Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition om den framtida organisationen av växtskyddsverksamheten

1974 · 43 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:109, Kungl. Maj:ts proposition om den framtida organisationen av växtskyddsverksamheten

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 109 år 1974 Prop.
1974:109

Nr 109

Kungl.
Maj:ts proposition om den framtida organisationen av växt-skyddsverksamheten;
given den 8 mars 1974.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

CARL GUSTAF

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag om den framtida organisationen av växtskyddsverksamheten.
Huvuddelen av växtskyddsanstaltens verksamhet, forskning och försök, föreslås
bli integrerad med lantbrukshögskolan. Inspektionsverksamheten blir överförd
till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Rådgivnings- och
informationsfrågorna blir fördelade mellan sistnämnda organ och högskolan.
Förslaget innebär att växtskyddsanstalten upphör som särskild myndighet och att
verksamheten förläggs till Uppsala, Alriarp och Jönköping.

1 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 109

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109

Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet den 8 mars 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON.

Chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den framtida organisationen
av växtskyddsverksamheten och anför.

Inledning

Med
stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1971 tillkallades särskilda
sakkunniga med uppdrag att utreda frågor rörande kontrollanstalterna på
jordbrukets område. De sakkunniga antog benämningen utredningen om
kontrollanstalterna på jordbrukets område. Den 21 september 1973 har
utredningen avlämnat delbetänkandet (Ds Jo 1973: 5) Den framtida växtskyddsverksamheten.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, -riksrevisionsverket
(RRV), generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter
hörande av vissa lantbruksnämnder, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk,
statens centrala frökontrollanstalt, statens växt-skyddsanstalt, statens
lantbrukskemiska laboratorium, statens maskinprovningar, statens
plantskolenämnd, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, statens naturvårdsverk
efter hörande av produktkontrollnämnden, Föreningen
Bekämpningsmedelsleverantörer, Föreningen Sveriges bekämpningsmedelsindustri.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska lantmännens riksförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund,
Sveriges utsädesförening, W. Weibull AB, Svenska lantarbetareförbundet och
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Några remissinstanser har
bifogat yttranden från sammanslutningar m. fl. Yttranden har dessutom inkommit
från vissa sammanslutningar. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har
avstått från att yttra sig,

Generaldirektören
Ingvar Widén, ordförande, departementsrådet Bo Hedström, rektorn Lennart
Hjelm, riksdagsledamoten Filip Johansson, direktören Göran Kuylenstjema och f, d,
riksdagsledamoten Erik Mossberger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 3

Nuvarande
ordning

Statens
växtskyddsanstalt tillkom år 1932. Anstalten är förlagd till Solna och har dessutom
filialer i Äkarp, Röbäcksdalen, Linköping, Kalmar och Skara. De tre sistnämnda
är s, k, enmansfilialer. Vid huvudanstalten finns, förutom kansli, en botanisk
avdelning, en zoologisk avdelning, en inspektionsavdelning, en
upplysningsavdelning och en kemisk avdelning.

Växtskyddsanstalten
är centralt statligt organ för uppgifter på växt-skyddets område samt för
åtgärder till skydd av vegetabiliska produkter.

Uppgifterna
för anstalten är att bedriva vetenskaplig forskning i samråd med lantbrukshögskolan
och praktiska försök med syfte att ge den inhemska växtodlingen inom jordbruk
och trädgårdsskötsel skydd mot sjukdomar och skador som orsakas av virus,
växter eller djur eller som är av fysiogen art. Anstalten skall göra
utredningar och undersökningar om sådan skadegörelse på lagrade vegetabiliska
produkter och därav beredda livsmedel som orsakas av insekter och andra lägre
djur och av lägre växter samt om medlen att förekomtna och hejda sådan skadegörelse.
Vidare skall anstalten verkställa kontroll och inspektion på växtskyddets
område samt lämna råd och anvisningar i ämnen, som tillhör anstaltens
ämnesområde. Forsknings- och försöksverksamheten bör företrädesvis avse problem
av mera omedelbar praktisk betydelse för jordbruket. Resurserna fördelar sig
med 60 % på forskning och försök, 20 % på inspektion och 20 % på upplysning,

Växtskyddsanstalten
leds av en styrelse, I denna ingår anstaltens föreståndare och sex andra
ledamöter som utses av Kungl, Maj:t, I styrelsen ingår företrädare för det
praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen.

Anstalten
har 110 anställda, varav 38 är handläggande och 72 övrig personal. Anslaget
till statens växtskyddsanstalt uppgår för budgetåret 1973/74 till 7 910 000 kr.
Inkomster av avgifter för växtskyddsinspektion m, m, vilka redovisas på
driftbudgetens inkomstsida under uppbörd i statens verksamhet, beräknas för
budgetåret 1973/74 till 2 273 000 kr.

På
botaniska avdelningen undersöks, utreds och prövas medel och metoder för att
förekomma och hejda sådana sjukdomar och skador på odlade växter som orsakas av
virus, bakterier och svampar eller är av fysiogen art (köldskador, immissionsskador
m, m,). Till verksamheten hör prövning av kemiska bekämpningsmedels effekt på
dessa skadegörare samt resistensbiologisk forskning.

På
zoologiska avdelningen undersöks, utreds och prövas medel och metoder för att
förekomma och hejda sådana sjukdomar och skador på odlade växter och
vegetabiliska produkter som orsakas av djur (t.ex. nematoder, insekter, kvalster
och sorkar). Till verksamheten hör prov-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 4

ning
av kemiska bekämpningsmedels effekt på nämnda skadegörare samt resistensbiologisk
forskning.

De
undersökningar som utförs vid kemiska avdelningen avser utveckling av metoder
för analys av bekämpningsmedelsrester samt analys av prover från anstaltens
försök. Dessutom analyseras på uppdrag av livsmedelsverket handelsprover av
frukt och grönsaker på deras innehåll av organiska fosforpesticider.
Avdelningen utför också analyser på uppdrag från allmänheten och vissa
institutioner.

Upplysningsavdelningen
sysslar med diagnostisering av insända prov samt information till
näringsutövare och allmänhet. Informationen består bl, a, av att besvara
förfrågningar från odlare om sjukdomar och skadedjur samt om deras bekämpning.
Dessutom medverkar avdelningen i kurser för konsulenter, lärare och odlare samt
i fackpressen, radio och television.

Kontroll och inspektion på
växtskyddsområdet handläggs av inspektionsavdelningen. Avdelningens centrala
ledning, som är placerad vid huvudanstalten i Solna, har samordnande uppgifter
och handlägger alla frågor med utlandet rörande inspektionsärenden. I de fyra
största importhamnarna (Göteborg, Helsingborg, Malmö och Stockholm) finns fasta
växtinspektioner som i regel har lokaler i anslutning tUl tullstationerna. För
inspektion på andra orter anlitas extra inspektörer.

Inspektionsarbetet indelas
i inre och yttre inspektion. Den inre inspektionen skall bevaka och motverka
utbredningen av särskilt farliga skadegörare inom landet (potatiskräfta, potatiscystnematod,
ringröta och ko-loradoskalbagge på potatis samt blodlus på äpple). Bekämpningen
regleras av växtskyddslagen. Vid import skall den yttre inspektionen genom kontroll
av sundheten hos växter och växtprodukter hindra införandet av sådana
skadegörare som kan vålla allvarliga skador på inhemsk växtodling (t, ex. koloradoskalbagge
och päronpest). Vidare skall den kontrollera exporten av växter och växtdelar.
Vid sidan härav utförs på uppdrag av statens plantskolenämnd kvalitetskontroll
vid import av fruktträd, bärbuskar och fruktträdsgrundstammar.

Vid filialerna bedrivs
rådgivnings- och upplysningsverksamhet i samverkan med huvudanstaltens
avdelningar samt andra myndigheter och organisationer. Filialerna deltar också
i inspektionsarbetet samt bedriver lokal forsknings- och försöksverksamhet.

Växtskyddsanstaltens
forsknings- och försöksverksamhet syftar till att effektivisera skyddet mot
skadegörare på jordbruks- och trädgårdsväxter samt produkter som härrör från
sådana växter. Verksamheten består i att klarlägga olika skadegörares
levnadsförhållanden, uppträdande och ekonomiska betydelse samt att utprova
skyddsåtgärder, som är både ekonomiskt försvarbara och från miljösynpunkt
acceptabla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 5

De
botaniska, zoologiska och kemiska avdelningarna ägnar sig i huvudsak åt
forskning och försök, men även filialerna gör detta i stor utsträckning.
Förslag om forsknings- och försöksprojekt utarbetas varje år och godkänns av
styrelserna för växtskyddsanstalten och lantbrukshögskolan.

Anstalten skall genom sin
forskning följa utvecklingen av nya bekämpningsmedel och alternativa metoder
för växtskydd. Syftet med prövningen av olika preparat är att ge data om dessas
effekt mot växt-sjukdomar och skadedjur samt inverkan på miljön. Resultaten
ligger främst till grund för rådgivningen på växtskyddsområdet, Växtskyddsanstaltens
prövning av bekämpningsmedel sker huvudsakligen på eget initiativ, men mot
avgift kan även utomstående, t, ex, bekämpningsmedelsfirmor, få prövningar
utförda vid anstalten.

Närliggande
verksamhet utanför växtskyddsanstalten. År 1949 inrättades vid lantbrukshögskolan
en institution för växtsjuk-domslära vars namn år 1962 ändrades till
institutionen för växtpatologi. Dessförinnan var den högre undervisningen om lantbruksväxtemas
sjukdomar och de för lantbruket skadliga insekterna inordnad under institutionen
för växtodlingslära och leddes av personal från statens växtskyddsanstalt. Vid
växtpatologiska institutionen bedrivs undervisning och forskning inom såväl den
botaniska som den zoologiska delen av växtpatologin. Forskningen koncentreras
på problem av grundläggande karaktär. Huvudinriktningen är utredningar angående
alternativ till kemiska bekämpningsmedel. Undersökningar bedrivs rörande virus-och
svampsjukdomar samt insekter och nematoder. Försöksavdelningen för
trädgårdsodlingens växtpatologi arbetar bl. a. med virussjukdomar och med
framställning av friskt material av vissa trädgårdsväxter.

Växtpatologiska
institutionen har kontinuerliga kontakter med växtskyddsanstalten. Viss
utrustning vid institutionen utnyttjas av anstalten. Institutionens prefekt är
ledamot i anstaltens styrelse. Tjänstemän vid växtskyddsanstalten undervisar
vid institutionen. De studerandes specialpraktik och examensarbeten förläggs
ofta till anstalten, vilken även tillhandahåller visst undervisningsmaterial.
Även delar av lantbrukshögskolans fältförsöksverksamhet på växtodlingsområdet
är av betydelse från växtskyddssynpunkt. Växtskyddsanstalten medverkar i viss
utsträckning i denna fältförsöksverksamhet bl. a. genom bistånd vid
fastställande av angrepp av sjukdomar och skadedjur.

Vid
skogshögskolan bedrivs forskning med anknytning till växtskydd vid
institutionerna för skogsbotanik, skogszoologi, skogsgenetik, skogsföryngring
och virkeslära. Forskningen vid de två förstnämnda har samma karaktär som den
vid växtskyddsanstalten. I samband med högskolans omlokalisering kommer denna
forskning och delar av nämnda institutioner att förläggas till Uppsala i
anslutning till lantbrukshögskolan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 6

Vid
institutionen för skogszoologi bedrivs undersökningar rörande bl, a. smågnagare
och skyddet av skog och skogsprodukter mot insektsskador, varvid såväl
förebyggande som direkt bekämpande medel och metoder behandlas liksom biologisk
bekämpning.

Vid
institutionen för skogsbotanik är målet för forskningen bl, a, att skydda
skogsträd och skogsplantor mot parasitsvampar. Detta sker genom grundforskning
och tillämpad forskning i anslutning till bekämpning av skador, upplysning och
rådgivning, uppsikt över importbestämmelser rörande skogsträdsplantor, ympar
eller andra växtdelar och jord samt dispensgivning av import av visst sådant
material för speciella ändamål.

Vid
Lunds universitet har nyligen en insektspatologisk laboratorieavdelning
etablerats inom zoologiska institutionen. Institutionen utför vissa
undersökningar i samarbete med växtskyddsanstalten. En viktig del av
forskningsarbetet består i att leta efter lämpliga sjuk-domsalstrare på
insekter. Från institutionens sida framhålls att ett samarbete mellan växtskydd
och insektspatologi är en nödvändig förutsättning för utvecklandet av
användbara mikrobiologiska bekämpningsmetoder.

Forskningen
vid entomologiska avdelningen, Uppsala universitet, är också av intresse i
detta sammanhang.

Lantbruksnämndernas uppgifter
på växtskyddsområdet avser främst rådgivning och inspektion. Rådgivningen sker
i form av kurser, fältvandringar, artiklar i tidningar och tidskrifter samt
genom enskild rådgivning. I många fall behandlas växtskydd i samband med annan
växtodlingsrådgivning. I de län som saknar växtskyddsfilial svarar nämndernas
egen personal praktiskt taget helt för verksamheten.

Internationella
överenskommelser, Sverige är bundet av internationella överenskommelser på växtskyddsområdet
genom anslutningen till 1951 års internationella växtskyddskonvention och anslutningen
år 1953 till Europeiska växtskyddsorganisationen (European and Mediterranean
Plant Protection Organization, EPPO),

Genom anslutningen till växtskyddskonventionen
har Sverige åtagit sig att upprätthålla en officiell växtskyddsorganisation som
svarar för inspektion, att sprida upplysning om växtskyddsfrågor samt att
främja forskning och undersökningar inom växtskyddsområdet. Den europeiska växtskyddsorganisationens
syfte är främst att bekämpa vissa svårare skadedjur och sjukdomar, som
angriper växter och vegetabiliska produkter inom det internationella
varuutbytet. Organisationen ger medlemsstaterna råd i tekniska och
administrativa frågor samt informerar om växt-skyddssituationen i de anslutna
länderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 7

Tidigare
utredningar och beslut om växtskyddsanstalten. Lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet föreslog år 1959 i betänkandet Lokaliseringen av
statens växtskyddsanstalt (stencil) att statens växtskyddsanstalt borde flyttas
från Bergshamra-området i Solna till Uppsala eller dess omedelbara närhet.

I
prop, 1960:120 med förslag i fråga om lokaliseringen av vissa statliga
institutioner m, m. framhöll chefen för finansdepartementet bl. a. att det fick
anses uteslutet att området i Bergshamra på längre sikt kunde disponeras av växtskyddsanstalten,
eftersom marken var alltför värdefull för att rådande låga exploateringsgrad
skulle kunna te sig för-svariig. Riksdagen fattade beslut (SU 1960: 127 och
147, rskr 1960: 336) om att växtskyddsanstalten, liksom även statens centrala frökontrollanstalt,
skulle flytta från Stockholmsområdet. Med hänsyn till att det vid remissbehandlingen
kommit fram synpunkter rörande bl, a, valet av förläggningsort tillsattes en ny
utredning. Det förutsattes därvid att växtskyddsanstalten skulle förläggas till
Mellansverige.

Den sålunda tillsatta
utredningen rörande vissa jordbruksanstalters förläggning föreslog i promemoria
(Ds Jo 1962: 4) med förslag rörande ny lokalisering av statens centrala frökontrollanstalt
och statens växtskyddsanstalt att växtskyddsanstalten skulle föriäggas till
Stora Djurgärden i Uppsala. Vid remissbehandlingen av förslaget ansåg några remissinstanser
att anstalten alltjämt borde ligga kvar i Stockholm, medan flertalet
tillstyrkte utflyttning. Av sistnämnda remissinstanser ville 14 ha anstalten
förlagd till Uppsala och 7 till Linköping, De remissinstanser som tillstyrkte
förflyttning till Uppsala gjorde detta främst med hänsyn till den samordning
med lantbrukshögskolans verksamhet som därigenom blev möjlig,

I
1963 års statsverksproposition (prop. 1963: 1 bil. 11 s. 158, JoU 1963: 1, rskr
1963: 9) anmäldes utredningsförslaget. Dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet föreslog därvid att växtskyddsanstalten skulle behålla
sin förläggning i Solna under ytterligare minst tio år.

Ar 1967 uppdrog Kungl, Maj:t
åt lokal- och utrustningsprogramkommittén för jordbrukets högskolor att
undersöka möjligheterna att förlägga statens växtskyddsanstalts Skånefilial
till Alnarp samt att jämföra de båda förläggningsalternativen Stora Råby och Alnarp
ur lämplighets- och kostnadssynpunkt. Om kommittén fann det angeläget kunde ytterligare
alternativ övervägas, I sammanhanget borde även beaktas frågan om förläggning
av anstaltens huvudinstitution på längre sikt.

I sitt betänkande (Ds lo
1969: 5) VäxtskyddsanstaUens lokaliseruig konstaterade kommittén att den hade
att arbeta utifrån förutsättningen att den dåvarande organisationen skulle
bestå. Det var en förutsättning, som emellertid kunde komma att ändras i
framtiden. Likväl ansåg sig kommittén kunna framlägga förslag till lokalisering
av anstalten eftersom den ansåg att växtskyddets lokalisering borde bestämmas
dels av

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 8

odlingens
förläggning, dels av det fackliga kontaktbehovet med närbesläktad verksamhet.
Eftersom kommittén ansåg att dessa faktorer inte skulle komma att ändras genom
en förändrad organisationsstruktur bedömdes den föreslagna lokaliseringen stå
sig även om den administrativa anknytningen av växtskyddet och dess
organisatoriska uppbyggnad senare skulle ändras.

Kommitténs
förslag innebar att växtskyddsanstaltens resurser vid huvudanstalten i Solna
och vid filialen i Akarp, Skåne, skulle förläggas till två växtskyddscentra, Alnarp
(ca 2/3 av resurserna) och Ultuna (ca 1/3 av resurserna). Genom denna
förläggning bedömdes växtskyddet få optimala förutsättningar för service
gentemot växtodlingen och trädgårdsodlingen i landet. Samtidigt bedömdes bästa
möjliga förutsättningar föreligga för kontakt, samverkan och gemensamt
resursutnyttjande med övrig forskning och försöksverksamhet på växtodlings-och
trädgårdsområdena. Växtskyddsanstaltens filialer berördes inte av förslaget.
Dessutom föreslog kommittén att växtskyddsverksamhetens interna organisation
borde prövas i samband med omfördelningen av resurserna.

Sammanlagt
28 remissinstanser yttrade sig över förslaget. Av dessa biträdde 25 i huvudsak
utredningens förslag. Statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,
lantbrukshögskolan och statens centrala frökontrollanstalt underströk behovet
av en översyn av anstaltens organisation.

Betänkandet
jämte remissyttrandena har överlämnats till utredningen om kontrollanstaltema
på jordbrukets område.

Utredningen

Rörande
det framtida behovet av växtskydd anför utredningen om kontrollanstalterna på
jordbrukets område att på sikt en viss ökning kan förväntas. Det beror bl. a.
på en fortsatt specialisering inom växtodlingen som leder till ökad ensidighet
i odlingen. Härav följer att växtföljdsparasiterna även i framtiden kommer att
inta en central plats i växtskyddsarbetet. Även inom trädgårdsnäringen väntas
framdeles betydande och möjligen ökande växtskyddsinsatser.

Utredningen
har gjort vissa uppskattningar av växtskyddsbehovet i olika delar av landet.
Beräkningarna, som baseras på skördevärden och s. k. växtskyddskoefficienter,
visar att av behovet faller 52 % på södra (F-, G-, H-, I-, K-, L-, M- och N-län),
28 % på östra (B-, C-, D-, E-, T-, W- och X-län), 16 % på västra (O-, P-, R-
och S-län) samt 4 % på norra försöksdistriktet (Y-, Z-, AC- och BD-län). Di7gt
hälften av behovet avser stråsäd och 20 % trädgårdsväxter.

Behovet
av en intensiv forsknings- och försöksverk-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 9

samhet
inom växtskyddet är enligt utredningens mening av flera skäl stort. Inom växtskyddssektorn
används f. n, bekämpningsmedel, som från miljövårdssynpunkt inte är
tillfredsställande. Den syn på vår yttre miljö som växt fram på senare år har
medfört att växtskyddsforsk-ningen delvis måst söka nya vägar för att nå sitt
mål. Den tidigare i hög grad pä kemisk bekämpning inriktade verksamheten har i
viss mån ersatts med ekologiskt lämpligare metoder däribland odling av resistenta
växtsorter. Behovet av forskning och försök rörande kemiska bekämpningsmedel
kommer att finnas kvar även i framtiden. Verksamheten kommer främst att behöva
inriktas på att ersätta svårnedbrytbara eller starkt giftiga kemiska
bekämpningsmedel med sådana som är mindre farliga. Bekämpningsmedelsprovning
kommer således även framdeles att vara en väsentiig del av verksamheten.
Behovet accentueras av miljöskyddslagstiftningens krav på bekämpningsmedlen.
Utredningen nämner i detta sammanhang också det ökade behov som kommer att
föreligga av att restanalyser regelmässigt utförs i samband med provningen.

Utredningen
erinrar om att vid FN:s miljövårdskonferens i Stockholm år 1972 antogs flera
resolutioner, som har direkt anknytning till forskning och försöksverksamhet på
växtskyddsområdet. Inte minst mot bakgrund av dessa resolutioner kan det
förväntas att växtskyddsforsk-ningen lång tid framöver kommer att vara inriktad
på att tillgodose miljövårdssidans önskemål och krav.

Enligt
utredningens mening är det en väsentlig uppgift för forskningen att klarlägga
när bekämpning är nödvändig. För många skadegörare är fortfarande
kunskapsunderlaget därvidlag otillräckligt, vilket är betänkligt från både
ekonomisk och miljömässig synpunkt, I strävandena att minska den kemiska
bekämpningens negativa verkningar intar utvecklingen av integrerade
bekämpningsprogram en framskjuten ställning. Målet är ett välbalanserat system
av kemiska och andra åtgärder med stark effekt på skadegörarna men utan
inverkan på faunan i övrigt.

Odlingstekniska
skyddsåtgärder är av utomordentlig betydelse i kampen mot många skadegörare.
Hur t, ex. växtföljd och gödsling inverkar på förekomst och skadegörelse av växtparasiter
är på många punkter ännu outrett. Det är angeläget att denna forskning
intensifieras och sker i samarbete mellan växtskydds- och växtodlingsexperter.
Biologisk bekämpning utnyttjandet av predatorer, parasiter eller patogener
för bekämpningsändamål är ett annat viktigt område.

Utredningen
framhåller att odling av resistenta växtsorter i flera fall är ett utmärkt
alternativ till kemisk bekämpning. Sedan 1950-talet har växtskyddsanstalten
samarbetat med växtförädlingsinstitutioner i arbetet på att få fram nya sorter
av olika växtslag med resistens mot angrepp av skadegörare. Denna verksamhet
får under kommande år tillmätas allt större vikt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 10

En
form av giftfritt skydd mot växtvirus är urval av friskt plantma-terial. Den
officiella utsädeskontrollen av potatis är ett verksamt medel mot virussjukdomar
i denna gröda. En lång rad av våra vegetativt förökade fruktträd, bärbuskar
och prydnadsväxter är emellertid totalt vi-rusinfekterade. Även i dessa fall
föreligger dock som regel möjlighet att sanera odlingsmaterialet och dra upp vimsfria
kloner. Efterfrågan på friskt plantmaterial kan förväntas bli stor. Det är
enligt utredningen angeläget att forskning och försök kan bidra till att
tillgodose dessa behov.

Utvecklingen inom
trädgårdsnäringen har gått mot en centralisering av lagerhållningen av olika
växtprodukter, såsom frukt, potatis, rödbetor, morötter, kål och lök. Eftersom
det till stor del rör sig om produkter med hög vattenhalt är risken för rötor
genom bakterier eller svampar ofta betydande. De stora ekonomiska värden, som
det här rör sig om, gör det angeläget att lagringsförlusterna nedbringas så
långt det är möjligt. Frågorna är i många fall helt nya och erforderliga
specialkunskaper saknas. Behovet av grundläggande utredningar och praktiska försök
anser utredningen vara stort.

Bestämmelserna för inspektionsverksamheten
är baserade på internationella överenskommelser samt behovet av skydd mot vissa
betydelsefulla skadegörare inom den svenska växtodlingen. Som exempel på
faktorer som inverkar på det framtida behovet av växtin-spektion nämner
utredningen förändringar i den fytosanitära situationen, dvs. läget
beträffande växtsjukdomar och växtskadegörare inom och utom vårt land samt den
inhemska produktionens utveckling och efterfrågeutvecklingen för
trädgårdsprodukter. Andra faktorer är internationella åtaganden på växtskyddsområdet
samt utvecklingen av Sveriges samarbete med den europeiska gemensamma
marknaden. Dessutom föreligger krav på restsubstansundersökningar av inhemska
och importerade livsmedel.

Det ökade handelsutbytet
med växter och växtprodukter har enligt utredningen medfört en snabb spridning
över stora avstånd av många växtparasiter, som därvid fått en helt förändrad
ekonomisk betydelse. Även en ökad handel och transport inom landet av
trädgårds- och jordbruksprodukter innebär en större risk för spridning av växtskadegörare.
Många av dessa erbjuds dessutom goda utbredningsmöjligheter genom den ökade
specialiseringen inom all växtodling.

Det
framtida behovet av växtinspektion kommer därför enligt utredningens mening
sannolikt att öka. Speciellt kan behovet av resurser bli större för övervakning
av karantänsodlingar samt för uppföljning av inspektionskontrollen ute i
odlingarna,

Konsumtionen av
trädgårdsprodukter visar en fortlöpande stegring. Allt talar för att efterfrågeutvecklingen
för prydnadsväxter följer samma mönster. Trots ökande svensk produktion kan
importen av grönsa-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 11

ker,
frukt och bär beräknas stiga. En ökad import av förökningsmaterial av
prydnadsväxter samt av plantskolematerial är också trolig, vilket talar för en
ökad belastning på den yttre inspektionen.

Under
senare år har man i allt fler länder krävt att tidigare ej certi-fikatbelagda
varuslag skall åtföljas av sundhetscertifikat utfärdade av exportlandets växtskyddsmyndighet.
Detta innebär att exportcertifie-ring i framtiden kan väntas kräva större
arbetsinsats.

Utredningen nämner att de
senaste åren sundhetstillståndet för vissa importerade varuslag har förbättrats
till följd av bättre kontroll av vissa skadegörare. Samtidigt har det i Europa
noterats ett ökat antal avvisningar av varusändningar som en följd av att
halten bekämpningsmedelsrester överstigit de importerande ländernas
toleransvärden. Detta förhållande behöver ej vara en följd av stegrad
användning av kemiska bekämpningsmedel, utan kan vara en följd av en mer
målmedveten undersökning av bekämpningsmedelsrester i frukt, bär och grönsaker.
Ansvaret för kontrollen av bekämpningsmedelsrester åvilar statens livsmedelsverk
som för provtagningen anlitar växtskyddsanstalten,

I
likhet med vad som gäller för övriga delar av växtskyddet är enligt
utredningens mening behovet av rådgivning och upplysning beroende av odlingens
utveckling samt av hur läget beträffande angrepp av sjukdomar och skadegörare
på växter utvecklas. Den fortsatta omstruktureringen av växtodlingen inom
jordbruket leder till en viss ökning i behovet av växtskyddsinsatser. Detta
gäller inte minst rådgivningen till odlarna. Även inom trädgårdsnäringen
väntas ett ökat behov av rädgivningsinsatser.

Utredningen
understryker att det primära när det gäller information och rådgivning på växtskyddsområdet
är att de yrkesverksamma kan erhålla upplysningar och råd. Bl, a, finns behov
av massrådgivning i växt-skyddsfrågor i form av t. ex. prognoser och varningar
om befarade angrepp av skadegörare samt om vilka åtgärder odlaren bör vidta.
Även om husbehovsodlingen av vissa produkter minskat, finns det ett stort behov
för allmänheten att få råd och upplysningar i växtskyddsfrågor. I samband med
förfrågningar från såväl yrkesodlaren som den mera amatörmässige odlaren kommer
i framtiden liksom hittills att finnas behov av att diagnosticera insända prov.
De rådgivare som sköter kontakterna med yrkesodlare och allmänhet måste dels ha
en gedigen växtpatologisk utbildning och god praktisk erfarenhet, dels ha
möjlighet att få information från den främsta vetenskapliga växtskyddsexper-tisen
i landet,

I
fråga om växtskyddets samhällsekonomiska nyt-t a framhåller utredningen att det
inte är möjligt att lämna någon säker kalkyl för växtskyddets lönsamhet i
Sverige, Kunskapsunderlaget är nämligen inte tillräckligt. Utredningen visar i
stället några exempel på växt-skyddsinsatsernas ekonomiska betydelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 12

Korn-
och vetesorter med resistens mot gräsmjöldagg har t, ex, framställts och
upptagits till praktisk odling. Härigenom har miljontals kronor räddats åt
odlarna. Slutgiltigt är dock problemet med gräsmjöldagg ännu inte löst,
eftersom resistehsbrytande typer av svampen börjat uppträda.

Enligt
en vid växtskyddsanstalten gjord utredning kan man räkna med att
skördeförlusterna genom potatisbladmöglet, om bekämpning inte hade vidtagits,
under den nämnda perioden skulle ha blivit ca 30 % per år i Södra Götaland, 15 å
20 % i Mälarlandskapen och 4 % i Norrlands kustland. Användning av högklassigt
utsäde, högt uppdriven odlingsteknik och bekämpning genom besprutning med fungicider
kompletterad med blastdödning före skörden har i den rationella potatisodlingen
lett till att skadorna är obetydliga, uppskattningsvis på sin höjd en eller
annan procent. Man kan räkna med att bladmögelbekämp-ningen i genomsnitt ger en
årlig nettovinst av flera tiotal miljoner kronor för landet i dess helhet.

Varmvattenbehandling
är en lönsam metod för att få fram nematod-fritt plantmaterial. Värmebehandling
åtföljd av isolering av meriste-met tillväxtvävnaden närmast skottspetsen
som därefter utnyttjas för uppdragning av nytt plantmaterial, har visat sig
vara en värdefull saneringsåtgärd mot virus på vissa växtslag, Ångning av
växthusjord är ofta en ekonomiskt välbefogad åtgärd, som tillämpas i stor
skala. Utsädesbetning av stråsäd mot sjukdomsframkallande svampar har i växtskyddsanstaltens
försök gett inte bara en signifikant avkastnings-höjande effekt utan även en
variationsminskande verkan på skörden. Resultaten av hittills utförda
inventeringar och försök antyder att betningen i genomsnitt förbättrar det
årliga nettoutbytet med flera tiotal miljoner kronor. Betningens risker från
ekologisk synpunkt har under senare år minskat, bl, a, genom viss övergång till
kvicksilverfria betningsmedel.

En
omfattande beredskap måste upprätthållas för att i möjligaste mån förhindra att
farliga, i Sverige ännu inte uppträdande skadegörare får fast fot i landet.
Vidare erfordras en övervakning av efterlevnaden av de bestämmelser som syftar
till att hålla tillbaka vissa inom landet redan etablerade skadegörare. Att i
siffror ange det samhällsekonomiska värdet av denna övervakning är f, n. inte
möjligt. Om t, ex, koloradoskalbaggen skulle få vidsträckt utbredning inom
landet måste man räkna med möjligheten att omfattande bekämpningsaktioner med
kemiska medel blir nödvändiga. Inte bara med hänsyn till den ekonomiska
aspekten utan även från miljöskyddssynpunkt skulle en sådan utveckling vara
till skada för landet.

Mot
bakgrund av bl, a, nämnda exempel drar utredningen slutsatsen att fortsatta
och även ökade växtskyddsinsatser är klart samhällsekonomiskt motiverade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 13

Utredningen
beräknar kostnaderna för den statiiga växtskyddsverksamheten inom jordbruk och
trädgårdsnäring till 10 milj, kr. per år. Fortsatta och på vissa punkter ökade
statliga insatser i form av forskning, försök, information och kontroll inom växtskyddsområdet
minskar näringarnas växtskyddskostnader. Om dessa är endast känt att de årliga
inköpen av växtskyddsmedel belöper sig på ca 65 milj, kr. Totalt kan kostnaderna
för v'äxtskyddsåtgärder beräknas uppgå till en storleksordning av 100 milj.
kr, per år. Ytterligare skäl för statiiga insatser på området är att samhället
numera ställer helt andra krav än tidigare på att växtskyddsåtgärderna anpassas
efter vad som kan godtas från miljövårdssynpunkt.

Målet
för samhällets växtskyddsverksamhet bör enligt utredningens mening vara att
med beaktande av samhällets krav på en god miljö och på livsmedlens
beskaffenhet skydda berörda näringar mot skadegörare på nyttoväxter och
vegetabiliska produkter genom att förebygga och hindra att sådana skadegörare
införs och utbreder sig samt genom att främja åtgärder för deras bekämpande. Staten
bör därför alltjämt sätta in resurser på forsknings- och försöksverksamhet,
rådgivning samt kontroll med i stort sett oförändrad fördelning på de olika
ändamålen. Utredningen har funnit att betydande förstärkningar av resurserna
för främst försöksverksamheten behövs.

Forsknings-
och försöksverksamheten på växtskyddsområdet bör enligt utredningen syfta till
att klarlägga olika skadegörares levnadsförhållanden, uppträdande och
ekonomiska betydelse samt att utprova skyddsåtgärder, som är både ekonomiskt
försvarbara och från livs-medelshygienisk synpunkt och miljösynpunkt
acceptabla. Sådana områden som bör ägnas särskUt intresse är undersökningar om
alternativa åtgärder till kemisk bekämpning. Eftersom detta bl, a, kan gälla
odlingstekniska åtgärder erfordras ett nära samarbete med övrig forsknings-och
försöksverksamhet inom lantbruk och trädgårdsbruk. Ökad satsning bör enligt
utredningens mening vidare göras på det resistensbiologiska området samt på
utvecklandet av metoder för biologisk och s, k, integrerad bekämpning.

Provning
av bekämpningsmedel bör enligt utredningen alltjämt utföras i samband med
försöksverksamheten. Syftet härmed är att få fram data om preparatens effekt
mot växtsjukdomar och skadedjur inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt mot
skadegörare i spannmålslager och andra förråd av vegetabilier. Utredningen
erinrar om att sedan den 1 juli 1973 kraven på prövningen av bekämpningsmedlens
effektivitet skärpts,

Växtskyddsrådgivningens
syfte bör vara att ge yrkesutövare inom lantbruks- och trädgårdsnäringarna samt
allmänheten ökade kunskaper i växtskydd samt snabb information om aktuella växtskyddsproblem,
I anslutning härtill bör även i framtiden service Tämnas med diagnosti-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 14

sering
av insända prov. Stora vinster kan göras om känd teknik i fråga om växtskydd
tillämpas. Samtidigt kan också överflödig användning av giftiga substanser
undvikas. Det är därför mycket angeläget med en effektiv rådgivning till
berörda näringar. Särskilt bör man inrikta sig på en väl utbyggd prognos- och
varningstjänst, som gör det möjligt att sätta in åtgärder mot växtskadegörare
vid rätt tidpunkt.

Kontrollen
pä växtskyddsområdet bör enligt utredningens mening ha samma syfte som
hittills. Målet för den yttre inspektionen bör således vara dels att till vårt
land inte införs växtskadegörare, som kan vålla allvarliga skador på inhemska
odlingar eller på lagrade växtprodukter, dels att alla exporterade växter och
växtdelar är friska och inte angripna av farligare skadegörare.

Den
inre inspektionens uppgift bör vara att motverka vissa för växtodlingen
farliga skadegörare inom landet. Enligt utredningen är det regionala behovet av
resurser för den inre inspektionen i stora delar av landet inte täckt. Utöver
en viss förstärkning av resurserna för att täcka denna brist behöver den inre
inspektionen ha möjlighet att snabbt öka personella och andra insatser i fall
av plötsligt påkommande invasioner av växtskadegörare.

Utredningen
övergår därefter till frågan om organisationen av den framtida växtskyddsverksamheten.

Enligt
direktiven skall utredningen behandla frågan om samordning av verksamheten vid växtskyddsanstalten
samt statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska
laboratorium och statens maskinprovningar. En samordning avsågs framför allt
kunna ge rationaliseringsvinster beträffande administration och teknisk
service. Alternativt borde enligt direktiven administrativ samordning med annan
närliggande verksamhet övervägas.

Vid
bedömning av samordningsfrågan bör enhgt utredningens mening prövas om berörda
näringars väsentliga behov av provning och annan liknande service, som staten
bör svara för, täcks bättre vid en organisatorisk samordning av verksamheten.
Andra motiv för samordning kan vara att vissa ärendetyper eller slag av
arbetsuppgifter behandlas av mer än ett av de nuvarande organen eller att
dessa utför varandra närliggande uppgifter vars handläggning kräver nära samarbete.
Vidare bör klargöras om något står att vinna på gemensamt utnyttjande av vissa
resurser. Häremot får ställas de eventuella nackdelar som kan väntas följa av
en sammanföring till en institution.

En
organisatorisk sammanföring av kontrollanstalterna kan enligt utredningens
mening inte motiveras enbart med hänvisning till de effektivitetsvinster i
administrationen som kan uppnås. De administrativa vinsterna kan nämligen
uppnås även på annat sätt än genom en sammanslagning av kontrollanstalterna,
t, ex, genom att administrationen sammanförs med annat lämpligt organ. Först om
en sammanföring av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 15

anstalternas
huvudsakliga verksamheter kan väntas ge sådana fördelar framför andra
organisationslösningar att de tillsammans med rationaliseringsvinsterna i
administrationen motiverar en sammanföring, bör den komma till stånd.

Utredningen framhåller att
erforderlig tillsyn av att väsentiiga behov av officiell provning och kontroll
på lantbruksområdet tillgodoses torde ske genom lantbruksstyrelsens försorg. Av
detta skäl är det inte motiverat med någon sammanslagning av anstalterna.

Utredningen framhåller
vidare att även om anstalternas verksamhet delvis består av rutinmässig
provning och analysering till nytta för jordbruk och trädgårdsnäring är
arbetsuppgifterna tekniskt sett vitt skilda. Vissa beröringspunkter finns dock.
Det största kontaktbehovet, om man begränsar sig till relationerna mellan
kontrollanstalterna, föreligger mellan frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten.
Samarbetet har hittills kunnat ske smidigt genom att de båda anstalterna legat
intill varandra. Kontaktbehovet mellan frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten
är större än det mellan de övriga anstalterna. Kontaktytorna mellan de båda
anstalterna är relativt stora. Arbetsuppgifterna är likväl i stort sett väl
definierade och åtskilda. Fullgörandet av vissa uppgifter underlättas om
åtminstone en del av frökontrollanstalten förläggs i närheten av växtskyddsanstalten
eller någon av dess filialer. Gemensamt utnyttjande av personal och övriga
resurser är inte möjligt i sådan utsträckning att det har betydelse för
organisationsövervägandena.

Kemisk analysverksamhet
förekommer inte bara vid lantbrukskemiska laboratoriet utan även i begränsad
utsträckning vid växtskyddsanstalten. Anstaltens kemiska avdelning utför
sålunda analyser av halten bekämpningsmedelsrester. Vidare ligger de botaniska
analyser som utförs vid laboratoriet nära frökontrollanstaltens verksamhet.

Av de verksamhetsområden
som utredningen har att behandla har statens maskinprovningar minst
kontaktbehov med de övriga områdena. Utredningen finner det inte motiverat att
sammanföra maskinprovningarna med de övriga institutionerna.

Lantbrukskemiska
laboratoriet har kontaktytor med frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten
beträffande mycket begränsade delar av verksamheten. Viss möjlighet till
samutnyttjande av laboratoriepersonal vid laboratoriet och frökontrollanstalten
finns vid en samförläggning. Om man utgår från att laboratoriet kommer att
ligga kvar i sina nyuppförda lokaler vid Ultuna, kan samutnyttjande av personal
åstadkommas endast om frökontrollanstalten förläggs dit. Skulle utredningen vid
sina överväganden komma fram till en sådan lokalisering av frökontrollanstalten,
kan frågan om samordning på denna punkt tas upp till förnyad prövning. Vad som
sålunda framkommit anser utredningen inte motivera en sammanföring av
lantbrukskemiska laboratoriet med de övriga anstalterna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 16

I
fråga om organisationen av växtskyddsverksamheten anför utredningen att det är
ett grundläggande krav på en organisation att den utformas på sådant sätt att
den så effektivt som möjligt kan uppfylla de för verksamheten uppställda
målen. Ett medel är därvid att sammanföra likartade uppgifter så långt det är
möjligt. Organisationen bör vidare utformas så att kontakter och samarbete mellan
närliggande verksamhetsgrenar underlättas.

Den
nuvarande organisationen på växtskyddets område innebär att betydande delar av
den växtskyddsverksamhet, som staten svarar för inom områdena forskning och
försök, rådgivnmg och kontroll är sammanförda i växtskyddsanstalten.
Samordningsbehovet mellan dessa delar är därmed väl tillgodosett. Viktiga
delar av växtskyddet och närbesläktad verksamhet ligger emellertid utanför växtskyddsanstalten.

Forsknings-
och försöksverksamheten på växtskyddsområdet är sålunda uppdelad mellan växtskyddsanstalten
och lantbrukshögskolans växtpatologiska institution. Det förhållandet att forskning
och försök på det växtpatologiska området bedrivs både vid växtskyddsanstalten
och högskolan nödvändiggör enligt utredningen en nära samverkan mellan dessa
båda institutioner.

Lantbrukshögskolan
är huvudman för den statliga forsknings- och försöksverksamheten på övriga
delar av jordbruks- och trädgårdsområdena. För planering och genomförande av
högskolans försöksprogram har en särskild fältförsöksorganisation byggts upp.
Även växtskyddsanstalten lägger genom sin huvudinstitution och sina filialer
ut ett betydande antal fältförsök och har på så sätt en motsvarighet till
högskolans fältförsöksorganisation på växtodlingsområdet. Eftersom såväl växtskydds-
som växtodlingsförsöken avser att främja jordbruks-och trädgårdsnäringarnas
odlingar, är en nära samverkan i fältförsöksverksamheten av stor betydelse.

Stora
fördelar av ökad samverkan står också att vinna inom högskolans undervisning i
växtskyddsfrågor samt inom konsulentverksamheten. Vidare kan inom forskningen
dyrbar apparatur och utrustning vid lantbrukshögskolan samt vetenskapliga
experter som finns vid denna vara av värde för växtskyddsanstaltens arbete.

Även
rådgivningen är fördelad på olika organ, Växtskyddsanstalten använder omkring
20 % av sina resurser för upplysning och rådgivning. Lantbruksnämnderna svarar
för en relativt omfattande direkt rådgivning och kursverksamhet för
jordbrukare och trädgårdsodlare. Även vissa hushållningssällskap är engagerade
i växtskyddsrådgiv-ning. Behov föreligger av samordning och kontakter mellan de
i rådgivningen medverkande organen,

I
arbetet med den inre inspektionen är växtskyddsanstalten, särskilt vid mera
omfattande angrepp av farliga skadegörare, beroende av medverkan från
lantbruksnämnderna. Ett ökat engagemang för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 17

nämnderna i inspektionsverksamheten har ansetts medföra
fördelar för nämndernas växtskyddsrådgivning genom den bättre överblick över växtskyddssituationen
som därigenom skulle erhållas.

Den yttre inspektionen
svarar växtskyddsanstalten själv för, dock med anlitande av viss expertis
utanför anstalten. Införselkontrollen sker i nära samverkan med tullverket.

En del av kontrollen på växtskyddsområdet svarar statens
plantskolenämnd för, nämligen kontrollen av plantskoleväxternas sundhet liksom
även dessas sortäkthet och kvalitet.

I
anslutning härtill nämner utredningen att kontaktbehov föreligger mellan växtskyddet
och lantbruksstyrelsen i rådgivnings- och kontrollfrågor, bl.a. därför att
styrelsen är central förvaltningsmyndighet, vad gäller sådana frågor på
lantbruksområdet, samt är chefsmyndighet för lantbruksnämnderna.

Utredningen
framhåller att växtskyddsverksamheten är av den arten att den även har ett
stort behov av kontakter med andra myndigheter än de nämnda. Detta behov har
förstärkts de senaste åren. Växtskyddet var ursprungligen ett specifikt
jordbruksintresse. Efter hand har emellertid miljöaspekterna på verksamheten
betonats allt starkare från samhällets sida. Växtskyddet kan inte längre
betraktas som en avgränsad verksamhet utan måste integreras med annan
forskning och teknik. Bl. a. kräver hänsynen till verkningarna på miljön att
fortlöpande kontakter hålls med samhällets övervakande och forskande organ på
detta område.

Härav
följer att kontakter behövs med livsmedelsverket, som bl, a, skall verkställa
utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedels allmäima
beskaffenhet och värde från näringssynpunkt, Växtskyddsanstaltens
inspektionsavdelning utnyttjas därvid f, n, för provtagning och kemiska
avdelningen utvecklar metoder för restvärdebestämningar samt utför
rutinmässigt sådana. Kontakter behövs med den nyinrättade produktkontrollnämnden
som handlägger frågor om registrering av bekämpningsmedel.

På det
resistensbiologiska området är kontaktbehovet med växtförädlingsanstalterna
stort. Kontakterna mellan växtskyddet och frökontrollverksamheten gäller bl.
a. utsädenas sundhet. Vidare förekommer kemisk analysverksamhet såväl vid växtskyddsanstaltens
kemiska avdelning som vid lantbrukskemiska laboratoriet.

Splittringen
av enskilda verksamhetsgrenar mellan olika organ skulle enligt utredningen i
stor utsträckning elimineras om organisationen på växtskyddsområdet utformades
efter liknande grunder som gäller för huvuddelen av lantbrukssektorn i övrigt.
Dessa grunder innebär en indelning efter funktion i stället för en upjidelning
på relativt små sakområden av typ växtskydd.

I första hand anser utredningen det angeläget att
forsknings- och

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 109

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 18

försöksverksamheten på växtskyddsområdet nära samordnas
med övrig näraliggande verksamhet vid lantbrukshögskolan. Vidare bör det övervägas
att organisera rådgivningen inom växtskyddet efter samma principer som i
övrigt gäller på jordbruks- och trädgårdsområdena, dvs. med en viss uppdelning
mellan lantbrukshögskolan och lantbruksnämnderna. I enlighet härmed bör också
prövas att föra inspektionen till förvaltningsmyndigheterna lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna, vilka på en rad andra områden svarar för eller har
tillsynen över kontrollerande verksamhet på lantbruksområdet.

En
organisation efter dessa principer medför att verksamhetsgrenar, som nu är
sammanförda i växtskyddsanstalten, förs över till olika organ. Det får då
enligt utredningens mening prövas om de samordningsvinster som görs överväger
nackdelarna av att vissa grenar av verksamheten organisatoriskt skiljs åt.

För att få
underlag för en sådan prövning har utredningen närmare studerat kontakterna
mellan inspektionsavdelningen och övriga avdelningar vid växtskyddsanstalten.
Därav framgår bl, a, att inspektionspersonalen har allsidig växtskyddskunskap.
Varken tillräcklig personal för mera djupgående studier eller laboratorier och
teknisk utrustning för diagnostisering och testning finns dock vid avdelningen.
Inspektionsavdelningen anlitar i stället sakkunskap vid fackavdelningar för
biologiska undersökningar, större inventeringar och litteratursammanställningar.

Lokaliseringen av växtskyddsverksamheten är enligt
utredningen i stor utsträckning beroende av utformningen av organisationen.

Utredningen lägger följande utgångspunkter till grund för
sina överväganden om växtskyddets lokalisering.

Möjlighet
skall föreligga till samverkan och gemensamt resursutnyttjande mellan närliggande
verksamhetsgrenar. Riksdagens beslut att v"äxt-skyddsanstalten skall
flyttas från Stockholmsområdet skall beaktas. Behovet av växtskyddsinsatser,
bl, a. servicen åt jordbruk och trädgårdsnäring, skall tillgodoses på bästa
möjliga sätt. Nuvarande lokaler i Äkarp kan i framtiden inte inrymma den växtskyddsverksamhet
som kan komma att förläggas till Skåne,

Utredningen
skisserar tre olika organisationsalternativ för växtskyddsverksamheten, I samtiiga
alternativ fördelas huvuddelen av resurserna för forskning och försök mellan Ultuna
och Skåne, såsom 'även lokal-och utrustningsprogramkommittén föreslog år 1969.
Utredningen finner detta vara en lämplig lokalisering. Lokaliseringsförslaget
accepterades också allmänt vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande.
Argumenten för förläggning av en mellansvensk växtskyddscentral till Ultuna har
förstärkts genom lokaliseringen av en del av skogshögskolan dit,

I alternativ 1 behålls växtskyddsaktiviteterna i en särskild
växt-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 19

skyddsanstalt
frånsett den kemiska verksamheten, vilken inordnas i lantbrukskemiska
laboratoriet. Anstalten får gemensam styrelse med lantbrukshögskolan. En
rådgivande nämnd inrättas där växtskyddsfrågor kan behandlas,

Växtskyddsresurser
av betydande omfattning lokaliseras såväl till Ultuna som till Skåne. De
nuvarande filialerna i Kalmar, Linköping, Skara och Umeå består, varvid de tre
förstnämnda samförläggs med lantbruksnämnden i resp. ort,

I
fråga om forsknings- och försöksverksamhet innebär alternativet sannolikt
möjlighet till visst gemensamt utnyttjande av dyrbar' utrustning och utbyte av
tjänster i samband med forsknings- och försöksverksamhet och i undervisning,
men genom att ekonomin är skild och verksamhetsplaneringen inte är gemensam är
det ovisst hur stora samordningsvinsterna blir.

Alternativet
innebär för rådgivning och information att upplysningsavdelningen kvarstår med
oförändrad organisation, dock med visst samarbete med konsulentavdelningen vid
högskolan. Alternativets fördelar för upplysningen ligger i den nära
anknytningen till övrig växtskyddsverksamhet. Alternativets stora nackdel är
att rådgivningen till jordbrukarna och trädgårdsnäringens utövare blir
splittrad.

Alternativet
tillgodoser inte utan stora resursförstärkningar till den inre inspektionen
dess behov av resurser och regional organisation. Genom samorganisation och
samlokalisering erhålls däremot goda kontakter med övriga avdelningar vid växtskyddsanstalten.

Alternativ
2 är utformat efter principen att växtskyddets olika funktioner förs till det
organ där motsvarande funktion inom lantbrukssektorn i övrigt ligger. Växtskyddsanstalten
upphör därmed som självständig myndighet.

Eftersom
forskning och försök på lantbruksområdet handhas av lantbrukshögskolan
föreslår utredningen denna del av växtskyddsanstalten flyttad till högskolan.
Organisationen av försöksverksamheten bör bli densamma som den som gäller andra
ämnesområden vid högskolan. Verksamheten med nematoder och resistensbiologi bör
i sin helhet förläggas till Skåne med tanke på försöksbetingelser och
kontaktbehov. Verksamheten för norrländskt växtskydd bör lokaliseras till Röbäcksdalen,
Umeå. Övriga avdelningar bör få resurser både i Skåne och Ultuna,

Rådgivnings-
och upplysningsverksamheten på växtskyddsområdet bör enligt utredningens mening
delas mellan å ena sidan lantbrukshögskolan och å andra sidan
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Nämnderna bör svara för
rådgivningen i växtskyddsfrågor till jordbruks- och trädgårdsnäringens utövare
samt så långt möjligt även till allmänheten i övrigt. Högskolans
konsulentavdelning bör svara för förmedlingen till rådgivarna av forskningens
och försöksverksamhetens rön på växtskydds-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 20

området
samt för publikationsverksamheten. Svårare provdiagnostise-ring m, m, bör
utföras av högskolan.

Lantbruksstyrelsen
är normalt inspektions- och tillsynsmyndighet på lantbruksområdet.
Inspektionsavdelningens centrala ledning bör därför enligt utredningens mening
överföras till styrelsen. Lokaliseringen av den yttre inspektionens fasta
inspektionsenheter förändras ej. Den inre inspektionen sköts av lantbruksnämnderna.
Därigenom säkras en mycket god regional täckning av verksamheten.

Den
kemiska avdelningen inordnas hksom i alternativ 1 i lantbrukskemiska
laboratoriet med bibehållna arbetsuppgifter.

I
alternativ 2 blir planeringen av grundforskning och målinriktad forskning med
däri ingående fältförsöksverksamhet på växtpatologins och växtskyddets område
helt samordnad. Den konstlade uppdelning som f. n. finns mellan grundforskning
och målforskning kan undvikas. I stället underlättas planering och genomförande
av stora projekt som behöver såväl grundläggande undersökningar som fältförsök m.
m. Alternativet medför ett rationellt utnyttjande av lokaler och utrustning,
som delvis är mycket dyrbar.

Sammanförandet
av växtskyddsförsöken och övriga växtodlingsförsök medför flera fördelar. En
viktig effekt blir att det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen samt
fältpersonalen på rådgivningsområdet får ett helt annat inflytande vid
planeringen av växtskyddsförsöken än som hittills förekommit. Det åstadkoms
genom att växtskyddsförsöken blir behandlade i distriktsförsöksnämnder m. m. på
samma sätt som andra fältförsök.

Alternativet
medför också positiva effekter på undervisningen. Studerandena får värdefull
kontakt med praktiska problem. Många examens- och doktorsarbeten kan också
direkt inriktas på aktuella försöksproblem inom växtskyddsområdet,

Bekämpningsmedelsprovningen
kan administrativt samordnas med den biologiska värdeprövningen av ogräsmedel
vid högskolan. Någon separat organisation behövs därför inte för detta
ändamål.

Enligt
alternativ 2 får lantbruksnämnderna primäransvaret för växt-skyddsrådgivningen.
Detta ger flera fördelar. Växtskyddsrådgivningen integreras med övrig
rådgivning på växtskyddsområdet, vilket är väsentligt eftersom växtskydd inte
får ses som en avgränsad del av växtodlingstekniken utan i högsta grad är
beroende av odlingstekniken i övrigt. Det är också en fördel för jordbrukarna
ur servicesynpunkt att få information i växtskyddsfrågor genom
lantbruksnämnden. Det gäller särskilt i de delar av landet som ligger långt
från nuvarande växtskydds-enheter. Vidare minskar alternativet
arbetsbelastningen på växtskydds-expertema, vilka därmed i ökad utsträckning
kan ägna sig åt mer kvalificerade frågor. Mera tid kommer därigenom att finnas
för att lämna service åt nämnderna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop,
1974:109 21

Den övriga upplysningsverksamheten inom växtskyddet
föreslås förlagd till lantbrukshögskolan. Därigenom säkras behovet av nära kontakter
med forskningen samtidigt som högskolans informationsservice kan utnyttjas.

Alternativet medför att inspektionens ledning kommer att
vara placerad på lantbruksstyrelsen och således lokaliserad till Jönköping,
Den hjälp som inspektionen behöver från olika specialister på växtskyddsområdet
erhålls därmed inte lika lätt som i alternativ 1, Det blir därvid nödvändigt
att ordna så att inspektionen även i framtiden får möjlighet att i olika
situationer vända sig till v'äxtskyddsspecialister n'är akuta problem uppstår.
Detta alternativ innebär att man får en organisation på växtinspektionens
område som liknar den man har inom djurhälsokontrollen, vilken fungerar bra.

Utredningen har i detta sammanhang också noterat att växtinspektion
och växtskyddsforskning organisatoriskt är helt skilda i flera länder, bl. a.
Danmark, Norge, Västtyskland och Ungern. Detta visar att en samorganisation
inte är nödvändig.

Inspektionsarbetet är i hög grad författningsreglerat,
vilket medför behov av juridisk expertis, I alternativ 2 kan detta tillgodoses
av lantbruksstyrelsens juridiska enhet, 1 detta sammanhang kan erinras om att
styrelsen enligt växtskyddskungörelsen redan beslutar om ersättning
överstigande 1 000 kr, till odlare till följd av kostnad eller förlust vid ingripande
enligt växtskyddslagen.

Enligt utredningens alternativ 3 kvarstår växtskyddsanstalten
som fristående organ men anknyts till lantbrukshögskolan efter samma princip
som föreslagits för statens veterinärmedicinska anstalt. Detta innebär att
anstalten får gemensam styrelse med högskolan. Vidare får anstalten och
högskolan vissa gemensamma förvaltningsfunktioner samt gemensamma centraler för
redovisning och revision,

Växtinspektionen kvarstår som en verksamhetsgren inom växtskyddsanstalten
men ställs under tillsyn av lantbruksstyrelsen. På beställningsbasis delegeras
uppgifter på den inre inspektionens område i ökad utsträckning till
lantbruksnämnderna. Ledningen för växtinspektionen stationeras tillsammans med
annan växtskyddsexpertis i Skåne,

Lantbruksnämnderna får det primära ansvaret för
rådgivningen till utövarna inom jordbruket och trädgårdsnäringen, Växtskyddsanstalten
svarar bl, a, för svårare provdiagnostisering liksom också för förmedling av
försöks- och forskningsresultat till lantbruksnämnder, hushållningssällskap m,
fl, Enmansfilialerna behålls i princip och sorterar under växtskyddsanstalten
men samlokaliseras med lantbruksnämnderna i resp, Kalmar, Linköping och Skara,
Anstaltens resurser i övrigt för information och rådgivning förläggs till Skåne
och Ultuna samt i viss utsträckning till Umeå,

Försöks- och forskningsverksamheten ingår i växtskyddsanstalten
men

3 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 109

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 22

organiseras
och lokaliseras i övrigt i enlighet med alternativ 2. Nuvarande
försöksavdelning för trädgårdsodlingens växtpatologi vid lantbrukshögskolans
institution för växtpatologi överförs till växtskyddsanstalten och inordnas
där i avdelningen för virussjukdomar.

Försöksplaneringen
sker i nära samverkan mellan växtskyddsanstalten och lantbrukshögskolans
försöksorganisation. Försöken utförs i anstaltens egen regi eller som
beställningsuppdrag av lantbruksnämnder, hushållningssällskap m, fl.

Den
kemiska avdelningen överförs även i detta alternativ till statens lantbrukskemiska
laboratorium.

Ledningen
för växtskyddsanstalten förläggs till Ultuna.

I
alternativ 3 kan forskningens och försöksverksamhetens planering och
genomförande till vissa delar samordnas på motsvarande sätt som i alternativ 2.
I praktiken innebär förslaget att både lantbrukshögskolans och växtskyddsanstaltens
organ skall behandla försöksplanerna. Detta förfarande blir enligt utredningens
mening tungrott och medför ett väsentligt administrativt merarbete jämfört med
alternativ 2.

Utredningen
anser att alternativ 3 i stort sett ger samma fördelar som alternativ 2 i fråga
om rådgivning och information.

För
inspektionens del är skillnaden mellan alternativ 3 och alternativ 1 endast den
att inspektionen i det förstnämnda alternativet ställs under
lantbruksstyrelsens tillsyn. Det innebär bl, a, att vissa bestämmelser
fastställs av lantbruksstyrelsen. Resurs- och arbetsmässigt är alternativet
dock identiskt med alternativ 1, De för- och nackdelar som angetts för
alternativ 1 i fråga om inspektionen gäller således också alternativ 3,

Sammanfattningsvis
finner utredningen att från forsknings- och försöksverksamhetens synpunkt är
alternativ 2 klart att föredra. Även ur inspektionens synvinkel föredras
alternativ 2. Från rådgivningssynpunkt bedöms alternativen 2 och 3 vara bäst.

Sammantaget
leder detta till att utredningen förordar en organisation av växtskyddet i
enlighet med alternativ 2, Denna organisation ger enligt utredningens mening
goda förutsättningar för en samordnad och rationell forskning, en effektiv
inspektion och en förbättrad service i form av rådgivning m, m, åt jordbruk och
trädgårdsnäring. Alternativet innebär också att behovet av samordning och
kontakter mellan de olika verksamhetsgrenarna inom växtskyddet kan tillgodoses
på ett fullt tillfredsställande sätt.

När
det gäller organisationen och lokaliseringen av verksamheten på växtskyddsområdet
framhåller utredningen att den föreslagna försöksavdelningen bör i likhet med
andra avdelningar vid lantbrukshögskolan bedriva programbunden forskning samt
i vissa fall också provningsverksamhet m, m. Planering, samordning och
utförande bör ske inom ramen för den organisation som gäller för övrig försöks-
och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 23

provningsverksamhet. Vissa typer av försök är i hög grad
beroende av årsmån och aktuell förekomst av skadegörare. Den speciella
planeringssituation som därmed råder för dessa försök ställer stora krav på
flexibilitet i planeringen. Högskolan bör också prova bekämpningsmedel.
Verksamheten bör samordnas med den biologiska värdeprövningen av ogräsmedel vid
högskolan.

Högskolan skall i enlighet med gällande bestämmelser svara
för undervisning och forskarhandledning m. m. inom växtskyddsområdet. Högskolan
bör vidare bistå olika myndigheter med svårare diagnostiserings-arbete samt med
utredningar och utiåtanden i växtskyddsfrågor, i första hand med sådana
undersökningar beträffande farligare växtskadegörare som lantbruksstyrelsen
anser bör utföras.

Omfattningen
och den geografiska spridningen av försöksverksamheten i växtskyddsfrågor samt
kravet på aktualitet och flexibilitet inom denna gör den svåradministrerad.
Kontakterna med myndigheter och organisationer inom landet samt med
internationella organisationer blir många och i vissa fall omfattande.
Utredningen bedömer att arbetsuppgifterna kommer att bli så tidskrävande att
de inte går att förena med dem som f, n, åligger professorn vid institutionen
för växtpatologi. Det är enligt utredningens mening olämpligt att låta en av
cheferna för försöksavdelningarna tillika företräda samtliga
försöksavdelningar. Utredningen finner det med hänsyn härtill nödvändigt att
det för den samlade ledningen av försöksverksamheten inrättas en professur i växtskydd.

Beträffande
lokaliseringen av försöksverksamheten föreslår utredningen att det norrländska
växtskyddet bibehålls i Röbäcksdalen i Umeå, verksamheten rörande nematoder och
resistensbiologi förläggs till Skåne samt att återstoden delas mellan Ultuna
och Skåne,

Såsom förläggningsort för en sydsvensk växtskyddscentral
föreslog lokal- och utrustningsprogramkommittén Alnarp, Förslaget grundades bl,
a, på de samordnings- och kontaktmöjligheter för forsknings- och
försöksverksamheten som en sådan förläggning skulle ge, I Alnarp fanns vidare
vissa möjligheter att utnyttja befintliga byggnader samt tillgänglig service.
Vid remissbehandlingen accepterades Alnarp allmänt som förläggningsort. Bl, a,
anförde Sydvästra Skånes kommunalförbund att jordbruksinstitutionerna i Alnarp
ligger i ett brett öppet stråk som reserverats mellan bebyggelseområdena och
att Alnarp lämpar sig för fortsatt utbyggnad såsom centrum för växtforskning.

Utredningen rörande kontrollanstalterna på jordbrukets
område finner att de skäl som anfördes i samband med lokal- och utrustningsprogramkommitténs
förslag för en förläggning av en växtskyddscentral för Sydsverige till Alnarp
får ytterligare slagkraft vid ett genomförande av förslaget om att
organisatoriskt sammanföra växtskyddsanstaltens forsknings- och
försöksverksamhet med lantbrukshögskolan, Alnarp bör där-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 24

för
bli förläggningsort för den sydsvenska delen av forsknings- och försöksverksamheten
på växtskyddsområdet.

Med
hänsyn till möjligheterna till gemensamt resursutnyttjande samt medverkan i
undervisning föreslås större delen av verksamheten rörande svamp- och
bakteriesjukdomar m, m. bli förlagd till Ultuna, Det stora växtskyddsbehovet i
Sydsverige motiverar dock att en väsentiig del av verksamheten förläggs till Alnarp,

Huvuddelen
av verksamheten rörande virussjukdomar föreslås bli förlagd till Alnarp.
Ytterligare en tjänst som försöksledare bör inrättas med tanke på de viktiga
arbetsuppgifter till nytta för trädgårdsnäringen men även jordbruket som finns
på detta område. För att utnyttja de resurser för virusforskning, som finns vid
Ultuna, bör en ny tjänst för försöksledande personal och en ny tjänst för
kvalificerat biträde placeras där.

Inom
försöksverksamheten rörande skadedjur föreslår utredningen lika stora resurser
förlagda till Ultuna som till Alnarp, Ultunadelen kommer att få goda
möjligheter till gemensamt resursutnyttjande och samarbete med befintlig
forskning där, inte minst med skogshögskolans entomologiska verksamhet som
kommer att förläggas till Ultuna. Växtskyddsbehovet på skadedjursområdet är
störst i södra Sverige, vilket talar för att en del av verksamheten förläggs
till Alnarp, En ny tjänst med försöksledande uppgifter behövs i Alnarp, Den är
främst avsedd för arbete med biologisk och integrerad bekämpning,

Växtskyddsanstaltens
nematologiska verksamhet är f, n, helt förlagd till Skåne, Växtskyddsbehovet på
området är också störst i Sydsverige, Verksamheten bör alltjämt vara förlagd
till Alnarp, Försöksverksamheten på området är med tanke på omfattningen av nematodernas
skadeverkningar inom jordbruket underdimensionerad. Därtill kommer att nematoderna
inte har studerats vid universitet och högskolor i samma utsträckning som
andra skadegörare, varför kunskaperna på området är begränsade. En tjänst som
chef utöver den befintliga försöksledar-tjänsten bör inrättas. Förstärkningen
motiveras också av att rutinverksamheten är så omfattande att
försöksverksamheten eljest lätt kan bli eftersatt.

Den
resistensbiologiska verksamheten måste enligt utredningen tillmätas stor
betydelse och bör omfatta nuvarande resurser för resistensbiologi vid växtskyddsanstalten
och tre nya tjänster, nämligen en befattning som chef för avdelningen och två
kvalificerade biträdestjänster. Motiven för denna förstärkning 'är bl, a. de
snabbt ökande kraven på service och utvecklingsarbete åt den mycket omfattande
resistensförädling som bedrivs vid växtförädlingsanstalterna. Resistensförädlingen,
som syftar till att få fram sorter som är oemottagliga för vissa skadegörare,
möjliggör en milj ovänligare produktion genom minskat behov av
bekämpningsmedel. Efter det att nya sorter framtagits måste

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 25

de provas officiellt bl, a, med avseende på
sjukdomsresistens. Sorterna måste sedan godkännas av statens växtsortnämnd innan
de får saluföras. Den officiella resistensprovningen utförs f, n. vid växtskyddsanstalten.
Provningsresurserna har emellertid hittills varit små. Dessutom förväntas
behovet av provningar öka väsentligt i framtiden. De båda föreslagna tjänsterna
för kvalificerade biträden är avsedda främst för denna verksamhet. Utredningen
föreslår att verksamheten förläggs till Skåne, Detta motiveras med det stora
kontaktbehovet mellan avdelningen och växtförädlingsanstalterna som har
huvuddelen av sin verksamhet förlagd till Skåne.

Det iir
närmast två orter som är aktuella för förläggnmg av den resistensbiologiska
verksamheten, nämligen Alnarp och Svalöv. Båda är enligt utredningens mening
ändamålsenliga förläggningsorter. Det finns samordningsfördelar att viima
vilket av de båda alternativen som väljs. Verksamheten bör enligt utredningens
bedömning kunna byggas upp inom samma tidrymd i Alnarp och i Svalöv. Vissa
lokaler och viss dyrbar apparatur behöver vid en förläggning av avdelningen
till Svalöv finnas såväl i Alnarp som i Svalöv. Alternativet Svalöv blir
därigenom mera kostnadskrävande än alternativet Alnarp. Såsom skäl för en förläggning
till Svalöv har åberopats vissa integrationsvinster för Sveriges
'utsädesförening. Utredningen anser att ur statsfinansiell synpunkt en
lokalisering till Alnarp är att föredra. Utredningen godtar dock med hänsyn till
nämnda integrationsvmster en föriäggning till Svalöv.

Försöksarbetet för norrländskt växtskydd bör omfatta för
norrländsk växtodling särskilt aktuella skadegörare. Det bör också i enlighet
med vad som redovisas senare svara för vissa uppgifter inom rådgivning och
upplysning som nu ligger på växtskyddsanstaltens filial i Röbäcksdalen, Umeå.
En tjänsteman arbetar f, n, med resistensbiologiska frågor av speciellt
norrländsk art. Biträdesresurserna är dock små, varför utredningen föreslår
att en biträdestjänst inrättas. Även för annan angelägen forskning och
försöksverksamhet är växtskyddsanstaltens nuvarande norrlandsfilial underbemannad
med hänsyn till dess viktiga uppgifter och geografiskt vida verksamhetsområde.
Ytterligare en tjänst för försöksledande uppgifter bör sålunda inrättas vid
avdelningen. Verksamheten bör alltjämt vara förlagd till Röbäcksdalen,

Beträffande organisationen av rådgivnings- och
informationsverksamheten föreslår utredningen att lantbruksnämnderna under
lantbruksstyrelsens ledning skall svara för rådgivningen i växtskyddsfrågor
till dem som är yrkesverksamma inom jordbruk och trädgårdsnäring samt så långt möjligt
även till allmänheten i övrigt. Förslaget innebär vidare att
lantbrukshögskolans konsulentavdelning skall förmedla forskningens och
försöksverksamhetens rön inom växtskyddsområdet till i första hand rådgivarna
samt svara för publikationsverksamheten.

Till den nuvarande verksamheten inom
upplysningsavdelningen hör

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:109 26

också uppgiften att diagnostisera insända prov och att
besvara förfrågningar inom växtskyddsområdet, I stor utsträckning kan lantbruksnämnderna
klara dessa uppgifter. Enligt utredningens mening kommer det dock även i den
nya organisationen att erfordras en särskild grupp av experter för diagnostik m.
m, beträffande skador och skadegörare på växtmaterial. Till denna grupp bör
nämnderna vid behov kunna vidarebefordra prov eller förfrågningar. Vidare bör i
särskilda fall andra myndigheter och allmänheten kunna vända sig dit. En sådan
grupp av experter bör vara placerad i anslutning till lantbrukshögskolan
eftersom det ofta krävs undersökningar i laboratorier eller växthus.
Erfarenheten visar också att den centrala diagnostiseringen och rådgivningen
fungerar bäst om den sköts av rådgivare med ett brett kunskapsområde inom växtskydd
samt om rådgivaren har möjlighet att i särskilt svåra fall rådgöra med
specialister. En tjänst med handläggande uppgifter bör inrättas för växtskyddsrådgivning
på bl, a. trädgårdsområdet.

Liksom inom andra ämnesområden bör lantbrukshögskolans
konsulentavdelning svara för sammanställning, samordning och spridning av
kunskapsmaterial rörande växtskydd från såväl inhemska som utländska källor.
Avdelningen bör också svara för att praktikens problem vidarebefordras till
forskarna.

För de nya uppgifterna föreslår utredningen att två nya statskonsu-lenttj'änster
inrättas vid lantbrukshögskolan. Den ene statskonsulenten bör svara för
ämnesområdet jordbruk: Den andre statskonsulenten bör svara för
trädgårdsområdet, innefattande fältmässig köksväxtodling, prydnadsväxter, frukt
och bär samt odling under glas.

Lantbruksnämnderna får enligt utredningens förslag vidgade
uppgifter på växtskyddsområdet dels genom att nämnderna får det primära
ansvaret för rådgivningen på området, dels genom att inspektionsverksamheten
förs över till lantbruksstyrelsen och nämnderna. Redan nu utför
lantbruksnämnderna betydande insatser inom växtskyddet. Tillgängliga
personalresurser bör enligt utredningen med en mindre förstärkning räcka till
även för de utvidgade uppgifterna. Vidare måste nämnderna förses med viss
utrustning, som gör det möjligt att utföra enklare diagnostisering.

Såväl i samband med inspektions- som
rådgivningsverksamheten behöver lantbruksnämnderna anlita specialister på växtskyddsfrågor.
Det blir givetvis främst vid Alnarp, Ultuna och Röbäcksdalen som dessa
specialister kommer att finnas, I vissa områden där behovet av växtskyddsexpertis
är stort och inte kan tillgodoses på annat sätt har nämnderna behov av att
förstärka personalen med särskilda växtskyddsexper-ter. För sådana specialister
bör inrättas tre lantbrukskonsulenttjänster i stället för tre befintiiga
tjänster som filialföreståndare. De senare är nu stationerade i Linköping,
Kalmar och Skara och bör föras över till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 27

resp. lantbruksnämnd. Vidare bör med utnyttjande av de
resurser, som f. n. finns vid växtskyddsanstalten i Akarp för
rådgivningsverksamhet på prognosområdet, inrättas en fjärde
lantbrukskonsulenttjänst såsom förstärkning av personalen på växtskyddsområdet
vid de sydligaste lantbruksnämnderna.

De sålunda föreslagna fyra specialkonsulenterna bör var
och en betjäna flera län i frågor om rådgivning och inspektion. Till dem bör
nämndernas växtodlingsrådgivare i första hand vända sig i aktuella växtskyddsfrågor.
Bl, a, bör det vara en viktig uppgift för de nya växtskydds-konsulenterna att
ombesörja eller samordna massinformation i aktuella växtskyddsfrågor till
jordbruket och trädgårdsnäringen samt att även bygga ut prognosverksamheten på växtskyddsområdet.

Det är viktigt att de fyra lantbrukskonsulenterna på växtskyddsområdet
får goda möjligheter till kontakter med specialisterna vid lantbrukshögskolan.
De bör beredas tillfälle att delta i överläggningar rörande aktuella växtskyddsfrågor
inom växtskyddsinstitutionen i samma utsträckning som om de organisatoriskt
hade ingått där.

Utredningens förslag att växtskyddsinspektionen förs över
till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna innebär att styrelsen blir
centralt statligt organ för kontroll och inspektion på växtskyddsområdet och
får ansvaret för att gällande bestämmelser på området tillämpas. Uppgifterna
blir desamma som växtskyddsanstaltens inspektionsavdelning nu har och kommer
således att omfatta kontroll på växtskyddsområdet utan begränsning till
jordbruk och trädgårdsnäring.

Inför beslut i frågor av mera övergripande karaktär och i
ärenden av principiell vikt bör enligt utredningens mening lantbruksstyrelsen
kunna repliera på en särskild samrådsgrupp, växtskyddsnämnden, I denna bör ingå
bl, a, växtpatologisk expertis och representanter för berörda odlar-organisationer.
Vid styrelsen bör inrättas en central enhet för växt-inspektion med sex
tjänster varav fyra för handläggande personal. Förslaget innebär en ökning med
en handläggare i förhållande till nuvarande personalstyrka vid
inspektionsavdelningen. Den för avdelningen föreslagna personalen skall dock
även täcka behovet i Röbäcksdalen där f, n, ett halvt årsverke ägnas åt
inspektion. Även växtskyddsanstaltens föreståndare har ägnat relativt stor del
av sin tid åt inspektionsfrågor. Den mindre förstärkning som föreslås är,
enligt vad utredningen funnit, motiverad mot bakgrund av den arbetsbelastning
som under senare år uppstått inom växtinspektionen och som inte väntas avta
utan snarare öka i framtiden.

Den yttre inspektionen bör regionalt liksom nu i första
hand ombesörjas av fasta inspektionsenheter i de orter som har mest omfattande
export och import av växter och växtprodukter. På orter som inte har sådan enhet
bör den yttre inspektionen åligga närbelägen inspektionsenhet eller
lantbruksnämnd i enlighet med lantbruksstyrelsens bestäm-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 28

mande. Extra personal kan under kortare eller längre tid
behöva anställas lör inspektionsuppdrag. Härvid kommer inspektionen liksom nu
att vara beroende av hjälp bl, a, från frökontrollmyndigheten och skogsvårdsorganen.

Personalen för yttre inspektion har normalt sin
arbetsplats i anslutning till tullstationerna. Deras behov av kontakter i
fackfrågor med lantbruksnämnderna kan inte bedömas vara så stort. Däremot
föreligger behov av täta kontakter med den vid lantbruksstyrelsen placerade
centrala enheten för växtinspektion. Enligt utredningen är det därför lämpligast
att även den regionala delen (ca 15 tjänster) av den yttre inspektionen
organisatoriskt ingår i lantbruksstyrelsen. Detta bör inte hindra att
administrativa uppgifter för de regionala inspektionsenheterna ombesörjs av
lantbruksnämnderna i resp, län.

Den inre inspektionen bör under ledning av
lantbruksstyrelsens in-spektionsenhet skötas av lantbruksnämnderna. Vidare bör
personalen vid den yttre inspektionen i mån av tid medverka i det inre inspektionsarbetet.
Med denna ordning garanteras en god regional t'äckning vad gäller bevakning av
farliga skadegörare på växter och växtprodukter. Behovet av personal för den
inre inspektionen torde trots detta inte bli täckt i alla lägen. I områden och
vid tidpunkter med hög frekvens av farliga skadegörare måste möjligheter finnas
att sätta in extra personal för inventeringar och bekämpningsåtgärder. Liksom
nu bör anslagsmedel finnas tillgängliga för sådana ändamål.

Utredningen föreslår att den kemiska avdelningen överförs
till statens lantbrukskemiska laboratorium med bibehållande av sina uppgifter
och med oförändrat antal tjänster. Utredningen förutsätter därvid att lantbrukshögskolan
kommer att anlita laboratoriet för analys av bekämpningsmedelsrester m, m.

Genom att lantbrukshögskolan tillförs inemot 80 anställda
vid ett genomförande av utredningens förslag ökar belastningen på högskolans
centrala förvaltning. Utredningen erinrar om att enligt ett av organisationskommittén
för omlokalisering av veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt
nyligen avgivet förslag (Ds Jo 1973: 4) kommer under de närmaste åren en
gemensam central förvaltning för lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och
veterinärmedicinska anstalten att byggas upp. Den växtskyddspersonal som enligt
utredningens förslag tillförs högskolan utgör därvid ett jämförelsevis litet
tillskott. Det bör enligt utredningen få ankomma på lantbrukshögskolan att, när
behovet av personal för de ökade förvaltningsuppgifterna kan överblickas, till
Kungl, Maj:t göra framställning om nödvändig förstärkning.

Kostnaderna för de nya tjänster som utredningen föreslagit
beräknas till 730 000 kr. Samtidigt kan medelsbehovet minskas med 110 000 kr,
till följd av indragning av vissa tjänster. Utredningens förslag innebär att
lönekostnaderna ökar med 620 000 kr, netto. Vid an-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 29

slagsberäkningen skall även nu disponerade medel för
omkostnader fördelas på ändamål och anslag. Medelstilldelningen för
omkostnader bör till följd av föreslagen ökning av antalet tjänster räknas upp
med ca 120 000 kr. Vidare bör för beställning av kemiska analyser beräknas ca
50 000 kr.

Lantbruksstyrelsen
kan beräknas få behov av biträde från lantbrukshögskolan med vissa undersökningar.
Det kan vara svårt för högskolan att vid hastigt påkommande behov av större
insatser utföra önskade undersökningar inom ordinarie resursram. Utredningen
föreslår därför att till styrelsens förfogande ställs ett belopp av 200 000 kr,
för att bekosta brådskande undersökningar i samband med inspektionsverksamheten.

Utredningens
i det föregående redovisade förslag medför årliga merkostnader, exkl,
kostnader för lokaler och utrustning, på sammanlagt ca 1 milj, kr.

Ett
genomförande av utredningens förslag gör det nödvändigt att iordningställa
lokaler för växtskyddsverksamheten vid lantbrukshögskolan. Byggnadsstyrelsen
har på begäran av utredningen gjort preliminära kostnadsberäkningar för
erforderliga lokaler vid Alnarp och Ultuna,

I Alnarp
bör den nuvarande institutionsbyggnaden för frukt- och bärodling kunna tas i
anspråk för växtskyddets behov. Denna byggnad beräknas bli utrymd inom en nära
framtid. Erforderlig ombyggnad samt tillbyggnad av laboratorielokaler och
växthus jämte inredning och utrustning uppskattas til! 10,5 milj, kr.

Vid Ultuna
bör enligt utredningens mening lokaler för växtskyddsverksamheten uppföras i
anslutning till växtpatologiska institutionen, där även skogshögskolans
motsvarande verksamheter bör få lokaler. Kostnaderna för byggnad, inredning och
utrustning uppskattas till 7,7 milj, kr, varav 2,7 milj, kr, för inredning ocb
utrustning.

Utredningen förutsätter att den personal vid växtskyddsanstalten
som vid ett genomförande av föreliggande förslag måste flytta från Stockholmsområdet
får åtnjuta samma förmåner som medgivits vid tidigare beslutad utlokalisering
av statiig verksamhet.

Tidpunkten för ett genomförande av utredningens förslag
bör lämpligen anpassas till den tidpunkt då lokaler kan stå färdiga. Enligt vad
utredningen erfarit siktar byggnadsstyrelsen f, n, till att färdigställa
lokaler för skogshögskolans behov i anslutning till växtpatologiska institutionen
vid Ultuna till hösten 1976, Det torde enligt uppgift också vara möjligt att
vid samma tidpunkt ha lokaler färdiga för växtskyddsverksamheten på
lantbruksområdet vid såväl Ultuna som Alnarp, Den närmare planeringen av
omorganisationen bör därför ske med sikte på att växtskyddsverksamheten skall
omorganiseras den 1 juli 1976,

4 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 109

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 30

Särskilt yttrande av experten Sylvén

I ett särskilt yttrande av experten Sylvén framhålls att
ett genomförande av utredningens förslag om den statliga växtskyddsverksamhetens
framtida organisation skulle tillgodose flera viktiga önskemål, Växtinspektionen
och rådgivningsverksamheten skulle få ökade resurser. Fältförsöksverksamheten
skulle också få en välbehövlig förstärkning och genom anslutning till riksförsöksverksamheten
få ökade kontakter med övrig försöksaktivitet inom jord- och trädgårdsbruk.
Samplanering mellan enheterna för högskoleundervisning, forskning och försök i växt
patologi och växtskydd skulle kunna ske på ett effektivare sätt än i nuläget.
Insatserna från statens sida för växtskydd i Sydsverige skulle öka betydligt.

Den av utredningen förordade långtgående splittringen av växtskydds-resurserna
inger dock enligt Sylvén mycket starka betänkligheter. Han påpekar att
placering av växtinspektionens ledning vid lantbruksstyrelsen med Jönköping
som stationeringsort i flera avseenden skulle medföra en stark isolering av
inspektionsverksamheten gentemot andra växt-skyddsaktiviteter. Vidare vänder
han sig mot utredningens förslag att i stället för de i Linköping, Skara och
Kalmar förlagda filialerna av växtskyddsanstalten inrättas specialislbefattningar
för växtskyddsrådgivning vid vissa lantbruksnämnder. Han betonar bl, a. att
innehavarna av sistnämnda befattningar under tjänstgöringen vid nämnderna inte
skulle få tillräckligt allsidig träning i växtskydd, eftersom forskning och
försök inte skulle ingå i arbetsuppgifterna. Dessutom motsätter han sig utred
ningens förslag att med utnyttjande av de resurser, som f. n. fiims vid v'äxtskyddsanstaltens
filial i Skåne för rådgivning på prognosområdet, inrättas en
specialistbefattning för växtskydd vid de sydligaste lantbruksnämnderna. Ett
genomförande av detta förslag skulle innebära att ingen befattning uteslutande
avsedd för prognosarbete skulle ingå i växtskyddsorganisationen, vilket vore
högst befänkligt,

Sylvén förordar en organisation enligt alternativ 3,
vilket överensstämmer med ett av honom till utredningen framlagt förslag.

Remissyttrandena

I fråga om det framtida behovet av växtskydd liksom målet
för den statliga växtskyddsverksamheten ansluter sig majoriteten av
remissinstanserna till utredningens bedömningar.

Utredningens
synpunkter beträffande möjligheterna till samordning av verksamheten vid de
fyra kontrollanstaltema tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga
remissinstanser med undantag av statskontoret, som anser frågan otillräckligt
utredd.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 31

Utredningens förslag till organisation av den framtida växtskyddsverksamheten
tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser,
däribland statskontoret, RRV, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan, LRF,
Svenska lantmännens riksförbund, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolornas riksförbund. Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och
Föreningen Sveriges bekämpningsmedelsindustri. Enligt statskontoret ger
förslaget goda organisatoriska förutsättningar för en effektiv planering av
forsknings- och försöksverksamheten inte bara på växtskyddsområdet, utan också
på växtodlingsområdet i dess helhet. Förslaget är fördelaktigt även från
rådgivningens och inspektionens synpunkt. Det tillgodoser på ett tillfredsställande
s'ätt behovet av samordning och kontakter mellan de olika verksamhetsgrenarna
inom växtskyddet. LRF framhåller att den föreslagna organisationen ger de
bästa förutsättningarna för en praktiskt slagkraftig växtskyddsverksamhet,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Svenska plantskolornas riks-förbimd
och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har inget principiellt att invända
mot organisationsförslaget utan anser att vissa väsentliga fördelar kan uppnås
med den nya organisationen, eftersom en inte obetydlig växtskyddsverksamhet i
dag bedrivs utanför växtskyddsanstalten. Statens växtskyddsanstalt finner
däremot att utredningen ensidigt över-betonat de organisatoriska fördelarna av
den föreslagna uppdelningen.

Statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt,
statens plantskolenämnd, Föreningen Bekämpningsmedelsleverantörer, Sveriges
utsädesförening och SACO tillstyrker i princip det av utredningen avvisade
alternativet 3 till organisation av växtskyddsverksamheten, Växtskyddsanstalten
anser att ett fristående, med lantbrukshögskolan nära associerat växtskyddsinstitut
med allsidiga uppgifter på växtskyddets område skulle medge att fördelarna i
den nuvarande organisationen tillvaratas. Angelägna rationaliserings- och
upprustningskrav kan tillgodoses liksom också önskemålet om ökad samverkan med
lantbrukshögskolan.

Skogshögskolan är inte benägen att helt tillstyrka något
av alternativen till organisation i dessas nuvarande utformning.

Utredningens förslag att ansluta växtskyddsanstaltens forsknings-
och försöksverksamhet till lantbrukshögskolan finner skogsstyrelsen
ändamålsenligt då härigenom skapas möjligheter för en lokalmässig samordning av
den övervägande delen av landets forskningsresurser inom växtskyddet. Liknande
synpunkter framför statens livsmedelsverk som även framhåller att
förstärkningen av forskningsinsatserna i största möjliga utsträckning måste
inriktas på utveckling av sådan bekämpning av växtsjukdomar och skadeinsekter
som ger icke-kontaminerade livsmedel. Lantbrukshögskolan framhåller att
fördelen med samordningen ligger bl. a. däri, att redan i planeringen och sedan

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 32

vid det praktiska genomförandet av projekten studiet av växtskyddsfrå-gorna
kopplas samman med de odlingstekniska åtgärderna. Härigenom kan växtskyddet få
en väsentligt vidgad försöksvolym att utgå från. Samtidigt kompletteras
högskolans undersökningar med uppgifter om växlskyddsförhållandena i försöken,
som vinner i fråga om säkerhet och informationsvärde. Att en så pass stor del
av växtskyddsanstalten föreslås förlagd till Ultuna medför enligt skogshögskolan
att möjligheter skapas för en lokalmässig samordning av verksamhet som är gemensam
för skogsbruk och jordbruk. Statens naturvårdsverk anser det angeläget att man
vid en omorganisation av växtskyddsanstalten beaktar växtskyddets behov av
nära samarbete med den forsknings- och försöksverksamhet som bedrivs vid i
första hand lantbruks- och skogshögskolorna. Detta är även en förutsättning
för att förbättra kännedomen om effekterna av olika växtskyddsmetoder. Utöver
ökad kunskap om enskilda bekämpningsmedel behövs enligt verkets mening
fördjupade insikter om växtpatogenernas biologi. Enligt Svenska lantmännens
riksförbund bör den nya organisationen ge bättre förutsättningar än tidigare
för samplanering av grundforskning, målforskning och fältförsök på växtskyddets
område. Genom att sammanföra forskningsresurserna vid växtskyddsanstalten och
lantbrukshögskolan till en forskningsenhet bör enligt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
Svenska plantskolornas riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbimd
bättre förutsättningar finnas för att möta behovet av avancerad forskning på växtskyddsområdet.
Svenska lantarbetareförbundet understryker särskilt växtskyddets betydelse för
en b'ättre miljö i detta ords vidaste mening.

Lantbruksstyrelsen förutsätter att resistensbiologin får
möjlighet att anpassa sin verksamhet efter förädlingsverksamhetens aktuella
behov av resistensbiologisk kunskap inom olika områden. Statens plantskolenämnd
och lantbruksliögskolan framhåller att i betänkandet har med rätta den
resistensbiologiska forskningen tillmätts stor betydelse för växtskyddets
framtida utveckling. Nämnden anför att verksamheten hittills har så gott som
helt inriktats på åkerbruksväxternas resistensförhållanden. Bland
trädgårdsväxterna och inte minst i fråga om frukt- och bärslagen samt vedartade
prydnadsväxter föreligger stora, ännu ej tillgodosedda resistensbiologiska
arbetsuppgifter. LRF, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges yrkesfruktodlares
riksförbund och Svenska plantskolornas riksförbund framhåller också betydelsen
av utökade insatser inom det resistensbiologiska området samt på utvecklandet
av metoder för biologisk och s. k. integrerad bekämpning, Sveriges
utsädesförening anser att även om önskemålen i fråga om personal tillgodoses,
bör en stor del av det grundläggande resistensbiologiska utrednings- och
forskningsarbetet uppenbarligen även i framtiden liksom hittills få genomföras
av växtförädlarna själva. Den föreslagna avdelningen för resistensbiologi
tillstyrks också av W. Weibidl AB.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 33

I fråga om bekämpningsmedel är det enligt statens
livsmedelsverks uppfattning viktigt att användningen av dessa begränsas till
vad som är oundgängligen nödvändigt. Samhället bör satsa på forskning med syfte
att åstadkomma alternativa metoder till bruket av kemiska bekämpningsmedel.
Hit hör växtförädlingsforskning för att skapa resistenta sorter liksom även
forskning rörande biologiska bekämpningsmetoder. Lantbrukshögskolan framhåller
att provningen av kemiska bekämpningsmedel mot sjukdomar och skadedjur är och
kan förväntas bli en väsentiig del av verksamheten på växtskyddets område.
Högskolan anser det nödvändigt att såväl denna provningsverksamhet som vidare-behandlingen
av resultaten från provningen i särskild värdeprövnings-nämnd ägnas en uppmärksamhet
som kan leda till konkreta förslag för en effektiv verksamhet inom detta
område. Det är enligt produktkontrollnämnden uppenbart att växtskyddsverksamheten
är av stor betydelse för vitala frågor inom bekämpningsmedelskontrollen och
att en väl fungerande växtskyddsverksamhet aktivt kan bidra inte bara till ett
bättre bekämpningsmedelsurval utan även till ökad säkerhet vid bekämpningsmedelshanteringen
och till ett ökat ansvar hos förbrukaren att inte onödigtvis använda kemiska
medel. Statens naturvårdsverk delar denna uppfattning. Det är vidare enligt produktkontrollnämnden
synnerligen betydelsefullt att den angivna växtskyddsverksamheten kan bedrivas
under sådana former att den blir attraktiv för kvalificerade forskare, vilket
underlättas vid en integrering i en större verksamhet såsom vid
lantbrukshögskolan. LRF understryker att man noga måste överväga alternativa
åtgärder till kemisk bekämpning.

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan
erinran förslaget om att överföra växtskyddsanstaltens kemiska avdelning til!
statens lantbrukskemiska laboratorium,

I fråga om rådgivningsverksamheten anser lantbrukshögskolan
att den direkta växtskyddsrådgivningen till odlarna är nära knuten till
odlingstekniken i övrigt och att den därför huvudsakhgen bör ske genom
lantbruksnämndernas försorg. Enligt Sveriges handelsträd-gårdsinästareförbimd.
Svenska plantskolornas riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund
är informationen och rådgivningen på trädgårdsområdet i dag klart underdimensionerad.
Brister finns i utredningens förslag inom detta område. Medan forsknings- och
försöksverksamheten och till viss del även inspektionen tillförts personella
resurser, har rådgivnings- och upplysningsverksamheten fått vidkännas betydande
effektivitetsminskning. Utredningens förslag beträffande inspektion och
upplysning innebär enligt statens centrala frökontrollanstalt en icke godtagbar
försvagning. Miljövårdsaspekterna medger inte någon försvagning i
sammanhanget. Till särskilt stor fördel vid ett genomförande av alternativ 3
skulle enligt statens växtskyddsanstalt vara att de resurser för
rådgivningsverksamhet, som anstalten f. n, förfogar över, bibehålls i sin
helhet inom ett för allsidig växtskyddsverksamhet avsett institut.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 34

Vad prognostjänsten beträffar poängterar lantbruksliögskolan
att ett effektivt prognosarbete kräver att åtminstone en expert helt kan ägna
sig åt detta specialområde. Då denna verksamhet bl, a, syftar till en
begränsning av bekämpningsmedelsanvändningen är det inte minst av
miljövårdsskäl av vikt att innehavaren av tjänsten odelat kan ägna sig åt den.
En organisatorisk anknytning av tjänsten till övrig växtskyddsverksamhet är
nödvändig. Enligt statens växtskyddsanstalt leder utredningens förslag med
hänsyn till den vikt som måste tillmätas prognosverksamheten till en allvarlig
försvagning av växtskyddsarbetet. Statens plantskoleiiämnd framför liknande
synpunkter. Även skogshögskolan m. fl. remissinstanser understryker
prognosverksamhetens stora betydelse inom ett rationellt bedrivet växtskydd,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Svenska plantskolornas riksförbund
och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser att tjänsten bör knytas till
lantbrukshögskolan.

Lantbruksstyrelsen
framhåller att enmansfilialernas överförande till nämnderna inte enbart är
betydelsefullt för rådgivningen utan även för att tillgodose behov av nödvändig
intern service i inspektionsverksamheten som komplement till
lantbrukshögskolans service. Detta förutsätter dock att berörda nämnder
erhåller nödvändig utrustning och facklitteratur. Enligt statens centrala frökontrollanstalt
bör filialerna stå under växtskyddsanstaltens direkta ledning. Statens växtskyddsanstalt
anser att filialerna bör tillhöra den organisatoriska enhet, i vilken
verksamheten för växtskyddsförsök och -forskning ingår. Om filialerna förs över
till lantbruksnämnderna bör befattningshavarna erhålla samma möjligheter som
hittills i fråga om laboratorieutrustning och odlingsmöjligheter. Statens
plantskolenämnd, skogshögskolan och M''. Weibull AB anser att filialerna bör
kvarstå inom växtskyddsorganisationen. Lantbrukshögskolan och Svenska
lantmännens riksförbund föreslår att växtskyddsfilialerna samordnas med övrig
forskning och försöksverksamhet vid högskolorna, LRF tillstyrker utredningens
förslag men anser det angeläget att befattningshavarna vid filialerna deltar i
planeringen och uppläggningen av försöksverksamheten i resp, jordbruksdistrikt
och svarar för prognosverksamheten. Laboratorieresurser bör ställas till
förfogande. Liknande synpunkter framför Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolornas riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund.

I fråga om inspektionsverksamheten framhåller lantbruksstyrelsen
att inspektionsverksamheten kommer att vara starkt beroende av den på växtskyddsområdet
bedrivna rådgivningsverksamheten och att det ofta är samma personal som
handhar bägge dessa funktioner. Det är därför naturligt att den centrala
enheten för växtinspektion som placeras vid styrelsen anförtros övriga växtskyddsfrågor
och därigenom blir en samlande enhet för växtskyddsuppgifterna i länt-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 35

bruksorganisationen. Skogsstyrelsen finner det med hänsyn
till förhållandena naturligt att ansvaret för det totala växtskyddet för skog
samlas på skogliga organ och att uppgiften således bör omfatta även den yttre
inspektionen. Utförandet av inspektionen bör samordnas med inspektionen på
övriga områden och kan således vara organiserad som utredningen föreslår.
Statens livsmedelsverk avser att bygga ut kontrollen av bekämpningsmedel i grönsaker
och kommer därigenom att få ett ökat behov av att anlita växtinspektörer. Man
måste också räkna med ett ökat samarbete mellan den inre inspektionen inom växtskyddet
och livsmedelsverket. Den framtida placeringen av lantbruksstyrelsen i Jönköping
medför enligt statens centrala frökontrollanstalt en isolering av växtinspektionen
gentemot andra växtskyddsenheter. Liknande synpunkter framför statens
plantskolenämnd. Frökontrollanstalten finner det lättare att upprätthålla ett
effektivt växtskydd, om upplysning och inspektion är knutna till en fristående
institution, Enhgt statens växtskyddsanstalt är växtinspektionen i sitt arbete
så nära sammankopplad med övrig växtskyddsverksamhet att den lämpligen bör
ingå i en organisatorisk enhet med uppgifter på växtskyddets alla centrala
arbetsområden. Eftersom inspektionsarbetet har ett betydande inslag av
myndighetsutövning bör dock i sådant fall verksamheten stå under
lantbruksstyrelsens tillsyn. Ledningen av inspektionen bör förläggas till
Skåne.

Enligt
lantbrukshögskolans mening inger utredningens förslag beträffande
inspektionsverksamheten vissa betänkligheter. Om en tillräckligt stark
serviceenhet upprättas vid högskolan kan dock både inspektionens behov av
specialistservice och det ömsesidiga behovet av kontakt till godoses på ett
betryggande sätt. Ett bibehållande av inspektionsverksamheten inom växtskyddsorganisationen
anser skogshögskolan mest ändamålsenligt, LRF finner det angeläget att en
utvidgning av inspektionsverksamheten görs så att kontroll av alla importerade
livsmedelsråvaror blir möjlig. Svenska lantmännens riksförbund anser att växtinspektionen
kommer att fungera bättre om den blir förlagd till Skånedelen av
lantbrukshögskolan samt ställs under lantbruksstyrelsens tillsyn. Sve riges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolornas riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund
anser att det enda sättet att skydda den svenska odlingen från svårare
skadegörare är en effektiv importkontroll.

Frågan om
den resistensbiologiska avdelningen bör placeras i Svalöv eller Alnarp är
enligt statskontoret beroende av hur stora kostnaderna blir för staten vid de ohka
alternativen. RRV finner att en förläggning till Alnarp bör vara det mest
fördelaktiga, inte minst statsfinansiellt. Statens centrala frökontrollanstalt
framhåller att vid förläggning av enheter, som har till uppgift att undersöka
och yttra sig över nya växtförädlingsprodukter, i anslutning till annan
växtförädlingsverksamhet uppkommer frågan om kravet på full objektivitet.
Anstalten

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 36

framhåller även att en förläggning till Svalöv utan tvekan
innebär en splittring av resurserna i jämförelse med en förläggning till Alnarp,
Lantbrukshögskolan, statens plantskolenämnd, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och
W. Weibull AB förordar förläggning till Alnarp, Växtskyddsanstalten, LRF,
Svenska lantmännens riksförbund och Sveriges utsädesförening anser att
verksamheten bör lokaliseras till Svalöv,

Lantbruksliögskolan anser att resurser för nematodverksamhet
även bör finnas vid Ultuna, LRF och Svenska lantmänneiis riksförbund framhåller
att den enda väg förutom anpassning av växtföljderna som synes någorlunda
lovande för att komma till rätta med nematodproblemen är just växtförädlingen.
Det bör då även här vara naturligt att geografiskt samlokalisera verksamheterna
och förordar därför att även nematod-verksamheten förläggs till Svalöv,

I fråga om
resurser och kostnader anser statskontoret att den föreslagna förstärkningen av
resurserna för forskning och förvaltning på växtskyddsområdet inte är en
förutsättning för omorganisationens genomförande. Statskontoret och RRV anser
att behovet av nya tjänster för växtskyddsverksamheten bör vägas mot andra
behov på myndighetsnivån och prövas i samband med lantbrukshögskolans och lantbruksstyrelsens
ordinarie anslagsframställningar.

Statens växtskyddsanstalt framhåUer att genom
omorganisationen erhålls inte någon effektivitetsvinst på den administrativa
sidan, som inte kan erhållas vid en administrativ samordning mellan ett
fristående v'äxt-skyddsinstitut och t, ex, lantbrukshögskolan. Statens
plantskolenämnd anser att förslaget till personalförstärkningar för den
resistensbiologiska forskningen är glädjande men förslaget kan endast uppfattas
som en etapp i ett fortlöpande utbyggnadsprogram. Lantbrukshögskolan ifrågasätter
om de beräknade resurserna för växtskyddet är tillräckliga för att
miljövårdsaspekterna skall kunna tillgodoses. Högskolan uppfattar de av
utredningen framlagda kostnadsberäkningarna mera som ett underlag för
ställningstagandet i själva principfrågan om växtskyddsverksamhetens
organisation än som ett konkret förslag beträffande den framtida
anslagstilldelningen till verksamheten. Skogshögskolan anser att de nya
tjänsterna i betydande grad kommer att bidra till ett mer slagkraftigt växtskydd,

LRF understryker nödv'ändigheten av att man tillskapar nya
resurser i enlighet med utredningsförslaget. Förbundet fäster uppm'ärksamheten
på att därutöver möjlighet ges till bidrag över lantbrukshögskolans försöksanslag
för att intensifiera försöksverksamheten inom ämnesområdet, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Svenska plantskolomas riksförbund och Sveriges yrkesfruktodlares riksförbimd
framhåller att de personella resurser som tillförs serviceenheten är alldeles
för begränsade.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 37

De står inte i rimlig proportion till det behov av expert-
och service-hjälp, som kommer att finnas där. Förbunden finner det angeläget
att ytterligare en trädgårdstjänst inrättas. I fråga om inspektionsverksamheten
anser förbunden att en personalförstärkning krävs för att göra denna effektiv.
Utsädesföreningen konstaterar att utredningen i viss utsträckning
tillmötesgått kraven på resursförstärkning av resistensbiologin. W. Weibull AB
anser att utredningens förslag till förstärkningar av resistensbiologin är ett
minimikrav, som inte får underskridas.

Departementschefen

Sjukdomar och skador på växtligheten vållar årligen
avsevärda förluster. Angreppen förorsakas av såväl djur t, ex, insekter, nematoder,
kvalster och sorkar som växter t, ex, svampar, bakterier och virus. Skadorna
kan också vara av fysiogen art såsom köldskador och immissionsskador. Det är
svårt att ange omfattningen av skadegörelsen. Enligt vissa internationella
beräkningar uppgår de årliga förlusterna genom angrepp av insekter och kvalster
till ca 14 % av den potentiella världsskörden. Förlusterna genom angrepp av
växter uppskattas till ca 12 % av denna skörd. För Västeuropa med dess
förhållandevis välutvecklade växtskydd beräknas förlusterna genom insekter och kvalster
begränsa sig till ungefär 5 %. Förlusterna genom växtsjukdomar tycks vara
ungefär lika stora över hela världen.

Sedan lång tid tillbaka försöker man på olika sätt skydda
sig mot dessa angrepp. En exakt kalkyl över lönsamheten av växtskyddsinsat-serna
är svår att göra. Vinsten genom bekämpning av vissa särskilt betydelsefulla
skadedjur inom svenskt jordbruk och trädgårdsnäring har dock beräknats till
över 100 milj, kr, per år. Bekämpning av potatis-bladmögel och utsädesburna
svampsjukdomar uppskattas ge en motsvarande årlig vinst. Vidare kan nämnas att
enligt gjorda uppskattningar 1015 7c av värdet av den tillvaratagna skörden
inom jordbruk och trädgårdsskötsel räddas genom olika slag av växtskyddsinsatser.
Detta motsvarar en bruttovinst av 400500 milj, kr, per år.

Statens insatser inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna
uppgår på växtskyddsområdet till ca 10 milj, kr, per år, I fråga om näringarnas
egna kostnader för växtskyddsåtgärder är endast känt att de årliga inköpen av växtskyddsmedel
belöper sig på ca 65 milj, kr. Totalt torde kostnaderna för växtskyddsåtgärder
uppgå till ca 100 milj, kr, per år.

Statens växtskyddsanstalt är centralt statligt organ för
uppgifter på växtskyddets område. Anstaltens uppgift är att bedriva
vetenskaplig forskning i samråd med lantbrukshögskolan samt praktiska försök.
Verksamheten skall företrädesvis avse problem av mera omedelbar praktisk
betydelse för jordbruket och trädgårdsnäringen. Anstalten skall

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 38

dessutom utföra kontroll och inspektion på växtskyddets
område samt lämna råd och anvisningar i ämnen som tillhör anstaltens
ämnesområde.

Huvudanstalten är belägen i Solna och dessutom finns filialer
i Äkarp, Röbäcksdalen, Linköping, Kalmar och Skara, De tre sistnämnda är s, k, enmansfilialer.
Vid huvudanstalten finns, förutom kansli, zoologiska, botaniska och kemiska
avdelningar, inspektionsavdelning samt upplysningsavdelning. Anstalten har 110
anställda. Verksamheten drar en årlig kostnad av ca 8 milj. kr. och ger
inkomster på 2 milj, kr. Den fördelar sig med 60 % på forskning och försök, 20
% på upplysningsverksamhet samt 20 % på inspektionsverksamhet.

Verksamhet inom växtskyddsområdet bedrivs även av andra
statliga organ. Vid lantbrukshögskolan förekommer omfattande undervisning,
forskning och försök på det växtpatologiska området. Vid skogshögskolan
arbetar flera institutioner med växtskyddsfrågor inom skogsbruket, Kungl, Maj:t
har i enlighet med beslut av 1971 års riksdag föreskrivit att dessa delar av
högskolans verksamhet skall förläggas till Uppsala, Lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnderna fullgör viktiga uppgifter på växtskyddsområdet genom sin
rådgivningsverksamhet. Sistnämnda organ medverkar också aktivt i
inspektionsarbetet.

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallade år
1971 sakkunniga för att utreda frågor rörande kontrollanstalterna på
jordbrukets område. De sakkunniga har i betänkandet (Ds Jo 1973: 5) Den framtida
växtskyddsverksamheten lagt fram förslag om organisationen av växtskyddsverksamheten.

Utredningen har analyserat behovet av växtskyddsinsatser i
framtiden. Utredningen räknar på sikt med en viss ökning av behovet inom jordbruket,
beroende bl, a, på en fortsatt specialisering vilken leder till ökad ensidighet
i växtodlingen. Även inom trädgårdsnäringen väntas för framtiden ett betydande
och möjligen ökande behov av växtskyddsinsatser, Växtskyddsforskningen kommer
också att behöva inriktas på att finna växtskyddsmetoder som bättre än hittills
tillgodoser miljövårdens krav. Omkring hälften av det totala växtskyddsbehovet
beräknar utredningen faller på de delar av landet som ligger söder om Öster-
och Västergötland,

Utredningen anser att fortsatta och även ökade v'äxtskyddsinsatser
'år klart samhällsekonomiskt motiverade. Det finns också enligt utredningen
goda möjligheter att genom ytterligare åtgärder i växtskyddande syfte nedbringa
de skördeförluster som nu förekommer,

I organisationsfrågan har utredningen i enlighet med sina
direktiv först undersökt möjligheterna till samordning av de anstalter utredningsuppdraget
omfattar. Utredningen har dock inte funnit tillr'åckliga motiv föreligga för
att föreslå en sammanföring av dessa.

Utredningen har därefter undersökt möjligheterna att
integrera växtskyddet med andra verksamheter på lantbruksområdet.
Utredningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 39

föreslår att växtskyddsanstaltens olika funktioner förs
samman med de organ där motsvarande funktion inom lantbrukssektorn i övrigt
ligger. Eftersom forskning och försök på lantbmksområdet handhas av lantbrukshögskolan
föreslås denna del av växtskyddsanstalten flyttad till högskolan,Organisationen
av forskningen och försöksverksamheten på växtskyddsområdet bör bli analog med
den som gäller på andra ämnesområden vid högskolan. Rådgivnings- och
upplysningsverksamheten delas mellan lantbrukshögskolan samt lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna. Inspektionsverksamheten överförs till
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Den kemiska verksamheten inordnas i
statens lantbrukskemiska laboratorium, Växtskyddsanstalten upphör därigenom som
självständig myndighet.

Utredningen
föreslår att försöksavdelningen för norrländskt v'äxt-skydd, som i huvudsak
motsvarar nuvarande norrländska växtskydds-filialen, förläggs till Röbäcksdalen,
Övriga försöksavdelningar fördelas med omkring 40 % av personalen till Uppsala
och ca 60 % till Skåne, Den rådgivningspersonal som överförs till
lantbrukshögskolan föreslås också bli fördelad mellan Uppsala och Skåne,

Remissinstanserna
ansluter sig till utredningens synpunkter i fråga om det framtida behovet av växtskydd
och om målet för den statliga växtskyddsverksamheten. När det gäller
organisationen av denna verksamhet tillstyrker flertalet remissinstanser
utredningens förslag om integration. Bland dessa instanser återfinns
lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan. Svenska lantarbetareförbundet och LRF.
Andra remissinstanser såsom statens växtskyddsanstalt och Sveriges
utsädesförening förordar ett fristående växtskyddsinstitut som är nära
associerat med lantbrukshögskolan.

För egen del får jag anföra följande.

Den
verksamhet som genom statliga organ bedrivs på växtskyddsområdet är omfattande
och har hittills på ett betydelsefullt sätt medverkat till att minska
skördeförlusterna inom jordbruket och trädgårdsn'ä-ringen. Verksamheten
framstår som klart samhällsekonomiskt motiverad. Utredningen om
kontrollanstalterna på jordbrukets område har analyserat det framtida behovet
av växtskyddsåtgärder. Utredningen räknar med en viss ökning av behovet av växtskyddsinsatser,
bl. a. beroende på en fortsatt specialisering som leder till ökad ensidighet i
växtodlingen. Även inom trädgårdsnäringen väntas för framtiden ett betydande
och möjligen ökande behov av växtskyddsåtgärder. Det finns enligt utredningen
också goda möjligheter att genom ökade åtgärder i växtskyddande syfte
ytterligare nedbringa skördeförlusterna, Samh'ället ställer numera andra krav
än tidigare på att växtskyddsåtgärderna utformas så att de kan godtas från
miljövårds- och livsmedelssynpunkt. Detta kräver ökade insatser inom i första
hand forskningen. Med hänsyn till dessa förhållanden föreligger starka motiv
för fortsatta växtskyddsinsatser från samh'ällets sida.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 40

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag
att målet för samhällets växtskyddsinsatser bör vara att med beaktande av samhällets
krav på en god miljö och på livsmedlens beskaffenhet skydda berörda näringar
mot skadegörare på nyttoväxter och vegetabiliska produkter. Detta bör ske
genom att förebygga och hindra att skadegörare införs och utbreder sig i landet
samt genom att fr'ämja åtgärder för deras bekämpande. Forsknings- och
försöksverksamheten på området bör syfta till att klarlägga olika skadegörares
levnadsförhållanden, uppträdande och ekonomiska betydelse och att prova ut skyddsåtg'ärder
som 'är ekonomiskt försvarbara och från livsmedels- och miljösynpunkt
acceptabla. Ett mycket viktigt led är rådgivningen, som bör sikta till ökade
kunskaper i växtskydd samt snabb information om aktuella växtskyddsproblem
till berörda yrkesutövare och till allmänheten. Målet för den yttre inspektionen
bör framför allt vara att hindra att till vårt land införs växtskadegörare,
som kan vålla allvarliga skador på inhemska odlingar eller på lagrade
växtprodukter. Den inre inspektionens uppgift bör vara att motverka vissa för
växtodlingen farliga skadegörare inom landet.

För att
nyssnämnda mål skall kunna uppnås på bästa sätt måste växtskyddsorganisationen
vara effektivt och ändamålsenligt utformad. Utredningens undersökning visar
att brister föreligger i den nuvarande organisationen. Verksamheten är
uppdelad på olika organ och växtskydds-frågorna har kommit att i viss mån stå
skilda från samhällets verksamhet i övrigt inom jordbruk och trädgårdsnäring.
Med hänsyn härtill finner utredningen att växtskyddsfrågorna i framtiden bör i
ökad utsträckning integreras med växtodlingsverksamheten i övrigt, I likhet
med remissinstanserna delar jag denna principiella synpunkt.

Forsknings-
och försöksverksamheten på växtodlingsområdet är till väsentlig del
koncentrerad till lantbrukshögskolan. En samordning av växtskyddsanstaltens
forsknings- och försöksaktiviteter med högskolans ter sig därför naturlig. Den
del av skogshögskolans verksamhet som rör v'äxtskyddsfrågor kommer enligt
statsmakternas beslut att bli förlagd till Ultunaområdet, Inom och i anslutning
till lantbrukshögskolan kommer följaktligen att koncentreras avsevärda växtskyddsresurser.
Utredningen har diskuterat olika alternativ till samordning mellan växtskyddsanstalten
och andra organ. Om vinsterna av en rationalisering skall till fullo
tillvaratas bör enligt min mening integrationen bli så fullständig som möjligt.
Den del av anstaltens verksamhet som utgör forskning och försök bör därför
inlemmas i högskolan. Jag delar alltså den mening som utredningen och flertalet
remissinstanser gett uttryck åt.

Den mycket
omfattande statsunderstödda rådgivningsverksamhet inom jordbruket och
trädgårdsnäringen som i dag förekommer, är uppdelad mellan lantbrukshögskolan
samt lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. De sistnämnda organens
verksamhet täcker i stort sett alla grenar av näringarnas verksamhet och riktar
sig huvudsakligen till näringsut-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:109 4i

övarna själva. Högskolans rådgivningsverksamhet förmedlar
forskningens och försöksverksamhetens resultat till lärare, administratörer m,
fi. Den informations- och rådgivningsverksamhet som växtskyddsanstalten f, n.
bedriver bör på motsvarande sätt delas upp mellan lantbruksverks-organisationen
och högskolan, Växtskyddsfrågorna kan därigenom på ett bättre sätt än hittills
vinna beaktande i dessa organs arbete,

Växtskyddsanstalten
svarar för växtinspektionens arbete men lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
deltar på olika sätt i verksamheten. Utredningens förslag att föra över
inspektionen till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna medför flera
fördelar. Styrelsen blir centralt statligt organ även för kontroll och
inspektion på växtskyddsområdet och får ansvaret för att gällande bestämmelser
på området tillämpas. Genom att förlägga de regionala arbetsuppgifterna till
lantbruksnämnderna erhålls en mycket god bevakning över hela landet. De stora
resurser som styrelsen och nämnderna förfogar över medger att vid större
angrepp av växtskadegörare tillräckliga insatser blir möjliga. En fördel för
nämnderna är att de får en total överblick av växtskyddssituationen i resp,
län.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter på växtskyddsområdet,
som härigenom åläggs lantbruksstyrelsen bör en särskild rådgivande grupp för växtskyddsfrågor
inrättas vid styrelsen i enlighet med utredningens förslag. För svårare diagnostisering
och vissa utredningar bör styrelsen och nämnderna kunna vända sig till
lantbrukshögskolan,

I likhet med utredningen och remissinstanserna förordar
jag att växtskyddsanstaltens kemiska avdelning inordnas i statens
lantbrukskemiska laboratoriums verksamhet i Uppsala,

Vad jag nu förordat innebär att växtskyddsanstaltens olika
verksamhetsgrenar integreras med och uppgår i andra statliga organ, Växtskyddsanstalten
kommer härigenom att upphöra som självständig myndighet.

Jag övergår härefter till frågan om lokaliseringen av växtskyddsverksamheten.

Behovet av
växtskyddsinsatser i olika delar av landet liksom också möjlighetema till
samverkan och gemensamt resursutnyttjande mellan närliggande verksamhetsgrenar
bör vara avgörande för lokaliseringen. På grund härav förordar jag i likhet med
utredningen att verksamheten med norrländska växtskyddsfrågor blir kvar i Röbäcksdalen,
Umeå, Övrig försöksverksamhet bör fördelas i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag mellan Ultuna och Alnarp, Detta innebär att ca 40 % av
tjänstenia placeras i Ultuna och ca 60 % i Alnarp, Särskilda serviceenheter med
expertis för provdiagnostisering bör inrättas på båda dessa platser.

När det gäller lokaliseringen av verksamheten inom
resistensbiologin har utredningen diskuterat två förläggningsorter i Skåne, Alnarp
och Svalöv, Båda är enligt utredningens mening i och för sig lämpliga.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 42

Möjligheterna till gemensamt utnyttjande av lokaler,
speciallaboratorier, apparatur och försöksutrustning är störst i Alnarp, Som
riksrevisionsverket framhållit är därför en lokalisering dit att föredra från
finansiell synpunkt. Den resistensbiologiska forskningen kriäver ett nära
samarbete med övrig växtskyddsforskning, vilket bäst kommer till stånd vid en
förläggning till Alnarp, A andra sidan erhålls vid en förläggning till Svalöv
goda kontakter med växtförädlingen vid Sveriges utsädesförening. Som statens
centrala frökontrollanstalt påpekar medför emellertid en förläggning till Svalöv
i anslutning till utsädesföreningen att den resistensbiologiska verksamhetens
objektivitet kan komma att ifrågasättas, särskilt som en av denna verksamhets
uppgifter är att undersöka och yttra sig över nya växtförädlingsprodukter. Jag
förordar därför i likhet med flertalet remissinstanser att den
resistensbiologiska verksamheten sammanläggs med övriga högskoleaktiviteter i Alnarp,

Vid växtskyddsanstalten finns f, n, en tjänst som
professor och föreståndare. Denna tjänst bör vid omorganisationen ombildas
till en professur vid lantbrukshögskolan.

De tre tjänsterna som filialföreståndare i Linköping,
Kalmar ocb Skara bör föras över till resp, lantbruksnämnd och ombildas till
lantbrukskonsulenttjänster. Innehavarna av dessa tjänster bör var och en
betjäna flera län i frågor om rådgivning och inspektion. De bör även delta i
planeringen och uppläggningen av försök samt svara för prognosverksamhet och
vissa för den lokala rådgivningen nödvändiga försök.

Utredningen föreslår att i stället för en tjänst för
rådgivningsverksamhet på prognosområdet bör inrättas en
lantbrukskonsulenttjänst som förstärkning av personalen på växtskyddsområdet
vid de sydligaste lantbruksnämnderna. Remissinstanserna framhåller dock att
starka skäl talar för att tjänsten för rådgivningsverksamhet på prognosområdet
behålls, eftersom ett effektivt prognosarbete kräver att åtminstone en expert
helt kan ägna sig åt detta specialområde. Jag delar remissinstansernas
uppfattning på denna punkt och förordar att tjänsten knyts till lantbrukshögskolan.

Utredningens förslag till ny växtskyddsorganisation
innebär att elva nya tjänster tillförs denna. Vidare föreslås en ökning i fråga
om omkostnader och medel för kemiska analyser. Till lantbruksstyrelsens förfogande
bör ställas medel för att bekosta brådskande undersökningar i samband med
inspektionsverksamheten. Ett genomförande av utredningens förslag beräknas
medföra ökade statsutgifter med ca 1 milj, kr, per år. Kostnader för
erforderliga byggnadsinvesteringar vid Ultuna och Alnarp har av byggnadsstyrelsen
preliminärt uppskattats till ca 12 milj. kr,, vartill kommer inredning och
utrustning för drygt 6 milj, kr.

Utredningens förslag i fråga om nya tjänster och övriga
resursförstärkningar bör prövas i anslutning till de årliga anslagsframställningarna.
Även i fråga om omfattningen av och kostnaderna för erforderliga

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:109 43

lokaler
samt inredning och utrustning avser jag att återkomma till Kungl, Maj:t,

Utredningen föreslår att
omorganisationen bör ske den 1 juli 1976, Jag tillstyrker i huvudsak detta
förslag. Jag anser dock att växtskyddsanstaltens kemiska avdelning bör föras
över till statens lantbrukskemiska laboratorium när lämpliga lokaler blivit
färdigställda där. Inspektionsavdelningen bör kunna föras över till
lantbruksstyrelsen redan under budgetåret 1975/76, Jag avser att senare föreslå
Kungl, Maj:t att bemyndiga mig att tillsätta en särskild organisationskommitté,
som skall svara för de närmare förberedelsearbetena för omorganisationen.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen

att
godkänna de av mig förordade riktiinjerna för den framtida organisationen av växtskyddsverksamheten.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740181

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Bet. 1976/77:UbU20 med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. jämte motioner s. 157 i texten
  2. Bet. 1976/77:JoU13 Med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1977/78 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 32 i texten
  3. Bet. 1975/76:JoU33 Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1976/77 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner s. 41 i texten
  4. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  5. Rskr. 1974:242 i texten

Visa alla 8