Kungl. Maj:ts proposition med förslag till aktiefondslag, m.m.
1974 · 269 sidor, varav 252 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 252 av 269 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:128, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till aktiefondslag, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 128 år 1974 Prop. 1974:128
Nr 128
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till aktiefondslag, m. m; given den 14 juni
1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och lagrådets
protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till
aktiefondslag och till vissa följdändringar i annan lagstiftning.
F. n. saknas i vårt land regler om aktiefonder. Den
föreslagna lagen syftar till att ge dem, som investerar medel i en aktiefond,
bättre rättsskydd än f. n. och att tUlförsäkra dem en sakkunnig förvaltning av
raed-len och en riskspridning genom ett välfördelat värdepappersinnehav.
Med aktiefond förstås enligt lagförslaget en
huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit
genom kapitaltUlskott från allmänheten och som ägs av dem som tillskjutit
kapital. Aktiefond är ej att betrakta som juridisk person.
Lagen föreslås reglera aktiefondsverksamhet som
utövas i Sverige. Endast svenskt aktiebolag som fått särskUt tillstånd
(fondbolag) får utöva sådan verksamhet. Fondbolag skaU stå under tillsyn av
bankinspektionen. För fondbolag gäller, om annat inte sägs i den föreslagna
aktiefondslagen, vad i allmänhet är föreskrivet ora aktiebolag. Fondbolags
aktiekapital skall vara minst 250 000 kr., ora värdet av den eller de
aktiefonder som bolaget förvaltar samraanlagt uppgår till högst 50 railj. kr.,
och minst 500 000 kr., om värdet är högre. Fondbolags styrelse skall bestå av
minst fem ledamöter. Av styrelseledamöterna utser fondandelsägarna eUer
inttessesamraanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal.
För
varje aktiefond skaU finnas fondbestänunelser, i vilka bl. a. skall
I
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop.1974:128 2
anges
de allmänna riktiinjema för placering av fondmedlen. Fondbestämmelser skall
fastställas av bankinspektionen.
Vid förvaltningen av aktiefond skall fondbolaget
handla uteslutande i fondandelsägamas gemensamma intresse. I styrelsens beslut
rörande rösträtt för aktier i fonden deltar endast
fondandelsägarrepresentanterna. Fondbolag får inte utan bankinspektionens
tillstånd ta upp lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som
ingår i aktiefond. Fondegendomen föresläs vara utmämingsfri. I syfte att
åstadkomma tillfredsställande riskspridning föreslås att värdepapper med samma
utfärdare får ingå i en fond till högst tio procent av fondvärdet, om inte bankinspektionen
medger undantag härifrån. Vidare föreslås att högst fem procent av röstvärdet
för aktierna i ett och samma aktiebolag får ingå i en aktiefond.
Egendomen i en aktiefond skall alltid förvaras hos
bank (förvarings-bank), som skall vara svensk affärsbank, sparbank eller
kreditkassa inom jordbmkskasserörelsen.
Fondbolag får enligt förslaget välja mellan att
utge fondandelsbevis eller föra register över fondandelsinnehavet. Om
fondandelsägare begär inlösen av fondandel, skall inlösen som regel ske
omedelbart. I lagförslaget finns föreskrifter om redovisning av aktiefond, om
upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet samt om tillsyn. Förslaget
innehåller också skadestånds- och straffbestämraelser.
Lagen föresläs träda i kraft den 1 januari 1975.
För aktiefondsföretag som driver verksamhet vid aktiefondslagens
ikraftträdande föreslås en övergångstid av två år.
Prop. 1974:128
1
Förslag till Aktiefondslag
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag förstås med
1.
aktiefond, en huvudsakligen av
aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom
kapitaltUlskott från allmänheten och som äges av dem som tUlskjutit kapital,
2.
aktiefondsverksamhet, sådan
förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden som
bedrives av fondbolag,
3.
fondbolag, aktiebolag som fått
tUlstånd att utöva aktiefondsverksamhet,
4.
förvaringsbank, bank som
förvarar tUlgängama i aktiefond samt mottager inbetalningar och orabesörjer
utbetalningar sora avser fonden.
Lagen (1904: 48 s. 1) ora saraäganderätt är icke
tUlämplig på delägarskap i aktiefond.
2
§ Aktiefondsverksamhet får ej
utövas här i riket av annan än svenskt fondbolag.
3
§ Verksamhet, varigenom
allmänheten erbjudes att deltaga i förvärv av värdepapper för deltagamas
gemensamma räkning och som ej är aktiefondsverksamhet, får utövas endast av
aktiebolag eller ekonomisk förening och endast ora erbjudandet avser rätt att
teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan medge undantag från första stycket, om särskilda skäl föreligger.
Fondbolag
4 §
För fondbolag gäUer, om annat ej följer av denna lag, vad om
aktiebolag i allmänhet är föreskrivet.
I fondbolags bolagsordning skall intagas förbehåll
enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkrungar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.
5
§ Fondbolag står under tUlsyn
av bankinspektionen.
6
§ Fondbolags aktiekapital skall
vara minst 250 000 kronor, om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget
förvaltar sammanlagt uppgår tiU högst 50 mUjoner kronor, och minst 500 000
kronor, om värdet är högre.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
kan, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från första stycket.
Prop. 1974:128 4
Aktiekapitalet skall vara tUl fullo inbetalt innan
fondbolaget börjar aktiefondsverksamhet.
Fondbolag är befriat frän skyldighet att avsätta
vinstmedel enligt 72 § 1 mom. första stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag.
7 §
Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter.
Äv styrelseledamötema utser fondandelsägarna eller
intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter.
Kan ledamot ej utses på detta sätt, utses ledamoten av länsstyrelsen i det län
där fondbolagets styrelse har sitt säte. För ledamot, som avses i detta stycke,
skall suppleant utses.
Vad i denna lag sägs ora styrelseledamot äger
motsvarande tUlämpning på styrelsesuppleant.
8 §
Den som i fondbolag är
1.
styrelseledamot,
2.
verkställande eller vice
verkställande direktör,
3.
revisor eller
revisorssuppleant,
4.
chef för bolagets bokföring
eller medelsförvaltning, eller
5.
innehavare av annan ledande
befattning
får
ej förvärva värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar eller sälja
värdepapper tUl sådan fond.
Styrelsen eller verkställande du-ektören skall
skriftiigen meddela den som innehar befattning som avses i första stycket 4
eUer 5 att denne omfattas av förbudet i första stycket.
Bestämmelsema i första stycket gäller även make tUl
sådan person eller omyndigt barn som stär under hans vårdnad. Har nägon i denna
paragraf nämnd person eller flera av dem tUlsammans sådan väsentlig ekonomisk
gemenskap med annan juridisk person än fondbolaget som grundas på andelsrätt
eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, gäller första stycket även den
juridiska personen, om befattningshavare som avses i första stycket har
väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet.
Styrelseledamot som avses i 7 § andra stycket får
ej äga aktier i fondbolaget eller vara anställd hos detta eUer hos
förvaringsbank för aktiefond som bolaget förvaltar. Han får ej heller vara
styrelseledamot i annat fondbolag eller i sådan förvaringsbank.
Aktiefond
9 §
Aktiefond består av de värdepapper och medel som tUlföres fon
den, avkastning av sådan egendom samt ur denna härflytande rättig
heter.
Aktiefond skall ha beteckning varigenom den
tydligt kan skUjas från andra aktiefonder.
10 §
Aktiefond kan ej förvärva rättigheter eUer ikläda sig skyldigheter,
ej heller söka, kära eUer svara inför domstol eller annan myndighet.
11 § Egendom som ingår i aktiefond får ej tagas i
mät.
Fondandelsägare svarar ej för förpliktelse som avser fonden.
Prop. 1974: 128 5
12 §
För aktiefond skall finnas fondbestämmelser, vilka upprättas
av det fondbolag som skall förvalta fonden.
Fondbestämmelserna
skall ange
1.
aktiefonden, fondbolaget och
förvaringsbanken,
2.
antalet eller lägsta och högsta
antalet ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för
vilken tid de utses,
3.
de allmäima riktiinjema för
placering av fondmedlen med angivande av humvida och i vilken omfattning
fonden skall bestå av utländska värdepapper,
4.
föreskrifter om fondandelsbevis
eller, om sådana bevis ej utfärdas, om register över innehav av fondandelar,
5.
huruvida utdelning till
fondandelsägarna skall ske och, om utdelning skaU ske, grunderna och sättet
för denna,
6.
grunderna för beräkning av
fondandelsvärdet,
7.
de högsta tillägg tUl eller
avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings-
eller inlösningspris för fondandel,
8.
grunderna för den ersättning
fondbolaget ocb förvaringsbanken får ta ut ur fonden för sin befattning med
denna,
9.
var och hur försäljning och
inlösen av fondandelar skall ske,
10.
räkenskapsår för fondbolaget
och fonden,
11.
när och var offentiiggörande
skall ske av försäljnings- och inlösningspris för fondandel samt av
kvartalsredogörelser för fonden och årsberättelser för fondbolaget och fonden.
13 §
Bankinspektionen faststäUer fondbestämraelser för aktiefond.
Strider bestämmelserna mot lag eller annan författning eller är de
oskäliga för fondandelsägarna, skall fastsiällelse vägras.
Beslutar fondbolag om ändring av fondbestämmelse,
skall beslutet underställas bankinspektionen. Är ändring befogad och är den
föreslagna bestämraelsen skälig för fondandelsägarna, skall inspektionen
godkänna beslutet. Bestäramelsen i dess nya lydelse får ej tUlämpas förrän tre
månader förflutit från dagen för godkännande av beslutet, om inspektionen ej
medger kortare tidsfrist. Beslutet skall offentliggöras av fondbolaget på sätt
inspektionen bestämmer.
Fondbolags
verksamhet
14 §
Fondbolag får ej utöva annan verksamhet än akliefondsverksam
het. Bolaget får dock efter särskUt tUlstånd utöva verksamhet som äger
samband med aktiefondsverksamheten.
Flera fondbolag får ej samtidigt utöva
aktiefondsverksamhet bettäffande samma fond.
15 §
Bankinspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksam
het och verksamhet sora äger samband därmed.
Tillstånd
att utöva aktiefondsverksamhet får meddelas endast om
1.
aktiebolaget registrerats,
2.
fondbestämraelser fastställts
för den eller de aktiefonder som bolaget avser att förvalta,
3.
bolaget ar lämpligt att utöva
verksamheten.
TUlstånd enligt andra stycket meddelas särskUt
bettäffande varje aktiefond.
Prop. 1974:128 6
16 §
Bankinspektionen kan återkalla tillstånd som meddelats enligt
15 § första stycket, om
1.
fondbolaget förlorat över en
tredjedel av aktiekapitalet och bristen ej blivit fylld inom tre månader efter
det den blev känd, eller
2.
fondbolaget genom överträdelse
av denna lag eUer uppenbart åsidosättande av fondandelsägares intresse eller
pä annat sätt visat sig olämpligt att utöva verksamheten.
17 §
Fondbolag företräder fondandelsägama i frågor som rör aktie
fonden.
Vid förvaltning av aktiefond skall fondbolaget
handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.
Vid förvaltningen beslutar fondbolaget över den
egendom som ingår i fonden saml utövar de rättigheter som härflyter ur
egendomen. I styrelsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltager
endast de i 7 § andra stycket avsedda ledamötema. Beslut i fråga om utövande av
rösträtten skall fattas för varje särskilt fall. Skall rösträtt utövas, skall i
beslutet anges noggranna anvisningar för röstningen.
Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn
och skall därvid ange fondens beteckning.
18
§ Fondbolag får ej omhänderha
egendom som ingår i aktiefond. Medel, som inflyter vid försäljningen av
fondandelar, får dock mottagas av bolaget men skall utan dröjsmål överföras
till förvaringsbanken.
19
§ Medel som tillföres aktiefond
skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av
likvida medel icke föreligger.
Fondbolag får till aktiefond förvärva endast
följande slag av värdepapper, nämligen
1.
svenska aktier, obligationer
och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista
utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,
2.
utiändska aktier, obligationer
och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelsema
och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eUer eljest
under betryggande förhåUanden,
3.
aktier, obligationer och andra
värdepapper som utbjudes tiU försäljning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finnes för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer
att inregistreras vid fondbörs eller noteras på Usta utgiven av sammanslutning
av svenska fondkommissionärer,
4.
bevis om rätt att teckna eller
erhåUa aktier eller andra värdepapper som avses i 13,
5.
skattkammarväxlar.
Har värdepapper som förvärvats enUgt andra stycket
3 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de
a\7ttras så snart det lämpligen kan ske.
Fondbolag får ej tUl aktiefond förvärva aktier i
bolaget eller fondandel i fonden.
Prop. 1974:128 7
20
§ Fondbolag får ej till
aktiefond förvärva värdepapper över det vid tillfället gällande marknadsvärdet
eller från aktiefond avyttra värdepapper under sådant värde, ora ej särskUda
skäl föreligger.
21
§ Fondbolag skall tillse att
aktiefond får en med hänsyn tiU intresset a\- riskspridning lämplig sammansättning
av värdepapper.
Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag
förvärva värdepapper med samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de
värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet komraer att
översliga tio procent av fondens värde. Föreligger särskUda skäl, kan bankinspektionen
raedge att procenttalet överskrides.
Utan hinder av andra stycket får vid eraission
aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast
elt år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tUlfälle under
ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som avses i andra stycket. Om
särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.
22
§ I aktiefond fär ej ingå mer
än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Om
ett fondbolag förvaltar flera fonder, gäller vad nu sagts det saramanlagda
aktieinnehavet i fonderna.
23
§ Fondbolag får besluta om
utbetalning av medel som ingår i aktiefond endast för
1.
förvärv av värdepapper tiU
fonden,
2.
utdelning tUl fondandelsägama,
3.
inlösen av fondandelar,
4.
fondbolagets kostnader för
försäljning och inlösen av fondandelar samt ersättning för bolagets förvaltning
av fonden,
5.
skatter, avgifter eller andra
förpliktelser som avser fonden.
24 §
Fondbolag får ej utan bankinspektionens tillstånd upptaga lån i
aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond.
Bankinspektionen kan, ora särskilda skäl
föreligger, medge att lån får upptagas eUer att pantsättning får ske för viss
tid, högst ett år, och intill visst belopp, högst tjugo procent av värdet av
den egendom som ingår i fonden. Inspektionen kan medge förlängning av näranda
tid.
25 §
För sin förvaltning av aktiefond har fondbolag rätt till ersätt
ning ur fonden enligt gmnder sora anges i fondbestämmelsema.
Förvaringsbank
26 §
För aktiefond skall finnas en förvaringsbank. Banken utses av det fondbolag som
förvaltar fonden. Om särskUda skäl föreUgger, kan bankinspektionen medge att
flera förvaringsbanker utses för samma fond.
För\aringsbank skall vara svenskt bankaktiebolag
eller svensk sparbank eller kreditkassa inom jordbmkskasserörelsen.
Prop. 1974:128 8
27 §
Värdepapper som ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar
hos förvaringsbank. Banken skall omedelbart på räkning sätta in me
del som inflyter i aktiefondsverksamheten.
Ingår utländska värdepapper i fonden, får
förvaringsbank låta lämpligt utländskt förvaringsinstitut omhänderha dem.
Anmälan därom skall göras till bankinspektionen.
28
§ Förvaringsbank omhänderhar
utfärdade men icke försålda fondandelsbevis samt bevis som inlösts eller
utbytts men ej makulerats. Inlösta eller utbytta bevis skall makuleras, om de
ej skall ges ut på nytt.
29
§ Förvaringsbank får betala ut
medel från räkning, som avses i 27 § första stycket, endast om fondbolaget
beslutat del och om utbetalningen avser ändamål som anges i 23 §.
Har fondbolag beslutat om utbetalning och vägrar
förvaringsbanken att verkställa den, skall bolaget underställa frägan
bankinspektionens prövning.
Utan hinder av första stycket fär förvaringsbank
för sitt omhänder-havande av aktiefond tillgodogöra sig ersättning ur fonden
enligt de gmnder som anges i fondbestämraelserna.
Fondandel
och fondandeisbevis m. m.
30 §
Andelama i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika
rätt till den egendom som ingår i fonden.
Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat
med antalet utelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från
tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder,
om sådana skall beaktas enligt fondbestämmelsema. Värdepapper som ingår i
fonden värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Det åligger fondbolag
att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.
I
den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelsema får
1.
vid försäljning av fondandel
tillägg tiU värdet av andelen göras med försäljningskostaader och kostnader vid
inköp av värdepapper till fonden,
2.
vid inlösen av fondandel avdrag
från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för
försäljning av värdepapper från fonden.
31
§ Fondbolag skall utfärda
fondandelsbevis tUl varje fondandelsägare eller föra register över innehav av
andelar i fonden.
32
§ Fondandelsbevis skall
ställas till innehavaren eller till viss man eller order och ange
1.
aktiefondens beteckning,
fondbolaget och förvaringsbanken,
2.
nummer eller annan beteckning
för fondandelsbeviset,
3.
det antal fondandelar som
beviset avser,
4.
hur inlösen av fondandel skall
ske samt vad som bör iakttagas vid överlåtelse och pantsättning av fondandel,
5.
i förekommande fall, innehållet
i sådan föreskrift i fondbestämmelsema som avses i 33 § tredje stycket,
Prop. 1974:128 9
6. var fondbestämmelser, kvartalsredogörelser och
årsberättelser för fonden kan erhållas.
Fondandelsbevis skall undertecknas av fondbolaget
eller pä dess vägnar av annan enligt bolagets uppdrag. Namnteckning äv
styrelseledamot eller firmatecknare får återges genom tiyckning eller på
liknande sätt.
33 §
I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna
lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936: 81) om skuldebrev föreskrives
om löpande skuldebrev.
Om uldelningskuponger till fondandelsbevis finns
bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger
och innehåller fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets
register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondandel är
behörig att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning
till denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu
sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedora ora att utdelningen kom i
orätta händer eller åsidosatt den aklsamhet som efter omständigheterna skäligen
bort iakttagas eller om mottagaren var i konkurs eller omyndig.
34 §
Fondbolag, som är skyldigt att föra register enligt 31 §, skall
lämna fondandelsägare skriftlig bekräftelse på att hans fondandelsinne
hav registrerats särat upplysningar i de hänseenden som anges i 32 §
första stycket 1, 4 och 6.
På uppdrag av fondbolag och efter bankinspektionens
medgivande får annan än bolaget föra register enligt 31 § och fullgöra
uppgifter som har samband därmed.
Föres register med hjälp av automatisk
databehandling gäller dessutom datalagen (1973: 289).
35 §
Begär fondandelsägare inlösen av fondandel, skall inlösen ske
omedelbart raed raedel ur aktiefonden, såvida annat ej följer av andra
stycket. Om förvaringsbank förvaltar fonden, gäller dock 40 § första
stycket.
Behöver medel för inlösen anskaffas genom
försäljning av värdepapper, skall försäljningen ske så snart sora raöjligt och
senast fera börsdagar efter det inlösen begärdes hos fondbolaget. Inlösen
skall ske sä snart försäljningslikvid influtit. Kan det antagas att inlösen
skuUe väsentligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får bolaget
efter anmälan till bankinspektionen överskrida femdagarsfristen.
Inlösen skall ske enligt det på inlösningsdagen
gällande fondandelsvärdet raed avdrag för koslnader enligt 30 § tredje stycket
2. Begäran om inlösen får återkallas endast om fondbolaget medger det.
Redovisning
36 §
Fondbolag skall för varje kalenderkvartal senast en månad efter
utgången av kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget
förvaltar. Redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentiig betydelse
för fondverksamheten samt för viss dag under redovisningsperioden ut
visa
1.
antal och slag av värdepapper,
2.
värdet av de olika slagen av
värdepapper,
Prop. 1974:128 10
3.
medel som innestår på
bankräkning,
4.
skulder som avser fonden,
5.
antalet utelöpande fondandelar,
6.
värdet vid inlösen av en
fondandel efter avdrag för kostnader enligt 30 § tredje stycket 2.
37 §
För varje räkenskapsår skall fondbolag senast tvä månader efter
räkenskapsårets utgång avge årsberättelse för aktiefond som bolaget
förvaltar. I berättelsen skall anges
1,
uppgifter som skaU lämnas i
kvartalsredogörelse,
2,
den under året uppkomna
avkasmingen av fondegendomen,
3,
under året uppkomna kostaader
som avser fonden,
4,
utdelning under året på
fondandelarna,
5,
övriga förhållanden av
betydelse för bedömande av fondens stäUning.
Vid årsberättelse skall fogas de fondbestämraelser
som gäller för fonden.
38 §
Årsberättelse får ersätta kvartalsredogörelse som skulle ha avgetts
samtidigt eller inom två månader före årsberättelsen.
Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall så
snart det kan ske hållas tillgängliga hos fondbolaget samt pä de platser i
övrigt som anges i fondbestämmelserna.
Upphörande
och överlåtelse av aktiefondsverksamhet
39 §
Återkallar bankinspektionen tillstånd för fondbolag att utöva ak
tiefondsverksamhet eller träder bolaget i likvidation på gmnd av före
skrift i lag eller försättes bolaget i konkurs, skaU bolagets fondförvalt
ning omedelbart övertagas av förvaringsbank.
Efter medgivande av bankinspektionen får fondbolag
överlåta aktiefondsverksamhet till annat fondbolag. VUl fondbolag eljest
upphöra med aktiefondsverksamhet och föreligger ej fall som avses i första stycket,
skall fondförvaltningen övertagas av förvaringsbank vid den tidpunkt
verksamheten upphör.
I fall som avses i andra stycket får fondbolag ej
upphöra med aktiefondsverksamheten tidigare än tte månader efter det att de
ändrade förhållandena kungjorts enligt 41 §.
Fondbolag får besluta att träda i Ukvidation i
annat fall än som avses i första stycket först sedan bolagets
aktiefondsverksamhet upphört.
40 §
Under den tid förvaringsbank förvaltar aktiefond får fond
andelar ej säljas eller inlösas.
Sedan förvaringsbanken övertagit fondförvaltningen
skall banken överlåta denna till annat fondbolag eller upplösa fonden.
Förvaltaingen får överlåtas till annat fondbolag först efter bankinspektionens
medgivande.
Skall aktiefond upplösas, åligger det
förvaringsbanken att, så snart det lämpligen kan ske, sälja de värdepapper som
ingår i fonden. Influtna medel skaU tillföras räkning sora anges i 27 § första
stycket. Sedan försäljningen slutförts och skulder som avser fonden betalats
eller medel avsatts därtill, skall banken utskifta de behåUna tUlgångarna tiU
fondandelsägama.
Prop. 1974:128 11
41 §
Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall över
låtas eller om att förvaltningen av aktiefond övergår tiU förvarmgsbank
skall införas i aUmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bo
lagets styrelse har sitt säte samt hållas tillgänglig hos bolaget och på
förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets för
sorg i fall, som avses i 39 § andra stycket och annars genom förvarings
bankens försorg.
Övergår förvaltningen av aktiefond tUl
förvaringsbank, skall i kungörelsen erimas ora innehållet i 40 § första och
andra styckena.
I fall som avses i 39 § andra stycket skaU i
kungörelsen anges den tidpunkt då fondbolagets aktiefondsverksamhet upphör.
42
§ Kar förvaringsbank träffat
överenskommelse om överlåtelse av förvaltning av aktiefond tUl annat fondbolag
eller beslutat att upplösa fonden, skall banken oraedelbart utfärda kungörelse
därora i den ordning som sägs i 41 § första stycket. Om fonden skall upplösas,
skall i kungörelsen erinras om innehåUet i 40 § ttedje stycket.
Förvaringsbanken skall i samma ordning kungöra när och på vilket sätt utskiftat
belopp hålles tillgängligt för lyftning.
43
§ Har fondandelsägare ej inom
fem år efter det att medel, som utskiftats enligt 40 § tredje stycket, först
blivit tillgängliga för lyftning anmält sig för att lyfta vad han erhåUit vid
skiftet, har han förlorat sin rätt därtill. Sådana medel samt restbelopp, som
vid skiftet ej kunnat fördelas på samtiiga fondandelsägare, tillfaller allmänna
arvsfonden.
44
§ Har förvaltning av aktiefond
övertagits av ny förvaltare, skall denne med anUtande av fondmedlen fullgöra de
förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare ådragit sig under
iakttagande av denna lag. Bettäffande förvaltningen i övrigt skall den nye
förvaltaren anses ha trätt i den förutvarandes ställe. Motsvarande gäUer vid
överlåtelse av aktiefondsverksamhet.
Fön'aringsbank
får icke utöva rösträtt för aktier i fonden.
45 §
Förvaringsbank har rätt tiU ersättning ur aktiefond för sin förvalt
ning enligt 39, 40 och 42 §§. Ersättningens belopp skaU godkännas av
bankinspektionen.
Tillsyn
46 §
Vid utövande av tiUsyn över fondbolag skall bankinspektionen med uppmärksamhet
följa bolagets verksarahet, i den mån det behövs för kännedom om de förhåUanden
som kan inverka på säkerheten för bolaget och aktiefond, som bolaget
förvaltar, eUer eljest är av betydelse för en sund utveckling av
aktiefondsverksamheten. Bankinspektionen fär kaUa till samraanträde med
bolagets styrelse och, om styrelsen ej efterkommit begäran av inspektionen om
utfärdande av kaUelse till extra bolagsstämma, tiU sådan stämma. Företrädare
för inspektionen får närvara vid bolagsstämma eUer styrelsesammanträde som
inspektionen utlyst och deltaga i överläggningarna.
Vid meddelande av föreskrift eUer förbud i saraband
raed tiUsynen kan bankinspektionen förelägga vite.
Bankinspektionen
skall för fondbolag förordna en revisor att raed
Prop. 1974: 128 12
övriga
revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkstäUande direktörens
förvaltnmg särat bolagets räkenskaper. Inspektionen äger när sora helst
återkalla sådant förordnande och i stäUet utse ny revisor. Närmare föreskrifter
för tillsynen meddelas av regeringen.
47
§ Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tUlsynsverksamhet skall
fondbolag årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och
om dess fastställande och eriäggande meddelas av regeringen.
Det åligger fondbolag dessutora att tUl revisor,
sora förordnals enligl 46 § tredje stycket, utge ersättning raed belopp sora
bankinspektionen bestämmer.
Besvär
48
§ Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos regeringen
genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse.
Skadestånd
49
§ Har skada uppkommit för fondandelsägare genom att fondbolag överträtt
denna lag eller fondbestämmelse, skall bolaget ersätta skadan. Vad i första
stycket sägs om fondbolag äger motsvarande tillämpning på förvaringsbank.
Straffbestämmelser
50 §
TiU böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtii
gen eller av oaktsamhet
1.
här i riket utövar
aktiefondsverksamhet eller verksamhet som avses i 3 § första stycket eller 14 §
första stycket utan att vara berättigad därtiU,
2.
bryter mot 8 § första, ttedje
eller fjärde stycket, eUer
3.
meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse enligt 36 § eUer årsberättelse
enligt 37 § eller i handling som ingivits eUer upplysning som lämnats tiU
bankinspektionen, om gämingen ej är belagd med straff i brottsbalken.
I
ringa fall dömes ej tiU ansvar.
51 §
Den som ej efterkommit vitesföreläggande som meddelats enhgt
46 § andra stycket får ej dömas tiU ansvar för gäming som omfattas av
föreläggandet.
Ikraftträdandebestämmelser
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Den som vid ikraftträdandet av
denna lag utövar verksamhet sora kräver tillstånd enligt lagen får utan hinder
av lagens bestämraelser fortsätta verksamheten tUl utgången av år 1976 och
skall från och med
Prop. 1974:128 13
ikraftträdandet
stå under tiUsyn av bankinspektionen. Bestämmelsema i 4648 §§ gäller därvid i
tiUämpliga delar.
3.
Skall verksamhet sora avses i 2
övergå till fondbolag, äger lagen motsvarande tillämpning. Har sådant
övertagande skett, får andelsbevis, som utgivits av den sora tidigare förvaltat
fonden, behållas utan hinder av att bevisen ej uppfyUer föreskrifterna i 32 §.
Bevisen gäller därvid sora fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis
ställda till viss man, skall de anses vara ställda tUl viss man eller order.
4.
Har den sora vid lagens
ikraftträdande utövar verksamhet enligt 2 ej senast vid utgången av år 1976
överlåtit verksamheten tUl fondbolag eller ansökt om tUlstånd enligt denna
lag, skall verksamhelen upphöra och förvaltaingen av fondegendomen övergå tiU
bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid gäller i tiUämpliga delar vad i
lagen föreskrives om förvaringsbanks övertagande av fondförvaltning. Har ansökan
ora tiUstånd ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten därefter utövas
utan tillstånd tiU dess ansökningen slutiigt prövats.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m.
Härigenom förordnas att 2 och 18 §§ lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra. m.
skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 §2 Svenskt handelsbolag, vari finnes bolagsraan
för vUken de i denna lag föreskrivna inskränkningama i rätten att förvärva fast
egendom gälla, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas tUl innehavaren,
eller svensk ekonomisk förening må ej här i riket förvärva fast egendom, inmuta
mineralfyndighet, förvärva eUer bearbeta inmutad mineralfyndighet eUer idka
gruvdrift, utan att Konungen för särskilt fall givit bolaget eller föreningen
tUlstånd därtill.
Samma lag vare i fråga om Samma
lag vare i fråga om
svenskt aktiebolag vars aktiebrev svenskt aktiebolag vars aktiebrev
skola vara stäUda tUl viss man, skola vara ställda till viss man,
om icke i bolagsordningen inta- om icke i bolagsordningen inta
gits förbehåll som nedan sägs. Ge- gits förbehåll som nedan sägs. Ge
nom sådant förbehåU skall, där nom sådant förbehåll skall, där
det ej innefattar strängare före- det ej innefattar strängare före
skrifter, bestämraas att allenast skrifter, bestämmas att allenast
viss del, vid varje tid nundre än viss del, vid varje tid mindre än
en femtedel, av bolagets aktier el- en femtedel, av bolagets aktier el
ler, ora aktier med olika röstvärde ler, ora aktier raed olika röstvärde
finnas, allenast sä raänga aktier, finnas, allenast så raånga aktier,
att de vid varje tid motsvara viss att de vid varje tid motsvara viss
>
Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 307. ' Senaste lydelse 1973: 307.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
del,
mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för
dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för
bolagets samlliga aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av
utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari
finnes utiändsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag
vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i
vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hinder
av förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening som
avses i 18 §.
Föreslagen lydelse
del,
mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för
dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för
bolagets samtiiga aktier, raå genom teckning eller överlåtelse förvärvas av
utiändsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari
finnes utiändsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag
vars aktiebrev må StäUas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i
vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hinder
av förbehållet aktier må förvärvas till aktiefond enligt aktic-fondslagen
(1974:000) eller av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar
förbehåll, varom i andra stycket är stadgat, må ej vidtagas utan raedgivande av
Konungen eller rayndighet sora Konungen bestämmer. Sådant medgivande skall ej
lämnas om det sttider mot väsentligt aUmänt inttesse att bolagets aktier
förvärvas av rättssubjekt för vUket de i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva fast egendom gälla.
18 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
De
i denna lag föreskrivna inskränkningama i rätten att förvärva fast egendom,
rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gmvlägenhet skola
ej till-lämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente eUer fusion enligt
174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.
De
i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätlen att förvärva fast egendom,
rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndighet eller gmvlägenhet skola
ej till-lämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt
174 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ej
hinder för förvärv av fondandel enligt aktiefondslagen (1974: 000).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten
för bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av
rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka gmvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag
skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillärapas i
avseende å
a) bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank,
centtalkassa för jordbmks-kredit, försäkringsbolag, sjukkassa,
understödsförening eller annan för-
»
Senaste lydelse 1974: 120.
opaginerad Kontrollera mot PDF
säkringsförening,
aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden eller
sarabmksförening;
b) förening raed huvudsakligt ändamål att främja
medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att
1. anskaffa
livsraedel eller andra förnödenheter åt medleraraaraa,
2.
avsätta alster av medlemmamas
verksamhet,
3.
avsätta transporttjänster som
medlemraama utföra,
4.
bereda bostäder åt medlemmarna,
5.
anskaffa län åt medlemraama;
c) förening sora utgör saramanslutning av
föreningar, vilka äro un
dantagna frän lagens tiUämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
3
Förslag tUl
Lag
om ändring i lagen (1936: 81) om sknldebrev
Härigenom
förordnas att 24 § lagen (1936: 81) ora skuldebrev skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Äro
utdelningskuponger utfärdade tiU aktiebrev, tUlkorarae ku-ponghavare att, raot
kupongens överläranande, uppbära utdelningen, ändå alt han ej är aktieägare.
Så snart beslut ora utdelning fattats, skall, under förutsättning av
aktierättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev tUl innehavaren
är stadgat; dock att kupong sora finnes hava förvärvats i samband med
aktiebrevet skall anses allenast såsom tillbehör till delta. Vad i
bolagsordningen må vara stadgat angående kuponger lände kuponghavaren tUl
efterrättelse.
Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet,
överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen beslutits, gälle ej vad i 14
och 15 §§ är stadgat.
Äro
utdelningskuponger utfärdade till aktiebrev eller fondandelsbevis enligt
aktiefondslagen (1974: 000), tUlkorarae kupongha-vare att, mot kupongens överlämnande,
uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare eller fondandehägare. Sä
snart beslut om utdelning fattats, skall, under fömtsättning av aktierättens
eller fondandelsrättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev tUl
innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband
raed aktiebrevet eller fondandelsbeviset skall anses allenast såsom tUlbehör
till detta. Vad i bolagsordningen för aktiebolag eller fondbestämmelserna för
aktiefond raå vara stadgat angående kuponger lände kuponghavaren tUl
efterrättelse.
Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet
eller fondandelsbeviset, överlåtits tUl kuponghavaren innan utdelningen
beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1974:128 16
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas att i lagen (1944: 705) om
aktiebolag skall införas en ny paragraf, 39 a §, av nedan angivna lydelse.
39
a § I fråga om aktie, som ingår i aktiefond enligt aktiefondslagen (1974: 000),
skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandels-ägarna införas det
fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
Derma
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering
Härigenom förordnas att 8 § lagen (1970: 596) om
förenklad aktiehantering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
§
Aktiebok föres med maskin för automatisk
databehandling eller på annat liknande sätt.
I
aktieboken upptages, om ej an- I aktieboken upptages, om ej an-
nat
följer av 16 §, aktieägarna nat följer av 16 §, aktieägama
med uppgift om personnummer el- med uppgift om personnummer el
ler annat identifieringsnumraer ler annat identifieringsnummer
och postadress. För varje ägare och postadress. För varje ägare
anges det antal aktier sora han anges det antal aktier sora han
äger av olika slag och aktiebrevs äger av olika slag och aktiebrevs
ordningsnummer. Fångets beskaf- ordningsnummer. Fångets beskaf
fenhet behöver ej anmärkas i ak- fenhet behöver ej anmärkas i ak
tieboken, tieboken. Vad 139 a § lagen (1944:
705) om aktiebolag föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1974:128 17
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 18 januari 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, mmistern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEUER, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON,
HJELM-WALLÉN.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
lagstiftning om aktiefonder och anför.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15
februari 1963 tiUkallade jag sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning
rörande vissa forraer av handeln med värdepapper och att göra en översyn av
bestämmelserna angående stämpelavgift för fondpapper. De sakkunniga antog
namnet aktiefondsutredningen (Fi 1964: 26).
-Aktiefondsutredningeni avläranade den 23 raaj 1969
betänkandet (SOU 1969:16) Lagstiftning om värdepappersfonder ra. ra. och om
stämpelskatt på värdepapper. Betänkandet innehåller förslag till lag om
värdepappersfondrörelse, förslag tUl lag om avbetalningsförsäljning av
värdepapper, m. m. samt vissa förslag beträffande stämpelskatt m, ra, på
värdepapper. Förslaget till lag om värdepappersfondrörelse torde få fogas till
statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls
av statskontoret, bankinspektionen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden,
kupongskattenämnden, Göta hovrätt, kammarrätten (i Stockholm), postverket,
riksarkivet, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsrådet,
exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), länsstyrelserna i Stockholms,
Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västerbottens län,
fondbörsutredningen, aktiebolagsuttedningen, förraynderskapsutredningen,
köplagssakkunniga, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i
riksgäldskontoret, Aktiebolaget Svensk exportkredit, Aktiebolaget
Östgötafmans, Aktiespararnas investeringsaktiebolag (Aktieinvest), Bonniers
obligationsavdelning aktiebolag. Familjeföretagens förening. Föreningen
Auktoriserade revisorer, Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa. Kooperativa
förbundet (KF), Landsorga-
' Ledamöter regeringsrådet Åke Martenius, tiUika
ordförande, direktören Max Dinkelspiel, generaldirektören Malte Oredsson, f. d.
regeringsrådet Sven Sttöm-t>erg och kammarrättsrådet Stig Wemlund.
2
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 18
nisationen
i Sverige (LO), Lantbmksnäringamas primärkredit aktiebolag, Lantbmksnäringamas
sekundärkredit aktiebolag. Sparbankernas bank aktiebolag. Stiftelsen Äktietjänst,
Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder. Stiftelsen Skandifond, Stiftelsen
Sparinvest, styrelsen för Stock-holras fondbörs. Svensk industttförening.
Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska
revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsarafund,
Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
allmänna hypoteks-bank, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbmksförbund och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
KommerskoUegium har överlämnat yttranden från
Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskamraaren i Karlstad
särat handelskaramaren för Örebro och Västraanlands län. Handelskammaren i
Göteborg, Västergötlands och norra Hallands handelskammare samt
handelskamraaren i Karlstad har avgett gemensamt yttrande (i det följande
benämnt handelskaramaren i Göteborg m. fl.).
Stockholms handelskammare. Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges
industriförbund har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt Stockholms
handelskammare m. fl.), till vilket Sveriges hantverks- och
industriorganisation och Sveriges köpmannaförbund anslutit sig.
Sparbankernas bank aktiebolag instämmer, med visst
tillägg, i Svenska sparbanksföreningens yttrande.
Dessutom har till vissa remissyttranden fogats
särskUda yttranden eller tillägg.
Aktiefondsutredningens förslag omfattar, som
nämnts, även andra frågor än förslag tUl lag ora värdepappersfondrörelse. Vad
beträffar spörsmålet om avbetalnmgsförsäljning av värdepapper vUl jag erinra
om att chefen för justitiedeparteraentet tiUkallat sakkunniga, vUka antagit
benämningen kreditköpkommittén (Ju 1971: 5), med uppdrag att verkställa
utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former
av konsumtionskredit. Kommittén kommer enligt vad jag inhämtat att behandla
frågor som kan ha betydelse för ett StäUningstagande tUl den av
aktiefondsutredningen föreslagna lagen om avbeialningsförsäljning av
värdepapper, m. m. Med hänsyn till att något behov inte synes föreligga av att
nu reglera sådan avbetalnings-försäljning anser jag det lämpligt att avvakta
kommitténs arbete, innan slutlig ställning tas till aktiefondsutredningens
nämnda lagförslag. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i frågan.
Utredningen har diskuterat frågan om rätt för
bankinstitut att förvärva andelar i aktiefond men inte lagt fram förslag i
ämnet. Några
Prop. 1974:128 19
remissinstanser
har berört frågan om rätt för bank att förvärva aktier i bolag som utövar
aktiefondsverksamhet. Dessa frågor hör emellertid till banklagstiftningen och
behandlas inte i detta sammanhang.
Aktiefondsutredningens förslag såvitt rör fråga om
stämpelskatt ra. ra. på värdepapper har i betänkandet behandlats helt
fristående från utredningens övriga förslag. Utan att här ta ställning till
denna fråga anser jag det lämpligt att utredningens förslag i dessa hänseenden
ytterligare övervägs. Frägan föranleder därför inte f. n. något förslag från
min sida.
Som framgår av det följande (avsnitt 5.2) föreslås
inle i detta saramanhang någon lagstiftning som skuUe göra det möjligt för
utländska aktiefondsföretag att utöva verksarahet i Sverige. Med hänsyn härtill
och på gmnd av vad jag i övrigt anfört anhåller jag att nu få ta upp frågan ora
lagstiftning om aktiefonder. Av betydelse vid behandlingen av detta spörsmål är
de rekommendationer med riktlinjer rörande aktiefondsverksamhet som antagits
inom Europarådet och OECD. Rekommendationerna i svensk översättning torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 23.
1
Allmänt om företag för kollektiv Investering 1.1 Inledning
Aktiefond är ett i Sverige relativt nytt begrepp.
Det anknyts i allmänhet till en verksamhet som går ut på att erbjuda allmänheten
att teckna andelar i en fond, sora huvudsakligen består av aktier eUer andra
värdepapper, och att förvalta fonden under iakttagande av principen ora
riskfördelning. Varje andel representerar i princip ett värde sora är lika med
fondens värde delat med antalet utelöpande andelar. För aUmänheten kan andelar
i aktiefonden innebära ett alternativ till direkt aktieägande.
KoUektiv investeringsverksamhet av detta och
liknande slag har sedan länge utövats i stor omfattning i ett flertal
industriellt utvecklade länder. Reglema för verksamhetsformema varierar i de
olika statema och terminologin är ofta oenhetlig. I stort sett kan sägas att
verksamheterna drivs antingen i bolagsform eller föreningsform eller i en form
sora anses få sitt innehåll genora avtal mellan de berörda parterna, den s. k.
konttaktuella formen. I de företag sora driver verksarahet i bolags- eller
föreningsform är bolaget och föreningen underkastade de bolags- resp.
föreningsrättsliga bestämmelserna i det land där verksamheten bedrivs.
Andelsägama är aktieägare eller föreningsmedlemraar i bolaget resp. föreningen.
Genora att de kan utöva rösträtt för aktiema eller andelama har de en viss
möjlighet tiU inflytande över verksanUie-ten, t. ex. i frågor som rör
investeringspolitiken. Bolaget eller föreningen är ägare till
värdepappersportföljen.
Prop. 1974:128 20
Den konttaktueUa verksamhetsformen anses gmndad på
avtal raellan tte parter, dvs. fondledningen, sora vanUgen är ett bolag eller
annan korporation, förvaringsinstitutet, sora är en bank eller s. k. tmsleei,
samt andelsägarna. Mellan fondledning och förvaringsinstitut föreligger ett
stadigvarande avtalsrättsligt förhållande. Mellan dessa parter å ena sidan och
en var andelsägare å andra sidan komraer vidare avtal till stånd då andelarna
förvärvas. Sådana avtal upphör i och med att andelama löses in.
Medan aktiefondens tiUgångar aUtid förvaras hos ett
förvaringsinstitut, kan fondledningen utövas av en grupp skUda företag raed
oUka funktioner. Ledningen kan t. ex. bestå av ett förvaltaingsbolag med ett
eller flera närstående företag sora sköter försäljning och utgivande av
andelar, övertagande av andelseinissioner, investeringsrådgivning, förvärv av
värdepapper till och omplaceringar i fonden. Dessa uppgifter kan också fuUgöras
av ett enda företag. Ett utmärkande drag i den kontraktuella strukturen är att
fonden som sådan inte är ett självständigt rättssubjekt och alltså inte har
rättshandlingsförmåga.
Beroende på rättssystemen i de skilda statema kan
ägare till aktiefonden vara fondföretaget, andelsägama, en trustee eller både
andelsägarna och trustee. Ägarförhållandena kan i allmänhet ledas tillbaka tiU
ett av följande rättsinstitut.
Tmstbegreppet har sitt ursprung i de anglosachsiska
ländema och innefattar två slags äganderätt. Fonden ägs av trustee sora s. k.
legal owner raen andelsägarna är samtidigt s. k. beneficial owners i förhållande
tUl sina andelar i fonden.
Institutet samäganderätt finns i rättssystemen på
den europeiska kontinenten. Ora samäganderättsprincipen ligger tiU gnmd för lagstiftaingen
om aktiefonder i staten i fråga, anses andelsägama äga fonden med
samäganderätt. På sätt som varierar från stat tiU stat har emellertid
äganderätten begränsats i olika avseenden, bl. a. i fråga ora rätten för en
andelsägare att fordra att fonden upplöses. I vissa länders lagstiftaing
stadgas uttryckligt förbud mot upplösning av fonden på andelsägarnas begäran. I
andra länder anses rätten att få fonden upplöst vara ersatt raed andelsägarnas
rätt att när som helst få sina andelar inlösta.
Aktiefondsföretag kan sålunda arbeta i juridiskt
sett skUda former. Också i fråga om fondernas sttuktur, inriktning och
sammansättning
' Trusteeinstitutet har sitt ursprung i anglosachsisk
rätt. Trustee kan sägas vara en fysisk eller juridisk person som är
förpliktigad att utöva vissa rättigheter för annan persons räkning eller för
fullföljande av ett bestämt ändamål. En trust anses bl. a. uppkomma om egendom
överlämnas till trustee för att av denne förvaltas till förmån för viss eller
vissa personer eller för visst ändamål. TrustförhåUan-det kan anges på följande
sätt. Trustee blir ägare tiU egendomen, "legal owner", men är skyldig
att använda egendomen pä föreskrivet sätt, dvs. till förmän för destinatäreraa,
"the beneficiaries". Med hänsyn till det rättsskydd dessa härvid åtnjuter
kan de karaktäriseras som "beneficial owners" av egendomen. Trusten
betraktas inte som en juridisk person. Källa: H. Hessler, Om stiftelser,
Stockholm 1952.
Prop.
1974:128 21
förekommer
många variationer. Fonderna kan vara av sluten eller öppen typ. Fondledningen
kan ha större eUer mindre befogenhet. Fondema kan vidare ha helt olika
utformning när dét gäller placeringsobjekt, utdelningspolitik, extern
finansiering ra. m. I det följande anges nägra av de vanligaste fondtyperna. I
framställningen avser beteckningen investmentföretag både bolagsforraen och
den kontraktuella formen av verksamhet. Termen är inte liktydig med det svenska
uttrycket investmentföretag, med vilket enligt anvisningama till 54 §
kommunalskattelagen (1928: 370) förstås förvaltningsföretag, vars uppgift
väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda
aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs
av ett stort antal fysiska personer.
1.2
Slutna och öppna fonder
Ett investmentföretags fonder kan vara slutna
(closed end) eller öppna (open end).
Med
en sluten fond raenas en fond av en från början bestärad storlek, dvs. antalet
andelar är begränsat och kan inte ökas eller minskas utan att bestämmelserna
för fonden ändras. Med konstruktionen följer i allmänhet att fonden inte löser
in fondandelar, aktier eller föreningsandelar. Sedan det för fonden bestämda
antalet fondandelar utgivits kan förvärv av andelar i fonden ske endast från
tidigare köpare. VUl en andelsinnehavare förvandla sina andelar tiU kontanter
måste han finna en köpare till fondandelarna, aktiema eller föreningsandelama.
Köp och försäljning av andelar i de slutaa fonderna sker i allraänhet på
fondbörs, varigenom priset på en andel blir beroende av tUlgång och
efterfrågan. Även om priset i stort sett är avhängigt av andelens
raate-raatiska värde i förhållande till hela fondens värde vid
försäljnings-tUlfället är det inte något sora hindrar att priset vid en
tillfällig stark efterfrågan på andelar blur högre än det materaatiska värdet
eller lägre, om det skulle vara svårt att finna köpare. Utöver den risk som på
gmnd av oväntade kursfall alltid mäste vara förbunden med innehav av aktier,
tiUkonuner alltså ett ytterligare riskmoment för innehavaren av andelar i en
sluten fond.
Med
en öppen fond menas en fond vars storlek inte är bestämd på förhand. Fonden kan
fritt både ökas och minskas. En öknuig av fonden sker förutom genom
värdestegring av de i fonden ingående värdepapperen genom försäljning av nya
fondandelar, aktier eUer föreningsandelar. För varje fondandel betalar
investeraren andelens matematiska värde, beräknat efter hela fondens värde vid
tillfället. Allteftersom nya medel på detta sätt tillförs fonden förvärvas
ytterligare värdepapper till denna. Vanligen har fondförvaltaren utfäst sig
att lösa in fondandelama. En minskning av fonden sker förutora genom en
Prop. 1974:128 22
värdeminskning
av de i fonden ingående värdepapperen genom att fondföretaget löser in
fondandelar, aktier eUer föreningsandelar med ett belopp motsvarande
fondandelens matematiska värde, beräknat efter fondens aktaella värde. Medel
för inlösningen erhålls i princip genom att värdepapper säljs från fonden.
MöjUgheten att när som helst få andelama inlösta tiU deras matematiska
dagsvärde ger innehavare av andelar i en öppen fond en förmånligare ställning i
likviditetshänseende än innehavare av andelar i en sluten fond. Av denna
anledning och därför att öppna fonder har fördelar också frän andra synpunkter
har den öppna fondtypen i flertalet länder koramit att bli den mest använda
forraen för aktiefondsverksamhet. I Amerikas förenta stater medger bolagsrätten
att ett aktiebolag formlöst ger ut nya aktier eller löser in egna aktier. Med
hänsyn härtUl har öppna fonder där organiserats i bolagsform. Också i
Nederländerna kan öppna fonder drivas i form av aktiebolag. I Frankrike har
likaledes på senare år öppnats möjlighet att bilda aktiebolag med växlande
aktiekapital. I Storbritannien däremot, liksom i flertalet länder på den
europeiska kontinenten, medger gällande lagstiftning inte en ökning eller minskning
av ett aktiebolags aktiekapital annat än i strängt formbunden ordning. Öppna
fonder har därför i dessa länder ofta kommit att bildas i en form, som ansluter
sig tUl det anglosachsiska tmstbegreppet.
1.3
Flaceruig av fondmedel
Oberoende av i vilken form ett investmentföretag
drivs och om fonden är sluten eller öppen kan den som förvaltar fonden ha
större eller mindre frihet när det gäller att placera fondens medel.
Fondledningen kan således ha rätt att helt efter eget bedömande placera och
omplacera fondens medel (s, k. management tmsts eller flexible tmsts). I andra
fall kan placeringsrätten vara sttängt begränsad genom att fondens
sammansättning redan från början bestämts till ett visst antal värdepapper av
vissa angivna slag utan befogenhet fÖr fondledningen att göra omplaceringar (s.
k. fixed ttusts). Även mellanformer förekommer, där förvaltaren inom vissa på
förhand givna gränser självständigt får besluta ora placeringen av fondraedlen
(s. k. semi-fixed tmsts).
En annan vanlig typ är fonder med en viss
placeringsinriktaing. Vissa fonder får bara beslå av inhemska värdepapper eller
till en viss mindre del av utländska papper. För andra fonder kan vara fömtsatt
att endast utländska värdepapper får ingå i portföljen. En inrUctning på
förvärv av aktier i företag inom viss eUer vissa branscher är vanlig, s. k.
branschfonder. Fonder med syfte att förvärva värdepapper med fast ränta, t.
ex. obligationer, förekom tidigare i viss utsträckning men är numera inte så
vanliga. Fonder med inriktning på förvaltning av aktier kan dock ha en
begränsad möjlighet att placera medel i värdepapper med fast ränta.
Prop. 1974:128 23
Fömtom fonder vars tUlgångar placeras i värdepapper
förekomraer också fraraför aUt i Schweiz s. k. Immobilien-Fonds, dvs. fonder
vars raedel investeras i fast egendom. Äv tekniska skäl ägs fastigheterna
därvid inte direkt av fonden utan av elt aktiebolag, vars aktier innehas av
fonden.
1.4
Yinstutdeliiing och s. k. tillväxtfonder
En väsenllig fråga för den som avser att placera
pengar i en aktiefond är fondens utdelningspolitik. Flertalet aktiefonder delar
enligt sina bestämmelser årsvis eller halvårsvis ut sådan vinst som uppkomrait
genora utdelning på aktier eller andra värdepapper eUer genom
reaUsa-lionsvinster vid omplacering av värdepapper. Andra aktiefonder, s. k.
tUlväxtfonder, delar inte ut någon vinst utan använder den till nyinköp av
värdepapper. Genora att vinsten i dessa fonder innehålls stiger andelarnas
raateraatiska värde i raotsvarande mån. En mellanform är att den vinst som
uppkommit genom utdelningar delas ut medan däremot realisationsvinster används
tUl nyinköp av värdepapper.
1.5
Leverageprincipen
Beträffande investmentföretagen skilde man särskilt
tidigare mellan s. k. leverage corapanies och non-leverage corapanies. Med
uttrycket leverage (hävslångsanordning, hävstångsverkan) avses i detta sararaanhang
alt ett investraentföretag tar upp län eller ger ut liraiterade preferensaktier
för alt kunna förvärva aktier i större utsträckning än sora svarar raot de
egentliga penningplaceramas insatser. När företagets innehav av aktier stiger i
värde kommer hela värdeökningen de egentliga penningplacerarna till godo. Om
värdet minskar, drabbas de på samma sätt av hela värdeförlusten. Vid
börshaussen under 1920-talets senare del var ett mycket stort antal
araerikanska investraentföretag uppbyggda enligt leverageprincipen. Detta ledde
vid 1929 års börskris till sammanbrott för många av investmentföretagen.
1.6
Utländsk lagstiftning m. m.
Utöver vad som i det föregående angetts i fråga ora
utländsk lagstiftning om aktiefonder har i betänkandet (s. 5068) mera
utförligt redogjorts för aktiefondsföretag och lagstiftning om sädana företag
i vissa främraande länder. I syfte att få tUl stånd en viss intemationell
samordning av ifrågavarande lagstiftning har Europarådet och OECD var för sig
rekomraenderat sina raedlemmar att tiUärapa vissa riktiinjer som utarbetats
inom organisationema. Rekommendationerna behandlas
Prop. 1974:128 24
närmare
i det följande (avsnitt 1.7). Dessförinnan lämnas emellertid vissa uppgifter
ora aktiefondsverksamheten i vissa länder.
Företag för koUektiv investering i värdepapper
bildades och utvecklades först i Storbritannien. Verksamheten utövas i två
former, nämligen investment corapanies eller investment trusts, som är
underkastade den allmänna bolagslagstiftningen, och unit trusts, för vUka dels
gäller de allmänna bestämmelsema om trusts, dels särskilda bestämmelser. Investment
corapanies, sora får vara endast av sluten typ, får investera i värdepapper,
fast egendom eller andra tillgångar. Den andra verksamhetsformen bygger, som
tidigare nämnts, på det anglosachsiska Irust-begreppet med en dubbel
äganderätt. En unit trust har tre parter: en manager, som har hand om
försäljning och återköp av andelar och beslutar om fondens investeringar, en
trustee, som är legal owner av fonden och ansvarig för dess förvaltning, samt
andelsägarna, vilka är beneficial owners av fondegendomen. Endast de företag
som fått auktorisation av lUlsynsmyndigheten får utbjuda andelar genom
cirkulär till allmänheten. För auktorisation fordras bl, a. att trustee har
ett emitterat kapital av minst 500 000 pund, varav minst hälften skall vara
inbetalat. Manager och trustee skall båda vara bolag och vara oberoende av varandra.
De skall ingå ett kontrakt med varandra innehållande bestämmelser bl. a. om
beräkning av andelamas pris vid försäljning och återköp samt om hur avkastningen
på andelama skall beräknas. Fonderna får bestå endast av värdepapper och
kassatillgångar. För auktoriserade fonder gäller regler som syftar till att
säkerställa riskspridningen inom fonden, dvs. placeringen i ett och samma
företags aktier är begränsad till viss procent av portföljen, och förhindra
maktkoncentration, dvs. fonden får äga aktier i samma företag endast upp till
viss procent. Fonden får som regel inte ta upp lån. Vid utgången av år 1969
fanns i Storbritannien ca 250 auktoriserade unit trusts. Deras sammanlagda
värde uppgick vid samma tid tiU över 1 400 mUj. pund, fördelat på 2,4 miljoner
andelar.
De första aktiefondsföretagen i Amerikas förenta
stater tillkom redan på 1800-talet. Först efter första världskriget kom
emellertid verksamheten alt få större omfattning. Företagen drevs i allmänhet
i form av aktiebolag, i vilka investerarna erhöU aktier och vars aktiekapital
utgjorde ett slags gemensara fond, placerad i värdepapper. Under 1920-talet
steg antalet företag mycket snabbt och uppgick år 1929 till ca 700 med sammanlagda
tillgångar på över sju mUjarder dollars. Omkring hälften av företagen föll
emellertid offer för den börskris, som inträffade detta år. Investmentföretagen
hade dittills ofta fört en starkt spekulativ placeringspolitik med
otillräcklig riskfördelning. Placeringarna hade också, som tidigare nämnts, i
stor utsträckning skett med upplånade medel. En övergång till andra
företagsformer skedde därefter. De äldre före-
»
Se not s. 4.
Prop. 1974:128 25
tagen,
som varit av sluten typ, hade inte varit skyldiga alt återlösa sina egna
aktier. Efter hand infördes en rätt för investeraren att på begäran få sina
aktier inlösta av investmentföretaget till deras dagsaktuella värde. Företagen
övergick i aUt större utsträckning tUl att bli öppna fonder. Erfarenheterna
från börskrisen hade också tiU följd alt investmentföretagen i stor
utsträckning avstod frän att upplåna kapital. Jämsides raed utvecklingen på
bolagsområdet började man även bUda företag, som hade den urspmngliga engelska
trustformen som förebild.
Enligt en särskild lagstiftning, som avser både
investmentföretag av bolags- och trusttyp, kan bolagen ha öppen eller sluten
form. Alla investmentföretag skall enligt lagen registreras hos Securities and
Exchange Commission (SEC), varvid deras inriktning skall anges. SEC har
befogenhet att utfärda föreskrifter i olika avseenden. För bolag av öppen typ
föreskriver lagen ett visst miniraikapital sora villkor för att aktierna skall
få utbjudas tiU allraänheten. Styrelsen i ett investraentföretag skall vidare
utses av röstberättigade investerare. Ett företags fondförmögenhet får
placeras hos en baiik eller en börsmedlem men får också omhänderhas av
företaget självt.
Investmcntföretagens verksamhet har efter andra
världskriget ökat Icrafligl. Särskilt gäller detta bolagen av öppen typ.
Antalet sådana förelag uppgick år 1969 till orakring 680 med sammanlagda
tillgångar på omkring 54,5 railjarder doUars.
På den europeiska kontinenten har
aktiefondsverksaraheten hittills reglerats genom särskild lagstiftning bl. a. i
Schweiz, Västtyskland, Österrike, Belgien och Frankrike. I Nederländerna faUer
fondverksamheten till största delen inora ramen för den allmänna
bolagslagstiftningen.
Lagstiftaingen om aktiefonder i Schweiz,
Västtyskland och Österrike bygger i väsentlig utsttäckning på det tidigare
näranda tmstbegreppet. Fonden bildar således en från investraentföretagets egen
förraögenhet helt skild förraögenhetsraassa, placerad i förvar hos annan
institution, i allraänhet en bank. Investeraren erhåller rätt till viss andel i
fonden, beroende på hans insatta kapital. Andelens värde varierar efter fondens
dagsaktaella värde. Investmentföretaget skall förvalta fonden självständigt och
i eget namn under iakttagande av andelsägarnas intressen och får också utöva
rösträtten för de aktier som ingår i fonden. I Schweiz anses äganderätten tUl
fonden tiUkomma investmentföretaget; andelsägarna har bara en fordringsrätt
mot detta. I Västtyskland kan fonden tillhöra antingen företaget eller
andelsägarna. I Österrike kan endast andelsägama äga fonden. Förvaringsbanken
har hand om fondförmögenheten, utför fondledningens köp- och
försäljningsuppdrag beträffande värdepapper samt ombesörjer utgivande och
inlösen av andelar. Banken har också en kontrollerande funktion. I lagarna
finns vidare
Prop. 1974:128 26
föreskrifier
om begränsningar av innehavet av värdepapper för att åstadkomma riskspridning
och förhindra maktkoncentration. Lagama innehåller också förbud mot
pantsättning av fondegendomen, vilken inte heller får ingå i
investraentföretagets konkursbo. En genomgående princip är att fondens stäUning
regelbundet skall offentliggöras. För varje fond skall vidare finnas
fondbestämmelser, där bl. a. förvaltningskostnader och sättet för beräknande
av andelarnas pris skall vara angivna. I alla tre länderna är
aktiefondsföretagen underkastade offentlig tillsyn.
Vid utgången av år 1971 uppgick de schweiziska fondernas
tillgångar till sammanlagt ca 6 750 milj. schweizerfrancs och de västtyska
fondernas till 7 050 milj. DM. De österrikiska fondema uppgick vid utgången av
år 1972 till ca 4 miljarder schiUing.
I Belgien finns sedan år 1947 s, k. allmänna
placeringsfonder, vilkas verksamhet sedan år 1957 är reglerad i lag,
I Frankrike drivs bl. a. en form av
aktiefondsverksamhet av investmentbolag med variabelt kapital. Dessa bolag kan
i enlighet med open-end-principen ständigt öka sitt kapital för att uppta nya aktieägare
och reducera kapitalet genom att lösa in sina egna aktier.
I Nederländerna förekommer investmentföretag i tvä
former, s, k. placeringsfonder och investmentbolag. Ingen av formerna är
underkastad speciallagstiftning. För placeringsfonderna gäller dock som förutsättning
för att de skall få noteras på fondbörsen i Amslerdara att de följer ett av
fondbörsföreningen utfärdat regleraente.
1 Luxemburg finns åtskiUiga stora investmentföretag
domicilieradc. Verksamheten leds emellerlid i stor utsträckning frän utiandet.
Någon särskild lagstiftning för företagen finns inte, men vissa
särbestärarael-ser har införts i skattelagstiftningen.
I
Italien förbereds f. n. lagstiftning för investmentföretag. I Danmark fanns vid
utgången av år 1969 tre investmentföretag, vars sammanlagda tiUgångar uppgick
till 170 milj. danska kr. Ett betänkande med förslag till lag om
investeringsföreningar har framlagts är 1968 men inte lett till lagstiftning.
I Norge utfärdades år 1969 vissa provisoriska
bestämmelser angående investmentföretag (investeringsselskaper). Nämnda år
utövade fyra norska företag aktiefondsverksamhet. Deras sammanlagda tiUgångar
var 4050 milj. norska kr.
I Finland förbereds lagstiftning om
investmentföretag (investeringsbolag). Aktiefondsverksamhet torde inte
bedrivas i större utsträckning. Endast ett finskt företag, med tUlgångar på ca
330 000 finska mark, utövade sådan verksamhet vid utgången av år 1969.
Prop. 1974:128 27
1.7
Internationella rekommendationer m. m. angående kollektiv investeringsverksamhet
Som inledningsvis berörts eftersträvas i
intemationellt sammanhang en viss samordning av reglerna för
aktiefondsverksarahet i de olika ländema. Inora Europarådet har utarbetats
europeiska riktiinjer beträffande inheraska aktiefonder. Rådet rekommenderar
medlemsländerna att tillämpa riktlinjerna i sin lagstiftnmg och
rättstillämpning. Rådet har också antagit en rekommendation beträffande
utiändska ak-tiefondsförelag.2 Även OECD föreslår i en rekommendation* sina
medlemmar att tUlämpa vissa inom organisationen utformade riktiinjer angående
företag för kollektiva investeringar i värdepapper. De allmänna principema i
Europarådets och OECD:s riktlinjer är i stort sett likartade. Riktlinjerna
uppges vara miniraikrav, sora uppställts till skydd för fondandelsägarna. Det
stär varje land fritt att tillärapa regler som ytterligare tUlgodoser
andelsägarnas intresse.
Enligt Europarådets riktlinjer avses raed aktiefond
en fond, vars tillgångar till följd av en inbjudan tUl aUmänheten uppkomrait
genom kapitaltUlskott av andelsägarna och investerats i värdepapper. Fonden
skall vara samraansatt och förvaltas sä, att den tillgodoser andelsägarnas
intressen enligt principen om riskfördelning. Fondledningen skall till varje
andelsägare överlämna ett bevis ora hans andelsrätt, fondandelsbevis.
Andelsägaren skall i princip när som helst kunna begära inlösen av sin andel.
Verksaraheten skaU stå under tillsyn. Fonden kan inte tas i anspråk för infriande
av förbindelser sora åvilar fondledningsföretaget eller andelsägama.
Värdepapper och likvida medel, sora ingår i fonden, skall omhänderhas av en
förvaringsbank som godkänts av tiUsynsmyndigheten. Fondledningen eUer
förvaringsbanken skall upprätta fondbestämmelser, vUka skall godkännas av
tUlsynsmjmdigheten och av andelsägaren när han tecknar andelar. I
fondbestäraraelserna skall anges bl. a. fondens investeringsinriktning,
utdelningspolitiken och kostnader som belastar fonden. Fondledningen skall avge
kvartalsrapport och årsredovisning.
För fondledningsföretaget krävs ett visst
miniraikapital. I fråga ora rätten att ta upp lån för fondens räkning innehåUer
förslaget ett förbud raot upplåning av medel för att öka fondens
värdepappersportfölj. Varje medlemsstat får själv i sin lagstiftning reglera
frågan om fondledningsföretaget i särskUda faU får belasta fonden raed lån för
andra ändaraål i så fall till högst 10 % av fondegendoraen.
Principen om riskfördelning följs upp av en
särskild föreskrift att placeringar i värdepapper utfärdade av ett och samraa
företag i princip
'
European rules for investment funds (bil. 2), » Resolution relating to foreign
institutions for collective investment, ' Standard rules for the operations of
institutions for collective investment in securities (bil. 3).
Prop. 1974:128 28
mte
får överstiga 5 % av fondens tUlgångar. För att förhindra maktkoncentration
föreskrivs vidare att ett fondledningsförelag inte i sina fonder sammanlagt får
inneha så stort antal aktier i ett och samma aktiebolag att
fondledningsföretaget kan utöva rösträtt för mer än 5 % av röstvärdet.
Förvaringsbanken skaU utföra fondledningsföretagets
uppdrag i fråga om förvärv och försäljning av värdepapper och därvid se tUl att
uppdragen är förenliga med lagstiftningen och fondbestämraelserna för fonden.
Banken skall också uppbära utdelningar, ge ut och lösa in andelsbevis, m. ra.
Europarådets rekommendation beträffande utländska
företag för kollektiva investeringar är ett kompleraent tUl den tidigare
rekoraraenda-tionen och anger minimikrav för aktiefondsföretag som är
etablerade utomlands.
Enligt OECD-rekoramendationen är ett
aktiefondsförelag ett institut för kollektiva investeringar i värdepapper, sora
dels har till ändamål att förvalta en värdepappersportfölj enligt principen ora
riskfördelning, dels säljer sina aktier eller andelar till allraänheten genora
att utge aktiebrev eUer andelsbevis eller genom att införa namnet på aktie-
eller andelsägaren i ett register, och dels är skyldigt att på anmodan av
delägare självt eller genom en mellanhand lösa in aktien eUer andelen.
Det fömtsätts i OECD-reglerna att verksamheten stär
tmder tUlsyn. Vissa krav skall vara uppfyllda i fråga om den information som
förelaget lämnar till investerare och tUlsynsmyndighet. Innan ett företag
börjar sin verksamhet skall sålunda ett prospekt imderstäUas
tUlsynsmyndigheten. Prospektet skall upplysa om företagets rättsliga struktur
och om de allmänna riktlinjerna för och ändamålet raed fondverksamheten.
Fondens tillgångar, utdelning till fondandelsägarna, kostnader för verksamheten
m. m. skaU anges. Aktiefondsföretaget har redovisningsskyldighet gentemot
tillsynsmyndighet och andelsägare. Rätten att ta upp lån är begränsad. Utestående
lån får inte översliga 20 % av fondens tUlgångar. I fråga ora förvaltningen
krävs att företaget eller fondledningen skall ha ett eget kapital på minst 100
000 dollars. Förvaringen av portföljen skall vara ordnad på ett sätt som
tillsynsmyndigheten finner godtagbart. Andra regler avser beräkning av andelarnas
pris och portföljens nettovärde samt förfarandet vid inlösen av andelar. För
att förhindra otiUbörUg marknadsföring uppstäUs vissa regler i fråga om
bearbetning av en marknad, annonsering och försäljning. Slutligen lämnas vissa
föreskrifter om samråd mellan medlemsländemas tillsynsmyndigheter.
Enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer får
varje medlemsstat själv ta ställning tiU vissa frågor av betydelse för
fondverksamheten, bl. a. äganderätten till fondema och behörigheten att utöva
rösträtt för de aktier sora ingår i fondema.
Prop.
1974:128 29
2
Företag för kollektiv investering i Sverige
2.1 Inledning
Enligt svensk rätt är aktiebolag den enda bolagsforra,
i vilken ekono-raisk verksamhet kan drivas utan personlig ansvarighet.
Utmärkande för aktiebolag är att verksaraheten drivs på grundval av ett
aktiekapital, sora tillskjuts av delägarna. Dessa får utdelning på kapitalet
genora andel i uppkommen vinst för bolaget. I lagen (1944: 705) om aktiebolag
finns tvingande bestämmelser bl. a. om aktiebolags bildande, inbetalning av
aktiekapital, aktiekapitalets ökning och nedsättning, styrelse, årsredovisning,
bolagsstämma ra. ra.
Ekonomisk
verksamhet ulan personUg ansvarighet kan också drivas i form av en ekonoraisk
förening. Det karaktäristiska för en sådan förening anses vara att deltagarna
genom ekonomisk verksamhet samverkar med eller inom sammanslutningen och att
denna samverkan koraraer till uttryck på annat sätt än genora vinst på
tUlskjutet kapital. Föreningen är en personsamraanslutning. I lagen (1951:
308) ora ekonoraiska föreningar finns därför bl. a. bestäraraelser om
medlemmarnas in- och utträde och därmed sammanhängande frågor. Lagen uppstäUer
också regler för verksamheten, tiU stor del i anslutning tiU aktiebolagslagens
bestäraraelser, i fråga ora styrelse, redovisning, föreningsstämraa m. ra.
I svenskt språkbmk används ibland utttycket
investmentföretag som en sammanfattande benämning på företag som bedriver
kollektiv investering. I 54 § konununalskattelagen beskrivs begreppet
förvaltnmgs-företag som aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande
eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller Ukartad lös egendora.
Av ordalydelsen framgår vidare att till förvaltningsföretag räknas
investmentföretag. EnUgt anvisningama till 54 § förstås med investmentföretag
förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat
värdepappersinnehav erbjuda aktieägare eUer andelsägare riskfördelning och
vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.
De svenska investmentföretagen är av två olika
typer. Dessa skUjer sig från varandra främst genom den rättsUga stäUning, som
tillkoramer de värdepapper eller den andra egendom sora är föreraäl för
företagets förvaltning,
2.2 Investmentbolag
Investraentföretag, som drivs i form av aktiebolag,
kallas vanligen investmentbolag. Värdepappersportföljen i ett investraentbolag
förvärvas i bolagets namn med anUtande av bolagets eget kapUal. Den utgörs av
ett flertal olika värdepapper, i regel aktier, och förvaltas inom
Prop.1974:128 30
bolaget
som andra bolagels egna tillgångar. En investerare som vill ha en viss
riskfördelning vid sina placeringar kan således i stället för alt själv köpa
aktier i flera rörelsedrivande företag köpa aktier i ett investmentbolag. Som
aktieägare i investmentbolaget blir han delägare i della och därmed också i
bolagets värdepappersportfölj i förhållande tUl sitt aktieinnehav i bolaget.
Han får därvid det inflytande över bolagets förvaltning som tillkommer en
aktieägare. I Sverige har investmentbolagen på senare tid tillvunnit sig aUt
större intresse. Vid Stockholms fondbörs noteras f. n. aktierna i ett flertal
bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen består av värdepappersförvaltning och
vilka kan sägas stå den kapitalplacerande aUmänheten tUl tjänst med en
riskfördelad portfölj av värdepapper. Exempel på sådana bolag är AB Custos och
.AB Industrivärden. Det finns eraellertid också investmentbolag där värdepappersförvaltning
inte är det främsta ändamålet för verksamheten. Ett investmentbolag kan t. ex.
vara moderbolag i en koncern som i övrigt består av rörelsedrivande bolag och
framstå som ledare för den samlade verksamhelen. En annan typ av
investmentbolag är börsnoterade bolag, vars tillgångar består av aktier i icke
börsnoterade dotterbolag, vilkas kapitalanskaffning sker via moderbolaget.
Vid Stockholms fondbörs var vid utgången av år 1972
aktier i sammanlagt 20 investmentbolag inregistrerade. Det totala
inregistrerade aktiekapitalet i dessa bolag uppgick tUl nominellt ca 1,3
mUjarder kr, med ett marknadsvärde av ca 3,6 mUjarder kr. Av sistnänmda värde
belöpte ca 2,6 miljarder kr, på de värdepappersförvaltande bolagens aktier.
2.3
Aktiefondsföretag
Den andra typen av investmentföretag kännetecknas
framför aUt av att den värdepappersportfölj eller aktiefond, som företaget
förvaltar, är en från företagets egen förmögenhet i princip fristående
förmögenhetsmassa. Det förvaltande företaget säljer fondandelar tUl
allmänheten. Försäljningen sker i regel genom utfärdande av fondandelsbevis.
Innehavarna av andelsbevisen har en mot dessa svarande rätt till andel i
fondens dagsaktuella värde. Fondens förvaltning handhas helt av det förvaltande
företaget och utan att fondandelsägama i allmänhet har formell möjlighet att
göra sitt inflytande gällande.
Det äldsta svenska förelaget i denna gmpp är AB
Svenska aktier. Bolaget, som gmndades år 1932, har enligt bolagsordningen till
föremål för sin verksamhet alt köpa och sälja aktier samt att driva annan därmed
förenlig verksamhet. Aktiekapitalet uppgår till 150 000 kr. Bolaget utfärdar
bevis om rält till andel i bolagets fonder. Dessa är slutna, varför
förändringar i fondernas storlek normalt inte sker. Andelsbevisen är ställda
till innehavaren och ger ägaren en fordran mot bolaget
Prop. 1974:128 31
till
det belopp, som vid varje tid svarar mot värdet av hans andel. De i fonderna
ingående aktierna utgör säkerhet för andelsbevisägamas rättigheter. Bolaget
har inte rält att återta, överlåta eller pantsätta säkerheten. Sedan år 1959
kan rättsförhållandet mellan bolaget och andelsbevisägarna sägas upp av
bolaget. Andelsägama har inte raotsvarande uppsägningsrätt, men bolaget har
förbundit sig att på andelsägares begäran återköpa andelsbevis. De aktier sora
ingår i fonderna är deponerade hos bank. Enligt bolagets årsredovisning för år
1971 var antalet utelöpande andelar 47 000, raotsvarande aktier till ett
dagsvärde av 3,2 milj. kr.
AB
Svenska aktier var länge det enda svenska aktiefondsföretaget. I slutet av
1950-talet bildades Stiftelsen Aktietjänst med de första öppna fondema. Senare
har tillkorarait bl. a. Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder, Stiftelsen
Sparinvest, Stiftelserna Skandifond och Skandinavin-vest särat Stiftelsen
Svenska internationella investraentfonden. Dessa företag arbetar raed öppna
fonder. I det följande länmas en suramarisk redogörelse för de nu näranda
förelagen. I övrigt hänvisas till betänkandet s. 7177.
Stiftelsen
Aktie tjänst har enligt stadgarna till ändamål att främja aktiesparandet i
Sverige. Stiftelsekapitalet är 5 000 kr. Under åren 1958 1960 bildade Aktietjänst
fyra slutna och tre öppna aktiefonder. De slutna fondema har numera upphört.
De öppna fonderna, Koncentrafon-derna, har olika inriktning när det gäller
avkastoing och kapitaltiUväxt. Hög-Koncentra avses främst ge god
kapitalavkastning. I Låg-Koncentra, numera Koncenlra Reinvest, är tyngdpimkten
lagd på snabb kapitaltillväxt. Koncentra är en mellanforra raed inriktning på
tillfredsställande avkastning och tämligen snabb tillväxt av kapitalet. Till
bevis ora andel i en fonds värde utfärdar stiftelsen s. k. aktiefondsbevis.
Svenska Handelsbanken har som generalagent hand om försäljningen av bevisen.
För varje aktiefond har Aktietjänst upprättat särskilda stadgar, sora närraare
reglerar rättsförhållandet raellan stiftelsen och innehavarna av aktiefondsbevisen.
Förvärv av aktiefondsbevis anses innebära att förvärvaren godkänner de stadgar
som gäller för fonden.
Stadgarna
för Hög-Koncentra och Koncentta innehåller i huvudsak följande. Aktietjänst
utger tUl innehavaren ställda aktiefondsbevis, som lyder på en eller flera
andelar i fonden. Varje fondandel medför vid varje tidpunkt rätt till fondens
värde dividerat med hela antalet utelöpande andelar. Priset pä en fondandel
skall vara detta fondandelsvärde raed tillägg av en kostnadsdebitering.
Svenska Handelsbanken förvaltar fonden i öppet förvar. Fonden utgör säkerhet
för saratiiga andelsägares rätt pä grund av stadgarna enligt särskUd
förklaring sora Aktietjänst utfärdat och deponerat hos banken. Värdet pä de
aktier som ingår i fonden beräknas på gmndval av gällande marknadsvärde. Aktietjänst
skall upprätta årsberättelse med redogörelse för fondens sam-
Prop. 1974:128 32
mansättaing,
antalet utelöpande andelar, avkastning och utdelning på fondens tillgångar ra. ra.
För utdelning skall tas i anspråk fondens kapitalavkastning efter avdrag för
förvaltningskostnader och ev. skatter. Äktietjänst inlöser aktiefondsbevis på
andelsägares begäran med ett belopp som motsvarar det aktuella andelsvärdet
med avdrag för kostnader.
Stadgarna för Koncenlra Reinvest är i huvudsak
likalydande raed de andra fondsladgarna med den skillnaden att fondens
avkastning återinvesteras och att således utdelning tiU andelsägama inte äger
rum. Vid utgången av år 1972 var tillgångarna i avmndade tal i Hög-Koncentra
6,2 milj. kr., fördelade på 41 000 andelar, i Koncentra Reinvest 25,9 milj.
kr., fördelade pä 177 000 andelar och i Koncentra 75,5 milj. kr., fördelade på
656 000 andelar.
Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder
(A-fondema) grundades år 1965 av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.
Stiftelsen har huvudsakligen till ändamål att främja ett värdebeständigt
sparande, företrädesvis i aktier, bland organisationer, som är anslutna tUl
landsförbundet, enskUda medlemmar i organisationema eUer andra personer som
har samma instäUning i nykterhetsfrågan som dessa. Stiftelsekapitalet är 5 000
kr. Styrelsen utses av organisationer inom nykterhetsrörelsen. Stiftelsen
förvaltar två fonder, de s. k. A-fondema. För dessa gäller reglementen, som i
stor utsträckning stämraer överens med stadgarna för Koncenlra-fonderna. En
skillnad är bl. a. att aktiefondsbevisen i A-fondema är ställda till viss man.
För den ena fonden utfärdas inte längre nya andelsbevis. Försäljningen av
aktiefondsbevisen avseende den andra fonden sker i kommission av en
generalagent, Aktie-ansvar AB. Fonderna är nedsatta i öppet förvar hos bank. I
oktober 1972 uppgick fondema tUl samraanlagt ca 2,7 railj, kr.
Stiftelsen Sparinvest tillkora år 1967 på initiativ
av sparbankerna. Dess ändamål är att förvärva aktier och andra värdepapper
noterade på Stockholms fondbörs eUer på ledande fondbörs i utiandet. Stiftelsekapitalet
skaU vara minst 100 kr. Styrelsen väljs av styrelsen för Svenska
sparbanksföreningen. Stiftelsens stadgar överensstämmer i det närmaste helt med
stadgarna för Koncenlra-fonderna, Fonden Sparinvest är nedsatt i öppet
bankförvar. Försäljningen av andelama sköts av Sparbankemas aktiefondsbolag
Robur AB, som i övrigt har tUl uppgift bl. a. att biträda vid förvaltningen av
Sparinvest. Aktierna i bolaget ägs av sparbankernas centrala organisationer.
Fondens tiUgångar var vid utgången av år 1972 ca 77,9 mUj. kr. och antalet
utelöpande andelar ca 488 000.
Stiftelserna Skandifond och Skandinavinvest har
bildats av dåvarande Skandinaviska Banken. Kapitalet för vardera stiftelsen
uppgår tiU 5 000 kr. Skandifond, som tUlkom år 1967, har tiU ändamål att genom
en särskUd fond främja ett värdesäkert sparande för allmänheten i utiändska
Prop. 1974:128 33
aktier
och i andra utländska värdepapper. I fonden fär dock ingå svenska värdepapper
intUl en ttedjedel av fondens tillgångar. Styrelsen för stiftelsen utses av
styrelsen för Skandinaviska Enskilda Banken. För fonden gäller ett reglemente,
sora i stort sett stäramer överens med de fondstadgar som gäller för de i det
föregående nämnda aktiefonderna. Andelsbevisen är ställda tiU viss raan eller
order. Sora villkor för rätt till utdelning från fonden gäller att ägare av andelsbevis
skall vara registrerad hos stiftelsen. Skandinaviska Enskilda Banken är
generalagent för försäljningen av andelsbevisen. Fonden förvaltas i öppet
förvar. Fondförmögenheten uppgick vid utgången av år 1972 tUl 19 milj. kr.
Antalet fondandelar var vid samma tid 284 000.
Stiftelsen Skandinavinvest tillkora år 1970 och
bUdade vid samma tid fonden Skandinavinvest I, numera Placeringsprogrammets
aktiefond. Fondens medel placeras i svenska eller utländska värdepapper. Fondens
avkastning och realiserade vinster reinvesteras, varför någon utdelning tUl
fondandelsägama inte äger mm. Fondandelsägama är införda i ett register hos
stiftelsen och fondandelsbevis utfärdas inte. Andelar i fonden förvärvas genom
att investerarna fullföljer ett "placeringsprogram", dvs. erlägger
insatser genom regelbundna inbetalningar under viss tid. Överlåtelse och
pantförskrivning av fondandel skall för att bli gällande mot stiftelsen anmälas
till denna. Fondförmögenheten uppgick vid 1972 års utgång tiU 24,1 mUj. kr. Utelöpande
andelar var vid samma tid 341 500, fördelade på 11 300 andelsägare.
I slutet av år 1972 bUdade Stiftelsen
Skandinavinvest ytterligare en aktiefond med beteckningen Delta. Fondens medel
kan placeras i svenska eUer utländska värdepapper och utdelning tUl
fondandelsägarna sker inte. Stiftelsen utfärdar andelsbevis, som är ställda tUl
innehavaren.
Stiftelsen Svenska internationella investment
fonden har enligt sina stadgar tUl ändamål att bUda och förvalta en eller flera
inveslmenlfon-der eller på annat lärapligt sätt främja sparandet i Sverige samt
att driva handel med fast och lös egendora. Stiftelsekapitalet är 10 000 kr.
Stiftelsen bUdade år 1969 aktiefonden Interfond. Förvaltningen av fondens
värdepappersportfölj, inbegripet köp och försäljningar av värdepapper, handhas
av ett särskilt bolag, Investment planering AB. Marknadsföring av andelarna i
fonden sköts av Info, Investment information AB. Detta bolag har elt antal
orabud på olika platser i landet. Förvaringen av de värdepapper som ingår i
Interfond omhänderhas av två affärsbanker. Utdelnings- och ränteinkomster samt
realisationsvinster reinvesteras i fonden.
Andelar i Interfond kan förvärvas antingen genom
"konlanlplaner" eller "kapitalsamlingsplaner".
Kontantplanerna avser investering av engångsbelopp. Vid inbetalningen av ett
engångsbelopp avdras en inköpsavgift raellan 0,5 och 8,5 %.
Kapitalsamlingsplanerna gäller för 10 eller 15 år och innefattar periodiska
inbetalningar av fasta belopp,
3
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 34
s.
k. investeringsenheter. Enhetemas storlek varierar från 200 till 5 000 kr. Från
de första 1213 enheterna dras av en inköpsavgift på 50 %, Genom att den första
insatsen består av flera enheter och således är större än de övriga komraer
första årets investeringar alt belastas med över halva kostnaden för
kapitalsamlingsprogrammet. Den resterande kostnaden sprids ut på övriga nio
eller fjorton år beroende på programmets längd. De av andelsägarna förvärvade
andelarna registreras hos bank. TUl bevis om registreringen utfärdar stiftelsen
s. k. programbevis. Investeringspolitiken i Interfond är inriktad på
värdetillväxt och framtida vinst. Interfond får ta upp lån med belopp upp till
1/3 av tillgångarna i fonden. Med undantag för aktieförvärv genom fond- och nyemissioner
får inte aktier i ett och samraa företag förvärvas till större antal än som
motsvarar 5 % av röstvärdet. Investering i aktier eller fordringsbevis som
utgivUs av ett och samma företag får ske tiU högst 10 % av tUlgångama i fonden.
Interfond redovisade vid utgången av år 1972 tUlgångar på 63 mUj. kr. Antalet
utelöpande andelar var sara-ma dag 1 225 000.
3
Aktiefondsutredningen
3.1
Behovet av lagstiftning om investmentföretag
Utgångspunkten för aktiefondsutredningens
överväganden är frågan, ora det finns behov av en speciell lagstiftning för
investmentföretagen. Om detta anförs i betänkandet i huvudsak följande.
De svenska investmentföretag som drivs i
aktiebolagsform, de s. k. investmentbolagen, fullföljer i princip samma syfte
sora de egentliga aktiefonderna, näraUgen att för sparares och andra
kapitalplacerares räkning placera kapital i aktier och andra värdepapper på ett
sakkunnigt sätt under iakttagande av principen om riskfördelning och att
förvalla dessa tiUgångar för placerarnas räkning. I sin egenskap av aktiebolag
är investmentbolagen och därmed också deras aktieportföljer underkastade
bestämmelsema i aktiebolagslagen. I denna finns detaljerade föreskrifter om bl.
a. styrelse och årsredovisning samt regler i andra hänseenden av betydelse för
aktieägamas rätt. Det finns i och för sig inte något hinder för att samma slags
verksamhet som investmentbolagen driver utövas i den ekonomiska föreningens
form, även om detta hittills inte synes ha förekommit. Bestämmelser för
verksamhet i sådan form finns i lagen om ekonomiska föreningar. Både i
aktiebolag och ekonomiska föreningar har aktieägama eller andelsägarna rätt
att på bolags-eller föreningsstämma della i handhavandet av bolagets eller
föreningens angelägenheter.
Några särskilda lagbestämmelser eller andra
föreskrifter har hittiUs inte ansetts behövliga fÖr att skapa ökad trygghet för
de kapitalplacerare
Prop.
1974:128 35
som
anförtror sina raedel åt investraentbolagen. Inte heUer har bolagen av andra
skäl ansetts böra imderkastas särskUd reglering av verksaraheten. Också
utomlands har man i allmänhet underlåtit att ställa företag av detta slag
under särskUd tUlsyn. Utredningen finner för sin del inte heller anledning att
föreslå nägon särskild form av reglering eller tiUsyn över investmentbolagen.
Den typ av investmentföretag sora betecknas
aktiefondsförelag är en relativt sen företeelse i Sverige. Det företag sora
gjort företagsforraen mera känd bland aUmänheten, Stiftelsen Aktietjänst raed
Koncenlra-fonderna, började sin verksarahet först år 1958. I Sverige saknas i
stor utsträckning rättsregler, som kan tiUämpas på verksamheten. För
rätts-förhåUandet raeUan den förraögenhetsförvaltande organisationen och innehavarna
av andelsbevis skuUe närraast gäUa bestäraraelsema ora en sysslomans
handhavande av uppdrag för en huvudmans räkning. Den svenska rättens regler ora
syssloraannaskap, sora i huvudsak finns i 18 kap. handelsbalken, ger eraeUertid
inte näranvärd ledning för en närraare bedöraning av parternas inbördes
rättigheter och skyldigheter. I första hand bUr en sådan bedömning därför
beroende på vad sora kan anses avtalat mellan partema eller på vad som med
hänsyn tUl omständigheterna mäste antas ha varit deras avsikt. I övrigt
gäller, utöver bestämmelsema i handelsbalken, vad som kan anses följa av
allmänna rättsgnmdsatser. Med hänsyn tUl detta och tiU att en uttrycklig
reglering av parternas förhåUande tUl varandra och till tredje man saknas, kan
oklarhet om rättsförhåUandet koraraa att råda i flera viktiga hänseenden.
När det gäller den både praktiskt och teoretiskt
betydelsefulla frägan, om äganderätten tUl fonden skall anses tUlkoraraa den
förvaltande organisationen eller andelsägama gemensamt, kan bestäraraelsema i
lagen (1944:181) ora redovisningsraedel vara tillärapliga. Enligt denna lag
skaU medel, som någon mottagit med redovisningsskyldighet och sora han för
redovisningsändaraål har innestående på räkning i bank eller håller avskUda på
annat sätt, vara förbehållna huvudraannen, om beloppet avskiljts utan dröjsmål.
Utredningen framhåller att, om den förraögenhetsförvaltande organisationen i
likhet raed Stiftelsen Aktietjänst åtagit sig att pä begäran av andelsägare ur
fondens kapital lösa in andelsbevis raed dess på visst sätt beräknade
andelsvärde, organisationen får anses ha iklätt sig redovisningsskyldighet för
de raedel sora den raoltagil från andelsägaren. Ora det på denna eller annan
gmnd föreligger redovisningsskyldighet för den förvaltande organisationen
(sysslomannen) och om organisationen håller fonden avskild, torde andelsägarna
enligt lagen ora redovisningsraedel ha ett sakrättsligt skydd för sina medel i
aktiefonden, var och en i förhållande till sin redovisningsfordran. Om den
förvaltande organisationen däremot inle anses ha redovisningsskyldighet för
raottagna andelsmedel eUer om aktie-
Prop. 1974:128 36
fonden
inte håUs avskUd, torde andelsägama endast ha en vanUg fordringsrätt hos förvaltningsorganisationen.
Denna torde därmed enligt utredningens uppfattning få anses ha äganderätt tUl
fonden.
Aktiefondsföretagen i Sverige har hittUls stått
under sakkunnig ledning och bedrivit sin verksamhet i seriösa former särat,
såvitt utredningen kunnat finna, under stark känsla av ansvar för sin
kundkrets, dvs. innehavarna av andelsbevis. De stadgar för vederbörande fond
som andelsbevisägarna genom köpet av andelsbeviset anses godkänna innehåller i
allmänhet en närmare reglering av de viktigaste rättsfrågorna som uppkommer i
förhållandet mellan aktiefondsföretaget och an-delsbevisinnehavama. Avsaknaden
av lagbestämmelser som kan ge ledning för bedömning av sådana rättsfrågor
mellan parterna som uite finner sin lösning i vad som sålunda kan anses avtalat
mellan dem, är därför inte särskilt fraraträdande. Den oraständigheten att
rättsförhållandet gentemot tredje man i vissa fall kan framstå som oklart
synes under normala förhållanden inte heller orsaka olägenheter. Utvecklingen
på området har därför hittills inte varit ägnad alt inge oro. Trots detta anser
utredningen att en rättslig reglering av förhållandena har flera väsentliga
uppgifter att fyUa och att en lagstiftning angående verksamheten obetingat bör
komma tUl stånd. Till gmnd för utredningens uppfattning ligger i huvudsak
följande synpunkter.
1.
Antalet aktiefondsföretag i
Sverige är visserligen än så länge litet. De aktiefonder som förvaltas av
Stiftelsen Aktietjänst är dock förhållandevis stora. Enligt vad som upplysts
av Aktietjänst innehas det övervägande antalet andelsbevis av ett stort antal
enskilda personer, som skulle kunna betecknas småsparare. Antalet personer som
berörs av företagets verksamhet är därigenom ganska betydande. UtveckUngen kan
vidare komma att medföra en ökning av antalet aktiefonder, särskilt ora
kapitalraarknaden blir friare genora att hindren för kapitalrörelser mellan
Sverige och utlandet undanröjs.
2.
De gäUande svenska civil- och
associationsrältsliga reglerna ger inte ett i alla avseenden lämpligt rättsligt
underlag för aktiefondsverksamheten. Utvecklingen av verksamheten tycks visa
att den fyller ett visst behov. Det finns därför anledning att ge den en
lämplig rättslig grund genom lagstiftning. Detta gäller inte minst
rättsförhåUandet tUl tredje man.
3.
De civUrättsliga regler som
gäUer för förhållandet mellan aktiefondsföretaget och innehavare av
andelsrätter i fonden är knapphändiga och i viss utsträckning oklara. Partema
lämnas stor frihet att reglera sina inbördes förhållanden genom avtal. Därvid
står i allmänhet ett kapitalstarkt företag, som är i stånd att ta tUl vara sina
intressen, mot ett stort antal enskilda personer, som vanligen är ulan
erfarenhet av förhållandena i fråga och sora inte heller har praktisk möjlighet
att stärka sin ställning genom inbördes samverkan. Från företagens sida
Prop. 1974:128 37
har
inle vidtagits några anordningar för alt ge andelsägarna möjlighet att medverka
vid aktiefondsföretagens skötsel eller förvaltningen av fondema. Andelsägarna
har inle insyn i fondemas föirvaltnihg eller rätt alt medverka vid utseende av
revisorer. Även om de nu nämnda omständighetema i dagens läge inte gett
anledmng tUl missförhållanden, kan detta komma att ändras, om nya, mindre
nogräknade förelag skulle börja driva aktiefondsverksamhet. Frän principiell
synpunkt anser utredningen det rimligt att rättsordningen på detta liksom på
andra områden, t. ex. i fråga om avbetalningsköp, arrende- och
hyresförhåUan-den, ingriper tUl stöd för de svagare parterna genom att i viss
utsträckning upphäva avtalsfriheten och meddela tvingande lagbestämmelser. För
lösandet av spörsmål, varom parterna inte träffat avtal, kan också behövas
normerande regler.
4.
Från allmänhetens synpunkt kan
aktiefondernas verksamhet ha vissa likheter med bankernas inläningsrörelse. Det
är bl. a. angeläget, att allmänheten får vederhäftiga informationer om de
fördelar och risker som är förenade med den sparform som förvärv av fondandelar
innebär. Försäljningen av andelsbevisen bör ske i sådana former och på sådana
vUlkor alt sparama inte utsätts för andra risker än dem som med nödvändighet
följer av sparobjektets speciella art. Det är vidare ett aUmänt intresse, att
handeln med andelsbevisen inte onödigt fördyras. För att tiUgodose
sraåspararnas berättigade krav på trygghet, när de anförtror sina sparraedel åt
ett aktiefondsföretag för placering genora företagets försorg i aktier och
andra värdepapper, kan det därför på goda gmnder krävas att aktiefondsföretagen
på sararaa sätt sora affärsbanker, sparbanker och andra penninginrättningar
blir föremål för särskUd tUlsyn från statsmaktemas sida.
5.
TiUkomsten av
aktiefondsföretagen i Sverige kan delvis ses som resultat av sttävanden att
tillföra kapitalmarknaden nya källor av risk-vUligt kapital. Från principieU
synpunkt torde det inte finnas anledning att hindra eUer motverka sådana
strävanden att sprida aktieägandet till nya kretsar. Kan dessa strävanden
imderlätta företagsarahetens finansiering torde de tvärtora vara värda att
uppmuntras.
Betydelsen av aktiefondsverksamheten för den
inheraska kapitalraarknaden från sistnäranda synpunkter kan dock enligt
utredningens uppfattning inte bedöraas med säkerhet utan mera ingående undersökningar.
Utredningen har inte ansett det erforderligt att göra sådana undersökningar,
eftersora det är uppenbart att verksaraheten åtminstone i viss utsträckning är
ägnad att främja sparandet inom samhället. Med hänsyn tiU knappheten pä kapital
torde detta ur sarahäUelig synvinkel i och för sig vara värt att stödja. En
lagstiftning ora aktiefondsverksamheten som syftar tUl att tiUgodose bl. a.
spararnas krav på trygghet bör av naturliga skäl vara ägnad att stärka
verksamhetens ställning i det
Prop. 1974:128 38
allmänna
medvetandet och därmed också främja det sparande som kan vinnas på denna väg.
6. Ett ytterligare stöd för att en lagstiftning
behövs utgör den omständigheten att särskild lagstiftning ansetts påkallad i
praktiskt taget alla länder, där aktiefondsverksamhet fått nämnvärd omfattaing.
3.2
Allmänna synpunkter på en lagstiftning
I fråga om målsättningen för en svensk lagstiftning
om aktiefonder anförs i betänkandet att det allmänna syftet måste vara att
skapa trygghet för de sparare och andra placerare som anförtror sina medel åt
en aktiefond. Tryggheten kan dock raed hänsyn till värdefluktuatio-nema hos
aktier och andra värdepapper inte avse annat än att raedlen förvaltas på ett sä
ändamålsenligt och säkert sätt som raöjligt. Grundläggande förutsättningar för
att trygghetskravet skall tiUgodoses är främst att lagstiftningen ger ett
lämpligt rättsligt underlag för verksamheten och att den tiUfredsstäUande
reglerar rättsförhållandet meUan aktiefondsföretagen och innehavarna av
andelsrätter i fondema samt förhåUandet tUl ttedje man. Hämtöver bör en
lagstiftaing omfatta sådana bestämraelser ora fondernas handhavande och
förvaltning sora behövs från säkerhetssynpunkt. Frågor som också måste lösas
är andelsägarnas rätt tUl insyn och medinflytande samt om fonderna skall
ställas under offentlig tillsyn.
Utredningen framhäller att de svenska aktiefondema
som regel organiserats i former, som bygger på den anglosachsiska rättens
tmstbe-grepp. En av anledningarna liU denna konstmktion torde vara att någon
lämplig företagsform inte inrymts i det svenska rättssystemet.
I fråga ora de former, i vUka aktiefondsverksamhet
skulle kunna utövas, anlägger utredningen bl. a. följande synpunkter. Ett
investmentföretag kan i princip väl konstrueras i förra av ett aktiebolag
eller en ekonoraisk förening. De svenska investraentbolagen, vUkas verksamhet
avser förvaltning av värdepapper i enlighet med principen ora riskfördelning,
är organiserade som aktiebolag på gmndval av den svenska aktiebolagslagen. När
det gäller aktiefondsföretag har emeUertid aktiebolags- eller föreningsformen
vissa nackdelar. Ett investmentföretag, som organiserats i bolags- eller
föreningsform, är självt ägare tUI värdepappersportföljen, medan investeraren
genom sitt innehav av aktier i bolaget eUer andelar i föreningen i sin tur äger
del i bolaget resp. föreningen. Inom ett och samma investmentföretag kan
därför inte bUdas olika fonder. Utformningen av aktiebolagslagen och lagen ora
ekonomiska föreningar medför vidare att ett i bolags- eller föreningsform organiserat
investmentföretag aUtid måste ha karaktären av en sluten fond med ett från
början bestämt antal andelar. Genom att fonder av denna konstmktion, till
skUlnad från de öppna fondema, i allmänhet
Prop. 1974:128 39
inte
löser in utelöpande andelsbevis, blir priset på en fondandel beroende inte
bara av värdet av de underliggande värdepapperen i fonden utan också av tiUgång
tiU och efterfrågan på andelar. Enligt utredningens mening måste det vara av
slor betydelse för en andelsbevisägare att veta att han kan räkna med all, när
han så önskar, få ut i stort sett andelens värde. Eftersom en andelsbevisägare
oftast saknar raöjlighet att själv påverka förvaltningen av fonden, kan det
vidare vara av värde för honora att om han är missnöjd raed fondförvaltningen
kunna få sitt andelsbevis inlöst och därigenom inle behöva riskera
ytterligare ekonomiska förluster.
Utredningen anser det därför vara mest förenligt
med andelsägarnas intresse alt lagstiftningen utformas så, att fonderna blir av
öppen typ med inlösningsskyldighet för fondförvaltaren. För en rörelse med
slutna fonder får väljas en annan form, t. ex. investraentbolag.
I fråga om möjlighetema att i anslutning till
gällande lagstiftning finna en lämplig verksamhetsforra för aktiefondema utan
hänsyn tUl att företagen i Sverige redan fått sin karaktäristiska ulforraning
anför utredningen alt det kunde ligga närmast till hands att göra erforderliga
ändringar i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar, eftersom
övriga i värt land förekomraande former för ekonomisk samverkan, t. ex. enkelt
bolag, handelsbolag och ideell förening, av prakiiska skäl inte kan läggas tiU
gmnd för en lagstiftning ora öppna aktiefonder.
Lagstiftningen i vissa länder tillåter att öppna
fonder organiseras som aktiebolag. Enligt svensk rätt däremot är ett aktiebolag
i princip en sluten organisation. Att för aktiefondernas skull genomföra sådana
ändringar i aktiebolagslagen att aktiebolag med växlande aktiekapital kunde
inrymmas i lagen skulle därför innebära ett så långtgående avsteg från de
principer som hittills tiUämpats på denna associationsform att det enligt
utredningens mening inte bör komma i fråga.
Den ekonomiska föreningen, som i princip är en
öppen association, där antalet raedlemmar kan växla utan ändring av föreningens
organisation, skulle visserligen i och för sig väl lämpa sig som form för en
öppen fond, Lagen om ekonomiska föreningar skuUe dock knappast utan betydande
ändringar kunna göras tUlämplig på aktiefonder. Sannolikt skulle det bli mest
praktiskt att utfärda en särskUd föreningslag för aktiefonderna pä samma sätt
som för t. ex. bostadsrättsföreningar.
I betänkandet skisseras en sådan särskild
föreningslag för aktiefonder. Föreningen skulle ha tUl syfte att främja
medleramarnas ekonomiska intressen genom att för deras gemensamma räkning
placera de genom insatserna samraanskjutna raedlen i aktier och andra värdepapper
och att förvalta den därigenom bUdade fonden. Den som ville placera medel i
fonden skulle gå in i föreningen med en eller flera insatser. Ville en medlem
förvandla sina i föreningen placerade medel
Prop. 1974:128 40
tiU
kontanter, skulle han få säga upp sig till utträde ur föreningen och därvid få
ut kontanter motsvarande värdet av vad som belöpte på hans föreningsinsatser.
Bestämmelser som avvek frän förenmgslagen skulle krävas beträffande medlems
intagande och avgång. Kompletterande stadganden skuUe också behövas om fondens
sammansättning och förvaltning och därmed sammanhängande spörsmål samt ev.
beträffande frågan om en offentiig tillsyn över verksamheten. Aktiefonden
skulle förvaltas direkt av den på förenings- eUer fullmäktigstämma valda föreningsstyrelsen.
Vid sina överväganden har utredningen stannat för
att föreslå en lagstiftning ora aktiefonder, som i princip behåller den ordning
i vUken fonderna hittUls utövat sin verksamhet. Förslaget innebär således att man
accepterar en utformning av aktiefondema, som har sitt urspmng i den
anglosachsiska rättens trustbegrepp. Denna ståndpunkt motiverar utredningen
främst med att man härigenom i huvudsak kan behålla de redan verksamma
aktiefonderna i tämligen oförändrade former. Aktiefondernas verksamhet har
inte föranlett anmärkningar och de tycks också ha Aoinnit allmänhetens
förtroende. Att under sådana förhållanden lagstiftningsvägen tvinga
verksamheten över i en i väsentiiga hänseenden annorlunda form, vilket skulle
ske vid en lösning enligt för-eningsaltemativet, bör enligt utredningen inte
göras utan att starka sakliga grunder kan åberopas. Några sådana kan emellertid
knappast anföras. Den lagstiftning om aktiefonder som genomförts i Tyskland,
Österrike och Schweiz, där civU- och associationsrätten i många hänseenden
överensstämmer med den svenska, visar tvärtom, att en lagstiftning som bygger
på tmstbegreppet utan alltför stora svårigheter väl låter sig inpassas i det
gäUande rättssystemet. Vissa praktiska fördelar är förenade med denna
organisationsform. Bl. a. kan ett och samma företag ha hand ora förvaltningen
av flera sidoordnade fonder med olikartad inriktning.
Uttedningen föreslår sålunda en särskild legal form
för det slag av rörelse som innebär att ett företag för fonddelägamas
gemensamma räkning förvaltar en genom insatser bUdad fond, som består av
aktier, obligationer och andra liknande värdepapper och som är helt skUd från
företagets egen förmögenhet. Väsentliga drag i lagstiftningen är bestämmelser
som garanterar att fondens medel inte sammanblandas med företagets egna medel
och som hindrar att fonden tas i mät för företagets skulder och att fonden vid
företagets konkurs kommer att ingå i konkursmassan.
I lagförslaget används beteckningen värdepappersfond
i stället för aktiefond. Även om fondema till väsentlig del måste komma att
bestå av aktier, kan också t. ex. obligationer eller skattkararaarväxlar komma
att ingå. Utredningen anser därför uttrycket aktiefond vara en alltför snäv
beteckning.
Prop. 1974:128 41
Utredningen
anger följande gmnder för sitt lagförslag.
1.
Värdepappersfondrörelse får
utövas endast av aktiebolag, som fått tillstånd av bankinspektionen.
2.
TiUstånd får lämnas endast
bolag som uppfyUer vissa vilUior i lagen, fondbolag.
3.
Fondbolag skall stå under
tiUsyn av bankinspektionen.
4.
Fondbolag skall självständigt
och i eget namn förvalta värdepappersfond som bolaget bildat och skall därvid
uteslutande handla i fond-andelsägarnas gemensamma intresse.
5.
Den egendom som ingår i fonden
skall hållas skild från fondbolagets övriga medel och vara fredad från
bolagets borgenärer vid utmätning eUer konkurs.
6.
För varje fond skall finnas
fondbesläramelser, sora upprättas av fondbolaget. Beslämmelserna skall ange
vissa allraänna gmnder för bolagels förvaltning av fonden.
7.
Fondbolag får inte besluta om
utbetalning av värdepappersfonds medel annat än för vissa ändamål, som anges i
lagen.
8.
Endast de slag av värdepapper
som anges i lagen får förvärvas tiU fond. Värdepapper utfärdade av en och samme
utfärdare får inte förvärvas över en viss gräns.
9.
Fondbolag får i sina fonder
inte inneha mer än viss procentsats av aktierna i elt och samma aktiebolag.
10.
För varje fond skall finnas en
förvaringsbank, utsedd av fondbolaget. Banken skaU uppbära de medel som
tUlkomraer fonden, ombesörja alla utbetalningar ur fonden och förvara
fondegendomen.
11.
Andelarna i en värdepappersfond
skall vara lika stora och innefatta sarama rätt. Andelsvärdet skall vara
fondens värde delat med antalet gällande fondandelar.
12.
TiU bevis ora insättares andel
skall fondbolag utge till innehavaren eller tiU viss raan eller order ställda
fondandelsbevis. Bolaget skall lösa in fondandelsbevis pä vUlkor sora närraare
anges i lagen.
13.
Fondbolag skall lärana
redogörelse för fondens förvaltning minst en gång i kvartalet.
14.
Avveckling av ett fondbolags
förvaltning av en fond skall ske i särskUd ordning.
15.
Skadestånds- och straffbestämmelser
skall finnas i lagen,
3.3
Lagstiftningens huvudfrågor
3.3.1
Lagens tillämpningsområde
Med värdepappersfondrörelse förstås enligt
utredningens definition en rörelse, som har till ändaraål att förvalta en
huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värdepapper bestående och
från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) samt att
erbjuda
Prop. 1974:128 42
allraänheten
att insätta medel i fonden raot bevis ora rätt till andel i fondens vid varje
tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis). Genom definitionen avses aUa andra
former av investraentverksamhet bli uteslutna från lagstiftningens
tUlämpningsonuåde. Sora fraragår av det följande, upptar lagförslaget tvingande
bestäramelser om placering av fondens tillgångar på sådant sätt att en
riskfördelning åstadkommes. Med hänsyn härtill behöver man enligt utredningens
uppfattning i definitionen inte ange att förraögenhetsförvaltningen skall ske
med iakttagande av principen om riskfördelning.
Aktiesparande förekommer i viss utsträckning i s.
k. aktiesparklub-bar eUer i samverkan i liknande former mellan en större eller
mindre grupp personer. I allraänhet karaktäriseras en sådan verksarahet av att
den är begränsad tUl en på ett eller annat sätt bestämd krets av personer, t.
ex. anställda vid ett visst företag. Utredningen anser att dessa
verksamhetsformer inte bör vara imderkastade den nya lagstiftningen. Inriktas
verksamheten bara på en begränsad krets av personer, finns det från allmän
synpunkt inle anledning att omgärda verksamheten med de säkerhetsföreskrifter
som föreslås i lagen.
Utredningen nämner sora en tänkbar form av
gemensamt aktiesparande det enkla bolaget, sora erbjuder allmänheten
delägarskap. Med lagförslagets definition av värdepappersfondrörelse skulle en
sädan verksamhet komma att faUa utanför lagen. Värdepappersportföljen skuUe i
detta fall inte utgöra en frän företagets förmögenhet fristående förmögenhetsmassa
och fondandelsbevis torde inte utfärdas. En anordning av detta slag skiUle
möjliggöra en verksamhet som företer stora likheter med värdepappersfondrörelse
utan att vara underkastad de för fondbolagen avsedda bestämmelsema. Även om en
bolagsman formellt har inflytande över bolagets förvaltning, torde dock den
enskUde ägaren i ett enkelt bolag med obegränsat antal raedlemmar i praktiken
sakna allt reellt inflytande över bolaget. En verksamhet av sådant eUer
liknande slag anser utredningen inte böra tillåtas. VUl någon erbjuda
allraänheten att delta i geraensarat förvärv av värdepapper på annat sätt än
enligt den föreslagna lagen om värdepappersfondrörelse bör enligt uttedningens
mening endast två andra verksamhetsformer stå till buds, nämligen alt
allmänheten inbjuds att teckna antingen aktie i aktiebolag eller andel i
ekonomisk förening.
Den föreslagna lagstiftningen avser endast rörelse
som har tUl ändamål att förvalta en förmögenhet som huvudsakligen består av
värdepapper. Om en placering av fondmedel i fast egendom tilläts liksom i vissa
andra länder, skulle detta kräva föreskrifter av förhåUandevis invecklad natur,
bl. a. rörande fondegendoraens värdering. Något behov av en fondbildning av
detta slag finner utredningen inte föreligga i Sverige.
Prop. 1974:128 43
3.3.2
Tillstånd och tillsynsmyndighet
Uttedningen erinrar om att särskUt tUlstånd fordras
för utövande av bl, a. bank-, försäkrings- och fondkommissionsrörelse. Den
verksamhet söm ett värdepappersfondföretag utövar kan från allmänhetens synpunkt
anses ha en viss likliet med bankemas inlåningsrörelse. Företaget kan sägas
inta ställningen sora förvaltare av allmänhetens medel. Rörelsen kan också
anses jämförbar raed fondkommissionsrörelse. Det är angeläget att de som
anförtror sina medel åt ett värdepappersfondföretag får vederhäftiga
informationer ora denna särskUda slags sparform och att de inte utsätts för
andra risker än dem som nödvändigtvis följer av medlens placering i aktier och
andra värdehandlingar. AUraän-hetens berättigade krav på trygghet vid anlitande
av denna särskilda sparform påkallar därför att i lagen anges vissa aUraäima
fömtsättaing-ar i fråga om företagets ekonomiska förhållanden och ledning, som
raåste vara uppfyUda för att ett företag skall få rätt att utöva värdepappersfondrörelse.
Av i stort sett samraa anledning sora föranlett övervakning av affärsbanker,
sparbanker och andra penninginrättningar särat fondkoraraissionärer bör
aktiefondsföretagen vara underkastade tUlsyn. Utredningen finner att ett
tillståndstvång för rätten alt driva värdepappersfondrörelse är ofrånkomligt
och föreslår att sådan rörelse får utövas endast efter tillstånd av offentlig
myndighet.
Vid
tUlkomsten av lagen (1953: 603) ora motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet förutsattes, att offentiiga regleringar
med konkurrensbegränsande verkningar av olika skäl också i fraratiden skuUe
kunna bli nödvändiga. I förarbetena tUl konkurrensbegränsningslagen har
emellertid understmkits att, då särskilda regleringar erfordras av sociala,
sanitära, polisiära eller andra skäl, bestämraelserna bör utformas på ett
sådant sätt att de inte onödigtvis hämmar en fri tävlan eUer erbjuder underlag
för enskilda konkurrensbegränsningar (prop. 1953:103, s. 65 och 226). Med
beaktande av detta uttalande föreslår utredningen alt den myndighet som
bevUjar tillstånd att utöva värdepappersfondrörelse skall ha att pröva endast
ora de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda eller ej. Rätt att pröva
ora det föreligger behov av rörelsen eller annan liknande prövning av
diskretionärt slag skall däremot inte tillkomma myndigheten. TUlstånd skall
kunna återkallas av myndigheten, om det finns gmndad anledning tUl det.
Utredningen
föreslår att aktiefondsföretag skall stå tmder tiUsyn av bankinspektionen.
Inspektionen har redan nu tUlsyn över bl. a. bankinstituten,
fondkommissionärer och fondbörs. En tillsyn över värdepappersfondföretagen
komraer att innebära näraliggande arbetsuppgifter för inspektionen. När det
gäller bevUjande av tUlstånd är det inte nödvändigt att sora inom bank- och
försäkringslagstiftaingen kräva Kungl. Maj:ts medverkan. TUlsynsmyndigheten
bör sålunda handha tillståndsgivningen.
Prop. 1974:128 44
3.3.3
Värdepappersfondförelagets furidiska form
Som angetts i det föregående iimebär utredningens
förslag tiU legal utfomming av värdepappersfondverksarahet en konstmktion, där
fonden utgör en fristående förraögenhetsraassa, som förvaltas av ett självständigt
rättssubjekt, fondledningen. Uttedningen har övervägt ett flertal lösningar i
fråga om den juridiska formen för fondledningen (se betänkandet s. 9293). I
det följande lämnas en kort redogörelse för de olUca alternativen.
De flesta aktiefondema i Sverige har bUdats av
stiftelser. Med hänsyn tUl den bristfälliga rättsliga regleringen av
institutet stiftelse finner uttedningen emellertid att stiftelse inte bör komma
i fråga som fomi för utövande av värdepappersfondrörelse. Företagsforraen
ekonomisk förening anser utredningen inte heller vara ett lämpligt underlag för
en verksamhet där fonden förvaltas fristående från företagets övriga förmögenhet.
I fråga om övriga tänkbara företagsformer
framhåller uttedningen att det i och för sig kan tyckas vara likgUtigt om
verksamheten drivs av en enskUd näringsidkare eller en sådan juridisk person
som ett handelsbolag, ett koraraanditbolag eller ett aktiebolag. Utredningen
konstaterar i första hand att aktiebolagsformen skulle medföra betydande
prakiiska fördelar. I aktiebolagslagen finns utförliga föreskrifter om bl. a.
bokföring, redovisning och revision. I lagen finns också bestämraelser som
syftar tUl att bolagets förmögenhet och soUditet såvitt möjligt upprätthålls
särat utförliga regler om de bestäraraande, verkställande och kontrollerande
organen. Den lagstiftning som gäller för enskilda företagare, handelsbolag och
kommanditbolag saknar på det hela taget motsvarighet till aktiebolagslagens
bestäramelser. Eftersom det inte föreligger något praktiskt behov av att
enskilda eUer handels-eUer kommanditbolag omhänderhar värdepappersfonder,
finner utredningen det vara mest ändamålsenligt att verksamheten får drivas
uteslutande av aktiebolag.
Utredningen föreslår sålunda att
värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag och i den ordning som
anges i lagen. Ett bolag som fått bankinspektionens tillstånd att utöva
rörelsen föreslås få beteckningen fondbolag. För sådant bolag skaU gälla vad
som angående aktiebolag i allmänhet är föreskrivet i den mån annat inte följer
av bestämmelserna i den nya lagen.
3.3.4
Tillståndsvillkoren, m. m.
Utredningen erinrar om att lägsta tiUåtna
aktiekapital enligl aktiebolagslagen är 5 000 kr.i Utredningen anför att
drivandet av värdepappersfondrörelse i och för sig torde kräva endast ett
förhållandevis blygsamt rörelsekapital. Bolagets eget kapital behöver därför
från rent före-
'
Bestämmelsen har numera ändrats, se not vid avsnitt 5.4.3,
Prop. 1974:128 45
;'* '
tagsekonomiska
synpunkter inle vara stort. För att säkerställa att endast ekonomiskt
vederhäftiga personer står som intressenter bakora ett fondbolag bör
eraellertid fordringarna pä aktiekapitalets storlek vara väsentligt större för
dessa bolag än för aktiebolag i allraänhet. Enligt lagen (1919: 240) ora
fondkoraraissionsrörelse och fondbörsverksarahet är en förutsättning för
tUlstånd att idka fondkoraraissionsrörelse när det gäller andra aktiebolag än
bankbolag att bolagets aktiekapital uppgår tUl minst 500 000 kr. En skUlnad
gentemot fondkoraraissionärsbolag ligger i att de medel som anförtrotts ett
fondbolag enligt lagförslaget skall tas om hand av en särskUd förvaringsbank.
Behovet av eget kapital från säkerhetssynpunkt kan därför synas mindre framträdande,
eftersom förvaringsbanken kommer att garantera fondens bestånd.
Säkerhetsrisker kan emellertid tänkas uppkomraa i andra faU. Utredningen
näraner som exempel att fondbolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot
andelsägare eUer att ett fondbolag sora kommit på obestånd frestas att förfoga
över fondegendomen på obehörigt sätt. Utredningen föreslår därför som ett
villkor för tiUstånd att utöva värdepappersfondrörelse att aktiekapitalet skall
ha en viss minsta storlek. Ett sådant villkor konuner å ena sidan att verka
återhåUande på personer sora inte är önskvärda inora företagsgrenen och å
andra sidan att garantera att de som ägnar sig åt detta slags rörelse har den
erforderliga ekonomiska gmndvalen.
I fråga ora aktiekapitalets minimibelopp anför
utredningen som en tänkbar möjlighet att låta aktiekapitalet stå i visst
förhållande till fondernas storlek. En sådan föreskrift skulle emeUertid bl.
a. medföra till-lämpningssvårigheter. En lösning som innebär skyldighet för
fondbolaget att ställa säkerhet för visst belopp vUl utredningen inte heller
tillstyrka. I lagen bör i släUet anges ett bestämt belopp. När det gäller att
bestäraraa detta saknas eraellertid säkra hållpunkter för bedömningen. Ett
kapitalkrav av storleksordningen 500 000 kr. i likhet med vad som gäller för
fondkoramissionärsaktiebolag anser uttedningen vara långt högre än vad sora
behövs för rörelsekapital. Elt krav på kapital av denna storlek skulle också
kunna lägga en viss härasko på tillkorasten av nya fondbolag. Utredningen föreslår
att ett kapital på 100 000 kr. fastställs som minsta aktiekapital och att detta
skall vara helt inbetalat innan rörelsen får påbörjas.
Ett fondbolag torde i regel komma att förvalta
betydande belopp. Verksamhetens art är sådan att allmänheten har befogade krav
på en kvalificerad ledning av företaget. En förvaltningsform, sora raåste anses
vara ägnad alt tUlgodose dessa krav, är en kollegial samraansältning av
styrelsen jämte en inför stjnrelsen ansvarig verkställande direktör. I fråga om
antalet styrelseledamöter går utrednmgen längre än aktiebolagslagens
föreskrifter och föreslår att antalet sätts till minst fem. Härigenom bör
intresset av en allsidig fackkunskap alltid kunna tiU-
Prop.
1974:128 46
godoses.
Med tUlämpning av aktiebolagslagens regler följer därvid utan särskilt
stadgande i den föreslagna lagen att verkställande direktör alltid skall utses.
I betänkandet diskuteras lämpligheten av att i lagen kräva någon form av
kompetens för styrelseledamot i fondbolag, t. ex. viss tids praktik, eller
uppställa som villkor att ledamöterna skall visas ha erforderlig insikt i
ekonomiska frågor. Utredningen föreslår emeUertid inte någon bestämmelse av
sådan innebörd. Däremot uppställs, som framgår av det följande, ett allmänt
krav på bolagets lämplighet.
Förslaget att fondbolagen skall vara underkastade
tillståndstvång och offentiig tUlsyn betingas av kravet på trygghet för den
penningplace-rande allmänheten. Den tillståndsprövande myndigheten måste ha
både rätt och skyldighet att vägra tUlstånd för förelag som kan befaras driva
rörelsen på elt olämpligt sätt. Liksora enligt fondkoramissionslagen bör därför
ett allmänt ki-av för meddelande av tillstånd vara att bolaget inte finnes vara
olämpUgt att utöva rörelsen.
Som tidigare nämnts anser utredningen att ett
meddelat tiUstånd skall kunna återkallas. Det är av vikt att ett fondbolag, som
kan befaras komma på obestånd, pä ett så tidigt stadium av insolvens som
möjligt tvingas upphöra med rörelsen. Utredningen föreslår efter mönster av 14
§ 3) fondkoramissionslagen att tillstånd skall kunna återkaUas om bolaget
förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inte blivit fylld inom
tre månader efter det att den yppades. Om bolaget visar sig olämpligt att fortsätta
värdepappersfondrörelse bör återkallelse likaledes kunna ske. Därvid bör
samraa kriterier för oläraplighet gälla sora vid tillståndsgivningen.
Utredningen föreslår sålunda i nära överensstämmelse med 15 §
fondkoramissionslagen att återkallelse skall kunna ske, om bolaget genom
överträdande av lagen om värdepappersfondrörelse eller uppenbart åsidosättande
av fondandelsägares intresse eller annorledes visat sig olämpligt att utöva
värdepappersfondrörelse. Befogenheten att återkalla tUlstånd föreslås tUlkomma
bankinspektionen.
3.3.5
Inflytande för ägarna av fondandeisbevis
Det ligger i sakens natur att fondandelsägarna i
än högre grad än aktieägama i bolaget har intresse av att fondmedlen placeras
i värdepapper på ett så fördelaktigt sätt som möjligt, samtidigt som placeringen
skall erbjuda tiUräcklig säkerhet. Det är också av betydelse för dem att
bolaget i övrigt drivs effektivt och i överensstämmelse med god ordning.
Fondandelsägarna bör därför ha ett intresse av att kunna få inflytande i någon
form på förvaltningen av värdepappersfonden, t. ex. på val av styrelse,
revisorer och fondens sammansättning. Utredningen diskuterar härvid flera
lösningar (se belänkandet s. 101 102). Att låta fondandelsägarna själva vid en
gemensam stämma eller genom ett skriftligt valförfarande utöva inflytande pä
fondförvaltningen
Prop. 1974:128 47
anser
utredningen vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter. I detla
sammanhang erinrar utredningen om bestämmelserna om för-säkringstagarinflytande
i försäkringslagstiftningen. Enligt 70 § lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse skall i försäkringsaktiebolag, som inte uteslutande driver
återförsäkring, minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att särskUt
vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas. Sädan
ledamot, som inte fär vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget, utses
av försäkringstagarna eller av intressegrupp, som har anknytning tUl dem,
eller av Kungl, Maj:t eller offentlig rayndighet.
En anordning av liknande slag för fondbolagens del
skulle innebära att en eller flera representanter för fondandelsägarna ingick i
fondbolagets styrelse. En sädan särskilt utsedd representant skulle närmast ha
att i fondandelsägarnas intresse fullgöra en huvudsakligen övervakande
funktion och därmed också kunna utgöra ett kompleraent till bankinspektionens
tUlsyn. Utredningen påpekar att en sådan lösning visserligen inte är
invändningsfri. Man kan bl. a. hävda att en sådan företrädare för
fondandelsägarna har svårt att upptäcka missförhållanden, sora man vill dölja
för honom. Det kan också med hänsyn till andra bestämmelser i utredningens
förslag ifrågasättas, om företrädaren har nägon större funktion att fylla sora
styrelseledaraot. Fondbolagen skall enligt förslaget bl. a. stå under
kontinuerlig tillsyn av bankinspektionen, sora också skall förordna revisor i
bolagen. Ytterligare garantier raot missbmk ligger i kravet på att
fondförmögenheten skall vara nedsatt i förvar hos bank samt i de föreslagna
föreskriftema om samverkan mellan fondbolag och förvaringsbank.
Utredningen finner att invändningarna visserUgen
kan ha ett visst berättigande men konstaterar att det dock från allmän synpunkt
är av värde att den allmänna övervakningen över ett fondbolag kompletteras med
en företrädare för fondandelsägamas intresse, som har möjlighet att inifrån
fortlöpande följa bolagets verksamhet. Utredningen föreslär därför att minst en
av ledaraöterna i ett fondbolags styrelse skall ha till särskild uppgift att
vaka över att fondandelsägarnas intresse vederbörligen beaktas. I styrelser
med ett större antal ledamöter kan det vara lärapligt att låta antalet särskilt
utsedda ledamöter stå i viss proportion till styrelsens storlek.
I fråga om sättet för utseende av den särskilda
styrelseledamoten finner utredningen det mest tiUfredsstäUande vara att
liksom på försäkringsområdet fondandelsägarna själva i första hand utser
denne och att uppgiften i andra hand anförtros en intressegmpp med anknytning
tUl fondandelsägama. Möjlighetema alt ordna ett valförfarande bland
fondandelsägama kan emellertid vara små och det kan ofta visa sig svårt att
finna en godtagbar intressegmpp med anknytning till dem. I lagen om
försäkringsrörelse har upptagits ytterligare ett alter-
Prop. 1974:128 48
nativ,
nämligen att ledamoten utses genom förordnande av Kungl. Maj:t eller av
offentlig myndighet. Det är enligt utredningens mening inte nödvändigt att
belasta Kungl. Maj:t med frågor av denna art. Förordnandet av ledamot föreslås
därför i sista hand ankomma på offentlig myndighet. När det gäUer fondbolagen
är bankinspektionen den myndighet som är lämpligast. Uttedningen föreslår
sålunda att sådan styrelseledamot, vUken har tiU särskUd uppgift att vaka över
att fondandelsägarnas intresse vederbörligen beaktas, skall utses av
fondandelsägama eller av intressegrupp sora har anknytning tUl dem eller av
bankinspektionen.
3.3.6
Fondbolagets åligganden
En gmndtanke i utredningens förslag tUl
lagstiftning är att fondbolaget skaU ha den primärt ansvariga rollen i det
samspel, som äger rum mellan bolaget, förvaringsbanken och fondandelsägarna,
Förvaringsbanken har den på ett sätt mera passiva uppgiften att förvara fondens
tillgångar på ett betryggande sätt och se tUl att dessa inte används för
ovidkommande ändamål. Fondbolaget sora den aktiva parten har att initiera värdepappersfondrörelsen
genora att utse förvaringsbank, organisera försäljningen av fondandelsbevis
etc. Fondbolagets huvuduppgift är därefter att förvalta den eller de av
bolaget bUdade fonderna. Förvaltningen innefattar inköp av aktier och andra
värdepapper för placering av fondmedlen och åtgärder för fondens bibehållande
och förkovran, t. ex. omplaceringar och utnyttjande av erbjudanden ora
nyemissioner. Fondbolagets förvaltningsfunktion har sålunda central betydelse.
Utredningen föreslår att i lagen särskilt anges att det åligger fondbolag att
under iakttagande av vad i lagen eller eljest finns stadgat och i överensstämmelse
med gällande fondbestämraelser självständigt och i eget namn förvalta av
bolaget bUdad värdepappersfond. Bolaget får därvid förfoga över all egendom
som ingår i fonden och utöva aUa ur denna egendom härflytande rättigheter.
Av allmänna rättsregler följer att förvaltningen
skall bedrivas med fondandelsägamas bästa för ögonen. Utredningen påpekar alt
detta normalt också ligger i fondbolagets intresse. Emellertid kan man inte
helt utesluta möjligheten av att fondbolaget skulle kunna företa dispositioner
som är ofördelaktiga för fondandelsägama. Bolaget skulle t. ex. kunna låta
fonden köpa vissa aktier för att därigenom stödja aktiekursen tUl förmån för
intressenter i bolaget. Utredningen anser det därför vara av värde att det sägs
ut i lagen att fondbolaget vid värdepappersfondens förvaltning uteslutande
skaU handla i fondandelsägarnas gemensamma intresse.
Frågan om utövande av rösträtt för de aktier som
ingår i fonden får enligt utredningens mening inte bedömas med utgångspunkt
enbart från formella äganderättsbegrepp. Det avgörande bör vara vad som bäst
Prop. 1974:128 49
främjar
allmänna och enskUda intressen. Frågan har utomlands på många häll visat sig
vara kontroversiell. Om fondföretaget får rösträtt för aktierna i fonden,
kommer de intressenter som står bakom företaget att kunna utöva elt slörre
inflytande inom näringsUvet än som står i proportion till deras egna
kapitalinsatser i fondföretaget, Della förhållande har ansetts kunna på etl
från allmän synpunkt olyckligt sätt öka faran för en alltför stor
maktkoncentration inom näringsUvet. Riskerna bör enligt utredningens mening
dock inte överdrivas. Man kan knappast inom överskådUg tid räkna med en sådan
ökning av värdepappersfonderna i Sverige att de kan bli av nämnvärd betydelse
i maktkoncentrationshänseende. Som tidigare nämnts föreslår utredningen att
fondbolag inte skaU få rätt att i en fond inneha mer än en viss procentsats av
aktiema i ett och sarama aktiebolag. Ett fondbolags möjlighet att få
otiUbörligt stort inflytande över ett aktiebolag eller en gmpp av aktiebolag
genora att utöva rösträtten för de aktier sora ingår i fonden torde därför
knappast vara särskUt påtaglig. Det saknas därför anledning att med hänsyn tUl
faran för ökad maktkoncentration inom näringslivet förbjuda fondbolaget att
utöva rösträtt för aktiema i fonderna. Ett annat skäl sora kan anföras mot att
ge fondbolaget rätt att utöva rösträtten för aktierna i en värdepappersfond är
att bolaget eller dess intressenter inte kan förutsättas alltid ha ett
intresse, som saramanfaller raed fondandelsägarnas, när det gäller att
bestämma de berörda aktiebolagens allmänna affärspolitik eller deras
utdelningspolitik.
En lösning, som ger innehavarna av fondandelsbevis
en praktisk raöjlighet att utöva rösträtten genora t. ex. en
representationsförsaraling, har utredningen, som framgår av det föregående,
inte kunnat finna. Det är uppenbarligen omöjligt att låta varje innehavare av
fondandelsbevis utöva rösträtten för den på honom belöpande andelen av
aktierna i fonden. Om bolaget inte får utöva rösträtten, måste följden bli att
denna över huvud taget inte kan utövas. Fondandelsägarnas intressen skulle då
inte alls koraraa att företrädas vid bolagsstämmorna. Under vissa förhållanden
skulle detta kunna vara tUl nackdel för fondandelsägarna, bl. a. vid
fastställande av ett bolags utdelningspolitik. En sterUisering av rösträtten
för en del av aktierna skulle medföra att de övriga aktierna i bolaget fick
ett ökat röstvärde i förhållande tUl hela aktiestocken. Ett sådant förhällande
finner utredningen i och för sig mindre önskvärt.
Vid avvägningen mellan de olika intressen som talar
för och emot att ett fondbolag får rätt att utöva rösträtten för aktiema i en
värdepappersfond stannar uttedningen för att föreslå att någon inslcränkning i
ett fondbolags rätt att utöva rösträtten inte sker. I lagtexten bör anges att
bolaget vid utövandet av rösträtt för aktier i fonden skall ha att uteslutande
handla i fondandelsägamas geraensararaa intresse.
4 Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 50
3.3.7
Värdepappersfondens stäUning
Sora angetts i den tidigare redogörelsen föreslår
utredningen en konstmktion av värdepappersfonderna som utgår från det
anglosachsiska tmstbegreppet. Konstmklionen innebär att en värdepappersfond
utan att vara en självständig juridisk person förvaltas av fondbolaget i
bolagets eget namn som en fristående förmögenhetsmassa. Bolaget får därvid
förfoga över all den egendora som ingår i fonden och utöva alla ur egendomen
härflytande rättigheter. För att trygga fondens ställning som en fristående
förmögenhetsmassa föreslär utredningen särskilda bestämmelser om avskiljande av
fonden från bolagets förmögenhet samt om utmätningsfrihet och förbud mot
pantsättning.
En förutsättning för att fondförmögenheten skall
kunna skiljas från fondbolagels övriga förmögenhetsmassa är, framhåller
utredningen, att det tydligt fastslås vad som skall ingå i en värdepappersfond.
Till en fond skal! höra de medel som fondbolaget erhåUer vid utgivande av bevis
om andel i fonden och alla värdepapper som anskaffats för sådana medel eller
med anlitande av fondens värdepappersinnehav. Till en fond hör också den
avkastning i form av räntor och utdelningar samt de reaUsationsvinster som
härrör från fondegendomen. Slutligen skall tUl en värdepappersfond också räknas
aUa de rättigheter av olika slag, t. ex. teckningsrätter, som härflyter ur de i
fonden ingående värdepapperen. Ulredningen föreslår atl i lagen anges vad som
sålunda skall ingå i en värdepappersfond.
EnUgt utredningens mening bör krävas att all
egendom som ingår i en värdepappersfond skall hållas skild från fondbolagets
övriga egendom på ett sådant sätt att det inte uppkommer risk för sammanblandning.
En föreskrift härom föreslås ingå i lagen. Fondförmögenheten skall enligt
förslaget inte heller förvaras hos fondbolaget utan som tidigare nämnts hos en
förvaringsbank.
Då det gäller skulder, som ett fondbolag ådragit
sig för egen räkning eller för en fonds räkning i strid mot lagens
föreskrifter, ligger det i sakens natur att bolagets värdepappersfonder inte
bör bära något ansvar. Fondema bör inte kunna tagas i mät för sådana skulder.
Det-samma bör emellertid gälla också när fråga är om infriande av förbindelser,
som bolaget behörigen mgått för en fonds räkning, eller om fuUgörande av andra
förpliktelser, vUka kan sägas direkt avse fondegendomen. Även om det kunde
förefalla motiverat att tUlåta utmätning i fondegendomen för skulder av sistaämnda
slag, kan en sådan utmätning nämligen medföra praktiska svårigheter. Bl. a. kan
det ibland vara svårt att i ett utmätningsärende avgöra vilka skulder som
avser värdepappersfonden och vilka skulder som belastar bolaget. Utredningen
anser det därför lämpligast att fondegendomen görs fri från varje utmätning.
En sådan undantagsställning för värdepappersfonderna kan enligt utredningens
me-
Prop. 1974:128 51
ning
genomföras utan att borgenärer, vUka äger sådan fordran hos ett fondbolag som
hänför sig tiU en värdepappersfond, därigenom kommer att lida förfång.
Utredningen anför i övrigt följande.
Det förefaller sålunda tUl en början otroligt, att
ett fondbolag utan rimlig anledning skulle vägra att av en värdepappersfonds
raedel låta betala en skuld, som bolaget ådragit sig för fondens räkning.
Härvid bortses givetvis från sådan betalningsskyldighet, varom tvist råder och
vars existens följaktUgen först fär prövas i vanlig rättslig ordning. Därest
bolaget ändock skulle underlåta att betala en dylik skuld, torde utmäining för
en sådan fordran kunna erhållas i den del av bolagets egendom, som inte utgörs
av värdepappersfond. Om denna egendom ej skulle förslå tUl fordringsbeloppets
gäldande och bolaget därför på gmnd av sin bristande betalningsförmåga blir
försatt i konkurs, skall enligt 36 § i lagförslaget förvaltningen av
värdepappersfond, som bolaget innehar, oraedelbart övergå till
förvaringsbanken. Härvid bör av naturliga skäl följa skyldighet för banken att
med anlitande av fondens medel fullgöra alla de förpliktelser, vUka fondbolaget
under iakttagande av bestämmelsema i lagen om värdepappersfondrörelse ådragit
sig för
fondens
räkning.----- . Motsvarande bör gälla om förvaltnmgen av
fonden
övergår på annat fondbolag.- . Vad beträffar skulder,
som
avser en fond och uppkommit lagenligt, finns därför inte anledning befara att
någon borgenär kommer att kunna lida förlust på den gmnd att fondegendoraen
görs utmätningsfri. Vad åter beträffar den borgenär, vUken äger sådan fordran
hos ett fondbolag sora uppkommit i strid med bestämmelserna i lagen, fär denne
räkna med att för utfående av sitt fordringsbelopp hälla sig enbart till
bolagets "eget" kapital. Detta får anses vara en naturlig följd av de
föreskrifter, som tiU fondandelsägarnas skydd reglerar de ändamål vartiU
fondegendomen får användas, och utgör ett förhållande, vilket den som ingår
förbindelse med ett fondbolag har alt ta med i beräkningen.
Uttedningen erinrar om att enUgt 27 § konkurslagen
(1921: 225) till konkursbo skall räknas endast sådan konkursgäldenären tiUhörig
egendom som är av beskaffenhet att kimna tas i mät för gäld. En följd av att
egendomen i en värdepappersfond ej får tas i mät blir sålunda att den inte
heller kan dras in i fondbolagets konkurs. Utredningen förordar en uttrycldig
föreskrift härom.
För att ytterUgare förhindra ett obehörigt
förfogande över fondegendomen föreslår utredningen ett förbud mot att
pantsälta egendomen eller överlåta den som säkerhet. Risken för alt elt
fondbolag skall kunna pantsätta egendom som ingår i en värdepappersfond torde
vara ganska ringa med hänsyn tUl att egendomen alltid skall finnas i förvar
hos en bank. Det skulle emeUertid kunna tänkas, att bolaget genom avtal upplät
panttätt i fondegendomen. För att förhindra att en presumtiv panthavare som är
i god tto skall kunna kräva alt banken utiämnar den egendora som avses med
pantupplåtelsen, föreslår utredningen att avtal som träffats i strid mot
ifrågavarande förbud skall vara ogUtigt. De föreslagna bestämmelserna tUl skydd
mot obehöriga förfoganden be-
Prop. 1974:128 52
träffande
fondegendomen skulle i vissa fall kimna bli satta ur spel genom att en fordran
hos ett fondbolag används till kvittning mot belopp, sora tillkoramer bolaget
för värdepappersfonds räkning. Utredningen föreslår därför ett förbud mot sådan
kvittning.
Utredningen föreslår slutligen att reglema tUl
skydd för egendomen i en värdepappersfond kompletteras raed en bestämraelse som
begränsar fondbolags rätt att besluta om utbetalning av medel, vilka ingår i en
fond. Sådana beslut bör endast avse ändamål, som kan anses ingå som naturliga
led i förvaltningen av en värdepappersfond. Hit räknar utredningen förvärv av
värdepapper tUl fonden, inlösen av fondandelsbevis, utdelning till
fondandelsägare m. ra.
3.3.8
Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare
I betänkandet anförs att ett fondbolag visserligen
skall förvalta en värdepappersfond självständigt och i eget namn men att
bolaget vid förvaltningen rimUgtvis inte kan få förfara raed de anförtrodda
medlen enbart efter eget gottfinnande. Föreskriften att bolaget vid förvaltningen
uteslutande skall handla i fondandelsägarnas intresse är ett uttryck för denna
instäUning. Utöver en sådan aUraän bestämmelse bör krävas att bolaget på
förhand uppdrar vissa närmare riktlinjer för förvaltningen genom
fondbestämmelser. Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare
komraer därigenom att regleras inte bara genom lagen utan också genom fondbestämmelsema.
I lagförslaget anges därför att fondbolaget är skyldigt att upprätta
fondbestämmelser och vUka frågor som måste regleras i bestämmelserna. En av de
viktigaste av dessa frågor är den placeringspolitik som bolaget avser att
följa vid förvaltningen av fonden, dvs, om placeringen t, ex. bara skall
omfatta svenska värdepapper eller bestå av både svenska och utländska papper
eller vara specialiserad till viss eUer vissa branscher. Fondbolaget bör
därför vara skyldigt att i fondbestämraelsema ange de allraänna riktiinjema
för placering av fondens raedel och om fonden helt eUer delvis skall bestå av
utländska värdepapper.
En annan väsentlig fråga är dispositionen av
avkastnbgen från en värdepappersfond. Eftersom fondandelsägama på förhand bör
känna tUl de principer som kommer att följas i detla avseende, föreslår utredningen
skyldighet för fondbolaget att i fondbestämraelserna ange om och i vUken
orafattning utdelning skaU ske. Fondbestämmelsema skall vidare innehåUa uppgift
om storleken av kostaader vid utgivande och inlösen av fondandelsbevis,
ersättning tiU fondbolag och förvaringsbank för förvaltningen av fonden samt
vissa upplysningar ora denna.
Eftersom det är viktigt att fondbestämmelsema utgör
en godtagbar gmndval för rättsförhållandet mellan fondbolag och
fondandelsägare, föreslår utredningen att bestämmelsema på förhand skall
fastställas av bankmspektionen. Fastställelsen skaU i första hand avse ett
konstate-
Prop. 1974:128 53
rande
av att tydliga besked lämnats i samlliga frågor, som enligt lagen måste
regleras genom fondbestämraelsema. En raera ingående prövning av innehållet viU
utredningen inte förorda bl. a. därför att inspektionens godkännande skulle
kunna uppfattas sora ett slags garanti för fondbe-stämmelsemas lämpUghet.
Inspektionens åtgärd bör dock inte vara begränsad tUl att enbart godta vad som
föreslagits. I den raån de upprättade fondbestämmelsema innehåller
bestämmelser, som inspektionen finner vara uppenbart oskäliga för
fondandelsägarna, bör inspektionen således kunna vägra fastsiällelse.
Eftersom fondbestämraelsema ligger till gmnd för
regleringen av, rättsförhållandet mellan fondbolaget och fondandelsägarna,
finner utredningen det vara uteslutet att fondbolaget skulle ges rätt att helt
på egen hand ändra fondbestämraelser som en gäng fastställts. Dessa borde i
princip få ändras endast genom ett gemensamt beslut av fondbolaget och samtUga
fondandelsägare eller efter medgivande av saratiiga fondandelsägare. Ändringen
borde därefter fastställas av bankinspektionen. I norraala fall torde det
eraellertid av praktiska skäl bli oraöj-ligt att inhärata alla fondandelsägamas
raedgivande tiU en ändring av fondbestämmelserna. Ett altemativ kunde vara att
i stället låta ändringen godkännas av något organ eller någon myndighet som
kunde anses företräda fondandelsägama. När det gäller fondbestämmelsemas
centrala delar, dvs. riktiinjema för fondmedlens placering, rätten atl placera
fondmedel i utländska värdepapper samt fondens utdelningspolitik, bör en
fondandelsägare eraeUertid kunna förlita sig på att ändringar inte sker utan
hans samtycke. Utredningen föreslär därför att ändring av fondbestämmelsema i
dessa delar endast får ske efter medgivande av samtiiga fondandelsägare.
Beslutet om ändring skall underställas bankinspektionen för faststäUelse. Om
på gmnd av ändrade förhållanden de centrala fondbestämmelsema inte längre
skulle vara lämpliga och samtycke tiU ändring inte kan inhämtas från alla
fondandelsägare, får bolaget överväga om fonden skall upplösas och en ny fond
med raera ändamålsenliga fondbestämraelser bildas i dess ställe.
Vad beträffar ändringar i fondbestämmelsemas övriga
innehåll, t. ex. kostnadstillägg, ersättning till fondbolag och förvaringsbank
eUer fondens beteckning, föreslår utredningen att ändring i bestämmelsema
skall få ske om bankinspektionen finner att ändringen är skälig och inte
strider raot fondandelsägamas intressen. Ändringen bör träda i till-lärapning
först efter viss tid, förslagsvis tre månader efter det att tUlståndet
meddelats. En fondandelsägare, som inte vUl godta en blivande ändring, får
därigenom möjlighet att inlösa sitt bevis innan ändringen trätt i kraft.
Bankinspektionen fömtsätts ge föreskrifier ora offentliggörande av ändringen.
Prop. 1974:128 54
3.3.9
Placering av värdepappersfonds medel
Eftersom ändaraålet med en värdepappersfond är att
erbjuda allmänheten en möjlighet alt under så betryggande former som möjligt
placera medel i aktier och andra värdepapper, måste enligt utredningen vissa
krav ställas på de värdehandlingar som skall ingå i fonden. De skall lätt kunna
omsättas i pengar för att möjliggöra inlösen av redan utgivna fondandelsbevis.
Fonden bör därför bestå endast av sådana värdepapper, sora är föreraäl för en
fortlöpande kursnotering eller för vilka det ätrainstone finns en sådan marknad
att deras värde utan svårighet kan fastställas. Detta är också av betydelse
för att fondens värde lätt skall kunna fastslås. Fondens totala
värdepappersbestånd bör vara sammansatt på sådant sätt att en effektiv
riskspridning föreligger. För att förhindra en från samhällets synpunkt
olämplig maktkoncentration inom näringslivet bör slutiigen skapas garantier för
att fondbolagen inte får möjlighet att genora aktieinnehaven i fondema skaffa
sig allt för stort inflytande i något företag, vars aktier ingår i fondema.
Utredningens lagförslag innehåller bestämmelser i nu nämnda hänseenden.
När det gäller placeringsobjekten, dvs. de olika slag
av värdepapper som bör få förvärvas till värdepappersfond, näraner utredningen
i första hand svenska aktier, sora är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.
Genom den fortiöpande kursnoteringen är det lätt att dagligen faststäUa värdet
på sådana aktier. I de flesta fall är de också lätta att omsätta i kontanta
medel. HärtUl koraraer att fondbörsstyrelsen gör en lämplighetsprövning, innan
aktierna inregistreras. Också efter inregistte-ringen utövar börsstyrelsen i
viss utsträckning en fortlöpande kontroll. Börspapper som inte längre uppfyller
vUlkoren för inregistrering skall under vissa fömtsättningar avföras från
notering vid börsen. Fondmedlen bör vidare kunna placeras i obligationer och
förlagsbevis tUl svenska obligations- och förlagslån, sora är inregistrerade
vid Stockholras fondbörs. Utredningen föreslär sålunda att tUl värdepappersfond
får förvärvas vid Stockholms fondbörs inregistrerade svenska aktier, obligationer
och andra värdepapper.
Andra svenska värdepapper som kan anses jämförliga
med de börsnoterade är de papper som redovisas på Svenska fondhandlareföreningens
kurslista. Kurslistan publiceras regelbundet på de större dagstidningarnas
handelssidor, varigenom värdet av de på listan upptagna värdepapperen lätt kan
fastslås. Fondhandlareföreningen prövar ansökningar om upptagande av
värdepapper på listan och avgör också i andra fall när ett värdepapper skall
uppföras eller avföras från notering. Utredningen föreslår att svenska aktier,
obligationer och andra värdepapper, som noteras på lista utgiven av
sammanslutning av svenska fondkommissionärer, också får förvärvas till
värdepappersfond.
Utländska
värdepapper bör enligt utredningens mening få ingå i en
Prop. 1974:128 55
värdepappersfond,
i den mån förvärv av sådana har fömtsätts i fond-bestänunelsema. När det gäller
vilka slag av utländska papper som bör få förvärvas, anser utredningen
eraellertid att vissa begränsningar är nödvändiga. En rimlig inskränkning är
att det utländska innehavet får avse endast värdepapper, som är föremål för
handel och notering på en slörre fondbörs. Sådana börser får fömtsättas utöva
en viss uppsikt beträffande de värdepapper sora orasätts. Genora ett sådant
krav går det vidare täraligen lätt att fastslå gällande värde på papperen,
vilka också härigenora torde bli lättare att avyttra. Med uttrycket större fondbörs
avser utredningen inte bara utländska större börser utan också Stockholms
fondbörs. TUl värdepappersfond skall sålunda enligt utredningens förslag få
förvärvas utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av
sådana har fömtsätts i fondbestämmelserna och värdepapperen är föremål för
handel och notering vid större fondbörs.
En särskild slällning intar värdepapper som inte är
noterade men som enligt sina emissionsvULkor inom en nära framtid avses bli
börs-introducerade eller föremål för regelbunden notering. Sådana papper
betingar inte sällan ett lägre pris innan de blivit noterade och betraktas
därför ofta som förmånliga placeringsobjekt. Det är av värde att ett fondbolag
får förvärva sädana värdepapper. Det finns inte anledning att härvid göra någon
skiUnad meUan svenska och utiändska värdepapper. Utredningen föreslår därför
en bestäraraelse, enligt vilken tUl värdepappersfond får förvärvas aktier,
obligationer och andra värdepapper, sora utbjuds till försäljning under sådana
förhåUanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom kort kommer att
inregistreras vid Stockholms fondbörs eller eljest bli föremål för notering på
fondhandlarlistan eller för handel och notering vid större fondbörs.
Utredningen föreslår en tidsfrist av sex månader,
inom vUken värdepapperen skall ha börsintroducerats eUer upptagits på
fondhandlareföreningens lista. Har så inte skett bör papperen avyttras. Någon
slutdag för innehavet föreslås inte, eftersom fondbolaget dä under ogynnsamraa
förhållanden skulle kunna göra onödiga förluster genom tvångsförsäljning.
För att möjliggöra kortvariga placeringar av
likvida medel föreslår utredningen att skattkammarväxlar, som utfärdats av
svenska staten, skall kunna ingå i värdepappersfond. Med aktier skall enligt
lagförslaget jämställas bevis om rätt till förvärv eller utbekomraande av
aktier. Härraed avses teckningsbevis, teckningsrättsbevis och delbevis samt
eventuellt andra bevis med liknande funktion.
I betänkandet diskuteras ora fondandelsbevis
avseende andra värdepappersfonder skaU få förvärvas tUl en fond. TUl stöd för
ett förbud mot sådana förvärv åberopar utredningen bl. a. alt förvärv av
fondandelsbevis på gmnd av de särskilda utgivnings- och förvaltaingskostnadema
Prop. 1974:128 56
torde
ställa sig dyrare än direkta aktieförvärv och därför i allmänhet vara
oförmånliga för fondandelsägarna. Ett fondbolag kan vidare tänkas utnyttja
placering i fondandelsbevis som en likviditetsregulator. Ett sådant
utnyttjande av fondandelsbevis är emellertid fränunande för värdepappersfondverksamhetens
idé och kan leda tUl svårigheter för det fondbolag, vars andelsbevis begagnas
för ändamålet. Ömsesidiga för-\ärv av fondandelsbevis i olika fonder kan göra
dessa beroende av varandra vid beräknande av deras värde och omöjliggöra ett
fastställande av fondandelsvärdena.
De nackdelar som kan vara förenade med en rätt att
förvärva fondandelsbevis bör emeUertid enligt utredningens mening inte
tiUmätas alltför stor betydelse. Med hänsyn tUl kostnadema torde ett fondbolag
inte i större omfattning komma att förvärva andelsbevis i kapitalplaceringssyfte
eller utnyttja dem som någon form av likviditetsregulator. Vad angår frågan om
fastställande av fondvärde vid ömsesidiga innehav av fondandelsbevis i olika
fonder gäller svårigheterna självfallet inte fondandelsbevis som är föremål för
sådan regelbunden notering som enligt utredningens förslag är en fömtsättning
för förvärv av värdepapper till en fond.
Vissa fördelar kan enligt utredningens mening vara
förenade med förvärv av fondandelsbevis tUl en värdepappersfond. Det kan t. ex.
ibland i fråga om länder med en liten aktiemarknad vara lättare att förvärva
fondandelsbevis än aktier. I vissa fall kan det framstå som en lämplig åtgärd
att placera fondmedel i en utländsk fond eller i en branschfond för att kunna
utnyttja den speciella sakkunskapen hos ledningen för en sådan fond.
Med hänsyn tiU vad som anförts anser utredningen
att fondandelsbevis i annan fond bör kunna förvärvas enligt lagförslagets
allmänna regler för värdepappersförvärv.
En av de grundläggande principerna för
värdepappersfondverksamhet är att kapitalet i fonden skall placeras på ett
sådant sätt att riskerna för förluster fördelas. En lämplig riskfördelning bör
aUtså ske av fondkapitalet. Detta innebär att fondförmögenheten bör placeras i
värdepapper utgivna av olika, från varandra fristående företag,
I likhet med vad som aUmänt tillämpas i utlandet
bör i en svensk lagstiftning tas in regler, som begränsar ett fondbolags
möjligheter att placera alltför stor del av en värdepappersfonds förmögenhet i
värdepapper med samme utställare. Utomlands sätts vanligen en högsta gräns,
uttryckt i ett procentuellt förhållande mellan värdet av sådana värdepapper och
fondens sammanlagda värde. Utredningen anser att gränsen för de svenska
värdepappersfondemas vidkommande bör gå vid 5 %. Genom begränsningsregeln
tvingas ett fondbolag att sprida ut en fonds innehav av värdepapper över
åtminstone 20 olika företags aktier. Utredningen anser att den svenska
värdepappersmarknaden har
Prop. 1974:128 57
tillräckligt
stor omfattning för att det mte skall möta några större svårigheter att med
tUlämpning av begränsningsregeln välja ut lämpliga placeringsobjekt för
värdepappersfonder raed enbart svenska värdepapper. Bestämmelsema bör avse det
tillfälle då fråga uppkonuner om förvärv av ett visst slag av värdepapper.
Föreskriftema bör således inte hindra en fond att behåUa värdepapper i fonden,
om innehavet överstiger den i lagen angivna procentsatsen på gmnd av
värdestegring, som inträffat efter förvärvet. Inte heller bör bestämmelserna
hindra att innehavet ökas genom fondemission. Utredningen föreslår alltså att
värdepapper med en och samme utfärdare inte får raot vederlag förvärvas till
värdepappersfond i vidare mån än att i fonden ingående värdepapper, som
utfärdats av honom, efter förvärvet uppgår till högsl 5 % av fondens värde.
Enligt
utredningens bedöraande kan eraellertid femprocentsregeln komma att bli alltför
stel i den praktiska tillämpningen. Ett fondbolag kan t. ex. ha placerat
fondmedel i ett visst företags aktier, vilka därefter stigit i värde så att
femprocentsgränsen uppnåtts. I en sådan situation bör fondbolaget ha möjlighet
att förvärva ytterligare aktier i företaget. Ett annat exempel är att häftiga
kursrörelser på börsen medfört ett ofömtsett överskridande av gränsen.
Utredningen föreslår därför, att femprocentsgränsen för viss eller vissa
utfärdares värdepapper skall kunna få överskridas intill högst 10 % av
fondvärdet. Som fömtsättning härför bör emellertid krävas bankinspektionens
raedgivande.
Ett överskridande av raaxiraigränsema finner
utredningen vidare befogat vid nyeraissioner i aktiebolag, i vilka fonden
redan har aktier i sådan utsträckning, att gränserna 5 och 10 % skulle komma
alt överskridas, om rätten till nyteckning utnyttjades. Eftersora ett sådant
utnyttjande kan medföra en ekonoraisk fördel, anser utredningen att vid
nyemission förvärv på gmnd av tidigare aktieinnehav bör få ske utan hinder av
att de berörda procentsatserna därigenom överskrids. Fondbolaget bör
emellertid vara skyldigt att senast sex månader från förvärvet avhända fonden
den del av aktierna, som inte vid något tiUfälle efter förvärvet kunnat
inrymmas inom de regelmässigt tillåtna gränserna för aktieinnehavet.
Kravet på riskfördelning har bl. a. till syfte alt
mildra de ogynnsamraa verkningar, som skulle inträda, om en mycket stor del av
fondför-raögenheten var placerad i ett företag, som råkade ut för ekonomiska
svårigheter. Flera företag kan vara så nära förbundna med varandra att
ekonomiska svårigheter för ett av dem får betydande återverkningar även på de
övriga företagen. Om en värdepappersfonds medel fördelats på värdepapper
utställda av sådana företag kan riskfördelningen lätt bli illusorisk. Med
hänsyn härtUl föreslår utredningen en uttrycklig föreskrift i lagen att
fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet åt att värdepapper utställda av
företag, vilka är förbundna med varandra i
Prop. 1974:128 58
väsentiig
ekonomisk intressegemenskap, ej förvärvas i sådan omfattning att intresset av
riskfördelning inte i erforderlig mån tillgodoses.
I ett fondbolags konstmktion ligger att bolaget och
dess styrelse med endast en ringa egen kapitalinsats kan utöva inflytande i de
företag, vars aktier finns i fondbolagets värdepappersfonder. Med hänsyn till
detta och för att hindra en frän samhällets synpunkt föga önskvärd
maktkoncentration inom näringslivet bör enligt utredningens mening vissa
garantier skapas för att fondbolagen inte får möjUghet att utöva alltför stort
inflytande med stöd av aktier, som ingår i värdepappersfonder. Utredningen
föreslår därför en begränsningsregel som innebär att fondbolag inte får i
värdepappersfonder inneha mer än 5 % av aktierna i ett och samma aktiebolag
eller, om aktier raed olika röstvärde finns, större antal aktier än att
röstetalet för dem utgör högst 5 % av röstetalet för samtiiga aktier i
aktiebolaget. Den angivna procentsiffran ansluter sig tUl den maxiraigräns,
sora enligt lagen ora försäkringsrörelse gäller för försäkringsbolagens aktieinnehav.
Ett innehav av 5 % av aktiema i ett företag kan raången gång ge ett starkt
inflytande över detta. För att förhindra att ett fondbolag kringgår inskränkningen
i aktieförvärvsrätten genora att bilda flera värdepappersfonder bör vid
beräkningen tas hänsyn till det sammanlagda innehavet i bolagets samtUga
fonder av aktier i ett och samma företag.
Ora samme ägare eller samma intressen finns bakom
flera fondbolag skall dessa bolags samtiiga värdepappersfonder betraktas sora
en enhet. Det sammanlagda innehavet får alltså uppgå till högst 5 % av aktierna
eller rösträtten i ett och samma aktiebolag.
I fråga om reglerna för placering av de medel som
ingår i en värdepappersfond anför utredningen avslutningsvis, att det ligger i
sakens nalur att sådana raedel inte i större utsträckning skall inneslå på bankräkning.
Utredningen föreslår därför en uttrycklig föreskrift i lagen att raedel, som
ingår i värdepappersfond, så snart det bedöras lärapligen kunna ske, används
för förvärv av värdepapper.
3.3.10
Förvaringsbank \
I betänkandet framhålls att en av de väsentligaste
uppgifterna för en lagstiftning om värdepappersfonder är att söka skapa så goda
garantier som möjligt för att fondförmögenheten ständigt finns bevarad och tiUgänglig.
Det gäller därvid inte bara att se tUl att fondegendomen är förvarad på
betryggande sätt utan också att regler finns sora hindrar eller försvårar att
fondbolaget förfogar över fonden på ett obehörigt sätt.
Utredningen finner det vara mest ändamålsenligt att
hela den förmögenhet som hör till värdepappersfonden omhänderhas av en bank
eller motsvarande kreditinrättning. Sådant kreditinstitut föreslås få beteckningen
förvaringsbank. Eftersom förvaringsbanken bör ha tiUgång till
Prop. 1974:128 59
väl
kvalificerad personal med erfarenhet frän förmögenhetsförvaltning anser
utredningen att uppgiften bör handhas endast av kreditinrättning, som står
under bankinspektionens tUlsyn och har nolariatavdelning. Det bör stå
fondbolaget fritt att tUl förvarmgsbank utse vilken kreditinrättning som
helst, sora uppfyller dessa vUlkor. Någon form av godkännande frän
bankinspektionens sida vid valet av förvaringsbank anser utredningen inte
behövas.
Förvaringsbankens uppgift är enligt utredningens
förslag alt ta emot och förvara fondens egendom samt ombesörja de kassamässiga
och andra förfoganden med egendomen som krävs för att fondbolagels beslut i
fråga om förvaltningen av fonden skall kunna omsättas i praktiken.
För'aringsbankens omhänderhavande av en värdepappersfond skall avse all
fondegendom, dvs. inte bara värdepapper utan också alla penningmedel, som
ingår i fonden. Värdepapperen skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. I
de fall då utländska värdepapper ingår i en fond, skall förvaringsbanken ha
möjlighet att anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt utländsk
kreditinrättning. Om så sker skall anmälan göras tUl bankinspektionen.
Förvaringsbanken
skall enligt förslaget direkt uppbära alla medel som skall tillhöra fonden.
Utredningen framhåller att, om sådana medel först skulle tillföras fondbolaget
och av detta sedan inlevereras till banken, det kan finnas risk för att inte
alla medel verkligen kommer fonden till godo. Förfoganderätten över
fondegendomen tUlkommer emellertid fondbolaget. Då denna rätt i princip inte
inskränks enbart av den omständigheten att egendomen finns placerad i bank,
kan bolaget inle därigenom anses förhindrat att begagna fondegendomen på
oegentligt sätt eller eljest tUl förfång för fondandelsägarna. Ulredningen
föreslår därför ett förbud för förvaringsbanken att betala ut fondmedel i andra
fall än då fondbolagets beslut om utanordning avser sådana ändamål beträffande
vilka bolaget enligt lagen har rätt att besluta om utbetalning av medel ur
fonden. Denna förvaringsbankens kontrollerande funktion ligger helt på det
formella planet och skall alltså inte innefatta någon bedömning av t. ex.
lämpligheten av att köpa vissa värdepapper eller storleken av en beslutad
utdelning.
3.3.11
Fondandel och fondandelsbevis
Av utredningens definition på begreppet
värdepappersfondrörelse framgår att den som insatt medel i en värdepappersfond
skall erhålla rätt tUl andel, fondandel, i fondens vid varje tidpunkt beräknade
värde och alt tUl bevis härom skall utfärdas ett s. k. fondandelsbevis.
En fondandel är vid s. k. öppna värdepappersfonder
inte någon bestämd bråkdel av hela fondförmögenheten. Den blir vid varje
tillfälle beroende av det antal andelar, för vUka fondandelsbevis då utgivits.
Utredningen finner att detta förhällande inte kan möta betänkligheter
Prop. 1974:128 60
under
förutsättning att varje andel alltid har samma värde sora alla andra andelar.
Så blir också automatiskt fallet, om värdepappersfonden vid varje nytt utgivande
av fondandelsbevis tUlförs ett belopp, som svarar mot det då gällande värdet av
en fondandel.
Vid fastställande av värdet på fondandelen vilket
sker genom att fondens aktuella värde delas med antalet fondandelar skall
fondens samtiiga tUlgångar ingå i beräkningen. Värdepapperens värde beräknas
med ledning av gällande marknadsvärde. Från tillgångarna skaU avdras skulder
som belastar fonden. Vid uträkningen skaU inbegripas alla andelar, för vilka
fondandelsbevis utgivits och vilka därefter inte inlösts med fondens medel. Det
på detta sätt beräknade värdet skall benämnas fondandelsvärdet.
Elt fastställande av fondandelsvärdet är nödvändigt
både för försäljning och inlösen av fondandelsbevis. Utredningen påpekar att i
varje fall för större värdepappersfonder ett fastställande av detla värde torde
behöva ske så gott som dagligen. Också för fondandelsägama kan det av många
anledningar vara värdefullt att ha tUlgång till det dagsaktuella värdet av ett
fondandelsbevis. Med hänsyn tUl att framräknandet är förenat med visst besvär
och kostnader och till att omsättningen av fondandelsbevis i och för sig i
allmänhet torde göra det nödvändigt att mycket ofta fastställa bevisens värde,
har utredningen stannat för att inte uppställa något krav på daglig värdering.
Som en antydan om att fondandelsvärdet inte bör uträknas aUtför säUan har dock
i lagförslaget föreskrivits att beräknandet av detta värde skall ske
fortlöpande. Uppgiften att framräkna fondandelsvärdet bör ligga på fondbolaget.
Utredningen påpekar att det Ugger i sakens natur
att alla fondandelar skall ha samma rätt. En fondandel bör alltså inte kunna
omfatta bara vissa värdepapper eller vissa slag av värdepapper i fonden.
Fondandelarna skall vidare medföra sararaa rätt till inlösen och till
utdelning eller annan förraån, I annat fall skulle olika sorters andelar
trots att de avser samma kvotdel av fonden kunna ha ohka värde.
I fråga om den rättsliga karaktären av ett
fondandelsbevis redovisas i betänkandet skUda uppfattningar. Å ena sidan kan
hävdas att den som förvär\'ar ett fondandelsbevis får en överlåtbar
fordringsrätt mot fondbolaget, med vilken följer rätten till viss avkastning
(ränta). I sä fall skulle beviset vara att betrakta som en fordringshandling
och närmast som ett "innehavarepapper" av löpande skuldebrevs nalur.
Fordringsrätten ocb rätten till avkastning är visserUgen inte på förhand siffermässigt
fastställda men blir i gengäld noga beskrivna i lagen och fondbestämmelserna.
Mot att den rätt som innehavaren av ett fondandelsbevis äger karaktäriseras
som en fordringsrätt talar dock dels den omständigheten att fondmedlen alltid
skall hållas skilda från fondbolagets övriga förmögenhet, dels det
sakrättsliga skydd som ligger i att fondandelen och avkastningen av fonden inte
ingår i bolagets kon-
Prop. 1974:128 61
kursbo
och inte kan utmätas för bolagets skulder. Å andra sidan kan det inte utan fog
göras gällande att den rält som tUlkommer innehavaren av ett fondandelsbevis
mera är att jämstäUa med den andelsrält som tUlkoramer innehavare av s. k.
korporationspapper, t. ex. delägare i juridiska personer som aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomiska föreningar. Värdepappersfonden är emellertid
inte en särskild juridisk person. En fondandelsägare saknar praktiskt taget
allt inflytande över värdepappersfonden och dess förvaltning. Han är dock i
motsats tUl vad sora i allraänhet är fallet vid ett rent fordringsförhållande
delaktig i den vinst eller förlust, sora uppkoraraer i fonden. Han saknar med
andra ord delaktighet i vad som brukar kallas förvaltningsbefogenheterna raen
åtnjuter del i vad sora bmkar kallas de ekonoraiska rättigheterna. Med hänsyn
till att en värdepappersfond skall förvaras avskild och ha separationsrätt i fondbolagels
konkurs kan också sägas alt fondandelsbeviset har likheter raed vissa s. k.
"sakrättsliga papper", t. ex. sådana certifikat varigenora nägon
tillförsäkras förfoganderätten över vissa angivna värdepapper, som förblu:
deponerade i den bank som verkställt inköpet.
Utredningen konstaterar samraanfattningsvis att
fondandelsbevisen inte helt låter sig inordnas i någon nu befintlig kategori av
värdepapper. Utredningen finner det därför ligga närmast till hands alt
betrakta fondandelsbevisen sora värdepapper "sui generis". Den rätt
de raedför får sitt innehåll genora lagstiftningen och fondbestämraelsema för
varje särskild fond, bl. a. när det gäller utraätningsfriheten för fonden,
skyldigheten att inlösa utelöpande fondandelsbevis, föreskrifterna om inlösningsbeloppets
storlek, utdelning etc.
Fondandelsbevis bör i princip kunna ställas såväl
till viss man som till innehavaren eller till viss man eller order. Andelsbevis
ställda till viss man är dock enligt utredningens mening Ula lämpade för den
allmänna omsättning, för vilken fondandelsbevis närmast är avsedda. Fastän
denna förra f. n. förekomraer i Sverige anser utredningen därför att endast de
tvä övriga forraema bör tillåtas. Fondandelsbevisen skall enligt utredningens
förslag vara försedda med vissa uppgifter, bl. a. fondens namn och en
förklaring av fondbolaget om den rätt till andel i värdepappersfondens värde
som beviset raedför. Fondandelsbevisens innehåll behandlas närraare i
specialraotiveringen.
Ora fondandelsbevisen ställs till innehavaren eller
till viss raan eller order, koraraer bevisen från praktisk synpunkt att stå de
löpande skuldebreven nära, även ora de inte kan järaställas med vanliga
skuldebrev. Utredningen anser det därför lämpligt att de rättsregler som gäller
för löpande skuldebrev i så stor utsttäckning sora raöjligt görs tUlämpUga pä
fondandelsbevis. I den föreslagna lagtexten föreskrivs därför att beträffande
fondandelsbevis skaU, där ej annat följer av vad i lagen om
värdepappersfondrörelse sägs, gälla vad i lagen (1936: 81) om skuldebrev
stadgas ora löpande skuldebrev.
Prop.
1974:128 62
En av huvudpunktema i utredningens förslag är att
ett fondbolag skall vara skyldigt att pä begäran av fondandelsägare lösa in
hans fondandelsbevis tUl ett pris sora raotsvarar andelens värde. Inlösen,
sora i princip fömtsätts ske omedelbart, bör enligt utredningen gå till så, alt
elt belopp som motsvarar bevisets fondandelsvärde tas ut direkt ur fonden
samtidigt som beviset överlämnas till förvaringsbanken.
Utredningen föreslår vidare bestämmelser ora
utgivnings- och inlösningspris för fondandelsbevis. Fondbolaget föreslås få
rätt att dels vid utgivandet av bevis få göra vissa tUlägg till
fondandelsvärdet för kostnader i saraband med utgivandet och dels vid inlösen
av bevis få göra avdrag för vissa kostnader som avser denna.
3.3.12 Redovisning
Ulredningen föreslår alt i lagen om
värdepappersfondrörelse tas in en skyldighet för fondbolag att lämna offentlig
redovisning av förvaltningen av värdepappersfond. En vidsträckt publicitet i
fråga om värdepappersfondemas förvaltning anser utredningen vara ett av de
effektivaste medlen mot missbruk. Offentlighetsprincipen är dessutom ett
lämpligt komplement tiU den tiUsyn som bankinspektionen föreslås utöva.
Fondbolagens verksarahet raåste bygga på förttoende från fondandelsägamas och
allmänhetens sida, varför det även från bolagens synpunkt måste vara av
iniresse att offentligt redogöra för hur värdepappersfonderna förvallas. I
utlandet Uksom i den praxis som utvecklats i Sverige har stor vikt fästs vid
en öppen redovisning av förvaltningen av värdepappersfondema.
Redovisningen bör inte ske raed alltför långa
raeUanmra. Samtidigt skall fondbolagen inte i onödan lägga ned kostnader pä
olika redovisningar. Utredningen föreslår att ett fondbolag skall vara
skyldigt att kvartalsvis avge redogörelse för varje av bolaget förvaltad
värdepappersfond och att lämna en mera utförlig årsberättelse.
3.3.13 Övertagande
av fondförvaltningen, m. m.
Som framgår av det föregående skall en
fondandelsägare, som inte längre vUl ha sina medel placerade i fonden, alllid
ha möjlighet att få sitt fondandelsbevis inlöst av fondbolaget. Utredningen ser
därför ingen anledning att ge enskild fondandelsägare eller en grupp av
fondandelsägare rätt att påkalla upplösning av en värdepappersfond.
Fondbolaget skall enligt utredningens åsikt dock inte vara betaget möjligheten
att upphöra med förvaltningen av en fond eller att helt lägga ned verksamheten.
Sådana åtgärder bör dock inte få vidtas utan att fondandelsägarna i god tid
dessförinnan fått meddelande från bolaget. Eftersom fondandelsbevisens ägare i
princip är okända för fondbolaget, kan de inte nås med personliga meddelanden.
Utredningen föreslår därför att bolaget i stäUet skaU offentiiggöra sitt beslut
att upphöra med förvalt-
Prop. 1974:128 63
ningen
av en värdepappersfond och därvid ange när förvaltningen upphör. Tidpunkten
får inte sättas tidigare än tre månader efter offentliggörandet.
Förslaget gäUer främst det fall att ett fondbolag
vill upphöra raed förvaltningen av nägon eller nägra fonder raen i övrigt avser
att fortsätta sin värdepappersfondrörelse. Offentliggörande skall också ske,
om bolaget önskar upphöra med all värdepappersfondverksamhet. Bolaget får
sålunda inte besluta att träda i likvidation, innan dess förvaltning av
samtliga värdepappersfonder upphört. Undantagna från regeln är de fall i vilka
bolaget enligt aktiebolagslagen är skyldigt att träda i likvidation, t. ex. om
aktiekapitalet till viss del gått föriorat.
Om bolaget träffat överenskommelse med annat
fondbolag om att detta skaU överta förvaltningen, skall bankinspektionens
medgivande inhämtas. Ora bolaget upphör raed förvaltningen i andra fall, skall
förvaltaingen tiUs vidare övergå tUl förvaringsbanken, som får ta ställning
till vad som skall ske med fonden. Förvaringsbanken skall vidare överta
förvaltningen av värdepappersfond i de fall då bolaget inte längre bör handha
uppgiften, dvs. i första hand då bankinspektionen återkallat bolagets tUlstånd
att driva värdepappersfondrörelse eller då bolaget trätt i likvidation eller
försatts i konkurs. I dessa faU skall förvaringsbanken utfärda kungörelse ora
att förvaltningen av fonden övergått tUl banken.
Förvaringsbankens förvaltning av en
värdepappersfond får betraktas sora ett slags interirasförvaltning i avvaktan
på att andra åtgärder vidtas beträffande fonden. Medan således en viss oklarhet
råder om fondens fraratid är det mindre lämpligt att nya fondandelsbevis utges.
Inte heller bör inlösen av fondandelsbevis tiUåtas
under den tid banken förvaltar fonden. Särskilt i sådana fall, där fonden utan
föregående kungörelseförfarande övergått tUl banken, skulle annars finnas risk
för en inlösen av i viss män panikartat slag, vUket inte bara skulle medföra
fara för kursförluster utan också kunna försvåra framtida åtgärder med fonden.
Enligt lagförslaget skall förvaringsbanken vid sin förvaltning av fonden med
anlitande av fondens medel fuUgöra aUa de förpliktelser, vilka fondbolaget
enligt lagen om värdepappersfondrörelse ådragit sig för fondens räkning. I
fråga om de åtgärder sora kan vidtas beträffande en värdepappersfond, sora står
under förvaringsbankens förvaltning, står tvä möjligheter tUl buds. Den ena är
att banken överlåter fonden till annat fondbolag och den andra innebär att
fonden upplöses och fondförmögenheten utskiftas tUl fondandelsägarna.
Överlåts fonden tiU annat fondbolag, skaU banken
inhämta bankinspektionens medgivande till överlåtelsen. Om överlåtelse inte
kommer tiU stånd, bör upplösning och utskiftning äga mm så snart detta lämpligen
kan ske. Förvaringsbanken måste då först sälja de värdepapper som ingår i
fonden för att få kontanta medel för utskiftningen. För-
Prop. 1974:128 64
säljningen
av värdepapperen måste inte ovillkorligen genomföras omgående. En från
försäljningssynpunkt lämplig tidpunkt bör inom rimliga gränser kunna avvaktas.
Om fondens hela värdepappersinnehav utbjuds tUl försäljning på en gång, skuUe
detta kunna medföra ett starkt pristryck.
Sedan fondens värdepapper realiserats och fondens
skulder betalats eller medel avsatts härför, skall banken snarast möjUgt
utskifta den kvarstående fondförmögenheten. Om den föga troliga situationen
skulle uppkomma, att en värdepappersfonds tillgångar inte skulle förslå tUl
täckande av dess skulder, bör det, om inte förlikning kan träffas, åligga
förvaringsbanken att fördela tUlgångama enligt de regler som gäller vid konkurs.
Förvaringsbanken skall enligt utredningens förslag
utfärda kungörelser ora de åtgärder som vidtas med fonden och, vid upplösning
av fonden, om vUlkoren för lyftning av utskiftat belopp. Banken föreslås få
rätt tiU ersättning ur fondens medel för arbete och kostnad i samband med
överlåtelse eller upplösning av fonden. Beloppet skall godkännas av bankinspektionen.
3.3.14
Tillsyn
Som angetts i avsnitt 3.3.2 föreslår utredningen
att fondbolagen skall stå under tUlsyn av bankinspektionen. Utredningen erinrar
om inspeklionens tUlsynsfunktioner enligt lagen (1955:183) om bankrörelse,
lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbmkskasserörelsen
och lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag och finner det lämpligt att den nu
föreslagna lagstiftningens tillsynsregler sä nära som raöjligt knyter an till
vad som gäller enligt dessa lagar. För att undanröja tveksamhet om bristande
överensstämmelse i materiellt hänseende har också lagamas ordalydelse så långt
raöjligt behållits. De avvikelser som föresläs beror på de speciella
förhållanden under vilka fondbolagen kommer att arbeta. Bolagen måste t, ex.
iaktta inte bara den lagstiftning som gäller för dem utan också
fondbestämraelserna.
Bankinspektionen skall enligt förslaget övervaka
att fondbolaget följer dels de lagar i första hand lagen ora
värdepappersfondrörelse och aktiebolagslagen och andra författningar sora
gäller för fondbolag, dels gällande bolagsordning samt de fondbestämmelser och
övriga föreskrifter som med stöd av stadgande i lag eller bolagsordning
meddelats av bolagsstämma eller styrelse. Inspektionen skaU också i övrigt med
uppmärksamhet följa fondbolagets verksamhet i den mån så erfordras för
kännedom om de förhåUanden som kan inverka på bolagets eUer värdepappersfonds
säkerhet eller eljest är av betydelse för en sund utveckUng av
värdepappersfondrörelsen.
Om så behövs, får bankinspektionen enUgt förslaget
ge närmare föreskrifter om hur fondbolagets räkenskaper skaU föras och om
förvaring
Prop.
1974:128 65
och
inventering av värdehandlingar. Inspektionen skall förordna en revisor i
fondbolaget. Under vissa förhållanden har inspektionen rätl att samraankalla
fondbolagets styrelse, utlysa extra bolagsstämraa och att förbjuda
verkstäUighet av beslut, ra. ra. Inspektionen har också rätt att frarastäUa
erinringar i fråga ora fondbolagets verksarahet.
Regler föresläs också om skyldighet för fondbolags
styrelse och verkställande direktör att hålla handlingar tUlgängliga för
granskning och att lärana upplysningar till bankinspektionen. Bestämmelserna
överensstäm-raer tUl stor del raed vad som gäUer enligt lagarna för
kreditinstituten. Dämtöver föreslås vissa speciella åligganden för fondbolagen.
Ledningen för fondbolag skall bl. a, lämna uppgift tUl inspektionen om vilken
bank som är förvaringsbank, anmäla styrelsens sammansättning och förändringar i
denna samt ofördröjligen underrätta inspektionen, om bolaget beslutat att
upphöra med förvaltaingen av värdepappersfond eller tratt i likvidation eUer
försatts i konkurs.
Kostnaderna för bankinspektionens
tillsynsverksamhet i fråga om fondbolagen skall enligt förslaget bestridas
genom årliga bidrag från varje fondbolag. Fördelningen av kostnaderna meUan
fondbolagen föresläs ske i relation till värdet av de värdepappersfonder sora
bolaget förvaltar.
3.3.15
Skadestånds- och straffbestämmelser
Utredningen föreslår skadeståndsskyldighet för
fondbolag som vållar andelsägare skada genom att inte följa bestämraelserna i
lagen ora värdepappersfondrörelse eUer gäUande fondbestämraelser. Lider en
andelsägare skada på grund av en motsvarande överträdelse från förvaringsbankens
sida, blir banken skadeståndsskyldig. Utredningen anser det inte nödvändigt att
pä motsvarande sätt sora enligt bl. a. bank- och sparbankslagarna ålägga vissa
personer i ansvarsställning i fondbolag eUer förvaringsbank personlig
skadeständsskyldighet.
Uttedningens förslag upptar också
straffbestämraelser. Bl. a. föresläs att den sora driver
värdepappersfondrörelse utan att vara berättigad tUl det eller sora erbjuder
allmänheten att deltaga i gemensarat förvärv av värdepapper i annan form än
lagen om värdepappersfondrörelse medger, skall dömas tUl böter eller fängelse
i högst ett år. Samraa påföljd föreslås dels för styrelseledamot eller
befattningshavare hos fondbolag, som uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig eller vUsele-dande uppgift tUl bankinspektionen i ansökan om
tiUstånd att driva värdepappersfondrörelse, dels för styrelseledamot eUer
verkställande direktör, som uppsåtiigen eUer av vårdslöshet lämnar oriktig eUer
vU-seledande uppgift i översikter eUer upplysningar tUl bankinspektionen. Har
förvaltningen av värdepappersfond övergått till förvaringsbanken skaU vad nu
sagts i stället avse styrelseledamot eller verkstäUande di-
5
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 66
rektor
hos banken. Utredningen föreslår vidare samma påföljd som förut nämnts bl. a.
för den som pantsätter fondegendom eller överlåter sådan egendom som säkerhet.
3.3.16
Övergångsbestämmelser
De flesta svenska aktiefonderna förvaltas f. n. av
stiftelser. Genomförs utredningens förslag att värdepappersfonder skall
förvaltas av särskilda fondbolag, som skall vara aktiebolag, måste
uppenbarligen förvaltningsformen för dessa aktiefonder ändras. Utredningen
anser att verksamheten bör få utövas i den hittiUsvarande formen under en viss
övergångslid. Denna bör vara så lång att den möjliggör ändring av förvaltningsformen
för de aktiefonder som skall beslå och avveckling av övriga fonder. Tiden bör
enligl utredningens mening uppgå till minst ett år räknat från lagens
ikraftträdande.
Under övergångstiden bör alltså förvaltningen av de
aktiefonder som skall bestå överföras tUl fondbolag. Ulredningen anser alt de
föreslagna reglerna om överlåtelse av fondförvaltning från ett fondbolag till
ett annat bör kunna användas i tillämpliga delar. Detta skuUe bl. a. innebära
att förvaltningen av en fond kan med bankinspektionens medgivande överlåtas
liil ett fondbolag från viss tidpunkt, dock ej tidigare än tre månader efter
det att beslutet om överlåtelsen m. m. tillkännagivits i den ordning lagen
föreskriver.
För att undvika onödiga kostnader och besvär
föreslår utredningen att sådana aktiefondsbevis som utgivits innan
fondförvaltningen övergått tUl fondbolag inte skall behöva bytas ut och att de
får gälla som fondandelsbevis i lagens mening även om de inte uppfyller alla
föreskrifter i lagen. Är de sålunda utgivna aktiefondsbevisen ställda till
viss man bör del genom särskilda regler föreskrivas att sådana bevis skall
efter fondför\'altningens övergång tiU fondbolag anses vara ställda till viss
man eller order.
4
Remissyttrandena
4.1
Behovet av lagstiftning om investmentföretag
Aktiefondsuttedningens åsikt att det behövs en
lagstiftning om värdepappersfonder biträds eller lämnas utan erinran av
praktiskt taget alla remissinstanser. Instansema ansluter sig också till
utredningens uppfattnmg att det inte finns behov av ytterligare rättslig
reglering av den verksamhet som utövas av investmentbolagen.
I flera yttranden framhåUs att en rättslig
reglering av förhållandena inom aktiefondsföretagen är önskvärd eUer har en
väsentUg uppgift att fylla. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför
sålunda att köp av aktier för en allt större allmänhet koramit att framstå sora
en lockande
Prop. 1974:128 67
sparform.
Värdepappersfonder som förvaltas av i börsaffärer skolat folk synes därvid
kunna fylla en uppgift till den sparande aUraänhe-tens fromma. Från allmän
synpunkt torde ej finnas något att erinra mot att riskvUligt kapital tUlföres
näringslivet i denna form. En sådan utveckling främjas också av att
aktiemarknaden vidgas till nya köparekategorier. Det blir en angelägenhet av
vikt för samhället att införa beslämmelser, som begränsar riskerna för den
stora allmänheten som köpare av värdepapper.
Göta hovrätt och fuUmäktige i Sveriges riksbank
framhåller emeUertid att en lagstiftning om värdepappersfonder utöver den
legala regleringen av fondernas verksamhet aktualiserar åtskilliga problem som
utredningen inte alls eller bara ofullständigt berört. Hovrätten anser att de
intemationella aspekterna av regleringen av värdepappersfonders verksamhet bör
ytterligare undersökas. De utländska erfarenheterna bör också uppmärksammas
inte bara i fråga om de formella associations-rättsnga lösningama utan också
beträffande den faktiska utvecklingen av verksamheten och de problem som
uppkommit därvidlag. Riksbanksfullmäktige anser att utredningen bort
undersöka, om värdepappersfonderna bidrar tUl kreditmarknadens förmåga att
tillgodose finansieringsbehoven inom den svenska ekonomin. Problemet är inle bå
enkelt som aktiefondsutredningen uppfattat det då utredningen uttalar att det
för att främja företagens finansiering är önskvärt att tillföra marknaden nya
källor av riskvilligt kapital något tUl vilket fondernas verksamhet skuUe
bidraga och att aktiefonderna i viss utsträckning måste vara ägnade att
främja ett ökat totalt sparande i samhället. Kraven på riskvUligt kapital i
fråga om näringslivets finansiering torde ofta betyda ett upprätthållande av
den traditionellt mycket höga graden av självfinansiering. Finansiering genora
nyeraission av aktier framstår som mindre attraktiv bl. a. genom de höga
kostnader som uppkoraraer på gmnd av dubbelbeskattaingen av utdelningarna. Det
är enligt fullraäktiges mening ingalunda klart att nyemissioner under senare år
hållits tUlbaka av brist på placeringssökande kapital. Det kan därför
ifrågasättas, om en ökad efterfrågan på aktier från näringslivets synpunkt är
av så stort värde som det ofta hävdas. En närmare analys av
värdepappersfondemas roll på kapitalmarknaden kan leda lill alt man finner det
motiverat att ställa vissa krav på deras placeringar, t. ex, alt viss del av
dessa skall bestå av statsobligationer eller obligationer i allmänhet. Vid
denna bedömning kan man observera en gmndläggande skillnad i synen pä deras
karaktär, en skillnad som givetvis starkt kan influera uppfattningen om de krav
sora kan eller bör ställas på dem. Man kan se dem som sammanslutningar av små
placerare för att raöjliggöra effektiv förvaltning av en aktieportfölj det kan
då vara naturligt atl hävda att en stabU juridisk form behövs men att
fondförvaltningen i övrigt skall kunna ske lika obundet som
Prop. 1974:128 68
hos
en privatperson med slort aktieinnehav. Man kan också se värdepappersfondema
som institutioner som konkurrerar med bankernas inlåmngsräkningar om
allmänhetens medel och som, då så är motiverat i det allmännas intresse, kan
underkastas vissa begränsningar i förvaltaingen av de anförttodda medlen,
begränsningar av den typ som gäller för banker och försäkringsinrättningar.
Aktiefonder har vidare naturligt nog i många länder framstått som särskUt
effektiva för att förmedla de mindre placerarnas intresse för utländska aktier.
En utveckling i denna riktning i Sverige utgör i varje fall inte någon
förstärkning av den svenska kapitalmarknaden. FuUmäktige finner en väsentlig
brist i utredningsförslaget vara att utredningen ensidigt inriktat sig på en
rättslig reglering men avstått från atl sätta in problemet i dess sammanhang
med förhållandena på kapitalmarknaden och med ägar- och inflytandeslrukturen
inom näringslivet.
Skandifond
anser att något behov av en lagstiftning ännu inte gjort sig gällande i
Sverige, Koncentrationen inom bankväsendet och de institutionella
förhållandena i övrigt gör att eventuella missbruk på ett tidigt stadium kan
förväntas bli uppmärksararaade och föreraäl för åtgärder. Stiftelsen
raotsätter sig dock inte att en lagstiftning nu genora-förs.
I
några remissyttranden påpekas att man vid lagstiftningens utformning bör
utnyttja resultatet av det arbete i fråga om aktiefonder som pågår i europeiskt
eller annat intemationellt sammanhang, Göta hovrätt erinrar sålunda om att
frågorna om aktiefonders internationella verksamhet givits hög prioritet inom
det arbete med kapitalmarknadspro-blera som bedrivs inom OECD:s kommitté för
osynliga betalningar och den tUl denna knutna gruppen av
kapitalraarknadsexperter, I yttranden av bl, a. Svenska fondhandlareföreningen
och Stockholms handelskammare m. fl. framhålls att harmoniseringssträvandena
inom Europarådet bör beaktas. I det sistnämnda yttrandet uttalas att det är
angeläget att svenska lagregler inte utformas så att det i en framlida
liberaliserad kapitalmarknad för spararna framstår som mindre attraktivt att
förvärva svenska fondandelar än utländska. En omläggning av fondverksamheten
nu skulle raedföra en betungande omgång, om ett framtida behov av anpassning
tiU en nordisk eller europeisk reglering skulle uppkomma. En svensk
lagstiftning bör därför inte genomföras förrän möjlighetema tiU
internationellt samarbete ytterligare blivit belysta eller sådant samarbete
givit resultat. Lagstiftningen bör emellertid förberedas så att den snabbt kan
genomföras om ett akut behov föreUgger och resultatet av ett intemationellt
arbete inte kan avvaktas.
Prop. 1974:128 69
4.2
Allmänna synpunkter på en lagstiftning
Det övervägande antalet remissinslanser tillstyrker
eller lämnar i huvudsak utan erinran utredningens förslag till allmän
uppläggning av lagstiftaingen. Allmänt uttalas att lagförslaget ger ett
lärapligt rättsligt underlag för värdepappersfondsverksaraheten, att det
tillfredsställande reglerar förhällandet raellan fondbolag och fondandelsägare
samt att det tillgodoser sraåspararnas berättigade trygghetskrav.
Några
instanser ställer sig emellertid kritiska till förslagets rättsliga utformning
och förordar en översyn i vissa delar. Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår
sålunda, som framgår av fullmäktiges tidigare refererade synpunkter, en
överarbetning med beaktande bl. a. av förhållandena på kapitalmarknaden och av
utländska erfarenheter av den faktiska utvecklingen av värdepappersfonderna.
Göta
hovrätt pekar pä två anledningar att med hänsyn till skyddet för aktiespararna
känna tveksamhet inför förslaget, nämligen värdepappersfondens i flera
hänseenden oklara rättsställning och det förhållandevis blygsamma inflytande
fondandelsägarna föreslås kunna utöva över verksamhelen.
Några
remissinstanser kritiserar att den föreslagna konstruktionen av fonden skett
efter förebUd av den anglosachsiska rättens trustbegrepp. Fondbörsutredningen
finner det svårförståeUgt att aktiefondsutredningen inte undersökt
möjlighetema att använda raera näraliggande modeller som
försäkringsrörelselagens försäkringsfond med därtUl anknutna bestämraelser ora
panträtt för försäkringstagarna. Utforraningen av reglema ora
värdepappersfondens belastande raed skulder förefaller oklar bl. a. skall
fondens egendom vara utmätningsfri, raen skulder som fondbolaget behörigen
påtagit sig för fondens räkning skall av bolaget kunna uttas ur fonden och
skall tas raed vid beräkningen av fondandelsvärdet. Om man vill ha en
konstruktion med värdepappersfond av den karaktär aktiefondsutredningen
föreslär, vore det från rättssäkerhetssynpunkt bättre att fonden utformades som
en särskild juridisk person av stiftelseliknande typ med ansvar enligt alla
tillämpliga regler för de skulder sora fondförvaltaren ådrar sig i sin
verksarahet för det ändaraål raed fonden sora skall fullföljas.
Också aktiebolagsutredningen ifrågasätter, ora inte
en för svensk rätt naturUgare lösning vore att göra fonden tUl ett särskilt
rättssubjekt, och förordar att fonden konsttueras sora en s. k. anknuten
stiftelse. En sädan stiftelse är en juridisk person men har ej eget
förvaltningsorgan utan förvaltaingsuppgiften har anförtrotts åt en annan
juridisk person. 1 yttrandet framhålls att värdepappersfonden visserligen inte
skulle i alla avseenden te sig som en typisk stiftelse. Men varken i doktrinen
eller i det praktiska livet synes stiftelserekvisiten ha fått en sådan fasthet
att de utesluter att en värdepappersfond ikläder sig den juridiska
Prop. 1974:128 70
formen
av stiftelse. I varje fall måste en lag av förevarande beskaffenhet kunna
sanktionera stiftelseformen för värdepappersfond. Det förvaltande organet bör,
i enlighet med förslaget, vara aktiebolag. Om fonden görs till en anknuten
stiftelse med rätlssubjektivitet, blir konsekvensen utan vidare att egendomen
är äganderättsligt skUd från fondbolaget. Den kan inte utmätas för
fondbolagets eUer annan värdepappersfonds förbindelser och ingår inte i
fondbolagets konkurs. Ej heller kan kvittning ske mellan fordran raot bolaget
och skuld tUl fonden. Förvaltningen omhänderhas av fondbolaget resp.
förvaringsbanken enligt förslagets regler. Förvärv och försäljning av
värdepapper lUcsom andra avtal för fondens räkning sker genom fondbolaget såsom
förvaltningsorgan men i fondens namn. Det är därigenom frän början klart, om
avtalet gäller för fondbolaget självt (sora ju kan placera kapital i
värdepapper), eller för fonden, resp. en viss av de fonder bolaget förvaltar.
Om ett värdepappersförvärv enligt aktiefondsutredningens förslag sker i
bolagets namn, kan det vid efter avtalet uppkomna kursförändringar uppstå
intressekonflikt i frågan huruvida förvärvet skett för bolaget eller för fonden
resp. för den ena eller den andra av de fonder bolaget förvaltar. Ännu en
konsekvens av att fonden konstrueras som stiftelse är att skadeståndsregeln i
6 § lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser får anses bli tillämplig på
fondbolaget, som är stiftelsens styrelse, resp. förvaringsbanken, när denna
omhänderhar förvaltningen. Denna regel är vidsträcktare än
skadeståndsbestäraraelsen i aktiefondsutredningens förslag, i det att den
föreskriver skadeståndsskyldighet ej blott vid överträdelse av lagen eller de
för stiftelsen gällande bestämmelserna utan även eljest på gmnd av skada
förorsakad genora uppsåt eller vårdslöshet. En sådan orafattning av skadeståndsskyldigheten
anser aktiebolagsutredningen väl motiverad. Den skulle få betydelse, t. ex. om
fondbolaget förorsakat fonden förlust genom att inte utnyttja företrädesrätt
till nyteckning i bolag, där fonden har aktier,
Stockholms handelskammare m, fl. ifrågasätter om
inte en enklare lösning än den föreslagna regleringen vore att betrakta
andelsägarna som ägare till fondens tillgångar genom en särskUd form av samäganderätt.
En annan invändning mot förslaget är att detta är
alltför stelt och detaljerat utformat. Svenska bankföreningen finner att vissa
delar av den reglering utredningen vUl åstadkomma framstår som onödigt restriktiva
och stela med hänsyn tUl de kontrollbefogenheter som tiUagts bankinspektionen.
Bl. a. kommerskollegium, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares
riksförbund. Svenska revisorsamfundet och Stockholms handelskammare m. fl.
framför Uknande synpunkter, I sistnämnda yttrande framhålls att en vidare
utveckling av fondsparandet kan skapa efterfrågan på fonder med mera speciell
inriktaing. Den låsning av
Prop. 1974:128 71
fondverksamheten
som utredningsförslaget innebär synes hindra en önskvärd förnyelse av denna
sparform.
Några
instanser efterlyser klarare regler för svenska fonders rätt att placera i
utländska värdepapper och för utländska fondandelars försäljning i Sverige.
Riksbanksfullmäktige framhåUer att svenska aktiefonders raöjligheter att
förvärva utländska aktier f. n. begränsas genom valutaregleringen, sora endast
tillåter köp av aktier som befinner sig i svensk ägo och byte av innehavda
utländska aktier mot andra. Ett växande intresse för utländska aktier från
aktiefondernas sida leder därför inte tUl en kapitalexport utan bidrar tiU att
pressa upp det överpris på utländska aktier som förekommer på den svenska marknaden.
Marknadsföring i Sverige av andelar i utländska aktiefonder begränsas likaledes
genom valutaregleringen, som sätter en spärr för import av sådana andelar.
Fullmäktige hävdar att dessa internationella aspekter av regleringen av
värdepappersfondemas verksamhet behöver ytterligare prövas. Det får övervägas
ora svenska fonders rätt att placera i utländska värdepapper skall begränsas.
FuUraäklige anser också att det förbud mot utbjudande till allmänheten av
utländska fondandelar, sora kan utläsas ur lagförslaget, bör preciseras.
Bankinspektionen,
aktiebolagsutredningen, fondbörsutredningen och styrelsen för Stockholms fondbörs
anser att rättsläget i fråga om utländska fondföretag som driver verksarahet
här i landet bör klargöras ytterligare. Enligt fondbörsutredningens uppfattning
finns ett behov av skydd för de svenska köparna av sädana fondandelar.
Styrelsen för Stockholras fondbörs finner det angeläget att lagstiftaren ser
till att svenska värdepappersfonder inte blir principiellt särare ställda i konkurrenshänseende
än motsvarande utländska rättssubjekt som en följd av den planerade
rätlsregleringen.
Kompetensfördelningen
mellan tillsynsmyndighet, fondbolag, förvaringsbank och andelsägare kritiseras
av bl. a. Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet. Som fömt nämnts har
hovrätten uppfattningen att andelsägarnas inflytande koraraer att vara aUtför
svagt. Revisorsamfundet anser att lagförslaget hinder tillsynsmyndigheten för
kraftigt. Detta kan visa sig föga ändamålsenligt för fondbolaget och
andelsförvärvar-na. Samfundet befarar också att förvaringsbanken fär ett för
stort och andelsägarna ett för klent inflytande över bolaget. En stark klyvning
av administrationen uppstår genom att förvaringsbanken i realiteten konuner att
utföra förvaltningsåtgärder sora har saraband raed fondens
förmögenhetsinnehav. Denna nackdel kan motverkas genom friare spelrum för
bankinspektionen och starkare stäUning för andelsägama. Förslaget är i denna
del inte heller inriktat på att minska förvaltningskostnaderna.
Värdepappersfondernas
belydelse för maktförhållandena inom nä-
Prop. 1974:128 72
ringslivet
berörs av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige framhåller att problemet har
samband med syftet att skydda aktiespararna och anför.
Det gäller att utestänga direkt olämpliga intressen
från värdepappersfondemas ledning, men också att lösa de problem som
sammanhänger raed att de faktiska besluten om fondens placering av praktiska
skäl inte kan fattas av aktiespararna gemensarat. Lösningen kan, som i Danmark,
sökas genom att man organiserar aktiefonderna som ekonomiska föreningar. Denna
väg har emellertid, utan tvivel av slarka praktiska skäl, avvisats av
aktiefondsutredningen, som i stället väljer den i utlandet dominerande
konstmklionen fonden skall förvaltas av ett fondbolag som är skilt frän
aktiefonden. Riksbanksfullmäktige finner det önskvärt att man närmare studerar
hur denna konstmktion fungerar i andra länder. Den synes nämligen rymma vissa
risker för att de många aktiespararnas medel omhändertas av några
specialiserade företagare i aktiefondsbranschen, vilkas framgång beror på en
skicklig och stundom hänsynslös marknadsföring. Ett altemativ, som icke heller
synes invändningsfritt, är att aktiefondema handhas av förvaltningsbolag anknutna
till banker. Det kan då sägas att de i hög grad får karaktären av en ny
inlåningsform, vid vUken banken inte har något ansvar gentemot spararen men
kan disponera den placeringsförmåga och den bestämmanderätt som aktieinnehavet
medför. Bland de element i den föreslagna lagstiftaingen som bör prövas frän
denna synpunkt hör, vUka förutsättningar som skall gälla för tiUstånd att
bedriva värdepappersfondrörelse, om tillståndet skall tidsbegränsas och om det
skall ges av tillsynsmyndigheten eller Kungl. Maj:t. Vidare synes det ur flera
synpunkter motiverat att en utlänningsklausul finns för fondbolag. SlutUgen
bör ytterligare övervägas, humvida fondbolag skall kunna utöva rösträtten för
värdepappersfondens aktier.
Faran för maktkoncentration hos förvaringsbank
betonas, som nyss berörts, också av Svenska revisorsamfundet, som anser att den
konstruktion förvaringsbank fått i förslaget kommer att innebära en stimulans
för banker att integrera och initiera fondbolag. Samfundet finner det vara en
brist att utredningen inte diskuterat problemet.
Frågan om bankinstituten bör få engagera sig i
fondverksamhet berörs även av bankinspektionen, som i motsats tiU
riksbanksfullmäktige ställer sig positiv till att bankerna ges rätt att
förvärva aktier i fondbolag. Inspektionen framhåller att de stiftelser raed
ändaraål att förvalta värdepappersfonder för delägamas räkning sora f. n. är
verksamma i Sverige mestadels har bildats med stöd av någon bank eUer grupp av
flera banker. Erfarenheterna av den förvaltning som utövas av sådana stiftelser
har hittiUs ej givit anledning tUl kritik. Allmänt sett förefaller det som om det
kunde vara tUl fördel för andelsägarna att den stabilitet och sakkunskap som
härigenom koramit att prägla verksamheten även i fortsättningen kan ställas tiU
de blivande fondbolagens förfogande. Skulle man emellertid finna att
anknytnmgen mellan bankverksamhet och värdepappersförvaltning i form av värdepappersfonder
medför problem med hänsyn till maktkoncentrationen.
Prop.
1974:128 73
anser
inspektionen att man fär söka komma till rätta därmed i annan ordning.
Skandifond anser det vara en självklar utgångspunkt att bank skaU kunna
förvärva aktier i fondbolag, eftersom landets större banker redan står eller
kan förväntas komma att ställa sig bakom stiftelser och fondbolag av detta
slag.
Svenska revisorsamfundet anraärker att förslaget
inte är konkurrens-frärajande. Samfundet påpekar att allmänhetens bästa garanti
för god förvaltning och avkastning är konkurrens mellan ett flertal fondföretag.
Den allvarligaste invändningen mot bestående marknadsorganisation är f. n. att
antalet fondföretag är för ringa. Denna utgångspunkt har emeUertid inte alls
fått påverka uttedningens förslag.
4.3
Lagstiftningens huvudfrågor
4.3.1
Lagens tUlämpningsområde
Aktiefondsutredningens förslag tUl definition av
begreppet värdepappersfondrörelse och avgränsning gentemot andra former av
investraent-verksarahet tillstyrks eller läranas utan erinran av
reraissinstansema.
De
föreslagna begränsningama i allraänhetens raöjligheter tUl gemensamt förvärv
av värdepapper anses i några yttranden kunna ge upphov till
gränsdragningsproblem. Sålunda framhåller Stockholms handelskammare m. fl. att
vid den placeringstjänst som banker och mäklare erbjuder sina kunder ett behov
av samförvaltning finns när det gäller mindre och medelstora förmögenheter. De
föreslagna bestämmelsema skulle kunna tolkas som ett hinder för denna form av
gemensam värdepappersförvaltaing. Detta torde inte ha varit avsett. Visserligen
kan hävdas att bankerna och raäklama härvid inte vänder sig till allmänheten.
Gränsfall kan dock säkert uppstå och ett förtydligande i lagtexten skulle vara
önskvärt. De föreslagna bestämmelserna torde vidare lägga hinder i vägen för
handel med certifikat dragna raot en gemensam depå av värdepapper av ensartat
slag. I Sverige har sådan handel hittUls förekommit endast i begränsad
omfattning men erfarenheten från utländska marknader visar att ett ökat behov
av sådana anordningar kan uppkomraa också hos oss. Svenska fondhandlareföreningen
och Skandifond anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västerbottens län
anmärker att avgränsningen mellan aktiefonder och aktiesparklubbar ra, m. i
vissa faU kan komma att medföra problem.
Riksskattenämnden
berör nägra terrainologiska frågor beträffande uttrycket
värdepappersfondrörelse. För det första bör enligt nämndens mening termen
rörelse inte ingå i rubriceringen av ifrågavarande verksamhet, eftersom det
här knappast är fråga om rörelse i komraunal-skattelagens mening utan snarare
om förvaltning. Även det första ledet av beteckningen pä verksaraheten, "värdepappers-",
finner riksskattenämnden mindre lyckat. I fondema har hittUls ingått nästan
uteslutan-
Prop. 1974:128 74
de
aktier. Visserligen skall enligt den föreslagna lagen få ingå bl. a. även
obligationer. Nämnden håUer för troligt att denna möjlighet kommer att
användas i mycket begränsad utsträckning. Det finns därför inte anledning att
frångå den allmänt brukliga beteckningen aktiefonder som f. ö. redan finns i
kommunalskattelagen (35 §) sedan år 1966. Riksskattenämnden föreslår därför att
verksaraheten betecknas som aktiefondsverksamhet och att lagen får den kortare
och i språkligt hänseende inte så tunga rubriken Lag om aktiefonder. Också
kammarrätten ifrågasätter om inte benämningen värdepappersfond bör utbytas mot
aktiefond.
4.3.2 Tillstånd
och tillsynsmyndighet
Uttedningens förslag att för rätten att driva
värdepappersfondrörelse skall krävas tillstånd av bankinspektionen och att
rörelsen skall stå under inspektionens tiUsyn har genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Näringsfrihetsrådet anför att den inskränkning i
rörelsefriheten som den föreslagna offentliga regleringen medför är försvarlig
med hänsyn till fondhandelns särskilda karaktär och kravet pä trygghet för den
penningplacerande allmänheten och tillstyrker därför förslaget. Rådet liksom
kommerskollegium, Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska
sparbanksföreningen understryker att bankinspektionen vid tillståndsgivningen
skall pröva endast om de i lagen angivna förutsättningarna föreligger och att
någon diskretionär prövning inte tillkommer myndigheten.
4.3.3 Värdepappersfondföretagets
juridiska form
Förslaget att värdepappersfondrörelse skall få
drivas uteslutande av aktiebolag har inte föranlett invändningar vid
reraissbehandlingen.
4.3.4 Tillståndsvillkoren,
m. m.
Utredningens förslag att ett fondbolag skall ha ett
minsta aktiekapital på 100 000 kr. tillstyrks eller läranas utan erinran av
alla reraiss-instanser med undantag av Föreningen Auktoriserade revisorer och
Svenska revisorsamfundet. Föreningen anser att, eftersora ett fondbolags eget
kapital i första hand aktiekapitalet är avsett att utgöra säkerhet för
fondandelsägamas eventueUa anspråk på fondbolaget eller dettas ledning,
fondbolags totala bundna egna kapital bör stå i viss relation tiU det
saramanlagda förraögenhetsvärdet hos de värdepappersfonder sora fondbolaget
förvaltar. Möjligen skulle relationen tillåtas att nedgå successivt
allteftersom fondvärdet ökar. Revisorsamfundet riktar kritik mot att
utredningen valt beloppsgränsen för aktiekapitalet godtyckligt. En föreskrift
att fondbolags aktiekapital skall vara till-
Prop.
1974:128 75
räckligt
stort med hänsyn till driftskostnader, rörelsekapitalbehov, fondvolym, risker
osv. är principiellt alt föredra framför utredningens förslag. Samfundet
föreslär bestämraelsen att fondbolags aktiekapital skall vara tUlräckligt
stort, dock alltid rainst 100 000 kr. Det bör ankonuna på bankinspektionen att
fortiöpande pröva att kapitalet är tillräckligt. 1 detta sararaanhang påpekar
sarafundet att fondandelsägarna bör ges tUlfälle att teckna aktier i
fondbolaget och atl föreskrift om detla bör tas in i lagen.
Remissinstanserna
godtar som regel de krav i fråga om fondbolags ledning sora utredningen
uppställer, nämligen att antalet styrelseledamöter skall vara minst fem och
att bolaget vid tillståndsprövningen inte skall finnas vara olämpligt att utöva
värdepappersfondrörelse. Svenska revisorsamfundet finner dock det föreslagna
minimiantalet styrelseledamöter väl lågt, i synnerhet för bolag sora upprättar
flera fonder raed olika inriktning. Näringsfrihetsrådet anser det angeläget
att det vUlkor vid tUlståndsprövningen som gäller lämpligheten inte används för
ovidkomraande hänsyn, t. ex. behovsprövning.
Den
föreslagna rätten för bankinspektionen att under vissa förutsättningar
återkalla tillstånd att driva värdepappersfondrörelse har inte raött gensaga
vid remissbehandlingen.
4.3.5
Inflytande för ägarna av fondandeisbevis
Utredningens förslag alt rainst en av ledamötema i
fondbolags styrelse skall utses att särskilt beakta fondandelsägarnas intresse
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. I aUmänhet
har man inte heller något att invända mot att sådan ledamot skall utses av
fondandelsägarna, intressegrupp med anknytning till dem eller av
bankinspektionen.
Förslaget
avstyrks av Stockholms handelskammare m. fl, som framhåUer att alla
styrelseledamöter är förhindrade att företräda andra in-ttessen än
fondandelsägamas då det gäller värdepappersfondens för-valtaing. Skulle
styrelsen bryta mot denna regel och t. ex. till förfång för fondandelsägarna
tillgodose fondbolaget närstående intressen, drabbas fondbolaget av
skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägarna (51 § utredningsförslaget).
Genora att bankinspektionen skall förordna en revisor kan fondandelsägarna
göras uppraärksararaa pä eventuella överttädelser. En särskild representant för
dem i styrelsen är enligt dessa instansers mening knappast en bättre garanti.
Vid andra intressekonflikter än i fråga om förvaltningen av fonden, t. ex. vid
bestämmande av förvaltningsersättning till fondbolag, kan den särskilde
ledamoten komma i en sådan intressekollision att det kan ifrågasättas, om han
inte med tillämpning av aktiebolagslagens jävsregler borde avhålla sig frän att
delta i ärendets handläggning. Som styrelseledamot har han nämligen i första
hand att tillvarata bolagets intresse, medan han enligt
Prop. 1974:128 76
den
av utredningen föreslagna bestämmelsen inora styrelsen närmast skulle företräda
fondandelsägamas intresse. I yttrandet förordas att ledamöterna i fondbolagels
styrelse på vanligt sätt utses av aktieägama, medan fondandelsägarnas intresse
tillvaratas, utom av bankinspektionen, av en god raan eller en
godmansstyrelse. Det anförs att denna lösning, sora både har praktiska
fördelar och uppvisar en principiell klarhet, är från alla parters synpunkt
mest tilltalande. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Skandifond.
Aktiebolagsutredningen och fondbörsutredningen ra.
fl. finner det olärapligt att de uppgifter som åvUar fondandelsägarnas
representant särskilt anges i lagen,
Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet förordar
att antalet särskilda ledamöter i fondbolagsslyrelserna utökas. Fullmäktige i
riksgäldskontoret (majoriteten) finner liksom utredningen att det är tveksamt,
om man i praktiken kan genomföra ett valförfarande bland fondandelsägarna
eller finna en intressegmpp som representerar dem, och föreslår därför att
särskUd styrelseledaraot alltid skall utses av bankinspektionen, TiU skillnad
från utredningen anser Svenska sparbanksföreningen att det huvudsakliga
arbetsområdet för den eller de representanter som utses att företräda
andelsägarna bör vara att delta i och bevaka aktiefondens affärsmässiga
utveckling, i första hand dess placeringspolitik. Dessa ledamöter bör därför
enligt föreningen helst inte utses av tillsynsmyndigheten utan av en annan
instans, t, ex, Kungl. Maj:t. Om vid valet utsågs en person representerande en
folkrörelse med bred förankring, skulle detta vara väl förenligt med
andelsägarnas intresse.
Svenska fondhandlareföreningen anser det olämpligt
att bankinspektionen, som också är tillsynsmyndighet, skall kunna förordna
företrädare för fondandelsägare. Föreningen Auktoriserade revisorer föreslår
införande av andelsägarregister och skriftligt röstningsförfarande vid tUlsättande
av andelsägarrepresentanter.
4.3.6
Fondbolagets åligganden
Remissinstanserna godtar allmänt utredningens
synpunkter på fondbolagets förvaltningsfunktion och bestämmelsema i
lagförslaget om vad som åligger fondbolag. Fullmäktige i riksbanken och Göta
hovrätt anser dock att det bort ytterligare övervägas, om fondbolag skall utöva
rösträtten för aktier i värdepappersfond. Hovrätten finner att det hade varit
naturligast, om rösträtten kunnat utövas av fondandelsägarna eller organ för
dem. Det undandrar sig hovrättens bedömande, om det skulle medföra alltför
stora svårigheter att genomföra en sådan ordning. Eftersora fondbolaget ålagts
skyldighet att vid utövandet av rösträtten uteslutande handla i
fondandelsägarnas intresse, vill hovrätten emeUertid inte motsätta sig
förslaget.
Prop. 1974:128 77
4.3.7
Värdepappersfondens ställning
Uttedningens bestämning av vad som skaU ingå i en
värdepappersfond har inte mött erinran vid reraissbehandlingen.
Instansema delar uppfattningen att regler skaU
finnas sora säkerställer att egendoraen i en värdepappersfond hålls skild från
fondbolagets egendora. Förslaget alt egendoraen i fonden inte skall kunna
ut-raätas eller ingå i fondbolagets konkursbo kritiseras eraellertid i några
yttranden.
Göta
hovrätt anser att en tillfredsställande reglering inte har åstadkommits i
utmätningshänseende. 1 remissyttrandet anförs exempel på situationer, då den.
föreslagna regeln ora utmätningsfrihet för den tiU fonden hörande egendomen kan
få tvivelaktiga konsekvenser från rättssäkerhetssynpunkt. Problem kan sålunda
uppkomma, då bolaget inte betalar en skuld som borgenären påstår hänföra sig
till fonden. Om borgenären inte fär full gottgörelse för en sädan fordran i
bolagets konkurs och om tvist uppstår raellan honora och förvaringsbanken huruvida
hans fordran är av beskaffenhet att kunna belasta fondegendomen, finner
hovrätten borgenärens möjligheter att göra sin rätt gällande alltför osäkra
och begränsade. En likartad situation uppkonuner, ora en i bolagets konkurs
bevakad fordran blir tvistig. Vare sig domen i målet ora tvistiga fordringar
går borgenären emot eller ej, har domen betydelse endast för fordringens rätt i
konkursen, och banken, som förvaltar fonden, blir inte bunden genom avgörandet.
Hovrätten påpekar att oaktat frågan om fondandelsägarnas trygghet härvidlag
mäste anses ha avgörande betydelse förslaget för de nämnda faUen utgör en
avsevärd inskränkning av de möjligheter en borgenär norraalt har att tvångsvis
ta ut sin fordran.
Aktiebolagsutredningen ifrågasätter behovet och
lärapligheten av att i fondandelsägarnas intresse göra fonden juridiskt
oåtkoralig även för fordringar sora direkt avser fonden, I reraissyttrandet
anförs följande.
När enligt 13 § andra stycket lagförslaget
förvaringsbanken och annat fondbolag är skyldiga alt raed anlitande av fondens
medel fuUgöra förpliktelser av nämnda slag, måste väl det betyda att
borgenären kan genora dora få fastslaget att sådant fullgörande skall ske. Hur
skall en sådan dora exekveras? Bryts utmätningsförbudet i sådant faU? Om svaret
ar jakande, strider det raot den generella formuleringen av ut-mätaingsförbudet
i 13 §. Är svaret nekande, raåste det väl betyda att banken och det andra
fondbolaget är i samraa läge sora det urspmngliga fondbolaget och således kan
drabbas av utmätning i sin egen egendom för ifrågavarande skulder. När
aktiefondsutredningen i sina motiv komraer frara tUl att borgenären faktiskt
kan räkna med att fä betalning ur fondens egendom för fordran av ifrågavarande
slag frågar man sig varför förslaget likväl söker freda egendoraen genom utmätningsförbud.
Det enda svaret härpå synes vara det sora ges i raotiven, nämligen att det
stundom kan vara svårt att i ett utmätningsärende avgöra vilka skulder som har
avseende på fonden och vUka som avser
Prop. 1974:128 78
bolaget.
Delta argument är knappast vägande. Utan särskild föreskrift torde gälla alt
utmätning i fondens egendom endast skulle kunna ske för fordran som bevisligen
avser fonden. För säkerhels skull kunde eventuellt uttrycklig föreskrift därom
ges i lagen.
Liknande synpunkter på utmätningsförbudet har
fondbörsuiredningen, som påpekar att enligt belänkandet skulder, som bolaget
behörigen ingått för en fonds räkning, dock av bolaget självt eller
förvaringsbanken skall kurma tas ut av fondegendomen och tas med i beräkningen
vid bestämmande av fondandels värde. Fondens konstruktion och utmätningsförbudet
finner fondbörsutredningen strida mot gmndläggande principer om gäldsansvar i
svensk rätt, vUka bygger på att uttagandet av en fordran ur egendora, som
häftar för den, i sista hand skall kunna ske på exekutiv väg och inle vara
beroende av frivillig medverkan av gäldenären själv. Också Stockholms
handelskammare m. fl. finner att bestämmelsen att fondens egendom ej får tagas
i raät går längre än nödvändigt, då den utesluter ianspråktagande för fondens
egna förpliktelser. Sådana kan uppstå t. ex. vid nyteckning eller inköp av
aktier för fondens räkning eller på grund av skatt.
ÅtskiUiga remissinstanser finner förbudet mot att
pantsätta fondegendoraen eller överlåta den sora säkerhet alltför strängt och
förordar en begränsad rätt att belåna en fonds värdepapper. Svenska bankföreningen
anser att förbudet innebär en betydande inskränkning i möjligheterna att
bedriva en så rörlig placeringspolitik i en värdepappersfond som från allmänt
ekonom.iska synpunkter annars ter sig önskvärd. Enligt förslaget kommer en fond
att sakna belåningsbara tUlgångar och i övrigt inte heller att vara i
besittning av något eget kapital som tänkbart krediiunderiag. Bankföreningen
framhåller att en fond därigenom ofta riskerar att inte kunna till fullo
begagna placeringstillfällen i samband med nyteckningar av vanlig typ eller
marknads-introduceringar av tidigare ej noterade aktier. Eftersom sådana nyemissioner
och marknadserbjudanden inte uppträder vid från början beräkneliga tillfällen,
är det knappast genomförbart alt planera verksamheten i en värdepappersfond så
atl del alltid finns en likviditetsreserv för sådana ändamål. Genom att
teckningskursen vid nyemission bmkar sättas lågt i förhållande till rådande
börskurs är emellertid ett deltagande i nyemissioner önskvärt vid rationell
förvaltning av de aktier som ingår i en värdepappersfond. Motsvarande gäller
vid marknadserbjudande i samband med nyintroduktion av aktier som tidigare ej
funnits tillgängliga på raarknaden. Enligt bankföreningens uppfattning vore del
beklagligt, om värdepappersfonder tUl följd av ett absolut belåningsförbud
skulle bli förhindrade att i passande omfattaing begagna placeringstillfällen
av denna för fondandelsägarna fördelaktiga karaktär. Bankföreningen föreslår
därför att värdepappersfond får rätt att i begränsad omfattning belåna sin
egendom med en maximering av låne-
Prop.
1974:128 79
beloppet
i relation till värdet av fondens tiUgångar. Egendom som pantsalts till
säkerhet för sädan tUlåten upplåning skall då också kunna tagas i mät.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Stockholms
handelskammare m. fl. Svenska fondhandlareföreningen. Svenska revisorsamfundet,
Sveriges aktiesparares riksförbund, Skandifond och Sparinvest.
Fondhand-lareföreningen anser också att raöjUgheter bör tillskapas att bilda s.
k. leveraged funds (se avsnitt 1.5). Revisorsamfundet finner lämpligt att
tillsynsmyndigheten ges möjlighet att pröva bolags begäran om pantsättning
från fall till fall. KommerskoUegium och Skånes handelskammare delar
uppfattningen alt fondbolag bör ha befogenhet att med bindande verkan för fond
ta upp krediter intill en gräns, motsvarande viss del av värdet av fondens
tiUgångar, men åsyftar därmed inte någon ändring i de av utredningen
föreslagna förbuden mot bl. a. pantsättning och utmätning av fonds medel.
I fråga om den kreditgräns sora bör sättas varierar
förslagen hos olika remissinstanser raellan 10 och 50 % av värdet av
fondegendoraen.
Svenska sparbanksföreningen och Sparinvest tar upp
frågan ora utländska aktiefondsföretags ställning i konkurrenshänseende på den
svenska marknaden för den händelse nuvarande valutarestriktioner skulle
upphävas. Instanserna frarahåller vikten av att utländska företag, som på grund
av liberalare lagstiftning i resp. heraländer har möjlighet att expandera sin
rörelse med upplånat kapital, inte får en gynnad ställning i jämförelse med de
svenska värdepappersfondema.
Den
i lagförslaget intagna föreskriften att avtal i strid raot förbudet att
pantsätta eller överlåta fondegendom som säkerhet skall vara ogiltigt berörs
av Sveriges advokaisamfund, som anser det inte vara riktigt att
ogiltighetspåföljden skall gå ut över en godlroende tredje man. Samfundet
föreslår att bestämmelsen skall utgå och eventuellt uppkommande frågor
regleras enligt gällande rätl.
Verkan i allmänhet av medkontrahents goda tro vid
avtal med fondbolag las upp av aktiebolagsutredningen. 1 reraissyttrandet
anförs i huvudsak följande. För att ett avtal skall bli bindande för fonden
fömtsätts att det överensstäraraer raed de regler rörande förvaltningen sora
lagförslaget upptar. Ora fondbolaget t, ex. köper andra värdepapper än som får
förvär\'as till fonden eller större aktiepost än som tillåts enligt lagens
begränsningsregler, blir köpets giltighet beroende av säljarens goda eUer onda
tro. Sker köpet i bolagets namn utan att det för säljaren framgår att det är
avsett för fonden, torde köpet bli gUtigt så att det binder fondbolaget. Detta
blir då i förhållande tUl fonden skyldigt att för egen räkning överta de
värdepapper som inte får förvärvas för fonden, Ora åter förvärvet sker i
fondens namn och säljaren är i ond tro, blir köpet ogiltigt. Säljaren torde ej
kunna åberopa okunnighet om de begränsningar i fråga o.m fonds rätt att
förvärva värdepapper sora la-
Prop. 1974:128 80
gen
innehåller. Däremot kan god tro föreligga vid köp i fondens namn av aktier, som
ej i och för sig utgör större post än begränsningsreglerna i lagen medger men
sora pä grund av fondens tidigare innehav av sarama slags aktier medför att de
angivna gränserna överskrids. Aktiebolagsutredningen uttalar att fondbolaget
väl även i ett sådant fall lär vara skyldigt att överta de överskjutande
aktierna för egen räkning och ansvara för betalningen av dem.
4.3.8
Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare
Principen att för varje fond skall finnas särsldlda
av bankinspektionen fastställda fondbestämmelser, som jämte lagen reglerar
verksamheten, lillstyrks eller lämnas utan erinran vid remissbehandlingen. Utredningens
förslag i fråga om innehållet i fondbestämmelserna godtas i allraänhet av
reraissinstansema. Beträffande vissa detaljanmärkningar hänvisas till
specialmotiveringen.
När det gäller de föreslagna möjligheterna att
ändra en gång fast-stäUda fondbestämmelser godtar remissinstanserna överlag att
ändringar i delar, som inte avser fondens placerings- eller utdelningspolitik,
får ske efter tillstånd av bankinspektionen. Däremot avstyrker omkring hälften
av instansema förslaget att ändring av centrala bestämraelser skall kräva
raedgivande av samtliga fondandelsägare.
Aktiebolagsutredningen finner att regeln är för
stel och att den i praktiken innebär att ändring av fondbestämmelserna i dessa
hänseenden blir omöjlig. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Göta hovrätt,
kommerskollegium, fondbörsutredningen och Svenska fondhandlareföreningen.
Flera instanser, bl. a. Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska
sparbanksföreningen, anser det orimligt att en enda fondandelsägare i princip
skulle kunna förhindra att en av alla andra andelsägare tillstyrkt ändring
kommer till stånd. Det alternativ som återstår för fondbolaget, om
ändringsförslaget inte godtas av samtiiga andelsägare, nämligen att upplösa
fonden och bUda en ny fond, bedöms i flera yttranden som orealistiskt. Bland
dem som har denna uppfattning är Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen. Svenska revisorsamfundet och Sparinvest. Instanserna
påpekar att upplösningsförfarande och nybildning skulle vara förenat raed
tidsutdräkt och betydande kostnader, bl. a. med tanke på att uppskjutna
skatter och realisationsvinster skall tas fram.
Som ännu en negativ konsekvens av förslaget nämner
Svenska bankföreningen att fondbolagen, när det gäller att ange de allmänna
riktiinjema för placering av fondens medel, torde komma att sträva efter så
allmänt hållna bestämraelser sora möjligt, eftersom de i praktiken inte går att
ändra. Detta innebär att man går miste om möjUgheten att i någon mera betydande
utsträckning verka för uppkomsten av olika fonder med differentierade
placeringsprogram, sora genom sina
Prop. 1974:128 81
fondbestämraelser
kan inforraera presurativa andelsägare så tydligt som möjUgt om fondens
särdrag.
Bankinspektionen
ifrågasätter om det är lämpligt med en regel som knappast kan praktiskt
tillämpas utan endast synes ha den indirekta funktionen att inskärpa
nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga fondbestämraelsernas
utformning och innehåll, när de första gången införs. Inspektionen är medveten
ora att ändring i placerings-och utdelningspolitiken innebär att man frångår
ett viktigt raoment i det urspmngUga avtalet raeUan fondbolaget och
andelsägama. Det fordras alltså starka motiv för att raan skaU kunna acceptera
att någon ändring får koraraa tUl stånd utan att full enighet råder och alltså
raot en minoritet. Ora det undantagsvis skuUe visa sig raöjligt att skapa en
stor raajoritet för ett ändringsförslag, kan dock hållbara ändrings-raoliv
sägas föreligga. Inspektionen anser därför att kravet pä full sam-stäraraighet
bör slopas och ersättas av en regel ora kvalificerad majoritet. Inspektionen
föreslår efter förebUd av 174 § 2 raora. aktiebolagslagen att förslag tUl
ändring av viktigare fondbesläraraelser efter att ha kungjorts i viss ordning
raåste vinna anslutaing av andelsägare som representerar minst nio tiondelar
av fondens värde. Ändringsbeslut sora fattas i denna ordnmg skall kräva
tillstånd av Uispektionen. För andelsägare sora tUlhör minoriteten och som till
äventyrs är missnöjd raed raajoritetens beslut återstår i dessa fall
möjligheten att påkalla inlösen av sin andel.
En föreskrift om kvalificerad majoritet av
andelsägare som förutsättning för ändring av ifrågavarande fondbestämmelser
förordas också av bl, a, Göta hovrätt, handelskammaren i Göteborg m. fl.,
fondbörsutredningen samt Familfeföretagens förening.
Stockholms
handelskammare m. fl. och Skandifond föreslår att beslutanderätten i fråga om
ändringar av fondbestämraelser anförtros ät en god man eller godmansstyrelse,
Aktietfänst förordar att ett enhälligt beslut av fondbolagets styrelse skall
föreUgga innan bankinspektionen fastställer ändringarna. Bl. a.
kommerskollegium, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen oeh Sveriges advokatsamfund anser det tiUräckligt
med bankinspektionens fastsiällelse.
4.3.9
Placering av värdepappersfonds medel
Reraissinstansema delar i allmänhet utrednmgens
uppfattning att i en värdepappersfond skaU ingå endast värdepapper, vilkas
värde utan svårighet kan faststäUas och som lätt kan omsättas i pengar. När det
gäUer placeringsobjekten godtas också som regel uttedningens förslag. I några
remissyttranden förordas eraeUertid att kretsen tiUåtaa värdepapper vidgas.
Spörsraål av hithörande slag behandlas närmare i specialmotiveringen.
6
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 82
De begränsnmgsregler utredningen uppställer för att
säkerställa riskspridning dvs. att en fonds innehav av värdepapper med en
och samme utfärdare får uppgå till högsl 5 % av fondvärdet eUer, efter medgivande
av bankinspektionen i särskilda fall, till högst 10 % uppfattas som alltför
snäva av elt 25-tal remissinslanser, bl. a. av bankinspektionen,
kommerskollegium, Stockholms handelskammare m. fl, handelskammaren i Göteborg
m. fl., fondbörsutredningen, riksgäldsfullmäktige. Svenska bankföreningen,
TCO, Sveriges aktiesparares riksförbund. Aktietjänst och Sparinvest. 1 flera
av dessa yttranden invänds också att den svenska värdepappersmarknaden till
skillnad från många utiändska marknader är alltför begränsad. Det kan därför
ställa sig svårt för ett fondbolag att välja ut minst 20 lämpliga aktieposter.
Handelskammaren i Göteborg m. fl. framhåller alt
med hänsyn tUl fondbolagens skyldighet att lösa in fondandelsbevis en del av
aktierna på fondbörsen, liksom i regel aktierna på fondhandlarlistan, knappast
kan komma i fråga för förvärv till aktiefond, eftersom det kan bli svårt att
avyttra dem till marknadsmässiga priser inom en kort tidrymd. Dessa instanser,
liksom koinmerskollegium, befarar att femprocentsregeln även kan bli till
hinder för nödvändiga omplaceringar och konsolideringar. Bankinspekiionen anser
att regeln försvårar uppkomsten av fonder med olika placeringsinriktning.
Olikheter i inriktningen hos skilda fonder kan dock innebära en stimulans för
den sparande aUmänheten att mera aktivt ta stäUning tiU frågan, vilken fond de
vill satsa pä. Skilda ambitioner och intressen hos olika fonder skulle enligt inspektionens
uppfattning medföra ökad selektivitet och därigenom möjlighet till effektivare
placering av de hos värdepappersfonderna samlade sparresurserna. Svenska
fondhandlareföreningen anför liknande synpunkter.
Som en annan nackdel raed alltför hårda
spridningsregler nämner bl. a. fondbörsutredningen all procentgränserna kan bli
svåra att hålla vid fusioner mellan två bolag, i vilka en fond har aktier.
Fondbörsutredningen påpekar vidare att värdepappersfonderna kan komma i ett
sämre läge i förhållande till investmentbolagen, om de på grund av lagstadgande
måste hålla en från ekonomisk synpunkt mindre välbetänkt diversifiering, medan
inveslmentbolagen har full frihet att söka den gynnsammaste placeringen. Denna
instans, liksom Föreningen Auktoriserade revisorer, anser att liberalare
regler i fråga om riskspridning bör gälla för fonder, som har rätt att förvärva
enbart svenska värdepapper.
De remissinstanser som ställt sig kritiska till de
föreslagna reglerna om begränsning av antalet värdepapper med samme utfärdare
framhåller att en tillfredsställande riskspridning torde kunna åstadkommas
även ora procenttalen höjs. En i lagen inskriven gräns av högst 10 % av fondens
värde för normalfallen föreslås av bl. a. bankinspektionen.
Prop. 1974:128 83
kommerskollegium,
handelskammaren i Göteborg m. fl, fondbörsutredningen. Svenska
sparbanksföreiungen, Sveriges aktiesparares riksförbund och Sparinvest. En del
av dessa instanser förordar att vid bank-mspektionens dispensgivning den
yttersta gränsen för värdepapper med samma utställare sätts tUl 15 eller 20 %
av fondvärdet, medan de övriga finner det lämpligare att nägon övre gräns för
bankinspektionens prövning inte anges.
Stockholms handelskammare m. fl. anser att kravet
på riskspridning i första hand inte bör knytas till en procentsats utan ges en
allmän utformning. I andra hand föreslås en höjning åtminstone till 20 % för
normalfallen. I fråga om de fall som kommer under bankinspektionens prövning
bör ingen gräns fastställas.
Svenska bankföreningen. Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska revisorsamfundet, Aktietfänst m. fl. anser att
reglerna om riskspridning inte bör stå i lagen utan i fondbestämraelserna.
Sparbankernas bank och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om begränsningarna
behöver gälla statsobligationer ra. m. Sveriges aktiesparares riksförbund
föreslår att de stadganden som kan finnas önskvärda i riskspridningssyfte görs
dispositiva, bl. a. för att öppna möjlighet för fondema till specialisering.
Förslaget att till förhindrande av
raaktkoncentration begränsa fondbolags rätt att i värdepappersfonder inneha
raer än 5 % av aktierna eller röstvärdet i ett och sararaa aktiebolag
tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Stockholms
handelskammare m. fl, handelskammaren i Göteborg m. fl. Svenska
fondhandlare-föreningen och Svenska revisorsamfundet avstyrker förslaget och anser
att den föreslagna bestämraelsen bör utgå. Som skäl härför anförs bl. a att
risken för maktraissbmk torde vara ringa och att beslämmelsen kan komma att
verka till skada för fondandelsägarnas intressen. Problem kan uppkomma t. ex.
vid sammanslagning av fonder, ora vissa aktier måste realiseras omedelbart.
Begränsningsregeln anses vidare kunna försvåra möjligheterna för en fond att
genom aktieförvärv delta i mindre och medelstora företags finansiering eUer i
likhet med i utiandet förekomraande fondverksamhet specialisera sig tiU visst
slag av värdepapper raed hög risk men också högre direktavkastning. Fondhandlareföreningen
framhåller att det är nödvändigt att raan skapar möjligheter tUl dispens vid
fusioner mellan fondbolag, om den föreslagna bestämmelsen komraer att ingå i
lagen.
Föreningen Auktoriserade revisorer och Skandifond
finner den föreslagna begränsningsregeln alltför snäv. Skandifond förordar en
uppmjukning av bestämraelsen bl. a. beträffande aktieinnehavet i fonder som
förvaltas av samma fondbolag.
Den av utredningen föreslagna bestämmelsen att
likvida medel som ingår i en fond så snart det lämpligen kan ske skall användas
för förvärv av värdepapper avstyrks av ett 10-tal remissinstanser. Svenska
Prop. 1974:128 84
sparbanksföreningen
anser att er sådan bestämmelse inte behövs. Ett fondbolag bör självt kunna
välja den likviditetspolitik man önskar föra. I ett läge med förväntade
kursfall kan det vara motiverat med en avyttring av värdepapper för att
undvika onödiga förluster. En likviditetsuppbyggnad av detta slag skulle genom
ett stadgande enligt utredningens förslag kunna förhindras, vilket kan stå i
strid mot andelsägarnas intresse. Liknande synpunkter anförs av bl. a.
Stockholms handelskammare m. fl.. Svenska fondhandlareföreningen och Sveriges
aktiesparares riksförbund.
4.3.10
Förvaringsbank
Förslaget att egendomen i en värdepappersfond skall
omhänderhas av en förvaringsbank, som står under bankinspektionens tUlsyn och
har nolariatavdelning, tUlstyrks eUer lämnas utan erinran av så gott som alla
remissinstanser. I några yttranden förordas emeUertid att också vissa andra
institut skall få vara förvaringsbank. Svenska fondhandlareföreningen anser
att var och en av föreningens medlemmar bör kunna utses till förvaringsbank.
Sveriges aktiesparares riksförbund vUl jämställa mäklarfirma, som är medlem av
Stockholms fondbörs, med de i förslaget upptagna kreditinrättningarna.
Svenska fondhandlareföreningen och Aktietjänst
anser att det bör finnas möjUghet för värdepappersfond att anUta flera
förvaringsbanker. Aktietjänst påpekar sålunda att det kan uppstå situationer då
mer än en förvaringsbank kan vara tänkbar för en och samma fond, t. ex. då
fonden växt tUl mycket betydande storlek.
Stockholms handelskammare in. fl. kritiserar
förslaget att utländska värdepapper skall få anförtros utländsk
kreditinrättning endast genom förvaringsbankens försorg. Instanserna finner det
vara en fördel, om fondbolag tillåts att för förvaringen ha en egen depå
utomlands i lämpligt institut. Den av utredningen föreslagna förvaringsmetoden
anses endast innebära en fördyring för andelsinnehavama. Svenska fondhandlareföreningen
anför liknande synpunkter. Sparinvest föreslår att beslämmelsen får en något
vidare formulering, sora tillåter depå hos utländska mäklarföretag, även om
dessa inte skuUe betraktas som kreditinrättningar. Aktietjänst och Skandifond
anser att föreskriften att anmälan skall ske tiU bankinspektionen, om
förvaringen av värdepapper anförtros utiändsk kreditinrättning, är omotiverad
och därför bör utgå.
Remissinstanserna har i alhnänhet inte något att
erinra mot utredningens förslag i fråga om förvaringsbanks uppgifter. Svenska
revisorsamfundet avstyrker dock att förvaringsbanken ges en kontrollerande
funktion i samband med att banken verkställer fondbolagets beslut om
utbetalning av medel från fondens bankräkning. Samfundet anför att en sådan
funktion innebär en dubbelkontroll, eftersom föreskrifier om tillåtna
dispositionsändamål gäller för bolaget och tillsyn utövas av
Prop. 1974:128 85
bankinspektionen.
Det skulle enbart föranleda oklarhet, om förvaringsbanken skulle ha att tolka
tillätiigheten av viss disposition.
4.3.11
Fondandel och fondandelsbevis
Utredningens aUmänna synpunkter på fondandelens och
fondandelsbevisets rättsliga karaktär raöter inte någon erinran vid reraissbehandlingen.
I allraänhet har remissinstanserna inle heller någon invändning mot att
skuldebrevslagens bestäramelser om löpande skuldebrev blir tUlämpliga på
fondandelsbevisen. Föreningen Auktoriserade revisorer finner emellertid att det
är mindre önskvärt att andelsbevis stäUs tUl innehavaren, dels därför alt
fondbolaget i sådant fall avhän-der sig möjUgheten att få uppgift om
andelsägarens namn, dels därför att det kan vara förenat raed vissa risker för
andelsägare med ringa erfarenhet av värdehandlingar att äga andelsbevis som
gäller i var mans hand.
Bankinspektionen, länsstyrelsen i Västerbottens
län, fondbörsutredningen. Svenska bankföreningen. Svenska
fondhandlareföreningen och Svenska revisorsamfundet förordar att utfärdande av
fondandelsbevis inte bör vara obligatoriskt. I flera yttranden framhålls att
det är möjligt att en övergång till värdepapperslösa förhållanden komraer att
ske i fraratiden och att det därför kan vara opraktiskt att fraratvinga utfärdande
av värdepapper på ett område som ligger nära aktiehanteringen.
Bankinspektionen hänvisar till de rationaliseringar som sker på
värdepappersteknikens oraråde i fråga ora bl. a. förenklad aktiehantering.
Enligt inspektionens uppfattning kan sådana rationaliseringar få tiU följd alt
värdepappersmarknaden inom överskådlig framtid komraer att söka begagna
metoder sora i korthet kan karakteriseras sora värdepapperslösa. Strävanden mot
ytterligare rationalisering kan komma att understödjas genom
värdepapperscentralen och den av centralen gjorda registreringen av
värdepappersinnehaven. Själva aktiebrevet komraer sannoUkt att i sin fysiska
förra få allt mindre betydelse, medan innehåUet i registret blir avgörande.
Lagförslaget bör därför kompletteras med en föreskrift som klargör den
frivUliga karaktären av bevisutfärdande och som anger vad sora skall iakttas,
ora bevis ej utfärdas.
Bankföreningen anser också att det inora en ej
alltför avlägsen fraratid kan bli aktuellt att inom det rättsområde, där
begreppet löpande värdepapper f. n. spelar en dominerande roll, övergå tUl
värdepapperslösa förhåUanden. Av uppenbara praktiska skäl har det hittills ej
kunnat konuna i fråga att på aktiemarknaden avstå från bmket av aktiebrev av
sedvanligt slag. Genom lagstiftningen om förenklad aktiehantering samt
upprättandet av en värdepapperscentral skapas ett registreringsunderlag, vUket
kan leda tUl sekundära rationaliseringsvinster, såsom övergäng tiU förande av
värdepapperskonto och clearing meUan
Prop. 1974: 128 86
sädana
konton i stället för utfärdande av aktiebrev och överförande av besittningen av
dylika dokument. Det är önskvärt att delägarskap i värdepappersfonder kan
förvallas under Ukartade, rationaliserade former som de, vUka står aktiesidan
tiU buds. Möjligheter kan öppna sig för bankernas notariatavdelningar att ge
fondandelsägare en bättre och billigare service, i den mån värdepapperslösa
rutiner blir tillämpliga. Om fondandelsbevis ej behöver utfärdas, blir det
nödvändigt för fondbolaget att föra ett noggrant register över
fondandelsägarna, att inför förestående utdelningstillfälle avstämraa registret
och att på eget initiativ verkställa själva utbetalningen osv. Fondbolaget kan åläggas
skyldighet att raed stöd av registret tUl fondandelsägarna översända
motsvarande uppgifter m. ra. sora enligt utredningsförslaget skall återfinnas
på ett fondandelsbevis. Det skulle eraellertid vara onödigt tyngande för
lagtexten, ora den korapletterades med alla de regler som skulle behövas för
dessa undantagsfall. Sådana regler kan i stället utfärdas i administrativ
ordning. Det förefaller vara en naturlig uppgift för bankinspektionen att på
ansökan av fondbolag medge att fondandelsbevis ej behöver utfärdas och att
därvid ange de villkor som skall gälla.
Fondbörsutredningen fömtsätter att fondandelsbevis
inte skall behöva utges i den mån andelsägare avstår från att begära sådant
bevis. Fondbolagen skulle annars bli förhindrade att tUlvarata betydande rationaliseringsvinster
vid fondförvaltningen. Revisorsamfundet anser likaså att det kan vara onödigt
att kräva att fondandelsbevis alltid skall utges och att det är tUlräckligt med
en föreskrift att tiUsynsmyndigheten skall ha godkänt formen för bolagets
bevis om fondandel.
Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar också på de
hanteringsmäs-siga förenklingar som kan utvecklas i framtiden och anser att
lagtexten bör överarbetas med anledning av inrättandet av värdepapperscentralen.
I fråga om prisbUdningen på fondandelsbevis uppger
styrelsen för Stockholms fondbörs att vissa värdepappersfonder som är föremål
för ett utbrett svenskt intresse dagligen "anges" i börslokalerna
genom att de hos resp. fonder aktuella inlösens- och försäljningspriserna anslås
på särskUda tavlor. Priserna publiceras på de stora tidningarnas handelssidor.
På den s. k. fria marknaden förekomraer det att fondandelar under förmedling
av börsmedlem men utan vederbörande fonds medverkan överlåts direkt från
säljare till köpare. "Betalkursen" på andelarna brukar härvid bli
något högre än fondens inlösenspris men samtidigt lägre än dennas
försäljningspris. Transaktionen är sålunda ekonomiskt fördelaktig för både
säljaren och köparen. Marknaden är dock begränsad. Då det är i viss mån
beroende av tUlfälligheterna om den fria marknaden i fondandelar skall kunna
utnyttjas av en presurativ
Prop. 1974:128 87
köpare
eller säljare är det av föga intresse att publicera det fåtal avslut sora nu
sker. SkuUe marknaden i en framtid breddas, torde raan eraellertid fä räkna
raed att fortiöpande noteringar pubUceräs. För offi-cieU notering vid fondbörs
är dock andelar i öppna värdepappersfonder mindre lämpade.
Förfarandet
vid utmätaing av fondandelsbevis uppmärksammas av EON, som bl. a. framhåller
att osäkerheten om bevisens civUrättsliga karaktär kan skapa viss tvekan och
medföra skiftande praxis hos kronofogdemyndigheterna.
4.3.12 Redovisning
Utredningens förslag om fondbolags skyldighet att
offentiigt redovisa förvaltningen av värdepappersfond tiUstyrks eller lämnas
ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Svenska revisorsamfundet och
Nykiei-hetsfolkets aktiefonder anser dock att den föreskrivna kvartalsredogörelsen
kan utbytas mot en redovisning för fondens ställning varje halvår. Enligt
revisorsamfundets mening är det mycket tveksamt, om kvartalsredogörelser
verkligen tjänar sitt syfte. Andelsägarnas förvärv avser otvivelaktigt
långvariga placeringar. Utfall och värdeinfluenser sora avser korta perioder
bör ha ringa betydelse för deras handlande. Nykterhetsfolkets aktiefonder
befarar att en skyldighet att avge redogörelse varje kvartal koraraer att bli
alltför betungande frän kostnadssynpunkt för mindre fonder. För de större fonderna
raed en omfattande handel med andelar kommer det att finnas behov av
kvartalsredovisning också utan föreskrift i lag.
Svenska bankföreningen anser att fondbolagen inte
genom lagföreskrifter bör tvingas alt iaktta en rapporteringsfrekvens som är
strängare än de allmänna kraven på värdepappersmarknaden och förordar att
lagens bestäraraelser utforraas så att fondbolag utora årsberättelse skall vara
skyldigt avge delårsberättelse vid rainst ett tillfälle.
4.3.13 Övertagande
av fondförvaltningen, m. m.
De föreslagna reglerna ora övertagande av
fondförvaltnmg och upplösning av fond läranas i allraänhet utan erinran av
remissinstanserna.
Göta hovrätt har vissa synpunkter i anslutning till
förslaget att förvaringsbanken på egen hand skall fördela tillgångarna enligt
de regler som gäUer vid konkurs, om vid en fonds upplösning tUlgångama ej
förslår tUl att täcka skulderna och förlikning ej kan träffas. Hovrätten anser
det sålunda önskvärt att det skapas en anordning som motsvarar rättens
ombudsmans medverkan vid uppgörande av utdelningsförslag samt att det öppnas
möjlighet till klander av utdelningsförslaget.
Prop. 1974:128 88
4.3.14 Tillsyn
Utredningens förslag i fråga om tiUsyn över
fondbolagen och om bankinspektionens tUlsynsverksamhet accepteras allmänt av
remissinstanserna.
KF berör i detta sammanhang sättet för försäljning
av fondandelsbevis. I den mån nya aktiefonder tUlkommer och konkurrensen om
kunderna blir hårdare kan mindre lämpliga försäljningsmetoder komma att
tillämpas, t. ex. i samband med personligt besök hos tUltänkt köpare.
TiUsynsmyndigheten bör därför följa utvecklingen med uppmärksamhet,
4.3.15 Skadestånds-
och straffbestämmelser
Remissinstansema har i aUmänhet inte något att
invända mot utredningens förslag i fråga om skadeståndsskyldighet och
straffansvar. En instans framför dock särskilda synpunkter, bl.a. rörande
personlig skadeståndsskyldighet för vissa personer i ansvarig ställning inom
fondbolag och förvaringsbank. Dessa frågor berörs närmare i specialmotiveringen.
4.3.16 Övergångsbestämmelser
Uttedningens förslag tUl övergångsbestämmelser
lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Aktietjänst instämmer i vad
utredningen anfört om att övergångstiden bör uppgå tiU minst ett år efter
lagens ikraftträdande och föreslår att tiden bestäras tiU två år. Även Nykterhetsfolkets
aktiefonder anser att tiden bör sättas tiU minst två år och att det borde
finnas övergångsbestämmelser som genom t. ex. en extra tidsfrist möjUggör för
stiftelser, som har ett lägre stiftelsekapital än det erforderliga minsta
aktiekapitalet för fondbolag, att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.
Genom dispens av tiUsynsmyndigheten borde i sådana fall kunna medges en övergångstid
upp till fem år.
5
Departementschefen
5.1
Inledning
Under 1900-talet och särskUt efter andra
världskriget har företag för kollektiva investeringar i värdepapper kommit att
spela en allt större roU på den intemationella kapitalmarknaden.
Företagen karaktäriseras av att de samlar upp
kapital från allmänheten genom att emittera aktier i företaget eUer andelar i
en tiU företaget knuten fond. Kapitalet investeras i värdepapper, främst aktier
men även andra värdepapper, t. ex. obligationer, och förvaltas av företaget. I
företagets investeringsverksamhet ingår att tillse att placeringarna ger en
Prop.
1974:128 89
god
riskfördelning. I aUmänhet ingår inte så stora aktieposter i värdepappersportföljen
alt det förvaltande företaget därigenora får ett dorai-nerande inflytande i
något aktiebolag.
Företag
för kollektiva investeringar kan arbeta i flera forraer, och det kan ofta vara
svårt att dra en klar gräns mot andra samraanslutningar av typ förvaltnmgsbolag
eller raot vissa finansierragsbolag. Allmänt kan sägas att utmärkande drag för
företagen i fråga är att de för en rörUg investeringspolitik för att åstadkomma
en god riskfördelning av värdepappersinnehavet och i övrigt genomföra de mål
som uppstäUts för vär-depappersplacermgen.
Fonder,
som är knutoa tiU företagen, kan vara slutaa eller öppna. De slutaa fondema
utmärks av att det sammanlagda antalet fondandelar är bestämt från början och
att antalet inte kan ökas eller rainskas annat än i strängt formbunden ordning,
dvs. utan att de bestämmelser sora reglerar verksaraheten ändras. Det
förvaltande företaget löser i allraänhet inte in försålda andelar. Andelama är
sora regel föreraål för handel på sararaa sätt sora värdepapper i allraänhet.
Kursen på fondandelama blir därigenora beroende inte bara av värdet av de i
fonden ingående värdepapperen ulan också av tiUgång och efterfrågan på
andelama. Slutna fonder är normalt konstmerade i aktiebolags form. Andelarna i
bolaget raotsvaras därvid av aktier och investerarna är aktieägare i bolaget.
De
öppna fonderna, som är betydligt vanligare än de slutaa, skUjer sig från dessa
frärast genom att det förvaltande företaget åtager sig att lösa in
fondandelama. När företaget säljer fondandelar, investeras de influtaa medlen i
nya värdepapper och fondens storlek ökas därigenom. Fonden minskar när
företaget löser in andelar. Inlösnmgen sker i princip med medel som erhållits
genom försäljning av värdepapper från fonden. Värdet på en andel är vid varje
tidpunkt det sammanlagda värdet av värdepapperen i fonden delat med antalet
utelöpande andelar. Möjligheten att få andelarna i en öppen fond inlösta ger
dem en hög likviditet, vUket är en av orsakerna tUl att aktiefondsverksaraheten
kommit att i allt större omfattamg utövas i öppen form.
Den
rättsliga konstmklionen av de öppna fondema varierar i olika länder. Två
huvudformer kan anges, nämligen bolagsformen och den kontraktuella formen. När
verksamheten utövas i bolagsforra bildar på motsvarande sätt som hos de
slutaa aktiefondema investerarnas insatser aktiekapital i ett bolag, i vUket
investerarna således är aktieägare. Aktiekapitalet placeras i värdepapper, som
förvaltas av bolagsledningen. Systemet fömtsätter att bolaget har rätt att
återköpa sina egna aktier. Aktiekapitalet i sådant bolag kan ökas eUer minskas
fritt tUl skUlnad från vad som gäller enligt t. ex. den svenska
aktiebolagslagstiftningen.
Utmärkande för den kontraktuella forraen är att det
i konstmklionen fömtsätts tre parter, vilkas mbördes förhåUanden regleras genom
avtal.
Prop. 1974:128 90
Ett
förvaltande företag, fondföretag, säljer och löser in andelar i en värdepappersfond
i regel aktiefond, vUken beteckning vanligtvis används i det följande och
sköter placeringar i värdepappersportföljen. Övriga parter är en
förvaringsbank, som har hand om de värdepapper som ingår i portföljen, samt
investerarna. Mellan fondföretaget och förvaringsbanken råder ett
stadigvarande avtalsförhållande. Investeraren anses genom köp av andel i
fonden ha ingått etl avtal med förvaltningsföretaget och förvaringsbanken.
Detta avtal upphör, om hans andel löses in. En aktiefond kan enligt den nu
berörda konstruktionen ägas av fondföretaget eller investerarna eller, enligt
det anglosachsiska systemet, av båda parter genom en form av dubbel
äganderätt.
I Sverige förekommer företag, som inriktar sig på
koUektiv investering i värdepapper, i tvä former, nämligen s. k.
investmentbolag och aktiefondsförelag, ibland gemensamt betecknade som investmentföretag.
Investmentbolagen är aktiebolag och därigenom underkastade den svenska
aktiebolagslagstiftningen. Aktiefondsföretagen, däremot, har i aUmänhet en
konstruktion, som ansluter till den tidigare berörda kontraktuella formen.
Fondledningen utövas som regel av en stiftelse. Försäljning av fondandelar och
däremot svarande bevis (fondandelsbevis) sker dock regelmässigt genom ett
fristående företag. Fondegendomen förvaras i bank. Det rättsliga förhållandet
mellan fondledning och investerare regleras i stadgarna för fonden. Stadgarna
innehåller också bestämraelser om fondens inriktaing, fördelningen av
värdepapper i fonden, m. m. Aktiefondsverksaraheten utövas genora försäljning
och inlösen av fondandelar och fondandelsbevis samt köp och försäljning av
värdepapper till den fond som uppkommit genom investerarnas insatser.
Försäljningen av andelama och bevisen sker utan kontroll från det allmännas
sida beträffande t. ex. försäljningssätt eller koslnadspåslag. Inte heller
verksamheten i övrigt är föremål för någon reglerad form av kontroU.
Verksamhet med öppna aktiefonder utövas av bl. a.
Stiftelsen Aktietjänst (Koncentra-fondema), Stiftelsen Nykterhetsfolkets
aktiefonder (A-fonderna), Stiftelsen Sparinvest, Stiftelsen Skandifond,
Stiftelsen Skandinavinvest och Stiftelsen Svenska intemationella
investraentfonden (Interfond). Ett företag förvaltar slutna fonder, AB Svenska
aktier. En sammanställning av de svenska aktiefondsföretagen har lämnats under
avsnitt 2.3 och jag hänvisar till den därvid läranade redogörelsen.
I Sverige saknas f. n. lagstiftaing om aktiefonder
och aktiefondsverksamhet. Sådan lagstiftning finns dock i flertalet länder, i
vilka aktiefondsverksamhet utövas, t. ex. i Amerikas förenta stater,
Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, Schweiz, Österrike och Belgien. I
flera andra länder i Europa förbereds lagstiftning i dessa hänseenden.
Även inom Europarådet och OECD har frågan om regler
för aktiefondsverksamhet tagits upp. Inom dessa organisationer har sålunda
Prop. 1974:128 91
olika
långt gående rekommendationer gjorts i syfte att nå en viss internationell
samstämraighet vid den rättsUga regleringen av aktiefondsverksamheten i resp.
medierasländer. Jag får anledning alt närmare återkomma tUl detta i samband
med redovisningen av förslagets lagtekniska utforraning.
Aktiefondsföretagen förvallar oftast betydande
tiUgångar. På senare år har verksamheten ökat kraftigt i de industriellt
utvecklade länderna. För exempelvis Västtyskland uppgick aktiefondernas
sararaanlagda värde åren 1960 och 1971 till 3,1 mUjarder resp. 7 miljarder DM,
vilket innebär en uppgång med 126 %. I Schweiz ökade fondtillgångarna från 3,3
miljarder schweizerfrancs år 1965 till 11,6 miljarder år 1972 eller med över
250 %. Motsvarande siffror var för Österrike 600 milj. resp. 4 mUjarder
schiUing (ca 570 %). Storbritannien hade år 1965 aktiefondsföretag med
tUlgångar på 3,6 railjarder pund mol 7,7 mUjarder år 1971, en ökning med 114
%, I Nederländerna fanns under dessa år fonder på 2,9 resp. 5,7 mUjarder
gulden, en ökning med 97%. Aktiefonderna i Amerikas förenta stater ökade från
42,6 miljarder dollars år 1965 tiU 62,8 miljarder år 1971, dvs. med 47 %.
5.2
Behovet av lagstiftning om företag för kollektiva investeringar
Som nyss nämnts saknas i Sverige lagstiftning om
aktiefonder. Inte heller finns det i någon utsttäckning i övrigt rättsregler
som direkt kan tiUämpas på de öppna aktiefondsföretagen och den verksamhet de
utövar. I betänkandet (SOU 1969: 16) Lagstiftning om värdepappersfonder m. m.
och om stämpelskatt på värdepapper tar aktiefondsutredningen upp frågan om
behovet av en särskUd lagstiftning ora företag för kollektiva investeringar.
Utredningen erinrar om att de s. k. investmentbolagen, som i princip
fidlföljer samraa syfte som aktiefondsföretagen, är underkastade
bestämraelserna i aktiebolagslagen ora styrelse, årsredovisning och andra
regler till skydd för aktieägarna. På bolagsstäraraa kan dessa delta i bolagets
angelägenheter, och den enskilde kapitalplaceraren får därigenora möjlighet
att själv utöva inflytande i fråga om förvaltningen av värdepappersportföljen.
Utredningen framhåller beträffande investmentbolagen att specieUa regler
utöver aktiebolagslagstiftningen hittiUs inte ansetts erforderliga och att
förslag till särlagstiftaing för dessa bolag därför inte lagts fram.
Remissuistanseraa har inte haft någon avvikande uppfattning i denna fråga. Inte
heller jag finner anledning att i detta sararaanhang förorda särskild
reglering av eller tUlsyn över investraentbolagen.
Såvitt avser de s. k. aktiefondsföretagen är
förhåUandena däreraot annorlunda. Utredningen framhåller att de stadgar, som
andelsköparen vid förvärv av fondandel anses godkänna, i allmänhet brukar innehålla
en närmare reglering av de rättsfrågor som normalt uppkoraraer i
Prop. 1974:128 92
förhållandet
mellan företaget och andelsinnehavarna och atl något behov av lagbestämmelser
därför hittills inte anselts föreligga. Inte heller har utvecklingen på
aktiefondsmarknaden föranlett krav på en rättslig reglering av aktiefondema och
aktiefondsverksamheten. Trots detta har utredningen kommit tUl den
uppfattningen att en sådan reglering har flera väsentiiga uppgifter att fylla
och att en lagstiftning på detta område därför bör komma till stånd.
Utredningen har härvid särskilt åberopat följande omständigheter.
Antalet aktiefondsföretag i Sverige är f. n. ganska
litet. Värdet av de förvaltade fondema är dock förhållandevis stort.
Andelsinnehavarna är många och torde tUl stor del kunna hänföras tUl kategorien
småsparare. Antalet personer som berörs av verksamheten är därigenom ganska betydande.
Utvecklingen kan vidare väntas medföra en ökning av antalet aktiefonder. GäUande
civU- och associationsrättsUga regler lärapar sig inte alltid väl sora tmderlag
för en reglering av ifrågavarande slag av aktiefondsverksamhet. De
civUrättsliga bestämmelser som f. n. kan tillämpas på förhållandet mellan
aktiefondsföretag och andelsinnehavare är mycket knapphändiga. Parterna måsle
därför i stor utsträckning reglera sina inbördes förhållanden genom avtal.
Andelsinnehavarna har ingen möjlighet att utöva inflytande på fondföretagets
eller fondemas skötsel. De har inte heller insyn i fondernas förvaltning eller
rätt att medverka vid utseende av revisorer. För att tillgodose småspararnas
krav på trygghet kan enligt uttedningen krävas att aktiefondsföretagen på
motsvarande sätt som affärsbanker, sparbanker och andra penninginrättningar
blir föremål för tillsyn. Utredningen framhåller också att tillkomsten av
aktiefondsföretag i vårt land kan ses som resultat av strävanden att tUlföra
kapitalmarknaden nya källor av riskvilligt kapital.
De av utredningen åberopade skälen har i allmänhet
godtagits vid remissbehandlingen. För egen del vUl jag särskUt framhålla
följande. Som framgår av avsnitt 2.3 representerar de förvaltade fondema,
totalt sett, betydande tUlgångar. Sammanlagt uppgick fondernas värde vid
utgången av år 1972 tUl omkr. 300 mUj. kr. Detta förhållande utgör en viktig
omständighet vid bedömningen av behovet av en lagstiftning på ifrågavarande
område. Särskilt angeläget framstår behovet av en lagstiftning, om man betänker
att ett stort antal personer berörs av aktiefondsverksamheten i vårt land och
att huvudparten av dessa torde utgöras av småsparare, dvs, människor raed
obetydliga eUer blygsararaa tiUgångar. Regler bör aUtså införas i fråga om
förvaltningen och förvaringen av de i aktiefondsverksaraheten anförtrodda
medlen. Möjlighet bör också fiimas för spararna tUl insyn i verksamheten. Från
allmänhetens synpunkt kan aktiefondsverksamheten framstå som ett alternativ
till banksparande. Jag anser det därför vara av betydelse att regel-
Prop. 1974:128 93
bundet
återkomraande, vederhäftiga inforraationer läranas om verksamheten. Regler bör
finnas om detta. Försäljningen av fondandelar bör vidare ske i sådana forraer
och på sådana villkor att spararna inte utsätts för andra risker än dem som norraalt
följer raed investeringar i värdepapper. Liksom utredningen finner jag goda
skäl kunna anföras för alt ställa aktiefondsföretagen under offentiig tillsyn
på motsvarande sätt som skett med t, ex, bankerna. Därigenom tillgodoses
spararnas berättigade krav på trygghet när de anförtror sina medel tUl ett
aktiefondsföretag för placering i aktier eller andra värdepapper,
I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag alltså att en
lagstiftning på ifrågavarande område nu bör komma till stånd.
Som
framgår av det nyss anförda uppgick aktiefondernas sararaanlagda tUlgångar i
landet vid utgången av år 1972 tUl orakr, 300 milj. kr. Detta värde bör
jämföras med de börsnoterade investmentbolagens sammanlagda iimehav av
värdepapper, vUket vid sararaa tid uppgick tUl över 4,2 railjarder kr. Fondemas
betydelse som kapitaluppsaralingsinsti-tut är således än så länge inte stor.
Det synes därför f. n. inte finnas anledning att föreslå regler med avseende
på deras funktion i detta hänseende. Skulle fonderna i framtiden komma att
utvecklas så att de spelar en mera väsenllig roll i kapitalmarknadssammanhang
kan det emeUertid, som riksbanksfullmäktige också påpekat, finnas anledning
att överväga, om särskUda placeringsregler från kapitalmarknadssynpunkt bör
införas för dem eller om de bör bli föremål för en penningpolitisk lagstiftaing
i likhet raed vad som gäller för bankinstitut och försäkringsbolag.
Utredningens
förslag tUl lagstiftaing avser uteslutande svenska aktiefondsföretag.
Utredningen har inte föreslagit nägon speciell lagstiftaing för utländska
fonder, som vUl etablera sig här i landet eller sora bearbetar den svenska
marknaden från utlandet. Möjligheterna till förvärv eller försäljning av
andelar i utländska investmentbolag eller aktiefonder är f. n. beroende av
valutabestäramelsema. Jag vill i detta sararaanhang erinra om att frågan om köp
och försäljning av andelar i aktiefond varit föremål för särskild
uppmärksarahet inora OECD och att sådana värdepapperstransaktioner numera ingår
som en särskild sektion i OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelser. Den
tidigare berörda rekomraendationen av OECD avseende riktlinjer för lagstiftning
ora investraentföretag uppstäUer vissa krav för företag sora frän utlandet
bearbetar en marknad. Inom Europarådet har, som fömt nämnts (avsnitt 1.7),
antagits särskilda riktiinjer för reglering av sådan verksamhet som utövas av
utomlands etablerade företag. Flera remissinstanser har med tanke på möjUgheten
av en framtida Uberaliserad kapitalmarknad betonat vikten av att också
utländska aktiefonders verksamhet, som berör Sverige, bhr föremål för
lagstiftning. Det har därvid framhållits
Prop. 1974:128 94
som
särskilt angeläget att man undviker konkurrenssnedvridningar som medför att
utiändska fondandelar för sparama framstår som mer attraktiva än svenska.
Frågan om en lagstiftning beträffande möjUghet för utländska aktiefondsföretag
atl utöva verksamhet i Sverige kan dock behandlas fristående från den av mig nu
föreslagna lagstiftningen. Med hänsyn härtill och då utredning i frågan saknas
får detta spörsmål tas upp i annat sammanhang. T. v. bör aktiefondsverksamhet i
Sverige få utövas endast av svenskt aktiefondsföretag, dvs företag som är
bildat enligt svensk lag.
5.3
Allmänna synpunkter på en lagstiftning
En civUrättslig lagstiftning om aktiefonder bör i
första hand gäUa fondens och fondföretagets konstmktion samt en fördelning av
ansvaret för fonden. Till ansvarsfördelningen hör frågor rörande fondens
förvaltning och förvaringen av fondtUlgängama. Av naturliga skäl kan den
rättsUga regleringen inte gälla det speciella risktagande som följer med en investering
i rörliga värden.
Som framgår av vad jag tidigare anfört är ett av de
viktigaste skälen för en lagstiftning om aktiefondsverksamhet behovet av skydd
för dem som investerar medel i aktiefonder. En gmndfömtsättning vid reglemas
utformning bör vara att investerarna undgår personligt ansvar för skulder som
uppkommer vid utövandet av aktiefondsverksamheten för fonden. Denna uppfattning
har också avspeglats i aktiefondsuttedningens förslag och godtagils av
remissinstanserna. Även de rekommendationer med riktlinjer om
investraentföretag som lagts fram inom Europarådet och OECD bygger på samma
princip.
I ett föregående avsnitt (5.1) har jag närmare
redogjort för de två förekommande typema av värdepappersfonder, nämligen slutna
och öppna fonder. Av redogörelsen framgår bl. a. att antalet andelar (eller
aktier) i en sluten fond är bestämt redan från början. Det kan således inte
ökas eller minskas annat än i strängt forrabunden ordning. Härigenom blir de
utelöpande andelama inte iiUösningsbara och priset på en andel blir beroende
såväl av värdet på de värdepapper vilka ingår i fonden sora av tUlgång och
efterfrågan på andelarna. Den öppna fonden, däreraot, karaktäriseras av att
dess storlek kan ökas eller minskas fortlöpande så länge fonden består.
I likhet med utredningen och remissinstansema anser
jag det vara av stor vikt att möjlighet finns för andelsägaren att få sin andel
inlöst när som helst och att inlösningspriset därvid inte är beroende av ett
vid tiUfället rådande marknadsvärde som grundas på tiUgång och efterfrågan.
Jag anser därför alt den rättsliga regleringen av fonderna bör bygga på att
dessa är av s. k. öppen typ. Fonder av sluten typ bör inle
Prop. 1974:128 95
få
förekomma i vidare män än som kan ske inom raraen för redan befmtliga
associationsformer, t. ex. investmentbolagsforraen.
Sora tidigare anförts bör reglema utforraas sä att
investerarna inte har personligt ansvar för skulder som uppkoraraer i
aktiefondsverksaraheten. De associationsformer i svensk lagstiftning sora
uppfyller denna fömtsättning och sora frärast kommer i åtanke då det gäller
ekonomisk verksarahet är aktiebolaget och den ekonoraiska föreningen.
Utraärkande
för aktiebolaget är att dess verksarahet bedrivs på grundval av ett
aktiekapital, sora tillskjutits av delägarna. Dessa får utdelning på sin
kapitalinsats genom andel i bolagets vinst. För att motverka uppkomsten av
ekonomiskt osunda företag har bolagsbUdningen och bolagets verksamhet
utförligt reglerats i lagstiftningen. I lagen om aktiebolag finns sålunda
bestämmelser om förfarandet vid bUdande av aktiebolag, om publicitet i fråga
om det tillämnade bolaget och om de kapitalinsatser som skall göras.
Tillvägagångssättet vid ökning och minskning av aktiekapitalet är noga angivet
i lagen. Denna innehåller vidare utförliga regler om bolagets beslutande,
verkstäUande och kontrollerande organ, konsolideringsbestämmelser, ra. m.
Den ekonoraiska föreningen är en
personsammanslutning, som bereder sina medlemmar ekonomiska fördelar på annat
sätt än genom utdelning av vinst på kapital. Medan aktiebolagslagens regler
bl. a. syftar tUl att bevara aktiekapitalet inora bolaget till skydd för
aktieägarna och bolagels borgenärer, innehåller lagen om ekonomiska föreningar
både bestämraelser ora verksamheten som till stor del ansluter tUl vad som
gäller för aktiebolagen och föreskrifier rörande medlemraarnas in- och
utträde. Föreningsverksamheten drivs på grundval av föreningsmedlemmarnas
insatser. En förutsättning för medleraskap i föreningen är att insatsen
betalas. Dä en medlem utträder ur föreningen, har han i allmänhet rätt att få
tillbaka insatsen.
Båda nu nämnda associationsformer ger delägarna
möjlighet att påverka företagets skötsel genom att delta i bolags- eller
föreningsstämma.
I utiandet förekommer, som lidigare nämnts,
aktiefondsföretag som arbetar i form av aktiebolag. I dessa bolag ingår
värdepappersportföljen som en del av bolagsförmögenheten. Den som köper aktier
i ett sådant investmentföretag får därigenom samtidigt en andelsrätt i
värdepappers-portföljen och i bolagets övriga förmögenhet.
Vid bedömande av frågan, om någon av
associationsformerna aktiebolag eller ekonomisk förening bör användas vid
utformningen av regler ora aktiefonder och aktiefondsverksarahet, vill jag
anföra följande. Jag har nyss framhåUit betydelsen av att andelarna i en
aktiefond är inlösningsbara, dvs. att fonden är av s. k. öppen typ. För att
öppna aktiefonder skaU kunna drivas i form av aktiebolag skulle det emeUertid
bli nödvändigt att, ora fondtUlgångarna tiUäts ingå i bolagets förraögenhet, i
aktiebolagslagen införa rätt för aktiebolag att utan särskUda forrakrav
Prop. 1974:128 96
utge
och återköpa egna aktier. Bolagets aktiekapital skulle därmed komma att undergå
ständiga växlingar. En sådan ordning är emellertid främmande för de
akliebolagsrättsliga principerna hos oss. I likhet med utredningen och
remissinstanserna anser jag det uteslutet att genomföra så genomgripande
ändringar i bolagsiagstiftningen för att möjliggöra bUdande av bolag med
växlande aktiekapital. Med hänsyn härtUl synes aktiebolagsformen inte böra
koraraa i fråga för utövande av aktiefondsverksamhet av det slag jag här
berört. Vad nu sagts gäller alltså möjligheten att utöva aktiefondsverksamhet
i aktiebolags form när fondtUlgångarna ingår i bolagets förmögenhet. En annan
sak gäller fömtsättningama att utöva verksamheten i aktiebolags förra när
fondtUlgångarna hålls avskilda från bolagsförraögenheten, TUl denna fråga
återkommer jag i det följande.
När det gäUer det andra altemalivet, nämligen att
utöva aktiefondsverksamhet genom ekonomisk förening, kan följande framhåUas.
En ekonomisk förening är i pruicip en öppen personsammanslutning, som medger
in- och utträde av medlemmar. I och för sig skulle investerare i ekonomiska
andelar kunna tänkas gå in som medlemmar i en ekonomisk förening med en eller
flera insatser. Föreningen kunde placera insatserna i värdepapper och förvalta
den fond som härigenom bUdats. Den som vUle få ut sina insatser i form av
kontanta medel skulle dock vara tvungen att samtidigt gå ur föreningen.
Föreningsformen skuUe erbjuda fördelar dels genom att fondandelsägama i
egenskap av medlemraar skulle få medbestämmanderätt och insyn i föreningens
angelägenheter, dels genom att någon särskUd fondförvaltning utöver
föreningsstyrelsen inte skulle behövas. Utredningen anser emellertid att detta
alternativ inte kan godtas, bl. a. eftersora fondföretagens nuvarande
organisation i hög grad avviker frän den ekonomiska föreningens. En omvandling
av de nuvarande aktiefondsföretagen tUl ekonomiska föreningar skulle innebära
genomgripande förändringar i deras verksamhet. Enligt utredningen finns det
knappast tillräckligt vägande skäl för att kräva en ombildning av sädan
omfattning. Utredningens uppfattning i detta avseende delas av
remissinstansema.
Enligt min mening talar flera skäl mot
föreningsalternativet. Till en början skulle den gräns man i lagstiftningen
hittills sökt upprätthålla raellan associationsforraema ekonoraisk förening och
aktiebolag bli oklar, om aktiefondsföretagen organiserades i föreningsform.
Andelsägarna kan av lätt insedda skäl inte delta i verksamheten på ett så
aktivt sätt sora förutsätts i en ekonoraisk förening. Deras intresse är snarare
liksom hos aktieägama i ett aktiebolag väsentligen inriktat på att få
avkastning eller annan ekonomisk fördel av sitt insatta kapital. Det finns
vidare risk för att administrationen av ekonorniska föreningar skulle bli
tyngande och kostsam, ora de skulle få ett stort antal medlemmar, och ständiga
växlingar i antalet skulle förekomraa på grund av
Prop. 1974:128 97
in-
och ulträden av raedlemmar. Verksamhelen måste dessutom bli begränsad till
förvaltning av en enda fond i varje förening. Som utredningen påpekar skulle
också en omvandling av de nuvarande företagen till ekonomiska föreningar
innebära genomgripande förändringar i deras verksarahet.
Av vad jag nu anfört torde fraragå att ingen av de
två tänkbara associationsforraema aktiebolag resp. ekonomisk förening kan
anses lämpad för en konstmktion enligt vUken fonden ingår i bolagets eUer
föreningens tillgångar. I likhet med utredningen anser jag det därför ligga
nära tUl hands alt undersöka, i vad män den i Sverige allmänt tillämpade formen
för utövande av aktiefondsverksamhet kan bilda utgångspunkt för en
lagstiftning.
Gemensamt
för de slag av aktiefondsverksamhet av öppen typ som f. n. förekommer i landet
är att fondtUlgångarna hålls åtskilda från det förvaltande företagets
förraögenhetsraassa. Utredningen har också stannat för att föreslå en lösning
enligt vilken fonden utgör en från förvaltningsföretaget fristående
förmögenhet. Parterna i det rättsförhållande som uppkommer utgörs därvid i
princip av Lnvesterama eUer andelsägarna, en fondledning som förvallar fonden
samt en förvaringsbank som omhänderhar fondtillgångarna och till vilken in-
eller utbetalningar av fondraedlen sker.
Utredningens
principieUa förslag i fråga om fondens ställning som en fristående del i
förhällande tUl det förvaltande företagets förmögenhetsmassa har godtagits av
samtUga remissinstanser. För egen del vUl jag anföra följande. Vissa skäl,
främst admmisttativa, kan möjligen tala för en lösning enligt vUken
fondförmögenheten ingår i det förvaltande företagets tillgångar, Sora jag
tidigare frarahåUit kan emeUertid en sådan lösning bettäffande fonder av öppen
typ inte utan genomgripande ändringar i lagstiftningen inordnas i de nuvarande
associationsrättsliga formerna för aktiebolag eller ekonomisk förening. Jag
har därför avvisat tanken på en konstmktion i enlighet härmed. Skulle man vUja
ha en sådan lösning av fondens stäUning i förhållande till
förvaltningsföretaget sora innebär att fondtUlgångarna ingår i företagets
förraögenhetsraassa och sora saratidigt i görlig raån tUlgodoser de krav i
juridiskt och ekonomiskt hänseende som reglerats i den nyssnämnda
associationsrättsliga lagstiftningen, raåste därför en särskild lagstiftning
tUlskapas för ändamålet. En sådan lösning framstår dock inte som särskilt
lämplig bl. a. mot bakgmnd av de lagtekniska problem som skulle möta. Jag vill
i sammanhanget också framhålla att i Europarådets rekommendation med riktiinjer
rörande aktiefondsverksamhet förutsätts att aktiefondsföretag av det slag som
här avses har en konstruktion sora åtminstone i sina huvuddrag överensstämmer
med gällande nationella lagstiftning av associationsrättslig karaktär. Med
hänsyn tUl det anförda ansluter jag mig till den principiella uppfattning som
kommit till uttryck genom ut-
7 Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 98
redniage-ds
förslag och anser alt fonden bör vara frislående från det förvaltande
företagets förmögenhetsmassa. Genom en sådan lösning åstadkommes bl. a.
fömtsättningar för att den utövade fondverksam-heteii kommer att motsvara
kraven på ett tillfredsställande skydd för investerarna och för att den
nödvändiga överblicken erhålls över fondtUlgångarna. Ätt så sker är enligt min
mening av grundläggande betydelse lör att aktiefondsverksamheten skaU kunna
bedrivas på ett sunt och rikligt sätt.
En central fråga utgör fondens konstruktion och
ställning i förhållande till det organ som skall förvalta fondtUlgångarna.
Inledningsvis bör erinras om all en aktiefond huvudsakligen beslår av
värdepapper i regel aktier som föi-värvats på grundval av kapitaltUlskott
från allmänheten. Detta bör komma till klart uttryck vid utformningen av
aktiefondsbegreppet. De flesta i Sverige förekommande aktiefonderna intar en i
förhållande till förvaltningsföretaget självständig ställning utan att dock
vara någon juridisk person. Det är uppenbart att ett sådant system ställer
stora krav på fondledningen inte bara när del gäller fondens förvaltning utan
även med tanke på ett behörigt tillgodoseende av andelsägarintresset, skyddet
för tredje man och i skattehänseende. En noggrann bestämning av fondens
liksom för\'altnings-företagets funktioner är därför nödvändig. Utredningen
föreslår att fonden också i en kommande lagstiftning behandlas fristående från
det förvaltande företagets förmögenhetsmassa utan att för den skull bli en
självständig juridisk person. Förslaget överensstämmer med bl. a. tysk och
schv/eizisk lagstiftning. I skattehänseende föreslås fonden utgöra ett
självständigt skattesubjekt i likhet med vissa s. k. osjälvständiga stiftelser,
vilka enligt skatterättsHg praxis åsätts egen taxering.
Utredningens förslag i denna del har vunnit
flertalet remissinstansers gillande. Aktiebolagsutredningen och
fondbörsutredningen ifrågasätter emellertid, om inte en för svensk rättsordning
naturligare lösning vore att göra fonden till ett särskUt rättssubjekt av
stiftelseliknande karaktär. Aktiebolagsutredningen framhåller att, om fonden
görs till en s. k. anknuten stiftelse, dvs. en juridisk person som förvaltas
av en annan juridisk person, konsekvensen utan vidare komraer att vara att
fondegendomen är äganderättsligt skUd från det förvaltande företaget i det
följande även kaUat fondbolag och att den inte kan utmätas för bolagets
förbindelser. En ytterligare konsekvens skuUe vara att flera av de bestämmelser
som aktiefondsutredningen ansett behövliga för att säkerställa fondens
ställning som fristående förmögenhetsmassa skulle bli onödiga.
För egen del vill jag anföra följande. Utöver lagen
(1929:116) om tillsyn över stiftelser, skattelagstiftning och viss annan
speciallagstiftning saknas lagregler om stiftelser i vårt land. Tillsynslagen
avser endast sädana stiftelser vilka ansetts böra vara underkastade tillsyn.
Den uppfatt-
Prop. 1974:128 99
ning
om stiftelsebegreppet som kommit till uttryck i tillsynslagen torde emellertid
ha betraktats som norragivande också på andra områden, t. ex. vid tUlämpningen
av skattelagstiftningen. 1 tillsynslagen anges som förutsättning för att
stiftelse skall vara underkastad anmälningsplikt, att någon anslagit egendom
att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål. Lagen
innehåller inte några bestämmelser som reglerar stiftelsen och dess förhållande
tUl tredje man. Man är i dessa avseenden hänvisad till den praxis som utbildats
på området. I och för sig skulle det vara möjligt att för
aktiefonds-verksamheten tillskapa en form av stiftelse som tUlgodoser de väsentligare
krav som bör ställas på en aktiefond som självständig förmögenhetsmassa.
Stiftelsekonstruktionen kan emellertid för de enskilda investerarna vara
svårförståelig och därigenom mindre lämplig. En sådan konstmktion skulle också
i avsevärd mån avvika från övrig europeisk lagstiftning i ämnet. Därtill
kommer att stiftelseformen knappast är lämpad för sådan ekonoraisk verksarahet
som det här gäller och som förutsätter att aktiefonden ständigt får ta emot
insatser från nytillträdande investerare och att frånträdande investerare får
tiUbaka sina insatser. Jag vUl därför inte förorda en sådan lösnuig. Inte
heller anser jag det lämpligt att, som en remissinstans antytt, som förebUd
använda bestämraelserna om livförsäkringsfond i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse. Jag delar emellertid uttedningens och flertalet
remissinstansers uppfattning att reglema om aktiefond bör utformas så att
fonden görs fristående från det förvaltande företaget utan att därvid bli ett
självständigt rättssubjekt. Med denna utgångspunkt blir det alltså nödvändigt
att i lagstiftningen klarlägga aktiefondens stäUning i fråga om bi. a.
fondtUlgångamas avgränsning samt förhåUandet till fondbolaget och till tredje
man.
Utredningen har inte närmare berört fondens
ställning i förhåUande till dem sora investerat raedel i fonden. Av förslaget
framgår sålunda inte vilken rätt tUl fonden investerarna har. Remissinstanserna
har i allmänhet inte närmare diskuterat denna fråga. I etl remissyttrande
ifrågasätts, om inte andelsägama bör tillerkännas samäganderätt tUl fonden. I
och för sig behöver denna fråga inte nödvändigt vara löst för att en
lagstiftaing om aktiefondsverksamhet skall kunna tillämpas. Exempel finns i
utländsk lagstiftning på att frågan inte närmare reglerats. Flera skäl kan å
andra sidan anföras för att andelsägarnas rätt till fondegendomen klarläggs.
Dst är bl. a. ett berättigat intresse för den allmänhet som investerar pengar i
aktiefonder och för fondbolagen att denna rätt bestäms klart och entydigt.
Oklarhet i delta avseende kan ge upphov till osäkerhet och missförstånd med
rättsförluster som följd. De investerare som placerat medel i de nu existerande
aktiefonderna torde i regel anse sig som ägare av de aktier eller delar därav
sora ingår i en fondandel. Att i lagen uttryckligen ange andelsrätten som en äganderätt
skulle därför stämma överens med en redan nu gängse uppfattning. Det är också.
Prop. 1974:128 lOO
med
hänsyn tiU att inga andra än andelsförvärvarna tUlskjutit kapital till fonden,
naturligt att betrakta fonden och däri ingående värdepapper som en
förmögenhetsmassa som ägs av investerarna gemensamt. Jämförelse kan i viss
ulslräclcning göras med ett vanligt aktieförvärv, på grund av vilket
förvärvaren blir delägare i det aktiebolag vars aktier han förvärvat. Den
omständigheten att fondandelsförvärvarens äganderätt av praktiska skäl är i
viss mån begränsad jag syftar här främst på de bestämmelser som föreslås i
fråga om rösträtt för de i fonden ingående värdepapperen utgör enligt min
uppfattning inte anledning att frångå detla synsätt. Genom att
fondandelsförvärvamas rätt lill fonden i lagen bestäms som äganderätt undviks
också det missförståndet att fondtiU-gångarna skulle tillhöra det förvaltande
företagets förmögenhet. Ett klarläggande på deraia punkt är även av intresse
för fondbolagets borgenärer med hänsyn till deras möjligheter att bedöma den
ekonomiska situationen i händelse av det förvaltande företagets konkurs eller
vid utmätning av företagets tUlgångar. Med hänsyn tUl det anförda bör enligt min
mening av lagen klart framgå att fonden tillhör investerama gemensamt.
Jag har tidigare framhållit vikten av att en
blivande lagstiftning reglerar frågan om hur en aktiefond skall förvaltas. Av
intresse är härvid hur det förvallande företaget bör vara konstruerat.
Utredningen har föreslagit att bara aktiebolag skall ha rätt att förvalla
aktiefond. Förslaget motiveras av att aktiebolagslagens regler därvid i
princip kommer att gälla för förvaltningsföretaget. Bl. a. blir denna lags
föreskrifter om kollegial sammansättning av styrelsen tillämpliga, liksom
reglerna om en inför styrelsen ansvarig verkställande direktör och om
firmateckning. Utredningens förslag i delta hänseende har godtagits av samtliga
remissinstanser.
Den som förvaltar fondegendomen måste självfallet
uppfylla högt ställda krav. Redan de ekonomiska värden som omfattas av förvaltningen
är noiTTialt av sådan storlek att särskilda kvalifikationer i fråga om
skicklighet och omdöme måste fordras av den ledning i vars händer
fondförvaltningen anförtros. Också det förhållandet att ett stort antal
människor investerat medel i fonden motiverar att särskilda krav ställs på
fondförvaltningen. Jag har tidigare avvisat tanken på att lagstiftningsvägen
ge aktiefond karaktären av stiftelse. De skäl jag därvid åberopat äger i stort
sett giUighet även när det gäller den form i vUken själva fondförvaltningen bör
få utövas. Den enligt min mening största garantin för att fondförvaltningen
kommer att skötas på betryggande sätt erhålls, om den utövas i aktiebolagets
form. Härigenom kommer aktiebolagslagens regler att bli tUlämpliga på
förvaltningsbolaget. Detta innebär en trygghet för dem som investerat medel i
aktiefondsverksamheten. Jag förordar sålunda att det av lagen framgår att ett
företag som utövar aktiefondsverksamhet, dvs. fondbolag, skall vara aktie-
Prop. 1974:128 lOi
bolag.
1 saramanhanget vill jag också framföra uppfattningen att den nu förekommande
fondförvaltningen i stiftelses form efter en övergångstid bör bringas att
upphöra och i stället omvandlas till en verksamhet som utövas i aktiebolags
form.
En annan fråga av central betydelse gäller
förvaringen av fondegendoraen. Det är självfaUet ett väsentligt intresse för
dera som investerat medel i en aktiefond att fondegendomen förvaras pä ett
betryggande sätt. Häri ligger också, som utredningen anfört, ett krav på regler
som hindrar eller försvårar obehöriga förfoganden beträffande fonden. Det måste
därför skapas garantier för att de investerade medlen förvaras åtskilda från
det förvaltande bolagets tillgångar och så att den förvaltade fondegendomen
samtidigt kan bli föremål för tUlsyn av offentlig myndighet. Utredningens
förslag att låta en s. k. för\'aringsbank förvara tillgångarna har godtagits av
remissinstanserna och är även enligt min mening välbetänkt. Jag tillstyrker
därför en lösning i enlighet med förslaget.
5.4
Lagstiftningens huvudfrågor
5.4.1
Inledning
I det föregående har jag anfört vissa allmänna
synpunkter på innehållet i en lagstiftning om aktiefondsverksarahet i vårt
land. Jag har i det sammanhanget angett huvuddragen för regler om aktiefonder
och i samband därmed berört bl. a. frågor om investerarnas rätt till
fondegendomen samt om förvaltningen och förvaringen av denna. Ytterligare frågor
av väsentlig betydelse i sammanhanget gäller bestämningen av begreppet
aktiefondsverksamhet och avgränsningen av denna verksamhet mot annan liknande
verksamhet. Närmare regler mäste vidare utformas om det förvaltande företaget,
bl. a. måste bestämmelser ges om minsta aktiekapital och om styrelsens
sammansättning. Vidare måste riktlinjer för fondförvaltningen tas upp i
lagstiftningen. För att erbjuda såväl investerare som tredje man erforderlig
trygghet bör regler finnas om skyldighet alt inhämta tillstånd för rätt att
utöva aktiefondsverksamhet och om det förvaltande bolagets funktioner och
befogenheter. Regler måste finnas om förvaringen av fondegendomen. Av betydelse
är också att bestämmelser ges i fråga om de i fonden ingående andelama, om
fondandelsbevis och om inlösen av fondandelar. Vidare bör i lagen anges
skyldighet för fondbolag att avge redovisning över aktiefonder samt om
övertagande av fondförvaltningen för den händelse fondbolagets verksamhet
skall upphöra. För att så långt möjligt ge investerarna och tredje man garanti
för att aktiefondsverksamheten sköts på rätt sätt måste bestämmelser om tUlsyn
finnas. Väsentligt är också att regler finns om skadestånd och straff vid fel
eller försummelse i fråga om förvaltningen av fondtiUgångama m. ra.
Prop. 1974:128 102
5.4.2
Lagens tillämpningsområde
En lagstiftning om aktiefondsverksamhet bör vara
exklusiv, dvs. förbjuda sådan verksamhet i annan ordning än den av lagstiftaren
angivna. I det föregående har framhållits att aktiefondsverksamhet i Sverige
bör få utövas endast av svenskt företag. Begreppet aktiefondsverksamhet måste
anges uttö.nmiande i lagen samtidigt som en klar avgränsning måste göras
gentemot verksamhet på närliggande områden.
Vissa former av verksamhet, vUka företer likheter
med den som utövas av aktiefondsföretag, bedrivs i Sverige av investmentbolag
och av aktiesparklubbar eller liknande samraanslutrungar. Som jag tidigare
nämnt drivs investmentbolagets verksamhet vanligtvis i form av ett aktiebolag.
Investraentverksamhet av samma slag kan också drivas genom ekonomisk förening.
Investmentbolaget skiljer sig i flera avseenden från aktiefondsföretaget.
Värdepappersinnehavet är sålunda en del av investmentbolagets egen förmögenhet,
i vilken också ingår annan egendom. I egenskap av aktieägare i investmentbolag
kan allmänheten därför förvärva och inneha värdepapper i en annan form än när
fråga är om förvärv och innehav av andelar i ett aktiefondsföretag. Karaktäristiskt
för ett investmentbolags verksamhet är visserligen att den i likhet med
aktiefondsföretagets verksamhet utövas under beaktande av önskemålet om en väl
fördelad sammansättning av värdepappersportföljen. Aktie-ägandet i elt
investmentbolag kan eraellertid tjäna även andra syften än riskspridning.
Vidare sker det tillskott av medel från allmänheten som bygger upp eller ökar
aktiekapitalet i ett investmentbolag i form av teckning av och inbetalning för
aktier i saraband med emissioner. Utredningen anser det önskvärt att
lagstiftningen om aktiefonder avgränsas så, att den inte omfattar
investmentbolag.
Andra former av värdepappersförvärv förekomraer
genom aktiesparklubbar och liknande samraanslutningar mellan en större eller
mindre gmpp personer. Sådan verksarahet är i allmänhet begränsad tUl en viss
personkrets, t. ex. anställda vid ett företag eller medlemraar i en förening,
och riktar sig inte till aUmänheten. Eftersom denna verksamhet bara riktar sig
till en begränsad krets av personer, anser utredningen att behovet av att
omgärda verksamheten med detaljerade föreskrifter från alhnän synpunkt inte är
lika stort. Verksamheten bör därför inte omfattas av en
aktiefondslagstiftaing.
Mot bakgmnd av det anförda föreslår utredningen att
begreppet värdepappersfondrörelse i lagen bestäms som en rörelse, vars ändamål
är att förvalla en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värdepapper
bestående och från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet
(värdepappersfond) och att erbjuda aUmänheten att sätta in medel i fonden mot
bevis om rätt tUl andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Detta
sätt att ange verksamheten har i stort sett läm-
Prop. 1974:128 103
näts
utan erinran av remissinstanserna, I några yttranden framförs emellertid
invändningar. Man har sålunda pekat pä att den föreslagna avgränsningen av
aktiefondsverksamheten skulle kunna tolkas som ett hinder för den
placeringstjänst som banker och fondmäklare erbjuder sina kunder och i samband
med vilken det finns ett behov av samförvaltning av mindre och medelstora
förmögenheter. Man har vidare framhållit att förslaget innebär ett hinder för
handel med certifikat, dragna mot en gemensara depå av värdepapper.
På sätt närmare utvecklas i specialraotiveringen
finner jag de nu redovisade invändningarna inte ha sådan tyngd att de i och
för sig kan anses utgöra något hinder för den av utredningen föreslagna avgränsningen
genteraot annan verksamhet som avser förvärv av värdepapper. Däremot kan enligt
min uppfattning vissa invändningar riktas mot den lagtekitiska utformningen av
aktiefondsbegreppet och den av förvaltningsförelaget bedrivna verksamheten.
Dessa två grundläggande element i en aktiefondslagstiftning bör hållas klarare
åtskilda och bestämmelserna ges etl tydligare innehåll. Av betydelse anser jag
som jag också tidigare framhållit vara bl. a. att fondens karaktär av en
andelsägarnas gemensam.ma egendom kommer till klart uttryck och att verksamhetens
art blir tydligt angiven i lagen. Innan jag går närmare in på dessa spörsmål
vill jag ta upp en fråga av huvudsakligen terminologisk art.
En remissinstans, dåvarande riksskattenämnden, har
framhållit att den av utredningen använda beteckningen rörelse i samband med uttrycket
värdepappersfondrörelse bör bytas ut mot "verksamhet". Jag delar
denna uppfattning. Begreppet rörelse för enligt rain mening närmast tanken tiU
det skattemässiga området, medan "verksamhet" uttrycker en vidare
syftning. Termen verksamhet bör därför användas i stäUet för
"rörelse". I sammanhanget vUl jag erinra ora att några
reraissinstan-ser föredragit ullrycket aktiefond i stället för det av
utredningen begagnade "värdepappersfond". Även ora benäraningen
aktiefond inte i samma utsträckning som "värdepappersfond"
återspeglar fondtillgångarnas karaktär och därför måhända inte är helt adekvat
i detta sammanhang, förekommer uttrycket aktiefond dock sedan länge i
lagstiftningen (35 § 3 mora. kommunalskattelagen). Denna beteckning innebär
också en kortare uttrycksform. Jag förordar därför att benämningen aktiefond i
fortsättningen används i stället för uttrycket värdepappersfond.
Som framgått av det föregående är ett utmärkande
drag för en aktiefond att den består huvudsakligen av aktier eller andra
värdepapper och atl den uppkommit genom kapilaUillskott från allmänheten
(fondandels-ägare). Jag har tidigare också framhållit att karaktäristiskt för
fonden enligt mitt förslag är att den ägs av fondandelsägama gemensamt. Dessa
för en aktiefond kännetecknande egenskaper bör framgå vid bestämningen av
aktiefondsbegreppet.
Aktiefondsverksamheten
är inriktad huvudsakligen på förvaltning av
Prop. 1974:128 104
fonden
och försäljning till aUmänheten av fondandelar. Även inlösen av andelar ingår i
verksamheten. Förvaltningen omfattar bl. a. placering av investerade medel i
värdepapper. Denna del av aktiefondsverksamheten är av central betydelse när
det gäller bestämningen av tillåtna forraer för liknande verksamhet och
avgränsningen gentemot ej tillåtna verksamhetsformer. Aktiefondsverksamhet bör,
som nämnts, få utövas bara i aktiebolags form. Genom aktiebolagsformen skapas
förutsättningar för att verksamheten utövas under betingelser som är ägnade
att ge tillfredsställande skydd åt dem som investerar raedel i aktiefonder. Det
finns eraellertid forraer av placeringar av enskUdas raedel i värdepapper sora
starkt påminner om aktiefondsverksamhet utan att dock kunna hänföras till sådan
verksamhet. Om placering i dessa former sker under betryggande fömtsättningar,
torde anledning saknas att i lag förbjuda dem. Saknas emellertid norraala
möjligheter till kontroll av att investerarnas medel inte sätts i fara, bör de
inte tUlåtas. Uttryckliga av-gränsningsregler är därför nödvändiga. Medel till
investering i en aktiefond erhålls genom kapitaltillskott från deltagare bland
allmänheten. Utredningen avvisar tanken på att geraensarat aktiesparande får
utövas i förra av ett enkelt bolag, i vUket allraäiUieten erbjuds att träda in
sora bolagsmän. Bolagets värdepappersportfölj är här inte fristående från
bolagets övriga förmögenhet och ett aktiesparande i denna form skulle inte bli
underkastat de för fondbolagen gällande bestämmelserna. Investerama skulle
dessutom i ett enkelt bolag med obegränsat antal delägare i praktiken koraraa
att sakna allt inflytande på verksaraheten. Ett gemensamt värdepappersinnehav
under sådana betingelser skulle således innebära risker för investerarna. Jag
viU i likhet med remissinstansema instämma i uppfattningen att gemensarat
akliesparande inte bör få förekomraa i det enkla bolagels form, när
verksamheten riktar sig till allraänheten. Över huvud taget anser jag det inte
lämpligt att företag som drivs under personUgt ekonomiskt ansvar har hand om
medel som på detta sätt investeras av allmänheten. Därför bör inte heller företagsformerna
handelsbolag eller kommanditbolag tUlåtas. Däremot kan det inte gärna komma i
fråga att uppställa förbud mot sådan verksamhet som utan att kimna hänföras
till aktiefondsverksamhet så som denna angetts i det föregående avser förvärv
av värdepapper på grundval av kapitaltillskott från allmänheten, om
verksamheten utövas av aktiebolag eller av ekonomisk förening. Genom
bestämmelserna i såväl aktiebolagslagstiftningen vUken är tUlämplig på
investraentbolagen som lagstiftningen om ekonomiska föreningar torde
nämligen de väsentligaste kraven på trygghet och inflytande för investerama
vara uppfyllda. Jag finner sålunda att hinder inte bör föreligga mot att sådan
verksamhet bedrivs som går ut på värdepappersförvärv i någon av dessa former.
Detta bör komma tUl klart uttryck i lagen.
Prop. 1974:128 105
Verksamhet sora inte riktar sig till allmänheten
utan bara tUl en begränsad krets av personer omfattas inte av utredningens
förslag till lagstiftning. Jag delar utredningens uppfattning att den enskUde
i dessa fall bör ha frihet att i största möjliga utsträckning själv bestäraraa
om sina ekonomiska förhållanden och att det saknas anledning att underkasta en
verksarahet, sora inte vänder sig tiU allm,änheten, begränsningar som inte är
nödvändiga från allmän synpunkt.
En fråga som hänger samman med lagens
tUlämpningsområde gäller ett fondbolags försäljning av fondandelar under sådana
former att det kan ifrågasättas, om verksamheten är att hänföra till
aktiefondsverksamhet enligt den bestämning jag nyss förordat. Jag syftar på
sådana s. k. sparplaner eller investeringsprogram, som innebär att den blivande
fondandelsägaren förbinder sig att under en viss tidsperiod regelbundet betala
in fasta belopp som, så långt de inbetalade medlen förslår, omsätts i
fondandelar. Fondandelsbevis och kvotdelar av bevis omhänderhas under
inbetalningstiden av en bank. En sädan investeringsform kombineras ibland med
annat sparande, t. ex. försäkrings- eller banksparande. Det synes inte vara
möjligt att i lagtext göra en klar avgränsning mellan dels alla de aktiviteter
som kan tänkas förekomma och som i realiteten bara är att anse som en
försäljningsforra vid utövande av aktiefondsverksamhet och dels sådana typer av
värdepappersförsäljning som inte bör hänföras till aktiefondsverksamhet. Nu
berörda spörsmål bör enligt min mening bedömas från fall till fall och får lösas
i rättstillämpningen.
5.4.3
Fondbolags aktiekapital och styrelse, m. m.
1 det föregående har jag anslutit raig till
utredningens och reraissin-stansernas uppfattning att ett fondbolag skall vara
aktiebolag och underkastat de regler sora gäller för aktiebolag i allraänhet,
i den raån annat inte följer av den nu föreslagna lagen om aktiefonder.
Sora tidigare nämnts bör särskilt tUlstånd krävas
för utövande av aktiefondsverksamhet och verksamheten stå under tUlsyn.
Utredningen föreslår att uppgiftema att lärana tiUstånd och utöva tillsyn skall
anförtros åt bankinspektionen. Förslaget har tUlstyrkts eller lämnats utan
erinran av alla remissinstanser. Också jag anser att bankinspektionen, som
redan nu har tUlsyn över bl. a. banker, fondkoraraissionärer, Stockholras
fondbörs och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, är den rayndighet sora är
bäst lärapad för dessa uppgifter. Jag tillstyrker därför förslaget. TiU den
närraare behandlingen av frågor ora tillståndsgivning och utövande av tillsyn
återkommer ajg i det följande.
Ett spörsmål av stor betydelse gäller vilka krav
som bör ställas i fråga om den minsta storleken av ett fondbolags aktiekapital.
Enligt aktiebolagslagen får aktiekapitalet för ett aktiebolag numera inte
sättas lägre än
Prop. 1974:128 106
50
000 kri. 1 lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksarahet
uppställs etl kapitalkrav på i princip 200 000 kr. för enskild
fondkommissionär och handelsbolag och på 500 000 kr. för annat aktiebolag än
bank. Bakgrunden till sistnäranda bestämmelser som i 1919 års penningvärde
innebar betydligt strängare krav än vad som gäller i dag var enligt motiven
(prop. 1919: 114, 1 LU 1919: 15 och 20, rskr 1919: 109) att en fondkomraissionär
borde äga en viss allmän ekonomisk gmndval för sin rörelse. Bestäraraelsema
ansågs också i viss mån kunna indirekt bidra tUl tryggheten för de kunder som
anförtrott fondkommissionären pengar och värdepapper. Utredningen anser att
krav på ett minsta aktiekapital bör uppställas också för fondbolag och föreslår
ett minimikapital på 100 000 kr., vilket skall vara helt inbetalat innan
verksamheten påbörjas. Förslaget har lämnats utan erinran av alla utom två
remissinstanser. Den ena av dessa förordar att det bundna kapitalet ställs i
viss relation till de aktiefonder sora bolaget förvaltar. Den andra instansen
godtar ett minimikapital på 100 000 kr. men anser att det dämtöver bor ställas
krav på att kapitalet är tiUräckligt stort med hänsyn till bolagets verksamhet
och att denna fråga fortlöpande bör prövas av bankinspektionen.
För egen del vill jag anföra följande. Ett
fondbolag torde frän rent företagsekonomiska synpunkter som regel inte ha behov
av något större rörelsekapital, om man tänker på de försäljnings- och
förvaltningsprinciper som vanligen följs. Som utredningen anfört finns det
emellertid av andra skäl anledning att uppställa krav på en viss minsta
kapitalstorlek hos ett fondbolag. Liksora t. ex. fondkoraraissionärens kunder
har anspråk på ekonomisk solvens hos kommissionären är det viktigt för köpare
av fondandelar att det finns en betryggande ekonomisk grundval för fondbolagets
verksamhet. Även om andelsägarnas medel omhänderhas av en förvaringsbank och
därför inte komraer att slå direkt under fondbolagets vård, kan vissa
säkerhetsrisker uppkomraa. Fondbolaget kan t, ex. ha ådragit sig
skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägare eller tredje man. Det är därvid
av betydelse att aktiekapitalet är tillräckligt slort för att åtminstone i
viss utsträckning skapa ekonoraisk trygghet i verksaraheten. Också enligt
Europarådets och OECD:s riktlinjer förutsätts att ett fondbolag skall ha visst
rainsta aktiekapital tUl skydd för fondandelsägarna. Enligt Europarådets
riktlinjer får raedlemsstatema själva bestäraraa storleken av det kapital sora
skall vara inbetalat. OECD-reglerna anger däremot att kapitalet enligt
tiUsynsmyndighetsns bestämmande skall uppgå till mellan 100 000 och 125 000
dollars. Jag
1 Enligt lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag, vilken trätt i kraft den 6 juni 1973. För bolag, som
bildats före lagens ikraftträdande, gäller enligt lagen (1973: 1081) om ändring
i förstnämnda lag de äldre bestämmelsema i aktiebolagslagen, dvs. krav pä ett
minsta aktiekapital pä 5 000 kr. till utgången av år 1978. Därefter skall även
äldre bolag ha ett aktiekapital på lägst 50 000 kr.
Prop. 1974:128 107
finner
det naturligt och lämpligt att ställa högre krav pä visst minsla aktiekapital
hos ett fondbolag än vad som ställs på aktiebolag i allmänhet. Kravet bör
enligt min mening ställas högre än utredningen föreslagit. Att helt följa
OECD:s rekommendation och sålunda för fondbolagen kräva elt aktiekapital på 500
000650 000 kr. finner jag dock vara att gå för långt. Däremot kan det finnas
fog för att uppställa krav på att aktiekapitalet skall stå i visst förhållande
tiU fondernas storlek. En lämplig nedre gräns för aktiekapitalet anser jag
vara 250 000 kr., om värdet av den eUer de aktiefonder som fondbolaget
förvaltar saramanlagt uppgår tUl högst 50 milj. kr. Är fondvärdet högre, bör i
enlighet med OECD:s rekommendation krävas ett minimikapital på 500 000 kr. Jag
förordar att bestämmelser av nu berört innehåU, som inte torde vålla några
svårigheter i tillämpningen, upptas i lagen.
Med
hänsyn till aktiefondsverksamhetens art bl. a. det förhållandet att ett
fondbolag kan komma att förvalta betydande belopp som uppsamlats från
allmänheten finns det anledning att ställa särskilda krav i fråga ora
företagets ledning. För att inttesset av allsidig fackkunskap skall kunna
tUlgodoses föreslår utredningen att antalet styrelseledamöter i ett fondbolag
alltid skall vara minst fera. Härav följer, raed tUlämpning av
aktiebolagslagens regler, att verkställande direktör alltid skall finnas i ett
fondbolag. Utredningen framhåller att något särskilt stadgande därför inte
behövs i detta hänseende i den föreslagna lagen. Utredningen diskuterar också
möjligheten att i lagen införa krav på särskild kompetens för styrelseledamot i
fondbolag eller föreskrift att ledaraöterna skall ha erforderlig insikt i
ekonoraiska frågor. Utredningen avstår dock från att föreslå sådana vUlkor.
Däreraot bör enligt utredningen ett allmänt krav på lämplighet uppställas när
det gäller bolaget. Härigenom kommer också en bedömning av personerna i
företagsledningen att ingå som ett led i prövningen av bolagets lämplighet.
Utredningens förslag i fråga om styrelsens storlek
godtas i allmänhet av remissinstanserna. I ett yttrande anförs dock att
minimiantalet styrelseledamöter kan synas väl lågt, i synnerhet för bolag som
bUdar flera fonder raed olika inriktning. Jag delar uppfattningen att antalet
styrelseledamöter i ett fondbolag bör vara minst fem. Härigenora kan krav på
allsidighet i styrelsens samraansättaing tUlgodoses, bl. a. kommer med hänsyn
till aktiebolagslagens regler alltid en verkställande direktör att utses. Som
framgår av det följande föreslår jag att särskilda styrelseledamöter utses som
representanter för fondandelsägarna. Del kan med hänsyn härtUl föreligga ett
behov av flera ledamöter än fera i styrelsen. Elt större antal kan också vara
påkallat raed tanke på verksarahelens omfattaing, fondemas olika inriktning, m.
m. Någon övre gräns för antalet ledaraöter behöver enligt rain raening inte
anges i lagen.
1
likhet med utredningen anser jag att särskUda kvalifikationskrav
Prop. 1974:128 108
beträffande
ledamöterna inte bör uppställas i lagen, bl. a. därför att fondbolagens
verksamhet kan komma atl organiseras på olika sätt. Om styrelsen i ett
fondbolag, utöver sin allmänna roll av företagsledning, också har hand ora
andra uppgifter sora investeringsbedömning, köp och försäljning av värdepapper,
distribution av fondandelar ra. ra., måste särskilda krav på specialiserad
kunskap hos styrelseledamöterna uppställas. Är däreraot verksamheten uppdelad
när det gäller andelsförsäljning, marknadsanalys, placeringstjänst etc, kan
delvis andra fordringar ställas på fondbolagsstyrelsen. Dessa frågor bör kunna
bedömas från fall till fall. Som framgår av det följande föreslår jag att
fondbolag skall ha särskUt tillstånd för att utöva aktiefondsverksamhet och
att en av förutsättningarna för tillstånd skall vara att bolaget finnes
lämpligt att utöva verksaraheten. Organisationen av verksamheten och
sakkunskapen hos bolagsledningen kommer härvid att ingå som ett led i den
prövning av bolagels läraplighet sora jag föreslår skall ske innan tillstånd
lämnas.
5.4.4
Inflytande för fondandelsägarna
Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift i
lagen att fondbolaget vid förvaltningen av aktiefond skall handla uteslutande i
fondandelsägarnas gemensamma intresse.
Utredningen framhåller att fondandelsägama
självfallet har ett väsentiigt intresse av att fondens tUlgångar placeras så
fördelaktigt som möjligt utan onödigt risktagande. Fondandelsägarna har också
intresse av att verksamheten utövas effektivt och i överensstämmelse med god
affärssed. De kan därför ha berättigade krav på insyn och medinflytande i
verksaraheten. Utredningen föreslär att dessa krav tillgodoses genom att
fondandelsägarna blir representerade i fondbolagets styrelse med minst en
ledamot, som skall ha tUl särskUd uppgift att vaka över alt fondandelsägamas
intresse vederbörligen beaktas. Genom denna huvudsakligen övervakande funktion
skulle den särskilde ledamoten också utgöra ett komplement tUl
bankinspektionens tiUsynsverksamhet. Utredningen påpekar att den förordade
lösningen inte garanterar andelsägarna den eftersträvade insynen. Bl. a. kan
en sådan särskild ledamot ha svårt att upptäcka missförhållanden som man vUl
dölja för honom.
Förslaget har i allmänhet tUlstyrkts eller lämnats
utan eruiran av remissinstanserna. Två instanser går något längre än
utrednuigen och förordar att antalet särskUda ledamöter utökas.
Förslaget avstyrks av några instanser, vilka
påpekar att, då det gäller fondens förvaltning, alla styrelseledamöter är
förhindrade att företräda andra intressen än fondandelsägarnas och att de, om
de bryter mot denna regel, kan drabbas av skadeståndsskyldighet. Dessa
instanser anser också att en särsldld representant för fondandelsägama i
styrelsen knappast är en bättte garanti för att hindra överttädelser från
fondbolagets sida än en revisor som utsetts av bankinspektionen. Vid
styrelsens
Prop. 1974:128 109
behandling
av andra frågor än sådana som rör förvaltningen av fonden, t. ex. bestämmande
av förvaltningsersättning tUl fondbolag, kan den särskilde ledamoten komma i en
sådan intressekollision att aktiebolagslagens jävsregler kan bli tUlämpliga.
Sora ledamot av styrelsen har han näraligen i första hand att ta tUl vara
bolagets intressen, medan han enligt förslaget närmast skulle i styrelsen företräda
fondandelsägamas intresse. Nämnda instanser motsätter sig därför förslaget om
en särskUd ledamot och föreslår att fondandelsägarnas intressen tillvaratas,
utom av bankmspektionen, av en god raan eUer godmansstyrelse.
I
Ukhet med utrednmgen och majoriteten av remissinstansema tUlstyrker jag att
fondandelsägama ges representation i fondbolagets styrelse. När det gäller
antalet sådana särskUda ledamöter finner jag det väsentligt att
representationen får sådan omfattning att fondandelsägarna ges erforderlig
möjlighet till insyn och medbestämmande. Jag föreslår därför att en ledamot för
varje påbörjat tretal ledamöter i styrelsen skail ingå i denna sora
representanter för andelsägarna. Med tillämpning av en sådan regel kommer
sålunda i mindre styrelser, dvs. där antalet ledamöter uppgår tUl fem eUer sex,
att ingå två sådana representanter. Överstiger antalet ledamöter sex raen inte
nio kommer tre foiidandelsägarrepresentanler alt ingå i styrelsen osv.
I fråga om de uppgifter som skulle läggas på de av
mig föreslagna särskilda ledamöterna viU jag anföra följande. Dessa ledamöter
måste givetvis, liksoin övriga styrelseledamöter i fondbolaget, tillvarata
bolagets angelägenheter raed tillämpning av bestämraelserna i aktiebolagslagen
oeh den nu föreslagna aktiefondslagen. Sora fraragår av det följande föreslår
jag vidare alt de särskilda ledamötema får rätt att raed för fondbolaget
bindande verkan besluta i fråga ora rösträtten för de i aktiefonden ingående
aktierna. Den av nägra remissinstanser berörda risken för intressekonflikter
vid fondförvaltningen bör inte överdrivas. Det förekommer på andra områden att
styrelseledamöter i aktiebolag utses att representera också andra intressen än
aktieägarnas utan att ledaraöterna för den skull behöver komma i särskilda
jävssituationer. Jag syftar bl. a. på bestämmelserna ora representanter för
försäkringstagare i styrelser för försäkringsaktiebolag enligt lagen ora
försäkringsrörelse. Här kan också erinras ora de lagstiftningar som ger rätt
till styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
(SFS 1972: 829) och för de anstäUda i bankinslitut och försäkringsbolag (SFS
1973: 1093).
När
det gäller sättet att utse de särskUda ledamöterna föreslår utredningen att
sådan ledam.ot i första hand utses av fondandelsägarna själva eller av en
inttessegmpp raed anknytning tUl dessa och i andra hand av bankinspektionen.
Utredningens förslag har vid remissbehandlingen kritiserats från en del håU.
En remissinstans anser att ledamoten inte bör utses av inspektionen utan av
Kungl. Maj:t. En annan instans
Prop. 1974:128 Ho
betvivlar
de praktiska möjligheterna att genomföra ett valförfarande bland
fondandelsägarna eller att finna en intressegrupp som representerar dem och
föreslår att den särskilde styrelseledamoten alltid skaU utses av
bankinspektionen. För egen del kan jag inte finna att det i allmänhet skulle
vara förenat med svårigheter att ordna ett valförfarande bland
fondandelsägarna. Dessa kan t. ex. genom annonsering i pressen inbjudas att
delta i en fondandelsägarstämma för utseende av ledamöter. Skulle det visa sig
lämpligare att ledamöterna väljs genom en intressesammanslutning som
representerar andelsägarna eller som verkar för dem bör en sådan lösning också
kunna godtas. Om ingen av dessa lösningar skulle vara praktiskt genomförbar
intresset för val av ledamöter kanske visar sig otillräcldigt bör
ledamöterna i sista hand kunna utses av en opartisk instans. I sistnämnda fall
bör enligt min mening sådan ledamot utses av länsstyrelsen i det län där
fondbolagets styrelse har sitt säte.
Av de fondbestämmelser sora enligt lagförslaget
skall finnas för varje aktiefond och sora skall godkännas av bankinspektionen
bör närmare framgå hur de särsldlda styrelseledamöterna skall tillsättas.
5.4.5
Aktiefondens ställning gentemot tredje man, m. m.
I samband med att jag anfört aUraänna synpunkter på
aktiefondens konstruktion har jag berört fondens sammansättning och erinrat om
att en aktiefond består huvudsakligen av värdepapper som förvärvats på grundval
av kapitaltillskott från aUraänheten. Av betydelse är att i lagen närmare anges
vilken egendora sora ingår i fonden. Utredningen föreslår att fondegendoraens
innehåll bestäms pä följande sätt. I fonden bör ingå de pengar sora inflyter
vid försäljning av fondandelar och som motsvarar dessas värde. Vidare bör ingå
de värdepapper som anskaffats för pengarna såsom aktier eller obligationer
liksom ersättning för sådan egendom, t. ex. likvid för försålda värdepapper
eller nya värdepapper som köpts för sådana medel. Till fonden bör vidare höra
dess avkastning, dvs. som regel räntor och utdelningar samt sådana rättigheter
av olika slag, t. ex. teckningsrätter, som härflyter ur de i fonden ingående
värdepapperen. Remissinstanserna har över lag godtagit att fondens innehåll i
lagen bestäms i enlighet med utrednmgens förslag och jag tillstyrker det.
En fråga sora har samband med aktiefondens
ställning gentemot tredje man rör fondens rättskapacitet, dvs. möjlighet att
uppträda som självständigt rättssubjekt. Jag har i annat sammanhang framhållit
att fonden inte bör tUlerkäraias rättskapacitet bl. a. med hänsyn tUl svårigheterna
att finna en lämplig fomr genom vilken fonden får ställning av juridisk person.
På de skäl som jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) förordar jag därför att i
lagen införs en bestämmelse varav framgår att aktiefond ej kan förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter och inte
Prop. 1974:128 111
heller
uppträda som part inför rayndighet. Sora fraragår av det följande föreslår jag
att fondbolaget skall företräda fondandelsägarna i frågor sora rör den av dem
ägda aktiefonden.
Som ett led i strävandena att trygga fondens
fristående stäUning föreslår utredningen att egendomen i en aktiefond skall
vara fri från utmätning. I utredningens lagförslag upptas därför förbud mot
utmätning av egendom, som hör till fonden. Förslaget har godtagits av det
övervägande antalet remissinstanser. Flera har emellertid kritiserat det och
erinrat om alt de grundläggande principema om gäldansvar i svensk rätt bygger
på att uttagandet av en fordran ur egendora sora häftar för den i sista hand
skall kunna ske på exekutiv väg.
För egen del fiimer jag övervägande skäl tala för
att förbud införs mot utmätning i egendom som ingår i aktiefond. Jag vUl härvid
särskilt frarahålla följande. I den lag sora nu föreslås finns regler som
syftar till att säkerstäUa att aktiefondsverksarahet utövas på ett sunt och
riktigt sätt. Verksamheten skall sålunda stå under tillsyn av bankinspektionen.
Fondbolag skall vidare, som jag kommer att föreslå i det följande, regelbundet
avge offentlig redovisning för varje aktiefond och fortlöpande beräkna fondens
värde. Jag ämnar också föreslå såväl begränsningar i ett fondbolags rätt att
besluta om utbetalning av raedel från aktiefond sora skyldighet för
förvaringsbank att pröva, om utbetalningsbeslutet är tillåtet enligt lagen.
Enligt vad jag också kommer att föreslå skall fondbolag i princip inle ha rätt
att ta upp lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i
fonden. Av verksamhetens art följer vidare att andra än normala kortfristiga
skulder i allmänhet inte uppkommer i någon större utsträckning. De föreslagna
reglema ger enligt min raening möjlighet tiU skydd inte bara för andelsägarna
utan även för eventuella borgenärer med fordringsanspråk som avser egendom i
fonden. Även om utmätning i fondegendomen förbjuds, finns det därför ingen
anledning att befara förlust för borgenärerna. I sammanhanget får man vidare
enligt min mening inte bortse från det nära sainband som de
exekutionsrättslig:?, reglerna har med konkurslagstiftningen. Om de skulder
som behstar fondegendomen skulle överstiga tUlgångarna, kan fonden, som ju
inte är självständigt rättssubjekt, ej försättas i konkurs. För
fondandelsägamas trygghet är det, som jag tidigare berört, väsentiigt att de
inte görs personligen ansvariga för förpliktelser som åvilar fonden. Detta har
också kommit till klart uttryck i den föreslagna lagstiftningen. Hinder
föreligger därför mot att inleda ett konkursförfarande i fråga om egendom som
ingår i fonden. Om utmätning i fondegendom skulle tillåtas, kunde man befara
att detta skulle innebära möjlighet att kringgå elt sådan- hinder. Jag anser
det därför följdriktigt att hellre förbjuda varje tvångsn-iässigt uttagande av
gäldenärsansvaret än att tillåta utmätning i egendom som inte kan avträdas tUl
konkurs. Jag förordar således i likhet med utredningen och flertalet
remissinstanser att det i lagen anges
Prop. 1974:128 112
att
egendora som ingår i aktiefond inte får tagas i mät. Eftersora aktiefonden
föreslås tUlhöra andelsägarna gemensamt med äganderätt följer härav att fonden
inte kan tas i anspråk för betalning av fondbolagets skulder. Med hänsyn tUl
att fondbolag föreslås få besluta om utbetalning av medel som ingår i aktiefond
endast för vissa, särskilt angivna ändamål och till ulmätningsförbudet kan
fondegendomen inte heller tas i anspråk för fondandelsägarnas personliga
förpliktelser. Något särskUt stadgande i nu berört hänseende anser jag inte
nödvändigt. Det nu sagda innebär självfaUet inte hinder för fondandelsägarens
borgenärer att för utfående av fordran ta i anspråk fondandelsbevis eller rätt
tUl fondandel sora tUlhör fondandelsägaren.
5.4.6
Fondbestämmelser
Enligt den föreslagna lagen skall fondbolag
förvalta en aktiefond självständigt och i eget naran. Vid förvaltningen skaU
bolaget handla uteslutande i fondandelsägamas geraensararaa intresse.
Fondandelsägarnas rätt genteraot fondbolaget kan dock inte anses tiUräckligt
tillgodosedd genom en sådan allmän regel. Rättsförhållandet mellan parterna bör
regleras närraare genora att riktiinjema för fondens förvaltning anges innan
verksamheten påbörjas. Utredningen föreslår att särskilda fondbestämmelser
skall finnas för varje fond. En av de viktigaste frågorna för fondandelsägama
är den placeringspolitik som fondbolaget avser att följa, dvs. om fonden skall
bestå bara av svenska eller även av utländska värdepapper, om den skall vara
specialiserad till viss eller vissa branscher m. ra. Utredningen anser därför
att de allmänna riktiinjema för placering av fondens medel bör anges i
fondbestämmelserna. Dispositionen av avkastningen är en annan väsentlig fråga.
I bestämmelsema bör sålunda anges i vUken omfattning utdelning skall ske till
fondandelsägarna. Vidare bör anges kostnader vid försäljning och inlösen av
fondandelar, förvaltningsersätlningar, m. m. Utredningen föreslår att
bankinspektionen på förhand skall fastställa fondbestämmelsema.
Utredningens förslag biträds av remissinstansema.
En motsvarighet till de av utredningen föreslagna fondbestämmelserna föreskrivs
enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer. Enligt min uppfattning utgör
fondbestämmelser en viktig del i regleringen av rättsförhållandet mellan
fondbolag och fondandelsägarna och en grundläggande förutsättning för att
aktiefondsverksamheten skall kunna utövas på ett betryggande och ändamålsenligt
sätt. Detta är av betydelse inte bara för fondandelsägarna utan också för
bolaget självt. Även jag anser därför att lagen bör innehålla föreskrifter om
fondbestämraelser för varje fond i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag. TUl det närmare innehållet i bestämmelserna återkomraer
jag i specialraotiveringen.
För att säkerställa att rättsförhållandet mellan
fondbolaget och andelsägarna får en godtagbar gmndval och regleras på ett
klart och enty-
Prop. 1974:128 113
digt
sätt anser jag i likhet med uttedningen och reraissinstansema att
bankinspektionen bör fastställa fondbestämraelserna innan verksaraheten
påbörjas. Vid fastställandet bör bankinspektionen i första hand konstalera att
upplysningar läranats på de punkter, sora enligt lagen raåste regleras i
fondbestämmelserna. En mera ingående prövning av innehållet i bestämmelserna
är dock inte avsedd att komma tiU stånd. En sådan skulle, som också utredningen
påpekat, föra för långt och felaktigt kunna uppfattas som en garanti för
bestämraelsernas läraplighet. Så till vida bör likväl en prövning ske, att
fastsiällelse skall vägras, om fondbestämmelserna innehåller villkor som är
oskäliga för fondandelsägarna, t. ex. om ersättningen för förvaltningen bedöms
som uppenbart för hög.
När
det gäller möjlighetema att ändra redan fastställda fondbestämmelser föreslår
utredningen två olika förfaranden. För ändring av de för fondandelsägarna
centrala bestämraelserna, dvs. riktlinjerna för fond-raedlens placering, rätlen
att placera fondraedel i utländska värdepapper samt fondens utdelningspolitik,
krävs enligt förslaget medgivande av samtliga fondandelsägare, varefter
ändringsbeslutet skall underställas bankinspektionen för faststäUelse. Andra
ändringar, t. ex. i fråga om kostnadstUlägg, ersättning till fondbolag eller
förvaringsbank eller fondens beteckning, skall fä ske utan att andelsägarna
hörs men efter tUlstånd av bankinspektionen. I sistnämnda fall föreslås
ändring träda i till-lämpning tidigast tre månader efter det tUlståndet
meddelats. Därigenom har fondandelsägare, som inte godtar ändringen, möjlighet
att lösa in sin andel innan ändringen koraraer att gälla.
Utredningens
förslag att ändringar i fondbestäraraelserna sora gäller fondens placerings-
eller utdelningspolitik skall kräva medgivande av samtliga fondandelsägare
avstyrks av omkring halva antalet remissinstanser. Det anförs bl, a, att
regeln är orealistisk och i praktiken omöjliggör en ändring av de centrala
bestämmelserna. Om inte alla fondandelsägarnas samtycke kan inhämtas, kan
alternativet bli att fonden måste upplösas. Bankinspektionen ifrågasätter
lämpligheten av en lagregel som bara synes ha den indirekta funktionen att
inskärpa nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga
fondbestämraelsernas utformning och innehåll när de första gången införs.
Remissinstanserna anvisar olika lösningar av
frågan. Bankinspektionen m. fl. förordar som förutsättning för ändring av
ifrågavarande fondbestämraelser att en kvalificerad raajoritet av andelsägarna
godkänt ändringsbeslutet. Några instanser föreslår att beslutanderätten
anförtros en god raan eller godmansstyrelse, medan en del anser att inte heller
för dessa ändringar bör krävas mer än att fondbolagets beslut fastställs av
bankinspektionen.
För egen del vUl jag anföra följande. Ändring av
andra bestäraraelser än sådana sora rör fondens placerings- eller
utdelningspolitik bör kurma ske utan hörande av varje fondandelsägare men efter
bankinspektionens
8
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 114
tiUstånd.
På denna punkt instämmer jag alltså i utredningens förslag. Förslaget att
ändring av centrala fondbestämmelser skall få ske först efter godkännande av
samlliga fondandelsägare innebär emellertid enligt mm mening ett alltför
strängt krav. Som framförts i remisskritiken kan en sådan regel omöjliggöra
ändringar i dessa hänseenden och kanske leda till att verksamheten fortsätts,
trots att vissa för denna väsentliga ändringar hade bort göras, eller
framtvinga en upplösning av fonden som inte är önskvärd från andra synpunkter.
Jag kan därför inte godta utredningens förslag i denna del. De vid
remissbehandlingen framförda förslagen att ändring i dessa fondbestämmelser
skulle få ske endasl efter godkännande av en majoritet av fondandelsägare eller
efter beslut av en godmansstyrelse anser jag inte heller lämpliga, bl. a.
därför att sådana förfaranden skulle kunna bli omständliga och kostsamraa. Jag
vill erinra om alt fondbolaget skall vara aktiebolag och att det i princip är
underkastat de regler för drivande av ekonomisk verksamhet som uppställs i
aktiebolagslagen med den skillnaden att i vissa fall strängare bestämmelser
föresläs i aktiefondslagen. Sora tidigare framhållits ligger häri en viss
garanti för att beslut angående bolagets verksamhet sker på ett lagligt och
ändamålsenligt sätt. Fondbolaget får anses ha den bäsla överblicken över
verksamheten och besitta den största sakkunskapen i frågor sora rör denna. En
följd härav bör därför vara att bolaget ges rätt att besluta ora ändringar i
fondbestämraelser sora enligt bolagets bedöraande inte längre tjänar sitt
syfte. Jag förordar därför liksom några remissinstanser att fondbolaget ensamt
skall ha rätt att beslula om ändring av fondbestämmelse utan att krav uppställs
på medverkan av fondandelsägarna. Genom den av mig förordade lösningen med
särskilda fondandelsägarrcpresentanter i fondbolagets styrelse finns
möjligheter för dessa ledaraöter att särskilt beakta hithörande spörsmål. I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att fondbolagets beslut
om ändring av fondbestämmelserna skall underställas bankinspektionen.
Den prövning som bankinspektionen skall göra när
det gäller atl godkänna ett beslut om ändring i fondbestämmelse bör enligt min
mening vara än mer ingående än den prövning som görs när fondbeslämmel-ser
första gången fastställs. I sistnämnda fall har verksamheten ännu inte
påbörjats. När däremol fråga uppkom.mer om ändring i fondbestämmelserna har
aktiefonden bildats. Andelsägarnas kapitaltillskott tUl fonden har skett under
de fömtsättningar som angetts i fondbestäraraelserna och en ändring, som
innebär t. ex. att fondens placeringspolitik ges en annan inriktning, kan ha
stor betydelse för dem. Fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelse bör
därför, som utredningen med remissinstansernas instämmande också föreslagit,
godkännas endast om inspektionen finner att ändringen är befogad och den
föreslagna bestämraelsen skälig för fondandelsägarna.
Prop. 1974:128 115
5A.7
Tillstånd
I lidigare saramanhang har jag framhåUit att
utövandet av aktiefondsverksamhet självfaUet innebär att stora krav raåste
ställas på den sora förvaltar fondegendomen. Dels rör förvaltningen ofta
betydande värden, dels är det regelmässigt fråga om ett stort antal personer
som investerat medel i en aktiefond. Dessa förhållanden ger naturligtvis
anledning till särskild kontroll av att aktiefondsverksamhet inte utövas av ett
förvaltningsföretag som ej är kompetent för uppgiften. Som villkor för rätt
att utöva aktiefondsverksamhet bör därför, som utredningen och remissinstanserna
också funnit, krävas särskUt tillstånd. Som tidigare framhållits bör det
ankomma på bankinspekiionen att raeddela tillstånd till verksamheten. Avser
fondbolag att utöva verksarahet, sora äger saraband med aktiefondsverksamhet,
bör också härför krävas tUlstånd. Annan verksarahet än som nu närants bör
fondbolag inte få utöva.
Ett fondbolags verksarahet tar ofta sikte pä en
enda aktiefond. Bolagets verksamhet kan emellertid också orafatta flera
fonder. Inspektionens tiUstånd bör alltså avse en eller i förekoramande fall
flera namngivna fonder. Vid utökad verksarahet bör fordras nytt tUlstånd, En
annan fråga gäller, om fondbolag bör ha rätt att tillsamraans raed annat
fondbolag utöva aktiefondsverksarahet beträffande en och sararaa fond. Frågan
torde inte sakna praktisk betydelse, eftersom en fond väl kan länkas anta
sådana proportioner eller fä en sädan utveckling att fondbolaget kan finna
skäl att dela verksamheten med annat fondbolag. En av grundförutsättningarna
för att aktiefondsverksaraheten skall utövas så att fondandelsägarnas intresse
tiUvaratas är att fondegendoraen hålls åtskild från bolagets förmögenhet.
Detta är nödvändigt, om man vill undvika att de olika förmögenhetsmassorna
blandas ihop och därigenom redovisning och kontroll försvåras. I viss mån
samraa skäl kan enligt min uppfattning anföras för att inte tUlåta att samraa
fond förvaltas av flera fondbolag. Även rent praktiska synpunkter kan åberopas
mot en sådan gemensam förvaltning. Det kan sålunda inte vara lämpligt att tvä
bolagsledningar var för sig skall självständigt överlägga och besluta i frågor
som rör samma fond. SkuHe aktiefondsverksamheten behöva delas bör det kunna ske
intemt inom bolaget. Jag föreslär således att i lagen stadgas förbud för flera
fondbolag att samtidigt utöva aktiefondsverksamhet beträffande sarama fond.
Utredningen föreslår att bankinspektionen vid
tUlståndsgivningen skall pröva, om de förutsättningar för tillstånd som anges i
lagen är uppfyllda. Nägon behovsprövning eller annan liknande bedömning av
diskretionärt slag skall enligt förslaget däremot inte göras. Samtidigt som
förslaget tillstyrks av remissinstanserna understryker flera av dessa att
bankinspektionen vid tUlståndsprövningen inte skall gå in på diskretionära
prövningar av tillståndsansökningar, t. ex. behovsprövning.
Prop. 1974:128 116
Ett av de vUitigaste syftena med en lagstiftning om
aktiefonder är att bereda rättsskydd för dem som investerar medel i sådana
fonder. För att tillgodose detta syfte bör en första fömtsättning för tillstånd
vara att bolaget registrerats som aktiebolag enligt aktiebolagslagen,
varigenom bolaget i egenskap av juridisk person kan förvärva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter. Ett aktiebolag under bildning torde i och för sig vara
oförhindrat att börja sin verksamhet genora ställföreträdares handlande (28 och
29 §§ aktiebolagslagen) innan registrering skett. Från säkerhetssynpunkt
skulle det emellertid inte vara lämpligt att fondandelar började säljas innan
bolagets kapital svarar mot de förbindelser som styrelsen ingått för bolagets
rälming. Även andra olägenheter kunde uppkomma m.ed en för tidig
fondandelsförsäljning, t. ex. att det tUläm-nade bolagels firma, som bl. a.
skall finnas angiven i fondbestämmelserna, ändras vid konstituerande stämma
och sedermera inte godkänns av registreringsmyndigheten. Bankinspektionen bör
pröva att den för fondbolaget gällande bolagsordningen överensstämmer med
reglema i den nu föreslagna lagen. Av lämplighetsskäl bör inspektionen också i
samband med tUlståndsgivningen faststäUa fondbestämmelser för den eller de
aktiefonder som bolaget avser att förvalta.
Eftersom verksamheten i hög grad kommer att vUa på
allmänhetens förtroende, bör, sora utredningen och remissinstansema funnit,
gäUa all bolaget inte finnes olämpligt att utöva verksaraheten. Enligt rain uppfattning
räcker det emellertid inte att stäUa ett sådant krav. Möjlighet bör finnas att
vägra tillstånd i fall då vederbörandes olämplighet inte kan anses klarlagd men
berättigade tvivel ändå kan finnas i fråga om sökandebolagets förutsättningar
att driva verksamheten i överensstämmelse med fondandelsägamas intressen. Jag
förordar med hänsyn härtUl atl som villkci för tillstånd bör krävas att
fondbolaget finnes lämpligt att utöva verksamheten. En fömtsättning för att
detta vUlkor skall anses uppfyllt är att en prövning i detta hänseende sker
från tUlsynsmyndighetens sida. Som ett led i prövningen bör därvid ingå att
granska bolagets organisation och uppläggningen av verksamheten. Även
sakkunskapen, erfarenheten och lämpligheten i övrigt hos de personer sora skall
handha verksaraheten bör bli föreraål för inspektionens prövning.
Lämplighetsprövningen bör dock inte omfatta en prövning av behovet av den
tillämnade verksamheten. SkuUe det visa sig nödvändigt att i någon
utsträckning begränsa det slag av verksamhet som nu är i fråga bör det ske
lagstiftningsvägen och först efter en samlad bedömning av vunna erfarenheter av
den nu föreslagna lagstiftningen.
Vid sidan av den egentliga aktiefondsverksaraheten
kan fondbolaget, som nämnts, tänkas utöva annan verksamhet som har samband med
aktiefondsverksamheten. Exempel på sådan verksamhet kan vara försäljning av
fondandelar mot eriäggande av regelbundna delbetalningar under en viss
tidsperiod. Det kan ibland vara tveksamt, ora dessa försälj-
Prop. 1974:128 117
ningsformer
är att anse som ett led i aktiefondsverksamheten. Sparplaner av nu åsyftat
slag kan emellertid vara sparfrämjande och till fördel för andelsägaren. Det är
i dessa fall av vikt att sparraedel och värdepapper förvaras på ett
betryggande sätt och atl systeraet inte blir onödigt kostnadskrävande. För
sådan verksamhet bör därför enligt rain mening krävas särskUt tillstånd av
bankinspektionen. Verksamhet som har ett naturligt samband med
aktiefondsverksamheten bör tUlåtas, om bankinspektionen finner att don är
förenlig med andelsägarnas intressen.
Enligt utredningens föi slag skall bankinspektionen
kunna återkalla tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet, om förutsättningar
för tillståndet ej längre föreligger. Enligt 14 § lagen om
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är tillstånd, som meddelats annat
aktiebolag än bank att utöva fondkommissionsrörelse, förfallet, om bolaget förlorat
över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inle blivit fylld inom tre
månader efter det att den blev känd. En motsvarande insol-venssilualion för
fondbolag bör enligt utredningen kunna utgöra gmnd för återkallande av tUlstånd
att utöva verksamheten. Återkallelse bör också kunna ske, om bolaget visat sig
olämpligt att utöva aktiefondsverksamhet genom att överträda bestäraraelsema
för verksaraheten eller eljest utöva den på ett sätt som uppenbart inte är
förenligt med andelsägarnas intresse. Förslaget har godtagits av remissinstanserna
och jag tillstyrker det.
5.4.8
Fondbolagets åligganden
Enligt Europarådets riktlinjer siiall ett fondbolag
förvalta aktiefonden i överensstämmelse med dessa och fondbestämmelserna för
fonden. Bolaget handlar i eget namn och skall därvid ange den aktiefond som
bola get företräder. Någon direkt motsvarighet till dessa regler finns inte i
OECD:s riktUnjer.
I samband med att jag anfört allmänna synpunkter på
fondbolagels konstruktion har jag framhållit betydelsen av att raedel som investerats
i en aktiefond förvaltas på betryggande sätt. Av intresse är härvid hur
reglerna om fondbolagets förvaltningsfunktion utformas. Utredningens förslag
förutsätter att fondbolaget är primärt ansvarigt för förvaltningen av fonden.
I förhåUandet mellan fondbolag, andelsägare och förvaringsbank koraraer
förvaringsbanken enligt förslaget att ha den mera passiva uppgiften att förvara
fondens tUlgångar och se till alt dessa inte används för ovidkommande ändaraål.
Fondbolaget har som den aktiva parten att börja verksamheten genora att utse
förvaringsbank, organisera försäljningen av andelar och därefier förvalta den
eller de fonder som bolaget bildat. I förvaltningen ingår att placera fondmedlen
i aktier eller andra värdepapper och att vidta åtgärder för fondens
bibehållande och förkovran, t. ex. omplaceringar, utnyttjande av
teckningsrätter etc. För att klargöra förvaltaingsfunktionens orafatt-
Prop. 1974:128 118
ning
och bolagets befogenheter sora förvaltare föreslår utredningen att det särskilt
anges i lagen att det åligger fondbolag att under iakttagande av vad i lagen
eller eljest finns stadgat och i överensstämmelse med gällande
fondbesläramelser självständigt och i eget namn förvalta fond som bolaget
bildat. Bolaget får därvid förfoga över all egendom som ingår i fonden och
utöva alla ur egendomen härflytande rättigheter, inbegripet utövande av
rösträtt för aktier i fonden. Utredningen föreslår också att i lagen sägs ut
att bolaget vid förvaltningen skall handla uteslutande i fondandelsägarnas
geraensararaa intresse.
Ett fondbolag skall givetvis tillse att
aktiefondsverksaraheten utövas i överensstämmelse med gällande lag och
fondbestämmelser. Utredningens förslag att i lagen ange att fondbolaget skall
iaktta såväl den föreslagna lagen och annan lag som gällande fondbestämmelser
uttrycker därför endast vissa självklara förhållanden. Dessa bolagets allmänna
skyldigheter behöver enligt min raening inte anges i lagtexten. För att
fondbolaget skall kunna uppfylla nu berörda krav är det emellertid av
betydelse att bolaget erhåller ett generellt bemyndigande att på
fondandelsägarnas vägnar sköta sådana göromål som hänger samman med
förvaltningen av aktiefonden. Genom att köpa andelar i aktiefond har
andelsägarna avsett att överlåta aktieplaceringar och liknande frågor tUl
fondbolaget för att få en sakkunnig förvaltning av det kapital som de
investerat i fonden. Det bör därför klart framgå av lagen att fondbolaget
företräder fondandelsägarna i frågor som rör aktiefonden. Denna rätt för
fondandelsägarna att få sina angelägenheter, såvitt rör fonden, skötta av
fondbolaget innebär saratidigt en skyldighet för bolaget att i alla frågor sora
rör fonden handla på fondandelsägarnas vägnar.
När det gäller fondbolagets åligganden vid
förvaltningen följer av allraänna rättsregler att denna skall skötas på ett
sätt som bäst gagnar fondandelsägarna. Under normala förhåUanden ligger det
också i fondbolagets intresse att fondförmögenheten ökar genom tUlskott av
kapital från nya andelsägare. Självfallet är det en förutsättning för fondens
tiUväxt att fondbolagets verksarahet åtnjuter förtroende hos allmänheten. Eftersom
det emellertid inte kan uteslutas att ett fondbolag vid förvaltningen skulle
kunna ta ovidkommande hänsyn, t. ex. genom att köpa vissa aktier för att stödja
kursen till förmån för intressenter i bolaget, anser jag, i likhet raed
utredningen och remissinstanserna, att det i lagen bör anges att fondbolaget
vid förvaltningen av fonden uteslutande skall handla i fondandelsägarnas
geraensararaa intresse. En raotsvarande föreskrift finns också i Europarådets
riktlinjer.
Utredningens förslag beträffande orafattningen av
bolagets förvalt-niugsfunktion har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även
jag tillstyrker att bolagets befogenheter anges i lagen så, att bolaget vid
förvaltningen förfogar över den egendom som ingår i fonden och utövar de
Prop. 1974:128 119
rättigheter
som härflyter ur egendomen. Härigenom koraraer fondbolaget att, vid utövandet
av förvaltningen och därmed sammanhängande funktioner, företräda
fondandelsägama gemensamt i frågor som rör fonden.
En
särskild fråga som i vissa länder visat sig vara kontroversiell är, om och av
vem rösträtten för de aktier sora ingår i en aktiefond skall utövas. I
Europarådets riktiinjer har överläranats till vederbörande raed-lemsland att
självt avgöra hur frågan skall lösas. I kommentaren framhålls att rösträttens
utövande, som har nära saraband raed de inheraska bolagsrättsliga
bestäraraelsema, f. n. kan ha olika utforraning i raed-lemsländernas
lagstiftning, I såväl Europarådets som OECD:s riktiinjer finns emellertid
föreskrifter, som förutsätter att ett fondbolag kan utöva rösträtt för aktierna
i en aktiefond.
Olika
möjligheter står till buds när det gäller att lösa frågan om utövande av
rösträtten. Antingen kan denna utövas av fondandelsägarna eller representanter
för dessa eller överlåtas på fondbolaget eller också kan den helt förbjudas.
Altemalivet att låta fondandelsägarna utöva rösträtten erbjuder enligt
utredningen vissa svårigheter. Det är sålunda uppenbarligen omöjligt att låta
varje innehavare av fondandel rösta för den på honom belöpande andelen av
aktierna i fonden. Utredningen avvisar av praktiska skäl en lösning sora ger
andelsägarna raöjlighet att utöva rösträtten genora t. ex. en
representationsförsaraling. När det gäller möjligheten att låta fondbolaget
utöva rösträtten för aktierna i en aktiefond framhåller utredningen faran för
raaktkoncentration, ora fondföretaget skulle få sådan rösträtt. Faran för en
sådan raaktkoncentration skulle bli desto större, ora de intressen sora står
bakora fondföretaget också utövar inflytande över särskilda företagsgrupper
inom näringslivet. Utredningen anser dock att riskerna i
maktkoncentrationshänseende mte bör överdrivas när det gäller svenska
aktiefondsföretag, eftersora man knappast inom överskådlig tid kan räkna raed
en sädan ökning av aktiefonderna att dessa kan bli av nämnvärd betydelse från
nu angiven synpunkt. Utredningen anser bl. a. på grund härav att det saknas
anledning att förbjuda fondbolagen att utöva rösträtt för aktierna i fonderna.
En ytterligare möjlighet att lösa rösträttsfrågan är att helt förbjuda röstning
för aktierna i fonderna. Utredningen anför dock att, om rösträtten över huvud
laget inte kan utövas, fondandelsägamas intressen inte alls kommer att bli
företrädda vid bolagsstämmorna, vilket skulle kunna vara till betydande nackdel
för dem, bl. a. när det gäller fastställande av ett bolags utdelningspolitik.
En sterilisering av rösträtten för en del av aktierna skulle vidare kunna
raedföra att de övriga aktierna i bolaget fick elt ökat röstvärde i förhållande
till aktiestocken. Härigenom skulle innehavare av en större minoritetspost av
aktier lättare ensararaa kunna utöva bestämmanderätten i bolaget, något som
utredningen i och för sig finner raindre önskvärt.
Prop. 1974:128 120
Utredningen har vid sina överväganden av frågan
stannat för att föreslå att rösträtten skall få utövas av fondbolaget.
Saratiiga reraissinstanser utom en har godtagit förslaget. För egen del vill
jag anföra följande. Enligt vad jag förordat i det föregående skall
fondandelsägama gemensamt äga den aktiefond, i vilken de förvärvat sina
andelar. En naturlig följd härav är alt fondandelsägarna också erhåller
möjlighet att själva eller genom representanter för dem utöva rösträtt för de i
fonden ingående aktierna. Med hänsyn främst till att aktiefonden är fondandelsägarnas
gemensamma egendom borde i första hand eftersträvas en lösning som ger
möjlighet för fondandelsägama atl själva disponera över rösträtten för aktierna
i fonden. Det torde dock, sora utredningen och fiertalet reraissinstanser
funnit, vara förenat med betydande svårigheter att hitta en praktiskt hanterlig
och inte alllför kostnadskrävande form för att låta andelsägarna själva utöva
rösträtten. Jag kan därför inte förorda en sådan lösning.
A andra sidan kan det inte vara riktigt att
överlåta de möjligheter tUl inflytande som rösträtten innebär till andra än
sådana som kan anses direkt representera fondandelsägarna. Det bör vara
raöjligt att ge representanter för fondandelsägarna en avgörande
bestämmanderätt i denna fråga i stället för att steriUsera rösträtten för de i
fonden ingående aktierna eller generellt avhända fondandelsägama allt
inflytande över rösträtten. Jag har i det föregående förordat att i
fondbolagets styrelse skall ingå ett visst antal ledamöter som representanter
för fondandelsägarna, beroende på det antal ledamöter sora styrelsen skall
bestå av. Dessa särskUda ledamöter bör ha räll att raed bindande verkan för
fondbolaget besluta alt rösträtt skall utövas eller utövas på visst sätt eller
att rösträtten inte alls skall utövas. Härigenora erhåller fondandelsägarna
via dessa styrelseledamöter m.öjlighet att utöva ett avgörande inflytande i
rösträttsfrågan. Genom styrelseledamöternas allmänna skyldighet att vid
förvaltningen av aktiefond handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma
intresse och bankinspektionens fortlöpande övervakning av förvaltningen torde
en tiUfredsstäUande garanti finnas för att rösträtten inte kommer att
missbrukas.
Vid förvaltningen av fonden skall fondbolaget
handla i eget namn. Eftersom det klart bör framgå när bolagets handlande sker
för fonden föreslår jag också, i överensstämmelse med Europarådets rekommendation,
alt i lagen intas en uttrycklig föreskrift att bolaget därvid skall ange
fondens beteckning.
För att man skaU kunna hindra obehöriga förfoganden
från fondbolagets sida är det av väsentlig betydelse att tillgångarna i fonden
förvaras åtskilda från fondbolagets förmögenhet. Fondegendomen bör därför inte
förvaras hos fondbolaget utan, som utredningen föreslagit och som jag kommer
att närmare behandla i det följande, hos en särskild förvaringsbank.
Utredningen föreslår, med instämmande av remissinstan-
Prop. 1974:128 121
serna,
en uttrycklig föreskrift om skyldighet för fondbolaget att hålla egendomen
avskild. För egen del instämmer jag självfallet i de principiella tankegångar
som ligger bakom förslaget. Om, som jäg föreslagit, aktiefonden betraktas sora
en fondandelsägarna tUlhörig förraögenhetsraassa och förbud stadgas raot att
utmäta egendom som ingår i fonden, ligger det i sakens natur att fondegendomen
måste hållas åtskild från fondbolagets tillgångar. Den av utredningen
föreslagna lagregeln fyller med hänsyn härtUl endast uppgiften som en
redovisningsbestämmelse. En sådan bestämraelse behöver inte ingå i den nu
föreslagna lagen. Däremot anser jag att lagen bör innehålla ett uttryckligt
förbud för fondbolag mot att omhänderha egendora som ingår i en aktiefond. I
princip skall bolaget inte ha i sin besittning vare sig kontanter eller annan
egendom sora hör till fonden. Medel, sora inflyter vid försäljning av
fondandelar, bör bolaget av praktiska skäl dock få ta eraot. Medlen bör
eraellertid överföras till förvaringsbanken utan dröjsraål.
Enligt
utredningens förslag skall de medel sora ingår i en värdepappersfond så snart
det bedöras lämpligt användas för placering i värdepapper, i den mån behov
inte föreligger av likvida medel. Förslaget har godtagits av de flesta
remissinstanserna. En del anser dock att en sådan bestämmelse inte behövs. I
och för sig kan det synas onödigt att i lagen ge särskilt uttryck åt
fondbolagets allmänna roU av värdepappersplacerare, efiersom denna
förvaltningsfunktion i huvudsak torde framgå redan genom de inledande
bestämningarna av begreppen aktiefond och aktiefondsverksamhet. Även av de för
varje aktiefond fastställda fondbestärnmelserna torde bolagets funktion i detta
hänseende framgå. Å andra sidan kan det vara till fördel att det av lagen
fraragår att fondmedlen, så snart det anses lämpligt, skall placeras i
värdepapper, i den utsträckning bolaget inte finner behov föreligga av likvida
medel. Genoin sistnämnda tUlägg klargörs att det efter bolagsledningens bedömning
bör kunna ligga en viss reserv av likvida medel i fonden för att möta
eventuella krav på omedelbar utbetalning antingen det gäller placeringar,
utdelning till fondandelsägama eUer inlösen av fondandelar etc. Jag förordar
därför att i lagen införs elt stadgande av det innehåll utredningen föreslagit.
Detta innebär bl. a. att fondbolaget skall kunna efter en marknadsmässig
bedömning sälja vissa värdepapper och låta likviden inneslå på bankräkning i
avvaktan på ett lämpligt tillfälle för en reinvestering.
För fondandelsägarna är det av betydelse att de
medel sora ingår i en aktiefond placeras under så betryggande forraer som
raöjligt. För att fondandelar omgående skall kunna lösas in bör de värdepapper
i vUka medlen placeras lätt kunna omsättas i pengar. Värdepapperens marknadsvärde
raåste också lätt kunna fastställas för att fondens och därraed fondandelamas
värde fortiöpande skall kunna beräknas. Med hänsyn till de krav som således
mäste ställas pä placeringama, föreslår utredningen
Prop. 1974:128 122
alt
bara vissa slag av värdepapper får förvärvas tUl fonden. I princip uppställs
som villkor för förvärv av svenska värdepapper att de är noterade vid
Stockholms fondbörs eller på Svenska fondhandlareföreningens lista. När det
gäller utländska värdepapper föreslår utredningen att sädana fär förvärvas bara
om det är tillåtet enligt fondbestämraelserna och ora papperen är föremål för
handel och notering vid större fondbörs. Som tillåtna förvärv föreslås också
värdepapper som inom en nära fra.mtid fömtsätts bli introducerade på fondbörs
eller föremål för börshandel. EnUgt förslaget får dessutom skattkammarväxlar
förvärvas för kortvarig placering av likvida medel.
Remissmstanserna delar allmänt uppfattningen att
endast värdepapper vars värde lätt kan fastställas och som lätt kan säljas bör
få ingå i en fond. Som regel godtar man också de föreslagna placeringsobjekten.
Förslaget är i huvudsak förenligt med Europarådets och OECD:s riktUnjer. Jag
delar utredningens synpunkter på placeringarna och kan i princip ansluta mig
till förslaget i vad det avser tiUätna placeringsobjekt. Jag förordar dock
vissa jämkningar i fråga om tillåtaa förvärv samt en utsträckning av
tidsfristen för innehav av onoterade värdepapper. TUl dessa frågor återkoraraer
jag i specialraotiveringen.
Ett av ändamålen med aktiefondsverksaraheten är att
åstadkomraa en riskspridning av värdepappersinnehavet genom att kapitalet i en
aktiefond investeras i värdepapper utgivna av olika, från varandra fristående
företag. Utredningen har inte funnit anledning att i lagen uttryckligen ange
att förmögenhetsförvaltningen skall ske med iakttagande av principen om
riskfördelning. Frågan har inte heller berörts vid remissbehandlingen. För
egen del finner jag emellertid denna princip vara av sådan betydelse för
aktiefondsverksamheten att den bör komma till klart uttryck i lagen. Jag
förordar därför en bestämmelse av innehåll att fondbolag skall tillse att
aktiefond får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig
sammansättning av värdepapper.
I syfte att förhindra att nämnda princip om
riskfördelning åsidosätts föreslår utredningen att värdepapper med en och
samma utfärdare inte får mot vederlag förvärvas tUl aktiefond, om förvärvet
kommer att representera mer än fem procent av fondens värde. Genom den föreslagna
procentueUa gränsen tvingas ett fondbolag således att sprida ut innehaven i en
fond på åtminstone tjugo olika företags aktier. Efter medgivande av
bankinspektionen skall denna gräns emellertid kunna få överskridas intUl högst
tio procent av fondvärdet beträffande viss eller vissa utfärdares värdepapper.
Gränserna fem resp. tio procent får enligt förslaget överskridas i samband med
nyemissioner. Den del av aktierna som inte inom sex månader efter förvärvet
kunnat inrymmas inom de tillåtna gränserna skall därefter avyttras.
De
fördelningsregler utredningen föreslagit har väckt viss kritik. Ett
Prop. 1974:128 123
25-tal
instanser anser reglerna alltför snäva. Som skäl för en höjnmg av
femprccenttalet åberopas bl. a. att den svenska värdepappersraarknaden är
begränsad och att det därför kan våra svårt att välja ut minst tjugo lämpliga
aktieposter. Det befaras också att femprocentsregeln kan försvåra
omplaceringar och konsolideringar och bli ett hinder för uppkomsten av fonder
med olika placeringsinriktning.
I Europarådets rikllinjer rekomraenderas en
begränsningsregel sora innebär att placeringar i värdepapper med samma
utfärdare inte får överstiga fem procent av fondens tillgångar. Ora gränsen
överskrids av andra anledningar än köp av värdepapper, skall innehaven inom ett
år nedbringas till föreskriven storlek. Enligt OECD-reglerna får sådana
placeringar göras upp till femton procent av fondtillgångarna. Beräkningen av
innehavens storlek skall göras vid tidpunkten för förvärvet men relationema
behöver inte vidmakthållas därefter.
Jag anser att den vid remissbehandlingen framförda
kritiken mot den av ulredningen föreslagna femprocentsregeln är värd beaktande.
Den svenska värdepappersmarknaden är, till skillnad frän förhållandena pä raånga
håll i utlandet, enligt min mening inte av tiUräcklig omfattning för att medge
raöjlighet till en tillfredsställande placering i lärap-liga värdepapper, ora
gränsen för förvärv av sarama värdepapper sätts så lågt som vid fem procent av
fondvärdet. Jag föreslår därför att värdepapper med samma utfärdare inte får
förvärvas till en aktiefond i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i
fonden, som utfärdats av honom, genom förvärvet kommer att överstiga tio
procent av fondens värde. Under vissa omständigheter kan särskild anledning
förekomma för fondbolaget att överskrida denna gräns. Detta kan vara fallet bl.
a. om bolagets placering i värdepapper är inriktad på en viss bransch eller om
förvärv av värdepapper från ett visst, begränsat antal företag bedömts som
särskilt förmånligt. I detta fall bör bankinspektionen kunna medge att
tioprocentsgränsen överskrids. En naturlig följd av tioprocentsregeln blir att
också innehavet av statsobligationer och andra guldkantade värdepapper kommer
att maximeras. Jag finner inte nu anledning att undanta sådana papper från det
allmänna kravet på fördelning av värdepappersinnehaven i fonderna.
En särskild fråga utgör det av utredningen
föreslagna undantaget från de angivna procentgränserna i samband raed
eraissioner. TUl detta spörsmål återkommer jag i specialmotiveringen.
Ett fondbolag kan, om rösträtten utövas, på
grundval av fondandelsägarnas kapitaltUlskott få möjlighet att utöva elt
betydande inflytande i de förelag, vars aktier ingår i fonderna. För att hindra
en från samhäUssynpunkt raindre önskvärd raaktkoncentration inora näringslivet
och söka skapa garantier för att fondbolagets inflytande inte blir alltför
stort föreslår utredningen den begränsningsregeln att i de fonder sora elt
fondbolag förvaltar får ingå sararaanlagt högst fera procent av
Prop. 1974:128 124
aktierna
i ett och samma aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, aktier
motsvarande högst fera procent av röstetalet för samtliga aktier i aktiebolaget.
Om samrae ägare eller sarama intressen finns bakom flera fondbolag, skall
enligt förslaget samtiiga fonder som bolagen förvaltar betraktas sona en
enhet, så att därvid det sammanlagda innehavet av aktier i ett och samma
företag får uppgå till högst fem procent av aktiestocken resp. röstvärdet för
aktierna.
Utredningens förslag har i allmänlret tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några instanser anser
emellertid att bestämmelserna under vissa förhållanden kan skada fondandelsägarnas
intressen, bl. a. om ett fondbolag förvaltar flera fonder eller vid sammanslagning
av fonder. Det framhålls också att begränsningen kan försvåra möjligheterna för
en fond att genora aktieförvärv delta i raindre och medelstora företags finansiering.
För egen del får jag anföra följande. Grundtanken i utredningens förslag, som
också motsvaras av föreskrifter i Europarådets och OECD:s riktiinjer, är att
förhindra att ett fondbolag genom att utöva rösträtt för aktier i aktiefonder
som bolaget förvaltar får alltför stort inflytande i ett aktiebolag. Som
framgår av det föregående föreslår jag att beslutanderätten i fråga ora
rösträtt för aktier i fonderna skall tUlkomma uteslutande de ledamöter i
fondbolagets styrelse som utsetts att företräda fondandelsägarna. Härigenom
försvagas i viss mån det motiv sora förestavat utredningens förslag. Ett stort
engagemang i etl och samma företag kan emellertid vara mindre önskvärt också
av andra skäl än syftet att motverka maktkoncentration. En regel som medför att
högst fem procent av aktierna i ett bolag får ingå i en fond kan bl. a. bidra
till riskfördelningen inom fonden. Jag anser därför att det finns fog för att i
lagen införa bestämmelser av i huvudsak det innehåll som utredningen
föreslagit. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, skall bestämmelserna avse
det sammanlagda fondinnehavet av aktierna i fråga. Möjligheterna att genom
aktiefondsverksarahet bidra tUl finansisringen av mindre företag torde i
praktiken komma att bli begränsade, eftersom normalt endast börsnoterade och på
fondhandlarlistan upptagna aktier kommer att ingå i aktiefonder.
Utredningen föreslår att egendomen i en aktiefond
inte skall få pantsättas eller överlåtas sora säkerhet och att avtal i strid
mot detta förbud skall vara ogiltigt. Åtskilliga reraissinstanser anser dock
att det föreslagna förbudet mot pantsättning är alltför strängt. Det framhålls
att fondförvaltningen härigenom kan betagas möjligheten att fullt utnyttja
placeringstillfällen i samband med nyteckningar eller marknadsintrodu-ceringar
av aktier sora inte tidigare noterats. Eftersom dessa tillfällen inte kan
beräknas på förhand, föreligger svårigheter att planera verksamheten så att
det alltid finns en likviditetsreserv i fonden för sådana ändamål. Instanserna
förordar därför en begränsad belåningsrätt för aktiefondernas del. I ett
remissyttrande föreslås att bankinspektionen skal!
Prop.
1974:128 125
erhålla
möjlighet att ge tUlstånd tUl pantsättning efter prövning från faU till fall.
I
Europarådets riktlinjer uppställs förbud för fondbolag att ta upp lån för
fondens räkning, om syftet är att förvärva värdepapper för att öka fondens
portfölj. Lån för andra ändaraål får däreraot upptagas enligt medlemsstaternas
bestämmande, men i sä fall endast om det sker för särskilt fall och intill
högst tio procent av fondvärdet. OECD:s regler medger däremot lånerätt i
princip. En aktiefond får dock inte belastas med utestående lån till belopp
som överstiger tjugo procent av fond-tillgångarna. För egen del anser jag att
fondverksamheten normalt inte bör utövas ir.ed hjälp av upplånat kapital.
Huvudregeln bör därför vara att ett fondbolag inte får ta upp lån för att kunna
utöva aktiefondsverksamheten. Inte heller bör pantsättning få ske av egendora
sora ingår i fonden. Sora påpekats från flera håU vid reraissbehandlingen kan
det emeUertid i vissa lägen vara förmånligt för fondandelsägama, om ett
fondbolag har möjlighet att ta upp krediter för en aktiefond. Jag förordar
därför att, om särskilda skäl föreligger, bankinspektionen får medge att lån
får tas upp i aktiefondsverksamheten eUer att pantsätlning får ske av egendora
sora ingår i fonden. Norraalt torde det bli fråga om upptagande av ett vanligt
penninglån mot säkerhet av tUlgångar i fonden. Lånerätten bör i enlighet raed
OECD:s rekommendation begränsas till högst tjugo procent av värdet av den
egendom som ingår i fonden. Motsvarande bör gälla i fråga om pantsättning.
Hänsynen till fondandelsägarnas trygghet kräver att lån eller pantsättning inte
under några förhållanden bör tillålas under längre tid. Tiden bör normalt inte
få överstiga ett år, Härigenora koraraer s. k. leveraged funds inte att kunna
bildas. Värdepappersinnehavet i sådana fonder är, som tidigare angetts, tiU stor
del uppbyggt med anUtande av lånat kapital. Jag anser sålunda, med hänsyn till
de risker för fondandelsägarna som kan uppstå i en fallande marknad, att fonder
av detta slag inle bör få förekomraa. När det gäller lånets löptid kan
emellertid ettårsgränsen i vissa faU framstå som alltför snäv. Bankinspektionen
bör därför kunna medge förlängning av lånetiden.
5.4.9
Förvaringsbank
Utredningen föreslår att all egendora sora ingår i
en aktiefond skall omhänderhas av en bank eller motsvarande kreditinstitut som
utses särskUt för detta ändamål. Sådau bank eller liknande institut föreslås
få beteckningen förvaringsbank. Som allraänna krav på en förvaringsbank bör
gälla att den har tUlgång till väl kvalificerad personal raed erfarenhet av
törraögenhetsförvaltaing. Utredningen föreslår därför att till förvaringsbank
bör få utses endast sådan kreditinrättning som står under bankinspektionens
tillsyn och har nolariatavdelning. Om det finns särskilda skäl, bör även annat
företag sora står under inspektionens tillsyn kunna utses lUl förvaringsbank
efter raedgivande av Kungl. Maj:t.
Prop. 1974:128 126
En förvaringsbanks uppgifter är enligt utredningen
att uppbära alla medel som ingår i en aktiefond och att ombesörja alla utbetalningar
ur fonden. De medel som inbetalas tUl fonden skall uppbäras direkt av förvaringsbanken
och får inte omhändertas av fondbolaget. Medlen skall sättas in på särskild
bankräkning. Värdepapper som ingår i fonden skall vara nedsatta i öppet förvar
hos banken. Förfoganderätten över fondegendomen tUlkomraer eraellertid som
fömt nämnts fondbolaget. För att så långt som möjligt säkerställa att
fondmedlen används på etl riktigt sätt föreslår utredningen att
förvaringsbanken får betala ut medel som ingår i aktiefond endast när
fondbolagets beslut om utbetalning avser sådant ändaraål som bolaget enligt
lagen har rätt att besluta om. Den kontrollerande funktion sora skall åvUa
förvaringsbanken måste enligt ulredningen helt ligga på det formella planet och
innefattar alltså inte någon lämplighetsprövning i fråga om fondbolagets
beslut.
Utredningens förslag beträffande förvaringsbank och
dess uppgifter har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget
alla remissinstanserna. För egen del vUl jag anföra följande. Ett väsentligt
syfte med en lagstiftning om aktiefonder är att skapa tillfredsställande
garantier för att den egendom som ingår i aktiefond alltid hålls avskild frän
det förvaltande bolagets tillgångar och i övrigt förvaras på ett för fondandelsägama
betryggande sätt. Bestämmelser i dessa hänseenden är nödvändiga för att hindra
eller försvåra att fondbolaget obehörigen förfogar över fondegendomen eller
vidtar dispositioner som strider mot fondandelsägarnas intressen. Enligt rain
mening tillgodoser de av utredningen föreslagna reglerna i stort sett de krav
som måste stäUas, Reglerna överensstämmer också med de av Europarådet antagna
riktlinjerna. I OECD:s rekommendation anges, att en aktiefonds tillgångar och
bevis om tillgångar skall fön.'aras på sätt som tillsynsmyndigheten finner
godtagbart. Jag förordar med hänsyn tUl det anförda att lagen, såvitt avser
förvaringsbank och dess uppgifter, utformas i huvudsak enligt utredningens
förslag.
I fråga om vilka företag som kan utses till
förvaringsbank vill jag anföra följande. Jag har nyss framhållit att
fondegendomen skall förvaras på ett betryggande sätt och åtskild från det
förvaltande bolagets tillgångar, TUl förvaringsbank får enligt utredningens
förslag utses kreditinrättning, som står under bankinspektionens tiUsyn och
har nolariatavdelning, och dessutom annat företag som står under inspektionens
tillsyn, om Kungl. Maj:t medger det på grund av särsldlda skäl. Undantagsregeln
torde närmast avse fondkommissionär enligt lagen om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet. Enligt min mening innebär emellerlid den föreslagna
dispensbestämmelsen att förutsättningarna för en effektiv kontroU över
förvaringen av fondegendomen minskar. Något angeläget behov av att anlita
annat företag än bankinslitut, dvs.
Prop. 1974:128 127
affärsbank,
sparbank eller kreditkassa inora jordbrukskasserörelsen, lorde knappast
föreligga. En förvaringsbanks uppgifter är norraalt av den omfattningen och
karaktären att del synes mest ändamålsenligt från såväl andelsägarnas sora
fondbolagets synpunkt att uppdraget att förvara fondegendomen anförtros endast
bankinstitut. Jag förordar därför att till förvaringsbank får utses endast
bankinslitut. Detta bör vara svenskt, dvs. vara bildat enligt svensk lag. Som
några remissinstanser påpekat kan det finnas praktiskt behov av att för en fond
utse flera förvaringsbanker. Om särskilda skäl föreligger, bör bankinspektionen
därför kunna medge att flera förvaringsbanker utses för sararaa fond.
Frågan om det behövs något formellt krav på att
förvaringsbank alltid skall ha nolariatavdelning behandlas i
specialmotiveringen till 26 §. Till vissa andra frågor, bl. a. möjligheten att
förvara värdepapper i utländskt förvaringsinstitut, återkommer jag också i
speciahnotiveringen.
5.4.10
Fondandel och fondandelsbevis m. m.
Den som investerar pengar i en aktiefond skall
erhålla rätt lill andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Andelens
värde är vid varje tillfälle beroende av fondens storlek och antalet
fondandelar. Delta antal kan växla ständigt vid den öppna fondtyp som jag
förordat. Som utredningen framhållit kan ett sådant förhållande med ständiga
ändringar i fondandelsvärdet inte möta betänkligheter under förutsättning att
varje andel i en aktiefond alltid har samma värde som alla andra andelar i
samma fond. Jag förordar därför att det i lagen föreskrivs alt alla andelar i
en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rält till den egendom som
ingår i fonden.
I fråga ora beräkningen av fondandels värde bör,
sora utredningen föreslagit, i lagen anges att värdet av en fondandel är
aktiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandelar. FondtUlgångarna
består av värdepapper och medel som tiUförs fonden samt avkastning av sådan
egendom. Fondens värde erhålls sedan de skulder sora belöper på fonden
avdragits från fondtUlgångarna. Värderingen av de värdepapper som ingår i
fonden bör ske med ledning av det för varje värdepapper gällande
marknadsvärdet. Det bör åligga fondbolaget att fortlöpande beräkna
fondandelsvärdet. Jag förordar vidare att i lagen anges att, i den män det är
tillåtet enligt fondbestämmelserna, vissa tUlägg tUl fondandelsvär-del får
göras vid försäljning av fondandel och vissa avdrag från fondandelsvärdet får
ske vid inlösen av fondandel. De nu angivna frågorna behandlas närmare i
specialmötiveringen.
Den som insatt medel i en aktiefond skall, som nyss
nämnts, erhålla rätt till andel i fondens värde. Till bevis härom skall enligt
utredningens förslag utfärdas ett s. k. fondandelsbevis. Utredningen har
diskuterat olika uppfattningar i fråga om den rättsliga karaktären av ett
sådant bevis. Resultatet av utredningens diskussion kan sammanfattas så att
Prop. 1974:128 128
fondandelsbevisen
är att betrakta som ett slags värdepapper men att de inte helt kan inordnas i
någon nu befintUg kategori av värdepapper. Utredningen vUl därför närmast
betrakta fondandelsbevisen som värdepapper av speciell art ("sui
generis"). Den rätt de medför får sitt innehåll genom den föreslagna lagen
och de för varje fond gällande fondbestämmelserna.
1 fråga ora fondandelsbevisens förra har
utredningen funnit att andelsbevis ställda till viss raan inte lärapar sig för
den allmänna omsättning för vilken de närmast är avsedda. Utredningen föreslår
därför att fondandelsbevis skall vara ställda tUl innehavaren eUer tUl viss man
eller order. Enligt utredningen skall de regler som gäller för löpande skuldebrev
i så stor utsträckning sora möjligt göras tUlämpliga på fondandelsbevis. Detta
gäller bl. a. reglerna i skuldebrevslagen om legitimation och s. k.
godtrosförvärv.
Remissinstanserna har i aUraänhet godtagit
utredningens förslag om fondandelsbevisens förra och innehåll. Någon instans
har emellertid funnit det vara mindre lärapligt att andelsbevis kan ställas
lUl innehavaren bl. a. därför atl fondbolaget därigenora avhänder sig
raöj-ligheten att få uppgift om andelsägarens namn. Flera remissinstanser, bl. a.
bankinspektionen, bankföreningen och fondhandlareförenuigen, har framhållit att
det inte bör vara obligatoriskt att utfärda fondandelsbevis och alt möjlighet
bör öppnas att förvalla delägarskap i värdepappersfonder på samraa sätt som
gäller enligt lagen (1970: 596) ora förenklad aktiehantering. En anpassning
tUl denna lag bör enligt dessa instanser kunna medföra
rationaliseringsvinster.
För egen del vUl jag anföra följande. I enlighet
med den principiella lösning som jag förordat bör fonden anses som en
förmögenhetsmassa, vilken ägs av investerama gemensamt och förvaltas av ett
fondbolag för deras räkning. Fondandelsägarnas rält tUl fonden utgör alltså en
äganderätt och får därmed de rättsverkningar som i allraänhet följer med
äganderätt, i den mån särskilda inskränkningar inte görs genom den föreslagna
lagen. Sådan mskränkning gäller i fråga om rätten att förvalta fonden. Enligt
mitt förslag tillkoraraer denna befogenhet fondbolaget i stället för
fondandelsägama, vUka kan anses ha lämnat uppdraget tiU fondbolaget i syfte
att få en sakkunnig värdepappersföi-valt-ning. I fråga om rösträtt för de
aktier som ingår i fonden har jag i det föregående förordat att
fondandelsägarrepresentanterna i fondbolagets styrelse får förfoga över denna
rätt. Den principieUa synen på investerarnas rätt som en äganderätt bör man
hålla i minnet även när det gäUer olika frågor om fondandelsbevis m. ra.
Utredningen föreslår att tUl bevis om rätt till
andel i en aktiefond skaU obligatoriskt utges fondandelsbevis. Något altemativ
tiU detta system, t. ex. ett register över fondandelskmehav, har inte
behandlats av utredningen. Däremot har utredningen hänvisat tUl
fondbörsutred-
Prop. 1974:128 129
ningens
betänkande (SOU 1968: 59) Förenklad aktiehantering och möjligheterna att
betala ut utdelning med ledning av ett register. Om registreringssystemet
skulle få en rättslig reglering, borde enligt utredningen även lagstiftaingen
ora aktiefonder anpassas därefter.
I de av Europarådet rekommenderade riktiinjema
föreskrivs bl. a. att förvaltningsföretaget skaU till varje andelsägare utge
ett certifikat ställt tUl innehavaren eUer till viss raan. Vidare föreskrivs
att certifikat sora är utställt tiU viss raan får, beroende på den nationeUa
lagstiftningen, vara antingen ett bevis på andelsägarens rättigheter eller ett
bevis om att andelsägarens rättigheter konstituerats genom inskrivning i ett
andelsägarregister. Enligt den i OECD:s riktlinjer angivna definitionen av
institut för koUektiva investeringar av värdepapper säljer institutet sina
andelar tUl allmänheten genora att utge andelsbevis eUer genora att införa
andelsägaren i ett register.
I värt land utger de flesta aktiefondsföretagen
fondandelsbevis som är ställda till innehavaren. Vissa fonder utger inte
fondandelsbevis eUer utger bevis av annan karaktär. I dessa fall för
aktiefondsföretaget ett register över fondandelsinnehavet. Den väsentiiga
skillnaden raellan ett systera raed fondandelsbevis som utgör s. k.
innehavarpapper och ett registersystem ligger i att fondandelsägarens
rättigheter i det första fallet är knutna till innehavet av fondandelsbevis
medan de i det andra fallet är knutna tUl införingen i registret. Rätten till
utdelning är i de fall där register förs vanligen beroende av att man är införd
i registret.
Ett skäl som talar för att man i enlighet raed
utredningens förslag bör behålla systemet med fondandelsbevis som obligatoriskt
utges tiU alla fondandelsförvärvare är att detta system är det f. n. vanligaste
i värt land och alltså väl bekant för allmänheten. Ett annat skäl är att raånga
investerare i aktiefonder vUl ha ett synligt bevis på sitt förvärv av
fondandelar på ungefär samma sätt som om investeringen skett genom köp av
aktier. Ett fondandelsbevis betraktas i allraänhet sora ett värdepapper och som
en motsvarighet tUl ett aktiebrev. Fondandelsbeviset kan omsättas i pengar
eller belånas pä samraa sätt som aktier, obligationer eller Uknande
värdepapper. För fondandelsägaren kan det vara av stor betydelse att han på motsvarande
sätt som vid aktieirmehav kan sälja sin fondandel snabbt och enkelt genom att
överlåta fondandelsbeviset och att han kan pantsätta beviset.
En nackdel raed att utge fondandelsbevis är att ett
sådant systera kan medföra en i vissa fall tidsödande och kostnadskrävande
hantering på grund av att raan är hänvisad tUl metoder som kräver individuell
behandling och redovisning av varje särskUt dokument. Hanteringen har hittiUs
i huvudsak skett på manuell väg. De nackdelar som är förbundna raed denna förra
av hantering har för aktiefondernas del hittUls inte ansetts särskUt stora men
kan kanske bli mer påtagliga i den mån den får större orafattning. Jag vill i
detta sararaanhang peka på att, när
9
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 130
det
gäller aktier, de nu antydda nackdelarna och vissa andra brister i det
traditionella systemet raed aktiebrev och aktiebok ansetts så betydande att de
föranlett en särskUd reglering genom lagen om förenklad aktiehantering. Ett
syfte med denna lag är att förenkla hanteringen av aktier, bl, a. i fråga om
distribution av utdelning och emissionsbevis. Som ett alternativ till de
vanliga aktiebreven som är försedda med kuponger kan aktiebolag välja kuponglösa
aktiebrev. Rätten tUl utdelning och till deltagande i ny- eller fondemission
knyts inte tUl företeende av utdelningskupong eller aktiebrev utan till
registrering av aktieinnehavet i aktieboken. Den som en viss dag,
avstämningsdagen, är införd i aktieboken anses legitimerad att lyfta utdelning
och ta emot emissionsbevis.
De skäl sora raotiverat modernare och rationellare
hanteringsmetoder i fråga ora aktier kan enligt rain uppfattning i viss
utsträckning anföras också i fråga om fondandelsbevis, särskilt om utdelning
förekommer i fonden. Även om hanteringen av aktier och emissionsbevis i samband
med ny- eller fondemission inle har någon motsvarighet när det gäller
fondandelsbevis, finns det enligt min mening ändå anledmng att i en
lagstiftning om aktiefonder öppna möjlighet för fondbolag att utnyttja modem
datateknik och andra rationeUa hanteringsmetoder sora kan utvecklas i
fraratiden. Ett systera sora bygger på en registrering av fondandelsinnehavet
i Ukhet med vad som gäller enligt lagen om förenklad aktiehantering kan vara
ett alternativ för vissa aktiefonder. Andra former för registrering kan kanske
utvecklas i framtiden. Detta har också framhållits av flera remissinstanser.
Bankinspektionen och bankföreningen anser bl. a. att man på värdepappersmarknaden
inom överskådUg framtid kan komma att övergå till värdepapperslösa förhällanden.
I Sverige förekommer som tidigare nämnts både
aktiefondsföretag, som utger fondandelsbevis som är bärare av rätt tUl
fondandel, och företag, sora för register och därjämte utger bevis av annan
karaktär. Några påtagliga nackdelar raed något av dessa olika systera har hittUls
inte frarakoramit. Tvärtom kan det från vissa synpimkter vara en fördel för
fondbolagen och fondandelsägarna att det finns en valfrihet i dessa avseenden.
En sådan valfrihet kan stimulera konkurrensen raellan olika fondbolag och
aktiefonder. Fondbolagen kan välja det för varje aktiefond lämpligaste och
bUligaste systemet. En självklar fömtsättning är att det system som används
kan anses tillfredsställande för fondandelsägama bl. a. från
rättssäkerhetssynpunkt. En annan fömtsättning är att fondbolaget klart
informerar allmänheten som investerar pengar i en aktiefond om vUket system som
tiUämpas för fonden och vad detta iimebär.
En samlad bedömning av nu anförda synpunkter ger
enligt min mening vid handen att lagstiftningen bör anknyta tUl den praxis som
f. n.
Prop. 1974:128 131
finns
hos de svenska aktiefondsföretagen. Fondbolagen bör sålunda ges frihet alt
välja raellan ett systera med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och
ett system med register över fondandelsinnehav, eventuellt kombinerat raed
utgivande av särskUda bevis. I lagen bör anges att fondbolag skall utfärda
fondandelsbevis tiU varje fondandelsägare eUer om fondandelsbevis inte
utfärdas föra register över innehav av andelar i fonden. För en och samma
aktiefond raåste givelvis gälla enhetiiga regler om fondandelsbevis eUer
register. VUket systera sora gäller för en aktiefond skall anges i
fondbestäraraelserna.
I fråga ora fondandelsbevisens rättsliga karaktär
följer av vad jag tidigare anfört ora fondandelsägarnas rätt tUl fondegendomen
att fondandelsbevis bör betraktas som bevis på äganderätt och, närraare
bestämt, äganderätt till andel i en förmögenhetsmassa. Även om fonden ej är en
självständig juridisk person, kan med ett sådant betraktelsesätt innehavare av
fondandelsbevis i vissa avseenden jämställas med innehavare av s. k.
korporationspapper, t. ex. delägare i aktiebolag eUer ekonomiska föreningar.
Jag vill i detta sararaanhang framhålla att det enligt min uppfattning finns
flera likheter mellan aktier och sådana fondandelsbevis sora här avses. Jag
finner det därför naturligt att i flera avseenden låla de regler som gäller för
aktier tjäna som förebUd för motsvarande regler ora fondandelsbevis i den nu
föreslagna lagen. En sådan lösning gör det också lättare för allraänheten att
förstå innebörden av fondandelsbevisen, vUka allraänheten ofta uppfattar sora
en form av aktier. I vissa avseenden, t. ex. i fråga om behörighet att uppbära
utdelning eller alt överlåta och pantsätta fondandelsbevis, kommer skuldebrevslagens
regler om skuldebrev att vara normgivande i stor utsträckning på samma sätt
sora för aktier.
Utredningen och reraissinstansema har funnit att
närmare bestämmelser om fondandelsbevisens innehåll bör tas in i lagen. Jag
delar denna uppfattning. Som utredningen anfört kan fondandelsbevis i princip
ställas tUl viss man, till innehavaren eller tUl viss raan eller order. Enligt
utredningen är eraeUertid andelsbevis sora är ställda till viss raan inle
lärapade för allraän orasättning och bör därför inte förekoraraa. Remissinstanserna
har i allraänhet inte haft något att invända raot detta förslag. För egen del
vUl jag frarahåUa att fondandelsbevisen bör vara utformade så att den allmänna
orasättningen av bevisen underlättas. Sora jag tidigare anfört bör
fondandelsbevis kunna överlåtas eller pantsättas snabbt och enkelt på imgefär
samma sätt som gäller för aktier, obligationer och liknande värdepapper.
Fondandelsbevisen bör därför i princip följa de regler som gäller för löpande
skuldebrev. Jag ansluter raig aUtså tiU utredningens förslag att
fondandelsbevis enligt aktiefondslagen skall StäUas tUl innehavaren eUer tUl
viss raan eller order. Andelsbevis med karaktär av enkelt skuldebrev bör inte
få utges enligt aktiefonds-
Prop. 1974:128 132
lagen.
De aktiefonder som f. n. utger sådana bevis bör emellertid i sin verksarahet få
behåUa bevisen enligt särskUda övergångsbestäraraelser.
Till vissa frågor ora fondandelsbevisen, bl. a.
frågan ora behörigheten att inlösa, överlåta och pantsätta bevis, återkoraraer
jag i specialmotiveringen.
Om fondandelsbevis ej utfärdas, skall som jag förut
nämnt fondbolaget i stället föra ett register över innehavet av andelar i
sådan aktiefond. Fondandelsägarens rättigheter i förhållande tUl fondbolaget
skall i sådant fall bygga på att hans innehav registrerats. Efter registreringen
anses fondandelsägaren alltså som ägare gentemot fondbolaget tUl dess han
avförs ur registret eller annan person antecknas sora ägare till samma
fondandel. Anteckningen i registret har alltså i princip sararaa betydelse sora
innehav av ett fondandelsbevis. Något sådant bevis behöver inte utfärdas, ora
ett register förs för fonden. Fondandelsägaren bör emellertid få en skriftlig
bekräftelse på att hans innehav registterats. Ett sådant registreringsbevis kan
självfallet inte tUlerkäimas samma rättsverkningar som tUlkomraer
fondandelsbevis. Genora beviset om registrering bör fondandelsägaren emeUertid
kunna få vissa upplysningar av samma slag som ett fondandelsbevis skall
innehålla.
Om ett fondbolag väljer att föra register över
fondandelsinnehavet, bör registret givetvis kunna föras med hjälp av moderna
metoder, t. ex. ADB. Eftersora ett fondbolag i regel inte självt har sädana
resurser, kan det vara rationeUt att utnyttja den kapacitet som redan finns hos
t. ex. värdepapperscentralen. Med hänsyn härtiU bör lagen uttryckligen ge
fondbolagen möjlighet att efter bankinspektionens medgivande uppdra åt arman
att föra register. Lämnas sådant uppdrag, bör fondbolag av praktiska skäl också
ha möjlighet att överlämna även andra uppgifter åt det registerförande
företaget under förutsättning att uppgiftema äger samband med registerföringen.
Det kan t. ex. gälla utsändandet av bevis om registrering m. m, och utbetalning
av utdelnmg tUl fondandelsägama. Lagen bör inte lägga formeUa hinder i vägen
för den praxis som kan utvecklas inom detta område.
En viktig fråga i en lagstiftning om aktiefonder
gäller andelsägarnas rätt att på begäran få andelar inlösta. Europarådets
rekommendation innehåller en bestämmelse att varje andelsägare skall ha rätt
att vid varje tidpunkt och i den ordning som föreskrivs i fondbestämmelserna få
sin andel inlöst till ett pris som gmndar sig på värdet av andelen med avdrag
för kostnader. Motsvarande bestämmelser finns i OECD:s rekommendation.
Utredningen har föreslagit skyldighet för fondbolag att på begäran av
andelsägare lösa in fondandelsbevis med anlitande av fondens medel. Om likvida
medel finns, skall inlösen ske omedelbart. Måste medel anskaffas genom
försäljning av värdepapper, skall enligt förslaget försäljning äga mm så snart
det kan ske och senast inom fem börsdagar från det begäran om inlösen
framställts till fondbolaget.
Prop. 1974:128 133
Denna
frist får dock överskridas, ora inlösen kan antagas väsentiigt missgynna
övriga fondandelsägares intressen. En sådan situation kan exempelvis
uppkoraraa, om etl mycket slort antal fondandelsägare saratidigt begär inlösen
av sina andelar. Överskrids femdagarsfristen, föreligger enligt
utredningsförslaget skyldighet för fondbolaget att ofördröjligen underrätta
bankinspektionen i dess egenskap av tiUsynsmyndighet,
De av ulredningen föreslagna reglerna har i
huvudsak tillstyrkts eller lämnais utan erinran under remissbehandlingen. Som
jag tidigare anfört anser jag att regler om rätt tUl inlösen är av väsentlig
betydelse för fondandelsägama. Jag förordar att lagen i denna del utforraas i
huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.
5.4.11
Redovisning
Det främsta syftet med en lagstiftaing ora
aktiefonder är, sora jag tidigare frarahåUit, att ge regler till skydd för dem
som investerar raedel i en aktiefond. Sådana regler bör bl. a. avse att
förhindra missbmk i fråga om förvaltningen av aktiefonden. Enligt vad jag
tidigare förordat skall fondbolagen stå tmder offentlig tillsyn, som bör utövas
av bankinspektionen. Härigenom möjliggörs en fortlöpande kontroll av att
aktiefondsverksamheten utövas på ett för fondandelsägama tillfredsstäUande
sätt.
TUl
bankinspektionens konttoll funktioner hör att se tUl alt fondbolagens
redovisning sköts på ett godtagbart sätt. Inspektionen har således att vaka
över att fondbolagen iakttar en god redovisningssed. I det sam-raanhanget har
inspektionen bl. a. att bevaka att vissa självklara redovisningsprinciper
följs, t. ex. att som tUlgång i aktiefond inte tas upp inlösta eller ej
försålda fondandelar. Någon särskUd föreskrift i dessa hänseenden anser jag
inte erforderlig.
En annan väg att skydda andelsägama mot missbruk
vid aktiefonds förvaltning är att ålägga fondbolagen skyldighet att offentiigt
redovisa sina åtgärder i samband med fondförvaltoingen.
Uttedningen föreslår att fondbolag skall vara
skyldigt att för varje fond, som bolaget förvaltar, avge en redogörelse för
varje kvartal och lämna en mera utförUg årsberättelse vid utgången av varje
räkenskapsår. Redovisningshandlingarna skall hållas tUlgängliga för fondandelsägama.
Utredningens förslag har allmänt godtagUs av
remissinstansema. Det ansluter i huvudsak tUl Europarådets riktlinjer och går
delvis längre än vad sora föreslås i OECD:s regler, där en offentiig
redovisning fömtsätts ske rainst en gång om året men ej obligatoriskt varje
kvartal. En vid-sttäckt publicitet beträffande fondbolags förvaltning av
aktiefond torde vara ett av de effektivaste raedlen raot raissbmk från
fondbolagens sida. Sora utredningen frarahåUit måste bolagens verksamhet i
mycket stor utsttäckning bygga på förtroende från fondandelsägarnas sida.
Prop. 1974:128 134
Fondbolagen
bör därför själva ha ett intresse av att offentligt redovisa hur aktiefondema
förvallas. En öppen redovisning av förvaltaingen har också ansetts viktig både
i utländsk lagstiftning ora aktiefonder och i den praxis som utvecklats på
detta område i vårt land. Jag förordar sålunda att bestämmelser om redovisning
införs i akliefondslagen i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. Beträffande redovisningen i övrigt bör tiUämpas vad som gäller för
aktiebolag i allmänhel. TUl vissa detaljfrågor återkommer jag i
specialmotiveringen.
5.4.12
Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet
Förvaltningen av en aktiefond kan upphöra av skilda
anledningar och på olika sätt. Det kan ske av tvång på gmnd av att
bankinspektionen återkallat tillståndet att utöva aktiefondsverksamhet eller
till följd av att fondbolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs.
Förvaltningen kan också upphöra på frivillig väg genora att fondbolaget efter
eget initiativ lägger ned aktiefondsverksaraheten eller av någon anledning
vill upphöra med förvaltningen av viss fond. I andelsägamas intresse bör en
lagstiftning om aktiefonder hmehålla regler ora under vUka fömtsättningar ett
fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra och om förfarandet vid
avvecklingen av verksamheten.
Utredningen föreslår att förvaltningen av en aktiefond
oraedelbart skall övergå tUl förvaringsbanken, om fondbolagets tillstånd
återkallats eller om bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Vill
fondbolag att förvaltningen skall övergå tUl annat fondbolag, får det ske, om
bankinspektionen medger det. Medgivande behövs dock inte, om bolaget överlämnar
förvaltaingen tUl förvaringsbanken. I de fall fondbolaget frivUligt överlåter
förvaltningen får dock denna övergå till förvaringsbank eller annat fondbolag
först tre månader efter det fondbolaget tillkännagett beslutet.
Under den tid förvaringsbanken sköter förvaltningen
får banken enligt utredningen ej lösa in fondandelar eller sälja nya andelar.
Detta motiveras av att förvaringsbanks förvaltning skall vara en
interirasförvaltning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas bettäffande
fonden. Förvaringsbanken skaU antingen överlåta fondförvaltningen tUl annat
fondbolag eUer upplösa fonden. Om fonden skaU upplösas, åligger det förvaringsbanken
att sälja värdepapper som ingår i fonden, betala skulder som belöper på denna
och utskifta behållna fondtUlgångar tUl fondandelsägama.
Remissinstanserna har i allmänhet godtagit de av
utredningen föreslagna reglema om fondförvaltningens övergång m.m. De
erinringar som framförts har endast rört detaljer i förslaget. Även enUgt min
mening bör utredningens förslag i aUt väsentiigt godtagas. Förslaget överensstämmer
i huvudsak med Europarådets riktlinjer men saknar mot-
Prop. 1974:128 135
svårighet
i OECD:s regler. De föreslagna reglerna är givetvis avsedda att i första hand
skydda fondandelsägarnas behöriga ekonoraiska intressen. Reglema bör emeUertid
också ses som ett skydd för tredje man. Av särskUd betydelse anser jag det vara
att förvaltaingen alltid skall övertas av förvaringsbank i de fall där ett
fondbolag tvingas upphöra raed aktiefondsverksamheten och där bankinspektionen
ej kan medge att verksamheten överlåts på ett annat fondbolag. Genom att
förvaltningen övertas av en förvaringsbank torde garantier skapas för att
förvaltnmgen, som regelmässigt fömtsätts bli relativt kortvarig, sker på ett
riktigt sätt och under iakttagande av fondandelsägarnas geraensararaa intresse.
Jag förordar därför att bestämmelser om upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet
utforraas i enlighet raed vad jag nu anfört. Särskilda regler om hur man skall
förfara vid upplösning av en aktiefond, ora tUlgångama inte förslår att täcka
skulderna, torde inte behövas. Enligt vad jag förordat får nämligen fonden belastas
med skulder bara efter medgivande av bankinspektionen och i intet fall till mer
än tjugo procent av fondens värde.
TUl vissa andra frågor sora har saraband med
upphörande av aktiefondsverksamhet, t. ex. skyldighet för fondbolag att vid
överlåtelse offentligt tillkännage denna, återkomraer jag i
specialmotiveringen.
5.4.13
Tillsyn m. m.
Jag har tidigare framhållit att en väsentiig
fömtsättnmg för att en lagstiftning ora aktiefonder skall fungera väl och ge
det avsedda skyddet åt fondandelsägama är att den som utövar
aktiefondsverksamhet står under offentlig tUlsyn. I likhet med utredningen och
reraissinstansema anser jag att fondbolag bör stå under tillsyn av
bankinspektionen. Genora att inspektionens tillsyn redan nu omfattar bl. a.
banker kommer tillsynsverksamheten över fondbolag och förvaringsbank att samlas
hos en myndighet. Detta anser jag vara en klar fördel. Inspektionens
tiU-synsfunktioner är också i aUt väsentligt desamma i dessa faU. Uttedningen
har ansett det lämpligt att tiUsynsreglerna beträffande aktiefonder så nära
som möjligt anknyter till vad sora gäller bankinspektionens tUlsyn i övrigt
och har i sitt lagförslag tagit in en rad bestäramelser angående tiUsynen
efter mönster av bl. a. banklagstiftningen. I avsnitt 3.3.14 har jag redogjort
för innehållet i de av utredningen föreslagna bestänunelserna och jag hänvisar
till den där lämnade redogörelsen.
Såväl Europarådets som OECD:s riktlinjer fömtsätter
att aktiefonder och förvaltningsföretag skall stå under offentlig tillsyn.
TUlsynsmyndighetens uppgifter anges utförligt i dessa riktlinjer. Bl. a. skall
särskild kontroU göras beträffande de fondbestämmelser eller prospekt som av-
Prop. 1974:128 136
ser
fondförvaltoingen och de redogörelser i övrigt sora innehåller en redovisning
av fondens stäUning ra. m.
Som jag nyss anfört fäster jag stor vikt vid den
offentiiga tUlsynen över aktiefondsverksamheten och jag ansluter raig i allt
väsentligt tUl de synpunkter sora utredningen framfört i denna fråga. De
grundläggande reglema för tUlsynen bör meddelas i aktiefondslagen. Jag anser
emellertid att mera detaljerade bestämmelser om tillsynens utövande inte bör
tas in i lagen. I stället bör närmare bestämmelser i detta hänseende utfärdas
av Kungl. Maj:t. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare
utformningen av de regler om tiUsyn som enligt min mening bör tas in i
aktiefondslagen.
Uttedningen föreslår att kostnadema för
bankinspektionens tUlsynsverksamhet beträffande fondbolagen skall bestridas
genom årliga bidrag från varje fondbolag i likhet med vad sora gäller för
kreditinrättningar och fondkommissionärer. TUl grund för kostnademas fördelning
mellan fondbolagen kan enligt utredningen lämpligen läggas det sararaanlagda
värdet av de aktiefonder varje bolag förvaltar. Utredningens förslag har aUmänt
tUlstyrkts eller läranats utan erinran av remissinstansema. Även jag anser att
kostnadema för bankinspektionens tiUsyn över fondbolagen bör betalas av
fondbolagen i likhet raed vad som gäller bankinspektionens tiUsynsverksamhet
beträffande kreditinrättningar och fondkommissionärer. Kostnaderna bör
bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag. Hur fördelningen mellan
fondbolagen skall ske behöver enligt min mening inte anges i lagen utan bör
bestämraas i administrativ ordning. Jag föreslår sålunda att skyldighet för
fondbolagen att erlägga bidrag tiU kostaadema för bankinspektionens
tiUsynsverksamhet fastställs i lagen och att Kungl. Maj:t bemyndigas att
enligt de riktlinjer jag nu angett meddela närmare föreskrifter ora bidragens
storlek samt deras fastställande och eriäggande.
Enligt uttedningens lagförslag skall fondbolag vara
skyldigt att utge skadestånd, om fondandelsägare tUlskyndats skada genom att
bolaget överttätt den föreslagna lagen eller gällande fondbestämraelser. För
förvaringsbank skall gäUa motsvarande skyldighet. Utredningens förslag har
allmänt accepterats av remissinstansema. En remissinstans har dock i motsats
tUl utredningen förordat alt skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägama bör
åläggas även vissa personer i ledande StäUning i fondbolag eller
förvaringsbank.
Jag ansluter mig tUl utredningens förslag i fråga
om skadeståndsskyldighet för fondbolag och förvaringsbank. TUl frågan om
skadeståndsskyldighet för vissa personer i ledande ställning i fondbolag eller
förvaringsbank återkommer jag i specialraotiveringen.
Utredningen har föreslagit bestäramelser ora straff
för brott i vissa hänseenden mot den föreslagna lagen. Bestämmelserna innebär
bl. a. att den som driver värdepappersfondrörelse här i riket utan att vara
berät-
Prop. 1974:128 137
tigad
därtill kan straffas raed böter eller fängelse i högst ett år. Sararaa straff
kan vidare ådömas bl. a. styrelseledamot i fondbolag som meddelar oriktig
eller vUseledande uppgift tUl bankinspektionen i samband med dess
tiUsynsverksamhet eller sora för egen räkning köper värdepapper från bolaget
eller säljer värdepapper tUl detta, ora värdepapperen ingår eller skall ingå i
värdepappersfond sora bolaget förvaltar. De föreslagna bestämmelserna har
lämnats utan erinran av remissinstansema och jag förordar att
straffbestämraelser upptas i aktiefondslagen i huvudsaklig överensstäraraelse
raed utrednmgens förslag. Detta bör dock ändras på några punkter. HärtUl
återkommer jag i specialmotiveringen.
5.4.14.
Ikraftträdandebestämmelser
Utredningen föreslår en övergångstid på rainst ett
år efter lagens ikraftträdande under vUken tid hittillsvarande verksarahet bör
få utövas utan hinder av lagen. Vidare föreslås att aktiefondsbevis, som
utgetts innan förvaltningen av aktiefond överlåtits tUl fondbolag, inte skall
behöva bytas ut mot nya bevis. Utredningens förslag har godtagits av de flesta
remissinstansema, Nägra av de nu verksamma aktiefondsföretagen har föreslagit
att övergångstiden bestäms till tvä år, i elt fall att övergångstiden skall
uppgå till fem är såvitt avser kravet pä att ett visst minimikapital för
fondbolag skall vara inbetalat.
De flesta svenska aktiefondema förvaltas f. n. av
stiftelser och måste sålunda för att uppfylla kraven enligt den nu föreslagna
lagen ändra förvaltningsform tiU aktiebolag. För att förvaltningsföretagen
skall klara denna omställning är en övergångstid motiverad. Denna bör bestämmas
så att den raed god tidsraarginal ger möjligheter för förvaltningsföretagen
att antingen avveckla de aktiefonder som inte längre skall bestå eller anpassa
förvaltningsformen tUl vad som föreskrivs enligt aktiefondslagen. Med
beaktande av de anförda synpunkterna förordar jag att övergångstiden bestäras
till två år räknat från lagens ikraftträdande. Jag föreslår alt lagen skall
träda i kraft den 1 januari 1975. Den nu förordade övergångsbestämmelsen
innebär alltså att den verksarahet rörande aktiefonder sora utövas vid lagens
ikraftträdande får fortsätta i den tidigare forraen till utgången av år 1976
utan hinder av aktiefondslagen. Jag har i annat saramanhang nämnt att de
svenska aktiefondsföretagen har ett stiftelsekapital på mellan 5 000 och 10
000 kr. TUl företagen är i nägra fall knutna försäljningsbolag med aktiekapital
på eller överstigande 100 000 kr. Den av mig föreslagna övergångstiden om två
år är enligt rain uppfattning tillräckligt generöst tUltagen för att medge
raöjlighet för de hittUlsvarande aktiefondsföretagen att anpassa
aktiekapitalets storlek tUl de nya bestämmelserna.
Enligt rain raening är det lärapligt att all
verksarahet sora avser aktiefonder och som vänder sig tUl aUmänheten står
under tUlsyn av bankinspektionen fr. o. m. lagens ikraftträdande. Jag förordar
därför att också
Prop. 1974:128 138
sådan
verksarahet sora bedrivs av aktiefondsföretag före nämnda tidpunkt ställs
under inspektionens tUlsyn fr. o. m. ikraftträdandet. Beträffande tiUsynen,
bidrag tUl kostnadema för denna samt talan mot bankinspektionens beslut bör
samma bestämmelser gälla för dessa aktiefondsföretag som för fondbolag.
Vad i övrigt angår övergången till den nya
förvaltningsformen föreslår jag att lagens bestämmelser skall gälla i
tiUämpliga delar, om fondbolag skall överta sådan verksamhet som utövats före
lagens ikraftträdande. Detta innebär bl. a. att sådant övertagande får ske
endast med bankinspektionens medgivande och först tre månader efter det att
överlåtelsen tillkännagetts i föreskriven ordning. Ora aktiefondsföretag inte
ändrat sin förvaltningsforra i enlighet med lagen senast vid utgången av år
1976 eller dessförinnan ansökt om tUlstånd enligt lagen, skall verksamhelen
upphöra och förvaltningen av fondegendomen övergå till bankinstitut sora
bankinspektionen utser.
TUl övriga frågor sora har samband med övergången
till de nya lagbestämmelserna återkomraer jag i specialmotiveringen.
6 Upprättade
lagförslag
I enlighet med det anförda har inom
finansdepartementet upprättats förslag till
1,
aktiefondslag,
2,
lag ora ändring i lagen (1916:
156) ora vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendora ra. m,,
3,
lag om ändring i lagen (1936:
81) ora skuldebrev,
4,
lag om ändring i lagen (1944:
705) ora aktiebolag,
5, lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering.
Jag har samrått med chefen för justitiedepartementet i fråga om lag
förslagen under 24.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokoUet i
detta ärende som bilaga 4.
Rörande de enskilda beslämmelserna i lagförslagen
vill jag ytterligare anföra följande,
7 Specialmotivering
7.1
Förslaget till aktiefondslag
De lagtekniska lösningarna i departementsförslaget
bygger i väsentliga delar på aktiefondsutredningens förslag till lag om
värdepappersfondrörelse (bU, 1), Beträffande det sakliga innehåUet avviker,
som förut nämnts, departeraentsförslaget i flera viktiga punkter från
utredningens förslag. Hänsyn har tagits tUl de av Europarådet och OECD rekoraraenderade
riktiinjema (bil, 2 och 3). Lagtexten har indelats i 12 avsnitt, näraligen
inledande bestämmelser, fondbolag, aktiefond.
Prop. 1974:128 139
fondbolags
verksamhet, förvaringsbank, fondandel och fondandelsbevis m. ra., redovisning,
upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet, tillsyn, besvär, skadestånd
och straffbestämmelser. I lagen finns också ikraftträdandebestämmelser.
Lagens
rubrik
Som framgår av avsnitt 5.4.2 har de av utredningen
föreslagna termerna värdepappersfond och värdepappersfondrörelse i
departeraentsförslaget ersatts av beteckningama aktiefond och
aktiefondsverksamhet. Lagen har mbricerats Aktiefondslag.
Inledande
bestämmelser
1 §
Denna paragraf innehåller definitioner pä de för
lagstiftningen centrala begreppen aktiefond, aktiefondsverksamhet, fondbolag
och förvaringsbank. Den svarar delvis mot 1 och 22 §§ i utredningens förslag
och har delvis motsvarighet i Europarådets och OECD:s riktlinjer. Begreppet
aktiefond har behandlats i avsnitten 5.3 och 5.4.2. I definitionen anges bl.
a. att fonden huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. Fondens
samraansättaing anges närraare i 9 § första stycket. Väsentligt för
bestänmLngen av fonden är vidare att den uppkorarait genora kapitaltillskott
från allmänheten. Som framgår av avsnitt 5.4.2 kan således en aktiefond i
lagens beraärkelse inte uppkomma genom geraensararaa värdepappersplaceringar
av medleraraama i en sparklubb eller annan begränsad personkrets. En aktiefond
ägs, som närmare utvecklats i avsnitt 5.3, av andelsägarna gemensamt. Detta har
komrait till uttryck i definitionen. I utredningens lagförslag har uttryckligen
angetts att fonden skall utgöra en från rörelsens övriga egendom skild
förraögenhet. En följd av att fonden enligt departementsförslaget ägs av
andelsägama gemensamt är att den blir en särskUd förraögenhetsraassa. Det är
därför inte nödvändigt att i definitionen ange att fonden skall vara skUd från
annan egendora.
Begreppet aktiefondsverksarahet har berörts i
avsnitt 5.4.2. Verksamheten utövas i två huvudforraer, näraligen genom
förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av fondandelar.
Försäljningen av andelar riktar sig tUl aUmänheten. Härigenom kan inte bara
svenska utan också utiändska rättssubjekt förvärva fondandelar. Utlännings förvärv
av fondandel kan möjligen stå i strid mot lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra. ra. Denna lag innehåller
ett principiellt förbud för utiändsk medborgare att förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet m, m. och syftar bl, a. tUl att erhålla en kontroU över
utiändska förvärv av sådan egendora antingen förvärvet sker direkt eUer genora
förraedling av juridisk person. I fråga
Prop. 1974:128 140
om
svenska aktiebolag föreskrivs att bolag, vars aktier kan ställas tUl
innehavaren, inte får förvärva bl. a. fast egendom utan tUlstånd av Kungl.
Maj:t. Detsamraa gäller för svenska aktiebolag, vars aktier skall vara ställda
till viss raan, ora inte särskUt förbehåll (s, k. utlänningsklausul) tagits in
i bolagsordningen. Genom utiänningsklausulen skall enligt lagen bestäramas att
vid varje tid endast en raindre del av aktiema i bolaget i norraala fall
mindre än en femtedel får förvärvas av utiändska rättssubjekt eUer vissa
svenska rättssubjekt, bl. a. svenskt aktiebolag vars aktiebrev kan stäUas tUl
innehavaren eUer annat svenskt aktiebolag vars bolagsordning inte innehåller
utlänningsklausul. Aktier, som får förvärvas av utländska rättssubjekt och
tiUståndspliktiga svenska rättssubjekt, kaUas fria aktier och övriga aktier
bundna aktier [jfr 177 187 §§ lagen (1944: 705) ora aktiebolag]. Förvärv av
bunden aktie i strid med utiänningsklausul är ogUtigt. Uttedningen har inte
berört frågan ora eventueUt förbud för utiänning att förvärva andelar i svensk
aktiefond. Remissinstanserna har inte anfört synpunkter i denna fråga. För egen
del anser jag emeUertid att det i princip inte fiims anledning att
lagstiftningsvägen hindra utlänning att förvärva andelar i svenska aktiefonder.
Som framgår av avsnitt 7.2 föreslår jag därför att 1916 års lag ändras i
överensstämmelse härmed.
Ett utmärkande drag för det sätt på vUket
värdepapper i en aktiefond bör vara sammansatta är att därigenom åstadkommes en
god riskspridning. Syftet härmed är att bereda större trygghet för de enskUda
andelsägama. Förvaltningen av fonden skall därför ske under beaktande av
principen om riskfördelning. Detta har koramit tUl uttryck i definitionen av begreppet
aktiefond i både Europarådets och OECD:s riktlinjer. Skyldigheten att
tillgodose inttesset av riskspridning vid fondförvaltningen ingår sora ett
väsentligt led i det förvaltande företagets verksarahet och har därför i
aktiefondslagen ansetts böra koraraa till uttryck i samband med regleringen av
aktiefondsverksamheten (21 § första stycket).
Begreppet fondbolag har berörts i avsnitt 5.3.
Fondbolag är enligt definitionen i förevarande paragraf aktiebolag, som får
utöva aktie-fondsverksanohet. EnUgt 14 § första stycket fordras särskUt
tUlstånd för utövande av verksamheten. De bestämraelser sora gäller för
fondbolag behandlas närraare i specialmotiveringen tiU 4 §.
Förvaringsbank anges vara bank sora förvarar
tiUgångarna i aktiefond samt tar emot inbetalningar och ombesörjer
utbetalningar som avser fonden. Förvaringsbankens uppgifter behandlas i
kommentaren tUl 2629 §§.
Prop. 1974:128 141
2 §
Paragrafen, som delvis molsvarar 1 § andra stycket
i utredningens förslag, anger att bara svenskt fondbolag får utöva
aktiefondsverksarahet i Sverige. Att bolaget skall vara svenskt innebär att
det skall vara bUdat enligt svensk lag och sålimda registrerat här i landet.
Genora bestämmelsen utesluts möjlighet för utländska aktiefondsföretag att
etablera sig här. Som tidigare framhållits behandlas inte frågan om en eventuell
lagstiftning för utländska aktiefonder i detta sammanhang.
3 §
I paragrafens första stycke, som motsvarar 1 §
tredje stycket uttedningsförslaget, stadgas förbud mot utövande av
aktiefondsliknande verksamhet i annan form än aktiebolag eller ekonomisk
förening. Verksamhet, som inte är aktiefondsverksarahet, men genom vUken
allraänheten erbjuds att delta i värdepappersförvärv för deltagamas gemensamma
räkning, får sålunda utövas endast i någon av dessa forraer och endast om
erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen. Med
bestämmelsen avses att förebygga ett kringgående av aktiefondslagens bestämmelser,
t. ex. genom att man bildar elt enkelt bolag i vUket allmänheten erbjuds bli
delägare. En sådan verksamhetsform eller sådana andra former av detla slag av
ekonomisk verksarahet som bedrivs under personligt ansvar kan, som också
frarahållits i den aUmänna motiveringen, innebära risker för investerarna.
Investraentverksamhet i aktiebolagets form bör däremot självfallet inte
förbjudas och inle heller investraentverksarahet sora bedrivs i förra av
ekonomisk förening.
Några reraissinstanser befarar att de föreslagna
begränsningarna i allmänhetens möjligheter tUl gemensamt förvärv av
värdepapper kan tolkas som ett hinder för den placeringstjänst som banker och
fondmäklare erbjuder sina kunder. Jag kan delvis instämraa i denna uppfattning.
Placeringstjänslen hos bankerna och raäklama torde norraalt ingå sora en del av
den service sora de erbjuder sina kunder. Ora de emeUertid riktar ett
erbjudande om placeringstjänst till allraänheten genora t. ex. annonsering
eller annan reklara, torde verksamheten kunna bU att betrakta som
aktiefondsliknande verksamhet och sålunda falla tmder förbudet i förevarande
paragraf.
Vid remissbehandlingen har påpekats att de i första
stycket föreslagna bestämmelsema kan lägga hinder i vägen för handel med
certifikat, sora dragits mot en gemensam depå av värdepapper. I sistnämnda
hänseende viU jag erinra om att det på den svenska obligationsmarknaden förekommer
s. k. certifikat, som utges i samband med inskrivning och deposition av
obUgationer. Ett sådant certifikat utgör ett bevis om rätt att få ut
obligationer och kan närmast jämstäUas med lagerbevis och liknande
Prop. 1974:128 142
handlingar,
sora ulgör bevis ora rätt att få ut annat än pengar. Ett certifikat av detta
slag ulgör eraellertid inte någon andel i förvärv av värdepapper för gemensara
räkning. Remissinstanserna torde ha åsyftat en annan form av certifikat,
nämligen sådana sora avser andelsrätt i en depå av värdepapper av sararae
utställare. Sädana certifikat synes hittills ha utfärdats i mycket begränsad
omfattning i Sverige, Elt exempel är den depå av tyska obligationer som
utgjorde en del av det s, k, Tändsticks-lånet. Det kan inte uteslutas att
depåer av denna typ, som förekommer i stor utsträckning i utlandet, kan fyUa
ett visst behov också hos oss. Enligt min uppfattning kan verksamhet av nu
näranda och liknande slag i vissa fall vara en läraplig förra för gemensamt
värdepappersinnehav. Den bör därför inte förhindras lagstiftningsvägen.
För att möjliggöra verksamhet av nu berörda och
eventuellt liknande slag har i andra stycket införts ett stadgande, enligt
vUket Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, kan raedge
undantag från förbudet i första stycket, ora särskilda skäl föreligger.
Fondbolag
4 §
Enligt första stycket i denna paragraf, som
raotsvarar 1 § andra stycket andra punkten i utredningens förslag, gäller för
fondbolag vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet, i den mån annat inte
följer av aktiefondslagen. De föreskrifter för aktiebolag sora åsyftas är
självfaUet i första hand bestäraraelsema i aktiebolagslagen. Mot första stycket
i förevarande paragraf korresponderar 228 § andra stycket aktiebolagslagen,
vari föreskrivs bl. a. att aktiebolagslagen inte gäller, i den raån särskUda
bestäraraelser ges i lag eller författning i fråga ora aktiebolag för
verksamhet av visst slag. De avvikelser sora föreslås för fondbolag gäller bl.
a. bestämmelserna om fondbolags aktiekapital i 6 §, föreskrifter om bolagets
styrelse i 7 § och om styrelseledamöter m. m. i 8 § samt vissa bestämmelser om
skadestånd och straffansvar.
Bestämmelsen i detta stycke innebär vidare att ett
fondbolag liksora andra aktiebolag kan ansluta sig till VPC-systemet enligt
lagen om förenklad aktiehantering.
Vid reraissbehandlingen har fuUmäktige i Sveriges
riksbank tagit upp frågan, ora utlänningsklausul bör finnas för fondbolag. I
anslutning härtiU vill jag frarahåUa följande. Sora framgår av kommentaren tUl
1 § anser jag skäl inte föreligga att uppstäUa hinder för utlänning att
förvärva andelar i svensk aktiefond. De särskUda styrelseledamöter som
företräder fondandelsägarna skall enUgt 17 § tredje stycket departementsförslaget
med bindande verkan för fondbolaget besluta i fråga om rösträtt för aktier i
aktiefond. För dessa ledamöter, liksom för övriga ledamöter i fondbolagets
styrelse, gäller med tUlämpning av 79 § aktie-
Prop. 1974:128 143
bolagslagen
att de skall vara svenska medborgare, ora inte Kungl. Maj:t eller rayndighet
som Kungl. Maj:t förordnar tUlåter annat. Begräns-ningsreglema i 22 §
departementsförslaget innebär att rösträtt kan utövas för högst 5 % av
aktiernas röstvärde i varje aktiebolag. Med hänsyn tUl det anförda anser jag
att möjligheterna för utländska intressen att via aktier i en svensk aktiefond
få ekonoraisk makt över svenska företag i allmänhet inte är stora. Möjligheten
för utlänning att genom förvärv av aktier i svenskt fondbolag skaffa sig
dominerande intresse över svenska företag torde också få bedömas som ringa. För
att ej öppna en icke avsedd väg alt erhåUa en sådan ekonomisk makt anser jag
det emeUertid motiverat att en utlänningsklausul obligatoriskt införs för fondbolag.
5 §
I paragrafen, som motsvarar 4 § i utredningens
förslag, slås fast att fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen.
Bestämraelsen har berörts under avsnitt 5.4.3. Föreskrifier ora tillsyn finns
också i 46 och 47§§.
6 §
I denna paragraf ges föreskrifter ora fondbolags
aktiekapital. Den svarar mot 5 § första stycket i utredningens förslag och har
motsvarighet i art. 2 i Europarådels rekoraraendation och i regel 17 i OECD:s
riktlinjer.
Aktiekapitalet skaU enligt första stycket i
departementsförslaget uppgå tUl minst 250 000 kr., om värdet av den eller de
aktiefonder som bolaget förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 raUj. kr.,
och minst 500 000 kr,, om värdet är högre. Motiven för dessa regler har
redovisats i avsnitt 5.4.3.
Enligt paragrafens andra stycke kan Kungl. Maj:t
eller myn-digliet som Kungl. Maj:t bestämmer, medge undanlag från
kapital-kraven, om det föreligger särskUda skäl. Enbart förhållandet, att ett
fondbolag står i begrepp att utöka verksamheten och att bolaget vid denna
tidpunkt beräknar att fondvärdet kommer att ligga under gränsen 50 milj. kr.,
utgör inte tUlräckliga skäl för dispens. För tiUämpning av stadgandet bör
krävas att någon särskUd omständighet kan åberopas, t. ex. att det kan göras
sannolikt att den angivna kapitalgränsen endast tUlfäUigtvis komraer att
överskridas.
I tredje stycket föreskrivs att aktiekapitalet
skall vara tUl fullo inbetalat innan bolaget börjar sin verksarahet.
Utredningen har inte ansett det nödvändigt att härutöver föreskriva att
aktiekapitalet skaU vara placerat på betryggande sätt. Jag delar utredningens
åsikt att en sådan föreskrift är överflödig. Det ingår i bankinspektionens tiU-
Prop. 1974:128 144
synsuppgifter
att se tiU att det inbetalade beloppet är placerat pä ett sätt sora
inspektionen finner godtagbart både i saraband raed inbetalningen och
därefter.
Svenska revisorsarafimdet anser att andelsägarna
bör ges tillfälle all teckna aktier i fondbolag och föreslär en föreskrift
härom i lagen. Jag har förståelse för tanken att fondandelsägama skulle kunna
få möjligheter tiU närmare insyn i aktiefondsverksamheten om de vore
aktieägare i fondbolaget. En bestämraelse i aktiefondslagen ora rätt för
fondandelsägare tiU förhandsteckning eller liknande föreskrifter skulle
eraellertid bU svår att genomföra i praktiken. En fondandelsägare eller
blivande sådan har också självfallet sarama möjligheter som andra personer
att teckna fondbolagsaktier, som utbjuds lill allmänheten. Jag kan därför inte
ansluta mig tiU revisorsamfundets förslag.
Enligt
71 § aktiebolagslagen skall minst 10 % av aktiebolags årsvinst avsättas tUl
reservfond tUl dess fonden uppgår tUl 20 % av aktiekapitalet. Även härefter
skall enligt 72 § 1 mora. samma lag sådan årUg avsättning till reservfond
eller skuldregleringsfond göras, om bolagets skulder enligt balansräkningen
överstiger dess bundna kapital, dvs. aktiekapital, reservfond och
skuldregleringsfond, Kungl. Maj;t kan enligt 72 § 3 mom. medge undantag från
bestäraraelsema i 1 raora., ora synnerliga skäl föreligger raed hänsyn till
arten av bolagets verksarahet och övriga oraständigheter. Utredningen anser att
det för fondbolagens del är överflödigt att kräva större fondering än norraal
avsättning tUl reservfond med hänsyn till bl. a. det begränsade behovet av
rörelsekapital för fondbolag. Enligt utredningens förslag (5 § andra stycket)
skaU därför fondbolag vara befriat från i lag stadgad skyldighet att avsätta
vinstmedel med hänsyn tUI förhållandet mellan bolagets skulder och sumraan av
aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfond. Utredningens förslag på
denna punkt har vid reraissbehandlingen avstyrkts av Skånes handelskammare.
Handelskamraaren anser att fondbolagen bör underkastas samma regler för
fondering som andra aktiebolag. Ett fondbolag kan komma att ha ett betydande
ekonomiskt ansvar, särskUt om bolaget skulle få rätt att ta upp lån för
fondens räkning. Svenska revisorsamfundet, å andra sidan, sora i och för sig
tUlstyrker utredningens förslag, föreslår dessutom att fondbolag befrias från
aU avsättningsskyldighet beträffande reservfond.
För egen del anser jag att den i 71 §
aktiebolagslagen föreskrivna skyldigheten för aktiebolag att avsätta medel tUl
reservfond bör gäUa även i fråga om fondbolag. Med hänsyn tUl verksamhetens
särskilda art, bankinspektionens tUlsyn och de jämförelsevis höga krav på aktiekapital
som uppställs för fondbolag finner jag emellertid liksom utredningen att
fondbolagen inte bör vara underkastade aktiebolagslagens bestämmelser om
ytterligare fondering. Enligt fjärde stycket i
Prop. 1974:128 145
förevarande
paragraf skall fondbolag sålunda vara befriat från skyldighet att avsätta
vinstmedel enligt 72 § 1 mom. första stycket aktiebolagslagen.
I denna paragraf finns bestämmelser om antalet
styrelseledamöter i fondbolags styrelse och ora utseende av
fondandelsägarrcpresentanter i styrelsen.
Departeraentsförslagets 7 § molsvarar 6 § i
utredningens förslag. Enligt första stycket skall fondbolags styrelse bestå av
minst fem ledamöter. Bestämraelsen har i huvudsak behandlats under avsnitt
5.4.3. Med tillärapning av aktiebolagslagen gäller att styrelseledaraöter och
verkställande direktör skall vara myndiga och om inte dispens lämnats, här i
riket bosatta svenska medborgare. I 77 § tredje stycket aktiebolagslagen finns
bestämraelser om den tid för vilken styrelseledamot, som väljs på
bolagsstämraa, skall utses. Reglema härora är tillämpliga på fondbolagets
styrelseledamöter utora de ledaraöter som utses som representanter för
fondandelsägama. För dessa, som skaU utses enligt paragrafens andra stycke, har
inte angetts vilken tid uppdraget skaU avse. Det får ankomraa på fondbolaget
att bestämma tiden mot bakgmnd av vad som raed hänsyn tUl bl. a. verksamhetens
art och omfattning kan anses utgöra en läraplig tidsperiod. Bankinspektionen
bör bedöraa lämpligheten av föreslagen mandattid i samband med prövning av
fråga om tUlstånd att utöva aktiefondsverksamhet enligt 15 § och fastställande
av fondbestämmelser enligt 13 §.
Ändra stycket innehåller regler om utseende av
fondandelsägar-representanter. Reglerna har i huvudsak koraraenterats imder
avsnitt 5.4.4. I detta stycke föreskrivs att av styrelseledamöterna utser fondandelsägama
eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal
ledamöter. Vidare föreskrivs att ledamot som inte kan utses på angivet sätt
skall utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte.
Eftersora de särskUda representantema för fondandelsägama i första hand skall
utses av andelsägarna själva eller intressesammanslutningar för dem, kan vissa
problem uppkomraa vid bildande av fondbolag och under den första
verksamhetstiden. Av 15 § departeraentsförslaget följer att fondbolag inte får
sälja fondandelar eller ge ut fondandelsbevis förrän bolaget registrerats.
Några fondandelsägare finns aUtså inte under den tid ett fondbolag bildas.
Enligt 27 § aktiebolagslagen kan elt aktiebolag registreras först sedan
styrelse och revisorer utsetts. Fondandelsägarna kan alltså enligt nuvarande
regler inte få något inflytande över val av styrelseledamöter som sker vid
konstituerande stämma eller annan stämma som äger mm innan bolaget
registrerats. Sedan fondbolaget verkat en tid och ett tillräckligt stort an-
10 Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 146
tal
fondandelar sålts, bör val av fondandelsägarrcpresentanter komma till stånd. I
fondbestämmelserna skall anges hur ett sådant val avses ske. En möjlighet är
att val sker vid en i särskild ordning utlyst fond-andelsägarstäraraa. Denna,
sora lämpligen bör hållas i anslutning till fondbolagets årsstämma, bör av
praktiska skäl föregås av en föranmälan tUl fondbolaget. Bolaget kan härigenom
bilda sig en uppfattning om hur många som ämnar delta i stämman och deltagarnas
innehav av fondandelar. Föreskrifter om kallelse till fondandelsägarstämma
skall anges i fondbestämmelserna.
Om en fondandelsägarstämma hålls åtskUliga skäl
talar enligt min mening för att en sådan lösning bör prövas aktuaUseras en
rad mera detaljerade spörsmål. Följande synpimkter kan därvid anföras. För att
få tUlträde till andelsägarstämma och få rösta vid stämman bör fordras att
personen i fråga styrkt sitt innehav av fondandelar. Fondandelsägares rätt bör
kunna utövas genom ombud på samma sätt som enligt 120 § aktiebolagslagen. Vid
ordinarie fondandelsägarstämma bör förekomma, utom val av styrelseledamöter, en
redogörelse för bolagets verksamhet. Vid stämman kan andelsägarna få tUlfälle
att ställa frågor tiU fondbolagets styrelse och anföra synpunkter på verksamheten.
Beträffande röstningsreglerna på fondandelsägarstämma bör gäUa motsvarande
regler som för bolagsstämma enligt 119 § aktiebolagslagen. Olika röstvärde för
andelar bör inte förekomraa utan varje andel skaU berättiga tUl en röst.
Ytterligare bestäramelser om fondandelsägarstäraraa
ra. ra. kan raeddelas i fondbestäraraelserna, t. ex. bestäraraelser att
ordinarie stämm.a skall hållas viss månad varje år och regler om extra stämraa.
I den allmänna motiveringen har framhållits att
länsstyrelse i vissa faU kan komma att utse fondandelsägarrepresentanter. Detta
kan även vara en nödvändig lösning under fondbolagets första verksamhetstid.
Bankinspektionen bör tillse att de valda
ledaraöterna i sin verksamhet tiUvaratar fondandelsägamas geraensamma intresse.
För ledamot som utsetts att företräda
fondandelsägarna skall alltid utses suppleant. Andra stycket iimehåller en föreskrift
härom. I fråga om suppleanter för övriga styrelseledamöter gäller att ett
fondbolag i lUshet med andra aktiebolag inte i och för sig är skyldigt att utse
suppleanter. Om eraeUertid suppleanter utses, skall aktiefondslagens bestämmelser
om styrelseledamot äga motsvarande tUlämpning på suppleant. Föreskrift härom
fmns i tredje stycket.
8 §
I denna paragraf stadgas förbud för personer i
ledande ställnmg i ett fondbolag och vissa dem närstående fysiska och juridiska
personer att för egen räkning göra vissa väi-depapperstransaktioner.
Prop. 1974:128 147
Utredningen
Utredningen framhåller att det är av stor vikt att
en styrelseledaraot i ett fondbolag vid utövande av beslutanderätten i fråga om
den av bolaget förvallade värdepappersfonden inte har personliga intressen sora
står i slrid raot de intressen han har att ta tUl vara. I 9 § utredningsförslaget
har därför intagils förbud för styrelseledaraot i fondbolag att för egen
räkning från bolaget förvärva värdepapper, sora ingår i värdepappersfond sora
bolaget förvaltar, eller till bolaget sälja värdepapper som är avsedda att
ingå i sådan fond.
Remissyttrandena
Utredningens förslag tUlstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Några framför dock invändningar.
Stockholras handels-kammare ra. fl. påpekar att det av utredningen föreslagna
förbudet inle kan lUlärapas för börsaffärer, eftersora partema är okända för
varandra. Vid tUlärapning av reglerna för förenklad aktiehantering finns inte
heller någon raöjlighet att koppla saraman överlåtare och förvärvare av aktie,
eftersom överlåtarens aktiebrev makuleras och nytt aktie-brev utfärdas för
förvärvaren. Även då affärer sker över börs kan styrelseledamot utnyttja sina
raöjligheter att påverka bolagets köp och försäljningar och sin kunskap om
bolagets planer för alt tillgodose sina egna intressen tiU förfång för
fondandelsägarna.
Flera remissinstanser, bl. a. patent- och
registreringsverket och Föreningen Auktoriserade revisorer, påpekar att förbudet
bör gälla också för verkställande du-ektör som inte är styrelseledaraot.
Föreningen gör också erinran mot atl förbudet inte avses gälla transaktioner
med styrelseledamot närstående fysiska personer och av dem ägda juridiska
personer.
Departementschefen
Sådan verksamhet som omfattar handel med
värdepapper måste med nödvändighet bygga pä förtroende för de personer som
handhar verksamheten. Den pröviung av ett fondbolags lämplighet som ingår i
tillståndsprövningen syftar bl. a. tUl att så långt möjligt säkerställa att
verksamheten kommer att ledas på ett vederhäftigt sätt. Fondledningens
handhavande av förvaltningen komraer att följas med uppmärksamhet av
bankinspektionen. Härigenom vmnes en viss garanti för att personer i ett
fondbolags ledning inte för egen räkning med åsidosättande av fondandelsägamas
intressen företar tvivelaktiga värdepappersaffärer genora att utnyttja sm
särskUda inforraation om aktiefondsverksamheten. Lagen bör emellertid
därutöver innehålla ett uttryckligt förbud för ledningen i ett fondbolag att
företa vissa transaktioner där ledningens personliga ekonomiska intressen kan
spela in. I OECD-re-
Prop. 1974:128 148
kommendationen
(regel 23) uppstäUs ett principiellt förbud mot transaktioner av ifrågavarande
art. Bl. a. får inte styrelseledamöter eller andra befattningshavare hos
fondbolaget eller deras famUjeraedlemmar inlåta sig på värdepappersaffärer
eller lånetransaktioner för egen räkning med fonden, Samraa förbud gäller för
personer med väsentliga aktieägarintressen i fondbolaget och för andra personer
sora på grund av närstående är i beroendeställning. Förbuden i regel 23 är
emellertid inte ovUlkorliga. En transaktion får göras, om tUlsynsmyndigheten
finner att andelsägarnas intressen inle träds för när.
För egen del anser jag liksom utredningen och
flertalet remissinstanser att styrelseledaraot i fondbolag inte bör få sälja
värdepapper till eller köpa sådana papper från fond sora bolaget förvaltar.
Detta bör också gäUa verkstäUande och vice verkställande direktör i fondbolaget
särat revisor och revisorssuppleant. I jävskretsen bör också inräknas andra
personer raed ledande stäUning i bolaget, dvs, chef för bolagets bokföring eUer
medelsförvaltning samt innehavare av annan ledande befattrung, t, ex, personer
som är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen. Som en allmän
fömtsättning bör därvid gälla att vederbörande befattningshavare har en
chefsbefattnLag som inte bara tillfälligt utan generellt raedför kännedom om
betydelsefulla förhållanden i aktiefondsverksamheten. I praktiken torde det
inte bli svårt att avgöra, om befattningshavaren i fråga har en sådan ställning
att han har möjlighet att tUl fondandelsägarnas skada påverka värdepapperstransaktioner
som avser fonden.
I första stycket föreskrivs sålimda att
styrelseledaraot, verkstäUande eller vice verkstäUande direktör, revisor eller
revisorssuppple-ant, chef för fondbolagets bokföring eller medelsförvaltning
eller innehavare av annan ledande befattaing i fondbolag inte får förvärva
värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar eller sälja värdepapper tiU
sådan fond. När det gäUer person som är att betrakta som chef för bokföring
eller medelsförvaltning eller som innehavare av annan ledande befattnmg, kan
det i undantagsfall inte alltid stå Idart för vederbörande befattningshavare
att förbudet gäller för honom. Styrelsen eUer verkstäUande direktören skall
därför enligt andra stycket raeddela befattnmgshavaren i fråga att
befattningshavaren omfattas av förbudet i första stycket. Meddelandet skaU
självfallet ske utan dröjsraål. Det tUlhör bankinspektionens tiUsynsuppgifter
att se tUl att bestämmelserna följs.
För att hindra att förbudet mot obehöriga
.värdepapperstransaktioner kringgås bör det emellerlid, som anmärkts vid
remissbehandlingen, också gäUa för famUjemedleramar och företag som står
fondledningen nära. Enligt tredje stycket gäller sålunda sararaa förbud för
raake till någon sora tillhör personkretsen i första stycket och för omyndigt
barn som står under hans vårdnad. Förbudet kan också gälla vissa
Prop. 1974:128 149
juridiska
personer. Två fömtsättningar skall därvid vara uppfyllda, nämligen för det
första att någon av de personer som ingår i personkretsarna i första eUer
tredje stycket eller flera av dessa personer tUlsammans har sådan väsentiig
ekonomisk gemenskap med en juridisk person annan än fondbolaget som gmndas
på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt inttesse och för det andra att
befattaings-havare som avses i första stycket har väsentiigt inflytande på den
juridiska personens verksamhet.
Förstattedje styckena har i huvudsak utformats med
reglerna om skyldighet att anmäla innehav av aktier i lagen om registrering av
aktieinnehav som förebUd. Överträdelse av bestäraraelsema i första och tredje
styckena är straffbelagd i 50 §.
Som framgår av 50 § kan straff ådömas endast för
olaga värdepappersaffärer sora företas uppsåtiigen eUer av oaktsamhet. Någon
straffsanktion föreligger sålunda inte för affärer där parterna är okända för
varandra, t. ex. vid börsttansaktioner.
Om ett fondbolags aktier skulle inregistreras vid
börsen eller tas upp på fondhandlarUstan, är enligt lagen om registrering av
aktieinnehav styrelseledamot eller annan person i ledande slällning skyldig att
anmäla innehav av sådana aktier i fondbolaget sora ägs av honora själv, hans
make och bam samt juridisk person med vUken någon av dem har väsentiig
ekonoraisk gemenskap.
De styrelseledamöter som utsetts som representanter
för fondandelsägama bör vara helt obundna i förhållande tUl fondbolaget. De
bör därför inte få äga aktier i detta eUer vara anstäUda hos bolaget. Det är
inte heller lämpligt att de är anstäUda hos förvaringsbank för aktiefond som
fondbolaget förvaltar eller att de är ledamöter av styrelsen i banken eller i
annat fondbolag. Av 7 § fjärde stycket följer att sådan ledamot inte heller får
vara styrelsesuppleant i förvaringsbanken eller i annat fondbolag. Paragrafens
fjärde stycke innehåller förbud i dessa hänseenden. Överträdelse av förbudet är
belagd med straff enligt 50 §.
Aktiefond
9 §
I förevarande paragrafs första stycke, vilket
motsvarar 11 § första stycket i uttedningens förslag, anges vad en aktiefond
består av. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.5.
I paragrafens andra stycke föreskrivs att aktiefond
skaU ha beteckning, varigenom fonden tydUgt kan skUjas från andra fonder.
Föreskriften motsvarar 11 § andra stycket i utredningens förslag. Utrednmgen
har också föreslagit förbud för annan än fondbolag att i sin firma eller annars
vid angivande av sin verksamhet använda orden värdepappersfond, aktiefond ra.
fl. Uknande ord eUer samraansättaing
Prop. 1974:128 150
raed
sådana ord eUer annan därraed förväxlingsbar beteckning (3 § utredningsförslaget).
I detta sararaanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t tUl innevarande
riksdags vårsession lagt fram proposition med förslag tUl ny firmalag, m. ra.
(prop. 1974: 4). I förslaget finns allraänna registreringsföreskrifter sora
skall garantera att fuma har erforderlig särskiljningsförraäga och inte är
vilseledande. Lagförslaget upptar också bestäraraelser om s. k. sekundärt näringskännetecken,
dvs. annat kännetecken än firma som näringsidkare jämte firman använder för
sin verksarahet. Mot vUseledande användning av firraa eller sekundärt näringskännetecken
kan ingripande ske genom vitesförbud. Också andra i firraalagförslaget upptagna
sanktioner kan bli aktuella. Jag anser det i och för sig mindre lämpligt att
efter den nya firraalagens tillkorast ta in särskUda regler raot vUseledande
benämningar i ny speciallagstiftning, bl. a. eftersom firraaprövningen i sådant
fall skulle korapliceras för de myndigheter som registrerar firmor av olika
slag. Förslaget till aktiefondslag innehåller därför inte särskUda
föreskrifter om förbud raot användande av näringskännetecken. Under
förutsättning alt förslaget tiU ny firraalag antas av riksdagen, blir
bestäraraelsema i denna lag tUlärapliga.
Den i förevarande paragraf föreslagna föreskriften
att aktiefond skall ha beteckning, varigenom den tydligt kan skUjas från andra
aktiefonder, förestavas av delvis andra skäl än hänsyn till firmainnehavarens
eUer allmänhetens intresse. Enligt 17 § företräder fondbolaget fondandelsägarna
i frågor sora rör aktiefonden. Vid förvaltningen av fonden handlar bolaget i
eget namn men skall därvid också ange fondens beteckning. Att så sker kan
således vara en fömtsättning för att vissa rättsverkningar med avseende på
fonden skall inträda, t. ex. rösträtt för aktier i fonden. Det är självfallet
också av betydelse att, om ett fondbolag förvaltar flera fonder, medel,
avkastning och värdepapper tUlförs rätt fond och att risk för sammanblandning
inte heUer uppstår i andra sammanhang.
Som följer av 12 § skall fondens beteckning anges i
fondbestämraelsema. Något hinder möter i och för sig inte mot att någon del av
fondbolagets firma ingår i fondens beteckning. Skulle sora en remissinstans
anfört vid överlåtelse av fonden tUl annat fondbolag uppstå risk för att
allmänheten därefter blu: vUseledd på grund av namnlikhet mellan fonden och det
fömtvarande fondbolaget, får detta problem, i likhet med vad som i allmänhet
sker vid rörelseöverlåtelser, lösas i samband med överlåtelsen.
10
§
I denna paragraf anges att en aktiefond inte kan
uppträda som självständigt rättssubjekt, dvs. fonden har inte ställning av
juridisk person. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 5,4.5. Paragrafen har
ingen
Prop. 1974:128 151
motsvarighet
i utredningens förslag. Sora fraragår av 1 § tillhör fonden fondandelsägarna.
Fondbolaget är enligt 17 § första stycket företrädare för dera i frågor sora rör
fonden och kan inle frånlräda slällföreträdar-skapet i andra fall än sora
följer av 39 §.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att
egendoraen i en aktiefond är utmätningsfri (första stycket) och att
fondandelsägare inte kan göras personligen ansvarig för förpliktelser som avser
fonden (andra stycket).
En motsvarighet till paragrafens första stycke
finns i 13 § första stycket utredningens förslag, Bestäraraelsema i förevarande
paragraf har närraare behandlats i avsnitt 5.4.5.
12 §
Denna paragraf, som i huvudsak stämmer överens med
14 § första stycket utredningens förslag, innehåller regler ora
fondbestämraelser och har delvis berörts i avsnitt 5.4.6. Föreskrifter ora
fondbesläraraelser finns också i Europarådets rekommendation, art. 6, och i
OECD-rikt-linjema, bl. a. i reglerna 14.
Av första stycket framgår alt fondbesläraraelser
skall finnas för aktiefond och att fondbolaget skall upprätta sådana
bestäraraelser för den fond sora bolaget skall förvalta. Fondbesläraraelsema
kan sägas utgöra den avtalsraässiga gmnden för förhållandet mellan fondandelsägare
och fondbolag.
Enligt paragrafens andra stycke skall i
fondbestämmelserna lämnas upplysningar om fonden och föndverksamheten ra. ra. i
de under punktema 111 närraare angivna hänseendena.
I punkt 1 föreskrivs att aktiefonden, fondbolaget
och förvaringsbanken skall anges i fondbesläraraelsema. Uppgifter skall alltså
läranas ora fondens beteckning särat ora fondbolagets och förvaringsbankens
namn. Dämtöver kan det givetvis vara lämpligt alt i fondbestämmelserna lämna
också andra upplysningar för identifieringen, t. ex. postadress.
I bolagsordningen för fondbolag skall med
tUlämpning av bestämmelsema i 8 § aktiebolagslagen anges antalet
styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Vidare skall tiden för
styrelseledamots uppdrag anges och, om ledamöter och suppleanter inte skall
väljas på bolagsstämma, hur de skaU tUlsättas. Eftersom vissa styrelseledamöter
enUgt 7 § andra stycket aktiefondslagen skall utses av fondandelsägama eller
inttessesamraanslutning för dera eller i andra hand av länsstyrelsen, är det
väsentligt att den sora förvärvar andel i en aktiefond på ett enkelt sätt kan
få kännedora om hur andelsägarrepresentantema utses. Det kan även vara av
inttesse för andelsägare alt få vissa upplysningar om styrelsen. Punkt 2 i
förevarande lagmm innehåUer därför föreskriften
Prop. 1974:128 152
att
fondbestämmelserna skaU ange antalet eUer lägsta och högsta antalet ledamöter
och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för vUken tid de utses.
Självfallet mäste uppgifterna stämma överens med motsvarande uppgifter i
bolagsordningen för fondbolaget.
Enligt punkt 3 skall de allmänna riktlinjerna för
placering av fondmedlen anges. Härvid skall framgå, om utländska värdepapper
skall kunna förvärvas samt, ora så är fallet, i vilken omfattning placering i
sådana papper avses kunna ske.
Två reraissinstanser har berört nu nämnda
föreskrifier. I fråga om utiändska värdepapper anser TCO att den maximala
omfattningen av det utiändska beståndet bör anges genom ett procenttal.
Bankinspektionen förutsätter att inspektionen vid fastställandet av
fondbestämmelsema skall kräva att däri närmare anges riktiinjema för
placeringspolitiken.
Jag anser att de riktlinjer fondbolagen skall ange
för sin placeringspolitik inte får vara allmänt utformade. För den som avser
att placera pengar i en aktiefond torde fondens inriktning i flertalet fall
vara avgörande för investeringsbeslutet. Fondens placeringsinriktning måste
därför, som bankinspektionen funnit, klart fraragå av fondbestäraraelserna.
Det bör sålunda anges, om placeringarna skall ske med sikte främst på snabb
kapitaltUlväxt eUer hög avkastning, om fonden skall ha speciell inriktning, t.
ex. på viss bransch, osv. Det är också av vikt att det framgår av
fondbestämmelsema, om utländska värdepapper skall ingå i fonden, eftersom bl.
a. bedömningen av sådana papper kan kräva särskUd sakkunskap.
Omfattningen av innehavet av utländska papper kan,
som TCO antytt, anges genom en högsta eller lägsta procentsats i förhållande
till fondens värde eller också på annat tydligt sätt.
Som fraragår av avsnitt 5.4.10 i allraänna
raotiveringen och av kora-mentaren tUl 31 § har ett fondbolag frihet att välja
mellan att obligatoriskt ge ut fondandelsbevis och att föra register över
fondandelsinnehavet. Fondbolaget kan också av eget initiativ kombinera
systemet med fondandelsbevis raed förande av register och registersystemet med
utgivande av särskUda bevis. Av fondbestämmelsema bör framgå, hur fondbolaget
löst dessa frågor, liksom om bevis utfärdas på gmndval av register, t. ex,
enligt det av värdepapperscentralen tUlämpade systemet. EnUgt punkt 4 skall
framgå, om fondandelsbevis skall utfärdas eller ora register skall föras.
Rättssäkerheten kräver, att det klart framgår av fondbestämmelsema vad som
skall gäUa i nämnda hänseenden och vad fondandelsägaren har att iaktta för att
komma i åtnjutande av sin andelsrätt. Fondbestämmelsema skall vidare enligt punkt
5 ange, humvida utdelning tUl fondandelsägarna skall ske, och, om utdelning
skall ske, grunderna och sättet för denna. Det skall alltså framgå, om utdelning
och annan avkastning skall föras vidare till fondandelsägarna
Prop.
1974:128 153
eller
om fondering skaU ske. Vidare skall anges, ora realisationsvinster skaU delas
ul eller kvarstå i fonden. Fondbestäramelserna skaU vidare lämna upplysning ora
det sätt på vUket utdelningen skall betalas ut tUl fondandelsägarna, t. ex. om
utbetalning skaU ske enligt regler som svarar mot bestämraelserna i lagen om
förenklad aktiehanlering.
I
punkt 6 föreskrivs att gmndema för beräkning av fondandelsvärdet skall anges.
Föreskriftema har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Hur
fondandelsvärdet beräknas fraragår av 30 § andra stycket. Vid beräkningen av
fondens värde är det tUlåtet att inräkna fraratida skatteskulder i de övriga
skulder som kan belasta en fond, under förutsättning att sådana skatteskulder
skaU beaktas enligt fondbestämmelserna. Ora ett fondbolag vid beräkning av
fondandelsvärdet förbehållit sig alt göra avdrag för latenta skatter, skall
detta sålimda anges i fondbestäramelserna.
Enligt
punkt 7 skall i fondbestämmelserna anges de högsta tillägg tUl eller avdrag
från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eUer
inlösningspris för fondandel. Vid försäljning av andelar får bolaget sålunda
göra ett tUlägg tiU försäljningspriset till täckning av bolagets utgifter för
försäljningen. Som exempel på sådana kostnader kan nämnas kostaader för
registrering, utfärdande av bevis och kostnader för marknadsföringen. Även
courtage och andra sådana kostnader som kan uppkomma, då värdepapper som svarar
raot fondandelsvärdet inköps, får inräknas i försäljningstillägget i den mån
de inte skall tas ut ur fonden. På motsvarande sätt får vid inlösen av andelar
göras avdrag från fondandelsvärdet för kostaader för inlösningsförfarandet och
för kostaader vid försäljning av värdepapper som svarar mot fondandelens värde.
Av fondbestäraraelserna skaU klart framgå, ora courtagekostaadema skall tas ut
av nytiUkomraande och avgående fondandelsägare eller ur fonden.
En
remissinstans anser alt tilläggens och avdragens faktiska belopp skall anges i
fondbesläraraelsema. Jag vill eraellertid inte förorda en föreskrift av sådan
innebörd. Det är av praktiska skäl inte lämpligt att kräva att det aktuella
faktiska beloppet skaU stå i fondbestämmelsema. Bl. a. kan beloppet behöva
ändras med relativt korta mellanrum. Det bör vara tillräckligt att i
fondbestämmelsema anges att kostnadspåslaget bestäms sora viss kvotdel av
andelens pris eller att i bestämmelserna utsägs till vilka belopp som tilläggen
resp. avdragen högst får uppgå.
Enligt
punkt 8 skall i fondbestäramelserna anges gmndema för den ersättning
fondbolaget och förvaringsbanken har rätt att ta ut ur fonden för sin
befattning med denna, dvs. när det gäller fondbolaget för dess förvaltning av
fonden och när det gäller förvaringsbanken för dess omhänderhavande av fonden.
Som
påpekats både av utrednmgen och vid remissbehandlingen.
Prop. 1974:128 154
behöver
ersättningens faktiska belopp inte anges. Ersättningen kan vara ett
konkurrensmedel inte bara mellan fondbolag utan också mellan bankerna. Det bör
därför inte krävas att det i fondbestämraelsema närmare anges hur ersättningen
skall beräknas. Ersättningens storlek kan faststäUas schablonmässigt, t. ex. i
form av en högsta gräns, ställd i relation tUl fondens omslutning, eUer på
annat sätt.
Punkt 9 avser vUlkoren för försäljning och inlösen
av fondandelar. Utredningens förslag innehåller inte någon motsvarighet till
denna punkt, som emellertid svarar mot föreskrifter i Europarådets riktlinjer
(art. 6 punkt 3 f). I fråga om villkoren för försäljning av fondandelar skall
sålimda anges var andelarna säljs och på vilket sätt, t. ex. om de skall
utbjudas kontinuerligt eller endast finnas att tUlgå under vissa tidsperioder.
I det senare faUet skall tidsperiodema anges. Om det sora förutsättning för
förvärv av andelar krävs att köparen följer en viss inbetal-ningsplan, skall
fondbestäramelserna innehåUa uppgift härom. När det gäller inlösen av
fondandelar skall det fraragå var och hur detta kan ske. Det kan vidare vara
lärapligt alt fondbestämraelserna lämnar upplysning om fondbolagets
inlösningsplikl, eftersora fondandelsägarnas rätt tiU inlösen av fondandelar är
av gmndläggande betydelse i lagstiftningen.
I punkt 10 föreskrivs att räkenskapsår för
fondbolaget och fonden skall anges. Enligt punkt 11 skaU i bestämmelsema anges
när och var offentiiggörande skall ske av fondandelamas pris, av
kvartalsredogörelser för fonden och av årsberättelser för fondbolaget och
fonden.
Utöver de obligatoriska uppgifter som
fondbestämmelserna skall innehålla enligt punkterna 111 står det fondbolaget
fritt att till bestämmelserna foga uppgifter som bolaget vill låta koraraa tUl
fondandelsägamas kännedora. Sådana uppgifter kan t. ex. avse upplysningar om
fondbolaget eller angivande av hur fondbestämmelse får ändras enligt 13 § andra
stycket,
13
§
Denna paragraf innehåller föreskrifter om
faststäUelse av fond-bestämmelser och om ändring av sådana bestämmelser.
Paragrafen svarar mot 14 § andra stycket och 15 § i utredningens förslag och
har behandlats i avsnitt 5,4.6. Enligt första stycket skall bankinspektionen
pröva fråga om faststäUelse av fondbesläraraelser för fonden. Finner
inspektionen att beslämmelserna strider mot lag eller annan författning eller
att de är oskäliga för fondandelsägarna, skall fastsiällelse vägras.
Bankinspektionens faststäUelse av fondbestämmelser skall enligt 15 § föreligga,
innan inspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet beträffande
fonden, Fondbestämraelserna skall aUtså ha fastställts, innan fondandelar får
säljas. För att underlätta för köpare av fondandelar alt få del av
fondbestämraelserna föreskrivs i
Prop. 1974:128 155
37
§ andra stycket att de fondbesläramelser som gäller för aktiefonden skall vara
fogade vid årsberättelsen för fonden. På fondandelsbevis skall enligt 32 §
första stycket punkt 5 anges bl, a, var fondbestämraelser kan erhållas. Om
fondbolag för register enligt 31 §, skaU bolaget lämna motsvarande upplysning
på annat sätt (34 § första stycket).
Enligt
andra stycket skaU fondbolags beslut om ändring av fondbesläramelse
underställas bankinspektionen för godkännande. Förutsättningar för godkännande
är alt inspektionen finner att ändringen är befogad och att den föreslagna
bestämraelsen är skälig för fondandelsägama. Sistnämnda fömtsättning innebär
givetvis inte att inspektionen är förhindrad att godkänna ändringar sora också
tUlgodoser fondbolagets intresse, t. ex. höjning av förvaltningsersättningen
lill bolaget. En fondandelsägare sora inte viU godta ändringen bör ges
tillfälle att lösa in sin andel, innan ändringen börjar tUlärapas raot honora.
För sådant ändamål föreskrivs att fondbestämraelse inte får tiUämpas i sin nya
lydelse förrän efter en viss tid, som regel tre månader, efter bankinspektionens
godkännande. Inspektionen kan dock medge kortare frist. Fondbolaget skaU
offentliggöra ändringsbeslutet på sätt inspektionen be-stäraraer. Uppgifter ora
ändring av fondbestäraraelse bör tas in i kvartalsredogörelse och
årsberättelse. Därutöver kan bankinspektionen föreskriva att ändringsbeslutet
offentliggörs på annat sätt, t. ex. genora annons i tidning, eller genora att
fondandelsägama erhåller personligt meddelande med ledning av register. En
sädan föreskrift kan vara motiverad bl. a. ora ändringen avser någon viktig
del av fondbestäramelserna.
Fondbolags
verksamhet
1416
§§
Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om
tiUstånd att utöva aktiefondsverksarahet och därraed samraanhängande
verksarahet samt fömtsättningar för meddelande resp. återkallande av tillstånd.
Bestämraelsen i 14 § första stycket har delvis raolsvarighet i 1 § andra
stycket i utredningens förslag. Bestämmelsema i 15 och 16 §§ svarar i huvudsak
raot 2 § första resp. andra stycket utredningsförslaget (jfr också Europarådets
rekoraraendation art. 2 p. 1 och OECD-riktUnjema, reglema 2 och 21).
Paragrafema har i sina huvuddrag behandlats i avsnitt 5.4.7.
Bankinspektionen skall, innan tUlstånd meddelas att
utöva aktiefondsverksamhet, enUgt 15 § andra stycket pröva att vissa
fömtsättaingar är uppfyUda. Enligt punkt 1 skall sålunda det tillämnade
fondbolaget vara registrerat som aktiebolag enligt bestäraraelsema i
aktiebolagslagen. Det får fömtsättas att fondbolagets stiftare redan på ett
tidigt stadiura av bolagsbUdningen inhäratar bankinspektionens synpunkter på
den planerade verksaraheten. Innan stiftarna enligt 14 § aktiebolagslagen
ansöker
Prop. 1974:128 156
om
godkännande av stiflelsehandlingarna hos registreringsmyndigheten, bör sålunda
inspektionen beredas tUlfälle att yttra sig över dessa. Vidare skaU enligt
punkt 2 fondbestämraelserna vara fastställda för den eller de fonder, som
verksamheten avser. Hinder föreligger principieUt inte mot att faststäUelse
sker i omedelbart samband med tUlståndsgivningen. Slutligen är enligt punkt 3
en förutsättning för meddelande av tUlstånd att bolaget är lämpligt att utöva
verksamheten. Denna punkt har närmare behandlats i den aUmänna motiveringen.
Riksbanksfullmäktige berör i sitt yttrande frågan,
humvida tiUstånd för fondbolag att utöva aktiefondsverksarahet bör
tidsbegränsas. Enligt rain raening är de föreskrifter till andelsägarnas skydd
sora föreslås i aktiefondslagen bl. a. bankinspektionens förhandsprövning av
fondbolaget, faststäUandet av fondbestämraelser, inspektionens kontinuerUga
tillsyn särat raöjligheten att återkaUa tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet
tillräckliga från säkerhetssynpunkt. En tidsbegränsning av tUlstånd kan
dessutom verka hämmande på utvecklingen av verksaraheten. Jag vUl således inte
förorda att en sådan möjUghet till tidsbegränsning införs i lagen.
17
§
Paragrafen, som delvis motsvarar 8 § i uttedningens
förslag, handlar om fondbolagets skyldigheter gentemot andelsägama och bolagets
befogenheter vid förvaltningen av aktiefond. Bestämmelser av liknande innehåll
finns i Europarådets riktlinjer art. 7 punktema 1 och 2. Paragrafen har i
huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.
I andra punkten i tredje stycket finns föreskrifter
om rösträtt för aktier i fonden. En ingående redogörelse för denna fråga har
lämnats i den allmänna motiveringen. Beslämmelsen innebär att fondandelsägarrepresentanterna
beslutar om rösträtten raed bindande verkan för bolaget. De kan antingen själva
föreslå att rösträtt skall utövas eller atl rösträtten skall utövas på visst
sätt, t. ex. så att vissa av fondandelsägarnas geraensararaa bästa förestavade
syften uppnås. Fondandelsägarrepresentanterna kan också med bindande verkan
för bolaget avvisa elt av styrelsens majoritet framlagt förslag ora att
rösträtt skall utövas eller hur denna skall utövas. Föreligger majoritet bland
dessa representanter om hur en fråga som gäller rösträtten skaU lösas, gäUer
majoritetens mening. Föreligger lika många röster för som emot, förfaller
frågan, dvs. rösträtten kan inte utövas. Enligt tredje stycket tredje punkten
skall beslut om utövande av rösträtt fattas på styrelsesamraanträde.
I fråga om själva utövandet av rösträtten har
utredningen föreslagit att bolaget inte annat än för särskUt fall får överlåta
rösträtten tUl annan. Om rösttätten överlåts, skall bolaget utfärda noggranna
anvisningar för dess utövande (8 § andra stycket uttedningsförslaget). Utredningen
framhåller att bolaget däreraot inte bör få utfärda genereUa
Prop.
1974:128 157
och
för flera tUlfällen gäUande fuUraakter för annan att utöva rösträtten.
Förslaget i denna del har godtagits av de flesta reraissinstanser-na.
Aktiebolagsutredningen har frarahåUit att överlåtelse av rösträtt enligt svensk
rätt inte torde kunna ske på annat sätt än genora bemyndigande enUgt fidlmakt.
För egen del vUl jag erinra om att fullmäktig för aktieägare på bolagsstämma
enligt 120 § aktiebolagslagen skall styrka sin behörighet genom skriftlig,
dagtecknad fullraakt, ora inte muntlig fullmakt ges på stämraan. Enligt
lagrummet gäUer inte fullmakt för stämma som börjar senare än fem år efter
fullmaktens utfärdande. Något hinder enligt nämnda lagrum att rösta med stöd av
generellt meddelad fullmakt för den som styrkt sin behörighet torde inte föreligga.
För att röstning genom fullmakt skall utövas på sätt som kan antagas stå i
överensstäraraelse raed fondandelsägamas geraensararaa inttesse, bör
fondbolagets styrelse om rösträtt enligt fondandelsägar-representantemas
bestämmande skaU utövas och bolaget inte självt skall utöva rösttätten för
varje särskUt faU besluta att uppdra åt annan alt föra talan som fuUmäktig på bolagsstämman
i fråga. På sätt utredningen angett bör vid sådant uppdrag noggranna
anvisningar om hur röstamgen skaU ske meddelas av fuUmaktsgivama. Jag förordar
sålunda att som en fjärde punkt i tredje stycket upptas en bestämmelse av i
huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit.
18
§
Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar tUl
att förhindra att fondtiUgångama komraer i fondbolagets faktiska besittning.
Som framhåUits i avsnitt 5.4.8 får ett fondbolag i princip inte omhänderha
egendom som hör till fonden. Medel som inflyter till bolaget vid försäljning
av fondandelar får dock tas emot av bolaget men skall utan dröjsmål
vidarebefordras tUl förvaringsbanken. Detta gäller också i fråga om
kostnadstillägg som tUlkommer fondbolaget. Det åligger förvaringsbanken att
tiUföra fonden resp. fondbolaget de influtna medlen. Bettäffande placeringen av
medel på bankräkning bör en allmän riktlinje för bolaget vara att medlen görs
räntebärande och placeras på så förmånUga viUkor som möjligt. När det gäller
räntebärande konton med olika uppsägningstider bör hänsyn tas tiU det behov av
lUivida medel som bedöms föreligga för att möta eventaella krav på omedelbar
utbetalning. Paragrafen har ingen motsvarighet i utredningens förslag.
19-22
§§
Dessa paragrafer iimehåUer placeringsregler i fråga
om egendom som ingår i aktiefond.
Bestämmelsema i 19 § svarar i huvudsak mot 17 och
18 §§ i utredningens förslag. Huvuddragen av paragrafen har behandlats i
avsnitt 5,4,8. I första stycket upptas den allmänna regeln att medel
Prop. 1974:128 158
som
tiUförs aktiefond skaU, så snart det anses lämpligt, placeras i värdepapper, i
den män behov av likvida medel inte föreligger. Ett visst behov av
likvidiletsreserver torde alltid finnas, t. ex, för att utnyttja beräknade
emissionserbjudanden eUer för att möta erfarenhetsmässigt uppkommande behov av
raedel för inlösen av fondandelar.
Andra stycket innehåUer bestäraraelser om de slag
av värdepapper som fondbolag får förvärva till aktiefond.
I punkt 1 anges huvudregeln för placering i svenska
värdepapper. Bestämmelsen svarar mot 18 § punktema 1 och 2 i uttedningens förslag.
TiUåtaa placeringsobjekt är svenska värdepapper som noteras vid Stockholms
fondbörs eller på lista som utges av samraanslutning av svenska
fondkommissionärer.
Några remissinstanser anser att också vissa
onoterade svenska värdepapper bör få förvärvas. Stockholras handelskaramare ra,
fl, frarahåUer att vissa sådana papper kan vara förstklassiga placeringsobjekt.
För mindre och medelstora företags finansiering kan det sålunda vara av
betydelse, om placeringsmöjUgheterna omfattar också onoterade värdepapper.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
köpmannaförbund, Skandifond och Sparinvest, I några yttranden föreslås att
onoterade papper skaU få förvärvas upp tiU viss procent av fondens värde eller
att det utan begränsningar i lagen endast skall anges i fondbestämraelsema i
vUken utsttäckning sådana papper får förvärvas.
För egen del har jag samma uppfattning som
utredningen och förordar därför att i princip endast noterade värdepapper
skall tillåtas som placeringar. Som framgår av punkt 3 i detta stycke har ett
fondbolag härutöver möjlighet att utnyttja vissa s, k, introduktionserbjudanden.
Enligt punkt 2 får fondmedel placeras i utiändska
värdepapper, om det är tUlåtet enligt fondbestämraelsema och ora värdepapperen
är föremål för notering och handel vid fondbörs eUer eljest under betryggande
förhållanden. Bestäraraelsema svarar delvis mot 18 § 3 i utredningens förslag.
Utredningen har föreslagit uttrycket större
fondbörs. Svenska bankföreningen tolkar förslaget så att ett värdepapper får
förvärvas tUl en aktiefond, om det är föreraål för regelbunden omsättning på
börsplatsen och blir noterat i någon vederhäftig specialpublikation. Stockholms
handelskaramare ra. fl. anraärker att uttrycket inte ger utrymme för förvärv
av sådana värdepapper som köps och säljs "över disk" (över the
counter) i Amerikas förenta stater.
Den försäljning som i Förenta statema sker
"över disk" och som bl. a. omfattar bank- och
försäkringsbolagsaktier står under uppsikt av den federala
tiUsynsmyndigheten. Jag ser ingen anledning att utesluta sådana
placeringsmöjligheter. Den av utredningen uppställda
Prop. 1974:128 159
kvalifikationen,
att den fondbörs vid vilken värdepapper är föremål för handel och notering
skall vara större, har såsom alltför obestämd inte tagits med i
departementsförslaget. Det ingår i bankinspektionens tiUsynsbefogenheter att se
tUl alt aUmänna säkerhetskrav inte eftersatts vid placeringama. I praktiken
torde det endast bli fråga ora köp av värdepapper i länder med utvecklad
värdepappersmarknad och i vilka fondbörserna står under tUlsyn av det allmänna
eller under annan betryggande konttoU.
Punkt 3 innehåUer ett imdantag från kraven i
punktema 1 och 2 att placering skall ske i värdepapper sora noteras och är
föreraål för handel vid fondbörs etc. Om det finns sannolUia skäl att anta att
aktier, obUgationer och andra värdepapper, sora utbjuds tUl försäljning, inora
ett år komraer att inregistreras vid fondbörs eller noteras pä den svenska
fondhandlarlistan, fär de förvärvas. Enligt tredje stycket i paragrafen skall
sädana värdepapper avyttras, ora de inte blivit inregistrerade eller noterade
inora den föreskrivna ettårstiden. Som fraragår av det följande skiljer sig
bestäraraelsema i förevarande punkt från uttedningens förslag så till vida att
en längre tidsfrist för avyttring av onoterade papper föresläs.
Bankinspektionen anför att uttrycket
"sannolika skäl" kan medföra tolkningssvårigheter när det gäller
förvärv av utiändska värdepapper. Bl. a. med tanke på svårigheten att bedöma
nyintroduktion er vid oUka intemationeUa former av börsUknande handel och
risker för olämpliga placeringar avstyrker inspektionen att onoterade utiändska
värdepapper får förvärvas i avvaktan på introduktion vid fondbörs.
För egen del vill jag framhåUa följande.
Värdepapper som inregistte-rats vid Stockholms fondbörs underkastas en
förhandsprövning av börsstyrelsen. Enligt börsordningen (1969: 546) för
Stockholms fondbörs skall ansökan ora inregisttering av aktier vara åtföljd av
bl. a, uppgift ora aktiemas ungefärliga marknadsvärde och spridning bland allraänheten,
ungefärUga antalet aktieägare samt bolagets årsredovisningar och
revisionsberättelser för de fem senaste räkenskapsåren. För obligationer och
andra skuldförbindelser gäUer i stort sett motsvarande fordringar. Vidare
gäller enUgt börsordningen vissa krav på aktiekapitalets eller
obligationslänets storlek. På grund av de fastställda reglema för
börsstyrelsens prövning kan fondbolaget med hög grad av sannolikhet bedöma, om
inregistrering kommer att ske.
Också de värdepapper som redovisas på fondhandlareföreningens
Usta är föremål för en bedömning, mnan de tas upp på Ustan.
Fond-handlareföreningen prövar sålunda ansökningar om upptagande på listan och
avgör när ett papper skaU avföras därifrån. Fömtsättning för notering är att
det finns en marknad för papperet och att detta är föremål för omsättning.
Liksom utredningen anser jag därför att värdepapper, som väntas bli noterade på
fondhandlarUstan, i nu berörda hänseenden
Prop. 1974:128 160
kan
jämställas med papper som beräknas bli börsintroducerade och därför bör få
förvärvas under samma fömtsättningar. Någon anledning att härvid göra skUlnad
mellan svenska och utländska värdepapper synes inte föreligga. Med hänsyn tiU
det anförda anser jag sålunda att uttedningens förslag när det gäller
sannolikhetsbedömningen bör godtas i fråga om de aktier som inregistteras eUer
noteras i Sverige. När det gäUer värdepapper som avses bli noterade i utlandet
kan det ibland, som bankinspektionen påtalat, vara svårt att bedöma
lämpligheten av placeringarna. Detta torde emellertid inte vara fallet vid
utbud av värdepapper enligt offentliga prospekt som anger att ansökan om
registrering på utiändsk fondbörs skall göras, om det kan fömtsättas att en
förhandskontakt ägt mm mellan det emiiterande institutet och börsen i fråga.
Inspektionen torde ha raöjlighet alt kontrollera sädana uppgifter. Jag anser
därför att förvärv av papper, som avses bli inregistrerade på utiändsk
fondbörs, också bör vara tUlåtaa enligt lagen.
Uttedningen har föreslagit att den tUlåtaa tiden
för innehav av inttoduktionspapper inte skall få överstiga sex månader. Denna
tidsfrist har av några remissinstanser, bl. a. bankinspektionen och
kommers-kollegium, uppfattats som alltför snäv. Stockholms handelskamraare ra.
fl. anser att någon tidsgräns inte bör anges i lagen. Underhandsförsäljning
tUl en aktiefond kan enligt instansema vara en läraplig väg för att ge ett
företags aktier den spridning som krävs för börs-introduktion. Fonden kan i sin
tur medverka tiU ytterligare spridning genom försäljningar. Medverkan i sådana
ttansaktioner kan vara i fondandelsägamas intresse även om en avsedd
börsintroduktion ligger ett är eUer längre fram i tiden.
Som framgår av den allmänna motiveringen är jag av
den uppfattningen att endast värdepapper som har hög likviditet och vars värde
lätt kan faststäUas bör fä ingå i en aktiefond. Placeringar bör därför inte
tiUåtas i andra inttoduktionspapper än sådana som inora en relativt nära
fraratid kommer att uppfyUa förutsättningama för inregistrering eller
notering. En längre tidsfrist för innehavet än utredningen föreslagit är
emellertid enligt mm raening befogad, bl. a. därför att en aUtför kort tid i
vissa lägen skiUle kunna möjUggöra spekulationer raot fonden och därigenom bli
tUl skada för fondandelsägarna. I 19 § tredje stycket departementsförslaget
föreskrivs därför delvis efter mönster av 55 § banklagen att värdepapper
som inte inregistrerats eller noterats, dvs. uppförts på fondhandlarlistan,
inom ett år från förvärvet, skall avytttas så snart det lämpligen kan ske.
Punkt 4 motsvarar delvis 18 § tredje stycket i
uttedningens förslag och syftar tiU att möjUggöra förvärv av emissionsbevis
(exempelvis teckningsrättsbevis vid nyemission och optionsbevis vid skuldebrev
förenade med nyteckningsrätt), som medför rätt att teckna eUer erhåUa
värdepapper vilka utgör tiUåtaa placeringar enligt bestämmelsen i punktema
13.
Prop. 1974:128 161
Enligt punkt 5 får fondraedel placeras i
skattkararaarväxlar. Några remissinstanser har föreslagit att placeringar skall
få göras också i andra värdepapper, t. ex. i skuldebrev utfärdade av bank,
försäkringsbolag, kredilaktiebolag, ra. m. Avsikten med bestämraelsen i punkt
5 är alt möjliggöra kortvariga placeringar av likvida medel. I likhet med utredningen
och flertalet remissinstanser anser jag att detta syfte tiUgodoses genom
möjlighet till placering i skattkararaarväxlar.
Paragrafens
tredje stycke har berörts imder punkt 3.
Fjärde stycket innehåller förbud för fondbolaget
att placera fondmedel i bolagets egna aktier eUer i andelar i aktiefonden.
Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Fondbolagsaktier
torde i vart fall tiUs vidare inte komma i fråga för notering enligt andra
stycket punkt 1 och är därför som onoterade värdepapper förbjudna
placeringsobjekt. Att som tUlgång i fonden redovisa andelar i denna skulle
strida mot god redovisningssed och dessutom innebära ett olämpligt förfarande i
andra hänseenden. Med hänsyn till fondandelsägamas intresse av uttryckligt
skydd mot obehöriga eller olämpliga förfoganden har bestäraraelsen dock ansetts
böra ingå i departementsförslaget. Ett jämförligt förbud finns i 69 §
aktiebolagslagen, enligt vilken aktiebolag i princip inte får förvärva egen
aktie.
Utredningen anser (se närmare avsnitt 3.3.9) att
förvärv tUl en aktiefond av fondandelar i andra aktiefonder bör vara tUlåtaa
enligt de aUmänna reglerna för värdepappersförvärv. Sådana placeringar får dock
inte ske enligt Europarådets rekoraraendation art. 10 punkt 3. Enligt
OECD-rekoraraendationen får upp tiU 15 % av fondtiUgångama placeras i
fondandelar i andra fonder, som tUlämpar samma begränsningsregel (regel 10).
Sveriges advokatsamfund avstyrker en rätt till förvärv av andelar i andra
fonder.
För egen del anser jag att ett förbud eller andra
begränsningar för placering av fondraedel i andra aktiefonder skuUe få ringa
praktisk betydelse och därför inte bör införas i lagen. Som utredningen framhållit
kan dessutom sådana förvärv i vissa fall framstå som befogade, t. ex. när det
gäller att utnyttja sakkunskap i ledningen för en branschfond eller vid
investeringar i länder raed liten aktieraarknad. I andra fall däremot skulle
förvärv av fondandelar kunna tänkas strida mot fondandelsägamas intresse, t.
ex. om förvärv sker i större omfattning och förvaltningskostnadema därigenom
blir onormalt höga. Under sistnämnda förhållanden bör bankinspektionen kunna
ingripa inom ramen för sin allmänna tillsynsbefogenhet.
20
§
Föreskriftema i denna paragraf, som har en förebild
i art. 10 punkt 4 i Europarådets rekommendation, innebär i praktiken att köp
och försäljningar av värdepapper till eller frän fonden normalt inte får
11 Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 162
ske
tiU oförmånligare pris än gäUande marknadsvärde. Avsteg från regeln får dock
göras, om särsldlda skäl föreligger. Föreskrifterna har inte någon motsvarighet
i utredningens förslag.
Marknadsvärdet bmkar anges som det pris vilket ett
värdepapper betingar när prisbUdningen regleras av tillgäng och efterfrågan. Om
värdepapper köps eller säljs över börs, blir priset den betalkurs eller någon
av de betalkurser som noterats på börsdagen. Värdepapperstransaktionerna kan
emellertid också göras utanför börsen. Gäller det ett papper, för vUket
betalkurs inte noterats vid tillfället i fråga, får självfallet en bedömning av
marknadsvärdet ske med lednmg av senaste köp- och säljkurs. Om det är påkallat
av särskUda skäl, bör avsteg från marknadsvärdet kunna göras. Ett fondbolag
önskar t. ex. alt tUl fonden förvärva en slörre post av aktier i ett visst
bolag och vill därvid inte riskera att börskursen stiger på grund av denna
efterfrågan. Förvärvet kan vara till andelsägarnas förmån, även om priset
ligger något högre än börskursen. Eftersom fondbolaget har att vid
förvaltningen uteslutande la till vara fondandelsägamas intressen, bör bolaget
i sådana fall kunna göra avslut som avviker från senaste börskurs eller
uppskattningsvärde. När det gäller introduktionspapper, dvs. värdepapper som
avses i 19 § 3, kan ett fastställande av marknadsvärdet ställa ännu större krav
på särskild sakkunskap. Även i dessa fall bör fondbolaget kunna diskretionärt
pröva, ora priset är skäligt.
21
§
Denna paragraf innehåller vissa placeringsregler
med sikte på riskfördelning av fondegendomen. Bestämmelsema i paragrafens två
första stycken har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.
I första stycket fastslås bolagets allmänna skyldighet
att se till att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning
lämplig sammansättning av värdepapper. Fondegendomen skall alltså placeras
enligt riskspridningsprincipen. Denna bestämraelse har inte någon uttrycklig
motsvarighet i utredningens förslag.
I andra stycket, sora i allt väsentligt svarar raot
19 § första stycket utredningsförslaget, anges sora huvudregel att värdepapper
med samme utfärdare inte får mot vederlag förvärvas tiU aktiefond i sådan
omfattning att värdet av sådana papper genom förvärvet kommer att överstiga tio
procent av fondens värde. Bankinspektionen får raedge att procenttalet
överskrids, om särskUda skäl föreUgger. Självfallet skall inspektionen härvid
beakta att intresset av riskfördelning fortfarande blir tUlgodosett. Någon övre
gräns för bankinspektionens dispensrätt anges inte till skillnad från
utredningens förslag. Vid tUlärapning av bestäramel-serna i detta stycke är
förhållandena vid tidpunkten för förvärvet avgörande. Om ett visst
aktieinnehav sålunda skulle koraraa att överskrida den tiUåtna procentsatsen
genora kursstegring, är fondbolaget inte på
Prop. 1974:128 163
gmnd
härav skyldigt att sälja aktier för att återställa relationerna. Uppkoraraer
fråga ora ytterligare förvärv av aktier av samraa slag, skall eraellertid
tioprocentsgränsen eller den högre gräns, sora bankinspektionen kan ha
fastställt, beaktas.
I tredje stycket behandlas ett speciellt undantag
från begränsningsreglerna i andra stycket. Tioprocentsgränsen eller den högre
gräns sora bankinspektionen kan ha raedgett får sålunda överskridas vid förvärv
i saraband med eraissioner i bolag, vars aktier ingår i fonden. Sådana
emissioner kan avse aktier eUer konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till nyteckning. I fråga om aktier avses härvidlag
endast nyemissioner. Eftersom förbudet i andra stycket endast gäller förvärv
mot vederlag, får aktier genom fondemission på grundval av tidigare
aktieinnehav alltid mottagas. Aktier och skuldebrev sora förvärvats raot
vederlag skall emellertid enligt tredje stycket avyttras så snart det
lärapligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, ora värdepapperen inte
vid något tUlfälle under ettårsperioden kunnat in-ryraraas inora
tioprocentsgränsen eUer den av bankinspektionen eventueUt medgivna högre
gränsen. Bestämmelsema svarar med vissa avvikelser mot 19 § andra stycket i
utredningens förslag. Detta förslag avser endast nyemission av aktier. Vidare
skall den föreskrivna relationen mellan aktieinnehav och fondvärde enUgt
utredningsförslaget återställas redan efter sex månader. Flera remissinstanser
förordar en längre tidsfrist eller föreslår att ingen tid över huvud taget
anges i lagen. Med beaktande bl. a. av att värdepapperen kan utsättas för
kurstryck nedåt under tiden närmast efter det att nyteckning skett har
tidsfristen, sora fraragått av det anförda, i departeraentsförslaget utsträckts
till ett år. Bankinspektionen kan härutöver enUgt departementsförslaget medge
ytterligare uppskov med avyttringen, om det finns särskUda skäl för det. Sådana
skäl kan vara att man på goda gmnder kan räkna med att få ut ett fördelaktigare
pris eller att sälja papperen utan förluster om tiden förlängs.
Utredningsförslaget innehåUer i 19 § ttedje stycket
en erinran ora att fondbolag bör ägna särskUd uppmärksamhet åt att intresset av
riskfördelning inte åsidosätts genom förvärv av värdepapper sora utfärdats av
företag vilka är förbundna med varandra i väsentiig ekonoraisk
inttessegemenskap. Bolaget har eraellertid enligt 21 § första stycket
departementsförslaget en allmän skyldighet att beakta intresset av
riskfördelning. Bolagets åUggande i detta hänseende övervakas även av
bankinspektionen. Jag anser det därför inte nödvändigt att i lagen införa den
av utredningen föreslagna bestämmelsen.
22
§
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 20 § i
uttedningens förslag och har också motsvarigheter i Europarådets och OECD:s
riktiinjer (art. 11 punkt 1 resp. regel 9).
Prop. 1974:128 164
Enligt paragrafen, som har behandlats i avsnitt
5.4.8, får inte mer än fem procent av röstvärdet för aktiema i ett och samma
aktiebolag sammanlagt ingå i de aktiefonder som ett fondbolag förvaltar. Enligt
119 § första stycket aktiebolagslagen gäller som huvudregel att varje aktie,
för vUken rösttätt får utövas, berättigar tUl en röst. Avvikande bestämraelser
får dock tagas in i bolagsordningen. Olika röstvärde för aktier i bolaget får
emellertid inte bestämraas så, att röstvärdet för någon aktie överstiger tio
gånger röstvärdet för annan aktie (119 § andra stycket aktiebolagslagen).
TUlämpning av dessa bestämraelser kan sålunda få tUl följd att större del än
fem procent av aktiekapitalet i ett bolag ingår i en aktiefond, t. ex. om det
är fråga om preferensaktier med ett röstvärde av 1/10.
23
§
Paragrafen svarar raot 16 § i utredningens förslag
och innehåller bestäraraelser som begränsar fondbolags rätt att besluta om
utbetalning av medel som ingår i aktiefond. Föreskrifterna kan ses sora en
komplettering tUl övriga regler som syftar till att åstadkomma skydd för
fondegendomen. De utbetalningar som fondbolaget får besluta om avser endast
ändamål som kan anses ingå som led i bolagets förvaltning av fonden, nämligen förvärv
av värdepapper tUl fonden, utdelning till andelsägama, inlösen av fondandelar,
utbetalning av ersättnmg tUl fondbolaget dels för kostaader för försäljning och
inlösen av fondandelar, dels för bolagets förvaltning av fonden, särat slutUgen
betalning av skatter eller avgifter sora belastar fondegendomen eUer fuUgörande
av andra förpliktelser som avser fonden. Förpliktelser av sistnäranda slag kan
uppkomma t. ex. vid teckning av aktier.
Förvaringsbanken skall enligt 29 § första stycket
kontrollera, att fondbolagets beslut om utbetalnmg av medel avser ändamål som
anges i 23 §. Förvaltningskostnad, som utgörs av ersättning tUl förvaringsbank,
kan banken tUlgodogöra sig enligt 29 § ttedje stycket.
24
§
Denna paragraf innehåller bestänunelser om
upptagande av lån i aktiefondsverksamheten och om pantsättning av fondegendom.
Första stycket innehåUer ett allmänt förbud mot lån eller pantsättning. I
andra stycket finns bestämmelser om undantag i vissa fall från huvudregeln.
Paragrafen har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.
Paragrafen har viss motsvarighet i 12 § andra
stycket utredningens förslag, enligt vUket fondegendom inte får överlåtas som
säkerhet eller pantsättas. Det av utredningen föreslagna förbudet mot att överlåta
fondegendom sora säkerhet har inte upptagits i departeraentsförslaget. En
säkerhetsöverlåtelse torde vara att betrakta som ett kringgående
Prop. 1974:128 165
av
pantsätlningsförbudet och det har därför inte anselts erforderligt att i
lagtexten särskUt ange att säkerhetsöverlåtelser inte är tillåtna.
Enligt 12 § andra stycket i utredningens förslag är
avtal, som träffas i strid mot förbudet att pantsätta egendora i fonden,
ogUtigt. Sora framgår av avsnitt 3.3.7 avses med nämnda bestämraelse att
förhindra att en presurativ panthavare skall kunna kräva att få ut den egendom
som pantförskrivningen gäller. Sveriges advokatsamfund avstyrker att en
bestämraelse om sådant avtals ogUtighet mot envar införs i lagen.
Advokatsamfundet anser det inte vara riktigt att ogiltighetspåföljden skall gå
ut över en godlroende tredje man.
För egen del instämmer jag i vad advokatsamfundet
anfört och föreslår därför till skUlnad från utredningen inte någon
ogiltighets-klausul. Om fondbolag bryter mot förbudet i 24 § första stycket att
ta upp lån eller pantsätta fondegendora och fondandelsägarna därigenora
tillfogas skada, blir bestäraraelsema i 49 § ora skadestånd tUl-lärapliga. I
övrigt gäller allmänna skadeståndsregler. Verkan av god tro vid avtal mellan fondbolag
och annan blir i detta fall liksora vid rättshandlingar i allmänhet mellan
fondbolag och tredje man att bedöma enligt aUmänna regler. I anslutning till
dessa spörsmål, som berörls av aktiebolagsutredningen, vill jag frarahålla
följande. Fondbolaget företräder enligt 17 § fondandelsägarna i frågor sora
rör fonden. Bolaget handlar vid förvaltningen i eget naran och skall därvid
ange fondens beteckning. Om fondbolaget skulle handla i strid mot
aktiefondslagen och t. ex. tUl en aktiefond köpa värdepapper som inte får
förvärvas eller större aktiepost än som är tillåtet enligt
begränsningsreglerna i lagen, torde, som akliebolagsutredningen påpekat,
förvärvets giltighet i vissa fall kunna bli beroende av säljarens goda eller
onda tro. Säljaren torde inte kunna åberopa okunnighet om bestämmelserna i
fråga om de slag av värdepapper som får förvärvas tiU en aktiefond eller om
be-gränsningsreglema i fråga om röstvärdet i 22 §. Avtal i strid mot dessa
paragrafer torde därför bli ogiltigt. Gäller avtalet däremot t. ex. en
aktiepost som inte överstiger tio procent av fondvärdet kan god tto föreligga
på säljarens sida. Frågan om ond eller god tro och verkan därav får bedömas
enligt allmånna avtalsrättsliga regler.
25
§
Enligt denna paragraf, som motsvarar 10 § i
utredningens förslag, har fondbolag rätt att tUlgodogöra sig ersättning ur
fonden för sin för-valtaing av aktiefond. En förutsättaing härför är dock att
gmndema för ersättaingen är angivna i fondbestämmelsema (12 § 8).
Prop. 1974:128 166
Förvaringsbank
26 §
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 21 § i
utredningens förslag. Bestämmelser om förvaringsbank finns i art. 13 och 14 i
Europarådets riktlinjer. En allmän föreskrift om förvaring av aktiefonds tillgångar
ges i regel 18 i OECD:s rekommendation.
I första stycket föreskrivs att för aktiefond skall
finnas en förvaringsbank, som utses av fondbolaget. En bestämning av begreppet
förvaringsbank lämnas i 1 §, där bankens huvudsakliga arbetsuppgifter beskrivs.
Banken skall anges i de fondbestämmelser sora enligt 12 § upprättas av
fondbolaget. Bolagets val av förvaringsbank underställs bankinspektionen i
saraband med att fondbestäraraelserna prövas och fastställs av inspektionen
enligt 13 §,
Utredningen har föreslagit att förvaringsbank skall
ha nolariatavdelning. Någon tvekan ora innebörden av uttrycket nolariatavdelning
torde i allraänhet inte föreligga. Det kan eraellertid ifrågasättas, om inte en
sådan bestämmelse innebär en onödig detaljreglering. Det ligger i fondbolagets
intresse att överlåta förvaringen av fondegendomen tUl bankinstitut som har
nödvändig kompetens för uppdraget som förvaringsbank. Med hänsyn härtiU och då
det ankomraer på tillsynsmyndigheten att faststäUa de för aktiefond upprättade
fondbestämmelsema, i vUka skall lämnas bl. a. uppgift på förvaringsbanken, bör
tUlräcklig säkerhet föreligga att uppdraget anförtros bankinstitut raed
nödvändiga personella resurser och betryggande förvaringsmöjligheter. Något
behov av att i lagen särskilt föreskriva att bankinstitut som utses till
förvaringsbank skall ha nolariatavdelning föreligger därför inte enligt min
mening. Jag anser det vidare obehövligt att i lagen ange att ett sådant
bankinstitut skall stå under bankinspektionens tillsyn, eftersom detta redan
följer av gällande bestäramelser för de svenska bankinstitaten.
EnUgt
andra punkten i första stycket kan bankinspektionen raedge att flera
förvaringsbanker utses för en och sararaa fond, ora särskUda skäl föreligger.
Denna dispensmöjlighet har tUlkomrait efter påpekanden från några
reraissinstanser. Sora exempel på sådana särskilda skäl kan nämnas att en
aktiefond växt till betydande storlek. Det bör emellertid ankoraraa på
bankinspektionen att noga pröva frågan ora dispens eftersom en uppdelning på
flera förvaringsbanker inte får medföra fara från säkerhetssynpunkt eller andra
nackdelar för fondandelsägarna eller försvåra tUlsynen från bankinspektionens
sida. Det har inte ansetts erforderligt att särskUt ange i lagtexten att
bankinspektionen kan återkalla sitt medgivande enligt denna paragraf, om
särskUda skäl till undantag inte längre kan anses föreligga. Enligt andra
stycket krävs att bankinstitut som utses tUl för-
Prop.
1974:128 167
varingsbank
skall vara svenskt, dvs, banken skall vara bUdad enligt svensk lag och sålunda
registrerad i Sverige. Med bankinstitut avses i detta sammanhang affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Av sparbankerna torde normalt endast
de större komma i fråga som förvaringsbank med hänsyn till de anspråk som från
fondbolags och fondandelsägares sida kan ställas på service, personella
resurser, förvaringsanordningar ra, ra, I detta sammanhang bör erinras om att
jordbrukels kreditkassor, sora består av centralkassor och jordbrukskassor,
enligt 30 § lagen ora jordbrukskasserörelsen inte utan tillstånd av
bankinspektionen får mottaga värdehandlingar tUl förvaring och förvaltnmg,
TUlstånd får raeddelas endast om kassan med hänsyn till sin organisation och
förvaringsanordningar samt fonder kan handha sådan verksarahet på ett
betryggande sätt. För kredUkassornas del fordras alltså särskUt tillstånd för
att sådan kassa skall kunna utses till förvaringsbank. I den raån särskilda
bestäraraelser ej raeddelas i aktiefondslagen rörande förvaringsbanks
verksarahet, gäller de regler som meddelats för sådant bankinstitats
verksarahet i allraänhet, dvs, lagen ora bankrörelse, lagen om sparbanker och
lagen om jordbmkskasserörelsen,
27
§
I denna paragraf, som raotsvarar 22 § andra stycket
i utredningens förslag, föreskrivs hur förvaringsbank skall förvara egendora
som ingår i aktiefond och förfara raed medel som inflyter i aktiefondsverksamheten.
Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i Europarådets eller OECD:s
riktlinjer.
I 1 § anges att förvaringsbank är en bank som
förvarar tillgångarna i aktiefond och som tar emot inbetalningar och ombesörjer
utbetalningar som avser fonden. I OECD:s standardregler finns inte någon
motsvarande beskrivning, medan Europarådets riktlinjer i art. 14 innehåller en
utförlig uppräkning av förvaringsbankens åligganden ra. ra.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.9) har
framhåUits att det är ett väsentiigt krav att lagen skapar tillfredsställande
garantier för att den egendom sora ingår i aktiefond alltid hålls avskUd från
fondbolagets tiUgångar och att fondegendomen i övrigt förvaras på ett för
fondandelsägama betryggande sätt. Som ett uttryck för dessa tankegångar
föreskrivs i första stycket att de värdepapper som ingår i aktiefond skall
nedsättas i öppet förvar hos förvaringsbank. Med nedsättning i öppet förvar
avses här, i likhet med t. ex. nedsättning av omyndigs värdehandlingar enligt
föräldrabalken, att värdehandling-ama skall ligga öppna för den förvaltande banken.
Detta innebär att de, i motsats tUl förvaringsformen slutet förvar, inte skall
förvaras i ett av deponenten, dvs. den som nedsatt egendomen, tUlslutet eUer
förseglat konvolut e. d. Om inte särskilt avtal träffas mellan banken och deponenten,
gäller vid öppet förvar enligt allmänna villkor att banken skall
Prop. 1974:128 168
förvara
värdehandlingarna, inkassera utfaUande avkastnings- och kapitalbelopp,
underrätta deponenten om nyteckningar, fondemissioner, utlottnmgar,
konverteringar m. ra.
I första stycket anges vidare att förvarmgsbanken
omedelbart på räkning skall sätta in medel som flyter in i
aktiefondsverksamheten. Av IS § framgår a» det åligger fondbolag att se till
att sådana medel utan dröjsmål överförs till förvaringsbanken. Där föreskrivs
också att bolaget ej får omhänderha egendom som ingår i aktiefond. All egendom
som ingår i en aktiefond skall alltså omhänderhas av förvaringsbank.
I andra stycket ges särsldlda regler om förvaring
av utländska värdepapper som ingår i en aktiefond. Utredningen har ansett att
det av praktiska skäl bör vara möjUgt att anförtro förvaringen av sådana
värdepapper ät lämplig utländsk kreditinrättning och att anmälan härom skaU
göras till bankinspektionen. Förslaget har tillstyrkts eUer lämnats utan
erinran av de flesta remissinstanserna. Även jag ansluter mig tUl utrednmgens
förslag. Något formeUt godkännande av utiändskt förvaringsmstitut fömtsätts
inte skola ske.
Med kravet att det utiändska förvaringsinstitutet
skall vara lämpligt avses i första hand att förvaringen kan bedömas vara
betryggande från säkerhetssynpunkt och att det allmänt sett inte finns
anledning tUl anmärkningar beträffande institutet i fråga. Som utländskt
förvaringsinstitut kan anlitas även annan än bank, om institutet från nyss angivna
synpunkter kan anses lämpligt. Uppgiften som förvaringsinstitat gäller endast
förvaringen av de utiändska värdepapper som deponeras där och innebär inte att
övriga uppgifter som ankommer på en förvaringsbank övergår på det utländska
förvaringsinstitatet.
28
§
Paragrafen motsvarar 22 § tredje stycket i
uttedningens förslag och behandlar förvaringsbanks befattaing med
fondandelsbevis.
Fondandelsbevis som fondbolaget utfärdat men som
ännu inte försålts till allmänheten eUer som inlösts eUer utbytts
representerar i och för sig inget värde eller någon egendom som tillhör fonden.
Det är emellertid betydelsefullt att alla ej utelöpande fondandelsbevis förvaras
på betryggande sätt. I paragrafen föreskrivs därför att utfärdade men ej
försålda fondandelsbevis samt bevis som inlösts eUer utbytts men ej makulerats
skall omhänderhas av förvaringsbanken. Inlösta eller utbytta bevis skall
makuleras, om de inle skall ges ut på nytt. Utan att det särsldlt föreskrivits
bör gälla att bevis skaU makuleras i betryggande ordning, t, ex. genom kontroU
av revisorer och anteckning om åtgärden.
Prop. 1974:128 169
29
§
Första och ttedje styckena motsvarar 24 § första
stycket och 25 § i utredningens förslag. Andra stycket har ingen motsvarighet i
förslaget.
Av 17 § framgår bl. a. att fondbolaget vid
förvaltaing av aktiefond skall handla uteslutande i fondandelsägarnas
geraensararaa intresse och att beslutanderätten över den egendom som ingår i fonden
tillkommer fondbolaget. För att så långt möjligt säkerstäUa att fondegendomen
kommer till avsedd användning och att utbetalningar således inte sker för
ovidkommande ändamål har förvaringsbanken, i likhet raed vad som gäUer enligt
utiändsk lagstiftning, också tilldelats en kontrollerande funktion såvitt avser
utbetalning av medel ur fonden. Banken skaU härigenom kimna hindra att
fondmedel utbetalas för andra syften än sådana som kan anses förenUga med
aktiefondsverksamheten. I paragrafens första stycke föreskrivs därför att
förvaringsbank får betala ut medel från räkning som avses i 27 § första
stycket endasl ora fondbolaget beslutat det och om utbetalningen avser ändamål
sora anges i 23 §.
Den kontroll som ankommer på förvaringsbanken måste
ligga på det formella planet. Från bankens sida skall alltså någon bedöraning
inte ske av t. ex. lämpligheten av att förvärva vissa värdepapper eller
storleken av en beslutad utdelning. Banken har endast att kontrollera att
fondbolaget har fattat beslut om utbetalning och att denna avser sådant ändamål
som anges i 23 §. Ar dessa viUkor uppfyllda, skall banken verkstäUa
fondbolagets beslut utan vidare prövning. I annat fall har banken att meddela
fondbolaget varför den anser sig inte kunna verkställa beslutet. SkuUe
förvaringsbanken vägra att göra utbetalning enligt fondbolagels beslut, skall
fondbolaget enligt andra stycket imderställa frägan bankinspektionens prövning.
Sädana fall torde bli sällsynta men kan, om de bUr aktuella, fömtsättas vara av
sädan karaktär att de alltid bör prövas av bankinspektionen. Mot inspektionens
beslut kan enligt 48 § talan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär.
Enligt tredje stycket ges förvaringsbanken rätt alt
utan beslut av fondbolaget tiUgodogöra sig ersättning ur aktiefond för sitt
omhänderhavande av fonden. Gmndema för ersättaingen skall enligt 12 § andra
stycket punkt 8 anges i fondbestäraraelserna. Givetvis skall förvaringsbanken
raeddela fondbolaget alla nödvändiga upplysningar beträffande ersättningen
såsora hur den beräknats, vilka åtgärder och vilken tid den avser, ra. m.
Detta är nödvändigt bl. a. med hänsyn tUl fondbolagets skyldighet att lämna
redovisning för sin förvaltning av aktiefond. En kontroll av förvaringsbanks
uttag ur aktiefond ingår i den tillsyn som bankinspektionen utövar över
aktiefondsverksamheten.
Prop. 1974:128 170
Fondandel
och fondandelsbevh m. m. 30 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 26, 30 och 32 §§ i
utredningens förslag. Den innehåller fömtom allmänna bestämmelser om andelar i
aktiefond vissa grundläggande föreskrifter om hur värdet av en fondandel skall
beräknas och hur andelens försäljnings- resp. inlösningspris skall bestämraas.
Föreskrifter av liknande innehåll finns i art. 4 och 5 punkt 2 i Europarådets
riktlinjer särat i reglerna 19 och 2426 i OECD:s rekommendation.
I första stycket anges att andelama i en aktiefond
skall vara lika stora, dvs, avse samma kvotdel av fonden, och medföra lika rätt
tUl den egendom sora ingår i fonden. Detta innebär att varje andel alltid skall
ha samma värde som var och en av de övriga andelama i samma aktiefond. Genora
denna föreskrift förhindras att det i en aktiefond finns fondandelar raed
sinsemellan olika värde. Någon motsvarighet till preferensaktier kan alltså
aldrig uppkorama.
En fondandels värde är vid varje tillfälle beroende
av aktiefondens storlek och antalet fondandelar. Värdet av en andel vid ett
visst tUlfälle uträknas enligt andra stycket första punkten genom att aktiefondens
aktuella värde delas med antalet vid tillfället utelöpande fondandelar.
Inlösta andelar skaU självfallet inte medräknas.
I fråga om beräkningen av fondens värde ges i andra
stycket andra punkten den föreskriften att detta värde skall beräknas genom att
från tillgångama i fonden avdrages de skulder som avser denna. Skulder som
sålunda skall dras av från fondtiUgångama kan utgöras av beslutade men ej
utbetalade utdelningar tUl fondandelsägama, beslutade men ej utbetalade
ersättningar tUl fondbolaget eller förvaringsbanken eller ännu ej eriagda
likvider, avgifter eller andra kostnader i samband med förvärv av värdepapper
till fonden. TUl skulder som givetvis skall beaktas hör också debiterade
oguldna skatter. En i detta sammanhang aktuell fråga är hur man skall ta hänsyn
tUl sådana framtida skulder som latenta skatteskulder, dvs. ärmu ej debiterade
skatter. Utredningen, soin diskuterat denna fråga närmare i betänkandet (s.
151153), förordar att avdrag från fondtUlgångarna vid beräkning av
fondandelsvärdet skall göras även för framtida skatter, om detta följer av
fondbestämmelserna. I dessa skulle enligt utredningen även anges storleken av
eventuella avdrag, t. ex. viss procentuell andel av tUlgångamas värde, uppburen
av-kastnmg eller föreliggande värdestegring på värdepapperen i fonden.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i
nämnda avseende allmänt tUlstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag
ansluter raig till vad utredningen anfört i denna fråga. I lagen har sålunda
uttryckligen angetts att de skulder som skall dras av från fondtUlgångarna vid
beräkning av fondens värde skall inbegripa framtida skatteskulder, om sådana
Prop. 1974:128 171
skall
beaktas enligt fondbestämraelserna. Dessa skall enligt 12 § andra stycket punkt
6 ange grunderna för beräkning av fondandelsvärdet. Av fondbestäraraelserna
skall sålunda fraragå i vilken utsträckning hänsyn skall tas till latenta
skatteskulder vid beräkning av fondandelsvärdet. Det bör ankomma på
bankinspektionen att vid sin prövning av fondbestämmelsema beakta denna fråga.
Enligt
andra stycket tredje punkten regleras värderingen av tUlgångarna bara såvitt
avser värdepapper. Dessa skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.
Begreppet gällande marknadsvärde har tidigare kommenterats under 20 §. Skulle
det visa sig svårt att fastställa marknadsvärdet, ankommer det på fondbolaget
att med iakttagande av god redovisningssed göra en så realistisk och objektiv
värdering som förhållandena medger,
1
andra stycket fjärde punkten föreskrivs att det åligger fondbolag att
fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. Det fär ankomma på varje fondbolag att
bedöma hur ofta en beräkning behöver ske. Ett aktuellt fondandelsvärde måste
finnas både vid försäljning och inlösen av fondandelar. Omsättningen av
andalar i varje aktiefond komraer därför att bli avgörande för hur ofta
fondandclsvärdet behöver fastställas. Det anförda innebär alltså att detta
värde skall beräknas kontinuerligt så ofta sora det behövs av praktiska skäl. När
det gäller större aktiefonder torde behov föreligga att fastställa
fondandelsvärdet så gott sora varje börsdag.
Tredje
stycket innehåller aUraänna bestäramelser om försäljnings- resp.
inlösningspriset på en fondandel. Den närmare bestämningen av sådant pris får
ankomma på fondbolaget. Föreskrifter om beräkningsgrunderna skall finnas i
fondbestämmelserna. Av 12 § andra stycket punkt 7 framgår att i dessa alltid
skall anges de högsta tUlägg till eller avdrag frän fondandelsvärdet sora får
göras vid bestämmande av försäljnings- resp. inlösningspris för fondandel.
Försäljningspriset på en fondandel, dvs. det belopp
som en nytillträdande fondandelsägare måste erlägga, utgörs först och främst
av det på försäljningsdagen gällande fondandelsvärdet. I den mån det är
tillätet enligt fondbestämraelserna, fär tUlägg till fondandelsvärdet göras
raed försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper lill fonden.
Till försäljningskostnader hör sådana direkta kostnader som fondbolaget har
för bl. a. reklam, tryckiung och hantering av fondandelsbevis. Vidare kan
beaktas sådana kostaader som courtage, stära-pel och andra utgifter i samband
med inköp av värdepapper till fonden. De olika kostaadstUläggen kan självfaUet
inle fastställas för varje enskild försäljning av en fondandel utan deras
storlek fär bestäramas efter genomsnittsberäkningar. Beräkningsgrunderna skall
anges i fondbestämraelsema. En differentiering av kostnadstUlägget så som sker
i nuvarande aktiefonder kan göras inom ramen för det i fondbestämmel-
Prop.1974:128 172
serna
angivna högsta beloppet. Det bör tilläggas att bank eUer mäklare vid
försäljning av fondandelar givetvis kan ta ut provision för sina tjänster på
samma sätt som vid försäljning av aktier ra. m.
Inlösningspriset på en fondandel grundas på det vid
inlösningslillfället gällande fondandelsvärdet, vUket fondandelsägaren i
princip bör vara berättigad att få ut vid inlösen av sin fondandel. På
motsvarande sätt sora i fråga om försäljningspriset kan emellertid
inlösningspriset påverkas av de raed inlösningsförfarandet förenade
kostnadema, i den mån det är tUlåtet enligt fondbestäramelserna. Från
fondandelsvärdet får dras kostnader för inlösningsförfarandet, t. ex.
hanterings- och kontorskostnader, samt kostnader för försäljning av
värdepapper ur fonden såsom courtage och stämpel. Avdrag bör få göras för
sistnämnda slag av kostnader, även ora värdepapper ur fonden inte behöver
försäljas direkt i samband med inlösningen i fråga. Fondbolaget bör sålunda ha
rätt alt vid varje inlösen göra ell schablonmässigt beräknat avdrag för alt
täcka sådana kostnader som nu nämnts.
31
§
Denna paragraf, som inte har någon direkt
motsvarighet i utredningens förslag, irmehåller de grundläggande bestämmelserna
om fondbolags skyldighet att ge ut fondandelsbevis eller föra register över
innehav av fondandelar. Föreskrifter av motsvarande innehåll finns i Europarådets
riktlinjer art. 3 punkt 1 och i den inledande definitionen i OECD-reglerna.
I enlighet med den lösning som jag förordat i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.10) bör fondbolagen ha frihet att välja
mellan ett system med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och ett system
med register över innehav av fondandelar, eventuellt kombinerat med utgivande
av särskilda bevis. I paragrafen föreskrivs därför att fondbolag skall utfärda
fondandelsbevis tUl varje fondandelsägare eller föra register över innehav av
andelar i fonden. Bestämmelsen innebär att fondandelsbevis alltid skall ges ut
till andelsägarna i viss aktiefond, om register ej förs för fonden. Den innebär
också att register måste föras, om fondandelsbevis inte utfärdas. Något hinder
finns inte enligt lagen att kombinera dessa system så att fondbolag för en fond
dels utger fondandelsbevis och dels för ett register. En fömtsättning måste
därvid självklart vara att en sådan kombination utformas så att den inte skapar
oklarhet i fråga om rättsverkningarna för fondandelsägarna. En tänkbar
kombination, som kan vara lämplig för vissa fonder i vUka utdelning lämnas tUl
andelsägama, är att efter mönster av lagen om förenklad aktiehantering ge ut
kuponglösa fondandelsbevis och dessutom föra ett register till vilket kan
knytas rätten till utdelning. Utbetalningarna av utdelning kan då ske på gmndval
av registret och med hjälp av ADB teknik på samma sätt som tUlämpas av
värdepapperseentralen. VUket
Prop. 1974:128 173
system
som fondbolaget tillämpar för en aktiefond skaU enligt 12 § andra stycket
punkterna 4, 5 och 9 anges i fondbestämraelsema för fonden. Sora jag framhållit
i den allmänna motiveringen raåste naturligtvis enhetliga regler gälla för en
och samraa aktiefond. I den mån föreskrifterna i fondbestämraelserna om
fondandelsbevis eller register m. ra. går utöver vad som anges i lagen,
ankomraer det på bankinspektionen att pröva att föreskrifterna inte strider
mot lagen och att de i övrigt är tiUfredsstäUande för fondandelsägarna från bl.
a. rättssäkerhetssynpunkt.
32
§
I paragrafen meddelas bestämraelser om
fondandelsbevis och om bevisens innehåll. Delvis motsvarande föreskrifter finns
i 27 § första och andra styckena utredningsförslaget.
I första stycket anges atl fondandelsbevis skall
ställas tUl innehavaren eller lill viss man eller order, VUken typ av
fondandelsbevis som används för en och samraa aktiefond skaU anges i fondbestäraraelserna
för fonden. Första stycket innehåUer också föreskrifter om vUka uppgifler som
obligatoriskt skall anges på ett fondandelsbevis. Beviset skall sålunda ange
enligt punkt 1 aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken,
enligt punkt 2 nuraraer eUer annan beteckning för fondandelsbeviset och enligt
punkt 3 det antal fondandelar sora beviset avser. Beviset kan således avse en
persons hela innehav av fondandelar. Nummer eUer annan beteckning för fondandel
behöver inte anges, eftersom fondandelsbeviset har nummer eller annan
beteckning. Något formellt hinder föreligger dock inte mot att på
fondandelsbevis anges även nummer eller beteckning på varje fondandel som
beviset avser.
Enligt första stycket punkt 4 skall fondandelsbevis
ange hur inlösen, pantsätlning och överlåtelse av fondandel skall ske. Denna
föreskrift är viktig med hänsyn tUl att delvis olika regler koraraer att gälla
beroende på vilken typ av fondandelsbevis som utfärdas och om register över
fondandelsinnehavet förs eller ej. Här bör erinras om att fondbestäramelserna
skall innehålla föreskrifter bl. a. ora fondandelsbevis eller, ora sådana bevis
ej utfärdas, ora register över innehav av fondandelar särat ora villkoren för
försäljning och inlösen av fondandelar (12 § andra stycket punkterna 4 och 9).
De upplysrungar som skall läranas i fondandelsbevis bör självfallet göras
kortfattade och kunna innehålla hänvisningar till fondbestäraraelserna. På
fondandelsbevis skall slutligen enligt punkt 5 anges var fondbesläraraelser,
kvartalsredogörelser och årsberättelser för fonden kan erhållas. Enligt 38 §
andra stycket skall kvartalsredogörelse och årsberättelse hållas tiUgängliga
hos fondbolaget och på de platser i övrigt som anges i fondbestämraelsema. På
fondandelsbevis bör bl. a. lämnas upplysning om fondbolagets postadress.
Prop.
1974:128 174
I andra stycket föreskrivs alt fondandelsbevis
skall undertecknas av fondbolaget eller på dess vägnar av annan enligt
bolagels uppdrag. Av praktiska skäl har läranats möjlighet för annan än
bolaget, t. ex. den som i bolagets ställe för register över
fondandelsinnehavet, att underteckna fondandelsbevis. Av beviset skall i sådant
fall framgå att det imdertecknats på fondbolagets vägnar. Härav följer att fondbolaget
ansvarar för de åtaganden som fraragår av beviset. Självfallet skall beviset
undertecknas av personer sora är behöriga att teckna fondbolagets eller dess
uppdragstagares firraa. Namnteckning av styrelseledamot eller firmalecknare
får enligt andra stycket andra punkten återges genom tryckning eller på
liknande sätt. Detla överensstämmer med vad som gäUer enligt 34 § första stycket
aktiebolagslagen och 3 § andra stycket lagen om förenklad aktiehantering.
33
§
Paragrafen innehåller bestämmelser, varigenom de
rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i princip blir tUlämpliga på
fondandelsbevis. I fråga om utdelningskuponger till fondandelsbevis hänvisas
tUl skuldebrevslagen. Paragrafen svarar delvis mot 28 § i utredningens förslag.
I enlighet med vad jag framhållit i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.4.10) bör de regler som gäller för aktier och
skuldebrev så långt möjligt vara normgivande för vad som bör gälla för
fondandelsbevis. Även om fondandelsbevisen från teoretiska utgångspunkter inle
kan jämställas med aktier eller skuldebrev, kan de från praktisk synpunkt ändå
i de flesta avseenden behandlas på samma sätt som nämnda värdehandlingar.
I fråga om fondandelsbevis skall enligt första
stycket första punkten, om annat inte följer av aktiefondslagen eller
fondbestämmelserna, i tillämpliga delar gälla vad i skuldebrevslagen
föreskrivs om löpande skuldebrev. Utredningen har i sitt betänkande (s.
127128) lämnat en närmare redogörelse för vissa civilrättsliga konsekvenser
när det gäller skuldebrevslagens tUlämpning på fondandelsbevisen. Jag kan i
allt väsentligt instämma i det där förda resonemanget. Av intresse är bl. a.
följande. Bland de bestämraelser i skuldebrevslagen, vilka blir tiUärapliga på
fondandelsbevisen, är de i 13 § skuldebrevslagen intagna legitimationsreglerna.
Är fondandelsbeviset ställt till innehavaren, skall således den som har det i
händer förmodas äga rätt att kräva inlösen av beviset. Om fondandelsbeviset är
ställt tUl viss man eUer order och innehas av annan än den till vUken det är
ställt, skall också den som har det i händer förmodas äga rätl att begära
inlösen, om han tUl stöd för sin rätt kan åberopa lydelsen av samraanhängande,
tUl honora fortgående skriftiiga överlåtelser, även ora någon av dera är ställd
till innehavaren eller tecknad in blanco. Enligt särskild föreskrift i första
stycket andra
Prop. 1974:128 175
punkten
skall denna legitimalionsregel också gälla, ora den sora innehar sådant
fondandelsbevis och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare
tUl fondandel sora beviset avser. Sådan påskrift skall enligt tredje punkten
göras endast om innehavaren av beviset styrker sitt förvärv av fondandel som
beviset avser.
Föreskriften i andra punkten om verkan av att
fondbolaget gjort anteckning på beviset ora ägaren har en motsvarighet i 23 §
första stycket i aktiebolagsutredningens förslag tUl ny aktiebolagslag. Rörande
motiven till denna bestämraelse kan hänvisas tUl betänkandet SOU 1971: 15 s.
165. De skäl sora där anförts i fråga ora aktiebrev kan åberopas också såvitt
avser fondandelsbevis. Föreskriften i förevarande paragraf andra punkten
innebär att den sora innehar fondandelsbevis StäUt tUl viss man eller order och
enligt fondbolagets anteckning på beviset anges vara ägare tUl ifrågavarande
fondandel skall anses legUi-raerad på samraa sätt som ora fondandelsbeviset
varit försett med tUl honora fortgående kedja av överlåtelser. Den som i god
tro förvärvar fondandelsbeviset behöver inte kräva alt beviset åtföljs av
handlingar som fyller ut en lucka i fångeskedjan. Prövningen av att denna lucka
är täckt av ett giltigt förvärv ankoraraer på fondbolaget, när anteckning på
beviset begärs på gmnd av förvärv efter luckan.
I sådana fall där fondandelsbeviset är ställt tUl
innehavaren blir fondbolaget på grund av innehållet i 19 § skuldebrevslagen
befriat från vidare betalningsskyldighet genom att tUl innehavaren erlägga
gällande inlösningspris. Skulle det visa sig att innehavaren inte var ägare tUl
fondandelsbeviset eller behörig att på dennes vägnar uppbära beloppet i fråga,
är betalningen ändå giltig, förutsatt alt bolaget inte kände tUl att beloppet
kom i orätta händer eller åsidosatt den aklsamhet sora, efter
oraständigheterna, skäligen bort iakttas. I fråga om fondandelsbevis som är
ställt till viss man eller order gäller samma regel, om betalningen för beviset
uppbärs av den, som enligt den nyssnämnda legitimationsregeln skall förmodas
äga rätt att kräva inlösen av beviset, eller av någon sora skäligen kan hållas
för denne eller antas vara berättigad att handla på hans vägnar.
I 1517 §§ skuldebrevslagen finns vissa
bestämmelser i fråga om de invändningar som en gäldenär är berättigad att
framstäUa mot den som, efter överlåtelse, i god tro komrait i besittning av
löpande skuldebrev. Ett huvudsyfte med denna typ av skuldebrev är att raan vid
förvärv av det skall kunna utgå från att raan får en fordringsrätt raot
gäldenären utan att raan närraare skall behöva ta reda på ora det raeUan
gäldenären och föregående borgenär fanns någon oraständighet som gjorde, att
gäldenären inte var skyldig att infria skuldebrevet hos denne. Enligt
skuldebrevslagens bestämraelser kan därför flera av de invändningar, sora
gäldenären kunnat framställa mot den förutvarande borgenären, ej åberopas
gentemot en ny borgenär, vilken i god tro förvärvat skulde-
Prop.
1974:128 176
brevet.
Om dessa regler tillämpas på förhållandet mellan ett fondbolag och den som
förvärvat ett fondandelsbevis från annan än bolaget, kan bolaget inte mot en
godlroende förvärvare av beviset invända, att detsamma utan bolagets vilja
kommit ur dess besittning. Däremot torde bolaget kunna åberopa, att
fondandelsbeviset är förfalskat.
Utmärkande för de löpande skuldebreven är att de
kan vara föremål för s. k. godtrosförvärv. Beslämmelser härom finns i 14 §
skuldebrevslagen. I fråga om fondandelsbevis som är ställt till innehavaren
innebär detta att den som i god tro förvärvar beviset och får det i sin
besittning blir ägare till beviset även ora den, från vilken förvärvet skett,
inte var bevisets rätte ägare eller behörig att på ägarens vägnar förfoga över
beviset. Detsamma gäller beträffande fondandelsbevis som är ställt tUl viss man
eller order, om överlåtelsen verkställs av den, som enligt den förut berörda
legitimationsregeln skall förmodas äga rätt att begära inlösen av beviset,
eller av någon som skäligen kan hållas för denne eller antas vara berättigad
att handla på hans vägnar. I detta sararaanhang kan även hänvisas till 22 §
första stycket skuldebrevslagen. Till-lämpat på fondandelsbevis som nu nämnts
medför denna föreskrift att den som förvärvar ett sådant bevis inte vinner
skydd mot överlåtarens borgenärer förrän han fått beviset i besittning.
Aktiefondslagen hindrar inte att fondbolag ger ut
fondandelsbevis med utdelningskuponger. Enligt andra styck«t gäller om sådana
kuponger vad som föreskrivs i 24 och 25 §§ lagen ora skuldebrev, I nämnda
paragrafer lämnas regler om utdelningskuponger till aktiebrev. 24 § innebär i
huvudsak att kuponghavare är berättigad att m.ot kupongens överlämnande uppbära
utdelningen, även om han ej är aktieägare, och att kupongen behandlas som ett
löpande skuldebrev så snart beslut om utdelning fattats. Enligt 25 § upphör
rätten till utdelning, om utdelningskupong ej företetts för inlösen inom tre år
från förfallodagen. Gör någon inom samma tid anmälan att kupong förstörts
eller förkommit, kan han få ut betalning, även om han ej kan förete kupongen,
under förutsättning att han kan göra sin rätt till kupongen sannolik. Som jag
förut anfört föreslås i detta sammanhang även viss ändring i 24 §
skuldebrevslagen. Genom hänvisningen tUl 24 och 25 §§ i skuldebrevslagen och
genom den föreslagna ändringen i skuldebrevslagen görs alltså nämnda
bestäramelser tUlämpliga även på utdelningskuponger tiU fondandelsbevis.
34
§
Paragrafen, sora saknar motsvarighet i utredningens
förslag, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att vid
registerföring lämna vissa uppgifter till fondandelsägarna. Vidare regleras
frågan om annan än fondbolaget får föra registret.
1
första stycket föreskrivs skyldighet för fondbolag, som
Prop. 1974:128 177
med
hänsyn till fondbestämraelserna ej behöver utfärda fondandelsbevis utan i
StäUet skall föra register, att lärana fondandelsägare vissa uppgifler sora ora
bolaget hade varit skyldigt alt utfärda fondandelsbevis. Denna
uppgiftsskyldighet skall fondbolag fuUgöra genora alt i stället för fondandelsbevis
lämna fondandelsägaren skriftlig bekräftelse på att hans fondandelsinnehav
registrerats samt upplysningar i de hänseenden som avses i 32 § första stycket
1, 4 och 5. SkriftUg bekräftelse på registreringen kan lämnas i form av
bestyrkt utdrag ur registret, intyg eller dylikt. Sådan handling skall endast
ha funktionen av att vara ett bevis om att registrering skett för viss
namngiven person av dennes innehav av en eller flera fondandelar. Handlingen är
alltså inte något värdepapper i juridisk mening. Innehav av en skriftiig
bekräftelse om registrering är inte någon nödvändig förutsättning för att fondandelsägaren
skall kunna utöva sina rättigheter i denna sin egenskap. Företeende av sädan
handling utgör inte heller nägon tillräcklig legitimation som andelsägare.
Avgörande är i stället registreringen av fondandelsinnehavet. Genom
föreskriften i första stycket är andelsägama i sådana fonder, där
fondandelsbevis ej utfärdas, tillförsäkrade samma uppgifter som alla andra
fondandelsägare raed undantag av att den skriftiiga bekräftelsen självfallet
inte kan innehålla uppgifter sora avser fondandelsbevis. Någon föreskrift om
att handlingen måste innehålla uppgift om nuraraer eller annan beteckning på
fondandel har inte ansetts erforderlig. Det står emellertid fondbolaget fritt
att ta med även andra uppgifter än de i lagen föreskrivna.
Enligt andra stycket kan fondbolag uppdra ål annan
alt föra register för fondbolagets räknuig och fullgöra uppgifter som har samband
därmed. Det ankommer givetvis på fondbolaget att bedöma, om registerföringen m.
m. lärapligen bör överlåtas tUl annan. Det kan t. ex. visa sig rationellt och
ekonomiskt förmånligt att överlåta sådana uppgifter till
värdepapperscentralen. Till skillnad från vad sora gäller enligt lagen ora
förenklad aktiehanlering kan uppdraget att föra register m, m. även lämnas åt
annan än värdepapperscentralen, t, ex. åt annat bolag som tillhandahåller
dataservice. En fömtsättning för att uppdraget skall fä lämnas till sådant
företag måsle dock vara att det finns garantier för att registret koraraer att
föras på ett riktigt sätt. Det bör därför ankoraraa på bankinspektionen att
pröva, ora fömtsättningar för att överlåta registreringen och andra uppgifter
föreligger. För ett medgivande från bankinspektionens sida bör krävas att
inspektionen har raöjlighet till insyn i det tUltänkta registerförande
företaget. Ora det skulle visa sig att registret ej förs på ett
tUlfredsställande sätt, har bankinspektionen givetvis rätt att i enlighet raed
sina aUmänna tUlsynsbefogenheter göra erinringar, påkalla åtgärder och i sista
hand återkalla tUlståndet för fondbolaget att överlåta registerföringen och
andra uppgifter tUl ifrågavarande företag.
12
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop.
1974:128 178
35
§
I denna paragraf, som närmast molsvarar 31 §
utredningsförslaget, ges de gmndläggande bestämraelserna om inlösen av
fondandelar. Föreskrifterna har sin motsvarighet i art, 5 punkt 2 i
Europarådets riktiinjer samt i definitionen och regel 26 i OECD:s riktiinjer.
Varje fondandelsägare skall ha en i princip
ovillkorlig rätt att på begäran få sin andel inlöst med medel ur aktiefonden.
Denna rätt är av central belydelse för fondandelsägarna. Eftersom de inte har
rätt att begära upplösning av fonden, kan inlösningsräilen ses som en ersättning
härför saratidigt sora den ger dem möjlighet all snabbt få ut värdet av sin
insats i fonden. Inlösningspriset skall beräknas enligt de regler som angetts i
30 § och i fondbestäramelserna. Utan uttrycklig föreskrift skall, i enlighet
med Europarådets riktiinjer, gälla att i fondbestäramelserna inle får göras
någon inskränkning i andelsägarens rätt till inlösen, Elt undanlag från rätten
till inlösen gäller dock enligt 40 § första stycket, där det föreskrivs alt
fondandelar ej får säljas eUer inlösas under den tid förvaringsbank
omhänderhar förvaltningen av aktiefond, I sådana speciella situationer soitj där avses, t, ex, ora bankinspektionen
återkallat fondbolagets tUlstånd att utöva aktiefondsverksarahet eller om
fondbolaget trätt i likvidation eUer försatts i konkurs, kräver hänsynen till
fondandelsägarnas gemensamma intresse att även rätten till inlösen för
tillfället upphävs i avvaktan på slutligt beslut om fondens framtid.
Inlösen av en fondandel skaU enligt huvudregeln i
första stycket ske omedelbart. Prakliskt sett bör inlösningen genomföras så
att ett belopp motsvarande inlösningsprisei tas ut ur fonden, i första hand av
kontanta medel eller medel på bankräkning, för att betalas ul till den
inlösningsberätligade. Fondandelsbevis, som kan ha utfärdats, skall därvid
överlämnas lill förvaringsbanken.
Om
likvida raedel inte finns tillgängliga utan medel för inlösen måste anskaffas
genom försäljning av värdepapper ur fonden, skall enligt andra stycket sådan
försäljning ske så snart som möjligt och senast fem börsdagar efter det
inlösningen begärdes hos fondbolaget. Denna tidrymd bör, som utredningen
framhållit, medge ett normalt realiserande av lämpliga värdepapper ur fonden.
En väsentlig uppgift för fondbolaget är självfallet att göra en lämplig
avvägning av behovet av likvida medel, så att riskerna kan anses obetydliga att
fondbolaget tvingas realisera värdepapper vid olämpliga tidpunkter. Sedan
försäljning skett, skall inlösningsskyldigheten fullgöras av fondbolaget så
snart försäljningslikviden influtit. Någon yttersta tidsgräns för fuUgörande av
denna skyldighet har alltså inte fastställts. Normalt bör emellertid likvid
inflyta inom några få dagar vid försäljning av värdepapper inom landet. Om det
kan antagas att försäljning inom den angivna femdagarsfristen skulle väsentligt
missgynna övriga fondandelsägares intressen, får tids-
Prop. 1974:128 179
frislen
överskridas efter anraälan till bankinspektionen. Det är här närmast fråga om
vissa ofömtsedda eller kalastrofbetonade situationer, t. ex. om ett mycket
stort antal fondandelsägare saratidigt eller under kort lid begär inlösen. Om
fondbolaget i elt sådant fall skulle vara tvunget att inora den föreskrivna
femdagarsfristen sälja ett stort antal värdepapper, skulle detta kunna medföra
ett pristryck nedåt på marknaden, vilket skulle vara till nackdel både för de
fondandelsägare sora begärt inlösen och för övriga fondandelsägare. Någon
yttersta tidsgräns har inte angetts med hänsyn tUl de skiftande förhållanden
som kan föreligga. Det får ankomma på bankinspektionen att följa tillämpningen
av undantagsregeln och vid behov göra erinringar eller andra ingripanden hos
ifrågavarande fondbolag.
I tredje stycket föreskrivs att begäran om inlösen
får återkallas endast om fondbolaget medger del. Avsikten med föreskriften är
att fondbolag och aktiefond inte skall belastas med onödiga kostnader med
anledning av en begäran om inlösen som görs t. ex. i spekulationssyfte och som
sedan återkaUas innan inlösen fuUgjorts. I departeraentsförslaget har inte
lagUs med en av utredningen föreslagen bestämmelse att fondbolaget äger
påfordra att för inlösen avsett fondandelsbevis överlämnas till
förvaringsbanken mot vederbörligt kvitto vid begäran om inlösen som ej
verkställs omedelbart. Enligt min mening bör fondbolaget självt avgöra, om ett
sådant krav skall uppstäUas, utan att det behöver anges i lagen.
Redovisning
36 §
Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 33 § första
stycket utredningsförslaget, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet
att avge kvartalsredogörelse för aktiefond sora bolaget förvaltar och har
delvis kommenterats i avsnitt 5.4.11. En raolsvarighet finns i art. 9 punkt 2 i
Europarådets riktiinjer. Enligt regel 5 i OECD:s rekommendation begränsas
redovisningsskyldigheten tUl minst en gång om året.
För fondandelsägama är det av stor betydelse att de
får en regelbundet återkomraande redovisning för fondbolags förvaltning av
aktiefonden. Det är också från allmän synpunkt väsentiigt att fondbolagen med
jämna tidsmeUanmm öppet redovisar viktigare delar av aktiefondsverksamheten
och fondens ställning. Enligt paragrafen skall fondbolag för varje
kalenderkvartal senast en månad efter utgången av kvartalet avge
kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget förvaltar. Undantag från denna
redovisningsskyldighet kan ske enligt 38 § första stycket. De större
aktiefondsföretagen lämnar redan nu redogörelser för aktiefonds ställning varje
kvartal. Det är naturligt att det i samband med andra
Prop. 1974:128 180
regler
om tiUsynen över fondbolag föreskrivs skyldighet för bolagen att översända
kvartalsredogörelsema tUl bankinspektionen.
Beträffande uppgiftema i kvartalsredogörelsen
överensstämmer punkterna 15 i sak med utredningsförslaget. Dämtöver har
intagits en bestämmelse att redogörelsen skaU innehålla uppgifter av väsentiig
betydelse för fondverksamheten. Som exempel på sådana uppgifter kan näranas
ändring av fondbestäraraelserna och viktigare ändringar rörande fondbolaget
eUer förvaringsbanken. Vidare har i departeraentsförsla get upptagits en punkt
6, på grund varav fondbolag i redogörelsen skall ange värdet vid inlösen av en
fondandel efter avdrag för kostnader enligt 30 § tredje stycket 2, dvs.
kostaader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från
fonden. Det har ansetts vara av intresse för fondandelsägarna att detta värde alltid
anges i kvartalsredo-görelse och årsberättelse.
Uppgifterna under punkterna 16 skall avse viss dag
under redovisningsperioden, i allraänhet den sista börsdagen för kvartalet. Redovisningen
av aktier skall innehålla uppgift om varje aktiebolag och aktieslag.
Redovisningen av obligationer och andra värdepapper skall innehålla motsvarande
uppgifter. Med det i punkt 2 angivna värdet av de olika slagen av värdepapper
avses marknadsvärdet den angivna dagen. Vad sora avses raed raarknadsvärde
fraragår av komraentaren tUl 20 §. Frågan ora vUka skulder sora skall anses
belöpa på fonden och sora aUtså skall anges i kvartalsredogörelse har närmare
koraraenterats under 30 §.
37
§
I paragrafen ges föreskrifter ora fondbolags
skyldighet att avge årsberättelse för aktiefond sora bolaget förvaltar.
Motsvarande bestäramelser finns i 33 § andra stycket utredningsförslaget. I
art. 8 punkt 1 i Europarådets riktlinjer och i regel 5 i OECD:s
rekoraraendation finns föreskrifter raed liknande innehåll.
Årsberättelse skaU avges senast tvä månader efter
räkenskapsårets utgång och innehåUa dels de uppgifter som skall intas i
kvartalsredogörelse och dels de ytterligare uppgifter som nämns i punkterna
25. De angivna uppgiftema utgör endast minimikrav bettäffande vad som skall
upptagas i årsberättelsen och det står självfaUet fondbolagen fritt att
dämtöver i berättelsen lärana de uppgifter som kan anses vara av inttesse. Jag
har inte ansett det nödvändigt att, som en remissinstans föreslagit, i lagen
föreskriva att årsberättelsen skall innehåUa även fondbolagets årsredovisning
med förvaltaingsberättelse, balansräkning, resultaträkning och
revisionsberättelse. I lagen ges inte heller närmare föreskrifter om efter
vilka metoder redovisning skall lämnas. Det bör givetvis åligga fondbolag att
utan uttryckligt stadgande härom iakttaga god redovisningssed.
Prop. 1974:128 181
38 §
Denna paragraf raotsvarar i huvudsak 33 § tredje
och fjärde styckena utredningsförslaget.
Årsberättelse bör få ersätta kvartalsredogörelse,
ora denna skulle ha avgelts saratidigt eller inom två månader före
årsberättelsen. Bestämraelsen i första stycket har utformats i enlighet
härmed. Den innebär att kvartalsredogörelse inte behöver lämnas, ora
redogörelsen skulle ha avsett sararaa tid sora den sista delen av
räkenskapsåret eller avviker därifrån raed endast en raånad före eller efter
räkenskapsårets slut.
1 andra stycket föreskrivs att kvartalsredogörelse
och årsberättelse skall så snart det kan ske hållas tUlgängliga hos
fondbolaget och på de platser i övrigt sora anges i fondbestäraraelserna. I
lagen har inte uppställts något krav på att handUngama skall tUlhandahållas i
sådan omfattning att varje fondandelsägare kan få ett exemplar och inte heller
att offentiiggörande skall ske genom annonsering eller dylikt. Enligt 12 §
andra styckel punkt 11 skall dock fondbestäraraelserna alltid innehålla uppgift
ora när och var offentliggörande skall ske av de nämnda
redovisningshandlingarna.
Upphörande
och överlåtelse av aktiefondsverksamhet
I 3945 §§ behandlas de fall där ett fondbolag av
olika anledningar upphör med förvaltningen av en aktiefond eller med
aktiefondsverksamheten över huvud taget. En övergång av förvaltaingen eller
verksamheten kan ske pä grund av att fondbolaget frivilligt överlåter denna
eUer att fondbolaget enligt lagen inte längre har rätt att utöva verksamheten.
I fondbolagets ställe kan inträda förvaringsbanken eller ett annat fondbolag.
Bestämmelsema har delvis motsvarighet i art. 15 och
16 i Europarådets riktiinjer medan liknande regler saknas i OECD:s
rekoraraendation.
39 §
Denna paragraf svarar delvis mot 34 § första och
andra styckena, 35 § och 36 § första stycket i uttedningens förslag.
Första stycket innehåUer en uppräkning av de olika
fall då ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra. Punkterna 1 och 2
avser sådana fall där ett fondbolag tvingas upphöra raed sin verksamhet på
grund av att bankinspekiionen enligt 16 § återkallat bolagets tillstånd att
utöva verksamheten eller att bolaget trätt i likvidation på grund av föreskrift
i lag (tvångslikvidation) eller försatts i konkurs. Punkterna 3 och 4 omfattar
sådana fall där ett fondbolag frivilligt beslutar att överlåta antingen
aktiefondsverksamheten tUl ett annat fondbolag eller endast fondförvaltoingen,
dvs. aktiefondsverksamheten
Prop. 1974:128 182
med
undantag av försäljning och inlösen av fondandelar, till förvaringsbank.
I de fall där ett fondbolags aktiefondsverksamhet
skall upphöra av annan anledning än frivUlig överlåtelse, dvs. enligt första
stycket punkterna 1 och 2, skall enligt andra stycket förvaringsbank omedelbart
överta fondförvaltningen. Har fondbolaget haft flera förvaringsbanker, får
bolaget eller i sista hand bankinspektionen bestämma vilken bank sora skall
överta förvaltningen, Ora bankinspektionen återkallat fondbolags tillstånd alt
utöva verksamheten (punkt 1), skall bolaget upphöra med verksaraheten vid den
tidpunkt då inspektionens beslut meddelas. Av 48 § framgår att beslutet
omedelbart skall lända till efterrättelse, oavsett ora det överklagas, Kungl.
Maj:t kan dock förordna annat, jfr 13 § förvaltningslagen (1971: 290), I fråga
ora den tidpunkt, när ett fondbolag anses ha trätt i likvidation (punkt 2),
gäller vad som föreskrivs i 147 § tredje stycket aktiebolagslagen. Har
fondbolag försatts i konkurs (punkt 2) är den avgörande tidpunkten dagen för
konkursbeslutet.
Vid båda fallen av frivUlig överlåtelse (punkterna
3 och 4) gäller enligt tredje stycket att fondbolaget inte får upphö.-a med
verksaraheten förrän tre månader efter det atl bolaget enligt 41 § tillkännagett
att överlåtelse skall ske. Härigenom kan fondandelsägarna i god tid få vetskap
om fondbolagets planer och ges möjlighet att vidta de dispositioner sora de
finner lärapliga.
Aktiefondsverksarahet får överlåtas till annat
fondbolag först efter raedgivande av bankinspektionen. Medgivandet förutsätter
givelvis alt inspektionen enligt 15 § har lämnat eller samtidigt med atl inspektionen
medger överlåtelse läranar det övertagande fondbolaget tillstånd att utöva
aktiefondsverksamhet belräffande den eller de fonder som överlåtelsen avser.
Innan raedgivande tiU överlåtelse läranas, skall bankinspektionen erhåUa del
av vUlkoren för överlåtelsen genom att överlåtelsehandlingar och andra
handlingar, som inspektionen behöver för sin bedömning, tUlhandahålls
inspektionen av de berörda fondbolagen.
Ora fondförvaltningen skall övergå till
förvaringsbank, krävs inte något tUlstånd tiU överlåtelsen. Denna fråga har
berörls i den allraänna raotiveringen under avsnitt 5.4.12.
I fråga om frivillig likvidation gäller liksom
när skyldighet föreligger att träda i likvidation (tvångslikvidation) att
fondbolag är underkastat samma regler som gäller för aktiebolag i allmänhet,
nämligen 140173 a §§ aktiebolagslagen. Likvidationsförfarandet har till syfte
att upplösa ett aktiebolag genora realiserande av bolagets tillgångar och
fördelning av behållningen mellan aktieägarna eller på annat sätt som kan ha
föreskrivits i bolagsordnmgen. Det är naturligt att elt sådant förfarande
avseende ett fondbolag inte bör få inledas förrän bolaget upphört med sin
aktiefondsverksamhet. Enligt fjärde stycket
Prop.
1974:128 183
får
fondbolag därför besluta att träda i likvidation först sedan dess
aktiefondsverksamhet upphört, såvida det inte är fråga om tvångs-likvidation
(jfr första stycket 2). I sistnämnda fall skall fondförvaltningen oraedelbart
övergå till förvaringsbank särat försäljning och inlösen av fondandelar
upphöra enligt 40 § första stycket under den tid förvaringsbanken omhänderhar
förvaltningen av fonden. När det gäller frivUlig likvidation måste emellertid
ett fondbolag först se tiU att dess aktiefondsverksamhet överlåts till annat
fondbolag eller all förvaltningen övergår till förvaringsbanken, innan
fondbolaget på bolagsstämma fattar beslut om likvidationen.
Likvidationstillståndet anses enligt 147 § tredje stycket aktiebolagslagen ha
inträtt, då bolagsstämman eUer rätten utsett likvidatorer. I vissa fall kan
dock bolagsstämman enligt 140 § andra stycket aktiebolagslagen besluta att
likvidationen skall inträda först på senare dag.
40
§
I paragrafen, som motsvarar 37 och 38 §§
utredningsförslaget, behandlas den situationen att förvaltningen av aktiefond
handhas av förvaringsbank. Första stycket har en motsvarighet i art, 16 punkt
2 i Europarådets riktlinjer,
I
den allmänna motiveringen (avsnitt 5,4,12) har bl, a, framhållits att en
förvaringsbanks förvaltning av aktiefond måste betraktas som
en-interimsförvallning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas belräffande
fonden. Det är naturligt att den del av aktiefondsverksaraheten som avser
försäljning och inlösen av fondandelar bör upphöra tUls vidare, bl. a. för att
undvika att fondandelsägare vidtar spekulalionsåtgärder som kan medföra
nackdelar för övriga fondandelsägare. Förbudet enligt första stycket raot alt
sälja fondandelar avser givetvis endast försäljning från fondbolagets eller
förvaringsbankens sida och omfattar inte försäljning av andelar pä den öppna
marknaden.
I andra stycket anges de handlingsalternativ som
förvaringsbanken har sedan fondförvaltningen övertagits av banken. Det första
altemalivet innebär att förvaltningen överläts till annat fondbolag. Detta får
ske endast med bankinspektionens godkännande. Det andra alternativet,
upplösning av fonden, behandlas i tredje stycket. Självfallet bör
förvaringsbanken i valet mellan de båda alternativen samråda med
bankinspektionen.
Tredje stycket innehåUer bestämmelser om vad som
åligger förvaringsbank vid aktiefonds upplösning. Motsvarande regler har föreslagits
i utredningens 38 § förstatredje punkterna.
Om överlåtelse tUl annat fondbolag inte kan koraraa
till stånd, återstår endast för förvaringsbanken att orabesörja att aktiefond,
vars förvaltning övergått till banken, upplöses genora att tillgångama i
fonden realiseras och behållna raedel utskiftas tiU fondandelsägama. Med hän-
Prop.
1974:128 184
syn
lUl att ett sådant fall ytterst sällan torde inträffa och tUl att atgärdema
skall handhas av en förvaringsbank, sora slår under bankmspek-tionens tUlsyn,
anser jag i likhet raed utredningen och de flesta remissinstanserna alt
förfarandet vid upplösningen inte behöver ske i strängt formbunden ordning.
Detaljerade bestämmelser bör därför inte meddelas i lagen. Givetvis kan t. ex.
bestämmelserna i aktiebolagslagen om likvidation och upplösning tUlärapas
analogt i vissa avseenden. Förvaringsbanken får därvid anses ha motsvarande
uppgifter som likvida-torerna, t. ex. att enligt 156 § aktiebolagslagen söka
kallelse på okända borgenärer. Fondandelsägarna kan av praktiska skäl inte
raedges rätt att vid en aktiefonds upplösning i stäUet för kontanter erhålla
värdepapper ur fonden tUl ett värde sora svarar mot fondandelsvärdet.
Värdepapper som ingår i fonden måste alltså säljas så snart det lärapligen kan
ske. Inora rimliga gränser bör förvaringsbanken kunna avvakta en tidpunkt som
är lämplig från försäljningssynpunkt och sprida utförsäljningen av värdepapper
så att starka kursförändringar på dessa undviks. Medel som inflyter vid
försäljningen skall placeras på den bankräkning där förvaringsbanken enligt 27
§ första stycket skall placera medel sora inflyter i aktiefondsverksaraheten.
Förvaringsbanken får utskifta de behållna
tillgångama tUl fondandelsägama först sedan försäljningen av värdepapper
slutförts och aUa fkulder betalats eller raedel avsatts för dessa. I analogi
med 163 § aktiebolagslagen bör också gälla alt den i kallelsen på okända borgenärer
utsatta tiden skall ha utgått och att erforderiiga medel avsatts för betalning
av skuld som är tvistig. Regler om preskription av rätt till utskiftade medel
fmns i 43 §.
41
§
Paragrafen motsvarar 34 § tredje stycket och 36 §
andra stycket utredningsförslaget.
Första stycket innehåller föreskrift ora alt det
överlåtande fondbolaget skaU offentliggöra att bolagets aktiefondsverksarahet
skaU överlåtas till annat fondbolag eUer att förvaltningen av aktiefond skall
övergå tUl förvaringsbank. Kungörelse härom skall införas i allmänna
tidningarna och i tidning inom den ort där det överlåtande fondbolagets
styrelse har sitt säte. Den skall också håUas tUlgänglig hos sistaämnda bolag
och på förvaringsbankens bankkontor.
Av andra stycket följer att den där avsedda
kungörelsen skall uppta erinran ora att fondandelar ej får säljas eller inlösas
raedan förvaringsbanken orahänderhar aktiefondsförvaltningen (40 § första
stycket) och atl, sedan förvaringsbanken övertagit förvaltningen från
fondbolaget, banken skall överlåta denna till annat fondbolag eUer upplösa
fonden (40 § andra stycket). De faU då kungörelsen skaU uppta erinran sora nu
sagts är sådana där aktiefondsverksaraheten skall upp-
Prop. 1974:128 185
höra
på grund av att bankinspektionen återkallat fondbolagets tUlstånd alt utöva
verksaraheten, att fondbolaget trätt i likvidation på gmnd av föreskrift i lag
eUer försatts i konkurs eller att fondbolaget beslutat överlåta
fondförvaltningen till förvaringsbank (39 § första stycket, 1, 2 och 4).
Av tredje stycket följer att, ora fondbolags
aktiefondsverksamhet skaU upphöra därför att bolaget beslutat överlåta
verksamhelen lill annat fondbolag eller att bolaget beslutat överlåta
förvaltningen till förvaringsbank (39 § första stycket 3 och 4), i kungörelsen
skall anges den tidpunkt då fondbolagets verksamhet upphör.
Utan uttrycklig föreskrift bör gälla att
offentliggörande som här avses skall ske omedelbart efter det att avtal
träffats eller beslut fattats om överlåtelse av aktiefondsverksamhet eller
övergång av fondförvaltning. Som framgår av 39 § tredje stycket är lidpunkten
för offentliggörandet avgörande för när den i nämnda stycke föreskrivna
tremånadersfristen börjar löpa.
42 §
Denna paragraf motsvarar 39 § utredningsförslaget
och innehåller bestämmelser om skyldighet för förvaringsbank att offentiiggöra
av banken träffad överenskommelse ora överlåtelse av fondförvaltning till annat
fondbolag eller av banken fatlat beslut att upplösa fonden. Enligt paragrafen
skall banken utfärda kungörelse därora i den ordning som enUgt 41 § första
stycket gäller för överlåtande fondbolag. Om fonden skall upplösas, skaU
kungörelsen uppta erinran om innehåUet i 40 § tredje styckel, dvs, ange vilka
åtgärder som banken skaU vidta för att genomföra beslutet ora fondens
upplösning. Förvaringsbanken skall slutligen i sararaa ordning kungöra när och
på vilket sätt utskiftat belopp hålls tUlgängligt för lyftning.
43 §
Paragrafen överensstäraraer i sak raed 40 § i
utredningens förslag. Den har också en motsvarighet i 164 § fjärde stycket
aktiebolagslagen.
Fondandelsägarnas rätt enligt lagen preskriberas i
princip inte, Detla är självklart, eftersora rätten är en äganderätt även om
den i vissa avseenden är begränsad. Någon motsvarighet till 29 § i
utredningens förslag har därför inte tagits med i departeraentsförslaget. I
ett avseende är eraellertid en bestämraelse ora preskription nödvändig,
nämligen i fråga om rätlen att lyfta de vid en aktiefonds upplösning utskiftade
medlen. För fondandelsägare som inte nås genom kungörelseförfarande eller raed
ledning av registret, om sådant förs för fonden, behövs en tidsgräns efter
vilken deras anspråk skall anses preskriberade. Undantag från 43 § bör enligt
min raening inte kunna ske genora fondbestäramelserna.
Prop. 1974:128 186
44 §
Denna paragraf överensstämmer i huvudsak raed 41 §
utredningsförslaget. Av bestäraraelsen följer bl. a. att förpliktelser som det
lidigare fondbolaget inom de i lagen angivna gränserna haft att fullgöra för aktiefonds
räkning skall övertagas och fullgöras av förvaringsbanken dock endast såvitt
gäller fondförvaltningen eller av det övertagande fondbolaget.
Fondandelsbevis som utgetls av ett tidigare fondbolag behöver sålunda inte
bytas ut mot nya bevis, som utfärdas av det övertagande fondbolaget, så länge
delta bolag inte löser in de äldre bevisen.
Rätten att besluta ora rösträtt för aktier i fonden
är enligt 17 § tredje stycket förbehållen fondandelsägamas representanter i
fondbolagets styrelse och kan inte övergå på förvaringsbank.
45 §
I denna paragraf behandlas förvaringsbanks rätt
till ersättning för bankens förvaltning av aktiefond enligt 39, 40 och 42 §§.
Förvaringsbank får enligt 29 § tredje stycket ta ut ersättning ur aktiefond
utan att fondbolaget beslutar ora ersättningen. Denna skall bestäramas enligt
de grunder sora anges i fondbestäm.melserna. Med hänsyn till att ersättningens
belopp skall godkännas av bankinspektionen har det inte ansetts nödvändigt atl
uttryckligen föreskriva att ersättningen skall vara skälig.
Tillsyn
46 §
Denna paragraf, som motsvarar 42 § andra stycket
och 46 § utredningsförslaget, innehåller grundläggande bestäramelser ora den
tillsyn sora enligt 5 § skall utövas av bankinspektionen.
I Europarådets riktlinjer finns
tUlsynsrayndighetens uppgifler angivna i flera olika sararaanhang, bl. a. i
artiklarna 2, 8 punkt 2, 9 punkt 3, 10 punkt 1, 11 punkt 4, 13, 14 punkt 1, 15
och 16. OECD:s riktlinjer innehåller en allraän besläraraelse ora offentlig
tUlsyn i regel 34 och anger vidare tUlsynsrayndighetens uppgifter i bl. a.
reglerna 2, 5, 6, 17, 18, 2027, 31 och 33.
Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnitt
5.4.13) frarahåUit att raera detaljerade regler för bankinspektionens tUlsyn
inte bör tas in i lagen. Närmare föreskrifter av det slag som finns i 4345, 47
och 49 §§ utredningsförslaget torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Bl.a. bör i
administrativ ordning föreskrivas att bankinspektionen, såsom utredningen
föreslagil, skall förordna en revisor för fondbolaget.
Första stycket i förevarande paragraf upptar endast
de allmänna principer efter vilka bankinspektionen bör utöva tillsyn över
fondbolagen. Det är naturligt raed tanke på lagens karaktär av skydds-
Prop. 1974:128 187
lagstiftning
att bankinspektionen ålagts att med uppmärksarahet följa fondbolags verksamhet
i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som gäUer säkerheten för
fondbolag och av bolaget förvaltad aktiefond eller som i övrigt är av belydelse
för en sund utveckling av aktiefondsverksamheten. Att bankinspektionen vid
tillsynen skall vaka över att fondbolagen följer lagar, författningar, bolagsordning,
fondbestämraelser ra. m. ligger i sakens natur och jag anser därför att uttryckliga
föreskrifter i detta avseende inte behöver meddelas i lagen. Bankinspektionen
har en viktig uppgift när det gäller all tillse att den nu föreslagna lagstiftningen
sora saknar tidigare motsvarighet i Sverige efterlevs och tUlämpas på ett
för fondandelsägare och andra berörda parter tillfredsställande sätt.
Enligt
andra stycket kan bankinspektionen förelägga vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud i samband raed tiUsynen. Vite skall kunna föreläggas fondbolag
dels med tillämpning av aktiefondslagen och dels med slöd av aktiebolagslagen,
i den mån sistnämnda lag är tillämplig på fondbolag. Utredningen har i 45 §
första stycket jämfört med 46 § föreslajit en besiämmelse om att
vitesföreläggande, utom i speciella fall, inte får meddelas i fråga om i lag
givna föreskrifter, vilkas överträdande är belagt med straff. Frågan om
utdömande av vite och ora ådömande av straff för samma förseelse som föranlett vitesföreläggande
behandlas i 51 §.
Besvär över bankinspektionens beslut alt förelägga
vite enligt denna lag prövas av Kungl. Maj:t. Mål ora utdöraande av vite skall
enligt allraänna reeler avgöras av allmän domstol.
Denna paragraf, som motsvarar 48 § första stycket
utredningsförslaget, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att
bidra tUl kostnaderna för bankinspektionens tUlsynsverksamhet och har behandlats
i den allmänna raotiveringen under avsnitt 5,4,13.
Besvär
48 §
Paragrafen
motsvarar 50 § utredningsförslaget och överensslämmer i sak raed bl. a. 40 §
lagen ora fondkoraraissionsrörelse och fondbörsverksarahet, 175 § första
stycket banklagen och 28 § tredje och fjärde styckena lagen om förenklad
aktiehantering efter de ändringar i dessa lagmm som gjordes i samband med den
år 1971 beslutade förvaltningsrättsreformen. I raotiven till dessa ändringar
(prop. 1971: 30 s. 152, 180 och 716 f) åberopas tUl stöd för att besvär över
bankinspektionens beslut i dess egenskap av tiUsynsmyndighet borde avgöras av
Kungl. Maj:t i statsrådet bl. a. att dessa besvärsärenden i allmänhet är av
bank-
Prop. 1974:128 188
teknisk
natur eller rör lämplighets- och ändamålsenlighelsfrågor. Vidare uttalas atl
prövningen i konselj skulle omfatta även ärenden om föreläggande av vite.
Innehållet i förevarande paragraf överensstäraraer med de principer som sålunda
kommit till uttryck i samband raed för-valtningsrättsreforraen.
Skadestånd
49 §
Paragrafen, som svarar mot 51 § utredningsförslaget,
innehåller regler om skadeståndsskyldighet för fondbolag och förvaringsbank
gentemot fondandelsägare, ora bolaget eller banken överträder aktiefondslagen
eller gällande fondbestämraelser. Reglema innebär att skadeståndsansvar
föreskrivs oberoende av fel eller försummelse. Ren förmögenhetsskada, dvs,
sådan ekonomisk skada som uppkoraraer utan saraband raed atl nägon lider
person- eller sakskada, skall ersättas oberoende av om skadan har framkallats
genora brottslig handling eller inte.
På övriga skadefall i aktiefondsverksaraheten, dvs.
sådana fall där skada uppkorarait utan att fondbolag överträtt aktiefondslagen
eller gällande fondbesläraraelser, tillämpas skadeståndslagen (1972:207), Detta
innebär att det i dessa fall raåste föreligga fel eller försuramelse för att
skadestånd skall kunna utgå. När det gäller ren förmögenhets-skada fömtsätts t.
o. ra. sådant fel eller sådan försuraraelse att handlingen är brottslig (2
kap. 4 § och 3 kap, 1 § skadeståndslagen).
Utredningen har inte funnit erforderligt att sora i
aktiebolagslagen, banklagen, sparbankslagen m. fl. lagar ålägga vissa personer
i ledande slällning i fondbolag eller förvaringsbank personlig
skadeständsskyldighet i samma avseenden som gäller för bolaget eller banken.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot utredningens
bedömning. Sveriges advokatsarafund anser eraellertid att även de personer
sora är ansvariga för den skadeständsgmndande åtgärden uttryckligen bör
förklaras vara ersättningsskyldiga.
Av
4 § följer att aktiebolagslagens skadeståndsregler är tUlärapliga också på
fondbolag och styrelseledaraot, verkställande direktör ra. fl. personer i
fondbolag. Personlig skadeståndsskyldighet för nämnda personer kan uppkomraa,
ora de tillskyndat bolaget, aktieägare, borgenärer eller tredje raan skada
uppsåtiigen eller av vårdslöshet. Motsvarande gäller enligt 49 § andra stycket
i fråga ora förvaringsbank. De lagar sora reglerar verksaraheten för
bankinstitul, dvs. banklagen, sparbankslagen ra. fl. lagar, gäUer givetvis
även bankinstitutet i dess egenskap av förvaringsbank i den mån särskilda
bestämmelser inte meddelas i aktiefondslagen. När det gäller frågan, ora
personlig skadeståndsskyldighet dämtöver
Prop. 1974:128 189
bör
föreskrivas genom särskUda bestäraraelser i aktiefondslagen, vill jag erinra om
den reglering av arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar sora skett
genora skadeståndslagen, Genora denna lag har införts en allraän och i princip
oinskränkt skyldighet för arbetsgivare alt ersätta person- eller sakskada sora
hans arbetstagare vållar genora fel eller försuraraelse i tjänsten (s. k.
principalansvar). Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar
ren förmögenhelsskada genom brott. Enligt 4 kap, 1 § skadeståndslagen begränsas
arbetstagares personliga skadeståndsansvar så att arbetslagaren är ansvarig
för skada, som han vållar genom fel eller försuraraelse i tjänsten, endast i
den raån synneriiga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
arbetslagarens slällning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.
Med beaktande av de överväganden som ligger bakom denna bestämmelse anser jag i
likhet med utredningen att någon särskild föreskrift om personlig
skadeståndsskyldighet för vissa personer med ledande StäUning i fondbolag
eller förvaringsbank inte bör meddelas, I fråga om skadeståndsansvar för dessa
personer kommer aUtså föreskriftema i 4 kap. 1 § skadeståndslagen att gälla, i
den mån de inte modifieras eller sätts ur spel av särskilda regler t. ex. i
aktiebolagslagen eller banklagen (jfr prop. 1972: 5 s. 433 och 564).
Straffbestämmelser
50 §
Denna paragraf, sora delvis motsvarar 52 § första
stycket och 53 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om straff för
brott mot vissa föreskrifter i aktiefondslagen som anselts särskilt
betydelsefulla och vilkas effektivitet inte tUlräckligt kan tillgodoses inom
raraen för bankinspektionens tillsynsverksamhet eller genom vitesföreläggande i
samband därmed. Sädana föreskrifier i aktiefondslagen sora inte riktar sig
direkt till fysiska personer utan frärast avser fondbolag eller förvaringsbank
har däreraot inte slraffsanktionerats. Vitesföreläggande lorde ofta vara elt
effektivare medel att garantera efterlevnaden av sädana föreskrifter än en
straffsanktion. Vite kan föreläggas den juridiska personen direkt och
bestämraas till sådant belopp alt det för varje särskUt fall har avsedd
effekt. Med beaktande av dessa synpunkter har endast ett begränsat antal
föreskrifter i aktiefondslagen slraffsanktionerats.
I första stycket anges att det i subjektivt
hänseende fordras uppsåt eller oaktsamhet för att straff skaU kunna ådömas för
de gärningar som anges i paragrafen. Enligt punkt 1 kan straff ådömas den som
här i riket utövar aktiefondsverksamhet eller verksamhet sora avses i 3 §
första stycket eller 14 § första stycket utan att vara berättigad därtill.
Aktiefondsverksarahet får enligt 2 § utövas endast av svenskt
Prop.
1974:128 190
fondbolag
och enligt 14 § första stycket endast efter särskilt tillstånd, som meddelas av
bankinspektionen. Enligl sistnämnda lagmm fordras också tiUstånd, om fondbolag
viU utöva annan verksamhet än aktiefondsverksamhet. Tillstånd kan lämnas
endast ora sådan biverksamhet äger samband raed aktiefondsverksamheten.
Verksamhet som avses i 3 § första stycket är inte att hänföra tUl
aktiefondsverksamhet men innebär att aUmänheten erbjuds att deltaga i förvärv
av värdepapper för dellagarnas geraensararaa räkning. Sådan verksamhet fär
enligt 3 § första stycket utövas endast av aktiebolag eller ekonomisk förening
och om erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen.
Dispens från dessa regler kan meddelas enligt 3 § andra stycket.
Bestämmelserna har behandlats närmare i kommentaren till 3 §.
Enligt första stycket punkt 2 kan straffansvar
drabba styrelseledamot, verkslällande direktör och annan ledande
befattningshavare i fondbolag, om han förvärvar värdepapper från aktiefond som
bolaget förvaltar eller säljer värdepapper till sådan fond (8 § första
stycket). Detsamma gäller enligt 8 § tredje stycket vissa närstående personer.
Det är vidare vid straffansvar förbjudet för sådan styrelseledamot i fondbolag
sora är representant för andelsägarna att äga aktier i fondbolaget eller vara
anställd hos detta eller hos förvaringsbank för aktiefond som bolaget förvaltar.
Han får inte heller vara styrelseledamot i annat fondbolag eller i sådan
förvaringsbank (8 § fjärde stycket).
Skyldigheten i 8 § andra stycket för styrelse eller
verkställande direktör att raeddela vissa befattningshavare att de omfattas av
förbudet mot värdepapperstransaktioner har inte slraffsanktionerats bl. a. raed
hänsyn till atl bankinspektionen vid sin tillsyn över fondbolag kan bevaka att
bestämmelsen efterlevs och förelägga vite, om skyldigheten inte fullgörs. Av i
huvudsak samma skäl har, till skillnad från utredningens förslag, straff inte
heller stadgats för brott mot 24 § första stycket, som avser förbud för
fondbolag att utan bankinspektionens tillstånd uppta lån i
aktiefondsverksamheten eller pantsätta fondegendom.
Enligt
första stycket punkt 3 kan straff ådömas den som lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse, årsberättelse eller handling som
ingetts eller upplysning som lämnats tUl bankinspektionen. Förutsättning för
straffansvar är dels alt det föreligger uppsåt eller oaktsamhet och dels att
gämingen inte är belagd med straff i brottsbalken. De brott enligt
brottsbalken som närmast kan vara aktuella är svindleri och osant intygande,
vilka straffbeläggs i 9 kap. 9 § resp. 15 kap. 11 § första stycket
brottsbalken. Påföljden enligt första stycket är böter eller fängelse i högst
ett år. I andra stycket föreskrivs att ansvar inte skaU ådömas i ringa fall.
När det gäller att bedöma, om ett visst fall skall anses ringa eller inte, bör
hänsyn tas till sådana omständigheter som gärningens beskaffenhet,
orafattningen av den straffbara verksaraheten och i vUken ut-
Prop. 1974:128 191
sträckning
denna kunnat raedföra skada. Vidare bör kunna beaktas, om rättelse skett utan
dröjsmål eUer innan skada inträffat.
Brott enligt denna paragraf ligger under allmänt
åtal. Anmälan av raålsägande fordras inte i något fall.
51
§
I fråga ora vissa förfaranden sora belagts med
straff enligt 50 § eller i annan lagstiftning, t, ex. aktiebolagslagen, kan
bankinspektionen meddela vitesföreläggande med stöd av 46 § andra stycket,
dvs. vid meddelande EV föreskrift eller förbud i samband med tUlsynen över
fondbolag. Bestämmelsen i förevarande paragraf avser att förhindra att dubbla
sanktioner i form av både straff och vite skall kunna förekomma för samraa
gärning. I enlighet med den princip sora koramit till ultr> ek i lagen
(1970: 412) om otillbörlig marknadsföring skall för sådant fall, då vitesförbud
meddelats, gälla att vite gär före straff. Samma princip har uttryckts i prop.
1974: 4 ora ny firraalag m. ra. Enligt förevarande paragraf skall sålunda gälla
att den som överträtt vitesförbud som meddelats enligt 46 § andra stycket ej
får dömas till straff för gärning som omfattas av förbudet.
Ikraftträdandebestämmeher
Lagen
föreslås enligl punkt 1 träda i kraft den 1 januari 1975.
Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnitt
5.4,14) uttalat att en allraän övergångstid är motiverad för att de före lagens
ikraftträdande befintiiga aktiefonderna, som f. n. i regel förvaltas av
stiftelser, skall ha möjlighet att ändra förvaltningsform tUl aktiebolag enligt
de krav sora uppställs i lagen, övergångstiden föresläs bli två är räknat från
lagens ikraftträdande. Detta innebär att den verksarahet rörande aktiefonder
som utövas vid ikraftträdandet får fortsätta utan hinder av lagens föreskrifter
till utgången av år 1976. Som jag förordat i avsnitt 5.4.14 skall emellertid
all sådan verksarahet stå under bankinspektionens tillsyn fr. o. m.
ikraftträdandet. Därvid skall de i 4648 §§ meddelade bestämmelsema om tUlsyn,
bidrag till kostnadema för denna samt talan mot bankinspektionens beslut gälla
i tUlämpliga delar. Bestäraraelser i nu angivna hänseenden har upptagits i
punkt 2.
Enligt punkt 3 skall lagen gäUa i tillärapliga
delar, ora fondbolag övertar sådan verksamhet som avses i denna lag och sora
utövats före lagens ikraftträdande. Bestänmielsen gäller frärast alla
överlåtelser av aktiefondsverksamhet tiU fondbolag enUgt den nu föreslagna
lagen, om övergången till den nya verksamhetsformen sker efter lagens ikraftträdande.
Detta innebär bl. a. att bankinspektionens medgivande fordras för överlåtelsen
(39 § tredje stycket andra punkten), att kungörelse skall ske enligt 41 § och
att verksamheten inte får övertagas tidigare än tre månader efter tillkännagivandet
(39 § tredje stycket första punkten). För
Prop. 1974:128 192
att
undvika onödiga kostnader och besvär i saraband med övergången till den nya
verksamhetsforraen har vidare i enlighet raed utredningens förslag föreskrivits
att fondandelsbevis, som utgetts av den som tidigare förvaltat fonden, får
behållas utan hinder av att bevisen inte uppfyller föreskriftema i 32 § och att
de tidigare utgivna bevisen skall gälla som fondandelsbevis i aktiefondslagens
mening. Vidare skall i enlighet med utredningens förslag de lidigare utgivna
andelsbevisen, om de är ställda till viss raan, efter verksamhetens övergång
till fondbolag anses vara ställda tUl viss man eller order.
I punkt 4 anges vad som skall ske, om i något fall
överlåtelse tUl fondbolag av verksamhet rörande aktiefonder eller ansökan om
tillstånd enligt 14 § aktiefondslagen inte skett vid utgången av år 1976. För
att förhindra att sådan verksamhet efter övergångstidens slut utövas i andra
former än enligt lagen föreskrivs i denna punkt att verksamheten skall upphöra
och att förvaltningen av fondegendoraen skall övergå till bankinstitut som
bankinspektionen utser. Därvid skall sarama regler gälla i tiUämpliga delar som
avser förvaringsbanks övertagande av fondförvaltning, dvs, 3945 §§, Detta
innebär bl, a, att fondandelar ej får säljas eller inlösas enligt 40 § första
stycket, att överlåtelse av förvaltningen från bankinstitutet tUl fondbolag
enligt 40 § andra stycket får ske först efter bankinspektionens medgivande och
att fonden kan upplösas och tillgångama fördelas enligt 40 § tredje stycket.
Eftersom all verksamhet rörande aktiefonder skall stå under tillsyn av
bankinspektionen fr. o. m. lagens ikraftträdande, kan inspektionen bl. a.
förelägga vite enligt 46 § andra stycket för att få till stånd en övergång av
fondförvaltning. Har ansökan ora tillstånd alt utöva aktiefondsverksamhet
eller alt överlåta verksamheten tUl fondbolag ingetts före utgången av år 1976,
får verksamheten dock utövas utan tillstånd även därefter till dess ansökningen
slutligt prövats. Det åligger bankinspektionen att fr. o. ra. lagens
ikraftträdande följa utvecklingen av aktiefondernas verksarahet och se till att
anpassningen till lagen sker på ett sraidigt och betiyggande sätt för fondbolag,
fondandelsägare och andra berörda parter.
7.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.
Som jag framhållit under avsnitt 7.1 i kommentaren
tUl 1 § aktiefondslagen anser jag att det i princip inte finns anledning att
lagstiftningsvägen hindra utlänning (utländsk fysisk eller juridisk person)
att förvärva andelar i svenska aktiefonder. Med hänsyn tUl att aktiefond enligt
nämnda paragraf ägs av dem som tUlskjutit kapital till fonden har utlänning,
sora förvärvat andel i svensk aktiefond, äganderätt liU bl. a. de bundna aktier
som kan anses ingå i hans fondandel. Det kan
Prop. 1974; 128 193
därför
hävdas att, fastän något uttryckligt förbud inte finns för utiänning att
förvärva andel i svensk aktiefond, utiännings förvärv av sådan andel skulle stå
i strid mot 1916 års lag. Det kan också göras gällande att förvärv av bundna
aktier tUl aktiefond, vari kan finnas utländsk andelsägare, skulle strida mot
sådant förbehåU som avses i 2 § andra stycket nämnda lag, dvs.
utiänningsklausul, och att sådant förvärv därför skulle vara ogUtigt enhgt 3 §
första stycket samma lag. ReeUt sett torde emellertid varken utiännings
förvärv av andel i svensk aktiefond eUer förvärv av bundna aktier tiU aktiefond
strida mot syftet raed 1916 års lag eller mot utiänningsklausul med hänsyn tUl
bl. a. de regler som enligt aktiefondslagen gäller i fråga om utövande av
rösttätt för aktier som ingår i aktiefond. För att det klart skaU fraragå av
1916 års lag att utiänning har rätt att förvärva andel i svensk aktiefond utan
hinder av lagen och att förvärv av bundna aktier tUl aktiefond inte strider mot
sådant förbehåll som avses i 2 § andra stycket samma lag bör enligt min mening erforderliga
tUIägg av denna innebörd göras i lagens 2 och 18 §§.
7.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om skuldebrev
I 33 § andra stycket aktiefondslagen hänvisas i
fråga om utdelningskuponger till fondandelsbevis till vad sora föreskrivs i 24
och 25 §§ lagen ora skuldebrev. 24 § Lnnehåller bestämraelser om utdelningskuponger
tiU aktiebrev och innebär bl. a. följande. Den som innehar ul-delningskupong
till aktiebrev är berättigad att mot kupongens överläranande uppbära
utdelning, fastän han inte är aktieägare. Sådan kupong utgör alltså elt
självständigt legitimationspapper. Så snart beslut om utdelning fattats, skaU
lösa kuponger i princip behandlas som självständiga innehavareskuldebrev.
Denna princip har eraellertid vissa begränsningar, bl. a. fömtsätts att den
raot aktiebrevet svarande aktie-rätten är giltig. Utdelningskupong som
förvärvats i samband raed aktie-brev skall anses endast sora tiUbehör till
detta. Innehavare av utdelningskupong är bunden av vad som föreskrivits om
utdelningskuponger i bolagsordningen för ifrågavarande aktiebolag.
Bestämmelsema i 24 § skuldebrevslagen har gjorts
tiUämpliga också på utdelningskuponger till fondandelsbevis genom erforderUga
tillägg till lagtexten. Härigenom koraraer också 25 § skuldebrevslagen, som
innehåUer bestämmelser om tiden för ränte- och utdelningskupongs gUtighet, att
bli tUlämplig bettäffande utdelningskuponger tUl fondandelsbevis. Enligt
sistnämnda paragraf gäUer bl, a. att ränte- eUer utdelningskupong, varom sägs i
23 eller 24 §, inte längre är gällande, om den inte företetts till inlösen inom
tre år från förfallodagen. Om kupong förstörts eller förkoramit, kan den som
hos gäldenären anmäler förhåUandet inom tiden för kupongs giltighet få ut
betalning utan att förete kupongen under fömtsättning att han kan göra sin
rätt tUl kupongen sannolik.
13 Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 194
7.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen om aktiebolag
Bestämmelsema i 39 § aktiebolagslagen innebär bl.
a. alt aktiebolags styrelse skall föra en aktiebok över bolagets samtliga
aktier. I aktieboken skall aktierna antecknas i löpande numraerföljd. Vid
varje nuraraer skall anges den urspmnglige aklietecknaren liksora den sora senare
anraält och styrkt förvärv av aktien. Med hänsyn tUl att aktier, som ingår i
aktiefond, enligt 1 § akliefondslagen ägs av dem som tUlskjutit kapital till
fonden skulle med tUlämpning av näranda föreskrifter i aktiebolagslagen
fondandelsägarna antecknas i aktieboken som ägare till aktier som ingår i
aktiefond. En bättre och mera praktisk lösning är enligt rain raening att
fondbolaget, sora enligt 17 § aktiefondslagen företräder fondandelsägama i
alla frågor sora rör aktiefonden, antecknas i aktieboken i fondandelsägamas
ställe. Därjärate bör aktiefondens beteckning införas i aktieboken. Vad nu
sagts ora skyldighet alt göra anteckning i aktiebok bör också gälla i fråga
ora akliebrev. Bestäramelser i enlighet med det anförda bör upptas i aktiebolagslagen
genom att en ny paragraf, lämpligen betecknad 39 a §, införs i nämnda lag.
7.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen om förenklad aktiehantering
I 8 § andra stycket lagen om förenklad
aktiehantering föreskrivs för aktiebolag som tiUämpar förenklad aktiehantering
bl. a. att i aktieboken skall, om annat inte följer av 16 §, upptas aktieägama
med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress.
Enligt 16 § första stycket kan bank eller fondkomraissionär, sora är auktoriserad
som förvaltare av aktier, föras in i aktiebrev och i aktieboken i StäUet för
ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag (s. k.
förvaltarregistrering). I följd av den under avsnitt 7.4 behandlade ändringen i
aktiebolagslagen bör i 8 § andra stycket lagen ora förenklad aktiehanlering
införas en hänvisning till den föreslagna 39 a § i aktiebolagslagen.
8 Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets ytttande över förslagen tUl
1.
akliefondälag,
2.
lag om ändring i lagen (1916:
156) ora vissa inskränkningar i rätten att förvär\'a fast egendom m. m.,
3.
lag om ändring i lagen (1936:
81) om skuldebrev.
Prop. 1974:128 195
4.
lag ora ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag,
5.
lag om ändring i lagen (1970:
596) om förenklad aktiehantering inhäratas genora utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: Margit Edström
Prop.
1974:128 196
Bilaga
1 Aktiefondsutredningens förslag
Förslag
till
Lag
om värdepappersfondrörelse
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Med värdepappersfondrörelse förstås i denna lag rörelse, som har
till ändamål att förvalta en huvudsakUgen av aktier, obligationer eller
andra värdepapper bestående och från rörelsens övriga egendom skild
förmögenhet (värdepappersfond) samt att erbjuda allmänheten alt in
sätta medel i fonden mot bevis ora rätt till andel i fondens vid varje
tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis).
Värdepappersfondrörelse får utövas endast av
aktiebolag sora erhålUt tillstånd därtiU av bankinspektionen (fondbolag) och i
den ordning som i denna lag sägs. I fråga om sådant bolag skall gälla vad angående
aktiebolag i aUmänhet är föreskrivet i den mån ej annat följer av vad i denna
lag stadgas.
ViU någon eljest erbjuda allmänheten att deltaga i
gemensamt förvärv av värdepapper, får det ske endast genom inbjudan att teckna
aktie i aktiebolag eller andel i ekonomisk förening, som avser att idka sådan
verksamhet.
2 §
Tillstånd enligt 1 § får meddelas endast om bolagsordningens be
stämmelser står i överensstämmelse med de i 51 §§ angivna fömt
sättningama samt bolaget ej finnes olämpligt att utöva rörelse av ifråga
varande slag. I
Bankinspektionen kan återkalla lämnat tiUstånd om
fondbolaget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen ej blivit
fylld inom tre månader efter det den yppades eller ora bolaget genom överträdande
av denna lag eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares intresse eller
annorledes visat sig olämpligt att utöva värdepappersfondrörelse.
3
§ Annan än fondbolag fär ej i
sin firma eller eljest vid angivande av sin verksamhet använda orden
värdepappersfond, aktiefond, obligationsfond, investraentfond, placeringsfond
eUer sararaansättaing med dessa ord eller annan därmed förväxlmgsbar
beteckning.
4
§ Fondbolag skall stå under
tillsyn av bankinspektionen.
Fondbolag
5
§ Fondbolags aktiekapital skall uppgå tUl minst 100 000 kronor.
Aktiekapitalet skall vara till fullo mbetalt innan rörelsen påbörjas. Bolaget
är befriat från vad i lag stadgas rörande skyldighet för aktie-
Prop.
1974:128 197
bolag
att verkställa avsättning av vinstraedel raed hänsyn till förhållandet raellan
bolagets skulder och suraman av aktiekapitalet, reservfonden och
skuldregleringsfond.
6 §
Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledaraöter. Av sty
relseledamöterna skall minst en utses med särskild uppgift att vaka över
att fondandelsägamas intresse vederbörligen beaktas. Sådan styrelse
ledamot skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsord
ningen, utses av fondandelsägama eller av intressegmpp, som har an
knytning till dem, eller genom förordnande av bankinspektionen. Han
får ej vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.
Vad
i denna lag finns stadgat om styrelseledamot skall i tillämpliga delar gälla
beträffande suppleant för styrelseledaraot.
7
§ Fondbolag får ej driva annan
verksamhet än värdepappersfondrörelse.
8
§ Fondbolag åligger att under
iakttagande av vad i denna lag eller eljest finns stadgat samt i överensstämmelse
med gällande fondbesläramelser självständigt och i eget namn förvalta av
bolaget bildad värdepappersfond. Bolaget äger därvid förfoga över all den
egendom, som ingår i fonden, samt utöva alla ur denna egendom härflytande
rättigheter. !
Vid
värdepappersfondens förvaltning, inbegripet utövande av rösträtt för aktier i
fonden, skall bolaget uteslutande handla i fondandelsägarnas geraensararaa
intresse. Bolaget får ej annat än för särskilt fall överlåta rösträtten till
annan och skall, ora så sker, utfärda noggranna anvisningar för dess utövande.
9 §!
Styrelseledamot får ej för egen räkning från bolaget förvärva
värdepapper, vUka ingår i värdepappersfond, som bolaget förvaltar, eller
till bolaget sälja värdepapper avsedda att ingå i dylik fond.
10 §
För sin förvaltning av värdepappersfond äger fondbolag åtajuta
ersättning ur fonden enligt de gmnder för beräkning härav, vilka finns
angivna i fondbestäraraelserna.
Värdepappersfond
och dess förvaltning
11 §
Värdepappersfond består av de medel, som för fonden tillföres
fondbolag, och därför anskaffade värdepapper liksom all ersättning för
och avkastning av denna egendom jämte alla ur densamraa härflytande
rättigheter. '
Värdepappersfond skall åsättas beteckning,
varigenora den tydligt kan skiljas från andra värdepappersfonder.
12 §
Värdepappersfond skall hållas skild frän fondbolagets övriga
medel. !
Den i värdepappersfond ingående egendomen fär ej
överlåtas som säkerhet eller pantsättas. Avtal, som ttäffas i strid häremot,
är ogiltigt.
Fordran hos fondbolag får ej begagnas tUl kvittning
mot fordran, sora bolaget har för värdepappersfonds räkning.
Prop. 1974:128 198
13 §
TUl värdepappersfond hörande egendom får ej tagas i mät. Vid
fondbolagets konkurs skall fondegendomen ej ingå i bolagets kon
kursbo.
Övergår jämlikt 34 § andra stycket eUer 36 § första
stycket förvaltningen av värdepappersfond från fondbolaget till
förvaringsbanken, åUgger det banken att med anlitande av fondens medel fullgöra
alla de förpliktelser, vilka bolaget under iakttagande av bestämmelserna i
denna lag ådragit sig för fondens räkning. Motsvarande skall gäUa vid överlåtelse
av fonden till annat fondbolag.
14 §
För varje värdepappersfond skall finnas av fondbolaget upprät
tade fondbestämraelser. Dessa skall ange:
1)
fondens beteckning;
2)
de allmänna riktiinjema för
placering av fondens medel med angivande av humvida fonden delvis eller helt
skall bestå av utländska värdepapper; '
3)
i vUken omfattning utdelning
skall ske tUl fondandelsägarna eller, därest utdelning ej skaU äga mra,
bestänunelse härora;
4)
de tillägg till
fondandelsvärdet, sora bolaget till täckande av försäljningskostnader ra. m,
högst fär göra vid bestämmande av utgivningspriset för fondandelsbevis;
5)
de avdrag från
fondandelsvärdet, som bolaget till täckande av inlösningskostnader m. m. högst
får göra vid bestämmande av inlösningspriset för fondandelsbevis;
6)
den ersättning bolaget äger
åtajuta för sin förvaltning av fonden;
7)
den ersättning förvaringsbanken
äger åtajuta försitt omhänderhavande av fonden; samt
8)
fondens räkenskapsår och de
tider då kvartalsredogörelser skall upprättas.
Fondbestämmelsema
skall fastställas av bankinspektionen.
15 §
Fondbestämmelse, som avses i 14 § första stycket 2) och 3), får
ej ändras utan medgivande från samtUga fondandelsägare. Fattas beslut
om sådan ändring, skall det underställas bankinspektionen för fastsiäl
lelse. !
Vill fondbolag andra annan fondbestämmelse än sådan,
som avses i första stycket, skall bolaget med angivande av skälen härför ansöka
om tUlstånd hos bankinspektionen. Om inspektionen finner att den föreslagna
ändringen är skälig och ej strider mot fondandelsägarnas intressen, får
inspektionen lämna bolaget tUlstånd tiU ändringen. Denna får ej träda i
tillämpning förrän tre månader efter det tillståndet meddelats. Ora
offentliggörande av ändringen äger inspektionen raeddela behövUga
föreskrifter.
16 §
Fondbolag får besluta ora utbetalning av raedel, sora ingår i
värdepappersfond, endast för något av följande ändamål, nämligen:
1)
förvärv av värdepapper tiU
fonden;
2)
utbetalning av ersättaing enUgt
fondbestäraraelserna för bolagets kostnader för fondandelsbevisens utfärdande
och utgivande;
3)
inlösen av fondandelsbevis,
inbegripet den ersättning bolaget enligt fondbestäramelserna äger tillgodogöra
sig för inlösningsförfarandet;
4)
utdelning tiU fondandelsägare;
Prop.
1974:128 199
5)
utbetalning till bolaget av den
ersättning bolaget enhgt fondbestämmelserna äger erhålla för förvaltningen av
fonden; eller
6)
betalning av skatter, som
belöper på fonden, eller fullgörande av andra förpliktelser, som avser fonden.
17
§ I värdepappersfond ingående
medel skall, i den män behov av likvida medel icke förefinns, så snart det
bedömes lärapligen kunna ske användas för förvärv av värdepapper.
18
§ Till värdepappersfond får
förvärvas endast följande slag av värdepapper: I
1)
vid Stockholras fondbörs
inregistrerade svenska aktier, obligationer och andra värdepapper;
2)
andra svenska aktier,
obUgationer eller värdepapper, sora noteras på lista utgiven av saramanslutning
av svenska fondkommissionärer;
3)
utiändska aktier, obUgationer
och andra värdepapper, ora förvärv av sådana är fömtsatt i fondbestämmelserna
och värdepapperen är föremål för handel och notering vid större fondbörs;
4)
aktier, obligationer och andra
värdepapper, som utbjudes till försäljning under sädana förhällanden att
sannolika skäl finns för anlagande att de inom kort kommer att inregistreras
vid Stockholras fondbörs eller eljest bU föreraål för sådan handel och
notering, sora under 2)3) sägs; särat
5)
av svenska staten utfärdade
skattkararaarväxlar för kortvarig placering av likvida raedel.
Värdepapper sora förvärvats med stöd av stadgandet
tmder 4) skall, om där angiven fömtsättning icke uppfyllts inom sex månader
från förvärvet, avyttras så snart lämpligen kan ske.
Med aktier jämstäUes bevis ora rätt till förvärv
eller utbekomraande
av aktier. '
19 §
Värdepapper med en och samrae utfärdare får ej raot vederlag
förvärvas till värdepappersfond i vidare raån än att i fonden ingående
värdepapper, sora utfärdats av honom, efter förvärvet uppgår lill högst
fem procent av fondens värde. Bankinspektionen får dock för viss eller
vissa utfärdares värdepapper medge, att nämnda gräns överskrides intill
högst tio procent av fondvärdet.
Förvärv på grund av tidigare aktieinnehav av nya
aktier vid ny
emission i aktiebolag fär ske utan hinder av vad i första stycket stad
gas. Fondbolaget skall dock senast inora sex raånader från dylikt för
värv avhända fonden den del av de sålunda förvärvade aktiema, sora
ej vid något tillfälle efter förvärvet kunnat inrymmas inom de i första
stycket angivna gränsema. I
Fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet däråt,
att värdepapper utfärdade av förelag, sora är förbundna med varandra i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap, icke förvärvas i sådan omfattning, atl
intresset av riskfördelning ej i erforderlig mån tiUgodoses.
20 §
Fondbolag får ej i värdepappersfonder inneha raer än fem pro
cent av aktiema i ett och samma aktiebolag eller, om aktier med olika
röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktiema utgör högst
fem procent av röstetalet för samtUga aktier i aktiebolaget.
Vad
sålunda stadgats skall när aktiema i flera fondbolag äges eller
Prop.
1974:128 200
på
därmed jämförhgt sätt innehaves direkt eller genora förraedling av juridisk
person av väsentiigen samraa fysiska eller juridiska personer ha avseende på
samtliga dessa bolags sammanlagda innehav av aktier.
Förvaringsbank
21 §
För varje värdepappersfond skall finnas en av fondbolaget ut
sedd förvaringsbank. DärtiU får utses endast kreditinrättning, som slår
under bankinspektionens tillsyn och har notariatavdelning.
Om särskUda skäl därtUl föranleder kan Konungen
raedge, att även annat under inspektionens tiUsyn stående företag än sådan
kreditinrättning, sora avses i första stycket, utses till förvaringsbank.
22 §
Förvaringsbanken skall uppbära aUa fondbolaget för värdepap
persfondens räkning tillkommande medel samt ombesörja aUa utbetal
ningar ur fonden.
Medel, som förvaringsbanken uppburit för
värdepappersfondens räkning, skall omedelbart insättas på särsldld för fonden
hos banken öppnad bankräkning. Värdepapper, som ingår i fonden, skall vara
nedsatta i öppet förvar hos banken. Om utländska värdepapper ingår i fonden,
får banken anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt lämplig utländsk
kreditinrättaing. Anmälan därom skaU göras tiU bankinspektionen.
Utfärdade men icke, utgivna samt jämlikt 31 §
inlösta och ej ånyo utgivna fondandelsbevis skall omhänderhas av
förvaringsbanken. Om inlösta fondandelsbevis ej ånyo skaU utges, skaU de
makuleras i betryggande ordning. Vad nu sagts skall även gälla fondandelsbevis
som utbytts mot annat sådant bevis.
23 §'
Fondandelsbevis får förvaringsbanken utlämna endast mot inbe
talning av belopp motsvarande utgivningspriset.
Vid försäljning eller byte av värdepapper, som
ingår i värdepappersfond, får förvaringsbanken utiämna värdepapperen endast
mot erhållande av avtalad köpeskilling eller de med bytet avsedda värdepapperen.
24 §
Förvaringsbanken får utbetala medel från den i 22 § andra styc
ket avsedda bankräkningen endast när fondbolagets beslut om utbetal
ningen avser ändamål, som anges i 16 §.
För förvärv av värdepapper eUer för inlösen av
fondandelsbevis får utbetalning verkställas endast mot erhållande av
ifrågavarande värdepapper eller fondandelsbevis.
25 §
För sitt omhänderhavande av värdepappersfond äger förva
ringsbank åtnjuta ersättning i enlighet med de för fonden fastställda
fondbestämmelserna. Denna ersättning får banken tiUgodogöra sig av
fondens medel utan hinder av vad i 24 § första stycket sägs.
Fondandel
och fondandelsbevis
26 §
Andelar i värdepappersfond skall vara lika stora och innefatta
samma rätt. |
Fondandels
värde utgör fondens värde delat med antalet fondande-
Prop. 1974:128 201
lar
(fondandelsvärdet). Detta värde skall fortlöpande beräknas av fond
bolaget. I
Fondens värde framräknas genora alt från
tillgångama göres dels avdrag för på fonden belöpande skulder, dels, ora sä är
angivet i fondbesläraraelsema, avdrag för fraratida skatter i enUghet med vad
fondbestämmelsema föreskriver. Värderingen av tillgångarna skall, såvitt angår
värdepapper, ske raed ledning av gäUande marknadsvärden.
27 §
Fondandelsbevis skaU vara ställda till innehavaren eller till viss
man eller order. De skall vara försedda med uppgift om värdepappers
fondens beteckning och vara numrerade. Bevisen får avse en eller flera
fondandelar.
Fondandelsbevis
skall innehåUa dels en förklaring av fondbolaget ora den rätt tiU andel i
värdepappersfondens värde, som beviset medför, dels en bekräftelse av
förvaringsbanken, att banken åtagit sig fondens förvaring under iakttagande av
bestäraraelsema i denna lag. Därvid får styrelseledamots eUer firmatecknares
namnteckning återges genom tryckning eUer på annat dylikt sätt. På
fondandelsbevis skall anges att beviset vid anfordran inlöses av bolaget i
enlighet raed föreskrifterna i denna lag samt att även i övrigt denna lag är
tiUämplig på rättsförhållandet meUan fondandelsägaren och bolaget.
Fondandelsbevis skall upptaga erinran om att de för fonden gäUande
fondbestäraraelserna är fogade vid de årsberättelser, sora upprättas för
fonden, raed upplysning tUl-lika om var dessa årsberättelser finns
tillgängliga.
Fondbolag får ej utge fondandelsbevis, innan
bankinspektionen fastställt de för värdepappersfonden upprättade
fondbestämraelsema.
28 §
Beträffande fondandelsbevis skaU, där ej annat följer av vad i
denna lag sägs, gälla vad i lagen ora skuldebrev stadgas om löpande
skuldebrev.
På uldelningskuponger tUl fondandelsbevis skall
tUlämpas vad i 23 och 25 §§ lagen ora skuldebrev stadgas om räntekuponger.
29
§ Den rätt lUl andel i
värdepappersfonds värde, som fondandelsbevis medför, är ej föremål för
preskription i vidare mån än som framgår av 40 §.
30
§ Utgivningspriset för
fondandelsbevis skall utgöra det på utgivningsdagen gällande värdet av det
antal fondandelar, sora beviset avser, med tillägg av, i den män
fondbestämmelsema så medger, dels kostnader för bevisets utfärdande och
utgivande, dels kostnader vid inköp av värdepapper svarande mot
fondandelsvärdet.
31
§ Det åligger fondbolag att på
begäran av ägare av fondandelsbevis, som utfärdats av bolaget, med anlitande
av värdepappersfondens medel inlösa beviset.
Inlösen skall ske oraedelbart ora likvida medel
finns. Måste raedel för inlösningen anskaffas genora försäljning av värdepapper
skall sådan försäljning äga rura så snart ske kan och senast inom fem
börsdagar från den dag begäran om inlösen framställts till bolaget, varefter
inlösningen skall fullgöras så snart försäljningslikviden influtit. Föreligger
sådana särskilda förhållanden, alt inlösen kan antagas medföra ett väsentligt
Prop. 1974:128 202
missgynnande
av övriga fondandelsägares intressen, fär den angivna femdagarsfristen
överskridas.
Vid begäran om inlösen, som ej verkställs
omedelbart, äger bolaget fordra, att för inlösen avsett fondandelsbevis
överlänmas till förvaringsbanken mot vederbörligt kvitto. Framställningen om
inlösen får därefter ej återkallas.
32 §
Inlösningsprisei för fondandelsbevis skall utgöra det på inlös
ningsdagen gäUande värdet av det antal fondandelar, som beviset avser,
med avdrag, i den raån fondbesläraraelsema så raedger, för dels kosl
nader för inlösningsförfarandet, dels kostnader vid försäljning av värde
papper svarande möt fondandelsvärdet.
Redovisning
33 §
Fondbolag skall kvartalsvis på tid som anges i fondbestäraraelser
na avge redogörelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond.
Redogörelsen skall för den dag redogörelsen avser utvisa antal och slag
av de värdepapper, sora ingår i fonden, värdet av de olika slagen av
värdepapper, storleken av de på bankräkning innestående raedlen, pä
fonden belöpande skulder särat antalet fondandelar.
Vid utgången av varje räkenskapsår skall fondbolag
upprätta en årsberättelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond.
Denna skall innehålla, fömlora de uppgifter, sora skall inlagas i
kvartalsredogörelse, uppgift om den under året uppkomna avkastningen av
fondförmögenheten, de koslnader, som under året belöpt på fonden, och
storleken av den utdelning, sora under året ägt rum på fondandelsbevisen. I
årsberättelsen skall dessutom meddelas de övriga upplysningar, som är av betydelse
för bedömande av fondens ställning. Vid årsberättelsen skall fogas de för
fonden gällande fondbestämmelserna.
Om kvartalsredogörelse och årsberättelse skall
avges samlidigt, får årsberättelsen ersätta kvartalsredogörelsen.
Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall, så
snart det kan ske, hållas tUlgängliga för fondandelsägama hos fondbolaget samt
på de försäljningsställen, där bolagets fondandelsbevis tillhandahäUes
aUmänheten.
Fondförvaltningens
övergång, m. m.
34 §
Vill fondbolag upphöra raed förvaltningen av värdepappersfond,
får bolaget ej besluta att förvaltningen skall upphöra tidigare än tre
månader efter det att bolaget genom kungörelse i nedan angiven ordning
tillkännagivit beslutet.
Vid den tidpunkt, då bolagels förvaltning av
värdepappersfonden upphör, skall förvaltningen övergå tUl förvaringsbanken.
Bolaget får dock med bankinspektionens medgivande träffa överenskommelse raed
annat fondbolag att vid den angivna tidpunkten övertaga förvaltningen.
Kungörelse om fondbolags beslut att upphöra raed
förvaltningen av värdepappersfond skall av bolaget införas i allraänna
tidningarna och i tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte,
samt hållas till-gäiiglig för fondandelsägama på de försäljningsstäUen, där
bolagets fondandelsbevis tillhandahålles aUmänheten. I kungörelsen skall anges
den tidpunkt, då bolagets förvaltning av fonden upphör. Har överens-koraraelse
träffats ora förvaltningens övertagande av annat fondbolag.
Prop. 1974:128 203
skall
kungörelsen innehålla uppgift därom. Föreligger ej sådan överens-koraraelse,
skall i kungörelsen läranas upplysning ora att förvaltningen skall övergå tUl
förvaringsbanken särat erinras om innehållet i 37 och
3S§§.
35
§ Fondbolag får ej, utan att
skyldighet därtUl enligt lag föreligger, besluta att träda i likvidation, innan
dess förvaltning av samlliga värdepappersfonder, som bolaget innehar, upphört.
36
§ Har bankinspektionen
återkallat fondbolags tillstånd att driva värdepappersfondrörelse eller har bolaget
trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall förvaltningen av
värdepappersfond, som bolaget innehar, omedelbart övergå tUl förvaringsbanken.
Kungörelse
om att förvaltningen av värdepappersfond enligt första stycket övergått tUl förvaringsbanken
skall genora bankens försorg offentliggöras i den ordning, som i 34 § ttedje
stycket sägs. I kungörelsen skall erinras om innehållet i 37 och 38 §§.
37 §
Medan förvaltningen av värdepappersfond omhänderhas av för
varingsbanken, får inlösen av fondandelsbevis järalikt 31 § eller utgi
vande av nya fondandelsbevis ej äga rura.
Förvaringsbanken
skall, sedan den övertagit fondförvaltningen, an-lingen, efter inhäratande av
bankinspektionens raedgivande, överlåta fonden till annat fondbolag eller
upplösa fonden.
För
det arbete och den kostnad, sora därigenora kan koraraa att åsamkas banken, är
banken berättigad att ur fonden åtnjuta skälig ersättning raed belopp, sora
godkänts av bankinspektionen.
38
§ SkaU fonden upplösas, åligger
det banken att, så snart lämpligen kan ske, försälja de värdepapper, som ingår
i fonden. Influtna medel skall tillföras den i 22 § andra stycket avsedda
bankräkningen. Sedan försäljningen slutförts och all fonden åvilande gäld
blivit betald eller erforderliga raedel därtill avsatts, skall den behållna
fondförraögenheten snarast raöjligt utskiftas till fondandelsägarna mot
återbekoraraande av fondandelsbevisen. Förslår ej värdepappersfonds tillgångar
lill täckande av dess skulder och kan förlikning ej träffas, skall tillgångarna
av förvaringsbanken fördelas enligt de regler, sora gäller vid konkurs.
39
§ Har förvaringsbanken träffat
överenskoraraelse ora överlåtelse av värdepappersfond till annat fondbolag
eller beslutat att upplösa fonden, skall banken omedelbart utfärda kungörelse
därom.
Vid
upplösning skall banken dessutom sä snart det kan ske kungöra när och på vilket
sätt utskiftat belopp koraraer att hållas tillgängligt för lyftning.
Kungörelserna skall genom bankens försorg
offentiiggöras på sätt, som i 34 § ttedje stycket sägs.
40
§ Har fondandelsägare ej inom
fem år från den dag, då utskiftat belopp enligt 38 § blivit tUlgängligt för
lyftning, anmält sig att lyfta honom tiUkomraande belopp, är han föriustig sin
rätt därtill. Sådant belopp ävensom restbelopp, som vid utskiftningen ej
kunnat fördelas på saratiiga fondandelsägare, skall tUlfalla allraänna
arvsfonden.
41
§ övergår förvaltningen av
värdepappersfond i enlighet raed vad ovan sagts tUl annan förvaltare, skall
denne i fråga ora förvaltningens handhavande anses ha trätt i stället för det
bolag, sora bildat fonden.
Prop. 1974:128 204
Om
tiUsyn
42 §
Bankinspektionen skall övervaka att fondbolaget i sin verksam
het ställer sig tUl efterrättelse de lagar och andra författningar, som
avser fondbolag, ävensom den för bolaget gällande bolagsordningen
samt de fondbestämmelser och övriga föreskrifter, som raed stöd av
stadgande i lag eller bolagsordning raeddelats av bolagsstäraraa eller
styrelse.
Det åligger inspektionen att även i övrigl raed
uppraärksarahet följa fondbolagels verksamhet i den raån så erfordras för
kännedom om de förhällanden, som kan inverka på bolagets eller av bolaget
förvaltad värdepappersfonds säkerhet eUer eljest är av betydelse för en sund utveckling
av värdepappersfondrörelsen.
Inspektionen är ej på gmnd av vad här föreskrivits
pliktig att övervaka iakttagandet av bestämraelser, sora avser enskild
aktieägares rättigheter eller skyldigheter i förhållande till fondbolaget
eller till annan aktieägare eller sora angår bolagets inre angelägenheter.
Om inspektionen finner det behövligt, får
inspektionen raeddela närmare föreskrifter ora sättet för förande av
fondbolagels räkenskaper, om förvaring av värdehandlingar och ora inventering
av dessa,
43
§ Bankinspektionen skaU för
fondbolaget förordna en revisor alt med övriga revisorer deltaga i granskningen
av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning särat bolagets
räkenskaper. Inspektionen äger när sora helst återkalla förordnande, som här
avses, och i stäUet ulse ny revisor,
44
§ Bankinspekiionen äger
sammankalla fondbolagels styrelse, när sådant prövas nödigt. Har styrelsen ej
efterkomrait av inspektionen fraraställd begäran ora utfärdande av kallelse
till extra bolagsstämma, får kallelse utfärdas av inspektionen.
Den som enligt av Konungen meddelade bestämraelser
har befogenhet att företräda inspektionen äger närvara vid bolagsstäraraa
eller av inspektionen utiyst styrelsesaramanträde och deltaga i överläggningarna.
45 §
Har fondbolagets styrelse, verkställande direktör eller bolags
stäraraa fattat beslut, sora står i strid mot lag, bolagsordning eller fond
bestämmelser, fär bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet.
Inspektionen får också förelägga styrelsen eUer verkställande direktören
att, om beslut som nyss sagts verkställts, göra rättelse om så kan ske
samt atl fullgöra vad styrelsen eller verkställande direktören åligger en
ligt lag eller bolagsordning. Sådant föreläggande får dock ej, utom vad
angår innehållet av vinst- och förluslräkning eller balansräkning, av in
spektionen meddelas i fråga ora i lag givna föreskrifter, vUkas över
trädande är belagt raed straff.
Även om avvikelse från lag, bolagsordning eller
fondbestämmelser ej skett, äger inspektionen meddela de erinringar i fråga om
bolagets verksamhet, som inspektionen kan finna påkaUade.
46 §
Bankinspektionen äger förelägga vite vid meddelande av före
skrift eller förbud enligt denna lag.
Prop.
1974:128 205
47 §
Fondbolagets styrelse och verkställande direktör åligger:
att, så snart beslut fattals om styrelsens
sammansättning eller ora förändring i denna, anraäla beslutet tiU
bankinspektionen;
att tiU inspektionen lärana uppgift om den bank,
sora utsetts tUl förvaringsbank för värdepappersfond, vUken bolaget förvaltar;
alt när sora helst för den befattaingshavare hos
inspektionen, sora enligl av Konungen meddelade bestämraelser har att i sådant
avseende företräda uispektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar
särat böcker, räkenskaper och andra handlingar tiUgängliga för granskning;
att på tider, som inspektionen bestämmer, och
enligt av inspektionen fastställda formulär upprätta och till inspektionen
insända översikter, utvisande bolagets tillgångar och skulder;
atl, sä snart det kan ske, till inspektionen
insända i avskrift dels styrelsens och verkställande direktörens
förvaltningsberättelse jämte vinst-och förlusträkning särat balansräkning,
revisionsberättelsen raed tillhörande handlingar liksora protokoll över
förhandlingarna vid ordinarie bolagsstäraraan dels i 33 § föreskrivna
kvartalsredogörelser och årsberättelser;
att, när bolaget finner sig ej kunna iakttaga den i
31 § andra stycket angivna feradagarsfristen, ofördröjUgen lill inspektionen
anraäla detla med angivande av skälen;
att, då bolaget beslutat att upphöra med
förvaltningen av värdepappersfond eller trätt i likvidation eller försalls i
konkurs, ofördröjligen underrätta inspektionen härom;
att även i övrigt raeddela inspektionen och sådan
befattningshavare där, sora ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget
och av bolaget förvaltad värdepappersfond, sora begärs av dem; samt
att, ora inspektionen finner anledning till
anlagande att bolaget gjort sådana förluster att tio procent av aktiekapitalet
förlorats, på inspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och
kalla revisorerna att granska detta.
48 §
Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk
samhet skall varje fondbolag årligen erlägga bidrag efter visst förhål
lande till varje av bolaget förvallad värdepappersfonds värde vid ut
gången av nästföregående kalenderår. Närmare föreskrifter ora faststäl
lande och eriäggande av bidrag raeddelas av Konungen.
Det åligger bolaget dessutora att till revisor,
sora förordnats enligt 43 §, utge ersättning raed belopp sora inspektionen
bestämraer.
49
§ Ledaraot av eller
befattningshavare hos bankinspektionen fär ej vara ledaraot i styrelsen för
eller revisor i eller anställd hos fondbolag. Ej heller får ledaraot av eller
befattaingshavare hos inspektionen vara aktieägare i sådant bolag.
50
§ Talan mot bankinspektionens
beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär. Inspektionens beslut
skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan däremot föres, om ej
Konungen annorlunda förordnar.
Prop. 1974:128 206
Skadestånd
51 §
Har fondandelsägare tUlskyndats skada genom att fondbolaget
överträtt denna lag eller gällande fondbestämmelser, är bolaget plik
tigt att utge ersättning för sådan skada. Vad nu sagts angående fondbo
laget skall äga motsvarande tUlämpning i fråga om förvaringsbanken.
Ansvarsbestämmelser
52 §
Den som här i riket driver värdepappersfondrörelse utan att vara
berättigad därtUl eller bryter raot bestäramelsen i 1 § tredje stycket dö
mes tUl böter eller fängelse i högst ett år.
Den
som bryter mot bestämmelsen i 3 § dömes till böter.
53 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes:
1)
styrelseledaraot eUer
befattaingshavare hos fondbolag, vilken vid ansökan ora tillstånd att driva
värdepappersfondrörelse uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig
eller vUseledande uppgifi;
2)
styrelseledamot hos fondbolag,
vUken förvärvar eller säljer värdepapper i strid mot bestäraraelsema i 9 §;
3)
den sora förfogar över
egendora, som ingår i värdepappersfond, i sttid mot bestäraraelsema i 12 §
andra stycket; samt
4)
styrelseledamot eUer
verkstäUande direktör hos fondbolag, vilken uppsåtiigen eller av vårdslöshet
meddelar oriktig eller vUseledande uppgift i översikt, som avses i 47 §, eller
vid lämnande av upplysning enligt sararaa lagrura.
Vad ovan sägs ora styrelseledaraot eller
verkställande direktör hos fondbolag skall, där förvaltningen av
värdepappersfond övergått lill förvaringsbanken, i StäUet avse styrelseledamot
eller verkställande direktör hos banken.
Denna
lag träder i kraft den
Den som vid ikraftträdandet förvaltar s. k.
aktiefond äger ulan hinder av vad i lagen sägs fortsätta denna verksamhet
intill den
Vill förvaltare, sora i det föregående stycket
avses, träffa överenskoraraelse raed fondbolag om övertagande av aktiefondens
förvaltning, skall i tiUämpliga delar gälla vad i lagen stadgas angående
överenskommelse meUan fondbolag om övertagande av förvaltningen av värdepappersfond.
Har sådant övertagande skett, får andelsbevis, som dessförinnan utgivits av
den tidigare fondförvaltaren, bibehållas utan hinder av att de ej uppfyller
föreskriftema i 27 § och skall de därvid gälla som fondandelsbevis i lagens
mening. Är andelsbevis stäUda tUl viss man skall de efter fondförvalttungens
övergång tiU fondbolag anses vara ställda till viss raan eller order.
Prop.
1974:128 207
Bilaga 2 Europeiska riktlinjer för aktiefonder
(antagna
av Europarådet den 19 septeraber 1972)
Ministerkommittén,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå
fastare enhet meUan dess medleraraar,
sora beaktar att fonder, investerade i värdepapper,
är av stor betydelse för kapitahnarknademas tUlväxt och för
investeringsverksarahetens utveckling i Europa,
som är övertygad om att det skulle vara värdefuUt
alt samordna vissa rättsliga riktiinjer på detta område och att det skulle vara
önskvärt att skapa riktlmjer, som tiUförsäkrar sparama största möjliga trygghet,
REKOMMENDERAR medlemsländernas regeringar att
bringa sin lagstiftning och praxis i fråga om aktiefonder i överensstämmelse
raed de riktlinjer sora anges i denna resolution eller att använda dessa riktlinjer
när ny lagstiftaing införs pä detta område, vilket inte hindrar att för
andelsägama förmånligare regler kan föreskrivas,
UPPMANAR raedlerasländernas regeringar att i
vederbörlig ordning meddela Europarådets generalsekreterare de åtgärder, som
har vidtagits med anledning av rekommendationeraa i denna resolution.
Riktlinjer
Artikel
1
1.
Med aktiefond avses i dessa
riktiinjer en fond bestående av tiUgångar, vUka tUl följd av en inbjudan till
allmänheten har uppkomrait genora kapitaltillskott från andelsägama och
investerats i värdepapper. Fonden skall vara samraansatt och förvaltas så, att
den tUlgodoser andelsägarnas intressen enligt principen ora riskfördelning.
2.
Fonden får endast tas i anspråk
för sådana kostnader och utgifter för förvaltningen som fonden skall svara för
enligt vad som anges i fondbestämmelsema; i intet fall svarar fonden för
infriande av förbindelser sora åvilar förvaltningsföretaget eller andelsägama.
3.
Beteckningen aktiefond eller
liknande beteckning som kan föranleda förväxlingar får användas endast av
fonder, vilkas verksamhet står i överensstäraraelse med dessa riktlinjer.
4.
Dessa riktlinjer skall inte
tUlämpas på bl. a, fonder för förvaltaing av fast egendom, aktiesparklubbar och
investraentbolag.
Artikel
2
1,
Förvaltning av fonder får
utövas endast av en av tUlsynsrayndighe-ten godkänd juridisk person med ett
aktie- eller andelskapital.
2,
Om förvaltningsbolaget är ett
aktiebolag skall dess kapital utgöras av registrerade aktier. Andelsägam.a
skall ha rätt att ta del av aktieregistret, såvida inte uppgift på aktieägamas
namn lämnas i den redogörelse som avses i artikel 8.
3,
Tillsynsmyndigheten får
motsätta sig varje ändring i fråga om ledamotskap i förvaltningsföretagets
administrativa organ.
1 Jfr översättning av OECD:s standardregler (bilaga
3), där begreppet aktiefond används som beteckning för ett institut för
kollektiva investeringar.
Prop. 1974:128 208
4. Tillstånd att förvalta en aktiefond får ges endast
under fömtsättning
(a)
att ett visst rainsta kapital,
vars storiek varje stat bestämraer, har tecknats och till fullo inbetalats,
(b)
att bolagsordningen
föreskriver, att förvaltnmgsföretagets verksarahet, med undanlag för förvaltningen
av dess egna tUlgångar, uteslutande skall omfatta förvaltaing av aktiefonder.
Om nationell lag medger det får tillsynsmyndigheten dock
(i) ge förvaltningsföretaget tillstånd att åta sig
uppdrag av fiduciarisk karaktär,
(ii) ge ett företag, vars verksamhet mte
uteslutande rör förvaltning av aktiefonder, tillstånd att utöva sådan
förvaltning.
Artikel
3
1.
Förvaltningsföretaget skall
till varje andelsägare överlämna ett andelsbevis ställt till innehavaren eller
till viss man. I enlighet med vad som föreskrives i nationell lag kan
andelsbevis ställt tUl viss man vara ett bevis på andelsägarens rättigheter
eller endast ett bevis på att andelsägaren har erhållit sina rättigheter genom
att hans namn har införts i ett register över andelsägare.
2.
Ett andelsbevis får avse en
eller flera andelar. Det skall vara undertecknat av förvaltaingsföretaget och
av sådan förvaringsbank som avses i artikel 13. Underskrifterna fär
reproduceras på mekaniskt sätt.
3.
När förvaltningsföretaget
säljer andelar skall förelaget länma andelsägaren upplysning om att han pä
begäran kan få en avskrift av fondbestämmelserna och av de handlingar sora
avses i artiklama 8 och 9.
Artikel
4
1.
Utgivningspriset för
andelsbevis faststäUs på grundval av värdet av de tecknade andelama med tiUägg
av provision och eventaellt andra arvoden. Andelsvärdet är fondens värde
deviderat med antalet utelöpande fondandelar.
2.
Förvaltningsföretaget eller
förvaringsbanken skall beräkna fond-värdet i fråga om börsnoterade värdepapper
på grundval av börspriset den senaste börsdagen och i fråga om övriga
tillgångar enligt en skälig värdering med hänsyn tagen tUl deras antagliga
värde vid försäljning. Sistnäranda värde skall uppskattas objektivt,
saravetsgrant och utan ovidkomraande hänsyn.
Artikels
1.
Med undantag av vad som följer
av bestämmelserna i artikel 6 tredje stycket i) får andelsägama eller deras
fordringsägare inte begära delning eller upplösning av fonden.
2.
Andelsägare skall ha rätt att
när som helst, på vUlkor som anges i fondbestämmelsema, begära inlösen av sina
andelar tiU ett pris, som grundar sig på värdet av andelama beräknat enligt
artikel 4 med avdrag för eventuell provision. Föreskriftema ora
inlösningsförfarandet i fondbesläraraelsema får inte innebära någon inskränkning
i rätten till inlösen. I undantagsfall som skall särskUt anges i
fondbesläraraelsema får förvaltningsföretaget uppskjuta inlösningen, under
fömtsättaing att uppskovet är i saratiiga andelsägares inttesse och godkänns av
tillsyns-rayndigheten.
Prop.
1974:128 209
Artikel
6
1.
Det skall åligga
förvaltningsföretaget eller förvaringsbanken att upprätta en handlmg i
överensstämmelse med dessa riktUnjer. VUlkoren i handlingen skall godkännas av
andelsägama genom teckning av andelama. Handlingen kallas här fondbestämmelser.
2.
Fondbestämmelsema skall
godkännas av tUlsynsmyndigheten. Godkännandet skall föreUgga innan
andelsbevisen utfärdas. Även för en ändring av fondbestämmelsema krävs godkännande
av tillsynsrayndig-heten.
3.
Fondbestämraelserna skall
innehålla
(a)
aktiefondens benäraning och den
tid fonden skaU bestå, förvaltningsföretagets officiella beteckning särat
förvaringsbanken;
(b)
fondens investeringspoUtUc med
särskUt angivande av de placeringsobjekt sora har valts och de principer på
vUka politiken vUar;
(c)
bestäraraelser ora utdelning
eller i förekommande fall återinveste-ring av fondens nettoavkastning och, om
det är tUlämpUgt, av realiserade kapitalvinster sora härrör sig från
värdepapper eller fondens övriga tillgångar;
(d) kostaader
och avgifter som hänför sig tUl fonden;
(e) den provision som förvaltningsföretaget och
förvaringsbanken be
tingar sig för utgivande och inlösen av andelar och för administrations-
kostaader;
(f) vUlkoren
för utgivande och inlösen av andelar;
(g) bestämraelser om offentliggörande av uppgifter
om fonden, vUka
bestämmelser i varje fall skall ange formema för det offentiiggörande
som åsyftas i artiklama 8 och 9;
(h) de dagar då fondens och förvaltaingsföretagets
räkenskapsår skall avslutas;
(i) vUlkoren för upplösning av fonden och det sätt
på vilket avveckling skall ske;
(j)
tillvägagångssättet vid ändring av fondbestämraelserna.
Artikel
7
1.
Förvaltningsföretaget skall förvalta
aktiefonden uteslutande i andelsägarnas intresse och i överensstämmelse med
föreskriftema i dessa riktlinjer och i fondbestämraelserna.
2.
Företaget handlar i eget naran
men skall därvid också ange den aktiefond som företaget företräder.
3.
Företaget skall särskilt
orabesörja placeringar, handel raed och utövande av de ur värdepapperen
härflytande rättigheterna särat utgivande av andelar och utdelning av vinst.
ViUkoren för utövande av rösträtt för de i portföljen ingående värdepapperen
skall regleras i nationell lag.
4.
Förvaltningsföretaget får inte
ta upp lån för fondens räkning i syfte att förvärva värdepapper för att öka
fondens portfölj. Förelaget får inte heller ur fonden förskottera belopp lill
andelsägare för teckning av andelar. Nationell lag reglerar frågan ora och
under vilka villkor förvaltningsföretaget i särskUda undantagsfall får ta upp
lån för andra ändaraål än värdepappersförvärv; sådana lån får dock inte överstiga
10 % av värdet för fondens tUlgångar.
5.
Företaget skall vid fullgörandet
av sina åligganden iaktta yrkesmässiga normer och skall vara skyldigt att
ersätta andelsägarna varje förlust sora fonden kan åsamkas genom någon
företagets underlåtenhet
14
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop.
1974:128 210
att
fullgöra sina skyldigheter. Föreskrift i fondbestämmelserna eller i annat avtal
som begränsar eller upphäver ersättningsskyldigheten skall vara ogUtig.
Artikel
8
1.
Vid räkenskapsårets slut skall
förvaltningsförelaget upprätta en utförlig redogörelse, sora särskilt skall
innehålla en förteckning över fondens tUlgångar, värdepappersportföljens
saramansättning, en redovisning av fondens utgifter och inkorasler,
vinstutdelning till andelsägama samt det administrativa organets
sararaansättaing och förvaltningsföretagets respektive förvaringsbankens egna
kapital.
2.
Redogörelsen skall granskas av
en fristående revisor sora har godkänts av tUlsynsrayndigheten. Den skall
underställas tUlsynsrayndighe-len innan den offentliggörs. Offentiiggörandet
skall ske i överensstäraraelse med de vUlkor och inom de tidsfrister som
tillsynsmyndigheten fastställer. Andelsägare har rält att på begäran erhålla en
avskrift av redogörelsen.
Artikel
9
1.
Förvaltningsföretaget skall i
princip dagligen offentiiggöra utgivnings- och inlösningspris för
andelsbevisen.
2.
Förvaltningsföretaget skall i
princip varje kvartal upprätta en redogörelse som särskilt visar fondens
sammansättning, dess totala värde på grundval av värdepapperens dagsaktuella
pris och av det värde som har åsatts övriga tillgångar, antalet utelöpande
andelar samt det administrativa organets saramansättning och
förvaltningsföretagets respektive förvaringsbankens egna kapital. Redogörelsen
skall också innehålla de eventuella ändringar i fondbestämraelserna som har
vidtagits under den tid som redogörelsen avser eller en sammanfattning av
ändringarna.
3.
De redogörelser som avses i
denna artikel skall före offentliggörandet tillställas förvaringsbanken och
tillsynsmyndigheten. Andelsägare har rätt alt beställa dem.
Artikel
10
1.
Förvaltningsföretaget skall
göra investeringar för fondens räkning i enlighet med fondbestämmelsema och de
allmänna anvisningar som raed stöd av lag utfärdas av tiUsynsrayndighelen.
2.
Investeringarna skall göras i
värdepapper som lätt kan realiseras.
3.
Förvaltningsföretaget får inte
för fondens räkning förvärva
a)
värdepapper, som inte
officiellt noteras eller är föremål för regelbunden handel vid en erkänd
inhemsk eller utländsk fondbörs. I nationell lag kan tillsynsmyndigheten dock
tUlerkännas rätt att medge förvärv av sådana värdepapper upp tUl 10 % av
fondens tUlgångar. Procentsatsen får överskridas i stater utan erkänd
fondbörs;
b)
andelsbevis som representerar
andelar i andra aktiefonder. Varje stat har rätt att förbjuda förvärv av aktier
i investmentbolag;
c)
av förvaltningsföretaget
utgivna aktier och skuldförbindelser;
d) värdehandlingar
som medför förfoganderätt till varor.
4. I fråga om värdepapper som noteras på fondbörs
får intet papper
köpas över eller säljas under börsvärdet.
Prop. 1974:128 211
Artikel
11
1.
Ett förvaltningsföretag får
inte i de fonder det förvaltar sammanlagt inneha så stort antal aktier i ett
och samraa aktiebolag att företaget kan utöva rösttätt i bolaget för mer än 5
% av röstvärdet.
2.
Placeringar i värdepapper av
vad slag det vara må som har utfärdats av ett enstaka bolag eller en grupp av
företag får inte överstiga 5 % av fondens tillgångar.
3.
Om dessa procentsatser
överskrids utan att förvaltningsföretaget har köpt värdepapper eller genom att
företaget har utnyttjat rättigheter som härrör ur dess värdepappersinnehav,
skall fondens sammansättning inom 12 månader ha ändrats så att den inte strider
mot de angivna procentsatserna.
4.
I nationell lag får dock
föreskrivas atl tillsynsmyndigheten kan medge föi-valtningsföretaget att
överskrida de i första och andra punkterna angivna procentsatserna.
Artikel
12
1.
Om inte annat följer av
fondbestämmelserna skall den nettoav-kaslning som fonden erhåller genora
utdelning och ränteintäkter från värdepapperen och från fondens likvida raedel
återinvesteras i fonden eller delas ut till andelsägama i förhållande till deras
andelar. Avkastningen får dock, efter överenskoraraelse raellan andelsägare
och förvaltningsföretaget, delas ut i förra av nya andelsbevis.
2.
Intäkter av kapitalvinster sora
har uppkomrait genora försäljning av värdepapper eller av teckningsrätter får
endast delas ut ora det föreskrivs i fondbestäraraelserna.
Artikel
13
1.
Alla värdepapper och likvida
raedel sora ingår i fonden skall förvaras hos en av tiUsynsrayndigheten erkänd
bank eller annan kreditinrättaing (i dessa riktUnjer benärand "förvaringsbank").
2.
Förvaltningsförelagets val av
förvaringsbank skall godkännas av tiUsynsrayndigheten.
Artikel
14
1.
Förvaringsbanken skall utföra
de uppdrag och efterkoraraa de anvisningar sora ges av förvaltningsföretaget,
särskUt i fråga ora förvärv och försäljning av värdepapper och om handel med
eller utnyttjande av teckningsrätter, och därvid tillse att uppdragen och
anvisningama överensstäraraer med lag, fondbestämmelserna och tillsynsmyndighetens
allmänna anvisningar.
2.
Förvaringsbanken skall
ombesörja att utdelningar, räntor och Uk-vider för värdepapper som är förfaUna
tiU betalning uppbäres, att teckningsrätter vid ny- och fondemissioner bevakas
och i övrigt att sedvanliga administrativa ålgärder i fråga om värdepapperen
och andra likvida tiUgångar i fonden vidtas. Banken skall för fondens räkning
översända provisionerna tUl förvaltningsföretaget i enlighet raed vad som
föreskrivs i fondbestämraelsema. Banken skaU ge ut och inlösa andelsbevisen
till det pris sora har framräknats av förvaltningsföretaget eller banken och
fördela vinsten enligt fondbestämmelsema. Banken skall vidtaga alla
erforderliga åtgärder för att hindra utmätning av eUer andra
verkställighetsätgärder beträffande fondens tillgångar.
3.
Förvaringsbanken har rätt tiU
ersättning för de uppgifter sora den
Prop.
1974:128 212
utför
för fondens räkning och betalning för dess tjänster skall ske ) enlighet med
fondbestämmelsema.
4. Förvaringsbanken skall utföra sina åligganden
uteslutande i andelsägamas intresse, i överensstämmelse med lag och
fondbestämmelsema och under iakttagande av yrkesmässiga normer såvida inte lag
eller fondbestämmelsema uppställer krav på strängare normer. Banken skall vara
ansvarig genteraot förvaltningsföretaget och andelsägama för varje skada sora
kan åsarakas fonden genom någon bankens underlåtenhet att fullgöra sina
förpliktelser. I förhållande till andelsägama skall banken vara ansvarig
antingen direkt eUer genom förvaltningsföretaget, beroende på den rättsliga
karaktären av förhållandet raellan förvaringsbank och andelsägare. Föreskrift i
fondbestämraelsema eller i armat avtal som begränsar eller upphäver denna
ansvarsskyldighet skall vara ogiltig.
Artikel
15
Förvaltningsföretagets och förvaringsbankens
befallning med fonden skall upphöra
a)
ora förvaltningsföretaget eller
förvaringsbanken med tillsynsmyndighetens godkännande överlåter förvaltningen
och orahänderhavandel av fonden tiU annan;
b)
om förvaltningsföretaget eller
förvaringsbanken går i konkurs eller dess verksamhet avvecklas på annat sätt;
c)
om tillsynsmyndigheten
återkallar tillståndet för förvaltningsförelaget eller förvaltningsbanken att
driva verksamhet;
d) i
de fall då så föreskrives i fondbestämmelsema.
Artikel
16
1. Fonden
skall upplösas och avvecklas
a)
vid den tidpunkt
fondbestämmelsema anger, om inte förvaltningsföretaget och förvaringsbanken
med tillsynsmyndighetens medgivande vidtar åtgärder för fondens fortbestånd;
b)
oifi förvaltningsföretagets
eller förvaringsbankens verksamhet upphör enligt artikel 15 b), c) och d) och
uppgiften att förvalta eller omhänderha fonden inte har överlämnats till någon
som har godkänts av tillsynsmyndigheten;
c)
i de fall då så föreskrives i
fondbestämmelsema.
2. Utgivande
och inlösen av andelsbevis får inte ske
a)
efter det atl avveckling eller
upplösning av fonden har påbörjats;
b)
under tid då
förvaltningsförelag eller förvaringsbank för fonden saknas.
3.
I lag eller i fondbestämmelsema
skall anges vem sora är ansvarig för fondens avveckling.
4.
Den nettobehållning sora
återstår efter avvecklingen skall fördelas raellan andelsägarna i förhållande
tUl deras andelsinnehav. En redogörelse för avvecklingen skall offentiiggöras
i överensstämmelse raed lag eller med de vUlkor som tUlsynsmyndigheten
fastställer.
Prop. 1974:128 213
Bilaga
3
Standardregler
för aktiefonders verksamhet
(antagna
av rådet för Organisationen för ekonomiskt saraarbete och utveckling (OECD)
den 11 april 1972)
A. Definition
av aktiefonder på vilka standardreglerna är tillämpliga
En aktiefond är ett institut för koUektiva investeringar i värdepap
per, sora har tUl ändamål att enligt principen om riskfördelning för
valla en portfölj av värdepapper, som säljer sina andelar till allmän
heten genom alt utge andelsbevis eller genom alt införa andelsägaren i
ett register och sora är skyldigt att vid påfordran av andelsägare direkt
eller genom en meUanhand inlösa en andel som institutet har utfärdat.
B. Minimikrav
beträffande uppgifter till andelsägare och tillsynsmyn
digheter
Regel
1: Allmänna riktiinjer och ändaraål för aktiefondens verksarahet De allraänna
riktlinjerna och ändamålet för en aktiefonds verksamhet skall klart anges i
ett prospekt och i allt övrigt informationsmale-rial. De får ändras endast om
möjlighet härtiU har fömtsetts från början och om tUlvägagångssättet vid en
ändring också har angivils. Ora ändringar inle uttryckligen har fömtsetts får
de ske endast om de på förhand har godkänts av andelsägarna eller av
vederbörlig officiell instans.
Regel
2: Prospekt
Aktiefonder skall upprätta ett prospekt vUket skall
offentliggöras. Prospektet skall underställas tillsynsmyndigheten för prövning
innan en aktiefond börjar sin verksamhet. Tillsynsmyndigheten skall kontrollera
att prospektet innehåller alla erforderliga uppgifter om fonden men inte pröva
dess sakliga innehåU. Prospektet skall ange de allraänna riktiinjema för och
ändamålet med aktiefondens verksamhet samt innehålla uppgifter om aktiefondens
rättsUga stmktur och de bestämmelser som reglerar dess verksamhet. Prospektet
skall innehålla eller åtföljas av en aktuell ekonomisk redogörelse som visar
storleken och fördelningen av aktiefondens tUlgångar, kostnaderna för dess
verksamhet och den vinst som har utdelats tUl andelsägarna under vart och ett
av de senaste tre till fem åren, eller, om aktiefonden inte har drivit sin
verksarahet under sä lång tid, uppgift ora utdelad vinst under varje är som
verksamheten har drivits. Närhelst en väsentlig förändring i ifrågavarande
förhållanden inträffar skall prospektet revideras.
Regel
3: Offentiiggörande av uppgifter om personer som handhar verksaraheten
Prospektet
skall innehålla
a) aUa väsentUga uppgifter om de fysiska eller
juridiska personer som är ansvariga för styrelse, fondledning,
investeringsrådgivning, för-
1
Med andelar likställs här aktier.
=
Jfr Europarådets riktlinjer (bilaga 2) där med aktiefond avses själva fonden.
Prop. 1974:128 214
valtarskap
(Irusleeship), förvaring av portföljen och försäljning av andelar i
aktiefonden;
b)
naran och adress på den sora
äger motta delgivning å fondens vägnar;
c)
namnet på varje större företag,
till vilkel investeringsrådgivarna eventuellt har anknytaing.
Regel
4: Avgifter vid försäljning och inlösen särat arvoden för fondens skötsel
Storleken av och sättet att beräkna avgifter vid
försäljning och inlösen av andelarna, arvoden för fondens skötsel särat övriga
orakostnader ävensom de tidsperioder för vilka beloppen utdebiteras skaU i
detalj anges i prospektet.
Regel
5: Redovisning av den ekonomiska ställningen
Minst en gång om året och inom den tid efter
verksamhetsårets slut som tillsynsmyndigheten bestämmer, skall aktiefond hålla
följande uppgifter tillgängliga för andelsägarna och för tUlsynsmyndigheten
såväl i etableringslandet som i varje land där dess andelar får utbjudas till
försäljning:
a)
en redogörelse för inkomster
och utgifter;
b)
en redogörelse för tillgångar,
skulder, nettovärdet av tillgångarna, antalet ulelöpande andelar och vad sora
av tillgångamas nettovärde belöper på varje andel;
c)
en redogörelse för ändringar i
värdet av nettotillgångama per andel;
d) en fullständig förteckning över innehavet av
värdepapper enligt
gällande marknadsvärde.
Riktigheten av nämnda handlingar skall bestyrkas av
fristående revisorer, sora har godkänts av tiUsynsmyndigheten.
Regel
6: Uppgifter till tillsynsmyndigheten
Utöver de uppgifter sora anges i regel 5 skall
aktiefonder rainst en gång om året och inom den tid efter verksamhetsårets slut
som tillsynsmyndigheten bestämmer lämna myndigheten en förteckning över alla
de värdepapper som har köpts eller sålts under året jämte inköps- och
försäljningspris för varje särskUt värdepapper. Mindre transaktioner får
redovisas i en post om tiUsynsmyndigheten medger det.
Regel
7: Offentliggörande av nettovärde, försäljningspris och inlösningspris per
andel
En aktiefond skall för offentiiggörande och åt var
och en som begär det kostaadsfritt håUa uppgifter om nettovärdet,
försäljningspriset och inlösningspriset per andel tiUgängliga. Dess prospekt
skall omnämna denna skyldighet och ange var och hur dessa uppgifter kan
erhållas.
C.
Minimikrav i fråga om placeringar Regel 8: Fördelnmg av tUlgångama
En aktiefond får inte investera mer än 515 % av
sina tillgångar i värdepapper med en och samma utfärdare.
Prop.
1974:128 215
Regel
9: Effektiv konttoU
En aktiefond får inte förvärva mer än 515 % av
röstvärdet för aktier i ett och samraa företag. Om flera aktiefonder står
under sararaa ledning får fonderna tUlsaramans inte äga mer än 515 % av
röstvärdet i samraa företag.
Regel
10: Placering i andra aktiefonder
En aktiefond får inte placera raer än sararaanlagt
515 % av sina tillgångar i värdepapper utfärdade av andra aktiefonder. Fonden
får inte investera i andra fonder som inte tiUämpar denna regel.
Regel
11: Andra aktiefonders delägarskap i fonden
En aktiefond skall vägra att sälja sina andelar om
den känner till att köparen är en annan aktiefond och försäljningen skulle
raedföra att den köpande fonden antingen ensara eller tillsamraans med andra
aktiefonder tillhörande samma grupp blir innehavare av mer än 515 % av
andelama i den säljande fonden.
Regel
12: Beräkning av procentsatserna
De högsta tUlåtna procentsatser sora föreskrivs i
reglerna 811 skall beräknas vid tiden för varje förvärv men behöver därefter
inte oundgängligen bibehållas.
Regel 13: Blankningsaffärer En aktiefond får inte
göra blankningsaffärer.
Regel
14: Upplåning
En aktiefond får inte vid någon tidpunkt ha
utestående lån tiU ett belopp sora överstiger 20 % av dess saratiiga
tillgångar.
Regel
15: Villkorliga terminsaffärer
En aktiefond får sluta avtal om villkorliga
terminsaffärer beträffande värdepapper i sin portfölj endast i den mån den
verkligen är ägare till värdepapperen i fråga. Fonden får inle sluta avtal om
sådana affärer beträffande sina egna andelar.
Regel
16: Likviditet
En väsentlig del av en aktiefonds tillgångar (7590
%) skall vara lätt realiserbara.
D.
Minimikrav i fråga om fondens skötsel och allmänna skyldigheter
Regel
17: Minsta kapital
En aktiefond eller i förekommande fall fondledningsföretaget
skaU, med förbehåll för vad tUlsynsmyndigheten kan bestämma, ha ett minsta
kapital motsvarande 100 000125 000 avräkningsenheter.
Regel
18: Förvaring av tUlgångarna
En aktiefonds tillgångar eller bevis om dess
tillgångar skall förvaras på sätt som tillsynsmyndigheten finner godtagbart.
Prop. 1974:128 216
Regel
19: Värdermg av tillgångama
Värderingen av en aktiefonds tillgångar skaU ske på
sådant sätt och i den ordning sora tillsynsmyndigheten finner
tillfredsställande. Prospektet skall klart ange hur värderingen skall ske. En
fristående revisor skall regelbundet kontrollera att värderingen sker i
enlighet raed vad som har angetts.
Regel
20: Avtal om fondens skötsel
I de fall då aktiefond, fondledningsförelag,
försäljningsföretag, förvaltnings- (tmstee) och förvaringsinstitut utgör skUda
enheter skall förhållandena mellan dem regleras genom skriftiiga avtal.
Avtalen skall innehålla detaljerade bestäramelser i fråga om varje sådan enhets
skyldigheter och den ersättaing vartUl varje enhet är berättigad samt i fråga
om fördelningen av de olika utgiftema. Avtalen skall förvaras hos tillsynsmyndigheten.
Varje rättslig överlåtelse av avtal om fondens skötsel skall godkännas av
tillsynsmyndigheten eller av en raajoritet av andelsägama.
Regel 21: Personalförändringar i
fondledningsföretaget Ora ändring i styrelsen för ett fondledningsförelag sker
skall
1)
andelsägama, eller
2)
de auktoriserade förvallama
(Imstees), eller
3)
tUlsynsrayndighetema allt efter
omständighetema ha möjlighet att
a)
vägra att godkänna de nya
ledamötema i styrelsen, eller
b)
vägra styrelsen i dess nya
saramansättning att handla å fondens vägnar, eUer
c)
upplösa fonden.
Regel
22: Särskilda provisionsgrunder
Bonus eller annan provision som görs beroende av
prestation får uttas endast efter det att tiUsynsmyndigheten noga har granskat
skäligheten av provisionen, sättet för provisionens beräknande och vilka som
debiteras provisionen.
Regel
23: Intressekonflikt
Såvida inte tUlsynsmyndigheten finner att
andelsägamas intressen inte träds för när genom transaktionen får följande
fysiska eller juridiska personer inte, vare sig direkt eUer indirekt, inlåta
sig på sådana transaktioner med aktiefonden, fondledningsföretaget eller
försäljningsföretaget som innefattar köp och försäljning av värdepapper för
deras egen räkning eller långivning eller upplagande av lån för deras egen
räkning, nämligen
styrelseledamöter samt högre
och lägre befattaingshavare hos aktiefonden, förvaltaingsföretaget (tmstee),
fondledningsföretaget eller försäljningsföretaget ävensom vederbörandes make
och bam;
personer eller sammanslutningar
som äger en väsentUg del (över 10 %) av röstvärdet för aktiema i aktiefonden,
fondledningsföretaget eller försäljningsföretaget;
alla personer som på gmnd av
nära anknytning tUl någon av ovannämnda personer eller företag kan tänkas
direkt eller indirekt komma i beroendeställning tUl dem.
Prop. 1974:128 217
Regel
24: Försäljningspris
Försäljningspriset per andel för deltagande i en
aktiefond skall vara lika raed nettovärdet per andel, beräknat i enlighet med
vad som anges i regel 19 vid den tidpunkt omedelbart före eller efter det att
begäran om deltagande i fonden har kommit aktiefonden tillhanda som tiUsynsrayndigheten
bestämraer raed tillägg för sädana extra kostnader som köparen skaU belala.
Regel
25: Tidpunkter för beräkning av nettovärde, försäljnings- och inlösningspris
En aktiefond skall med skäliga mellanmm, dock minst
en gång i månaden, beräkna nettovärdet av varje andel. Försäljnings- och
inlösningspris per- andel skall beräknas så ofta som tUlsynsmyndigheten bestämraer.
Aktiefondens prospekt skaU ange hur ofta de ovan angivna beräkningarna skall
ske.
Regel
26: Inlösen
Inlösen
av andelar i en aktiefond skaU ske när andelsägare begär det.
Inlösningspriset per andel skall för varje
andelsägare vara lika raed nettovärdet per andel med avdrag för eventuell
inlösningskostnad beräknat i enlighet med regel 19 vid den tidpunkt
omedelbart före eller efter det att begäran om inlösen har kommit aktiefonden
tillhanda som tillsynsm.yndigheten bestäraraer.
Betalning skall ske så snart som möjligt, dock inte
senare än 530 dagar efter det att begäran om inlösen kom aktiefonden tUlhanda.
Betalning skall ske kontant i den valuta i vUken
aktiefondens tillgångar är värderade, om inte tUlsynsmyndigheten uttryckligen
har medgivit att vederlaget fär vara värdepapper ur portföljen. Förutsättning
för ett sådant medgivande är att myndigheten har funnit inlösen pä detla sätt
vara skälig och inte medföra skada vare sig för den sora begär inlösen eller
för övriga andelsägare.
Regel
27: Uppskov med inlösningsräilen
Inlösen eller eriäggande av inlösningspriset får
inte uppskjutas annat än om sådana särskilda förhällanden föreligger, sora i
synnerhet raedför att det inte är rimligen genomförbart att värdera eller
avyttra fondens tillgångar och om tillsynsmyndigheten i etableringslandet har
raedgivit att uppskov får ske.
Regel
28: Utdelning
En aktiefonds avkastning och realiserade
kapitalvinster skall delas ul till andelsägama i enlighet raed bestämmelsema i
prospektet. Ej realiserade kapitalvinster får inte delas ut.
Regel
29: Utgivande av warrants och andra bevis om framlida rätt att förvärva andelar
En aktiefond får inte ge ut warrants eller andra
bevis om rätt att i framtiden förvärva andelar i fonden.
Regel
30: Delgivning
Intill dess och så länge som en aktiefonds
andelar offentligen utbjuds till försäljning i ett medierasland, där fonden
inte är etablerad.
Prop. 1974:128 218
skall
fonden utse och bibehålla ett orabud i landet, som kan motta stämning och
delgivning av andra handlmgar för fonden eUer dess fondlednings- eller
försäljningsföretags räkning. Ombudet skall godkännas av tillsynsmyndigheten i
ifrågavarande land.
E.
Minimikrav i fråga om marknadsföring Regel 31: Annonser och annat reklamtryck
Reklam för en aktiefonds andelar får ske endast
under förutsättning att andelama fär säljas offentiigt i landet i fråga och att
reklamen utformas i enlighet med de bestämmelser som har utfärdats av den
lokala tillsynsmyndigheten. Denna myndighet bör tillse att reklamen inte är
oriktig, vUseledande eller oansvarig och får dessutom föreskriva villkor för
reklamens utformning och innehåll samt det sätt på vilket den skall ske.
Regel
32: Försäljare
Den som i ett medlemsland säljer andelar i en
aktiefond skall ha godtagbara yrkesmässiga kvalifikationer.
Regel
33: Återgång av köp
Försäljning genom hembesök får endast ske om
köparen har rätt att frånträda köpet under en tid av minst sju dagar efter det
att han har undertecknat en handling som visar hans avsikt att ingå köp.
Vid
ett sådant frånträdande skall köparen ha rält till återbäring av
a)
varje provision eller annan
försäljningsavgift till fulla beloppet; och
b)
ett belopp motsvarande
andelarnas nettovärde vid tiden för köpet, vid tiden för frånträdandet eller
vid den tidpunkt då anmälan om från-ttädandet kom aktiefonden tUlhanda,
beroende på vad tUlsynsmyndigheten i det land där försäljningen ägde mra har
bestämt.
F.
Föreskrifter om tillämpningen av dessa regler
Regel
34: Offentiig tiUsyn
Tillsynsmyndigheten i varje medierasland bör tUlse
att den offentliga tiUsynen i landet är utforraad så att den säkerställer att
aktiefonder sora är etablerade i landet efterlever reglema i denna rapport.
TiUsynsmyndigheten i varje medlemsland där en
utländsk aktiefond säljer andelar får utöva offentiig tUlsyn över fonden i
fråga.
Regel 35: Samråd mellan tillsynsmyndigheter
TUlsynsmyndigheterna i medlemsländerna bör samråda i syfte att
a)
få tiU stånd en tUlämpning av
dessa regler;
b)
se tUl att full klarhet råder
om de metoder som varje medlemsland använder för att genomföra reglema.
Prop. 1974:128 219
Rådets
rekommendation rörande standardregler för aktiefonders verksamhet
Rådet erinrar om artikel 5 (b) i konventionen den
14 december 1960 angående Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling;
erinrar ora den rapport som
kapitalmarknadskoramittén har avgivit den 11 mars 1972 angående standardregler
för aktiefonder; och
beaktar att ett allmänt iakttagande av de principer
som återspeglas och av de ramimikrav som uppstäUs i de i den näranda rapporten
föreslagna standardreglerna för aktiefonder (härefter kallad standardreglerna)
skulle förbättra skyddet för dera som investerar, underlätta en balanserad
utveckling av verksamheten inom detta område och sålunda bidra till såväl
nationellt som intemationellt förbättrade förhållanden på kapitalmarknaderna.
På
förslag av kapitalmarknadskoraraittén
I. REKOMMENDERAR
rådet medlerasländema
1.
att, i den mån det är
erforderligt, göra en översyn av sin gällande lagstiftning eller andra
beslämmelser om aktiefonders verksamhet med beaktande av standardreglerna samt
alt beakta dessa när ny lagstiftning eller nya bestämmelser på detta område
förbereds;
2.
att, inom ramen för sin
lagstiftning, vid bedömning av ansökningar om tillstånd att inom landet
offentiigt sälja andelar i utiändska aktiefonder lägga särskUd vikt vid att
dessa aktiefonders verksamhet stär i överensstäraraelse med standardreglema.
II. UPPDRAR rådet åt
kapitalmarknadskoraraittén att göra en översyn
av genomförandet av denna rekoraraendation och lärana en redogörelse
härora tUl rådet före utgången av år 1973.
Prop. 1974:128 220
Bilaga 4 De remitterade förslagen
1
Förslag till Aktiefondslag
Härigenora
förordnas sora följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna lag förstås med
1.
aktiefond, en huvudsakligen av
aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom
kapitaltillskott från aUmänheten och som äges av dem sora tUlskjutit kapital,
2.
aktiefondsverksamhet,
förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden,
3.
fondbolag, aktiebolag som får
utöva aktiefondsverksamhet,
4.
förvaringsbank, bank som
förvarar tillgångama i aktiefond samt mottager inbetalningar och ombesörjer
utbetalningar som avser fonden.
2
§ Aktiefondsverksarahet fär ej
utövas här i riket av annan än svenskt fondbolag.
3
§ Verksarahet, varigenom
allmänheten erbjudes att deltaga i förvärv av värdepapper för deltagamas
geraensararaa räkning och sora ej är aktiefondsverksarahet, får utövas endast
av aktiebolag eller ekonomisk förening och om erbjudandet avser rätt att
teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen.
Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer kan medge undantag från första stycket, om särskilda skäl
föreligger.
Fondbolag
4 §
För fondbolag gäller, om annat ej följer av denna lag, vad om
aktiebolag i allmänhet är föreskrivet.
I fondbolags bolagsordning skaU intagas förbehåll
enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendora ra. ra.
5
§ Fondbolag står under tUlsyn
av bankinspektionen.
6
§ Fondbolags aktiekapital skall
vara rainst 250 000 kronor, om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget
förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 miljoner kronor, och minst 500 000
kronor, om värdet är högre.
Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t
bestämraer kan, om särskUda skäl föreUgger, medge undantag från första styckel.
Prop. 1974:128 221
Aktiekapitalet skall vara till fullo inbetalt innan
fondbolaget börjar aktiefondsverksarahet.
Fondbolag är befriat från skyldighet att avsätta
vinstmedel enligt 72 § 1 mom. första stycket lagen (1944: 705) om aktiebolag.
7 §
Fondbolags styrelse skall beslå av minst fem ledamöter.
Av styrelseledamöterna utser fondandelsägama eller
intressesaraman-slulning för dera en ledamot för varje påbörjat tretal
ledamöter. Kan ledamot ej utses på detta sätt, utses ledamoten av länsstyrelsen
i det län där fondbolagels styrelse har sitt säte. För ledamot, som avses i
detta stycke, skall suppleant utses.
Vad i denna lag sägs om styrelseledamot äger
motsvarande tillämpning på styrelsesuppleant.
8 §
Den sora i fondbolag är
1.
styrelseledaraot,
2.
verkställande eller vice
verkställande direktör,
3.
revisor eller
revisorssuppleant,
4.
chef för bolagets bokföring
eUer raedelsförvaltning, eller
5.
innehavare av annan ledande
befattning
får
ej för\'ärva värdepapper från aktiefond sora bolaget förvaltar eller sälja
värdepapper tUl sådan fond.
Styrelsen eller verkställande direktören skaU
skriftligen meddela den som innehar befattning sora avses i första stycket 4
eller 5 att denne omfattas av förbudet i första stycket.
Bestämmelserna i första stycket gäller även make
tUl sådan person eller omyndigt barn sora står under hans vårdnad. Har någon i
denna paragraf nämnd person eller flera av dera tillsararaans sådan väsentlig
ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondbolaget som gmndas på
andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse gäller första stycket
även den juridiska personen, ora befattningshavare som avses i första stycket
har väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet.
Styrelseledamot som avses i 7 § andra stycket fär
ej äga aktier i fondbolaget eller vara anställd hos detta eller hos förvaringsbank
för aktiefond som bolaget förvaltar. Han fär ej heller vara styrelseledaraot i
annat fondbolag eller i sädan förvaringsbank.
.4kt!efond
9 §
Aktiefond består av de värdepapper och medel som tillföres fon
den, avkastning av sådan egendom samt ur denna härflytande rättig
heter.
Aktiefond skaU ha beteckning varigenora den
tydligt kan skiljas frän andra aktiefonder.
10 §
Aktiefond kan ej förvärva rättigheter eUer ikläda sig skyldigheter,
ej heller söka, kära eller svara inför dorastol eller annan rayndighet.
11 § Egendom sora ingår i aktiefond fär ej tagas
i raät.
Fondandelsägare svarar ej för förpliktelse sora avser fonden.
Prop. 1974:128 222
12
§ För aktiefond skall finnas fondbesläramelser, vilka upprättas av det
fondbolag som skall förvalta fonden. Fondbestämmelserna skall ange
1.
aktiefonden, fondbolaget och
förvaringsbanken,
2.
antalet eller lägsta och högsta
antalet ledamöter och suppleanter i fondbolagels styrelse samt hur och för
vUken tid de utses,
3.
de allmänna riktlinjerna för
placering av fondmedlen med angivande av huruvida och i vilken orafattning
fonden skall bestå av utländska värdepapper,
4.
föreskrifter om fondandelsbevis
eUer, om sådana bevis ej utfärdas, om register över innehav av fondandelar,
5.
humvida utdelning tUl
fondandelsägarna skall ske och, om utdelning skaU ske, grunderna och sättet
för denna,
6.
grunderna för beräkning av
fondandelsvärdet,
7.
de högsta tillägg till eller
avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestäraraande av försäljnings-
eller inlösningspris för fondandel,
8.
grunderna för den ersättning
fondbolaget och förvaringsbanken får ta ut ur fonden för sin befattning raed
denna,
9.
vUlkoren för försäljning och
inlösen av fondandelar,
10.
räkenskapsår för fondbolaget
och fonden,
11.
när och var offentliggörande
skall ske av försäljnings- och inlösningspris för fondandel samt av
kvartalsredogörelser för fonden och årsberättelser för fondbolaget och fonden.
13 §
Bankinspektionen prövar fråga ora faststäUelse av fondbestäm
raelser för aktiefond. Strider bestäraraelsema mot lag eller annan författ
ning eUer är de oskäliga för fondandelsägarna, skall fastsiällelse vägras.
Beslutar fondbolag om ändring av fondbestämmelse,
skall beslutet underställas bankinspektionen. Är ändring befogad och är den
föreslagna bestämmelsen skälig för fondandelsägama, skall inspektionen godkänna
beslutet. Bestämraelsen i dess nya lydelse får ej tUlämpas förrän tre månader
förflutit från dagen för godkännande av beslutet, om inspektionen ej medger
kortare tidsfrist. Beslutet skall offentiiggöras av fondbolaget på sätt
inspektionen bestämmer.
Fondbolags
verksamhet
14 §
Aktiebolag får utöva aktiefondsverksamhet och annan verksam
het som äger samband därmed endast efter särskilt tUlstånd.
Fondbolag får ej utöva annan verksamhet än sådan
som avses i första stycket.
Flera fondbolag får ej samtidigt utöva
aktiefondsverksamhet beträffande sarama fond.
15 §
Bankinspektionen prövar fråga om tiUstånd enligt 14 § första
stycket.
Tillstånd
att utöva aktiefondsverksarahet får raeddelas endast om
1.
aktiebolaget registrerats,
2.
fondbestämmelser faststäUts för
den eller de aktiefonder som bolaget avser att förvalta,
3.
bolaget är lämpligt att utöva
verksamheten.
TUlstånd enligt andra stycket meddelas särskilt
beträffande varje aktiefond.
Prop. 1974:128 223
16 §
Bankinspektionen kan återkalla tUlstånd sora meddelats enligt
14 § första stycket, om
1.
fondbolaget förlorat över en
tredjedel av aktiekapitalet och bristen ej blivit fylld inom tre raånader
efter det den blev känd, eller
2.
fondbolaget genom överträdelse
av denna lag eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares intresse eller
på annat sätt visat sig olämpligt att utöva verksaraheten.
17 §
Fondbolag företräder fondandelsägarna i frågor sora rör aktie
fonden.
Vid förvaltning av aktiefond skall fondbolaget
handla uteslutande i fondandelsägamas geraensamma intresse.
Vid förvaltaingen beslutar fondbolaget över den
egendom sora ingår i fonden särat utövar de rättigheter som härflyter ur
egendomen. I fråga om rösttätt för aktier i fonden beslutar dock de i 7 § andra
stycket avsedda ledamöterna med bindande verkan för bolaget. Beslut om utövande
av rösttätt fattas på styrelsesamraanträde. Skall rösträtt utövas, får ej annat
än för särskilt fall uppdragas åt annan att utöva rösträtten, varjämte
noggranna anvisningar för röstningen skall utfärdas.
Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn
och skall därvid ange fondens beteckning,
18
§ Fondbolag får ej orahänderha
egendora sora ingår i aktiefond. Medel, som inflyter vid försäljningen av
fondandelar, får dock mottagas av bolaget men skall utan dröjsraål överföras
till förvaringsbanken,
19
§ Medel som tUlföres aktiefond
skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den raån behov av
likvida raedel icke föreligger.
Fondbolag får till aktiefond förvärva endast
följande slag av värdepapper, näraligen
1.
svenska aktier, obligationer
och andra värdepapper sora noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista
utgiven av saramanslutning av svenska fondkommissionärer,
2.
utländska aktier, obligationer
och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämraelserna
och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest
under betryggande förhållanden,
3.
aktier, obligationer och andra
värdepapper som utbjudes tUl försäljning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finnes för antagande att de inom ett år från förvärvet koraraer
att inregistreras vid fondbörs eller noteras på lista utgiven av
saramanslutning av svenska fondkommissionärer,
4.
bevis ora rätt alt teckna eller
erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 13,
5.
skattkararaarväxlar.
Har värdepapper som förvärvats enligt andra stycket
3 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de
avyttras så snart det lämpligen kan ske.
Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i
bolaget eller fondandel i fonden.
Prop. 1974:128 224
20
§ Fondbolag får ej till
aktiefond förvärva värdepapper över del vid tillfället gällande marknadsvärdet
eller från aktiefond avyttra värdepapper under sådani värde, om ej särskilda
skäl föreUgger.
21
§ Fondbolag skall tillse att
aktiefond fär en med hänsyn till intresset av riskspridning läraplig
saramansättning av värdepapper.
Fondbolaget får ej tUl fonden raot vederlag
förvärva värdepapper med samme utfärdare i sådan omfallning att värdet av de
värdepapper i fonden sora utfärdats av denne genora förvärvet koraraer alt
överstiga tio procent av fondens värde. Föreligger särskUda skäl, kan bankinspektionen
raedge att procenttalet överskrides.
Utan hinder av andra stycket får vid eraission
aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet, ora värdepapperen ej vid något tillfälle under
ettårsperioden kunnat inrymraas inom de gränser som avses i andra stycket. Om
särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.
22
§ I aktiefond får ej ingå mer
än fem procent av röstvärdet för saratiiga aktier i ett och sainma aktiebolag.
Om ett fondbolag föi-valtar flera fonder, gäller vad nu sagts det sammanlagda
aktieinnehavet i fonderna.
23
§ Fondbolag får beslula om
utbetalning av raedel sora ingår i aktiefond endast för
1.
förvärv av värdepapper till
fonden,
2.
utdelning till fondandelsägama,
3.
inlösen av fondandelar,
4.
fondbolagets kostnader för
försäljning och inlösen av fondandelar särat ersättning för bolagets
förvaltning av fonden,
5.
skatter, avgifter eller andra
förpliktelser som avser fonden.
24 §
Fondbolag får ej utan bankinspektionens tUlstånd upptaga lån i
aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond.
Bankinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger,
medge att lån får upptagas eller att pantsättning får ske för viss tid, högst
ett är, och intill visst belopp, högst tjugo procent av värdet av den egendom
som ingår i fonden. Inspektionen kan medge föriängning av näranda tid,
25 §
För sin förvaltning av aktiefond har fondbolag rätt till ersätt
ning ur fonden enligt grunder sora anges i fondbestämraelserna.
Förvaringsbank
26
§ För aktiefond skall finnas en förvaringsbank. Banken utses av det fondbolag
sora förvallar fonden. Om särsldlda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge
att flera förvaringsbanker utses för samma fond.
Förvarmgsbank skall vara svenskt bankinstitul,
nämligen bankaktiebolag, sparbank eller kreditkassa inom
jordbmkskasserörelsen.
Prop. 1974:128 225
27 §
Värdepapper sora ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar
hos förvaringsbank. Banken skaU omedelbart på räkning sätta in me
del sora inflyter i aktiefondsverksamheten.
Ingår utländska värdepapper i fonden, får
förvaringsbank låta lärapligt utiändskt förvaringsinstitut orahänderha dera.
Anraälan därora skall göras till bankinspektionen,
28
§ Förvaringsbank orahänderhar
utfärdade men icke försålda fondandelsbevis samt bevis som inlösts eller
utbytts men ej raakulerats. Inlösta eller utbytta bevis skall makuleras, om de
ej skall ges ut på nytt.
29
§ Förvaringsbank får betala ut
medel från räkning, som avses i 27 § första stycket, endast om fondbolaget
beslutat det och om utbetalningen avser ändamål som anges i 23 §.
Har fondbolag beslutat om utbetalning och vägrar
förvaringsbanken att verkstäUa den, skall bolaget imderställa frågan
bankinspektionens prövning.
Utan hinder av första stycket får förvaringsbank
för sitt omhänderhavande av aktiefond tUlgodogöra sig ersättning ur fonden
enligt de grunder som anges i fondbestämmelsema.
Fondandel
och fondandelsbevis m. m.
30 §
Andelarna i en aktiefond skaU vara lika stora och medföra Uka
rätt lUl den egendora sora ingår i fonden.
Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat
med antalet utelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från
tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder,
om sädana skall beaktas enUgt fondbestämmelsema. Värdepapper som ingår i
fonden värderas raed ledning av gällande marknadsvärde. Det åligger fondbolag
att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.
I
den mån det är tUlåtet enligt fondbestämraelserna fär
1.
vid försäljning av fondandel
tillägg tUl värdet av andelen göras med försäljningskostnader och kostnader vid
inköp av värdepapper till fonden,
2.
vid inlösen av fondandel avdrag
från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för
försäljning av värdepapper frän fonden.
31
§ Fondbolag skall utfärda
fondandelsbevis tiU varje fondandelsägare eller föra register över innehav av
andelar i fonden.
32
§ Fondandelsbevis skall
ställas tUl innehavaren eller till viss man eller order och ange
1.
aktiefondens beteckning,
fondbolaget och förvaringsbanken,
2.
nummer eller annan beteckning
för fondandelsbevisel,
3.
det antal fondandelar som
beviset avser,
4.
hur inlösen, pantsättoing och
överlåtelse av fondandel skall ske,
5.
var fondbestämraelser,
kvartalsredogörelser och årsberättelser för fonden kan erhåUas.
15
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop. 1974:128 226
Fondandelsbevis skall undertecknas av fondbolaget
eller pä dess vägnar av annan enligt bolagets upptdrag. Naranteckning av
styrelseledaraot eller firmatecknare fär återges genom tryckning eller på
liknande sätt.
33 §
I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna
lag eller fondbestämraelserna, i tUlärapliga delar vad i lagen (1936: 81)
om skuldebrev föreskrives om löpande skuldebrev. Härvid är den som
innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fond
bolagets påskrift på beviset anges vara ägare till fondandel som beviset
avser likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag för
modas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall
göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som bevi
set avser.
Ora utdelningskuponger till fondandelsbevis finns
bestämraelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.
34 §
Fondbolag, som är skyldigt alt föra register enligt 31 §, skall
lärana fondandelsägare skriftlig bekräftelse på att hans fondandelsinne
hav registrerats särat upplysningar i de hänseenden sora anges i 32 §
första stycket 1, 4 och 5.
På uppdrag av fondbolag och efter bankinspektionens
raedgivande får annan än bolaget föra register enligt 31 § och fuUgöra
uppgifter som har saraband därmed.
35 §
Begär fondandelsägare inlösen av fondandel, skall inlösen ske
oraedelbart raed medel ur aktiefonden, såvida annat ej följer av andra
stycket. Om förvaringsbank förvaltar fonden, gäller dock 40 § första
stycket.
Behöver raedel för inlösen anskaffas genom
försäljning av värdepapper, skall försäljningen ske sä snart som möjligt och
senast fem börsdagar efter det inlösen begärdes hos fondbolaget. Inlösen skall
ske så snart försäljningslikvid influtit. Kan det antagas att inlösen skulle
väsentligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får bolaget efter anmälan
tUl bankinspektionen överskrida femdagarsfristen.
Begäran
om inlösen fär återkallas endast om fondbolaget medger det.
Redovisning
36 §
Fondbolag skall för varje kalenderkvartal senast en månad efter
utgången av kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget
förvaltar. Redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentiig belydelse
för fondverksamheten samt för viss dag under redovisningsperioden ut
visa
1.
antal och slag av värdepapper,
2.
värdet av de olika slagen av
värdepapper,
3.
medel som innestår på
bankräkning,
4.
skulder som belöper på fonden,
5.
antalet utelöpande fondandelar,
6.
värdet vid inlösen av en
fondandel efter avdrag för kostnader enligt 30 § tredje stycket 2,
37 §
För varje räkenskapsår skaU fondbolag senast två månader efter
räkenskapsårets utgång avge årsberättelse för aktiefond sora bolaget
förvaltar. I berättelsen skall anges
Prop. 1974:128 227
1.
uppgifter sora skall lämnas i
kvarlalsredogörelse,
2.
den under året uppkomna
avkastningen av fondegendomen,
3.
kostnader som under året belöpt
pä fonden,
4.
utdelning imder året pä
fondandelama,
5.
övriga förhåUanden av betydelse
för bedöraande av fondens slällning.
Vid årsberättelse skall fogas de fondbestämraelser
sora gäller föi fonden.
38
§ Årsberättelse får ersätta kvartalsredogörelse sora skuUe ha avgetts
saratidigt eUer inora två månader före årsberättelsen.
Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall så
snart det kan ske hållas tillgängliga hos fondbolaget samt på de platser i
övrigt som anges i fondbestämmelsema.
Upphörande
och överlåtelse av aktiefondsverksamhet
39 §
Fondbolags aktiefondsverksamhet skaU upphöra, om
1.
bankinspektionen återkaUat
bolagets tiUstånd att utöva verksaraheten,
2.
bolaget trätt i Ukvidation på
gmnd av föreskrift i lag eller försatts i konkurs,
3.
bolaget beslutat överlåta
aktiefondsverksaraheten tUl annat fondbolag eUer
4. bolaget
beslutat överlåta fondförvaltningen till förvaringsbank.
Upphör aktiefondsverksamhet enligt första stycket 1 eUer 2 skall
förvaringsbank
omedelbart övertaga fondförvaltningen.
Har fondbolag beslutat överlåta
aktiefondsverksamhet enUgt första stycket 3 eUer 4, får bolaget ej upphöra med
verksamheten tidigare än tre raånader efter det att bolaget enUgt 41 § kimgjort
att överlåtelse skall ske. Verksainheten får överlåtas till annat fondbolag
först efter bankinspektionens medgivande.
Fondbolag får besluta att ttäda i likvidation i
annat fall än sora avses i första stycket 2 först sedan bolagets
aktiefondsverksamhet upphört.
40 §
Under den tid förvaringsbank förvaltar aktiefond får fond
andelar ej säljas eUer inlösas.
Sedan förvaringsbanken övertagit fondförvaltningen
skaU banken överlåta denna tiU annat fondbolag eUer upplösa fonden.
Förvaltnuigen fär överlåtas till annat fondbolag först efter bankinspektionens
medgivande.
Skall aktiefond upplösas, åligger det
förvaringsbanken att, så snart det lärapligen kan ske, sälja de värdepapper som
ingår i fonden. Influtna medel skaU tUlföras räknmg som avses i 27 § första
stycket. Sedan försäljningen slutförts och skulder som åvilar fonden betalats
eller medel avsatts därtill, skall banken utskifta de behållna tiUgångama till
fondandelsägama.
41 §
Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall över
låtas tiU annat fondbolag eUer om att förvaltningen av aktiefond över
går till förvaringsbank skall genom det överlåtande bolagets försorg in-
Prop. 1974:128 228
föras
i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där bolagets styrelse har
sitt säte samt hällas tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens
bankkontor,
I faU som avses i 39 § första stycket 1, 2 och 4
skall kungörelsen upptaga erinran om innehållet i 40 § första och andra
styckena,
I fall som avses i 39 § första stycket 3 och 4 skaU
i kungörelsen anges den tidpunkt då fondbolagets aktiefondsverksamhet upphör,
42
§ Har förvaringsbank ttäffat
överenskoraraelse ora överlåtelse av förvaltning av aktiefond till annat
fondbolag eUer beslutat att upplösa fonden, skall banken oraedelbart utfärda
kungörelse därora i den ordning sora sägs i 41 § första stycket. Om fonden
skall upplösas, skall kungörelsen upptaga erinran om innehållet i 40 § tredje
stycket. Förvaringsbanken skall i samma ordning kungöra när och på vilket sätt
utskiftat belopp hålles tUlgängligt för lyftning.
43
§ Har fondandelsägare ej inom
fem år efter det alt medel, som utskiftats enligt 40 § tredje stycket, först
blivit tillgängliga för lyftning anmält sig för att lyfta vad han erhåUit vid
skiftet, har han förlorat sin rätt därtUl. Sådana medel samt restbelopp, som
vid skiftet ej kunnat fördelas på samtUga fondandelsägare, tillfaller allmänna
arvsfonden,
44
§ Har förvaltnmg av aktiefond
övergått från fondbolag tUl förvaringsbank, skall banken med avseende på
förvaltningen anses ha trätt i bolagets ställe. Har aktiefondsverksamhet
överlåtits tiU annat fondbolag, skall detta bolag raed avseende på
verksaraheten anses ha trätt i det tidigare fondbolagets stäUe,
45
§ Förvaringsbank har rätt tUl
ersättaing ur aktiefond för sin förvaltning enligt 39, 40 och 42 §§,
Ersättningens belopp skall godkännas av bankinspektionen.
Tillsyn
46 §
Vid utövande av tUlsyn över fondbolag skaU bankinspektionen
med uppmärksarahet följa bolagets verksamhet, i den raån det behövs för
kännedom om de förhållanden som kan inverka pä säkerheten för bo
laget och aktiefond, som bolaget förvaltar, eller eljest är av betydelse för
en sund utveckling av aktiefondsverksaraheten.
Vid meddelande av föreskrift eUer förbud i samband
med tiUsynen kan bankinspektionen förelägga vite.
Närmare
föreskrifter för tillsynen meddelas av Kungl. Maj:t.
47 §
Till bestridande av kostoaden för bankinspektionens tUlsyns
verksamhet skall fondbolag årligen erlägga bidrag.
Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om
dess fastställande och eriäggande meddelas av Kungl. Maj:t,
Besvär
48 §
Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart
till efterrättelse.
Prop. 1974:128 229
Skadestånd
49 §
Har skada uppkommit för fondandelsägare genom alt fondbolag
överträtt denna lag eller fondbestäraraelse, skall bolaget ersätta skadan.
Vad i första stycket sägs ora fondbolag äger
motsvarande tUlämpning på förvaringsbank.
Straffbestämmelser
50 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtii
gen eUer av oaktsamhet
1.
här i riket utövar
aktiefondsverksamhet eller verksamhet som avses i 3 § första stycket eller 14 §
första stycket utan att vara berättigad därtill,
2.
bryter mot 8 § första, tredje
eller fjärde stycket, eller
3.
raeddelar oriktig eller
vUseledande uppgift i kvartalsredogörelse enligt 36 § eller årsberättelse
enligt 37 § eller i handling sora ingivits eller upplysning sora lämnats till
bankinspektionen, om gämingen ej är belagd med straff i brottsbalken.
I
ringa fall dömes ej tUl ansvar.
51 §
Den som överträtt vitesförbud som meddelats enligt 46 § andra
stycket får ej dömas till straff för gärning som omfattas av förbudet.
Ikraftträdandebestämmelser
1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.
2.
Den som vid ikraftträdandet av
denna lag utövar verksamhet sora avses i lagen får utan hinder av lagens
bestämraelser fortsätta verksaraheten tUl utgången av år 1976 och skall från
och med ikraftträdandet stå under tUlsyn av bankinspektionen. Bestämmelsema i
4648 §§ gäller därvid i tillämpUga delar.
3.
Skall fondbolag övertaga
verksamhet som avses i denna lag och som utövats före lagens ikraftträdande,
gäller lagen i tillämpliga delar. Har övertagande skett, får andelsbevis, som
utgivits av den som tidigare förvaltat fonden, behällas utan hinder av att
bevisen ej uppfyller föreskrifterna i 32 §. Bevisen gäller därvid som
fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis ställda tUl viss man skall de
efter verksamhetens övertagande anses vara ställda till viss raan eller order.
4.
Har den sora vid lagens
ikraftträdande utövar verksarahet enligt 2, ej senast vid utgången av år 1976
överlåtit verksaraheten tiU fondbolag eller ansökt ora tUlstånd enligt denna
lag, skall verksamheten upphöra och förvaltningen av fondegendomen övergå till
bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid gäller i tillämpliga delar vad
i lagen föreskrives om förvaringsbanks övertagande av fondförvaltning. Har ansökan
om tUlstånd ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten därefter utövas
utan tUlstånd till dess ansökningen slutligt prövats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till
Lag om ändring i lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast
egendom m. m.
Härigenom
förordnas att 2 och 18 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätlen
att förvärva fast egendom m. ra. skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §1
Svenskt
handelsbolag, vari finnes bolagsman för vUken de i denna lag föreskrivna
inskränkningama i rätten att förvärva fast egendora gälla, svenskt aktiebolag,
vars aktiebrev må släUas till innehavaren, eller svensk ekonoraisk förening raå
ej här i riket förvärva fast egendora, inmuta mineralfyndighel, förvärva eller
bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, utan att Konungen för
särskUt fall givit bolaget eller föreningen tUlstånd därtUl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samma
lag vare i fråga ora svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till
viss raan, ora icke i bolagsordningen intagits förbehåU som nedan sägs. Genom
sådant förbehåll skall, där det ej innefattar slrängare föreskrifter,
bestäramas att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av
bolagets aktier eller, ora aktier raed olika röstvärde finnas, allenast så
raånga aktier, att de vid varje tid raotsvara viss del, raindre än två
femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss
del, vid varje tid mindre än en feratedel, av röstetalet för bolagets saratiiga
aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,
samfäUighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk
bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars akliebrev
må ställas tUl innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars
Sararaa
lag vare i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till
viss man, om icke i bolagsordningen intagits förbehåll som nedan sägs. Genom
sådant förbehåll skall, där det ej innefattar strängare föreskrifter,
bestämmas att allenast viss del, vid varje tid raindre än en femtedel, av
bolagets aktier eller, om aktier raed olika röstvärde finnas, allenast så
många aktier, att de vid varje lid motsvara viss del, raindre än tvä
feratedelar, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss
del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga
aktier, raå genora teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,
samfäUighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk
bolagsraan, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev
må ställas tUl innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars
opaginerad Kontrollera mot PDF
'
Senaste lydelse 1973: 307.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
bolagsordning ej intagils förbehåll som nu är sagt; dock
att ulan hinder av förbehållet aktier raå förvärvas av svenskt bolag eller
svensk förening sora avses i 18 §.
Föreslagen lydelse
bolagsordning ej intagits förbehåll sora nu är sagt; dock
all ulan hinder av förbehållet aktier raå förvärvas tUl aktiefond enligt
aktiefondslagen (1974:000) eller av svenskt bolag eller svensk förening sora
avses i 18 §.
Ändring av bolagsordning, i vad den
innefattar förbehåll, varora i andra stycket är stadgat, må ej vidtagas utan
medgivande av Konungen eller rayndighet som Konungen bestämraer. Sådant
medgivande skall ej lämnas ora det strider mot väsentligt allmänt intresse atl
bolagels aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i denna lag föreskrivna
inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendora gälla.
18 §2
opaginerad Kontrollera mot PDF
De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten
att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad
mineralfyndighet eller gmvlägenhet skola ej till-lämpas på förvärv genora
bodelning, arv, testaraente eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag.
De i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva fast egendora, rörelse eller del av rörelse, inrautad
raineralfyndig-het eller gmvlägenhet skola ej till-lärapas på förvärv genora
bodelning, arv, testaraente eller fusion enligt 174 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ef hinder för förvärv av fondandel
enligt aktiefondslagen (1974: 000).
Vad denna lag innehåller ora
inskränkning i rälten för bolag eller förening att förvärva fast egendora,
rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta
inmutad mineralfyndighel eller idka gmvdrift, så ock att förvärva aktier i
vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke
tillämpas i avseende å
a)
bankaktiebolag,
järnkontoret, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, försäkringsbolag,
sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening, aktiebolag eUer
förening, sora erhållit statslån frän egnahemslänefonden eller
sambruksförening;
b)
förening med
huvudsakUgt ändamål att fräraja medlemmarnas ekonoraiska intressen genora att
anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter ät medlemmarna, avsätta alster av
medleraraamas verksarahet, bereda bostäder åt medlemraama eller anskaffa län
åt raedlemmar-na; eller
c)
förening sora
utgör sararaanslutning av föreningar, vilka äro undantagna från lagens
tillärapning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
' Senaste lydelse 1973: 307.
Paragrafen föreslås ändrad även genom prop. 1974:18.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev
Härigenom
förordnas att 24 § lagen (1936: 81) ora skuldebrev skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydehe
24 § Äro utdelningskuponger utfärdade tUl
aktiebrev, tUlkorarae kuponghavare att, raot kupongens överläranande. uppbära
utdelningen, ändå att han ej är aktieägare. Så snart beslut ora utdelning fattats,
skall, under fömtsättaing av aktierättens giltighet, å kupongen tUlämpas vad om
skuldebrev till innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats
i samband med aktiebrevet skall anses allenast såsora tillbehör till detta.
Vad i bolagsordningen raå vara stadgal angående kuponger lände kuponghavaren
till efterrättelse.
Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevel,
överlåtits tUl kuponghavaren innan utdelningen beslutits, gäUe ej vad i 14 och
15 §§ är stadgat.
Föreslagen lydelse
Äro utdelningskuponger utfärdade till aktiebrev
eUer fondandeisbevis enligt aktiefondslagen (1974:000), tUlkorarae kuponghavare
att, mot kupongens överlämnande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är
aktieägare eller fondandelsägare. Så snart beslut om utdelning fattats, skall,
under förutsättning av aktierättens eller fondandelsrättens giltighet, å kupongen
tUlämpas vad om skuldebrev tUl innehavaren är stadgat; dock att kupong som
finnes hava förvärvats i samband med aktiebrevet eller fondandelsbevisel skall
anses allenast såsom tillbehör tiU detta. Vad i bolagsordningen för aktiebolag
eller fondbestämmelsema för aktiefond må vara stadgat angående kuponger lände
kuponghavaren tUl efterrättelse.
Finnes kupong hava, utan samband med aktiebrevet
eller fond-andelsbeviset, överlåtits till kuponghavaren innan utdelningen
beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 §§ är stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975,
Prop. 1974:128 233
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen' (1944: 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas att i lagen (1944:705) om
aktiebolag skall införas en ny paragraf, 39 a §, av nedan angivna lydelse.
39
a § I fråga om aktie, som ingår i aktiefond enligt aktiefondslagen (1974: 000),
skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det
fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1975.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering
Härigenom förordnas att 8 § lagen (1970: 596) om
förenklad aktiehantering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8
§
Aktiebok föres med maskin för automatisk
databehandling eller på
annat liknande sätt.
I aktieboken upptages, om ej an- I
aktieboken upptages, om ej an
nat följer av 16 §, aktieägarna nat följer av 16 § denna lag eller
med uppgift om personnummer el- 39 a § lagen (1944: 705) om ak-
ler annat identifieringsnumraer tiebolag, aktieägama raed uppgift
och postadress. För varje ägare ora personnummer eller annat
anges det antal aktier som han identifieringsnummer och postad-
äger av olika slag och aktiebrevs ress. För varje ägare anges det an-
ordningsnumraer. Fångets beskaf- tal aktier som han äger av olika
fenhet behöver ej anmärkas i ak- slag och aktiebrevs ordningsnura-
tieboken. raer. Fångels beskaffenhet behöver
ej
anraärkas i aktieboken.
Denna
lag trader i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1974:128 234
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 21 mars 1974.
Närvarande:
justitierådet CONRADI, f, d. regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet PAULSSON,
justitierådet FREDLUND.
Enligt lagrådet den 8 raars 1974 tUlhandakommet
utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 18 januari 1974, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
yttrande skall inhämtas över upprättade förslag till
1,
aktiefondslag,
2,
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom ra, m,,
3,
lag om ändring i lagen (1936:
81) om skuldebrev,
4,
lag om ändring i lagen (1944:
705) ora aktiebolag,
5, lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har den 18 februari
den
8 mars 1974 inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren Birgit
Warholm och hovrättsassessorn Lars Hedberg,
Lagförslagen
föranleder följande yttranden inora lagrådet.
Förslaget
tiU aktiefondslag
1§
Conradi,
Öhman:
I fråga om äganderätten till de i aktiefonden
ingående värdepapperen torde man i stort setl ha att välja mellan tre
möjligheter: antingen att låta äganderätten tiUkomma fondbolaget, varvid aktiefonden
skall förvaltas som en särskild förraögenhetsraassa, eller att betrakta aktiefonden
som en särskild juridisk person närmast av stiftelses natur som förvallas
av fondbolaget, eller alt låta äganderätten tillkomraa andelsägarna. Däremot
kan man knappast lämna äganderättsfrågan, även om den är av huvudsakligen
formeU natur, alldeles därhän. För behandlingen av tveksararaa tolkningsfall
kan det nog vara bra att ha en i lagen angiven ståndpunkt beträffande
äganderätten att falla tillbaka på; därtUl kommer att det i svensk rätt
hittills blott i rena undantagsfall torde ha förekorarait att man godtagit att
det kan finnas egendom, som inte är föremål för någons äganderätt. VUket av
de tre
Prop. 1974:128 235
angivna altemativen i fråga om äganderättssubjekt sora
skall väljas synes i praktiken, med hänsyn till den detaljerade reglering av
befogenheterna som skett i lagen, mte spela stor roll. Den naturligaste lösningen
hade kanske varit att, såsom akliebolagsutredningen förordat, konstruera
aktiefonden som en särskUd juridisk person, en s. k. anknuten stiftelse,
förvaltad av fondbolaget. När eraellertid nu departementschefen, efter
förebild av en i tysk rätt upplagen konstruktion, har valt att beteckna
andelsägarna som ägare till fonden vUl vi inte motsätta oss denna lösning. En
viss förebild till den valda konstruktionen finns i 9 § lagen (1931: 110) om
upplagshus och upplagsbevis. För tydlighetens skull bör i elt andra stycke i
paragrafen anges, att lagen (1904: 48 s. 1) om saraäganderätt icke är
tUläraplig pä delägarskap i fonden.
Särskilt raed hänsyn tUl 3 § raåste i definitionen av
aktiefondsverksamhet ingå, att endast av fondbolag bedriven verksamhet av
hithörande slag är att anse som aktiefondsverksamhet. Det föreslås därför, att
ordningsföljden meUan punkterna 2 och 3 i texten som efter tillkomsten av
det nyss föreslagna andra stycket blir att beteckna som paragrafens första
stycke kastas ora och att punkterna ges följande lydelse:
"2. fondbolag, aktiebolag sora
fått tUlstånd att förvalta aktiefond särat försälja och inlösa andelar i
fonden,
3. aktiefondsverksamhet, sådan av
fondbolag bedriven verksarahet sora nu närants,"
3§
Conradi, Öhman:
För att bestäramelsen i första
stycket skaU få någon mening måste uttrycket "deltaga i förvärv av
värdepapper för deltagarnas gemensamma räkning" antagas innefatta även
det fallet att förvärvet av värdepapperen, med begagnande av insatsema, skall
göras av ett investmentföretag, som äger värdepapperen, under det att
investeramas rätt i detta fall inskränker sig tUl en andelsrätt i
investmentföretaget. Något språkligt hinder raot att ge det citerade uttrycket
denna vidsträckta innebörd kan dock knappast anses föreligga.
I samma stycke bör den
redaktionella ändringen vidtas att ordet "om" utbytes mot "blott
i den formen att".
1-3 §§
Paulsson, Fredlund:
Såsom antytts i remissprotokoUet,
kan en lagstiftning ora aktiefonder fungera på tillfredsställande sätt utan att
den behöver innehåUa någon
Prop. 1974:128 236
bestämmelse
om äganderätten tUl de förmögenhetsobjekt som ingår i fonden. En sådan
bestämmelse har lUcväl upptagits i det remitterade förslaget. Av definitionen
i 1 § framgår sålunda, att äganderätten till de aktier och andra tUlgångar som
ingår i en aktiefond skall tillkomraa fondandelsägarna. Termen äganderätt torde
här vara avsedd som en samlingsbeteckning på de befogenheter sora i kraft av
lagens övriga regler skall tillkomma fondandelsägare.
Enligt förslaget saknar emellertid fondandelsägarna
en stor del av de befogenheter som bmkar anses ingå i äganderätten.
Fondandelsägama äger sålunda inte samfällt utfå, sälja eUer på något annat sätt
disponera över den egendom som ingår i fonden. De kan ej i aktiebok bli antecknade
som ägare tUl aktier i fondens värdepappersportfölj eUer själva utöva rösträtt
för aktierna. Avsikten får trots avsaknaden av uttrycklig regel i ämnet antagas
vara, att inle heller den enskUde fondandelsägarens andel i fondens samlade
tiUgångar eller i visst tUl fonden hörande förmögenhetsobjekt skall kunna
säljas eller eljest disponeras av honora. Det får därför också antagas, atl
andel i sådana tillgångar ej skall kunna tagas i mät för fondandelsägarens gäld
eller ingå i hans konkurs. Faslän bestämmelse härora saknas, är det sannolikt
åsyftat, att en fondandels-ägare inte med slöd av saraäganderättslagen skall
kunna fraratvinga, att saraäganderättsförhållandet rörande fondens egendora
upplöses genom egendomens försäljning. Det sagda får vara tillräckligt för att
åskådliggöra, att den rätt sora enligt förslaget skall tUlkorama
fondandelsägarna inte i gängse juridisk raening är en äganderätt tUl de i
fonden ingående förraögenhelsobjekten. Av förslagels utforraning framgår,
att det i stället är fråga om en på visst sätt skyddad rätt till andel i
fondens nettovärde eller behållning (se särskilt 30 § andra stycket och 40 §
tredje stycket). Det är i klarhetens intresse av vikt, att lagstiftaren inte
använder en vedertagen juridisk term för att beteckna något annat än som brukar
avses med termen. En bestämmelse, som skulle kunna tagas till intäkt för att
lagstiftaren betraktar en rätt till andel i en för sig förvaltad egendomsmassas
nettovärde såsom identisk med äganderätten till själva de i egendomsmassan
ingående förmögenhetsobjekten, kan ge upphov tUl betänkliga missförstånd
särskill på associationsrättens område.
Investmentbolags värdepappersportfölj tUlskapas
vanligen genom kapitaltUlskott från allmänheten, vilka sker såsom betalning
för aktier i bolaget. Med bestämmelsen i 1 § om fondandelsägamas äganderätt lUl
egendomen i en aktiefond torde även avses att avgränsa aktiefondsverksamhet
från annan liknande verksamhet, t. ex. investmentbolags verksamhet. Om den
föreslagna lagen under uttrycket äganderätt inbegriper rätt till andel i
behållning, som förvaltningen av en genom kapitaltUlskott från aUraänheten
bildad egendomsmassa har gett till resultat, kommer emellertid vid lagens
tUlämpning exempelvis även investmentbolagens verksamhet att faUa under
begreppet aktiefondsverksam-
Prop. 1974:128 237
het
(jfr vissa uttalanden i reraissprotokoUet, enligt vilka aktieägare tankes ha
någon slags äganderätt till bolagsegendoraen). Såväl fondandelsägare som
aktieägare har näraligen rätt till andel i sådan behållning. Denna andelsrätt
kan därför inte, även ora den kallas äganderätt, användas sora särskiljande
kännetecken på aktiefondsverksarahet. Vad som skiljer aktiefondsverksamhet frän
närliggande verksamhetsformer, t. ex. investmentbolags verksamhet, är i
stället att egendora i aktiefond skall förvaltas av ett särskUt rättssubjekt
skUd från dess förraögenhet och annan egendom som subjektet förvaltar.
SärskUt med hänsyn tUl vad ovan anförts bör de
inledande bestämmelserna i den föreslagna lagen omarbetas främst i syfte att
utmönstra den obehövliga och föga klarläggande bestämraelsen om äganderätten
till egendom i aktiefond. Det är vidare önskvärt att kravet på tillstånd för
rätt att utöva aktiefondsverksamhet bringas tUl klarare uttryck än som skett i
2 § sammanställd med 1 §. Av de inledande bestämmelsema i den föreslagna lagen
bör framgå, att aktiefondsverksamhet kräver obligatorisk medverkan av
förvaringsbank. Förslagsvis kan 13 §§ i förslaget erhålla följande lydelse:
"1 § Verksamhet med ändamål att förvalta
aktier och andra värdepapper, som anskaffats genora att från allraänheten
tUlskjutits kapital mot rält tUl andel i verksarahelens behållnmg, får här i
riket utövas endast av företag, som enligt denna lag äger bedriva
aktiefondsverksamhet, särat av aktiebolag eller ekonoraisk förening under
fömtsättning att kapitaltillskotten från aUmänheten skett som betalning för
aktier i bolaget eller andelar i föreningen.
Kungl. Maj:t eUer rayndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer kan medge undantag från första stycket, ora särskilda skäl
föreligger.
2 §
I denna lag förstås med
1.
aktiefond, en genom
kapitaltillskott från aUraänheten uppkoraraen, huvudsakligen av aktier och
andra värdepapper bestående fond, som förvaltas av elt särskUt
förvaltningsorgan skUd från dess förmögenhet och annan egendora organet
förvaltar,
2.
aktiefondsverksamhet,
förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden.
3 §
Aktiefondsverksarahet fär ej här i riket utövas av annan än den
sora fått tUlstånd därtiU enligt denna lag. Endast svenskt aktiebolag kan
erhålla sådant tillstånd. Bolag sora fått tillstånd att utöva aktiefonds
verksamhet kallas fondbolag.
För aktiefond skall finnas förvaringsbank med
uppgift att förvara tillgångarna i fonden samt mottaga inbetalningar och
ombesörja utbetalningar som avser fonden."
Om
delta förslag godtages, bör vissa därmed sararaanhängande änd-
Prop. 1974:128 238
ringar
vidtagas i andra delar av de reraitterade förslagen. Sålunda raåste 14 § i
förevarande lagförslag utforraas pä det sätt sora framgår av lagrådets
yttrande under nämnda paragraf. Vidare bör 26 § i nu behandlade lagförslag
inledas med satsen "Förvaringsbank utses av det fondbolag som förvaltar
fonden." Orden "till den egendora som ingår i fonden" i 30 §
första stycket förevarande lagförslag bör utgå. Därjämte bör under
fömtsättning tUlika att lagrådets förslag till ändrad lydelse av 14 § godkännes
punkterna 1 och 2 i 50 § nu ifrågavarande lagförslag sammanföras tiU en
punkt med lydelsen "1. bryter raot 1 §, 8 § första, tredje eller fjärde
stycket eller 14 § andra stycket eUer" samt punkten 3 i samma paragraf
erhålla ändrad nummerbeteckning. Orden "i stället för
fondandelsägarna" i den föreslagna 39 a § lagen om aktiebolag bör ulgå.
Slutiigen bör förslaget tUl lag om ändring i lagen om inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom ra. ra. i sin helhet utgå.
I detta sararaanhang må tiUäggas att
fondandelsrätten inte bör vara föremål för preskription på annat sätt än att,
såsora föreslagits i 43 § aktiefondslagen, rätten att efter upplösning av
fonden utbekomma utskiftat belopp av praktiska skäl bör vara begränsad till
viss tid. Om fondandelsägamas rätt, såsom vi föreslagit, inte betecknas som
äganderätt tiU egendoraen i fonden kan, för undvikande av missförstånd, i den
föreslagna akliefondslagen uttryckligen föreskrivas, att fondandelsrätt ej är
föremål för preskription i vidare mån än som fraragår av 43 § i lagen. En sådan
bestämmelse kan lämpligen införas i 30 § första stycket i den föreslagna
aktiefondslagen.
13
§ Lagrådet:
Enligt förslaget krävs inte någon medverkan från
fondandelsägamas sida för att ändra fondbestämraelserna. Såsora
departemenischefen berört, är det säkerligen förenat med stora svårigheter att
praktiskt ordna en sådan medverkan. Ändring av mera centrala fondbestämraelser,
t. ex. placerings- och utdelningsbestäramelser, kan naturligtvis lätt mbba de
fömtsättaingar som fondandelsägarna utgått ifrån, när de placerade kapital i
fonden. Mot bakgmnden av nu angivna förhållanden måste bankinspektionen
uppenbarUgen framgå med viss försiktighet, när det gäller att godkänna ändring
av viktigare fondbestämraelser. Har någon av fondandelsägamas representanter i
fondbolagets styrelse motsatt sig ändring av sådan bestämmelse, bör
bankinspektionen inte godkänna ändringen, med mindre synnerliga skäl därtUl
föreligger.
I specialmotiveringen tUl förevarande paragraf
framhålles, att bankinspektionens fastsiällelse av fondbestämraelser skall
föreligga, innan inspektionen meddelar tUlstånd att utöva aktiefondsverksamhet
beträf-
Prop. 1974:128 239
fande
fonden. För att fondbesläramelser skall kunna faststäUas fordras enligt första
stycket i förevarande paragraf jämfört med 12 § bl. a. att fondbestämmelserna
innehåller uppgift om fondbolaget, vUket förutsätter att tillstånd att utöva
aktiefondsverksamhet meddelats när fondbestämmelserna fastställes. Beslut om
tUlstånd att utöva aktiefondsverksamhet och om faststäUelse av
fondbestämmelser torde med hänsyn härtUl få raeddelas saratidigt.
14 §
Lagrådet:
Förevarande paragraf reglerar delvis samma sak som
redan reglerats i 1 och 2 §§. Främst för att undvika denna partiella dubblyr
bör 14 § få följande lydelse:
"Tillstånd att utöva aktiefondsverksarahet
raeddelas av bankinspektionen.
Fondbolag får ej driva annan verksamhet än
aktiefondsverksamhet. Bolaget får dock utöva verksarahet som äger samband med
aktiefondsverksamheten, ora bankinspektionen lämnat tUlstånd därtill.
Flera fondbolag får ej samtidigt utöva
aktiefondsverksamhet beträffande samma fond,"
Godtages detta förslag, bör första stycket i 15 §
utgå samt orden "14 § första stycket" i 50 § punkt 1 ersättas av
orden "14 § andra stycket",
15 §
Lagrådet:
Beträffande denna paragraf torde få hänvisas till
vad lagrådet anfört under 14 §,
17
§ Lagrådet:
Denna paragraf innehåller i tredje stycket vissa
bestäramelser onr rösträtt för aktier i fonden. Enligt lagrummet skall de i 7 §
andra stycket avsedda styrelseledamöterna, dvs. de ledamöter som kan sägas
direkt representera fondandelsägama, besluta i fråga om sådan rösträtt med
bindande verkan för bolaget, och vidare skall gälla att beslut om utövande av
rösträtt skall fattas på styrelsesammanttäde. Från formell synpunkt synes det
lämpUgare att uttrycka det sakliga innehållet så, att i lagmmmet anges att i
styrelsens beslut rörande rösttätt för aktier i fonden deltar endast de i 7 §
andra stycket avsedda ledamötema. Vidare torde generellt böra gälla oavsett
hur röstningen skaU ske att beslut i fråga om utövande av rösttätt skaU
fattas för varje särsldlt
Prop. 1974:128 240
fall.
Slutligen synes bestämmelsema i lagrummet om att noggranna anvisningar för
röstningen skall utfärdas böra hänföras endast tUl sådana fall då röstningen
skall uppdragas åt annan än styrelseledamot eller verkstäUande direktören i
bolaget.
Härjämte bör vissa redaktionella jämkningar göras i
första och andra styckena, vilka därvid lämpligen torde böra samraanföras tUl
elt stycke. Förslagsvis synes förevarande paragraf kunna få följande lydelse:
"I frågor sora rör aktiefonden förettädes
fondandelsägama av fondbolaget, som vid förvaltningen av fonden skall handla
uteslutande i fondandelsägarnas gemensamraa intresse.
Vid förvaltningen beslutar fondbolaget över den
egendom som ingår i fonden särat utövar de rättigheter som härflyter ur
egendomen. I styrelsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden dellager
endast de i 7 § andra stycket avsedda ledamötema. Beslut i fråga ora utövande
av rösträtten skall fattas för varje särskUt fall. Noggranna anvisningar för
röstningen skall raeddelas, om denna skall uppdragas åt annan än styrelseledamot
eller verkställande direktören i bolaget.
Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn
och skall därvid ange fondens beteckning."
26
§
Paulsson,
Fredlund:
Det erinras om vad vi vid 13 §§ föreslagit
beträffande förevarande paragraf.
30
§
Paulsson,
Fredlund:
Det erinras om vad vi vid 13 §§ föreslagit
beträffande förevarande paragraf.
32 §
Lagrådet:
Det
hänvisas till vad som kommer att anföras under 33 §.
33 §
Lagrådet:
Fondandelsbevis är i förslaget avsett som ett omsättningspapper.
Dylikt bevis kan antagas i många fall komma att förvärvas av personer utan
någon mera ingående förtrogenhet med värdepapper. Mot denna bakgrund framstår
det som önskvärt, att reglerna ora fondandelsbevisets
Prop. 1974:128 241
rättsliga
karaktär inte blir alltför komplicerade. Eftersom fondandelsbevis enligt 32 §
i förslaget skall vara ställt tUl innehavaren eller till viss man eUer order,
torde man i det praktiska livet komma att utgå från att vanliga regler om
löpande värdepapper är tillämpliga på fondandelsbevis. I förslaget har också
tUl utgångspunkt för regleringen av fondandelsbevisets rättsliga karaktär
tagits, att skuldebrevslagens regler om löpande skuldebrev i tillämpliga delar
skall gälla för fondandelsbevis. Samtidigt raedger emellertid förevarande
paragraf utan någon egentlig begränsning, att reglerna om löpande värdepapper
sättes ur tUlämpning genora fondbestämmelser. I den mån så skulle ske, kunde
olägenheter för omsättningen uppkomma, helst som fondandelsbevis enligt
förslaget inte behöver innehåUa någon uppgift om humvida eller i vUka hänseenden
reglerna ora löpande värdepapper satts ur funktion genora fondbesläraraelser.
Med hänsyn härtiU synes övervägande skäl tala för att lagen inte generellt
medger att undantag göres från reglerna ora löpande värdepapper. Den i
förslaget upptagna rätten att genom fondbestämmelser sätta nämnda regler ur
tUlärapning lär ha tUlkomrait närmast för att bereda fondbolag möjUghet att i
fonder, som lämnar utdelning tUl andelsägarna, använda kuponglösa
fondandelsbevis och betala ut-dehiing med ledning av ett register efter mönster
av lagen om förenklad aktiehantering. Möjligheten att genom fondbestämmelser
göra undantag från reglema om löpande värdepapper torde åtminstone tUls vidare
böra begränsas tUl nu angivna fall. Vid regleringen av detta fall kan bestämmelsema
i 3 § sista stycket, 22 och 23 §§ lagen om förenklad aktiehantering lämpUgen
tjäna tiU ledning.
På gmnd härav föreslås, att orden "eller
fondbestämmelsema" i första stycket första punkten av förevarande paragraf
utgår och att bestämraelser av följande innehåU införes såsom ett tredje
stycke i paragrafen: "Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger
och innehåller fondbestämmelsema föreskrift att den sora i fondbolagets register
över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondandel är behörig
att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning till
denne anses gUtig, även om han saknade rätt tUl utdelningen. Vad nu sagts
gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att utdelningen kom i orätta
händer eUer åsidosatt den aklsamhet sora efter omständighetema skäligen bort
iakttagas eller ora raot-tagaren var i konkurs eller omyndig."
Godtages detta förslag, bör i 32 § första stycket
förslagsvis såsom punkt 5 införas orden "i förekommande fall, innehåUet i
sådan föreskrift i fondbestämraelsema som avses i 33 § ttedje stycket"
samt den i förslaget upptagna punkten 5 i nämnda lagmm erhålla ändrad nummerbeteckning.
Bestämmelser som motsvarar första stycket andra och
tredje punkterna har för aktiebrevs vidkommande föreslagits av
aktiebolagsuttedning-
16
Riksdagen 1974.1 saml Nr 128
Prop.
1974:128 242
en i dess betänkande SOU 1971: 15. Detta betänkande har
remissbehandlats men ännu inte föranlett lagstiftning. Även om det nu saknas
anledning antaga att akliebolagsutredningens förslag i denna del inte skulle
koraraa att genoraföras, kan det knappast vara lärapligt att i praktiken
föregripa den vidare behandlingen av förslaget genora alt för
fondandelsbevisens del införa de tänkta reglerna. På gmnd av det anförda
heraställer lagrådet, att första stycket andra och tredje punktema i
förevarande paragraf ulgär. Spörsraålet bör övervägas på nytt i samband med
genomförande av akliebolagsutredningens förslag,
35 § Lagrådet:
Enligt förevarande paragraf äger
fondandelsägare rätt att på begäran få fondandel inlöst. Inlösen skall ske
omedelbart, såvida inte raedel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning
av värdepapper i fonden, i vUket fall inlösningen uppskjutes till dess likvid
för försäljningen influtit.
Det är naturligt, atl
inlösningspriset för fondandelar beräknas efter det värde, som gäller vid den
tidpunkt då likviden för sålda aktier influtit och sålunda inlösningen sker.
Detta synes böra komma till uttryck i lagtexten, förslagsvis genom att tUl
tredje stycket fogas en bestämmelse av innehåll att inlösen skall ske efter
det på inlösningsdagen gällande fondandelsvärdet. Med inlösningsdag bör därvid
i andra styckets fall avses den dag fondbolaget beslutar utbetalning för
ändaraålet. Från fondandelsvärdet skall givetvis i förekomraande fall göras
sådant avdrag, sora avses i 30 § Iredje stycket 2. Nägon uttrycklig
bestämmelse härom torde icke erfordras ora lagtexten ges den ovan föreslagna
for-rauleringen.
39 § Lagrådet:
I första stycket av förevarande
paragraf föreskrives att fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra när
vissa närmare beskrivna situationer inträffar, näraligen (punktema 1 och 2)
när bolagets tUlstånd alt utöva verksaraheten återkallats eller bolaget trätt i
likvidation på gmnd av föreskrift i lag eller försatts i konkurs samt
(punkterna 3 och 4) när bolaget beslutat överlåta aktiefondsverksaraheten till
annat fondbolag eller överlåtit fondförvaltningen till förvaringsbank. Enligt
andra stycket skall fondförvaltningen oraedelbart övertagas av förvaringsbank
när aktiefondsverksamhet upphör enligt första stycket 1 eller 2. Har överlåtelse
skett enligt första stycket 3 eller 4 får fondbolagets verksamhet enligt
föreskrift i tredje stycket ej upphöra tidigare än tre raånader efter det att
överlåtelsen kungjorts på sätt anges i 41 §.
Prop. 1974:128 243
Avsikten med de föreslagna bestämmelserna torde
vara att ge regler för förvaltningen av aktiefond för alla länkbara fall, då
fondbolag upphör med aktiefondsverksarahet. Meningen är uppenbarligen att
fondförvaltningen skall övergå till förvaringsbank i saratiiga sitaalioner,
när bolaget upphör med aktiefondsverksamhet, bortsett från det faU att
verksamhelen överiåtes till annat fondbolag. Detta fraragår inte tydligt av
lagtexten.
Med hänsyn härtUl och då utforraningen av
paragrafen framstår som lagtekniskt raindre tUlfredsställande även i andra
hänseenden, föreslår lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
"Återkallar bankinspektionen tUlstånd för
fondbolag att utöva aktiefondsverksamhet eller träder bolaget i likvidation på
gmnd av föreskrift i lag eller försättes bolaget i konkurs, skall bolagets
fondförvaltning omedelbart övertagas av förvaringsbank.
Efter
raedgivande av bankinspektionen får fondbolag överlåta aktiefondsverksarahet
till annat fondbolag. VUl fondbolag eljest upphöra raed aktiefondsverksarahet
och föreligger ej fall sora avses i första stycket, skall fondförvaltningen
övertagas av förvaringsbank vid den tidpunkt verksamheten upphör.
I fall sora avses i andra stycket får fondbolag ej
upphöra med aktiefondsverksaraheten lidigare än tre månader efter det att de
ändrade förhållandena kungjorts enligt 41 §.
Fondbolag får besluta att träda i likvidation i
annat fall än som avses i första stycket först sedan bolagets
aktiefondsverksamhet upphört."
Av den avfattning lagrådet sålunda föreslår torde
framgå att i de fall, som avses i första stycket, all fondförvaltning, som
fondbolaget omhänderhar, skall övergå tUl förvaringsbank och att andra stycket
är till-lämpligt även när fondbolag vill upphöra med aktiefondsverksamhet
endast beträffande någon eller nägra av flera fonder, som bolaget förvaltar.
Detta torde överensstämma med innebörden av det remitterade förslaget.
40
§ Lagrådet:
I remissprotokoUet förutsattes, att
förvaringsbanken skall söka kallelse på okända borgenärer, innan aktiefond
upplöses. Eftersora en aktiefond enligt förslaget saknar rättssubjektivitet
och alltså ej kan ha några borgenärer, fär det antagas, att den i protokollet
åsyftade kallelsen skulle avse fondbolagets och raöjligen även
förvaringsbankens okända borgenärer. Det preklusionsförfarande, som institutet
kallelse på okända borgenärer utgör, är närmare reglerat i 1862 års
preskriplionsförord-
Prop. 1974:128 244
ning.
I förordningen uppräknas de fall då institutet är tiUämpligt. Upplösning av
aktiefond kan ej inbegripas under något av dessa fall. Uppräkningen torde få
anses uttömmande. I vart fall synes ej böra ifrågakomma alt analogivis
utsträcka institutets tUlämplighet så, atl upplösning av aktiefond skulle
kunna leda till preklusion av borgenärs fordran mot fondbolag eller
förvaringsbank. Vad nu sagts huidrar givetvis inte, att förvaringsbanken inför
upplösningen av en aktiefond söker genom eget kungörelseförfarande utan
preklusionseffekt skaffa sig klarhet om huruvida och i vad mån det förekommer
skulder av beskaffenhet alt böra i sista hand belasta fonden. Ett sådant
tillvägagångssätt kan tvärtom vara lärapligt i somliga fall.
41
§
Lagrådet:
Kungörande, sora avses i förevarande paragraf,
skall enligt det reraitterade förslaget ankoraraa på det fondbolag, vars
förvaltning skall övergå tUl annan förvaltare. Detta synes naturligt när
fondbolag frivilligt upphör med fondverksamhet, eftersom kungörelsen i sådant
fall bUdar utgångspunkt för bestäraraande av den dag, då bolaget tidigast får
upphöra raed verksamheten. Är förändringen av fondförvaltningen däremot
fraratvingad av omständigheter, som anges i 39 § första stycket 1 eller 2 i det
reraitterade förslaget, torde det vara lärapligast att kungörandet får ankorama
på förvaringsbanken, som ju, när kungörandet sker, regelmässigt redan
övertagit förvaltningen. Lagrådet föreslår att lagtexten ändras i enlighet
härmed.
Ora lagrådets förslag lill utforraning av 39 §
godtages, bör därjämte vissa redaktionella jämkningar vidtagas i förevarande
paragraf. Denna föreslås få följande utformning:
"Kungörelse om att fondbolags
aktiefondsverksamhet skall överlåtas eller om att förvaltningen av aktiefond
övergår till förvaringsbank skall införas i allraänna tidningarna och i tidning
inom den ort där bolagets styrelse har sitt säte samt hållas tUlgänglig hos
bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets
försorg i fall som avses i 39 § andra stycket och annars genom förvaringsbankens
försorg.
Övergår förvaltningen av aktiefond tUl
förvaringsbank, skall kungörelsen upptaga erinran om innehållet i 40 § första
och andra styckena,
I fall sora avses i 39 § andra stycket skall i
kungörelsen anges den tidpunkt då fondbolagets aktiefondsverksarahet
upphör."
Prop. 1974:128 245
44
§ Lagrådet:
I specialmotiveringen tUl denna paragraf har
departeraentschefen uttalat, att av bestämmelsen följer bl. a. att de
förpliktelser som det tidigare fondbolaget inom de i lagen angivna gränsema
haft att fullgöra för aktiefonds räkning skall övertagas och fullgöras av
förvaringsbanken, såvitt gäller fondförvaltningen, eller av det övertagande
fondbolaget. Efter orden innebär detta ett gäldenärsbyte utan medgivande av
borgenären. Eftersom en sädan ordning inte runligen kan godtagas, bör återgång
ske tUl utredningens förslag i denna del som innebar att den nye förvaltaren
(förvaringsbanken resp. det nya fondbolaget) svarar för de tidigare ingångna
förpliktelserna bara raed fondens medel och att den äldre förvaltaren härigenom
inte i och för sig befrias från gäldsför-pliktelsen.
Förslagsvis kan departeraentsförslagets
bestäramelser i förevarande paragraf omformuleras på följande sätt: "Har
förvaltning av aktiefond jämlikt 39 eller 40 § övergått från en förvaltare tUl
annan, skall den nye förvaltaren ha att raed anlitande av fondens raedel
fullgöra alla förpliktelser som den tidigare förvaltaren under iakttagande av
beslämmelserna i denna lag ådragit sig för fondens räkning. I övrigt skall den
nye förvaltaren med avseende på förvaltningens handhavande anses ha trätt i den
fömtvarandes ställe. Motsvarande skall gälla vid överlåtelse av
aktiefondsverksamhet."
Äv specialmotiveringen tUl förevarande paragraf
fraragår vidare, att avsikten är att förvaringsbank inte skall få utöva
rösträtt för aktier i fonden. Detta är i och för sig en rimlig ståndpunkt, bl.
a. därför att det inte finns representanter för fondandelsägarna i bankens
styrelse. Emellertid behövs en uttryckUg besläraraelse därora i lagen. Det
föreslås därför att sora ett andra stycke av förevarande paragraf införes ett
stadgande av innehåll att förvaringsbank icke får utöva rösträtt för aktier i
fonden.
46
§ Lagrådet:
Förevarande paragraf innehåller allraänna
bestämmelser om bankinspektionens tiUsyn. Utrednmgens lagförslag upptog
betydUgt flera och mera detaljerade föreskrifter om tiUsynen. Avsikten är,
såsom framgår av specialmotiveringen, att dessa detaljregler i stället skaU
utfärdas av Kungl. Maj:t. I anslutning därtUl uttalas i motiveringen, att i
adrai-nistrativ ordning bör bl. a. föreskrivas att bankinspektionen, såsora utredningen
föreslagit, skall förordna en revisor för fondbolaget.
Det åsyftade förslaget av uttedningen innebar att
den av bankinspektionen förordnade revisom skuUe ha "att med övriga
revisorer deltaga i
Prop. 1974:128 246
granskningen
av styrelsens och verkslällande direktörens förvaltning samt bolagets
räkenskaper".
För revisionen inora fondbolag gäller de allraänna
beslämmelserna i aktiebolagslagen. Där ges detaljerade föreskrifter ora hur
revisorer skall utses och om revisorernas skyldigheter och befogenheter ra. m.
Avvikelser från eller tiUägg till aktiebolagslagens föreskrifier i detta
hänseende kan inte meddelas i administrativ ordning. ViU man för den speciella
typ av aktiebolag som fondbolaget utgör ha en särskild reglering i visst
hänseende, bör denna ges i själva lagen. Denna princip är f. ö. redan fastslagen
i 4 § första stycket förevarande lag, vilket lagmm stadgar att för fondbolag
gäller, om aimat ej följer av denna lag, vad om aktiebolag i allmänhet är
föreskrivet.
Lämpligen kan en bestämraelse om bankinspektionens
revisor få sin plats såsom ett tredje stycke i förevarande paragraf, varvid
remissförslagets tredje stycke skulle bli paragrafens fjärde stycke.
49
§
Conradi,
Öhman:
Paragrafen innehåller regler om
skadeståndsskyldighet för fondbolag och förvaringsbank genteraot andelsägarna i
fall då skada uppkorarait genom överträdelse av förevarande lag eller
fondbestämmelserna. I specialmotiveringen utgår departementschefen från att
skadeståndslagen blir tillämplig i övriga skadefall, vilket i praktiken
eftersom raan knappast kan tänka sig att skadan i hithörande situationer består
i person- eller sakskada innebär att skadeståndsskyldighet ej uppkoraraer i
andra fall än då ledning eller personal hos fondbolaget eller banken gjort sig
skyldig till brott. Departementschefen torde med andra ord förutsätta, att
förhållandet mellan andelsägare å ena sidan särat fondbolaget och
förvaringsbanken å den andra är av uloraobligatorisk natur. Emellertid ligger
det nära tiU hands att räkna med att avtalsrättsliga synpunkter här gör sig
gäUande, och de skall då beaktas jämlikt 1 § skadeståndslagen. Fondbolaget
skulle med ett sådant resonemang betraktas som andelsägarnas uppdragstagare
eller syssloman och förvaringsbanken anses sora depositarie i förhållande tUl
dera. Anlägges dylika avtalsrättsliga synpunkter, torde fondbolaget och
förvaringsbanken ha att gentemot andelsägama principiellt svara för fel och
försummelser hos ledning och personal. En komplettering av lagtexten för att
fastslå rättsläget i denna del synes knappast erforderlig. Härvid bör beaktas
att skadefaU av nu förevarande slag lärer bli ytterligt sällsynta.
Pauhson,
Frédlund:
Departementschefens uppfattning att förhållandet
mellan andelsägarna å ena sidan samt fondbolaget och förvaringsbanken å den
andra är av uloraobligatorisk natur torde inte vara riktig. Förhållandet torde
i
Prop. 1974:128 247
stället
få anses vara av kontraktsrättslig natur. Då någon åtagit sig att handha annans
angelägenheter gäller regelmässigt den principen att han svarar för all skada
sora genora fel eller försuraraelse tUlfogas hans medkontrahent. Del är
naturligt att denna princip skall gälla även i fråga om skada, sora orsakas
fondandelsägare genom fel eller försuramelse från fondbolags eller
förvaringsbanks sida. Detta bör liksom skett i andra liknande fall koraraa tUl
uttryck i lagen (jfr t. ex. 12 kap. 2 § och 18 kap. 4 § handelsbalken särat 17,
67 och 87 §§ kommissionslagen). Paragrafen kan då ges förslagsvis följande
lydelse:
"Har skada uppkomrait för fondandelsägare
genom fel eller försummelse i fondbolags verksarahet, skall bolaget ersätta
skadan.
Vad i första stycket sägs ora fondbolag skall äga
raotsvarande lill-lärapning på förvaringsbank i fråga om dess verksamhet."
Då överträdelse av aktiefondslagen eller
fondbestäraraelserna praktiskt taget alltid innefattar fel eller försummelse,
erfordras ingen särskild regel ora skadeståndsansvar vid sådan överträdelse.
50
§ Lagrådet:
I fråga om denna paragraf torde få hänvisas till
vad som anförts under 14 §.
Paulsson,
Fredlund:
Vi hänvisar därjämte till vad vi yttrat belräffande
förevarande paragraf vid behandlingen av 13 §§.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom m. m.
Paulsson,
Fredlund:
Det erinras om vad vi vid 13 §§ förslaget till
aktiefondslag anfört beträffande förevarande lagförslag.
Förslaget
till lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag
Pauhson,
Fredlund:
Det erinras om vad vi vid 13 §§ förslaget till
aktiefondslag anfört beträffande förevarande lagförslag.
Övriga
lagförslag
Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.
Ur protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1974:128 248
Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 14 juni 1974.
Närvarande:
statsministem PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, LUNDKVIST, GEIJER, LÖFBERG, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON,
LEIJON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets
yttrande över förslag till
1.
aktiefondslag,
2.
lag ora ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,
3.
lag ora ändring i lagen (1936:
81) om skuldebrev,
4.
lag ora ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag,
5. lag
om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har inte haft något att invända mot de
grundläggande reglerna och den allmänna utformningen av aktiefondslagen i
remissförslaget. Beträffande bestämmelsen i 1 § om äganderätten till fondegendomen
har dock delade meningar framförts. Två ledamöter vill inte motsätta sig den
lösning av äganderättsfrågan som jag förordat, dvs. att investerama är ägare
tUl aktiefonden. De andra två ledamöterna anser däremot att bestäramelsen ora
äganderätten tUl fondegendoraen är obehövlig och föga klarläggande. Dessa
ledamöter påpekar bl, a. att fondandelsägarna saknar en stor del av de
befogenheter som bmkar anses ingå i äganderätt och menar att investerama i en
aktiefond i stället har en på visst sätt skyddad rätt tUl andel i fondens
nettovärde eller behållning.
Som framgår av remissförslaget får den rätt som
tillkoraraer investerarna i en aktiefond sitt innehåll genom de befogenheter
sora tilläggs investerama med avseende på fonden. De inskränkningar i denna
rätt som föreslås är visserligen i några avseenden av ingripande slag. Väsentligen
är inskränkningama emellertid betingade av rent praktiska skäl. Bl. a. gäUer
det den omständigheten att fondbolaget skaU antecknas i aktieboken som ägare
till aktier som ingår i aktiefonden. I och för sig skulle det inte föreligga
något hinder mot att fondandelsägama antecknas som ägare i aktieboken. Detta
är emeUertid inte någon lämplig praktisk lösning. Det är också av rent
praktiska skäl som rösträtten för
Prop. 1974:128 249
aktierna
i aktiefonden enligt remissförslaget inte skaU utövas av andelsägarna själva
utan av representanter för dem i fondbolagets styrelse. Jag viU vidare peka på
den av mig föreslagna bestämmelsen i 40 § tredje stycket, enligt vUken vid en
aktiefonds upplösning de behållna fondtillgångarna skall utskiftas tUl
andelsägama. Bestämraelsen skulle, om det bedörats vara en lämplig lösning,
lika väl ha kunnat utformas så att andelsägarna i StäUet för pengar hade
tUlagts rätt att tUl sig få utskiftade i fonden liggande aktier och andra värdepapper.
Det är inte uteslutet att bestäraraelsen i en fraratid kan komma att ändras så
att utskiftning av värdepapper möjliggörs. En sådan utskiftning kunde medföra
vissa fördelar, bl. a. genom att risken för kursrörelser på börsen på grund av
försäljning av stora aktieposter från en sådan aktiefond minskades och genom
att fonden kunde avvecklas på kortare tid. Ett förhällande, sora enligt ett par
lagrådsledamöters mening visar att investerarna endast har en rätt till andel i
fondens behållning, skuUe härigenom i stäUet ge vid handen att andelsrätten är
en äganderätt. Det sagda visar enligl min uppfattning att ett alltför
teoretiskt betraktelsesätt inte bör anläggas på frägan om äganderätten tUl
fondegendomen.
De andra två ledamötema av lagrådet har framhållit
att man knappast kan lämna äganderättsfrågan alldeles därhän, även om den är
av huvudsakligen formell natur. Jag har samma uppfattaing och vill bl. a.
stryka under dessa ledamöters uttalande att det kan vara bra alt ha en i lagen
angiven ståndpunkt att falla tUlbaka på vid behandlingen av tveksararaa
tolkningsfall. Som dessa ledamöter också påpekat har det i svensk rätt hittills
blott i rena undantagsfall godtagits att det kan finnas egendom som inte är
föreraål för någons äganderätt. I utiändsk lagstiftning ora aktiefonder har
raan i aUraänhet angett vera som skall anses vara ägare till fondegendomen. Jag
vUl också framhålla att, om äganderätten tillades fondbolaget eller eventuellt
förvaringsbanken, rätten skulle med i övrigt oförändrade regler till
fondandelsägamas skydd bli än mer urholkad än om den tillades fondandelsägarna.
Jag vidhåller sålunda min uppfattaing att äganderätten till fondegendomen skall
tillkomma fondandelsägarna och att detta skall komma tUl klart uttryck i
lagen.
Jag har ingen erinran mot det av två
lagrådsledamöter framförda förslaget att i förtydligande syfte i ett andra
stycke i paragrafen ange att samäganderättslagen inte är tiUämplig på
delägarskap i aktiefond. De synpunkter som dessa ledamöter i övrigt anlagt på
paragrafen kan enligt min mening enklast tiUgodoses genom att i definitionen
av aktiefondsverksamhet i andra punkten anges att med aktiefondsverksamhet
förstås sådan förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av andelar
i fonden sora bedrivs av fondbolag.
Jag delar de synpunkter på tolkningen a\ 3 § som
framförts av två ledamöter inom lagrådet. Uttrycket "deltaga i förvärv av
värdepapper
Prop. 1974:128 250
för
deltagarnas gemensamraa räkning", som ganska nära ansluter till
motsvarande stadgande i aktiefondsutredningens förslag, kan sålunda avse också
t, ex, verksamhet, varigenom allmänheten erbjuds atl deltaga i emission av
aktier i elt investraentbolag.
Vad lagrådet anfört under 13 § ora ändring av
centrala fondbesläramelser föranleder ingen erinran från min sida. I fråga om
lagrådets synpunkler på tidpunkten för faststäUelse av fondbestämmelser anser
jag det inte nödvändigt att fastställelsen sker samtidigt som tUlstånd till
aktiefondsverksamhet bettäffande fonden meddelas. Gäller det ett fondbolag,
sora redan tidigare har tillstånd till aktiefondsverksarahet för en viss fond
och som begär faststäUelse av fondbestämraelser för en ny fond, föreligger
självfallet inte hinder mot att ange fondbolaget i dessa fondbesläraraelser
och, ora det skulle vara önskvärt, fastställa dera innan beslutet ora
verksarahetstillständ meddelas. Men också i det fallet att stiftelsehandlingar
godkänts enligt bestämraelserna i aktiebolagslagen för elt under bildning
varande fondbolag, finns det enligl rain mening inte något principiellt hinder
mot att bankinspektionen på villkor alt uppgifterna om fondbolaget inte
ändras fastställer fondbestämmelser vid en lidigare tidpunkt än den då
tillståndet lill aktiefondsverksamhet ges. I normalfallet torde dock
faststäUelse och tUlstånd raeddelas saratidigt.
Jag ansluter raig till lagrådets synpunkter i fråga
ora 14 och 15 §§ och biträder i huvudsak den av lagrådet föreslagna
utforraningen av dessa paragrafer. Från redaktionell synpunkt finner jag det
eraellertid lärapligast all avsnittet inleds med de aUmänna reglerna ora
verksaraheten (14 §) och att därefter de beslämmelser som avser den
tUlstånds-givande rayndighelen och förutsättningarna för lillständ förs samman
il5§.
Lagrådets förslag tUl utformning a\ 17 § innebär i
allt väsentligt endast redaktionella ändringar. Den av mig förordade
föreskriften alt fondbolaget vid förvaltaingen skall handla uteslutande i
fondandelsägamas gemensamma intresse är en av de centrala bestämmelserna i
lagstiftningen och bör därför särskilt framhävas i lagtexten. Ett
sam-raanförande av första och andra styckena anser jag därför raindre
lärapligt. Jag biträder lagrådets förslag till omformulering av andra och
tredje punkterna tredje stycket, dvs. att i styrelsens beslut rörande rösträtt
för aktier i fonden deltar endast de i 7 § andra stycket avsedda ledamöterna.
Vidare tiUstyrker jag den av lagrådet föreslagna bestäramelsen att beslut i
fråga om utövande av rösträtten skall fattas för varje särskilt faU. Beslut i
fråga om utövande av rösträtt kan, som torde framgå av specialmotiveringen,
innebära dels att rösträtt skall utövas, dels hur man skall rösta i det enskUda
fallet, dels slutUgen vem sora skall fullgöra röstaingen. Jag förordar därför
en föreskrift att ora rösträtt skall utövas noggranna anvisningar för
röstningen skall an-
Prop.
1974:128 251
ges
i styrelsens beslut. Någon anledning all härvid skUja på de fall då röstningen
skall fuUgöras av styrelseledamot eller verkställande direktör i fondbolaget
resp. annan person föreligger inte enligt min mening. Att en sådan åtskillnad
ej kommer till stånd anser jag vara en fördel, eftersom härigenom klarläggs
styrelsens skyldighet att om röstning skall ske alllid ge noggranna
anvisningar för röstningen oberoende av vera sora skall företräda bolaget vid
denna. Ett krav på att styrelsens beslut skall innehålla anvisningar för
röstningen innebär vidare att generella fullmakter inte får utfärdas.
Jag kan i huvudsak instämraa i vad lagrådet vid 33
§ anfört om rätten för fondbolag att genom fondbestämraelserna göra undantag
frän reglema ora löpande värdepapper. Risken för att de av lagrådet antydda
olägenheterna för omsättningen av fondandelsbevis skulle uppkomraa genora
sädana undantag kan visserligen i praktiken anses liten. Fondbolagen har
näraligen själva ett stort intresse av att reglema om fondandelsbevisen inte
blir onödigt komplicerade och att omsättningen av bevisen underlättas. Därtill
komraer att bankinspektionen givetvis bör tillse alt fondbestäramelserna i
delta som i andra avseenden utformas på elt tillfredsställande sätt, innan
fastsiällelse meddelas. Jag kan emellertid acceptera att möjligheten att göra
undanlag från reglerna ora löpande värdepapper tills vidare begränsas till det
av lagrådet angivna fallet, dvs. att i aktiefonder, som lämnar utdelning till
fondandelsägarna, använda kuponglösa fondandelsbevis och betala utdelning med
ledning av elt register. Detta synes vara det f. n. enda praktiska fall där
sådant undantag är sakligt motiverat.
Någon invändning i sak mot den särskilda legitiraationsregeln i 33 §
första stycket har inte anförts av lagrådet. Enligt min mening finns det i och
för sig goda skäl att ha en sådan regel i fråga om fondandelsbevis. Jag kan
emellertid dela lagrådets uppfattaing alt införande av en sädan regel i
aktiefondslagen kan anslå tUls vidare i avvaktan på den fortsatta behandlingen
av motsvarande regler i fråga om aktiebrev i akliebolagsutredningens förslag
tUl ny aktiebolagslag. För att undvika problem med omsättningen av
fondandelsbevis, ställda till viss man eller order, i samband med
farailjerättsliga fång torde det kunna fömtsättas att fondbolag utan
uttrycklig föreskrift raedverkar till att t. ex. den som legitimerar sig sora
arvinge kan antecknas som ägare på fondandelsbeviset eller, i förekoramande
fall, i registret. Jag kan alltså godta lagrådets förslag till ändring i 33 §
och därav följande ändring i 32 §.
1 34 § bör för tydlighets skull som ett nytt tredje
stycke införas en bestämmelse med erinran om att i det faU register förs med
hjälp av automatisk databehandling datalagen (1973: 289) dessutom gäller. Förs
register över fondandelsinnehav med automatisk databehandling, blir det att
anse som sådant register som avses i datalagen. TiU följd härav
Prop. 1974:128 252
fordras
datainspektionens tillstånd för sådant register. Inspektionen kan i saraband
med tillståndets meddelande ange de föreskrifier sora behövs för alt skyddet
för personlig integritet skall tillgodoses. TUlståndet skall sökas av och
meddelas för fondbolaget, sora är ansvarigt för registret enligt datalagen
även i det fall registerföringen uppdragits ät ett annat företag som
tUlhandahåller dataservice. Att sådant uppdrag är avsett att lämnas raåste
fraragå av tUlståndsansökningen, Datainspektionen har därvid alt pröva om det
kan ske med hänsyn tiU skyddet för personlig integritet. Det fär förutsättas
att bankinspekiionen och datainspektionen på lämpligt sätt samräder i dessa
frågor.
Jag biträder vad lagrådet har anfört i anslutning
tUl 35 och 3941 §§ och har ingen erinran i sak mot ändringsförslagen. I
tydlighetens intresse bör dock i 35 § tredje stycket anges att avdrag för
kostaader enligt 30 § ttedje stycket 2 skall ske från det på inlösningsdagen
gäUande fondandelsvärdet.
Belräffande 44 § har lagrådet föreslagit en
omforraulering i syfte att genom lagtexten klargöra att ny förvaltare av
aktiefond svarar för tidigare ingångna förpliktelser bara med fondens medel
och att den äldre förvaltaren härigenom inle i och för sig befrias från
gäldsförpliktelsen. Jag har inget att erinra mot förslaget i sak. Paragrafen
bör dock enligt rain raening utformas på delvis annat sätt än vad lagrådet föreslagit.
Jag ansluter mig till lagrådets förslag att i 46 §
bör tas in en bestämmelse ora att bankuispektionen skall utse en revisor för
varje fondbolag. Till följd härav bör även 47 § korapletteras med en
bestämmelse om att fondbolag är skyldigt utge ersättning till sådan revisor.
Bankinspektionen bör vidare ha möjlighet att kalla fondbolagets styrelse till
sammanträde. I inspektionens tiUsynsbefogenheter ingår att anmoda
bolagsstyrelsen att utfärda kallelse till extra bolagsstämraa. För det fall att
styrelsen inte efterkommer inspektionens begäran härom, bör inspektionen själv
kunna utfärda sädan kallelse. Regler av detla innehåll och om rätt för
inspektionens förettädare att närvara och delta i överläggningarna vid
bolagsstämma eller nyss nämnt styrelsesammanträde bör lämpligen tas in i 46 §
första stycket.
Jag kan instämraa i vad två av lagrådets ledamöter
vid 49 § anfört om att avtalsrältsliga synpunkter även kan göra sig gällande i
fråga om skadeståndsskyldighet för fondbolag och förvaringsbank. I likhet med
dessa ledaraöter anser jag att en komplettering av lagtexten för att fastslå
rättsläget i denna del ej är erforderlig.
I de delar som jag inte särskilt berört i det
föregående biträder jag lagrådets synpunkter och förslag. Dessutom bör vissa
redaktionella ändringar göras, delvis som följd av att riksdagen, sedan
lagrådsremissen beslutats, antagit ny regeringsform.
Aktiefondsutredningen
föreslår särskilda skattebestämmelser för ak-
Prop. 1974:128 253
tiefonder
m. m. Jag har för avsikt atl i höst föreslå Kungl, Maj:t att i proposition till
riksdagen lägga frara förslag i dessa frågor.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga förslagen till
1.
aktiefondslag,
2.
lag om ändring i lagen (1916:
156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendora m. ra.,
3.
lag om ändring i lagen (1936:
81) om skuldebrev,
4.
lag om ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag,
5.
lag om ändring i lagen (1970:
596) om förenklad aktiehantering.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
Prop.
1974:128 254
Innehåll
Propositionen
.................................................. .. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåU ....................... 1
Lagförslag
1.
aktiefondslag .............................................. .. 3
2.
lag om ändring i lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendora ra. ra .................................................................. 13
3.
lag om ändring i lagen (1936:
81) ora skuldebrev.. .. 15
4.
lag om ändring i lagen (1944:
705) om aktiebolag. .. 16
5.
lag om ändring i lagen (1970:
596) ora förenklad aktiehantering 16
Utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 18 januari
1974
............................................................ 17
1 AUmänt
om företag för kollektiv investering............ .. 19
1.1
Inledning ................................................. 19
1.2
Slutna och öppna fonder................................ .. 21
1.3
Placering av fondraedel ................................ 22
1.4
Vinstutdelning och s. k. tillväxtfonder
............... 23
1.5
Leverageprincipen .................................... .. 23
1.6
Utländsk lagstiftning ra. ra.............................. 23
1.7
IntemationeUa rekoramendationer
ra. ra. angående kollektiv investeringsverksamhet 27
2 Företag
för kollektiv investering i Sverige............... .. 29
2.1
Inledning ................................................. .. 29
2.2
Investmentbolag ....................................... 29
2.3
Aktiefondsföretag ....................................... 30
3 Aktiefondsutredningen
................................... 34
3.1
Behovet av lagstiftning ora
investmentföretag ... 34
3.2
Allmänna synpunkter på en
lagstiftning ............. 38
3.3
Lagstiftningens huvudfrågor ........................ 41
3.3.1
Lagens tillämpningsområde ................. 41
3.3.2
Tillstånd och tillsynsmyndighet................ .. 43
3.3.3
Värdepappersfondföretagets
juridiska form 44
3.3.4
TUlståndsvillkoren, m. m......................... 44
3.3.5
Inflytande för ägama av
fondandelsbevis... 46
3.3.6
Fondbolagets åligganden........................ 48
3.3.7
Värdepappersfondens ställning
.............. . 50
3.3.8
Rättsförhållandet mellan
fondbolag och fondandelsägare 52
3.3.9
Placermg av värdepappersfonds
medel...... . 54
3.3.10
Förvaringsbank..................................... 58
3.3.11
Fondandel och fondandelsbevis................ . 59
3.3.12
Redovisning ....................................... 62
3.3.13
Övertagande av
fondförvaltnmgen, ra. m... 62
3.3.14
Tillsyn ............................................. . 64
3.3.15
Skadestånds- och
straffbestämraelser...... . 65
3.3.16
Övergångsbestämmelser ..................... 66
4 Remissyttrandena.............................................. 66
4,1
Behovet av lagstiftning om investmentföretag ... 66
Prop. 1974:128 255
4.2
Allmänna synpunkler på en
lagstiftning ............. 69
4.3
Lagstiftningens huvudfrågor ......................... 73
4.3.1
Lagens tUrämpningsområde..................... .. 73
4.3.2
Tillstånd och tillsynsmyndighet
................ 74
4.3.3
Värdepappersfondföretagets
juridiska form. .. 74
4.3.4
TillständsviUkoren, ra. m......................... 74
4.3.5
Inflytande för ägarna av
fondandelsbevis... .. 75
4.3.6
Fondbolagets åligganden......................... 76
4.3.7
Värdepappersfondens ställning
.............. 77
4.3.8
Rättsförhållandet raeUan
fondbolag och fondandelsägare 80
4.3.9
Placering av värdepappersfonds
medel....... 81
4.3.10
Förvaringsbank ................................... 84
4.3.11
Fondandel och fondandelsbevis................ 85
4.3.12
Redovisning ....................................... .. 87
4.3.13
Överlagande av
fondförvaltningen, ra. m.... 87
4.3.14
Tillsyn ............................................. .. 88
4.3.15
Skadestånds- och
straffbestäraraelser...... .. 88
4.3.16
Övergångsbestäraraelser ...................... 88
5 Departementschefen
...................................... .. 88
5.1
Inledning ................................................. 88
5.2
Behovet av lagstiftning ora företag
för kollektiva investeringar 91
5.3
Allraänna synpunkter på en
lagstiftnmg ............ .. 94
5.4
Lagstiftningens huvudfrågor ......................... . 101
5.4.1
Inledning ......................................... . 101
5.4.2
Lagens tUlämpningsområde..................... . 102
5.4.3
Fondbolags aktiekapital och
styrelse, ra. m....... 105
5.4.4
Inflytande för fondandelsägama
............. . 108
5.4.5
Aktiefondens StäUning genteraot
tredje man, m. ra. .. 110
5.4.6
Fondbesläraraelser ............................ . 112
5.4.7
TUlstånd .......................................... . 115
5.4.8
Fondbolagets åligganden........................ . 117
5.4.9
Förvaringsbank..................................... . 125
5.4.10
Fondandel och fondandelsbevis
ra. m. ...... . 127
5.4.11
Redovisning ....................................... . 133
5.4.12
Upphörande och överlåtelse av
aktiefondsverksamhet 134
5.4.13
Tillsyn ra. ra......................................... . 135
5.4.14
Ikraflträdandebeslämmelser ................... . 137
6
Upprättade lagförslag......................................... . 138
7
Specialmotivering.............................................. . 138
7.1
Förslaget tUl aktiefondslag.............................. 138
7.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen om vissa inskränkningar
i
rälten att förvärva fast egendom m. m............ . 192
7.3
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om skuldebrev 193
7.4
Förslaget till lag ora ändring
i lagen om aktiebolag...... 194
7.5
Förslaget tUl lag om ändrmg i
lagen om förenklad aktiehantering 194
8 Hemställan
................................................... 194
Bilaga
1 Aktiefondsutredningens förslag ................... 196
Bilaga
2 Europeiska riktlinjer för aktiefonder .............. . 207
Bilaga
3 Standardregler för aktiefonders verksamhet . 213
Prop. 1974:128 256
Bilaga
4 De remitterade förslagen ........................ 220
1
Förslag till aktiefondslag........................... . 220
2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1916: 156) ora vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
ra, ra. 230
3
Förslag till lag ora ändring i
lagen (1936: 81) ora skuldebrev 232
4
Förslag till lag om ändring i
lagen (1944: 705) ora aktiebolag 233
5
Förslag till lag om ändring i
lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering 233
Utdrag
av lagrådets protokoll den 21 mars 1974 ........ 234
Utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 juni 1974 248
MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1974 73011S
Doktrin (3)
- Dan Hanqvist, Tillståndsförvaltningen — särskilt avseende den finansiella sektorn (Del II av II), SvJT 2019 s. 501, på s. 511 · Fritt tillgänglig
- Dan Hanqvist, Kopplingen mellan indexfonderna och deras index: en tolkning av art. 22a.1 i UCITS-direktivet och 5 kap. 7 § LIF, FT 2008 nr 4 s. 463, på s. 464, 476, 480, 481 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna, FT 2006 nr 1 s. 23, på s. 30 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
112 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (96)
96 kopplingar i 29 dokument.
- SOU 2025:117 Fondandelsbolag - för en mer konkurrenskraftig fondmarknad s. 348 om s. 38 · s. 348 om s. 95 · s. 349 om s. 96 · s. 404 om s. 114 · och 15 till i texten
- SOU 2025:60 En starkare fondmarknad s. 497 om s. 185 i texten
- SOU 2016:45 En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad s. 359 om s. 133 i texten
- Prop. 2012/13:155 Förvaltare av alternativa investeringsfonder s. 186 om s. 95 i texten
- Prop. 2010/11:135 Investeringsfondsfrågor om s. 114 · om s. 135 · om s. 170 · om s. 179 i texten
Rättsfall (2)
2 kopplingar.
- RÅ 1996 ref. 32 om s. 138 i texten
- RÅ 1994 ref. 45 om s. 152 i texten
Doktrin (14)
14 kopplingar i 6 dokument.
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 188 · s. 189 om s. 110 · s. 190 · s. 241 om s. 127 · och 1 till i texten
- FT 2008 s. 463 Dan Hanqvist, Kopplingen mellan indexfonderna och deras index: en tolkning av art. 22a.1 i UCITS-direktivet och 5 kap. 7 § LIF s. 464 · s. 476 · s. 480 · s. 481 i texten
- Samuelsson, Börsjuridik, 1985 s. 27 · s. 29 i texten
- SvJT 2019 s. 501 Dan Hanqvist, Tillståndsförvaltningen — särskilt avseende den finansiella sektorn (Del II av II) s. 511 i texten
- FT 2006 s. 23 Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna s. 30 i texten