Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetsIöshetförsäkring m.m.
1973 · 305 sidor, varav 284 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 284 av 305 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:56, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetsIöshetförsäkring m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 56 år 1973 Prop. 1973: 56
Nr 56
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
arbetslöshetsförsäkring m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen alt
bifalla de förslag ora vars avlåtande lill riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
ERIC HOLMQVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås dels att den nuvarande frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen reformeras i skilda hänseenden, dels att sora
komplettering till arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant
arbetsmarknadsstöd. Kommunalt kontantunderstöd och statligt omställningsbidrag
avvecklas.
Möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd kommer alt
finnas för alla förvärvsarbetande, företagare såväl sora arbetstagare. Vidare
koramer möjligheterna alt tUlhöra erkänd arbetslöshetskassa att bli större.
Ersättningstiden för de arbetslöshetsförsäkrade förlängs
från 150 till 300 dagar. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna tid
gått till ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som har fyllt 67 år
blir i fortsättningen inte ersätlningsberätligad. I princip behöver endast en
karensperiod ora fera dagar fullgöras varje ersättningsperiod.
För rätt till ersättning krävs tolv månaders medleraskap i
arbetslöshels-kassa. För företagare krävs 24 raånaders medlemskap. Vidare krävs
att den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete
i fera raånader inora en ramtid av högst tolv månader. Med förvärvsarbete
järaställs i viss utsträcknmg bl, a. tid då den försäkrade har genoragått
arbetsraarknadsutbUdning, fullgjort värnplikt och uppburit föräldrapenning, I
raratiden inräknas inte tid, då medlem har varit hindrad att arbeta på grand
av t, ex, styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.
Ersättning från arbetslöshetskassa utgår i förra av
skattepliktig dagpenning för högst fera dagar i veckan enligt tio klasser
raellan 40 och 130 kr. Förslaget innebär att ersättningsbeloppen höjs i
förhållande till
1 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 56
Prop.
1973:56 2
vad som nu gäller. Dagpenning får inle utgå med högre
belopp än som motsvarar 11/12 av den försäkrades tidigare inkorast.
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till personer sora inte
är arbetslöshetsförsäkrade eller sora ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren
i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan arbelsraarknadsslöd utgå också
till den vars rätt till ersättning från arbetslöshetskassa har upphört.
I allmänhet krävs för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
att den arbetslöse har arbetat i rainst fera månader under den senaste
tolvmånadersperioden. Med förvärvsarbete jämställs i vissa fall vård av
åldring eller handikappad. Liksom i fråga om arbetslöshetsförsäkringen inräknas
inte i tolvmånadersperioden tid då sökanden har varit förhindrad att arbeta på
grund av t. ex. styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbUdning,
Den sora har genoragått utbildning av visst kvalificerat slag och omedelbart
därefter har varit arbetslös under fem månader skall ha rätt till
arbetsmarknadsstöd, I detta fall gäller alltså inget arbetsvUlkor,
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar
för den sora inte har uppnått 55 års ålder, under längst 300 dagar för den sora
är raeUan 55 och 60 år, och under obegränsad tid för den som är mellan 60 och
67 år. Efter särskild dispens skall stöd kunna utgå under obegränsad tid även
till den sora har fyllt 55 år, om hans arbetslöshet är en direkt följd av
stmkturförändring inora näringslivet i orten eller, för företagare, i
branschen. Ersättningsrätten upphör vid 67 års ålder eller när den arbetslöse
dessförmnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen om allraän försäkring.
Arbetsmarknadsstödet, som blir skattepliktig inkomst,
utgår normalt med 35 kr. per dag. Stödet reduceras raed hänsyn till bl, a.
raakes inkomst samt förmögenhet.
Statsbidrag koraraer såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen
all utgå i förra av progressivbidrag och förvaltningsbidrag,
I fråga ora finansieringen koramer det kontanta
arbetsmarknadsstödet jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket
bidrag motsvarar arbetsmarknadsstödets normalbelopp, att täckas genora
avgifter från arbetsgivarna med två tredjedelar och av statsverket med en
tredjedel. För detta ändaraål föreslås bildandet av en arbetslöshetsfond.
Övriga bidrag finansieras av staten.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari
1974.
Budgetåret 1973/74 belastar det reformerade
arbetslöshetsunderstödet statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr.
De totala kostnadema beräknas för budgetåret 1974/75 till
närmare 1 600 railj. kr. Därav beräknas 400 railj, kr, hänföra sig till arbetsgivaravgifter,
250 milj. kr. till medlerasavgifler och fondavkastningar samt 950 milj, kr,
lill statsmedel.
Prop.
1973: 56
1 Förslag till
Lag om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom förordnas som följer,
FÖRSTA AVDELNINGEN
Försäkringsbestämraelser Inledande bestämmelser
1
§
Arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor. Dessa står
under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.
2
§ Förening
med ändamål att bereda raedleraraama ersättning vid arbetslöshet kan vinna
registrering sora erkänd arbetslöshetskassa.
Närmare bestämraelser om arbetslöshetskassor finns i andra
avdelningen.
3 § Försäkrad enligt denna lag är var och en som är
medlera i erkänd
arbetslöshetskassa.
Allmänna vUlkor för rätt till ersättning
4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad
som
1,
är arbetsför
och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2,
är beredd att
antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vUken han icke anraält hinder
sora kan godtagas av arbetslöshetskassan,
3,
är anraäld sora
arbetssökande hos den offentliga arbetsförraedUngen i den ordning sora
arbetsraarknadsstyrelsen föreskriver,
4,
icke kan
erhålla lärapligt arbete.
Företagare anses arbetslös, när hans personliga
verksarahet i rörelsen har upphört annat än tillfäUigt, ora icke arbetsraarknadsstyrelsen
av särskilda skäl föreskriver annat,
5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om
1,
inom ramen för
tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den försäkrades
yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga
förhållanden,
2,
anställningsförmånerna
är förenhga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, ora sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de
förraåner sora vid järaförliga företag utgår till arbetstagare raed likvärdiga
arbetsuppgifter och kvalifikationer,
3,
arbetet ej
hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd
som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,
4,
förhållandena
på arbetsplatsen motsvarar vad sora angives i författning eller rayndighets
föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Medlems- och arbetsvillkor
6 § Rätt tUl ersättning vid arbetslöshet föreligger,
för försäkrad sora
efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan
Prop. 1973: 56 4
1. varit raedlera i kassan under rainst tolv månader,
om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 raånader, ora han haft sin huvudsakliga försörjning sora
självständig företagare (medlerasvillkor),
2, under
en raratid av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i rainst fem månader (arbetsvillkor).
Arbetsmarknadsstyrelsen
får raedge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan
tidsenhet än raånad.
Tid då
förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av
arbetsvillkoret,
7 § Med tid under vUken försäkrad enligt 6 § skall ha
utfört förvärvs
arbete järaställes tid då han
1,
genomgått
arbetsmarknadsutbildning för vilken statiigt utbildningsbidrag utgått,
fuUgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap, 13 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkrmg, i samtUga fall dock tUlsararaans högst två
månader,
2,
haft semester,
eller
3,
eljest varit
ledig av annan anledning än sjukdora, vämpliktstjänst-göring eller barns
födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
8
§ Vid
bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad
att arbeta på grand av styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbUdning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på krirainalvårdens oraråde eller
vård av eget bam eller adoptivbarn under tid för vUken föräldrapenning enligt
3 kap, 13 § lagen (1962: 381) om allraän försäkring utgått, i den raån sådan
tid ej enligt 7 § järaställes raed tid under vilken förvärvsarbete utförts,
9
§ Erkänd
arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt
endast genom arbete som arbetstagare, ora arbetsraarknadsstyrelsen raedger
det,
10 § Försäkrad som omedelbart före inträdet i erkänd
arbetslöshets
kassa varit medlera i annan sådan kassa får för uppfyllande av raed-
leras- och arbetsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Vad nu
har sagts gäller utan hinder av vad sora kan ha föreskrivits enligt 9 §.
Ersättningens form m. m.
11 § Ersättning utgår i förra av ett för dag beräknat
belopp (dagpen
ning).
Under en
kalendervecka får suraman av antalet ersatta och arbetade dagar samt
karensdagar uppgå till högst fera.
12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sora
ej infaller
på söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton
och nyårsafton får dagpenning utges endast ora dagpenning utgår för
minst två ytterligare dagar under samraa kalendervecka och en arbetslös
dag infaller omedelbart före eller efter helgen.
Dagpenning
får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962: 381) om allraän försäkring.
Prop.
1973: 56 5
Karenstid och ersättningstidens längd
13 § Dagpennmg får icke utgå förrän den försäkrade under
en sam
manhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (ka-
rensvUlkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.
I fråga om
raedlera sora före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning
genom verksamhet sora självständig företagare får erkänd arbetslöshetskassa
föreskriva en karenstid om högst två raånader. Därvid skall den tid inom
vilken karenstiden beräknas förlängas I motsvarande omfattning.
14 § Ersättning utgår under längst 300 dagar från det
karensvillkoret
uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan
ersällningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.
I
ersällningsperioden inräknas i fall som avses i 10 § ersältningstid i den andra
arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten
upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 67
år.
15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått
till ända,
har den försäkrade, ora annat ej följer av 16 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då
ej uppfyller arbets- och karensvUlkoret.
Har
ersällningsperioden gått till ända raen har den försäkrade under perioden ånyo
uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare ersättningsperiod.
Därvid skall dock karensvUlkoret ånyo uppfyllas. Den nya perioden räknas från
inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde
arbetsvillkoret.
16 § Har en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari
icke inräknas
lid som avses i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast ora den försäkrade ånyo uppfyller
arbets- och karensvillkoret.
Dagpenningens storlek
17
§ Dagpenning får
utges i dagpenningklasser ora 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130
kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i
dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta
dagpenningklass ej längre skall tiUämpas.
18
§ Övergår
försäkrad tUl klass raed högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej
föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honora, förrän han
efler övergången uppfyllt en raånad av arbetsvillkoret.
19
§ Dagpenning
får icke sättas lägre än att den uppfyller de krav som uppställes i
internationella arbetsorganisationens konvention angående rainiraistandard för
social trygghet.
Överförsäkringsavdrag
20 § Dagpenning får ej utgå med högre belopp I förhållande
till den
försäkrades dagsförtjänst än som fraragår av en av Konungen fastställd
överförsäkringslabdl.
Prop.
1973: 56 6
Med dagsförtjänst avses en feratedel av den veckoinkomst
eller, i fråga ora försäkrad raed raånadslön, en tjugotvåendel av den
raånadsin-komst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen
åtnjöt under arbetstid sora var norraal för honom. FöreUgger särskilda omständigheter,
får arbetsraarknadsstyrelsen raedge att större andel av raedleras inkorast än
sora sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enUgt
andra stycket, skall sora raedleraraens dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom sarama yrke och
med samraa arbetsförraåga sora raedleraraen.
Åtnjuter raedlera raed anledning av arbetslöshet
fortlöpande ersättning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning
utges högst raed belopp sora motsvarar skillnaden raeUan det högsta belopp sora
får utgå enligt första Iredje styckena och ersättningen.
Pensionsavdrag
21 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, när
ansökan ora
ersättning därefter första gången göres under verksarahetsårel, inplace
ras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragsta-
bell. Dagpenning skall nedsättas rned det raot avdragsklassen svarande
avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbe
talas ej.
Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m.
22 § Försäkrad sora söker deltidsarbete har rätt till
ersättning endast
om arbetsutbudet är minst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt
minst 17 timmar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete ulgår med det
antal dagpenningbelopp per vecka sora svarar raot den arbetslöshet som
skall ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.
Arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för
beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall alt arbetstiden ej är
bestämd i visst antal timmar per dag eller vecka,
23 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än
sora avses
i 22 §, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell sora avses i
22 § första stycket.
Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages
icke hänsyn till bisyssla sora försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete, ora bisysslan ej utvidgas under
arbetslösheten och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lärapligt
arbete samt ej heller orafallar raer än fera tiraraar under dag sora vanligen
varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten,
24 § Ersättning lill försäkrad sora regelbundet utför
deltidsarbete un
der veckor då han i övrigt är arbetslös, utgår med högst 50 dagpenning
belopp. Arbetslöshetskassan får dock för enskild raedlera raedge att an
talet belopp ökas till 150, Ora arbetsraarknadsstyrelsen medger det, och
särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som skall utgå
till medleramen ökas ytterligare,
25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den
veckotid, under
vilken han norraalt utfört arbete närraast före arbetslösheten, raedräknas
Prop. 1973: 56 7
ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning.
Arbetslöshetskassan får dock raedge undantag, ora den försäkrade har särskUda
skäl för att utvidga arbetsutbudet.
Den sora närraast före arbetslösheten haft anställning
raed arbetstid, som någon arbetsdag eller flera regelraässigl varit kortare än
tre timmar, skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid fastställande av
ersättning enligt oraräkningslabell,
26
§ Har försäkrad
vid det företag, där han fortlöpande är anställd, på grund av
arbetsinskränkning arbete mindre än fem dagar i veckan (korttidsarbete), får
arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att antalet
dagar under varje vecka för vilka han annars skulle haft rätt lill dagpenning
minskas med en. Arbetsmarknadsstyrelsen får lämna raotsvarande föreskrifter
även i fråga ora sådan arbetsinskränkning som ej innebär alt antalet
arbetsdagar per vecka minskas,
27
§ Om särskilda
skäl föreligger, får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva att försäkrad, sora
under en kalendervecka i fyra dagar utför arbete i sådan utsträckning, att hel
dagpenning ej kunnat utgå för någon av dagarna, ej heller skall ha rätt till
dagpenning för den femte dagen samt att dagpenning ej får utges för dag för
vilken försäkrad kan anses gottgjord genom seraesterersättning. Under sararaa
föratsättning får arbetsmarknadsstyrelsen meddela motsvarande föreskrifter
beträffande kassas medlemmar eller viss grupp av dem.
Begränsning vid säsongarbelslöshet
28 § Omfattar erkänd arbetslöshetskassas
verksamhetsoraråde yrke,
inora vilket arbetslöshet förekoraraer varje år, eller föreligger i annat fall
särskilda oraständigheler, får kassan eller arbetsraarknadsstyrelsen be
träffande saratliga raedlemraar eller viss grupp av dera begränsa rätten
lill dagpenning.
Avstängning från rätt till ersättning
29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning
under tid som
anges i 30 §, ora han
1.
läranat sill
arbete frivilligt utan giltig anledning,
2.
skilts från
arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3.
avvisat
erbjudet lärapligt arbete, eller
4.
utan alt
uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genora sitt uppträdande uppenbarligen
vållat, att anställning ej korarait till stånd.
30 § Är det sannolikt alt arbete som avses i 29 § skulle
ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti-
den sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.
Är del uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt
arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20
dagar.
Avstängningstiden
räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat eller från
den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestära-.
31 § Besläraraelserna i 29 § 13 ora arbete får, ora
det är skäligt, till-lämpas i fråga om arbetsraarknadsutbUdning.
Avstängningstiden är i
Prop. 1973: 56 8
sådana
fall 28 dagar. Besläraraelsen i 30 § tredje stycket äger därvid motsvarande
tillämpning.
Ansökan
om ersättning m. m.
32 §
Ansökan ora ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades
arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedö
mande av den försäkrades ersättningsrätt.
Intyg och övriga uppgifter
skall förvaras bland kassans handlingar. Arbetsgivare skall på begäran utfärda
intyg som avses i första stycket enligt formulär sora fastställts av
arbetsmarknadsstyrelsen.
Särskilda
bestämmelser
33
§ Har Konungen träffat
överenskommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning
än sora föreskrives i denna lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillärapa
dessa villkor.
34
§ Finner erkänd
arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse
för bedöraande av hans rätt tUl ersättning, icke bör uteslutas ur kassan enligt
51 § denna lag, kan kassan i stället frånkänna honora rätt till ersättning för
en tid av högst ett år.
Förekoraraer sannolika
skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande som avses i första
stycket, kan ersättning sora lillkomraer honom innehållas i avvaktan på
utredning i ärendet.
Beslut
enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anraälas till
arbetsraarknadsstyrelsen.
35
§ Lagen (1969: 93) ora
begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning
enligt denna lag,
36
§ Har någon genom oriktig
uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honora åvilande uppgifts- eller
anraälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått
obehörigen eller raed för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller
raed för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta,
skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall
anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.
Föreligger
återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare utbetalning
skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som betalats ut för raycket.
37 §
Beträffande rainskning i vissa fall av pension med utgiven dag
penning gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962: 381) om allmän försäkring,
ANDRA
AVDELNINGEN
Bestäraraelser
om erkända arbetslöshetskassor
AUmänna
bestämmelser
38 §
Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrel
sen.
Prop.
1973: 56 9
Med
registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestämraelser sora gäller
därora.
Denna
lag äger icke tUlämpning på facklig organisation eller annan liknande förening
för vårdande av yrkesangelägenheter av den anledningen alt föreningen meddelar
understöd vid arbetslöshet,
39 §
Erkänd arbetslöshetskassa skall till raedleraraama utgiva ersätt
ning vid arbetslöshet enligt denna lag.
Kassan
får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första stycket eller använda
medel för ändaraål sora är fräraraande för sådan verksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, ora särskilda skäl föreligger, medge
undantag från denna regel,
40
§ För erkänd
arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar inbegripet
förfallna men ej erlagda avgifter.
41
§ Innan erkänd
arbetslöshetskassa registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda
sig skyldigheter eller vara part inför dorastol eller annan myndighet. Sedan
styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i raål rörande kassans bildande.
Handlar
raedleraraar i kassan eller ledaraöter av dess styrelse eller andra på kassans
vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller
beslutet därom solidariskt för uppkorana förbindelser,
42 §
För att förening skall kunna registreras sora erkänd arbetslöshets
kassa fordras att föreningen
1,
har minst 1 500 raedleraraar,
2,
antagit stadgar och utsett
styrelse och revisorer enligt denna lag, Ora särskilda skäl föreligger kan
arbetsmarknadsstyrelsen medge att
förening
raed mindre antal raedleraraar än sora sägs i första stycket 1, får
registreras,
43
§ Sararaanfaller det avsedda
verksarahetsorarådet för kassa som söker registrering helt eller till
huvudsaklig del raed verksarahetsorarådet för redan registrerad
arbetslöshetskassa och kan på grand härav väntas uppkomma ölägenheter med
hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, får
registrering vägras,
44
§ För bildandet av erkänd
arbetslöshetskassa för företagare fordras tillstånd av Konungen.
Stadgar
och firma m. m.
45
§ Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i lillämpliga delar och i
enlighet med denna lag avfattas enligt norraalsladgar sora fastställs av
arbetsmarknadsstyrelsen. Stadgarna skall ange
1,
kassans firraa,
2,
kassans verksarahetsoraråde
raed uppgift huruvida kassan är avsedd för anställda eller företagare eller
för bådadera kategorierna,
3,
den ort inora riket där kassans
styrelse skall ha sitt säte,
4,
de villkor som skall gälla för
inträde i kassan och för uteslutning av medlera,
5,
vad som skall gälla beträffande
medlemmarnas förraåner och skyl-
Prop.
1973:56 10
digheter i arbetslöshetsförsäkringen särat ordningen för
utbetalning av ersättning,
6,
storleken av de
fasta avgifter, sora skall erläggas till kassan, och ordningen för avgifternas
erläggande,
7,
påföljden av
försummelse att till kassan erlägga fast avgifi eller uttaxerat belopp,
8,
grunderna för
fondbildning,
9,
bestämraelser
angående fondmedels placering och värdehandlingars förvarande,
10, antalet styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter för dem, sättet för deras lillsättande och tiden för
deras uppdrag,
11, bestämmelser om föreningsstämraa
och hur dess befogenhet skall utövas,
12, om föreningsstäraraans befogenhet
skall utövas av därtill utsedda orabud, antalet orabud, hur de skall utses
särat tiden för deras uppdrag,
13, tid för ordinarie föreningsstärama,
14, det sätt varpå kaUelse lill
föreningssläraraa skall ske och andra meddelanden bringas tUl medlemraarnas
eller orabudens kännedora samt den tid före stämraan då förslag, sora enskild
raedlem önskar få behandlat, skall vara styrelsen tillhanda och den tid då
föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,
15, hur vid kassans upplösning skall
förfaras raed kassans behållna tillgångar.
Stadgarna får ej utan raedgivande av
arbetsmarknadsstyrelsen innehålla annat än sora angivits i andra stycket.
46 § Erkänd arbetslöshetskassas firraa skall innehålla
orden "erkänd
arbetslöshetskassa".
Annan än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firraa
eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet "arbetslöshetskassa"
tillsammans med ordet "erkänd" eller på annat sätt i firman intaga
något, sora kan ge sken av att firman innehas av erkänd arbetslöshetskassa,
47 § Ansökan om registrering av erkänd arbetslöshetskassa
göres
skriftligen av kassans styrelse.
Vid ansökningshandlingen skall fogas
1,
två avskrifter
av kassans stadgar,
2,
avskrift av
protokoll som förts vid konstituerande sammanträde och som utvisar alt
stadgarna antagils,
3,
avskrift av
protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse och revisorer
utsetts,
4,
skriftliga
uppgifter rörande medleraraarnas antal och tillförsäkrade förraåner ävensora
angående kassans tillgångar och skulder särat av samfund, inrättning eller
annan gjord utfästelse om bidrag till kassan.
De uppgifter som avses i andra stycket 3. skall avfattas
enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen och skall vara
styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter,
48 § Ansökan ora registrering skall också innehålla
uppgifter ora kas
sans postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella supp
leanters fullständiga naran, raedborgarskap och postadress särat förkla
ring att dessa personer ej är omyndiga,
I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur
kassans firraa
Prop.
1973: 56 11
skall tecknas, ora ej denna befogenhet skall utövas endast
av styrelsen. Skall firraan tecknas av annan än styrelseledaraot eller
styrelsesuppleant, gäller första stycket även i fråga ora sådan
firraatecknare.
Har ej den sora ensara eller geraensaral med annan får
teckna kassans firma egenhändigt skrivit sin naranteckning på
ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskild bUaga, på vilken
naranleckningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.
Medlems förteckning
49 § Över erkänd arbetslöshetskassas raedlemraar skall
finnas förteck
ning. Denna skall för varje raedlera innehålla uppgift ora fullständigt
namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i kas
san.
Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.
Medlemskap
50 § Rätt att bli medlera i erkänd arbetslöshetskassa
tillkoraraer var
och en sora uppfyller föreskrift i kassans stadgar ora arbete inora dess
verksamhetsoraråde.
Från rätt att bli medlera i kassa skall undantagas
1,
den sora är
medlera i annan arbetslöshetskassa,
2,
den som icke
fyllt 15 år,
3,
den sora fyllt
66 år,
4,
den sora
förvärvsarbetar raindre än tre tiraraar per arbetsdag och i genomsnitt raindre
än 17 timraar per vecka,
51 § Från rätt alt kvarstå som medlera i kassa får
undantagas
1,
den sora ej
uppfyller och ej heller under rainst sex av de senaste tolv raånaderna uppfyllt
föreskrift i kassans stadgar ora arbete inora visst verksarahetsoraråde,
2,
den sora
raedvelet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller
ersättning,
3,
den sora
underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens
behörigen utfärdade föreskrifter.
Från rätt att kvarstå sora raedlera i erkänd
arbetslöshetskassa skall undantagas den som fyllt 67 år.
52 § Inträffar omständighet sora enligt 51 § kan föranleda
alt raedlera
uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genora re-
komraenderat brev under raedlemraens senast kända adress underrätta
honora därora särat utsätta skälig tid för förklaring. Vad sora sagts nu
gäller ej, ora rätten att kvarstå sora medlera upphör på grund av alt
raedleraraen uppnått 67 års ålder.
Meddelas
beslut ora raedleras uteslutning av annan anledning än sora anges i 51 § första
stycket 2. och andra stycket under tid då medleramen har rätt till dagpenning,
skall beslutet träda i kraft när hans rätt härtill upphör,
53 § Medleras rätt att utträda ur erkänd
arbetslöshetskassa får icke
begränsas.
Medlem som icke vid utgången av andra månaden efter den tid,
på
Prop. 1973: 56 12
vilken fast medierasavgift eller uttaxerat belopp belöper,
till kassan antingen erlagt avgiften eller beloppet eller anraält förhållande,
på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha
utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt, I kassa raed längre avgiflsperiod än
kalen-derraånad skall raedlera sora icke inora tre raånader från periodens början
erlagt avgiften anses ha utträtt ur kassan efter näranda tid, Ora särskilda
skäl föreligger, får arbetsraarknadsstyrelsen raedge, att utträdet skall anses
äga rara vid en senare tidpunkt, dock senast vid utgången av sjätte raånaden.
Kassans
styrelse får raedge, att den sora underlåtit att inom föreskriven tid anmäla
förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, ändå
får bibehållas vid sitt raedleraskap, Ora särskilda skäl föreligger, får
styrelsen även i annat fall besluta, alt raedlera sora underlåtit alt inora
föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp skall få kvarstå i
kassan.
Avgifter och uttaxering
54
§ Erkänd
arbetslöshetskassa skall till verksamhetens bedrivande uttaga fasta
medlerasavgifler. Dessa skall vara så bestämda att de i förening raed andra
för verksaraheten avsedda inkoraster får antagas förslå till betalning av
utfästa ersättningar, förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande
utgifter saml föreskriven fondbildning,
55
§ Är erkänd
arbetslöshetskassas tillgångar otiUräckliga för verk-sarahelens behöriga
utövande, får kassan besluta ora särskUd uttaxering utan hinder av att
stadgarna ej medger det. Beslutet skall godkännas av arbetsraarknadsstyrelsen.
Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall än sora nu sagts.
Fondbildning
56 § Erkänd arbetslöshetskassa skall såsora fond avsätta
tillgångar,
raotsvarande per medlera räknat minst summan av föi-valtningskostna-
der per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och det genom
snittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlera
under det sistförflutna räkenskapsåret, raultiplicerat raed det genom
snittliga antalet ersättningsdagar per raedlera under de fera senaste åren.
Har
arbetslöshetskassan raindre än 10 000 raedleraraar, får arbetsraarknadsstyrelsen
föreskriva att såsora fond skall avsättas större tillgångar än sora följer av
första stycket. Ora det genorasnittiiga antalet ersätlningsdagar per raedlera
för arbetslöshetskassa är högre än vad sora i allraänhet gäller för
arbetslöshetskassorna, får arbetsraarknadsstyrelsen föreskriva att såsora fond
skall avsällas mindre tUlgångar än som följer av första stycket.
Intill dess kassan varit i verksarahet under fera år,
skall arbetsraarknadsstyrelsen årligen, under beaktande av bestämraelserna i
första och andra styckena, bestärama fondens miniraibelopp.
Utbetalning
av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen raed hänsyn till
kassans tillgångar särat kassans ekonoraiska ställning i övrigt lämnat
medgivande tUl det.
Överskott på verksaraheten skall tillföras fonden.
Fonden får tas i anspråk endast i den raån kassans
inkomster ej förslår till täckande av kassans löpande utgifter.
Prop. 1973: 56 13
Kapitalplacering
57 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera
av följande for
raer
1,
obligationer
sora utfärdats av staten, koraraun, Sveriges allraänna hypoteksbank eller
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2,
obligationer
sora garanterats av staten eller koraraun,
3,
obligationer
eller andra för den allraänna rörelsen avsedda förskrivningar, sora
offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank
aktiebolag, raed undantag av sådana förskrivningar, sora raedför rätt till
betalning först efter ulfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),
4,
andra
skuldförbindelser sora utfärdats eller garanterats av staten eller kommun eller
sora utfärdats av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit,
5,
intill högst en
feratedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan har
säkerhet i förra av panträtt på grundval av inteckning i annan faslighet än
industrifastighet eller i loralrält inora tre fjärdedelar av senast
fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet på jordbruksfastighet icke
får raedräknas taxeringsvärdet på växande skog; dock skall byggnad, för att
inteckning i fastigheten skall godkännas, vara brandförsäkrad i svensk
försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt raed rätt att driva
försäkringsrörelse här i landet, eller
6,
med
arbetsmarknadsstyrelsens raedgivande i fastighet, avsedd för kassans verksarahet,
varvid i fråga ora brandförsäkring skall gälla vad sora anges i 5,
Utan hinder av första stycket får ett belopp, sora
raotsvarar högst en tiondel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än
sora avses i första stycket 16, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.
Styrelse och firmaleckning
58 § Bestäraraelsema i 2123 §§, 2530 §§ och 3237 §§
lagen
(1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäller i tillärapliga delar i fråga
ora erkänd arbetslöshetskassa raed följande avvikelser, näraligen
1,
att styrelseledaraot
ej får utses för längre tid än fyra år, dock att arbetsraarknadsstyrelsen får
raedge alt raandatliden omfattar längre lid,
2,
att anställd
hos kassan ej får vara styrelseordförande,
3,
att
arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av kassan skall utse en styrelseledamot
jämte suppleant för honom,
4,
all sådan
ledaraot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgörande uppbära
ersättning raed belopp som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.
Vid tillämpningen av 37 § näranda lag skall iakttagas att
hänvisningen till 9 § skall avse 48 § denna lag,
59 § Styrelsen skall särskilt tillse
att kassans verksamhet organiseras och drives på sätt som
bäst tillgodoser medlemraarnas och övriga förraånsberättigades intressen,
all kassans bokföring fullgöres i överenssläraraelse raed
lag och givna föreskrifter samt
att raedelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande
sätt.
Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad ora de
förhållanden sora kan ha betydelse för kassans verksarahet och ekonomiska
ställning.
Prop.
1973: 56 14
Finnes anledning antaga att kassan ej kan fullgöra sina
utfästelser eller att kassans ställning koramer att fortgående försäraras eller
kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara raot de allraänna kraven
enligt 45 §, åligger det styrelsen att tUl föreningsstäraraan så snart det kan
ske föreslå stadgeändring eller annan läraplig åtgärd.
Räkenskaper och årsredovisning
60
§
Bestäraraelsema i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308) ora
ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa,
61
§
Arbetsmarknadsstyrelsen får i fråga om erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper
och styrelsens årsredovisning raeddela särskilda föreskrifter, sora skaU gälla
järate bokföringslagen (1929: 117), Handlingar av betydelse för
arbetslöshetskassans verksarahet skall förvaras under den i bokföringslagen
angivna tiden, ora arbetsraarknadsstyrelsen ej raedger annat.
Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår,
I balansräkningen skall sora skuld upptagas ett belopp,
sora rainst motsvarar det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.
Revision
62 § Bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mora, särat 4951 §§
lagen
(1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen
1,
att styrelsens
förvaltning och kassans räkenskaper skall granskas av rainst två revisorer,
2,
att revisor får
utses för tid till och raed den ordinarie stäraraa sora skall äga rum under
tredje räkenskapsåret efter det han utsetts.
Vid tUlämpningen av 49 § nämnda lag skall ikattagas att
vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen,
63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor
omfattning el
ler föreligger annars särskilda skäl tUl det, kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att rainst en av revisorema skall vara auktoriserad revisor
eller registrerad revisor.
När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anraälan
därora ofördröjligen göras till arbetsraarknadsstyrelsen genom kassastyrelsens
försorg, om han valts på föreningssläraraa, Närraare föreskrifter i fråga ora
sådan anmälan meddelas av arbetsraarknadsstyrelsen.
Föreningsstämma
64 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas
angelägenheter kan raedleraraama företrädas av valda orabud.
Ombuden utövar sina befogenheter vid ombudsraöte. Detta
skall anses som föreningsstämraa,
Orabud skall vara raedlem i kassan. När särskilda skäl
föreligger lill det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen raedge alt även annan än
raedlem får vara ombud.
Bestämmelserna om föreningssläraraa i 5360 §§ och 61 §
första och
Prop.
1973: 56 15
andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tilllämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.
Arbetsmarknadsstyrelsen får dock raedge att ordinarie föreningssläraraa skall
hållas vid annan tidpunkt än före den 1 juli. Vid tillärapningen av
besläraraelserna i näranda lag skall iakttagas att vad där sägs ora
länsstyrelsen i stället skall avse arbetsraarknadsstyrelsen.
Arbetsraarknadsstyrelsen kan raedge, att kassa håller
ordinarie föreningssläraraa endast vartannat eller vart tredje år, och
raeddelar i sådant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.
65 § Ärende, sora ej angivits i kallelse till stämma och
sora ej särskilt
raeddelals raedleraraama enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på
stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före
komma på stäraraan eller oraedelbart föranledes av ärende som skall av
göras där. Annat ärende än som avses i 67, 71, 83 eller 88 § får dock
utan att ärendet angivils i kallelse avgöras på ordinarie stämma, om
tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det.
Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma
beslutas atf extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.
Talan mol styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller
röstberättigad
66 § Bestämmelserna i 6366 §§ lagen (1951:308) om
ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshetskassa.
Ändring av stadgar m. m.
67 § Beslut ora ändring av erkänd arbetslöshetskassas
stadgar är gil
tigt endast om det vid föreningsstämma biträtts av minst tre fjärdedelar
av de röstande.
Innebär ändring av stadgarna alt dessas innehåll anpassas
till tvingande bestäraraelse i denna lag, får beslut om ändringen fattas av
kassans styrelse.
För att beslut ora stadgeändring skall bli giltigt fordras
utöver vad som anges i första och andra styckena att arbetsraarknadsstyrelsen
godkänner beslutet.
Är för gUtighet av beslut ora stadgeändring något
ytterligare vUlkor bestämt i stadgarna, skall det också iakttagas,
68
§
Bestäraraelsema i 67 § äger raotsvarande tillämpning på beslut ora att erkänd
arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än när förhållande
inträffat sora medför att kassan enligt stadgarna skall upphöra med sin
verksarahet eller när kassans raedlerasantal nedgått under föreskrivet antal.
Detsararaa gäller beslut under likvidation, ora överlåtelse av kassans rörelse
eller beslut av överlåtande kassa ora godkännande av fusionsavtal enligt 88 §,
69
§ Beslut om
ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall ofördröjligen anmälas för
registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid
anmälningen skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet.
Beslut som avses i 67 eller 68 § första punkten får ej
underställas arbetsraarknadsstyrelsen för godkännande annat än genora
beslutets anraälan för registrering.
Prop.
1973: 56 16
Beslut
sora avses i 68 § andra punkten skall genast underställas arbetsraarknadsstyrelsen
för godkännande. Vid anraälningen skall fogas avskrift av protokoll, som förts
i ärendet, och av de på föreningsstämma i ärendet fraralagda handlingarna.
Likvidation
och upplösning
70 §
Erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation, när förhål
lande inträffar, på grand varav kassan enligt bestäraraelse i stadgarna
skall upphöra raed sin verksarahet.
Nedgår erkänd
arbetslöshetskassas raedlerasantal under det minsta antal, som skall gälla för
kassan, skall styrelsen omedelbart anraäla det till arbetsmarknadsstyrelsen,
som prövar ora kassan skall få fortsätta sin verksarahet. Lämnas medgivande
härtill föreskriver arbetsmarknadsstyrelsen de villkor som skall gälla och
bestäramer nytt minsta antal raedleraraar för kassan. Beslutar
arbetsraarknadsstyrelsen att ej raedge kassan att fortsätta verksaraheten,
skall kassan träda 1 likvidation.
71
§ Har erkänd arbetslöshetskassa
beslutat träda i likvidation eller skall likvidation ske av anledning sora
anges i 70 eller 87 §, skall en eller flera likvidatorer väljas på
föreningssläraraa för att verkställa likvidationen. I stadgarna kan vara
bestärat att därutöver en eller flera likvidatorer skall tillsättas i annan
ordning,
72
§ Har sådant förhållande
inträffat sora påkallar likvidation enligt 70 eller 87 § och har ej inom sex
veckor därefter i registret införts uppgift ora att kassan trätt i
likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlera eller på
anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen och efter kassans hörande förklara alt
kassan skall träda i likvidation. Rätten skaU därvid förelägga kassan att
inora viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis ora
registrering att kassan utsett en eller flera likvidatorer vid påföljd att
annars en eller flera likvidatorer förordnas av rätten,
73
§ Saknar erkänd
arbetslöshetskassa till registret anraäld behörig styrelse, kan
styrelseledamot, kassamedlem eller borgenär eller annan, vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon sora kan företräda kassan, ansöka hos rätten
att kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation.
Arbetsmarknadsstyrelsen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som
nu sagts,
Bestäraraelsema
i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951:308) ora ekonoraiska föreningar
äger raotsvarande tillärapning på ansökan eller anraälan enligt första
stycket,
74
§ Utser erkänd
arbetslöshetskassa ej likvidatorer, fastän sådant förhållande inträffat som
enligt 70 eller 87 § påkallar likvidation, är de sora raed vetskap ora
förhållandet deltager i beslut ora atf fortsätta kassans verksarahet eller
handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för uppkommande förbindelser,
75
§ Bestämmelserna i 76 och 77 §§
lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillämpning på
erkänd arbetslöshetskassa. Vid tiUämpningen av 77 § näranda lag skall iakttagas
att vad där sägs ora länsstyrelsen i stället skall avse
arbetsmarknadsstyrelsen.
Prop. 1973: 56 17
76
§ Visar likvidator uppenbar
motvilja eller försumraelse vid fullgörande av sitt uppdrag, kan rätten på
anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen och efter likvidatorns hörande entlediga
honora och förordna annan i hans ställe. Underrättelse ora sådant beslut skall
ofördröjligen genora rättens försorg avsändas för registrering.
77
§ Besläraraelserna i 78 och 79
§§ lagen (1951: 308) ora ekonomiska föreningar äger raotsvarande tiUärapning på
erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillärapningen av bestäraraelsema skall dock
iakttagas att vad sora i
78
§ näranda lag sägs om
länsstyrelsen i stället skall avse arbetsraarknadsstyrelsen och att
hänvisningen i 79 § näranda lag till 9 § skall avse 48 § denna lag.
78 §
Besläraraelserna i 80 § lagen (1951: 308) ora ekonomiska förening
ar äger raotsvarande tiUärapning på erkänd arbetslöshetskassa med un
dantag av hänvisningen till 47 §.
Bestämraelserna
i 63 § denna lag om revisor äger raotsvarande tilllämpning på
likvidationsrevisor.
79 §
Bestäraraelsema i 81 § lagen (1951: 308) ora ekonoraiska förening
ar äger raotsvarande tillärapning på erkänd arbetslöshetskassa med un
dantag av hänvisningen till 3943 §§ och 44 § andra stycket.
Bestämraelserna
i 61 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande tillämpning på
slutredovisning.
80
§ Bestämmelsema i 83 §, 84 §
första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt
8587, 89 och 90 §§ lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar gäUer i
tillärapliga delar i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Vid tUlämpningen av
bestämmelsema skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket
näranda lag till 73 § skall avse 95 § denna lag och att, i saraband raed
anraälan enligt 90 § näranda lag, till arbetsraarknadsstyrelsen skall läranas
avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen.
81
§ Under tid då erkänd
arbetslöshetskassa är i likvidation får ej ny medlera antagas eller förskott på
fraratida förraåner läranas. Rätt för raedlera att vid avgång ur kassan få ut
del av dess tillgångar gäller endast ora raedleraraen avgått innan
likvidationsbeslut fattats av kassan eller meddelats av domstol.
Under
likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de
försäkringsförmåner utges, sora förfallit till betalning sedan beslutet ora
likvidationen fattades av kassan eller raeddelades av dorastol.
Arbetsmarknadsstyrelsen
kan medge att kassans verksamhet får fortsättas under likvidationen, ora det
kan antagas fräraja en ändamålsenlig avveckling av kassan. Sådant raedgivande
får förenas raed föreskrifter.
82 §
Vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation får överlåtelse av kas
sans tillgångar ej ske, förrän den i kallelsen på kassans okända borge
närer utsatta inslällelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats.
Till sådana skulder räknas försäkringsförraån, som förfallit till betal
ning innan likvidationsbeslutet fattats av kassan eller meddelats av dom
stol, samt sådan obetald andel i kassans tillgångar som enligt stadgarna
tillkoraraer raedlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinneha-
2
Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 18
vare.
Är skuld till någon del tvistig eUer ej förfallen och kan betalning därför
eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen hållas
inne.
83 §
Om förslag till överlåtelse av kassans rörelse på annan erkänd ar
betslöshetskassa kan åstadkommas, skall Ukvidatorerna utlysa förenings
stämma för behandling av förslaget och på stämraan lägga fram anbud
sora lämnats på rörelsens övertagande.
Arbetsmarknadsstyrelsen
skall ofördröjligen registrera beslut, varigenora styrelsen godkänt beslut ora
överlåtelse av kassas rörelse. När registrering skett, skall kassa som
övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande kassans rättigheter och
skyldigheter. Sistnäranda kassas återstående tiUgångar och handlingar skall
överläranas tUl övertagande kassa.
Sker
ej överlåtelse av kassans rörelse, skall stadgarnas bestäraraelser ora
förfarandet raed kassans behållna tillgångar vid dess upplösning till-lärapas.
84 §
Har vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation tillgångarna för
delats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att
övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller
förslår ej innehållna medel till att betala skuld, är den sora uppburit nå
got till förfång för borgenär skyldig att ålerbära vad han sålunda fått,
ora kassan ej kan fullgöra sina förpliktelser. För brist sora kan upp-
koraraa när belopp skall återbäras är likvidatorerna ansvariga efter de
grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ la
gen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.
Anser
medlem eller annan förraånsberättigad att han vid fördelning av kassans
tiUgångar ej fått vad sora belöper på honora, skall han väcka talan mot kassan
inom tre raånader efter det slutredovisning fraralades på föreningsstämma vid
påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om återbäringsskyldighet och
om likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tillärapning.
Har
raedlera eller annan förraånsberättigad ej inora fem år efter det
slutredovisning lades fram på föreningsstämma anraält sig för alt lyfta vad han
fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.
85 §
Kan det antagas att erkänd arbetslöshetskassa sora trätt i likvida
tion saknar tillgångar eller att dessa ej förslår lill betalning av likvida
tionskostnaderna, kan rätten på anraälan av likvidatorerna och efter ar-
betsraarknadsstyrelsens hörande förklara att likvidationen skall läggas
ned och kassan anses upplöst. När sådan förklaring raeddelals, gäller ej
7884 §§. TUlgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i hkvidalion
skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därraed j ära-
förligt ändaraål.
Meddelande
ora förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genora rättens
försorg avsändas för registrering,
86
§ Bestäraraelsema i 93 § och 94
§ första stycket lagen (1951: 308) ora ekonomiska föreningar äger raotsvarande
tUlärapning på erkänd arbetslöshetskassa.
87
§ Är erkänd arbetslöshetskassa
ej i likvidation när dess egendora avträdes till konkurs, äger 81 §
raotsvarande tillämpning tills konkursen
Prop. 1973: 56 19
avslutats
eller kassan trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där sägs ora
likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet ora egendorasavträde. Vidare
skaU iakttagas att utbetalnmg av dagpenning ej får ske innan konkursen
avslutats.
Finns överskott när kassas
konkurs avslutas och var kassan ej i likvidation då dess egendom avträddes tUl
konkurs, skall kassan träda 1 likvidation. Vad i 81 och 82 §§ sägs ora
likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslutet ora egendorasavträde.
Fusion
88 §
Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den
ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (överta
gande kassan) på så sätt att dels raedleraraama i den överlåtande kassan
enligt avtalets närraare bestäraraelser blir raedlemraar i den övertagande
kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses särat alla
dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande kassan (fu
sion). Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsraark
nadsstyrelsen. Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen an
ses genoraförd, när registrering skett.
Registrering
89 §
Hos arbetsraarknadsstyrelsen skall föras register över erkända ar
betslöshetskassor för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag
skall anraälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.
Ansökan
ora erkänd arbetslöshetskassas registrering och anraälan för registrering skall
inges eller i betalt brev med posten insändas till arbetsraarknadsstyrelsen.
Ansöknings- och anraälningsskriften raed därvid fogade handlingar skall för
varje kassa förvaras sora bUagor till registret.
90
§ Bestämmelsema i 100 § första
och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 raom. lagen (1951: 308) ora
ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillärapning på erkänd
arbetslöshetskassa. Vid tUlämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad
där sägs om länsstyrelsen i stället skaU avse arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare
gäller alt registrering skall vägras, förutora i fall som anges i 100 § första
stycket nämnda lag, även när medgivande eller godkännande sora krävs enligt
denna lag ej läranas och att bestämmelsema i 102 § nämnda lag äger motsvarande
tillärapning betiäffande register över erkänd arbetslöshetskassa.
91
§ Vid registreringsanraälan
sora avser beslut ora stadgeändring skall fogas två avskrifter av protokoll som
förts i ärendet.
Vid registrering av erkänd
arbetslöshetskassa förses det ena exemplaret av stadgarna raed bevis om
registreringen och återställes till kassan.
Registreras stadgeändring,
förses det ena exemplaret av det protokoll som innehåller beslutet med bevis
ora registreringen och återställes tUl kassan.
92 §
Mot den sora inhäratat kännedom om vad registret beträffande
visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan änd
ring i samraa förhållande raed laga verkan åberopas endast ora han visas
ha ägt vetskap ora ändringen.
Prop.
1973: 56 20
Tillsyn
93
§ Arbetsmarknadsstyrelsen
utövar tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna, vilka har att ställa sig
arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar tUl efterrättelse.
94
§ Erkänd arbetslöshetskassa är
skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen eUer dess ombud tillträde till
föreningsstärama och sararaan-träde raed kassans styrelse.
95
§ Arbetsraarknadsstyrelsen kan
raeddela de erinringar i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas verksarahet som
styrelsen finner påkallade.
Arbetsraarknadsstyrelsen
skall förelägga erkänd arbetslöshetskassa att inora viss lid vidtaga de
åtgärder som behövs för rättelse, om
1.
avvikelse skett från denna lag
eller de för kassan gällande stadgarna eller de författningar eller
föreskrifier i övrigt sora gäller för verksamheten,
2.
stadgarna ej längre uppfyller
de i 45 § angivna kraven,
3.
kassans tillgångar ej är
tillräckliga, eller
4. annan
allvarlig anraärkning kan riktas raot kassans verksarahet.
Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkorarails inom bestämd
tid
och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan
arbetsmarknadsstyrelsen förklara kassan för viss tid förlustig rätten tUl
statsbidrag helt eller delvis. Ora skäl därtill föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen
också hos rätten ansöka om att kassan skall förklaras skyldig att träda i
likvidation. Har sådan ansökan skett, äger besläraraelserna i 72 § tredje
stycket lagen (1951: 308) ora ekonoraiska föreningar raotsvarande tUlärapning.
Styrkes
ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits, skall
rätten förklara, att kassan skall träda i likvidation, och förordna en eller
flera likvidatorer.
96 §
Har erkänd arbetslöshetskassa trätt i likvidation, kan arbets
marknadsstyrelsen förordna likvidator att tillsammans med övriga likvi
datorer verkställda likvidationen. Kassans firraa tecknas därvid av
denne likvidator i förening raed den eller dera sora annars är berättigade
att teckna firman.
Under
kassas likvidation har arbetsmarknadsstyrelsen sararaa befogenheter
beträffande likvidatorerna sora i fråga ora kassans styrelse.
Arbetsraarknadsstyrelsen
kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska
likvidatorernas förvaltning och kassans räkenskaper under likvidationen.
Likvidator
och likvidationsrevisor sora förordnats enligt denna paragraf kan utlysa
föreningsstäihma. Sådan Ukvldator och likvidationsrevisor skall iakttaga de
föreskrifter, som arbetsraarknadsstyrelsen meddelar. Arvode till Ukvidatom och
likvidationsrevisom betalas av kassan med belopp som arbetsraarknadsstyrelsen
bestäraraer. Arbetsraarknadsstyrelsen kan när sora helst återkalla uppdraget.
Talan
mot arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens beslut
97
§ Talan mot beslut av erkänd
arbetslöshetskassa föres genora besvär hos arbetsraarknadsstyrelsen.
98
§ Talan raot
arbetsraarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medleras rätt till
ersättning eller raedleraskap i erkänd arbetslöshetskassa
Prop.
1973: 56 21
enligt
denna lag föres genora besvär hos försäkringsdorastolen, ora ej annat följer av
lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt.
Beslut
sora avses i första stycket och som ej innebär tillärapning av sistnämnda lag
får av arbetsraarknadsstyrelsen underställas försäkrings-dorastolens prövning,
ora det för enhetiig lagtolkning eller rätlstUlärap-ning är av synnerlig vikt
att saken prövas av dorastolen eller annars särskilda skäl finns för sådan
prövning.
Mot
arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än sora avses i
första eller andra stycket föres talan hos Konungen genora besvär.
99 §
Besvär skall mges tUl den myndighet eller det organ sora har
raeddelat beslutet. Den oraständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den myndighet sora har att pröva besvären utgör dock ej hin
der för besvärens upptagande tiU prövning, om de inkorarait före be
svärstidens utgång.
Beträffande
tid för anförande av besvär gäller även i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas
beslut bestäraraelsema i 12 § andra stycket förvaltningslagen (1971: 290).
Besvär över arbetsraarknadsstyrelsens beslut om vägrad registrering föres sist
inom två månader från beslutets dag.
Kassas
beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder till
oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i beslutet eller bestäraraes av
rayndighet sora har att pröva beslutet.
Skadestånd
100 §
Bestäraraelsema i 106109 §§ lagen (1951: 308) om ekono
miska föreningar äger raotsvarande tUlärapning på erkänd arbetslöshets
kassa.
Straffbestämmelser
101
§ Driver arbetslöshetskassa
utan att vara registrerad verksarahet sora avses i denna lag, döraes den sora
på kassans vägnar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter
eller fängelse i högst sex månader.
102
§ TiU böter dömes
1.
styrelseledaraot, likvidator
eller annan som i ansökan ora eller anraälan för registrering eller i därvid
fogade handlingar eller i annan enligt denna lag till arbetsraarknadsstyrelsen
ingiven handling eller vid läranande av begärd upplysning till styrelsen
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vUseledande
uppgift,
2.
styrelseledaraot eller llkvidator
sora uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller vilseledande
uppgift i handling sora hålles tillgänglig för raedleraraar eller
röstberättigade eller fraralägges på orabudsraöte,
3.
revisor eller
likvidationsrevisor sora i revisionsberättelse eller annan handling, sora
framlägges på orabudsraöte eller på annat sätt hålles tillgänglig för
raedleraraar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
raeddelar oriktig eller vilseledande uppgift ora kassans angelägenheter eller
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anraärkning
beträffande förvaltningen, fastän anledning därtill föreligger.
Prop. 1973: 56 22
4.
revisor, likvidationsrevisor
eller revisors eller llkvidationsrevisors raedhjälpare som, oaktat han insett
eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något som kommit tUl hans
kännedom vid verkställd granskning utan att det varit nödvändigt för att
fullgöra hans uppdrag,
5.
styrelseledamot, revisor,
likvidator eller annan som ej iakttager eller fullgör vad som åligger honom
enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt därigenora hänvisas tUl 37 § lagen
(1951: 308) ora ekonoraiska föreningar, 60 § såvitt därigenora hänvisas till 38
§ andra stycket näranda lag, 62 § såvitt därigenom hänvisas till 50 § tredje
stycket och 51 § första stycket sarama lag, 63 § andra stycket, 64 § såvitt
därigenom hänvisas till 55 § tredje stycket samraa lag, 69 § första eller
tredje stycket, 70 § andra stycket första punkten, 77 § såvitt därigenom
hänvisas till 79 § första eller andra stycket sararaa lag, 78 § första stycket
såvitt därigenora hänvisas tUl 80 § tredje stycket, jämfört raed 50 § tredje
stycket sarama lag, 79 § första stycket såvitt därigenom hänvisas till 81 §
andra stycket första punkten sararaa lag, 80 § såvitt därigenora hänvisas till
89 § första stycket och 90 § första stycket samma lag, 93 § eller 95 §.
103 §
Är giiming som avses i 101 och 102 §§ belagd raed straff i
brottsbalken, döraes ej till ansvar enligt denna lag.
Särskilda
bestämmelser
104
§ Bestämraelserna i 114 och 115
§§ lagen (1951: 308) om ekonoraiska föreningar äger raotsvarande tillärapning
på erkänd arbetslöshels-kassa.
105
§ De närraare föreskrifter sora
behövs för tUlärapningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av arbetsraarknadsstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen
(1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.
Det
försäkrmgsår som slutar den 31 augusti 1973 skall löpa till och med den 31
december 1973.
Har försäkrad uppburit
ersättning under tiden den 1 septeraberden 31 december 1973 enligt
förordningen ora erkända arbetslöshetskassor, äger han rätt till ersättning
under ytterligare det antal dagar sora följer av 14 § denna lag raed avdrag för
det antal dagar för vUka ersättning uppburits under näranda tid.
Med
beslut ora avstängning från rätt till ersättning enligt 2931 §§ järaställes
motsvarande beslut enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor.
2.
Lagen äger icke tUlärapning i
fråga om registrerad understödsförening vUken vid denna lags ikraftträdande
raeddelar försäkring vid arbetslöshet och ej antagits sora erkänd
arbetslöshetskassa.
3.
Vid denna lags ikraftträdande
upphör lagen (1938: 96) ora understödsföreningar samt kungörelsen (1912: 304)
angående tillsyn å understödsföreningar ra. ra. och kungörelsen (1955: 576) om
prövning av vissa ärenden rörande understödsföreningar att gälla i fråga om
erkänd arbetslöshetskassa.
4.
Registrerad understödsförening
vUken vid lagens ikraftträdande är
Prop. 1973: 56 23
antagen
som erkänd arbetslöshetskassa skall genora arbetsraarknadsstyrelsens försorg
registreras hos styrelsen. I registret skall därvid införas vad sora vid lagens
ikraftträdande är infört i understödsföreningsregistret. Anraälningsskrifter
raed därvid fogade handlingar angående förening sora nu angivits skall
förvaras sora bilagor lill registret för erkända arbetslöshetskassor.
5.
I fråga om beslut av erkänd
arbetslöshetskassa som fattats före ikraftträdandet av denna lag och ora talan
raot sådant beslut tillärapas äldre lag.
6.
Förekoraraer i lag eller annan
författning hänvisning till bestäraraelse sora ersatts genora bestäraraelse i
denna lag, skall i stället den besläraraelsen tillärapas.
2
Förslag till
Lag
om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenora
förordnas sora följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Kontant arbelsraarknadsslöd utges enligt denna lag vid arbetslös
het tUl
1.
den sora icke är försäkrad
enligt lagen (1973: 000) ora arbetslöshetsförsäkring,
2.
försäkrad enligt nämnda lag
sora efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt
raedlerasvillkoret enligt lagen,
3.
försäkrad enligt näranda lag
sora ej har rätt lill ersättning enligt lagen på grund av att
ersätlningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder, eller
4.
försäkrad enligt nämnda lag
sora ej har rätt tiU ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös av anledning
sora anges i 14 § andra stycket.
2
§ Det kontanta arbetsraarknadsstödet
handhas av arbetsraarknadsstyrelsen och länsarbetsnäranderna. Utbetalning av
stödet orabesörjes av riksförsäkringsverket och de allraänna
försäkringskassorna.
3
§ Kontant arbelsraarknadsslöd
utgår till den sora uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige.
Allmänna
viUkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
4 §
Kontant arbelsraarknadsslöd vid arbetslöshet tillkoraraer den som
1.
har fyllt 16 år,
2.
är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timraar
varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 tiraraar i veckan,
3.
är beredd att antaga erbjudet
lärapligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,
Prop. 1973: 56 24
4.
är anraäld sora arbetssökande
hos den offentliga arbetsförraedUngen i den ordning som
arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,
5.
icke kan erhålla lärapligt
arbete.
Företagare
anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än
tillfälligt, om icke arbetsraarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver
annat.
5 §
Erbjudet arbete skall anses lämpligt, ora
1.
inora raraen för tUlgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och
föratsättningar i övrigt för arbetet särat andra personliga förhållanden,
2.
anställningsförraånerna är
förenliga raed de förmåner som utgår till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, ora sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de
förraåner sora vid järaförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga
arbetsuppgifter och kvalifikationer,
3.
arbetet ej hänför sig till
arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig
enligt lag och kollektivavtal,
4.
förhållandena på arbetsplatsen
motsvarar vad som angives i författning eller rayndighets föreskrifier rörande
åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
ArbetsviUkor
m. m.
6 §
Rätt till kontant arbelsraarknadsslöd föreligger, ora den arbetslöse
under en raratid av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens in
träde utfört förvärvsarbete i rainst fera raånader (arbetsvillkor). Härvid
tages hänsyn endast till raånad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar
och minst 70 tiraraar.
Tid
då förvärvsarbete har utförts får icke räknas raer än en gång för uppfyllande
av arbetsvillkoret.
7 §
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvs
arbete järaställes tid då han
1.
i enskUt hera vårdat åldring
eller handikappad i sådan utsträclcning att han varit förhindrad att stå till
arbetsraarknadens förfogande,
2.
genoragått
arbetsraarknadsutbUdning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,
fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen
(1962: 381) ora allraän försäkring, i saratliga fall dock tUlsararaans högst
två raånader,
3.
haft seraester, eller
4.
eljest varit ledig av annan
anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse raed helt
eller delvis bibehåUen lön.
Vård
sora avses i första stycket första punkten skall anses förhindra sökanden att
stå tiU arbetsraarknadens förfogande endast i fall då invaliditetstillägg
enligt 9 kap. 2 § första stycket eller vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring eher kommunalt vårdbidrag utgår.
8 §
Vid bestäraraande av raralid enligt 6 § inräknas icke tid då sökan
den varit hindrad att arbeta på grand av styrkt sjukdom, värnplikts
tjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård pä anstalt, frihetsberö
vande på krirainalvårdens oraråde eller vård av eget barn eller adoptiv
barn under tid för vUken föräldrapennmg enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes raed tid under vilken förvärvsarbete ulförts.
Prop. 1973: 56 25
9 §
Den sora i rainst fem raånader i anslutning till alt han avslutat
ungdorasutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid sora
orafallar minst ett läsår och sora berättigar tUl studiesocialt stöd eller
arbetsraarknadsutbUdning sora orafattar rainst tre raånader, stått till
arbetsmarknadens förfogande sora arbetssökande genora den offentliga
arbetsförraedUngen är berättigad till kontant arbelsraarknadsslöd, utan
att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbets
raarknadens förfogande inora fem raånader från utbildningens avslu
tande, ora ej särskilda skäl föreligger.
Arbetslös sora avses i 1 §
3. och 4. skall vid tillärapning av första stycket anses ha fullgjort
arbetsvillkoret.
10 §
Vid tillärapning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn tUl tid innan
sökanden uppnått 15 års ålder.
Det
kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.
11 § Kontant arbetsraarknadsstöd utgår i förra av ett
för dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får suraman av antalet ersatta
och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.
12 § Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för
söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton,
raidsoraraaraflon, julafton och nyårsafton får stöd utges endast ora stöd
utgår för rainst två ytterligare dagar under sararaa kalendervecka och en
arbetslös dag infaller oraedelbart före eller efter helgen.
Stöd
får ej utges för dag då stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962: 381) ora aUraän försäkring.
Karenstid
och ersättningslidens längd
13 §
Kontant arbetsraarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden un
der en sararaanhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fem
dagar (karensvUlkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.
I
fråga ora den sora före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet sora självständig företagare gäller en karenstid
om två raånader. Den tid inom vilken karenstiden beräknas skall för sådan
sökande utgöra sex raånader. Arbetsraarknadsstyrelsen får, ora särskUda skäl
föreligger, föreskriva alt kortare karenstid skall gälla.
Sökande
sora avses i 1 § 3. och 4. behöver ej uppfylla karensvillkoret. Detsararaa
gäller den som är ersättningsberätligad enligt 9 §.
14
§ Kontant arbetsraarknadsstöd
utgår under längst 150 dagar från det karensvUlkoret uppfyllts
(ersältningsperiod), ora ej annat följer av
15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års
ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300
dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke
begränsad. Detsamma gäller sökande som avses i 1 § 4.
Även
i fråga ora den som fyllt rainst 55 är innan ersällningsperioden gått lill ända
är ersättningsperioden obegränsad, ora han blivit arbetslös sora en omedelbar
följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han
var anställd eller avveckling av hans verk-
Prop. 1973: 56 26
sarahet
sora självständig företagare på grand av orafattande eller genoragripande
förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade
verksaraheten särat om han i rainst 24 raånader under de tre åren närraast före
arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.
Rätten
till kontant arbetsraarknadsstöd upphör vid utgången av raånaden före den
under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar
uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen
(1962: 381) ora allraän försäkring.
15 §
Ora arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, ora annat ej följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmark
nadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet,
även om han då ej uppfyUer arbetsvillkoret och karensvillkoret.
Har
ersättningsperioden gått till ända raen har stödtagaren under perioden ånyo
uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant arbetsraarknadsstöd under ytterligare
ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya
ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren
senast uppfyllde arbetsvillkoret.
Till
den sora haft heltidsarbete och söker sådant arbete raen regelbundet utför
deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös utgår ersättning under
högst 50 dagar. Om särskUda skäl föreligger, får dock ersättningsliden
förlängas till vad sora eljest gäller.
16
§ Har en sararaanhängande tid
av tolv månader, vari icke inräknas tid som avses i 8 §, förflutit från det
stödtagaren senast uppbar kontant arbetsraarknadsstöd, föreligger rätt lill
sådant stöd vid därefter inträffad arbetslöshet endast om stödtagaren då
uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.
17
§ Stödtagare sora blivit
ersättningsberättigad med stöd av 9 § kan icke erhålla kontant
arbetsmarknadsstöd under ny ersätlningsperiod utan att uppfylla arbetsvillkoret
enligt 68 §§, om ej särskilda skäl föreligger.
Det
kontanta arbetsmarknadsstödets storlek
18
§ Helt kontant
arbetsraarknadsstöd utgår raed 35 kronor för dag och halvt stöd med 18 kronor
för dag.
19
§ Helt kontant
arbetsmarknadsstöd utgår tUl den som före arbetslöshetens inträde haft
heltidsarbete och söker sådant arbete.
Halvt
kontant arbetsraarknadsstöd utgår till den sora före arbetslöshetens inträde
haft deltidsarbete orafattande ramst 17 timraar i veckan samt till den sora
söker sådant deltidsarbete.
20
§ Utför någon arbete under dag
då han i övrigt är arbetslös utgår helt kontant arbetsraarknadsstöd endast ora
den arbetslösa tiden uppgår till minst fem timraeir. Om den arbetslösa tiden
uppgår till minst tre tiraraar raen inte fera tiraraar utgår halvt stöd.
21
§ I fråga ora stödtagare sora
är gift och sora sararaanbor raed raa-ken reduceras stödet med hänsyn tUl
makens inkorast. Med gift stödta-
Prop.
1973: 56 27
gare
likställes stödtagare, sora stadigvarande sararaanbor raed annan, raed vUken
stödtagaren varit gift eUer har eller har haft barn.
I
fall sora avses i första stycket utgår stöd raed högst följande belopp.
Makes
Stödbeloppets
Makes
Stöbeloppets
bruttoinkomst
storlek
bruttoinkomst
storlek
för år
förär
-23 000
35
35 001-36 000
22
23
001-24 000
34
36 001-37 000
21
24
001-25 000
33
37 001-38 000
20
25
001-26 000
32
38 001-39 000
19
26
001-27 000
31
39 001-40 000
18
27
001-28 000
30
40 001 -41 000
17
28
001-29 000
29
41001-42 000
16
29
001-30 000
28
42 001-43 000
15
30
001-31000
27
43 001-44 000
14
31001-32
000
26
44 001-45 000
13
32
001-33 000
25
45 001-46 000
12
33
001-34 000
24
46 001-47 000
11
34
001-35 000
23
47 001-
10
22
§ Kontant arbetsraarknadsstöd
nedsättes för varje raånad raed belopp sora raotsvarar en procent av
stödtagarens och hans raakes behållna förraögenhet över 150 000 kronor. Med
gift stödtagare likställes stödtagare, sora stadigvarande sararaanbor raed
annan, med vilken stödtagaren varit gift eller har eller har haft bam.
23
§ Uppbär stödtagare för viss
dag halv sjukpenning enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring eller
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning sora
utgår enligt annan författning, nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet
för den dagen till hälften av vad sora annars skolat utgå. Stödtagare som söker
endast deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv
sjukpenning.
24
§ Uppbär stödtagare änke- eller
änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962: 381) om aUmän
försäkring, nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet raed pensionsbeloppet.
Uppbär han raindre än hel förtidspension eller raindre än helt sjukbidrag
enligt näranda lag, får arbetsmarknadsstödet icke översliga ett belopp som
raotsvarar helt sådant stöd rainskat raed ersättningsbeloppet.
Uppbär
stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller
olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.
Ersättning
understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.
Begränsning
vid säsongarbetslöshet
25
§ I fråga ora arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket
arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer, får arbetsraarknadsstyrelsen,
ora särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant
arbetsraarknadsstöd.
Prop.
1973: 56 28
Avstängning från rätten tid kontant arbetsmarknadsstöd
26 § Stödtagare skall avstängas från rätt tUl ersättning
under tid som
anges i 27 §, om han
1.
läranat sitt
arbete frivilligt utan giltig anledning,
2.
skilts från
arbetet på grand av otillbörligt uppförande,
3.
avvisat
erbjudet lärapligt arbete, eller
4.
utan att
uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning ej korarait tUl stånd.
27 § Är det sannolikt att arbete sora avses i 26 § skulle
ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti
den sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.
Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lärapligt
arbete, såsora då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avslängd till dess han ulfört förvärvsarbete under 20
dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande
sora anges i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen
bestäraraer.
28
§
Bestäraraelsema i 26 § 13 om arbete får, om det är skäligt, till-lärapas i
fråga om arbetsraarknadsutbUdning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.
Besläraraelsen i 27 § tredje stycket äger därvid raotsvarande tUlärapning.
29
§ Med beslut om
avstängning enligt 2628 §§ jämställes beslut ora avstängning från rätt till
ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen (1973: 000) om
arbetslöshetsförsäkring.
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.
30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd göres skriftligen
hos
länsarbetsnämnden i det län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren ora sökandens arbetsförhållanden
särat de uppgifter i övrigt sora behövs för bedöraande av hans rätt till
stöd.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg sora avses i
första stycket enligt forraulär sora fastställes av arbetsraarknadsstyrelsen.
Utbetalning
av kontant arbetsraarknadsstöd göres av den allraänna försäkringskassa i vilken
sökanden är inskriven.
Fråga ora kontant arbetsraarknadsstöd enligt 1 § 4. och 14
§ andra stycket prövas av arbetsraarknadsstyrelsen.
Talan mot länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas,
arbetsmarknads-slyrelsens och riksförsäkringsverkels beslut
31
§ Talan mot
beslut av länsarbetsnämnd och allmän försäkringskassa enligt denna lag föres
genora besvär hos arbetsraarknadsstyrelsen respektive riksförsäkringsverket.
32
§ Talan raot
arbetsraarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut angående rätt till
ersättning enligt denna lag föres genora besvär hos försäkringsdorastolen, ora
ej annat följer av lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid
arbetskonflikt.
Prop. 1973: 56 29
Beslut
sora avses i första stycket och sora ej innebär tillärapning av sistnäranda lag
får av arbetsraarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket underställas
försäkringsdorastolens prövning, om det för enhetiig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller
annars särskilda skäl finns för sådan prövning.
Mot
arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i
annat fall än som avses 1 första eller andra stycket föres talan hos Konungen
genom besvär.
33 §
Besvär skall inges till den myndighet eller det organ sora har
raeddelat beslutet. Den oraständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den rayndighet sora har att pröva besvären utgör dock ej hin
der för besvärens upptagande till prövning, ora de inkorarait före be
svärstidens utgång.
Länsarbetsnärands, allraän
försäkringskassas, arbetsraarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut
länder till oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i beslutet eller
bestäras av myndighet som har att pröva beslutet.
Särskilda
bestämmelser
34
§ Har Konungen träffat
överenskoraraelse raed annan stat om andra villkor för rätt att erhålla
ersättning än som föreskrives i denna lag, skall dessa villkor tillärapas.
35
§ Kontant arbetsraarknadsstöd
får indragas eller skäligen nedsättas, ora stödtagaren raedvelet eller av grov
vårdslöshet läranar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande
sora är av betydelse för rätten till stöd.
36
§ Har någon genora oriktig
uppgift eller genora underlåtenhet att fullgöra honora åvUande uppgifts- eller
anraälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att kontant arbetsraarknadsstöd
utgått obehörigen eller raed för högt belopp eller har någon eljest
oberhörigen eller raed för högt belopp uppburit sådant stöd och har han
skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om
ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge
återbetalningsskyldighet.
Har
återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare
utbetalning till honora skäligt belopp innehållas i avräkning på vad sora
betalats ut för mycket.
37
§ Lagen (1969: 93) om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillärapning på ersättning
enligt denna lag.
38
§ Beträffande minskning i vissa
fall av pension med utgiven ersättning enligt denna lag gäller föreskrifterna
i 17 kap. 4 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
39
§ De närmare föreskrifter sora
finns erforderliga för tillärapningen av denna lag, raeddelas av Konungen
eller, efter Konungens berayndi-gande, av arbetsraarknadsstyrelsen och
riksförsäkringsverket.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop. 1973: 56 30
3
Förslag till
Lag
om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Arbetsgivaravgift för
finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973: 000) ora
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 000) om kontant arbetsraarknadsstöd
erlägges till staten enligt denna lag.
2
§ Arbetsgivare erlägger årligen
arbetsgivaravgift raed belopp sora motsvarar fyra tiondels procent av sumraan av
vad arbetsgivaren under året utgivit sora lön tUl arbetstagare i pengar eller i
naturaförraåner i form av kost eUer bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, annan
ersättning för utfört arbete.
Vid beräkningen av
avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den
för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gäUande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under året understigit ferahundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring, ora
ej fall sora avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381)
ora allraän försäkring är för handen.
Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdora eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen raotsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning, sora arbetsgivare äger uppbära enligt
bestäraraelsema i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.
3
§ Med arbetsgivare avses i
denna lag den sora enligt 19 kap. 1 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring
skall erlägga avgift tUl sjukförsäkring.
4
§ Avgifterna för fuiansiering
av arbetslöshetsersättningen föres tUl en fond, benämnd arbetslöshetsfonden,
som förvaltas enligt grunder som Konungen faststäUer.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen (1959:
552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allraän försäkring, m.
m.i skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
1 §2 Angående debitering och uppbörd av avgifter från
arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring särat avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring
ävensora avgifter enligt förord' ningen angående byggnadsforskningsavgift,
lagen ora lönegarantiavgift och lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift
skall gälla vad nedan stadgas.
Föreslagen lydelse
Angående debitering och upp
börd av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen (1962:381) ora all
män försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksför
säkringsverket enligt lagen
{1954: 243) ora yrkesskadeförsäk
ring ävensom avgifter enligt för
ordningen (1960:77) angående
byggnadsforskningsavgift, lagen
(1970: 742) ora lönegarantiavgift,
lagen (1971:282) ora arbetar
skyddsavgift samt lagen
(1973:000) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen och
del kontanta arbetsmarknadsstö
det skall gälla vad nedan stadgas.
Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket
bestäraraer.
2 §3 I denna förordning förstås raed
arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter
enligt 1 § första stycket;
avgiftsunderlag:
belopp vara avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för
arbetsgivaren; utgiftsår: det kalenderår för vUket avgiftsunderlag skall
bestämmas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift tUl sjukförsäkringen och försäkringen
för tilläggspension samt för lönegarantiavgift skall med lön enligt denna
förordning förstås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten el-
Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen och
försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiavgift saml för
arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall raed lön enligt denna förord-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förordningen oratryckt 1962: 396. Senaste lydelse av
mbriken 1962: 396, = Senaste lydelse 1971:287. » Senaste lydelse 1970: 744.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
ler
11 kap. 2 § andra stycket lagen ora allraän försäkring anses såsom inkorast av
anställning.
Föreslagen lydelse
ning
förstås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962: 381) om allraän försäkrmg
anses såsora inkorast av anställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Vid
debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares prelirainära avgift för
år 1974 och 1975 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget enligt lagen
(1973: 000) ora arbetsgivaravgift tUl arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet.
Prop. 1973: 56 33
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST,
GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för inrikesdeparteraentet, statsrådet Holmqvist,
anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöter fråga ora
ny lagstiftning om kontant stöd vid arbetslöshet och anför.
1 Inledning
I prop. 1973: 1 (bU. 13 s. 28) redovisas riktiinjerna för
en reforra av det ekonoraiska stödet vid arbetslöshet. I sararaa prop. (s. 121)
föreslås att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i äranet, för
budgetåret 1973/74 lill Kontant stöd vid arbetslöshet beräknar ett
förslagsanslag av 680 railj. kr. Jag avser att nu ta upp frågan om den närmare
utformningen av arbetslöshetsskyddet.
År 1964 begärde riksdagen att bl. a. frågan ora en allraän
arbetslöshetsförsäkring skulle utredas (raot. 1964:1: 37, 596 och 739 särat II: 51, 724, 908 och 957, 2LU 1964: 48,
rskr 1964: 310). Med anledning härav tillkallade dåvarande chefen för
inrikesdepartementet den 3 juni 1966 sakkunniga att utreda frågor om kontant
stöd vid arbetslöshet. I direktiven för de sakkunniga erinrades bl. a. ora alt
utredningen borde vara förutsättningslös. Den borde undersöka och föreslå de
forraer för kontant slöd vid arbetslöshet sora kunde befinnas lärapligast raed
hänsyn till övriga arbelsraarknadspolitiska åtgärder och vissa gruppers
särskilda förhållanden.
De sakkunniga, sora antog benäraningen utredningen ora
kontant slöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen), avläranade i september 1967
delbetänkandet (SOU 1967: 62) Stödformer för arbetslösa äldre arbetstagare.
Förslaget låg tUl grund för vissa år 1968 vidtagna ändringar i förordningen
(1956:629) om erkända arbetslöshetskassor (kassaförordningen; oratryckt
1964:495, ändrad senast 1971:900), förordningen (1956: 630) ora statsbidrag tUl
erkända arbetslöshetskassor (statsbidrags-förordningen; oratryckt 1968: 141,
ändrad senast 1971: 141) och arbets-raarknadskungörelsen (1966: 368) (SFS 1968:
140, 141 och 246).
3 Riksdagen 1973, 1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 34
KSA-utredningen har härefter i april 1971 avläranat
slutbetänkandet (SOU 1971: 4244) Försäkring och annat kontant slöd vid
arbetslös-heii. Belänkandet innehåUer bl. a. förslag till lag ora
arbetslöshetsförsäkring och lUl lag ora kontant arbelsraarknadsslöd. Förslagen
torde få fogas tiU StalsrådsprotokoUel i detta ärende som bUaga.
Efler remiss har yttranden över KSA-utredningens
betänkande avgelts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV),
statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens
avtalsverk, skolöverstyrelsen (SÖ), universitetskanslersärribetet (UKÄ),
lantbruksslyrelsen, komraerskollegiura, arbetsraarknadsstyrelsen (AMS),
statens invandrarverk (SIV), statens handikappråd, sjukpenningulredningen, 1968
års utbUdnings-utredning, komraittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), centrala
studie-hjälpsnäranden (CSN), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Föreningen
skogsbrukets arbetsgivare. Handelns arbetsgivarorganisation (HAO), Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Handelsanställdas förbund. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Statstjänsteraännens riksförbund (SR), Svenska
transportarbetareförbundet, Sveriges akaderaikers centralorganisation (SACO),
Sveriges arbetares centralorganisation (SAC), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), De erkända arbetslöshels-kassornas saraorganisation
(Saraorganisationen), Försäkringskasseförbundet, Fredrika-Breraér-Förbundet,
Handikapporganisationernas cen-tralkorarailté. Kooperativa förbundet (KF),
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska taxiförbundet. Svenska åkeriförbundet,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska företagares
riksförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska koraraunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, fullraäktige i riksbanken, fullraäklige i
riksgälds-kontoret. Folkbildningsförbundet, Sveriges förenade studentkårer
(SFS) och Uppsala studentkår.
Reraissinslansema har bifogat yttranden från ett stort
antal rayndigheter och sammanslutningar, bl. a. från lantbruksnämnder,
länsarbetsnämnder, arbetstagarorganisationer och handelskamrar.
Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970
tillkallade chefen för socialdepartementet nuraera överdirektören Hans Järnbrink
raed uppdrag att såsora sakkunnig utreda de tekniska förutsätlningarna för alt
inordna bl. a. förraåner sora utgår vid arbetslöshet i beskatlningssysleraet. I
direktiven för utredningen, som antog naranet
' Betänkandet har avgetts av riksdagsledamöterna Lars
Larsson, ordförande Erik Filip Petersson, Hans Nordgren, Claes Elmstedt och
Viola Sandell, numera avdelningschefen Annika Baude, kassaföreståndaren
Karl-Axel Bäck, numera byrådirektören Algot Elf, borgarrådet Sören Carlson,
kanslirådet Olof Petersson samt direktörsassistenten Inge Svensson. 1
utredningsarbetet har som experter deltagit byråcheferna Bernt Erici, Ove
Jönsson, Kurt Ljungholm och Sven F. Bengtson, byrådirektören Margit Strandberg,
direktören Lars Tobis-son, numera rättschefen Hans-Olov Stark, numera
försäkringsdomaren Ingemar Cosmo samt kanslirådet Slig Wernlund.
Prop. 1973: 56 35
sjukpenningutredningen,
erinrades ora att utredningsraannen borde samråda raed KSA-utredningen och
beakta resultatet av dess arbete. Utredningen avlämnade i september 1972
betänkandet (SOU 1972: 60) Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet
ra. ra. I betänkandet finns bl. a. vissa förslag tUl ändringar i
KSA-utredningens förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring och till lag om
kontant arbetsraarknadsstöd.
Efler
remiss har yttranden över sjukpenningutredningens betänkande avgetts av
karamarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, RFV, statskontoret,
försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens avtalsverk,
UKÄ, AMS, länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands och
Norrbottens län, yrkesskadeförsäkringskommiltén, Svenska landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, SAF, LO, TCO, SACO, SR, SAC, Samorganisationen,
Försäkringskasseförbundet, Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Svenska
försäkringsbolagets riksförbund, Folksara, LRF, Svensk industriförening, SHIO,
SFS, Fredrika-Bremer-Förbundet och Husmodersförbundet hem och sarahälle.
Riksdagen
har i skrivelse i maj 1967 och raars 1972 till Kungl. Maj:t funnit dels att
frågan om en inkomstgarantiförsäkring bör bli föremål för prövning, dels att
det är lämpligt att vissa frågor om kassäersält-ning åt företagare tas upp i
samband med prövningen av KSA-utredningens förslag (mot. 1967: II: 360, SU 1967:112, rskr 1967: 272 samt raot. 1972: 1378 och 1407, InU
1972: 3, rskr 1972: 63).
Genora
skrivelse till raig den 23 oktober 1972 har AMS överläranat en inora styrelsen
upprättad promeraoria raed förslag till ersättningsberäkning vid arbetslöshet
del av vecka inom arbetslöshetsförsäkringen.
Jag
tar även upp dessa frågor till behandling i förevarande sararaanhang.
På
föredragning av chefen för finansdeparteraentet har Kungl. Maj:t tidigare i dag
beslutat föreslå riksdagen att bl. a. de utgående ersätt-ningama vid
arbetslöshet blir inkorastbeskattade. Det är mot den bakgranden som jag här
tar upp frågan ora utformningen av förmånema vid arbetslöshet.
Chefen
för socialdepartementet har dessutom förat i dag anmält förslag till de
ändringar i besläramelserna om tilläggspension sora behövs vid
tillgodoräknande sora pensionsgrundande inkorast av bl. a. dagpenning från
arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsraarknadsstöd. Han har vidare
tagit upp dels vissa saraordningsfrågor vid sara-raanträffande av
pensionsförmåner enligt lagen om allmän försäkring och arbetslöshetsersättning,
dels frågor rörande förtidspension till äldre försäkrade som föranleds av de
föreslagna ändringama beträffande förmånerna vid arbetslöshet.
Prop.
1973: 56 36
2
Nuvarande ordning
2.1
Arbetslöshetsförsäkringen
Den
frivUliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen tillkom genom beslut av
1934 års riksdag och trädde i verksamhet 1935. Försäkringen handhas av
arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av en
statlig tillsynsmyndighet. Kassorna är i för-eningsrättsligt hänseende
organiserade sora understödsföreningar och lyder såsora sådana under lagen
(1938: 96) ora understödsföreningar (UFL). Enligt 1 § kungörelsen (1912: 304)
angående tUlsyn å understödsföreningar ra. m. i dess lydelse enligt
kungörelsen (1957: 224) är AMS tiUsynsrayndighet för kassorna. Den 1 juli 1972
trädde en ny lag (1972: 262) om understödsföreningar i kraft. I
övergångsbestäraraelser-na föreskrivs att garala UFL fortfarande skall gälla i
fråga ora erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa
sora regi-sterats före den nya lagens ikraftträdande.
Gällande
föreskrifter ora arbetslöshetsförsäkringen återfinns i övrigt i
kassaförordningen, statsbidragsförordningen, kungörelsen (1957:481, ändrad
senast 1968: 142) raed tillärapningsföreskrifter till arbetslöshetskasseförordningen
och kungörelsen (1957: 482) angående handläggningen av frågor ora statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor.
De
nuvarande kassorna är i allraänhet bildade av de fackliga organisationerna på
olika yrkesoraråden raen är juridiskt sett fullt fristående i förhållande till
dessa. Även icke fackligt organiserade arbetstagare inora en kassas
verksarahetsoraråde äger rätt till raedleraskap.
För
att en understödsförening skall kunna antas till erkänd arbetslöshetskassa
fordras bl. a. att stadgarna slår i överensstämraelse raed
arbelslöshetskasseförordningen. Den är utforraad så att den anger vad som skall
intas i stadgarna. De skall sålunda innehålla föreskrifter om raedleraskap,
avgifter, villkor för rätt till arbetslöshetsersättning, ersättningens former
och storlek, ersättningslidens längd och kassans fondbUdning.
Arbetslöshetskassornas
utgifter orafallar kostnaderna för försäkringsersättning (dagpenning jämte
visst barniillägg), fondering och förvaltning.
Förvaltningskostnaderna
varierar starkt meUan kassorna beroende på bl. a. raedlerasantal och
verksarahetens orafattning. I allraänhet har kostnaderna kunnat nedbringas
genora geraensara adrainistration raed vederbörande fackliga organisation, t.
ex. geraensara personal, lokaler o. dyl.
Arbetslöshetskassornas
inkoraster utgörs av raedlerasavgifler, statsbidrag och räntor på fonderade
raedel, Medleraraarna i kassa är i raånga fall indelade i klasser. Indelningen
är beroende på raedleraraarnas ar-
Prop. 1973: 56 37
betslöshetsrisk
och inkorastförhållanden. Medlemsavgifterna fastställs av AMS. De varierar
starict mellan såväl kassor som klasser. Någon utjämning kassoma emellan
beträffande avgifterna förekommer inte. Däremot är statsbidraget konstruerat
så att en avgiftsutj ämnande effekt uppnås.
Statsbidraget
till dagpenningersättningen i arbetslöshetsförsäkringen omfattar en
proportionell del, grundslatsbidraget, och en till antalet ersättningsdagar
per årsmedlem knuten progressiv del, dagpenningbidraget. Statsbidraget tUl
kassorna utbetalas årsvis i efterskott. När särskUda skäl föreligger, kan dock
under verksarahelsåret förskott på statsbidraget utbetalas.
I
kassaförordningen (41 §) finns bestämraelser ora fondbUdning. Avgifterna i
kassan skall vara så avvägda att de tillsararaans med övriga inkomster
uppfyller kravet på föreskriven fondbildning. Med hänsyn tUl riskutjämningen är
fondkravet större i en arbetslöshetskassa med litet medlemsantal än i kassa
raed högre raedlerasantal. Fondens storlek bestäras dessutora av
förvaltningskostnader, genorasnittligt ersättningsbelopp per ersättningsdag
och raedlera senaste året särat genomsnittiigt antal ersättningsdagar per
medlem under de senaste tio åren.
Även
bestämraelser för fondraedlens placering finns intagna i förordningen (42 §).
De följer i stort det regleraente sora enligt lagen ora allraän försäkring
gäller för de allraänna försäkringskassorna i vad avser sjukförsäkringens
fonder. För arbetslöshetskassornas del gäller dock att högst en feratedel av
fonden efter AMS' raedgivande får placeras i skuldförbmdelser raed säkerhet
i fastighetsinteckningar.
UFL:s
bestämraelser gäller för arbetslöshetskassorna i den raån kassorna inte
uttryckligen undantagits från bestämraelsernas tUläraplighet. Med hänsyn till
de i kassaförordningen intagna bestämraelserna om miniraigräns för
raedlemsantalet (3 §), försäkrmgsår (7 §), medleraskap (914 §§), avgifter och
uttaxering (1617 §§), fondbildning (41 42 §§), styrelse m. m. (4344 §§) och
om återkallande av antagande (4550 §§) är eraellertid UFL:s betydelse för
arbetslöshetskassorna i praktiken endast knuten till en rad föreningsrättsliga
bestämmelser av raera allmän natur. Hit hör regler ora styrelse, firmateckning,
revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning.
Enligt
UFL skall varje förening sora har till uppgift alt bereda understöd vid
arbetslöshet vara registrerad sora understödsförening. Ett viktigt undanlag
finns dock i 90 § UFL. I denna paragraf anges, att "fackförening, fackförbund
eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter" inte är
underkastad reglerna i UFL av den anledningen att föreningen meddelar understöd
vid arbetslöshet.
Med
ett enda undantag är numera aUa registrerade understödsföreningar sora bereder
understöd vid arbetslöshet antagna som erkända
Prop. 1973: 56 38
arbetslöshetskassor.
Den enda förening sora inte är erkänd har enligt uppgift från AMS nuraera i
huvudsak upphört att driva verksarahet. Formellt har raan eraellertid aUtjärat
anledning att räkna raed tre olika slag av föreningar som bereder understöd vid
arbetslöshet, näraligen (1) erkända arbetslöshetskassor, (2)
understödsföreningar sora inte har ställningen av erkänd arbetslöshetskassa
särat (3) fackliga organisationer som inte är underkastade bestämmelserna i
UFL.
Det
finns ett flertal grandläggande och betydelsefulla skillnader mellan de
erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar. Verksarahetens
ändaraål, organisation och finansiering utgör tydliga exempel på sådana
olikheter. Medan pensionskassor och begravningskassor i princip baserar hela
sin verksarahet på raedlerasavgifler utgår betydande statsbidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna. AMS har ett sanktionsraedel raot de erkända
arbetslöshetskassorna sora försäkringsinspektionen saknar. Den kan förklara
att kassan inte skall ha något statsbidrag. Slutligen föreligger även den
principiella skillnaden, att de under försäkringsinspektionens tillsyn lydande
föreningarna skall bidraga tUl kostnaderna för tiUsynsverksamheten (67 § UFL),
raedan AMS' raotsvarande utgifter betalas av statsraedel.
Erkänd
arbetslöshetskassa i det följande kaUad arbetslöshetskassa är öppen för
alla löntagare inora kassans verksarahetsoraråde. Saratliga kassor är
organiserade sora rikskassor och är i allmänhet avsedda för anställda inora
vissa avgränsade yrkesoraråden. Undantagsvis kan även företagare tillhöra
arbetslöshetsförsäkringen.
Kassaförordningen
(9 §) tar upp vissa omständigheter som obligatoriskt skall utgöra hinder mot
medleraskap. Dessutora kan kassa i vissa angivna fall (10 §) vägra medlemskap
eller utesluta medlera ur kassan.
Ingen
får saratidigt vara raedlera i raer än en arbetslöshetskassa. Detta regleras i
förordningen genora bestäraraelse ora att sora villkor för inträde i kassa
gäller att raan inte är raedlera i annan kassa. Den sora inte har uppnått viss
i stadgarna angiven ålder är även utesluten från rätt att bli raedlem. Denna
föreskrift hänger samraan med att understöd från kassa endast kan utgå till
den sora fyllt 16 år.
Bland
de obligatoriska villkoren för rätt till medlemskap tas även upp kravet på att
vederbörande skall vara löntagare. Den som icke mot avlönmg används till arbete
för annan räkning har nämligen inte rätt att vinna inträde i kassa. En
löntagare har eraellertid rätt att i viss utsträckning arbeta sora självständig
företagare. Det fraragår raotsätt-ningsvis av föreskriften att den sora under
de senaste tolv raånaderna under längre tid än fera månader har varit enbart
företagare inte får kvarstå sora medlem i kassa.
Den
sora arbetar uteslutande för sin raakes räkning får inte bli raedlera i erkänd
arbetslöshetskassa. Även i detta fall finns ett tidsmått angivet så tUl vida
att den som uteslutande utfört sådant arbete under
Prop. 1973: 56 39
mer
än fem månader under senast förflutna tolv raånaderna inte får kvarstå i
kassan. Har arbete för raake utförts under kortare tid har vederbörande rätt
att vinna inträde eller kvarstå som medlera. AMS får beträffande viss kassa
raedge undanlag från dessa bestäraraelser.
Kassa har rätt att i
stadgarna införa bestäraraelser enligt vilka inträde kan vägras eller medlera
kan uteslutas. Ora kassans verksarahetsoraråde är begränsat, har kassan under
vissa i kassaförordningen angivna förutsättningar rätt alt vägra raedleraskap
eller utesluta raedlem som inte tillhör verksarahetsorarådet. I fråga ora
saratliga existerande kassor gäller alt kassans styrelse äger rätt att vägra
inträde för person sora inte tillhör och inte heller under minst tre av de senast
förflutna tolv månaderna har tillhört verksarahetsorarådet. Medlera som inle
uppfyller dessa villkor kan av kassan uteslutas.
Den
som under de senaste tolv månaderna under längre tid än fera raånader har
använts till arbete uteslutande av förälder eller adoptant, barn eller
adoptivbarn får, ora föreskrifier härora tas in i stadgarna, vägras inträde i
kassan eller uteslutas ur kassan.
I stadgarna kan också tas
in bestäraraelser ora att kassan skall vägra person inträde eller utesluta
medlera för vUken synnerlig risk för arbetslöshet är för handen på grund av
varaktig nedsättning av arbetsförraå-gan, lättja, dryckenskap eUer annan sådan
anledning. Vidare kan person sora svikligen läranat oriktig uppgift eller
förtigit något sora är av betydelse för hans rätt till raedleraskap eller
ersättning vägras inträde eller uteslutas. I dessa fall skall besluten anraälas
tUl lillsynsrayndig-helen. Den som inte ställer sig kassans stadgar tUl
efterrättelse kan uteslutas. Från rätt att vinna inträde i kassa eller att där
kvarstå som raedlem kan kassan utesluta den vars ålder överstiger viss gräns.
Utiänning
äger sararaa rätt till inträde i kassa sora svensk medborgare. AMS får
emellertid föreskriva begränsningar i denna rätt (11 § första stycket). Någon
sådan begränsning har inte utfärdats.
Om
Kungl. Maj:t träffar överenskoraraelse med främmande stat får kassa med stöd av
sådan överenskoraraelse tillämpa andra villkor för utlännings rätt att vinna
inträde eller kvarstå som medlera än sora stadgas i kassaförordningen (11 §
andra stycket). Några särskilda villkor har inte införts i kassastadgar raed
slöd härav.
Ora
det inträffar orasländighet sora kan föranleda alt raedlera utesluts skall
styrelsen underrätta honora härom. Han skall härvid få skälig lid alt avge
förklaring (12 §).
Kassa
får inte utesluta någon under lid, då han på grund av redan inträffad
arbetslöshet är berättigad till dagpenning. Vid svikligt förfarande kan
medlera dock uteslutas omedelbart (13 §).
Kassa får enligt
kassaförordningen inte begränsa rätten för medlera att utträda ur kassan (14
§). Sora villkor för medleraskap i fackorganisation kan organisationen
föreskriva skyldighet att tillhöra viss kassa.
Prop. 1973: 56 40
Flertalet
organisationer sora har bildat kassa har begagnat sig av detta, I dessa fall
raedför utträde ur kassa i allraänhet också utträde ur organisationen.
Den
sora inte senast vid utgången av åttonde veckan efter den tid på vUken avgift
till kassan belöper har erlagt förfallen avgift eller anraält förhållande sora
medger betalningsbefrielse skall anses ha utträtt ur kassan. Beslut härom
behöver således inte fattas av styrelsen i varje särskilt fall. I kassor raed
raånadsavgifter har tiden inom vUken avgift skall vara eriagd satts till två
raånader (17 § första stycket). Den sora har underlåtit att anraäla förhållande
sora kan grunda betalningsbefrielse eller på grund av särskilda skäl icke
erlagt avgift kan emellertid efter beslut av kassans styrelse få kvarstå i
kassan. När särskilda skäl åberopas skall AMS godkänna styrelsens beslut (17 §
andra stycket). TUlsynsrayndigheten får också beträffande viss kassa raedge att
respit-tiden besläras tUl tjugosjätte veckan resp. sjätte raånaden. Denna
bestäraraelse har tillkorarait särskilt raed tanke på sjöfolket.
I fråga ora stadgeändring
krävs enligt 42 § första stycket UFL för att beslut ora ändringen skall bli
giltig att saratliga röstberättigade har förenat sig därora eller att beslut
har fattats vid två på varandra följande föreningssaramanträden varav rainst
ett ordinarie och av två tredjedelar av de röstande på sista sararaanträdet.
Ora beslutet avser sådan ändring av arbetslöshetskassas stadgad sora fordras
för att statsbidrag skall utgå räcker det ora tre fjärdedelar av de röstande
biträder beslutet. I paragrafens andra stycke föreskrivs alt ora ändringen
gäller införande av ny grund för medlems uteslutning och bestämmelsen skall
avse även dem som är raedleraraar när stadgeändringsfrågan avgörs, skall samtliga
raedleraraar saratycka för att ändringen skall bil giltig. I alla dessa fall
fordras enligt tredje stycket att tUlsynsrayndigheten godkänner ändringen. Ora
stadgarna innehåller ytterligare viUkor för giltighet av stadgeändring så
skall de enligt fjärde stycket också gälla.
Understödsförening
skall träda i likvidation när förenmgen enligt sina stadgar skall upphöra med
sin verksarahet. Om understödsförening inte var i likvidation när dess egendora
avträddes till konkurs skall föreningen träda i likvidation, om det finns
överskott efter konkursens avslutande. Slutligen skall förening träda i
likvidation om understödsförenings rörelse i sin helhet skall överlåtas på
annan understödsförening. Vid beslut om att understödsförening skall träda i
likvidation i andra än de näranda fallen skall, enligt 43 § första stycket UFL,
den allmänna bestämmelsen i 42 § första stycket och bestämmelserna i tredje och
fjärde stycket tUlämpas, Detsamma gäUer vid överlåtelse av understödsförenings
rörelse eller del därav enligt 59 och 66 §§,
Enligt
44 § första stycket UFL skall beslut ora ändring av understödsförenings
stadgar anraälas för registrering av styrelsens ordförande. Det får inte gå i
verkställighet innan registrering har skett. Vid anraälan
Prop.
1973: 56 41
skall
fogas två avskrifter av protokoll i ärendet. Dessa avskrifter skall vara
bestyrkta av notarius publicus eller raed styrelseledamötemas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. I andra stycket föreskrivs att andra beslut än
överlåtelsebeslut inte får underställas tUlsynsrayndigheten för gUlande på
annat sätt än genora anraälan ora registrering. Enligt tredje stycket skall
beslut ora överlåtelse av förening anraälas hos tUlsynsrayndigheten för
godkännande. Överlåtelse under likvidation skall anraälas av likvidatorerna och
överlåtelse i andra fall av styrelsens ordförande. Vid anraälan skall fogas
avskrift av protokoll, bestyrkt på sätt i första stycket föreskrivs, särat
handlingar fraralagda på föreningssläraraa.
Såsora allraänt villkor
för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäUer att ersättning
endast får utgå till arbetslös raedlera över 16 år, som är arbetsför och i
övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete (20 §). Försäkrad som önskar ersättning
skall personligen söka arbete hos offentiig arbetsförmedlmg (22 §). Möjlighet
finns dock att i särskilda fall efterge denna skyldighet. Den försäkrade skall
dessutora vara beredd att ta erbjudet lärapligt arbete. Medlera skall för en
tid av 28, i vissa fall 14, kalenderdagar avstängas från rätt till ersättning,
ora han frivUligt utan gUtig anledning läranat sitt arbete eller ora han avskedals
på grund av otillbörligt uppförande. Sararaa påföljd inträder, ora raedleraraen
avvisar lärapligt arbete eller utan alt uttryckligen ha avvisat sådant arbete
likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning inte
korarait till stånd (36 § första stycket). I vissa fall kan kassa besluta att
ersättning inte skaU utges förrän medlera förvärvsarbetat 20 dagar (36 §
tredje stycket). Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om det motsvarar
medlemmens krafter och färdigheter, om det är förenat raed avlöning som prövas
vara skälig i förhållande tiU lön sora utgår för sådant arbete enligt
kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, i förhållande lUl i
arbetsorten förekommande avlöning för samma arbete, om det inte hänför sig
till arbetsplats där arbetskonflikt råder, om förhållandena på arbetsplatsen
väsentligen raotsvarar vad sora i lag finns föreskrivet ora åtgärder tUl
förebyggande av ohälsa och olycksfaU och ora det inte heUer i övrigt föreligger
särskilda omständigheter med hänsyn tUl sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur (36 § fjärde stycket).
Rätten
till ersättning är vidare beroende av att raedleraraen har uppfyllt visst
arbets- och avgiftsvillkor.
I
23 och 24 §§ kassaförordningen har bl. a. uppställts ett 12-månaders-villkor
sora föratsättning för rätt tUl ersättning, 12-raånadersvillkoret är avsett att
bl, a. trygga raedleraskapets kontinuitet. Det innebär att medlem för att
kunna få ersättning måste antingen ha arbetat och erlagt avgifter för rainst
tolv månader eller först ha arbetat och erlagt avgifter för minst tre månader
samt därefter ha 1. genomgått av tillsyns-
Prop. 1973: 56 42
rayndigheten
godkänd yrkesutbUdning eller 2. fullgjort värnplikt eller 3. åtnjutit
lilläggssjukpenning på grund av havandeskap samt på grund härav varit befriad
från avgiftsskyldighet så länge att den sararaanlagda tiden uppgår tUl minst
tolv månader.
De tolv månaderna enligt
detta villkor behöver inte ligga i följd utan kan vara spridda över flera år
under förutsättning att raedleraska-pet är obrutet. När raedlera en gång
uppfyllt 12-raånadersvlllkoret behöver detta inle prövas på nytt vid senare
arbetslöshetsperiod under samma medleraskap.
Vid
prövning av 12-månadersvUlkoret får endast sådana avgifter tillgodoräknas som
erlagts för tid, då raedlera ulfört avlönat arbete för annans räkning utanför
sitt hem i minst den orafattning sora anges i kassans stadgar (1015 dagar per
raånad) eller med bibehållen lön åtnjutit ledighet av annan anledning än
sjukdom, vämpliktstjänstgöring och havandeskap (t. ex. seraester). I vissa fall
får avgifter tUlgodoräknas även för tid, då medlera arbetat sora företagare
eller sora heraarbetare.
En
del kassor har infört besläraraelsen att raedlem skall erlägga avgift för
varje månad, oavsett om han ulfört avlönat arbete eller ej (kontinuerlig
avgift). Detta innebär i sak ingen ändring i fråga om kravet att medlera skall
ha utfört avlönat arbete för rätt att tillgodoräkna eriagd avgift.
Utöver
12-raånadersvillkoret uppställs I 23 och 24 §§ kassaförordningen ett
5-raånadersvillkor sora förutsättning för rätt till ersättning.
5-raånadersvillkorel innebär att raedlem för att kunna få ersättning under
de 12 månadema närraast före arbetslöshetens inträdande raåste saramanlagt
rainst 5 raånader ha 1. arbetat och erlagt avgift eller 2. varit befriad från
avgiftsplikt pä grand av yrkesutbildning (godkänd av tUlsynsrayndigheten) eller
värnplikt eller 3. åtnjutit tUläggssjukpenning i anledning av barnsbörd.
I
den näranda 12-månadersperioden inräknas inte tid, då raedlem avgiftsbefrials
på grund av styrkt sjukdom (överhoppningsbar tid).
5-månadersvUlkoret
skall uppfyllas innan raedleraraen första gången erhåller ersättning under
försäkringsåret (1.931.8). TUlsynsrayndigheten får i vissa fall raedge att
5-månadersperioden ersätts raed en 4-raå-nadersperiod.
Vid
prövningen av 5-månadersvillkoret får endast sådana avgifter tillgodoräknas
sora erlagts för tid, då raedlera antingen utfört avlönat arbete för annans
räkning utanför sitt hera i rarast den orafattning sora anges i kassans stadgar
(1015 dagar per raånad) eller raed bibehållen lön åtnjutit ledighet av annan
anledning än sjukdora, värnpliktstjänstgöring och barnsbörd (t. ex.
seraester). I vissa fall får avgifter tillgodoräknas även för Ud då raedlera
arbetat som företagare eller som heraarbetare.
Enligt
28 § kassaförordningen får ersättning inte utges tUl medlera
Prop. 1973: 56 43
förrän
han varit arbetslös fem dagar (karenstid). Dessa dagar behöver inte ligga i
följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid av högst fera
kalenderveckor. Ora karenstid har fullgjorts en gång under försäkringsåret
gäller den för återstoden av detla år (28 § 3 mora. första stycket).
För
att få räkna viss dag sora karensdag raåste medlera den dagen vara arbetslös,
vara anraäld sora arbetssökande hos arbetsförraedUngen och även i övrigt
uppfylla villkoren för ersättningsrätt. Arbetslös dag före första besöket på
förmedlingen får således inte räknas sora karensdag. Dag för vUken
perraitteringslön ulgår får räknas sora karensdag.
Enligt
31 § 1 mom. kassaförordningen får medlera inte uppbära dagpenning för raer än
150 dagar (30 veckor) under varje försäkringsår. TUlsynsrayndigheten äger dock
för viss kassa eller viss klass medge att dagpenning får utgå för högst 200
dagar (40 veckor) under varje försäkringsår. Sådant medgivande har läranats
till kassor med sararaanlagt ca 600 000 medlemmar. Dessa kassor är verksamraa
inom tjänsteramanområdet och har i allraänhet få raen relativt långvariga
ersätlningsfall.
Försäkrad
sora fyller minst 60 år det försäkringsår då näranda ersättning enligt 31 § 1
mom. har börjat utgå kan erhålla extra ersättning i högst 300 dagar utöver
angivna ersältningstid (31 § 2 mora. första stycket). AMS kan raedge sådan
förlängning av ersättningstiden även för försäkrad sora fyllt minst 55 år, om
han har blivit arbetslös på grund av förelagsnedläggning eller bestående
driftsinskränkning eUer, om han är företagare, måst nedlägga rörelsen på grund
av orafattande eller genoragripande förändring i ortens näringsliv eller inora
ifrågavarande näringsgren (31 § 2 raora. tredje stycket).
Extra
ersättning får utgå längst tiU och raed raånaden före den då raedleraraen
fyller 67 år eller till dess ålderspension, hel förtidspension eller helt
sjukbidrag börjar utgå till honora enligt lagen ora allraän försäkring,
Medlera
sora fyllt 67 år får i de kassor där ersättning utgår efler 67 års ålder
ersättning för högst 75 dagar per försäkringsår.
Arbetslöshetsförsäkringen
är så konstraerad, att ersättning utgår för högst fem dagar per kalendervecka
(32 §).
Ersättningsforraerna
är dagpenning enligt fjorton klasser, raellan 18 och 60 kr,, och barntUlägg,
Detta utgör två kr. om dagen för varje bam under 16 år. Hel dagpenning får
utges även för dag, då den sora i övrigt är arbetslös utför avlönat arbete i
högst två tiraraar. Utför han avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra
tiraraar, äger kassa med tillsynsmyndighetens medgivande utge dagpenning och
barntillägg med hälfien av vad eljest skulle ha utgått (29 § 2 mora.).
Utgående
ersättning är inte skattepliktig inkorast.
Enligt
32 § andra stycket kassaförordningen får ersättning inte ut-
Prop.
1973: 56 44
ges
för vissa allmänna vilodagar, nämligen söndag, helgdag särat påskafton,
pingsafton, raidsoraraaraflon, julafton och nyårsafton, ora inle AMS har
raedgivit att dagpenning får utgå för sådan dag.
Sådant raedgivande har AMS
läranat för de fall då antalet ersätt-ningsförbjudna dagar uppgått till två eller
flera i en kalendervecka, söndagarna oräknade. Dock gäller även vid dispens
förbud mot ersättning för en helgdag eller helgdagsafton per kalendervecka.
I 30 § kassaförordningen
behandlas de s. k. överförsäkringsbestäm-raelserna. De innebär att ersättning
inte få utges raed högre belopp i förhållande tiU raedlemraens dagsförtjänst än
som fraragår av en av Kungl. Maj:t fastställd överförsäkringstabeU. Med
dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga ora raedlem
med raånadslön, en tjugotvåondel av den raånadsinkorast sora raedleraraen före
arbetslöshetens inträdande vanligen erhöll under arbetstid sora var normal för
honom. I särskilda fall kan tUlsynsrayndigheten raedge att större andel skall
anses utgöra dagsförtjänsten. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten
skall sora sådan räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetstagare
inom samraa yrke och raed samma arbetsförmåga som raedleraraen. I allmänhet
erhålls erforderliga uppgifter för tillämpning av överförsäkringsbestämraelserna
i det arbets-givarintyg sora raedleraraen skall lärana till arbetslöshetskassan
vid arbetslöshetens början.
Överförsäkringsbestämmelserna
skall enligt 30 § 2 raora. tillämpas även i de fall då medlera på grund av
arbetslöshet fortlöpande erhåller understöd från arbetsgivaren eller från
annan sararaanslulning för raeddelande av arbetslöshetshjälp än erkänd
arbetslöshetskassa. Ersättning från arbetslöshetskassan får utges med högst det
belopp som raotsvarar skillnaden mellan det högsta belopp sora får utgå enhgt
överförsäkringstabellen och understödet sedan detta rainskats raed skatt.
Enligt
gällande tillärapningsföreskrifter skall i den inkomst sora läggs lill grund
för prövningen av överförsäkringen inräknas norraalt förekoraraande ersättningar
för obekvära arbetstid, skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar,
naturaförraåner (exerapelvis bekläd-nadsersätlning) och ersättning för raera
regelbundet förekoraraande övertidsarbete. Ersättning för tillfälligt
övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej regelraässigl utgående
ersättningar skall däremot inte inräknas i inkomsten.
Den
nuvarande överförsäkringstabellen har varit gällande fr. o. ra. den 1
septeraber 1968. Den är beräknad efter en komraunal utdebitering den
vanligast förekomraande år 1967 av 19 kr. per skattekrona och raed avdrag
från nettoinkorasten efler skatt raed 8,3 %.
Föreskrifter
ora pensionsavdrag behandlas i 30 § 3 raora. kassaförordningen.
Besläraraelserna innebär att raedlem sora erhåller ålderspension skall
inplaceras i avdragsklass enligt en av Kungl. Maj:t fast-
Prop.
1973:56 ' 45
ställd
avdragstabell. Detta sker då raedlem första gången under ett försäkringsår
ansöker om ersättning från arbetslöshetskassa. Dagpenning och barntillägg
skall nedsättas raed det för avdragsklassen angivna avdragsbeloppet. Ersättning
understigande fem kr. för dag utbetalas ej.
Gällande
bestämraelser innebär att dagersättningen i arbetslöshetskassa rainskas raed
1/350 av årspensionens belopp. Endast raedleraraens egen ålderspension läggs
till grund för avdraget från kassaersättningen. Däreraot inverkar inte
farailjepension eller raakes ålderspension på avdraget. Pensionsavdraget
beräknas av praktiska skäl på bruttopensionen, dvs. pensionen före avdrag av
skatt, eftersora vid debiteringen av skatt även andra inkomster ofta påverkar
debiteringens storlek.
Inplacering
i avdragsklass sker i saraband raed ansökan ora ersättning första gången under
ett försäkringsår. I allraänhet görs under en ettårsperiod endast smärre mera
indexbetonade justeringar av pensionsbeloppen. Skulle mera väsentliga
ändringar ske, tar kassan dock hänsyn härtUl.
För
raedlem som med hänsyn tiU lågt inkomstläge t. ex. på grund av deltidsarbete
får ett överförsäkringsavdrag sora är större än pensionsavdraget skall
överförsäkringsavdraget tillärapas och inte pensionsavdraget. Båda avdragen
skall således ej göras saratidigt.
AMS
har utfärdat tUlärapningsföreskrifler ora ersättningsrätten inora
arbetslöshetsförsäkringen för raedleraraar sora uppbär förtidspension eller
sjukbidrag enligt lagen ora allmän försäkring. Medlera sora uppbär hel
förtidspension är inte ersättningsberättigad inora arbetslöshetsförsäkringen.
Den sora uppbär två tredjedelar av hel förtidspension är ersättningsberättigad
ora han, sedan han börjat uppbära förtidspension, haft förvärvsarbete och
erlagt avgifter i sådan orafattning alt 5-raånadersvill-koret uppfyllts. Den
som uppbär halv förtidspension, slutligen, är i princip ersältningsberälligad
inora raraen för överförsäkringsreglerna.
De
försäkrade som önskar erhålla förtidspension skall ansöka därora hos
försäkringskassan. Förtidspensionen beviljas i regel fr. o. ra. den månad
rätten till förraånen föreligger, dvs. nedsättningen i arbetsförraå-gan har
konstaterats vara för handen. Förtidspension beviljas dock inte för längre tid
tillbaka än tre raånader före ansökningsraånaden. På grund av att
handläggningen av förtidspensionsärendena tar en viss tid, kan den första
pensionsutbetalningen omfatta förmåner för fyrafera raånader före
beslulsdagen. Den raedlem i arbetslöshetskassa som uppburit dagpenning och
senare på medicinska grunder tUlerkänns förtidspension sora utbetalas
retroaktivt blir återbetalningsskyldig för det belopp han erhållit för lid
under vilken han erhåUit förtidspension.
Kassaförordningen
reglerar i besläraraelserna ora raedleraskap inle närraare deltidsarbetarens
rätt till arbetslöshetsförsäkring. 8 § talar ora att varje kassa skall ha ett
verksarahetsoraråde. I princip har alla sora arbetar inora kassans verksarahetsoraråde
rätt att tillhöra kassan. I 9 §
Prop.
1973: 56 46
anges
vissa fall som skall eller kan undantas från rätten att tillhöra en erkänd
arbetslöshetskassa. Här anges ingen miniraigräns för arbetet. Indirekt
frarakoraraer emellertid en sådan gräns genom bestämmelserna om
ersältningsrätt. Enligt dessa kan ersättning inte utgå för dag, för vUken
raedleraraen sökt arbete för kortare tid än fyra tiraraar. Även arbetsvillkorets
miniraibestäramelse sätter en viss gräns för deltidsarbetarens praktiska
möjligheter att få ersättning från arbetslöshetskassa. I princip är gränsen
hälften av norraal arbetstid, även ora detta inte är direkt utsagt i gällande
förordning. Det är således närraast ersättningsrätten som drar upp gränsen för
deltidsarbetarens skydd i nuvarande arbetslöshetsförsäkring.
Ersättningsvillkoren är
desamma för heltidsarbetande och deltidsarbetande. Ersättningens storlek
varierar däremot. Den bestäms för raedleraraar raed deltidsutbud genora
överförsäkringsbestäraraelserna och för raedleraraar med heltidsutbud, genom de
s. k. två- och fyratimmars-reglerna och vissa oraräkningsregler sora bygger på
bestäraraelsema i 29 § 2 raora. kassaförordningen. Vidare tUlämpas i några
kassor dagpenningklasser sora är avsedda för bl. a. raedlemraar med
deltidsutbud.
Beträffande
kortlidsarbetare finns särskilda bestämraelser i 33 § kassaförordningen sora
raedger att lillsynsrayndigheten, när särskilda skäl föreUgger, kan föreskriva
att antalet ersättningsdagar under varje vecka skall rainskas med en för
medlera sora arbetar raindre än fem dagar i veckan vid det företag, där han är
fortlöpande anställd. Besläraraelsen har tillärapats endast i undanlagsfall.
2.2
Statsbidragsförordningen
Enligt
statsbidragsförordningen utgår statsbidrag till kassa såsora grundstatsbidrag,
dagpenningbidrag, barntilläggsbidrag, förlängningsbidrag och
förvaltningsbidrag (1 §).
Grundstatsbidraget
utgår med visst belopp för varje dag, för vilken dagpenning utgetts (2 §).
Beloppet varierar med storleken av den dagpenning kassan har fastställt.
Dagpenningbidraget
utgår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader för
dagpenning med avdrag för grundstatsbidraget. Procenttalet bestäras för varje
dagpenningklass i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem under
försäkringsåret och uppgår till högst 75 % vid 22 eUer fler ersättningsdagar
per raedlem (3 §).
Barntilläggsbidrag
ulgår i regel med 75 % av utgifterna för detla bidrag (6 §).
I
fråga om raedlera, sora fyllt 67 år, utgår ovan angivna statsbidrag för högst
75 ersältningsdagar under försäkringsåret (7 §).
Förlängningsbidrag
utgår raed 93 % av kassans sararaanlagda utgif-
Prop.
1973: 56 47
ter
för dagpenning och barntillägg under förlängd ersättningstid för äldre
kassaraedleraraar (6 a §).
Förvaltningsbidrag
utgår huvudsakligen raed belopp mellan fyra kr. och sex kr. per årsraedlera,
beroende på kassans storlek.
2.3
Kommunalt kontantunderstöd
Arbetslöshetshjälp
genora koraraunala kontantunderstöd raed statsbidrag har i olika forraer
förekoramit sedan år 1914. Nu gällande bestämmelser är införda i
arbelsmarknadskungörelsen (1966:368; oratryckt 1972: 300). Koraraunalt
kontantunderstöd är en av de i denna kungörelse angivna forraerna för
arbetslöshetshjälp tillsararaans raed beredskapsarbete, arkivarbele,
rausikerhjälp och statiigt omställningsbidrag (71 §).
Som
allmänna förutsättningar för sådan hjälp gäller (72 §) alt den får lämnas
arbetslösa som a. är svensk medborgare eller tUlhör stat med vilken
överenskoraraelse träffats om ömsesidighet beträffande hjälp-åtgärder vid
arbetslöshet, b. fyllt 16 men ej 67 år, c. är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, d. söker arbete genom den
offentliga arbetsförmedlingen, e. inte kan anvisas lärapligt arbete på den
öppna raarknaden och inte lärapligen kan hjälpas raed annan åtgärd för att
underlätta placering i lämpligt arbete samt f. behöver sådan hjälp på grund av
arbetslöshet sora varat rainst fera dagar efter det ansökan ora
arbetslöshetshjälp har gjorts (karenstid).
I
särskilda fall kan bl. a. koraraunalt kontantunderstöd utgå till annan
utlänning än som avses i punkt a. (72 § sista stycket).
Kontantunderstöd
utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Koraraunen bestämmer
understödsbeloppen. Dessa får dock inte överstiga, dag-understöd till
ensamstående 24 kr. om dagen, dagunderslöd till makar 28 kr. ora dagen och
barntillägg två kr, ora dagen för varje barn under 16 år.
Understödet
utgår för högst fera arbetsdagar under en kalendervecka. Dagunderstöd får inte
utges för tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller statligt omslällningsbidrag. Undantag kan dock i ömmande fall och under
vissa villkor medges för dagunderslöd till bostadkostnad (8889 §§ och 91 §
arbetsmarknadskungörelsen).
Sora
allraän regel gäller att dagunderstöd inte får uppgå till eller överstiga
gängse lön i orten för icke kvaUficerad arbetskraft. Det får inle heller
överstiga vad den arbetslöse med hänsyn lUl sin tidigare inkomst skulle ha
kunnat få på grund av arbetslöshetsförsäkring (90 § arbelsmarknadskungörelsen).
Kontantunderstöd
raed statsbidrag är enligt 19 § komniunalskattelagen (1928: 370) inle
skattepliktig inkomsl.
Prop. 1973: 56 48
2.4
Statligt omställningsbidrag
Arbetslöshetshjälp
i form av statiigt oraställningsbidrag infördes år 1968. Bestäraraelsema härora
är införda i arbetsraarknadskungörelsen.
Ärenden
rörande statligt oraställningsbidrag skall prövas av AMS som dock äger uppdra
prövningen åt länsarbetsnämnd. Det sistnämnda gäller dock inte ärende ora bidragsrätt
för sökande i ålder under 60 år
(111
§).
Stödforraen är avsedd för
äldre arbetslösa. Oraställningsbidrag utgår till raedlera i erkänd
arbetslöshetskassa sora under försäkringsåret fyller minst 60 år (eller i vissa
fall fyllt 55 år) och erhållit dagpenning under längsta för sådan medlera
föreskriven förlängd ersättningstid (101 §). Annan arbetslös som fyller rainst
60 år (i vissa fall fyllt 55 år) under kalenderåret kan även erhålla
oraställningsbidrag (102 §). VUlkor härför är att han I rainst 24 raånader
under de senaste tre åren närraast före arbetslöshetsanraälan har haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning eller genom
sedermera avvecklad verksamhet som självständig företagare.
Samraa
regler sora för annan arbetslöshetshjälp och för arbetslöshetsförsäkring
gäller i fråga om avstängning från ersättningsrätt vid frivillig och
självförvållad arbetslöshet samt för bedömning av erbjudet arbetes lämplighet
(7475 §§). Den sora uppbär orastäUningsbidrag är skyldig att anraäla sig hos
den offentiiga arbetsförraedUngen i den ordning AMS föreskriver (110 §).
För omställningsbidrag
gäller även för övrigt i huvudsak sararaa allmänna förutsättningar sora för
andra forraer av arbetslöshetshjälp (7175 §§). I stället för besläramelserna i
72 § om (b) ålder särat (f) behovsprövning och karenstid gäller dock förenämnda
och andra särskilda föreskrifier.
OrastäUningsbidrag enligt
102 § tiU den sora inte är arbetslöshelsförsäkrad börjar sålunda utgå först
när arbetslösheten varat två raånader räknat fr. o. ra. den dag då anmälan
gjorts om arbetslöshetens inträde (103 §).
Bidragsbeloppet är högst
800 kr. i raånaden (106 §). I vissa fall utgår halvt bidrag (107 och 109 §§).
Bidragsbeloppet får inte överstiga elva tolftedelar av tidigare norraal
raånadsinkorast. Denna bestämmelse får dock inte föranleda att helt
omslällningsbidrag sätts lägre än 400 kr. eller halvt bidrag lägre än 200 kr. i
månaden (108 § efter ändring SFS 1969: 100). Bidraget skall reduceras även på
grund av sökandens förmögenhet samt raed hänsyn tUl viss pension och livränta
(108 §),
I motsats till ersättning
från arbetslöshetsförsäkring och kommunalt kontantunderstöd utgör
omsläUningsbidrag skattepliktig inkomst (anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen).
Prop. 1973: 56 49
3
KSA-utredningens förslag 3.1 Allmänt
I
de av statsraakterna år 1966 (prop. 1966: 52, SU 107, BaU 27, rskr 251) angivna
riktiinjerna för den fraratida svenska arbetsmarknadspolitiken framhölls
principen, om företräde för åtgärder sora bereder de arbetslösa sysselsättning
fraraför hjälp i förra av kontanlstöd. Arbetslinjen skulle hävdas fraradeles
liksora dittUls. Konlanthjälpen behövs eraellertid som ett raedel alt bereda
den arbetslöse rådrura och ge arbetsförraedUngen tid alt analysera hans
situation sora underlag för arbetsplacering.
Dessa
synpunkter på arbetslinjens betydelse i svensk arbetsmarknadspolitik är enligt
utredningens raening av största betydelse vid valet av lämpliga former för
kontant stöd vid arbetslöshet liksora vid stödformernas anpassning lill
sarahällets trygghelssystera i övrigt, dvs. dels anpassningen tiU
arbetsraarknadsåtgärderna i övrigt, dels saraordningen raed den allmänna
försäkringens sjuk- och pensionsförmåner samt raed koraraunal socialhjälp.
Konlanlhjälpens
betydelse sora korapleraent till sysselsättningsskapande och
sysselsättningsfrärajande sarahällsåtgärder är enligt utredningen särskilt
framträdande i vissa arbetslöshetssituationer. Frärast gäller detta vid
kortvarig arbetslöshet. En effektiv slödforra raåste då finnas. Den skall
snabbt kunna lämna försörjningsskydd. Om väntetiden innan den arbetslöse kan
finna nytt arbete beräknas bli endast några veckor, blir enligt utredningen
andra speciella arbetsmarknadsåtgärder, t. ex. utbildning och beredskapsarbete,
ofta opåkallade, särskUt ora de skulle medföra betydande omställning utan
större värde på längre sikt för den arbetslöse.
Utredningen
lämnar vidare en redovisning av vilken det fraragår alt frekvensen kortvariga
arbetslöshetsfall är relativt stor. Även ora utvecklingen av
arbetsraarknadsåtgärderna raedfört en aUraänt god ora-ställningsberedskap för
ohka sysselsättningslägen, anser utredningen alt kontanthjälp i åtskiUiga av
dessa kortvariga fall blir en naturlig åtgärd för att skapa ekonoraisk trygghet
under erforderligt rådrura.
Utredningen
frarahåller dessutom de svårigheter som föreligger när det gäller att finna
lärapUgt arbete för äldre arbetssökande. Dessa svårigheter framträdde klart
vid den försämring av sysselsättningsläget sora inträdde under hösten 1966 och
fortsatte under år 1967.
I
anslutning härtill genoraförde statsraakterna (prop. 1968: 29 och 30, SU 64,
2LU 27, rskr 171 och 172) särskilda stödformer för äldre arbetslösa, förlängd
(extra) ersättning från arbetslöshetskassa och statligt oraställningsbidrag.
Dessa stödformer bygger enligt utredningen på ett framträdande behov av
kontanthjälp även vid långvarig arbelslös-
4
Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop.
1973:56 50
het
för äldre personer som vill och kan förvärvsarbeta raen inte finner läraplig
sysselsättning.
Dessa
problera har, frarahåller utredningen, delvis kvarstått även i del allmänt
förbättrade sysselsättningsläge som inträdde år 1968. Arbetsmarknadssituationen
här i landet kan därefter karaktäriseras som motsägelsefuU. Från april 1969 var
antalet vid den offentiiga arbetsförraedUngen anmälda lediga platser en tid
större än det varit vid något tidigare tillfälle från det att statistiska
uppgifter därora började lämnas år 1961. Trots att antalet lediga platser har
varit så högt och fastän arbetsmarknadsåtgärderna sedan 1960-talets början har
utvidgats och effektiverats, har registrerad arbetslöshet åren 19691970 varit
betydligt högre än i tidigare jämförbara konjunkturlägen. Uppgången av antalet
vid arbetsförmedling anraälda lediga platser har inte såsom tidigare medfört
en nedgång av arbetslöshetssiffrorna.
En
förklaring härtUl kan, anför utredningen, vara att det i en tid av snabb
strukturrationalisering blir oundvikligt med en s. k.
oraställnings-arbetslöshel. En mycket stor del av de vid arbetsförmedling
registrerade arbetslösa har varit 60 år och däröver. De regionala skillnaderna
och de problem som uppstår vid försämringar i vissa bygders
sysselsättnings-underlag har väsentligt bidragit lill en splittrad bild av arbetsraarknads-situationen.
Knapphet på angelägna och för beredskapsarbete lärapade arbetsobjekt samt i
vissa fall ofrånkoralig lokal bundenhet har inora dessa oraråden tidvis medfört
att det för åtskUliga och ej blott äldre arbetslösa vid sidan av övriga
arbetsmarknadsåtgärder uppstått behov av kontanthjälp sora kan sträcka sig
över långvariga arbetslöshetsperioder. Svårigheterna att finna varaktig
sysselsättning förvärras inle sällan i enskilda fall av personliga handikapp
sora ytterUgare begränsar den arbetslöses arbetsutbud.
En
samverkan mellan sådana försvårande faktorer kan enligt utredningen ibland
skapa situationer då det raåste sällas i fråga om den arbetslöse verkligen är
arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. ora han kan och vill
förvärvsarbeta och är oförhindrad därtill. I ett system med väsentiigt
utvidgad kontanthjälp blir det, uppger utredningen, ännu angelägnare än
tidigare att klargöra den allmängiltiga avgränsningsregeln alt kontanthjälp i
arbetslöshetssituationer endast kan ifrågakomraa när den arbetslöse utöver
alt han uppfyller vissa speciella kvalifikationskrav verkligen står till
arbetsmarknadens förfogande.
Denna
avgränsning blir, frarahåller utredningen, av betydelse vid saraordning raed
sjuk- och pensionsförraåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Förtidspensioneringen med dess individuella prövning av pensionsbehovet har
betydande avgränsningssvårigheler i förhållande till samhäUets
arbetsmarknadspolitiska stöd.
För
valfriheten mellan hjälpforraerna på arbetsraarknadssidan och
Prop. 1973: 56 51
inom
den allmänna pensioneringen är del, uppger utredningen, dessutora
betydelsefullt i vilken utsträckning dessa hjälpforraer kan anses likvärdiga.
De arbelsraarknadspolitiska stödformerna bör enhgt utredningen utformas så att
de inora sin del av det geraensamraa fältet kvalitativt svarar mot de förmåner
sora i en valsituation kan koraraa i fråga när det gäller pension.
I
fråga om ersättningstidens längd anser utredningen att det bör ske en orareglering
sora raedger ersätlningsrätt under längre perioder och täcker stödbehovet på
ell järanare och rättvisare sätt än hittUls.
Utredningen
frarahåller att arbelslöshetstidernas längd ökat avsevärt. Andelen arbetslösa
under längre tid än tre raånader steg således från 26,3 % år 1966 tiU 36,4 % år
1967 och tiU 40 % år 1968. Saratidigt hade antalet arbetslöshetsperioder under
året blivit fler.
Utredningen
anser att den arbetslöse järate stöd genora andra arbels-raarknadsåtgärder
vanligen bör kunna påräkna kontanthjälp så länge han står lill
arbetsraarknadens förfogande. Konlanthjälpen får därmed betydelse som
korapleraent till arbetslinjen även vid fall av långvarig arbetslöshet. För
äldre och handikappade personer sora i stället för att utnyttja raöjligheten
till förtidspension, önskar tUlhöra arbetskraften och står till
arbetsraarknadens förfogande bör kontant arbetslöshetshjälp järate tUlgång
till andra arbelsraarknadsåtgärder utgöra ett i flertalet fall likvärdigt
alternativ lUl pension.
3.2
Stödformer vid arbetslöshet
Utredningen
anser att utgångspunkten för varje slag av arbetslöshetsförsäkring och
principiellt även för andra forraer av kontanlstöd vid arbetslöshet skall vara
att de sora skall ersättas bör ha viss fast anknytning till arbetsraarknaden.
För närvarande garanteras denna anknytning inora arbetslöshetsförsäkringen bl.
a. genora krav på tolv månaders arbete och avgifter innan ersättning kan utgå.
Därefter skall raedleraraen varje försäkringsår i princip utföra arbete i
rainst fera månader för att vidmakthålla ersätlningsrätten. För det statiiga
omställnings-bidragets del garanteras anknytningen genora ett krav på 24
raånaders arbete under en treårsperiod.
Enligt
utredningens raening raåste arbetslöshetsförsäkringen, vare sig den förblir
frivUlig eller görs obligatorisk, även i fraratiden bygga på föratsättningen
att den försäkrade har haft förvärvsarbete av viss orafattning före
arbetslöshetens början.
Det
är i första hand företagare särat ungdoraar och andra sora övergår från
utbildning tUl förvärvsarbete sora saknar skydd genora den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen, frarahåller utredningen. Därtill koraraer olika
kategorier arbetslösa av vUka raånga endast har tiUfällig eller lös anknytning
till arbetsraarkanden. Arbetssökande i dessa situationer
Prop. 1973: 56 52
behöver
emellertid i första hand stöd genom arbetsmarknadsåtgärder som är inriktade på
en planerad och målraedveten start i arbetslivet.
De
svårigheter som möter ungdomarna när de söker sig ut på arbetsmarknaden har enligt
utredningen samband med deras utbildning och utgångsläge i övrigt vid
övergången från studier till förvärvsarbete. Förmedling av arbete,
yrkesvägledning, arbetsvärd, arbetsmarknadsutbildning och andra
samhäUsåtgärder för att underlätta arbetsplacering blir för dessa nykonma på
arbetsraarknaden i utpräglat hög grad det prlraärt betydelsefulla. Först sedan
sådana åtgärder prövats en tid och ar-betsraarknadsorganen därvid fått en
uppfattning om sökandens faktiska arbetsutbud, bör samhällshjälp genora enbart
kontanlstöd kunna koraraa i fråga.
Särskilda
problem möter också den som söker sig ut i arbetslivet I hög ålder, anför
utredninngen. Detta gäller exempelvis den sora längre tid har vårdat och hjälpt
åldring eller handikappad. Detsararaa gäller personer sora blivit ensamstående
och söker förvärvsarbete efter alt tidigare ha ägnat sig åt gemensamt hushåll
med raake eller annan person.
Kvinnomas
ställning i sådana situationer har frarahållits som ett samhällsproblem som
även berör arbetsraarknaden. Starka sociala skäl talar för en förstärkning av
sarahällsinsatserna, anför utredningen. Viljan att genom eget förvärvsarbete
medverka till att lösa de aktuella probleraen föreligger i raånga fall.
Svårigheterna att finna lärapligt förvärvsarbete kan bero på bristande
utbildning och yrkeserfarenhet. Ofta sammanhänger svårigheteraa även raed
brist på arbetstillfällen i bostadsorten och inskränkta valraöjligheter på
orter raed ensidigt näringsliv. Sådana svårigheter accentueras för kvinnorna
inte sällan av att deras yrkesval är traditionellt begränsat till vissa
yrkesoraråden. Om just dessa inte förekoraraer kring bostadsorten blir
arbetsraöjligheterna ytterligare begränsade.
Sarahällsinsatser
för att lösa svårigheter av detta slag måste genomföras inom olika oraråden.
Det gäller alt få till stånd en fortsatt utbyggnad av bamtiUsynen, en aktiv
vuxenutbildning och arbelsraarknadspolitiska åtgärder som är specieUt
inriktade på att lösa sysselsättningsproblemen för de hemmavarande kvinnor
sora önskar koraraa ut på arbetsraarknaden, frarahåller utredningen. En
geografisk utjäraning av arbetstillfällena liksora en raindre könsbunden
rekrytering är för stora delar av landet en nödvändig föratsättning för att
kvinnorna skall kunna integreras i arbetskraften, något sora enligt
utredningens mening måste ses sora angelägen uppgift för de
arbelsraarknadspolitiska sara-hällsåtgärdema.
Ersättningsrätten
vid arbetslöshet för dera sora första gången eller efter långvarigt uppehåll
söker varaktigt förvärvsarbete bör, frarahåller utredningen, frärast knytas
till situationer, då det generellt sett föreligger ett klart stödbehov. Risken
för initialarbetslöshet i dessa situationer
Prop.1973: 56 53
kan
inte bedöraas i förväg raed någon säkerhet. Underlag för försäk-ringsraässig
avgiftsberäkning kan inte heller påräknas i näranvärd orafattning, anför
utredningen.
Försäkring,
dvs. en stödform finansierad raed förhandsbestärada avgifter från en bestämd
personkrets, anser utredningen inte vara den naturliga vägen att skapa ett
ekonoraiskt skydd för olika kategorier ny-korana på arbetsmarknaden.
Utredningen finner i stället att den lämpligaste kontanta stödformen för de
nya arbetssökandena, liksom för dem som uppfyller fordringama enligt
arbetsvillkor utan att vara arbetslöshetsförsäkrade, är ett grandläggande
ekonomiskt skydd sora kan koraplettera övriga arbetsmarknadsåtgärder. Ett
sådant ekonoraiskt grandskydd bör ha så allmän karaktär att det även för
nykomna på arbetsraarknaden blir ett stöd för effektivare utnyttjande av
samhällets ar-betsraarknadsservice till den enskUde sökanden.
I
fråga ora val av kontantform frarahåller utredningen att erfarenheterna visar
att kommunalt kontantunderstöd inte kan komraa till rationell användning utan
att dess tillämpning görs tvingande för alla komrauner och utan att
statsbidraget täcker den hell övervägande delen av kostnaderna.
Utredningen
anser att det prunära ansvaret för bedöraning av arbetslösa arbetssökandes
ekonoraiska stödbehov i situationer, då de är ny-korana på arbetsmarknaden
eller av annan anledning inte skyddas av arbetslöshetsförsäkring, i första hand
bör åvila de statliga arbetsmarknadsorganen.
Enligt
utredningen bör därför det ekonomiska stödet till nytillträdande på
arbetsraarknaden och andra som inle skyddas av arbetslöshetsförsäkring
utformas som ett kontant arbetsmarknadsstöd, helt finansierat av staten genora
skattemedel och administrerat av de statiiga arbets-raarknadsorganen.
Stödforraen
blir ett korapleraent till arbetslöshetsförsäkringen och får karaktären av ett
ekonomiskt grandskydd vid arbetslöshet att gälla för dem sora har en sådan
anknytning till arbetslivet att de kan sägas stå tUl arbetsmarknadens
förfogande men som av en eller annan anledning inte tillhör försäkringen.
De
försäkrades rättigheter och skyldigheter bör bestämraas så att för
förvärvsarbetande skapas skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet sora
förorsakas av bristande tiUgång på arbetstiUfäUen, framhåller utredningen.
Möjlighet
att bli arbetslöshelsförsäkrad bör finnas för alla förvärvsarbetande och för
företagare likaväl som för arbetstagare. Arbetslös-hetsriskerna för några
kategorier företagare har under senare år tidvis varit fraraträdande. Enligt
utredningens raening bör företagare utan särskilda forraaliteter, undantag eller
inskränkningar kunna bygga upp
Prop. 1973: 56 54
försäkringsskydd
vid uppkoraraande arbetslöshet på sararaa sätt sora arbetstagare.
Arbetslöshetskassornas
verksarahet har utvecklats under saraverkan mellan staten och den fackliga
rörelsen, anför utredningen. Statens medverkan har stimulerat till särat skapat
organisatoriska och ekonomiska föratsättningar för en betydande utveckling av
arbetslöshetskassornas verksamhet. Denna kan nuraera beräknas orafatta i det
närraaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Kassaraedleramarna och deras
organisationer har i många fall under decennier anpassat sig till dessa
förhållanden. Det fordras starka skäl för att upplösa detta trygghetssystem
och ersätta det raed en för svenska förhållanden ny och på detta oraråde
oprövad försäkringsforra.
Arbetslöshetskassornas
kontakt med förhållandena på arbetsmarknaden, med arbetsraarknadsmyndigheterna
och med arbetslagarnas organisationer är utomordentligt god, frarahåller
utredningen. Det tar årtionden att bygga upp de kontakter, de förbindelser och
den känsla för dessa frågor som nu finns inom arbetslöshetskassorna och sora
sararaanhänger just raed deras anknytning till arbetstagarnas organisationer.
Utredningen påpekar också att i AMS finns naturlig och daglig kontakt med
förhållandena på arbetsraarknaden i alla dess forraer. Detta är en central
punkt i allt sora gäller arbetslöshetsförsäkring.
Initiativ till
arbelsraarknadspolitiska åtgärder för att koraraa till rätta med olika
arbetslöshetssituationer har ofta korarait från arbeslöshets-kassomas
medarbetare, uppger utredningen. Inte minst gäller detta lokalt. Sådana
initiativ från arbetslöshetskassorna har betydelse bl. a. därför att de skärper
upprnärksaraheten på föreliggande eller uppkoraraande särförhållanden inora
olika yrken och näringsgrenar. Arbetslöshetskassomas anknytning till sina
verksarahelsoraräden raedger anpassning till de särskUda förhållandena på
dessa oraråden. Kassorna kan anpassa sina åtgärder och sina stadgar till dessa
förhållanden. Arbetslösheten är olika både till karaktär och till orsaker
inora olika verk-sarahetsoraråden. Arbetslöshetsförsäkringen är, påpekar
utredningen, inte en yrkesförsäkring, raen bedömningen av
arbetslöshetssituationen i det enskilda fallet kräver ofta god kännedora ora de
för ifrågavarande yrke, näringsgren eller verksarahetsoraråde speciella
förhållandena.
Det
finns enligt utredningens uppfattning anledning att förutsätta att en
arbetslöshetsförsäkring bland företagarna, uppbyggd av deras organisationer,
skall ge sararaa goda erfarenheter. I olika uppkoraraande försäkringsfall
bland företagare i de olika näringsgrenarna torde det ofta komraa att krävas en
branschinilierad bedömning av bl. a. tidpunkten för arbetslöshetens inträde,
den arbetslöses tidigare arbetssituation och den försäkrades arbetsutbud. En
objektiv medverkan från medlemmarna i arbetslöshetskassor för företagare genom
deras representanter och funktionärer medför goda garantier för att prövningen
Prop.
1973: 56 55
av
enskilda fall sker raed ett underlag av tUlräckliga kunskaper ora den
försäkrade och dennes speciella situation. För arbetsförraedlingarna kan
möjligheten tUl initierat sararåd raed förelagarnas arbetslöshetskassor
säkerligen visa sig lika värdefull sora deras hittUlsvarande saraarbete med
arbetstagarnas kassor.
Vid
val av försäkringsform frivUlig eller obligatorisk är, enligt utrednmgens
mening, det primärt betydelsefulla om den ena försäkringsformen tUl samraa
kostnad kan lärana bättre skydd än den andra, och vidare ora den ena
försäkringsforraen kan beräknas korama att fungera bättre än den andra. Den
första frågeställningen gäller enligt utredningen försäkringsförraånernas
kvalitet. Den andra gäller försäkringens administration.
I
fråga om försäkringsförmånernas kvalitet påpekar utredningen att systemet för
att beräkna inkomstbortfallet vid arbetslöshet och längden av ersättningstiden
inte har något samband raed försäkringens karaktär av frivillig eller
obligatorisk. Enligt utredningens uppfattning kan önske-raålen ora en både
nyanserad och principenlig bedöraning av enskilda gränsfall bli bättre
tillgodosedda genora att sökandens skäl för alt i en valsituation kvarstå på
arbetsraarknaden blir prövade av hans arbetslöshetskassa och inte av allraän
försäkringskassa. Detta gäller, frarahåller utredningen, inte minst personer
sora under längre eller kortare tid är svårplacerade på arbetsraarknaden,
särskilt då handikappen är av social eller korabinerad social och psykisk
karaktär.
I
fråga ora arbetslöshetsförsäkringens adrainistration har utredningen undersökt
i vad raån en saraordning med den allmänna försäkringen skulle mnebära
administrativa fördelar. Utredningen har därvid funnit att en sådan ordning på
några punkter möjligen kan ge vissa fördelar, t. ex. genom samordning av
registreringsfunktioner och utnyttjande av de allraänna försäkiingskassomas
resurser när det gäller personal, lokaler och utrustning. Den allraänna
försäkringen har ett över landet väl förgrenat kontorsnät som torde kunna
tillgodose rimliga krav på en god betjäning av allmänheten.
Den
uppföljnings- och kontrollverksamhet samt de mera arbetsraark-nadsbetonade
uppgifter sora fullgörs av arbetslöshetskassorna kan antas raedföra begränsning
av försäkringsutgifterna och raedverka tUl en effektivare sysselsättning av
arbetskraften som värdemässigt raånga gånger överstiger eventuella minskningar
av adrainistrationskostnaderna, frarahåller utredningen.
Utredningen
understryker dessutom att arbetslöshetsförsäkringen är ett arbetsmarknadsskydd
i vilket grunderna och villkoren för rätt tUl ersättning helt avviker från den
allmänna försäkringens. Försäkringskassorna skulle därför vid ett övertagande
av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ställas inför problem och
frågeställningar, sora är för dera helt fräraraande i deras nuvarande
verksamhet. Detla skulle i sin tur
Prop. 1973: 56 56
aktualisera
personal- och utbildningsfrågor sora, särskilt vid raindre och medelstora
enheter, skulle förorsaka problera.
Vid
bedömningen av möjlighetema för den allraänna försäkrmgen att administrera en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör enligt utredningen även beaktas, att
försäkringskassorna i framtiden torde få nya och utökade uppgifter inom det
nuvarande arbetsområdet. Detta försvårar att till dera inora riralig tid
överföra ett helt nytt verksarahetsoraråde.
Mot
bakgrunden av bl. a. anförda synpunkter anser utredningen att
grundförutsättningarna bortfaller för ett överförande av arbetslöshetsförsäkringens
administration tUl de allmänna försäkringskassorna.
En
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan givetvis tänkas vara administrerad av
andra organ än försäkringskassorna, anför utredningen.
Principiellt
kan det vara skäl att överväga en sådan organisation av administrationen som
innebär att arbetslöshetsförsäkringen blir raer integrerad raed
arbetsraarknadsadministrationen. På den vägen har sålunda den obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen byggts upp i Norge, Där har denna försäkring, sedan
den infördes år 1939, både central och lokalt handhafts av sararaa rayndigheter
sora sköter arbetsförmedlingen.
Även
i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring komraer det naturliga sarabandet
raellan det kontanta arbetslöshetsstödet och sarahällets arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i övrigt att föra till administrativa lösningar, där den offentliga
arbetsförmedlingen genomgående får väsentliga uppgifter, uppger utredningen.
Till arbetsförraedUngen raåste den arbetslöse vända sig för att anraäla sin
arbetslöshet och söka arbete. Det är den försäkrades priraära skyldighet om han
skall utnyttja försäkringen. Arbetsförmedlingen har sedan att lämna
arbetsupplysningar och annan information om lämpliga arbetsmarknadsåtgärder.
Om den försäkrade under arbetslösheten avvisar arbetserbjudande som
förmedlingen finner lärapligt, skall denna lärana meddelande till försäkringen.
En arbetslöshelsförsäkrad måste således både i initialskedet och därefter
fortlöpande ha nära kontakt raed arbetsförraedUngen.
Utredningen
finner det naturUgt att de kontanta stödformema på den svenska arbetsraarknaden
även i fortsättningen skall ingå sora ett led i arbetsmarknadspohtiken. Det
nuvarande systeraet raed självständiga, lill fack- och branschorganisationer
knutna arbetslöshetskassor, som arbetar i saraverkan med arbetsmarknadsorganen
har skapat ett fruktbärande system av kontakter mellan arbetsmarknadsorganen
och organisationerna. Detta kontaktsystera har central betydelse för såväl
arbetslöshetsförsäkringen som andra arbetsmarknadsåtgärder. Det är, enligt
utredningens mening, av stor betydelse att det skydd sora
arbetslöshetsförsäkringen lämnar även i fortsättningen får bygga på en sådan
samverkan mellan
Prop. 1973: 56 57
den
statliga arbetsraarknadsadrainistrationen samt arbetstagarnas och företagarnas
organisationer.
Arbetslöshetskassomas kontakt
raed förhållandena på arbetsraarknaden, arbetsraarknadsrayndigheterna och
arbetstagarnas organisationer är, framhåller utredningen, utoraordentligt god.
Utredningen anser därför att helt övervägande skäl talar för att
arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall handhas av
arbetslöshetskassor. Genora utiedning-ens förslag om kontant
arbetsraarknadsstöd skapas ett grundskydd vid arbetslöshet för dera sora står
till arbetsraarknadens förfogande utan att tillhöra försäkringen. Med hänsyn
härtill och tUl övriga förut anförda skäl anser utredningen att försäkringen
även i fortsättningen skall vara frivillig. Reforrastiävandena bör i stället
inriktas på att utforma försäkringen på sådant sätt att den står öppen för
praktiskt sett var och en som så önskar och har behov av försäkring. Den sora
av en eller annan orsak själv väljer att stäUa sig utanför försäkringen bUr
inte utan ekonoraiskt skydd vid arbetslöshet, eftersora det av uttedningen
föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet komraer att gälla för alla sora har
tillräcklig anknytning tUl arbetsraarknaden raen inte tUlhör försäkringen.
De
år 1968 införda temporära stödformerna för äldre arbetslösa, förlängd (extia)
ersättning till raedleraraar i erkända arbetslöshetskassor och statligt
oraställningsbidrag, bör enligt utredningens raening integreras raed
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet. Detta kan
ske genora en förlängnmg av ersättningsliden för dem sora har uppnått 55 års
ålder och, i fråga ora det kontanta arbetsraarknadsstödet, genora
övergångsbesläraraelser.
Efter
genoraförande av utredningens förslag anser utredningen att det inte finns skäl
att bibehålla arbetslöshetshjälp i förra av komraunalt kontantunderstöd.
3.2.1
Reservation
Ledaraoten
Inge Svensson biträder inle utredningens förslag att arbetslöshetsförsäkringen
skall vara frivillig. Han anser att utredningen ofullständigt analyserat de
skäl sora talar för en allraän arbetslöshetsförsäkring och betraktar det som
en brist att utredningen inte presenterar även ett förslag till en sådan
försäkring,
3.3
Föreningsrättsliga bestämmelser om arbetslöshetskassor
Utredningen
tar härefter upp frågan hur arbetslöshetskassorna skall behandlas i
föreningsrättsligt hänseende. Arbetslöshetskassorna utgör nämligen en enhetlig
och från övriga understödsföreningar klart avgränsad grapp av föreningar. Det
för kassornas verksarahet betydelsefulla statsbidragssysteraet saknas
motsvarighet i fråga ora övriga understödsföreningar. Tillsynen över kassorna
är anförtrodd en särskUd tUlsyns-
Prop.
1973: 56 58
rayndighet
och har en orafattning och inriktning av helt annat slag än för övriga
föreningar. Det har visat sig att det för dessa senare föreningar i betydande
utsträckning krävs bestäraraelser och föreskrifier som hell saknar betydelse
för arbetslöshetskassornas verksarahet och organisation.
Mot denna bakgrund
föreslår utredningen att arbetslöshetskassorna inte längre skall orafattas av
besläraraelserna i UFL. Registreringen av kassorna bör enligt utredningen ske i
ett särskUt register som förs av AMS. Registret bör läggas upp och föras efler
samraa principer sora gäller för understödsföreningarna.
Enligt utredningens
raening har erfarenheten givit vid handen alt det i praktiken inte finns något
behov av särskilda föreningar sora driver verksamhet för utgivande av
ersättning vid arbetslöshet utanför arbets-löshetskasseförordningens rara.
Saratliga de kassor som har nybUdats under senare år har valt att söka bli
antagna som erkänd arbetslöshels-kassa. Mot bakgrand härav föreslår utredningen
att det i fortsättningen inle skall få bildas föreningar av det slag som nyss
nänmts.
Utredningen anser att de
bestämraelser av föreningsrättslig natur som behövs i fråga om
arbetslöshetskassorna bör samlas i en särskild del av lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Liksora f. n. bör facklig
organisation inte vara underkastad vare sig besläraraelserna i UFL eUer
reglerna för arbetslöshetskassor endast av den anledningen att organisationen
sora ett led i den fackliga verksaraheten bereder sina raedleraraar understöd
vid arbetslöshet.
I fråga ora kassornas
verksamhetsområden framhåller utredningen att man har försökt hålla dessa
skilda åt bl. a. genom att föreskriva att antagande till erkänd kassa får
vägras ora kassans tilläranade verksamhetsoraråde helt eller till huvudsaklig
del sararaanfaller raed verksarahetsoraråde för redan erkänd kassa.
Utredningen anser inte att avsikten att öppna försäkringen för så raånga
förvärvsarbetande sora raöjligt näranvärt motverkas av en sådan begränsning. Däreraot
torde den ha stor betydelse för att ge försäkringen en rationell utformning.
Utredningen anser det därför nödvändigt att bibehålla besläraraelsen. Trots den
sålunda förordade besläraraelsen kan raan eraellertid inte undvika att raånga
förvärvsarbetande har raöjUgheter att välja raellan flera kassor.
Dubbelförsäkring hindras eraellertid genora bestäraraelse om att ingen
samtidigt kan tUlhöra mer än en kassa. Utredningen anser alt raan även i
fortsättningen bör ha en sådan föreskrift.
I kassor där det på grand
av organisationsförhållanden och kollektivanslutning kan föreligga risk för
alt raedlera forraellt är ansluten även tUl annan kassa måste särskilt bevakas
att medlemmen inte utnyttjar detta förhållande.
Enligt de nuvarande
besläraraelserna i kassaförordningen kan en kassas verksarahetsoraråde
begränsas tih personer arbetande inom visst
Prop.
1973: 56 59
yrkesområde
eller viss verksamhetsgren, till personer bosatta inom ett visst oraråde eller
tiU personer anstäUda vid visst företag. Det har, frarahåller utredningen,
visat sig att raöjligheten att avgränsa en kassas verksarahetsoraråde till
visst geografiskt oraråde eller till personer sysselsatta vid visst företag
saknar praktisk betydelse. När nya kassor i fraratiden bUdas är det med hänsyn
till bl. a. den konkurrenssituation som kan uppkomma i förhållande lill andra
kassor olärapligt att ha sådan begränsning. Även nybUdade kassor torde i regel
huvudsakligen få karaktär av rikskassor. Däremot är det enligt utredningen
önskvärt att kassa liksora hittills har raöjlighet att begränsa sin verksarahet
till viss verksarahetsgren. Det har visat sig att initiativ till bildande av
kassor tas av organisationer sora företräder medleraraarnas intressen på
arbetsmarknaden. Det är naturligt ora det i dessa fall fraraförs önskemål om
att begränsa kassans verksarahetsoraråde på ett raot organisationens
utformning svarande sätt. Utredningen vill i detla sararaanhang påpeka att
detta inte får medföra något organisationstvång. Kassorna bör givetvis stå
öppna för alla inora verksarahetsorarådet.
Det är kassorna själva som
uppehåller den begränsning i verksamhetsorarådet sora förekoraraer. Kassa har
f. n. ingen skyldighet att vägra inträde åt löntagare som lUlhör annat
verksamhetsoraråde eller att utesluta medlera som övergått till annat oraråde.
Kassoma har eraellertid enligt kassaförordningen viss rätt att begränsa
raedleraraama till sådana sora arbetar inom verksarahetsorarådet. Kassorna har
begagnat sig av denna rätt. Det kan enligt utredningen inte gärna koraraa i
fråga att ändra på dessa förhållanden och införa skyldighet för kassoma att
begränsa raedlerasstocken till endast dem sora arbetar inora verksarahetsorarådet.
Enligt utredningen skall
arbetslöshetsförsäkringen stå öppen även för företagare. Kassa bör i sina
stadgar kunna begränsa verksarahetsorarådet till att avse förvärvsarbetande
antingen som företagare eller sora löntagare. Dessutora bör det vara möjligt
att i särskilda fall bUda kassor öppna för både företagare och löntagare.
Till följd av
försäkringens nuvarande begränsning till att avse endast löntagare har
kassorna f. n. skyldighet att vägra inträde åt person i företagarställning och
att utesluta medlem som blir företagare. Samraa skyldighet föreligger i fråga
ora den sora arbetar åt raake. Utredningen anser att dessa kategorier
förvärvsarbetare skall kunna omfattas av försäkringen. På samma sätt som i
fråga om dem sora i andra hänseenden inte tillhör kassas verksarahetsoraråde
bör dock, enligt utredningens raening, kassa för anställda ha rätt men inte
skyldighet att vägra medleraskap beträffande företagare. Däreraot bör i en
sådan kassa det förhållandet att vederbörande arbetar åt raake inte vara någon
särskild grand att vägra medlemskap under förutsättning alt det föreligger ett
klart anställningsförhållande.
Prop. 1973: 56 60
Om
någon tillsararaans raed make medarbetar i rörelse ulan alt vara anställd,
anser utrednmgen att vederbörande skall kunna inträda sora medlem i kassa för
företagare.
Kassornas
möjligheter att begränsa sitt verksamhetsområde med hänsyn till
försäkringstagarens ställning sora företagare resp. löntagare torde få till
följd att kassa för enbart löntagare vägrar inträde och utesluter den sora är
företagare, raedan kassa för enbart företagare vägrar inträde och utesluter
löntagare enhgt de bestäramelser som las in i lagen, anför utredningen.
De
regler som f. n. bestämmer när en kassa skall ha rätt att vägra inträde resp.
utesluta medlera är enligt utredningen inte enhetliga. Gäller det en företagare
skall han slå utanför kassa ora han under de senaste tolv raånadema under
längre tid än fera månader haft denna ställning, ora han inte saratidigt utfört
arbete raot lön. Beträffande en löntagare, sora inte arbetar inora kassans
verksarahetsoraråde, inträder rätten att vägra inträde resp. utesluta då han
inte uppfyller och inle heller under tre av de senaste tolv raånaderna har
uppfyUt villkoret att tillhöra verksarahetsorarådet. Detta innebär, anför
utredningen, att han, om han har anställning utanför verksarahetsorarådet,
riskerar all vägras inträde eller att uteslutas efter nio raånaders sådan
anstäUning.
Utredningen
anser att en rent tillfällig sysselsättning utanför en kassas
verksarahetsoraråde inte skall få några följder i här angivet avseende. En
sådan regel skulle nämligen kunna raotverka arbetslösas villighet att ta
lediga arbetsanställningar. Enligt utredningens raening är det ett intresse för
kassa alt dess raedleraraar inte i för stor utsträckning sysselsätts utanför
kassans oraråde. Skulle raedleraraama ha en sådan rätt skulle redogörarna få
problem att lösa som ligger helt utanför kassans verksarahet. En kassa för
löntagare skulle exerapelvis kunna koraraa att bedöraa ersättningsfrågor för
företagare.
Den
nioraånaderstid som raan valt för verksarahet utanför kassans
verksarahetsoraråde är enligt utredningen alltför lång. Den hänger delvis
sararaan raed de allvarliga konsekvenser en uteslutning från kassa tidigare
kunde raedföra för raedlera. Han förlorade nämligen rätten till
försäkringsersättning och det kunde vara så att han först efter ett år i annan
kassa byggt upp en ny rätt till ersättning. Kassorna har eraellertid nästan
undantagslöst träffat överenskoraraelse enligt 25 § kassaförordningen om att
medleraskap i en kassa skall tiUgodoräknas i den kassa lill vUken medlem går
över. Enligt utredningens mening skall medlera sora byggt upp rätt till
ersättning i en kassa efter inträde i ny kassa ha kvar den rätt han byggt upp.
Någon överenskoraraelse kassorna eraellan bör enligt utredningens raening inte
längre fordras. Dessutora anser utredningen att kassa liksora hittills bör ha
raöjlighet alt ha kvar medlem som arbetar utanför kassans verksamhetsoraråde.
Denna bestäraraelse föreslås utvidgad till att avse även företagare.
Prop. 1973: 56 61
Mot
denna bakgrand anser utredningen att sex raånaders arbete utanför
verksarahetsorarådet bör vara tillräckligt för alt kassa skall ha rätt alt
utesluta medlem. Utredningen föreslår alltså att kassa får rätt att utesluta
medlem som inle uppfyUer och inte heller under minst sex av de tolv senaste
raånaderna uppfyllt villkoret att tillhöra kassans verksarahetsoraråde. Sora
föratsättning för rätt till inträde som raedlera bör i fortsättningen gälla att
sökanden vid tiden för inträdet uppfyller villkoret att tillhöra kassans
verksamhetsoraråde.
Den sora arbetar åt
förälder, adoptant, barn eller adoptivbarn bör enligt utredningen, liksom den
som arbetar åt make, kunna orafattas av försäkringen ora det föreligger ett
klart anställningsförhållande. Den raöjlighet sora f. n. finns för kassa att
utesluta sådana personer bör därför utgå.
I
fråga om medlemraarnas ålder äger kassorna själva bestäraraa lägsta
åldersgräns för rätt till inträde särat högsta åldersgräns för rätt till
inträde och rätt att kvarstå. Beträffande den lägre åldersgränsen är kassornas
frihet begränsad genora alt ersättning inte får utgå tiU personer under 16 år.
Medlemskap kan emellertid erhållas före dennna ålder. Denna utväg har kassorna
använt för att möjliggöra att medlem omedelbart efter fyllda 16 år skall bli
berättigad till ersättning. Detta medför att den lägsta gränsen för
medleraskap i realiteten vanligen blivit 15 år.
Någon nedre åldersgräns
för rätten till ersättning har utredningen inle föreslagit. Det blir således
den gräns som sätts för rätten tUl medleraskap som blir avgörande för när
ersättning tidigast kan koraraa att utgå. Det kan enligt utredningen inte
koraraa i fråga att sätta denna gräns så att ersättning inte skulle kunna utgå
vid uppnådda 16 års ålder. Den gräns som nu oftast gäller för rätt till
medlemskap, eller 15 år, synes däremot väl avvägd. Med en sådan gräns skulle
ersättning med de bestäraraelser utredningen i övrigt föreslår kunna koraraa
att utgå när medlera uppnått en ålder av 15 år och 5 månader. Det kan synas onödigt
att ersättning skall kunna utgå före 16 års ålder då endast ett fåtal
ungdoraar går ut i arbetslivet före denna ålder. Utredningen anser emellertid
att skydd kan vara befogat för det fåtal sora koraraer ut i arbetslivet före
näranda ålder och blir arbetslösa sedan de uppfyllt arbetsvUlkoret.
Regeln
om lägsta åldersgräns för raedlerasinträde, 15 år, bör enligt utredningen gälla
alla kassor.
Beträffande
den högre åldersgränsen behandlas först frågan ora möjligheter att vägra
inträde för den som uppnått viss ålder. Flera kassor saknar bestäraraelser i
denna del. I dessa kassor kan sålunda ingen vägras inträde under hänvisning
tUl ålder. I raånga kassor upphör rätlen alt vinna inträde vid 5565 år. I
några kassor har gränsen för rätt att vinna inträde satts vid 67 år.
Prop. 1973: 56 62
Enligt
utredningens raening är det inte lärapligt att kassoma aUtjämt har kvar sin
rätt att bestäraraa vid vilken högsta ålder vederbörande skall vägras inträde i
kassan. Det är enligt utredningen tiUräckligt att personer sora fyllt 66 år
alltid skall vägras inträde.
Beträffande
rätten att utesluta raedlera har endast några få kassor regler ora ovUlkorlig
uteslutning vid viss ålder. Endast i en av dessa kassor är åldersgränsen under
67 år. Åtskilliga kassor har däreraot regler om villkorlig uteslutning. Den
vanligaste gränsen är 67 år. Ett fåtal har dock satt åldersgränsen vid 6065
år. Även 70 år förekommer som åldersgräns.
Det
är inte lärapligt och synes inte heller föreligga behov av att nuvarande
variationsraöjligheter kvarstår beträffande dera sora inte har uppnått 67 års
ålder. Utredningen anser att ersättning endast i begränsad utsträckning och
efter kassans bestäraraande skall kunna utgå tiU medlem i åldern 6769 år. Det
torde därför vara lärapligt att möjlighet för kassa att utesluta medlera i
denna ålder blir beroende av vad kassa bestämraer. Vid 70 års ålder upphör de
försäkrades ersättningsrätt enligt utredningens förslag. Det är enligt
utredningen lämpligt att även medlemskapet upphör vid den åldern.
Utlänningar
som är bosatta i vårt land har i praktiken samma rätt sora svenska raedborgare
att vinna inträde i och kvarstå i försäkringen, anför utredningen, AMS kan
emellertid föreskriva begränsningar i rätlen lill inträde. Bestäraraelse ora
sådan begränsning heir eraellertid inte utfärdats. Utredningen anser att
utlänningar sora är bosatta här skall vara jämställda med svenska medborgare i
denna del och föreslår därför att möjUgheten att begränsa inträdesrätlen för
dem utgår.
Kassas
möjlighet att för utlänning ha andra villkor än förordningens för inträde och
rätt att kvarstå i kassa, i den raån avvikelsen har stöd i överenskoraraelse
sora Kungl. Maj:t träffar raed annan stat, saknar enligt utredningen praktisk
betydelse och kan därför utgå.
I
kassaförordningen finns bestämmelser för situationer då medlem kan anses ha
förbrukat rätten lill medlemskap.
Sålunda
får kassa själv avgöra om den skall vägra medleraskap åt den sora har synnerlig
arbelslöshetsrisk på grund av nedsatt arbetsförmåga, lättja, dryckenskap eller
liknande. Denna bestäraraelse tUlämpas mycket säUan. Ett behållande av den kan
enligt utredningens raening inte ses enbart från försäkringens synpunkt. Det
raåste näraligen vara av betydelse för denna fråga ora regeln skall införas
även för det kontanta arbetsraarknadsstödet. Inför raan den för detta stöd
innebär det alt de personer sora faller under besläraraelsen koramer att bli
helt utan ersättning vid arbetslöshet. Samhället måste då ta hand om dem på
annat sätt. Det är då att märka att dessa personer måste ha uppfyllt
arbetsvillkoret för att bli berättigade till arbetslöshetsersättning.
Utredningen anser det därför lärapligast att de kan bli ersältningsbe-
Prop. 1973: 56 63
rätligade
sora arbetslösa. Att ha kvar bestämmelsen enbart inom kassornas område och
överlämna åt dessa att själva avgöra om de vill ha med besläraraelsen i sina
stadgar är heller inte tillfredsställande. Utredningen pekar dessutom på de
möjligheter sora finns alt avslänga från ersättning. Mot bakgrund av det
anförda och då försäkringen bör omfatta så många som möjligt anser utredningen
att besläraraelsen skall utgå.
Nuvarande bestäraraelser
ora den som svikligen uppger eller förtiger något som är av betydelse för
bedöraande av hans rätt till raedleraskap eller ersättning bör enligt
utredningens raening i huvudsak kvarstå men utformas i överensstämraelse med 20
kap. 3 § d) lagen ora allraän försäkring. Besläraraelsen skulle därraed avse
den sora raedvelet eller av grov vårdslöshet har läranat oriktig eller
vilseledande uppgift av betydelse för bedöraande av hans rätt lill
raedleraskap eller ersättning. Dessutora bör kassa enligt utredningens raening
liksora hittills ha raöjUg-het att vägra medleraskap åt den sora inte följer
kassans stadgar eller styrelsens föreskrifter.
Slutligen framhåller
utredningen att rätten till inträde i arbetslöshetskassa bör begränsas till
den som norraalt utför arbete i sådan omfattning att rätt tUl ersättning kan
uppkomraa genora fullgörande av föreskrivet arbetsvUlkor. Får någon inträde i
en försäkring, där han på grund av försäkringsbesläramelserna inte bar
möjlighet att få ersättning, kan han lätt känna sig vUseledd. Spärren bör gäUa
inträdet i försäkringen. Däreraot skall den sora har blivit raedlera i
arbetslöshetskassa och därefter av olika skäl har korarait att begränsa sitt
arbetsutbud inle av den anledningen uteslutas ur kassan. För rätt till ersättning
fordras för närvarande ett miniraiarbetsulbud av fyra tiraraar per dag.
Utredningen föreslår att minimum av arbetstid för inträde i arbetslöshetskassa
bestäras till tre tiraraar per arbetsdag och 17 tiraraar i genorasnitt per
vecka.
Fondplaceringsreglerna för
arbetslöshetskassorna överensstäraraer i huvudsak raed raotsvarande
bestämmelser för försäkringskassorna inom sjukförsäkringen. Det har från
kassornas saraorganisation frarahållits att de överfonder sora uppstod när
kravet på fondbUdning sänktes borde kunna placeras fritt efter tUlstånd av AMS,
uppger utredningen. Även i övrigt har önskemål framställts om möjlighet tUl fri
placering av kassornas fondmedel.
Enligt
utredningens mening är det ett medlemsintresse att de medel som förvaltas av
kassorna är betryggande placerade. Detta gäller såväl de medel sora ingår i de
obligatoriska fonderna sora de överfonder som vissa kassor har. En fri sektor
för fondplacering innebär naturligtvis viss risk för föreningens soliditet. Å
andra sidan har medlemraarna ett intresse av att fondmedlen ger god avkastning.
Efter
en avvägning raellan dessa olika intressen har understödsför-
Prop. 1973: 56 64
eningsutredningen
föreslagit en fri sektor för placering av en tiondel av understödsföreningarnas
försäkringsfonder. Placering i aktier är undantagen.
KSA-utredningen anser för
sin del att raan bör raedge även arbetslöshetskassorna fri placeringsrätt inora
samraa gräns. Sådan fri fondplacering, liksora kapitalplacering mot säkerhet i
fastighetsinteckning o. d. enligt 42 § 5) kassaförordningen och raotsvarande
föreskrift i utredningens lagförslag, bör enligt utredningen kunna ske utan
förhandsprövning av AMS. Däremot bör raöjligheten till och orafattningen av
fri fondplacering anges i kassans stadgar. I stadgarna bör enligt utredningen
även kunna läranas föreskrifter ora särskUd röstpluralitet vid styrelsens
beslut ora sådan kapitalplacering.
3.4
Allmänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning och kontant
arbetsmarknadsstöd
3.4d
Allmänt
KSA-utredningen
anser att arbetsbrist skall vara den verkliga orsaken till alt
ersättningssökande inle har något förvärvsarbete. För arbetstagare inträder
arbetslöshet i norraalfallen när anställning upphör. Vanligen sker detta efter
uppsägning. Uppsägningstiderna varierar raen uppgår i regel till rainst en
vecka. Den första arbetslösa dagen blir i dessa fall den första dag, för vUken
sökanden inle erhåUer inkorast från anställningen därför att den har upphört.
Under
särskilda förhållanden kan det under pågående anställning fö-rekoraraa att lön
regelbundet Inte ulgår under en enstaka dag i veckan eller att anställda
perraitteras för tid sora kan vara i förväg bestärad eller obestärad. I dessa
särfall uppstår enligt utredningens raening arbetslöshet varje dag, för vilken
den anställde helt mister sin inkomst från anställningen på grund av
arbetsgivarens beslut om korttidsarbete eller permittering.
I speciella fall kan
frågan ora arbetslöshet har inträtt eller ej vara svårbedörad. Det har
exerapelvis visat sig att extra ordinarie lärare, sora har förordnande för ett
läsår i sänder, efter utgången av läsåret den 30 juni inle bestärat vet ora
nytt förordnande koraraer att utfärdas. Blir så fallet utgår lön retroaktivt
från det nya läsårets början den 1 juli. I annat fall har den förutvarande
läraranställningen definitivt upphört den 30 juni.
Förutsättningarna
för en sannolikhetsbedömning kan växla 1 sådana fall, anför utredningen. Det
kan inte vara rimligt att den som i en sådan situation vill förvärvsarbeta och
söker arbete vid offentlig arbetsförraed-ling inte skall anses vara berättigad
till arbetslöshetsstöd förrän det har blivit definitivt klarlagt att förnyad
anställning inle kommer att erbjudas. Detla kan i enstaka fall dröja
åtskilliga veckor. Enligt utredningens
Prop. 1973: 56 65
mening
bör arbetslöshet anses ha inträtt vid den tidpunkt då den tidigare
anstäUningen hade upphört. Skulle eii sådan bedöraning senare visa sig
felaktig, t. ex. genora ett nytt anställningsavtal med bakåtver-kande kraft,
får tidigare beslut ora ersättningsrätt oraprövas, I arbetslöshetskassor, där
osäkra fall av detta slag kan förekoraraa i någon betydande orafattning, bör enligt
utredningen reservationer göras i stadgar och ersättningsbeslut för att
säkerställa eventuella återbetalningskrav mot raedleraraar som felaktigt
uppburit försäkringsersättning, I möjligaste mån bör dock sådana ålerkrav
undvikas.
Erforderlig
precisering av den lidpunkt då arbetslöshet inträder för förvärvsarbetande som
dessförinnan har varit företagare raåslé ske efter andra bedöraningslinjer. Det
förhållandel att inkorast av förvärvsarbete inte längre föreligger kan inte på
sararaa sätt som för arbetstagare vara klar och entydig utgångspunkt för en
huvudregel.
Den
principiella och grundläggande huvudregeln skall enligt utredningen vara att
en företagares arbetslöshet börjar den dag då hans personliga verksamhet i
rörelsen har upphört. Utredningen har eftersträvat att i raöjligaste mån få en
fast utgångspunkt för bedömningen av frågan när en verksamhet sora företagare
skall anses vara avvecklad.
Syftet
raed den föreslagna huvudregeln är bl, a. alt skapa garanti raot att kontant
stöd vid arbetslöshet blir en inkomstulfyllnad i mindre lönsamma företag,
uppger utredningen.
Regeln
att verksamheten skall ha upphört innebär att det inte skaU röra sig om ett
tillfälligt eller tidsbegränsat avbrott ulan ora ett upphörande sora kan
beräknas vara definitivt. I undantagsfall då företagare har varit tvungen alt
för blott en tid avbryta sin verksarahet och detta avbrott är en ren
engångsföreteelse, som inte till någon del har säsongkaraktär, bör emellertid
enligt utredningen raed AMS' medgivande ersättning ändock kunna utges.
För
yrkesfiskare gäller i nuvarande arbetslöshetsförsäkring en särskild definition
av begreppet arbetslös. De betraktas sora arbetslösa under dag då fiske
oraöjliggörs på grund av väderleksförhållanden, ishinder, raaskin- och
båthaveri eller drivraedelsbrist till följd av iraportsvårig-heter. Detta bör
enligt utredningen aUtjärat gälla.
Bedöraningen
av frågan ora när sökandens personliga verksamhet i rörelsen har upphört måste
i första hand grundas på en förklaring från honora själv anför utredningen. Den
bör ske skriftligt och kan lärapligen ingå i en skriftlig ansökan ora
försäkringsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd.
Principiellt
bör vidare gälla att företagare, liksora arbetstagare, skall ha läranat
tidigare förvärvsverksarahet av giltig anledning. Arbetslösheten skall inte
vara självförvållad och det skall inte raed skäl kunna antas alt sökanden
upphört raed den tidigare verksaraheten i det huvudsakliga syftet att erhålla
ersättning. Företagare har en naturligt giltig anled-
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 56
Prop.
1973: 56 66
ning
att upphöra raed en verksarahet som inte längre ger honom skälig försörjning.
Reglerna om självförvållad arbetslöshet för arbetstagare bör enligt utredningen
i tUlämpliga delar kunna användas som hållpunkter för bedömning av tveksamma
fall. Även påföljderna av självförvållad arbetslöshet, dvs. avstängning från
ersältningsrätt viss tid, bör enligt utredningens mening vara desamraa som för
arbetstagare. Först ora det skulle visa sig att dessa påföljder inte är
tillräckliga för att hindra företagare att raissbruka stödformerna, bör ett
annat och strängare påföljds-system prövas. Förhindrandet av missbruk bör i
första hand knytas till avgörandet ora arbetslöshet verkligen har inträtt.
Av
praktiska skäl och raed hänsyn till risker för ekonoraisk skada, som kan
försvåra lösningen av sökandens sysselsättningsproblem, anser utredningen inte
att försäljning av fastighet, inventarier, redskap och andra rörelsetUlgångar,
överlåtelse av rättigheter eller avregistrering av firma o. d. regelmässigt
skall vara villkor för alt företagaren skall anses vara arbetslös och
berättigad till ersättning. Däremot kan i vissa fall, t. ex. inora jordbruk och
skogsbruk, fortsatt innehav av fastighet eller annan rörelsetillgång av
betydande värde vara skäl alt ifrågasätta ora sökandens personliga verksamhet i
tidigare rörelse verkligen har upphört. Tillsararaans raed andra
oraständigheler kan sådan oförändrad rätt tiU rörelsetillgång enligt
utredningen utgöra skäl för att avvisa ansökan om ersättning.
Sådana
andra omständigheter kan exerapelvis vara att sökandens raake eller barn uppges
fortsätta sökandens tidigare verksarahet, raen att raake eUer bam i realiteten,
på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annat arbete, har uppenbart begränsade
möjligheter att faktiskt utöva verksamheten. Då ett kontanlstöd i sådana fall
egentligen skulle få karaktär av inkorastutfyllnad i fortsatt rörelse, bör
ansökan efter bedömning av helhetsbUden kunna avslås.
Även
om rörelse eller rörelsetillgångar överlåtits till annan frarahåller
utredningen att det förekomraer fall då prövningsorganet bör undersöka ora
överlåtelsen verkligen skett under förhållanden sora tyder på att sökandens
personliga verksarahet i rörelsen har upphört i praktiken. Såsora
departeraentschefen framhåUit i prop. 1968: 29 är det inom jordbruket vanligt
att rörelse överlåts till släkting sora fortsätter verksaraheten. Överlåtaren
kan i sådana fall bo kvar på gården och aUtjärat delta i sysslorna där. Från
fall lUl fall får då prövas dels ora sökandens personliga insats i den
huvudsakliga produktionen här upphört, dels om hans deltagande i sysslorna på
gården begränsar hans arbetsutbud. Om då visar sig att sökanden står lill
arbetsraarknadens förfogande i raindre utsträckning än han eljest skuUe göra,
föreUgger enligt utredningen i regel ingen rätt till ersättning.
Sora
allmän regel bör vidare gälla ätt önskemål från sökanden att fortsätta en
tidigare huvudsaklig förvärvsverksamhet sora bisyssla inte
Prop.
1973: 56 67
kan
godtas. Hans personliga verksarahet i rörelsen skall ha upphört utan
reservationer.
Verksamhet
kan ha bedrivits av flera personer som under olika former var och en varit
delägare i företaget och där varit verksam genom en arbetsinsats i rörelsen
utan att alla haft inkomst hänförlig tUl denna inkomstkälla. För varje sådan
delägare får prövas när den personliga verksamheten i rörelsen har upphört.
Utredningen
framhåller att detta gäller även makar som båda utfört arbete i rörelsen. För
ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen bör gälla att båda raakarna skall
ha varit raedleraraar i arbetslöshetskassa och erlagt föreskrivna avgifter
samt uppfyllt arbetsvillkoret. När det gäller kontant arbetsmarknadsstöd kan
det gemensamma arbetet i företaget ådagaläggas genom att båda makama deklarerat
och taxerats för inkorast av rörelsen.
I
åtskilliga faU, företrädesvis inora jordbruk och handel, förekoraraer
eraellertid att endast ena raaken laxeras för inkorast, även ora andra raaken
svarat för en betydande del av de geraensamraa arbetsinsatserna i verksamheten
anför utredningen. I en sådan situation då två raakar båda uppger sig ha
blivit arbetslösa genora att jordbruk eller annan rörelse avvecklats och
uppgifter från inkorasttaxering rörande orafattningen av arbetsinsats i
rörelsen helt saknas för endera raaken raåste prövningsorganet fordra
klarläggande utredning ora denna raakes faktiska arbete i rörelsen. Verksarahet
sora raedhjälpare i rörelse bör godtas sora förvärvsarbete ora det utförts
under större delen av ett år. Del bör inte ha någon betydelse ora
arbetsinsatsen föranletts av tillfälliga förhållanden, exerapelvis raakes
sjukdora, eller regelbunden arbetsfördelning. Vidare bör klart fraragå att de
båda sökandena faktiskt står till arbetsraarknadens förfogande.
Liksora
hittills bör enligt utredningen gälla att sjukdom sora raedför rätt till hel
sjukpenning från allraän försäkringskassa, utesluter ersättning vid
arbetslöshet.
Vid
sjukdora sora nedsätter arbetsförraågan raed rainst hälften utgår halv sjukpenning.
1 sådana fall bör enligt utredningen den arbetslöse anses sora ej arbetsför
halva dagen och sora arbetsför halva dagen. Ora raedleraraen inte får något
arbete av det slag sora raotsvarar hans sålunda bedörada arbetsförhet, är han,
under förutsättning att han före sjukdoraen haft heltidsarbete, berättigad lill
halv ersättning från arbetslöshetskassan.
Förtidspensionärer
raed rätt till hel förtidspension och personer raed helt sjukbidrag bör enligt
utredningen i princip likställas med dem sora är helt sjukskrivna. Deras
arbetsförraåga har i saraband med pensionsbeslutet bedörats vara varaktigt
resp. för avsevärd tid så nedsatt att "intet eller endast ringa del därav
återstår". Så länge denna bedöraning kvarstår bör kravet på arbetsförhet
inte anses uppfyllt.
Prop.
1973: 56 68
Ora
arbetsförmågan bedömts vara nedsatt i mindre grad och pension eUer sjukbidrag
därför utgår raed två tredjedelar eller hälften, partiell förtidspension och
partiellt sjukbidrag, kan riågra generella antaganden inte göras ora de
aktuella verkningarna av sjukdora eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförraågan, sora i det enskilda fallet har legat till grand
för pensionsbeslutet anför utredningen.
Har
den arbetslöse själv styrkt sin arbetsförraåga, t. ex. genora att raed
ifrågavarande invaliditet utföra förvärvsarbete i den utsträckning sora fordras
för ersättningsrätt (uppfyllt arbetsvillkoret), behöver enligt utredningen hans
arbetsförhet i regel inte närmare undersökas. Saknas helt annat underlag för
bedöraning av den arbetslöses arbetsförhet än beslut ora förtidspension eller
sjukbidrag, enligt vilket hans arbetsförmåga beräknas vara en tredjedel eller
mindre av den normala, anser utredningen all den arbetslöse i regel ej kan
anses vara arbetsför i sådan utsträckning att rätt till ersättning föreligger.
I tveksararaa fall bör dock utredas, i vilken utsträckning denna
arbetsinvaliditel beror på raedicinska faktorer. Ora det då visar sig alt
bedöraningen av arbels-förraågans nedsättning lill avsevärd del grundats på
andra faktorer än raedicinska, och dessa andra faktorer efler pensionsbeslutet
blivit påtagligt förändrade t. ex, genora flyttning eller ändrade
sysselsättnings-förhållanden eller bättre personliga anpassningsraöjligheler på
ifrågavarande arbetsmarknad bör bristande arbetsförhet enligt
pensions-beslutet inte enbart vara skäl för all avvisa ersättningsrätt anför utredningen.
Bedömning bör då ske av saratliga de oraständigheler sora i den föreliggande
situationen skapar svårigheter för sökanden att finna lärapUgt förvärvsarbete.
Likaså
bör enligt utredningen förändringar i den andra riktningen uppraärksararaas.
Sökandens arbetsinvaliditet kan efler pensionsbeslutet ha förvärrats ulan att
de rent raedicinska faktorerna förändrats, t, ex. genom flyttning eller ändrade
allraänna sysselsättningsförhållanden inom sökandens naturliga arbetsområde.
Förutsättningarna för ett tidigare beslut om partiell förtidspension kan
därraed ha blivit betydligt förändrade. Dessa fall bör i regel handläggas i
sararåd raed vederbörande allraänna försäkringskassa.
Yrkesskadeförsäkringens
invaliditetsbegrepp och metoder för invalidi-telsbedömning skiljer sig avsevärt
från den allraänna försäkringens, uppger utredningen. I sistnäranda försäkring
inriktas bedöraningen av arbetsförraågans nedsättning i princip direkt på den
försäkrade och dennes kvarvarande arbetsförraåga, medan reglerna i
yrkesskadeförsäkringen bygger på genomsnittsbedömningar som utforraals i
tabell-systera.
Bedöraningen
av arbetsförheten sora allraänt villkor för ersältningsrätt vid arbetslöshet
bör enligt utredningen principiellt ske enligt samraa
Prop. 1973: 56 69
invaliditelsbegrepp
och med samraa raetoder, vare sig nedsättning av arbetsförraågan uppstått
genora yrkesskada eller på annat sätt. Därvid bör bedöraningen inriktas direkt
på sökanden och avse dennes aktuella arbetsförraåga. Endast i de fall en sådan
bedöraning visar alt arbetsförraågan ej uppgår till den gräns en tredjedel
av de normala som generellt förordats för dera sora uppbär partiell
förtidspension (sjukbidrag), bör ersättningsrätt avvisas på grund av bristande
arbetsförhet. Sökandens raöjUgheter att själv genora förvärvsarbete före
arbetslösheten styrka sin arbetsförhet, liksora hänsynen till förändrade
förhållanden av annat slag än raedicinska, bör vara likartade i fråga ora yrkesskada
och andra fall av arbetsinvaliditet.
Enligt utredningen skall
sora viUkor för ersättningsrätt gälla att den arbetslöse är oförhindrad att
förvärvsarbeta. Detta Innebär att det inte får föreligga någon orasländighet
sora hindrar den arbetslöse att över huvud taget utföra tillgängligt och
lärapligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd
under arbetslöshet. Villkoret innefattar saratidigt alla oraständigheler sora
kan utgöra hinder för alt utföra tillgängligt förvärvsarbete. Det kan därraed
sägas innebära att arbetssökande skall stå till arbetsraarknadens förfogande.
Utredningen behandlar
härefter några speciella typer av fall, då det har uppstått särskilda
svårigheter att bedöma huruvida arbetssökande kan anses stå lill
arbetsmarknadens förfogande, dvs. vara generellt sett oförhindrad att åtaga sig
förvärvsarbete.
Ett exempel på
arbetshinder är lokal bundenhet. Denna innebär att det inte kan begäras att arbetssökande
skall ta arbete på annan ort. Med annan ort avses därvid ort sora är belägen så
långt från raedleraraens bostad att han raåste bo på arbetsorten åtminstone
under arbetsveckan.
Utredningen frarahåller
alt flera fall av lokal bundenhet beror på farailjeskäl, så särskilt för
kvinnliga arbetssökande. Flera saraverkande boende- och ansvarsförhållanden
skapar i dessa fall en komplicerad bundenhet för både kvinnor och raän. Har de
sraå barn och är sarahällets service för tillsyn av dera inte utbyggd, uppstår
särskilda svårigheter. Utredningen anser det inte erforderligt att föreslå
någon ny lydelse av ifrågavarande allraänna villkor för ersättningsrätt.
Prövning av hänsyn lill lokal bundenhet bör även i fortsättningen grundas på
regeln att den arbetslöse skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att
åtaga sig arbetet.
Problem liknande dem som
uppstår vid lokal bundenhet kan enligt utredningen föreligga för den sora till
väsentlig del har haft sin försörjning genora stadigvarande förvärvsarbete i
hemmet. Den sora raister sådant arbete kan i vissa situationer ha stora
svårigheter att ställa ora sig till förvärvsarbete utora heramet. I prop. 1964:
115 raed förslag tiU nu gällande arbetslöshetsförsäkring behandlades synpunkter
från 1960
Prop. 1973: 56 70
års
arbetslöshetsförsäkringsutredning i detta avseende. Utredningen anser att de
sora är bundna vid hemraet till följd av personligt handikapp, bör kunna få
ersättning vid arbetslöshet, ora de tUl väsentlig del haft sin försörjning
genom stadigvarande hemarbete och ora de är beredda att ulföra annat heraarbete
eller annat arbete sora deras handikapp tilllåter. Denna bedöraningsregel bör
enligt utredningen gälla även personliga handikapp av andra slag än fysiska,
exerapelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig anhörig,
som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utora heraraet.
Utredningen
anser att den arbetslöse under tid då han genoragår arbetsraarknadsutbUdning i
regel raåste anses vara förhindrad att förvärvsarbeta. Dessutora framhåller
utredningen att man bör undvika att konstraera stödsystemet så att
kassaraedleraraar förleds att förbruka sitt försäkringsskydd under en tid då
sarahället erbjuder en annan stödform.
Den
som söker deltidsarbete skall av arbetsförmedlingen i första hand få förslag
till sådant arbete. Ora det inte är raöjligt för förraedlingen att inom skälig
tid länma förslag till deltidsarbete, bör enligt utredningen erbjudande om
heltidsarbete, om sådant finns, diskuteras med sökanden. Avvisas sådant
erbjudande och anser förraedlingen att sökandens motiv härför inte är
godtagbara, bör ersätlningsrätten prövas. Vid prövningen bör sökandens
berättigade önskeraål beaktas och hänsyn särskilt tas tUl tidigare
arbetsförhåUanden, t. ex. att sökanden förut under längre tid har haft endast
deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte tUlgång på deltidsarbete
inora sökandens naturliga arbetsoraråde, kan övervägas om ett föreUggande
erbjudande ora heltidsarbete är att anse sora lärapligt. Bedöraningen härav
får då ske enligt de principer och regler som gäller för prövningen av
lärapligt arbete.
3.4.2
Lämpligt arbete
Bestämmelserna
i 36 § kassaförordningen ger uttryck för några av de grundsatser på vUka
arbetslöshetsförsäkringen vilar, anför utredningen. Den innebörd som ges åt
begreppet lämpligt arbete bestämmer i mångt och mycket försäkringssystemets
karaktär. Mot bakgrunden härav tar utredningen upp bestämmelserna till
granskning i hela deras vidd. Av särskild betydelse är att de synsätt och värderingar
som präglar den moderna arbetsmarknadspolitiken blir beaktade inom
arbets-hetsförsäkringen. Vid granskningen av besläraraelserna raåste vidare
hela tiden hållas i minnet att bestämraelserna, enligt utredningens förslag,
skall tUlämpas inte bara på kassamedlem utan även på arbetslös som har rätt
till enbart kontant arbetsraarknadsstöd. Detta innebär emellertid inte att
bestämraelserna i alla delar kan tillämpas på samraa sätt på kassaraedleraraar
och på andra ersättningstagare.
Prop.
1973: 56 71
Av
såväl sarahällsekonoraiska sora rent arbelsraarknadspolitiska skäl har det
ansetts oriktigt att utbetala försäkringsersättning saratidigt sora behov av
arbetskraft förelegat, om det inte funnits något absolut hinder för den
arbetssökande att åtaga sig arbetet i fråga. Nu nämnda förhållanden komraer bl.
a. tUl uttryck i 36 § fjärde stycket kassaförordningen där det anges att
erbjudet arbete skall anses lärapligt under föratsättning att det raotsvarar
raedleraraens krafter och färdigheter.
Det
kan konstateras att såväl författningsbestäraraelser sora tillärapningsföreskrifter
möjliggjort en nyanserad bedöraning av ifrågasatta arbetserbjudanden under
hänsynstagande till den arbetssökandes situation och att dessa raöjUgheter i
allraänhet blivit tillvaratagna, TUl denna utveckling har i hög grad bidragit
att bedöraningen härvidlag korarait att påverkas av den raoderna aktiva
arbetsraarknadspolilikens grundvärderingar. Enligt utredningens raening är det
därför tvivel underkastat ora det föreligger anledning att påyrka någon raera
oravälvan-de förändring av den praktiska tillärapningen på detta oraråde. Det
är dock angeläget att den raoderna arbetsraarknadspolitikens raålsätt-ningar
får koraraa till klart ullryck i de författningsbestäraraelser och raotivuttalanden,
på vilka tillärapningen skall vara vara grundad.
Vad
som särskilt präglar nutida arbetsmarknadspoltik i järaförelse med gångna
decenniers förhållanden är att det nu gäller att skaffa arbetslösa en så
produktiv sysselsättning som raöjligt och inte bara arbete av vilket slag sora
helst. De arbelsraarknadspolitiska raedlen syftar till att underlätta för
arbetskraften att inrikta sig på sådana arbets-oraråden där den bästa
produktionsinsatsen kan göras. Detta innebär å ena sidan att stora krav nuraera
ställs på arbetskraften när det gäller anpassning till den pågående
strukturoravandlingsprocessen. Å andra sidan förutsätts att sarahället inora
raraen för behovet av arbetskraft i raöjligaste raån skapar förutsättningar för
den arbetssökande att få ett arbete sora han är lärapad för och som
tillfredsställer honom själv eller koinmer hans önskemål så nära sora raöjligt.
Arbetsraarknadspolitikens syfte är att inom ramen för behovet av arbetskraft i
sarahället ge var och en sora kan och vill arbeta ett verksamt och fullgott
stöd för att förverkliga ett fritt och övervägt val av arbete.
Det
ligger i sakens natur att ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen
liksora för det kontanta arbetsraarknadsstödet raåste grundas på sararaa
värderingar sora arbetsraarknadspolitiken i övrigt.
Regeln
att erbjudet arbete skall anses lärapligt under förutsättning alt det
raotsvarar sökandens krafter och färdigheter ger, enligt utredningens raening,
i alltför hög grad uttryck åt att det huvudsakligen gäller att skaffa den
arbetslöse avlönad sysselsättning oavsett arbetets karaktär, Däreraot koraraer
inte till synes att sökanden i möjligaste mån bör sättas i stånd att
förverkliga ett fritt och övervägt val av arbete varvid all rimlig hänsyn
tas inte bara till hans krafter av psy-
Prop. 1973: 56 72
kisk
och fysisk art, färdigheter, yrkesvana, utbildning och föratsättningar i
övrigt för arbetet utan även till hans önskemål i fråga ora arbetsval och hans
personliga förhållanden i övrigt. Vid övervägandet av om ett arbete kan anses
lämpligt för den aktuelle arbetssökanden bör i enlighet härmed eftersträvas att
samraanväga de skilda förhållanden sora bör tillraälas betydelse för
arbetsvalet till en helhetsbild. Bedöraningen av arbetets läraplighet bör ske
raed respekt för arbetssökandens yrkeskunnande och personliga ambitioner.
Vid
bedöraandet av ora hinder från raedicinsk synpunkt föreligger för alt antaga
ett arbetserbjudande är det enligt utredningen angeläget att hänsyn tas inte
bara tUl arbetshinder av rent kroppslig natur. Moderat arbetsUv ställer
raången gång höga krav på den enskildes psykiska raolståndskrafl.
Utredningen
anser att en förklaring av den enskilde att han inte orkar med den påfrestning
som kan följa raed ackordsarbete och dess railjö ora raöjligt bör beaktas.
Delsarama gäller önskemål ora sysselsättning i annan inte alltför pressande
arbetsmiljö. Vissa arbeten kan även eljest vara av den natur alt det ställer
sådana krav på arbetstagarens psykiska balans att en arbetssökande sora inte
anser sig uppfylla kraven bör ha rätt att utan påföljd avisä arbetet. Har den
arbetssökande inte erfarenhet av det anvisade arbelet anser utredningen att del
i allmänhet kan fordras att han prövar på det. Även i fall av nu behandlat
slag kan det finnas anledning att anlita raedicinsk sakkunskap vid bedömningen.
Den
arbetssökandes anspråk på att få tillfälle alt orientera sig på
arbetsraarknaden och närraare bedöraa de arbetsalternaliv som kan komraa i
fråga bör enligt utredningen tillgodoses i riralig utsträckning. Arbetssökande
sora genom omskolning eller annan utbildning, arbets- och yrkesvana eller på
annat sätt innehar särskilda förutsättningar för att fullgöra vissa
arbetsuppgifter bör ges den tid som i det enskUda faUet kan anses skälig för
att kunna få ett arbete sora svarar raot dessa förutsättningar. Arbetssökande
skall dock inte kunna grunda arbetsavvisande endast på alt han genoragått viss
utbildning.
När
det gäller anvisning av arbete på annan ort än bostadsorten fär enligt
utredningen den arbetssökandes personliga förhållanden särskild betydelse.
Utredningen betonar betydelsen av hänsyn lill raöjlighelerna att erhålla bostad
i förekomraande fall familjebostad av tillfredsställande beskaffenhet på
den nya orten.
Till
bedömningsbilden hör även förhållanden som i det enskilda fallet skapar
ofrånkomlig lidsfrist för skäligt rådrura hos arbetsförraedUngen,
Det
går enligt utredningen inte alt ge några genereUa regler för hur lång den
tidsfrist bör vara som kan ställas till den arbetssökandes förfogande. Hänsynstagande
lUl den enskilde arbetssökandens förhållanden raåste vägas raot de faktiska
förhållandena på arbetsraarknaden.
Prop. 1973: 56 73
Sararaanfattningsvis
föreslår utredningen att kassaförordningens nuvarande regel ora hänsynstagande
till den arbetssökandes krafter och färdigheter ersätts raed en bestämmelse att
erbjudet arbete skall anses lämpligt, om inom ramen för tUlgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn har tagits såväl till sökandens yrkesvana och
föreliggande förutsättningar i övrigt för arbetet sora till hans önskemål i
fråga ora arbetsval och andra personliga förhållanden,
I kassaförordningen anges
alt erbjudet arbete är lärapligt ora "icke heller eljest särskilda
oraständigheler föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur". Denna regel anser utredningen vara överflödig vid
sidan av den föreslagna bestämmelsen,
F, n, gäller att erbjudet
arbete skall anses lämpligt under förutsättning att det är förenat raed
avlöning, som prövas vara skälig i förhållande lill lön som för sådant arbete
ulgår enligt kollektivavtal eller, om dylikt avtal ej finns, lUl i arbetsorten
förekommande lön för samraa arbete.
En grundläggande princip
inora arbetslöshetsförsäkringen är att den erbjudna lönens skälighet prövas ulan
hänsyn lill de inkomster kassamedlemmen haft i tidigare anställning. Enligt
utredningens mening kan det inte koraraa i fråga att frångå denna princip. Ora
den arbetssökande erbjuds ett arbete sora är förenat raed lägre nettolön än den
ersättning som han har rätt tUl från sin arbetslöshetskassa upplevs detta
enligt utredningen sora en orättvisa av kassaraedleraraar.
Utredningen föreslår bl,
a, därför att erbjudet arbete skall anses lärapligt bara ora
ansläUningsförraånerna är skäliga i förhållande lill den ersättning sora den
arbetssökande har rätt till enligt försäkringen,
Anslällningsförraånema bör
anses ej skäliga bara ora lönen raed avdrag för skatt klart understiger
ersättning sora den arbetslöse inom raraen för slalsbidragsbestäraraelserna och
raed tillärapning av överförsäkringsregeln är tiUförsäkrad,
Den nu föreslagna
principen ora anknytning lill den försäkringsersättning som den arbetssökande
har rätt till torde i regel ge tiUräcklig ledning för avgörande ora ett
erbjudet arbete är förenat raed skälig lön,
I särskilda fall kan det
dock förekoraraa att en arbetslös kassaraed-leni erbjuds ett arbete där lönen,
trots att den kan anses skälig i förhållande till hans försäkringsersättning,
ändock är väsentligt lägre än vad sora utgår till andra arbetstagare sora
besitter järaförbara kvalifikationer och utför likvärdigt arbete. Detla kan
bero på särskilda löneförhållanden vid företag eller på ort där arbete
erbjuds. Det kan även bero på den försäkrades egna yrkeskvalifikationer och
personliga förhållanden eller på bestäraraelser ora ersättningsbelopp i den
arbetslöshetskassa där han är medlem.
Enligt utredningens mening
kan det i sådana speciella fall saknas anledning att begära att den
arbetssökande skall acceptera ett erbjudet
Prop. 1973: 56 74
arbete,
ora lönen är väsentligt lägre än vad sora utgår till andra arbetstagare sora
besitter järaförbara kvalifikationer och utför likvärdigt arbete. Vid
bedöraning av frågan om den erbjudna lönen är väsentligt lägre skall jämförelse
göras med lön sora utgår vid andra företag raed anställda inora sarama
yrkesområde och i sararaa orlsgrupp. I regel leder givetvis denna bedöraning
till att lönen är skälig, ora den överensstära-mer raed lönesättningen vid det
företag där arbete erbjuds. Endast i undantagsfall torde det bli så att lönen
anses oskälig trots att den överensstäraraer raed lönesättningen för övriga
anställda 1 företaget.
Den
nu föreslagna anknytningen till det allraänna löneläget i vissa fall
förutsätter att arbetsförmedlingen har tillgång till lönestatistik eller därmed
järaförlig utredning. I regel torde det vara raöjligt att genora den
inforraation, som kan väntas ingå i arbetsförmedlingens allraänna service, få
tillgång tUl den utredning som är behövlig för att bedöma den erbjudna lönens
skälighet. I övriga fall är förmedlaren eller kassa-redogöraren hänvisad till
att göra ett mera fritt bedömande raot bakgrunden av sin kännedora ora
löneläget i den aktuella och likartade branscher.
När
det gäller arbete som erbjuds på oraråden där lönesättningen helt eller delvis
bygger på s. k. prislistor för ackord, t. ex. för byggnadsarbete och
skogsarbete, blir hållpunktema för denna särskilda bedöraning av skälig lön för
arbetet delvis av annat slag. Ora ackordslöner baseras på riksprislistor eller
orarådesprislistor, varora överenskoraraelse träffats mellan
arbetsmarknadsparterna på riksnivå, och det erbjudna arbetet skall ulföras
enligt sådana listor, behöver i regel någon jämförelse med faktiskt utgående
löner inom yrkesområdet inte göras.
Utredningens
förslag att tUlförsäkrade ersättningsbelopp och, i vissa fall, det faktiska
löneläget skall tillmätas betydelse innebär dock inte att man har att bortse
från innehållet i tUlämpligt kollektivavtal. Sora första föratsättning bör
gälla att den erbjudna lönen är förenlig raed kollektivavtal. Härvid är det
enligt utredningens raening inte nödvändigt att avtalet är
kollektivavtalsrättsligt sett gällande på den arbetsplats sora
arbetserbjudandet avser. Ett kollektivavtal sora enligt sitt innehåll är till-lämpligt
på orten bör i regel vara normerande oavsett om arbetsgivaren är bunden av
avtalet eller ej. Om något norraerande kollektivavtal inte finns, får
skälighetsprövningen grundas på enbart järaförelse raed det löneläge sora i
allraänhet råder för sararaa arbete inora yrkesora-rådet.
Utredningen
vUl betona att inte endast lönen har betydelse när det gäller att bedöraa ett
erbjudet arbetes läraplighet från förevarande synpunkt. Även andra
anställningsförraåner såsora pension, sjuklön, seraester, övertidsersättning,
skift- och andra tUlägg, helglön, resekoslnadsersällning,
traktaraentsersättning särat tjänstegruppliv- och avgångsbi-dragsförsäkring
bör beaktas. Ett erbjudet arbete bör i regel anses
Prop. 1973:56 75
lämpligt,
om den arbetssökande tUlförsäkras de anställningsförmåner av detta slag som
utgår enligt kollektivavtal.
Erbjudet arbete skall
anses lärapligt bara under förutsättning att del inte hänför sig till
arbetsplats där arbetskonflikt råder. Hänsyn får härvid inle tas till konflikt
sora strider raot kollektivavtal eller kollektivavtalslagen.
En förutsättning för att
erbjudet arbete skall kunna avvisas utan påföljd är att stridsåtgärd, sora
inte är olovlig enligt lag eller kollektivavtal, vidtagits vid företaget. Det
kan inte anses tillräckligt att varsel ora stridsåtgärd utfärdats eller att
företaget på annat sätt är konfliklhotat, anför utredningen,
Ora en arbetskonflikt
strider raot lag eller kollektivavtal eller i fråga ora arbetsplats där
kollektivavtal inte gäller är av okynneska-raktär, behöver arbetsförraedUngen
enligt tillärapade anvisningar inte ta hänsyn till konflikten vid bedöraande av
arbetets läraplighet. Det kan eraellertid enligt utredningens raening i sådana
fall vara anledning att ta hänsyn tUl arbetssökandens personliga svårigheter
att godta ett arbetserbjudande, vid företag sora drabbats av sådan konflikt.
Förhållandena på
arbetsplatsen skaU väsentligen raotsvara vad sora i lag och författning
föreskrivs rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall för att
erbjudet arbete skall anses lärapligt.
Till den lagstiftning som
avses hör frärast arbetarskyddslagen och de föreskrifter som meddelats raed
stöd av denna lag. Ett slort antal bestäraraelser inom
arbetarskyddslagstiftningen har fått en relativt vag och obestärad utforraning
med hänsyn till att besläraraelserna kan gälla för ett stort antal skUda
verksarahetsgrenar och därför alt tillärapningen bör kunna anpassas efter de
från lid tUl annan ändrade förhållandena varander arbetet bedrivs. En raarginal
för bedöraning av vad sora är väsentligt på en viss arbetsplats finns sålunda
inbyggd i arbetarskydds-lagstiftningen. Någon ytterligare marginal för
bedömning inom arbetslöshetsförsäkringen synes inte erforderlig. Utredningen
har därför inte tagit med ordet "väsentligen" i lagtexten.
3.4.3
Självförvållad arbetslöshet
En
utgångspunkt för nuvarande regler om mistad kassaersättning vid självförvållad
arbetslöshet har varit att inora ett försäkringssystera inte kan utgå
försäkringsförraåner tUl försäkrad sora själv vållar försäkringsfall.
En raotsvarighet tiU
sådana bestäramelser finns i regel inora all försäkring. Bestämmelser av detta
slag motverkar raissbruk av försäkringen och syftar tUl att garantera att
försäkringsersättning utgår endast i sådana fall då detta framstår som
motiverat utifrån de grundsatser som bär upp försäkringssystemet. Inte heUer
inom en raodern arbetslöshetsför-
Prop. 1973: 56 76
säkring
anser utredningen att påföljdsbestäramelser av nu berörd typ kan undvaras.
Utredningen
anser inte att skäl föreligger att föreslå någon ändring i gällande
bestäramelser ora självförvållad arbetslöshet. Utredningen anför eraellertid
följande synpunkter på tiUämpningen.
Vid
prövningen av vad som utgör giltig anledning att lärana arbetet har tidigare
hävdals att stränga krav bör uppställas och att spörsraålet väsentligen bör
bedöraas raed ledning av civilrättens regler ora arbetsavtalet. I enlighet
härraed skuUe den arbetstagare sora frivilligt läranat sitt arbete bedöraas
strängare än den sora avvisat erbjudet arbete. Denna tillärapning står enligt
utredningens raening inle i överensstämmelse med nutida synsätt. Utredningen
har i fråga ora vad sora skall anses sora lärapligt arbete förordat en raera
nyanserad bedömning raed skäligt hänsynstagande tUl den arbetssökandes
föratsättningar, önskeraål och personliga förhållanden i övrigt. Motsvarande
betraktelsesätt bör anläggas när det gäller den sora själv läranat sitt
arbete.
Den
sora har ett arbete raen av någon i och för sig godtagbar anledning vill
skaffa sig en lärapligare sysselsättning bör inte raotverkas i sitt yrkesval av
ersättningsreglerna. Sora giltig anledning alt sluta en anställning bör godtas
att vederbörande har en allvarlig önskan att söka sig till annat för honora
lärapligare yrkesoraråde. Dock bör i regel krävas att han i god tid innan
anställningen upphör anraält sig sora arbetssökande hos arbefsförmedhngen. Är
arbetet uppenbariigen inte lämpligt enligt de regler sora gäller för bedöraande
av erbjudet arbetes läraplighet, bör en arbetstagare likaledes kunna sluta sin
anställning utan risk för att avstängas från ersältningsrätt, Detsararaa bör
gälla, om arbetet tagits på försök efter anvisning av arbetsförmedlingen raen
arbetstagaren vill söka byta till ett lämpligare arbete,
I
frågan huravida självförvållad arbetslöshet föreligger när arbetstagaren
skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, anser utredningen alt
arbetsrättens regler är lärapliga sora grundval för bedömningen. Onykterhet i
arbetet, upprepad sen ankomst till arbelet, frånvaro utan giltig anledning och
vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning synes alltjämt kunna tjäna
sora exerapel. Det bör enligt utredningen inte ha någon avgörande betydelse om
arbetstagaren skilts från anställningen genom oraedelbart avsked eUer raed
iakttagande av avtalad uppsägningstid. Har förhandling raed arbetsgivaren
påkallats av arbetstagarorganisation raed anledning av uppsägning eller
avsked, bör eventuell avstängning inte versläUas förrän situationen klarlagts
raeUan förhandlingsparterna,
I
fråga ora det fallet alt den arbetssökande utan att uttryckligen ha avvisat
lärapligt arbete likväl genora sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att
anställning inte korarait till stånd, betonar utredningen alt regeln endast
syftar på klart klandervärda beteenden från den arbetssökan-
Prop.1973: 56 77
des
sida. Det skall vara uppenbart för envar att det enbart är detta klandervärda
beteende som utgör orsaken till att anstäUningen inte kommit till stånd. Som
exempel nämner utredningen att kassaraedlera infunnit sig spritpåverkad på en
arbetsplats för att söka arbete och att han läranat vilseledande uppgifter ora
sin kompetens. Den arbetssökandes uppträdande på fritid bör i allraänhet inte
tUlraälas någon betydelse, uppger utredningen. Inte heller bör den
arbetssökande läggas något till last bara av det skälet att han under en
anställningsintervju läranar sanningsenliga svar på frågor, som ställs till
honom angående hans önskemål och personliga förhållanden. Annorlunda ligger
saken till om den arbetssökande genom olämpligt uppträdande provocerar frara
ett negativt besked ora anställningen. Utredningen föreslår att bedömningen om
arbetslöshet är självförvållad eller ej sker efter samraa regler när det gäller
kontant arbetsmarknadsstöd.
Det
erbjudna arbetets varaktighet är enligt utredningen inte den enda faktor som
bör tUlmätas betydelse när det gäller att ta ställning till påföljden vid
självförvållad arbetslöshet. Det kan vara lika berättigat att vid
bestäraraandet av avslängningstidens längd ta hänsyn till exerapelvis det
erbjudna arbetets större eller raindre läraplighet för den arbetssökande eller
till den arbetssökandes personliga förhållanden i övrigt. Avser arbetsvägran
ett arbete av endast ganska kort varaktighet finns det enligt utredningen i
allraänhet starka skäl, sett såväl från försäkringens som den enskildes
synpunkt, att tillgripa en påföljd vilken inte är alltför långtgående.
Utredningen föreslår därför dels att, ora arbetet skulle ha varat under högst
fera dagar, avstängningstiden skall utgöra sju kalenderdagar, dels att, om
arbetet skulle ha varat under högst tio dagar, avstängningstiden skall utgöra
14 kalenderdagar.
Förslaget
innebär att den nuvarande lindrigare påföljden vid avvisande av arbete, som
var avsett att omfatta högst två dagar, sträcks ut lill att avse tillfälliga
arbeten som skulle ha varat högst fera resp, tio arbetsdagar. Ibland koraraer
del självfallet att vara svårt att få frara tillförlitlig utredning om den
avsedda längden hos ett erbjudet arbete. Enligt utredningens mening finns
anledning att härvidlag iaktta en relativt generös tillämpning genteraot den
arbetssökande. Det bör sålunda vara lillräckligt att det är sannolikt alt
arbetet endast skulle pågå angivna antal dagar för att de kortare
avstängningstiderna skall tillämpas.
Vid
övriga fall av självförvållad arbetslöshet föreslår utredningen alt
avstängningstiden norraalt skall utgöra fyra veckor, vilket raotsvarar den tid
sora hittUls gällt,
I
fall av allvarlig självförvållad arbetslöshet bör krävas av den arbetssökande
att han genora att fullgöra förvärvsarbete under en inle alltför begränsad tid
visar att han står tiU arbetsmarknadens förfogande, innan han kan få ersättning
på nytt, F, n, krävs förvärvsarbete under 20 dagar
Prop. 1973:56 78
(fyra
veckor). Utredningen föreslår ingen ändring härvidlag. Det kan finnas fall där
det från försäkringens synpunkt i stället vore lämpligare med en längre
avstängningslid än 28 dagar. Uttedningen syftar på situationer då den arbetssökande
har möjlighet att fullgöra förvärvsarbete under 20 dagar utan att likväl ha
för avsikt alt i fortsättningen stå lill förfogande för varaktigt arbete.
Utredningen har övervägt en sådan längre avstängningstid men funnit att
påföljdssysleraet inte bör korapliceras raed någon regel om längre
avstängningstid än 28 dagar vare sig som alternativ till kravet pä
förvärvsarbete under 20 dagar eller sora fristående påföljd.
Arbetslöshetskassas beslut
ora avstängning bör enligt utredningen bli gällande utan föregående godkännande
av AMS. Föreskrift ora godkännande gäller nu i fråga ora avstängning under tid
innan den försäkrade ulfört arbete under 20 dagar. Enligt vad utredningen
erfarit från tillämpningen av den föreskriften föreligger inle anledning till
betänkligheter mot att arbetslöshetskassorna fattar definitivt
avstängningsbeslut också i dessa fall. Prövning av AMS i annan ordning än
besvärsvägen anser utredningen inte erforderlig.
Utredningen
föreslår att de för försäkringen föreslagna påföljderna av att arbetslöshet är
att anse sora självförvållad skall gälla även den sora söker eller uppbär
kontant arbetsmarknadsstöd.
Utrednmgen anser att
bestäraraelsema ora självförvållad arbetslöshet skall i tillärapliga delar äga
motsvarande tillämpning i fråga ora yrkesutbildning, vid vUken
utbildningsbidrag utgår enligt arbetsraarknadskungörelsen. I fråga om
avstängning från ersältningsrätt vid vägran att delta i yrkesutbildning
erinrar utredningen om att föredragande departeraentschefen i prop, 1964: 116
frarahöll att tvångsraoraentet inle kunde vara något avgörande skäl mot
avstängning, under föratsättning att utbildningen inte medförde några
kostnader för deltagaren och att utbildningen för just honom noga hade
prövats. Utbildningens läraplighet borde enligt departementschefens mening
prövas efter viss kortare tids deltagande i utbildningen. En sådan ordning vore
ägnad att betydligt rainska en eventuell förekomraande känsla av tvång hos
någon deltagare.
En prövotid ingår nuraera
generellt på åtskilliga områden av arbetsmarknadsutbildningen, uppger
utredningen. Eleven har därvid möjlighet alt pröva på och välja olika vägar för
den fortsatta utbildningen. Förslag från arbetsförmedling tUl arbetslös
sökande att genoragå arbetsmarknadsutbUdning föregås i regel av en utredning i
varje enskUt fall. Arbetsraarknadskungörelsen raedger även att utbUdningsbidrag
utgår till den som undergår utredning ora föratsättningarna för yrkesutbildning
(15 §). Utredningen anser därför att anledningarna att befara någon känsla av
tvång från arbetssökandens sida nuraera bör ha rainskat. I de enstaka fall där
sökande ändock uppger sig vara osäker och inte vill
Prop. 1973: 56 79
binda
sig för en föreslagen utbildning, kan det i varje faU fordras av honora att han
ändock prövar på arbetsförraedlingens förslag genora att en tid delta i
utbUdningen. En sådan prövotid får då närraast karaktär av förlängd utredning.
Kvarstår även därefter elevens ovillighet att slutföra utbildningen kan det
vara lämpligast att arbetsförmedlingen fortsätter sin utredning och söker
finna annan väg att lösa sökandens syssel-sättnlngsproblera.
Utredningen
anser att avstängning i regel bör ske endast när orastän-digheterna ger belägg
för ovillighet från raedleraraens sida att själv bidra till att korama ur en
svår arbetslöshetssituation.
3.5
Arbetslöshetsförsäkringen
3.5.1 12-månadersviUkoret
Det
enda skäl av större betydelse som talar för ett bibehållande av nuvarande
12-raånadersvillkor är enligt utredningen att förebygga upp-korast av
ersättningsrätt för medlem som inträtt i arbetslöshetskassa först då ökad
arbetslöshet befaras. På grund av de långa uppsägningstider som nuraera
förekoramer för vissa arbetstagargrapper kan det även tänkas fall då någon
söker inträde i arbetslöshetskassa först sedan han blivit uppsagd från sin
anställning och därefter skulle kunna upparbeta. ersättningsrätt enligt
5-månadersvillkoret före uppsägningstidens utgång anför utredningen.
Arbetslöshetskassornas
saraorganisation har föreslagit ett allraänt krav på tolv månaders raedleraskap
för rätt tUl ersättning. Enligt utredningen skulle detta onekligen skapa en
spärr för sådana fall. Utredningen ifrågasätter emellertid ora dessa fall kan
antagas bli så raånga att regelsysteraet i fraratiden bör tyngas raed den
föreslagna regeln.
Utredningen framhåller
även betydelsen av att försäkringsvillkoren blir så enkla och allmängiltiga
sora raöjligt. De bör ulforraas så att raed-lemsrekryterlngen till
arbetslöshetskassoma underlättas. Försäkringsskyddet för ungdoraar och andra
nykorana på kassans verksarahetsoraråde bör kunna inträda så snart sora
raöjligt. AUraänt gällande försäkringsvillkor skall inle enligt utredningen
behöva motiveras med särförhållanden sora kan tänkas uppstå endast i raycket
speciella fall. Dessutora torde det kunna vara av värde att nya raedleraraar i
kassan redan tidigt känner sig likaberättigade raed övriga kassaraedleraraar.
Mot
bakgrund av det anförda föreslår utredningen att 12-raånadersvillkoret slopas
som ersättningsvUlkor.
3.5.2 5-månadersvillkorel
Enligt
utredningens raening bör arbetslöshetskassa ha raöjlighet att välja det för
kassan lärapligaste avgiftssysteraet, det traditionella raed avgiftsbefrielse
eller det kontinuerliga. I regel blir avgiftssysteraet i ar-
Prop.
1973: 56 80
betslöshetskassa beroende av utforraningen av
avgiftssysteraet på den fackliga sidan.
Den bundenhet för avgiftssysteraet sora uppstår genom
kombinationen av kraven att arbete skall ha utförts viss tid och alt avgifi
skall ha erlagts för samma tid bör därför upplösas, frarahåller utredningen.
Därraed skapas större frihet åt arbetslöshetskassorna att utforraa avgiftssysteraet
sora det är lärapligt för varje kassa. Avgiftsforraen bör dock godkännas av
AMS. Fullgörande av den i kassans stadgar föreskrivna avgiftsbetalningen bör,
i stället för att vara ett särskilt krav för att ersättning skall utgå, ingå i
kassaraedleraraens sladgeenliga förpliktelser och liksora raedleraskapets
bevarande genom fullgörande av andra medlerasförpliktelser vara en given
förutsättning för att ersättningsrätt skall uppkoraraa och fortlöpa.
Av anförda skäl föreslår utredningen att
5-raånadersvUlkorel inte längre skall ha karaktären av avgiftsvillkor.
Utredningens förslag att 12-raånadersvillkoret skall utgå
sora ersättningsvillkor raedför alt den för ersättningsrätt i
arbetslöshetsförsäkringen erforderliga anknytningen till arbetsmarknaden måste
byggas på en regel, raotsvarande det arbetsvUlkor sora ingår i nuvarande
5-månaders-villkor.
Beträffande längden av den erforderliga sararaanlagda
tiden i arbete föreslår utredningen inte någon ändring.
Huvudregeln bör vara raånadsberäkning. Utredningen anser
att varje arbetslöshetskassa bör ha viss frihet att själv bestäraraa
detaljerade regler för beräkning av den arbetade tid sora fordras för att en
månad skall kunna tillgodoräknas. För närvarande tillämpas vanligen tidsgränser
på tio dagar och 80 tiraraar. Enligt utredningens raening finns anledning att
överväga en sänkning av sistnäranda gräns. Skälet härtill är förutom beslutad
arbetstidsförkortning att ersättningsmöjligheterna för deltidsarbetande
därmed kan utsträckas i skälig omfattning. En riktpunkt bör enligt utredningen
vara att arbetslös endast får tillgodoräkna månad under vilken arbete har
utförts minst tio dagar dock minst 70 tiraraar, Arbetslidsförhållandena kan
eraellertid förändras så att det i försäkringen behövs jämkningar av angivna
tider,
I den praktiska tillämpningen har framkorarait ett
alternativ till denna raånadsräkning. För att slippa kontrollera hur arbetet
fördelar sig på olika raånader och därigenora underlätta prövningen av
arbetsvillkoret, har inora nuvarande arbetslöshetsförsäkring på försök prövats
ett systera kvantitetsraeloden sora innebär att arbetsvillkoret ej uttrycks
i arbete under ett visst antal raånader utan i arbete under ett visst antal
dagar under hela 12-raånadersperioden. Härigenora undviks enligt utredningen
en olägenhet sora vidlåder det traditionella systeraet raed raånadsberäkning
och sora innebär att olika arbete av sararaa orafattning
Prop.
1973: 56 81
på grund av förläggningen till olika raånader kan ge skUda
resultat vid prövningen av arbetsvillkoret.
På försök har kvantitetsregeln raedgivits för tUlärapning
i byggnadsarbetarnas och skogsarbetarnas kassor och gett ett tillfredsställande
resultat. I byggnadsarbetarnas kassa fick medlemraarna tidigare vid prövningen
av arbetsvillkoret tUlgodoräkna raånad, under vilken avlönat arbete utförts
rainst tio dagar. Detla betydde en sararaanlagd minimitid "av 50 dagar i
5-raånadersvillkoret. Denna rainiraikvantitet arbete har vid kvantitetsregelns
införande år 1966 ökats till 90 dagar.
Beträffande annan tillgodoräkningsbar tid än arbete
(värnplikt, yrkesutbildning och barnsbörd) har varje dag enligt
kvanlitetsregeln ansetts motsvara 6/10 arbetsdag. Tillsynsmyndigheten har
föreskrivit att endast dag då arbete utförts minst fyra tiraraar får
tillgodoräknas.
Utredningen anser att det bör finnas raöjlighet för kassa
sora så önskar att övergå till kvanlitetsregeln.
Kvantitetsraetoden bör enligt utredningens raening kunna
tillärapas endast i arbetslöshetsförsäkringen. Under nuvarande förhållanden
synes liden 90 dagar under raraliden vara i stort sett väl avvägd,
Minirai-arbetstiden för dag sora kan tillgodoräknas enligt kvantitetsraetoden
bör däreraot enligt utredningen kunna rainskas från fyra till tre tiraraar.
Tillärapningen av försäkringens kvanliletsregel liksom
regler ora tidsraåtten vid raånadsberäkning och övriga föreskrifier raed hänsyn
till speciella förhållanden i vissa kassor bör enligt utredningen bygga på
dispensrätt för tUlsynsrayndigheten,
Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon
ändring i fråga ora ramtidens längd. Den bör även i fortsättningen vara en
period av tolv raånader närraast före arbetslöshetens början.
Utredningen föreslår i fråga ora arbetsvillkoret att i
princip all tid med inkomst av förvärvsarbete skall raedräknas. Med inkorast av
förvärvsarbete avser utredningen inkorast såväl i pengar som
naluraför-förraåner i förra av kost eller bostad antingen såsom arbetstagare i
allraän eller enskild tjänst (inkorast av anställning) eller eljest (inkorast
av annat förvärvsarbete).
Som allmän regel för alla kassor skall enligt utredningen
gälla att endast förvärvsarbete efler senaste inträde som raedlem i arbetslöshetskassa
kan tUlgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret i försäkringen. SärskUda
bestämraelser reglerar övergången raellan kassor. Kassa vars verksamhetsområde
är begränsat tUl att omfatta endast arbetstagare skall enligt utredningen kunna
bestärama arbetsvillkoret lUl att endast avse arbete som anställd.
Utredningen finner inte skäl att förorda ändring av
gällande regel alt med tid i arbete likställs tid då medlem har haft semester
eller eljest med helt eller delvis bibehåUen lön varit ledig av annan anledning
än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.
6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56
Prop. 1973: 56 82
ArbetsmarknadsutbUdning
är en utbildning som bevUjas på syssel-sältningspolitiska grunder, framhåller
utredningen. Den sora undergår sådan utbildning uppfyller föratsättningarna för
alt erhålla utbildningsbidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen. Själva
utbildningen kan sedan ges antingen i särskilt anordnade kurser eller inora
det ordinarie utbildningsväsendet eller i företag. Enligt utredningens raening
bör genoragång av en sådan arbetsraarknadsutbUdning i viss utsträckning kunna
likställas med arbetad tid vid bedömning av arbetsviUkoret.
Utredningen anser att även
värnpliktstjänstgöring i viss orafattning bör likställas raed förvärvsarbete.
Med värnpliktstjänstgöring bör enligt utredningens mening likställas vapenfri
tjänst. Utredningen har också funnit att även tid under havandeskap och
barnsbörd i viss utsträckning bör vara tillgodoräkningsbar sora arbetad tid
vid prövning av arbetsvillkoret.
Beträffande
arbetsraarknadsutbUdning, värnpliktstjänstgöring särat havandeskap och
barnsbörd skall enligt utredningens raening gälla alt högst två raånader skall
kunna järaställas raed arbetad tid. Minst tre raånader i arbetsvillkoret skall
alltså vara tid då förvärvsarbete har utförts. Motsvarande förhållande raellan
arbetad tid och annan därraed likställd tid skall gälla då kvantitetsregeln
tillärapas.
I fråga om tid som inte
inräknas i raratiden överhoppningsbar tid förordar utredningen att nuvarande
bestämmelse om sjukdom kvarstår. Den innebär att den arbetslöshetsförsäkrade i
fråga om ersättningsrätt befinner sig i sararaa situation när sjukdomstiden
slutar som när den började. Detta bör enligt utredningen gälla även tid då arbetslös
kassaraedlera har varit sjuk raed halv sjukpenning men inte utnyttjat
arbetslöshetsförsäkringens ersättningsmöjligheter,
I viss utsträckning bör
som tidigare anförts tid i arbetsmarknadsutbildning likställas raed tid i
förvärvsarbete, I den mån ifrågavarande lid inle kan utnyttjas som
tUlgodoräkningsbar bör den vara överhoppningsbar vid ramlidsberäkning.
All UtbUdning sora utöver
tidigare studiegång av kortare eller längre varaktighet kan bygga på kunnighet,
förvärvad genora arbete och på praktiska erfarenheter av arbetsrailjöer, bör i
princip kunna vara överhoppningsbar anför utredningen.
Utredningen har
övervägt ora sålunda även tid i ungdomsutbildningen inom det ordinarie
skolväsendet kan föreslås bli överhoppningsbar. På grund av de skiftande
möjhgheterna lill arbete under ferier i olika utbildningsgrenar och raed
hänsyn tUl feriearbetels skiftande karaktär i olika åldrar, har utredningen
dock funnit sig böra förorda en begränsning av överhoppningsraöjligheien lill
sådan utbUdning sora har föregåtts av minst fem månaders sararaanhängande
förvärvsarbete med en för arbetet norraal heltidstjänslgöring. Sådan utbildning
benärans i utredningens förslag vuxenutbildning.
Prop.
1973: 56 83
Ett
kvarstående försäkringsskydd skulle vid återinträde på arbetsraarknaden efter
frihetsberövande på kriminalvårdens område raedföra oraedelbar och direkt
kontakt raed arbetsmarknaden och dess organ. Del skulle frarahåller utredningen
skapa ekonoraiska förutsättningar för övervägande och planering av
rehabilitering och andra arbelsraarknadsåtgärder under en tid då personliga
störningar ofta skapar svårigheter att återvinna fast anknytning till
arbetsraarknaden. Utredningen förordar därför att tid då kassaraedlera varit
hindrad alt förvärvsarbeta på grund av frihetsberövande på krirainalvårdens
oraråde blir överhoppningsbar vid raratidsberäkning. Detsararaa bör gälla tid
då den försäkrade har varit hindrad alt arbeta på grund av nykterhetsvård på
anstalt.
Slutligen
har utredningen sökt finna lärapliga regler för den situationen då försäkrad
efter barnsbörd gör avbrott i förvärvsarbetet för att vårda barnet längre tid
än sora enligt tidigare förslag skuUe vara tillgodoräkningsbar såsora
likställd raed arbetad lid. Barnels behov av föräldrarnas vård är givetvis
beroende av barnets hälsa och ålder, tillgången på andra vårdraöjligheter och
en rad andra yttre oraständigheler. Därtill koraraer föräldrarnas skiftande
förhållanden och önskemål. Även om aUa dessa omständigheter helst borde prövas
individuellt, har utredningen inle funnit raöjligt att vid reglering av
ramtidsberäkningen föreslå annat än en generell regel. Med hänsyn särskilt
lill de individuella variationerna i barnens utveckling under de första
levnadsåren föreslår utredningen att tiden bestäms till tre år. Den föreslagna
regeln innebär alt lid, då försäkrad varit hindrad att förvärvsarbeta på grund
av vårdnad av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt tre år, skall vara överhoppningsbar
i den raån den ej är tillgodoräkningsbar sora likställd raed arbetad lid.
3.5.3
Karens
En
av anledningarna till att karensbestäraraelser infördes i den första
kassaförordningen var att raan ansåg sig kunna utgå från att en arbetslös under
den närraaste tiden efter anställningens upphörande hade tillgångar tUl
förfogande för sitt eget och farailjens uppehälle, uppger utredningen. Behov
av hjälp skulle därför i allraänhet inträda först sedan arbetslösheten varat
någon tid. Med hänsyn till att avlöning då vanligen utbetalades veckovis,
ansågs det lärapligt att bestärama rainiraikarens-tiden till sex dagar. En
annan orsak till att karenstid infördes var att arbelslöshelsfall av endast
kortare varaktighet skulle raedföra en alltför stark belastning av kassans
ekonorai och dess adrainistraliva apparat. Dessa kortvariga arbetslöshetsfall
järafördes raed de bagatellskador, för vilka inora sjukförsäkring och annan
försäkring någon ersättning inte utgavs.
Principiellt
sett har frågan ora ersättning vid kortvarigt inkoraslbort-
Prop.
1973: 56 84
faU
korarait i ett delvis nytt läge på socialförsäkringarnas område genom nya
regler fr. o. ra. år 1967 ora karensdagar i sjukpenningsförsäkringen
framhåller utredningen. Sjukpenning skall numera enligt huvudregeln utgå fr.
o. m. dagen efter insjuknandedagen. För sjukperioder som inte varar mer än sex
dagar utöver insjuknandedagen skall gälla en s. k. fridagsregel. Den innebär
att sjukpenning utgår endast för dag då den försäkrade skulle ha utfört
förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukperiod skall
dock fridagsregeln kunna till- lärapas på högst två fridagar.
Utredningens
utgångspunkt är att skapa ett så bra försäkringsskydd raot inkorastbortfall vid
arbetslöshet sora raöjligt. Enligt utredningens raening kan redan några dagars
fullständigt inkorastbortfall innebära en avsevärd ekonoraisk påfrestning för
den sora är helt beroende av ar-betsinkorast för sin försörjning.
Utredningen
påpekar att SAF och LO i saraband raed den centrala uppgörelsen år 1964
träffade en överenskoraraelse ora perraitteringslön. Sedermera har parterna
tiUsatt en arbetsgrupp för revidering av 1964 års överenskommelse.
Utrednmgen har under sill
arbete haft informativa överläggningar med arbetsgruppen. Prelirainär
överenskoraraelse ora vederlag vid avsked och perraittering har träffats
raellan SAF och LO. Den har av parterna förklarats skola förbli preliminär
tills statsmakterna tagit ställning tUl utredningens förslag. Denna
preliminära överenskoraraelse har avgörande betydelse för utredningens förslag
att slopa karenstiden inom arbetslöshetsförsäkringen. Överenskommelsen innebär
alt arbetare sora har avskedats eller periratterats under vissa närraare
angivna förutsättningar är berättigad till vederlag för högst tre dagar i
oraedelbar anslutning tUl den tidpunkt då avskedandet resp. permitteringen träder
i kraft. För arbetslöshetsförsäkringen skulle enligt utredningens mening ett
slopande av karensbestäraraelser ulan att andra preventiva åtgärder sattes in
medföra en högst betydande kostnadsökning för försäkringen. Det är mycket
vanskligt att uppskatta den kostnadsmässiga betydelsen av ett sådant åtagande
från företagarsidan, vars syfte är all premiera en god personalplanering i
företagen. Utredningen hade inte varit beredd att föreslå ett slopande av
karensbestäraraelserna i försäkringen ora inte den prelirainära
överenskoraraelsen raellan SAF och LO hade ingåtts. Denna åtgärd för alt
avlasta försäkringen kostnader sora eljest skulle åvila densarama är en
omständighet som får beaktas vid bestämmandet av hur försäkringen skall
finansieras. Vidare har utredningen från tillgängligt statistiskt material
sökt få en uppfattning ora den kollektivavtalsreglerade perraitteringslönens
betydelse när det gäller förekorast och orafattning av perraittering och avsked
för kortare lid, frärast s. k. helgperrailtering. Utredningen konstaterar
därvid bl. a. alt
Prop. 1973: 56 85
antalet
helgperraitterade har sjunkit kraftigt sedan den centrala avtalsuppgörelsen
ora permitteringslön mellan SAF och LO trädde i kraft.
Ora karensvUlkoret slopas
koramer enligt utredningen ersättning att kunna utgå från försäkringen i fall
då den f. n. inte kan utnyttjas, t, ex, vid kortare perioder av
omställningsarbetslöshet.
Den stora kostnadsökningen
koraraer enligt utredningen all uppslå i de reguljära och mera långvariga
försäkringsfallen, då den försäkrade enligt nuvarande karensregler inte får
ersättning för de fera första arbetslöshetsdagarna.
Mot bakgrunden av det
anförda anser utredningen att karensvillkoret bör bortfalla i
arbetslöshetsförsäkringen. Ersättning kan därraed utgå från första arbetslösa
dagen, dock tidigast fr. o. ra, den dag den försäkrade gjort föreskriven
anraälan till arbetsförraedUngen,
3.5.4
Ersätlningstid
Ersättningstiden
är f, n, begränsad till 150 (200) dagar under ett försäkringsår. Genora
raetoden att nypröva arbetsviUkoret vid början av närraast följande
försäkringsår finns dessutom möjlighet för den som då alltjämt är arbetslös att
omedelbart få en ny ersätlningsperiod. Den sora närmast föregående
försäkringsår har fått ersättning 150 dagar kan i sådant fall få ersättning
ytterligare 150 dagar under det nya försäkringsåret. Därmed kan i dessa fall
med nuvarande regler uppstå en sararaanlagd och även sararaanhängande
ersättningstid av 300 dagar.
Det vanligast framhållna
gynnsamraa typfallet är det då en person bUr arbetslös den 1 februari efter att
då ha uppfyllt arbetsvillkoret genora stadigvarande arbete under längre tid.
Ora denne är arbetslös under resten av försäkringsåret har han rätt lill
raaxiraal ersättning, vanligen 150 dagar. Han uppfyller också arbetsvillkoret
vid nyprövning av detsamma den 1 följande september genom förvärvsarbetet
septeraberjanuari föregående försäkringsår. Det är således möjligt för denne
kassamedlem att under två på varandra följande försäkringsår få ersättning under
sararaanlagt 300 dagar eller, i vissa kassor, drygt 350 dagar.
Det närraast jämförbara
ogynnsamraa typfallet uppslår för den sora vid i övrigt liktartade förhållanden
blir arbetslös den 1 januari. Vid en därefter fortiöpande arbetslöshet
uppkoraraer inle någon ersättningsrätt vid nyprövning av arbetsvillkoret den 1
följande septeraber. Endast fyra raånader av det tidigare förvärvsarbetet
infaller under det då prövade arbetsvillkorets ramtid, tolv månader.
Ersättningstiden under två på varandra följande försäkringsår kan i sådana fall
bli endast 150 dagar eller, i vissa kassor, något längre.
Dessa bestäraraelser har
raedfört individuella orättvisor som under senare år synes ha blivit alltmer
fraraträdande och uppraärksararaade. I fråga om äldre arbetslösa har
ojämnheterna i det faktiska utfallet av
Prop.
1973: 56 86
nuvarande
metod för beräkning av ersättningstid undanröjts. Den regel om dagpenning under
förlängd ersättningstid sora trädde i kraft år 1968 är korabinerad raed en
avräkningsregel. Denna skapar ett utjämnat utgångsläge för beräkning av den
sararaanlagda ersättningstiden. De äldre långtidsarbelslösa kan i princip få
kassaersätlning under lika lång tid oberoende av vid vilken tidpunkt under året
de har blivit arbetslösa. De kan i allraänhet räkna raed alt den lid under
vilken kassaersättning längst kan utgå blir sararaanlagt 450 dagar.
Den
utjäraning av variationerna i den ordinära ersättningslidens längd sora därraed
genoraförts för de äldre långtidsarbetslösa bör enhgt utredningens mening
fullföljas genom likande regler för alla försäkrade.
Det
kan övervägas alt bestäraraa ersättningstiden till högst 300 dagar under två på
varandra följande försäkringsår för den som enligt nuvarande regler inte är
berättigad till förlängd ersättning. En sådan begränsning av
ersättningsperioden till två försäkringsår skulle eraellertid medföra att hela
den medgivna ersättningstiden i vissa fall inte kunde utnyttjas. Detta kan
tänkas förekomma då den försäkrade under ifrågavarande försäkringsår har varit
förhindrad att förvärvsarbeta på grund av sjukdora, värnplikt eller andra
förhållanden, som enligt utredningens förslag till arbetsvillkor skulle skapa
överhoppningsbara perioder vid beräkning av raratid, 1 speciella fall skulle en
sådan till två år knuten beräkning av ersättnings tiden även kunna raedföra
försäraring av er-sättningsmöjligheterna i förhållande till nu gällande regler,
Utrednmgen
har därför funnit att den lägsta generella ersättningstiden väl bör
besläraraas till 300 dagar raen att denna tid sedan arbetslöshet en gång
inträtt och arbetsvillkoret därvid visat sig vara uppfyllt bör kunna
nutnyttjas under en period sora inte begränsas i tiden.
Mot
bakgrund av det anförda föreslår utredningen att ersättnings-tiden inora
försäkringen skall utgöra 300 dagar räknade från den dag då den försäkrade
första gången blir arbetslös och uppfyller arbetsvillkoret. Detta vUlkor skall
såsora utredningen tidigare har anfört i princip innefatta fera raånaders
förvärvsarbete under de tolv raånader som har föregått arbetslösheten.
Förvärvsarbete som har utförts innan ersättning började utgå första gången får
inte medräknas ånyo för att medlem senare skall kunna uppfylla arbetsvillkoret.
Nyprövning
av arbetsvillkor skall därefter inte behöva göras färrän ersättning utgått i
sararaanlagt 300 dagar anför utredningen. Vid sådan nyprövning av arbetsvillkor
och raöjlighet till fortsatt ersättning skall utgångspunkten vara början av den
arbetslöshetsperiod då raedlera under den gångna 300-dagarsperioden senast uppfyllde
arbetsvillkoret.
Den
en gång upparbetade ersättningsperioden på 300 dagar bör enligt utredningen
avbrytas ora den försäkrade inte begär ersättning
Prop. 1973: 56 87
under en sararaanhängande tid av tolv raånader. I denna
lid inräknas inle överhoppningsbar tid.
Den del av äldrestödet sora, enligt de år 1968 införda
besläramelserna ora förlängd ersätlningstid (extra ersättning), utgår till den
sora fyller rainst 60 år det försäkringsår då arbetslöshet inträder och under
vissa förutsättningar tUl den sora fyllt rainst 55 år kan utan försämring av
nuvarande förraåner helt integreras raed försäkringens regelsyslera.
Utredningen förordar vidare att besläraraelsen ora 450
ersättningsdagar skall gälla för alla sora vid arbetslöshetens inträde eller
senare innan ersättningsperioden gått tUl ända uppnått 55 års ålder. Delta förslag
innebär att de sora befinner sig i åldern 55 lill 60 år inte behöver begära
AMS' raedigvande till förlängning av ersättningstiden. Styrelsens prövning av
arbetslöshetens orsaker i sådana fall blir därmed onödig.
Utredningen anser att de föreslagna besläraraelserna skall
gälla för alla kassor, vilket innebär alt de raöjUgheter sora nu finns för viss
kassa att efter lUlsynsrayndighetens raedgivande höja ersättningslidens raaxiraigräns
inte längre bör finnas,
Minirairegeln ora ersättningstid har hittills inte haft
någon praktisk betydelse, uppger utredningen, Alla kassor tUlärapar f, n,
raaxiraitid och det är knappast troligt att någon kassa i fraratiden skulle
önska till-lärapa kortare ersätlningstid än 300 dagar. Någon bestäraraelse om
minimitid fordras därför inle enligt utredningen.
Utredningen anser att arbetslöshetskassorna även i
fortsättningen bör ha raöjlighet att raed statsbidrag utbetala ersättning i
viss orafattning lUl raedlera sora fyllt 67 år. Kassa skall lill sådan medlera
under tiden intill dess han fyller 70 år kunna utge ersättning för sararaanlagt
högst 150 dagar under förutsättning alt för ersättning i övrigt föreskrivna
villkor är uppfyllda,
AMS'
dispensrätt i fråga ora helgdagar och helgdagsaflnar har till-lämpats så att
styrelsen i cirkulär lill arbetslöshetskassorna den 20 november 1967 medgivit
dispens från ersättningsförbud för annan helgdag än söndag särat för påskafton,
pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton och nyårsafton i följande fall. Uppgår
i en kalendervecka antalet ersäll-ningsförbjudna helgdagar (ej söndagar) och
helgdagsaflnar till mer än en -får ersättning utges för överskjutande sådana
dagar om a) den helgdag eller helgdagsafton, för vilken ersättning skulle utgå,
antingen ligger i en arbetslöshetsperiod eller inleder eller avslutar densamma
och b) i kalenderveckan kassaersättning utgår för rainst två dagar utöver ovan
nämnda dispensdag eller dispensdagar.
Utredningen har funnit att AMS' dispensbeslul tillgodoser
både oUka intressen och principiella krav. Då styrelsens dispens fått en
generell giltighet och erfarenheterna av dess tUlärapning synes vara goda,
föreslår utredningen att bestäraraelser sora i stort överensstäraraer med
tillämp-
Prop. 1973: 56 88
ningen
införs i lagen. Ersättning bör emellertid enligt utredningen kunna utgå även
ora antalet helgdagar i veckan inte är raer än en. De raest väsentliga
förutsättningarna för ersätlningsrätt i dessa fall är enligt utredningens mening,
att arbetslöshet under ifrågavarande kalendcrvecka medför alt kassaersättning
utgår för minst två eljest ersättningsberättigade dagar och att en arbetslös
dag infaller oraedelbart före eller efter ifrågavarande helgdag eller
helgdagsafton.
3.5.5
Ersättningsbelopp
För
alt bedöma var ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör ligga i förhåUande
till arbetsinkomsten på arbetsraarknaden har valts den genomsnittliga
dagsinkorasten för industriarbetare. Enligt statistiska centralbyråns statistik
beträffande sysselsättning och löneutvecklingen för arbete inora industrin
under augusti 1970 utgjorde den genomsnittliga tiraförljänsten för samthga
industrigrupper inkl, statliga verkstäder tolv kr,, vilket vid en arbetsdag om
åtta tiraraar ger en dagsin-korast av 96 kr. Enligt gällande
överförsäkringstabeU skulle denna inkorast raedge en högsta ersättning av 63
kr.
Väljer
man såsom högsta dagpenning 75 kr, ges en relativt god raarginal. Denna kan
redan från början komma att erfordras för grupper raed högre inkorastiäge.
Inora
den allraänna försäkringen ulgår till den sora har en arbelsin-korast av 39 000
kr. och däröver per år sjukpenning raed 52 kr. per dag under sju dagar i
veckan, vilket raotsvarar 364 kr. per vecka, I arbetslöshetsförsäkringen
skulle näranda sjukpenning raotsvara en dagpenning av kr. 72: 80 under fera
dagar i veckan. För långl gående paralleller bör eraellertid inte dras mellan
sjukförsäkringens och arbetslöshetsförsäkringen. Fördelningen av de försäkrade
på olika ersättningsbelopp blir olika beroende på att sjukförsäkringen bygger
på årsinkomsten, raedan arbetslöshetsförsäkringen har dagsinkorasten som
grund. Härtill koraraer alt sjukförsäkringen arbetar med ell stort antal
sjukpenningklasser, raedan arbetslöshetskassorna endast undanlagsvis har mer än
två dagpenningklasser och i övrigt bygger differentieringen på
överförsäkringsregler. Olikheter mellan de båda försäkringarna föreligger även
beträffande barntUlägg.
Antalet
raedlemraar i arbetslöshetskassornas lägre klasser är relativt obetydligt. De
tre lägsta klasserna, raed ersättningsbelopp 18, 20 och 22 kr. per dag, kan
uppenbarligen utgå anför utredningen. Det gäller även om fall av deltidsarbete
raed raycket kort daglig arbetstid beaktas. Den av utredningen förordade
17-tiramarsregeln, som innebär att arbetsutbud understigande 17 tiraraar per
vecka inte orafattas av arbetslöshetsförsäkringen, utesluter I regel
försäkringsfall där dagsinkomsten I genomsnitt blir så låg. Skulle ändock
sådana fall uppkomma, anser utredningen
Prop. 1973: 56 89
att
ersättningens storlek kan regleras med tUlämpning av överförsäkringsregeln.
Det
relativt obetydliga antalet kassaraedleraraar sora under senare lid
registrerats i de närraast högre dagpenningklasserna med ersättningsbelopp ora
25 och 27 kr. per dag kan motivera att även dessa dagpenningklasser får utgå.
Utredningens förslag ora ersättning vid deltidsarbete och ora överförsäkring
raöjliggör att ersättningens storlek kan regleras utan alt dessa
dagpenningklasser behöver raedtagas i nya försäkrings-bestämmelser.
Den
naturliga utvecklingen är enligt utredningen att dagpenningklasserna i en ny
arbetslöshetsförsäkring bildade en skala med 5-kronorsin-lervaller från 30 tiU
75 kr.
Även raed en ny
klassindelning sora innebär att nuvarande maximi-ersättning höjs väsentligt,
kan det enligt utredningen förekomna grupper förvärvsarbetande för vUka en
ersättning av 75 kr. per dag (375 kr. per vecka) anses vara otUlräckligt sora
erforderligt skydd raot inkomstbortfall vid arbetslöshet. För sådana fall bör
arbetslöshetskassa få möj-liget att inora överförsäkringsreglernas rara införa
en utan statsbidrag finansierad påbyggnad. För denna del av försäkringen bör
sararaa regler gälla sora för den statsbidragsberättigade delen. Delta gäller
exerapelvis avgiftsberäkning och tiUsyn av AMS.
Ora allmänna förändringar
av penningvärde och löner framdeles medför att antalet försäkrade i den lägsta
dagpenningklassen blir lika obe-tydUgt sora i de klasser raed ersättningsbelopp
1827 kr. vilka enligt utredningens förslag skall bortfalla, är frågan ora
klassens bortfall i skalan närmast av administrativ art. Det bör enligt
utredningens mening anförtros åt tillsynsmyndigheten alt efter sararåd med
arbetslöshetskassorna göra den bedöraningen. Berayndigandet skall således
gälla den dagpenningklass sora vid prövningstillfället är den lägsta.
Utredningen underslyrker
att utvecklingen aUtraer stöder uppfattningen att sarahället bör tillgodose
bamfarailjernas behov i annan ordning än genora särskilda tUlägg tUl eljest utgående
ersättning i sådana stödforraer sora arbetslöshetsförsäkring, Sarahällsstöd som
är påkallat av hänsyn till barnfamiljernas försörjningsbörda har korarait att
inriktas på allmänna barnbidrag, statliga och koraraunala bostadstillägg tUl
barn-farailjer samt andra åtgärder inora faraUjepolitikens ram.
Väsentligt för
bedöraningen av barnliHäggets värde är enligt utredningen även konsekvenserna
av arbetslöshetsförsäkringens överförsäk-ringsbeslämmelser. Dessa koraraer
givetvis att frärast få tillärapning på kassaraedleraraar raed relativt låga
inkomster. Enligt nuvarande regler skall först barntiUägget nedsättas eller
helt innehållas, om ersättningen till raedleraraen raåste rainskas på grand av
överförsäkringsbestämmelserna. För dessa raedleraraar i lägre inkomstlagen kan
det därför vara
Prop. 1973: 56 90
av större värde att överförsäkringsavdragen generellt
rainskas än att barntUlägget bibehåUs.
Utredningens
förslag ora försäkringsersättningen inryramer även i övrigt möjligheter till
betydligt höjd kompensation. Enligt utredningens raening skulle det för
arbetslöshetsförsäkringens fraratida utveckling vara en fördel att alla
tUlgängliga resurser koncentreras på en höjning av den allraänna
korapensationsgraden. Utredningen förordar att beslut om bamtillägget fattas i
saraband raed genoraförandet av de reforraer sora raedför ett avsevärt ökat
korapensationsutryrame för alla arbetslöshetsförsäkrade. Utredningen anser alt
barntiUägget bör slopas.
Ersättning
från arbetslöshetskassa får även utges sora hjälp till läckande av rese- och
flyttningskostnader för tillträdande av arbete på annan ort,
Föreskriftema
ora olika arbetsmarknadsåtgärder från arbetsförmedlingens sida medger numera
att statligt flyttningsbidrag lämnas i sådan utsträckning, att besläraraelsen
ora raöjligheten för arbetslöshetskassoma att lärana sådant tillägg korarait
att sakna praktisk betydelse. Utredningen anser därför att denna bestäraraelse
bör utgå,
3.5.6 Överförsäkringsbeslämmelser
Kassorna har hittUls bestärat sina dagpenningklasser så
alt överförsäkringsavdrag i regel inte har varit erforderliga. Utredningen
föratsätter att denna praxis komraer att följas även i fraratiden. Även om
överförsäkringsavdragen är av relativt liten omfattning finner utredningen det
emellertid nödvändigt att bibehålla överförsäkringsbeslämraelser. Detta gäller
oavsett ora försäkringsersättningen beskattas eller ej.
Den av utredningen föreslagna överförsäkringstabellen är i
princip utforraad på sarama sätt sora nu gällande tabell.
Från dagsinkorasten görs ett generellt beräknat avdrag
raotsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig inkorastskatt, koramunal
inkomstskatt, folkpensionsavgift ra, ra, enligt viss skattetabell, Detla
avdrag beror på att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen förutsätts vara
ej skattepliktig inkorast. Från den sålunda erhållna nettoinkorasten görs sedan
enligt gällande regel ytterligare ett avdrag, vilket skall vara en raarginal,
huvudsakligen raotsvarande resekostnader och andra raed arbetsinkoraslens
förvärvande förenade kostnader. Det belopp sora sedan kvarstår utgör den gräns
sora ersättningen från arbetslöshels-kassan inte får överstiga enligt
överförsäkringsbestäraraelserna. Marginalen raoliveras bl, a, av att det
avdrag sora skall raotsvara inkorastskatt på ersättningsbeloppet är generellt
beräknat för hela riket, I vissa fall kan den koraraunala utdebiteringen vara
högre än den sora tabellberäkningarna bygger på. Vidare kan de faktiska
koraraunala utdebiteringama såsom under de senast gångna åren koraraa att
genomsnittligt höjas utan att överförsäkringstabellen samtidigt förändras. En
Prop.
1973: 56 91
viss
marginal fordras därför ora tabellbeloppen under längre tid skall raotsvara
överförsäkrlngsregelns syfte anför utredningen.
Någon
exakt korapensationsgrad kan raed tillärapning av dessa regler generellt inte
anges för ersättningsbeloppen i arbetslöshetsförsäkringen, I stort sett bör
enligt utredningens raening ersättningsbeloppen, i de fall
överförsäkringsregeln tUlärapas, korapensera raer än 90 % raen i regel ej raer
än 95 % av den arbetslöses arbetsinkorast efter avdrag av den på inkorasten
belöpande skatten.
Utredningen
anser att raarginalen raellan nettolön och försäkringsersättning f, n. är för
vid. Personer raed lägre inkorasler, sora redan när de är i arbete har
svårigheter att klara sin försörjning, drabbas sora arbetslösa särskilt hårt
genora avdragsraarginalen i överförsäkringsregeln.
Det
kan enligt utredningen övervägas ora inte raarginalen bör slopas för vissa
grupper eller ora de hänsyn sora i och för sig raotiverar en sådan raarginal
kan beaktas tillräckligt vid beräkning av skalleavdraget utan tillärapning av
ett fast raarginalavdrag. A andra sidan koraraer den höjning av dagpenningen
sora kan väntas bli följden av föreslagen höjning av dagpenningens
raaxiraibelopp all raedföra flera fall av ersättning för bortfall av inkoraster
sora inte direkt kan hänföras till de låga inkorasterna. Vidare anser
utredningen att det av principiella skäl bör finnas en klart angiven raarginal
sora allraänt gUtig grund för konstruktionen av överförsäkringsregeln. Även ora
skäl kan anföras för att denna raarginal skall vara raindre i lägre
inkorast-lägen, anser utredningen inte att behovet av en differentiering uppväger
de koraplikationer vid regelns konstruktion och tillärapning sora då skulle
uppstå. En raarginal på raindre än 5 % är knappast tänkbar, ora den skall ha
någon praktisk effekt.
Utredningen
föreslår att raarginalavdraget sänks från nuvarande 8,3 till 5 %.
Marginalavdraget koraraer att ange den undre gränsen för
försäkringsersättningen. För de högre inkorasltagarna komraer korapensationsgraden
liksora hittUls alt vara betydligt raer reducerad genom besläraraelsen ora
dagpenningens raaxiraibelopp och den i arbetslöshetsförsäkringen lUlärapade klassplaceringsraeloden.
Vid
varierande arbetsinkorast har i princip genorasnittsinkorasten under den tid
5-raånadersvillkoret fullgjorts lagts till grund för prövningen av
överförsäkringsbestäramelserna. Utredningen anser alt detta aUtjärat skall
gälla.
Utredningen
finner det riraligt att inora gränsen för vad sora är adrainistrativt
raöjligt hänsyn dessutora får las lill allmänna löneförändringar sora har
ägt rura inora raedleraraens yrkesoraråde och vilka låter sig klart fastställas
till sin storlek.
Det
kan t. ex, förekomma att en avtalsrörelse under själva arbetslösheten medför
höjningar av lönenivån, I dessa fall bör en kassa ha rätt att, i den mån så är
möjligt, ompröva överförsäkringsavdraget
Prop.
1973: 56 92
och sälta detta i relation till den arbetsinkomst
raedleraraen kan antas ha haft om han varit i arbete.
För
företagare raåste i allraänhet bedömningen av vad som är att anse sora norraal
arbetsinkorast bil raer koraplicerad än för anställda. Ett nedläggande och
raånga gånger även en försäljning av ett företag föregås ofta av att ägarens
inkorast från företaget sjunker raot en nivå vid vUken rörelsen blir klart
olönsara. Det torde i sådana fall inte vara riraligt att välja inkorasten från
det sista verksarahelsåret sora bas för prövningen av
överförsäkringsbestäraraelserna, ora inkorasten av rörelsen är raycket ringa
eller underskott föreligger. Skulle det visa sig vara svårt alt fastställa den
arbetsinkorast sora för företagaren skall läggas tUl grund för bedöraningen av
överförsäkringen, bör raan såsora riktpunkt kunna välja den norraala
arbetsinkorasten för anställda som arbetar inom den typ av företag sora det här
är fråga ora och sora har raotsvarande färdigheter, arbetsförmåga och
förutsättningar i övrigt. Härigenom erhålls enligt utredningens mening ett både
fastare och mer lättillgängligt underlag, sora även ger ett i stort sett
skäligt resultat.
I fråga ora överförsäkringsbestäraraelserna i övrigt anser
utredningen att i slort sett sararaa principer sora gäller f. n. bör kunna tUlärapas.
Enligt utredningens raening torde det kunna överlåtas åt AMS alt i enlighet
raed av statsraakterna godkända normer utfärda ny överförsäkringstabeU, när
exempelvis ändrad beskattning ger anledning därtUl.
3.5.7 Pensionsavdrag
Utredningen föreslår bibehållande av det nuvarande
systemet raed pensionsavdrag för ålderspensionärer. Ett sådant avdrag är
principiellt raotiverat av att arbetslös kassaraedlera, sora uppbär
ålderspension under sin ersättningstid, inte bör komraa i bättre ställning än
annan arbetslös raedlera raed raotsvarande inkomst av förvärvsarbete. Det nuvarande
systemet innebär att kassaersältningen lUl pensionärer begränsas på så sätt
att den nedsätts i viss relation till pensionens storlek. Dagersättningen
rainskas enligt en avdragstabell sora är konstruerad så att ersättningen
rainskas raed ca 1/350 av årspensionen. Arbetslöshetsförsäkringens konsekvent
genomförda anpassning tUl femdagarsvecka raedför visserligen att ersättningen
är beräknad efler totalt ca 260 arbetsdagar per år (seraesterdagar och vissa
helgdagar inräknade). Hänsyn har eraellertid tagits till att pensionen i
raotsats tiU kassaersältningen är skattepliktig inkorast.
Den under år 1970 beslutade skattereforraen raed lättnader
i den direkta beskattningen på de inkomstnivåer, där ålderspensionärerna
vanligen befinner sig, medför enligt utredningen att skattemotiveringen för all
hålla pensionsavdragen på så låg nivå som 1/350 bortfaller. Utredningens
förslag till pensionsavdragstabell bygger på raindre intervaller, motsvarande
en kronas skUlnad mellan varje avdragsklass.
Prop. 1973: 56 93
Ersättningen
i de olika avdragsklasserna reduceras raed belopp sora raotsvarar orakring
1/300 av årspensionen. Ora denna understiger 1 050 kr. skall avdrag dock inte alls
göras. Medför pensionsavdrag att dagersättningen understiger fera kr. skall
ersättning, liksora enligt nuvarande regler, ej alls utbetalas. Tabellen
slutar vid årspensioner på 22 351 kr. och däröver.
Inplacering i avdragsklass
bör enligt utredningen även i fortsättningen ske i saraband raed ansökan ora
ersättning första gången under kassans verksamhetsår och därefter gälla under
återstående del av året. Skulle det under denna tid uppstå raer väsentliga
ändringar av sökandens pensionsförhållanden än sraärre justeringar av
pensionsbeloppet av indexkaraktär, skall kassan dock ta hänsyn därtill.
Överförsäkringsavdrag
och pensionsavdrag skall inle kunna ske sanili-digt. Utredningen har inte
funnit anledning alt föreslå någon ändring av nuvarande regel att endast det
största avdraget tillärapas. Blir överförsäkringsavdraget större än
pensionsavdraget är det överförsäkringsavdraget sora skall tillärapas.
Utredningen
anser att all egen ålderspension liksora hittills skall påverka
arbetslöshetsersättningen i förra av pensionsavdrag. Detta bör gälla även om
pensionen såsom ibland förekomraer ges en annan be-näraning. Ora en förraån är
knuten till innehavet av viss anställning särat är åldersbetingad och utgår
raed visst belopp per år eller raånad och är oberoende av ora nytt arbete
erhålls, skall den enligt utredningen påverka arbetslöshetsersättningens
storlek genora pensionsavdrag. Upphör förraånen att utgå vid ny anställning är
det däreraot fråga ora arbetslöshetsunderstöd. I sådana fall skall härför
gällande särskilda överförsäkringsbestäraraelser tillärapas.
Frivillig
pensionering bör liksora enligt gällande regler inle påverka ersättningen om
den inte utgår tUl följd av anställning. Pensioner lill vilka medlera privat
har tagit initiativ för sin framtida försörjning skall inte påverka rätten till
ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Hit räknas exempelvis frivillig
pensionsförsäkring enligt lagen ora allmän försäkring samt pensioner sora
utgår till följd av försäkringsavtal raed enskilda försäkringsinrättningar
eller raedleraskap i understödsföreningar, ora de inte utgår till följd av
anställning,
I
likhet raed vad sora redan gäller anser utredningen att endast raed-lemmens
egen ålderspension skall i arbetslöshetsförsäkringen påverka
ersättningsbeloppet, Däreraot påverkas det ej av efterlevandepension, t. ex.
änkepension.
3.5.8
Samordning med förtidspension
Utredningen
anser att de av AMS utfärdade samordningsföreskrifterna kan användas även i
fortsättningen. Försäkrad sora har rätt tUl och uppbär hel förtidspension,
skall således inte ha rätt tUl ersättning
Prop. 1973: 56 94
från
arbetslöshetsförsäkringen. Det kan eraellertid uppkoraraa fall där den
försäkrades rätt till förtidspension upphört till följd av att han förmått
förvärva en så hög arbetsinkomst att något inkorastbortfall inle alls kan
påvisas. I detla fall skall raedleraraen ha sararaa rätt till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen sora andra raedleraraar raen endast under
föratsättning att han vid arbetslöshetens början uppfyller försäkringens
arbetsvillkor genom arbete sora har utförts efter det förtidspensionen börjat
utgå.
Medlera
som uppbär två tredjedelar av hel förtidspension skall enligt utredningens
raening kunna förvärva ersättningsrätt från arbetslöshetskassan. Föratsättningen
skall även här vara att arbetsvillkoret har fullgjorts efter det pension
börjat utgå och att endast tid då den försäkrade har utfört förvärvsarbete
skall tillgodoräknas.
För
raedlera som har halv förtidspension, gäller att ersättning vid arbetslöshet
utges inom ramen för överförsäkringsreglema. Det allmänt gällande
arbetsvillkoret skall vara uppfyllt. Hur och när detla skall ske behöver inte
särskUt regleras, I den hittillsvarande behandlingen av dessa ärenden har det
i vissa fall varit svårt att fastställa den normala inkorast på vilken
överförsäkringsreglerna skall tUlärapas, Detta gäller i de fall raedleraraen
inte haft förvärvsarbete efter pensioneringstillfället. Med anledning därav
föreslår utredningen följande regel. Man utgår från raedleraraens inkorast före
pensioneringen. Av denna inkomst beräknas hälften täckas av förtidspensionen.
Den andra hälften av denna inkomst blir då den inkomst på vUken
överförsäkringsregeln skall till-lärapas. Vad sora här föreslagils bör också
kunna tUlärapas i de fall arbetsinkorasten före pensioneringstiUfället
förvärvats genom deltidsarbete,
Besläraraelserna
ora retroaktiv utbetalning av förtidspension särat återbelalningsskyldighet för
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen orsakar svårigheter både för de
försäkrade och för arbetslöshetskassorna frarahåller utredningen.
Det
kan gaUa så stora belopp sora 3 0004 000 kr, sora arbetslös-helskassan har att
återkräva anför utredningen. Frekvensen av fall där återkrav aktualiseras på
grand av att medlemmen tillerkänts förtidspension har ökal, sedan rätten lill
förtidspension vidgats genora den lagändring sora trädde i kraft den 1 juli
1970 påpekar utredningen.
Utredningen
finner att en saraordning bör utforraas så att den bereder den försäkrade så
litet obehag sora raöjligt saratidigt sora den blir adrainistrativt enkel, I
de fall där en försäkrad, sora uppbär dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa, tillerkänns hel eller två tredjedelar av hel förtidspension
skall den enligt utrednmgens raening inte utbetalas för retroaktiv tid.
Försäkringskassa skall efter sararåd raed arbetslöshetskassa besluta ora den
tidpunkt från vUken pensionen skall utgå, Arbels-löshelsdagpenning upphör då
att utgå. En sådan regel skulle elirainera
Prop. 1973: 56 95
nästan
alla de fall då återkrav kan förekoraraa på grand av att en försäkrad
tillerkänts förtidspension. En kompletleringsregel kan behöva utforraas för de
undantagsfall där dagpenningen ger lägre förraån än förtidspensionen,
frarahåller utredningen. I dessa fall bör den överskjutande pensionen
utbetalas tUl den försäkrade och beslutet alltså ha retroaktiv verkan enligt
huvudregeln inom förtidspensioneringen. Någon reglering mellan
arbetslöshetskassa och pensionssystemet är enligt utredningen inte påkallad.
Utredningen
anser att samordning mellan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och
livränta från yrkesskadeförsäkringen endast behöver behandlas i de fall då den
yrkesskadade uppbär yrkesskadelivränta utan att saratidigt erhålla
förtidspension. I sådana fall kan det föratsättas alt den försäkrade före
arbetslösheten har haft en inte obetydlig arbetsinkomst och att
arbetslöshetsförsäkringens arbetsvUlkor därför vanligen är uppfyllt. Ora den
försäkrade fullgjort detta och andra ersättningsvillkor, skall livräntan från
yrkesskadeförsäkringen inte påverka ersättningsrätten i
arbetslöshetsförsäkringen.
Övriga
fall då således den som uppbär yrkesskadelivränla även uppbär förtidspension
bör i arbetslöshetsförsäkringen enligt utredningens mening behandlas sora fall
av förtidspension.
3.5.9
Deltidsarbete
Utredningen
har utgått från nedanstående definition och kategoriindelning,
Dellidsarbetare
är den sora antingen arbetar eller söker arbete endast under viss del av
norraal arbetstid.
Deltidsarbete
kan ha forraen antingen av en förkortning av den dagliga arbetstiden eller av
att arbete utförs endast vissa dagar i veckan. Arbete kortare lid än 36
tiraraar i veckan hänförs i regel tUI deltidsarbete. Utredningen delar upp
deltidsarbete i två kategorier:
a)
de vilkas arbetsutbud endast
orafattar deltidsarbete,
b)
de sora tidigare har haft
heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete raen sora av
arbetsraarknadsskäl endast kunnat finna sysselsättning under deltid.
En
variant av b) är kortlidsarbetare, dvs. de sora i saraband med
driftsinskränkning arbetar kortare tid än norraal arbetstid hos den ordinarie
arbetsgivaren.
Den
helt övervägande delen av deltidsarbelama tillhör enligt utredningen kategori
a). Vid en undersökning år 1968 angav ca 10 % av de deltidsarbetande brist på
heltidsarbete sora orsak till alt de deltidsarbetade.
För
rätt till ersättning bör enligt utredningen finnas ett krav på ett
miniraiarbetsulbud. Detla är f. n. fyra tiraraar per dag. För rätt lill inträde
sora raedlera i arbetslöshetskassa bör enligt utredningens raening
Prop. 1973: 56 96
krävas en rainiraiarbelslid av tre tiraraar per arbetsdag
och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i veckan. Arbetsutbud som avser kortare
arbetstid kan inte anses syfta lill sådan fast anknytning tUl arbetsraarknaden
sora arbetslöshetsförsäkringen förutsätter, bl. a. genora arbetsvillkoret, för
ersältningsrätt. Utredningen föreslår att sararaa förutsättningar skall gälla
för dellidsarbelares rätt till ersättning. Ersältningssökande skall vara beredd
alt arbeta rainst 17 tiraraar i genorasnitt per vecka och rainst tre tiraraar
varje dag arbete utförs. Den sora närraast före arbetslösheten under någon
eller några dagar i veckan vanligen har haft kortare arbetstid än tre tiraraar
skall enligt utredningen ha rätt lill ersättning även för sådan arbetslöshet.
Svårigheter kan uppslå vid tillämpning av den här angivna
gränsen för ramuniarbetsutbud liksora vid beräkning av ersättning enligt utredningens
förslag till oraräkningslabell, när det gäller försäkrade, exerapelvis lärare,
för vilka den norraala arbetstiden inte är direkt reglerad i antal
arbetstiraraar. Utredningen anser att AMS bör berayndigas att utfärda
föreskrifter ora särskilda beräkningsregler för sådana fall.
Efter övergången år 1964 tUl ersättning under högst fera
dagar i veckan kan kalenderveckan användas sora en fast tidsrara för beräkning
av denna ersättning, anför utredningen. Detla raöjhggör en beräkning av
ersättning i nära anslutning tUl antalet arbetade tiraraar under kalenderveckan.
Det erfordars dock alt en omräkning sker av arbetstiramar-na lill hela och
halva arbetsdagar. Härigenora kan raan slopa de nuvarande mera scheraatiska
två- och fyratiramarsreglerna. Dessa används enligt utredningen för att reglera
ersättningen för tidigare heltidsanställda, vilka under arbetslöshet får
arbete kortare tid än hel tid.
Veckoreglering av deltidsarbetandes ersättning skuUe
innebära en generell tillärapning av det omräkningsförfarande som nu endast
undantagsvis tillämpas. Sådan omräkning av arbetstiden till hela eller halva
arbetsdagar under en kalendervecka medges f, n,, ora raedleraraen arbetat
kortare tid än fyra timmar per dag i fyra eller flera dagar under en kalendervecka
eller arbetat med starkt varierande arbetstid dag från dag i minst fyra dagar
under en kalendervecka. För en och sararaa medlem får utan
lUlsynsrayndighetens raedgivande omräkning inte pågå under längre tid än 15
veckor.
De nuvarande två- och fyratiraraarsreglerna kan ibland ge
otillfreds-stäUande resultat frarahåUer utredningen. Dessa regler avser i
likhet raed den gällande oraräkningsregeln endast den sora har heltidsutbud
(grupp b). Ersättningen vid sararaa arbetstid under en vecka kan bli helt olika
beroende på arbetstidens förläggning. Den som arbetar exerapelvis tre dagar
raed 8,5 tiraraar per dag (veckoarbetstid 25,5 tiraraar) kan erhålla ersättning
för två dagar, raedan den sora arbetar fera dagar raed fera tiraraar
(veckoarbetstid 25 tiraraar) inte erhåUer någon ersättning, såvida inte
förslnäranda speciella oraräkningsregel tillärapas. Detta talar
Prop. 1973: 56 97
enligt utredningen för att göra omräkningsreglerna raera
generellt gällande, Härigenora skulle raan få ett enhetligare resultat i de
olika er-sätlningsfallen. Det betyder alt raan låter veckoarbetstiden avgöra ersättningens
storlek, dock med bibehållande av dagersättningen sora raått-enhet.
Med tUlärapning av samma metod anser utredningen att
omräknings-förfarandet kan omfatta även deltidsarbetande med deltidsutbud
(grupp a), Omräkningstabell skulle kunna användas för ifrågavarande kategori
raedleraraar genora alt raan raed arbetad tid likställer den tid, varraed
deltidsutbudet per vecka understiger 40 timmar. Utredningens vecko-beräkningssystera
förutsätter en normalarbetsvecka av 40 timraar och bygger på generell
tUlärapning av oraräkning enligt tabell till hela och halva ersältningsdagar
per vecka. Utredningen föreslår att beräkningsmetoden anges i lag och alt
Kungl, Maj:t bemyndigas att fastställa tabell-utformningen.
Utredningen redovisar följande tabell:
Omräkniiigstabell för ersättning vid deltidsarbete
Arbetslöshet som skall ersättas omfattar ett
antal timmar under veckan upgående Antal ersättningsdagar under
till men ej lill veckan
6 O
6 9 1
9 13 1,5
13 17 2
17 21 2,5
21 25 3
25 29 3,5
29 33 4
33 36 4,5
Arbetslöshet som skall ersättas kan avse dels arbetslös
sora tidigare har haft heltidsarbete och fortfarande söker sådant arbete raen
under ifrågavarande vecka utför arbete någon begränsad tid, dels arbetslös sora
söker endast deltidsarbete och sora under veckan är helt arbetslös eller utför
arbete kortare tid än arbetsutbudet avser.
Arbetslös sora har haft heltidsarbete och fortfarande
önskar sådant arbete ulan begränsning av den för ifrågakomraande arbete
gällande arbetstiden skall erhålla ersättning enligt huvudregeln för
heltidsarbete om han är helt arbetslös eller har arbetat högst fyra lira.raar
under veckan frarahåller utredningen.
Vid bedömning av arbetslöshetens omfattning skall hänsyn
inte tas tiil bisyssla, som den försäkrade före arbetslösheten har kunnat förena
med varaktigt heltidsarbete och sora därefter inte har utvidgats.
Om den försäkrade regelbundet utför deltidsarbete under en
period, då han i övrigt är arbetslös, anser utredningen all ersättning skall
utgå
7 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56
Prop. 1973: 56 98
för högst 50 dagar under en sararaanhängande
ersätlningsperiod. Kassa skall dock kunna raedge alt ersällningsperioden
förlängs till 150 dagar. Med AMS' tillstånd bör under särskilda förhållanden
ytterligare förlängning kunna raedges. Motivet för dessa inskränkningar är att
det bör undvikas, alt partiell arbetslöshet under deltidsarbete i korabinalion
raed ersättning från arbetslöshetsförsäkringen norraaliseras genora att pågå
längre tid. I sådana fall kan det vara så att varken den försäkrade eller hans
arbetsgivare har något intresse av att den aktuella situationen förändras
anför utredningen.
För arbetslösa som söker endast deltidsarbete gäller vid
tillämpning av oraräkningstabellen det förut angivna kravet på
minimiarbelsulbud 17 tiraraar per vecka. Överstiger arbetsutbudet den tid per
vecka sora en sådan kassaraedlera normalt har arbetat närmast före arbetslösheten,
skall överskjutande tid inle raedräknas vid beräkning av arbetslöshetens
orafattning. Utredningen anser att kassa bör kunna raedge undanlag från denna
regel, om medlemmen har särskilt skäl för utvidgningen av arbetsutbudet.
Veckoberäkningssystemet skall enligt utredningens förslag
kunna till-lämpas även under vecka då den arbetslöse är helt eller delvis
arbetsoförmögen på grand av sjukdom och uppbär hel eller halv sjukpenning
enligt lagen om allraän försäkring. För arbetslös som söker heltidsarbete
medför då hel sjukpenning under en dag i veckan (även söndag) sex timmars
minskning av arbelslöshetstiden under veckan. Utgår under dagen endast halv
sjukpenning blir minskningen tre limmar.
Även vid arbetshinder av annat slag än sjukdora kan
raetoden raed veckoberäkning enligt oraräkningstabellen tillärapas. Den
arbetslöshet sora skall ersättas under veckan kan därvid beräknas motsvara en
femtedel av den försäkrades normala arbetsutbud per vecka raultiplicerat raed
antalet arbetsoförhindrade ersättningsberättigade dagar i veckan. Närmare
föreskrifter om sådan beräkning liksom om tillämpning i detta sammanhang av
bestämmelserna om ersätlningsförbjudna dagar kan lämpligen utfärdas av AMS,
Arbetar medlem vid företag, där han fortlöpande är
anställd, mindre än fera dagar i veckan (driftsinskränkning), äger AMS f, n,
föreskriva att antalet ersätlningsdagar per vecka skall rainskas med en. Bestämmelsen
skall äga motsvarande tillämpning även där arbetsinskränkning har annan form än
rainskning av antalet arbetsdagar per vecka.
Dessa bestämmelser har tillämpats endast i mycket
begränsad omfattning. Delta beror i viss mån på alt korttidsarbete har
förekommit endast i ringa omfattning under senare är, I de fall då
besläraraelsen till-lämpats, dvs, då korttidsarbete befunnits vara av
arbetsraarknadsskäl inte önskvärt, har i allraänhet avsedd effekt uppnåtts
genom införandet av kortlidsavdrag. Korttidsarbetet har då upphört. Utredningen
anser det därför önskvärt att bibehålla besläraraelsen ora
kortlidsavdrag.
Prop. 1973: 56 99
vilken
bör kunna tillärapas även ora oraräkningsförfarandet generellt införs.
Den normala
veckoarbetsinkorasten raåste enligt utredningen för arbetslösa dellidsarbetare
oraräknas till dagsinkorast efter antalet ersättningsdagar per vecka och inte
genora att veckoinkorasten delas raed fem.
Den som norraalt arbetar
25 timmar i veckan är enligt oraräkningstabellen berättigad tUl 3,5 dagars
ersättnmg. Ora arbetsinkomsten är tio kr, per timrae och veckoarbetsinkorasten
250 kr,, erhålles dagsinkorasten genora att 250 kr, delas raed 3,5 vilket ger
71:43 kr, Ora överför-säkringsbesläraraelserna inte raedför nedsättning utgår
hel dagpenning enligt gällande dagpenningklass för 3,5 dagar,
Oraräkningssystemet
förutsätter att de försäkrades placering i dagpenningklass sker oberoende av
deras arbetstid. Enligt utredningens mening bör klassplaceringen endast avse
bestäraraande av dagpenningens belopp. Avgiftssystemet kan enligt utredningen
vara fristående från klassindelningen. Arbetslöshetskassans val av
dagpenningklass blir därmed i första hand beroende på raedleraraarnas
arbetsförtjänst per tira-me. Klassplaceringen koraraer då inte alt påverkas av
att raedleraraen arbetar eller söker arbete endast under viss del av norraal
arbetstid. Det bör dock alltjämt finnas möjlighet för kassa som så önskar att
till-lämpa särskild dagpenningklass för deltidsarbetande frarahåller utredningen.
Den
avgiftsdifferentiering som erfordras bland kassans raedleraraar bör inte i
första hand bestämmas av den dagpenningklass raedleraraen tillhör anför
utredningen, I den raån avgiftsdifferentiering bygger på faktisk
arbelsförtjänst kan denna lärapligen beräknas per vecka, raånad eller år, I
särskUda fall bör det kunna medges att särskild avgiflsklass för vissa
raedleraraar inrättas. Utredningen anser alt varje arbetslös-helskassa i sina
stadgar skall ange hur frågor om avgifter lUl arbetslöshetsförsäkring skall
regleras.
Utredningen
anser att ersättningsvecka, då raedlera vid deltidsarbete eller dellidsutbud
har uppburit dagpenning, vid beräkning av ersättningsperiod skall anses sora
fem dagar, om antalet ersättningsdagar under veckan uppgått tUl minst 2,5, Har
antalet ersättningsdagar under veckan endast uppgått till två eller mindre,
utgör ersätlningsperiodens dagantal den veckan två gånger antalet
ersättningsdagar.
En
följd av det omräkningsförfarande sora utredningen föreslår är att det i
slatsbidragshänseende inte kan göras någon skillnad raellan hel och halv
ersättning. Halva ersätlningsdagar och dagar raed halv dagpenning bör därför
oraräknas till hela dagar, sora medtas vid fastställande av det totala antal
ersättningsdagar som skall bestäraraa det progressiva statsbidragets
procentsats.
Prop.
1973: 56 100
3.5.10 Reservation och särskilt yttrande
Ledaraoten Svensson anför i reservation att han, raed
hänsyn till att korapensationsnivåer över 90 % endast undantagsvis förekoraraer
inom övriga grenar av socialförsäkringen, anser att det är omotiverat att
överförsäkringsmarginalen sänks från 8,3 till 5 %,
Experten Beml Erici anför i ett särskilt yttrande att
ersättningen från arbetslöshetskassorna bör upphöra vid 67 års ålder. Han anser
att någon förbättring av förraånerna i vart fall inte är påkallad. I fråga om
ålderspensionärer som inle uppnått 67 år finner han det lämpligt att ersättning
kan utges, dock att en pensionsavdragstabell bör tillärapas sora är så
utforraad alt avdragen vid sraå pensionsbelopp blir relativt ringa och vid
högre pensionsbelopp ökar efler en progressiv skala.
TUl Ericls yttrande i vad det avser ersättning till
medlera som uppnått 67 år ansluter sig ledaraoten Hans Nordgren,
Även ledaraoten Svensson delar i sin reservation de av
Erici fraraförda Synpunkterna i fråga ora ålderspensionärernas ställning inora
ar-betslöshetsförsäkrmgen och anser att arbetslöshetskassorna inte bör få utge
dagpenning till raedlera som fyllt 67 år,
3.6 Kontant arbetsmarknadsstöd
3.6.1 ArbetsviUkor
I likhet raed vad sora föreslås gäUa för
arbetslöshetsförsäkringen bör enligt utredningen ett arbetsvUlkor uppställas
sora grundläggande krav för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Detta viUkor
bör baseras på sararaa regler sora arbetslöshetsförsäkringens arbetsvUlkor. För
rätt till kontant stöd skall alltså gälla att sökanden har ulfört
förvärvsarbete under rainst fera av de tolv månaderna närmast före
arbetslöshetens början. Med tid i förvärvsarbete jämställs tid då sökanden har
haft seraester eller, raed helt eller delvis bibehållen lön, har varit ledig
av annan anledning än sjukdora, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Även perioder
då sökanden genoragått arbetsraarknadsutbUdning eller vämpliktstjänstgöring
eller varit ledig från arbete och erhållit tilläggssjukpenning enligt 3 kap,
13 § lagen ora allraän försäkring bör delvis två av fem månader likstäUas
med tid i förvärvsarbete, I den mån denna tid inle är tillgodoräkningsbar sora
likställd raed arbetad tid, skall den vara överhoppningsbar vid beräkning av
raratid, Överhoppningsbar vid ramlidsberäkning skall också vara tid då sökanden
har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av vuxenutbildning, varmed i
utredningens förslag avses utbildning sora föregåtts av rainst fera raånaders
sararaanhängande förvärvsarbete särat vidare vård av eget barn eller
adoptivbarn sora inle fyllt tre år, frihetsberövande inora krirainalvårdens rara,
nyklerhetsvård på anstalt och slutiigen på grand av styrkt sjukdora.
Prop. 1973: 56 101
I
fråga ora kontant arbelsraarknadsslöd har utredningen övervägt möjligheterna
att jämställa oavlönat vårdarbete med förvärvsarbete. För åtskilliga sora under
längre tid huvudsakligen ägnat sig åt vård av föräldrar, annan anhörig eller
andra personer, för vilka de ansett sig ha ansvar, kan vårduppgiften ha haft så
betydande orafattning att den utgjort ett väsentligt hinder för annat arbete.
Fullgörande av sådana vårduppgifter
raåste oftast anses vara en arbetsinsats av värde inte bara för den vårdade
och dennes farailj. Vårdinsatsen är en del av de orasorger, för vilka hela
sarahället har ansvar frarahåller utredningen. Har vårdnaden pågått regelbundet
under längre tid och har den haft så betydande orafattning att vårdaren varit
förhindrad att stå till arbetsraarknadens förfogande, finns det enligt utredningen
goda skäl alt järaställa vårdinsatsen raed förvärvsarbete vid tUl-lärapning av
arbetsvillkoret.
Utredningen
frarahåller att en allt större del av dessa vårduppgifter torde koraraa all
utföras under forraer sora kan likställas raed förvärvsarbete, frärast sora
social herahjälp lill åldringar och handikappade.
Därraed har de sora utför
arbete raöjUgheter att uppfylla arbetsvillkoret och får därigenora rätt till
försäkringsersättning eller ora de inte är försäkrade till kontant
arbetsraarknadsstöd. SärskUda regler behövs eraellertid enligt utredningen för
den sora inte har haft inkomst av sitt vårdarbete.
Mot denna bakgrund anser
utredningen all sora tid i förvärvsarbete skall räknas tid under de tolv
raånaderna närraast före anraälan till arbetsförraedUngen, då sökanden har
haft tUl uppgift att ulan att någon inkorast uppburits i enskUt hera
vårda eller hjälpa åldring eller handikappad och därigenora varit förhindrad
att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Från fall till fall får
enligt utredningen bedöraas hur vårduppgiften inverkat på vårdarens raöjUgheter
att stå tUl arbetsraarknadens förfogande. Bedöraningen skall i regel grundas
på skriftlig försäkran av sökanden. I de fall den vårdade har uppburit
invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen ora allraän
försäkring eller vårdbidrag enligt 9 kap, 3 § första stycket samma lag får
vårdbehovet och vårdens omfaltning anses vara styrkta. Antalet timraar som
gamla och handikappade får tillsyn är ofta mycket större än det antal
arbetstiraraar för vUka t. ex. anhöriga får ersättning. Vårduppgiftens
inverkan på raöjlighelerna att utföra annat arbete måste enligt utredningen
bedömas raed hänsyn lill hela den tid sora skäligen kan anses ha åtgått för
vården, oavsett ora vårdaren skulle ha kunnat få arvode för hela denna tid
eller inte.
Prop. 1973: 56 102
3.6.2
Karens
Genom
utvidgningen av möjligheterna att vid prövning av arbetsvillkoret inräkna
visst slag av oavlönat arbete vård av åldring eller handikappad uppstår en
mer heterogen samraansättning av den genom arbetsraarknadsstödet skyddade
personkretsen frarahåller utredningen. Åtskilliga av dessa personer raed
tidigare vårduppgifter kan ha haft obetydlig tidigare kontakt raed
arbetsraarknaden, när de anmäler sig som arbetssökande vid offentlig
arbetsförmedling. Både de själva och arbetsförmedlingen raåste då ha tid alt
klarlägga situationen.
Även
för raånga av dera sora förvärvsarbetat i en orafattning vilken är fullt
tillräcklig för alt uppfylla arbetsvillkoret och sora gjort detta genora
reguljärt inkorastgivande arbete kan det enligt utredningen uppstå svårigheter
alt omedelbart klarlägga arbetslöshetssituationen när de anraäler sig vid
arbetsförmedlingen. De som tidigare varit verksamma sora företagare skall
styrka att deras personliga verksarahet i förelaget upphört och att detla inte
endast har skett tiUfälligt, ArbetsförraedUngen skall pröva de därvid
åberopade orasländighelerna. Vid bedöraningen av dessa fall har
arbetsförraedUngen inte raöjlighet, på sararaa sätt sora i fråga ora de
försäkrade, att rådgöra raed representanter för organisationer på berörda
yrkesoraråden och få inforraation ora relevanta förhållanden i sökandens
tidigare verksarahet frarahåller utredningen.
Mot
derma bakgrund anser utredningen alt kontant arbetsmarknadsstöd skall utgå tUl
den sora uppfyllt föreskrivet arbetsviUkor först sedan han har anraält sig sora
arbetssökande vid offentiig arbetsförraedling och därefter varit arbetslös
sararaanlagt fera dagar, anmälningsdagen inräknad. Dessa dagar behöver inte
ligga i en följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid
(raralid) av högst fera kalenderveckor. I karenstid skall enligt utredningen
endast inräknas dag, för vilken kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått om
karensvillkoret hade varit uppfyUt.
Med
hänsyn tiU att karenstiden genereUt begränsas till fem dagar anser utredningen
att föreskrifter om karensbefrielse inle behövs. Även ora öraraande skäl ibland
skulle kunna åberopas för karensbefrielse, anser utredningen att den nya
stödformens adrainistration inle bör belastas raed kontroll av andra
förhållanden än dera sora direkt avser sökandens arbetsutbud och arbetslöshet.
Sökande
av kontant arbetsmarknadsstöd skall enligt utredningen inte behöva genoragå
karens raer än en gång varje ersätlningsperiod av 150 resp. 300 dagar.
3.6.3
Nytillträdande eller återinträdande på arbetsmarknaden
Kvalifikationsvillkoren
bör för nytillträdande och återinträdande på arbetsraarknaden eiUigt
uttedningen besläraraas raed hänsyn till naturligt föreliggande raöjUgheter
för sökanden att under en kvalifikations-
Prop. 1973: 56 103
tid klarlägga sin vUja och förraåga att försvärvsarbeta,
Bestärada krav bör i detta avseende ställas på den sora söker sig ut på
arbetsmarknaden för att kontant slöd skall kunna koraraa i fråga. De största
raöjlighelerna alt motsvara dessa krav har generellt sett de ungdoraar som är i
den situationen att de skall övergå från utbildning lill förvärvsarbete anför
utredningen. Utbildningen kan ha varit av växlande tidslängd och raer eller
raindre inriktad på ett bestärat yrkesoraråde. Den kan ha avslutals eller
avbrutits på olika stadier och i olika ålder. Avslutningen av studierna kan ha
haft karaktär av exaraen eller skett på mindre markerat sätt. Den genomgångna
utbildningen kan traditionellt anses som ett led i fortgående teoretiska
studier eller sora en period av sådana studier sora kan följas av en lids
förvärvsarbete före avselt återupptagande av studierna. Har den arbetssökande
valt att börja förvärvsarbeta bör det i dessa situationer vanligen kunna
förutsättas att sökanden har all anledning att visa både intensitet i
arbetsvilja och tillräcklig stadga i arbetsutbudet.
Från samhäUets sida är det i dessa situationer naturligt
alt ge de nyutbildade ungdomarna lärapligt stöd för att underlätta deras
anpassning på arbetsraarknaden uppger utredningen. Skälen härför kan sägas vara
av såväl ulbildningspolitisk och arbelsraarknadspolitisk sora allmänt social
karaktär. Från ren arbetsraarknadssynpunkt är det givelvis betydelsefullt att
kunna knyta arbetsraarknadsåtgärderna till en aktuell utbUdning, Ora denna
inle är lillräckligt yrkesinriktad eller i övrigt inte helt lärapad för
tUlgängliga arbeten, skapar dock utbildningens aktualitet goda förutsättningar
för effektiva och individuellt anpassade åtgärder från arbetsinarknadsorganens
sida anför utredningen.
Vad här anförts ora dera som genomgått ungdomsutbildning
gäller enligt utredningens mening även vuxna personer sora på heltid har deltagit
i ungdomsutbildning eller studerar vid särskilda läroanstalter för vuxna, om
det för denna utbUdning har förelegat rätt att uppbära studiesocialt slöd
(studiehjälp eller studiemedel).
Utredningen har även övervägt om samma särskilda
kvalifikations-möjligheter kan tänkas gälla även för dem som har genoragått
arbetsmarknadsutbildning. Det grundläggande syfiet raed denna utbildning är
att ge arbetslösa och svårplacerade raöjlighet till en ny arbetsplacering.
Målsättningen för arbetsmarknadsutbildningen är alt kunna ge den enskilde en
så väl anpassad utbUdning sora raöjUgt och därutöver tillgodose det behov av
nya yrkesgrupper sora näringslivet koraraer att få sora en följd av den
fortsatta tekniska och ekonoraiska utvecklingen. Vissa arbetstagargruppers
speciella utbildningsbehov beaktas särskUt. Detta gäller i första hand
handikappade, äldre och vissa inte yrkesverksararaa.
Under dessa förhållanden kan hävdas att det inle raedför
någon raer betydande utvidgning av orarådet för det kontanta arbetsraarknadsstödet,
ora särskilda kvalifikationsmöjligheter utan fullgörande av arbets-
Prop.
1973:56 104
villkor
skulle öppnas även för den som har genoragått arbetsraarknadsutbUdning
frarahåller utredningen. Häremot kan å andra sidan invändas att sådana
kvalifikationsmöjligheter skulle kunna öka anspråken på arbetsmarknadsutbildningen.
Fara kan enligt utredningen även uppkoraraa för missbruk både av
arbetsmarknadsutbildningen och den särskilda kvalifikationsraöjligheten för
ersätlningsrätt.
Utredningen anser all
arbetsraarknadsulbildningen nuraera har blivit så fast utforraad att
erforderlig inforraation, utredning och precisering av utbildningsraål i fråga
ora varje elev bör kunna väntas ske raed sararaa orasorg sora nu, även ora
antalet elever skulle stiga raed anledning av utredningens förslag. Under denna
förutsättning bör arbelslöshelsris-kerna och därraed de relativa kostnaderna för
kontant arbetsraarknadsstöd kunna överblickas och hållas på en inte alltför
obestärad nivå, även ora den särskilda kvalifikationsraöjligheten för stödet
öppnas också för de elever i arbetsraarknadsutbUdning sora efter slutförd
utbildning söker sig in på arbetsraarknaden,
DärtUl koramer att en
sådan kvalifikationsraöjlighet skuUe få betydelse för tidigare inte
yrkesverksararaa sora söker sig till arbetsraarknaden i situationer där
sarahällets sociala ansvar är särskUt fraraträdande anför utredningen. Utredningen
avser exempelvis ensarastående sora har fått försörjningsansvar för barn särat
sökande sora nyligen har blivit ensarastående t, ex, genora raakes död,
upplösning av äktenskap eller avbrytande av annat varaktigt saraboende
efler att dessförinnan under längre tid ha ägnat sig åt hushållsarbete i
heraraet. Dessa grupper tillhör dera vilkas speciella utbildningsbehov särskilt
skall beaktas i arbetsmarknadsutbildningen frarahåUer utredningen, SärskUd
kvalifikationsraöjlighet efter genoragång av arbetsraarknadsutbUdning skulle i
många fall täcka deras behov av kontant stöd även i svårartade sysselsättningssituationer,
1 vissa fall kan del dock
tänkas att arbetsmarknadsutbildning uppenbart inte är läraplig eller nödvändig
raed hänsyn till att den arbetssökandes möjligheter att finna sysselsättning
därigenom inle skulle förbättras, Arbelsmarknadsorganen bör i sådana fall
kunna efterge utbildningskravet sora kvalifikationsgrund, Inle heller i dessa
undanlagsfall skall enligt utredningen kontant arbetsraarknadsstöd kunna börja
utgå förrän arbetslösheten varat tre raånader efter det sökanden har anmält sig
till arbetsförmedlingen.
Utredningen
anser att den arbetslöse under en kvalifikationstid av tre månader efler
utbildningens slut skall stå tUl arbetsmarknadens förfogande sora
arbetssökande vid offentlig arbetsförmedling och i övrigt uppfylla de allraänna
förutsättningarna för ersätlningsrätt, I kvalifikationsperioden inräknas även
lid då sökanden förvärvsarbetat framhåller utredningen.
I
saratUga fall då nya sökande på arbetsraarknaden kan kvalificera
Prop. 1973: 56 105
sig
för ersältningsrätt enligt de här föreslagna besläraraelserna bör enligt
utredningen fordras att sökanden ställer sig till arbetsraarknadens förfogande
inom inte alltför lång tid efler det att utbildning har avslutats. Någon
bestärad tidsfrist sora kan tillärapas på alla fall torde inte böra uppställas.
Sökandens situation kan vara olika i de enskilda fallen. I princip bör gälla
att tidsfristen inte i något fall får bli längre än att raan aUtjärat kan säga,
att orsaken till att vederbörande söker sig ut på arbetsraarknaden är att
utbildningen har avslutats. Längre lid än fera raånader bör inte godtas, såvida
inte speciell ulbUdningskorapleltering, värnplikt, sjukdora, havandeskap eller
liknande personliga hinder har korarait eraellan frarahåller utredningen.
3.6.4
Växdarbetande jordbrukare
Inora
jordbruket och bland dess arbetskraft har systeraet raed växelarbete en
betydande orafattning, anför utredningen. Det utvecklades under en period då
nyetableringen inora jordbruket aUtjärat var avsevärd frara lUl slutet av
1940-talet och arbetstillgången för arbetstagare inora skogsbruket var god
och lidvis raycket god frara lill slutet av 1950-talet, Många sora inträdde
i arbetslivet fram till senare delen av 1940-talet kora att bygga sin
årsverksarahet på sådant växelarbete.
Särskild hänsyn bör enligt
utredningens raening tas till denna grupp växelarbetande jordbrukare, ora de i
fortsättningen raöter svårigheter att finna lärapligt arbete under den tid av
året då jordbruket inte ger dera sysselsättning. Även ora deras personliga
verksarahet i jordbruket endast har upphört teraporärt och skall återupptas
efter vinterperiodens slut anser utredningen att de sora sökande på
arbetsraarknaden under uppehållet i jordbruksarbetet bör kunna påräkna visst
ekonoraiskt skydd.
Enligt utredningen skall
sökanden vara född år 1920 eller tidigare och sålunda tillhöra de åldersgrupper
jordbrukare för vilka växelarbele vid inträdet i arbetslivet var naturligt.
Arbete i jordbruk skall
under de senaste fera åren ha varit sökandens huvudsakliga sysselsättning.
Sökanden skall årligen i genorasnitt rainst sex raånader ha förvärvsarbetat
enbart inora jordbruk.
Varje beräkningsår, vilket
föreslås börja den 1 oktober, skall sökanden i förväg deklarera vilken
tidsperiod han koraraer att stå till arbetsmarknadens förfogande som arbetsför
och eljest arbetsoförhindrad arbetssökande. Han skall under den perioden vara
anmäld sora arbetssökande hos den offentiiga arbetsförraedUngen ora han inte
arbetar sora anstäUd, Av den tid högst sex raånader per beräkningsår sora
jordbrukaren sålunda står till arbetsraarknadens förfogande skall två månader
varje beräkningsår utgöra kvalifikationstid, dvs, tid för vilken kontant stöd
inte utgår.
Prop.
1973: 56 106
Kvalifikationstiden utgör jordbrukarens självrisk och kan
infalla under vilken del av den förhandsdeklarerade perioden sora helst, Ora
denna period börjar den 1 noveraber och arbete inte kan erhållas under
november och december, kan kontant stöd utgå först i början av januari. Får
sökanden arbete oraedelbart raen pågår detta inle längre än till utgången av
deceraber, börjar kvalifikationstiden löpa i januari. Fortsätter
arbetslösheten kan i det faUet kontant stöd utgå först i mars,
3.6.5 Ersätlningstid
Sökande av kontant arbetsmarknadsstöd koraraer lUl stor
del att vara nyutbildade och andra nytillträdande på arbetsmarknaden, anför utredningen.
För dera föreligger i regel inte sararaa behov av långvarigt ekonoraiskt skydd
som man i arbetslöshetsförsäkringen raåste räkna med i svårberaästrade
situationer. Utredningen anser därför att den utsträckning av ersättningsliden
som föreslagits för arbetslöshetsförsäkringen inte kan koraraa i fråga för kontant
arbetsmarknadsstöd.
Däremot anser utredningen alt den tekniska metoden för
ersättningstidens reglering i största möjliga ulsträcloiing bör överensslämraa
raed den sora föreslås gälla i arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningen anser att 150 dagar är den längsta
ersättningstid som generellt kan förordas vid införande av kontant
arbetsmarknadsstöd. Tiden bör kunna förlängas lill 300 dagar när det gäller
arbetslös som har fyllt rainst 55 år.
Förlängningen
av ersättningstiden för den sora fyllt 55 år men inte 60 år är, enligt
nuvarande regler för arbetslöshetsförsäkring och statligt omställningsbidrag,
beroende av arbetslöshetens orsak. Sökanden skall ha blivit arbetslös sora en
omedelbar följd av nedläggning eller beståen de ändring av driften vid företag
där han varit anställd. Beträffande företagare gäller alt den tidigare
verksaraheten skall ha avvecklats på grund av orafattande eller genomgripande
förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där sökanden har utövat
sin verksamhet.
Dessa begränsningar av möjligheterna till ersättning för
sökande i åldern 5559 år har visat sig medföra tUlärapningssvårigheler och i
vissa fall svårförklarliga konsekvenser framhåller utredningen, Eftersora det
dessutora fraralrält påtagliga svårigheter inora flera områden för äldre
arbetslösa även i åldern 5559 är att finna lämpligt varaktigt arbete utan
längre tidsfrist och omstälining, föreligger enligt utredningen starka skäl för
alt sätta den generella gränsen för ersättningslidens förlängning i den nya
slödfoimen kontant arbetsraarknadsstöd vid 55 år.
AUtjärat kvarstår eraellertid speciella förhållanden för
arbetslösa i 60-årsåidem anför utredningen. Dessa förhållanden kan i enskUda
fall sammanhänga med närheten till pensionsålder eller särskilda svårigheter som
medför övervägande av raöjligheten att söka förtidspension. Försämring eller
förbättring av den personliga arbetsförmågan liksora
Prop.
1973: 56 107
förändringar av tillgången på arbetstillfällen kan från
lid till annan avsevärt förändra situationen. Utredningen anser att det inte
kan vara lärapligt att i den åldern begränsa ersättningstidens längd för den
sora i övrigt är berättigad tUl kontant arbetsraarknadsstöd. Denna
stödraöj-lighet bör därför, liksom det nuvarande statliga omslällningsbidraget,
vara öppen så länge den arbetslöse står lill arbetsmarknadens förfogande frara
till dess han fyller 67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring.
I fråga
ora de arbetssökande sora föreslås få raöjlighel till kontant
arbetsraarknadsstöd ulan att fullgöra arbetsvillkoret framhåller utredningen
följande. Syftet med utredningens förslag ora särskilda
kvali-fikalionsraöjligheter för dessa nya arbetssökande är att under en period
då de intensivt söker finna läraplig sysselsättning på arbetsraarknaden och
arbetsförraedUngen lika intensivt söker bistå dera raed effektivaste
arbelsraarknadsåtgärder skapa en viss ekonoraisk trygghet för de fall
då stadigvarande arbetsplacering inle kan ordnas inora skälig tid. Det gäller
således i aUa dessa fall alt söka koncentrera ansträngningarna under en
begränsad lid. Avsikten är inte att sådan särskUd kvalificering för
ersätlningsrätt skall kunna upprepas gång efter annan.
En arbetssökande
sora har utnyttjat hela den ersällningslid, för vilken han en gång kvalificerat
sig utan alt uppfylla arbetsvillkoret, bör enligt utredningen endast om
särskUda skäl föreligger kunna återkomma för att på nytt söka kontant
arbetsmarknadsstöd utan att arbetsviUkoret har uppfyllts.
Dagpenning i arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsraarknadsstöd skall enligt utredningen inte utgå samtidigt. Är raan
försäkrad kan raan endast utnyttja sin ersätlningsrätt i arbetslöshetskassan.
När ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen utlöper, har man för tid därefter
ingen rätt till kontant arbetsraarknadsstöd. Undantag från denna regel bör
enligt utredningen gälla då arbetslös kassaraedlera i 60-års-åldern blir
utförsäkrad trots förlängningen av ersältningstiden för äldre till 450 dagar i
arbetslöshetsförsäkringen,
Ersättningsliden
i arbetslöshetsförsäkringen skall enligt utredningen inte påverkas av att den
försäkrade tidigare har uppburit kontant arbetsraarknadsstöd. Inträde sora
raedlera i arbetslöshetskassa bör raedföra alt raedleraraen tillförsäkras
förraåner sora enbart regleras av försäkringsvillkoren och inte påverkas av
tidigare förhållanden. SärskUt angeläget kan detta vara för nyinlrädande på
arbetsraarknaden, som under den första tiden möter osäkra förhållanden raed
tUlgång endast till deltidsarbete eller kortvarig sysselsättning. Det kontanta
arbetsraarknadsstödet är i princip en från arbetslöshetsförsäkringen artskild
slödforra. Utnyttjandet av det stödet bör därför inte påverka ersättningsrätten
för den sora sedermera finner fastare anknytning till arbets-
Prop.
1973:56 108
marknaden och blir raedlera i arbetslöshetskassa
frarahåUer utredningen.
Erforderlig kontroU av att arbetslöshelsförsäkrad inte
genora felaktiga uppgifter erhåller kontant arbetsraarknadsstöd samtidigt sora
han uppbär försäkringsersättning eller eljest utan att vara berättigad till
stödet underlättas genora att utbetalning av stödet sker centialt inora
arbetsraarknadsverket, Arbetslöshetskassoma får därraed en central
inforraationskälla för sin bevakning. Den bevakningen bör, föratom i misstänkta
fall, ske genora stickprov raed viss regelbundenhet enligt anvisningar från
AMS.
3.6.6 Ersättningsbelopp
Syfiet raed det kontanta arbetsraarknadsstödet är enligt
utredningen att under vissa villkor bereda ett ekonomiskt grandskydd åt
arbetslösa sora av olika orsaker inle är arbetslöshetsförsäkrade,
Föratsättningen för bestäraraandet av ersättningsbeloppets storlek är således
dels att det skall raotsvara de anspråk sora vanligen släUs på ett grundläggande
försörjningsskydd, dels att det i flertalet fall snart koraraer att ersättas
raed ett kvalitativt bältte försäkringsskydd när sökanden funnit fastare
anknytning till arbetsraarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringens syfte är alt bereda de
förvärvsarbetande trygghet och skydd raot inkomstbortfall vid arbetslöshet. Det
kontanta arbetsmarknadsstödet har ett raer sararaansatt syfte frarahåller utredningen,
Ersätlningsraöjligheter har öppnats i vissa situationer för arbetssökande, sora
kan beräknas ha särskUt behov av sådant skydd när de börjar söka förvärvsarbete
eller återinträder på arbetsraarknaden efler längre tids bortovaro. Visserligen
föreslår utredningen såsora huvudregel att ett visst arbetsvillkor skall ha
uppfyllts. Undantagen från den regeln avser eraellertid betydande
befolkningsgrupper. Stödet blir sålunda tillgängligt för åtskilliga sora
tidigare inte har haft förvärvs-inkorast eller förvärvsarbetat endast
tillfälligt under någon raindre del av året raen inte sökt eller funnit sådan
stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden att de blivit
arbetslöshetsförsäkrade.
Stödels uppgift i dessa faU är alt ekonomiskt underlätta
möjligheterna för nykomna på arbetsraarknaden att under skäligt rådrura göra
ett övervägt arbetsval anför utredningen. Stödforraen är avsedd att vara en del
av det arbelsraarknadspolitiska stödsysteraet. I det avseendet skUjer den sig
visserligen i princip inle från arbetslöshetsförsäkringen. Vid järaförelse raed
utländska förhållanden och internationella konventioner bör dock för det
kontanta arbetsraarknadsstödet karakteristiska drag särskilt beaktas.
När det gäller den nedre delen av ersätlningsskalan inora
arbetslös-helsförsäkringen föreslår utredningen berayndigande för AMS alt efter
Prop. 1973: 56 109
sararåd
raed arbetslöshetskassorna föreskriva att lägsta gällande dagpenningklass
skall bortfalla.
Med
hänsyn lill den auloraatiska rörlighet sora fordras för den lägsta gällande
dagpenningklassen i arbetslöshetsförsäkringen anser utredningen att även det
kontanta arbetsmarknadsstödets belopp i viss utsträckning bör kunna regleras
efter förändringar i det aUraänna prisläget utan att Kungl. Maj:t och riksdag
prövar och beslutar varje ändring av beloppet. I varje fall bör delta kunna
gälla höjning av beloppet sora är raotiverad av sådant ändrat prisläge sora
raedför höjning av basbeloppet. Skulle situationen bli den att basbeloppet
sänks, bör emellertid enligt utredningen den föreliggande situationen och dess
konsekvenser för det kontanta arbetsraarknadsstödet bedöraas av statsraakterna.
Utredningen
föreslår alt kontant arbetsraarknadsstöd skall utgå raed ett belopp sora slår i
ett bestärat förhållande tUl det i allraän försäkring gällande basbeloppet. Det
kan övervägas vUket detla förhållande skaU vara. Folkpensionen utgör 90 % av
basbeloppet eller, för gift försäkrad vars raake åtnjuter folkpension i förra
av ålderspension eller förtidspension, 70 % av basbeloppet. Därtill koramer
pensionstillskott tUl pensionärer raed låg eller ingen tilläggspension. Vid
slutet av 1970-talet skall detta tillskott uppnå en garanlinivå på 30 % av
basbeloppet. En ogift pensionär får då 120 % av basbeloppet i folkpension. För
en gift pensionär blir folkpenslonsbeloppet 100 % av basbeloppet.
Det
kontanta arbetsraarknadsstödets belopp bör liksora ersättningen i
arbetslöshetsförsäkringen enligt utredningens raening vara oberoende av ålder,
civUstånd och farailjesituation, BarntUlägg och andra farailje-tillägg skall
sålunda inle förekomma, Liksora när det gäller arbetslös-helsförsäkringen anser
utredningen att sarahället bör tillgodose bamfarailjernas behov i annan
ordning än genora tillägg till eljest utgående kontant stöd vid arbetslöshet.
Inriktningen av samhäUsstödet till barn-farailjerna har korarait att alltraer besläraraas
av hänsyn lill att kostnaderna för barnen föreligger kontinuerligt och i stort
sett oberoende av föräldrarnas arbetssituation, TUlgängliga resurser för
kontant stöd vid arbetslöshet bör därför enligt utredningens raening
koncentreras på att så långt som raöjligt tillgodose den arbetslöses behov inom
ramen för den allraänna ersättningsnivån. Vidare föreslår utredningen att beloppet
blir enhetiigt för hela riket. Tillägg för särskUt höga bostads- och andra
levnadskostnader i vissa trakter kan utredningen inte förorda. Utredningen
förutsätter att stödbeloppet skall vara icke skattepliktig inkomst.
Utredningen
anser att helt stödbelopp skall vara detsararaa sora basbeloppet. Av
adrainistraliva skäl synes lärapligt alt stödbeloppet fastställs för ett år i
sänder på så sätt att den enligt lagen ora allraän försäkring för en viss
raånad, förslagsvis raaj, gällande basbeloppet avgör stödbeloppets storlek för
nästkommande år. Föreskrifier om årsperio-
Prop. 1973:56 110
dens förläggning kalenderår, det statUga budgetåret
eller ett för arbetslöshetsförsäkringen särskilt gällande verksamhetsår bör
enligt utredningen utfärdas av Kungl. Maj:t med hänsyn bl. a. till de budgettekniska
förhållandena vid genomförandet av utredningens förslag. Stödbeloppet bör
bestämraas lUl ett belopp i helt krontal att utgå under högst fera dagar i
veckan Uksom dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Vid beräkning av
dagbelopp kan antalet ersättningsdagar förutsättas vara 264 per år
(motsvarande i genorasnitt 22 dagar per raånad). Med utgångspunkt i ett
basbelopp av 6 400 kr. (januari 1971) kan helt stödbelopp beräknas bli 6 400 :
264 = 24: 20. Utjäranat till närraaste högre antal kr. blir beloppet således i
detta exerapel 25 kr. per ersält-ningsdag frarahåller utrednmgen.
3.6.7 Deltidsarbete
Utredningen har övervägt men inte funnit skäl till annan
differentiering av stödet än helt och halvt belopp. Ersättningsrätt föreligger
över huvud taget inte för dag då arbetsutbudet är mindre än tre tiraraar, Per
vecka räknat skall utbudet avse rainst 17 tiraraars arbete. Avser sökandens
utbud arbete med kortare arbetstid, är det sökta arbetet närraast alt järaföra
raed bisyssla eller med andra sysslor av så liten orafattning och betydelse alt
de i varje fall inte kan grunda någon fraratida ersätlningsrätt för sökanden
enligt det reguljära arbetsvillkoret. Inte säUan komraer sysslor raed denna
begränsade orafattning inte ens att påverka ersättningsrätten ora de utförs
under pågående arbetslöshet. Delta fraragår av den omräkningstabell för
deltidsarbetande som utredningen föreslagit i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen,
Ä andra sidan förordar utredningen alt arbetsutbud sora
orafattar 36 arbetstiraraar eUer mer per vecka i regel skall godtas som heltidsutbud
pch medföra rätt till helt stödbelopp. Förutsättningen härför är dock att
prövningsorganet anser att det finns tillgång till arbetstillfällen med
arbetstid sora motsvarar arbetsutbudet inora sökandens naturliga arbetsoraråde,
I fräga om sökande som tidigare har varit företagare eller
medhjälpande familjemedlem i jordbruk eller annan rörelse kan särskilda
be-döraningssvårigheler vid deltidsutbud uppslå frarahåller utredningen,
Grundföralsättningen för all ersältningsrätt är i dessa liksora andra fall då
företagare söker kontant slöd vid arbetslöshet att den föregående personliga
verksaraheten i rörelsen har upphört. Detta innebär att skälet till
arbetsutbudets begränsning inte till någon del får vara kvarstående göroraål i
tidigare verksarahet eller arbetsuppgifter sora har samband därmed. Om
företagarens eller raedhjälparens tidigare verksarahet har haft karaktär av
deltidsarbete och de sora arbetssökande är helt frigjorda från de tidigare
arbetsuppgifterna, raåste de däreraot anses ha upparbetat ersätlningsrätt sora
deltidsarbetande. Delta gäller enligt ut-
Prop. 1973:56 111
redningen
under den allmänna förutsättningen att det finns tillgång på sådana
arbetstillfällen inora sökandens naturliga arbetsoraråde.
Fall då sökande tidigare
har arbetat på hellid raen under arbetslösheten utan tvingande skäl (t, ex,
sjukdora) begränsar sitt arbetsutbud till deltid bör enligt utredningen prövas
raed särskilt beaktande av tillgången på arbetstillfällen raed raindre
arbetstid än norraalt inora sökandens naturliga arbetsoraråde. Är denna
tiUgång liten eUer ingen och är sökanden inte beredd att själv raedverka till
att utvidga sitt arbetsoraråde genora utbildning, dagliga resor till och från
arbetsplats, borta-vistelse under arbetsveckan, flyttning e, d,, kan sökanden
ej anses vara oförhindrad att utföra det sökta förvärvsarbetet, Därraed brister
en av de allraänna förutsättningarna för ersältningsrätt.
Deltidsarbetande sora
tidigare har arbetat heltid och fortfarande söker sådant arbete men endast har
kunnat finna deltidsarbete är partiellt arbetslös. Om den arbetslösa tiden per
dag uppgår till rainst tre timmar bör den arbetslöse bli berättigad lUl kontant
arbetsmarknadsstöd raed halvt belopp för varje sådan dag. Innebär
deltidsarbetet att vissa dagar blir helt arbetslösa, kan helt stödbelopp utgå
för dessa dagar. Det bör undvikas att deltidsarbete i kombination raed kontant
arbetslöshetsstöd pågår längre tid och därigenora mer eller mindre
norraaliseras. Ibland kan det i dessa fall förekoraraa alt varken den
deltidsarbetande eUer dennes arbetsgivare har något intresse av alt den rådande
korabinatio-nen av deltidsarbete och ersältningsgrundande partiell arbetslöshet
ändras.
För
alt motverka sådana konsekvenser av huvudreglerna om ersättningstidens längd
föreslår utredningen att rätt lUl kontant arbetsmarknadsstöd för partiellt
arbetslös deltidsarbetande skaU upphöra, sedan stöd har utgått för 50
ersättningsdagar under fortlöpande deltidsarbete hos en och samma arbetsgivare,
AMS bör dock bemyndigas alt medge undantag från denna regel, om den arbetslöses
personliga förhållanden i särskilda fall motiverar detta,
3.6.8
Reduklionsregler
Det
föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet är avselt att vara ett grundskydd för
arbetssökandens försörjning under arbetslösheten. Nivån på föreslaget belopp
basbeloppet i allmän försäkring framträder närmast sora ett genorasnittiigt
rainiraum för en persons försörjning. På grund härav och raed hänsyn till den
ökning av adrainistrativ belastning och kostnad sora tillärapning av
reduklionsregler alltid raedför anser utredningen att det bör finnas sådana
regler endast i begränsad orafattning,
Uttedningen
anser att de föreslagna hela och halva stödbeloppen inte raotiverar att någon
regel raotsvarande arbetslöshetsförsäkrmgens bestäraraelser ora överförsäkring
införs för stödet. En sådan regel skulle
Prop.
1973:56 112
dessutom inte kunna tillämpas för dera sora kvalificerar
sig för ersättningsrätt utan att tidigare ha utfört arbete raed
förvärvsinkorast,
Däreraot
anser utredningen att pensionsavdrag bör göras dels i de fall sora i fråga ora
statligt oraställningsbidrag föreskrivs i 108 § tredje och fjärde styckena
arbetsraarknadskungörelsen, dels i de fall sökanden uppbär pension efter
avliden make grundad på dennes tjänsteförhållanden. Till de förstnämnda fallen
hör de då sökanden uppbär annan ålderspension än enligt lagen ora allraän
försäkring särat raindre än hel förtidspension eller raindre än helt
sjukbidrag enligt näranda lag liksora de fall då sökanden uppbär livränta på
grund av yrkesskada eller olycksfall. Med ålderspension och pension efter
raake avser utredningen alla forraer av pension raed undantag för sådana till
vUka initiativ har tagits privat, utan saraband raed tjänst, för framtida
försörjning. Till sistnämnda privata pensioner skall enligt utredningen räknas
exerapelvis frivUlig pensionsförsäkring enligt lagen om allmän försäkring särat
pensioner sora utgår till följd av försäkringsavtal raed enskilda
försäkringsinrättningar eller raedleraskap i understödsföreningar utan saraband
raed tjänst.
Pensionsavdrag bör enligt utredningen göras raed
pensionsbeloppet efter avdrag för prelirainär skatt.
För de
fall sökanden uppbär halv sjukpenning enligt lagen ora allraän försäkring
eller lagen ora yrkesskadeförsäkring eller sökandens arbetsutbud av annat skäl
avser endast deltidsarbete föreslår utredningen att ersättningsrätten begränsas
till halvt stödbelopp. Detta skulle i förut nämnda exempel utgöra 25: 2 = 12:
50, Om det vid denna beräkning uppstår delat krontal, bör stödbeloppet fastställas
till närmaste högre antal kr, I näranda exerapel blir halvt stödbelopp därraed
13 kr, per ersättningsdag.
3.6.9 Det statliga oinslällningsbidraget
Utrednmgens förslag rörande äldreslöd framlades år 1967
och avsåg äldre arbetstagare som hade träffats av särskilda
oraställningssvårigheler på arbetsraarknaden, I de tilläggsdirektiv sora låg
till grund för förslaget anfördes bl. a, att den allt snabbare
strukluroravandlingen i förra av driftförändringar och företagsnedläggningar,
särskUt inora industri och handel, hade medfört svåra påfrestningar för den
därav berörda arbetskraften.
Det nu gäUande kvalifikationsvUlkoret för sökande av
omställningsbidrag som inte tillhör arbetslöshetsförsäkringen minst 24
månaders förvärvsarbete under de tre senaste åren får ses mot denna
bakgrund, Detsamraa gäller raånadsberäkningens anknytning lill sem.esterlagen,
karenstidens längd och bidragsbeloppets storlek särat ersällningstidens längd,
ErsättningsvUlkoren är järaförelsevis stränga, Å andra sidan kan bidragsbeloppet
oreducerat anses vara relativt högt och ersätt-
Prop.
1973:56 113
ningstiden i princip obegränsad frara till
pensionsinlräde under förutsättning att sökanden fortlöpande står tUl
arbetsraarknadens förfogande betydligt raer orafattande än den som hiltiUs
vanligen har gällt för kontant arbetslöshetsskydd.
Denna avvägning mellan villkor och förmåner torde alltjämt
kunna anses riktig om bedömningen i främsta ruraraet görs med hänsyn lill dera
sora har blivit arbetslösa som en direkt följd av strukturförändringar i
näringslivet. De har vanligen en lång period av fortiöpande förvärvsarbete
bakora sig och behöver ofta långt rådrum för övergång till ett nytt
stadigvarande arbete. Kortvariga lillfäUiga arbeten bör för dera endast godtas
sora en del av det rådrura som fordras för att finna nytt fast arbete. Vidare
har förutsättningen för omställningsbidragets konstruktion från utredningens
sida varit att stödforraen huvudsakligen skall avse personer som före
arbetslösheten vanligen förvärvsarbetat på heltid och gjort detta under i
stort sett hela året.
Önskemål har framkorarait att denna särskilda förra av
äldreslöd till arbetslösa, som inte lUlhör arbetslöshetsförsäkringen, skall
kunna tillärapas över hela fältet och sålunda vara konstruerad med hänsyn även
till deltidsarbetande, tidvis sysselsatta samt personer som i enskilt hera sköter
hushåll eller vårdar sjuk anhörig frarahåUer utredningen. Beträffande
ersällningsvUlkoren innebär frarakorana förslag alt villkoren raUd-ras samt,
exempelvis i fråga om överhoppningsbar tid vid sjukdora och metoden att
bestämma tillgodoräkningsbar raånad vid prövning av arbetsvillkor, förändras i
riktning raot de regler som aUraänt gäller inora arbetslöshetsförsäkringen,
Upprajukning och differentiering av ersättningsvillkoren i
syfte att raöjliggöra en vidsträcktare ersätlningsrätt kan åstadkoraraas raed
tilllämpning av de regler som utredningen föreslagit i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd.
Detta gäller både den allmänna bestämningen av skyddad personkrets samt de
allmänna förutsättningarna och de särskilda vUlkoren för ersättningsrätt, t.
ex, arbetsvillkor, karensvillkor, särskilt kvalifikationsvillkor och regler for
deltidsarbetande. Med tUlärapning av dessa regler för arbetslösa i alla åldrar
skulle det endast i fråga ora ersättningsbeloppets storlek vara förraånligare
bestäraraelser för oraslällningsbidragel än det kontanta arbetsmarknadsstödet,
Oraställnmgsbidragets integrering i det kontanta
arbetsraarknadsstödet skulle för fraratiden innebära stora fördelar. Den skuUe
raedföra ett enklare och klarare regelsyslera sora avsevärt skulle
"underlätta administrationen. När utredningens förslag genomförts anser
utredningen att statligt oraställningsbidrag successivt skall avvecklas.
Efter ikraftträdandet av det föreslagna nya stödsysteraet
skall statligt oraställningsbidrag utgå endast tUl den sora dessförinnan har
beviljats sådant bidrag, Därjärate skall oraställningsbidrag utgå till den som
inom ett år från de nya reglemas ikraftträdande har ansökt om bidraget. I
8 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973:56 114
samtliga
fall skaU omställningsbidraget utgå längst t. o. ra. månaden före den då
bidragstagaren fyller 67 år eller börjar uppbära ålderspension, hel
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring.
Utredningen
finner inte skäl att för denna övergångslid föreslå någon ändring av de för
oraställningsbidrag i övrigt nu gäUande besläraraelserna.
3.6.10
Administration
Slödsökandens
kontakt raed arbetsförraedlingens expeditioner och för-raedlingens service tiU
sökanden bör enligt utredningen genomgående överensslämraa raed vad sora gäller
de arbetslöshetsförsäkrade, I de fall då sökande har raöjlighet att kvalificera
sig för ersättningsrätt på annat sätt än genora att uppfylla det reguljära
arbetsvillkoret raåste dock speciella observations- och servicefunktioner
byggas upp. Vidare raedför utredningens förslag, alt karensvUlkor skall
tillämpas vid kontant arbetsmarknadsstöd, vissa speciella uppgifter för
arbelsmarknadsorganen. I slort sett koraraer eraellertid
arbetsförraedlingsexpedilionernas service till arbetssökande sora söker kontant
arbetsraarknadsstöd alt bli densamraa som till försäkrade arbetslösa.
När
det gäller ansökningar ora kontant arbetsraarknadsstöd anser utrednuigen alt
förmedlingsexpeditionemas medverkan bör inskränkas till alt orafatta
erforderlig inforraation ora villkoren för stödet och hjälp åt sökande, sora så
önskar, att upprätta ansökan. Service av detta slag läranar
förmedlingsexpeditionema sora regel redan nu när det gäller kontanta bidrag i
samband med andra arbetsmarknadsåtgärder.
Prövningen
av ansökningarna om kontant arbetsraarknadsstöd bör enligt utredningens
raening inte ske på förraedlingsexpeditionerna utan på länsarbetsnärandens förraedlingsavdelning
eller annan av nämndens kansliavdelningar. Frågan ora delegation av dessa
ärendens prövning bör avgöras av AMS raed slöd av sådant berayndigande som nu
gäller för statligt omställningsbidrag. Givetvis måste underlaget för denna
prövning tUl stor del bestå av uppgifter från den förraedlingsexpedi-tion sora
närraast har haft kontakt raed sökanden.
Utbetalningen
av beviljat kontant arbetsraarknadsstöd bör ske centralt från
länsarbetsnämnden och saraordnas raed rutinerna för utbetalning av
utbildningsbidrag. Detta innebär bl, a, alt utbetalning av stöd i regel komraer
att ske endast en gång i ihånaden,
Arbetsförraedlingsexpedilionernas
serviceuppgifter blir huvudsakligen desararaa sora för de försäkrade raen
utökas i vissa fall raed speciella åtgärder enligt särskilda anvisningar,
anför utredningen, Länsarbetsnärandens kansli förutsätts få i stort sett
sararaa uppgifter sora arbetslöshetskassornas huvudkontor och styrelse i fråga
ora prövning av ersätlningsrätt och adrainislralionen i övrigt, Detsararaa
gäller den fortlöpande
Prop. 1973:56 115
kontrollen
av ersättningsrätten och initiativ till undersökningar för att hindra raissbruk
av stödet. Vissa konlrollmoment bör även ingå i de löpande ulbetalningsrutiner
sora utredningen föreslår bli saraordnade raed länsarbetsnämndens utbetalning
av utbildningsbidrag.
3.6.11
Reservation och särskilda yttranden
Ledaraoten
Olof Petersson biträder inte utredningens förslag att arbetsmarknadsutbildning
utan föregående förvärvsarbete skall kvalificera till kontant
arbetsraarknadsstöd. Han anser att liksora för raedlera i arbetslöshetskassa
endast två månaders tid i arbetsmarknadsutbildning bör kunna järastäUas raed
tid i förvärvsarbete. Vidare påpekar han att utredningen inte har föreslagit
någon rainiraitid för kurs sora skall kvalificera till kontant
arbetsraarknadsstöd. En kurs på endast några veckor kan alltså enligt förslaget
vara tillräcklig sora kvalifikationsgrund. Även kurser sora inte är
yrkesinriktade kan enligt förslaget kvaUficera tUl arbetslöshetsersättning,
Ledaraöterna
Claes Elrastedt, Erik Filip Petersson och Nordgren anför i ett gemensamt
särskilt yttrande att det måste uppfattas sora en brist i utredningens förslag
att det finns raänniskor sora under flera år varit knutna till arbetsraarknaden
raen då de efter några års uppehåll ånyo söker sig ut, slår utan det
arbelslöshetsskydd sora utredningen föreslår, får såvitt de inte kan erhålla
arbete i den orafattning alt villkoret om fem raånaders arbete under den
senaste tolvraånadersperioden kan uppfyllas. Det är enligt ledamöterna framför
allt hemmafruar som koraraer in i bilden härvidlag. Ofta har dessa genom arbete
i hemraet, raed allt vad detta innebär, fullgjort uppgifter sora ur
arbetssynpunkt borde jämställas med annat arbete och sålunda vara
kvalificerande när det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet. För raånga av
dessa kan del av olika skäl vara ytterst angeläget att erhålla ett
förvärvsarbete när förutsättningarna för dera att söka sådant finns. Ora denna
grupp vore raed i den personkrets som berörs av det föreslagna arbetslöshetsskyddet
skulle detta ge anledning till att det från sarahällets sida gjordes
ytterligare ansträngningar att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen,
eftersora alternativet vore kontant ersättning. Ledaraöterna förutsätter att
vid tillärapningen av utredningens förslag största möjliga hänsyn tas till
dessa sora inte direkt ryras inom ramen för de genereUa villkoren.
Experten
Lars Tobisson anför i ett särskUt yttrande att kvalifikationstiden för kontant
arbetsmarknadsstöd när det gäller den som avslutat ungdomsutbildning bör sättas
lill högst två månader.
Prop. 1973:56 116
3.7
Kostnader
3.7.1
Huvudsakliga kostnadsfaklorer
Utredningen
har inle funnit det ändaraålsenligt att göra fristående detaljberäkningar av
den kostnadsförändring sora kan följa av varje förslag om ändring av nuvarande
systera för kontant stöd som utredningen framlägger. Kostnadskonsekvenserna av
de olika förslagen har ofta ett inbördes samraanhang. Förslaget ora större
hänsyn till skäligt rådrura vid sökande av nytt arbete kan exerapelvis raedföra
att antalet ersättningsdagar ökar i enskilda fall medan antalet
arbetslöshetsfall minskar. De arbetslösa får större möjligheter att finna ett
läraplig varaktigt arbete, och frekvensen av återkoraraande
arbetslöshetsperioder efler kortvariga anställningar rainskar för varje person.
Vidare koraraer givetvis förslagen ora bortfall av karensvUlkor,
12-raånadersvillkor och förlängning av ersätlningstid att raedföra avsevärt ökade
kostnader, Å andra sidan bör en bättre saraordning raed förtids- och
ålderspensioneringen kunna raedföra rationella kostnadsbegränsningar på
arbetsraarknadssidan.
Den
huvudsakliga grunden för utredningens kostnadsberäkningar är följande
antaganden.
För
ersältningsrätt komraer att krävas minst den anknytning till arbetsraarknaden
och de vUlkor i övrigt sora utredningen föreslagit.
Antalet
arbetslöshetsförsäkrade koraraer närraaste åren efter genoraförande av
utredningens förslag att uppgå lill ca 2,3 railj.
Det
genorasnittiiga antalet ersätlningsdagar per arbetslöshelsförsäkrad under ett
år komraer att uppgå tUl rainst samma tal sora raotsvarande tal (4,5) under
försäkringsåren 1967/68 och 1968/69. En sänkning av detla tal kan visserligen
uppkoraraa förutom genom förändringar i efterfrågan på arbetskraft genom
effeklivering av arbetsraarknadsåtgärderna och förändringar av
försäkringskollektivets sararaansättning. Åtrainstone i ett första skede
koraraer eraellertid verkningarna av förlängda ersättningslider i svårartade
arbetslöshetsfaU, särskilt för äldre och handikappade arbetssökande, särat av
karensvillkorets bortfall i försäkringen sannolikt att öka antalet
ersättningsdagar och därraed kostnaderna.
Antalet
vid arbetsförraedUngen anmälda arbetslösa personer koramer att stiga avsevärt.
Denna ökning koraraer delvis tiU uttryck i antalet ersättningsdagar i
arbetslöshetsförsäkringen. Till större del koraraer den dock att avse nykorana
på arbetsraarknaden som ännu inle är arbetslöshetsförsäkrade .
Genorasnittligt
ersättningsbelopp per dag koramer de närmaste åren efter genoraförande av
utredningens förslag att uppgå till 60 kr, i arbetslöshetsförsäkringen och 25
kr, för kontant arbetsmarknadsstöd.
Det
nuvarande statiiga oraslällningsbidragel avvecklas successivt.
Prop.
1973:56 117
Utredningen har ansett sig böra bygga kostnadsberäkningar
på års-genorasnittet under en längre period, lämpligen fem år. Den kan innehålla
betydande växlingar. Redan förhållandena under våren 1971 visar alt kontant
arbetsraarknadsstöd, beräknat enligt utredningens förslag, kommer att uppgå
till 27 kr. per dag.
3.7.2 Arbetslöshetsförsäkringen
Antalet ersältningsdagar per år och försäkrad under en
kommande femårsperiod påverkas givetvis mest av del allraänna sysselsättningslägets
förändringar men därjärate av åtskUliga andra skiftande förhåUanden, bl. a. av
försäkringskollektivets utveckling och sammansättning frarahåller utredningen.
De under senare år nybildade arbetslöshetskassorna har till betydande del
raedleraraar med liten arbetslöshetsrisk, t, ex, stats- och
koraraunalanställda. Saratidigt har eraellertid den år 1968 införda
förlängningen av ersättningsliden för äldre kassamedlemmar påtagligt ökat det
genomsnittliga antalet ersättningsdagar per år och medlera, Genoraförande av
utredningens förslag kan medföra alt inle bara äldre utan även andra
kassamedlemraars längre ersättningstid än raer påverkar genomsnittsantalet
ersätlningsdagar, Samraa effekt får förslaget att karensvillkoret skall
bortfalla och att försäkringen blir öppen för alla förvärvsarbetande i ålder
1566 år inora ramen för ett generellt krav på arbelsförhet.
Ökade
ersätlningsraöjligheter i försäkringen kan därraed uppkoraraa för äldre och
handikappade arbetslösa. Svårare att förutse blir konsekvenserna av
utredningens förslag i fråga ora företagare och dellids-arbetande.
För en
period av fem år efter ikraftträdande av utredningens förslag kan i nuvarande
läge följande räkneexempel vara vägledande.
Genomsnittlig dagpenning inom hela försäkringskollektivet:
60 kr.
Antal försäkrade: 2,3 milj.
Årskostnad för en ersätlningsdag per år och försäkrad:
60X2,3 milj, = 138, avjämnat lill 140 milj, kr.
Den totala
årskostnaden för utbetald ersättning, om det genomsnittliga antalet
ersältningsdagar per år och försäkrad är 4, blir 4X140 milj. kr. = 560 milj.
kr.
Vid högre nivåer genorasnittligt antal ersättningsdagar
per år och försäkrad stiger årskostnaden för utbetald ersättning enligt
följande.
Genomsnittligt antal Totalårskostnad Totalantal
ersätlningsdagar för utbetald ersättningsdagar,
per år och
försäkrad ersättning, milj, kr, milj,
kr.
4,5 630 10,4
5,0 700 11,5
5,5 770 12,7
6,0 840 13,8
Prop. 1973:56 118
De
av utredningen föreslagna aUraänna förbättringar av försäkringsförmånerna som
inte sararaanhänger raed den tillförsäkrade dagpenningens belopp dvs.
bortfall av karensvUlkor, orareglering och förlängning av ersältningstid,
utvidgning av ersätlningsrätt vid deltidsarbete och deltidsutbud ra. ra.
koramer enhgt utredningens bedömning all raedföra en ökning av antalet
ersätlningsdagar per år och försäkrad raed orakring en dag.
Försäkringsåret
1968/69 var arbetslöshetskassornas bokförda administrationskostnader ca 21
milj. kr. Utredningen förutsätter en administrativ utveckling sora raedför
vissa rationaliseringsvinster raen även kostnadsökningar för bättre
raedlerasservice, registrering och kontroll av försäkringsfallen.
Frånsett
kostnaden för nedskrivning av fondvärden o. d. beräknas kassornas årliga
adrainistrationskostnader tUl ca 30 railj. kr.
Utgångspunkten
för en beräkning av kostnadsökningen i anledning av den förlängda
ersättningsliden blir enhgt utredningen antalet medlemmar som med jfrågavarade
regel under ett visst år komraer att erhålla större antal ersättningsdagar än
enligt gällande bestäraraelser. Antalet utförsäkrade har tidigare fluktuerat
raeUan olika år beroende främst på det allmänna sysselsättningsläget.
Erfarenheterna från försäkringsåret 1969/70 då antalet ersättningsdagar som
en följd bl. a. av det förbättrade sysselsättningsläget minskade lill 6,8
railj. från 7,8 railj. närraast föregående försäkringsår lyder på att
antalet utförsäkrade i ålder upp tUl 67 år rainskat från ca 7 000 närraast
föregående försäkringsår tUl ca 5 000. TiU delta har medverkat att äldre
långtidsarbetslösa under det senare försäkringsåret kunnat uppbära extra
kassaersättning i stället för alt registreras sora utförsäkrade.
I
antalet berörda personer räknar utredningen inte arbetslösa i åldern 5566 år.
En del av dera får redan raed nuvarande regler ersättningstiden förlängd.
Andra orafattas av den föreslagna nya regeln ora alt ersättningstiden i åldern
5559 år skall vara 450 dagar.
En
annan faktor sora har betydelse för storleken av den kostnadsökning sora
uppkoraraer raed anledning av förslaget ora ersättningstidens längd är den
genorasnittiiga årliga ökningen i antalet ersättningsdagar anför utredningen.
En
faktor att ta raed i beräkningen av kostnaderna för den utökade
ersättningsliden är enligt utredningen storleken av det per ersättningsdag
utbetalade dagpenningbeloppet. En höjning av den tillförsäkrade och därmed även
utbetalade genomsnittliga dagpenningnivån i försäkringen koramer direkt alt
medföra ökade kostnader även för i delta sararaanhang aktuella
ersätlningsdagar.
Antalet
personer i ålder under 55 år sora kan nödgas utnyttja ifrågavarande raöjlighet
till längre ersätlningstid komraer sannolikt att uppgå tUl närmare 5 000 anför
utredningen. Ett realistiskt värde på den ge-
Prop. 1973:56 119
nomsnittliga ökningen av antalet ersatta dagar per år är
ca 75. Med en genomsnittlig dagpenning av 60 kr. skulle kostnadsökningen då
ligga på en nivå av ca 22,5 railj. kr. per år uppger utredningen.
Utredningen försöker uppskatta dels antalet personer, som
komraer att erhålla längre ersättningslid på grund av denna regel under ett år,
dels den genorasnittiiga årliga ökningen i antalet ersättningsdagar, dels det i
medeltal utbetalade dagpenningbeloppet.
Antalet personer som under ett år kommer att beröras av
den generella regeln om ersättningsliden 450 dagar i åldern 5559 år kan enligt
utredningen uppskattas tUl orakring 2 000. Merkostnaden för förlängning av
deras ersättningstid kan raed förut angivna raetod för sannolikhetsberäkning
och en genorasniltlig dagpenning av 60 kr. uppskattas lill ca 10 railj. kr.
per år.
3.7.3 Kontant arbetsmarknadsstöd
De nykorana på arbetsmarknaden har i sin tidigare
verksarahet inle tillhört dem sora vid statistiska undersökningar räknas lill
arbetskraften uppger utredningen. Utgångsläget för deras utträde på
arbetsmarknaden är ofta avgörande för raöjlighelerna att utan längre väntelid
finna läraplig varaktig sysselsättning. På utredningens beställning ställdes i
samband med den reguljära arbetskrafIsundersökningen i febi-uari 1968
till-läggsfrågor till personer utanför arbetskraften i ålder 2065 år om orsaken
till att de inte förvärvsarbetade.
Härvid framköra bl, a. följande.
Personer utanför arbetskraften fördelade efler uppgiven
huvudanledning till att de inte förvärvsarbetar
Kvinnor
Män
Antal
%
Antal
%
Barntillsyn
314 300
34,1
500
0,4
Värd av
annan anhörig 21 200
2,3
500
0,4
Hushållsarbete
109 000
11,8
Alltför
betungande hushållsarbete 12 000
J,3
Brist på
lämpliga arbetstillfällen på bostads-
orlen
67 900
7,4
7 300
5,6
Otillräcklig
utbildning 7 600
0,8
Hälsoskäl
163 200
17,7
29 100
22,3
Studier
57 800
6,3
79 000
60,4
Make/makes
inställning 18 200
2,0
Ekonomiska
skäl 31 200
3,4
,
Äldersskäl
52 700
5,7
8 700
6,6
Vill
inte 43 800
4,8
1 500
1,2
Annat
skäl 22 700
2,5
4 200
3,2
Summa 921 700
100,0
130 800
100,0
Prop. 1973: 56 120
De
nya arbetssökandenas bakgrund kan vara mycket skiftande framhåller
utredningen, Inle sällan sker det första inträdet på arbetsmarknaden genom
tUlfälligt arbete av deltidskaraklär. När en sökandes ersättningsrätt första
gången skall bedömas, kan det därför föreligga kombinationer med både viss lid
i förvärvsarbete och annan kvalifikationsgrund. Även en nykommen på
arbetsmarknaden kan ofta raed tillfälligt arbete ha uppfyllt föreskrivet
arbetsvillkor, när han första gången söker kontant arbetslöshetsstöd. Under
sådana förhållanden anser utredningen att det inte finns skäl att vid
kostnadsuppskattningarna söka göra någon särberäkning för just nya
arbetssökande. Utredningen håller för sannolikt att ineraot hälfien av dera
som första gången söker kontant arbelsraarknadsslöd kommer att tillhöra denna
kategori.
Under det första skedet
efler genomförande av utredningens förslag kommer ett antal arbetslösa i
åldrarna 5566 år att kunna kvalificera sig för omstUllningsbidrag och finna
den stödformen fördelaktigare frarahåller utredningen. Vidare kommer de
utvidgade möjligheterna att få förtidspension sannolikt att nedbringa antalet
arbetslösa inom gruppen. Trots delta och även ora sysselsättningen för de
äldre i verkligheten skulle stiga, är det enligt utredningen troligt alt antalet
arbetslösa personer och det årliga antalet dagar raed kontant
arbelsraarknadsslöd till äldre arbetslösa, sora fyllt 55 år eller mer, kommer
att översliga det antal som nu uppbär oraställningsbidrag, Månadsgenomsnittet
av antalet arbetslösa personer raed oraställningsbidrag har under liden
julioktober 1970 börjat närraa sig 4 000 anför utredningen.
Kostnaderna för statligt
omställningsbidrag tUl äldre arbetslösa har AMS för budgetåren 1970/71 och
1971/72 beräknat till ca 27 railj. kr, frarahåller utredningen. Under hela
1970-talet komraer oraslällningsbidragel att kvarstå för ett antal årsklasser
i 5566 års ålder. Utredningen håller för sannolikt alt kostnaderna för
statligt omställningsbidrag under de första åren efler genoraförande av
utredningens förslag kommer att kvarstå på en nivå av ca 15 milj, kr.
Utredningen har utgått
från nuvarande arbetslöshetsförhållanden hos olika grupper nytillträdande och
andra med mer eller raindre fast anknytning till arbetsraarknaden som
framledes kan antas stå utanför arbetslöshetsförsäkringen. Skulle antalet
arbetslösheisdagar för dessa personer beräknas direkt efter nu föreliggande
uppgifter från arbetskrafts-undersökningarna, kan det antas att årsgenomsnittet
kommer att ligga mellan 4 och 8 milj. De av utredningen föreslagna
ersättningsvillkoren torde emellertid liksom i fråga ora
arbetslöshetsförsäkringen medföra att antalet ersättningsdagar blir
betydligt mindre. Utredningen anser sannolikt att antalet ersättningsdagar
under den första femårsperioden inte komraer att överstiga 4 milj, dagar per
år. Detta skulle med en genomsnittUg ersättning av 25 kr. per dag raotsvara en
genorasniltlig årskostnad av 100 railj, kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:56 12i
3.7.4 Växelarbetande jordbi-ukare
Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter beträffande
brukarnas och hustrurnas antal och åldersfördelning år 1966, en anlagen åriig
minskning av deras antal med 4 % särat en andel brukare med förvärvsarbete
utora gården av 34 % och en raotsvarande andel för hustrurna av 8 %, gör
utredningen följande uppskattningar.
Antalet personer sora skulle orafattas av särregeln, om
denna träder i kraft år 1972, kan uppskattas till 86 000 -|- 28 000 = 114 000,
Varje därpå följande år t, o, ra, slutet av år 1987 koraraer den grupp av brukare
som omfattas av särregeln att på grand av regelns konstruktion minska med den
årskull som det aktuella året fyUer 67 år. För att åtminstone få en grov
uppfattning av den kraftiga reduktion sora gruppen därmed komraer alt undergå,
har den relativa rainskning, som totalbefolkningen årligen får vidkännas i
motsvarande ålderskategori, beräknats med hjälp av material från statistiska
centralbyrån. Motsvarande reduktion har gjorts beträfande antalet brukare
med resp, utan utoni-gårdsarbele sora omfattas av särregeln.
Om den genomsnittliga arbetslöshetsperioden bland dera
sora blir arbetslösa uppskattas till 88 dagar, koraraer den genorasnittiiga
årliga ersättningstiden utöver kvalifikationstiden alt uppgå lill 44 dagar per
år uppger utredningen.
Gör raan vidare det antagandet att arbetslöshetsproceiilen
blir tio dvs. att 10 % av antalet personer som orafattas av det speciella
skyddet för jordbrakare blir arbetslösa och ersättningsberättigade under året
särat att stödbeloppet är 25 kr. per ersätlningsdag, kan följande
räkne-exerapel per perioden 19721973 uppställas uppger utredningen,
11 400 (antal ersättningsberättigade personer) X 44 (genorasnittligt antal
ersättningsdagar) X 25 kr,
(stödbeloppet per ersätlningsdag) = 12,5 railj. kr,
3.7.5 Sammanfattande bedömning
Med hänvisning till föregående alternativa beräkningar och
angivna underlag för uppskattningar finner utredningen sannolikt alt kostnadsnivåerna
för de föreslagna forraerna för kontant stöd vid arbetslöshet under de första
åren efter deras ikraftträdande koraraer att ligga omkring de belopp sora
anges i följande sararaanställning.
Kostnader enligt utredningens förslag Milj, kr.
Arbetslöshetsförsäkringen, kostnadsberäknad efter en
arbetslöshet
motsvarande genomsnittligt 5 ersättningsdagar per år och försäkrad,
inkl. en beräknad administrationskostnad av 30 milj. kr, 730
Kontant arbetsmarknadsstöd 100
Kvarstående
statligt omställningsbidrag 15
Summa milj. kr. ca
850
Prop.
1973: 56 122
3.8
Finansiering
3.8.1
PrincipieUa synpunkter
Genora
utvecklingen under senare delen av 1950-lalel och under hela 1960-lalet har
skälen för att staten ger ett starkt stöd åt arbetslöshetsförsäkringen alltmer
framhävts framhåller utredningen. Arbels-marknadspolitiska åtgärder av olika
slag har under denna period utvecklats till ett omfattande system. Principerna
härför har fastställts i statsmakternas beslut år 1966 ora riktiinjer för
arbelsraarknadspoUliken. På ett,oraråde har staten under senare år åtagit sig
hela eller i det närraaste hela kostnaden och ansvaret för det kontanta stödet
vid arbetslöshet. Detta gäller stödformerna för äldre arbetslösa.
Statens allt större ansvar
för konlantstödet vid arbetslöshet har även framträtt i förhållande till
kommunerna uppger utredningen. Dessa svarade vid den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringens genoraförande på 1930-talet för en raycket betydande
del av kostnaderna inte bara för kontant stöd utan även för andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sedan dess har utvecklingen helt överförts
till staten och att det nuraera är de statliga arbelsmarknadsorganen AMS,
länsarbetsnämndema och den av dera adrainistrerade arbetsförraedUngen som i
första hand har att svara för sysselsättningsfrärajande och sysselsättningsskapande
åtgärder enligt av statsraakterna faslsläUda riktiinjer.
Då
utredningen uttalar att staien har ett prlraärt ansvar för finansieringen av
konlantstödet vid arbetslöshet utesluter inte detla att även ar-betsgivai-itas
ansvar för arbetslöshetens förekomst och omfattning koramer tUl uttryck. Denna
principiella syn kan också enligt utredningens raening sägas ligga till grand
för de trygghetsåtgärder sora regleras av kollektivavtal eller lagstiftning.
De
arbetslöshetsförsäkrades sysselsättningssituation kan på ett avgörande sätt
påverkas av arbetsgivamas dispositioner. Det förekomraer i stor utsträckning
att en arbetstagare efter en perraitteringsperiod åter-anställs hos sin
tidigare arbetsgivare. För en kortare tid kan han räkna raed att få
permitteringslön. Äldre arbetstagare skulle enligt ett nyligen fraralagt
förslag fraraledes även kunna få viss lagfäst rätt till lön under perraittering
och uppsägningstid. Men i övrigt får arbetslöshetskassan träda till. Delta är
ett av de skäl som enligt utredningens raening talar för att
arbetslöshetsförsäkringen, 1 varje fall delvis, bör finansieras raed en
arbetsgivaravgift.
Arbetslöshetsförsäkringens
orafattning kan inte längre vara något skäl mot en arbetsgivaravgift framhåller
utredningen. Redan 1951 års utredning ansåg att försäkringens karaktär av
frivillig med dåvarande orafattning inte var något avgörande hinder raot
införande av arbetsgivaravgift. Numera är antalet försäkrade omkring en
railjon större. Försäkringen har nu en betydligt större täckning av
arbetstagarna raed fast
Prop. 1973: 56 123
anknytning
till arbetsraarknaden. Efter den på senare år genoraförda anslutningen av
stats- och koinmunalansläUda finns inte heUer skäl att undanta någon grapp
arbetsgivare.
Utredningen
anser det vara motiverat att i varje fall en del av de kostnader för arbetslöshetsförsäkringen,
sora inte täcks av de försäkrades egna avgifter och fondavkastning, direkt
belastar produktionen. Oavsett storleken av den kostnadsdel sora finansieras på
detta sätt bör arbetslöshetskassoma enligt utredningen få det ekonoraiska
stödet från en enda källa, näraligen i förra av statsbidrag. Statens uppgift
blir därvid alt administrera uppbörd av en avgift från arbetsgivare till
arbetslöshetsförsäkringen och svara för alt stalsbidragssysteraet täcker
avsedd del av försäkringens kostnader. Med hänsyn till företagarnas behov av
att kunna föralse storleken av denna kostnad, bör avgiften bestämmas för en
period av förslagsvis fem år.
I
fråga om del kontanta arbetsmarknadsstödet anser utredningen inte att det finns
anledning att överväga annan finansieringsväg än den sora nu gäller för
statligt oraställningsbidrag. Stödet bör således helt finansieras raed
statliga skatteraedel.
Enligt
utredningens förslag skall arbetslöshetsförsäkringen utformas så att den kan
omfatta alla förvärvsarbetande men ändock organiseras som en friviUig
försäkring, administrerad av erkända arbetslöshetskassor. Del är därför
naturligt att en del av försäkringens kostnader skall täckas genom avgifter
från de försäkrade. Sora likställd med avgifter bör räknas avkastningen från
arbelslöshetskassomas fonder. Dessa har huvudsakligen uppbyggts med avgifter
och anslag från kassaraedleramarna och deras organisationer.
Medlerasavgiflerna
lill arbetslöshetskassorna ar av adrainistraliva skäl relativt stela. De
grundas enligt nuvarande beräkningsraetod på den genorasnittiiga arbetslösheten
I kassan under ett antal gångna år. Man bör därför i ett nytt
finansieringssystera utgå från raedlemsavgif-terna sora den fastare delen.
Frånsett kostnadshöjningar på grund av att dagpenningbeloppen höjs bör de av
utredningen föreslagna förbättringarna av försäkringsförraånerna kunna
genomföras utan någon genorasittlig höjning av nuvarande raedlerasavgifler. Med
dessa utgångspunkter finner utredningen nödvändigt att utforraa statsbidraget
på sådant sätt alt avgifisandelens relativa storlek koraraer att rainska.
Återstående
del av arbetslöshetsförsäkringens kostnader bör täckas av statsbidrag till
kassorna.
Av
arbetslöshetskassornas sararaanlagda inkoraster under försäkringsåret 1970/71,
beräknade till 360 railj. kr., utgör statsbidraget enligt 1971 års
statsverksproposition (prop. 1971: 1 bU. 13 s. 82) 242 raUj. kr. anför
utredningen. Beloppet raotsvarar orakring 67 % av arbetslöshetskassornas
beräknade sararaanlagda inkoraster under det försäkringsåret.
Prop.
1973: 56 124
Utredningen anser alt statsbidraget, efter genomförande av
utredningens förslag ora förbättringar av försäkringsförmånerna, skaU utformas
på sådant sätl att de försäkrades relativa avgiftsandel nedbringas. Därav
följande höjning av statsbidragets andel kan raedföra en ökning av
årsutgiflerna för statens del i genorasnitt under en flerårsperiod tUl ca
550650 milj, kr.
Därtill kommer kostnaderna för den föreslagna nya
stödforraen kontant arbetsmarknadsstöd att belasta statsbudgeten raed ca 100
railj, kr.
Utredningen finner övervägande skäl tala för alt
debitering och uppbörd av en särskild arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen t. v. samordnas raed arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen och beräknas på underlaget för denna avgift. Avgiften får
därmed en viss anknytning till de nu utgående arbetsgivaravgifterna på
socialförsäkringens område. Den för avgiften erforderliga administrationen blir
okomplicerad. Ett enkelt sätt for avräkning kan tiUämpas. Några fonder alt
förvalla skulle inle uppstå.
På längre sikt när resultaten av utredningen ora
företagsbeskattningen föreligger kan del vara skäl att på nytt överväga
valet mellan olika finansieringsvägar och utformningen av då ifrågakommande arbetsgivaravgift.
Avgiftsunderlaget för sjukförsäkringen kan beräknas uppgå
lill omkring 100 000 mUj, kr, under år 1972, En särskild arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen beräknad på detta underlag skulle ge orakring
följande belopp.
Total arbetsgivaravgift
Avgiftsprocent milj, kr,
0,1 100
0,2 200
0,3 300
0,4 400
0,5 500
0,6 600
Utredningen har ej ansett sig böra avge något preciserat
förslag om avgiftens storlek. En riktpunkt bör dock vara en andel av
arbetslöshetsförsäkringens inkomster, sora beräknade efter hela tiondels
procent i stort sett kan antas raotsvara de försäkrades avgifter järate avkastningen
frän arbetslöshetskassornas fonder under ifrågavarande period.
Den hittills lUlärapade konstruktionen av statsbidragen
till arbetslöshetsförsäkringen har raedfört, att bidragen svarat för en
relativt sett betydligt större del av försäkringens inkoraster under år då
arbetslösheten och antalet ersätlningsdagar per försäkrad har varit av större
omfattning än norraalt framhåller utredningen. Det i statsbidragssystemet
Prop. 1973:56 125
ingående
dagpenningbidraget har medfört denna effekt genom att det är progressivt vid
stigande antal ersätlningsdagar.
Genomförande
av utredningens förslag kommer i och för sig att medföra ökning av antalet
ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen.
Det nuvai"ande
pi-ogressiva statsbidraget, dagpenningbidragel, möjliggör avgiflsutjämning
inte bara under år raed större och år raed raindre arbetslöshet bland en
arbetslöshetskassas raedleraraar utan också avgifls-utjäraning kassorna
eraellan. Trots detla har avgiftsskUlnaderna raellan kassorna hittills varit
betydande. Lägsta resp, högsta avgift per tillförsäkrad dagpenningkrona var 0:
01 resp, 0: 30 under försäkringsåret 1968/69, Den högsta raånadsavgiften detta
år var 15 kr. (två kassor). De lägsta avgiftema (ca en kr./raån.) finner raan i
tjänsteraannakassor, där arbelslöshetsrisken var låg.
I en
frivillig arbetslöshetsförsäkring kan relativt höga försäkringsavgifter i
vissa kassor vara ett hinder för försäkringens utveckling anför utredningen.
Var och en sora så önskar och har behov av försäkringen skall enligt
utredningens uppfattning i praktiken vara oförhindrad att ansluta sig till den.
Utredningen har därför funnit att statsbidragssysteraet för framtiden bör ges
en utforraning sora, genora starkare progression av statsbidraget vid större
ersältningsutbetalningar i en kassa, skapar ytterligare raöjligheter tiU
avgiftsutjäraning mellan de olika kassorna.
Arbetslöshetskassorna
skall enligt utredningens raening för varje dag ersättning utbetalas erhålla
ett belopp raotsvarande vad raedleraraen skulle ha kunnat erhålla i kontant
arbetsmarknadsstöd om han inte varit försäkrad. På grund av det kontanta
arbetsraarknadsstödets storlek koraraer nivån av ett raotsvarande bidrag att
genoragående ligga väsentligt högre än det nuvarande grundstatsbidraget, vUket
varierar raellan 50 och 35 %. Ett nytt grundbidrag, innehållande en bas sora
raotsvarar nämnda statliga kontanlstöd, komraer således att väsentligen höja
statsbidragets generella nivå. Denna höjning koraraer alla arbetslöshels-kassor
lill del.
För
att sdraulera arbetslöshetskassoma att låta ersättningsbeloppen följa
inkorastutvecklingen anser utredningen även att det finns skäl för alt från
nuvarande systera bibehålla en konstruktion sora raedför att kassas övergång
till högre dagpenningklass raedför högre statsbidrag, Detla får sin största
betydelse för kassor, sora på grund av lågt antal ersätlningsdagar per raedlera
inte får något eller endast obetydligt progressivbidrag,
Därjärate
bör enligt utredningens raening varje arbetslöshetskassa erhålla statligt
bidrag tiU sin förvaltning. Beräkningen av detta förvalt-ningsbidi-ag grundas
nu på antal årsmedleraraar. Den största administrativa belastningen för
arbetslöshetskassorna uppkomraer i saraband med utbetalning av ersättning och
därraed sararaanhängande prövning av
Prop. 1973: 56 126
ersältningsrält.
Utredningen anser därför att storleken av ett förvaltningsbidrag, beräknat per
årsraedlera, bör variera efter det genorasnittiiga antalet ersältningsdagar
per medlera under verksarahelsåret.
Något
särskilt statsbidrag tUl utbetalning av ersättning till styrelseledamot som
utsetts av tillsynsmyndigheten synes inte längre vara erforderligt, anför
utredningen.
I
prop. 1959: 171 angav föredragande departementschefen de riktlinjer sora borde
gälla för särskilt slöd åt erkända arbetslöshetskassor. Bidrag borde enligt
departeraentschefen i första hand beviljas för att raöjliggöra för kassor raed
kortare ersältningstid än norraalt alt förlänga denna eller för att ge kassor
med låga dagpenningbelopp möjlighet alt höja dessa, i den raån inle sådana
förbättringar kunde uppnås på annat sätt. Vidare skulle bidrag kunna koraraa i
fråga vid stor arbetslöshet inom kassans område eller för alt förbättra rätten
till ersättning eller säsongbegränsningstid. Mera genereUt angavs att bidrag
borde kunna tillerkännas kassor sora på grand av stor arbetslöshet, lågt
löneläge bland raedleraraama etc. inte hade ekonoraiska raöjligheter att tiUförsäk-ra
sina raedleraraar förraåner, sora vid en järaförelse raed andra kassor skulle
frarastå som tillfredsställande. En oväntad ökning av arbetslösheten kunde
raedföra så stora kostnadsökningar för en viss kassa, att kassan tillfälligt
eller för längre tid drabbades av ekonoraiska svårigheter.
Efter
genoraförande av utredningens förslag finns det enligt utredningen inte längre
behov av särskilt statligt kassastöd efter så allraänna riktlinjer sora de nu
gällande. Utredningens förslag till förstärkning av det progressiva
dagpenningbidraget vid svårartad arbetslöshet tUlgodoser bl, a, sådana behov.
Utredningen anser dock lämpligt att för ett raer preciserat ändamål framdeles
bibehålla möjlighet till ett temporärt särskilt kassastöd sora korapleraent till
det föreslagna statsbidragssystemet. Del gäller kassor sora i sin verksarahet
raöts av en oväntad stegring av arbetslösheten bland raedleraraama, vilken
raedför så stora kostnadsökningar att kassan drabbas av ekonoraiska
svårigheter. Om AMS bedömer att dessa svårigheter inte tillräckligt snabbt kan
övervinnas genom höjning av avgifterna, bör särskilt stöd temporärt kunna
läranas. Utredningen förordar därför att statligt anslag även fortsättningsvis
lämnas för särskilt stöd ål erkända arbetslöshetskassor.
3.8.2
Grundbidrag
Utredningen
föreslår att det proportioneUa bidraget skall bestå av två delar, basdelen och
procenldelen.
a)
Basdelen skall utgöra sararaa belopp sora det kontanta arbetsraarknadsstödet.
Del är således ett belopp sora efter utjäraning till närraaste hela krontal
motsvarar 1/264 av det för maj raånad närraast före början
Prop.
1973:56 127
av
kassans verksamhetsår gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring,
b)
Procentdelen. För att stimulera arbetslöshetskassorna lill att beträffande
ersättningsbeloppen följa inkomslutvecklingen för de försäkrade föreslås att
grundbidragets basdel korapletteras med ett bidrag, utgörande 10 % av den del
av utbetald dagpenning sora överstiger lägsta gällande dagpenningbelopp, dvs.
enligt utredningens beräkningar raed 50 öre för varje ferakronorsintervall över
30 kr. För att undvika tröskel-effekter, av vilka raan har dåliga erfarenheter
då de gärna vUl brorasa en naturlig och önskvärd höjning av ersättningen i
arbetslöshetskassorna, bör detla procenlbidrag gå ända upp i den högsta
dagpenningklassen, 75 kr.
I
vissa fall, fraraför allt då pensionsavdrag tillärapas för den sora uppbär
ålderspension, kan den ersättning sora utbetalas koraraa att understiga
grundbidragets belopp anför utredningen. Detta skulle för statsbidragsberäkningen
kräva en särredovisning av dessa dagar, vilket åtminstone i vissa kassor
skulle raedföra ett relativt betydande adrainistrativt raerarbete för
beräkning av statsbidraget. Statsbidraget kan ju aldrig tillålas att överskrida
det faktiskt utbetalade ersättningsbeloppet. Av denna anledning har basdelen
och procenldelen sararaanslagits. Ett raotsvarande procenttal har frararäknats
för varje dagpenningbelopp. Dessa procenttal bygger på basbeloppet 6 400 kr.
Nya procenttal får frararäknas varje gång basdelen ändras eller en lägsta
dagpenningklass har slopats.
Grundbidragstabell
(byggd på basbeloppet 6 400 kr.)
Dagpenning
Grundbidrag
kr.
%
30
83,3
(41,8)
35
72,9
(38,4)
40
65,0
(35,0)
45
58,9
(35,0)
50
54,0
(35,0)
55
50,0
(35,0)
60
46,7
(35,0)
65
43,8
70
41,4
75
39,3
(inom
parentes anges motsvarande procenttal för nuvarande grundstatsbidrag)
3.8.3
Progressivt bidrag
Detta
bidrag skall ersätta det nuvarande dagpenningbidraget och är i princip konstruerat
på sararaa sätt framhåller utredningen. Procenttalen vid olika antal
ersättningsdagar per år och raedlera i kassan fraragår av följande
progressivbidragslabeU. Bidraget börjar utgå när ersätt-
Prop.
1973: 56 128
ningsdagarnas antal överstiger två per medlera. Del är
något tidigare än enligt nu gällande tabell, där dagpenningbidraget börjar utgå
när antalet ersättningsdagar överstiger 2,5, Olika skalor för det progressiva
bidraget har övervägts. Utredningen har emellertid stannat för en skala som börjar
vid två ersätlningsdagar per årsmedlem och sedan stiger till 85 % vid 22
ersättningsdagar för att därefter kvarstå på denna nivå. Motsvarande högsta
nivå för det progressiva statsbidraget är nu 75 %. Procenttalen avser kassans
kostnader för utbetald ersättning efler avdrag för grundbidraget.
Förslag till progressivbidragslabeU
Antal ersättningsdagar per medlem Bidragets storlek i
procent av hela bidrags-underlaget vid olika antal ersättningsdagar per medlem
0,00-2,00 0,0
2,25 7,4
2,50 14,7
2,75 21,4
3,00 27,1
3,25 32,0
3,50 36,3
3,75 40,0
4,00 43,3
4,25 46,3
4,50 48,9
5,00 53,4
5,50 57,1
6,00 60,3
7,00 65,2
8,00 69,0
9,00 72,0
10,00 74,3
11,00 76,2
12,00 77,9
13,00 79,3
14,00 80,5
15,00 81,5
16,00 82,4
17,00 83,1
18,00 83,7
19,00 84,3
20,00 84,7
21,00 84,9
22,00 och däröver 85,0
Särskilda bestämmelser:
Vid annat antal ersättningsdagar per medlem, än sådant som
direkt framgår av tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna
procenilalen, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels
procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt,
5,5,4 Förvaltningsbidrag
Även detla statsbidrag skall enligt utredningens förslag
variera efter arbetslöshetens orafattning inom varje kassa under ett
verksamhetsår anför utredningen. Bidraget beräknas efler ett grandbelopp sora
är sex
Prop.
1973: 56 129
kr, per raedlera och år. Det utgår raed 50 % av
grundbeloppet ora antalet ersätlningsdagar per raedlera i kassan under
verksamhetsåret har understigit 0,4, I kassor med större antal ersättningsdagar
per medlem under verksamhetsåret stiger bidraget enligt följande skala för
förvaltningsbidrag. Högsta förvaltningsbidrag är 300 % av grundbeloppet. Denna
bidragsnivå uppnås om antalet ersättningsdagar per medlera i kassan har uppgått
till 22 eller däröver under verksamhetsåret.
Skala för förvaltningsbidrag
Antal ersättningsdagar per Förvaltningsbidragets storlek i % av grund-
medlem beloppet sex kr, per medlem
0,00- 0,39 50
0,40- 0,59 65
0,60- 0,79 80
0,80- 1,49 100
1,50- 2,99 115
3,00- 5,99 130
6,00- 8,99 150
9,00-11,99 175
12,00-14,99 200
15,00-17,49 225
17,50-19,99 250
20,00-21,99 275
22,00- 300
Effekten av föreslagna statsbidrag belyses raer allmänt i
lotalkalkyl för hela arbetslöshetsförsäkringen, Beräkningama har gjorts under
vissa antagna föratsättningar. Statens kostnader för de av utredningen föreslagna
statsbidragen har jämförts med statens kostnader under sararaa förutsättningar
enligt nu gällande bestämraelser. De antagna förutsättningarna är följande:
Det genomsnittliga antalet ersältningsdagar per
årsraedlera är delsamma som förelåg försäkringsåret 1968/69 ökal raed 1,5
dagar. Vid beräkning av det progressiva bidraget har dock antalet
ersättningsdagar per år och försäkrad antagils vara det tal sora enligt
statsbidragsbestämmelserna motsvaras av det nu utgående faktiska
dagpenningbidraget för näranda år ökat raed 1,5 dagar.
Antal försäkrade har antagits vara 2 300 000, :
Genomsnittlig utbetald ersättning per dag har beräknats
lill 60 kr. Som kostnad har medräknats förvaltningskostnader (30 rakr) och erforderlig
årlig fondavsättning (30 rakr).
Med dessa förutsättningar för kalkylen belyser den
närraast statsbidragens sammanlagda beloppsnivå under perioder med relativt
hög arbetslöshet samt förhållandel raellan statsbidrag och arbetslöshetsförsäkringens
övriga inkorasler under sådana perioder. Ora utgångspunkten skulle vara ett
arbetslöshetsläge raed en ersätlningsdag raindre per år och försäkrad, koraraer
statsbidragets andel av totalkostnaderna alt minska från 79 % till 77 %.
9 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
opaginerad Kontrollera mot PDF
Totalkalkyl
(avrundade belopp) i railj. kr.
Kostnader Intäkter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dagersättning 815
Förvaltningskostna
der 30
Kostnader för
fonduppbyggnad 30
875
Enligt
gällande
Enligt
bestämmelser
förslaget
Statsbidrag
Grundbidrag
264
378
Extra
grundstatsbidrag
66
Dagpenningbidrag
208
292
(progressivt
bidrag)
Förlängningsbidrag
63
Barntilläggsbidrag
8
Summa
609
670
Förvaltningsbidrag
10
18
Totalt
619
688
Avgifter,
räntor m m
256
187
875
875
opaginerad Kontrollera mot PDF
Några jämförelser kring totalkalkylen
Enligt gällande
bestämmelser
Enligt förslaget
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsbidrag
i procent av totala kostnader 70 %
Avgifter,
ränior m m/medlem och år 110 kr,
månad 9 "
Statsbidrag/medlem
och år 270 "
"
" " månad 23
"
79 % 80
kr, 7" 300"
25 "
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.8.5 Statsbidf-agens utbetalning
Enligt nuvarande bestäramelser utbetalas statsbidrag i
efterskott för varje försäkringsår. Under försäkringsåret får, när skäl därtill
föreligger, efter tillsynsmyndighetens prövning tUl kassa utbetalas intill hela
beloppet av grundstatsbidrag och barntiUäggsbidrag, som belöper på liden från
försäkringsårels början tUl utbetalningsdagen, samt intill 9/10 av
medlemsbidrag och dagpenningbidrag, som skäligen kan antas belöpa på sararaa
tid.
Frågan om tiden för statsbidragets utbetalning har delvis
samband med kassornas behov av fondbildning och rörelsekapital.
Utredningen föreslår att statsbidraget liksora hittills
utbetalas i efterskott per verksarahelsår. En fast ordning för å
konto-utbetalning av statsbidrag bör dock införas. En sådan utbetalning bör i
den ordning AMS föreskriver kunna ske två gånger ora året, dels per den 31
december på grundval av kassornas tvåraånadersrapporler för september/oktober
och november/december, dels per den 30 april på grundval av kassornas rapporter
för januari/februari och raars/aprU, Per den 31
Prop. 1973: 56 131
augusti regleras det definitiva statsbidraget för det
senast förflutna verksamhetsåret på grundval av rapporterna för hela året. Den
föreslagna ordningen förutsätter att arbetslöshetskassornas verksamhetsår
regelmässigt är 1,931,8.
För att underlätta administrationen bör vid avräkningen en
förenklad metod för beräkningen av statsbidraget tUlämpas vid å konto-utbetalningar.
Statsbidragets procentuella storlek under närmast föregående verksamhetsår
bildar utgångspunkten. Sararaa procentsats används för att preliminärt beräkna
det preliminära bidraget från staien under det aktuella verksarahelsåret. 90 %
av det sålunda frararäknade bidragsbeloppet utbetalas lill kassan å konto.
Saratidigt utbetalas 30 % av föregående års förvallningsbidrag vid varje
prelirainär avräkning.
Skulle någon enskild kassa före något av ovan angivna
avräknings-tillfällen vara i behov av statsbidrag, bör AMS kunna raedge å
konto-utbetalning av statsbidrag även vid annan tidpunkt.
3.8.6 Reservation och särskilt yttrande
Ledaraoten Svensson påpekar i sin reservation att det är
principiellt felaktigt att till en frivillig arbetslöshetsförsäkring, sora
alltså inte aulo-raatiskt orafattar alla arbetstagare, utta en
specialdestinerad kollektiv arbetsgivaravgift. En grundläggande förutsättning
för en sådan avgift raåste enligt hans raening vara att försäkringens förraåner
koraraer alla anställda till godo.
Ledamoten Nordgren anför i ett särskUt yttrande att det är
raed stor tveksamhet sora han ansluter sig lill utredningens förslag alt viss
del av kostnaden skall finansieras raed arbetsgivaravgifter. Enligt hans
raening är detta en fråga sora bör bedöraas tillsararaans raed företagsbeskattningen
i dess helhet. För att finna en snabb lösning av arbetslöshetsförsäkringens
finansiering accepterar han eraellertid den föreslagna finansieringsformen som
en tillfällig utväg.
4 Sjiikpenningutredningens förslag
4.1 Allmänt
Enligt gällande bestämmelser är ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen och komraunalt kontantunderstöd undantagna från
skatteplikt medan oraställningsbidrag enligt arbelsmarknadskungörelsen utgör
skattepliktig inkomst. KSA-utredningen har, i avvaktan på resultatet av
sjukpenningulredningen, förordat att skattefriheten t. v. bibehåUs för arbetslöshetsförsäkringens
dagpenning liksom för den av utredningen föreslagna nya stödformen kontant
arbetsmarknadsstöd.
Sjukpenningutredningen, som finner att tekniska
förutsättningar föreligger att beskatta sjukpenning vid sjukdom och
yrkesskada, kontant
Prop. 1973: 56 132
stöd
vid arbetslöshet saml utbildningsbidrag vid arbetsraarknadsutbUdning,
redovisar en analys av den nuvarande skattefrihetens effekter beträffande
näranda förraåner.
Utredningen
frarahåUer all ifrågavarande förraåner syftar lill alt ekonomiskt stödja den
som är sjuk, skadad eller arbetslös eller genomgår arbetsraarknadsutbildning.
De är avsedda att lösa tiUfälliga ekonoraiska problera för den som eljest har
sin utkomst genora förvärvsarbete. Det är korabinationen av beskattad
arbetsinkorast och skattefri ersättning vid bortfall av denna inkorast sora
vållar ett av de centrala probleraen i detta sararaanhang.
En bärande tanke vid
utforraningen av här avsedda förraåner har varit att på något sätt anknyta
förmånernas storlek tiU det beräknade individuella inkomstbortfallet. Den sora
drabbas av sjukdora eller arbetslöshet har utgifter, som regelraässigl är
anpassade efter arbetsinkomstens storlek. En hastig och drastisk omläggning av
ekonorain genora nedskärning av utgifterna exerapelvis i saraband raed en
sjukdoras-period är i flertalet fall knappast möjlig,
Inkorastbortfallsprincipen har i olika hög grad dorainerat vid förraånernas
utforraning. Vid utformningen av sjukpenningförsäkringen har den intagit en
central plats på så sätt att ersättningen inora klassplaceringssysleraets rara
individuellt anpassats till beräknat inkorastbortfall. När det gäller
arbetslöshetsförsäkringen har den haft en raindre fraraträdande roll.
Ersättningen från försäkringen har näraligen beslärats raed hänsyn till olika
yrkesgruppers särskUda inkorastförhållanden. Vad angår övriga ersättningar vid
arbetslöshet kan dessa ses som schablonmässigt anpassade till en viss. inkomstnivå
med raöjlighet lill individuell variation. Detsararaa gäller utbUdningsbidraget.
ErUigt
utredningen påverkar den nuvarande skattefriheten i hög grad beskattningen av
förraånslagarens övriga inkoraster. Anledningen härtill är att variationer i
inkoraslerna under ett beskattningsår sora regel medför avvikelse raellan
preliminär och slutlig skatt. Avvikelsen beror på progressiviteten i
beskattningen och på utformningen av källskatte-sysleraet. Progressiviteten gör
att det vid en månadsinkomst som är högre än raedelinkorasten under året tas ut
en prelirainär skatt sora är för hög i förhållande till den slutiiga skatten.
Understiger inkorasten någon eller några raånader den genomsnittliga inkomsten
övriga månader av året, kan den prelirainärskatt som tas ut dessa övriga
månader på raotsvarande sätt bli för hög och leda till skatteåterbäring. Härvid
är att raärka att en skattefri förraån över huvud taget inte koraraer i
betraktande sora inkorast i skattehänseende. Ersätts den skattepliktiga arbetsinkorasten
under en del av året raed en skattefri förraån, exempelvis sjukpenning, blir
följden alt den prelirainärskatt som betalats in under arbetsperioden blir för
hög i förhållande till den slutliga skatten. Skattefriheten för förmånen
raedför alltså, till följd av skallesysteraets
Prop.
1973: 56 133
konstruktion, att den förmånsberättigade i sinom tid får
en återbäring som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han
betalat in på sin skattepliktiga inkomst. Det bör framhållas alt denna
ytterligare ersättning i förra av skatleålerbäring i huvudsak tillkoraraer de
korllidssjuka. För dem sora är sjuka under längre tid uppkoraraer inte denna
effekt. Utredningen erinrar dessutora ora alt någon betydande överkompensation
liknande den som f. n. förekoraraer i vissa fall i sjukpenningförsäkringen
genom överförsäkringsavdragets utformning knappast förekommer i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen. Kompensationsgraden i procent av normal inkomsl är i
stället ofta låg i de högre inkomstlägena.
Utredningen
framhåller vidare att, genom alt förmånerna vid sjukdom, arbetslöshet och
arbetsmarknadsutbildning inle är skattepliktiga, den vid taxeringen fastställda
inkomsten inte koraraer alt utvisa det verkliga inkorasUägel i dessa fall. Det
leder bl. a. till att sociala förraåner som anknutits till den
beskattningsbara inkorasten kan utgå i fall där den faktiska inkorasten inte
skulle raotivera det. Detta gäller fraraför allt bostadstillägget till
barnfamiljer, vilket reduceras med hänsyn till storleken av den
beskattningsbara inkomsten. Vid en beskattning av förmånerna kan en raera
rättvis järaförelse raellan olika personers inkorastförhållanden härvidlag
åstadkoraraas. Genora alt förraånerna är skattefria beaktas vidare dessa inte
f. n. vid bestäraraande av pensionsgrundande inkorast inora
tilläggspensioneringen. Den negativa effekten härav raUdras eraellertid av de
s, k, 15- och 30-årsreglerna samt, för äldre försäkrade, de särskilda reglerna
i 15 kap, 2 § lagen om allraän försäkring.
Sjukpenningutredningen
bygger i fråga om ersättning vid arbetslöshet sina överväganden i huvudsak på
de förslag som KSA-utredningen har lagt fram, Eftersora KSA-utredningen
föreslår att det koraraunala kontantunderstödet avvecklas, lägger
sjukpenningutredningen inte frara någol förslag om beskattning av denna
ersättning.
Det
statliga omställningsbidraget är f, n, skattepliktig inkomsl. När storleken av
det skattepliktiga beloppet räknades frara, beräknades skatten på en kommunal
utdebitering av 19 kr. Den statliga inkomstskatten var vid detla tillfälle
konstruerad på ett annat sätt än den är i dag. Mot denna bakgrund ifrågasätter
sjukpenningulredningen om inte bidraget borde räknas om lill belopp som
närraare anknyter till nu gäUande skatter. Eftersom KSA-utredningen föreslår
att bidraget endast skall gälla under en övergångstid, anser eraeUertid
sjukpenningutredningen alt bidraget under denna lid bör utgå raed oförändrat
belopp.
Utredningen finner alt en övergång lill beskattning kan
ske tidigast fr. o. m. år 1974.
Prop. 1973:56 134
4.2
Arbetslöshetsförsäkringen
Sjukpenningutredningen
erinrar om att ersättningsforraerna enligt arbelslöshetskasseförordningen är
dagpenning enligt 14 klasser särat barntillägg. Det ankoraraer på
arbetslöshetskassorna alt själva bestäraraa vilka klasser de skall tillärapa
för sina raedleraraar. Flertalet kassor använder endast en eller två klasser,
och ingen kassa använder raer än fyra klasser. Detta systera innebär att
raedleraraama i en kassa ofta får sarama ersättningsbelopp vid arbetslöshet.
Eftersom raedleraraarnas inkoraster kan variera högst betydligt raedför det
nuvarande systeraet att medlemmarna i en kassa har varierande kompensation för
inkomstbortfall. De enda direkta bestämraelserna ora korapensalionsnivå sora
finns inora arbetslöshetsförsäkringen är överförsäkringsreglerna. För
pensionärer finns dessutora föreskrifier ora avdrag av viss del av ålderspension
från kassaersältningen.
KSA-utredningen
har inte föreslagit någon förändring av principen att kassorna själva skall
bestärama vilka ersättningsbelopp sora skall gälla för raedleraraama i kassan.
Besläraraelserna ora ersättningsbeloppen har ändrats så till vida, att lägsta
ersätlningsklassen har föreslagits tUl 30 kr. och alt högsta
stalsbidragsgrundande ersättningsklassen har föreslagits till 75 kr.
KSA-utredningen har dessutom föreslagit att barntUlägget slopas.
KSA-ulredningens
förslag alt den lägsta dagpenningklassen skaU besläraraas till 30 kr, hänger
delvis sararaan raed att det kontanta arbetsmarknadsstödets dagersättning med
det basbelopp sora utredningen hade sora utgångspunkt för sina beräkningar
frararäknades till 25 kr. Den lägsta klassen inora försäkringen borde enligt
utredningen vara högre än detla belopp. Dessutora borde enUgt KSA-utredningen basdelen
i statsbidraget till försäkringen motsvara det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Arbetslöshetskassorna skulle härigenora få statsbidrag raed 100 % för den del
av utbetalda ersättningar sora raotsvarade det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Sjukpenningutredningen,
som föreslår att del kontanta arbetsraarknadsstödet, om det blir
skattepliktigt, skall utgå med 36 kr. per dag vid ett basbelopp av 7 300 kr.,
föreslår mot bakgrund av det anförda att den lägsta dagpenningklassen inom
arbetslöshetsförsäkringen skall besläraraas till 40 kr. ora dagpenningen skaU
utgöra skattepliktig inkorast.
Med
hänsyn lill bl. a. de varierande inkomstbortfall som med nuvarande system för
faststäUande av dagpenningklasser komraer att täckas av del högsta
stalsbidragsgrundande dagpenningbeloppel, anser sjukpenningutredningen det
nödvändigt att använda vissa schabloner vid bestäraraande av det skattepliktiga
belopp sora skall raotsvara det av KSA-utredningen föreslagna skattefria
beloppet på 75 kr. per dag. Enligt utredningens raening bör
preliminärskattetabellerna kunna använ-
Prop. 1973: 56 135
das, I många fall kommer under året fasta inkomster att
under en period ersättas raed en inkomst från arbetslöshetsförsäkringen sora utgör
ca 90 % av norraal inkomst. Den preliminära skallen avviker i dessa situationer
inte mer från den slutliga skatten än att den uppräkning det här är fråga om
bör kunna göras med preliminärskattetabeUen som grund. Därvid bör kolumn 1 i
skattetabellerna användas, Detla innebär att beräkningen i princip görs med den
förutsättningen att aUa som är försäkrade i 75-kronorsklassen skall få ut 75
kr, per dag efler skall, Sjukpenningulredningen anser även att den komraunala
raedelutdebiteringen i landet bör ligga till grund för beräkning av den
prelirainära skatteeffekten varför tabell 24 bör användas. Med dessa
förutsättningar kommer den högsta stalsbidragsgrundande dagpenningklassen på 75
kr, alt vid skallepliktig dagpenning motsvaras av en klass på 130 kr.
Med hänsyn till alt kassorna själva bestämmer vilken eller
vilka klasser deras medleramar skall tillhöra, finns det enligt
sjukpenningutredningens mening ingen anledning att göra några särskilda
beräkningar för de klasser som skall ligga meUan lägsta och högsta klassen.
Dessa klasser bör kunna besläraraas så att intervallen raellan dem är 10 kr,
KSA-utredningens klasser på 30, 35, 40, 45, 50, 55, 60, 65, 70 och 75 kr, bör
alltså, om dagpenningen skall vara skattepliktig inkomst, motsvaras av klasser
på 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kr,
I
KSA-utredningens förslag lill ÖverförsäkringstabeU gjordes ett generellt
avdrag från dagsinkomslen motsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig
inkomstskatt, koramunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och
sjukförsäkringsavgift enligt skattetabell 22/1971, Detta avdrag mås-le göras,
eftersom försäkringsersättningen föreslogs vara skattefri. På den sålunda
erhållna nettoinkomsten beräknade KSA-utredningen den av utredningen föreslagna
95-procentiga kompensalionsnivån, Eftersora överförsäkringstabeilen föreslogs
gälla generellt, kunde eraellertid kompensationsgraden komma att variera från
fall till fall beroende på de skiftande förhållanden som förelåg i det enskilda
fallet.
Enligt
sjukpenningulredningens raening är det raöjligt att fastställa en överförsäkrragstabell
som innebär betydligt mindre variationer i kompensalionsnivån i de enskilda
fallen, om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst, Eftersora två
skattepliktiga belopp skall järaföras kan som högsta ersättningsbelopp upptas
95 % av dagsinkomsten. Tabellen bör krona för krona ange vilken ersättning som
högst kan utgå vid viss dagsinkomst. Belopp på 50 öre och däröver avrundas
uppåt och belopp under 50 öre avrandas nedåt.
KSA-utredningens
förslag till pensionsavdragstabell bygger på att ersättningen i de olika
avdragsklasserna reduceras med belopp som motsvarar omkring 1/300 av
årspensionen. Om pensionen understiger 1 050 kr. skall avdrag inte göras.
Lägsta avdrag blir härigenora fyra kr. per dag.
Prop.
1973:56 136
Sjukpenningutredningen framhåller alt kassaersältningens
belopp bygger på inkomstbortfall under fem dagar per vecka. Pensionsavdra-gel
bör bygga på sararaa förutsättningar. Mot denna bakgrund föreslår utredningen
att pensionsavdragstabellen konstrueras så att ersättningen reduceras med
belopp som raotsvarar ca 1/260 av årspensionen. För att lägsta avdrag I
enlighet raed KSA-utredningens förslag skall bli fyra kr, bör enligt
sjukpenningutredningen avdrag inte göras om pensionen understiger 910 kr, per
år,
4.3 Kontant arbetsmarknadsstöd
Sjukpenningulredningen erinrar öra att KSA-utredningen har
föreslagit att del kontanta arbetsraarknadsstödet skall utgå raed ett skattefritt
belopp sora för år raotsvarar del för raaj föregående år fastställda
basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring. Ora det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall göras skattepliktigt måste stödets belopp räknas upp. Vid denna
uppräkning finner utredningen del nödvändigt all använda sig av vissa
schabloner raed hänsyn till att det är så olika personer som kan koraraa i
fråga för kontant arbetsraarknadsstöd.
Utredningen, sora vid sina beräkningar utgår från ett
basbelopp av 7 100 kr., ställer upp sora förutsättning att den som får
ersättning under hell år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är
dragen. Utredningen ulgår därvid från de belopp på prelirainär skatt som är
intagna i skattetabellens koluran 1, Skatten beräknas på en koraraunal
utdebitering av 24 kr. och på ett riksgenorasnitt för sjukförsäkringsavgift.
Mot denna bakgrund motsvarar enligt utredningens beräkningar det av
KSA-utredningen föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet ett årligt
skattepliktigt belopp av 9 000 kr. Detta belopp bör, för att få den anknytning
lill förändringar i del allraänna prisläget sora KSA-utredningen har
föreslagit, räknas ora till procent av basbeloppet. Beloppet blir 127 % av
basbeloppet. Vid sjukpenningulredningens beräkningar avrundas detla procenttal
lill 130 %, För att få en så aktuell anknytning till prisnivån sora raöjligt på
ersättningsbeloppen föreslår utredningen dessutom att det kontanta
arbetsmarknadsstödet beräknas på det för noveraber föregående år faslsläUda
basbeloppet.
Vid det fr. o. ra. juli raånad 1972 gällande basbeloppet,
7 300 kr., blir ersättningsbeloppet, ora antalet ersättningsdagar per år raed
utgångspunkt i all ersättning skall utgå fera dagar i veckan förutsätts vara
264, 36 kr. per ersättningsdag.
4.4 Pensionsgrundande inkomst för tilläggspension
Sjukpenningutredningen föreslår att dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen, raed hänsyn lUl att denna förraån ulgör ersättning
för arbetsinkorast, skall hänföras lill pensionsgrundande inkorast för
tilläggspen-
Prop.
1973: 56 137
sion. Eftersora det statliga oraslällningsbidragel och det
kontanta arbetsmarknadsstödet regelmässigt utgör kompensation för inkomstbortfall
föreslår utredningen alt även dessa förraåner anses som pensionsgrundande
inkomst.
Med hänsyn
till att endast den del av förraånslagarens årsinkorast sora överstiger ett
basbelopp grundar rätt till tilläggspension, kommer det sammanlagda beloppet av
lillkoraraande pensionsgrundande inkoraster inte att överensstäraraa raed
totalbeloppet av utbetalda förraåner. Utredningen uppskattar ökningen av
pensionsgrundande inkorast sora härrör från ersättning vid arbetslöshet lill
rainst 1 233 railj, kr, per år.
4.5 Kostnader
Sjukpenningutredningens kostnadsberäkningar i fråga om
ersättningar vid arbetslöshet har skett raed utgångspunkt från att
KSA-utredningens förslag genomförs, att antalet arbetslöshetsförsäkrade det närraaste
året efter genoraförandet av utredningens förslag koraraer att uppgå tUl 2,4
milj. och alt det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per arbetslöshelsförsäkrad
under året koraraer att uppgå till 5,5. Vid sistnäranda antagande har
utredningen godtagit den av KSA-utredningen gjorda uppskattningen att de av
KSA-ulrednmgen föreslagna förbättringarna, sora inte sararaanhänger raed den
tillförsäkrade dagpenningens belopp, raedför en höjning av det genorasnittiiga
antalet ersättningsdagar raed en dag. På grund av utvecklingen under senare år
finner utredningen anledning utgå från något högre genorasniltlig arbetslöshet
än KSA-utredningen har gjort.
Utredningen beräknar alt det genorasnillUga
ersättningsbeloppet per dag det närmaste året efler genomförande av
utredningens förslag koraraer att uppgå till 100 kr. för
arbetslöshetsförsäkringen och 32 kr, för det kontanta arbetsraarknadsstödet.
Detta anlagande bygger utredningen såvitt angår försäkringen på att
100-kronorsklassen ungefärligen koraraer alt raotsvara nuvarande
60-kronorsklass,
I fråga om administrationskostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen understryker utredningen att dessa torde öka avsevärt
om dagpenningen görs skattepliktig. Kostnadsökningarna uppskattas lill 5 ä 10
milj, kr. Följande sararaanställning bygger enbart på de av KSA-utredningen
beräknade adrainistrationskostnaderna, 30 railj. kr.
Prop. 1973: 56 138
Kostnader enligt sjukpenningutredningens förslag Milj,
kr. Härav prel.
År 1974 skatt
Arbetslöshetsförsäkringen
kostnadsberäknad med 2,4 milj, försäkrade och efter
en arbetslöshet motsvarande genomsnittligt 5,5
ersättningsdagar per år och försäkrad samt en
genomsnittlig dagpenning av 100 kr, jämte en av
KSA-utredningen beräknad administrationskost
nad av 30 milj, kr, 1 350 475
Kontant arbetsmarknadsstöd 128 30
Kvarstående
statligt oinställningsbidrag 15
Summa milj, kr, ca 1 493 505
4.6 Finansiering
Enligt sjukpenningulredningens raening bör de av
KSA-utredningen föreslagna statsbidragen, om skatteplikt införs, för dagpenningen
beräknas på utbetalda ersättningsbelopp. Vid bestäraraande av förvaltningsbidraget
framhåller utredningen att hänsyn bör tas till de ökade
administrationskostnader som blir en följd ora skatteplikt införs för
dagpenningen. De höjningar av försäkringens kostnader som komraer att bli en
följd av alt dagpenningen beskattas bör enligt utredningen inte föranleda höjda
raedlerasavgifler. Ell särskilt statsbidrag sora raotsvarar de belopp sora
kassorna har betalt in i prelirainär skatt bör därför införas.
Enligt sjukpenningutredningens beräkningar skulle de av
KSA-utredningen föreslagna statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen, raed
bortseende från skattedelen, utgöra orakring 80 % av försäkringens totala
kostnader eller ca 690 railj, kr, I detta belopp ingår det av KSA-utredningen
föreslagna arbetsgivarbidragel sora kan beräknas till ca 200 railj, kr.
Resterande kostnader enligt KSA-utredningens förslag, ca 185 railj. kr,, skulle
täckas av de försäkrades avgifter och fondavkastning, Ora dagpenningen görs
skattepliktig tillkoraraer skattedelen som utgör ca 475 milj, kr, och som bör
finansieras genom statsbidrag. Det kontanta arbetsraarknadsstödet och
kvarstående statligt oraställningsbidrag, tillsaramans ca 143 railj, kr,, bör
finansieras av statiiga raedel.
Om skatteplikt införs för dagpenningen inora
arbetslöshetsförsäkringen, bör enligt sjukpenningutredningen vissa ändringar
övervägas i det s\'stera för utbetalning av statsbidrag sora KSA-utredningen
föreslagit. De förutsättningar som KSA-utredningens förslag i fråga om statsbidragets
utbetalning bygger på koraraer delvis alt förändras ora dagpenningen görs
skattepliktig. För ersättningar sora betalas ut I januari och februari skall
kassan betala in prelirainär skatt i raars raånad. För att kassan skaU ha
möjlighet att verkstäUa denna inbetalning, sora koramer att vara nästan lika
stor sora utbetalade ersättningsbelopp under de två
Prop. 1973: 56 139
föregående månaderna, är det enligt
sjukpenningutredningens raening nödvändigt alt kassan får statsbidrag i
förskott vid flera tillfällen än vad KSA-utredningen föreslagit.
Inbetalningarna av prelirainär skatt skall verkställas varannan månad.
Sjukpenningutredningen anser det därför lämpligt alt kassorna varannan raånad
får statsbidrag för föregående tvåmånadersperiod beräknat enligt den
schablonmetod som KSA-utredningen har föreslagit.
4.7 Särskilt yttrande
Inge Svensson framhåller, i egenskap av expert i
utredningen, att de problera, sora sjukpenningutredningen har ställts inför i
saraband raed övergång till skatteplikt i fråga om dagpenning från
arbetslöshetsförsäkringen, ger ytterligare belägg för uppfattningen att
arbetslöshetsförsäkringen bör vara allmän och administreras geraensaral raed
den allmänna försäkrinsen.
5 Framställning från AMS
5.1 Ersättningsberäkning vid arbetslöshet del av vecka i
arbetslöshetsförsäkringen
Enligt AMS syftar förslaget till att åstadkomraa ett
ersättningssystera där den av KS.-utredningen föreslagna oraräkningsraetoden
bibehålls men utvecklas och förbättras i vissa avseenden. Den grundläggande
beräkningsprincipen är alt ersättningens storlek genoragående bestäms av normal
arbetstid och inkomst per vecka och alt detta sker i aUa fall då den försäkrade
före arbetslösheten har haft deltidsarbete eller under en arbelslöshelsvecka
inte står lill arbetsraarknadens förfogande sora arbetssökande vid
arbetsförraedling eller i övrigt är ersättningsberättigad i full utsträckning,
Ora den försäkrade är arbetslös och eisällningsberättigad
för hela veckan, är antalet ersättningsdagar alltid fera. Förkortas den
ersättningsberättigade veckotiden av arbetad lid, sjukdora eller annat arbets-
eller ersältningshinder reduceras antalet ersältningsdagar till de i följande
labellförslag angivna talen.
I förslaget läranas följande anvisningar för tabellens
användning.
Nornialarbelslid per vecka före arbetslösheten (koluran 1)
fastställs i hela draniar (del av lirarae bortfaller) genora företeende av
arbetsgi-varinlyg, annat intyg eller efter särskUd utredning. Har den
försäkrade före arbetslösheten haft oregelbunden deltid utan fastställt
arbetstids-scheraa måste genomsnittsberäkningen utsträckas till en längre
period. Den bör i regel avse de fera enligt arbetslöshetskassans arbetsvillkor
Prop.
1973: 56 140
tillgodoräkningsbara månaderna närraast före den aktuella
arbetslösheten.
Förvärvsarbetar den försäkrade under beräkningsveckan
reduceras den ersättningsberättigade liden raed det antal hela tiraraar under
veckan för vilken inkomst erhålls. Resterande tid blir arbetslösa timmar som
skall ersättas (kolumn 2).
Uppbär den försäkrade under veckan sjukpenning bör i
princip den arbetslösa tid som skaU ersättas rainskas raed en sjundedel av den
försäkrades norraalarbelslid för varje kalenderdag sjukpenning har utgått
under veckan. Beräkningen kan dock förenklas genora användningen av följande
avdragstabell.
Den försäkrades normalarbetstid Avdrag skall ske med
följande antal timmar
per vecka före arbetslösheten för varje
kalenderdag under veckan den
uppgår
till försäkrade är berättigad till
hel sjukpenning halv
sjukpenning
mer än 30 timmar 6 3
30 timmar eller mindre 4 2
Under beräkningsveckan kan det förekomma dag raed annat
arbetshinder än sjukdora, t, ex, på grund av farailjeskäl. Det kan även föreligga
dag raed ersältningshinder av annat slag, t, ex. vid helger eller till följd av
arbetslöshetskassans säsongbegränsningsregler. För varje sådan dag avdras från
den ersättningsberättigade tiden en feratedel av norraal-arbetstiden och
resterande lid blir de arbetslösa timraar sora skall ersättas. Såvida den
försäkrade inte sarama vecka uppbär sjukpenning för någon dag, skall dock sådan
reduktion göras endast om antalet dagar med arbets- eller ersättningshinder
under veckan överstiger en.
Inskränker den försäkrade sitt arbetsutbud avdras från den
ersättningsberättigade tiden det liraanlal varraed arbetsutbudet inskränks.
Resterande timantal blir arbetslösa tiraraar sora skall ersättas.
Efler reduktion till det antal arbetslösa tiraraar sora
skall ersättas följs tilläraplig intervall i koluran 2 till det antal
ersätlningsdagar i koluran 3, sora i intervallen raotsvarar den försäkrades
norraalarbelslid före arbetslösheten. Det där angivna dagantalet raultipUceras
raed dagpenningbeloppet per ersättningsdag, sora alltid är en femtedel av den
försäkrades norraalinkomst per vecka före arbetslösheten, sedan reduktion
skett raed hänsyn till gällande dagpenningklass särat enligt pensionsavdrags-
och överförsäkringsreglerna. Den försäkrades norraalinkomst per vecka före
arbetslösheten skall 1 de fall inkomsten varit bestämd per dag eller timme
beräknas genom att dags- resp. tirainkomsten multipliceras med normalt antal
arbetade dagar resp. timraar per vecka. Har den försäkrades inkorast varit
bestärad per raånad, utgör vecko-
opaginerad Kontrollera mot PDF
_. Antal ersättningsdagar under 3 beräkningsve:kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
.
ca
ca j:
.v,
i-i
>
=1
:n
61
h.
ca
:ca
o -o
> a
c« C
O t
ca
O
O
c2 £
u,
>
VI ti
tu
-i£-
.a
>ia
S O
-ge
t- :« fl» U5
ii " c: u
c g
O
;- o
O
p
f _ «
O c
- tS
>- ö i,
5 i-i Q. 1)
" . -O
. c
S S>
o -o OJ
v vn
>n «/T
Tt Tt r f*Tm
in tn
in "' "I"'!
in in v-i
m » n m m
fnm
(NrT (S CS cn -
in lo m in m
rf
CN (N fS CN
in m in
»rj »o »n
r-H T-H O OO OO OO
oo-oo oo oo oo
OOO (NtI- voco OCN TfO o
(M CNCN cNcN mr tm "t
11 II II II II I
.-" n oicN o4r-i mm m
00
a
'C 13
«
>
wi OJ w
,s.i:
£ Ei2
ils
c -o :ca
cn u «
> C u ea > M " «
5 is" M
E-c-H t3 -g
o « fc
(fl
CN .
c M 2
:cd g (A C fe " « C u
u, Cd
S tS t « - , t-
cd > O > *- CO
u 4> "-; C C
V) u
c o tu ca t- XI
Prop.
1973: 56 142
inkomsten det veckobelopp som enUgl
överförsäkringstabellen motsvarar raånadsinkomsten.
I sin
helhet leder förslaget till att systeraet för beräkning av ersättning i
arbetslöshetsförsäkringen blir så administrativt förenklat och rättvist som
möjligt. Förslaget medför alt en och sararaa regel täcker alla olikheter i
längd och fördelning av arbetstider som understiger 40 tiraraar per vecka.
Försäkringsersättningen blir raer differentierad och täcker aktuellt
inkorastbortfall i varje situation då den försäkrade inte har haft
heltidsarbete före arbetslösheten eller inte är ersättningsberättigad för fullt
antal dagar under en i övrigt arbetslös vecka. Sararaa omräk-ningsraetod kan
användas vare sig arbetslöshetskassan tUlärapar en eller flera
dagpenningklasser och således även i kassor där särskUd klass för
deltidsarbetande finns. TUlfredsstäUande rättvisa uppnås vid fastställande av
ersättningsbelopp för olika medieraskategorier deltidsarbetande raen ulan att
det nya systemet, sora i KSA-utredningens förslag, leder till att ersättningen
i vissa ordinära fall blir lägre än enligt nu gällande regler.
6 Remissyttranden
6.1
Yttranden över KSA-utredningens förslag
6.1.1 AUmänt
Det övervägande antalet reraissinstanser tUlstyrker eller
har ingen erinran mot utredningens förslag att anslutningen till
arbetslöshetsförsäkringen aUtjärat skall vara frivillig. Även de
reraissinstanser sora uttalar sig för obligatorisk försäkring biträder i
huvudsak utredningens förslag sora ett led i riktningen raot en obUgatorisk
försäkring.
Bland
de reraissinstanser sora är positiva tUl utredningens förslag kan nämnas LO,
TCO, SACO, SR, SAC, Svenska transporlarbetareförbundet. Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, AMS, statskontoret.
Samorganisationen, KF, de flesta länsarbetsnämnderna. Folkbildningsförbundet,
SSU och Moderata samlingspartiets centrala tjänsteinannaråd.
Enligt LO och Svenska ii-ansportarbetareförbundet utgör de
av utredningen framförda skälen för alt anslutningen tUl försäkringen bör vara
frivillig en välmotiverad gmnd för alt så alltjämt bör vara fallet.
Samorganisalionen
understryker att den frivilliga försäkringsforraen medger individuell
behandling av varje försäkringsfall på ett sätt, som inte är möjligt i en
obUgatorisk försäkring. Försäkringsfallen i arbetslöshetsförsäkringen är inle
av sararaa art som i övrig socialförsäkring, framhåUer organisationen. I sjuk-
och pensionsförsäkringarna kan bedömningen av ersättningsrätten helt bygga på
ett faktadokument om sjukdom, ålder etc. under del alt arbetslöshetens orsaker
är mer mång-
Prop.
1973: 56 143
fasetterade. Adrainistratörerna inora
arbetslöshetsförsäkringen behöver därför enligt Saraorgahisationen ha god
kännedora ora arbetsraarknad och arbetsraarknadspolilik. Behovet härav ökar
ständigt på grund av förändringar i samhället. Ett exempel är det nyligen
genomförda anställningsskyddet för äldre arbetstagare, Genora arbetslöshetskassornas
fackliga anknytning och därav följande uppdelning på yrkesoraråden får
kassafunktionären en yrkeskännedom, vilken borgar för en sådan handläggning av
komplicerade arbelslöshelsfall, som inle är möjlig i ett annat
försäkringssystem. Under sådana förhållanden talar enligt Samorganisationen
allt för att den nuvarande frivUliga försäkringen, uppbyggd på
arbetslöshetskassor raed facklig anknytning, i enlighet raed utredningens
förslag beslår. Om utredningens förslag tUl förbättringar i försäkringen i
huvudsak genoraförs dröjer det inle heller länge förrän
arbetslöshetsförsäkringen läcker det föreliggande försäkringsbehovel.
Även SR frarahåller all de nuvarande arbetslöshetskassorna
har sådan fast anknytning till arbetsraarknaden att det är fullt naturligt att
bygga vidare på dera, Genora sin anknytning till bestämda yrkesområden innebär
det en smidig anpassning till de olika förutsättningar, som finns på
arbetsraarknaden och betydligt bättre arbelskontroll än om arbetslöshetsförsäkringen
skulle handhas av de allraänna försäkringskassorna raed all den tunga
adrainistration och svåröverskådlighet detla skulle raedföra. Anknytningen till
de fackliga organisationerna synes medföra alt ersätlningsfallen blir handlagda
av personer, sora är väl förtrogna med olika yrkesområdens specieUa problera.
Enligt länsarbetsnämnden i Uppsala län bör inom
arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen ett nära saraarbete och
samverkan ske mellan arbetsförmedlingarna och de fackliga organisationerna och
i forlsältningen även med vissa organisationer bland egna företagare. Arbetsförmedlingarnas
samarbete med dessa organisationer i fråga om ersättning och
ersätlningsgrunder är från olika synpunkter värdefullt. En allmän obligatorisk
försäkringsform skulle enligt länsarbetsnämnden bl, a, föra med sig ökade
svårigheter att upprätthålla en adekvat arbets-marknadskontrollerande funktion.
Inte heller länsarbetsnämnden i Hallands län anser att
försäkringskassorna har den kontakt med och erfarenhet av arbetsraarknaden,
sora behövs för en rätt bedöraning av frågor ora arbetslöshetsersättning.
Även SAC frarahåller alt det är värdefullt att kassorna
administreras i samarbete med de fackliga organisationerna. Det är enligt SAC
betydelsefullt, att KSA-utredningen förstått de värden som ligger i möjligheten
till samarbete mellan beslutande organ och medlemmar, vUka huvudsakligen gmndas
på den fackliga anknytning arbetslöshetsförsäkringen har.
Enligt TCO kan det raed viss rätt hävdas att
arbetslöshetsförsäkringen lika väl sora andra försäkringar av
socialförsäkringskaraktär, t. ex.
Prop.
1973: 56 144
sjukförsäkringen
och pensionsförsäkringen, bör vara obligatorisk. TCO delar eraellertid
utredningens uppfattning alt en fortsatt utbyggnad av den frivUliga
arbetslöshetsförsäkringen är alt föredra.
Statskontoret
anser att frågan ora obligatorisk eller friviUig arbetslös-helsförsäkring har
direkt saraband raed frågor rörande andra forraer för stöd vid
inkorastbortfall. Så länge inte integreringsmöjligheterna i det större sammanhanget
har belysts kan inle de långsiktiga rationaliseringsvinsterna med en
obligatorisk försäkring bedöraas. De effektivitetsvinster som kan uppslå vid
överföring av arbetslöshetsförsäkringen från kassorna till
arbetsraarknadsverket är enligt statskontorets bedömning inte så stora att de
raotiverar en radikal förändring av nuvarande system,
AMS
vill inte f. n, yrka på att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring görs
till föremål för ytterligare utredning. Med hänsyn till dels de fördelar sora är
förbundna raed en frivUUg försäkring dels förslaget om införande av ett kontant
arbetsmarknadsstöd, som ehuru i raånga fall otillräckligt likväl koraraer alt
fylla en angelägen uppgift, tillstyrker AMS en fortsalt frivillig
arbetslöshetsförsäkring.
Några
remissinstanser bl. a. RFV, SAF, Föreningen skogsbrukels arbetsgivare. Skogs-
och lantarbetsgivareföreningen, HAO, kommerskollegium, några handelskamrar,
Försäkringskasseförbundei, LRF, Handi-kapporgaiUsationernas centralkommitté och
länsarbetsnämnden i Västmanlands län har ställt sig negativa till att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara frivillig och handhas av
arbetslöshetskassor.
SAF, Föreningen
skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, HAO och
några handelskamrar beklagar, att utredningen inte har lagt frara förslag ora
en allraän arbetslöshetsförsäkring. Förslaget om eit kontant arbetsmarknadsstöd
sora inte är begränsat lill kassaraedleraraar kan dock ses sora ett steg raot
ett allraänt skydd mot inkomsiborifall vid arbetslöshet och tillstyrks av
organisationerna. De anser det emellertid angeläget att tanken på en allmän
arbetslöshetsförsäkring förs vidare och vill att riksdagen vid behandlingen av
den proposition som kan bli en följd av KSA-utredningens förslag skall uttala
att en sådan försäkring bör genomföras så snart sora möjUgt.
Eftersora utredningen inte
närraare har undersökt en sådan ordning behövs ytterligare utredning.
Organisationerna anser att huvuddelen av KSA-utredningens förslag till
förbättringar av den frivilliga försäkringen är ändamålsenliga och tUlstyrker
därför att dessa förslag i huvudsak genomförs som en provisorisk lösning i
avvaktan på att en aUmän arbetslöshetsförsäkring kan genomföras,
RFV
framhåller att den enskUde vid arbetslöshet kan stå utan sådant
försäkringsmässigt eller liknande skydd för sin inkorast och sin levnadsstandard
sora han har i andra situationer och att skyddet när det föreligger - kan
vara olika ora orsaken till inkorastborlfallet är arbets-
Prop. 1973: 56 145
löshet
eller sjukdora, skada eller annan orasländighet sora täcks genora den
obUgatoriska socialförsäkringen. För den enskilde raåste sådana kastningar
frarastå sora oförklarliga särskilt när socialförsäkringarna avlöser varandra
sora t. ex. vid sjukdora under arbetslöshet. RFV anser att anspråken på ett av
sarahället organiserat socialförsäkringssystera måste ställas högre. Mot denna
bakgrund kan verket inte finna något rationellt motiv för att inte
arbetslöshetsförsäkringen i princip bör vara obligatorisk.
De av utredningen anförda
skälen för behållande av de erkända arbetslöshetskassoma är enligt
kommerskollegium vägande. Kollegiet ifrågasätter eraellertid ora dessa skäl kan
anses avgörande för behållande även av den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen synes i ringa grad ha beaktat eller
utrett behovet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Enligt koUegiets
raening bör raöjlighelerna alt tillvarata arbetslöshetskassornas erfarenhet och
sakkunskap i ett obligatoriskt systera och de ekonoraiska konsekvenserna av
ett sådant systera göras till föreraål för utredning. I anslutning härtill bör
även undersökas vilka adrainistraliva fördelar och besparingar en saraordning
av arbetslöshetsförsäkringen raed den allraänna försäkringens eller raed ar-betsraarknadsrayndigheternas
adrainistration kan koraraa att raedföra.
För att socialförsäkringen
i fraratiden skall svara raot de krav sora medborgarna har rätt alt ställa på
den och för att den skall kunna läcka de behov sora kan koraraa att uppstå genom
den fortsalla samhällsutvecklingen är del, enligt Försäkringskasseförbundets
raening, givet alt försäkringen i sin helhet skaU vara allraän och
obligatorisk. Den bör alltså orafatta alla och rättigheterna bör vara enhetliga
för hela försäkringen. Dagpenningen bör ansluta till förlusten av
arbetsinkorast och bör enligt förbundets uppfattning i princip vara en
beskattningsbar och ATP-grundande rättighet,
LRF anser att del
fraralagda förslaget är i vissa avseenden otUlräckT ligt. Önskvärt hade varit
att utredningen förraått anlägga ett vidare perspektiv och att den funnit det
raöjligt att skissera en allraän arbetslöshetsförsäkring, inleraraad i den
allraänna försäkringen, i det stora trygghelssystera sora en välvärdsstat bör
hålla sig raed. En sådan arbetslöshetsförsäkring skulle kunna tänkas vara
upplagd så att den gav en för aUa lika grundersättning och en inkoraslgraderad
tilläggsersättning i likhet raed sjukförsäkringen. Utredningen nöjer sig
eraellertid med alt föreslå vissa förbättringar i de erkända
arbetslöshetskassornas sätt att fungera och bygger på raed en ny förra av
kontant arbetsmarknadsstöd, finansierat över statsbudgeten. LRF anser detla
vara en för fraratiden olycklig splittring, sora dels raedför ökade
adrainistrationskostnader, dels kan bidra till en psykologiskt sett betänklig
kalegoriklyv-ning på arbetsmarknaden.
För
Handikapporganisationens centralkommitté är det en besvi-
10
Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop.
1973:56 146
kelse
att KSA-utredningen frångått sina direktiv genom alt inte göra någon ordentlig
undersökning av ett alternativ raed allmän arbetslös-helsförsäkring omfattande
hela arbetsmarknaden och avböjt delta alternativ efler några korta och föga
övertygande allraänna arguraenl och raed hänvisning tUl en tidigare raycket
garamal utredning.
Men
inle heller tanken på en allraän arbetslöshetsförsäki-ing får hindra alt en
reforra, i huvudsak grundad på nu föreliggande förslag, oraedelbart genomförs.
Detta förslag innebär nämligen så avsevärda förbättringar att det kan
betraktas som ett första steg i en utveckling, där det andra steget
representeras av en allraän arbetslöshetsförsäkring och först del tredje steget
bygger på en allmän inkomstbortfaUsförsäkring.
Länsarbetsnämnden
i Västmanlands län ifrågasätter ora tiden inte är raogen alt ersätta den
frivilliga arbetslöshetsförsäkringen med någon form av obligatorisk försäkring
anknuten lill övriga socialförsäkringar och administrerad av de allmänna
försäkringskassorna. Enligt länsarbetsnärandens raening skuUe ett systera raed
arbetslöshetsförsäkringen integrerad i socialförsäkringen ge ökade
förutsättningar att få en kvalitativt högtstående arbetslöshetsförsäkring. Det
skulle näraligen ge raöjlighet att saraordna alla vid försäkringsfallet
föreliggande uppgifter i fråga ora inkorastförhållanden, sjukledighet,
rehabilileringsåtgärder etc. Några svårigheter skulle inte heller föreUgga att
inlemma exempelvis deltidsarbetande och egna företagare i systemet. Man skulle
också kunna få en saraordning i fråga om storleken på dagpenningen och sjukpenningen.
Även sett på längre sikt raed en eventuell beskattning av dagpenning och
sjukpenning skuUe en sådan integrering innebära klaia fördelar. Utredningens
slutsats om fördelarna med en frivillig arbetslöshetsförsäkring då det är
fråga om svårplacerad arbetskraft är enligt näranden inle särskilt övertygande.
Speciellt för dessa ärenden borde en handläggning hos försäkringskassan ge
förutsättningar för en kvalitativt högtstående bedöraning. Försäkringskassan
kan för detta ändaraål disponera bl, a. raedicinsk sakkunskap och har en
möjlighet tUl helhetsbedömning i s. k. samarbetsleam med social- och
arbetsraarknadsrayn-digheler.
Reraissinstanserna
har i huvudsak inle någon erinran raot utredningens förslag att införa ett
statligt kontant arbetsraarknadsstöd. Även de reraissinstanser som är negativa
till en bibehållen frivillig försäkring framhåller att det kontanta
arbetsmarknadsstödet behövs även med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
AMS ifrågasätter emellertid om det inte är lämpligare att bygga ul det kommunala
kontantunderstödet. LO är positiv till att kontanlstöd införs för de som är
nytillträdande på arbetsraarknaden. Enligt LO:s raening kan det däreraot
ifrågasättas ora stödet bör tillgodose de grupper av förvärvsarbetande, sora i
raånga fall av kortsiktiga ekonoraiska raotiv ställer sig utanför
försäkringen.
Prop. 1973: 56 147
Försäkringsinspektionen utgår ifrån alt utredningen inte
har menat att lagförslaget innebär att arbetslöshetsförsäkring i fortsättningen
inle skall kunna raeddelas av försäkringsbolag. Inspektionen erinrar om den
form av avgångsbidragsersällning s. k. AGB-försäkring som sedan år 1966 tecknas
dels i Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) dels i Folksara, örasesidig
sakförsäkring, AGB-försäkringen är en viss förra av arbetslöshetsförsäkring,
AMS
framhåller att, ora företagare får inträde i en arbetsta-garkassa, kassans
stadgar blir tillärapliga på sådan raedlera. Då arbets-tagarkassas stadgar inte
är avpassade med hänsyn till eventuella före-tagarraedleraraar, skulle
utredningens förslag få till följd bl. a, att för sådan raedlera skall
tillärapas sarama arbetslöshelsbegrepp sora gäller för arbetstagare, vUket är
oriraligt. Detsararaa gäller givetvis förhåUandet förelagarekassa-anställd.
AMS anser, att raedleraskap i erkänd arbetslöshetskassa skall kunna erhållas
endast av person som tUlhör den kategori av förvärvsarbetande, för vilken
kassan enligt sina stadgar är avsedd.
Bankinspektionen
och fullmäktige i riksbanken lar upp frågan ora placering av
arbetslöshetskassas fondraedel.
Bankinspektionen
ifrågasätter nödvändigheten av att hålla en så låg belåningsgräns som två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och anser att den kan höjas
mera i nivå med vad sora i andra sararaanhang anses uppfylla kravet på
betryggande säkerhet. Sålunda föreskriver 274 § 6. lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse, med vilken förslaget liU lag om understödsföreningar
överensstämmer: "inteckning i jordbruks-, kontors- eller affärsfastighet
inora fyra feraledelar eller i annan faslighet inom två tredjedelar av senast
fastställda taxeringsvärde". Inspektionen anser för sin del att tre
fjärdedelar av taxeringsvärdet är en lämplig gräns för arbetslöshetskassornas
placeringar i annan fast egendom än industrifastighet.
FuUmäktige i riksbanken erinrar ora alt det enligt
direktiven för ka-pilalniarknadsulredningen ingår i utredningens uppdrag att
företa en översyn av placeringsreglerna för arbetslöshetskassor,
sjukförsäkringskassor och understödsföreningar. Enligt fullraäktiges mening
bör frågan om införande av en fri sektor utan olägenheter kunna vila i avvaktan
på utredningens ställningstagande.
6.1.2 Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning
Remissinstanserna godtar i huvudsak utredningens förslag
om vilka allraänna förutsättningar sora bör gälla för arbetstagares rätt till
ersättning vid arbetslöshet.
Utredningens förslag alt företagare skall anses arbetslös,
när hans persorUiga verksarahet i rörelsen har upphört inte endast tUlfälligt,
om inte AMS av särskilda skäl föreskriver annat godtas av flertalet
Prop.
1973:56 148
reraissinstanser.
Bl. a. AMS' försäkringsddégation, AMS, Samörganisa-tionen, LO, SACO, SHIO, LRF
och Sveriges köpmannaförbund anser eraellertid, att det av utredningen
föreslagna arbetslöshetsbegreppet lör företagare är alltför inskränkt.
Mot
bakgrund av de erfarenheter AMS' försäkringsdelegation har av
företagarkassornas verksarahet föreslår delegationen en raera principiell
utvidgning av arbetslöshetsbegreppet för företagare. Ersättning har redan nu
raedgivits i undantagsfall, då raedlera inte definitivt har upphört raed
verksamheten men där det på grund av omständigheterna synts skäligt att utge
ersättning. Det har skett i saraband raed avbrott i en force raajeuresituation
raen även då andra speciella förhållanden orsakat längre avbrott.
På
grund av svårigheterna att kontrollera företagares arbete och arbetslöshet kan
inte samraa ersättningsvUlkor som gäller för arbetstagare tillärapas, ulan
vUlkoren måste vara avsevärt raera restriktiva. Beträffande ersättning till
företagare sora har upphört raed sin verksarahet, ehuru inte definitivt, bör
enligt delegationen följande riktiinjer kunna tillärapas.
1.
Medleramen skall vara anraäld
sora arbetssökande på arbetsförraedUngen.
2.
Medleramen skall avge skriftiig
försäkran till kassan, alt han upphör raed verksaraheten för rainst tre
raånader fr, o, ra, den dag han anraält sig på arbetsförmedlingen samt att
uppehållet inte är av säsong-karaktär. Kopia av försäkran skall överläranas
till arbetsförmedlingen.
3.
Medlemraen skall i sin
försäkran till kassan ange arbetsutbud, vilket skall avse den under 2. angivna
tiden.
4.
Medleraraen är berättigad till
ersättning först två raånader efler anraälan till arbetsförraedUngen.
5.
Medleraraen har rätt alt ta
tiUfälUgt arbete för sitt företag högst två dagar under en vecka. Anraälan
härom skall i förväg göras tUl kassan och arbetsförraedUngen. Sådant arbete
får dock inle hindra raedleraraen från att ta erbjudet lärapligt lönearbete på
dag, då arbete i det egna företaget skulle ha utförts.
6.
Medlemmen skall i så god tid
som raöjligt tUl kassan och arbetsförmedlingen anraäla, vid vilken tidpunkt
han avser att återuppta verksaraheten sora företagare.
Den
oraständigheten att raedleraskap i företagarkassorna inle är obligatoriskt för
raedleraraama i företagarnas branschorganisationer har raedfört att
medierasantalet i dessa kassor är förhållandevis litet och att raedleraraama
utgör ett från risksynpunkt ogynnsarat urval, uppger delegationen. Som en
naturlig följd av förslaget att utvidga arbetslöshetsbegreppet kommer
arbelslöshetsriskerna bland raedleraraama alt öka. En kortare kvalifikationstid
än två raånader skulle därför enligt dele-
Prop. 1973: 56 149
gationen
kunna leda till att den ekonoraiska belastningen på dessa kassor blir alltför
stor.
Ora
medlem avvisar erbjudet lämpligt arbete får detta anses innebära att hans
arbetsutbud inte har varit realistiskt och hans ersättningsrätt bör vara
förverkad för viss tid.
Som
en garanti mot raissbruk av ersättningsrätten vid säsongmässigt uppehåll i
verksaraheten har enligt delegationen den ytterligare förutsättningen för
ersättning kunnat uppställas, att avbrott i verksamheten inte har förekommit
under motsvarande tid närmast föregående år.
Majoriteten
i AMS instämraer i försäkringsdelegalionens synpunkter medan en minoritet anser
alt någon särskild karenstid ora-två raånader inle bör uppställas.
Om
arbetslöshetsförsäkringens orafattning skall breddas måste raan enligt
Samorganisationens raening se till alt de gmpper som försäkras verkligen får
ett skydd. Efiersom kassor för enbart företagare har komrail till stånd bör
besläraraelserna avpassas för de specieUa förhållanden, sora råder inora
orarådet, och raedverka tUl, alt de försäkrade företagarna verkligen upplever
arbetslöshetsförsäkringen sora raeningsfull och effektiv.
Samtidigt
som Samorganisationen tillstyrker KSA-utredningens förslag, understryker
organisationen att det är angeläget med viss generositet vid bedöraningen av
ora företagare personligen läranat sitt engagemang i ett förelag. Helt
naturligt måste det föreligga garanti för att arbetslöshetsersättningen inle
blir en inkorastutfyllnad i mindre lönsamma företag. Men det bör enligt
Samorganisalionen inte vara oraöjligt all konstatera ora ett avbrott i
verksaraheten är en ren engångsföreteelse och helt oavsiktligt eller ora det
föreligger klar avsikt alt på inte förutsett vis utnyttja
arbetslöshetsförsäkringen,
LO
frarahåller även angelägenheten av att tillärapningsföreskriflerna för
försäkringen blir utforraade så att ersättningsrätten och övriga vUlkor för
arbetstagare och företagare blir utforraade på så likarlat sätt som möjligt.
Det måste sålunda föreligga garantier för att arbetslöshetsersättningen inte
blir en inkorastutfyllnad i raindre lönsamraa företag.
SHIO
erinrar ora att det inora vissa oraråden, exempelvis inom Norrland, finns
företag vars verksarahet är helt beroende av säsongmässiga variationer, SHIO
näraner åkeriföretag och serviceföretag raed raotor-sågar raed arbete i
anslutning till skogsbruket. Vid en säsongraässig nedgång får de anställda
dels inora skogsnäringen och dels inora dessa före- tag vid friställning
oraedelbart arbetslöshetsersättning. Förelagaren sora, när det gäUer små
företag, ofta arbetar på samraa betingelser som sina anställda kan enUgt
utredningens förslag inte få arbetslöshetsersättning.
Enligt
SHIO:s uppfattning är det i många fall svårt att här dra en skUjelinje.
Erfarenhetema från den SHIO närstående erkända arbetslös-
Prop. 1973:56 150
hetskassan
för företagare inora hantverk, raindre och raedelstor industri och
servicenäringar, visar att företagarna har svårt att förstå bakgrunden till
varför den anställde, som kanske arbetar med samraa arbete sora företagaren
och vid sararaa maskin, får arbetslöshetsersättnmg medan företagaren inte kan
få någon ersättning, för så vitt företaget inte läggs ned. SHIO anser att
företagare i denna typ av företag bör ha rätt till ersättning på sararaa
villkor sora arbetstagarna.
LRF
anser att ett krav på att företagarens personliga verksarahet i rörelsen skall
ha upphört utan reservation, är orealistiskt. Effektema av ett dylikt krav kan
t. ex. i raånga avseenden raotverka en från sarahällets sida uttalad och i bl.
a. jordbmkspolitiska beslut fastlagd önskan ora överföring av arbetskraft från
olönsamma tUl lönsamma företag.
Sveriges
köpmannaförbund framhåller att säsongarbete inle är särskilt ofta förekommande
inora detaljhandeln. Det kan eraeUertid förekoraraa att företagare på en
seraesterort eller liknande har möjlighet att teraporärt bedriva detaljhandel
och därigenora delvis erhåller sin försörjning. Reglerna fÖr när ett företag
skall anses ha upphört raåste därför vara så utforraade att den företagare som
på olika sätt energiskt söker sin utkomst men ändå blir arbetslös skall få
raöjligheter att teraporärt erhålla kassaersättning liksora anställda sora
blir utan syssel-sättnmg. Med hänsyn till den erfarenhet som finns angående
tolkningen av ora en företagare skall anses sora arbetslös finner förbundet
det tillfredsställande att AMS då särskilda skäl föreligger skall kunna lära
na erforderliga direktiv.
Flertalet
remissinstanser instämraer i utredningens förslag ora när arbete sora erbjuds
arbetslös skall anses lärapligt och alltså skyldighet skall föreligga för den
arbetslöse att anta det erbjudna arbetet. En majoritet i AMS understryker
sålunda utredningens slutsals, alt de grundläggande
författningsbesläraraelserna bör ges en utformning, som står i bättre
överensstämraelse raed den rådande arbetsmarknadspolitikens mål. AMS
framhåller särskilt att det bör koraraa tUl uttryck i grundreglerna, att
raedleraraens egna önskeraål raåste beaktas i den saralade bedöraningen.
I
detta sararaanhang påpekar AMS att sedan arbetslöshetsförsäkringens tillkomst
har gällt att den inte skall vara en yrkesförsäkrlng. Den snabba
strukturförändring sora i dag präglar näringsliv och arbetsraarknad ger all
anledning att hålla fast vid denna princip. Lagförslagets utforraning på denna
punkt kan eraellertid ge intrycket att en upprajukning skett. För att
förebygga ett sådant raissförstånd föreslår AMS, att hänsynen till den
försäkrades yrkesvana skall utgå ur besläraraelserna.
Reservanter
i AMS menar att nuvarande regler beträffande hänsynstagande till den
försäkrades kvalifikationer och önskemål vid bedöraningen av vad som skall
anses som lärapligt arbete bör bibehållas och tillämpas på numera vedertaget
sätt.
Prop. 1973: 56 151
Utredningen uttalar bl. a., alt om de inte är inöjligt att
inora skälig tid bereda deltidsarbetare deltidsarbete bör heltidsarbete
diskuteras raed den arbetslöse. Ora sådant arbete avvisas ulan att skälen
anses godtagbara kan avstängning från ersättningsrätt bli följden. Dessa
uttalanden tas upp till behandling av Samorganisationen, LO och TCO.
Samorganisalionen framhåller att det föreligger ett
samhälleligt intresse av att så raånga raedborgare sora raöjligt koraraer ut
på arbetsmarknaden. Den arbelskraftsresen' sora har korarait frara under
senare tid har i det närraaste helt bestått av kvinnor. För dessa har deltidsarbete
raånga gånger utgjort enda raöjligheten, både på längre och kortare sikt, till
sysselsättning utanför heraraet. I andra fall kan raedicinska skäl föreligga
för att endast stå till förfogande för deltidsarbete. Det raåste enligt
Saraorganisationens uppfattning föreligga starka skäl ora en person, sora en
längre period endast haft dehidsarbete skaU raed arbetslöshetsförsäkringen
som pådrivare tvingas ut i heltidsarbete. När deltidsarbete anses sora ett
legilirat sätt att bygga upp försäkringsrätt och en försäkrad har kvalificerat
sig till denna rätt enbart genora sådant arbete bör han ora raöjligt
tillerkännas rätt att stå till förfogande för endast deltidsarbete. Detta får
givetvis inte hindra arbetsförraedUngen alt, då orasländighelerna det
föranleder, anvisa den försäkrade heltidsarbete. Liknande synpunkter fraraförs
av LO och TCO.
Flertalet reraissinstanser har ingen erinran raot
utredningens förslag att arbetserbjudande skall anses lärapligt endast ora
anställningsförraånerna är skäliga i förhållande till försäkringsersättningen.
Av de reraissinstanser sora tar upp detla förslag till behandling är bl, a,
Samorganisalionen, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska
metallindustriarbetareförbundet positiva, LO och Svenska
skogsarbetareförbundet är tveksararaa raedan en majoritet i AMS, SAF, Svenska
beklädnadsförbundel. Svenska träindiistriarbelareförbun-det, flera
länsarbetsnämnder och Sveriges köpmannaförbund är direkt negativa till förslaget,
LO understryker angelägenheten av att saratliga grupper
arbetssökande får en likabehandling hos arbetsförraedUngen, Tidigare
lönesättning eller utgående kassaersättning skall sålunda i princip inte vara
avgörande för de arbetsalternaliv sora erbjuds, vare sig i fråga ora
anställningsförraåner eller antal erbjudanden. Detta ställer stora krav på
arbetsförraedlingens tjänsteraän raen raåste utgöra ett viktigt led i den nya
syn sora skall koraraa till uttryck enligt raodern arbetsraarknadspolitik. Under
dessa förhållanden bör sålunda situationer av järaförelse raellan lön och
kassaersättnrag utgöra undantag och inte rubba på förraedlingsverk-sarahetens
grundprinciper.
Under de anförda förutsättningama ansluter sig LO till den
föreslagna
Prop. 1973:56 152
regeln
i fråga ora järafördser raellan lön i erbjudet arbete och utgående
kassaersättning,
AMS,
SAF och LO tar upp utredningens förslag att arbetserbjudande skall anses
lärapligt endast ora anställningsförraånerna inte är oskäliga i förhållande till
de förraåner sora utgår vid järaförliga företag till arbetstagare raed
likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer.
AMS
invänder att besläraraelsen torde bli svår att tillärapa, inte minst för
arbetsförmedlama. Den lönestatistik utredningen anser böra ingå i förmedlingens
utmstning torde inle alltid ge tillräcklig gmnd för en bedömning. En
uppfattning ora individuell prestationsförraåga i exempelvis ett ackordsarbete
kan ofta inle bedöraas ulan alt raedleraraen har prövat arbetet. Styrelsen
förordar därför möjlighet för medlera att efter viss tids prövning av ett
arbete sluta anställningen raed rätt till ersättning.
En
bestäraraelse om att anslällningsförraånema skall vara förenliga raed gällande
kollektivavtal anser SAF vara tillräcklig ef-som kollektivavtalsförhandlingama
syftar till att fastställa vad sora är skälig lön för visst arbete. Utrednmgen
synes inte ha uppmärksammat alt kollektivavtalens lönesatser i de senaste
avtalsrörelsema har ökat i betydande mån i syfte att rainska skillnaden raellan
avtalslöner och utgående löner, I de fall avtalslönema är avsedda sora
rainirailöner och till-lägg förutsätts utgå till arbetstagare sora har
erfarenhet och viss skicklighet, inryraraes krav på sådana tillägg i en
försäkringsbestäramelse av tidigare angivet slag, anför SAF,
För
att avgöra ora lönesättning sora överensstäraraer raed kollektivavtalet,
likväl skulle kunna anses oskälig erfordras synnerligen gmndlig kännedom ora
företagets lönesystera, norraal löneutveckling och andra förmånsförbättringar i
relation till anställningslid, erfarenhet, ökande skicklighet, arbetsuppgifter,
löneform etc. Detta torde enligt SAF kräva insatser, vartUI förraedlingamas
kvantitativa kapacitet är otillräcklig. Därtill komraer att de enskUda
arbetsförraedlama endast undantagsvis torde ha tillräckliga kunskaper ora
branschen och företaget och övrig korapetens för att göra en sådan närraare
analys. Risk föreligger snarare för att raan raed utredningens skrivning nöjer
sig raed att scheraatiskt konstalera, ora den erbjudna lönen ligger över eller
under genorasnitlet i företaget och utdömer arbetserbjudandet i det senare
fallet, utan hänsynstagande till gmndema för den intema lönedifferentieringen.
LO
förutsätter att de föreslagna bestämraelserna i fråga om lön skall tolkas sora
ett genomsnitt för branschen eUer yrkesområdet inora resp, ortsgrupp.
Utredningen
förutsätter att en raedlera sora avvisar arbetsraarknadsutbildning i en svår
arbetslöshetssituation skall kunna avslängas från rätt till ersättning,
eftersora han inte kan anses slå tiU ar-
Prop.
1973: 56 153
betsraarknadens förfogande, Reraissinstanserna har inle
någon erinran raot detta förslag, AMS frarahåller eraellertid att detsararaa
bör gälla även de fall, där medleraraen försvårar sin återanpassning genora att
vägra att acceptera förslag ora arbetsvärd eller läkarvård eller genom alt
avbryta sådan vård eller arbetsraarknadsutbUdning,
I fråga ora när självförvållad arbetslöshet skall anses
föreligga bör enligt utredningen sora gUtig anledning att sluta en anställning
godtas alt vederbörande har en allvarlig önskan att söka sig tUl annat for
honora lärapligare yrkesoraråde, AMS, länsarbetsnämnden i Skaraborgs län och
SHIO är kritiska raot detta förslag. En majorUel i AMS uppger att denna
tillärapning skulle bli generösare än vid avvisande av arbetserbjudande. Det
kan inle anses riraUgt alt raedlera, som önskar byta yrke, ovillkorligt skaU
kunna sluta sin anstäUning för alt i stället belasta arbetslöshetskassan. Han
bör i regel stanna kvar i sin anställning i avvaktan på att han får arbete
inom det önskade yrkesområdet.
Reservanterna i AMS anser att nuvarande praxis beträffande
frivilligt läranande av beslående anställning bör bibehållas oförändrad.
Enligt länsarbetsnämnden i Skaraborgs län bör det vara
tillräckligt, alt försäkringstagaren kan utnyttja arbetsförraedlingens service
och i avvaktan på att kunna realisera sina önskeraål kvarstår i arbete och inle
belastar försäkringen.
SHIO erinrar ora det priraära syfiet raed
arbetslöshetsersättning, näraligen att ge ekonoraiskt bistånd såväl lUl
arbetstagare sora till företagare, som oförvållat haranat i den nödsituation
sora arbetslöshet utgör. Den sora frivilligt försätter sig i en
arbetslöshetssituation kan enligt SH10:s uppfattning inte anses oraedelbart berättigad
lill arbelslöshets-ersättning. Bedöraningen av huravida ofta täraligen vaga,
personliga önskeraål skall anses böra raotivera rätten att lärana ett arbete
synes organisationen vansklig. Med hänsyn till att arbetslöshetsförsäkring av
hävd skall inträda vid oförvåUad arbetslöshet bör raan kunna kräva alt den som
önskar byta anstäUning kvarstår i den anställning han har till dess han fått
annat arbete. Intet hindrar enligt SHIO att arbetsför-medhngen med sararaa
kraft sora när det gäller en arbetslös ägnar sig ål de problem sora en sökande
som önskar byta anställning har.
6.1.3 Arbetslöshetsförsäkringen
Fierlalet remissinstanser tUlstyrker eUer har inte någon
erinran raot utredningens förslag att slopa nuvarande 12-raånadersvillkor och
endast bygga anknytningen tUl arbetsraarknaden på ett villkor om fera månaders
arbete under de närmaste tolv raånaderna före arbetslösheten.
Några remissinstanser, AMS, Samorganisalionen, LO, TCO, SR
och Sveriges köpmannaförbund, anser emellertid, att det bör vara raöjligt
Prop. 1973: 56 154
för arbetslöshetskassa alt ha krav på tolv raånaders
raedleraskap för rätt lill ersättning.
AMS
frarahåUer, att ett slopande av 12-raånadersvillkoret raöjliggör för
arbetstagare, sora har lång uppsägningstid, att söka inträde i en arbetslöshetskassa
först sedan han blivit uppsagd från sin anställning och därefter upparbeta
ersätlningsrätt före uppsägningstidens utgång. Vissa avtal innehåller
uppsägningslider på upp till sex månader. Antalet arbetstagare med denna
uppsägningtsid har vidare ökat väsentligt genom 1971 års lag om
anställningsskydd för vissa arbetstagare. Enligt den s, k.
varselöverenskoramelsen raellan arbetsraarknadens parter och AMS skall
driftsinskränkning sora berör raer än 50 arbetstagare varslas senast tre raånader
före uppsägningarna. Nedläggning av driftsenhet raed mer än 100 anställda skall
varslas senast fyra månader före avvecklingens början. Det förekoramer även,
alt betydligt längre varsellider tillärapas. Med hänsyn till dessa
oraständigheler anser AMS, att kassa bör kunna i stadgarna införa ett särskilt
raedlerasvillkor, vilket skulle innebära att ersätlningsrätt förvärvas först
efter raedleraskap under viss tid, förslagsvis högst tolv raånader,
Samorganisalionen förordar samraa lösning och framhåller
dessutom, alt skälen för krav på medleraskap även gäller en egen företagare,
sora i många fall lång tid i förväg kan föralse avveckling av sin rörelse.
Flertalet remissinstanser instämraer i utredningens
förslag att en förutsättning för rätt till ersättning skall vara, att den
arbetslöse under en ramtid av högst tolv raånader oraedelbart före
arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i fera raånader. Även
utredningens förslag att två raånader av den lid raedlera genoragått
arbetsmarknadsutbildning, fullgjort värnplikt eller åtnjutit
lilläggssjukpenning skall jämställas raed lid i förvärvsarbete godtas i
huvudsak av reraissinstanserna.
Enligt AMS skulle det av adrainistraliva skäl vara
lärapligt, ora arbetsvillkoret blev ett renodlat arbetsvillkor och ora den tid
raedlera genomgått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt eller
åtnjutit till-läggssjukpenning i sin helhet blev s,k, överhoppningsbar tid vid
beräkning av ramiiden, AMS anser emellertid, att de skäl sora utredningen har
anfört för alt raedlera skall kunna uppfylla arbetsvillkoret på angivna
grunder väger tyngre än de adrainistraliva skälen, varför AMS inle raolsälter
sig utredningens förslag. Samorganisationen och TCO framför liknande
synpunkter.
Flertalet remissinstanser insläraraer i utredningens
förslag ora vUken tid sora inte skall inräknas i den av utredningen föreslagna
ramtiden på tolv raånader (överhoppningsbar tid).
Samorganisationen, statens handikappråd, LO och TCO anser,
att medlera sora tvingas avhålla sig från förvärvsarbete till följd av att han
i enskilt hera raåste vårda eller hjälpa åldring eller handikappad, inle
Prop.
1973:56 155
därigenom skaU förlora en upparbetad ersättnragsrätt. Med
hänsyn härtill föreslås, att även sådan tid blir överhoppningsbar upp till en lid
av tre år.
Även AMS
framhåller att lid då medlera varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande på grund av vårdnad i enskilt hera av handikappad bör vara
överhoppningsbar i förslagsvis högst tre år. Dessutora bör kunna krävas alt
vårdnaden har varit av viss varaktighet och orafattning. AMS föreslår vidare,
att tid då raedlera genoragått arbetsprövning eller arbetsträning skall vara
överhoppningsbar,
AMS
framhåller att det inte framgår av lagtexten eller av belänkandet i övrigt,
ora utredningen raed vuxenutbUdning avser även arbetsraarknadsutbUdning.
Med
undanlag för RFV och Riksförbundet för mental hälsa godtar reraissinstanserna
utredningens förslag att kassaersättning skall utgå under en ersättningsperiod
av 300 dagar tiU raedlera sora inte är 55 år och av 450 dagar till raedlera
sora är raellan 55 och 67 år.
RFV anser
alt ersättningstiden för arbelsraässigt stöd bör vara obegränsat.
Bidragsbeloppet bör utgå tills vederbörande får antingen hel förtidspension
eller ålderspension. Vid en obegränsad ersättningstid bör enligt verket en
beloppsjustering företas sora en norraal nivåförändring efter en längre tids
arbetslöshet.
Riksförbundet
för mental hälsa anser, alt genereUa regler för begränsning av den tid under
vilken ersättning utgår inte bör inskrivas i lagen med raindre än att någon
annan typ av socialförsäkring inträder vid ersällningstidens utgång. Det är de
på arbetsraarknaden svårplacerade, sora allvarligt raissgynnas genom den
föreslagna begränsningen av ersällningstidens längd, genora all raöjlighelerna
tUl val av för individen lärapligt arbete, liksora rådrura för undersökningar
och överväganden därigenora kraftigt begränsas.
Flertalet
reraissinstanser godtar utredningens förslag att arbetslöshetskassa skall ha
rätt att bestäraraa alt kassaersätlning tUl raedlera sora är mellan 6770 års
ålder skall kunna utgå under högst 150 dagar. Många remissinstanser riktar
eraellertid invändningar mot förslaget.
LO hävdar
alt de grupper som har en hög pensionsålder inte bör koraraa i ett särare läge
än de sora har en lägre pensionsålder och 1 raånga fall också bättre pension
särat raöjligheter lUl arbetslöshetsersättning under pensioneringslid.
Dessutora frarahåller LO att ersältningsrätt från två socialförsäkringar
saratidigt förekoraraer även i ett annat fall, näraligen i fråga ora
sjukpenning järasides raed pension under ett visst antal dagar från
67-årsåldern.
Under
denna raolivering ansluter sig LO i princip lUl utredningens förslag alt
arbetslöshetskassa får rätt att raedge ersättning tUl raedlera sora har uppnått
67 års ålder. LO anser eraellertid alt ersällningsbe-slämraelserna inte bör
förbättras i fråga om ersättningstidens längd i
Prop.
1973:56 156
förhållande till nuvarande bestäraraelser och föreslår att
ersättningstiden maximeras till 75 dagar för den som uppnått nämnda ålder.
AMS, flertalet länsarbetsnämnder. Svenska
dektrikerförbundet. Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska
kommunalarbetareförbundet. Svenska lantarbetareförbundet, Svenska
målareförbundet. Svenska träindustriarbelareförbundet. Svenska
skogsarbetareförbundet, socialstyrelsen, RFV, riksrevisionsverket, SACO, SAF,
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.
Handelns arbetsgivareorganisation, SHIO, Sveriges köpmannaförbund, TCO, SR,
LRF, Sveriges företagares riksförbund, handelskamrarna i Stockholm, Malmö,
Örebro och Visby samt Handelsanställdas förbund anser att kassaersättning
generellt skall upphöra att utgå vid 67 års ålder. Flertalet av dessa
remissinstanser hänvisar lill experten Ericis särskUda yttrande i denna fråga,
Samtiiga remissinstanser godtar utredningens förslag att
arbetslöshetskassa själv skall besluta ora i vilken eller vilka dagpenningklasser
raedleraraama skall vara placerade. Nästan aUa reraissinstanser accepterar
även förslaget att dagpenningen f. n. bör kunna utgå raed stalsbidragsgrundande
belopp raellan 3075 kr,, i ferakronorsinter-valler, ora dagen. Utredningens
förslag att AMS skall kunna föreskriva alt gällande lägsta dagpenningklass inle
längre skall tiUärapas har även fått ett positivt raollagande bland
reraissinstanserna,
Reraissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till
utredningens förslag att dagpenningen inte får utgå raed högre belopp i
förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än sora fraragår av en överförsäkringstabell
sora Kungl. Maj:t fastställer. Enligt utredningen bör skillnaden raellan
dagsförtjänslen efter avdrag för skatt och dagpenningen vara minst 5 % av
dagsförtjänslen efter skatteavdraget.
Några reraissinstanser, bl. a. SAF, reservanter i AMS,
försäkringsinspektionen och riksrevisionsverket, anser eraellertid att
överförsäkringsavdraget liksom hittills bör vara 8,3 % av dagsförtjänsten
efter skatteavdrag.
SAF framhåller att så liten marginal sora 5 % avviker från
vad som gäller inom övriga grenar av socialförsäkringen och motverkar således
en strävan till materiell saraordning av olika forraer för skydd raot inkorastbortfall.
Skälet lill att en lägre korapensationsnivå genoragående har valls inora
försäkringssysleraet är, alt en viss stiraulans till återgång i norraalt
förvärvsarbete har ansetts nödvändig. SAF erinrar även ora den rekoramendalion,
sora 1963 har utfärdals av försäkringsinspektionen och sora 1966 har godkänts
av Kungl. Maj:t, Rekoraraendationen innebär, alt förraåner från frivillig sjuk-
och olycksfallsförsäkring tiUsamraans med förmånerna från den allmänna
försäkringen ra, ra. inle får översliga 93 % av den försäkrades inkorast efter
skatt. SAF påpekar vidare att sjukpenningutredningen har i uppdrag att
undersöka raöjlig-
Prop.
1973:56 157
heterna att göra sjukpenningen och kassaersättningen
skattepliktig. Det förefaller uppenbart att. sjukpenningutredningens arbete
skulle försvåras ora en helt ny och högre korapensationsnivå nu skulle väljas
för arbetslöshetsförsäkringen.
Även försäkringsinspekiionen och riksrevisionsverket
ifrågasätter riktigheten av att höja korapensationsgraden inora
arbetslöshetsförsäkringen saratidigt sora frågan ora skälig korapensationsgrad
vid inkorastbortfall är föreraål för utredning inora den s. k.
sjukpenningutredningen, I avvaktan på resultatet av denna utredning bör
korapensationsnivån inora arbetslöshetsförsäkringen inte höjas.
Det helt övervägande antalet reraissinstanser godtar
utredningens förslag att pensionsavdrag görs efter tabell som innebär att
kassa-ersättningen minskas raed 1/300 av årspensionen.
Några reraissinstanser bl, a, LO, TCO, HAO och
Samorganisalionen förordar eraellertid en avdragslabell så utforraad att
avdragen vid sraå pensionsbelopp blir relativt ringa och vid högre
pensionsbelopp ökar efter en progressiv skala.
Bl, a. Samorganisationen och LO tar upp frågan ora vilka
pensioner sora bör ingå bland de sora skall dras av.
Enligt Samorganisationens uppfattning har utredningen inte
beaktat att arbetslöshetsförsäkringen i fraratiden avses orafatta även
företagare. Organisationen anser inte att av företagare tecknad frivillig
pension helt kan jämföras med sådan pension tagen av arbetstagare. Den egna
företagaren kan näraligen inte lösa sin pensionsfråga på annat sätt än genora
alt teckna en frivUlig pensionsförsäkring, vUket i regel sker genora ianspråktagande
av raedel från det egna företaget. Sådan utfallande pension bör därför i
pensionsavdragshänseende järaställas raed tjänstepension, som uppbärs av
pensionerad anställd.
Även LO frarahåller att frivillig pension sora tecknats av
företagare inle kategoriskt kan undanlas från avdragsreglerna. Bestämmelserna
bör enligt LO:s mening ulforraas så att alla pensioner som har saraband med förvärvsarbete
skall orafattas av avdragsbestäraraelserna.
För de fall då dagpenning utgått och förtidspension
därefter beviljas retroaktivt för samraa tid föreslår utredningen all
förtidspension inle skall betalas ut för retroaktiv tid. För de undanlagsfall
där dagpenningen är lägre än förtidspensionen anser utredningen alt
överskjutande pension skall betalas ut retroaktivt. Endast RFV har erinringar
mot utredningens förslag i denna del.
Enligt verkets mening leder utredningens förslag lill alt
den från ATP-synpunkt viktiga frågan när pensionsfallet skall anses ha
inträffat blir beroende av storleken av pensionen resp. dagpenningen. Om pensionen
är lägre än dagpenningen skall pensionsfallet anses ha inträffat först vid den
lidpunkt då pensionen avlöser dagpenningen. Är pensionen däremot högre än
dagpenningen skall pensionsfallet anses ha inträf-
Prop.
1973: 56 158
fat när pensionen börjar utgå. På samraa sätt skall
förhållandet mellan dagpenning och pension bli avgörande för pensionens
begynnelsetid.
Tidpunkten från vUken pension börjar utgå är av betydelse
i flera olika hänseenden, frarahåller RFV, Sålunda beräknas i fråga ora
tiU-läggspension antagandeår fr, o, ra, det år då förtidspension börjar utgå.
Ulgår pensionen inte retroaktivt kan den försäkrade under vissa förhållanden
gå raiste ora ett antagandeår. Föreligger rätt lill huslrulillägg går hustrun
miste om tillägget för retroaktivtiden. Pensionens begynnelsetid är även av
betydelse för frågan ora sjukförsäkrings- och pensionsavgifter skall erläggas
för visst år särat för beräkningen av raedelpoäng och poängår enligt 15 kap. 2
§ lagen ora allmän försäkring samt vid omdebilering av tilläggspensionsavgifler
enligt samma lag. RFV kan med hänsyn till det anförda inte tillstyrka
utredningens förslag om samordning.
RFV förordar i stället att avdrag vid första utbetalningen
skall kunna göras från retroaklivbeloppet för utgiven dagpenning resp. kontant
arbetsraarknadsstöd eller från det f. n, löpande oraställningsbidraget. Vad
beträffar det särskilda avräkningsförfarandet sora då behövs bör raotsvarande
regler sora nu tillärapas i fråga ora saraordning mellan sjukpenning och
pension kunna användas.
Utredningens förslag att ersättningsrätten för den som
före arbetslösheten har haft eUer därander får deltidsarbete bör regleras så
fullständigt sora raöjligt godtas av saratiiga reraissinstanser. Nästan alla
reraissinstanser insläraraer även i utredningens förslag att en aUraän
förutsättnmg för ersätlningsrätt i dessa fall bör vara att arbetsutbudet omfattar
i genorasnitt 17 tiraraar i veckan och minst tre timmar per arbetsdag.
Utredningens huvudförslag som bygger på ett scheraatiskt
veckoberäkningssyslera, dvs, oraräkning enligt tabell till hela och halva
dagpenningbelopp per vecka, har också raoltagils positivt av reraissinstanserna.
Samorganisalionen, TCO, LO och Svenska
koinmunalarbetareförbun-dei lar eraellertid upp vissa problera som hänger
samraan med utredningens förslag om dellidsarbetare.
Samorganisalionen anser alt det är tillfredsställande att
bestäramelser för deltidsarbetande förs in i lagstiftningen. Genora att
raedleraskap för deltidsarbetande inte har varit förutsett i tidigare
lagstiftning har besläraraelserna ora sådana arbetstagares ersätlningsrätt
fått karaktär av improvisation, vilket många gånger har medfört svårigheter och
osäkerhet för försäkringens funktionärer och har ullöst missnöje bland berörda
raedleraraar. Den föreslagna arbetsutbudsbestäraraelsen anser organisationen
väl avvägd.
Utredningsförslaget utgår från en norraalarbetsvecka av 40
tiraraar. Den föreslagna oraräkningstabellen bygger på oraräkning till hela och
halva ersätlningsdagar och sträcker sig upp till 36 tiraraar. Enligt ut-
Prop. 1973:56 159
redningens
förslag ulgår eraellertid ersättning först vid en arbetslöshet om sex tiraraar
och därutöver. Efiersom tabellen även skall tiUämpas på deltidsarbetande anser
Saraorganisalionen att en arbetslöshet, sora ligger mellan tresex timmar bör
berättiga tUl halv ersättning. För de fall det inte är lärapligt att använda den
föreslagna oraräkningstabellen anser Saraorganisalionen i likhet med
utredningen all AMS skall ha rätt alt utfärda andra regler.
Vidare anser
Saraorganisationen att utredningens förslag ora dubblering av ersättningstiden
per vecka i fråga ora deltidsarbetande är alltför restriktivt. Denna
restriktivitet frarastår sora onödig särskilt i förening raed förslaget om
begränsning av ersältningstiden till 50 dagar, sora kan raedges förlängd tUl
150 dagar. Då den senaie regeln synes oraöjUggöra, alt raedleraraar, på vUka
oraräkningsförfarandet tUlärapas, skall kunna utsträcka ersättningsliden utöver
de föreslagna 300 dagarna, yrkar Samorganisationen avslag på utredningens
förslag ora dubblering av dagantalet. Detla är en förutsättning för alt
oraräkningsförfarandet skall kunna tillämpas för alla raedleraraar.
Begränsningsregeln ora 50 resp. 150 dagar tillstyrks.
Även
TCO anser alt arbetslöshet sora omfattar tresex tiraraar bör berättiga tUl
ersättning.
LO och Svenska
kommunalarbetareförbundet påpekar att tabellkon-struklionen förutsätter att
raedleraraama arbetar bestärat antal dagar och/eller tiraraar per vecka. I
Komraunals kassa finns eraellertid ett stort antal raedleraraar sora arbetar
oregelbundet antal dagar och tiraraar varje vecka eller varje raånad. För att
kunna beräkna deras ersättning raåste i besläramelserna införas regler ora
genorasnitlsberäkning av antalet tiraraar per vecka eller raånad raotsvarande
det kassan f. n. har.
Utredningens förslag ora
en dubblering av ersättningstiden per vecka i fråga ora deltidsarbetande anser
LO innebära en försäraring i järaförelse raed nuvarande regler och i
förhållande till andra medlerasgrap-per, LO föreslår därför att bestäraraelsema
ora sådan dubblering utgår och alt antalet ersätlningsdagar beräknas på grandval
av det dagantal som utgått efler omräkning enligt tabell.
Utredningens förslag
att slopa möjligheterna att dra in ersättningsrätten för vissa dagar
kritiseras av AMS, LO, TCO och Samorganisationen.
Enligt AMS bör nuvarande
raöjligheter för kassa och AMS alt dra in ersättningen för en arbetslös dag i
vecka, då raedlera i fyra dagar har utfört arbete i sådan utsträckning alt hel
dagpenning inle har kunnat utgå för någon av dagarna, kvarstå.
Vidare bör det, framhåller
AMS, vara möjligt för kassa ätt om särskilda skäl föreligger föreskriva alt
dagpenning inte skall utgå för dag, för vilken medlera kan anses gottgjord
genora seraesterersättning. Dess-
Prop.
1973: 56 160
utom visar erfarenheten att det finns behov av att AMS
genereUt för kassorna kan införa begränsning av ersättningsrätten i samband
raed seraesterersättning.
Även LO, TCO och Samorganisationen anser att det bör
finnas möjlighet för kassa att föreskriva, att dagpenrung inle får utges för
dag för vilken medlera kan anses gottgjord genora seraesterersättning. Erfarenheten
visar enligt Saraorganisationen att det kan föreligga behov för arbetslöshetskassa
alt ha denna raöjlighet att inskränka ersättningsrätten.
6.1.4 Kontant ai-betsmarknadsstöd
Flertalet reraissinstanser har ingen erinran raot
utredningens förslag att den som i anslutning lill avslutad utbildning står tre
månader lill arbetsmarknadens förfogande skall vara ersättningsberättigad.
Några remissinstanser, SACO, AMS, SR, kommerskollegium, CSN, UKÄ, SFS och
Uppsala studentkår, lai: bl, a, upp frågan ora kvalifikationstidens längd. De
flesta av dessa instanser föredrar att denna tid sätts till två månader.
Utredningens förslag att genomgången arbetsraarknadsutbildning
och därefter skyldighet att stå tre raånader till arbetsraarknadens förfogande
skall kvalificera lill ersättning godtas av flertalet remissinstanser, AMS,
statens handikappråd och LRF har vissa invändningar raot förslaget,
AMS anser alt vissa villkor i fråga ora utbildningens
orafattning bör kunna stäUas på sådan utbUdning, sora skaU vara kvalificerande
för kontant arbelsraarknadsslöd. Studietid raed efterföljande lid tiU
arbetsmarknadens förfogande bör enligt styrelsen inte undersliga tiden för
arbetsvillkoret, dvs, fera raånader, AMS föreslår dessutom, att två månader av
tid för arbetsprövning och arbetsträning skall jämställas med arbetad lid särat
alt tid som inte kan utnyttjas bör vara överhoppningsbar vid beräkning av
ramlid.
Även statens handikappråd tar upp arbelsprövningen och
arbetsträ-ningen. Rådet framhåller alt samraa bidrag sora utgår vid arbetsraarknadsutbildning,
även utgår tUl dera sora genoragår arbetsprövning och arbetsträning. En stor
del av dera sora har genoragått arbetsprövning resp. arbetsträning
rekoraraenderas alt söka arbete. Andra går vidare till
arbetsmarknadsutbildning. Arbetsträning och arbetsprövning företer stora
likheter med arbetsraarknadsutbildning. Statens handikappråd föreslår därför,
att genoragången arbetsträning eller arbetsprövning sora resulterat i en
rekoramendalion om arbetsplacering skall likställas raed arbetsraarknadsutbildning
sora kvalifikatidnsvUlkor för kontant arbetsmarknadsstöd.
Tanken att arbetsmarknadsutbildning utan föregående
förvärvsarbete skall kunna vara kvalificerande för stöd kan inle helt biträdas
av LRF. Detta allrahelst sora utredningen inle har föreslagit något krav på
rai-
Prop.
1973: 56 161
nimitid eller viss yrkesinriktning för dessa kurser. Den
positiva vUja tUl anpassning efter arbetsmarknadens behov och till de aktuella
raöjlighelerna att finna stadigvarande arbete, sora utredningen finner befogat
att kräva, kan inte alltid anses vara för handen. Det är befogat att iaktta
försiktighet vid utsttäckandet av stödforraen tiU sådana nyss nämnda
arbetstagare, vilkas anknytning tUl arbetsmarknaden är osäker.
Utredningens
förslag att ersätlningsrätt skall föreligga för växelarbetande jordbrukare
trots att han inte lämnar jordbraket får ett positivt raollagande hos
reraissinstanserna. Även utredningens förslag att jordbrukaren skall vara född år
1920 eller tidigare, att jordbruket skall ha varit hans huvudsakliga
sysselsättning de senaste fem åren, att jordbrukaren skall lämna
förhandsdeklaration ora vUken tid av året hans arbetsutbud avser, särat att
stödet skall utgå efler en kvalifikationstid av två raånader godtas i huvudsak
av reraissinstanserna. Samorganisationen, LO, Svenska lantarbetareförbundei och
Svenska skogsarbelareförbundel påpekar eraellertid betydelsen av att det blir
klarlagt att den arbetslöse slår till arbetsmarknadens förfogande. Lantbruksstyrelsen
framhåller att förslaget kan försvåra och fördröja den för jordbruket angelägna
strukturrationaUseringen. Liknande synpunkter fraraförs av flera
lantbruksnärander.
Utredningens
förslag att ersättningsperioden skall vara 150 dagar upp till 55 års ålder, 300
dagar raellan 55 och 60 års ålder och därefter tidsobegränsad godtas av
flertalet reraissinstanser. AMS, LO, Svenska transporlarbetareförbundet och två
länsarbetsnämnder ifrågasätter eraellertid ora inte ersättningstiden bör vara
tidsobegränsad från 55 års ålder. LRF anser alt ersättningsperioden bör vara
300 dagar upp till 55 år och 450 dagar raellan 55 och 60 års ålder. Enligt SFS
och länsarbetsnämnden i Älvsborgs län är 150 dagar alltför kort ersättningstid.
Statens handikappråd anser alt de handikappades ersättningstid bör vara längre
än utredningen har föreslagit.
Den
förlängning av stödtiden till 300 dagar som föreslås för den sora fyUt 55 år
koraraer enligt AMS i raånga fall att bli otUlräcklig. Förslaget innebär på
denna punkt en uppenbar försämring i förhåUande till de regler som f. n. gäUer
i fråga ora oraställningsbidrag till 55-åringar, sora blivit arbetslösa på
grund av strukturella förändringar. AMS anser att stödtidens längd bör vara
densararaa for kassaersättning och för kontant arbetsmarknadsstöd. Vidare
ifrågasätter styrelsen ora inte åldersgränsen för inle tidsbestämt stöd bör
ändras från föreslagna 60 år tUl 55 år och möjlighet skapas för utförsäkrad
kassaraedlera, sora fyllt 55 år, att bli berättigad lill kontant
arbetsraarknadsstöd.
Utredningens förslag att helårsstöd skall motsvara
basbeloppet enligt lagen ora allraän försäkring raed ett basbelopp på 6 400
kr. blir det 25 kr. per dag med femdagarsvecka godtas av flertalet remissinstanser.
Många remissinstanser bl. a. Svenska kommunförbundet,
11 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop.
1973: 56 162
Svenska landstingsförbundet, AMS, flera länsarbetsnämnder,
RFV, statens handikappråd. Handikapporganisationernas centralkommitté. Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn, socialstyrelsen och kommerskollegium anser
eraellertid att stödet är alltför låst och flera av dessa instanser frarahåller
att det kommer att leda lill att den arbetslöse raåste få stödet kompletterat
med socialhjälp.
Enligt AMS bör k a r e n s t i d inte tillämpas i fråga om
kontant arbetsmarknadsstöd. Utredningen har enligt styrelsen inte berört
frågan hur det skall förfaras raed dera sora uppbär oraställningsbidrag raen
viU gå över tiU kontant arbetsraarknadsstöd. Styrelsen förutsätter dock alt
övergång från oraställningsbidrag till kontant arbetsraarknadsstöd skall kunna
ske och i så fall utan någon ny prövning av arbetsvillkoret, vUket annars
skulle kunna medföra att raånga utestängdes från denna raöjlighet.
6.1.5 Finansiering I
Utredningens förslag till statsbidragskonstruktion tiUstyrks
eller läranas ulan erinran av så gott sora saratliga reraissinstanser,
LO understryker att statsbidragssysteraet raåste vara så
utforraat, att en väsentlig ökning av ersättningsnivån kan ske för saratiiga
kassor utan att avgifterna från de enskilda raedleraraama behöver höjas. Vid
ofrånkoraliga höjningar bör tillskapas garantier för att stalsbidragssysteraet
raotverkar en ytterligare differentiering av avgiftsnivån.
Även utredningens förslag ora en särskild
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet reraissinstanser,
SAF, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare. Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, HAO, samtUga handelskamrar som har avgivit yttrande,
LRF, SHIO och Sveriges köpmannaförbund är eraellertid kritiska till att ta ut
en särskild arbetsgivaravgift till försäkringen,
SAF anser att det är principiellt felaktigt att ta ut en
kollektiv arbetsgivaravgift till en frivillig försäkring, vars förmåner inte
autoraaliskt koraraer alla anställda tUl del. Föreningen frarahåller, att
frågan ora arbetsgivarfinansiering skulle koraraa i ett annat läge ora den av
föreningen förordade allraänna arbetslöshetsförsäkringen genomförs. En
specialdestinerad arbetsgivaravgift till en sådan försäkring skulle inle möta
några principiella invändningar.
Det skulle enligt SAF framstå som särskilt stötande, ora
de avtalsbundna arbetsgivarna genora en arbetsgivaravgift får vara raed och betala
försäkringsersättningen till arbetstagare vid förelag, vilka inte skulle ha
avtalsenlig skyldighet alt utge ersättning för de första arbetslösa dagarna och
därigenom sakna incitament att undvika raindre välmotiverade friställningar.
Föreningen uppger att det vilande förslaget om ersättning vid avsked och
perraittering skulle kunna sättas i fara om
Prop. 1973:56 163
en
arbetsgivaravgift till den föreslagna försäkringen nu skulle beslutas. Även de
övriga kritiska remissinstanserna anser det principiellt felaktigt att samtliga
arbetsgivare skall betala avgift till en försäkring som är frivillig och inte
orafattar raer än ett begränsat antal arbetstagare.
6.2
Yttranden över sjukpenningutredningens förslag
6.2.1
Arbetslöshetsförsäkringen
Det
övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran i
huvudsak raot utredningens förslag om beskattning av dagpenning från
arbetslöshetsförsäkringen.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län påpekar emellertid att utredningen vid uppräkningen av
ersättningsbeloppen inte beaktat att beloppen på grund av skalteprogressionen i
raånga fall inte koraraer att raedföra den avsedda nettoinkorasten. Detla
problem bör enligt länsstyrelsens raening närraare övervägas i saraband raed
att stödet vid arbetslöshet inordnas i beskatlningssysleraet.
SACO
framhåller att beskattning av dagpenningen leder till lägre korapensalion ju
större inkomst man går raiste ora.
På
sikt är det enligt Svenska metallindustriarbetareförbundel nödvändigt att
överenssläraraelse föreligger mellan sjukpenning och arbetslöshetsersättning
både beträffande korapensationsgrad och den övre in-koraslnivå vid vilken
ersättning upphör att utgå. Förbundet poängterar därför viklen av en utredning
sora dels undersöker möjligheter för en arbetslöshetsersättning som kompenserar
inkomster upp tUl 7,5 gånger basbeloppet och dels ger en kompensationsgrad som
så nära raöjligt ansluter sig tUl korapensationsgraden inora
sjukpenningförsäkringen,
TCO
anser det beklagligt att sjukpenningutredningen inte har haft möjlighet att
lill behandUng ta upp frågan ora slopande av klassplace-ringssysteraet också
inora arbetslöshetsförsäkringen. Korapensationsnivån bör enligt TCO:s
uppfattning även vid inkorastbortfall på grand av arbetslöshet vara enhetlig.
Högsta dagpenninggrandande inkorast bör besläraraas till 7,5 gånger
basbeloppet.
Samorganisationen
förordar en överarbetning i fråga ora vad sora för
fraratiden skall gälla sora högsta stalsbidragsberätligande dagpenning
belopp. I
Försäkringsinspektionen kan inte finna att tillräckliga skäl har anförts
för en högre maximal ersättningsnivå 1 arbetslöshetsförsäkringen än den
som har föreslagits för den allraänna sjukförsäkringen. Inspektionen
ställer sig därför negativ lill förslaget att höja överförsäkringsgränsen
inom arbetslöshetsförsäkringen från 91,7 % tUl 95 % av dagsinkomslen.
Begränsningen
av högsta ersättningsbelopp vid arbetslöshet till 95 % av den tidigare
dagsinkorasten finner SAC oraotiverad och föreslår en korapensationsgrad av 100
%.
Prop. 1973: 56 164
TCO påpekar att flertalet arbetslöshetskassor i ett
inledningsskede koraraer att möta stora administrativa svårigheter om
utredningens förslag genomförs och arbetslöshetsersättningen införs i
beskattningssystemet. Många kassor saknar tekniska föratättningar att på ett
tillfredsställande sätt klara skatteavdrag, redovisning och kontrolluppglfter.
TCO föratsätter att hänsyn tas till arbetslöshetskassomas speciella
svårigheter.
6.2.2 Kontant arbetsmarknadsstöd
Även utredningens förslag ora beskattning av det kontanta
arbetsmarknadsstödet raottas positivt av flertalet reraissinstanser.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser dock att
ersättningarna vid arbetslöshet har beräknats alltför schablonraässigt.
Inkomslborlfallsprin-cipen har här i raindre grad fått göra sig gällande än i
fråga ora sjukpenningförsäkringen. Alldeles särskilt är detta förhållandet
beträffande det kontanta arbetsraarknadsstödet, som av utredningen har
uppräknats genorasnittligt efter ett förhöjt basbelopp så att efter
skatteavdrag återstår ett belopp sora ungefär motsvarar det av KSA-utredningen
föreslagna skattefria beloppet. Hänsyn har enligt länsstyrelsens mening inte
tagits till beskattningskonsekvenserna vid olika inkomstlägen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att
utredningen inte beaktat att ersättningsbeloppet på grand av
skatteprogressionen i raånga fall inte komraer att raedföra den avsedda
nettoinkorasten.
Även SACO påpekar att ersättningen i det kontanta
arbetsraarknadsstödet efter skatt i flertalet fall blir lägre än de 25 kr. per
dag sora KSA-utredningen föreslår.
6.2.3 Övriga frågor
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen
erinran mot utredningens förslag att ersättning vid arbetslöshet skall
hänföras till pensionsgrundande inkorast för tiUäggspension,
Länsstyrelsen i Hallands län, sora i och för sig finner
det riktigt och värdefullt alt tilläggspension beräknas även på de förmåner som
utgår i stället för oförskyllt bortfall av arbetsinkorast, ifrågasätter
eraellertid ora det är rationellt att raedelst ändring av beskattningssysteraet
uppnå en mera liUfredsstäUande beräkning av den pensionsgrandande inkorasten.
Länsstyrelsen frarahåller att den s,k, 15-års-regeln i aUmänhet ger den
försäkrade ett visst skydd mot direkt inverkan på tilläggspensionen av
tUlfälliga inkorastbortfall. Enligt länsstyrelsens raening hade det bort
undersökas ora motsvarande trygghet kunnat beredas vederbörande genom annan
reforra.
Ingen remissinstans har någon erinran raot de av
utredningen gjorda kostnadsberäkningarna. Riksrevisionsverket påpekar dock att
variabelvärdena snabbt påverkas av förändringar i arbetsraarknads- siluationen.
Prop.
1973: 56 165
Reraissinstanserna
godtar i huvudsak utredningens förslag tUl statsbidragskonstruktion.
TCO
frarahåller emellertid att grandreglerna för dagpenningbidrag bör bli föreraål
för översyn.
Några reraissinstanser,
bl. a. AMS, LO, TCO och SAC, understryker vikten av att de ökade
adrainistrationskostnaderna, sora en oraläggning till beskattning raedför för
arbetslöshetskassorna, beaktas vid utforraningen av förvaltningsbidraget.
7
Departementschefen
7.1
Stödformer vid arbetslöshet
Målet
för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att i största raöjliga utsträckning
bereda alla arbetssökande en tryggad försörjning genom produktivt arbete. Ett
väsentiigt medel för att nå delta raål är en väl fungerande arbetsförraedling.
Genora arbetsförraedUngen läranar samhället kostnadsfri service av informativ
och konlaktskapande art. Förraedlings-organen skaffar och ger inforraation ora
läget på arbetsraarknaden och väntade förändringar där särat förraedlar kontakt
raellan arbetssökande och arbetsgivare. Den grundläggande platsförraedlande
verksaraheten har efter hand kompletterats raed nya arbelsraarknadspolitiska
raedel. Genora denna successiva utbyggnad och differentiering av arbetsmarknadspolitiken
finns numera en rik arsenal av raedel sora kan utnyttjas för att stödja den
enskilde vid inträde på arbetsraarknaden eller vid nödvändiga byten av
arbetsplats eller yrke. Flyttningsbidrag rainskar den ekonoraiska bördan för den
sora av arbetsraarknadsskäl tvingas söka sin utkorast på annan ort. Staten
raedverkar också vid inlösen av egna hera eller bostadsrättslägenheter när den
arbetssökande inte kan beredas arbete på heraorlen. Genora
arbetsraarknadsutbUdning kan arbetsutbudet kunskapsraässigt bringas i bättre
överensstämmelse ra.ed efterfrågan på arbetskraft och de arbetssökande få
möjlighet att söka sig en tryggare och i övrigt bättre anställning än tidigare.
UtbUdning i form av omskolning och fortbildning har fått en allt större
betydelse som ar-betsmarknadspolitiskt medel på grund av den ökande takten i
näringslivets strukturomvandling,
Sarahället
vidtar också åtgärder för att skapa sysselsättning. Det sker i första hand för
att raöta brist på sysselsättningstUlfäUen på grund av variationer i
sysselsättningen av konjunkturskäl eller av säsongraässig art. Men sarahället
ingriper för att skapa sysselsättning oavsett konjunktur- eller
säsongvariationer. Orsaken till detta kan vara förändringar i sysselsättningen
på en ort eller en strävan att bereda arbete för handikappade eller eljest
svårplacerad arbetskraft. Till de selektiva åtgärder sora
arbetsmarknadspolitiken arbetar raed i sådana situationer hör be-
Prop.
1973: 56 166
redskapsarbeten av skilda slag. Vidare har halvskyddad och
skyddad sysselsättning för personer raed skilda handikapp blivit en alltraer utbyggd
och differentierad verksarahet.
Det priraära raålet för arbetsraarknadspolitiken är alltså
att raed utnyttjande av dessa olika raedel bereda sysselsättning åt den som är
utan arbete. Det tar emellertid oundvikligen i många fall viss lid innan ett
nytt lärapligt arbete kan erbjudas den sora har raist sin anställning. Sådana
situationer inträffar givetvis särskUt i lägen raed allmän brist på
arbetstillfällen men kan inträffa även när det lokalt sett råder stor efterfrågan
på arbetskraft. För nytillträdande på arbetsraarknaden kan svårigheter
föreligga att trots yrkesutbildning oraedelbart få ett arbete. Blir väntetiden
lång, är det en uppgift för arbetsraarknadspolitiken att medverka till att
lösa de ekonomiska svårigheter sora väntetiden raedför för den arbetssökande.
Härvid är kontant stöd den åtgärd som står tUl buds,
F, n. finns tre former av kontant stöd vid arbetslöshet.
Dessa är försäkringsersättning, koraraunalt kontantunderstöd och statligt
omställningsbidrag.
Huvudformen är den statsunderstödda frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. Den handhas av arbetslöshetskassor sora i
allraänhet är organiserade av de försäkrades fackliga organisationer på olika
yrkesoraråden. Kassorna är erkända av AMS som är statlig tiUsynsrayndighet för
dera. En förutsättning för erkännande och därraed även för statsbidrag är att
kassan tUlärapar de bestäraraelser som finns i förordningen (1956: 629) ora
erkända arbetslöshetskassor (kassaförordningen). Antalet raedlemraar i de
erkända arbetslöshetskassorna är f. n. orakring 2,4 railj.
I korthet gäller följande bestäraraelser för försäkringen.
Ersättning från arbetslöshetskassa utgår raed ett för dag beräknat belopp,
dagpenning. Den är avsedd att raed högst 11/12 eller 91,7 % korapensera inkorastbortfall
och motsvarar en femtedels veckolön. Ersättning får utgå endast till arbetslös
kassamedlem som fyllt 16 år och är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta
sig arbete. Även ålderspensionärer får tillhöra försäkringen raen måste
vidkännas visst avdrag från kassaersältningen. Den som vill ha ersättning skall
vara anraäld sora arbetssökande hos den offentliga arbetsförraedUngen. Rätten
till ersättning är vidare beroende av att medlera har betalat avgifter till
arbetslöshetskassan under tolv raånader. Dessutora gäller beträffande den
första arbetslöshetsperioden varje försäkringsår, vUket orafattar tiden den 1
septeraberden 31 augusti påföljande år, att raedleraraen skall ha arbetat och
betalt avgifter sararaanlagt minst fem raånader under en period av tolv
raånader närraast före arbetslöshetens inträde. Kassorna bestäramer själva
dagpenningens storlek i ett system raed olika dagpenningklasser, den lägsta på
18 och den högsta på 60 kr. HärtUl koraraer barntillägg raed två kr, ora dagen
för varje bam. Under ett försäkringsår får ersättning utgå för högst 150 dagar
eUer, efter tiUsynsrayndighetens raedgivande, 200 dagar.
Prop. 1973: 56 167
Vid
arbetslöshet som fortsätter från ett försäkringsår lill nästa kan ersättningstiden
bli 300 resp. 350 dagar. Avgörande är vid vilken tidpunkt under det första året
arbetslösheten har börjat. Medlem sora har fyllt 60 år i vissa fall 55 år
kan få ersättning under sararaanlagt ca 450 dagar. Ersättning från erkänd
arbetslöshetskassa räknas inte sora skattepliktig inkomst.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras med raed-lemsavgifter, statsbidrag och
fondavkastning. Statsbidragen betalas ut tUl kassorna i efterskott för
försäkringsår. TUlsynsrayndigheten får dock raedge förskottsutbetalning under
löpande försäkringsår.
Komraunalt
kontantunderstöd är en förra av arbetslöshetshjälp sora i princip utgår till
dera sora inte är försäkrade. Det är å ena sidan ett frivilligt åtagande för
koramun att utge denna form av arbetslöshetshjälp. Å andra sidan krävs
raedgivande av arbetsraarknadsverket för att statsbidrag skall utgå tUl
koraraunen för utgivet kontantunderstöd.
Allraänna förutsättningar
för kommunalt kontantunderstöd är bl. a. att den arbetslöse är arbetsför och i
övrigt oförhindrad att åta sig arbete för annans räkning, alt han söker arbete
genora den offentliga arbetsförraedUngen samt att han inte kan anvisas
lärapligt arbete på den öppna raarknaden eller inte lärapligen kan bli föreraål
för annan åtgärd sora underlättar hans placering i sådant arbete.
Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Koraraunen bestäraraer
ora understöd skall lämnas och beloppens storlek. De får dock inte överstiga 24
kr. ora dagen till ensarastående, 28 kr. ora dagen till raakar geraensaral och
två kr, om dagen i tillägg för varje barn. Understöd utgår för högst fera arbetsdagar
under en kalendervecka, Konlantunderstödsverksamheten handhas centralt av AMS
och regionalt av länsarbetsnäranderna, sora fortlöpande skall hålla
koraraunerna i länet underrättade ora behovet av kontantunderstöd åt
arbetslösa. Statsbidrag utgår raed 20 % av kostnaderna för sådan
kontantunderstödsverksamhet som kommun bedriver med tUlstånd av
länsarbetsnämnden, I saraband raed tillståndet bestäraraer näranden det
största antal arbetslösa i koraraunen till vilket understöd raed statsbidrag
får utgå vid varje tidpunkt. För tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa får koraraunalt kontantunderstöd inte utges till honora.
Kontantunderstöd får i princip inte heller utges till arbetslös sora i
anledning av arbetslösheten åtnjuter socialhjälp för sig eller sin farailj,
Komraunalt kontantunderstöd sora utges med statsbidrag räknas inte till
skattepliktig inkomst. Understödet har en ganska begränsad orafattning och
förekommer endast i ett mindre antal komrauner.
Arbetslöshetshjälp
i form av statligt oraställningsbidrag infördes år 1968. Stödforraen är avsedd
för äldre arbetslösa. OrastäUningsbidrag utgår sålunda i princip till den sora
under året fyller minst 60 år. En förutsättning för slöd är att den arbetslöse
antingen är utförsäkrad kassaraedlera eller har utfört förvärvsarbete under 24
månader under de se-
Prop.
1973: 56 168
naste tre åren före arbetslöshetsanraälan. För rätt till
oraställningsbidrag gäller i övrigt i huvudsak sararaa allmänna förutsättningar
sora för annan ersättning vid arbetslöshet. Bidragsbeloppet är högst 800 kr. i
månaden. I motsats till ersättning från arbetslöshetsförsäkring och koraraunalt
kontantunderstöd utgör omslällningsbidraget skattepliktig inkomst.
I fråga om socialhjälp kan näranas att rätt till sådan
hjälp tillkoraraer den sora på grund av ålderdora, sjukdora, lyte eller eljest
bristande kropps- eUer själskrafter inte kan försörja sig genora arbete eller
sora av hälsoskäl bör avhålla sig från arbete. Den sora är arbetsför och i
övrigt oförhindrad att åta sig arbete har således inte rätt till socialhjälp
vid arbetslöshet. Minderåriga barn är däreraot berättigade till socialhjälp,
vilken vanligtvis avvägs så att den täcker även kostnad för vård sora läranas
av någon av föräldrarna. S. k. frivillig socialhjälp kan koraraun raeddela
enligt grunder sora koraraunen själv bestäraraer. Hjälp kan alltså läranas
friska arbetsföra personer sora är arbetslösa raen de har inte någon rätt till
hjälp. Frivillig socialhjälp skall i princip återbetalas till koraraunen.
Den
nuvarande ordningen i fråga ora de redovisade slödforraerna vid arbetslöshet
har i stort sett fungerat tillfredsställande. På några punkter har dock
slödforraerna ansetts otillräckliga. Trots arbetslöshetsförsäkringens
betydande orafattning finns det aUtjärat grapper av förvärvsarbetande raed
inte ringa arbetslöshetsrisk sora slår utanför försäkringen. Vidare har det
ansetts finnas behov av ett generellt konlantstöd särskilt för de
nytillträdande på arbetsraarknaden. För att utreda bl. a. frågor sora hänger
sararaan raed dessa förhållanden tUlsattes KSA-utredningen, sora är 1971
lämnade sitt betänkande (SOU 1971: 4244) Försäkring och annat kontant stöd
vid arbetslöshet.
I fråga om arbetslöshetsförsäkringen föreslår utredningen
att den även i fortsättningen skall administreras av arbetslöshetskassorna och
att den skall vara frivillig. Skälen härför är enligt utredningen bl, a, följande.
Arbetslöshetskassorna, sora orafattar i det närraaste alla fackligt
organiserade arbetstagare, har arbetat i nära samverkan med
arbets-raarknadsorganen. Därvid har åsladkoraniits ett fruktbärande system av
kontakter mellan arbetsmarknadsorganen och organisationerna i syfte att ge den
arbetslöse den hjälp han behöver. Arbetslöshetskassornas anknytning tiU sina
verksarahetsområden medger också en anpassning till de särskUda förhållandena
på dessa områden som är svår alt nå med ett annat syslera. En saraordning raed
den allraänna försäkringen kan ge fördelar av endast begränsad räckvidd.
Det övervägande antalet reraissinstanser tillstyrker eller
har ingen erinran raot utredningens förslag att anslutning till
arbetslöshetsförsäkringen alltjämt skall vara frivillig och att försäkringen
skall handhas av arbetslöshetskassor. Bland de lUlstyrkande instanserna kan
nämnas LO, TCO, SAC, SR, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbun-
Prop.
1973:56 169
det, AMS, Saraorganisationen, KF och de flesta
länsarbetsnäranderna. Sora skäl för sina tUlstyrkanden åberopar
reraissinstanserna i hu\Tjdsak vad utredningen anfört.
lag vill
först frarahålla den stora betydelse arbetslöshetskassorna har spelat under
flera decennier. Kassorna står i nära kontakt med arbetsraarknadsmyndigheterna
och med arbetstagarnas organisationer. Kassornas anknytning till sina
verksarahetsoraråden har vidare medgett anpassning tUl de särskUda
förhållandena på varje oraråde. Detta är av stor betydelse eftersora arbetslösheten
är olika både till karaktär och lill orsaker inora olika verksarahetsoraråden.
Den nuvarande försäkringsforraen har medgett en individuell behandling av
varje försäkringsfall på ett sätt sora skulle vara svår att uppnå i en
obligatorisk försäkring. Statens raedverkan har skapat de ekonoraiska
förutsättningarna för en utveckling av verksaraheten. Denna kan numera beräknas
omfatta i det närraaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Medleraraarna
har naturliga och inarbetade kontakter raed kassoma.
Uppenbarligen
raåste starka skäl föreligga för att gå ifrån en så väl fungerande
försäkringsforra som den nuvarande.
Vissa
remissinstanser har föreslagit att försäkringen skall göras obligatorisk och
att den skall administreras av de allraänna försäkringskassorna. För min del
har jag svårt att se sådana fördelar I ett sådant syslera att de skulle
uppväga nackdelarna. Även om försäkringskassorna har nära kontakt raed
allraänheten torde det vara obestridligt att de inte utan stora påfrestningar på
arbetet i övrigt skulle kunna upparbeta ett systera sora raöjliggör en sådan
kontakt raed de enskilda arbetslösa och arbetsraarknadens parter sora
arbetslöshetskassorna kan åstadkoraraa. Det torde även vara en stiraulans för
de berörda att få raedverka i besluten ora hur kassan skall fungera, hur stora
stödbeloppen skall vara m. m.
Det nu
anförda ger enligt rain raening entydigt vid handen att försäkringen bör sora
f. n. handhas av arbetslöshetskassorna och vara frivillig.
I fråga
ora vUka sora skall orafattas av försäkringen vill jag redan här frarahålla att
den 1 princip bör stå öppen för var och en sora önskar och har behov av
försäkring. Härigenora koraraer försäkringen att kunna omfatta praktiskt taget
alla förvärvsarbetande, företagare såväl sora arbetstagare. När det gäller
bildandel av nya arbetslöshetskassor för företagare bör dock, som jag
återkomraer till senare, liksora f, n. fordras tillstånd av Kungl. Maj:l. Sora
utredningen framhåller finns det all anledning att förutsätta att en arbetslöshetsförsäkring
bland företagarna, uppbyggd av deras organisationer, skall ge samma goda
erfarenheter sora man har från arbetstagarsidan. Hur förhållandena kommer att
utvecklas för företagarna kan dock inte överblickas förrän försäkringsrätten
för dem genomförts och verkat en lid. Förutsättningar sy-
Prop. 1973:56 170
nes
dock finnas för bUdande av allt fler företagarkassor eller utvidgning av
befintliga arbetstagarkassor till att omfatta även företagare.
Försäkringen
bör liksora f. n. ta sikte endast på dera sora har en fastare anknytning till
arbetsraarknaden. Detta innebär att den stora gruppen nytillträdande även i
fortsättningen faller utanför försäkringen. Det är i första hand ungdoraar och
andra som övergår från utbildning till förvärvsarbete, DärtiU koraraer bl, a,
sådana arbetslösa sora har endast tillfällig eller lös anknytning tUl
arbetsraarknaden. Arbetssökande i dessa situationer behöver i första hand stöd
genora arbelsraarknadsåtgärder sora är inriktade på en planerad och
raålmedveten start i arbetslivet.
De
svårigheter som möter ungdomarna när de söker sig ut på arbetsraarknaden har
som utredningen påpekar samband raed deras utbildning och utgångsläge i övrigt
vid övergången från studier till förvärvsarbete. Förraedling av arbete, yrkesvägledning,
arbetsraarknadsutbildning och andra sarahällsåtgärder för att underlätta
arbetsplacering blir för dessa nykorana på arbetsraarknaden i utpräglad grad
det primära. Först sedan sådana åtgärder prövats en tid och
arbelsmarknadsorganen därvid fått en uppfattning ora sökandens faktiska
arbetsutbud, bör samhällshjälp genora enbart kontanlstöd koraraa i fråga.
Särskilda
problera raöter också den sora söker sig ut i arbetslivet i högre ålder. Sora
utredningen anför gäller detta exerapelvis den som längre tid har vårdat
åldring eller handikappad.
Utredningen
anser att starka sociala skäl talar för en förstärkning av sarahällsinsatserna
i sådana fall sora de nu redovisade. Svårigheterna att finna lärapUgt
förvärvsarbete kan bero på bristande utbildning och yrkeserfarenhet. Ofta
hänger de samraan även med brist på arbetstillfällen i bostadsorlen och
inskränkta valmöjligheter på orter med ensidigt näringsliv. Sådana svårigheter
är särskilt påtagliga för kvinnorna, inte sällan på grund av alt deras
yrkesval är traditionellt begränsat lill vissa yrkesområden. Om just dessa
yrken inle förekoramer i eller kring bostadsorlen blir arbetsmöjligheterna
ytterligare begränsade, Sarahällsinsatser för att lösa svårigheter av detta
slag raåste genomföras inora olika områden.
Jag
delar i likhet med flertalet remissinstanser utredningens uppfattning att
samhället bör lärana ersättning vid arbetslöshet till dera sora första gången
eUer efter långvarigt uppehåll söker varaktigt förvärvsarbete och att
ersättningsrätten bör knytas frärast tUl situationer, då det generellt sett
föreligger ett klart stödbehov, I likhet raed utredningen anser jag att
försäkringsformen, sora utgör en slödforra finansierad raed förhandsbestärada
avgifter från en beslärad personkrets, inte är den naturliga vägen att skapa
ett ekonomiskt skydd för olika kategorier nykomna på arbetsmarknaden. I
stället bör den lämpligaste kontanta stödformen för de nya arbetssökandena,
liksora för dera sora uppfyller fordringarna enligt arbetsvillkoret utan att vara
arbetslöshetsförsäkrade.
Prop. 1973: 56 171
vara
ett grundläggande ekonoraiskt skydd som kan koraplettera övriga
arbelsraarknadsåtgärder. Ett sådant ekonoraiskt grundskydd bör ha sådan
karaktär att det även för nykorana på arbetsmarknaden blir ett stöd för
effektivare utnyttjande av sarahällets arbetsraarknadsservice till den enskilde
sökanden.
Som
utredningen framhåUer bör det priraära ansvaret för bedöraning av arbetslösa
arbetssökandes ekonoraiska stödbehov i situationer, då de är nykorana på arbetsraarknaden
eller av annan anledning inte skyddas av arbetslöshetsförsäkring, i första hand
åvila de statliga arbelsmarknadsorganen. Det ekonoraiska stödet tiU
nytillträdande på arbetsraarknaden och andra sora inte skyddas av
arbetslöshetsförsäkring bör därför utforraas sora ett av staten finansierat
kontanlstöd. Stödforraen, sora jag i likhet med utredningen vill ge
benäraningen kontant arbetsraarknadsstöd, bör bli ett korapleraent till
arbetslöshetsförsäkringen och få karaktären av ett ekonoraiskt grundskydd vid
arbetslöshet. Till frågan ora adrainislralionen av den nya ersättningsforraen
återkomraer jag senare.
Jag
delar utredningens uppfattning att de år 1968 införda temporära stödformerna
för äldre arbetslösa, förlängd (extra) ersättning till raedleraraar i erkända
arbetslöshetskassor och statiigt oraställningsbidrag, bör integreras raed
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet. Detta kan
ske genora en förlängning av ersältningstiden för dera sora har uppnått 55 års
ålder och, i fråga ora del kontanta arbetsraarknadsstödet, genora
övergångsbesläraraelser för oraslällningsbidragel. Med hänsyn till att
besläraraelserna ora oraställningsbidrag under vissa förhållanden kan vara
förraånligare för bidragstagaren än bestämmelserna ora kontant
arbetsraarknadsstöd behövs övergångsbesläraraelser sora raedger, att den sora
nu uppbär oraställningsbidrag även i fortsättningen tillförsäkras raotsvarande
förraåner. Den närmare regleringen av dessa förhållanden berör jag i ett
följande avsnitt.
Efter
införandet av det kontanta arbetsraarknadsstödet anser utredningen att det
inte finns skäl att bibehåUa arbetslöshetshjälp i förra av kommunalt
kontantunderstöd. Jag delar denna uppfattning.
Socialhjälp
till arbetssökande torde däreraot även i fortsättningen få betydelse i fall då
fysiska, psykiska eller sociala handikapp för en tid försvårar eller
oraöjliggör arbetsplacering särat då de norraaliserade belopp sora utgår från
arbetslöshetskassa eller sora kontant arbetsraarknadsstöd visar sig vara
olUlräckliga. Genom införandet av kontant arbetsmarknadsstöd och de
utvidgningar och förmånsförbältringar i arbetslöshetsförsäkringen sora jag
avser att föreslå i det följande bör emellertid i det närraaste aUa egentiiga
arbetslöshetsrisker kunna bli täckta av statiiga och statsunderstödda
stödforraer och inte belasta koramunerna. För detta hjälpområde får således
socialhjälpen framdeles liksom hittills betydelse endast sora korapleraent tUl
de statliga och statsunderstödda kontanta slödforraerna på arbetsraarknaden.
Prop. 1973: 56 172
7.2
Skattefrågor
Ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen och koraraunalt kontantunderstöd är enligt
gällande bestäraraelser undantagna från skatteplikt. Statligt
oraställningsbidrag utgör däreraot skattepliktig inkorast.
Sjukpenningutredningen,
sora har undersökt ora tekniska förutsättningar föreligger att beskatta en rad
förraåner vid sjukdora och arbetslöshet, finner att sådana förutsättningar
finns bl. a, i fråga ora ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och den av
KSA-utredningen föreslagna nya stödforraen kontant arbetsraarknadsstöd,
Genora
att ifrågavarande förraåner görs skattepliktiga kan raan åstadkoraraa en
bättre anpassning till det inkorastbortfall sora skall ersättas. En skattefri
förraån medför att den preliminärskatt sora har betalats in under
arbetsperioden blir för hög i förhållande till den slutliga skatten, i
synnerhet för de korttidsarbetslösa. Vid beskattning kan en raera rättvis
järaförelse göras raellan olika personers inkorastförhållanden, vilket bl. a.
har betydelse för de sociala förraåner sora har anknutits lUl den taxerade
eller beskattningsbara inkorasten. Vidare kan vid beskattning de berörda
förmånerna på ett enkelt sätt göras pensionsgrundande för tilläggspension.
På
grandval av sjukpenningutredningens redovisning har Kungl. Maj:t på förslag av
chefen för finansdeparteraentet tidigare denna dag beslutat föreslå riksdagen
att bl. a. dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsraarknadsstödet görs skattepliktiga. Det är raot den bakgranden sora jag
tar upp frågan ora den fraratida utforraningen av dessa förraåner.
På
föredragning av chefen för socialdeparleraentet har Kungl. Maj:t tidigare i dag
beslutat ora proposition till riksdagen raed förslag att ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen och annat kontant stöd vid arbetslöshet skall
hänföras till pensionsgrundande inkorast för tilläggspension.
Att
arbetslöshetsstödet i fortsättningen blir skattepliktig inkorast raedför att
verkställandet av prelirainärt skatteavdrag och utfärdandet av
kontrolluppgifter komraer att åligga arbetslöshetskassorna i fråga ora ersättningen
från arbetslöshetsförsäkringen.
Utbetalningen
i arbetslöshetskassorna sker f. n. i regel manuellt. Endast i ett fåtal kassor
sker utbetalningarna eller planeras de ske med hjälp av ADB-teknik. Ett
administrativt hanterligt system förutsätter därför att de
preliminärskatteavdrag som skall göras av kassorna faststäUs efter vissa
schabloner. Som närmare berörs av chefen för finansdepartementet skall
preliminär A-skatt dras av raed tillärapning av en schablontabell. Tabellen
avses raotsvara koluran 1 i källskattetabellerna och bygga på
raedelutdebiteringen i riket. Avdrag för kvarskalt skall norraalt inte ske.
Kassornas redovisning av innehållen preliminär skatt
Prop.
1973: 56 173
föratsatts
kunna ske genora s. k. summarisk redovisning eller genora annan förenklad
raetod. När det gäller utfärdandet av kontrolluppgifter koraraer
arbetslöshetskassorna, i enlighet raed sjukpenningutredningens förslag, att få
raöjlighet att sända ut sådana uppgifter redan i deceraber raånad det år
uppgiften avser. Det skall ankoraraa på riksskatieverket att efter sararåd med
AMS utarbeta schablontabell för skatteavdrag och de anvisningar i övrigt som
föranleds av att arbetslöshetsersättningen blir skattepliktig inkorast.
Det
förhållandet att preliminärskatteavdraget koraraer att ske efter schabloner och
utan hänsyn till den försäkrades övriga inkoraster kan i vissa fall t. ex. då
kassaersättningen till följd av pensionsavdrag är liten raedföra risk för
kvarstående skall.
Jag
föratsätter att arbetslöshetskassoma på lärapligt sätt koramer att göra de
försäkrade uppraärksararaa på sådana effekter och lärana upplysningar ora de
raöjligheter till exerapelvis fyllnadsinbetalning av prelirainär skatt sora
finns.
Eftersora utbetalningen av
det kontanta arbetsmarknadsstödet, som jag återkoraraer till senare, skall
handhas av de allraänna försäkringskassorna, får i fråga ora denna slödforra
verkställandet av prelirainär-skatteavdrag och utfärdande av kontrolluppgifter
ske i sararaa ordning sora i fraratiden koraraer att gälla beträffande
sjukpenning. Detla innebär, i avvaktan på att ADB-systeraet är fullt utbyggt
inora sjukförsäkringen, att prelirainär A-skatt norraalt dras av enligt en
schablontabell sora raotsvarar raedelutdebiteringen i landet och sora upptar en
enda koluran. Vid utbetalningar under längre perioder skall raöjlighet finnas
att göra avdrag enligt den vanliga källskattelabeUen. Avdrag för kvarskalt
skall i vissa fall kunna göras. Dessa frågor behandlas närraare av chefen för
finansdeparteraentet.
7.3
Allmänna förutsättningar för rätt till försäkringsersättning och kontant
arbetsmarknadsstöd
7.3.1
Allmänt
Jag
har i det föregående förordat att endast två forraer av kontanlstöd skall
finnas vid arbetslöshet, försäkringsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd.
För båda dessa stödforraer bör, sora KSA-utredningen föreslår, i stort sett
sararaa grundläggande förutsättningar för rätt tUl ersättning gälla.
F.
n. finns de allraänna viUkoren för rätt till kassaersättning angivna i 20 och
22 §§ kassaförordningen och för rätt till koraraunalt kontantunderstöd i 72 §
arbetsraarknadskungörelsen.
För
att bli berättigad till ersättning mäste man enligt dessa bestämmelser ha fyUt
16 år, vara arbetslös, vara arbetsför, i övrigt vara oför-
Prop. 1973:56 174
hindrad
att åta sig arbete, vara arbetssökande hos arbetsförraedUngen särat vara beredd
all la erbjudet lärapligt arbete.
I 36
§ kassaförordningen anges under vilka förutsättningar ett arbete skall anses
lämpligt. Erbjudet arbete skall sålunda anses lämpligt under förutsättning att
det motsvarar raedleraraens krafter och färdigheter, alt det är förenat raed
avlöning sora prövas vara skälig i förhållande till lön sora för sådant arbete
utgår enligt kollektivavtal eller, ora sådant avtal inte finns, till i
arbetsorten förekoraraande lön för sarama arbete, att det inte hänför sig till
arbetsplats, där arbetskonflikt råder, att förhållandena på arbetsplatsen
väsentligen motsvarar vad sora i lag eller annan författning kan finnas
föreskrivet ora åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall samt att
inte heller i övrigt särskilda omständigheter föreligger raed hänsyn till
sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur.
I
fråga ora lägsta åldersgränsen föreslår KSA-utredningen en viss
ora-konstruktion sora innebär att rätlen att bygga upp ersältningsrätt skaU
inträda vid 15 års ålder. Grunden tUl detta förslag är alt en elev under sista
skolåret kan bedriva skolarbetet så att han saratidigt utför ett arbete sora
är att Ukställa raed förvärvsarbete. Jag instäramer i likhet med
reraissinstanserna i förslaget. Denna åldersgräns bör gälla såväl arbetslöshetsförsäkringen
sora det kontanta arbetsmarknadsstödet. Som jag återkommer till senare kan
emellertid varken kassaersättning eller kontant arbetsraarknadsstöd utgå före
16 års ålder.
En
grundläggande förutsällning för kontant stöd vid arbetslöshet bör liksom
hittills vara att den arbetslöse verkligen är arbetslös och står till
arbetsmarknadens förfogande, dvs. alt han kan och vill förvärvsarbeta och är
oförhindrad därtill. Någon definition av begreppet arbetslös ges inte I
nuvarande kassaförordning. Enligt praxis i den nuvarande försäkringen anses medlera
arbetslös när han på grund av arbetsbrist inte kan utföra avlönat arbete för
annans räkning och inte heller utför arbete för egen räkning i affärsraässigl,
vinstgivande syfte. Jag anser alt arbetsbrist även i fortsättningen bör vara
den verkliga orsaken till att ersältningssökande inte har något
förvärvsarbete. Ytterligare en förutsättning för att arbetslöshet skall anses
föreligga är att sökanden inte har någon inkorast av förvärvsarbete. Detta krav
får betydelse för den sora uppbär ferielön, permitteringslön eller annan
ersättning från arbetsgivaren under perioder då arbete inte utförs. Den
arbetslöses vilja och förraåga alt förvärvsarbeta dokumenteras naturligast
genom att han före arbetslösheten faktiskt har utfört förvärvsarbete i viss
orafattning. Även i situationer då någon inte alls eller för länge sedan har
utfört förvärvsarbete kan dock viljan och förmågan alt förvärvsarbeta vara
tillräckligt dokumenterad. I samtliga fall bör viljan att arbeta återspeglas i
sökandens arbetsutbud när han anraäler sig sora arbetssökande vid offentlig
arbetsförraedling.
Prop.
1973: 56 175
Arbelslöshelsbegreppet kan för vissa grupper av
förvärvsarbetande vara svårbedömbart. Det gäller bl. a. företagare och
yrkesfiskare. Jag skall beröra dessa kategorier närraare i detta sararaanhang.
I fråga ora företagare kan, sora utredningen anför, det
förhållandet att inkomst av förvärvsarbete inte längre föreligger på sararaa
sätt sora för arbetstagare vara utgångspunkt för bedöraning av frågan ora
arbetslöshet föreligger. Det är i stället nödvändigt att skapa en garanti raot
att kontant stöd vid arbetslöshet blir en inkomstutfyllnad i mindre lön-sararaa
företag. Därför bör den principiella och grundläggande huvudregeln vara att en
företagares arbetslöshet börjar den dag då hans personliga verksarahet i
rörelsen har upphört.
När det gäller att bedöma frågan om sökandens personliga
verksarahet i rörelsen har upphört vill jag i likhet raed utredningen förorda
att följande skall gälla. I första hand får frågan ora rörelsen lagts ned
grundas på en förklaring från företagaren själv. Den bör ske skriftligen och
kan lärapligen ingå i en ansökan ora försäkringsersättning eller kontant
arbetsraarknadsstöd. Principiellt bör gälla att företagare, liksora arbetstagare,
skall ha läranat sin tidigare förvärvsverksarahet av giltig anledning.
Arbetslösheten får inte vara självförvållad och det får inte med skäl kunna
antas att den arbetslöse upphört med den tidigare verksaraheten i det
huvudsakliga syftet att få arbetslöshetsersättning. Avvecklingen av rörelsen
raåste vara motiverad av att rörelsen inle ger riralig försörjning. Reglerna
ora självförvållad arbetslöshet för arbetstagare bör i tillämpliga delar kunna
användas också i fråga ora företagare. Även påföljderna av självförvållad
arbetslöshet bör vara desararaa sora för arbetstagare. Med hänsyn till den
tveksarahet sora raånga gånger kan föreligga vid bedömningen av dessa frågor
och lill de praktiska svårigheterna att i stödärendet utreda rörelsens
ekonomiska utfall kan det, sora jag strax återkoraraer till, vara befogat raed
en längre karenstid.
Kravet all företagare för alt anses som arbetslös skall ha
lämnat sin rörelse innebär i allmänhet att han skall ha sålt fast egendom och
rörelsetillgångar. Fortsatt innehav av fastighet eller annan rörelsetillgång
av betydande värde kan vara skäl att ifrågasätta om sökandens personliga
verksarahet i tidigare rörelse verkligen har upphört. Tillsararaans raed andra
oraständigheler kan sådan oförändrad rätt till rörelsetillgång utgöra skäl för
att avvisa ansökan ora ersättning. Sådana andra oraständigheler kan vara att
sökandens raake eller barn uppges fortsätta sökandens tidigare verksamhet,
raen att raake eller barn i realiteten, på grund av nedsatt arbetsförmåga eller
annat arbete, har uppenbart begränsade möjligheter att faktiskt utöva
verksaraheten. Även ora rörelse eller rörelsetillgångar överlåtits till annan,
förekoraraer det fall då prövningsorganet bör undersöka ora överlåtelsen
verkligen skett under förhållanden sora tyder på alt sökandens personliga
verksarahet i rörelsen har upphört i praktiken. Överlåtaren kan i fråga ora
exerapelvis jordbruksdrift
Prop. 1973: 56 176
bo
kvar på gården och aUtjärat delta i sysslorna där. Från fall till fall får då
prövas dels ora sökandens personliga insats i den huvudsakliga produktionen har
upphört, dels ora hans deltagande i sysslorna på gården begränsar hans
arbetsutbud. Ora det då visar sig att sökanden står till arbetsraarknadens
förfogande i raindre utsträckning än han eljest skulle göra, föreligger i regel
ingen rätt tUl ersättning. Som allraän regel bör vidare gälla att önskeraål
från sökanden att fortsätta en tidigare huvudsaklig förvärvsverksarahet sora
bisyssla inte godtas. Hans personliga verksarahet i rörelsen skall ha upphört
utan reservationer. Beträffande raakar sora båda ha utfört arbete i rörelsen
bör det geraensarama arbetet i företaget kunna ådagaläggas genora att båda
raakarna deklarerat och taxerats för inkorast av rörelsen. I åtskilliga fall,
företrädesvis inora jordbruk och handel, förekoraraer eraellertid att endast
ena raaken taxeras för inkorast, även ora andra raaken svarat för en betydande
del av de geraensararaa arbetsinsatserna i verksamheten. I en sådan situation
raåste prövningsorganet fordra klarläggande utredning ora raakarnas faktiska
arbete i rörelsen. Verksarahet sora raedhjälpare i rörelse bör godtas sora
förvärvsarbete ora det utförts under större delen av ett år.
Avgörandet
ora arbetslöshet verkligen har inträtt och ora arbetslösheten är självförvåUad
är när det gäller företagare raånga gånger svårt. Anledning kan därför finnas
att i dessa fall ha en längre karenstid än vad sora annars föreslås gälla. Jag
förordar därför alt det i fråga ora företagare skall finnas möjlighet att
föreskriva en karenstid upp till två månader innan kassaersättning utgår. När
det gäller det kontanta arbetsraarknadsstödet bör karenstiden för företagare
norraalt vara två månader. Ora särskUda skäl föreligger, skall karenstiden
kunna sättas ned.
Den huvudregel sora jag
har förordat i det föregående innebär att en företagare anses arbetslös först
då hans personliga verksarahet i rörelsen har upphört. Det får inte röra sig
ora ett tillfälligt eller tidsbegränsat avbrott i verksaraheten. I
undantagsfall då företagare har varit tvungen att för en tid avbryta sin
verksarahet och detta avbrott är en ren engångsföreteelse, sora inte till
någon del har säsongkaraktär, bör eraellertid enligt utredningen på
skälighetsgrunder ersättning ändock kunna utges. Exerapel på fall då undantag
bör raedges är då företagaren på grund av force raajeuresituation har varit
tvungen att upphöra raed sin verksarahet. Den arbetslöse bör för att bli
berättigad till ersättning avge skriftlig försäkran alt han upphört raed
verksaraheten för rainst tre raånader och att uppehållet inte är av
säsongkaraktär. Han bör förslagsvis två raånader efter det han ingett försäkran
vara berättigad till stöd ora han i övrigt uppfyller de krav sora gäller för
ersättningsrätt. I övrigt bör liksora hittills gälla att ersältningsrätt
förutsätter att den arbetslöse är anraäld sora arbetssökande hos
arbetsförraedUngen.
Några
reraissinstanser, bl. a. AMS' försäkringsdelegalion och Samorganisationen
anser att det av utredningen föreslagna arbetslöshets-
Prop.
1973:56 177
begreppet
för företagare är alltför inskränkt. Jag vill framhålla att den avvägning
raellan olika intressen sora här raåste göras är svår. Saratidigt sora det är
angeläget att skapa realistiska raöjligheter för företagare att orafattas av
försäkringen och koraraa i åtnjutande av kontant arbetsraarknadsstöd raåste
riskerna för raissbruk eliraineras så långt sora raöjligt. Det måste vidare
beaktas att det i dessa fall många gånger kan vara svårt att kontrollera de
faktiska förhållandena. Jag anser därför att det finns anledning att gå frara
försiktigt. Först mot bakgrand av vunna erfarenheter vid tUlämpningen av
besläraraelserna kan bedöraas ora arbetslöshetsbegreppet för företagare är
lärapligt utforraat. Jag vill i detta sararaanhang även erinra om den möjlighet
sora öppnas att medge undanlag från den förordade huvudregeln.
Genom
raedgivande av AMS har skapats vissa raöjligheter för yrkesfiskare, sora på
grund av storm eller andra omständigheter tvingas till uppehåll i fisket, att
uppbära kassaersättning ora båten ligger i haran i Sverige eller annat nordiskt
land. Detta utgör ett undantag från den annars inora arbetslöshetsförsäkringen
gällande principen att den arbetslöse skall stå till arbetsraarknadens
förfogande i Sverige. Undantaget får ses raot bakgrund av de speciella
förhållanden sora råder för yrkesfiskarna. En utvidgning av denna särregel tUl
att avse även haranar utanför Norden anser jag inte vara befogad.
Beträffande
kravet att den arbetslöse skaU vara anmäld på arbetsförmedlingen vill jag i
likhet raed AMS understryka betydelsen av att den arbetslöse redan innan han
blir arbetslös tar kontakt raed förraedlingen. Ett krav på att han anraäler sig
till förraedlingen redan när han blir uppsagd bör visserligen inte uppställas
sora vUlkor för ersättningsrätt. Jag anser det eraeUertid angeläget att sådan
anraälan sker. Kassorna bör underrätta sina raedleraraar ora betydelsen av
tidiga kontakter raed förraedlingen när arbetslöshet hotar raedleraraen.
Ytterligare
en förutsättning för rätt till ersättning är att den arbetssökande är
arbetsför. Detta villkor innebär att sökanden skall kunna prestera ett
norraalt arbetsresultat i ett för honora lämpligt arbete. Den som på grund av
sjukdom, invaliditet eller hög ålder inte kan utföra arbete bör liksom f. n.
inte vara berättigad till kontant stöd vid arbetslöshet. Sjukdom sora raedför
rätt till hel sjukpenning bör således, sora utredningen föreslår, utesluta
ersättning vid arbetslöshet. Den som uppbär hel förtidspension eller helt
sjukbidrag likställs med den sora är helt sjukskriven. I fall då halv
sjukpenning utgår skall den arbetslöse anses som ej arbetslös halva dagen och
som arbetsför halva dagen. Då partiell förtidspension och partiellt sjukbidrag
utgår kan några generella antaganden inte göras ora verkningarna av sjukdora
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförraågan,
sora i det enskUda fallet har legat till grund för pensionsbeslutet.
Bedöraningen får, sora utredningen anför, i dessa fall ske av saratliga de
oraständigheler sora i den
12
Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop.
1973: 56 178
föreliggande
situationen skapar svårigheter för sökanden alt finna lärapligt
förvärvsarbete. Bedöraningen av arbetsförheten sora allmänt villkor för
ersältningsrätt vid arbetslöshet bör principiellt ske enligt sararaa invaliditetsbegrepp
och raed sararaa raetoder, vare sig nedsättning av arbetsförraågan uppstått
genora yrkesskada eller på annat sätt. Därvid bör bedöraningen inriktas direkt
på sökanden och avse dennes aktuella arbetsförraåga.
I
likhet med utredningen anser jag att sora villkor för ersättningsrätt skall
gälla att den arbetslöse även i övrigt är oförhindrad alt förvärvsarbeta.
Detta innebär att det inte får föreligga någon orasländighet sora hindrar den arbetslöse
att över huvud taget utföra tillgängligt och lärapligt förvärvsarbete under
tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret
innefattar saratidigt alla omständigheter som kan utgöra hinder för att utföra
tillgängligt förvärvsarbete. Annorlunda uttryckt innebär villkoret att
arbetssökanden skall stå till arbetsmarknadens förfogande.
Problem vid bedöraningen
ora den arbetslöse står till arbetsraarknadens förfogande kan föreligga i
fråga ora den sora till väsentlig del har haft sin försörjning genom
stadigvarande förvärvsarbete i hemmet. Den som mister sådant arbete kan i vissa
situationer ha stora svårigheter att ställa ora sig till förvärvsarbete utora
heraraet. I likhet raed utredningen anser jag att de sora är bundna vid
heraraet till följd av personligt handikapp bör kunna få ersättning vid
arbetslöshet, ora de till väsentlig del haft sin försörjning genora
stadigvarande heraarbete och ora de är beredda att utföra annat heraarbete
eller annat arbete sora deras handikapp tillåter. Denna bedömningsregel bör
som utredningen förordar gälla även personliga handikapp av andra slag än
fysiska, exempelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig
anhörig, som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utom heraraet.
Krav bör dock i dessa fall ställas på alt vårdbehovet styrks genom intyg från
exerapelvis socialrayndighet.
Enligt
arbetsraarknadskungörelsen föreligger raöjlighet för kassaraed lera att under
yrkesutbildning välja ersättning från arbetslöshetskassa i stället för
utbildningsbidrag. Möjligheten till kassaersätlning under utbildningstid
uppköra innan utbildningsbidrag hade införts. Det ursprangliga skälet för
denna ersättningsraöjlighet var alt kassaraedlera skulle få ersättning från
försäkringen under en kortvarig kurs, sora när arbetserbjudande läranades
omedelbart kunde avbrytas. När utbildningsbidraget under
arbetsraarknadsutbildning infördes och detta bidrag i vissa fall inte alltid
motsvarade kassaersättningen ansågs det rimligt att val-raöjligheten fick
kvarstå. Utredningen har föreslagit att denna valmöjlighet slopas och anför
som skäl härför att det föreligger risk för att medlem under utbildningstiden
förbrukar sitt försäkringsskydd. Med hänsyn till de förlängda ersättningstider sora
jag i det följande koraraer
Prop.
1973: 56 179
att
förorda i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen förefaller utredningens farhågor
överdrivna. Jag förordar därför att nuvarande möjlighet att välja ersättning
från arbetslöshetskassa i stället för utbildningsbidrag kvarstår.
Den
sora söker deltidsarbete skall enligt utredningen i första hand få förslag till
sådant arbete av arbetsförraedUngen. Ora det inte är raöjligt att inom skälig
tid lärana förslag till deltidsarbete, bör erbjudande ora heltidsarbete, ora
sådant finns, diskuteras raed sökanden. Avvisas sådant erbjudande och anser
förraedlingen att sökandens raotiv härför inte är godtagbara/ bör
ersättningsrätten omprövas. Utredningen anser att sökandens berättigade
önskemål därvid bör beaktas. Hänsyn bör särskilt tas lill tidigare
arbetsförhållanden, t, ex, att sökanden förat under längre tid har haft endast
deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte tillgång på deltidsarbete
inom sökandens naturliga arbetsoraråde, kan enligt utredningens raening
övervägas ora ett föreliggande erbjudande om heltidsarbete är att anse som
lämpligt. Bedöraningen härav föreslås ske enligt de principer och regler som
gäller för prövningen av lärapligt arbete.
1
likhet raed utredningen anser jag att den sora söker deltidsarbete skall av
arbetsförraedUngen kunna erbjudas heltidsarbete i den raån deltidsarbete inle
finns att tillgå. Vid bedöraningen av ora det erbjudna arbetet skall anses
lärapligt eller inte, får, sora utredningen föreslår, de allraänna principer
sora gäller för prövningen av erbjudet arbetes läraplighet och sora jag i det
följande närmare kommer att redogöra för användas. Samtliga i det enskilda
fallet föreliggande oraständigheler raåste beaktas vid denna bedöraning.
7.3.2
Lämpligt arbete
I
fråga ora vad sora skall anses sora lärapligt arbete frarahåller
KSA-utredningen alt den innebörd sora ges åt detta begrepp i raångt och raycket
bestämmer försäkringssystemets karaktär. Mot bakgrunden härav tar utredningen
upp besläramelserna till granskning i hela deras vidd. I denna del vill jag
till en början anföra följande.
Av
såväl sarahällsekonoraiska sora rent arbetsmarknadspolitiska skäl har det
ansetts oriktigt att utbetala arbetslöshetsersättning saratidigt sora behov av
arbetskraft förelegat, ora det inte funnits något absolut hinder för den
arbetssökande att åta sig arbetet i fråga.
Den
snabba strakturoravandlingen sora under längre tid har kännetecknat
arbetsraarknad och näringsliv har varit av avgörande betydelse för
raöjlighelerna att upprätthåUa en hög frarastegstakt. En förutsättning för att
under denna oravandlingsprocess kunna upprätthålla full sysselsättning är en
hög rörlighet på arbetsraarknaden. Den snabba utbyggnaden av
arbetsraarknadsutbUdningen och raöjlighelerna till slöd vid flyttning ar
uttryck för den vikt statsraakterna lagt vid rörlighetsstirau-lerande åtgärder
inora den moderna arbetsmarknadspolitiken.
Prop.
1973: 56 180
Genom
de regionalpolitiska insatserna understödjer samhället utvecklingen av
bärkraftiga regionala och komraunala centra. Därraed kan de oraflytlningar som
är en nödvändig följd av förändringarna i näringslivets struktur i betydande
utsträckning begränsas till den egna regionen eller landsdelen.
Jag
finner det mot denna bakgrund angeläget att betona vikten av att de olika
formerna av kontant stöd vid arbetslöshet utformas på sådant sätt att den
nödvändiga yrkesraässiga och geografiska rörligheten inte hämmas och därraed
ökar riskerna för arbetslöshet. Erfarenheterna från den senaste
konjunkturnedgången ger vid handen att det i varje fall på vissa orter har
funnits en tendens till rainskad villighet att anta tiUgängliga arbeten.
Vid
övervägandet av om ett arbete kan anses lärapligt för den aktuelle
arbetssökanden bör enligt rain raening eftersträvas att väga sararaan de skilda
förhållanden som bör tUlmätas betydelse för arbetsvalet tUl en helhetsbild.
Bedöraningen av arbetets läraplighet bör ske raed hänsyn till arbetssökandens
yrkeskunnande och personliga förhållanden. Detta innebär dock inte att en arbetssökande
kan avvisa erbjudet arbete endast på den grunden alt han exerapelvis har
genomgått viss utbildning eller varit verksam i visst yrke.
När det gäller anvisning
av arbete på annan ort än bostadsorten blir givetvis den arbetssökandes
personliga förhållanden och arbetets art avgörande vid bedömningen av huruvida
det erbjudna arbetet skall anses lämpligt. De riktlinjer sora f. n. tiUärapas
och sora har fastställts av AMS innebär att skälig hänsyn tas till den
arbetssökandes personliga förhållanden. Jag finner därför, i likhet raed
utredningen, inte påkallat att förorda någon ändring i dessa riktlinjer.
Prövningen bör även i fortsättningen grundas på regeln att den arbetslöse
skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att förvärvsarbeta. Jag vill dock
anföra följande synpunkter. Många fall av lokal bundenhet beror på
farailjeskäl. Den lokala bundenheten i en familj kan bero på raakens
arbetsförhållanden eller hänsyn till saraboende föräldrar eller barn. Flera
saraverkande boende-och ansvarsförhållanden skapar i dessa faU en koraplicerad
bundenhet för både kvinnor och raän. Har de sraå barn och är sarahällets
service för tillsyn av dem inte utbyggd, uppstår särskilda svårigheter. När barnen
inte längre är i sådan ålder att de behöver kontinuerlig vård eUer tiUsyn får
bundenheten vid hemraet bedöraas på ett annat sätt. Då kan förekorasten av barn
inte längre anses utgöra ett hinder för att ta arbete på annan ort, men det är
önskvärt att arbetsorten är belägen så att borta-varande förälder kan besöka
hemmet varje vecka, om det inte är fråga ora en kortvarig anstäUning. Ora inte
farailjebostad kan erbjudas i ifrågavarande arbetsort, skaU föräldrar raed
heraraavarande icke vuxna barn kunna göra anspråk på att bara en av dera skall
vara beredd att anta arbete på annan ort än den dittillsvarande bostadsorten.
När lo-
Prop.
1973: 56 181
kal
bundenhet huvudsakligen beror på uppdrag, bisyssla eller annan liknande
verksarahet bör tiden för rådrura anpassas efter skälig tid för avveckling av
verksaraheten. Många gånger är de åtgärder som är nödvändiga för en anpassning
tUl arbetsraarknaden beroende av den arbetssökandes vilja att själv raedverka.
Jag vill i detta sararaanhang betona att sarahäUet inte kan ta ansvar för
arbetslöshet i de fall denna huvudsakligen beror på orealistiskt lokalt
begränsat arbetsutbud, sora den arbetssökande själv, även efter skäligt
rådrura, vägrar att utvidga eller anpassa till den faktiskt föreliggande
tillgången på lärapligt förvärvsarbete. I saraband raed nytillträde på
arbetsraarknaden är det en norraal företeelse att förhållandevis stora krav på
yrkesraässig eller geografisk rörlighet raåste ställas. Delta gäller inte
rainst ungdoraar för vUka anspråk på rörlighet bör kunna ställas väsentligt
högre. Jag vill erinra ora att vidgade raöjligheter för ungdoraar sora nyss har
avslutat gyranasieutbildning att få flyttningsbidrag har föreslagits i årets
statsverksproposition.
Utredningen
föreslår att den nuvarande regeln ora hänsynstagande till den arbetssökandes
krafter och färdigheter ersätts raed en bestäraraelse att erbjudet arbete skall
anses lärapligt, om inom raraen för tillgången på arbetstUlfäUen skälig hänsyn
har tagits såväl till sökandens yrkesvana och föreliggande förutsättningar i
övrigt för arbetet sora till hans önskemål i fråga ora arbetsval och andra
personliga förhållanden.
Mot
bakgrand av vad jag nyss har anfört är jag inte beredd att förorda en
upprajukning av gällande regler för vad sora skall anses sora lärapligt arbete.
Med hänsyn till att nya grupper koraraer att kunna få kontant stöd vid
arbetslöshet är det tvärtora angeläget att nuvarande praxis inte utvecklas så
att rörlighetshämraande effekter på arbetsraarknaden uppkoramer. För att uppnå
närraare anpassning härtill förordar jag att det införs en bestäraraelse av
innebörd att erbjudet arbete skall anses lärapligt, ora inora raraen för
tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes
yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga
förhållanden. Jag vill i likhet med AMS frarahålla att lagförslaget inte
innebär ett avsteg från principen att arbetslöshetsförsäkringen inte är en
yrkesförsäkring,
I
fråga ora vilken lön som skall anses skälig gäller f, n. att erbjudet arbete
skall anses lärapligt under förutsättning att det är förenat raed avlöning,
sora prövas vara skähg i förhållande till lön sora för sådant arbete utgår
enligt kollektivavtal eller, ora avtal inte finns, till i arbetsorten
förekoraraande lön för sararaa arbete.
En
grundläggande princip inora arbetslöshetsförsäkringen är alt den erbjudna
lönens skälighet prövas utan hänsyn tUl de inkoraster den arbetssökande har
haft i tidigare anställning. Enligt utredningens raening kan det inte koraraa i
fråga att gå ifrån denna princip. Ora den arbetssökande däreraot erbjuds ett
arbete sora är förenat med lägre nettolön än
Prop.
1973: 56 182
den
ersättning som han har rätt till från sin arbetslöshetskassa upplevs det enligt
utredningen sora en orättvisa av kassaraedleraraar. Utredningen föreslår
därför alt erbjudet arbete skall anses lämpligt bara om anställningsförraånerna
är skäliga i förhållande till den ersättning som den arbetssökande har rätt
till enligt försäkringen.
Utredningens
förslag i denna del har kritiserats av bl. a. ett flertal arbetstagarorganisationer,
SAF samt flera länsarbetsnärander.
Jag
vill i likhet raed bl. a. LO understryka angelägenheten av att saratliga
grupper arbetssökande behandlas lika hos arbetsförraedUngen. Tidigare
lönesättning eller utgående kassaersättning bör, sora de kritiska
reraissinstanserna anför, i princip inte vara avgörande för vare sig ora de
arbeten sora erbjuds den arbetslöse skall anses lärapliga eller ora han skall
kunna vägra anta arbetet utan påföljd för ersättningsrätten. Mot denna
bakgrund anser jag att kassaersättningens storlek inte får vara avgörande för
ora arbetserbjudande skall anses lärapligt eller ej. Fluvudregeln i fråga ora
skälig lön bör därför liksora hittills vara att anställningsförraånerna är
förenliga raed vad sora utgår till kollektlvav-talsanslällda inora sararaa
yrkesoraråde. Ora något norraerande avtal inte finns, får skälighetsprövningen
grundas på järafördser raed det löneläge sora i allraänhet råder för sararaa
arbete inora yrkesorarådet. Endast ora den erbjudna lönen väsentligt
understiger arbetslöshetsersättningen bör undantag från den angivna
huvudregeln raedges.
Med
hänsyn till att de i koUeklivavlal angivna lönerna ofta inte ger uttryck för
det reella löneläget inora avtalets giltighetsoraråde koraraer i regel den
faktiskt tillärapade lönesättningen på en arbetsplats att utgöra
järaförelsegrund. Den förordade huvudregeln innebär därför att en inora
vederbörande yrke kvalificerad arbetssökande utan risk för avstängning från
ersättning kan vägra att ta arbete enligt kollektivavtalets minimUön, ora den
på arbetsplatsen lUlärapade lönesättningen ligger över koUektivavtalets
lönevUlkor.
I
likhet med utredningen vill jag framhålla att inte endast lönen har betydelse
när det gäller att bedöraa ett erbjudet arbetes läraplighet från förevarande
synpunkt. Även andra anställningsförraåner bör beaktas. Sora exerapel kan
näranas pension, sjuklön, seraester, övertidsersättning, skift- och andra
tUlägg, helglön, resekostnadsersättning, traktaraentsersättning särat
tjänstegruppUv- och avgångsbidragsförsäkring. Ett erbjudet arbete bör i regel
anses lärapligt, ora den arbetssökande tillförsäkras de anställningsförmåner av
detta slag sora utgår enligt kollektivavtal.
I
detta saramanhang vill jag beröra den av riksdagen år 1967 (SU 1967: 112, rskr
1967: 272) behandlade frågan om införande av en inkomstgarantiförsäkring.
Utskottsutlåtandet, vars innehåll i denna dd gavs Kungl. Maj:t tUl känna,
grandade sig på ett raolionsförslag. Enligt detta skall garantin stå i
förhållande till den tidigare arbetsinkorasten och försvinna efter hand sora
ersättningen i den nya anställningen når
Prop.
1973: 56 183
upp
till eller överstiger den gamla arbetsinkomsten. Sora fraragått av rain
redogörelse för reglerna ora vilken lön sora skall anses skälig för att ett
erbjudet arbete skall anses lärapligt, sker denna prövning ulan hänsyn till de
inkoraster den arbetssökande har haft i tidigare arbete. Det skydd raot alltför
lågt avlönat arbete sora ligger i de regler sora jag därvid har förordat får
anses tillräckligt. Jag är därför inte beredd att förorda en annan ordning.
I likhet raed vad sora f.
n. gäller skall vid bedöraandet av arbetets läraplighet hänsyn inle behöva tas
till att arbetet hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt, sora strider
raot lag eller kollektivavtal, råder eller, i fråga ora arbetsplats där
kollektivavtal inte gäller, är av okynnes-karaktär. En förutsättning för att
erbjudet arbete av detta skäl skall kunna avvisas utan påföljd för
ersättningsrätten är att stridsåtgärd, sora inte är olovlig, har vidtagits vid
förelaget. Det är inte tillräckligt att varsel ora slridsåtgärd har utfärdats
eller att förelaget på annat sätt är konfliklhotat. Enligt utredningen kan det
vid tillärapningen av förevarande regel finnas anledning alt ta hänsyn till
arbetssökandens personliga svårigheter att godta ett arbetserbjudande vid
företag sora drabbats av konflikt. Jag vUl betona att sådana hänsyn skall las
endast då speciella skäl föreligger.
Enligt gällande ordning
skall förhållandena på arbetsplatsen väsentligen raotsvara vad sora i lag
eller annan författning föreskrivs rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa
och olycksfall. Utredningen har inte funnit anledning till annan ändring av
ifrågavarande bestäraraelse än att ordet väsentligen har tagits bort. Jag har
sarama uppfattning sora utredningen. Erbjudet arbete skall alltså anses
lärapligt endast om förhållanden på arbetsplatsen raotsvarar vad sora
föreskrivs i författning eller rayndighets föreskrifier rörande åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Sora utredningen påpekar är det
frärast arbetarskyddslagen och de föreskrifter och raedgivanden sora raeddelas
raed stöd av denna som får ligga till grund för bedömningen ora ett arbete är
lärapligt från arbetarskyddssynpunkt.
7.3.3
Självförvållad arbetslöshet
Enligt
gällande ordning anses självförvållad arbetslöshet föreligga, ora
arbetssökanden frivilligt utan gUtig anlednmg har läranat sitt arbete, på grund
av otillbörligt uppförande har skilts från arbetet, har avvisat erbjudet
lärapligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl
genora sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte korarait
till stånd. Vad som sålunda föreskrivs i fråga om arbete gäller även i
tillämpliga delar sådan yrkesutbildning sora av AMS förklaras vara av
beskaffenhet att kunna medföra befrielse från kravet på karenslid.
I
likhet med KSA-utredningen anser jag att det inte finns skäl att
Prop.
1973: 56 184
föreslå
någon ändring i gällande bestäraraelser ora självförvållad arbetslöshet.
Utrednmgen
anför emellertid följande synpunkter på tUlämpningen av besläraraelserna. Den
sora har ett arbete raen av någon i och för sig godtagbar anledning vUl skaffa
sig en lärapligare sysselsättning bör inte raotverkas i sitt yrkesval på grund
av ersältningsreglema. Sora giltig anledning att sluta en anställning bör
godtas att vederbörande har en allvarlig önskan att söka sig till annat för
honora lärapligare yrkesoraråde. Dock bör i regel krävas att han i god tid
innan anställningen upphör anraält sig sora arbetssökande hos
arbetsförraedUngen. Är arbelet uppenbarligen inte lärapUgt enligt de regler
sora gäller för bedöraande av erbjudet arbetes läraplighet, bör en
arbetstagare likaledes kunna sluta sin anställning utan risk för att avstängas
från ersättningsrätt. Detsamraa bör enligt utredningen gälla ora arbetet tagits
på försök efter anvisning av arbetsförraedUngen men arbetstagaren vUl söka byta
till ett lärapligare arbete.
Bl.
a. AMS är kritisk mot utredningens förslag i denna del. I likhet raed en
majoritet i AMS anser jag att det inle är rimligt att medlera, sora vill byta
yrke, generellt skall kunna sluta sin anställning för att i stället belasta
arbetslöshetskassan. Han bör i regel stanna kvar i sin anställning i avvaktan
på att han får arbete inora det önskade yrkesorarådet. För att giltig
anledning att sluta en anställning skall föreligga raåste liksom hittills
krävas starka skäl.
Beträffande
frågan huruvida självförvållad arbetslöshet föreligger när arbetstagaren skilts
från arbetet på grand av otUlbörligt uppförande anser jag i likhet med
utredningen att onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet,
frånvaro utan giltig anledning och vägran alt efter-koraraa arbetsledningens
anvisning även i fortsättningen kan tjäna sora exempel på faktorer som kan
föranleda att arbetslösheten anses självförvållad.
När
det gäller att bedöma om den arbetssökande utan att uttryckligen ha avvisat
lämpligt arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att
anställning inte korarait till stånd, vill jag liksora utredningen understryka
att regeln syftar endast på klart klandervärda beteenden från den
arbetssökandes sida.
Utredningen föreslår att
påföljden vid självförvållad arbetslöshet skall vara avstängning från rätt tUl
ersättning i sju dagar ora arbetet skulle ha varat högst fem dagar, 14 dagar
ora arbetet skulle ha varat raer än fera raen högst tio dagar och i annat fall
28 dagar. Genora en sådan ordning uppnås ett raer differentierat påföljdssyslera
än f, n. Jag tillstyrker därför utredningens förslag. Som utredningen föreslår
bör raöjlighet dessutora liksom hittills finnas att, i de fall då det är
uppenbart att den arbetslöse inte vill anta erbjudet lämpligt arbete, kräva 20
dagars arbete innan ersättning utgår. Ett exerapel på sådant fall är alt den
arbetslöse vid upp-
Prop.
1973: 56 185
repade
tUlfällen avvisat erbjudet lämpligt arbete. Jag vill i detta sararaanhang
frarahålla att den arbetslöse kan ha läranat sin anställning under sådana förhållanden,
att det är uppenbart att han inte står till arbetsraarknadens förfogande. I
sådana fall kan finnas anledning att kräva 20 dagars arbete utan att den
arbetslöse dessförinnan behöver erbjudas nytt arbete.
I
likhet raed utredningen anser jag att bestäraraelsema ora självförvållad
arbetslöshet även i fortsättningen bör i tillärapliga delar gälla i fråga ora
arbetslös sora avvisar arbetsraarknadsutbildning, dvs. yrkesutbildning vid
vilken utbildningsbidrag utgår enligt arbetsraarknadskungörelsen. Sora
utredningen anför bör, i enlighet raed vad sora nu gäller, i regel avstängning
ske endast när oraständigheterna ger belägg för ovillighet från den
arbetssökandes sida att själv bidra till att koraraa ur en svår
arbetslöshetssituation. I likhet raed vad AMS frarahåller i sitt reraissyttrande
anser jag att detsararaa bör gälla även de fall då den arbetslöse försvårar sin
återanpassning genom att vägra att acceptera förslag om arbetsvärd eller
läkarvård eller genom att avbryta sådan vård eller arbetsmarknadsutbildning.
7.4
Arbetslöshetsförsäkringen
7.4.1
Föreningsrältsliga bestämmelser om arbetslöshetskassor
Arbetslöshetskassoma
är i föreningsrättsligt hänseende organiserade sora understödsföreningar och
lyder sora sådana under lagen (1938: 96) ora understödsföreningar (UFL). Både
erkända och icke erkända arbetslöshetskassor är således underkastade reglerna
i UFL. I praktiken är det eraellertid endast UFL:s föreningsrättsliga
bestäraradser av raera allmän natur sora har betydelse för de erkända arbetslöshetskassorna.
En inom
finansdepartementet tillkallad sakkunnig raed uppdrag att se över UFL anför i
sitt betänkande (SOU 1970: 23) Understödsföreningar att genora översynen av UFL
de grundläggande olikheterna raellan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga
understödsföreningar kommer att ytterligare markeras. Den sakkunnige utgår från
att den nya understödsföreningslagen inte bör göras direkt tillämplig på de
erkända arbetslöshetskassorna.
KSA-utredningen
ansluter sig till den principiella uppfattningen att de erkända
arbetslöshetskassorna inte längre bör falla in under giltighetsområdet för
UFL. De bestäraraelser av föreningsrättslig natur sora fordras för de erkända
arbetslöshetskassorna, saralar utredningen i en särskild del av den föreslagna
lagen ora arbetslöshetsförsäkring. Denna lagdel bör enhgt utredningen innehålla
i princip en fristående, fullständig reglering för kassorna. I syfte alt
nedbringa författningsraaterialets orafång finner utredningen dock raotiverat
alt i fråga ora vissa bestära-
Prop.
1973: 56 186
raelser
av allraänt föreningsrättslig natur i sitt lagförslag hänvisa till UFL.
Hänvisningarna görs av praktiska skäl till den sakkunniges förslag till ny
understödsföreningslag.
Den
nya lagen (1972: 262) ora understödsföreningar har trätt i kraft den 1 juli
1972. Lagen gäller inle i fråga ora erkända arbetslöshetskassor. I enlighet
raed departeraentschefens förslag föreskrivs i över-gångsbesläraraelserna att
den garala lagen fortfarande gäller 1 fråga om erkänd arbetslöshetskassa och
sådan icke erkänd arbetslöshetskassa sora registreras före den nya lagens
ikraftträdande. I de avsnitt i den nya understödsföreningslagen sora är av
allraän föreningsrätlslig natur görs i stor utsträckning hänvisningar tUl lagen
(1951: 308) om ekonoraiska föreningar (ändrad senast 1972: 263) (EFL).
Även jag anser att den
föreslagna lagen ora arbetslöshetsförsäkring i princip fullständigt bör reglera
de erkända arbetslöshetskassornas förhållanden. Med hänsyn till att den nya
lagen ora understödsföreningar i fråga ora föreningsrättsliga regler av allraän
natur i stor utsträckning hänvisar till raotsvarande bestäraraelser i EFL och
till att i annat fall bestäraraelser med samraa sakliga innebörd skulle få en
olikartad utformning förordar jag att sarama lagtekniska lösning väljs i fråga
om de allraänt föreningsrältsliga reglerna i lagen ora arbetslöshetsförsäkring.
Även i övrigt behövs en viss oraarbelning av KSA-utredningens lagförslag i
denna del för att raan skall uppnå överenssläraraelse med motsvarande regler i
den nya understödsföreningslagen. Dessa regler koramer jag att beröra närmare i
specialraotiveringen.
F.
n. finns endast en icke erkänd arbetslöshetskassa. Denna kassas verksarahet har
ringa orafattning, I fråga ora den bör även i fortsättningen reglerna i garala
UFL äga tillärapning.
I
detta sararaanhang vill jag understryka att KSA-utredningens förslag, att det
vid sidan av de kassor som är verksararaa inom arbetslöshetsförsäkringen inte
skall få finnas registrerade föreningar raed ändamål att bereda sina
raedleraraar stöd vid arbetslöshet, inte innebär att arbetslöshetsförsäkring i
förra av avgångsbidragsersällning i fortsättningen inte skall kunna meddelas
av försäkringsbolag.
KSA-utredningen
föreslår att arbetslöshetskassa liksora hittills skall ha raöjlighet att
begränsa sin verksarahet till visst verksamhetsområde. Kassa skall stå öppen
för var och en sora uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess
verksarahetsoraråde. En förutsättning är dock att sökanden vid tiden för inträdet
uppfyller vUlkoret att tillhöra kassans verksamhetsoraråde. I stadgama skall
kassa kunna begränsa verksamhetsorarådet till att avse förvärvsarbetande
antingen sora företagare eller som löntagare. Utredningen föreslår vidare att
den sora arbetar åt make inte på grund av detta förhållande skall kunna vägras
inträde i arbetslöshetskassa. Detsamraa skall gälla den sora arbetar åt förälder,
adoptant, barn eller adoptivbarn. Föratsättning för rätt till raed-
Prop.
1973: 56 187
leraskap
i dessa fall är eraellertid att ett klart anställningsförhållande föreligger.
Liksom hittills får ingen samtidigt tillhöra raer än en kassa.
Flertalet av de regler
sora enligt gällande förordning begränsar enskilda personers rätt att inträda
eller kvarstå i kassa föreslås av utredningen antingen bortfalla eller i
fråga ora rätt att kvarstå bero på kassans beslut. Kassa skall liksora
hittills ha raöjlighet att ha kvar raedlem som arbetar utanför kassans
verksarahetsoraråde. Denna bestäraraelse föreslås utvidgad till att avse även
företagare. Har raedlera arbetat sex av de senaste tolv raånadema utanför
kassans verksarahetsoraråde skall kassan ha rätt att utesluta raedleraraen.
Från rätt till raedleraskap skall undantas den sora inte fyllt 15 år och den
sora fyllt 66 år. Från rätt att kvarstå sora raedlera i kassa skall undanlas
den som fyllt 70 år.
Utredningens
förslag i fråga om arbetslöshetskassornas verksarahetsområden och rätten till
raedleraskap i kassa har i huvudsak läranats utan erinran vid reraissbehandlingen.
Även jag biträder utredningens förslag i denna del raed undantag för ett par
punkter sora jag återkoraraer till i det följande.
AMS
frarahåller att ora företagare får inträde i en arbetslöshetskassa för
arbetstagare, kassans stadgar blir tUlämpliga på sådan medlera. Då
arbetstagarkassas stadgar inte är avpassade raed hänsyn till eventuella
företagarmedleraraar, skulle utredningens förslag få till följd bl. a, alt för
sådan raedlera skall tillämpas samraa arbetslöshetsbegrepp sora gäller för
arbetstagare, vilket enligt styrdsens raening är oriraligt. Detsararaa skulle
gälla förhållandet företagarkassa-anställd.
Jag
kan inte instäraraa i de betänkligheter sora AMS fraraför. Sora utredningen
frarahåller lär kassomas raöjligheter att begränsa sitt verksarahetsoraråde
raed hänsyn till försäkringstagarens ställning sora företagare resp. löntagare
få till följd att kassa för enbart löntagare vägrar inträde för eller utesluter
den sora är företagare, raedan kassa för enbart företagare vägrar inträde för
eller utesluter löntagare. Kassa för löntagare resp. företagare torde ofta ha
intresse av att dess raedleraraar inte i för stor utsträckning sysselsätts sora
företagare resp. löntagare. Dessutora föreskrivs uttryckligen i lagförslaget
att företagare anses arbetslös, när hans personliga verksarahet i rörelsen har
upphört. Detta skall givetvis gälla vare sig företagaren är raedlera i
arbetslöshetskassa för företagare eller för arbetstagare. Jag förordar således
att kassorna även i fortsättningen själva får avgöra hur begränsningen av
verksarahetsorarådet skall ske.
Utredningens förslag
öppnar i flera avseenden vidgade raöjligheter att tillhöra
arbetslöshetsförsäkringen. Alla förvärvsarbetande skall kunna tUlhöra
försäkringen. Jag vUl i det sararaanhanget understryka vikten av att det klart
fraragår att ett anställningsförhållande föreligger i de fall då sökanden
arbetar åt raake, förälder, adoptant, barn eller adoptivbarn. Det är i dessa
fall även av vikt att det klarläggs att den försäkrade tidi-
Prop.
1973: 56 188
gare
verkligen har haft inkorast från anställningen, sora tyder på att ett ordinärt
anställningsförhållande har förelegat. En omständighet att beakta i detta
sararaanhang kan även vara att arbetsgivaren har betalt avgifter till
sjukförsäkringen, ATP ra. ra.
Arbetslöshetskassa för
företagare kan enligt gällande bestäraraelser bildas endast efter tillstånd av
Kungl. Maj:t. F. n. finns fyra sådana kassor. I likhet raed utredningen anser
jag att det finns anledning att förutsätta alt en arbetslöshetsförsäkring
bland företagarna, uppbyggd av deras organisationer, skall ge sararaa goda
erfarenheter sora raan har från arbetstagarsidan. Jag ser således positivt på
en utveckling sora innebär att företagare i ökad utsträckning orafattas av
arbetslöshetsförsäkringen. Förutsättningar för bildandet av fler
företagarkassor synes också finnas. Liksora hittills bör dock fordras tillstånd
av Kungl. Maj:t för bUdandet av sådana kassor. I likhet raed utredningen
tillstyrker jag att arbetstagarkassor skall kunna orafatta även företagare.
Jag vill i detta
samraanhang även beröra det problera sora de allt vanligare förekoraraande s.
k. enraansbolagen kan raedföra. Jag syftar då på sådana bolag där den anställde
eller hans farailj äger huvudparten av aktierna. I praktiken är en sådan
anställd oftast att järaställa med en egen företagare fastän han formellt står
i ett arbetstagarförhållande genteraot bolaget. De regler, sora jag förordar
skall gälla i fråga ora företagare, bör därför norraalt tillärapas även när det
gäller innehavare av enmansbolag. Dessutora bör arbetslöshetskassa för
arbetstagare kunna vägra sådan anställd medleraskap i kassan.
Sora
jag i det följande kommer att närmare beröra föreslår jag att rätten till
ersättning skall upphöra när den försäkrade har uppnått 67 års ålder. I
enlighet härmed bör från rätt att kvarstå sora raedlera i erkänd
arbetslöshetskassa undantas den sora fyllt 67 år.
Jag
har tidigare förordat att den nedre åldersgränsen för rätt att bli raedlera i
arbetslöshetskassa sätts till 15 år. Med det av utredningen föreslagna
arbetsvUlkoret skulle ersättning kunna koraraa att utgå när raedleraraen har
uppnått en ålder av 15 år och 5 raånader. Som jag återkommer till i ett senare
avsnitt förordar jag att, vid sidan av arbetsvillkoret, för rätt till
ersättning uppställs krav på tolv månaders raedleraskap i kassan. Detta
raedför att ersättning kan utgå tidigast då medleraraen fyUer 16 år. Detta
förhåUande aktualiserar frågan ora en sänkning av åldersgränsen för rätt till
raedleraskap i arbetslöshetskassa. Med hänsyn till att endast ett fåtal
ungdoraar koraraer ut i arbetslivet före denna ålder anser jag eraellertid att
det inle finns anledning att föreslå en sådan sänkning. Jag förordar således
att den nedre åldersgränsen för alt bli raedlera 1 erkänd arbetslöshetskassa
bestäras till 15 år.
Fondplaceringsreglerna
för arbetslöshetskassorna överensstäraraer i huvudsak raed raotsvarande
bestäraraelser för de allraänna försäkringskassoma inora sjukförsäkringen.
KSA-utredningens förslag innebär.
Prop.
1973: 56 189
raed
undantag för att en fri sektor för fondplacering föreslås, i sak ingen ändring
i nu gällande bestäraraelser. Detta innebär bl. a. att placering mot säkerhet i
inteckning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inora två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde får ske. Vid
remissbehandlingen har bankinspektionen ifrågasatt nödvändigheten av att hålla
en så låg belåningsgräns som två tredjedelar. Inspektionen anser alt gränsen
kan höjas i nivå med vad som i andra sararaanhang anses uppfylla kravet på
betryggande säkerhet och föreslår tre fjärdedelar av taxeringsvärdet sora en
läraplig gräns. Även jag anser att den av bankinspektionen föreslagna
belåningsgränsen innebär betryggande säkerhet. Jag förordar därför att
placering mot säkerhet i inteckning i annan fastighet än industrifastighet
eller i tomträtt skall kunna ske inora tre fjärdedelar av senast fastställda
taxeringsvärde.
En viktig nyhet i
KSA-utredningens förslag är att de erkända arbetslöshetskassorna föreslås få
fri placeringsrätt inora en sektor sora svarar mot en tiondel av fonden, dock
med undantag i fråga ora placering i aktier och andelar i aktiefond. Endast
riksbanksfullraaktige har vid reraissbehandlingen berört denna fråga.
Fullraäktige erinrar om att kapilal-raarknadsulredningen enligt sina direktiv
har att företa en översyn av placeringsreglema för arbetslöshetskassor,
sjukförsäkringskassor och understödsföreningar. Enligt fuUraäktiges mening bör
frågan ora införande av en fri sektor utan olägenheter kunna vUa i avvaktan på
sistnämnda utrednings ställningstagande.
Det är enligt rain åsikt
angeläget att arbetslöshetskassorna snarast raöjligt tillåts att placera viss
del av fonden fritt. En sådan raöjlighet finns redan för livförsäkringsbolagen
enligt 274 § lagen (1948: 433) ora försäkringsrörelse (274 § ändrad senast
1967: 343) och för understödsföreningarna enligt 24 § nya
understödsföreningslagen. Sora utredningen anför är det självfallet angeläget
att placeringsbestämmelserna är utformade raed hänsyn till kravet på placering
i säkra objekt. Saratidigt finns det ett intresse att fondraedlen ger en god
avkastning. Det ligger naturligtvis alltid ett riskraoraent i alt kassoma
tillåts fri placering. Jag vUl dock erinra ora att raöjligheten till och
orafattningen av fri fondplacering skall anges i kassans stadgar. Vid
prövningen av stadgarna ankoraraer det på AMS att kontroUera att
soUditetssynpunkter beaktas även när det gäller placering inora den fria
sektorn. Med hänsyn till det anförda anser jag det riraligt att även
arbetslöshetskassorna får rätt lill fri placering av en tiondel av fonden. Jag
biträder därför utredningens förslag på denna punkt. Som utredningen påpekar
bör från den fria pla-cerlngsrätten undantas placering i aktier och andelar i
aktiefond.
7.4.2
Medlemsvillkor
KSA-utredningen
föreslår att det nuvarande 12-månadersvillkoret, sora innebär att raedleraraen
för att kunna få ersättning i princip skall
Prop.
1973:56 190
ha
arbetat och erlagt avgifter för rainst tolv raånader, slopas sora ersättningsvillkor.
Flertalet reraissinstanser tillstyrker eller har inte någon erinran raot
förslaget. Bl, a, AMS, Saraorganisationen, LO och TCO anser eraellertid, att
det bör vara raöjligt för arbetslöshetskassa alt ha krav på tolv raånaders
raedleraskap för rätt till ersättning.
Slopandet av
12-raånadersvillkoret raedför att den som har lång uppsägningstid kan söka
inträde i en arbetslöshetskassa först sedan han blivit uppsagd från sin
anställning och därefter upparbeta ersältningsrätt före uppsägningstidens
utgång. När det gäller företagare har han i allraänhet raöjlighet att i god
tid förutse en förestående nedläggning av rörelsen, Dessutora kan inte bortses
från den betydelse ett raedlerasvillkor har för arbetslöshetskassornas
ekonorai. Jag förordar därför alt krav på tolv månaders medlemskap i
arbetslöshetskassa uppstäUs som ett allraänt ersättnlngsviUkor för den som är
arbetstagare. För den som har haft sin huvudsakliga försörjning genora
verksarahet sora självständig företagare bör krävas att raedleraskapet har
varat rainst 24 raånader. Försäkrad, sora oraedelbart före inträdet i erkänd
arbetslöshetskassa har varit medlera i annan sådan kassa, bör få tillgodoräkna
sig tid i den tidigare kassan för uppfyllandet av 12-raånadersvUlkoret.
7.4.3
Arbetsvillkor
För
att garantera att den försäkrade har en aktuell anknytning till arbetsraarknaden
måste vid sidan av 12-månadetsviUkoret uppställas ett villkor ora viss tids
arbete oraedelbart före arbetslöshetens början. F. n. gäller ett sådant villkor
på fera raånader. Jag föreslår att detta villkor skall gälla också fraradeles.
Nuvarande
5-raånadersvillkor utgör en korabinalion av arbets- och avgiftsvUlkor. För att
undvika den bundenhet för avgiftssysteraet sora härigenora uppstår, föreslår
KSA-utredningen att 5-raånadersvillkoret inte längre skall ha karaktären av
avgiftsvillkor. Fullgörande av avgiftsbetalningen skall i stället ingå i
kassaraedleraraens sladgeenliga förpliktelser och vara en förutsättning för
att ersättningsrätt skall uppkomma och fortiöpa. Jag ddar denna uppfattning.
I fråga om den närmare
utforraningen av 5-raånadersvUlkoret innebär utredningens förslag att sora
huvudregel skall gälla att försäkrad, innan rätt till ersättning uppkoraraer,
efler senaste inträdet i arbetslöshetskassan under en raratid av högst tolv
raånader oraedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört
förvärvsarbete i fera raånader. Varje kassa skall ha viss frUiet att själv
bestämma detaljerade regler för beräkning av den arbetade tid som fordras för
att en raånad skall kunna tillgodoräknas. Sora riktpunkt bör därvid enligt
utredningen gälla att arbetslös får tillgodoräkna endast månad under vilken han
arbetat minst tio dagar och minst 70 timmar.
Utredningen
föreslår vidare att kassa efter tillstånd av AMS skall få
Prop.
1973: 56 191
tillärapa
den s. k. kvantitetsregeln, sora innebär att arbetsvillkoret inte uttrycks i
arbete under ett visst antal månader utan i arbete under ett visst antal dagar
under hela 12-raånadersperioden. Härigenora undviks en olägenhet sora vidlåder
det traditionella systeraet raed månadsberäkning och som innebär att olika
arbete av samraa orafattning på grund av förläggningen till olika raånader kan
ge skilda resultat vid prövningen av arbetsvillkoret.
Liksora
hittills skall enligt utredningens raening raed tid i förvärvsarbete
jämställas tid då medlem har haft seraester eller eljest raed helt eller
delvis bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdora,
värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Däratöver skall raed arbetad tid vid
bedöraningen av arbetsvUlkoret i viss utsträckning likställas tid då den
försäkrade genoragått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnpliktstjänstgöring
eller åtnjutit tilläggssjukpenning i saraband raed havandeskap och barnsbörd.
Med arbetsmarknadsutbildning förstår utredningen sådan utbUdning som
berättigar till utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Beträffande arbetsraarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring samt havandeskap
och barnsbörd skall tillsararaans högst två raånader kunna järaställas raed
arbetad tid.
I
fråga ora tid som inte inräknas i raratiden s. k. överhoppningsbar tid
förordar utredningen att sjukdora liksom f. n. skall anses som sådan tid.
Dessutom bör enligt utredningens mening sora överhoppningsbar tid räknas tid
då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på
krirainalvårdens oraråde eller vårdnad av barn eller adoptivbarn som ej fyUt
tre år. Tiden skall vara överhoppningsbar endast i den mån den inte järaställs
raed tid under vilken förvärvsarbete utförts. Vuxenutbildning definieras av
utredningen sora sådan utbildning som har föregåtts av minst fem månaders
sammanhängande förvärvsarbete med en för arbetet normal heltidstjänstgöring.
Hit räknas sålunda normalt exempelvis arbetsmarknadsutbildning, i den raån den
inte kan likstäUas raed tid i förvärvsarbete.
Flertalet
reraissinstanser tillstyrker eller läranar utan erinran utredningens förslag
tUl 5-månadersvUlkor. Även jag tillstyrker i huvudsak förslaget i denna del.
Beträffande vuxenutbildning vill jag göra den preciseringen att det skall vara
fråga ora antingen sådan utbUdning sora berättigar till statligt studiestöd
eller sådan annan heltidsutbildning sora AMS kan godta. På en punkt har jag
vidare en genteraot utredningen avvikande uppfattning. Dessutora vill jag
behandla ett par frågor sora utredningen inte berört raen som tagits upp vid
remissbehandlingen. Vidare föranleder ett av statsrådet Odhnoff tidigare denna
dag anraält förslag beträffande bl. a. förraånerna vid barns födelse vissa
ändringar i utredningens förslag.
Den
nuvarande moderskapsförsäkringen, sora innefattar raoderskaps-
Prop.
1973: 56 192
penning
och tUläggssjukpenning i anledning av barnsbörd, avses i fraratiden bli ersatt
raed en föräldrapenning. Den av barnets föräldrar sora under tiden efter bamets
födelse orabesörjer den huvudsakliga vården av barnet skall bli berättigad till
föräldrapenning. Dessa förhållanden föranleder den ändringen i utredningens
förslag alt tid under vUken den försäkrade har åtnjutit föräldrapenning i
saraband raed barns födelse får järaställas raed tid i förvärvsarbete i stället
för sora utredningen föreslår tid då den försäkrade har åtnjutit
tilläggssjukpenning. I enlighet raed utredningens förslag bör dock högst två
raånader av sådan tid järaställas raed förvärvsarbete. Vidare bör dagpenning
inte utges för dag då föräldrapenning utgår.
Beträffande tid då
försäkrad varit hindrad att förvärvsarbeta på grund av vårdnad av eget barn
eller adoptivbarn föreslår utredningen att sådan lid skall vara
överhoppningsbar i den raån barnet inle fyllt tre år. Detta innebär en
avvikelse från de tidsgränser som gäUer i andra samraanhang i saraband raed
bamsbörd. Sålunda avses föräldrapenning i saraband raed barns födelse utgå
under längst 180 dagar. I vissa fall kan tiden förlängas så att föräldrapenning
utgår till dess barnet är åtta raånader. Likaså avses arbetstagare få rätt att
avhålla sig från arbetet under norraalt högst sex raånader i saraband med
havandeskap eller barns födelse utan att riskera alt bli uppsagd från
anställningen. En anpassning till näranda regler bör ske även i förevarande
sararaanhang. Jag förordar därför att sora överhoppningsbar tid vid vårdnad av
eget barn eller adoptivbarn skall räknas tid under vilken föräldrapenning i
samband med barns födelse utgått, i den mån sådan tid inte tUlgodoräknas den
arbetslöse som förvärvsarbete vid prövning av arbetsvillkoret.
AMS
har vid remissbehandlingen föreslagit att även tid då raedlera genoragår
arbetsprövning eller arbetsträning skall vara överhoppningsbar.
Jag
har nyss förordat att såväl sjukdora sora vuxenutbildning skall räknas sora
överhoppningsbar tid vid beräkningen av raratid i arbetsvillkoret. Av den
därvid läranade redovisningen framgår att arbetsmarknadsutbUdning norraalt
raåste räknas som vuxenutbildning. Arbetsprövning och arbetsträning torde i
allraänhet utgöra ett övergångsstadiura mellan sjukdom och
arbetsraarknadsutbildning. Det frarastår sora naturligt att även
arbetsprövning och arbetsträning räknas som överhoppningsbar tid. Jag förordar
därför att arbetsprövning och arbetsträning, som berättigar till
utbUdningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen, skall järaställas med
arbetsmarknadsutbildning vid beräkning av överhoppningsbar tid.
Några
remissinstanser anser att medlera i arbetslöshetskassa som tvingas avhålla sig
från förvärvsarbete till följd av att han i enskUt hem vårdar eller hjälper åldring
eller handikappad inte därigenom bör förlora en upparbetad ersättningsrätt.
Med hänsyn härtill föreslår dessa re-
Prop.
1973: 56 193
missinstanser att även sådan tid blir överhoppningsbar upp
lill en tid av tre år.
I ett
senare avsnitt koraraer jag att behandla frågan i vad mån den som i enskilt
hera har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning alt han varit
förhindrad att stå till arbetsraarknadens förfogande, skall få järaställa sådan
tid raed tid i förvärvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret i det kontanta
arbetsraarknadsstödet. Jag förordar därvid att så skall ske i de fall då det är
fråga ora viss kvalificerad vård. Dessa personer kommer således i stor
utsträckning att, sedan vården har upphört, vara berättigade till kontant
arbetsmarknadsstöd. Behovet av att vårdtid skall räknas sora överhoppningsbar
tid i arbetslöshetsförsäkringen torde således i praktiken inte vara särskilt
stort. Jag förordar därför inte en sådan ordning.
7.4.4 Karens
F, n, gäller att dagperming inte får utgå förrän medlera i
arbetslöshetskassa under en sararaanhängande tid av högst fera veckor varit arbetslös
fera dagar. Ora karensvillkoret har uppfyllts en gång under försäkringsåret
gäller den för återstoden av detta år.
KSA-utredningen föreslår att karensvillkoret slopas i
arbetslöshetsförsäkringen. Sora skäl härför anför utredningen alt frågan ora
ersättning vid kortvarigt inkorastbortfall korarait i ett delvis nytt läge
genora nya regler ora karensdagar i sjukförsäkringen. Vidare kan enligt utredningens
raening redan några dagars fullständigt inkorastbortfall innebära en avsevärd
ekonoraisk påfrestning för den som är helt beroende av arbetsinkomst för sin
försörjning. Av avgörande betydelse för utredningens förslag att slopa
karensliden har dessutora varit en prelirainär överenskoraraelse ora vederlag
vid avsked och perraittering sora träffats raellan SAF och LO. Sedan
överenskommelsen trädde i kraft år 1964 har antalet helgperraitterade sjunkit
kraftigt.
Jag vill
anföra följande i denna fråga. Även raed beaktande av den mellan SAF och LO
ingångna preliminära överenskommelsen kan ett slopande av karenstiden antas
koraraa att raedföra en stor belastning på arbetslöshetskassornas ekonomi och
adrainistration. Vidare anser jag att en järaförelse raed förhållandena inora
sjukförsäkringen inte bör göras raed hänsyn till de skUda förhållanden sora
råder inora de båda försäkringarna. Vid inträffad arbetslöshet behövs på ett
helt annat sätt än vid sjukdorasfall tid för att pröva den arbetslöses situation
och överväga vilka åtgärder sora lärapligen bör vidtas. Jag anser därför att
en viss karenstid liksora hittills är nödvändig inora arbetslöshetsförsäkringen
och föreslår att en karenstid av fera dagar skall gälla även i fortsättningen.
Dessa dagar skall sora f. n. inte behöva ligga i en följd utan kunna vara
utspridda över en sararaanhängande lid av fera veckor. Försäkrad skall inte
behöva genoragå karens raer än en gång varje er-
13 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop.
1973: 56 194
sättningsperiod,
I likhet raed vad som föreslås i fråga om arbetsvillkoret skall dock
karensvillkoret uppfyllas på nytt, ora en sararaanhängande tid av tolv
raånader, vari inte inräknas överhoppningsbar tid, har förflutit sedan den
försäkrade senast uppbar ersättning. Med hänsyn till att karensvillkoret i
princip behöver uppfyllas endast en gång varje ersättningsperiod och för att
underlätta adrainislralionen anser jag att föreskrifter ora karensbefrielse,
sora nu gäller vid bl. a. sjukdora, inte behövs i fortsättningen. Motsvarande
regler koraraer jag i det följande att föreslå i fråga ora det kontanta
arbetsmarknadsstödet.
Sora
jag tidigare har berört bör, när det gäller företagare, möjUghet finnas att
föreskriva en karenstid på upp lill två månader innan dagpenning får utgå.
7.4.5
Ersättningslid
KSA-utredningen
föreslår att ersättning skall utgå längst under 300 dagar från arbetslöshetens
början. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna ersättningsperiod går
tiU ända skall ersältningstiden i stället vara 450 dagar. Om arbetslösheten
upphör innan ersättningsperioden har gått till ända har den försäkrade vid ny
arbetslöshet rätt lill ersättning under återstående antal dagar av perioden
även om han då inte uppfyller arbetsvUlkoret, Går ersällningsperioden till ända
raen har den försäkrade dessförinnan ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår
ersättning under ytterligare en hel period. Denna räknas från inträdel av den
arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvUlkoret, När en
sararaanhängande tid av tolv raånader, vari inle inräknas överhoppningsbar
tid, förflutit sedan ersättning senast uppbars av den försäkrade, bör
eraellertid enligt utredningen rätt tUl ersättning föreligga endast såvida
arbetsvillkoret ånyo har uppfyllts.
Ersättningstiden
är f, n, begränsad till 150 dagar under varje försäkringsår, AMS kan dock för
viss kassa eller för viss dagpenningklass raedge att dagpenning får utgå för
högst 200 dagar, Genora att arbetsvillkoret omprövas vid början av närraast
följande försäkringsår finns dessutora möjlighet för den sora då alltjämt är
arbetslös att omedelbart få en ny ersätlningsperiod. Den sora närmast
föregående försäkringsår har fått ersättning 150 dagar kan i sådant fall få
ersättning ytterligare 150 dagar under det nya försäkringsåret, beroende på när
arbetslösheten inträdde. Nuvarande bestäramelser medför individuella orättvisor
som under senare år har blivit aUtmer fraraträdande. Att ersättningsliden
generellt höjs till 300 dagar raedför alt dessa orättvisor och ojämnheter
försvinner, Genora att ersätlningsdden för dera sora har uppnått 55 års ålder
generellt höjs till 450 dagar undviks dessutom den prövning av arbetslöshetens
orsaker som f. n, görs av AMS beträffande den som befinner sig i åldern 55
till 60 år och sora blivit arbetslös på grund av strukturförändringar i
näringslivet. Oavsett orsaken till arbetslösheten blir
Prop.
1973: 56 195
dessa åldersgrupper berättigade tUl ersättning under 450
dagar. Med hänsyn till de anförda rättviseskälen och till behovet av ell
förbättrat skydd för långtidsarbelslösa biträder jag i likhet med flertalet
remissinstanser utredningens förslag om ersättningslidens längd.
Utredningens förslag innebär vidare att
arbetslöshetskassorna skall ha raöjlighet att utge ersättning under 150 dagar
tUl medlera sora är raeUan 67 och 70 år. Mot utredningens förslag i denna del
har invändningar rests av bl, a, vissa ledaraöter i utredningen sora anser att
ersättningsrätten bör upphöra vid 67 års ålder. Även många remissinstanser
anser att raöjligheten att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör
upphöra vid 67 års ålder.
Enligt rain raening bör av principiella, adrainistraliva
och ekonoraiska skäl ålderspensionärerna inte tUlhöra arbetslöshetsförsäkringen
när deras försörjning är tillfredsstäUande ordnad genora olika forraer av pension.
Tillkomsten av tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen har
raedfört att pensionsförraånerna förbättrats i sådan omfaltning alt det
nuraera inte finns någon anledning att ha kvar möjligheten alt få ersättning från
tvä socialförsäkringsgrenar samtidigt. Därtill komraer att arbetsförraedUngen
endast i undantagsfall lär ha raöjlighet att erbjuda pensionärer lärapliga
arbeten. Någon verklig prövning av om de i försäkringens mening står lill
arbetsraarknadens förfogande kan därför sällan göras. Detta gäller fraraför
allt personer sora har uppnått 67 års ålder. Jag förordar därför i likhet med
reservanterna och åtsldlliga reraissinstanser att den sora fyllt 67 år i
fortsättningen inte skall vara ersättningsberättigad.
7.4.6 Ersättningsbelopp
F, n, utgår ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i
förra av dels dagpenning enligt 14 klasser raellan 18 och 60 kr., dels
barntillägg om två kr, per dag för varje barn under 16 år, dels hjälp till
rese- och flyttningskostnader vid tUlträdande av arbete på annan ort,
KSA-utredningen föreslår att barntUlägg samt hjälp till
rese- och flyttningskostnader slopas sora ersättningsforraer i
arbetslöshetsförsäkringen. Dagpenning föreslås bli den enda
ersättningsforraen. Denna skall även i fortsättningen utgå för högst fera dagar
i veckan. Arbetslöshetskassan beslutar om medlemmarnas placering i
dagpenningsklasser. Dagpenning skall kunna utgå med 3075 kr. i skattefria
belopp raed ferakronorsintervaller. Med AMS' raedgivande skall kassa ha möjlighet
att höja dagpenningen ytterligare raed icke slatsbidragsgrundan-de belopp.
Enligt utredningens raening bör det vidare anförtros åt AMS alt, när
omständigheterna så påkallar, besluta att gällande lägsta dagpenningklass inte
längre skall tillärapas.
Sjukpenningutredningen har, raed utgångspunkt i
KSA-utredningens förslag, räknat ora ersättningsbeloppen till skattepliktiga
belopp. Utred-
Prop.
1973: 56 196
ningen, sora anser att vissa schabloner därvid raåste
användas, företar oraräkningen raed hjälp av prelirainärskattetabellernas
koluran 1, Med hänsyn till den koraraunala raedelutdebiteringen i landet
använder utredningen tabell 24. Med denna beräkningsraetod finner utredningen
alt den av KSA-utredningen föreslagna högsta statsbidragsgrundande dagpenningklassen
på 75 kr, vid skattepUktig dagpenning bör motsvaras av en klass på 130 kr. Som
lägsta dagpenningklass föreslår utredningen 40 kr. Mellan högsta och lägsta
klassen bör enligt utredningens raening klasser besläraraas så att intervallen
raellan dera är tio kr.
Sora
KSA-utredningen anför koraraer arbetslöshetsförsäkringen i fraratiden att ge
ökat korapensationsutryrarae och raöjligheter lill höjd korapensalion. Under
sådana förhållanden saknas anledning alt behålla barntUlägget, Härför talar
även den oraständigheten att sarahället i annan ordning tillgodoser
bamfarailjernas behov. Även behovet av hjälp tiU täckande av rese- och
flyttningskostnader tillgodoses numera i sådan omfattning i annan ordning, att
denna slödforra bör utgå ur arbetslöshetsförsäkringen. Jag tillstyrker därför
utredningens förslag alt enda ersättningsform i arbetslöshetsförsäkringen i
fortsättningen blir dagpenning.
Införandet
av skatteplikt för arbetslöshetsersättningen kräver att ersättningsbeloppen
räknas upp. Som sjukpenningulredningen anför måste uppräkningen göras
schablonartad. Den av utredningen använda metoden förefaller läraplig. Jag
förordar sålunda att lägsta och högsta dagpenningklass blir 40 resp, 130 kr,
och att intervallen raellan klasserna bestäras till tio kr. Dagpenningklasserna
koraraer alltså fortsättningsvis att vara 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120
och 130 kr.
Jag
förordar vidare att AMS skall kunna besluta att gällande lägsta dagpenningklass
inle längre skall tillärapas. Som KSA-utredningen framhåller är denna fråga
närmast av administrativ art, AMS bör ha möjlighet att efter samråd med
arbetslöshetskassorna bedöraa när den lägsta dagpenningklassen har blivit
överflödig,
KSA-utredningen
har vidare föreslagit att arbetslöshetskassa, som så önskar, bör få raöjlighet
att inora överförsäkringsreglernas rara bygga på högsta dagpenningen raed ett
icke stalsbidragsgrundande belopp. Utredningens förslag i denna del måste ses
mot bakgrund av att ersättningen från arbetslöshetskassa avsågs vara skattefri
inkorast. Del förhållandet att dagpenningen nu föreslås bli skattepliktig
torde raedföra att intresset från kassornas sida alt bygga på dagpenningen på
föreslaget sätt inte blir särskilt slort. Anledning saknas därför att införa en
sådan ordning,
7.4.7 Överförsäkringsbestämmelser
KSA-utredningens förslag till överförsäkringstabell är i
princip utformat på samraa sätt sora nu gäUande tabell. Från dagsinkorasten
görs ett
Prop. 1973: 56 197
generellt
beräknat avdrag raotsvarande en prelirainärskatt sora täcker statlig
inkorastskatt, koramunal inkomstskatt, folkpensionsavgift ra, ra. enligt viss
skalletabell. Delta avdrag beror på att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen
f. n. är skattefri inkorast. Från den sålunda erhållna nettoinkorasten görs
sedan ytterligare ett s, k, raarginalavdrag. Det belopp sora sedan kvarstår
utgör den gräns som ersättningen från arbetslöshetskassan inte får översliga
enligt överförsäkringsbestäramelserna. Utredningen anser att raarginalen
mellan nettolön och försäkringsersättning f, n. är för vid och föreslår därför
att marginalavdraget sänks från nuvarande 8,3 tUl 5 %.
KSA-utredningens förslag
innebär vidare att genorasnittsinkorasten under den tid 5-raånadersvillkoret
fullgjorts läggs till grund för prövningen av överförsäkringsbestäramelserna.
Inom gränsen för vad sora är adrainistrativt raöjligt bör dessutora enligt
utredningens raening hänsyn tas till allraänna löneförändringar sora har ägt
rura inora raedleraraens yrkesoraråde och vilkas storlek låter sig klart
faslstäUas. För företagare blir i allraänhet bedömningen av vad sora är alt
anse sora norraal arbetsinkorast raer koraplicerad än för anställda, Ora det
skulle visa sig vara svårt att fastställa den arbetsinkorast som för
företagaren skall läggas tiU grund för bedöraningen av överförsäkruigen,
föreslår utredningen att raan sora riktpunkt väljer den norraala
arbetsinkorasten för anställda sora arbetar inom den typ av företag som det är
fråga ora och sora har raotsvarande färdigheter, arbetsförraåga och
förutsättningar i övrigt,
I fråga om
överförsäkringsbestämraelserna i övrigt anser utredningen att i stort sett
sarama principer som gäller f, n, bör kunna tUlämpas, Enligt utredningens
mening torde det vidare kunna överlåtas åt AMS att i enlighet med av
statsraakterna godkända norraer utfärda ny överförsäkringstabell, när
exempelvis ändrad beskattning ger anledning därtill.
Enligt
sjukpenningutredningen är det möjligt att fastställa en överförsäkringstabell
som innebär betydligt raindre variationer i korapensationsnivån i de enskUda
fallen, om försäkringsersättningen blir skattepliktig inkomst. Efiersom två
skattepliktiga belopp skall jämföras kan sora högsta ersättningsbelopp upptas
95 % av dagsinkorasten. Tabellen bör enligt sjukpenningutredningen krona för
krona ange vilken ersättning sora högst kan utgå vid viss inkorast. Belopp på
50 öre och däröver avrandas uppåt och belopp under 50 öre avrundas nedåt.
Remissinstanserna har i
huvudsak slällt sig positiva tUl KSA-utredningens förslag tUl
överförsäkringsbestäraraelser. Några reraissinstanser anser eraellertid alt
marginalavdraget liksora hittills bör vara 8,3 % av dagsförtjänslen efter
skatteavdrag.
I fråga ora
raarginalavdragets storlek vill jag anföra följande. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
kan f, n,, raed hänsyn till överförsäkringstabellens konstruktion, utgå raed
högst 91,7 % av den tidigare inkorasten. Vid bestäraraandet av den högsta
korapensationsnivån inom
Prop. 1973: 56 198
arbetslöshetsförsäkringen bör en anpassning liU vad som
gäller inom andra socialförsäkringar eftersträvas. Det bör således beaktas att
ersättningsnivån inom den allraänna sjukJörsäkringen i framtiden avses bli 90
% av inkomstbortfallet. Från sarahällsekonoraiska synpunkter är raotiverat
raed en viss självrisk även vid arbetslöshet och det är nödvändigt raed en
stimulans till återgång i normalt förvärvsarbete. Effekterna i dessa avseenden
torde dock inte bli nämnvärt olika antingen raarginalavdraget faststäUs till
8,3 eller 10 %. Ä andra sidan anser jag alt det är angeläget att någon
försäraring i förhållande till vad sora f. n. gäller inle sker. Efter
övervägande av dessa omständigheter förordar jag att raarginalavdragets
storlek vid fastställandet av överförsäkringstabell i arbetslöshetsförsäkringen
liksora hittills bestäras till 8,3 %. Eftersora ersättningen föreslås bli
skattepliktig inkorast, förordar jag vidare att tabellen konstraeras i enlighet
raed sjukpenningutredningens förslag. Sora högsta ersättningsbelopp upptas
91,7 % av dagsinkomslen.
Eftersom skatteavdrag inte längre behöver göras vid
tabellens fastställande torde behov av ändring av tabellen fortsättningsvis
inle koraraa att föreligga lika ofta som hittills. Jag anser därför inte att
det är nödvändigt att AMS berayndigas att vid behov utfärda ny överförsäkringstabeU.
När det gäller fastställandet av den järafördseinkorast
sora skall läggas till grund för prövningen enligt
överförsäkringsbesläraraelserna vill jag anföra följande synpunkter.
Järafördsen bör grundas på den inkorast sora den arbetslöse vanligen åtnjöt
under arbetstid sora var norraal för honom. Saknas underlag för beräkningen,
bör sora inkomst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetstagare
i sararaa yrke och raed sarama arbetsförraåga sora bidragstagaren. I regel
synes dock den till koraraunal inkorastskatt i hemortskommunen taxerade inkomsten
under kvalifikationstiden vara bäst ägnad att läggas lUl grund för bedöraningen
av den arbetslöses inkoraster. När det gäller företagares inkoraster torde
denna raetod vara den enda användbara. Den är också lärapUg därigenora alt den
raedger att naturaförraåner beaktas. Hänsyn bör i särskilda fall kunna tas till
att inkoraslen under kvalifikationstiden väsentligt avviker från den
arbetslöses norraala inkorast under tiden dessförinnan,
7.4.8 Pensionsavdrag
KSA-utredningen föreslår att liksora hittills inte endast
ålderspension i förra av folkpension och tilläggspension enligt lagen ora
allraän försäkring skaU medföra pensionsavdrag, utan alt pensionsavdrag skall
göras vid all ålderspension sora ulgår till följd av anställning och är oberoende
av ora nytt arbete erhålls. Frivillig pensionering föreslås inte heller i
fortsättningen påverka ersättningen, ora pensionen inte ulgår till följd av
anställning. Överförsäkringsavdrag och pensionsavdrag skall inte
Prop.
1973: 56 199
ske
saratidigt. Blir överförsäkringsavdraget större än pensionsavdraget skall
överförsäkringsavdraget tillärapas. Även i fortsättningen skall endast
raedleraraens egen ålderspension påverka ersättningsbeloppet. Däremot påverkas
det inte av efterlevandepension, t. ex, änkepension. Med hänsyn till den under
år 1970 beslutade skattereformen med lättnader i den direkta beskattningen på
de inkomstnivåer, där ålderspensionärer vanligen befinner sig, bör enligt
utredningen ersättningen i de olika avdragsklasserna reduceras raed ett belopp
som motsvarar orakring 1/300 av årspensionen i stället för sora f. n. 1/350.
Ora årspensionen understiger 1 050 kr. skall avdrag inte göras. Lägsta avdrag
blir härigenora fyra kr.
Sjukpenningutredningen
framhåller att kassaersättningens storlek bygger på inkomstbortfall under fem
dagar per vecka. Pensionsavdragel bör enligt utredningen bygga på sararaa
förutsättning. Mot denna bakgrund föreslår utredningen alt
pensionsavdragstabellen konstrueras så alt ersättningen reduceras med belopp
sora raotsvarar ca 1/260 av årspensionen. För att lägsta avdrag i enUghet raed
KSA-ulredningens förslag skall bli fyra kr. bör avdrag inte göras ora pensionen
understiger 910 kr. per år.
Det
helt övervägande antalet reraissinstanser godtar KSA-utredningens förslag alt
pensionsavdrag görs efler en tabell sora innebär att kassaersättningen
rainskar raed 1/300 av årspensionen. Några reraissinstanser förordar
eraellertid en avdragstabell så utformad att avdragen vid små pensionsbelopp
blir relativt ringa och vid högre pensionsbelopp ökar efter en progressiv
skala, Sararaa ståndpunkt redovisar en expert i utredningen i ett särskUt
yttrande. LO och Saraorganisationen har dessutom tagit upp frågan om vilka
pensioner sora bör ingå bland dera sora skall dras av, LO framhåller att
frivillig pension sora har tecknats av företagare inte kategoriskt kan undantas
från avdragsreglerna, Besläraraelserna bör enligt LO:s raening utformas så att
alla pensioner som har samband raed förvärvsarbete skall omfattas av
avdragsregeln. Saraorganisationen fraraför liknande synpunkter.
I denna fråga vUl jag
anföra följande, Bestämmelsema om pensionsavdrag infördes år 1964 på förslag
av 1960 års arbetslöshetsförsäkrings-utredning (SOU 1963: 40),
Avdragsbestäraraelserna ansågs vara en provisorisk lösning av
ålderspensionärernas ställning inora arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen
ansåg att det från såväl principiell som ekonoraisk synpunkt var rikligt att
pensionärerna inte tillhörde arbetslöshetsförsäkringen, Sora jag i del
föregående har berört, förordar jag att ersättningsrätten skall upphöra för
den sora har fyllt 67 år. Delta raedför att besläramelserna ora pensionsavdrag
inte koraraer att behöva tillämpas i samraa utsträckning sora tidigare,
Avdragsbestäramdser fordras eraellertid även i fortsättningen för dera sora
före fyllda 67 år utnyttjar raöjligheten till förtida uttag av ålderspension
enligt lagen ora allraän
Prop.
1973: 56 200
försäkring
eller sora före näranda ålder eljest koraraer i åtnjutande av avdragsgrundande
pension, I fråga ora pensionsavdragets storlek anser jag i likhet raed
sjukpenningulredningen att storleken bör bygga på sararaa fömtsättning sora
kassaersältningens belopp, näraligen inkorastbortfall under fem dagar per
vecka. Jag förordar därför att pensionsavdragstabellen konstraeras så att
ersättningen reduceras med belopp sora raotsvarar ca 1/260 av årspensionen.
Lägsta avdrag bör vara fyra kr. Med hänsyn till att försäkringen i
fortsättningen inle avses orafatta dera sora har fyllt 67 år, koraraer sora jag
nyss har frarahållit, de fall då pensionsavdragstabellen används att rainska
väsentligt. Avdrag koraraer dessutora inte att ske vid sraå pensionsbelopp.
Vidare raåste beaktas att sraå pensionsbelopp raedför lättnader i den direkta
beskattningen. Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag inle att det föreligger
tillräckligt starka skäl att utforraa pensionsavdragstabellen efter en
progressiv skala.
Jag
anser det principiellt riktigt, vid bedöraande av vilka pensionsförraåner sora
skall orafattas av avdragsregeln, att ta hänsyn lill hur pensionsrätten har
byggts upp. Sålunda bör ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring
liksora ålderspension sora utgår lill följd av anställning grunda
pensionsavdrag, medan frivillig pensionsförsäkring inte bör beaktas i detta
saramanhang. Avdrag bör ske även om pensionen, som ibland förekomraer, ges en
annan benäraning. Detta gäller exerapelvis s. k. årlig ersättning sora i vissa
fall kan utgå till statstjänsteraän. Det avgörande bör vara huravida förraånen
är knuten till innehavet av viss anställning samt utgår raed visst belopp per
år eller raånad och är oberoende av ora nytt arbete erhålls. Sora LO och
Saraorganisalionen frarahåller bör alla pensioner som har samband raed
förvärvsarbete falla in under avdragsbestämradsen och detta bör gälla vare sig
den pensionsberättigade är företagare eller anställd. Många gånger torde det
vara svårt att avgöra ora en pensionsförsäkring har tecknats frivilligt eUer
ora pensionen skaU anses utgå tiU följd av arbete. Delta gäller särskilt i
fråga ora försäkringar sora tecknas av företagare. Jag vill i detta
sararaanhang betona att pensionsavdrag skall ske, om del inte frarastår sora
klart alt pensionsförsäkring har tecknats under sådana forraer att den är att
betrakta sora friviUig och utan anknytning till förvärvsarbete.
7.4.9
Samordning med förtidspension
Enligt
nu gällande av AMS utfärdade föreskrifter angående samordning meUan ersättning
från arbetslöshetskassa och förtidspension enligt lagen ora allmän försäkring
har försäkrad, sora har rätt till och uppbär hel förtidspension, inte rätt
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Den sora uppbär två
tredjedelar av hel förtidspension kan förvärva ersätlningsrätt från
arbetslöshetskassan under förutsättning att arbetsvillkoret har fullgjorts
efter det pension börjat utgå och alt endast
Prop.
1973: 56 201
lid
då den försäkrade har ulfört förvärvsarbete tillgodoräknas. För den sora uppbär
halv förtidspension gäller att ersättning utges inora raraen för
överförsäkringsreglema. En förutsättning är även här att arbetsvillkoret är
uppfyllt,
KSA-utredningen
föreslår att de av AMS utfärdade föreskrifterna används även i fortsättningen.
Då det gäller att fastställa den inkorast på vilken överförsäkringsreglerna
skall tillärapas, uppstår enligt utredningen svårigheter i de fall då
raedleraraen uppbär halv förtidspension och inte har haft förvärvsarbete efter
pensioneringstiUfället, Utredningen föreslår därför att raan utgår från
raedleraraens inkorast före pensioneringen. Av denna inkomst beräknas hälften
läckas av förlids-pensionen, raedan den andra hälften blir den inkomst på vUken
överförsäkringsregeln skall tillärapas.
I
de fall yrkesskadelivränta utgår, utan att den försäkrade saratidigt uppbär
förtidspension, bör enligt utredningen livräntan inte påverka ersättningsrätten
i arbetslöshetsförsäkringen, ora den försäkrade har fullgjort arbets- och
andra ersättningsvillkor, I de fall då den sora uppbär yrkesskadelivränla
uppbär även förtidspension skall de i fråga ora förtidspension föreslagna
reglerna gälla.
Utredningens
förslag i denna del har vid reraissbehandlingen läranats ulan erinran. Även jag
biträder förslaget. Jag vill endast erinra ora att vad sora sagts ora
förtidspension skall äga raotsvarande tillärapning i fråga ora sjukbidrag.
Utredningen behandlar
därefter frågan ora retroaktiv utbetalning av förtidspension och
återbetalningsskyldighet för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningen finner att en saraordning bör ulforraas så att i de fall där en
försäkrad, som uppbär dagpennmg från erkänd arbetslöshetskassa, tillerkänns hel
eller två tredjedelar av hel förtidspension pensionen inte utbetalas
retroaktivt. Försäkringskassan skall efter samråd med arbetslöshetskassan
besluta ora den tidpunkt från vilken pensionen skall utgå. Dagpenningen från
arbetslöshetskassan upphör då att utgå. För de fall då dagpenningen ger lägre
förraån än förtidspensionen, föreslår utredningen att den överskjutande
pensionen utbetalas till den försäkrade och att pensionsbeslutet får retroaktiv
verkan enligt huvudregeln inom förtidspensioneringen. Någon reglering mellan
arbetslöshetskassa och pensionssysteraet är enligt utredningen inte påkallad.
Endast
RFV har fraraförl erinringar raot utredningens förslag i denna del. Enligt
verkels raening leder förslaget lill att den från ATP-synpunkt viktiga frågan,
när pensionsfallet skall anses ha inträffat, blir beroende av storleken av
pensionen resp. dagpenningen, Detla kan leda till bl, a, att den försäkrade kan
gå raiste ora ett antagandeår och om hustrutill-lägg för retroaktivliden.
Vidare är pensionens begynndsetid bl, a, av betydelse för frågan, ora
sjukförsäkrings- och pensionsavgifter skall erläggas för visst år, RFV
förordar i stället att vid första utbetalningen av
Prop. 1973: 56 202
pensionen avdrag görs från retroaklivbeloppet för utgiven
dagpenning. Vid avräkningsförfarandet bör raotsvarande regler sora nu tillärapas
i fråga ora saraordning raellan sjukpenning och pension kunna användas.
Efter sararåd raed chefen för socialdepartementet vUl jag
anföra följande i denna fråga. Nuvarande ordning innebär, i avsaknad av särskUda
saraordningsregler, alt raan i de faU, där en arbetslös raedlera i arbetslöshetskassa
har beviljats retroaktiv pension enligt lagen ora allraän försäkring, i princip
måste använda sig av reglerna om återkrav av obehörigt uppburen ersättning för
att undvika överkompensationseffekter. Provisoriskt har raan sökt koraraa till
rätta raed detla genora att arbetslöshetskassan utverkar fullraakt från
kassaraedleraraen enligt vilken försäkringskassan berättigas göra avdrag från
pensionen för arbetslöshetskassans räkning. Klara saraordningsregler raåste
eraellertid anses önskvärda. Sora RFV påpekar raedför utredningens förslag i
fråga ora saraordning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och förtidspension,
sora utbetalas för förfluten tid, sådana inte önskvärda effekter alt förslaget
inte kan accepteras. En lösning efter de av RFV föreslagna riktlinjerna synes i
stäUet vara att föredra. Föreskriften ora avräkning mellan bl. a. socialhjälp
och pension finns f, n, intagna i 17 kap, lagen ora allraän försäkring. Chefen
för socialdeparleraentet har tidigare i dag anmält förslag alt i nämnda kapitel
införs bestämmelser om avräkning mellan förtidspension och dagpenning från
arbetslöshetskassa. Eftersom även ålderspension enligt lagen ora allmän
försäkring kan beviljas för förfluten tid omfattar förslaget även sådan
pension. Beträffande ålderspension blir dock avräkning aktuell enbart i fråga
om förtida uttag av ålderspension eftersom rätten till ersättning upphör då den
försäkrade fyller 67 år,
7.4.10 ErsiUtning vid arbetslöshet del av vecka
KS.A-utredningen föreslår alt sararaa förutsättningar
skall gälla för dellidsarbetares rätt tUl ersättning sora för rätt till inträde
som raedlera i arbetslöshetskassa. Ersättningssökande skall således vara beredd
att arbeta rainst 17 timmar i genomsnitt per vecka och rainst tre tiraraar
varje dag arbete utförs. För de fall då den norraala arbetstiden inte är direkt
reglerad i antal arbetstimmar, föreslår utredningen att AMS bemyndigas att
utfärda föreskrifter ora särskilda beräkningsregler. Utredningens förslag i
fråga ora dellidsarbetares rätt lill ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
innebär i övrigt följande,
Sora fast lidsrara för beräkning av ersättning vid
deltidsarbete skall användas kalenderveckan, Detla raöjliggör en beräkning av
ersättning i nära anslutning till antalet arbetade timmar under veckan.
Utredningens förslag till veckoberäkningssystem förutsätter en
normalarbetsvecka av 40 tiraraar och bygger på generell tillärapning av
omräkning enligt tabell till hela och halva ersättningsdagar per vecka,
Beräkningssysleraet skall
Prop.
1973: 56 203
orafatta
dels arbetslös sora tidigare har haft heltidsarbete och fortfarande söker
sådant arbete men under ifrågavarande vecka utför arbete någon begränsad tid,
dels arbetslös som söker endast deltidsarbete och sora under veckan är helt
arbetslös eller utför arbete kortare tid än arbetsutbudet avser. Arbetslös
sora har haft heltidsarbete och fortfarande önskar sådant arbete utan
begränsning av den för ifrågakora.raande arbete gällande arbetstiden skaU få
ersättning enUgt huvudregeln för heltidsarbete ora han är helt arbetslös eller
har arbetat högst fyra tiraraar under veckan. Vid bedöraning av arbetslöshetens
orafattning skall hänsyn inte tas till bisyssla, som den försäkrade före
arbetslösheten har kunnat förena raed varaktigt hehidsarbele och sora därefter
inte har utvidgats. Överstiger arbetsutbudet den tid per vecka sora en
deltidsarbetande kassaraedlera norraall har arbetat närraast före
arbetslösheten, skall överskjutande tid inte medräknas vid beräkning av
arbetslöshetens orafattning. Kassa bör eraellertid kunna raedge undantag från
denna regel, ora raedleraraen har särskilt skäl för utvidgningen av
arbetsutbudet, Ora den försäkrade regelbundet utför deltidsarbete under en
period, då han i övrigt är arbetslös, skall ersättning utgå för högst 50 dagar
under en sararaanhängande ersättningsperiod. Kassa skall dock kunna medge att
ersättningsperioden förlängs tUl 150 dagar. Med AMS' tillstånd skall dessutora
under särskUda förhåUanden ytterligare förlängning kunna raedges, Sora raotiv
för dessa inskränkningar i ersättningsrätten anför utredningen att det bör
undvikas att partiell arbetslöshet under deltidsarbete i korabinalion raed
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen normaliseras genom att pågå längre
tid, I sådana fall kan det bli så att varken den försäkrade eller hans
arbetsgivare har något intresse av att den aktuella situationen förändras,
Veckoberäkningssyslemet skall kunna tillämpas även under vecka då den
arbetslöse är helt eller delvis arbetsoförmögen på grund av sjukdora och
uppbär hel eller halv sjukpenning. För arbetslös sora söker heltidsarbete
raedför hel sjukpenning under en dag i veckan (även söndag) sex tiraraars
rainskning av arbetslöshetstiden under veckan. Utgår under dagen endast halv
sjukpenning blir minskningen tre timraar. Även vid arbetshinder av annat slag
än sjukdora kan raetoden raed veckoberäkning enligt oraräkningstabellen
tillämpas. Den arbetslöshet sora skall ersättas under veckan kan därvid
beräknas raotsvara en feratedel av den försäkrades norraala arbetsutbud per
vecka raultiplicerat raed antalet arbetsoförhindrade ersättningsberättigade dagar
i veckan. Närmare föreskrifter ora sådan beräkning liksora om tilllämpning i
delta sararaanhang av bestäraraelsema ora ersätlningsförbjudna dagar skall
utfärdas av AMS, Den norraala veckoarbetsinkorasten raåste för arbetslösa
deltidsarbetare oraräknas till dagsinkomst efter antalet ersättningsdagar per
vecka och inte genom att veckoinkorasten delas raed fem, Omräkningssysleraet
förutsätter vidare alt de försäkrades placering i dagpcnningklass sker
oberoende av deras arbetstid.
Prop.
1973: 56 204
Klassplaceringen bör endast avse bestäraraande av
dagpenningens belopp. Avgiftssysteraet bör vara frislående från
klassindelningen. Möjlighet bör dock aUtjärat finnas för kassa sora så önskar
att tillärapa särskild dagpcnningklass för deltidsarbetande. Ersältningsvecka,
då raedlera vid deltidsarbete eller deltidsutbud har uppburit dagpenning,
skall vid beräkning av ersätlningsperiod anses som fem dagar, om antalet ersättningsdagar
under veckan uppgått till minst två och en halv. Har antalet ersättningsdagar
under veckan endast uppgått till två eller mindre, utgör ersättningsperiodens
dagantal den veckan två gånger antalet ersättningsdagar. Den nuvarande
raöjligheten för AMS att, ora särskUda skäl föreligger, föreskriva att, för
försäkrad sora arbetar vid företag, där han fortlöpande är anställd raindre än
fera dagar i veckan, antalet ersättningsdagar per vecka rainskas raed en
(kortlidsavdrag) behålls, Besläraraelsen skall äga motsvarande tillärapning då
arbetsinskränkningen har annan förra än rainskning av antalet dagar per vecka,
I
kassaförordningen regleras inte närraare deltidsarbetares rätt till ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen. Reglerna ora ersätlningsrätt liksora
arbetsvUlkorets rainiraibestäraradse sätter eraellertid vissa gränser för den
deltidsarbetandes raöjligheter att få ersättning från arbetslöshetskassa.
Utredningens förslag att ersättnmgsrätten för den sora före arbetslösheten har
haft eller därunder får deltidsarbete bör regleras så fullständigt sora möjligt
godtas av samtliga reraissinstanser. Utredningens huvudförslag om ett
scheraatiskt veckoberäkningssyslera har raoltagils positivt av
reraissinstanserna. Även jag anser det nödvändigt att deltidsarbetandes
ersättningsrätt från arbetslöshetsförsäkringen regleras närmare. Delta påkallas
inte minst av att antalet deltidsarbetande under de senaste åren ökat kraftigt.
I likhet med flertalet reraissinstanser anser jag alt besläraraelserna ora
deltidsarbetandes ersältningsrätt i huvudsak bör bygga på de principer sora
ligger lill grund för utredningens förslag. Jag vill dock i detta samraanhang
anmäla ett förslag från AMS ora reglering av dessa frågor.
AMS' förslag till beräkning av ersättning vid arbetslöshet
del av vecka syftar enligt styrelsen lUl att åstadkoraraa ett ersättningssystem
där den av KSA-utredningen föreslagna oraräkningsraetoden behålls raen
utvecklas och förbättras i vissa avseenden. Den grundläggande beräkningsprincipen
är att ersättningens storlek genoragående besläras av normal arbetstid och
inkomsl per vecka och att detta sker i alla fall då den försäkrade före
arbetslösheten har haft deltidsarbete eller under en arbetslöshetsvecka inte
står till arbetsraarknadens förfogande sora arbetssökande vid
arbetsförraedling eller i övrigt är ersättningsberättigad i full utsträckning.
Antalet ersättningsdagar är alltid fera, ora den försäkrade är arbetslös och
ersättningsberättigad för hela veckan. Förkortas den ersättningsberättigade
veckotiden av arbetad tid, sjukdora eller annat arbets- eller
ersältningshinder reduceras antalet ersätlningsdagar en-
Prop. 1973: 56 205
ligt en omräkningstabell. Tabellen bygger på att
järaförelse görs raellan den försäkrades normalarbetstid i timraar per vecka
före arbetslösheten och antal arbetslösa tiraraar under den ifrågavarande
veckan efler avdrag av eventuellt ersältningshinder. För resp, intervall av
norraalar-hetslid beräknas två tiondelar av raedeltalet inom intervallet vara
arbetslös tid för att en dag skall ersättas, tre tiondelar för att en och en
halv dag skall ersättas osv. Normalarbetstid per vecka före arbetslösheten
fastställs i hela tiraraar. Har den försäkrade före arbetslösheten haft
oregelbunden deltid raåste genorasnitlsberäkningen utsträckas till en längre
period, Sora utgångspunkt kan därvid de fem enligt arbetsvUlkoret
tillgodoräkningsbara månadema närraast före den aktuella arbetslösheten
användas.
AMS' förslag innebär vidare att, ora den försäkrade
förvärvsarbetar under beräkningsveckan, reduktion skall ske av antalet
arbetslösa tiraraar sora skall ersättas raed det antal hela tiraraar under
veckan för vilken inkorast erhålls. Uppbär den försäkrade under veckan
sjukpenning bör i princip den arbetslösa tid sora skall ersättas rainskas raed
en sjundedel av den försäkrades normalarbetstid för varje kalenderdag sjukpenning
ulgår under veckan. Beräkningen föreslås ske med användande av följande
avdragstabell.
Den försäkrades normalarbetstid Avdrag skall ske med följande antal
lim-
per vecka före arbetslösheten mar för varje kalenderdag under
veckan
uppgår tiU den försäkrade är berättigad till
hel sjukpenning halv
sjukpenning
mer än 30 limmar 6 3
30 timmar eller mindre 4 2
För varje dag raed ersättningshinder av annat slag än
sjukdora avdras från den ersättningsberättigade tiden en femtedel av
normalarbetstiden och resterande tid blir de arbetslösa timraar sora skall
ersättas under förutsättning att dagar raed arbetshinder överstiger en per
vecka.
Antalet arbetslösa tiraraar förvandlas raed hjälp av
oraräkningstabellen i likhet raed KSA-ulredningens förslag till hela eller
halva arbetsdagar. Det erhållna dagantalet raullipliceras med
dagpenningbeloppel per ersättningsdag. Detta belopp är en feratedel av den
försäkrades norraal-inkorast per vecka före arbetslösheten sedan reduktion
skett med hänsyn tUl gällande dagpenningklass samt enligt pensionsavdrags- och
överförsäkringsreglerna,
Sora AMS framhåller medför förslaget alt systeraet för
ersätlningsbe-räkning blir adrainistrativt enklare och rättvisare,
Beräkningsraeloden raedför alt en och samma regel läcker alla olikheter i längd
och fördelning av arbetstider som understiger 40 timraar per vecka. Försäkringsersättningen
blir raer differentierad och sararaa oraräkningsmetod kan användas vare sig
arbetslöshetskassan tUlärapar en eller flera dagpenning-
Prop. 1973: 56 206
klasser.
På grund av det anförda biträder jag AMS' förslag, Genora att förslaget innebär
att arbetslöshet sora omfattar 36 timraar i vissa fall ersätts, att
fördubblhig av antalet ersättningsdagar vid beräkning av ersättningsperioden
inte behöver ske och att beräkningen av norm.alarbets-tiden i fall då den
försäkrade före arbetslösheten har haft oregelbunden arbetstid kan göras under
en längre period tillgodoses vissa önskemål sora har fraraförts vid
reraissbehandlingen,
I
övrigt förordar jag att vissa av de av KSA-utredningen föreslagna reglerna
tillärapas. För rätt till ersättning förutsätts således att arbetsutbudet är
rainst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i
veckan. Vid bedöraning av arbetslöshetens omfattning bör hänsyn inte tas lill
bisyssla, sora den försäkrade före arbetslösheten har kunnat förena raed
varaktigt heltidsarbete och sora därefter inte har utvidgats. Likaså bör
ersättningsrätten inskränkas då den försäkrade regelbundet utför deltidsarbete
under en arbetslöshetsperiod. Vidare bör AMS utfärda närraare föreskrifter ora
beräkning av antalet ersättningsberättigade dagar då ersättningshinder av
annat slag än sjukdora föreligger liksora ora tillärapning i detta samraanhang
av bestäraradserna ora ersätlningsförbjudna dagar. Även bestämmelserna om
korttidsavdrag kvarstår. Jag vill i sararaanhanget påpeka att undanlag från
huvudregeln att överskjutande tid inte raedräknas vid beräkning av
arbetslöshetens omfattning, om arbetsutbudet överstiger den lid per vecka sora
den försäkrade norraalt har arbetat närraast före arbetslösheten, lär kunna
raedges endast i speciella fall, såsora då den försäkrade på grund av sjukdora
varit tvungen alt inskränka sin normala arbetstid.
Med
hänsyn till det förordade beräkningssystemet kan, som utredningen frarahåller,
någon skillnad i statsbidragshänseende inte göras raellan hel och halv
ersättning. Halva ersättningsdagar bör oraräknas till hela dagar, sora tas raed
vid fastställande av det totala antalet ersättningsdagar sora bestäramer de
progressiva statsbidragets procentsats,
I
detta sammanhang vill jag dessutom ta upp ett par frågor sora har berörts vid
reraissbehandlingen.
Enligt
AMS bör nuvarande raöjligheter för kassa och AMS att dra in ersättnmgen för en
arbetslös dag i vecka, då raedlera i fyra dagar har utfört arbete i sådan
utsträckning att hel dagpenning inte har kunnat utgå för någon av dagama,
kvarstå. Vidare anser styrelsen att det bör vara raöjligt för kassa att, ora
särskilda skäl föreligger, föreskriva att dagpenning inte skall utgå för dag,
för vilken raedlera kan anses gottgjord genora seraesterersättning, Dessutora
visar erfarenheten att det finns behov av att AMS generellt för kassorna kan
införa begränsning av ersättningsrätten i samband raed seraesterersättning,
32
§ Iredje stycket kassaförordningen reglerar de av AMS berörda frågorna.
Praktiska synpunkter talar för att en raotsvarande bestämmelse införs i den
nya lagen. Härigenom erhålls dessutora ett behövligt
Prop. 1973: 56 207
korapleraent
till den förordade besläramdsen ora inskränkning av ersättningsrätten vid
regelbundet deltidsarbete. Jag tillstyrker därför förslaget,
7.5
Kontant arbetsmarluiadsstöd
7.5.1
Arbetsvillkor
En
grundläggande förutsättning för alla former av kontant stöd vid arbetslöshet
bör vara att de som skall ersättas har en viss anknytning till arbetsraarknaden.
Sora utredningen föreslår raed instäramande av remissinstanserna bör därför
även i fråga ora det kontanta arbetsraarknadsstödet i princip krävas att
sökanden före arbetslöshetens början har haft förvärvsarbete av viss
orafattning, Liksora i arbetslöshetsförsäkringen bör för rätt tUl ersättning
uppställas ett arbetsvillkor, som i huvudsak utforraas i överenssläraraelse
raed raotsvarande villkor i försäkringen.
För
att rätt till kontant arbelsraarknadsslöd skall föreligga förordar jag, i
likhet raed utredningen, att det i allraänhet bör krävas att sökanden har
utfört förvärvsarbete under rainsl fera månader av de tolv månaderna närraast
före arbetslöshetens början. Vid prövningen av huruvida arbetsvillkoret är
uppfyllt las hänsyn endast till raånad då sökanden utfört förvärvsarbete minst
tio dagar och minst 70 timraar. Detta motsvarar vad sora i
arbetslöshetsförsäkringen föreslås gälla sora riktpunkt,
I
övrigt bör sora utredningen har föreslagit raed lid i förvärvsarbete vid
prövningen av arbetsvillkoret i begränsad orafattning få järaställas tid då
sökanden av arbetsraarknadsskäl eller andra hänsyn har varit tvungen att
avhålla sig från förvärvsarbete. Delta gäller arbetsraarknadsutbildning,
värnpliktstjänstgöring samt seraester eUer annan ledighet då lön ulgår. I
enlighet raed vad jag förordar i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen bör
detsamma gälla tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenning. Beträffande
arbetsmarknadsutbildning, dvs. sådan utbildning under vilken utbildningsbidrag
enligt arbetsraarknadskungörelsen utgår, värnpliktstjänstgöring och tid då
sökanden har åtnjutit föräldrapenning bör dock högst två månader få jämställas
med tid i förvärvsarbete. Med sådan tid bör dessutora järaställas tid då
sökanden i enskilt hera vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att han varit förhindrad att stå tiU arbetsmarknadens förfogande. Jag vill dock
betona att vårdbehovet skall ha varit av sådan omfattning att den arbetslöse
verkligen har varit förhindrad att förvärvsarbeta. Har invaliditelstillägg
enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen ora allraän försäkring eller vårdbidrag
enligt 9 kap, 4 § sararaa lag (i lydelse enligt prop, 1973: 47) eller
koraraunalt vårdbidrag utgått, får vårdbehovet och vårdens omfattning anses
styrkt,
I
enUghet raed vad jag förordar beträffande arbetslöshetsförsäkringen bör, vid
bestäraraande av raratid i arbetsvillkoret, sora överhoppnings-
Prop.
1973: 56 208
bar
tid räknas lid då sökanden har varit förhindrad att förvärvsarbeta på grund av
styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på
anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område och vård av bam under tid
för vilken föräldrapenning i saraband raed barns födelse utgått, i den raån
tiden inte järaställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts. Dessutom
bör även tid i arbetsprövning eller arbetsträning, som berättigar till
utbUdningsbidrag enligt arbetsraarknadskungörelsen, järaställas raed tid i
arbetsraarknadsutbildning i fråga ora att räknas sora överhoppningsbar tid,
7.5.2
Karens
I
fråga ora dera som uppfyller det reguljära arbetsvillkoret, sora uppställs i
det kontanta arbetsraarknadsstödet, föreslår KSA-utredningen att ett
karensvillkor skall gälla. Även ora förhållandena för åtskilliga av dera sora
söker kontant arbetsraarknadsstöd koraraer att vara lika dera sora förutsatts
för de försäkrade, koraraer det enligt utredningens raening alt i många fall
uppstå svårigheter att omedelbart klarlägga arbetslöshetssituationen när de
sora söker kontant arbetsraarknadsstöd anraäler sig vid arbetsförraedUngen,
Mot bakgrund härav föreslår utredningen att kontant arbetsraarknadsstöd skall
utgå till den sora har uppfyllt föreskrivet arbetsvillkor först sedan han har
anraält sig sora arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling och därefter
varit arbetslös sararaanlagt fera dagar, anmälningsdagen inräknad. Dessa dagar
behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridda över en sararaanhängande
tid av högst fera kalenderveckor. I karenstid skall enligt utredningen inräknas
endast dag, för vUken kontant arbetsraarknadsstöd skulle ha utgått ora
karens-viUkoret hade varit uppfyllt. Sökande skall inte behöva genomgå karens
mer än en gång varje ersättningsperiod av 150 resp. 300 dagar. Den tekniska
raetoden för reglering av karenstid föreslås skola överensstäraraa med reglerna
för beräkning av ersättningstid. Detta medför bl, a, att, om ersättningsperiod
har gått till ända raen sökanden under perioden på nytt har uppfyllt
arbetsvUlkoret, ersättning ulgår under ytterligare en ersättningsperiod utan
att karensvillkoret behöver uppfyllas igen. Utredningens förslag 1 denna del
har berörts endast av AMS, sora anser att karenstid inte bör tillärapas i fråga
ora kontant arbetsraarknadsstöd.
För rain del insläraraer
jag i utredningens bedömning att en viss karenstid behövs vid kontant
arbetsraarknadsstöd. Till slöd för denna uppfattning kan åberopas i huvudsak
sararaa oraständigheler sora talar för att ett karensvillkor är nödvändigt i
arbetslöshetsförsäkringen. Jag vill särskilt frarahålla att del är angeläget
alt arbetsförraedUngen får lid att pröva den arbetslöses situation och överväga
vilka åtgärder sora lärapligen bör vidtas, VUlkoret bör utforraas i enlighet
med utredningens förslag med det undantaget att sökanden bör genoragå ny
karens efter varje avslutad ersättningsperiod. Denna konstruktion
överensstäraraer raed vad jag förordar i fråga ora karensvillkoret i
arbetslöshetsförsäkringen.
Prop. 1973: 56 209
Sora jag tidigare har berört skall i fråga ora företagare gälla
en karenstid ora två raånader,
7.5.3 Nytillträdande eller återinträdande på
arbetsmarknaden
KSA-utredningen frarahåller att den sora är ny på
arbetsraarknaden kan vara utsatt för väsentligt större arbetslöshetsrisk än den
sora där redan funnit en fastare anknytning. Ofta föreligger avsaknad av
yrkesvana och erfarenhet av tidigare förvärvsarbete särat brister i
utbildningen. Enligt utredningens raening är det befogat att utforraa det
kontanta arbetsraarknadsstödet så att det ger ekonoraiskt skydd också för
denna kategori av arbetstagare. Även från arbelsraarknadspolitisk synpunkt kan
det vara raotiverat all ge konlantstödet en sådan inriktning att det utgör en
stimulans för arbetssökande att ta kontakt med arbetsförmedlingen. Vad sora
härvid kan koraraa i fråga är enligt utredningen att i större eller raindre
grad efterge arbetsvillkorets krav på ulfört förvärvsarbete sora förutsättning
för rätt till kontanlstöd.
Det kan, sora utredningen betonar, inte koraraa i fråga
att utan någon sora helst begränsning göra arbetsraarknadsstödet tUlämpligt på
en nytillträdande arbetssökande. Det bör fordras att den sökande har visat en
positiv vilja alt utnyttja de aktuella möjlighetema att finna stadigvarande
arbete. Först sedan arbetsförraedUngen har fått tillfälle att under en tid
lärana anvisningar ora tUlgängligt arbete eller alt söka genoraföra andra
lärapliga arbelsraarknadsåtgärder, har raan fått ett prov på intensiteten i
sökandens arbetsvilja och varaktigheten i hans arbetsutbud. För att få en
läraplig avgränsning av tillärapningsorarådet för en särregel ora den
nytillträdande arbetskraften raåste den situation sora förelåg innan den
nytillträdande ställde sig lill arbetsraarknadens förfogande närraare
preciseras. En särregel raåste bygga på vissa situationer då starka skal att
söka förvärvsarbete föreligger och sökanden därför vanligen har klart uttalat
behov av den ekonoraiska trygghet som kontant arbetsraarknadsstöd kan lämna.
Sådant behov är utpräglat och allmänt förekomraande fraraför allt hos den sora
efler utbildning vill övergå till förvärvsarbete.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen en regel ora
särskilda kvali-fikalionsraöjligheter för dera sora söker sig in på
arbetsmarknaden utan alt dessförinnan ha uppfyllt arbetsviUkoret, Regeln avser
dels dem sora övergår till förvärvsarbete från ungdorasutbildning eller därraed
i fråga ora studiesocialt slöd likställd vuxenutbildning på heUid, dels dera
sora enligt arbetsförraedlings beslut raed klar raålsättning att efter utbildningen
kunna få varaktigt förvärvsarbete söker sådant arbete efter att ha slutfört
arbetsraarknadsutbildning. Under en kvalifikationslid av tre raånader skall
sökanden efter utbildningens slut slå liU arbetsraarknadens förfogande som
arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling och
14 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 210
i
övrigt uppfylla de aUraänna förutsätlningarna för ersältningsrält, I
kvalifikationstiden inräknas även tid då sökanden förvärvsarbetat.
Flertalet
reraissinstanser har ingen erinran raot utredningens förslag i denna del. Några
reraissinstanser anser emellertid att kvalifikationstiden bör sällas till två
månader. AMS och LRF anser i fråga ora arbetsraarknadsutbUdning att krav bör
ställas på att utbildningen avser viss rainiraitid.
Jag
delar utredningens uppfattning att det kontanta arbetsraarknadsstödet bör
utforraas så att del ger ett ekonoraiskt skydd även för vissa grupper av
arbetssökande som ännu inte har hunnit uppfylla arbetsvillkoret. Jag
insläraraer även i utredningens bedöraning att behovet av skydd är
fraraträdande för dera sora efter avslutad utbildning vill övergå till
förvärvsarbete. Sora utredningen frarahåller är risken för arbetslöshet
vanligen större för den sora är ny på arbetsraarknaden än för den sora redan
har en fastare anknytning där. Det är vidare angeläget att den sora har en
bristiällig utbildning eller sora en längre tid har varit borta från
arbetsraarknaden efler korapletterande utbildning har raöjlighet att korama i
åtnjutande av kontanlstöd. Jag biträder därför utredningens förslag att den
sora efler avslutad ungdorasutbildning, arbetsmarknadsutbildning eller viss
annan vuxenutbildning under vissa förhållanden skall vara berättigad lill
kontant arbetsraarknadsstöd ulan alt dessförinnan ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Beträffande
ungdorasutbildning anför utredningen all den kan ha varit av växlande lidslängd
och raer eller raindre inriktad på ett bestärat yrkesoraråde. Den kan ha
avslutats eller avbrutits på olika stadier och i olika ålder. Avslutningen av
studierna kan ha haft karaktär av examen eller skett på mindre markerat sätt.
Vad sora anförs angående ungdorasutbildning bör enligt utredningens raening
gälla även vuxna personer sora på hellid har deltagit i ungdorasutbildning eUer
studerat på särskUd läroanstalt för vuxna, ora det för utbUdningen har
förelegat rätt alt uppbära studiesocialt stöd (studiehjälp eller sludieraedd),
I
denna fråga anser jag alt inriktningen på den ungdoras- och vuxenutbildning
sora ulan föregående förvärvsarbete skall berättiga lill kontant
arbetsraarknadsstöd närraare raåste preciseras och att kvalifikationstiden bör
förlängas.
Syftet
raed det föreslagna stödet är att ge skydd ål dem som önskar inträda på
arbetsmarknaden. Det framstår under sådana förhållanden sora naturligt att kräva
att den genoragångna utbildningen skall vara ägnad alt underlätta
raöjlighelerna för sökanden att träda ut i förvärvslivet. Krav bör därför
uppställas på att utbildningen är yrkesinriktad. Beträffande ungdoraar sora
efter att ha genoragått endast grundskola och inte kan få arbete finns det
därför anledning kräva att de försöker vidareutbilda sig, antingen genora att
genoragå gyranasieskola eller genora annan yrkesinriktad utbildning. Jag
förordar därför att raed ungdorasul-
Prop.
1973:56 211
bildning
skall förstås rainst genoragången grundskola järate fullföljd gyranasial
utbildning. Med gyranasial utbildning bör järastäUas annan fullföljd
yrkesinriktad utbildning. Efter individuell prövning bör dock undantag från
kravet på att den yrkesinriktade utbildningen skall vara fuUföljd kunna göras.
Vid bedöraning ora utbildningsvillkoret skall kunna efterges, skall sararåd
ske raed lokal skolmyndighet. Även den som efter genoragången grundskola sökt
erhålla yrkesutbildning men inte kunnat koraraa i åtnjutande av för
vederbörande läraplig sådan, bör kunna anses kvalificerad för kontant
arbetsraarknadsstöd. Att sökanden, efler dispens, i förtid har slutat
grundskolan bör i dessa fall i och för sig inte utgöra något hinder för
arbetsraarknadsstöd. Även i fråga ora vuxenutbildning bör krävas att
utbUdningen, förutora alt den bedrivs på heltid och berättigar till
studiesocialt slöd, är yrkesinriktad och all den orafattar minst ett läsår
eller däreraot svarande tid. Utbildning under kortare tid lär i allraänhet inte
vara ägnad att underlätta för sökanden att erhålla arbete.
De
sora efter ungdorasutbildning eller vuxenutbildning kan korama i åtnjutande av
kontant arbetsraarknadsstöd har ofta tidigare inle förvärvsarbetat eller har
under en längre tid varit borta från arbetsraarknaden. Det är därför angeläget
att arbetsraarknadsorganen under en inte alltför kort tid får raöjligheter att
lärana anvisningar om tUlgängligt arbete eller att genoraföra andra
erforderliga arbetsraarknadsålgärder. Under kvalifikationstiden prövas även
sökandens arbetsvUja och varaktigheten i hans arbetsutbud. Jag förordar därför
att sökanden i dessa fall skall vara berättigad till kontant
arbetsraarknadsstöd sedan han efter utbildningens slut i fera raånader har
stått till arbetsraarknadens förfogande, Sararaa krav bör uppställas
beträffande sökande sora har genoragått arbetsraarknadsutbildning.
Utredningens
förslag i fråga ora arbetsraarknadsutbildning sora särskild
kvalifikatlonsgrand för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd innebär att sådan
utbildning oavsett ulbUdningstidens längd skall kvalificera till
arbetsmarknadsstöd. AMS och LRF har vid reraissbehandlingen frarahållit att
krav bör ställas på att utbildningen avser viss rainiraitid. En ledaraot i
utredningen anför i en reservation liknande synpunkter.
Även
jag anser att det bör krävas att arbetsraarknadsutbildning har pågått viss
rainiraitid för att kvalificera till kontant arbetsraarknadsstöd ulan alt
sökanden uppfyller arbetsvillkoret. För denna uppfattning talar sararaa oraständigheler
sora jag har anfört i fråga ora minsta tid beträffande vuxenutbUdning,
näraligen att utbildningstiden skall vara så lång att sökandens raöjligheter
att efler utbildningen få arbete verkligen underlättas. I fråga ora
arbetsraarknadsutbildning anser jag dock inte att det är nödvändigt att
uppställa sararaa tidsgräns sora beträffande vuxenutbildning. Planeringen av
arbetsraarknadsutbildning sker under raedverkan av arbetsraarknadsorganen och
raed sikte på utbildning som
Prop. 1973: 56 212
skall
leda till direkt arbetsplacering. De som genoragår arbetsraarknadsutbUdning
skall dessutora innan de börjar utbildningen ha varit arbetssökande och även
under utbildningstiden stå till arbetsraarknadens förfogande.
Arbetsraarknadsulbildningen är sålunda ett led i arbetsraarknads-organens
strävan att arbetsplacera de sora söker arbete. På grund av det anförda
förordar jag att arbetsraarknadsutbildning, för att berättiga till kontant
arbetsraarknadsstöd utan att arbetsvillkoret dessförinnan är uppfyllt, skall
omfatta minst tre månader.
Utredningen har vidare
övervägt huruvida arbelsmarknadsorganen, i fall då arbetsmarknadsutbildning
uppenbart inte är läraplig eller nödvändig raed hänsyn till att den
arbetssökandes raöjligheter att finna sysselsättning därigenora inte skulle
förbättras, skall kunna efterge ulbild-ningskravet sora kvalifikationsgrand. I
de fall då sökanden bedöras inte vara i behov av arbetsraarknadsutbUdning lär
hans raöjligheter, raed hänsyn till tidigare utbildning och anknytning till
arbetsraarknaden, alt genom förvärvsarbete uppfylla det reguljära
arbetsvillkoret i allmänhet vara betydligt större järafört raed den sora
befinns vara i behov av sådan utbildning. Jag kan därför inte biträda en sådan
undantagsregel.
Sora utredningen
frarahåller bör det fordras att sökanden ställer sig till arbetsraarknadens
förfogande genora att anraäla sig sora sökande till offentlig arbetsförraedling
inora en inte alltför lång tid efter det att utbildningen har avslutats.
Tidsfristen bör inte vara längre än att det frarastår sora uppenbart, att
orsaken till att vederbörande söker sig ut på arbetsraarknaden är att
utbildningen har avslutats. Längre tid än fera månader bör inte godtas, såvida
inle speciella förhållanden föreligger.
7.5.4
Växelarbetande jordbrukare
KSA-utredningen
föreslår en särregel även beträffande växelarbetande jordbrukares rätt till
kontant arbetsmarknadsstöd. Enligt utredningen har systemet med växelarbete
betydande omfattning inom jordbruket. Det utvecklades under en period då
nyetableringen inora jordbraket aUtjärat var avsevärd. Särskild hänsyn bör
enligt utredningens raening tas till gruppen växelarbetande jordbrukare. Även
ora deras personliga verksarahet i jordbruket har upphört endast tillfälligt
och senare skall återupptas anser utredningen att de, i raotsats till vad som
föreslås i fråga ora andra företagare, sora sökande på arbetsraarknaden under
uppehållet i jordbruksarbetet bör kunna påräkna visst ekonoraiskt skydd.
Utredningens
förslag innebär att krav ställs på att sökanden är född år 1920 eller tidigare
och alt han under de senaste fera åren har varit huvudsakligen sysselsatt inom
jordbruket. Varje beräknings/tr, vilket föreslås börja den 1 oktober, skall
sökanden i förväg ange en sararaanhängande tid av högst sex raånader under
vilken han koraraer att stå till arbetsraarknadens förfogande sora arbetsför
och eljest arbetsoförhind-
Prop. 1973: 56 213
rad
arbetssökande. Under denna period skall sökanden vara anraäld på den offentliga
arbetsförraedUngen, ora han inte har förvärvsarbete. Stöd utgår inte förrän
sökanden har varit arbetslös två raånader av den deklarerade perioden.
Frågan
ora växelarbetande jordbruksarbetares kontanlstöd har betydande räckvidd och
ett nära saraband raed den större frågan ora den för jordbruket angelägna
strukturrationaliseringen. Jag är därför inte beredd att ta upp frågan i detta
begränsade sammanhang. Det synes lämpligast att frågan överläranas till 1972
års jordbruksutredning (Jo 1972: 04) för att beaktas i dess fortsatta arbete.
7.5.5
Ersättningslid
KSA-utredningen
föreslår att ersättningstiden för kontant arbetsraarknadsstöd generellt skall
utgöra 150 dagar. Ora stödtagaren har uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända, skall ersättningstiden i stället vara 300
dagar. Har stödtagaren uppnått 60 års ålder, skall ersättningsperioden inte
vara begränsad. Kontant arbetsraarknadsstöd kan utgå till dess stödtagaren
fyller 67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring. I
likhet med flertalet reraissinstanser godtar jag utredningens förslag i denna
del. Jag anser dock att det är nödvändigt att föreslå vissa korapletterande
regler. Jag återkoraraer till denna fråga senare.
Sora utredningen föreslår
bör den tekniska raetoden för ersättningstidens reglering i största raöjliga
utsträckning överensstäraraa raed den sora föreslås gälla i
arbetslöshetsförsäkringen. Ora arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden
har gått till ända, har stödtagaren vid ny arbetslöshet rätt till ersättning
under återstående antal dagar av perioden även ora han då inte uppfyller
arbets- och karensvUlkoret. Går ersättningsperioden till ända men har
stödtagaren dessförinnan ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under
ytterligare en hel period, sedan karensvUlkoret har uppfyllts på nytt. Den nya
ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då stödtagaren
senast uppfyllde arbetsvillkoret.
När
en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari inte inräknas överhoppningsbar
tid, har förflutit sedan ersättning senast uppbars av stödtagaren, föreligger
dock rätt till ersättning endast ora arbets- och karensvillkoret ånyo har
uppfyllts. Den sora har kvalificerat sig för kontant arbetsraarknadsstöd utan
att fullgöra arbetsvillkoret, dvs. efler ungdomsutbildning, vuxenutbildning
eller arbetsraarknadsutbUdning, skall ha rätt tUl ersättning under endast en
ersätlningsperiod. Sådan särskild kvalificering för ersätlningsrätt skall inte
kunna upprepas gång efter annan, ora inte särskilda skäl föreUgger.
Dagpenning
från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsraark-
Prop.
1973: 56 214
nadsstöd
skaU sora utredningen föreslår inte kunna utgå samtidigt. Är raan försäkrad kan
raan utnyttja endast sin ersätlningsrätt i arbetslöshetskassan. När
ersältningstiden i arbetslöshetsförsäkringen löper ut föreUgger för tid
därefter ingen rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Undantag från denna regel
föreslås endast för arbetslös kassaraedlera sora blir utförsäkrad sedan han
fyllt 60 år eller, sora jag återkoraraer tiU senare, sedan han fyllt 55 år, om
han blivit arbetslös på grund av strukturförändringar I näringslivet.
Ersältningstiden i arbetslöshetsför-säkrmgen skall däremot som utredningen
föreslår inte påverkas av att den försäkrade tidigare har uppburit kontant
arbetsmarknadsstöd. Inträde som raedlera i arbetslöshetskassa bör raedföra att
raedleraraen tUlförsäkras förmåner som regleras endast av försäkringsvillkoren
och inte påverkas av tidigare förhållanden.
Järafört
raed det statliga oraställningsbidraget, sora orafattar endast äldre
arbetslösa, koramer det kontanta arbetsraarknadsstödet att, vid sidan av
arbetslöshetsförsäkringen, utgöra ett ekonoraiskt grundskydd vid arbetslöshet.
Det kontanta arbetsraarknadsstödet koraraer att orafatta en varierande
personkrets. Stödet koraraer således att vara tillgängligt för både nykomna på
arbetsraarknaden och sådana sora redan har en fastare anknytning där utan att
vara arbetslöshetsförsäkrade. Dessa förhållanden raåste beaktas vid
utforraningen av det kontanta arbetsraarknadsstödet. De som komraer i
åtnjutande av kontant arbetsraarknadsstöd lär till stor del bestå av
nyutbUdade och andra nytillträdande på arbetsraarknaden. Sarama behov av
långvarigt ekonoraiskt skydd sora i många fall krävs i
arbetslöshetsförsäkringen koraraer inte att föreligga för dessa nya
arbetssökande. Med hänsyn till dessa förhållanden delar jag utredningens
uppfattning att ersättningstiden norraalt bör vara 150 dagar. Erfarenheterna
visar eraellertid att svårigheterna, att finna lämpligt varaktigt arbete utan
längre tidsfrist och omställning, ökar påtagligt med stigande ålder. Dessa
svårigheter är, som utredningen påpekar, särskilt framträdande för arbetslösa
i 60-årsåldern. Den av utredningen föreslagna generella förlängningen av
ersättningstiden för dem som be-firmer sig i åldem 5559 år tiU 300 dagar och
för dem sora har fyllt 60 år till att vara i princip obegränsad, framstår
därför som välmotiverad.
De
regler sora jag har förordat i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen medför att
dagpenning kan utgå tidigast vid 16 års ålder. Med hänsyn tUl att behovet av
arbetslöshetsstöd inte torde vara särskilt uttalat före denna ålder anser jag
att sarama åldersgräns bör gälla i fråga ora kontant arbetsmarknadsstöd. Jag
förordar således att arbetsmarknadsstöd inte skaU utgå förrän sökanden har
fyllt 16 år. I likhet med vad jag förordar skall gälla i försäkringen bör dock
sökande av kontant arbetsmarknadsstöd ha möjlighet att tillgodoräkna sig lid i
förvärvsarbete eller annan tid efter det att han har fyllt 15 år vid prövning
av kvalifikationsvillkoren.
Prop.
1973: 56 215
7.5.6
Eisättningsbelopp
Det
kontanta arbetsmarknadsstödets storlek bör enligt KSA-ulredningens raening,
liksom ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen, vara oberoende av ålder,
civilstånd och farailjesituation. Barntillägg och andra farailjetillägg skall
sålunda inte förekoraraa, Liksora när det gäller arbetslöshetsförsäkringen
anser utredningen att sarahället bör tUlgodose bamfarailjernas behov i annan
ordning än genora tillägg lill utgående kontant slöd vid arbetslöshet. Enligt
utredningen bör det kontanta arbetsraarknadsstödets storlek kunna regleras
efler förändringar i det allmänna prisläget utan att Kungl, Maj:t och riksdag
prövar och beslutar varje ändring av beloppet. Utredningen föreslår därför alt
kontant arbetsmarknadsstöd skall utgå raed ett belopp sora slår i ett bestämt
förhållande lill det i den allmänna försäkringen gällande basbeloppet. Vid
bestäraraande av ersättningsnivån finner utredningen att helt stödbelopp bör
vara detsarama som basbeloppet. Av administrativa skäl anser utredningen
lärapligt alt stödbeloppet fastställs för ett år i sänder i förhållande till
det för maj raånad föregående år gällande basbeloppet. Stödbeloppet bestäms
till ett belopp i helt krontal att utgå under högst fem dagar i veckan. Vid
beräkning av dagbeloppet föraisätts antalet ersältningsdagar vara i genomsnitt
22 dagar per månad.
Med utgångspunkt i
KSA-ulredningens förslag har sjukpenningutredningen räknat ora stödbeloppet
vid kontant arbetsraarknadsstöd lUl skattepliktigt belopp. Med hänsyn lill att
det är så olika personer som kan komraa i fråga för kontant arbetsraarknadsstöd
finner utredningen det nödvändigt alt vid uppräkningen använda vissa
schabloner. Utredningen, sora vid sina beräkningar utgår från ett basbelopp av
7 100 kr,, ställer upp sora förutsättning alt den sora får ersättning under
helt år i princip skall ha kvar detta belopp sedan skatten är dragen. Enligt
utredningens beräkningar raotsvarar det av KSA-utredningen föreslagna kontanta
arbetsraarknadsstödet ett årligt skattepliktigt belopp av 9 000 kr. För att få
den anknytning till basbeloppet sora KSA-utredningen föreslår räknar
sjukpenningutredningen om beloppet tUl procent av basbeloppet. Beloppet blir
127 % av basbeloppet. Vid sjukpenningutredningens beräkningar avrundas detta
procenttal tUl 130 %. Enligt det vid tiden för utredningens beräkningar
gällande basbeloppet, 7 300 kr., blir ersättningsbeloppet 36 kr, per dag,
KSA-utredningens
förslag att helårsslöd skall motsvara basbeloppet enligt lagen ora allraän
försäkring godtas av flertalet reraissinstanser. Många reraissinstanser anser
eraellertid att stödet är alltför lågt, Sjukpenningulredningens förslag till
uppräkning av stödbeloppet berörs av bl, a. vissa länsstyrelser särat SACO,
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att utredningen inle tagit hänsyn
liU beskattningskonsekvenserna vid olika inkomstlägen. Länsstyrelsen i
Västraanlands län anser att
Prop.
1973: 56 216
utredningen
inte beaktat att ersättningsbeloppet på grund av skatteprogressionen i raånga
fall inte kommer att medföra den avsedda nettoinkorasten, SACO fraraför
liknande synpunkter.
Vid
bestäraraande av stödbeloppets storlek i det kontanta arbetsraarknadsstödet
måste förhåUandet mellan ersättning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsraarknadsstöd beaktas. Arbetsmarknadsstödet bör utformas så att det inte
kan bli förraånligare än ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. I annat
fall skulle intresset för den frivilliga försäkringen kunna påverkas raenligt.
Arbetslöshetsförsäkringen är av så stort värde för de anställdas trygghet alt
sådana konsekvenser av det kontanta arbetsraarknadsstödet inte kan godtas. Med
hänsyn till att lägsta dagpenningklass i försäkringen föreslås bli 40 kr,
förefaller raig den nivå sora KSA-utredningen har föreslagit på det kontanta
arbetsmarknadsstödet lämplig. Däremot anser jag inle att det är nödvändigt att
storleken av stödbeloppet besläras genora anknytning till basbeloppet. Stödet
bör i stället fastställas tiU ett bestämt belopp i likhet med vad som gäller
inom arbetslöshetsförsäkringen raed de fasta dagpenningklasserna och
arbetsraarknadsulbildningen raed dess fasta grundbelopp. Slödels storlek får i
fraratiden prövas i det årliga budgetarbetet. Mot bakgrund av dessa
överväganden anser jag att helt kontant arbetsmarknadsstöd f, n, bör utgöra 35
kr, per dag. Halvt stödbelopp bör utgå med 18 kr, per dag, I övrigt tillstyrker
jag KSA-utredningens förslag att stödet skall utgå under högst fera dagar 1
veckan särat att barn- och andra farailjetUlägg liksora i
arbetslöshetsförsäkringen inte bör förekomma,
7.5.7
Deltidsarbete
För
att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd över huvud tagel skall föreligga
föreslår KSA-utredningen att krav uppställs på alt sökandens arbetsutbud
orafattar minst tre tiraraar per dag och rainst 17 tiraraar per vecka, Ora
arbetsutbudet orafattar kortare tid, är det sökta arbelet enligt utredningens
raening närraast att järaföra raed bisyssla sora inte bör grunda någon
ersättningsrätt. Den som före arbetslöshetens inträde har haft deltidsarbete,
som orafattar rainst 17 timraar i veckan, och som söker deltidsarbete av sådan
orafattning skall vara berättigad till halvt kontant arbetsraarknadsstöd. Ett
arbetsutbud sora orafattar 36 tiraraar eller raer per vecka skall enligt
utredningen i regel godtas sora heltidsutbud och raedföra rätt till hell
stödbelopp. Endast dag då den arbetslösa tiden uppgår tUl rainst fera tiraraar
skaU berättiga till helt kontant arbetsraarknadsstöd. Om den arbetslösa tiden
uppgår tiU minst tre timmar utgår halvt stöd. Dessutom föreslår utredningen,
liksora i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen, att rätt till kontant
arbetsraarknadsstöd för partiellt arbetslös deltidsarbetande skall upphöra,
sedan stöd har utgått för 50 ersätlningsdagar under fortlöpande deltidsarbete
hos en och sararaa
Prop.
1973: 56 217
arbetsgivare,
AMS bör dock kunna raedge undantag från denna regel, ora den arbetslöses
personliga förhållanden i särskilda fall motiverar detta. Utredningens förslag
i denna del har vid remissbehandlingen läranats utan erinran.
I likhet med vad jag
föreslår skall gälla i arbetslöshetsförsäkringen bör, för att rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd skall föreligga, krävas att den arbetslöse söker arbete av
viss orafattning. Jag delar utredningens uppfattning att ett arbetsutbud sora
orafattar kortare tid än 17 tiraraar per vecka närraast är att jämställa med
bisyssla sora inte bör grunda någon ersättningsrätt. För rätt till halvt
kontant arbetsraarknadsstöd bör därför krävas att den arbetslöse söker arbete,
sora orafattar rainst 17 tiraraar i veckan. Härigenora uppnås
Överenssläraraelse med det i arbetsvillkoret uppställda kravet, att sökanden
skall ha arbetat rainst 70 tiraraar under en raånad för att den skall
tUlgodoräknas sora kvalificerande för kontant arbetsraarknadsstöd. Rätt till
helt kontant arbetsraarknadsstöd bör tillkoraraa endast den sora före
arbetslösheten har haft heltidsarbete och sora söker sådant arbete. Den sora
före arbetslösheten har arbetat på heltid raen sora inskränker sitt
arbetsutbud har således rätt till endast halvt arbetsraarknadsstöd, ora
utbudet orafattar rainst 17 tiraraar i veckan. Sora heltidsutbud bör, sora
utredningen föreslår, 1 regel kunna godtas ett arbetsutbud ora rainst 36
arbetstiraraar i veckan, under förutsättning att det finns tillgång på
arbetstillfällen raed sådan begränsning av arbetstiden inora sökandens
naturliga arbetsoraråde. Även den sora är partiellt arbetslös bör, som
utredningen föreslår, ha möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd. Ora den
arbetslösa tiden per dag uppgår till rainst tre tiraraar, blir den arbetslöse
berättigad till halvt stödbelopp. För att rätt till helt stödbelopp skall
föreligga krävs att den arbetslösa tiden per dag uppgår till rainst fera
tiraraar, I fråga ora arbetslöshetsförsäkringen föreslås begränsning av
ersättningstiden i de fall då den arbetslöse regelbundet utför deltidsarbete
saratidigt som han uppbär dagpenning frän arbetslöshetskassa. Denna
inskränkning motiveras av att deltidsarbete i kombination raed
arbetslöshetsunderstöd inte bör pågå under längre tid och därigenora raer eller
raindre norraaliseras. Jag förordar därför, i likhet raed utredningen, att
ersättningsrätten för den som under tid då han i övrigt är arbetslös
fortlöpande utför deltidsarbete hos en och sararaa arbetsgivare begränsas till
50 ersättningsdagar även i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Som utredningen
föreslår bör AMS kunna medge undantag från denna regel.
De
förordade besläramelserna om tid som skall jämställas med förvärvsarbete vid
prövningen av arbetsvillkoret innebär att sökande av kontant arbetsmarknadsstöd
kan bygga upp ersätlningsrätt utan att dessförinnan ha utfört förvärvsarbete.
Detsamraa gäller dem sora blir berättigade till arbetsmarknadsstöd efter
avslutad utbildning. Ersättningsnivån får i dessa fall bestämmas av sökandens
arbetsutbud. Den som söker
Prop.
1973: 56 218
heltidsarbete
bör vara berättigad till helt stöd, raedan den sora söker deltidsarbete, sora
orafattar minst 17 tiraraar i veckan, bör vara berättigad till halvt stöd,
7.5.8
Reduktionsregler
Utredningens
förslag innebär vidare att reduktion av det kontanta arbetsraarknadsstödet skall
ske dels i förhållande till vissa forraer av pension, dels i de fall sökanden
uppbär, halv sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om
yrkesskadeförsäkring, Dessutora skaU reduktion av stödbeloppet ske raed
livränta sora sökanden uppbär på grund av yrkesskada eller olycksfall.
Pensionsavdrag skall ske dels i de fall sökanden uppbär pension efter avliden
make grundad på dennes tjänsteförhållanden, dels i de fall sökanden uppbär
annan ålderspension än enligt lagen om allmän försäkring samt raindre än hel
förtidspension eller raindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag. Med
ålderspension och pension efler raake avser utredningen alla forraer av pension
raed undantag för sådana till vilka initiativ har tagits privat, utan samband
med tjänst. Då sökanden uppbär halv sjukpenning nedsätts stödbeloppet med
hälften, Stödtagare som söker endast deltidsarbete äger inte rätt lill slöd för
dag då han uppbär halv sjukpenning.
Vid reraissbehandlingen
har utredningens förslag i denna del läranats utan erinran. Även jag anser att
reduktion av stödbeloppet bör ske i enlighet med utredningens förslag. Jag
vill endast påpeka alt med pension efter raake skall avses såväl änkepension
enligt lagen om allraän försäkring som annan efterlevandepension, som grundas
på den avlidnes tjänsteförhåUanden,
Sora
jag tidigare har berört föreslås att det kontanta arbetsraarknadsstödet
rainskas för den sora åtnjuter vissa former av pension, sjukpenning och
livränta. Enligt min raening bör övervägas att reducera stödet även med hänsyn
liU raakes inkorast. En sådan ordning tiUärapas f, n, i fråga ora bl, a,
utbildningsbidrag vid arbetsraarknadsutbildning. Ett sy,stera sora innebär att
stödbeloppet rainskas i förhåUande tUl raakes inkorast kan visserligen raedföra
att benägenheten hos andra raaken att söka sig ut på arbetsmarknaden minskas,
Sora har betonats i prop, 1972: 111 angående regionalpolitiskt
handlingsprograra ra, ra, koraraer eraellertid även fraradeles krav att ställas
på arbetskraftens geografiska rörlighet. En sådan rörlighet frärajas ora hänsyn
vid bestäraraande av kontant arbetsraarknadsstöd tas tUl den saralade
ekonoraiska situation som slödsökanden befinner sig i, dvs, om stödet bestäms
även raed hänsyn till andra raakens inkorast. Även om ett system med reduktion
således har vissa nackdelar förordar jag raed hänsyn tUl sistnäranda synpunkter
att en sådan ordning införs, Erfarenhetema får utvisa ora en omprövning av
denna ståndpunkt i framtiden blir erforderlig. Reduktion bör ske endast om
raakarna sammanbor. Med gifta bör i detla
Prop.
1973:56 219
sararaanhang
järaställas ogifta saramanboende sora tidigare har varit gifta eller har eller
har haft geraensaral barn. Nedsättning av stödbeloppet bör ske raed en kr. per
1 000 kr. av makens aktuella årsinkomst mellan 23 000 och 48 000 kr. Uppgår
makens inkorast tiU högst 23 000 kr. per år bör ingen reduktion ske. Har raaken
en årsinkorast sora överstiger 47 000 kr. reduceras det kontanta
arbetsraarknadsstödet till tio kr. Utgår endast halvt kontant arbetsraarknadsstöd
bör reduktionen inträda, ora raakens årsinkorast överstiger 40 000 kr.
Härutöver
synes det raig riraligt att ta hänsyn till sökandens och hans makes
förmögenhet. En viss del av förmögenheten och avkastningen bör skäligen kunna
användas till försörjning. Liksom när det gäUer reduktion i förhållande till
raakes inkorast bör raed gifta i detta sararaanhang järaställas ogifta
sararaanboende sora tidigare har varit gifta eller har eller har haft bam.
Reduktionsregeln bör konstrueras så att innehavet av förraögenhet i förra av
eget hera, eller förraögenhet till raotsvarande värde, inte föranleder
nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstödet. Jag anser därför en
läraplig gräns vara en netloförraögenhet ora 150 000 kr. Jag förordar att
stödbeloppet, räknat per månad, sätts ned med en procent av den förmögenhet
sora överstiger detta belopp,
Ora
stödbeloppet, sedan rainskning i förhållande till raakes inkorast och andra
avdrag har skett, understiger fyra kr. per dag, bör, i likhet med vad jag förordar
i fråga ora kassaersätlning, stödbeloppet inte utbetalas.
I
enlighet med vad jag förordar i fråga om arbetslöshetsförsäkringen bör
avräkning ske även mellan pension enligt lagen ora aUraän försäkring, sora
utbetalas retroaktivt, och kontant arbetsraarknadsstöd, i den mån förraånerna
belöper på sararaa tid. Den tidigare berörda av chefen för socialdeparleraentet
föreslagna besläraraelsen ora sådan avräkning orafattar därför även kontant
arbetsraarknadsstöd. Dessutora innebär förslaget alt raotsvarande avdrag skall
ske raed hänsyn till oraställningsbidrag, i den raån sådant bidrag utgår efter
införandel av det kontanta arbetsraarknadsstödet.
7.5.9
Det statliga omslällningsbidraget
Det
år 1968 införda stödet åt äldre arbetslösa i förra av statligt oraställningsbidrag
avsågs vara en teraporär åtgärd i avvaktan på resultatet av KSA-utredningens
pågående arbete. Enligt utredningens raening bör oraställningsbidraget
integreras raed det kontanta arbetsraarknadsstödet. Detta raedför fördelar i
förra av ett enklare och klarare regelsyslera sora avsevärt underlättar
administrationen. När förslaget har genoraförts an-, ser utredningen att
statligt omställningsbidrag successivt skall avvecklas. Utredningen föreslår
att omställningsbidrag, efter införande av de nya reglerna om kontant
arbetsmarknadsstöd, skall utgå endast till den sora dessförinnan har beviljats
sådant bidrag. Därjämte föreslås omställ-
Prop. 1973: 56 220
ningsbidrag
utgå till den sora mora ett år från de nya reglernas ikraftträdande ansöker
ora bidrag.
Jag
vill i detta sararaanhang beröra några problera sora uppstår vid en avveckling
av oraställningsbidraget.
Bl.
a, AMS och LO har vid reraissbehandlingen ifrågasatt ora mte ersältningstiden
i det kontanta arbetsraarknadsstödet bör vara tidsobegränsad från 55 års
ålder. AMS har dessutora frarahållit att utredningens förslag, att
ersättningstiden för den sora fyllt 55 år skall vara begränsad till 300 dagar,
innebär en försäraring i förhållande till de regler sora f. n. gäller i fråga
ora oraställningsbidrag.
För
egen del vUl jag anföra följande i denna fråga.
Enligt gällande
bestäraraelser utgår oraställningsbidrag tUl den sora har fyllt 55 raen ej 60
år, ora han har blivit arbetslös sora en omedelbar följd av nedläggning av
eller bestående ändring i driften vid förelag där han var anställd. I fråga ora
företagare gäller att den tidigare verksamheten skall ha avvecklats på grund
av omfattande eller genoragripande förändring i ortens näringsliv eller i den
näringsgren där han har utövat verksamheten. Rätt tUl oraställningsbidrag
föreligger även för utförsäkrad kassaraedlera 1 denna åldersgrupp som har
blivit arbetslös av sådan anledning. Oraställningsbidrag utgår längst t, o, ra,
raånaden före den då bidragstagaren fyller 67 år eller börjar uppbära
ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen ora
allraän försäkring,
Utrednmgens
förslag, att kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna utgå under 300 dagar tUl
den sora fyllt 55 år, innebär, sora AMS påpekar, i vissa fall en försämring
för den sora är raellan 55 och 60 år järafört raed nuvarande förhållanden.
Dessutom raedför utredningens förslag att rätt för utförsäkrad kassaraedlera
att uppbära kontant arbetsraarknadsstöd, utan att uppfylla arbetsvillkoret,
föreligger först sedan raedlemraen uppnått 60 års ålder. Även ora förslaget att
alla sora har uppnått 55 års ålder, oavsett orsaken till arbetslösheten, skall
ha möjlighet att få ersättning under 300 dagar innebär en väsentlig
förbättring av arbetslöshetsskyddet för det stora flertalet arbetslösa i denna
åldersgrupp anser jag det befogat att den som har fyllt 55 år och blir
arbetslös på grand av strukturförändringar i näringslivet även i fortsättningen
får ett förstärkt skydd. Jag förordar därför alt det kontanta arbetsraarknadsstödet
kompletteras raed de bestäraraelser sora f, n. gäller i fråga ora
oraställningsbidrag i detta avseende. För den sora har fyllt 55 år och sora har
blivit arbetslös sora en oraedelbar följd av företagsnedläggning eller
bestående driftsförändring bör således ersättningsperioden inte vara begränsad,
Detsamraa bör gälla i fråga ora företagare sora har nödgals avveckla sin
rörelse sora en oraedelbar följd av orafattande eller genoragripande
förändring av näruigslivet i hans bransch eller i orten. För att uppnå
överenssläraraelse raed vad sora f. n. gäller i fråga ora oraställningsbidrag
bör dock i dessa fall krävas att den arbetslöse har utfört för-
Prop.
1973: 56 221
värvsarbete
i rainst 24 raånader under de tre åren närraast före arbetslöshetens inträde.
Dessutora bör, sora jag tidigare näranl, den sora blir utförsäkrad från
arbetslöshetskassa sedan han har uppnått 55 års ålder och har blivit arbetslös
av någon av nyssnäranda anledningar bli berättigad lill kontant
arbetsraarknadsstöd under en obegränsad ersättningsperiod.
Efter
införande av kontant arbetsraarknadsstöd i enlighet med vad jag nu har anfört
saknas anledning att behålla det statliga oraställningsbidraget. Detsarama
gäller det komraunala kontantunderstödet. Den sora vid de nya reglernas
ikraftträdande uppbär oraställningsbidrag bör dock även i fortsättnmgen ha
möjlighet härtUl så länge han uppfyller ersättningsvillkoren enligt de nu
gällande reglema. Dessutora förordar jag alt den som uppbär oraställningsbidrag
skall kunna övergå till kontant arbetsraarknadsstöd utan ny prövning av
arbetsvillkoret.
Jag
vill i detta sararaanhang även erinra ora att införandet av kontant
arbetsraarknadsstöd påkallar vissa ändringar av reglerna I 7 kap. lagen ora
allraän försäkring ora rätt till förtidspension på arbetsraarknads-raässiga
grander för vissa äldre arbetslösa. Denna fråga behandlas närraare i ett
tidigare i dag av chefen för socialdeparleraentet anraält förslag lill ändring
i lagen om allmän försäkring.
7.5.10
Administration
Stödsökandens
kontakt raed arbetsförraedlingens expeditioner och förraedlingens service till
sökande av kontant arbetsraarknadsstöd bör enligt KSA-utredningen i huvudsak
överensstäraraa raed vad som gäller de arbetslöshetsförsäkrade. Prövningen av
ansökningarna om kontant arbetsmarknadsstöd skall enligt utredningens förslag
ske på länsarbetsnämndens kansli. Utbetalning skall hkaså ske från
länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämndens kansli förutsätts få i stort sett samraa
uppgifter sora arbetslöshetskassornas huvudkontor och styrelse 1 fråga ora prövning
av ersättningsrätt och administrationen i övrigt. Delsamma gäller den
fortlöpande kontrollen av ersättningsrätten.
Jag
delar utredningens uppfattning så till vida sora även jag anser att den
huvudsakliga prövnmgen av fönjtsättningarna för rätt till kontant
arbetsraarknadsstöd bör falla på arbetsraarknadsorganen. Vid hotande eller
inträffad arbetslöshet är det angeläget alt den arbetslöse så snart sora
raöjligt tar kontakt med arbetsförmedlingen. Alt så sker är även en förutsättning
för rätt till ersättning, i fråga ora såväl arbetslöshetsförsäkringen sora det
kontanta arbetsraarknadsstödet. Även under en fortgående arbetslöshet
föratsatts att den arbetslöse håller regelbunden kontakt raed
arbetsförraedUngen. Förraedlingen har att lärana upplysningar ora
arbetstillfällen och annan inforraation ora lärapliga arbelsraarknadsåtgärder.
Den arbetslöse raåste således både i initialskedet och därefter forlöpande ha
nära kontakt raed arbetsförraedUngen. Det raås-
Prop.
1973: 56 222
te
även beaktas att det fordras särskild kunskap och erfarenhet för att kunna
bedöraa de specieUa problera och frågeställningar som många gånger uppkomraer
vid prövningen av dessa ärenden. Under dessa förhållanden frarastår det sora
naturligt att den grandläggande bedöraningen, ora sökanden är arbetslös, står
tUl arbetsmarknadens förfogande och i övrigt uppfyller ersättningsvillkoren,
ankomraer på arbetsmarknadsorganen. Jag biträder därför utredningens förslag
alt denna prövning skall faUa på länsarbetsnäranden.
När
det gäller ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd bör sora utredningen
föreslår förraedlingsexpedilionernas raedverkan inskränkas till att orafatta
erforderlig inforraation ora villkoren för stödet och hjälp åt sökande, sora så
önskar, att upprätta ansökan. Underlaget för länsarbetsnärandens prövning
koraraer eraellertid till stor del att bestå av uppgifter från den
förraedlingsexpedition sora närraast har kontakt raed sökanden. Även ora
således den huvudsakliga prövningen av ersättningsrätten ankoraraer på
länsarbetsnäranden förutsätter jag att arbetsförraedUngen, liksora i fråga ora
arbetslöshetsförsäkringen, raedverkar vid bevakningen av att de allraänna
villkoren för rätt till ersättning fortlöpande är uppfyllda. Förraedlingens
raedverkan i detta avseende är värdefull frärast genom de möjligheter som
förraedUngen har att i sin kontakt raed de arbetssökande observera ora sådana
arbetshinder föreligger, att det kan antas att sökanden inte står till
arbetsraarknadens förfogande. Arbetsförraedlingens uppgift är att klarlägga
och undanröja sådana hinder.
Ansökan
ora kontant arbelsraarknadsslöd skall göras hos länsarbetsnämnden och
innehålla alla uppgifter som behövs för ärendets prövning. Vid ansökningen
skall även fogas eventuellt intyg från arbetsgivare ora sökandens
arbetsförhållanden särat de övriga uppgifter sora kan vara av betydelse för
bedöraande av hans rätt tUl stöd och för stödbeloppels storlek. Även de
uppgifter som fortlöpande behövs för kontroll av ersättningsrätten bör
tillställas länsarbetsnämnden via arbetsförraedUngen, På grundval av de
uppgifter länsarbetsnäranden får från sökanden och arbetsförraedUngen och
efter eventuell korapletlering av dessa uppgifter får nämnden fatta beslut ora,
huruvida sökanden är berättigad till kontant arbetsraarknadsstöd och fastställa
stödbeloppets storlek utan skatteavdrag. Även under en fortlöpande
ersätlningsperiod bör det ankorama på länsarbetsnämnden att pröva eventuell
indragning eller nedsättning av stödet.
I
fråga om utbetalningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet bör dock övervägas
ora inte denna uppgift kan handhas av de allraänna försäkringskassorna. Ett
utnyttjande av försäkringskassornas resurser när det gäller personal, lokaler
och utrustning kan i delta sararaanhang raedföra avsevärda fördelar. För en
sådan ordning talar även det förhållandet alt det kontanta
arbetsraarknadsstödet föreslås bli skallepliktig in-
Prop.
1973: 56 223
komst,
vilket medför ökade adrainistraliva uppgifter. Försäkringskassorna har redan
väl utvecklade ulbetalningsrutiner. Dessa koraraer att förbättras ytterligare
genora den pågående uppbyggnaden av ett ADB-systera hos försäkringskassorna.
Efter sararåd raed chefen för socialdeparleraentet finner jag att övervägande
skäl talar för att de allraänna försäkringskassorna bör handha utbetalningen av
det kontanta arbetsmarknadsstödet. Härvid får preliminärskatleavdrag och
utfärdande av kontrolluppgifter ske på liknande sätl sora i fråga ora utbetald
sjukpenning. De uppgifter sora skall ligga till grund för utbetalningen
erhåUer försäkringskassan fortlöpande från länsarbetsnäranden. Därutöver skall
försäkringskassan endast verkställa prdirainärskatleavdrag, Dessutora bör
kassan underrätta nämnden då under bidragstiden sökanden uppbär sjukpenning och
då försäkringskassan i annat fall får kännedora ora förhållande sora kan
påverka sökandens rätt tUl kontant arbetsraarknadsstöd. Kassan bör även i
övrigt tillhandagå länsarbetsnäranden raed de uppgifter sora kan visa sig
erforderliga. Erfarenheterna får utvisa ora det i fraratiden finns skäl att
göra en annan updelning av uppgifterna raellan försäkringskassa och
länsarbetsnämnd. Närmare föreskrifter beträffande arbetets uppläggning bör
meddelas av AMS och RFV i sarhråd, AMS bör även berayndigas att meddela
föreskrifter beträffande fördelningen av uppgiftema mdlan arbetsförraedling och
länsarbetsnärand.
Jag
förordar vidare att besvär över beslut av länsarbetsnärand och allraän
försäkringskassa i ärende angående kontant arbetsraarknadsstöd skall föras hos
AMS resp. RFV. I fråga om arbetslöshetsförsäkringen är försäkringsdorastolen
slutinstans. Med hänsyn till att bestäraraelsema ora kontant
arbetsraarknadsstöd i stora delar stäramer överens raed reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen och till att stödet får karaktären av en lagfäst rätt
lill allraänt grundskydd vid arbetslöshet anser jag att försäkringsdomstolen
bör vara sista instans även i ärenden som angår rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd. Jag förordar därför att besvär över styrelsens resp.
verkels beslut i sådant ärende förs hos försäkringsdorastolen.
Arbetet
raed behandlingen av ansökningar ora. kontant arbetsraarknadsstöd koraraer att
raedföra en ökad belastning på arbetsförraedlingarna, länsarbetsnämndema och
arbetsmarknadsstyrelsen. Det är eraellertid enligt min mening inte raöjligt
att nu bedöraa orafattningen och fördelningen på de olika instanserna av denna
raerbdaslning. En sådan bedöraning kan göras först sedan det nya systeraet
varit i kraft någon tid. Jag vill i delta sararaanhang erinra ora att
arbetsförmedlingarna i årets statsverksproposilion har föreslagits få en
personalförstärkning under nästa budgetår med 210 nya tjänster.
Prop.
1973: 56 224
7.6
Finansierings- och kostnadsfrågor
7.6.1
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbelslöshelsförsälcringens
successiva utbyggnad har sedan lång lid aktivt frärajals genora ett omfattande
ekonoraiskt stöd från staten. Motiven för detla stöd har, sora KSA-utredningen
anfört, stärkts inte rainst under 1960-talet. Att staten idag har ett prlraärt
ansvar utesluter dock inte att även arbetsgivamas ansvar för arbetslöshetens
förekorast och omfaltning kommer till uttryck. Särskilt betonas att de
försäkrades sys-sdsältningssiluation på ett avgörande sätt påverkas av
arbetsgivarnas dispositioner. Utredningen finner därför vägande skäl tala för
uppbörd av en särskild arbetsgivaravgift sora anknyts till raotsvarande
avgifter inora den obligatoriska socialförsäkringens ram. Några särskUda fonder
för försäkringens förvaltning anses däreraot inle nödvändiga. Utredningen
finner det också naturligt att kostnaderna för den frivilliga försäkringen
lill en del täcks genom avgifter från de försäkrade. Medlemsavgifterna bör i
ett reforraerat finansieringssystera utgöra den fastare delen av detta men utformas
så att dess relativa storlek minskas trots de reforraer sora utredningen
föreslår. Återstående del bör täckas av höjda statsbidrag.
Jag
kan i huvudsak ansluta raig lill de principiella synpunkter sora utredningen
anfört i fråga ora grunderna för finansiering av den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen och sora tillstyrkts eller läranats utan erinran av
så gott sora saratUga reraissinstanser. Med hänsyn till att arbetslöshetsförsäkringen
under senare år breddats väsentligt och i dag kan beräknas omfatta ca 70 % av
de försäkringsbara arbetstagarna på den svenska arbetsmarknaden, finns dock
starka skäl sora talar för att finansieringssystemet för den frivilliga
försäkringen får en raer definitiv prägel än vad utredningen föreslagit och
att detta saraordnas raed finansieringen av det kontanta
arbetsraarknadsstödet. För detta ändaraål anser jag det nödvändigt att en
särskild arbetslöshetsfond bildas. Till fondens uppbyggnad och finansiering
återkoraraer jag senare. Genora införandet av ett gemensamt grandstöd för i
princip alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden vare sig de är
arbetslöshetsförsäkrade eller inte bortfaller de invändningar som några
arbetsgivarorganisationer riklat raot en kollekliv arbetsgivaravgift för
finansiering av en frivillig försäkring vars förraåner inte autoraaliskt
komraer alla anställda till del.
Den
hittillsvarande konstruktionen innebär att statsbidragen svarat för en relativt
sett större andel av kostnaderna när antalet dagersättningar varit större än
norraalt. Utredningen har föreslagit att ett nytt grundbidrag införs sora
motsvarar det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ett sådant system innebär en
höjning av statsbidragets generella nivå, Därjärate har föreslagits att från
nuvarande systera behålla ordningen raed ell särskilt bidrag som är konstraerat
så att höjning av dageisätt-
Prop.
1973: 56 225
ningarnas
storlek medför förhöjt bidrag, Härigenora stirauleras kassorna alt höja
ersättningsbeloppen. Det nuvarande dagpenningbidraget föreslås ersatt av ett
s. k. progressivbidrag i princip konstruerat på sarama sätt dock med den
skillnaden att bidraget föreslås utgå vid två ersättningsdagar per raedlera
raot 2,5 ersättningsdagar enligt nuvarande ordning. Högsta procentuella belopp
föreslås bli 85 % vid 22 ersältningsdagar per raånad. När det gäller
förvaltningsbidraget sora f. n. beräknas per årsraedlera föreslås att detta
raed hänsyn till den ökade adrainistraliva belastningen vid hög arbetslöshet
ändras så att storleken varierar efter det genorasnittiiga antalet
ersättningsdagar.
De
av utredningen föreslagna grunderna för finansieringen av den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen synes väl avvägda. Jag kan därför i huvudsak ansluta
raig lill utredningens förslag. Den konstruktion sora jag i del föregående förordat
för det individuella stödets utforraning nödvändiggör dock att
finansieringsforraerna anpassas härtill. Grundbidraget bör således i sin helhet
täckas via den förutnäranda arbetslöshelsfonden, Eftersora det av raig
förordade kontanta arbetsraarknadsstödet utgår raed fast belopp per dag bör
grundbidraget till kassorna utgå raed sararaa belopp för varje dag som
ersättning utbetalats till försäkrad. Jag kan därför inte biträda utredningens
förslag om delning av grundbidraget i en fast och en procenlueU andel. De skäl
som utredningen anfört för en sådan tuddning bl. a. i fråga ora stiraulans lill
en naturlig och önskvärd höjning av dagersättningarnas storlek anser jag till
en betydande del ha tUlgodosetts genora att det grundbidrag sora jag förordat
ligger på en högre nivå än raotsvarande grundstalsbidrag f, n, gör i genorasnitt,
Medlerasavgiflerna och fondavkastning kan f, n, beräknas svara för ca 34 % av
arbetslöshetskassornas utgifter, KSA-utredningens förslag ora progressivt
bidrag innebär att denna kostnadsdd rainskas saratidigt sora dagersätlningamas
belopp höjs väsentligt. Som jag tidigare har frarahållit anser jag att detla
innebär en positiv utveckling. Dock anser jag att övre gränsen pä 85 % för det
föreslagna progressivbidraget är alltför hög I förhållande lill
medierasavgifternas och fondavkastningens nuvarande täckningsgrad. Jag
förordar därför att progressivtabellens övre gräns fastställs till 80 % och
att den föreslagna tabellen justeras raed hänsyn härtiU, Beräkningen av
progressivbidraget korapliceras något av att dagpenningen görs skattepliktig.
Kassans sararaanlagda kostnader för dagpenning rainskat med grundbidraget kan
inte utgöra basen för bidragsberäkningen vilket är fallet i utredningens konstruktion.
Bidraget får i stället ulforraas sora suraraan av ett fast belopp, (ett belopp
för varje dagpenningklass) och ett belopp beräknat sora en procentuell andel av
dagpenningen rainskad raed grundbidraget och det förutnäranda fasta beloppet.
Procenttalet bestäras i förhållande till antalet ersättningsdagar per raedlera
i överenssläraraelse raed den förutnäranda progressivtabellen. Det på delta
sätt beräknade progressivbidra-
15
Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973:56 226
get
ger tillsararaans raed grundbidraget kassorna sararaa korapensalion för
kostnaderna sora skulle ha utgått i ell obeskattat system. I delta samraanhang
bör erinras ora nödvändigheten av alt kassorna under perioder raed låg
arbetslöshet bland de försäkrade bygger upp en god ekonoraisk beredskap genom
fondering. Höjningen av grundbidragel samt de förbättrade statsbidrag sora jag
här föreslår skulle eventuellt kunna raedge en teraporär sänkning av de
försäkrades avgifter. En sådan kortsiktig förraån för de försäkrade synes dock
raindre läraplig raed hänsyn till de erfarenheter sora vunnits under de senaste
två åren, bl. a. i form av det växande behovet av särskilda statsbidrag tUl
hårt belastade kassor. Med hänsyn till de fraratida kostnaderna för de nu
föreslagna förbättrade förraånema inora arbetslöshetsförsäkringen torde i
stället en viss höjning av egenavgifterna vara raotiverad för att raöta
fraratida kostnadsökningar i en del kassor sora under senare år haft hög
belastning på fondema. Kassorna bör därför pröva i vilken raån avgiftshöjningar
kan anses nödvändiga vid övergången till det nya statsbidragssysteraet. Utslaget
på saratliga arbetslöshetskassor torde en god fraratida handlingsberedskap
nödvändiggöra avgiftshöjningar på i genorasnitt ca 10 %.
Den
föreslagna konstraktionen av förvaltningsbidraget innebär en inte obetydlig
höjning av detta bidrag järafört raed vad sora nu gäller. En sådan höjning är
enligt rain raening raotiverad bl, a, raed hänsyn till det ökade arbete sora
kassorna åsamkas genora skatleredovisningen.
Arbetslöshetskassorna
bör raedges undantag från bestäraradserna i uppbördsförordningen. Kassorna
skall till ersättningsberättigade raedleraraar utbetala dagpenning raed avdrag
för preluninär skatt. Som chefen för finansdepartementet tidigare har
frarahållit bör i syfte alt förenkla arbetet i kassorna sådant avdrag
göras enligt en för hela riket gemensara skattetabell. Kassornas inbetalning av
preliminärskatt ersätts raed en redovisning tUl skatterayndigheten av bokförda
prelirainärskat-teavdrag. Vid utbetalning av statsbidrag till kassorna sker
sedan en avräkning mellan utgående statsbidrag och debiterad preliminärskatt.
Det ankomraer på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifier för
avräkningen av prdirainärskatteavdragen raot utgående statsbidrag särat de
bestämmelser I övrigt som behövs i fråga om statsbidrag till arbetslöshetskassorna.
Enligt
de nuvarande bestämmelserna utbetalas statsbidrag i efterskott för varje
försäkringsår. Utredningen föreslår alt statsbidraget i fortsättningen skall
utbetalas i efterskott per verksamhetsår samt alt en fast ordning för förenklad
å-konloutbetalning av förskottsbidrag införs. Jag har för rain dd ingen erinran
raot utredningens principiella förslag. Enligt rain raening bör
förskottsbidraget betalas ut för perioder ora två månader. Förskottsbidragets
storlek bör liksora hittUls fastställas raed ledning av tidigare utbetalda
belopp. Med hänsyn tUl skattebeläggningen av bidragen bör dock
arbetslöshetskassomas bokföringsår överensstära-
Prop.
1973: 56 227
ma
med taxeringsår. Arbetslöshetskassomas verksamhetsår bör därför ändras till att
avse kalenderår. Denna övergång synes lämpligen kunna ske genora att
försäkringsåret 1 septeraber 197231 augusti 1973 förlängs att gälla t. o. ra.
den 31 deceraber 1973. Utöver vad som nu gäller får de variationer i kassornas
utbetalningar som blir följden av att arbetslöshetsunderstödet är skattebelagt
beaktas vid slutreglering av statsbidraget till kassoma per år i efterskott.
7.6.2 Kontant
arbetsmarknadsstöd
Det
kontanta arbetsraarknadsstödet föreslogs av KSA-utredningen helt bli
finansierat raed statliga skatteraedel. Liksora grundbidraget inom
arbetslöshetsförsälcringen bör eraellertid enligt rain mening det kontanta
arbetsmarknadsstödet delvis finansieras genora arbetsgivaravgifter. Avgiftsunderlaget
för arbetsgivaravgiften bör vara sararaa sora inora den allraänna
sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften bör finansiera 2/3 av de beräknade
sararaanlagda kostnadema för kontant slöd och grandbidrag inora
arbetslöshetsförsäkringen. Staien bör via anslag över driftbudgeten svara för
återstående tredjedel. För att anpassa arbetsgivaravgiftens andel till de
faktiska utgifterna bör, sora jag tidigare närant, en särskild
arbetslöshetsfond inrättas.
Arbetslöshetsfonden
bör utformas enligt i huvudsak samma principer som sedan länge gäller för
sjukförsäkringsfonden inom den aUmänna försäkringen. Fonden bör således
redovisas över inkonistskattetitdn och finansieras av arbetsgivaravgifter och
statsbidrag.
7.6.3 Kostnader
På
förslagsanslaget Kontant stöd vid arbetslöshet anvisades i riksstaten för
budgetåret 1972/73 371 milj. kr.
KSA-utredningen
uppskattade att kostnaden för det reformerade kontantunderstödet enligt
utredningens förslag skulle ha uppgått tUl totalt 850 railj. kr. för budgetåret
1971/72. Detta belopp bör järaföras raed den likaså av utredningen beräknade
kostnaden av 430 railj. kr. för budgetåret 1971/72 med nuvarande bestämraelser.
Med hänsyn tUl bl. a. den fortsatta ökningen av antalet försäkrade sora
därefter ägt rura och den föreslagna höjningen av bidragen samt att bidragen
blir skattepliktiga kan de totala kostnaderna för de reformerade
kontantstödsforraerna beräknas till närraare 1 600 railj. kr. för budgetåret
1974/75. Härav utgör arbetslöshetskassornas kostnader 1 360 raUj. kr. och det
kontanta arbetsraarknadsstödet 140 railj. kr. Till detta koraraer kostnader för
oraställningsbidrag, särskUt stöd till arbetslöshetskassorna särat
arbetsraark-nadsverkels adrainistrationskostnader. Det bör understrykas att de
här redovisade kostnaderna för reformen är ytterst vanskliga alt beräkna bl.
a. raot bakgrand av svårigheterna att bedöraa arbetslöshetens orafattning och
fördelning på olika förvärvsarbetande.
Prop.
1973: 56 228
Av
totalkostnaden beräknas arbetslöshelsfonden svara för drygt 600 railj. kl'.
Härav hänför sig drygt 400 railj. kr. till arbetsgivaravgifter och ca 200
railj. kr. till kostnader för staten. Progressivbidragen och
föfvalt-ningsbidragen, sora helt finansieras av statsbidrag, kan beräknas kosta
drygt 750 railj. kr. Statens totala utgifter blir härigenora ca 950 railj. kr.
Budgetåret
1973/74 belastas statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr;, vilket innefattar
280 railj, kr. för slutreglering av arbetslöshetskassornas verksarahet under
försäkringsåret septeraber 1972deceraber 1973 särat raed 330 raUj. kr. som
förskottsraedd till de erkända arbetslöshetskassorna för tiden 1 januari-30
juni 1974. Vidare tiUkoraraer kostnaderna för oraställningsbidrag, statsbidrag
för komraunalt kontantunderstöd, särskilt stöd och kontant arbetsraarknadsstöd
särat vissa adrainistrationskostnader som för budgetåret sararaanlagt beräknas
till 70 railj. kr. Av sistnänmda belopp kan 23 railj. kr. beräknas avse statens
utgifter för det kontanta arbetsraarknadsstödet.
Kostnadema
för grundbidraget inora det reforraerade statsbidragssysteraet till
arbetslöshetskassorna och det kontanta arbetsraarknadsstödet kan sora jag
tidigare närant för budgetåret 1974/75 beräknas till drygt 600 railj, kr. Härav
täcks genora den föreslagna arbetsgivaravgiften drygt 400 railj, kr. Detta
nödvändiggör ett uttag av arbetsgivaravgift raed 0,4 % fr, o, ra, den 1 januari
1974,
Med
hänvisning tUl de redovisningar av statens kostnader för arbetslöshetsförsäkring
och kontant arbetsraarknadsstöd sora jag gjort i det föregående beräknar jag i
likhet raed vad jag anraält i årets statsverksproposition anslaget B 5 Kontant
stöd vid arbetslöshet till 680 milj. kr. för budgetåret 1973/74.
8
Upprättade lagförslag
I
enlighet med det anförda har inora inrikesdeparteraentet upprättats förslag
till
1) lag
ora arbetslöshetsförsäkring,
2)
lag ora kontant
arbetsraarknadsstöd,
3)
lag om arbetsgivaravgift tUl
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet,
4)
lag ora ändring i förordningen
(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän
försäkring, ra. ra.
Prop.
1973: 56 229
9
Specialmotivering
9.1
Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring
Försäkringsbestäraradser
Inledande bestämmelser 13 §§
Paragraferna, sora
raotsvarar 13 §§ KSA-ulredningens förslag, innehåller några allraänna
huvudbesläraraelser ora adrainislralionen av arbetslöshetsförsäkringen. Som
jag har berört i den allraänna raotiveringen skall de erkända
arbetslöshetskassoma inte längre betraktas sora under-stödsförenmgar. De
bestämmelser av föreningsrättslig natur som fordras angående de erkända
arbetslöshetskassoma har därför tagits in sora en andra avdelning av lagen.
I 1
§ anges att arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor
och att dessa står under tillsyn av AMS.
I 2 § ges en grundläggande
bestäraning av begreppet arbetslöshels-kassa. En förutsättning för registrering
är att kassan har till ändamål att bereda medleraraarna ersättning vid
arbetslöshet. De närraare förutsättningarna för att en arbetslöshetskassa
skall vinna registrering finns intagna i den andra avdelningen av lagen.
I 3
§ föreskrivs att försäkrad enligt denna lag är var och en sora är raedlera i
erkänd arbetslöshetskassa.
Jag vill i detta
samraanhang erinra ora att vissa bestäraraelser i kungörelsen (1950: 473)
angående understöd till sjömän vid arbetslöshet i utländsk haran bör anpassas
tUl de regler sora jag nu förordar i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen. Denna
fråga koraraer att anraälas i annat sararaanhang.
Allmänna
villkor för rätt till ersättning
4
§
Paragrafen
har utforraals i överenssläraraelse raed 4 § utredningens förslag och
raotsvarar i huvudsak 20 och 22 §§ kassaförordningen. I paragrafen uppställs
vissa allraänna villkor, som skall vara uppfyllda för att ersättning skall kunna
utgå. Bestämraelserna har behandlats i avsnitt 7.3.1.
I
första stycket anges sålunda att för rätt till ersättning krävs, att den
försäkrade är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, är beredd
att ta erbjudet lärapligt arbete under tid för vilken han inte anmält hinder
som kan godtas av arbetslöshetskassan, är anraäld sora arbetssökande hos den
offentliga arbetsförraedUngen i den ordning sora AMS föreskriver och inte kan
erhålla lärapligt arbete.
Den
grundläggande förutsättningen för rätt till ersättning är att den försäkrade är
arbetslös. Härraed förstås att han på grund av arbetsbrist
Prop. 1973: 56 230
inte
kan utföra avlönat arbete för annans räkning och inte heller utför arbete för
egen räkning i affärsmässigt, vinstgivande syfte. För arbetstagare inträder
arbetslöshet i norraalfallen när anställning upphör. Kravet på att
arbetssökanden skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete
tar sikte på såväl raedicinska faktorer sora övriga oraständigheler som utgör
hinder för den arbetssökande att finna lämpligt arbete. Sora exerapel på sådana
oraständigheler kan näranas lokal bundenhet, hinder på grund av utbildning
eller annan begränsning av arbetsutbudet. Ytterligare en förutsättning för
ersättningsrätt är att den arbetslöse söker arbete genora att anraäla sig hos
offentlig arbetsförraedling. Ersättningsrätt kan inte i något fall uppkoraraa
före den dag då sökanden i föreskriven ordning gör sådan anraälan. Även under
en fortlöpande arbetslöshet förutsätts att den arbetslöse är anmäld sora
arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Innebörden av begreppet lämpligt arbete
i punkt 4 fraragår av 5 §.
I
andra stycket anges att företagare anses arbetslös, när hans personliga
verksarahet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om inte AMS av
särskilda skäl föreskriver annat.
5 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 36 § fjärde och ferate styckena kassaförordningen och 5 §
utredningens förslag, innehåller bestäraraelser om när erbjudet arbete skall
anses lärapligt.
Som
jag närraare har berört i den allraänna raotiveringen förordar jag att
kassaersättningens storlek i regel inte skall vara avgörande för ora
arbetserbjudande skall anses lärapligt eller ej. I enlighet härraed har punkt 2
i utredningens förslag utgått i deparleraenlsförslaget.
Enligt
gällande regler har AMS raöjligheter alt förklara att viss konflikt utan att
den befunnits strida raot kollektivavtal eller lagen ora kollektivavtal är av
den särskilda beskaffenhet att skälig anledning tUl arbetsvägran inte förelegat.
Besläraraelsen har aldrig tillärapats. Någon raotsvarighet härtill har därför
inte föreslagils. I övrigt har besläramelserna koraraenterats i avsnitt 7.3.2.
Medlems-
och arbetsvillkor
6 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 23 § I raora. och 2 raora. första stycket kassaförordningen och
6 § utredningens förslag, innehåller raedleras-och arbetsvillkor.
Enligt
första stycket uppställs sora krav för rätt till ersättning att den försäkrade
efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan dels under rainst tolv eller i
fråga ora företagare 24 niånader varit raedlera i kassan, dels under en raratid
av tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens inträde utfört
förvärvsarbete i fem månader. Kravet på tolv resp. 24 raånaders medleraskap
innebär en nyhet i förhållande till utredningens
Prop.
1973: 56 231
förslag.
Syftet raed villkoret är närraast alt förebygga uppkorast av ersättningsrätt
för raedlera sora inträtt i arbetslöshetskassa först då ökad arbetslöshet
befaras (se närraare avsnitt 7.4.2). När raedlera en gång har uppfyllt
raedlerasvUlkoret behöver detla inte prövas på nytt vid senare
arbetslöshetsperiod under samraa raedleraskap. Det vid sidan av raedlerasvillkoret
uppställda 5-raånadersvUlkoret har konstruerats sora ett renodlat
arbetsvillkor. Enligt nuvarande ordning ulgör motsvarande villkor en
kombination av arbets- och avgiftsviUkor. Fullgörande av den i kassas stadgar
föreskrivna avgiftsbetalningen skall i forlsältningen ingå i kassaraedleraraens
sladgeenliga förpliktelser och som en given förutsättning för alt
ersättningsrätt skall uppkoraraa och fortlöpa, Sora riktpunkt vid bedöraningen
av huruvida 5-raånadersvillkorel är uppfyUt skaU gälla att den försäkrade får
tillgodoräkna endast raånad under vilken förvärvsarbete har utförts rainst tio
dagar och rainst 70 tiraraar. Vid prövningen av arbetsvUlkoret skall i princip
all tid raed inkorast av förvärvsarbete medräknas. Med inkorast av
förvärvsarbete avses inkorast, såväl i' pengar sora naturaförraåner i förra av
kost eller bostad, antingen sora arbetstagare i aUraän eller enskUd tjänst
(inkorast av anställning) eller eljest (inkorast av annat förvärvsarbete),
I
andra stycket föreskrivs att AMS får raedge att tid då förvärvsarbete skall
vara ulfört beräknas i annan tidsenhet än raånad. Sådant raedgivande har i den
hittUlsvarande tillärapningen försöksvis raedgells för ett par kassor och
därvid gett ett tillfredsställande resultat.
I
tredje stycket erinras om att tid då förvärvsarbete har utförts inte får räknas
mer än en gång för uppfyUande av arbetsvillkoret.
7 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 23 § 2 raora. första stycket och 24 § första stycket
kassaförordningen särat 7 § utredningens förslag, innehåller regler ora annan
tillgodoräkningsbar tid än förvärvsarbete. Med tid under vilken den försäkrade
enligt arbetsvUlkoret skall ha ulfört förvärvsarbete järaställs tid då han har
genoragått arbetsraarknadsutbildning, fullgjort värnplikt, åtnjutit
föräldrapenning i saraband raed barns födelse, haft seraester eller eljest raed
helt eller delvis bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdora,
värnpUklsljänstgöring eller barns födelse. Beträffande
arbetsmarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring särat tid då sökanden åtnjutit
föräldrapenning skall tillsararaans högst två raånader kunna tillgodoräknas
sora arbetad tid i arbetsvillkoret. Med arbetsraarknadsutbildning förstås
sådan utbildning sora berättigar till utbildningsbidrag enligt
arbetsraarknadskungörelsen. Med värnpliktstjänstgöring likställs vapenfri
tjänst särat bistånds- och katastrofutbUdning,
8 §
Paragrafen,
sora motsvarar 23 § 2 mora, andra stycket kassaförordningen och 8 §
utredningens förslag, innehåller bestäramelser ora tid
Prop.
1973:56 232
sora
inte skall inräknas i ramtiden vid prövningen av arbetsvillkoret, s. k. överhoppningsbar
tid. Förutora att sjukdora liksom hittills inte skall inräknas i ramtiden, skaU
i denna tid inle heller inräknas lid då den försäkrade har varit hindrad alt
arbeta på grund av värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på
anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens oraråde eller vårdnad av eget
barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning i samband med bams
födelse utgått, i den raån tiden inle skall järaställas raed tid under vilken
förvärvsarbete har utförts vid prövningen av arbetsvillkoret. Även tid då
arbetslös kassaraedlera har varit sjuk och uppburit halv sjukpenning men inte
utnyttjat arbetslöshetsförsäkringens ersättningsmöjligheter skall räknas sora
överhoppningsbar tid. I hkhet med vad som har angetts vid 7 § likställs vapenfri
tjänst samt bistånds- och katastrofutbUdning raed vämpliktstjänstgöring. Med
vuxenutbildning förstås i detta samraanhang antingen utbildning sora berättigar
till statiigt studiestöd eller sådan annan heltidsutbildning sora AMS kan
godta. Med arbetsraarknadsutbildning, som innefattas i begreppet
vuxenutbUdning, jämställs i detta sararaanhang arbetsprövning och
arbetsträning, sora berättigar lill utbildningsbidrag enligt
arbetsraarknadskungörelsen.
9 §
Denna
paragraf, sora motsvarar 9 § utredningens förslag, innehåller en regel ora att
erkänd arbetslöshetskassa, raed AMS' raedgivande, får föreskriva att
arbetsvillkoret skall vara uppfyllt endast genora arbete sora arbetstagare.
Bestämmelsen hänger samraan med reglema i andra avdelningen att kassas stadgar
skall ange kassans verksamhetsområde med uppgift huruvida kassan är avsedd
enbart för anställda eller företagare.
10 §
Paragrafen,
sora motsvarar 25 § kassaförordningen och 10 § utredningens förslag, innehåUer
bestäraraelser ora den sora övergår från en arbetslöshetskassa till en annan.
F.
n. gäller att arbetslöshetskassor kan träffa överenskoraraelse ora att medlera
vid övergång från en kassa till en annan får tillgodoräkna sig tid i
förvärvsarbete och därmed jämställd tid i den kassa från vilken han komraer.
På
förslag av utredningen har en bestäraraelse införts sora innebär alt sådan rätt
inte längre blir beroende av överenskoraraelse raellan de berörda kassorna.
Detsararaa skall gälla i fråga ora uppfyllande av raedlerasvillkoret.
Försäkrad, sora oraedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa har
varit medlera i annan sådan kassa, får således tillgodoräkna sig tid i den
tidigare kassan även för uppfyllande av detta viUkor.
Prop. 1973: 56 233
Ersättningens
form
11 §
Paragrafen svarar mot
1819 §§ och 32 § första stycket kassaförordningen särat 11 § utredningens
förslag. Paragrafens första stycke innehåller regler ora dagpenning.
Bestämraelserna har behandlats i avsnitt 7.4.6.
Andra stycket innehåller
bestäraraelser sora anknyter ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till
feradagarsvecka. Summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar
under en kalendervecka får således uppgå tiU högst fera. Detta innebär att
ersättning beräknas för fera dagar i veckan även för den som arbetar sex dagar.
12 §
Paragrafen,
som svarar raot 32 § andra stycket kassaförordningen och 12 § utredningens
förslag, innehåller bestäraraelser ora ersätlningsförbjudna dagar.
Första stycket
överensstäraraer i huvudsak raed nuvarande praxis, dock med den utvidgningen av
ersätlningsrätten att regeln gäller även om antalet helgdagar i veckan inte är
raer än en. Ersättning skall utges för helgdag och helgdagsafton, ora
dagpenning utgår för rainst två vardagar under sararaa kalendervecka och en
arbetslös dag infaller oraedelbart före eller efter ifrågavarande helg. I
fråga ora söndagar innebär förslaget ingen ändring av nuvarande bestäraraelser.
I andra stycket anges att
dagpenning inte får utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3
kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Besläraraelsen får ses mot bakgrand av
att rätt till föräldrapenning enligt näranda lagrura föreligger även ora
nedsättning av arbetsförraågan med minst hälften inte är för handen.
Karenstid
och ersättningstidens längd
13 §
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i utredningens förslag, innehåller bestämraelser om
karensviUkor. Besläramdsen, sora har utforraals i överenssläraraelse med
karensvillkoret i det kontanta arbetsraarknadsstödet, har koraraenterats i
avsnitt 7.4.4. Beräkning av karensdagar skall ske efler samraa regler sora
föreslås gälla i fråga ora beräkning av ersättningstid och raed användande av
sarama oraräkningslabell.
I
andra stycket har införts en bestämmelse som ger arbetslöshetskassa möjlighet
att i fråga om raedlera som före arbetslöshetens inträde varit självständig
företagare föreskriva, att en karenslid upp till två raånader skall gälla.
Bakgrunden till besläramdsen har berörts i avsnitt 7.3.1,
Prop. 1973: 56 234
1416 §§
Dessa paragrafer, som svarar mot 31 § kassaförordningen
och 13 15 §§ utredningens förslag, innehåller bestämraelser ora ersältningstid
och beräkning därav, Besläraraelserna har behandlats 1 avsnitt 7,4,5.
Paragraferna
har i huvudsak utforraals i överenssläraraelse raed utredningens förslag.
Vissa ändringar har dock vidtagits raed hänsyn till att viss karenslid, i
raotsats till vad utredningen föreslår, skall gälla även i fortsättningen.
Dagpenningens storlek
17 §
Paragrafen, sora kan järaföras raed 29 § 1 raora.
kassaförordningen och sora raotsvarar 16 § utredningens förslag, innehåller
bestäraraelser ora dagpenningklasser. Klasserna har justerats raed hänsyn lill
att dagpenningen föreslås bli skattepliktig inkorast. Besläraraelserna har behandlats
i avsnitt 7.4.6.
18 §
Paragrafen raotsvarar 27 § kassaförordningen och
överensstäraraer raed 17 § utredningens förslag.
F. n. uppställs krav på erläggande av rainst en avgift
efter övergång till högre dagpenningklass för att den högre dagpenningen skall
utgå. Eftersora det nuvarande kombinerade avgifts- och arbetsvillkoret, ersätts
med ett renodlat arbetsvillkor, har i förevarande paragraf föreskrivits att den
högre dagpenningen inte får utges, förrän medleramen efter övergången har
uppfyllt en månad av arbetsvillkoret. Denna regel skall även gälla ora övergång
till högre dagpenningklass sker i saraband raed övergång raellan olika kassor.
AMS skall kunna föreskriva undantag från den angivna regeln för fall, då
särskilda förhållanden raotiverar förkortning eller förlängning av den angivna
tiden.
19 §
Paragrafen överensstämmer med 29 § 1 mora, Iredje stycket
kassaförordningen och 18 § utredningens förslag.
Ö verförsäkringsavdrag
20 §
Paragrafen, sora innehåller överförsäkringsbestäramdser,
raotsvarar 19 § utredningens förslag. Bestäraradserna, sora i sak
överensstäraraer raed 30 § 1 och 2 raora. kassaförordningen, har behandlats i
avsnitt 7.4.7.
Prop.
1973: 56 235
I
den inkorast sora skall läggas lill grund för prövningen av överförsäkringen
skall inräknas norraalt förekoraraande ersättningar för obekvära arbetstid,
skifltiUägg, regelbundet utgående drickspengar, naturaförraåner och ersättning
för raera regelbundet förekoraraande övertidsarbete. Ersättning för tUlfälligt
övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej regelraässigl utgående
ersättningar skall däremot inte inräknas i inkorasten. Vid varierande
arbetsinkomst får i princip genorasnittsinkorasten under den tid
5-raånadersvUlkoret fullgjorts läggas till grund för prövningen av
överförsäkringsbestäraraelserna.
Pensionsavdrag
21
§
Paragrafen,
sora innehåller bestämraelser ora pensionsavdrag, överensstäraraer i sak raed
30 § 3 raora. kassaförordningen och 20 § KSA-utredningens förslag. I enlighet
raed sjukpenningulredningens förslag har eraellertid besläraraelsen, alt
ersättning understigande fem kr. per dag inte skall utbetalas, ändrats lill
fyra kr. Detta har skett för att anpassning skall ske till att
pensionsavdragets storlek i fortsättningen skall utgöra ca 1/260 i stället för,
sora KSA-utredningen föreslår, ca 1/300 av årspensionen.
El-sättning
vid arbetslöshet del av vecka m. m. 2226 §§
Dessa
paragrafer, som svarar mot 2125 §§ utredningens förslag, innehåller
bestäraraelser ora rätten till ersättning vid deltidsarbete och arbetslöshet
del av vecka. Besläraraelserna har koraraenterats i avsnitt 7.4.10.
27 §
Paragrafen
innehåller bestäraraelser som ger arbetslöshetskassorna och AMS möjligheter att
dels dra in ersättning för en arbetslös dag i vecka, då den försäkrade har
utfört arbete i sådan utsträckning att hel dagpenning inte har kunnat utgå för
någon av dagarna, dels föreskriva att dagpenning inle skall utgå för dag för
vilken den försäkrade kan anses gottgjord genora seraesterersättning.
Paragrafen,
sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, överensstämraer raed 32 §
tredje stycket kassaförordningen.
Begränsning
vid säsongarbelslöshet
28 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 34 § kassaförordningen och 26 § utredningens förslag, ger
arbetslöshetskassa och AMS möjligheter alt be- . gränsa rätten till ersättning
i kassa med åriig säsongarbetslöshet.
Prop. 1973: 56 236
Gällande bestäraraelser anvisar tre raöjligheter tiU
begränsning i ersättningsrätten. De tre raöjlighelerna är att karenstiden och
dess raratid förlängs, att det generellt bestäms att ersättning inte skall
utges för viss tid av året eller att den tid för vilken ersättning längst får
utgå under försäkringsåret uppdelas i perioder, av vilka någon eller några
skall om-falla tid varunder arbetslöshet förekoramer regelbundet.
I enlighet med utredningens förslag har dessa former för
begränsning av ersättningsrätten förts sararaan till en regel raed det
innehållet att arbetslöshetskassa eller AMS, för medlem eller grapp av
raedlemraar sora regelbundet förvärvsarbetar under endast viss del av året, får
besluta ora föreskrift att ersättningsrätten skall begränsas. Denna regel skall
enligt utredningen innefatta näranda raöjligheter till begränsning i
ersättningsrätten, raed undantag av raöjligheten till förlängning av
karenstiden. Med hänsyn till att jag, i raotsats till utredningen, har förordat
att viss karenstid liksom hittills skall gälla i arbetslöshetsförsäkringen, bör
enligt min niening även denna raöjlighet tUl begränsning i ersättningsrätten
kvarstå. Möjligheten till förlängning av karenstid och dess raratid får därför
också anses innefattad i nyssnäranda regel.
A vstängning från rätt lill ersättning
2931 §§
Dessa paragrafer, som motsvarar 36 § första, andra och
tredje styckena kassaförordningen särat 2729 §§ utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora självförvållad arbetslöshet och avstängning från
rätt till ersättning. Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7.3.3.
Ansökan om ersättning m. m.
32 §
I paragrafen ges föreskrifter ora ansökan ora ersättning
hos arbetslös-helskassa. Besläraraelserna innebär bl. a. att vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades arbetsförhållanden och de
uppgifter i Övrigt sora behövs för bedöraande av den försäkrades
ersätt-ningsrält. Genora besläraraelsen i tredje stycket införs skyldighet för
arbetsgivare att utfärda sådant intyg.
Paragrafen svarar raot 21 och 40 §§ kassaförordningen och
30 § utredningens förslag.
Särskilda bestämmelser
33 §
Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket kassaförordningen
och 31 § utredningens förslag.
Prop. 1973: 56 237
F.
n. får kassa tiUämpa andra viUkör för rätt att vinna inträde éllér kvarstå i
arbetslöshetskassa än soni föreskrivs i kassaförordningen, i den raån
avvikelsen har stöd i överenskoraraelse, sora Konungen har träffat raed
fräraraande makt.
På
utredningens förslag införs en bestäraraelse ora att kassa skall vara skyldig
att tUlärapa de regler för ersätlningsrätt sora gäller enligt överenskoraraelse
sora Konungen träffar raed annari stat,
34 §
Paragrafen
stäraraer i sak överens med 38 § kassaförordningen och raotsvarar 32 §
utredningens förslag.
Genom
besläraraelsen i första stycket erbjuds kassorna, sora alternativ till regeln
ora uteslutning i 51 §, möjlighet att i stället avstänga raedlera, sora
medvetet eller av grov vårdslöshet har läranat oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt lill
ersättning, från rätt till ersättning under högst ett år.
35 §
I
paragrafen, sora överensstäraraer raed 37 § kassaförordningen och 33 §
utredningens förslag, anges att lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt äger tiUämpning på ersättning enligt denna lag.
36 §
Paragrafen,
som inte har någon direkt motsvarighet i kassaförordningen, svarar mot 34 §
utredningens förslag.
F.
n. anges i de av AMS fastställda norraalslädgarna för erkänd arbetslöshetskassa
att raedlera, ora han felaktigt erhållit ersättning från kassan, är skyldig att
återbetala ersättningen.
På
utredningens förslag har införts en regel ora återbetalningsskyldighet efter
raönster av 20 kap. 4 § lagen ora allraän försäkring.
37 §
Paragrafen,
som saknar raotsvarighet i utredningens förslag, har införts på grund av att
chefen för socialdeparleraentet denna dag har föreslagit att en bestäraraelse införs
i 17 kap. 4 § andra stycket lagen ora allraän försäkring i fråga ora avräkning
mellan vissa former åv pension och arbetslöshetsersättning i saraband raed att
beslut ora pension raeddelas. Enligt nämnda förslag skall det pensionsbelopp,
som först förfaller tiU betalning efler beslut ora pension eller om ökning av
pension, minskas raed så stor del av dagpenningen sora överstiger den dagpenning
sora skulle ha utgått, ora pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av
dagpenningen. Vilket belopp sora skall aVräknäs från pensionen blir alltså
beroende på de regler sora gäller inora arbetslöshetsför-
Prop. 1973: 56 238
säkringen.
I de fall då hel eller två tredjedelar av hel förtidspension utges sker i
enlighet raed detta rainskning raed hela den utgivna dagpenningen. I fråga om
halv förtidspension får avdraget beräknas med hjälp av överförsäkringstabellen.
När det gäller ålderspension får raotsvarande beräkning göras raed användande
av pensionsavdragstabellen. Bestäraraandet av avdragsbeloppet kan i vissa fall
fordra ingående kännedora ora den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.
Försäkringskassan föreslås därför få möjlighet att från arbetslöshetskassan
inhärata de uppgifter sora behövs för att beräkna det belopp sora skall avdras.
Det föreslagna avräkningssysleraet raedför att det innehållna beloppet får
överföras från försäkringskassan till arbetslöshetskassan.
Bestämmelser
om erkända arbetslöshetskassor
Allmänna
bestämmelser
38 §
Paragrafen
överensstäraraer raed 35 § utredningens förslag. Första stycket innehåller det
allraänna kravet att erkänd arbetslöshetskassa skall vara registrerad hos AMS,
I andra stycket erinras ora den rätt till statsbidrag sora följer raed
registreringen. Enligt Iredje stycket, sora raotsvarar 90 § första stycket 2,
lagen (1938: 96) ora understödsföreningar (UFL), undantas fackliga
organisationer från lagens till-lärapningsoraråde.
39 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 6 § kassaförordningen och 36 § utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora arbetslöshetskassas verksarahet.
I
första stycket anges att erkänd arbetslöshetskassa skall utge ersättning till
raedleraraama vid arbetslöshet.
Andra
stycket anger att kassa inte får utöva annan verksarahet än att utge sådan
ersättning eller använda medel sora är fräraraande för sådan verksarahet.
Dessutora anges att AMS, om särskilda skäl föreligger, får medge undantag från
denna regel. Delta innebär en nyhet i förhållande till gällande bestämraelser
och utredningens förslag. Motivet för införandet av denna dispensraöjlighet
för AMS är att det i särskilda faU har visat sig föreligga ett behov av alt
kunna utnyttja arbetslöshetskassas administrativa apparat i fråga om
utbetalning av speciella forraer av ersättning vid arbetslöshet.
40 och
41 §§
Dessa
paragrafer motsvarar 4 och 5 §§ UFL, 37 och 38 §§ utredningens förslag samt 8
och 9 §§ lagen (1972: 262) om understödsföreningar (nya
understödsföreningslagen).
Prop. 1973: 56 239
42 §
Paragrafen,
sora motsvarar 39 § utredningens förslag, innehåller i likhet raed 3 §
kassaförordningen bestäramelser om det minsta antal raedleraraar sora skall
finnas i en erkänd arbetslöshetskassa som förutsättning för registrering.
Vidare anges att kassan skall ha antagit stadgar samt utsett styrelse och
revisorer.
43 §
Paragrafen,
som raotsvarar 4 § andra stycket kassaförordningen och 40 § utredningens
förslag, anger att registrering får vägras, ora det avsedda
verksarahetsorarådet för kassa sora söker registrering helt eller till
huvudsaklig del sararaanfaller raed verksarahetsorarådet för redan registrerad
arbetslöshetskassa och det på grand härav kan befaras uppkoraraa olägenheter
raed hänsyn till försäkringsverksarahelens ändaraålsenliga bedrivande.
44 §
I
denna paragraf, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag erinras ora
att arbetslöshetskassa för företagare får bildas endast efter tiUstånd av
Kungl. Maj:t. Paragrafen har viss motsvarighet i 24 § tredje stycket
kassaförordningen.
Stadgar
och firma m. m.
45 §
Paragrafens
första stycke, som raotsvarar 41 § första stycket utredningens förslag,
innehåller en bestäraraelse ora alt erkänd arbetslöshetskassas stadgar i
tUlämpliga delar skall avfattas enligt norraalsladgar sora har faststäUts av
AMS.
Andra
stycket innehåller en uppräkning i 15 punkter av de uppgifter och föreskrifter
sora skall tas in i erkänd arbetslöshetskassas stadgar för att kassan skall
kunna registreras. Punkterna stäramer i sak överens med 41 § andra stycket
110 och 1216 utredningens förslag.
Punkterna
13 stäraraer i sak överens raed 8 § 13 UFL och 11 § andra stycket 13 nya
understödsföreningslagen och innehåller föreskrifter ora att i stadgarna skall
anges kassans firma och verksamhetsområde samt den ort där styrelsen skall ha
sitt säte. Därutöver anges i punkt 2 att stadgarna skall innehålla uppgift, om
huruvida kassa är avsedd för anställda eller företagare eller för bådadera
kategorierna.
Enligt
punkt 4, sora har sin raotsvarighet i 8 § 4 UFL och 11 § andra stycket 4 nya
understödsföreningslagen, skall stadgarna ange de villkor sora skall gälla för
inträde i kassan och för uteslutning av raedlem,
I
punkterna 57, som har sin raotsvarighet i 8 § 5, 6 och 8 UFL särat
Prop. 1973: 56 240
11 § andra stycket 5, 6 och 8 nya
understödsföreningslagen, anges alt i
stadgarna skall tas in regler ora raedleraraamas förraåner och skyldighe
ter samt påföljden av försumraelse alt erlägga avgift elleir uttaxerat be
lopp. I
Punkterna 8 och 9 stäraraer i sak överens raed 8 § 9 och'
10 UFL särat 11 § andra stycket 12 och 13 nya understödsföreningslagen. De
anger att i stadgarna skall tas in de grunder sora skall gälla i fråga ora
fondbildning särat regler ora hur raedel sora inte behövs för löpande utgifter
skall placeras och ora hur kassas värdehandlingar skall förvaras.
Punkt 10, sora har viss raotsvarighet i 11 § andra stycket
15 nya understödsföreningslagen, innehåller föreskrifier ora styrelse och
revisorer. Här kan näranas att utredningens förslag (punkt II) tar upp krav på
att i stadgarna skall anges grunderna för styrelsens beslutsförhet och föreskrifter
om hur revision skall ske. I enlighet med vad sora gäller i nya
underslödsföreningslagen har denna bestäraraelse utgått ur förevarande förslag.
Eftersom i lagen finns regler om vad som skall gälla i berörda hänseenden,
saknas anledning att kräva att stadgarna obligatoriskt skaU innehålla
bestämmelser härora.
Punkt 11 anger att stadgarna skall innehålla
bestäraraelser ora för-eningsstäraraa och hur dess befogenhet skall utövas.
Ora föreningssläraraas befogenheter skall utövas av
därtill utsedda ombud, skall enligt punkt 12, sora svarar raot 11 § andra
stycket 16.nya underslödsföreningslagen, föreskrifier härora finnas i
stadgarna.
Enligt punkt 13, sora raotsvarar 11 § andra stycket 17 nya
underslödsföreningslagen, skall uppgift ora liden för ordinarie
föreningssläraraa tas in i stadgarna.
Punkterna 14 och 15 stäraraer i sak överens raed 8 § 15
och 16 UFL särat 11 § andra stycket 18 och 19 nya understödsföreningslagen. De
innehåller föreskrifter ora kaUdser och raeddelanden samt om förfarandet raed
kassas tUlgångar vid dess upplösning.
I paragrafens tredje stycke, sora raotsvarar 41 § tredje
stycket utredningens förslag, föreskrivs att stadgarna inte, utan raedgivande
av AMS, får innehålla annat än sora angivits i andra stycket.
46 §
Paragrafen, sora raotsvarar 42 § utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora erkänd arbetslöshetskassas firraa. Första
stycket överensstäraraer raed 1 § tredje stycket kassaförordningen.
47 och 48 §§
Dessa paragrafer innehåller bestäraraelser rörande ansökan
om registrering av erkänd arbetslöshetskassa. De raotsvarar 43 och 44 §§ utredningens
förslag. 43 § har viss raotsvarighet i 2 § kassaförordningen.
Prop.
1973: 56 241
Medlemsförteckning
49 §
Paragrafen, sora raotsvarar 10 § UFL och 45 § utredningens
förslag, innehåller bestäraraelser om medlemsförleckning. Paragrafen innebär
den nyheten att medierasförteckning skall innehålla uppgift ora raedleras
personnuraraer och senast kända hemvist. Föreskriften om raedlerasför-teckning
kan vara uppfylld genom att kassa har register geraensaral med ett eller flera
fackförbund, vilkas raedleraraar även är raedleraraar i kassan. Ansvaret för
registrets förande åligger i sista hand kassans styrelse.
Medlemskap
50 §
Första stycket i paragrafen, som överensstämmer med 46 §
första stycket utredningens förslag, reglerar rätten till medleraskap i erkänd
arbetslöshetskassa. Sådan rätt tillkoraraer var och en sora uppfyller föreskrift
i kassas stadgar ora arbete inora dess verksamhetsområde. Besläraraelsen har
behandlats i avsnitt 7.4.1.
I andra stycket, sora har viss motsvarighet i 9 § 1 raom.
kassaförordningen och som svarar mot 46 § andra stycket utredningens förslag,
anges vilka sora i kassastadgarna obligatoriskt skall undantas från rätt att
bil medlem i kassan. Liksom hittills skall detta gälla den som är medlem i
annan arbetslöshetskassa.
Enligt kassaförordningen äger kassa själv bestämma lägsta
och högsta åldersgräns för rätt till inträde i kassan och rätt att kvarstå sora
raedlera. Beträffande den lägre åldersgränsen är kassornas frihet begränsad genora
att ersättning inte får utgå tUl personer under 16 år.
För att få enhetliga regler på detta område har
bestäramelser införts om att kassa, från rätt att bli medlera, skall undanta
den sora inle fyllt
15 år och den som fyllt 66 år. Dessutora föreskrivs
alt den sora förvärvs
arbetar raindre än tre tiraraar per arbetsdag och i genorasnitt raindre än
17 tiraraar per vecka skall vägras inträde i kassan. Denna spärr gäller
inträdet i försäkringen. Däremot skall den som har blivit medlera i ar
betslöshetskassa och därefter av olika skäl har korarait att begränsa sitt
arbetsutbud inte av den anledningen uteslutas ur kassan. De föreslagna
tidsgränserna anknyter till de riktlinjer sora jag har förordat för att
raånad skall bli tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret,
51 §
Första stycket, sora svarar raot 10 § kassaförordningen
och 47 § första stycket utredningens förslag, anger vUka kassan i sina stadgar
får undanta från rätt att kvarstå sora medlera.
De regler som f. n. bestämraer när en kassa skaU ha rätt
att vägra inträde resp. utesluta raedlera är inte enhetliga. Gäller det en
företagare,
16 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 242
skall han slå utanför kassa om han under de senaste tolv
raånaderna under längre lid än fera raånader har haft denna ställning, om han
inte samtidigt utfört arbete mot lön. Beträffande en löntagare, sora inte arbetar
inora kassans verksarahetsoraråde, inträder kassans rätt all vägra inträde
resp, utesluta då raedleraraen inte uppfyller och inle heller tre av de senaste
tolv månadema har uppfyllt villkoret att tillhöra verksamhetsorarådet. På
förslag av utredningen har därför i punkt 1 införts en bestäraraelse ora att
den sora inte uppfyller och inle heller under rainst sex av de senaste tolv
raånaderna har uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inora dess
verksarahetsoraråde får undantas från rätt alt kvarstå som raedlera,
Bestäraradserna i punkterna 2 och 3 överensstämmer i huvudsak raed vad sora f,
n, gäller. Punkt 2 har eraellertid utforraals i överensstämmelse raed 20 kap, 3
§ d) lagen om allmän försäkring,
I enlighet
med mitt förslag att den som fyllt 67 år inte skall vara ersättningsberättigad
i arbetslöshetsförsäkringen (se närraare avsnitt 7,4,5), har i paragrafens
andra stycke införts en bestäraraelse ora alt den sora uppnått denna ålder skaU
undantas från rätt alt kvarstå sora raedlera i kassan.
52 §
Paragrafen innehåller bestäramelser ora förfarandet vid
uteslutning av medlem ur erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen motsvarar 12 och
13 §§ kassaförordningen samt 48 § utredningens förslag. I första stycket har
upptagits en regel om att underrätlelseförfarande i saraband raed ifrågasatt
uteslutning av raedlera inte skall behöva äga rura, ora rätten att kvarstå som
raedlera upphör på grund av att raedleraraen uppnått 67 års ålder,
Besläraraelsen i andra stycket innebär att beslut enligt 51 § första stycket
första och tredje punktema skall träda i kraft vid utgången av den första
period då medlemraen inte längre är arbetslös. Del ankomraer på AMS alt
närraare bestämraa längden av denna period.
53 §
Paragrafen, sora i huvudsak överensstäraraer raed 14 och
17 §§ kassaförordningen särat svarar raot 49 § utredningens förslag,
innehåller bestämmelser om rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa och
ora påföljd vid underlåtenhet att erlägga raedlerasavgift eller uttaxerat belopp.
Med hänsyn till all arbetslöshetskassorna kan väntas i allt större utsträckning
övergå till avgiftssyslera sora innebär att avgiften anges för längre tid än
raånad har i andra stycket införts bestäraraelser som även reglerar
underlåtenhet att betala sådan avgift.
Avgifter och uttaxering
54 §
Denna paragraf innehåUer regler om avgifter. Paragrafen
ersätter 16 § första stycket kassaförordningen och 13 § första stycket UFL samt
Prop.
1973: 56 243
svarar
mot 50 § utredningens förslag. Vissa bestämraelser i 13 § första stycket UFL
ora alt avgifternas upptagande inte får göras beroende av inträffade
försäkringsfall och ora avgiftsreglernas tillärapning när förenings
verksarahet är uppdelad på flera verksarahetsgrenar äger inte till-läraplighet
på arbetslöshetskassorna. Någon motsvarighet till dessa bestämraelser har
därför inte upptagits i paragrafen. I 13 § första stycket UFL finns vidare en bestäraraelse
om differentiering av avgifterna mellan skUda medierasgrupper raed hänsyn till
försäkringsrisk och understödsrätt. En sådan bestäraraelse har inte någon
allraän funktion all fylla i fråga ora arbetslöshetskassorna och har därför
inle tagits upp i paragrafen. I undantagsfall bör emeUertid AMS kunna medge
att kassa inrättar särskild avgiftsklass för viss raedlerasgrupp, ora
speciella förhållanden motiverar detta,
55 §
Paragrafen,
som motsvarar 16 § andra stycket kassaförordningen och 51 § utredningens
förslag, innehåller bestäraraelser ora särskUd uttaxering,
F,
n, gäller att erkänd arbetslöshetskassa i sina stadgar skall ange under vilka
förutsättningar uttaxering av raedleraraama skall äga rura, i vilken ordning
beslut ora uttaxering skaU fattas och efter vilka grunder beslutad uttaxering
skall verkställas, I enlighet raed dessa regler innehåller kassornas stadgar
mycket utförliga bestäraraelser i angivna hänseenden.
På
utredningens förslag har i denna paragraf intagits den bestämmelsen att kassa,
ora tillgångarna är otillräckliga för verksarahetens behöriga utövande, ulan
stöd i stadgarna får besluta ora särskild uttaxering. För beslutets giltighet
krävs godkännande av AMS.
Fondbildning
56 §
Paragrafen,
sora motsvarar 53 § utredningens förslag, överensstämraer i huvudsak med 41 §
kassaförordningen och innehåller bestämmelser ora fondbUdning.
Gällande
bestäramelser beträffande kassa som har minst 10 000 medlemmar införs nu sora
huvudregel. I fråga ora kassa sora har raindre än 10 000 raedleraraar får AMS
raöjlighet att föreskriva att kassan skall göra större fondavsättning än enligt
huvudregeln. Därvid kan de beräk-ningsraetoder sora nu tiUämpas för sådana
kassor vanligen användas. Vidare innebär förslaget att beräkning av genomsnittlig
årskostnad skall ske för de fera och inte sora nu för de tio senaste åren och
alt AMS i vissa fall skall kunna föreskriva raindre fondavsättning än enligt
huvudregeln. Med ersättningsbelopp enligt första stycket avses nettobelopp,
dvs. utgiven ersättning efter avdrag av prelirainär skatt.
Prop. 1973: 56 244
Kapitalplacering
57 §
Denna paragraf innehåller placeringsregler i fråga ora de
raedel sora skaU avsättas till fondbildning.
Första stycket stäraraer i slort sett överens raed 42 §
kassaförordningen och 54 § första stycket utredningens förslag.
Departeraentsförsla-get innebär dock att placering raot säkerhet i inteckning i
annan fastighet än industrifastighet eller i loraträtt skall kunna ske inora
tre fjärdedelar av senast fastställda taxeringsvärde (se närraare avsnitt
7.4.1).
Genora andra stycket, sora i sak överensstämmer med 54 §
andra stycket utredningens förslag, får erkänd arbetslöshetskassa rätt till fri
placering inora en sektor sora svarar mot en tiondel av fonden. Placering i
akiier och andelar i aktiefond är dock undantagen. Bestämmelsen har behandlats
i avsnitt 7,4,1.
Styrelse och firmaleckning
58 §
I denna paragraf anges att bestämmelserna i 2123 §§,
2530 §§ och 3237 §§ EFL ora styrelse och firraateckning i tillämpliga delar
och med vissa järakningar gäller i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa.
Paragrafen raotsvarar 55 § utredningens förslag, 2026 §§ särat 28 och 29 §§
UFL samt 27 § nya underslödsföreningslagen. Första stycket punkterna 3 och 4
överensstämraer raed 43 § kassaförordningen.
Besläraraelserna innebär nyheter i förhållande till nu
gällande ordning i fråga om minsta antal styrelseledamöter, dessas mandattid
och förbud raot att utse anställd hos kassan till styrelseordförande. I
föreliggande förslag har, jämfört med utredningens förslag, den regeln införts
att styrelseledamot skall vara medlem i kassan.
59 §
Denna paragraf innehåller föreskrifter om styrelsens
åligganden. Paragrafen, som raotsvarar 55 § utredningens förslag,
överensstämmer med 28 § nya understödsföreningslagen.
Räkenskaper och årsredovisning
60 §
I paragrafen anges alt besläraraelserna i 38 § och 44 §
första stycket EFL skall äga raotsvarande tiUämpning på erkänd
arbetslöshetskassa. Paragrafen, sora överensstämmer raed 29 § nya
understödsföreningslagen, raotsvarar, i fråga ora bestämmelserna i 38 § EFL,
delvis 56 § utredningens förslag. Genom hänvisningen till 44 § första stycket
EFL,
Prop.
1973: 56 245
som saknar raotsvarighet i UFL och utredningens förslag,
blir styrelsen skyldig alt viss tid efter räkenskapsårels utgång hålla
redovisningshandlingarna tillgängliga för var och en sora vill granska dera.
61 §
Paragrafen, sora raotsvarar 46 § kassaförordningen och 52
§ utredningens förslag, innehåller bestäraraelser i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas
bokföring. I förhållande till nu gällande bestäraraelser och utredningens
förslag innebär besläraraelserna den nyheten alt räkenskapsavslutning skall
ske för kalenderår. För tydlighetens skull har dessutora angivits, att AMS'
rätt att meddela föreskrifter avser såväl den löpande räkenskapsföreningen sora
styrelsens årsredovisning.
Revision
62 §
Denna paragraf innehåller en bestäraraelse ora att reglema
i 45 § och 46 § 1 mom, samt 4951 §§ EFL om revision i tiUämpliga delar och
raed vissa järakningar skall gälla i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa.
Paragrafen raotsvarar delvis 56 § utredningens förslag och överensstäraraer i
huvudsak raed 31 § nya understödsföreningslagen. Hänvisningen till 49 § EFL
innebär i förhållande till utredningens förslag den nyheten att revisor får
rätt att anlita raedhjälpare.
63 §
Paragrafen, sora svarar raot 32 § nya
understödsföreningslagen och 56 § utredningens förslag, anger dels att AMS kan
föreskriva att rainst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller
registrerad revisor, om kassans verksamhet har stor omfattning eller det annars
finns synnerliga skäl lill sådan åtgärd, dels att skyldighet föreligger att
till AMS göra anmälan om ny revisor eller revisorssuppleant. När det gäller
be-näraningarna av revisorerna har förutsatts att riksdagen godkänner prop,
1973: 26 angående ny ordning för auktorisation av revisorer ra, ra.
Föreningsstämma
64 §
Paragrafen upptar bestäraraelser ora föreningssläraraa.
Paragrafen motsvarar 57 § utredningens förslag och 33 § nya
understödsföreningslagen.
Bestämmelserna innebär att föreningsstämmans befogenheter
helt kan utövas av valda orabud vid orabudsraöte.
I fjärde stycket anges att bestäramdserna i 5360 §§ och
61 § första och andra styckena EFL om föreningssläraraa i tillärapliga delar
gäller i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Genora hänvisningen till 53 och
Prop. 1973: 56 246
55 §§ införs regler ora slyrelseledaraöter och revisorers
närvaro vid stämnia, ora ordförande vid stäraraa och upprättande av röstlängd
och ora justering av protokoll sora förts vid stämma. Dessa bestämraelser
saknar raotsvarighet i utredningens förslag.
Utredningen
har föreslagit att endast raedlera som fyllt 16 år skall ha rösträtt vid
stäraraa, ora inte annat beslärats i stadgarna. Föreliggande förslag medför,
genom hänvisningen till 56 § EFL, att varje raedlera får en röst oberoende av
raedleraraens ålder, dock raed raöjlighet för kassa att föreskriva annat i
stadgama.
65 §
Denna paragraf, sora raotsvarar 57 § utredningens förslag
och 34 § nya underslödsföreningslagen, innehåller bestäraraelser ora avgörande
av ärende sora inle tagits upp i kallelse till stäraraa och inle heller meddelats
medleraraarna enligt föreskrifier sora kan finnas i stadgarna. Bestäraradserna
som i sak i allt väsentligt stäraraer överens raed gällande ordning innebär att
sådant ärende i princip får avgöras endast ora ärendet enligt lag eller
stadgarna skall förekoraraa på stämman eller omedelbart föranleds av ärende
som skall avgöras där. Annat ärende än sådant sora avser stadgeändring,
frivillig likvidation eller överlåtelse får dock avgöras om tre fjärdedelar av
de närvarande samtycker till det. Efter mönster av vad sora gäller enligt EFL
och nya underslödsföreningslagen har i föreliggande förslag denna raöjlighet
att avgöra ärende begränsats till ordinarie stäraraa. Vidare har i paragrafens
andra stycke införts en bestäraraelse om rätt för stämma att alltid kunna
besluta om utlysande av extra stämnia.
Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller
röstberättigad
66 §
I denna paragraf anges alt bestäraradserna i 6366 §§ EFL
ora talan raot styrelseledaraot, revisor, föreningsmedlem eUer röstberättigad
skaU äga motsvarande tillämpning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen
raotsvarar 58 § utredningens förslag och överensstäraraer raed 36 § nya
understödsföreningslagen. Genora hänvisningen tUl 64 § EFL införs den nyheten i
förhållande till utredningens förslag att en minoritet inora kassan kan, ora
ansvarsfrihet har vägrats styrelseledaraot, på kassans vägnar föra talan raot
slyrdseledaraolen i fråga ora förvaltningen av kassans angelägenheter.
Ändring av stadgar 6769 §§
Paragraferna, sora svarar raot 4244 §§ UFL och
överensstäraraer raed 5961 §§ utredningens förslag, innehåller bestäraraelser
ora beslut
Prop. 1973: 56 247
ora stadgeändring, ora frivillig likvidation och ora
överlåtelse av kassas rörelse.
Enligt gällande bestäraraelser krävs för att beslut ora
stadgeändring skall bli giltigt, antingen att saratUga röstberättigade har
samtyckt därtill eller att beslutet har fattats vid två på varandra följande
föreningssammanträden och därvid på det sista sararaanträdet biträtts av
rainst tre fjärdedelar av de röstande. Dessutora krävs att AMS godkänt
beslutet. Motsvarande regler gäller i fråga ora beslut ora likvidation och
överlåtelse av kassas rörelse. Beslut ora stadgeändring skall anmälas av
styrelsens ordförande för registrering.
Vid utformningen av ifrågavarande regler måste de
speciella förhållanden sora råder beträffande de erkända arbetslöshetskassorna
beaktas. Till stor del är sålunda genora lagstiftning bestämt vad kassas
stadgar skall innehålla. AMS har därför utarbetat s. k. normalstadgar för kassorna,
varigenom kassornas stadgar korarait att avvika från varandra endast på ett
raindre antal punkter. När sådan ändring i lagstiftningen sker, sora påfordrar
ändring i kassornas stadgar, utarbetar och tillställer AMS kassorna förslag
till ändring av stadgarna. Enda alternativet för kassan till genoraförande av
sådan stadgeändring är att avstå från erkännandet. I fråga ora andra
stadgeändringar än sådana som påkallas av ändring i lagstiftningen rådfrågas
som regel AMS. Därvid diskuteras såväl lärapligheten och nödvändigheten av den
planerade stadgeändringen sora den nya bestäraraelsens utforraning. AMS tar
sålunda i allraänhet aktiv del i förberedelserna av ärende ora stadgeändring,
liksora i ärende ora likvidation av kassa raed anledning av överlåtelse av
rörelsen, och vid föreningssanimanträde där ärendet behandlas är en representant
för AMS närvarande.
Mot bakgrund av det anförda har i 67 § införts
bestämmelser om alt beslut ora stadgeändring är gUtigt ora det på en
föreningssläraraa har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstberättigade.
Innebär stadgeändring alt anpassning sker till bestäraraelse i denna lag kan
beslutet fattas av kassans styrelse. Liksora hittills fordras dessutom AMS' godkännande
av beslut om stadgeändring. I kassans stadgar kan uppstäUas ytterligare villkor
för alt sådant beslut skall bli giltigt. Skulle kassastyrelsen vara tveksam
ora ändring av stadgarna påkallas av lagändring, är styrelsen oförhindrad alt
hänskjuta frågan till föreningssläraraa för avgörande. Innan stadgeändring
koraraer till stånd bör kassorna liksora hittills rådfråga AMS ora dess
inställning. Vid prövningen av fråga ora godkännande av stadgeändring bör AMS
givetvis tillse alt ändringen inte får till följd att vissa raedleraraar
otillbörligt gynnas på andras bekostnad,
I 68 § anges att bestäraradserna i 67 § äger raotsvarande
tiUärapning i fråga om beslut att erkänd arbetslöshetskassa frivUligt skall
träda i likvidation eller överlåta rörelsen, Detsararaa skall gälla beslut
under likvi-
Prop. 1973: 56 248
dation
ora överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa om
godkännande av fusionsavtal enligt 88 §,
69
§ innehåUer bestämraelser om registrering av beslut om stadgeändring,
likvidation och överlåtelse av kassas rörelse. Anmälan för registrering av
sådant beslut skall kunna göras av kassans föreståndare. Ansvaret för alt
anraälan sker åvilar dock styrelsen.
Likvidation
och upplösning
70 §
Paragrafen
motsvarar 47 § UFL och 41 § nya understödsföreningslagen och innehåller
bestäraraelser ora tvångslikvidation på grund av stadgeföreskrift eller
nedgång av raedlerasantalet.
I
första stycket anges att erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att träda i
likvidation, när sådant förhållande inträffar sora enligt stadgarna skall
raedföra att kassan skall upphöra raed sin verksarahet.
Andra
stycket behandlar tvångslikvidation raed anledning av alt kassas
raedlerasantal gått ned under det rainsta antal medleramar som kassan enhgt 42
§ eher beslut av AMS skall bestå av.
71 §
I
denna paragraf, som raotsvarar 48 § första stycket UFL och 43 § nya
understödsföreningslagen, finns regler ora utseende av likvidatorer, när
föreningen beslutat ora friviUig likvidation och när tvångslikvida-lionsfall
enligt 70 eller 87 § föreligger.
72 §
Denna
paragraf innehåller bestäraraelser om raöjlighet för styrelseledamot,
kassaraedlera och AMS att hos dorastol utverka förklaring att kassan skall
träda i likvidation, ora föreskriven anteckning i registret ora likvidation
enligt 70 eller 87 § inte gjorts inora viss tid efter det att likvidationsanledningen
uppkom. Besläraraelserna raotsvarar 50 § UFL och 44 § nya
understödsföreningslagen.
73 §
Paragrafen
motsvarar 46 § UFL och 45 § nya understödsföreningslagen.
EnUgt
första stycket kan styrelseledaraot och vissa andra personer hos dorastol
ansöka ora att erkänd'arbetslöshetskassa skall förklaras skyldig att träda i
likvidation, ora kassan saknar till registret anraäld behörig styrelse.
Initiativ till sådan förklaring kan också tas genom anmälan av AMS. Genom andra
stycket görs reglerna i 72 § Iredje och fjärde styckena EFL om förfarandet hos
dorastol raed anledning av sådan ansökan eller anraälan tillärapliga för erkänd
arbetslöshetskassa.
Prop. 1973: 56 249
74 §
Paragrafen
raotsvarar 49 § UFL och 46 § nya understödsföreningslagen.
75 §
I
denna paragraf anges att bestäraraelsema i 76 och 77 §§ EFL om likvidator och
om raöjlighet i visst fall alt få likvidator utsedd av dorastol skall äga
raotsvarande tUlärapning för erkänd arbetslöshetskassa. Bestäramelser raed
raotsvarande innehåll finns i 52 resp. 51 § UFL, Paragrafen raotsvarar 47 § nya
understödsföreningslagen,
76 §
Denna
paragraf raotsvarar 55 § 3 raora. UFL och 48 § nya understödsföreningslagen ,
77 §
I
denna paragraf anges att besläramelserna i 78 och 79 §§ EFL om skyldighet dels
för dorastol att avsända vissa raeddelanden för registrering, dels för
likvidatorer att låta registrera att kassan trätt i likvidation ra. ra. skall
äga raotsvarande tiUärapning för erkänd arbetslöshetskassa. Besläramelserna i
78 § EFL har viss raotsvarighet i 46 § andra stycket UFL och besläraraelserna sora
svarar raot 79 § EFL finns i 53 § UFL. Paragrafen raotsvarar 49 § nya
underslödsföreningslagen.
78 §
Genora
denna paragraf, sora raotsvarar 50 § nya understödsföreningslagen, görs
bestäramdserna i 80 § EFL om likvidationsrevisorer tillärapliga på erkänd
arbetslöshetskassa. I UFL saknas bestäraraelser ora sådana revisorer.
79 §
I
paragrafen anges alt bestämraelserna i 81 § EFL ora skyldighet för styrelsen
att avge slutredovisning skall äga raotsvarande tiUärapning för erkänd
arbetslöshetskassa. Paragrafen svarar raot 54 § UFL och 51 § nya
underslödsföreningslagen.
80 §
I
denna paragraf anges att åtskilliga bestämmelser i EFL ora likvidatorernas
förvaltning och redovisningsplikt i tillärapliga delar gäUer för erkänd
arbetslöshetskassa. Motsvarande bestäraraelser finns i UFL i 55 § 1 och 2
raora, 56, 57, 60 och 61 §§, Paragrafen raotsvarar 53 § nya
understödsföreningslagen.
Prop. 1973: 56 250
81 §
Paragrafen,
sora motsvarar 58 § UFL och 54 § nya understödsföreningslagen, innehåller
bestäraradser om erkänd arbetslöshetskassas verksarahet under likvidation.
Bestämmelserna
innebär att kassas verksamhet i allt väsentligt skall upphöra under
likvidationen. Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär i förhållande
till nuvarande bestäraradser den nyheten, att AMS kan raedge att verksamheten
får fortsätta i större omfattning än vad sora följer av reglerna i första och
andra styckena,
82 §
Paragrafen raotsvarar 59 § första stycket UFL och 55 § nya
understödsföreningslagen,
83 §
Paragrafen, sora motsvarar 59 § UFL och 56 § nya
understödsföreningslagen, innehåller bestämraelser om överlåtelse av erkänd
arbetslöshetskassas rörelse under likvidation,
84 §
Paragrafen, som svarar mot 62 och 65 §§ UFL och 57 § nya
underslödsföreningslagen, innehåller bestäraraelser ora ålerbäringsskyldighet
i vissa fall beträffande raedel sora uppburils vid fördelning av kassas tUlgångar,
ora talan raot slutredovisning och ora preskriptionstid efter det
slutredovisning lagts frara. De nuvarande reglerna har ändrats och byggts ul
efter mönster från bestäraradserna i EFL.
85 §
Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, raotsvarar
58 § nya understödsföreningslagen och innehåller bestämmelser om ett förenklat
likvidationsförfarande, när det kan antas att kassans tillgångar inte räcker
till att täcka likvidationskoslnaderna,
86 §
Genom denna paragraf görs vissa bestämmelser i EFL om
konkurs och ackordsförhandling ulan konkurs tillämpliga på erkänd
arbetslös-helskassa. Paragrafen överensstämraer raed 60 § nya understödsföreningslagen.
93 § EFL svarar raot 63 § första och andra styckena UFL och 94 § första stycket
EFL motsvarar 64 § första stycket första punkten UFL,
87 §
Denna paragraf motsvarar 63 § tredje stycket och 64 §
andra stycket UFL särat 61 § nya understödsföreningslagen.
Prop. 1973: 56 251
Fusion 88 §
Paragrafen, sora överensstäraraer raed 63 § utredningens
förslag, innehåller bestäraraelser ora fusion raellan erkända
arbetslöshetskassor.
Enligt besläraraelserna i UFL kan erkänd
arbetslöshetskassa inte uppgå i annan sådan kassa på annat sätt än genora att
den förra kassans rörelse överlåts och kassan därefter träder i likvidation.
På utredningens förslag har, efter raönster av 96 § EFL,
införts bestämmelser om att erkänd arbetslöshetskassa kan uppgå i annan arbetslöshetskassa
genom fusionsavtal. Fusionen innebär att den överlåtande kassans medlemmar blir
raedleraraar i den övertagande kassan särat att den överlåtande kassan upplöses
utan likvidation och dess tillgångar och skulder övertas av den övertagande
kassan. Fusionen raåste godkännas av föreningsstämraa i den överlåtande kassan.
Av 68 § följer att för släniraobeslutets giltighet krävs att tre fjärdedelar av
de röstande är överens om beslutet. Dessutora skall fusionsavtalet godkännas av
AMS.
Registrering 8992 §§
Särskilt register för erkända arbetslöshetskassor skall
föras hos AMS, Paragraferna innehåller bestäraraelser ora förfarandet vid
registrering och registrets förande,
89 och 91
§§ svarar raot 64 § utredningens förslag och har viss raotsvarighet i 35 §§
kungörelsen (1972: 291) ora understödsföreningsregister.
I 90 §
anges att flera bestäraraelser i EFL ora registrering skall, raed vissa tiUägg,
gälla också för erkänd arbetslöshetskassa. Besläraraelserna i 100§ första och
tredje styckena EFL, som motsvarar regler i 70 och 79 §§ UFL, anger när
registrering skall vägras och all sökande skah få besked om vägrad
registrering. Bestäraradserna i 101 § EFL raotsvarar 71 § och 72 § första
stycket UFL och behandlar de uppgifter sora skall föras in i registret när
kassa registreras. I 102 § EFL, sora raotsvarar 74 § UFL, finns regler oni
talan under viss förutsättning med anledning av all kassas firma har likhet med
annan registrerad sararaanslutnings firraa. Reglerna i 103 § 1 mom, EFL om
anteckning i registret av domstols avgörande i vissa fall svarar mot 75 § UFL,
Bestämmelserna i 92 § motsvarar de regler sora finns i 76
§ UFL,
Tillsyn 9396 §§
Paragraferna innehåller bestäraraelser om liUsyn över de
erkända arbetslöshetskassorna och stäraraer i sak i stort sett överens raed
gällande bestäramelser i UFL särat 47 och 49 §§ kassaförordningen.
Prop.
1973: 56 252
I 93 §, sora överensstäraraer raed 65 § utredningens
förslag, anges att AMS utövar tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna och
alt dessa skall ställa sig styrelsens anvisningar till efterrättelse.
94
§ sora
stäraraer överens med 66 § utredningens förslag, anger att kassa har skyldighet
att lämna AMS eller styrelsens ombud tillträde till föreningssläraraa och
saramanlräde raed kassans styrelse,
95
§ innehåller
bestämmelser som ger AMS raöjlighet att ingripa raot erkänd arbetslöshetskassa,
när anraärkning har riklats raot kassans sätt att driva verksaraheten.
Besläraraelserna svarar raot 78 § tredje och ferate styckena UFL, 67 §
utredningens förslag särat 71 § nya understödsföreningslagen.
96
§, sora svarar
raot 67 § utredningens förslag och 72 § nya underslödsföreningslagen,
innehåller bestäraraelser ora rätt för AMS att förordna likvidator och
likvidationsrevisor och ora styrelsens befogenheter beträffande likvidatorerna.
Talan rnot arbetslöshetskassas och AMS' beslut
97 §
Enligt 50 § 1 raora. första stycket kassaförordningen
skall talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa enligt förordningen föras
genora besvär hos AMS. I fråga ora annat beslut av arbetslöshetskassa kan i
vissa fall talan föras genora släraning till allraän domstol eller genora
skiljemannaförfarande, om kassans stadgar innehåller förbehåll därom (45 §
andra stycket och 84 § UFL).
Anledning finns att ompröva frågan om rätten alt föra
talan mot arbetslöshetskassas beslut och det därraed sararaanhängande
spörsmålet ora ordningen för prövning av sådan talan, när det gäller andra
frågor än direkta försäkringsfrågor. De erkända arbetslöshetskassorna har numera
en sådan ställning och sådana uppgifter att starka skäl talar för alt varje
beslut av en kassa, även ora det inte direkt angår försäkringsfråga, alltid bör
kunna underkastas prövning av AMS. Härigenora får kassaraedleraraen del
rättsskydd sora är nödvändigt inom ett socialförsäk-ringssyslem, I den raån del
överklagade beslutet är förenligt med givna lagbestämmelser, AMS' anvisningar
och kassaiis egna stadgar bör överprövningen av beslutet normalt begränsas
till frågan ora beslutet tillkorarait i behörig ordning och inte avse lämpligheten
av beslutet.
Mot denna bakgrund har i denna paragraf införts en
bestäraraelse ora att talan mot erkänd arbetslöshetskassas beslut skall föras
genom besvär hos AMS, Paragrafen överensstämmer med 68 § utredningens förslag,
98 §
Paragrafen, som svarar mot 69 § utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora fullföljd av talan raot beslut av AMS enligt
denna lag.
Prop.
1973: 56 253
Besläraraelserna överensstämraer i sak raed 50 § 1 raora.
andra och tredje styckena särat 3 raora. kassaförordningen.
Enligt 50 § 1 mora. andra stycket kassaförordningen skall
talan raot beslut av tillsynsmyndigheten i ärende angående försäkring enligt
förordningen föras genom besvär hos försäkringsdorastolen. För tydlighetens
skull har i paragrafens första stycke föreskrivits alt talan raot AMS' beslut
skall föras genora besvär hos försäkringsdorastolen i alla ärenden, sora rör
enskild kassaraedleras rätt till ersättning eller medlemskap i erkänd
arbetslöshetskassa enligt denna lag. Någon saklig ändring åsyftas inte härmed.
Andra och tredje styckena raotsvarar nuvarande
bestäraraelser 50 § 1 raom. Iredje stycket resp. 3 mora. kassaförordningen.
99 §
Paragrafen, sora motsvarar 70 § utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora bl. a. ingivande av besvär och besvärstid.
Skadestånd
100 §
I denna paragraf, sora svarar raot 28, 32, 56 och 82 §§
UFL och 71 § utredningens förslag, anges att bestäraradserna i EFL ora
skadestånd äger motsvarande tiUämpning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa.
Paragrafen överensstäraraer raed 76 § nya understödsföreningslagen.
Straff bestänunelser
101 §
Paragrafen svarar raot 85 § första stycket UFL, 72 §
utredningens förslag och 77 § nya understödsföreningslagen. Bestämmelsen
innebär att det är förenat med straffansvar att delta i drivandet av
arbetslös-hetskasseverksarahet utan att kassan är registrerad sora erkänd
arbetslöshetskassa,
102 §
Paragrafen raotsvarar 73 § utredningens förslag.
103 §
Bestämradsen, sora överensstäraraer raed 80 § nya
understödsföreningslagen har viss raotsvarighet i 86 § andra stycket UFL.
Särskilda bestämmelser
104 §
I paragrafen upptas bestäraradser ora avskrifters
bestyrkande och ora forura för kassa. Paragrafen raotsvarar delvis 74 §
utredningens förslag och 81 § nya understödsföreningslagen.
Prop. 1973: 56 254
105 §
Paragrafen, sora raotsvarar 75 § utredningens förslag, har
utformats efter raönster av 20 kap. 16 § lagen ora allmän försäkring.
Övergångsbestämmelser
Lagen om arbetslöshetsförsäkring föreslås träda i kraft
den 1 januari 1974. Bestäraraelse härora och ora upphävande av gällande
förordning om erkända arbetslöshetskassor har tagits in i punkt 1 av
övergångsbestämmelserna. För att arbetslöshetskassorna inte skall behöva
företa slutreglering två gånger inora loppet av fyra raånader förlängs försäkringsåret
till den 31 deceraber 1973. Dessutora anges i denna punkt alt försäkrad sora
uppburit ersättning under liden den 1 septemberden 31 december 1973 har rätt
liU ersättning under det ytteriigare antal dagar som raedges enligt den nya
lagen raed avdrag för antalet ersättningsdagar under nämnda tid. Därutöver
skaU gälla att den sora blir arbetslös efter lagens ikraftträdande har rätt att
för uppfyllandet av ersättningsvillkor åberopa förhåUanden före
ikraftträdandet.
Enligt andra punkten blir lagen inte tilläraplig i fråga
om sådan vid ikraftträdandet befintlig arbetslöshetskassa sora inte antagits
sora erkänd arbetslöshetskassa.
Bestämmelse
om upphävande i fråga om erkänd arbetslöshetskassa av UFL och därtill hörande
kungörelser finns i Iredje punkten. Alt UFL alltjämt gäller i fråga ora icke
erkänd arbetslöshetskassa följer av över-gångsbestäraraelse till nya
underslödsföreningslagen.
I fjärde punkten ges vissa föreskrifier angående
upptagande i det register över arbetslöshetskassor sora skall föras hos AMS av
de vid ikraftträdandet befintliga kassorna.
9.2 Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd
Inledande bestämmelser
1 §
I paragrafen, sora raotsvarar 1 § utredningens förslag,
anges den av stödforraen skyddade personkretsen. Utgångspunkten vid
bestäraraande av denna personkrets har varit att det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall vara ett korapleraent till
arbetslöshetsförsäkringen.
I
punkterna 1 och 2 anges alt kontant arbetsmarknadsstöd kan utgå dels till den
som inte orafattas av arbetslöshetsförsäkringen, dels lill försäkrad sora
efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu inte har uppfyllt
raedlerasvillkoret. De sora koraraer i åtnjutande av kontant arbetsraarknadsstöd
kan indelas i två huvudgrupper. Den ena grappen utgörs av arbetssökande sora, i
likhet raed dera sora tillhör arbetslöshetsförsäkringen, har anknytning till
arbetsraarknaden raen av någon anled-
Prop.
1973: 56 255
ning
inte orafattas av försäkringen eller sora ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren
i försäkringen. För denna grupp kan ersättningsvillkor, liknande dem sora
gäller i försäkringen uppställas. Den andra gruppen utgörs av personer sora
söker sig ut på arbetsmarknaden för första gången eller som återgår lill
förvärvsarbete efter längre tids bortovaro. Arbetslöshetsförsäkringens
regelsyslera kan inte utan vidare tillämpas på dera, Genora brislen på fast
anknytning lUl arbetsraarknaden skulle ersättningsrätten i alltför hög grad
begränsas för vissa av dera. Särskilda kvalifikationsraöjligheter föreslås
därför för denna grupp,
I
tredje och fjärde punkterna anges att den sora blir utförsäkrad från
arbetslöshetskassa sedan han har uppnått 60 års ålder eller sedan han uppnått
55 års ålder och blivit arbetslös på grund av sådana strukturförändringar sora
anges i 14 § andra stycket skall ha rätt liU kontant arbetsmarknadsstöd,
Besläraraelserna, sora i fråga ora dera sora fyllt 55 år innebär en nyhet i
förhållande till utredningens förslag, raotsvarar nuvarande bestämmelser i lOl
§ första punkten arbetsmarknadskungörelsen,
2 §
Paragrafen
innehåller en allraän huvudbesläraraelse ora alt adrainislralionen av det
kontanta arbetsraarknadsstödet skall handhas av AMS och länsarbetsnäranderna
särat RFV och de allmänna försäkringskassorna, Sora jag har berört i den
allraänna raotiveringen (avsnitt 7,5,10) skall den grundläggande bedöraningen
av sökandens rätt till ersättning ankoraraa på länsarbetsnäranden, raedan
utbetalningen av stödet skall handhas av försäkringskassorna. Paragrafen
raotsvarar 2 § utredningens förslag.
3 §
Paragrafen,
som överensstämmer med 3 § utredningens förslag, innehåller en bestämmelse om
att kontant arbetsmarknadsstöd ulgår till den som uppfyller föreskrivna
ersättningsvillkor i Sverige. Regeln får ses mot bakgrund av att bestämraelserna
om kontant arbetsmarknadsstöd har utforraals sora generella föreskrifter för
svenska och utländska raedborgare, dock raed bemyndigande för Kungl, Maj:t att
utfärda särbe-siäraraelser på grund av internationella överenskoraraelser (34
§),
Besläraraelsen
innebär att endast den sora står till den svenska arbetsmarknadens förfogande
och har uppfyllt föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till
kontant arbetsmarknadsstöd. Bestämmelsen gäller både svenska raedborgare och
andra sökande. ViUkoret att den arbetslöse skall stå liU den svenska
arbetsraarknadens förfogande innebär att han skall vara lätt anträffbar och
snabbt kunna inställa sig på svensk arbetsförraedling eller arbetsplats.
Prop. 1973: 56 256
Allmänna
villkor för rätt UU kontant arbetsmarknadsstöd
4 §
Paragrafen
motsvarar 4 § utredningens förslag och överensstämraer i stort sett raed 4 §
förslaget till lag ora arbetslöshetsförsäkring (LAF).
I
enlighet med vad jag förordat i den allraänna raotiveringen (avsnitt 7.5.4) har
i första punkten intagits en bestäraraelse ora att kontant arbetsmarknadsstöd
utgår först sedan sökanden fyllt 16 år. Föreliggande förslag avviker dessutom
så till vida från 4 § LAF sora i andra punkten föreskrivs alt sökanden skall
vara oförhindrad att för arbetsgivares räkning åla sig arbete rainst tre
tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 tiraraar i veckan.
Motsvarande bestäraraelse finns i LAF inlagen i 22 och 50 §§. I övrigt
överensstäraraer paragrafen raed 4 § LAF. Bestäraraelsema har behandlats i
avsnitt 7.3.1.
5 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 5 § utredningens förslag, överensstäraraer raed 5 § LAF.
Bestäraradserna har behandlats i avsnitt 7.3.2.
Arbetsvillkor
in. in.
6 §
I
paragrafen, som överensstämraer med 6 § utredningens förslag och sora
raotsvarar 6 § LAF, uppställs ett arbetsvillkor sora grundläggande krav för
rätt till kontant arbetsraarknadsstöd. Villkoret baseras på sararaa regler sora
arbetslöshetsförsäkringens arbetsvillkor. Till skillnad från raotsvarande
bestäraraelse i försäkringen anges i förevarande paragraf uttryckligen att
sökanden vid prövning av arbetsvillkoret får tillgodoräkna sig endast månad då
förvärvsarbete har utförts rainst tio dagar och rainst 70 limmar. Regeln
motsvarar vad som skall gälla sora riktpunkt i försäkringen.
7 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 7 § LAF och utredningens förslag, innehåller bestäraraelser
ora annan tillgodoräkningsbar tid än förvärvsarbete.
Till
skillnad från vad sora föreslås gälla i fråga ora arbetslöshetsförsäkringen
jämställs i det kontanta arbetsraarknadsstödet raed förvärvsarbete tid då
sökanden i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande. För att betona att ett verkligt vårdbehov skall ha förelegat har i
föreliggande förslag ordet "hjälpt" utgått. Dessutora har i ett andra
stycke intagits en bestämmelse, vari anges vissa fall av vård som får anses
utgöra hinder för vårdaren att slå lill arbetsmarknadens
Prop. 1973: 56 257
förfogande. Hänvisningen tUl 9 kap, 4 § lagen ora allmän
försäkring avser lagens lydelse enligt ett av statsrådet Odhnoff tidigare denna
dag anmält förslag (prop, 1973: 47),
I övrigt stäraraer paragrafen överens med 7 § LAF.
Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7.5.1.
8 §
Paragrafen, sora raotsvarar 8 § utredningens förslag,
överensstäraraer raed 8 § LAF och innehåller bestämraelser om s. k.
överhoppningsbar tid. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.5.1.
9 §
Paragrafen, sora motsvarar 9 § utredningens förslag,
innehåller bestäraraelser ora ersätlningsrätt i vissa situationer för den sora
är nytillträdande eller återinträdande på arbetsraarknaden och inte uppfyller
arbetsvUlkoret. Besläraraelserna har kommenterats i avsnitt 7.5.3.
Bestämmelsen i första stycket sista punkten innebär att
sökanden skall ställa sig till arbetsraarknadens förfogande, dvs. anraäla sig
sora arbetssökande vid offentlig arbetsförraedling, inora fera raånader efter
det alt utbildningen har avslutats, ora inte särskilda skäl föreligger. Skäl
alt godta längre tid än fera raånader kan föreligga, ora hinder i förra av
exerapelvis komplettering av utbildning, vämplikt, sjukdora, havandeskap eller
liknande personliga hinder har korarait eraellan,
I andra stycket erinras ora att den sora blir utförsäkrad
från arbetslöshetskassa och sora är berättigad till kontant
arbetsraarknadsstöd enhgt bestäramdserna i 1 § tredje och fjärde punkterna
skall anses ha fullgjort arbetsvillkoret.
10 §
I paragrafen, sora överensstäraraer med 10 § utredningens
förslag, anges alt vid prövning av arbetsvillkoret och de särskilda
kvalifikationsvillkoren enligt 69 §§ hänsyn inte skall tas till tid innan
sökanden har uppnått 15 års ålder. Bestämradsen skall ses i saraband raed 4 §
första punkten. Reglerna raotsvarar närraast besläraraelsen i 50 § LAF ora
rainiraiålder för rätt att bli raedlera i erkänd arbetslöshetskassa jära-förd
med regeln i 6 § LAF att endast förvärvsarbete efter inträde i arbetslöshetskassan
tillgodoräknas vid prövning av arbetsvUlkoret,
Del kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.
11 §
Paragrafen
överensstämraer raed 11 § utredningens förslag. I första punkten anges alt det
kontanta arbetsmarknadsstödet innehåller endast en ersättningsform, ett per dag
beräknat belopp. Andra punkten, sora
17 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 258
överensstäraraer raed 11 § andra stycket LAF, innehåller
bestämmelser sora anknyter ersättningen till feradagarsvecka. Sumraan av
antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar under en kalendervecka
får, liksora i arbetslöshetsförsäkringen, uppgå till högst fem.
12 §
Paragrafen, sora överensstäraraer med 12 § LAF och
utredningens förslag, innehåller bestämmelser ora ersätlningsförbjudna dagar.
Karenstid och ersättningslidens längd
13 §
. Paragrafen, sora innehåller bestämmelser ora karenstid,
motsvarar 13 § utredningens förslag.
I första stycket, som stämmer överens med 13 § LAF,
föreskrivs en karenstid om fem dagar. Dessa dagar behöver inle ligga i en följd
utan kan vara utspridda över en sararaanhängande tid av högst fera kalenderveckor.
Av 15 § följer alt sökande inte skall behöva genoragå karens raer än en gång
varje ersätlningsperiod ora 150 resp. 300 dagar. Enhgt 16 § skall eraellertid
karenslid fullgöras på nytt, ora en sararaanhängande lid av tolv raånader vari
inte inräknas överhoppningsbar tid, har förflutit från det stödtagaren senast
uppbar ersättning. I karensliden inräknas endast dag, för vilken kontant
arbetsraarknadsstöd skulle ha utgått ora karensvillkoret hade varit uppfyllt.
Detta innebär att endast dag då den arbetslöse är anraäld sora arbetssökande
vid offentlig arbetsförmedling inräknas i karensliden. Även anmälningsdagen på
förraedlingen tUlgodoräknas, I enlighet raed besläramelserna i 20 § innebär
denna föreskrift vidare att som hel karensdag får räknas dag då den arbetslösa
tiden uppgår till minst fem timmar och att som halv karensdag får räknas dag
då den arbetslösa liden uppgår lill minst tre tiraraar. För den vars
arbetsutbud motsvarar rätt lill endast halvt stödbelopp skall dock fem dagar
räknas som fullgjord karens,
1 andra
stycket, som saknar raotsvarighet i utredningens förslag, anges att en
karenstid ora två månader skall gälla i fråga om den som före arbetslösheten
haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare. Bakgrunden till
bestämmelsen har behandlats i den allraänna raotiveringen (se avsnitt 7,3,1),
Med hänsyn lUl att det i särskilda fall inle behöver vara raotiverat med en
längre karenstid än vad som gäller för arbetstagare, skall AMS kunna bestäraraa
att en kortare karenstid än två raånader skall gälla,
I tredje
stycket anges att ifrågavarande karensvUlkor inte behöver uppfyllas av dels
kassaraedlera sora blir berättigad till kontant arbetsraarknadsstöd enligt I §
tredje och fjärde punkterna på grund av att han utförsäkras från
arbetslöshetskassa, dels den sora kvalificerar sig för kontant
arbetsraarknadsstöd enligt 9 §,
Prop.
1973: 56 259
1416
§§
Paragraferna,
sora svarar raot 1416 §§ LAF och 1416 §§ utredningens förslag, reglerar
ersättningslidens längd i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Bestämmelserna
har behandlats i avsnitt 7,5,5,
Ersättningsperioden har
utformats på huvudsakligen sararaa sätl som i arbetslöshetsförsäkringen.
Ersättningstiderna är dock kortare. Enligt huvudregeln i 14 § första stycket
ulgår kontant arbetsraarknadsstöd under längst 150 dagar, Ora stödtagaren har
uppnått 55 års ålder innan ersällningsperioden har gått till ända, är perioden
i stäUet 300 dagar. Sedan stödtagaren har fyllt 60 år, är ersällningsperioden
inle begränsad. Obegränsad ersättningstid skall även gälla i fråga ora den sora
har blivit utförsäkrad från arbetslöshetskassa sedan han fyllt 55 år och sora
har blivit arbetslös på grund av strukturförändringar i näringslivet.
Även besläraraelsen i 14 §
andra stycket, sora har utforraals efter raönster av 102 § första stycket andra
punkten och andra stycket arbetsmarknadskungörelsen och sora saknar
raotsvarighet i utredningens förslag, innehåller bestäraraelser ora
ersättningslidens längd i fråga ora äldre arbetskraft som blir arbetslös på
grund av strukturförändringar i näringslivet. Till skillnad från den sora har
fyllt 55 år och sora kvalificerar sig för kontant arbetsraarknadsstöd genora
att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 § skall den sora har uppnått denna ålder
och har blivit straktur-arbelslös direkt kunna få arbetsraarknadsstöd under
obegränsad tid, Sora förutsättning härför gäller dock att den arbetslöse har
utfört förvärvsarbete i minst 24 raånader under de tre åren närraast före
arbetslöshetens inträde. Vid prövningen av delta villkor skall i likhet med
vad som gäller i fråga ora del vanliga arbetsvillkoret enligt 6 § hänsyn las
endast till raånad då förvärvsarbete har utförts rainst tio dagar och rainst 70
timmar.
I
14§ tredje stycket, som raotsvarar 105 § första stycket arbetsraarknadskungörelsen,
föreskrivs att rätten lill kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av
raånaden före den under vilken stödtagaren uppnår 67 års ålder eller när han
dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.
15 § första och andra styckena överensstäraraer raed
15 § LAF, I 15 § tredje stycket, sora närraast raotsvarar 24 § LAF, anges alt
den sora norraalt är heltidsarbetande har rätt till kontant
arbetsraarknadsstöd endast under högst 50 dagar, om han regelbundet utför
deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös. Med AMS' medgivande skall
dock ersättningsliden kunna förlängas, ora särskilda skäl föreligger.
16
§ överensstämraer raed 16 §
LAF.
Prop.
1973: 56 260
17 §
Paragrafen,
sora överensstäraraer med 17 § utredningens förslag, innehåller en
bestäraraelse ora att den sora har blivit berättigad till kontant
arbetsraarknadsstöd på grand av de särskilda kvalifikationsraöjlig-heterna i 9
§ inte skall kunna få sådant stöd under ytterligare en ersättningsperiod utan
att först uppfyUa arbetsvillkoret enligt 68 §§. Endast ora särskilda skäl
föreligger skall detta kunna ske. Norraalt skaU således krävas att sökanden har
förvärvsarbetat sedan han uppbar kontant arbetsraarknadsstöd. Endast ora
synnerliga skäl föreligger och avsevärd tid har förflutit kan detla krav
efierges.
Del
kontanta arbetsmarknadsstödets storlek
18 §
I
paragrafen, sora svarar raot 18 § utredningens förslag, regleras storleken av
det kontanta arbetsraarknadsstödet. Helt stöd utgår raed 35 kr, per dag och
halvt stöd med 18 kr, per dag,
19 §
Paragrafen,
sora svarar raot 21 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser sora
begränsar rätten till kontant arbetsmarknadsstöd med hänsyn till sökandens
arbetsutbud. Bestäraradserna har behandlats i avsnitt 7.5.7.
20 §
Paragrafen,
sora överensstämmer raed 22 § utredningens förslag, innehåller bestäraraelser
för det fall någon utför arbete under dag då han i övrigt är arbetslös. Uppgår
den arbetslösa tiden till rainst fera tiraraar utgår helt arbetsraarknadsstöd.
Ora tiden uppgår till minst tre tiraraar utgår halvt stöd. Innebär
deltidsarbetet att vissa dagar blir helt arbetslösa, kan helt stödbelopp utgå
för dessa dagar. Av 15 § sista stycket följer alt ersättningsliden begränsas i
vissa fall av deltidsarbete.
21 §
Paragrafen,
sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, innehåller bestäraraelser
ora nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstödet i förhållande till
sararaanboende raakes inkorast. Stödbeloppet skall nedsättas raed en kr. per 1
000 kr. av raakens årsinkorast raellan 23 000 och 48 000 kr. För den sora
uppbär hell stöd inträder reduktion, ora raakens bruttoinkorast överstiger 23
000 kr. per år. För den som uppbär halvt stöd sker reduktion av stödbeloppet
först när raakens årsinkorast överstiger 40 000 kr. Nedsättning av
stödbeloppet under tio kr. per dag skall inle kunna ske på grund av raakes
inkorast. Med årsinkorast förstås raa-
Prop.
1973:56 261
kens
aktuella inkorast under bidragstiden. Reduktion skall ske endast om raakarna
sararaanbor.
Med gift stödtagare skall
likställas den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han varit gift
eller har eUer har haft barn. Besläraraelsen har utforraals efter raönster av
10 kap. I § andra stycket lagen ora allraän försäkring och 65 § sista stycket
komraunalskattelagen (1928: 370).
I
denna paragraf, sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, upptas
föreskrifter ora nedsättning av stödbeloppet i förhållande tUl stödtagarens och
hans raakes förraögenhet. Bestämmelserna sora har utforraals efter raönster av
108 § andra stycket arbetsraarknadskungörelsen har behandlats i avsnitt 7.5.8.
I likhet med vad som skall gälla i fråga ora nedsättning av stödbeloppet raed
hänsyn till raakes inkorast järaställs även i detta sammanhang med gift
stödtagare den sora stadigvarande sararaanbor med annan, raed vilken han varit
gift eller har eller har haft barn.
23 §
1
denna paragraf, sora svarar raot 19 § utredningens förslag, föreskrivs att
eljest utgående kontant arbetsraarknadsstöd skall nedsättas till hälften av
vad som annars skulle ha utgått för dag då stödtagaren uppbär halv sjukpenning
enligt lagen om allraän försäkring eller lagen ora yrkesskadeförsäkring eller
raotsvarande ersättning sora utgår enligt annan författning, Stödtagare sora är
berättigad till endast halvt slöd på grund av att han söker deltidsarbete har
inte rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpenning. Förutom
sjukpenning skall ersättning sora kan utgå exerapelvis till smittbärare eller
till följd av skada under militärtjänst raedföra nedsättning av stödbeloppet,
24 §
Paragrafen,
sora raotsvarar 20 § utredningens förslag och sora kan jämföras raed 21 § LAF, innehåller
bestäraraelser ora nedsättning av det kontanta arbetsraarknadsstödet raed
hänsyn till uppburen pension och livränta.
Av 14 § andra stycket
följer att rällen till kontant arbetsraarknadsstöd upphör då stödtagaren fyller
67 år eller dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring. Bestämraelser ora
pensionsavdrag behövs därför inte i dessa fall. I första och andra styckena
upptas däremot bestäramelser ora avdrag för annan ålderspension än enligt lagen
ora allraän försäkring och för änke- eller änklingspension. Med änke- eUer
änklingspension avses såväl sådan pension enligt lagen ora allraän försäkring
som annan så-
Prop.
1973: 56 262
dan pension sora grandas på den avlidne makens
tjänsteförhållanden, Dessutora föreskrivs alt avdrag skall ske i fall då
stödtagaren uppbär raindre än hel förtidspension eller raindre än helt
sjukbidrag enligt näranda lag liksora i fall då stödtagaren uppbär livränta på
grund av yrkesskada eUer olycksfall, Besläraraelserna raotsvarar, raed
undanlag för änke- eller änklingspension, vad sora f, n, gäUer i fråga om
statligt omslällningsbidrag enligt 108 § tredje och fjärde styckena
arbelsmarknadskungörelsen, Besläraraelserna har behandlats i avsnitt 7,5,8,
Tredje stycket, sora saknar raotsvarighet i utredningens
förslag, överensstäraraer raed 21 § första stycket sista punkten LAF.
Besläraraelsen innebär att stödbelopp, sora efter det att reduktion i
förhållande till makes inkorast och andra avdrag har skett, understiger fyra
kr. per dag inle skall utbetalas.
Begränsning vid säsongarbelslöshet 25 §
Genora besläraraelserna i denna paragraf, sora
överensstäraraer raed 24 § utredningens förslag och 28 § LAF, får AMS
raöjlighet att begränsa rätlen till ersättning i fråga ora arbetstagare raed
årlig säsongarbetslöshet.
A vstängning från rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
2628 §§
Paragraferna, sora raotsvarar 2527 §§ utredningens
förslag, innehåller bestäramelser om självförvållad arbetslöshet och
avstängning från rätt till ersättning. Bestämraelserna, sora överensstämraer
med 29 31 §§ LAF, har behandlats i avsnitt 7.3.3.
29 §
Denna paragraf, som överensstämraer med 28 § utredningens
förslag, innehåUer bestäramelser, sora innebär att beslut av erkänd
arbetslöshetskassa ora avstängning av raedlem från ersättningsrätt gäller
under den i kassans beslut angivna tiden även beträffande kontant
arbetsmarknadsstöd, för den händelse medleraraen skulle utträda ur kassan och
söka sådant slöd.
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd in. in.
30 §
I paragrafen, som motsvarar 29 § utredningens förslag och
32 § LAF, ges föreskrifier ora ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd. Bestämraelserna
innebär bl. a. att vid ansökningen i förekoraraande fall skall fogas intyg av
arbetsgivare ora sökandens arbetsförhållanden och de
Prop. 1973: 56 263
uppgifter
i övrigt sora behövs för bedöraande av sökandens rätt till ersättning.
Arbetsgivaren är skyldig att på begäran utfärda sådant intyg.
I enlighet med mitt
förslag att utbetalningen av det kontanta arbetsraarknadsstödet skaU handhas
av de aUraänna försäkringskassorna har en bestäraraelse härom tagits in i denna
paragraf. Dessutom har, efter mönster av 111 § arbetsraarknadskungörelsen, en
föreskrift införts om alt prövning av rätt till kontant arbetsraarknadsstöd
enligt 14 § andra stycket ankoraraer på AMS. Detta gäUer även raotsvarande
prövning sora kan bli aktuell i fall sora anges i 1 § fjärde punkten.
Talan
mol länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och
riksförsäkringsverkets beslut
3133
§§
Paragraferna,
sora saknar raotsvarighet i utredningens förslag, innehåller besvärsregler.
Enligt 31 § skall talan
raot beslut av länsarbetsnärand och allmän försäkringskassa enligt denna lag
föras genora besvär hos AMS resp. RFV. I 32 § första stycket anges alt talan
raot AMS' och RFV:s beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag
föres hos försäkringsdorastolen. Mot styrelsens och verkets beslut enligt denna
lag i andra fall skall talan föras hos Kungl. Maj:l,
33 §
innehåller bl, a. bestäramelser ora ingivande av besvär och ora alt beslut
enligt denna lag oraedelbart länder lill efterrättelse.
Särskilda
bestämmelser
34 §
Paragrafen
överensstäraraer raed 30 § utredningens förslag och 33 § LAF.
35 §
Paragrafen,
sora överensstäraraer raed 31 § utredningens förslag, raotsvarar 34 och 51 §§
LAF.
Genora
denna bestäraraelse öppnas särskilda raöjligheter att dra in eller sätta ned
kontant arbetsmarknadsstöd, om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet
läranar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande sora är av
betydelse för rätten till stöd.
Denna
paragraf, sora överensstäraraer raed 32 § utredningens förslag och 36 § LAF,
innehåller en regel ora återbetalningsskyldighel. Bestämmelsen har utforraals
efter mönster av 20 kap. 4 § första stycket lagen ora allmän försäkring.
Prop. 1973: 56 264
37 §
Föreslagna
allmänna villkor och andra regler för ersättningsrätt i det kontanta
arbetsmarknadsstödet överensstämmer i stora delar raed reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen. Frånsett stödets storlek överensstäraraer det i
fråga ora syfte och ersättningsvillkor så väsentiigt raed arbetslöshetsförsäkringen,
att dess ställning när fråga uppkoraraer ora samhälls-neutraliteten bör liksom
f. n. omställningsbidragets vara densamma som ersättningens enligt
arbetslöshetsförsäkringen.
Mot
den bakgrunden har i denna paragraf intagits en bestäraraelse, sora anger att
lagen om begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt äger tillärapning på ersättning
enligt denna lag. Paragrafen överensstäraraer raed 33 § utredningens förslag
och 35 § LAF.
38 §
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i utredningens förslag, överensstäraraer raed 37 §
LAF. Besläraraelsen har införts på grund av att chefen för socialdeparteraentet
denna dag har föreslagit att en bestäraraelse införs i 17 kap. 4 § andra
stycket lagen ora aUraän försäkring beträffande avräkning mellan vissa forraer
av pension och kontant arbetsmarknadsstöd. Denna fråga har kommenterats i
avsnitt 7.5.8.
39 §
Enligt
denna paragraf, sora raotsvarar 34 § utredningens förslag, skall
tillärapningsföreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t, eller efter Kungl. Maj:ls
berayndigande, av AMS och RFV.
Lagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.
9.3
Förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet
1 §
Enligt
denna paragraf skall för varje år erläggas arbetsgivaravgift till staien för
finansiering av grundbidraget i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsraarknadsstödet.
Paragrafen
innehåller bestäraraelser ora avgiftsunderlaget och avgiftens storlek.
Avgiftsunderlaget har beslärats så, alt det stäraraer överens raed underlaget
för sjukförsäkringsavgiften. Det innebär bl. a. att hänsyn vid avgiftsberäkningen
inle las till arbetstagares lön eller annan avgiftsgrundande ersättning i vad
den överstiger 7 1/2 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt
lagen ora allraän försäkring. Sora jag närraare har redovisat i den allraänna
raotiveringen (avsnitt 7.6.3) blir
Prop.
1973:56 265
ett avgiftsuttag på 0,4 % av avgiftsunderlaget för
sjukförsäkringen nödvändigt för det närmaste budgetåret. Jag föreslår därför
att arbetsgivaravgiften för finansiering av arbetslöshetsersättningen bestäms
till delta procenttal.
3 §
Genom denna paragraf bestäras kretsen avgiflsskyldiga på
sådant sätt att överenssläraraelse nås raed vad sora gäller för
sjukförsäkringen.
4 §
Enligt denna paragraf skall avgifterna föras till en fond,
benämnd arbetslöshelsfonden, som förvaltas enligt grunder sora Kungl. Maj:t
fastställer.
9.4 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:
552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.
m.
1 och 2 §§
Ändringsförslaget innebär att arbetsgivaravgiften till
arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsraarknadsstödet förs in bland
de avgifter för vilka förordningens bestäraraelser gäller. Detta medför att
beräkning, debitering och uppbörd av arbetsgivaravgiften lill arbetslöshetsersättningen
kan saraordnas raed beräkning, debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter
till sjukförsäkring ra. ra.
Besläraraelserna
i 1959 års förordning har inte tiUämpning på arbetsgivaravgift som staten har
att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. I 37 § förordningen föreskrivs alt
sådan avgift beräknas och redovisas enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t
raeddelar. Sådana föreskrifter har meddelats i kungörelsen (1969: 412) om
uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten. Vad där sägs om uppbörd ra.
m. av avgift till sjukförsäkringen bör ha raotsvarande tiUärapning i fråga om
arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsersättningen. Det ankoraraer på Kungl.
Maj:t att meddela bestämmelser därora.
Lagen ora arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsraarknadsstödet samt lagen om ändring i förordningen
(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring ra. ra. föreslås liksora lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen
oni kontant arbetsmarknadsstöd träda i kraft den I januari 1974. Det innebär
att preliminär arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättningen kan tas ut
redan under år 1974.
Prop.
1973: 56 266
10 Hemställan
Under åberopande av det anförda herasläller jag att Kungl.
Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1)
lag ora
arbetslöshetsförsäkring,
2)
lag ora kontant
arbelsraarknadsslöd,
3)
lag ora
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet,
4)
lag ora ändring
i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän
försäkring, ra. m.,
dels föreslår riksdagen alt
5)
godkänna de allraänna
rikdinjer för finansiering av det kontanta slödel vid arbetslöshet sora jag har
angett i del föregående,
6)
tiU Kontant
stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 680 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämraande
av statsrådets övriga ledaraöter heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga lill detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Gunnel Anderson
Prop. 1973: 56 267
BILAGA
1 Förslag till
Lag om arbetslöshetsförsäkring
FÖRSTA AVDELNINGEN Försäkringsbcstämmelser
Inledande
bestämmelser
1
§
Arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor. Dessa
står under tillsyn av arbetsraarknadsstyrelsen.
2
§ Förening raed
ändaraål att bereda raedleraraama ersättning vid arbetslöshet kan vinna registrering
sora erkänd arbetslöshetskassa.
Närraare bestäraraelser ora arbetslöshetskassor finns i
andra avdelningen.
3 § Försäkrad enligt denna lag är var och en sora är medlera
i erkänd
arbetslöshetskassa.
Allmänna villkor för rätt lill ersättning
4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad sora
1,
är arbetsför
och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2,
är beredd att
ta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anraält hinder sora
kan godtagas av arbetslöshetskassan,
3,
är anraäld sora
arbetssökande hos den offentliga arbetsförraedUngen i den ordning sora arbetsraarknadsstyrelsen
föreskriver, och
4,
icke kan
erhålla lärapligt arbete.
Företagare
anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört ej
endast tillfälligt, ora icke arbetsraarknadsstyrelsen av särskilda skäl
föreskriver annat,
5 § Erbjudet arbete skall anses lärapligt, ora
1,
inom ramen för
tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits såväl till den försäkrades
yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskeraål i
fråga ora arbetsval och andra personliga förhållanden,
2,
ansläUningsförraånerna
är skäliga i förhållande till den ersättning sora den försäkrade har rätt lill
enligt denna lag,
3,
anställningsförraånerna
är förenliga raed koUeklivavlal, ora sådant finns, och ej är oskäliga i
förhållande till de förraåner sora vid järaförliga förelag ulgår till
arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,
4,
arbelet ej
hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd
sora är lovlig enligt lag och kollektivavtal,
5,
förhållandena
på arbetsplatsen raotsvarar vad sora föreskrives i lag eller författning
rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Prop. 1973: 56 268
Arbetsvillkor
6 § Rätt till ersättnuig vid arbetslöshet föreligger, ora
försäkrad efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan under en ramtid av högst tolv må
nader oraedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i
fera månader (arbetsviUkor).
Arbetsmarknadsstyrelsen
får raedge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan
tidsenhet än månad.
Tid då
förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvUlkoret.
7 § Med tid varunder försäkrad enligt 6 § skall ha utfört
förvärvsar
bete jämställes tid då han
1.
genoragått arbetsraarknadsutbildning,
fullgjort värnplikt eller åtnjutit tiUäggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen
(1962: 381) om allraän försäkring, dock tUlsararaans högst två raånader,
2.
haft seraester,
eller
3.
eljest med helt
eller delvis bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdom, vämpliktstjänstgöring
eller barnsbörd.
8
§ Vid
bestämmande av ramlid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad
att arbeta på grund av styrkt sjukdora, vämpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning, nyklerhetsvård på anstalt, frihetsberövande på krirainalvårdens
oraråde eller vårdnad av eget bam eller adoptivbarn sora ej fyllt tre år, i
den raån liden ej raed tillärapning av 7 § järaställes raed tid under vilken
förvärvsarbete utförts.
9
§ Erkänd
arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt
endast genora arbete sora arbetstagare, ora arbetsmarknadsstyrelsen raedger
det.
10 § Försäkrad sora oraedelbart före inträdet i erkänd
arbetslöshets
kassa varit raedlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av arbets
vUlkoret tillgodoräkna sig tid i den tidigare kassan. Vad nu har sagts
gäller ulan hinder av vad sora kan ha föreskrivits enligt 9 §,
Ersättningens form m. m.
11 § Ersättning ulgår i form av ett för dag beräknat
belopp, benämnt
dagpenning,
Suraraan
av antalet ersatta och arbetade dagar under en kalendervecka får uppgå till
högst fera.
Antal ersättningsdagar under en kalendervecka, då
ersättning vid deltidsarbete beräknas enligt omräkningstabell som anges i 21 §,
följer av 23 §.
12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sora
ej infaller
på söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton
och nyårsafton får dagpenning utges endast ora dagpenning utgår för
rainst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös
dag infaller oraedelbart före eller efter helgen.
Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär lilläggssjukpenning
enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.
Prop. 1973: 56 269
Ersättningstidens längd
13 § Ersättnmg ulgår längst under 300 dagar från
arbetslöshetens in
träde (ersältningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan er-
sältningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.
I ersätmingsperioden inräknas i faU som avses i 10 §
ersättningslid i den tidigare arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör när försäkrad uppnår 67 års ålder
eller, ora arbetslöshetskassan bestäraraer det, 70 års ålder. Ersättning får
dock ej i något fall utges under raer än 150 dagar efter det att försäkrad
uppnått 67 års ålder.
14 § Ora arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden
gått till ända,
har den försäkrade, ora ej annat följer av 15 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet även ora han då
ej uppfyller arbetsvillkoret.
Har ersättningsperioden gått tUl ända men har den försäkrade
under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under
ytterligare ersätlningsperiod. Den nya perioden räknas från inträdet av den
arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.
15 § Har en sararaanhängande tid av tolv raånader, vari
icke inräknas
tid sora anges i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast ora den försäkrade ånyo uppfyller
arbetsvUlkoret.
Dagpenningens storlek
16 § Dagpenning får utges i dagpenningklasser ora 30, 35,
40, 45, 50,
55, 60, 65, 70 och 75 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar ora för
säkrads placering i dagpenningklass. Arbetsraarknadsstyrelsen kan före
skriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillärapas.
Med arbetsraarknadsstyrelsens godkännande får kassa höja
högsta dagpenning enligt första stycket raed icke statsbidragsgrandande dagpenningbelopp.
17
§ Övergår
försäkrad till klass raed högre dagpenning, får, ora arbetsraarknadsstyrelsen
ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej utges till honora, förrän han
efter övergången uppfyllt en raånad av arbetsvUlkoret.
18
§ Dagpenning
får icke sättas lägre än alt den uppfyller de krav sora uppställes i
internationella arbetsorganisationens konvention angående rainiraistandard för
social trygghet.
Ö verförsäkringsa vdrag
19 § Dagpenning får ej utgå raed högre belopp i
förhållande tUl den
försäkrades dagsförtjänst än sora fraragår av en av Konungen fastställd
ÖverförsäkringstabeU.
Med dagsförljänst avses en femtedel av den veckoinkomst
eller, i fråga ora försäkrad raed raånadslön, en tjugotvåendel av den raånadsinkorast,
sora den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var norraal för honora. Där särskilda oraständigheler
föreligger, får arbetsraarknadsstyrelsen medge att större andel av raedleras inkorast
än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.
Prop. 1973: 56 270
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt
andra stycket, skall såsom raedleraraens dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inora sararaa yrke och
raed sararaa arbetsförmåga sora raedleraraen.
Åtnjuter raedlera
raed anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd
arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst raed belopp som motsvarar
skillnaden raellan det högsta belopp som får utgå enligt förstatredje stycket
och ersällningen, sedan denna minskats raed prelirainär skatt.
Pensionsavdrag
20 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, då
ansökan ora
ersättning därefter första gången göres under verksarahelsåret, inplace
ras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragsta-
beU. Dagpenning skall nedsättas raed del mot avdragsklassen svarande
avdragsbeloppet. Ersättning understigande fera kronor för dag utbetalas
ej.
Ersättning vid deltidsarbete m. m.
21 § Försäkrad sora söker deltidsarbete har rätt lill
ersättning endast
ora arbetsutbudet är rainst tre tiraraar varje arbetsdag och i genorasnitt
rainst sjutton tiraraar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete utgår, om
särskild dagpenningklass för deltidsarbetande ej tillämpas, raed det anta!
dagpenningbelopp per vecka sora svarar mot den arbetslöshet som skall
ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.
Arbetsraarknadsstyrelsen
får utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det
fall alt arbetstiden ej är beslärad i visst antal limmar per dag eller vecka,
22 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än
som sägs i
21 §, utgår ersättning raed det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar raot den arbetslöshet sora skall ersättas enligt tabell sora avses i
21 § första stycket.
Vid
beräkning av sådan arbetslöshet tages icke hänsyn lill bisyssla sora försäkrad
före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete, ora
bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten, ej hindrar den försäkrade från alt
antaga erbjudet lärapligt arbete och ej heller orafallar raer än fem limmar
under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före
arbetslösheten,
23 § Har ersättning beslärats enligt oraräkningslabell sora
anges i 21
eller 22 §, utgör antalet dagar vid bestäraraande av ersättningsliden två
gånger det antal dagpenningbelopp sora utgått, dock högst fera dagar
under en vecka. Vid tillämpning av besläraraelserna ora överförsäk
ringsavdrag ulgör därvid dagsförtjänsten arbetsinkorasler per vecka
delad raed det antal dagpenningbelopp sora skall utgå under sararaa tid.
Ersättning
till försäkrad sora regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i
övrigt är arbetslös ulgår raed högst 50 dagpenningbelopp. Arbetslöshetskassan
får dock för enskild raedlera medge all antalet belopp ökas lill 150. Med
arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd kan i dessa fall under särskUda förhållanden
antalet belopp ökas ytterligare.
Prop.
1973: 56 271
24 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den
veckotid, under
vilken han norraalt ulfört arbete närraast före arbetslösheten, raedräknas
ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassan
får dock raedge undantag, ora den försäkrade har särskUda skäl för ut
vidgning av arbetsutbudet.
Den sora närraast före arbetslösheten haft anställning raed
arbetstid, sora någon arbetsdag eller flera regelraässigl varit kortare än tre tiraraar,
skall ha rätt att raedräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning
enligt oraräkningslabell,
25 § Har försäkrad vid del företag där han fortlöpande är
anställd på
grund av arbetsinskränkning arbete raindre än fera dagar i veckan (kort
tidsarbete), får arbetsraarknadsstyrelsen, ora särskilda skäl föreligger,
föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars
skulle haft rätt liU dagpenning minskas med en. Arbetsmarknadsstyrel
sen får lärana raotsvarande föreskrifter även i fråga ora sådan arbetsin
skränkning som ej innebär att antalet arbetsdagar per vecka rainskas.
Begränsning vid säsongarbelslöshet
26 § Orafattar erkänd arbetslöshetskassas verksarahetsoraråde
yrke inora vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer eller
föreligger eljest särskUda oraständigheler, får kassan eller arbetsraarknadsstyrelsen
beträffande saratliga raedleraraar eller viss grupp av dera begränsa rätten lill
dagpenning.
Avstängning från rätt lill ersättning
27 § Försäkrad skall avstängas från rätt lill ersättning
under tid sora
anges i 28 §, ora han
1,
frivUligt utan
giltig anledning läranat sitt arbete,
2,
på grund av
otillbörligt uppförande skUts från arbetet,
3,
avvisat
erbjudet lärapligt arbete, eller
4,
utan alt
uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen
vållat, att anställning ej komrait tiU stånd,
28 § Är det sannolikt att arbete sora avses i 27 § skulle
ha varat högst
fera dagar eller mer än fem raen högst tio dagar, utgör avstängningsti
den sju respektive fjorton dagar. I annat fall är avstängningstiden tju
goåtta dagar.
Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lärapligt
arbete såsora då han vid upprepade tillfäUen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avstängd till dess han ulfört förvärvsarbete under tjugo
dagar,
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sora
anges i 27 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen raedger,
29 § Besläraraelserna i 27 § 13 ora arbete får, ora det
är skäligt, till-
lärapas i fråga ora arbetsraarknadsutbildning, Avstängningstiden är i
dessa fall tjugoåtta dagar. Bestämradsen i 28 § tredje stycket äger mot
svarande tUlärapning.
Prop. 1973: 56 272
Ansökan om ersättning m. m.
30 § Ansökan ora ersättning göres skriftligen hos
arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare ora den försäkrades
arbetsförhållanden särat de uppgifter i övrigt som behövs för bedö
mande av den försäkrades ersättningsrätt.
Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans
handlingar. Arbetsgivaren skall på begäran utfärda intyg som avses i första
stycket enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.
Särskilda bestämmelser
31
§ Har Konungen
träffat överenskoraraelse med annan stat om andra vUlkor för rätt att erhålla ersättning
än som föreskrives i denna lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillärapa dessa
vUlkor.
32
§ Finner erkänd
arbetslöshetskassa att försäkrad raedlera, sora medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnat oriktig eller vUseledande uppgift angående förhållande av
betydelse för bedöraande av hans rätt till ersättning, icke bör uteslutas ur
kassan enligt 47 § denna lag, kan kassan frånkänna honora rätt lill ersättning
för en tid av högst ett år.
Förekoramer
sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande sora avses i
första stycket, kan ersättning som tillkoraraer honora innehållas i avbidan på
utredning i ärendet.
Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen
anraälas till arbetsraarknadsstyrelsen,
33
§ Lagen (1969:
93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt äger tUlärapning på
ersättning enhgt denna lag,
34
§ Har någon
genom oriktig uppgift eller genom underlätenhet att fullgöra honom åvilande
uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller annorledes orsakat att ersättning
utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen
eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse
detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, ora ej i särskilt fall
anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet,
Fördiggei återbelalningsskyldighet
enligt första stycket, får vid senare utbetalning skäligt belopp innehållas i
avräkning på vad sora betalats ut för mycket.
ANDRA AVDELNINGEN
Bestämmelser
om erkända arbetslöshetskassor
Allmänna bestämmelser
35 § Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos
arbetsmarknadsstyrelsen.
Med registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestäraraelser
sora gäller därora.
Denna lag
äger icke tillärapning på facklig organisation eller annan liknande förening
för vårdande av yrkesangdägenheler av den anledningen att föreningen meddelar
understöd vid arbetslöshet.
Prop.
1973: 56 273
36 § Erkänd arbetslöshetskassa skall lUl raedleraraama
utgiva ersätt
ning vid arbetslöshet i enlighet raed bestäraradserna i denna lag.
Kassan får ej utöva annan verksarahet än sådan sora avses
i första stycket eller använda raedel för ändaraål sora är fräraraande för
sådan verksarahet,
37
§ För erkänd
arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar, förfallna
men ej erlagda avgifter inräknade,
38
§ Innan erkänd
arbetslöshetskassa blivit registrerad kan den ej förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet.
Handlar medleramar i kassan eller ledaraöter av dess
styrelse eller andra på kassans vägnar, innan den registrerats, svarar de sora
deltagit i åtgärden solidariskt för uppkorana förbindelser såsora för egen
skuld,
39
§ För att vinna
registrering som erkänd arbetslöshetskassa skall förening bestå av minst 1 500
medlemmar, om ej arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl medger att kassan
får ha mindre medlemsantal, samt i enlighet med denna lag ha antagit stadgar
samt utsett styrelse och revisorer,
40
§ Sammanfaller
det avsedda verksarahetsorarådet för kassa sora söker registrering helt eller lill
huvudsaklig del raed verksarahetsorarådet för redan registrerad
arbetslöshetskassa, och kan på grund härav förväntas uppkomma olägenheter med
hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, får
registrering vägras.
Stadgar och firma m.m.
41 § Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i lillämpliga
delar och i
enlighet raed denna lag avfattas enligt norraalsladgar sora är fastställda
av arbetsmarknadsstyrelsen.
Stadgarna skall ange
1,
kassans firma,
2,
kassans verksamhetsoraråde
raed uppgift huruvida kassan är avsedd för anställda eller företagare eller
för bådadera kategorierna,
3,
den ort inora
riket, där kassans styrelse skall ha sitt säte,
4,
de villkor som
skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av medlera,
5,
vad sora skall
gälla beträffande medlemmarnas förmåner och skyldigheter i
arbetslöshetsförsäkringen samt ordningen för utbetalning av ersättning,
6,
storleken av de
fasta avgifter, som skall erläggas till kassan och ordningen för avgiftemas erläggande,
7,
påföljden av försuraradse
att tUl kassan erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,
8,
grundema för
fondbildning,
9,
bestäraradser
angående fondmedels placering och värdehandlingars förvarande,
10, antalet styrelseledamöter,
revisorer och suppleanter för dem, sättet för deras tillsättande och tiden för
deras uppdrag,
11, grunderna för styrelsens beslutförhet
samt hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,
18 Riksdagen 1973.1 saml Nr 56
Prop. 1973: 56 274
12.
bestämmelser om föreningssamraanträde
och hur dess befogenhet skall utövas,
13.
därest föreningssararaanträdets
befogenhet skall utövas av därtill utsedda orabud, antalet ombud, hur de skall
utses samt tiden för deras uppdrag,
14.
tid för ordinarie föreningssararaanträde,
15.
det sätt varpå kallelse till föreningssararaanträde
skall ske och andra raeddelanden bringas till medlemraarnas eller ombudens
kännedom, ävensom den tid före sammanträde, då förslag, som enskild medlera
önskar få behandlat, skall vara styrelsen tiUhanda och den tid då kallelse
senast skall vara utsänd,
16.
vad som skall ske med behållna
tillgångar i händelse av kassas upplösning.
Stadgarna
får ej utan raedgivande av arbetsraarknadsstyrelsen innehålla annat än sora
angivits i andra stycket.
42 §
Erkänd arbetslöshetskassas firraa skall innehålla orden "erkänd
arbetslöshetskassa".
Annan
än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firraa eller eljest vid beteckning av
rörelsen använda ordet "arbetslöshetskassa" tUlsararaans med ordet
"erkänd" eUer eljest i firraan intaga något, varigenom kan ges sken
av att firraan innehas av erkänd arbetslöshetskassa.
43 §
Ansökan ora registrering av erkänd arbetslöshetskassa göres
skriftiigen av kassans styrelse.
Vid
ansökningshandlingen skall fogas
1.
två exemplar av kassans
stadgar,
2.
avskrift av protokoll vid
konstituerande sararaanlräde, ulvisande att stadgarna blivit antagna, liksora
av sådant protokoll eller annan handling, varav framgår att styrelse och
revisorer utsetts,
3.
skriftliga uppgifter rörande medleraraarnas
antal och tillförsäkrade förraåner ävensora angående föreningens tillgångar och
skulder särat av sarafund, inrättning eller annan gjord utfästelse ora bidrag
till kassan.
De
uppgifter sora avses i andra stycket 3. skall avfattas enligt forraulär som
fastställes av arbetsraarknadsstyrelsen och skall vara styrkta med
styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter,
44 §
Ansökningen om erkänd arbetslöshetskassas registrering skall vi
dare innehålla uppgifter om kassans postadress, om styrelseledamöters,
revisorers och eventuella suppleanters fullständiga naran, raedborgar
skap och hemvist samt förklaring alt dessa personer ej är orayndiga.
I
ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firraa skall tecknas,
om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas
av annan än styrelseledaraot eller styrelsesuppleant, gäller vad som säges i
första stycket även i fråga ora sådan firraatecknare.
Har
ej envar sora ensara eller geraensaral raed annan är bem5radigad att teckna
föreningens firraa på ansökningshandlingen egenhändigt skrivit sin av vittnen
styrkta nanmteckning, skall tUl ansökningshandlingen fogas särsldld bUaga, på vUken
namnteckningen finns och bUvit styrkt av vittnen.
Prop. 1973: 56 275
Medlemsförleckning
45 §
Över erkänd arbetslöshetskassas raedleraraar skall fmnas förteck
ning. Denna skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt
naran, folkbokföringsnummer, senast kända hemvist samt tiden för in
trädet i kassan.
Förteckningen
skall förvaras på betryggande sätt.
Medlemskap
46 §
Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tUlkommer var
och en som uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsoraråde.
Från
rätt att bli raedlera i kassa skall undantagas
1.
den sora är raedlera i annan
arbetslöshetskassa,
2.
den sora icke fyllt 15 år,
3.
den som fyllt 66 år,
4.
den som Inte är beredd att
utföra förvärvsarbete minst tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt minst
sjutton tiraraar per vecka.
47 §
Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas
1,
den som ej uppfyller och ej
heller under rainst sex av de senaste tolv raånaderna uppfyllt föreskrift i
kassans stadgar ora arbete inora visst verksamhetsområde,
2,
den som raedvelet eller av grov
vårdslöshet lämnar oriktig eller vUseledande uppgift angående förhållande av
betydelse för hans rätt tUl medlemskap eller ersättning,
3,
den som underlåter att ställa
sig tUl efterrättelse kassans stadgar eller styrdsens behörigen utfärdade
föreskrifter,
4,
den sora fyUt 67 år.
Från
rätt alt kvarstå sora medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den
som fyllt 70 år.
48 §
Inträffar omständighet som enligt 47 § kan föranleda att medlera
uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genora re-
koraraenderal brev under raedleraraens senast kända adress underrätta
honom därom särat utsätta skälig tid för förklaring. Vad som sagts nu
gäller ej, om rätten att kvarstå som medlera upphör på grund av att
medleraraen uppnått viss i stadgarna angiven ålder.
Meddelas
beslut ora raedleras uteslutning av annan anledning än sora anges i 47 § första
stycket 2. under tid då raedleraraen har rätt till dagpenning, skall beslutet
träda i kraft när hans rätt härtill upphör.
49 §
I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa får icke föreskri
vas någon begränsning.
Medlera
som icke vid utgången av andra månaden efter den tid, på vilken fast
medlemsavgift eUer uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt
avgiften eller beloppet eller anraält förhållande, på vilket befrielse från
betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt ur kassan vid nämnda
tidpunkt. Om särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen raedge,
att utträdet skall anses äga rura vid en senare tidpunkt, dock senast vid
utgången av sjätte månaden.
Kassans
styrelse får medge, att den som underlåtit att inom föreskriven tid anmäla förhåUande,
på vUket befrielse från betalningsskyldighet
Prop. 1973:56 276
kan
grrmdas, ändå får bibehåUas vid sitt raedleraskap. Ora särskUda skäl
föreligger, får styrelsen även eljesl besluta, att raedlera sora underlåtit att
inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp skall få
kvarstå i kassan.
Avgifter
och uttaxering
50
§ Erkänd arbetslöshetskassa
skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta raedlerasavgifler. Dessa
skall vara så avvägda att de i förening med andra för verksamheten avsedda
inkoraster får antagas förslå till betalning av utfästa ersättningar,
förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande utgifter ävensora föreskriven
fondbildning.
51
§ Är erkänd arbetslöshetskassas
tUlgångar otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande, får kassan
besluta ora särskUd uttaxering utan hinder av att stadgarna ej raedger det.
Beslutet är gUtigt endast ora det godkänts av arbetsraarknadsstyrelsen.
Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall än som sagts nu.
Räkenskapers
förande
52 §
Arbetsraarknadsstyrelsen får raeddela särskilda föreskrifter ora
hur erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skall föras att gälla vid si
dan av dera som kassan är skyldig att iakttaga enligt bokföringslagen
(1929: 117). Handlingar av betydelse för arbetslöshetskassans verksara
het skall förvaras under den i bokföringslagen angivna liden, om arbets
marknadsstyrelsen ej medger annat.
I
balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst raotsvarande det
för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.
Fondbildning
53 §
Erkänd arbetslöshetskassa skall såsora fond avsätta tillgångar,
raotsvarande per raedlera räknat rainst suraraan av förvaltningskostna
der per raedlera under det sistförflutna räkenskapsåret och det genora
snittiiga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och raedlera
under det sistförflutna räkenskapsåret, multiplicerat med det genora
snittiiga antalet ersättningsdagar per raedlera under de fera senaste åren.
Har
arbetslöshetskassan raindre än 10 000 raedleraraar, får arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att såsom fond skall avsällas större tillgångar än som följer av
första stycket. Ora det genorasnittiiga antalet ersättningsdagar per medlem
för arbetslöshetskassa är högre än vad sora i allmänhet gäller för
arbetslöshetskassorna, får arbetsraarknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond
skall avsättas mindre tillgångar än sora följer av första stycket.
IntUl
dess kassan varit i verksamhet under fem år skall arbetsmarknadsstyrelsen åriigen,
raed hänsynstagande till vad ovan sägs, bestäraraa fondens minimibelopp.
Utbetalning
av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn tUl
kassans tUlgångar samt kassans ekonoraiska ställning i övrigt lämnat raedgivande
till det.
Överskott
på verksaraheten skall tUlföras fonden.
Fonden
får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår till täckande
av kassans löpande utgifter.
Prop.
1973: 56 277
Kapitalplacering
54 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera
av följande for
raer.
1. Obligationer
utfärdade av staten, koramun, Sveriges allmänna hy
poteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2, Obligationer garanterade av staten eller komiraun,
3.
Obligationer
och andra för den allraänna rörelsen avsedda förskrivningar, sora offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag, raed
undantag av sådana förskrivningar, sora medför rätt lill betalning först efler
utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis).
4.
Andra
skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av staten eller komraun eller
utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller cenlralkassa
för jordbrukskredit,
5,
IntUl högst en
femtedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan äger
säkerhet genora inteckning i annan faslighet än industrifastighet eller i
tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i
taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke får medräknas taxeringsvärdet å
växande skog; dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall
godkännas, vara brandförsäkrad I försäkringsbolag, som avses i lagen ora
försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt raed rätt att driva
försäkringsrörelse här i landet,
6,
Med
arbetsmarknadsstyrelsens raedgivande i fastighet, avsedd för kassans verksarahet,
varvid i fråga ora brandförsäkring skall gälla vad sora anges 15,
Utan hinder av första stycket får ett belopp raotsvarande
högst en tiondel av fonden redovisas i andra former än sora avses i första
stycket 16, dock ej i akiier eller andelar i aktiefonder.
Styrelse och firmateckriing
55 § Styrelseledaraot får ej utses för längre tid än fyra
år. När sär
skilda skäl föreligger, får dock lillsynsrayndigheten raedge all raandatli
den orafattar längre tid,
I övrigt
äger bestäraraelsema i 2028 §§ lagen ora understödsföreningar raotsvarande tUlärapning
i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen skall dock efler
förslag av kassan utse en styrelseledaraot järate suppleant för honora. Sådan
ledamot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgörande uppbära
ersättning raed belopp sora arbetsraarknadsstyrelsen bestämraer.
Årsredovisning och revision
56 § Bestäraradserna i 2932 §§ lagen ora
understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa.
Föreningssammanträde
57 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas
angelägenheter
kan raedleraraama företrädas av valda orabud.
Örabuden utövar sina befogenheter vid orabudsraöte, Detla
skall anses som föreningssararaanträde,
Orabud skall vara medlem i kassan. När särskilda skäl
föreligger lill
19 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 56
Prop.
1973: 56 278
det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen medge att även annan
än raedlera kan vara orabud,
Bestäraraelsema
ora föreningssararaanträde i 33 § andra och tredje styckena särat 3438 §§
lagen ora understödsföreningar äger raotsvarande tillärapning i fråga om föreningssararaanträde
eller sararaanlräde för val av orabud, Arbetsraarknadsstyrelsen skall dock
kunna raedge att ordinarie föreningssammanträde skall hållas vid annan tidpunkt
än före den 1 juli.
Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller
röstberättigad
58 § Styrelseledamot skall anses ha fått ansvarsfrihet när
förenings
sararaanträde fallat beslut därora och ej mer än en fjärdedel av samtliga
röstberättigade röstat mot detla beslut.
Har talan
ej väckts raot slyrelseledaraots förvaltning inora sex raånader från det
redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen fraralades på föreningssararaanträde,
skall slyrelsdedaraoten anses ha fått ansvarsfrihet för det räkenskapsår
redovisningen avser.
Utan
hinder av att ansvarsfrihet sålunda erhållits kan talan väckas raot styrelseledaraot
på grund av åtgärd ora vars vidtagande eller betydelse för kassan styrelsen
eller styrelseledaraot uppsåtligen eller av vårdslöshet läranat föreningssamraanträde
eller revisorer i väsentligt hänseende oriktiga eller ofullständiga
upplysningar.
Talan raot
revisorer ora skadestånd skall vid äventyr av talans förlust väckas senast inora
två år från del revisionsberättelse fraralades på föreningssararaanträde. Mot föreningsraedlera
eller röstberättigad, sora ej är raedlera, får sådan talan ej väckas sedan två
år förflutit efter beslut eller åtgärd på vilken talan grundas.
Talan som
grundas på att styrelseledamot, revisor, raedlera eller röstberättigad sora ej
är raedlera begått brottslig handling får väckas utan hinder av vad i denna
paragraf tidigare sägs, dock ej i fråga om styrel-sddaraot när honora beviljad
ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även den handlingen.
Ändring av stadgar
59 § Beslut ora ändring av erkänd arbetslöshetskassas
stadgar är gil
tigt endast om det vid föreningssamraanträde bilrätts av minst tre fjär
dedelar av de röstande.
Innebär
ändring av stadgama alt dessas innehåll anpassas lill tvingande bestäraraelse
i denna lag får beslut ora ändringen fattas av kassans styrelse.
För att
beslut ora stadgeändring skall bli giltigt fodras utöver vad sora anges i
första och andra styckena alt arbetsraarknadsstyrelsen godkänner beslutet.
Är för gUtighet
av beslut ora stadgeändring något ytterligare villkor bestärat i stadgama,
skall det också iakttagas.
60 § Besläraraelserna i 59 § äger raotsvarande
tillärapning på beslut
om att erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än
när förhållande inträffat som raedför att kassan enligt stadgarna skall
upphöra raed sin verksarahet eller när kassans raedlerasantal nedgått un
der föreskrivet antal. Detsararaa gäller beslut under likvidation ora
överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa oni god
kännande av fusionsavtal enligt 63 §.
Prop. 1973:56 279
61
§ Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall ofördröjligen
anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering
skett. Vid anraälningen skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i
ärendet.
Beslut
som avses i 59 § eller 60 § första punkten får ej underställas arbetsmarknadsstyrelsen
för godkännande annat än genora beslutels anraälan för registrering.
Beslut
som avses i 60 § andra punkten skall ofördröjligen anmälas hos
arbetsmarknadsstyrelsen för godkännande. Vid anmälningen skall fogas avskrift
av protokoll, sora förts i ärendet, och av de på föreningssara-raanträdet i
ärendet fraralagda handlingarna.
Likvidation
och upplösning
62 §
Bestäraradserna i 4668 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.
Fusion
63 §
Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den
ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (överta
gande kassan) på så sätt att dels medleraraarna i den överlåtande kassan
enligt avtalets närraare bestäraraelser blir raedleraraar i den övertagande
kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses särat aUa
dess tillgångar och skulder överlages av den övertagande kassan (fu
sion). Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsmark
nadsstyrelsen. Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen an
ses genomförd, när registrering skett.
Registrering
64 §
Bestämraelserna i 7079 §§ lagen ora understödsföreningar äger
raotsvarande tiUärapning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.
Tillsyn
65
§ Arbetsmarknadsstyrelsen
utöver tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna, vilka har att ställa sig
arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar till efterrättelse,
66
§ Erkänd arbetslöshetskassa är
skyldig alt lärana arbetsraarknadsstyrelsen eller dess ombud tillträde till föreningssararaanträde
och sararaanlräde raed kassans styrelse.
67
§ Arbetsraarknadsstyrelsen får raeddela
de erinringar i fråga ora erkänd arbetslöshetskassas verksarahet som styrelsen
finner påkallade.
Finner
arbetsraarknadsstyrelsen
att
avvikelse skett från lag eller författning eller raed stöd därav raeddelade bestäraraelser
eller från kassas stadgar,
att
kassans stadgar ej längre raotsvarar de i 41 § angivna kraven,
alt
kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller
att
annars allvarlig anraärkning kan riktas raot kassans verksarahet,
skall
arbetsraarknadsstyrelsen anvisa kassan att inora viss tid vidtaga behövliga
åtgärder.
Prop. 1973: 56 280
Har anvisning enligt andra stycket ej efterkorarails inora
bestärad tid och har det anraärkta förhållandet ej heller på annat sätt
undanröjts, får arbetsraarknadsstyrelsen förklara kassan för viss lid förlustig
rätlen till statsbidrag helt eller delvis, Ora skäl därtill föreligger, får
styrelsen också göra ansökan hos rätten alt kassan skall förklaras skyldig att
träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger 87 § 3 raora andra och
tredje styckena särat 88 § lagen ora understödsföreningar raotsvarande
tillärapning.
Talan mol arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens
beslut
68
§ Talan raot
beslut av arbetslöshetskassa föres genora besvär hos arbetsraarknadsstyrelsen,
69
§ Talan raot arbetsraarknadsstyrelsens
beslut i ärende angående raedleras rätt till ersättning eller raedleraskap i
erkänd arbetslöshetskassa enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsdorastolen,
ora ej annat följer av lagen (1969: 93) ora begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt.
Beslut sora avses i första stycket och ej innebär
tillärapning av sist näranda lag får av arbetsraarknadsstyrelsen underställas försäkringsdorastolens
prövning, ora det för enhetiig lagtolkning eller rällstillärap-ning är av
synnerlig vikt att saken prövas av dorastolen eller annars särskilda skäl
finns för sådan prövning.
Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i
annat fall än sora avses i första och andra stycket föres talan genora besvär
hos Konungen,
70 § Besvär skall inges till den rayndighet eller det
organ som har
meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivils eller insänts
direkt till den myndighet sora har att pröva besvären ulgör dock ej hin
der för besvärens upptagande till prövning, ora de inkorarait före be
svärstidens utgång.
Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i
fråga ora erkänd arbetslöshetskassas beslut besläraraelserna i lagen (1954:
355) ora besvärstid vid talan raot förvallande rayndighets beslut. Besvär över
arbetsraarknadsstyrelsens beslut ora vägrad registrering föres sist inora två
månader från beslutets dag.
Kassas beslut och arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt
denna lag länder till oraedelbar efterrättelse, ora ej annat angivits i
beslutet eller bestäraraes av rayndighet som har att pröva beslutet.
Skadestånd
71 § Bestämraelserna i 9295 §§ lagen ora
understödsföreningar äger
raotsvarande tillärapning i fråga ora arbetslöshetskassa.
Straffbestämmelser
72
§ Drivs
verksamhet av oregistrerad arbetslöshetskassa, döraes den sora deltar i åtgärd
på kassans vägnar eller i beslut därora lill böter.
73
§ TiU böter dömes
1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan ora
eller anraälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan
en-
Prop. 1973: 56 281
lighet denna lag till arbetsmarknadsstyrelsen ingiven
handling eller vid läranande av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet raeddelar oriklig eller vilseledande uppgift,
2,
styrelseledaraot
eller likvidator sora uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriklig
eller vilseledande uppgift i handling sora hålles tillgänglig för raedleraraar
eller röstberättigade eller fraralägges på orabudsraöte,
3,
revisor eller
likvidationsrevisor sora i revisionsberättelse eller annan handling, sora fraralägges
på orabudsraöte eller annorledes håUes tillgänglig för raedleraraar eller
röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet raeddelar oriktig eller
vilseledande uppgift ora kassans angelägenheter eller uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet underlåter att göra anraärkning beträffande förvaltningen,
fastän anlednmg därtill föreligger,
4,
revisor,
likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors raedhjälpare sora,
oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något sora
korarait till hans kännedora vid verkställd granskning, utan att det varit
nödvändigt för alt fullgöra hans uppdrag,
5,
styrelseledaraot,
revisor, likvidator eller annan sora ej iakttar eller fullgör vad sora åUgger honora
enligt 48 § första stycket, 55 § såvitt därigenom hänvisas till 28 § lagen om
understödsföreningar, 56 § såvitt därigenom hänvisas lill 29 § andra stycket,
30 § nionde stycket, 31 § tredje stycket och 32 § första stycket näranda lag,
57 § såvitt därigenora hänvisas lill 35 § andra stycket sararaa lag, 61 §
första eller tredje stycket, 62 § såvitt därigenora hänvisas till 47 § andra
stycket första punkten, 53 § första eller andra stycket, 54 § Iredje stycket, järafört
raed 31 § tredje stycket, 55 § andra stycket första punkten, 62 § första
stycket, 63 § första stycket och 66 § första stycket sararaa lag, 65 § eller 67
§,
Särskilda bestämmelser
74
§ Bestäraradserna
i 99 § första stycket, 100 § och 101 § lagen ora understödsföreningar äger
motsvarande tUlärapning i fråga ora erkänd arbetslöshetskassa,
75
§ De närraare
föreskrifter som finns erforderliga för tiUämpningen av denna lag, raeddelas av
Konungen eller, efter Konungens berayndigande, av arbetsraarknadsstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 septeraber 1972, då
förordningen
(1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.
Har försäkrad uppburit ersättning under försäkringsåret
1971/72 enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor, äger han rätt lill
ersättning under ytterligare det antal dagar sora följer av 13 § denna lag raed
avdrag för det antal dagar för vilka ersättning uppburits under näranda
försäkringsår.
Med beslut ora avstängning från rätt till ersättning
enligt 2729 §§ järaställes raotsvarande beslut enligt förordningen ora erkända
arbetslöshetskassor,
2, Lagen äger icke tillärapning i fråga ora registrerad
understödsföre
ning vilken vid denna lags ikraftträdande raeddelar försäkring vid ar
betslöshet och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.
Prop. 1973:56 282
3.
Registrerad understödsförening
vilken vid lagens ikraftträdande är antagen sora erkänd arbetslöshetskassa
skall genora arbetsraarknadsstyrelsens försorg registreras hos styrelsen. I
registret skall därvid införas vad sora vid lagens ikraftträdande är infört i
understödsföreningsregistret. Anraälningsskrifter raed därvid fogade
handlingar angående förening sora nu angivits skall förvaras sora bilagor till
registret för erkända arbetslöshetskassor.
4.
I fråga om beslut av erkänd
arbetslöshetskassa sora fattats före ikraftträdandet av denna lag och ora talan
raot sådant beslut tillärapas äldre lag.
5.
Förekoraraer i lag eller annan
författning hänvisning till bestära-melse som ersatts genom bestäraraelse i
denna lag, skall I stället den be stämradsen tillämpas.
2
Förslag till
Lag
om kontant arbetsmarknadsstöd
Inledande
bestämmelser
1 §
Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslös
het till
1.
den som icke är försäkrad
enligt lagen (1972: 00) ora arbetslöshetsförsäkring,
2.
försäkrad enligt näranda lag sora
efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt arbetsvUlkoret
enligt lagen, eller
3.
försäkrad enhgt näranda lag sora
ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av alt ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder.
2
§ Det kontanta arbetsraarknadsstödet
handhas av arbetsraarknadsstyrelsen och länsarbetsnäranderna.
3
§ Kontant arbetsraarknadsstöd
utgår till den sora uppfyller före skrivna ersättningsvillkor i Sverige.
Allmänna
villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
4 §
Kontant arbetsraarknadsstöd vid arbetslöshet tillkoraraer den sora
1.
är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timraar
varje arbetsdag och i genorasnitt rainst 17 timraar i veckan,
2.
är beredd att taga erbjudet
lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,
3.
är anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförraedUngen i den ordning som arbetsraarknadsstyrelsen
föreskriver, och
4.
icke kan erhålla lärapligt
arbete.
Företagare
anses arbetslös när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört ej endast
tUlfälligt, om icke arbetsraarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver
annat.
Prop.
1973: 56 283
5
§ Erbjudet arbete skall anses lämpligt, ora
1.
inom ramen för tillgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn tagils såväl till den arbetssökandes yrkesvana
och förutsättningar i övrigt för arbetet som till hans önskeraål i fråga ora arbetsval
och andra personliga förhållanden,
2.
ansläUningsförraånerna är skäliga
i förhållande till den ersättning som sökanden har rätt tUl enligt denna lag,
3.
anställningsförmånerna är
förenliga raed kollektivavtal, ora sådant finns, och ej är oskäliga i
förhållande till de förraåner sora vid järaförliga företag utgår tUl
arbetstagare raed likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,
4.
arbetet ej hänför sig lill
arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av slridsåtgärd sora är lovlig
enligt lag och kollektivavtal,
5.
förhållandena på arbetsplatsen raotsvarar
vad sora föreskrives i lag eller författning rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.
Arbetsvillkor
m. m.
6 §
Rätt till kontant arbelsraarknadsslöd föreligger, ora den arbetslöse
under en ramtid av högst tolv raånader oraedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i fera raånader (arbetsvillkor). Härvid tages
hänsyn endast tUl raånad då förvärvsarbete utförts rainst 10 dagar och
rainst 70 tiraraar.
Tid
då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av
arbetsvUlkoret.
7 §
Med tid varunder sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsar
bete jämsläUes lid då han
1.
i enskilt hera vårdat eller
hjälpt åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad
alt slå lill arbetsraarknadens förfogande,
2.
genomgått arbetsraarknadsutbildning,
fullgjort värnplikt eUer åtnjutit tilläggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring, dock tillsammans högst två månader,
3.
haft semester, eller
4.
eljest raed helt eller delvis
bibehållen lön varit ledig av annan anledning än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd,
8
§ Vid bestäraraande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av
styrkt sjukdora, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på
anstalt, frihetsberövande på krirainalvårdens oraråde eller vårdnad av eget
barn eller adoptivbarn sora ej fyllt tre år, i den raån tiden ej raed
tillärapning av 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts,
9
§ Den som i rainst tre raånader
i anslutning till alt han avslutat ungdomsutbildning, vuxenutbildning på
heltid sora berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsraarknadsutbildning,
ulfört förvärvsarbete eller stått lill arbetsraarknadens förfogande sora
arbetssökande genora den offentliga arbetsförraedUngen är berättigad till
kontant arbetsraarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Den
tid under vilken sökanden skall ha stått till arbetsraarknadens
Prop. 1973: 56 284
förfogande skall ligga inora åtta raånader från utbUdningens
avslutande, ora ej särskUda skäl föreligger.
Arbetslös sora avses i 1 § 3, skall anses ha fullgjort
arbetsvillkoret,
10 § Vid tillärapning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn lill
lid innan
sökanden uppnått feralon års ålder.
Del kontanta arbetsmarknadsstödets form m. in.
11
§ Kontant arbelsraarknadsslöd
ulgår i form av ett för dag beräknat belopp. Summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karensdagar under en kalendervecka får uppgå till högst
fem,
12
§ Kontant
arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag sora ej infaller på
söndag särat för påskafton, pingstafton, raidsoraraaraflon, julafton och
nyårsafton får slöd utges endast ora stöd utgår för rainst två ytterligare
dagar under sararaa kalendervecka och en arbetslös dag infaller oraedelbart
före eller efler helgen.
Stöd får ej utges för dag då stödtagaren uppbär
tilläggssjukpenning enligt 3 kap 13 § lagen (1962: 381) ora allraän försäkring.
Karenslid
13 § Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän
sökanden un
der en sararaanhängande tid av fera kalenderveckor varit arbetslös fera
dagar (karenstid), I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle
ha utgått, ora karensliden gått lill ända.
Sökande som avses i 1 § 3, behöver ej fullgöra karenstid.
Delsamma gäller den som är ersätlningsberätligad enligt 9 §,
Ersättningstidens längd
14 § Kontant arbetsmarknadsstöd ulgår längst under 150
dagar från
det karensliden fullgjorts (ersältningsperiod), om ej annat följer av 15 §
sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersällningspe
rioden gått lill ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad.
Rätten till kontant arbetsraarknadsstöd upphör raed
utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse uppnår 67 års ålder
eller när han dessförmnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring,
15 § Ora arbetslöshet upphör innan ersätlningsperioden
gått till ända,
har stödtagaren, ora ej annat följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmark
nadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet
även ora han då ej uppfyller arbetsvillkoret och utan att ånyo fullgöra
karenstid.
Har ersättningsperioden gått till ända raen har stödtagaren
under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, ulgår kontant arbetsmarknadsstöd
under ytterligare ersättningsperiod utan att karenstid ånyo behöver fullgöras.
Den nya ersätlningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren
senast uppfyllde arbetsvillkoret.
Till den sora haft heltidsarbete och söker sådant arbete
men regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös
utgår ersättning med högst 50 dagar. Om särskilda skäl föreligger, får dock
ersättningstiden förlängas till vad sora eljest gäller.
Prop. 1973: 56 285
16
§ Har en sararaanhängande
tid av tolv raånader, vari icke inräknas tid sora anges i 8 §, förflutit från
del stödtagaren senast uppbar kontant arbetsraarknadsstöd, föreligger rätt till
sådant slöd vid därefter inträffad arbetslöshet endast om stödtagaren då
uppfyller arbetsvillkoret och fullgjort karenslid,
17
§ Stödtagare sora
blivit ersätlningsberätligad raed stöd av 9 § kan icke erhålla kontant
arbetsmarknadsstöd under ny ersätlningsperiod ulan att uppfylla arbetsvillkoret
enligt 68 §§, ora ej särskilda skäl föreligger.
Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek
18
§ Kontant
arbetsmarknadsstöd utgår för dag med en Ivåhundrasex-tiofjärdedel av det för raaj
föregående år fastställda basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring. Brutet krontal utjäranas till närmast högre krontal,
19
§ Uppbär stödtagare
för viss dag halv sjukpenning enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring
eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring nedsättes det kontanta arbetsraarknadsstödet
för den dagen till hälfien av vad som annars skolat utgå, Stödtagare som endast
söker deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpenning.
Pensionsavdrag m. m.
20 § Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller
annan ål
derspension än enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, nedsättes
det kontanta arbetsmarknadsstödet raed pensionsbeloppet efler avdrag
för prelirainär skatt. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller
mindre än helt sjukbidrag enligt näranda lag, får arbetsraarknadsstödet
icke översliga ett belopp sora raotsvarar helt sådant stöd rainskat med
ersättningsbeloppet efter avdrag för prelirainär skatt.
Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrältning på
grund av yrkesskada eUer olycksfall, nedsättes slödel enligt grunderna i
första stycket.
Kontant arbetsmarknadsstöd till deltidsarbetande m. m.
21
§ Halvt kontant
arbetsraarknadsstöd utgår lill den sora före arbetslöshetens inträde haft
deltidsarbete omfattande minst 17 limmar i veckan samt till den sora söker
sådant deltidsarbete,
22
§ Utför någon
arbete under dag då han i övrigt är arbetslös ulgår helt kontant arbetsraarknadsstöd
endast ora den arbetslösa tiden uppgår till rainst fera tiraraar. Om den
arbetslösa tiden uppgår till minst tre limmar ulgår halvt stöd.
Kontant arbetsmarknadsstöd i vissa fall på jordbrukets
område
23 § Den sora är född år 1920 eller tidigare och sora
sedan fem är är
huvudsakligen sysselsatt inom jordbruket har, utan hinder av beslära
raelsen i 4 § andra stycket, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under
Prop.
1973: 56 286
tid som anges i andra stycket. Stödet får dock icke utgå
förrän sökanden har varit arbetslös i två raånader av angiven tid.
Sökanden skall före den 1 oktober ange viss sararaanhängande
tid av högst sex månader under tiden fr. o. ra. den 1 oktober t. o, ra. den 30 septeraber
påföljande år då jordbruksarbete icke kan antagas koraraa att hindra honora
från alt laga annat arbete.
Begränsning vid säsongarbetslöshet
24 § I fråga ora arbetstagare sora huvudsakligen är
sysselsatta i yrke,
inora vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekoraraer, får arbets
marknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätlen tUl kon
tant arbetsraarknadsstöd.
Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd
25 § Stödtagare skall avstängas från rätt lill ersättning
under lid sora
anges i 26 §, ora han
1.
frivilligt utan
gUtig anlednmg lämnat sitt arbete,
2.
på grand av
otillbörligt uppförande skilts från arbetet,
3.
avvisat
erbjudet lärapUgt arbete eller
4.
utan att
uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genora sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning ej komrait lill stånd.
26 § Är det sannolikt alt arbete sora avses i 25 § skulle
ha varat högst
fera dagar eller raer än fera raen högst tio dagar, utgör avstängningsti
den sju respektive fjorton dagar. I annat fall är avstängningstiden tju
goåtta dagar.
Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lärapligt
arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under tjugo
dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande sora
anges i 25 § inträffat eller från den senare dag arbetsraarknadsstyrelsen raedger.
27
§ Besläraraelserna
i 25 § 13 ora arbete får, ora det är skäligt, till-lärapas i fråga ora arbetsraarknadsutbildning,
Avstängningstiden är i dessa fall tjugoåtta dagar, Besläraraelsen i 26 § tredje
stycket äger motsvarande tillärapning,
28
§ Med beslut ora
avstängning enligt 2527 §§ jämställes beslut ora avstängning från rätt till
ersättning enligt 27, 28, 29 och 32 §§ lagen (1972: 00) ora
arbetslöshetsförsäkring.
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.
29 § Ansökan ora kontant arbetsraarknadsstöd göres
skriftligen hos
länsarbetsnäranden i del län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren ora sökandens arbetsförhållanden
särat de uppgifter i övrigt sora behövs för bedöraande av hans rätt liil
stöd.
Arbetsgivaren skall på begäran utfärda intyg sora avses i
första stycket enligt forraulär sora fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.
Prop. 1973: 56 287
Särskilda
bestämmelser
30
§ Har Konungen träffat överenskoraraelse
raed annan stat ora andra vUlkor för rätt att erhålla ersättning än sora föreskrives
i denna lag, skaU dessa villkor tUlärapas,
31
§ Kontant arbelsraarknadsslöd
får indragas eller skäligen nedsättas, om stödtagaren medvetet eller av grov
vårdslöshet läranar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande sora
är av betydelse för rätten till stöd.
32
§ Har någon genora oriktig
uppgift eller genora underlåtenhet alt fullgöra honora åvilande uppgifts- eller
anraälningsskyldighet eller annorledes orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd
utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen
eller med för högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse
detta, skall det sora betalats ut för raycket återbetalas, ora ej i särskilt
fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbelalningsskyldighet.
Har
återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare
utbetalning till honom skäligt belopp Innehållas i avräkning på vad sora
betalats ut för raycket,
33
§ Lagen (1969: 93) ora
begränsning av sarahällsstöd vid arbetskonflikt äger tiUärapning på ersättning
enligt denna lag,
34
§ De närmare föreskrifier som
finns erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av arbetsraarknadsstyrelsen.
Denna
lag träder i kraft den 1 septeraber 1972,
3
Förslag till
Lag
om särskild arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
Härigenom
förordnas sora följer,
1
§ Arbetsgivaravgift för
finansiering av arbetslöshetsförsäkring enligt lagen (1972: 000) om
arbetslöshetsförsäkring erlägges till staten enligt denna lag,
2
§ Arbetsgivare erlägger årligen
arbetsgivaravgift med belopp sora motsvarar procent av sumraan av vad
arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförraåner
i förra av kost eller bostad eller, i fall sora avses i 3 kap, 2 § andra
stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän försäkring, annan
ersättning för utfört arbete.
Vid beräkningen av
avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den
för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381)-ora allraän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön un-
opaginerad Kontrollera mot PDF
der året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är ora
arbetstagare sora avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) ora sjöraansskatt.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, sora icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring, ora ej fall sora
avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) ora allraän
försäkring är för handen,
3 § Med arbetsgivare avses i denna lag den sora enligt 19
kap, 1 § lagen (1962: 381) ora allmän försäkring skall erlägga avgift till
sjukförsäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973,
4 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenora förordnas, alt 1 och 2 §§ förordningen (1959:
552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring,
ra. ra.i skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
1
Angående debitering och uppbörd av avgifter från
arbetsgivare enhgt lagen ora allraän försäkring samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt
14 § lagen angående orareglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17
juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete ra, ra, ävensora
avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgifl och lagen ora
lönegarantiavgifl skall gälla vad nedan stadgas.
Föreslagen lydelse
5-
Angående debitering och uppbörd av avgifter från
arbetsgivare enligt lagen (1962:381) ora allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen (1954: 243) ora yrkesskadeförsäkring
järate tilläggsavgift enligt 39 § sistnäranda lag och avgiftstillägg jämlikt
14 § lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) ora försäkring för olycksfall i arbete ra. m. ävensora
avgifter enligt förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift,
lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift och lagen (1972: 000) om särskild
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen skall gälla vad nedan
stadgas.
Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i
riksförsäkringsverket enligt lagen ora yrkesskadeförsäkring uppbäres i den
ordning verket bestämraer,
1 Förordningen omtryckt 1962: 396, Senaste lydelse av
rubriken 1962: 396, = Senaste lydelse 1970: 744,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §3
I denna förordning förstås raed
arbetsgivaravgift: suraraan av arbetsgivarens avgifter
enligt 1 § första stycket:
avgiftsunderlag: belopp vara avgift, sora avses i 1 §
första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;
utgiftsår:
del kalenderår för vUket avgiftsunderlag skall besläraraas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen och
försäkringen för tUläggspension särat för lönegarantiavgifl skall raed lön
enligt denna förordning förslås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap. 2
§ andra stycket sista punkten eller 11 kap, 2 § andra stycket lagen ora allraän
försäkring anses såsora inkorast av anställning.
Såvitt
gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgifi lill sjukförsäkringen och
försäkringen för tilläggspension särat för lönegarantiavgifl och
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen skall raed lön enligt denna
förordning förslås järaväl sådan ersättning, sora enligt 3 kap, 2 § andra stycket
sista punkten eller 11 kap, 2 § andra stycket lagen ora allraän försäkring
anses såsora inkorast av anställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973,
Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares
prelirainära avgift för år 1973 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget
enligt lagen (1972: 000) ora särskild arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen.
» Senaste lydelse 1970: 744.
Prop. 1973: 56 290
Innehåll
Sid.
Propositionen..................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ..... 1
Förslag
till
lag
ora arbetslöshetsförsäkring........................... ..... 3
lag
ora kontant arbetsraarknadsstöd.................... 23
lag
ora arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta
arbetsraarknadsstödet ................... 30
lag
ora ändring i förordningen angående uppbörd av vissa avgif
ter enligt lagen om allraän försäkring, m. ra........ 31
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 9 raars 1973 ...... ... 33
1
Inledning ................................................. ... 33
2
Nuvarande ordning ...................................... ... 36
2.1
Arbetslöshetsförsäkringen ........................ ... 36
2.2
Statsbidragsförordningen ........................ ... 46
2.3
Kommunalt kontantunderstöd ..................... ... 47
2.4
Statligt omställningsbidrag.......................... ... 48
3 KSA-ulredningens
förslag................................. 49
3.1
Allmänt ............................................... ... 49
3.2
Stödforraer vid arbetslöshet ....................... 51
3,2,1
Reservation .................................. 57
3.3
Föreningsrättsliga bestäramelser
om arbetslöshetskassor 57
3.4
Allmänna förutsättningar för
rätt till försäkringsersättning
och
kontant arbetsraarknadsstöd ................ 64
3.4.1
Alhnänt ........................................ 64
3.4.2
Lärapligt arbete ............................... 70
3.4.3
Självförvållad arbetslöshet................... 75
3.5 Arbetslöshetsförsäkringen
79
3.5.1
12-raånadersvUlkoret ...................... ... 79
3.5.2
5-raånadersvillkoret ....................... ... 79
3.5.3
Karens............................................ ... 83
3.5.4
Ersättningstid ................................. ... 85
3.5.5
Ersättningsbelopp .......................... ... 88
3.5.6
Överförsäkringsbestäraraelser
......... 90
3.5.7
Pensionsavdrag ............................. 92
3.5.8
Saraordning raed
förtidspension ......... ... 93
3.5.9
Deltidsarbete ................................. 95
3.5.10
Reservation och särskilt
yttrande.......... 100
3.6 Kontant
arbetsmarknadsstöd 100
3.6.1
ArbetsvUlkor ................................. 100
3.6.2
Karens............................................. . 102
3.6.3
NytUlträdande eller
återinträdande på arbetsraarknaden 102
3.6.4
Växelarbetande jordbrukare ................ . 105
3.6.5
Ersältningstid ................................. . 106
3.6.6
Ersättningsbelopp .......................... 108
3.6.7
Deltidsarbete ................................ 110
Prop. 1973: 56 291
Sid.
3.6.8
Reduktionsregler................................ .. 111
3.6.9
Det statiiga
omställningsbidraget.................. 112
3.6.10
Administration ............................... .. 114
3.6.11
Reservation och särskUda
yttranden..... .. 115
3.7 Kostnader................................................ .. 116
3.7.1
Huvudsakhga kostnadsfaklorer............. .. 116
3.7.2
Arbetslöshetsförsäkringen .................. 117
3.7.3
Kontant arbetsmarknadsstöd .......... .. 119
3.7.4
Växelarbetande jordbrukare................. .. 121
3.7.5
Sararaanfattande bedöraning............... .. 121
3.8 Finansiering
......................................... .. 122
3.8.1
Principiella synpunkter ....................... .. 122
3.8.2
Grandbidrag .................................. 126
3.8.3
Progressivt bidrag ........................... .. 127
3.8.4
Förvaltningsbidrag ............................ .. 128
3.8.5
Statsbidragens utbetalning.................. .. 130
3.8.6
Reservation och särskilt
yttrande......... .. 131
4 Sjukpenningutredningens
förslag....................... .. 131
4.1
Allraänt ............................................... 131
4.2
Arbetslöshetsförsäkringen ........................ .. 134
4.3
Kontant arbetsraarknadsstöd....................... .. 136
4.4
Pensionsgrundande inkorast för
tilläggspension .. 136
4.5
Kostnader ............................................ .. 137
4.6
Finansiering.............................................. 138
4.7
Särskilt yttrande....................................... .. 139
5 Fraraställning
från AMS .................................. .. 139
5,1
Ersättningsberäkning vid arbetslöshet dd av vecka i ar
betslöshetsförsäkringen ........................... 139
6 Reraissyttranden
...................................... 142
6.1 Yttranden
över KSA-utredningens förslag...... 142
6.1.1
Allraänt ....................................... .. 142
6.1.2
AUraänna förutsättningar för
rätt tiU ersättning .. 147
6.1.3
Arbetslöshetsförsäkringen .................. 153
6.1.4
Kontant arbetsmarknadsstöd ........... 160
6.1.5
Finansiering...................................... 162
6.2 Yttranden
över sjukpenningutredningens förslag 163
6.2.1
Arbetslöshetsförsäkringen ...... ;......... .. 163
6.2.2
Kontant arbetsmarknadsstöd............... .. 164
6.2.3
Övriga frågor.................................... 164
7 Departeraentschefen
.................................... 165
7.1
Stödforraer vid arbetslöshet........................ .. 165
7.2
Skattefrågor............................................ 172
7.3
Allraänna förutsättningar för
rätt till försäkringsersättning
och
kontant arbetsraarknadsstöd ................ .. 173
7.3.1
Allmänt ........................................ 173
7.3.2
LämpUgt arbete .............................. .. 179
7.3.3
Självförvållad arbetslöshet.................. 183
7.4 Arbetslöshetsförsäkringen
185
7.4.1
Föreningsrättsliga bestämraelser
om arbetslöshetskassor 185
7.4.2
MedlemsviUkor .............................. 189
7.4.3
Arbetsvillkor ................................. 190
Prop. 1973: 56 292
Sid,
7.4.4
Karens ....................................... . 193
7.4.5
Ersätlningstid ................................. 194
7.4.6
Ersättningsbelopp .......................... . 195
7.4.7
Överförsäkringsbestäraraelser
......... 196
7.4.8
Pensionsavdrag ............................. 198
7.4.9
Saraordning raed
förtidspension .......... 200
7.4.10
Ersättning vid arbetslöshet del
av vecka 202
7.5 Kontant
arbetsraarknadsstöd....................... 207
7.5.1
ArbetsvUlkor ................................. . 207
7.5.2
Karens............................................ . 208
7.5.3
Nytillträdande eller
återinträdande på arbetsraarknaden 209
7.5.4
Växelarbetande jordbrukare................. 212
7.5.5
Ersättningstid ................................. 213
7.5.6
Ersättningsbelopp.............................. . 215
7.5.7
Deltidsarbete ................................. . 216
7.5.8
Reduktionsregler................................ . 218
7.5.9
Det statliga omslällningsbidraget........... . 219
7.5.10
Adrainistration.................................. . 221
7.6 Finansierings-
och kostnadsfrågor ............. . 224
7.6.1
Arbetslöshetsförsäkringen ................ . 224
7.6.2
Kontant arbetsraarknadsstöd............... . 227
7.6.3
Kostnader........................................ . 227
8
Upprättade lagförslag .................................. . 228
9
Specialraotivering ....................................... . 22Q
9.1
Förslaget till lag ora
arbetslöshetsförsäkring... . 229
9.2
Förslaget till lag ora kontant arbetsraarknadsstöd
,,,,,, 254
9.3
Förslaget till lag ora
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsraarknadsstödet
,,,,,, 264
9.4
Förslaget till lag ora ändring
i förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allraän
försäkring, ra, ra,...................................... 265
10
Heraställan................................................. 266
Bilaga
KSA-utredningens
förslag till
1.
lag ora
arbetslöshetsförsäkring ........................ 267
2.
lag om kontant arbetsraarknadsstöd
,.,,............... 282
3,
lag ora särskild
arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen 287
4,
lag ora ändring i förordningen
(1959: 552) angående uppbörd
av
vissa avgifter enligt lagen ora allraän försäkring, ra, ra, .,,, 288
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730102
Doktrin (6)
- Malin Bergström, Från Högsta förvaltningsdomstolen. December 2016–februari 2017, FT 2017 nr 2 s. 207, på s. 213 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Sara Stendahl, De allmänna villkoren i arbetslöshetsförsäkringen - rättssäkerheten och innehållet i den individuella handlingsplanen, FT 2008 nr 4 s. 535, på s. 544 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Rune Lavin, Nytt från Regeringsrätten - September - November 2006, FT 2007 nr 1 s. 1, på s. 7 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Rune Lavin, Socialförsäkringsmål förr och nu - en jämförelse, FT 2003 nr 3 s. 437, på s. 443, 444 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Rune Lavin, Socialförsäkringsmål 1992. En rättsfallsöversikt, FT 1993 nr 4–5 s. 183, på s. 219 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Hans-Heinrich Vogel, Om den kommunala beskattningsrätten, FT 1993 nr 1–2 s. 59, på s. 93 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
182 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (123)
123 kopplingar i 69 dokument.
- Prop. 2023/24:128 En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster s. 75 om s. 174 · s. 82 om s. 195 · s. 272 om s. 179 · s. 273 om s. 180 · och 4 till i texten
- Prop. 2021/22:181 Justerade åldersgränser i pensionssystemet och i kringliggande system s. 117 om s. 195 i texten
- Ds 2021:17 En reformerad arbetsrätt - för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden s. 99 om s. 76 i texten
- SOU 2020:37 Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen s. 193 om s. 178 · s. 308 om s. 83 · s. 739 om s. 178 i texten
- Prop. 2019/20:176 En effektivare kommunal räddningstjänst s. 67 om s. 231 i texten
Rättsfall (27)
27 kopplingar i 22 dokument.
- HFD 2014 ref. 61 om s. 188 ur registret
- HFD 2012 ref. 25 om s. 179 ur registret
- RÅ 2010 ref. 65 om s. 184 ur registret
- RÅ 2009 ref. 105 om s. 235 ur registret
- RÅ 2008 ref. 45 om s. 179 ur registret
- RÅ 2008 ref. 2 om s. 237 ur registret
- RÅ 2007 ref. 64 om s. 178 ur registret
- RÅ 2007 ref. 20 om s. 174 ur registret
- RÅ 2007 ref. 8 om s. 177 ur registret
- RÅ 2006 ref. 6 om s. 75 ur registret
- RÅ 2005 ref. 90 om s. 173 · om s. 174 · om s. 231 ur registret · i texten
- RÅ 2004 ref. 73 om s. 179 ur registret
- RÅ 2002 ref. 111 om s. 202 · om s. 204 · om s. 205 ur registret · i texten
- RÅ 2002 ref. 47 om s. 191 ur registret
- RÅ 2001 ref. 16 om s. 186 ur registret
- RÅ 1996 ref. 58 ur registret
Doktrin (32)
32 kopplingar i 10 dokument.
- Christensen, Avstängning från arbetslöshetsersättning, 1980 s. 97 om s. 251 · s. 221 om s. 181 · s. 229 om s. 182 · s. 242 om s. 179 · och 9 till i texten
- Mannelqvist, Samband i socialförsäkringen, 2003 s. 78 · s. 80 om s. 172 · s. 80 om s. 224 · s. 155 om s. 169 · och 3 till i texten
- Westerhäll, Sjukpenninggrundande inkomst, 1986 s. 246 · s. 255 · s. 256 i texten
- FT 2003 s. 437 Rune Lavin, Socialförsäkringsmål förr och nu - en jämförelse s. 443 · s. 444 i texten
- Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 181 om s. 179 · s. 327 i texten