KungI. Maj:ts proposition angående skolväsendets organisation i glesbygd m.m.
1973 · 81 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 78 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:77, KungI. Maj:ts proposition angående skolväsendets organisation i glesbygd m.m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts
proposition nr 77 år 1973 Prop. 1973:77
Nr 77
Kungl. Maj:ts proposition angående skolväsendets
organisation i glesbygd m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
INGVAR
CARLSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen anges vissa allmänna riktUnjer för bedömningen av skolväsendet i
glesbygder med vikande elevunderlag. För högstadiets del föreslås vissa
organisatoriska åtgärder för undervisningen vid skolor med endast en-två
klasser per årskurs. En garantiregel för minst ett språktillval och ett praktiskt-estetiskt
tillval föreslås för dessa skolor liksom möjlighet att samordna resurstimmarna
för hela enheten. Försöksverksamheten med s, k, årskurslösa högstadier
föreslås fortsätta i syfte att få underlag för en B-limplan för mindre
högstadieskolor. Möjligheterna till timplanejämkningar preciseras för att
möjliggöra bättre samordning mellan skolskjutstider och lästider.
För
gymnasieskolan föreslås försök med en alternativ organisationsmodell, särskild
samordnad gymnasieskola, för orter med ett elevunderlag av ca 300 16-åringar,
Den nya organisationsmodellen innebär ökad samordning och samläsning mellan
flera olika gymnasiala linjer, varigenom även skolor med svagt elevunderlag
ges möjlighet att erbjuda ett relativt allsidigt urval av utbildningslinjer.
Försöksverksamhet med samordning av korrespondensundervisning på gymnasial
nivå och den särskilda gymnasiala undervisningen i glesbygd föreslås i syfte
att finna en gemensam form för den gymnasiala utbildningen i glesbygd. Utbudet av
studievägar inom denna försöksverksamhet bör vara något aUsidigare än i
nuvarande former av försöksverksamhet med gymnasial undervisning i glesbygd.
1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 77
rrop. 1973:77
Utdrag
av protokoUet över utbildnuigsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Chefen
för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående skolväsendets organisation
i glesbygd m. m. och anför.
Prop.
1973:77
1 Inledning
Med
stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 tillkallade chefen för
inrikesdepartementet den 14 augusti samma år nio sak-kunnigai för att utreda
frågor rörande glesbygdsproblem. De sakkunniga har antagit namnet
glesbygdsutredningen. De sakkunniga har i februari 1972 lagt fram
delbetänkandet (Ds In 1972: 1) Utbildning i glesbygder. Efter remiss har
yttranden över betänkandet avgelts av socialstyrelsen, riksrevisionsverket
(RRV), skolöverstyrelsen (SÖ) som bifogat yttranden från länsskolnämnderna i
Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län , arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), centrala studiehjälpsnämnden (CSN), statens läroboksnämnd,
länsstyrelsen i Stockholms län som bifogat yttranden från länsskolnämnden i
Stockholms län, Norrtälje och Haninge kommuner samt samarbetsnämnden i
Vaxholm-Österåkers kommunblock , länsstyrelsen i Kalmar län som
bifogat yttranden från skolstyrelserna i Västerviks, Hultsfreds, Ölands-Äkerbo,
Vim-merby och Nybro kommuner, Oskarshamns kommun och arbetsgruppen för
glesbygdsfrågor i Kalmar län , länsstyrelsen i Gotlands län som bifogat
yttranden från skolstyrelsen i Gotlands kommun, länsarbetsnämnden i Gotlands
län och socialkonsulenterna i Gotlands län , länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län som bifogat yttranden från skolstyrelsen i Strömstads kommun och
Bohusläns sam-arbetskommitté , länsstyrelsen i Älvsborgs län som bifogat
yttranden från Benglsfors och Dals-Eds kommuner jämte skolstyrelserna i Marks
och Redvägs kommuner , länsstyrelsen i Värmlands län som bifogat
synpunkter från Torsby, Arvika, Sunne och Ärjängs kommuner, skolstyrelsen i
Filipstads kommun och Värmlands läns landsting , länsstyrelsen i Kopparbergs
län som bifogat yttranden från skolstyrelserna i Ludvika, Mora och Älvdalens
kommuner. Malungs kommun, Gävle-Dala FCO-dislrikt samt TCO-kommiltén Falun-Borlänge-Mora
, länsstyrelsen i Gävleborgs län som bifogat yttranden från Gävleborgs läns
landsting, Gävleborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet, skolstyrelsen i
Hudiksvalls kommun, Gävle-Dala FCO-distrikt, länsarbetsnämnden i Gävleborgs län
och Ljusdals kommun , länsstyrelsen i Västernorrlands län, länsstyrelsen i
Jämtlands län som bifogat yttranden från samarbetsnämnderna i Bräcke, Jär-
'
Landshövdingen Hans Gustafsson, riksdagsledamoten Frida Berglund, kanslirådet Ake
Fors, riksdagsledamöterna Bertil Jonasson och Carl-Wilhelm Lothigius,
kanslirådet Olof Pettersson, förre riksdagsledamoten Thore Sörlin, direktören
Lars Ågren samt riksdagsledamoten Bertil Öhvall,
Prop.
1973:77 4
pens,
Krokoms, Strömsunds och Svegs kommunblock , länsstyrelsen i Västerbottens län
som bifogat yttranden från Skellefteå, Vilhelmina och Vindelns kommuner,
skolstyrelserna i Lycksele, Sorsele och Storumans kommuner, pedagogiska
institutionen vid universitetet i Umeå samt socialkonsulenterna i Västerbottens
län , länsstyrelsen i Norrbottens län som bifogat synpunkter från
Arvidsjaurs, Älvsborgs och övertorneä kommuner samt skolstyrelsen i Kalix
kommun , utredningen om skolans inre arbete (SIA), Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Handikapporganisationernas
centralkommitté som bifogat yttrande från Riksförbundet mot allergi ,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Riksförbundet Hem och Skola, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Sveriges industriförbund samt Norrlandsförbundet,
Den 26 mars 1971 uppdrog Kungl,
Maj:t åt SÖ att inkomma med förslag till åtgärder för att med hänsyn till
skolans betydelse som samhäUelig serviceanordning upprätthålla undervisningen
vid skolenheter av grundskolans högstadium i kommuner inom glesbygdsområden
med vikande elevunderlag, särskilt med hänsyn till elevernas valmöjligheter
och rekryteringen av behöriga lärare, SÖ har med skrivelse den 23 augusti 1971
överlämnat förslag i ärendet. Efter remiss har yttranden över förslaget
avgetts av AMS, Svenska kommunförbundet, SACO samt TCO. Länsskolnämnden i
Jämtlands län har därjämte inkommit med skrivelse i ärendet.
Den 30 juni 1971 uppdrog Kungl.
Maj:t åt SÖ att senast den 1 mars 1972 inkomma med förslag rörande den
fortsatta planeringen av gymnasieskolan. Därvid skulle även beaktas
förhållandena i glesbygderna. SÖ har med skrivelser den 6 juni och den 20
november 1972 överlämnat förslag i ärendet.
I fråga om många av
förslagen fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets
skull berörs dock vissa sådana förslag.
2 Nuvarande bestämmelser
2.1 Dimensioneringen av skolväsendet m. m.
2.1.1
Grundskolan
För
grundskolan saknas bestämmelser om elevunderlag, upptagningsområde o. d.
Bestämmelser om minimiantal elever för alt en skolenhet skall upprätthållas
saknas sålunda. Skolstadgan innehåller däremot vissa bestämmelser om hur
klasstypen förändras med förändringar i elev-
Prop.
1973:77 5
antalet.
Enligt skolstadgan (1971: 235, ändrad senast 1973: 9) 5 kap, 15 § anordnas
klasser av följande huvudtyper:
Klasstyp Klassen
omfattar årskurserna
a 1,2
eller 3
b 12
eller 23 eller 13
A 4
eller högre årskurs
B
1 34 eller 56, eller för specialklass 78 eller 89
B
2 36 eller 46 eller för specialklass 79.
Därjämte
kan anordnas s. k. avvikande variant av B-form, innebärande andra
årskurskombinationer än här angivna. För alt sådan klasstyp skall få anordnas
krävs medgivande från länsskolnämnden eller i fråga om högstadiet från SÖ.
Klasstyp
b anordnas, om elevantalet i årskurserna 1 och 2 eller 2 och 3 varaktigt
understiger 25. Klasstyp B 1 anordnas, om elevantalet i årskurserna 3 och 4
resp. 5 och 6 varaktigt understiger 30. Klasstyp B 2 anordnas om elevantalet i
en B 1-klass omfattande årskurserna 36 varaktigt understiger 25. Klasser av B-form
utgör f. n. ca 10 % av samtliga klasser i alla landets skolor.
Beslut
om upprättande eller indragning av skolenhet av gmndskolan fattas av
vederbörande kommun. Länsskolnämnden har dock möjlighet att, om särskilda skäl föreUgger,
med ändring av kommunens beslut förordna att skolenhet skall upprättas eller
dras in fr. o. m. nästkommande läsår. Beslut om upprättande/indragning fattas
i samband med beslut om klassanordning för nästkommande läsår. I länsskolnämn-dens
fastställande av klassanordning anges grunderna för statsbidrag tiU kommunens
skolväsende.
Någon
i praxis tillämpad elevtalsgräns, vid vilken en indragning av skolenhet kan bli
aktuell, synes inte föreligga. Det finns exempel på att skolenheter bibehållits
trots att det sammanlagda elevantalet varit endast 56 elever. Ett flertal
skolenheter finns även där elevantalet i olika klasser endast uppgår till 610.
Att
så små skolenheter bibehålls beror på alt avstånden till närmast belägna skola
är för stora för de berörda åldersgrupperna. Flera olika faktorer spelar
således in vid bedömningen av om en skolenhet skall dras in eller inte, och de
olika faktorerna har allt efter omständigheterna varierande betydelse för det
slutliga ställningstagandet.
2.1.2
Gymnasieskolan
Vid
planeringen av gymnasieskolan gäller, att varje ort med gymnasieskola med
treåriga linjer som regel bör kunna erbjuda flertalet utbildningsvägar inom
skolformen. En gymnasieskolas upptagningsområde
Prop. 1973:77 6
kommer därför ofta att omfatta fler än en kommun. Enligt skolstadgan
7 kap. 6 § inrättas gymnasieskola av kommun eller landstingskommun efter
medgivande av SÖ. Ansökan om inrättande av gymnasieskola skall inges tUl
vederbörande länsskolnämnd, som med eget yttrande skall överlämna
framställningen till SÖ för prövning.
För planeringen av gymnasieskolan är landet indelat i
gymnasieregioner (g-regioner). Huvudorter för den gymnasiala utbildningen är
de orter, som har treåriga linjer (g-orter).
Antalet g-regioner är i dag över 120. Inom SÖ pågår f. n.
arbete med nytt regionsystem för gymnasieskoleplanering.
Sedan
läsåret 1958/59 bedrivs på ett antal orter i landet korrespondensundervisning
på gymnasial nivå. Undervisningen är som regel förlagd tiU områden, där
avstånden till konventionella gymnasieskolor är stora.
Sedan läsåret 1969/70 pågår försöksverksamhet i f. n, tre
kommuner, Pajala, Strömstad och' Malung, med särskild gymnasial undervisning i
glesbygd,
2.1.3 Vuxenutbildning
Kommun eller landstingskommun får anordna vuxenutbildning
efter medgivande av SÖ, Den kommunala skolstyrelsen eller landstingets
utbildningsnämnd beslutar om vilka kurser som sedan skall anordnas. För att
kurs skaU få anordnas fordras att antalet elever stadigvarande uppgår till
lägst tolv. Inom det allmänna stödområdet får dock på icke g-orter kurser anordnas,
om antalet elever stadigvarande är lägst åtta.
Särskild skolenhet för vuxenutbildning får inrättas om
utbildningen varaktigt motsvarar 16,5 poäng, varvid 1,5 poäng beräknas för
varje påbörjat 800-tal lektioner.
Inom de allmänna stödorlerna (med undantag för g-orter)
får lärare i grundskolan och gymnasieskolan i sin tjänst inräkna tjänstgöring
inom den kommunala vuxenutbildningen.
Två statliga skolor för vuxna finns i Norrköping resp.
Härnösand, Skolorna är riksrekryterande.
Statsbidrag
utgår enligt kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och friviUiga
folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329, ändrad senast 1972: 282) tiU
studiecirkelverksamhet bedriven inom de av staten godkända studieförbunden (f, n,
tio stycken). Som villkor för statsbidrag krävs bl, a, att antalet deltagare är
lägst fem och högst tjugu, att antalet studietimmar är lägst tjugu, fördelade
på minst fyra studieveckor och att ledaren för studiecirkeln godkänts av
vederbörande studieförbund. Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode
och studiemateriel, dock högst 30 kr, per studietimme. För aUmän studiecirkel
i svenska, engelska, samhällskunskap och matematik på grundskolenivå
Prop. 1973:77 7
s, k, prioriterade cirklar utgår ett ytterligare bidrag med högst 10 kr, per
studietimme jämte ett särskilt bidrag om 5 kr. per studietimme, avsett för
administration och uppsökande verksamhet. Vidare utgår statsbidrag till
resekostnader och traktamente för studiehandledare vid allmän
studiecirkelverksamhet och lärare inom den kommunala vuxenutbildningen i det
allmänna stödområdet utanför g-ort.
F.
n. utgår statsbidrag till något över 100 folkhögskolor. Statsbidrag ulgår med
100 % av de faktiska kostnaderna för löner åt lärare och skoUedare, lill löner m.
m. för viss annan personal samt till pedagogisk utrustning m. m. Tre olika
slags kurser får anordnas, sommarkurs, vinterkurs och ämneskurs. Sommarkurs
skall omfatta minst 13 veckor, vinter-kurs 2234 veckor, Vinlerkurs kan ingå i
en utbildning av två lUl tre års längd. Ämneskurs skall omfatta minst en vecka.
2.2
Pågående försöksverksamhet av betydelse för glesbygdsfrågoma
2.2.1
Försöksverksamhet med s. k. årskurslösa högstadier
Sedan
läsåret 1970/71 bedrivs försöksverksamhet med s. k. årskurslösa högstadier i
Norra Ny och Finnskoga-Dalby kommuner i Värmland. Läsåret 1972/73 utvidgades
försöksverksamheten efler medgivande från Kungl, Maj:t lill att omfatta även
Gällivare, Hallens, Ljusdals, Storumans och Örnsköldsviks kommuner.
Statsbidrag utgår till försöksverksamheten i högst den omfattning som svarar
mot kostnaderna för reguljärt organiserad undervisning, varvid inbesparingar på
driftbidraget lill följd av samläsning mellan årskurser får användas till lärarersätlande
hjälpmedel o, d. Försöksverksamheten står under vetenskaplig ledning av
pedagogiska institutionen vid universitetet i Göteborg,
För
alt möjliggöra samläsning har limtalet för varje ämne lagts samman för
samtliga tre årskurser och därefter delals med tre, varigenom varje årskurs får
samma limtal. Tredjedels lektionstimmar, dvs, 13 minuter, jämnas därvid ut
till 15 minuter. Ämnen som behöver längre arbetspass än vad som ryms inom
antalet veckotimmar läses varannan vecka.
De
prakliskl-estetiska ämnena kan ulan svårighet samläsas mellan olika årskurser.
I ämnet matematik använder man sig av det s, k, IMU-syslemel (IMU =
individualiserad matematikundervisning), vilket möjliggör individuella
studiegångar oberoende av årskurstillhörighet, I ämnet har man gemensam
undervisning bl, a, när det gäller litteratur-momenten. Inom orienteringsämnena
har den kanske mest långtgående samordningen mellan årskurserna genomförts.
Undervisningen har där lagts upp i s, k, arbetsområden. Eleverna väljer själva
ett arbetsområde vid terminens början och de elever, som gjort samma val,
bildar en
Prop. 1973:77 8
grupp.
När elevgruppen avslutat »gmndkursen» inom arbetsområdet avgörs efter
diskussion med läraren om gruppen även skall göra en överkurs. Efter
avslutningen av ett arbetsområde följer skriftligt prov på stoffet, ofta även
muntlig redovisning. När området är avslutat, väljer eleven nytt arbetsområde
och hamnar då kanske i en ny arbetsgrupp.
Hittills
vunna erfarenheter av samläsning på högstadiet kan betraktas som positiva. Ett
problem i sammanhanget utgör dock läromedlen. I dagens läge finns knappast de
differentierade och »självgående» läromedel som undervisningen vid ett
samläsande högstadium fordrar.
2.2.2
Försöksverksamhet med ändrad gymnasial organisation vid Högbergsskolan i
Ludvika
Sedan
läsåret 1970/71 bedrivs vid Högbergsskolan i Ludvika försöksverksamhet med
modifierad timplan för gymnasieskolans treåriga linjer. Verksamheten står imder
SÖ:s ledning.
För
alt möjliggöra samläsning mellan de olika Unjerna har vissa justeringar gjorts
i lim- och kursplanerna. I årskurs 1 har de fem treåriga linjerna sammanlagts
till två linjer, nämligen samhällsvetenskaplig-humanistisk-ekonomisk och naturvetenskaplig-teknisk.
Vissa grenval uppskjuts till årskurs 3. Försöket omfattar sex parallellklasser
i varje årskurs.
Det uppskjulna
linjevalet möjliggör för hela årskurs 1 studier även på en liten ort med svagt
elevunderlag. Genom samläsning mellan den humanistiska och den
samhällsvetenskapliga linjen, i vissa faU även med den ekonomiska linjen, i
årskurs 2 liksom samläsning mellan naturvetenskaplig och teknisk linje kan man
möjliggöra undervisning på en mindre ort ytterligare ett år. I årskurs 3 torde
det dock bli fråga om alt flytta eleverna till annan ort, särskilt vad gäller
den ekonomiska och den tekniska linjen. Om emellertid den ekonomiska linjen
endast delas på två grenar, torde det dock finnas vissa möjligheter att behålla
även årskurs 3 på en mindre ort.
2.2.3
Försöksverksamhet med f iirskola i glesbygd
Försöksverksamhet
med förskoleverksamhet i glesbygd pågår sedan läsåret 1968/69. Verksamheten
står under tillsyn av socialstyrelsen. Statsbidrag utgår f. n. med högst 75 %
av igångsättningskostnaderna och högst 50 % av löpande driftkostnader. F. n.
utgår sådana bidrag till ett 20-taI kommuner.
OUka
typer av organisatoriska lösningar har prövats. Oftast söker man dock samordna skolskjutsning
och lokalutnyttjande med grundskolan i kommunen. Lokalfrågorna är som regel
möjliga att lösa, om redan befintliga lokaler kan accepteras, t. ex. skolhus
som inte längre är i bruk.
Prop. 1973:77 9
Inom
försöksverksamheten kommer barnen till förskolan 23 dagar i veckan. Ett
alternativ är därvid att förskolläraren ambulerar mellan ett par skollokaler,
varigenom barn från flera orter utan alltför långt reseavstånd några dagar i
veckan kan komma till förskolan. I något faU har man gjort själva lokalen
ambulerande genom att inrätta en buss lill förskola. Denna buss besöker under
veckan fem olika byar och mottar alltså fem olika elevgmpper.
Försök
med integration lågstadium-förskola har även gjorts. Förskolebarnen vistas i
skolan några dagar i veckan och ingår då i en grupp med lågstadieelever.
Gruppen leds av en lågstadielärare, som svarar för den mer bundna verksamheten,
och en assistent som leder den övriga verksamheten. För att den särskilda
förskolemetodiken skall tillgodoses finns en utbildad förskollärare som
tjänstgör som konsulent i kommunen.
2.2.4
Försöksverksamhet med samordning skolskjutstiderlästider
Sedan
läsåret 1971/72 bedrivs försöksverksamhet med samordning skolskjutslider-lästider
inom grundskolan i Oskarshamns kommun. Försöksverksamheten har två syfien: alt
samordna de skolskjutsåkande elevernas lästider så alt minsta möjliga antal
skolskjutsar behöver anordnas och att anpassa skolskjutslider och lästider så
att antalet håltimmar för eleverna blir så litet som möjligt.
För
försöksverksamheten gäller utöver de generella jämknings-möjligheter som
anges i limplanerna för grundskolan att vid fördelningen av antalet
veckolimmar i olika ämnen jämkning får göras med högst tre veckotimmar. Sådan
omfördelning skall i första hand göras inom ett stadium men får även göras över
stadiegränserna. Vid en sådan omfördelning av veckotimmar får det sammanlagda
veckotimtalet för varje årskurs minskas eller ökas med högst en veckotimme.
Av
den redogörelse för erfarenheterna av det första årets försöksverksamhet, som
Oskarshamns kommun överlämnat till Kungl. Maj:t, framgår att jämkningsrätten
tillämpats i 26 klasser av totalt 139 i kommunen. I fråga om årskurserna på
mellanstadiet har därvid jämkningen i görligaste mån begränsats till ämnet
slöjd. Hållimmarna har så gott som helt kunnat elimineras i de rektorsområden,
dit försöksverksamheten huvudsakligen förlagts. Därigenom minskar självfallet
också den tid som eleverna under skoldagen är borta från hemmet.
Inbesparingen
av skolskjutskostnaderna uppgick under försöksverksamhetens första år till ca
100 000 kr. För försöksverksamhetens andra år tillämpas ett system med s, k,
fast skolskjutsschema, varvid årskostnaderna för skolskjutsningen beräknas
minska med ytterligare ca 50 000 kr,
I
Oskarshamns kommun pågår även försöksverksamhet med rese-
Prop.
1973:77 10
service
åt glesbygdsbefolkningen. Skolskjutsarna har därvid utnyttjats i stor
utsträckning, och man räknar med att systemet med fast skolskjutsschema skall
göra det möjligt alt i än större utsträckning begagna skolskjutsarnas
överkapacitet för denna reseservice.
3 Förslag rörande organisation av skolväsendet i glesbygd
m. m.
3.1
Utredningen
3.1.1
AUmänna utgångspunkter
Avgörande
för frågan om skolväsendets organisation i glesbygd är liksom när det gäUer aU
samhällsservice dess kapacitet, kvalitet och åtkomlighet.
Kapacitetsproblemet saknar
till stor del aktualitet, eftersom det obligatoriska skolväsendet enligt lag
bereder plats för alla skolpliktiga elever och efiersom gymnasieskolan nu har
en sådan omfattning, att aUa som så önskar kan få utbildning på gymnasial nivå.
Vad gäller förskola och vuxenutbildning finns kapacitetsproblem för glesbygden,
men dessa frågor har utredningen enligt sina direktiv behandlat enbart översiktligt.
Utbildningsenheternas
kvalitet påverkas av många, ibland svårförenliga faktorer. Det kan diskuteras
vilka bland dessa faktorer som bör tUlmätas den största betydelsen, en
diskussion som är aktuell inte minst för glesbygderna.
Den standardfaktor som
naturligt nog står i centrum när det gäller glesbygdernas skolfrågor är
åtkomligheten i geografisk bemärkelse. Skolenheternas lokalisering har nära
samband med de skolsociala förhållandena och därmed för elevernas
studieförutsättningar. Värdet av att utbildningen särskilt på vissa skolstadier
är lätt åtkomlig för eleverna är uppenbart.
De problem näringslivets
strukturomvandling och den därmed sammanhängande befolkningsomflyttningen
medför påverkar också skolan. Befolkningsminskningen försämrar underlaget för
de olika utbUdnings-enheterna och utbildningsservicen blir allt mindre
differentierad, I viss utsträckning har minskningen av elevunderlaget kunnat
mötas med sådana organisatoriska förändringar att det likväl varit möjligt att
bibehålla annars nedläggningshotade skolenheter. Av såväl pedagogiska som
ekonomiska skäl har det dock inle ansetts möjligt att driva dessa organisatoriska
förändringar allt för långt.
Prop.
1973:77 11
Ett
viktigt mål för utbildningspoUtiken måste vara att åstadkomma största möjUga
rättvisa mellan oUka landsdelar i fråga om utbildningens standard. Detta
behöver inte innebära en identiskt utformad och dimensionerad
utbildningsapparat i alla regioner. Vad som erfordras är en tUl sitt innehåll
likvärdig utbildning, tillhandahåUen inom en organisatorisk räm som anpassats tUl
de regionala förhållandena.
Glesbygdsutredningen
har funnit det naturligt att utgå från att största möjliga geografiska
spridning av utbildningsenheterna är till fördel för glesbygdsbefolkningen.
Utredningen understryker emellertid att man inte kan förorda en sådan organisation,
om det finns skäl att förmoda att den medför en kvalitativ försämring av den
utbildning eleverna får.
Det
kan dock diskuteras vilka aspekter på utbildningeris kvalitet som är relevanta.
En koncentration av utbildningen till ett mindre antal enheter leder givetvis tUl
ökade valmöjligheter för eleverna vad gäUer utbudet av studievägar och
tillvalsalternativ. Vidare ökar skolenheternas resurser i fråga om
speciallokaler, teknisk utrustning o, d. För samhället minskar som regel
utbildningskostnaderna/elev vid en koncentration av utbildningsenheterna. För
eleverna innebär emellertid en dylik koncentration av skolenheterna oftast
tidsödande och tröttsamma resor, vilket också betyder att fritiden minskar;
för många elever kan inackordering på skolorten bli nödvändig. De slora
skolorna anses dessutom av många erbjuda en sämre skolmiljö än de mindre. Det
är därför inte givet att en koncentration av skolenheterna för alla elever
leder till det kvalitativt bästa sludieTesultatet, Man måste ifrågasätta värdet
av en ökad valfrihet mellan olika utbildningsalternativ, om den endast kan
erhållas till priset av en mindre god studiemiljö.
Det
är dock uppenbart att en viss koncentration av utbildningsutbudet till ett
begränsat antal orter är ofrånkomlig i glesbygder i och med att elevunderlaget
minskar, I ett längre perspektiv måste man räkna med att
koncentrationsprocessen på detta sätt kommer att fortsätta inom alla områden
med vikande utveckUng, De insatser från samhällets sida som ligger närmast till
hands för att förbättra glesbygdsbefolkningens utbildningssituation är försök
att mildra effekterna av de långa avstånden genom förbättrade transporter och skolsociala
åtgärder av olika slag. Även med sådana insatser är det dock klart att
koncentrationen av skolenheterna inte kan fortsätta alltför långt utan att bygdens
utbildningsservice avsevärt försämras. En förutsättning för en godtagbar
utbildningsservice måste vara att alla viktigare ulbildningsformer finns
företrädda med en viss spridning även i glesbygder.
Utredningen
har i sina allmänna överväganden om behovet av serviceinrättningar i glesbygd
kommit till, att alla viktigare aktuella servicefunktioner kan sammanföras
till två behovsnivåer, dels en lokal nivå som omfattar de mer grundläggande och
frekventa servicebehoven, dels en regional nivå motsvarande ett mer
kvalificerat serviceutbud.
Prop. 1973:77 12
Den
lokala servicen bör därvid kunna tiUgodoses inom ett avstånd som är rimligt för
dagliga resor medan det regionala serviceutbudet bör kunna nås med
veckoslutsresor, I fråga om de lokala servicefunktionerna bör ett
restidsavstånd på mellan 30 och 45 minuter kunna godtas, medan regionala
servicecentra bör kunna nås med ett par timmars restid.
De gmndläggande delarna av
utbildningsväsendet ingår som betydel-sefuUa delar i de lokala och regionala »servicepakel»
som utredningen diskuterat. Grundskola inkl, högstadium bör enligt utredningen
tillhöra de viktigare lokala serviceverksamheterna liksom förskolan och vissa
delar av vuxenutbildningen, medan gymnasieskolan får anses utgöra en
betydelsefull del av den regionala servicen. Utredningen understryker att
glesbygdernas servicefrågor endast kan lösas genom en medveten samordning av olika
sektorers verksamhet, bl, a, till följd av transportproblemen. Det är därför
av vikt att frågan om att upprätta eller bevara skolenheter i glesbygd bedöms
mot bakgrund av hur serviceförsörjningen i övrigt påverkas.
Grundskola, inkl, högsladieundervisning,
bör i princip finnas i varje kommuncentrum. I de ytmässigt stora
norrlandskommunerna bör sådan undervisnmg dessutom erbjudas på ett antal
sekundära stödjepunkter. Någorlunda fullständig gymnasieskola bör finnas i
regionala centra med en geografisk spridning som ungefär motsvarar de nuvarande
gymnasieorterna. Utredningen har därvid utgått från att det normalt inte blir
fråga om att inrätta nya högstadie- eller gymnasieskoleenheter i glesbygderna
utan att problemet huvudsakligen består i att bibehålla så många av befintliga
enheter att en rimUg geografisk spridning upprätthålls. De angivna riktmärkena
för skollokaliseringen i glesbygd bör för övrigt inte uppfattas så att högstadie-
och gymnasieskolor i traditionell form måste finnas representerade utan så att
resp. utbildningsfunktioner på lämpUgt sätt bör finnas företrädda på ett
tillräckligt stort antal orter. Utredningen anför.
Det
måste gäUa för skolan liksom för övriga samhäUeliga serviceinstitutioner att
den i högre grad än vad som varit fallet hittUls måste kunna anpassas efter de
lokala förhåUandena så att den på ett godtagbart sätt kan tillgodose
människornas behov i den bygd som skolan skall betjäna. Utgångspunkten bör vara
befolkningens behov av något så när lättiUgänglig service och inte de
samhälleliga serviceinrättningarnas behov av underlag för sin funktion.
De
små skolenheter, som blir nödvändiga att upprätthålla i landets glesare
befolkade delar bör sålunda inte framstå som mindre önskvärda undantagsformer.
Då det enligt utredningens bedömning bör vara möjligt att till måttUga
kostnader för samhäUet åstadkomma sådana organisatoriska förändringar av
skolan har detta synsätt kommit att utgöra grunden för utredningens slutsatser
och förslag.
Prop.
1973:77 13
3.1.2
Förskolan
TiUgången
till platser i förskola är mycket ojämnt fördelad över landet.
Förskoleverksamheten har i hög grad blivit beroende av den kommunala
ambitionsnivån. Givetvis växlar också de rent yttre förutsättningarna att
organisera förskoleverksamhet mellan glesbygder och tätortsområden. Man kan
sålunda konstatera att tiUgången på förskoleplatser är relativt god i vissa
syd- och mellansvenska områden jämfört med det norrländska inlandet.
Barn
i förskoleåldrarna kan inte utan stora olägenheter resa långa sträckor. För
glesbygdernas del är det därför angeläget att söka finna förskoleformer som
lämpar sig för de särskilda betingelser som där råder. Under de senaste åren
har ett tiotal glesbygdskommuner med hjälp av statsbidrag inlett
försöksverksamhet med förskola i olika former.
Inom
denna försöksverksamhet har förskola och lågstadium i allmänhet varit helt
fristående från varandra, eftersom man menat att målsättning, inriktning och
arbetsmetoder är så olika att det är riktigast att de båda skolformerna
fungerar var för sig. I en kommun har emellertid försök gjorts med en långt
gående integration mellan förskola och lågstadium. Förskolebarnen kommer till
skolan 23 dagar i veckan och bildar då en grupp gemensamt med
lågstadieeleverna. Gruppen leds av en lågstadielärare, som har hand om den mer
bundna verksamheten, och en assistent som leder den mer fria delen. För att
tillgodose den särskilda förskolemetodikens krav tjänstgör en förskoUärare som
konsulent.
Förskolans
lokalproblem i glesbygderna är ibland möjliga att lösa om befintliga lokaler
kan accepteras. Ofta har skolorganisationen på dessa orter krympt under senare
år, och många skollokaler står tomma. Ett annat sätt att lösa lokalfrågan,
vilket prövas på vissa håll, är att inreda en buss till ambulerande
förskolelokal. Denna buss besöker under varje vecka flera olika byar och
betjänar sålunda flera olika elevgrupper. Genom denna anordning sUpper barnen
resa in till skollokalen.
Den
försöksverksamhet med förskola i olika former som lämpar sig för glesbygdernas
förhållanden som nu pågår, har ägt rum under alltför begränsad tid för att
några bestämda slutsatser ännu skall kunna dras. Redan nu kan dock konstateras
att föräldrarnas intresse för verksamheten är stort. Ett av de största
problemen för förskola i glesbygd är givetvis de långa resavstånden, Iriom den
nu pågående försöksverksamheten förekommer reseavstånd på 3035 km, vilket
enligt utredningens mening torde vara över gränsen för vad som kan accepteras
då det gäller barn i denna ålder.
Glesbygdsutredningen
utgår från att de specifika förskoleproblemen kommer att behandlas av 1968 års
barnstugeutredning och inskränker
Prop. 1973: 77 14
sig
till de aspekter på förskoleverksamheten som kan vara av direkt betydelse for
glesbygdernas skolfrågor i övrigt. Den del av försöksverksamheten, som från
glesbygdsutredningens utgångspunkter ter sig mest intressant, är den som syftar
till integration med grundskolans lågstadium. I områden med vikande
befolkningsunderlag är det ofrånkomhgt att vissa skolenheter måste läggas ned.
Något bestämt minimiantal elever för en skolenhet finns inte angett i skolstadgan
utan frågan om skolindragningar avgörs från fall till faU. Om man genom att
integrera förskola och lågstadium kan öka elevantalet i lågstadieklasserna bör
det emeUertid ge större möjhgheter att förhindra eller uppskjuta nedläggningen
av vissa skolenheter. Utredningen är medveten om att de pedagogiska aspekterna
av en sådan integration kan behöva prövas närmare men finner det vara en
fördel, om förskolan på detta sätt kan bidra tiU att lösa glesbygdens
skolproblem. Utredningen finner det sannolikt, att förskolans sociala mål kan
uppnås även vid en integration med lågstadiet. För att finna de lämpligaste
formerna för en ytterligare utveckling av den integrerade förskolan anser
utredningen att försöksverksamheten med denna målsättning bör utvidgas. Det förefaUer
särskilt lämpligt att denna försöksverksamhet får äga rum på orter där
elevantalet är så lågt att risk för indragning av lågstadieenheter föreligger.
För att förbättra
möjligheterna till integration mellan förskola och lågstadium bör en
utbildningskomplettering i förskolepedagogik anordnas för berörda lågsladielärare.
Utredningen föreslår att SÖ ges i uppdrag att organisera sådan
utbildningskomplettering samt att, om erfarenheterna av försöksverksamheten
blir goda, pröva möjligheten att redan i den grundläggande lärarutbildningen
införa moment av utbildning i förskolepedagogik. Utredningen föreslår att
utbildningskomplettering anordnas försöksvis som en enterminsutbildning,
dimensionerad för ca 20 deltagare. Kostnaden för detta beräknas tiU 300 000
kr,, vilken helt bör bekostas med statsmedel.
EnUgt utredningens mening
är nu gällande krav på lokaler och utrustning för förskolor så högt ställda
att det kan försvåra förskolans utveckling, särskilt i glesbygd.
Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att se över dessa bestämmelser i syfte
att göra dem bättre anpassade till de särskilda förhållanden som kan råda i
glesbygder.
3.1.3
Grundskolan, låg- och mellanstadiet
Elevunderlagets
storlek avgör organisationen av grundskoleundervisningen på låg- och mellanstadiet.
Vid litet elevunderlag förekommer sålunda samläsning meUan två eller flera
årskurser. Den s, k. b-formen omfattar därvid enbart lågstadieklasser, medan Bl-formen
omfattar klasserna 34 eUer 56 och B2-formen årskurserna 36 eller 46,
Prop. 1973:77 15
Efter
särskilt medgivande av länsskolnämnd kan även andra varianter av B-typ
anordnas, B-klasserna i olika former utgör f, n, ca 10 % av alla klasser i
landels skolor, men då elevantalet av naturliga skäl är lägre i B-klasserna är
den procentuella andelen elever i b/B-klasser lägre än vad klassandelen
antyder. Antalet b/B-klasser har under 1960-talet minskat allt mer. Geografiskt
sett förekommer det största antalet i skogslänens inland. Höstterminen 1971
utgjorde ca 2 % av samtliga 'klasser i Malmöhus län klasser av b/B-form, medan
motsvarande siffra för Jämtlands län var 29,5 %,
Utredningen konstaterar,
att undervisning i B-form, där två eller flera årskurser samläser, givetvis
ställer särskilda krav på den pedagogiska uppläggningen. Även om elevantalet
kan vara lågt i dessa klasser, blir lärarens arbete mer krävande. Som en fördel
för eleverna kan dock anföras, att de, genom det arbetssätt som måste tillämpas
i stor utsträckning, tränas i självständigt arbete. Några större undersökningar
i syfte att kartlägga B-skolornas studieresultat har såvitt utredningen kunnat
finna inle utförts, men att döma av det material utredningen själv gått igenom
uppvisar inte B-skoleelever på de högre skolstadierna någon relativ försämring
av sina studieresultat.
För
låg- och mellanstadiet gäller, att man inte kan finna några generella
skillnader vad avser tillgången på behöriga lärare mellan de olika länen eller
mellan olika regioner inom ett och samma län. Skolor av B-form torde dock ha en
procentuellt större andel obehöriga lärare än övriga skolor.
ÅtskUligt talar för att de
totala undervisningskostnaderna/elev blir lägre med större klasser och med
större skolenheter. Utredningen har närmare studerat de driftekonomiska
förhållandena på grundskolans låg- och mellanstadium bl, a, i ett par
glesbygdskommuner i Värmlands län. Med något enstaka undantag var
driftkostnaderna/elev betydligt högre i de små skolorna med lägre än 50 elever.
Den högsta genomsnittskostnaden, 5 700 kr,, fanns vid en skola av B-typ med 30
elever. Övriga skolor med färre elever än 50 uppvisade genomsnittskostnader meUan
4 000 och 5 000 kr,/elev, medan de större skolornas genomsnittskostnader
uppgick till meUan 3 000 och 3 500 kr,/elev. De små skolorna hade som regel
högre genomsnittskostnader/elev för skolmåltider och skolskjutsar, Lärarlönerna
har dock den avgörande betydelsen för det totala kostnadsläget.
Utredningen
har även gjort vissa kostnadsberäkningar över de ekonomiska konsekvenserna av
nedläggningar av små skolenheter. Beräkningarna visar att en ekonomisk
besparing görs i de fall eleverna kan överföras till annan skolenhet utan att
organisationen vid denna behöver förändras i större utsträckning. Den
kostnadsökning som uppkommer tiU följd av ökal skolskjutsbehov är betydligt
mindre än de besparingar som görs genom minskade lönekostnader. Om däremot en
Prop. 1973:77 16
skolindragning
medför att organisationen vid en annan skola kraftigt måste byggas ut,
samtidigt som skolskjutskostnaderna ökar, blir den ekonomiska vinsten av skolindragningen
obetydlig eller negativ.
Utredningen
har inte funnit det motiverat att föreslå någon ändring i nuvarande
bestämmelser om klasstypens förändring med minskande elevunderlag. Av större
betydelse är frågan om när nedläggning av en skolenhet skall ske. På denna
punkt saknas föreskrifier i skolstadgan. Varje ärende prövas i särskild
ordning. Enligt utredningens mening bör de statliga skolmyndigheternas prövning
därvid i första hand avse de pedagogiska konsekvenserna. När det gäller skolindragningar
i glesbefolkade områden, där de långa avstånden kan medföra påtagUga problem
för elever som tvingas resa till skolor långt från hemorten, bör staten enligt
utredningens mening avstå från att lägga ekonomiska synpunkter på en skolindragning.
Den ekonomiska prövningen bör göras av berörd kommun.
En
fortsatt koncentration av skolväsendet vad avser låg- och mellanstadiet bör
vara möjlig att acceptera intiU den gräns då i princip alla elever kan nå resp.
skolenhet med maximalt 3045 minuters restid. Inackordering av elever på
grundskolans låg- och meUanstadium är enligt utredningens uppfattning inte
lämplig.
3.1.4
Grundskolan, högstadiet
De
organisatoriska förutsättningarna för högstadiet förändrades väsentUgt genom
införandet av 1969 års läroplan för gmndskolan, eftersom denna innebar att tillvalsmöjligheterna
begränsades och linjedelningen i årskurs 9 avskaffades. Därigenom minskas
också kraven pä elevunderlag för en högstadieskola. I enlighet med vad 1957 års
skol-beredning angav har riktmärket för planeringen av grundskolans högstadium
varit att varje skolenhet bör bestå av minst tre paralleller per årskurs, dvs,
ett elevunderlag på över 60 elever. Dock har i flera fall även två- och enparalleUiga
högstadier accepterats och visat sig funktionsdugliga, även om
driftkostnaderna per elev blivit högre än i de större enheterna. Är 1971 fanns
i landet sammanlagt 66 högstadier med högst 60 elever som underlag svarande
mot två klasser/årskurs och SÖ har beräknat att antalet år 1975 kommer att
vara 87. År 1980 beräknar man att ca 10 % av de nuvarande högstadieenheterna
kommer att ha underlag för högst två paralleller. Det största antalet små
högstadieenheter finns i Norrbottens och Jämtlands län, medan de inte alls
förekommer i vissa syd- och mellansvenska län.
Tillvalsgrupp
på högstadiet får anordnas om minst fem elever valt ämnet i fråga. Om elevernas
ämnesval i de små högstadieområdena fördelar sig enligt riksmedeltalet (1970)
kan undervisning komma till stånd i samtliga tillvalsämnen utom konst vid de
flesta tvåparallelliga hög-
Prop.
1973:77 17
stadierna.
Vid de enparalleUiga högstadierna kan tiUvalsgrupper komma till stånd i
franska, tyska och teknik.
Den allmänna lärarbristen
har minskat betydligt under senare år. Utbildningen av lärare med
högstadiekompetens har samtidigt fått en större regional bredd. Detta har
underlättat glesbygdskolornas möjligheter att rekrytera behöriga
högstadielärare, AUmänt sett har också andelen behöriga lärare vid
glesbygdskolorna ökat under 1960-talet, även om situationen i detta avseende
alltjämt kan vara ogynnsam på enskilda orter. De enparalleUiga högstadiernas
situation är sämre än de fler-parallelliga, vilket dock kan ha samband med
svårigheterna att vid så små skolor skapa underlag för hela tjänster.
Även om tillgången på
behöriga lärare ökat kvarstår problemet att med det begränsade limunderlaget
vid en liten högstadieskola skapa lämpliga lärartjänster. Enligt skolstadgan,
som härvid ansluter sig till den nya ämneslärarutbildningen, skall tjänst som
lärare 1619 på grundskolans högstadium som regel omfatta tre ämnen. Detta gör
det lättare att skapa underlag för hela tjänster än tidigare, då som regel
endast två ämnen ingick i tjänsten. Med nu gällande bestämmelser kan som regel
lämpligt underiag för hela lärartjänster åstadkommas vid högstadieskolor med
lägst två paralleller. För de enparalleUiga skolorna blir svårigheterna större,
särskilt vad gäUer tjänster i estetiskt-prak-tiska ämnen. Sådana problem kan
dock ofta lösas genom samverkan med mellanstadiet eller angränsande
högstadieskola.
Det är av det
undersökningsmaterial som föreligger tydligt alt många högstadieelever i det
norrländska inlandet måste räkna med restider tiU skolan på minst en timme i
vardera riktningen. Den restidsgräns om 45 minuter som SÖ rekommenderar som
maximum för detta skolstadium måste ofta överskridas. Långa skolavstånd torde
dock föredras av både elever och föräldrar framför en inackordering på skolorten,
SÖ har också uttalat att inackordering bör undvikas när det gäller elever i
den obligatoriska skolan.
Små högstadier är i
allmänhet mer kostnadskrävande per elev än större enheter. Av stor betydelse
för driftkostnaderna är de förhållandevis högre ilärarlönekoslnaderna, som
följer av att undervisningsgrupperna i de små högstadieskolorna omfattar ett
mindre antal elever. De undersökningar i detta avseende som utredningen låtit
genomföra lyder dock på, att skillnaderna i lärartäthet mellan större och
mindre högstadieskolor minskat efler genomförandet av 1969 års läroplan för
grundskolan, då lärartätheten ökade särskilt vid de större enheterna. Om detta
resultat är en följd av den nya läroplanen förefaller det som kostnadsskälen
inte längre i samma utsträckning talar mot att mindre högstadieskolor
organiseras.
Den
högstadieorganisation som under 1960-talet växt fram i skogslänens glesbygder
illustrerar enligt utredningens mening behovet av
2
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 77
Prop.
1973:77 18
kompletterande stödjepunkter för den lokala serviceförsörjningen
vid sidan av kommuncentra. Utredningen avvisar därför en nedläggning av de små
högstadieenheterna av den omfattning, som diskuteras i SÖ:s utredning om de små
högstadieskolorna. Utredningen menar att de små högstadierna i allmänhet bör
behållas så länge som möjligt. Utgångspunkten för diskussionen om den framlida
högstadieorganisationen i glesbygderna bör vara att söka sådana
organisatoriska lösningar på de svårigheter, som uppstår vid vikande
elevunderlag, att så många nu befintliga skolenheter som möjligt kan bevaras.
Man bör därför kunna gå ganska långt när det gäller inre funktionsförändringar,
dock givetvis med bibehållna krav på undervisningens kvalitet. Vad gäller de
ekonomiska aspekterna på högstadieorganisationen i glesbygd bör i likhet med
vad utredningen tidigare anfört staten inte av ekonomiska skäl verka för en
koncentration av skolväsendet i de delar av landet, där avståndsförhållandena
kan orsaka betydande problem vid skolindragningar. Enligt utredningens mening
torde det inte bli aktuellt att inrätta ytterligare högstadieenheter i landets
glest befolkade områden. Frågan gäller därför enbart bibehållandet av redan
existerande enheter.
Som ett led i strävandena att bibehålla små
högstadieenheter i glesbygder anser utredningen en utveckling i riktning mot
ökad samverkan över årskursgränserna eller helt årskurslösa högstadier
naturlig. En utveckling i denna riktning i kombination med en mera
individualiserad undervisning är nödvändig för att lösa undervisningsfrågorna
på högstadiet i vissa glest befolkade områden. Den tekniska utvecklingen på det
pedagogiska området kan skapa nya förutsättningar för detta.
Den översyn av de små högstadieenheterna under 1970-talet
som SÖ gjort utmynnar i ett antal förslag till åtgärder i syfte att underlätta
undervisningssituationen vid små högstadier. Utredningen ansluter sig till SÖ:s
förslag härvidlag, (För en presentation av förslagen, se s, 29), Utredningen
framlägger därutöver följande egna förslag.
Försöksverksamheten med samverkan över årskursgränserna
och s, k, årskurslösa högstadier bör vidgas, SÖ bör biträda kommunerna med
praktisk rådgivning då det gäller sådan verksamhet, SÖ bör vidare få i uppdrag
att i samråd med Svenska kommunförbundet utreda frågan om läromedelsförsörjningen
för denna verksamhet och vidta åtgärder i detta avseende. Den pågående
kommunreformen kan i vissa fall få till följd att enstaka högstadieskolor bUr
utan direkt skolledning. Utredningen anser det betydelsefullt alt skolledarorganisationen
vid varje högstadieskola får tillräckliga resurser och föreslår, att dispens
från gällande bestämmelser om skolledarorganisationens dimensionering bör kunna
ges i erforderliga fall.
Lärartjänster bör få ledigförklaras med angivande av
förtur inte bara för sökande med behörighet att undervisa i flera ämnen ulan
även för sökande med behörighet att undervisa på lägre skolstadier.
Prop.
1973:77 19
3.1.5 Specialundervisning
Undervisningen
av gravt handikappade barn kan inte betraktas som en primär
glesbygdsangelägenhet. Utbildningen i specialskola är centraliserad till
ett fåtal enheter, varför de flesta eleverna är tvingade att lämna sin hemmiljö
under skoltiden vare sig de bor i glesbygd eller tätort. Då det gäller
uppsökande verksamhet och karlläggning av de olika elevernas skador och
hjälpbehov torde del numera inte heller finnas någon större skiUnad mellan
olika delar av landet.
För
den grupp av elever, som utan att ha svårare handikapp är i behov av särskilda insatser
från skolans sida, förekommer inom grundskolan specialundervisning, antingen i
form av specialklass eller som samordnad specialundervisning. Utvecklingen går f,
n, mot en ökad inriktning på samordnad specialundervisning, en organisatorisk
form som gör det betydligt lättare att lösa specialundervisningsfrågan i glesbygd,
eftersom man därigenom kommer bort från de krav specialklasserna ställer på
ett tämligen omfattande elevunderlag. Enligt utredningens uppfattning
sammanhänger därför specialundervisningens problem främst med svårigheterna att
rekrytera lärare för dessa arbetsuppgifter. Tillgången på behöriga
speciallärare är dock över hela landet betydligt lägre än efterfrågan.
Många
av dem som genomgått speciallärarulbildning har varit geografiskt bundna lill
en viss ort och därför hellre tagit vanlig tjänst där än flyttat till orter där
de kunnat få speciallärartjänsl. Även med ökad speciaUärarutbildning kommer
dessa svårigheter att kvarstå, om inte urvalet till utbildning av speciallärare
sker på ett sådant sätt att man i görligaste mån försäkrar sig om ett intresse
hos lärarna att ta tjänst i de bygder där behov föreligger. Detla skulle kunna
åstadkommas genom att man vid intagningen av sökande till speciallärarulbildning
ger företräde åt lärare som har sin tjänstgöring förlagd i glesbygder.
3.1.6 Gymnasieskolan
Vid
planeringen av gymnasieskolan strävar man efter alt i enlighet med 1968 års
riksdagsbeslut på varje g-ort kunna erbjuda flertalet av skolans utbildningsvägar.
Gymnasieskolereformen tenderar sålunda att leda tUl en koncentration till ett
begränsat antal skolenheter. För en sådan koncentration talar även ekonomiska
och pedagogiska skäl.
Gymnasieskolan
drivs med undanlag för vissa studievägar med primärkommunalt
huvudmannaskap, men den utbildning den erbjuder kan oftast inte betraktas som
en angelägenhet enbart för den kommun där utbildningsenheterna är belägna.
Kravet på elevunderlag medför att gymnasieskolan normalt måste ha ett större
upptagningsområde, i allmänhet omfattande flera kommuner.
Den
nya gymnasieskolan omfattar ett betydande antal utbildnings-
Prop.
1973:77 20
enheter med specialiserad inriktning, förlagda till andra
orter än g-orter. Till största delen utgörs dessa utbildningsenheter av
tidigare upprättade yrkesskolor, som nu fortsätter sin verksamhet under
benämningen specialkurser. Man har menat att dessa enheter utanför de
egentliga g-orterna bör kunna bibehållas, så länge de har en tillfredsställande
elevtillströmningen och det finns ett klart avnämarintresse för utbildningen i
fråga.
Den ekonomiska utjämningen, reformeringen av den gymnasieför-beredande
skolan och de förbättrade kommunikationerna har bidragit till en fortgående
utjämning av studiefrekvenserna mellan olika befolkningsgrupper och regioner.
Undersökningar under senare år har emellertid bekräftat att ännu under senare
delen av 1960-talet klara samband fanns mellan avstånd till g-orterna och gymnasiesludiefrekvensen,
och alt andelen gymnasiestuderande fortfarande var relativt låg i lägre social-
och inkomstgrupper, I en studie har bl, a, visals att studiefrekvenserna i
tätort var i genomsnitt 3,5 procentenheter större än i glesbygder. Frekvensen
studerande i gymnasium och fackskola var lägre i glesbygderna än i tätorterna,
medan yrkesskolefrekvensen var högre i glesbygdsdelarna. Variationerna mellan
de olika g-regionerna var dock stora.
Undersökningarna har också visat på ett allt mer markant
samband mellan studiefrekvens på gymnasial nivå och den lokala sysselsättningssituationen,
I områden med starkt begränsade sysselsättningsmöjligheter för ungdom medför
önskan om yrkesarbete direkt efter avslutad grundskola oftast att man måste
lämna hemorten. Studier på gymnasial nivå kan i sådana lägen betyda en
möjlighet att uppskjuta av-flyttningen, I de nämnda undersökningarna har man
ansett sig kunna konstatera att den lokala sysselsättningssituationen i hög
grad påverkar studiebenägenheten, I vissa ytterområden yttrar sig den högre
studiebenägenheten i en högre yrkesskolefrékvens.
Ingen g-region i landet tillhandahåller alla de
utbildningsvägar gymnasieskolan kan omfatta. Åtskilliga av de större
gymnasieskolorna har dock en hög grad av fullständighet. De små g-regionerna
kan naturligt nog endast erbjuda ett fåtal studievägar. Det är möjligt att
tillgång till enbart vissa utbildningsvägar på elevernas hemort blir styrande
för elevernas val av studieväg genom gymnasieskolan. Följande sammanstäUning,
som gmndar sig på elevernas val av utbildningsgren vid gymnasieskolorna i ett
tiotal län, representerande såväl glesbygds- som tätortsområden, ger en viss
antydan om i vilken utsträckning den vid resp. hemortsgymnasieskola
förekommande uppsättningen utbildningsgrenar påverkar valet av studieväg.
Tabellen visar andelen elever som valt viss gren på tekniska och ekonomiska
linjer, dels då den varit representerad inom den egna g-regionen, dels då
grenvalet förutsatt studier vid gymnasieskola i annan region.
Prop.
1973:77 21
Gren Hemortsgymn.skola Annan gymn.skola
Bygg 29,4 22,8
El 39,0 33,0
Kemi 12,1 6,3
Administration 19,3 5,5
Tabellen
antyder att tillgängligheten har en viss betydelse för valet av studieväg. Om
de länssiffror som legat till gmnd för sammanställningen grovt uppdelas, så
alt glesbygdslänen särskiljs, finner man alt ungdomar i glesbygdslänen tydks ha
en något större benägenhet alt följa sitt inlresseval, även om det skulle
medföra flyttning från hemorten. De regionala skillnaderna är dock relativt
små och kan sannolikt förklaras med att många elever i glesbygdslänen måste
välja inackordering även för studier i den egna g-regionen. För dessa elever
gäller därför frågan egentUgen endast val av inackorderingsort.
Då
1964 års gymnasiereform genomfördes ansågs att ett elevunderlag på 120 elever
per årskurs, dvs, fyra paralleller, var erforderligt bl, a. för att elevernas
önskemål om ämnes- och kursval skulle kunna tillgodoses. Det totala elevunderlaget
borde därför enligt SÖ:s beräkningar utgöras av ca 400 16-åringar i en g-region.
Är 1965 hade endast tre g-regioner i landet lägre elevunderlag än 400,
I
viss omfaltning har under 1960-talet förekommit gymnasier som varit mindre än
vad SÖ rekommenderat. Dessa gymnasier torde inte sällan ha haft svårigheter att
få lill stånd tillräckligt stora undervisningsgrupper i olika ämnen, något som
inneburit begränsningar i elevernas valfrihet. Till de små enheternas
nackdelar hörde också att driftkostnaderna per elev ofta blir högre än vid
större skolenheter.
För
att möjliggöra en större geografisk spridning av gymnasieutbildningen
undersökte SÖ vid slutet av 1950-talet förutsättningarna för att på vissa orter
inrätta gymnasier, vars organisation var särskilt avpassad för ett mindre
elevunderlag. Vid 1960-talets början beslutades också att ett fåtal gymnasier
av s, k, undantagskaraktär skulle få inrättas på mindre orter. Tillströmningen
av elever till dessa gymnasier blev dock redan från starten så stor att de
speciella åtgärder som planerats för ett lågt elevantal aldrig behövde
tillgripas.
Sedan
läsåret 1958/59 anordnas på vissa orter korrespondensundervisning på gymnasial
nivå, Detla starkt individualiserade arbetssätt, koncentrationsundervisningen
eleverna läser tvåtre ämnen i taget och den begränsade direkta
lärarinsatsen överensstämmer väl med vad som ansetts vara eftersträvansvärt i
undervisningen i övrigt under senare år, I vissa avseenden torde dock denna
undervisning ha svagheter. Bl, a, ger korrespondensundervisningen få
möjligheter till de gruppaktiviteter, som inom vissa ämnen anses vara av stort
värde, och vidare är den i vissa fall önskvärda ämnesintegrationen svår att
genomföra.
Prop.
1973:77 22
Inom
försöksverksamheten med särskild gymnasial utbildning i glesbygd undervisas
eleverna huvudsakligen per korrespondens de två första åren och får det tredje,
avslutande året undervisning vid vederbörande g-orts s, k, modergymnasieskola.
Undervisningen på hemorten förutsätts vara knuten till högstadieskola, så att
lärarna vid denna kan tjänstgöra som handledare vid korrespondenssludier.
För skolplaneringsändamål
indelas de gymnasiala skolornas elevområden ofta i tre zoner: själva g-orten,
resezonen eller pendlingszonen och inackorderingszonen, I och med den
förbättring av kommunikationerna, som inträffat under de senaste decennierna,
har det område omkring g-orterna från vilket eleverna kunnat nå skolan med
dagliga resor givetvis ökat. Omkring år 1950 omfattade resezonen oftast ett område
med radien 20 km räknat från g-orten. Tio år senare var motsvarande avstånd 30
km,
I
landels sydligare delar ger g-orternas gymnasieskolor en så god täckning alt
inackordering i princip inte borde vara nödvändig. Praktiskt taget alla
studerande på gymnasial nivå kan där nå närmaste g-ort med 3045 minuters restid,
I skogslänen är täckningsgraden med undantag för det norrländska kustlandet
sämre, även med hänsyn tagen till nämnda former av glesbygdsundervisning.
Vissa av gymnasieskolans
linjer och specialkurser finns endast vid ett begränsat antal enheter i landet.
Härav följer, att elever som väljer dessa mer ovanliga utbildningsvägar måste
välja inackordering under studietiden, även om det finns gymnasieskola på deras
hemort. Vissa undersökningar tyder vidare på att gymnasieskoleelevernas
benägenhet för långa dagliga resor lUl skolorten kan vara lägre än grundskoleelevernas,
troligen beroende på det krävande arbetet i gymnasieskolan. Dessa förhållanden
leder till att antalet inackorderade gymnasieskoleelever i landet är betydligt
större än vad man kunde förvänta med ledning av uppgifterna om folkmängden inom
inackorderingszonen. Totalt beräknar utredningen att ca 3540 000 elever i
gymnasiala skolor bor inackorderade. Vid vissa skolor i skogslänens inland var
inackorderingsfrekvensen höstterminen 1971 6070 %,
Enligt glesbygdsulredningens
mening ökar betydelsen av kravet på valmöjligheter i fråga om studievägar aUt
mer från de lägre skolformerna tUl de högre. Inom gymnasieskolan måste därför
möjligheten att välja studieväg tillmätas stor vikt. Utredningen finner, att
dessa krav medför att en långl driven decentralisering av gymnasieskoleutbildningen
inte är realistisk. Som utredningen tidigare anfört bör gymnasieskoleutbildningen
anses tillhöra det regionala serviceutbudet. En god standard inom detta område
behöver således inle förutsätta dagliga resor mellan bostadsort och skolorl.
Om man studerar de
nuvarande g-orternas lokalisering med utgångspunkt från utredningens förslag
om rimlig serviceförsörjning, finner
Prop.
1973:77 23
man
att det i stort sett endast är den nordligaste delen av Kopparbergs län, sydvästra
Jämtlands län, övre Tornedalen samt delar av sydvästra Norrbottens och
angränsande delar av Västerbottens län som utgör problemområden. De ytmässigt
stora arealerna ger dock en överdriven uppfattning om problemets storlek,
eftersom dessa områden som regel är mycket glest befolkade. Sammanlagt torde
ca 35 000 personer bo i dessa områden, varav merparten är över gymnasieskoleålder.
Glesbygdsutredningen
anser sig inte närmare kunna bedöma hur ett minskande elevunderlag kan påverka
förutsättningarna för gymnasieskolor inom g-regioner med betydligt färre än
400 elever per årskurs. Utredningen anser del dock klart att en centralisering
av gymnasieskoleutbildningen till ett mindre antal g-orter måste medföra
påtagliga nackdelar för glesbygdsbefolkningen, åtminstone inom skogslänen.
Utredningen anser det därför nödvändigt att nu befintliga g-orter i de glesare
befolkade delarna av landet bibehålls som huvudorter för integrerad gymnasial
utbildning i första hand under 1970-talet, De svårigheter som kan uppstå när
det gäller alt upprätthåUa en kvalitativt god gymnasial utbildning i vissa
regioner med vikande elevunderlag måste mötas med inre organisatoriska förändringar
av skolans arbetsformer.
Utredningen
konstaterar att förutsättningarna för en ytterligare geografisk spridning av
integrerade gymnasiala enheter i landets glesbygder är myckel begränsade.
Endast i undantagsfall kan det bli fråga om att inrätta nya enheter.
De
åtgärder .som är möjliga för att förbättra den gymnasiala utbildningens
tillgänglighet i glesbygd torde vara dels försök att inordna vissa yrkesinriktade
specialkurser i gymnasieskolan såsom utbildningslinjer, dels särskilda
anordningar av den typ försöksverksamheten med särskild gymnasial utbildning i
glesbygd representerar. Enligt glesbygdsutredningens mening är en fortsalt och
vidareutvecklad försöksverksamhet av denna senare typ angelägen. En
förutsättning är dock att den inte medför påtagligt negativa effekter för redan
befintliga gymnasieskoleenheter.
En
vidareutveckling av nämnda försöksverksamhet kan ske i flera former.
Försöksverksamhet av den typ som nu prövas kan etableras på ytterligare några
orter. Del första gymnasieskolåret kan »decentraliseras» lill lämplig
högstadieenhet. Ett filialsystem i lämplig form kan prövas på någon ort,
företrädesvis i det norrländska inlandet. Vid de ohka former av gymnasial
utbildning i glesbygd som redan finns kan på försök utbildningsutbudet vidgas
till att omfatta fler linjer än i dag, I den mån yrkesutbildning finns på orter
av detla slag skulle försöksverksamheten t. ex. kunna inbegripa motsvarande
tvååriga yrkesinriktade utbildningslinjer inom gymnasieskolan.
Kontakterna
med modergymnasieskolan måste enligt utredningens
Prop.
1973:77 24
mening
vara goda. Utredningen föreslår att huvudlärare vid modergymnasieskolan
regelbundet skall besöka enheterna med gymnasial utbildning i glesbygd. Vidare
bör de lärare som tjänstgör som handledare vid korrespondensundervisning på
gymnasial nivå ges möjlighet lill särskild fortbildning för denna uppgift.
Enligt utredningens mening är det också av vikt att stor uppmärksamhet ägnas
produktionen av läromedel lämpade för glesbygdsskolornas arbetsformer. För detla
ändamål beräknas ett medelsbehov av 200 000 kr,
I
särskild skrivelse den 5 oktober 1972 har skolstyrelsen i Pajala kommun
föreslagit vissa förbättringar av statsbidragen lill försöksverksamheten med
särskild gymnasial utbildning i glesbygd.
3.1.7 Vuxenutbildning
Genom
beslut av 1971 års riksdag (prop. 1971: 37, UbU 1971: 13, rskr 1971: 170) har förutsätlningarna
för vuxenutbildning i glesbygderna förbättrats i väsentlig grad. Sålunda fär
elevantalet i kurs i kommunal vuxenutbildning vara lägst åtta på icke-g-orter
inom det allmänna stödområdet. Vidare kan lärare i ungdomsutbildning inom
dessa kommuner i sin tjänst inräkna undervisning inom kommunal vuxenutbildning.
Detta senare är av betydelse även för ungdomsutbildningen, eftersom underlaget
för lärartjänster härigenom förbättras.
Vuxenutbildningens
organisation är till stor del av en sådan art att den inte kan anses
representera särskilda problem för glesbygderna. De statliga vuxenskolorna,
folkhögskolorna och den elerburna undervisningen erbjuder lika villkor för
tätorts- och glesbygdsbor. De delar av vuxenundervisningen där glesbygderna
riskerar att komma i kläm är enligt utredningens uppfattning endast den
kommunala vuxenutbildningen och studieförbundens cirkelverksamhet.
Svårigheterna består då främst i att det lokala underlaget inte är tillräckligt
för att kurser skall kunna anordnas enligt gällande bestämmelser för
statsbidrag. Utredningen anser emellertid att effekterna av 1971 års
riksdagsbeslut bör avvaktas, innan ytterligare åtgärder vidtas för
vuxenutbildningen i glesbygd.
Korrespondensundervisning
jämte radio- och TV-undervisning har en sådan karaktär att deltagande i princip
är oberoende av bostadsort. Dessa utbildningsformer är därför speciellt lämpade
för vuxenutbildning i glesbygd. Enligt utredningens mening bör insatserna inom
radio- och TV-undervisningen för vuxna ökas,
3.1.8 Skolskjutsar,
inackordering och skolsociala frågor
Skolskjutsningens
omfattning avgörs av resp. kommun. Några fasta regler för när skolskjuts skaU
organiseras finns inte, I allmänhet torde
Prop. 1973:77 25
kommunerna
dock följa de bestämmelser som tidigare gällde för statsbidrag till
skolskjuts. Skolskjutsar anordnas vanligen för elever som tillhör årskurserna
13, om de har minst 3 km skolväg. För äldre elever fordras i allmänhet minst
45 km skolväg för. att skolskjuts skall anses nödvändig.
Antalet elever som
dagligen åker skolskjuts är mycket stort, Skolskjutsningens omfattning
sammanhänger givetvis inte enbart med den genomsnittliga folktätheten inom
större områden utan även i hög grad med om bebyggelsen är koncentrerad i
grupper eller spridd, Skolskjut-sandet påverkas naturligtvis också av den yttre
skolorganisationen. Trots att varje år ett antal skolenheter dras in, torde det
totala antalet skolskjutsåkande elever minska successivt. Detta förklaras av
befolkningsomflyttningarna, som i alla regioner leder till en koncentration av
befolkningen. Som regel sker nedläggningen av en skola först sedan större
delen av ortens tidigare befolkning flyttat därifrån, varför de skolskjutsar
som blir följden av nedläggningen endast berör ett litet antal elever.
De längsta
skolskjutsavstånden återfinns naturligt nog i det norrländska inlandet. Gjorda
undersökningar har visat, att skolskjutsåkande elever i det norrländska
inlandet på aUa stadier hade betydligt längre genomsnittlig resväg än elever i
det norrländska kustlandet och det mellansvenska glesbygdsområdet.
Av större betydelse än
kilometeravståndet är givetvis den erforderliga restiden och elevernas totala
bortovaro från hemmet. En undersökning som gjorts rörande Västerbottens län
visade, att i ett antal glesbygdskommuner i länet tillbringade eleverna i
årskurserna 16 i genomsnitt 1 J timme med resor mellan hemort och skolorl.
Därtill kom i vissa fall väntetider på skolskjutsen. Under senare år torde dock
många kommuner ha minskat de yngre elevernas väntetider genom att, trots
extrakostnaderna, sätta in särskUd hemtransport för elever med kort skoldag. Om
sådana extra hemskjutsar kan undvikas genom lämplig schemaläggning är det givet
att besparingar kan göras.
Inackorderingens
omfattning varierar sannolikt mer regionalt inom landet än skolskjulsverksamheten.
Generellt gäller att inackorderingen har en mycket begränsad omfattning inom
den obligatoriska skolan, särskilt för låg- och mellanstadieelever.
Inställningen tUl inackordering och skolskjutsar torde delvis vara olika hos
elever och föräldrar, åtminstone vad avser äldre elever. Föräldrarna önskar av
naturliga skäl normalt ha sina barn boende hemma, även om restiderna till och
från skolan blir långa. De äldre eleverna, särskilt på det gymnasiala stadiet
föredrar däremot ofta inackordering, både med tanke på restiderna och de
rikare möjligheter till kamratkontakter och fritidsaktiviteter som g-orten
oftast erbjuder.
Av
totala antalet inackorderade elever på grundskole- och gymna-
Prop. 1973:77 26
sieskolenivå
torde ca 15 000 bo i elevhem, medan återstoden bor privat inackorderade.
Tillgången på privata inackorderingsrum har på flera orter visat tendens att
sjunka, och många kommuner har därför byggt ut sin elevhemsorganisation. Enligt
utredningens bedömning torde man få räkna med att inackorderingsbehovet i
framtiden skaU tillgodoses genom elevhem av olika slag.
Huvudmannaskapet
för elevhemmen växlar från plats till plats. Landstingen har tidigare ofta haft
ansvaret för elevhemmen, eftersom de varit förenade med centrala
verkstadsskolor. Genom gymnasieskolereformen blev de centrala
verkstadsskolorna en primärkommunal angelägenhet, och elevhemmen har i
allmänhet också överlagils av primärkommunerna. På vissa platser drivs även
elevhem av ideella organisationer.
Inackorderingskostnaderna
för elever inom den obligatoriska skolan täcks helt med kommunala medel. Till
inackorderade elever på det gymnasiala stadiet utgår statligt bidrag med f, n,
125 kr,/mån. Kostnaderna för inackordering torde variera betydligt från fall
till fall. Ser main till de totala kostnaderna torde inackordering i elevhem
vara dyrare än inackordering i privathem, men som regel svarar huvudmannen för
elevhemmet för en del av kostnaderna, vilket medför att elevens egna kostnader
blir ungefär desamma som vid inackordering i privalmm.
Särskilt
i de glesare befolkade delarna av landet finms ofta inte kollektiva Irafikmedel,
som kan begagnas för de inackorderade elevernas hemresor vid veckosluten.
Eleverna kan därför hänvisas till att försöka ordna transport till hemorten
tillsammans med andra resande som skaU till samma plats. Vissa kommuner
organiserar särskilda, ofta subventionerade, hemresor för elever på g-orterna,
I allmänhet måste eleverna dock betala en del av kostnaderna.
Utredningen
anser att ytterligare åtgärder av skolsocial natur bör vidtas vid skolor som
tar emot ett större antal skjutsade eller inackorderade elever. Kommunerna bör
ha ansvaret för dessa extra skolsociala åtgärder, men särskilt statligt stöd
bör utgå härför. Enligt utredningens mening bör detta ske i form av ett
schablonbidrag till skolorna inom det allmänna stödområdet.
Vid
skolenheter med stor andel resande och inackorderade elever finns ofta redan nu
extra uppehållsrum, studierum o, d. Utredningen anser att detta bör bli allmän
regel och att det bör åligga kommunerna att tillse att lämpliga lokaler för
dessa ändamål upplåtes. Statsbidrag bör utgå till detta genom att kommunerna
inom det allmänna stödområdet vid lokalbehovsprövningen i bidragsunderlaget får
inräkna ytterligare ytor för sådana lokaler.
Den
kommun eller landstingskommun som är huvudman för gymnasieskola bör ha
ansvaret för att det på g-orten finns tillfredsstäl-
Prop.
1973:77 27
lande
inackorderingsmöjligheter. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att
kommunen skall driva egna elevhem, men kommunen bör vara ansvarig för att alla
elever som behöver det kan finna godtagbara inackorderingsmöjligheter. Kommunen
bör sålunda organisera inackorderingsverksamheten och utöva tillsyn över den.
För uppförande av elevhem
kan enligt gällände bestämmelser statsbidrag utgå med 75 % av
byggnadskostnaderna, I särskilda fall kan statsbidrag utgå med 90 %. I den mån
ytterligare elevhemsplatser erfordras i g-orter inom allmänna stödområdet
anser utredningen att dén högre slatsbidragssalsen genereUt bör tiUämpas,
Inackorderade
elever på gymnasial nivå bör beredas möjlighet att resa till hemmet varje
veckoslut, om de går i den egna regionens gymnasieskola. Den kommun som är
huvudman för resp, skolenhet bör ha ansvaret för att dessa hemresemöjUgheter
anordnas. Utredningen anser att kostnaderna för dessa hemresor helt bör
bekostas med offentliga medel,
CSN
har på Kungl, Maj:ts uppdrag utrett frågan om ekonomiskt stöd till
inackorderade elevers hemresor, CSN har i anledning därav föreslagit
införandet av fria hemresor för de elever som har inackorderingstillägg och
som vistas mer än 35 km från hemmet. Eleverna skall enligt detta förslag ges
rätt till fri hemresa var tredje vecka. Resorna skulle därvid organiseras på
samma sätt som nu sker vad gäller de värnpliktigas fria hemresor och betalas av
statsverket efter överenskommelse mellan studiehjälpsnämnden och
trafikföretagen.
Glesbygdsutredningen
föreslår att det av CSN föreslagna hemresestödet kompletteras så, att elever
på g-orterna inom det allmänna stödområdet får rätt till fri hemresa varje
vecka i de fall de går i den egna g-regionens skola. Utredningen utgår från att
de kommunala myndigheterna på motsvarande sätt bekostar hemresor för inackorderade
elever på grundskolenivå.
På
icke g-orter finns flera f, d, centrala verkstadsskolor. Många gånger finns
vid dessa skolor rymliga elevhem, och undervisningslokalerna är i utmärkt
skick. Utredningen
vill
här framföra tanken att vid skolor av detta slag, som hotas av nedläggning,
skapa ett slags glesbygdsinlernat, dit sådana elever på gymnasial nivå kunde
förläggas, som under alla omständigheter måste inackorderas. Om lokaJförhåUandena
är lämpliga borde man tUl sådana skolenheter exempelvis kunna förlägga mindre frekventa
utbildningar, som under alla förhållanden måste ha ett stort antal inackorderade
elever. Utredningen föreslår att det uppdras åt skolöverstyrelsen att snarast
undersöka möjligheterna härtill,
I
en nyUgen träffad överenskommelse mellan Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet fastslås, att resp, skolas huvudman också skall vara
ansvarig för skolhälsovården, Primärkommu-
Prop. 1973:77 28
nerna
skall sålunda svara för att skolläkare och skolsköterska finns och även svara
för kostnaderna för skolhälsovården. Vid mindre skolenheter, främst i
glesbygderna, förutsätts det att landstingen även i fortsättningen svarar för
viss skolhälsovårdspersonal, t, ex, så att distriktssköterskan även tjänstgör
som skolsköterska och därvid avlönas av resp, primärkommun. Till den nya
överenskommelsen hör en rekommendation att i grundskoleenheter, där
elevantalet är så stort att särskild skolsköterska kan anstäUas med minst
halvtidstjänstgöring, vederbörande primärkommun ensam bör ansvara för skolhälsovården,
samt att vid skolenheter omfattande högstadium distriktssköterska endast i
undantagsfall bör tjänstgöra som skolsköterska.
Med
hänsyn tiU svårigheterna att i utpräglade glesbygdskommuner rekrytera skolhälsovårdspersonal
anser glesbygdsutredningen det nödvändigt att skolhälsovården i glesbygderna
även i fortsättningen vid behov kan bedrivas genom en långtgående medverkan
från landslingens sida. Landstingen bör sålunda vara skyldiga att om så erfordras
tillhandahålla personal för skolhälsovården i glesbygdskommunerna.
Naturligtvis bör därvid primärkommunerna svara för de kostnader skolhälsovården
medför.
Glesbygdshushållen
bör inte utsättas för större ekonomisk belastning än hushållen i andra delar
av landet. Det statliga studiestödet har haft stor betydelse för
glesbygdseleverna i delta avseende men torde inte täcka de verkliga sludiekostnaderna.
Utredningen föreslår att dessa frågor blir föremål för särskUd utredning, som
kan läggas till grund för ändrade bestämmelser i detla avseende.
3.2
Skolöverstyrelsens förslag till åtgärder rörande undervisningen i vissa
glesbygdsområden m. m.
3.2.1
Allmänna utgångspunkter
SÖ
behandlar i första hand de en- och tvåparalleUiga högstadiernas speciella
problem vad beträffar organisationen av undervisningen. Den fortsatta avflyttningen
från glesbygderna kommer att kraftigt öka antalet enkla och tvåparallelliga
högstadier under 1970-talet, Enligt SÖ:s bedömning
möjliggör
den ökade befolkningskoncentralionen och förbättrade kommunikationsförhållanden
vissa sammanläggningar av högstadieområden i syfte att skapa större och mera
funktionella högstadieenheter. Om inte eleverna skall få oacceptabla restider
till skolan måste dock åtskUliga enkla och tvåparallelliga högstadier i
glesbygdsområden finnas kvar under överskådlig tid,
SÖ
beräknar att det år 1980 kommer att finnas 89 högstadier med underlag för högst
två paralleller om inga organisatoriska förändringar
Prop. 1973:77 29
i form av avveckling eller sammanläggning sker. Enligt SÖ
bör minst hälfien av dessa små enheter bevaras. Beräkningarna grundar sig på en
bedömning av de reseavstånd för eleverna, som skulle uppslå om vederbörande
högstadieskola lades ned.
3.2.2 Förslag till åtgärder
SÖ framlägger förslag i tio punkter:
1,
Positiva
erfarenheter av pågående försök (det s, k, Finnskoga-Dalby projektet) med bl,
a, samläsning meUan klasser tUlhörande olika årskurser av högstadiet bör få
utnyttjas generellt,
2,
Jämkningar i
högstadiets timplan bör så långt möjligt genomföras, så alt olika årskurser
får samma veckotimlal i de olika ämnena. Detta underlättar samläsning,
3,
Resurstimmarna
bör få samordnas för hela skolenheten och disponeras på sätt som bedöms lämpUgt
för att underlätta en individualiserande undervisning i heterogena grupper,
4,
Möjligheten att
i skilda ämnen utnyttja läromedel som innebär minskad lärartäthet, t, ex,
korrespondensmaterial, bör prövas,
5,
Skolstyrelser
och länsskolnämnder bör ägna särskild omsorg åt lärartjänsternas organisation
och åt läraranskaffningen vid de små högstadierna, Forlbildningskonsulenterna
vid länsskolnämnderna bör särskilt uppmärksamma behovet av pedagogiskt stöd vid
de små högstadieenheterna,
6,
Inbesparingar
på driflbidraget, t, ex, genom att samläsning mellan årskurser tillämpas, bör
få användas på det för den aktuella skolenheten mest rationeUa sättet.
Inbesparingar inom ett ämne eller en ämnessektor bör kunna få utnyttjas inom
annat ämneämnessektor. Bl, a, bör tillvalsgrupp få bildas även om färre elever
än fem valt ämnet,
7,
Lärartjänster
bör få ledigförklaras i tre alternativt två ämnen med angivande av företräde
för sökande, som är behörig i treämneskombinationen,
8,
Lärare i läroämne
bör få tillgodoräkna tid för resor enligt samma grunder som gäller för s, k,
övningslärare,
9,
Lärare bör ha
rätt att utan hinder av bestämmelserna om tjänsle-förening och anställnings
upphörande i 32, 33 och 42 §§ kommunal-tjänstemannasladgan (1965:602) åtnjuta
tjänstledighet från motsvarande statligt reglerad, ordinarie eller extra
ordinarie lärartjänst i annan kommun för att utöva ordinarie eller icke
ordinarie lärartjänst vid små högstadier i glesbygdsområden, så länge den
aktuella enheten består och har liUräckUgt underlag för tjänsten,
10, Särskilda bestämmelser om huvudlärare bör meddelas,
vilka gör
det möjligt att inrätta ett visst antal arvodestjänster som huvudlärare.
Prop.
1973:77 30
omfattande ett bredare ämnesregister än i vanliga faU.
Dessa tjänster bör få inrättas utan hinder av de regler som i övrigt gäller om
behörighet för det ämne, som huvudlärarskapet omfattar.
De av SÖ
framlagda förslagen avses gäUa för enkla och tvåparallelliga högstadieskolor i
glesbygd.
3.2.3 Pedagogiska förhållanden
Inom SÖ har utförts en särskild karlläggning av de små
högstadiernas förekomst och funktion, vilken bilagts SÖ:s förslag till
åtgärder för högstadieskolor i glesbygd. Av rapporten inhämtas bl, a.
Utgår man
från den genomsnittliga fördelningen av elever på olika tillvalsämnen finner
man att det redan vid en högstadieenhet med tre paralleller är osäkert om ämnet
konst och allmän kurs i franska kan komma till stånd. Vid ett enparallelligt
högstadium blir samtliga tillvalsämnen osäkra, om inte samläsning mellan
årskurser tiUämpas, SÖ påpekar också att klasslorleken vid små högstadieskolor
som regel betydligt underskrider skolstadgans delningstal, varför beräkningar
som grundar sig på jämna 30-tal för varje parallell är missvisande.
Vid tvåparallelliga högstadieenheter får man räkna med att
vad gäller B-språken någon alternativkurs, ibland hela det ena språket, faller
bort. Vid ett enparallelligt högstadium blir tyska som regel det enda B-språket,
Det kan även uppstå svårigheter att anordna allernalivkur-ser i engelska och
matematik, I rapporten heter det.
Det synes motiverat alt säga att de enkla
högstadieenheterna och många tvåparallelliga enheter i fråga om elevernas möjUghelet
att välja olika tillvalsämnen, alternativkurser och aktiviteter inom fritt valt
arbete bUr begränsade.
De små högstadieskolorna har tidigare i stor utsträckning
saknat behöriga lärare, vilket berott på dels den aUmänna lärarbristen, dels
svårigheterna att med de låga timtalen i vissa ämnen skapa underlag för hela
tjänster. Genom att lärartillgången nu kraftigt förbättrats bör dock även de
mindre högstadieskolorna i framtiden kunna räkna med att få tjänsterna besatta
med behöriga lärare, åtminstone om den kan erbjuda hela lärartjänster i de
vanligaste ämneskombinationerna. Det bUr givetvis lättare alt få underlag för
hela tjänster, om tre ämnen ingår i tjänsten i stället för två.
Det finns
även andra omständigheter av betydelse när det gäller möjligheten att få
tjänsteunderlag i läroämnen vid små högstadieskolor. Språk- och matematikämnena
har två parallella kurser allmän och särskild kurs vilket innebär att varje
högstadium som regel måste ha minst två lärare i vart och ett av dessa ämnen.
För att hela tjänster skall kunna skapas kan därför viss tjänstgöring på
mellanstadiet enligt bestämmelserna i skolstadgan behöva inräknas.
Ämneskombinationen
Prop. 1973:77 31
tyska-franska
passar inte vid ett litet högstadium, eftersom båda dessa ämnen är
tillvalsämnen och läggs samtidigt på schemat. För övningsämnenas vidkommande
gäller att hela tjänster kan organiseras antingen med hjälp av timmar på låg-
och mellanstadiet eller genom att skolan »lånar» lärare någon dag i veckan från
en annan högstadieskola. Också i tillvalsämnena ekonomi och konst torde lärare
från annan högstadieskola behöva anlitas,
3.2.4
Skolöverstyrelsens förslag om särskild samordnad gymnasieskola
De
allmänna principerna för planeringen av skolorna på det gymnasiala stadiet
avgjordes genom beslut vid 1964 års riksdag (prop, 1964: 171, SäU 1964: 1
höstsessionen, rskr 1964: 407), Även beslutet 1968 om den nya skolformen,
gymnasieskolan, utgick från dessa principer (prop, 1968: 140, SU 1968: 195, rskr
1968: 404), Med utgångspunkt i dessa principer har SÖ:s planeringsarbete
inriktats på att det fuUa genomförandet av gymnasieskolan skulle ta
jämförelsevis lång tid i anspråk, I SÖ:s organisalionsbeslut för läsåret
1971/72 gjordes klar åtskillnad meUan införandet av linjer och inrättandet av
specialkurser. För att linjer skulle anordnas krävdes möjlighet att överblicka
den långsikliga planeringen. Linje inrättades t, v, medan specialkurs
inrättades för ett år i sänder. Specialkurser inrättades såväl på som utanför g-orterna.
Elevintresset
för olika studievägar påverkar självfallet den fortsatta planeringen. De
senaste åren har medfört en tydlig minskning av antalet förstahandssökande
till de tre- och fyraåriga Unjerna medan antalet ökat till flera av de tvååriga
linjerna. Möjligheterna att bedöma den kommande utvecklingen är dock osäkra.
Utvecklingen kan bl, a, påverkas av förändringar inom den högre utbildningen
eller genom införandet i någon form av ett system med återkommande utbildning.
Även vuxenutbildningens omfaltning och inriktning kan komma att spela roll.
Allmänt kan dock sägas att viss återhållsamhet bör iakttas vid dimensioneringen
av de treåriga humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna och att det
ökade elevintresset för vissa tvååriga linjer ger ökad aktualitet åt frågan
huruvida dessa linjer bör läggas ut på fler orter än i dag.
Flera
av dagens g-orter Ugger i områden med stark befolkningsminskning. En spridning
av gymnasieskolans organisation får både positiva och negativa effekter. Genom
att åtkomligheten ökar underlättas naturligtvis elevernas skolgång på flera
sätt, Å andra sidan kan detta leda till att elevernas valmöjligheter minskar
genom att gymnasieskolan då på flera orter blir mindre fullständig.
Möjligheterna att integrera undervisningen på olika linjer minskar också.
Kostnaderna för en sådan spridd gymnasieskola blir dessutom som regel betydUgt
högre.
Om
en mindre fullständig gymnasieskola inrättas, löper man risken att eleverna
från orten kommer att välja någon av de där befintliga
Prop.
1973:77 32
linjerna, även om den inte svarar mot deras egentliga
intresseinriktning, SÖ har påbörjat en undersökning som avser att belysa dessa
förhållanden. Man vill vidare undersöka om eleverna har reellt Uka tillgång tUl
utbildningsmöjligheter och vilken vikt som tillmäts elevernas önskemål jämfört
med arbetslivets efterfrågan och befintliga utbildningsresurser. Särskilt
intresse skall ägnas frågan vilka konsekvenser en ojämn fördelning av
studievägar på olika orter får för elevrekryteringen. Det hittills framtagna
materialet är alltför begränsat för att några säkra slutsatser skall kunna
dras. Jämsides med detta projekt har även utförts en undersökning inriktad på
studium av olika regionindelningar för bl. a. planeringen av gymnasieskolan. I
en rapport har SÖ nyligen utarbetat förslag till ny regionindelning för
gymnasieskolan. Systemet föreslås innehålla fyra nivåer: sex ulbildningsregioner,
19 skol-blocksregioner, 65 skolblock och som minsta enhet 271 kommunblock.
Antalet 16-åringar i dagens g-regioner beräknas understiga
400 i 16 regioner år 1972. 1980 beräknas motsvarande siffra vara 21, Denna
utveckling aktualiserar frågan hur de nuvarande g-orternas fortbestånd skall
kunna tryggas. Samtidigt bör man ta hänsyn till att såväl år 1972 som år 1980
det finns och kommer att finnas orter, som kan diskuteras som g-orter i nya g-regioner
med samma elevunderlag som de svagare av de nuvarande g-regionerna. Antalet
sådana områden är f, n, 510,
Om elevunderlaget understiger 400 16-åringar måste antalet
studievägar i gymnasieskolan bli begränsat. Skall ett urval av såväl
teoretiska som yrkesinriktade linjer kunna erbjudas måste därför en särskild
organisation skapas, där uppsättningen av linjer representerar samtliga tre
förutvarande självständiga gymnasiala skolformer gymnasium, fackskola och
yrkesskola.
Vissa linjer har erfarenhetsmässigt svårigheter att
rekrytera elever i regioner med litet elevunderlag. Vissa linjer är direkt
planerade att ha ett upptagningsområde större än en g-region. Dessa olika
linjer är fyraårig teknisk linje, tvåårig teknisk linje, musiklinjen, bygg- och
anläggningsteknisk linje, beklädnadsteknisk linje, livsmedelsteknisk linje,
träteknisk linje, vårdlinjen samt jord- och skogsbrukslinjerna. De linjer som
återstår sedan dessa Unjer frånräknats motsvarar vid ett elevunderlag av 300 16-åringar
ett schablonmässigt elevantal av 200 elever i årskurs 1 och totalt ca 500
elever i hela gymnasieskoleenhelen.
Med detta underlag kan följande organisation skapas:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Linje
Fiekve
ns
Beräknat iin- tal elever åk 1
Förslag (antal elever)
H S
7,S
23
30
E
6,0
18
15
N
10,0
30
30
S:a '
23,8
71
75
So
9,2
28
30
Ek
5,6
17
15
S;a
14,8
45
45
Ko all Kv
5,1
15
1630
Dk
8,0
24
30
Et
3,5
10
816
Fo
2,9
9
8
Ve
5,6
17
16
Spec
kurs
eller
övrig
linje
3,8
11
816
S:a
28,9
86
86116
Totalt
åk
1
67,5
202
206236
Totala am
talet
elever
Treåriga
teoretiska
linjer
åk 1-
-3
225
Tvååriga
teoretiska
linjei
åk 1-
-2
90
Tvååriga
yrkesinriktade 1
injer åk
1-
-2
172232
487547
En region med denna organisation skulle således kunna ta
emot 25 % av årskullen på treåriga linjer, 15 % på tvååriga teoretiska linjer
och 3040 % på tvååriga yrkesinriktade linjer. Ett relativt allsidigt urval
studievägar skulle kunna erbjudas samtidigt som avlänkningen skulle bli
måttlig, SÖ kallar den föreslagna organisationsmodellen för särskild samordnad
gymnasieskola.
Om den särskilda samordnade gymnasieskolan skall kunna
erbjuda ett acceptabelt antal studievägar samtidigt som kostnaderna hålls på en
godtagbar nivå måste möjligheterna till samordning av olika studievägar
undersökas. Sedan läsåret 1970/71 bedrivs vid Högbergsskolan i Ludvika viss försöksverksamhet
med ändrad gymnasial organisation, innebärande samläsning mellan bl, a, de
treåriga humanistiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska linjerna.
Timplanerna för dessa linjer har därvid jämkats i förhållande till
normalplanen, Ätgärder syftande till en längre gående samordning bör dock även
kunna prövas, varvid följande åtgärder kan länkas:
1,
Möjligheterna
till samläsning utvidgas för vissa ämnen till alt gälla såväl två-, tre- och
i undantagsfall fyraåriga linjer. Möjligheter till samläsning mellan olika
årskurser bör också prövas,
2,
I ämnen med
låga elevtal bör man pröva en kombination av korrespondensundervisning och lärarledd
undervisning,
3,
Antalet
tillvalsämnen begränsas något,
4,
Språkundervisningens
organisation förenklas. Särskilt bör organisationen i årskurs 3 uppmärksammas.
3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 77
Prop.
1973:77 34
5,
Läroplanen förenklas
genom att vissa grenar sammanslås. Detta bör särskilt kunna prövas i årskurs 3
av den treåriga ekonomiska linjen,
6,
Antalet
studievägar inom den ekonomiska sektorn minskas. Det bör vara möjligt med en
långtgående samordning mellan de två- och treåriga ekonomiska linjerna, och man
bör även pröva möjUgheterna av att samordna kursplanerna på den tvååriga
ekonomiska linjen och distributions- och kontorstekniska linjen,
7,
Antalet
studievägar inom den tekniska sektorn begränsas. Den långt drivna
specialiseringen på de tekniska linjerna i gymnasieskolan gör en samordning
svår, men man kan överväga en minskning av denna specialisering, vilket kan
möjliggöra viss samordning såväl mellan de fyra- resp, tvååriga tekniska
linjerna som mellan de tekniska linjerna och vissa yrkesinriktade linjer, t,
ex, verkstadsteknisk linje och el-teleteknisk linje.
Särskild
samordnad gymnasieskola bör enligt SÖ kunna inrättas på orter med ett
elevunderlag av ca 300 16-åringar dels på redan befintliga g-orter med vikande
elevunderlag, dels på orter med gymnasial utbildning motsvarande den tidigare
yrkesskolan.
Enligt prop, 1964: 171 borde skolor med treåriga
gymnasielinjer kunna inrättas på ytterUgare ett tiotal orter utöver redan befintUga
g-orter. Under tiden efter år 1965 har sådana skolenheter upprättats på tre nya
orter och beslut föreligger.om igångsättande på ytterligare fyra. En genomgång
av landels tätorter visar alt endast ell fåtal tätorter med mer än 12 000
invånare saknar gymnasieskola, medan endast ca en tredjedel av tätorterna med
färre än 12 000 invånare har gymnasieskola med treåriga linjer.
Gjorda beräkningar visar att kostnaderna för nyetablering
på mindre orter är betydande, även om redan befintliga lokaler till viss del
kan utnyttjas. Erfarenheterna visar att en betydande nybyggnation måste ske
även där det befintliga lokalbeståndel från början bedömdes som gott.
Frågan om övergång från inrättad specialkurs till
motsvarande linje på orter, där man inte bedömer det som lämpUgt att inrätta
treåriga teoretiska linjer enligt den särskilda samordnade gymnasieskolans modell
får prövas från fall till fall. Här måste man noga väga bl, a, nackdelarna med
ett ensidigt urval studievägar mol önskemålet att erbjuda utbildning enligt
läroplan för linje i stället för specialkurs.
På flera håll har förslag väckts om att inom en g-region
fördela gymnasieskolans linjer på två skilda orter. Fördelningen av studievägarna
kan givetvis göras på flera olika sätt och efter olika principer. De ekonomiska
konsekvenserna skiljer sig avsevärt ål mellan olika fördelningsmodeller, I
vissa fall torde dock frågan om gymnasieskolans organisation inle kunna avgöras
förrän kommunsam.manläggningarna är avslutade den 1 januari 1974, Fördelningen
av linjer av gymnasieskolan på skilda orter inom samma g-region gäller då dels
frågan om
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppdelning på en eUer flera skolenheter inom en kommun,
dels frågan om kommunalt samarbete mellan olika kommuner inom samma g-region.
Ärenden av det första slaget får då prövas som en skolenhetsfråga. Vad gäller
ärenden av det andra slaget avser SÖ att överlägga med de kommuner för vilka
dessa frågor då är aktuella,
I skrivelsen den 20 november 1972 har SÖ lagt fram förslag
till timplan för en modell av den särskilt samordnade gymnasieskolan. Förslaget
bygger på en horisontell samordning av de treåriga ekonomiska, humanistiska och
samhällsvetenskapliga linjerna i samtliga årskurser och av den treåriga
naturvetenskapliga och den fyraåriga tekniska linjen i årskurserna 1 och 2,
Årskurs 3 och 4 på den tekniska linjen förutsätts ej bli anordnade på
hemorten. Samläsning i årskurs 3 mellan å ena sidan de treåriga ekonomiska,
humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna eller del därav och å andra
sidan den naturvetenskapliga linjen skall ske i den omfaltning det är
organisatoriskt möjligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till timplan för de tre- och fyraåriga linjerna i
en särskild samordnad gymnasieskola
Ämne
Äk 1
Äk 2
Äk 3
Linjer
Linjer
Linjer
H
s
EHS
NT
EHS
NT
E
N
1
1
Sv 3 3
3 3 4 4 4 3
En
3 3 3 3** 2 2 2 2
B/C
3* 3* 3 3 4 4 4
C
43 4
Hi 223 3 _33
Re
___ _ 2222
Fs
___ _ 222
Ps
2 1/0 _
_ _ _
Sh
3 3 3 2,5 4 4 2
Km
22 ___
Mu/Te
Ö/2 2/0 _____
Ma
363 4 555
Nk
4 0/3 _ _ _ _
Fy
2,5 4 _ _ _ 4
Ke
2,5 4 _ _ _ 1
Bi
_ _ _ 2/0 3
Te
3 0/7
Övr te
ämnen
Fe
2 6/0 9
Rd/Di/Fv
_ ____
Rk
___ _ 22
Praktik
3 0/3 _ _ _ _
Ktk
_ _ _ _ 0,5
Se
___ _ ____
Ms
2/0 2
Sg
___ _ ____
Gy
3 3 2/3 2 2 2 2 2
TTF
111 1 1111
33 37 34/32 32/37 32 31 31 31
* C-språk 4 vtr ** 1 vle En har flyttals frän åk 3 T till
åk 2 T
Prop.
1973:77 36
Förslaget innebär alt antalet elevveckolimmar ökar med 2,5
på den treåriga ekonomiska linjen, med en veckotimme på den naturvetenskapliga
linjen och med fyra veckolimmar på den fyraåriga tekniska linjen, I årskurs 1
är timplanen identisk dels för de treåriga ekonomiska, humanistiska och
samhällsvetenskapliga linjerna dels för den naturvetenskapliga och fyraåriga
tekniska linjen, I årskurs 2 undervisas eleverna på den ekonomiska linjen
separat från eleverna på de humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna
under åtta veckotimmar, medan eleverna på de humanistiska och
samhällsvetenskapliga linjerna undervisas separat under sex veckotimmar.
Eleverna på den naturvetenskapliga linjen undervisas separat från eleverna på
den tekniska linjen under sex veckotimmar, medan eleverna på den tekniska
linjen undervisas separat under sju veckotimmar. De senare har dessutom tre
veckotimmar praktik, I årskurs 3 undervisas eleverna på de ekonomiska,
humanistiska och samhällsvetenskapliga Unjerna gemensamt under elva
veckolimmar, eleverna på två av dessa linjer under ytterligare 20 veckolimmar
medan eleverna på den ekonomiska linjen undervisas separat under 14
veckotimmar. Eleverna på den naturvetenskapliga linjen kan om elevantalet
tillåter samläsa med en eller två av de ekonomiska, humanistiska eller
samhällsvetenskapliga linjerna under elva veckotimmar, SÖ:s förslag bygger
delvis på erfarenheter från försöksverksamheten i Ludvika,
Enligt SÖ bör en försöksverksamhet med särskild samordnad
gymnasieskola anordnas på ett par orter i landet. Följande kommuner som ej
uppfyller kraven på elevunderlag för konventionell gymnasieskola har ingett
framställningar om inrättande av treåriga linjer i gymnasieskolan eller om
försöksverksamhet med särskUd samordnad gymnasieskola: Arboga, Nynäshamn, Olofslröm,
Hofors, Säffle, Vim-merby, Sölvesborg, Arvidsjaur och Malung,
Korrespondensundervisning på gymnasial nivå har bedrivits
sedan läsåret 1958/59 och försök med särskild gymnasial undervisning i glesbygd
sedan läsåret 1969/70, SÖ har under läsåret 1971/72 genomfört en utvärdering av
denna verksamhet. Dessa former av glesbygdsundervisning synes fylla ett behov
för glesbygdens befolkning. Korrespondensundervisning på gymnasial nivå har
dock varit i funktion alltför kort tid för att man skall kunna dra några säkra
slutsatser om deras sätt att fungera, SÖ finner det önskvärt alt en enda
organisationsform för gymnasial utbildning i glesbygd kommer till stånd. Den
pågående försöksverksamheten bör fortsätta ytterligare någon tid i syfte att
leda fram till en sådan enhetlig form. Under denna tid bör verksamheten kunna
byggas ut till ytterligare några orter och vissa justeringar göras i undervisningens
uppläggning i anledning av vunna erfarenheter. Bl, a, bör man pröva andra
former för preparandkurserna och för den tredje års-
Prop. 1973:77 37
kursen
i korrespondensundervisningen på gymnasial nivå och ökade insatser bör göras
för att få fram lämpliga läromedel, SÖ föreslår också att utbildningskurser om
minst en veckas längd anordnas för dem som tjänstgör som handledare vid dessa
skolor. Kostnaderna för en kurs med 30 deltagare beräknas lill 26 000 kr, och
bör beräknas under anslaget Lärares fortbildning m, m,
F, n, utgår statsbidrag
till resekostnader för handledarnas besök vid modergymnasieskolan. Statsbidrag
bör även utgå till resekostnader för besök vid skolan av lärare vid
modergymnasieskolan.
De flesta här aktuella
skolor finns på mindre orter, där det ibland kan vara svårt att få underlag för
kurser inom kommunal vuxenutbildning i mer än ett fåtal ämnen. En kombination
mellan vuxenutbildning och ungdomsutbildning är här ändamålsenlig, vilket
enligt SÖ bör kunna undanröja uppkomna hinder,
3.3
Engelskspråkig undervisning på gymnasial nivå
I
Stockholm finns fyra skolor med undervisning på främmande språk, nämligen dels Anglo-American
School med undervisning motsvarande grundskolestadiet på engelska, dels Tyska
skolan med undervisning på såväl grundskole- som gymnasieskolestadium, dels Cours
S:t Louis med undervisning likaledes på båda stadierna. För tysk- och franskspråkiga
barn till föräldrar som vistas kortare tid i landet finns sålunda möjlighet
till utbildning såväl på den obligatoriska skolans stadium som på det
gymnasiala stadiet, I Västberga gymnasium, som ingår i Stockholms kommuns
gymnasieskola, finns slutligen särskild yrkesinriktad specialkurs för
finskspråkiga elever. Däremot finns ingen engelskspråkig gymnasial skola.
Vid Viggbyholmsskolan
startades för ett tiotal år sedan en engelskspråkig, s. k, internationell
gymnasielinje. Intagningen till denna upphörde höstterminen 1971, Den
gymnasiala undervisning som återstår för engelskspråkiga ungdomar i Sverige är
den som erbjuds vid de av stiftelsen Kursverksamheten drivna internationella
skolorna. Undervisningen är emellertid huvudsakligen förlagd lill England,
Frankrike och Tyskland,
I
särskild skrivelse den 29 juni 1972 har Stockholms skoldirektion anmält sin
avsikt att upprätta en treårig engelskspråkig linje vid gymnasieskolan i
kommunen under förutsättning att statsbidrag ulgår till ifrågavarande linje som
till annan linje vid gymnasieskolan saml härutöver till skolhälsovård samt
kostnader för skolgång och skolmåltider enligt bestämmelserna i 22 och 24 §§
kungörelsen (1970: 333) om riks-internatskolor (ändrad 1971: 345),
SÖ
har avgett yttrande över framställningen den 1 augusti 1972, Av SÖ;s yttrande
framgår bl, a, SÖ finner det önskvärt att möjlighet
Prop.
1973:77 38
finns
till undervisning på annat språk än svenska inom den kommunala gymnasieskolans
ram. En sådan utbildningsväg bör förläggas till Stockholm och organiseras som
försöksverksamhet med en klass av treårig samhällsvetenskaplig linje där
undervisningen bedrivs på engelska. Som viUkor för att utbildningen skall få
anordnas bör gälla att det anmält sig minst tolv elever som tillsammans med
föräldrar eller annan vårdnadshavare vistas i Sverige men ej är kyrkobokförda i
svensk kommun och som har engelska som modersmål eller huvudhjälpspråk, I den
mån platser finns disponibla bör även, enligt SÖ:s uppfattning, svenska elever
kunna beredas möjligheter till inträde. För utländsk elev bör kommunen få
statsbidrag jämväl till kostnader för skolgång och skolmåltider med belopp, som
gäller för motsvarande ersättning vid kommunal samverkan på skolväsendets
område, samt för skolhälsovård. Kostnaderna bör bestridas ur förslagsanslaget
Bidrag till drifliTi av gymnasieskolor.
4
Remissyttrandena
4.1
Allmämia utgångspunkter
Samtliga
remissinstanser välkomnar utredningens betänkande och finner glesbygdens
problem utomordentUgt angelägna att lösa. Ett antal remissintanser hade dock
föredragit att utredningen behandlat utbildningsfrågorna i ett större
regional- och lokaliseringspolitiskt sammanhang, så t, ex, socialstyrelsen, LO
och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund som efterlyser utredningens
helhetssyn på glesbygdsproblemen och den regionala utveckUngen.
I några remisssvar görs
invändningar mot att glesbygdsutredningen huvudsakligen inriktat sig på
skogslänen. Sålunda menar bl. a. länsstyrelserna i Stockholms län och
Göteborgs och Bohus län samt Svenska kommunförbundet att skärgårdsproblemen
borde ha behandlats, medan t. ex. länsstyrelsen i Kalmar län pekar på att
glesbygdsproblemen i sydöstra Sverige är av delvis annan art än i skogslänen
och därför borde ha ägnats större uppmärksamhet än som nu blivit fallet. I överensstämmelse
med dessa invändningar anpassar också ett stort antal remissinstanser sina svar
till att gälla det egna områdets förhållanden.
Utredningens
uppfattning att man nu efter de stora skolreformer som genomförts under
1960-talet kan ha skäl att räkna med att de organisatoriska förutsättningarna
för skolan skaU förbli i huvudsak oförändrade under innevarande decennium delas
ej av SIA, som anser att ett sådant påstående är väl kategoriskt. Pågående
försöksverksamhet kan nämligen medföra en rad förändringar med organisatoriska
följder, som med-
Prop. 1973:77 39
verkar lill en lösning av glesbygdens skolproblem. Bl. a,
pekar SIA på försök med uppluckring av klassbegreppet, ökad vertikal
integrering mellan årskurser och stadier och på möjUgheten att ett minskat
behov av allernalivkurser på grundskolans högstadium kan uppnås genom mer individanpassade
läromedel, en mer flexibel elevgruppering samt en smidigare resursanvändning
bl, a, på specialundervisningens område. Därför torde det finnas anledning att
iaktta återhållsamhet med centralisering av glesbygdens skolväsen.
Utredningens principiella utgångspunkter delas i huvudsak
av så gott som samtliga remissinstanser men fierlalet har något att tillägga
eller särskilt framhäva.
Bl. a. socialstyrelsen och SÖ understryker riktigheten i
utredningens målsättning att åstadkomma största möjliga rättvisa mellan olika
landsdelar i fråga om utbildningens standard. Socialstyrelsen tillägger alt
man måhända t, o. m, bör eftersträva en högre standard i glesbygdsområdena för
att kompensera de brister utflyttningen kan ha medfört och tillgodose de behov
av särskilt stöd som kan finnas, SÖ betonar att en anpassning av utbildningen
till regionalt varierande förhållanden inte får leda liU att pedagogiska krav i
utbildningen eftersatts och utvecklar därefter något utredningens resonemang om
att små skolenheter torde erbjuda en ur vissa synpunkter bättre studiemiljö än
vad större enheter kan göra, SÖ, liksom länsskolnämnden i Norrbottens län,
anser inte att man generellt kan hävda att sä är fallet, I varje fall torde
nedläggningar i glesbygden inte leda till att stora skolenheter skapas. Snarare
medför de att en eller flera andra nedläggningshotade skolenheter får ett tillskott
av elever som gör att ytterligare nedläggningar kan uppskjutas, SÖ delar
visserligen utredningens uppfattning alt lika goda studieresultat kan uppnås i
små skolenheter som i större, men avgörande i detta sammanhang är också
lärarnas sätt att planera och genomföra undervisningen och möjligheterna till
allsidig studie- och yrkesorientering vad gäller elevernas näringslivskonlakler.
Ingen av dessa två remissinstanser har dock någon principiell invändning mot
utredningens uppfattning i fråga om utbildningens kvalitet,
Samma sak kan sägas om övriga inkomna svar, där i flera
fall betonas att små skolenheter har många fördelar och att kostnaderna för en
koncentration av utbildningen ofta kan bli högre än vid ett bibehållande av
utspridda små enheter om sociala och miljömässiga faktorer tas med i
beräkningen. Socialkonsulenterna i Gotlands län uttrycker delta så, alt
samhällets kostnader vid bevarande av nuvarande geografiska spridning av
skolenheterna på sikt torde bli lägre än de utgifter som rubbad utveckling och
social missanpassning medför. Denna mening framförs på liknande sätt av ett
flertal länsstyrelser och kommuner i Norrland. Länsstyrelsen i Stockholms län
går t. o, m, ett steg längre och anser att glesbygdsskolorna med sin goda
miljö skulle kunna utgöra lämpliga
Prop. 1973:77 40
rehabiliteringsorler för tätortsungdomar med
anpassningsproblem som har behov av en lugn och harmonisk social omgivning.
Österåkers kommun tillfogar att ett sådant arrangemang skulle kunna bidra till
att göra skolornas existens oberoende av växlingar i det egna elevunderlaget,
samtidigt som vissa arbetstillfällen skapas för den bofasta befolkningen.
De flesta remissintanserna instämmer i utredningens
resonemang rörande åtkomligheten, dvs. att grundskolan, förskolan och delar av
vuxenundervisningen bör tillhöra den lokala serviceverksamheten medan gymnasieskolan
får anses utgöra en del av den regionala servicen. Däremot framförs från ett
par håll invändningar mot de reslidsavslånd som utredningen anser att
befolkningen i glesbygd bör acceptera, dvs. 3045 minuters restid till ett
lokalt servicecenlrum och upp lill ett par limmars resväg till ett regionalt
centrum. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län understryker att restidens
längd ej får vara ensamt avgörande utan hänsyn bör dessutom tas till bl. a.
vägarnas beskaffenhet, LRF vill skärpa kravet på åtkomlighet så alt lokala
serviceorter kan nås på 30 minuter och regionala centra på högst en timme vid
resa med kollekliva transportmedel. Länsstyrelsen i Gotlands län pekar på den
speciella situation som föreUgger på Gotland, där ön som en region måste kunna
tillfredsställa fler behov än andra regioner på fastlandet, som kan dra fördel
av närliggande regioners serviceutbud i den mån den egna regionens ej räcker
till.
SIA nämner i sitt yttrande en rad undersökningar om utbildningens
åtkomlighet som utredningen ej tagit upp och drar av dessa slutsatsen att långa
resor ej i någon högre grad tycks försämra låg- och mellan-sladieelevernas
studieresultat men att elever i skolformer med stora krav på hög studietakt och
goda prestationer sannolikt missgynnas av lång skolväg.
Två av utredningens principiella uppfattningar mottas av
remissinstanserna med särskild tillfredsställelse. Det gäller dels
utredningens övertygelse att utgångspunkten för all planering måste vara befolkningens
behov av lättillgänglig service och inle serviceinrättningarnas krav på
underlag för sin funktion, dels uppfattningen att såväl stal som kommun bör
vara beredda tiU relativt långtgående insatser när det gäller att upprätthålla
utbildningens standard och åtkomlighet i glesbygd,
4.2 Förskolan
Endast några få remissinstanser kommenterar mer ingående
utredningens inledande resonemang om förskolan. Det gäller socialstyrelsen,
SÖ, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och TCO, som samtliga kritiserar
utredningens premisser. Övriga instanser ansluter sig till största delen till
utredningens uppfattning.
Prop. 1973:77 41
Såväl socialstyrelsen som TCO anser att utredningen valt
en alltför begränsad utgångspunkt när den sagt sig skola behandla förskolan endast
i den mån den har intresse för övriga skolfrågor i glesbygdsområdena och då
inrikta sig på tre-timmars lekskola för 56-åringar, Enligt socialstyrelsen kan
ej förskolan i första hand ses som en skolfråga ulan snarare som en
»pedagogiskt inriktad form av den sociala barnavården», dvs. som en social
fråga. Dessutom bör diskussionen utvidgas till alt omfatta daghem, lekskola
och fritidshem som bör förvallas av samma kommunala myndighet.
Både
socialstyrelsen och SÖ instämmer i utredningens uppfattning att sociala
kontakter måste vara ett betydelsefullt inslag i förskoleverksamheten men
anser inte att social anpassning är förskolans viktigaste mål. Vad som måste
eftersträvas är individens hela personlig-hetsmässiga utveckUng, där del inryms
faktorer som social, språklig, känslomässig, fysisk och intellektuell
utveckling samt viss färdighetsträning.
Utredningens
förslag, alt pågående försöksverksamhet med integrerad förskola-lågstadium
skall fortsätta och utvidgas, stöds i så gott som samtliga remissvar. Däremot
växlar uppfattningarna om vilka effekter som detta kan få och vilka
förutsättningarna för verksamheten bör vara.
Socialstyrelsen
och i viss mån TCO anser att förskoleverksamheten i glesbygd i princip bör
bedrivas efler samma principer som i övriga delar av landet och primärt vara
inriktad på all ge alla barn Ukartade utvecklingsmöjligheter. Enligt
socialstyrelsen bör integration med lågstadiet prövas först när barnen har för
långa restider eller då det sammanlagda antalet barn i ett upptagningsområde
är så Utet att sociala och pedagogiska skäl talar för att integrera
verksamhetsformerna. Först på längre sikt, och när förskollärarnas och
lågstadielärarnas grundutbildning har fått en mera likartad utformning, kan
det anses lämpligt att i någon större utsträckning samordna de båda formerna.
Flera
remissinstanser, bland dem SÖ, länsskolnämnderna i Gävleborgs och Norrbottens
län samt skolstyrelsen i Älvdalens kommun, är inte lika optimistiska som
utredningen att en integrering skall kunna hindra eller uppskjuta
nedläggningar av skolenheter. Det tillskott i elevunderlaget som ett antal förskolebarn
skulle utgöra anses ej vara tillräckligt för att i nämnvärd grad stärka
skolenhetens möjligheter att leva kvar. Detta beror, enligt SÖ, på att
befolkningsminskningen i glesbygden tUl större delen har skett genom
avflyttning av yngre människor, varför antalet bara i allmänhet är färre ju
yngre åldersklassen är,
Länsskolnämnden
i Gotlands län och Redvägs komrnun anför en viss tveksamhet till integrering av
förskola och lågstadium av b-typ, och dyUka lågstadier är relativt vanliga i
glesbygder. En integration av förskola och ett lågstadium med redan två eUer
tre årskurser skuUe således
Prop. 1973:77 42
kunna medföra en alltför stor arbetsbörda för läraren,
särskilt om man betänker det betungande inskolningsarbetet med' eleverna i
första årskursen. I stället föreslås av länsskolnämnden i Gotlands län att
endast årskurs 1 samordnas med förskola, medan Redvägs kommun förordar en
noggrann uppföljning av hur lågstadieelevernas studieresultat påverkas av
integrationen. Av samma skäl föreslår länsskolnämnden i Västerbottens län en
lågstadieorganisation med växelläsning.
Utredningen
har inte tagit upp frågan om huvudmannaskapet i de fall en integrering
genomförs, men flera av remissinstanserna anser alt förskoleverksamheten bör
överföras till utbildningssektom och läggas under kommunernas skolstyrelser för
att inte en splittrad handläggning skall uppstå. Denna synpunkt framförs av länsskolnämnden
i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Värmlands län, Ärjängs kommun m. fl.
Förslaget
att utbildningskomplettering i förskolemetodik bör ges för lågstadielärare
tillstyrks av flertalet remissinstanser men föranleder i några fall viktiga
påpekanden och reservationer. Främst betonas alt behovet och utformningen av
en sådan utbildning noga måste analyseras innan den igångsätts.
Några
remissinstanser, bl, a, samarbetsnämnden i Strömsunds kommunblock och
Vilhelmina kommun, anser att en dylik utbildningskomplettering bör omfatta
även förskolelärare, assistenter och konsulenter, och att man i ett längre
perspektiv bör eftersträva en gemensam utbUdning för lågstadie- och förskolelärare
på detta område. Liknande synpunkter framförs av socialstyrelsen som emeUertid
invänder mot utredningens förslag att kompletteringsutbildningen skall omfatta
en termin. Enligt styrelsens mening bör en meningsfull sådan utbildning överstiga
en termins längd och dessutom omfatta studiecirkel eller regelbundet
återkommande studiedagar under en efterföljande termin. Socialstyrelsen anser
det vara naturligt att SÖ i samråd med socialstyrelsen organiserar och
genomför denna utbildningskomplettering, SÖ nämner att man redan har en
arbetsgrupp som arbetar med hithörande frågor.
Handikapporganisationernas
centralkommitté föreslår att en orientering om oUka handikapp skall ingå i
lågstadielärarnas utbildningskomplettering.
Bedömningen
att gällande krav på lokaler och utrustning för förskolor är så högt ställda
att de kan försvåra förskolans utveckling delas med undantag av
socialstyrelsen av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.
Likaså tillstyrks allmänt att socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över
gällande bestämmelser. Socialkonsulenterna i Västerbottens län medger att en
sänkning av kraven på lokalers standard kan medföra en viss skiUnad mellan
tätort och glesbygd men anser att denna kvalitetssänkning bör uppvägas av att
glesbygdskommunerna får bättre ekonomiska möjligheter att starta förskoleverksam-
Prop. 1973:77 43
het. Denna åsikt delas av länsskolnämnderna i
Västerbottens och Jämtlands län, Arvika kommun, SACO m. fl.
Socialstyrelsen menar däremot att de krav som tillämpas
inom t, ex, försöksverksamheten med förskolor inte varit för högt ställda och
att de gällande bestämmelserna utan vidare har kunnat anpassas till de förhållanden
som råder i glesbygd. Styrelsen konstaterar sålunda att lokalfrågan hittills
inte i något fall begränsat förskolans utveckling.
Vissa övriga förslag framförs av remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller sålunda alt även om restidsavslåndet
maximeras till 30 minuter blir resorna tröttande för barnen, varför vistelsetiden
i skolan bör förlängas så att de får en måltid och en stunds vila. Vidare bör
transporterna samordnas med skolskjutsarna samt förskoleverksamhet begränsas
till tvåtre dagar i veckan.
VUhdmina kommun påpekar att elevantalet i många skolor är
så lågt i årskurserna 12, att uttaget av resurstid i form av gmpptimmar ej är
motiverat. En försöksverksamhet föreslås därför som skall inriktas på att
beakta den samlade resurstiden inom förskolan och lågstadiet som enhetlig och
användbar på ett friare sätt inom de båda skolformerna.
4.3 Grundskolan, låg- och mellanstadiet
Ungefär hälften av remissinstanserna ansluter sig till
utredningens förslag att staten endast bör göra en pedagogisk prövning av
indragning av skolenheter i glesbygd och helt överlåta den ekonomiska prövningen
till kommunen. Bland dessa kan nämnas länsskolnämnderna i Kalmar, Älvsborgs,
Värmlands och Västernorrlands län, Hultsfreds kommun och LRF.
Från flera andra remissinstanser som i princip stöder
detta förslag görs emellertid vissa tillägg.
Länsskolnämnden i Stockholms län betonar att de pedagogiska
faktorerna måste tillmätas mycket stor vikt vid en eventueU skolnedlägg-ning.
Sålunda kan man inle fortsätta att driva en skolenhet med hur lågt elevunderlag
som helst, då eleverna i detta fall torde få en så otillfredsställande undervisningssituation
från bl. a. sociala synpunkter att de vid övergång till ett högre stadium skuUe
komma i ett sämre läge än andra barn. Även tiUgången på behöriga lärare måste
vara en väsentlig faktor i sammanhanget.
Länsstyrelsen i Gollands län understryker behovet av alt
mer långsiktiga bedömningar görs av skolenheternas möjhgheter all bestå. I den
bedömningen bör bl. a. ingå anlaganden om befolkningsulveckUng och flytlningsbeteenden,
varpå en plan kan utarbetas över alternativa sammanläggningar och
nedläggningar.
Skolstyrelsen i Ludvika anser att såväl pedagogiska och
ekonomiska
Prop. 1973:77 44
som sociala och lokaliseringspoliliska aspekter bör
påverka beslut om en skolenhets bibehållande eller nedläggning. Vidare menar
styrelsen att skolstyrelserna måste tilldelas större reellt inflytande på dessa
frågor, men först måste klarhet skapas kring det ekonomiska ansvarstagandet,
särskilt med tanke på att de statliga myndigheterna har stort inflytande på skolans
organisation genorn statsbidragen.
Gävle-Dala FCO-distrikt anför för sin del att nedläggning
av skolor i glesbygder kan bli nödvändig även i framliden, men anser det otillfredsställande
att utredningen inte angett mer preciserade riktlinjer för vilka principer som
ska gälla vid en nedläggning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att en rad faktorer
måste vägas mot varandra innan beslut om nedläggning fattas. Den ekonomiska
prövningen bör i första hand göras av kommunen, och de kommunala synpunkterna
måste tiUmätas stor vikt även när det gäller andra faktorer. Så länge
nuvarande statsbidragssystem existerar bör dock den slutliga prövningen av en skolindragning
göras av länsskolnämnden, i vissa fall efter samråd med länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att det är väsentligt i dessa sammanhang
vilken utformning statsbidragen kommer att få i framtiden, då ett överförande
av den ekonomiska prövningen inte under några förhållanden får medföra en övervältring
av det ekonomiska ansvaret på kommunerna.
Mot utredningens uppfattning att staten endast bör lägga
pedagogiska synpunkter på skolindragningar uttalar sig SÖ, länsskolnämnden i
Gävleborgs län, Torsby kommun och Hudiksvalls kommun.
Länsskolnämnden
i Gävleborgs län hänvisar till 2 kap. 22 § i skolstadgan som säger att länsskolnämnd
har befogenhet alt förordna om indragning av skolenhet och anser att denna
bestämmelse bör bibehållas. Torsby kommun ifrågasätter om inte ett oinskränkt
kommunalt avgörande av de ekonomiska aspekterna kan leda lill mycket svåra
situationer i glesbygdskommunernas skolpolitiska avväganden och tilllägger alt
det är många fördelar med att statsmakterna har sista ordet, särskilt som den
statliga prövningen hittills präglats av stor förståelse och ett
tillmötesgående av kommunernas önskemål så långt rimligen kan begäras. På
liknande sätt yttrar sig Hudiksvalls kommun, som betonar att fullt samförstånd
måste råda meUan stat och kommun, när fråga uppkommer om skoUndragning,
Utredningen anser det inte motiverat att föreslå några
ändringar i de bestämmelser i skolstadgan som reglerar hur klasstypen skall
förändras med minskande elevunderlag. Samtliga de remissinstanser som kommenterar
denna punkt ställer sig kritiska till detta och anser alt bestämmelserna måste
ändras i riktning mot större flexibilitet.
Skolstyrelsen i Strömstad anser att kravet på antalet
elever för alt få bibehålla en Bl-skola är för hijgt slällt. F. n, skall
klasstypen ändras från Bl lill B2 när elevantalet i årskurserna 36 minskar
till 24,
Prop. 1973:77 45
Styrelsen förespråkar att kravet för en sådan förändring
bör sältas vid 20 elever, dvs, fem elever per årskurs,
Ärjängs
kommun är lill skillnad från utredningen av den uppfattningen att det finns
ett samband mellan ändring av klasstyp och nedläggning. Av denna anledning bör
18 § I skolstadgan ändras så att man, i stället för att ha endast en högsta
gräns för elevantal, anger både en övre och nedre gräns för Bb-formerna, varvid
den nedre siffran skulle utgöra den gräns till vilken den statUga myndigheten
kunde sträcka sig i driftbidrag för lärare. Därmed skulle det finnas en formell
bestämmelse för var nedläggningsgränsen går och det skuUe bli en enhetUg
bedömning bland berörda statliga myndigheter,
Mora skolstyrelse anser att delningstalen för klasstyperna
b. Bl och B2 bör sättas till 21, 21 resp, 26, Nuvarande siffror är 24, 24 resp,
29, Liknande synpunkter framförs av skolstyrelsen i Kalix kommun.
SACO
föreslår därutöver att stadgeändringar företas så att dels eleverna i en integrerad
förskola kan räknas in i underlaget för nedläggningshotade låg- och
mellanstadieskolor, dels att förskoleeleverna får inräknas i delningstalen för
lågstadiet, så att sammanslagning av klasser kan undvikas,
Alla
remissinstanser delar utredningens uppfattning att klasser av B-typ inte
behöver innebära att elevema får en sämre utbildning där än i klasser av A-typ,
Länsstyrdsen i Gotlands län anser det trots detta angeläget att a/A-formen behåUs
så långt möjligt och föreslår därför att relativt närbelägna skolor samordnas
genom uppdelning av årsklasserna på skolenheterna. Ljusdals kommun anser
visserligen all en övergång från a/A-typ till Bl-typ är acceptabel vad
beträffar skolans arbetsförutsättningar, däremot inte en övergång lill B2-typ.
I tre
remissyttranden, nämligen från Strömstads skolstyrelse, Lycksele kommun och
TCO föreslås att barn från tätorter skjutsas ut till skolor på landsbygden för att
öka elevunderlaget. En sådan åtgärd skulle samtidigt kunna vara ett led i den skolsociala
verksamheten och hjälpa t. ex. skoltrötta elever från städerna till en mera
harmonisk miljö.
Utredningen föreslår inte några åtgärder vad beträffar lärartillgången
och lärarnas utbildning i glesbygdsskolor eftersom några särskilda problem här
inte anses föreligga.
Länsskolnämnden
i Gotlands län anser dock alt det är svårt att knyta kvalificerade lärarkrafter
till B-skolor. Västerviks kommun föreslår att särskilda åtgärder vidtas
beträffande metodikundervisningen för lärare i b/B-klass. Därför förordas att
SÖ får i uppdrag att anordna särskilda melodikkurser för sådana lärare. Redvägs
kommun framlägger ell liknande förslag. Arvidsjaurs kommun föreslår alt lärare
i glesbygd ges generösare statUga resebidrag.
Länsskolnämnden
i Gotlands län anser att det statUga läromedelsförlaget bör få i uppgift att
producera läromedel speciellt anpassade
Prop. 1973:77 46
för B-former, Även Gävle-Dala FCO-distrikt, Redvägs kommun
och samarbetsnämnden i Bräcke kommunblock menar att läromedelsförsörjningen
vid dessa skolor är otlillfredsställande och alt en särskUd satsning här bör
göras,
SIA instämmer huvudsakligen i utredningens slutsatser,
dock med undanlag för de ekonomiska beräkningarna, EnUgt SIA:s uppskattningar
torde vinsterna vid nedläggning av en skola i allmänhet bU lägre än i
utredningens exempel, SIA finner vidare att det VisserUgen förelåg en svag tendens
till högre driftkostnader per elev i mindre skolor, men mer påfaUande var de
markanta avvikelser från denna tendens som kunde iakttas.
Utredningens uppfattning att inackordering för elever på
låg- och meUanstadiet bör undvikas möter inga invändningar. Flertalet remissinstanser
stöder även förslaget att restider på över 45 minuter ej bör accepteras.
Länsstyrelsen
och länsskolnämnden i Stockholms län tillägger dock alt man utöver själva
restiden måste beakta vägens kvaUtet, För skärgårdens del föreligger dessutom :>peciella
problem att på rimlig tid skjutsa eleverna till skolan. För att uppfylla
utredningens krav i detta avseende behövs i vissa fall helil:opterlransport om
inackordering skall kunna undvikas. Om inackordering ändock tillgrips föreslår
länsstyrelsen alt man överväger möjligheten att medge fri hemresa en dag mitt
i veckan.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår en längsta tiUålna
restid på 30 minuter för lågstadieelever, medan LRF anser att denna siffra bör
gälla även meUanstadiet.
För pedagogiska institutionen vid universitetet i Umeå
förefaller accepterandet av ett maximalt reslidsavslånd på 45 minuter något
förhastat. Med hänsyn till de stora geografiska variationerna i fråga om
vägnätets kvaUtet torde ett sådant generellt riktmärke vara ytterst diskutabelt.
Någon form av gradering av vägar i olika klasser efter kvaUtet borde medföra
att riktmärket kunde hållas flytande.
4.4 Grundskolan, högstadiet
Så gott som samtliga remissinstanser ansluter sig till
utredningens uppfattning att nuvarande högstadieorganisation i princip bör
bibehållas under 1970-talel, och att således varken indragningar eller nyinrät-tanden
bör förekomma.
SÖ har i ett tidigare belänkande beräknat att ett tämhgen
stort antal högstadieenheter skulle behöva läggas ned fram till år 1980, SÖ
anser att utredningen inte tillmätt de pedagogiska problemen samma vikt som SÖ,
För att minska de undervisningsorganisatoriska problemen vid de
Prop.
1973:77 47
mindre
högstadieenheter som bedöms behöva finnas kvar förordar SÖ att inre
funktionsförändringar görs.
Länsstyrelsen
i Gollands län anser alt en sänkning av antalet elever per klass i sådana kommuner
där centralorten inte har underlag för treparallelligt högstadium bör
accepteras. Länsstyrelsen i Norrbottens län har en Uknande uppfattning,
Vilhelmina
kommun anser till skillnad från utredningen att del torde vara oundvikligt att
nya högstadieenheter inrättas, särskilt med tanke på att mindre skolenheter
lättare går att förena med 1969 års läroplan för grundskolan, Nyinrättanden
skulle komma i fråga om man vill uppnå andra mål som utredningen uppställer,
nämligen korta restider, undvikande av inackordering och ett allmänt
tillgodoseende av den lokala behovsnivån.
Utredningen
har berört frågan om de eventuella vinster som kan uppkomma vid en lokalmässig
samordning av mindre högstadieenheter med andra skolor eUer skolstadier,
Länsskolnämnden
i Jämtlands län anser att en sådan lösning är ytterst diskutabel, då den
innebär att eleverna som skjutsas till närmaste större högstadium får längre
restid och splittrad skoldag. Vidare torde den innebära höjda
skolskjutskostnader. Riksförbundet Hem och Skola och SACO framför samma
synpunkter, den senare organisationen med tillägget att de små
högstadieenheterna i förekommande fall bör utrustas med institutioner för
samtliga högstadiets ämnen, varvid en generös statlig bidragsgivning blir
nödvändig.
Utredningens
förslag om samverkan och samläsning mellan årskurserna och att sådan bör få
tillämpas generellt tiUstyrks i huvudsak av remissinstanserna. Detsamma gäller
förslaget att kommunen bör få göra jämkningar i högstadiets timplan så att
olika klasser får samma veckotimtal i de olika ämnena och förslaget att
resurstimmarna bör kunna samordnas för hela skolenheten och disponeras som
skolan finner lämpligt.
Skolstyrelsen i Kalix
kommun föreslår att B-undervisning prövas i ämnen med allmän och särskild kurs,
varvid undervisningsgruppens storlek ej bör översliga 15 elever. Skolstyrelsen
anser även att resurstimmar bör tilldelas för sådan undervisning. Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund finner utredningsförslaget om samverkan över
årskursgränserna vara en bra lösning men tillägger att man därvid så långt som
möjligt bör eftersträva likhet mellan skolor i olika delar av landet och
undvika särskilda glesbygdslösningar.
Beträffande
förslaget om att kommunen bör få göra jämkningar i limplanen anför
länsstyrelsen i Kalmar län att en sådan jämkning även bör kunna avse en ökning
av veckotimtalen. Oskarhamns kommun begär lUcaledes att kommunerna ges
generellt tillstånd att jämka vecko-tiihtalen detta även för att förbättra
och samordna skolskjutsira-
Prop. 1973:77 48
fiken. Båda dessa instanser anser att kommunernas
självbestämmanderätt i fråga om resurstimmarnas användning bör ökas avsevärt.
Viklen av att insatser görs på läromedelsproduktionens
område, främst för alt förbättra läromedelsförsörjningen för samläsande högstadier,
betonas av bl, a, länsstyrelsen i Värmlands län. SÖ däremot anser alt
speciella åtgärder på detla område bör anstå till dess att en utvärdering av
försöksverksamheten med årskurslösa högstadier har gjorts.
Remissinstanserna stöder i allmänhet utredningens
överväganden och förslag om att inbesparingar på driflbidraget bör få användas
generellt på för skolan lämpligaste sätt, t, ex, för att bilda lUlvalsgrupp med
färre än fem elever, SÖ påpekar alt man när elevernas valmöjligheter diskuteras
inle enbart bör beakta möjUgheten för dem att övergå till gymnasieskolan. Om
eleverna kan få sina val tillgodosedda torde intresset och motivationen för
skolarbetet bli större, vilket har betydelse för elevernas hela situation i
skolan, SIA analyserar ingående utredningens beräkningar om elevernas
valmöjligheter och kommer till delvis annat och mer negativt resultat, eftersom
man utgått från den faktiska klass-storleken i en- och tvåparallelliga
högstadier, vilken är genomsnittligt lägre än på andra håll,
SACO anser alt ett minimikrav för de minsta högstadierna
bör vara möjlighet till åtminstone två tillvalsmöjligheter oavsett antal elever
liksom möjlighet att välja mellan allmän och särskild kurs.
Skolstyrelsen i Älvdalens kommun föreslår att glesbygdshögsladierna
ges ett extra statsbidrag om exempelvis 10 % av lärarlönebeloppet för alt
möjliggöra upprättandet av tillvalsgrupper med mindre elevantal än fem. Ett sådant
anslag skulle enligt styrelsen fritt få disponeras av skolstyrelsen utan
särskilt medgivande från länsskolnämnden.
Riksförbundet Hem och Skola anser att de elever, som ej
haft tUlräckliga valmöjligheter, senare bör ges möjlighet att komplettera sin
utbildning med specialstudier.
En fråga som inte behandlats av utredningen är möjligheten
att genomföra de obligatoriska studiebesöken i årskurs 8 och den s, k, praktiska
yrkesorienteringen i årskurs 9, Det kan vara svårt i en glesbygd med odifferentierat
näringsliv och långa avstånd att tUlförsäkra eleverna tUlgång till utbildad
personal på detta område och tillfredsställande kontakt med arbetsliv och
arbetsmarknad. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden i Gävleborgs
län finner det sannoUkt att särskilda ekonomiska stödåtgärder här måste
tillgripas. Likaså torde en utökad service från arbetsförmedlingens sida
krävas. Gävle-Dala FCO-distrikt förordar därutöver att yrkesorienteringen
förläggs till en större högstadieskola.
Utredningens överväganden och förslag rörande lärarsituationen
i glesbygd har föranlett många synpunkter och kommentarer.
SÖ betonar alt antalet akademiskt utbildade lärare med
praktisk lä-
Prop.
1973:77 49
rarutbildning svarar för en betydligt lägre andel av
undervisningen vid enkla högstadier och tvåparallelliga högstadier än vad som
gäller för riksgenomsnittet. Även länsskolnämnden i Jämtlands län anser att' tUlgången
på behöriga lärare är ett större problem i glesbygd än annorstädes, även om
det föreligger svårigheter att exakt bedöma den faktiska situationen. Därför
efterlyser nämnden en allsidig undersökning av lärarbehov och lärartillgång vid
de små högstadieskolorna. Vidare menar nämnden att vidareutbildning av behöriga
lärare måste anpassas tiU de behov som glesbygdsskolor uppvisar. Ett problem
ur anställningstrygghetssynpunkt utgör de många formellt icke behöriga lärare
som har en lärartjänstgöring på 1015 år bakom sig. Enligt nämndens mening är detla
problem allvarligast i glesbygderna där dessa lärare inte haft möjligheter
till vidareutbildning på samma viUkor som kolleger i tätorten. Särskilda
behörighetskurser förordas därför.
Förslaget att ge företräde åt lärare med
treämneskombination tillstyrks bl. a. av SÖ, länsstyrelserna i Kopparbergs och
Västerbottens län, SACO och samarbetsnämnden i Strömsunds kommunblock.
SÖ, länsstyrelserna i Gotlands och Kopparbergs län stöder
helt utredningens uppfattning att förtur bör ges lärare som är behörig att
undervisa på flera stadier, Arvika kommun stöder detta och anför dessutom att
kombinerade mellanstadie/högstadielärartjänster för vidareutbildade
folkskollärare i viss mån kunde utgöra en lösning på lärarfrågan för mindre
högstadier, SACO påpekar i delta sammanhang att en högstadieadjunkt redan
enligt gäUande bestämmelser i skolstadgan är behörig att tjänstgöra på t, ex,
mellanstadiet.
De två förslagen om att lärare i läroämne bör få
tillgodoräkna tid för resor på samma villkor som övningslärare samt att lärare
bör ha rätt till tjänstledighet från stathgt reglerad lärartjänst i kommun
utanför glesbygdsområde för att upprätthålla tjänst vid glesbygdsskola möter
inga invändningar.
Bl, a, skolstyrelserna i Storumans och Kalix kommuner delar
utredningens och SÖ:s uppfattning att ett antal arvoderade huvudlärar-tjänsler
bör inrättas, som omfattar ett bredare ämnesregisler än normalt.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län antyder att lärartjänster
med halvtidstjänstgöring eventuellt kan inrättas vid små högstadieskolor.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framlägger ett förslag till lösning av
svårigheterna att bereda lärare full tjänstgöring vid skolenheter med mycket
lågt elevantal. Delta förslag innebär att lärare anställs samtidigt vid flera
skolor och pendlar meUan dessa. Länsstyrelsen anser det fördelaktigare att
lärare pendlar än att eleverna tvingas göra det. Ljusdals kommun yrkar på en lärarförstärkning
tiU glesbygdshögstadierna i form av konsultlärare från centralortens gymnasium,
främst för att öka elevernas tillvalsmöjligheter.
I åtminstone fyra remissyttranden från länsstyrelsen i Koppar-
4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 77
Prop. 1973:77 50
bergs län, pedagogiska inslitulionen vid universitetet i
Umeå, SIA och SACO fästs uppmärksamheten på ytterligare ett sätt alt förbättra
lärarförsörjningen i glesbygd. Detta kunde ske genom ökad samverkan mellan
grundskolan och vuxenutbildningen, YtterUgare några åtgärder föreslås av SACO,
nämligen ett modifierat klasslärarsystem med ökad användning av tekniska
hjälpmedel, sänkning av undervisningsskyldigheten samt fyllnadstjänstgöring på
mellanstadiet.
Beträffande
skolledarorganisationen delar flertalet remissinstanser utredningens
uppfattning att det är betydelsefullt att den får tUlräckliga resurser vid
varje högstadieskola även efter den pågående kommunreformens genomförande och
att dispens från gällande bestämmelser om skolledarorganisationens
dimensionering bör kunna ges glesbygdsskolor. Ett antal instanser anser
dessutom att skolledarens funktion bör förstärkas. Till dessa hör
länsstyrelsen i Västerbottens län som påpekar att glesbygdskommunerna har
relativt låga poängtal som grund för nedsättning av skolledarnas undervisningsskyldighet,
vUket ger begränsad tid för skolbesök under lärarnas sohematid. Skolstyrelsen
i Storumans kommun anser att detla förhåUande bör leda till att en utredning
görs om nedsättning i undervisningsskyldigheten och andra möjUga åtgärder för
att ge skolledare i glesbygd möjlighet att fungera som pedagogisk ledare,
personalledare och administratör. Samarbetsnämnden i Bräcke kommun anser att
målsättningen bör vara att det skall finnas en rektor vid varje högstadium.
Vidare finner nämnden det angeläget med en översyn av skolstadgans poängsystem
för skolväsendet. Detta har sin grund i att en rad faktorer, såsom antalet
skolanläggningar, deras avstånd från varandra och antalet skolskjutsar, i hög
grad påverkar arbetet med skolväsendet och kostnaderna för detsamma men inte
värderas poängmässigt f. n. Denna ståndpunkt intar även länsskolnämnden i
Jämtlands län. Riksförbundet Hem och Skola och SACO.
RRV hänvisar till sitt yttrande över betänkandet (SOU
1969: 47) Mel-lanskolans ledning och påpekar att andra och mer rationella kriterier
än de nuvarande bör vara styrande för dimensioneringen av skolledarorganisationen.
Skolstyrelsen i Ludvika utpekar möjligheten av att lösa skoUedarproblemet vid
ett Utet högstadium genom att detla samverkar med ett större.
4.5 Specialundervisning
Utredningen föreslår under denna punkt att man vid
intagning tiU speciallärarutbildning bör ge förtur åt lärare som har sin
tjänstgöring förlagd i glesbygder och önskar fortsätta denna där. Drygt hälften
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, bland dem flertalet länsskolnämnder
och kommuner, tillstyrker visserUgen förslaget men flera gör
Prop. 1973:77 51
det med viss tveksamhet eller med reservationer. De senare
anför då, att det ej tillräckUgt utretts huruvida åtgärden verkligen skulle få
den åsyftade effekten,
Länsskolnämnden
i Jämtlands län anser inte den av utredningen föreslagna åtgärden tillräcklig
utan förordar att intagningsförfarandet till utbildning av speciaUärare ändras
så att även yngre personer och mindre kommuner ges en möjlighet att konkurrera,
genom exempelvis kvotering. Länsstyrelsen i Kalmar län förutsätter att företräde
ges åt lärare från samtUga de län, där tillgången på speciaUärare markant understiger
riksmedeltalet,
EnUgt TCO:s
mening bör utredningsförslaget bli föremål för ytterligare undersökning innan
beslut fattas, då konsekvenserna ej kan anses tillräckligt klarlagda, TCO pekar
emeUertid på en annan möjlighet att rekrytera speciallärare till de kommuner,
där bristen på behöriga lärare är särskilt stor. Arbetsgivaren har nämligen enUgt
AST 19 § möjlighet att medge studier med oavkortad lön »när fråga är om
utbildningskurs vid verket eller om studier som av arbetsgivaren prövas vara
synnerligen betydelsefulla från tjänstesynpunkt».
Ett antal
remissinstanser ställer sig emellertid negativa till förslaget. Socialstyrelsen
anser att en kvotering inte är att rekommendera av rättviseskäl, vartill
kommer att inget garanterar, att vederbörande speciallärare efter utbildningen
återgår tiU glesbygdstjänst. SÖ motsätter sig inte definitivt en åtgärd av den
föreslagna typen, men ställer sig tveksam till om den skulle ge önskad effekt.
SÖ avser att utarbeta förslag till ny studiegång på försök med viss
kursverksamhet, självstudier m. m. för lärare som tjänstgör som speciaUärare
utan speciallärarutbildning.
Skolstyrelsen
i Lycksele menar att behovet av specialundervisning i glesbygder snarare torde
minska än öka. Vid skolor med lågt elevantal finns nämUgen redan genom det låga
elevantalet den lärarresurs som kan erfordras för den mera individualiserade
undervisningen. SIA uttrycker en liknande uppfattning och tillägger att det
med dagens totalt sett svåra brist på behöriga speciallärare knappast kan anses
motiverat att söka styra specialundervisningsresurserna bort från de områden
där de behövs bäst. SACO anser att det vore mer ändamålsenligt att med
speciella förmåner förmå speciallärare att ta tjänst i glesbygdsskolorna.
Vissa
remissinstanser pekar på vissa problem som uppslår i samband med den samordnade
specialundervisningen och det s. k. kompanjon-lärarsystemet,
SÖ anser
att den samordnade specialundervisningen blott liU viss del kan komma att
ersätta undervisningen i specialklasser, Haninge kommun medger att kompanjonlärarsystemet
gjort det lättare att organisera specialundervisningen i glesbygder men
konstaterar att många problem kvarstår inte minst i skolor där det bara finns
en Värare.Skolsly-relsen i Strömstad anser att kompanjonlärarsystemet är mest tillämp-
Prop.
1973:77 52
ligt vid större skolor. De mindre skolorna kan ofta ge de
elever som så behöver (extra) samordnad undervisning inom den normala
timplanens ram eller exempelvis på lunchrasten eller på morgonen om skolskjutsarna
anländer i god lid, Sunne kommun förespråkar att specialklasserna bibehålls i
så stor utsträckning som möjligt detta för att det för vissa elever är lämpUgast
att ha en lugn arbetsmiljö med en enda lärare, som väl känner de olika barnens
problem. Även Vindelns kommun anser att specialklasser skall få inrättas på
mindre orter i glesbygdsområdena.
Skolstyrelsen i Kalix anser att huvudlärarljänster inom
specialundervisning bör inrättas för samordning och pedagogisk ledning. Nuvarande
bestämmelser när det gäller ledandet av specialundervisningen är till glesbygdskommunemas
nackdel, då erforderligt underlag för särskUd skolledare inom området oftast
saknas.
4.6 Gymnasieskolan
Remissinstanserna anser nästan samtliga alt nuvarande g-orter
i glesbygd bör bibehållas åtminstone under 1970-talet och att ett minskande
elevunderlag bör mötas med inre organisatoriska förändringar. Bland de
remissinstanser som mer eller mindre reservationslöst stöder utredningens
uppfattning på denna punkt märks socialstyrelsen, länsskolnämnderna och
länsstyrelserna i Älvsborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län, AMS, SIA,
Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
SÖ har ej funnit anledning att närmare kommentera denna
punkt, utan hänvisar tUl det förslag rörande den fortsatta planeringen av gymnasieskolan
som SÖ utarbetat på Kungl, Maj:ts uppdrag.
Några kommuner, nämUgen Nybro och Kalix, ger exempel på
vilka inre organisatoriska förändringar som skulle kunna vidtas. Bl, a,
föreslås ändrade bestämmelser för språkval, elevantal för kurser/linjer och eventuall
senareläggning av linje- och grendelning för att göra det möjligt för eleverna
att i större utsträckning få den grundläggande utbildningen i den egna
gymnasieskoleregionen.
Länsstyrelsen i Värmlands län tillsammans med
skolstyrelsen i Filip-stad pekar på den betydelsefulla roll som tUlgången tiU
utbildning på gymnasial nivå spelar för serviceförsörjningen i ett område och
anser därför att gymnasial utbildning på nuvarande g-orter bör garanteras under
en längre tidsperiod än 1970-talet, dvs. även under 1980-talet,
Vad avser fortsatt och vidgad försöksverksamhet med
särskild gymnasial undervisning resp, korrespondensundervisning på gymnasial
nivå i glesbygd har denna endast mött kritik från ett mindre antal remissinstanser.
Sålunda stöds förslaget av bl, a, socialstyrelsen, AMS, länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län och Kopparbergs län, samarbels-
Prop.
1973:77 53
nämnden i Svegs kommunblock, Arvidsjaurs kommun samt
Svenska landstingsförbundet.
RRV
ställer sig i princip positivt till förslagen men framhåUer att utredningens
kostnadsresonemang endast torde vara relevant under förutsättning att det tiU
dessa försöksutbildningar rekryteras elever som annars skulle studerat vid
annan gymnasieskola, och att det således inle är fråga om nya elevgrupper.
Såväl Arvidsjaurs som Överlorneå kommun pdkar på de stora
elevavgifter som kommuner utan gymnasieskola tvingas betala till kommuner med
gymnasial utbildning och anser att staten bör betala dessa kostnader.
Länsskolnämnden
i Västerbottens län motsätter sig särskild försöksverksamhet i de former som
utredningen föreslagit, åtminstone för Västerbottens del. Enligt
länsstyrelsens mening tillfredsställer dessa skolor endast de teoretiska
utbildningarnas behov medan elever på de yrkesinriktade linjema inte skulle
gynnas på samma sätl utan även i fortsättningen tvingas resa eller bo
inackorderade. Även Vilhelmina kommun varnar för att man genom filialgymnasier
kan komma att återskapa den gamla uppdelningen i gymnasium och fackskola,
Mora och Lycksele kommuner ställer sig mycket tveksamma
till vidgad försöksverksamhet med särskild gymnasial undervisning i glesbygd,
då denna kan komma att medföra negativa effekter för gymnasieskolor i närUggande
områden i form av vikande elevunderlag,
Samarbetsnämnden
i Järpens kommunblock ifrågasätter om försöksverksamheten bör utvidgas till
ytterligare orter av ett annat skäl. Den pågående försöksverksamheten är
nämligen nu inne på sitt tredje år, det år då eleverna överförs tUl
modergymnasieskolan, Samarbetsnämnden anser att man först bör utvärdera
resultaten av försöken även under detla tredje år innan verksamheten utvidgas,
SACO föredrar filialklasser av gymnasieskolan framför
korrespondensundervisning på gymnasial nivå. Dessutom bör i större
utsträckning än f, n, årskurs I och möjligen årskurs 2 kunna decentraliseras
och knytas till högstadieskola. Den bör dock stå under modergymnasieskolans
pedagogiska och administrativa ledning.
Förslaget
att man bör pröva förutsättningarna att inordna undervisningen i form av
specialkurser vid vissa f, d, centrala yrkesskolor på icke g-ort som linjer i
gymnasieskolan kommenteras av flertalet remissinstanser. De flesta ställer sig
positiva, bland dem AMS, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Värmlands
län, skolstyrelsen i Vimmerby och samarbetsnämnden i Svegs kommunblock.
Länsstyrelsen i Västerbottens län avstyrker förslaget.
Skolstyrelserna i Nybro och Torsby kommuner påpekar att man bör beakta risken
för att en g-regions utbildning spUltras så alt varken g-orten eller övriga
orter i g-regionen kan erbjuda en tiUfredsställande utbildning. En in-
Prop.
1973:77 54
rättad
och väl fungerande gymnasieskola får således inte försvagas genom sådana
åtgärder som utredningen föreslagit,
Länsskolnämnden
i Stockholms län hör också till de .tveksamma remissinstanserna, eftersom
utredningens förslag enligt nämndens mening skulle innebära att elever som bor
på en ort med endast få gymnasieskolelinjer frestas att välja bland de linjer
som där erbjuds dem endast för att slippa resor eller inackordering. Även en
sådan utveckling skulle allvarligt kunna försvaga underlaget för den redan
existerande gymnasieskolan i regionen.
Skolstyrelsen
i Storumans kommun förordar att skolenheter med s, k, specialkurser bibehålls
så länge tiUräckligt elevunderlag finns. Men om antalet sökande elever inte
skulle vara tilhäckUgt menar skolstyrelsen i likhet med Skellefteå kommun att
man bör söka förlägga andra utbildningar med stora upptagningsområden till
dessa enheter. Som exempel ges statliga utbildningar och omskolningsverksamhet,
Övertorneä kommun framhåller att kommuner som har lokaler, lärare och elever
själva bör få anordna specialkurser i den omfattning som elevintresse finns,
LRF
delar inte utredningens uppfattning att de yrkesinriktade specialkurserna är att
betrakta som övergångsföreteelse. Inte heller anser riksförbundet att all
undervisning måste bedrivas inom linje i gymnasieskolan för att vara
fullvärdig, I anslutning härdll påpekar förbundet att flertalet skolenheter
inom lantbruks- och skogsbruksutbildningen och även vårdutbildningen framgent
kommer att vara lokaliserade utanför de egentliga g-orterna. Det bör dock vara
möjligt att finna sådana organisatoriska och andra lösningar att gymnasial
utbildning skall kunna bedrivas även vid ett flertal tidigare yrkesskolor,
TCO
anser att hela frågan om utbildning inom specialkurser bör utredas snabbt och
förutsättningslöst. Enligt TCO:s mening är det på grund av ett odifferentierat
näringsliv nu svårt i glesbygderna att få fram elevplatser i företag med
inbyggd yrkesutbildning som förutsätts på vissa av gymnasieskolans hnjer.
Därför borde de statsbidrag som nu utgår för hel termin till myndighet eller
företag med ovan nämnda utbildning utformas så att del av det kan utgå även för
kortare yrkespraktik än som förutsätts i vederbörande studieplan för
gymnasieskolan, Gotlands kommun förordar att viss gymnasial utbildning bör
kunna knytas till näringsliv eller industri i den ort som har resurser att
meddela sådan undervisning i stället för att den lokaliseras till
gymnasieskoleort som saknar naturlig anknytning lill näringsgrenen i fråga.
Endast
en remissinstans motsätter sig utredningens uppfattning att elever i
gymnasieskola skall kunna nå hemmet inom två timmars restid i samband med
veckoslutsresor, RRV anser att restiden bör kunna överstiga två timmar.
Prop.
1973:77 55
4.7
Vuxenutbildning
De
flesta remissinstanserna behandlar på något sätt frågan om vuxenutbildningen i
sina yttranden, men endast ett mindre antal av dem kommenterar
utredningsförslaget om ökade insatser inom radio- och TV-undervisningen på
området.
Socialstyrelsen,
länsstyrdsen i Stockholms län och Svenska kommunförbundet ansluter sig helt
till utredningens uppfattning, men de övriga stäMer sig tveksamma.
Länsskolnämnden i
Gävleborgs län anser att insatserna på delta område bör inriktas på behov som
för glesbygdens del är svåra att tillgodose genom andra vägar snarare än på en
kvantitativ ökning av programutbudet. Länsskolnämnden i Västerbottens län
menar att utredningen betydligt överdrivit betydelsen av radions och
televisionens kursverksamhet. Det finns en rad hinder för ett effektivt
utnyttjande av undervisningen såsom olämpUga sändningstider, skiftarbete och
ovana vid studier.
Skolstyrelserna
i Ludvika, Älvdalen och VUhdmina år samtliga tveksamma om radio- och TV-undervisningen
verkligen har den stora betydelse i glesbygd som utredningen anser. Det står
bl, a, klart att ett stort antal personer aldrig fullföljer den påbörjade
undervisningen. Skolstyrelsen i Älvdalens kommun föreslår att en
uppföljningsundersökning kommer till stånd vad avser lyssnarfrekvensen på
olika kurser, antalet lyssnare på resp, kurs, hur många som fullföljer
studierna osv. Innan denna undersökning gjorts bör inte insatserna inom radio-
och TV-undervisningen ökas,
Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund anför liknande betänkligheter mot radio- och TV-utbildningens
effekter i glesbygd.
Så
gott som samtliga remissinstanser är av den meningen att utredningen ej
behandlat vuxenutbildningsfrågorna i glesbygd så ingående som varit önskvärt,
SÖ anser t, ex. att vuxenutbildningsproblemen är sänskilt stora i glesbygd,
eftersom bl, a, andelen lågutbildade torde vara hög samtidigt som de hittUlsvarande
insatserna inom den kommunala vuxenutbildningen har varit av mindre omfattning
än i tätortsområdena, DärtiU kommer andra faktorer som sammanhänger med de
stora avstånden, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund gör en liknande bedömning
och understryker att vuxenutbildningen är av synnerUgen stor betydelse för glesbygdsbdfoMcningen
med hänsyn till den omfattande arbetslösheten inte minst bland kvinnorna. Även
länsstyrelsen i Västernorrlands län kritiserar utredningens uppfattning.
En
rad remissinstanser föreslår att kravet på antalet deltagare i vuxenutbildningskurser
bör sättas lägre än f, n. De anser sålunda inte att 1971 års beslut att sänka
minimiantalet från tolv till åtta i orter utanför gymnasieorter inom det
allmänna stödområdet är tillräckligt. Läns-
Prop.
1973:77 56
styrelsen i Kalmar län förordar alt dessa bestämmelser
samordnas med motsvarande bestänunelser avseende tillvalsämnen i grundskola och
gymnasieskola. Generellt skuUe då gälla att minimiantalet elever i vuxenutbildningskurs
bestäms lill åtta i gymnasial och till fem i förgymnasial kurs, med rätt för länsskolnämnd
att för vuxenutbildningskurs i stödområde medge undantag efter ansökan i varje
särskUt fall.
Flera instanser, bl. a, Hultsfreds och Vimmerby kommuner,
anser att regeln om minimiantalet åtta elever bör kunna tillämpas även i orter
utanför det allmänna stödområdet. Länsskolnämnden i Jämtlands län menar att
reducerat statsbidrag bör utgå till kurs med färre än åtta elever i proportion
till det faktiska elevantalet. Vilhelmina kommun i likhet med skolstyrelsen i
Kalix koininiin förordar att minimiantalet åtta utsträcks till att gälla även
gymnasieorter i glesbygd medan enUgt LO:s mening kommunal vuxenutbildning bör
få anordnas i orter utanför g-orter inom det allmänna stödområdet även om
elevantalet i en kurs skulle vara lägre än åtta. SACO:s alternativ är att kurs
bör kunna påbörjas generellt inom det aUmänna stödområdet redan vid ett antal av
fem elever. Även flera andra remissinstanser förespråkar att kraven på deltagande
skärs ned, dock utan att närmare presentera någon siffra. Enligt Nybro kommun
bör minimiantalet kunna sättas lägre om en kurs anordnas som en kombination av lärarledd
undervisning och korrespondensundervisning, då antalet lärarledda timmar
reduceras,
I övrigt föreslås av de flesta remissinstanserna att
samverkan ökas och samordningen förbättras dels mellan studieförbund, kommunal
vuxenutbildning och stathg vuxenutbildning, dels mellan de oliika vuxenutbildningsformerna
och ungdomsskolan, SÖ föreslår även att man prövar och utvecklar kombinationer
av de tre ovannämnda vuxenutbildningsformerna med korrespondensundervisning,
radio- och TV-program och kortare kurser vid t, ex, folkhögskolor. Vidare anser
SÖ det önskvärt all man undersöker möjlighetema att inräkna vuxenutbildningen i
tjänstgöringsunderlaget för lärare inom ungdomsutbildningen. Detta bör komma
till stånd inom ramen för en utvärdering av effekterna av de nya bestämmelser
om den kommunala vuxenutbildningen som infördes av 1971 års riksdag. Även
skolstyrelsen i Ludvika tiUstyrker att i tjänsteunderlaget för högstadie- och
gymnasieskollärare räknas in tjänstgöring i sludieförbundsorganiserad och kommunal
vuxenutbildning. Ett sådant alternativ anses lämpligt för viss
försöksverksamhet under SÖ:s överinseende.
Pedagogiska institutionen vid universitetet i Umeå anser
att en kombination av vuxenutbildning och grundskoleutbildning skulle kunna bidra
till att områden med vikande elevunderlag i grundskolan kunde tillförsäkras
skolor ii erforderlig omfattning. Skolstyrelsen i Storumans kommun föreslår att
en utredning görs för att utröna möjligheterna till koncentrationsläsning av
högstadiekurser under turistnäringens lågsä-
Prop. 1973:77 57
song liksom möjUgheterna till korrespondensundervisning i
högstadiekurser med högstadielärare som handledare eUer kontaktman. Läraren
skulle då sammanträffa med eleverna endast ett begränsat antal lektioner och i
övrigt ha telefonkontakt med de vuxenstuderande.
Länsstyrelsen i Gotlands län jämte flera kommuner i landet
förordar att resebidrag ges till de glesbygdsbor som vill delta i
vuxenutbildning men har lång resväg. Dessutom bör bidrag ges cirkelledare som
handhar kurser långt från hemorten. Vidare bör ett Vidgat statligt stöd för
anordnande av universitetscirklar och decentraliserad akademisk utbildning ges
till »pemfera regioner»,
Länsskolnämnden i Västerbottens län föreslår en
försöksverksamhet för såväl den kommunala vuxenutbildningen som studieförbunden
med i huvudsak följande åtgärder.
Vilka gränser vi än sätter för att få starta en
klass/cirkel (tolv-åtla-fem elever) kommer vi alltid i det läget i de perifera
byarna, att minimiantalet inte uppnås, eUer att folk på grund av skiftarbete
inte kan passa vissa lektionstider. Försöksverksamheten bör därför bygga på att
eleverna samlas ett fåtal gånger t, ex, vid veckoslut för sludierådgivning, laborationer
och uttalsträning, I övrigt studerar eleverna fritt. Varje elev skall för visst
ämne tilldelas en bestämd lärare vid kommunens högstadium eller närmaste
gymnasieskola. Eleven sikall ha möjUghet att få slå i telefonkontakt med
läraren på överenskomna tider, vUket innebär att eleven skall kunna fråga, men
framför allt alt läraren skall se till att inte studierna avstannar utan ringa
upp eleven och stödja honom.
Försöksverksamheten skulle inte få bU dyrare än om
klasser/cirklar bildades. Statsbidragsbestämmelserna skulle därför i stora drag
se ut på följande sätt. Var och en som vill studera ett ämne skall få det.
Klasser/cirklar skall i första hand anordnas med lägst åtta resp, fem elever.
Inom kommunen får undervisning i ett och samma ämne och
med en och samma målsättning inle anordnas mer än av en huvudman.
Samordning sker genom vuxenutbildningsrådet.
Statsbidrag till organiserade klasser utgår enligt
nuvarande grunder.
För övriga elever, som på grund av bostadsort eller
arbetets art inte kan delta i klassundervisning anordnas kombinerad
veckosluts/telefonundervisning.
Statsbidraget utgår med 1/8 av en lärarlön per elev.
Statsbidraget bör få disponeras som en resurs, så att en svagare elev eller
svårare ämne kan erhålla större del av resursen än en elev med bättre studie-förutsättniingar
eller lättare ämne.
Som lektionstid för läraren räknas dels lektionerna vid
veckosluten, dels teleifontid enligt av rektor uppgjort telefontidsschema.
4.8 Skolskjutsar, inackordering och skolsociala frågor
Utredningens förslag att skolor med många inackorderade
eller skol-skjutsade gymnasieskoleelever bör ges större elevvårdsresurser har
fram-
Prop. 1973:77 58
kallat många kommentarer från remissinstanserna. De flesta
stöder utredningens uppfattning, men många yttranden innehåller också alternativa
lösningar.
Instämmer
i utredningens uppfattning gör bl, a, socialstyrelsen, länsstyrelsen i
Gollands län, Ärjängs och Ljusdals kommuner. Folkpartiels kvinnoförbund.
Riksförbundet Hem och Skola, SACO och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Länsstyrelsen i Norrbottens län har samma inställning men anser
att statliga bidrag för skolsociala åtgärder Uksom för inackorderingsverksamhet
dessutom bör kunna utgå till högstadieskolor.
SÖ finner det angeläget att kartlägga behovet av extra
uppehållsrum och studierum för inackorderade och resande elever, då det bör
vara behovet i varje enskilt fall som avgör hur dessa frågor avgörs och inte genereUa
lokalnormer.
Skolstyrelsen
i Väslervik anser alt även utanför det allmänna stödområdet bör ges statliga
schablonbidrag för speciella skolsociala åtgärder. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län delar denna uppfattning i likhet med SkeUefteå kommun.
Skolstyrelsen i Storumans kommun förespråkar att statsbidrag utgår för att ge
glesbygdskommuner rimliga möjligheter att utnyttja skolpsykologisk expertis
och skolkuratorsljänster.
SIA
tillstyrker utredningens förslag om att kommunerna bör ha ansvaret för de skolsociala
åtgärderna och att staten skall lämna ett scha-blonbidrag. Men SIA anser också
att kommunerna mera aktivt måste ta tiU vara de möjligheter till aktiverande
och personlighetsutvecklande fritidsverksamhet som de resande elevernas
väntetider skapar. Utredningens uppfattning att statsbidrag skall kunna utgå
för extra uppehållsrum och studiemm genom att kommunerna inom det allmänna
stödområdet vid lokalbehovsprövningen i bidragsunderlaget får inräkna
ytterligare ytor för sådana lokaler kan SIA dock inte tillstyrka. Då
utnyttjandet av vissa speciaUokaler i mindre skolenheter och även undervisningslokaler
i större skolenheter är relativt dåligt, bör i första hand sådana lokaler
utnyttjas som uppehållsrum. Underutnyttjandet är särskilt markerat i början och
slutet av skoldagen, då behovet av fritidslokaler är störst. Genom noggrann
schemaläggning kan ytterligare undervisningslokaler disponeras. Ett annat sätt
att öka tillgången på fritidslokaler är att integrera skolans lokaler med
kommunala servicelokaler såsom fritidsgårdar, folkbibliotek o. d,
TCO framhåller att kostfrågorna för resande och
inackorderade gymnasieskoleelever bör uppmärksammas, och föreslår därför alt
mellanmål ges dessa.
Flera
remissinstanser har pekat på möjligheterna att minska eller helt eliminera
behovet av skolsociala åtgärder för de ifrågavarande elevkategorierna genom
att samordning görs av lästider och skolskjutstider, Försöksveriksamhet på
detta område pågår redan på flera håll i landet
Prop. 1973:77 59
och den har lett till såväl minskade skolskjutskostnader
som reducerat antal skoltimmar, I sammanhanget har även utnyttjats en bättre
samordning av skolskjutsverksamheten med övrig kollektiv trafik. För att
ovannämnda goda resultat skall kunna spridas till hela landet krävs bl, a, alt
kommunerna medges jämkningsrätt i gällande timplaner. De remissinstanser som
förordar utvidgad försöksverksamhet i enlighet med ovanstående är främst SÖ, länsskolnämnden
och länsstyrelsen i Kalmar län samt Oskarshamns kommun.
LO föreslår att privatbilar utnyttjas för att underlätta skolresorna
i glesbygd. Med hjälp av ekonomisika bidrag ooh organisatoriska insatser skulle
bilskjuts, enligt LO:s mening, kunna ordnas genom att oUka pri-vatbiUster åtog
sig att svara för sikolskjuts olika dagar i veckan,
Arvika kommun ställer sig tveksam tiU förslaget att huvudmannen
dvs, kommunen skall ha ansvaret för att det finns tUlfredssläl-lande inackorderingsmöjligheler,
F, n, ordnar de flesta eleverna själva inackorderingsfrågan. Om kommunerna
övertar organisationen och tiUsynen över hela verksamheten skulle ökade
personella resurser krävas med åtföljande höjda kostnader. Enligt
skolstyrelsens i Arvika mening bör statsbidrag utgå till dessa, annars torde
höjda elevavgifter vid elevhemmen bli nödvändiga. Även Skellefteå kommun hyser
farhågor för en dyrbar kommunal administration om utredningens förslag
genomförs.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att statsbidriag
med högsta satsen (90 %) bör utgå generellt tiU elevhemsbyggen på gymnasieskoleorter
inom det allmänna stödområdet. Så gör t, ex, länsstyrelsen i Västernorrlands
län, samarbetsnämnden i Svegs kommunblock. Riksförbundet Hem och Skola, Svenska
kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
SÖ erinrar i sitt yttrande om att den tidigare föreslagit Kungl.
Maj:t enhetUga bestämmelser för uppförande av elevhem m, m, för elever i olika
skolformer. Skolstyrelserna i Lycksele och Sorsele kommuner anser att
statsbidrag bör utgå även till driften av elevhem. Handikapporganisationernas
centralkommitté förutsätter att elevhemmen utformas så att elever med handikapp
kan bo där.
De flesta remissinstansema anser, i likhet med
utredningen, att fri hemresa bör utgå varje veckoslut för elever som studerar
på gymnasieskoleort inom den egna g-regionen i allmänna stödområdet. Däribland
märks socialstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands och Norrbottens län, VUhdmina
kommun, LRF och Riksförbundet Hem och Skola. Arvika kommun påpekar dock att
denna reform för kommunernas vidkommande innebär ökade administrativa
kostnader, vilka enligt kommunens mening bör bestridas av statliga medel.
Skellefteå kommun intar en Uknande ståndpunkt,
SÖ har tidigare tUlstyilct CSN:s förslag men stäUer sig
tveksam till lämpligheten av de geografiska begränsningar som hemresestödet
före-
Prop. 1973:77 60
slås få av utredningen, Länsskolnämnden i Gävleborgs län
anser inte att det finns några skäl att begränsa hemresor tiU det allmänna stödområdet.
Samma nämnd jämte länsskolnämnden i Norrbottens län och Ar/ängs kommun menar
att även elever som studerar vid gymnasieskola utanför den egna g-regionen bör
få del av det nämnda stödet, Gävleborgs läns landsting vill i detta sammanhang toHca
egen gymnasieregion som den närmaste region där önskad utbildning finns etablerad.
Vissa gymnasiala linjer, såsom exempelvis jordbruks- och skogsbrukslinjerna,
har nämligen länet som elevområde.
Länsstyrelsen i Kalmar län finner den av utredningen
föreslagna ål-gärden värd beaktande, men ifrågasätter om inte vid
veckoslutsresor bidrag, som täcker den del av kostnaden som överstiger ett
visst grundbelopp vore att föredra framför CSN:s förslag. Detla senare innebär
att elever med mer än 35 km avstånd till hemmet får helt fria resor, medan
elever med exakt 35 km avstånd eller någol därunder inte får någon ersättning
alls.
RRV har tiUslyrkt CSN:s förslag men motsätter sig
utredningens förslag med motiveringen att ett genomförande kan komma att medföra
liknande krav från andra gmpper som berörs av CSN:s förslag.
CSN anser inte alt fri hemresa för elever enligt
utredningens förslag Skulle vara särskilt angelägen i jämförelse med behovet
för inackorderade elever i övriga delar av landet. CSN menar att reglema om
rätt tih ekonomiskt slöd för hemresor bör utformas så, all antalet resor blir
lika många under läsåret oberoende av till vilken g-region eleven är att
hänföra. Man kan därför överväga en utökning av CSN:s ursprungliga förslag till
en hemresa var fjortonde dag vid avstånd under 80 mil.
LRF och Riksförbundet Hem och Skola tillstyrker
utredningens förslag alt SÖ bor få i uppdrag att undersöka om tidigare centrala
verkstadsskolor utanför g-ort kan göras om till glesbygdsinlernat. Skolstyrelsen
i Lycksele kommun stöder endast förslaget om det innebär att högre specialkurser
skall förläggas lill tidigare centrala verkstadsskolor. Om det däremot är fråga
om någon av gymnasieskolans utbildningslinjer ser sig skolstyrelsen nödgad att
avstyrka, såväl av driftekonomiska som skolsociala skäl. SACO föreslår att de
ifrågavarande skolorna utnyttjas för tvååriga yrkesinriktade utbildningar för
tidigare hjälpklass-elever i grundskolan, vilka torde ha det svårt att anpassa
sig och hävda sig i en större gymnasieskola, SÖ motsätter sig
utredningsförslaget även om den har uppfattningen alt man bör försöka undvika
nedläggning av kurser på en ort som medför ökat lokalbehov på annan ort.
Beträffande förslaget om skolhälsovården är meningarna
delade. Bl, a, socialstyrelsen och SÖ ansluter sig liU utredningens förslag.
Länsskolnämnden
och länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att landslingen är beredda att
anskaffa personal för skolhälsovården även utan särskilda föreskrifter, I
glesbygd är problemet snarare att över
Prop. 1973:77 61
huvud
taget få personal till sjukvården, och dessa problem kan endast lösas genom att
personalbristen inom hela vårdsektorn upphävs, Arvika och Ljusdals kommuner
föreslår att all skolhälsovård överflyttas på landstingen och betraktas som
vanlig sjuk- och hälsovård. Även skolstyrelsen i Storumans kommun anser att
kostnaderna bör överföras från primärkommun tiU landsting.
Utredningens förslag att
en utredning bör göras av glesbygdsfamiljernas studiekoslnader och i vilken
utsträckning dessa täcks av studiestöd tiUstyrks av bl, a, skolstyrelsen i
Strömstads kommun, samarbetsnämnden i Svegs kommunblock, LRF och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund. Det sistnämnda förbundet tillägger att alla
de extrakostnader som glesbygdselevernas utbildning för med sig bör betalas av
staten,
CSN
finner dock ej en särskild utredning erforderUg då nämnden fortlöpande följer
kostnadsutvecklingen och åriigen i sina anslagsframställningar redogör för utveckUngen
för de olika stödformerna och vad som erfordras för att realvärdet av
studiebidraget jämte de oUka tiU-läggen skall kunna bibehållas,
Torsby kommun viU att en
utredning skaU tillsältas, som skall söka skapa enhetUga regler för när
skolskjutsar skall organiseras. Samarbetsnämnden i Svegs kommunblock anser att
glesbygdskommuner med höga skolskjutskostnader bör ersättas för dessa genom
extra skatteutjämningsbidrag. Andra åtgärder, såsom t, ex, schemaomläggningar
och fyradagarsvecka, bör också kunna genomföras för att nedbringa antalet extra
skolskjutsar,
4.9
Ekonomiska förhållanden
De
kostnader som föranleds av riksdagens förslag har redan i huvudsak berörts i
anslutning till resp, fråga. Här skall endast refereras några av de allmänna
kommentarer lill kostnadsfrågorna som inkommit från remissinstanserna.
Flertalet
av dem instämmer i utredningens överväganden på denna punkt. Representativt för
kommentarerna kan yttrandet från LRF sägas vara. Förbundet anser att de
uppskattade totalkostnaderna (drygt 10 milj. kr.) i relation till angelägenhelsgraden
av de framlagda förslagen är av en sådan storleksordning att de bör kunna
tillgodoses,
RRV konstaterar eraellertid
att utredningens kostnadskalkyler ej redovisas i tiUräckUg utsträckning,
varför ett ställningstagande försvåras. Ej heller SÖ anser sig ha erforderligt
underlag för ett stäUningstagande till de framlagda kostnadsbedömningarna. En
liknande uppfattning framförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län, som dock
finner det sannoUkt att kostnaderna för utredningens förslag är för lågt
beräknade, VUhdmina kommun förutsätter, att förslagen ej skall åsamka kommunerna
ytterligare kostnader.
Prop. 1973:77 62
5 Departementschefen
5.1
Allmänna utgångspunkter
En
viktig strävan bakom skolreformerna var att ge alla barn och ungdomar reellt
lika möjligheter lill utbildning, oberoende av sociala, ekonomiska och
geografiska faktorer. Skolreformerna har också inneburit en kraftig geografisk
spridning av utbildningsenheterna. Utbildning på högsladienivå finns i dag på
500 orter mot endast 240 för 25 år sedan. Antalet orter med utbildning på
gymnasial nivå motsvarande de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan har
mer än fördubblats från 60 till över 120, och även eftergymnasial utbildning
erbjuds i dag på flera orter än tidigare. Utbildningens åtkomlighet har med detla
avsevärt förbättrats. Glesbygdsutredningen har i betänkandet (Ds In 1972: 1)
Utbildning i glesbygder behandlat frågan om hur man skall kunna upprätthålla undervisningen
i de glest bebyggda delarna av landet. Vidare har skolöverstyrelsen (SÖ) på Kungl,
Maj:ts uppdrag behandlat vissa särskilda frågor om grundskola och gymnaiseskola
i glesbygd m, m.
Befolkningsomflyttningarna
i landet har lett till att flera högstadieområden och g-regioner nu har eller
beräknas komma att få ett svagt elevunderlag. För låg- och mellanstadiets del
där upptagningsområdena är mindre och elevunderlaget därför snabbare påverkas
av en befolkningsminskning har flyttningsrörelserna redan medfört, att flera
skolenheter har lagts ned lill följd av för lågt elevantal. De kvarvarande
eleverna har som regel kunnat hänvisas lill en relativt närbelägen skolenhet,
varigenom möjligheterna stärkts att upprätthålla denna tUl följd av att den
fått ett starkare elevunderlag, I många fall, där en indragning skulle ha
medfört orimligt långa reseavstånd för barnen, har skolan trots mycket lågt
elevantal behållits. Det finns exempel på lågstadieenheter med endast femsex
elever. Helt har det dock inte gått att undvika att barn i glest befolkade
områden hänvisats liU relativt avlägsna skolenheter. Genom de sammanläggningar
som redan skett av glesbygdsskolorna har möjligheterna givetvis minskat att vid
eventuella ytterligare nedläggningar finna närbelägna skolenheter, dit barnen
kan hänvisas. För många, om också långt ifrån alla, av de skolenheter som i dag
har ett vikande elevunderlag torde gälla all avståndet lill närmast belägna
skolenhet är relativt stort.
Jag
vUl i detta sammanhang någol beröra frågan om skolans roll i den allmänna
regionalpolitiken. Hos flera av remissinstanserna, liksom också i den debatt
om skolnedläggelser som förts den senaste tiden, framhålls skolans betydelse
för ortens möjligheter att leva vidare. Otvivelaktigt är det så att de
utbildningsmöjligheter en ort kan. erbjuda hör lill de faktorer, som liUmäls
vikt vid lokaliseringsavgöranden. Vad
Prop. 1973:77 63
gäller
högstadie- och gymnasieskolor torde dessa ha betydelse även för kringliggande
orter. Det är därför självfallet angeläget att allmänna regionalpolitiska
aspekter tas i beaktande vid överväganden om huruvida en skolenhet skall
behållas eller inte, så alt man inte genom en skolnedläggelse försvårar möjligheterna
till en rimlig spridning av industri- och serviceanläggningar. Det måste å
andra sidan framhållas, att enbart förekomsten av en skola inle kan bryta den
nedåtgående tendensen i avfolkningsområden, där förutsättningar i övrigt saknas
för en återhämtning. Självfallet kan det finnas andra skäl alt söka bevara
skolenheter i glesbygd, men detta får då frikopplas från den regionalpolitiska
debatten.
Vid diskussionen om
skolenheternas lokalisering bör man enligt min uppfattning skilja mellan
grundskola och gymnasieskola och vad gäller grundskolan även mellan å ena sidan
enheter av låg- och mellanstadiet och å andra sidan enheter av högstadiet. När
det gäller gymnasieskolan ställer själva dess konstruktion krav på ett
relativt stort underlag, I annat fall uppslår svårigheter att tillgodose
elevernas önskemål om viss studieväg och olika tillvalsalternativ. Med tanke på
att gymnasieskolans utbildning avser att förbereda eleverna för deras
fortsatta yrkesverksamhet vare sig denna påbörjas omedelbart efter
genomgången gymnasieskola eller efter ytterligare, på gymnasieskolan byggande
studier och det alltså har stor betydelse för eleven alt hans utbildningsönskemål
kan tillgodoses, är det rimligt att kräva att varje g-ort kan erbjuda ett
allsidigt urval av studievägar. Denna princip har fastlagts senast genom
riksdagens beslut i anledning av prop, 1968: 140 (SU 1968: 195, rskr 1968:
404), Som glesbygdsulredningen framhållit innebär detta, att kravet på
åtkomlighet för gymnasieskolans vidkommande får sättas lägre än för
grundskolan. Del kan dock inle uteslutas all ett alltför långl avstånd lill
gymnasial utbildning kan ha en negativ effekt på benägenheten att alls uppta
gymnasiala studier, och därtill kommer självklart kravet på jämlikhet mellan
olika delar av landet vad avser fördelningen av utbildningsmöjligheter.
Den
nuvarande spridningen av g-orter gör alt en stor del av landets befolkning har
tillgång till gymnasial utbildning inom acceptabelt avstånd, även om del för
glesbygdslänen gäller att upptagningsområdena blir geografiskt mycket stora.
För att trots minskande elevunderlag möjliggöra ett tillfredsstäUande urval av
utbildningsalternativ kan särskilda organisatoriska åtgärder behöva vidtas.
Jag avser att i det följande återkomma lill dessa.
Högstadiet,
sådant det var utformat enligt 1962 års läroplan för grundskolan, fordrade även
det ett tämligen stort elevunderlag för att varje skolenhet skulle kunna
erbjuda elevema ett rimligt urval av läroplanens olika tillvalsalternaliv och
linjer. Tre paralleller räknades som ell minimum. Del förenklade högstadiet
enligt 1969 års läroplan
Prop.
1973:77 64
fordrar inle samma elevunderlag, varför det inle längre är
motiverat att uppställa kravet på tre paralleller som minimum för en högstadieskola.
Vid starkt vikande elevantal, där underlaget knappt svarar mot en klass per
årskurs, kan det ibland bli problem att ordna en pedagogiskt godtagbar undervisning,
bl. a. med hänsyn till svårigheterna att skapa underlag för hela lärartjänster.
I de fall det av andra skäl är önskvärt alt bibehålla skolenheten bör problemen
söka mötas med förändringar av den inre organisationen.
För låg- och mellanstadiet mäste kravet på åtkomlighet
sättas högt, eftersom det här rör sig om barn i låg ålder. Föräldrarna har här
ett berättigat krav på att barnen inte får en orimligt lång skoldag, dels genom
väntan på skolskjutsen efter skolans slut, dels genom långa och tidskrävande
resor. För barn i myckel avlägset liggande gårdar i glest befolkade områden
torde det vara ofrånkomligt med långa resor, men ansträngningarna bör inriktas
på all i görligaste mån ordna så alt särskilt lågstadieelever har möjlighet
till skolgång inom rimligt avstånd från hemmet.
Flera olika faktorer måste spela in vid bedömningen av
huruvida en skolenhet med vikande elevunderlag bör bibehållas eller inte.
Vikliga faktorer är här bedömningen av del framlida elevunderlaget, möjligheterna
att anordna en pedagogiskt tillfredsställande undervisning, avståndet till
närmast belägna skolenhet och de extra kostnader som kan hänga samman med alt
bevara skolenheten.
Som framgår av den redogörelse jag tidigare lämnat för
nuvarande bestämmelser om dimensionering m, m, ändras klasstypen med vikande
elevunderlag så, alt två eller flera årskurser läser tillsammans. Vid mycket
små enheter av låg- och mellanstadiet kan hela skolan, dvs, årskurserna 1 t,
o, m, 6, bUda en klass. Tidigare har man allmänt varit av den uppfattningen att
dessa s, k, B-former från pedagogisk synpunkt varit mindre fördelaktiga, och
man har i allmänhet strävat efter att kunna upprätta klasser av a/A-form, dvs,
klasser omfattande en enda årskurs. Med de öppnare undervisningsformer som
präglat utvecklingen under senare lid har dock årskursgränserna inte längre
samma betydelse, och bl, a, glesbygdsulredningen framhåller, att b/B-formen
kan ha ett positivt värde när del gäller att träna eleverna alt arbeta självständigt.
Såväl utredningen som flera remissinstanser menar, att del inte finns skäl att
betrakta B-formen som en sämre variant.
Det saknas till stor del forskningsresultat kring denna
fråga. Av tUlgängligt material liksom också av rapporter från de enskUda
skolorna förefaller det dock finnas visst fog för uppfattningen att samläsning
mellan två årskurser inte alllid behöver medföra nackdelar från pedagogisk
synpunkt, B-formerna kan emellertid bestå av betydligt fler årskurser än två.
Bedömningen av de pedagogiska effekterna i dessa fall är ytterst osäker. Det
har bl, a, framhållits alt den stora spännvidden i mognad
Prop.
1973:77 65
mellan eleverna på låg- och mellanstadierna och de
självklara skillnader som föreligger i viktiga färdighetsämnen som svenska och
matematik kan skapa speciella problem vad gäller undervisningen av flera
årskurser samtidigt på dessa stadier. Det förefaller mot denna bakgrund inte
helt möjligt att bortse från de pedagogiska invändningarna mot samläsning på
låg- och mellansladienivå mellan alltför många årskurser.
De pedagogiska konsekvenserna kan emellertid inle
diskuteras avskUt från effekterna på barnens skolsituation av en omflyttning
till en skolenhet långt från hemorten. Även om en sådan skolenhet med avseende
på klasstyp o, d, kan erbjuda från strikt pedagogiska utgångspunkter
fördelaktigare undervisningsviUkor, kan givetvis långa restider och tidsspillan
vid väntan på skolskjutsen innebära sådana påfrestningar i barnens
skolsituation, att man totalt sett inle kan tala om någon förbättring. Det
förefaller därför rimligt att de strikt pedagogiska aspekterna tillmäts mindre
vikt, när avståndet lill närmast belägna skolenhet är stort, än i övriga fall.
Som utredningen påpekat innebär en indragning av en
skolenhet, även med lågt elevantal, inle alllid att några kostnadsbesparingar
kan göras. Om överföringen av eleverna leder till utökad organisation vid den
skola, lill vilken de hänvisats, blir det ekonomiska resultatet oförändrat
eller t, o, ra, sämre, I andra fall kan merkostnader uppkomma och då måste
dessa beaktas vid en diskussion av möjUgheterna att bevara små skolenheter.
Merkostnaden för att bevara vissa enheter kan vara relativt liten, men adderar
man ihop merkostnaderna kan summan snabbt bli stor. Det är dock angeläget att
samhället gör särskilda insatser för att upprätthålla en i förhållande till
befolkningsunderlaget rimlig servicenivå på skolans område i glesbygd. Även
för angelägna områden gäller dock all man måste prioritera mellan olika
insatser, och all man främst måste se lill att satsningarna inriktas mol de
orter, där stödet är mest angeläget. Orter där avståndet till närmaste skolenhet
är mycket långt eller där särskilda regionalpolitiska skäl föreligger är
exempel på fall där särskilda insatser bör övervägas. För orter där inte dessa
skäl föreligger, bör de ekonomiska skälen liksom tidigare vägas in vid
bedömningen. Här bör givetvis också beaktas att man genom sammanläggning av två
närliggande skolenheter, som båda har svagt elevunderlag, kan trygga skolans
fortbestånd inom området för ganska läng tid framåt, samtidigt som man skapar
bättre pedagogiska villkor för undervisningen utan att för den skull tvinga
eleverna till orimligt långa resor. Man kan sammanfattningsvis konstatera, att
de ekonomiska skälen måste tas i beaktande vid bedömningen av frågan om en
skolenhet skall upprätthållas eller inte, men alt den vikt som tillmäts dessa
måste variera med hänsyn lill andra faktorer av betydelse för frågan, och som
självfallet skiljer sig från fall tUl fall,
5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 77
Prop. 1973:77 66
5.2
Förskolan
Sedan
några år tillbaka bedrivs försöksverksamhet med förskola i glesbygd, Glesbygdsulredningen
har i sitt betänkande huvudsakligen behandlat den del av försöksverksamheten,
som avser integration förskola-lågstadium. Utredningen menar, att en sådan
integration kan vara en möjUghet att bevara skolenheter, som annars skuUe
hotats av nedläggning, och föreslår att försöksverksamheten i denna form
utvidgas.
Fierlalet remissinstanser
instämmer i utredningens förslag. Några remissinstanser, bl, a. länsskolnämnderna
i Norrbottens och Gävleborgs län, har ifrågasatt om ett sådant inräknande av
förskolebarnen i skolans elevunderlag skulle ha någon betydelse för bedömningen
av skolans framtida existens. Sådana lågstadieskolor, där elevantalet är så
lågt att en nedläggning kan vara aktuell, återfinns som regel i utpräglade utflyltningsbygder,
där även barnantalet i förskoleåldrarna är lågt, I dessa skolor sker dessutom
undervisningen i b/B-form, dvs, samläsning mellan två eller flera årskurser,
och de pedagogiska problem, som måste uppstå om man lill detta fogar krav på
samverkan med förskola, torde vara avsevärda och kräva ingående prövning. Jag
finner dessa invändningar värda beaktande. Därtill kommer, att man vid
bedömningen av en skolenhets framtida existens självklart tar hänsyn till hur
stort elevunderlaget kan beräknas vara de kommande åren. Förskolebarnen »ingår»
på delta sätt redan i bedömningsunderlaget.
Bl,
a. Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund har framhållit, att syftet med försöksverksamheten med förskola i
glesbygd i första hand måste vara att ge även glesbygdsbarnen tillgång till förskoleaktivileter,
inte alt söka organisatoriska lösningar som kan bidra till att rädda nedläggningshotade
grundskoleenheter. Jag delar denna uppfattning. Det är angeläget att barnen i glesbygd
ges samma möjligheter till förskoleverksamhet som barnen i tätorter. De
resultat av försöksverksamheten som i dag är tillgängliga är alltför osäkra för
att bestämda slutsatser om de organisatoriska lösningarna skall kunna dras. Jag
är därför inte nu beredd att i den fortsalla planeringen för skolväsendels
organisation i glesbygd knyta åtgärder för bevarandet av enskilda skolenheter
till förekomsten av förskoleverksamhet i området.
Jag
har inga erinringar mot utredningens förslag om fortsatt försöksverksamhet.
Dessa frågor liksom över huvud laget frågan om samverkan förskola-lågstadium
bör dock behandlas i samband med förslag i anledning av barnslugeulredningens
betänkande.
Prop. 1973:77 67
5.3
Grundskolan m. m.
5.3.1 Låg-
och mellanstadiet
För
låg- och mellanstadiets del gäller den särskilda glesbygdsfrågan nästan helt om
en skolenhet skall upprätthållas eller inte, när elevunderlaget successivt
minskar. Problemet är av pedagogisk-ekonomisk art snarare än organisatorisk.
Utredningen har heller inte föreslagit några särskilda organisatoriska
stödåtgärder för de små skolenheterna av låg-och mellanstadiet i glesbygd. Jag
vill här åter understryka vad jag tidigare anfört om önskvärdheten av att
lågstadieelever i görligaste mån ges möjlighet tUl skolgång inom rimligt
avstånd från hemmet.
Några
bestämmelser i skolstadgan om minsta elevantal för upprätthållandet av en
skolenhet finns inle i dag, utan varje ärende prövas i särskild ordning. Jag
finner det vara en fördel alt de lokala och regionala myndigheternas prövning
på delta sätt inte är bunden av centralt givna regler ulan att möjlighet finns
alt göra flexibla bedömningar, grundade på speciella omständigheter och lokala
förhållanden, som i varje ärende av denna typ måste tas med i bilden. Jag har
tidigare pekat på de faktorer, som bör tillmätas särskild vikt, enskilt och i
förhållande till varandra.
Flera
av remissinstanserna har pekat på möjligheterna alt i stället för att överföra
eleverna vid en nedläggningshotad, mindre skolenhet till en skola i tätorten
låta eleverna i tätorten resa till den mindre skolan, som då dels får ett
förstärkt elevunderlag, dels kan erbjuda en socialt fördelaktig skolmiljö för
flera barn. Denna möjlighet har också prövats i några kommuner. Någon generellt
användbar metod för att rädda nedläggningshotade skolor är detta givetvis inte,
eftersom en förutsättning är alt skolenheten befinner sig i utkanten av en ort
med tätorts-bebyggelse, där sådan omfördelning av eleverna är rimlig och genomförbar.
Kommunen beslutar emellertid i denna fråga, Någol beslut av statsmakterna är i
denna fråga inte påkallat.
Att
undervisa i en klass av b/B-lyp ställer något annorlunda krav än undervisningen
i a/A-form, Det är därför önskvärt att den särskilda B-metodiken uppmärksammas
i lärarutbildningen och även tas upp i lärarfortbildningen,
5.3.2 Högstadiet
Befolkningsomflyttningarna
har lett tUl all många högstadieområden i glesbygdsområdena har ett mycket
svagt elevunderlag. Den nya läroplanen för grundskolan gör det visserligen
möjligt att upprätthålla fullt tUlfredsstäUande undervisning vid ett betydligt
lägre elevunderlag än tidigare, men det är uppenbart, att det vid vissa enheter
måste till särskilda stödåtgärder, om skolan skall kunna upprätthållas, EnUgt
Prop.
1973:77 68
SÖ:s kartläggning kan närmare 20 högstadieenheter vid
1970-talets slut beräknas ha ett elevunderlag på färre än 20 elever per
årskurs. Kungl, Maj:t har därför gett SÖ i uppdrag att utreda frågan om de små
högstadieenheternas förekomst och funktion och att föreslå åtgärder i
anledning härav. De förslag SÖ sedermera lagt fram har med vissa
kompletteringar även upptagits av glesbygdsutredningen.
Enligt
utredningen bör man inte räkna med några större förändringar i nuvarande
högstadieorganisation i glesbygd under 1970-talet, Jag delar utredningens
principiella syn, i vilken även flertalet remissinstanser instämt. Vid större
minskningar av elevunderlaget torde en nedläggning vara svår alt undvika, men i
övriga fall bör man under den närmaste framliden kunna utgå ifrån att
organisationen skall i det väsentliga kunna upprätthållas. Som jag framhållit i
det föregående får frågan om nedläggning av en skolenhet prövas från fall till
fall. På flera av de berörda orterna har också högstadieskolor byggts relativt
nyligen och representerar på det sättet ett inle obetydligt kapital, som det
från samhällsekonomiska synpunkter givetvis är önskvärt att utnyttja.
Utredningen
har föreslagit att samläsning mellan årskurser och 5. k. årskurslösa högstadier
generellt skall få förekomma. Sådan . försöksverksamhet pågår f, n, i sju
kommuner. Erfarenheterna frän denna försöksverksamhet är ännu inle av den omfattningen
att man med säkerhet kan ange några riktlinjer för hur undervisningen vid
årskurslösa högstadier bör läggas upp. Jag är därför inte beredd att nu
tillstyrka förslaget om att sådan samläsning skall få genomföras generellt.
Försöksverksamheten bör dock få utvidgas efter beslut av Kungl, Maj:t i varje särskUt
fall. Målsättningen med denna försöksverksamhet bör vara alt få fram underlag
för en B-timplan även för högstadiet, vilken då bör få tillämpas av små
högstadieenheter med vikande elevunderlag.
Några
remissinstanser, bl. a. Oskarshamns kommun, har pekat på de fördelar som kan
vinnas genom ökade möjligheter tUl tiinplanejämk-ningar. Med nuvarande
bestämmelser får skolstyrelsen besluta om mindre jämkningar i fördelningen av
antalet veckolimmar i oUka ämnen enligt timplanen, i första hand inom stadium.
För låg- och mellanstadiet gäller dessutom alt skolstyrelsen får minska
undervisningstiden med högst två veckolimmar och efler medgivande av länsskolnämnden
med ytterligare två veckotimmar, om det föreligger större svårigheter att
anordna undervisning enligt limplanen i hela dess vidd. Bestämmelserna
återfinns i punkterna 8 och 9 i de allmänna bestämmelserna till timplanerna för
gmndskolan.
Frågan om
de lokala myndigheternas rätt att göra jämkningar i timplanen hänger samman
med den allmänna, frågan om ett ökat lokalt inflytande över skolväsendel. Denna
fråga behandlas av en särskUd utredning, utredningen om skolan, staien och
kommunerna. Frågan har även anknytning till det arbete som bedrivs inom
utredningen om skolans
Prop. 1973:77 69
inre arbete. Med hänsyn till delta finner jag det mindre
lämpligt att nu föreslå ändringar i gällande regler om jämkning, helst som
dessa redan ger utrymme för vissa anpassningar lill lokala förhållanden.
Eftersom
det emellertid visat sig råda viss oklarhet om huruvida nu gällande
bestämmelser medger såväl omdisponeringar inom del för varje årskurs
fastställda veckotimlalet som viss ökning eller minskning av detta, finner jag
det ändamålsenligt med en precisering av de punkter inom de allmänna
bestämmelser lill limplanen, som berör jämkningsmöjligheten. Skolstyrelsen bör
ha möjlighet att dels göra mindre omfördelningar av de olika ämnenas veckotimlal
mellan årskurserna i första hand inom stadium dels öka eller minska veckotimlalet
i en årskurs med högst en veckotimme. Sådan jämkning, vilken bör vara möjlig
för samtliga stadier, skall kompenseras med motsvarande förskjutning
nästkommande år. De särskilda bestämmelserna om minskning av veckotimlalet för
låg- och mellanstadiet bör kvarstå, dock att den sammanlagda nedsättningen för
en årskurs får vara högst fyra veckotimmar. De visserligen begränsade
erfarenheterna från försöksverksamheten i Oskarshamns kommun tyder på att
jämkningsmöjligheter av denna omfattning särskilt i kombination med moderna schemaläggnings-meloder
ger skolan möjlighet till anpassning mellan skolskjuts-och lästider. För
glesbygdens skolor bör detta vara av betydelse, då det dels minskar den totala
tid eleverna måste vistas borta från hemmet och därmed också minskar behovet av
särskilda åtgärder för de resande eleverna under väntetiden, dels kan minska
kommunens totala kostnader för skolskjulsväsendel,
EnUgl nuvarande bestämmelser måste minst fem elever välja
ett tiU-valsämne för att en grupp i detta skall inrättas. För de enkla högstadierna
betyder detla atf tiUvalsgrupper endast kan bildas i ett å två ämnen, som regel
språkämnena. Det är olyckligt att elever som saknar intresse för språkstudier
därigenom inte får någol alternativ tiU de språkliga tillvalsgrupperna, och
jag förordar därför alt det vid de enkla högstadierna uppställs en
garantiregel, innebärande att det alltid skall ges möjlighet till minst en tillvalsgrupp
i något av ämnena konst, ekonomi och teknik, även om färre elever än fem
önskar det som tillval. Samläsning mellan olika årskurser bör därvid om möjligt
äga rum.
Utredningen har föreslagit all vid de små
högstadieenheterna i glesbygd resurstimmarna skall få samordnas för hela
skolenheten och disponeras på det sätl som är lämpligast med hänsyn lagen lill
de lokala förhållandena. Detta underlättar en individualiserande undervisning
och torde även vara av betydelse vid eventuella jämkningar av limplanen för
att åstadkomma bättre samordning med skolskjutsliderna. Även denna fråga har
samband med arbetet inom utredningen om skolans inre arbete. Jag förordar att i
avvaktan på de förslag som i delta avseende kan komma från utredningen, en
försöksverksamhet
Prop. 1973:77 70
vid
de en- och tvåparallelliga högstadierna i glesbygd får startas. Försöket skall
syfta tUl att samordna resurstimmarna för hela högstadiet och utnyttja dem på
det sätt, som med hänsyn till de lokala förhållandena är mest lämpligt.
Vid
de små högstadieenheterna kan det uppslå problem att få behöriga lärare lill
följd av svårigheterna att skapa underlag för hela tjänster. Möjligheterna till
detta ökar givetvis om läraren har behörighet att undervisa i fler än två
ämnen. Med de nya reglerna för lärarutbildning (prop, 1967: 4, SU 1967: 51, rskr
1967: 143) kommer också lärarna på grundskolans högstadium att vara behöriga i
tre ämnen. Utredningen har föreslagit att lärartjänster vid de små
glesbygdshögstadierna skall få ledigförklaras i tre, alternativt två ämnen med
angivande av företräde för den som är behörig i ireämneskombinationen.
Utredningen har därlUl föreslagit, att tjänst skall få ledigförklaras med angivande
av förtur för den som är behörig att undervisa på flera stadier, eftersom
fyllnadstjänstgöring på mellanstadiet är ett sätt att skapa bättre underlag
för tjänster. Förslagen tillstyrks av remissinstanserna. Jag biträder utredningens
förslag.
De
här föreslagna möjligheterna tUl samläsning av vissa ämnen, jämkning av
timplanen och angivande av förtur för lärare med vidare behörighet bör kunna
bidra till att lärarfrågan kan lösas bättre vid de små högstadieskolorna. Jag
finner det därför inte moiiverat att som utredningen föreslagit utvidga rätten
för lärare att i tjänsten inräkna resor.
Enligt
nuvarande bestämmelser får huvudlärartjänst inrättas för låg-och mellanstadiet
för varje fullt fyrtal klasser, om länsskolnämnden medger det. För högstadium
finns en huvudlärare för varje ämne med undantag för maskinskrivning samt
frivillig undervisning i instrumentalmusik m, m, Samma lärare får vara
huvudlärare för flera ämnen. Arvodestjänst för huvudlärare inrättas efler länsskolnämndens
medgivande, om undervisningen i de ämnen för vilka samma lärare är huvudlärare
omfattar minst 40 veckotimmar. Eftersom huvudlärartjänst kan omfatta fler än
ett ämne, finns redan med gällande regler vissa möjligheter att vid tvåparallelliga
högstadieenheter inrätta arvoderade huvudlärartjänster. Jag är därför inte
beredd att förorda någon ändring i dessa bestämmelser,
I
fråga om skolledarorganisationens dimensionering vid högstadieskolor i
glesbygd anser jag att Kungl, Maj:t, där synnerliga skäl föreligger, skall
kunna ge dispens från gällande bestämmelser och i undantagsfall medge en
utökad organisation.
Utredningen
har föreslagit att särskild uppmärksamhet bör ägnas ål läromedelsfrågan vid
samläsande högstadieenheter och att statligt produklionsslöd skall utgå till
framställning av läromedel avpassade för denna form av undervisning. Behov av
särskilda insatser torde föreligga
Prop.
1973:77 71
även vad gäller läromedlen vid låg- och meUanstadieenheter,
där undervisningen sker i b/B-form, Jag avser att senare föreslå Kungl, Maj:t
att i särskild proposition till riksdagen framlägga förslag om vissa åtgärder
på läromedelsområdet. Jag avser att i denna ta upp frågan i vilka former det
här diskuterade stödet till läromedelsproduktionen för små skolor i glesbygd
bör ske.
Utredningen har föreslagit att ökade statsbidrag skall
utgå för uppförande av elevhem. Denna och andra statsbidragsfrågor hör till arbetsuppgifterna
för utredningen om skolan, staten och kommunerna,
5.4 Gymnasieskolan m. m.
De planeringsprinciper som tidigare legat till grund för
lokaliseringen av utbildningsväsendet på det gymnasiala stadiet har medfört alt
det nuvarande utbudet av studievägar i gymnasieskolan är spritt på många orter
i landet. De ca 120 g-regionerna har i allmänhet ett ganska representativt
utbud av studievägar. Inom dessa regioner fördelas utbudet på ett flertal, ofta
ganska små och specialiserade skolenheter. Hösten 1972 fanns det ca 580
skolenheter på det gymnasiala stadiet. Denna siffra kan jämföras med t, ex,
antalet skolenheter med grundskolans högstadium, vilket var ca 850 vid samma
tid. Av skolenheterna på det gymnasiala stadiet har omkring hälften mindre än
200 elever. Vidare återfinns ungefär hälfien av eleverna i landets
gymnasieskolor i skolenheter med mindre än 800 elever, Ärsintagningen till
dessa enheter räcker i åtskilliga fall inte till mer än ett fåtal klasser och
därmed studievägar. De tidigare principerna för lokaliseringen av
utbildningsväsendet på det gymnasiala stadiet kan därför sägas ha varit lokal
specialisering och regional fuUständighet,
Som jag tidigare i flera olika sammanhang understrukit
måste planeringen av det gymnasiala stadiet numera utgå från de allmänna riktlinjer
som lades fast genom besluten vid 1964 års riksdag (prop, 1964: 171, SäU 1964:
1 höstsessionen, rskr 1964: 407) och vid 1968 års riksdag (prop, 1968: 140, SU
1968: 195, rskr 1968: 404), Man bör således sträva efter att på varje g-ort
erbjuda flertalet studievägar inom gymnasieskolan. Varje enskild skolenhet bör
erbjuda ett allsidigt val av studievägar. Man bör alltså undvika att
organisera skolenheter med en ensidig inriktning mot ett enda område, t, ex,
enbart det tekniska eller enbart det ekonomiska. Då flera skolenheter redan
finns i en kommun kan och måste ibland utbildningen vid de olika enheterna av
resursskäl ha sin tyngdpunkt inom skilda områden. De allmänna riktlinjerna för
planeringen av gymnasieskola kan därför i många fall förverkligas först på
längre sikt, I vilken omfattning och hur länge det kom.mer att finnas kvar
yrkesinriktad utbildning utanför dagens g-orter får utvecklingen utvisa. Det
innebär bl, a, att utbildningarna bör kunna bibehållas
Prop.
1973:77 72
så länge det finns en tillfredsställande elevtillströmning
till dem och ett klart avnämarintresse för dem. Förmodligen kommer det alltid
att finnas vissa speciella slag av utbildningar som inle naturUgt kan inordnas
i en större gymnasieskola, I sådana fall bör likväl utbildningen i möjligaste
mån utformas enligt de riktlinjer som anges i prop, 1968: 140, Undervisning i
allmänna ämnen bör t, ex, finnas så långt det låter sig göras med hänsyn till
tillgång på lärare och undervisningsgruppernas storlek samt ämnen för fritt
tillval.
När SÖ den 30 juni 1971 fick Kungl, Maj:ts uppdrag att
beakta vissa särskilda planeringsfrågor vid den fortsatta planeringen av
gymnasieskolan, skedde detta bl, a. mot bakgrunden av att åtskilliga kommuner
anfört besvär över den organisation av gymnasieskolan SÖ fastställt för det
första verksamhetsåret. I viss mån innebar dessa besvär en begäran om
avvikelse från de planeringsprinciper som lades fast genom besluten av 1964 och
1968 års riksdagar. Kommunerna, som ofta hade ganska nyuppförda yrkesskolor,
önskade även fortsättningsvis utnyttja dessa. På centralorterna i g-regionerna
började skolenheter projekteras diir ett rikt utbud av studievägar skulle
finnas representerade och till vilka linjeorganisationen avsågs i huvudsak bli
förlagd. Övriga studievägar, de s. k. specialkurserna, skulle få ligga kvar
utanför g-orterna så länge nyss nämnda förutsättningar beträffande elevunderlag
och avnämarintresse förelåg. De inrättades dock endast för ett år i sänder och
innebar därför inle samma stabilitet som linjeorganisationen. Kursplanerna för
specialkurserna förnyades inle heller i samma grad som kursplanerna för
motsvarande yrkesinriktade linjer på centralorten, I besvären över SÖ:s
organisationsbeslut begärde kommunerna ofta inte bara att få behålla
yrkesinriktade kurser utanför g-ort ulan också alt få dem omvandlade till
linjer,
I Kungl, Maj:ts nämnda uppdrag tUl SÖ ingick all söka möta
dessa problem genom att bl, a, pröva olika kompletteringar av planeringsprinciperna.
Frågan om man kunde utöka antalet orter med treåriga gymnasieskolelinjer, de s,
k, g-orterna, skulle bl, a, prövas. Vidare borde SÖ pröva om gymnasieskolans
linjer även i en mindre g-region kunde fördelas på två skilda orter. En viktig
utgångspunkt skulle därvid vara att ett allsidigt val av studievägar skulle
kunna erbjudas ungdomarna på båda orterna. Om en sådan uppdelning kom till
stånd fick den ej ske efter gränser som motsvarade de gamla skolformsgränserna.
Slutligen ingick i uppdraget till SÖ att göra en mer samlad bedömning av i
vilka former de särskilda anordningarna i glesbygd i fortsättningen borde
organiseras. Därvid kunde även komma i fråga att gå över till gängse
utbildningsformer
Med anledning av ifrågavarande uppdrag igångsattes inom SÖ
en rad projekt för att ur olika synvinklar belysa frågor av betydelse för den
Prop.
1973:77 73
fortsatta planeringen av gymnasieskolan. Jag skall här i
korthet redogöra för några av de analyser man därvid utfört.
Om man förutsätter att endast hela klasser tilldelas en
ort, att alla platser utnyttjas, eleverna väljer på samma sätt som landets
genomsnittssökande och att samläsning inte förekommer i större utsträckning än
gällande läroplan förutsätter, kan hälften av en regions 16-åringar få sina sludieönskemål
tillgodosedda av sju lokala studievägar om elevunderlaget består av minst 560
personer. Tre fjärdedelar av åldersklassen i en region kan få sina önskemål
tillgodosedda av 14 studievägar om elevunderlaget uppgår till minst 700
personer. Större fullständighet i utbudet av studievägar kräver ett snabbt
stigande elevunderlag. Samtliga utbildningslinjer och alternativ inom dessa kan
självfallet erbjudas endast på de största orterna i landet. Genom att t, ex,
samordna vissa linjer eller genom att tillåla undervisning i B-form kan
emellertid valmöjligheterna även på mindre orter ökas högst avsevärt.
Delar man
in gymnasieskolans Unjer dels i tre utbildningssektorer
teknisk-naturvetenskaplig, humanistisk-social och ekonomisk dels efler graden
av teoretisk inriktning i tre grupper tre- och fyraåriga linjer, tvååriga
teoretiska och tvååriga yrkesinriktade kan man urskilja vissa
utvecklingstrender i fråga om elevernas val av studievägar. De två senaste åren
har man kunnat iaktta en markant förskjutning från mer teoretiska till mer
yrkesinriktade linjer. Förskjutningarna mellan utbildningsseklorer hade
emellertid under samma tid ganska liten omfattning, I fråga om elevernas andrahandsalternativ
finner man att tre fjärdedelar av alla sökande till gymnasieskolan höstterminen
1971 och 1972 valde linjer inom samma utbildningssektor som första-handsalternalivet
låg. Omkring hälfien valde i andra hand utbildningslinjer som tillhörde samma
sektor och hade samma grad av teoretisk inriktning som förstahandsvalen,
Följande »linjepar» hade t. ex, varandra som vanligaste andrahandsval hösten
1972, Den fyraåriga tekniska linjen och den naturvetenskapliga linjen. Den
samhällsvetenskapliga och den humanistiska linjen, Konsumlionslinjen och
vårdlinjen. Fordonstekniska linjen och verkstadslinjen, Om linjerna i
gymnasieskolan grupperas efter de förstahandssökandes medianbetyg visar det
sig alt de naturvetenskapliga, humanistiska och samhäUsvetenskapliga linjerna
har de högsta betygsnivåerna. Därefter kommer den fyraåriga tekniska och den
treåriga ekonomiska linjen följda i stort sett av de tvååriga teoretiska
linjerna. Efter dessa kommer de mer yrkesinriktade linjerna inom den humanistiskt-sociala
sektorn och sist de tekniskt-nalurvetenskapUga linjerna. Variationerna mellan
linjer inom dessa grupper är emellertid avsevärda, Ungefär lika många flickor
som pojkar sökte åren 1971 och 1972 tUl gymnasieskolans linjer. Mer
yrkesinriktad utbildning inom den tekniska-naturvetenskapliga sektorn valdes
nästan uteslutande av pojkar medan mer yrkesin-
Prop.
1973:77 74
riktad utbildning inom den humanistiska-sociala sektorn
nästan bara valdes av flickor. Bara de två- och treåriga ekonomiska linjerna
valdes av ungefär lika många pojkar som flickor. Könsuppdelningen var inte
fullt lika markerad på de tre- och fyraåriga linjerna som på de yrkesinriktade.
För sökande till gymnasieskolan varierade konkurrenssituationen betydligt
mellan olika linjer. För t, ex, vårdlinjen fanns det år 1972 i hela landet 441 förstahandssökande
per 100 platser medan motsvarande tal för konsumtionslinjen uppgick till 53,
Närmast föregående år var antalet sökande per plats på dessa två linjer 454
resp, 26, Av dem som år 1971 valde tre- och fyraåriga linjer i första hand
antogs 70 %, Motsvarande tal var 57 % på de tvååriga teoretiska och 34 % på de
praktiska linjerna. Andelen förstahandssökande bland de antagna och andelen ej
intagna förstahandssökande varierade avsevärt mellan olika linjer. På
exempelvis konsumlionslinjen hade bara 20 % av de antagna valt linjen i första
hand medan motsvarande andel på den naturvetenskapliga linjen uppgick till
drygt 90%, Den sneda könsfördelningen lill vissa linjer förstärks ytterligare
om man ser lill de antagna eleverna. Andelen fUckor bland de sökande till t,
ex, den humanistiska linjen var år 1971 66%, Av de antagna eleverna utgjorde de
dock 80%,
Det ligger
nära till hands att tolka en del av nämnda uppgifter så, att närliggande linjer
i stor utsträckning uppfattas som likvärdiga. Ur elevens synvinkel skulle det då
bara finnas ett tiotal egentligt olika utbildningsalternativ i gymnasieskolan.
Det skulle vara viktigare att sammansättningen av det lokalt tillgängliga
utbildningsutbudet överensstämde med riksfördelningen av platser mellan hela
sektorer och nivåer, än att varje linje inom en sektor fanns representerad. En
väsentlig del av elevernas utbildningsönskemål skulle tillgodoses även om varje
grupp bara innehöll en eller ett fåtal linjer, möjligen med undantag för gruppen
mer yrkesinriktade tekniskt-naturvetenskapliga linjer.
Med skrivelser den 7 juni och den 20 november 1972
redovisade SÖ sitt utredningsuppdrag att vid den fortsatta planeringen av
gymnasieskolan beakta vissa särskilda planeringsfrågor, SÖ föreslog därvid,
vilket jag tidigare redogjort för, att en försöksverksamhet med särskild organisation
av gymnasieskolan skulle få starta på ett antal orter i landet där
elevunderlaget var vikande. Utbudet av studievägar i den nya organisationsformen
som SÖ gav namnet särskUd samordnad gymnasieskola hade begränsats i
enlighet med de erfarenheter i fråga om bl, a, elevernas val som jag i korthet
redogjort för. Dessutom hade ganska omfattande revideringar av timplanerna för
de tre- och fyraåriga linjerna föreslagits för att öka möjligheterna till samläsning
mellan dessa linjer. Vunna erfarenheter från bl, a, det pågående försöket i
Ludvika vUket jag tidigare redogjort för hade därvid utnyttjats. Förslaget
byggde på en samordning av de treåriga ekonomiska, humanistiska
Prop.
1973:77 75
och
samhällsvetenskapliga linjerna i samtliga årskurser och av den naturvetenskapliga
och fyraåriga tekniska Unjen i årskurs I och 2, Årskurserna 3 och 4 av den
tekniska linjen anordnas inle på den ort dit den, samordnade gymnasieskolan
skulle förläggas.
Om
elevunderlaget i en g-region understiger ca 400 16-åringar måste antalet
studievägar bli begränsat, vilket jag framhåUit i det föregående, F, n, finns
det ca 15 g-regioner där elevunderlaget understiger nämnda lal. År 1980
beräknas antalet sådana g-regioner vara 21, Samtidigt finns det och kommer att
finnas orter som kan diskuteras som g-orter i nya regioner med samma
elevunderlag som de svagare av de nuvarande g-regionerna. Antalet sådana
områden är f, n, 510, Jag delar mot denna bakgrund SÖ:s uppfattning att det
skulle vara värdefullt för den fortsatta planeringen av gymnasieskolan att
utpröva en alternativ organisation av gymnasieskolan som skulle vara lämpad
för ett elevunderlag av nämnda storleksordning. En organisationsmodell av typen
särskild samordnad gymnasieskola synes kunna vara ett sådant alternativ, som är
både förenligt med de planeringsprinciper som lades fast genom besluten av
1964 och 1968 års riksdagar och realistiskt från samhällsekonomisk synpunkt.
Jag tillstyrker därför SÖ:s förslag att en försöksverksamhet med en sådan
organisation av gymnasieskolan anordnas på ett antal orter i landet. Vid valet
av dessa orter bör högst fem vara sådana där treåriga gymnasieskoleUnjer inte tidigare
funnits. Några nu befintliga g-orter med vikande elevunderlag bör dessutom
kunna få ingå i försöksverksamheten. Redan läsåret 1973/74 bör försksverksam-heten
kunna inledas på någon eher några orter. Elevplatserna bör rymmas inom det
totala antalet elevplatser för vilka medel beräknats under åttonde huvudtitelns
anslag Bidrag tiU driften av gymnasieskolor. Jag avser att senare föreslå Kungl,
Maj:t på vilka orter försöksverksamheten skall etableras,
I
vad avser den inre utformningen av den särskilda samordnade gymnasieskolan
godtar jag i princip SÖ:s förslag till reviderad timplan. Med hänsyn till den
arbetsbelastning eleverna emellertid redan nu har på de tre- och fyraåriga
linjerna är jag inte beredd att tillstyrka att det totala antalet
elevveckotimmar ökar på någon av linjerna. Den närmare utformningen av
timplanerna får sedan göras av SÖ i samband med att de orter utväljs där
försöksverksamheten skall bedrivas. Tim- och kursplanerna bör anpassas till de
lokala förutsättningarna på resp. ort. SÖ bör t. ex. även kunna få pröva någon
av de andra former för samordning som skisserades i skrivelsen den 7 juni
1972, men som inte fullföljdes i limplaneförslaget den 20 november 1972.
Jag
har ingen erinran mot SÖ:s förslag att en försöksverksamhet med särskild
samordnad gymnasieskola byggs upp successivt på någon ort, om förutsättningarna
på platsen bättre är lämpade för detta. Ett första år kan således vissa linjer
förläggas till orten eller samordningar mellan
Prop. 1973:77 76
linjer som redan existerar på orten startas.
Försöksverksamheten får sedan successivt byggas ut, I övrigt bör nuvarande
riktlinjer för planeringen gälla, vilket innebär att endast i undantagsfall
linjer förläggs till icke g-ort.
Det ankommer på Kungl, Maj:t att meddela erforderliga
bestämmelser för försöksverksamheten med särskild samordnad gymnasieskola,
SÖ
föreslår en fortsatt försöksverksamhet med den gymnasiala utbildningen i
glesbygd. Försöksverksamheten skall samordnas med korrespondensundervisningen
på gymnasial nivå. Strävan skall vara att på sikt söka nå fram tiU endast en
organisationsform för denna form av gymnasial utbildning. Jag har ingen erinran
mot SÖ:s förslag. Jag ämnar senare föreslå Kungl, Maj:t att en dylik
försöksverksamhet får starta dels på ett antal nya orter i landet (inkl, de
orter där del finns s, k, korrespondensundervisning på gymnasial nivå), dels på
några orter där det f, n, finns försöksverksamhet med gymnasial utbildning i
glesbygd. Utbudet av studievägar i denna försöksverksamhet bör vara något
allsidigare än det som f, n, finns i de två olika formerna av glesbygdsundervisning
på gymnasial nivå. Tvååriga teoretiska linjer bör således kunna ingå i
försöksverksamheten om förutsättningar för detta föreligger på orten. Frågan
om försöksverksamheten skall omfatta även tvååriga yrkesinriktade linjer får
prövas när SÖ kommer in med förslag till den närmare utformningen av
försöksverksamheten. Kontakterna med modergymnasieskolan bör vidare förbättras
i enlighet med vad bl. a. glesbygdsutredningen föreslagit. Jag ämnar senare
föreslå Kungl. Maj:t en förändring av nuvarande statsbidragsbestämmelser i
enlighet härmed.
Glesbygdsutredningen har även behandlat vissa frågor om
vuxenutbildning i glesbygd och om slöd vid hemresor till inackorderade elever
i gymnasieskolan. Den sistnämnda frågan har behandlats i prop. 1973: 63
angående studiesocialt slöd. Såsom utredningen framhåller genomfördes år 1971
utvidgade möjligheter för studier i glesbygd såväl i kommunal vuxenutbildning
som i studiecirklar. Inrätlandetalet i de kommunala vuxenkurserna sänktes lill
åtta och ett statsbidrag infördes för sludiecirkelhandledares och lärares
resor. Båda dessa åtgärder avsåg det allmänna stödområdet (exkl. g-orter). Jag
vill även erinra om den roll som de båda statliga skolorna för vuxna i
Norrköping och Härnösand bör kunna spela (jfr prop. 1973: 54 angående
vuxenutbildning). Enligt vad jag erfarit avser kommittén för försöksverksamhet
inom vuxenutbildningen att nästa år koncentrera sina insatser till en glesbygd.
Mot bakgrund av redan vidtagna åtgärder lill vilken även utbildningsutbudet
via radio och television hör och på vuxenulbildningsområdet pågående
utredningsarbete är det som utredningen framhåller inte aktuellt att nu la upp
frågor om ytterligare insatser på vuxenutbildningens område.
Prop. 1973:77 77
Den
gymnasiala undervisning som f, n, finns för engelskspråkiga ungdomar i Sverige
är den som erbjuds vid de av stiftelsen Kursverksamheten drivna
internationella skolorna. Denna undervisning är emellertid huvudsakligen
förlagd tiU England, Frankrike eller Tyskland, Tidigare fanns det en möjlighet
alt vid Viggbyholmsskolan i Täby kommun bedriva gymnasiala studier på engelska.
Ca 30 elever per år togs där in på en särskild internationell linje. Läroplanen
överensstämde i sina huvuddrag med vad läroplanen för gymnasieskolan innehåller
om treårig samhällsvetenskaplig linje, men undervisningen bedrevs helt på engelska.
Eleverna som i allmänhet hade föräldrar inom diplomatiska kåren betalade
terminsavgift. När intagningen lill Viggbyholmsskolan upphörde hösten 1971
försvann denna möjlighet för engelskspråkiga elever att bedriva gymnasiala
studier i Sverige, Jag delar SÖ:s uppfattning att det även i framtiden bör
anordnas engelskspråkig gymnasial utbildning avsedd främst för barn lill här
tjänstgörande diplomatisk personal, UtbUdningen, som t. v, bör vara av försökskaraktär
och omfatta en klass om högst 30 elever, bör påbörjas läsåret 1973/74, Tim- och
kursplanerna för utbildningen bör, med den olikhet som föranleds av alt
engelska är huvudspråk och alt elevernas anknytning till Sverige är jämförelsevis
ringa, i sina huvuddrag överensstämma med motsvarande bestämmelser för
gymnasieskolans treåriga naturvetenskapliga linje, Stockholms kommun bör vara
huvudman för utbUdningen, Med hänsyn bl, a, till den speciella
elevsammansättningen bör utbUdningen inte utgöra en del av gymnasieskolan. Av
praktiska skäl bör emellertid gymnasieskolans personal och övriga resurser få
utnyttjas för utbildningen. Således bör skoldirektionen vara styrelse för
utbildningen. Statsbidrag för utbildningen bör utgå enligt de grunder som gäUer
för statsbidrag till gymnasieskolan. Elevplatserna bör rymmas inom det totala
antalet elevplatser för vilka medel beräknas under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag
tUl driften av gymnasieskolor. Utbildningen medför således inte någon
ytterligare kostnad för staten. För de kostnader för utbildningen samt för
elevsociala åtgärder som inte täcks av statsbidrag bör kommunen vara
berättigad att uttaga elevavgifter. Det ankommer på Kungl, Maj:t att meddela
bestämmelser för utbildningen.
6 Hemställan
Jag
hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt
godkänna vad jag i det föregående förordat i fråga om skolväsendets
organisation i glesbygd jämte alternativ organisationsmodell för
gymnasieskolan och om engelskspråkig gymnasial utbildning anordnad av
Stockholms kommun.
Prop. 1973:77 78
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Gunnel Andersson
Prop. 1973:77 79
Innehåll
Sida
1
Inledning 3
2
Nuvarande bestämmelser 4
2.1 Dimensioneringen
av skolväsendet m, m, 4
2.1.1
Grundskolan 4
2.1.2
Gymnasieskolan 5
2.1.3
Vuxenutbildning 6
2.2 Pågående
försöksverksamhet av betydelse för
glesbygdsfrågorna 7
2.2.1
Försöksverksamhet med s.k.
årskurslösa högstadier 7
2.2.2
Försöksverksamhet med ändrad
gymnasial organisation vid Högbergsskolan i Ludvika 8
2.2.3
Försöksverksamhet med förskola
i glesbygd 8
2.2.4
Försöksverksamhet med
samordning skolskjutstider
lästider 9
3 Förslag
rörande organisation av skolväsendet i glesbygd m. m, 10
3.1 Utredningen 10
3.1.1
AUmänna utgångspunkter 10
3.1.2
Förskolan 13
3.1.3
Grundskolan, låg- och meUanstadiet 14
3.1.4
Grundskolan, högstadiet 16
3.1.5
Specialundervisning 19
3.1.6
Gymnasieskolan 19
3.1.7
Vuxenutbildning 24
3.1.8
Skolskjutsar, inackordering och
skolsociala frågor 24
3.2 Skolöverstyrelsens
förslag lill åtgärder rörande under
visningen i vissa glesbygdsområden m, m, 28
3.2.1
Allmänna utgångspunkter 28
3.2.2
Förslag till åtgärder 29
3.2.3
Pedagogiska förhåUanden 30
3.2.4
Skolöverstyrelsens förslag om
särskild samordnad gymnasieskola 31
3.3 Engelskspråkig
undervisning på gymnasial nivå 37
4 Remissyttrandena 38
4.1
Allmänna utgångspunkter 38
4.2
Förskolan 40
4.3
Grundskolan, låg- och meUanstadiet 43
4.4
Grundskolan, högstadiet 46
4.5
Specialundervisning 50
4.6
Gymnasieskolan 52
4.7
Vuxenutbildning 55
4.8
Skolskjutsar, inackordering och
skolsociala frågor 57
4.9
Ekonomiska förhållanden 61
Prop. 1973:77 80
5 Departementschefen 62
5.1
Allmänna utgångspunkter 62
5.2
Förskolan 66
5.3
Grundskolan m, m, 67
5.3.1
Låg- och mellanstadiet 67
5.3.2
Högstadiet 67
5.4 Gymnasieskolan
m, m, 71
6 HemstäUan 77
TRYCKERIBOLAGET IVAFt H/EGGSTRDM AB
STOCKHOLM 1973
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
36 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (36)
36 kopplingar i 24 dokument.
- Bet. 1986/87:UbU12 om anslag till grundskolor, m.m. (prop. 1986/87:100 s. 6 i texten
- Bet. 1985/86:UbU14 om anslag till grundskolor, m. m. (prop. 1985/86:100) s. 7 i texten
- Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
- Bet. 1983/84:UbU18 om anslag till grundskolor samt särskilda åtgärder på skolområdet (prop. 1983/84:100) s. 7 · s. 9 i texten
- Bet. 1981/82:UbU36 om flexibel skolplanering m.m. (prop. 1981/82:157 och prop. 1981/82:125 bil. 5) s. 3 · s. 4 i texten