller
utformas pä annat sätt för vissa grupper av vuxna inom befolkningen och vilka
skäl som kan finnas för sådana prioriteringar.

Utredningen
har därvid först prövat i vad mån landvårdsulgiftema skiljer sig mellan olika
åldersgrupper. Tillgängligt material ger inte belägg för att några markanta
skillnader föreligger. Vissa undersökningar lyder emellertid på ett eftersatt
vårdbehov hos äldre protesbärare. Om detta vårdbehov skall tillgodoses medför
del för den enskilde ofta en hög behandlingskostnad. Enligt utredningen skulle
dock en tandvårdsförsäkring innebära en påtaglig minskning av dessa personers landvårdskoslna-der.
Ytterligare stödåtgärder bör enligt utredningen kunna tillgodoses vid
utformandet av patientavgifter för avlagbara proteser.

Utredningen
har också undersökt om det finns några skillnader i fråga om vårdulgifler
mellan olika social- eller inkomstgrupper. Bl. a. har material från låginkomstutredningen
och en nyligen publicerad studie av med, dr. Björn Smedby utgjort
bakgrundsmaterial för utredningens bedömningar, Låginkomstutredningen kunde
påvisa synnerligen markanta skillnader i vad avser de tre socialgruppernas
tandproblem. Andelen med dåliga länder i socialgrupp II visade sig t. ex. vara
dubbelt så hög som i andelen socialgrupp I och andelen i socialgrupp III är
dubbelt så hög som andelen i socialgrupp H. Smedby har kunnat visa på hur
bättre utbildning, högre socialgrupp och större inkomst motsvaras av bättre
tandstatus och större besöksfrekvens hos tandläkaren.

I en undersökning från år 1963 kunde Smedby vidare påvisa
att medelkostnaden för landvård låg ungefär dubbelt så högt inom socialgrupp 1
som inom socialgrupp 111. Utredningen har låtit ulföra en specialbearbetning av
den hushållsbudgetundersökning som statistiska centralbyrån utförde år 1969.
Denna bearbetning visar att antalet hushåll med utgifter för tandvård ökar med
stigande hushållsinkomsl.

Utredningen har med utgångspunkt i de nämnda
undersökningarna prövat i vad mån individens ekonomiska situation kan användas
som urvalsgrund för en prioritering. En olägenhet med att använda den
ekonomiska situationen som urvalsgrund är enligt utredningen den svårighet som
finns när det gäller alt finna enkla metoder för avgränsningen. Utredningen
ifrågasätter också om det kan vara försvarligt alt upprätta en omfattande
apparat för prövning av inkomslförhållandena

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 26

när det gäller subventionering av tandvårdskostnader.
Någon prioritering av ekonomiska skäl bedöms därför inle möjlig. Utredningen
anser i stället att man kan stödja dem som har ell stort tandvårdsbehov genom
att låta försäkringen biira en större del av vårdkostnaden när denna överstiger
en viss gräns.

Utredningen
har också gjort en genomgång av grupper med speciella landvårdsproblem. Två
patientgrupper kan urskiljas, nämhgen dels personer vilkas förändrade landslatus
är ett delsymtom vid en speciell sjukdom eller missbildning, dels de personer
vilkas länder indirekt påverkas av ett handikapp eller allmän sjukdom, 1 fråga
om den första gruppen pekar utredningen på personer med läpp-, käk- eller gomdefek-ler,
vilkas tandstatus direkt påverkas av handikappet i fråga. Utredningen anser att
försäkringen beträffande denna grupp bör stå för alla vårdkostnader för
landvård som direkt orsakas av missbildningen. För övriga grupper av patienter
där en allmän sjukdom eller handikapp direkt eller indirekt påverkar landslatus
anser utredningen all sambandet inte är så säkerställt eller alt landskadan
förekommer så generellt att detta kan motivera särskilda bestämmelser inom en
allmän tandvårdsförsäkring. Avgränsningarna mellan olika patientkategorier blir
också svåra att genomföra.

5,4 Tandläkarnas anslutning till försäkringen

Utredningen har prövat förutsättningarna för att ålägga
folktandvårdens huvudmän ansvaret även för landvården för den vuxna
befolkningen inom landstingskommunen. Ett sådant vårdansvar skulle förutsätta
alt huvudmannen kunde disponera även över de vårdresurser som finns hos de
privatpraktiserande landläkarna. Utredningen har bedömt alt en sådan lösning
inte skulle fä gensvar hos berörda parter.

Enligt utredningen är en direkt samordning av
vårdresurserna mellan folktandvården och privaltandvården inte heller nödvändig
för alt samarbete vid planering och utbyggnad av resurserna inom tandvården
skall komma till stånd. Såväl de privatpraktiserande tandläkarna som
folktandvårdens huvudmän torde enligt utredningen ha intresse av att medverka lill
att vårdresurserna fördelas jämnt i förhållande till vårdefterfrågan.

Utredningen förordar därför all de privatpraktiserande
landläkarna knyts direkt till försäkringskassorna. Skall tandvårdsförsäkringen
från de försäkrades synpunkt få avsedd effekt måste det finnas ett stort antal
tandläkare som arbetar efter försäkringens bestämmelser. Utredningen har
övervägt en författningsmässig lösning av anslutningsfrågan. En kollekliv
anslutning skulle då kunna ske genom en lagföreskrift om tillhörighet med rätt
till utträde för landläkare som sä önskar. Utredningen anser emellertid att en
frivillig anslutning lill försäkringen genom individuell anmälan till
försäkringskassan bör förordas och förutsätter därvid att en tillräcklig
anslutning av privatpraktiserande tandläkare kan uppnås på denna väg.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 27

Införandet av en tandvårdsförsäkring kan enligt
utredningen komma alt medföra att vissa tandläkare lämnar folktandvården för
alt etablera sig som privatpraktiserande landläkare. För att säkerställa
folktandvårdens planerade utbyggnad anser utredningen det nödvändigt att
införa en övergångsbestämmelse som möjliggör att antalet till försäkringen
anslutna privatpraktiserande tandläkare begränsas. Begränsning skall enligt
förslaget ske lokalt för försäkringskassans verksamhetsområde och föregås av
överläggningar med vederbörande huvudman för folktandvården inom området samt
med tandläkarförbundet.

5,5 Ersättningsbara åtgärder

Utredningen gör i betänkandet en systematisk genomgång av
olika tandbehandlingar och kommer därvid till slutsatsen alt samtliga typer av
tandbehandling bör vara ersättningsberättigande.

Undersökning
är en primär förutsättning för att en riktig behandling skall kunna ske. Inom
tandvården är det särskilt betydelsefullt att regelbundna undersökningar sker
av tänderna beroende på att tandsjukdomarna ofta återkommer. Varje försäkrad
bör kunna söka upp en landläkare som är ansluten lill försäkringen och erhålla
en undersökning av sina tänder. Undersökning och därmed sammanhängande åtgärder
bör enligt utredningen ingå bland de ersättningsbara åtgärderna.

Utredningen
erinrar vidare om att individuellt inriktade förebyggande åtgärder är
oundgängligen nödvändiga om man vill minska förekomsten av tandsjukdomar.
Sådana åtgärder bör enligt utredningen därför inbegripas bland de ersättningsberättigade
åtgärderna. Försäkringen bör även lämna ersättning för förebyggande åtgärder om
de utförs av tandhygienist.

De olika kirurgiska åtgärder som en tandläkare utför är
oftast integrerade delar av annan behandling. De bör därför enligt utredningen
ingå bland de ersältningsbara åtgärderna.

Åtgärder i syfte att bevara enskilda tänder genom
fyllningar av olika slag upptar den största delen av en tandläkares arbete. I
en allmän tandvårdsförsäkring är det enligt utredningens mening väsentligt att
sådana åtgärder ingår.

Det stora antalet protesbärare mer än varannan person är
helt tandlös från omkring 65 års ålder och det förhållandet att mänga
protesbärare behöver få sin protes förnyad motiverar likaledes alt utförandet
av helprotes ingår bland de ersältningsbara åtgärderna.

Det är ändamålsenligt alt man så länge som möjligt skjuter
upp behovet av helprotes. Såväl avlagbara delproteser som fasta proteser är
således vikliga behandlingar som enligt utredningen bör innefattas bland de ersältningsbara
åtgärderna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 28

5,6 Försäkringens ersättningsregler 5,6,1 Kostnader för
tandvård

Utredningen föreslår som en allmän regel all försäkringen
skall betala hälften av den försäkrades kostnader. För att försäkringen skall
ge ett acceptabelt ekonomiskt skydd för den försäkrade bör ersättningsnivån
inte sättas lägre. Utredningen anser å andra sidan att ersättningsnivån i
vart fall under försäkringens inledningsskede generellt sett inte bör vara
högre än 50 %, Såväl kostnaderna som försäkringens tänkbara inverkan på
efterfrågan anförs som skäl för utredningens ståndpunktstagande.

Utredningen har inte funnit det vara realistiskt att föreslå
ell system med enhetsavgifl. Enligt utredningen finns del dock behov av alt
kunna bereda patienter med stora landvårdskostnader en extra lättnad. Utredningen
föreslår därför att i den mån kostnaden för tandvården under en
behandlingsomgång överstiger 1 000 kr, överskjutande belopp skall er-sällas med
75 % från försäkringen.

Försäkringsersättningen skall enligt utredningsförslaget
av tandläkaren debiteras försäkringskassan direkt. Av patienten skall
tandläkaren alltså bara ta ut dennes andel av kostnaden för behandlingen,
patientavgiften.

Den tandvårdstaxa som utredningen föreslår har jämförts
med folklandvårdslaxan uppräknad i 1973 års kostnadsnivå. Utredningen har
därvid funnit att patientavgiften i tandvårdstaxan kommer att överstiga
patientens kostnad enligt folktandvårdstaxan med i genomsnitt ca 19 %,
Höjningarna varierar kraftigt mellan olika behandlingsålgärder. Speciellt stora
blir höjningarna för helproteser. Med tanke på alt del stora antalet protesbärare
- av vilka många väntar på att få sin protes förnyad hos folktandvården
föreslår utredningen att för hel över- eller underkäksprotes samt helprotes
försäkringsersättning övergångsvis bör utgå med 75 % av behandlingskostnaderna.

Patientavgiften bör enligt utredningens förslag också när
det gäller tandtekniska arbeten utgöra hälften av arvodesbeloppen. Utredningen
föreslår dock alt kostnaden för ädla metaller, proteständer m. m, helt bekostas
av försäkringen. Som motiv härför anger utredningen att de nämnda delarna av en
tandleknisk produkt varierar i kostnad från gång till annan och debiteras efter
åtgång. För att patienter skall kunna utläsa sin avgift från tandvårdstaxan bör
kostnaderna för de nämnda materialen inte påverka patientavgiften ulan ligga
utanför arvodet och betalas hell av försäkringen.

Den allmänna försäkringen lämnar f, n, ersättning för viss
landvård som utförs vid centraltandpoliklinik eller tandläkarhögskola.
Ersättning utgår enligt en återbäringstaxa som finns inlagen i läkarvårdstaxan.
Utredningen föreslår att dessa behandlingar jämställs med läkarvård och ersätts
enligt samma regler som gäher för den offentliga öppna sjukvården, vilket
innebär en patientavgift på högst 12 kr, per besök. Motivet till förslaget är
att cenlraltandpolikliniken är en integrerad del av centrallasaretten och alt
många patienter kommer dit på remiss från läkare inom sjukhuset.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 29

För den speciella patientgrupp med medfödd eller förvärvad
ansikts-eller käkmissbildning som utredningen önskar prioritera, föreslås att
försäkringen ersätter hela arvodel om protetisk behandling utförs på sådan
försäkrad som ett led i den övriga vården. Har försäkrad fält sådan tandvård
föreslär utredningen att försäkringen även i fortsättningen skall betala hela
arvodel för landvård under förutsättning att den försäkrade minst en gång per
år går till tandläkaren.

5.6.2 Ersättning för resor

Enligt utredningen skulle en allmän rätt lill resekoslnadsersällning
i samband med tandvård enligt samma regler som gäller för reseersättning vid
läkarvård komma all bli så kostnadskrävande för försäkringen att detla måste
inverka på försäkringens utformning i övrigt. Förhållandena vid tandvård är
enligt utredningen inle heller jämförliga med de som gäller vid övrig sjukvård.
Behovet av landvård är inle alllid så akut som behovet av läkarvård. Den
försäkrade kan därför ofta förlägga besöken hos landläkaren så att några
särskilda reseulgifler inte behöver uppstå.

De allmänna försäkringskassorna har på utredningens
begäran uppskattat vilka ungefärliga avstånd de försäkrade har till närmaste
tandläkare. Endast I % av alla inskrivna försäkrade har längre än tre mil till
närmaste landläkare. Del övervägande antalet försäkrade åsamkas således resekostnader
för en högst tre mil läng resa i samband med tandläkarbesök. Kostnaden för en
tre mil läng resa lur och retur med allmänt färdmedel eller bilresa (enligt
gängse ersättningsnorm 25 öre per km) har av utredningen beräknats till ca 15
kr.

För försäkrade som har ovanligt långl lill landläkaren och
som därför åsamkas väsentligt högre resekostnader än det stora flertalet bör
det enligt utredningen finnas rätt till viss reseersättning. Utredningen
föreslår därför att från försäkringen skall utgå ersättning med hälfien av
utgifterna för resor lill och från tandläkaren i den mån utgifterna för varje
tandläkarbesök överstiger I 5 kr.

Därutöver föreslår utredningen särskilda bestämmelser för
resor i samband med besök hos specialist- eller speciallandläkare. Sådana tandläkare
finns huvudsakligen i de städer där centrallasaretten är belägna och många
försäkrade kan därför få vidkännas höga resekostnader i samband med besök hos specialistlandläkare.
Redan i dag ersätter försäkringen resor i samband med vård på cenlrallandpoliklinik.
Utredningen föreslår att denna rätt till ersättning för resekostnader utvidgas
till all gälla besök hos närmaste specialist- eller specialtandläkare och att
ersättningen liksom nu bestäms enligt de regler som gäller vid läkarvård.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 30

5,7 Tandvårdstaxa

5.7,1 Taxans uppbyggnad

I enlighet med utredningsdirektiven lägger utredningen
fram förslag lill en bindande maximilaxa för all behandling som en till försäkringen
ansluten privatpraktiserande tandläkare utför. Taxan är också avsedd att gälla
för den tandvård som meddelas inom folktandvården och vid de odontologiska
fakulteterna.

Taxan är
enligt förslaget uppdelad i två avdelningar, en med rubriker för tandläkarens
åtgärder och en med rubriker för olika tandlekniska arbeten. Tandläkardelen
upptar 72 rubriker med några underrubriker. Utredningens motiv till att föreslå
en tandvårdstaxa med så många rubriker har varit flera. Det har eftersträvats
att taxan skall beskriva en så stor del som möjligt av de behandlingar som ryms
inom modern odontologi. De förebyggande åtgärderna bör enligt utredningen ges
en framträdande plats samtidigt som de bör kunna beskrivas i konkreta rubriker.
Taxan bör också återge den arvodessätlning som i dag råder hos
privatpraktiserande tandläkare. Genom all inom de olika avdelningarna i taxan
föra in allmänna samlingsrubriker anser utredningen att den kan tillämpas pä
alla typer av behandling.

För var
och en av de rubriker i taxans tandläkaravdelning som inrymmer landlekniskt
arbete finns i det följande avsnittet av taxan införd däremot svarande rubriker
för det tandtekniska arbetet. Denna avdelning föreslås innehålla ett större
antal rubriker beroende på variationer i utformningen av det tandlekniska
arbetet.

Utredningen
har diskuterat olika principer enligt vilka man med utgångspunkt i den bindande
taxan kan bestämma den ersättning som de privatpraktiserande landläkarna skall
få från försäkringen. En möjlighet är att ersättningen består av en del som
grundas på nedlagd lid och en del som grundas på utförda prestationer. En annan
lösning kan vara ett genomgående lidsersältningssyslem vilket skulle innebära
att såväl patientandel som försäkringsersättning genomgående beräknas efler
tids-åtgången. Ersättning från försäkringen lill de privatpraktiserande tandläkarna
kan även grundas på utförd prestation uttryckt som antal utförda behandlingar.

Utredningen
har stannat för alt föreslå del sistnämnda ersällnings-systemet. De två andra
ersättningssystemen skulle enligt utredningen innebära alltför genomgripande
förändringar för de privatpraktiserande tandläkarna.

Av en
arvodesenkät som utredningen låtit utföra bland privatpraktiserande tandläkare
framgår all tandläkarna för det övervägande antalet åtgärder debiterar sitt arvode
som ett styckepris. Arvodet är dock inte hell fast utan påverkas av sådana
omständigheter som tidsåtgång och svårhetsgrad. För vissa åtgärder tillämpas
ren lidsdebitering i det övervägande antalet fall.

Av grundläggande betydelse för utredningens arbete med
taxeförslaget

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 31

har varit principen alt tandvårdstaxan inte bör innehålla vårdslyrande
effekter. Sådana effekter kan vara t. ex. att vissa behandlingar inte utförs i
önskad omfaltning medan andra behandlingar får en frekvens som inte är
vårdmässigt motiverad.

En taxa enligt vilken arvoden, som varierar kraftigt
mellan enskilda tandläkare, ersätts med fasta belopp kan enligt utredningen få
sådana effekter.

Utredningen föreslår därför alt tandvårdstaxan skall
grundas på tre debiteringsprinciper nämligen styckepris, styckepris med latitud
och debitering efter tidsåtgång. För varje rubrik i taxan anges vilken debiteringsprincip
som skall användas. De s. k. laliludarvodena består av ett normalarvode och ett
eller flera fasta tillägg för sådana behandlingar som mera väsentligt avviker
från normalfallet för behandlingen i fråga. Utredningen anser att normalarvodet
skall täcka flertalet av behandlingarna. För de behandlingar som kraftigt
varierar i tidsåtgång från patient till patient föreslår utredningen att
tidsdebitering skall tillämpas.

5,7.2 Fastställande av de enskilda taxebeloppen

När del gällt all fastställa beloppen i tandvårdstaxan har
utredningen tagit som första utgångspunkt den medelbehandlingstid som en av
utredningen utförd tidsstudie kunnat ge uppgift om. Dessa lidsstudier har
utförts hos såväl privatpraktiserande landläkare som tjänstetandläkare. Vid framräknandet
av medelbehandlingstiderna har utredningen inle kunnat ta hänsyn till att olika
tandläkare tillämpar en varierande behandlingsteknik och behöver ett varierande
antal palienlbesök för alt genomföra en mer omfattande behandling. Utredningen
har därför inte ansett det möjligt att direkt använda de framräknade
behandlingstiderna utan har gjort vissa justeringar i dessa.

Utredningen har också sökt bestämma kostnadsnivån per
timme såväl i folktandvården som hos privatpraktiserande tandläkare. I fråga om
folktandvården har utredningen låtit utföra en undersökning som omfattat
samtliga folktandvårdens huvudmän och avsett kostnadsnivå år 1970. För privaltandvårdens
del har utredningen haft tillgång till en utredning som landläkarförbundet
ulfört bland sina medlemmar under år 1968. En uppräkning har skett av
resultaten till 1 970 års kostnadsläge.

Resultaten av de bägge undersökningarna har jämförts och
vid en bedömning av kostnaden per tandläkartimme har utredningen ansett alt några
större skillnader inle går att påvisa mellan kostnaderna hos
privatpraktiserande tandläkare och kostnaderna i folktandvårdens vuxentandvård.
Som ett genomsnitt för kostnaden per tandläkartimme anger utredningen 100 kr. exkl.
kostnaderna för tandlekniska arbeten, vilket i stort sett överensstämmer med
den medeltimkoslnad som gäller för folktandvårdens vuxentandvård.

För de fortsatta beräkningarna av de enskilda laxebeloppen
använder utredningen en total kostnadsram. De undersökningar som utredningen
haft möjlighet alt använda vid sina bedömningar av de totala kostnaderna

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 32

för privaltandvården år 1970 visar att dessa kostnader kan
uppskattas till mellan 520 och 594 milj, kr, bortsett från kostnaderna för
tandtekniska arbeten. Med hjälp av utredningens eget material och en uppgift
från socialstyrelsen om antalet arbetstimmar år 1970 antas kostnaderna för
tandvården inom den privata sektorn uppgå till 520 milj. kr. bortsett från
kostnaderna för tandlekniska arbeten. Denna kostnadsram använder utredningen
vid beräkningen av de enskilda arvodesbeloppen.

Med hjälp av medelbehandlingstider för de olika åtgärderna
och en uppgift om arbetstidens fördelning på olika arbetsmoment har produktionen
av utredningen uppskattats inom den givna tidsramen, dvs. tandläkarnas
årsarbetstid år 1970. De olika rubrikerna i tandvårdstaxan har först åsätts ett
relationstal baserat på tidsåtgången. Detta har sedan räknats över till ett
taxebelopp. Den uppskattade produktionen gånger föreslagna arvodesbelopp blir
då i stort sett lika med den angivna kostnadsramen. Utredningen pekar på att
den utförda beräkningen innehåller vissa osä kerhelsfaklorer.

Utredningen har vidare genomfört en uppskattning av omkoslnadsut-vecklingen
under åren 197073. Med hjälp av dessa beräkningar har taxebeloppen räknats upp
till 1973 års nivå.

5,7.3 Individuell taxebindning

En jämförelse mellan de framräknade laxebeloppen och de
arvoden som uppgivils vid den av utredningen företagna arvodesundersökningen
visar att ca 50 % av tandvårdstaxans belopp ligger lägre än de uppgivna
arvodena. Utredningen påpekar att arvodesundersökningen innehåller
osäkerhetsfaktorer och att de debiteringsprinciper som de uppgivna arvodena
grundar sig på avviker från de i tandvårdstaxan använda.

Utredningen har också jämfört tandvårdstaxans beräknade
brutto per timme med bruttokostnaden enligt den omkostnadsundersökning som
utredningen haft tillgång till. Jämförelser visar att mellan 60 och 70 % av de
privatpraktiserande tandläkarna med tandvårdstaxans arvodesnivå beräknas nå upp
till sin egen brutlonivå. Det är dock enligt utredningen svårt alt bestämma
exakt vilket inarbetat brutto som tandvårdstaxan möjliggör.

En generell höjning av arvodesbeloppen för att nå upp till
de högre arvodesbelopp som uppgivits i arvodesundersökningen anser utredningen
vara utesluten redan av kostnadsskäl. Utredningen föreslår därför i stället att
en möjlighet öppnas lill individuell taxebindning för de tandläkare som kan
visa alt de har en arvodesnivå som överstiger den som ligger till grund för
tandvårdstaxan. Särbestämmelsens tillämplighet bör enligt utredningen begränsas
till de landläkare som f. n, bedriver privatpraktik. För dem som i framliden
blir privatpraktiserande tandläkare anser utredningen det skäligt att etablering
sker på sådant sätt att kostnadsnivån kommer att ligga i nivå med den som
tandvårdstaxan beräknats på dvs. kostnadsnivån för folktandvårdens
vuxentandvård.

Utredningens förslag om den individuella taxebindningen
tar sikte på

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 33

privatpraktiserande tandläkare med höga omkostnader,
däremot inte på tandläkare som genom en hög arvodesnivå kan minska sin
arbetstid. Utredningen har därför ansett att den individuella taxebindningen
endast bör stå öppen för landläkare som har en årsarbetstid på minst 1 600
timmar.

Taxebeloppen skall enligt utredningen få överskridas med
upp till 20 %. I förslaget anges fyra olika nivåer för den individuella
taxebindningen nämligen 5, 10, 15 och 20%, Underlaget skall grunda sig på
uppgifter från år 1972. Privatpraktiserande landläkare som önskar individuell
taxebindning skall söka om sådan hos försäkringskassan. Utredningen anser att
riksförsäkringsverket bör ges i uppdrag alt utarbeta de närmare anvisningarna
för ansöknings- och prövningsförfarandel.

5.7.4 Arvodesbelopp för specialisttandvård

Det fanns vid årsskiftet 1971/72 drygt 300 tandläkare som
innehade specialistkompetens. Av dessa bedrev ca 100 privatpraktik på hel-
eller deltid. Enligt utredningen bör även de privatpraktiserande specialislland-läkarna
kunna ansluta sig till tandvårdsförsäkringen.

Tandvårdstaxan är utformad i första hand med tanke på
allmäntandläkaren. Utredningen har övervägt om man för specialisterna borde
införa en speciell tandvårdstaxa i vad avser behandlingar som faller inom deras
specialitet. Specialisternas bruttointäkt torde enligt utredningen ligga
genomsnittligt högre än allmänpraktikerns bl. a. för att läcka in kostnader
för dyrare utrustning och större assisterande personal. Del är därför enligt
utredningen inte oskäligt att medge en högre arvodesnivå för specialisterna.
Utredningen lägger inle fram förslag till en särskild specialistlaxa men föreslår
att de nu inom privattandvården verksamma specialisterna utan särskild prövning
får använda tandvårdstaxans arvoden höjda med 20 %, Bestämmelsen skall inte
omfatta specialistlandläkare som är verksamma inom ämnesområdet barnlandvård.
Utredningen anser att de föreslagna bestämmelserna skall gälla i avvaktan på
resultaten av en utredning om specialisttandvården som socialstyrelsen och universitets-kanslersämbelel
tillsatt.

5,7.5 Arvodesbelopp för tandtekniska arbeten

Vid debitering av tandtekniska arbeten följer del
övervägande antalet laboratorier den riklprislista som Sveriges tandteknikers
riksförbund utger. Prislistan är uppbyggd på ett stort antal arbetsmoment för landlekniskt
arbete. Dessa arbetsmoment kombineras till ett slulpris som avser del utförda
arbetet. Utredningen har bedömt det som ogörligt att tillämpa en sådan
prislista om patienterna ur tandvårdstaxan skall kunna utläsa vilken avgift de
skall erlägga. Avdelningen med tandlekniska arbeten i tandvårdstaxan upptar i
stället för sådana arbetsmoment färdiga tandtekniska arbeten som skiljer sig ål
genom olikheter i utförandet.

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 34

Med hjälp av riktprislistan för år 1970 har laxebelopp räknats
fram för tandvårdstaxan. Varierande arbetsmetoder, som nuvarande riklprislista
tar hänsyn till, har vägts in med hjälp av produktionsstatistik från några
laboratorier. Vid uppbyggnaden av tandvårdstaxans arvodesrubriker för
tandtekniska arbeten har utredningen samrått med representanter för
tandteknikerna.

När utredningen fastställt laxebeloppen för tandtekniska
arbeten har den sökt beakta de rabatter som f. n. lämnas på de i riktprislistan
angivna beloppen. Utredningen redogör för olika undersökningar över lämnade
rabatter. En av statens pris- och kartellnämnd utförd undersökning visade att
rabatterna år 1967 i genomsnitt uppgick till 10%. En undersökning utförd 1971
visade all medelvärdet för rabatterna var 15 %.

Vid taxesältningen bör enligt utredningen även beaktas all
införandel av en tandvårdsförsäkring kommer att leda till en större och jämnare
efterfrågan på landtekniska arbeten. Mol den angivna bakgrunden finner
utredningen att rabatterna på landtekniska arbeten kan uppskattas lill i genomsnitt
minst 15 %. Delta har utredningen beaktat vid uppräkningen av 1970 års priser
till lidpunkten för försäkringens genomförande.

5.8 Tandvårdstaxans fastställande och giltighetstid

Utredningen föreslår att längsta giltighetstid för
tandvårdstaxan bör vara två år. Förslag lill ny tandvårdstaxa skall läggas fram
av riksförsäkringsverket varefter taxan fastställs av Kungl, Maj:t, Enligt
utredningen bör förslaget utarbetas efler beredning i tandvårdsdelegationen.
Vid revisionen av taxan skall enligt utredningens förslag det ekonomiska
utfallet av gällande taxa studeras vad beträffar såväl de privatpraktiserande
tandläkarna som folktandvården. Om utredningens förslag biträds och
tandvårdsförsäkringen införs fr. o. m, 1 januari 1974 föreslår utredningen all
tandvårdstaxan fastställs i 1973 års kostnadsnivå och all en uppräkning sker
sedan avtalsrörelsen är avslutad såvitt avser 1974 års löner.

5.9 Administration

Enligt utredningens förslag skall tandvårdsförsäkringen
administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Utredningen
anser att det bör inrättas ell särskilt beredningsorgan, riksförsäkringsverkets
tandvårdsdelegation, hos riksförsäkringsverket. Häri bör ingå representanter
för socialstyrelsen, huvudmännen för folktandvården, tandläkarna och
tandteknikerna. Delegationen skall bl, a. ha till uppgift alt ge underlag i
riksförsäkringsverkels beslut i frågor som gäller tandvårdstaxan.

Utredningen anser vidare att förlroendelandläkare bör
knytas lill försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.
Förtroendetandläkarna behövs för att tillgodoföra kassorna odontologisk
sakkunskap och biträda kassorna i svårare ersättningsärenden. Utredningen
föreslår att förlroendelandläkare skall tillsättas fr. o. m. 1 oktober 1973.

Vad beträffar yrkesskadeförsäkringen anser utredningen att
utflyttning från riksförsäkringsverket lill försäkringskassorna av
tandvårdsärenden

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 35

inom yrkesskadeförsäkringen bör ske i och med all försäkringen
införs och förtroendetandläkare knyts till försäkringskassorna.

De privatpraktiserande tandläkare som är anslutna till
tandvårdsförsäkringen bör enligt utredningen upptas på en särskild förteckning
hos försäkringskassornas centralkontor. Förnyelse av förteckningen bör ske vid
varje kvartalsskifle.

Enligt utredningen bör tandvårdsförsäkringen endast ge
ersättning för en nödvändig odontologisk behandling. Eventuell ytterligare
behandling bör inte ersättas av försäkringen. Vid mer omfattande behandlingar
kan enligt utredningen uppfattningen skifta mellan tandläkare om vad som är
från odontologisk synpunkt moiiverat. Det kan därför finnas behov av all i
förväg få besked från försäkringskassan huruvida den finner den planerade
vården ersättningsbar. Utredningen föreslär en obhgatorisk förhandsprövning för
aU tandbehandling som beräknas komma all kosta över 2 000 kr. För
folktandvården bör enligt utredningen ett enklare förfarande komma till stånd.

De försäkrade bör som redan nämnts enbart betala sin del
av arvodel till tandläkaren. Tandläkaren sänder sedan in räkning på
försäkringsersättning för utförd värd direkt till försäkringskassan. Detla bör
enligt utredningen ske en gång per månad. Tandläkaren skall på månadsräkningen
ocksä ta upp den del av tandteknikerarvodet som försäkringen skall stå för.
Tandläkaren betalar sedan del tandlekniska laboratoriet. Utbetalningarna från
försäkringskassorna lill folktandvårdens huvudmän bör enligt utredningen kunna
ske efter enklare rutiner än för de privatpraktiserande landläkarnas del.

5,10 Övriga frågor

5.10.1 Samordning med yrkesskadeförsäkringen

Enligt nuvarande bestämmelser ersätter
yrkesskadeförsäkringen kostnader för tandläkarvård om behandling krävts p, g,
a, yrkesskada. Delta gäller också under den s, k, samordningstiden dvs. i
allmänhet 90 dagar efter det all en skada inträffat i den mån inte ersättning
utgår enligt lagen om allmän försäkring.

Försäkringsutredningens förslag till tandvårdsförsäkring
innebär alt den allmänna försäkringen ersätter endast en del av kostnaderna för
landvård. Utredningen föreslår en sådan samordning mellan tandvårdsförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen all nuvarande förmåner enligt yrkesskadeförsäkringen
inte försämras under samordningsliden i och med alt landvård blir ersältningsberälligad
enligt lagen om allmän försäkring. Förslaget innebär att patientavgiften för
tandvård skall ersättas genom yrkesskadeförsäkringen, och tandvårdsersättningen
liksom vid landvård utan samband med yrkesskada skall falla på den allmänna
försäkringen. Vid tandvård efter samordningslidens utgång skall liksom nu alla
kostnader ersättas av yrkesskadeförsäkringen.

Den prövning av behandlingsförslagen som sker inom yrkesskadeför-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 36

säkringen bör enhgt utredningen samordnas med den
förhandsprövning som föreslagils gälla inom tandvårdsförsäkringen. Utredningen
föreslär som tidigare angivils all handläggningen av yrkesskadeförsäkringens landvårdsärenden
i första instans flyttas från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

5.10.2 Besvär

Utredningen framhåller att de gemensamma bestämmelserna
för den allmänna försäkringen om bl. a. talan mot beslut i ärende angående
försäkringen utan särskilda regler är tillämpliga på försäkrads rätt till landvårdsersättning.
Enligt utredningen kan emellertid även landläkaren ha behov av alt kunna
överklaga beslut i ärende som rör honom. Tandläkaren föreslås därför få rätt
att överklaga beslut av försäkringskassan som berör rätt till individuell
taxebindning, förhandsprövning och bestämmande av tandvårdsersättning.

Utredningen har övervägt en begränsning av rätten till
fullföljd i ärende om förhandsprövning så att riksförsäkringsverket skulle vara
sista instans. Då f, n, inga fullföljdsbegränsningar finns inom den allmänna
försäkringen har utredningen stannat för att inte föreslå undantag för ärenden
rörande förhandsprövning. Överklaganden skall alltså få föras upp även till
försäkringsdomstolen.

Enligt den föreslagna tandvårdstaxan har landläkaren alt
följa vissa bestämmelser. För att säkerställa efterlevnaden föreslår
utredningen att en bestämmelse införs som ger riksförsäkringsverket rätt all
avföra tandläkaren från förteckningen dvs. avstänga honom från rätten all arbeta
inom försäkringens ram. För tjänsletandläkare skall i stället ansvar för
tjänstefel komma i fråga. I fråga om beslut att avföra tandläkare från
förteckningen föreslår utredningen att landläkaren får anföra besvär hos försäkringsdomslolen.

5,11 Ikraftträdande och kostnader

5,11,1 Försäkringens ikraftträdande

Utredningen har redogjort för de tandvårdsresurser som
finns att tillgå fram till år 1980 enligt tillgängliga prognoser.
Nettotillskottet av tandläkartimmar räcker enligt utförda beräkningar till att
bygga ul den organiserade barn- och ungdomstandvården. För vuxentandvårdens del
har utredningen jämfört folktandvårdsutredningens antaganden om efterfrågan av
landvård med framtagna tillgångsprognoser. Balans synes därvid i slort sett
föreligga meUan efterfrågan på landvård och tillgängliga vårdresurser.
Utredningen räknar därvid med all de privatpraktiserande tandläkarna kommer att
öka sin arbetsinsats med omkring 500 000 timmar under de första åren efter en
tandvårdsförsäkrings införande. Enligt utredningen finns del således
tandvårdsresurser i tillräcklig omfattning för att införa en
tandvårdsförsäkring. I fråga om den exakta

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 37

lidpunkten för försäkringens införande pekar utredningen
på att allmänhetens reaktion efler ett riksdagsbeslut kan bli att man skjuter
upp sina tandläkarbesök i väntan på försäkringen. Detta kan leda till ell
uppdämt vårdbehov. Utredningen föreslår därför att försäkringen införs snarast möjhgt.
Den lämpligaste tidpunkten bedöms vara den 1 januari 1974,

5.11.2 Vissa initialåtgärder

Utredningen räknar med att om dess förslag genomförs fr,
o, m. den 1 januari 1974 kan dämpningen av efterfrågan på landvård beräknas bli
särskilt uttalad i slutet av år 1973. Utredningen föreslår därför en
särbestämmelse som möjliggör att försäkringen även ersätter en del av den
tandvård som utförs i slutet av år 1973. Enligt förslaget skall
privatpraktiserande landläkare som under oktober 1973 anmält all han vill ansluta
sig lill försäkringen ha möjlighet att tillämpa tandvårdstaxan och dess
bestämmelser för patienter som börjat sin behandling efter den 31 oktober 1973
och som fortfarande går under behandling vid årsskiflet 1973/74. Då
förtroendetandläkarna inle kan förutsättas ha börjat fungera lill fullo under
år 1 973 föreslår utredningen all försäkringsersättning inte skall utgå för
tandvård som måste underkastas förhandsgranskning. Delta innebär all
tandbehandling som påbörjas under november eller december 1973 och som beräknas
kosta över 2 000 kr. inte kan bli ersätlningsberätligad. .

Utredningen har även pekat på alt enhgt utförda
beräkningar över folktandvårdens utbyggnad redan under år 1973 hela
nettotillskottet av tandläkare har tillförts folktandvården. Beslutad utbyggnad
av folktandvården år 1973 kommer inte alt motsvara det väntade netlolillskottet
av tandläkare. Huvudmännen bör enligt utredningen tillföras ekonomiska
möjligheter alt ytterligare öka antalet nyinrättade tandläkarljänster. Utredningen
lägger dock inte fram någol förslag i denna fråga.

5,11,3 Kostnader

I sina kostnadsberäkningar har utredningen utgått från all
i stort sett samtliga privatpraktiserande tandläkare ansluter sig till
försäkringen redan från början. Tandvårdstaxan har antagits bli tillämpad som
en normaltaxa. Den individuella taxebindningen har av utredningen antagits
komma att omfatta ca 40 % av privallandläkarna.

Utredningen framhåller att kostnadsberäkningarna
innehåller en stor osäkerhet i fråga om den landvårdsproduktion som ryms inom
det antal arbetstimmar som privatpraktiserande tandläkare beräknas ulföra under
försäkringens första år. Del framtagna undersökningsmaterialet ger möjlighet
till alternativa beräkningar. Utredningen har dock inte haft möjlighet att
uppskatta den förändring av vårdstrukturen som en tandvårdsförsäkring kan
medföra.

Med de angivna utgångspunkterna har
utredningen uppskattat att

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 38

försäkringens kostnader för privaltandvården år 1974 kan
komma att uppgå till minst 465 milj, kr. Enligt ett högre alternativ för
produktionens storlek beräknas kostnaderna uppgå till närmare 500 milj. kr.

Utredningen
föreslår all när huvudmännen åläggs vårdansvar för barn-och ungdomstandvården
den allmänna försäkringen skall bidra till att täcka kostnaderna för denna
tandvård. Den sammanlagda ersättningen lill folktandvårdens huvudmän bör enligt
utredningen avvägas så att folktandvårdens utbyggnad inte åsamkar huvudmännen
några merkostnader. Huvudmännens nettokostnader för folktandvården skaU alltså inle
bh större än tidigare.

Grund för
försäkringsersättning och patientavgift skall vara den tandvård som meddelas.
För folktandvårdens vuxentandvård innebär detta att samma ersättningsprinciper
skall gälla som för privatpraktiserande tandläkare.

Utredningen
föreslår följande fördelningsprinciper för försäkringens ersättning till
folktandvårdens huvudmän under uppbyggnadsskedet. Inom bamlandvården svarar
huvudmannen själv för 70 % av kostnaderna för barnen i åldersgrupperna 6-16 år.
Därutöver ulgår år 1974 ersättning för varje fullständigt behandlat barn med ca
130 kr. för barn i åldersgrupperna 3-5 år och med ca 260 kr. för andra barn
och ungdomar.

Försäkringsersättning
lill vuxentandvården utgår enligt tandvårdstaxans regler sedan ett belopp
undantagils som år 1974 motsvarar 0,15 vårdtimmar per innevånare över 19 års
ålder inom huvudmannaområdet. Delta karensbelopp skall successivt avvecklas
under en 5-årsperiod.

Utredningen
föreslår härutöver en särskild garantiregel som skall träda i kraft om
nettokostnaderna trots angivna fördelningsregler skulle bli större än före
reformen. Jämförelsen skall avse huvudmannens faktiska nettokostnader år 1973.

Försäkringens ersättning till folktandvårdens huvudmän har
för år 1974 beräknats till 160 milj. kr.

Kostnaderna för reseersättning enligt utredningens förslag
har beräknats till 1 å 2 milj. kr.

Administrationen av tandvårdsförsäkringen har beräknats
kräva 60 årsarbetare för hela landet. Därtill kommer en eller flera förlroendelandläkare
på varje försäkringskassas centralkontor. Adminislralionskoslna-derna har
totalt beräknats till ca 6 milj. kr.

Utredningens förslag att försäkringsersättning skall utgå
för sådan vård som påbörjats under november och december 1973 har beräknats
kosta försäkringen ca 30 milj. kr.

Kostnaden för reformen år 1974 har av utredningen
beräknats till drygt 660 milj. kr. Räknas de kostnader för landvård bort som f.n.
belastar den allmänna försäkringen i form av mödratandvård m, m, blir
nettokostnaden enUgt utredningens beräkningar 650 milj. kr. Denna kalkyl
betecknas av utredningen som en minimikalkyl. Under vissa förutsättningar
beträffande beräkningsunderlaget kan försäkringens kostnader komma att ligga
ca 45 milj. kr. högre.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 39

5.12 Finansiering

Utredningen föreslär alt tandvårdsförsäkringen finansieras
genom en höjning av de försäkrades avgifter och av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen. En höjning av arbetsgivaravgiften med 0,5 procentenheter
beräknas inbringa ca 550 milj, kr. Resterande del av kostnaderna skulle då
läckas genom höjning av egenavgifterna. Utredningen kalkylerar med en höjning
av drygt 20 kr. per-försäkrad.

5,13. Utredningens författningsförslag

Utredningen föreslår att de grundläggande
förutsättningarna för rätten lill ersättning för utgifter för tandvård anges i
2 kap, 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Närmare bestämmelser om patientavgifter, landvårdsersättning
m, m, sammanför utredningen i ett förslag till tandvårdstaxa. Utredningen
lägger också fram förslag till ändringar i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor samt kungörelsen (1962:386)
med tillämpningsföreskrifter lill sjukreseförordningen.

Remissyttranden över försäkringsutredningens förslag

6.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna är i stort sett positiva till det av försäkringsulredningen
framlagda förslaget lill utformning av en allmän tandvårdsförsäkring och
framhåller alt införandet av en allmän tandvårdsförsäkring är en angelägen
utvidgning av vårt socialförsäkringssystem, LO hänvisar till tandsjukdomarnas
utbredning och de nuvarande ekonomiska hindren för personer med lägre inkomster
att efterfråga tandvård i den utsträckning som krävs för en rationell värd.
Sveriges tandläkarförbund konstaterar att utredningen föreslår en stor och
angelägen reform. Förbundet tillstyrker förslaget i princip men för i vissa
delfrågor fram förslag om alternativa lösningar. En klart positiv inställning lill
huvudlinjerna i förslaget deklarerar Sveriges tandteknikers riksförbund som
dock föreslår vissa justeringar när det gäller den praktiska uppläggningen.
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet ger också uttryck för en positiv
inställning lill landvårds-försäkringens genomförande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 40

6.2 Folktandvården

6,2,1 Folktandvårdens utbyggnad

Remissinstanserna ansluter sig i stort sett till
försäkringsutredningens bedömningar beträffande folktandvårdens utbyggnad under
1970-talet, Från huvudmannahåll betonas därmed behovet av särskilda åtgärder
som kan säkerställa folktandvårdens utbyggnad. Socialstyrelsen understryker att
en allmän tandvårdsförsäkring kommer att öka efterfrågan på tandvård och att
denna bör tillgodoses inom folktandvården genom utbyggnad av dess
vuxentandvård i stort sett i enlighet med de förutsättningar utredningen utgått
från i sitt principprogram för folktandvårdens utbyggnad. Styrelsen ställer
sig dock tveksam till om detta utbyggnadsprogram verkligen kan genomföras under
1970-lalet. Styrelsen biträder emellertid utredningens slutsats all landets landvårdsresurser
synes vara tillräckliga för all medge såväl den föreslagna utbyggnaden av
folktandvården som införandet av en allmän tandvårdsförsäkring.
Landstingsförbundet framhåller, i likhet med flertalet förvaltningsutskott,
att om utredningens modell för utbyggnad av folktandvården skall förverkligas
krävs att samtliga där ingående komponenter uppfylls. Förbundet förutsätter att
statliga garantier skapas som gör det möjligt för folktandvårdens huvudmän all
genomföra den avsedda utbyggnaden. Utgångspunkten för försäkringsulredningens
arbete har enligt förbundet varit att konstruera ett försäkringssystem som inte
medför sådana konsekvenser att folktandvårdens fortbestånd och utbyggnad
äventyras. Om detta villkor uppfylls ställer sig Landstingsförbundet positivt
till utredningens förslag all genomföra en allmän tandvårdsförsäkring.
Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott finner utredningens
beräkningar om erforderliga tandvårdsresurser för barn- och ungdomstandvården
bygga på realistiska bedömningar beträffande vårdbehov och tidsåtgång och vill
därför se resultatet av dessa beräkningar som en användbar grund för övriga
överväganden. LO framhåller all den samhälleliga landvården måste prioriteras
och understryker vikten av att nytillskottet av tandläkare tillförs folktandvården
så att den planerade utbyggnaden blir möjlig. Socialstyrelsen delar
utredningens uppfattning alt det är en grundförutsättning för utbyggnaden av
barn- och ungdomstandvården all inle bara nettotillskottet av landläkare
tillförs folktandvården utan att ocksä folktandvårdens nuvarande
personalstyrka behålls i stort sett oförändrad. Sveriges tandläkarförbund
tillstyrker att folktandvården byggs ut i enlighet med folktandvårdsutredningens
förslag. Förbundet understryker samtidigt att utbyggnaden av barn- och
vuxentandvården skall ske i princip parallellt, inte minst med hänsyn till
tjänstetandläkarnas arbetsförhållanden. Förbundet menar att del förhållandet
att landstingen åläggs vårdansvar för barn och ungdom inte behöver betyda att
vården lämnas inom folktandvården.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 41

6.2.2 Folktandvårdens vårdansvar

I fråga om landstingens vårdansvar hänvisar
remissinstanserna i stor utsträckning till vad som anförts i remissyttranden
över folktandvårdsulredningens huvudbetänkande. Överlag tillstyrks det
föreslagna vårdansvaret för barn- och ungdomstandvården. Svenska
kommunförbundet tillstyrker förslaget om lagstadgat vårdansvar t, o. m, 19 års
ålder. Landstingsförbundet utgår från att landstingen inte kan åläggas del
totala ansvaret för planeringen och utbyggnaden av vuxentandvården. De båda
kommunförbundens uppfattning delas allmänt av landstingens förvaltningsutskott,
Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott anser i motsats till
utredningen, att vårdansvaret bör byggas ut lill att omfatta tandvård för alla
medborgare.

Flera remissinstanser tar upp frågan om tandvården för
barn under 3 år och förutsätter att även denna åldersgrupp kommer att omfattas
av huvudmännens vårdansvar. Hit hör socialstyrelsen.

Svenska tandläkaresällskapet anser att i huvudmännens
vårdansvar bör ingå skyldighet alt organisera en systematisk tandhälsovård,
såväl kollekliv som individuell, för barn och ungdom.

I fråga om akuttandvården betonar Uppsala läns landstings
och Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott att alla till försäkringen
anslutna tandläkare, både tjänsletandläkare och privatpraktiserande, bör
åläggas att ombesörja sådan tandvård.

Landstingsförbundet framhåller all de olika huvudmännen m.åsle
beredas skälig tid för planering av de i många fall avsevärt ökade åtaganden
som genomförandet av utredningens förslag medför.

När del gäller specialisttandvården pekar socialstyrelsen
på den avgörande betydelse som folktandvården har och även fortsättningsvis
kommer att ha. Landstingsförbundet anför att ett ansvar hos den offentliga
landvården för specialisttandvården medför ett optimalt utnyttjande av specialisltandläkarnas
kapacitet och föreslär att folktandvårdens huvudmän gemensamt med de
odontologiska fakulteterna åläggs ansvaret för att specialisttandvården
tillgodoses för såväl barn som vuxna. Nästan samtliga förvaltningsutskott
hävdar samma ståndpunkt. Svenska tandläkaresällskapet däremot vänder sig mot
tendensen att på sikt eliminera specialisttandvården från den privata sektorn,
Sveriges tandläkarförbund anser all grundläggande förutsättningar saknas för
alt nu pröva frågan om specialisttandvårdens organisation,

6.2.3 Ätgärder för att stärka folktandvården

Utredningens förslag om ekonomisk ersättning från
försäkringen lill folktandvården tillstyrks av Landstingsförbundet och de
flesta förvaltningsutskotten. Särskilt lägger förbundet vikt vid att man tar
principiell ställning lill försäkringens ersättning lill folktandvårdens
huvudmän 1. o. m. utbyggnadsperiodens slut. Flera remissinstanser förklarar att
de lägger särskild vikt vid den föreslagna garantiregeln. Göteborgs
kommunstyrelse

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 42

konstaterar att utredningens förslag om ersättning från
försäkringen till folktandvårdens huvudmän för kommunens del synes komma all
innebära full täckning för reformens kostnader åtminstone fram till år 1980.
Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott säger sig kunna acceptera de
angivna kostnads- och ersättningskalkylerna om den fortsatta utbyggnaden av
folktandvården kan ske ulan alltför kraftiga kostnadsökningar. Skulle sådana
ökningar uppkomma måste ersättningen till landslingen anpassas därefter.

Utredningens förslag att antalet lill försäkringen
nyanslutna privatpraktiserande tandläkare under ett övergångsskede måste
begränsas för alt folktandvården skall tillförsäkras ett tillräckligt antal
tandläkare och för all folktandvårdens planerade utbyggnad skall säkerställas
tillstyrks av bl, a, socialstyrelsen, LO, Landstingsförbundet och flera
förvaltningsutskott. Socialstyrelsen är dock tveksam om den föreslagna bestämmelsen
har fått en sådan utformning alt den kan få avsedd effekt. Landstingsförbundet
ifrågasätter om utredningens förslag är tillräckligt för att garantera
folktandvårdens huvudmän det förutsatta antalet tandläkare, LO anser all den
föreslagna regeln bör utsträckas till att gälla fem år i stället för två år med
hänsyn till lillskottsbehovet inom folktandvården under hela 1970-lalel.

Landstingsförbundet
finner den av utredningen föreslagna samverkan i form av etableringsrådgivning
värdefull. Innehållet i denna måste dock bli beroende av parternas bestämmande.
Den får inle innebära alt huvudmännens planering görs eller löper risk alt bli
beroende av i vilken utsträckning tandläkarna öppnar privatpraktik, /Malmöhus
läns landstings förvaltningsutskott och Kristianstads läns landstings
förvaltningsutskott anser att någon form av etableringskontroll bör införas
redan vid försäkringens ikraftträdande, Kopparbergs läns landstings
förvaltningsutskott anser att anslutning till försäkringen inom den enskilda sektom
generellt skall medges endast de landläkare som bedrivit privatpraktik vid 1973
års ingång eller som då kan dokumentera framskridna planer att öppna
privatpraktik. För dem som därefter öppnar privatpraktik föreslås individuell
prövning av försäkringskassorna i samråd med landstingen, Västernorrlands läns
landstings förvaltningsutskott föreslår att ett regionalt organ med
företrädare för huvudmannens förtroendemannaorganisa-lion, försäkringskassan
och tandläkarorganisalionen tillskapas. Detta organ bör kontinuerligt övervaka
frågor beträffande planering och utbyggnad av vården saml anslutningsfrågorna.
Bestämmelser bör införas som möjliggör att antalet till försäkringen anslutna
privattandläkare begränsas. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anser
att eventuella begränsningar av anslutningen av landläkare till försäkringen
bör omfatta större regioner än ell eller ell par huvudmannaområden.

Däremot avstyrker Sveriges tandläkarförbund och SACO
utredningens förslag om en temporär begränsning av rätten att öppna
privatpraktik för privatpraktiserande tandläkare och anser att dessa problem
kan bemästras effektivare i direkt samförstånd mellan huvudmännen och tandläkarför-bundel
eller dess berörda lokalföreningar. Tandläkarförbundet delar

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 43

visserligen uppfattningen om vikten av ett regionalt
samråd vid öppnande av nya privatpraklikmoltagningar men förutsätter att
samverkan skall ske mellan jämställda parter. Göteborgs kommunstyrelse anser
alt kontrollen inte bör få en så kategorisk utformning att nyetablering under
viss tid helt upphör. Under alla förhållanden bör överlåtelse av praktik möjliggöras
då en privatpraktiserande tandläkare vid uppnådd pensionsålder eller av annan
orsak upphör med sin praktik. 1 annat fall skulle investeringar i maskiner och
annan utrustning gå förlorad och kapitalförstöring ske.

Såväl Landstingsförbundet som ett slort antal landstings
förvaltningsutskott framhåller i sina remissyttranden all de nuvarande
särbestämmelserna för folktandvårdens del avseende förtur, väntelistor och
ansvar för akuttandvård bör upphävas i samband med införandet av en allmän
tandvårdsförsäkring med gemensam maximilaxa för såväl folktandvård som tandvård
i enskild regi.

6.3 Tandvårdsförsäkringen

6.3,1 Tandvårdsförsäkringens personkrets

Huvuddelen av remissinstanserna biträder utredningens
förslag att försäkringen bör omfatta personer fr. o. m. 20 års ålder och
övergångsvis även 17 19-åringar. Denna ståndpunkt intar bl.a, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, överbefälhavaren och alla förvaltningsutskott som uttalat
sig i frågan,

Sveriges tandläkarförbund, SACO och Svenska
tandläkaresällskapet hävdar däremot som sin principiella ståndpunkt att
försäkringen bör omfatta alla medborgare oavsett ålder. Även Göteborgs
kommunstyrelse redovisar samma uppfattning. Sveriges tandläkarförbund säger sig
dock kunna acceptera utredningens ställningstagande men tillägger att utredningens
förslag beträffande barn och ungdom t. o, m, 19 års ålder måste genomföras pä
ett sådant sätt att dessa vid privat tandvård inte diskrimineras i
ersättningshänseende jämfört med vuxna. Förbundet framhåller att en alltför
dogmatisk syn på detta problem kan leda till svårigheter för tandläkarförbundet
all acceptera försäkringen i dess helhet.

Svenska kommunförbundet anser det otillfredsställande att
barn i åldern 35 år under en övergångstid inte omfattas av försäkringen på
samma sätl som 17-19-äringarna, Samma principiella ståndpunkt intar Tandvärnet,
som föreslår att alla barn t. o, m, 5 års ålder övergångsvis bör ingå i
försäkringen, HCK anser all de barn som till följd av handikapp har speciella
behandlingssvårigheter skall ha samma rätt till fritt tandläkarval som de vuxna
och få full ersättning genom försäkringen. Socialstyrelsen pekar i denna fråga
på alt det även inom folktandvården finns stora möjligheter att låta barnen få
sin tandvård tillgodosedd av olika landläkare, om anledning därtill finns. TCO
anser att möjligheter till fritt tandläkarval måste finnas också för barnen men
tillstyrker dock att barnen inte omfattas av försäkringen.

Beträffande den personkrets som i övrigt omfattas av
försäkringen

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 44

berör några remissinstanser bl. a. blivande och nyblivna
mödrar samt utlandssvenskar, LO tillstyrker att den nuvarande mödralandvårdsförsäk-ringen
upphör men understryker det angelägna i att denna i tandvårdshänseende
angelägna grupp inte förorsakas försämringar i fråga om sin rätt lill
ersättning. Inom ramen för den allmänna uppföljningen av försäkringens effekter
bör därför göras specialstudier av denna grupp försäkrade, TCO delar
utredningens uppfattning att det inte torde vara erforderligt med några
särbestämmelser för mödratandvård, SAF finner det angeläget all även
utlandssvenskar i så hög grad som möjligt tas med i försäkringen bl, a, med
tanke på den ökade rörligheten över gränserna,

6,3,2 Tandläkarnas och tandteknikernas anslutning till
försäkringen

Utredningens förslag om anslutning genom individuell
anmälan till försäkringskassan har i sina huvudlinjer genomgående godtagits av
remissinstanserna. Bl, a, socialstyrelsen tillstyrker förslaget, Sveriges tandläkarförbund
noterar med tillfredsställelse att utredningen föreslår all anslutningen av
privattandläkarna till försäkringen skall baseras på en frivillig linje, TCO
tillstyrker den rekommenderade anslulningsformen men understryker att den
planerade utbyggnaden av folktandvården inte får äventyras, /Malmöhus läns
landstings förvaltningsutskott ifrågasätter om inle anslutning lill
försäkringen bör ske först efter samråd mellan försäkringskassan, huvudmannen
och de lokala landläkarföreningarna, Örebro läns landstings förvaltningsutskott
påpekar alt ett sätt alt reglera tandläkarresurserna vore alt initialt endast
medge anslutning till försäkringen av de privattandläkare som år 1972
varaktigt bedrivit privatpraktik. Tandläkare som öppnat privatpraktik efter
den 1 januari 1973 borde anslutas först efter särskild prövning av
försäkringskassa och huvudman efter samråd med landläkarorganisation. Detta
skulle ge möjlighet alt styra tandvärdsresurserna till sädana områden där
ökning av tandvård i enskild regi behövs.

Sveriges tandteknikers riksförbund föreslår att en
obligatorisk registrering sker av de tandlekniska laboratorier, som skall vara
berättigade att inom tandvårdsförsäkringens ram ulföra landtekniska arbeten för
landläkare. Berättigade till registrering skulle därvid vara dels de
laboratorier som innehas eller förestås av tandtekniker som uppfyller
bestämmelserna i kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal, dels de
tandtekniker som genomgår och uppfyller de krav som uppställs i arbetsmarknadsstyrelsens
kurser för prövning lill behörighet enligt samma kungörelse. Behöriga
laboratorier bör tas upp på en särskild förteckning hos försäkringskassan på
samma sätt som föreslås för anslutna privatpraktiserande tandläkare.

Svenska tandsköterskeförbundet framhåller att den
föreslagna försäkringen innebär att de privatpraktiserande tandläkarna i
framtiden får ett yrkesetiskt ansvar inle bara gentemot den enskilde patienten
ulan också gentemot samhället som ställer medel till förfogande. Detta skärper
kraven på all landläkarna använder kvalificerad personal i sin praktik.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 45

6,3,3 Ersättningsbara åtgärder

Utredningens förslag att en tandvårdsförsäkring skall
innefatta ersättning för alla former av tandvård, däri inbegripet förebyggande
vård, tillstyrks allmänt av de remissinstanser, som berört frågan. Särskilt
positivt har man ansett det vara att utredningens förslag omfattar ersättning
för förebyggande vård.

Socialstyrelsen noterar med tillfredsställelse all
utredningen sökt främja individuella förebyggande åtgärder och pekar bl, a, på
att landhygienister och tandsköterskor som fått vidareutbildning i profylaktik
kan tas i anspråk i betydande omfattning för de förebyggande uppgifterna. Även
förebyggande vård som utövas av tandsköterska med godkänd utbildning bör
ersättas av försäkringen under samma förutsättningar som om vården utförts av
tandhygienist anser socialstyrelsen. UKÄ och de odontologiska fakulteterna i
Lund och Umeå delar denna uppfattning. Tandvärnet framhåller att infogandet av
den förebyggande vården bland de ersättningsberättigande åtgärderna gör
förslaget helt unikt intemationellt sett. Föreningen tror att det kommer att
bli mönsterbildande för andra länder. HCK betonar vikten av att de förebyggande
åtgärderna för handikappgrupperna ges en speciell prioritet, bl. a. genom
förändring av den tidsdebitering som föreslagits beträffande sådana åtgärder.

Beträffande ersättning för tandlekniska arbeten påpekar
Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott all del förekommer all
patienter är missnöjda med behandling med avtagbar protes och vill att protesen
skall göras om. Med hänsyn till risken för att missnöjda patienter på kort tid
får ytterligare någon eller några proteser tillverkade efterlyser utskottet
särskilda regler för när ny protes skall framställas och i vilka fall
ersättning skall utgå.

6.3.4 Försäkringens ersättningsregler

Beträffande utredningens förslag till fördelning av den
föreslagna tandvårdstaxans ersättningsbelopp mellan patienterna och
försäkringen har bl. a. LO, Försäkringskasseförbundet och Svenska
kommunförbundet uppmärksammat de ekonomiska effekterna för patientens del.
Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarförbund framför i delta sammanhang
synpunkter pä hur dessa effekter kan påverka patientströmmarna mellan den
offentliga och den enskilda sektorn. LO anser det mycket angeläget att
tandvårdsreformen följs upp noggrant speciellt med avseende på dess effekter
för lägre inkomsttagare. En sådan uppföljning och utvärdering bör äga rum genom
socialdepartementets försorg så att försäkringar för särskilda grupper kan
genomföras snabbt och utan allt för omfattande utredningsarbete.
Socialstyrelsen anser att starka skäl talar för all patientens kostnadsdel
efter ett övergångsskede bör ses över. Den föreslagna självkostnadsandelen kan
medföra alt personer i lågin-komstlägen kan komma att avstå från att
söka erforderlig tandvård.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 46

Socialstyrelsen tillstyrker tillämpning av 75-procentsregeln
på helprotes. Utredningens förslag att ersättning skall utgå med 75 % av del
belopp som överstiger 1 000 kr. tillstyrks med tvekan eftersom risk finns att
denna ålerbäringsprincip kan föranleda patient att uppskjuta vårdefterfrågan
till dess vårdbehovet är så stort att vederbörande kan utnyttja den högre
återbäringsandelen. Styrelsen föreslår att försäkrad som åtnjutit den högre
ersättningsnivån därefter skall kunna visa att han under mellantiden årligen
fått tandvård för att vid en kommande behandlingsomgång komma i åtnjutande av
75 % ersättning. Också Försäkringskasseförbundet utgår från att
ersättningsnivån blir föremål för nya överväganden när de ekonomiska konsekvenserna
kan överblickas. Svenska kommunförbundet framhåller att det ur kommunernas
synpunkt vore önskvärt med en större kostnadsläckning för patienten än den nu
föreslagna så att kommunernas socialhjälpsutgifter för tandvård kunde
begränsas. Landstingsförbundet konstaterar all tandvårdstaxan föreslås gälla
för behandlingar inom såväl folktandvård som tandvård meddelad av
privatpraktiserande tandläkare och att effekterna härav är svåra att förutse
för folktandvårdens del. Folktandvården kommer att konkurrera prismässigt om
patienterna på samma villkor som de privatpraktiserande tandläkarna vilket
leder lill alt dess ekonomiska dragningskraft upphör. För att bereda
huvudmännen största möjliga handlingsfrihet vad gäller alt höja folktandvårdens
konkurrensförmåga bör därför de särskilda skyldigheter som nu gäller för
folktandvårdens vuxendel, t. ex. beträffande akutlandvården och väntelistor,
upphävas. Sveriges tandläkarförbund stryker under all betänkandet fastlägger
principen att behandhngen av vuxenklientelet skall ske på samma ekonomiska
villkor för privattandläkaren och för folktandvården.

En höjning av försäkringsandelen såvitt avser förebyggande
vård föreslås av socialstyrelsen, UKÄ, Sveriges tandläkarförbund och SACO.
Svenska tandläkaresällskapet anser all hela kostnaden för efterkontroll och
nödvändiga förebyggande åtgärder bör betalas av försäkringen.

Förslaget all lämna full ersättning för vårdkostnaderna
för personer med läpp-, käk- eller gomdefekler (LKG-fall) tas genomgående emot
med tillfredsställelse av remissinstanserna, I anslutning härtill framhåller
Sveriges tandläkarförbund och Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott
att även remiss från landregleringspoliklinik bör godtas för avgiftsfri vård av
LKG-patienter. Nyssnämnda remissinstanser jämte Svenska tandläkaresällskapet
anser all särregeln för LKG-palienler också bör omfatta landregleringsvård. /\lalmö
kommunstyrelse, Malmöhus och Örebro läns landstings förvaltningsutskott samt
Landstingsförbundet föreslår att landstingskommunerna åläggs ett vårdansvar för
LKG-patien-lerna. Från många håll framförs erinringar mol alt utredningen inle
beaktat andra handikappgruppers särskilda tandvårdsproblem. Socialstyrelsen,
som understryker att det finns ett samband mellan handikapp och
tandvårdskostnader, framhåller vidare att en rad handikappgrupper, exempelvis
personer med epilepsi eller diabetes, syn- och hörselskadade samt
rörelsehindrade, borde få kostnadsfri organiserad tandvård. Statens

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 47

handikappråd konstaterar alt det hos flera grupper
handikappade förekommer landskador som har ett direkt eller indirekt samband
med deras handikapp. Rådet erinrar om alt utredningen har tänkt sig att de
handikappades speciella behov av tandvård i första hand bör tillgodoses inom
folktandvården, men uttalar en oro för att folktandvården inte får den
kvantitativa utbyggnad som är nödvändig för att de handikappades behov
verkligen skall kunna tillgodoses. HCK framhåller att de föränd ringar och
skador i munhålan som direkt går alt hänföra lill patientens handikapp skaJi
ersättas till fullo av försäkringen. De nämnda remissinstanserna, liksom LO,
föreslår att ersättningsreglerna för olika grupper av handikappade genom en
utredning eller på annat sätt blir föremål för överarbetning så att
jämställdhet med andra patientgrupper uppnås. Statens handikappråd betonar att
det bör vara ett villkor för de tandläkare som vill ansluta sig till
försäkringen att de förbinder sig att inte utan mycket tungt vägande skäl vägra
att ta emot handikappade patienter.

Utredningens
förslag om ersättning för resekostnader i samband med tandvård har väckt kritik
från bl. a. Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet,
socialstyrelsen, handikapprådet, HCK, Sveriges tandläkarförbund och några
förvaltningsutskott. Försäkringskasseförbundet framhåller att resekostnaderna
för många försäkrade ulgör en avsevärd del av kostnaderna i samband med
tandläkarvård, och föreslår att hela den resekostnad som överstiger 15 kr. per
behandlingstillfälle ersätts av försäkringen. Samma ståndpunkt intas av Svenska
kommunförbundet och Östergotlands läns landstings förvaltningsutskott.
Socialstyrelsen och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott m.fl, anser
i princip att samma reseersättning bör utgå som vid sjukvård. Beträffande
tandvårdsresor för handikappade anser statens handikappråd alt den högre resekostnad
som handikappel kan medföra vid landläkarbesök bör ersättas av försäkringen, HCK
anser all den allmänna sjukförsäkringens reseersätl-ningsregler bör gälla för
dem som mäste åka taxi eller specialfordon till landläkare. Socialstyrelsen
föreslår ett lägre karensbelopp än 15 kr, för handikappade.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om kostnader
för barns resor till landläkaren. Sveriges landläkarförbund finner det vara en
brist att utredningen inte behandlat denna fräga. Landstingsförbundet, som inte
haft något att erinra i fråga om den föreslagna reseersättningen, föreslår att
reseförmåner utsträcks till all gälla även patienter inom den organiserade
barn- och ungdomstandvården. Socialstyrelsen anser att kostnaderna bör regleras
genom kommunala åtgärder för all dessa kostnader inte skall avhålla barnen från
kontinuerlig tandvård.

6.3.5 Tandvårdstaxan

Utredningens utgångspunkt all en bunden taxa skall ersätta
den bland privatpraktiserande tandläkare nu gällande fria arvodessältningen har
i allmänhet inle ifrågasatts av remissinstanserna. Frågan las dock upp av

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 48

Sveriges tandläkarförbund, SACO och Svenska
tandläkaresällskapet. Tandläkaresällskapet säger sig inte kunna finna några
bärande motiveringar för all den enligt sällskapets mening överlägsna principen
med återbäringstaxa i kombination med fri arvodessätlning icke tillämpats. Tandläkarförbundel
framhåller all fri arvodessätlning med reglerad återbäring för patienten är
överlägset varje system med taxebindning och menar att frågan ånyo borde prövas.
Förbundet motsätter sig dock inte på denna grund att reformen genomförs.

Taxans
allmänna konstruktion och uppläggning har i stort sett tillstyrkts av
remissinstanserna, bl. a. socialstyrelsen. Sveriges tandläkarförbund framför i
sitt remissyttrande inte några erinringar mol taxenivån. Odontologiska
fakulteten vid karolinska institutet konstaterar att taxan konstruerats mot
bakgrund av en noggrann genomgång av dagens vårdsituation, TCO betecknar taxans
underlag som osäkert men har inget att erinra mot att taxan i initialskedet
byggs upp enhgt förslaget. Eventuella felaktigheter i taxan bör kunna justeras
under hand, I fråga om ersättningssystemet och taxans nivå framför
Landstingsförbundet och landstingens förvaltningsutskott farhågor för att
utredningens förslag kan leda lill en överströmning av landläkare från
folktandvården. Ersättningsnivån för vård meddelad av tandhygienist berörs i
yttranden från Norrbottens och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott,
vilka finner att nivån ligger väl högt. Landstingsförbundet och landstingens
förvaltningsutskott anför betänkligheter mol del prestalionsrelalerade
ersättningssystem som utredningen föreslår och pekar på möjhgheten att i
stället bygga upp taxan med utgångspunkt i ett s. k. biandackordssystem, dvs.
en kombination av fast ersättning som bygger på arbetad tid och en rörlig
prestationsersättning.

Vissa remissinstanser erinrar om all utredningen inte lagt
fram några beräkningar över hur tandvårdstaxan kan komma att påverka den
enskilde tandläkarens inkomstsiluation under olika anlaganden om produktivitet,
LO finner att de av utredningen föreslagna taxebeloppen måste betraktas som
generösa men vill inte motsätta sig den föreslagna taxan då möjligheter bör
finnas att bibehålla laxebeloppen under relativt lång lid. Landstingsförbundet
och flera landstings förvaltningsutskott konstaterar när del gäller taxenivån
att omkring hälften av landets privatpraktiserande tandläkare kommer att
beredas möjlighet att la ul minst nuvarande arvoden uppräknade till 1973 års
prisnivå med tillämpning av den föreslagna taxans maximibelopp, Detla innebär
att nästan hälften av landets privatpraktiserande tandläkare ges möjlighet all
höja sin arvodesnivå. Därtill kommer effekterna av den individuella taxebindningen,
Sveriges landläkarförbund understryker all det föreslagna systemet anknyter
till de principer som flertalet privatpraktiserande landläkare tillämpar i
dag. Som alternativ bör dock ren tidsdebitering få tillämpas för dem som så
önskar.

Utredningens val av debileringsprinciper för de olika landvårdsåtgär-derna,
dvs, valet mellan arvodesberäkning på grundval av ett styckepris per åtgärd med
eller utan latitud eller efter tidsåtgång, tillstyrks bl. a. av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 49

socialstyrelsen och Sveriges landläkarförbund. Riskerna
för taxeglidning på grund av latiludsyslemet och behovet av fortlöpande
kontroll av utvecklingen framhålls från åtskilliga håll. Tandläkarförbundet
konstaterar att även om taxan och dess konstruktion lider av vissa brister
vill förbundet gärna poängtera alt taxan ger möjlighet till flexibilitet i
behandlingen samt att latiludsyslemet tar viss hänsyn till svårighetsvariationerna
i en och samma behandling och därigenom bidrar lill en rättvisare
kostnadsfördelning mellan patienterna. Odontologiska fakulteten vid karolinska
institutet anser att som alternativ bör tillkomma möjligheten att tillämpa
tidsdebitering, I synnerhet har detta betydelse för vården av patienter som
kräver längre tid än normalt. De föreslagna latituderna är inte tillräckliga
härvidlag och förekommer för övrigt inle heller vid alla behandlingsåtgärder.
Socialstyrelsen godtar i princip förslaget till debiteringsprinciper men
förutsätter att tillämpningsföreskrifter lill laliludsystemel utfärdas och att
systemets tillämpning följs fortlöpande, främst för att förhindra att
latituderna ger upphov till taxeglidning. Stockholms läns landstings
förvaltningsutskott betonar all svårigheten all bedöma latituderna i taxesättningen
kan medföra en glidning mot genomgående högre arvoden än som är avsett,
Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott anser att systemet med taxelalituder
ger en taxa som är skenbart nyanserad och erinrar om den dragningskraft den
övre gränsen utövar i de fall dä ett varierat pris är möjligt. Utskottet skulle
föredra en taxa utan latitudsystem men med ett större antal fasta arvoden.

Statens handikappråd och HCK anser att tandvårdstaxan bör
överarbetas. Flera av de landvårdsåtgärder som för handikappade är särskilt
viktiga och ibland särskilt tidsödande skall debiteras efler tidsåtgång. Detla
kan leda till att väsentliga åtgärder kan bli betydligt dyrare för handikappade
än för övriga patienter.

Försäkringsutredningens
förslag till individuell laxebindning tillstyrks av Sveriges tandläkarförbund
och med vissa reservationer även av bl, a. Landstingsförbundet och
socialstyrelsen. Sveriges tandläkarförbund fäster slort avseende vid
utredningens förslag om den individuella laxebindningen och framhåller all den
är en förutsättning för förbundels möjlighet att acceptera den fasta taxan.
Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet och LO tillstyrker endast med
viss tvekan förslaget. Landstingsförbundet understryker att denna anordning
måste tillämpas med stor restriktivitet, LO understryker det angelägna i den av
utredningen föreslagna restriktionen med en årsarbetstid på minst I 600 limmar
som villkor för individuell laxebindning. En högre arvodesnivå måste vara
motiverad av högre omkostnader och inte av det förhållandet all tandläkaren
skall kompensera en kortare arbetstid med högre arvode.
Försäkringskasseförbundet anser det i princip tveksamt att i en allmän
försäkring med fasta taxor införa individuella laxebindningar som grundas på
individuella omkostnader men vill med hänsyn till anförda motiv inle motsätta
sig förslaget. Socialstyrelsen föreslår att den individuella laxebindningen
endast godtas om den grundar sig på högre omkostnader

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 50

och även då endast som en övergångsform. Om andra grunder
för högre arvodesnivå än högre omkostnader likväl befinns skäliga bör
individuell taxebindning avvecklas inom tre år.

Från en rad landstings förvaltningsutskott framförs kritik
mot förslaget om individuell taxebindning. Förvaltningsutskotten i bl a.
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens
län avvisar i princip förslaget om den individuella taxebindningen,

Sveriges tandteknikers riksförbund menar att de
landtekniska laboratorierna bör beredas samma möjlighet till individuell
laxebindning som tandläkarna.

Beträffande utredningens förslag om laxeförhöjning för
specialister tillstyrker de remissinstanser som behandlat frågan allmänt att
viss förhöjning sker för specialistvården. Socialstyrelsen, Sveriges tandläkaresällskap
och Landstingsförbundet framhåller att sådan förhöjning endast bör komma i
fråga i de fall tandläkaren arbetar inom sin egen specialitet, Sveriges
tandläkarförbund och SACO hävdar att del på grund av pågående utredningar
saknas underlag för definitiva ställningstaganden om specialisttandvården.
Tills vidare bör därför privat verksamma specialister medges rätt att ulan
arvodesbindning ansluta sig till försäkringen, I andra hand kan tandläkarförbundel
acceptera en anknytning av specialisterna lill den av utredningen föreslagna
arvodesbindningen, dock endast under förutsättning att alla specialister medges
anslutning, oavsett om de utövat enskild tandvård sedan år 1972. Dessutom krävs
vissa kompletteringar och justeringar i taxan. Sveriges tandläkaresällskap föreslår
en fri arvodessättning för specialisterna, varvid försäkringen bör lämna
ersättning med hela det normala taxebeloppel för åtgärder inom
specialitetsområde. I andra hand yrkar sällskapet att specialisterna vid vård
inom specialiteten tillerkänns ett taxepåslag med 100%, Odontologiska
fakulteten vid karolinska institutet framhåller att den föreslagna
taxekonstruktionen inte synes ge rimlig ersättning för utbildningskostnaderna
för de privat verksamma specialisterna. Inom flera områden torde f, n, inte
heller inrättas tjänster i den utsträckning nya specialistbehörig-heler
meddelas. Fakulteterna är för sin lärarrekrytering beroende av all yngre
landläkare inte avhåller sig från att utbilda sig till specialister. Det är
därför angelägel all man inle genomför åtgärder som verkar i den riktningen.
Landstingsförbundet anser det tveksamt om specialisterna bör få rätt att ulan
prövning ta ut förhöjt arvode för tandvård där specialistkompetens och specialistfärdighel
inte krävs. Däremot förefaller del förbundet rimligt att ett förhöjt arvode
medges i de fall där landläkaren arbetar inom sin specialitet. Mot bakgrund av
landstingsförbundels synpunkter på frågan om vårdansvaret för specialistvården
ser förbundet dock detta i första hand som ett övergångsproblem.

Utredningens förslag om taxekonstruktion för tandlekniska
arbeten tillstyrks i huvudsak av Sveriges tandteknikers riksförbund. Landstingsförbundet
påpekar att utredningen inle redovisar någon kontroll eller analys av den
föreslagna laxans nivå och eventuella effekter, Kristianstads läns landstings
förvaltningsutskott anser att taxan ligger på en jämförelse-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 51

vis hög arvodesnivå. Sveriges tandteknikers riksförbund
anser all frågan om beräkningsgrunder och ulbetalningsform för tandlekniska
arbeten som utförs ål patienter som behandlas inom folktandvården bör utredas
vidare så att arbetsförhållandena för tandteknikerna inom folktandvården inte
försämras genom försäkringens införande. Förbundet utgår från att förbundet
blir representerat i dessa överläggningar. Förbundet hävdar att priserna i tand
teknikerlaxan får betraktas som paketpriser och att i de fall en landläkare
själv gör vissa moment av det tandtekniska arbetet någon reducering av
tandteknikerns pris för det slutliga arbetet inte skall ske, Tandteknikerlaxan
måste uppfattas som bindande för såväl landläkare som försäkringen. Om så inte
skulle vara fallet finner förbundet det vara nödvändigt att återgå till en
prislista som är baserad på de enskilda arbetsmomenten. Tandteknikerlaxan
innebär med sina pakelpriser en ny konstrukrion av debileringsformerna för landlekniskt
arbete. Förbundet motsätter sig inte taxans uppläggning men är tveksam
beträffande det ekonomiska utfallet för de enskilda laboratorierna, som skall
använda taxan för sina debiteringar. Förbundet vill därför ha möjlighet att ta
upp frågan om revidering av tandteknikertaxan med riksförsäkringsverket när
närmare erfarenhet vunnits. Vidare erinrar förbundet om att tandteknikerlaxan
utgår från att arbeten skall utföras på ordinarie arbetstid. Om tandläkaren
kräver att arbeten skall utföras under annan tid måste enligt förbundets mening
priserna räknas upp med de i avtalet stipulerade procenttalen i vad avser den i
paketprisel ingående lönekostnaden för sådant arbete.

Ett stort antal remissinstanser har i anslutning till sin
bedömning av utredningens förslag rörande bl, a. taxenivån, ersättnings- och
debiteringsprinciper, individuell taxebindning etc. framhållit behovet av en
fortlöpande uppföljning av taxans effekter ur ekonomisk och vårdmässig
synpunkt. Riksrevisionsverket framhåller all den osäkerhet som råder om vilka
faktorer som påverkar konsumtionen av tandläkarvård understryker behovet av en
noggrann uppföljning av tandvårdsförsäkringens konsekvenser. Införandet av en
tandvårdsförsäkring bör även kompletteras med andra åtgärder. I, ex, en
intensifierad upplysningsverksamhet. Uppföljningens resultat bör styra
insatserna och kompletterande åtgärder. Socialstyrelsen framhåller att en rad
administrativa åtgärder måste vidtas i samband med införandet av
tandvårdsförsäkringen. Anvisningar om journalföringen och om
behandlingsförslagens utformning är exempel på sädana åtgärder. Fortlöpande
statistik över de viktigaste tandsjukdomarnas frekvens och utveckling bör
upprättas. Därjämte bör upprättas statistik över behandlingspanoramat, varvid
särskilt bör beaktas försäkringens eventuella styrning av terapivalet. UKÄ
framhåller angelägenheten av all kontinuerlig vetenskaplig dokumentation av
reformens effekter sker. Denna åtgärd bör utföras i samråd med expertis från de
odontologiska fakulteterna, Ell statisliksystem bör redan från början byggas
upp som gör det möjligt att följa landsjukdomarnas utveckling i landet, liksom
effekterna av olika profylaktiska och terapeutiska åtgärder. Malmö
kommunstyrelse framhåller att utvecklingen noga bör följas

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 52

åtminstone under ett initialskede. Delta gäller bl, a,
sådana frågor som förhållandet mellan rekrytering av landläkare lill folktandvården
och utvecklingen inom den privata sektorn saml taxans utveckling i förhållande
till den ekonomiska utvecklingen i samhället i övrigt, Kronobergs läns
landstings förvaltningsutskott framhåller all det föreslagna ersättningssystemet
kräver en fullgod kontroll inte bara av arvodesnivån utan också av den arbetade
tiden, inte minst med tanke på att I 600 timmar satts som en undre gräns för
alt få arbeta inom försäkringens ram med s. k. individuell taxebindning.
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anser alt försäkringssystemet bör
underkastas en fortlöpande utvärdering både vad avser taxeutfall och
tandläkarnas arbetstider. Tillämpningen av de i taxan föreslagna latituderna
bör likaledes följas upp. Värmlands läns landstings förvaltningsutskott förutsätter
alt de taxesystem som fastställs kommer alt bli föremål för en noggrann
uppföljning och inte låses fast för någon längre tid. Örebro läns landstings
förvaltningsutskott anser att man bör eftersträva en fortlöpande individuell
kontroll av landläkarna såväl vad avser inarbetat belopp som inarbetad tid.
Tidskontrollen är väsentlig då utbyggnaden av tandvården bygger på prognoser av
utbudet av tandläkartimmar. Biandackordet ger automatiskt en lidsrevidering
beträffande privaltandvården. Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott
anser att en tillförlitlig kontrollfunktion bör tillskapas redan vid
tandvårdsförsäkringens införande som övervakar privallandläkarnas arvodesnivå
och arbetad tid. Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott uttalar
att den individuella kontakten mellan landläkaren och försäkringskassan, som
bl. a. skall utföras av förlroendetandläkaren, även skall omfatta uppföljning
av hur latitudsystemet kommer att användas. LO tillstyrker utredningens förslag
om kostnadsfördelning mellan patient och försäkring under förutsättning att
utfallet av tandvårdsreformen noggrant följs upp. Inom ramen för den allmänna
uppföljningen bör även göras specialstudier avseende blivande och nyblivna
mödrar, TCO framhåller vikten av en noggrann uppföljning av tandvårdsreformen
sä att ytterligare prioriteringar vid behov kan företas. Eftersom införandel av
en tandvårdsförsäkring inte får leda till omotiverade arvodeshöjningar måste
eventuella felaktigheter i taxesältningen kunna justeras under hand och inle
enbart vid den föreslagna revideringen av tandvårdstaxan efter två år.
Representanter för berörda personalgrupper bör beredas möjlighet till insyn vid
diskussionerna i laxefrågor. Vidare anser organisationen det angeläget att
riksförsäkringsverket följer och registrerar praxis i
förhands-prövningsärenden.

6.3,6 Administration

Utredningens förslag om inrättande av särskilda tjänster
som förlroendelandläkare vid försäkringskassorna har vunnit allmänt bifall
bland remissinstanserna, 1 en rad yttranden utvecklas synpunkter på de kvalifikationskrav
som bör ställas på befattningshavarna. På huvudmannahåll

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 53

diskuteras också förtroendelandläkarnas relation till
folktandvården. Socialstyrelsen anser att bland uppgifterna för förtroendetandläkarna
bör ingå skyldighet att följa utvecklingen av tandvården inom försäkringskassans
område och rapportera lill riksförsäkringsverket och socialstyrelsen om såväl
tandvärdens utveckling som föreliggande tandvårdssituation. Det bör också
ankomma på förtroendetandläkaren att utan anmodan lämna synpunkter på
tandvårdstaxans konstruktion ur vårdsynpunkt. Riksförsäkringsverket påpekar alt
förtroendetandläkarna måste ha förmåga att objektivt bedöma vilken behandling
som är påkallad under olika förutsättningar, bl. a. hur omfattande en
proteskonstruktion bör vara och vilken teknik som är den lämpligaste. Den
odontologiska fakulteten vid karolinska institutet framhåller att god
förtrogenhet med modern odontologi måste krävas av förtroendetandläkarna.
Garantier måste skapas för att dessa genomgår kontinuerlig efterulbildning.
Svenska tandläkaresällskapet anför alt förtroendetandläkarna bör vara erfarna
kliniskt verksamma tandläkare som är i praktisk yrkesutövning under den tid de
inle arbetar som förlroendelandläkare. Del finns anledning att hänsyn även tas
till odontologiska meriter inom ämnesområdet protetik efiersom flertalet
granskningsfall rymmer behandlingsformer inom detta ämnesområde, Skaraborgs
läns landstings förvaltningsutskott förordar all tandvårdschefen eller
motsvarande utses till förlroendelandläkare. Västernorrlands läns landstings
förvaltningsutskott anser att tandvårdschefen bör vara förtroendetandläkare
såvitt avser folktandvården, 1 de fall de större kassorna behöver anlita flera förlroendelandläkare
kan dessutom finnas en förlroendelandläkare för privaltandvården. Dessa skall
inbördes hälla kontakt via försäkringskassan för samordning av bedömningen.

Socialstyrelsen
delar utredningens uppfattning alt förtroendetandläkarna bör utses av
socialstyrelsen och all därvid såväl tjänstetandläkare som privatpraktiserande
tandläkare bör komma i fråga. Sveriges tandläkarförbund tillstyrker att till
varje försäkringskassa knyts kliniskt verksamma förtroendetandläkare
företrädande såväl den enskilda som den offentliga sektorn. De lokala landläkarföreningarna
bör ges tillfälle alt medverka vid kassornas förbehandling av
tillsättningsärenden. Det är nödvändigt att förtroendetandläkarna ges en
begränsad förordnandelid, förslagsvis tre är, saml att omförordnande inte sker
utan lokalföreningens tillstyrkan. I tillämpliga delar bör motsvarande gälla ocksä
för riksförsäkringsverkets förlroendelandläkare. Även Svenska tandläkaresällskapet
framhåller betydelsen av klinisk erfarenhet och dokumenterat förtroendeförhållande
till kårmedlemmarna, I fråga om förhandsprövningen lar remissinstanserna upp
dels frågan om prövningsverksamheten skall omfatta landvård i såväl offentlig
som enskild regi, dels frågan om beloppsgränsen för förhandsprövningen.

Landstingsförbundet
liksom övervägande antalet förvallningsulskolt anser att det inte finns några
bärande skäl för all folktandvården på samma sätl som privaltandvården skall omfattas
av den verksamhet som förtroendetandläkarna skall bedriva. Sådana uppgifter bör
fullgöras inom folklandvårdsorganisationen och fakulteterna efter
överenskommelse

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 54

mellan huvudmännen, fakulteterna och
riksförsäkringsverket. Även i övrigt bör riksförsäkringsverket få möjlighet all
ingå överenskommelser i syfte att förenkla den administrativa handläggningen.
Sveriges tandläkarförbund. Svenska tandläkaresällskapet och odontologiska fakulteten
vid karolinska institutet anser att samma regler bör gälla för förhandsprövning
för den privata och den offentliga vårdsektorn. Risken är annars stor att olika
praxis utbildas inom de olika vårdsektorerna,

Sveriges tandteknikers riksförbund föreslår att en
förtroendetandtekniker knyts lill försäkringskassorna med uppgift att biträda
kassorna efter i princip samma riktlinjer som skall gälla för de föreslagna förtroendetandläkarna,
och alt till riksförsäkringsverket knyts en förlroendeland-tekniker med uppgift
att biträda verket när det gäller att verka för enhetlig bedömning bland
försäkringskassorna,

I fråga om beloppsgränsen för obligatorisk
förhandsprövning anser Sveriges tandläkarförbund att en alltför låg ekonomisk
spärr kan leda till alt förtroendetandläkarna blir överhopade med arbete,
vilket i sin tur kan medföra onödiga dröjsmål. Socialstyrelsen och TCO m, fl.
tillstyrker utredningens förslag men anser alt del bör ankomma på
riksförsäkringsverket att i framtiden bedöma den kostnadsram inom vilken
obligatorisk förhandsprövning bör ske.

HCK hävdar att tandläkare som är sakkunniga inom
handikappområdet bör delta i förhandsprövningen hos försäkringskassan samt all
anvisningar om handikappades speciella tandvårdsbehov bör utarbetas för
försäkringskassan.

LO anser att en noggrann prövning av behovet av fasta proleskonslruk-tioner
är mycket angelägen och föreslår att tandvårdsbehov av detta slag blir föremål
för obligatorisk förhandsprövning.

TCO anser att det är synnerligen angeläget att
riksförsäkringsverket följer och registrerar praxis i förhandsprövningsärenden.

Remissinstanserna tillstyrker genomgående inrättandet av
den föreslagna tandvårdsdelegationen som bedöms komma att få viktiga
arbetsuppgifter. Synpunkter på delegationens sammansättning framför bl. a. UKÄ,
odontologiska fakulteten vid Umeå universitet. Svenska tand läkaresällskapet.
Försäkringskasseförbundet, TCO och Handdstjänstemannaförbundet.

Beträffande sättet för utbetalande av ersättning för landlekniskt
arbete framhåller Sveriges tandteknikers riksförbund med instämmande från
Sveriges tandläkarförbund och SAF att landleknikerlaboratoriet bör översända
sin räkning till tandläkaren, som granskar, attesterar och översänder räkningen
till försäkringskassan tillsammans med sin egen räkning. Därefter bör kassan
betala hela laboratorieräkningen direkt till laboratoriet och räkna av beloppet
när kassans ersättning till tandläkaren betalas ut.

Riksförsäkringsverket, försäkringsdomstolen och
socialstyrelsen tar upp frågan om återbetalning av patientavgift när
försäkringskassan funnit att tandläkaren debiterat för hög
försäkringsersättning. Enligt 50cw/.fr>'-relsen bör i tandvårdstaxan intas
en föreskrift som ålägger tandläkare all i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 55

sådant fall återbetala det feldebiterade beloppet.
Riksförsäkringsverket har samma uppfattning och anser att försäkringskassan bör
fä rätt att göra avdrag på ersättningen lill landläkaren för vad den försäkrade
erlagt för mycket och tillställa den försäkrade beloppet.

6.3.7 Övriga frågor

Försäkringsdomstolen anser att utredningens uttalanden
tyder på att utlandssvenskars rätt till tandvård mot reducerat arvode och deras
motsvarande rättigheter i fråga om övrig sjukvård skall bedömas efter skilda
principer. Domstolen framhåller att om en sådan skillnad i bedömning finnes
böra godtas detla bör markeras i lagtexten,

1 fråga om tandvårdsförsäkringens-fullföljdsregler
ifrågasätter/öwäfc-ringsdomstolen nödvändigheten och lämpligheten av att
fullföljd över riksförsäkringsverkets beslut skall kunna ske till domstolen.
Tandvårdsärendena kommer enligt domstolens mening att i övervägande grad
behöva bedömas på grundval av odontologiska överväganden och något mera utpräglat
rättsligt bedömande blir knappast påkallat annat än i undantagsfall. Ett treinslanssystem
synes därför enligt domstolens uppfattning inle nödvändigt från rältsskyddssynpunkt.
Domstolen ifrågasätter vidare om inte den föreslagna tandvårdsdelegationen
borde inordnas i riksförsäkringsverkets besvärsorganisation. Om försäkringsdomslolens
kompetensområde skulle vidgas som utredningen föreslagit, skulle det vidare
vara nödvändigt med en motsvarande delegation hos domstolen för att behovet av
sakkunskap på det odontologiska och tekniska området skulle tillgodoses. En
sådan direkt eller indirekt verkande representation är emellertid över huvud
främmande för domstolar. Slutligen bör beaktas att förhandsbeskeden är av
brådskande natur och att det därför är mindre lämpligt att domstolen belastas
med ärenden av delta slag.

I fråga om samordningen med yrkesskadeförsäkringen
framhåller riksförsäkringsverket i sitt remissvar att tandbehandling föranledd
av yrkesskada kan sträcka sig över samordningslidens utgång och att del kan
bero på tillfälligheter om behandlingskostnaden delvis skall bäras av den
allmänna försäkringen eller om den helt skall bekostas av yrkesskadeförsäkringen.
Verket ifrågasätter därför, med hänvisning lill yrkesskadeförsäkringskommitténs
pågående arbete, om inte redan nu tandvårdsersält-ningarna kunde samordnas på
så sätt att den föreslagna kostnadsfördelningen under samordningstiden får
fortsätta ocksä därefter.

6.3.8 Ikraftträdande och kostnader

Remissinstanserna godtar genomgående utredningens förslag
att den allmänna tandvårdsförsäkringen skall träda i kraft den 1 januari 1974,
En rad remissinstanser fäster därvid uppmärksamheten pä problemen med en
eventuell dämpning av vårdefterfrågan under slutet av 1973, Socialstyrelsen tillstyrker
utredningens förslag om vissa ersällningsmöjligheler fr.o.m. den 1
november 1973. Riksförsäkringsverket, statskontoret.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 56

Sveriges tandläkarförbund, LO och TCO välkomnar utredningens
modell för all motverka dämpningseffekterna men ifrågasätter om inte mer kan
göras i delta syfte, LO förordar ett tidigareläggande med en eller ett par
månader, medan TCO ullalar sig för en igångsättning redan den 1 juli 1973,
Sveriges tandteknikers riksförbund anser att utredningen allvarligt har
underskattat den dämpning utredningen talar om och hemställer all
övergångsbestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1973, LO framhåller att
vidareutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen kan vara ett verksamt medel
under tiden fram till ikraftträdandet av försäkringen om sysselsättningen
skulle minska. Utbildningen kan anpassas till flexibla behov av komplettering
av yrkeskunskaper och behov av kortare och längre lidsperioder av utbildning.

Sveriges tandläkarförbund föreslår alt den föreslagna
beredning inom tandvårdsdelegationen som skall föregå fastställande av ny
laxenivå ersätts med direkta överläggningar mellan riksförsäkringsverket och tandläkarförbundel
rörande såväl de faktorer som skall påverka taxans justering som laxans
faktiska innehåll. Förbundet motsätter sig inle att Landstingsförbundet också
deltar i vissa avsnitt av dessa överläggningar men yrkar att det skall klart
framgå av lagtexten all de förslag rörande ny tandvårdstaxa som skall
underställas Kungl, Maj:l skall vara godkänd av den av tandläkarförbundel
utsedda överläggningsdelegationen. Tandläkarförbundet avser att rekommendera
sina privattandläkare att inte ansluta sig lill försäkringen om denna rätt all
träffa överenskommelse inte förverkligas. Landstingsförbundet föreslår alt
överläggningar om taxan mellan berörda parter alltid äger rum inför utgången av
en giltighetsperiod.

Socialstyrelsen och Sveriges tandläkarförbund tillstyrker
att taxan skall gälla i högst två år. Landstingsförbundet iärate ett antal
förvaltningsutskott föreslår under hänvisning till behovet av kontinuerlig
uppföljning av laxans utfall att dess giltighetstid begränsas till ett år,
åtminstone under försäkringens inledningsskede.

Utredningens finansieringsförslag har i stort sell lämnats
utan invändningar av flertalet remissinstanser.

Sveriges tandläkarförbund. Svenska tandläkaresällskapet,
odontologiska fakulteten vid karolinska institutet och riksrevisionsverket
förordar införandet av en speciell skatt på vissa sockerhalliga produkter. SAF
avstyrker utredningens förslag att den föreslagna försäkringen skall
finansieras genom höjning av arbetsgivareavgiften.

Ett stort antal förvaltningsutskott framhåller alt om
försäkringen skall finansieras genom arbetsgivaravgift, huvudmännen bör få
kompensation härför.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 57

7
Departementschefen

7.1 Allmänna synpunkter

Flera undersökningar har visat alt stora
befolkningsgrupper av ekonomiska skäl saknar tillfredsställande möjligheter lill
god tandvård. Det är mot denna bakgrund angeläget att genom en utbyggnad av den
allmänna sjukförsäkringen med en allmän tandvårdsförsäkring skapa lika möjligheter
åt alla medborgare till en god tandvård till överkomliga avgifter. Den pågående
utbyggnaden av folktandvården och den snabbt ökande tillgången på tandläkare
gör det enligt min mening nu möjligt all genomföra en allmän
tandvårdsförsäkring. Samtidigt bör läggas fast ett utbyggnadsprogram för
folktandvården för återstoden av 1970-lalel och olika åtgärder vidtas för alt
stärka folktandvårdens ställning.

Utgångspunkten
för försäkringsreformen bör vara att tandvårdsförsäkringen skall gälla alla
vuxna och omfatta alla slags behandlingar. Försäkringen bör gälla hos såväl
folktandvården som privatpraktiserande tandläkare. För barnen bör landvården
liksom hittills vara avgiftsfri genom folktandvården. Det är av grundläggande
betydelse att försäkringen innefattar en maximilaxa för all behandling som
utförs inom försäkringens ram och alt tandläkarna således blir taxebundna. För
all tandvårdsförsäkringen skall fungera tillfredsställande är det vidare nödvändigt
alt skapa garantier för att anslutningen blir allmän också bland landets
tandläkare. Folktandvårdens ställning måste stärkas och finansiella resurser
för folktandvårdens utbyggnad tillföras landstingen genom försäkringen.

7.2 Folktandvården

7.2,1 Folktandvårdens utbyggnad

När folktandvården inrättades för 35 år sedan inriktades
dess uppgifter i första hand på att ordna landvården för bam t. o. m. 15 års
ålder och i andra hand på att bereda ungdomar och vuxna tandvård i viss
utsträckning. Rekryteringen av landläkare till folktandvården blev dock under
lång tid otillräcklig bl. a. på grund av en låg utbildningskapacitet.
Målsättningen kunde därför inle uppfyllas. Först under 1960-lalet förbättrades
situationen och allt fler barn i åldrarna 715 är började få årlig tandvård
genom folktandvårdens försorg. Fr.o.m, år 1965 höjdes åldersgränsen för
organiserad barntandvård lill 16 år,

lag vill
framhålla att den ökande tandläkarutbildningen är av grundläggande betydelse
för utbyggnaden av folktandvården liksom för möjligheten att genomföra en
tandvårdsförsäkring. Antalet inlagningsplatser för utbildning av landläkare
ökar med 120 innevarande år i samband med tillkomsten av en nybyggnad för odontologisk
utbildning vid Huddinge sjukhus. Den totala intagningskapaciteten i landet blir
därmed 500 platser per år. Vidare vill jag erinra om att Kungl. Maj:t uppdragit
åt UKÄ alt utreda fömtsättningarna att öka tandläkarutbildningens kapacitet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 58

Den organiserade landvården i form av kallelse lill
fullständig behandling minst en gång årligen har visat sig vara en myckel god
lösning av barnens land vård. Efter hand som organiserad tandvård kunnat
erbjudas allt fler åldersgrupper har enligt tillgänglig statistik bamens
tandtillstånd förbättrats. Genom att bamen får vänja sig vid regelbundna
tandläkarbesök torde efterfrågan hos den vuxna befolkningen på regelbunden och
förebyggande tandvård komma all öka och tandlillslåndet på sikt förbättras.

Med utgångspunkt i detta har folklandvårdsulredningen
föreslagit all den regelbundna, organiserade landvården inom folktandvården
skall byggas ut lill alt omfatta samtliga personer i åldrarna t.o.m. 19 år.
Försäkringsutredningen har reviderat de beräkningar som folktandvårdsutredningen
genomförde beträffande tillgängliga vårdresurser. Under förutsättning att hela
nettotillskottet av tandläkare tillförs folktand-värden, samt med ett anlagande
om kortare medelbehandlingslider än vad folklandvårdsulredningen räknat med,
har försäkringsutredningen funnit alt vårdresurserna under 1970-lalet bör
förslå lill att bygga ul den oi-ganiserade vården till att omfatta
åldersgrupperna t. o. m. 19 år.

Folklandvårdsulredningen föreslog alt folktandvårdens
vuxentandvård skulle byggas ul tillsammans med barn- och ungdomstandvården för
alt på sikt omfatta 30 till 35 % av den totala vuxentandvården i landet. Vid dé
beräkningar som försäkringsutredningen företagit antas vuxenland-vårdens
utbyggnad gå parallellt med utbyggnaden av bam- och ungdomstandvården. Vid en
sådan fördehiing av tillgängliga tandvårdsresurser kan folktandvårdens
vuxentandvård beräknas omfatta ca 35 % av den totala vuxentandvården vid
1970-talets slut.

Remissinstanserna har i stort sell anslutit sig till
utredningens förslag om folktandvårdens utbyggnad. Landstingsförbundet vill i
likhet med försäkringsulredningen prioritera en utbyggnad av förskoletandvärden
framför ungdomstandvården. I sitt remissvar över folktandvårdsulredningens
betänkande framhåller förbundet all det bör vara en av folktandvårdens
viktigaste uppgifter att lägga grunden till en positiv attityd till god
munhygien redan i de tidigaste åldrarna. Utvecklingen har enligt förbundet
klart visat att en tidigt insatt förebyggande vård och behandling minskar kariesfrekvensen.
Också socialstyrelsen understryker betydelsen av vidgad förskoletandvård och
betonar fördelarna med en organiserad förskoletandvård.

Försäkringsutredningens bedömningar av de vårdresurser som
behövs för att bygga ut barn- och ungdomstandvården under 1970-lalet lämnas
utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl, a.
socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

I likhet med utredningarna anser jag alt folktandvården
bör byggas ut i sådan omfattning alt den kan erbjuda en avgiftsfri organiserad
tandvård till samtliga barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år. Vid denna
utbyggnad bör först landvården för åldersgrupperna 6-16 år tillgodoses. Därnäst
i angelägenhetsgrad kommer en organiserad tandvård för barn före
skolåldern. Jag delar Landstingsförbundels och socialstyrelsens

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 59

uppfattning om förskolelandvårdens betydelse och anser att
en tidigt insatt regelbunden tandvård i förskoleåldrarna ger möjlighet lill en
tidig påverkan i form av upplysning om förebyggande åtgärder. Som försäkringsutredningen
framhållit bör ungdomstandvården byggas ut först sedan landvården för
åldersgrupperna upp t. o, m, 16 år har genomförts. Målsättningen bör enligt min
mening vara att folktandvården tillförs vårdresurser i sådan utsträckning att
utbyggnadsprogrammet för barn-och ungdomstandvården kan fullföljas under 1970-lalel,

Den föreslagna utbyggnaden av vuxentandvården till att i
första hand omfatta 30-35 % av vuxentandvården i landet här inte heller
föranlett några invändningar under remissbehandlingen, LO hävdar att utbyggnaden
av den samhälleUga tandvården måste prioriteras. Socialstyrelsen ansluter sig
till vad försäkringsulredningen anfört och framhåller att folktandvårdens
vuxentandvård bör byggas ut så att den ökade efterfrågan av sådan landvård kan
tillfredsställas Inom folktandvården.

Jag delar uppfattningen om angelägenheten av att
folktandvården tillförs ökade vårdresurser så att även vuxentandvården kan
byggas ut. Väntetiderna för de vuxna som söker Vård i folktandvården måste
snarast nedbringas lill rimhg nivå. Folktandvården bör kunna erbjuda sina vuxna
patienter en regelbunden tandvård där de förebyggande åtgärderna ulgör en
integrerad del på samma sätt söm gäller för den organiserade barntandvården.
Jag utgår från alt huvudmännen vid planeringen av folktandvårdens utbyggnad
avseende barn- och ungdomstandvården i stort planerar för en samtidig utbyggnad
av vuxentandvården. På sikt kan en allt större del av de vuxna patientefrtäs
vårdefterfrågan därigenom tillgodoses inom den av samhället organiserade
tandvården.

Under remissbehandUngen av försäkriiigsutredningens
förslag har Landstingsförbundet.och så gott som samtliga förvaltningsutskott
hävdat all speciaHsttandvården huvudsakligen böi= bedrivas inom folktandvården.
Tandläkarförbundet däremot anser att det saknas grundläggande förutsättningar
för att nu pröva frågan om specialisttandvårdens organisation.

Jag ansluter mig lill uppfattningen att
specialisttandvården bör vara en uppgift för den av samhället organiserade
tandvården. Redan i dag tjänstgör det övervägande antalet speciahster i
folktandvården eller vid fakulteterna. För all tillgängliga resurser rätt skall
utnyttjas bör varje specialistlandläkare huvudsakligen arbeta inom sin
specialitet. Detta tillgodoses bäst om huvuddelen av specialisttandvården även
i fråga om vuxentandvården utförs inom folktandvården. Landstingen bör därför i
enUghet med Landstingsförbundels förslag åläggas vårdansvaret för
specialisttandvården vad avser såväl bam som vuxna.

Folktandvårdsutredningen
har också föreslagit att den militära freds-, landvården skall föras över till
folktandvården med början år 1973. Förslaget avstyrks av flertalet
remissinstanser. Landstingsförbundet hävdar sålunda att frågan bör anstå tills
stabilitet uppnåtts inom folktandvården. Det är otvivelaktigt nödvändigt att
man är försiktig med att tillföra folktandvården nya uppgifter undel del
utbyggnadsskede som föreslår och det är därför inte möjligt alt nu ta
ställning till det av

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 60

folklandvårdsulredningen framlagda förslaget om ett
överförande av den militära fredstandvården till folktandvården,

I en särskild promemoria har folktandvårdsutredningen
behandlat särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper och därvid
pekat på behovet av att vissa vårdorganisatoriska åtgärder vidtas för fysiskt
och psykiskt långtidssjuka och därmed jämförbara handikappade. Jag delar folktandvårdsulredningens
uppfattning att det bör ankomma på landstingen att erbjuda tandvård på sina
vårdinstitutioner för långtidssjuka och handikappade. Även i övrigt bör den som
är ansvarig huvudman för olika typer av institutioner tillse alt möjligheter lill
tandvård i större utsträckning än f. n. är fallet erbjuds de personer som
vistas på institutioner. Att detta bör komma lill stånd har också fått
instämmande från flertalet remissinstanser. I samband med utbyggnaden av
folktandvården bör vårdresurser vidare skapas vid vissa distriktstandpolikliniker
så att dessa bl. a. kan ta emot patienter med rörelsehinder. Jag återkommer
under avsnitt 7.3,5 till ersättningsfrågorna för instilulionstandvård och den
militära fredslandvården.

Enligt gällande bestämmelser skall socialstyrelsen
fastställa en folktandvårdsplan för varje landstingskommun. Planen skall visa
den omfattning som folktandvården har inom landstingskommunens olika tandvårdsdislrikt.
Som ell led i alt förverkliga det utbyggnadsprogram som jag nu redogjort för
bör de framtida folktandvårdsplanerna redovisa den utbyggnad av folktandvården
som behövs för att en organiserad barn-och ungdomstandvård i de förut nämnda
åldersgrupperna skall kunna införas. Av planerna bör vidare framgå hur en
samtidig utbyggnad av vuxentandvården skall genomföras. Där bör också redovisas
den utbyggnad av folktandvårdens specialisttandvård som måste ske för all
infria målsättningen att specialisttandvården skall meddelas inom den
offentliga tandvården.

För att på ett smidigare sätt kunna avväga den utbyggnad
som behövs inom de olika huvudmannaområdena för alt uppfylla de nämnda
målsättningarna i fråga om barn- och ungdomstandvården samt vuxentandvården
anser jag att den nu gällande regeln om att minst 55 % av arbetstiden skall
ägnas åt barnlandvård bör slopas.

7.2.2 Ätgärder för att stärka folktandvården

Den föreslagna utbyggnaden av folktandvården kan enligt
försäkringsutredningen genomföras endast om åtgärder vidtas för att på olika
sätt stärka folktandvården. Bl. a. bör folktandvården prioriteras vid fördelningen
av det framlida tillskottet av tandläkare. Delta förutsätter i sin lur alt
ekonomiska resurser ställs lill huvudmännens förfogande för all dessa skall
kunna genomföra utbyggnaden av folktandvården inom nuvarande kostnadsramar.
Försäkringsutredningen har föreslagit att den allmänna försäkringen skall bidra
till läckandet av landstingens kostnader för att bygga ul barn- och
ungdomstandvården. Vidare har utredningen föreslagit all huvudmännen i princip
skall få ersättning för vuxentandvården

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 61

efter samma grunder som skall gälla för
privatpraktiserande tandläkare. Enligt en särskild garantiregel skall
försäkringen svara för all landstingets nettokostnad för folktandvården inte
blir större än före reformen. För att ytterligare underlätta för huvudmännen
att snabbt komma igång med utbyggnaden av folktandvården berör utredningen
också vissa åtgärder för att underlätta folktandvårdens utbyggnad redan under
år 1973.

Landstingsförbundet
har vid remissbehandlingen tillstyrkt försäkringsulredningens förslag om
bidrag lill folktandvårdens finansiering. Förbundet lägger särskild vikt vid
att man redan nu lar principiell ställning till försäkringens ersättning till
folktandvårdens huvudmän t. o. m. utbyggnadsperiodens slut. Liknande
synpunkter framförs av de flesta landstings förvaltningsutskott. Dessa
remissinstanser lägger också i sina yttranden stor vikt vid den föreslagna
garantiregeln.

Jag
förordar all ersättningsreglerna till folktandvården utformas efter det förslag
som försäkringsulredningen lagt fram. Därigenom får folk-landvårdens huvudmän
de ekonomiska garantier som är en förutsättning för att folktandvårdens
ställning skall kunna stärkas och den förut redovisade utbyggnaden av
folktandvården genomföras. Ersättningsreglerna bör gälla under hela den
utbyggnadsperiod som utredningen redovisat, alltså lill slutet av 1970-lalet.
De enskilda ersättningsbeloppen bör fastställas samtidigt med den tandvårdstaxa
som skall gälla inom försäkringen. Behovet av den särskilda garantiregeln får
därvid prövas från gång till gång sedan man fåll erfarenhet av utfallet av
ersättningsreglerna. Jag återkommer i del följande (avsnitt 7.3.8) till den
närmare utformningen av ersättningsreglerna.

Jag ansluter mig också lill försäkringsulredningens
uppfattning alt ersättning bör utgå lill landslingen för att göra det möjligt
att redan under 1973 anställa nya tandläkare i större utsträckning än som
tidigare planerats. Jag återkommer även lill dessa ersättningsregler i det
följande (avsnitt 7.3.8).

Samtidigt som huvudmännen ges ekonomiska resurser att
genomföra utbyggnaden av folktandvården bör ätgärder vidtas för att tillgodose
behovet av tandläkare inom folktandvården. Jag vill här erinra om att ulbyggnadsprogrammet
förutsätter all hela nettotillskottet av tandläkare kommer alt tillföras
folktandvården. Den ökade vuxentandvård som ingår i programmet för
folktandvården kommer, som jag tidigare framhållit, att innebära att
folktandvården i större utsträckning än f. n. får möjlighet att ta emot
patienter för regelbunden landvård. Detta bör göra tjänstgöring vid
folktandvården attraktivare bland tandläkarna. En annan viktig
rekryteringsåtgärd är, som socialstyrelsen påpekar, fort-och vidareutbildningen
av landläkarna inom folktandvården. Landstingen bedriver redan i dag en
omfattande utbildningsverksamhet för sina tandläkare och jag förutsätter all så
blir fallet även i fortsättningen.

Den
allmänna tandvårdsförsäkringen kan väntas medföra ökad efterfrågan på
landvård. Försäkringens verkningar pä fördelningen av landläkare i
folktandvård och landvård inom den privata sektorn kan helt naturligt inle i
förväg överblickas med någon säkerhet. Del är därför

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 62

angeläget alt jämsides med de rekryteringsfrämjande
faktorer jag nyss pekat på garantier skapas mot att försäkringen får negativa
följder för rekryteringen av landläkare lill folktandvården. Detta har starkt
understrukits i remissvaren från Landstingsförbundet och landstingens förvaltningsutskott.

Försäkringsulredningen har i detla syfte föreslagit en
regel som ger möjlighet att begränsa öppnande av privatpraktik efter
försäkringens ikraftträdande. Förslaget innebär all riksförsäkringsverket om
synnerliga skäl förehgger skall få föreskriva att under en tid av högst två år
ytterligare privatpraktiserande landläkare inte skall tas upp på förteckningen
över de lill försäkringen anslutna tandläkarna. Begränsning förutsätts kunna
ske lokalt inom ett landstingsområde. Beslut om begränsning skall enUgl
utredningens förslag föregås av samråd med landstingskommunens förvaltande
organ och tandläkarförbundel.

Tandläkarförbundet har tillstyrkt den av folklandvårdsulredningen
och försäkringsulredningen förordade utbyggnaden av folktandvården men avvisar
i sitt remissyttrande den av försäkringsutredningen föreslagna
begränsningsregeln.

Enligt landläkarförbundels remissyttrande skulle problemet
kunna bemästras effektivare genom överläggningar mellan huvudmännen och tandläkarförbundel
eller dess berörda lokalföreningar. Landstingsförbundet ifrågasätter däremot i
sitt remissyttrande om utredningens förslag är tillräckligt för att garantera
folktandvården det antal tandläkare som utredningen förutsatt. Socialstyrelsen
har ingen erinran mot den av utredningen föreslagna bestämmelsen men är tveksam
om bestämmelsen har fått en sådan utformning att den innebär ett reellt
instrument med avsedd effekt. Styrelsen förutsätter att man noga följer
utvecklingen så alt överströmning av landläkare från folktandvården till
privatpraktik inte kommer till stånd.

För egen del har jag kommit till uppfattningen all den
föreslagna begränsningen ratt utformad kan bli ell verksamt medel att motverka
den ogynnsamma effekt på rekryteringen av landläkare lill folktandvården som
försäkringen annars skulle kunna leda lill. Redan förekomsten av en
begränsningsregel bör verka avhållande på en befarad överströmning av
tandläkare från folktandvården lill privat tandvård. Jag ansluter mig
följaktligen till grundtanken i utredningens förslag. Begränsningsregeln bör
emellertid utöver enskilda landstingskommuner också kunna avse hela landet
samtidigt och tillgripas redan när riksförsäkringsverket efler samråd med
socialstyrelsen finner anledning alt befara en ogynnsam utveckling av
folktandvårdens rekryteringssiluation. Regeln bör vidare ges en sådan
utformning att den blir tillämplig såväl på nyexaminerade landläkare som på
redan verksamma tandläkare i offentlig tjänst. Jag förutsätter att
riksförsäkringsverket samt Landstingsförbundet och de enskilda
landstingskommunerna kommer att följa utvecklingen med uppmärksamhet särskilt i
försäkringens inledningsskede. Riksförsäkringsverket bör tillsammans med socialstyrelsen
löpande inhämta rapporter från försäkringskassorna och folktandvårdens huvudmän
om anslutningen

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 63

av privatpraktiker och tillgången på tjänsletandläkare
inom varje landstingskommun. I början kan del bli nödvändigt att lill dess
läget bättre kan överblickas för en kortare lid vilandeförklara anmälningar lill
försäkringen från nya privatpraktiserande landläkare. Syftet med denna regel är
således att säkerställa den utbyggnad av folktandvården som avses ske under de
närmaste åren. Det ligger i sakens natur alt tillämpningen av denna regel inte
bör hindra att anslutning lill försäkringen kan medges i enskilda fall när
delta är motiverat av särskilda omständigheter.

För all ytterligare stärka folktandvårdens ställning och
motverka de risker som Landstingsförbundet pekat på anser jag det i högsta grad
angeläget alt redan från början också få till stånd en uppföljning av
försäkringens effekter i oUka avseenden av betydelse för folktandvården. Jag
vill särskilt understryka att effekterna av tandvårdstaxan redan från början
måste följas med uppmärksamhet. I inledningsskedet bör taxan därför gälla för
endast ett år.

Förvaltningsutskotten i vissa landsting med en omfattande
glesbygd har uttryckt farhågor för att svårigheter kan uppslå när det gäller
all rekrytera tandläkare lill vissa avlägset belägna orter och få dem all
tjänstgöra där någon längre tid. Dessa frågor har också berörts av såväl folklandvårdsulredningen
som glesbygdsulredningen.

Jag vill kraftigt understryka angelägenheten av att
folktandvårdens vuxentandvård byggs ut i tillräcklig omfattning i
glesbygdsområdena. Den nyss nämnda begränsningsregeln har stor betydelse för
alt tillförsäkra folktandvården tillräckliga tandläkarresurser i glesbygdsdislriklen
och bör i detla syfte kunna komma till särskild användning. De
ersättningsregler jag tidigare redogjort för bör också ge landstingen
ekonomiska möjligheter till en sådan utbyggnad. För speciella insatser i form
av t. ex. ambulerande tandpolikliniker finns f. n. i särskilda fall möjlighet
all erhålla slöd genom medel som står lill förfogande för olika vård- och serviceålgärder
i glesbygder. Jag utgår vidare ifrån all socialstyrelsen noga följer UtveckUngen
i fråga om personalomflyttningar pä tandpolikliniker i glesbygdsområdena.

7.2.3 Folktandvårdens vårdansvar

Folklandvårdsulredningen har föreslagit all landslingen
skall åläggas ett principiellt ansvar att ombesörja landvård inom
folktandvården. Vårdansvaret skall enUgl förslaget främst avse den organiserade
bam- och ungdomstandvården men även i viss utsträckning vuxentandvård. Vårdansvaret
bör fastslås i lag.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt att landslingen
genom lag åläggs ett vårdansvar för barn-och ungdomstandvården. Införandet av
ett sådant vårdansvar biträds även av Landstingsförbundet och landstingens
förvaltningsutskott. De sistnämnda avvisar däremot tanken på ett reglerat
vårdansvar för de vuxnas allmäntandvärd. 1 sina yttranden föreslår de också att
de särskilda skyldigheter som gäller enligt slalsbidragskun-görelsen i
fråga om vuxentandvården, framförallt för akuttandvård.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 64

upphävs. Däremot anser Landstingsförbundet och flertalet
förvaltningsutskott att folktandvården bör ges ett lagfäst vårdansvar för
specialisttandvården även när det gäller vuxna, eftersom specialisttandvården
till övervägande del bör ombesörjas inom folktandvården.

För egen
del anser jag all folktandvårdens huvudmän nu bör ges ett i lag fastställt
ansvar att ombesörja landvård i den omfattning som Landstingsförbundet och
förvaltningsutskotten förordat. Vårdskyldigheten i fråga om barn- och
ungdomstandvården bör utformas så att landstingskommun åläggs att ombesörja
avgiftsfri landvård för barn och ungdomar som är bosatta inom
landstingskommunen lill och med det år då de fyller nitton år. Vårdskyldighelen
bör gälla i den mån behovet av landvård inle tillgodoses i särskild ordning t.
ex. genom att tandvård ges ål barn som vårdas på institution eUer inom den
militära fredstandvården som ju kan beröra 1819-åringar. Vårdskyldigheten bör
omfatta organiserad vård, dvs. barnen och ungdomama skall erbjudas regelbunden
och fullständig behandling, såväl som akultandvård. Tandvården bör vara
avgiftsfri för patienten. Under särskilda omständigheter bör liksom nu finnas
möjlighet för folktandvården alt träffa avtal med privatpraktiserande
landläkare för att därigenom övergångsvis kunna uppfylla vårdskyldigheten.

Beträffande
barn under 3 år kan det av odontologiska skäl inle bli fråga om en organiserad
vård i samma bemärkelse som för äldre barn. För de minsta barnen kommer vården lill
övervägande del att ha formen av råd och vägledning ål barnens föräldrar för
skötseln av barnens tänder, exempelvis i anslutning till hälsokontroUerna på
barnavårdscentralerna. I den mån dessa barn har landskador bör de naturligtvis
få behandling mot dem.

I avvaktan
på att folktandvården hinner bli tillräckligt utbyggd i hela landet bör dock
dess ansvar för organiserad vård begränsas under en övergångstid. Begränsningen
bör ske på sä sätt alt barn under 6 år och ungdomar fr. o. m. 17 år tas om hand
i organiserad vård endast i den takt som utbyggnaden av foktandvårdens resurser
tillåter. Som föreslagils av folktandvårdsutredningen bör det ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta när och i vilken takt denna begränsning skall upphöra.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att följa utvecklingen och i samråd med
landstingen ta initiativ till all frågan prövas. Begränsningen bör kunna
upphävas successivt för de olika åldersgrupperna. Beslut bör avse hela landet.

De
ungdomar fr. o.m. 17 år som under övergångstiden inte tillhör den organiserade
vården bör som jag återkommer till i stället under denna tid tillhöra den
allmänna tandvårdsförsäkringen. De patientavgifter som föreslås gälla inom
denna försäkring bör, liksom f. n. patientavgifterna enligt
folktandvårdstaxan, nedsättas för ungdomar som behandlas inom folktandvården.
För all säkerställa att avgifterna i folktandvården för dessa ungdomar inte
blir högre än de är i dag bör palienlavgiflerna för deras del nedsättas med
minst 50 %.

Barn under 6 år bör få avgiftsfri tandvård även under den
övergångslid då de inte omfattas av rätten lill organiserad vård. Redan i dag
är det

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 65

praxis bland huvudmännen att inle la ut patientavgifter i bamlandvården.

När det gäller specialisttandvården är jag ense med
landstingen om all folktandvårdens ansvar bör gälla även på vuxensidan. Även
skyldigheten att ombesörja speciaUstlandvård måste dock begränsas under en
över-gängstid. Många landsting saknar i dag resurser att tillhandahålla
tandvård inom alla speciahteter beroende på att utbildningskapaciteten för
specialister inte räckt till. Som hittills kommer emellertid vårduppgifterna
all till en del kunna lösas i samverkan med de odontologiska fakulteterna. Till
dess all den av samhället organiserade specialisttandvården hunnit byggas ut lill
avsedd omfattning måste möjlighet finnas att undanta landstingskommun från dess
skyldighet att med specialister ombesörja tandvård inom viss eller vissa
specialiteter. Praktiska skäl talar för att socialstyrelsen bör få svara för dispensgivningen.
Samhällets ansvar för speciaUsttandvården stäUer krav på en ökning av nuvarande
utbildningskapacitet. Jag förutsätter att detta beaktas i utredningsarbetet
rörande tandläkares speciaUstutbildning m. m.

I övrigt saknas ännu förutsättningar alt ålägga
folktandvården ett allmänt ansvar för vuxentandvården. Akutlandvården bör
ombesörjas av såväl de privatpraktiserande tandläkarna som av folktandvården
och något särskilt lagfäst ansvar bör inle åläggas landstingen i delta
hänseende. De nuvarande statliga föreskrifterna om vuxentandvården bör
samtidigt upphävas.

Folklandvårdsulredningen har föreslagit att bestämmelser
om landslingens vårdskyldighel skall ges i en lag om folktandvård. Vissa
remissinstanser har riktal kriiik mol alt utredningsförslaget innehåUer en
alltför detaljerad reglering av folktandvården. Enligt min mening bör
folktandvårdslagen utöver bestämmelserna om vårdskyldighet inle innehåUa annat
än översiktliga bestämmelser om tillsyn och förvaltning. Tillsynen bör som hittiUs
åvila socialstyrelsen. Ledningen av folktandvården bör, som
folktandvårdsutredningen föreslagit, handhas av landstingskommunens
sjukvårdsstyrelse eller av en särskild nämnd som landstingskommunen utser.

Jag har tidigare framhåUit betydelsen av all landstingen
upprättar planer över folktandvårdens utbyggnad. För att understryka den vikt
som planerna bör ha som instrument för all stärka folktandvårdens ställning bör
folktandvårdslagsliflningen innehålla bestämmelser om skyldigheten att upprätta
sådan plan.

Förslag till folktandvårdslag i enlighet med vad som sagts
har utarbetats inom socialdepartementet. Jag återkommer i specialmotiveringen
till den närmare utformningen av förslaget.

7,3 Tandvårdsförsäkringen

7,3,1 Utformningen av en allmän tandvårdsförsäkring

AUa barn och ungdomar i åldrarna t, o, m. 19 år -
övergångsvis t. o, m. 16 år skall efter vad jag tidigare förordat ges
avgiftsfri tandvård

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 66

inom folktandvården. Ersättning för bam- och
ungdomstandvården skaU utgå till landstingskommunerna från den aUmänna
försäkringen.

Övriga inom landet bosalla personer skall enUgt vad
försäkringsutredningen föreslår omfattas av en aUmän tandvårdsförsäkring som
fogas in i den allmänna försäkringen som en del av sjukförsäkringen.
Utredningen föreslår alt ersättning från tandvårdsförsäkringen i princip skall
utgå för alla odontologiskt motiverade åtgärder som utförs inom folktandvården
och övrig offentlig tandvård eller som lämnas av privatpraktiserande tandläkare
som anslutils lill försäkringen. En av Kungl. Maj:t fastställd tandvårdstaxa
som inte får överskridas skall gäUa för aU behandling inom försäkringens ram.
Ersättning från tandvårdsförsäkringen skall i allmänhet utgå med hälften av
kostnaderna. Vid dyrare behandlingar föreslås ersätlningsandelen bli större.

Remissinstanserna har med få undanlag tillstyrkt den
föreslagna allmänna utformningen av tandvårdsförsäkringen. Tandläkarförbundel
har hävdat att även barnen och ungdomarna borde inordnas under
tandvårdsförsäkringens aUmänna ersättningsregler. Socialstyrelsen har i sitt
remissyttrande tillstyrkt att folktandvården skall svara för barntandvården
och betonat att det även inom folktandvården finns stora möjligheter alt låta
barnen fä sin landvård tillgodosedd av ohka tandläkare, om anledning därtill
finns.

För egen del har jag funnit det av försäkringsutredningen
framlagda förslaget väl underbyggt. Jag anser att bamens och ungdomarnas
tandvårdsbehov bäst tillgodoses genom en avgiftsfri, organiserad barn-och
ungdomstandvård inom folktandvården, I överensstämmelse med den ståndpunkt jag
förut intagit beträffande folktandvårdens vårdansvar förordar jag att
försäkringens aUmänna ersättningsregler skall omfatta alla personer över 19 års
ålder, som är bosatta i landet, i ett inledningsskede även åldersgruppen 17
19 år.

Jag ansluter mig också till förslaget att
tandvårdsförsäkringen bör utgöra en del av sjukförsäkringen inom den allmänna
försäkringen. I likhet med flertalet remissinstanser godtar jag i huvudsak
utredningens förslag i fräga om ersältningsbara åtgärder och sättet för
fördelning av tandvårdskostnaderna meUan försäkringsersättning och patientavgift.
Det är vidare av grundläggande betydelse att alla försäkrade kan erhålla
tandvård till fastställd taxa.

Jag övergår nu lill den närmare utformningen av
tandvårdsförsäkringen.

7,3,2 Tandvårdsförsäkringens personkrets

Som jag tidigare framhållit (avsnitt 7,3,1) bör
tandvårdsförsäkringen när det gäller de allmänna ersättningsreglerna omfatta
alla personer över 19 års ålder som är försäkrade enUgt lagen om allmän
försäkring.

De yngre åldersgruppernas tandvårdsbehov skall i princip
tillgodoses genom folktandvården. Folktandvården kan emellertid inte väntas
vara så

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 67

utbyggd när försäkringsreformen genomförs att den i
organiserad vård kan la hand om barn under 6 år och ungdomar fr, o, m, 17 år.
Folktandvårdens skyldighet att svara för organiserad vård skall därför, som jag
tidigare förordat, under en övergångstid inte gälla dessa grupper. Försäkringsulredningen
har understrukit det angelägna tandvårdsbehov som finns bland ungdomar i
åldrarna 17 19 år och föreslagit att dessa åldersgrupper skaU tillhöra
tandvårdsförsäkringen tills folktandvården fått resurser att inordna dem i
organiserad vård. Detta förslag har fått ett positivt mottagande vid remissbehandhngen.

Jag förordar därför i enhghet med utredningens förslag att
åldersgrupperna 17 19 år tills vidare skall tillhöra tandvårdsförsäkringen.
Som jag tidigare berört bör dessa åldersgrupper under övergångstiden ges
tillgång liU tandvård inom folktandvården lill nedsatta patientavgifter. Alla
barn under 17 år avses, som jag tidigare nämnt, Uksom hittills få avgiftsfri
tandvård inom folktandvården.

Utredningen har undersökt om det finns skäl att inom ramen
för försäkringen särbehandla ytterUgare befolkningsgrupper eller vissa vårdåtgärder.
Utredningen anser att de nuvarande bestämmelserna om mödratandvård inte längre
behövs, efiersom tandvårdsförsäkringen kommer att ge en ersättning som totalt
sett är jämförbar med ersättningen enligt nuvarande mödratandvårdsförsäkring.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning. Jag vill särskilt framhåUa att
tandvårdsförsäkringen kommer att ge bättre förmåner bl. a. genom all ersättning
kommer att utgå för ell större register av åtgärder än den nuvarande mödratandvårdsförsäkringen.

Som ett ytterligare led i nyssnämnda undersökning har
utredningen analyserat landvårdsulgiftema hos olika åldersgrupper och tandtillståndel
hos den vuxna befolkningen. Utrednuigen har därvid funnit att vårdbehovet är
olika i olika åldersgrupper men att del inle kan urskiljas några åldersgrupper
hos vilka vårdbehovels volym och angelägenhetsgrad från rent odontologisk
synpunkt är påtagligt mindre eller större än hos andra. I frågan om hur
tandvårdskostnaderna fördelar sig mellan olika åldersgrupper hänvisar
utredningen lill en tidigare gjord intervjuundersökning. Undersökningen lyder
på en något högre medelkostnad i åldrarna 40-59 år än i åldrarna 20-39 år.
Skillnaden är dock enhgt utredningen inte så stor eller så säkerställd all den
kan hgga till grund för en diskussion om prioritering av någon viss åldersgrupp
av ekonomiska skäl. För åldersgrupperna 60 år och däröver visar undersökningen
en något lägre kostnad för tandvård än för de yngre grupperna. Utredningen
pekar emellerrid på att det finns ett eftersatt vårdbehov som är särskilt stort
inom de äldre åldersgrupperna. Att tillgodose detla kommer för den enskilde
patienten ofta att medföra en relativt hög behandlingskostnad, även om
kostnaden för behandUng med protes innebär en sporadiskt återkommande kostnad.
Det torde enligt utrednmgen vara möjligt att ta hänsyn till detla vid
avvägningen av patientandelen för behandlingar med avlagbara proteser.
Utredningens uttalanden har i denna del inle mött några erinringar och jag
ansluter mig till dem.

Utredningen redovisar också olika undersökningar som
utförts i fråga

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 68

om tandvårdsulgifterna inom oUka social- eller
inkomstgrupper. Låginkomstutredningen har sålunda påvisat att andelen personer
med dåliga tänder i socialgrupp II är dubbelt så hög som i socialgrupp 1 och
andelen i socialgrupp Hl i sin Jur är dubbelt så hög som i socialgrupp II. En
av med.dr. -Björn Smedby vid socialmedicinska institutionen i Uppsala år 1972 pubhcerad
studie pekar enligt försäkringsutredningen på att bättre utbildning, högre
socialgrupp och större inkomsl motsvaras av bättre tandstatus, tätare
tandläkarbesök och större andel fullständigt behandlade patienter. Försäkringsulredningen
diskuterar från dessa utgångspunkter om individens ekonomi kan användas som urvalsgrund
för en prioritering av vissa grupper inom tandvårdsförsäkringen. Utredningen
finner emeUertid all del torde vara praktiskt ogenomförbart att upprätthålla en
inkomstprövningsapparat för att pröva en subventionering av kostnad för
landvård. Jag delar denna uppfattning och anser i hkhet med utredningen att
redan en aUmän tandvårdsförsäkring med rimUg ersättningsnivå lill aUa befolkningsgrupper
kan väntas i många fall avsevärt minska låginkomstgruppernas landvårdskostnader
och därmed underlätta för dessa alt söka en mera fullständig tandvård. Ett sätt
att särskilt stödja dem som har höga kostnader för tandvård på grund av stort
tandvårdsbehov kan i stället vara alt låta försäkringen bära en större del av
vårdkostnaden när denna överstiger en viss gräns. Jag återkommer till denna
fråga (avsnitt 7.3,5).

Vid remissbehandUngen
har LO ansett det angeläget att tandvårdsreformens effekter på tandvårdens
omfattning för låginkomsttagarna följs noga. En sådan uppföljning och
utvärdering bör enligt LO:s mening ske genom socialdepartementet så att
möjligheter till erforderliga förändringar och förbättringar beträffande
särskilda grupper kan las upp ulan aUtför omfattande utredningsarbete. Liknande
tankegångar redovisas av riksrevisionsverket som anser att införandet av en
tandvårdsförsäkring bör kompletteras med andra åtgärder, t. ex, en
intensifierad upplysningsverksamhet. Den osäkerhet som enhgt verket råder om
vilka faktorer som påverkar konsumtionen av landvård understryker behovet av
att land-vårdsförsäkringens konsekvenser noga följs.

Jag har samma uppfattning som dessa remissinstanser i
fråga om behovet att följa tandvårdsförsäkringens inverkan på tandvårdens
omfattning hos olika befolkningsgrupper. Den tandvårdsdelegalion jag i annat
sammanhang (avsnitt 7.3.7) föreslår inrättad hos riksförsäkringsverket skall
bl. a. ha till uppgift att följa den fortsatta utvecklingen av tandvårdsförsäkringen.
Del är angelägel alt försäkringens effekter på vårdefterfrågan och tandtUlslåndel
hos skilda befolkningsgrupper därvid studeras. Delegationens arbete bör göra
del möjligt för riksförsäkringsverket att föreslå de ändringar i försäkringens
ersättningsregler som kan visa sig behövliga.

Försäkringsulredningen lar också upp frågan om del finns
skäl att i tandvårdsförsäkringen föra in särskilda bestämmelser för vissa
mindre grupper med specieUa tandvårdsproblem, bl. a. personer med läpp-, käk-eller
gomdefekter. I vissa faU föreslås dessa patientgrupper få hela

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 69

kostnaden för tandvård ersatt av försäkringen. Jag
återkommer till dessa frågor (avsnitt 7.3.5).

7,3.3, Tandläkarnas anslutning lill försäkringen

Enligt de utbyggnadsplaner jag förut redogjort för kommer
folktandvården alt svara för en växande andel av landels tandvård även när del
gäller vuxentandvården. En naturUg utgångspunkt bör vara att tandvårdsförsäkringen
skall gäUa för vuxentandvård som ges i offentlig regi. Som
försäkringsutredningen föreslagit bör försäkringen utformas så att ersättning
utgår vid aU landvård som de försäkrade erhåller inom folktandvården och vid
de odonlologiska fakulteterna.

När del
gäller formerna för försäkringens tillämplighet på tandvård som utförts av
privatpraktiserande landläkare har olika lösningar diskuterats av
försäkringsutredningen. Ett alternativ som övervägts har varit att låta
folktandvårdens huvudmän få la ansvaret för att den vuxna befolkningen inom en
landstingskommun tillförsäkras vårdresurser som tillgodoser efterfrågan på
vård. Detta skulle förutsätta att huvudmännen fick möjlighet att disponera över
privattandvårdens resurser inom området. Utredningen har ansett att detla
alternativ inle skulle möta gensvar hos berörda parter. Inle heUer har en sådan
samordning mellan folktandvårdens och privattandvårdens resurser bedömts
nödvändig för att ett önskvärt samarbete vid planering och utbyggnad av
resurserna inom tandvården skall kunna komma lill stånd. I stället förordar
utredningen en sådan anslulningsform för de privatpraktiserande tandläkarna
att dessa knyts direkt till försäkringskassorna. Utredningen framhåller
emellertid att det måste finnas ett tillräckligt stort antal
privatpraktiserande landläkare som arbetar efter försäkringens bestämmelser.
För alt säkra delta krav skulle alla privaltandläkare kunna anslutas obhgatoriskt
genom lag. Utredningen har inte ansett att denna möjlighet behöver tillgripas
ulan föreslår alt man prövar en frivillig anslutning av privatpraktiserande
landläkare till försäkringen. Utredningen pekar därvid på alternativet med
kollektiv anslutning genom avtal eller genom lagföreskrift om tillhörighet med
rätt till utträde. Utredningen stannar emeUertid vid alt föreslå anslutning lill
försäkringen genom individueU anmälan till försäkringskassan. Utredningen
förutsätter då att en tillräcklig anslutning av privatpraktiserande tandläkare
kan uppnås.

Utredningen
har beräknat att en inte obetydlig del av de privatpraktiserande tandläkarna
år 1970 hade en högre timkostnad än den på vilken den av utredningen föreslagna
tandvårdstaxan grundas. Det är uppenbart all ett antal privatpraktiker
därigenom skulle få svårigheter att ansluta sig till försäkringen, om inga
särskilda åtgärder vidtas. Utredningen har därför föreslagit all möjlighet skaU
öppnas till en individuell laxebindning för de tandläkare som kan visa att de
har en arvodesnivå som överstiger den som ligger till grund för taxans maximiarvoden.
Möjligheten till individuell laxebindning skall enligt utredningens förslag
stå öppen enbart för landläkare som nu är verksamma som privatpraktiker.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 70

Risken för överströmning av tandläkare från folktandvården
till privatpraktik av den orsaken skulle härigenom i huvudsak bli undanröjd.

Privatpraktiserande tandläkare som vill bli ansluten till
försäkringen bör enligt utredningsförslaget få vända sig tiU den försäkringskassa
inom vars område han bedriver eUer avser alt bedriva praktik och begära att bh
upptagen på en förteckning över anslutna landläkare, som skall föras av
försäkringskassans centralkontor. För alt komma med på förteckningen skall
tandläkaren enhgt förslaget förbinda sigatt följa taxans bestämmelser.

Utredningen har uttalat att det om den genereUa
tandvårdstaxan kombineras med möjlighet lill individuell taxebindning bör
finnas anledning att räkna med all en aUmän anslutning av tandläkare lill
försäkringen kommer till stånd redan från början. Tandläkarförbundels
representanter i utredningen står bakom denna uppfattning, men förbundet har i
sitt remissyttrande uttalat tveksamhet på denna punkt om inte vissa krav blir
tillgodosedda, I förbundets yttrande framförs bl, a, ett krav på att det klart
skall framgå av lagtexten alt det förslag rörande ny tandvårdstaxa, som av
riksförsäkringsverket skall underställas Kungl, Maj:l skah vara godkänt av en
av tandläkarförbundet utsedd överläggningsdelegation. Förverkligas inte detta
krav avser förbundet att rekommendera sina privatpraktiserande medlemmar att
inte ansluta sig tiU försäkringen. Tandläkarförbundet avvisar också bestämt den
av utredningen föreslagna möjligheten att med hänsyn lill folktandvårdens
intressen begränsa det antal privatpraktiserande landläkare som får ansluta sig
lill försäkringen efler dess ikraftträdande. Införandet av en sådan
begränsningsregel skuUe kunna medföra att förbundet förhindras verka för
försäkringens genomförande. Förbundet har sluthgen inle funnit vägande skäl
tala för att bamlandvården i sin helhet skall vara en uppgift för
folktandvården och därför inte omfattas av försäkringen, EnUgt förbundets
remissvar kan en aUtför dogmatisk syn på detla problem leda till svårigheter
för tandläkarförbundel att acceptera försäkringen i dess helhet.

Det bör nämnas att tandläkarförbundet efler avlämnandet av
remissyttrandet har gjort nya uttalanden i dessa frågor. Därvid har förbundet
i en skrivelse lill utredningsmannen anfört all en så stor majoritet av
förbundets fuUmäktige uttalat sig för huvudhnjerna i betänkandet att en allmän
anslutning anses säkrad om utredningens förslag i huvudsak genomförs, I
skrivelsen har förbundet även förklarat sig berett att genom sina
lokalföreningar verka för en tillräckUg anslutning om denna mot förmodan skulle
tendera att bU otillräckUg inom någol enstaka försäkringskasseområde ,

Även med beaktande av de sistnämnda uttalandena har jag
inte blivit övertygad om att en tillräckhg anslutning av nuvarande
privatpraktiserande tandläkare kommer att uppnås utan att särskilda åtgärder
vidtas i försäkringens inledningsskede. En allmän anslutning av landläkarna
redan från början är enUgt min mening nödvändig för att den allmänna
tandvårdsförsäkringen skaU fungera och därigenom ge garanti för all

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 71

tandvärden står till förfogande på försäkringens villkor.

Reformens
syfte är att genom försäkringen göra en god tandvård tillgänglig till en för aUa
medborgare överkomlig kostnad. Garantier måste skapas för alt tandvård i
största möjliga utsträckning står lill förfogande för alla försäkrade på
försäkringens villkor. De privatpraktiserande landläkarna svarar i dag för mer
än tre fjärdedelar av vuxentandvården i landet. En grundläggande förutsättning
för att reformens syfte skall nås är därför alt i slort sett aUa nuvarande
privatpraktiserande landläkare ansluts tih försäkringen. Del förhåUandet att
ett uppdämt vårdbehov kan väntas föreligga när reformen träder i kraft gör det
särskilt angeläget att försäkringen fungerar i full utsträckning redan från
början. Enligt min mening är del därför nödvändigt att i försäkringens
inledningsskede välja en anslulningsform som säkerstäUer en tillräcklig
anslutning av nuvarande privatpraktiserande tandläkare. Jag förordar därför alt
de tandläkare som är verksamma i enskild landvård när försäkringen genomförs
och tandläkare som under de närmaste åren därefter påbörjar verksamhet i
enskild tandvård genom lagstiftning automatiskt ansluts till försäkringen.
Vidare förordar jag att regler införs som under inledningsskedet hindrar ullräden
ur försäkringen av större omfattning. Härigenom skapas de garantier som behövs
för att tandvårdsförsäkringen från början skall fylla sitt syfte all ställa
tandvård till förfogande för alla försäkrade med rätt till de förmåner som
försäkringen erbjuder.

Förslaget
innebär alt varje tandläkare som den 1 juli 1973 var verksam i enskild tandvård
åläggs skyldighet att senast den 1 september 1973 anmäla sig skriftligen hos
den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han bedriver verksamhet.
Tandläkare som anser sig ha särskilda skäl att vilja slå utanför försäkringen
bör i samband med anmälan ha möjlighet att begära undanlag från den allmänna
anslutningen. Undantagande innebär ä ena sidan att tandläkaren inte blir
bunden i sin arvodessättning och å andra sidan att ersättning frän försäkringen
inte ulgår för behandUng som han utför. Samtliga privatpraktiserande landläkare
förs upp på försäkringskassornas förteckningar vid reformens ikraftträdande i
den mån de inle undantagits genom beslut av riksförsäkringsverket. Undantag
bör i första hand kunna medges tandläkare som den 1 januari 1974 har fyllt
minst 65 är. Tandläkare som håller på att avveckla sin praktik eller vars
verksamhet är av myckel begränsad omfaltning eller har mycket speciell
inriktning bör också kunna undantas. Prövningen måste enligt min mening vara
restriktiv. Som en riktpunkt bör gälla att anslutningen inom varje
försäkringskasseområde bör omfatta minst omkring 90 % av de privatpraktiserande
landläkarna.

Tandläkare som efler 1 juli 1973 avser alt påbörja
verksamhet i enskild tandvård bör på motsvarande sätl föras upp på försäkringskassans
förteckning över anslutna landläkare. Om han vill stå utanför försäkringen
skall han hos riksförsäkringsverket kunna begära detla. Medgivande härtill bör
för de nya privatpraktiserande tandläkarna kunna komma i fråga endast rent
undantagsvis. För att motverka risken för en över-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 72

strömning av tandläkare från folktandvården till den
privata sektom och för att skapa garantier för folktandvårdens utbyggnad bör
riksförsäkringsverket, som jag tidigare anfört (avsnitt 7,2.2), ha möjlighet
att förordna om begränsning av antalet nya privatpraktiserande tandläkare inom
försäkringen.

Tandläkare som blivit uppförd på försäkringskassans
förteckning över anslutna tandläkare bör hos försäkringskassan kunna anmäla alt
han önskar utträda ur försäkringen. Försäkringskassans beslut om sådant utträde
bör gälla med verkan efter sex månader. Under försäkringens inledningsskede bör
riksförsäkringsverket dock bemyndigas att förordna om inskränkning i rätten
till utträde om delta skulle visa sig nödvändigt med hänsyn till de försäkrades
möjligheter att inom ett försäkringskasseområde erhålla landvård inom
försäkringens ram. Härvid bör gälla samma utgångspunkt som förut angetts
beträffande anslutningens omfattning.

De regler jag föreslagit för tandläkarnas anslutning lill
försäkringen och om möjligheten lill utträde ur försäkringen bör som jag redan
framhållit gälla vmder en övergångstid till dess verkningarna av
tandvårdsförsäkringen bättre kan överblickas. Jag förordar att de fastställs
att gälla fram till utgången av år 1975. Dessförinnan bör man mot bakgrunden av
erfarenheterna på nytt pröva frågan om formerna för de privatpraktiserande
tandläkarnas anslutning lill försäkringen.

Förteckningen över anslutna tandläkare bör föras vid
försäkringskassans centralkontor. Om tandläkare har mottagning inom olika
försäkringskasseområden, bör han vara uppförd på förteckning hos varje kassa
som berörs.

Försäkringens
ersättningsregler bör efter vad jag tidigare förordat ulan vidare gälla vid all
vuxentandvård som ges i offentlig regi. Tandläkare vid folktandvårdspoliklinik,
odontologisk fakultet och landsjukvårdscentral behöver därför inle las upp på
förteckning hos försäkringskassa. Enligt den nuvarande statsbidragskungörelsen
har Ijänstelandläkare inle rätt att bedriva enskild landläkarpraktik utom i
vissa fall efter särskilt medgivande. Folktandvårdsutredningen har föreslagit
all förbudet skall utmönstras ur lagstiftningen. EnUgt utredningen borde det
vara möjligt för berörda parter att nå en överenskommelse som garanterar
huvudmännen erforder-Ugt förhandsinflytande på bisyssleinnehavet. Jag ansluter
mig till denna bedömning och föreslår all någon motsvarighet till det gällande
förbudet inte skall tas in i de nya författningar som skaU reglera
folktandvården.

I likhet med försäkringsutredningen anser jag att
landläkare som är anställd inom folktandvården skall vara taxebunden i den
händelse han är privatpraktiserande vid sidan om sin tjänst. Detla innebär all
sådan tandläkare skall anmäla sig till försäkringskassan och föras upp på
förteckningen. Vad nu sagts gäUer även för landläkare som enligt särskilt avtal
arbetar åt folktandvården.

För tandläkarna vid de, odontologiska fakulteterna och ta;idsjukvårds-centralerna
råder varierande tjänstgörings- och anställningsförhållanden. För de landläkare
vid odontologisk fakultet som f. n. även är privatpraktiserande tandläkare bör
enhgt min mening samma regler om anslutning gälla som för övriga tandläkare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 73

7,3,4 Ersättningsbara åtgärder

Försäkringsutredningen stannar i sitt förslag för att
samtliga typer av tandbehandling bör göras ersättningsberätligande. Utredningen
har därvid prövat ersättningsreglerna för varje grupp av tandvärdande åtgärder.

1 fråga om
diagnostiska åtgärder framhåller utredningen all de dominerande tandsjukdomarna
karies och landlossning är av äterkom-mande natur, varför del är betydelsefullt
att patienten inle av ekonomiska skäl avhålls från regelbundna, omsorgsfulla
undersökningar av sitt tandtillstånd. Varje försäkrad skall kunna söka upp en
ansluten tandläkare och erhålla en undersökning av sina länder. Undersökningen
skah sedan följas av en upplysning från landläkaren om behandlingsbehov och
ungefärlig behandlingskostnad.

Vill man
minska förekomsten av landsjukdomar hos den vuxna befolkningen är det enligt
utredningen oundgängligen nödvändigt att förebyggande landvård inbegrips bland
de ersättningsbara åtgärderna. Syftet med dessa förebyggande åtgärder är dels
alt ehminera beläggningar och tandslen på länderna dels att genom råd lill
patienten om munhygieniska åtgärder förebygga att beläggningar bildas vilka ger
upphov till karies och landlossning. Dessa åtgärder bör enligt utredningen bli
ersättningsberättigande även om de utförs av landhygienist.

Bland tandläkarnas behandlingar ingår oUka kirurgiska ätgärder
allt från enkla tandutlagningar till mer kompUcerade, operativa ingrepp. Dessa ulgör
oftast förberedelser för den fortsatta vården. De kirurgiska åtgärderna är
därför en så integrerad del av behandlingen alt de enKgt försäkringsutredningen
bör ingå i försäkringssystemet.

De
vanligast förekommande tandbehandUngama är ohka konserverande åtgärder som
syftar till all bevara enstaka tänder. Det rör sig här om landfyllningar av
olika slag eller rolbehandUngar av svårt skadade länder. Dessa behandlingar hör
enligt utredningens förslag lill de primära åtgärder som bör inrymmas i en
tandvårdsförsäkring.

Vid mer
omfattande eller total förlust av tänderna måste oUka åtgärder tillgripas för
att rekonstruera bettet sä att såväl funktionella som utseendemässiga krav blir
tillgodosedda. För en patient som till en del förlorat sina egna tänder blir
det fräga om olika typer av avlagbara delproteser eller fasta proteskonstruklioner.
Försäkringsutredningen föreslår att även dessa behandlingsåtgärder bör ingå
bland de ersättningsberättigande behandlingarna.

Utredningens
förslag att tandvårdsförsäkringen skall innefatta ersättning för alla former
av tandvård inkl. förebyggande vård tillstyrks allmänt av remissinstanserna. LO
tillstyrker att samtliga behandlingsåtgärder inryms inom försäkringen inte
minst med tanke på det eftersatta tandvårdsbehovet speciellt hos
låginkomsttagare. Socialstyrelsen ser med tillfredsställelse att utredningen
sökt främja de förebyggande åtgärderna genom att göra dem ersättningsbara.
Liksom utredningen anser socialstyrelsen att ersättning även skall utgå om den
förebyggande vården utförs av tandhygienist. Styrelsen pekar dock på
all instruktion i

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 74

munhygien även kan ombesörjas av landsköterska som
genomgått särskild utbildning. Ocksä då bör enhgt styrelsens mening ersättning
utgå från försäkringen. Liknande synpunkter framförs av de odonlologiska
fakulteterna vid universiteten i Lund och Umeå.

Jag
biträder försäkringsutredningens förslag att aUa typer av landvård bör
berättiga till ersättning. Jag anser det väsentligt all förebyggande åtgärder
inryms i försäkringen så alt möjligheter skapas att förbättra individens
tandhälsa. 1 jämförelse med förekommande utländska försäkringssystem innebär
delta en viktig principiell skillnad som kan ge den svenska försäkringen en
särskilt framåtsyftande innebörd. Den tandvårdstaxa efter vilken ersättning
från försäkringen skall beräknas bör således uppta samtliga typer av tandvärdande
åtgärder.

Försäkringsulredningens
förslag alt vissa förebyggande åtgärder skall bli ersättningsberättigande även
om de utförs av tandhygienist är enUgt min mening väl underbyggt. Jag vill även
biträda del framförda förslaget att instruktion i munhygieniska åtgärder skall
kunna lämnas av examinerad tandsköterska med en av socialstyrelsen godkänd
tilläggsutbildning. I tandvårdstaxan bör därför behandling av tandhygienist
samt viss information om munhygien given av landsköterska las in bland de
ersättnings-bara åtgärderna.

Även om försäkringen omfattar samtliga behandlingsåtgärder
inom tandvården bör som utredningen anfört endast sådan tandvård ersättas som
verkligen ar motiverad för att åstadkomma ett funktionellt och utseendemässigt
godtagbart resultat.

Försäkringsutredningen
har föreslagit att för särskilt kostsamma behandlingar skall gälla vissa regler
öm förhandsprövning. Syftet med förhandsprövningen är all garantera patienten
en odontologiskt riktig behandUng och att varken patienten eller försäkringen
belastas med onödigt stora kostnader. Närmare bestämmelser om förhandsprövning
bör läs in i den av Kungl. Maj:t fastställda tandvårdstaxan.

7.3.5 Försäkringens ersättningsregler

Som jag tidigare nämnt avses en särskild tandvårdstaxa
gälla för försäkringen. Försäkringsutredningen har föreslagit all patienten och
försäkringen i regel skall betala hälften vardera av beloppen enligt denna
taxa. Utredningen grundar sill ställningstagande på att en lägre ersättningsnivå
inte kan anses ge den försäkrade ett acceptabelt ekonomiskt skydd. Under
inledningsskedet anser utredningen att ersättningsnivån inte heller bör sättas
högre. Utredningen åberopar därvid överväganden som gjorts beträffande
försäkringens kostnader samt svårigheten att förutse försäkringens inverkan på
tandvårdsefterfrågan.

Jag ansluter mig till försäkringsutredningens synpunkter
på ersättningsnivån. Den allmänna ersättningsregeln bör därför utformas så att
försäkringen ersätter hälften av den försäkrades landvårdskostnader. De
effekter som en så utformad ersättningsregel får bör noga studeras. Bl. a. bör,
som LO påpekat i sitt remissvar, reformens inverkan på tandvårdens

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 75

omfattning för försäkrade med lägre inkomster följas.

Utredningens förslag till ersättningsnivå under
försäkringens inledningsskede har berörts i bl. a. socialstyrelsens remissvar.
Styrelsen anser att den föreslagna självkostnadsandelen kan komma att avhålla
personer i låginkomstlägen från att söka den tandvård de behöver. Enligt min
mening bör delta kunna motverkas genom den kompletterande ersättningsregel som
försäkringsulredningen föreslagit. Utredningen har sålunda förordat att i den
mån den sammanlagda kostnaden för tandvård under en behandlingsomgång
överstiger 1 000 kr. skall försäkringen ersätta det överskjutande beloppet till
75 %. Detla innebär alt vid en behandlingskostnad pä t. ex. 2 000 kr. patienten
betalar 750 kr. och försäkringen 1 250 kr. Jag vill i detta sammanhang
framhålla att det självfallet liksom nu skall finnas möjlighet för de sociala
myndigheterna att i enskilda fall ytterUgare nedbringa patientens kostnad,
särskilt när det gäller mer omfattande behandlingar.

Utredningen
föreslår även en övergångsbestämmelse som innebär att vid behandUng med hel
över- eUer underkäksproles saml helprotes försäkringen skall ersätta 75 % av
patientens kostnader. Bakgrunden till förslaget är en jämförelse mellan
beloppen i den föreslagna tandvårdstaxan och i folktandvårdslaxan. Även om
jämförelsen utförs i 1973 års kostnadsnivå finner utredningen att
patientandelen vid en ersättningsnivå på 50 % kommer att översliga
folktandvårdstaxans belopp med i genomsnitt 19 %, Höjningarna blir olika stora
vid olika åtgärder men blir särskilt stora vid behandling med helproteser.
Genom den föreslagna övergångsbestämmelsen kommer patientkoslnaderna att i slort
bU jämförbara med den motsvarande folktandvärdstaxans belopp för dessa
behandlingar.

Utredningen har vidare föreslagit alt ersättningsreglerna
kompletteras med bestämmelser beträffande kostnaderna för det rent tandlekniska
arbetet. 1 den av utredningen utarbetade tandvårdstaxan finns i en särskild
avdelning B arvoden upptagna för tandtekniska arbeten. Dessa arvodesbelopp
inbegriper inte kostnader för ädla metaller, proleständer m.m. Anledningen är
att debitering av sådant arbetsmaterial sker efter åtgången mängd i det
särskilda fallet. Utredningen föreslår all kostnader för ädla metaller och
proteständer helt skall ersättas av försäkringen så att man alllid ur
tandvårdstaxan direkt skaU kunna utläsa maximikostna-den även för landvård som
innefattar landlekniskt arbete.

De nu berörda särskilda ersättningsreglerna, nämligen 75 %
ersättning för landvårdskostnad över 1 000 kr. och för behandling med
helproteser samt full ersättning av kostnader för ädla metaller m. m. har i slort
sell godtagits vid remissbehandUngen. 1 en del yttranden anläggs särskilda
synpunkter på ersättningsfrågan. En höjning av försäkringsandelen även i fråga
om förebyggande vård föreslås av socialstyrelsen, UKÄ och tandläkarförbundet.
Socialstyrelsen framhåUer att försäkrad som åtnjutit den högre ersättningsnivån
för kostnader över 1 000 kr. bör kunna verifiera regelbundna landläkarbesök för
att på nytt kunna få den högre ersättningen. I fråga om ersättning för
helprotes efterlyser förvaltnings-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 76

utskottet i Kristianstads läns landsting särskUda regler
hur ofta en patient kan få ersättning för en ny protes.

För egen del ansluter jag mig till de av utredningen
föreslagna särskilda ersättningsreglerna. Regeln att försäkringen övergångsvis
skall ersätta 75 % av patientens kostnader vid behandUng med helproteser får
ses mol bakgrunden av del stora antalet protesbärare som i dag söker folktandvården
för att få en ny protes. Tandvårdsförsäkringen bör inte medföra alt
proteskostnaderna ökar jämfört med nuvarande folktandvårdstaxa vilket skulle
bli fallet om försäkringens ersättning begränsades till 50 %.

Det av vissa remissinstanser framförda förslaget om högre
försäkringsandel för förebyggande vård samt vissa särregler om rätten till
försäkringsersättning vill jag f. n. inte biträda. I de fall där en omfattande
landvård utförts skall tandläkaren liksom vid all övrig vård medverka till att
regelbundna kontroller sker. Erfarenheterna av försäkringen får utvisa i vad
mån särregler behöver införas. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket och
den tidigare nämnda tandvårdsdelegationen alt följa upp dessa frågor.

Utöver ersättning för landvård ål bUvande och nybUvna
mödrar lämnar den allmänna försäkringen i dag ersättning för viss landläkarvård
som meddelas vid centraltandpoliklinik, odontologisk fakultet eller allmänt
sjukhus. Ersättningen beräknas efter en ålerbäringstaxa som finns intagen i
läkarvårdstaxan. Försäkringsutredningen föreslår att sådan tandvård i ersältningshänseende
jämställs med läkarvård om den meddelas vid de nämnda institutionerna. Detla
innebär att patientavgiften utgår som en enhetsavgifl med 12 kr. per
patientbesök. Som motiv framförs bl. a. all landvården vid centrallandpoUkUnikerna
alltmer kommit all utgöra en integrerad del av den övriga sjukvård som
meddelats vid centrallasaretten.

Förslaget, som också avser ändring i förteckningen över de
åtgärder som kan ersättas enUgt nuvarande bestämmelser, har lillslyrkls av de
remissinstanser som behandlat förslaget.

1 likhet med utredningen förordar jag all viss landvård ur
ersättnings-synpunkt skall jämställas med läkarvård. Detta bör gälla om den
utförs vid odontologisk fakultet och vissa polikliniker för specialisttandvård.
De behandlingar som skall ifrågakomma bör anges i en särskild bilaga till
tandvårdstaxan.

De ersättningsregler som hittills behandlats har gällt
samtliga försäkrade. För en liten grupp patienter föreslår utredningen att
särskilda ersättningsregler skall gälla. Det gäller personer med medfödd eller
förvärvad ansikts-eller käkmissbildning. Utförs protetisk vård som ett led i behandUngen
av dessa patienter föreslår utredningen att försäkringen skall helt ersätta den
landvård som behövs. Del rör sig här i första hand om patienter med läpp-, käk-
eller gommissbildningar vilka efter ett omfattande rekonstruktionsarbete bl. a.
av plastikkirurg måste erhålla en omfattande tandvård för att ett från såväl
funktionell som estetisk synpunkt fullgott landtillslånd skall uppnås.
Utredningens förslag att full ersättning skall lämnas för patienter med dessa
speciella tandvårdsbehov har genomgående mottagits med tillfredsställelse av
remissinstanserna. 1

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 77

fråga om den vård som skall omfattas av regehi anser
tandläkarförbundet och tandläkaresällskapet all även landregleringsvård bör
inbegripas. Socialstyrelsen framhåller i detta sammanhang att del finns ett
samband mellan handikapp och landvårdskostnader och att vissa handikappgrupper
borde få kostnadsfri organiserad tandvård genom folktandvårds-huvudmännens
försorg. Styrelsen föreslår alt frågan om särskilda ersättningsregler för dessa
grupper genom en utredning eller på annat sätt blir föremål för övervägande.
Liknande synpunkter förs fram av handikapprådet, HCK och LO.

Jag delar
försäkringsutredningens uppfattning att särskilda bestämmelser bör tillskapas
för sådan landvård av protetisk natur som utförs som ett led i behandlingen av
medfödd eller förvärvad ansikts- eller käkmissbildning. Försäkringen bör enligt
min mening även helt ersätta landregleringsvård när del gäller patienter med
läpp-, käk-eller gommissbildningar. Den landreglering som behövs i dessa fall
sträcker sig nämUgen ibland utöver den lid som den försäkrade tillhör den
avgiftsfria organiserade landvården inom folktandvården. Jag förutsätter att
landstingen medverkar till att en regelbunden tandvård kommer till stånd för
dessa grupper av försäkrade. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket att
utfärda närmare anvisningar om de behandUngar som skall berättiga lill
ersättning från försäkringen.

Den vid remissbehandUngen aktuahserade frågan om möjlighet
lill full ersättning för landvård även lill andra grupper med olika handikapp
eller allmänsjukdomar som påverkar landslatus är enUgt min mening en viktig
fråga som det finns anledning all la upp lill behandUng. Riksförsäkringsverket
kommer därför att få i uppdrag alt i samråd med socialstyrelsen närmare utreda
hur man kan avgränsa de olika patientgrupper vilka genom sitt handikapp eller
sin allmänsjukdom åsamkas tandskador på ett direkt eller indirekt sätt och på
grund därav lämna förslag lill de särskilda ersättningsregler som kan anses
motiverade.

Försäkringsersättning bör enUgt försäkringsutredningens
förslag utgå oberoende av om den försäkrade värdas på institution eller inte.
Utredningen tar inte ställning till om patientavgift bör las ut eller inte.
Handikapprådet framhåller i sitt remissvar att huvudmannen bör svara för
patientandelen. Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott anser att
tandvården för de instilulionsbundna patienterna bör ingå som ett led i den
övriga vården.

Jag delar
försäkringsutredningens uppfattning att försäkringsersättning bör utgå även för
de försäkrade som vistas på institutioner av olika slag. Enligt de
författningar som reglerar omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
föreskrivs det redan i dag att det ingår i de skyldigheter som institutionens
huvudmän har att uppfylla alt ombesörja tandvård. Dessa patienter skall då
givetvis inle erlägga någon avgift. Del bör för övriga fall ankomma på den som
ansvarar för en vårdinstitution att avgöra i vilken utsträckning den del av
tandvårdskostnaderna som inle ersätts av försäkringen slutligen skall falla på
patienten eller inle. Som jag tidigare framhållit (avsnitt 7.2.1) bör ökade
möjligheter alt erbjuda tandvård

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 78

tillskapas på ohka vårdinstitutioner.

Som framgår av vad jag tidigare anfört om försäkringens
personkrets kommer även personer som fullgör vämpliklsljänslgöring att omfattas
av tandvårdsförsäkringen. Tandvårdsersättning kommer därigenom att utgå till de
militära myndigheterna för den fredstandvärd som lämnas genom deras försorg.

Utöver ersättning för direkta landvårdskostnader föreslår försäkringsulredningen
en rätt till viss resekoslnadsersällning. EnUgt utredningen skulle en allmän
rätt till resekostnadsersältning i samband med tandvård, motsvarande den som
gäller vid lakar-och sjukhusvård, komma all kosta försäkringen så stora belopp
alt delta måste inverka på bedömningen av försäkringens omfattning bl. a. i
fråga om ersättningsnivån. Förhållandena vid tandvård är dessutom inte hell
jämförliga med dem som gäller vid övrig sjukvård. Den försäkrade kan enligt
utredningen bl. a. förlägga besöken hos tandläkaren så att minsta möjliga utgifter
för resorna uppstår. För försäkrade som har ovanligt långt lill landläkaren bör
det dock enhgt utredningen finnas viss rätt lill resekoslnadsersällning.
Utredningen föreslår all ersättning skall utgå med hälfien av utgifterna för
resor tiU och från landläkaren i den mån utgifterna för varje tandläkarbesök
överstiger 15 kr. Resekostnaderna kan Ukaledes enligt utredningen bli betydande
för de patienter som måste söka vård hos specialisttandläkare. SpeciaUst- och
specialtandläkare finns vanligen bara i de städer där centrallasaretten är
belägna. De patienter som söker vård vid centrallandpolikUnikerna får redan i
dag ersättning för resekostnaderna enhgt de bestämmelser som gäller för resor
vid läkarvård. Utredningen föreslår all resekoslnadsersällning skall utgå
enligt de bestämmelser som gäller för resor vid läkarvård vid alla resor, som efler
remiss sker lill speciaUsl-eller specialtandläkare.

Vid
remissbehandlingen har från flera häll förts fram förslag om förmånligare
regler för resekostnadsersättning. Landstingsförbundet har inte något att
erinra i fråga om den föreslagna ersättningen men föreslår Uksom flera
förvaltningsutskott all reseförmånen bör utsträckas till all gälla för
patienter inom den organiserade bam-och ungdomstandvården. Statens handikappråd
hävdar att den högre resekostnad som ett handikapp kan medföra vid
tandläkarbesök bör ersättas av försäkringen.

Jag anser
all försäkrade som har en särskilt lång resväg lill närmaste tandläkare eller
av annan anledning får särskilt höga kostnader för resan bör erhålla ersättning
från försäkringen för sina merkostnader. Ersättningsbestämmelserna bör
utformas så att försäkringen skall ersätta hela den merkostnad för resan som
överstiger 15 kr. per landläkarbesök. För resekostnader som uppkommer i samband
med tandvård som efler remiss meddelas av specialist- eller specialtandläkare
bör som försäkringsulredningen föreslagit samma ersättning utgå som vid
läkarvård.

Frågan om behovet av särskilda ersättningsregler för
handikappades resor bör prövas i samband med den utredning beträffande de handikappades
ställning i försäkringen som enligt vad jag nyss sagt bör ske genom
riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens försorg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 79

1 den mån resekostnader uppkommer för barn och deras
följeslagare i samband med landvård pä annan ort än hemorten anser jag att
försäkringen bör lämna samma ersättning som vid läkarvård för de resor som
avser besök hos specialist- eller specialtandläkare. Resekostnaderna i samband
med barnens besök hos olika specialistlandläkare kan för den enskilde bU
betydande utom för de fall där kommunala bidrag ulgår. Genom all bland
försäkringsförmånerna la med barnens resor till speciahst- eller
specialtandläkare skapas ett enhetligt ersättningssystem i detla avseende.
Däremot bör frågan om resekostnader för bamen i samband med den allmäntandvärd
som liUhör den organiserade barn- och ungdomstandvården lösas genom
landstingens försorg.

7.3,6 Tandvårdstaxan

Försäkringsutredningen har lagt fram förslag till en
tandvårdstaxa, vilken är avsedd att vara en maximitaxa för all behandling som
en till försäkringen ansluten tandläkare utför. Taxan avses också gälla som maximitaxa
för den tandvård som utförs vid folktandvårdens olika .polikUniker saml vid de
odontologiska fakulteterna och därtill anknutna landsjukvårdscenlraler.

Tandvårdstaxan kommer att användas vid bestämmandet av
såväl patientavgiften som den försäkringsersättning som försäkringskassan skall
betala till folktandvården och de privatpraktiserande tandläkarna. Utredningen
har diskuterat ohka lösningar av frågan hur ersättningen lill
privatpraktiserande landläkare skall beräknas. Ersättningen kan t. ex. bestå av
en del som grundar sig på arbetad tid och en del som beräknas efter antalet
utförda prestationer. Ett sådant syslem kan ges en varierande teknisk
utformning och liknar löneformen för tandläkare inom folktandvården vilkas lön
beslår av en fast del och en rörlig tantiemdel. En annan lösning kunde vara att
genomgående betala ut ersättning till tandläkaren med utgångspunkt enbart frän
den tid han har arbetat. Utredningen har ansett att de två sistnämnda systemen
skulle innebära alltför genomgripande förändringar för de privatpraktiserande
tandläkarna. Utredningen har därför som huvudregel föreslagit att taxan anknyts
till prestationen i kombination med lidsdebitering i vissa fall.

Landstingsförbundet framhåller i sitt remissvar att enligt
förbundets mening ett renodlat prestalionslönesystem i patientvårdande
verksamhet kan få effekter som inte är önskvärda. Förbundet menar liksom
landslingens förvaltningsutskott att en kombination av fast ersättning som
bygger på arbetad tid och en rörlig prestationsersättning är en bättre lösning.
Även socialstyrelsen för fram vissa invändningar mot utredningens förslag till
ersättningssystem. Vid omprövning av taxan bör enligt styrelsen frågan om
övergång till ell annat ersättningssystem tas upp till behandUng.
Tandläkarförbundet å sin sida understryker att det föreslagna systemet knyter
an lill de principer som flertalet privatpraktiserande landläkare tillämpar i
dag. Förbundet anser dock alt som alternativ ren tidsdebitering bör kunna
tillämpas för de landläkare som så önskar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 80

De privatpraktiserande tandläkarna debiterar redan i dag
sina patienter efter det antal behandhngar som ulförts och deras inkomst blir
därmed direkt relaterad till utförd prestation, EnUgt min mening torde det inte
vara möjUgt att vid införandel av en tandvårdsförsäkring ändra på delta
förhållande och det av utredningen föreslagna ersättningssystemet bör därför
tills vidare godtas. Som jag framhållit i samband med mina överväganden
beträffande folktandvården bör dock en noggrann uppföljning av taxans effekter
ske redan från början och möjlighet öppnas att snabbi göra de förändringar som
kan vara motiverade.

Det bör vidare ankomma på riksförsäkringsverket att pröva
frågan om en försöksverksamhet med alternativa ersättningssystem sedan
erfarenhet vunnits av det föreslagna ersättningssystemet. Ren timersättning bör
då även prövas.

1 det
förslag till tandvårdstaxa som försäkringsutredningen lagt fram beskrivs
avgränsade behandlingar eller behandlingsmomenl. Förslaget anger sålunda själva
tand lä ka rarbete t i en avdelning A med 72 rubriker, grupperade i 9 huvudavdetaingar.
1 en avdelning B sammanförs sedan rubriker för de rent landtekniska arbetena.
Som jämförelse kan nämnas alt nuvarande folktandvårdslaxa upptar 37 separata
rubriker som innefattar såväl landläkarens åtgärder som tandtekniska arbeten. I
folklandvårdslaxan finns angivet ett fast slyckepris för de flesta rubricerade
åtgärderna men för vissa behandlingar föreskrivs debitering efter åtgången lid.
En ytterligare variant i folktandvårdslaxan är att den anvisar en spännvidd
inom vilken avgiften skall ligga (latitud).

Av en
arvodesenkät som försäkringsutredningen låtit utföra bland privatpraktiserande
landläkare framgår att dessa för det övervägande antalet åtgärder debiterar
arvodel som ett styckepris per prestation. Arvodena per åtgärd är dock inte
fasta utan påverkas av tidsåtgång och svårighetsgrad. 1 fräga om vissa
åtgärder, där lidsåtgången för behandlingen varierar kraftigt från patient till
patient, ger enkäten vid handen att arvodel bestäms efter en ren
lidsdebitering.

Försäkringsutredningen har som utgångspunkt för sina
ställningstaganden till debileringsprinciperna inom tandvårdstaxan gått ut ifrån
att vårdstyrkande effekter bör undvikas. Utredningen har samtidigt i sitt
förslag lill tandvårdstaxa velat inrymma debileringsprinciper som ansluter sig
till vad som används inom gällande taxor och till de principer som
privatpraktiserande tandläkare f. n. använder.

Delta har lett till all utredningen i sitt förslag lill
tandvårdstaxa blandat tre olika debiteringsprinciper nämligen rena slyckepriser,
stycke-priser med latitud och lidsdebitering. Laliludarvodena beslår av ett
normalarvode saml ett lägre och ett eller flera högre arvodesbelopp för sådana
behandlingar som mera väsentligt avviker från normalfallet beträffande
tidsåtgången. Normalarvodel avses dock läcka flertalet av fallen.

Socialstyrelsen tillstyrker i allt väsentligt utredningens
utformning av taxan. Tandläkarförbundet poängterar att den ger möjlighet lill
flexibilitet i behandlingen. Odonlologiska fakulteten vid karolinska
institutet

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 81

konstaterar med tillfredsställelse all en noggrann
genomgång gjorts av dagens vårdsituation och att taxan konstruerats mot
bakgrund av denna.

Jag
förordar att tandvårdstaxan i fråga om sina rubriker i stort sell utformas i enUghet
med utredningens förslag. Jag biträder också utredningens förslag beträffande
tandvårdstaxans debiteringsprinciper. Om man vill konstruera en tandvårdstaxa
med ett rimligt antal rubriker, vilka skall täcka in samtliga behandUngar inom
landvården, torde man få tillgripa både lidsdebitering och arvoden med
spännvidd i viss utsträckning. Detta är också nödvändigt om man vill att taxan
inte skall påverka vårdens utformning och att den samtidigt skall leda till
rättvis avgifts-debitering gentemot patienterna. Givetvis måste användandet av
de s. k. laliludarvodena noga följas upp av försäkringskassorna och riksförsäkringsverket,
särskilt under försäkringens inledningsskede.

Försäkringsutredningen
har i sitt förslag lill tandvårdstaxa angett de enskilda taxebeloppen uttryckta
i 1973 års kostnadsnivå. Bakom dessa beräkningar ligger ett omfattande
utredningsmaterial. Utredningen har genom tidsstudier hos såväl
tjänstetandläkare som privatpraktiserande tandläkare sökt bestämma medelbehandlingslider
för olika tandbehand-Ungar. Utredningen har vidare införskaffat uppgifter om
kostnaden per tandläkartimme när tandvård utförs dels av privatpraktiserande
landläkare dels inom folktandvårdens vuxentandvård. Enligt utredningen föreligger
ingen större skillnad i fråga om kostnadsnivån när landvård utförts i offentlig
eller privat regi. Den för folktandvården konstaterade kostnaden per
tandläkartimme inkl. samtliga omkostnader har legat till grund för de av
utredningen utförda beräkningama. Utredningens material för kostnadsberäkningar
visar all taxan motsvarar ett belopp på mellan 125 och 135 kv. i timmen
beroende på olika antaganden om utförd tandvård per tidsenhet.

De
beräkningar som utredningen gjort för att fastställa taxenivån kommenteras av
flera remissinstanser. Riksrevisionsverket anser att bakgrundsmaterialet for
beräkningarna är förhållandevis osäkert. Landstingsförbundet anser att det
inte finns några tyngre invändningar mot det sätt pä vilket arvodesbeloppen framräknats
men att taxans konstruktion och det föreslagna ersättningssystemet torde
innebära alt de ekonomiska effekterna för den enskilde landläkaren kan vara
svåra alt beräkna. Inom förbundet utförda beräkningar tyder emellertid på alt
myckel stora differenser kan uppstå mellan olika privatpraktiserande landläkare
som arbetar på heltid. Ett stort antal förvaltningsulskotl betecknar det som en
brist all beräkningar saknas över hur tandvårdstaxan kan komma att påverka den
enskilde tandläkarens inkomstsiluation. LO anser att de föreslagna
arvodesbeloppen får betraktas som generösa. LO vill emellertid inte motsätta
sig den föreslagna tandvårdstaxan då möjligheter bör finnas att behålla
arvodesbeloppen oförändrade under relativt lång lid. TCO betecknar underlaget
för tandvårdstaxan som osäkert men har inle någol att erinra mot alt taxan i
initialskedet byggs upp enligt förslaget. Eventuella felaktigheter i
laxesättningen bör kunna justeras underhand. Tandläkarförbundel framför i sitt
remissyttrande inte några erinringar

6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 45

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 82

mot laxenivån.

Jag är
införstådd med de svårigheter som föreligger när det gäller all med
utgångspunkt i det beräkningsunderlag som finns tillgängligt söka fastställa
enskilda laxebelopp i tandvårdstaxan. Jag anser det liksom försäkringsutredningen
rimUgt att man vid beräkningen får utgå från en timkostnad som i stort
överensstämmer med den som genomsnittligt gäller för folktandvårdens
vuxentandvård. Enligt min mening bör försäkringsutredningens förslag till
laxebelopp i huvudsak kunna läggas lill grund för tandvårdstaxan. Verkningarna
av tandvårdstaxan bör noga följas upp från såväl patienternas som tandläkarnas
synpunkt. ADB-teknik bör därvid kunna komma till användning så att underlaget
kan bli så omfattande som möjligt. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket att
med hjälp av den tidigare nämnda tandvårdsdelegationen följa utfallet av
tandvårdstaxan och därvid beräkna tandläkarens nettoinkomst genom olika
undersökningsmaterial.

Socialstyrelsen
har i sitt remissvar påpekat betydelsen av tillsyn så att den tandvård som
meddelas inom försäkringens ram sker i överensstämmelse med aktuella odonlologiska
principer. Inom folktandvården kan tillsynen även fortsättningsvis vad avser de
enskilda tandläkarna huvudsakhgen utövas av folktandvårdens ledning. Jag delar
denna uppfattning och förutsätter alt styrelsen närmare överväger den framlida
tillsynen av privatpraktiserande tandläkares verksamhet.

Den av försäkringsulredningen föreslagna arvodesnivån för
vård meddelad av tandhygienist anses av förvaltningsutskotten i Kopparbergs
och Norrbottens läns landsting ligga för högt. Enligt min mening bör dock
utredningens förslag godtas. Vid den uppföljning av taxan som jag nyss berört
bör även del ekonomiska utfallet av tandvårdstaxans arvoden för hygienistarbete
studeras.

Utredningen har gjort en jämförelse mellan arvodesbeloppen
i den föreslagna tandvårdstaxan, uttryckta i 1970 års nivå, och arvodesbeloppen
enUgl en enkät bland privatpraktiserande landläkare avseende 1970 års arvoden.
Jämförelsen visar alt taxans arvoden för cirka hälften av behandlingarna ligger
lägre än de arvoden som uppgavs vid enkäten. Spridningen är dock mycket stor
för de angivna arvodena. Utredningen anser vidare alt jämförelsen blir osäker
då rådande debileringsprinciper lill en del avviker från dem som avses gälla
för tandvårdstaxan.

En jämförelse har också gjorts mellan den kostnadsnivå som
använts vid konstruktionen av tandvårdstaxan och den beräknade genomsnittliga brutlokoslnaden.
Denna jämförelse visar enligt utredningen att ca 6070 % av privallandläkarna
täcks in av den kostnadsnivå som använts vid taxekonstruktionen. En inte
obetydlig del av de privatpraktiserande tandläkarna har alltså en högre
timkostnad än den som tandvårdstaxan är grundad på. Dessa tandläkare skulle
enligt försäkringsutredningen få.göra större anpassningar av sin
kostnadssituation än vad som framstår som rimUgt. För att lösa delta problem
föreslår utredningen all en möjlighet till individuell laxebindning öppnas för de
tandläkare som kan visa att de har en arvodesnivå som överstiger
tandvårdstaxans maximiarvoden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 83

Taxebeloppen bör få överskridas med upp lill 20 %,
Särbestämmelsen föreslås gälla enbart för dem som var privatpraktiserande
tandläkare år 1972 och som då haft en årsarbetstid på minst 1 600 timmar, Enhgt
utredningen bör försäkringen inte medverka tiU att nyetablering inom den
privata sektorn sker på sådant sätt att kostnaderna kommer att överstiga det
kostnadsläge som tandvårdstaxan är beräknad på, dvs. i stort sett
folktandvårdens genomsnittliga kostnadsnivå. Möjligheten till individuell
taxebindning skah därför inte gälla tandläkare som nyetable-rar sig i
framtiden.

Möjligheten
till individuell taxebindning betraktas av LO som mycket förmånlig för de
privatpraktiserande tandläkarna. LO motsätter sig emellertid inte förslaget med
hänsyn till de fördelar som kan uppnås på längre sikt. Landstingsförbundet
ansluter sig också i princip till förslaget men anser att del måste tillämpas
med stor restriktivitet. Flera förvaltningsutskott avvisar förslaget om
individuell taxebindning. Socialstyrelsen föreslår att den individueUa
taxebindningen endast medges om den grundar sig på högre omkostnader. Om andra
grunder används bör den individuella taxebindningen avvecklas inom tre år. Tandläkarförbundel
fäster stort avseende vid den individuella taxebindningen och anser att den är
en integrerad del av förbundets möjlighet alt acceptera en fast taxa.

Som
utredningen framhållit är det rimUgt att vid försäkringens ikraftträdande ta
viss hänsyn till de variationer som f. n. finns i fråga om tandläkarnas
omkostnader och arvodesnivåer. Jag anser därför alt som en övergångsåtgärd vid
försäkringens införande bör en möjlighet öppnas till individueU taxebindning
för de tandläkare som kan styrka att de har en omkostnadsnivå som klart
överstiger den som gäller för försäkringens tandvårdstaxa. I enlighet med
utredningens förslag bör den individuella taxan få översliga tandvårdstaxans
belopp med 520 %. Möjligheten bör slå öppen för de privatpraktiserande
tandläkare som under år 1971 arbetade minst 1 600 timmar i sin privatpraktik.
Underlaget vid bedömningen av möjhgheten till individueU taxebindning bör i
första hand vara 1972 års taxering. Tandläkarna måste kunna styrka att såväl
bruttointäkter som omkostnader överstiger de belopp på vilka taxebeloppen
beräknats och alt dessa förhållanden återspeglas i deras arvodesnivå. Ansökan
om individuell laxebindning bör ske i samband med den anmälan lill
försäkringskassan som skall göras senast 1 september 1972. Del bör ankomma på
riksförsäkringsverket alt utfärda närmare bestämmelser beträffande den individueUa
taxebindningen. Behovet av individuell taxebindning bör på nytt prövas i
samband med att tandvårdstaxan förnyas.

1 samband
med övervägandena om den individuella taxebindningen lar försäkringsutredningen
även upp frågan om arvodesbelopp för specialisttandläkare. Tandvårdstaxans
rubriker och debiteringsprinciper är i första hand utformade för
allmäntandläkare. Specialisttandläkaren tillämpar andra arvodesberäkningar och
en mer differentierad rubriksättning för den vård som direkt hör samman med
hans specialitet. Utredningen har

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 84

diskuterat om man för specialisterna skall införa en
speciell taxa i fråga om behandlingar som faller inom deras specialitet.
Utredningen har dock stannat för att föreslå all speciaUslerna ulan särskild
prövning skall få tillämpa tandvårdstaxan med en generell höjning av 20 %. Detla
beräknas ge täckning för specialisternas högre omkostnader till följd av större
personalbehov, dyrare utrustning samt längre egen utbildning. Den förhöjda
taxan avses endast bli tillämpad hos privatpraktiserande speciaUster och skall
således inte omfatta folktandvårdens speciaUstlandvård. Den generella
höjningen med 20 % skall dock enligt förslaget inle gälla för specialistlandläkare
inom ämnesområdet barnlandvård.

Socialstyrelsen anser att den föreslagna taxehöjningen för
specialister endast bör gäUa då tandläkaren utövar vård inom sin egen
specialitet. Landstingsförbundet framför i sill remissvar liknande synpunkter.
Förbundet ser mot bakgrunden av sitt ställningstagande till vårdansvaret för
specialistvården denna fråga som ett övergångsproblem. Tandläkarförbundel
hävdar all privat verksamma specialister bör medges rätt att ansluta sig till
försäkringen utan krav på alt använda en fast taxa. I andra hand kan förbundet
acceptera en övergängslösning som medger alla speciaUster en speciell
taxebindning. Denna bindning bör även innefatta specialisttandläkare i barnlandvård.
Tandläkaresällskapet föreslår fri arvodessätlning för specialisterna varvid
försäkringen skall ge ersättning med hela normaltaxans belopp.

För egen del anser jag alt i stället för ett generellt påslag
med 20 % på laxebeloppen en särskild taxa bör införas för den direkta
specialistland-vården. Utför en specialisttandläkare behandlingar utanför sitt
eget specialistomräde bör tandvårdstaxan däremot gälla utan de påslag som en
individuell taxebindning medger.

Som jag tidigare anfört bör specialisttandvården i första
hand vara en uppgift för folktandvården som åläggs ell lagstadgat vårdansvar
för denna del av tandvården. Möjligheten alt få tillämpa en speciell taxa vid
behandlingen inom den egna speciahteten bör i enlighet med grundtanken i
försäkringsutredningens förslag endast stå öppen för de specialisltandläkare
som sedan 1972 varit verksamma som privatpraktiserande tandläkare. Regeln bör
inte gälla för specialistlandläkare inom ämnesområdet barnlandvård. Med det
fåtal privatpraktiserande tandläkare som arbetar inom detla specialistområde
bör i stället landslingen träffa avtal om tandvård för barn såvida inte
vederbörande landläkare söker tjänst inom folktandvården.

I försäkringsutredningens förslag till tandvårdstaxa har
arvoden för landlekniskt arbete förts samman till en särskild avdelning. Totala
arvodel för en behandlingsålgärd som innefattar landlekniskt arbete utgörs
således för behandlingen i fråga av summan av de arvodesbelopp som anges i
taxans bägge avdelningar.

Vid fastställandet av arvodesbeloppen för de tandlekniska
arbetena har utredningen utgått från en riklprislista som utges av Sveriges
tandteknikers riksförbund. Riktprislistan förnyas varje år. Utredningen har
utgått från 1970 års lista. Tandteknikernas prislista är uppbyggd på grundval
av

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 85

ett stort antal arbetsmoment för tandtekniska arbeten.
Försäkringsutredningen anser det omöjligt att tillämpa ett sådant system i en
tandvårdstaxa från vilken även patienten skall kunna utläsa sin nettoavgift.
Utredningen har därför i stället använt färdiga tandtekniska arbeten som
indelningsgrund.

På de i riktprislistan
angivna beloppen lämnar tandteknikerna f. n. rabatter i stor utsträckning.
Utredningen pekar på att statens pris- och kartellnämnd år 1967 utförde en
utredning i denna fråga och dä fann att rabatten i genomsnitt uppgick till 10 %.
Enstaka undersökningar pekar pä en högre rabattsats. Utredningen har med
ledning av dessa siffror uppskattat rabattsatsen till i genomsnitt 15 %. Ett
motsvarande avdrag har gjorts vid omräkningen av 1970 års prisnivå till 1973
års kostnadsnivå.

Tandleknikerförbundet
framhåller i sitt remissvar att tandvårdstaxans arvoden för tandlekniska
arbeten innebär en ny konstruktion av debileringsformerna för landlekniskt
arbete. Förbimdet motsätter sig inte taxans uppläggning men ställer sig
tveksamt rill del ekonomiska utfallet för de enskilda laboratorierna. Förbundet
vill därför att frågan om revision av taxan skaU tas upp sedan
närmare'erfarenhet vunnits och anser vidare att individuell taxebindning bör införas
även för dentallabo-ratorier i likhet med vad utredningen föreslagit
beträffande tandläkare. Landstingsförbundet konstaterar att taxans nivå för
tandtekniska arbeten enligt undersökningar som förbundet utfört i många fall
ligger högre än landstingens självkoslnadsnivå.

Jag
ansluter mig lill försäkringsulredningens förslag ätt i tandvårdstaxan skilja
på arvode för tandläkarens arbete och arvode för del landtekniska arbetet. De
beräkningar för att fastställa arvodesbelopp för tandtekniska arbeten som
utredningen utfört bör enligt min mening i princip kunna godtas. En viss överarbetning
med hänsyn till lagstiftningen om mervärdeskatt måste dock göras. Även för
denna del av tandvårdstaxan är det dock viktigt att noggranna uppföljningar
görs av riksförsäkringsverket genom dess tandvårdsdelegalion. Taxans arvodesbelopp
för landtekniska arbeten bör ha samma giltighetstid som landläkararvodena.

Tandteknikerförbundet har i sitt remissvar även framfört eti
förslag om alt landtekniska arbeten som försäkringen skall ersätta endast får
utföras av laboratorier som innehas eller förestås av tandtekniker vilken
erhållit behörighet av socialstyrelsen. Antalet landtekniska laboratorier som
skulle uppfylla ett sådant krav är f. n, inte känt. Jag anser mig inte f. n,
kunna biträda del av tandleknikerförbundet framförda förslaget. Det bör ankomma
på socialstyrelsen all närmare kartlägga förhållandena inom den privata
tandteknikerbranschen ur denna synpunkt och sedan framlägga förslag till någon
form av auktorisation av tandlekniska laboratorier.

Jag anser det även nödvändigt att i fråga om de
landtekniska arbetena på sikt uppställa vissa krav på de använda materialen och
deras behandling. Jag förutsätter att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 86

uppmärksammar denna fråga. Jag räknar med att det arbete
som just påbörjats vid det nordiska institutet för odontologisk
materialprovning kan bU av stor betydelse i detta sammanhang.

7,3,7 Administration

Som jag redan framhåUit (avsnitt 7,3,1) bör
tandvårdsförsäkringen fogas in i den aUmänna försäkringen.
Tandvårdsförsäkringen kommer därmed alt administreras av de aUmänna
försäkringskassorna med riksförsäkringsverket som tillsyns- och
besvärsmyndighet.

Hos varje försäkringskassa finns vid centralkontoret en
eller flera förtroendeläkare som tillhandagår kassorna i frågor som kräver
medicinsk sakkunskap, Försäkringsulredningen har föreslagit att på motsvarande sätl
förtroendetandläkare skall knytas lill försäkringskassorna. Förtroendetandläkarna
behövs för att tillföra kassorna odontologisk sakkunskap när
tandvårdsförsäkringen införs, Enhgt förslaget skah förtroendetand-läkama liksom
förtroendeläkarna utses av socialstyrelsen. Utredningen uttalar att därvid
givetvis såväl Ijänstelandläkare som privatpraktiserande landläkare bör kunna
komma i fråga,

I likhet med de remissinstanser som tagit upp frågan delar
jag utredningens uppfattning alt förtroendetandläkare bör anställas hos
försäkringskassorna. Som utredningen framhåller skall förtroendetandläkaren
kunna biträda kassan när det gäller förhandsprövningar och svårare
ersättningsärenden. Landstingsförbundet har förklarat att det enligt dess uppfattnmg
inte finns bärande skäl för all folktandvården på samma sätt som tandvården
inom den privata sektorn skah omfattas av den verksamhet som
förtroendetandläkaren skah bedriva. Uppgifter av denna karaktär bör enhgt
förbundet fullgöras inom folktandvårdsorganisationen och de odontologiska
fakulteterna efter överenskommelse mellan huvudmännen, fakuUeterna och
riksförsäkringsverket. Förvaltningsutskotten i ett par landsting har menat att
de uppgifter som skah åvila förlroendetandläkaren för folktandvårdens del kan
skötas av tandvårdschefen.

För folktandvården skaU i princip gäUa samma
ersättningsregler som för de anslutna privatpraktiserande landläkarna. Det är
angeläget att tillämpningen av dessa regler bUr enhetlig inom försäkringen och
enligt min mening skulle det inte vara lämpligt att generellt stäUa den
offentliga tandvården utanför förtroendetandläkarnas ansvarsområde. Jag delar
emellertid Landstingsförbundets mening att folktandvården inte på samma sätt
som tandvården på den privata sektorn skall omfattas av förtroendetandläkarnas
verksamhet. Möjlighet bör öppnas att undanta vissa grupper av poUkUniker inom foUctandvården
samt de odonlologiska fakulteterna från bestämmelserna om förhandsprövning.
Även i övrigt bör förtroendetandläkarnas uppgifter bli delvis annorlunda när
det gäller den offentliga landvården. De kontakter som förtroendetandläkarna
förutsätts ha med de privatpraktiserande landläkarna bör i fråga om

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 87

folktandvården i stor utsträckning ersättas av motsvarande
kontakter med landvårdschefer och klinikchefer. Den närmare utformningen av
samarbetet mellan den offentliga landvårdens företrädare och förtroendetandläkarna
bör ankomma på riksförsäkringsverket i samråd med socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Jag ansluter mig till utredningens förslag, alt förtroendetandläkarna
skaU utses av socialstyrelsen. Dessa bör anställas fr. o. m. den 1 juli 1973.
Det är angeläget att högt kvaUficerade tandläkare offentliganställda såväl
som privatpraktiserande - kan rekryteras till tjänsterna som förlroendelandläkare:

Sveriges tandteknikers riksförbund har ansett all del till
försäkringskassorna ocksä bör knytas en förtroendetandtekniker med
arbetsuppgift all biträda kassorna efter i princip samma riktlinjer som skall
gälla för förtroendetandläkarna. Förbundet motiverar sitt ställningstagande med
att man inte torde kunna undvika alt åtskilliga frågor som kommer upp för
central bedömning även berör tandlekniska arbeten, eftersom den tekniska delen
av tandläkarens arbete generellt sell är relativt stor. Jag är f.n. inte beredd
att tillstyrka förslaget om förtroendetandtekniker. Riksförsäkringsverket bör
emellertid uppmärksamma frågan och föreslå de åtgärder som de närmare
erfarenheterna av försäkringen kan föranleda.

Utredningen har föreslagit att ett särskilt
beredningsorgan, riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegalion, skaU inrättas hos
verket. Utredningen framhåller att riksförsäkringsverket kontinuerligt måste
följa utveckUngen i fråga om försäkringen och även dess eventuella inverkan på
landvårdens behandlingspanorama och all verket skall lägga fram förslag
beträffande tandvårdstaxan. Det. bör enligt utredningen vara
landvårds-delegationens uppgift all bereda dessa frågor åt verket. Utredningen
har föreslagit att utöver riksförsäkringsverket socialstyrelsen och huvudmännen
för folktandvården samt tandläkarna och tandteknikerna skaU vara representerade
i delegationen.

Som
utredningen anfört ställer tandvårdsförsäkringen riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna inför nya och omfattande uppgifter. För att lösa de frågor
som uppstår i samband med reformens genomförande kommer riksförsäkringsverket
att behöva anUla odontologisk och annan expertis. En viktig uppgift för verket
blir därefter att noggrant följa den fortsatta utvecklingen av försäkringen.
Jämsides med det ekonomiska utfallet av tandvårdsförsäkringen måste effekterna
på tandvården i allmänhet studeras liksom verkningarna på vårdefterfrågan och landtill-sländet
hos ohka befolknmgsgrupper. Det är också angeläget alt verket snabbt kan lägga
fram förslag till de ändringar i tandvårdstaxan som behövs. Enligt min mening
är det nödvändigt att verket i dessa frågor fortlöpande kan anUta expertis.

Den föreslagna tandvårdsdelegationen erbjuder sådana
möjligheter. Jag ansluter mig följaktligen till förslaget om inrättande av en
tandvårdsdelegation hos riksförsäkringsverket.

I remissyttrandena har oUka önskemål förts fram
när det gäller

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 88

delegationens sammansättning. Jag ansluter mig lill
utredningens förslag i denna fråga. Del ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om
inrättandet av tandvårdsdelegationen och om dess sammansättning.

Riksförsäkringsverket bör ha tillgång lill överlandläkare.
Denne bör verka för enhetUghet i bedömningen bland försäkringskassornas förlroendelandläkare
och biträda verket i besvärsärenden som rör tandvårdsförsäkringen.

Försäkringen
skaU som tidigare framgått i regel betala hälfien av tandläkarkoslnaden för
utförd tandvård, medan återstoden skall betalas av den försäkrade själv. Den
försäkrades andel, patientavgiften, skall enhgt utredningsförslaget erläggas
till tandläkaren i samband med behandlingen. Försäkringens andel, landvårdsersättningen,
föreslås utbetald av försäkringskassan direkt till tandläkaren, Försäkringsulredningen
har förordat att tandläkaren, lämpUgen en gång i månaden, skall skicka in
räkningar på utförd tandvård till försäkringskassan och all kassan på begäran
skall tillhandahålla förskoll. Att den försäkrade bara behöver betala den
patientavgift som återstår sedan försäkringens andel frånräknats anknyter till
del betalningssystem som sedan några år tillämpas inom den öppna läkarvård som
lämnas i samhällets regi. Jag ansluter mig i likhet med remissinstanserna lill
den föreslagna ordningen, som även innefattar en möjlighet för
försäkringskassan alt tillhandahålla taxeringsmyndigheterna uppgifter om
landläkarens uppburna tandvårds-ersättningar och patientavgifter.

När det gäller den del av arvodet som hänför sig lill landlekniskt
arbete föreslär utredningen alt tandläkaren skall la upp kostnaden för teknikerarbelel
på månadsräkningen lill försäkringskassan och alt försäkringskassan skall
betala ul hela landvårdsersättningen till landläkaren som får vidarebefordra
teknikerns arvode till denne,

Sveriges
landteknikers riksförbund har föreslagit en modifierad lösning när det gäller
utbetalning av ersättning för tandtekniskt arbete. Enligt denna skall
laboratoriet stäUa ul en räkning för varje patient. Tandläkaren skall granska
och allestera räkningen samt skicka in den till försäkringskassan tillsammans
med sin egen räkning. Kassan skall betala hela laboralorieräkningen direkt lill
laboratoriet och räkna av hela beloppet i samband med belahiing av ersättning
till landläkaren.

Den av Tandteknikernas riksförbund angivna lösningen har
också tillstyrkts av bl. a. tandläkarförbundet. Förslaget överensstämmer med
det system som i dag tillämpas vid leveranser från privata laboratorier till
folktandvårdskliniker. Systemet bör kunna avlasta tandläkama från en del
administrativt arbete. Kravet på kontroll i olika avseenden tillgodoses också.
Av dessa skäl förordar jag en ordning som innebär att landläkaren attesterar
tandteknikerräkningen och skickar in den tillsammans med sin egen räkning till
försäkringskassan. Ersättningen för landlekniskt arbete betalas sedan ut direkt
till tandteknikern, och de patientavgifter för sådant arbete som uppburils av
landläkaren räknas av från de ersättningar som skah betalas ut till
tandläkaren.

Vad jag hittills sagt om betalningen lill landläkaren
gäller i första hand

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 89

de privatpraktiserande tandläkama. Även inom
folktandvården bör patientavgiften naturligtvis erläggas direkt av den
försäkrade. I fräga om landvårdsersättningen har utredningen funnit sig böra
föreslå att utbetalningen från försäkringskassorna till folktandvårdens
huvudmän skall ske efter andra rutiner än som föreslagils skola gälla för de
privatpraktiserande tandläkama. Räkningarna bör enligt utredningen kunna
utformas sä att de bygger på sammanställningar över de arbeten som utförts inom
ramen för försäkringen. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande
tillstyrkt alt ett sådant förenklat betalningssystem tillämpas i fråga om
folktandvården. Jag vill erinra om att försäkringsutredningen avser all avsluta
sill arbete med all behandla vissa administrativa frågor. Till dessa hör den
närmare utformningen av rutinerna för utbetalning från försäkringskassorna lill
folktandvårdens huvudmän. Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna
principerna för tandvårdsersätlningens ulbetahiing lill folktandvårdens
huvudmän.

7.3.8 Ikraftträdande och kostnader

Försäkringens ikraftträdande

Försäkringsulredningen har föreslagit att
tandvårdsförsäkringen skall träda i kraft den I januari 1974. Jag anser del
angeläget all försäkringen genomförs snarast möjligt och ansluter mig därför
till utredningens förslag om tidpunkt för ikraftträdande.

Utredningen
har pekat på ett övergängsproblem i samband med försäkringens införande,
nämligen att många patienter av ekonomiska skäl kan komma all skjuta upp
tandvård, som egentligen borde ulföras i är, rill efter försäkringens
genomförande. Denna fråga har många aspekter. Den uppskjulna tandvården kan bli
mer omfattande och därigenom dyrbarare än den skulle bUvil om den gjorts vid
rätt tid. Vidare kommer en förskjutning av vårdefterfrågan alt leda till att tandvärdsresurserna
överbelaslas under den första tiden efler försäkringens införande, samtidigt
som tiden fram till försäkringens genomförande kan innebära ett
underutnyttjande av vårdresurserna. Delta kan i sin tur leda till sysselsätlningssvårigheter
inom landvärden under slutet av år 1973.

För att
motverka dessa effekter har utredningen föreslagit alt tandvårdsersättning
skall kunna utgå för de patienter vilkas behandling hos privatpraktiserande
landläkare påbörjats under de två sista månaderna år 1973 och inte avslutats
förrän under är 1974. Enligt utredningens förslag skall sådan landvårdsersättning
inle utgå för vård som enligt tandvårdstaxans bestämmelser måste underkastas
förhandsprövning.

Den väntade dämpningen av tandvårdsefterfrågan under liden
före försäkringens ikraftträdande berörs i flera remissyttranden, bl. a. av
Sveriges tandläkarförbund och Sveriges tandteknikers riksförbund. I några
remissyttranden, bl. a. från LO och TCO, ifrågasätts om inte övergångstiden
borde utsträckas lill en någol längre period än två

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:45 90

månader.

Enligt min
mening är del önskvärt att åtgärder vidtas som medverkar tiU en så smidig
övergång som möjligt vid försäkringens ikraftträdande den 1 januari 1974.
Utredningens förslag att den allmänna försäkringen under år 1974 skall betala
ut ersättning för viss tandvård som meddelats redan under novemberdecember
1973 är en åtgärd i denna riktning. Liksom en del remissinstanser anser jag
dock att en övergångsregel om möjligt bör träda i kraft något tidigare. Jag
förordar därför all privatpraktiserande tandläkare bereds möjlighet alt redan
under tiden 1 oktober - 31 december 1973 lämna tandvård mot viss
försäkringsersättning. För sådan landvård som lämnas under sista kvartalet
1973 bör tandvårdsersätlning utgå med halva det belopp som skall gälla fr. o. m.
den 1 januari 1974. Vid behandling med hel över- eller underkäksprotes saml
helprotes, vilket är behandlingsformer som har en särskild betydelse för
pensionärerna, bör dock redan under nämnda tid tandvårdsersättning utgå efter
samma regler som gäller då försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1974.
Privatpraktiserande tandläkare, som under nämnda lid vill begagna sig av
möjligheten att erbjuda patienterna tandvård med dessa försäkringsförmåner och
med tillämpning av försäkringens tandvårdstaxa, skall i samband med sin anmälan
till försäkringen ange detta. Förteckning över dessa tandläkare bör upprättas
av försäkringskassorna. Övergångsregeln måste gälla taxans belopp utan sådant
tillägg som avses i bestämmelserna om individueU laxebindning, eftersom dessa
bestämmelser av administrativa skäl inte kan träda i kraft förrän den I
januari 1974. Försäkringskassomas utbetalning av nämnda landvårdsersättning lill
tandläkare resp. tandtekniker bör under övergångsperioden ske enligt
motsvarande regler som avses gälla efler årsskiftet. Alla behandlingsomgångar
innefattande åtgärder som under 1973 berättigar till reducerad ersättning bör
dock särredovisas per den 31 december 1973, De föreslagna
övergångsbestämmelserna bör särskilt kunna underlätta sysselsättningssituationen
för tandteknikerna under slutet av året. Del bör ankomma på Kungl, Maj:l att
meddela bestämmelser beträffande de här berörda frågoma.

Det föreligger också risk för att många av de nya
tandläkarna som examineras under år 1973 lill en början kan stå utan
anställning om inte särskilda åtgärder vidtas. Utredningen har tagit upp även
denna fråga och pekar på möjligheten att redan under år 1973 anställa ett
större antal tandläkare än planerat inom foUctandvården, Efter överläggningar
med Landstingsförbundet vill jag förorda att landstingen genom en särskild ersättningsregel
ges ekonomiskt stöd för att kunna anställa så många nya tandläkare som möjligt
inom folktandvården under år 1973, Utgångspunkten bör vara att detta tandläkarlillskolt
i första hand disponeras för utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården. En
sådan regel för ekonomiskt stöd till folktandvårdens utbyggnad år 1973 bör
innebära att ersättning utgår för ökningen i vårdvolym under är 1973 sedan
hänsyn tagils till, förutom 1972 års vårdvolym, deri volym söm hänför sig lill
dels under år 1973 redan nyinrättade tjänster, dels tidigare inrättade

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 91

tjänster som utannonserats utan resultat fram lill
årsskiftet 1972/73, Ersättning bör utgå med 90 kr. per tandläkartimme för den
lönekostnad (inklusive sociala förmåner) som är att hänföra lill tandläkare och
assisterande personal. Utöver detla belopp tillförs landstingen kommun-och
statsbidrag samt de patientavgifter som flyter in. Ersättningen bör betalas ut
under år 1974 så snart erforderligt statislikmalerial finns tillgängligt. Betahiing
bör då ske i form av ersättning från försäkringen och således betalas ut av
försäkringskassorna. Del bör ankomma på Kungl. Maj;t att meddela de
bestämmelser som behövs.

Tandvårdstaxans fastställande och giltighetstid

Försäkringsutredningen har föreslagit att Kungl. Maj:t
efter förslag av riksförsäkringsverket skall faststäUa tandvårdstaxa för högst
två år i sänder. Utredningen har vidare ansett all riksförsäkringsverkels
förslag bör utarbetas efler beredning i tandvårdsdelegationen under beaktande
av bl. a. den odonlologiska utveckUngen, förändringar i vårdstnikluren och det
ekonomiska utfallet av gällande taxa för landvården inom såväl den offentliga
som den enskilda sektorn. Taxans arvodesbelopp bör enligt utredningen också
avvägas med beaktande av kostnadsutvecklingen inom tandvården och den allmänna inkomslutvecklingen.

Utredningen har föreslagit att tandvårdstaxan första
gången fastställs att gäUa tiUs vidare för en lid av högst två år. Utredningen
har vidare föreslagit att taxan skall fastställas i 1973 års kostnadsnivå men
att en uppräkning till 1974 års kostnadsnivå bör komma till stånd sedan 1973
års avtalsrörelse är avslutad.

Remissinstanserna
har i huvudsak lämnat utredningens förslag angående formerna för taxans faststäUande
utan erinran, Sveriges tandläkarförbund har dock begärt att direkta
överläggningar mellan riksförsäkringsr verket och förbundet skall föregå taxans
fastställande och all det förslag rörande ny tandvårdstaxa som skaU
underställas Kungl. Maj:t skall vara godkänt av en av tandläkarförbundet utsedd
överläggningsdelegation. Landstingsförbundet och ell antal landsting har ansett
att taxan åtminstone under ett inledningsskede bör gäUa för endast ett år i
sänder.

Jag delar
utredningens uppfattning att tandvårdstaxan skall fastställas av Kungl, Maj:t
för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket. Inom ramen
för en sådan regel har Kungl, Maj:t möjlighet att fastställa taxa för kortare
tid. Med hänsyn till svårigheterna alt i förväg bedöma konsekvenserna i ohka
hänseenden av försäkringens införande förordar jag som tidigare nämnls att
taxan första gången fastställs att gälla för år 1974, Taxan bör då fastställas
att ulan ändringar under 1974 gäUa med de belopp som föreslagits av
utredningen;

Den föreslagna tandvårdsdelegationen får väsentUga
uppgifter såsom beredningsorgan när det gäUer frågor angående
tandvårdsförsäkringen. En viktig uppgift för tandvårdsdelegarionen blir att
bereda frågan .om förslag till framlida ändringar i tandvårdstaxan. Såsom
föreslagits i det föregående avses tandläkarförbundet bli- representerat i tandvårdsdelegationen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 92

Detta innebär alt tandläkarförbundet i likhet med andra
berörda intressenter vid överläggningar inom ramen för tandvårdsdelegationen
får möjlighet alt framföra sina synpunkter i frågor som gäller tandvårdstaxan.
Jag ansluter mig därför lill ulredriingens förslag om formerna för
fastställande av ny eller ändrad taxa.

Ersättning till folktandvården

Jag har i det föregående berört huvuddragen i utredningens
förslag om ersättning från den aUmänna försäkringen till folktandvården. Jag
vill nu något mera i detalj redogöra för utformningen av del föreslagna
bidragssystemet.

Försäkringsutredningens
utgångspunkt har varit att huvudmännens nettokostnader för folktandvården inte
skall stiga till följd av den planerade utbyggnaden av folktandvården.
Utredningen har beräknat dessa nettokostnader till ca 330 milj. kr. för år
1971. Vid nettokostnadernas beräkning har intäkterna aV patientavgifter
beräknats såsom om den för år 1972 gällande foUclandvårdslaxan tillämpats.
Härefter har utredningen gjort en avräkning med ca 10 % eller till ca 290 milj.
kr. för all säkerställa att också flertalet landsting med en högre kostnadsnivå
skall fä ett kostnadsskydd genom ersättningen från försäkringen. För all
nettokostnaderna vid ell oförändrat penningvärde skall kunna hållas på en i huvudsak
konstant nivå föreslår utredningen all huvudmännen själva skall svara för
kostnaden för den landvård som lämnas 70 % av barnen i åldern 6-16 år och alt
ersättning för återstoden av barn- och ungdomstandvården skall utgå till
landslingen från försäkringen. Utredningen föreslär att denna ersättning för
barntandvården årligen skall utgå i förhållande lill antalet barn som fåll
fullständig landbehandling i distriktstandvården under året.
Ersättningsbeloppet bör fastställas med hänsyn tagen till den genomsnittliga
behandlingskostnaden i bamland-vård för riket och den likaledes för riket
beräknade genomsnittstiden för fullständig behandUng. Utredningen föreslår alt
ersättning skall utgå med 130 kr. för varje färdigbehandlat bam i åldern 3-5 år
och 260 kr. för varje färdigbehandlat barn i åldern 616 år sedan avdrag gjorts
enligt den i det föregående redovisade begränsningsregeln. Beträffande
vuxenland-vården föreslår utredningen vidare alt landstingen själva skall svara
för 0,15 vårdtimmar (9 minuter) per vuxen inom huvudmannaområdet för år 1974. Karensbeloppel
för vuxna bör successivt avvecklas pä fem år och således upphöra med utgången
av år 1978. Ersättning för folktandvårdens vuxentandvård föreslås beräknad
efter tandvårdstaxans regler med avdrag, för det nyss nämnda karensbeloppet.

Landstingsförbundet och landslingen biträder i sina
remissyttranden utredningens förslag om ersättning lill folktandvården.

Jag ansluter mig till det av utredningen framlagda
förslaget om ersättning från försäkringen lill barn- och ungdomstandvården inom
folktandvården och om försäkringsersättning för folktandvårdens vuxentandvård.
I den mån landstingen anordnar avgiftsfri organiserad vård för

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 93

17 19-åringar bör ersättningsregeln för barn- och
ungdomstandvården, dvs. 260 kr. för varje färdigbehandlad patient, tillämpas i
stället för försäkringens ersättningsregler för vuxentandvård. £|el föreslagna ersält-ningssyslemel
gör del möjligt för alla landsting oavsett utgångsläge att till oförändrade
kostnader fullständigt bygga ul barn- och ungdomstandvården under 1970-lalel,
samtidigt som de ges möjligheter att i motsvarande mån ta hand om en ökande
andel av vuxentandvården.

I likhet
med utredningen och bl. a. Landstingsförbundet och de flesta landstings
förvaltningsutskott anser jag att en särskild garantiregel bör knytas till
ersättningsbestämmelserna för folktandvården. Garantiregeln bör rillförsäkra
den huvudman, vars kostnader för folktandvården räknat i 1973 års pris- och
löneläge överstiger de kostnader huvudmannen haft för vården år 1973,
ersättning med överskjutande belopp. Jämförelsen bör avse nettokostnaderna
sedan hänsyn tagits till huvudmannens inkomster av, förutom patientavgifter,
ersättning från den allmänna försäkringen saml statsbidrag och kommunbidrag för
år 1973, Vid beräkningen av nettokostnaderna bör i övrigt tillämpas samma
förfarande som legal lill grund för försäkringsutredningens undersökning om folktandvårdens
kostnader och intäkter år 1970, Redogörelse härför finns intagen som bilaga 2 lill
försäkringsulredningens betänkande. Beräkning av nettokostnaderna skall också
ske på grundval av de patientavgifter som anges i tandvårdstaxan, utom när del
gäller slopande av latituder eUer reduceringar av patientavgift för särskilda
grupper.

Kostnader

1 likhet med utredningen vill jag framhålla alt
svårigheterna är betydande när det gäller att beräkna kostnaderna för
tandvårdsförsäkringens första år. På grundval av de uppgifter utredningen
lämnat beräknar jag försäkringskassornas kostnader är 1974 för ersättning till
folktandvården till sammanlagt ca 160 milj. kr. Försäkringens kostnader för
tandvården hos privatpraktiserande landläkare beräknar jag i likhet med
utredningen tiU 465 milj. kr. Med hänsyn lill del uppdämda vårdbehov som kan
väntas föreligga har utredningen därvid räknat med en ökning av antalet
tandläkartimmar för privatpraktiserande tandläkare med omkring en halv miljon
timmar, vilket för dessa tandläkare i genomsnitt motsvarar 34 limmar längre
arbetstid i veckan än f. n. Härtill kommer kostnader för de föreslagna
övergångsåtgärderna som enhgt utredningens förslag beräknades till omkring 30
milj. kr., men som med den föreslagna utformningen av övergångsregeln kan
beräknas bli något högre. Med reservation för osäkerheten i beräkningarr|a kan
försäkringens kostnader intill utgången av år 1974 därför beräknas lill
sammanlagt någol över 650 milj. kr. Därutöver kan beräknas en kostnad på ca 10
milj. kr. för den särskilda ersättning till folktandvården för år 1973 som jag
tidigare föreslagit.

Som jag tidigar nämnt skall tandvårdsförsäkringen inordnas
i den allmänna sjukförsäkringen. Jag föreslår därför att tandvårdsförsäkringen

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 94

finansieras enligt samma grunder som sjukförsäkringen i
övrigt. Jag avser att i annat sammanhang denna dag lägga fram förslag till nya
regler för den allmänna sjukförsäkringens finansiering och får då anledning att
närmare beröra även frågan om tandvårdsförsäkringens finansiering. Samtidigt återkommmer
jag- till frågan om medelsanvisning till sjukförsäkringen för budgetåret
1973/74,

7,3.9 Försäkringens författningsmässiga utformning

I 2 kap, AFL ges huvudreglerna för rätt till sjukvårdsersätlning.
Ersättning kan utgå för utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård,
för viss annan vård eller behandling i anledning av sjukdom och för resor som
företagits i samband med vården. För utgifter för läkarvård utgår ersättning enUgt
grunder som Kungl. Maj:t fastställer vid sjukdom som enligt läkares utsago
kräver sådan vård saml vid förlossning (2 §). Ersättning för utgifter för
tandläkarvård ulgår dels för sådan av sjukdom föranledd behandling som anges i
en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning och som av tandläkare meddelas vid centraltandpohklinik;
tandläkarhögskola eUer aUmänt sjukhus, dels för sådan kvinnlig försäkrad
meddelad behandUng som likaledes anges i en av Kungl. Maj:t fastställd
förteckning och som ulförts under den tid då den försäkrade var havande eller
inom 270 dagar efter förlossningsdagen (3 §)..l läkarvårdstaxan (1969:657) har
givits närmare bestämmelser bl. a. om rätt till ersättning för utgifter för
tandläkarvård och om vilka tandläkarbehandlingar som ersätts av försäkringen.

Enligt vad
jag tidigare förordat skall tandvårdsförsäkringen fogas in i den aUmänna
försäkringen som en del av sjukförsäkringen. I de förfatlningsförslag som lagts
fram av försäkringsutredningen har de grundläggande förutsättningarna för rätt
till ersättning för utgifter för landvård upptagits i 2 kap, 3 § AFL. Denna
paragraf skall enligt förslaget innehålla regler om dels den aUmänna
tandvårdsförsäkringen för försäkrade fr, o. m, 20 (övergångsvis 17) års ålder,
dels de oralkirurgiska behandhngar och övriga åtgärder som i
ersättningshänseende för alla försäkrade skall jämställas med läkarvård,

Kungl, Maj:l
föresläs bli bemyndigad att fastställa grunder för ersättning för utgifter för
landvård. Utredningen har som redan tidigare berörts lämnat förslag lill en
tandvårdstaxa, vari de närmare ersättningsreglerna tas upp.

Den
föreslagna författningslekniken gör del möjligt att föra in de grundläggande
bestämmelserna om den nya försäkringen i AFL utan att större ingrepp behöver
göras i lagens nuvarande uppbyggnad. Jag förordar därför att utredningens
förslag lill författningsmässig utformning av tandvårdsförsäkringen i sina
huvuddrag läggs lill grund för propositionen.

Som utredningen föreslagit bör det ankomma på Kungl. Maj:l
att fastställa de närmare ersättningsreglerna i en tandvårdstaxa.

Till den närmare utformningen av lagstiftningen återkommer
jag i en specialmotivering lill de vid propositionen fogade lagförslagen.
En

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 95

särskild fråga vill jag emeUertid ta upp redan nu nämligen
frågan om möjligheterna att i tandvårdsärenden fullfölja talan till
försäkringsdomstolen.

Enligt
bestämmelser i 20 kap. AFL får talan mot försäkringskassas beslut i ärende
angående försäkring föras genom besvär hos riksförsäkringsverket. Verket har
också rätt att ta upp sådant ärende till prövning ulan att talan förs mot
beslutet. Mot verkels beslut får talan föras hos försäkringsdomslolen. Någon
begränsning i rätten att fullfölja talan till försäkringsdomstolen finns inte.
Riksförsäkringsverket får vidare självmant underställa försäkringsdomstolen
sitt beslut i försäkringsärende, om del för enhetlig lagtolkning eher
rättstillämpning är av synnerlig vikt all saken prövas av domstolen eller eljesl
synnerliga skäl finns för sådan prövning.

Försäkringsutredningen
har föreslagit att de nu återgivna fullföljdsreglerna skall tillämpas också på
ärenden angående tandvårdsförsäkring. Utredningen har emellertid övervägt alt
föreslå en begränsning av rätten till fuUföljd i ärende om förhandsprövning så
att riksförsäkringsverket skulle vara sista instans i dessa ärenden. Skälet
härtill skulle framför allt vara att i möjligaste mån hindra att behandlingar
fördröjs i avvaktan på slutligt beslut i förhandsprövningsärende. Utredningen
framhåller emellertid att del f. n. inte finns några fullföljdsbegränsningar
inom den allmänna försäkringen, trots all en sådan begränsning skulle kunna
vara motiverad i vissa typer av ärenden, och har inle funnit tillräckliga skäl
att föreslå ett särskilt fuUföljdsförbud i fråga om förhandsprövningsären-dena.
Frågan om en fullföljdsbegränsning torde enligt utredningen få las upp i samband
med en allmän översyn av fullföljdsreglerna. Utredningen ulgår från att
överklaganden till försäkringsdomstolen av beslut i ärende om förhandsprövning inle
skall ske i någon större utsträckning, och all brådskande tandbehandUngar
kommer att ulföras ulan dröjsmål trots att ärende om förhandsprövning inte
blivit avgjort.

Försäkringsdomslolen har i sill remissvar ifrågasatt
nödvändigheten och lämpligheten av all fullföljd över riksförsäkringsverkets
beslut i ärenden rörande tandvårdsförsäkringen skall kunna ske lill domstolen.
Prövningen av tandvårdsärendena kommer enligt domstolens mening all
huvudsakligen vila på odontologiska överväganden och något mera utpräglat
rättsligt bedömande bUr knappast påkallat annat än i undantagsfall. Enligt
domstolen synes därför ett treinslanssystem inle erforder-Ugt från rältsskyddssynpunkt.
Domstolen ifrågasätter ocksä om inte den föreslagna tandvårdsdelegationen borde
inordnas i riksförsäkringsverkets besvärsorganisalion så alt i vart fall besvärsärenden
av mer principiell betydelse bedöms i samråd med delegationen. Om försäkringsdomslolens
kompetensområde skulle vidgas genom att tandvårdsärendena fördes under dess
prövning som utredningen föreslagit, skulle del vidare enligt domstolens mening
under alla förhåUanden bli nödvändigt med en motsvarande delegation hos
domstolen för att tillgodose behovet av sakkunskap på de odontologiska och
tekniska områdena. En sådan direkt eller indirekt verkande representation
är emellertid överhuvud fram-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 96

mande för domstolar. Slutligen framhåller
försäkringsdomstolen att förhandsbeskeden är av brådskande natur och att det
därför är mindre lämpligt all domstolen belastas med ärenden av delta slag.

Den allmänna försäkringens fullföljdsregler är enligt min
mening i behov av en översyn i vissa avseenden. En sådan översyn har dock inle
kunnat göras i detla sammanhang. Jag anser det inte lämpligt all undanta
ärendena inom tandvårdsförsäkringen från de fullföljdsregler som gäller för
övriga ärenden inom den aUmänna försäkringen, innan försäkringens besvärsregler
kunnat underkastas en samlad prövning. Inle heller bör det införas fullföljdsbegränsning
för någon viss grupp av ärenden inom tandvårdsförsäkringen. Det är enhgt min
mening viktigt att frågor av mera principiell karaktär som angår innebörden av
den försäkrades rätt till socialförsäkringsförmåner kan föras upp till försäkringsdomslolen
även när det gäller landvårdsförmånerna. Därmed är också enligt min mening
inriktningen av domstolens prövning i fullföljda mål given. I frågor av rent odontologisk
natur bör del regelmässigt inte finnas anledning för domstolen all materiellt
ompröva riksförsäkringsverkets bedömning.

7,4 Upprättade lagförslag

I enUghet med del anförda har inom socialdepartementet
upprättals förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2.
folktandvårdslag,

3.
lag om ändring
i förordnuigen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om
allmän försäkring (sjukreseförordningen),

4.
lag om
upphävande av förordningen (1950:606) om kommuns bidrag till kostnaderna för
folktandvården.

8 Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas
om de olika lagförslagen,

8,1 Förslaget till lag om ändring i AFL

2 kap.

1 överensstämmelse med försäkringsutredningens
förslag används tandvård i stället för tandläkarvård som sammanfallande
benämning på

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 97

de åtgärder av tandläkare som skall vara ersättningsgilla
inom tandvårdsförsäkringen. Vilka dessa åtgärder är avses framgå av den av Kungl,
Maj:l utfärdade tandvårdstaxan, som i princip uttömmande skall ange de åtgärder
som kan förekomma. En del av åtgärderna får också ulföras av tandhygienist och
av tandsköterska. Tandläkaren skall dock vara den ansvarige gentemot
försäkringen.

Beträffande ersättning för resor i samband med tandvård
hänvisas till kommentaren lill 5 § och till förslaget till lag om ändring i sjukreseförordningen.

Om någon som är omfattad av sjukförsäkringen enligt AFL
drabbas av yrkesskada, har han enligt nuvarande bestämmelser i 11 § första
stycket lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) rätt att under den så
kallade samordningstiden, dvs, i allmänhet under 90 dagar efler det skadan
inträffade, få samma ersättning från försäkringskassan som vid annan sjukdom,
alltså ersättning enligt AFL:s bestämmelser. Detta innebär i fråga om rätlen lUl
läkarvärdsersättning att han vanligen måste betala 12 kr. själv för varje
läkarbesök och själv får svara för resekostnad upp till 6 kr. Motsvarande
regler gäller för den som inte är omfattad av sjukförsäkringen (11 § tredje
stycket) fastän den vårdkostnad som annars skulle ha belastat sjukförsäkringen
då stannar på yrkesskadeförsäkringen. Efter samordningslidens utgång får enligt
4 kap. 5 § AFL sjukvårdsersättning inte utges från den allmänna försäkringen,
1 stället ersätter yrkesskadeförsäkringen alla erforderliga kostnader för
läkarvård liksom nödiga utgifter för resor (12 § YFL), Enligt fjärde stycket i
11 § YFL ersätter yrkesskadeförsäkringen under samordningsliden erforderliga
kostnader för bl, a, tandläkarvård i den mån ersättning inle utgår enligt AFL,

Försäkringsulredningen har föreslagit en sådan ordning
under samordningstiden, all de yrkesskadades förmåner i fråga om landvård inte
skall försämras i förhällande till vad som gäller nu. Tandvården skall enligt
utredningens förslag ersättas enligt nuvarande regler i 11 § fjärde stycket YFL,
i den män ersättning inte ulgår enligt AFL. Detta innebär all patientavgiften
för tandvården erläggs av yrkesskadeförsäkringen och tandvårdsersättningen av
den allmänna försäkringen.

Vid tandvård efler samordningstidens utgång skall enligt
utredningens förslag liksom nu alla erforderliga kostnader ersättas av
yrkesskadeförsäkringen. Utredningen framhåller att det i direktiven lill den
sittande yrkesskadeförsäkringskommiltén ges uttryck för den principiella
inställningen att yrkesskadeförsäkringen på längre sikt bör bringas att i
högre grad smälla samman med den allmänna försäkringen. Enligt direktiven bör
den allmänna försäkringens förmåner i framliden i motsats till vad som nu
gäller - vara de grundläggande även i yrkesskadefallen och speciella
yrkesskadeförmåner utgå där det är särskilt motiverat. Kommer en åsyftad
sammansmältning till stånd, är del enligt utredningens uppfattning naturhgt all
detta sker även i förhållande lill den allmänna tandvårdsförsäkringen,

7 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 45

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 98

Riksförsäkringsverket framhåller i sitt remissvar att
landbehandling föranledd av yrkesskada kan sträcka sig över samordningstidens
utgång och alt det kan bero på tillfälligheter om behandlingskostnaden delvis
skall bäras av den allmänna försäkringen eller om den helt skall bekostas av
yrkesskadeförsäkringen. Verket ifrågasätter därför, med hänvisning till yrkesskadeförsäkringskommitléns
pågående arbete, om inte redan nu tandvårdsersättningarna kunde samordnas på så
sätl att den föreslagna kostnadsfördelningen under samordningstiden får gälla
även därefter.

Vid bedömningen av detla spörsmål har det inle ansetts
lämpligt att i avbidan på resultatet av yrkesskadeförsäkringskommitléns arbete
göra ingrepp i de regler som i dag gäller för samordningen mellan AFL och YFL
och utredningens förslag har därför följts i denna del. Av den inledande
redogörelsen för reglerna i YFL framgår att några lagändringar inte behövs vid
ett sådant ställningstagande.

Yrkesskadeförsäkringen
ersätter endast de kostnader för tandvård som. yrkesskadan medfört behov av.
Kostnader för annan tandvård som kan ha utförts samtidigt får den yrkesskadade
själv stå för. Sedan den allmänna tandvårdsförsäkringen genomförts får, som försäkringsulredningen
framhållit, i prövningen av vilka kostnader som varit erforderliga för att
tillgodose vårdbehovet anses ligga att tandvårderi skall ha utförts tih en
kostnad som ligger inom ramen för tarifferna i tandvårdstaxan. Den prövning som
sker inom yrkesskadeförsäkringen bör samordnas med den granskning som skall
göras inom tandvårdsförsäkringen. Del är naturligt att den samordnade
prövningen får åvila förlroendetandläkaren (se kommentaren till 18 kap. 12 §),
Det kan erinras om att i propositionen (1973:4) vilken godtagits av riksdagen (SfU
1973:1, rskr 1973:15) aviserats en utflyttning med början den 1 juli 1973 från
riksförsäkringsverket tiU försäkringskassorna av skaderegleringen i första
instans i sjukersätlningsärenden enligt YFL, såvitt angår obligatorisk
försäkring, saml enligt militärersättningsförordningen, 1 fräga om tandvårdsärendena
skall dock enligt propositionen en utflyttning anstå i avvaktan på alt tandvårdsförsäkringen
genomförts och försäkringskassorna därmed fått tillgång lUI landläkarexpertis,

3 §

Paragrafen innehåller i sin nya utformning de centrala
bestämmelserna för tandvårdsförsäkringen, 1 första stycket anges
förutsättningarna för ersättning enligt de allmänna ersättningsreglerna. Utöver
vård vid de särskilt uppräknade klinikerna m. m. och vård som ges i särskild
ordning genom samhällets försorg, såsom vid vårdinstitutioner och inom den
militära fredstandvården, se avsnitt 7.3.5, skall försäkringen ersätta vård som
meddelats av privatpraktiserande tandläkare som är uppförd på en av allmän
försäkringskassa upprättad förteckning. I fråga om formerna för anslutning av
privatpraktiserande tandläkare lill försäkringen hänvisas lill den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.3,3),

De närmare förutsättningarna för rätt lill ersättning och
ersättningsbeloppen avses framgå av den tandvårdstaxa som Kungl, Maj:l
fastställer, I enlighet med försäkringsulredningens förslag avses taxan bli
fastställd

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 99

efter förslag av riksförsäkringsverket för högst två år i
sänder. Tandläkare som är uppförd på förteckning hos försäkringskassa skall
vara skyldig att följa taxans bestämmelser. Vidare skall taxan gälla för den
offentliga tandvården och därmed för de inom denna anställda tandläkarna.
Tandvårdstaxan skall i debiterings-och ersättningshänseende utgöra en maximitaxa.
En direktdebiteringsmelod avses komma till användning, som innebär att
tandläkaren av försäkringskassan direkt uppbär den tandvårdsersättning som
utgår.

I vissa delar av landet är det vanligt att tandläkare har
patienter som är inskrivna hos annan försäkringskassa än den inom vars område
mottagningen drivs. Tandläkaren bör av praktiska skäl kunna vända sig till den
försäkringskassa inom vars område han driver sin praktik i alla ersättningsärenden
oavsett hos vilken försäkringskassa den enskUde patienten är inskriven.
Ersättning utbetalas alltså av denna kassa. Riksförsäkringsverket får följa
utvecklingen och föranstalta om ell avräkningsförfarande för kostnaderna mellan
kassorna om det skuUe visa sig behövligt. I frågor där patienten har ett direkt
intresse av ärendets utgång, t. ex. förhands-prövningsfrågor, följer emeUertid
av grunderna för den allmänna försäkringen att ett avgörande måste fattas av
den försäkringskassa hos vilken patienten är inskriven. Att dessa grundsatser upprätthåUs
är av vikt inle bara från principiella utgångspunkter ulan bl, a, även för alt
inte samma patients tandvårdsbehov skall kunna bli föremål för avgöranden,
kanske motstridiga, av flera försäkringskassor. Skulle de här angivna
grundsatserna visa sig ge upphov tUl svårigheter i tUlämpningen kan det givelvis
finnas anledning att ta upp lUl övervägande frågan om att tUlskapa särskilda
regler för prövningsförfarandet i dessa ärenden. Det bör emellertid framhållas
att de allmänna försäkringskassorna lämnar varandra bistånd i betydande
omfattning. Intet bör hindra exempelvis att i ell förhandsprövningsärende
behandlingsförslag ges in till försäkringskassan på den ort där tandläkaren har
sin mottagning för vidarebefordran till den kassa som är behörig att ta
ställning till förslaget. Likaledes bör den förstnämnda kassans
förtroendetandläkare kunna lämna biträde om en undersökning av patienten behövs
innan ärendet avgörs.

En annan fråga gäller rätten att anföra besvär över beslut
i ärende angående tandvårdsförsäkringen. Enligt förvaltningslagen får talan föras
av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Del är således i första hand
den försäkrade som har fullföljdsrätt. Av den angivna principen torde också
följa alt tandläkaren har rätt att föra talan mot beslut som avser hans
förhållande lUl försäkringen, t, ex, beslut i fråga om rätt all tillämpa
individuell taxebindning (se den allmänna motiveringen avsnitt 7,3,6),
Tandläkaren kan emellertid ocksä ha intresse av att kunna föra talan mol beslut
i mer renodlade försäkringsärenden, t, ex, beslut i ärende om förhandsprövning
eller bestämmande av landvårdsersättning. Försäkringsutredningen har därför
föreslagit en uttrycklig regel om rätt för landläkare att föra talan mot beslut
i ärende enhgt tandvårdstaxan.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 100

När del gäller ärenden om bestämmande av landvårdsersättning
är det tydligt att beslutet direkt angår landläkaren. Delta kan vara fallet
även i andra tandvårdsärenden. Uttrycklig regel om besvärsrätl för landläkare
behövs inte för sådana fall. I ärenden om förhandsprövning skall tandläkarens
behandlingsförslag underkastas en prövning av försäkringskassan, varvid kassan
tillhandahålls sakkunskap genom förlroendetandläkaren. Det är givet att
meningarna ibland kan vara delade i fråga om vilken behandling som är den
riktigaste från odontologisk synpunkt. I enlighet med utredningens uppfattning
bör behandlande landläkares möjlighet att självständigt överklaga ett besked i förhandsprövningsärende
klart slås fast. Tandvårdstaxan avses därför innehålla en uttrycklig
bestämmelse om tandläkares klagorätt i sådana ärenden. Det bör emellertid
understrykas all del i första hand är den försäkrades intresse av alt kunna fä
viss behandling utförd på försäkringens villkor som motiverar ett överklagande
i sådant ärende. Tandläkaren måste därför förvissa sig om att den försäkrade är
införstådd med ett överklagande av beslut i ärende om förhandsprövning innan
han fullföljer talan. Om den försäkrade åtnöjer sig med det beslut försäkringskassan
efter hörande av förtroendetandläkaren fatlat, kan del inle komma i fråga att
den försäkrades tandläkare överklagar beslutet. Visar det sig all tandläkaren
överklagat förhandsprövningsbeslut i strid mot vad nu sagts bör besvären
avvisas.

Till skillnad från reglerna för sjukvårdsförmånerna i
övrigt omfattar tandvårdsförsäkringens aUmänna ersättningsregler bara vuxna
försäkrade. 1 andra stycket av 3 § anges sålunda att vad som sägs i första
stycket inte gäller utgifter för tandvård åt försäkrad som inle fyller minst 20
år under det år vården inleds. Fram lill denna ålder skall försäkrad åtnjuta
avgiftsfri tandvård inom folktandvården. En hänvisning har gjorts lill
bestämmelserna härom i folktandvårdslagen. Som framgår av föreslagna övergångsbestämmelser
till folktandvårdslagen görs dock under en övergångstid undantag från
landstingskommuns skyldighet att svara för avgiftsfri landvård åt ungdomar i
åldrarna 1719 år. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna lill förevarande
lagförslag skall därför bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket tills
vidare och till dess Kungl. Maj:t förordnar annat gälla utgifter för tandvård
åt försäkrad från och med det år då han fyller 17 år om han inle faktiskt
omfattas av organiserad landvård.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7,3.8) har lämnats
redogörelse för förslag lill ersättning ål landstingskommunerna från den
allmänna försäkringen för vård som ges inom folktandvården. Förslaget innebär
att ersättning skall utgå med sikte på alt behålla folktandvårdens reala
nettokostnader på oförändrad nivå under den utbyggnad som skall genomföras
under 1970-lalet. I andra stycket sista punkten av förevarande lagrum har med
hänsyftning på detta angetts alt Kungl. Maj:l meddelar bestämmelser om
ersättning till den som ombesörjer avgiftsfri landvård enligt
folktandvårdslagen. De åsyftade bestämmelserna avses få sin plats i en särskUd
avdelning av tandvårdstaxan.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 101

Enligt paragrafens tredje Stycke skah de
tandläkarbehandlingar som avses i nuvarande 3 § första stycket ersättas enligt
de grunder för ersättning för läkarvårdsutgifter som fastställs enligt 2 §.
Behandlingarna kommer således att kosta den försäkrade 12 kr. per besök enligt
nuvarande läkarvårdstaxa. Denna avgift avser såväl tandläkarens åtgärder som landlekniskt
arbete. Behandlingarna kommer att finansieras på samma sätt som den öppna
läkarvården.

Med det i bestämmelsen använda uttrycket poliklinik för
specialist-landvård avses förutom centrallandpolikhnik vissa under senare år
tillkomna institutioner vilka i fråga om nu avsedda behandlingar har samma
uppgifter som centraltandpoliklinikerna. De nämnda poliklinikerna avses bli
angivna i en förteckning som fastställs av riksförsäkringsverket. För
behandling vid centraltandpoliklinik och annan här avsedd poliklinik skall
krävas remiss. Detta krav har ansetts böra komma tiU direkt uttryck i
lagtexten. Vid de odontologiska fakulteterna och de i anslutning till dessa
upprättade tandsjukvårdscentralerna behövs inte motsvarande spärr. Den
förteckning över behandlingar som avses i nuvarande 3 § första stycket finns
inlagen i 10 § läkarvärdstaxan. Förteckningen avses i omarbetat skick ingå i
tandvårdstaxan.

I anslutning till kommentaren lill den föreslagna 2 kap. 3
§ bör en speciell fråga tas upp, nämligen utlandssvenskarnas rätt till sjukvårdsersätlning
vid tandvård. Svensk medborgare och den som ulan alt vara svensk medborgare är
bosatt i riket är försäkrad enligt AFL, Försäkrad som inle är bosalt i riket
har enligt bestämmelserna i 2 kap, 8 § som alltså gäller enbart svenska
medborgare - rätt till sjukvårdsersätlning endast om vårdbehovet uppkommit
under vistelse här. Ersättning kan således inte utgå om försäkrad reser till
Sverige för att söka vård för en sjukdom han fått utomlands. Att fastställa när
behov av tandvård uppkommit torde ofta inte vara svårare än i fråga om behov av
läkarvård. Försäkringsutredningen har därför i sitt förslag inte funnit anledning
att föreslå någon särreglering för landvården. Det är emellertid enligt
utredningen inle meningen all försäkringen skall bekosta annat än oundgänglig
vård åt en försäkrad som inte är bosatt i landet. En sådan försäkrad skall,
menar utredningen, exempelvis kunna få ersättning för åtgärder mot tandvärk.
Utredningen framhåller alt tandvård som inte avser att avhjälpa ett trängande
vårdbehov bör bekostas av en sådan försäkrad utan all försäkringen träder in.
En restriktiv prövning kan enligt utredningen i högre grad vara påkallad vid
tandvård än vid övrig sjukvård.

Försäkringsdomstolen har i sitt remissvar framhållit all
det av utredningens uttalanden framgår att utlandssvenskars rätt till tandvård
inom försäkringens ram och deras motsvarande rättigheter i fråga om övrig
sjukvård skall bedömas efter skilda principer. Domstolen framhåller att om en
sådan skUlnad i bedömning finnes böra godtas detta bör markeras i lagtexten.

Som redan framhållits ulgår sjukvårdsersättning enligt 8 §
endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse här i landet. Det ligger i
sakens

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 102

natur all riskerna för att ersättningsbestämmelserna skall
komma att utnyttjas på ett sätt som inte är avsett kan vara större vid landvård
än vid annan sjukvård genom att vederbörande väntar med att få sina tänder
översedda lill dess han gör ett besök i Sverige. Det bör inte komma i fräga alt
försäkringen tas i anspråk för alt bekosta tandvård i sådana fall. Det finns
därför i detta sammanhang anledning att fästa uppmärksamheten på de
förutsättningar som reglerar utlandssvensks rätt tUl sjukvårdsersätlning.
Några särskUda principer skall emellertid inte tUlämpas vid bedömningen av
rätten till ersättning för landvård och några särbestämmelser är med hänsyn härtUl
inte påkallade.

Enligt den föreslagna tandvårdstaxan förutsätts
patientavgifter bli eriagd direkt tiU tandläkaren (huvudmannen beträffande
folktandvården m, m,) medan en försäkringsandel, kallad landvårdsersättning,
utbetalas av försäkringskassan. För att veta att en patient är inskriven i
försäkringskassa och således inte berörs av bestämmelserna i 8 § kan, som
utredningen framhållit, tandläkaren begära all få se hans försäkringsbesked.
Är tandläkaren tveksam om försäkrad fortfarande är bosatt i landet trots att
denne innehar försäkringsbesked kan han vända sig till försäkringskassan och få
besked därifrån.

Det förtjänar påpekas att vissa av Sveriges konventioner
på socialförsäkringsområdet innebär att medborgare i andra länder skall vara hkställda
med svenska medborgare i fråga om hälso- och sjukvård oavsett bosättning i
Sverige, En utlänning från sådant land blir i fråga om rätt tiU ersättning vid
tandvård vid tUlfällig vistelse i Sverige att likställa med utlandssvensk,

5 §

Paragrafen behandlar den försäkrades rätt till ersättning
för resor. Ändringarna är betingade av den rätt till reseersättning vid
tandvård som föreslagits. Se vidare kommentaren tiU förslaget till lag om
ändring i sjukreseförordningen,

18 kap, 12-13§§

Hos försäkringskassan skall finnas en eller flera
förtroendetandläkare för att biträda kassan när det gäller granskning av
räkningar från anslutna tandläkare och sådan förhandsprövning som enligt
tandvårdstaxan skall kunna ske vid bl, a, mer omfattande behandlingar.
Bestämmelser härom har upptagits i 12 §, som också innehåller en erinran om att
förtroendetandläkare skall verka för ell gott samarbete mellan kassan och inom
dess område verksamma tandläkare.

När tandvårdsärendena inom yrkesskadeförsäkringen
decentraliseras tUl försäkringskassorna får förtroendetandläkaren medverka i
handläggningen av ärenden enligt denna lagstiftning.

Förtroendetandläkarna skall enligt 13 § liksom
förtroendeläkarna utses av socialstyrelsen.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 103

Övergångsbestäm m elserna

2.

När tandvårdsförsäkringen träder i kraft den 1 januari
1974 har folktandvården inle blivit tillräckligt utbyggd för alt kunna bereda
alla ungdomar under 20 år organiserad och avgiftsfri tandvård. Försäkringen
skall därför tills vidare även gälla utgifter iför tandvård åt försäkrad fr, o,
m, det år han fyller 17 år såvida han inte inom visst landstingsområde erbjuds
sådan vård. Det skall ankomma på Kungl, Maj:l alt förordna när denna
övergångsanordning skall upphöra att gälla. Bestämmelsernas avfattning
möjliggör en successiv avveckling så alt man tar en årsklass i sänder,

3,

Som framgår av den allmänna motiveringen skall
privatpraktiserande tandläkare under vissa förutsättningar efter särskUt beslut
av försäkringskassan kunna få tillämpa en högre arvodessätlning. Bl, a, för
att beslut i sådan fråga skall kunna fattas i god tid, torde
försäkringskassorna behöva biträde av förlroendelandläkare före tandvårdsförsäkringens
ikraftträdande. Förlroendelandläkare skall enligt lagförslaget kunna anställas
hos kassorna fr, o, m, den 1 juh 1973,

4,

I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3,8) har
föreslagits att ersättning skall utgå från den allmänna försäkringen dels för
viss landvård som meddelas av privatpraktiserande tandläkare under sista
kvartalet 1973, dels lill landstingen för en utbyggnad av folktandvården under
år 1973, Kungl, Maj:t har därför i förevarande punkt föreslagits få rätt att
bestämma om ersättning från försäkringen för utgifter för tandvård som
meddelats under år 1973.

5-10.

Angående bestämmelserna om anslutning av
privatpraktiserande tandläkare lill försäkringen se den allmänna motiveringen
(avsnitt 7,3,3), Regeln i punkt 9 har utförligt motiverats i avsnitt 7.2,2.

I fråga om utträdesreglerna (punkt 10) bör tilläggas alt
om behandling av patient påbörjats under den angivna sexmånaderstiden eller
dessförinnan det är naturligt att försäkringens bestämmelser måste gälla tUls
dess all behandlingen avslutals. En erinran om detta bör göras i försäkringskassans
beslut. Som utredningen föreslagit i sitt förslag till tandvårdstaxa skall vid
sidan av reglerna om utträde ur försäkringen gälla en bestämmelse att
tandläkare som inle följer laxans bestämmelser kan föras av frän
försäkringskassans förteckning över anslutna tandläkare, varvid han
följaktligen avstängs från rätten att arbeta inom försäkringens ram.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:45 104

11.

Denna punkt innehåller en straffbestämmelse för det fall
att tandläkare som är uppförd på försäkringskassas förteckning uppsåtligen
bedriver tandvård i strid mot de bestämmelser som gäller för ansluten
tandläkare. Bestämmelsen siktar till alt beivra att tandläkare vägrar alt
medverka till tandvård inom försäkringens ram eller sätter sig över t. ex,
tandvårdstaxans bestämmelser om maximiarvoden. Straff skall inle ådömas om
gärningen är att anse som ringa. Som redan angivils i samband med utträdesreglerna
skall tandläkare som inle följer taxans bestämmelser också kunna föras av från
förteckningen över anslutna tandläkare,

8.2 Förslaget till folktandvårdslag

1 §

Varje landstingskommun (och kommun som inle tillhör
landstingskommun) är i sjukvårdslagen (1962:242) ålagd alt ombesörja sjukvård.
Vården av psykiskt utvecklingsstörda är dock särskilt reglerad i lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Vårdansvaret enligt sjukvårdslagen omfattar inte landvård.
Någon allmän skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att tillhandahålla landvård
finns inte f, n. Den nuvarande författningsregleringen är uppbyggd som villkor
för statsbidrag enligt kungörelsen (1961:278) angående statsbidrag till
folktandvård.

Enligt förslaget till folktandvårdslag åläggs nu
sjukvårdshuvudmännen ett vårdansvar när del gäller tandvård som i vissa
avseenden är mer begränsat men i andra mer utvidgat än ansvaret för övrig
sjukvård. Härutöver innehåller förslaget översiktliga bestämmelser om tillsyn
och förvaltning,

2 §

Landstingskommuns ansvar för barn- och ungdomstandvården
anges i denna paragraf. Bestämmelserna överensstämmer i stora delar med 2 § i
folktandvårdsutredningens förslag till lag om folktandvård. Av första stycket
framgår att vårdskyldighelen omfattar inom landstingskommunen bosatta bam och
ungdomar t, o, m, del år då de fyller 19 år. Landstingskommunen behöver dock
inte ge tandvård åt barn och ungdomar vars tandvårdsbehov tillgodoses i
särskild ordning. Exempel på delta är när tandvård ges åt barn och ungdomar som
vårdas på institution och landvård som inom den militära fredstandvården ges
ungdomar i åldrarna 18 19 år (och i vissa fall även yngre ungdomar),

I andra stycket anges innehållet i ansvaret för barn- och
ungdomstandvården. Där slås till att börja med fast att barnen och ungdomarna
skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling. Härmed avses att
uttrycka detsamma som i den nuvarande statsbidragskungörelsen har

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 105

angetts med begreppen "systematisk behandling"
och "organiserad vård", 1 lagtextens ordalag "skall
erbjudas" ligger således all huvudmannen inle bara skall ställa de
tandvårdsresurser som behövs till förfogande utan också all han skall la
initiativ till alt vården faktiskt kommer tih stånd. Detta avses ske i
organiserade former på motsvarande sätl som hittills. Med regelbunden
behandling avses "i regel en gång årligen återkommande tandvård" Gfr
9 § statsbidragskungörelsen). Som framgår av uttrycket "fullständig"
behandling gäller vårdskyldigheten såväl specialisttandvård som allmäntandvård.
Socialstyrelsen avses kunna ge föreskrifter om tandvårdens innehåll. Detta
kommenteras vid 7 §,

Som redan påpekats i den allmänna motiveringen förutsätts
den organiserade vården när del gäller barn under 3 år lill övervägande del
bestå i råd och vägledning åt barnens föräldrar för skötseln av barnens länder,
exempelvis i anslutning till hälsokontrollerna på barnavårdscentralerna, I den
mån dessa barn har landskador skall de naturligtvis få behandling mot dessa.

Enligt andra stycket skall barnen och ungdomarna också ges
den vård för akuta landbesvär som de behöver, dvs. vid sidan av den regelbundet
återkommande tandvärden. Slutligen föreskrivs i paragrafen all landvården
skall vara avgiftsfri för patienten. Så är fallet inom folktandvården redan i
dag för barn i åldrarna upp lill och med 16 år. Det kan påpekas att
bestämmelsen om avgiflsfrihet innebär all inte heller patientavgiften 12 kr,
skall tas ul vid de oralkirurgiska behandlingarna m, m, som avses i 2 kap. 3 § Iredje
stycket AFL,

När det gäller barn under 6 och ungdomar fr, o, m, 17 års
ålder kommer skyldigheten i fråga om organiserad vård att åläggas huvudmännen
successivt i takt med alt folktandvården byggs ut under 1970-talel, Delta
kommenteras vidare i övergångsbestämmelserna. Det bör särskilt framhållas alt
folktandvården även under övergångstiden skall sörja för avgiftsfri landvård ål
barn under 6 år när dessa själva söker värd.

Lagförslaget
innehåller ingen bestämmelse om skyldighet för huvudmännen all sörja för att
barn och ungdomar som vistas inom landstingskommun utan att vara bosatta där
får den akultandvård som de kan behöva. Del förutsätts att huvudmännen ändå
liksom hittills svarar för sådan vård.

3 §

Vårdansvaret för barn och ungdomar innefattar som nämnts
även specialisttandvård. I förevarande paragraf åläggs landstingskommunen
skyldighet alt också svara för specialisttandvård för vuxna som är bosatta inom
landstingskommunen. Det förtjänar påpekas att vårdansvaret inte är absolut i
den meningen att den enskilda landstingskommunen i varje särskilt fall skall
kunna erbjuda den önskvärda vården. Liksom enligt sjukvårdslagen beror
vårdansvaret på de vårdresurser som kan åstadkommas och på vilken
specialisttandvård som är rimlig med hänsyn till utvecklingen på området inom
landet. Av punkt 4 i övergångsbestäm-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 106

melserna framgår att socialstyrelsen kan medge undantag i
fråga om viss eller vissa specialiteter.

Bestämmelser om specialistbehörighel finns i kungörelsen
(1963:663) med tillämpningsföreskrifter lUl lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket.
F, n, finns fem specialiteter, nämhgen barntandvård, landreglering, tandlossningssjukdomar,
tandsyslemets kirurgiska sjukdomar och rolbe-handling, Kungl, Maj:t har år 1970
uppdragit åt socialstyrelsen och UKÄ gemensamt att verkställa utredning om
landläkarnas specialistutbildning m, m, 1 uppdraget ingår all pröva behovet av
specialiteter. Skulle ytterligare specialiteter tillkomma efler utredningen,
faller även dessa in under vårdansvaret, i den mån inte socialstyrelsen efter
samråd med huvudmännen funnit alt undantag bör göras från vårdansvaret.

4 §

I den allmänna motiveringen har framhållits att
förutsättningar saknas att ålägga folktandvården ell allmänt vårdansvar för
annan vuxenland-vård än specialistvård. Förevarande paragraf anger därför att
landstingskommunen i övrigt skall tillhandahålla tandvård för vuxna i lämplig
omfattning. Avsikten är alt vuxentandvården skall byggas ul samtidigt med barn-
och ungdomstandvården. En allt större del av de vuxnas vårdefterfrågan avses
bli tillgodosedd inom den offentliga vården. För att ha lämplig omfaltning bör
vuxentandvården medge att patienter kan tas emot för regelbunden tandvård. Detla
är samtidigt av vikt när det gäller att göra tjänstgöring vid folktandvården
attraktiv bland landläkarna. Att vuxentandvården skall ha lämplig omfattning
kan givelvis innebära all andelen vuxentandvård inom en del landstingskommuner,
särskilt i glesbygdsregionerna, måste vara större än i andra där det finns
förhållandevis fler privatpraktiserande tandläkare.

Folktandvårdslagen innehåller när det gäller
vuxentandvården ingen bestämmelse om skyldighet att svara för akutvård. En
sådan bestämmelse avses i stället intagen i tandvårdstaxan där den skall gälla
för såväl folktandvården som de till tandvårdsförsäkringen anslutna
privatpraktiserande tandläkama. Några motsvarigheter tUl statsbidragskungörelsens
föreskrifter om förtur vid akultandvård och mödratandvård föreslås inle heller
intagna i de nya folklandvårdsförfattningarna. Också nuvarande bestämmelser om
kölistor bör slopas. Det ankommer på socialstyrelsen att i mån av behov utfärda
anvisningar i dessa frågor.

5-6 §§

I dessa paragrafer ges översiktliga bestämmelser om
ledningen av folktandvården och tillsynen över denna. Bestämmelserna
överensstämmer i sak med 6 och 7 §§ i folktandvårdsutredningens förslag till
lag om folktandvård.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 107

7 §

Närmare föreskrifier för tillämpningen av folklandvårdslagen
avses intagna i en av Kungl, Maj:t utfärdad folktandvärdskungörelse. Bestämmelser
skall där ges om folktandvårdens organisation i stort och om behörighet och
tillsättning av vissa tjänster, I övrigt skall det överlämnas ål huvudmännen
själva att bestämma om folktandvårdens ordnande. Det bör vara möjligt för Kungl,
Maj:t att ge dispens från bestämmelser om folktandvårdens organisation när
förhållandena i en enskild landstingskommun motiverar det. Instruktionen (1961:279)
för landläkare inom folktandvården avses bli upphävd. Instruktionens föreskrifier
om tandläkares åligganden kommer inte att få någon motsvarighet i
folktandvårds-kungörelsen. Avsikten är i. stället att överlämna åt
socialstyrelsen att utfärda föreskrifter efter samråd med Landstingsförbundet,

Folktandvårdskungörelsen
avses innehålla bemyndigande för socialstyrelsen att meddela ytterligare föreskrifier
för tUlämpningen av folktandvårdslagen. Sådana föreskrifter kan främst komma
att behövas när det gäller den organiserade barn- och ungdomstandvården och
tandvårdens innehåll.

Övergångsbestämmelserna 1-2.

Bestämmelserna överensstämmer i tillämpliga delar med
förslag som lämnats av folklandvårdsulredningen och försäkringsutredningen.

När folktandvårdslagen enligt förslaget träder i kraft den
1 januari 1974, kommer folktandvården inte att vara tillräckligt utbyggd för
att kunna uppfyUa ansvaret i fråga om organiserad vård av barn och ungdomar.
Först mot slutet av 1970-talet beräknas folktandvården ha nått en sådan
utbyggnad i hela riket att samtliga barn och ungdomar t, o, m, 19 års ålder kan
erbjudas organiserad vård.

Bestämmelsen i 2§ andra stycket om erbjudande av
behandling föreslås därför i punkt 2 tills vidare inte gälla barn under 6 och
ungdomar fr. o, m. 17 år. I övrigt skall dock ansvaret finnas kvar även när del
gäller dessa åldersgrupper. Det ankommer pä Kungl, Maj:t att pä initiativ av
socialstyrelsen och efter hörande av huvudmännen förordna när
övergångsanordningen skall upphöra all gälla. Det är tänkbart att detta får ske
successivt. Den organiserade vården skulle exempelvis kunna utvidgas så att den
fr, o, m, 1976 omfattar barn födda 1973, fr, o, m, 1977 barn födda 1973 och
senare etc. När det gäller ungdomarna skulle ansvaret t, ex, kunna utvidgas att
fr, o, m, 1977 omfatta dem som är födda 1960, fr, o, m, 1978 dem som är födda
1960 och senare etc, I övrigt hänvisas till den utbyggnädsmodell som lagts fram
av försäkringsutredningen.

Utbyggnaden av organiserad vård för barn under 6 år och
ungdomar fr, o, m, 17 år varierar kraftigt mellan olika landsting.
Övergångsbestämmelsen är formulerad med härisyn härtUl, Det får emellertid
förutsättas

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 108

att den enskilde huvudmannen i mån av resurser ger
organiserad värd även för grupper som ännu inle omfattas av vårdskyldighelen.

3.

Av denna punkt framgår att bestämmelsen i 2 § andra
stycket att tandvärden skall vara avgiftsfri för patienten under övergångstiden
inle skall gälla för de ungdomar som står utanför den organiserade vården. De
ungdomar som tills vidare inle tillhör den organiserade vården skall i stället
under övergångstiden ha rätt lill landvårdsersättning enligt den aUmänna
tandvårdsförsäkringens regler. För att säkerställa att patientavgifterna för
dessa ungdomar inle blir högre i folktandvården efter försäkringens genomförande
föreskrivs att högst 50% av den högsta patientavgift som gäller enligt
särskilda bestämmelser, dvs, tandvårdstaxan, får las ut av ungdomarna. Om man
i en enskUd landstingskommun ger organiserad vård för ungdomar som lUls vidare undantagits
från det lagstadgade ansvaret i fråga om sådan vård skall dock avgiftsfriheten
gälla.

Något motsvarande undantag har inte gjorts i fråga om barn
under 6 år. Alla barn t. o. m, 16 års ålder skall således åtnjuta avgiftsfri
landvård oberoende av om de lagils om hand i organiserad vård eller inle.

Specialisttandvården är inle så uppbyggd alt
landstingskommunerna f. n, kan uppfylla det ansvar som ålagts dem i 3 §, även
om vårduppgifterna tUl en del torde kunna lösas i samverkan mellan
landstingskommunerna inbördes saml liksom hittills ocksä i samverkan med de odonlologiska
fakulteterna. Enligt förevarande punkt fär socialstyrelsen därför tills vidare
undanta landstingskommun från skyldighet att svara för landvård utförd av
specialist inom viss eller vissa specialiteter. Delta gördel också möjligt att
under en övergångstid undanta nya specialiteter som den tidigare nämnda specialislutredningen
kan komma alt. föreslå. Bestämmelsen är så formulerad att undanlag mäste
meddelas varje landstingskommun för sig. Undantaget skall vara tidsbegränsat.
Det är givetvis inget hinder mot att tiden förlängs efter förnyad prövning.

Enligt den allmänna motiveringen (avsnitt 7,2.2) bör - som
ett led i förverkligandet av folktandvårdens ulbyggnadsprogram - de framtida folktandvärdsplanerna
redovisa den utbyggnad av folktandvården som behövs för att en organiserad
barn- och ungdomstandvård skall kunna införas. Vidare bör av planerna , framgå
hur en i stort sell samtidig utbyggnad av vuxentandvården skall kunna genomföras.
Även utbyggnaden av specialisttandvården skall redovisas.

Bestämmelsen om skyldighet för landstingskommun all i en
plan redovisa utbyggnaden av folktandvården har fått sin plats i övergängsbe-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:45 109

slämmelserna. Folktandvårdskungörelsen avses också
innehålla en bestämmelse om att det av en detaljerad plan över
folktandvården inom landstingskommunen skall framgå indelningen i tandvårdsdislrikt,
tandpoliklinikernas art, antal och belägenhet saml antalet tandläkartjänster.
Avsikten är emellertid att slopa det nuvarande kravet alt folktandvårdsplan
skall fastställas av socialstyrelsen, Äv socialstyrelsens tUlsynsskyldighet
över folktandvården följer dock all styrelsen skall bevaka hithörande frågor
och ta del av landstingskommunernas planer över folktandvården.

8,3 Förslaget till lag om ändring i sjukreseförordningen

Genom en ny utformning av 3 § sjukreseförordningen ges
förslag till bestämmelser om resekoslnadsersällning vid landvård. Som framgått
av den allmänna motiveringen föreslås alt ersättning för resekostnad vid vanlig
tandvård skall kunna utgå i den mån utgifterna för varje landläkarbesök
överstiger 15 kr. Ersättning får inle utgå med högre belopp än som skulle ha
utgått vid besök hos närmaste landläkare som kunnat bereda den försäkrade värd
inom försäkringens ram. Endast under förutsättning att den närmaste tandläkaren
inle varit tillgänglig, kan således ersättning utgå för resa tUl längre bort
boende landläkare. Det förutsätts härvid att den försäkrade inte kunnat få
landvård av den närmaste tandläkaren ens efter en normal väntetid. Endast vid
akuta tandbesVär, t, ex, landvärk, får den försäkrade anses från
reseersättnings-synpunkt ha varit berättigad att anlita annan landläkare än den
närmaste för all få snar hjälp. En ytterligare inskränkning i rätten lUI
reseersättning gäller vid återresa, då ersättning högst får ges till den plats
varifrån resan till tandläkaren företogs. De nu återgivna bestämmelserna har
fått sin plats i 3 § första och andra styckena.

Liksom hittills skall vid sådan oralkirurgisk behandling
eller annan åtgärd som meddelas vid bl, a, poliklinik för specialisttandvård
och som regleras i det föreslagna 2 kap, 3 § Iredje stycket AFL reseersättning
utgå efler samma regler som gäller vid läkarvård. Liknande regler skall gälla
vid annan behandling av specialist- eller speciallandläkare när den ges efler
remiss. Ersättning utgår här högst för resa till närmaste specialist- eller speciallandläkare
som kunnat bereda den försäkrade erforderlig vård, I övrigt gäller samma
reseersättningsbestämmelser som vid läkarvård. De nu nämnda bestämmelserna
framgår av 3 § tredje och fjärde styckena.

De barn och ungdomar som åtnjuter avgiftsfri tandvård inom
folktandvården har samma rätt lill resekoslnadsersällning vid oralkirurgisk
behandling m. m, som vuxna försäkrade. Enligt särskild bestämmelse i tredje
stycket skall de också ha sådan rätt vid annan vård av specialisl-eller
specialtandläkare inom folktandvården. Del förutsätts att karensbeloppel sex
kr, erläggas av huvudmannen. Försäkringskassorna torde kunna debilera
huvudmännen dessa belopp på samlingsräkningar.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 110

8.4. Övriga lagförslag

Förslaget lill lag om upphävande av förordningen om
kommuns bidrag tUl kostnaderna för folktandvården är en följd av att
kommunbidraget föreslås slopat i likhet med statsbidragen enligt slalsbidragskungörelsen.
Huvudmännen skall i framtiden få bidrag till folktandvården genom ersättningar
från den allmänna försäkringen.

9. Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj:l föreslår riksdagen att
antaga förslagen Ull

1,
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2,
folktandvårdslag,

3,
lag om ändring
i förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om
allmän försäkring (sjukreseförordningen),

4,
lag om
upphävande av förordningen (1950:606) om kommuns bidrag till kostnaderna för
folktandvården.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
ulvisar.

Ur protokoUet Gunnel Anderson

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 111

Innehållsförteckning

Propositionen...................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll................ ,............ ...... 1

Lagförslag
......................................................................... 3

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 9 mars 1973 ....... .... 12

1 Inledning....................................................................... 12

2 Gällande ordning ...................................................... .... 13

2.1
AUmänt ............................................................. .... 13

2.2
Folktandvården.................................................... .... 14

2.3
Privatpraktiserande
landläkare ....................... , 16

2.4
Tandvårdsförmåner
inom socialförsäkringen ..... .... 17

3 Folklandvårdsulredningen ........................................... 17

4 Remissyttranden över folktandvårdsutredningens
förslag 19

5 Försäkringsulredningen ............................................. .... 22

5.1
Huvuddragen av
förslaget ............................... .... 22

5.2
Folktandvårdens
utbyggnad................................ .... 23

5.2.1
Ulbyggnadsprogrammet
........................ .... 23

5.2.2
Åtgärder för
alt stärka folktandvården .... 24

5.3
Tandvårdsförsäkringens
personkrets ............... 25

5.4
Tandläkarnas
anslutning lill försäkringen ......... .... 26

5.5
Ersättningsbara
åtgärder .................................. 27

5.6
Försäkringens
ersättningsregler.. ,...................... 28

5.6.1
Kostnader för
tandvård ........................... 28

5.6.2
Ersättning för
resor ................................ 29

5.7 Tandvårdstaxa ................................................ 30

5.7.1
Taxans
uppbyggnad ......................... , , , 30

5.7.2
Fastställande
av de enskilda laxebeloppen 31

5.7.3
Individuell
taxebindning .......................... 32

5.7.4
Arvodesbelopp
för specialisttandvård , , ,. 33

5.7.5
Arvodesbelopp
för tandlekniska arbeten.... 33

5.8
Tandvårdstaxans
fastställande och giltighetstid 34

5.9
Administration
.................................................. 34

5.10
Övriga
frågor ................................................... ... 35

5.10.1
Samordning med
yrkesskadeförsäkringen 35

5.10.2
Besvär ..................................................... 36

5.11 Ikraftträdande och kostnader.............................. 36

5.11.1
Försäkringens
ikraftträdande ................. 36

5.11.2
Vissa inilialålgärder
................................. ... 37

5.11.3
Kostnader................................................... ... 37

5.12
Finansiering ....................................................... ... 39

5.13
Utredningens förfatlningsförslag.......................... ... 39

6 Remissyttranden
över försäkringsutredningens förslag 39

6.1
Allmänna
synpunkter........................................... ... 39

6.2
Folktandvården.................................................... ... 40

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:45 112

6.2.1
Folktandvårdens
utbyggnad .................... 40

6.2.2
Folktandvårdens
vårdansvar ................... 41

6.2.3
Ätgärder för
att stärka folktandvården .... 41

6.3 Tandvårdsförsäkringen ................................... 43

6.3.1
Tandvårdsförsäkringens
personkrets......... 43

6.3.2
Tandläkarnas
och landteknikernas anslutning lill försäkringen 44

6.3.3
Ersältningsbara
åtgärder ........................ ..... 45

6.3.4
Försäkringens
ersättningsregler .............. ..... 45

6.3.5
Tandvårdstaxan
....................................... ..... 47

6.3.6
Administration
......................................... ..... 52

6.3.7
Övriga frågor.............................................. ..... 55

6.3.8
Ikraftträdande
och kostnader .................. ..... 55

7 Departementschefen
................................................. ..... 57

7.1
Allmänna
synpunkter........................................... ..... 57

7.2
Folktandvården.................................................... 57

7.2.1
Folktandvårdens
utbyggnad .................... 57

7.2.2
Åtgärder för
att stärka folktandvården .... 60

7.2.3
Folktandvårdens
vårdansvar ................... 63

7.3 Tandvårdsförsäkringen ..................................... ..... 55

7.3.1
Utformningen av
en allmän tandvårdsförsäkring ,. 55

7.3.2
Tandvårdsförsäkringens
personkrets......... .... 66

7.3.3
Tandläkarnas
anslutning till försäkringen 69

7.3.4
Ersältningsbara
åtgärder ........................ .... 73

7.3.5
Försäkringens
ersättningsregler .............. .... 74

7.3.6
Tandvårdstaxan
....................................... .... 79

7.3.7
Administration
......................................... .... 86

7.3.8
Ikraftträdande
och kostnader .................. .... 89

7.3.9
Försäkringens författningsmässiga
utformning ... 94

7.4 Upprättade lagförslag ....................................... .... 96

8 Specialmotivering
....................................................... .... 96

8.1
Förslaget lill
lag om ändring i AFL..................... , , 96

8.2
Förslaget lill
folktandvårdslag ........................... 104

8.3
Förslaget lill
lag om ändring i sjukreseförordningen , , , , 109

8.4
Övriga
lagförslag .............................................. 110

9 Hemställan
................................................................ 110

Goiehofg; OUseiirvcketi AB. SvWm 73.2 563 S

Doktrin (1)

  1. Lotta Westerhäll, Rättsliga synpunkter på principerna för omgörningsregler inom tandvården, FT 1988 nr 5–6 s. 230, på s. 233 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

60 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (57)

57 kopplingar i 37 dokument.

  1. SOU 2024:70 Tiotandvård s. 284 · s. 311 · s. 605 i texten
  2. SOU 2021:8 När behovet får styra - ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa s. 158 · s. 170 · s. 983 i texten
  3. Prop. 2015/16:1 Budgetproposition för 2016 i texten
  4. Ds 2014:42 Kostnadsfria läkemedel för barn s. 15 i texten
  5. SOU 2007:19 Friskare tänder - till rimliga kostnader s. 361 · s. 513 i texten

Visa alla 37

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. ERT 2006 s. 117 s. 119 i texten · dokumentnivå
  2. FT 1988 s. 230 Lotta Westerhäll, Rättsliga synpunkter på principerna för omgörningsregler inom tandvården s. 233 i texten
  3. Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 1, 1976 s. 181 om s. 63 i texten