Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i kommnalskatteIagen (1928:370), m.m.

1974 · 26 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:117, Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring i kommnalskatteIagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 117 år 1974 Prop.
1974:117

Nr 117

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m.
m.; given den 29 mars 1974.

Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

CARL GUSTAF

G,
E, STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att maximigränserna för extra avdrag vid inkomstta.xeringen
höjs till 10 000 kr. Vidare föreslås ändrade bestämmelser i fråga om vite
enligt taxeringsförordningen (1956: 623) och förordningen (1941: 416) om
arvsskatt och gåvoskatt samt viss utvidgning av granskningsrätten vid
taxeringsrevision.

1 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 117

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
förordnas att 50 § 2 mom, kommunalskatielagen (1928: 370) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

50 §

2 m
o m.i För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt
grundavdrag. Den beskattningsbara inkofnsten skall angivas i helt hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret
hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild
framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall
avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning
medgivits.

Om skattskyldigs iiJcomst, efter avdrag av därå belöpande
skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omstän-

> Senaste lydelse 1973: 365.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret
hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt bambidrag, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild
framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av
jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt
skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande
skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omstän-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117

Nuvarande
lydelse

dighet
understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 8
000 kronor; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för
varje sådant barn ökas med högst 2 000 kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Föreslagen
lydelse

dighet
understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp
som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn
för varje sådant bam ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten
här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig,
vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall om
särskilda omständigheter icke föranleda annat anses ha haft nedsatt
skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskatteverket fastställer grunder för
beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

Vad
härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för
skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1975 års taxering.

2
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas
att 3 § förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid prövning av
skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den
beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt förordningen
(1947: 576) om statlig in-

It
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 117

Vid prövning av
skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den
beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt förordningen
(1947: 576) om statiig in-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

komstskatt för det år vartill skat- komstskatt för det år
vartill skat

ten hänför sig. Om den skattskyl- ten hänför sig. Om den skattskyl

dige erlagt sjömansskatt under be- dige erlagt sjömansskatt under be

skattningsåret, skall den beskatt- skattningsåret, skall den beskatt

ningsbara inkomsten ökas med ningsbara inkomsten ökas med den

den till sjömansskatt beskattnings- till sjömansskatt beskattningsbara

bara inkomsten. inkomsten och enligt 1 § 2 mom.

förordningen (1958: 295) om sjö

mansskatt skattepliktig dagpen

ning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent Spärrbeloppet
utgör 80 procent

av den del
av den skattskyldiges av den del av den skattskyldiges

enligt första stycket beskattnings- enligt första stycket beskattnings

bara inkomst som ej överstiger bara inkomst jämte dagpenning

200 000 kronor och 85 procent av som ej överstiger 200 000 kronor

överskjutande belopp, och 85 procent av överskjutande

belopp.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om skatt som påföres
på grund av 1975 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 56 § 1 och 2 mom,, 68, 72 a och
123 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

1 m o m,- För kontroll av att deklarations- och
uppgiftsskyldighet

enligt denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att

eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut

om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga

rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revi

sion ej må äga rum hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 §

första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som
bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet,
att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar
eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och
anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens,
protokoll och andra handlingar rörande verksamheten,

' Förordningen omtryckt 1971: 399,

2 Senaste lydelse 1972: 764.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det
löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos bok- Vid taxeringsrevision hos bok-

föringspliktig skattskyldig må även föringspliktig
skattskyldig må även

verkställas kassainventering och verkställas kassainventering och

granskning av varulager. granskning av varulager samt ma-

skiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.

2 m o m. Den som har att verkställa taxeringsrevision äger
rätt att genast taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos Vid taxeringsrevision är den, hos

vilken revisionen sker, pliktig att vilken revisionen
sker, pliktig att

lämna de upplysningar som erford- lämna de upplysningar som erford

ras för revisionens verkställande, ras för revisionens verkställande,

att lämna tillträde till de lokaler, att lämna tillträde till de lokaler,

som användas i vederbörandes som användas i vederbörandes

verksamhet, samt att lämna nödigt verksamhet, samt att lämna nödigt

biträde för granskning av hand- biträde för granskning av hand

lingar och varulager, lingar och varulager samt maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

68 §*

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd
och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola
införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statiig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom,
förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör
A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse
underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst dels beskattningsbar inkomst

enligt 2 § förordningen (1958: enligt 2 § förordningen
(1958:

295) om sjömansskatt samt det 295) om sjömansskatt och enligt

antal perioder om trettio dagar för 1 § 2 mom. nämnda förordning

vilka den skattskyldige uppburit skattepliktig dagpenning samt det

sådan inkomst under beskattnings- antal perioder om trettio dagar

året, för vilka den skattskyldige upp-

burit sådan inkomst under beskattningsåret,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och
beskattningsbar inkomst,

' Senaste lydelse 1972: 764, Senaste lydelse 1972:83.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag
enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272),

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande
skog, vara skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt
beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av
beskattningsåret och under detta år levt tillsanunans, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

1 förmögenhetslängden antecknas den till statlig
förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande
meddelas av Kungl. Maj:t.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller
annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

72 a §5

Har taxering för inkomst eller Har
taxering för inkomst eller

förmögenhet som beslutats av taxe- förmögenhet
som beslutats av taxe

ringsnämnd icke införts i taxe- ringsnämnd
icke införts i taxe

ringslängd inom föreskriven tid el- ringslängd
inom föreskriven tid

ler har sådan taxering införts för eller
har sådan taxering införts för

annan än den taxeringen avsett el- annan
än den taxeringen avsett el

ler eljest uppenbarligen införts fel- ler
eljest uppenbarligen införts fel

aktigt i taxeringslängd, må den aktigt i
taxeringslängd, må den

myndighet som ombesörjt längd- myndighet
som ombesörjt längd-

föringen besluta om rättelse av föringen
besluta om rättelse av

taxeringslängden i denna del. Har taxeringslängden
i denna del. Har

beskattningsbar inkomst enligt 2 § beskattningsbar
inkomst enligt 2 §

förordningen (1958: 295) om sjö- förordningen
(1958: 295) om sjö

mansskatt eller det antal perioder mansskatt
eller enligt 1 § 2 mom.

om trettio dagar för vilka skatt- nämnda
förordning skattepliktig

skyldig uppburit sådan inkomst dagpenning
eller det antal perio-

ändrats, skall myndigheten vidtaga der
om trettio dagar för vilka

härav betingad rättelse av läng- skattskyldig
uppburit sådan in-

den. komst ändrats, skall myndigheten

vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst
eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1)
uppenbar
felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2)
uppenbar
felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift
eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan
särskild utredning,

3)
uppenbar
felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

' Senaste lydelse 1972: 764.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra
avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller
motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom, andra stycket förordningen om statlig
inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom, nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda
förordning eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den
skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion
som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4)
uppenbar
felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt betecknats som B-inkomst,

5)
uppenbarligen
för lågt avdrag enhgt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag
enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges
inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster
helt eller delvis utgjorts av folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av
taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bÖr avgöra frågan,
besluta om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten
även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens
taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må
rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet
av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att
besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande
inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt
andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den
skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom
två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra
stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds
beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf
må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras
hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt
denna paragraf meddelas av Kungl, Maj:t,

123 §

Vite, som förelägges enligt den- Vite, som förelägges enligt den-

na förordning, må ej bestämmas na förordning, bestämmes
till

under etthundra kronor eller över belopp, som med hänsyn till den

femtusen kronor. skattskyldiges eller
uppgiftsskyldi-

ges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt
kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock lägst till femhundra
kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 8

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan
menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Bestämmelserna i 68 och 72 a §§ tillämpas första gången
vid 1975 års taxering.

4 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas att 67 § förordningen (1941: 416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

67 §

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom
vite tillhållas att fullgöra vad enligt denna förordning åligger honom, dock ej
såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo,
att med ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare
eller efterlevande make, som ej uppgivit boet, ävensom annan, som med boet
tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxe-ringsförordningeii (1956: 623)
skall tillämpas vid vitesföreläggande enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 19 kap. 6 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkringi skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 6 § Sjukförsäkringsavgift fastställes av
riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan
avgift beräknas för helt år

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela
kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften
skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga
för motsvarande ändamål förslär till bestridande av den allmänna
försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter
för läkemedel som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och
erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta
delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet.
Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete
det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om
inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör
inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om
karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst en- Vid beräkning av inkomst en-

ligt tredje stycket gälla bestäm- ligt tredje stycket
gälla bestäm

melserna i 3 kap, 2 § i tillämpliga melserna i 3 kap, 2 § i tillämpliga

delar. Hänsyn tages dock ej till delar. Hänsyn tages dock ej till

lön eller annan gottgörelse som lön eller annan gottgörelse som

utgör beskattningsbar inkomst en- utgör beskattningsbar inkomst en

ligt förordningen (1958: 295) om ligt förordningen (1958: 295) om

Sjömansskatt, sjömansskatt eller enligt 1
§ 2

mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett
belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 10

Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konung en i
statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande:
statministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i koininunalskattelagen
(1928: 370), m. m. och anför.

Inledning

Riksskatteverket
(RSV) har i skrivelse till finansdepartementet den 15 januari 1974 föreslagit
ändring i fråga om maximibeloppet för folkpensionärernas extra avdrag vid
inkomsttaxeringen.

Jag
avser att nu ta upp frågan om maximigränserna för extra avdrag. Jag ämnar också
ta upp en del andra frågor. Det gäller storleken av vite enligt
taxeringsförordningen (1956:623) och förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt, granskningsrätten vid taxeringsrevision samt vissa följdändringar i
anslutning till de av 1973 års höstriksdag beslutade ändringarna i
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

Extra
avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

Gällande
ordning

Vid
inkomsttaxeringen kan skattskyldig enhgt 50 § 2 mom, andra stycket
kommunalskattelagen (1928: 370), KL, få utöver gmndav-drag ett extra
avdrag, om hans skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt
till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra
närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt
barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Enligt
50 § 2 mom. fjärde stycket KL skall skattskyldig, vars inkomst till inte
obetydlig del utgjorts av folkpension, anses ha haft nedsatt skatteförmåga som
berättigar till extra avdrag, om särskilda omständigheter inte föranleder
annat. Om skattskyldig haft även annan inkomst än folkpension skall, enligt
anvisningarna till paragrafen, det extra avdraget jämkas med hänsyn till
omständigheterna och i enlighet med de grunder som RSV fastställer.

RSV
har med stöd av nyssnämnda bemyndigande utfärdar anvis-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 11

ningar
angående extra avdrag för folkpensionärer. Däri fastställda jämkningsgrunder
har gällt sedan 1972 års taxering och har utformats enligt de riktlinjer som
drogs upp i samband med 1970 års skattereform (prop. 1970: 70 s. 9396), De
innebär bl, a. att extra avdrag medges med så stort belopp att sidoinkomster
upp till 1 500 kr, för ensamstående och 2 000 kr. för makar tillsammans inte
beskattas. Vid högre sidoinkomster avtappas avdraget med 1/3 av
inkomstökningen.

Extra avdrag på grand av väsenthgen
nedsatt skatteförmåga kan medges med högst 6 000 kr, för varje skattskyldig
eller för makar och likställda med högst 6 000 kr, för dem gemensamt.

Maximibeloppet, 6 000 kr,,
har varit oförändrat sedan 1969 års taxering (prop, 1968: 144, BeU 1968: 65, rskr
1968: 364, SFS 1968: 718 och 719), Vid 19641968 års taxeringar var miximibeloppet
4 500 kr. Vid 19671971 års taxeringar gällde dock att maximibeloppet fick
överskridas i fråga om extra avdrag för folkpensionärer.

Extra avdrag kan vidare
enligt 50 § 2 mom. tredje stycket KL medges om skattskyldigs inkomst efter
avdrag för skatt på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad
arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet
understigit vad han kan anses ha behövt för underhåll för sig själv och för
make och oförsörjda barn (existensminimum). Avdraget är i dessa fall maximerat
till 8 000 kr, men avdraget får ökas med 2 000 kr. för varje oförsörjt barn.
Det åligger RSV att årligen fastställa normalbelopp för existensminimum.

Enligt
9 § 2 mom, förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt gäller KL:s bestämmelser
om extra avdrag även vid taxering till statlig inkomstskatt.

Departementschefen

Reglerna
om extra avdrag i 50 § KL innebär bl. a, att sådant avdrag kan medges dels om
den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen
nedsatt på grund av sjukdom, ålderdom eller liknande, dels i vissa fall om hans
inkomst efter avdrag för skatt understigit existensminimum. Högsta
avdragsbelopp är när det gäller fall av väsentiigen nedsatt skatteförmåga vid
sjukdom o, dyl, 6 000 kr. och i existensminimifallen 8 000 kr. med tillägg för
varje barn med högst 2 000 kr.

När det gäller extra
avdrag finns en särskild presumtionsregel beträffande folkpensionärer. Om
pensionärens inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension skall han,
om inte särskilda omständigheter föranleder till annat, anses ha haft sådan
nedsättning av skatteförmågan som berättigar till extra avdrag. Om han vid
sidan av folkpensionen haft annan inkomst av betydelse är han berättigad till
ett jämkat avdrag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 12

Uppgiften att fastställa de närmare grunderna för
beräkning av det extra avdraget för folkpensionärerna ankommer på RSV.

Genom grundavdraget på 4 500 kr. och det extra avdraget på
6 000 kr, kan pension och sidoinkomst upp till ett sammanlagt högsta belopp på
10 500 kr, bli fritt från skatt. För makar som båda har folkpension är
motsvarande belopp 15 000 kr. Möjligheten att inom dessa gränser ge utrymme för
obeskattad sidoinkomst beror alltså på storleken av de folkpensionsförmåner som
utgår under det aktuella beskattningsåret,

RSV har i sin skrivelse till finansdepartementet
framhållit att folkpensionsförmånerna under år 1974 kan väntas uppgå till
belopp som gör det nödvändigt att höja eller slopa maximigränsen om folkpensionärerna
skall kunna behålla sidoinkomster på 1 500 kr, resp, 2 000 kr, fria från skatt.
Verket förordar alternativet att slopa maximigränsen för extra avdrag i dessa
fall.

Av RSV:s skrivelse framgår att en höjning av övre gränsen
för folkpensionärernas extra avdrag är påkallad, RSV förordar att maximigränsen
slopas i dessa fall. Jag anser emellertid att utrymmet för ett ökat avdrag
lämpligen bör åstadkommas genom en höjning av maximibeloppet. Jag vill erinra
om att 1972 års skatteutredning enligt sina direktiv har att överväga reglerna
om extra avdrag. Den höjning som nu sker bör avvägas så att den kan beräknas
vara tillräcklig för tiden intill dess en ny översyn av reglerna aktualiseras i
samband med skatteutredningens kommande förslag. Från denna utgångspunkt
föreslår jag att maximibeloppet för folkpensionärernas extra avdrag bestäms
till 10 000 kr.

Det kan i särskilda fall vara motiverat att även avdrag
för nedsatt skatteförmäga vid sjukdom och liknande liksom extra avdrag vid existensminimum
kan medges med högre belopp än som f, n. är möjligt. Med hänsyn härtill och av
praktiska skäl föreslår jag att även högsta beloppen för dessa avdrag
bestämmes till 10 000 kr. Härigenom erhålls en enhetlig högsta gräns för extra
avdrag. När det gäller extra avdrag vid existensminimum bör tillägget för varje
barn räknas upp i motsvarande mån från 2 000 kr, till 2 500 kr.

Jag föreslår alltså att maximibeloppet för extra avdrag
bestäms generellt till 10 000 kr. Det särskilda tillägget för barn i existensminimifallen
föreslås höjt till 2 500 kr.

Mitt förslag i denna del föranleder ändring av 50 § 2 mom,
KL,

Taxeringsvite m. ni.

Gällande ordning

Enligt taxeringsförordningen (1956: 623), TF, har de
skattskyldiga en upplysningsplikt gentemot taxeringsmyndigheterna.
Uppgiftsplikten omfattar ytterst alla uppgifter som behövs för kontroll av egen
deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. En skyldighet finns
också

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 13

att lämna uppgifter till ledning för annans taxering.
Principen är den att det grundläggande taxeringsmaterialet, såsom
självdeklarationer och vissa kontrolluppgifter, skall lämnas utan anmaning.
Fullgörs inte denna uppgiftsskyldighet, eller behöver myndigheterna ytterligare
uppgifter, kan den uppgiftsskyldige anmanas att komma in med de uppgifter som
behövs,

1 anmaning som utfärdas av taxeringsnämnd eller faxeringsintendent
får vite föreläggas, utom såvitt avser anmaning att förete handlingar för
kontroll av deklaration (53 § TF), Den hos vilken taxeringsrevision äger ram
kan dock föreläggas att vid vite förete sådana handlingar (58 §),

Vite enligt TF får inte bestämmas under 100 kr, eller över
5 000 kr. Vite får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet och inte
heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten (123 §),

Om
uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av taxeringsintendent.
Visar det sig vid prövningen av sådan anmälan att ändamålet med vitet förfallit
får vitet inte utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det
anmälan inkomtnit skall dock ändamålet med vitet inte anses ha därigenom
förfallit. Skatterätten får i samband med utdömande av vite också pröva frågan
om och med vilket belopp vitet bort föreläggas (124 §), Vitesföreläggande får
däremot inte överklagas särskilt (125 §),

Har ett vite försuttits kan, i den mån det ursprungliga
föreläggandet inte återtas, nytt vite inte föreläggas förrän beslut om
utdömande av det försuttna vitet vunnit laga kraft (RÄ 1942 ref, 42),

Bestämmelserna
i TF om vite som sanktion vid uppgiftsskyidighet har sin motsvarighet i andra
författningar rörande skatt, tull eller annan allmän avgift, I huvudsak
överensstämmer vitesbestämmelserna i dessa författningar med TF:s regler, I
mervärdeskatteförordningen (1968: 430) och i kupongskatteförordningen (1970:
624) har intagits direkta hänvisningar till TF:s bestämmelser i 123125 §§ om
vite, I övriga författningar på det centrala skatte- och avgiftsområdet finns
självständiga bestämmelser av samma innehåll i fråga om vitets belopp och
principerna för dess utdömande som enligt TF, Det gäller t, ex, vite enligt
uppbördsförordningen (1953:272), förordningen (1959: 92) om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning, vägtrafikskatteförordningen (1973:601), tullagen
(1973:670) och förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m, m.

Enligt 67
§ förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) gäller att
beskattningsmyndigheten kan vid vite tillhålla skattskyldig eller annan att
fullgöra vad som enligt AGF åligger honom, dock inte såvitt avser erläggande av
fastställd skatt, FÖr arvsskattens del torde därvid i fråga om vite
bestämmelserna i rättegångsbalken tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 14

Enligt
9 kap, 8 § deima balk bestämmer rätten vite till belopp som med hänsyn till vederbörandes
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom
att iaktta det föreläggande som vitet avser. Vite får föreläggas upp till 5 000
kr,, dock att om vite utdömts, nytt vite kan föreläggas upp till 10 000 kr, I
praktiken torde motsvarande gälla också för gåvoskatten.

Förutom
vite finns på skatte- och avgiftsområdet andra sanktioner vid underlåtenhet att
fullgöra föreskriven uppgiftsskyldighet. Det gäller dels administrativa
påföljder i form av försenmgsavgift samt skatte- eller avgiftstillägg, dels
straffrättsliga påföljder enligt skattebrottslagen (1971: 69), SBL.
Ifrågavarande sanktioner gäller i princip för hela skatte- och avgiftsområdet.
Beträffande underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om inkomst och
förmögenhet gäller bl. a, följande.

Förseningsavgift
utgår vid underlåtenhet att lämna deklaration eller vid för sent avlämnad
deklaration. Förseningsavgiften utgår i regel med en procent av den högsta
beskattningsbara inkomsten, dock högst 300 kr. För aktiebolag gäller en fast
avgift om 500 kr. Om deklaration inte kommer in efter anmaning fördubblas
förseningsavgiften och är för aktiebolag således 1 000 kr. För andra
skattskyldiga är den i sådana fall lägst 100 kr. (116 c § TF).

Skattetillägg
påförs om den skattskyldige inte lämnar deklaration trots att han anmanats
därtill och taxeringar åsätts honom efter skönsmässiga grunder.
Skattetillägget utgår i sådana fall enligt huvudregeln med 50 % av den skatt
som utgår på grund av taxeringen. Skattetillägg av förevarande slag skall
undanröjas av skatterätten, om deklaration inkommer inom två månader efter det
den skattskyldige fått del av beslutet om tillägget, dock senast innan
skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen (116 a § TF).

Befrielse
från förseningsavgift och skattetillägg kan medges i vissa fall om
underlåtenheten är ursäktlig eller ringa (116 d § TF).

Den
som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp
underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom
föranleder att för lågt belopp påförs honom eller den han företräder döms för
skattebedrägeri till fängelse i högst två år. För grovt skattebedrägeri är
straffet lägst sex månader och högst sex år (2 § andra stycket och 4 § SBL).

I
120 § TF finns bestämmelser om straff för den som åsidosätter vissa
uppgiftsskyldigheter, som enligt TF skall fullgöras utan anmaning. Det rör sig
här om gärningstyper av två skilda slag, nämligen dels åsidosättande av
skyldighet att lämna uppgift till ledning för annans taxering
(kontrolluppgifter m. m,), dels försummelse att till deklaration foga visst
räkenskapsmaterial eller att eljest lämna uppgifter till ledning för e"en taxerin".
Förseelserna straffas med böter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 15

Departementschefen

Uppgiftsskyldighet
från medborgarnas sida är ett väsentligt inslag i vårt nuvarande
beskattningssystem. Att uppgiftsskyldigheten fullgörs är en nödvändig
förutsättning för att skattesystemet skall kunna verka på ett likformigt och
rättvist sätt. Skattemyndigheterna är därför beroende av att effektiva
sanktioner finns mot skattskyldiga som inte lämnar föreskriven medverkan i form
av deklarationer, kontrolluppgifter, osv. Syftet med sanktionssystemet är
självfallet att det skall verka för att korrekta uppgifter lämnas i rätt tid.
För detta ändamål är vitet i många fall ett lämpligt påtryckningsmedel.

Vite
som påtryckningsmedel när det gäller att få in uppgifter föreskrivs i
flertalet författningar på skatte- och avgiftsområdet. Såvitt gäller uppgifter
om inkomst och förmögenhet finns bestämmelser om vite i TF.

Beloppsgränserna
för vite enligt TF har varit oförändrade alltsedan nuvarande bestämmelsers
tillkomst år 1956. Erfarenheterna från det praktiska taxeringsarbetet visar att
nuvarande maximibelopp i många fall inte är tillräckligt för att
vitesinstitutet skall få avsedd effekt. Det bör därför övervägas om inte
beloppsgränserna bör höjas.

Som
framgår av den tidigare redogörelsen finns i vissa fall vid sidan av vitet
andra sanktioner vid bristfälligt fullgörande av uppgiftsskyldighet. Jag avser
främst de administrativa bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift.
Härtill kommer i vissa fall påföljder enligt SBL för den som med avsikt att
skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge
deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för
lågt belopp påförs honom eller den han företräder.

De
administrativa sanktionerna har i flertalet fall en tillfredsställande effekt.
Införandet av dessa sanktioner vid sidan av vitet har otvivelaktigt medfört
ett ökat tryck på de skattskyldiga att fullgöra sin deklarationsskyldighet.
Enligt upplysningar som lämnats av beskattnings-myndighetema har den nya
ordningen medfört att antalet deklarationsförsummelser minskat avsevärt.

I
en del fall kan dock de administrativa sanktionerna behöva kompletteras med
annan form av påtryckning. Det gäller främst i fråga om den stora mängd
aktiebolag, som kommit till under de senaste åren, och som ägs av bara en eller
ett fåtal personer. Dessa bolag underlåter alltjämt i många fall att avlämna
någon självdeklaration. I hela landet finns ca 100 000 aktiebolag, varav enbart
i Stockholms län ca 40 000 stycken. Det stora flertalet är fåmansägda. Enligt
uppgift från länsstyrelsen i Stockholms län uppgick antalet
deklarationsförsummelser för aktiebolag vid 1973 års taxering i länet till ca 5
600, motsvarande nära 13 % av hela antalet bolag i länet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:117 16

De bolag som underlåter att deklarera anmanas givetvis att
fullgöra sin deklarationsskyldighet. Ofta utlöses emellertid inte de
försändelser som innehåller anmaningen. Något särskilt delgivningsförfarande genom
post eller stämningsman hinns i regel inte med under den begränsade tid
taxeringsnämnden arbetar. Skönstaxering är då enda möjligheten. En
skönstaxering blir emellertid många gånger för låg eftersom underlag till ledning
för taxeringen i dessa fall vanligen inte kan fås på annat sätt än genom
deklaration. Skattetillägg kan inte heller komma i fråga eftersom anmaning att
deklarera inte kunnat delges. Det är därför särskilt angeläget att
taxeringsmyndigheterna i dessa fall även efter avslutat taxeringsarbete i
första instans förfogar över lämpliga påtryckningsmedel för att få in
deklarationer. Ett kännbart vite är i många fall den sanktion som här kan
väntas ge resultat. Det nu gällande högsta vitcsbeloppet 5 000 kr. har
emellertid visat sig vara för lågt för att ge åsyftat resultat. Mot bakgrunden
härav anser jag nödvändigt med en ändring av vitesbestämmelserna så att
beloppet kan sättas högre än f, n.

En möjlighet att bestämma vitet till högre belopp än som
nu kan ske är också påkallad i fråga om uppgiftsskyldigheten till ledning för
annans taxering. Det har visat sig i det praktiska taxeringsarbetet att
nuvarande maximibelopp 5 000 kr, inte alltid har tillräcklig effekt, t, ex, när
det gäller att få fram uppgift om vem som mottagit belopp som avdragits som
kostnad i den skattskyldiges deklaration.

Det nuvarande
högsta vitesbeloppet har som jag nämnt varit oförändrat sedan år 1956, Redan
en uppräkning med hänsyn till penningvärdets förändring sedan år 1956 skulle
motivera en kraftig höjning av vitesbeloppet. Enbart en sådan uppräkning är
emellertid enligt min mening inte tillräcklig. Det gäller här att komma till
rätta med fall där andra påtryckningsmedel inte har någon verkan och där det
kan antas att den uppgiftsskyldige deklarerar eller lämnar uppgift endast om
den ekonomiska sanktion han riskerar för sin underlåtenhet överstiger vad som
kan vinnas i undandragen skatt. Någon maximigräns för vite bör därför inte
bestämmas utan vitet bör få sättas till belopp som med hänsyn till den
skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna
i övrigt kan antagas förmå honom att fullgöra den åtgärd vitet avser.
Taxeringsmyndigheterna kan med denna utformning av vitesbestämmelsen alltid
sätta erforderlig kraft bakom en anmaning att deklarera eller fullgöra annan
uppgiftsskyldighet. Samtidigt bör den undre vitesgränsen, som f. n. motsvarar
det lägsta belopp som kan påföras i förseningsavgift, justeras uppåt. Ett
lämpligt minimibelopp är 500 kr.

Jag vill understryka att vitet i det enskilda fallet
självfallet inte får sättas så högt att det inte står i rimlig proportion till
det allmännas intresse av att den som får föreläggandet avger deklaration eller
fullgör annan prestation som man vill försöka framtvinga. Det får ankomma

s. 17 Kontrollera mot PDF

Frop.
1974:117 17

på RSV att utfärda anvisningar för att få till stånd enhetiiga
normer för åsättande av vite. Jag vill också erinra om att skatterätten vid utdömande
av vite får pröva frågan om och med vilket belopp vitet bort föreläggas. Häri
ligger också en garanti för att oskäliga viten inte tas ut.

En ändring
av vitesbeloppen i TF får verkan också beträffande andra skatter än inkomst-
och förmögenhetsskatt. Genom hänvisningar i mervärdeskatteförordningen
(1968:430) och kupongskatteförordningen (1970: 624) kommer reglema om vite
enligt TF att gälla även beträffande mervärdeskatt och kupongskatt. Som
framgått av min redogörelse för gällande rätt finns i flertalet andra
författningar på skatte- och avgiftsområdet självständiga bestämm.elser om
vite som sanktion för underlåten uppgiftsskyldighet. Beloppsgränserna för vitet
är i regel desamma som i TF, Även dessa vitesbestämmelser torde behöva ses
över. Det kan dock bortsett från viten enligt AGF inte ske i förevarande
sammanhang. Det får i stället ankomma på utredningen om säkerhetsåtgärder i
skatteprocessen att göra denna översyn. Utredningen är givetvis oförhindrad
att föreslå även de ändringar beträffande vite enligt TF sorn utredningen anser
påkallade,

Vitena enligt AGF bör emellertid tas upp redan i
förevarande sammanhang. Det har visat sig att de nuvarande bestämmelserna inte
fungerat tillfredsställande. Jag tänker främst på de fall där gåvotagare
vägrar att avge gåvodeklaration. Gåvoskatt kan enligt praxis inte tas ut med
mindre gåvodeklaration upprättats. Jag föreslår därför att den vitesbestämmelse
utan beloppsmaximum söm jag nyss förordat i fråga om TF även skall
tillämpas beträffande AGF. Förslaget avser inte i och för sig någon allmän
höjning av nivån för vitesbeloppen enligt AGF. Möjligheten att förelägga viten
till högre belopp än f. n. bör givetvis användas bara i de fall det är påkallat
med hänsyn till särskilda omständigheter. I övrigt bör hittillsvarande
bestämmelser om vite tillämpas, t. ex. beträffande utdömande av vite.

Jag föreslår alltså att vite enligt TF skall bestämmas
till belopp, dock minst 500 kr,, som med hänsyn till den skattskyldiges eller
uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan
antagas förmå honom att fullgöra det åliggande vitet avser. Denna
vitesbestämmelse avses även tillämpas beträffande AGF. Förslaget föranleder
ändring i 123 § TF och 67 § AGF.

Taxeringsrevision

Gällande ordning

Taxeringsrevision får äga rum hos envar för att
kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt TF fullgjorts
riktigt eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till
ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Taxeringsrevision får dock
ej göras hos

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 18

statligt
eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.

Vid
taxeringsrevision får granskning avse räkenskaper och anteckningar med därtill
hörande verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar
rörande verksamheten, I fråga om bokförings-pliktig skattskyldig får även göras
kassainventering och lagerinventering.

Taxeringsrevision
får också ske för kontroll av det löpande årets räkenskaper och handlingar (56
§ 1 mom, TF).

Den som verkställer
taxeringsrevision har rätt att genast få ta del av handlingar som skall
granskas. Den hos vilken revision sker är skyldig att lämna de upplysningar som
fordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som
används i verksamheten, samt lämna nödigt biträde för granskning av handlingar
och varulager (56 § 2 mom,).

Taxeringsrevision
skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten för den som
undergår revision.

Skattechefen får, när det
är påkallat, bestämma tid och plats för revisionen. Denna får verkställas hos
den vars verksamhet skall granskas.

Böcker och andra
handlingar som överlämnats för taxeringsrevision får inte vara tillgängliga för
annan än den som utför revisionen och biträden till honom samt den som har att
övervaka revisionen (56 § 3 mom.).

Den som verkställer
taxeringsrevision får ta del av handling av betydelse för revisionen även om
den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller uppgiftsskyldige. Vill denne
åberopa särskilda omständigheter som skäl för att inte utlämna handlingen får
länsskatterätten på ansökan besluta att handlingen skall undantas från
revisionen. Mot skatterättens beslut får talan inte föras (56 § 4 mom.).

Beslut
om taxeringsrevision meddelas av skattechefen. Denne får uppdra sådant beslut
åt bl, a, chefen för revisionsenheten (57 §).

Underlåter den hos vilken
taxeringsrevision sker att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar
får den som beslutat revisionen förelägga vite på högst 5 000 kr. (58 och 123 §§).

Departementschefen

De
skattskyldiga har som jag förat nämnt en vidsträckt upplysnings-skyldighet
gentemot taxeringsmyndigheterna. För kontroll av att uppgiftsskyldigheten
fullgörs eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till
ledning för taxeringsbeslut får taxeringsrevision äga rum hos envar
uppgiftsskyldig.

Som framgår av min
tidigare redogörelse omfattar granskningsrätten vid taxeringsrevision samtliga
handlingar som rör verksamheten i fråga. Hos den som är bokföringspliktig får
även kassa och varulager granskas, I det praktiska taxeringsarbetet har det
framstått som en brist att granskningsrätten hos bokföringspliktiga inte
gäller maskiner och andra för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 19

stadigvarande bruk avsedda inventarier. Bestämmelserna bör
därför kompletteras i detta hänseende. Det är enligt min mening viktigt att
myndigheterna genom taxeringsrevision kan skaffa sig en helhetsbild av den
skattepliktiga verksamheten. En inventariegranskning kan ha stor betydelse för
att få underlag för en riktig taxering. Jag förordar därför att
granskningsrätten i fråga om bokföringspliktiga skattskyldiga utvidgas til!
att omfatta även maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda maskiner.

Mitt förslag i denna fråga föranleder ändring i 56 § 1 och
2 mom, TF.

Arbetslöshetsersättning till sjömän, m. m.

Departementschefen

Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa utgör fr, o, m,
år 1974 skattepliktig inkomst. Enligt beslut av 1973 års höstriksdag (prop,
1973: 182, SkU 1973:67, rskr 1973:357, SFS 1973:1120 och 1121) skall sjömansskatt
erläggas för sådan ersättning (dagpenning) om mottagaren vid något tillfälle
under en tolvmånadersperiod före inträffad arbetslöshet har varit skyldig att
erlägga sjömansskatt för inkomst ombord. Sjömansskatt för
arbetslöshetsersättning utgår emellertid inte enligt eljest gällande tabeller
för sådan skatt utan enligt särskild tabell.

Denna ordning att ta ut sjömansskatt för
arbetslöshetsersättning efter annan grund än som gäller för inkomst ombord
innebär bl, a, att arbetslöshetsersättningen inte hänförts till beskattningsbar
inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Detta förhållande
kräver redaktionella ändringar i vissa författningar som hänvisar till nämnda
bestämmelse i sjömansskatteförordningen.

Den närmare innebörden av ändringarna torde framgå av den
föreslagna författningstexten, vartill jag hänvisar. Ändringarna gäller 68 §
andra stycket och 72 a § första stycket TF, 3 § förordningen (1970: 172) om
begränsning av skatt i vissa fall samt 19 kap. 6 § fjärde stycket lagen (1962:
381) om allmän försäkring. Förslaget i sistnämnda del läggs fram efter samråd
med chefen för socialdepartementet.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t
föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928: 370),

2,
förordning om
ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3,
lag om ändring
i taxeringsförordningen (1956: 623),

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:117 20

4. förordning
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

5, lag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Agneta Heide

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 740226

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar i 5 dokument.

  1. Bet. 1975:SkU8 Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga s. 4 i texten
  2. Rskr. 1974:258 i texten
  3. Bet. 1974:SoU21 Socialutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. jämte motioner s. 8 i texten
  4. Bet. 1974:SkU36 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:117 med förslag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. jämte motioner s. 1 · s. 10 · s. 16 · s. 18 i texten
  5. Prop. 1977/78:181 om ny taxeringsorganisation i första instans, m.m. s. 269 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Lavin, Offentligrättsligt vite. 1, 1978 s. 121 om s. 15 i texten