Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag, m.m.

1974 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:143, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj.ts proposition nr 143 år 1974 Prop. 1974.143

Nr 143

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om verkställighet av utländsk dom som
meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag, m.m.; given den 27
september 1974.

Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

CARL GUSTAF

LENNARTGEIJER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen med anledning av Sveriges anslutning till
1970 års internationella fördrag om gods- och personbefordran med järnväg, CIM
och CIV, antar en ny lag med särskilda processrättsliga och exekutionsrättsliga
regler som föranleds av fördragen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143

Förslag till

Lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt
vissa internationella järnvägsfördrag m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § Dom som grundas på det internationella fördraget om
godsbefordran

med järnväg (CIM) eller på det internationella fördraget om befordran med

järnväg av resande och resgods (CIV), vilka fördrag avslutades i Bern den

7 februari 1970, får verkställas här i riket enligt denna lag. Detta gäller

dock ej sådan föreskrift i dom som ålägger käranden att förutom rätte

gångskostnad betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.

Med järnväg förstås i denna lag transportföretag inom
eller utom riket, vars trafik omfattas av fördrag som avses i första stycket,

2 § Laga kraft ägande dom, som
meddelats av behörig domstol och kan verkställas enligt lagen i den ort där den
meddelades, skall på ansökan verkställas här i riket utan att ny prövning sker
av den sak som avgjorts genom domen,

3 § Ansökan om verkställighet enligt
2 8 göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

1,
domen i
huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet,

2,
förklaring av
behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser tvist
angående befordran på vilken fördrag som avses i I § första stycket är
tillämpligt samt att domen vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

De
handlingar som avses i första stycket skall vara försedda med bevis om
utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller
konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen
meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska
eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska.
Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman
eller av svensk notarius publicus,

4 § Ansökan om verkställighet enligt 2 S får ej bifallas
utan att tillfälle

lämnats motparten att yttra sig över ansökningen,

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som
svensk domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot
hovrättens beslut förordnar annat,

5 § Har utländsk järnväg fordran enligt fördrag som avses
i 1 § första

stycket hos svensk järnväg eller finns här i riket rullande materiel som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 3

tillhör
utiändsk järnväg, får sådan fordran eller materiel utmätas eller beläggas med
kvarstad endast om ansökan därom grundas på dom eller beslut, som har meddelats
av domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller
i fråga om annat föremål som tillhör utländsk järnväg och är avsett att
användas vid befordran, såsom behållare, lasttillbehör eller presenning.

Privatvagn,
vars ägare har hemvist utom riket, får utmätas eller beläggas med kvarstad
endast om ansökan därom grundas på dom eller beslut, som har meddelats av
domstol i stat där vagnägaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om
föremål i vagnen som tillhör vagnägaren och är avsett att användas vid
befordran,

6
§ I fråga om fordran enligt fördrag som avses i 1 S första stycket gäller följande:

1, Vill
järnväg, som utgivit skadestånd, utöva regressrätt mot flera

järnvägar samtidigt, får den, om någon av dessa järnvägar har sitt säte här

i riket, väcka talan mot samtliga vid domstol som är behörig att handlägga

talan mot den svenska järnvägen,

I
annat fall än som avses i första stycket är utländsk järnväg ej skyldig att
ingå i svaromål vid domstol här i riket,

2, Mål
om regressrätt mellan järnvägar får ej förenas med mål om

ersättningstalan.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1963:138) i anledning av
Sveriges anslutning till de internationella fördragen angående godsbefordran å
järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods skall upphöra
att gälla. Den gamla lagen gäller dock i fråga om dom eller fordran som grundas
på de i den lagen avsedda fördragen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27 september 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEUER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN,
GUSTAFSSON, ZACKRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny
lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m. och anför.

Texten
till det första internationella fördraget om godsbefordran med järnväg antogs i
Bern år 1890, Fördraget innehöll främst bestämmelser om fraktavtalet, dvs, det
civilrättsliga förhållandet mellan järnväg och befraktare vid internationell
godsbefordran. Därutöver fanns föreskrifter om rättsförhållandet mellan
järnvägar, processudla regler om talan på grund av fraktavtal samt olika
administrativa bestämmelser om befordringens utförande m.m. (jfr prop. 1906:54
och SFS 1907:114 s. 1).

1890 års
fördrag reviderades år 1924, Samtidigt undertecknades ett internationellt
fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods. Med förkortning av
sina franska titlar kallas fördragen vanligen CIM (Convention Internationale concernant
le transport des Marchandises par chemins de fer) och CIV (Convention
Internationale concernant le transport des Voyageurs et des bagages par chemins
de fer).

Järnvägsfördragen
har åren 1933, 1952 och 1961 ersatts av reviderade fördrag. Sverige har efter
hand anslutit sig till fördragen. De nu gällande fördragen, 1961 års fördrag,
ratificerades av Sverige den 26 juni 1963 (Sveriges överenskommelser med
främmande makter, SÖ 1963:1-4).

Förutom
Sverige är till 1961 års CIM och CIV anslutna Algeriet, Belgien, Bulgarien,
Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irak, Iran,
Irland, Italien, Jugoslavien, Liechtenstein, Luxemburg, Marocko,
Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien,
Storbritannien, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Turkiet, Tyska demokratiska
republiken, Ungern och Österrike.

1961 års CIM
och CIV har reviderats av en diplomatisk konferens som hölls i Bern år 1970, De
reviderade fördragen, 1970 års fördrag, skall ersätta 1961 års fördrag. De har
i grunden samma uppbyggnad som de tidigare fördragen, 1970 års fördrag öppnades
för undertecknande den 7 februari 1970, De har undertecknats av 30 stater,
däribland Sverige. För att fördragen skall bli bindande förutsätts
ratifikation. I augusti 1974 hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 5

20 stater ratificerat fördragen eller på annat sätt
anslutit sig till dem. Tidpunkten för fördragens ikraftträdande har vid en
konferens år 1973, vid vilken Sverige var representerat, bestämts till den 1
januari 1975. Transumter av 1970 års CIM och CIV i svensk översättning torde få
fogas som bilagor I och 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Fullständiga texter av fördragen kommer att publiceras i SÖ,

Sverige bör ratificera 1970 års fördrag i sådan tid att de
kan träda i kraft för svensk del den 1 januari 1975, Ratifikationsfrågan torde
i likhet med vad som skett vid tidigare tillfällen kunna handläggas av Kungl,
Maj:t, Denna fråga kommer senare att anmälas för Kungl, Maj:t av chefen för
kommunikationsdepartementet.

Vissa processrättsliga och exekutionsrättsliga frågor i
anslutning till CIM och CIV har uttryckligen reglerats i svensk lagstiftning,
senast genom lagen (1963:138) i anledning av Sveriges anslutning till de
internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående
befordran å järnväg av resande och resgods (jfr prop, 1963:57), De
fördragsbestämmelser som har föranlett 1963 års lag har oförändrade tagits upp
i 1970 års fördrag. De återfinns i CIM i art, 51-53 och 56 och i CIV i art,
47-49 och 52,

Eftersom 1963 års lag uttryckligen har anknutits till 1961
års fördrag, bör en ny lag antas som anknyter till de nya fördragen. Innehållet
i 1963 års lag synes kunna så gott som oförändrat föras över till den nya
lagen. Texten bör dock modifieras så, att den tydligare täcker även art, 51, 5 S,
53 och 56, 1 S andra stycket i CIM och art. 47, 5 S, 49 oh 52, 1 S andra
stycket i CIV. I förhållande till 1963 års lag bör även göras vissa
redaktionella jämkningar.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till lag om verkställighet av utländsk
dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m.

Specialmotivering

Rubriken till lagen har utformats med tanke på att vissa processudla
bestämmelser som finns i en år 1966 antagen tilläggskonvention till CIV skall
kunna fogas in i lagen när svenskt tillträde till denna konvention blir
aktuellt. Tilläggskonventionen reglerar järnvägs ansvarighet för personskada
som drabbar resande. Frågan om svenskt tillträde till konventionen utreds f.n.
av utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg.

1 § Första stycket första punkten motsvarar 1 S första
stycket i 1963 års lag, I paragrafen utsågs att dom och beslut som grundas på CIM
eller CIV får verkställas här i riket enligt lagen. Vid ett eventuellt
tillträde till

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 6

tilläggskonventionen kan paragrafen kompletteras med
bestämmelser om lagens tillämplighet med hänsyn till denna konvention.

Bestämmelser
om verkställighet av dom finns i CIM art, 56, I S och i CIV art, 52, 1 S. I
dessa föreskrivs bl,a, att bestämmelserna inte äger tillämpning på sådan
föreskrift i dom som ålägger en kärande att förutom rättegångskostnad betala
skadestånd med anledning av att hans talan ogillats. Häremot svarande
bestämmelse, som saknas i 1963 års lag, har tagits in som en andra punkt i
första stycket.

Andra stycket motsvarar 1 S andra stycket i 1963 års lag,

2 och 3 §§ Dessa paragrafer motsvarar i sak 4-6 8§ i 1963
års lag men har omformulerats efter mönster av motsvarande bestämmelser om
verkställighet av utländska domar som antagits på senare tid,

4
§ Denna
paragraf överensstämmer med 7 och 8 §S i 1963 års lag,

5
§ Paragrafen
överensstämmer, med smärre redaktionella justeringar, med 2 § 1963 års lag (jfr
CIM, art, 56, 2 och 3 8§ och CIV art, 52, 2 och 3

8§).

6 § Denna paragraf svarar mot 3 S 1963 års lag (jfr CIM
art, 51, 2 S och

art. 52 samt CIV art. 47, 2 S och art, 48). I punkt 1 första stycket har endast

gjorts redaktionella jämkningar, I andra stycket har däremot en saklig

ändring gjorts. Enligt 3 S andra stycket i 1963 års lag kan tvist om anspråk

som grundas på fördragen inte väckas mot utländsk järnväg i andra fall än

som anges i första stycket. Enligt CIM art, 53 och CIV art. 49 kan

järnvägarna emellertid komma överens om avvikelser från de regler som

konventionernas avd. Ill innehåller i fråga om inbördes regress.

Bestämmelsen måste anses innebära att järnvägarna har möjlighet att

avtala om avvikelser från de processudla regler som finns i CIM art. 51

och 52 samt CIV art. 47 och 48 och vilka motsvaras av paragrafens första

stycke. Andra stycket har därför utformats så att därav framgår att lagen

inte hindrar utländsk järnväg från att ingå avtal om att tvist skall prövas av

svensk domstol även i andra fall än som avses i första stycket.

Bestämmelsen i punkt 2 som återger CIM art. 51, 5 S och
CIV art, 47, 5 §, är ny. Med hänsyn till att 14 kap, 5 § rättegångsbalken
medger kumulation av ersättnings- och regresstalan har det ansetts nödvändigt
att i lagen ta in en uttrycklig bestämmelse om att sådan kumulation inte är
tillåten i tvist som grundas på CIM eller CIV,

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl,
Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 7

verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 8

Bilaga
I

Internationellt fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM)

Undertecknade befullmäktigade ombud, som har funnit det
påkallat att se över och ändra det i Bern den 25 februari 1961 undertecknade
Internationella fördraget angående godsbefordran å järnväg, har i överensstämmelse
med artikel 69 i det fördraget beslutat att för detta ändamål avsluta ett nytt
fördrag och har kommit överens om följande artiklar,

AVDELNING I

Fördragets föremål och omfattning

Artikel 1

Järnvägar och transporter på vilka fördraget äger
tillämpning

1 §, 1 den mån ej annat framgår av
följande paragrafer äger detta fördrag tillämpning på alla godssändningar som
inlämnas till befordran med direkt fraktsedel utfärdad för sträcka som berör
minst två fördragsstaters områden och som uteslutande omfattar linjer, vilka är
upptagna på den enligt artikel 59 upprättade listan,

2 §, Är avsändnings- och
bestämmelsestationerna' belägna på en och samma stats område och beröres annan
stats område endast av genomfart, är sändningen ej underkastad detta fördrag,

a) om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av
järnväg i avsänd-

ningsstaten,

b) om genomfartslinjen visserligen ej trafikeras
uteslutande av järnväg i

avsändningsstaten, men de berörda staterna eller järnvägarna har träffat

överenskommelse enligt vilken dessa transporter ej betraktas som inter

nationella,

3 §, Godsbefordran mellan stationer i två grannstater
och mellan

stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område är under

kastade lagstiftningen i den stat till vilken de järnvägar hör som trafikerar

de linjer på vilka befordringen äger rum, under förutsättning att dessa

linjer trafikeras uteslutande av järnvägar i en av dessa tre stater, att

avsändaren genom att använda för dessa järnvägars inrikestrafik avsedd

fraktsedel kräver tillämpning av de för den trafiken gällande bestäm

melserna och att hinder ej möter enligt lag eller annan författning i någon

av staterna.

'Med 'station' avses även hamn för sjöfart och varje för
fullgörande av fraktavtal Öppet expeditionsställe för billinje.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 9

Artikel 2

Bestämmelser om sammansatta transporter

1 §, På den i artikel 1 angivna
listan får förutom järnvägslinjer upptagas regelbundet trafikerade bil- eller
sjöfartslinjer, på vilka internationell befordran utföres i anslutning till
befordran på järnvägslinjerna. Om sådan bil- eller sjöfartslinje förbinder två
eller flera fördragsstater, får den dock upptagas i listan endast med samtycke
av samtliga dessa stater,

2 §, Företag som trafikerar sådan
linje är underkastat alla de skyldigheter och åtnjuter alla de rättigheter som
för järnvägarna följer av detta fördrag, med förbehåll för avvikelser som är
nödvändiga på grund av skillnad i befordringssätt. Avvikelse får dock ej göras
från fördragets ansvarighetsregler,

3 S. Stat, som önskar låta på listan
upptaga sådan linje som anges i I S, skall ombesörja att sådana avvikelser som
avses i 2 § offentliggöres på samma sätt som tarifferna,

4 5, Om både järnvägar och andra
transportmedel än de som anges i 1 S tages i anspråk för internationella
transporter, får järnvägarna, för att taga hänsyn till den särskilda
beskaffenheten hos varje befordringssätt, gemensamt med berörda
transportföretag fastställa fariffbestämmelser, som innebär en från detta
fördrag avvikande rättslig ordning. De får i sådant fall föreskriva användning
av annan befordringshandling än som anges i artikel 6, 1 S i detta fördrag.

AVDELNING II

Fraktavtalet

Kapitel 1. Fraktavtalets form och villkor

Kapitel II. Fullgörande av fraktavtalet

Kapitel III. Ändring i fraktavtalet

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 10

AVDELNING III

Ansvarighet. Anspråk och talan Kapitel 1. Ansvarighet

Artikel 26

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet

1
§, Järnväg, som
har mottagit godset till befordran och även fraktsedeln, är ansvarig för
transporten på hela befordringssträckan ända till dess godset har utlämnats,

2
§. Genom att
övertaga godset och den ursprungliga fraktsedeln inträder varje efterföljande
järnväg i fraktavtalet, sådant det är bestämt i fraktsedeln, och åtager sig
därigenom de skyldigheter som följer härav. Artikel 43, 3 § skall dock
iakttagas i fråga om bestämmelsejärnvägen.

Artikel 27

Ansvarighetens omfattning

1 §, Järnvägen är ansvarig för leveransfristens
överskridande och för

skada som, under tiden från det godset mottagits för befordran till dess det

har utlämnats, har uppkommit till följd av att godset har gått förlorat helt

eller delvis eller skadats.

2 S- Järnvägen är fri från denna ansvarighet om
leveransfristens

överskridande, förlusten eller skadan har orsakats genom fel eller

försummelse av den berättigade, genom anvisning av denne om anvis

ningen ej har föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida,

genom fel i själva godset (inre förstöring, avdunstning, osv,) eller genom

förhållande som järnvägen ej kunnat undvika och vars följder den ej

kunnat förebygga,

3 §, Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om
förlusten eller skadan

härrör av den särskilda risk som är förbunden med ett eller flera av

nedannämnda förhållanden, nämligen

a)
befordran i
öppen vagn enligt gällande bestämmelser eller enligt med avsändaren träffad och
i fraktsedeln angiven överenskommelse,

b) frånvaro av förpackning eller
bristfällig förpackning av gods, som på grund av sin naturliga beskaffenhet är
utsatt för förlust eller skada när det ej är förpackat eller är bristfälligt
förpackat,

c)
lastning av
avsändaren eller lossning av mottagaren enligt gällande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:143 1 1

bestämmelser eller enligt med avsändaren träffad och i
fraktsedeln angiven överenskommelse eller enligt överenskommelse som har
träffats med mottagaren,

- lastning i vagn som företer för avsändaren uppenbar
brist eller bristfällig lastning, när enligt gällande bestämmelser eller
enligt med avsändaren träffad och i fraktsedeln angiven överenskommelse
lastningen har utförts av denne,

d) fullgörandet genom avsändaren, mottagaren eller
ombud för någon av

dem av de åtgärder som påfordras av tull- eller andra förvalt

ningsmyndigheter,

e) sådan naturlig beskaffenhet hos vissa godsslag,
varigenom de är

utsatta för hel eller partiell förlust eller för skada, särskilt genom bräck-

ning, rost, inre självförstöring, torkning eller annat svinn,

f) inlämning under oriktig, otydlig eller ofullständig
benämning av

föremål som är uteslutna från befordran; inlämning av föremål, som

endast på vissa villkor mottages till befordran, underoriktig, otydlig eller

ofullständig benämning eller utan att avsändaren har vidtagit föreskrivna

försiktighetsåtgärder,

g) befordran av levande djur,

h) befordran av sändning som enligt detta fördrag,
gällande bestämmelser eller med avsändaren träffad och i fraktsedeln angiven
överenskommelse skall åtföljas av skötare, om förlusten eller skadan har
uppkommit genom en risk som användande av skötare avsåg att avvärja.

Kapitel II. Anspråk framställt i administrativ ordning. Talan vid
domstol. Förfarande och preskription

Kapitel III. Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot
varandra

Artikel 49

Regressrätt vid ersättning för förlust av eller skada på
gods

1 S, Järnväg, som har lämnat ersättning enligt detta
fördrag för förlust eller skada, har regressrätt mot de järnvägar, som har
deltagit i befordringen, enligt följande bestämmelser,

a)
Järnväg som har
vållat skadan är ensam ansvarig,

b) Har flera järnvägar vållat skadan,
ansvarar varje järnväg för den skada som den har vållat. Om i något fall en
sådan uppdelning ej kan göras, fördelas skadeståndsskyldigheten mellan
järnvägarna enligt de grunder

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:143 12

som anges i c,

c) Kan det ej visas, att skadan har orsakats av en viss
eller flera järnvägar, fördelas skadeståndsskyldigheten mellan alla järnvägar
som har deltagit i befordringen med undantag av dem som visar, att skadan ej
har orsakats på deras linjer. Fördelningen äger rum i förhållande till antalet
tariffkilometer,

2 S. Är någon av järnvägarna pä obestånd, skall den
obetalda andel som faller på den järnvägen fördelas mellan övriga järnvägar,
som har deltagit i befordringen, i förhållande till antalet tariffkilometer.

Artikel 50

Regressrätt vid ersättning för leveransfristens
överskridande

I S. I fråga om ersättning för leveransfristens
överskridande äger bestämmelserna i artikel 49 motsvarande tillämpning. Har det
fastställts att leveransfristens överskridande har orsakats av flera järnvägar,
skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande
till den försening som har uppkommit på de olika sträckorna.

Artikel 51

Förfarande i regressmål

1
S. Järnväg, mot
vilken regressanspråk riktas enligt artiklarna 49 och 50, är ej berättigad att
bestrida det befogade i betalning som den regress-fordrande järnvägen har
lämnat, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och järnvägen i fråga
har blivit behörigen underrättad om stämningsansökningen och beretts tillfälle
att inträda som intervenient i målet. Med hänsyn till omständigheterna i målet
fastställer domstolen i huvudmålet tid för delgivning av underrättelse och för
ansökan om intervention,

2
§, Järnväg, som
vill göra sin regressfordran gällande, skall vid en och samma domstol väcka
talan mot samtliga berörda järnvägar som den ej har träffat överenskommelse
med. Underlåter järnvägen detta, förfaller regressrätten mot de ej instämda
järnvägarna,

3
§, Domstolen
skall meddela en enda dom i fråga om alla regressanspråk som den handlägger,

4
S, De
instämda järnvägarna har ej rätt till ytterligare regress,

5 §. Mål om regressanspråk får ej förenas med målet om
ersätt

ningstalan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 13

Artikel 52

Behörig domstol i regressmål

1 §. Behörig domstol i regressmål är
rätten i den ort där den järnväg mot vilken talan föres har sitt säte,

2 §, Avser käromålet flera järnvägar,
har kärande järnvägen rätt att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt
1 §,

Artikel 53

Överenskommelse i fråga om regress

Järnvägarna får komma överens om avvikelser från de i
kapitel III angivna reglerna om inbördes regress,

AVDELNING IV Särskilda bestämmelser

Artikel 55

Allmänna regler om rättegången

I tvist som föranletts av befordran som omfattas av detta
fördrag tillämpas det rättegångsförfarande som gäller för den behöriga
domstolen, om ej annat föreskrives i fördraget.

Artikel 56

Verkställighet av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande
av säkerhet

1 S- Om en dom har meddelats enligt detta fördrag av
behörig domstol

efter parternas hörande eller tredskovis och om domen får verkställas

enligt den lag som tillämpas av domstolen, är den verkställbar i annan

fördragsstat så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den

staten. Domens sakinnehåll får ej omprövas.

Denna bestämmelse är ej tillämplig på dom som får
verkställas endast interimistiskt och ej heller på sådan föreskrift i dom som
ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala skadestånd med anledning
av att hans talan har ogillats,

2 §. Fordran, som en järnväg på grund av internationell
befordran har

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 14

hos
järnväg som hör till annan stat än den förstnämnda, får beläggas med kvarstad
eller utmätas endast på grund av dom eller beslut av domstol i den stat till
vilken den fordringsberättigade järnvägen hör,

3 §,
En järnvägs rullande materiel och andra slag av föremål som hör till

järnvägen och är avsedda att användas vid befordran, såsom behållare,

lasttillbehör och presenningar, får beläggas med kvarstad eller utmätas

inom annan stat än den till vilken den ägande järnvägen hör, endast om

åtgärden grundas på dom eller beslut av domstol i sistnämnda stat.

Privatvagn och varje slag
av föremål som finns i vagnen och som är avsett att användas vid befordran och
tillhör vagnägaren, får beläggas med kvarstad eller utmätas inom annan stat än
den där ägaren har sitt hemvist, endast om åtgärden grundas på dom eller beslut
av domstol i sistnämnda stat,

4 §,
I rättegång på grund av internationellt befordringsavtal får ej fordras

att säkerhet ställes för betalning av rättegångskostnad.

AVDELNING
V Undantagsbestämmelser

AVDELNING
VI

Slutbestämmelser

Som
skedde i Bern den sjunde februari nittonhundrasjuttio i ett enda exemplar, som
skall förvaras i Schweiziska edsförbundets arkiv och varav en behörigen
bestyrkt avskrift skall överlämnas till var och en av parterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 15

Bilaga
2

Internationellt
fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV)

Undertecknade
befullmäktigade ombud, som har funnit det påkallat att se över och ändra det i
Bern den 25 februari 1961 undertecknade Internationella fördraget angående
befordran å järnväg av resande och resgods, har i överensstämmelse med artikel
68 i det fördraget beslutat att för detta ändamål avsluta ett nytt fördrag och
har kommit överens om följande artiklar,

AVDELNING
I

Fördragets
föremål och omfattning

Artikel
I

Järnvägar
och transporter på vilka fördraget äger tillämpning

1
§, 1 den mån ej annat framgår av
följande paragrafer äger detta fördrag tillämpning på all befordran av resande
och resgods med internationell befordringshandling utfärdad för sträcka som
berör minst två fördragsstaters områden och som uteslutande omfattar linjer,
vilka är upptagna på den enligt artikel 55 upprättade listan,

2 §, Är avrese- och bestämmelsestationerna' belägna på en och samma stats
område och beröres annan stats område endast av genomfart, är transporten ej
underkastad detta fördrag,

a) om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av järnväg i avresestaten,

b) om
genomfartslinjen visserligen ej trafikeras uteslutande av järnväg i avresestaten,
men de berörda staterna eller järnvägarna har träffat överenskommelse enligt
vilken dessa transporter ej betraktas som internationella,

3 §,
Transporter mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i

två stater i genomfart över en tredje stats område är underkastade

lagstiftningen i den stat till vilken de järnvägar hör som trafikerar de linjer

på vilka befordringen äger rum, om dessa linjer trafikeras uteslutande av

järnvägar i en av dessa tre stater och om ej hinder möter enligt lag eller

annan författning i någon av staterna.

'Med 'station' avses även hamn för sjöfart och varje för
fullgörande av befordringsavtal öppet expeditionsställe för billinje.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 16

4 §. Internationella tariffer fastställer de förbindelser
för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas.

Artikel 2

Bestämmelser om sammansatta transporter

1 5. På den i artikel 1 angivna
listan får förutom järnvägslinjer upptagas regelbundet trafikerade bil- eller
sjöfartslinjer, på vilka internationell befordran utföres i anslutning till
befordran på järnvägslinjerna. Om sådan bil- eller sjöfartslinje förbinder två
eller flera fördragsstater, får den dock upptagas i listan endast med samtycke
av samthga dessa stater,

2 §. Företag som trafikerar sådan
linje är underkastat alla de skyldigheter och åtnjuter alla de rättigheter som
för järnvägarna följer av detta fördrag, med förbehåll för avvikelser som är
nödvändiga på grund av skillnad i befordringssätt. Avvikelse får dock ej göras
från fördragets ansvarighetsregler,

3 §, Stat, som önskar låta på listan
upptaga sådan linje som anges i 1 §, skall ombesörja att sådana avvikelser som
avses i 2 § offentliggöres på samma sätt som tarifferna,

4 §, Om både järnvägar och andra
transportmedel än de som anges i 1 § tages i anspråk för internationella
transporter, får järnvägarna, för att taga hänsyn till den särskilda
beskaffenheten hos varje befordringssätt, gemensamt med berörda
transportföretag fastställa tariffbestämmelser, som innebär en från detta
fördrag avvikande rättslig ordning. De får i sådant fall föreskriva användning
av annan befordringshandling än som anges i detta fördrag.

AVDELNING U Befordringsavtalet

Kapitel I. Befordran av resande

Kapitel II. Befordran av inskrivet resgods

Kapitel III. Gemensamma bestämmelser för befordran av
resande och inskrivet resgods

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 17

AVDELNING 111

Ansvarighet. Anspråk och talan Kapitel I. Ansvarighet

Artikel 25

Ansvarighet vid befordran av resande, handresgods och djur

1 §, Järnvägens ansvarighet för
resandes död eller kroppsskada eller för annat ingrepp i den resandes
kroppsliga integritet, för skador som orsakas genom försening eller inställande
av tåg eller genom utebliven anslutning bestämmes av lag eller annan
författning i den stat där händelsen har inträffat,

2 §, I fråga om handresgods och djur,
vilka den resande enligt artikel 11, 5 § själv skall ha under uppsikt, är
järnvägen ansvarig endast för skada som vållas genom järnvägens fel eller
försummelse,

3 S. Följande artiklar i denna
avdelning är ej tillämpliga på fall som avses i I eller 2 §,

Artikel 26

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet för inskrivet resgods

1 S- Järnväg, som har mottagit
resgods till befordran och utfärdat internationellt resgodsbevis, är ansvarig
för transporten på hela befordringssträckan ända till dess resgodset har
utlämnats,

2 S. Genom att övertaga resgodset
inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet och åtager sig
därigenom de skyldigheter som följer härav. Artikel 39, 2 § skall dock
iakttagas i fråga om bestämmelsejärnvägen.

Artikel 27

Ansvarighetens omfattning.

1
§, Järnvägen är
ansvarig för försenad utiämning och för skada som, under tiden från det
resgodset mottagits för befordran till dess det utlämnats, har uppkommit till
följd av att resgodset har gått förlorat helt eller delvis eller skadats,

2 §, Järnvägen är fri från denna
ansvarighet, om den försenade utläm-ningen, förlusten eller skadan har orsakats
genom fel eller försummelse av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 18

den resande, genom anvisning av denne om anvisningen ej
har föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida, genom fel i
själva resgodset eller genom förhållande som järnvägen ej kunnat undvika och
vars följder den ej kunnat förebygga,

3 §, Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om förlusten
eller skadan härrör av den specifika risk som är förbunden med resgodsets
särskilda beskaffenhet, med frånvaro av förpackning eller bristfällig
förpackning eller beror på att föremål, som är uteslutna från befordran, likväl
har inlämnats som resgods.

Kapitel II. Anspråk framställt i administrativ ordning. Talan vid
domstol. Förfarande och preskription

Kapitel III. Avräkning. Järnvägarnas regressrätt mot
varandra

Artikel 45

Regressrätt vid ersättning för förlust av eller skada på
resgods

1 S. Järnväg, som har lämnat ersättning enligt detta
fördrag för förlust av

eller skada på resgods, har regressrätt mot de järnvägar, som har deltagit i

befordringen, enligt följande bestämmelser.

a)
Järnväg som har
vållat skadan är ensam ansvarig,

b) Har flera järnvägar vållat skadan,
ansvarar varje järnväg för den skada som den har vållat. Om i något fall en
sådan uppdelning ej kan göras, fördelas skadeståndsskyldigheten mellan
järnvägarna enligt de grunder som anges i c,

c)
Kan det ej
visas, att skadan har orsakats av en viss eller flera järnvägar, fördelas
skadeståndsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen
med undantag av dem som visar, att skadan ej har orsakats på deras linjer. Fördelningen
äger rum i förhållande till antalet tariff kilometer,

2 §, Är någon av järnvägarna på obestånd, skall den
obetalda andel som

faller på den järnvägen fördelas mellan övriga järnvägar, som har deltagit i

befordringen, i förhållande till antalet tariffkilometer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 19

Artikel 46

Regressrätt vid ersättning för försenad utlämning

I fråga om ersättning för försenad utiämning äger artikel
45 motsvarande tillämpning. Har det fastställts att förseningen har orsakats av
flera järnvägar, skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar
i förhållande till den försening som har uppkommit på de olika sträckorna.

Artikel 47

Förfarande i regressmål

1 §, Järnväg, mot vilken
regressanspråk riktas enligt artikel 45 eller 46, är ej berättigad atf bestrida
det befogade i betalning som den regress-fordrande järnvägen har lämnat, om
ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och järnvägen i fråga har blivit
behörigen underrättad om stämningsansökningen och beretts tillfälle att
inträda som intervenient i målet. Med hänsyn till omständigheterna i målet
fastställer domstolen i huvudmålet tid för delgivning av underrättelse och för
ansökan om intervention,

2
§. Järnväg, som
vill göra regressfordran gällande, skall vid en och samma domstol väcka talan
mot samtliga berörda järnvägar som den ej har träffat överenskommelse med.
Underlåter järnvägen detta, förfaller regressrätten mot de ej instämda
järnvägarna,

3
§, Domstolen
skall meddela en enda dom i fråga om alla regressanspråk som den handlägger.

4
§, De
instämda järnvägarna har ej rätt till ytterligare regress,

5 §,
Mål om regressanspråk får ej förenas med målet om ersätt

ningstalan.

Artikel 48

Behörig domstol i regressmål

1 5. Behörig domstol i regressmål är
rätten i den ort där den järnväg mot vilken talan föres har sitt säte,

2 §, Avser käromålet flera järnvägar,
har kärandejärnvägen rätt att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt
1 §,

Artikel 49

Överenskommelser i fråga om regress

Järnvägarna får komma överens om avvikelser från de i
kapitel III angivna reglerna om inbördes regress.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:143 20

AVDELNING IV

Särskilda bestämmelser

Artikel 51

Allmänna regler om rättegången

I tvist som föranletts av befordran som omfattas av detta
fördrag tillämpas det rättegångsförfarande som gäller för den behöriga
domstolen, om ej annat föreskrives i fördraget.

Artikel 52

Verkställighet av domar. Kvarstad och utmätning. Ställande
av säkerhet

1 S, Om en dom har meddelats enligt detta fördrag av
behörig domstol

efter parternas hörande eller tredskovis pch om domen får verkställas

enligt den lag som tillämpas av domstolen, är den verkställbar i annan

fördragsstat så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den

staten. Domens sakinnehåll får ej omprövas.

Denna, bestämmelse är ej tillämplig på dom som får
verkställas endast interimistiskt och ej heller på sådan föreskrift i dom som
ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala skadestånd med anledning
av att hans talan har ogillats,

2 8, Fordran, som en järnväg på grund
av internationell befordran har hos järnväg som hör till annan stat än den
förstnämnda, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av dom
eller beslut av domstol i den stat till vilken den fordringsberättigade
järnvägen hör,

3 8, En järnvägs rullande materiel
och andra slag av föremål som hör till järnvägen och är avsedda att användas
vid befordran, såsom behållare, lasttillbehör och presenningar, får beläggas
med kvarstad eller utmätas inom annan stat än den till vilken den ägande
järnvägen hör, endast om åtgärden grundas på dom eller beslut av domstol i
sistnämnda stat.

Privatvagn och varje slag av föremål, som finns i vagnen
och som är avsett att användas i befordran och tillhör vagnägaren, får beläggas
med kvarstad eller utmätas inom annan stat än den där ägaren har sitt hemvist,
endast om åtgärden grundas på dom eller beslut av domstol i sistnämnda stat,

4 8,1 rättegång på grund av internationellt
befordringsavtal får ej fordras

att säkerhet ställes för. betalning av rättegångskostnad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:143 21

AVDELNING
V

Undantagsbestämmelser

AVDELNING
VI

Slutbestämmelser

Som
skedde i Bern den sjunde februari nittonhundrasjuttio i ett enda exemplar, som
skall förvaras i Schweiziska edsförbundets arkiv och varav en behörigen
bestyrkt avskrift skall överlämnas till var och en av parterna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1974:307 i texten
  2. Bet. 1974:LU34 Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:143 med förslag till lag om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationell… i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, 1982 s. 43 i texten