Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för den offentliga handlingen
1973 · 66 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 66 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:73, Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för den offentliga handlingen
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 73 år 1973 Prop. 1973: 73
Nr 73
Kungl.
Maj:ts proposition angående riktlinjer för den offentliga upphandlingen; given
Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, bereda riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad
föredragande departementschefen anfört.
GUSTAF ADOLF
G,
E, STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen redovisas riktlinjer för den statliga upphandlingen på grundval
av upphandlingskomraitténs förslag i betänkandet (SOU 1971: 88) Offentlig
upphandling. Kravet på affärsraässighet skall liksora hittills vara den
grundläggande principen för den statliga upphandUngen. Olika åtgärder behandlas
vilka syftar tUl att inora raraen för denna princip ge raindre och medelstora
företag samt företag i de nordligaste länen bättre förutsättningar att kunna
konkurrera om statliga beställningar. Vidare berörs upphandlingens betydelse
sora ett instrument i stabilise-ringspolltiken och som ett medel att främja den
tekniska och industriella utvecklingen. I propositionen diskuteras också sådana
fall där en avvägning kan behöva ske mellan principen om affärsmässighet och
de krav sora ställs raed hänsyn tUl av samhället uppställda mål på centrala
oraråden såsora försvarspolitik och försörjningsberedskap.
Beträffande
den kommunala upphandlingen bör en anpassning ske till de riktlinjer och regler
som avses gälla för den statliga upphandlingen. En sådan anpassning föreslås
ske på frivillig väg på grandval av en överenskoraraelse som träffats med
Svenska komraunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Ätgärder redovisas
vilka syftar till att åstadkomraa en ökad saraordning inom den offentliga
upphandUngen.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 73
Prop. 1973: 73
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen
för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng, anraäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga ora riktlinfer för den offentliga upphandlingen
och anför.
1
Inledning
Med
stöd av Kungl. Maj:ls berayndigande den 18 oktober 1968 tillkallade jag
sakkunniga raed uppdrag att utreda frågor rörande statlig upphandling m. ra.
De
sakkunniga, sora tog naranet upphandlingskoraraitténi, har redovisat sitt
uppdrag i betänkandet (SOU 1971: 88) Offentlig upphandling. I betänkandet
föreslås bl. a. nya föreskrifier som avses gälla saratliga statliga
rayndigheters upphandling.
Föreskrifterna
har utforraals så alt de skall fräraja konkurrensen raellan anbudsgivarna och
tillgodose deras krav på en objektiv behandling särat garantera rättssäkerhet i
upphandlingen. Ytterst syftar föreskriftema tiU att staten skall få så
fördelaktig upphandling sora raöjligt. Reglerna föreslås få en konstruktion
sora innebär att de grundläggande principerna för upphandlingsförfarandet tas
in i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse, sora korapletteras ined
anvisningar utfärdade på myndighetsnivå. Komraittén föreslår att anvisningarna
utfärdas av riksrevisionsverket.
Föreskrifterna
avser att reglera det förfarande sora norraalt skall till-lämpas vid statlig
myndighets upphandlmg. Om myndighet finner anledning att aktualisera avsteg
från synsättet att betrakta upphandlingen sora en affärstransaktion, t. ex. när
beställning läggs ut i syfte att fräraja sysselsättningen, skall frågan
underställas Kungl. Maj:ts prövning, om inte särskilda föreskrifter finns
utfärdade.
1
Ledamöter vid uppdragets slutförande: generaldirektören Lars Lindmark,
ordförande, riksdagsledamoten Erik Adamsson, dåvarande departementssekreteraren
Bo-Gunnar Fransson, överintendenten Stig Granström, departementssekreteraren
Bengt K. Å. Johansson, fastighetsdirektören Lars-Olof Larsson, f. d. riksdagsledamoten
Bo Skärman och planeringsdirektören Bertil Winberg.
Prop. 1973: 73 3
Kommittén
har efter överläggningar med Svenska koiimiunförbundet och Svenska
landstingsförbundet träffat en överenskoraraelse med förbunden i syfte att få
till stånd enhetliga regler för hela den offentliga upphandlingen. Komraittén
föreslår åtgärder för att fräraja saraordningen inom den offentliga
upphandlingen. Vidare behandlar kommittén användningen av offentliga
beställningar som sysselsättnings- och regionalpolitiskt raedel särat i syfte
att främja den industriella utvecklingen.
Till
betänkandet har fogats särskilda yttranden av ledamoten Winberg och experten
Wiberg såvitt avser regler för hänskjutande av upphandlingsärende till Kungl,
Maj:t.
lifter
reraiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
styrelsen för internationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren (ÖB),
fortifikationsförvallningen, försvarets materielverk (FMV), postverket,
televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, luftfartsverket,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), byggnadsstyrelsen,
generaltuUstyrelsen, utrustningsnämnden för universitet och högskolor,
koramerskollegium, näringsfrihetsorabudsraannen (NO), överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsstyrelserna i
Skaraborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
förenade fabriksverken (FFV), domänverket, statens vattenfallsverk, styrelsen
för teknisk utveckling (STU), budgetulredningen, dataindustriutredningen,
fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska konmiunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsteraännens
centralorganisation (TCO), Byggproduktion AB (BPA), Dagligvaruleverantörernas
förbund. Företagareföreningarnas förbund, Koraraunaktiebolaget (KAB),
Kooperativa förbundet (KF), Landstingens inköpscentral (LIC), Stiftelsen
Industriellt utvecklingscenlrara i Övre Norrland (lUC), Svensk industriförening.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska företagares riksförbund.
Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKIF), Svenska teknologföreningen,
Sveriges allraänna exportförening, Sveriges byggmästarförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks-och industriorganisation (SHIO) särat
Sveriges industriförbund.
Komraerskollegiura
har bifogat yttranden av vissa handelskararaare och länsstyrelsen i Järatiands
län yttrande av länets företagarförening. Sveriges hantverks- och
industriorganisation har bifogat yttranden av Målarraästarnas riksförbund i
Sverige och Rörfirraornas riksförbund.
Det
ankoraraer på Kungl. Maj:t att besluta ora regler för de statliga
myndigheternas upphandUng.
Prop. 1973: 73 4
2
Gällande bestämmelser m. m.
Grundläggande
principer och handlingsregler för de statiiga myndigheternas upphandling finns
intagna i 1952 års upphandlingskungörelse (ändrad senast 1968: 642).
Kungörelsen gäller vid upphandling av varor särat av byggnads- och
anläggningsarbeten ävensom vid försäljning av staten tillhörig lös egendom.
Upphandling av tjänster omfattas inte av besläraraelserna. Ofta tiUärapas dessa
dock analogt vid sådan upphandling.
Kungörelsen
reglerar statliga myndigheters upphandling. ÖEF är dock undantagen från
kungörelsen enligt sin instruktion. AMS får vidare enligt sin instruktion
träffa uppgörelse utan hinder av kungörelsens bestäraraelser, "ora det är
fördelaktigt för ändaraålet". Den upphandling sora sker genora statliga
bolag orafattas inte av besläraraelserna.
Centrala
bestäramelser i kungörelsen är bl. a. reglema om infordrande, öppnande samt
prövning och antagande av anbud.
Upphandling
skall enligt kungörelsen alllid ske på grandval av infordrade anbud. Anbud kan
infordras genom annonsering, genora särskUda skrivelser eller under hand.
Affärsverken och vissa andra rayndigheter med större upphandling får härvid
anlita det sätt för anbudsinfordran, sora de raed hänsyn till orasländighelerna
finner lämpligt. För övriga myndigheter gäUer att de får använda
underhandsförfarandet endast i vissa angivna fall. Det föreskrivs särskilt att
även anbud som avgivits av anbudsgivare sora inte tillfrågats skall upptas tUl
prövning.
I
fråga om prövning och antagande av anbud stadgas att det anbud skall antas, som
raed beaktande av saratiiga omständigheter är att anse som förmånligast för
staten. Med uttrycket "samtliga oraständigheter" avses endast
affärsraässigl betingade förhållanden. Beslut om upphandling på andra än
affärsmässiga gmnder får alltså inte fattas av rayndighet ulan raåste fattas
av Kungl. Maj:t, om inte särskUda föreskrifier finns utfärdade.
Upphandlingskungörelsens
föreskrifter kompletteras genom regler i ett flertal andra författningar.
Sålunda har Kungl. Maj:t den 28 juni 1968 utfärdat bl. a. vissa föreskrifter om
upphandling av försvarsmateriel. Enligt föreskrifterna får försvarets centrala
myndigheter i vissa fall tillärapa förhandlingsförfarande vid sin upphandling.
Föreskriftema ger också exerapel på ohka typer av pris- och kostnadskontrakt
särat anger grunder för beräkning av kostnader och vinst och för revision. De
ger också vägledning i frågor sora sararaanhänger raed ägande- och nyttjanderätt
tUl konstruktioner, uppfinningar och patent samt med royalties.
Den
koraraunala upphandlingen regleras inte genora författningsbestäraraelser. Det
står varje kommun fritt att själv utforraa sin upphandlingspraxis på sätt
koraraunen finner lämpligt. Svenska kommunförbundet, dåvarande Svenska
stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet
Prop. 1973: 73 5
har
emellertid utfärdat rekomraendationer i förra av ett regleraente (s. k.
normalförslag). Vid årsskiftet 1969/70 hade mindre än en fjärdedel av
priraärkomraunerna särat 17 landsting antagit norraalf örslaget. Flertalet av
de större komraunerna har dock antagit förslaget.
Normalförslaget ansluter
sig i huvudsak till den statiiga upphandlingskungörelsen. Det gäller alltså
för upphandling av varor samt av byggnads- och anläggningsarbeten raen inte av
tjänster. De centrala besläramelserna om infordrande, öppnande samt prövning
och antagande av anbud Överensstämmer i allt väsentiigt med vad som gäller enligt
upphandlingskungörelsen. Regleraentet innehåller dock i raotsats lill kungörelsen
inga bestäraraelser av typ leveransviUkor och inte heller några bestäramelser
som riktar sig direkt till leverantörerna. Norraalförslaget gäUer Inte vid
upphandling från förelag sora ägs av flera korarauner eller sararaanslulning av
korarauner. Vidare kan enligt förslaget komraun fastställa en beloppsgräns,
under vilken upphandling får ske utan tUlärapning av besläraraelserna.
Vid lämnande av
statsbidrag kan föreskrivas sora villkor att konunun vid upphandling skall
tillämpa den statliga upphandUngskungörelsen. Detla har skett i fråga om
statsbidragen till viss väg- och gatuhållning (SFS 1960: 374).
Den statliga upphandlingen
uppgick budgetåret 1968/69 till ca 7 000 railj. kr. Härav utgjorde
upphandlingen av varor 4 600 milj. kr., av tjänster 1100 milj. kr. och av
byggnads- och anläggningsarbeten 1 300 railj. kr. Upphandlingen var
koncentrerad till ett förhållandevis litet antal rayndigheter. Sålunda svarade
åtta rayndigheter för inte mindre än 85 % av det totala beloppet av
upphandlingen. FMV svarade ensamt för orakring 30 %.
Primärkommunernas och
landstingens upphandling uppgick år 1968 tiU drygt 12 000 milj. kr. Därav
svarade varor och tjänster för 7 000 raUj. kr. och byggnads- och
anläggningsarbeten för 5 000 raUj. kr. Av priraär-koraraunernas samlade inköp
svarade de tre största konununerna Stockholm, Göteborg och Malraö för raer än
30 %. En förhåUandevis stor andel, ca 40 %, föll på korarauner raed
invånarantal understigande 30 000 invånare. Landstingens upphandling uppgick
tiU närraare 3 000 railj. kr.
3
Principer för upphandlingen
3.1
Kommittén
En
grundläggande princip för den statliga upphandlingen är sedan länge att denna
skall bedrivas affärsmässigt. Principen bygger enligt upphandlingskommiltén på
antagandet alt det sora är raest förraånligt i det enskilda upphandlingsfallet
även är mest fördelaktigt på sikt från
Prop. 1973: 73 6
samhällsekonomisk
synpunkt. Härigenom uppnås en optimal resursfördelning.
För
affärsmässigheten är konkurrens väsentlig. Konkurrensen i upphandlingen kommer
enligt korarailtén till uttryck bl. a. genora att leve-rantörema på grundval av
ett specificerat anbudsunderlag får "tävla" ora upphandlingen, varvid
det förmånligaste anbudet skall antas. Komraittén framhåller vidare betydelsen
av att beställaren uppträder på sådant sätt att han raed full kraft kan hävda
statens intressen och därraed göra fördelaktiga upphandlingar. Detta kan
exerapelvis uppnås genora att rayndighetema saraverkar i sin upphandUng. Vidare
kan enligt koramittén tidpunkten för upphandlingen vara av betydelse. Sålunda
kan t. ex. fördelar ur prissynpunkt uppnås om beställningen anpassas med hänsyn
till säsong- eller konjunkturfluktuationer inora olika branscher. Detta kan ske
genora att myndigheten i sin beställningsplanering tar hänsyn tUl industrins
aktuella kapacitetsutnyttjande, sysselsättningsläge och ordertillgång. En hög
teknisk och ekonomisk korapetens hos den upphandlande personalen är enligt
korarailtén också av betydelse.
Kommittén
anser det inte raöjligt att ange aUa de oraständigheter sora inverkar på
bedöraningen av vad sora i olika upphandlingssituationer bör inbegripas i
affärsmässigheten. En sararaanvägning av de faktorer sora är av betydelse vid prövning
av anbud raåste ske med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.
Korarailtén frarahåller särskUt att det erbjudna priset inte i och för sig är
avgörande för ora ett anbud skall antas eller inte. Andra väsentliga faktorer
att beakta vid bedöraningen är t. ex. kvalitet och utförande, raöjligheten att
få god service, fraratida driftkostnader och anbudsgivarens förraåga att
fullgöra sina åtaganden.
Principen
ora affärsmässighet bör således enligt korarailtén vara vägledande i den
statliga upphandlingen. I vissa fall kan eraellertid enligt korarailtén
synsättet att betrakta den statliga upphandlingen enbart som en
affärstransaktion komma i konflikt med andra av stalsraakterna uppdragna
riktlinjer för samhällsverksaraheten. Bl. a. kan sysselsättnlngspo-litiska skäl
eller behovet att främja den inheraska industrins utveckling på tekniskt
avancerade oraråden ge anledning till andra bedöraningar. Vidare kan enligt
kommittén regionalpolitiska hänsyn behöva tas vid prövningen av vissa enskilda
upphandlingsärenden när dessa skulle få stor regionalpolitisk betydelse.
Komraitléns synpunkter på dessa frågor redovisas närmare i det följande.
I
andra fall kan enligt koramittén särskilda omständigheter behöva beaktas vid
upphandling för att tillgodose försörjningsberedskapens särskilda krav.
BestäUningar kan härvid inte sällan behöva läggas ut vid inheraska företag för
att trygga produktionen inora landet sora en beredskap i händelse av krig
eller avspärrning. Vidare framhåller kommittén att det inom raraen för
försvars- och säkerhetspolitiken kan vara påkal-
Prop.
1973: 73 7
lat
att göra en vidare bedöraning vid upphandling och beakta behovet av inhemsk
kapacitet. Anledningen härtUl kan vara att inte göra Sverige alltför beroende
av försvarsmateriel från utländska leverantörer.
Även andra fall kan enligt
korarailtén föreligga då statliga beställningar inte enbart bör ses som
affärstransaktioner. Komraittén näraner att det exempelvis från
sarahällsekonoraiska synpunkter kan vara fördelaktigt att beställning sker hos
visst företag, ora produktionen därigenora kan fortsättas och stora
sarahäUeliga investeringar kan bevaras.
Sararaanfattningsvis
understryker korarailtén att affärsraässigheten bör vara en grundläggande
princip vid den statliga upphandlingen även i fortsättningen. I vissa fall
måste dock enligt koraraUlén en avvägning göras mellan kravet på
affärsmässighet och andra mål och principer i syfte att uppnå det resultat som
totalt sett är raest förraånligt för sarahället. Sådana avvägningar bör enligt
korarailtén sora närraare redovisas i det följande göras av Kungl. Maj:t.
Vid sidan av principen ora
affärsraässighet är offentlighet och rättssäkerhet centrala principer inora
upphandlingsorarådet. Den i svensk förvaltning tillärapade offentlighetsprincipen
gäller även vid statlig och koraraunal upphandling. På detta oraråde gäUer
enligt den s. k. sekretesslagen (SFS 1937: 249) sora huvudregel att
handlingarna blir offentliga när avtal slutits men av naturiiga skäl inte
dessförinnan. Förlängd sekretess något som i praktiken förekoramer mycket
sparsarat är endast medgiven i sådana fall då ett heralighåUande är
nödvändigt för att upphandlingen skall kunna ske under fullt affärsraässiga
forraer eUer ora offentiighet skulle leda till aUvarligt raen för det allraänna
eller för enskildas berättigade ekonoraiska intressen.
Denna
offentlighetsprincip, som har lång hävd i svensk förvaltning och sora raed
undanlag för Finland torde sakna motsvarighet intemationellt, har enligt
kommittén medfört att den offentUga upphandlingen i vårt land sker under stor
öppenhet. Det tävlingsraoraent sora ligger i an-budssysteraet förstärks genora
att raan i efterhand kan bedöraa skälen för upphandlingsbeslulet. Ytterligare
en orasländighet sora raan enligt korarailtén bör ha i minnet är den svenska
förvaltningens uppbyggnad raed fristående centrala ämbetsverk, vars verksamhet
i huvudsak regleras genora offentligt utfärdade instruktioner. I många andra
länder är motsvarande verksfunktioner inbyggda i ministerier.
Principen
om allmänna handlingars offentlighet är enligt korarailtén vid upphandling av
stor betydelse för anbudsgivarna från rättssäkerhetssynpunkt. Den offentliga
upphandlingen tar i anspråk allraänna raedel av stor orafattning. Korarailtén
anser att myndigheterna vid upphandlingen liksom hittills bör sörja för att
statens intressen blir tillgodosedda raen de har även att ta hänsyn till
anbudsgivarnas krav på rättssäkerhet och objektiv behandling.
Prop. 1973: 73 8
3.2
Remissyttranden
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran koraraitténs förslag att
affärsraässighet särat offentiighet och rättssäkerhet även i fortsättningen
skall vara grundläggande principer vid den offentliga upphandlingen. Även
koraraitténs uppfattning alt avsteg från dessa principer i vissa fall är
raotiverade läranas utan erinran.
RRV
anser på basis av sina erfarenheter från granskning av forraerna för de
statliga rayndigheternas upphandling att den grundläggande principen ora
affärsraässighet varit till gagn för staten och raedverkat till en fördelaktig
och effektiv upphandling. Enligt RRV bör därför, såsom kommittén föreslagit,
denna princip vara vägledande även i fortsättningen. Vid sidan härav bör
liksora hittills principerna ora offentiighet, rättssäkerhet och objektivitet
vara centrala för upphandlingsverksamheten. Synsättet att betrakta den
statliga upphandlingen enbart som en affärstransaktion kan eraellertid koraraa
i konflikt med andra av statsmakterna uppdragna riktlinjer för
sarahällsverksamheten, t. ex. för sysselsättningspolitiken. Vid sådana
målkonflikter måste enligt RRV en avvägning göras mellan de olika målen i
syfte att uppnå det resultat som totalt sett är mest förmånligt för samhället.
RRV frarahåller alt Sveriges intemationella åtaganden på upphandlingsorarådet
härvid kan utgöra en gräns för handlingsfriheten i sådana fall.
NO
finner det särskilt tillfredsställande alt de grundläggande principerna på ett
betydligt raer framträdande och otvetydigt sätt än i gällande
upphandlingskungörelse koraraer till ullryck i förslaget till nya
upphandlingsregler.
Budgetutredningen
näraner att affärsraässighetsprincipen kan råka i konflikt med andra
samhäUsintressen, t. ex. vid upphandling i regionalpolitiskt,
sysselsättningspolitiskt eller utvecklingspolitiskt syfte. I dessa fall bör
enligt budgetutredningens raening frågan hänskjutas lill regeringens
avgörande. Budgetutredningen fäster särskilt uppmärksamheten på sådana
sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska situationer, som är av kortsiktig
konjunktureU karaktär och framhåller betydelsen av att avsteg från
affärsmässighetsprincipen i sådana fall kan göras även fraradeles.
Vissa
synpunkter på tolkningen av begreppet affärsraässighet fraraförs av ÖB och
FMV. Enligt ÖB:s uppfattning har korarailtén använt formuleringar sora innebär
en alltför snäv tolkning av detta begrepp. ÖB framhåller bl. a. alt det inom
raraen för de instruktionsenliga raålen för krigsraaktens upphandlande
myndigheter bör få ankoraraa på rayndigheten att beakta behovet av inhemsk
produktionskapacitet. I sådana fall skall enligt ÖB ärende således inle behöva
hänskjutas till Kungl. Maj:l.
Även
FMV anser alt principen om affärsraässighet raåste ges en vidare tolkning.
Enligt FMV:s raening bör man vid tolkningen utgå från
Prop. 1973: 73 9
verkets
huvuduppgifter och de direktiv och anvisningar som utfärdas av ÖB och
försvarsgrenscheferna. FMV frarahåller sålunda att verket vid bedömningen av
ett upphandlingsärende måste ta sådana hänsyn, sora bestäras av försvarets
behov. Vid val av anbudsglvarkrets och prövning av anbud anser sig FMV ha rätt
att beakta olika aspekter av beredskap utan att ärendet hänskjuts till Kungl.
Maj:t. Verket kan annars försättas i en situation där varje förhållande vid
sidan av ett rent varuköp skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Utveckling
och produktion av ett raaterielsyslem sträcker sig över en lång tidsperiod och
engagerar ett antal förelag som därefter kan behövas för raodifiering av
raaterialen, tillverkning av reservdelar och för underhåUsarbeten m. ra. Det
raåste enligt verket falla inora den anskaffande rayndighetens
befogenhetsora-råde alt inväga härraed sararaanhängande aspekter inom ramen för
en affärsmässig prövning.
Sveriges industriförbund
uppehåller sig bl. a. vid den kommunala upphandlingen. Enligt förbundet finns
vid en vid tolkning av principen om affärsraässighet risk för att skattehänsyn
eller lokala sysselsättnings-problera kan koraraa att inverka på
priraärkomraunernas upphandling. Förbundet anser att invägning av sådana faktorer
inle är i överenssläraraelse raed upphandlingskungörelsens anda. Förbundet
säger sig dock ha förståelse för att den offentliga upphandlingen raåste syfta
tUl att stat och koraraun får så fördelaktig upphandlmg som raöjligt och
insläraraer i koraraitténs bedöraning att detta ur sarahällsekonoraisk
synvinkel är riktigt på sikt, under förutsättning att upphandlingen sker i
konkurrens mellan olika leverantörer på lika villkor. I fråga ora avsteg från
affärsraässigheten frarahåller förbundet att risker kan vara förenade raed att
sådana avsteg görs i opreciserade situationer. Ett sådant förfarande kan, anser
förbundet, inte väntas inge förtroende för att den offentliga upphandlingen
skall koraraa att ske under forraer sora garanterar opartiskhet och rättssäkerhet.
Inställningen hos företagen att den offentliga upphandlingen utgör en sund och
attraktiv marknad torde enligt förbundet ge långt större sarahällsekonoraiska
effekter på sikt än sumraan av de kortsiktiga vinsterna av avsteg från
huvudprincipen,
SJ
berör särskilt offentlighetsprincipen och frarahåller att inora det privata
näringslivet tillärapas en raycket stor restriktivitet när det gäller att lämna
ut uppgifter ora innehållet i slutna affärsuppgörelser. SJ understryker
betydelsen av alt SJ får ökad likställighet raed konkurrerande företag och
således ges frihet att lärana ut slutna köpavtal endast i de fall detta ej kan
befaras ogynnsarat påverka koraraande affärsuppgörelser. Den objektiva
handläggnmgen borde enligt SJ:s mening kunna garanteras på annat sätt,
exempelvis genom raöjlighet att anraäla upphandlingsärendet till ett opartiskt
organ förslagsvis NO för granskning.
Prop. 1973: 73 10
4
Prövning hos Kungl. Maj:t av upphandlingsärenden 4.1 Kommittén
Sora
nämnts i det föregående anser komraittén att en avvägning i vissa fall måste
göras mellan affärsmässigheten och andra av statsmakterna angivna principer
för samhällsverksaraheten. Detta kan leda till problera vid tillärapningen av
upphandlingsreglerna i enskilda fall.
För
viss upphandling finns handläggnlngsrutiner eller utfärdade föreskrifter ora
samråd med annan myndighet eller om hänskjutande av vissa ärenden till Kungl.
Maj:t. I dessa senare faU har Kungl. Maj:t givetvis möjlighet alt beakta även
andra än rent affärsraässiga oraständigheter. Korarailtén föreslår inte någon
ändring av dessa föreskrifter. En begränsad utbyggnad av ett sådant regelsystem
kan enligt komraittén i och för sig tänkas. Härutöver anser korarailtén att
rayndigheterna även utan att föreskrifter härora utfärdats i vissa fall skall
hänskjuta upp-handUngsärende tUl Kungl. Maj:t.
Myndigheterna
skall normalt endast handla inom ramen för sina instruktioner och andra
utfärdade föreskrifier. Tillärapningen av reglerna för upphandling kan
emellertid i ett visst ärende leda till konflikt raed andra av stalsraaktema
uppställda raål för samhällsverksamheten, exempelvis raålen för
sysselsättningspolitiken. I sådana fall då rayndighetens instruktionsenliga
handlande skulle leda tiil uppenbara raålkonflikter med betydande konsekvenser
raåste det enligt koramittén även om särskilda föreskrifter härom inte
utfärdats ankomma på verksledningen inora den upphandlande rayndigheten att
anraäla ärendet för Kungl. Maj:t för en saralad bedöraning. Som exempel på
sådana fall som nu avses nämner korarailtén större upphandlingar av TEKO-produkter
eller upphandling av viss avancerad teknisk raateriel, exerapelvis
dataraaskiner, i ett läge när berörda branscher inora landet har betydande
sysselsättningssvårigheter eller då beställningen kan får stor utvecklingseffekt.
TUl ledning för den upphandlande personalen bör rayndigheterna utfärda interna
riktlinjer sora anger när ärenden bör understäUas verksledningen.
I
särskilt yttrande till betänkandet understryker ledaraoten Winberg behovet av
mer preciserade handläggningsregler vid fall av undantag från
upphandlingskungörelsen.
Ett
spörsmål av visst principiellt intresse i saraband raed frågan om undantag från
upphandlingskungörelsen är på vilket stadium i upphandlingsprocessen som
ärendet skall underställas Kungl. Maj:t, ora inte generella föreskrifter härom
utfärdals. För såväl den upphandlande rayndighelen som för tänkbara
leverantörer bör det enligt komraittén så tidigt sora raöjligt göras klart ora
hänsynstaganden sora inte regleras i upphandlingskungörelsen kan komma att
inverka vid prövningen av anbu-
Prop. 1973: 73 H
den.
Om detta kan ske redan på planeringsstadiet hos rayndigheten, kan anbudskretsen
anpassas raed hänsyn härtUl. Leverantörer sora bedöms inte kunna koraraa i
fråga behöver då inte åsamkas kostnader för anbudsräkning ra. m.
A andra sidan anser
komraittén att raan i detta skede inte alltid tillräckligt noga kan ange
samtliga omständigheter sora kan koraraa att beaktas vid prövning av ett
upphandllngsärende. Sysselsättningsläget vid ett företag kan t. ex. förändras
från tidpunkten för planeringens påbörjande tUl dess anbud inkorarait. Även
raed god raarknadskännedora kan det vidare vara svårt att ange ora undantag
från gällande upphandlingsregler bör koraraa i fråga innan raan genora anbud
och i vissa fall förhandlingar känner kostnaden för altemativa lösningar. Med
hänsyn härtill är korarailtén inte beredd att generellt uttala sig för en
regel att hithörande ärenden alltid skall underställas Kungl. Maj:t innan
anbud inhämtats. Komraittén anser att underställandet bör ske så tidigt sora
möjligt raen att en prövning dock bör göras från fall till fall.
Av
särskilda yttranden av ledaraoten Winberg och experten Wiberg framgår alt de
anser alt i de fall upphandllngsärenden skall underställas Kungl. Maj:t detta
bör ske innan upphandlingen inleds.
4.2
Remissyttranden
Kommitténs
förslag att beslut ora avsteg från principen ora affärsraässighet skall fattas
av Kungl. Maj:t och inte av rayndigheterna tUlstyrks överlag. RRV, NO och
kommerskollegium understryker dock att nackdelar ur adrainistrativ synpunkt kan
uppstå, om myndigheterna alltför ofta hänskjuter upphandlingsfrågor till Kungl.
Maj:t. Även FMV fraraför liknande synpunkter och tillägger att förfarandet kan
medföra svårigheter för upphandlande myndighet att uppnå förmånliga vUlkor raed
leverantör, ora denne vet att ärendet senare skall hänskjutas till Kungl.
Maj:t. Budgetulredningen betonar vikten av att underställnings-förfarandet inte
blir så tidsödande att syftet med underställningarna motverkas.
Remissopinionen är
däreraot delad beträffande koraraitténs mening att det måste åligga
verksledningarna sora en allraän skyldighet att vid fall av uppenbara
målkonflikter med betydande konsekvenser hänskjuta upphandllngsärende till
Kungl. Maj:t även om särskilda föreskrifter härom inte utfärdats. Flera
remissinstanser understryker behovet av preciserade regler för underställning
och framhåller att frånvaron av sådana regler skapar osäkerhet hos rayndigheterna.
FMV
avstyrker förslaget om allraän underslällningsskyldighet i de fall föreskrifter
inte utfärdats med motivering att det inte ger tiUfredsställande vägledning om
när underställning skall ske eller hur handläggningen i dessa fall skall gå
till.
Prop. 1973:73 12
Statskontoret
framhåller att man inte genomgående kan kräva att de upphandlande myndighetema
skall kunna bedöma om sysselsättnings-eller näringspolitiska synpunkter bör
inverka på upphandlingsbeslut. Sådana överväganden bör dock enligt statskontoret
komma till stånd. Regeln bör härvid vara att Kungl. Maj:t i regleringsbrev
eller på annat sätt meddelar rayndigheterna vilka delar av de aktuella
upphandlingspro-graramen sora kan koraraa alt styras av andra än affärsmässiga
bedömningar. Därefter bör myndigheterna inhärata Kungl. Maj:ts slutliga
ställningstagande.
Kommerskollegium
raenar att myndigheterna bör ha tillgång tUl så klara riktlinjer som möjligt
för vilka ärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. Generellt tillämpbara
kriterier såsom beloppsgränser, branschtillhörighet e. d, torde enligt
kollegiet inte vara raöjliga att åstadkoraraa. Anvisningarna för tillärapning
av kungörelsen bör i stället utforraas så att det norraalt ankommer på
myndighet att underställa Kungl, Maj:t upphandlingsärende endast i de fall
ärendet uppenbart är av utomordentlig betydelse i sysselsättnings- eller
regionalpolitiskt hänseende. Föreligger vid sidan härav i särskUda situationer
önskemål från statsraakternas sida alt hänsyn tas av icke affärsraässig natur
bör initiativ härtill tas av Kungl. Maj:t eUer av särskUt utsedd myndighet
eller delegation.
Budgetulredningen
anser att regeringen vid behov under löpande budgetår bör kunna utfärda
allmänna riktlinjer för myndigheternas upphandling på grundval av den aktuella
konjunkturbedömningen om att särskild uppraärksarahet under de närmaste
månadema bör ägnas vissa regioner eller näringsgrenar raed tillfälliga
sysselsättningssvårigheter. Det kan t. ex. föreskrivas att upphandlingsärenden
av viss storlek i rådande konjunkturläge skall, ora dessa regioner eller
näringsgrenar raissgynnas vid tillärapning av affärsraässighetsprincipen,
hänskjutas tUl regeringen.
Poststyrelsen
ifrågasätter om det inte kan uppdras åt AMS att lämna fortlöpande information
om akuta sysselsättnings- och andra liknande problera, eventuellt koraplelterad
raed direktiv eller rekoraraendalioner, sora rayndighetema bör känna till för
att på rätt sätt kunna göra de avvägningar sora enligt koraraitténs åsikt
skall åvila verksledningarna.
RRV
frarahåller i likhet raed korarailtén att några uttömmande anvisningar
knappast kan utfärdas som kan ligga lUl grund.för handläggningen av
upphandlingsärende i alla tänkbara fall då målkonflikter kan uppstå. I sista
hand måste det inom detta oraråde i likhet med vad som eljest gäller inom
förvaltningen vid väsentliga policyfrågor ankoraraa på verksledningen hos den
upphandlande rayndigheten att bedöraa ora upphandlingen medför sådana
konsekvenser att frågan riraligen bör underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Alternativet skulle vara det raera tung-
Prop.
1973:73 13
rodda
förfarandet att alla större upphandlingsärenden finge prövas av Kungl. Maj :t.
Verket
anser att det bör ankorama på verksledningama och inte på den upphandlande
personalen att fatta beslut ora underställning i de fall tillärapningen av
gällande föreskrifter skulle kunna leda till uppenbara målkonflikter med
betydande externa effekter. För att underlätta handläggningsordningen för den
upphandlande personalen anser RRV det vara lämpligt att myndighetema utfärdar
interna riktlinjer sora anger när frågan bör underställas verksledningen.
Sådana riktlmjer bör också ange. när kontakt bör tas med AMS eller annan berörd
f ackrayndighet sora ett led i ärendets beredning.
I
några remissyttranden berörs även frågan om tidpunkten för underställning.
Flera av dessa remissinstanser stöder den uppfattning som framförts i de båda
särskUda yttrandena i ämnet, nämligen att underställning generellt skall ske
på ett så tidigt stadiura att redan inlett anbudsförfarande inte påverkas.
Bland övriga reraissinstanser anför budgetulredningen att underställning kan
ske antingen innan anbud infordrats eller efter det att anbud inläranats. Ur
upphandlande myndigheters och leverantörers synpunkt är det förra alternativet
enligt utredningen att föredra. Ur konjunkturpolitisk synpunkt har det senare
altemativet de fördelarna, att nya sysselsättningslägen kan beaktas och att man
raot bakgrund av de avgivna anbuden vet vUka regioner som gynnas eller
raissgynnas. Enligt budgetutredningens mening torde det inte gå att generellt
förorda det ena eller det andra alternativet,
RRV anser i likhet med
komraittén att underställning bör ske så tidigt sora raöjligt. Självfallet
raåste vid tidpunkten för underställning ett för Kungl, Maj:ts prövning
relevant beslutsunderlag föreligga, vilket i vissa fall kan vara först sedan
anbud inkorarait. Tidpunkten för underställning bör därför prövas av
rayndigheten i det särskilda fallet.
I fråga ora de
merkostnader sora kan uppkomraa vid frångående av principen ora affärsmässighet
anser FMV att dessa inte bör bestridas från anslag som beräknas för
upphandlingens ändaraål. För att fastställa raerkoslnaderna behövs enligt
verkets raening inte anbudsinfordran utan rayndigheterna bör kunna göra en
ungefärlig uppskattning. Vägverket förutsätter att Kungl. Maj:t ersätter
rayndigheterna för raerkostnader. Ora så inte sker kan tillärapningen av
förfarandet få en raycket begränsad omfattning. Luftfartsverket anser att i
den mån upphandling skall ske efter någon form av samhällsekonomisk bedöraning
bör särskild ersättning utgå tUl affärsverken för de raerkostnader detla kan
förorsaka dera.
Datainduslriutredningen
tar särskilt upp ett av de exerapel kommittén näraner på upphandlingar som kan
behöva underställas Kungl. Maj:t för särskild prövning, näraligen upphandling
av datamaskiner m. m. Ut-
Prop. 1973: 73 14
redningen
föreslår bl. a. alt denna upphandling bör bedöraas i ett sarahällsekonoraiskt
perspektiv. Postverket anför däreraot alt fullgörandet av de uppgifter som
ålagts verket kräver att upphandlingen baseras på marknads- och
effektivitelsöverväganden. Verket avstyrker ett åläggande att underställa
upphandling av avancerad teknisk utrustning särskild prövning då man av
nyssnämnda skäl anser sig behöva full frihet vid val av bl. a.
databehandlingsutmslning. Även televerket anser sig av liknande skäl behöva
full frihet i sitt val av datautrastningar raed tillbehör och prograra vara.
5
Upphandling som sysselsättningspolitiskt medel
5.1
Kommittén
Koramittén
har, när det gäUer användning av upphandling som ett medel i
sysselsättningspolitiken, tolkat sitt uppdrag så att den i första hand haft att
kartlägga och analysera erfarenheterna av hittills vidtagna åtgärder särat
pröva huravida dessa åtgärder står i överenssläraraelse med Sveriges
internationella åtaganden. Det vidare perspektivet, bl. a. möjlighetema att
anpassa myndigheternas beställningsverksamhet till den ekonoraiska politikens
övriga ki-av, har korarailtén ansett ligga utanför uppdragets rara.
Korarailtén
beskriver utförligt gällande regler och praxis för användningen av upphandling
sora sysselsättningspohtiskt raedel. Upphandlingskungörelsen raedger, sora
tidigare närants, inte att myndigheten vid prövning av anbud får ta särskild
hänsyn till den rådande sysselsättningssituationen. Ora en rayndighet anser
att avsteg bör göras från kravet att välja det från affärsraässiga synpunkter
förraånligaste anbudet raåste den inhämta medgivande från Kungl. Maj:t, om inte
särskilda föreskrifter meddelats.
Sådana
särskUda föreskrifter har raeddelals AMS dels genom att AMS i sin instruktion
undantagils från skyldigheten att tillämpa upphandlingskungörelsen dels genora
besläraraelserna ora s, k, rådrurasbe-ställningar. Vid arbeten i egen regi
följer AMS dock normalt upphandlingskungörelsen ora inte särskUda
oraständigheter i undantagsfaU nödvändiggör annat. När beredskapsarbeten
utförs av annan huvudman föreskriver AMS att upphandlingskungörelsen skall
tUlämpas. I ett begränsat antal fall, exerapelvis vid beredskapsarbeten raed
krav på snabbt påbörjande, har undantag från dessa bestäraraelser medgetts
huvudraannen.
Bestäraraelser
om s. k. rådrumsbestäUningar har meddelats av Kungl. Maj:t den 3 juni 1966
(kompletterade den 29 maj 1969) med stöd av riksdagens beslut (prop. 1966: 52,
SU 1966: 107, rskr 1966: 251) avseende riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
m. m. Bestämmelserna
Prop. 1973: 73 15
innebär
att AMS får lägga ut beställningar som behövs i statlig verksamhet hos
industriföretag som varslat ora friställning av anställda i större omfattning
till följd av driftuiskränkningar eller driftnedläggelse. Beställningarna får
inte läggas ut i större orafattning än vad sora är oundgängligen nödvändigt
för att ge arbetsförmedllngsorganen behövligt rådrum. Gällande bestämmelser om
inhäratande av anbud skall därvid inte tillärapas. Omfattningen av dessa
beställningar under budgetåren 1966/671970/71 har understigit 8 milj. kr. per
år. Under budgetåret 1971/72 uppgick motsvarande beställningar till närraare 20
railj. kr.
Offentliga
beställningar har även använts för att av konjunkturpolitiska skäl stimulera
sysselsättningen i en hel industribransch. Detta har skett genom att Kungl.
Maj:t med stöd av nyssnämnda riksdagsbeslut kunnat dels medge statliga
myndigheter att tidigarelägga beställningar dels bevilja statiiga bidrag till
kommuner som på sararaa sätt tidigarelagt sina beställningar.
En
sådan mer samlad utläggning av induslribeställningar i sysselsättningsskapande
syfte har efter särskilda beslut av Kungl. Maj:t skett vid fyra tUlfällen,
näraligen åren 19581959, 1963, 19671968 och 1971. Åtgärderna har varit ett
led i en serie ekonoraisk-poliliska och arbelsraarknadspolitiska åtgärder som
vidtagits för alt främja sysselsättningen vid konjunkturavmattningarna näranda
år. Fr. o. m. 1963 års beslut har åtgärderna omfattat såväl statiiga som
komraunala bestäUningar hos företag inora viss bransch. TUl kommunerna har ett
statsbidrag på 20 % utgått vid tidigarelagd beställning. Upphandlingskungörelsens
bestäraraelser har tillärapats av de statliga rayndigheterna.
Vid
sidan av rådrurasbeställningama har upphandling skett utan att
upphandlingskungörelsen tUlämpats i ett begränsat antal fall efter särskUda
beslut av Kungl. Maj:t.
Korarailtén
beskriver förfarandet vid de näranda tidigareläggning-arna av offentliga
beställningar. Beställningar som ansetts ha ringa sysselsättningseffekt eller
för vilka utländska företag kunnat koraraa i fråga för leverans har inle
tidigarelagts, utan upphandlingen har fått ske i normal ordning vid senare
tillfälle. Detsamma har gällt för inhemska förelag, vars efterfrågan på
arbetskraft inte kunnat tillgodoses. Huvudparten av tldigareläggningama har
gjorts av affärsverken. Dessa har schablonraässigt ersatts med 10 % för det
ökade förräntningskrav som anskaffningarna medfört. Däremot har någon
ersättning inte utgått för fördyrad upphandling i övrigt. Någon anledning att
frångå förraånligaste anbud har den upphandlande myndigheten därför inte haft.
I
fråga om de komraunala beställningarna har gällt att koraraun sora villkor för
statsbidrag skall styrka att beställningen avser en faktisk tidigareläggning.
Endast i den mån beställningen ansetts lämpUg raed hänsyn till
sysselsättningseffekten har statsbidrag utgått. Liksora i fråga om
Prop. 1973: 73 16
de
statliga beställningarna har det gällt upphandlingar vid vilka endast svenska
förelag bedömts kunna komraa i fråga.
Koramittén
har särskilt analyserat erfarenheterna av de beställningar sora tidigarelades
åren 19671968. På grandval av denna analys anser korarailtén alt systeraet
raed tidigareläggning av industribeställningar är ell nödvändigt instruraent
för alt stiraulera sysselsättningen i en nedåtgående konjunktur.
Erfarenheterna
av tldigareläggningama visar enligt komraittén alt förfarandet släUer höga krav
på beredskap och snabbhet i agerandet. De civila statliga beställningarna
fungerade i stort tillfredsställande. Delta gäller inte i sararaa utsträckning
de railitära beställningarna. Om denna form av beställningar på den mUitära
sidan upprepas i syfte att överbrygga en konjunkturavraattning, raåste enligt
koraraitténs raening urvalet av produkter för tidigareläggning göras raed stor
omsorg och avse delvis annat slag av raateriel. Vidare raåste den beräknade
lidpunkten för leverans noggrant prövas. Handläggningsordningen bör även ändras
så att AMS raedverkar i ökad utsträckning när beställningarna läggs ut.
Vidare
har erfarenheterna enligt korarailtén klart visat att tröghet i
handläggningsordningen och raåhända frånvaron av fasta adrainistrativa rutiner
raedfört olägenheter. Beredskapen bör höjas på samtliga beslutsnivåer bl. a.
genom att särskilda åtgärdslistor upprättas. Investeringsreserven bör ägnas
kontinuerlig uppmärksarahet.
Koramittén
konstaterar betydande fördelar med ett fast regelsystem för ersättning tUl
myndigheter och komrauner för de raerkostnader som uppkomraer vid förfarandet
med tidigarelagda industribeställningar. Ett fast regelsyslera raedför att
myndigheter och komrauner i sin planering kan beräkna vilka ersättningar som
koraraer att tillärapas när sysselsättningsinsatser görs. Oklarhet ora
ersättningsreglerna bör därigenom inte behöva försena
sysselsättnlngsinsatserna, vilket tidigare ibland varit fallet. Kommittén
förordar fortsatt tillämpning av gällande regler, vUket innebär att
tidigareläggning av statligt affärsverks upphandling genom reducerad
avskrivningsskyldighet endast belastas med 90 % av kostnaden för
beställningen. För andra statliga myndigheter bör när detta likviditetsmässigt
erfordras tidigarelagd beställning finansieras genom att särskilda medel
ställs tUl förfogande från arbetsmarknadsanslagen. Myndigbetens
upphandlingsbehov för koramande budgetår minskar härigenom vUket kan beaktas
vid budgetbehandling och Kungl. Maj:ts beslut ora raedelsdisposition. För
koraraunala rayndigheter har vid sysselsättningspolitiskt betingad
tidigarelagd upphandling av redovisat slag staten norraalt läranat bidrag raed
20 % av beställningens värde. Korarailtén förordar att även denna
bidragsprocent bibehålls.
Vid
högkonjunklurema åren 1961 och 19691970 fattade Kungl. Maj:t beslut ora
uppskov med leveranser och senareläggning av be-
Prop. 1973: 73 17
ställningar.
Korarailtén har analyserat erfarenheterna av förfarandet under åren 19691970.
Det
föreligger enligt kommitténs mening stora svårigheter att mäta den
arbetsmarknadspoliliska och sarahällsekonoraiska effekten av de rapporterade
senareläggningarna och beviljade uppskoven raed leveranser. Detla beror bl. a,
på att rayndigheterna i vissa fall utnyttjat de genora senareläggningar
disponibla medlen för beställning av andra produkter än de senarelagda och att
en del av anskaffningarna helt eller delvis levererats av utländska tUlverkare.
Korarailtén påpekar vidare alt senarelagd tidpunkt för beställning inte raed
säkerhet innebär att leveransdagen blivit senarelagd i sararaa utsträckning.
Koramittén
understryker betydelsen av en oraedelbar och direkt information från Kungl.
Maj:t tUl berörda verksledningar i samband med beslut om senareläggningar äv
leveranser. Sådan inforraation bör koraraa till stånd även i fortsättningen.
Myndighetemas uppgifter ora konjunkturberedskap bör även i fråga om möjligheter
alt senarelägga beställningar och uppskjuta leveranser prövas ingående i
saraband med den årliga budgetgranskningen.
De
senareläggningar av beställningar och uppskov med leveranser sora ägt rara har
byggt helt på frivUlig raedverkan från myndigheternas sida. Någon inskränkning
i myndigheternas rätt att disponera anvisade anslag har inte förekorarait.
Korarailtén erinrar ora att det är oklart i hur hög grad dessa uppskov och
senareläggningar skuUe ha kommit tUl stånd även utan särskild anmodan av Kungl.
Maj:t. Systemet torde dock ha betydande värde genom att kontakt i en ansträngd
produklionssitua-tion etableras mellan beställare och leverantör i fråga om
anpassning av leveranser till företagens produktionskapacitet. A andra sidan
minskar enligt komraittén effekten av åtgärder av ifrågavarande slag starkt när
de förlängs ett flertal gånger. Förfarandet att senarelägga beställningar
förutsätter slutligen mycket goda raöjligheter att överblicka konjunkturutvecklingen.
Trots
de reservationer i fråga om systeraets verkningar som påtalats anser kommittén
att senareläggning av bestälhiingar och uppskov med leveranser t. v. bör
användas sora ett raedel i den ekonoraiska politiken. Det bör enligt
korarailtén närraast ankoraraa på budgetutredningen att överväga de eventuella
adrainistrativa åtgärder sora bör vidtas för att minska likviditeten för
myndigheterna i en viss situation.
Upphandlingskoraraittén
berör översiktligt också upphandling inom ramen för svenskt utvecklingsbistånd.
Korarailtén anser att det från ekonoraisk-poliliska synpunkter är önskvärt att
en så stor del av budgeten som möjligt kan utnyttjas inom konjunktur- och
stabiliseringspolitiken. EnUgt komraittén låg det dock inte inom raraen för
dess uppdrag att föreslå någon ändring av principerna för upphandling för
svenska bi-ståndsraedel. De ledande principerna är att biståndet skall läranas
obun-
2
Riksdagen 1973.1 saml Nr 73
Prop. 1973: 73 18
det
så att det inte förknippas raed vUlkor om köp i Sverige samt alt de behov som
komraer till uttryck i u-ländernas utvecklingsplaner skall vara avgörande för
inriktningen av Sveriges insatser. Kommittén har därför suramariskt prövat hur
stor del av de svenska biståndsraedlen sora kan anses vara raöjlig att utnyttja
för den ekonoraiska politikens syften utan att gäUande principer för biståndet
ändras. I den raån tidigareläggning skulle bli aktuell bör enligt korarailtén
Sverige stå för lagringskostnader, ora sådana skuUe uppkoraraa. Komraittén
frarahåller att senareläggning av beställningar och uppskov med leveranser
självfallet endast kan komma i fråga i de fall mottagarlandet ger sitt
samtycke.
Vid
sidan av eventuell upphandling för katastrofberedskap synes enligt kommitténs
uppfattning det multilaterala livsmedelsbiståndet och det bilaterala
varubiståndet raedge raöjligheter att styra biståndsinsatserna för inköp från
Sverige. Omfattningen av nämnda bistånd budgetåret 1971/72 var av
storleksordnmgen 100 milj. kr. Utvecklmgen på sikt blir givetvis beroende på
den inriktning av verksamheten som statsraakterna fastställer. En väsentlig
fråga är enligt korarailtén härvid exerapelvis varubiståndets andel av
biståndsresurserna.
Det
har inte legat inora raraen för koraraitténs uppdrag att avge särskilda
förslag rörande upphandling för biståndsraedel. Korarailtén förordar dock att
berörda rayndigheter utreder, huruvida upphandling för biståndsraedel kan
anpassas efter sysselsättningsläget i Sverige. Vad som enligt koramitténs
uppfattning kan komraa i fråga är närraast upphandling för varubistånd och
katastrofberedskap.
5.2
Remissyttranden
Koraraitténs
förslag att använda upphandling sora ett medel i sysselsättningspolitiken
tillstyrks i allt väsentiigt eller läranas utan erinran av flertalet
reraissinstanser. Sålunda anser LO att den offentliga verksaraheten sora
helhet bör medverka till att den ekonomiska poUtikens mål uppfylls och att även
de offentliga myndigheternas upphandling används som ett medel härför. LO
raenar att tidigareläggning av beställningar i sysselsättningsfrärajande syfte
bör användas även i fraratiden. Liknande synpunkter fraraförs av statskontoret,
AMS och vattenfalls-verket. AMS frarahåUer särskUt alt investeringsreserven
raåste ägnas stor orasorg. Styrelsen understryker även den betydelse
rådrurasbeställningama haft. Statskontoret anser att det är nödvändigt att
planeringsprocessen på allt sätt påskyndas.
Viss
tvekan i fråga ora upphandlingens roll som sysselsättningspolitiskt medel
uttrycker Sveriges industriförbund. Förbundet raenar att de effekter som en
tidsförskjutning av offentliga bestäUningar kan åstadkomma måste betraktas som
i det närmaste försumbara jämfört med svängningarna i efterfrågan från andra
sektorer, exempelvis den
Prop.
1973: 73 19
privata
konsumtionen och lagereflerfrågan. Förbundet frarahåller vidare att
konjunktumedgångar som inträffar samtidigt i vårt land och de länder sora Sverige
har handelsutbyte raed kan, om systemet tillämpas även i dessa länder, leda
till en samtidig indragning av produktionen till resp. land. Förbundet anser
det vidare riraligt att anta att den del av industrin sora är starkt beroende
av beställningar från försvaret inte följer de normala konjunkturvariationema.
Därför kan det vara tveksarat att utnyttja beställningar från försvaret sora
ett medel att stabilisera det allmänna konjunkturläget. Liknande synpunkter
anförs beträffande lunga beställningar exerapelvis från SJ. Såväl industrins
sora rayndigheternas erfarenheter av senareläggning av bestäUningar och
leveranser talar enligt förbundet för att denna raetod inte bör utnyttjas sora
ett raedel i konjunklurpoliliken.
Sveriges
grossistförbund anser att upphandling och särskilt koramunal upphandling är ett
mindre lärapligt instraraent i sysselsättningspolitiken. I de undantagsfall då
instruraentet raåste användas bör det enligt förbundet inskränkas till
statliga beställningar.
Frågan
ora ett fast regelsystem för ersättning till beställare sora av
sysselsättningsskäl tidigarelägger beställningar berörs i några remissvar. LO
tillstyrker koraraitténs förslag men anser att samma ersätining bör utgå till
statlig och kommunal rayndighet. SJ anser att ett fast regelsyslera är av
begränsat värde. Ett sådant systera bör enligt SJ endast ange en minirainivå
fÖr ersättningen. Utöver denna rainirainivå bör ersättningen kunna höjas efter
bedöraning i varje särskUt faU. Miniraini-vån bör enligt verket endast vara avsedd
för beställarens ränteutgift i saraband raed tidigareläggningen. Ora
beställaren häratöver förorsakas andra kostnader lill följd av t. ex. högre
pris, annan kvalitet, avvikande utförande eller dyrbarare planering, skall
högre ersättning kunna korama i fråga. Miniminivån bör vara densararaa oavsett
ora det är en koramun eller ett statligt affärsverk som är bestäUare.
Vattenfallsverket
framhåller att flera skäl talar för en högre procentsats för statliga
rayndigheter än föreslagna 10 %. Bl. a. anförs att projekt aktualiseras i
långtidsplaneringen, som inte fyUer normala krav på lönsarahet. Med ett fast
regelsystem med högre ersättning än 10 %, exempelvis 20 å 30 %, skuUe det
enligt verket kunna vara raeningsfullt att fullgöra projekteringen och att ha
sådana projekt i beredskap vid kon-junkturavraattningar. Att regelraässigl
tidigarelägga beställningar av andra än kraftekonoraiska skäl anses inle vara
raöjligt.
Sveriges
industriförbund berör frågan ora upphandling inom ramen för svenskt
utvecklingsbistånd och frarahåller att alla givarländer i likhet med Sverige
bör länma obundet bistånd. Eftersom praktiskt taget alla länder lämnar sitt
bistånd förknippat med vUlkor om leveranser från givarlandet bör Sverige enhgt
förbundet se till att svenska företag inte som hittills kommer i ett sämre
konkurrensläge.
Prop. 1973: 73 20
6
Upphandling som regionalpolitiskt medel 6.1 Kommittén
Komraittén
har på grundval av hittillsvarande erfarenheter prövat olika åtgärder för alt
stiraulera upphandlingen från företag i de fyra nordligaste länen. Korarailtén
har ansett det ligga utanför sitt uppdrag att närraare överväga om annan
geografisk orafattning, exerapelvis det lokaliseringspolitiska stödområdet,
bort användas i stället. Vidare har korarailtén i sina överväganden utgått från
att de av statsraakterna antagna principerna för regionalpolitiken alltfort
skall gälla.
Gällande
upphandlingskungörelse raedger sora tidigare nämnts inte att myndigheterna vid
prövning av anbud får ta hänsyn till den rådande regionalpolitiska situationen.
Kungl. Maj:t har dock genora beslut den 3 december 1965 meddelat försvarets
myndigheter vissa föreskrifter i syfte att fräraja upphandling i de fyra
nordligaste länen. Dessa föreskrifter innebär att försvarets myndigheter skall
upprätta förteckningar över lämpliga leverantörer i dessa län. De skall vidare
infordra anbud från dessa leverantörer särat, i det fall sådant anbud icke kan
antas, sararåda med ÖB och AMS.
De
svårigheter att konkurrera framgångsrikt sora föreligger för företag i de fyra
nordligaste länen kan enligt koramittén i stor utsträckning sägas gälla även,
för mindre och medelstora företag i allmänhet. Vissa av de förslag för att
förbättra norrlandsföretagens! möjligheter inom den statiiga upphandlingen som
redovisas i det följande kan enligt koraraitténs raenmg därför vara
tillärapliga också för dessa grupper av företag.
komraittén
anser att det i första hand bör ankoraraa på företagen själva att aktivera sina
insatser hos de statliga rayndighetema. Sora exerapel på sådana insatser
anförs förbättrad raarknadsföring och bevak-nmg av upphandlingar.
Detta
hindrar emellertid inte att man även från statens sida bör vidta åtgärder för
att genom upphandlingen främja norrlandsföretagens utveckling. Konmiittén har
övenägt olika metoder att förbättra norrlandsföretagens deltagande i den
statliga upphandlingen. De redovisade förslagen till åtgärder bygger på
förutsättningen att rayndigheterna inora raraen för gällande bestäramelser
aktivt skall raedverka till att en ökad del av upphandlingen läggs ut hos
företag i de fyra nordligaste länen. Myndigheterna skall i detta syfte
regelmässigt inhämta anbud från sådana företag i dessa län som kan korama
ifråga sora leverantörer vid upphandling.
Korarailtén
anser att den skyldighet som f. n. åligger försvarets myndigheter enligt
Kungl. Maj:ts tidigare nämnda beslut i december 1965 att upprätta förteckningar
över norrlandsföretagen bör byggas ut att orafatta även den civila sektorn, så
att större upphandlande myndigheter
1
Med begreppet norrlandsförelag avses företag i de fyra nordligaste länen.
Prop. 1973: 73 21
får
en klar bild av i vUken utsträckning det finns företag i Norrland sora kan
koraraa i fråga vid en viss upphandling. Förteckningarna över norrlandsföretagen
bör upprättas av länsarbetsnäranderna i sararåd raed länens
företagarföreningar. De bör innefatta inle endast uppgifter ora antal
anställda, produktionsvärde, specialinriktning, förekorast av special-raaskiner
etc. utan också ägarforra, aktiekapital m. ra.
Korarailtén föreslår
vidare att AMS, på grundval av uppgifter sora rayndigheterna läranar, upprättar
branschvisa förteckningar över vilka statliga myndigheter sora regelraässigl
upphandlar viss raateriel. Förteckningarna bör innefatta även större
leverantörer till statliga rayndigheter som använder sig av underleverantörer.
Dessa förteckningar bör tillställas norrlandsföretagen genom förmedling av
företagarföreningar eller länsarbetsnärander. Motiven för denna ordning är
enligt korarailtén dels att raånga norrlandsföretag erfarenhelsraässigt inte
har tUlräcklig kännedom om statlig upphandling och saknar raöjlighet att
systeraatiskt bevaka upphandlingarna, dels att myndigheterna ofta upphandlar
större samlade projekt vid vilka endast raycket stora företag kan göra sig
gällande. Någon raöjlighet att konkurrera vid denna typ av samraan-hållen
upphandling har inle mindre företag. Om mindre företag, inle minst i Norrland,
skall kunna komma i fråga vid dessa upphandlingar bör de alltså inrikta sig på
att gå samraan om ett anbud i upphandlingen eller bli underleverantörer till
större företag. Särskilt gäller detta vid upphandling av försvarsmateriel.
Koramittén anser att
särskilda resurser bör ställas till norrlandsföretagens förfogande för bistånd
och rådgivning I upphandlingsärenden. Det är närmast företagarföreningama sora
i dag svarar för denna service. De bör enligt korarailtén intensifiera sina
ansträngningar på orarådet.
För alt underlätta för
företagen att följa upphandlingsärendena bör varje myndighet åläggas att ombesörja
att utfallet av en upphandling i form av upphandlingsprotokoU eller
raotsvarande kommer anbudsgi-vande norrlandsföretag tUlhanda. I syfte att
rainska belastningen på rayndigheten bör detta ske i den formen att myndigheten
sänder protokoll till ett gemensarat serviceorgan som sedan distribuerar dessa
försedda med komraenlarer till berörda företag.
Enligt koramittén kan
olika alternativ tänkas när det gäller organisationen av ett sådant
serviceorgan. Det är sålunda möjligt att en för norrlandsföretagen och för
raindre företag i allraänhet geraensara förra bör eftersträvas, eftersora de
raindre företagen har likartade problera i fråga ora att effektivt konkurrera
vid den statliga upphandlingen. Om endast norrlandsföretagen beaktas bör formen
vara antingen att en av företagarföreningarna i de fyra nordligaste länen
svarar för denna uppgift genom att ett mindre upphandlingskontor förläggs dit
eller alt ett sådant kontor förläggs till lUC i Skellefteå. Ett sådant kontor
skulle även kunna förmedla exerapelvis förfrågningar om upphandlingsbe-
Prop.
1973: 73 22
stämmelsernas
tillämpning och om tidpunkten när vissa bestäUningar avses läggas ut. Vidare
skulle kurser kunna arrangeras ora den offentliga upphandlingens bestämmelser
och praxis.
Enligt
kommitténs förslag tUl ny upphandlingskungörelse får den upphandlande
myndigheten, om två anbud bedöms likvärdiga, antingen välja mellan anbuden
eller Infordra skiljebud från anbudsgivarna. Ora ett norrlandsföretag deltar i
anbudsgivningen förordar korarailtén att i sådant fall förtur lämnas
norrlandsföretaget.
Kommittén
överväger men a\'visar raöjligheterna för norrlandsföretag att få köpa in sig
på lägsta anbud. Det skulle enligt korarailtén innebära ett åsidosättande av
andra företags möjligheter att konkurrera. Genom att ett norrlandsföretag på
detta satt skulle få möjlighet att lägga in "preliminära" anbud
skulle vidare ett sådant förfarande kunna leda till alt andra företags intresse
för att delta i anbudsgivningen minskar. På sikt skuUe raan därmed riskera
fördyrad upphandling. Ett annat skäl till att komraittén inte förordar detta
altemativ är att det skulle vara förenat med betydande risker såväl för
norrlandsföretaget som för myndigheten att på detta sätt pressa ner anbud till
en nivå som norrlandsföretaget vid en tidigare bedöraning inte nått ned till.
Upphandlande rayndigheter har vid kontakter raed komraittén sett det som en
fara att på detta sätt pressa ett företag att överslaida leveranskapacitet
eller underskrida kostnadskalkyler. Förelag skulle i ökad utsträckning riskera
att inte kunna fullfölja leveranser, vilket skulle vara tUl men också för den
upphandlande myndigheten.
I
en särskild framställning den 27 januari 1970 till chefen för inrikesdepartementet
föreslår AMS att ett samrådsförfarande liknande det som f. n. tillärapas för
försvarets rayndigheter införs raellan civila upphandlande statliga
rayndigheter och AMS. I de fall AMS finner att ett norrlandsföretag trots
att annat förraånligare anbud föreligger bör få anbudet, skulle enligt
styrelsen ärendet underställas Kungl. Maj:t. Fraraställningen har överlämnats
till komraittén för övervägande.
Kommittén
framhåller att om raan etablerar ett system av denna typ inom den civUa
upphandlingen är det nödvändigt att förfarandet begränsas till större
upphandlingsärenden och att handläggningstiden nedbringas. Korarailtén anser
det eraellertid vara uppenbart att den saralade bedöraningen tar viss tid i
ärenden av denna natur, eftersora inte endast regionalpolitiska utan också
branschraässiga och andra bedöraningar raåste göras. Det är sålunda inte
alltid önskvärt att ett norrlandsföretag i denna sin egenskap får förtur
framför ett annat företag som kan vara i en sysselsättningsmässigt särare
position i annan del av landet. Att kontinuerligt och selektivt stödja
norrlandsföretag via den offentiiga upphandUngen skulle enligt koraraitténs
uppfattning innebära avsteg från gällande principer för det regionalpolitiska
stödet. KonfUkter raed Sveriges åtaganden inora Europeiska frihandelssaramanslut-
Prop. 1973: 73 23
ningen
(EFTA) skulle också kunna uppkomma vid civila rayndigheters upphandling.
Korarailtén vUl därför inte tUlstyrka en utsträckning av sararådsförfarandet
till de civUa rayndigheterna raen frarahåller att varje rayndighet bör
medverka tUl alt den ekonomiska politikens mål uppnås, bl. a. då det gäller en
effektiv regionalpolitik. Med utgångspunkt häri anser korarailtén alt det bör
ankoraraa på upphandlande rayndigheter att efter eventuellt erforderligt
sararåd raed AMS avgöra vilka större ärenden sora bör underställas Kungl.
Maj:t för en samlad prövning från regionalpolitiska synpunkter.
Beträffande föreskriftema
för det näranda sararådsförfarandet för försvarets myndigheter påpekar
korarailtén att bestäraraelsema endast reglerar samrådet mellan AMS och ÖB å
ena sidan och den upphandlande myndigheten å den andra. Ora och när ett ärende
skall underställas Kungl. Maj:t berörs däreraot inte. Korarailtén konstaterar
att erfarenheterna av nu gällande regler för remissförfarande inora försvarssektorn
lyder på att förfarandet haft förhållandevis liten betydelse. Ora det särskilda
sararådsförfarandet för försvarets del bedöras önskvärt även i framtiden anser
kommittén att det bör ankoraraa på den upphandlande rayndighelen att i
förekoraraande fall underställa Kungl. Maj:t ärendet för avgörande samt begära
eventuellt erforderlig täckning av merkostnader. I syfte att förenkla
handläggningen bör samrådsförfarandet enligt korarailtén inte orafatta
upphandlingar vars värde understiger 100 000 kr.
6.2
Remissyttranden
Koraraitténs
synpunkter på den statliga upphandlingen sora ett raedel att fräraja den
regionala utvecklingen delas av en bred reraissopinion. Det råder stor enighet
ora att det i första hand bör ankoraraa på norrlandsföretagen själva att
aktivera sina insatser raen att även rayndigheterna inom ramen för gällande
upphandlingsregler bör verka för att en ökad del av den statliga upphandlingen
läggs ut hos företag i de fyra nordligaste länen. Att de föreslagna åtgärderna
avgränsats till att avse de fyra nordUgaste länen föranleder dock vissa
invändningar.
Beträffande koraraitténs
förslag ora åtgärder för inforraalionsutbyle raellan rayndigheter och
norrlandsföretag anför KF att även företag utanför de aktuella länen har svårigheter,
varför åtgärderna enligt KF bör avse hela det regionalpoliliska stödorarådet.
Även Sveriges industriförbund raenar alt åtgärderna är av betydande intresse
också för företag i andra delar av landet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser
att åtgärderna inte enbart bör avse förelag i de fyra nordligaste länen utan
även företag i andra län raed stor andel raindre och raedelstora företag.
Länsstyrelsen understryker nödvändigheten av att de raindre företagen får
tUlgång tUl särskilda resurser vid företagarföreningarna för bistånd
Prop. 1973: 73 24
och
rådgivning i upphandlingsärenden. Liknande synpunkter fraraförs av SHIO och
Företagarföreningarnas förbund, sora påpekar att de mindre och medelstora
förelagens roll i den statliga upphandlingen generellt bör stärkas.
SHIO
och Företagarföreningarnas förbund pekar vidare på det systera. Small Business
Adrainistration (SBA), sora tillärapas i Förenta staterna. Organisationerna
frarahåller att det araerikanska systeraet är av intresse för mindre och medelstora
förelag och därför bör uppraärksararaas. Delta syslera redovisas närraare på
sid. 45.
Förslaget
ora förtur vid Uka anbud för företag i de fyra nordligaste länen tillstyrks
eller läranas utan erinran av flertalet reraissuistanser. Sveriges industriförbund
anser att ett sådant förfarande är att föredra fraraför ett system med
skiljebud, eftersom sådana ofta inbjuder till prutningar som knappast kan vara
till fördel vare sig för anbudsgivare eller rayndighel. Sveriges
grossistförbund ställer sig däreraot tveksarat till förslaget. För alt nå den
regionalpoliliska raålsättningen krävs näraligen enligt förbundet alt det
gynnade företaget åtrainstone i någon raån är arbetskraftsintensivt. Förbundet
frarahåller de negativa konsekvenser förfarandet kan raedföra för de oraråden
raed sysselsätlningssvårigheter sora inte orafattas av förslaget. Vidare anför
förbundet att korarailtén inte tillräckligt belyst vad sora skall förstås raed
likvärdiga anbud.
Vad
gäller frågan om ett gemensamt upphandlingskonlor för norrlandslänen anser
länsstyrelserna i Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län, lUC och
Företagarföreningarnas förbund att de av kommittén näranda serviceuppgifterna i
stället bör ankoraraa på företagarföreningarna.
Några
reraissinstanser tar även upp frågan ora den kommunala upphandlingens
betydelse sora regionalpolitiskt raedel. Enligt TCO skulle den koraraunala
upphandlingen kunna inordnas i regionalpolitiken vilket kan leda tUl
samhällsekonomiska vinster, varför frågan borde ha utretts. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrdsen i Jämtlands län.
De
föreskrifier om samråd mellan upphandlande rayndighet, AMS och ÖB som f. n.
tiUämpas av försvarets myndigheter bör enligt FMV upphävas. Norrlandsföretagen
bör, frarahåller FMV, snarare söka hävda sig sora underleverantörer än sora
direklleveranlörer. ÖB anser alt om ytterligare åtgärder skall vidtas från de
upphandlande rayndigheternas sida skall de gälla för saratliga upphandlande
rayndigheter och inte enbart för försvaret. TCO raenar alt det ur regionalpolitisk
synvinkel kan vara fördelaktigt ora sararaa regler för sararåd tillärapades
för civila och railitära rayndigheter.
Prop. 1973:73 25
7
Upphandling som medel att främja industriell utveckling
7.1
Kommittén
Den
offentliga upphandlingen på tekniskt avancerade oraråden orafattar dels
forsknings- och utvecklingsarbete, dels produkter raed betydande inslag av
forskning och utveckling, dels tekniskt avancerade färdigprodukter. Inom detta
område finns en rad typer av beställningar med varierande utvecklingsinnehåll.
Under vissa oraständigheter kan det enligt koraraitténs direktiv finnas
anledning att raodifiera principen ora affärsraässighet i upphandlingen. Här
åsyftas bl. a. de fall då statiiga beställningar läggs ut sora ett led i
strävandena att fräraja den inheraska industrins utveckling på tekniskt
avancerade oraråden raed höga utvecklingskostnader. För dessa faU skulle
korarailtén överväga behovet av en särskild beslutsordning.
Den
offentliga upphandlingen på detta oraråde kan enligt korarailtén vara av så
central betydelse för den inheraska industriella utvecklingen i vårt land att
en särskild beslutsordning behövs för att reglera hur upphandlingen skall gå
till. Här avses fall då skäl kan föreligga alt upphandla en svensk produkt för
att stödja den inheraska industriella utvecklingen. Ett sådant stöd kan vara
raotiverat då raan vill bibehålla en produktion sora långsiktigt kan väntas bli
av stor betydelse, då raan vUl ge en önskvärd korapletlering av forsknings- och
utvecklingsstöd, som tidigare lämnats av STU eller genom
utvecklingsbeställning, eller då raan vill lägga ut en referensbeställning sora
gör det raöjligt för ett företag eller en bransch att konkurrera på
exporlraarknaden (t. ex, pro-totyptillverkning för att företaget skall kunna
visa sin korapetens).
Oklarhet
råder f, n, enligt korarailtén ora beslutsordningen och ora raetoderna alt
bestrida raerkostnader sora kan uppkoraraa för den upphandlande rayndigheten
när principen ora affärsmässighet frångås i nu berörda fall. Den fråga
kommittén har haft att ta ställning till är hur man skall gå till väga vid en
upphandlmg sora inte endast skall täcka ett visst dokuraenterat behov, utan
saratidigt även stimulera utveckling av ny teknik. Det senare är enhgt
korarailtén en del av den totala industriella forsknings- och
utvecklingspolitiken, Korarailtén avger inte något detaljerat förslag i fråga
ora utformningen av en beslutsordning eller hur eventuella raerkostnader skall
bestridas. Anledningen härtill är att dessa frågor enligt koraraitténs
uppfattning inle lärapligen kan avgränsas från en vidare bedöraning av den
industriella forsknings- och utvecklingspolitiken. Korarailtén skisserar dock
bl. a. på grundval av vad sora frarakomrait vid hearings och kontakter raed
myndigheter och organisationer vissa riktlinjer och förslag.
Enligt
koraraitténs raening är det angeläget att få till stånd en bredare och raera
allsidig bedöraning av de krav på fraraför allt tekniskt avancerade produkter
sora föreligger från rayndigheternas sida. Detta kräver
Prop. 1973:73 26
en
fortlöpande och saraordnad överblick av den statliga upphandlingen inora
tekniskt avancerade oraråden. Hithörande uppgifter skulle enligt komraittén
kunna åvila en särskUd delegation med representanter för såväl myndighets- som
forsknings- och tillverkningssidan. Härigenom skulle samarbetet kunna
förbättras mellan den mUitära sektorn, den civila statliga sektom, forskningen
och industrin. I samband med de kontakter komraittén tagit har frarakorarait
att även koraraunerna borde ingå i ett sådant saraarbete.
Delegationens
arbete bör i första hand baseras på anmälningsskyldighet från myndigheternas
sida. Komraittén anser det önskvärt att denna anmälan görs i god tid före den
avsedda upphandlingstidpunkten. Frågan om vilka upphandlingsärenden som bör
anmälas bör fastställas vid prövningen av ett eventuellt raer detaljerat
förslag. Anskaffningen bör vara av större omfaltning för att anmälan skall
behöva göras. För försvarets del bör beloppsgränserna vara de som idag
tillämpas i det s. k. tvåstegsförfarandet. Detla omfattar anskaffning av
raateriel sora kräver projektering före serieproduktion. Beloppsgränsen för
projektering är 1 railj. kr. eller raera och för serieproduktion 10 railj. kr.
eller raera. En beloppsgräns för anraälningsskyldighet beträffande den civila
sektorn är svår att sätta innan närmare utredning gjorts eller erfarenhet
vunnits av en eventuell försöksverksamhet.
Om
delegationens bedöraning skulle utraynna i alt den finner beställningen
industripolitiskt betydelsefull överläranas ärendet till Kungl. Maj:t för
avgörande. I övriga fall läranas frågan utan åtgärd.
En
utgångspunkt för den här skisserade beslutsordningen har varit att uppnå det
industripolitiska syfiet raed en så Uten adrainistrativ belastning på rayndigheterna
sora raöjligt. Systeraet bör inte heller raedföra någon fördröjning av
upphandlingen. Vidare innebär beslutsordningen att en fullständig och
kvalificerad beredning av ärendena kan koraraa tUl stånd och att Kungl. Maj:ls
kansli endast belastas raed de ärenden sora anses vara industripolitiskt
betydelsefulla.
Den
här skisserade beslutsordningen kan enligt korarailtén för den upphandlande
rayndigheten raedföra att en upphandling blir raer kostnadskrävande än vad den
skulle ha blivit ora myndigheten avgjort upphandlingen helt på egen hand och
tUlärapat strikt affärsraässighet. TUl denna merkostnad komraer de eventuella
adrainistrativa kostnader som själva beslutsordningen kan raedföra. Dessa torde
enligt komraittén eraellertid vara helt obetydliga. I vissa fall kan det ligga
i rayndighetens intresse att frångå affärsraässigheten. Ett exerapel härpå kan
vara en beställning sora görs av försvarsrayndighet för att bibehålla eller
vidareutveckla en försvarsindustri. I sådana fall bör särskild ersätining för
raerkostnader inte utgå.
Ett
tänkbart systera för de fall då ersättning för raerkostnader bör utgå skulle
enligt kommittén vara att särskUda medel får disponeras för
Prop.
1973: 73 27
utveckling
och direkta raerkostnader i saraband raed den offentiiga sektorns upphandling.
Dessa raedel skulle utgöra ett korapleraent till de resurser sora STU
disponerar.
Komraittén
har funnit att det föreligger ett klart behov av en särskild beslutsordning som
korapleraent till upphandlingsbestäraraelserna i de fall upphandlingen utgör
ett led i strävandena att fräraja den inheraska industrins utveckling på
tekniskt avancerade oraråden. Den särskilda beslutsordningen bör enligt
korarailtén inryraraa ett saraordnande och överblickande organ i förra av en
delegation för beredning av sådana ärenden samt särskilda medel för
bestridande av de merkostnader som kan uppslå för den upphandlande myndigheten.
Det skisserade systeraet synes inle strida raot de åtaganden Sverige gjort i
EFTA-saraarbetet. Konnraittén anser sig inte böra gå längre än till nyss
näranda riktlinjer och frarahåller att frågan bör prövas närraare i särskild
ordning,
7.2
Remissyttranden
Flertalet
reraissinstanser, sora yttrat sig i frågan, anser att den statliga
upphandlingen bör kunna vara ett verksarat raedel att fräraja den inheraska
industriella utvecklingen.
STU
menar att staien genom sin upphandling av forskningsintensiva produkter direkt
kan stiraulera företagens utveckling av ny teknik. Den statliga upphandlingens
effekter på utveckling av sådan teknik är av största betydelse för styrelsens
verksamhet. Utvecldingsbeställningar kan enligt STU vara ett verksamt
instruraent för att överbrygga det kritiska skedet, när produkten (raetoden)
skall övergå från utveckling till produktion.
LO
anser alt den offentliga upphandlingen har viktiga effekter för forsknings- och
utvecklingsarbetet och för den fraratida industristrukturen. Upphandlingen
raåste därför enligt LO betraktas sora ett viktigt näringspolitiskt raedel.
Kraven på affärsraässighet i upphandlingen bör avvägas raot förutsättningarna
att bedriva en raålinriktad industriell forsknings- och utvecklingspolitik,
sora på längre sikt tillfredsställer de krav på affärsmässighet sora kan
ställas. Prövningen av dessa upphandlingsärenden raåste enligt LO ske raed
utgångspunkt från vad sora från sara-häUelig synpunkt är en önskvärd
industriell utveckling. Det förutsätter att sarahällets näringspolitiska organ
skapar sig en uppfattning ora vUken industriell struktur sora bör frärajas.
Ett intensifierat utredningsarbete inom tekniskt avancerade branscher raåste
ske för att skapa underlag för sådana bedöraningar.
Sveriges
industriförbund anser det generellt önskvärt alt den offentliga upphandlingen
används sora ett instruraent att styra industrins produktion raot en högre
teknisk nivå. Inora raraen för upphandlingskungörelsen torde det finnas goda
raöjligheter att fräraja en sådan utveck-
Prop. 1973: 73 28
Ung.
Det faktura att man är beredd att betala även för fördelar som ligger långt
frara i tiden bör enligt förbundet inte tolkas sora ett avsteg från principen
ora affärsraässighet.
I
fråga om den skisserade beslutsordningen med en särskild delegation är
åsikterna delade. Ett par remissinstanser tUlstyrker koramitténs förslag.
Sålunda anser STU att den föreslagna delegationen bör ges tillfälle att inora
givna raraar och raed utgångspunkt från erfarenheter från en kortare
försöksverksarahet ge förslag till en närraare precisering av uppgifter och
befogenheter. Styrelsen är beredd att i positiv anda pröva att raedverka
tekniskt och adrainistrativt under en försöksperiod. Delegationens insatser
bör enligt STU göras på ett begränsat antal kvalificerade projekt, så att inte
handläggningen av övriga ärenden fördröjs. Projekten bör ha en viss ekonoraisk
orafattning, raen raan bör inte aUtför hårt låsa sig till vissa beloppsgränser.
Projekt av storleksordningen 23 milj. kr, kan ha en avsevärd betydelse
exerapelvis i en tidig utvecklingsfas för ett företag eller för en raindre
industri i allraänhet. Insatserna bör begränsas lill utvecklingstunga sektorer
eller till oraråden där nya intressanta utvecklingsraöjligheter föreligger.
Ärenden som berör inre och yttre railjö bör särskUt prioriteras. En långsiktig
bedöraning bör ligga bakora föreslagna åtgärder.
Även
dataindustriutredningen tillstyrker att en delegation tillsätts i vilken även
koraraunerna ingår. Härutöver föreslår utredningen att representanter för
såväl affärsdrivande verk som statliga och koraraunala bolag bereds plats i
delegationen. Härigenom uppnås en samlad effekt för den offentliga sektorn,
sora kan bli av stor näringspolitisk betydelse för den alltraer expanderande
dataindustrin.
Flera
reraissinstanser anser alt ytterligare utredning behövs innan ställning kan tas
lill frågan ora en eventuell särskild beslutsordning. KF anser sålunda att en
delegatlon skulle kunna vara av värde vid bedöraningen av huruvida
beställningar har industripolitisk betydelse raen frarahåller alt frågan raåste
utredas närraare. Även statskontoret anser att frågan hur de upphandlande
organen kan bidra till utvecklingen av tekniskt avancerad industri raåste
prövas i särskild ordning. Med hänsyn härtill förefaller det nödvändigt alt
skjuta nya institutionella arrangemang inora delta oraråde på framtiden.
Några
reraissinstanser ifrågasätter ora en särskUd delegation behöver skapas.
Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar sålunda på alt STU kan vara ett
lärapligt organ och föreslår att styrelsen ges i uppdrag att utvälja och
bereda de betydelsefulla ärenden sora överläranas till Kungl, Maj:t för
avgörande. Televerket anser att en särskild delegation raåste leda till
försvårad och försenad upphandling. Olägenheterna härav torde inle uppvägas av
de av kommittén väntade fördelarna. VattenfaUsverket anför liknande
synpunkter.
ÖB
och FMV avstyrker förslaget. ÖB anser att den föreslagna delega-
Prop. 1973: 73 29
tionen
skulle raedföra ökad byråkratisering utan fördelar. FMV frarahåller att
underlag saknas för att skissera och föreslå en dylik delegation. Det bör
enligt verket övervägas ora inte vid försvarets upphandling syftena i stället
kan nås i anslutning till prövningen på Kungl. Maj:ts nivå i det s, k,
tvåstegsförfarandet eller i dess framtida motsvarighet i systemplaneringen. Ett
liknande förfarande bör kunna etableras även utanför försvarets oraråde.
8
Samordning inom offentlig upphandling
8.1
Kommittén
Ett
huvudsyfte raed de föreslagna upphandlingsreglerna är enligt kommittén att
staten skall få så fördelaktig upphandling som möjligt, I samraa syfte bör
rayndigheterna saraverka i sin upphandling för att därigenora stärka statens
position genteraot leverantörerna och uppnå villkor sora norraalt erbjuds en
specialiserad och ekonoraiskt stark köpare,
KoraraUlén
redogör för de åtgärder i samordningssyfte som hittills vidtagits på
upphandlingsorarådet. Dessa åtgärder har frärast syftat till att åstadkomma en
samordning dels inom myndigheterna, särskilt sådana med lokal organisation,
dels mellan olika myndigheter. För alt få ett enkelt beställnings-, distributions-
och betalningsförfarande träffas härvid som regel s, k, avropsavtal. Dessa
innebär i princip att de myndigheter, sora orafattas av avtalet, kan rekvirera
och betala direkt hos leverantören särat i övrigt handha kontakten raed denne
när det gäller exerapelvis frågor rörande leveransförseningar, reklaraationer
etc. Den avtalsslulande myndighetens arbete begränsas i princip lill själva
affärsuppgörelsen och till att informera ora kontrakterade priser och övriga
leveransvillkor, vilket vanligen sker genora kontraktskopia e, d.
Det är främst de större
upphandlande myndigheterna som handhar den affärsmässiga handläggnmgen
(avtalsslut m. ra.) av sådana saraköps-avtal sora gäller för flera
rayndigheter. Sora exerapel näraner kommittén FMV, som träffar avtal för i
stort sett hela statsförvaltningen i fråga ora bl, a, oljor och drivmedel särat
kontorsinventarier. Ett annat exerapel är postverket, sora centralt
orabesörjer upphandling av kontors-maleriel och kontorsraaskiner för statens
behov med undantag för affärsverken. Postverket tillämpar emellertid härvid
även en annan teknik än avropsavtal genom att verket inte bara centralt köper
utan också lagerhåller ett slort antal kontorsartiklar ra. m., sora efter
rekvisition från och betalning direkt till postverket levereras tUl beställande
rayndigheter.
Korarailtén
erinrar vidare ora de uppgifter i saraordningsarbetet sora åvilar RRV. Verket
skall enligt sin instruktion granska forraerna för den statliga upphandlingen.
Detta umebär att verket skall se till att den stat-
Prop. 1973:73 30
liga
upphandlingen bedrivs effektivt och affärsmässigt. Inom RRV har efter beslut av
Kungl. Maj:t inrättats en saraarbetsdelegation för upp-handUngsfrågor raed
företrädare för postverket, SJ, vattenfallsverket, vägverket och FMV. En
uppgift för delegationen har varit att åstadkoraraa en effektivisering av
saraköpsverksaraheten.
Även
på den koraraunala sidan förekoraraer viss inköpssaraordning. Inora de större
komraunerna (Stockholra, Göteborg, Malraö) tUlämpas ett samköpsförfarande sora
i princip innebär att den förvaltning, sora har största förbrukningen av en
vara eller sora på annat sätt anses vara raest lärapad att saraordna
upphandlingen, också upphandlar sarama varor för andra förvaltningar. Även
mellan kommunerna förekommer viss inköpssamordning, bl. a. genom medverkan av
koraraunägda företag såsom KAB och LIC.
Komraittén
anser att samordningen inora den statliga upphandlingen bör vidareutvecklas.
Vidare frarahåller korarailtén att det är väsentligt att även komraunema får
del av denna saraordning. Samarbetet mellan stat och kommun bör sålunda enligt
komraittén systeraaliseras och utvidgas inora de delar av
upphandlingsverksaraheten, där så lärapligen kan ske, för att raan på så sätt
skall söka åstadkoraraa en enhetlig policy för hela den offentliga
upphandlingsverksaraheten.
Sora
ett led i en effektivare samordning föreslår koramittén att den liU RRV
anknutna samarbetsdelegalionen för upphandlirigsfrågor ges vidgade uppgifter
och en fastare organisatorisk form. Den bör enligt korarailtén under naranet
delegationen för upphandlingsfrågor även i fortsättningen vara knuten tUl RRV
som ett rådgivande organ.
Delegationen
bör ha till uppgift alt följa tillämpningen av de statliga
upphandlingsbestämmelsema och alt till RRV inge de förslag till ändringar sora
anses lärapliga. Delegationen bör vidare biträda RRV med förslag till olika
former av inköpssaraordning. En fråga sora delegationen också kan pröva är
behovet och önskvärdheten av praktisk inköpssaraordning raellan staten och
koraraunerna. Delegationen bör kunna verka för alt enhetlig standard och
kvalitet används. Den bör även följa utvecklingen och tillärapningen av
upphandlingstekniska raetoder, kon-traktsforraer, leveransbeslärnraelser ra.
ra. Delegationen bör slutligen överväga de frågor i övrigt sora verket
överläranar till den.
I
delegationen bör förutora företrädare för RRV ingå representanter för större
upphandlande statiiga rayndigheter, i första hand affärsverk och FMV. För
ärenden sora berör såväl staten som priraärkorarauner och landsting bör Svenska
koraraunförbundet och Svenska landstingsförbundet norainera representanter.
8.2
Remissyttranden
Koraraitténs
förslag att samordningen på upphandlingsområdet bör vidareutvecklas tillstyrks
av reraissinstanserna raed få undantag. Från
Prop. 1973: 73 31
några
håll pekas dock på risken för att en långt driven saraordning kan få
konkurrenshäramande effekter raed negativa konsekvenser för raindre och
raedelstora företag. Svenska teknologföreningen frarahåller sålunda alt i de
fall saraordningen inriktas på kvantitetsköp koraraer på sikt om samordningen
drivs långt endast ett fåtal leverantörer att ha tillräcklig
leveranskapacitet. Mindre leverantörer konkurreras ut och en situation kan
uppstå sora raedför att affärsvillkoren försäraras. Svensk industriförening
fraraför liknande synpunkter och understryker att en ökning av de enskilda
beställningarnas storlek skulle raedföra en koncentration av upphandlingen till
ännu färre och större leverantörer, vUket står i strid raed önskeraålet alt
vidga leveranlörskretsen till att omfatta flera mindre och medelstora företag.
Föreningen betonar vikten av att beställningarnas storlek hålls på en riralig
nivå för resp. bransch. Därigenora uppnås, enligt föreningen, förutora de
direkta kostnadsfördelarna självfallet även en bättre konkurrens I
anbudsgivningen i och raed att flera företag kan delta.
SJ
Insläraraer i princip i kravet på samverkan raen frarahåller att en saraordning
av SJ:s upphandling i form av utnyttjande av avtal sora upprättats av annan
rayndighet raåste bedöraas i varje särskilt fall, varvid avtalels lönsarahet ur
SJ:s synpunkt raåste vara utslagsgivande. SJ kan på grund av sin storlek och
från andra rayndigheter avvikande orderstruktur exempelvis i vissa fall få
förmånligare priser än de som gäller enligt samköpsavtalet.
Vägverket
anser det vara självklart alt saraverkan sker och framhåller att verket i sitt
praktiska handlande eftersträvat saraverkan. En samverkan förutsätter
emellertid enligt verket självständighet i beslut och ansvar.
KF
understryker behovet av den föreslagna saraordningsverksarahe-ten och
framhåller att den bl. a. skulle kunna leda tUl ett rent organisatoriskt
samarbete i gemensarama inköpsorgan för tillämpliga delar av hela den offentliga
sektom.
Bland
reraissinstanserna råder inga delade raeningar ora komraitléns förslag att
behov föreligger av en delegation för upphandlingsfrågor med angivna uppgifter.
Även förslaget att delegationen skall knytas till RRV tillstyrks eller läranas
utan erinran av flertalet remissinstanser. Vägverket anser däremot att
delegationen bör svara för sin verksarahet durekt inför Kungl. Maj:t.
Statskontoret anser att det finns behov av central ledning och saraordning på
upphandlingsorarådet sora bör tillgodoses genom en delegation som direkt
raotsvarar vad som föreslagits av komraittén eller genom liknande arrangemang.
Som altemativ till kommitténs förslag kan enligt statskontoret övervägas ett
organ som forraellt är fristående från andra myndigheter. En praktisk
anknytning till RRV kan ske genom att ett sådant organ kanslimässigt får falla
tillbaka på verket.
Prop. 1973: 73 32
9
Regler för statlig upphandling 9.1 Kommittén
Korarailtén
har utarbetat förslag till ny upphandlingskungörelse, sora översiktiigt
redovisas i det följande. Det ankoraraer sora tidigare nämnts på Kungl, Maj:t
att besluta om regler för den statliga upphandlingen, Korarailtén anser att
1952 års upphandlingskungörelse är svåröverskådlig och i många fall svårtolkad
och att den innehåller regler som idag frarastår som alltför forraella,
detaljrika och raindre adekvata. Kungörelsen tyngs av en rad bestäraraelser av
typ leveransvillkor, sora inora affärslivet norraalt avtalas raellan parterna
och sora direkt påverkar priset. Den innehåller även bestäraraelser som är
avsedda att vara bindande för leverantörerna. Att sådana villkor för statens
del fast regleras i en kungörelse kan, framhåller kommittén, medföra att de
affärsmässiga synpunkterna inte lillräckligt kan beaktas.
Enligt
komraittén är kungörelsen inte direkt tillämplig på upphandling av tjänster
raen tillärapas ofta analogt vid sådan upphandling. Gränserna raellan å ena
sidan tjänster och å andra sidan olika forraer av arbeten är flytande och har
ofta medfört tveksamhet i de enskilda fallen ora kungörelsen är tillämpUg eller
inte. Komraittén anser det önskvärt att tillämpningsområdet uttryckligen vidgas
att orafatta även upphandling av tjänster, i synnerhet som denna upphandlmg är
av betydande orafattning.
Som
en brist i den nuvarande kungörelsen framhåller korarailtén att den inte
innehåller några klart definierade upphandluigsforraer. Korarailtén har funnit
att behov föreligger av en upphandlingsform som medger förhandUngar innan avtal
träffas, eftersom förhandlingar vid koraphcerade upphandlingar ofta är
nödvändiga, inte bara för att åstadkoraraa en anknytning till praxis inom
affärslivet utan främst för att tUlgodose statens intressen.
En
annan brist hos kungörelsen anser koramittén vara att den inte heller
innehåller någon upphandlingsforra sora tillåter köp direkt i öppna raarknaden
utan att anbud infordras i särskUd ordning.
Det
föreligger alltså enligt koramitténs uppfattning behov av en modernisering av
upphandUngsreglema, sora öppnar vägen för ändaraåls-enligare avtalsformer och
ökad handlingsfrihet för de upphandlande myndigheterna. Ett mindre detaljerat
regelsyslera är enligt koraraittén naturligt även med hänsyn tiU att den
statliga upphandlingen i allt större utsträckning koncentrerats lUl myndigheter
med väl utvecklad inköpsorganisation och hög teknisk och ekonomisk kompelens.
Det
av kommittén utarbetade förslaget till ny upphandlingskungörelse avser att
reglera det förfarande sora norraalt skall tillärapas vid statlig myndighets
upphandling. Kungörelsen bör enligt kommittén endast innehåUa de grundläggande
principerna för upphandlingsförfarandet. Den
Prop. 1973: 73 33
bör
sålunda omfatta regler sora tUlgodoser att konkurrensen på raarknaden
utnyttjas vid all upphandling, att objektivitet garanteras genora reglerade
forraer för anbudsinfordran och anbudsöppnande, att anbudsprövning sker efter
regler sora borgar för affärsraässighet och att skyldigheten till saraarbele
raellan rayndigheterna fastslås.
Koraraittén frarahåller
att en sådan utforraning av kungörelsen raedför behov av särskilda anvisningar
tUl ledning för rayndigheterna och föreslår alt kungörelsen skall korapletteras
raed sådana anvisningar. Dessa bör enligt koramittén utfärdas av RRV. Härigenom
vinns att upphandlingsreglerna lätt kan anpassas till utvecklingen inora
upphandlingsområdet utan att kungörelsen berörs. Redan nu har RRV enligt sin
instruktion att bl. a. granska forraema för den statiiga upphandlingen.
Koraraittén har utarbetat ett exerapel på hur anvisningar till den nya kungörelsen
skulle kunna utforraas.
Kungörelsen
föreslås skola tillärapas av saratliga statliga rayndigheter. I fråga ora AMS
framhåller komraittén dock att det bör ankoraraa på verket att överväga ora
behov föreligger av dispens för beredskapsarbeten i vissa fall.
Tillärapningsorarådet
för upphandlingsreglerna föreslås i den nya kungörelsen vidgat till att omfatta
även upphandling av tjänster. Förslaget innehåller inte några bestämmelser av
typ leveransvillkor med ett undantag, nämligen vad gäller bestämraelserna om
förskott, och inte heller några bestäraraelser sora riktar sig direkt till
leverantörerna.
Kungörelseförslaget anger
tre upphandlingsformer, nämligen sluten upphandling, förhandlingsupphandling
och direktupphandling. Sluten upphandling är den mest forrabundna
upphandlingsformen. Den motsvarar närraast de nuvarande upphandlingsforraerna
anbud genora annonsering eller genora särskUda skrivelser.
Förhandlingsupphandling innebär att förhandlmgar får upptas mellan myndigheten
och anbudsgivaren innan avslut träffas. Direktupphandling innebär att köp sker
i öppna marknaden ulan alt anbud infordras i särskild ordning.
Myndigheten skall välja
den upphandlingsform sora raed hänsyn till kravet på affärsmässighet i varje
särskilt fall prövas lämplig. Enligt kommitténs uppfattning kan sluten
upphandling antas bil den mest frekventa upphandlingsforraen för
rayndigheterna i allraänhet. Den bör vara särskilt läraplig för upphandling av
konventionella varor eller eljest när anbudsunderlaget kan specificeras. Förhandlingsupphandlingen
har tillkorarait bl. a. därför att den statliga upphandlingen raånga gånger är
av så koraplicerad teknisk och ekonoraisk art eller av sådan storlek att
förhandlingar behövs för att tUlvarata statens intressen, Koraraittén ger i
belänkandet exempel på fall när förhandllngsupphandling kan vara lämplig.
Förhandlingsupphandling torde enligt komraittén ofta koraraa att kräva insats
av särskilt kvalificerad personal och längre tid. Den kan därför i
järaförelse med sluten upphandling bli mer adrainistrativt
3
Riksdagen 1973.1 saml Nr 73
Prop. 1973: 73 34
kostsam
och tidskrävande för såväl anbudsgivare som upphandlande myndighet.
Direktupphandlingen är raotiverad av de fall då bl. a. adrainistrationskostnaderna
vid ett raera forrabundet upphandlingsförfarande inte skulle stå i riralig
proportion till upphandlingens värde. I konsekvens härraed bör enligt
koraraittén direktupphandling användas endast vid upphandling till smärre
belopp.
Enligt
förslaget skall det anbud antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt
betingade omständigheter är att anse sora förraånligast raed hänsyn till
upphandlingens ändaraål. Med denna forraulering fastslår koraraittén att den
upphandlande rayndighelen skall bedöraa upphandlingen sora en affärstransaktion.
I förslaget ingår liksora i gällande bestäraraelser att även anbud, sora
avgivits av anbudsgivare sora inte särskilt tillfrågats, skall upptas till
prövning. Genora denna bestäraraelse, sora saknar raotsvarighet
internationellt, får varje korapetent leverantör raöjlighet att koraraa i
fråga vid statlig upphandling.
9.2
Remissyttranden
Samtliga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran kommitténs bedöraning av
behovet av nya regler för den offentliga upphandlingen. Genoragående välkoranas
en raindre detaljraässig reglering av upphandlingen med ökad handlingsfrihet
för rayndigheterna. Slalskonlorel anser det vara särskilt värdefullt att de
föreslagna besläraraelserna ger raöjlighet att anpassa upphandlingen efter de
skiftande förutsättningama på olika upphandlingsområden och i olika
upphandlingsfall och frarahåller att de nya reglerna bl. a. är till fördel för
upphandlingen av ADB-ulrustning. RRV frarahåller alt förslaget till ny
upphandlingskungörelse innebär en välraotiverad raodernisering av upphandlingsreglerna
som öppnar vägen för mer ändaraålsenliga avtalsforraer och en rationellare
handläggning av upphandlingsärendena. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
grossisiförbund och Sveriges industriförbund. Enligt budgetutredningens raening
ger förslaget de upphandlande rayndigheterna ökade raöjligheter att inora
raraen för de av statsraakterna uppställda raålen effektivisera sin
upphandling. Detta stämmer väl överens raed budgetutredningens överväganden om
rollfördelningen mellan statsmakter och myndigheter.
Koraraitténs
förslag till konstruktion av de nya bestämmelserna raed en kungörelse som
innehåUer de grandläggande principema kompletterad med anvisningar utfärdade
på rayndighetsnivå tUlstyrks raed få undantag. Invändningarna avser vera som
skall utfärda anvisningarna. RRV anser konstruktionen ändamålsenlig. Verket
håller det för troligt att den förenkling av kungörelsen som konstraktionen
innebär är en förutsättning för att motsvarande regler skall komma att
tUlämpas också inom den koraraunala sektom. RRV har inget att erinra raot att
det
Prop. 1973: 73 35
uppdras
åt verket att utfärda tiUärapningsanvisningar till kungörelsen. Denna uppgift
anses ligga väl i linje raed verkets övriga uppgifter på upphandlingsorarådet.
Även
FMV fiimer konstruktionen med kungörelse och anvisningar i och för sig
ändamålsenlig. Med hänsyn till anvisningarnas betydelse bl, a, för tolkningen
av kungörelsen anser FMV det dock raindre lärapligt att anvisningarna utfärdas
av RRV, I stället bör huvuddelen av anvisningarna fastställas av Kungl, Maj:t
saratidigt med kungörelsen, SJ anser att anvisningama for tillämpning av
kungörelsen i förra av tolkningsregler av principiella skäl bör utarbetas av
resp, rayndighel. Av sarama skäl är det enligt SJ tveksarat ora ansvaret för
utarbetandet av anvisningar i övrigt bör åläggas ett revisionsorgan. SJ
föreslår att de korapletterande anvisningar sora kan erfordras anknyts till
huvudbe-stämmelsema och utfärdas äv Kungl. Maj:t. RRV bör enligt SJ svara endast
för den övervakande verksaraheten, sora bl. a. omfattar uppföljning av hur
bestämraelserna tillärapas i praktiken. Även vägverket anser att anvisningarna
bör utfärdas av Kungl. Maj:t.
Koraraitténs förslag att i
princip samtliga stadiga myndigheter skall tillämpa de nya bestämmelserna
koraraenteras av ett fåtal reraissinstanser. SJ anser att de föreslagna
åtgärderna till raodernisering i en del hänseenden ökar handlingsfriheten. Det
är dock enligt SJ:s mening nödvändigt att förebygga faktiska begränsningar och
åstadkomraa den handlmgsfrihet inom raraen för huvudsyftet med kungörelsen som
erfordras för att SJ skall kunna uppnå ökad likställighet raed konkurrerande
transportföretag, FFV understryker verkets särställning bland de affärsdrivande
verken i sin egenskap av ett icke taxebundet verk. Med hänsyn till sin
särpräglade och diversifierade verksarahet, organisation och struktur i övrigt
anser verket att det i realiteten betraktas såsom ett företag bland andra
företag inom näringslivet. Denna ställning bedöraer FFV bli än mer accentuerad
under de närraaste åren. Mot bakgrund härav ifrågasätter FFV om den föreslagna
upphandlingskungörelsen över huvud taget bör gälla för verket. ÖEF frarahåller
att beredskapssynpunkter alltid raåste läggas på styrelsens inköpsverksarahet
för beredskapslagring och att strikt affärsraässighet inte alltid kan helt
iakttas, bl. a. till följd av kraven på snabbhet. I den raån konflikt uppslår
raellan strikt affärsraässighet och beredskap måste enligt ÖEF beredskapen ges
företräde. ÖEF anser sig därför även i fortsättningen böra undantas från
upphandlingskungörelsens bestämraelser.
Flertalet
av de remissinstanser, som yttrat sig om kommitténs förslag att vidga
tillämpningsområdet för upphandlingsreglerna till alt avse även upphandling av
tjänster, tUlstyrker i princip förslaget. I några fall frarahålls dock att
korapletterande anvisningar behövs i fråga om upp handling av konsulttjänster.
Fortifikationsförvaltningen framhåller sålunda att upphandling av
konsulttjänster genom anbudsinfordran knap-
Prop. 1973: 73 36
past
är möjlig som norraalförfarande. Upphandlingsforraen direktupphandling bör i
stället ges vidsträcktare användning. Liknande synpunkter fraraförs av Svenska
kommunförbundet och SKIF. Enligt SKIF är det angeläget vid upphandling av
konsulttjänster att en avvägning sker mellan kostnad och kvalitet, varvid
särskild hänsyn bör tas till projekteringens inverkan på den totala ekonomin
för ett projekt. Byggnadsstyrelsen framhåller att upphandlingsbestäraraelserna
i första hand är utforraade för upphandling av varor särat byggnads- och
anläggningsarbeten. Då bestäraraelsema skall tillärapas för konsultuppdrag
synes, vad gäller styrelsens verksarahetsoraråde, förhandlingsupphandling vara
den lämpligaste formen. Det torde dock enligt styrelsen för relativt lång tid
framöver konuna att bil svårt att precisera anbudsunderlag och ange
tUlfredsstäUande regler för anbudsprövning så att konsultupphandling kan ske
efter anbud från flera. Styrelsen näraner att raan strävar efter att finna
forraer för att öka konkurrensmomentet i upphandlingen på detta område. Enligt
Svenska teknologföreningen bör det föreslagna upphandlingsförfarandet för
tjänster utredas ytterligare, innan den föreslagna kungörelsen norraalt
tillärapas i dessa fall. RRV finner det däremot tUlfredsstäUande att de
föreslagna upphandlingsreglerna även komraer att gälla upphandling av tjänster.
I den raån särskilda problera är förenade raed sådan upphandling, t. ex. i
fråga ora upphandling av konsulttjänster, bör dessa enligt verket lärapligen
kunna regleras i anvisningarna.
De nya
upphandlingsformerna diskuteras av vissa reraissinstanser. De synpunkter som
framförs är över lag positiva. Endast SJ ifrågasätter behovet av en uppdelning
i särskilda upphandlingsforraer. RRV delar kommitténs uppfattning att en
särskild upphandlingsform behövs sora medger förhandlingar före avslut.
Beträffande valet av upphandlings-form påpekar RRV att förhandlingsupphandling
i förhållande till sluten upphandling kan bil mer adrainistrativt kostsara
och tidskrävande för såväl anbudsgivare sora upphandlande rayndighet. RRV insläraraer
raed koraraittén i att dessa aspekter bör beaktas om förhandlingsupphandling
övervägs och frarahåller att verket avser att inora ramen för sin förvaltningsrevision
noggrant följa valet av upphandlingsform. NO raenar att
förhandlingsupphandling bör användas endast undantagsvis och att detta bör
koraraa till klart uttryck i de blivande bestäraraelsema. Enligt
rikspolisstyrelsens uppfattning bör endast rayndighet med särskild
inköpsorganisation ha rätt att använda förhandlingsupphandling. BPA anser att
det nu är raotiverat att regler ora förhandlingsupphandling tas in i
upphandluigskungörelsen. Detta får dock enligt bolaget inle innebära avsteg
från kraven på konkurrens, objektivitet och i övrigt opartisk handläggning.
Sveriges industriförbund uttrycker liknande synpunkter. Enligt förbundets menmg
bör förhandlingsupp-handhng användas restriktivt och endast då så anses
påkallat av klart
Prop.
1973: 73 37
definierade
affärsraässiga skäl. De föreslagna ändringarna i den statliga upphandlingen får
inte heller tas sora intäkt för en uppluckring av besläramelserna om sluten
upphandling, som även i fortsättningen bör vara det dorainerande förfarandet.
Huvudprincipen i denna upphandlingsforra är att kontakter inte skall
förekoraraa raellan rayndighet och anbudsgivare, innan anbud har antagits. Det
är enligt förbundet väsentligt för upprätthållande av förtroende för systeraet
att denna princip strikt tillärapas.
Koramitténs
uppfattning att starka skäl talar för generell debitering av ränta på förskott
diskuteras av några reraissinstanser. RRV och fullmäktige i riksgäldskontorét
uttalar sig i princip för räntebeläggning. RRV erinrar dock om att frågan om
förskott och räntebeläggning av förskott f. n. prövas av budgetutredningen. FMV
och 57 anser att frågan ora ränta på förskott bör få lösas genora
förhandlingar från fall till fall. Båda frarahåller dessutora att en generell
räntebeläggning raedför betungande adrainistrativt merarbete. Liknande
synpunkter framför Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och
Svenska företagares riksförbund.
10
Riktlinjer för kommunal upphandling 10.1 Kommittén
Komraittén
konstaterar ätt koraraunförbundens rekoraraendalioner lill koraraunerna att
anta det s. k. norraalförslaget haft en låg genora-slagskraft. Fler an 75 % av
antalet primärkorarauner saknade vid årsskiftet 19691970 fasta regler för sin
upphandling. Sora en av anledningarna härtill har frarahållits att raan vill
avvakta de förestående kora-munsararaanläggningama innan raan fattar beslut att
anta upphand-lingsregleraente. Härutöver har bl, a, angetts att
norraalförslaget är alltför detaljerat för att passa koraraunerna. För
landstingens del har rekoraraendationen hörsammats i större orafattning.
Enligt
koraraitténs uppfattning frarastår det från allraän synpunkt sora angeläget att
all offentlig upphandling sker enligt enhetliga regler raed hänsyn till dess
stora sarahällsekonoraiska betydelse. Komraittén erinrar ora att riksdagen vid
ett flertal tillfällen behandlat frågan med anlednmg av motioner, vari
föreslagits att den koraraunala upphandlingen underkastas sararaa regler sora
gäller för den statliga upphandlingen. Dessa raotionsyrkanden har genoragående
avslagits raed motiveringen att denna fråga borde betraktas sora en koraraunal
angelägenhet. Bankoutskottet uttalade dock i sitt utiåtande (BaU 1967: 56) över
en raotion i äranet vid 1967 års riksdag, alt om den rekommendation som utfärdats
av kommunförbunden att anta och tillärapa norraalförslaget inte fick önskvärd
effekt, borde en oraprövning av frågan ora forraema
Prop. 1973: 73 38
för
kommunal upphandling aktualiseras. Utlåtandet läranades utan erinran av
riksdagen.
Kommittén har enligt sina
direktiv haft att beakta möjligheterna att anpassa den komraunala upphandlingen
till de statliga upphandlingsbestäraraelserna. Härvid kan enligt koraraittén
tre vägar övervägas. Den första är att genora lagstiftning åstadkoraraa
raotsvarande bestäraraelser för korarauner och landsting sora för staien. Såväl
praktiska sora tekniska skäl talar dock enligt koramittén mot en sådan lösning
om andra vägar står till buds. En annan möjlighet är att som vUlkor för statsbidrag
tiU kommunerna exempelvis påfordra att den statiiga upphand Ungskungörelsen
skall tillärapas vid upphandling för statsbidragsraedel. En sådan lösning
skulle vara adrainistrativt enklare än lagstiflningsal-ternalivet raen har
nackdelar från kontroUsynpunkt. En tredje raöjlighet är alt raan på frivillig
väg får till stånd en överensstämraelse raellan de koraraunala och statiiga
upphandlragsreglema.
Koraraittén har funnit
övervägande skäl tala för sistnäranda lösning. Frågan ora geraensarama
bestämmelser har därför tagits upp av kommittén med Svenska koraraunförbundet
och Svenska landstingsförbundet, sora även beretts tillfälle att under
utredningens gång ta del av utredningsraaterialet. Vid dessa överläggningar
har det bedömts att väsentligt ökade förutsättningar för en enhetlig reglering
på frivillighelens väg numera torde föreligga bl. a. på grund av de beslutade
koraraunsam-manläggningarna.
Bestämmelserna i det av
kommittén utarbetade förslaget tUl ny upp-handlingskungörelse har av
koramunförbunden ansetts lämpliga även vid komraunal upphandling. Förbunden har
därför i en överenskommelse med kommittén och RRV utfäst sig att utarbeta ett
nytt normalförslag tUl kommunalt upphandlingsregleraente raed anvisningar. Härvid
skall eftersträvas att regleraentet och anvisningama med beaktande av de i
några avseenden speciella kommunala förhåUandena så nära som möjligt ansluter
sig till kungörelsen och till denna hörande anvisningar. Förbunden skall
enligt överenskoraraelsen verka för att det nya regleraentet jämte anvisningar
börjar tillämpas då kungörelsen träder i kraft. Det förutsätts härvid att
reglemente och anvisningar skall antas av fullraäktige i priraärkoramunerna och
av landstingen, överenskomraelsen och förslag tUl regleraente för koraraunal
upphandling finns redovisade i bilagor till betänkandet.
Förslaget
till nytt regleraente innehåller 1 raotsats till norraalförslaget inte någon
bestäraraelse ora att upphandling under viss beloppsgräns får ske utan
tillärapning av regleraentet. I fråga om upphandling från kora-munägt företag
såsom KAB och LIC skiljer sig vidare det nya reglementet från nuvarande
norraalförslag bl. a. därigenora att upphandling från sådant företag får ske
utan tUlärapning av reglementet endast under förutsättning att företaget i sin
tur tillämpat regleraentet.
Prop.
1973: 73 39
Koramunförbunden
har förklarat sig beredda ingå i den föreslagna delegationen för
upphandlingsfrågor i ärenden som berör såväl staten sora kommunerna. Enighet
föreligger ora att upphandlingen i friare förra raotiverar en mer intensiv
revision av upphandlingsverksaraheten, RRV och kommunförbunden skall här delge
varandra sina erfarenheter av revisionsverksamheten. I överenskommelsen
förklarar sig förbunden vilja medverka till att kommunerna lämnar sådan
upphandlingsstatistik sora man koraraer överens ora.
Upphandlingskommittén
har i enlighet med sina direktiv haft sararåd med dåvarande
kommunalrättskomraittén sora från sina utgångspunkter tillstyrkt uppläggningen
raed en överenskoraraelse ora enhetlig reglering på friviUighelens väg.
10.2
Remissyttranden
Remissinstanserna
är överlag eniga raed koraraittén ora att all offentlig upphandling så långt
raöjligt bör ske enligt enhetliga regler. Kommitténs förslag att denna fråga
lämpligast bör lösas på frivillighelens väg genom en överenskoraraelse raed
komraunförbunden tillstyrks eller läranas utan erinran av flertalet
reraissinstanser. Överenskoraraelsen hälsas med tillfredsställelse och
betecknas av flera som ett viktigt frarasleg. I några reraissvar pekas dock på
alternativa lösningar.
Statskontoret
anser att det finns ell så starkt intresse av enhetliga regler, alt det ger
anledning att överväga en ännu fastare förra för geraensara reglering än
genora överenskommelsen med komraunförbunden. En ny lag sora läcker både den
statliga och koraraunala upphandlingen är enligt statskontoret en av de utvägar
sora skulle kunna koraraa i fråga. Statskontoret finner det dock svårt att mera
definitivt uttala sig för eller emot en lagstiftning och begränsar sig därför
till att understryka ätt lagstiftningsalternalivet bör tas upp tUl prövning.
Även kommerskollegium aktualiserar lagstiftningsalternalivet för det fall att
det föreslagna kommunala reglementet inte skulle antas i tUlfredsstäUande
omfattning,
NO
ställer sig myckel tveksam tUl komraitléns förslag ora en frivillig
överenskoraraelse och finner inte koraraitténs arguraentering raot lagstiftning
övertygande. NO förordar alt upphandlingsreglerna görs bindande för
koraraunerna och frarahåller att lagstiftningsvägen inle bör ses som ett
ingrepp i den komraunala självstyrelsen utan snarare sora ett tillgodoseende av
ett väsentligt koraraunalt intresse.
Även
vissa organisationer har uttalat sig i frågan. Svensk industriförening, sora
riktar kritik raot det sätt på vilket kommunal upphandling i vissa faU bedrivs,
säger sig inte sätta alltför stora förhoppningar till raöjligheterna att på
det föreslagna sättet åstadkoraraa snabba konkreta resultat. SHIO fraraför
likaledes kritiska synpunkter på den koraraunala upphandlingen men utgår från alt
den överenskoraraelse raed koraraun-
Prop. 1973: 73 40
förbunden,
sora redovisas i betänkandet, koraraer alt innebära att förslaget till
regleraente för koraraunal upphandling snarast kan börja att till-lämpas inom
kommunerna. LO menar att ett gemensarat regleraente för statiig och koraraunal
upphandling borde vara alt föredra fraraför den överenskoraraelse om
rekommendation som slutits med koraraunförbun-den.
Svenska
byggnadsentreprenör föreningen uttrycker förhoppningen att det initiativ sora
nu tagits av koramittén och komraunförbunden skall resultera i ökad användning
av enhetliga regler inom hela den offentliga sektorn. Eftersora det fortfarande
koraraer alt slå varje kommun fritt att anta eller underlåta att anta de
föreslagna reglerna anser föreningen dock att komraunala arbeten, för vilka
utgår statsbidrag helt eller delvis, skall upphandlas enligt
upphandlmgskungörelsens regler. Liknande synpunkter anför Sveriges
industriförbund.
Svenska
kommunförbundet finner det värdefullt alt all offentlig upphandling, med
hänsyn till dess stora samhällsekonomiska betydelse, sker enligt enhetliga
regler. Förbundet kommer under förutsättning att en ny statlig
upphandlingskungörelse utfärdas i huvudsaklig Överenssläraraelse raed
koraraitténs förslag alt utarbeta ett nytt förslag till kommunalt
upphandlingsregleraente med anvisningar och därvid efterstäva att reglementet
och anvisningama så nära som möjligt ansluter sig till den statliga kungörelsen
och till denna hörande anvisningar.
Svenska
landstingsförbundet framhåller att redan den omständigheten att man inom den
offentliga sektorn kunnat enas om regler för upphandlingen i alternativa
smidiga former koraraer att gagna affärsförbindelserna med näringslivet.
Samtidigt ställer det krav på de handläggande myndigheterna i fråga ora
urskiljning och objektivitet. Kraven på revisionen koraraer även att bli
större.
RRV
uttalar tUlfredsställelse med att kommunförbunden engagerat sig för att få till
stånd regler för landstingens och kommunernas upphandling, sora
överensstäraraer raed raotsvarande bestäramelser för statliga myndigheter.
Verket understryker vidare betydelsen av att i överenskomraelsen raed
koraraunförbunden särskilt frarahålls att de föreslagna ökade raöjligheterna
till upphandling i friare förra motiverar en mer intensiv revision av
upphandlingsverksamheten och alt RRV och koraraunförbunden koraraer att delge
varandra sina erfarenheter av re-visionsverksaraheten.
I
fråga ora förslaget till koraraunalt upphandlingsregleraente pekar NO på en däri
intagen undantagsregel innebärande att bestämmelserna i reglementet inte gäller
i fråga ora upphandling från annan koraraun eller från förelag som ägs av en
eller flera kommuner eller samraanslut-ning av korarauner, under förutsättning
att företaget vid sin egen upphandling tillärapat samma regler som anges i
regleraentet. NO håller det inte för uteslutet att komplikationer kan uppstå
när det gäller garantier
Prop. 1973: 73 41
för
att den angivna förutsättningen för befrielsen uppfylls. Helt bortsett härifrån
anser NO emellertid att någon undantagsregel i detta sararaanhang inte är
befogad. NO avstyrker därför i första hand alt någon undantagsregel av här
berört slag tas in i bestäraraelser för koraraunal upphandling, I andra hand
föreslår NO att regeln forrauleras ora så att den inte blir lika kategorisk som
enligt den lydelse sora föreslagits i betänkandet.
11
Internationellt samarbete avseende offentlig upphandling
11.1
Kommittén
Frågan
om saraordning av reglema för den offentliga upphandlingen i olika stater och
tillärapningen av geraensararaa principer för denna har under senare år
behandlats i flera internationella organisationer. Äranet har tUhnätts ökad
betydelse bl, a, på grund av den expansion sora den offentliga sektorn undergår
i raånga länder. Arbetet på att skapa ökad frUiet för den intemationella
handeln har på senare år alltiner inriktats på att avskaffa diskrirainerande
icke-tariffära handelshinder (dvs, andra handelshinder än tullar). Sora ett av
dessa brukar den offentliga upphandlingen räknas, eftersora de upphandlande
rayndighetema i raånga länder haft en tendens att föredra inheraska varor och i
vissa fall även varit skyldiga att ge företräde för sådana. Vidare har
offentlig upphandling diskuterats inora raraen för intemationellt
industripolitiskt samarbete.
De
enda förpliktelser till följd av internationeUt saraarbele, som Sverige iklätt
sig, är åtagandena i EFTA. I EFTA-konventionens artikel 14 anges att de
offentliga företagen och myndigheterna skall avveckla eventuella bestäraraelser
som ger den inheraska produktionen skydd eller diskrirainerar raed hänsyn lUl
nationalitet genteraot företag i andra medierasländer. Med "offentliga
företag" avses organ som staten har befogenhet att kontrollera. Således
ligger landsting och priraärkorarauner utanför begreppet. Staten skall dock
"verka för" alt även myndigheter som står utanför dess kontroll
iakttar EFTA-reglerna. Vid sidan av artikelns bestäraraelser har EFTA:s
rainisterråd år 1966 i det s, k. Lissabonbeslutet gjort en tolkning av
artikeln för den fortsatta tillämpningen,
EFTA:s
upphandlingsbestäraraelser avser endast varor som är underkastade s, k,
EFTA-behandling (andra varor än jordbruksvaror). Tjänster samt byggnads- och
anläggningsarbeten orafattas inle av bestäraraelsema. Upphandlande rayndighet
får dock inte i dessa fall införa villkor ora inköp av vissa varor i saraband
raed sådana uppdrag.
Varje
raedlemsland får själv bestäraraa sina upphandlingsregler under förutsättning
att de inte är diskrirainerande genteraot andra raedlerasländer. Anbud skall i
princip prövas efter affärsraässiga grunder.
Prop. 1973: 73 42
Undantag
härifrån får dock göras tUl skydd för väsentliga försvarsintressen, vUket inte
endast inbegriper upphandlmg för militära ändamål utan även andra som
oundgängliga bedömda försvarsändaraål. Frågan om rätt för myndighet att göra
avsteg från principen om affärsmässighet av regionalpolitiska eller
ekonomisk-politiska skäl har ännu inte slutgUtigt lösts.
Inom
EFTA har erinringar gjorts mot svenska regeringens beslut om tidigareläggning
av beställningar i sysselsättningsfrämjande syfte. Kritiken har främst gällt
besluten om statsbidrag till kommunerna.
Kommittén
har som tidigare nämnts analyserat förfarandet vid tidigareläggningen av
industribeställningar åren 19671968 och funnit att EFTA-förpliktelserna inte
synes ha åsidosatts vare sig vid den statiiga eller den komraunala
upphandlingen. I sådana fall när utländskt företag läranat förraånligaste anbud
har beställning inle tidigarelagts. Koraraittén anser att detta förfarande
inte strider raot EFTA:s regler.
Diskussionerna
i EFTA avseende de kommunala beställningarna har enligt koramittén inte
klarlagt alt åtgärderna strider raot EFTA-reglerna, utan möjligen att de från
vissa synpunkter kan diskuteras. Det äi eraellertid enligt koraraitténs
uppfattning angeläget raot bakgrand av dessa diskussioner att man från
svensk sida verkar för att skingra den tveksamhet mot förfarandet som klart
framkommit från flera medlemsländers sida.
I
syfte att för komraun ytterligare klargöra karaktären av tidigareläggning bör
enligt koraraitténs raening sora villkor för statsbidrag i fortsättmngen därför
gälla att kommun vid tilltänkt tidigareläggning inte får frångå de regler sora
komraunen norraalt tUlämpar vid sin upphandling. Anbud bör dessutom i
allraänhet inhämtas genom annonsering. Ett genomförande av koraraitténs förslag
till enhetliga regler för den statliga och koraraunala upphandlingen bör vidare
enligt komraittén få betydelse för att internationellt skapa förståelse för
förfarandet vid tidigareläggning av koraraunala beställningar.
Komraittén
frarahåller i detta sararaanhang att det svenska förvalt-ningssysteraet och den
svenska upphandlingskungörelsens utforraning och tillärapning raedför att den
statliga upphandlingen vid en internationell jämförelse sker i unik
öppenhet. Eventuella undantag från affärsraässig upphandling är offentliga.
Saramanfattnmgsvis
bör det enligt koraraitténs uppfattning vara raöjligt att inora raraen för
våra internationella åtaganden tillärapa det förfarande sora korarait till
användning vid tidigareläggning av statiiga och kommunala industribeställningar
i syfte att nå en snabb och sysselsättningspolitiskt betydande effekt. Det kan
enligt koraraittén eraellertid inte uteslutas att i fraratiden även raer
omfattande sysselsättningspolitiskt betingade upphandlingar måste företas där
normalt upphandlingsförfarande inte alllid kan iakttas.
Prop. 1973: 73 43
Rorafördraget
reglerar i motsats till EFTA-konventionen inte särskilt den offentliga
upphandlingen. En genteraot övriga medlemsländer i den Europeiska ekonoraiska
geraenskapen diskriminerande offentlig upphandling i ett raedlerasland anses
dock oförenlig raed Romfördragets grundtanke, som bygger på principen om fri
konkurrens och fri cirkulation av varor och tjänster raellan de i geraenskapen
ingående länderna. EEC-kommissionen sökte därför på ett tidigt stadiura få
igång ett arbete för att lösa upphandlingsproblemen.
Överläggningarna inom
geraenskapen på detta oraråde har pågått sedan förra hälften av 1960-talet.
Svårigheterna alt uppnå enighet saramanhänger med att väsentliga ekonoraiska
intiessen berörs. En raycket stor andel av den offentliga upphandlingen har
hittills tillfallit raedborgare och förelag i respektive raedlerasstat. Detta
förhållande har motiverats på skilda sätt. Eftersom upphandlingen finansieras
av offentliga medel har skäl ansetts föreligga att ge företräde åt inheraska
anbud. Ibland har även betalningsbalanssvårigheter åberopats. Relativt ofta har
även rena inrikespolitiska överväganden lett till favorisering av inheraska
anbud.
I
juli 1971 antog dock ministerrådet två direktiv rörande dels avskaffande av
diskriminerande regler som inskränker raöjligheterna att delta i anbudsförfarandet
avseende offentiiga arbeten, dels saraordning av reglerna för infordrande av
anbud på offentliga arbeten. Tillärapningen av direktiven skall granskas av en
rådgivande korarailté.
När
det gäller offentlig upphandling av varor utfärdade koraraissio-nen i december
1969 ett direktiv i vilket närmare preciserades vilka nationella
diskriminerande inskränkningar som inte är tillåtna. Sora korapletlering
härtill fraralade koinraissionen för rådet i raars 1971 ett direktivförslag om
harmoniseruig av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (enhetligt
publiceringsförfarande, förbud raot diskrirainerande tekniska specifikationer,
uppställande av objektiva urvalskriterier ra. ra.). Förslaget har ännu inle
sluthgt behandlats av rådet.
En
viktig fråga i detla samraanhang är de näranda direktivens räckvidd, dvs.
vilka upphandlingsorgan sora orafattas av direktiven. Det är sålunda inte helt
klarlagt ora ett raedleraslands saratliga lokala och regionala organ, t. ex.
korarauner, skall anses orafattas. Det synes dock sora ora den kommunala
upphandlingen skulle underkastas direktivens bestämraelser.
Sedan flera år pågår inom
Organisationen för ekonomiskt saraarbete och utveckling (OECD) överläggningar i
syfte att uppnå geraensararaa regler eller geraensamraa prmciper avseende
statlig upphandlmg av varor. Någon bindande överenskoraraelse har dock inte
träffats.
I Allraänna tull- och
handelsavtalet (GATT) finns f. n. inte några bestäraraelser sora direkt
förhindrar raedlerasstaterna att vid upphandling ge inheraska varor
förraånsbehandling. Efter den s. k. Kennedyronden
Prop. 1973: 73 44
beslöts
att ge industrivarakoraraittén inora organisationen i uppdrag att undersöka
möjligheterna för en ytterligare liberalisering av handeln. När det gäller
offentiig upphandling har man dock beslutat avvakta resultatet av
förhandlingarna i OECD på detta oraråde.
Sedan
kommittén avläranade sitt belänkande har något väsentligt nytt inte inträffat i
fråga om det internationeUa saraarbetet på upphandlingsorarådet. Den nyss läranade
redogörelsen gäller därför fortfarande. Det bör dock näranas att vid Danraarks
och Storbritanniens utträde ur EFTA avgetis deklarationer sora i praktiken
innebär en förlängning av EFTA:s upphandlingsregler raellan dessa båda länder
och bl, a. Sverige.
11.2
Remissyttranden
Frågan
ora det internationella saraarbetet på upphandlingsområdet berörs av ett fåtal
remissinstanser. Kommerskollegium anför att en relativt sträng diciplin på
detta oraråde torde vara en fördel för ett litet land sora Sverige raed
betydande export av produkter sora är föreraål för statlig och koramunal
upphandling. Vid de överläggningar sora kollegiet fört raed industrins
branscher i europaraarknadsfrågan har också frarakomrait att erfarenheterna av
EFTA-saraarbetet i fråga ora offentlig upphandling är positiva. Särskilt från
verkstadsindustrins sida har frarahållits att EFTA-förpliktelserna inneburit
raärkbara fördelar. Även om det enligt kollegiet kan hävdas att det i vissa
situationer från ekonomisk-politisk synpunkt kan vara fördelaktigt för
statsmakterna att ha större rörelsefrihet vid insättandet av åtgärder av
exempelvis sysselsättningsfrämjande karaktär anser kollegiet att Sverige
allraänt bör fortsätta strävandena att åstadkoraraa internationell disciplin på
upphandlingsorarådet och att det dämd bör vara en angelägen uppgift att dra
gränser för de undantag från icke-diskriraineringsprincipen sora kan anses
nödvändiga.
Sveriges industriförbund
pekar på att Sveriges ställning genteraot utlandet i upphandlingshänseende
koraraer alt förändras genora att vissa EFTA-länder ansluts till den Europeiska
ekonoraiska geraenskapen. Svenska exportföretag mister därraed enligt förbundet
den förraånsställ-ning de haft enligt EFTA-saraarbelet. I samband raed Sveriges
frihandelsavtal raed geraenskapen har enligt förbundet franihåUils alt förhandlingar
i ett senare skede kan koraraa att föras raellan EEC och Sverige på bUateral
bas ora upphandlingsbestäraraelser. Tills dessa förhandlingar läranat ett
positivt resultat ur allraän liberal synvinkel anser förbundet det raindre
lärapligt alt nu fastställa nya riktlinjer för den svenska
upphandlingspolitiken. Sverige kan inte ensamt företräda en öppen liberal
inställning i upphandlingsfrågor ora inte raotsvarande öppenhet visas oss själva
från andra länder. Det finns därför enligt förbundets uppfattning anledning för
svenska rayndigheter att närraare studera
Prop.1973: 73 45
uppföljningen
av hur upphandllngsförfarandet genoraförs i andra länder och vUka effekter
handläggningen har för svenska företag. Sveriges politik på
upphandlingsorarådet har enligt förbundet rönt stor uppskattning och det goda
föredöraet kan på sikt ge effekter i riktning raot en ökad liberaUsering i
internationell handel. Eftersora emellertid skillnaderna i liberalism i
upphandlingshänseende varierar torde föratsättningar fmnas för bilaterala
överläggningar med enskilda länder och grupper av länder med klart uttalad
målsättning att gemensarat och på samma villkor uppnå ökad liberalisering på
högre utbytesnivå. Sveriges allmänna exportförening hänvisar tUl vad Sveriges
industriförbund anfört.
Sveriges
grossistförbund anser att kommittén synes vilja nedtona den handelspolitiska
betydelsen av en fast non-diskriminationsregel på upphandlingsområdet. Om man
bedömer det vara ett mycket väsentiigt svenskt intresse att introducera en
sådan regel i intemationella handelspolitiska saramanhang, raåste raan enligt
förbundet för att inte en sådan regel skall urholkas och bli utan praktiskt
värde vara beredd att införa raycket restriktiva regler och kriterier för
sådana situationer, då avvikelser skall kunna koraraa ifråga. Förbundet anser
vidare att koraraittén inte allsidigt belyst de faktorer sora raåste beaktas
vid avvägningen raellan arbelsraarknadspolitiska åtgärder på kortare sikt och
fastare nondiskrirainalionsregler raotiverade av sysselsätlningsskäl på något
längre sikt.
12
Översiktlig redogörelse för systemet med Small Business Administration (SBA) i
Förenta staterna
Vissa
reraissinstanser har, sora tidigare redovisats, berört de åtgärder sora i
Förenta staterna tillärapas för att bl. a. genora den federala upphandlingen
stödja mindre företag. Jag vill därför ge en kort översikt över detta syslem.
SBA,
sora är ett federalt organ, grundades år 1953. Organisationen hade först
karaktär av krisorgan raen blev permanent genom en lag (Sraall Business Act) år
1958. Syftet raed SBA:s verksarahet är att bistå raindre företag i olika
avseenden exerapelvis att erhålla en skälig andel av den federala
upphandlingen, att få tUlgång till kapital och krediter särat att erhålla
korapetent rådgivning i adrainistrativa och tekniska frågor.
SBA
är ett rent federalt organ. Någon intresserepresentation på styrelsenivå
förekoraraer inte. TUl SBA är knutet ett "National CouncU" raed
enbart rådgivande funktioner. Totalt har SBA orakring 3 900 anställda, varav
900 är anställda vid huvudkontoret i Washington, De adrainistrativa kostnaderna
för verksaraheten anslagsfinansieras. Några avgifter för tillhandahållna
tjänster uttas i princip inte, SBA verkar på upphandlingsorarådet nästan enbart
vid de federala organens upphand-
Prop. 1973: 73 46
ling
även om försök gjorts alt påverka upphandlingsrulinerna hos delstater och
kommuner. I detta sararaanhang kan näranas att den federala upphandlingen i USA
budgetåret 1970/71 uppgick till ca 44 raUjarder dollar, varav försvaret svarade
för 34 railjarder. I det följande redovisas kortfattat SBA:s befattning raed
upphandlingsfrågor.
Den
definition sora tillärapas av begreppet "sraall business" varierar
efter verksarahetsorarådet i fråga. Man tar härvid hänsyn lill bl, a, antalet
sysselsatta särat storleken av företagets orasättning, Sora sraå företag för
byggnads- och anläggningsarbeten betecknas förelag sora något av de tre senaste
verksarahetsåren genorasnittligt inle haft intäkter överstigande 7,5 railjoner
dollar, TUlverkande företag räknas sora sraå när antalet anställda inte
överstiger 500 personer. Icke tillverkande företag har sararaa storleksgräns
särat vidare kvalifikationskravet att det skall tillhandahålla varor
tillverkade i USA. Reglerna tillärapas så att företagen intygar att de
uppfyller kriterierna för ett "sraall business"-företag. Först om
någon exerapelvis ett konkurrentföretag besvärar sig sker en närraare
undersökning.
Vissa
av SBA:s tjänsteraän arbetar inom de upphandlande federala rayndighetema för
att nära kunna följa verksaraheten. Dessa tjänsteraän har bl, a, till uppgift
att bistå raindre företag med rådgivning. Enligt gällande lag skall lärapliga
upphandlingar i vissa fall reserveras för de raindre förelagen ("set aside
progrararae"), Lagen föreskriver näraligen att beställning skall
förbehållas anbudsglvning från de raindre företagen när sådan åtgärd bedöras
läraplig av upphandlande rayndighet och SBA, En förutsättning är att
tillräcklig konkurrens föreligger så alt ett skäligt pris kan uppnås.
Annonsering skall därvid tillämpas vid anbudsinfordran. Vidare kan SBA verka
för att större beställningar delas upp i mindre delar sora för anbudsglvning
reserveras för raindre företag ("break-out progrararae").
Den
ansvarige upphandlande tjansteraannen är skyldig att vid varje större
beställning (vara, byggnads- och anläggningsarbete eller tjänst) pröva om de
nämnda förfarandena kan koraraa i fråga. I den mån så inte bedöms vara fallet
kan SBA:s tjänsteman anföra besvär mot beslutet. I sådant fall ankomraer det
på det närraast berörda departeraentet att fatta det slutliga beslutet.
När
set aside- eller break-out-proceduren tillärapas står anbudsgivningen öppen
enbart för raindre inheraska företag. Anbud från andra företag förkastas utan
gransknrag. Eftersora förraånligaste anbud skall antas uppstår inte några
identifierbara merkostnader till följd av systemet. År 1971 uppgick
omfattningen av denna upphandling tUl 2,1 railjarder dollar. Sora järaförelse
kan näranas att det totala värdet av den federala upphandlingen från mindre
företag budgetåret 1970/71 beräknades till drygt 11 miljarder dollar.
Vid
aUa större leveranser gränsen går vid 500 000 dollar tiU fe-
Prop. 1973: 73 47
derala
myndigheter är företagen ålagda att tUlsätta en särskild tjänsteman med
uppgift att tUlse att underleveranser från mindre företag koramer ifråga så
snart delta är raöjligt och ekonoraiskt riraligt. Värdet av underleveranser
uppgick budgetåret 1970/71 tiU 3,3 railjarder dollar.
I
Förenta statema tillärapas ett förfarande raed leverantörsförteckningar på
vilka endast förelag sora bedöras kvalificerade förs upp och kan ifrägakorama
som anbudsgivare. I de fall ett mindre företag läranat förraånligaste anbud men
den federala myndigheten ifrågasätter anbudsgivarens tekniska eller finansiella
förmåga kan SBA utreda frågan och pröva företagels förutsättningar att
fullgöra beställningen. Om så bedöras vara fallet kan SBA utfärda ett slags korapetensintyg
härora och upphandlande myndighet har härvid att lägga ut beställningen hos
företaget i fråga.
På
upphandlingsorarådet har SBA under senare år även börjat till-lärapa ett
förfarande där organisationen sluter avtal raed rayndighet och sedan i sin tur
knyter raindre förelag sora underlevarantörer till beställningen i fråga.
Systemet har en blygsam orafattning och underleveranserna är förbehålhia
företagare bland etniska rainoritetsgrupper och i avfolkningsbygder.
Slutligen
kan närtmas att forsknings- och utvecklingsbeställningar vanligen inte
förekoramer hos mindre företag. Däreraot har SBA ett prograra när det gäller
att sprida inforraation bland företagen ora federalt bekostad forskning i
syfte att få en ökad effekt härav.
13
Departementschefen
Den
offentiiga sektorns inköp av varor, tjänster samt byggnads- och
anläggningsarbeten uppgår till betydande belopp. På den statliga sidan rör sig
upphandlingen om ca 9 000 raUj. kr. per år, raedan priraärkorarauner och
landsting upphandlar för orakring 16 000 railj. kr. Den offentliga
upphandlingens andel av bruttonationalprodukten är ca 14%. Dessa uppgifter
understryker att det är ett starkt sarahällsekonoraiskt intresse att
upphandlingen sker i rationella forraer.
Enhetliga
regler för de statliga rayndigheternas upphandling utfärdades redan i slutet
av förra seklet. Reglerna utraärktes av stark forrabun-denhet och stor
detaljrikedom. De avsåg att tillgodose den grad av affärsraässighet sora
svarade mot tidens krav och att garantera objektivitet och offentlighet. I
reglerna föreskrevs att svensk vara i prmcip skulle åtnjuta företräde framför
utiändsk.
I
syfte att anpassa reglerna efter den utveckling som skett inom affärslivet
utfärdades nya bestämraelser år 1920. Härvid togs en mycket bestärad ställning
i frågan om förhåUandet meUan svensk och utiändsk vara. Sora huvudregel gällde
att svensk vara skulle äga företräde om den var av "erforderlig
beskaffenhet". Undantag härifrån kunde medges
Prop.
1973: 73 48
endast
av Kungl. Maj:t om inle särskUda oraständigheter förelåg. I fråga om varor sora
tillverkats i Sverige gavs företräde för sådana sora innehöll svenskt
material. Myndigheterna skulle särskilt beakta betydelsen av att inhemsk
produktion upprätthölls.
I
saraband med senare ändringar av bestämraelserna skärptes kravet på företräde
för svensk vara. Myndigheterna skulle ta särskild hänsyn till om upphandlingen
kunde medverka till att bevara en viss näring eller lill att förhindra
arbetslöshet inora landet. Ora tvekan därvid uppstod vid valet raellan svensk
eller utländsk vara föreskrevs att ärendet kunde underställas Kungl. Maj:t.
GäUande regler finns
intagna i 1952 års upphandlingskungörelse (1952:496). Kungörelsen bygger på
principerna om affärsraässighet, rättssäkerhet och offentlighet. Större krav
ställs på affärsraässigheten jämfört med tidigare regler. Endast affärsmässiga
bedöraningar får ligga tUl grund för beslut i upphandlingsärende. Svensk vara
äger således inte företräde framför utländsk. Enligt särskild cirkulärskrivelse
får sysselsättningssituationen inle inverka på myndighetemas beslut.
År 1968 tillkallade jag
särskilda sakkunniga för utredning ora statlig upphandling m. ra. De sakkunniga
antog benäraningen upphandlingskoraraittén. Enligt sitt uppdrag skulle
koraraittén söka finna forraer för att ytterligare effektivisera den offentliga
upphandlingen.
Upphandlingskoraraittén
har prövat om behov föreligger av föreskrifter för den statliga upphandlingen
och anser att särskilda regler för myndigheternas handlande bör finnas även i
fortsättningen. Myndigheterna bör enligt komraittén få en ökad grad av
handlingsfrUiet. Koraraittén lägger frara förslag till en ny
upphandlingskungörelse för rayndigheternas upphandUng. Denna innehåller endast
de grundläggande principema för upphandlingsförfarandet. Kungörelsen föreslås
korapletteras med av riksrevisionsverket (RR/) utfärdade särskilda anvisningar
till ledning för myndigheterna.
Förslaget
har fått stöd i en bred remissopinion. Även jag kan i aUt väsentligt ansluta
mig till förslaget. Konstruktionen med en kungörelse och anvisningar har stora
praktiska fördelar. Föreskrifterna har utformats så att de skall fräraja
konkurrens, objektivitet och offentlighet. Detta borgar för att upphandlingen
sker på ett rationellt sätt. Ytterst syftar föreskrifterna tUl att staten skall
få så fördelaktig upphandling som möjUgt. Avsteg från föreskriftema kan i vissa
fall vara raotiverade. Det bör förbehållas Kungl. Maj:t att fatta beslut i
sådana fall.
Jag koraraer senare att
beröra den koraraunala upphandlingen. Flertalet korarauner saknar f. n.
upphandlingsregler. Jag vill redan nu frarahålla att jag anser det vara ett
starict samhälleligt intresse att få till stånd föreskrifter som syftar tUl att
garantera effektiviteten i upphandlingen även inora denna sektor.
Frågan
ora regler och riktlinjer för den offentliga upphandlingen har
Prop. 1973: 73 49
vid
ett flertal tillfällen aktualiserats i riksdagen, I det internationella
ekonomiska samarbetet har frågan tUlmätts en allt större betydelse. Jag vUl
hänvisa till vad chefen för handelsdepartementet anfört i prop. 1972: 135 (sid.
53) angående avtal med den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Upphandlingsverksamheten tangerar vidare områden där stalsraaktema fastställt
riktlinjer, exerapelvis sysselsättningspolitiken.
Mot
bakgrund av vad jag nu anfört bör riktlinjerna för den statliga upphandlingen
redovisas för riksdagen. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela de
föreskrifier sora bedöms nödvändiga.
Principen
om affärsmässighet är enligt gällande regler en av de grundläggande principerna
för den statliga upphandlingen. Koraraittén föreslår alt den skall tUlärapas
även i fortsättningen, Reraissinstanserna delar överlag denna uppfattning.
Erfarenheterna av den statliga upphandlingen visar enligt rain uppfattning
klart att affärsmässigheten varit till gagn för staten och medverkat till en
fördelaktig och effektiv upphandling. Denna princip bör därför vara vägledande
för den statliga upphandlingen även framdeles, Härigenora skapas
förutsättningar för en från statsfinansiell synpunkt mest fördelaktig
upphandling. Den bör även allmänt sett vara mest gynnsam från
samhällsekonoraisk synpunkt. En väsentlig föratsättning är härvid att
konkurrens föreligger mellan olika leverantörer.
Konkurrensen
kommer till uttryck genora att anbudsgivama får tävla om upphandlingen. Det
anbud som är mest förmånligt skall antas. Detta bidrar till att skapa reella
förutsättningar för konkurrensen i upphandlingen. Jag vill i detta sammanhang
särskilt peka på att myndigheterna är skyldiga att pröva även sådant anbud som
inkoraraer från en icke tillfrågad anbudsgivare. Detta är ett förhållande sora
skiljer sig från praxis i andra länder.
Jag
anser i likhet raed korarailtén alt det inle är raöjligt alt entydigt ange vad
sora i olika upphandlingssituationer bör inbegripas i affärsmässigheten. En
sararaanvägning av relevanta oraständigheter bör göras i varje särskilt fall.
Det erbjudna priset behöver i och för sig inte vara avgörande för ora ett anbud
skall antas eller inte. Det är väsentligt att väga priset raot t, ex, kvalitet.
Även sådana omständigheter bör tas med i bedöraningen som anbudsgivarens
förmåga att fullgöra sina åtaganden, möjligheterna att få god service,
fraratida driftskostnader etc.
Myndigheterna
har att bedöma upphandlingen enbart som en affärstransaktion, Komraittén
framhåller betydelsen av att den upphandlande rayndigheten uppträder så att den
raed full kraft kan hävda statens intressen och därraed göra fördelaktiga
upphandlingar. Jag delar kommitténs uppfattning. Ett sådant uppträdande kan
exempelvis uppnås genom ökad samverkan mellan myndighetema och genom att valet
av beställ-
4
Riksdagen 1973.1 saml Nr 73
Prop. 1973: 73 50
ningstidpunkt
anpassas med hänsyn lill säsong- eller konjunklurfluktua-tioner.
Överbefälhavaren
(ÖB) och försvarets materielverk (FMV) ifrågasätter koraraitténs tolkning av
begreppet affärsmässighet. De två reraissinstanserna raenar att det inora
raraen för affärsraässigheten bör ankomma på FMV att även beakta de direktiv
och anvisningar om särskilda behov för försvaret som utfärdas av ÖB och
försvarsgrenscheferna utan att frågan underställs Kungl, Maj:t, Enligt en sådan
bedöraning av affärsraässigheten skulle FMV exerapelvis kunna ta hänsyn till
ora en beställning bör placeras hos svenskt förelag för att garantera
bibehållen inherask produktion. Jag kan inte dela denna uppfattning. Sådana
vidare bedöraningar sora berör näringsstrukturen inora landet eller innehåller
försvars- och säkerhetspolitiska aspekter på behovet av inhemsk produktion bör
enligt rain raening naturligen göras av Kungl, Maj:t. För den händelse den
upphandlande rayndigheten bedömer att sådana aspekter bör anläggas får ärendet
alltså underställas Kungl, Maj:ls prövning. Av vad jag tidigare anfört
fraragår att rayndigheterna inte bör kunna välja ett från strikt affärsraässig
synpunkt raindre förraånligt anbud i syfte att exerapelvis främja
sysselsättningen. Jag anser dock att starka skäl talar för att pruicipen ora
affärsraässighet i vissa fall kan behöva raodifieras. Jag vill erinra om att
jag i direktiven till upphandlingskora-mittén anförde att detta kunde behöva
ske vid beställning av sysselsätt-ningspoUtisk natur eller vid beställning på
tekniskt avancerade områden med höga utvecklingskostnader. Dessa bedöraningar
bör eraellertid göras av Kungl, Maj:t och inte av rayndigheterna. Jag
återkoraraer i det följande till denna fråga.
Grundläggande
principer i nuvarande upphandlingsregler är även kraven på rättssäkerhet och
offentlighet. Jag anser att koraraitténs förslag tUl föreskrifier garanterar
rättssäkerhet på ett tillfredsställande sätt, Bedöraningen att kravet på
offentlighet redan nu tillgodoses kan jag instäraraa i. Någon ändring behövs
därför inte av gällande bestäraraelser. Enligt dessa blir handlingama i
upphandlingsärende offentliga när avtal slutits. Affärsverk kan dock besluta
ora sekretessbeläggning upp lill fera år, raedan annan rayndighet kan falla
sådant beslut för en tid av två år,
Sora
jag tidigare frarahållit kan tillärapning av principen ora affärsraässighet i
vissa fall leda till konflikt med andra av statsmakterna uppställda mål för
samhällsverksaraheten, Komraittén diskuterar detta och näraner att bl, a,
sysselsättnings-, försvars-, regional- eller induslripoH-tiska skäl kan
motivera andra än rent affärsmässiga bedömningar. Vidare kan
försörjningsberedskapen ställa särskUda krav, Koraraittén anser att även andra
fall kan föreligga då statliga beställningar inte enbart bör ses sora
affärstransaktioner, I de fall sora här avses anser koraraittén att en saralad
bedöraning raåste göras i syfte att uppnå det resultat sora
Prop. 1973: 73 51
totalt
sett är raest förraånligt för sarahäUet, Denna bör enligt kormniltén ankoraraa
på Kungl, Maj:t och inte på de upphandlande myndighetema.
Komraittén
konstaterar att det redan nu finns handläggningsrutiner eller föreskrifter ora
sararåd raed annan rayndighel eller ora hänskjutande till KungL Maj:t av vissa
ärenden, varvid raöjlighet finns att beakta även andra än affärsmässiga
faktorer, Kungl, Maj:t har sålunda förbehållit sig beslutanderätten vid större
försvarsupphandlingar, viss upphandling av dataraaskiner ra, m, särat i vissa
fall upphandling av varor sora är av speciellt intresse från
försörjningssynpunkl, Koraraittén föreslår att dessa föreskrifier bibehålls.
Vidare skisserar kommittén, i saraband raed att den behandlar upphandlingen
sora industripolitiskt raedel, en utvidgning av detta system. Jag återkoraraer
i det följande till detta.
Enligt
koraraUlén raåste det eraellertid ankoraraa på verksledningarna hos de ensldlda
rayndigheterna även ora särskilda föreskrifter härora inle utfärdats alt i
de fall då tillärapningen av principen ora affärsraässighet skulle leda till
uppenbara konflikter raed andra av statsraakterna uppdragna riktlinjer för
sarahällsverksaraheten anraäla ärendet till Kungl. Maj:t för en samlad
bedömning. Underställandet bör ske så tidigt sora möjligt, Komraittén är dock
inte beredd att uttala sig för en regel sora utesluter att ärenden underställs
Kungl, Maj:t även efter det anbud inhämtats, I vissa fall kan det näraligen
enligt koraraittén tänkas att exerapelvis sysselsättningsläget förändras under
anbudstiden,
Koraraitténs
förslag att beslut ora avsteg från affärsraässigheten skall fattas av Kungl,
Maj:t och inte av rayndigheterna tillstyrks överlag. Flertalet reraissinstanser
sora yttrat sig i frågan understryker dock behovet av preciserade regler för
rayndigheterna när sådant ärende skaU hänskjutas tjll Kungl. Maj:t.
Statskontoret föreslår att Kungl. Maj:t i regleringsbrev eller på annat säll
raeddelar rayndighetema vilka delar av de aktuella upphandlingsprograraraen
sora kan korama alt styras av andra än affärsmässiga bedöraningar och att
rayndighetema i dessa faU inhäralar Kungl, Maj:ts slutliga stäUningstagande
innan ifrågavarande upphandling inleds, Koraraerskollegiura anser att i
anvisningarna till den nya upphandlingskungörelsen bör föreskrivas att det
norraalt ankoraraer på myndighet att underställa Kungl, Maj:t
upphandUngsärende endast i de fall ärendet uppenbart är av utomordentlig
betydelse i sysselsättnings- eller regionalpolitiskt hänseende. Ora vid sidan
härav hänsyn av icke-affärsmässig natur anses böra tas, bör initiativ tUl
sådana avvikelser enligt kollegiet tas av Kungl. Maj:t eUer av särskilt utsedd
rayndighet eUer delegation. Budgetulredningen förordar att regeringen vid
behov under löpande budgetår utfärdar allraänna riktlinjer på grundval av den
aktuella konjunkturbedömningen om alt särskild uppraärksarahet under de
närraaste månadema ägnas vissa regioner eUer närmgsgrenar raed tUlfälliga
sysselsättningssvårigheter.
Prop. 1973: 73 52
Som
jag tidigare framhållit bör en grundläggande princip för myndighetemas
upphandling vara att denna bedrivs affärsmässigt. I vissa fall finns emellertid
skäl att lägga vidare bedöraningar på ett upphandlingsärende än vad en strikt
tillärapning av denna princip tillåter. Jag vill i detta samraanhang särskilt
närana försvars-, sysselsättnings- och försörjningsberedskapsskäl. Beslut i
upphandlingsärende där sådana vidare bedömningar kan ifrågakomma, bör enligt
min raening ankoraraa på Kungl, Maj:t.
Redan
nu finns regler för att hänskjuta viss typ av ärenden till Kungl, Maj:t, då en
avvägning mellan affärsmässiga och andra hänsyn behövs. Det är möjligt alt sådana
regler i fraratiden kan koraraa alt utfärdas även för andra typer av ärenden.
Jag anser det emellertid inle praktiskt möjligt att annat än i begränsad
utsträckning genom preciserade regler för upphandlande myndighet ange de fall
då ärenden bör underställas Kungl. Ma}:t för sådana avvägningar som jag nyss
nämnt. Generellt utformade regler skulle å andra sidan kunna leda till icke
önskvärda inskränkningar i myndigheternas handlingsfrihet och betungande
ad-ministiativa procedurer.
Enligt
min menmg är det naturligt att de upphandlande myndighetema medverkar till att
av statsmakterna uppställda raål för sarahällets utveckling uppnås. De bör
därför, även i fall då Kungl. Maj:t inte utfärdat särskilda föreskrifter
härora, underställa Kungl, Maj:t sådana upp-handlmgsärenden som uppenbart är av
väsentiig betydelse raed hänsyn till av samhället uppställda mål på centrala
oraråden. Jag vill understryka att det skall röra sig om fall av väsentiig
betydelse liksom det skaU vara uppenbart att affärsmässigheten kan behöva vägas
mot andra hänsyn. De upphandlande rayndighetema bör med hänsyn härtill utan
alltför ingående bedömningar kunna avgöra ora en upphandling medför sådana
konsekvenser att ärendet bör underställas Kungl, Maj:t,
När
underställning till Kungl, Maj:t bedöras komraa i fråga bör denna ske på ett så
tidigt stadium sora raöjligt. Jag kan emeUertid förutse att i vissa fall sådan
underställning kan koraraa ifråga först efter det anbud inhämtats. Jag delar
därför komraitléns bedöraning att lidpunkten för underställning får bedömas
från fall till fall.
Vissa
remissinstanser anser att ersättning bör utgå för de merkostnader som kan
uppstå om man frångår en affärsmässig bedömning. Jag anser att även detta får
avgöras från fall till fall,
I
detta samraanhang vill jag la upp frågan om den statiiga upphandlingen av
datamaskiner. Som jag tidigare nämnt har Kungl, Maj:t förbehållit sig
beslutanderätten då det gäller inköp av dataraaskiner ra, ra. Den saraordning
av den statliga upphandlingen på delta oraråde som härigenom korarait till
stånd omfattar dock inte de affärsdrivande verken. Dessa verks upphandling av
dataraaskiner uppgår eraellertid nuraera till betydande belopp. Jag finner det
därför
Prop. 1973: 73 53
naturligt
att samordningen på detta oraråde utvidgas till att gälla även affärsdrivande
verk. Detta bör ske genora att upphandlingsärenden av detta slag norraalt
underställs Kimgl, Maj:ts prövning. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t
föreskrifter härora.
Jag
övergår nu till att beröra frågan ora upphandlingen som ett medel i
sysselsättningspolitiken. Den offentliga upphandUngen används sora jag tidigare
närant i vissa lägen i detta syfte. Statsmakterna har fastställt riktUnjer för
denna verksarahet (prop, 1966: 52, SU 1966: 107, rskr 1966: 251). EnUgt dessa
får arbetsraarknadsstyrelsen (AMS) lägga ut s. k. rådrurasbeställningar hos
industriföretag sora varslat ora friställning av anställda i större
orafattning till följd av driflinskränkning eller driftnedläggelse.
Besläraraelserna i upphandlingskungörelsen ora infordrande av anbud behöver
därvid inle tillärapas. Orafattningen av beställningarna har varit
förhållandevis begränsad. Enligt de nämnda riktlinjerna kan Kungl. Maj:t även
besluta ora tidigareläggning av beställningar till viss bransch särat raedge
statliga bidrag tUl korarauner sora på samma sätt tidigarelägger beställningar
i syfte alt främja sysselsättningen. En sådan saralad utläggning av
industribeställningar har skett i större skala senast åren 19671968 och
19711972. Koraraittén har närmare analyserat förfarandet och effekterna av
tidigareläggningen vid det förra tillfället.
Koraraittén anser att
upphandlingen även i fortsättningen bör utnyttjas sora ett medel i
sysselsättningspolitiken och detta har fått stöd hos reraissinstanserna. Jag
delar komraitléns uppfattning. Tidigareläggning av industribeställningar är
ett viktigt instrument för att stimulera sysselsättningen vid en
konjunkturavraattning. Förfarandet förutsätter dock tillgång till goda
investeringsobjekt och ställer därför krav på myndigheternas planering. Det är
angeläget alt berörda myndigheter noggrant prövar att beställningarna får
positiv sysselsättningseffekt. Jag anser vidare att erfarenheterna av systemet
med rådrumsbeställningar är goda och att detla bör tUlämpas även i
fortsättningen.
Koraraittén har gjort
värdefulla påpekanden om det administrativa förfarandet vid tldigareläggningama
åren 19671968. Erfarenheterna understryker vikten av god planering och snabb
handläggning. När det gäller koraraunala industribeställningar är det
väsentligt alt tillse att de verkligen tidigareläggs i förhållande till den
planerade anskaffningsverksamheten för löpande komraunala budgetår.
Jag
delar konmiitténs uppfattning att det är fördelaktigt med på förhand angivna regler
för ersättning till statliga myndigheter och kommuner vid tidigareläggning av
beställningar. Härigenom kan beställarna i sin planering beräkna vUka
ersättningar sora koraraer att utgå. Något dröjsraål raed en beställning
behöver inte uppkorania på grund av oklarhet ora ersättningens storlek.
5
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 73
Prop. 1973: 73 54
Koraraittén
föreslår fortsatt tUlärapning av gällande principer för finansiering av
affärsverkens, sjöfartsverkels och vägverkets tidigarelagda beställningar.
Principerna godkändes av riksdagen år 1969 (prop. 1969: 1 bU. 19, SU 1969: 117,
rskr 1969: 295). De innebär aU sådan upphandling i norraalfallet
schablonmässigt ersätts med 10 % genom reducerad avskrivningsskyldighet. För
andra statliga myndigheter ställs särskUda raedel förskottsvis till förfogande
ora det likviditetsraässigt behövs. Kommittén förordar vidare att det vid
tidigareläggning av koraraunala beställningar även fortsättningsvis normalt bör
utgå statligt bidrag om 20 % av beställningarnas värde.
Några
remissinstanser anser alt ersättningen bör vara densamraa oavsett ora
beställaren är statlig eller koraraunal. För egen del anser jag att de statliga
myndighetema har en allraän skyldighet att raedverka till att den ekonoraiska
politikens raål uppnås. För koraraunernas del bör bidraget även ha en
sliraulerande verkan. Erfarenhetema av nuvarande ersättningsregler är i
huvudsak goda. Jag ser därför ingen anledning att föreslå någon ändring.
Jag delar vidare
koraraitténs uppfattning att systeraet med senareläggning av beställningar och
leveransuppskov i högkonjunkturlägen kan vara ett lämpligt ekonomisk-politiskt
medel. Jag vill i detta sammanhang erinra ora att budgetutredningen överväger
hur den statiiga in-vesteringsverksaraheten skall kunna anpassas efter
stabiliseringspolitikens krav.
Koraraittén berör
översiktligt frågan huruvida upphandling för biståndsmedel kan anpassas efter
sysselsättningsläget i vårt land inom ramen för gällande riktlinjer för
Sveriges utvecklingsbistånd. Jag vill i detta samraanhang erinra ora vad
ministern för utrikes ärendena anförde i årets statsverksproposilion vid
anmälan av fråga om anslag lill utvecklingssamarbete (prop. 1973: 1 bil. 5).
Han framhöll därvid bl. a. att raan i högre grad än hittills bör beakta biståndsverksarahetens
sarahällsekonoraiska effekter och att det i första hand är önskvärt alt
undersöka raöjligheterna att raildra verkningama på betalningsbalansen särat
stiraulera sysselsättningen i Sverige. Det är därvid naturligt att
varubiståndet särskUt inriktas på sådana oraråden där svenskt näringsliv
besitter särskild konkurrensförmåga. Frågan om biståndsleve-ransemas betydelse
i detta hänseende berörs även i direktiven för de sakkunniga sora nyligen
tillkallats raed uppdrag att företa en utredning angående Sveriges
utvecklingssamarbete med u-länderaa. De sakkunniga bör enligt direktiven
utforraa riktlinjer för biståndsverksaraheten och därvid beakta denna
upphandlings betydelse för sysselsättningen i vårt land.
Den
statUga upphandlingen kan även ses sora ett medel inom ramen för
regionalpolitiken. Statsraakterna har nyligen antagit ett regionalpoli-
Prop.
1973: 73 55
tiskt
handlingsprograra ra. ra. (prop. 1972:111 bU. 1, InU 1972:28, rskr 1972: 347).
TUl regionalpolitiken hänfördes härvid strävanden sora har tUl syfte att förena
ett effektivare resursutnyttjande på kortare och längre sikt särat ökad
ekonoraisk tillväxt raed förbättrad järavikt i den näringsgeografiska
utvecklingen. Hit hör bl, a. Insatser för att förbättra den industriella railjon
exerapelvis genora förbättrad service till raindre och raedelstora företag.
Enligt gällande
upphandlingskungörelse får regionalpolitiska hänsyn inte tas vid
anbudsprövningen. Enbart affärsraässiga synpunkter skall gälla för
rayndighetema vid deras prövning av anbuden. Koraraitténs förslag till nya
upphandllngsregler innebär inte någon ändring härvidlag. Jag ansluter mig till
koraraitténs förslag på denna punkt raen vUl peka på att upphandlingsärenden
raed betydelsefulla regionalpolitiska konsekvenser i vissa fall enligt de
riktiinjer jag redovisat i det föregående kan behöva understäUas Kungl. Maj:t
för en saralad bedöraning.
Korarailtén förordar alt
raan inora raraen för principen ora affärsraässighet använder den statliga
upphandlingen som ett regionalpolitiskt medel och detta tUlstyrks av flertalet
remissinstanser. Komraittén uppehåller sig frärast vid de problera sora finns
för företag i de fyra nordligaste länen. Den frarahåller dock att de
svårigheter att konkurrera sora föreligger för dessa företag i stor
utsträckning kan sägas gälla för mindre och medelstora företag i allraänhet.
Liknande synpunkter fraraförs av några reraissinstanser. Även jag kan
instäraraa i en sådan bedöraning. De raindre företagen har, oavsett var de är
belägna, inte alltid tillräcklig kännedora ora statlig upphandling och de
saknar ofta raöjlighet att systeraatiskt bevaka denna upphandling. Myndighetemas
beställningar rör sig dessutora ofta ora raycket stora belopp varför frärast
större företag kan göra sig gällande. Det är därför ett näringspolitiskt
intresse att stärka de raindre och medelstora företagens ställning i den
statliga upphandlingen. Härutöver bör man självfallet där så kan ske
eftersträva regionalpoliliska effekter genom upphandlingen. Jag avser först beröra
frågan ora åtgärder för de mindre och raedelstora företagen i allmänhet och
därefter frågan om vissa insatser av regionalpolitisk natur.
En allraän förutsättning
för förslagen till åtgärder på detta oraråde är enligt rain raening att det i
första hand raåste ankoraraa på de raindre och raedelstora företagen själva att
aktivera sina insatser för att öka försäljningen till de statliga
rayndighetema. Dessa företag bör självfallet enligt gängse praxis inora
affärslivet ha ansvaret för att deras varor och. tjänster erbjuds bestäUarsidan
genora en aktiv marknadsföring. Jag vUl i detta samraanhang peka på den
möjlighet som företagen har att genom Tidning för leveranser tUl staten få
information om aktuella upp handlingar.
Det
är dock väl förenligt med den gmndsyn som jag nyss redovisat
Prop. 1973: 73 56
att
även från statens sida åtgärder vidtas i syfte att ge de mindre och raedelstora
företagen bättre raöjligheter att konkurrera ora statliga beställningar. Jag
förordar efter sararåd raed chefen för inrikesdeparteraentet och i likhet med
flera reraissinstanser att företagarföreningama ges vidgade uppgifter på detla
oraråde. Jag anser att dessa föreningar genora sina direkta kontakter med
företagen är väl skickade att ge dessa bistånd och råd på upphandlingsorarådet.
För att underlätta företagarföreningarnas arbete bör dessa tillställas
branschvisa förteckningar över större statliga rayndigheters upphandling och
över större leverantörer sora vanligen anlitas. De större upphandlande
rayndigheterna bör vidare årligen tUl företagarföreningarna redovisa sitt
anskaffnings-prograra, i den del det är av särskilt intresse för de raindre och
raedelstora företagen. Det bör sedan ankoraraa på företagarföreningarna att
förraedla denna inforraation till förelagen. Jag vill i detla sararaanhang
peka pä möjligheterna att inforraera mindre och medelstora företag om
förestående upphandlingar genora alt infordra anbud genora annonsering. Jag
återkoraraer till denna fråga när jag behandlar saraordningen av den offentliga
upphandlingen.
Vissa
reraissinstanser har anfört att det systera, "Sraall Business Administration"
(SBA) som tillärapas i Förenta staterna, bör uppraärksararaas. Jag vill därvid
hänvisa till den redogörelse som lämnats i det föregående (sid. 45).
Vissa av SBA:s funktioner
fullgörs i Sverige i viss utsträckning av företagarföreningarna. Andra delar av
det araerikanska systemet är enligt min mening inte lärapliga att tillärapa
inom den statliga upphandlingen i vårt land. Jag avser då närmast förfarandet
att reservera viss del av upphandlingen för raindre företag, vilket skulle
strida mot våra förpliktelser i EFTA-samarbetet. Vidare är företagsstrukturen
annorlunda i vårt land. De större företagen har ofta ett syslera raed
underleveranser från raindre företag. Härigenora koraraer de mindre företagen
alt i tämligen stor utsträckning delta i upphandlingen utan att detta kräver
särskilda adrainistrativa åtgärder från statens sida. Tillärapningen i vårt
land av ett syslera liknande SBA skulle innebära ett stort ingrepp i de
upphandlande rayndighetemas arbete. I sararaanhanget bör man även beakta att
antalet företag sora tillverkar sarama produkt i vissa fall är begränsat. Av
praktiska skäl går det därför knappast att reservera en del av upphandlingen
för mindre företag ulan att det leder tUl fördyrad upphandUng eftersora det
inte alllid föreligger en faktisk konkurrenssituation. Jag anser därför att
det inte finns förutsättningar att i Sverige införa ett förfarande liknande
det sora tUlärapas i Förenta staterna. De av raig i det föregående förordade
åtgärderna bör på ett bättre sätt tiUgodose de nänmda företagens intresse.
Jag
övergår härefter till att beröra upphandlingen som ett regionalpolitiskt medel
inora raraen för upphandlragsreglema. Vad först gäller frå-
Prop.
1973: 73 57
gan
ora den geografiska orafattningen för regionalpoliliska åtgärder har
koraraittén inte ansett det ligga i sitt uppdrag att föreslå annan orafattning
än de fyra nordligaste länen. För försvarets myndigheter finns särskUda föreskrifter
för att främja upphandlingen från förelag i dessa län. I och för sig kan
arguraenl anföras för annan geografisk orafattning, exerapelvis det
lokallserlngspolitiska stödorarådet. Jag anser dock efter sararåd raed chefen
för inrikesdeparteraentet alt övervägande skäl talar för att de åtgärder sora
redovisas i det följande bör begränsas till de fyra näranda länen. Verkan av
åtgärderna blir näraligen starkare om området begränsas på detta sätt. Vidare
har dessa län en relativt överblickbar företagsstruktur sora gör det raöjligt
att bedöraa ora produktion verkligen ägt rura inora orarådet.
Jag har förut frarahållit
beträffande de raindre och raedelstora förelagen att dessa i första hand
själva genora olika åtgärder bör öka sina försälj ningsanslrängningar
genteraot de statUga rayndigheterna. Detsararaa gäller självfallet
norrlandsföretagen. Jag delar dock koraraitténs uppfattning att åtgärder bör
vidtas även från statens sida för att underlätta dessa företags försäljningar
till staten.
Enligt
koraraitténs uppfattning bör rayndigheterna inora raraen för gällande
upphandlingsbestäraraelser aktivt raedverka till att en ökad del av
upphandlingen läggs ut hos företag i de fyra nordligaste länen. Myndigheterna
bör i delta syfte inhärata anbud från sådana företag i dessa län sora kan
koraraa i fråga sora leverantörer. Koraraittén föreslår också att
norrlandsföretagen ges företräde vid anbud sora bedöras likvärdigt med annat
företags anbud. Vidare bör förteckningar över norrlandsföretagens
produktionskapacitet m. ra. upprättas av länsarbetsnäranderna i samråd med
företagarföreningarna och tillställas de större upphandlande rayndighetema.
Förteckningarna bör innehålla uppgift även ora norrlandsföretagens
produktionsinriktning, antal anställda, aktiekapital, produktionsvärde etc. i
syfte att ge en klar bild av i vilken utsträckning det finns företag i de fyra
länen som kan koraraa i fråga vid en viss upphandling.
Koraraittén föreslår
vidare alt varje upphandlande rayndighet åläggs att orabesörja alt beslut 1
upphandlingsärende i förra av protokoll eller raotsvarande koraraer berörda
norrlandsföretag till hända. För att rainska belastningen på rayndigheterna bör
dessa enhgt koramittén tUl-stäUas ett gemensarat serviceorgan för de fyra
nordligaste länen vUket sedan distribuerar dem till resp. företag försedda med
koraraentarer.
Koraraitténs
förslag har vunnit ett brett gensvar hos remissinstanserna. Åtgärderna bör
enligt min raening positivt kunna påverka norrlandsföretagens raöjligheter att
öka sina försäljningar lill de statliga myndigheterna. Jag finner det därför
lämpligt att den statliga upphandlingen på föreslaget sätt utnyttjas i syfte
att uppnå gynnsararaa regionalpolitiska effekter. Några reraissinstanser
ifrågasätter dock behovet av ett
Prop. 1973: 73 58
geraensaral
serviceorgan och förordar i stället att de av koraraittén föreslagna
serviceuppgifterna bör ankomma på resp. läns företagarförening. Sora jag
tidigare nämnt beträffande de mindre och medelstora företagen bör sådana
uppgifter enligt min mening ankoraraa på företagarföreningarna. Förslaget att
de upphandlande rayndigheterna skall åläggas alt sända protokoll tUl ett
geraensaral serviceorgan kan jag inte biträda raed hänsyn till det betydande
raerarbete sora detta skulle innebära. Jag vill dock peka på de raöjligheter
som redan idag finns att efter beslut i upphandlingsärende ta del av
handlingarna efter särskUd framställning ora detta.
Konmiittén
redovisar erfarenheterna av nu gällande regler för reraiss-förfärande inom
försvarssektorn. Koramittén har övervägt ora sararådsförfarandet bör
utsträckas också till civUa rayndigheter raen förordar inte detta.
Erfarenheterna av förfarandet hittUls tyder på att det haft en förhållandevis
liten betydelse. Koraraittén tar inte ställning lill huruvida det bör
tillärapas i fortsättningen för försvarets rayndigheter. Ora så bedöras vara
fallet anser koraraittén i syfte att förenkla handläggnmgen att samråd endast
bör ske för ärenden överstigande 100 000 kr.
Även
ora samrådsförfarandet hittills haft en relativt liten betydelse anser jag att
de inarbetade rutinema på försvarssektorn bör tillämpas t. v. Jag är dock i
likhet med koraraittén inte beredd att föreslå all ett liknande
sararådsförfärande införs för de civila myndighetema.
Den
offentliga upphandlingen på tekniskt avancerade områden har stor betydelse för
den industriella utvecklingen. Komraittén har enligt sina direktiv övervägt ora
en särskild beslutsordning behövs för denna upphandUng. Enligt koraraittén är
det svårt att avgränsa upphandlings-aspektema på tekniskt intressanta
beställningar från en vidare bedöraning av den industriella forsknings- och
utvecklingspolitiken. Koraraittén har därför visserligen skisserat vissa
riktluijer och förslag för att genora den offentliga upphandlingen främja
industrins utveckling på tekniskt avancerade områden, men ansett att frågan
borde prövas närraare i särskild ordning.
Den skisserade
beslutsordningen innebär att en särskild delegation inrättas, tiU vUken
rayndigheterna skaU anraäla upphandlingar på tekniskt avancerade oraråden. Ora
delegationen bedöraer en upphandling som industripoUliskt betydelsefull skall
den överlärana ärendet tUl Kungl. Maj:t för avgörande. Särskilda medel borde
enligt koraraittén finnas för att bestrida merkostnader som kan uppstå för
upphandlande myndigheter.
Flertalet
reraissinstanser ställer sig negativa tUl en särskUd delegation eller anser i
likhet raed koraraittén alt ytterligare utredning behövs. Styrelsen för
teknisk utveckling (STU) tillstyrker visserligen att ett forum skapas, där en
mera allsidig och övergripande bedömning
Prop.
1973: 73 59
av
offentlig upphandling kan ske, men anser att en eventuell delegation för
utvecklingsbeställningar bör ges tUlfälle att, med utgångspunkt från en kortare
försöksverksarahet, ge förslag till en närraare precisering av uppgifter och
befogenheter. Landsorganisationen i Sverige (LO) liksora
datainduslriutredningen uttalar sig för att en delegation tillsätts. LO
frarahåller att upphandlingen raåste betraktas sora ett viktigt näringspolitiskt
raedel. Delegationens prövning av upphandlingsärenden raåste enligt LO ske
raed utgångspunkt i vad sora från sara-hällelig synpunkt är en önskvärd
industriell utveckling. Ett intensifierat utredningsarbete inom tekniskt
avancerade branscher måste därför ske för alt skapa underlag för sarahällets
näringspolitiska organ att bedöraa vilken industriell struktur sora bör
frärajas.
För
egen del anser jag att den offentliga upphandlingen utgör ett viktigt
instruraent att fräraja den industriella utvecklingen i vårt land genora att
stimulera till forskning och utveckling på tekniskt avancerade områden. Den
offentliga upphandlingen kan på detta sätt koraplettera bl. a. STU:s insatser.
Delta bör kunna ske inora raraen för våra internationella förpliktelser.
Jag
delar koraraitténs uppfattning att en särskUd beslutsordning kan behövas för
att bereda upphandlingsärenden sora bedöras ha en gynnsara effekt på
industrins utveckling och att det är önskvärt raed ett saraarbele raellan
staten och koraraunerna på detta område. Jag är eraellertid inte beredd att nu
tillstyrka att det av komraittén skisserade förslaget genoraförs. Frågan bör,
raot bakgrund av såväl koraraitténs sora reraissinstansernas synpunkter,
ytterligare utredas. Chefen för industrideparteraentet koraraer därför senare
att föreslå att STU får i uppdrag att göra en sådan utredning. Det ankomraer på
Kungl, Maj:t att besluta ora erforderliga åtgärder.
Jag
övergår nu till frågan ora samordning inom den offentliga upphandlingen, F. n,
förekoraraer viss saraordning raellan upphandlande statliga rayndigheter bl, a,
genora s. k, avropsavtal. Vidare finns en tUl RRV knuten saraarbetsdelegation
raed representanter för större upphandlande rayndigheter i vilken
upphandlingsfrågor diskuterats, Koramittén anser för sin del att ökade krav
ställs på samverkan raellan upphandlande rayndigheter, Tillkorasten av
enhetliga upphandlingsbestäraraelser för såväl den statliga sora den
koraraunala sektom, vilka jag återkoraraer till i det följande, anses vidare
raedföra att ett systematiskt och utvidgat saraarbete mellan stat och komraun
raåste koraraa till stånd, Koraraittén föreslår därför att den lill RRV knutna
saraar-betsdelegationen för upphandlingsfrågor ges vidgade uppgifter och en
fastare organisatorisk förra. Delegationen föreslås även i fortsättningen vara
knuten till RRV sora ett rådgivande organ.
Enligt
den överenskoraraelse sora träffals raellan koraraittén och
Prop. 1973: 73 60
RRV
å ena sidan och Svenska koraraunförbundet och Svenska landstingsförbundet å
andra sidan, till vilken jag återkommer i det följande, skall RRV och förbunden
verka för att statliga och koraraunala bestäraraelser utforraas på ett så
likarlat sätt som möjUgt, För behandlmg av frågor som berör såväl staten som koraraunerna
har koraraunförbunden förklarat sig beredda att ingå i den föreslagna
delegationen.
Flertalet
reraissinstanser ställer sig positiva till koraraitténs förslag. Vägverket tar
upp frågan om den föreslagna delegationens anknytning till RRV och förordar alt
den i stället bör svara för sin verksarahet direkt inför Kungl, Maj:t, Även
statskontoret anser att ett sådant alternativ bör övervägas.
Jag
delar i allt väsentligt koramitténs synpunkter och anser att en saraordning
under medverkan av en särskUd delegation kan leda liU betydande fördelar i den
offentliga upphandlingen. Ett samarbete raellan staten och koraraunerna är
enligt min mening angeläget och det är därför raed tillfredsställelse som jag
konstaterar att Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
förklarat sig beredda att ingå i den föreslagna delegationen. Delegationen bör
även fortsättningsvis vara knuten till RRV som rådgivande organ med uppgift
att bistå RRV vid behandlingen av upphandlingsfrågor och till verket inkoraraa
raed förslag tUl ökad saraordning och rationalisering av den offentiiga
upphandlingen på de oraråden sora kommittén angivit. Jag har för avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t erforderliga ändringar i den nuvarande
samarbetsdelegalionens uppgifter och organisatoriska förra. Kostnader för
sekretariatsgöromål särat ersättning till ledaraöter bör belasta anslaget till
RRV.
Koramittén understryker
att en viktig uppgift för den föreslagna delegationen bör vara att främja
praktisk inköpssamordning, Koraraitténs förslag i detta avseende tas upp av
några reraissinstanser. Svensk industriförening pekar på att en för långt
driven inköpssaraordning kan få negativa konsekvenser för raindre och
raedelstora företag på grund av att dessa inte kan konkurrera ora alltför stora
beställningar.
För
egen del vill jag framhåUa behovet av inköpssamordning med hänsyn tUl de
uppenbara fördelar detla kan medföra. Av särskilt intresse är att delegationen
överväger lärapliga forraer för praktisk inköpssaraordning mellan staten och
komraunerna. Vad gäller de raindre och medelstora företagen vill jag hänvisa
till vad jag tidigare anfört beträffande denna grupp av företag. Den föreslagna
delegationen bör vidare ägna uppmärksamhet ål raöjligheterna att fräraja
upphandling från dessa förelag. Den bör därvid överväga frågan ora att ge de
näranda företagen bättre inforraation ora föreslående upphandlingar, bl, a,
genom att i ökad utsträckning annonsera sådana upphandlingar, vilket enligt
gällande regler skall ske i Tidning för leveranser till staten.
Prop. 1973: 73 61
Koraraittén
har utarbetat ett förslag lill nya upphandlingsregler. Delta förslag kan jag i
huvudsak biträda. Det ankoraraer på Kungl. Maj:t att besluta ora sådana regler.
För riksdagens inforraation redovisar och koraraenterar jag i det följande
huvuddragen i kommitténs förslag.
Jag
vill inledningsvis liksom reraissinstanserna ansluta raig lill koramitténs
uppfattning att behov föreligger av en modernisering av upphandlingsreglerna,
som ger vidare raraar för ett affärsmässigt handlande.
Som jag redan berört
föreslår kommittén en konstruktion med en kungörelse sora endast innehåller
grundläggande regler koraplelterad med tillämpningsanvisningar utfärdade på
rayndighetsnivå. Remissinstanserna ställer sig överlag positiva härtill. Några
remissinstanser framför dock betänkligheter mot förslaget att anvisningarna bör
utfärdas av RRV. De förordar i stället att också anvisningarna utfärdas av
Kungl, Maj:t.
För
egen del anser jag, som jag tidigare frarahållit, kommitténs förslag till uppläggning
av de nya föreskrifterna lärapligt. Uppgiften att utarbeta anvisningarna bör
åvUa RRV.
Enligt
koramitténs förslag skall de nya upphandlingsreglerna gälla för samtliga
statliga rayndigheter. F. n. är AMS och överstyrelsen för ekonoraiskt försvar
(ÖEF) undantagna från bestäraraelsema i nu gällande upphandlingskungörelse.
AMS har i slort ingen erinran raot att tillärapa de nya bestäraraelsema. ÖEF
understryker däreraot att verket även i fortsättningen bör bli undantaget från
de statliga upphandlingsbestäraraelserna, ÖEF frarahåller att behov föreUgger
att kunna göra avsteg från affärsmässigheten för att beakta
beredskapssynpunkter utan att frågan först hänskjuts till Kungl, Maj:t. Även
förenade fabriksverken (FFV) ifrågasätter, med hänvisning tUl sin ställning
som affärsverk, om verket bör underkastas upphandlingsreglerna.
Jag
anser att samtliga myndigheter i princip bör tillärapa de nya föreskrifterna.
För AMS kan dock i särskilda fall med hänsyn till upphandlingens syfte behövas
en något större handlingsfrihet än föreskrifterna medger, ÖEF bör vidare raed
hänsyn tUl verkets speciella uppgifter raedges undantag i samraa utsträckning
sora hittills,
I raotsats tiU nu gällande
upphandlingskungörelse orafattar förslaget till nya regler även inköp av
tjänster. Flertalet reraissinstanser, sora yttrat sig i denna fråga,
tillstyrker detta, Soraliga ifrågasätter dock ora reglerna utforraals så att
de lämpar sig för upphandling av alla slags tjänster och nämner därvid
särskilt konsulttjänster. Svårigheter anses raånga gånger föreligga vid
konsultupphandling att utforraa ett entydigt anbudsunderlag. För egen del
anser jag att tillämpningsområdet för de nya reglerna bör orafatta även
upphandling av tjänster. Denna upphandling är av betydande orafattning. Den
bör därför regleras genora fasta regler på affärsraässiga grunder. Jag anser
att de särskilda problera
Prop. 1973: 73 62
sora
kan vara förenade med upphandling av konsulttjänster bör uppmärksammas i
anvisningama till kungörelsen.
Koraraitténs
förslag tUl nya regler innehåller tre upphandluigsforraer, sluten upphandling,
förhandUngsupphandling och direktupphandling. Sluten upphandUng motsvarar det
upphandlingssätt sora traditionellt använts inora statlig upphandling sedan
lång tid tillbaka. De båda andra upphandlingsformerna har däremot ingen direkt
motsvarighet i nu gällande upphandlingskungörelse. Förhandllngsupphandling
innebär att avslut får föregås av förhandlingar raed anbudsgivarna. Anbud
skall dock på sedvanligt sätt infordras i konkurrens. Direktupphandling får ske
utan att anbud infordras i särskild ordning. Denna förra är avsedd endast för
upphandling till sraärre belopp.
Reraissinstanserna
tillstyrker över lag kommitténs förslag till upphandlingsformer. Från några
håll framhålls dock vikten av att den nya upphandlingsformen
förhandlingsupphandling används restriktivt.
Jag
finner koraraitténs förslag väl grundat. Den upphandlingsforra bör väljas sora
med häns)'n tUl affärsmässigheten bedöras läraplig i varje särskUt fall. Det
ankoraraer på RRV att vid sin fortiöpande förvaltningsrevision följa upp
rayndigheternas val av upphandlingsforra.
Koraraittén
föreslår inte någon ändring i nu gällande bestäraraelse att myndighet får medge
leverantör räntefritt förskott på betalning raen frarahåller alt starka skäl
talar för generell räntebeläggning. Bland remissinstanserna förekommer delade
raeningar. Frågan prövas f. n. av budgetutredningen. I avvaktan härpå bör
nuvarande regler ora räntefritt förskott enligt rain raening tUlärapas t. v.
I
detta saramanhang vill jag något beröra forraema för upphandling av statliga
byggnads- och anläggningsarbeten. Sedan år 1969 skall sådan upphandling ske
till fast pris utan indexreglering ora tiden från anbud till arbetenas
färdigställande är kortare än två år. Enligt gällande bestäraraelser
(cirkuläret 1971: 754) bör även i övriga fall byggnads- och anläggningsarbeten
upphandlas lill fast pris. Enligt rain raening är det angeläget att upphandling
av byggnadsarbeten ra. ra. i stor utsträckning sker tUl fast pris även i
fortsättningen. Enligt nuvarande regler kan det avtalade priset ändras bl, a,
på grund av onorraala prisstegringar på raaterial. Byggnadsstyrelsen har
bedrivit vissa försök raed upphandling där bestärada regler tagits in i
kontrakten om ändruigar av det avtalade priset på grund av onorraala
raaterialprisstegringar. Det kan koraraa att visa sig fördelaktigt raed en raer
allraän användning av sådana regler vid upphandling av byggnads- och
anläggningsarbeten. Det ankoraraer på Kungl, Maj:t att besluta ora den ändring
av besläraraelserna som behövs för alt göra delta möjligt. För att underlätta
en fortlöpande anpassning av upphandlingsreglerna bör utvecklingen och
tiUämpningen av reglerna följas av RRV. Dessa frågor bör också kunna behandlas
av den delegation för upphandlingsfrågor som jag tidigare berört.
Prop.
1973: 73 63
Som
jag förut närant har frågan ora enhetliga regler för den kommunala
upphandlingen ett flertal gånger aktualiserats genom motioner i riksdagen.
Härvid har föreslagits att den koraraunala upphandlingen skall underkastas
sararaa regler sora gäller för den statliga upphandlingen. Förslagen har
avvisats av riksdagen, sora ansett att en reglering av formerna för den
kommunala upphandlingen är en angelägenhet sora bör beslutas av koraraunerna
själva. Vid det senaste raotionstillfället, innan jag tillkallade
upphandlingskoraraittén, frarafördes liknande synpunkter. I bankoutskottets av
riksdagen godkända utlåtande (BaU 1967: 56) hänvisades till den rekoramendalion
i form av ett förslag till koraraunalt upphandlingsregleraente, det s. k.
norraalförslaget, sora utarbetats av Svenska koraraunförbundet, dåvarande
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Utskottet frarahöll
dock att ora den utfärdade rekoraraendationen inte fick önskvärd effekt borde
en oraprövning av frågan ora formerna för reglering av den komraunala upphandlingen
aktualiseras.
Det av koraraunförbunden
utarbetade norraalförslaget anknyter inne-hållsraässigt nära till gällande
bestäraraelser för statlig upphandling. Det har dock visat sig att ett stort
antal korarauner ännu inte antagit förslaget. Detta gäller särskilt i fråga
ora priraärkoraraunema. Detta Innebär att raånga korarauner saknar fasta regler
för sin upphandling.
Jag frarahöll i direktiven
till upphandlingskoraraittén att det är ett betydande samhällsekonoraiskt
intresse att de kommunala rayndigheternas upphandling sker i forraer sora är
ägnade alt fräraja en rationell utveckling inora näringslivet. Denna
upphandling är av raycket stor omfattning. Den torde f. n. uppgå tUl omkring
16 000 railj. kr. per år, vilket är avsevärt mer än den årliga statliga
upphandlingen.
Jag
insläraraer helt i kommitténs uppfattning att fasta regler bör komma lill stånd
även för den koraraunala upphandlingen och att dessa regler så långt det är
praktiskt möjligt bör överensstämma raed vad som gäUer för statlig upphandling.
Härigenora uppnås ett enhetligt uppträdande för hela den offentliga sektorn,
vilket är av stort värde såväl för de upphandlande rayndigheterna sora för
leverantörerna.
För att nå det avsedda
resultatet kan, såsora koraraittén frarahåller, olika raöjligheter övervägas.
En raöjlighet är att gå lagstiftningsvägen. En annan är att i samband med
statsbidrag till koraraunerna föreskriva att de statiiga upphandlragsreglema
skall tillärapas vid upphandling sora finansieras raed statiiga bidrag. En
tredje raöjlighet är att raan på frivUlig väg får tUl stånd en överensstämmelse
meUan de komraunala och statliga reglerna.
Koramittén
har förordat att man på frivillig väg bör söka få tUl stånd enhetliga regler.
Komraittén har därför haft överläggningar i frågan med Svenska komraunförbundet
och Svenska landstingsförbundet. Överläggningama har resulterat i att en
överenskoraraelse träffats rael-
Prop. 1973: 73 64
lan
koraraittén och RRV å ena sidan och koraraunförbunden å andra sidan. Förbunden
har funnit att koraraitténs förslag till nya upphandlingsregler för staten är
lärapligt även för koraraunal upphandling. De har därför i överenskoraraelsen
utfäst sig att utarbeta ett nytt förslag till koraraunalt
upphandlingsregleraente raed tillhörande tiUärapningsanvisningar. Enligt
överenskoraraelsen skall raan härvid sträva efter att raed beaktande av de i
några avseenden speciella komraunala förhållandena så nära som möjligt
ansluta regleraentet och anvisningama till de föreslagna statliga reglerna. Det
förutsätts i överenskoraraelsen att regleraente och anvisningar skall antas av
fullmäktige i primärkoraraunerna och av landstingen.
Förslaget att enhetliga
regler skall gälla för statlig och koraraunal upphandling har genoragående
tillstyrkts av reraissinstanserna. Från några håll framförs dock betänkligheter
i fråga ora den väg som valts. Sålunda förordar näringsfrihetsorabudsraannen
(NO) att frågan löses genom lagstiftning. Denna väg aktualiseras även av
statskontoret, komraerskollegiura och LO, Svensk industriförening säger sig
inle ha stora förhoppningar ora att en frivillig överenskoraraelse kan leda
till det resultat sora avses.
För
egen del anser jag det vara ett starkt sarahällsekonoraiskt intresse alt även
den komraunala upphandlingen sker enligt enhetliga regler och i rationeUa
former. Det bör även vara ett väsentiigt komraunalt intresse inte rainst från
ekonoraisk synpunkt. En tiUärapning av fasta norraer vid upphandlingen bör
vidare bidra till att koraraunerna undgår den kritik för bristande objektivitet
sora enligt koraraittén inte sällan riklats raot fraraför allt de mindre
komraunernas upphandling. Ett antagande av de föreslagna reglerna underlättas
enligt min mening av de pågående kommunsararaanläggningarna.
Mot
bakgrund av det anförda förordar jag alt raan söker uppnå en tillärapning av
enhetliga regler för statlig och koraraunal upphandling på det sätt sora den
förut näranda överenskoraraelsen förutsätter. Jag förutsätter självfallet alt
kommuner och landsting komraer alt känna sitt ansvar och lojalt följa
koraraunförbundens rekoraraendation. Det av några reraissinstanser förordade
lagstiftningsalternativet bör övervägas först om rekommendationen inte får
avsedd effekt. Jag avser att hålla mig underrättad om i vad raån de föreslagna
reglerna koraraer att antas av korarauner och landsting.
Svenska
byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges industriförbund föreslår som en
komplettering till rekoraraendationen att Kungl, Maj:t föreskriver att
koraraunala arbeten, för vilka statsbidrag ulgår, skall upphandlas enligt de
statliga reglerna, vilket skulle kunna stiraulera till antagande av det
föreslagna kommunala upphandlingsregleraentet. Även denna fråga bör enligt rain
raening bedöraas mot bakgrunden av rekommendationens effekt.
Prop. 1973: 73 65
Enligt
överenskomraelsen raotiverar de föreslagna ökade möjligheterna tUl upphandlmg
i friare form en mera intensiv revision av upphandlingsverksamheten,
Komraunförbunden och RRV har överenskora-rait att delge varandra sina
erfarenheter av revisionsverksaraheten. Jag finner detta vara värdefullt.
I koraraunförbundens
förslag tiU nytt upphandlingsregleraente ingår en bestäraraelse att reglementet
inte skall tillärapas vid upphandling från företag sora ägs av en eller flera
korarauner eller sararaanslulning av korarauner. Härraed avses bl. a.
Landstingens inköpscentral och Kommunaktiebolaget. NO har i sitt
remissyttrande fraraförl betänkligheter raot en sådan undantagsregel. Jag vill
dock frarahålla att denna regel endast gäller under förutsättning att sådant
företag vid sin egen upphandling tillärapat sararaa regler som anges i
reglementet. Detta innebär en skärpning i förhållande tUl vad sora gäller
enligt nuvarande norraalförslag. Jag anser dock att tillämpningen av denna
undanlagsregel noggrant bör följas upp.
Jag
vill avslutningsvis ta upp frågan om det internationella samarbetet på
upphancUlngsonirådet. De internationella åtaganden som Sverige hittUls gjort på
detla område har skett inora raraen för den Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA). Dessa åtaganden avser upphandling av varor.
I princip innebär EFTA-bestämmelserna att statliga myndigheter eller av staten
kontrollerade organ vid sin upphandling inte får diskriminera mot företag i
andra raedlerasländer. Undantag från denna princip finns dock.
Koraraittén har bedömt de
fraralagda förslagen mot bakgrund av EFTA-åtagandena, Man har i detta avseende
särskilt analyserat förfarandet vid tidigareläggningen av
industribeställningar vintern 1967 1968 med hänsyn till alt del svenska
förfarandet att utnyttja offentlig upphandling som ett medel i
sysselsättningspolitiken raött viss kritik i EFTA. Kommittén har vid sin
undersökning inte funnit att EFTA-förpliktelserna åsidosatts vare sig vid den
statiiga eller den koraraunala upphandlingen, Koramittén konstaterar vidare att
EFTA-diskussionerna inle klarlagt att hittillsvarande åtgärder strider mot
EFTA-konventionen utan raöjligen att de från vissa synpunkter kan diskuteras.
Inte heller i övrigt har komraittén funnit att Sveriges EFTA-åtaganden utgör
något avgörande hmder för genomförande av koraraitténs förslag. Koramittén
konstaterar dock att längre gående åtgärder, exempelvis i syfte att systeraatiskt
stödja företag i viss region, kan leda till konflikt raed Sveriges åtaganden inora
EFTA.
Korarailtén
redogör även för övrig internationell verksarahet på upphandlingsorarådet, frärast
inora OECD, sora berör Sverige.
De
reraissinstanser som yttrat sig i frågan berör motsättningen mellan önskemålet
om intern handlingsfrihet på upphandlingsområdet och
Prop. 1973: 73 66
den
internationella disciplin sora raan anser önskvärd och till fördel för Sverige.
Kommerskollegium anser sålunda en intemationell disciplin på upphandlingsorarådet
vara till fördel för Sverige och förordar att man från svensk sida fortsätter
strävandena att uppnå detta. Därvid bör det enligt kollegiet vara en angelägen
uppgift att precisera de undantag från icke-diskriraineringsprincipen som kan
anses nödvändiga. Sveriges industriförbund finner det raindre lärapligt att
fastställa nya riktlinjer för den svenska upphandlingspolitiken innan en uppgörelse
på detla oraråde uppnåtts med de europeiska gemenskaperna (EG). Förbundet anser
att Sverige inte ensarat kan företräda en öppen liberal inställning ora inte sararaa
öppenhet visas oss från andra länder. Förutsättningar borde dock enligt
förbundet finnas för bilaterala överläggningar raed enskilda länder eller
grupper av länder ora ökad liberalisering på upphandlingsorarådet.
För
egen del anser jag alt det är raöjligt att genoraföra de förslag sora jag här
framlagt utan att komma i konflikt med EFTA-reglerna. De föreslagna
upphandlingsreglerna baserar sig på sararaa grundläggande princip ora affärsraässighet
sora EFTA-reglerna. Till detta koraraer de i Sverige gällande principerna ora
offentlighet och rättssäkerhet som sträcker sig längre än vad som erfordras
enligt dessa åtaganden. Att EFTA-reglerna dock sätter bestärada gränser för vår
handlingsfrihet, bl. a. när det gäller våra raöjligheter alt använda
upphandlingen för att fräraja regionalpolitiska syften, är uppenbart.
Sverige
deltar i de förhandlingar som sedan länge pågått i OECD om geraensararaa regler
på upphandlingsorarådet. Vi har också i våra diskussioner med EG förklarat oss
intresserade av en uppgörelse på detta område. Vid de fortsatta överläggningar ora
offentlig upphandling, sora Sverige i olika intemationella sararaanhang kan koraraa
att delta i, bör vi sträva efter att uppnå en icke-diskrirainationsregel med
sådana undantag som tUlgodoser våra intressen. Någon anledning att avvakta
sådana överläggningar innan nya svenska upphandlingsregler införs, finns dock
icke.
Jag
herasläller att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle
att
avge yttrande raed anledning av vad jag har anfört ora riktlinjer för den offentiiga
upphandlingen.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.
Ur
protokollet: Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730171
Doktrin (3)
- Henrik Grönberg, Objektivitetsprincipen i offentlig upphandling, FT 2019 nr 3 s. 337, på s. 342 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bo Westerhult, Den besynnerliga begravningsavgiften, FT 2016 nr 3 s. 401, på s. 403 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Curt Riberdahl, Miljöaspekter i kommunernas upphandling, FT 1988 nr 3 s. 95, på s. 97 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
79 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (68)
68 kopplingar i 40 dokument.
- SOU 2018:44 Möjligt, tillåtet och tillgängligt - förslag till enklare och flexiblare upphandlingsregler och vissa regler om överprövningsmål s. 137 · s. 145 om s. 49 · s. 558 i texten
- SOU 2005:22 Nya upphandlingsregler, del 1 i texten
- Prop. 2001/02:142 Ändringar i lagen om offentlig upphandling, m.m. s. 39 om s. 47 i texten
- SOU 2001:31 Mera värde för pengarna s. 70 om s. 50 · s. 73 · s. 74 om s. 14 · s. 74 om s. 20 · och 4 till i texten
- SOU 1999:149 Upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster s. 110 i texten
Rättsfall (4)
4 kopplingar.
- HFD 2018 ref. 60 om s. 48 i texten
- HFD 2011 ref. 29 om s. 49 i texten
- RÅ 1998 ref. 16 om s. 63 i texten
- RÅ 1997 ref. 40 i texten
Doktrin (7)
7 kopplingar i 6 dokument.
- ERT 2025 s. 379 s. 379 om s. 47 · s. 390 om s. 47 i texten
- FT 2019 s. 337 Henrik Grönberg, Objektivitetsprincipen i offentlig upphandling s. 342 i texten
- FT 2016 s. 401 Bo Westerhult, Den besynnerliga begravningsavgiften s. 403 i texten
- JT 2006/07 s. 384 s. 403 om s. 49 i texten
- Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1990 s. 143 i texten