Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om vissa mineralfyndigheter, m.m.

1974 · 202 sidor, varav 186 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 186 av 202 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:146, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om vissa mineralfyndigheter, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 146 år 1974 Prop. 1974:146

Nr 146

Kiuigl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, m. m.;
given den 25 oktober 1974.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

CARL GUSTAF

BERTIL
LÖFBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom
propositionen läggs fram förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, som
avses ersätta lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyn-digheter m. m.
(stenkolslagen) och uranlagen (1960: 679). I anslutning till den nya lagen
föreslås också smärre ändringar i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln och
gruvlagen (1974: 342).

Den
föreslagna minerallagen grundar sig liksom stenkolslagen och uranlagen på det
s. k. koncessionssystemet. Detta innebär att rätt att söka efter och bearbeta
fyndigheter som omfattas av lagen upplåts efter diskretionär prövning av
statlig myndighet.

Lagförslaget
omfattar i huvudsak de mineraliska ämnen som f. n. regleras av stenkolslagen
och uranlagen, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alun-skiffer, uran och torium. En
viss utvidgning sker dock av de koncessionspliktiga mineraliska ämnena. Enligt
förslaget skall sålunda koncession kunna ges för eldfasta och Idinkrande leror.
Sådana leror har tidigare kunnat utvinnas enligt koncessionslagstiftningen
endast som biprodukt i samband med koncession för stenkol. Vidare föreslås att
koncession skall krävas vid torvtäkt för energiändamål.

I
minerallagsförslaget har de grundläggande reglerna för de olika mineraliska
ämnena gjorts enhetliga. Detta innebär särskilt i fråga om äldre regler i
stenkolslagen en modernisering och anpassning till nyare

1
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 146

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 2

förhållanden.
Förslaget innebär också att ökade möjligheter ges att tillgodose allmänna
intressen genom koncessionsvillkor av olika slag. Den nya lagen har i motsats
till stenkolslagen och uranlagen karaktär av ramlagstiftning. Närmare detaljer
om exempelvis ansökningsförfarandet avses bli reglerade i
tillämpnitigskungörelse.

Minerallagsförslaget
har i stor utsträckning anpassats till den nya gravlag som trätt i kraft den 1 juli
1974. Detta innebär i förhållande till gällande rätt bl. a. att reglerna om
ersättning för skada och intrång anknutits till motsvarande regler i
expropriationslagen och att fastighetsägarnas rätt till s. k. jordägaravgäld
slopats. Vidare har reglerna om s. k. fredade områden, där arbete endast får
ske efter särskild dispens, anpassats till gravlagens bestämmelser om
inmutningshinder.

Minerallagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Den nya lagen avses i princip också
bli tillämplig på äldre rättigheter till undersökning och bearbetning av
ifrågavarande mineraliska ämnen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146

1
Förslag till

Lag
om vissa mineralfyndigheter

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1
§ För undersöknuig och bearbetning av fyndighet av

1.
olja, gas, stensalt eller annat
salt som förekommer på likartat sätt,

2.
alunskiffer för att utvinna
olja eller gas,

3.
stenkol, eldfast lera eller
klinkrande lera,

4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral, eller

5.
torv för att utvinna energi

fordras,
om ej annat följer av 8 eller 9 §, särskilt tillstånd (koncession).

1 fråga
om förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

2 §
Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer.

Ansökan
om koncession ges in till statens industriverk. Den som söker koncession skall
erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

3
§ För verksamhet som bedrives
på grand av koncession gäller de villkor och inskränkningar som föreskrives i
eller med stöd av denna lag. Däratöver gäller om sådan verksamhet vad som
föreskrives i byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan
lagstiftning.

4
§ Koncession meddelas för en
eller flera av de grapper av ämnen som anges i 1 § 15.

Koncession
skall avse bestämt område och viss tid. Område och giltighetstid bestämmes
efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med
koncessionen och övriga omständigheter.

Gränserna
för området räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång i aimans
rätt.

5 §
Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbet

ningskoncession.

Undersökningskoncession
kan förenas med rätt för innehavaren att få bearbetningskoncession avseende
fyndighet som påträffas vid undersökningsarbetet. Sker detta, skall de
huvudsakliga villkoren för bearbetningskoncessionen anges.

Bearbetningskoncession
meddelas endast om fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras blivit
påträffad.

6 §
Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt fin

nes lämplig att utföra sådan undersökning eller bearbetnuig som avses

med koncessionen.

Inom område som omfattas
av koncession får annan icke beviljas koncession för samma grapp av ämnen. Har
flera kommit in med ansökningar om koncession, vilka helt eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 4

delvis
avser samma område, och kan ansökningarna icke samtidigt bifallas, prövas
vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Avser
ansökningarna undersökningskoncession, skall även beaktas om någon av sökandena
gjort fynd eller utfört undersökningsarbete inom området.

7 §
Inom område som omfattas av koncession för viss grapp av ämnen

får annan än koncessionshavaren ej utan särskilda skäl meddelas kon

cession för annan grapp av ämnen. Ej heller får inom område, som

omfattas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § gruvlagen (1974: 342) eller

ansökan om sådan rätt, utan särskilda skäl koncession meddelas annan

än den som erhållit eller ansökt om sådan rätt.

Meddelas
koncession inom område som omfattas av annan koncession eller av sådan rätt
enligt gmvlagen som avses i första stycket eller beviljas sådan gravrätt inom
område som omfattas av koncession, får arbete, som utföres på grund av först
uppkommen rättighet, icke hindras eller uppehållas av arbete på grund av
rättighet som tillkommit senare.

8 §
Har koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som anges i

1 §, får den utan koncession undersökas av

1.
den som har rätt enligt 1 kap.
4 eller 5 § gruvlagen (1974: 342) eller som ansökt om sådan rätt inom område
som omfattas av rätten eller ansökningen,

2.
den som innehar
bearbetningskoncession avseende annan grupp av ämnen inom området för
koncessionen,

3.
fastighetsägaren inom annat
område än som avses under 1 och 2.

I
fall som avses i första stycket 1 och 2 fordras medgivande till arbetet av
fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende
marken i den mån arbetet medför intrång i deras rätt.

9 §
Har koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som avses i

1 § 2 och 3 får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad

som sagts nu gäller ej om fyndigheten finns inom område där inmutare

eller gruviimehavare har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 §

första stycket 1 och ej heller om den finns inom område som omfattas

av bearbetningskoncession för annan fyndighet.

Fastighetsägaren
får utan koncession för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än i
samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om arman har
koncession inom området. Fastighetsägaren får också utan koncession för
husbehov utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har
bearbetningskoncession avseende fyndigheten.

10 §
Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att

skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för

att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och till

varatagande av naturtillgångarna.

Koncession
kan göras beroende av att undersökning eller bearbetning sker i viss
omfattning.

I
koncession kan föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten
eller att koncessionsinnehavaren skall utge avgift eller produktionsandel till
staten eller iakttaga annat liknande villkor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 5

11 §
Koncession får ej överlåtas utan medgivande av den myndighet

som meddelat koncessionen.

Rätt till undersökning
enligt 8 § första stycket och rätt till bearbetning enligt 9 § första stycket
får överlåtas eller upplåtas.

12 §
Anmäler koncessionshavaren till den myndighet som meddelat

koncessionen att han önskar frånträda sin rätt, upphör denna sex måna

der efter det sådan anmälan kom in, om ej annat följer av koncessionen.

Önskar koncessionshavare
avstå endast från viss del av koncessionsområdet, skall han ansöka härom.
Ansökningen handlägges och prövas i den ordning som gäller för erhållande av
koncession.

Koncession kan återkallas
av den myndighet som meddelat koncessionen, om föreskrift eller villkor i
koncessionen åsidosattes eller om synnerliga skäl i annat fall föreligger.
Återkallas koncession utan att koncessionshavaren åsidosatt föreskrift eller
villkor i koncessionen, är han berättigad att erhålla ersättning av staten för
förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med anledning av koncessionen.

13
§ I fråga om rätt att förvärva
eller på annat sätt taga befattning med uran eller annat ämne, som användes som
bränsle i anläggning för utvinning av atomenergi, finns bestämmelser i
atomenergilagen (1956: 306).

14
§ Denna lag äger icke
tillämpning inom allmänt vattenområde i havet.

Förberedande
undersökning

15 §
Vill någon som förberedelse för ansökan om koncession utföra

undersökning på annans mark, får statens industriverk föreskriva att

tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Undersökningen skall
utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg
byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt och servitut
avseende marken samtyckt därtill eller bergmästaren lämnat tillstånd till
åtgärden. Tillstånd till dylik åtgärd får ej lämnas i andra fall än då åtgärden
oundgängligen kräves för undersökningen.

Föranleder
undersökningen skada eller intrång, skall vad som föreskrives i 24 § äga
motsvarande tillämpning.

Undersökningsarbete

16
§ Den som innehar
undersökningskoncession får inom koncessionsområdet utföra undersökningsarbete
i syfte att utröna möjligheterna att utvinna mineraliskt ämne som avses med
koncessionen. För sådant arbete gäller vad som föreskrives i 1724 §§.

17
§ Undersökningsarbete får ej
utan medgivande av regeringen äga ram på

1.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars avsättande till nationalpark statlig myndighet gjort
framställning hos regeringen,

2.
befästningsområde och, i den
utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,

3.
kyrkogård eller annan
begravningsplats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 6

18 §
Undersökningsarbete får ej utan medgivande av länsstyrelsen äga

rum på

1.
område på mindre avstånd än
trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd
arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän
trafik eller från allmän flygplats,

2.
område på mindre avstånd än
etthui\dra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till
bostad eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.
område som upptages av kyrka,
annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av
vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är
avsedd för mer än femtio personer,

4.
område som upptages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med stadsplan eller
byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives
i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande
lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller
trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3
och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

19
§ Kan i annat fall än som avses
i 17 och 18 §§ undersökningsarbete inom visst område antagas komma att hindra
eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, kan regeringen förordna att
sådant arbete icke får utföras inom området utan medgivande av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

20
§ Minst två veckor innan
undersökningsarbetet påbörjas skall underrättelse härom genom koncessionshavarens
försorg delges såväl ägare till den mark där arbetet skall bedrivas som
innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken.

Innan
arbetet påbörjas skall koncessionshavaren ställa säkerhet för ersättning
enligt 24 §, om icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

21
§ Tvist huravida hmder mot
undersökningsarbetet föreligger enligt 1719 §§ prövas av bergmästaren.

22
§ Undersökningsarbete får bestå
endast i sådana åtgärder som behövs för att visa att fyndighet av mineraliskt
ämne som avses med koncessionen förekommer inom koncessionsområdet och fÖr att
vinna närmare kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och
utvinnLugs-barhet.

Inom koncessionsområdet
får koncessionshavaren ej utan medgivande av markens ägare och iimehavare av
nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra annan byggnad än sådan
som är oundgängligen nödvändig för undersöknmgsarbetet. I den mån det behövs
får han bygga väg inom området eller begagna befintiig väg till och inom området.
Efter tillstånd av bergmästaren får han också bygga nödvändig väg till området.

Åtgärd
skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 7

23 §
Koncessionshavaren får använda under arbetet brutet eller på

annat sätt utvunnet mineraliskt ämne som avses med koncessionen en

dast i den mån det behövs för undersökning av ämnets beskaffenhet och

lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som koncessionshavaren

därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får koncessions

havaren utnyttja med koncessionen avsett mineraliskt ämne som tidigare

utvunnits, i den mån ej annat följer av 35 § andra stycket.

Koncessionshavaren
får bryta eller på annat sätt utvinna mineraliskt ämne av annat slag än som
avses med koncessionen endast i den mån det behövs för undersökningsarbetets
ändamålsenliga bedrivande. Av det som sålunda utvunnits får koncessionshavaren
använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

24 §
Föranleder undersökningsarbetet skada eller intrång, skall er

sättning härför utgå. Vid tvist om sådan ersättning väckes talan vid den

fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav lig

ger.

Har
tvisten när förrättning enligt 26 § hålles icke hänskjutits till avgörande av
skiljemän eller domstol, prövas frågan vid förrättningen.

25 §
I fråga om undersökningsarbete med stöd av 8 § äger 1719

och 21 §§, 22 § första stycket samt 23 § motsvarande tillämpning.

Anvisande
av mark för bearbetning m. m.

26 §
Den som innehar bearbetningskoncession får ej påbörja bearbet

ningen innan mark anvisats för sådant ändamål och därmed samman

hängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller annan

anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för uppläg

gande av malm samt varp och andra avfallsprodukter. Mark får ej an

visas i strid med villkor i koncessionen. I fråga om anvisande av mark

äger vad som i 17 och 18 §§ föreskrives om hinder motsvarande till

lämpning, om hindret uppstod innan koncessionen meddelades. Vad

som i 19 § föreskrives om förordnande om förbud mot arbete äger

motsvarande tiUämpning i fråga om anvisande av mark. Förordnande

som nu avses får dock ej meddelas sedan bearbetningskoncession be

viljats. Om ej armat följer av vad som sagts nu skall koncessionshava

ren inom koncessionsområdet anvisas den mark som han begär i den

mån det ej är uppenbart att den icke behövs för ändamålet. Utanför

koncessionsområdet anvisas den mark som är nödvändig. Om viss mark

inom eller utom koncessionsområdet hotas av ras eller sättningar i sam

band med bearbetning, kan även denna mark anvisas.

Mark
kan anvisas för kortare tid än den koncessionen avser.

Anvisande
av mark sker vid särskild förrättning efter ansökan hos bergmästaren i det
distrikt där det med ansökningen avsedda onu-ådet eller större delen därav
ligger.

27 §
Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är

berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersätt

ning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §.

Vid
ersättningens bestäimnande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första
stycket första punkten expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad
som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 8

tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om anvisande av mark kom in.

Tvist
om ersättningen prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

28
§ I fråga om ersättning för
skada eller intrång, som uppstår efter förrättning eidigt 26 § och som icke
kunnat förutses vid förrättningen, är denna lag ej tillämplig.

29
§ Om förrättning som avses i 26
§, tillträde till anvisad mark, betalning av ersättning och avstående från
anvisad mark gäller i tillämpliga delar vad som i 4 kap. 1025, 27, 28 och
3038 §§ samt 39 § första stycket 3 gravlagen (1974:342) föreskrives för
motsvarande fall.

Rätt
till bearbetning

30 §
Den som innehar bearbetningskoncession får inom koncessions

området undersöka, bearbeta och tillgodogöra sig mineraliskt ämne

som omfattas av koncessionen. För sådant arbete gäller vad som före

skrives i 3133 §§.

Förut
utvunnet mineraliskt ämne av i första stycket avsett slag, som ej uppfordrats
eller som finnes på anvisad mark inom koncessionsområdet, tillfaller
koncessionshavaren i den mån ej annat följer av 35 § andra stycket.

31 §
Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet utvinna annat

mineraliskt ämne än som omfattas av koncessionen i den mån det be

hövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

I
den mån sådant mineraliskt ämne som ej avses med koncessionen utvunnits enligt
denna lag före meddelandet av koncessionen eller därefter får
koncessionshavaren därav använda vad som behövs vid bearbetningen och dessutom
tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning eller därmed likställt
förfarande kan avskiljas från ämne som avses med koncessionen.
Koncessionshavaren får även i övrigt tillgodogöra sig sådant ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter
därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.
Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet
slutligt bestämts.

Vad
som föreskrives i denna paragraf gäller ej fyndighet av mineraliskt ämne som
omfattas av gruvlagen (1974:342) eller denna lag och som kan ekonomiskt
tillgodogöras. Material som iimehåller sådant ämne får dock tagas ut ur
fyndighet för analys eller anrikningsförsök.

32 §
Koncessionshavaren får använda koncessionsområdet i dagen för

annat ändamål än undersökningsarbete endast till den del mark inom

området anvisats enligt 26 §. Mark som inom eller utom koncessionsom

rådet anvisats enligt nämnda paragraf får ej användas för annat än där

avsett ändamål.

Under
jord får koncessionsområdet användas endast för undersökning och bearbetning
samt därmed sammanhängande verksamhet. I fråga om sådant arbete äger vad som i
17 och 18 §§ föreskrives om hinder motsvarande tillämpning, om hindret uppstod
innan koncessionen medde-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 9

lades.
I fråga om arbete som nu nämnts äger även vad som i 19 § föreskrives om
förordnande om förbud mot arbete motsvarande tillämpning. Förordnande som nu
avses får dock ej meddelas sedan koncessionen beviljats.

Koncessionshavaren
skall håUa behövligt stängsel på mark som inom eller utom koncessionsområdet
anvisats enligt 26 §. Om icke bergmästaren medger annat, skall stängslet
utföras i varaktigt material.

I
fråga om imdersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark äger 17 24 §§
motsvarande tillämpning. Hinder som avses i 17 och 18 §§ gäller dock endast om
hindret uppstod innan koncessionen meddelades. Förordnande om förbud mot
arbete får ej meddelas sedan koncessionen beviljats.

33 §
Bearbetning får icke utföras på sådant sätt att framtida utvinning

av mineraliskt ämne äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad

känd tillgång på mineraliskt ämne omöjliggöres eller i väsentlig mån

försvåras eller så, att uppenbar misshushållning av mineraliskt ämne på

annat sätt äger rum.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gruvas obratna delar skall hållas öppna. Borrhål till
olje-, gas- eller saltfyndighet skall vara försett med mynningsskydd. För
igenläggning av utfraktsväg, ort eller borrhål som nu avses kräves tillstånd av
bergmästaren, även om koncessionen icke längre gäller.

34 §
I fråga om bearbetning med stöd av 9 § första stycket äger 17

19 och 31 §§, 32 § tredje stycket samt 33 § motsvarande tillämpning.

Verkan
av att bearbetningskoncession upphör

35 §
Upphör bearbetningskoncession, förlorar koncessionshavaren

rätten till med koncessionen avsett mineraliskt ämne som brutits eller på

annat sätt utvunnits men ej uppfordrats.

Med
koncessionen avsett mineraliskt ämne som uppfordrats får ligga kvar för
koncessionshavarens räkning under högst två år efter det att koncessionen
upphörde att gälla. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som icke tagits
bort inom denna tid.

Mineraliskt
ämne till vilket koncessionshavaren förlorat sin rätt enligt denna paragraf
tillfaller fastighetsägaren.

36 §
Upphör bearbetningskoncession, förlorar koncessionshavaren

rätten till byggnad som gjorts för gravas eller motsvarande anläggnings

styrka och bestånd, däri inbegripet inklädnad av borrhål, samt till

stängsel som koncessionshavaren varit skyldig att hålla. Sådan anlägg

ning skall lämnas kvar på platsen och tillfaller vid ny bearbetningskon

cession innehavaren därav.

Annan
anläggning än som anges i första stycket får finnas kvar under högst två år
efter det att koncessionen upphörde att gälla. Det som icke tagits bort inom
denna tid tillfaller fastighetsägaren.

37 §
Upphör bearbetningskoncéssion, förlorar koncessionshavaren

rätten till mark som anvisats inom eller utom koncessionsområdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 10

Vissa
särskilda åligganden för koncessionshavare

38 §
Över gruva eller motsvarande anläggning som är under arbete

skall genom koncessionshavarens försorg upprättas karta. På kartan

skall redovisas borrhål inom koncessionsområdet av bestående värde. I

fråga om koncessionsområde där bearbetning ej pågår skall sådana borr

hål inläggas på borrhålskarta.

Karta
som avses i första stycket skall förvaras hos koncessionshavaren och
fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag skall sändas in till myndighet som
regeringen bestämmer.

39 §
Koncessionshavaren är skyldig att föra journal över undersök

ningsarbete och bearbetning samt att till myndighet som regeringen

bestämmer redovisa prover och avge rapporter.

Sveriges
geologiska undersökning eller annan myndighet som regeringen bestämmer skall
på begäran beredas tillfälle att följa koncessionshavarens arbete i geologiskt
avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

Tillsyn,
handräckning, ansvar m. m.

40 §
Statens industriverk och bergmästarna utövar tillsyn över efter

levnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives om un

dersökning och bearbetning.

Innehavare
av koncession eller annan som utövar verksamhet enligt denna lag skall på
anfordran lämna industriverket och bergmästarna de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Industriverket och bergmästarna får meddela
bestämmelser för att trygga efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna
lag föreskrives i fråga om undersökning och bearbetning.

Den
som har att utöva tillsyn äger tillträde till gruva eller anläggning, där
verksamhet som omfattas av denna lag bedrives, och får göra sig underrättad om
förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift eller villkor för
verksamheten.

41
§ Uppstår i fall som avses i 7
§ andra stycket tvist, bestämmer bergmästaren, med iakttagande av vad som kan
ha föreskrivits i frågan i samband med koncessionen, hur arbetena skall ordnas
för att innehavaren av den först uppkomna rättigheten skall kunna driva sitt
arbete ändamålsenligt och med minsta förfång för den andre rättsinnehavaren.

42
§ Påbörjas undersökningsarbete
utan att säkerhet ställts enligt vad som föreskrives i 20 § andra stycket eller
32 § fjärde stycket eller utföres anläggning i strid med 15 § andra stycket, 22
§ andra stycket eller 32 § fjärde stycket, får överexekutor på ansökan av den
som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall inställas eller att
anläggningen skall tagas bort på undersökarens bekostnad .

Åsidosattes
förbud som statens industriverk meddelat enligt 43 § andra stycket, får överexekutor
på ansökan av industriverket meddela handräckning för att åstadkomma rättelse.

I
fråga om åtgärd av överexekutor enligt första eller andra stycket gäller samma
regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 11

43 §
Iakttager koncessionshavare icke föreskrift som meddelats med

stöd av 10 § första stycket eller efterkommer han eller annan icke vad

som föreskrives eller begäres med stöd av 38 §, 39 § eller 40 § andra

eller tredje stycket, kan statens industriverk vid vite förelägga honoir

att fullgöra sina skyldigheter. Sådant föreläggande skall delges.

Bedrives arbete på sådant
sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får
statens industriverk förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud
länder omedelbart till efterrättelse.

44 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp

såtiigen eller av oaktsamhet

1.
påbörjar undersökningsarbete
utan att iakttaga vad som i 20 eller 32 § fjärde stycket föreskrives om
imderrättdse och ställande av säkerhet,

2.
bearbetar ämne som avses i 1 §
1, 4 eller 5 utan att ha erhållit bearbetningskoncession, om sådan kräves.

3.
utan tillstånd enligt 33 §
andra stycket lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som där avses.

Till påföljd som anges i
första stycket dömes också den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
är förbunden med koncessionen eller som avses i 40 § andra stycket lämnar
oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

I
fall som anges i första stycket 2 kan ämne som utvunnits förklaras förverkat.

Om
brott som avses i första stycket 1 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

45 §
Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit

befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller nytt

ja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap

om. Den som uppsåtligen dier av oaktsamhet bryter häremot dömes till

böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn

punkt.

Fullföljd
av talan m. m.

46 §
Den som är missnöjd med beslut vid förrättning enligt 26 § i

fråga om ersättning enligt 15, 24 eller 27 § eller ersättning till sak

ägare för kostnad som denne fått vidkännas för att bevaka sin rätt vid

förrättningen får väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars områ

de den mark varom är fråga eller större delen därav ligger. Talan skall

väckas inom tre månader från det avslutningsbeslutet meddelades.

Mot
annat beslut vid förrättningen föres talan hos statens industriverk genom
besvär.

47
§ Mot bergmästarens beslut
enligt denna lag i annan fråga än som avses i 46 § föres talan hos statens industriverk
genom besvär.

48
§ Mot beslut av statens
industriverk i fråga som avses i 15 § första stycket, 32 § tredje stycket och
33 § andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 12

I
annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av industriverket
i fråga som verket enligt denna lag har att pröva föras hos kammarrätten genom
besvär.

49
§ Talan mot länsstyrelsens
beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

50
§ I fråga om skyldigheten att
svara för kostnad i mål som avses i 46 § första stycket gäller, med tillämpning
i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att koncessionshavaren, om ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna
kostnader samt kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att
koncessionshavaren där väckt talan och i högre rätt genom att han där
fidl-följt talan.

Särskilda
bestämmelser

51 §
Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,

servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmdsema
i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten
svarar.

52 §
Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag icke godkänts av

den till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar so lidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1886: 46

s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen (1960: 679) skall

upphöra att gäUa.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse
i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

2.
Vad som föreskrives om
byggnadsplan i den nya lagen äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.

3.
Vad som enligt den nya lagen
gäller om ägare av fastighet skall till-lämpas även på den som innehar
fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma
gäller den som i enlighet med beslut vid allmän awittring innehar ströäng.

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet äger
motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter
företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt till avkomst eller förmån som
avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är att
anse som särskild rätt till fastighet.

4. Vad
som i 27 § föreskrives angående tillämpning av 4 kap. 3 § ex

propriationslagen (1972: 719) gäUer ej i fråga om värdeökning som ägt

ram före utgången av juni 1971.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 13

5. Den
nya lagen tillämpas beträffande före ikraftträdandet beviljade

privilegier och utmål avseende stenkolsgruva, koncessioner enligt lagen

(1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen

(1960:679) samt undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, vilka

därvid skall anses såsom undersöknings- eller bearbetningskoncessioner

enligt den nya lagen. Följande särskilda bestämmelser skall iakttagas.

Äldre
rättighet till bearbetning som meddelats utan tidsbegränsning gäller till dess
tjugofem år förflutit från lagens ikraftträdande. Söker rättighetens
innehavare senast ett år före utgången av nämnda tid förlängning, skall detta
beviljas på skäliga villkor, om sökanden efter ikraftträdandet bedrivit
regdbimden bearbetning inom området eller där utfört undersökningsarbete av
större omfattning. I annat fall skall vid prövning av sådan ansökan särskilt
beaktas fyndighetens värde såsom reserv för sökanden tillhörigt förädlingsverk
eller företag för mineralutvinning.

Inom område som omfattas
av privilegier avseende stenkolsgruva skall hinder för markanvisning enligt 26
§ samt för undersökning och bearbetning enligt 32 § gälla oberoende av när det
uppkommit.

Bestämmelserna
i 21 och 22 §§ uranlagen tillämpas i fråga om undersökningsarbete som utföres
med stöd av före ikraftträdandet beviljat undersökningstillstånd enUgt nämnda
lag.

Ansökan om anvisande av
mark och vad därmed sammanhänger prövas enligt äldre lag, om ansökningen gjorts
före ikraftträdandet. I fråga om rätt till ersättning för skada eller intrång
gäller också i övrigt äldre lag, om skadan eller intrånget uppstått före
ikraftträdandet.

Innehavare
av äldre rättighet avseende stenkol skall till staten betala en årlig avgift
enligt grander som regeringen bestämmer. Avgiften skall erläggas första gången
för år 1976. Regeringen kan efter ansökan medge att avgiften nedsättes eller
ersattes med viss arbetsskyldighet.

Den nya lagen medför i
fråga om äldre rättigheter ej inskränkning i rätt till jordägareandel eller i
rätt till avgift till jordägare enligt 2 kap. samt 50 § 1 mom., 52 § och 60 §
lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller i rätt till gottgörelse enligt 7
§ andra stycket samma lag. Motsvarande gäller i fråga om rätt till avgäld
enligt 43 § och rätt till gottgörelse enligt 45 § uranlagen.

6.
Ansökan om koncession enligt
lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. eller om
undersökningstillstånd eller koncession enligt uranlagen (1960: 679), som
gjorts före ikraftträdandet men ej slutligt avgjorts dessförinnan, prövas
enligt äldre lag. Beträffande koncession eller undersökningstillstånd som
beviljats på grund av sådan ansökan tillämpas den nya lagen, varvid
rättigheten anses såsom undersöknings- eller bearbetningskoncession enligt den
nya lagen. I fråga om sådan rättighet skall i tillämpliga delar gälla vad som
beträffande äldre rättigheter föreskrives i 5 andra, sjätte och sjunde styckena
för där avsedda fall.

7.
Handläggning av mål eller
ärende som anhängiggjorts före den nya lagens ikraftträdande men ej, slutligt
avgjorts dessförinnan sker i den ordning som gaUer enligt den äldre lagen.

8.
Den som vid utgången av år 1974
bedriver torvtäkt för vilken koncession erfordras enligt denna lag får, under
fömtsättning att ansökan om koncession göres före den 1 januari 1976, fortsätta
verksamheten för samma ändamål utan koncession till dess ansökningen slutiigt
prövats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1966: 314) om kontinental-sockelni,

dels
att i 1, 3, 6, 8, 9, 14, 15 och 16 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut
mot "regeringen",

dels att 5 och 10 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor tillståndshavaren äger
frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta omfattar.

Tillstånd får ej
överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillstånd kan återkallas
av Konungen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om föreskrift eller
villkor för tillståndet åsidosattes eller om synnerliga skäl i annat fall
föreligga.

Tillstånd kan
återkallas av regeringen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om
föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosattes eller om synnerliga skäl
i annat fall föreligga. Återkallas tillstånd utan att innehavaren åsidosatt
föreskrift eller villkor för tillståndet, är denne berättigad att erhålla
ersättning av staten för förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med
anledning av koncessionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom anläggning och
säkerhetszon utanför tertitorialgränsen till-lämpas svensk lag med undantag
av bestämmelserna i gruvlagen (1974: 342), lagen (1974: 000) om vissa
mineralfyndigheter, vattenlagen (1918: 523) och lagstiftningen angående jakt
och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av
Sveriges sjöterritorium.

Inom
anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen till-lämpas svensk lag
med undantag av bestämmelserna i gruvlagen, lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående
stenkolsfyndigheter m. m., uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), vattenlagen
och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och
zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Produkt
som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i Sverige.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Senaste
lydelse av 181974:343

14
§1972: 816

15
81973:573

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag
tiU

Lag
om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom
förordnas i fråga om gruvlagen (1974: 342),

dels
att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 6 och 8 §§, 9 kap.

4 §,
10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och 4 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika

böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att 2 kap. 3 §, 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 11 kap.
skall införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

2
kap. Inmutningsrätt får ej utan medgivande av Kungl. Maj:t beviljas inom

1.
område som genom beslut av
riksdagen förklarats utgöra stats-gruvefält eller om vars förklarande för
statsgravefält statlig myndighet gjort framställning hos Kungl. Maj:t, såvida
icke inmutning sökes för statens räkning,

2.
område som avsatts tih
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet
gjort franistälining hos Kungl. Maj: t,

3.
befästningsområde och, i den
utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer, område utanför detta,

4.
kyrkogård eller annan begravningsplats,

5.
område varpå sökts eller
meddelats koncession enligt lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter
m.m. eller undersökningstillstånd eller koncession enligt uranlagen (1960:
679).

Utan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges under 5
inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt eller erhållit
koncessionen eller undersökningstill-ståndet.

Föreslagen lydelse

3 §

Inmutningsrätt
får ej utan medgivande av regeringen beviljas inom

1.
område som genom beslut av
riksdagen förklarats utgöra stats-gruvefält eller om vars förklarande för
statsgravefält .statlig myndighet gjort framställning hos regeringen, såvida
icke inmutning sökes för statens räkning,

2.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet
gjort framställning hos regeringen,

3.
befästningsområde och, i den
utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,

4.
kyrkogård eller annan begravningsplats,

5.
område varpå sökts eller
meddelats koncession enligt lagen (1974: 000) om vissa mineralfyndigheter.

Utan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får i fall som anges under 5
inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den som sökt eller erhållit
koncessionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4
kap. 30 § Till bergmästare och gode män Till bergmästare och gode män
utgår ersättnmg fÖr inställelse vid utgår ersättning för inställelse vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förrättningen enligt föreskrifter
förrättningen enligt föreskrifter

som Kungl. Maj:t meddelar. som regeringen meddelar.

Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmännen.
Till myndighet eller anställd i allmän tjänst utgår ersättning endast när
särskild föreskrift är meddelad.

Inmuraren skall betala ersätt- Inmutaren skall betala ersätt-

ning som avses i första och andra ning som avses i
första och andra

styckena. styckena liksom annan kostnad för

förrättningen.

6 kap. 2 §

Gruvinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart
mineraliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas
på ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före
eller efter ut-målsläggningen får gravinnehavaren använda vad som behövs vid
gruvarbetet och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning
eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral.
Han får även i övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mine-rahskt ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter
därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.
Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet slutligt
bestämts.

Vad som föreskrives i andra Vad som föreskrives i denna

stycket gäller ej ämne som avses paragraf medför ej
rätt att utan

med uranlagen (1960: 679). Mate- koncession bearbeta fyndighet av

rial som innehåller sådant ämne mineraliskt ämne som omfattas av

får dock tagas ut ur fyndighet för lagen (1974: 000) om vissa mine

analys eller anrikningsförsök. ralfyndigheter
och som kan eko

nomiskt tillgodogöras. Material

som innehåller sådant ämne får

dock tagas ut ur fyndighet för

analys eller anrikningsförsök.

11 kap. 5 §

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat
sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller
nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter här-erhot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 17

Utdrag
av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet den 29 mars 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON,
HJELM-WALLÉN.

Chefen
för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om vissa
mineralfyndigheter och anför.

1
Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 20 november 1963
sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av gravlagstiftningen.
De sakkunniga, som antog namnet gravrättsutredningen, avlämnade år 1969 sitt
huvudbetänkande (SOU 1969: 10) Ny Gravlag. Betänkandet innehåller utredningens
förslag i fråga om den allmänna gruvlagstiftningen. Detta ligger till grund för
det förslag till ny gravlag som nyligen genom prop. 1974: 32 underställts
riksdagen. Den nya gruvlagen avses träda i kraft den 1 juli 1974.

Utredningen
redovisade återstoden av sitt arbete i sitt år 1970 avgivna slutbetänkande
(SOU 1970: 45) Gruvrättslig speciallagstiftning. I detta behandlas de
mineraliska ämnen som omfattas av lagen (1886: 46 s. 1, ändrad senast 1973:571)
angående stenkolsfyndigheter m.m. (stenkolslagen) och uranlagen (1960:679,
ändrad senast 1973:572). Betänkandet innehåller förslag till lag om vissa
mineralfyndigheter, som föreslås ersätta nämnda lagar. Utredningen påpekar att
förslagen i de båda betänkandena är att betrakta som en enhet och att förslaget
i det senare betänkandet på åtskilliga punkter föratsätter att en ny gravlag
införs.

Utredningens
förslag till lag om vissa mineralfyndigheter, m. m. torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet Gruvrättslig speciallagstiftning avgetts
av justitiekanslem (JK), hovrätten över Skåne och Blekinge,
kommerskollegium, överbefälhavaren, fortifikationsförvalt-

' Landshövdingen
Sven af Geijerstam, ordförande, direktören Lars Erik Bolding, förre
generaldirektören Karl Albert Lindbergson, förbundsordföranden Nils Lin-dell,
direktören Hans Nordmark och dåvarande departementsrådet Sven Swarting.

1 utredningsarbetet
har som expert deltagit f. d. bergmästaren G. Fröman.

2 Riksdagen
1974.1 saml. Nr 146

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 18

ningen,
statens vägverk, statens naturvårdsverk, statens planverk, lantmäteristyrelsen,
domänverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), länsstyrelserna i
Malmöhus, Skaraborgs och Örebro län, centralnämnden för fastighetsdata,
ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), AB Atomenergi, Höganäs AB, Lantbrukamas
riksförbund (LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Oljeprospektering AB
(OPAB) Statsföretag AB Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska gruvföreningen.
Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska petroleum
institutet. Svenska teknologföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Yttranden har dessutom avlämnats av
en del underinstanser, bl. a. LKAB.

2
Gällande ordning

2.1
Olika gruvrättsliga system och deras tillämpning i Sverige

Rätten
till mineraltillgångar är föremål för särskild lagstiftning i flertalet länder.
Man kan härvid i länder med väsentligen samma ekonomiska system som Sverige i
stort sett urskilja tre olika system, nämligen jordäganderättssystemet,
inmutningssystemet och koncessionssy-steniet.

Enligt grundtanken i
jordäganderättssystemet tillkommer mineralen ägaren av den mark där tillgångama
anträffas. Koncessionssystemet innebär att rätt att söka efter och bearbeta
mineralfyndigheter upplåts efter diskretionär prövning av statlig myndighet. Inmutningssystemets
grundtanke är att i princip vem som helst, som upptäcker en mineraltillgång,
efter iakttagande av vissa formaliteter kan förvärva ensamrätt att utnyttja
fyndigheten.

I
svensk rätt tillämpas alla dessa tre system. Enligt gruvlagen (1938: 314,
ändrad senast 1973: 570) gäller inmutningssystemet i fråga om de uppräknade
mineral, bl. a. koppar-, bly- och järnmalm, som lagen omfattar.
Koncessionssystemet tillämpas enligt stenkolslagen på stenkol, salt, olja, gas
och alunskiffer samt enligt uranlagen på uran och torium samt föreningar som
innehåller dessa ämnen. Mineral som inte omfattas av gruvlagen, stenkolslagen
eller uranlagen tillkommer jordägaren.

I
fråga om Sveriges del av kontinentalsockeln, varmed förstås havsbottnen och
dess underlag inom vissa områden, gäller särskilda bestämmelser. Enligt lagen
(1966: 314, ändrad senast 1973:573) om kontinentalsockeln tillkommer rätten att
utforska denna sockel och utvinna dess naturtillgångar staten. Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan meddela tillstånd för annan att
utforska eller exploatera sockeln.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 19

2.2
Gruvlagen m. m.

I
SOU 1969: 10 lämnas (s. 5055) en redogörelse för reglema i gällande gravlag.
Anledning saknas att här närmare gå in på dessa. Nämnas kan att inmutningsrätt
enligt gravlagen omfattar mineral som innehåller

1.
malm till någon av följande
metaller, nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, jäm,
mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut,
antimon och arsenik, dock inte sjö- och myrmalm samt

2.
svavelkis, magnetkis, grafit,
apatit eller magnesit.

Till
gruvlagen ansluter sig i vissa hänseenden annan lagstiftning. Sålunda får
enligt lagen (1916:156, ändrad senast 1973: 307) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m. utländsk medborgare eller utländsk
juridisk person inte utan tillstånd i varje särskilt fall här i riket inmuta
muieralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka gruvdrift. Detsamma gäller svensk ekonomisk förening samt vissa svenska
aktiebolag och handelsbolag i vilka det finns eller kan finnas utländska
intressen. Fråga om tillstånd prövas av Kungl. Maj:t. Om rätt till gruva eller
andel däri efter tillstånd innehas av rättssubjekt som omfattas av nämnda lag
har Kungl. Maj:t enligt lagen (1949: 658, ändrad senast 1971: 538) om inlösen i
vissa fall av rätt till gruva m.m. rätt att under vissa förhållanden förordna
att gravrättigheten skall inlösas. Enhgt lagen (1963: 599) om inskränknmg i
rätten till inmutning inom Norrbottens län får inmutning inom detta län inte
utan Kungl. Maj:ts tillstånd beviljas annan än staten. Sistnämnda lag gäller
till utgången av juni 1974.

Det
kan nämnas att i det riksdagen underställda förslaget till ny gruvlag, som
omfattar samma mineral som gällande gruvlag, inmutningssystemet principiellt
bibehållits. Inom ramen för detta föreslås partiella reformer. Den nya
gruvlagen föreslås som nämnts träda i kraft den 1 juU 1974.

2.3
Koncessionslagstiftningen

2.3.1
Koncessionssystemet och dess tillämpning i Sverige

Stenkolslagen
och uranlagen bygger till skillnad från gravlagen pä koncessionssystemet. Detta
leder i sin nuvarande gestaltning sitt ur-sprang från den under franska
revolutionens tid proklamerade grandsatsen att alla gravor skulle stå till
nationens förfogande i den meningen att de inte fick drivas utan nationens
samtycke. Medan inmutningssystemet sedan gammalt ansetts äga det företrädet
framför koncessionssystemet att det inneiiär en stark stimulans till
eftersökande och undersökning av nya malrnfyndigheter, har den viktigaste
fördelen

s. 20 Kontrollera mot PDF

Frop.
1974:146 20

med
koncessionssystemet ansetts vara att det möjliggör en bättre kontroll från det
allmännas sida över utnyttjandet av mineraltillgångarna. Utredningen påpekar
att den praktiska betydelsen av dessa system för gravrättens utformning inte
bör överdrivas, eftersom särskilda regler kan minska det diskretionära inslaget
i ett koncessionssystem och öka det allmännas inflytande i ett inmutningssystem
så att skillnaderna i fråga om systemens verkningar i olika hänseenden
utjämnas.

Den
koncessionslagstiftning som f. n. gäller i Sverige har väsentligen byggts upp
inom ramen för eller genom utbrytning från stenkolslagen. Genom 1886 års
lagstiftning infördes ett koncessionssystem i fråga om stenkol, som tidigare
varit inmutningsbart. Genom senare lagändringar intogs även vissa andra
mineraliska ämnen under stenkolslagen varmed i princip följde skyldighet att
inneha koncession för eftersökning och bearbetning. Så skedde med salt.
(1917), olja och gas (1933), alunskiffer (1942) samt uran och vissa därmed
likartade mineral (1945). I samband med tillkomsten av atomenergilagen (1956:
306, senast ändrad 1972: 179) överfördes från stenkolslagen tUl denna lag bestämmelser
som avsåg bl. a. rätt till bearbetning och utförsel av uran och uranliknande ämnen.
Stenkolslagens återstående bestämmelser angående fyndigheter av sådana ämnen
ersattes år 1960 av en särskild uranlag. Reglema i stenkolslagen om salt, olja
och gas moderniserades i betydelsefulla delar under 1960-talet. I anslutning
till en i Geneve år 1958 antagen konvention om kontinentalsockeln antogs år
1966 den tidigare omnämnda lagen om kontinentalsockeln.

2.J.2
Stenkolslagen

Som
framgått av det tidigare innehåller stenkolslagen f. n. regler om rätt att söka
efter och bearbeta fyndigheter av stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer. I
fråga om alunskiffer är lagen tillämplig endast vid utvinnmg av olja ur
skiffern. Reglerna innebär i korthet följande.

För
att få söka efter och bearbeta stenkolsfyndighet krävs särskilt tillstånd
(koncession) som meddelas av Kungl. Maj:t. Koncession medför ensamrätt att
inom koncessionsområdet eftersöka, bearbeta och tillgodogöra sig
stenkolsfyndigheter och sådana eldfasta leror som förekommer i sammanhang med
stenkolsfyndigheter. Det sammanhang som enligt lagen krävs mellan kolet och
leroma torde vara att uppfatta som geologiskt, dvs. lerorna skall förekomma
jämte kolet. Övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen får också brytas i
den mån det krävs för att ändamålsenligt bedriva arbetet. Detta har från
ekonomisk synpunkt haft särskild betydelse i fråga om s. k. klinkrande leror
som vid tillämpningen av lagen i stort sett likställts med de eldfasta lerorna.
Påpekas bör att det i stenkolslagen använda uttrycket "eftersöka och bearbeta"
torde ha samma innebörd som det i gruvlagen och uranlagen använda
"undersöka och bearbeta" (se bl. a. lagrådets uttalande i prop.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 21

1963:176
s. 62)..I propositionen om uranlagen (prop. 1960:160 s. 68) har undersökning
föratsatts innefatta åtgärder som täcks av de objektiva rekvisiten för brotten
skadegörelse och åverkan. Prospekteringsåt-gärder av mindre ingripande art
torde även beträffande mineraliska äm--nen som omfattas av stenkolslagen vara
fri för envar.

Ansökan
om koncession skall göras hos länsstyrelsen i det län fyndigheten är belägen.
Länsstyrelsen låter kungöra ansökningen, varefter den som anser sin rätt vara
beroende av frågan har rätt att anmäla detta inom tre månader. Sedan yttrande
inhämtats av bergmästaren i orten översänder länsstyrelsen handlingarna med
eget yttrande till Kungl. Maj:t, som prövar ansökningen med hänsyn till
företagets gagn för orten och det allmänna. Söker flera koncession på samma
område avgör Kungl. Maj:t vilken av sökandena som skall få företräde. Får annan
än den som upptäckt fyndigheten koncession, har dock upptäckaren rätt till
skälig gottgörelse av koncessionshavaren.

Koncessionsområde
är maximerat till 1 600 hektar. I koncessionen skall utsättas gränserna för
området, den ytvidd i dagen som får anvisas för arbete och mark för väg samt
den årliga arbetsskyldighet som minst skall fidlgöras.

Område
för arbete i dagen anvisas av bergmästaren vid en särskild förrättning. Sådant
område skall i allmänhet lösas av koncessionshavaren, varvid ersättning skall
utgå med 50 % förhöjning. I viss överensstämmelse med gravlagens regler om
inmutningshinder finns bestämmelser att område för arbete i dagen inte får
anvisas eller arbete under jord inte äga rum inom s. k. fredade områden.

Vissa
bestämmelser finns om kollision mellan koncession och inmutning. I princip har
den först vunna rättigheten företräde. Vill koncessionshavaren frånträda
koncessionen skall han göra skriftiig anmälan om detta till länsstyrelsen.

Fastighetsägaren
är berättigad att utan att delta i kostnaden för arbetet av koncessionshavaren
erhålla en avgift motsvarande värdet av 1/75-del av de stenkol och eldfasta
leror som uppfordras i dagen. Finns flera fastighetsägare skall avgiften
fördelas på dem efter deras del i jorden.

Den
årliga arbetsskyldigheten får inte sättas lägre än visst i lagen angivet värde.
När omständigheterna föranleder därtill kan Kungl. Maj:t meddela den som har
koncession på flera angränsande områden tillstånd att fullgöra
arbetsskyldigheten för dem alla inom något eller någon av områdena. Viss
nedsättning av arbetsskyldigheten kan medges för de tre första åren. Därtill
kommer att bergmästaren kan meddela s. k. vilostånd, varje gång för högst fyra
år, men arbetsskyldigheten måste då vara fullgjord för minst sex år. Försummas
arbetsskyldigheten kan koncessionen förverkas.

Lagen
innehåller bestämmelser om tillsyn över gruvdriften och andra

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 22

ordningsstadganden,
som nära ansluter till motsvarande regler i gruvlagen.

Stenkolslagen
föreskriver beträffande salt, olje- och gas fyndigheter likartade regler som i
fråga om stenkol. Vissa betydelsefulla skillnader finns dock. Koncession
avseende gas- eller oljefyndigheter kan begränsas till att gälla under viss
tid och till att avse endast undersökning av fyndighet. Liknande bestämmelser
gäller beträffande saltfyndigheter. Här kan dock endast undersökningstillstånd
tidsbegränsas. Kungl. Maj :t är inte bunden att till innehavare av
bearbetningskoncession utse den som har undersökningskoncession, men man räknar
med att den senare i regel också skall få bearbetningskoncession.
Bearbetningskoncession avseende olje- eller gasfyndighet kan förenas med
villkor att innehavaren skall till staten erlägga en årlig avgift beräknad
efter mängden eller värdet av utvunnen olja eller gas (s. k. royalty).

Bestämmelserna
om arbetsskyldighet är beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter ersatta med
rätt för Kungl. Maj:t att vid meddelande av koncession bestämma i vilken
omfattning fyndigheter skall undersökas för att den på koncessionen grundade
rätten skall bestå. Kungl. Maj:t kan sedermera meddela ändrade bestämmelser i
detta ämne. Koncession kan återkallas om föreskrivna undersökningar inte
utförs eller om annars synnerliga skäl är därtill.

Maximiarealen
för koncessionsområde avsende salt-, olje- eller gasfyndighet är 10 000
hektar.

SGU
eller annan myndighet som Kungl. Majt bestämmer skall på begäran beredas
tillfälle att genom geologisk sakkunnig följa konces-sionsinnehavarens arbete
och ta del av de vetenskapliga resultat som framkommer.

Bestämmelserna
om koncession för stenkolsbrytning är i huvudsak tillämpliga även i fråga om
alunskifferfyndigheter. Vid meddelande av koncession bestämmer Kungl. Maj:t i
vilken omfattning skifferfyndigheten årligen får utnyttjas och vilka åtgärder
som skall vidtagas för att återställa marken i lämpligt skick sedan brytningen
avslutats. Vid koncessionen kan vidare fogas föreskrifter som befinns
erforderliga från allmän eller ensldld synpunkt. Kungl. Maj:t får även vid
meddelande av koncession bestämma i vilken omfattning fyndigheten skall utnyttjas
för att den på koncessionen grundade rätten skall bestå.

Den
som fått koncession på alunskifferfyndighet har ensamrätt att inom koncessionsområdet
för utvinnande av olja söka efter, bearbeta och tillgodogöra sig
alunskifferfyndighet. Brytning av alunskiffer i annat syfte omfattas inte av
stenkolslagen utan är beroende av avtal med jordägaren. Sedan område för arbete
i dagen anvisats för inlösen får alunskifferfyndigheten inom området inte
heller på annat sätt utnyttjas av aiman. Koncession kan inskränkas till viss
metod för tillgodogörande av fyndigheten. Koncessionsinnehavaren får
tillgodogöra sig kalksten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 23

och
andra mineraliska ämnen som måste brytas för tillgodogörande av skiffern.
Avgift till fastighetsägaren utgår med 15 kr, för ar av den mark inom vilken
skiffer brutits i dagen eller under jorden eller olja utvunnits.

Stenkolslagen
är inte tillämplig på allmänt vattenområde i havet.

2.3.3
Uranlagen m. m.

I
uranlagen skiljs mellan undersökning och bearbetning av uranfyndighet.

Undersökningsarbete får i
stor utsträckning utföras utan särskilt tillstånd. Fastighetsägaren,
gruvrättsinnehavare och den som innehar koncession enligt stenkolslagen eller
uranlagen har sålunda rätt att utan särskilt tillstånd utföra
undersökningsarbete enligt uranlagen.

Om fastighetsägaren inte
ger sitt medgivande till undersökningsarbete eller om undersökaren vill skaffa
sig en skyddad ensamrätt att utföra undersökningsarbete kan han söka särskilt
tillstånd (undersökningstillstånd) hos statens industriverk. Vid prövning av
sådan ansökan skall verket beakta det allmännas synpunkter.
Undersökningstillstånd får inte omfatta större område än 100 hektar och skall
beviljas för viss tid, längst till utgången av tredje kalenderåret efter
tillståndsgivningen. Vissa möjligheter finns till förlängning. Tillstånd får
inte överlåtas utan verkets medgivande. Verket kan föreskriva särskilda villkor
för tillstånd. Om villkor inte iakttas eller annars synnerliga skäl föreligger,
kan verket återkalla undersöknuigstillstånd.

För bearbetning av
uranfyndighet fordras alltid tillstånd av Kungl. Maj:t (koncession). Frågan om
koncession skall beviljas sökande skall i första hand bedömas med hänsyn till
det allmännas intresse. Söker flera koncession på samma område, bestämmer
Kungl. Maj:t vilken av sökandena som med hänsyn till det allmännas intresse bör
få företräde. Upptäckare av fyndighet är berättigad att, om annan får koncession,
få skälig gottgörelse av denne.

Ansökan om koncession
skall ges in till bergmästaren. Ärendet bereds på ungefär samma sätt som
koncessionsansökan enligt stenkolslagen med den skillnaden att den beredande
myndigheten ar statens industriverk i stället för länsstyrelsen.

Koncessionsområdes
maximistorlek är 100 hektar. För koncession kan Kungl. Maj:t uppställa
särskilda villkor av varierande slag. När särskilda skäl föreligger kan Kungl.
Maj:t vid meddelande av koncession bestämma i vilken omfattning fyndigheten
skall utnyttjas. Ändrade bestämmelser i detta hänseende kan sedermera
meddelas.

Mark inom och utom
koncessionsområde, som koncessionsinnehavaren behöver för gruvarbetet, skall
anvisas vid bergmästarförrättning. Koncessionshavare skall i allmänhet lösa
anvisad mark. Han är också skyldig att utge ersättning för skada och intrång.
Ersättning för mark-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 24

lösen
och för skada och intrång skall utgå med 50 % förhöjning.

Koncessionshavare
är skyldig att vid bearbetning av fyndighet utge viss årlig avgäld. Avgälden,
som beräknas efter värdet av det mmeral som brutits, är maximerad till 10 000
kr. per år. Koncession kan återkallas av Kungl. Maj:t om uppställt villkor
inte uppfyllts eller om i annat fall synnerliga skäl är därtill. Koncession får
inte överlåtas utan medgivande av Kungl. Maj:t.

SGU
eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall på begäran beredas
tillfälle att genom geologisk sakkunnig följa arbetet och ta del av de
vetenskapliga resultaten av detta.

Inte
heller uranlagen äger tillämpning inom allmänt vattenområde i havet.

Som
nämnts finns bestämmelser om bl. a. uran även i atomenergilagen. Enligt denna
lag krävs tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
bl. a. för att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller på aimat sätt ta
befattning med uran, plutonium eller annat ämne, som används som bränsle
(atombränsle) i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller
förening vari sådant ämne ingår. Motsvarande gäller i fråga om torium och annat
ämne som är ägnat att omvandlas till atombränsle.

Brytning
av uranmalm kräver inte tillstånd enligt atomenergilagen. Däremot fordras
tillstånd för export av sådan malm.

2.3.4
Lagen om kontinentalsockeln

Kontinentalsockdlagen
äger tillämpning på havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde
samt inom havsområdet utanför territorialgränsen ut till gränsen för
grannstatemas del av kontinentalsockeln, Lagen reglerar främst eftersökande
och tillgodogörande av mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på
havsbottnen. Den är f, n. inte tillämplig på inmutningsbara mineral inom
allmänt vattenområde i havet. I prop. 1974: 32 med förslag till ny gruvlag föreslås
dock att kontinentalsockdlagen i fortsättningen skall omfatta även dylika
mineral.

Rätten
att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer
staten. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan meddela
tillstånd för annan än staten att genom geologiska mätningar, borrning eller på
annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från
denna. Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid och kan förenas med
olika slags föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt. Som exempel på
sådana anges i lagen föreskrifter om företagets ledning, sättet för arbetenas
utförande, anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena, karta över
arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användningen av
produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 25

eller
borrhål samt föreskrift till förebyggande av vattenförorening eller till skydd
för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt mtresse. Bestämmelser
kan meddelas om omfattningen av undersökningsarbete eller utvinning. Tillstånd
kan också förbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten,
royaltyavgifter till staten eller liknande villkor. Tillstånd får inte
överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet. Samma myndighet kan
återkalla tillståndet om föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosätts
eller om synnerliga skäl förehgger i annat fall.

Lagen
innehåller vidare bestämmelser bl. a. om tillsyn över efterlevnaden av
tillståndsföreskrifter och skyldighet för tillståndshavare att låta SGU eller
annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer följa arbetet i geologiskt avseende
och ta del av de geologiska resultaten därav.

Bestämmelser
om tillsynsmyndighet, ansökningsförfarande, delegation till statens
industriverk av tillståndsgivning beträffande sand-, gms-och stentäkt m. m. har
meddelats i kimgörelsen (1966: 315, ändrad senast 1973: 588) angående
tillämpningen av lagen om kontinentalsockeln.

3
Koncessionspliktiga mineralfyndigheter 3.1 Vissa begreppsbestämningar m. m.

Med
mineraliska ämnen avses i detta sammanhang alla i jorden naturligt
förekommande material utom levande organismer och av människan framställda
produkter. Som mineraliska ämnen räknas alltså såväl de stora grupper av
geologiska bildnmgar, som omfattar fossila bränslen, jordarter och bergarter,
som de enskilda kemiska substanser, varav dessa bildnmgar består. Med mineral
avses de olika, fasta och homogena oorganiska substanser, som vanligen i form
av kristaller utgör beståndsdelar i bergarter och jordarter. Det bör
anmärkas, att i vissa sammansättningar, såsom mineralfyndighet, mineralhushållning
och minerallagstiftning, prefixet mineral används i betydelsen mineraliska
ämnen.

Stenkol,
bergolja och naturgas är fossila bränslen. Vanliga jordarter Ur lera, sand,
gras och morän. Torvjordartema består av organiskt material. S.k. bränntorv
kan hänföras till de fossila bränslena. Bergarterna omfattar bl. a. granit,
gnejs, kalksten och skiffer. Malmer utgör ett speciellt slag av bergarter
eller i vissa fall jordarter ur vilka metaller bedöms kunna utvinnas på ett
ekonomiskt lönsamt sätt. Bergsalt är en ovanlig bergartstyp med ensartad
mineralsammansättning.

Som
exempel på några kända mineral kan nämnas kvarts och fält-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 26

spat,
vilka förekommer i bl. a. gnejs och granit samt grus. Mineralen kopparkis och
magnetit, som utgörs av grundämnena koppar, järn och svavel respektive järn och
syre, är de väsentliga beståndsdelarna i flertalet av Sveriges koppar- och
järnmalmer. I bergsalt finner man mineralet halit, vilket i kemiskt hänseende
är detsamma som koksalt.

Grundämnet
uran kan förekomma i många olika mineral, ofta i varierande halter. Höga
halter påträffas normalt i uraninit eller pech-blände. I s. k. kaolinlera är
den väsentiiga beståndsdelen mineralet kao-linit, vilket är rikt på aluminium.

Den
terminologi, som här angivits och exemplifierats, har inte alltid tillämpats av
gruvrättsutredningen och av remissinstanserna, I de följande avsnitten 4 och 5
har de av utredningen resp. remissinstanserna använda formuleringarna i
allmänhet bibeJiållits, varför vissa språkliga inkonsistenser mellan dessa och
övriga avsnitt kan föreligga.

3.2
Olje-, gas- och saltfyndigheter

3.2.1
Geologiska förutsättningar

Olja
och naturgas (kolväten) anses ha bildats genom omvandling av organisk substans,
som avsatts i sediment. Sediment innehållande omvandlingsprodukter av sådan
substans anses därför vara en första förutsättning för förekomst av olja eller
gas. Oftast förekommer de exploateringsbara kolvätena inte i primärt läge,
utan de har på grund av sina fysikaliska egenskaper och under inverkan av yttre
faktorer, såsom tryck och tyngdkraft, lämnat de lager där de bildats och
ansamlats i högre liggande sediment, som därigenom kommit att tjäna som
gas-och/eller oljereservoarer. För att en bergart skall kunna tjänstgöra som
kolvätesreservoar fordras bl. a, en viss porositet (genomsläpplighet) hos
bergarten i fråga. Vidare skall det porösa bergartskomplexet täckas av lager,
som är ogenomträngliga för kolväten. Genom deformation av lagerserien kan
strukturer bildas, vilka effektivt fångar in kolvätena och förhindrar rörelse
av dessa även i sidled. Om inget hinder föreligger för kolvätenas rörelser,
läcker gas och olja så småningom fram vid markytan eller på havsbottnen. Gas
och olja har påträffats och exploaterats från markytan ned till över 6 500
meters djup.

Inom
Sverige och havsområdena utanför den svenska kusten finns sedimentära
avlagringar med förutsättningar för ackumulering av kolväten främst i Skåne,
på Öland och Gotland samt i södra Östersjön, på 1940- och 50-talen utfördes i
statiig regi vissa borrningar efter olja och gas i södra Sverige. F. n. pågår
bl, a, i Östersjön prospekterings-arbeten, som utförs av det halvstatliga
företaget OPAB. Ekonomiskt utvinningsbara fyndigheter har hittills inte
påvisats.

Salt
uppträder i naturen inte sällan tillsammans med olja och gas. Med saltfyndighet
förstås i stenkolslagen fyndighet innehållande stensalt eller andra salter,
vilkas förekomstsätt ar likartat med stensaltets.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 27

3.2.2
Prospektering efter olja och gas

Förekomst
av gas eller olja kan inte påvisas genom mätningar utom i de enstaka fall då
olja eller gas sipprar fram på havsbotten eller vid markytan. Det är endast
genom djupborrningar, som förekomsten kan fastställas. Då sådana borrningar är
mycket kostnadskrävande, söker man genom olika geologiska och geofysiska
undersökningar utröna om djupborrningar är motiverade och på vilka platser de i
så fall bör företas.

De
inledande geologiska arbetena består i att från tillgängliga litteraturuppgifter
åstadkomma en översiktlig bild av prospekteringsomj-ådets geologi. Till denna
bild fogas resultat, som erhålls vid geologisk kartering.

Dessa
arbeten ger en översiktiig bild av sedimentens utbredning. För att få
upplysningar om de konsoliderade sedimentens mäktighet och strukturella
uppbyggnad fordras geofysiska undersökningar. Som tidigare nämnts måste vissa
strakturer förefinnas för uppfångande av kolvätena. Det är därför av största
vikt att de strakturella förhållandena klarläggs inom prospekteringsområdet.

Den
första etappen i det geofysiska prospekteringsarbetet utgörs av flygmagnetiska
undersökningar utförda från bestämda höjder. Genom dessa undersökningar erhålls
bl. a. en allmän bild av sedimentområdenas mäktighet.

På grandval av resultaten
av de flygmagnetiska undersökningama planeras seismiska mätningar. Sådana gör
det möjligt att genom beräkningar baserade på ljudets hastighet i olika jord-
och bergarter dra slutsatser rörande sedimentens lagerföljd och ibland även om
deras beskaffenhet. I anslutning till de seismiska undersökningarna utförs
gravi-metriska mätningar. Dessa ger en bild av täthetsförddningen i den
underliggande berggranden och är speciellt väl lämpade när det gäller att fastställa
förekomst av saltdomer.

Om
resultaten av de geologiska och geofysiska undersökningarna ger anledning till
närmare efterforskningar utväljs med ledning av dessa resultat platser för
bormingar inom de områden som bedöms som mest lovande. Vid den normala s. k.
rotaryborrningen bryts bergartsbitar (cuttings) loss och transporteras
kontinuerUgt med spolvätskan upp till ytan. Geologiska data erhålls bl. a.
genom undersökning av "cuttings". I intressantare bergavsnitt
tillämpas kämborming, som ger sammanhängande prov men är betydligt dyrare. I
borrhålet görs även geofysiska mätningar.

Djupborrning
är mycket kostnadskrävande. Ett borrhål på land kan kosta någon miljon kr. Vid
borrning till över 1 000 meters djup stiger bormingskostnaden per längdenhet
kraftigt.

Borrning
i havsbottnen, som måste ske från fasta eller flytande platt-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 28

formar
eller för borrnmg utrastade fartyg, är 34 gånger dyrare än borrning på land.
Redan vid prospekteringsbormingar måste särskilda anordningar vidtagas till
skydd mot läckage av olja och gasutbrott ("blow out preventors").

3.2.3
Utvinning av olja och gas

Har
vid en tmdersökningsborming påträffats en kommersiellt exploa-teringsbar
fyndighet, ställs borrhålet i ordning för produktion. Detta innebär att borrhålets
väggar förstärks samt pumpar och ventiler installeras och kopplingar för
ledningar och rör färdigställs. Ställda i relation till
prospekteringskostnaderna är produktionskostnaderna i allmänhet väsentiigt
lägre vid olje- och gasutvinning än vid malmbrytning.

Utviiming
av olje-, gas- eller saltfyndigheter enligt bestämmelserna i stenkolslagen har
hittills inte förekommit. F. n. gäller endast de koncessioner som år 1969
beviljades för OPAB. Detta bolag fick då koncessioner att under åtta år genom
borrning söka efter gas, olja och salt inom vissa områden i södra Sverige.

3.3
Fyndigheter av uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral

3.3.1
Förekomstsätt

Uran
är ett metalliskt grandämne som i olika föreningen förekommer relativt allmänt
i jordskorpan. Som regel är emellertid uranhalten mycket låg.

Uran
uppträder i naturen i sura eraptivbergarter och i gångar och sprickor som
ansluter sig till dessa bergarter. Uran kan även ansamlas i vissa
sedimentbergarter. De största kända uranfyndigheterna såväl i Sverige som
utomlands uppvisar den sistnämnda mineraliseringstypen. Ibland förekommer uran
i samband med inmutningsbara mineral.

Sverige
har i Närke (Kvarntorp) och Västergötland (BUlingen) mycket stora tillgångar av
låghaltig uranskiffer. Uranhalten i de uranrika zonerna i Billingen är i
genomsnitt ca 300 gram uran per ton skiffer. Motsvarande siffra för Kvarntorp
är 250 gram. Billingen utgör efter vad som i dag är känt värdens största
samlade uranfyndighet. De mellansvenska uranskifframa har dock inte hittills bedömts
vara ekonomiskt brytvärda med nuvarande marknadsförhållanden. Vid Billingen uppfördes
åren 19581965 Ranstadsverket, där utvinning av uran sedan dess skett i
begränsad omfattning. F.n. pågår där ett utvecklingsprogram som avses leda
fram till ett tmderlag för beslut före år 1975 i frågan om en kommersiellt
betuigad exploatering skall förberedas till början av 1980-talet.

Torium
är ett ämne av liknande natur som uran. Nämnvärda fynd av torium har ännu inte
gjorts i Sverige. Ämnet förekommer liksom uran i olika slag av bergarter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 29

De
geologiska fömtsättningarna att påträffa nya iiranförekomster i Sverige
betecknas som goda. Ca 50 % av världens nu kända ekonomiska uranreserver
förekommer i områden med prekambriska bergarter (urberg), dvs. i samma
bergartstyper som utgör huvuddelen av Sveriges berggrund, I fråga om yngre
bergarter består vidare den skandinaviska fjällkedjan delvis av bergarter av
samma ålder som de uranförande mellansvenska skiffrarna. Möjligheterna att
finna brytvärd uran även där kan inte uteslutas.

3.3.2
Uranprospektering

Uran
är som nämnts ett metalliskt element och dess uppträdande i berggrunden bestäms
av samma kemisk-fysikahska och geologiska lagar som gäller för andra metaller.
Liksom i fråga om inmutningsbara mineral kan prospektering efter uran uppdelas
i översiktlig pro-spekteruig (regionalprospektering), dvs. en allmän
inventering och kartering av uranindikationer, och en projektbunden
prospektering (lokal-prospektering), varvid indikationerna blir närmare
undersökta och utvärderade.

Vid prospekteringen
används vissa speciella metoder som baserar sig på uranets radioaktiva
strålning. Vid sidan härav tillämpas samma metoder som vid letning efter jäm-
och sulfidmalmer (blockletnmg, geologiska undersökningar, geofysiska flyg- och
markmätningar, geoke-miska undersökningar, diamantborrning).

Inom Sverige bedrevs
prospektering efter uran under senare delen av 1950-talet samt förra delen av
1960-talet av AB Atomenergi. Arbetet utfördes delvis i samarbete med ett antal
svenska grav- och skogsindustrier. Undersökningarna var huvudsakligen
koncentrerade till bergarter i vilka uranitmehållet länge varit känt.
översiktliga radioaktivitetsmätningar med regional utbredning företogs dock.
Flera smärre indikationer med förhållandevis höga tiranhalter påträffades, bl.
a. i Tåsjö-området i västra Ångermanland, där uran förekommer i fjällrandens
skiffrar. Dessa skiffrar är emellertid av en annan karaktär än de mellansvenska
skiffrarna och någon ekonomisk metod att utvinna uran ur dem har ännu inte
utvecklats.

Sedan AB Atomenergis
undersökningar avslutats har ansvaret för den statligt finansierade
prospekteringen efter uran fr. o. m. budgetåret 1967/68 överförts till SGU. Ett
flertal nya uppslag har påträffats, främst i Norrbotten, men inget av dem har
hittills kunnat visas vara brytvärt. Enligt av riksdagen våren 1973 godkända
riktiinjer för SGU:s verksamhet och organisation (prop. 1973: 41, NU 1973: 54,
rskr 1973: 225) skall SGU i framtiden utföra prospekteringsarbeten uteslutande
på uppdragsbasis. På sikt avses den av SGU bedrivna uranprospekteringen komma
att fmansieras av andra statiiga myndigheter, kommuner, företag eller andra
intressenter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 30

3.3.3
Tillämpningen av uranlagstiftningen

Under
mitten och senare delen av 1950-talet meddelades ett stort antal
undersökningskoncessioner för uran. Av 251 inkomna ansökningar beviljades
enligt uppgift från kommerskollegium åren 19561962 166 stycken, varjämte 19
ansökningar avslogs och 66 återkallades. Därefter har ansökningarna avtagit i
antal. F. n. föreligger ett undersökningstillstånd. Fem urankoncessioner
gäller, bl. a. i Kvarntorp och Ran-stad.

3.4
Alunskifferfyndigheter

3.4.1
Förekomstsätt och användning

Alunsldffem
har sitt namn av att den förr användes till alunfram-ställning. Alunskiffern är
en svart-bmnsvart lerskiffer som normalt innehåller rester av organisk
substans i form av kolväteföreningar. Regionalt förekommer alunskiffer i delar
av Skåne, på Öland och Östgötaslätten, under vissa av Västgötabergen, på
Närkeslätten samt i Jämtland. Vidare uppträder den i delar av den skandinaviska
fjällkedjan. I princip uppträder alunskiffer geologiskt sett på liknande sätt
som stenkol, nämligen som vitt utbredda, vanligen horisontellt liggande sediment.

Möjligheterna
att ekonomiskt utnyttja alunskiffer sammanhänger med dess innehåll av
kolväteföreningar (bitumen), svavelkis, svart kalksten samt små mängder av
aluminium-, kalium- och fosforföreningar, vanadin, molybden och uran.
Alunskiffem har flerstädes använts som bränsle, framför allt för
"kalkbränning" av den kalksten som ofta finns tillsammans med eller i
anslutning till alunskiffern, Under andra världskriget användes den för
framställning ay petroleumprodukter.

Av
de sju alunskifferkoncessioner som nu förekommer finns fyra i Örebro län och
tre i Skaraborgs län. Samtliga utom en tillkom under krigstiden eller
omedelbart efter krigsslutet. En år 1958 beviljad koncession avser även uran.

3.5
Fyndigheter av stenkol och leror

3.5.1 Stenkolsfyndigheternas
förekomstsätt

Stenkol
torde inom svenskt landområde endast förekomma i Skåne. Den i praktiskt och
ekonomiskt hänseiide viktigaste utbredningen finns i landskapets nordvästra del
i området HöganäsÄngelholmÅstorp SkrombergaVallåkraHelsingborg,

3.5.2 Brytningen
av stenkol och leror

Stenkolsbrytning
i Skåne är känd sedan 1560-talet. På grund av de tunna flötserna, stenkolets
sekunda beskaffenhet med ringa värmevärde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 31

och
hög askhalt, förkastningar, riklig grundvattentillströmning m, m, har
stenkolsbrytningen i Skåne alltid haft stora svårigheter av teknisk och
ekonomisk art att kämpa mot. Först i och med att man lärde sig att i större
skala utnyttja de leror som uppträder samman med kolflöt-serna blev situationen
bättre. Dessa leror är dels "eldfasta" dels "klinkrande".

De
eldfasta lerorna har hög kaolinithalt och är därför rika på aluminium. De
utmärker sig genom hög smältpunkt. Denna betingas även av mycket låg halt av
alkalier och kalk. De eldfasta lerorna används huvudsaldigen som råvara för
framställning av ugnstegel till masugnar o. d. (Höganäs AB:s anläggningar i
Bjuv och Höganäs).

De
klinkrande lerorna har lägre kaolinithalt men en högre halt av alkalier och
kalk än de eldfasta lerorna. Detta har till följd att vid upphettning av leran
en sammankittning (sintring) sker av partiklar i leran innan denna smälter.
Leran "klinkrar" till en tätare produkt med högre mekanisk och kemisk
resistens än lervaror i allmänhet. Klinkrande lera används vid framställning av
material för golv och väggbeklädnad (Höganäs AB:s anläggningar i Skromberga).

De
senare årens kostnadsläge och utvecklingen av prisförhållandet mellan olja och
kol har medfört att det skånska stenkolets värde som bränsle blivit av helt
underordnad betydelse. Det är i stället lerorna, i synnerhet de eldfasta, som
är huvudprodukten. År 1950 var ännu fem stenkolsgravor i drift. F. n. drivs
endast en gruva under jord (Bjuv) och där utvinns kolet endast som biprodukt
till leran. Under senare år har dagbrott öppnats i kolfältens utkanter, där
lerorna ligger på måttligt djup under täcket av lösa jordlager.

Förutom
lerorna i sammanhang med stenkolsfyndigheter förekommer i Skåne och angränsande
delar av Blekinge även andra leror med hög smältpunkt (Ivö, Axeltorp m. fl.
platser i Näsums och angränsande kommuner). Liksom stenkolsformationens leror
är dessa leror av kao-lintyp (kaolinitrika leror). De exploateras av Höganäs AB
och har tidigare bratits även av AB Iföverken.

3.5.3
Regleringen av rätten att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter och i
sammanhang därmed förekommande leror

Man
har f, n. att räkna med tre olika typer av rättigheter när det gäller
utvinning av stenkol och leror. Rättigheter som tillkommit efter år 1886 utgörs
av koncessionsrätt enligt stenkolslagen. Rätt som tillkommit dessförinnan kan
granda sig antingen på inmutning enligt den vid rättens tillkomst gällande
gravlagstiftningen eller på privilegier.

Beträffande
privilegier kan nämnas att Höganäs AB innehar ett område om ca 13 000 hektar i
nordvästra Skåne som alltjämt berörs av privilegier beviljade för Jonas
Alströmer m. fl. på 1730-talet och att privilegieinnehavaren i vissa avseenden
har en undantagsställning i för-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 32

hållande
till reglema i stenkolslagen. För stenkolsfyndigheter tilL vilka rättighet
uppkommit före år 1887 gäller bestämmdsema i 1884 års gravstadga med vissa i
stenkolslagen angivna undantag. Genom dessa undantag gäller i åtskilliga
praktiskt betydelsefulla avseenden motsvarande regler som för
stenkolsrättigheter upplåtna genom koncession enligt stenkolslagen.

4
Utredningen

4.1
Reformbehov

4.1.1
Olja, gas och salt

Enligt
utredningen är det angeläget att det allmänna förbehåller sig ett avgörande
inflytande på såväl undersökning som exploatering av eventuella olje- och
gasfyndigheter i Sverige. Genom de ändringar som skett i stenkolslagen år 1963
och 1966 har dock enligt utredningens uppfattning de ur materiell synpunkt
mest angelägna reformbehoven tillgodosetts. 1969 års koncessioner för OPAB har
sålunda kunnat få en utformning och ett innehåll som i huvudsak torde få anses
tillfredsställande såväl från allmän synpunkt som för bolaget. Utredningen
finner endast vissa smärre reformer påkallade. Utredningen tar därvid först upp
vissa koncessionsvillkor. Enligt utredningen bör det allmänna genom villkor av
olika slag kunna utöva samma inflytande vid landkoncessioner som vid
motsvarande tillstånd enligt kontinentalsockellagen.

Utredningen
framhåller vidare att, då möjligheten av en sammankoppling mellan undersöknings-
och bearbetningskoncession kan ha stor praktisk betydelse, uttryckligt
stadgande härom bör upptas i lagen.

När
lagstiftningen angående olje- och gasfyndigheter tillkom, var borrning den
undersökningsmetod man framför allt hade i tankarna. Koncessionsreglerna
beträffande sådana fyndigheter är därför formulerade så att de avser rättighet
att för utvinnande av olja eller gas genom borrning eftersöka och bearbeta
olje- eller gasfyndighet. Modem prospektering efter ifrågavarande ämnen
innefattar åtskilliga undersökningsarbeten för förberedelse tdl borrning,
såsom geologiska och geofysiska bl. a. seismiska undersökningar. Den
nuvarande lagstiftningen synes ej inbegripa någon tvångsrätt för
koncessionsinnehavare att ta i anspråk annans mark för sådana undersökningar
mot ägarens bestridande, utan koncessionsinnehavaren är, i den mån tillträde
och erforderliga åtgärder ej kan ske med stöd av allemansrätten, hänvisad till
att söka träffa uppgörelse med markinnehavaren. Utredningen menar detta vara en
otillfredsställande ordning som bör rättas till i samband med ny lagstiftning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 33

Modern
prospektering efter olja och gas är mycket kostsam. En rationell uppläggning
av arbetet fordrar i allmänhet att undersökningsarbeten bedrivs systematiskt i
stor skala och att prospektören har tillgång till vidsträckta
undersökningsområden. Erfarenheterna tyder på att den höjning av
maximistorleken för koncessionsområde från 1 800 till 10 000 hektar som
genomfördes år 1963 numera är otillräcklig. Utvecklingen synes ge anledning
överväga om man inte bör ta bort bestämmelserna om maximigräns för
undersökningsområde ur lagen och i stället helt bestämma koncessionsområdets
storlek med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

En
annan brist hos gällande bestämmelser utgör enligt utredningens uppfattning det
förhållandet att bearbetningskoncession ej kan förenas med skyldighet för
koncessionsinnehavaren att fullgöra viss minimi-prestation i fråga om
bearbetningen. En möjlighet att meddela dylika föreskrifter synes i vissa
situationer kunna vara behövlig från allmän synpunkt och står över huvud i
överensstämmelse med principer angående försvar av gruvrätt som sedan gammalt
erkänts inom svensk gravlagstiftning.

Utredningen
anför slutligen att åtskilliga av de regler i stenkolslagen, som på grand av
hänvisningar i bestämmelserna om olje-, salt- och gasfyndigheter är tillämpliga
på sådana fyndigheter, är föga tidsenliga eller anpassade för de särskilda
förhållandena i samband med undersökning och bearbetning av dylika
fyndigheter.

4.1.2
Uran och torium

Utredningen
diskuterar till en början den från vissa håll framförda tanken att ta upp uran
bland de inmutningsbara mineralen men anser att det f, n. inte föreligger
tillräckliga skäl att göra detta. Utredningen anser vidare att uranlagen i
stort sett får anses lämplig för sitt ändamål men att skäl finns att överväga
jämkningar i vissa hänseenden. Utredningen anför i detta sammanhang bland
annat följande.

Inför
utredningen har från experthåll understmkits vikten av att den som utför ett
omfattande och dyrbart undersölcningsarbete beträffande uranfyndigheter måste
kunna säkert räkna med att också få tillgodogöra sig de fyndigheter som
påträffats vid undersökningsarbetet, I annat fall skulle detta te sig alltför
riskfyllt. Uranlagen medger inte en sådan sammankoppling av rätt till
undersökning och bearbetning. Genom att rättigheterna meddelas av olika
myndigheter är det knappast görligt att redan i samband med
undersökningstillstånd företa en allsidig bedömning av en sökandes lämplighet
att bedriva även exploatering av eventuella fyndigheter. För att främja
prospekteringsintresset synes det enligt utredningens uppfattning påkallat att
lagstiftningen åtminstone öppnar möjlighet att vid behov förena ett undersökningstillstånd
med rätt för innehavaren att under vissa förutsättningar erhålla även be-

3
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 146

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 34

arbetningskoncession.
I samband härmed kan befinnas nödvändigt att förlägga tillståndsgivningen
beträffande båda slagen av tillstånd hos en och samma myndighet.

Prospektering
efter uran utanför de mellansvenska skifferområdena kräver på grund av
fyndighetemas spridning i berggrunden och de förhållandevis höga kostnaderna
för undersölcningsarbete undersökningsområden av betydande utsträckning.
Enligt utredningens mening bör därför övervägas att väsentligt utöka nuvarande
maximiareal för undersöknings- och koncessionsområde eller att helt slopa
bestämmelserna härom.

Uranlagen
innehåller inte någon motsvarighet till gravlagens bestämmelser om kronoandel.
Inte heller finns såsom i fråga om olja och gas möjlighet att föreskriva
royaltyavgifter till staten. Detta framstår enligt utredningens mening som en
brist med hänsyn till det starka allmänna intresset i fråga om urantillgångarna.
Att foga in ett krono-andelsinstitut med i huvudsak oförändrat innehåll i ett
koncessionssystem anser utredningen inte gärna kunna komma i fråga beträffande
de mineral som omfattas av gruvlagen med hänsyn till verkningarna på
prospekteringsintresset och gruvornas intemationella konkurrenssituation. Även
om väsentliga skillnader finns, t. ex. med hänsyn till den dominerande roll det
allmänna hittills spelat inom uranprospekteringen och atomkraftindustrin,
torde vid en sådan kombination av koncessionssystem och kronoandel risker i
nämnda hänseende inte heller kunna helt uteslutas när det gäller
uranfyndigheter. Däremot synes det enligt utredningens mening möjligt att i
skälig mån tillgodose behovet av allmänt inflytande utan sådana risker av
betydelse genom att införa liknande föreskrifter i fråga om statligt deltagande
och royaltyavgifter m, m, som utredningen förordat beträffande olje- och gasfyndigheter.
Man torde knappast behöva räkna med dylika risker om t, ex, redan i samband med
undérsökningstillstånd fastställs de efter förhållandena i varje särskilt fall
anpassade villkor i nämnda hänseenden som skall gälla vid eventuell
bearbetningskoncession.

Utredningen
finner nämnda synpunkter vara i huvudsak tillämpliga även beträffande toriumfyndigheter.

4.1.3
Alunskiffer

Enligt
utredningen är det med hittills tillämpade metoder i fredstid inte ekonomiskt
lönsamt att utnyttja de svenska alunskiffertillgångarna för utvinning av olja
eller gas. Uppdagande av alunskifferfyndigheter torde inte vara förenat med
sådana svårigheter att särskild lagstiftning är påkallad för att stimulera
eftersökandet av dylika fyndigheter. Exploatering av alunskifferfyndigheter
för andra ändamål än oljeutvinning, t. ex. inom byggnadsindustrin, är ej
underkastad koncessionsplikt enligt gravlagstiftningen. Åtskilliga skäl talar
sålunda för att man bör

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 35

avföra
alunskiffer från nämnda lagstiftning. I så fall skulle den, som vill söka
utvinna olja ur alunskiffer, bli hänvisad till att träffa avtal ined jordägaren
på samma sätt som f. n. måste ske vid utnyttjande av skifferfyndigheter för
annat ändamål.

Å
andra sidan kan man, fortsätter utredningen, inte helt bortse från möjligheten
att nya metoder kan framkomma för ekonomisk produktion av olja eller gas ur
alunskiffer. I Förenta Staterna, som har mycket stora oljeskiffertillgångar,
bedrivs ett betydande forskningsarbete i syfte att få fram mera ekonomiska
metoder för oljeutvinning. Det anses vara av väsentligt intresse att
utvecklingen av nya skifferbearbetningsförfa-randen utomlands systematiskt och
noggrant följs i Sverige. Under utredningsarbetet har inte framkommit att ett
bibehållande av koncessionslagstiftningen för alunskifferfyndigheter skulle
medföra några olägenheter av betydelse från allmän synpunkt eller med hänsyn
till enskild rätt.

Med
hänvisning till det anförda anser utredningen att det f. n. inte föreligger
tillräckliga skäl att avhända det allmänna den möjlighet att kontrollera och
främja ett eventuellt framtida utnyttjande av aluhskifr fertillgångama för
oljeutvinning som en koncessionslagstiftning innebär.

Nuvarande
regler angående alunskifferfyndigheter innehåller åtskilliga
detaljbestämmelser, varav en del mer eller mindre starkt avviker från
motsvarande bestämmelser beträffande andra koncessionspliktiga mineral. Bl. a.
med hänsyn till den sannolikt ringa framtida frekvensen av koncessioner för
sådana fyndigheter menar utredningen goda fömtsättningar finnas att utan mera
omfattande särbestämmelser foga in alunskiffer i en eventuell enhetlig
mineralkoncessionslag med karaktär av ramlagstiftning.

4.1.4
Stenkol och leror

Utredningen
anför bl. a. att brytningen av stenkol alltmer trätt i bakgrunden för en ökad
brytning av leror i sammanhang med stenkols-fyndighetema. Stenkolsförekomsten
synes i flera fall ha fått tjäna som en förevändning för tillstånd att bryta
eldfast lera. Detta har även från industrins sida anförts som
otillfredsställande. Vad beträffar den framtida brytningen räknar man knappast
med att en exploatering av kvarvarande stenkolsförekomster i Skåne kan bli
lönsam såvitt angår ett enbart till stenkol begränsat tillgodogörande.

I
hägnet av gällande lagstiftning har emellertid enligt utredningen uppstått en
betydelsefull industri med tillverkning på basis av eldfasta leror och
klinkrande leror. Att förutsättningama för denna industri bevaras är
uppenbarligen ett intresse redan med hänsyn till de omfattande investeringar
som skett i befintliga anläggningar och den utveckling av verksamheten som
planeras med stöd av gällande reglering. Härtill kommer att det eldfasta
material som tillverkas är av stor betydelse

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 36

för
jäm- och stålindustrin. Att denna tillverkning bedrivs med i huvudsak inhemska
råvaror är av särskild vikt i en avspärrningssituation.

Det
har, fortsätter utredningen, anförts att andra keramiska uidustri-er byggts upp
utan stöd av någon särskild reglering. Det kan också erinras om att detsamma är
fallet med flera andra betydelsefulla industrier, som är beroende av råvaror i
form av mineral. En viktig omständighet i sammanhanget är emellertid att den
typ av lera på vilken tillverkningen av eldfast material bygger utgör ett inom
landet sällsynt mineral. Om den särskilda regleringen beträffande utnyttjandet
av dessa råvaror nu upphävs, kan resultatet lätt bli svårigheter för industrin
att få till stånd skäliga uppgörelser med markägarna och därmed en försämring
av förutsättningarna för tillvaratagande av den inhemska naturtillgång som
ifrågavarande leror utgör.

Enligt
utredningen bör en sådan utveckling accepteras endast om ett avskaffande av
regleringen skulle medföra fördelar från allmän synpunkt. Utredningen pekar på
att de ifrågavarande fyndigheterna är lokaliserade till ett tättbebyggt område
där ytterligare kraftig exploatering för bebyggelse m. m. kan väntas och att
detta förhållande är ägnat att skärpa kraven på skydd för fyndigheterna. En
reglering bör emellertid kunna genomföras så att den innefattar en från allmän
synpunkt lämplig avvägning mellan industrins behov och övriga intressen.
Enligt utredningens mening finns inte anledning anta att ett upphävande av
regleringen skulle medföra några speciella fördelar för det allmänna vare sig
med hänsyn till nu berörda förhållanden eller eljest. Fastmera kan en reglering
ge större möjlighet till insyn och inflytande från det allmännas sida, t. ex.
genom statligt deltagande i företaget, än om brytningen blev beroende enbart av
uppgörelser med markägarna. Dessa överväganden leder utredningen fram till att
något slag av reglering bör upprätthållas på området. Vid valet av form för
regleringen finner utredningen de skäl som i förarbetena till stenkolslagen
anfördes mot ett inmutningssystem och för ett koncessionssystem fortfarande
vara giltiga. Utredningen anser därför lämpligt att koncessionssystemet
bibehålls. Enligt utredningens mening bör därvid ske en anpassning till
utvecklingen så att koncession skall kunna meddelas inte bara för
stenkolsfyndighet utan även för fyndighet av sådana eldfasta och klinkrande
leror som förekommer i stenkolsformationen.

Kaolinleror
utanför stenkolsformationen har hittills brutits utan stöd av särskild
lagstiftning. Beträffande dessa leror kan enligt utredningen delvis anföras
samma skäl till stöd för en reglering som åberopats i fråga om lerorna i
stenkolsformationen. Utredningen finner emellertid inte dessa skäl tillräckligt
starka för att förorda att koncessionssystem nu införs även beträffande
ifrågavarande fyndigheter, utan hänvisar till att frågan bör tas upp i ett
vidare sammanhang, om en allmän utvidgning av koncessionsplikten skulle
aktualiseras.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 37

Utredningen
framhåller avslutningsvis att stenkolslagens regler i stora delar är
ålderdomliga. Regleringen av rätten till stenkol och leror torde i åtskilliga
avsenden kunna förenklas. Vid regleringen torde på samma sätt som antytts
beträffande andra koncessionspliktiga mineral behovet av det allmännas
inflytande och beaktande av motstående intressen böra tillgodoses främst genom
införande av bättre möjligheter att ställa villkor i samband med koncession.
Detta synes särskilt påkallat med hänsyn tUl de speciella förhållandena inom
de tättbebyggda områden varom här är fråga.

4.2
Utredningens förslag

4.2.1
Huvudinnehållet

Utredningens
synpunkter på reformbehov beträffande de särskilda mineraliska ämnena har
angetts under 4.1. Som framgår därav finner utredningen att undersökning och
bearbetning av fyndigheter av sådana mineraliska ämnen i pruicip alltjämt bör
regleras genom koncession. Utredningen föreslår också att koncession i fråga om
alunskiffer skall kunna meddelas även för gasutvinning och att direkt
koncession skall kunna meddelas beträffande sådana eldfasta leror och
klinkrande leror som förekommer i sammanhang med stenkolsfyndigheter.

Mot
bakgrand av att de principiella skillnaderna mellan inmutningsbara och
koncessionspliktiga mineral föreslås kvarstå finner utredningen lämpligast att
de koncessionspliktiga mineralen liksom tidigare regleras utanför gravlagens
ram. Enligt utredningens uppfattning är därvid ändamålsenligt att reglema om
de koncessionspliktiga mineralen samordnas i en ny lag som är gemensam för
samthga dessa mineraliska ämnen. Denna lag föreslås innehålla grandläggande
regler angående konces-sionsgivning, koncessionsvillkor, ianspråktagande av
mark m. m., medan närmare detaljer om ansökningsförfarandet m. m. avses bli
reglerade i tillämpningsföreskrifter. Lagen avses i likhet med stenkolslagen
och uranlagen inte äga tillämpning på område som omfattas av kontinentalsockellagen.

Till
betydelsefulla delar överensstämmer förslaget med gällande rätt. Viktigt är att
de grundläggande reglema för de olika mineraliska ämnena gjorts enhetliga.
Detta innebär särskilt beträffande äldre regler i stenkolslagen en
modernisering och anpassning till nyare förhållanden. I fråga om
koncessionsvillkor m. m. har reglerna i kontinentalsockellagen använts som
förebild, vilket innebär att i förslaget ges ökade möjligheter att i olika
avseenden tillgodose samhälleliga intressen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 38

4.2.2
Viktigare punkter i utredningsförslaget

4.2.2.1
Samordning av reglerna om koncessionspliktiga mineral

Utredningen
konstaterar att gemensamt för de koncessionspliktiga mineralen är att
aktiviteten när det gäller imdersökning och bearbetning av fyndigheter som inte
omfattas av gällande rättigheter kan antas bli av begränsad omfattning under
den framtid som nu kan överblickas. Några mera betydande koncessioner avseende
olja, gas och salt utanför de områden som täcks av 1969 års koncessioner för
OPAB torde sålunda knappast komma att aktualiseras på länge. Intresset för
uranprospektering från enskilda företags sida synes vara obetydligt. Utnyttjande
av alunskifferfyndigheter för utvinnande av olja torde inte bli aktuellt i
fredstid, såvida man inte lyckas få fram mera lönsamma metoder för utvinningen
än som praktiserats hittills. Behov av nya koncessioner för stenkol och lera
utanför nuvarande koncessionsområden torde i framtiden uppkomma endast i
begränsad utsträckning.

Har
man enligt det nu anförda att räkna med ett mycket ringa antal
koncessionsärenden, är det enligt utredningens uppfattning föga meningsfullt
att genom lagregler i detalj reglera sådana frågor som koncessionstidens
längd, möjlighet till förlängning av koncessionstiden, koncessionsområdets
maximistorlek, arealavgifter m. m. Sådana frågor bör med större fördel från
allmän och enskild synpunkt kunna avgöras av koncessionsmyndigheten med hänsyn
till förhållandena i varje särskilt fall efter förhandlingar mellan myndigheten
och sökanden. Lagstiftningen behöver därför i dessa hänseenden endast uppta
vissa grundläggande regler om koncession och de villkor som kan förenas
därmed. Utredningen menar att ifrågavarande regler kan ges ett enhetligt
innehåll beträffande berörda mineraliska ämnen och att bestämmelserna i
kontinentalsockellagen därvid kan tjäna som mönster. Enligt utredningens
uppfattning krävs däremot en mera utförlig reglering beträffande frågor som
berör förhållandet mellan koncessionsmnehavare och den som disponerar över
marken. Här avses i första hand bestämmelser om ianspråktagande av mark för
undersöknuig och bearbetning, om ersättning för skador i samband därmed samt om
eventuell avgift till fastighetsägaren. Enligt utredningen torde beträffande
samtiiga mineraliska ämnen regler i dessa hänseenden i stor utsträckning kunna
utformas efter mönster av uranlagens och gravlagens bestämmelser.
Särbestämmelser för visst mineral skulle då behövas endast i obetydlig
omfattning. Utredningen påpekar också att det allmänt torde vara ett önskemål
att reglema om koncessionspliktiga mineral samordnas i så stor utsträckning
som möjligt.

Utredningen
finner på grand av dessa omständigheter ändamåls-erdigt att regleringen av
koncessionspliktiga muieral sammanförs i en lag med vissa grandläggande regler
angående koncessionsgivning och ianspråktagande av mark m. m. som i princip är
gemensamma för

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 39

samtiiga
berörda mineraliska ämnen medan närmare detaljer om ansökningsförfarandet m.
m. regleras i tillämpningsföreskrifter. Utredningen pekar även på att en
fördel med en ramlagstiftning av angivet slag är att det blir möjligt att utan
större omgång ändra kretsen av de koncessionspliktiga mineralen om detta skulle
anses påkallat.

Som tidigare framgått
regleras de koncessionspliktiga mineralen av kontinentalsockellagen i den mån
de anträffas inom denna lags geografiska tillämpningsområde. Utredningen
diskuterar möjligheten av en gemensam koncessionslagstiftning för landområde
och vatten men stannar för att en sådan inte är lämplig med hänsyn till att förhållandena
i flera från lagstiftningssynpunkt betydelsefulla avseenden gestaltar sig
väsentligt olika på land och inom havsområde. Utredningen pekar därvid bl. a.
på att kontinentalsockellagen gäller samtiiga mineraliska och andra inte
levande naturtillgångar på och under havsbottnen liksom vissa levande
organismer medan den nu aktuella lagstiftningen för landområde endast avser
ett fåtal mineraliska ämnen. Ett annat skäl är enligt utredningen att någon
legal deklaration liknande den i 2 § kontinentalsockellagen enligt vilken
rätten till naturtillgångar som avses i nämnda lag tillkommer staten, inte bör
göras i fråga om de aktuella mineralfyndigheterna på land. I fråga om
utredningens överväganden i denna del kan hänvisas till Gruvrättslig
speciallagstiftning s. 5758. Förslaget innebär att kontinentalsockellagen
bibehålls i princip oförändrad vid sidan av den nya lagstiftningen.

4.2.2.2
Koncession

Rätten
att undersöka och bearbeta de mineraliska ämnen som omfattas av lagen skall i
princip vara beroende av koncession. Betydelsefulla undantag i detta avseende
föreslås dock i viss överensstämmelse med gällande rätt såvitt avser
fastighetsägaren och hans rättsinnehavare samt innehavare av inmutat eller
utmålslagt område och den som innehar koncession avseende annat mineraliskt
ämne på det område som omfattas av rättigheten. Dessa får sålunda utan
koncession bedriva undersökningsarbete så länge annan än undersökaren inte fått
koncession för mineralet i fråga. Fastighetsägaren och hans rättsinnehavare
får dessutom under motsvarande förhållanden tillgodogöra sig på hans mark
förekommande fyndigheter av stenkol, lera och alunskiffer.

Beträffande koncessions
innehåll och villkor som kan förenas med koncession innebär utredningsförslaget
att den nya lagen endast innehåller grandläggande bestämmelser. En grandtanke
i förslaget är att den uppdelning i undersökningskoncession ocb
bearbetningskoncession som redan föreligger beträffande vissa mineraliska ämnen
konsekvent genomförs så att koncession alltid skall ges i endera av dessa
former. Hinder bör enligt utredningen inte föreligga mot att meddela
bearbetningskoncession direkt utan föregående undersökningskoncession.
Utredning-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 40

en
menar att det är önskvärt att i lagen uttiryckligen anges att undersökningskoncession
kan förenas med rätt för innehavare att under vissa föratsättningar erhålla
även bearbetningskoncession och att de huvudsakliga villkoren härför i sådana
fall skall anges i samband med undersökningskoncessionen. Med hänsyn till att
undersöknings- och bearbetningskoncession föreslås kunna samrriankopplas och
en prövning av sökandens lämplighet att exploatera fyndighet därför kan bli
aktuell redan vid ansökningen om undersökningskoncession, bör prövningen av
båda slagen av koncessioner omhänderhas av samma myndighet. Utrednmgen
föreslår att prövningen skall ankomma på Kungl. Maj:t. Som en nyhet föreslår
utredningen att förberedande undersökningar på annans mark skall kunna utföras
oberoende av ägarens samtycke Tillstånd till detta skall kunna lämnas efter ett
enkelt förfarande.

En
allmän fömtsättning för bearbetningskoncession bör enligt utredningen vara att
exploaterbar fyndighet bedöms förekomma inom ansökningsområdet.

Utredningen
föreslår att koncession alltid skall meddelas för viss tid. Mot bakgrund av att
antalet koncessionsärenden väntas bli lågt finns det enligt utredningen inte
anledning att i lagen föreskriva maximitid eller maximiareal för koncession.
Utredningen anger dock vissa riktlinjer i dessa avseenden. Undersökningskoncession
bör normalt inte ges för längre tid än 35 år. Undersökningsområdets storlek
bör bestämmas med hänsyn till vad som bäst tillgodoser det allmänna intresset
att få till stånd en rationell prospekteringsverksamhet. Bearbetningskoncession
bör i regel inte ges för längre tid än 25 år. Koncessionsområdet bör inte vara
större än som är motiverat av fyndighetens sträckning och behovet av mark för
driftsanläggningar. Beträffande bearbetningskoncession anges som riktpunkt att
en sådan inte utan starka skäl bör omfatta större område än 50 hektar.

För
att undersökningsarbete och exploatering skall bedrivas på ett rationellt och
från samhällets synpunkt lämpligt sätt föreslås att koncession skall kunna
förbindas med föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt. Sådana
föreskrifter kan t. ex. avse företagets ledning, sättet för arbetenas
utförande, rapportering rörande verksamheten eller användningen av utvunna
produkter. Även andra föreskrifter till skydd för allmänna intressen eller enskild
rätt skall kunna förekomma. Vidare föreslås att skyldighet skall kunna
föreskrivas för koncessionshavare att fullgöra vissa minimiprestationer i fråga
om undersökning eller bearbetning. Koncession skall även kunna förenas med
föreskrifter om statligt deltagande i verksamheten, royalty, arealavgift till
staten och liknande villkor. Förslaget överensstämmer i dessa avseenden med
motsvarande regler i kontinentalsockellagen.

Vid
koncessionsgivning skall enligt förslaget ske en prövning där motstående intressen
som bebyggelse, kommunikationer, naturvård och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 41

miljövård
beaktas. Prövningen avses bli relativt summarisk. Den kan föranleda exempelvis
att koncession inte meddelas för oljeutvinning invid en större vattentäkt eller
i ett naturvårdsområde som anses böra skyddas mot industriföretag. Som nämnts
skall till skydd för motstående intressen koncession kunna förenas med
föreskrifter. Prövningen av företagets inverkan på motstående intressen kan
föranleda att bearbetning ovan jord inte får ske inom viss trakt, att område
för dagbrott efter brytningens avslutande skall återställas i ett från
naturvårdssynpunkt godtagbart skick eller att borrtorn av hänsyn till
lufttrafik inte får överskrida viss höjd eller förläggas närmare flygplats än
angivet minimiavstånd. Sådana föreskrifter innebär emellertid endast
minimi-bestämmdser eftersom annan offentligrättslig lagstiftning som byggnadslagen
(1947: 385), naturvårdslagen (1964: 822) och miljöskyddslagen (1969: 387)
skall tillämpas även på koncessionsområde. Krävs tillståndsprövning eller
dispens enligt sådan lagstiftning bör enligt utredningen erinran härom intas i
koncessionsbestämmelserna. I extrema fall skulle genomförandet av en
koncessionerad verksamhet t. o. m. kunna förbjudas exempelvis enligt
miljöskyddslagen.

Om
uppställda villkor inte uppfyllts skall koncession kunna återkallas.
Utredningen föreslår vidare såsom redan nu gäller i fråga om vissa
mineraliska ämnen att koncession skall kunna återkallas oberoende av
försummelse från koncessionshavaren om synnerliga skäl härtUl föreligger.
Utredningen anser att hinder inte bör möta att bland koncessionsföreskrifterna
inta förbehåll om rätt till ersättning för koncessionshavaren om koncession
återkallas utan försummelse från hans sida. Ledamoten Bolding anför i en
reservation att han anser att en lagfäst ersättningsrätt i angivna situation är
erforderlig.

4,2,2,3
Anvisande av mark m. m.

Eventuella
motsättningar mellan en koncessionerad verksamhet samt andra allmänna och
enskilda intressen konkretiseras när koncessionshavaren skall ta i anspråk
mark för arbete i dagen inom koncessionsområdet. Enligt nuvarande regler
bestäms denna mark inte till läge och gränser vid koncessionsgivningen. I
stället sker detta vid en särskild bergmästarförrättning, där
koncessionsinnehavaren i praktiken själv får bestämma vilket område som skall
tas i anspråk. Vid sådan förrättning kan i vissa fall även anvisas mark
utanför området för upplag, byggnad, väg m. m. Den anvisade marken skall i
allmänhet lösas. En spärr mot att onödigt stora områden tas i anspråk utgör i
första hand regeln att ersättning för marken m. m. skall utgå med 50 % förhöjning.

Utredningen
föreslår att den nuvarande ordningen i huvudsak bibehålls. Enligt utredningen
kan skäl visserligen anföras för att även markanvisning inom ett
koncessionsområde bör ske efter en allsidig

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 42

prövning
med beaktande av samtliga intressen. Detta skulle dock, menar man, i praktiken
innebära en onödig dubblering av koncessionsprövningen eftersom denna enligt
utredningens förslag även skall innefatta en summarisk prövning med hänsyn
till motstående intressen och koncessionen till följd härav kan förbindas med
villkor t. ex. om att viss del av koncessionsområdet inte får anvisas för
arbete i dagen. Den summariska prövningen minskar risken för uppkomsten av
problem i samband med motstående intressen. Ytterligare garantier mot obehöriga
ingrepp i sådana intressen i samband med markanvisning finns i att mark inte
utan tillstånd får anvisas inom vissa angivna fredade områden. Vidare föreslås
att förrättningsmannen får möjlighet att anvisa ett mindre område än
koncessionshavaren föreslagit om det är uppenbart att viss mark inte behövs
för bearbetningen eller därmed sammanhängande verksamhet. Utredningsförslaget
innebär ingen ändring i fråga om förhöjd ersättning för mark m. m. Enligt
förslaget skall markanvisning kunna begränsas till att avse högst fem år,
varvid lösningsskyldighet för marken inte skall föreligga.

Reglerna
om fredade områden innebär att vissa som särskilt skyddsvärda avsedda områden
inte alls eller endast efter särskilt medgivande får användas för undersökning
eller bearbetning. Fredade områden får som nämnts inte utan tillstånd anvisas
för arbete i dagen. Ett behov av sådana regler finns eftersom det vid
koncessionsgivningen av praktiska skäl är omöjligt att överblicka alla de
intressekonflikter beträffande markanvändningen som kan uppkomma då den
koncessione-rade verksamheten skall utövas. Blir det aktuellt att för dennas skull
göra intrång på fredat område och sakägaren inte ger sitt medgivande, kommer en
prövning till stånd med en avvägning mellan de olika intressena.

Bestämmdsema
om fredade områden har utformats i nära anknytning till reglerna om
inmutningshinder i utredningens förslag till ny gruvlag. Mark som skyddas är
bl. a. område som avsatts till nationalpark, kyrkogård, områden inom vissa
avstånd från trafikled, flygplats, bostadsbebyggelse och område som ingår i
fastställd stadsplan eller byggnadsplan. Liksom i förslaget till ny gravlag
föreslår. utredningen en reservregel av innehåll att Kungl. Maj:t får
befogenhet att förordna om fredande av område även i andra fall om det kan
antas att undersökning eller bearbetning inom området skulle komma att hindra
eller avsevärt försvåra förekommande eller planerad användning av marken som är
en väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Utredningen
är beträffande behovet av reservregel inte enlig. Ledamoten Bolding anmärker i
en särskild reservation att han inte biträder förslaget i denna del eftersom en
sådan regel enligt hans uppfattning skulle öppna möjlighet att på administrativ
väg sätta lagen ur spel på betydande områden.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 43

Såsom
fredningsbestämmdserna utformats i utredningens förslag finns inget hinder i
och för sig att låta sådana områden ingå i koncessionen. Som anlednmg härtill
anges att det torde vara svårt att vid koncessionsgivningen överblicka
förekomsten av fredade områden och att omständigheterna kan vara sådana att
dispens bör medges.

Utredningen föreslår som
en nyhet att även omständigheter som inträffar under giltighetstiden för
undersökningskoncession t. ex. uppförande av bostadsbyggnad eller
fastställande av byggnadsplan skall föranleda att området i fråga blir
fredat. Anläggning som annan än koncessionshavaren uppför inom
koncessionsområdet under gällande bearbetningskoncession blir däremot i likhet
med vad som nu gäller inte skyddad av fredningsbestämmdserna i förslaget.

4.2.2,4
Avgifter till jordägare m. m.

Utredningen
förordar i sitt förslag till ny gruvlag att den avgäld, som jordägare nu är
berättigad till vid bearbetning av de mineralfyndigheter som omfattas av lagen,
behålls. Utredningen anger härvid att några rättsliga hinder för att avskaffa
jordägaravgälden inte lär finnas men att skäl ändock kan anföras för att denna
skall kvarstå. Utredningen pekar bl. a. på att jordägaren i kraft av sin
äganderätt har vissa möjligheter att, låt vara i annan form än gravdrift,
utnyttja den substans vari mineralen ingår, att en positiv inställnmg till
malmbrytning och gruvdrift hos jordägarna är av värde för gravnäringen och att
principen om jordägarnas rätt till andel, senare avgäld, upprätthållits sedan
lång tid.

Utredningen
anser att motsvarande synpunkter i stort sett kan anläggas också på den avgift
eller avgäld som utgår vid brytning av stenkol, lera, alunskiffer och uran.
Vidare anförs att motivet för ett bibehållande av avgifter i fråga om dessa
fyndigheter förstärks av det förhållandet att den brytning som eventuellt kan bli
aktuell i stor utsträckning torde komma att ske i dagbrott. Utredningen
förordar därför att jord-ägaravgiften i princip behålls i fråga om dessa
mineraliska ämnen.

När det gäller olja, gas
och salt anser utredningen däremot att bärande skäl inte finns att behålla
avgiften. I denna del anförs att sambandet mellan de befogenheter som är
typiska för jordäganderätten och ifrågavarande, normalt synnerligen djupt
liggande fyndigheter uppenbarligen är mycket uttunnat. Vidare framhålls att
den avgift en enskild jordägare kan påräkna är obetydlig, att någon utvinning
av detta slag som föranlett jordägaravgift hittills inte förekommit i landet
och att inte i någon av de västeuropeiska länder, där utvinning av sådana
produkter är aktuell, jordägare har rätt till avgift på utvunna produkter.

Utredningen
föreslår att de bestämmelser som finns i stenkolslagen och uranlagen om
fyndanmälan och ersättning för upptäckare inte får någon motsvarighet i
minerallagen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 44

4.2.2.5
Övergångsbestämmelser

Utredningen
förordar att den nya lagen i princip görs tillämplig också på koncessioner som
existerar vid lagens ikraftträdande. Motsvarande föreslås beträffande
priviligier och utmål som existerar med avseende på stenkol och lera. Till
tiden mte begränsade rättigheter skall enligt förslaget anses beviljade vid
lagens ikraftträdande för en tid av 25 år, varefter innehavaren under vissa
förutsättningar ges möjlighet att på skäliga villkor erhålla fortsatt
koncession.

Föreskrifter
i äldre lag om vad rättsuinehavare har att iaktta under rättighetens
giltighetstid t. ex. i fråga om undersökningsarbete, avgift till jordägaren
och arbetsskyldighet liksom föreskrifter om förutsättning för ianspråktagande
av mark, lösen och annan ersättning, tillsyn, ansvar etc. avses i princip bli
ersatta av motsvarande bestämmelser i nya lagen eller, om sådana saknas,
upphöra att gälla. I vissa särskilt angivna undantagsfall föreslås äldre lag
alltjämt gälla.

Beträffande
övergångsreglerna i fråga om jordägaravgift vid bearbetning av olje-, gas-
eller saltfyndighet föreligger en reservation av ledamöterna Lindbergson och
Svsarting. Reservanterna anser att jordägaravgift bör utgå om bearbetning sker
på grand av koncession som beviljas på grund av en med äldre
undersökningskoncession förenad rätt till bearbetningskoncession.

5
Remissbehandligen

5.1
Allmänna synpunkter

Betänkandet
har i stort sett fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.

De
framlagda förslagen tillstyrks sålunda i huvudsak, eller lämnas utan väsentiiga
erinruigar, av bl. a. kommerskollegium, hovrätten över Skåne och Blekinge,
länsstyrelsena i Skaraborgs och Örebro län. Svenska
gruvindustriarbetareförbundet, LO, LKAB och Svenska teknologföreningen.

Svenska
advokatsamfundet och OPAB anser att förlagen är väl ägnade att läggas till
grand för lagstiftning. En positiv inställning tUl huvuddragen i utredningens
förslag redovisar även SGU och AB Atomenergi.

IVA
konstaterar att utredningen på ett tillfredsställande sätt funnit lämpliga
lösningar och avvägningar på de frågor som behandlas i det framlagda
betänkandet. En liknande uppfattnmg framför Höganäs AB.

Svenska
gruvföreningen anser rent allmänt att förslägen har stora förtjänster.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 45

Naturvårdsverket
betecknar det föreslagna systemet som ändamålsenligt eftersom det bl. a. synes
innebära förbättrade möjligheter för motstående intressen att påverka villkoren
vid koncessionsgivning.

Utredningens
förslag i fråga om samordningen av lagstiftningen rörande koncessionspliktiga
mineral tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

OPAB
uttalar i detta sammanhang att bolaget delar de synpunkter som utredningen
redovisat i sitt förslag för att låta de mineralfyndigheter, som nu omfattas
av uranlagen och stenkolslagen, sammanföras i en ny lag samt att låta
kontinentalsockellagen bibehållas i princip oförändrad.

Fördelarna
med samordningen är enligt Höganäs AB att man vinner i enhetiighet och
överskådlighet. Eftersom dessa fördelar är avsevärda synes man enligt bolagets
mening kunna godtaga att tillämpligheten av de skilda bestämmelserna i någon
mån kommer att variera efter arten av mineral.

Svenska
gruvföreningen ser med tillfredsställelse att betydande förenklingar har
kunnat uppnås genom den föreslagna samordningen av reglema beträffande
koncessionspliktiga mineral.

Den
enda remissinstans som uttalat någon tveksamhet i denna fråga är JK. Denna
tveksamhet gäller dock inte det ändamålsenliga i den föreslagna samordningen i
och för sig utan behovet av en särskild lag om vissa mineralfyndigheter vid
sidan av gravlagen.

JK
hänvisar till att gravrättens syfte anses vara att befordra ett ändamålsenligt
utnyttjande av naturtillgångarna och att man därvidlag kan särskilja strävanden
att åstadkomma lämpliga brakningsenheter, att utvälja lämpliga brakare och att
säkerställa lämpliga braknings-metoder. Visserligen bygger de av utredningen
föreslagna lagarna på olika gruvrättsliga system, gruvlagen på
inmutningssystemet och lagen om vissa mineralfyndigheter på
koncessionssystemet. Utredningen framhåller emellertid själv att den praktiska
betydelsen av de olika systemen för gruvrättens utformning inte får överdrivas.
Mot denna bakgmnd av det anförda hade det enhgt JK:s mening varit av intresse
om utredningen utförligare än som skett redovisat de hinder som befunnits föreligga
mot att samla hela vårt gruvrättsliga regelsystem i en lag.

Utredningens
överväganden och ställningstagande angående behovet av någon legal deklaration
av liknande innehåll som i 2 § lagen om kontinentalsockeln, dvs. att rätten
till naturtillgångarna på sockeln tillkommer staten, har inte berörts i något
annat remissyttrande än det som angivits av hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten biträder utredningens ståndpunkt att någon principiell deklaration
inte bör göras i minerallagen om vem mineralfyndighetema tillhör. En sådan
förklaring skulle enUgt hovrätten inte fylla något praktiskt behov och skulle
beträffande vissa slag av mineral vara muidre lämplig. Hovrätten

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 46

vill
dock i sammanhanget påpeka att om "äganderätten" till mineral bestäms
av de faktiska reglerna om rådigheten över dem, så innebär minerallagen en
förskjutning beträffande "äganderätten" till sådana mineral där det
statliga intresset nu är tämligen svagt, t.ex. stenkol och uran, från
jordägaren till staten genom att staten ges rätt att få del av vinsten vid
brytning.

5.2
Koncessionspliktiga mineralfyndigheter

Utredningens
förslag beträffande vdka mineraliska ämnen som skall göras koncessionspliktiga
och därmed omfattas av den nya lagen godtas av många remissinstanser men möts
också av viss kritik.

Bland
de remissinstanser som tillstyrker eller inte framför några erinringar mot
förslaget att den nya lagen i avvaktan på en i ett vidare sammanhang
aktualiserad och behandlad fråga om behov av en mer allmän utvidgning av
koncessionsplikten skall omfatta i huvudsak samma mineraliska ämnen som
enligt stenkols- och uranlagen, dvs. olja, gas eller salt, alunskiffer för
utvinning av olja eller gas, stenkol och sådana eldfasta eller klinkrande leror
som förekommer i sammanhang med stenkolsfyndigheter samt uran och torium,
märks bl. a. statens naturvårdsverk, statens planverk, SGU,
lantmäteristyrelsen, domänverket, länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs
län, LO, TCO och SACO.

En
viss tveksamhet beträffande det fortsatta behovet av koncessionsplikt i fråga
om stenkol redovisar kommerskollegium, som dock ansluter sig till utredningens
förslag.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge finner att den tekniska och industriella utvecklingen
lett till att den gällande koncessionslagstiftningen till viss del omfattar
mineraliska ämnen som inte längre har samma betydelse för industrin och
samhällsekonomin som tidigare. På gmnd härav anser hovrätten att en översyn i
första hand bör ta sikte på om något eller några mineral kan avföras ur denna
lagstiftning. Hovrätten menar därvid att bestämmelserna om olje- och
gasfyndigheter bör kunna ges sådan omfattning att de täcker även det fallet att
oljan eller gasen utvinns ur alunskiffer och föreslår att den särskilda
regleringen beträffande alunskiffer slopas. Hovrätten avstyrker vidare att en
ny koncessionslagstiftning skall omfatta stenkol och leror men anser att stenkolslagen
fortfarande bör gälla för rättighet att utvinna stenkol som uppkommit före
minerallagens ikraftträdande. Hovrätten avstyrker slutligen också att salt
skall ingå bland de koncessionspliktiga mineralen med hänvisning till att vid
eventuell utvinning salt kan behandlas enligt de regler som gäller biprodukter
som uppkommer vid bearbetning av olja och gas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 47

I
fråga om den föreslagna regleringen av leror skiljer sig meningarna på flera
håll.

Svenska
gruvindustriarbetareförbundet betecknar den av utredningen föreslagna
utvidgningen av koncessionsplikten till eldfasta och klinkrande leror som
betydelsefull. Ett uttalande av samma innebörd gör Svenska gruvföreningen som
härvid konstaterar att en betydelsefull industri med tillverkning på basis av
sådana leror vuxit upp inom hägnet för gällande lagstiftning. Genom den föreslagna
utvidgningen sker en anpassning till utvecklingen och föratsättningar skapas
för att trygga en inhemsk råvaraförsörjning till denna industri. Gruvföreningen
framhåller också att det eldfasta material som tillverkas är av stor betydelse
för landets jäm- och stålindustri. Förslaget i denna del tillstyrkes även av
Skånes handelskammare.

LRF
anser att utredningen inte lämnat någon motivering för förslaget om en
självständig koncessionsrätt till klinkrande leror. Dessa leror är inte
särskilt sällsynta. Hittills har en koncessionsinnehavare endast kunnat
tillgodogöra sig klinkrande lera när den förekommit i samband med en
stenkolsflöts och denna varit brytvärd. Denna ordning har inneburit en
väsentlig begränsning av rättigheterna till sådana leror. Utredningens förslag
måste därför betraktas som en klar utvidgning av möjligheterna att få
koncession på leror som används vid tillverkning av byggnadsmaterial. Leror av
sådant slag torde finnas bl. a. inom stora områden från Höganäs ned mot
Landskrona. Förbundet ifrågasätter om det kan finnas behov av en rättslig
reglering rörande de klinkrande lerorna. I varje fall synes utredningen ej ha
visat att så är fallet. Innan frågan ytterligare belysts, bl. a. genom en
utförlig redogörelse över hur stora områden som kan drabbas av det nya
förslaget, anser förbundet att förslaget i denna del ej bör genomföras. Såvitt
förbundet kan bedöma torde risk föreligga att den föreslagna utvidgningen
utlöser sådan konkurrens exempelvis i Skåne att stora områden blir koncessions-belagda
utan att något reellt behov därav föreligger.

Skånes
provins förbund av LRF avstyrker förslaget om en självständig koncessionsrätt
till såväl klinkrande som eldfasta leror. Förbundet anför därvid att betydande
keramiska industrier har byggts upp utan stöd av någon "gruvrätt"
till leror. Införs en sådan rätt till leror synes steget inte vara långt till
att medge motsvarande rätt även till sten-och grastäkt. Förbundet befarar
vidare att den föreslagna koncessionsrätten till leroma kan komma att medföra
en betydande exploatering av den skånska jorden. Markägare tvingas i så fall
avstå från sin egendom utan möjlighet att skaffa fullvärdiga ersättningsobjekt.
Bördig jord förvandlas till ofruktbara asfaltöknar. Det finns sålunda all
anledning befara att marken efter brytning av leran i ringa utsträckning kan
användas som åkerjord. Oersättiiga naturtillgångar kommer att spolieras.
Enligt förbundets mening bör den föreslagna lagstiftningen beträffande

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 48

lerorna
endast genomföras om ytterst tungt vägande skäl kan åberopas härför. Några
sådana skäl har utredningen emellertid enligt förbundets mening inte kunnat
redovisa.

Sveriges
advokatsamfund delar utredningens uppfattning att den betydelsefulla industri
som baserats på de i samband med stenkolsfyndigheter förekommande eldfasta
lerorna inte bör undandras det stöd som en koncessionslagstiftning innebär.
Samfundet anser emellertid inte att det är helt klarlagt i vilken utsträckning
den föreslagna nya lagbestämmelsen om lerorna innebär en utvidgning av
koncessionssystemets räckvidd. Att den innebär en viss utvidgning och därmed,
i vart fall för ett antal fastighetsägare, ett betydelsefullt ingrepp i deras
fria förfoganderätt över sin mark är dock uppenbart.

Eftersom
en utvidgning av nuvarande koncessionslagstiftning inte bör genomföras utan
starka skäl, ifrågasätter samfundet om inte hithörande fråga i likhet med
den av utredningen diskuterade men tills vidare avvisade tanken på att föra in
kaolinleror under koncessionssystemet bör anstå och prövas i ett vidare
sammanhang.

Förslag
om att den nya lagen även skall omfatta fyndigheter av kaolinleror framför
bergmästarna i västra, östra och södra distrikten, Höganäs AB, IVA och
Sveriges industriförbund.

De
tre bergmästarna anger att kaolin är av "livsviktig" betydelse för
framställning av eldfast tegel samt även har ett förekomstsätt som motiverar
att den införs under den föreslagna lagen om vissa mineralfyndigheter.

Mot
utredningens ställningstagande i fråga om kaolinlerorna talar enligt IVA inte
bara dessa lerors sällsynthet och speciella förekomstsätt utan även det
förhållandet att leror av kaolintyp är synnerligen lätta att avgränsa från
andra lertyper samt att handeln med kaolinleror under senare år avsevärt
försvårats genom den över hela världen påtagliga bristen på sådana leror. Med
hänsyn härtill och då man kan förutse att bristsituationen torde vara bestående
åtskillig tid framöver, finner akademien det väl motiverat att kaolinleror
redan nu blir föremål för reglering enligt det av utredningen framlagda
förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter.

Akademien
diskuterar i detta sammanhang huruvida inte även e x-panderande leror borde bli
föremål för reglering. Ifrågavarande leror uppfyller vad som ovan sagts om
kaolinlerorna. En mdustriell verksamhet är under uppbyggnad och förväntas få
betydelse för utvecklingen av nya betongtyper. Akademien stannar dock för att
frågan om reglering av dessa leror tills vidare bör kunna anstå.

Höganäs
AB framhåller att samtliga leror som är av värde för bolagets tillverkning av
eldfasta och klinkrade produkter kännetecknas av att de innehåller kaolinit
till olika mängd. Utanför stenkolsformationen bryts i trakten av Näsum
leror med hög halt av kaolinit. Dessa

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 49

är,
på grand av sin kemiska kvalitet och vissa speciellt värdefulla plastiska
egenskaper, av grandläggande betydelse för tillverkningen av eldfast material i
Bjuvsverken. Eftersom dessa leror kar karaktären av unika fyndigheter, vilka
med lätthet kan skiljas från andra lertyper av enklare slag, finner bolaget
i motsats till utredningen att starka skäl föreligger att låta den nya
lagstiftningen jämväl omfatta ifrågavarande kaaolinleror. Att hänskjuta frågan
till utredning i annat sammanhang och därmed försena avgörandet är enligt
bolagets uppfattning klart otillfredsställande.

I
ett kompletterande tillägg till sitt remissyttrande har Höganäsbola-get
uppgivit att det under senare tid visat sig att den svenska pappersindustrin
har ett ökande behov av den sällsynta råvara som leror med hög kaolinhalt
utgör. Den tilltagande knappheten på detta material har därför skapat viss oro
inom branschen helst som de svenska pappersbruken f. n. är helt beroende av
utlandet för denna försörjning. Vid nyligen företagna prospekteringar i
trakterna kring Näsum har bolaget konstaterat att det bland där förekommande
kaolinfyndigheter finns sådana leror som med stor sannolikhet efter viss
anrikning kan ge en kaolinkvalitet som lämpar sig för pappersframställning.

Kommerskollegium
konstaterar att kaolinleror som är belägna utanför stenkolsformationen
hittills brutits utan stöd av särskild lagstiftning. Med hänsyn härtill och
eftersom frågan om en utvidgning av kretsen av koncessionspliktiga mineral
legat utanför ramen för gruvrättsutred-ningens arbete, delar kollegiet
utredningens uppfattning att frågan om kaolinleroma bör tas upp i ett vidare
sammanhang.

Frågan
om uran och torium skall omfattas av koncessionsplikt diskuteras av några
remissinstanser. Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten kritiserar
förslaget om att uran och torium även i fortsättningen skall hänföras till de
koncessionspliktiga mineralema. De konstaterar vidare att det med all
sannolikhet finns brytvärda förekomster av uran och uranföreningar inom landet
samt att det är önskvärt att stimulera till ökad prospektering efter sådana
fyndigheter. Denna effekt uppnås bäst genom att inmutningssystemet får
tillämpas även på uranmalm. Liknande synpunkter framför bergmästaren i norra
distriktet. Den utökade kontroll över uranbrytning som samhället kan vilja
upprätthålla synes enligt sistnämnd bergmästares uppfattning kunna tillgodoses
genom komplettering av atomeriergilagen.

Att
många skäl talar för att uran tas upp bland de inmutningsbara mineralema framhålls
även i Svenska gruvföreningens remissyttrande. Med hänsyn till att eventuella
nyfynd av betydelse kan förväntas ske i fjällens och fjällrandens skiffrar
utanför de nuvarande malmregionerna anser föreningen emellertid att ett
bibehållande t. v. av koncessionsplikten i fråga om uran inte behöver medföra
några större och omedelbara nackdelar.

4
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 146

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 50

Kommerskollegium
anser att de skäl som vid uranlagens tillkomst talade för koncessionssystemet i
huvudsak alltjämt har samma giltighet. Vad gäller påståenden om att en övergång
till inmutningssystemet skulle stimulera till ökad prospektering framhåller
kollegiet att det hittillsvarande ringa intresset för sådan verksamhet främst
torde bero på bristande lönsamhet. De låga världsmarknadsprisema på uran gör
att det är ekonomiskt fördelaktigare att importera uran.

Även
AB Atomenergi delar utredningens uppfattning att övervägande skäl tills vidare
talar för att uran- och toriumhaltigt mineral skall vara koncessionspliktiga.

Frågan
om koncessionsplikten bör utvidgas till att avse även andra mineraliska ämnen
än dem utredningen diskuterat tas upp på några håll.

Kommerskollegium
finner det angeläget att en särskild utredning tillsätts med uppdrag att göra
en allmän översyn av nämnda fråga. Enligt kollegiet borde en sådan översyn
omfatta också frågan om omprövning av i vilken utsträckning mineraler och
bergarter bör vara föremål för inmutning.

Med
hänvisning till utredningens uttalande att det från samhällsekonomiska eller
allmänpolitiska utgångspunkter måhända kan anföras motiv att göra utnyttjandet
av andra mineral än de som omfattas av gällande lagstiftning beroende av
koncession, t. ex. kalksten, kvarts, fältspat, grus och sand erinrar JK bl. a.
om naturvårdslagens bestämmelser om vissa takter samt om direktiven till den
av justitieministern tillsatta grustäktskommittén. Enligt JK finns det skäl
undersöka om inte ett samhällsekonomiskt lämpligt utnyttjande av ifrågavarande
naturtillgångar, med hänsynstagande till naturvårdens intressen, kan komma
till stånd genom att de aktuella mineralen förs in under den föreslagna
koncessionslagen.

Vad
gäller fl u s s p a t konstaterar SGU att intresset för detta mineral ökat
kraftigt under senare tid. Det har fått stor användning bl, a, inom
stålindustrin och som råmaterial vid framställning av fluor. Eftersom en
inhemsk brytning av flusspat kan bli aktuell kan det enligt verkets mening
ifrågasättas om det inte finns skäl att underlätta en exploatering av detta
viktiga mineral genom att föra in det under gruvlagstiftningen, Flusspat
uppträder i naturen på samma sätt som inmutningsbara mineral och ofta
tillsammans med sådana. Enligt verkets uppfattning skulle det därför vara mest
naturligt att göra även detta mineral inmutningsbart.

Utredningens
uppfattning att man har att räkna med ett mycket ringa antal koncessionsärenden
samt att det därför är föga meningsfullt att genom lagbestämmelser i detalj
reglera sådana frågor som koncessionstidens längd, möjlighet till förlängning,
koncessionsområdets maximistorlek, arealavgifter m. m. har vid
remissbehandlingen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 51

endast
kommenterats av AB Atomenergi, Svenska gruvföreningen och Svenska
teknologföreningen, vilka i princip helt ansluter sig till nämnda uppfattning.

5.3
Koncession

Den
föreslagna ordningen med en uppdelning i undersökningskoncession och
bearbetningskoncession godtas genomgående av remissinstanserna.

SGU konstaterar att den
sakliga och formella genomarbetning av lagbestämmelserna som föranletts av
skillnaden mellan undersöknings-och bearbetningskoncession måste underlätta en
tillämpning av lagstiftningen och bli till gagn för alla parter.

Svenska gruvföreningen
finner den föreslagna uppdelningen lämplig och tillstyrker förslaget i denna del.
Föreningen understryker emellertid samtidigt att den fäster stor vikt vid den
föreslagna möjligheten att förena en undersökningskoncession med rätt för
innehavaren att under vissa förutsättningar erhålla även
bearbetningskoncession. I likhet med utredningen anser föreningen det
nödvändigt, om mera betydande satsningar på undersökningsarbete från enskilda
intressenters sida skall kunna påräknas, att garantier ges för att
prospekterande företag får tillgodogöra sig de fyndigheter som de träffar på.
Liknande synpunkter framför bl. a. Svenska teknologföreningen och Skånes
handelskammare.

Höganäs AB betonar vikten
av att bearbetningskoncession skall kunna meddelas direkt utan föregående
undersökningskoncession. En sådan ordning bör enligt bolagets mening i varje
fall tillämpas i fråga om fyndigheter av stenkol och lera, vilkas belägenhet i
stor utsträckning är allmänt kända.

AB Atomenergi konstaterar
i detta sammanhang att prospektering efter uranfyndigheter är en relativt
dyrbar och resurskrävande verksamhet. Man har därför anledning räkna med att
endast en begränsad krets av företag med allsidiga tekniska och ekonomiska
resurser kommer att engagera sig i sådan verksamhet. Det är under sådana
förhållanden angeläget att lagens regler inte bara ger förutsättningar för en
aktiv försörjningspolitik från statens sida utan också utformas så att ett
prospek-teringsintresse uppehålls från företagens sida. I förslaget har man
sökt ta hänsyn härtill genom att undersökningslconcession kan förenas med rätt
för innehavaren att under vissa förutsättningar erhålla även bearbetningskoncession.
Bolaget tillstyrker detta förslag.

Förslaget om att
koncession alltid skall avse bestämt område och gälla viss tid lämnas i
huvudsak utan erinran av remissinstanserna. Skånes handelskammare framhåller
dock att kravet på en tidsbegränsning av koncession i särskilda fall bör kunna
slopas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 52

Hovrätten
över Skåne och Blekinge finner att reglema om en tidsbegränsning av koncession
utan rätt till förlängning kan motverka det intresse för prospektering som man
önskat främja genom införandet av möjligheten att förena en
undersökningskoncession med rätt att även få bearbetningskoncession. En
beviljad koncession kommer måhända inte att ge tillräcklig trygghet för de investeringar
som koncessionsinnehavaren eljest skulle kunna vilja göra. Enligt hovrättens
mening bör därför närmare Övervägas om inte innehavare av bearbetningskoncession
bör ha samma rätt till förlängning av koncessionstiden som enhgt 43 § andra
stycket 4 p. minerallagen skall tillkomma innehavare av äldre rättighet och
som utmålsinnehavare får enligt 6 kap. 5 § gruvlagsförslaget. Även i övrigt
finner hovrätten att utredningens tanke att ansökan om förlängd koncessionstid
skall betraktas som ansökan om ny koncession inte förefaller vara tillräckligt
övervägd. Sålunda redovisar betänkandet inte vilken verkan en sådan regel
skulle få på bestämmelserna om hmder för bearbetning.

De
av utredningen angivna riktlinjema för koncessionsområdes storlek inte mer
än 50 hektar utan starka skäl och för koncessionstidens längd normalt inte
längre än 35 år för undersökningskoncession och inte längre än 25 år för
bearbetningskoncession lämnas utan invändningar av Svenska gruvföreningen.
Höganäs AB finner den angivna storleksordningen för koncessionsområde väl
avvägd och ägnad att minska ölägenheterna för enskilda markägare och det
allmänna. Bolaget betonar dock att koncession bör kunna ges en mindre
omfattning än 50 hektar när detta är lämpligt från brytningssynpunkt.

Förslaget
om att förhållandet mellan koncessionerad verksamhet och motstående allmänna
och enskilda intressen skall lösas genom en relativt sunmiarisk prövning vid
koncessionsgivningen, samtidigt som lagstiftningen angående användning av mark
och vatten i alhnänhet blir fullt ut tillämplig på den aktuella verksamheten,
har kommenterats av flera remissinstanser.

JK
finner att den föreslagna ordningen förefaller att vara bättre än de tre andra
alternativ som utredningen diskuterat. Förutsättningen att
koncessionsinnehavare skall vara underkastad viss annan lagstiftning kommer
dock inte till uttryck på annat sätt än genom en bestämmelse i förslaget till
kungörelse om tillämpning av den nya lagen. Enligt JK:s mening får emellertid
denna förutsättning anses vara av sådan betydelse att den bör intagas i själva
lagen.

Naturvårdsverket
anser att naturvårdsintressenä inte kommer att kunna bevakas tillräckligt
effektivt med en av utredningen föreslagen ordning för beredande av
koncessionsärenden. Enligt verkets mening bör det därför övervägas om det inte
i ärenden rörande såväl undersöknings- som bearbetningskoncession bör
föreskrivas ett obligatoriskt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 53

remissförfarande
till länsstyrelsen i egenskap av regional naturvårdsmyndighet. Det kan vidare,
ifrågasättas om inte verket bör höras i ärenden av speciell betydelse.

Naturvårdsverket
konstaterar vidare att undersökningsarbete i vissa fall torde kunna iimebära
betydande ingrepp i landskapsbilden och att det därför kan ifrågasättas om undersökningsarbeten
generellt skall regleras genom ett enklare förfarande än det som skall gälla
vid fråga om bearbetning av fyndighet. Det bör i stället övervägas att inför
sådana undersökningsarbeten som föratsätter provbrytning av någon betydenhet
tillämpa en noggrann prövning av koncessionsansökan. Detta torde som regel
innebära att endast ansökan om koncession för undersökning avseende olja och
gas skulle kunna handläggas genom ett enklare förfarande. Ett sådant
förfarande föratsätter emellertid att generella säkerhetsföreskrifter utfärdas
för hanteringen av eventuUt förkommande fyndigheter av olja och gas.

Naturvårdsverket
finner slutligen att ett obligatoriskt hörande av naturvårdsintressena bör
föreskrivas även för fall då frågan uppkommer om att anvisa mark för arbete
ovan jord. Som regel torde det därvid vara tillräckligt att länsstyrelsen hörs.

Planverket konstaterar att
koncessionspliktiga fyndigheter inom södra delen av landet ofta är
lokaliserade till tätbebyggda områden eller områden där ytterligare
exploatering för bebyggelse är att vänta. Det är därför av vikt att det till
grand för koncessionsprövningen liggande remissförfarandet blir så fullständigt
som möjligt inom ramen för det av utredningen förordade alternativet till
koncessionssystem. Detta gäller även undersökningskoncession eftersom
planmyndighetema har stort intresse av att på ett tidigt stadium få käimedom om
åtgärder som kan leda till en ändrad markanvändning. En sådan ordning torde
inte bli särskilt betungande med hänsyn tUl att antalet koncessionsärenden
enligt utredningens uppfattning kommer att bli ringa.

Liknande synpunkter
framför lantmäteristyrelsen. Styrelsen framhåller därvid att ett
remissförfarande på undersöknuigsstadiet även gagnar den som ansöker om
koncession genom att han på så sätt får kännedom om pågående utveckling i fråga
om motstående intressen och därigenom redan från början kan beakta dessa
intressen vid inriktningen av undersökningarna. Styrelsen föratsätter vidare
att myndigheter och kommuner som berörs av en ansökan om bearbetningskoncession
regelmässigt kommer att tillställas det underlagsmaterial som ingår i
ansökningshandlingarna och som behövs för bedömningen.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län förordar likaledes att alla ansökningar om koncession således
även om undersökningskoncession genast remitteras till bl. a. berörd
länsstyrelse. Med hänsyn till att ingående imdersökningar kan bli nödvändiga
för bedömande av ett företags inverkan på motstående intressen finner
länsstyrelsen vidare, att konces-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 54

sionsmyndighetens
och remissorganens befattning med frågan inte kan bli så allmän och summarisk
som förutsätts av utredningen. Även frågan, huravida koncession skall medges
från det allmännas synpunkt, kräver ingående prövning, varvid det måste få
ankomma på länsstyrelsen och vederbörande kommun att göra olika avvägningar
och föreslå villkor i koncessionsbeslutet.

IVA
säger sig med tanke på rättsskyddet för enskilda intressen inte kunna acceptera
"en relativt summarisk prövning". Akademien anser att
koncessionsgivningen bör föregås av en ingående prövning av företagets
inverkan på enskilda intressen, inte minst med hänsyn till inom området av
markägare etablerad eller definitivt planerad verksamhet. Ett motsatt
uppfattning redovisar Svenska gruvföreningen genom uttalandet, att det av
utredningen föreslagna förfarandet bör kunna fungera tillfredsställande.

Utredningens
förslag i fråga om koncessionsvillkoren har lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Kommerskollegium
ifrågasätter om det vid nu aktuell koncessionsgivning kan anses motiverat med
en lika långt gående reglering av en koncessionsinnehavares rörelsefrihet som
vid koncession enligt lagen om kontinentalsockeln. I fråga om denna har staten
tillerkänts ensamrätt att utforska och utvinna naturtillgångar, något som ej
gäller vanliga landoimråden. I huvudsak är det föreskrifterna om
"företagets ledning" och "användning av utvunna produkter"
som kollegiet av principiella skäl vänder sig mot. Kollegiet föreslår att dessa
båda föreskrifter utgår ur lagtexten. Kollegiet erinrar i detta sammanhang om
att det beträffande uran och torium, för vilka det kan finnas behov av en mera
vittgående reglering, gäller särskilda bestämmelser enligt atomenergilagen.
Några betänkligheter mot att slopa berörda föreskrifter i lagförslaget torde
därför ej föreligga.

Svenska
gruvföreningen finner ingen anledning till erinran mot förslaget att
koncession skall kunna förenas med föreskrifter till skydd för allmänna
intressen eller enskild rätt. Vad gäller föreskrifter om uttag av royalty eller
liknande avgifter i samband med bearbetning delar föreningen utredningens
uppfattning att dessa frågor inte bör närmare regleras i lagen. Storleken och
sättet för avgiftens beräknmg bör sålunda avgöras med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län föratsätter att det vid koncessionsgivning, i likhet med
tillståndsgivning enligt 10 § naturvårdslagen, skall kunna meddelas sådana
föreskrifter att företagets menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt
begränsas eller motverkas.

SGU
understryker mot bakgrund av erfarenheterna från oljefynden i Nordsjön det
synnerligen angelägna i att den geologiska och geofysiska information, som
undersökningar och bearbetning av olje- och saltfyndigheter lämnar, verkligen
tillvaratas och att tillräckliga resurser ställs till förfogande för en
bearbetning av dessa data.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 55

Att frågan om behovet av återställningsarbeten bör ägnas
stor uppmärksamhet vid koncessionsgivningen betonar bl. a. länsstyrelserna i
Malmöhus och Örebro län samt Svenska teknologföreningen. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län ifrågasätter i detta sammanhang om det inte bör föreskrivas i
lagen att koncessionshavare vid koncessionens utgång skall vara skyldig att på
begäran av markägaren ta bort byggnader o. d. som denne inte önskar behålla.

Reglerna om att koncession i vissa fall skall kunna
återkallas oberoende av försummelse från koncessionsinnehavarens sida
kritiseras av några remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge säger sig därvid
vidhålla den uppfattning som hovrätten gav till känna inför 1963 års ändringar
i stenkolslagen (prop. 1963:176 s. 32). Hovrätten påpekade i detta sammanhang
bl. a. att värdet av de i lagförslaget upptagna detaljerade reglema om
förverkande av koncession genom försummelse från koncessionsinnehavaren skulle
bli illusoriska om man därjämte möjliggör återkalldse i vissa likartade inte
närmare preciserade fall. Avstående av koncession utan ersättning borde därför
behandlas som förverkande, I den mån lagens regler härom inte kunde anses
tillräckliga borde dessa kompletteras. Återkalldse av koncession i andra fall
borde medföra rätt till ersättning.

Sveixska teknologföreningen finner den föreslagna regien
otillfredsställande eftersom den givetvis kommer att minska koncessionsinnehavarens
trygghet och därmed kan få en dämpande effekt på den totala
undersökningsverksamheten för de aktuella mineralema. En liknande uppfattning
redovisar Svenska gruvföreningen.

Den av ledamoten Bolding reservationsvis framförda
uppfattningen att koncessionshavaren vid återkalldse enligt nu aktuella
bestämmelser skall ha en lagfäst rätt till ersättning delas av JK,
kommerskollegium, IVA, OPAB, Svenska petroleum institutet. Svenska gruvföreningen.
Svenska teknologföreningen, LKAB, Sveriges advokatsamfund, bergmästaren i
norra distriktet och Skånes handelskammare.

De föreslagna bestämmelserna om förberedande undersökningar
har berörts i några remissyttranden.

Lantmäteristyrelsen konstaterar därvid att dessa regler
inte har någon motsvarighet vare sig i stenkolslagen eller tiranlagen samt att
de inte heller har införts i förslaget till gruvlag. De frågor man avser att
reglera genom dessa bestämmelser synes närmast vara av samma karaktär som de
som föreligger vid ianspråktagande av mark för undersökningsarbete i dagen när
överenskommelse inte kan träffas. Enligt lantmäteristyrd-sent mening finns
anledning att närmare undersöka om inte föreliggande frågor lämpligen kan
tillgodoses inom ramen för de föreslagna bestämmelserna om anvisande av mark.

Bergmästarna i södra, västra och östra distrikten finner
att om-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 56

fånget
av avsedda undersökningsarbeten kan bli avsevärt större än utredningen angivit
eftersom det i lagtexten talas både om uppförande av byggnad och anläggning av
vägar. Avsikten med reglerna är att vinna tid. Eftersom en rättsägare givetvis
måste ha rätt att överklaga tillsynsmyndighetens beslut är det tveksamt om
denna målsättning kan infrias. Därtill kommer att ifrågavarande lösliga satt
att expropriera skulle försätta vederbörande rättsägare i en mycket osäker
situation. Bergmästarna avstyrker därför att de aktuella förslagen upphöjs till
lag. Naturvårdsverket anser att tillstånd till förberedande undersökning
lämpligen kan lämnas på sätt som utredningen föreslagit under fömtsättning att
sådan imdersökning inskränker sig till arbeten av mindre ingripande art. Som
exempel på sådana förberedande undersökningar har utredningen nämnt geofysiska
undersökningar. Om arbetet skulle innebära större ingrepp, t. ex. provbrytning,
anser verket att vederbörande naturvårdsmyndigbet Vänsstyrelsen bör höras
innan tillstånd lämnas.

5.4
Anvisande av mark m. m.

Utredningens
förslag angående anvisande av mark till koncessionsinnehavaren har lämnats
utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.

Lantmäteristyrelsen
utgår från att de problem som möter vid anvisande av mark för
undersökningsarbete i vissa avseenden torde vara i stort sett desamma som de
som kan aktualiseras vid ianspråktagande av mark för bearbetning. Det bör
därför enligt styrelsens mening övervägas om inte behovet av regler för
anvisande av mark för såväl undersökning som bearbetning kan tillgodoses inom
ramen för ett förrättningsförfarande.

Bibehålles
ett särskilt förfarande fÖr anvisning av mark för undersökning anser
lantmäteristyrelsen emellertid att ifrågavarande bestämmelser bör förtydligas
och kompletteras så att det klarare än enligt utredningens förslag framgår hur
och under vilka former anvisandet skall ske samt hur beslut skall redovisas och
dokumenteras.

Lantmäteristyrelsen
konstaterar vidare att anvisande av mark för bearbetning skall ske genom
förrättning. Av förslaget framgår inte fullt tydligt i vad mån förrättning är
obligatorisk även i det fall då sökanden själv helt disponerar marken eller då
överenskommelse kan träffas med dem som disponerar den. Enligt
lantmäteristyrdsens mening talar vissa skäl för att förrättningsföffarandet
bör tillämpas även i dessa fall, bl. a. undviker man därigenom risken att
oklarheter uppstår om vilken mark som skall anses höra till
"gravegendomen".

Enligt
förslaget får förrättningsmannen något större möjligheter än enligt gällande
rätt att pröva sökandens behov av mark. Det bör enligt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 57

lantmäteristyrdsens
mening övervägas, med hänsyn till bl, a, berörda enskilda intressen, att
ytterligare öka möjligheterna att jämka område som sökanden önskar få sig
anvisat. Skulle det sedermera visa sig att området behöver utvidgas är detta
fullt möjligt enligt föreslagna bestämmelser.

OPAB
påtalar att lagförslaget såvitt avser bestämmelserna om anvisande av mark för
bearbetningskoncession inte innehåller uttryckliga bestämmelser motsvarande dem
som gäller för undersökningsarbete och som ger koncessionsinnehavare rätt att
uppföra vissa byggnader och att inom koncessionsområdet begagna eller anlägga
erforderlig väg. OPAB föratsätter att sådan rätt gäller även för innehavare av
bearbetningskoncession och föreslår, att detta kommer till klart uttryck genom
den fortsatta departementsbehandlingen.

Förslaget
att mark som anvisats för kortare tid än fem år, inte skall behöva lösas hälsas
med tillfredsställelse av Svenska gruvföreningen och Höganäs AB. Sistnämnda
remissinstans framhåller därvid att regeln med säkerhet kommer att leda till
att ianspråktagen mark snabbare återställs till båtnad inte bara för den
enskilde markägaren utan även för det allmänna miljöskyddsintresset.

I
anslutning till det av utredningen diskuterade men förkastade förslaget att
även markanvisning inom ett koncessionsområde borde ske efter en allsidig
prövning med beaktande av samtliga berörda intressen instämmer Svenska
gruvföreningen i uppfattningen att en sådan ordning i praktiken skulle innebära
en dubblering av koncessionsprövningen. Föreningen understryker betydelsen av
att koncessionären efter koncessionsbeslutet kan känna trygghet beträffande
rätten att mot skälig ersättning få disponera erforderlig mark. En otrygghet
härvidlag skulle försämra möjligheterna att få till stånd skäliga uppgörelser
med markägarna och därmed även möjlighetema att utnyttja ifrågavarande naturtillgångar.

Förslagets
bestämmelser om fredade områden, dvs, områden inom vilka arbete inte alls eller
endast efter särskilt medgivande får bedrivas, lämnas i huvudsak utan
erinran av flertalet remissorgan,

Höganäs AB påpekar att nu
gällande regler i stenkolslagen medger att underjordsbrytning får bedrivas ända
fram till tomt- eller trädgårdsgränser. Utredningens förslag innebär att inte
heller sådan brytning får ske närmare än 100 meter från tomt eller trädgård
kring bostadsbyggnad. Enligt bolagets mening är denna regel, som synes ha
tillkommit främst i enhetlighetens intresse, en drastisk skärpning som
svårligen låter sig motiveras utifrån överväganden om risker och olägenheter
till följd av underjordsbrytningar. Bolaget föreslår därför att nu gällande
regler bibehålls i den nya lagen.

Bolaget
konstaterar vidare att det är av avgörande vikt för den som erhåller en
bearbetningskoncession att senare tillkomna hinder- inte

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 58

omöjliggör
för honom att tillgodogöra sig den fyndighet, för vilken koncessionen
beviljats. Utredningens förslag i 4 § sista stycket, att hinder som uppräknas i
första stycket samma paragraf ej skall gälla gentemot bearbetningskoncession,
om hindret uppkommit efter koncessions beviljande, är ägnat att skapa viss
trygghet för koncessionsinnehavaren i detta avseende. Regelns värde förringas
emellertid avsevärt därav, att annan lagstiftning än den gruvrättsliga
speciallagstiftningen innehåller regler av förfoganderättsinskränkande och
expro-priativ art, vilka kan på ett avgörande sätt påverka koncessionshavarens
ställning, även om rättsläget i detta avseende ännu framstår som oklart. Det
finns särskilt skäl att beakta betydelsen av det alltmera omfattande fysiska
planläggningsarbetet och bolaget vill kraftigt understryka vikten av att vid
planarbetets bedrivande länsstyrelser och övriga planmyndigheter tar
erforderlig hänsyn till existerande koncessionsrättigheter, så att brytningen
av förekommande fyndigheter ej motverkas eller hindras. Att så sker synes
särskilt motiverat med hänsyn till koncessionshavarens mycket begränsade
möjligheter att enligt gällande byggnadslagstiftning erhålla gottgörelse för
det intrång, som han kan åsamkas genom att han till följd av ny plan förhindras
bearbeta fyndigheter inom det område på vilket han fått bearbetningskoncession.

Att
visst område kring allmän väg enligt utredningens förslag generellt skall vara
fredat från undersökning och bearbetning kritiseras av bl. a. Svenska
gruvföreningen. Svenska teknologföreningen, Höganäs AB, IVA och AB Atomenergi.
Flera av dessa remissinstanser betonar därvid att det i vart fall är angeläget
att dispensgivningen kommer att bli Uberal, särskilt vad gäller mindre vägar
med obetydlig trafik, Höganäs AB framhåller i detta sammanhang att vägnätet
inom bolagets huvudsakliga koncessionsområde är rikt förgrenat samt att
åtskilliga av de där befintliga vägama har karaktären av allmänna utan att de
därför behöver vara trafikerade i någon större omfattning. Bolaget erinrar
också om att ifrågavarande hinder kommer att få allt större betydelse i takt
med den accelererande utbyggnaden av vägnätet. Denna utbyggnad leder endast i
undantagsfall till nedläggning av sådana redan befintliga vägar vilka
samtidigt förlorar större delen av sin betydelse som kommunikationsled.

Statens
vägverk erinrar om att förevarande bestämmelser bör anpassas till
byggnadsförbudsbestämmelsema i den kommande nya lagen om allmänna vägar.

Såvitt
angår "område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell
anläggning" finner IVA behov av att anläggningsbegreppet blir närmare
preciserat i lagtexten. Höganäs AB föratsätter i detta sammanhang att ledningar
för överförande av elektrisk kraft inte skall anses ingå i sådant område.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 59

Den
föreslagna reservregeln som ger Kungl. Maj:t befogenhet att förordna om
fredande av visst område när det kan antas att undersökning eller bearbetning
av där belägen fyndighet kan komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan
förekommande eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt kritiseras av några remissinstanser. Höganäs AB finner
att ifrågavarande regel gör det möjligt att på administrativ väg försätta den
nya lagen ur kraft på betydelsefulla områden och avstyrker därför förslaget.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge ifrågasätter behovet av den föreslagna reservregeln.
Hovrätten finner därvid att de skäl som anfördes för motsvarande regel i
gruvlagsförslaget inte är särdeles bärkraftiga. Än mindre skulle i så fall
reservregeln fylla något egentligt behov i minerallagen där koncession till
skillnad från inmutning är beroende av diskretionär prövning och inte kan
erhållas såsom en rätt för var och en. Hovrätten avstyrker därför att den
föreslagna reservregeln upptas i minerallagen. Även om regeln anses fylla ett
visst behov och därför bör fumas, förmenar hovrätten att den givits en alltför
vag utformning. Kungl. Maj:t skulle därigenom få praktiskt taget fria händer
att meddela sådant förordnande. Hovrätten anser därför att ordalagen i
bestämmelsen bör skärpas så att det t. ex. skall krävas att det är av särskild
vikt från aUmän synpunkt att undersökning eller bearbetnuig ej sker.

Likande
negativa synpunkter angående behovet av en särskild reservregel framför
Svenska gruvföreningen.

Svenska
teknologföreningen finner liksom tidigare beträffande motsvarande regel i
förslaget till ny gravlag, att reservregeln tyder på framsynthet hos utredarna
och ger möjlighet att anpassa lagen till en snabb teknisk och samhällelig
utveckling. Föreningen uppfattar det dock som stötande för rättskänslan att
reservregeln också ger möjlighet att sätta lagen om vissa mineralfyndigheter
ur spel. Föreningen vill därför föreslå att reservregeln utformas så att Kungl.
Maj:t kan förordna om fredande av visst område under en tid av högst två år
och att det inom denna tid skall framläggas proposition om ändring i lagen för
det aktuella fallet. Tiden två år medger gott utrymme för utredning och
remissbehandling av en så pass enkel fråga som att komplettera listan över
fredade områden i lagen om vissa mineralfyndigheter.

Även
kommerskollegium hänvisar i denna del till sitt remissyttrande över förslaget
till ny gruvlag och ifrågasätter på där ingivna skäl om det är principiellt
riktigt att ge Kungl. Maj:t befogenhet att utan riksdagens hörande utvidga
kretsen av fredade områden.

En
klart positiv inställning till den föreslagna reservregeln redovisar fortifikationsförvaltningen
med instämmande från ÖB.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 60

5.5
Avgifter till jordägare m. m.

Förslaget
om avskaffande av jordägareavgifter för fyndigheter av olja, gas och salt
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser och tillstyrks av bl. a.
kommerskollegium. Svenska gruvföreningen och Sveriges advokatsamfund.

Negativa
eller kritiska synpunkter på förslaget framför bergmästarna i södra, västra och
östra distrikten, länsstyrelsen i Örebro län samt hovrätten över Skåne och
Blekinge. Sistnämnda remissinstans anser att ett bibehållande av avgiftsrätten
även för olja, gas och salt kan ha sin psykologiska betydelse och göra
jordägaren mer positivt inställd till bearbetning av fyndighet på hans mark.
Därtill kommer att de områden där olja eller gas kan väntas förekomma redan
omfattas av meddelade undersökningskoncessioner vari upptagits rätt för
koncessionsinnehavaren att framdeles även få bearbetningskoncession. Det vore
därför enligt hovrättens mening i viss mån olyckligt att nu slopa den rätt
till avgift som jordägarna på dessa områden enligt gällande lagstiftning
kunnat räkna med för det fall olja eller gas påträffas. Med hänsyn också till
det tämligen ringa belopp det rör sig om i förhållande till det värde utvinningen
av olja eller gas skulle få anser hovrätten att någon ber gränsning i fråga om
typ av fyndighet inte bör göras när det gäller jordägares rätt tUI avgift.

LRF
kan i och för sig acceptera utredningens påstående om det svaga sambandet
mellan ifrågavarande djupt liggande fyndigheter och de för jordäganderätten
typiska befogenheterna men hyser likväl den uppfattningen, att åtminstone
skälighetssynpunkten talar för att avgifterna bibehålls. Förbundet erinrar
härvid om att jordägarna dock rent principiellt tillhandahåller marken även om
utnyttjandet av fyndigheten sker utan insats från deras sida.

Beträffande
övriga jordägareavgifter framhåller Sveriges advokatsamfund att det i
huvudssak torde vara riktigt att tillämpa samma reglering som i gravlagen så
länge det gäller underjordsbrytning och mineral av sådan karaktär som uran. Det
ter sig däremot enligt samfundets mening mindre tilltalande att brytning av
högklassiga leror i dagbrott skall kunna ske mot en ringa och tidsbegränsad
avgift till jordägaren, medan andra jordägare med mindre högklassiga leror kan
till fullo utnyttja dessas ekonomiska värde. Det kan därför enligt samfundets
mening ifrågasättas om inte hela principen för jordägaravgift på leror bör tas
upp till ny och föratsättnuigslös prövning.

Utredningens
ställningstagande i fråga om fynd.anmälan och ersättning åt upptäckare har inte
mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Förslaget
att den nya lagen i princip skall göras tillämplig på koncessioner samt, i
fråga om stenkol och lera, på privilegier och utmål.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 61

som
existerar vid lagens ikraftträdande, godtas allmänt av remissinstanserna.

Svenska
gruvföreningen konstaterar i detta sammanhang att den föreslagna lösningen
onekligen möjliggör en enklare reglering och undanröjer osäkerhet om vad som
gäller beträffande äldre rättigheter.

I
den del de föreslagna övergångsbestämmelserna innebär att jordägare förlorar
rätt till avgift för bearbetningskoncession avseende olja, gas eller salt även
när koncession beviljats på gmnd av en med äldre undersökningskoncession
förenad rätt till bearbetningskoncession, ansluter sig JK, kommerskollegium,
SGU, länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län. Lantbrukarnas riksförbund,
Skånes provinsförbund av LRF, OPAB, Svenska petroleum institutet och Sveriges
advokatsamfund till den reservation som ledamöterna Lindbergson och Swarting
avgivit.

6
Departementschefen 6.1 AUmänna synpunkter

I
fråga om rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar kan man i
modem gruvlagstiftning i huvudsak urskilja tre olika system, nämligen
jordäganderättssystemet, koncessionssystemet och inmutningssystemet.
Grandtanken i jordäganderättssystemet är att mineralen tillkommer ägaren av
den mark där de anträffas. Koncessionssystemet innebär att rätten att söka
efter och bearbeta mineralfyndighet förutsätter tillstånd (koncession) av
staten, som därvid har fri prövningsrätt i fråga om vem som skall få
koncession. Enligt inmutningssystemet slutligen får i princip den som i
föreskriven ordning först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet ensamrätt
till detta.

I
svensk rätt tillämpas samthga dessa system. Inmutningssystemet kan sägas ha
blivit accepterat i svensk gruvrätt under förra hälften av 1700-talet och har
sedan dess tillämpats beträffande vissa särskilt betydelsefulla mineral.
Enligt gruvlagen (1938: 314) gäller detta system i fråga om s, k,
inmutningsbara mineral, bl. a. de som bildar järn-, koppar-, bly-och zinkmalm.
Koncessionssystemet tillämpas enligt den s. k. gruvrättsliga
speciallagstiftningen i fråga om vissa mineraliska ämnen där särskilda skäl
ansetts motivera en annan reglering än enligt inmutnmgs systemet. Denna
lagstiftning utgörs av lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m.
(stenkolslagen), som numera är tillämplig på stenkol, salt, olja, gas och
alunskiffer, samt uranlagen (1960: 679), som gäller för uran och torium. Till
koncessionslagstiftningen får också räknas lagen (1966: 314) om
kontinentalsockeln. Enligt denna tillkommer rätten att utforska sockeln och
exploatera dess tillgångar staten, som kan upplåta tillstånd härtill åt annan.
Mineral som inte omfattas av nu nämnda lagar tillkommer jordägaren. Bland de
inte särskilt reg-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 62

lerade
mineraliska ämnena kan nämnas kalksten, kvarts, fältspat, grus och sand. Angående
innebörden av begreppen mineral, mineraliskt ämne m. m. får jag hänvisa till
avsnittet 3.1.

Den
år 1963 tillsatta gruvrättsutredningen har i enlighet med sitt uppdrag
företagit en samlad översyn av hela vårt gravrättsliga system, sådant detta
finns upptaget i gravlagen, stenkolslagen och uranlagen. Utredningen avgav
våren 1969 sitt huvudbetänkande (SOU 1969:10) Ny gruvlag och redovisade
återstoden av sitt arbete i betänkandet (SOU 1970: 45) Gruvrättslig
speciallagstiftnuig. På grund av utredningens förslag och remissyttrandena
över detta har inom industridepartementet utarbetats förslag till ny gruvlag,
vilket genom prop. 1974: 32 nyligen förelagts riksdagen. Förslaget bygger
liksom gällande gruvlag på inmutningssystemet, vilket dock i skilda hänseenden
jämkats till förmån för samhällsintressena.

Gruvrättsutredningens
förslag till gravrättslig speciallagstiftning omfattar de mineraliska ämnen
som f. n. är föremål för reglering i stenkolslagen och uranlagen. Innan jag
tar upp detta förslag till närmare behandling vill jag kort redogöra för
tillkomsten av gällande koncessionslagstiftning.

Vår
nuvarande koncessionslagstiftning har väsentligen byggts upp inom ramen för
eller genom utbrytning från 1886 års stenkolslag. Genom denna infördes ett koncessionssystem
i fråga om stenkol, som tidigare varit inmutningsbart. Bakgrunden till detta
var följande. På grund av stenkolsflötsernas vidsträckta utbredning och ringa
mäktighet måste ojämförligt mycket större vidder tas i anspråk för stenkolsbrytning
än för annan gruvdrift. Marken i de ifrågavarande områdena hade i allmänhet
högre värde än marken i malmtrakter. Efter 1800-talets mitt hade utfärdats en
mycket stor mängd mutsedlar och spekulation hade förekommit till förfång för
fastighetsägarna och stenkolsindustrin. Att i det läget ersätta
inmutningssystemet med frivilliga uppgörelser med fastighetsägarna skulle kunna
hindra uppkomsten av nya stenkolsanläggningar, eftersom sådana krävde stora
sammanhängande markområden. Genom ett koncessionssystem ansåg man sig däremot
tillgodose såväl fastighetsägarens som industrins skäliga anspråk. Koncession
skulle medges endast om ett verkligt industriellt behov fanns. Därigenom blev
fastighetsägarna fredade mot det intrång som det dittills tillämpade
inmutningssystemet medfört. Syftet med stenkolslagen var sålunda främst att
genomföra en tillfredsställande reglering av förhållandet mellan
stenkolsindustrin och fastighetsägarna.

Genom
lagändring år 1917 fördes även saltfyndigheter in under stenkolslagen. Man hänvisade
härvid till att salt av geologiska orsaker endast kunde finnas inom trakter
som i fråga om markanvändning liknade dem, där stenkol förekom, och till att
de skäl som föranlett koncessionsförfarandet beträffande stenkol var
tillämpliga även beträffande saltfyndigheter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 63

År
1933 utsträcktes stenkolslagen till att gälla även olje- och gasfyndigheter.
De skäl som medfört att stenkols- och saltfyndigheterna fördes in under
koncessionssystemet ansågs föreligga även beträffande olje- och gasfyndigheter.
År 1942 gjordes genom ett nytt tillägg till stenkolslagen också rätten att för
utvinnande av olja eftersöka och bearbeta alunskifferfyndigheter beroende av
koncession. Departementschefen hänvisade härvid (prop. 1942: 330) till bl. a. oljans
betydelse och de möjligheter ett koncessionsförfarande gav att tillgodose
allmänna intressen. Uttalandet innebar en viss förskjutning i fråga om motiven
för koncessionslagstiftning jämfört med tidigare.

År
1945 infogades i stenkolslagen bestämmelser om rätt att söka efter och bearbeta
fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m. Departementschefen framhöll därvid
(prop. 1945: 372) den utomordentliga och säregna betydelse som uran och
uranföreningar redan hade och framdeles kunde få inte minst från försvars- och
utrikespolitisk synpunkt. Med hänsyn härtill framstod som uppenbart att
avsevärda olägenheter och vådor var förbundna med en ordning enligt vilken vem
som helst ägde fritt förfoga över dessa naturtillgångar och det var därför angeläget
att snabbt vidta åtgärder varigenom utnyttjandet av sådana tillgångar ställdes
under statiig kontroll. Eftersom uranhaltigt mineral av beskaffenhet att kunna
praktiskt tillgodogöras i vårt land huvudsakligen förekom inom
alunskifferfyndigheter, ansågs bestämmelserna om sådana fyndigheter i stort
sett kunna ges motsvarande tillämpning på fyndigheter av uranhaltigt mineral.

År
1956 överfördes de bestämmelser i stenkolslagen som avsåg rätt tUl bl. a.
bearbetning och utförsel av uran till en ny lag, atomenergilagen (1956: 306).
Enligt denna lag krävs tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer för att bl. a. ta befattning med uran eller annat atombränsle.
Stenkolslagens återstående bestämmelser angående fyndigheter av uranhaltigt
mineral m. m. ersattes år 1960 av uranlagen, som också bygger på
koncessionssystemet. Vid tillkomsten av uranlagen framhöll departementschefen
(prop. 1960: 160) att uranfyndigheterna inom en nära framtid sannolikt skulle
komma att spela en betydande roll för folkhushållet och att med hänsyn därtill
starka skäl måste föreligga för att samhället skulle avhända sig de möjligheter
att befordra och kontrollera tillgodogörandet av uranfyndigheter som en
tillämpning av koncessionssystemet beträffande sådana fyndigheter innebär.

Jag
återgår nu till gruvrättsutredningens förslag till gravrättslig speciallagstiftning.
Utredningen har funnit att för de mineraliska ämnen som f. n. omfattas av
stenkolslagen och uranlagen också i fortsättningen bör gälla ett
koncessionssystem. Utredningen föreslår också vissa begränsade utvidgningar av
koncessionsplikten till vilka jag återkommer.

Enligt
utredningen bör reglema om de koncessionspliktiga mineral-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 64

fyndigheterna
föras samman i en ny lag, som ersätter stenkolslagen och uranlagen. Den nya
lagen föreslås innehålla vissa för samtiiga sådana fyndigheter gemensamma
regler om koncessionsgivning, koncessionsvillkor, ianspråktagande av mark m.
m. Närmare detaljer om ansökningsförfarande m. m, avses däremot bli reglerade i
tillämpningsföreskrifter. Som benämning på den nya lagen föreslås "lag om
vissa mineralfyndigheter". I fråga om möjligheten att förena koncession
med villkor innebär förslaget, som i denna del har kontinentalsockellagen som
förebild, ökade möjligheter att i olika avseenden tillgodose allmänna
intressen. Bestämmdsema om ianspråktagande av mark och ersättning härför är
utformade i nära överensstämmelse med utredningens förslag till ny gruvlag.
Utredningens förslag till lag om vissa mineralfyndigheter förutsätter på
åtskilliga punkter att en ny gruvlag införs. Förslaget innehåller i sak inte
några större ändringar i förhållande till gällande rätt utan innebär närmast
att det nuvarande regelsystemet, som är uppsplittrat och delvis ålderdomUgt,
förenklas samtidigt som det anpassas till nyare förhållanden.

Yttranden
över utredningens förslag har avgetts av ett 30-tal remissinstanser, bl. a.
JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, kommerskollegium, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), tre länsstyrelser, AB Atomenergi, Höganäs AB,
Oljeprospektering AB (OPAB), Svenska gruvföreningen. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
gruvindustriarbetareförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Lantbrakarnas riksförbund (LRF). Utredningens förslag har över lag fått ett
positivt bemötande. Även jag anser att det i sina huvuddrag är väl ägnat att
läggas till grund för ny lagstiftning. Enligt min mening innebär de förordade
reformerna en behövlig förenkling och samordning av koncessionslagstiftningen.
Jag finner också att förslaget på ett tillfredsställande sätt tillgodoser de
allmänna intressena. Jag övergår härmed till att behandla vissa viktigare
avsnitt i den föreslagna minerallagen.

6.2
Koncessionspliktiga mineralfyndigheter

Kretsen
av koncessionspliktiga mineraliska ämnen har successivt vidgats under årens
lopp. Till denna hör olika mineraliska ämnen som på grund av sällsynthet,
speciellt förekomstsätt eller särskild betydelse ansetts böra vara
underkastade koncessionslagstiftning. Enligt utredningen kan från
samhällsekonomiska eller allmänpohtiska synpunkter anföras skäl för att
ytterligare vidga denna krets. Utredningen har dock inte ansett det falla inom
uppdraget att överväga frågan om en sådan utvidgning. Utredningsarbetet har
därför främst inriktats på de mineraliska ämnen som redan omfattas av
koncessionslagstiftning. Som nämnts innebär utredningsförslaget i förhållande
till gällande rätt en-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 65

dast
vissa jämkningar. Bland nyheterna i förslaget märks att självständig
koncession skall kunna meddelas i fråga om sådana eldfasta eller klinkrande
leror som förekommer i sammanhang med stenkol. Dessa leror bryts f. n. med stöd
av koncession för stenkol som biprodukt till kolet. Numera är det i praktiken
brytningen av sådana leror som är ekonomiskt betydelsefull vid utnyttjande av
stenkolskoncessioner medan stenkol bryts närmast som en biprodukt till
lerorna. De fyndigheter det här är fråga om är i huvudsak lokaliserade till
ett begränsat område i Skåne, där en betydelsefull keramisk industri uppstått
på grundval av dessa leror. Här framställs sålunda bl. a. eldfast tegel av
stor betydelse för järn- och stålindustrin.

I
sydligaste Sverige förekommer även utanför stenkolsformationen industriellt betydelsefulla
leror. I trakten av Näsum i nordöstra Skåne bryts högeldfasta kaolinleror av i
Nordeuropa sällsynt slag, som är av stor vikt för framställningen av eldfast
tegel. Nyligen upptäckta kaolinfyndigheter i denna trakt kan troligen också få
betydelse för pappersindustrin, vars behov av kaolin nu så gott som
uteslutande täcks genom import. Eftersom dessa leror inte förekommer i
sammanhang med stenkol, kan de enligt nuvarande regler brytas endast efter
överenskommelse med vederbörande fastighetsägare. Enligt utredningen kan
beträffande kaolinleror utanför stenkolsformationen anföras delvis samma skäl
för koncessionslagstiftning som åberopats i fråga om lerorna i stenkolsformationen.
Utredningen förordar dock inte att de skall omfattas av den nya lagstiftningen
utan hänvisar till att frågan bör tas upp i ett vidare sammanhang.

I
fråga om de övriga mineraliska ämnen som f. n. omfattas av koncessionslagstiftningen
framhåller uttedningen att särskilt fynd av olja och gas kan få stor betydelse
för den svenska samhällsekonomin och menar att det därför är angeläget att det
allmänna förbehåller sig ett avgörande inflytande över såväl undersökning som
exploatering. Utredningen tar också upp frågan om uran som föreslagits från
några håll bör göras inmutningsbart. Utredningen finner dock att de skäl som
vid uranlagens tillkomst fällde utslag till förmån för ett koncessionssystem
alltjämt har giltighet. Någon utvinning av olja ur alunskiffer äger f. n. inte
rum eftersom sådan visat sig olönsam. Utredningen anser trots detta att
koncessionsplikten bör behållas i fråga om alunskiffer, då det inte är
uteslutet att utvinning av olja eller gas kan komma i fråga i ett framtida
beredskapsläge eller om de ekonomiska förutsättningarna för utvinning
förbättras. Självständig koncession skall kunna meddelas även när det gäller
utnyttjande av skiffern för gasutvinning. I stenkolslagen behandlas gas ur
alunskiffer som en biprodukt som får tillgodoräknas om skiffern bearbetas på
annat sätt än genom brytning.

Utredningens
förslag att behålla kretsen av koncessionspliktiga mine-5 Riksdagen 1974.1
samL Nr 146

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 66

raliska
ämnen i stort sett oförändrad har godtagits eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Avvikande meningar framförs dock från några håll.
Särskilt gäller detta frågan vilka leror som bör omfattas av den föreslagna
minerallagen. En grupp instanser bland vilka märks hovrätten över Skåne och
Blekinge, LRF och Sveriges advokatsamfund finner den förordade utvidgningen av
koncessionsplikten alltför långtgående. Bakom detta ställningstagande ligger i
huvudsak inställningen att koncessionslagstiftningen bör utvidgas endast om
starka skäl finns och att utredningen inte påvisat tillräckligt starka skäl i
denna del. Positiva till förslaget att göra de eldfasta och klinkrande lerorna
koncessionspliktiga är Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Svenska
gruvföreningen och Skånes handelskammare, som finner det betydelsefullt att
den keramiska industrins råvaruförsörjning tryggas. Några remissinstanser anser
att inte bara eldfasta och klinkrande leror i stenkolsformationen utan även
kaolinleror utanför stenkolsformationen bör omfattas av den nya lagstiftningen.
Till dessa hör bergmästarna i västra, östra och södra distrikten, IVA, Sveriges
industriförbund och Höganäs AB, som därvid framför allt pekar på kaolinlerornas
sällsynthet och betydelse. IVA menar att dessa leror lätt skulle kunna föras in
bland de koncessionspliktiga mineralen, eftersom de utan svårighet kan avgränsas
från andra lertyper.

I
fråga om övriga mineraliska ämnen framhålls från flera remissinstanser att
skäl finns som talar för att uran görs inmutningsbart. Så gott som samtiiga
godtar dock utredningens bedömning. Några remissinstanser finner det tveksamt
om rätten till stenkol och alunskiffer behöver regleras genom
koncessionslagstiftning. De allra flesta remissinstanserna ansluter sig
emellertid till utredningens förslag också på dessa punkter.

För
egen del vill jag framhålla följande. Som framgår av redogörelsen för
tillkomsten av vår nuvarande koncessionslagstiftning har en viss förskjutning
ägt ram.i fråga om de skäl som anförts till stöd för en tillämpning av ett
koncessionssystem. Under senare tid har sålunda den möjlighet
koncessionslagstiftningen ger till kontroll att utvinning sker på sådant sätt
att allmänna intressen tillgodoses kommit att framstå som allt viktigare. Även
det ursprungliga motivet att genomföra en tillfredsställande reglering av
förhållandet mellan markägare och industrin har emellertid fortfarande viss
betydelse. Beträffande vissa mineraliska ämnen framstår som angeläget att det
allmänna får ett avgörande inflytande över exploateringen. Detta gäller
särskilt sådana ämnen som har stor energipolitisk eller samhällspolitisk
betydelse, t. ex. olja, gas och uran. I andra fall kan behovet av
samhällsinflytande över själva exploateringen vara mindre medan det finns ett
starkt intresse även från samhällets synpunkt att råvaruförsörjningen tryggas
på skäliga villkor. Detta gäller framför allt om råvaran är sällsynt eller på
annat sätt speciellt förekommande. I fråga om vissa sådana mineraliska ämnen
bör

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 67

avsteg
kunna göras från kravet på obligatorisk koncession för utvinning om
överenskommelse i ersättningsfrågan kan träffas mellan exploatör och
fastighetsägare. Ett sådant förfarande skulle kunna bli aktuellt t, ex,
beträffande mindre fyndigheter som kan tillgodogöras på kort tid utan nämnvärd
risk för att annat företag skaffar sig koncession.

Som framgått av det
tidigare har någon mera systematisk genomgång av vilka naturtillgångar som bör
omfattas av koncessionslagstiftning tidigare inte gjorts. Under
remissbehandlingen har förordats att en sådan genomgång görs. Jag kan nämna att
jag denna dag i annat sammanhang tagit upp frågan om den långsiktiga
hushållningen med landets mineralresurser. Av intresse är därvid i vad mån de
s. k. industrimineralen, varmed avses industriellt utnyttjade mineraliska
ämnen utom malmer och mineralbränslen, bör inordnas under koncessionslagstiftningen.
Jag förordar emellertid nu endast att den av utredningen föreslagna kretsen av
koncessionspliktiga mineraliska ämnen vidgas med vissa leror. Det måste anses
otillfredsställande att koncession för stenkol måste begäras i sådana fall då
man egentligen vill tillgodogöra sig lera, vilket nu förekommer i många fall.
Något nödvändigt geologiskt samband mellan stenkol och eldfasta eller
klinkrande leror finns inte. Utredningsförslaget innebär emellertid ingen
ändring i det nuvarande förhållandet att olika rättsregler gäller för utvinning
av sådana leror beroende på om de förekommer i sammanhang med stenkol eller
inte. Eftersom eldfasta och klinkrande leror i sig är så betydelsefulla att de
bör kunna tillgodogöras självständigt, är det enligt min mening inte motiverat
att behålla det historiskt betingade kravet på sammanhang med stenkol som
förutsättning för koncession. Avgörande bör i stället vara lerornas kvalitet
som sådan. Jag anser att självständig koncession bör kunna meddelas i fråga om
sådana leror som genom sin mineralogiska sammansättning uppfyller vissa krav
på eldfasta eller klinkrande' egenskaper. Dessa krav behandlas närmare i
specialmotiveringen. Vad jag förordar medför framför allt att de tidigare
nämnda sydsvenska kaolinlerorna utanför stenkolsformationen kommer att omfattas
av den minerallag jag nu föreslår. I övrigt torde denna utvidgning av
koncessionsplikten få begränsad praktisk betydelse. Utsiktema att påträffa nya
fyndigheter av sådana högkvalitativa leror som här avses bedöms nämligen av den
geologiska sakkunskapen vara små.

6.3
Koncession

Enligt
nuvarande regler är både rätten att undersöka och rätten att bearbeta de
mineralfyndigheter som omfattas av stenkolslagen och uranlagen i princip
beroende av koncession eller undersökningstillstånd. I uranlagen görs dock
betydelsefulla undantag i fråga om rätten att undersöka. Sålunda får markägaren
och i viss utsträckning även t. ex.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 68

innehavare
av inmutat eller utmålslagt område utföra undersöknmgs-arbete så länge annan
inte fått undersökningstillstånd för området i fråga. Utredningen föreslår att
rätten att utföra undersökningsarbete regleras efter mönster av uranlagen.
Inget krav på myndighets tillstånd uppställs sålunda enligt förslaget för rätt
att utföra sådana arbeten. Undersökningskoncession blir därmed aktuell
huvudsakligen i de fall när uppgörelse inte kan träffas med markägaren eller då
sökanden vill säkerställa ensamrätt till undersöknmgsarbete eller få garantier
för bearbetningskoncession. Markägaren själv avses enligt förslaget dessutom
få rätt att utan koncession bearbeta annars koricessionspliktiga fyndigheter
av stenkol, lera och alunskiffer så länge fyndigheten inte omfattas av
koncession för annan.

Som
nämnts föreslår utredningen att den nya minerallagen tar upp endast
grundläggande regler om vad koncession skall innehålla. I både stenkolslagen
och uranlagen finns en mängd föreskrifter som i detalj reglerar
koncessionstidens längd, möjlighet till förlängning av koncessionstiden,
koncessionsområdes maximistorlek m. m. Utredningen anser att en sådan
detaljreglering är föga meningsfull bl. a. med tanke på att antalet
koncessionsärenden under överblickbar tid väntas bli mycket ringa. Enligt
utredningen bör lämpliga avvägningar i stället ske efter förhandlingar mellan
koncessionsmyndigheten och sökanden. Utredningens lagförslag innehåller
sålunda endast den bestämmelsen att koncession skall avse bestämt område och
bestämd tid. Utredningen anger dock för normalfall vissa riktpunkter i fråga om
tid och areal.

Utredningen
föreslår att koncession skall avse rätt antingen att undersöka eller att
bearbeta mineralfyndighet som avses med koncessionen. En sådan uppdelning
överensstämmer med vad som är brukligt i modern koncessionslagstiftning och har
lagtekniska fördelar, eftersom olika regler i skilda avseenden niåste gälla för
undersökning resp. bearbetning. Enligt utredningen bör undersökningskoncession
kunna förenas med rätt att under vissa förutsättningar få även bearbetningskoncession.
Detta förutsätter att sökandens lämplighet att exploatera en fyndighet prövas
redan när undersökningskoncession beviljas. Samma myndighet bör därför som
regel pröva båda slagen av koncession. Utredningen finner att prövningen
lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t, som dock bör kunna delegera
koncessionsgivningen i enklare typer av ärenden. Hinder avses inte möta mot
att meddela bearbetningskoncession utan föregående undersökningskoncession.

F.
n. regleras förhållandet mellan koncessionerad verksamhet och motstående intressen
inte i första hand genom direkta bestämmelser i koncessionslagstiftningen utan
därigenom att arbeten för undersökning och bearbetning är underkastade också
bestämmelser i annan lagstiftning om användning av mark och vatten, t. ex.
vattenlagen (1918: 523), byggnadslagen (1947:385), naturvårdslagen (1964:822)
och miljöskyddslagen (1969: 387). I koncessionslagstiftningen finns dock
bestäm-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 69

melser
om s. k. fredade områden där arbete i dagen eller under jord inte får äga rum
över huvud eller inte utan särskilt tillstånd, I vissa fall kan också
föreskrifter ges i olika avseenden till skydd för motstående intressen.
Utredningen föreslår att i fortsättningen en allmän prövning med hänsyn till
motstående intressen alltid skall göras vid koncessionsgivningen och att
därvid skall kunna meddelas sådana föreskrifter till skydd för allmänna
intressen och enskild rätt som anses påkallade. Prövningen avses bli relativt
summarisk och annan lagstiftning om användningen av mark och vatten föreslås
liksom tidigare vara fullt tilllämplig på den koncessionerade verksamheten, I
likhet med vad som hu gäller innehåller förslaget dessutom regler om anvisande
av mark och fredade områden till vilka jag återkommer.

Med
hänvisning till den betydelse som fyndigheter av de koncessionspliktiga
mineraliska ämnena kan få för den svenska samhällsekonomin föreslår utredningen
att koncessionsmyndigheten även i övrigt får befogenhet att meddela
föreskrifter i samband med koncessionsgivning i samma utsträckning som enligt
kontinentalsockellagen. Härigenom ges möjlighet att meddela dels föreskrifter
som syftar till att främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande av
naturtillgångarna och dels föreskrifter som väsentligen avser att tillförsäkra
staten visst ekonomiskt utbyte av exploateringen.

Enligt
såväl uranlagen som stenkolslagen kan koncession återkallas vid vissa fall av
försummelse från koncessionsinnehavarens sida. Koncession som avser olja, gas,
salt, uran och torium kan dessutom återkallas även utan försummelse om
synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller i fråga om tillstånd enligt
kontinentalsockellagen. Utredningen förordar att motsvarande möjlighet att
återkalla koncession oberoende av försummelse förs in i minerallagen.

Utredningens
förslag har i de delar jag nu behandlat i huvudsak godtagits av
remissinstanserna. Även jag anser att minerallagen i denna del bör utformas
efter de linjer utredningen angivit. För egen del vill jag här ta upp några
frågor som särskilt berörts under remissbehandlingen. En av dessa är
förhållandet mellan den koncessionerade verksamheten och motstående allmänna
och enskilda intressen. Traditionellt har som en väsentlig fördel med
koncessionssystemet framhållits möjligheterna att i samband med koncession
åstadkomma en skälig, av formella hänsyn obunden avvägning mellan
gruvintresset och motstående intressen av skilda slag. Även jag anser att
företagets inverkan på motstående intressen är en viktig omständighet att
beakta vid den lämplighetsprövning som sker i varje koncessionsärende. Det
torde dock, som utredningen påpekar, vara förenat med betydande svårigheter att
allsidigt och en gång för alla väga gruvintresset i förhållande till motstående
intressen redan då koncession ges. Undersökningskoncession omfattar ofta ett
vidsträckt område, där platser för borrning och andra

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 70

undersökningsarbeten
inte kan anges i förväg. Även vid bearbetningskoncession kan det vara svårt
att på sikt överblicka verkningarna på motstående intressen. Jag delar utredningens
uppfattning att prövningen i detta hänseende vid koncessionsgivningen endast
kan bli tämligen allmän och inte slutgiltig.

Liksom tidigare bör
koncessionerad verksamhet vara underkastad annan lagstiftning om användning av
mark och vatten. Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen ellei: vattenlagen
eller dispens från förordnande om landskapsskydd enligt naturvårdslagen kan
således komma att krävas för koncessionerad verksamhet. Möjlighet finns t, o,
m, att den kan komma att förbjudas eller omöjliggöras. Det torde dock inte
uppkomma några större problem förutsatt att koncessionsärendena bereds på
lämpligt sätt. I enlighet med vad som redan nu sker avses att ansökningar om
koncession skall kungöras. I ärendenas beredning skall vidare ingå att yttranden
inhämtas från olika myndigheter för en allmän bedömning av frågan om
företagets inverkan på motstående intressen. Några remissinstanser uttrycker
oro över att t. ex. naturvårdsintressen inte kommer att bli tillräckligt
effektivt bevakade i ärenden som avser undersökningskoncession. Utredningen har
närnligen anfört att remissförfarande inte torde vara påkallat i samma
utsträckning vid beredning av sådana ärenden som vid beredning av ärenden om bearbetningskoncession.
För egen del vill jag framhålla att i varje koncessionsärende självklart måste
föreligga sådan utredning att en någorlunda realistisk bedömning av företagets
verkningar i olika avseenden kan göras vid beslutstillfället. Det synes dock
inte lämpligt med hänsyn till ärendenas varierande beskaffenhet att i lagen
detaljreglera hur remissförfarandet skall ske. Som utredningen förutsätter
torde det få ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om
ärendenas beredning.

Jag vill här beröra också
frågan om återkalldse av koncession under löpande koncessionstid. Någon
erinran har inte riktats mot förslaget att koncession skall kunna återkallas
vid vissa fall av försummelse från koncessionshavarens sida. Däremot har under
remissbehandlingen från några håll riktats kritik mot förslaget att det
oberoende av försummelse skall vara möjligt att återkalla koncession, om
synnerliga skäl föreligger. Det har anförts att en sådan regel är ägnad att
minska koncessionshavarens trygghet. Jag vill dock erinra om att motsvarande
bestämmelser finns i stenkolslagen beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter
samt i uranlagen och lagen om kontinentalsockeln. Bestämmelserna har motiverats
med att återkalldse i speciella situationer kan vara försvarlig med hänsyn
till de betydande samhällsintressen som kan stå på spel. Samtidigt har
understrukits att möjligheten att återkalla tiUstånd bör utnyttjas med största
varsamhet och på sådant sätt att koncessionshavaren inte åsamkas oberättigad
förlust. Jag anser i likhet med utredningen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 71

att
minerallagen undantagsvis bör ge möjlighet att återkalla koncession. Givetvis
bör denna möjlighet användas med stor varsamhet. Normalt bör sålunda
återkalldse av tillstånd inte komma i fråga annat än vid allvarliga eller
upprepade överträdelser av tillståndsföreskrifter eller då ett tillstånd inte
utnyttjats under längre tid utan att godtagbara skäl kan anföras därför.
Utredningen tar i detta sammanhang också upp frågan om ersättning till
koncessionshavaren för det fall att koncession återkallas av annan anledning
än försummelse från denne. Enligt utredningen innebär de föreslagna reglerna
om koncessionsgivning inget hinder mot att koncessionshavaren i koncessionen
förbehålls rätt till sådan ersättning. Ett sådant förbehåll finns i ett år 1969
för OPAB meddelat undersökningstillstånd enligt kontinentalsockellagen. Däremot
anser inte utredningens majoritet att en sådan rätt till ersättning bör
lagfästas. En ledamot av utredningen föreslår emellertid i en särskild
reservation att koncessionshavaren skall ha en i lagen angiven rätt till
ersättning om koncessionen återkallas utan att han gjort sig skyldig till
försummelse. Till denna mening har ett tiotal remissinstanser anslutit sig. För
egen del vill jag framhålla följande. Med hänsyn till att återkalldse av koncession
utan försummelse från koncessionshavarens sida kan bh aktuell endast i ytterst
få fall, har frågan om koncessionshavarens rätt till ersättning i sådana fall
liten praktisk betydelse för det allmännas del. För den enskilde koncessionshavaren
torde däremot en garanti om ersättning vid sådan äterkallelse ha viss
betydelse. Man kan därför räkna med att i samband med ansökningar om koncession
allmänt kommer att begäras förbehåll i koncessionen om rätt till ersättning i
förevarande situation, ifall sådan rätt inte fastslås i lagen. Det är svårt
att tänka sig nu avsedda fall av återkalldse, där koncessionshavaren inte
skäligen bör gottgöras direkta förluster. Jag förordar därför att koncessionshavaren
i lagen tillerkänns rätt till skälig ersättning, om koncession återkallas utan
att han gjort sig skyldig till försummelse.

6.4
Anvisande av mark m. m.

Koncession
enligt stenkolslagen eller uranlagen avser alltid ett visst område. Inom detta
har koncessionshavaren en principiell rätt att undersöka resp, bearbeta sådan
fyndighet som omfattas av koncessionen. Koncession medför dock inte rätt för
koncessionshavaren att utan vidare ta i anspråk mark inom koncessionsområdet.
Denna mark skall innan arbetet påbörjas anvisas honom av bergmästaren vid en
särskild förrättning och han har därvid inte rätt att få sig anvisad mark i
vidare mån än han behöver för arbetet i dagen. Enligt uranlagen kan mark anvisas
även utanför koncessionsområdet, nämhgen till upplagsplats, för väg m. m. I
stenkolslagen föreskrivs att i koncessionen skall utsättas den högsta ytvidd i
dagen inom koncessionsområdet som får anvisas vid för-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 72

rättningen
liksom den mark för väg till området som koncessionshavaren får begagna.
Förrättning för anvisande av mark äger enligt båda lagarna rum efter ansökan
från koncessionshavaren och kan sägas motsvara utmålsförrättning enligt
gruvlagen. Sökanden får vid förrättningen i allmänhet den mark anvisad som han
anser sig behöva. Som huvudregel gäller att koncessionshavaren skall lösa den
mark som anvisas, varvid ersättning skall utgå med 50 % förhöjning. Enligt
uranlagen fastställs ersättningsbelopp till markägare och andra
rättsinnehavare vid förrättningen. Enligt stenkolslagen fastställs däremot
ersättning för jordlösen på samma sätt som vid expropriation, dvs. efter
domstolsförfarande. Annan ersättning prövas vid tvist av skiljemän eller
domstol. Förfarandet är väsentligt enklare då innehavare av
undersökningstillstånd enligt uranlagen skall ta i anspråk mark för undersökningsarbete.
I första hand förutsätts detta ske efter överenskommelse med markägaren och
andra rättsinnehavare. Om sådan överenskommelse inte kan träffas skall
bergmästaren efter kallelse på rättsinnehavarna anvisa det område som får
användas. Full ersättning men utan förhöjning skall i form av årlig avgift
utgå till markinnehavaren för begagnandet av marken. Tvist om ersättningsbelopp
prövas av skiljemän eller domstol.

Som
jag redan har nämnt finns i både stenkolslagen och uranlagen regler om s. k. fredade
områden som inte alls eller endast efter särskilt medgivande får användas för
undersökning eller bearbetning. Reglerna har nära anknytning till gruvlagens
regler om inmutningshinder.

Utredningen
föreslår att den nuvarande ordningen i fråga om anvisande av mark och fredade
områden bibehålls i sina huvuddrag. Reglerna görs enhetliga för samtiiga
mineraliska ämnen och utformas huvudsakligen efter mönster av uranlagens
bestämmelser. Enligt förslaget skall således inte vid koncessionsgivningen
bestämmas vilken mark som inom eller utom koncessionsområdet får tas i anspråk.
Den summariska prövning med avseende på företagets inverkan på motstående
intressen som äger rum i samband med koncessionsgivningen kan dock föranleda
att redan då föreskrivs t. ex. att arbete ovan jord inte får ske inom viss
trakt. Förslagets regler om förfarandet då innehavare av undersökningskoncession
vill ta i anspråk mark för undersökningsarbete överensstämmer med motsvarande
regler enligt uranlagen. När det gäller att ta mark i anspråk för bearbetning
skall enligt förslaget såsom tidigare anvisning ske vid bergmästarförrättning.
Några avvikelser från uranlagens bestämmelser föreslås dock. Enligt uranlagen
får sålunda fredade områden över huvud inte eller endast efter särskilt medgivande
ingå i område som omfattas av undersökningstillstånd eller koncession.
Utredningsförslaget innebär att fredad mark får ingå i koncessionsområde men
däremot inte alls eller endast efter särskilt medgivande användas för
undersökning eller bearbetning. Vidare föreslår utredningen att sökanden vid
bergmästarförrättning skall anvisas den mark han be-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 73

gär,
om hinder inte möter med hänsyn till reglerna om fredade områden eller
föreskrift i koncessionen. Enligt förslaget har bergmästaren dock möjlighet att
undanta område som uppenbarligen inte behövs för gruvdriften eller därmed
sammanhängande verksamhet. Förslaget innehåller dessutom en bestämmelse om att
mark skall kunna anvisas för viss tid, högst fem år, varvid koncessionshavaren
inte skall behöva lösa marken.

Utrednuigsförslagets
regler om fredade områden har utformats i nära anslutning till reglerna om
inmutningshinder i utredningens förslag till ny gruvlag. Mark som skyddas är
bl. a. område som avsatts till nationalpark eller kyrkogård, område inom vissa
avstånd från järnväg, kanal, allmän väg, flygplats eller bostadsbebyggelse samt
område som ingår i fastställd stadsplan eUer byggnadsplan.
Fredningsbestämmdserna kompletteras liksom i utredningens förslag till ny
gravlag med en s. k. reservregel. Denna innebär att Kungl. Maj:t får förordna
om fredande av område även i andra fall än de uttryckligt uppräknade om det kan
antas att undersökning eller bearbetning inom området skulle komma att hindra
eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller planerad verksamhet av marken
siom är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. En av utredningens
ledamöter har reserverat sig mot att en sådan reservregel införs.

Utredningen
föreslår i motsats till vad som nu gäller att omständigheter som inträffar
efter det att undersökningskoncession meddelats skall kunna medföra att
området blir fredat. Som skäl för detta anges att det synes föga motiverat att
bostadshus, industrianläggningar m. m. som uppförs inom ett kanske mycket stort
undersökningsområde skall få sämre skydd mot undersökningsarbete än de som
tillkommit före koncessionsgivningen. Förslaget innebär också att förordnande
om fredningsområde enligt reservregeln i fråga om undersökningsarbete skall
kunna meddelas med omedelbar verkan. Enligt förslaget skall däremot inte
omständigheter som inträffar efter det att bearbetningskoncession meddelats
medföra hinder för arbete inom koncessionsområdet. Detta överensstämmer med
gällande lagstiftning. Utredningen framhåller att det synes naturligt att
bibehålla nuvarande regler vid bearbetningskoncession med hänsyn till att
koncessionsområdet då har tämligen begränsad omfattning och att man måste räkna
med att betydande delar av detta under lång tid blir föremål för aktivitet i
samband med exploatering.

De
regler som utredningen föreslår i fråga om anvisande av mark och om fredade
områden har i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Invändningar mot detaljer i fredningsbestämmdserna förekommer dock från flera
håll. Jag kan också nämna att vissa remissinstanser ifrågasatt behovet av den
föreslagna reservregeln.

Som
jag tidigare nämnt delar jag i stort sett utredningens uppfattning

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 74

om
hur förhållandet mellan koncessionerad verksamhet och motstående enskilda och
allmänna intressen bör regleras. Detta gäller även utredningsförslagets regler
om markanvisning och fredade områden. På några punkter förordar jag dock en
annan lösning än. utredningen.

Enligt
stenkolslagen och uranlagen gäller som huvudregel att mark som anvisas för
arbete i dagen skaU lösas av koncessionshavaren. En regel av motsvarande
innebörd finns i 1938 års gruvlag. Utredningen föreslår att detsamma skall
gälla enligt minerallagen. Lösen av mark i gruvlagstiftningens mening innebär emellertid
inte att inlösaren blir ägare till marken. Han får i stället en speciell
begränsad sakrätt till den anvisade marken. Inlösenförfarandet påverkar inte
fastighetsbildningen och när koncession upphör återgår marken utan ersättning
till fastighetsägaren. Uttrycket "lösa mark" är enligt min mening
oegentligt och kan missförstås. Det har inte använts i det förslag till ny
gruvlag som förelagts riksdagen och bör heller inte förekomma i minerallagen.
Eftersom nyttjanderätten till marken i här avsedda fall tas i anspråk genom en
form av expropriation bör vidare liksom i gruvlagsförslaget ' ersättningsreglerna
anknytas till reglerna om ersättning i expropriationslagen. Däri ligger bl. a.
att förhöjd ersättning inte bör utgå. Enligt min mening saknas anledning att
ställa fastighetsägaren i en förmånligare situation vid markupplåtelse till koncessionshavare
än vid expropriation.

Som
nämnts föreslår utredningen att mark skall kunna upplåtas för kortare tid,
högst fem år, och att sådan mark inte skall behöva lösas. Med de av mig
förordade ersättningsreglerna blir frågan om lösenskyldighet inte aktuell.
Enhgt min mening kan möjlighet till tidsbegränsad markanvisning ändå vara av
värde. Jag förordar därför att i minerallagen tas in bestämmelser som
möjliggör sådan anvisning.

Jag
förordar också att bestämmelserna om markanvisning vid undersökningskoncession
ersätts av en regel att bergmästaren vid tvist prövar huruvida hinder mot
undersökningsarbetet föreligger. Därigenom framgår tydligare att innehavare av
undersökningskoncession i princip får använda hela koncessionsområdet för sitt
arbete i den mån hinder mot detta inte föreligger enligt särskilda regler.

Fredningsbestämmdserna
bör utformas i överensstämmelse med reglerna om inmutningshinder i det
riksdagen förelagda gravlagsförslaget. Detta innebär i förhållande till
utredningsförslaget bl. a. att viss ytterligare bebyggelse skyddas.

Det
har från några håll satts ifråga om den s. k. reservregeln behövs. Behovet av
en sådan regel kan visserligen framstå som mindre påtagligt i minerallagen än
i gruvlagen med tanke på den prövning som avses ske vid koncessionsgivningen.
Denna prövning kan dock bara bli summarisk och kan inte inriktas på
markanvändningen i detalj. Bestämmelserna om fredade områden bygger på att
vissa motstående intressen framstår som särskilt skyddsyärda.
Fredningsbestämmdserna utgör

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 75

emellertid
inga absoluta hinder mot undersökning och bearbetning. I vad mån ett område
skall skyddas från intrång kan därför avgöras först efter en prövning i det
enskilda fallet. Det torde inte vara möjligt att i lagtext beskriva alla de
situationer där en prövning av detta slag bör föregå ett påbörjande av
undersökning eller bearbetning. Det behövs därför även i minerallagen en
bestämmelse som samlar upp sådana fall som inte kan täckas av speciella regler.
Reservregeln synes kiinna tillgodose detta behov. Vid tillämpningen av denna
regel bör utgångspunkten vara att regeln skall användas för att skydda
intressen som från allmän synpunkt är jämförbara med något av de i lagen
särskilt angivna.

6.5
Avgifter till jordägare m. m.

Enligt
stenkolslagen och uranlagen har fastighetsägaren rätt att vid bearbetning få
ersättning från koncessionshavaren inte bara för att mark tas i anspråk utan
även för att denne genom bearbetningen ekonomiskt tillgodogör sig fyndighet på
fastigheten. Sistnämnda ersättning utgår i form av en årlig avgift och
beräknas, utom beträffande alunskiffer, efter värdet av under året brutet och
uppfordrat mineral. Även 1938 års gruvlag innehåller regler om avgäld till
fastighetsägaren vid brytning av inmutningsbara mineral.

Utredningen
förordar i sitt förslag till ny gruvlag att reglerna om nu avsedd s. k.
jordägaravgäld behålls i huvudsak oförändrade. Beträffande de
koncessionspliktiga mineraliska ämnena föreslår utredningen att avgäld skall
erläggas i fråga om stenkol, lera, alunskiffer, uran och torium men inte i
fråga om olja, gas och salt.

Frågan
om jordägaravgäld bör lösas med hänsynstagande till hur motsvarande spörsmål
löses i den nya gravlagen. I det förslag till ny gruvlag som förelagts riksdagen
har fastighetsägarens rätt till avgäld slopats. Enligt min mening saknas
anledning att behålla rätt till avgäld i minerallagen om motsvarande institut
avskaffas i en ny gravlag. Jag förordar därför att bestämmelserna om avgäld får
utgå också ur minerallagen.

Enligt
uranlagen kan den som upptäcker fyndighet av uranhaltigt mineral göra s. k.
fyndanmälan till bergmästare. Sådan anmälan skall enligt lagen beaktas vid
tillståndsgivning för det fall att flera söker undersökningstillstånd inom
samma område. Fyndanmälan har betydelse också vid tillämpningen av reglema om
ersättning till upptäckare. Enligt sistnämnda regler är den som upptäckt
fyndighet men som inte får koncession berättigad till skälig ersättning från
den som erhåller koncessionen. Bestämmelse om ersättning åt upptäckare finns
också i stenkolslagen. De nu nämnda reglerna syftar till att främja
prospekteringsverksamhet.

Enligt
utredningen torde dessa regler sakna praktisk betydelse. I fråga om
fyndanmälan hänvisar utredningen bl. a. till att upptäckt av fyn-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 76

dighet
inte ger företräde vid konkurrens mellan flera som söker undersökningstillstånd
och att fyndanmälan endast utgör ett bevismedel bland andra. Enligt utredningen
kan en rätt till fyndersättning inte ha någon nämnvärd betydelse då det gäller
att stimulera enskilda personer och företag till mineralletning. Utredningen
föreslår därför att bestämmelserna om fyndanmälan och ersättning till
upptäckare inte ges någon motsvarighet i minerallagen. Utredningen anmärker
att, om det i något fall skulle framstå som uppenbart obUligt att en upptäckare
lämnas utan ersättning och uppgörelse inte kan träffas, föreskrift i frågan bör
kunna intas bland koncessionsvillkoren.

Utredningens
bedömning i fråga om fyndanmälan och ersättning till upptäckare har lämnats
utan erinran under remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning att
nämnda institut kan avskaffas.

6.6
Ikraftträdande m. m.

Den
nya minerallagen bör träda i kraft den 1 januari 1975.

I
princip bör den nya lagen göras tillämplig också på koncessioner som gäller vid
lagens ikraftträdande liksom på sådana privilegier och utmål i fråga om stenkol
och lera som då finns. I de fall bearbetningsrätt inte är begränsad till tiden
bör den anses beviljad vid lagens ikraftträdande att gälla under 25 år.
Därefter bör innehavaren under vissa förutsättningar ges möjlighet att på
skäliga villkor erhålla fortsatt koncession.

Den
nya lagen föranleder vissa jämkningar i annan lagstiftning.

7 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslag till

1.
lag om vissa
mineralfyndigheter,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln,

3.
lag om ändring i gruvlagen
(1974: 000).

Vid
upprättandet av lagförslagen har samråd skett med statsrådet Lidbom.

Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

8 Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter

Som
framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen innebär det remitterade
förslaget vissa sakliga ändringar i förhållande till vad utredningen
föreslagit. Till stor del beror detta på att minerallagsförslaget

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 77

i
åtskilliga avseenden anpassats till det förslag (prop. 1974: 32) till ny
gruvlag som nyligen förelagts riksdagen. Jag tänker då bl. a. på reglerna om
ersättning för skada och intrång, fredningsbestämmdserna och avskaffandet av
jordägaravgälden. I sina huvuddrag överensstämmer emellertid
departementsförslaget i sak med utredningens förslag. Däremot har
utredningsförslaget undergått en tämligen omfattande redaktionell och
systematisk bearbetning, bl. a. i anslutning till gruvlagsförsla-gd (FGL).

Det
remitterade förslaget innebär liksom utredningens förslag att regleringen
delvis skett genom hänvisning till den nya gruvlagen. Detta gäller beträffande
förrättning för anvisande av mark, betalning av ersättning och avstående från
anvisad mark. Hänvisning till annan lagstiftning har också i viss utsträckning
ansetts kunna ske beträffande regler som väsentiigen riktar sig till
myndighet. I övrigt upptar minerallagen direkta lagbestämmelser även i den mån
dessa har full motsvarighet i annan lagstiftning. Härigenom uppnås att lagen
blir mera lättläst och överskådlig.

Enligt
den nya regeringsformen ankommer det på regeringen att meddela de beslut som
tidigare meddelats av "Konungen" eller "Kungl. Maj:t". De
remitterade förslagen har utformats i enlighet härmed.

I
det inledande avsnittet "Allmänna bestämmelser" (114 §§) har förts
samman vissa grundläggande bestämmelser om koncessionsrätt, meddelande av
koncession, föreskrifter m. m. Avsnittet skiljer sig från motsvarande avsnitt i
utredningsförslaget bl. a. genom att dit förts samtliga bestämmelser som avser
meddelande av koncession och genom att fredningsbestämmdserna placerats i
senare avsnitt. Efter de allmänna bestämmelserna redovisas i 15 § såsom ett
särskilt avsnitt regler om förberedande undersökning. Dessa regler motsvaras
av 31 § i utredningsförslaget. Därefter följer på samma sätt som i
utredningsförslaget ett avsnitt om undersökningsarbete (1625 §§).
Utredningsförslagets bestämmelser om bearbetning har delats upp i tre avsnitt,
som behandlar anvisande av mark för bearbetning m. m. (2629 §§), rätt till
bearbetning (3034 §§) och verkan av att bearbetningskoncession upphör (35 37
§§). Närmast härefter följer ett avsnitt med vissa särskilda åligganden för
koncessionshavare (3839 §§), vari bl. a. upptagits 36 § i utredningsförslaget.
Under rubriken "Tillsyn, handräckning, ansvar m. m." (4045 §§)
följer så bestämmelser, som omarbetats i betydande grad i förhållande till
utredningsförslaget. Därefter har i ett särskilt avsnitt upptagits
bestämmelser om fullföljd av talan (4650 §§). Efter avsnittet "Särskilda
bestämmelser" (5152 §§), som saknar motsvarighet i utredningens förslag,
avslutas lagen med övergångsbestämmelser.

I
det remitterade förslaget liksom i utredningsförslaget saknas motsvarighet
både till den hänvisning till gruvlagens samäganderättsregler som f, n, finns i
uranlagen (57 §) och till stenkolslagens bestämmelser

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 78

om
ansvarig föreståndare för arbetet då flera har del i koncession (40 §). För det
fall att flera gemensamt erhåller koncession torde förhållandet mellan
koncessionshavarna regleras genom att allmänna associationsrättsliga regler
och ansvarighetsprinciper tillämpas. Med hänsyn till kravet på tillstånd för
överlåtelse av koncession har inte ansetts nödvändigt att i lagen hänvisa till
gruvlagens regler om övergång av gruva (jfr 39 § stenkolslagen och 57 §
uranlagen).

Som
nämnts i avsnittet 6.1 i den allmänna motiveringen avses att detaljregler om
ansökningsförfarande m. m. skall meddelas i tillämpningskungörelse. Till viss
del bör däri också kunna upptas standardvillkor som reglerar
koncessionshavarnas skyldigheter i vissa avseenden.

Allmänna
bestämmelser 1 §

I
denna paragraf, som motsvarar 1 § första stycket i utredningens förslag, anges
vilka mineraliska ämnen som lagen omfattar. Motsvarande bestämmelser finns i 1,
10, 49, 51 och 56 §§ stenkolslagen samt i 1 och 65 §§ uranlagen. Frågan om
vilka fyndigheter som bör underkastas koncessionslagstiftning har behandlats i
avsnittet 6.2 i den allmänna motiveringen. Som där anförts innebär den nya
lagen i förhållande till gällande rätt vissa ändringar, främst i fråga om
leror.

De
koncessionspliktiga mineralen har delats in i fyra grupper. Detta beror på att
mineralen inom varje grapp inbördes förekommer i sådant sammanhang att
koncession bör meddelas endast för gruppen som sådan. Föreskrift om detta
finns i 4 § första stycket.

Bland
de i paragrafen uppräknade mineraliska ämnena intar salt en särställning,
eftersom det torde vara föga sannolikt att det i vårt land kan bli aktuellt att
utföra djupborrningar enbart för utvinnande av salt. Att salt ändå behålls som
koncessionsmineral beror på möjligheten att utvinna salt i samband med borrning
efter olja eller gas. Den nya lagen omfattar liksom gällande lagstiftning
endast sådana saltfyndigheter som kan uppdagas genom djupborrningar. Gnejs och
andra silikatbergarter, ur vilka kalisalter eller andra salter kan framställas,
liksom magnesit faller således utanför begreppet. Denna begränsning kommer
till.uttryck i lagtexten på samma sätt som i 49 § andra stycket stenkolslagen.

Som
jag anfört i avsnittet 6.2 i den allmänna motiveringen omfattar den nya lagen
till skillnad från stenkolslagen och utredningens förslag eldfasta och
klinkrande leror även om dé inte förekommer i sammanhang med stenkol. Med
eldfast lera avses en lera vars smältpunkt överstiger 1 570° C, en smälttemperatur
som vid standardprov för utrönande av en leras fysikaliska egenskaper
motsvaras av s. k. segerkägla 26. Med klinkrande lera menas en lera söm
uppvisar så stort temperaturintervall (minst 200° C) mellan krympningens eller
den partiella smältningens början och den fullständiga formförändringen eller
smält-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 79

ningen
att detta temperaturintervall kan användas för framställning av sintrade
produkter, s. k. stengods m. m., som har både hög värmebeständighet och hög
mekanisk hållfasthet. Endast lera som innehåller en betydande mängd av
lermineralet kaolinit är eldfast eller klinkrande enligt dessa definitioner.
Som nämnts i den allmänna motiveringen torde den utvidgade koncessiönsplikten i
fråga om leror ha praktisk betydelse främst beträffande de kaolinleror som i
sydligaste delen av landet förekommer utanför stenkolsformationen.

Uttrycken
uranhaltigt mineral och toriumhaltigt mineral täcker de i uranlagen använda
begreppen uran och uranförening resp, torium och toriumförening. Uran och
torium förekommer nämligen i naturen endast i form av uranförening resp,
toriumförening.

Utan
att detta särskilt angivits i paragrafen gäller att undersökning och
bearbetning av annan fyndighet än alunskifferfyndighet skall syfta till
utvinnande av mineralet. Inte heller har ansetts nödvändigt att ta in en
föreskrift motsvarande den i 49 § stenkolslagen om att undersökning och
bearbetning av salt skall ske i syfte att "tekniskt" utvinna saltet.

Enligt
förevarande paragraf krävs i princip koncession inte bara för bearbetning utan
också för undersökning. Som framgår av 8 § får dock bl. a. fastighetsägaren
utföra undersökning utan koncession så länge inte koncession meddelats för
annan. Av 11 § andra stycket framgår att rätt till undersökning enligt 8 § kan
överlåtas eller upplåtas. Med undersökning avses åtgärder av viss kvalificerad
beskaffenhet. I uranlagen (prop. 1960: 160 s. 6768) görs skillnad mellan
eftersökande och undersökning. Med "eftersökande" avses sådana inte
lagreglerade åtgärder för uppspårande av fyndighet som inte inkräktar på
markägarens rätt. Härvid förutsätts att gränsen mellan eftersökande och
undersökning dras i anslutning till de objektiva rekvisiten för skadegörelse
och åverkan. För att åtgärd skall vara att bedöma som undersökning krävs
således att den medför förstörelse eller skada. Motsvarande torde gälla även
enligt stenkolslagen, där det i 1 § använda uttrycket "eftersöka"
ansetts ha samma innebörd som det i 1 § uranlagen använda "undersöka"
(se bl. a, lagrådets uttalande i prop. 1963: 176 s. 62). Mindre ingripande
åtgärder för att söka efter koncessionspliktiga mineral faller således utanför
lagen och torde kunna ske även inom område som omfattas av koncession för
annan. Det synes ändamålsenligt att i minerallagen dra gränsen mellan
eftersökande och undersökning på samma sätt som skett i uranlagen och
stenkolslagen. I paragrafens. sista punkt erinras om att undersökning som
förberedelse för koncessionsansökan kan ske med stöd av ett begränsat
tillstånd.

2
§

Paragrafens
första stycke motsvarar 1 § tredje stycket i utredningens förslag. Frågan om
vilken myndighet som bör meddela koncession har

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 80

behandlats
i avsnittet 6.3 i den allmänna motiveringen. I gällande rätt finns motsvarande
bestämmelser i 1 § stenkolslagen samt i 4 och 23 §§ uranlagen.

1
överensstämmelse med vad som anförts i avsnittet 6,1 i den allmänna
motiveringen har den nya lagen givits karaktär av ramlagstiftning. Med hänsyn
till bl. a. att ansökan om koncession inte medför någon rätt till företräde och
även i övrigt har begränsad rättslig betydelse har föreskrifter om
koncessionsansöknings innehåll och formerna för beredning av koncessionsärenden
ansetts kunna meddelas i administrativ ordning. Vissa grundläggande
bestämmelser bör dock tas in i själva lagen. I paragrafens andra stycke har
således tagits in en upplysning om till vilken myndighet ansökan om koncession
skall ges in. Vidare finns där en bestämmelse om ansökningsavgift. Avgiften
utgör en motsvarighet till den ansökningsavgift som enligt 2 kap. 8 § sista
stycket FGL utgår vid ansökan om inmutningsrätt. Sistnämnda avgift utgör
främst ett bidrag till kostnaderna för det administrativa förfarandet. Den
skall dock även tjäna syftet att avhålla från rena okynnesinmutningar. Också
den avgift som skall tas ut i samband med ansökan om koncession har som huvudsakligt
syfte att utgöra ett bidrag till kostnadstäckningen. Även andra synpunkter
måste emellertid beaktas. Bl. a. bör avgiftens storlek avpassas efter
motsvarande avgift i gravlagen för att motverka att undersökningskoncession
utnyttjas för att hindra undersökning av inmutningsbara mineral (jfr prop.
1960: 160 s. 79). Enklast kan en anpassning i detta avseende ske om uppgiften
att bestämma avgiftens storlek anförtros regeringen.

3
§

Paragrafens
första punkt motsvarar 1 § andra stycket i utredningsförslaget. Bestämmelsen
har motsvarighet i 1 och 24 §§ uranlagen samt 10 § stenkolslagen. Bland
betydelsefulla inskränkningar som innefattas i lagen kan nämnas bestämmelserna
om fredade områden i 1719 §§, som i princip också utgör hinder för bearbetning
enligt 26 och 32 §§. I 10 § finns vidare bestämmelser som gör det möjligt att
förena koncession med föreskrifter eller villkor av olika slag. I själva
verket torde den närmare preciseringen av de rättigheter och skyldigheter som
skall vara förenade med koncession komma att ske genom sådana föreskrifter.
Härigenom kan villkoren för prospektering och exploatering avpassas efter
omständigheterna i varje särskilt fall och en lämplig avvägning ske mellan
samhällsekonomiska och företagsekonomiska intressen. Villkorens närmare
utformning kan ofta bli beroende av förhandlingar mellan koncessionsmyndigheten
och intresserade företag (jfr prop. 1966: 114 s. 52). Det bör i detta
sammanhang nämnas att föreskrifter också kan meddelas med stöd av lagens regler
om tillsyn över koncessionerad verksamhet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 81

Som
framhållits i avsnittet 6.3 i den allmänna motiveringen skall koncessionshavare
liksom tidigare vara underkastad den prövning av verksamheten som kan fordras
enligt miljöskyddslagen, naturvårdslagen och annan offentligrättslig
lagstiftning rörande användningen av mark och vatten. Någon uttrycklig
bestämmelse om denna viktiga fömtsättning för koncessionerad verksamhet finns
inte i vare sig stenkolslagen eller uranlagen. Utredningen har föreslagit att
en erinran om nämnda förat-sättning görs i en tillämpningskungörelse till
minerallagen. JK har i sitt remissyttrande framhållit att förutsättningen är så
viktig att den bör komma till uttryck i lagtexten. Jag delar JK:s uppfattning.
I enlighet härmed erinras i paragrafens andra punkt om att vid sidan äv
rnineral-lagen även annan lagstiftning är tillämplig i fråga om verksamheten.
Bestämmelsen har delvis utformats efter mönster i 2 § första stycket
miljöskyddslagen.

4
§

I
fråga om bestämmelsen i paragrafens första stycke, som motsvarar 2 § första
stycket i utredningsförslaget, får jag hänvisa till vad jag anfört vid 1 §.

Paragrafens
andra stycke, som motsvarar del av 2 § andra stycket i utredningsförslaget,
innehåller de grundläggande principerna i fråga om koncessions omfattning i rum
och tid. Bestämmelser i dessa hänseenden finns i 5 och 4952 §§ stenkolslagen
satht i 10, 11 och 30 §§ uranlagen, I enlighet med vad som anförts i avsnittet
6,1 i den allmänna motiveringen saknar den nya lagen motsvarighet till
stenkolslagens och uran-lagens detaljbestämmelser, I fråga om koncessionsområde
har någon maximistorlek inte ansetts böra föreskrivas. Trots detta begränsas
emellertid möjligheten att lägga ut stora områden på olika sätt, bl, a, av fyndighetens
sträckning och ändarhålet med koncessionen. Undersökningsområdes storlek bör
bestämmas med hänsyn till vad som är ägnat att bäst tillgodose det allmännas
intresse av att få till stånd en rationell prospekteringsverksamhet. Område
för bearbetningskoncession bör bestämmas utifrån vad som är motiverat av
fyndighetens sträckning och behovet av mark för driftsanläggningar. Samtidigt
bör vid bestämmandet av koncessionsområde beaktas också att det får en form som
är lämplig t, ex, med hänsyn till bestående fastighetsgränser. I enlighet
härmed har i paragrafens andra stycke föireskrivits att koncessionsområde
bestämmes efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med
koncessionen och övriga omständigheter.

Enligt
nuvarande ordning beviljas bearbetningskoncession för andra mineraliska ämnen
än olja ochgas utan begränsning i tiden. Med hänsyn till den snabba utveckling
som numera äger rum på alla områden har det ansetts lämpligt ätt det allmänna
efter en tids förlopp får möjlighet att pröva om koncession bör fortsätta att
gälla och i så fall på vilka

6
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 146

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 82

villkor
detta skall få ske. Enligt paragrafens andra stycke skall därför koncession
meddelas för viss tid. Jag har inte funnit anledning att fastställa någon
maximitid. Som utredningen anfört bör undersökningskoncession normalt inte ges
för längre tid än 35 år och bearbetningskoncession i regel inte för längre
tid än 25 år. Också koncessionstiden får anpassas efter förhållandena i varje
särskilt fall. I överensstämmelse härmed har i paragrafens andra stycke tagits
upp föreskrift om att koncessionstiden skall bestämmas efter vad som är
lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga
omständigheter.

Hinder
avses inte möta mot att koncessionsmyndigheten på ansökan medger att den
ursprungliga koncessionstiden med eller utan förändring av
koncessionsvillkoren i övrigt förlängs på viss tid. Ansökan om förlängning av
koncessionstiden bör i princip behandlas på samma sätt som ansökan om ny
koncession.

Tredje
stycket har motsvarighet i 9 § stenkolslagen samt 10 och 30 §§ uranlagen.
Motsvarande regel beträffande inmutat område och utmål rinns i 2 kap, 1 § och 4
kap, 1 § FGL,

5
§

Paragrafen,
som innehåller vissa grundläggande bestämmelser om koncession, motsvarar del av
2 § andra stycket, 12 § andra stycket och 24 § första stycket i
utredningsförslaget. Enligt första stycket i paragrafen skall koncession
meddelas antingen som undersökningskoncession eller som bearbetningskoncession.
Som framhållits i avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen är det i princip
möjligt att meddela bearbetningskoncession utan föregående
undersökningskoncession. Denna möjlighet synes kunna komma till användning t,
ex, beträffande kända fyndigheter av stenkol, lera eller alunskiffer.

Bestämmelsen
i andra stycket har behandlats i avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen.
Någon uttrycklig bestämmelse av motsvarande innehåll finns inte i gällande
lag. I praxis har det dock ansetts möjligt att förena i varje fall
undersökningskoncession avseende olja, gas och salt med rätt också till
bearbetningskoncession under förutsättning att kommersiellt utvinningsbar
fyndighet av sådant slag påträffats.

Med
huvudsakliga villkor för koncession åsyftas bl. a. villkor som rör
koncessionstidens längd, statiigt deltagande i bearbetning eller statens rätt
till royalty. En allmän förutsättning för rätten till bearbetningskoncession
är naturligtvis att villkoret i paragrafens tredje stycke är uppfyllt.

Enligt
tredje stycket, som har motsvarighet i 29 § uranlagen, får bearbetningskoncession
meddelas endast om fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras blivit påträffad
inom det område som avses med ansökningen. För att detta krav skall anses
uppfyllt är det tillräckligt att möjligheter bedöms föreligga till ett
framtida ekonomiskt utnyttjande av

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 83

fyndigheten.
Lika litet som vid utmålsläggning enligt gruvlagen krävs således att fyndigheten
skall kunna kommersiellt utnyttjas då ansökningen görs, I fråga om arten och
omfattningen av de undersökningar som skall ligga till grund för prövningen av
en koncessionsansökan bör viss ledning kunna hämtas från vad som avses gälla
vid utmålsläggning enligt den nya gruvlagen (jfr betänkandet (SOU 1969: 10) Ny
gruvlag s, 184186), Närmare föreskrifter i ämnet torde inte behövas,

6
§

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 13 § och 24 § andra och tredje stycket i utredningens
förslag, I gällande rätt finns motsvarighet i 4 och 7 §§ stenkolslagen samt 9
och 29 §§ uranlagen.

Paragrafens
första stycke ger uttryck för den princip som ligger till grund för
koncessionssystemet, nämligen att koncessionsmyndigheten från fall till fall
har att fritt pröva huruvida sökanden från allmän synpunkt finnes lämplig att
utföra den undersökning eller bearbetning som han begär koncession för. Om
undersökningskoncession skall förenas med rätt till bearbetningskoncession
enligt 5 § andra stycket, måste sökandens lämplighet att utföra bearbetning
prövas redan vid ansökningen om undersökningskoncession. Som framgår av 7 §
första stycket modifieras principen om fri prövningsrätt då koncession söks på
område som omfattas av rätt enligt gruvlagen (1974: 000) eller av koncession
för annan,

I
andra stycket ges uttryck för en annan för koncessionssystemet grundläggande
princip, nämligen att med koncession följer ensamrätt att inom
koncessionsområdet bedriva sådan verksamhet som avses med koncessionen. Denna
princip hindrar dock inte att staten genom föreskrift enligt 10 § tredje
stycket ges rätt att delta i verksamheten.

Tredje
stycket behandlar fall då flera söker koncession i fråga om samma område.
Huvudregeln, som egentligen följer redan av paragara-fens första stycke, är att
den som från allmän synpunkt är mest lämpad skall äga företräde. Tidpunkten för
ingivande av koncessionsansökning saknar sålunda i princip betydelse men kan
fälla utslag vid val mellan i övrigt jämbördiga sökande. Vid val mellan flera
som ansöker om undersökningskoncession skäll beaktas om någon av sökandena
gjort fynd eller utfört undersökningsarbete inom området. Bakgranden till sistnämnda
regel, som har motsvarighet i uranlagen, är att enligt 8 § undersökningsarbete
i vissa fall får utföras utan koncession efter överenskommelse med
fastighetsägaren och övriga sakägare. Vid val mellan flera som söker
undersökningskoncession bör vid prövningen också beaktas omständigheter som
sedermera kan få betydelse vid ansökan om bearbetningskoncession.
Undersökningskoncession syftar ju ytterst till bearbetning och
undersökningskoncession torde sällan vara till nytta för koncessionshavaren om
han inte också får bearbetningskoncession. Som

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 84

förut
nämnts torde den som ansöker om undersökningskoncession ofta uppställa som
förutsättning för sin ansökan att koncession förbinds med rätt till
bearbetningskoncession enligt 5 § andra stycket.

7
§

Paragrafens
första stycke, spm motsvarar 6 § i utredningsförslaget, innehåller
bestämmelser om meddelande av koncession på område som omfattas av koncession
avseende annan mineralgrupp än den som avses med ansökningen eller av sökt
eller beviljad rättighet enligt gruvlagen. Innebörden av bestämmelserna, som
har viss motsvarighet i 3 § 2 mom. uranlagen, är att särskilda skäl fordras för
att koncession skall meddelas annan än den som redan har rättighet med
avseendepå området. Principen om fri prövningsrätt har således, som
framhållits vid 6 §, i dessa fall modifierats. Denna modifikation får dock ses
som ett uttryck för tanken att det i allmänhet torde vara mest lämpligt låta
innehavaren, av den först uppkomna rättigheten erhålla koncessionen bl. a. med
hänsyn till de praktiska svårigheter som kan uppstå om ett visst område
samtidigt omfattas av olika rättigheter. För det fall att inmutning eller utmål
aktualiseras inom område som omfattas av sökt eller meddelad koncession
föreskrivs i 2 kap. 3 § och 4 kap. 2 § FGL att sökt eller meddelad koncession
m, m, utgör hinder, från vilket regeringen dock kan ge dispens. Regleringen innebär
att ansökan om koncession kan utgöra hinder mot att bevilja en ansökan om
inmutning samtidigt som inmutningsansökningen medför att särskilda skäl fordras
för att bifalla koncessionsansökningen. Den nödvändiga samordningen får i dessa
fall ske hos regeringen, som har att pröva frågan om dispens enligt gruvlagen
och frågan om koncession.

I
praktiken synes första stycket i paragrafen huvudsakligen komma att gälla
sammanträffande dels mellan inmutningsbara mineral och uran eller alunskiffer
och dels mellan uran och alunskiffer. I dessa båda fall torde situationen ofta
vara den att det ena mineralet inte kan tillgodogöras för sig eller utan skada
för det andra mineralet. I förarbetena till stenkolslagens bestämmelser om
alunskiffer (prop.- 1942: 330 s. 39) nämns som exempel på en konfliktsituation
att inmutningsbar fyndighet med stor horisontell utsträckning förekommer under
alunskiffern och i sådant läge att brytning skulle genom t. ex. sprickbildning
äventyra möjligheterna att bryta alunskiffer. I situationer av detta slag
krävs enligt nu förevarande paragraf särskilda skäl för att meddela koncession
åt annan än innehavare av den äldre, rättigheten. Särskilda skäl finns naturligtvis
om det ena mineralet kan tillgodogöras utan skada för det andra mineralet.
Sådana skäl kan vidare föreligga t. ex. om innehavaren av den äldre rättigheten
lämnat sitt medgivande eller inte utnyttjat sin rättighet under lång tid eller
om en inmutning i något fall uppenbarligen tagits enbart i avsikt att
underlätta för innehavaren att få koncession.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 85

Enligt
vad jag nu sagt bör hinder inte möta att meddela undersökningskoncession för
uran på inmutat område om undersökningsarbetena kan bedrivas jämsides utan
olägenhet. Om en sådan undersökningskoncession skall förenas med rätt till
bearbetningskoncession bör dock förbehåll göras med hänsyn till den
utmålsläggning som kan komma att ske enligt gruvlagen. Kollisioner mellan å ena
sidan rättighet som avser stenkol och å andra sidan rättighet som gäller
inmutningsbara mineral, uran eller alunskiffer är osannolika på grund av de
geologiska förhållandena. Däremot finns vissa möjligheter att särskilt
undersökningskoncessioner avseende olja, gas och salt kan beröra koncessioner
som avser andra mineral eller gruvrätter. I sådana fall torde dock arbetena
oftast kunna bedrivas jämsides. Vid behov kan förhållandet till äldre
gruvrät-tighet regleras genom föreskrifter enligt 10 §.-

Paragrafens andra stycke,
som motsvarar 34 § första punkten i utredningsförslaget, innehåller
bestämmelse om hur arbetet skall bedrivas för det fall att samma område
omfattas av både koncession och gruvrätt eller av olika koncessioner.
Bestämmelsen, som har motsvarighet i 17 § stenkolslagen, 46 § uranlagen och 7 §
kontinentalsockellagen, innebär att den som innehar den först uppkomna
rättigheten har företräde att bedriva sitt arbete. Eventuell tvist med
anledning av bestämmelsen skall enligt 41 § avgöras av bergmästaren.

8 §

Denna
paragraf och den närmast följande innehåller betydelsefulla undantag från det i
1 § föreskrivna kravet på koncession. I 8 § behandlas rätt till undersökning
utan koncession och i 9 § rätt till bearbetning utan koncession. Bestämmelserna
i dessa paragrafer, som motsvaras av 3 § i utredningens förslag, har till viss
del berörts i avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen.

Nu
förevarande paragraf har motsvarighet i 2 § uranlagen. Bestämmelserna innebär
att markägare har rätt att utan koncession utföra undersökningsarbete på sin
mark i fråga om fyndighet som avses med lagen, så länge undersöknings- eller
bearbetningskoncession beträffande fyndigheten inte meddelats för annan.
Omfattas niarken av inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen
eller av ansökan om sådan rätt eller av bearbetningskoncession för annan grupp
av mineraliska ämnen än den till vilken fyndigheten hör, tillkommer denna rätt
enligt första stycket den innehar eller ansökt om gruvrätten eller
koncessionshavaren. Denna undersökningsrätt kan dock enligt andra stycket inte
utövas utan medgivande av fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt
eller servitut, om detta skulle.medföra intrång i deras rätt. Undersökningsrätten
får sålunda reell betydelse endast i sådana fall där intrång inte sker, t, ex,
under jord eller på mark som anvisats enligt 4 kap, 3 § FGL eller

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 86

enligt
26 § denna lag. Inom område för undersökningskoncession har markägaren
företräde framför koncessionshavaren, när det gäller undersökning av andra
mineraliska ämnen än dem som omfattas av koncessionen. En sådan ordning har
ansetts lämplig med tanke på de vidsträckta områden det här kan röra sig om.
Av 11 § andra stycket framgår att markägare, gruvrättshavare och
koncessionshavare kan överlåta eller upplåta rätt enligt punkterna 13 till
annan. Har detta skett tillkommer naturligtvis undersökningsrätten den till
vilken rättigheten överlåtits eller upplåtits. Som jag nyss nämnde föreligger
undersökningsrätt enligt paragrafens första stycket endast om annan inte
beviljats koncession till området. Får annan undersöknings- eller
bearbetningskoncessionen till fyndigheten i fråga, bortfaller således denna
rätt att bedriva undersökningsarbete. I koncessionssystemet ligger nämligen som
framhållits vid 6 § att den som erhållit koncession i princip har ensamrätt
till undersökning av mineraliskt ämne som avses med koncessionen.

I
områden som omfattas av rätt enligt 1 kap. 5 § gruvlagen torde kunna innefattas
också vissa områden som formellt inte blivit utmåls-lagda men som enligt äldre
bestämmelser får anses åtnjuta samma skydd som utmålsområde. (Jfr prop. 1960:
160 s. 68 och uttalande av lagrådet i prop. 1974: 32 s. 328.)

Minerallagen
innehåller inte någon bestämmelse om straff för det fall att undersökning sker
utan stöd av koncession eller av bestämmelserna i 8 §. Ansvar kan dock komma i
fråga enligt brottsbalkens bestämmelser om skadegörelse m. m. Detta
överensstämmer med stenkolslagen som inte innehåller några straffbestämmelser
för det fall att undersökning sker utan koncession. I uranlagen däremot föreskrivs
i 58 § 1 mom. straff för undersökning utan undersökningstillstånd, då sådant
erfordras.

9
§

Gällande
lagstiftning innehåller inte någon bestämmelse som gör det möjligt att bearbeta
fyndighet utan koncession. Emellertid förenas det krav på koncession för
undersökning och bearbetning som uppställs i stenkolslagen inte med någon
straffsanktion. De mineraliska ämnen som omfattas av stenkolslagen kan därför,
om markägarens samtycke inhämtas, med åsidosättande av koncessionsplikten
undersökas och bearbetas utan straffpåföljd.

I
enlighet med vad jag anfört i avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen bör i
den nya minerallagen vissa avsteg kunna göras från kravet på obligatorisk
koncession för bearbetning, om överenskommelse i ersättningsfrågan kan träffas
mellan fastighetsägaren och exploatören, I enlighet härmed undantas i första
stycket fastighetsägaren från kravet på koncession vid bearbetning av
alunskiffer, stenkol och leror. Detta

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 87

undantag
gäller dock inte område som omfattas av rättigheter för inmutare,
gruvinnehavare eller koncessionshavare. Av 11 § andra stycket framgår att den
fastighetsägaren tillkommande rätten enligt första stycket kan överlåtas eller
upplåtas.

Enligt 55 § stenkolslagen,
som tillkom år 1933, får sådan anläggning för utvinnande av gas till husbehov
som var i brak den 1 januari 1933 fortfarande begagnas utan hinder av beviljad
koncession. 1 motiven till bestämmelsen (prop. 1933: 85) framhölls att det inte
var meningen att koncession skulle krävas för sådant tillgodogörande av gas för
hushållsändamål som sedan årtionden pågått på viss angiven egendom. Sannolikt
finns numera inga sådana anläggningar från tiden före 1933 i bruk. Under tiden
därefter har emellertid gasutvinning för husbehov upptagits på några platser i
landet. Enligt uppgift har gasen i dessa fall framkommit i samband med
borrning efter vatten. Koncession har inte sökts och inte varit behövlig enligt
gällande lag. I dessa fall kan det knappast anses motiverat att kräva
koncession för utvinningen eller att låta bearbetningskoncession för annan
avseende det aktuella området innebära förbud för markägaren att tillvarata
gasen. I andra stycket har i enlighet härmed föreskrivits att fastighetsägaren
utan koncession får för husbehov utnyttja gas som framkommit på annat sätt än
i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har
koncession inom området. Bestämmelsen ger inte något skydd mot att
koncessionshavare vidtar åtgärder som kan medföra att gasutströmningen upphör,
t, ex, borrning i närheten, eller möt att denne tar området i anspråk för den
koncessionerade verksamheten,

10
§

Denna
paragraf, som motsvarar 7 § i utredningsförslaget, har viss motsvarighet i 4 §
kontinentalsockellagen. I paragrafen anges vilka föreskrifter och villkor som
kan förenas med koncession. Huvuddragen av bestämmelserna har behandlats i
avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen,

I
gällande rätt har bestämmelserna i paragrafens första stycke viss motsvarighet
i 56 § andra stycket stenkolslagen samt 12 § första stycket och 31 § första
stycket uranlagen. Bestämmelserna i paragrafens andra stycke har i
stenkolslagen viss motsvarighet dels i den i 8 § föreskrivna arbetsskyldigheten
som i fråga om stenkol närmare regleras i 2631 §§, och dels i bestämmelserna om
salt, olja, gas och alunskiffer i 49 § tredje stycket, 52 § andra stycket resp.
56 § tredje stycket. I uranlagen finns motsvarighet i 31 § andra stycket.
Tredje stycket i paragrafen motsvaras i gällande rätt endast av bestämmelserna
i 51 § tredje stycket stenkolslagen om årlig avgift (s, k, royalty) vid
bearbetning av olje- eller gasfyndighet.

Enligt
paragrafens första stycke kan meddelas de föreskrifter som be-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 88

hövs
för att skydda allmänna intressen och enskild rätt eller som eljest påkallas
för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och
tillvaratagande av naturtillgångarna. Inom denna ram ryms föreskrifter om t.
ex. sättet för arbetenas utförande och användningen av utvunna produkter.
Föreskrift enligt första stycket avses vidare kunna innebära t. ex. att
undersökning eller bearbetning inte får ske ovan jord inom viss del av
koncessionsområdet, att produktionsborrhål inte får placeras inom visst avstånd
från koncessionsområdets gräns, att bearbetning får ske endast med viss metod,
vilket är aktuellt särskilt beträffande alunskiffer, att den årliga brytningen
inte får överstiga viss mängd, att under eller efter brytning i dagbrott skall
vidtas särskilda åtgärder för att motverka eller begränsa skador på landskapsbilden.
Bearbetningskoncession kan förenas med skyldighet för koncessionshavaren att
även efter koncessionens upphörande svara för behövliga skyddsanordningar
omkring gruvhål m. m. intill dess ny koncession meddelats eller stängselfrågan
tillfredsställande lösts på annat sätt. Syftet med de föreskrifter som här
avses är att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på ett
rationellt sätt samtidigt som motstående intressen ges ett tillfredsställande
skydd,

I
vissa frågor som utredningen. avsett bli reglerade genom föreskrifter enligt 10
§ har i det remitterade förslaget särskilda bestämmelser upptagits i lagen.
Sålunda föreskrivs i 32 § tredje stycket om skyldighet för koncessionshavaren
att under koncessionstiden hålla behövligt stängsel omkring brytningsområde
samt i 38 och 39 §§ om skyldighet för koncessionshavare att uppsätta och
komplettera karta över vissa arbeten samt att redovisa prover, föra journal och
avge rapporter om verksamheten.

Vilka
föreskrifter som kommer i fråga i det enskilda fallet blir beroende av bl, a.
de synpunkter som kommer fram under remissförfarandet vid ärendets beredning.
Till viss del torde standardvillkor kunna utformas för alla koncessioner eller
åtminstone för vissa slag av koncessioner. Vissa generella bestämmelser torde
kunna meddelas av regeringen i tillämpningskungörelse. I samband med koncession
kan också delegeras åt myndighet att meddela närmare föreskrifter i vissa
frågor, t. ex. beträffande journalföring, rapportering, provtagning och
förvaring av borrkärnor. Delegation bör dock inte ske beträffande frågor som
har väsentlig betydelse för koncessionsrättens innehåll.

Enligt
paragrafens andra stycke kan koncession göras beroende av att
koncessionshavaren fullgör vissa minimiprestationer i fråga om undersökning
eller bearbetning. Koncession som avser från allmän synpunkt särskilt
betydelsefulla mineraliska ämnen bör normalt förenas med föreskrifter av detta
slag.

Föreskrifter
enligt tredje stycket ger möjlighet att tillförsäkra staten visst ekonomiskt
utbyte av den koncessionerade verksamheten. Detta kan ske genom direkt statiigt
engagemang i verksamheten eller genom

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 89

att
staten uppbär royalty eller liknande avgifter eller får andel av produktionen.
En annan typ av avgift som kan tas ut med stöd av tredje stycket är s, k.
arealavgift, som beräknas med hänsyn till koncessionsområdets yta. En sådan
avgift avses i första hand verka för att koncessionsområdet inte görs onödigt
stort eller behålls längre än nödvändigt och för att det verkligen utnyttjas på
ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Arealavgift torde framför allt komma i
fråga vid undersökningskoncession. Den fyller därvid delvis samma funktion som
inmutningsavgift enligt 2 kap. 6 § FGL.

Om koncessionshavaren inte
iakttar föreskrift som meddelats med stöd av första stycket i paragrafen kan
statens industriverk enligt 43 § första stycket vid vite förelägga honom att
fullgöra sina skyldigheter. För tillämpningen av sistnämnda bestämmelse är det
angeläget att koncessionsbestämmelserna utformas på sådant sätt att det klart
framgår att visst villkor meddelats med stöd av 10 § första stycket. Om koncessionshavare
vid visst arbete åsidosätter koncessionsföreskrift och detta medför uppenbar
fara för allmänt eller enskilt intresse kan industriverket enligt 43 § andra
stycket med omedelbar verkan förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Vidare
kan enligt 12 § tredje stycket koncession återkallas om föreskrift eller
villkor för koncession inte iakttas. Som utvecklats i avsnittet 6.3 i den
allmänna motiveringen bör dock återkalldse komma i fråga endast i kvalificerade
fall. I det remitterade förslaget finns ingen motsvarighet till den av
utredningen föreslagna bestämmelsen att överträdelse av föreskrift som avses i
denna paragrafs första stycke skall vara belagd med straff. En sådan
bestämmelse torde, som framhållits under remissbehandlingen, vara obehövlig med
tanke på de övriga sanktionsmöjligheter som finns.

Självfallet
har koncessionshavaren inte rätt till ersättning av det allmänna i anledning
av inskränkningar som åläggs honom med stöd av 10 §.

11
§

Paragrafens första stycke
har motsvarighet i 8 § andra stycket stenkolslagen, 11 och 33 §§ uranlagen och
5 § kontinentalsockellagen. I utredningsförslaget finns motsvarighet i 8 §.

Paragrafens andra stycke
har ingen direkt motsvarighet i utredningsförslaget. Bestämmelsen i 3 § första
stycket 5 utredningsförslaget, som har viss motsvarighet i 2 § uranlagen, ger
dock vid handen att sådan rätt till undersökning resp. bearbetning som avses i
8 § första stycket 13 och 9 § första stycket kan överlåtas. Enligt
utredningens förslag torde det också vara möjligt att upplåta sådan rätt.
Nämnda bestämmelse i utredningsförslaget torde i själva verket ha betydelse
endast som ett uttryck för möjhgheten att överlåta och upplåta ifrågavarande
rätt. Det har därför ansetts lämpligare från systematisk synpunkt att anknyta
regeln till bestämmelsen om överlåtelse av koncession i denna paragraf.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 90

12
§

Paragrafen
motsvarar 9 § i utredningsförslaget. Första och andra styckena har motsvarighet
i 21 § stenkolslagen, 15 och 34 §§ uranlagen och 5 § kontinentalsockellagen.

Enligt
stenkolslagen och uranlagen kan koncession och undersökningstillstånd
frånträdas genom anmälan till myndighet, varvid rättigheten omedelbart upphör.
I kontinentalsockellagen anges att tillstånd kan innehålla föreskrifter om på
vilka villkor tillståndshavaren kan frånträda tillståndet eller avstå från en
del av området detta omfattar.

Koncessionshavaren
bör, om inte annat framgår av koncessionen, i princip ha möjlighet att efter
anmälan frånträda denna när han så önskar, t. ex. om han anser sig inte längre
kunna fullgöra föreskriven arbetsskyldighet. Statens behov av varseltid torde
i hög grad kunna skifta efter koncessionens art. I enlighet härmed har
föreskrivits att koncession upphör sex månader efter anmälan, om inte annat
föreskrivits i koncessionen.

Vill
koncessionshavaren endast avstå från del av koncessionsområdet är det inte
tillfyllest med ett enkelt anmälningsförfarande, utan koncessionshavaren bör
göra ansökan om sådant avstående, eftersom nya föreskrifter kan behövas i
fråga om arbetsskyldighet, avgifter, gränser m. m. Sådan ansökan prövas i samma
ordning som för erhållande av koncession.

Tredje
stycket, som rör återkalldse av koncession, har motsvarighet i 49 och 52 §§
stenkolslagen, 12 och 33 §§ uranlagen och 5 § kontinentalsockellagen. Frågan
har behandlats i avsnittet 6,3 i den allmänna motiveringen och även berörts
under 10 §, Vid bestämmande av ersättning enligt sista punkten bör
utgångspunkten vara att koncessionshavaren inte skall komma i en sämre
ekonomisk situation till följd av återkallelsen än om han inte haft
koncession. Bestämmelsen bör däremot inte till-lämpas så att koncessionshavaren
erhåller ersättning för utebliven vinst.

I
fråga om rätten till ersättning i förevarande fall bör överensstämmelse råda
mellan minerallagen och lagen om kontinentalsockeln. Jag förordar därför i det
följande att 5 § i sistnämnda lag kompletteras med motsvarande bestämmelse.

I
denna paragraf, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, erinras om de
bestämmelser som finns i atomenergilagen om rätten att förvärva uran m, m.
Motsvarighet finns i 1 § tredje stycket uranlagen.

14
§

I
paragrafen, som har motsvarighet i 48 a § stenkolslagen och 66 § uranlagen,
regleras gränsdragningen mellan minerallagen och kontinen-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 91

talsockdlagen.
En motsvarande bestämmelse finns också i 1 kap. 10 § FGL.

Förberedande
undersökning 15 §

Bestämmelserna
i denna paragraf, som motsvarar 31 § i utredningens förslag, har inte någon
motsvarighet i vare sig stenkolslagen eller uranlagen.

Den
i paragrafen angivna undersökningsrätten har viss motsvarighet i den
undersökningsrätt som statens industriverk enligt 10 kap. 10 § FGL kan medge
den som ämnar lösa in utmål. Lagtexten har utforrhats efter förebild av nämnda
paragraf. En liknande undersökningsrätt finns i t, ex. 7 kap. 6 §
expropriationslagen.

Utredningen
anför i huvudsak följande. Koncessionsansökan kräver visst förberedelsearbete.
Det kan därför finnas behov av bestämmelser som gör det möjligt för
intresserade företag att som förberedelse för ansökan om koncession få rätt
att utföra i första hand geofysiska undersökningar på annans mark oberoende av
ägarens medgivande. Tillstånd till sådant arbete bör avse bestämt arbete på
viss plats och tid. Någon ensamrätt bör inte följa med tillståndet.

Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om inte föreliggande frågor kan tillgodoses
inom ramen för de föreslagna reglerna om anvisande av mark. Bergmästarna i
södra, västra och östra distrikten finner att rättsägarna kommer i en mycket
osäker situation genom de föreslagna bestämmelserna och att det dessutom är
tveksamt om målet att vinna tid kan uppnås, eftersom rättsägarna måste ha rätt
att överklaga ett beslut om tillstånd. Naturvårdsverket anser att tillstånd
till förberedande undersökningar bör kunna lämnas på det sätt som utredningen
föreslagit då det gäller arbeten av mindre ingripande art. Om arbetet skulle
innebära större ingrepp, t. ex. provbrytning, bör enligt verket länsstyrelsen
i egenskap av naturvårdsmyndighet höras innan tillstånd ges.

Departementschefen. För
normalfall torde det inte behövas någon regel som ger prospektören rätt att utföra
förberedande undersökningar utan att berörda sakägare gett sitt samtycke
därtill. I allmänhet bör nämligen överenskommelse om förberedande undersökning
kunna träffas med dessa sakägare. För det fall att överenskommelse inte kan
träffas trots att det är fråga om ett klart motiverat undersökningsarbete,
krävs dock en regel av det slag som utredningen föreslagit. En sådan regel är
också ägnad att underlätta frivilliga uppgörelser. Den föreslagna regeln gör
det möjligt att utföra förberedande arbeten på ett tidigt stadium. Därigenom
kan den fördelen vinnas att prospektören vid negativt resultat av
undersökningen kan avstå från koncessionsansökan eller begränsa
koncessionsområdets storlek. Jag kan för min del inte finna att

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 92

rättsägarnas
säkerhet skulle påverkas nämnvärt av de föreslagna bestämmelserna, eftersom
undersökningsrätten avses bli underkastad i huvudsak samma regler som
undersökningsarbete med stöd av koncession. Jag kan heller inte finna annat än
att möjligheter finns till betydande tidsvinster även om tillståndsbeslutet
skulle överklagas. Ett sådant ärende bör nämligen kunna avgöras av regeringen
betydligt snabbare än en koncessionsansökan. I anslutning till vad
naturvårdsverket anfört vill jag betona att undersökningarnas inverkan på
motstående intressen givetvis måste beaktas vid tillståndsgivningen och att
särskild försiktighet är påkallad om undersökningen kan antas medföra störte
ingrepp. Som jag strax återkommer till bör tillstånd kunna förenas med
särskilda villkor, bl. a, till skydd för motstående intressen, I anledning av
vad lantmäteristyrelsen anfört vill jag framhålla att tillståndsgivning i
förevarande fall bör ske i samma ordning som enligt 10 kap. 10 § FGL. I enlighet
med vad jag nu har anfört har i förevarande paragraf upptagits en bestämmelse
om att tillstånd till förberedande undersökning kan lämnas av statens
industriverk.

En
förutsättning för att undersökningstillstånd enligt paragrafen skall medges bör
vara att hinder inte bedöms föreligga mot att bevilja sökanden
undersökningskoncession. Vidare måste sökanden kunna påvisa ett klart behov av
att utföra förberedande arbeten inom det avsedda området. I och för sig bör
tillstånd kunna ges till arbete även inom område som omfattas av annans
griivrätt eller koncession avseende annan mine-ralgrupp. Arbetet bör dock inte
få inkräkta på arbete som bedrivs med stöd av den tidigare uppkomna
rättigheten. Som jag nämnde har industriverket vid tillståndsgivningen att se
till att motstående intressen får tillfredsställande skydd. Självfallet bör
inte tillstånd medges i fråga om mark där hinder för undersökning föreligger
enligt 1719 §§. Av allmänna regler för förvaltningsärenden följer att
rättsägare som påtagligt berörs av ansökan om undersökningstillstånd skall
beredas tillfälle att yttra sig i ärendet. Det kan också vara lämpligt att
verket inhämtar yttrande från t, ex, naturvårdsmyndighet om tillstånd begärs
till mer ingripande arbeten. I utredningens förslag har uttryckligen
föreskrivits att tillstånd skall kunna förenas med de villkor som anses
påkallade. Detta får enligt min mening anses följa redan av verkets
befogenheter att ge tillstånd. Någon särskild föreskrift om detta behövs därför
inte. Enligt utredningsförslaget skall den som fått undersökningstillstånd före
arbetets påbörjande underrätta vissa rättsägare och ställa säkerhet enligt
reglerna i 20 § andra stycket. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i det
remitterade förslaget. Underrättelseplikten anser jag inte behövas med hänsyn
till att de rättsägare som påtagligt berörs av ansökningen skall höras i
ärendet och få del av beslutet. Inte heller torde behövas någon regel om
ställande av säkerhet med hänsyn till att tillstånd knappast ges till sökande
som inte har finansiell kapacitet att ersätta

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 93

den
skada som kan uppkomma genom förberedande undersökning enligt paragrafen.
Förslaget överensstämmer i.detta hänseende med motsvarande bestämmelser i t.
ex. 10 kap. 10 § FGL.

Undersökningsarbete

16 §

Paragrafen,
som motsvarar 12 § första stycket i utredningens förslag, innehåller de
grundläggande bestämmelserna om den rätt undersökningskoncession medför.
Paragrafen har motsvarighet i 10 och 58 §§ stenkolslagen och i 1 § första
stycket uranlagen.

Som
framgår av 3 § är den principiella rätten för koncessionshavaren att inom
koncessionsområdet utföra undersökningsarbete underkastad inskränkningar i
olika avseenden. Att undersökningsarbete skall syfta till att utvinna med
koncessionen avsett mineraliskt ämne har betydelse särskilt i fråga om
alunskiffer. Undersökningsarbete som avser att klarlägga exempelvis
möjligheten att använda skiffern som byggnadsmaterial omfattas inte av
minerallagen.

Som
framgår av sista punkten regleras undersökningsarbetet närmare genom 1724 §§.
Jag vill framhålla att i "undersölcningsarbete" innefattas i detta
sammanhang även sådan verksamhet som anges i 22 § andra stycket. Av 32 §
framgår att motsvarande regler även gäller för undersökningsarbete med stöd av
bearbetningskoncession på mark som inte anvisats enligt 26 §. I fråga om
undersökningsarbete utan koncession föreskrives i 25 § att vissa av dessa
bestämmelser äger motsvarande tillämpning.

17 §

Denna
paragraf och de två närmast följande innehåller bestämmelser om s, k. fredade
områden, där undersökning inte får äga rum utan särskilt medgivande. Som
framgår av 26 och 32 §§ gäller inom dessa områden motsvarande förbud även mot
bearbetning, om hindret uppkommit innan koncessionen meddelades. Huvuddragen av
bestämmelserna, som i utredningsförslaget motsvaras av 4 och 5 §§, har
behandlats framför allt.. i avsnittet 6.4 i den allmänna motiveringen. I
gällande lagstiftning finns bestämmelser om fredade områden i 13 och 16 §§ samt
57 § andra stycket stenkolslagen och i 3§ uranlagen. Förevarande paragraf har
utformats i Överensstämmelse med 2 kap. 3 § 24 FGL.

Fredningsbestämmdserna
har den innebörden, att fredat område inte utan särskilt medgivande får tas i
anspråk för undersökning. Däremot föreligger inget hinder mot att formellt låta
koncessionen omfatta även sådana områden. Det kan dock finnas anledning att
beakta fredningsbestämmdserna redan i samband med att koncessionen meddelas.
Om

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 94

det
sålunda framgår av handlingarna att en ansökan berör visst fredat område, där
medgivande till arbete uppenbarligen inte kommer att ges, t. ex. nationalpark,
bör koncessionsområdet begränsas med hänsyn härtill. I vad mån dispens från
fredningsbestämmdserna kan medges får bero på en intresseavvägning i varje
särskilt fall. Dispensfrågan prövas av regeringen i de fall som anges i 17 §
och av länsstyrelsen i fall som nämns i 18 §. Sistnämnda paragraf omfattar
delvis fall där skyddet avser enskild rätt. I sådant fall behövs inte dispens
om vederbörande ägare och nyttjanderättshavare lämnar sitt medgivande till
undersökningen. Fredningsbestämmdserna gäller också åtgärder som utförs under
jord. Vid djupborrning bör man i princip ta hänsyn till borrhålet i hela dess
längd vid avgörande om fredat område berörs eller inte. Det ligger i sakens
natur att man bör kunna räkna med dispens om ett borrhål på stort djup kommer
in under fredat område.

Som
nämnts i avsnittet 6.4 i den allmänna motiveringen innehåller minerallagen i
fråga om undersökningskoncession den nyheten att även hinder för undersökningsarbete
som uppkommit efter det att koncessionen meddelats skall medföra att området
blir fredat. Vid bearbetningskoncession skall däremot som jag nämnde liksom
tidigare gälla att hinder som uppkommit under koncessionstiden inte beaktas.

I
samband med undersökningsarbete av mera omfattande slag, t. ex. djupborrning,
kan efter arbetets påbörjande inträffa omständigheter som skulle ha utgjort
hinder mot arbetet om de förelegat vid igångsättandet. I sådant fall bör dock
inte möta hinder mot att det påbörjade arbetsmomentet fullföljs. Särskilda
föreskrifter om detta har inte ansetts behövliga.

Det
bör nämnas att i minerallagen inte förts in någon motsvarighet till 3 § 3 mom.
uranlagen, som föreskriver att fredningsreglerna i nämnda lag inte utgör hinder
mot att koncession eller undersökningstillstånd omfattar områden till vilket
sökanden har inmutningsrätt eller koncessionsrätt. Med hänsyn till
dispensmöjligheterna torde detta inte medföra några olägenheter.

I
fråga om de särskilda hindren i 17 § får jag i övrigt hänvisa till vad som
anförts i prop. 1974: 32 s. 136 om motsvarande hinder enligt gruvlagen.
Bestämmelserna i denna paragraf torde liksom motsvarande bestämmelser i den
nya gruvlagen böra kompletteras genom vissa detaljföreskrifter, som dock bör meddelas
i administrativ ordning. Någon motsvarighet till bestämmelsen om
statsgruvefält i 2 kap, 3 § 1 FGL har inte upptagits i minerallagen, eftersom
syftet med detta institut bör kunna tillgodoses i samband med att ansökan om
koncession prövas. Angående bestämmelsen i 2 kap. 3 § 5 FGL om att sökt eller
meddelad koncession m. m. utgör hinder för inmutning får jag hänvisa till vad
jag anfört vid 7 §.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 95

18
§

Innehållet
i paragrafen har berörts vid 17 §. Paragrafen har avfattats i överensstämmelse
med 2 kap. 4 § FGL och jag får beträffande de särskilda hindren hänvisa tiU
vad som anförts i prop. 1974: 32 s. 137. I några fall har skyddet utsträckts
till områden som tidigare inte varit skyddade enligt vare sig stenkolslagen
eller uranlagen. Detta gäller område kring allmän väg och områden som avses
under punkterna 3 och 5. Beträffande punkt 4 avses även atomkraftanläggning
utgöra fredat område. Detta har inte särskilt angivits eftersom sådan
anläggning torde omfattas av uttrycket "industriell anläggning".

19
§

Beträffande
denna paragraf, som har förebild i 2 kap. 5 § FGL och som motsvaras av 5 §
utredningsförslaget, hänvisas i första hand till avsnittet 6,4 i den allmänna
motiveringen.

Förordnande enligt
paragrafen kan avse förbud endast mot undersökningsarbete med stöd av
undersökningskoncession. Av 25, 26, 32 och 34 §§ framgår att motsvarande
förordnande kan meddelas också i fråga om annan undersökning, markanvisning och
bearbetning. Som framhållits vid 15 § avses inte heller förberedande
undersökning få ske inom fredat område. Förordnande enligt förevarande s. k,
reservregel bör normalt innebära att ifrågavarande område generellt undantas
från användning.

Har förordnande meddelats
i fråga om visst område får därefter arbete som förbjudits inte ske utan
tillstånd av regeringen. Förordnande kan meddelas såväl innan
undersökningskoncession beviljas som därefter. Som framgår av 26 och 32 §§ kan
däremot fredning med stöd av reservregeln inte åstadkommas inom område som
omfattas av en redan existerande bearbetningskoncession. Möjligheten att
meddela förordnande sedan undersökningskoncession meddelats bör utnyttjas med
varsamhet. Detta gäller i särskilt hög grad om koncessionen är förenad med
rätt till bearbetningskoncession och betydande kostnader nedlagts på undersökningsarbete.
I sådant fall bör förordnande meddelas endast om utomordentligt starka skäl för
åtgärden finns.

20
§

Denna
och de närmast följande paragraferna innehåller bestämmelser om utförande av
undersökningsarbete. I 20 §, som motsvarar 15 § i utredningens förslag, anges
vissa föratsättningar för att koncessionshavaren skall få påbörja
undersökningsarbete. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med 3 kap. 1 §
FGL och vad som i prop. 1974: 32 s.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 96

152
anförs i anslutning till detta stadgande gäller i huvudsak också 20 §. I sak
överensstämmer 20 § med 16 § uranlagen.

Om
koncessionshavare påbörjar undersökningsarbete i strid med 20 § kan han enligt
44 § 1 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 42 § första
stycket kan vidare överexekutor på ansökan av markens ägare eller innehavare
förordna om inställande av undersökningsarbete som koncessionshavare påbörjat
utan att ha ställt säkerhet enligt andra stycket i förevarande paragraf.

Som
framgår av lagtexten behöver koncessionshavare inte ställa säkerhet om den
ersättningsberättigade medger annat. Särskilda bestämmelser om ställande av
säkerhet finns i 52 §. Av sistnämnda paragraf framgår bl. a. att staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund inte behöver ställa säkerhet.

21
§

Paragrafen
har viss motsvarighet i 17 § i utredningens förslag, som i sak överensstämmer
med 18 § uranlagen.

Som
nämnts i avsnittet 6,4 i den allmänna motiveringen bygger minevallagen i fråga
om ordningen för markanvisning på samma principer som uranlagen. Detta innebär
att innehavare av undersökningskoncession i princip får använda hela
koncessionsområdet för undersökningsarbete i den mån annat inte följer av
särskilda regler eller föreskrifter.

I
enlighet med vad som förutsatts för motsvarande fall i uranlagen (se prop.
1960: 160 s. 90) torde som regel uppgörelse kunna träffas mellan
koncessionshavaren och vederbörande rättsägare om var undersökningsarbetet får
bedrivas inom koncessionsområdet. Om enighet inte kan nås, skall enligt
utredningsförslaget bergmästaren på stället anvisa det område som får användas
för ändamålet. Med hänsyn till vad jag nyss nämnde om koncessionshavarens rätt
till undersökningsarbete inom koncessionsområdet bör enligt min mening regeln i
stället avfattas så, att bergmästaren i händelse av tvist har att pröva
huruvida särskilt hinder föreligger mot undersökningsarbete på den mark som
koncessionshavaren önskar ta i anspråk. I enlighet härmed har i 21 §
föreskrivits att tvist huruvida hinder mot undersökningsarbete föreligger
enligt 17 19 §§ prövas av bergmästaren. Hinder kan även tänkas föreligga
enligt särskilda föreskrifter i koncessionen. Efterlevnaden av sådana,
föreskrifter omfattas av bergmästarens tillsynsskyldighet enligt 40 §. I vilka
former prövning enligt förevarande paragraf skall ske torde kunna överlåtas
åt bergmästaren att själv avgöra med hänsyn till omständigheterna i det
särskilda fallet. Självfallet skall dock allmänna regler för förvaltningsärenden
tillämpas. Om bergmästaren finner detta lämpligt kan prövningen ske vid
förrättning på platsen. För det fall att motsvarande tvist uppkommer mellan två
koncessionshavare eller mellan koncessionshavare och gravrättsinnehavare finns
bestämmelser i 41 §.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 97

22 §

Paragrafen,
som motsvarar 16 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om vad
undersökningsarbete får omfatta. Paragrafen har utformats efter förebild av 3
kap. 2 § FGL. Likartade bestämmelser finns f. n. i 17 § uranlagen, som i sak
överensstämmer med 13 § i 1938 års gravlag.

Första
och tredje stycket överensstämmer i sak med 17 § första stycket uranlagen.
Andra stycket skiljer sig däremot i några avseenden från bestämmelserna i
nämnda lag. Kretsen av intressenter från vilka tillstånd krävs har vidgats
till att omfatta även servitutshavare. Delvis ändrade regler gäller också i
fråga om koncessionshavares rätt att bygga och begagna väg. Enligt paragrafen
får koncessionshavaren liksom f, n, utan tillstånd av fastighetsägaren eller
annan rättsinnehavare bygga väg inom koncessionsområdet och begagna där
befintlig väg. I överensstämmelse med gällande rätt får han utan tillstånd
också begagna befintlig väg till området. I motsats till vad som nu gäller
krävs däremot särskilt tillstånd av bergmästaren för att koncessionshavaren
skall få bygga väg till området. Handläggningen av sådan tillståndsfråga bör
ske enligt de regler som gäller för förvaltningsärenden i allmänhet. Vid
prövningen bör bergmästaren se till att skilda allmänna intressen, t, ex, i
fråga om bebyggelseplanering och miljöskydd, blir beaktade. Beträffande rätten
att bygga och begagna väg i förevarande fall kan vidare hänvisas till lagrådets
yttrande i prop. 1974: 32 s. 300302.

Enligt
stenkolslagen är koncessionshavarens rätt att söka efter och bearbeta olje- och
gasfyndigheter begränsad till att avse borrning efter sådana fyndigheter.
Förklaringen till detta är att vid dessa reglers tillkomst borming var den
enda undersökningsmetod som var aktuell. Tekniken har emellertid snabbt
utvecklats och modem prospektering innefattar en rad andra
undersökningsmetoder än borrning, t, ex, geologiska och geofysiska
undersökningar. Första stycket har därför formulerats så, att rätten till
undersökningsarbete även omfattar sådana metoder,

23 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om rätt för innehavare av
undersökningskoncession att utnyttja mineral som utvinns under undersökningsarbetet
eller som lämnats kvar från tidigare undersökning eller bearbetning. Paragrafen
motsvarar 18 § i utredningens förslag och överensstämmer i sak med 19 §
uranlagen. Den har utformats efter förebild av 3 kap, 3 § FGL.

I
paragrafens första stycke ges bestämmelser om rätten att för undersökningsändamål
utnyttja sådant mineraliskt ämne som avses med koncessionen. Till tidigare
utvunnet sådant ämne kan emellertid den som tidigare haft koncession till
området ha företräde. Denne har nämligen

7
Riksdagen 1974.1 saml. Nr 146

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 98

enligt
35 § andra stycket rätt att inom viss tid avhämta sådant mineraliskt ämne som
uppfordrats med stöd av tidigare gällande koncession.

I
paragrafens andra stycke ges bestämmelser om rätten att för motsvarande
ändamål utnyttja annat mineraliskt ämne än som avses med koncessionen.

24 §

Paragrafen,
som utformats efter förebild av 3 kap, 8 § FGL, innehåller bestämmelser om
ersättning till följd av undersökningsarbete,

I
utredningsförslaget har motsvarande bestämmelser upptagits i 19 och 20 §§, Där
förutsätts att det ersättningssystem med bl, a, årliga förskottsavgifter, som
fmns i 1938 års gravlag och uranlagen, skall behållas i den nya lagen. I FGL
har dock motsvarande ersättningsregler anpassats till vad som gäller för vissa
likartade fall i expropriationslagen, väglagen, miljöskyddslagen och
vattenlagen. Bestämmelserna om ersättning för skada och intrång vid
undersökningsarbete enligt minerallagen bör utformas på samma sätt som
motsvarande bestämmelser i den nya gruvlagen. Angående sistnämnda bestämmelser
får jag hänvisa till prop, 1974: 32 s. 157158.

25 §

I
denna paragraf, som saknar direkt motsvarighet i utredningsförslaget,
föreskrivs att i fråga om undersökningsarbete med stöd av 8 § bestämmelserna
om fredade områden i 1719 §§ och vissa grundläggande bestämmelser om
undersökningsarbete skall äga motsvarande tillämpning. Sådant arbete
förutsätts i övrigt äga rum efter överenskommelse med berörda sakägare.

2637
§§

Bestämmelserna
i 2637 §§ motsvarar i huvudsak avsnittet "Särskilda bestämmelser om
bearbetning av fyndighet" i utredningens förslag. Dessa bestämmelser har
i det remitterade förslaget omarbetats redaktionellt och systematiskt, bl. a.
i anslutning till FGL. En uppdelning har skett i tre avsnitt, nämligen
"Anvisande av mark för bearbetning m. m." (2629 §§), "Rätt till
bearbetning m, m," (3034 §§) och "Verkan av att
bearbetningskoncession upphör" (3537 §§), Nämnda avsnitt motsvarar
systematiskt 4, 6 resp, 7 kap, FGL, Härigenom har bl, a, vunnits att
bestämmelserna kommer i en bättre kronologisk ordning än i utredningsförslaget.

Anvisande
av mark för bearbetning m. m.

26 §

I
denna paragraf, som motsvarar 27 § i utredningens förslag, ges bestämmelser om
markanvisning. I gällande rätt finns motsvarigheter till

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 99

dessa
bestämmelser i 12 § 1 mom. och 13 § stenkolslagen samt i 36 § 1 mom. och 37 §
uranlagen. Paragrafens första stycke har utformats i nära anslutning till 4
kap. 3 § FGL.

Huvuddragen
av bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnittet 6,4 i den allmänna
motiveringen. Som framgår av lagtexten föreligger hinder mot markanvisning
inom område som anges i 17 och 18 §§ och inom område som omfattas av
förordnande enligt den s. k. reservregeln. Innehållet i paragrafen skall ses i
sammanhang med bestämmelserna i 32 §, vari bl, a. föreskrivs att bearbetning i
dagen endast får ske inom anvisat område och att undersökning och bearbetning
under jord samt undersökning på icke anvisad mark inte får ske inom nyssnämnda
hindersområden.

Liksom
f. n. avses att även sökanden tillhörig mark, som denne önskar utnyttja för ifrågavarande
ändamål, skall anvisas. Att markanvisning kan ske på en gång eller efter hand
har inte ansetts behöva särskilt anges.

Som
framgår av 29 § gäller om förtättning för anvisande av mark i tillämpliga delar
vad som föreskrivs om utmålsförrättning i 4 kap. FGL.

27 §

I
denna paragraf anges grunderna för bestämmande av ersättning till markägare och
andra rättsinnehavare. Denna fråga har behandlats i avsnittet 6.4 i den
allmänna motiveringen. Som anförts där har reglerna om sådan ersättning liksom
i FGL anpassats till vad som i allmänhet gäller vid tvångsingripanden avseende
fast egendom. Paragrafen har utformats i nära överensstämmelse med 4 kap. 4 §
FGL. I övrigt kan hänvisas till vad som anförts i prop. 1974: 32 s. 177180.

28 §

Paragrafen
har utformats i överensstämmelse med 4 kap. 5 § FGL.

29 §

I
paragrafen, som i huvudsak motsvaras av 28 § tredje stycket i utredningens
förslag, föreskrivs i fråga om förrättning för anvisande av mark, betalning av
ersättning och avstående från anvisad mark att den nya gruvlagens regler för
motsvarande fall skall tillämpas. Innebörden av detta är i stort sett följande.

Förrättning
skall företas så snart det kan ske (4 kap. 10 §). Förrättning hålls av
bergmästaren men i fall då fråga om ersättning enligt 24 § eller 27 §
förekommer skall även två gode män delta i ärendets prövning (11 §),
Tillämpliga blir vidare reglema om förrättningsmän, jäv m, m, (1215 §§),
förrättningens företagande (1625 §§), utmärkande av gränser och upprättande av
karta (27 §), fastställande av ersättning (28 §), förrättningskostnader (30 och
31 §§), avslutningsbeslut m. m.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 100

(32
§), betalning av ersättning (3338 §§) och avstående från anvisad mark (39 §
första stycket).

Rätt
till bearbetning 30 §

Paragrafen,
som i utredningsförslaget motsvaras av 21 §, innehåller grandläggande
bestämmelser om den rätt som bearbetningskoncession medför. Paragrafen har
motsvarighet i 24 § uranlagen och delvis även i 10 § stenkolslagen. Likartade
bestämmelser finns i 6 kap. 1 § FGL. Som framgår av 3 § är den principiella
rätten för koncessionshavaren till undersökning och bearbetning inom
koncessionsområdet underkastad inskränkningar i olika avseenden.

I
fråga om alunskifferfyndigheter medför bearbetningskoncession ingen rätt till
undersökning och bearbetning i annat syfte än för att utvinna olja eller gas.
Enbart koncessionen avstänger sålunda inte markägaren från att bryta skiffer
för användning exempelvis som bränsle i kalkugn. Inom mark som anvisats enligt
26 § får fastighetsägaren naturligtvis inte disponera sådan fyndighet för
mineralbrytning av något slag. Detta har inte ansetts behöva anges särskilt.

Enligt
paragrafens andra stycke får koncessionshavaren tillgodogöra sig även tidigare
utvunnet mineraliskt ämne som avses med koncessionen och som lämnats kvar på
platsen. Undantag görs för det fall att tidigare koncessionshavare har rätt
till det utvunna enligt 35 § andra stycket. Enligt sistnämnda bestämmelse har
koncessionshavare rätt att för sin räkning låta mineraliskt ämne som avses med
koncessionen och som uppfordrats ligga kvar på platsen under två år efter det
att bearbetningskoncession upphört att gälla. Det som då inte borttagits
tillfaller fastighetsägaren. Mineraliskt ämne som utvunnits men inte
uppfordrats tillfaller fastighetsägaren redan då koncessionen upphör att
gälla. Innebörden av andra stycket i föreliggande paragraf är således att den
nye koncessionshavaren övertar fastighetsägarens rätt till sådant mineraliskt
ämne som enligt 35 § tillfallit denne men som denne inte uppfordrat eller tagit
bort från det område som anvisas koncessionshavaren.

Enligt
51 § andra stycket stenkolslagen får den som har koncession för att utvinna
olja eller gas genom borrning också tillgodogöra sig kolväte i fast form som
anträffas inom koncessionsområdet. Med kolväte i fast form torde närmast
åsyftas asfalt och liknande ämnen. Om sådana ämnen påträffas i de djupt
liggande formationer varifrån utvinning eventuellt kan ske av olja och gas,
torde ekonomiskt tillgodogörande av ämnena knappast vara möjligt. Någon
motsvarighet till nämnda bestämmelse har Late ansetts behövlig.

I
minerallagen har inte heller förts in någon motsvarighet till bestämmelsen i
58 § andra stycket stenkolslagen att innehavare av koncession för alunskiffer
får tillgodogöra sig kalksten och andra mineraliska äm-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 101

nen
som måste brytas för att skiffern skall kunna tillgodogöras eller som på annat
sätt förekommer i sådant samband med skiffern att de inte kan tillgodogöras för
sig. Tillräckliga skäl har inte ansetts föreligga att behandla kalksten i
sammanhang med alunskiffer på annat sätt än andra mineraliska ämnen som av
tekniska orsaker måste brytas vid tillgodogörande av koncessionsmineral.
Reglema i 31 § är således tillämpliga även i nämnda fall.

31
§

Paragrafen,
som motsvarar 22 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om
koncessionshavarens rätt att utvinna och tillgodogöra sig andra mineraliska
ämnen än dem som avses med koncessionen. Motsvarande bestämmelser finns i 10
och 58 §§ stenkolslagen och i 24 § uranlagen. I FGL finns motsvarighet i 6
kap. 2 §.

Enligt
den grandläggande bestämmelsen i första stycket får koncessionshavaren utvinna
andra mmeraliska ämnen, om det behövs för arbetets ändamålsenliga bedrivande.
I tredje stycket görs visst undantag beträffande inmutningsbara och
koncessionspliktiga mineraliska ämnen.

I
andra stycket ges bestämmelser om koncessionshavarens rätt att använda och
tillgodogöra sig sådana icke koncessionerade mineraliska ämnen som utvunnits
enligt paragrafens första stycke eller på annat sätt enligt lagen. Skillnad
görs därvid mellan mineraliska ämnen som inte förrän vid anrikning eller därmed
likställt förfarande kan avskiljas och mineraliska ämnen som kan avskiljas med
enklare metoder. Ämnen av det förstnämnda slaget tillfaller koncessionshavaren.
Övriga ämnen tillkommer i princip markägaren, som dock måste avhämta dem inom
viss tid och ersätta koncessionshavarens kostnader. Bestämmelsen skiljer sig i
sak från motsvarande regel i uranlagen endast på det sättet att en ny ordning
införts för prövning av tvist om markägarens ersättningsskyldighet.

Enligt
tredje stycket får koncessionshavare inte med stöd av bestämmdsema i
paragrafen bearbeta fyndighet av inmutningsbart eller kon-cessionspliktigt mineral
som kan ekonomiskt tillgodogöras. I enlighet med vad som anförts vid 6 § torde
frågan av geologiska skäl ha praktisk betydelse vid sammanträffande dels mellan
inmutningsbara mineral och uran eller alunskiffer och dels mellan uran och
alunskiffer. Utan en regel av angivet slag skulle det vara möjligt att kringgå
grundläggande bestämmelser i gruvlagen och minerallagen om att bearbetning
inte får ske av vissa fyndigheter utan föregående inmutning eller koncession.
Undantag görs dock liksom i uranlagen för fall då det endast är fråga om att
ta material för analys eller anrikningsförsök. Föreligger tvekan om en
fyndighet av annat mineral än som avses med koncessionen kan ekonomiskt
tillgodogöras, bör frågan om möjligt utredas eller undersökas i koncessionsärendet.
Om sålunda någon sökt och funnit uran i ihmut-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 102

ningsbart
mineral av sådan beskaffenhet och myckenhet att förutsättning för anvisande av
utmål finns, bör meddelande av koncession för uranet göras beroende av att
inmutning söks och utmål läggs. I regel torde i sådant fall utmål inte vägras
på en fyndighet med inmutningsbart mineral av någon betydelse, om det samtidigt
är klart att brytning för att utvinna uranet kommer att ske inom området (jfr
prop. 1960:. 160 s, 96), Utredningen har övervägt frågan om möjlighet borde
finnas för Kungl. Maj:t att ge dispens från bestämmelsen i tredje stycket i
sådana fall då inom koncessionsområdet endast förekommer mindre kvantiteter av
mineral som där avses. Utredningen har dock ansett en sådan dispensföreskrift
onödig eftersom antalet fall där frågan kan få aktualitet torde vara ringa och
problemet normalt utan större omgång eller kostnad kan lösas genom inmutning
eller meddelande av bearbetningskoncession. Jag delar på denna punkt utredningens
uppfattning.

Bestämmelserna
i sista stycket skiljer sig i sak från motsvarande bestämmelser i FGL bl, a.
såtillvida, att begränsningen i 6 kap: 2 § sista stycket FGL endast gäller ämne
som avses med uranlagen. Enligt min mening bör nämnda bestämmelse i den nya
gruvlagen utformas i saklig överensstämmelse med 31 § sista stycket
minerallagen. Jag förordar därför i det följande att 6 kap. 2 § FGL ändras i
enlighet härmed.

32 §

Denna
paragraf, som motsvarar 23 och 29 §§ i utredningens förslag, innehåller
bestämmelser om koncessionshavarens rätt att använda koncessionsområdet och
den mark som anvisats enligt 26 § samt om stängselskyldighet. Bestämmelserna
har delvis berörts vid 26 §, I gällande rätt finns motsvarighet i 25 §
uranlagen och 14 § 3 mom. stenkolslagen.

Paragrafens
tre första stycken har utformats efter förebild i 6 kap. 3 § FGL. Som nämnts
vid 10 § har utredningen förutsatt att frågan om koncessionshavarens skyldighet
att hålla stängsel skall lösas genom föreskrift i samband med koncessionen.
Jag har emellertid ansett det lämpligare att i anslutning till äldre lag och
FGL föra in en särskild bestämmelse om stängselskyldighet i lagen.

Enligt
sista stycket gäller för undersöknuigsarbetet på icke anvisad mark samma regler
som för undersökningsarbete inom område för im-dersökningskoncession. I fråga
om hinder mot sådant arbete gäller dock principen för bearbetningskoncession
att endast hinder som uppkommit innan koncessionen meddelades skall beaktas.

33 §

Paragrafen
motsvarar 35 § i utredningens förslag. Eftersom bestämmelserna i paragrafen
har materiell karaktär och närmast riktar sig till koncessionshavaren har de
upptagits i sammanhang med de särskilda bestämmelserna om bearbetning.
Bestämmelser av motsvarande slag

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 103

finns
i 35 § stenkolslagen och 48 § uranlagen. Paragrafen har utformats i anslutning
till 6 kap. 4 § FGL, En nyhet i förhållande till gällande rätt är att särskilda
regler ges till skydd för borrhål. Ett sådant skydd har ansetts motiverat med
hänsyn tilL att djupborrning är mycket kostsam och att ett övergivet borrhål
ibland kan komma till användning i framtiden som utgångspunkt för borrning
till större djup eller för andra undersökningar. Ett sådant borrhål kan ibland
också utnyttjas för vattentäkt, Igenläggning av borrhål sker t, ex. genom att
cement- eller rörin-klädnad eller rör som finns i borrhålets övre del
avlägsnas. Tillstånd behövs naturligtvis också om markägaren önskar utnyttja
marken för byggnadsändamål eller på annat sätt som medför att borrhålet
förstörs. Enligt 44 § 3 kan den som utan tillstånd lägger igen iitfraktsväg,
ort eller borrhål dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

34 §

Enligt
denna paragraf, som saknar direkt motsvarighet i utredningens förslag, skall
bl. a, hindersbestämmelserna äga motsvarande tillämpning vid bearbetning med
stöd av 9 §. Liksom vid undersökningsarbete med stöd av 8 § förutsätts arbetet
äga rum enligt avtal med berörda sakägare.

Verkan
av att bearbetningskoncession upphör 3537 §§

Dessa
paragrafer, som motsvaras av 26 § i utredningens förslag, behandlar verkan av
att bearbetningskoncession upphör. Motsvarighet finns i 32 § stenkolslagen och
35 § uranlagen. Bestämmelserna i förevarande paragrafer, som har utformats i
nära överensstämmelse med 7 kap, FGL, innebär inga större sakliga ändringar i
förhållande till gällande rätt,

I
paragraferna har enbart behandlats rättsverkningarna av att bearbetningskoncession
upphör. Föreskrifter om återställande av brytningsområde eller andra
naturvårdande åtgärder i anslutning till att verksamheten upphör kan som
nämnts i annat sammanhang meddelas såväl i samband med koncessionen som i
tillstånd enligt miljöskyddslagen, när sådant behövs. Frågan om
stängselhållning sedan koncession upphört har berörts vid 10 §.

Vissa
särskilda åligganden för koncessionshavare 38 §

I
denna paragraf, som har motsvarighet i 6 kap. 6 § FGL, ges föreskrifter om
koncessionshavares skyldigheter i fråga om karta över utförda arbeten. I
gällande rätt finns motsvarighet i 41 §, 50 § 3 mom., 52 och 61 §§
stenkolslagen samt 51 § uranlagen. Som nämnts vid 10 § finns ingen motsvarande
bestämmelse i utredningsförslaget, eftersom frågan förutsattes bli löst genom
koncessionsföreskrifter.

Paragrafen
överensstämmer till innehåll i huvudsak med de två första

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 104

styckena
i 6 kap. 6 § FGL. Bestämmelsen har i fråga om borrhål utformats så att den
avser även borrhål av bestående värde inom område för undersökningskoncession.

Om
koncessionshavaren inte iakttar vad som föreskrivs i paragrafen, kan enligt 43
§ första stycket statens industriverk ålägga honom vid vite att fullgöra sina
skyldigheter.

39 §

Paragrafens
första stycke saknar motsvarighet i utredningsförslaget. Utredningen har dock
förutsatt att koncessionshavaren genom särskilda föreskrifter skulle kunna
åläggas motsvarande skyldigheter. Jag har emellertid med hänsyn till den av mig
förordade utformningen av 10 § ansett det lämpligare att en särskild
bestämmelse härom tas in i lagen.

Paragrafens
andra stycke motsvarar 36 § i utredningens förslag. Bestämmelsen har
motsvarighet i 50 § 3 mom. andra stycket stenkolslagen, 55 § andra stycket
uranlagen och 9 § lagen om kontinentalsockeln.

Om
koncessionshavaren underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 39 §
kan vitesföreläggande ske enligt 43 § första stycket.

Tillsyn,
handräckning, ansvar m. m.

40 §

I
paragrafen, som motsvarar 32 § i utredningens förslag, ges bestämmelser om
tillsyn över verksamhet som omfattas av minerallagen. De tillsynsbestämmelser
som finns i 4 kap. stenkolslagen och i 5 kap. uranlagen innehåller många
föreskrifter av detaljkaraktär. Sådana föreskrifter bör utmönstras ur själva
lagen och tas in i en särskild tillämpningskungörelse. Till bestämmelserna i
40 § ansluter bl, a, regler om vitesföreläggande i 43 § och straffansvar i 44
§,

I
paragrafens första stycke fastslås den allmänna tillsynsplikt beträffande med
lagen avsedd verksamhet som liksom tidigare åvilar statens industriverk och
bergmästarna. Enligt 11 kap, 1 § FGL har industriverket och bergmästarna
motsvarande tillsynsplikt beträffande vad som i gruvlagen föreskrivs angående
undersökningsarbete och gruvdrift. Det har ansetts önskvärt att i möjligaste
mån samordna tillsynsreglerna i minerallagen och den nya gruvlagen.
Bergmästarna har därför i minerallagen givits en självständigare ställning än
utredningen föreslagit. Den praktiska betydelsen av detta torde dock inte vara
särskilt stor, eftersom även utredningen förutsätter att direkta
övervakningsfunktioner alltjämt skall vila omedelbart på bergmästarna. Den
tillsyn över arbetarskyddet som tidigare ankom på bergmästarna har upphört fr.
o. m. år 1974. Någon motsvarighet till 33 § i utredningsförslaget har därför
inte upptagits i minerallagen.

Paragrafens
andra stycke har motsvarighet i 8 § andra stycket lagen om kontinentalsockdn.
Enligt första punkten är koncessionshavaren

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 105

eller
annan som utövar verksamhet enligt lagen skyldig att lämna industriverket och
bergmästarna de uppgifter som dessa behöver för tillsynen. Om därvid
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet oriktig uppgift lämnas kan enligt 44 §
andra stycket straffansvar inträda. Genom andra punkten i förevarande stycke
ges industriverket och bergmästarna generella befogenheter att som ett led i
tillsynen meddela föreskrifter i fråga om arbetet. Föreskrifterna får givetvis
inte gå utanför den ram som följer av lagens bestämmelser och särskilda
koncessionsvillkor. Föreskrifter som här avses kan meddelas för att trygga bl.
a. att bearbetning sker i överensstämmelse med 33 §.

Om
koncessionshavaren eller annan inte efterkommer vad som föreskrivs eller
begärs med stöd av paragrafens andra stycke, kan industriverket som framgår av
43 § första stycket vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. I
sista hand kan verket med stöd av 43 § andra stycket förbjuda arbetets
fortsatta bedrivande om uppenbar fara uppkommer för allmänt eller enskilt
intresse.

Tredje
stycket har motsvarighet i 8 § tredje stycket lagen om kontinentalsockeln.

41 §

Paragrafen
motsvarar 34 § andra punkten i utredningens förslag. I sak överensstämmer
paragrafen med vad som gäller för motsvarande fall enligt 17 § stenkolslagen,
46 § uranlagen och 7 § lagen om kontinentalsockdn.

42 §

Paragrafen,
som inte har någon direkt motsvarighet i utredningens förslag, har utformats
efter förebild av 11 kap. 2 § FGL. I de fall som här avses bör likartade regler
gälla i minerallagen och den nya gruvlagen. Som framhållits i prop. 1974: 32
s. 154 kan den pågående reformeringen av utsökningsrätten komma att medföra
ändringar i handräckningsförfarandet,

43 §

Paragrafen,
som motsvarar 37 § i utredningens förslag, har förebild i 12 § lagen om
kontinentalsockeln.

Enligt första stycket får
industriverket i vissa fall använda vitesföreläggande för att förmå
koncessionshavare eller annan att iaktta vad som åligger honom.
Vitesföreläggande kan tillgripas om koncessionshavaren bryter mot föreskrift
som med stöd av 10 § första stycket förbundits med koncessionen. Detsamma
gäller om koncessionshavare eller annan underlåter att efterkomma vad
tillsynsmyndighet fordrar med stöd av lagen eller att iakfta vad som i 38 § och
39 §§ föreskrives i fråga om karta, rapportering och skyldighet att låta
sakkunnig myndighet följa arbetet m. m. Reglerna överensstämmer i fråga om
skyldighet

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 106

att
iaktta föreskrifter med vad som gäller för motsvarande fall enligt lagen om
kontinentalsockeln. Däremot har i minerallagen inte ansetts nödvändigt att som
skett i lagen om kontinentalsockeln straffbelägga överträdelse av föreskrifter
som här avses.

Enligt
andra stycket får industriverket i vissa fall förbjuda att visst arbete
bedrivs. Bestämmelsen skiljer sig från motsvarande fall i lagen om
kontinentalsockeln endast i fråga om sättet att åstadkomma rättelse om förbudet
överträds. Om detta finns föreskrift i 42 § andra stycket. Möjlighet att
förbjuda arbetets vidare bedrivande finns också i gällande rätt. Enligt 37 §
stenkolslagen och 50 § uranlagen har bergmästaren befogenhet att meddela
sådant förbud om gruvarbete bedrivs på sådant sätt att uppenbar fara uppstår
för gruvans bestånd eller annans egendom. En motsvarande bestämmelse finns i 6
kap. 5 § FGL.

44
§

Denna
paragraf, som innehåller bestämmelser om ansvar m. m., motsvaras i
utredningens förslag av 38 §. Bestämmelserna har delvis motsvarighet i 11 kap.
4 § FGL.

Stenkolslagen
och uranlagen innehåller ett flertal bestämmelser om straffansvar för
försummelser av mer eller mindre allvarlig karaktär. I minerallagen har
eftersträvats att begränsa användningen av straffsanktion till fall där ett
påtagligt behov finns. Som nämnts vid 43 § har sådant behov inte ansetts
föreligga i fråga om förfaranden som kan bli föremål för vitessanktion enligt
nämnda paragraf. Det bör framhållas att, om försummelse är av så allvarlig art
att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, arbetets
fortsatta bedrivande kan förbjudas med stöd av 43 § andra stycket. Som sista
utväg vid allvarlig försummelse från koncessionshavares sida kan också
återkalldse av koncession tillgripas.

Punkterna
13 i första stycket har motsvarighet i 11 kap, 4 § 13 FGL,

Punkt
1. Bestämmelsen avser fall då någon påbörjar undersökningsarbete utan att ha
fullgjort i lagen föreskriven skyldighet att underrätta markägare m, fl, och
att ställa säkerhet. Motsvarande gäller enligt 11 kap, 4 § 2 FGL i fråga om
undersökningsarbete enligt nämnda lag. Straffbestämmelser för motsvarande fall
finns också i stenkolslagen och uranlagen.

Punkt
2. Bearbetning utan koncession av koncessionspliktiga fyndigheter är f, n,
straffbelagd endast beträffande uran- och toriumfyndigheter. Som tidigare
framhållits har samhället särskilt intresse av att kontrollera exploatering av
olja, gas och uran med hänsyn till den betydelse för samhällsekonomin som
fyndigheter av dessa mineraliska ämnen kan få. Det får därför anses motiverat
att bearbetning av sådana fyndigheter utan koncession förenas med
straffpåföljd. En motsvarande straffbe-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 107

stämmelse
finns i 11 kap, 4 § 1 FGL beträffande bearbetning av inmutningsbar fyndighet
utan inmutningsrätt. Behov har däremot inte ansetts föreligga av någon
motsvarighet till den bestämmelse i uranlagen som straffbelägger otillåtet
undersökningsarbete utan undersökningstillstånd, där sådant krävs.

Punkt
3. Överträdelse av bestämmelsen i 33 § andra stycket till skydd för orter och
borrhål har ansetts böra medföra straffansvar. Motsvarande bestämmelse finns i
11 kap. 4 § 3 FGL. Även enligt stenkolslagen och uranlagen gäller likartade
straffbestämmelser.

Paragrafens
andra stycke, som har förebild i 11 § andra stycket 3) lagen om
kontinentalsockeln, avser fall då någon uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig uppgift till industriverket eller berg-mästama i samband med att
dessa fullgör sin tillsynsskyldighet.

I
paragrafens tredje stycke, som har motsvarighet i 58 § 1 mom. andra stycket
uranlagen, föreskrivs att vissa mineraliska ämnen som utvunnits i samband med
bearbetning utan bearbetningskoncession kan förklaras förverkade.

Bestämmelsen
i fjärde stycket om väckande av åtal har motsvarighet i 62 § andra stycket
uranlagen och 11 kap. 4 § andra stycket FGL.

45
§

Paragrafen,
som motsvarar 39 § i utredningens förslag, har motsvarighet i 13 § lagen om
kontinentalsockeln. Någon motsvarande bestämmelse finns varken i
stenkolslagen, uranlagen eller FGL. Detta bör dock ses mot bakgrund av bl. a.
de föreskrifter om tystnadsplikt i fråga om affärs- och driftförhållanden i
näringslivet som finns intagna i gällande instruktioner för statens
industriverk och bergstaten.

Fr.
o. m. år 1975 gäller enligt 8 kap. 7 § andra stycket i den nya regeringsformen
att bemyndigande i lag krävs för att regeringen skall få meddela bestämmelser
om tystnadsplikt. Minerallagen bör därför innehålla bestämmelser i ämnet.
Efter den nya regeringsformens ikraftträdande torde behov av en sådan
bestämmelse finnas även i den nya gruvlagen. Jag förordar därför i det
följande "att en sådan komplettering sker.

Bestämmelserna
i 21 och 34 §§ lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar torde kunna tillämpas i fråga om vissa handlingar som
upprättas i ärenden enligt minerallagen.

Fullföljd
av talan

I
4650 §§ finns bestämmelser om fullföljd av talan som nära ansluter till 12
kap. 14 och 6 §§ FGL, Vid reglernas utformning har eftersträvats att frågor
äv övervägande rättslig karaktär skall prövas av domstol. Angående
fullföljdsreglerna kan vidare hänvisas till prop. ,1974: 32 s. 220225. I
utredningens förslag finns i 40 § bestämmelser

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 108

om
fullföljd, som i huvudsak motsvaras av bestämmelserna i 46, 47 och 50§§.

46 §

Enligt
paragrafen skall den som är missnöjd med beslut vid förrättning för
markanvisning väcka talan vid fastighetsdomstol om beslutet avser ersättning
för skada till följd av undersökningsarbete eller ersättning på grund av
markupplåtelse enligt 26 § eller ersättning för förrättningskostnad. Mot annat
beslut vid förrättning enligt 26 § skall däremot talan fullföljas hos statens
industriverk.

Paragrafen
har motsvarighet i 12 kap. 1 § FGL.

47 §

Enligt
denna paragraf, som motsvarar 12 kap. 2 § FGL, skall talan mot bergmästarens
beslut enligt minerallagen i annan fråga än som avses i 46 § föras hos
industriverket genom besvär.

I
paragrafen, som motsvarar 12 kap. 3 § FGL, ges bestämmelser om fullföljd av
talan mot beslut av industriverket. Mot verkets beslut i ärende om tillstånd
till förberedande undersökningsarbete enligt 15 §, om stängsels beskaffenhet
enligt 32 § tredje stycket eller om tillstånd att lägga igen utfraktsväg m, m.
enligt 33 § andra stycket skall enligt paragrafens första stycke talan föras
hos regeringen genom besvär. I andra fall skall talan mot verkets beslut föras
hos kammarrätten genom besvär, om beslutet gäller fråga som verket enligt
minerallagen har att pröva.

49 §

I
paragrafen, som motsvarar 12 kap. 4 § FGL, ges bestämmelser om att talan mot
beslut av länsstyrelse skall föras hos regeringen. Dessa avser dispens från
hinder mot undersökning, markanvisning eller bearbetning och prövning om
ställd säkerhet skall godkännas.

50 §

Paragrafen,
som har motsvarighet i 12 kap. 6 § FGL, innehåller bestämmelser om
kostnadsersättning i mål enligt 46 § första stycket.

Särskilda
bestämmelser

51 § .

Beträffande
innehållet i denna paragraf, som utformats efter förebild av 13 kap. 1 § FGL,
kan hänvisas till prop. 1974: 32 s. 226.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 109

52
§

I
paragrafen, som avfattats efter mönster av 13 kap. 3 § FGL, har samlats vissa
bestämmelser om ställande av säkerhet.

Övergångsbestämmelser
1.

Den
nya lagen skall enligt första stycket träda i kraft den 1 januari 1975.1 andra
stycket har upptagits en bestämmelse motsvarande 14 kap. 1 § andra stycket FGL
av innehåll att hänvisningar till bestämmelser i stenkolslagen eller uranlagen
i stället skall gälla motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

2 4.

I
dessa punkter har efter förebild av 14 kap. 35 §§ FGL upptagits bestämmelser
dels om vissa äldre rättsinstitut och dels om tillämpningen av den s. k.
presumtionsregdn.

5,

Denna
punkt, som i huvudsak motsvarar 43 § i utredningens förslag, innehåller
grundläggande bestämmelser om sådana rättigheter till undersökning och
bearbetning av koncessionspliktiga mineraliska ämnen som existerar vid den nya
lagens ikraftträdande.

Första stycket. Som nämnts
i avsnittet 6,6 i den allmänna motiveringen skall den nya lagen i princip
tillämpas också på äldre rättigheter, som därvid anses som koncessioner enligt
den nya lagen. Denna grundläggande princip framgår av första stycket.
Bestämmelsen innebär att innehavare av äldre rättighet får samma befogenhet i
fråga om undersökning och bearbetning som om han meddelats koncession för
motsvarande grupp av mineraliska ämnen enligt den nya lagen. Har äldre
rättighet vid sin tillkomst förbundits med särskilda villkor är dessa att
betrakta som koncessionsvillkor enligt den nya lagen. I övrigt ersätts i fråga
om dessa rättigheter äldre bestämmelser med motsvarande bestämmelser i den nya
lagen. I vissa avseenden som anges i andra t. o. m. sjunde stycket har dock en
särskild reglering skett.

Det bör särskilt anmärkas
att fredningsbestämmdserna i den nya lagen skall tillämpas även på äldre
rättigheter. Som tidigare framgått skiljer sig fredningsbestämmelserna i
stenkolslagen och uranlagen bl. a. i det avseendet att vid
undersökningskoncession även hinder som uppkommit efter koncessionens
meddelande skall beaktas. Frågan om nya eller äldre fredningsbestämmelser skall
tillämpas saknar praktisk betydelse för bearbetningskoncessionernas del,
eftersom också enligt den nya lagen endast hinder som existerar vid rättighetens
tillkomst skall beaktas. Inga nya hinder kan således tillkomma efter det att
koncessionen meddelats.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 110

Denna
princip har dock av speciella skäl ansetts böra frångås i ett fall, till vilket
jag återkommer vid tredje stycket i förevarande punkt. Frågan om nya eller
äldre fredningsbestämmelser skall tillämpas är däremot av betydelse i fråga om
äldre undersökningsrättigheter, eftersom tillämpning av ny lag medför
inskränkningar i dessa rättigheter. Att den nya lagen tillämpas torde dock,
bl. a. med hänsyn till dispensmöjligheterna, knappast medföra nämnvärda
olägenheter för rättighetsinnehavaren. Bland de undersökningsrättigheter som f,
n, finns märks främst de 55 undersökningskoncessioner med lång giltighetstid
och vidsträckta koncessionsområden som år 1969 beviljades OPAB. Det måste
ifråga om dem anses önskvärt att de nya reglerna med bättre skydd för
motstående intressen omedelbart görs tillämpliga. Bolaget har inte heller
motsatt sig detta.

Andra
stycket. Äldre bearbetningsrättigheter har meddelats utan begränsning i tiden.
Som framgår av 3 § andra stycket skall i fortsättningen koncessioner alltid
beviljas för bestämd tid. Genom en övergångsregel begränsas även de äldre
rättigheternas giltighetstid. Bestämmelserna överensstämmer med vad som för
motsvarande fall förordnats i 14 kap, 7 § 5 FGL i fråga om äldre utmål. Efter
utgången av en tjugofemårsperiod, som räknas från lagens ikraftträdande, har
koncessionshavaren rätt att under vissa föratsättningar få koncessionstiden förlängd
på skäliga villkor. Vad som skall anses utgöra skäliga villkor får bedömas bl,
a, med beaktande av koncessionshavarens tidigare rätt. Detta utesluter dock
inte att i samband med förlängning av koncessionstiden kan göras förbehåll t,
ex, om rätt för staten att efter inlösen och ersättning för anläggningar m, m,
ta del i driften, om detta skulle anses påkallat från allmän synpunkt.

Enligt
49 och 51 §§ stenkolslagen kan undersökningskoncession avseende olja, gas och
salt beviljas utan tidsgräns. Några sådana koncessioner gäller f. n. inte och
torde knappast komma att beviljas. Någon särskild bestämmelse om
tidsbegränsning av äldre undersökningskoncessioner har därför inte ansetts
behövlig.

Tredje
stycket. Ett undantag från grundsatsen att hinder mot bearbetning inte skall
kunna uppkomma efter det att koncession meddelats har ansetts motiverat i fråga
om vissa privilegier avseende stenkolsgruva. Bestämmelsen avser ett Höganäs AB
tillhörigt område i nordvästra Skåne om ca 13 000 hektar, som alltjämt omfattas
av från 1700-talet härrörande privilegier. Enligt dessa har
privilegieinnehavaren en i princip obegränsad rätt att bedriva gruvarbete
under jord inom hela privilegieområdet. Vid markanvisning har
privilegieinnehavaren ansetts underkastad hindersbestämmelser även beträffande
anläggningar som tillkommit efter privilegiernas meddelande. Underjordsarbete
har inte bedrivits inom privilegieområdet sedan början av 1960-talet och arbete
ovan jord bedrivs f. n, endast i obetydlig omfattning. Det arbete för.
utvinning av

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 111

stenkol
och lera som i framtiden kan komma, att upptas inom privile-gieomrädet, kommer
med all sannolikhet att ske genom ovanjordsbrytning. Underjordsbrytning inom
området är inte sällan förenad med risk för ras och sättning. Samtidigt är
markutnyttjandet inom området för andra ändamål intensivt. Med hänsyn till
dessa omständigheter och privilegieområdets storlek har genom en särskild
regel föreskrivits att hinder för bearbetning skall, oberoende av när hindret
uppkommit, gälla inom privilegieområdet. Att motsvarande gäller även
undersökning följer av att minerallagens fredningsbestämmelser i övrigt är
tillämpliga.

Fjärde stycket. F. n.
gäller enligt 21 § uranlagen att innehavare av undersökningstillstånd för begagnandet
av den mark han tar i anspråk för undersökningsarbetet skall till innehavare av
marken utge full ersättning i årlig avgift som skall betalas förskottsvis för
år. Han skall dessutom ersätta skada som marken kan ha tagit för framtiden.
Innan sistnämnda ersättning blivit eriagd, är han skyldig att betala årlig
avgift. Även för annan förlust, skada eller intrång, som orsakats av
undersökningsarbetet, skall full ersättning utgå. I 22 § uranlagen finns
vidare bestämmelser om hur ersättning enligt 21 § samma lag skall bestämmas. I
första hand räknar man med att parterna skall komma överens om denna
ersättning. Kan de inte enas, har den som kräver ersättning rätt att påkalla
att ersättningen bestäms av skiljemän. På grand av särskild bestämmelse i 22 §
uranlagen får i så fall skyldighet att betala skiljedomskostnaderna inte
åläggas den ersättningsberättigade utom i det fall att han uppenbarligen
påkallat förfarandet utan skäl. Han kan också dra tvisten under domstols
prövning.

Reglerna i 21 och 22 §§
uranlagen har utformats efter förebild av 17 och 18 §§ i 1938 års gruvlag. Om
motsvarande fall finns bestämmelser i 24 § minerallagen, som utformats efter
förebild av 3 kap. 8 § FGL. Som tidigare framgått är reglerna i äldre och ny
lag inte helt likformiga, I fjärde stycket har tagits in en
övergångsbestämmelse av innehåll att i fråga om undersökningstillstånd enligt
uranlagen, som beviljats före ikraftträdandet, äldre bestämmelser om ersättning
i förevarande fall skall gälla under hela den tid som rättigheten gäller.
Enligt 11 § uranlagen får undersökningstillstånd beviljas för högst tre år. En
motsvarande övergångsbestämmelse finns i 14 kap. 8 § 3 FGL.

Femte stycket.
Bestämmelserna i femte stycket har motsvarighet i 14 kap. 8 § 4 första punkten
och 14 kap. 7 § 2 FGL. Enligt första punkten skall äldre lag tillämpas vid
prövning av ansökan om anvisande av mark som gjorts före ikraftträdandet. Som
framgått av det tidigare får innehavare av koncession enligt stenkolslagen
eller uranlagen endast ta i anspråk mark för arbete i dagen som anvisats vid
bergmästarförrättning. Av femte stycket följer bl. a, att äldre regler om
ersättning för mark som tas i anspråk skall tillämpas, om ansökningen görs före
ikraftträdandet av den nya lagen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 112

Bestämmelsen
i andra punkten har betydelse för det fall efter ikraftträdandet av den nya
lagen fråga uppkommer om ersättning för skada och intrång som inte förutsetts i
samband med markanvisningen. Äldre lag tillämpas i sådana fall, om skadan eller
intrånget uppstått före ikraftträdandet.

Sjätte stycket.
Stenkolslagen innehåller vissa ålderdomliga regler om arbetsskyldighet för
innehavare av stenkolskoncession. Dessa regler bör upphöra att gälla vid den
nya lagens ikraftträdande. Vid meddelande av nya koncessioner för stenkol och
lera kan enligt 10 § bestämmas i vilken omfattning undersökning eller
bearbetning skall ske för att den rätt som grundas på koncessionen skall bestå
och även fastställas villkor om utgivande av avgifter till staten. Att
omedelbart ersätta den legala arbetsskyldigheten i stenkolslagen med efter
omständigheterna i varje särskilt fall avpassade föreskrifter om minsta
arbetsprestation skulle vara förenat med betydande svårigheter. I stället har
de äldre reglerna om arbetsskyldighet i fråga om stenkol och lera ersatts med
en årlig arealavgift. Denna avgift avses utgå efter samma grunder och erläggas
på samma sätt som den i 6 kap. 8 § FGL föreslagna försvarsavgiften. Om detta
skulle genomföras konsekvent, kunde avgiften i något fall tänkas bli oskäligt
hög. Bl. a. är den tillämpade arbetsskyldigheten inom privilegieområdet helt
obetydlig. Med hänsyn härtill har föreskrivits att regeringen på ansökan av
koncessionshavaren kan medge att avgiften nedsätts eller ersätts med viss
arbetsskyldighet. För att ge rådrum för överväganden i frågan utgår ingen
avgift för det första året efter lagens ikraftträdande.

Sjunde stycket. I sista
stycket, som har viss motsvarighet i 14 kap, 6 § första stycket andra punkten
FGL, ges bestämmelser om vissa äldre rättigheter av sekundär natur, som saknar
motsvarighet i minerallagen. Bestämmelserna avser dels fastighetsägares rätt
till s, k, jordägarandel, som endast berör äldre utmål avseende stenkol och som
numera torde sakna praktisk betydelse, dels fastighetsägares rätt till s, k,
jordägaravgäld och dels upptäckares rätt till ersättning då annan får
koncession avseende den upptäckta fyndigheten.

Vid tillkomsten av 1886
års stenkolslag var som tidigare nämnts stenkol inmutningsbart. Vissa på
inmutning grundade stenkolsrättigheter gäller alltjämt. Beträffande dem gäller
enligt 45 § 1 mom, stenkolslagen bestämmelserna i 1884 års gruvstadga med vissa
angivna undantag, som innebär att de i betydelsefulla hänseenden likställs med
rättigheter på grund av koncession. Äldre regler om s. k. jordägarandel gäller
dock oförändrade. Enligt dessa har jordägaren, sedan utmål lagts, rätt att efter
anmälan inom viss tid inträda som delägare i gruvarbetet. Eftersom
anmälningstiden anknyter till den tidpunkt då gruvarbetet kommit in på viss
fastighetsägares mark, kan rätten till jordägarandel alltjämt aktualiseras.
Sannolikheten att så skulle ske torde dock vara mycket liten.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 113

Gällande bestämmelser om fastighetsägarens rätt till s, k.
jordägaravgäld och upptäckares rätt till ersättning har berörts under
avsnittet 6.5 i den allmänna motiveringen. Enligt vad som där anförts skall
sådana rättigheter inte uppkomma enligt den nya lagen.

I överensstämmelse med grundsatsen att ny lag inte skall
rubba redan uppkomna rättsförhållanden har föreskrivits att på äldre rätt
grundad rätt till jordägarandel, jordägaravgäld eller upptäckarersättning inte
skall inskränkas genom den nya lagen.

Utredningen
har som nämnts under avsnittet 6.5 i den allmänna motiveringen föreslagit att
rätten till jordägaravgäld avskaffas endast när det gäller utvinning av olja,
gas och salt. Två av utredningens ledamöter föreslår en speciell övergångsregel
av innebörd att äldre bestämmelser skall tillämpas inte bara vid utvinning med
stöd av rättighet som beviljats före lagens ikraftträdande utan även om
utvinning sker med stöd av bearbetningskoncession som beviljats enligt nya
lagen på grund av en med äldre undersökningskoncession förenad rätt till
bearbetningskoncession. Reservanternas förslag har fått stöd av vissa
remissinstanser.

Någon rättslig grund för att markägare skall vara
bibehållna rätten till avgäld enligt den av reservanterna föreslagna
övergångsbestämmelsen torde inte kunna åberopas. F. n. gäller för OPAB
undersökningskoncessioner avseende olja, gas och salt, som i huvudsak täcker
de områden i Sverige där man tror att föratsättningar finns att påträffa sådana
mineraliska ämnen. Dessa koncessioner är förenade med rätt för OPAB att få
bearbetningskoncession, om bolaget kan visa att kommersiellt utvinningsbar
fyndighet finns inom koncessionsområdet. Koncessionerna har lång giltighetstid
och är förenade med betydande möjligheter till förlängning. Om OPAB på
grundval av dessa undersökningskoncessioner begär bearbetningskoncession, uppkommer
den av reservanterna väckta frågan om berörda fastighetsägares rätt till
avgäld. Om reservanternas förslag till övergångsreglering genomförs, skulle
detta i själva verket medföra att huvudregeln att avgäld inte skall utgå vid
framtida utvinning blir praktiskt innehållslös i fråga om olja, gas och salt,
I likhet med utredningens majoritet finner jag inte detta godtagbart. Någon
motsvarighet till den föreslagna bestämmelsen har därför inte upptagits.

6. Enligt denna punkt, som har motsvarighet i 14 kap. 9 §
FGL, skall ansökningar om koncession eller undersökningstillstånd som gjorts
före ikraftträdandet av den nya lagen prövas enligt äldre lag. Beviljas ansökningen,
skall rättigheten på samma sätt som äldre rättigheter i övrigt anses som
undersökningskoncession eller bearbetningskoncession enligt den nya lagen. I
fråga om sådana rättigheter skall vidare gälla att bestämmelserna i 5 blir
tillämpliga i vissa fall. Rättigheter till bearbetning blir sålunda
tidsbegränsade enligt 5 andra stycket. För koncession avseende stenkol skall
bestämmelserna om arealavgift i 5 sjätte stycket till-lämpas. Slutligen blir i
fråga om sådana rättigheter äldre lag tillämplig i fråga om rätt till
jordägaravgäld och upptäckarersättning.

8 Riksdagen 1974.1 samL Nr 146

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 114

7.
I denna punkt föreskrivs efter förebild av 14 kap. 11 § FGL att handläggning av
mål eller ärende som anhängiggjorts före den nya lagens ikraftträdande men
inte slutligen avgjorts dessförinnan skall ske enligt äldre ordning. Vid prövningen
av sådant mål eller ärende blir äldre lag tillämplig i vissa fall enligt vad
som följer av olika övergångsbestämmelser, medan i övrigt den nya lagen kommer
att gälla.

8.2
övriga lagförslag

I
enlighet med vad jag anfört vid 12 § minerallagen har i 5 § lagen om
kontinentalsockeln tillagts en bestämmelse om rätt till ersättning om tillstånd
återkallas utan att innehavaren åsidosatt föreskrift eller villkor för
tillståndet. Vid bestämmandet av sådan ersättning bör gälla vad jag anfört vid
12 § minerallagen för motsvarande fall. I 10 § lagen om kontinentalsockeln
görs visst undantag för bestämmelserna i bl. a. stenkolslagen och uranlagen.
Paragrafen har ändrats så, att undantaget i stället avser bl. a. minerallagen.

I
fråga om gruvlagen har en formell ändring av motsvarande innebörd gjorts i 2
kap. 3 §. Vidare har i enlighet med vad jag anfört vid 31 och 45 §§
minerallagen viss ändring skett i 6 kap. 2 § sista stycket och en paragraf med
bestämmelser om tystnadsplikt tillagts i 11 kap.

I
övrigt har både kontinentalsockellagen och gruvlagen anpassats till den nya
regeringsformen såtillvida att uttrycken "Konungen" och "Kungl,
Maj:t" ersatts av ordet "regeringen",

9
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1,
lag om vissa mineralfyndigheter,

2,
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln,

3,
lag om ändring i gruvlagen
(1974: 000) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen,

Ur
protokollet: Agneta Heide

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 115

Bilaga
1 Gruvrättsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1970: 45)

Gruvrättslig
speciallagstiftning

1
Förslag till

Lag
om vissa mineralfyndigheter

Allmänna
bestämmelser

1 §.

Rättighet
att undersöka och bearbeta

1.
olje-, gas- eller
saltfyndighet,

2.
alunskifferfyndighet för
utvinnande av olja eller gas,

3.
stenkolsfyndighet och fyndighet
av sådana eldfasta eller klinkrande leror som förekommer i sammanhang med
stenkolsfyndighet,

4.
fyndighet av uranhaltigt eller
toriumhaltigt mineral

är, med de undantag som
föreskrives i 3 §, beroende på koncession.

För rättighet som beviljas
genom koncession gäller de villkor och inskränkningar som innefattas i eller
föreskrives med stöd av denna lag.

Koncession
meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

2 § .

Koncession
kan avse en eller flera av de grupper av fyndigheter som anges i 1 §.

Koncession skall avse
bestämt område och viss tid samt meddelas antingen som undersökningskoncession
eller bearbetningskoncession.

Koncessionsområdes
gränser på djupet räknas lodräta, såvitt det kan ske utan förnärmande av annans
rätt.

3 § .

Rätt
att utan koncession, med uteslutande av andra som ej har koncession, undersöka
fyndighet som avses i 1 § tillkommer på de villkor och med de inskränkningar
denna lag innehåller,

1.
inmutare på inmutat område,

2.
gravinnehavare på utmålsområde
och därmed likställt område,

3.
innehavare av
bearbetningskoncession på koncessionsområdet i fråga om annan gmpp av
fyndigheter än som avses med koncessionen,

4.
jordägare på annan mark än
sådan som avses under 13,

5.
den som av vederbörande
rättsägare fått på sig överlåten rätt som avses under 14.

Inmutare, gruvinnehavare,
koncessionsinnehavare och deras rättsinnehavare får dock icke utan koncession
avseende fyndighet varom fråga är utföra undersökningsarbete rörande
fyndigheten på område som avses under 13, om genom undersökningsarbetet sker
intrång i jordägarens rätt till området och medgivande till arbetet ej lämnats
av denne och innehavare av nyttjanderätt till området.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 116

Rätt
att utan koncession bearbeta fyndighet som avses i 1 § första stycket 2 och 3
tillkommer jordägaren och hans rättsinnehavare, så länge beträffande marken
annan ej erhållit inmutning, utmål, undersökningskoncession avseende
fyndigheten i fråga eller bearbetningskoncession.

Gas
som framkommit vid borming efter vatten eller eljest annorledes än i samband
med eftersökande av gasfyndighet får utnyttjas för husbehovsförbrukning utan
hinder av koncession.

4 § ,

Anvisande
av mark enligt 27 § första stycket får ej avse och undersökning eller
bearbetning av fyndighet får utanför anvisad mark ej äga rum på

1.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet väckt
förslag hos Konungen,

2.
befästningsomåde eller område
utanför detta till den utsträckning Konungen bestämmer,

3.
kyrkogård eller
begravningsplats,

4.
område beläget på mindre
avstånd än trettio meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för
allmän trafik eller från allmän flygplats eller från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan, varvid avståndet räknas från
ytterkant av bank eller skärning eller, om sådan ej finnes, från själva
anläggnmgens ytterkant,

5.
område beläget på mindre avstånd
än etthundra meter, i horisontalplanet räknat, från byggnad, som är avsedd att
stadigvarande användas till bostad, eller från annan byggnad, om den är
uppförd vid gård, eller från tomtplats eller trädgård vid bostadsbyggnad som
nyss sagts,

6.
område som upptages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

7. område
som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan.

Undantag från bestämmelserna i första stycket kan medges, i fall

13,
5 och 6 av Konungen, i fall 4 av länsstyrelsen beträffande allmän väg och i
övrigt av vederbörande förvaltningsmyndighet och i fall 7 av länsstyrelsen samt
i fall 5 och 6 även av vederbörande rättsägare. Medgivande av Konungen enligt
1 och 5 må lämnas endast när synnerliga skäl är därtill.

I
fråga om bearbetningskoncession gäller första stycket ej hinder som uppkommit
efter koncessionens meddelande.

5 § .

Kan
i annat fall än som avses i 4 § undersökning eller bearbetning av fyndighet
inom visst område antagas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande
eller planerad användning av marken som är av väsentiig betydelse från allmän
synpunkt, äger Konungen förordna att 4 § skall äga motsvarande tillämpnuig på
området i fråga. Hinder som avses i sagda paragraf anses därvid uppkomma när
förordnande meddelas. Undantag från meddelat förordnande kan medges av
Konungen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 117

6 §.

Koncession
får på inmutat omåde eller utlagt utmål eller annat område som avses i 2 kap.
2 § första stycket 9 och 10 gruvlageni icke utan särskilda skäl meddelas annan
än inmutaren eller gruvinnehavaren beträffande mineral, som förekommer i
sådant samband med den med gruvrätten avsedda fyndigheten att mineralet ej kan
tillgodogöras för sig eller utan skada för fyndigheten. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning i fråga om meddelande av koncession för någon av de
fyn-dighetsgrapper som avses i 1 § första stycket på område, varpå gäller
koncession för annan fyndighetsgrapp.

7 § .

Vid
koncession kan fogas föreskrift som är påkallad från allmän synpunkt, såsom föreskrift
om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, karta över arbetena,
provtagning, rapportering rörande verksamheten och användningen av utvunna
produkter samt föreskrifter till skydd för allmänna intressen eller enskild
rätt.

När
koncession meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller
bearbetning skall ske för att den rätt som grandas på koncessionen skall äga
bestånd.

Koncessionen
kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten eller om
utgivande till staten av avgifter för koncessionen, beräknade i förhållande
till koncessionsområdets areal eller till mängden eller värdet av utvunna
produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med liknande
villkor.

8 §

Koncession
får ej överlåtas utan medgivande av koncessionsmyndigheten.

9 §

Vill
koncessionsinnehavare frånträda koncessionen, skall han inge anmälan därom till
koncessionsmyndigheten. Om ej annat föreskrivits i koncessionen, upphör denna
sex månader från den dag sådan anmälan skett.

Önskar
koncessionsinnehavare avstå endast från viss del av koncessionsområdet, skall
han göra ansökan därom hos koncessionsmyndigheten.

Koncession
kan återkallas av koncessionsmyndigheten, om föreskrift eller villkor för
koncessionen åsidosattes eller om synnerliga skäl i annat fall föreligger.

10 §.

På
staten tillhörig jord som innehas under stadgad åborätt åtnjuter åbon de
rättigheter som enligt denna lag tillkommer jordägaren.

11 §.

Denna
lag äger icke tillämpning på allmänt vattenområde i havet,

1
Med gruvlagen avses här gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 118

Särskilda
bestämmelser om undersökning av fyndighet

12 §.

Undersökningskoncession
medför rätt för innehavaren att, med uteslutande av andra, för utvinnande av
mineral som avses med koncessionen inom koncessionsområdet utföra
undersökningsarbete beräffan-de fyndigheter av sådana mineral.

Undersökningskoncession
kan förenas med rätt för innehavaren att erhålla bearbetningskoncession
beträffande exploaterbar fyndighet som påträffas vid undersökningsarbetet.
Därvid skall de huvudsakliga villkoren för sådan koncession anges i
undersökningskoncessionen.

13 §.

Vid
prövning av ansökan om undersökningskoncession skall beaktas huruvida från det
allmännas synpunkt koncession bör medges sökanden.

Söker
flera undersökningskoncession på samma område beträffande fyndigheter
tillhörande samma.grupp, skall vid bedömande av frågan om företräde särskilt
beaktas, förutom det allmännas intresse, om någon av sökandena gjort fynd eller
verkställt undersökningsarbete på området. Vad nu sagts äger motsvarande
tillämpning om ansökningarna avser olika fyndighetsgrupper och enligt 6 § ej
alla kan bifallas,

14 §.

Undersökningsområdets
storlek och koncessionens giltighetstid bestämmes efter vad som är skäligt med
hänsyn till fyndighetens art och omfattningen av de undersökningsarbeten
sökanden avser att utföra.

15 §.

Minst
två veckor innan arbete på område för undersökningskoncession påbörjas skall
genom koncessionsinnehavarens försorg underrättelse härom delges såväl ägaren
av den mark där arbetet skall bedrivas som innehavare av nyttjanderätt till
marken. Äges eller innehas marken av enskild person som är frånvarande och
låter egendomen förvaltas av annan, får dock underrättelsen delges förvaltaren.

Annan
koncessionsinnehavare än staten skall därjämte, innan något arbete påbörjas,
ställa pant eller borgen till säkerhet för ersättning enligt 19 §, såvida icke
den till ersättning berättigade medger annat. Om säkerheten ej antages av denne,
skall den vara godkänd av överexekutor i den ort där koncessionsområdet eller
större delen därav finnes.

16 §.

Undersökningsarbetet
får bestå endast i sådana åtgärder som fordras för att visa att inom
koncessionsområdet förekommer fyndighet av det slag som avses med
undersökningskoncessionen samt för att vinna närmare kännedom om fyndighetens
storlek, beskaffenhet och exploa-terbarhet. Allt arbete skall utföras så att
minsta möjliga skada orsakas,

på
koncessionsområdet får den som verkställer undersökning icke utan tillstånd av
markens ägare och innehavare uppföra andra byggnader än sådana som är
nödvändiga för undersökningsarbetets bedrivande. Undersökaren får begagna eller
anlägga erforderlig väg till och inom koncessionsområdet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 119

17 §.

Kan
ej med jordägaren eller annan rättsinnehavare träffas överenskommelse om var
arbetet i dagen får verkställas eller om väg till eller inom området, skall
bergmästaren, på ansökan av koncessionsinnehavaren och efter kallelse på
rättsinnehavarna, på stället anvisa det område som får användas för ändamålet.
Anvisandet kan ske antingen på en gång vid arbetets början eller i den mån
behov därav sedermera uppkommer under undersökningstiden.

18 §.

Under
arbetet brutna eller eljest utvtmna mineral av det slag som avses i
undersökningskoncessionen får koncessionsinnehavaren icke använda på annat
sätt eller i större omfattning än som är nödvändigt för undersökning av deras
beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Produkter som utvinnes därvid
får koncessionsinnehavaren fritt tillgodogöra sig. På samma sätt får
koncessionsinnehavaren utnyttja inom koncessionsområdet befintligt varp, som
förutvarande rättsinnehavare enligt 26 § icke får föra bort och som ej är
föremål för rätt på grund av särskild inmutning enligt äldre lag.

Andra
mineraliska ämnen än som avses i koncessionen får koncessionsinnehavaren bryta
endast i den mån det fordras för undersökningsarbetets ändamålsenhgt
bedrivande. Av det bmtna får koncessionsinnehavaren använda vad som behövs för
undersökningsarbetet på fyndigheten.

19 §.

För
begagnandet av mark som tages i anspråk enligt 16 § skall koncessionsinnehavaren
utge ersättning till markens innehavare med en årlig avgift. Avgiften betalas
förskottsvis för år. Koncessionsinnehavaren skall också ersätta skada som
marken kan ha tagit för framtiden. Till dess sådan ersättning betalats skall
koncessionsinnehavaren erlägga årlig avgift såsom för markens begagnande.

Orsakas
eljest av undersökningsarbetet förlust, skada eller intrång,

skall ersättning även utges härför.

20 § .

Kan
parterna ej komma överens om beloppet av årlig avgift eller annan ersättning
som skall utgå enligt 19 §, äger den som fordrar ersättning påkalla att denna
bestämmes av skiljemän. Beträffande sådan tvist äger lagen om skiljemän
motsvarande tillämpning, varvid dock iakttages vad som föreskrives nedan i
denna paragraf.

Skiljedomskostnaderna
erlägges av den som skiljemännen fiimer skyldig därtill. Sådan skyldighet får
dock ej åläggas den ersättningsberättigade, såvida han icke uppenbarligen
påkallat förfarandet utan skäl.

Vill den som fordrar
ersättning hellre än att låta tvisten avgöras av skiljemän hänskjuta den till
domstols prövning, står det honom öppet.

Särskilda
bestämmelser om bearbetning av fyndighet

21 §.

Bearbetningskoncession
medför rätt för innehavaren att, med uteslutande av andra, för utvinnande av
mineral som avses med koncessionen inom koncessionsområdet undersöka och
bearbeta fyndigheter av sådana mineral.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 120

Från
äldre gravbrytning härrörande icke uppfordrat mineral av det slag som avses med
koncessionen ävensom uppfordrat sådant mineral som kvarligger inom
koncessionsområdet på löst mark får koncessionsinnehavaren tillgodogöra sig, i
den mån det icke enligt 26 § eller enligt 7 kap. 3 § gruvlagen bortföres av
tidigare rättsinnehavare.

22 § .

Även
andra mineraliska ämnen än som avses i 21 § får brytas av
koncessionsiimehavaren, i den mån det fordras för arbetets ändamålsenliga
bedrivande. Av dessa ämnen får han använda vad som behövs vid bearbetningen
samt dessutom tillgodogöra sig allt som ej förrän vid anrikning eller därmed
likställt förfarande kan avskiljas från det ämne som avses med koncessionen.
Koncessionsinnehavaren får även i övrigt tillgodogöra sig sådana ämnen, såvida
de icke inom sex månader efter tillsägelse avhämtas av jordägaren eller annan
rättsinnehavare mot erläggande av kostnader som koncessionsinnehavaren nedlagt
därpå.

Första
stycket medför ej rätt för koncessionsinnehavaren att tillgodogöra sig exploaterbar
fyndighet av inmutningsbart mineral eller mineral enligt denna lag av annat
slag än som avses med koncessionen, såvida det ej är fråga blott om att taga ut
material ur fyndigheten för analys eller anrikningsförsök.

Uppstår
tvist om beloppet av gottgörelse som avses i första stycket äger 20 §
motsvarande tillämpning. Parterna skall dock själva vidkännas sina kostnader
för skiljedomsförfarandet och betala vardera halva kostnaden för skiljemännens
sammanträde. Tiden för avhämtandet räknas vid tvist varom nu är fråga från det
gottgörelsens belopp slutligt bestämts.

23 § .

Innehavare
av bearbetningskoncession äger ej använda koncessionsområdet i dagen eller
under jord för annat ändamål än undersökning eller bearbetning av fyndigheten
och därmed sammanhängande verksamhet för produkternas tillgodogörande och ej
heller område, som han utom koncessionsområdet fått sig anvisat enligt 27 §
andra stycket, för annat än där avsett ändamål.

I
dagen får koncessionsområdet användas för annat än undersökningsarbete endast
till den del marken anvisats vid förrättning enligt 27 §.

24 § .

För
meddelande av bearbetningskoncession fordras att fyndighet som kan ekonomiskt
tillgodogöras blivit påvisad.

Är
sökande icke på grand av villkor i undersökningskoncession berättigad att
erhålla bearbetningskoncession, prövar koncessionsmyndigheten huravida från
allmän synpunkt koncession bör meddelas sökanden.

Söker
flera bearbetningskoncession på samma område och är ingen av sökandena
berättigad till koncession på grand som angivits i andra stycket, prövar
koncessionsmyndigheten vilken av sökandena som med hänsyn till det allmännas
intresse bör äga företräde till erhållande av

'
Med gruvlagen avses här gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 121

koncession.
Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om ansökningarna avser olika
fyndighetsgrapper och enligt 6 § ej alla kan bifallas eller om beträffande
samma område sökes dels undersökningskoncession dels bearbetningskoncession.

25 §.

Området
för bearbetningskoncession och koncessionens giltighetstid bestämmes efter vad
som är skäligt med hänsyn till fyndighetens art och storlek samt övriga
betingelser för bearbetning.

26 §.

När
bearbetningskoncession upphör att gälla, förlorar koncessionsinnehavaren all rätt
dels till sådant ej uppfordrat mineral, som finnes inom koncessionsområdet vid
tiden för upphörandet, dels till byggnader som verkställts för gruvans styrka
och bestånd, däri inbegripet inklädnad av borrhål, dels till den mark som
upplåtits för bearbetningen inom eller utom koncessionsområdet och dels till
stängsel som koncessionsinnehavaren varit skyldig att hålla.

Andra
för bearbetningen gjorda anläggningar samt uppfordrat, med koncessionen avsett
mineral får avgiftsfritt kvarligga för koncessionsinnehavarens räkning under
högst två år efter koncessionens upphörande. Till det som ej borttagits inom
nämnda tid har koncessionsinnehavaren förlorat all rätt.

Efter
koncessionens upphörande är jordägaren berättigad att utan lösen förfoga över
den mark som varit upplåten enligt 27 §. Annan egendom som
koncessionsinnehavaren enligt vad förut sagts går förlustig, tillfaller
likaledes jordägaren. Byggnader, borrhålsinklädnad och stängsel som avses i
första stycket skall dock utan lösen övergå till den som sedermera erhåller
bearbetningskoncession beträffande området. Beträffande brutna eller eljest
utvunna mineral föreskrives i 21 § andra stycket.

27 § .

Inom
området för bearbetningskoncession äger sökanden vid förrättning på stället få
sig anvisat det område som behöver tagas i anspråk för arbetet ovan jord. Med
de inskränkningar som följer av 4 § eller förordnande enligt 5 § eller kan ha
föreskrivits vid koncessionens meddelande bestämmes sådant område i enlighet
med sökandens förslag, såvida det icke är uppenbart att viss mark ej behövs för
gruvdriften eller därmed sammanhängande verksamhet.

Utanför
koncessionsområdet äger koncessionsinnehavaren vid sådan förrättning få sig
anvisad nödig mark dels för uppläggande av malm eller mineral som utvinnes vid
bearbetningen samt varp eller andra avfallsprodukter och dels för sådan byggnad
eller annan anläggning, väg, transportbana, kraftledning, vattenledning eller
avloppsledning som behövs för bearbetningen eller därmed sammanhängande
verksamhet. Hotas visst område av ras eller sättningar, kan också det anvisas.

När
skäl är därtill, kan anvisande av mark begränsas till att avse högst fem år.
Markanvisning kan ske antingen på en gång vid arbetets början eller senare
efter hand som behov därav uppkommer. Anvisat område skall utstakas samt
utmärkas på karta i lämplig skala.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 122

28 §,

Mark som anvisas enligt 27 § skall lösas av
koncessionsinnehavaren, om anvisandet ej är begränsat till högst fem år. Vid
anvisande enligt 27 § andra stycket fordras dämtöver för lösenskyldighet att
marken helt tages i anspråk för ändamålet eller lider synnerligt men av upplåtelsen.
Löses ej marken, skall ersättning utgå för skada och intrång som förorsakas.

Ansökan om anvisande av mark skall göras skriftligen hos
bergmästaren i det distrikt där det med ansökningen avsedda området eher
större delen därav är beläget.

I övrigt skall i fråga om förrättning för anvisande av
mark, lösen och ersättning i anledning av sådant anvisande samt avstående av
mark som tidigare anvisats enligt 27 § i tillämpliga delar gälla vad i 4 kap.
2, 3, 519 och 2635 §§ samt 36 § första stycket gmvlagen föreskrives för
motsvarande fall.

29 §.

I fråga om undersökningsarbete i dagen inom område för
bearbetningskoncession på mark som ej anvisats enligt 27 § första stycket
gäller 1520 §§ i tillämpliga delar.

30 § .

Jordägaren är berättigad att av innehavare av
bearbetningskoncession beträffande fyndighetsgrapp som avses i 1 § första
stycket 24 erhålla en årlig avgäld, motsvarande en procent av värdet av de med
koncessionen avsedda mineral som brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet.
I fråga om varje fyndighetsgrupp gäller dock att avgälden ej för något år skall
beräknas högre än till 20 000 kr. och att den skall upphöra att utgå, sedan
regelbunden brytning pågått under sammanlagt tjugo år. Finnes inom
koncessionsområdet flera jordägare, skall de ha del i avgälden efter sin del i
området.

Avgälden
skall för varje år betalas inom mars månad påföljande år till jordägaren eller,
om flera jordägare finnes, till den person som de har att utse. Uppstår tvist
om beloppet, äger 20 § motsvarande tilllämpning.

Förberedande undersökningar

31 §,

Vill någon såsom förberedelse för ansökan om
undersökningskoncession eller bearbetningskoncession verkställa undersökningsarbete
på annans mark, äger tillsynsmyndigheten på ansökan och efter hörande av
vederbörande rättsägare förordna att sådant arbete får utföras och att
erforderligt tillträde skall lämnas under viss tid. Sådant tillstånd kan
förbindas med de villkor som finnes påkallade. För undersökningen får icke
byggnader uppföras eller vägar anläggas i vidare mån än som oundgängligen
fordras för arbetets bedrivande. Arbetet får ej inkräkta på arbete som bedrives
av innehavare av inmutningsrätt eller koncession.

Minst två veckor före undersökningsarbetets början skall
sökanden underrätta vederbörande rättsägare på det sätt som föreskrives i 15 §.

' Med gruvlagen avses här gruvrättsutredningens förslag
till ny gruvlag.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 123

Föranleder
undersökningen skada, är den skadelidande berättigad att erhålla ersättning
därför av den som påkallat undersökningen. Beträffande ersättningens
bestämmande äger 19 och 20 §§ motsvarande tilllämpning.

Före undersökningen skall
annan sökande än staten hos länsstyrelsen ställa pant eller borgen för
ersättning som avses i andra stycket, såvida icke den till ersättning
berättigade medger annat.

Tillsyn
m. m.

32 §,

Tillsyn
över undersökning och bearbetning samt över efterlevnaden av föreskrifter och
villkor för koncession utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Innehavare av koncession
skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar
som fordras för tillsynens utövande. Tillsynsmyndigheten äger meddela
bestämmelser för att trygga efterlevnaden av föreskrift eller villkor som
gäller för koncession.

Den
som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till grava eller
anläggning, där verksamhet som omfattas av koncession bedrives, och får göra
sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift
eller villkor för koncessionen.

33 § ,

Om
arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbete och om tillsyn
däröver är föreskrivet i arbetarskyddslagen.

34 § ,

Beviljas
inmutning enligt gruvlagen på område, på vilket finnes koncession enligt denna
lag, eller meddelas koncession beträffande viss grupp av fyndigheter på område
som omfattas av koncession avseende annan fyndighetsgrupp eller av
inmutningsrätt, får arbete som verkställes på grund av först uppkommen rättighet
icke hindras eller uppehållas av arbete på grand av rättighet som tillkommit
senare. Uppstår tvist om sättet för drivande av de särskilda slagen av arbete,
skall tillsynsmyndigheten, med iakttagande av vad som kan ha föreskrivits i
frågan i koncessionen, bestämma hur arbetena skall ordnas, så att innehavaren
av äldre rättighet kan ändamålsenligt driva sitt arbete med minsta förfång för
den senare rättsinnehavaren.

35 §.

Bearbetning
får ej bedrivas på sådant sätt att gruvas framtida bestånd äventyras eller att
tillgodogörandet av kvarlämnad känd tillgång på malm eller mineral omöjliggöres
eller i väsentlig mån försväras eller att eljest uppenbar misshushållning med
sådan tillgång äger rum. Utfraktsvägar och orter som leder till gruvas obratna
delar skall hållas öppna. Borrhål avseende olje-, gas- eller saltfyndighet
skall vara försett med mynningsskydd. För igenläggning av utfraktsväg, ort
eller borrhål som nyss sagts fordras tillstånd av tillsynsmyndigheten, vare sig
koncessionen äger bestånd eller icke.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 124

36 §.

Sveriges
geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen bestämmer skall på
begäran beredas tillfälle att följa koncessionsinnehavarens arbete i
geologiskt avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

37 § .

Har
innehavare av koncession handlat i strid med 15, 16 eller 23 § eller underlåtit
att ställa sig till efterrättelse föreskrift som meddelats med stöd av 7 §
första stycket eller vad som åligger honom enligt 35 eller 36 § eller att
efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet meddelat med stöd
av 32 § andra eller tredje stycket, äger tillsynsmyndigheten ålägga honom vid
vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför
koncessionsinnehavarens handlande eller underlåtenhet uppenbar fara för
allmänt eller enskilt intresse, äger tillsynsmyndigheten förbjuda arbetets
fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens försorg vidtaga rättelse
på koncessionsinnehavarens bekostnad.

Ansvarsbestämmelser
m. m.

38 §.

Till
böter dömes

1.
den som utan
bearbetningskoncession, där sådan erfordras, bearbetar fyndighet som avses i 1
§ första stycket 1 eller 4,

2.
den som bryter mot föreskrift
som meddelats med stöd av 7 § första stycket,

3.
den som underlåter att
efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver med stöd av 32 §
andra eller tredje stycket,

4.
den som lägger igen
utfraktsväg, ort eller borrhål i strid med 35 §,

5.
den som vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som är förbunden med koncession eller som är föreskriven i
eller som ålagts enligt 32 § andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift,

6.
koncessionsinnehavare som
påbörjar undersökningsarbete innan han fullgjort vad som åligger honom enligt
15 § eller olovligen förfogar över område i dagen som icke anvisats enligt 27
§.

I
fall som avses i första stycket 1 kan mineral som utvunnits förklaras förverkat
till staten.

Om
brott som avses i första stycket 6 endast förnärmar enskilds rätt, får det
åtalas av åklagare blott efter angivelse av målsägande.

39 §.

Den som
deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller med
stöd av lagen meddelade föreskrifter eller villkor eller som anlitats såsom
biträde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning med
ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit känd för honom, och får ej heller, om det ej kan anses
påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande
varom han sålunda fått kännedom. Bryter någon häremot, dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 125

40 § .

Mot
beslut vid förrättning som avses i 28 § i vad gäller annan fråga än som rör
anvisat områdes storlek, form och sträckning eller anvisande av mark utanför
koncessionsområdet föres talan vid allmän domstol efter stämning, som skall
inges inom ett år från förrättningens avslutande.

Talan
mot bergmästarens beslut i annat fall enligt denna lag eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter föres hos kommerskollegium genom besvär, vilka skall
inges till kommerskollegium.

Beträffande
skyldigheten att svara för kostnad i mål som avses i första stycket gäller, med
tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att koncessionsinnehavaren,
om ej annat föranledes av 18 kap. 6 eller 8 § samma balk, alltid själv skall
vidkännas sina kostnader ävensom kostnad som åsamkas motpart genom att
koncessionsinnehavaren instämt eller, i högre rätt, fullföljt talan.

41 §.

Uppstår
tvist om beräkningen av avgift eller andel som skall utges till staten på grand
av villkor som avses i 7 § tredje stycket, äger vad i 20 § föreskrives för där
avsett fall motsvarande tillämpning, dock med undantag av bestämmelsen i 20 §
andra stycket andra punkten.

42 § .

Närmare
föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Övergångsbestämmelser
43 §,

Denna
lag träder i kraft den 1 jan, 1973, då lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående
stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen den 2 dec. 1960 (nr 679) upphör att
gälla.

Den
nya lagen äger tillämpning även på sådana privilegier och utmål avseende
stenkolsgruva, koncessioner enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m, m,
och uranlagen samt undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, vilka
tillkommit före nya lagens ikraftträdande, i den mån ej annat följer av vad som
föreskrives nedan. Rättighetema skall därvid anses såsom undersöknings- eller
bearbetningskoncessioner enligt nya lagen. Rättigheter som innefattar
bearbetning och som är meddelade utan tidsbegränsning skall anses beviljade att
gälla till dess tjugofem år förflutit från lagens ikraftträdande. I fråga om
äldre rättigheter skall vIt dåre
gälla följande.

1.
Hinder enligt 4 och 5 §§ skall,
oberoende av när det uppkommit, gälla i fråga om arbete och anvisande av mark
inom område för undersökningskoncession, som träder i stället för äldre
rättighet enligt uranlagen eller lagen angående stenkolsfyndigheter m. m,, samt
inom område för bearbetningskoncession som träder i stället för privilegier
avseende stenkolsgruva,

2.
I fråga om avgift till
jordägare på grund av koncession som träder i stället för äldre
stenkolsrättighet skall äldre lag fortfarande gälla,

3.
För koncession som träder i
stället för äldre stenkolsrättighet är innehavaren skyldig att, vare sig arbete
bedrives på koncessionsområdet

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 126

eller
icke, till staten utge en årlig avgift av femton kronor för varje hektar eller
överskjutande del av hektar av området. Avgiften skall förskottsvis för varje
år senast den 31 dec. föregående år inbetalas till kommerskollegium och skall erläggas
första gången för år 1974. Konungen kan på ansökan av koncessionsinnehavare
medge att avgiften nedsättes eller ersattes med viss arbetsskyldighet.

4,
Söker innehavare av bearbetningskoncession, som träder i stället för äldre
rättighet, senast ett år före utgången av ovannämnda period om tjugofem år
förlängning ay koncessionens giltighetstid, skall förlängning på skäliga
villkor beviljas, om sökanden efter nya lagens ikraftträdande bedrivit
regelbunden bearbetning inom området i fråga eller där utfört
undersökningsarbete av större omfattning, I annat fall skall vid prövning av
sådan ansökan särskilt beaktas fyndighetens värde såsom reserv för sökanden
tillhörigt förädlingsverk eller företag för mineralutvinning.

2
Förslag till

Ändringar
i gruvrättsutredningens tidigare framlagda förslag till gruvlag (SOU 1969:10)

(Lydelse
enligt SOU 1969:10) (Ny lydelse)

2
kap, 2 §.

Inmutat område får icke omfatta

1. område som------------------------ ansökningen inkom,

13.
område varpå sökts eller 13. område varpå sökts eller

meddelats
koncession enligt la- meddelats koncession enligt lagen

gen
angående stenkolsfyndigheter om vissa mineralfyndigheter, såvi-

m.
m., undersökningstillstånd eller da begärd inmutning avser mineral

koncession
enligt uranlagen eller som förekommer i sådant samband

tillstånd
enligt lagen om kontinen- med fyndighet som avses med an-

talsockeln,
såvida begärd inmut- sökningen eller koncessionen att

ning
avser mineral som förekom- det ej kan tillgodogöras för sig d-

mer
i sådant samband med fyn- ler utan skada för denna fyndig-

dighet
som avses med ansökning- het.

en, koncessionen eller tillståndet

att det ej kan tillgodogöras för

sig eller utan skada för denna fyn

dighet.

Undantag
från-------------------------------- är därtill.

6
kap. 2 §.

Gruvinnehavaren
får--------------- inmutningsbara muieralen.

Av
de------------------------------------ slutligt bestämts.

Vad
i denna paragraf föreskrives Vad som föreskrives ovan i den-

om
rätt för gruvinnehavaren att na paragraf medför icke rätt för

tillgodogöra
sig icke inmutningsba- gruvinnehavaren att tillgodogöra

ra
mineraliska ämnen gäller icke sig exploaterbar fyndighet av ml-

s. 127 Kontrollera mot PDF

ämnen som
avses med uranlagen, såvida det ej är fråga blott om att taga ut material ur
fyndighet för analys eller anrikningsförsök.

neral som
avses med lagen om vissa mineralfyndigheter, såvida det ej är fråga blott om
att taga ut material ur fyndighet för analys eller anrikningsförsök.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 128

Bilaga 2 De remitterade förslagen

1
Förslag till

Lag
om vissa mineralfyndigheter

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1
§ För undersökning och bearbetning av fyndighet av

1.
olja, gas, stensalt eller annat
salt som förekommer på likartat sätt,

2.
alunskiffer för att utvinna
olja eller gas,

3.
stenkol, eldfast lera eller
klinkrande lera, eller

4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral

fordras,
om ej annat följer av 8 eller 9 §, särskilt tillstånd (koncession).

1 fråga
om förberedande undersökning finns bestämmelser i 15 §.

2 §
Fråga om koncession prövas av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer.

Ansökan
om koncession ges in till statens industriverk. Den som söker koncession skall
erlägga ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

3
§ För verksamhet som bedrives
på grund av koncession gäller de villkor och inskränkningar som föreskrives i
eller med stöd av denna lag. Därutöver gäller om sådan verksamhet vad som
föreskrives i byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan
lagstiftning.

4
§ Koncession meddelas för en
eller flera av de mineralgrapper som anges i 1 § 14.

Koncession
skall avse bestämt område och viss tid. Område och giltighetstid bestämmes
efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med
koncessionen och övriga omständigheter.

Gränserna
för området räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på annans
rätt.

5 §
Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbet

ningskoncession.

Undersökningskoncession
kan förenas med rätt för innehavaren att få bearbetningskoncession avseende
fyndighet som påträffas vid undersökningsarbetet. Sker detta, skall de
huvudsakliga villkoren för bearbetningskoncessionen anges.

Bearbetningskoncession
meddelas endast om fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras blivit
påträffad.

6 §
Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt fin

nes lämplig att utföra sådan undersökning eller bearbetning som avses

med koncessionen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 129

Inom
område som omfattas av koncession får annan icke beviljas koncession för samma
grupp av mineral.

Har
flera kommit in med ansökningar om koncession, vilka helt eller delvis avser
samma område, och kan ansökningarna icke samtidigt bifallas, prövas vilken av
sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Avser ansökningarna
undersökningskoncession, skall även beaktas om någon av sökandena gjort fynd
eller utfört undersökningsarbete inom området.

7 §
Inom område som omfattas av koncession för viss grupp av mine

ral får annan än koncessionshavaren ej utan särskilda skäl meddelas

koncession för annan gmpp av mineral. Ej heller får inom område, som

omfattas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § gmvlagen (1974: 000) eller

ansökan om sådan rätt, utan särskilda skäl koncession meddelas annan

än den som erhållit eller ansökt om sådan rätt.

Meddelas
koncession inom område som omfattas av annan koncession eller av sådan rätt
enligt gravlagen som avses i första stycket eller beviljas sådan gmvrätt inom
område som omfattas av koncession, får arbete, som utföres på grund av först
uppkommen rättighet, icke hindras eller uppehållas av arbete på gmnd av
rättighet som tillkommit senare,

8 §
Har koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som anges i

1 §, får den utan koncession undersökas av

1,
den som har rätt enligt 1 kap,
4 eller 5 § gruvlagen (1974: 000) eller som ansökt om sådan rätt inom område
som omfattas av rätten eller ansökningen,

2,
den som innehar
bearbetningskoncession avseende annan grupp av mineral inom området för
koncessionen,

3,
fastighetsägaren inom annat
område än som avses under 1 och 2,

I
fall som avses i första stycket 1 och 2 fordras medgivande till arbetet av
fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende
marken i den mån arbetet medför intrång i deras rätt,

9 §
Har koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som avses i

1 § 2 och 3 får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad

som sagts nu gäller ej om fyndigheten finns inom område där inmutare

eller gravinnehavare har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 §

första stycket 1 och ej heller om den finns inom område som omfattas

av bearbetningskoncession för annan fyndighet.

Fastighetsägaren
får utan koncession för husbehov iitnyttja gas som framkommit på annat sätt än
i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet, även om annan har
koncession inom området.

10 §
Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att

skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas för

att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och till

varatagande av naturtillgångarna.

Koncession
kan göras beroende av att undersökning eller bearbetning sker i viss
omfattning.

I
koncession kan föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verk-

9
Riksdagen 1974. 1 sand. Nr 146

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 130

samheten
eller att koncessionshavaren skall utge avgift eller produktionsandel till
staten eller iakttaga annat hknande villkor,

11 §
Koncession får ej överlåtas utan medgivande av den myndighet

som meddelat koncessionen.

Rätt
till undersökning enligt 8 § första stycket och rätt till bearbetning enligt 9
§ första stycket får överlåtas eller upplåtas,

12 §
Anmäler koncessionshavaren till den myndighet som meddelat

koncessionen att han önskar frånträda sin rätt, upphör denna sex måna

der efter det sådan anmälan kom in, om ej annat följer av koncessionen.

Önskar
koncessionshavare avstå endast från viss del av koncessionsområdet, skall han
ansöka härom. Ansökningen handlägges och prövas i den ordning som gäller för
erhållande av koncession.

Koncession
kan återkallas av den myndighet som meddelat koncessionen, om föreskrift eller
villkor för koncessionen åsidosattes eller om synnerliga skäl i annat fall
föreligger. Återkallas koncession utan att koncessionshavaren åsidosatt
föreskrift eller villkor i koncessionen, är han berättigad att erhålla skälig
ersättning av staten.

13
§ I fråga om rätt att förvärva
eller på annat sätt taga befattning med uran eller annat ämne, som användes som
bränsle i anläggning för utvinning av atomenergi, finns bestämmelser i
atomenergilagen (1956: 306).

14
§ Denna lag äger icke tillämpning
inom allmänt vattenområde i havet.

Förberedande
undersölming

15 §
Vill någon som förberedelse för ansökan öm koncession utföra

undersökning på annans mark, får statens industriverk föreskriva att

tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Undersökningen
skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får icke uppföras
och väg icke byggas i vidare mån än som oundgängligen kräves för
undersökningen.

Föranleder
undersökningen skada eller intrång, skall vad som föreskrives i 24 § äga
motsvarande tillämpning.

Undersökningsarbete

16
§ Den som innehar
undersökningskoncession får inom koncessionsområdet utföra undersökningsarbete
i syfte att utröna möjligheterna att utvinna mineraliskt ämne som avses med
koncessionen. För sådant arbete gäller vad som föreskrives i 1724 §§.

17
§ Undersöknmgsarbete får ej
utan medgivande av regeringen äga rum på

1.
område som avsatts till
nationalpark eller om vars avsättande till nationalpark statiig myndighet gjort
framställning hos regeringen,

2.
befästningsområde och, i den
utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,

3.
kyrkogård eller annan
begravningsplats.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 131

18 §
Undersökningsarbete får ej utan medgivande av länsstyrelsen äga

rum på

1.
område på mindre avstånd än
trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd
arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän
trafik eller från allmän flygplats,

2.
område på mindre avstånd än
etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till
bostad eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.
område som upptages av kyrka,
annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av
vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är
avsedd för mer än femtio personer,

4.
område som upptages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med stadsplan eller
byggnadsplan.

Utan
hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område
som där anges, om medgivande lämnats, i fall som aur ges under 2 av agaren till
byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill
samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

19
§ Kan i annat fall än som avses
i 17 och 18 §§ undersökningsarbete inom visst område antagas komma att hindra
eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som
är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, kan regeringen förordna att
sådant arbete icke får utföras inom området utan medgivande av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer.

20
§ Minst två veckor innan
undersökningsarbetet påbörjas skall underrättelse härom genom
koncessionshavarens försorg delges såväl ägare tUl den mark där arbetet skall
bedrivas som innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken.

Innan
arbetet påbörjas skall koncessionshavaren ställa säkerhet för ersättning
enligt 24 §, om icke den som är berättigad till ersättning medger annat.

21
§ Tvist huruvida hinder mot
undersökningsarbetet föreligger enligt 1719 §§ prövas av bergmästaren.

22
§ Undersökningsarbete får bestå
endast i sådana åtgärder som behövs för att visa att fyndighet av mineraliskt
ämne som avses med koncessionen förekommer inom koncessionsområdet och för att
vinna närmare kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och
utvinnings-barhet.

Inom koncessionsområdet
får koncessionshavaren ej utan medgivande av markens ägare och innehavare av
nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra annan byggnad än sådan
som är oundgängligen nödvändig för undersökningsarbetet. I den mån det behövs
får han bygga väg inom området eller begagna befintlig väg till och inom området.
Efter tillstånd av bergmästaren får han också bygga nödvändig väg. till
området.

Åtgärd
skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 132

23 §
Koncessionshavaren får använda under arbetet brutet eller på

annat sätt utvunnet mineraliskt ämne som avses med koncessionen en

dast i den mån det behövs för undersökning av ämnets beskaffenhet och

lämplighet för teknisk bearbetning. Produkt som koncessionshavaren

därvid utvinner får han tillgodogöra sig. På samma sätt får koncessions

havaren utnyttja med koncessionen avsett mineraliskt ämne som tidigare

utvunnits, i den mån ej annat följer av 35 § andra stycket.

Koncessionshavaren
får bryta eller på annat sätt utvinna mineraliskt ämne av annat slag än som
avses med koncessionen endast i den mån det behövs för undersökningsarbetets
ändamålsenliga bedrivande. Av det som sålunda utvunnits får koncessionshavaren
använda vad som behövs för undersökningsarbetet på fyndigheten.

24 §
Föranleder undersökningsarbetet skada eller intrång, skall er

sättning härför utgå. Vid tvist om sådan ersättning väckes talan vid den

fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav lig

ger.

Har
tvisten när förrättning enligt 26 § hålles icke hänskjutits till avgörande av
skiljemän eller domstol, prövas frågan vid förrättningen.

25 §
I fråga om undersökningsarbete med stöd av 8 § äger 1719

och 21 §§, 22 § första stycket samt 23 § motsvarande tillämpning.

Anvisande
av mark för bearbetning m. m.

26 §
Den som innehar bearbetningskoncession får ej påbörja bearbet

ningen innan mark anvisats för sådant ändamål och därmed samman

hängande verksamhet, såsom för uppförande av byggnad eller annan

anläggning eller för väg, transportbana eller ledning eller för uppläg

gande av malm samt varp och andra avfallsprodukter, Mark får ej an

visas i strid med villkor i koncessionen. I fråga om anvisande av mark

äger vad som i 17 och 18 §§ föreskrives om hinder motsvarande till

lämpning, om hindret uppstod innan koncessionen meddelades. Vad

som i 19 § föreskrives om förordnande om förbud mot arbete äger

motsvarande tillämpning i fråga om anvisande av mark. Förordnande

som nu avses får dock ej meddelas sedan bearbetningskoncession be

viljats. Om ej annat följer av vad som sagts nu skall koncessionshava

ren inom koncessionsområdet anvisas den mark som han begär i den

mån det ej är uppenbart att den icke behövs för ändamålet. Utanför

koncessionsområdet anvisas den mark som är nödvändig. Om viss mark

inom eller utom koncessionsområdet hotas av ras eller sättningar i sam

band med bearbetning, kan även denna mark anvisas.

Mark
kan anvisas för kortare tid än den koncessionen avser.

Anvisande
av mark sker vid särskild förrättning efter ansökan hos bergmästaren i det
distrikt där det med ansökningen avsedda området eller större delen därav
ligger.

27 §
Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är

berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersätt

ning för annan skada till följd av att mark tages i anspråk enligt 26 §.

Vid
ersättningens bestämmande gäller 4 kap. samt 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första
stycket första punkten expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar. Vad
som sägs i 4 kap. 3 § nämnda lag skall härvid

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 133

tillämpas
i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det
ansökningen om anvisande av mark kom in.

Tvist om ersättningen
prövas vid förrättningen för anvisande av mark.

28
§ I fråga om ersättning för
skada eller intrång, som uppstår efter förrättning enligt 26 § och som icke
kunnat förutses vid förrättningen, är denna lag ej tillämplig.

29
§ Om förrättning som avses i 26
§, tillträde till anvisad mark, be-, talning av ersättning och avstående från
anvisad mark gäller i tillämpliga ddar vad som i 4 kap. 1025, 27, 28 och
3038 §§ samt 39 § första stycket 3 gruvlagen (1974: 000) föreskrives för
motsvarande fall.

Rätt
till bearbetning

30 §
Den som innehar bearbetningskoncession får inom koncessions

området undersöka, bearbeta och tillgodogöra sig mineraliskt ämne

som omfattas av koncessionen. För sådant arbete gäller vad som före

skrives i 3133 §§,

Förut
utvunnet mineraliskt ämne av i första stycket avsett slag, som ej uppfordrats
eller som finnes på anvisad mark inom koncessionsområdet, tillfaller
koncessionshavaren i den mån ej annat följer av 35 § andra stycket.

31 §
Koncessionshavaren får inom koncessionsområdet utvinna annat

mineraliskt ämne än som omfattas av koncessionen i den mån det be

hövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt,

I
den mån sådant mineraliskt ämne som ej avses med koncessionen utvunnits enhgt
denna lag före meddelandet av koncessionen eller därefter får
koncessionshavaren därav använda vad som behövs vid bearbetningen och dessutom
tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning eller därmed likställt
förfarande kan avskiljas från ämne som avses med koncessionen,
Koncessionshavaren får även i övrigt tillgodogöra sig sådant ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter
därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger,
Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet
slutligt bestämts.

Vad
som föreskrives i denna paragraf gäller ej fyndighet av mineraliskt ämne som
omfattas av gruvlagen (1974: 000) eller denna lag och som kan ekonomiskt
tillgodogöras. Material som innehåller sådant ämne får dock tagas ut ur
fyndighet för analys eller anrikningsförsök,

32 §
Koncessionshavaren får använda koncessionsområdet i dagen för

annat ändamål än undersökningsarbete endast till den del mark inom

området anvisats enligt 26 §. Mark som inom eller utom koncessionsom

rådet anvisats enligt nämnda paragraf får ej användas för annat än där

avsett ändamål.

Under
jord får koncessionsområdet användas endast för undersökning och bearbetning
samt därmed sammanhängande verksamhet. I fråga om sådant arbete äger vad som i
17 och 18 §§ föreskrives om hinder motsvarande tillämpning, om hindret uppstod
innan koncessionen medde-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 134

lades.
I fråga om arbete som nu nämnts äger även vad som i 19 § föreskrives om
förordnande om förbud mot arbete motsvarande tillämpning. Förordnande som nu
avses får dock ej meddelas sedan koncessionen beviljats.

Koncessionshavaren
skall hålla behövligt stängsel på mark som inom eller utom koncessionsområdet
anvisats enligt 26 §. Om icke bergmästaren medger annat, skall stängslet
utföras i varaktigt material,

I
fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark äger 17 24 §§
motsvarande tillämpning. Hinder som avses i 17 och 18 §§ gäller dock endast om
hindret uppstod innan koncessionen meddelades. Förordnande om förbud mot
arbete får ej meddelas sedan koncessionen beviljats,

33 §
Bearbetning får icke utföras på sådant sätt att framtida utvinning

av mineraliskt ämne äventyras eller att tillgodogörandet av kvarlämnad

känd tillgång på mineraliskt ämne omöjliggöres eller i väsentlig mån

försvåras eller så, att uppenbar misshushållning av mineraliskt ämne på

annat sätt äger ram.

Utfraktsvägar
och orter som leder till gruvas obrutna ddar skall hållas öppna. Borrhål till
olje-, gas- eller saltfyndighet skall vara försett med mynningsskydd. För
igenläggning av utfraktsväg, ort eller borrhål som nu avses kräves tillstånd av
bergmästaren, även om koncessionen icke längre gäller.

34 §
I fråga om bearbetning med stöd av 9 § första stycket äger 17

19 och 31 §§, 32 § tredje stycket samt 33 § motsvarande tillämpning.

Verkan
av att bearbetningskoncession upphör

35 §
Upphör bearbetningskoncession, förlorar koncessionshavaren

rätten till med koncessionen avsett mineraliskt ämne som brutits eller på

annat sätt utvunnits men ej uppfordrats.

Med
koncessionen avsett mineraliskt ämne som uppfordrats får ligga kvar för
koncessionshavarens räkning under högst två år efter det att koncessionen
upphörde att gälla. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som icke tagits
bort inom denna tid,

Mineraliskt
ämne till vilket koncessionshavaren förlorat sin rätt enligt denna paragraf
tillfaller fastighetsägaren,

36 §
Upphör bearbetningskoncession, förlorar koncessionshavaren

rätten till byggnad som gjorts för gruvas eller motsvarande anläggnings

styrka och bestånd, däri inbegripet inklädnad av borrhål, samt till

stängsel som koncessionshavaren varit skyldig att hålla. Sådan anlägg

ning skall lämnas kvar på platsen och tillfaller vid ny bearbetningskon

cession innehavaren därav.

Annan
anläggning än som anges i första stycket får finnas kvar under högst två år
efter det att koncessionen upphörde att gälla. Det som icke tagits bort inom
denna tid tillfaller fastighetsägaren.

37 §
Upphör bearbetningskoncession, förlorar koncessionshavaren

rätten till mark som anvisats inom eller utom koncessionsområdet.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 135

Vissa särskilda åligganden för koncessionshavare

38 § Över gruva eUer motsvarande anläggning som är under
arbete

skall genom koncessionshavarens försorg upprättas karta. På kartan

skall redovisas borrhål inom koncessionsområdet av bestående värde, 1

fråga om koncessionsområde där bearbetning ej pågår skall sådana borr

hål inläggas på borrhålskarta.

Karta som avses i första stycket skall förvaras hos
koncessionshavaren och fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag skall sändas
in till myndighet som regeringen bestämmer,

39 § Koncessionshavaren är skyldig att föra journal över
undersök

ningsarbete och bearbetning samt att till myndighet som regeringen

bestämmer redovisa prover och avge rapporter,

Sveriges
geologiska undersökning eller annan myndighet som regeringen bestämmer skall
på begäran beredas tillfälle att följa koncessionshavarens arbete i geologiskt
avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

Tillsyn, handräckning, ansvar m. m.

40 § Statens industriverk och bergmästarna utövar tillsyn
över efter

levnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives om un

dersökning och bearbetning.

Innehavare
av koncession eller annan som utövar verksamhet enligt denna lag skall på
anfordran lämna industriverket och bergmästarna de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen. Industriverket och bergmästarna får meddela bestämmelser
för att trygga efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag
föreskrives i fråga om undersökning och bearbetning.

Den som
har att utöva tillsyn äger tillträde till gruva eller anläggning, där
verksamhet som omfattas av denna lag bedrives, och får göra sig underrättad om
förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift eller villkor för
verksamheten,

41
§ Uppstår i
fall som avses i 7 § andra stycket tvist, bestämmer bergmästaren, med
iakttagande av vad som kan ha föreskrivits i frågan i samband med koncessionen,
hur arbetena skall ordnas för att innehavaren av den först uppkomna
rättigheten skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt och med minsta
förfång för den andre rättsinnehavaren.

42
§ Påbörjas
undersökningsarbete utan att säkerhet ställts enligt vad som föreskrives i 20 §
andra stycket eller 32 § fjärde stycket eller utföres anläggning i strid med 15
§ andra stycket, 22 § andra stycket eller 32 § fjärde stycket, får överexekutor
på ansökan av den som äger eller innehar marken förordha att arbetet skall
inställas eller att anläggningen skall tagas bort på undersökarens bekostnad.

Åsidosattes förbud som statens industriverk meddelat
enligt 43 § andra stycket, får överexekutor på ansökan av industriverket
meddela handräckning för att åstadkomma rättelse,

I fråga om åtgärd av överexekutor enligt första eller
andra stycket gäller samma regler som för handräckning enligt 191 §
utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 136

43 §
Iakttager koncessionshavare icke föreskrift som meddelats med

stöd av 10 § första stycket eller efterkommer han eller annan icke vad

som föreskrives eller begäres med stöd av 38 §, 39 § eller 40 § andra

eller tredje stycket, kan statens industriverk vid vite förelägga honom

att fullgöra sina skyldigheter. Sådant föreläggande skall delges.

Bedrives arbete på sådant
sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får
statens industriverk förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud
länder omedelbart till efterrättelse.

44 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp

såtligen eller av oaktsamhet

1,
påbörjar undersökningsarbete
utan att iakttaga vad som i 20 § eller 32 § fjärde stycket föreskrives om
underrättelse och ställande av säkerhet,

2,
bearbetar mineraliskt ämne som
avses i 1 § 1 och 4 utan att ha erhållit bearbetningskoncession,

3,
utan tillstånd enligt 33 §
andra stjxket lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som där avses.

Till
påföljd som anges i första stycket dömes också den som vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som är förbunden med koncessionen eller som avses i 40 §
andra stycket lämnar oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet,

I
fall som anges i första stycket 2 kan mineraliskt ämne som utvunnits förklaras
förverkat.

Om
brott som avses i första stycket 1 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal,

45 §
Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt tagit

befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller nytt

ja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap

om. Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till

böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän syn

punkt.

Fullföljd
av talan m. m.

46 §
Den som är missnöjd med beslut vid förrättning enligt 26 § i

fråga om ersättning enligt 15, 24 eller 27 § eller ersättning till sak

ägare för kostnad som denne fått vidkännas för att bevaka sin rätt vid

förrättningen får väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars områ

de den mark varom är fråga eller större delen därav ligger. Talan skall

väckas inom tre månader från det avslutningsbeslutet meddelades.

Mot
annat beslut vid förrättningen föres talan hos statens industriverk genom
besvär,

47
§ Mot bergmästarens beslut
enligt denna lag i annan fråga än som avses i 46 § föres talan hos statens
industriverk genom besvär,

48
§ Mot beslut av statens
industriverk i fråga som avses i 15 §, 32 § tredje stycket och 33 § andra
stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 137

I
annat fall än som avses i första stycket skall talan mot beslut av industriverket
i fråga som verket enligt denna lag har att pröva föras hos kammarrätten genom
besvär,

49
§ Talan mot länsstyrelsens
beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

50
§ I fråga om skyldigheten att
svara för kostnad i mål som avses i 46 § första stycket gäller, med tillämpning
i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att koncessionshavaren, om ej annat
föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid skall vidkännas sina egna
kostnader samt kostnad som åsamkas motpart vid fastighetsdomstolen genom att
koncessionshavaren där väckt talan och i högre rätt genom att han där fullföljt
talan.

Särskilda
bestämmelser

51 §
Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,

servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten
svarar.

52 §
Har säkerhet,som skall stäUas enligt denna lag icke godkänts av

den till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld
och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver icke ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1, Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1886: 46

s, 1) angående stenkolsfyndigheter m, m, och uranlagen (1960: 679) skall

upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i
den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas,

2,
Vad som föreskrives om
byggnadsplan i den nya lagen äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.

3,
Vad som enligt nya lagen gäller
om ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet under
ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt. Detsamma gäller den som i
enlighet med beslut vid allmän awittring innehar ströäng.

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet äger
motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter
företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt till avkomst eller förmån som
avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten ej är att
anse som särskild rätt till fastighet.

4, Vad
som i 27 § föreskrives angående tillämpning av 4 kap, 3 § ex

propriationslagen (1972: 719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt

rum före utgången av juni 1971,

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 138

5. Den
nya lagen tillämpas beträffande före ikraftträdandet beviljade

privilegier och utmål avseende stenkolsgruva, koncessioner enligt lagen

(1886:46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m, m, och uranlagen

(1960: 679) samt undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, vilka

därvid skall anses såsom undersöknings- eller bearbetningskoncessioner

enligt den nya lagen. Följande särskilda bestämmelser skall iakttagas.

Äldre rättighet till
bearbetning som meddelats utan tidsbegränsning gäller till dess tjugofem år
förflutit från lagens ikraftträdande. Söker rättighetens innehavare senast ett
år före utgången av nämnda tid förlängning, skall detta beviljas på skäliga
villkor, om sökanden efter ikraftträdandet bedrivit regelbunden bearbetning
inom området eller där utfört undersökningsarbete av större omfattning. I annat
fall skäll vid prövning av sådan ansökan särskilt beaktas fyndighetens värde
såsom reserv för sökanden tillhörigt förädlingsverk eller företag för
mineralutvinning.

Inom
område som omfattas av privilegier avseende stenkolsgruva skall hinder för
markanvisning enligt 26 § samt för undersökning och bearbetning enligt 32 §
gälla oberoende av när det uppkommit.

Bestämmelserna i 21 och 22
§§ uranlagen tillämpas i fråga om undersökningsarbete som utföres med stöd av
före ikraftträdandet beviljat undersökningstillstånd enligt nämnda lag.

Ansökan om anvisande av
mark och vad därmed sammanhänger prövas enligt äldre lag, om ansökningen gjorts
före ikraftträdandet. I fråga om rätt till ersättning för skada eller intrång
gäller också i övrigt äldre lag, om skadan eller intrånget uppstått före
ikraftträdandet.

Innehavare av äldre
rättighet avseende stenkol skall till staten betala en årlig avgift enligt
grunder som regeringen bestämmer. Avgiften skall erläggas första gången för år
1976. Regeringen kan efter ansökan medge att avgiften nedsättes eller ersattes
med viss arbetsskyldighet.

Den nya lagen medför i
fråga om äldre rättigheter ej inskränkning i rätt till jordägareandel eller i
rätt till avgift till jordägare enligt 2 kap. samt 50 § 1 mom., 52 § och 60 §
lagen angående stenkolsfyndigheter m. m, eller i rätt till gottgörelse enligt 7
§ andra stycket samma lag. Motsvarande gäller i fråga om rätt till avgäld
enligt 43 § och rätt till gottgörelse enligt 45 § uranlagen,

6.
Ansökan om koncession enligt lagen
(1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m. eller om
undersökningstillstånd eller koncession enligt uranlagen (1960: 679), som
gjorts före ikraftträdandet men ej slutligt avgjorts dessförinnan, prövas
enligt äldre lag. Beträffande koncession eller undersökningstillstånd som
beviljats på grund av sådan ansökan tillämpas den nya lagen, varvid
rättigheten anses såsom undersöknings- eller bearbetningskoncession enligt den
nya lagen. I fråga om sådan rättighet skall i tillämpliga delar gälla vad som
beträffande äldre rättigheter föreskrives i 5 andra, sjätte och sjunde styckena
för där avsedda fall.

7.
Handläggning av mål eller
ärende som anhängiggjorts före den nya lagens ikraftträdande men ej slutiigt
avgjorts dessförinnan sker i den ordning som gäller enligt den äldre lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966: 314) om
kontinental-sockeln,

dels att i 1, 3, 6, 8, 9, 14, 15 och 16 §§ ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen",

dels att
5 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 §

I samband med tUlstånd kan föreskrivas på vilka villkor
tillståndshavaren äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det
område detta omfattar.

Tillstånd
får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillstånd
kan återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om
föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosattes eller om synnerliga skäl
i annat fall föreligga.

Tillstånd
kan återkallas av regeringen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om
föreskrift eUer villkor för tillståndet åsidosattes eller om synnerliga skäl i
annat fall föreligga. Återkallas tillstånd utan att innehavaren åsidosatt
föreskrift eller villkor för tillståndet, är denne berättigad att erhålla
skälig ersättning av staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom
anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen till-lämpas svensk
lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen (1974: 000), lagen (1974: 000)
om vissa mineralfyndigheter, vattenlagen (1918: 523) och lagstiftningen
angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom
närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Inom anläggning och säkerhetszon utanför
territorialgränsen till-lämpas svensk lag med undantag av bestämmelserna i
gruvlagen, lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.,
uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), vattenlagen och lagstiftningen angående
jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del
av Sveriges sjöterritorium.

Produkt som frambringats utanför territorialgränsen anses
utvunnen i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Senaste lydelse av 1 § 1974: 000

14
§ 1972:816

15
§ 1973:573

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974: 000)

Härigenom förordnas i fråga om gravlagen (1974: 000), dels
att i 2 kap. 5, 6 och 8 §§, 4 kap. 30 §, 5 kap. 4 §, 6 kap, 6 och 8 §§, 9 kap.
4 §, 10 kap. 7 § samt 12 kap. 3 och 4 §§ orden "Kungl. Maj:t" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels
att 2 kap. 3 § och 6 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 11
kap. skall införas en ny paragraf, 5 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lydelse
enligt prop. 1974: 32

2 kap. Inmutningsrätt får ej utan medgivande av Kungl.
Maj:t beviljas inom

1,
område som
genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars
förklarande för statsgravefält statlig myndighet gjort framställning hos
Kungl. Maj:t, såvida icke inmutning sökes för statens räkning,

2,
område
som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark
statlig myndighet gjort framställning hos Kungl. Maj:t,

3,
befästningsområde
och, i den utsträckning Kungl. Maj: t bestämmer, område utanför detta,

4,
kyrkogård eller
annan begravningsplats,

5,
område
varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1886: 46 s. 1) angående
stenkolsfyndigheter in. m. eller imdersök-ningstillstånd eller koncession enligt
uranlagen (1960: 679).

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får i
fall som anges under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den
som sökt eller erhållit koncessionen eller undersökningstillståndet.

Föreslagen
lydelse

3 §

Inmutningsrätt får ej utan medgivande av regeringen
beviljas inom

1,
område som
genom beslut av riksdagen förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars
förklarande för statsgravefält statlig myndighet gjort framställning hos regeringen,
såvida icke inmutning sökes för statens räkning,

2,
område
som avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark
statiig myndighet gjort framställning hos regeringen,

3,
befästningsområde
och, i den utsträckning regeringen bestämmer, område utanför detta,

4,
kyrkogård eller
annan begravningsplats,

5,
område
varpå sökts eller meddelats koncession enligt lagen (1974: 000) om vissa
mineralfyndigheter.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får i
fall som anges under 5 inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats av den
som sökt eller erhållit koncessionen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 141

Lydelse enligt prop. 1974: 32 Föreslagen lydelse

6 kap,2 §

Gravinnehavaren får inom utmålet bryta ej inmutningsbart
mineraliskt ämne i den mån det behövs för att gruvarbetet skall kunna bedrivas
på ett ändamålsenligt sätt.

Av ej inmutningsbart mineraliskt ämne som brutits före
eller efter ut-målsläggningen får gruvinnehavaren använda vad som behövs vid
gruvarbetet och dessutom tillgodogöra sig allt som icke förrän vid anrikning
eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från inmutningsbart mineral.
Han får även i övrigt tillgodogöra sig ej inmutningsbart mineraliskt ämne, om
markägaren ej inom sex månader efter tillsägelse avhämtar det och ersätter
därpå nedlagda kostnader. Talan om sådan ersättning väckes vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.
Väckes talan, räknas tiden för avhämtandet från det ersättningsbeloppet
slutligt bestämts.

Vad som föreskrives i andra Vad som föreskrives i denna

stycket
gäller ej ämne som avses paragraf medför ej rätt att utan

med uranlagen (1960: 679). Mate- koncession bearbeta fyndighet av

rial som innehåller sådant ämne mineraliskt ämne som omfattas av

får dock tagas ut ur fyndighet för lagen (1974: 000) om vissa mine

analys eller anrikningsförsök. ralfyndigheter
och som kan eko

nomiskt tillgodogöras. Material.

som innehåller sådant ämne får

dock tagas ut ur fyndighet för

analys eller anrikningsförsök.

11 kap. 5 §

Den som deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat
sätt tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen röja eller
nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 142

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 5 juni 1974.

Närvarande:
justitierådet CONRADI, f d regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet PAULSSON,
justitierådet FREDLUND.

Enligt
lagrådet den 30 maj 1974 tillhandakommet utdrag av protokoll över
industriärenden, hållet inför Hans Ma):t Konungen i statsrådet den 29 mars
1974, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skall inhämtas över
upprättade förslag till

1.
lag om vissa
mineralfyndigheter,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockeln,

3.
lag om ändring i gruvlagen
(1974: 000).

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, har den 18 aprilden 4 juni 1974 inför
lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Erik Lindeberg.

Lagrådet
yttrar.

Förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter

3
§

I
fråga om samspelet mellan den nu förevarande lagstiftningen och naturvårdslagen
bör observeras, att bestämmelsen i 18 § första stycket andra punkten sistnämnda
lag torde, såvitt gäller eldfasta leror och klinkrande leror, kunna leda till
åsyftat resultat endast om koncessionsgivningen enligt mineralfyndighetslagen
behålles av regeringen och ej delegeras.

10
§

Enligt
första stycket kan koncession förenas med föreskrifter som behövs för att
skydda bl. a. enskild rätt. I anslutning härtill uttalar departementschefen i
specialmotiveringen, att föreskrift kan meddelas t, ex. om att undersökning
eller bearbetning inte får ske ovan jord inom viss del av koncessionsområdet.
Detta ligger i viss mån i linje med ett av ingenjörsvetenskapsakademin under
remissbehandlingen framfört önskemål, att koncessionsgivningen bör föregås av
en ingående prövning av företagets inverkan på enskilda intressen, inte minst
med hänsyn till verksamhet som etablerats eller definitivt planerats av
markägaren inom området. Vikten av att sådana förhållanden, där så kan ske, beaktas
redan i samband med koncessionsgivningen belyses av att enligt 26 § den som
erhållit bearbetningskoncession har rätt att få sig anvisad den mark han begär
för verksamheten, i den mån det ej är uppenbart

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 143

att
marken inte behövs för ändamålet. Sedan väl koncessionen beviljats, bereds
alltså endast i mycket begränsad utsträckning skydd för sådana markägarens
intressen som åsyftas i akademins remissyttrande,

12
§

Enligt
tredje stycket andra punkten äger koncessionshavaren erhålla skälig ersättning
av staten, om koncessionen återkallas utan att han åsidosatt föreskrift eller
villkor i koncessionen. Departementschefen har i specialmotiveringen uttalat,
att bestämmelsen inte bör tillämpas så, att koncessionshavaren erhåller
ersättning för utebliven vinst. En sådan begränsning kan emellertid inte
utläsas ur lagtexten, och motivuttalandet i denna del kan ej anses vara
bindande för de allmänna domstolarna, som i händelse av tvist har att pröva
ersättningsfrågor av hithörande slag. Begränsningen kan ej heller anses vara
sakligt motiverad. Utifrån affärsmässiga synpunkter och med hänsyn till de
avtalsmässiga inslagen i förhållandet mellan staten och koncessionshavaren
skulle det principiellt te sig föga rimligt om staten skulle äga rätt att
ensidigt rygga den uppgörelse, på vilken koncessionen får anses vila, utan att
utge sedvanligt skadestånd. Av uttrycket "skälig ersättning" följer
emellertid att ersättningen under alla förhållanden skall hållas inom rimliga
gränser. Givetvis kan det sägas, att uttrycket inte ger stor vägledning för
bedömningen av när ersättningen skall sättas under det belopp som motsvarar
"full" ersättning (jfr prop, 1960: 160 s, 121 ff). Det lär emellertid
utan större olägenhet kunna överlämnas åt domstolarna att med hänsyn till
omständigheterna utföra här avsedd prövning i de utomordentligt sällsynta fall
där saken överhuvudtaget blir aktuell.

De
synpunkter som här anlagts är tillämpliga även på den i 5 § kontinentalsockdlagen
föreslagna motsvarande ändringen.

15
§

Om
någon såsom förberedelse för ansökan om koncession vill utföra undersökning på
annans mark, får statens industriverk enligt första stycket besluta att
tillträde till marken skall lämnas under viss tid. Med sådant beslut följer
enligt andra stycket andra punkten automatiskt en rätt för den som skall utföra
undersökningen att på marken i fråga uppföra byggnad eller anlägga väg,
föratsatt att åtgärden oundgängligen krävs för undersökningen. Någon föregående
prövning från myndighets sida av om denna förutsättning föreligger har inte
föreskrivits i förslaget. Ej heller har i förslaget stadgats någon skyldighet
att underrätta markägare och andra sakägare, innan byggnadens uppförande eller
vägens anläggande påbörjas. Med förslagets utformning kan således byggnad
uppföras och väg anläggas på annans mark utan att därav berörda sakägare fått
tillfälle att bevaka sina intressen i saken. En sådan ordning måste anses
otillfredsställande. På det preliminära sta-

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 144

dium,
varom i 15 § är fråga, bör så ingripande åtgärd som att uppföra byggnad eller
anlägga väg på annans mark inte få ske utan att sakägarna samtyckt härtill
eller myndighet lämnat tillstånd till åtgärden. Prövningen bör lämpligen
anförtros bergmästaren. Med en sådan ordning skapas garantier för att
sakägarna får tillfälle att bevaka sina intressen, innan byggnaden eller vägen
kommer till stånd. Av 15 § förvaltningslagen följer nämhgen att bergmästaren
inte kan lämna sådant tillstånd utan att höra berörda sakägare.

Med hänsyn till det
anförda föreslår lagrådet dels att i andra stycket andra punkten upptages ett
stadgande av innehåll att byggnad får uppföras och väg byggas endast om
markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken
samtyckt härtill eller bergmästaren lämnat tillstånd till åtgärden dels att i
en tredje punkt i andra stycket föreskrives att tillstånd till dylik åtgärd ej
får lämnas i andra fall än då åtgärden oundgängligen kräves för undersökningen.

Talan mot bergmästarens
beslut i fråga som avses i den av lagrådet föreslagna regeln i andra stycket
andra punkten kommer jämlikt 47 § i det remitterade förslaget att kunna
fullföljas till statens industriverk. Mot dess beslut i sådan fråga bör talan
få fullföljas till kammarrätten. Detta uppnås, om hänvisningen i 48 § första
stycket till 15 § begränsas till att avse 15 § första stycket, och lagrådet
föreslår att så sker. Från kammarrätt äger fullföljd ram till regeringsrätten.
I jämförelse med det remitterade förslaget vinnes genom denna reglering att en
exklusivt tilllämplig instansordning tillskapas för prövning av frågor
huruvida uppförande av byggnad eller anläggande av väg är oundgängligen nödvändigt
för den förberedande undersökningens genomförande. Enligt det remitterade
förslaget kan nämligen dylika frågor bli föremål för prövning av skilda
myndigheter, nämligen av allmän domstol om sakägare för talan om förbud mot
planerat byggnads- eller vägarbete, av exekutiv myndighet om sakägare jämlikt
42 § första stycket begär att påbörjat byggnads- eller vägarbete skall
inställas eller utförd anläggning borttagas samt av förvaltningsmyndighet och
vid fullföljd mot dess beslut av förvaltningsdomstol, oni sakägare begär att
bergmästaren jämlikt 40 § andra stycket andra punkten skall inskrida mot
påbörjat eller planerat byggnads- eller vägarbete. Det är självfallet förenat
med åtskilliga olägenheter, att skilda vägar står öppna för prövning av en och
samma fråga.

22
§

I
denna paragraf regleras bl. a. spörsmålet under vilka förutsättningar
innehavare av undersökningskoncession får uppföra byggnad eller anlägga väg på
annans mark utan medgivande av markägaren och annan sakägare. Enligt paragrafen
fordras i regel inte någon föregående prövning från myndighets sida av frågan
huravida i lagrummet

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 145

uppställd förutsättning för vidtagande av sådan åtgärd
föreligger i det konkreta fallet. Det kan ifrågasättas, om man inte, såsom
lagrådet förordat för motsvarande fall enligt 15 §, borde generellt kräva bergmästarens
tillstånd för att innehavare av undersökningskoncession skall få uppföra
byggnad eller anlägga väg på annans mark utan sakägares samtycke. Emellertid
har förevarande paragraf i förslaget utformats efter förebild av 3 kap. 2 §
FGL, som reglerar en situation nära överensstämmande med den i förevarande
paragraf behandlade. Med hänsyn härtill har lagrådet inte ansett sig böra
föreslå någon ändring på ifrågavarande punkt.

23 §

I anslutning till första stycket sista punkten torde böra
påpekas att av sakens natur lär följa att om fastighetsägaren efter
tvåårstidens utgång tagit hand om ämnet genom att föra det från platsen eller
på annat sätt en nytillträdande koncessionshavare ej har någon rätt till
ämnet.

26 §

I denna paragraf meddelade bestämmelser om anvisande av
mark för väg bör, utan att detta behöver uttryckligen föreskrivas, anses åsyfta
även anvisning av nyttjanderätt till redan befintlig väg.

48 §

Det erinras om vad lagrådet beträffande denna paragraf
anfört vid 15 §,

Övergångsbestämmelserna

Ifråga om kretsen av koncessionspliktiga mineraliska ämnen
innebär lagförslaget en viss utvidgning i förhållande till gällande
lagstiftning. För närvarande får den som har koncession att bryta stenkol
härjäm.te inom koncessionsområdet tillgodogöra sig sådana eldfasta och, enligt
praxis, även klinkrande leror som förekommer i sammanhang med
sten-kolsfyndigheterna. Utredningen föreslog den ändringen att nämnda leror i
sådan förekomst skulle bli självständigt koncessionspliktiga. Remissförslaget
går ett steg längre i det att eldfasta leror och klinkrande leror faller under
koncessionsplikten oavsett var lerorna finns. Leroma, som är av stor
industriell betydelse, förekommer i stenkolsformationen i nordvästra Skåne men
också i fyndigheter utanför denna, i nordöstra Skåne.

I den mån lerfyndigheterna inte har sammanhang med
stenkol, tillkommer rätten att bryta lerorna nu i princip fastighetsägaren. En
industriell exploatör av sådana leror måste alltså antingen själv förvärva
marken, där sådan fyndighet finns, eller träffa överenskommelse med
vederbörande fastighetsägare om utvinning. Genom remissförslagets

10 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 146

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 146

utvidgning
av koncessionssystemet blir det möjligt för en industri, om den får koncession,
att tillgodogöra sig en fyndighet utan att behöva ersätta fastighetsägaren för
själva substansutvinningen.

En
förändring av rättsläget av det slag, som här föreslås, kan tänkas medföra
betydande ingrepp framför allt i en fastighetsägares ekonomiska situation.
Detta skulle i synnerhet kunna bli fallet, då fastighetsägaren under den
nuvarande ordningen vidtagit mer eller mindre långtgående åtgärder för att
tillgodogöra sig en lerfyndighet i förlitan på att dessa åtgärder skall kunna fullföljas.
Han kan exempelvis redan ha igångsatt brytning i egen drift eller ha genomfört
konkreta förberedelser härför eller ha mot ersättning upplåtit till annan
rätten att utvinna leran. Att i dylika situationer låta fastighetsägaren stå
tillbaka för en koncessionshavare utan att fastighetsägaren får ersättning för
det uteblivna tillgodogörandet av fyndigheten skulle knappast te sig rimligt.

Remissförslaget
innehåller inte någon övergångsanordning för fall av de slag som nu berörts.
Genom att den aktuella utvidgningen av koncessionssystemet tillkommit först vid
beredningen av lagförslaget på departementsstadiet har övergångsproblemen inte
kunnat bli belysta från remissmyndigheternas sida. De har inte heller i övrigt
berörts i remissprotokollet.

Emellertid
synes av utredningens betänkande och remissprotokollel framgå att utvinning av
här ifrågavarande leror i industriell drift numera torde ske enbart vid
anläggningar tillhörande Höganäs AB. Vid föredragningen inför lagrådet har
upplysts att brytningen f. n, äger rum endast på mark, som tillhör
Höganäsbolaget, och att bolaget inte har något avtal om utvinning på annan
mark. Vidare har upplysts att bolaget inte har kännedom om att någon enskild
fastighetsägare driver brytning av här avsedda leror i industriell omfattning
eller har planerat härför.

Med
hänsyn till de sålunda lämnade upplysningarna torde kunna antagas att den nu
föreslagna utvidgningen av koncessionssystemet inte skall medföra
övergångssvårigheter i nämnvärd omfattning. En särskild övergångsreglering i
lagen synes därför knappast påkallad. Skulle emellertid i något enstaka fall
förhållandena vara sådana att en koncession skulle medföra ekonomiskt avbräck
av ovan antytt slag, får det ankomma på regeringen att; vid meddelande av
koncessionen, med stöd av 10 § ge föreskrift om ekonomisk gottgörelse till
vederbörande fastighetsägare eller annan skadelidande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 j47

Förslaget
till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln

5
§

Det
hänvisas till vad lagrådet anfört vid 12 § lagen om vissa mineralfyndigheter.

Förslaget
till lag om ändring i gruvlagen

Förslaget
lämnas utan ermran.

Ur
protokollet: Ingrid Hellström

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 148

Utdrag
av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 25 oktober 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,

T.
f. chefen för industridepartementet, statsrådet Löfberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter dels lagrådets yttrande över förslag
till

1.
lag om vissa
mineralfyndigheter,

2.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockdn,

3.
lag om ändring i gruvlagen
(1974: 342),

dels
förslag om införande av koncessionstvång för torvtäkt för energiändamål, m. m.

1
Lagrådets yttrande

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter

Lagrådet
fäster vid 3 § uppmärksamheten på den bestämmelse i 18 § första stycket
naturvårdslagen (1964: 822) enligt vilken kravet på tillstånd från
länsstyrelsen för takt av bl. a. lera inte inkräktar på rätt som meddelas genom
beslut av Konungen. Lagrådet påpekar att undantagsbestämmelsen inte får
åsyftad verkan om regeringen delegerar koncessionsgivningen, I det förslag
till lag om ändring i naturvårdslagen, m, m, som tidigare denna dag föredragits
av chefen för jordbruksdepartementet har frågan om samordningen mellan
naturvårdslagen och minerallagstiftningen beaktats. Om detta förslag genomförs
mister lagrådets påpekande sin betydelse.

Som
lagrådet anför vid 10 § kan koncession, om så finnes påkallat, förenas med
föreskrifter för att skydda verksamhet som markägare etablerat eller definitivt
planerat inom området.

Lagrådet
riktar vid 12 § kritik mot uttalandet i specialmotiveringen att uttrycket
"skälig ersättning" i paragrafens sista stycke inte avses innefatta
rätt till ersättning för utebliven vinst. Lagrådet finner att en sådan
begränsning inte kan utiäsas ur lagtexten och att motivuttalandet

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 149

inte
kan anses bindande för de allmänna domstolarna, som i händelse av tvist har att
pröva ersättningsfrågor av hithörande slag. Lagrådet finner inte heller
begränsningen sakligt motiverad. För min egen del vidhåller jag att
ersättningsregeln bör ha det sakliga innehåll som framgår av motivuttalandet.
Lagrådets påpekanden föranleder mig dock att föreslå att lagtexten
förtydligas. Jag förordar således att uttrycket "skälig ersättning av
staten" byts ut mot "ersättning av staten för förlust till följd av
åtgärd som han vidtagit med anledning av koncessionen".

Lagrådet
föreslår vid 15 § att vid förberedande undersökning skall krävas samtycke av
sakägarna eller tillstånd av bergmästaren för uppförande av byggnad eller
anläggande av väg inom undersökningsområdet. Jag har inte något att erinra mot
detta förslag.

Vad
lagrådet anför vid 23 § och 26 § kan jag ansluta mig till.

Som
lagrådet föreslår bör 48 § jämkas med anledning av den ändrade utformningen av
15 §,

Som
lagrådet påpekar vid övergångsbestämmelserna kan i samband med koncessionen
föreskrivas om gottgörelse till enskilda skadelidande, om så skulle anses
påkallat i särskilda fall.

Utöver
vid jag nu anfört bör några smärre redaktionella jämkningar vidtas i det
remitterade förslaget.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om kontinentalsockeln

Vad
jag anfört i fråga om 12 § lagen om vissa mineralfyndigheter äger tillämpning
också i fråga om den föreslagna ändringen av 5 J lagen om kontinentalsockeln.

Förslaget
till lag om ändring i gruvlagen

I
fråga om gruvlagen vill jag här erinra om att förslaget om ny gruvlag numera
antagits av riksdagen (prop. 1974: 32, NU 1974: 39 rskr 1974: 276) och att ny
gruvlag sålunda gäller från den 1 juli 1974 (SFS 1974: 342).

2
Koncessionstvång för torvtäkt, m. m.

Föredraganden
anför.

Torv
är en sammanfattande benämning på jordartstyper som finns i vattenrika marker
och som består främst av ofullständigt förmultnade växtrester. I Sverige finns
betydande förekomster av torv. Omkring 15 % av landets yta eller ca 6 milj.
hektar utgörs av torvmarker. Av intresse i energisammanhang är den s. k.
bränntorven, som utgörs av de hög-förmultnade torvslagen. Bränntorvförrådet i
landet kan beräknas motsvara närmare 6 000 milj, ton stenkol, fördelat med 5
000 milj, ton på landets norra delar och 900 milj, ton på landets södra delar.
Det bör emellertid understrykas att de för utnyttjande lämpliga bränntorvtill-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 150

gångarna
är långt mindre än förrådssiffran visar, ett förhållande som bl, a, framhållits
av vetenskapsakademien i yttrande den 25 april 1974 till riksdagens
näringsutskott (NU 1974: 26 s, 80), Särskilt under kristider har bränntorv
använts för att dryga ut landets bränsletillgångar. Under 1940- och 1950-talen
förekom en inte obetydhg bränntorvproduktion i landet, som emellertid så gott
som upphörde under 1960-talet, Den torvtäkt som f. n. förekommer torde
huvudsakligen avse andra ändamål, främst jordförbättring.

Energikrisen
vintern 19731974 ställde energifrågorna i en ny belysning. Intresset kom
därvid att riktas mot möjligheterna att i högre grad än tidigare tillgodose
vårt energibehov genom inhemska källor. Bland tänkbara alternativ nämndes
därvid bl. a. torv.

Mot
denna bakgrund har en interdepartemental arbetsgrupp under sommaren 1974
utarbetat en promemoria (Ds I 1974: 5) med förslag till lagstiftning om
torvtäktskoncession. I promemorian föreslås att bestämmelser om koncession
avseende torvtäkt för energiändamål inarbetas i den tillämnade lagen om vissa
mineralfyndigheter. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
hovrätten över Skåne och Blekinge, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF), statens planverk, statens lantmäteriverk, statens industriverk,
Sveriges geologiska undersökning (SGU), domänverket, länsstyrelserna i
Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län,
vattenlagsutredningen, naturvårdskommittén, energiprognos-utredningen,
vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Lantbrakarnas
riksförbund (LRF), Svenska kraftverksföreningen. Svenska
naturskyddsföreningen. Aktiebolaget Svensk torvförädling. Hasselfors Braks Aktiebolag
samt Södra Sveriges skogsägares förbund.

Promemorian
jämte en sammanställning av remissyttrandena torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Till
stöd för förslaget att införa koncessionstvång för torvtäkt för energiändamål
anförs i promemorian i huvudsak följande, I dagens läge anses torv för
energiändamål inte ha något ekonomiskt värde. Det är också osäkert vilka
möjligheter som kommer att finnas i framtiden för en ekonomisk användning av
torv i nämnda syfte. Det kan dock inte uteslutas att vid nya energikriser de
svenska torvmarkerna kan komma till praktisk användning för utvinning av
energi. Torvtäkt i sådan omfattning att den nämnvärt kan påverka den svenska
energiförsörjningen innebär åtskilliga problem. Genom att stora arealer måste
tas i anspråk måste man försäkra sig om att inte splittring av torvmarkerna på
olika fastigheter hmdrar att en från allmän synpunkt önskvärd torvtäkt äger
rum. Eftersom torvtäkt kan medföra svåra skadeverkningar från naturvårds- och
miljösynpunkt, måste man vidare se till att torvtäkt förläggs till platser där
den gör minst skada från dessa synpunkter. Det

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 151

behövs
alltså en lagstiftning varigenom samhället vid behov kan få till stånd och
styra takt av bränntorv. Genom en sådan lagstiftning bör också skapas
föratsättningar att förebygga en framtida värdestegring på torv-mark, som beror
på torvens användning för energiändamål. En lämplig lösning är att torvtäkt, i
likhet med utvinning av vissa andra mineraliska ämnen, görs beroende av
koncession. Härigenom kan samhället se till att rätten till torvtäkt för
energiändamål anförtros företag som har nödvändiga tekniska och ekonomiska
resurser att på ett rationellt sätt exploatera bränntorv. En annan fördel är
att koncessionsområdena utan hinder av splittrad fastighetsindelning kan ges
en omfattning som skapar möjligheter till en rationell och ekonomiskt
bärkraftig torvförädlings-verksamhet. Vidare medger koncessionssystemet att
samhället genom lämpliga villkor och möjlighet att återkalla koncessionen på
ett verksamt sätt kan kontrollera att koncessionen utnyttjas effektivt. Vill
samhället skaffa sig ytterligare inflytande över torvförädlingsverksamheten,
kan koncession ges åt statligt företag eller åt annan med förbehåll om statligt
deltagande. När det gäller att förebygga värdestegringar är också
koncessionssystemet ett enklare och mera tillförlitligt instrument än vad
värdering enligt presumtionsregdn i expropriationslagen skulle vara, om man
valde att expropriera behövlig mark i stället för att införa koncessionstvång.
Genom lämpligt avvägda avgifter kan tillses att torvens i framtiden eventuellt
ökande värde som naturtillgång tillfaller det allmänna. Ett tungt vägande
argimient är också att koncessionssystemet erbjuder möjligheter till en
samhällsekonomiskt rimlig avvägning mellan å ena sidan energipolitiska
intressen och å andra sidan motstående allmänna och enskilda intressen.

Det
i promemorian framlagda förslaget innebär i huvudsak följande. Koncessionsplikt
införs för undersökning och bearbetning av torv för energiändamål. Torvtäkt för
annat ändamål, t, ex, jordförbättring, skall däremot såsom tidigare kunna äga
ram utan koncession. Från koncessionstvånget undantas också fastighetsägares
takt av bränntorv för husbehov, Lagtekniskt innebär förslaget att regler om
torvtäktskoncession arbetas in i den tillämnade minerallagen. Härigenom kommer
i huvudsak samma regler att gälla för undersökning och bearbetning av torv som
för övriga koncessionspliktiga mineraliska ämnen, I fråga om koncessionspliktens
omfattning likställs torv bortsett från rätten till hus-behovstäkt med olja
och uran, vilket innebär att undantagsbestämmelsen för fastighetsägare i 9 §
första stycket i minerallagsförslaget inte skall äga tillämpning vid torvtäkt,
I enlighet med den princip som föreslås gälla för övriga koncessionspliktiga
mineraliska ämnen får koncessionshavaren utvinna bränntorv utan att behöva
betala fastighetsägaren avgäld eller annan ersättning för torven som sådan. Däremot
är fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastighet berättigad
att av koncessionshavaren få intrångsersättning och ersätt-

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 152

ning
för annan skada till.följd av ätt mark tas i anspråk för takt av bränntorv
eller därmed sammanhängande verksamhet, t. ex, anläggning av transportvägar.
Vid bestämmande av sådan ersättning gäller reglerna i expropriationslagen
(1972: 719). Anknytningen till minerallagsförslaget innebär också bl. a. att
bearbetning inte får påbörjas förrän mark för detta ändamål anvisats
koncessionshavaren vid särskild förrättning och att undersökning och
bearbetning inte får ske inom vissa i lagen angivna s. k. fredade områden utan
särskilt tillstånd.

Förslaget
att införa koncessionsplikt i fråga om torvtäkt för energiändamål har
mottagits välvilligt av de allra flesta remissinstanserna och någon kritik mot
den tekniska lösningen att inarbeta bestämmelserna härom i den tillämnade
lagen om vissa mineralfyndigheter har inte framförts. Från ett par håll uttalas
tveksamhet om behovet av den föreslagna regleringen, om naturvårdskommitténs
förslag att täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen skall krävas för alla
former av torvtäkt genomförs. Ett par remissinstanser finner också att
införande av koncessionstvång bör anstå i avvaktan på resultat från den
försöksverksamhet som planeras för att bl. a, belysa förutsättningama för
ekonomiskt lönsam drift av torveldad värmecentral.

Naturvårdskommitténs
förslag är ägnat att tillgodose naturvårdens intressen i samband med torvtäkt
men beaktar inte samhällets krav på möjligheter att få till stånd och styra en
från allmän synpunkt önskvärd torvproduktion för energiändamål och att tillföra
det allmänna en eventuell värdestegring på torv. Enligt min mening finns därför
behov av den föreslagna lagstiftningen, även om naturvårdskommitténs förslag
genomförs. Det tidigare nämnda förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
innebär att även takt av torv principiellt kommer att vara underkastad
tillståndsprövning enligt naturvårdslagen.

Utvinning
av torv för energiändamål förekommer f. n. inte alls eller i obetydlig
omfattning. Huruvida torven kan få användning som energikälla inom överskådlig
tid kan man i dag inte uttala sig om med säkerhet. Det kan dock inte uteslutas
att de svenska torvmarkerna i framtiden kan komma att utnyttjas for
energiproduktion. Jag ser för min del inte i den ovisshet som råder något
hinder mot att redan nu vidta lagstiftningsåtgärder. Ur synpunkten att en
eventuell värdestegring på torven bör tillfalla det allmänna är det t, o. m,
angeläget att en reglering införs innan ännu någon nämnvärd värdestegring
inträffat.

En
remissinstans avstyrker förslaget under hänvisning till svårigheterna att
klart avgränsa torvarter som kan användas för energiändamål från annan torv.
Jag vill med anledning härav framhålla att torvarten enligt förslaget i och
för sig saknar betydelse för frågan om koncessionsplikt föreligger eller inte.
Avgörande är i stället det ändamål för vilket

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 153

torven
skall användas. Några svårigheter att utröna detta torde inte behöva uppkomma.
En parallell finns f. ö. redan i gällande rätt på så sätt att alunskiffer
omfattas av koncessionsplikt bara när det gäller utvinning av olja eller gas.
Denna ordning bibehålls enhgt förslaget till minerallag.

Av
vad jag sagt framgår att jag inte anser de invändningar som förts fram mot
promemorieförslaget vara särskilt tungt vägande. Det alldeles övervägande
antalet remissinstanser har också tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran. För egen del finner jag de skäl som anförts i promemorian till stöd
för förslaget övertygande och jag ser, som jag redan nämnt, ingen anledning att
uppskjuta beslut i frågan.

Promemorieförslaget
har även då det gäller bestämmelsernas närmare utformning fått ett i huvudsak
positivt bemötande vid remissbehandlingen och jag förordar att
torvtäktsregleringen bortsett från smärre redaktionella jämkningar genomförs på
föreslaget sätt. Jag vill emellertid i detta sammanhang ta upp några frågor
som diskuterats under remissbehandlingen.

Förslaget
att begränsa koncessionstvånget till torvtäkt för energiändamål får
uttryckligt stöd från flera remissinstanser. Från ett par håll reses dock
invändningar. Som nämns i promemorian avser den torvförädling som f. n,
förekommer i landet nästan uteslutande torvströ- och torvmullsframställning.
Något skäl att genom krav på koncession skaffa samhället kontroll även över
denna torvföräd-lingsverksamhet föreligger enligt min mening inte.
Naturvårdssynpunkterna tillgodoses genom den reglering av torvtäkt som nu
föreslås bli införd i naturvårdslagen.

En
remissinstans anser att koncessionsplikten bör inskränkas till fall där någon
önskar bedriva rörelse genom köp och försäljning av bränntorv från egen eller
annans mark, Bränntorvsbrytning på egen mark för användning som energikälla i
egen rörelse skulle däremot undantas. Jag vill med anledning härav betona att
promemorieförslaget vilar på uppfattningen att det bör ligga i samhällets hand
att avgöra om, i vilken utsträckning och under vilka villkor torv bör få
användas för energiändamål i större skala. Syftet med lagstiftningen skulle
kunna äventyras, om ett så vitt gående undantag som det föreslagna infördes.

Den
rätt som i förslaget tillerkänns fastighetsägaren att utan koncession utnyttja
bränntorv för husbehov har allmänt godtagits av remissinstanserna. Det har
dock från några håll uttalats önskemål om en närmare precisering av begreppet
husbehov. Jag vill med anledning härav erinra om att i 18 § naturvårdslagen
finns bestämmelser om takt av sten, grus, sand och lera för husbehov, I
propositionen om naturvårdslagen anförde departementschefen (prop, 1964: 148
s. 75) att med husbehov åsyftas härvid den förbrukning som krävs för skötseln
av en jordbruks- eller skogsfastighet men däremot inte exempelvis ett

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 154

cementgjuteris
grusuttag från egen fastighet. Uttalandet bör kunna ge vägledning i fråga om
innebörden av husbehovstäkt också i det förslag som nu läggs fram. Med sådan
takt bör alltså avses uttag för att tillgodose en jordbraks- eller
skogsfastighets energibehov medan uttag därutöver för att tillgodose
exempelvis industriell produktion faller utanför husbehovsbegreppet. Någon
kvantitetsgräns ovanför vilken tillståndsplikt krävs har inte uppställts vid
tillämpningen av naturvårdslagen och bör inte heller komma i fråga i detta
sammanhang.

De
synpunkter som under remissbehandlingen framförts i fråga om koncessionstid,
koncessionsområde och koncessionsvillkor bör kunna beaktas i den praktiska
tillämpningen. Detsamma gäller naturligtvis frågan om koncession över huvud bör
medges med hänsyn till alternativ markanvändning,

I
fråga om vilken myndighet som bör handha förrättning för markanvisning är
remissopinionen splittrad. Vid sidan av det i promemorian föreslagna
bergmästaralternativet förordas att uppgiften att anvisa mark skall läggas på
fastighetsbildningsmyndigheten eller länsstyrelsen. Länsstyrelsealternativet är
enligt min mening uteslutet med hänsyn bl, a, till att i förrättningen ingår
att avgöra ersättningsfrågor. Fastighetsbildningsmyndigheten besitter
otvivelaktigt de resurser som behövs men det får i lika mån anses gälla
bergmästarna. Jag anser inte att anvisandet av mark för torvtäkt är så
väsensskilt från motsvarande syssla vid annan koncession att det för de
fåtaliga fall det i praktiken blir fråga om finns anledning att införa en
särreglering.

Åtskilliga
remissinstanser förordar att även naturreservat upptas bland s, k, fredade
områden, Fredningsreglerna i förslaget till minerallag är utformade i
överensstämmelse med reglerna om inmutningshinder i gruvlagen.
Naturreservatens ställning i detta sammanhang har diskuterats i prop, 1974: 32
s, 113 och 136 och jag finner inte anledning att nu göra annan bedömning i
denna fråga. Inte heller vad som i övrigt anförs i fråga om fredade områden
föranleder mig att frångå den bedömning som gjorts tidigare.

Några
remissinstanser anför synpunkter på den ersättning för intrång m, m. som skall
utgå då mark tas i anspråk för torvtäkt, I fråga om sådan ersättning gäller
enligt minerallagsförslaget samma bestämmelser som vid expropriation i
allmänhet. Bedömningen av vilka skador som är ersättningsgilla och bestämmandet
av ersättningen sker således med tillämpning av de i 27 § minerallagsförslaget
angivna lagrummen i expropriationslagen. Till den del viss fastighets marknadsvärde
minskar genom ianspråktagandet på grund av minskad möjlighet till
skogsproduktion, förlust av husbehovstäkt eller annan anledning skall alltså
i princip ersättning utgå liksom för annan skada som uppkommer för
fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 155

Med
anledning av vad några remissinstanser anför om s, k. jordägaravgäld vill jag
här endast erinra om det ställningstagande i denna fråga som skett i samband
med den nya gravlagen och remissen till lagrådet av förslaget till minerallag.

I promemorian föreslås att
den nya lagens rubrik ändras till "lag om vissa mineralfyndigheter m.
m." En sådan ändring bör göras endast om rubriken annars inte helt skulle
motsvara lagens sakliga innehåll. Så torde inte vara fallet här, eftersom
begreppet mineralfyndighet enligt vad som utvecklats i avsnittet 3.1 i
lagrådsremissen kan användas i betydelsen fyndighet av mineraliskt ämne.

Vad
jag förordar föranleder ändringar i 1, 4, 69 och 44 §§ samt i
övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter.

I
1 § har gjorts det tillägget att under en ny punkt 5 tagits upp undersökning
och bearbetning av torv för att utvinna energi.

Ändringarna
i 4 samt 68 §§ är redaktionella.

I
9 § har gjorts tillägget att fastighetsägaren utan koncession för husbehov får
utnyttja torv för energiändamål så länge annan inte har bearbetningskoncession
avseende fyndigheten.

Straffbestämmelsen
i 44 § har utvidgats till att avse även bearbetning av torv utan koncession, om
sådan krävs.

Den som vid lagens
ikraftträdande den 1 januari 1975 bedriver takt av torv för att utvinna energi
blir enligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna skyldig att ansöka om koncession.
Sådan ansökan skall ske senast ett år efter det att lagen trätt i kraft. Den
som i rätt tid gjort ansökan om koncession får fortsätta verksamheten för samma
ändamål till dess ansökningen slutligt prövats.

I anslutning till
förslaget om vissa ändringar i gruvlagen vill jag i detta sammanhang ta upp en
detalj, som avser kostnaderna för utmålsförrättning. Enligt 1938 års gruvlag
skulle samtliga kostnader för sådan förrättning gäldas av sökanden. Som framgår
av prop, 1974: 32 s, 182 har avsikten inte varit att i den nya gruvlagen tills
vidare vidta annan förändring i detta avseende än den att kostnaderna för kungörande
av förrättningen skall betalas av det allmänna. Emellertid framgår inte tydligt
av gruvlagen i dess nuvarande lydelse att kostnaderna exempelvis för åtgärder
som avses i 4 kap. 27 § gruvlagen liksom tidigare skall ersättas av sökanden.
Jag förordar därför att 4 kap, 30 § gruvlagen förtydligas på det sättet att i
paragrafens sista stycke läggs till en bestämmelse att inmutaren skall ersätta
också annan kostnad för förrättningen. Härmed avses kostnader i samband med
själva förrättningen, varför t, ex, kungörelsekostnaderna inte omfattas av
bestämmelsen. Genom hänvisningen i 29 § minerallagen till 4 kap, 30 §
gruvlagen får ändringen betydelse även i fråga om förrättning för
markanvisning.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 156

3
Hemställan

Jag
hemställer, att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet
granskade förslagen till

1.
lag om vissa
mineralfyndigheter,

2.
lag om ändring i lagen (1966: 314)
om kontinentalsockeln,

3.
lag om ändring i gruvlagen
(1974: 342) med vidtagna ändringar och kompletteringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Mai:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

INDUSTRIDEPARTEMENTET Bilaga 1

Ds I 1974: 5

PM

MED FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNING

OM TORVTÄKTSKONCESSION

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 159

Innehåll

1
Lagförslag 161

2
Inledning 164

3
Torvförekomster m. m. 165

3.1
Olika torvslag, deras förekomst
och användning 165

3.2
Bränntorv, Produktion,
kartläggning och forskning 165

3.3
Aktiebolaget Svensk
torvförädling 166

3.4
Utredning om frästorvproduktion
för försökseldning i vissa värmeverk 167

3.5 Miljöfrågor 167

4, Gällande rätt m, m, 169

4.1
Gällanderätt 169

4.2
Föreliggande förslag 169

5
Allmänna överväganden och
förslag 171

6
Vissa huvudfrågor 174

6.1
Koncession 174

6.2
Koncessionstid och
koncessionsområde 175

6.3
Beaktande av motstående
intressen vid koncessionsprövningenl75

6.4
Koncessionsvillkor 177

6.5
Anvisande av mark 178

6.6
Fredade områden 180

6.7
Ersättning till
fastighetsägaren m. m. 181

7
Lagstiftningens genomförande 182

8
Specialmotivering 183

9
Sammanfattning 185

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 161

1 Lagförslag

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen om vissa mineralfyndigheter

Härigenom
förordnas att 1, 4, 69 och 44 §§ lagen om vissa mineralfyndigheter skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För undersökning och bearbet- För undersöknuig och bearbet

ning av fyndighet av ning av fyndighet av

1.
Olja, gas, stensalt eller annat 1. olja,
gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat salt
som förekommer på likartat sätt, sätt,

2.
alunskiffer för att utvinna 2.
alunskiffer för att utvinna olja eller gas, olja eller gas,

3.
stenkol, eldfast lera eller 3.
stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, eller klinkrande
lera,

4.
uranhaltigt eller
toriumhaltigt 4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral mineral, eller

fordras,
om ej annat följer av 8 el- 5. torv för att utvinna energi

ler
9 §, särskilt tillstånd (konces- fordras, om ej annat följer av 8 d-

sion). I fråga om förberedande un- ler 9 §, särskilt tillstånd (konces-

dersökning finns bestämmelser i sion). I fråga om förberedande un-

15 §. dersökning finns bestämmelser i

15
§.

4
§

Koncession meddelas för en el- Koncession meddelas för en el-

ler
flera av de mineralgrupper ler flera av de grupper av ämnen

som anges i 1 § 14. som anges i 1 § 15.

Koncession
skall avse bestämt område och viss tid. Område och giltighetstid bestämmes
efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med
koncessionen och övriga omständigheter.

Gränserna
för området räknas på djupet lodräta, om det kan ske utan intrång på annans
rätt.

6
§ Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt finnes lämplig
att utföra sådan undersökning eller bearbetnuig som avses med koncessionen,

Det
till lagrådet den 29 mars 1974 remitterade förslaget till lag om vissa
mineralfyndigheter,

11
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 146

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 162

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Inom
område som omfattas av Inom område som omfattas av

koncession
får annan icke beviljas koncession får annan icke beviljas

koncession
för samma grapp av koncession för samma grupp av

mineral. ämnen.

Har
flera kommit in med ansökningar om koncession, vilka helt eller delvis avser
samma område, och kan ansökningarna icke samtidigt bifallas, prövas vilken av
sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Avser ansökningama
undersökningskoncession, skall även beaktas om någon av sökandena gjort fynd
eller utfört undersökningsarbete inom området.

7 §

Inom
område som omfattas av Inom område som omfattas av

koncession för viss grupp av mine- koncession för viss grupp av äm-

ral får annan än koncessionshava- nen får annan än koncessionshava

ren ej utan särskilda skäl med- ren ej utan särskilda skäl meddelas

delas koncession för annan grupp koncession för annan grupp av

av mineral. Ej heller får inom om- ämnen. Ej heller får inom om

råde, som omfattas av rätt enligt 1 rade, som omfattas av rätt enligt 1

kap, 4 eller 5 § gruvlagen kap, 4 eller 5 § gruvlagen

(1974:000) eller ansökan om så- (1974:000) eller ansökan om så

dan rätt, utan särskilda skäl kon- dan rätt, utan särskilda skäl kon

cession meddelas annan än den cession meddelas annan än den

som erhållit eller ansökt om sådan som erhållit eller ansökt om sådan

rätt, rätt.

Meddelas
koncession inom område som omfattas av annan koncession eller av sådan rätt
enligt gravlagen som avses i första stycket eller beviljas sådan gruvrätt inom
område som omfattas av koncession, får arbete, som utföres på grund av först
uppkommen rättighet, icke hindras eller uppehållas av arbete på grand av
rättighet som tillkommit senare.

8 §

Har
koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som anges i 1 § får den utan
koncession undersökas av

1, den
som har rätt enligt 1 kap, 4 eller 5 § gruvlagen (1974: 000) eller

som ansökt om sådan rätt inom område sorn omfattas av rätten eller an

sökningen,

2, den
som innehar bearbet- 2, den som innehar bearbet

ningskoncession avseende annan ningskoncession avseende annan

grupp av mineral inom området grupp av ämnen inom området för

för koncessionen, koncessionen,

3, fastighetsägaren
inom annat område än som avses under 1 och 2,

I
fall som avses i första stycket 1 och 2 fordras medgivande till arbetet av
fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende
marken i den mån arbetet medför intrång i deras rätt,

9 §

Har
koncession icke meddelats i fråga om fyndighet som avses i 1 § 2 och 3 får den
utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 163

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

sagts
nu gäller ej om fyndigheten finns inom område där inmutare eller gruvinnehavare
har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 § första stycket 1 och ej
heller om den finns inom område som omfattas av bearbetningskoncession för
annan fyndighet.

Fastighetsägaren
får utan kon- Fastighetsägaren får utan kon-

cession för husbehov
utnyttja gas cession för husbehov utnyttja gas

som framkommit på annat sätt än som framkommit på annat sätt än

i samband med sökande efter olje- i samband med sökande efter olje-

eller gasfyndighet, även om annan eller gasfyndighet, även om annan

har koncession inom området. har koncession inom området.

Samma rätt tillkommer fastighetsägaren i fråga om takt av bränntorv
för husbehov, så länge annan ej innehar bearbetningskoncession avseende
fyndigheten.

44
§ Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. påbörjar
undersökningsarbete utan att iakttaga vad som i 20 § eller

32 § fjärde stycket föreskrives om underrättelse och ställande av säker

het,

2. bearbetar
mineraliskt ämne 2. bearbetar ämne som avses i

som avses i 1 § 1 och 4 utan att ha 1 § 1, 4 eller 5 utan att ha erhållit

erhållit bearbetningskoncession, bearbetningskoncession, om sådan

erfordras,

3. utan
tillstånd enligt 33 § andra stycket lägger igen utfraktsväg, ort

eller borrhål som där avses.

Till
påföljd som anges i första stycket dömes också den som vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet som är förbunden med koncessionen eller som avses i 40 §
andra stycket lämnar oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet,

I
fall som avses i första stycket I fall som avses i första stycket

2
kan mineraliskt ämne som ut- 2 kan ämne som utvunnits förkla-

vunnits förklaras förverkat. ras förverkat.

Om
brott som avses i första stycket 1 förnärmar enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsägande anger brottet till åtal.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Den
som vid utgången av år 1974 bedriver torvtäkt för vilken koncession erfordras
enligt denna lag får, under förutsättning att ansökan om koncession göres före
den 1 januari 1976, fortsätta verksamheten för samma ändamål utan koncession
till dess ansökningen slutligt prövats.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 164

2 Inledning

Torvmarkerna
eller myrarna har i vårt land utnyttjats på flera sätt. Främst har bearbetning
skett för torvströ- och bränntorvproduktion men på senare år har torven också
kommit till användning som jordförbättringsmedel, särskilt inom
handelsträdgårdsnäringen, Torvmarker har också sedan lång tid tillbaka dikats
ut för att omvandlas till produktiv odlingsmark.

Torvens
värde som naturtillgång har växlat. Av störst intresse är härvid bränntorven
som särskilt under kristider i stor utsträckning använts för att dryga ut
bränsletillgången. Under 1940- och 1950-talen förekom en icke obetydlig bränntorvproduktion
i landet. Denna torde emellertid ha så gott som upphört under 1960-talet.

Den senaste tidens
händelser har ställt energifrågorna i en ny belysning. I debatten om
energikrisen har intresset alltmera kommit att riktas mot andra energikällor. Bland
tänkbara alternativ till de energikällor som f. n. används inom den svenska
energiförsörjningen har torven nämnts.

Några
särskilda bestämmelser om torvtäkt finns inte f. n. Utredning om vilka
lagstiftningsåtgärder som erfordras för att reglera en eventuell takt av
bränntorv i framtiden har verkställts inom en interdepartemental arbetsgrupp.
Resultatet av utredningen redovisas i denna promemoria.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 165

3 Torvförekomster m. m.

3.1 Olika
torvslag, deras förekomst och användning

Torv
är en sammanfattande benämning på jordartstyper som finns i vattenrika marker
såsom myrmarker. Torvjordarterna består främst av växtrester som till följd av
att nedbrytningsprocessen avstannat genom brist på syre inte bratits ned eller
förmultnat fullständigt. Beroende på hur långt processen fortskridit skiljer
man mellan lågförmultnade eller högförmultnade torvslag. De högförmultnade
torvjordarterna är kompaktare och vattenfattigare än de lågförmultnade.

Man
skiljer vidare på olika torvslag alltefter karaktären av de växtsamhällen, som
ger upphov till torven. De två stora grapperna av torv är kärrtorv och
mosstorv. I kärren är vegetationen ofta mångskiftande och frodig beroende bl.
a. på tillrinnande mineralrikt markvatten. Starr-torv, lövkärrtorv och vasstorv
är här vanliga typer. I mossarna, däremot, är floran ensartad på grund av att
mossen tillförs huvudsakligen näringsfattigt nederbördsvatten. Vitmosstbrv,
skogsmosstorv och starr-mosstorv förekommer allmänt.

Myrarna
utnyttjas på flera sätt beroende på torvslagens art och
drä-neringsmöjlighetema. Vanligast är framställning av frästorv för användning
som torvströ eller jordförbättringsmedel. Myrarna kan också användas för
odling, men härifrån bortses i det följande.

Till torvströ används
särskilt den lågförmultnade vitmosstorven, som i stort sett bildar mossarnas
övre lager. Torvslag lämpliga till frästorv förekommer huvudsakligen i
sydvästra Sverige och längs Norrlandskusten.

Bränntorven utgörs av de
högförmultnade torvslagen. Deras kvalitet är bättre ju mer förmultnade och
därmed vattenfattigare de är. Även askhalten inverkar på värmevärdet. Denna är
låg i de flesta högförmultnade torvslag, särskilt i vitmosstorven. Bränntorv
förekommer både relativt ytiigt och på större djup. Vanligast är att den
påträffas på en eller annan meters djup. Den finns regionalt över hela landet.

3.2 Bränntorv.
Produktion, kartläggning och forskning

Beredning
av bränntorv har hittills i vårt land företrädesvis bedrivits under tider då
bränsleimporten på grand av krigsförhållanden eller andra orsaker varit
försvårad. När normala tider sedermera inträtt har verksamheten nästan
fullständigt lagts ned. Under första världskriget uppnåddes en ganska betydande
torvproduktion men vid krigets slut avstannade den så gott som helt och befintliga
anläggningar lämnades i stor utsträckning att förfalla. Det andra världskriget
gav återigen torvin-dustrin ett kraftigt uppsving. Bränntorvproduktionen ökade
från ungefär 25 000 ton årligen under de sista förkrigsåren till omkring 1 250
000 ton, motsvarande 600 000 ton kol, imder det sista krigsåret. Under tiden
därefter har produktionen visat en stadig nedgång. År 1960 producerades
sålunda omkring 144 000 ton bränntorv och briketter i landet. Statistiska
centralbyråns statistik visar att torvens betydelse för energiproduktionen
därefter i det närmaste upphört under 1960-talet.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 166

Forsknings-
och försöksverksamheten på torvområdet visar delvis samma upp- och nedgående
kurva som torvproduktionen. Under de båda världskrigen tilltog verksamheten,
men under mdlankrigsperioden var den jämförelsevis obetydlig. Arbetet utfördes
i huvudsak med stöd av allmänna medel. År 1946 tillsattes en utredning, 1946
års torvutredning, med uppgift att xmdersöka formerna för forskningsverksamhet
på torvområdet samt hur en lämplig krigsberedskap inom torvtillverkningen
borde åstadkommas och en inventering av landets torvförekomster organiseras.
Utredningens förslag innebar att ett särskilt torvforskningsinsti-tut i statlig
regi borde inrättas. På grundval av utredningsresultatet anvisade 1947 års
riksdag medel till planläggning av torvforskningen (prop. 1947:308, SU
1947:216, rskr 1947:402). Planläggningen skulle äga rum inom det år 1939
bildade statliga företaget Aktiebolaget Svensk torvförädling. Bolaget lade i
början av år 1948 fram förslag till plan rörande det fortsatta forsknings- och
försöksarbetet på torvområdet. Förslaget, som innebar att bolaget skulle få i
uppdrag att organisera och handha den statliga torvforskningen, godtogs av
riksdagen (prop. 1949: 1 bil. 12 p. 47, SU 1949: 10 s. 19, rskr 1949: 10),
Anslag för forskningsändamål utgick därefter till bolaget under en följd av år
men har numera upphört.

Förutom
forsknings- och försöksverksamhet har under olika perioder pågått
undersökningar för att kartlägga landets torvförekomster, Undersökningama, som
delvis ligger så långt tillbaka i tiden som i seklets början, sker f, n, under
ledning av Sveriges geologiska undersökning. Hos myndigheten finns ett torvarkiv
som grandar sig på bl. a. omfattande torvmarksundersökningar som slutförts
under 1950-talet. På basis av torvarkivet har framtagits en torvmarkskatalog
över Sveriges torvmarker. Av denna framgår bl. a. att omkring 15 procent av
Sveriges landareal eller 6 milj. hektar utgörs av torvmarker samt att bränntorvförrådet
i Sverige kan beräknas motsvara närmare 6 000 milj, ton stenkol, fördelat med 5
000 milj, ton på landets norra och 900 milj. ton på landets södra delar. Det
bör emellertid framhållas att de för utnyttjande lämpliga bränsletillgångama är
långt mindre än förrådssiffrorna visar, ett förhållande som bl. a. understmkits
av vetenskapsakademien i yttrande den 25 april 1974 till riksdagens
näringsutskott (NU 1974: 26 s; 80).

För
att förbereda beredskapsproduktionen av torv har vidare kartlagts 5 000 hektar
torvmarker beräknade för en sammanlagd produktion av 1 miljon ton färdig torv
per år. Planeringen har som målsättning att större kvantiteter bränntorv skall kimna
komma till användning 23 år efter produktionsstarten.

3.3
Aktiebolaget Svensk torvförädling

Aktiebolaget
Svensk torvförädling är som nämnts i föregående avsnitt ett statligt företag.
Bolaget skall bedriva utvinning och förädling av torv jämte därmed förenlig
verksamhet av teknisk, industriell eller kommersiell art. Verksamheten är f, n,
så gott som uteslutande inriktad på framställning av torvmull. Med stöd av de
statliga anslagen (jfr föregående avsnitt) har bolaget dessutom bedrivit försök
med olika kolningsmeto-der, särskilt den s. k. våtkolningsmetoden. Vidare har
utvecklings- och försöksverksamhet ägt rum för att få fram lämpliga
torvupptagningsmaskiner. Bl. a. har undersökningar rörande
torvupptagningsmaskiner

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 167

m.
m. för framställning av s, k. maskintorv eller frästorv skett med resultat att
det inom bolaget finns ett betydande kunnande och en väl utvecklad
maskinteknik för sådan produktion.

3.4
Utredning om frästorvproduktion för försökseldning i vissa värmeverk

Efter
framställning från överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har Kungl. Maj:t
genom beslut den 26 april 1974 uppdragit åt ÖEF att göra en utredning avseende fömtsättningarna
för torvproduktion i trakterna av Växjö, Boden och Arvidsjaur samt för torvddning
i värmeanläggningar i Växjö och Boden inom en total kostnadsram av 600 000
kronor. Vid utredningen skall särskilt belysas fömtsättningarna för ekonomiskt
lönsam drift av torveldad värmecentral. Utredningen skall vidare omfatta
mossundersökningar, studier av lämplig utformning av torveldad värmecentral
samt system för drift av verksamheterna. Rapport över utredningen skall efter
samråd med statens naturvårdsverk och efter hörande av berörda länsstyrelser
inlämnas till Kungl. Maj:t före den 1 januari 1975. Kungl. Maj:t har vidare
genom samma beslut uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att i samverkan med
ÖEF till samma tidpunkt utreda lämplig utformning av värmeanläggning och kostnadema
för torvddning vid det beslutade fredsförbandet i Arvidsjaur.

3.5
Miljöfrågor

Torvtäkt
kan få stor inverkan på miljön, särskilt om täktverksamhe-ten bedrivs i stor
skala. Från olika håll hävdas att torv är en förnyelsebar tillgång. Detta är
riktigt i så måtto att nybildning sker. Denna fortgår emellertid så långsamt
att man inte i egentlig mening kan tala om torv som en förnyelsebar tillgång.
Dessutom sker tillväxten praktiskt taget endast på orörda torvmarker medan torvtäkter
inte läks märkbart. Den årliga tillväxten av torv kan beräknas till 0,51,0 mm
per år i södra Sverige och betydligt mindre i norra Sverige, Totalt kan man
för Sveriges myrmarker på 6 milj, hektar därför räkna med en årlig tillväxt av
ca 25 milj, m torv, vilket i bränslevärde motsvarar drygt 2 milj, ton olja.
Siffran kan jämföras med den totala energiförbrukningen i landet, vilken år
1972 motsvarade ca 35 milj, ton olja.

Genom att någon märkbar
förnyelse av torv inte äger rum på torvtäkter blir det nödvändigt att vidta
särskilda åtgärder för att inte torvtäk-terna skall störa landskapsbilden. Från
naturvårdshåll framhålls också myrarnas ekologisk-geologiska särprägel och
deras betydelse för friluftsliv och forskning som bevarad vildmark. Ett stort
antal myrar anses från dessa synpunkter vara skyddsvärda. Statens
naturvårdsverk genomför f, n, en inventering av myrarna som underlag för en
skyddsprioritering.

Myrarna har betydelse
också genom att de tjänstgör som reglerings-mekanism i naturens
vattenhushållning både lokalt och i stort. De magasinerar vattenöverskott och kvarhåller
vatten till torrperioder och ger ifrån sig vattnet långsamt så att en uthålligare
vattenföring uppstår. Flödestoppar till följd av regnväder och snösmältning
utjämnas och risken för översvämningar minskar. Stor försiktighet måste därför
iakttas vid

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 168

torvtäkt
i stor skala så att de hydrologiska förhållandena inte påverkas alltför mycket.
Det har också påpekats att stora ingrepp i torvmarken med ökad vattenavledning
som följd innebär att onormalt mycket hu-mushaltigt surt vatten svämmar ut i
flodsystemet och påverkar dess vattenkemi.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 169

4 Gällande rätt m. m.

4.1
Gällande rätt

Några
särskilda bestämmelser om rätt till torvtäkt finns inte f. n. Av 8 kap. 11 §
första stycket och 12 kap. 2 § andra stycket brottsbalken följer dock att
tillgrepp av torv är straffbart som åverkan eller tillgreppsbrott. Torvtäkt
faller således inte under allemansrätten utan rätten härtill är förbehållen
markägaren.

Enligt
18 § naturvårdslagen (1964: 822) får takt av sten, grus, sand eller lera för
annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte ske utan länsstyrelsens
tillstånd. Bestämmelsen utgör däremot f. n. intet hinder mot torvtäkt.

Med
stöd av 19 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen till skydd för landskapsbilden
förordna att nybyggnad, upplag eller annat arbetsföre-tag av visst slag, som ej
omfattas av tillståndstvång enligt 18 § naturvårdslagen, inte får utföras inom
visst område. Sådant förordnande kan meddelas beträffande torvtäkt.
Förordnanden av detta slag har också meddelats i viss utsträckning.

I
fråga om torv som energikälla föreligger möjlighet att tvångsvis förvärva
tillgången genom expropriation. Enligt 2 kap, 3 § expropriationslagen (1972:
719) kan nämligen expropriation ske bl, a, för att tillgodose allmänt behov av
elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet.
Expropriation kan ske antingen av torvmarken som sådan eller av rätten att
nyttja marken. Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Kungl. Maj:t.

4.2
Föreliggande förslag

Naturvårdskommittén
(Jo 1970: 28) har i sitt nyligen avgivna betänkande (Ds Jo 1974: 1) Naturvård
I tagit upp frågan om torvtäkt från naturvårdssynpunkt. Kommittén föreslår i
betänkandet att reglerna i 18 § naturvårdslagen om tillståndstvång för takt av
sten, gms, sand eller lera skall göras tillämpliga också på torv. Vidare
föreslår kommittén att den nuvarande bestämmelsen om att husbehovstäkt får ske
utan tillstånd upphävs. Länsstyrelsens prövning som enligt nuvarande
bestämmelser uteslutande syftar till att undvika skador på landskapsbilden
utvidgas enligt förslaget till att avse all skadlig inverkan på naturmiljön.
Som motivering till förslaget anför kommittén bl. a. att det bör finnas ett grundläggande
skydd genom kontroll från det allmännas sida av verksamheter som är ägnade att
medföra skada på naturmiljön eller som i det särskilda fallet är av omfattning
eller karaktär att kunna väsentligt ändra eller påverka denna.

I
fråga om husbehovstäkt anför kommittén (s. 314) att begreppet är något svävande
och att det visat sig svårt att fastställa en kvantitetsgräns, ovanför vilken husbehovstäkt
skall vara underkastad det allmänna tillståndstvånget. Eftersom det allmänt
omvittnats att husbehovstäkt tenderar att äga rum i sådan omfattning eller på
sådant sätt att en känslig naturmiljö påverkas ofördelaktigt, anser kommittén
att undantaget från tillståndstvång för husbehovstäkt bör utgå.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 170

Bygglagutredningen
(K 1969: 55) har i betänkandet (SOU 1974: 21) Markanvändning och byggande.
Principer för lagstiftning behandlat förhållandet mellan bygglagstiftnmg och
naturvård. Utredningen föreslår ett plansystem som omfattar tre planinstitut: kommunplan,
kommundels-plan och byggnadsplan. Kommunplanen skall enligt förslaget innehålla
en översiktlig bedömning av den framtida inriktningen på markanvändningen inom
olika områden av kommunen. Kommunplanen skall främja samordningen mellan statiiga
och kommunala intressen i frågor om markanvändningen och skall för att bli
gällande godkännas av länsstyrelsen. Förslaget irmebär bl. a. att i kommunplan
skall anges var takt som avses i 18 § naturvårdslagen skall få ske. I de fall
det är svårt att precisera var täktverksamhet skall få förekomma är det
tillfyllest att vissa riktlinjer för lokaliseringen anges. Den mer detaljerade
regleringen av täktverksamhet, som bl. a. skall innefatta meddelande av
föreskrifter till skydd för landskapsbilden, är enligt utredningen av så
speciell karaktär att den lämpligen bör ligga kvar hos länsstyrelsen, som emellertid
skall vara bunden av de bestämmelser och riktlinjer som meddelats i kommimplanen
eller kommunddsplanen. Innebörden härav är bl. a, att, om bedömningen i
kommunplanen är att ett bestämt område avsetts för takt av visst slag, platsens
allmänna lämplighet för täktverksamhet i förhållande till andra konkurrerande
markanspråk, t. ex. naturvården, blivit slutgiltigt prövad.

Bygglagutredningen har
också i sitt betänkande behandlat förhållandet mellan bygglagstiftning och
gruvlagstiftning. Frågor om lokalisering av gruvverksamheter föreslås bli
prövade i kommunalplan. I fråga om bearbetningskoncession enligt
koncessionslagstiftningen skall enligt förslaget gälla krav på överensstämmelse
med plan för meddelande av koncession.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 171

5 AUmänna överväganden och förslag

Som
inledningsvis anfördes har oljekrisen vintern 19731974 riktat intresset mot
tänkbara alternativ till nu använda energikällor. Härvid har också diskuterats
möjligheten att använda de torvtillgångar som finns i landet. Bränntorv används
redan för energiproduktion i andra länder, bl. a. i Finland, Island och
Sovjetunionen. Sedan oljetillförseln åter börjat fungera normalt har
diskussionen om torv som alternativ energikälla avtagit. Om den kan få
betydelse för den svenska samhällsekonomin, går det inte att uttala sig om i
dag. Det kan dock inte uteslutas att vid nya energikriser vare sig dessa
beror på avspärrning i ett krigsläge eller på förhållanden liknande dem som gav
upphov till den gångna vinterns oljekris de svenska torvmarkerna kan komma
till praktisk användning för utvinning av energi.

Torvtäkt för
energiproduktion är förenat med åtskilliga problem. För energiproduktion i
sådan skala att den nämnvärt kan påverka den svenska energiförsörjningen krävs
mycket stora mängder bränntorv. Detta betyder att stora arealer skulle tas i
anspråk. Man måste därför försäkra sig om att splittring av torvmarkerna på
olika fastigheter inte hindrar att den torvtäkt som är önskvärd med hänsyn till
landets intressen kommer till stånd. Ett annat problem är att torvtäkt kan
medföra svåra skadeverkningar från naturvårds- och miljösynpunkt. Detta betyder
att, om torv skall användas för energiproduktion, torvtäkt måste kunna
förläggas till platser där den gör minst skada från nämnda synpunkter. Det
behövs alltså en lagstiftning som gör att samhället vid behov kan få till
stånd och styra takt av bränntorv.

Till detta kommer
ytterligare ett förhållande av intresse i sammanhanget, I dagens läge anses
torv för energiproduktion inte ha något ekonomiskt värde. Det förhållandet att
torv på sina ställen utvinns som jordförbättringsmedel kan med hänsyn tUl den
stora tillgången på torv i landet inte heller anses medföra att torven rent
generellt har något värde som naturtillgång i sig. Skulle torven komma tUl
användning för energiproduktion i stor skala måste man däremot räkna med en
allmän värdestegring på torvmark. Samhället har hittills inte varit i den situationen
att kunna förhindra värdestegring av naturtillgångar på förhand. Tvärtom har
lagstiftningen hittills alltid fått ingripa korrigerande i fråga om redan
uppkommen värdestegring. I dagens läge bör man skapa förutsättningar för att
förebygga en eventuell framtida värdestegring av torvmark som beror på torvens
användning för energiändamål. Eftersom torv för energiändamål som nyss anförts
f. n. inte har något särskilt värde, påverkar en lagstiftning i dag icke någon
enskilds ekonomi.

När
det gäller formen för lagstiftning finns det anledning att se närmare på de
bestämmelser som gäller för andra naturtillgångar som används för
energiproduktion, nämligen stenkol, olja, gas och även uran.

Bestämmelser
om rätten att eftersöka och bearbeta fyndigheter av stenkol, olja eller gas m, m
finns i lagen (1886: 46 s, 1) angående stenkolsfyndigheter m, m. Motsvarande
bestämmelser i fråga om uran m. m, finns i uranlagen (1960: 679). Enligt båda
lagarna är rätten att under-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 172

söka
och bearbeta fyndigheter av nämnda mineraliska ämnen beroende på koncession.
Ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om vissa mineralfyndigheter
har den 29 mars 1974 remitterats till lagrådet. Förslaget, som skall ersätta
stenkolslagen och uranlagen, bygger på att undersökning och bearbetning av
ifrågavarande mineralfyndigheter skall regleras genom koncession.
Koncessionssystemet innebär, att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer diskretionärt avgör vem som skall få koncession att undersöka och
bearbeta muieralfyndig-heterna i fråga.

Flera
omständigheter talar för ett koncessionssystem också beträffande takt av
bränntorv. För det första kan samhället se till att koncession ges endast åt
företag som har nödvändiga tekniska och ekonomiska resurser att på ett
rationellt sätt exploatera bränntorv och som även i övrigt kan anses lämpliga
för uppgiften. En annan fördel är att koncessionsområdena kan ges en
omfattning som skapar möjligheter till en rationell och ekonomiskt bärkraftig torvförädlingsverksamhet.
Detta innebär bl, a, att torvtäkt kan komma till stånd utan hinder av en
splittrad fastighetsindelning. Vidare medger koncessionssystemet att samhället
genom lämpliga villkor och möjUghet att återkalla koncessionen på ett verksamt
sätt kan kontrollera att koncessionen utnyttjas effektivt. Vill samhället
skaffa sig ytterligare inflytande över torvförädlingsverksamheten, kan
koncessionen ges åt statligt företag eller åt annan med förbehåll om statligt
deltagande. Statligt företagande kan t. ex. vara ett medel att få torvproduktion
till stånd i ett fall när enskilda företag inte vågar ta den ekonomiska risken.
När det gäller att förebygga värdestegring är också koncessionssystemet som
beträffande bränntorv iimebär att torven i fastighetsägarens hand inte har
något värde, om han inte erhåller koncession ett enklare och mera
tillförlitligt instrument än vad värdering enligt presumtionsregdn i
expropriationslagen skulle vara, om man valde att expropriera erforderlig mark
i stället för att införa koncessionstvång. Genom lämpligt avvägda avgifter kan
tillses att torvens i framtidens eventuellt ökande värde som naturtillgång
tillfaller det allmänna. Exploatörens intresse kommer då att ligga i den
företagsvinst han kan erhålla genom torvberedning och i förekommande fall
energiframställning. Ett tungt vägande argument är också att koncessionssystemet
erbjuder möjligheter till en samhällsekonomiskt rimlig avvägning mellan å ena
sidan energipolitiska intressen och å andra sidan motstående allmänna och
enskilda intressen. I sakens natur ligger att särskilt naturvårdsintresset
måste tillgodoses genom att viss mark undantas från koncession eller eljest
skyddas genom särskilda förbehåll.

Enligt
förslaget till minerallag får koncessionshavare utvinna mineraliska ämnen som
omfattas av lagen utan att behöva betala fastighetsägaren avgäld eller annan
ersättning för naturtillgången som sådan. Som förut anförts kan torv för
energiproduktion i dagens läge inte anses ha något ekonomiskt värde. Det finns
därför inte anledning att särbehandla torv i fråga om avgifter till
fastighetsägaren. Självfallet bör fastighetsägarna och deras rättsinnehavare
få ersättning för annan skada än sådan som består i förlusten av torvtillgången,
om koncession meddelas.

Den
torvförädling som f. n. förekommer i landet avser nästan uteslutande torvströ-
och torvmullsframställning. Något skäl att skaffa samhället kontroll över
denna torvförädlingsverksamhet genom införande av koncessionstvång föreligger
inte. Koncessionsplikten bör därför begränsas till torvtäkt för energiändamål.
I den mån torvtäkt av sist-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 173

nämnda
slag förekommer f. n. bör koncessionsplikt inträda för den. Avsikten med att
införa koncessionsplikt för bränntorvframställning är emellertid inte i första
hand att skaffa samhället kontroll över den verksamhet som möjligen redan
bedrivs. Genom lämpligt utformade övergångsbestämmelser bör därför skapas
garantier för att föratsättningama för pågående verksamhet inte ändras i
nämnvärd mån. Vidare bör torvtäkt för fastighetsägarens eller hans
rättsinnehavares husbehov helt undantas från koncessionsplikt. I framtiden bör
undvikas att meddela koncession för energiändamål på område som redan är
föremål för torvtäkt i betydande omfattning för annat ändamål, t. ex. för
utvinning av jordförbättringsmedel. Skulle så i undantagsfall böra ske, skall
ersättning utgå för förlust i det tidigare företagets rörelse.

Med hänsyn till det
anförda föreslås att rätten till takt av torv för energiändamål skall göras
beroende på koncession.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 174

6 Vissa huvudfrågor

6.1
Koncession

Det
till lagrådet remitterade förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter tar
upp endast grimdläggande regler om vad koncession skall innehålla. Det beror
på att en detaljreglering ansetts föga meningsfull med tanke på att antalet
koncessionsärenden under överblickbar tid väntas bli mycket ringa. Någon
anledning att ha mer detaljerade regler i fråga om koncession för torvtäkt
finns inte. En koncessionslag avseende takt av bränntorv bör således i fråga om
koncessionens innehåll och villkor begränsas till vissa grandläggande
bestämmelser.

I
minerallagen görs åtskillnad mellan undersökningskoncession och bearbetningskoncession.
Anledningen härtill är att man vanligen måste företa noggranna undersökningar
för efterforskning av fyndigheter och för bedömning huruvida en fyndighet är exploaterbar.
Undersökningskoncession meddelas därför för att säkerställa rätten till undersökning
av ett visst område, medan bearbetningskoncession meddelas för det område som
behövs för att en viss fyndighet skall kunna exploateras. Av den tidigare
framställningen (avsnittet 3) framgår att torvförekomster-nas belägenhet är
relativt väl kartlagd, varför någon efterforskning och undersökning liknande t,
ex, oljeprospektering inte behövs. Å andra sidan lär befintliga utredningar
knappast utgöra tillräckligt underlag för bedömning av lönsamheten hos ett
enskilt torvförädlingsföretag och för lokaliseringen av en anläggning i vilken
torven skall utnyttjas som bränsle. En koncessionsansökan måste därför föregås
av närmare undersökningar av torvförekomsterna inom ett visst område kring t,
ex, ett planerat kraftverk. För att möjliggöra sådana undersökningar och för
att sökande skall kunna försäkra sig om ensamrätt till undersökningsarbete
eller få garantier för bearbetningskoncession, bör undersökningskoncession
kunna meddelas också i fråga om bränntorv. Någon anledning att göra rätten
till undersökning beroende på koncession föreligger dock inte.

Koncession
bör med hänsyn till det sagda kunna meddelas dels som undersökningskoncession,
dels som bearbetningskoncession.

Som
tidigare berörts bör det inte komma i fråga att inskränka fastighetsägares
eller hans rättsinnehavares möjligheter till takt av bränntorv för husbehov.
Sådan torvtäkt bör således undantagas från koncessionsplikten.

Det
kan förmodas att antalet koncessionsärenden rörande bränntorvs-framställning
kommer att bli ganska ringa, även om torvförädling för energiproduktion skulle
i framtiden visa sig bli lönsam. Å andra sidan får förutskickas att
ansökningarna kommer att avse betydande områden och att verkningarna av
företagen kan få vittgående konsekvenser både för enskilda och för naturvården.
Vidare kan energipolitiska och lokaliseringspolitiska överväganden behöva
göras liksom besvärliga avväg ningar vid konkurrens mellan olika
koncessionssökande. Prövningen av koncessionsärenden bör därför ankomma på
regeringen. Liksom fallet är enligt förslaget till minerallag bör dock
regeringen ha möjlighet att delegera prövningen till annan myndighet.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 175

6.2
Koncessionstid och koncessionsområde

Enligt
förslaget tUl minerallag meddelas koncession på viss tid. Någon maximitid eller
maximiareal för koncessionsområdet föreskrivs dock inte. Som skäl för en
tidsbegränsning anförs i förarbetena att det allmänna bör ha möjlighet att
efter en tids förlopp ta upp frågan om koncession och villkoren för denna till
prövning i hela dess vidd. Samma skäl kan anföras för tidsbegränsning av torvtäktskoncession.
Visserligen bör koncessionstiden regelmässigt få bestämmas med hänsyn till
kravet på lönsamhet hos den anläggning i vilken torven skall användas m, m.
Detta hindrar dock inte att koncessionstiden bör kunna bestämmas kortare,än
anläggningens beräknade livslängd. Omständigheter kan nämligen inträffa som på
ett radikalt sätt förändrar underlaget för den prövning som föregått koncessionsgivningen.
Även koncession för torvtäkt bör sålunda meddelas för viss tid.

Någon
maximitid eller maximiareal bör inte fastställas i lag, eftersom förhållandena
i skilda koncessionsärenden kan vara mycket olikartade.

6.3
Beaktande av motstående intressen vid koncessionsprövningen

Förhållandet
mellan verksamhet som f. n, är beroende på koncession och motstående allmänna
och enskilda intressen regleras i dag framför allt på det sättet att arbeten
för undersökning och bearbetning är underkastade de bestämmelser om användning
av mark och vatten som meddelas i t, ex, vattenlagen, byggnadslagen,
naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Förhållandet till motstående intressen
regleras vidare inom minerallagstiftningen genom bestämmelser bl, a. om
anvisande av mark för arbete i dagen och om s, k, fredade områden, där arbete i
dagen eller under jord inte får äga ram över huvud eller inte utan särskilt
tillstånd, I vissa fall kan också föreskrifter ges i olika avseenden till
skydd för motstående intressen.

Enligt det till lagrådet
remitterade förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter skall i
fortsättningen en allmän prövning med hänsyn till motstående intressen alltid
göras vid koncessionsgivningen. Därvid skall bl, a, yttranden inhämtas från
olika myndigheter. Det förutsätts att i varje koncessionsärende måste föreligga
sådan utredning att en någorlunda realistisk bedömning av företagets
verkningar i olika hänseenden kan göras vid beslutstillfället. I beslutet skall
kunna meddelas sådana föreskrifter till skydd för allmänna intressen och
enskild rätt som anses påkallade. Liksom tidigare skall emellertid
koncessionerad verksamhet vara underkastad annan lagstiftning om mark och
vatten. Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen eller
dispens från landskapsskyddsförordnande enligt naturvårdslagen kan således
komma att krävas för koncessionerad verksamhet. Möjlighet finns t, o, m, att
den kan komma att helt förbjudas eller omöjliggöras. Några större problem på
grund härav föratsatts dock inte uppkomma, om koncessionsärendena bereds på
det sätt som förutskickas i förslaget. I likhet med vad som nu gäller
innehåller förslaget vidare regler om anvisande av mark och fredade områden.

Genom att torvtäkt sker i
dagen och, om den skall få nämnvärd betydelse för energiproduktion, måste
omfatta stora arealer kommer ett sådant företag att få stor inverkan på
landskapsbilden. Som framgår av det förut anförda (avsnittet 3,5) kan torvtäktsverksamhet
få mycket all-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 176

varliga
konsekvenser för miljön också genom bestående inverkan på vattenhushållningen
både lokalt och i stort och genom de följder den får i fråga om möjligheterna
att använda marken för andra ändamål. Man torde därför våga anta att takt av
bränntorv genomsnittligt sett kan medföra allvarligare skadeverkningar än andra
företag enligt den föreslagna minerallagen. Det är därför nödvändigt att
frågan om torvtäkt skall komma till stånd prövas ingående från naturvårds- och
miljöskyddssynpunkt. Redan i koncessionsärendet bör särskilt stor uppmärksamhet
ägnas åt naturvårds- och miljöskyddsintressen. Koncessionsmyndigheten bör
sålunda göra en så noggrann bedömning som möjligt med hänsyn till de nu nämnda
intressena. I koncessionsbeslutet bör också kunna meddelas vissa allmänna
föreskrifter till skydd för motstående intressen, t. ex. att område efter
torvupptagningens avslutande skall återställas i ett från naturvårdssynpunkt
godtagbart skick. För den prövning som avses nu måste koncessionsmyndigheten
givetvis skaffa sig ett så gott underlag som möjligt genom remiss till statens
naturvårdsverk. De praktiska möjligheterna att på grundval härav beakta
naturvårdssynpunkterna redan i koncessionsärendet torde vara goda.

Som
nämnts bör regeringen få möjlighet att delegera koncessions-prövningen till annan
myndighet. Om så sker, bör statens naturvårdsverk, med hänsyn till de
betydande ingrepp i miljön som förorsakas av torvtäkt, få rätt att fullfölja
talan mot koncessionsbeslut till regeringen. Bestämmelser i nu nämnda frågor
kan meddelas i administrativ ordning.

Det
skulle vara en stor fördel om det i samband med koncessionsgivning för takt av
bränntorv kunde åstadkommas en slutlig avvägning mellan koncessionssökandens
intressen och motstående intressen av skilda slag. Detta är emellertid beroende
på vilken omfattning koncessionsområdena kommer att ges. Två utvägar synes här
möjliga. Antingen ges koncession på ett eller flera smärre områden, varvid
gränserna för dessa sammanfaller med de gränser innanför vilka torvtäkt faktiskt
får ske, eller ges koncession på ett större område inom vilket mark för torvtäkt
anvisas genom ett senare beslut, eventuellt efter förrättning på stället. Det
är visserligen av bl. a. naturvårdsskäl önskvärt att det område där torvtäkt
faktiskt kommer att ske avgränsas så noggrant som möjligt redan i
koncessionsärendet. Att redan från början bestämma detta område i alla delar
torde dock inte vara möjligt. Det kan antas att en torvtäktskoncession för att
möjliggöra rationell drift måste omfatta tämligen vidsträckta områden, som
kommer att bearbetas successivt under en förhållandevis lång tid. Betydande
svårigheter skulle uppkomma att redan i samband med koncessionen meddela
behövliga detaljföreskrifter i olika avseenden. Förhållandet mellan koncessionären
och fastighetsägaren kan därför knappast regleras fullständigt i koncessionsbeslutet.
Av praktiska skäl torde man vara hänvisad till den lösning som finns i
förslaget till minerallag nämligen att inom koncessionsområde mark i dagen får
tas i anspråk för bearbetnuig först sedan marken anvisats vid särskild
förrättning.

Den
lämpligaste lösningen av frågan hur hänsyn i samband med torvtäktskoncession
skall kunna tas till motstående intressen torde på grund av det anförda vara
att dessa beaktas vid en mera allmän prövning i samband med koncessionsgivningen
samtidigt som lagstiftningen angående mark och vatten i allmänhet är fullt ut
tillämplig på verksamheten i fråga. Denna lösning överensstämmer sålunda med
den som valts i det remitterade förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter.
Tillstånds-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 177

prövning
enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen eller dispens från förordnande om
landskapsskydd enligt naturvårdslagen kan således komma att krävas för
koncessionerad verksamhet eller för den anläggning där den utvunna torven skall
utnyttjas. Genomförs, som synes rimligt, naturvårdskommitténs förslag om
tillståndstvång för bl. a. torvtäkt, kan sådan inte komma till stånd utan
särskild prövning från naturvårdssynpunkt. Sådan prövning blir alltid
nödvändig, även om koncession meddelats, I och för sig kommer således inte att
finnas något hinder mot att länsstyrelsens prövning resulterar i att ansökan
om täkttillstånd avslås med stöd av naturvårdslagen beträffande en eller flera ddar
av koncessionsområdet. Med hänsyn till den översiktliga bedömningen som gjorts
redan vid koncessionsprövningen och som får antas ha lett till att från naturvårdssynpunkt
särskilt värdefulla torvmarker undantagits från koncessionsområdet torde
länsstyrelsens prövning emellertid regelmässigt utmynna i föreskrifter om
åtgärder till begränsning av skadan. Ett villkor för genomförande av den nu
avsedda ordningen är dock att bestämmelsen i 18 § första stycket andra punkten
naturvårdslagen upphävs eller att torv undantas vid tillämpningen av denna
bestämmelse.

Genomförs
bygglagutredningens förslag kommer riktlinjer som anges i kommunplan att bli
bestämmande både för lokalisering av koncessionerad verksamhet och för
prövningen av täkttillstånd med hänsyn till naturvårdsintressena.

6.4
Koncessionsvillkor

I
det föregående har nämnts att fördelarna med koncessionssystemet är flera: det
ger samhället möjlighet att med lämpliga villkor på ett verksamt sätt
kontrollera att koncessionen utnyttjas effektivt, koncession kan ges åt
statligt företag eller åt annan med förbehåll om statligt deltagande i den koncessionerade
verksamheten, staten kan få del av exploatörens vinst genom royalty eller
liknande avgifter i samband med verksamheten m. m.

Regler om föreskrifter till
skydd för såväl allmänna intressen som enskild rätt med nu nämnd innebörd
finns i 4 § kontinentalsockellagen och i 10 § förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter.
Bestämmelserna har motiverats med att fynd av vissa mineral kan få betydelse
för den svenska samhällsekonomin och att det därför är angeläget att staten förbehåller
sig ett avgörande inflytande på både undersökningsarbete och exploatering.
Eftersom det främsta skälet för att införa koncessionstvång för takt av
bränntorv är just att tillförsäkra det allmänna ett avgörande inflytande på en
eventuell framtida exploatering av landets torvtillgångar bör motsvarande
bestämmelser gälla också för torvtäktskoncession,

I enlighet med det sagda
bör koncessionsmyndigheterna vid tillstånd kunna foga föreskrifter som behövs
för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som eljest påkallas
för att främja ett ändamålsenligt tillvaratagande av naturtillgången. Vidare
bör, om så anses påkallat, föreskrifter om minimiprestationer kunna meddelas.
När det gäller det ekonomiska utbytet bör tillstånd i likhet med vad som gäller
enligt kontinentalsockellagen och förslaget till minerallag kimna förbindas
med villkor om statligt deltagande i verksamheten eller om royalty eller liknande
avgifter för tillståndet. Avgifterna bör beräknas med beaktande

12
Riksdagen 1974.1 saml Nr 146

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 178

av
vad som i varje särskilt fall krävs för att överföra eventuell värdestegring
på naturtillgången som sådan till det allmänna. Avgörande för bedömningen bör
vara företagets lönsamhet och exploatörens anspråk på skälig företagsvinst.
Staten bör också kunna förbehålla sig andel i produktionen. Denna möjlighet bör
kunna utnyttjas praktiskt t. ex. på så sätt att staten får del av den kraft som
produceras i den anläggning i vilken exploatören tillgodogör sig torven.

I
fråga om föreskrifter till skydd för allmänna intressen bör särskilt framhållas
att koncessionsmyndigheten bör ha möjlighet att meddela föreskrifter om markens
återställande efter torvtäkten. På vilket sätt detta skall ske bor avgöras
efter samråd med natur- och skogsvårdande myndigheter och markägaren.
Föreskrift bör kunna ges om att en del av vinsten skall avsättas för sådana
ändamål alternativt att exploatören skall ställa säkerhet för att villkoren
fullgörs.

Har
sådana föreskrifter inte meddelats i koncessionsärendet, kan de i stället
meddelas i ärende om dispens från förordnande om landskapsskydd enligt
naturvårdslagen eller, om naturvårdskommitténs förslag genomförs och 18 §
första stycket naturvårdslagen ändras i enlighet med vad som sagts i föregående
avsnitt, i ärende om täkttillstånd enligt samma lag,

6.5
Anvisande av mark

I
fråga om de olika koncessionsformer som förekommer i samband med mineraliska
ämnen står det klart att det är först när koncessionshavaren skall ta i
anspråk mark inom koncessionsområdet som eventuella motsättningar mellan koncessionären
och motstående intressen konkretiseras. Detta sammanhänger givetvis med att
man först på ett sent stadium när fyndigheten är lokaliserad och
brytningsmöjligheterna är undersökta kan ta ställning till vilken mark som
faktiskt behöver tas i anspråk.

Motsvarande
problem borde rimligen inte föreligga i fråga om takt av bränntorv. Redan den
kartläggning som gjorts av landets torvförekomster bildar nämligen ett visst
underlag för bedömningen av vilken mark som kan komma att behöva tas i anspråk
för en koncession. På skäl som närmare utvecklats i avsnittet 6,3 lär det
emellertid inte vara praktiskt möjligt att redan i ett koncessionsärende
bestämma exakt vilken mark som skall få tas i anspråk för torvtäkt och ännu
mindre reglera förhållandet i detalj mellan koncessionären och motstående
intressen. Även i fråga om torvtäktskoncession torde det således bli nödvändigt
att, i likhet med vad som föreslås gälla för mineraUska ämnen enligt minerallagen,
anvisa mark för bearbetning i särskild ordning. En skillnad föreligger
visserligen mellan torv och de mineraliska ämnen som omfattas av minerallagen,
nämligen att möjligheten att redan i samband med prövningen av
koncessionsärendet beakta naturvårdsintressena i praktiken är större när det
gäller torven. Prövningen i koncessionsärendet innebär emellertid som förut
framhållits inte att bearbetning kan ske annat än med hänsynstagande till
gällande lagstiftning i fråga om användande av mark och vatten m. m. De
ytterligare garantier som behövs för att motverka olämpliga konsekvenser med
hänsyn till motstående intressen, allmänna som enskilda, bör tillgodoses genom
att mark inte får anvisas inom vissa i lag särskilt angivna områden, s. k.
fredade områden, i vart fall inte utan särskilt tillstånd (se avsnittet 6.6.).

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 179

Enligt
vad som gäller på minerallagstiftningens område skall för bearbetning anvisas
den mark inom koncessionsområdet som sökanden begär, i den mån det inte
strider mot reglerna om fredade områden eller vad som föreskrivits vid
koncessionens meddelande eller det är uppenbart att marken inte behövs för
gravdriften eller med denna sammanhängande verksamhet. Utanför
koncessionsområdet anvisas den mark som är nödvändig för verksamheten, t. ex.
mark för vägar. Motsvarande regler bör gälla i fråga om takt av bränntorv, även
om koncessionsföreskrifterna torde komma att bli så förhållandevis detaljerade
att några bredare marginaler mellan koncessionsområde och bearbetningsområde
knappast uppkommer. Däremot torde frågan om väg till och från takten m. fl.
liknande frågor kräva samma noggranna överväganden som om koncessionen gällde
gruvdrift. Anvisande av mark för bearbetning bör kunna begränsas till område
som beräknas komma att tas i anspråk inom viss tidsperiod, även om koncession
meddelats för längre tid. Ny förrättning för anvisande av ytterligare mark får
i så fall ske vid senare tidpunkt.

Nästa
fråga som uppställer sig är i vilken form anvisandet av mark skall ske. Enligt
4 kap, 3 och 10 §§ förslaget till gruvlag (prop. 1974: 32) skall anvisade av
mark inom eller utanför utmål ske vid utmålsförrättning. Sådan förrättning handläggs
av bergmästaren i det distrikt där inmutningsrätten tidigare beviljats, dvs.
det distrikt där inmutningen eller större delen av den ligger. Vid utmålsförrättning
skall avgöras alla frågor som har samband med utmålsläggningen. Hit hör bl. a,
frågor som beskrivning av utmålets sträckning, utstakning och utmärkande på
karta, bestämmande av ersättning för skada som fastighetsägare eller innehavare
av särskild rätt lider genom att mark anvisas för arbete ovan jord m, m, och
bestämmande av förrättningskostnader, I 26 § förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
föreskrivs att anvisande av mark skall ske vid särskild förrrättning efter
ansökan hos bergmästaren i det distrikt där det med ansökningen avsedda området
eller större delen av det ligger. Om sådan förrättning samt om betalning av
ersättning och avstående från anvisad mark gäller enligt 29 § vad som
föreskrivs i gruvlagen för motsvarande fall.

Beträffande
anvisande av mark för takt av bränntorv är det inte utan vidare klart att samma
förfarande bör väljas som tillämpas på minerallagstiftningens område. Först
bör undersökas i vad mån detta uppdrag med större fördel kan anförtros åt annan
myndighet. De myndigheter som härvid kan komma i fråga är
fastighetsbildningsmyndighet och länsstyrelse.

Till
förmån för fastighetsbildningsmyndighet talar att den organisatoriskt och kunskapsmässigt
besitter erforderliga resurser för att på ett tillfredsställande sätt lösa
uppgiften. Dessutom kan nämnas att fastighetsbildningsmyndighet redan i dag har
uppgifter som inte har direkt samband med regleringen i
fastighetsbildningslagen (1970: 988). Sålunda har fastighetsbildningsmyndighet
att handlägga anläggningsförrättning enligt anläggningslagen (1973: 1149) och
ledningsförrättning enligt ledningsrättslagen (1973: 1144)
Fastighetsbildningsmyndighet har vidare bl. a. att enligt 5 kap. 10 §
expropriationslagen upprätta karta och beskrivning över område som skall
exproprieras, om expropriationen medför att fastighetsindelningen ändras.
Anvisande av mark för takt av bränntorv skall emellertid inte föranleda ändring
i fastighetsindelningen. De ståndpunktstaganden som skall ske vid sådan
förrättning har inte

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 180

heller
i övrigt sådana beröringspunkter med verksamheten hos fastighetsbildningsmyndighet
att uppgiften av den anledningen bör läggas på sådan myndighet, även om det i
och för sig är en tänkbar möjlighet.

Att
låta länsstyrelsen handha fråga om anvisande av mark är också en tänkbar utväg,
om såsom förutsatts i det föregående länsstyrelsen skall pröva frågan om
företagets tillåtlighet från naturvårdssynpunkt. Å andra sidan tillkommer
ytterligare uppgifter, främst genom att förrättningen för anvisande av mark
för takt av bränntorv även bör omfatta en avvägning mellan koncessionärens och
fastighetsägarens intressen samt ståndpunktstaganden i uppkommande
ersättningsfrågor. Särskilt de senare synes inte lämpligen böra läggas på
länsstyrelsen.

Mot
bakgrund av det anförda förefaller det som om bergmästarförrättning ändå skulle
erbjuda den lämpligaste lösningen. Visserligen faller torvtäktskoncession
knappast inom ramen för den verksamhet som hittills handhafts av
bergsstatstjänstemännen. Anvisandet av mark för torvtäkt kan emellertid
knappast vara så väsensskild från motsvarande syssla vid annan koncession att
uppgiften inte med fördel kan läggas på bergmästare. Förrättningen bör kunna
handläggas enligt samma regler som föreslås gälla för förrättning enligt den
nya minerallagen.

6.6
Fredade områden

Förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter innebär i huvudsaklig överensstämmelse med
nuvarande ordning att i lagen anges visssa fredade områden som inte alls eller
endast efter särskilt medgivande får användas för undersökning eller
bearbetning. Reglerna har nära anknytning till reglerna om inmutningshinder i
gruvlagen. I förslaget upptas som fredade områden

1)
område som avsatts till
nationalpark eller om vars avsättande till nationalpark statlig myndighet gjort
framställning hos regeringen,

2)
befästningsområde och, i den utsträckning
regeringen bestämmer, område utanför detta,

3)
kyrkogård eller annan
begravningsplats,

4)
område på mindre avstånd än
trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd
arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän
trafik eller från allmän flygplats,

5)
område på mindre avstånd än
etthundra meter från byggnad som är avsedd att stadigvarande användas till
bostad eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

6)
område som upptages av kyrka, annan
samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av
vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är
avsedd för mer än femtio personer,

7)
område som upptages av
elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

8)
område med stadsplan eller byggnadsplan.

Enligt
förslaget kan dispens från dessa bestämmmdser meddelas av regeringen i de tre
förstnämnda fallen och av länsstyrelsen i övriga fall. Om ägare eller nyttjanderättshavare
i de vid 57 upptagna fallen ger sitt samtycke till undersökning eller
bearbetning, krävs ingen dispens alls.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 181

Fredningsbestämmelserna
kompletteras med en s. k. reservregel. Denna innebär att regeringen får
förordna om' fredande av område även i andra fall än de uttryckligt uppräknade,
om det kan antas att undersökning eller bearbetning inom området skulle komma
att hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller planerad verksamhet
som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt.

I
samband med redogörelsen för frågorna om anvisande av mark för takt av
bränntorv har nämnts att från sådan anvisning bör vara undantagna vissa
fredade områden. Systemet .med fredade områden bör efter, mönster från
minerallagstiftningen anordnas så att vissa som särskilt skyddsvärda ansedda
områden inte alls eller'endast efter särskilt medgivande får användas för takt
av bränntorv. Det är givet att bestämmelserna om fredade områden så. långt
möjligt bör beaktas vid den summariska prövning med hänsyn till motstående
intressen som skalL föregå koncessionsgivningen. Som tidigare nämnts är det
emellertid inte praktiskt möjligt att redan på detta stadiurii ta ställning
till alla de intressekonflikter i fråga om markanvändningen sorn kan uppkomma
när koncessionären skall utöva sina rättigheter. Reglerna om fredade områden
bör därför inte knytas till koncessiorisprövningen titan utformas så att mark
för torvtäkt eller därmed samriianhängande verksamhet inte får tas i anspråk
för undersökning eller anvisas för bearbetning inom fredade områden. Detta
innebär att det inte möter något hinder i och för sig mot att sådana områden
ligger inom koncessionsområdets gränser. Från reglerna bör dispens, kunna
medges.

6.7
Ersättning till fastighetsägaren m. m.

Som
tidigare utvecklats (avsnittet 5) torde bränntorv f, n. knappast ha

något självständigt värde. Det finns därför som likaledes anförts ingen

anledning att i fråga om avgäld till fastighetsägaren behandla torv annor

lunda än mineraliska ämnen. Någon ersättning för bränntorven som na

turtillgång skall alltså inte utgå, '1 . .

Ersättning
för skada som fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt lider genom att
mark tas i anspråk för gruvdrift och därmed sammanhängande verksamhet m, m, skall
enligt förslagen till ny gruvlag och lag om vissa mineralfyndigheter utgå
enligt bestämmelserna i 4 kap, expropriationslagen. Motsvarande regler bör
gälla också i fråga om bränn-torvtäkt. Detta innebär, bl, a, att fastighetens
ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheten har rätt till ersättning
för den skada som de' lider genom att mark anvisas för torvtäkt. Anvisande av
mark för bränn-torvtäkt och därmed sammanhängande verksamhet inom eller utom
koncessionsområdet blir att betrakta som ddexpropriation för vilken intrångsersättning
skall utgå. Ersättningen skall därvid bestämmas till-belopp som motsvarar den
minskning i fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom åtgärden. Som
exempel kan nämnas ersättning för förlust av husbehovstorv, för skog och för
mark som tas i anspråk för vägar, upplagsplatser m. m. Anvisande av mark för
bränntorv kan emellertid medföra även annan skada. Som exempel på sådan ersätt-ningsgill
skada kan nämnas att fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt får
kostnader för att en av honom driven rörelse måste läggas ner eller att nya
vägar niåste anläggas till följd av att vägförbindelser över ett torvmarksområde
blir avskurna.

13
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 146

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 182

7 Lagstiftningens genomförande

En
koncessionslagstiftning avseende torvtäkt kan genomföras på olika sätt. En
möjlighet är att införa en helt ny lag vars enda uppgift blir att reglera torvtäktskoncession.
En annan tänkbar utväg är att föra in bestämmelser om torvtäktskoncession i
lagen om vissa mineralfyndigheter. Benämningen på denna lag bör därvid ändras
till "lag om vissa mineralfyndigheter m. m."

Som
tidigare nämnts kan det förmodas att antalet koncessionsärenden inte blir
särskilt stort. Under sådana omständigheter tjänar det knappast något syfte att
i lag reglera de närmare föratsättningarna och villkoren för koncession.
Särskilt i fall där ärendet avser omfattande takt av bränntorv och alternativa
lösningar kan finnas bör koncessionsmyndigheten ha största möjliga frihet att
avgöra frågan med hänsyn till förhållandena efter förhandlingar mellan
myndigheten och sökanden samt dennes motparter. En lagstiftning angående torvtäktskoncession
bör därför inte ta upp annat än grundläggande regler om själva koncessionen
och villkoren för denna.

Förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter bygger på liknande tankegångar och har
utformats som en ramlagstiftning som gör det möjligt att utan större omgång
avföra visst mineraliskt ämne från lagen eller att i densamma ta upp nya
mineral eller liknande naturtillgångar, om det skulle anses påkallat (jfr SOU
1970: 45 s. 55). Av framställningen i avsnittet 6 framgår att det i förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter upptagna regelsystemet på så gott som
samtliga i avsnittet behandlade punkter kan tillämpas också på torvtäktskoncession.
Således bör reglerna i denna lag om koncession, koncessionstid,
koncessionsområde, förhållandet till motstående intressen, koncessionsvillkor,
anvisande av mark och ersättning kunna med en eller annan justering bringas att
gälla även torvtäkt. På samma sätt förhåller det sig med de bestämmelser i
lagen som reglerar frågor om förberedande undersökning, tillsyn, återkalldse
av koncession, handräckning, ansvar och fullföljd av talan. Att bestämmelser om
torvtäktskoncession förs in i lagen om vissa mineralfyndigheter är med hänsyn
till vad nu sagts att föredra framför en särskild lag, som f. ö. skulle medföra
att ändringar måste göras i både gravlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter
till motverkande av konkurrens mellan rättigheter som grandas på de olika lagarna,

I
överensstämmelse med det anförda har upprättats förslag till lag om ändring i
det till lagrådet remitterade förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 183

8 Specialmotivering

Förslaget
innebär att 1, 4, 69 och 44 §§ lagen om vissa mineralfyndigheter ges ändrad
lydelse och att lagens namn ändras till lag om vissa mineralfyndigheter m, m,

1
§

I
paragrafen har gjorts det tillägget att under en ny punkt 5 tagits upp
undersökning och bearbetning av torv för att utvinna energi. Tillägget innebär
att minerallagens regelsystem blir tillämpligt också på bränntorv. Detta
gäller såväl de allmänna bestämmelserna som reglerna om förberedande
undersökning, undersökningsarbete, anvisande av mark, rätt till bearbetning,
verkan av att bearbetningskoncession upphör, särskilda åligganden, tillsyn,
handräckning, ansvar m. m. och fullföljd av talan samt de särskilda
bestämmelserna i 51 och 52 §§. Takt av torv för annat ändamål än
energiproduktion får däremot bedrivas på samma sätt som tidigare. Några
svårigheter att utröna om den bmtna torven används för det ena eller andra
ändamålet torde inte uppkomma. Inte heller kan det innebära några problem att
göra en gränsdragning mellan torv och andra brännbara material som förekommer i
skog och mark.

Att
takt av bränntorv för husbehov får ske utan koncession, så länge annan inte
innehar bearbetningskoncession, framgår av 9 § andra stycket.

4
samt 68 §§

Ändringarna
är redaktionella. Koncession bör meddelas i fråga om en eller flera av de ämnesgmpper,
däri inräknat torv, som framgår av 1 §,

9
§

Paragrafens
första stycke innehåller ett undantag från koncessionstvånget i 1 §, Av 9 §
första stycket följer således att fastighetsägaren har rätt att utan koncession
bearbeta fyndighet av alunskiffer för att utvinna olja eller gas samt fyndighet
av stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera. Undantaget gäller dock inte
vissa områden som omfattas av rättigheter för inmutare, gravinnehavare och koncessionshavare.

Någon
motsvarande rätt för fastighetsägaren att bearbeta förekomst av bränntorv utan
koncession bör inte föreligga. Syftet med koncessionstvånget i vad det avser
att överföra eventuell värdestegring till det allmänna skulle härigenom kunna
äventyras. Med hänsyn till användningen av torven bör samma regler gälla för
denna som för olja, gas och uran, vilka ämnen inte får bearbetas av
fastighetsägaren utan koncession.

Som
anförts i avsnittet 5 i den allmänna motiveringen bör takt av bränntorv för
fastighetsägarens husbehov undantas från koncessionsplikt. En regel härom har
tagits upp i paragrafens andra stycke. Det är att märka att rätten till husbehovstäkt
enligt förslaget upphör, om annan får bearbetningskoncession avseende takten.
Vill fastighetsägaren fortsätta att bedriva torvtäkt för husbehov inom område
på vilket annan erhållit sådan koncession, får detta regleras genom avtal
mellan fastighets-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 184

ägaren och koncessionshavaren eller, om sådant inte kommer
till stånd, genom ersättning i pengar i samband med ersättning för anvisad
mark.

44 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvar m, m.
Eftersom samhället har ett särskilt intresse av att kontrollera exploatering
av olja, gas och uran med hänsyn till den betydelse för sarnhällsekonomin som
fyndigheter av dessa mineraliska ämnen kan få, har det ansetts rnotiverat att
förena bearbetning av sådana fyndigheter utan koncession med straffpåföljd.
Motsvarande bör gälla i fråga om torvtäkt utan koncession, där sådan
erfordras, 44 § första stycket 2 har kompletterats med en bestämmelse om detta.
Av tredje stycket följer att torv som utvunnits utan koncession kan förklaras
förverkad.

Ikraftträdande m, m.

Lagstiftningen om torvtäktskoncession bör träda i kraft
den 1 januari 1975.

I avsnittet 5 i den allmänna motiveringen har anförts att
avsikten med att införa koncessionsphkt för takt ay bränntorv inte i första
hand är att skaffa samhället kontroll över den förädlingsverksamhet som till
äventyrs redan bedrivs, I den mån .det är fråga om husbehovstäkt kommer
verksamheten över huvud taget inte att drabbas av koncessionsplikt. Om någon f,
n, bedriver takt av bränntorv för annat ändarnål än husbehov blir han däremot
skyldig att ansöka om koncession. Sådan ansökan skall ske senast ett år efter
det lagen trätt i kraft. Den sorn i rätt tid gjort ansökan om koncession får
fortsätta verksamheten för samma ändamål till dess ansökningen slutligt prövats.

Det ligger i sakens natur att förutsättningama för
pågående verksam

het inte bör ändras annat än i undantagsfall. Principen bör således vara

att ansökan om koncession avseende verksamhet som bedrivs när lagen

träder i kraft skall bifallas om inte särskilda skäl talar mot det, samt att

villkoren för koncessionen skall bestämmas så att de ekonomiska för

utsättningarna för verksamheten inte rubbas. Några särskilda bestäm

melser härom kan med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse

inte anses behövliga, ' '

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 185

9 Sammanfattning

Produktion
av bränntorv har tidigare, särskilt i kristider, förekommit'. i relativt stor
skala i Sverige, Utförda undersökningar visar också att betydande bränntorvsförekomster
finns i landet. Framställning av bränntorv torde emellertid vara sällsynt i
dag.

Det
kan dock inte uteslutas att under avspärrning i ett krigsläge eller nya
energikriser under förhåhanden liknande dem som gav anledning till oljebristen
under vintern 19731974 de svenska torvmossarna kan komma tdl användning för
utvinning av energi. Användning av torv som bränsle är förenad med flera
problem. Stora arealer kommer att krävas, om torvproduktionen skall få någon
betydelse. Risk finns därför att ägosplittring lägger hinder i vägen för en
rationell exploatering. Vidare kommer torvtäkt att medföra svåra ingrepp i
naturmiljön genom inverkan på landskapsbilden och på hydrologiska förhållanden
m, m. Man måste också räkna med möjligheten av en allmän värdestegring på torvmark,
om det i framtiden blir lönsamt att använda torv för energiproduktion.
Förutsättningar bör därför skapas för att förebygga en eventuell sådan
värdestegring.

Några
särskilda bestämmelser om torvtäkt finns inte f, n., vilket däremot är fallet
i fråga om andra naturtillgångar som används för energiproduktion. Enligt
stenkolslagen och uranlagen är rätten att eftersöka och bearbeta fyndigheter av
t, ex, stenkol, olja och uran i princip beroende på koncession, I ett den 29
mars 1974 till lagrådet remitterat lagförslag föreslås att de nu nämnda
lagarna ersätts av en ny lag om vissa mineralfyndigheter. Förslaget bygger på
att undersökning och bearbetning av de mineraliska ämnen som avses med lagen
skall regleras genom koncession. Enligt förslaget skall regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer efter diskretionär prövning avgöra vem som
skall få koncession.

I
promemorian framhålls att flera omständigheter talar för att också torvtäkt för
energiändamål bör göras beroende på koncession. En sådan utväg ger samhället
möjlighet att få till stånd och styra en från allmän synpunkt önskvärd torvtäktsverksamhet,
och detta oberoende av äganderättsförhållandena till marken. Genom att förena
koncessionen med avgifter kan samhället vidare tillförsäkra sig en eventuell
värdestegring av torvmarken. Detta kan så mycket mindre föranleda
betänkligheter som torv för energiproduktion f, n, inte kan anses ha något
ekonomiskt värde, vilket medför att införandet av koncessionstvång i dagens
läge inte påverkar någon enskilds ekonomi. Ett koncessionssystem bör också
skapa garantier för att motstående allmänna och enskilda intressen inte träds
för när. Särskilt betonas möjligheten att vid koncessionsprövningen ta till
vara naturvårdsintressena.

Promemorieförslaget
innebär att torvtäkt för energiändamål skall gö-rad beroende på koncession.
Något skäl att skaffa samhället kontroll över den torvförädlingsverksamhet som
avser framställning av torvströ och torvmull m. m, föreligger däremot inte.
Inte heller finns det anledning att införa koncessionsplikt för takt av
bränntorv för fastighetsägarens husbehov.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 186

I
lagtekniskt hänseende föreslås att reglerna om torvtäktskoncession arbetas in i
minerallagen. Promemorian innehåller därför ett förslag till lag om ändring i
lagen om vissa mineralfyndigheter, varmed avses det till lagrådet remitterade
förslaget till minerallag. Innebörden i promemorieförslaget är att för
undersökning och bearbetning av torvfyndighet för energiändamål i huvudsak
samma regler kommer att gälla som för undersökning och bearbetning av olje-
eller uranfyndigheter. Detta innebär bl. a. att koncessionshavaren får utvinna
bränntorv utan att behöva betala fastighetsägaren avgäld eller annan ersättning
för torven som sådan. Däremot är fastighetsägaren eller innehavare av särskild
rätt till fastighet berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning
och ersättning för annan skada till följd av att mark tas i anspråk för takt av
bränntorv eller därmed sammanhängande verksamhet, t. ex. anläggning av
transportvägar. Vid bestämmande av sådan ersättning gäller expropriationslagens
regler.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 187

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttranden över departementspromemorian (Ds I 1974: 5) med förslag till
lagstiftning om torvtäktskoncession

1 Remissinstanserna

Efter
remiss har yttrande över promemorian (Ds I 1974: 5) med förslag till
lagstiftning om torvtäktskoncession avgivits av hovrätten över Skåne och
Blekinge, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för miljöskydd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
statens planverk, statens lantmäteriverk, statens industriverk, Sveriges
geologiska undersökning (SGU), domänverket, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,
Kristianstads, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, vattenlagsutredningen,
naturvårdskommittén, energiprognosutredningen, vetenskapsakademien,
ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Lantbrakarnas riksförbund (LRF), Svenska
kraftverksföreningen. Svenska naturskyddsföreningen. Aktiebolaget Svensk torvförädling
och Hasselfors Bruks Aktiebolag,

Industriverket
har bifogat yttranden från bergmästarna. Även en del andra remissinstanser har
bifogat yttranden från underinstanser. Från Södra Sveriges skogsägares förbund,
vars huvudorganisation är LRF, har särskilt yttrande inkommit,

2 Remissyttrandena

2.1
Behovet av lagstiftning

Förslaget
att införa koncessionsplikt för undersökning och bearbetning av torv för
energiändamål tillstyrks eller lämnas utan erinran av de allra flesta
remissinstanserna. Till stöd för detta ställningstagande anför exempelvis SGU
att, om en större bränntorvstäkt skall kunna planeras rationellt och en
avvägning göras mellan nytta och skada, det är önskvärt med ett system som
innebär mindre hård uppbindning till existerande ägoförhållanden och som medger
en allsidig prövning både från bränsleförsörjnings- och skadesynpunkt av det
planerade företaget. Ingen av remissinstanserna har någon invändning mot den
lagtekniska lösningen att föra in bestämmelser om torvtäkt i den tillämnade
lagen om vissa mineralfyndigheter.

Endast
ett fåtal remissinstanser motsätter sig den föreslagna regleringen, ÖEF anser
att ett införande av ett koncessionsförfarande bör anstå i varje fall till dess
resultat föreligger från den planerade försöksverksamhet på området som
omnämns i avsnittet 3,4 i promemorian. En liknande inställning har också
Hasselfors Bruks AB. I fråga om behovet att komma till rätta med den ofta
förekommande ägosplittringen, om en snabbt vidgad bränntorvsproduktion skulle
påkallas i en krissituation, hänvisar ÖEF till den förfogandelagstiftning som
får förutsättas bli satt i kraft under krisförhållanden. Naturvårdskommittén
finner att reglering av torvtäkt bör ske inom ramen för gemensamma bestämmelser
om täktverksamhet i naturvårdslagstiftningen och avstyr-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 188

ker promemorieförslaget, som enligt kommitténs uppfattning
skulle medföra en inte önskvärd dubbelprövning (se vidare avsnittet 2,2,2), Förslaget
avstyrks också avAB Svensk Torvförädling, som hänvisar till svårigheten att
klart avgränsa torvarter som kan användas för energiändamål från annan torv,
och Södra Sveriges skogsägares förbund, som finner att ett
koncessionsförfarande för torv bör avvisas eller inskränkas till de fall, där
någon önskar bedriva rörelse genom köp och försäljning av bränntorv från egen
eller annans mark. Förbundets ställningstagande motiveras med att betydande bränntorvsbrytning
bedrivits på egen mark av industriföretag, som inte haft till syfte att skapa
vinster i torvmarkens exploatering utan i stället använt torven som
energikälla i produktionen och att det inte skulle vara skäligt att göra
användningen av sådana råvarulager beroende av koncession och avgifter.

2,2 Vissa huvudfrågor

2.2,1 Koncession

Den föreslagna begränsningen av koncessions plikten till torvtäkt
för energiändamål, så att takt för andra ändamål, t, ex, jordförbättring,
lämnas utanför regleringen, kommenteras av vissa remissinstanser. Uttryckligt
stöd för denna begränsning uttalas av domänverket, energiprognosutredningen och
LRF. ÖEF anser däremot att om lagstiftning kommer till stånd någon
åtskillnad inte bör komma i fråga beträffande torvtäkt för olika ändamål, om
syftet med lagstiftningen är att vid behov få till stånd och styra en från
allmän synpunkt önskvärd torvtäkt oberoende av vem som äger marken, Samma
ståndpunkt intar Svenska naturskyddsföreningen med utgångspunkt från att
naturvårdens intressen kräver en reglering av all torvtäkt.

Fastighetsägarens rätt att utan koncession utnyttja
bränntorv för husbehov får uttryckligt stöd av lantbruksstyrelsen, ÖEF,
länsstyrelsen i Gävleborgs län, energiprognosutredningen och LRF. Några
remissinstanser, bl, a, ÖEF, anser att begreppet husbehovstäkt bör närmare
definieras.

Koncessionstiden och koncessionsområdets storlek berörs
av Svenska kraftverksföreningen, som understryker att rätten till torvtäkt
måste göras så säker att kapital på betryggande sätt kan placeras i kraftverk
avsedda för torvddning. Koncessionstiden bÖr vara så lång att avskrivning av
anläggningskostnaderna kan ske och området för koncessionen så stort att det
säkerställer bränslebehovet för rimlig tid framåt. Föreningen anser också att
finansiering av torvelda-de kraftverk kan försvåras genom möjligheten att
återkalla koncession och kravet på tillstånd för överlåtelse av koncession. ;

I fråga om villkor i samband med koncession framhåller
länsstyrelsen i Gävleborgs län att det kan vara nödvändigt med föreskrifter om arbetsskyldighet
för att garantera att torvkoncession utnyttjas. En rad olika remissinstanser
betonar också vikten av att föreskrifter ges till skydd för bl, a, naturvårds-
och miljöintressen.

Det kan slutiigen nämnas att ÖEF i sitt remissyttrande
förutsätter att styrelsen på ett tidigt stadium bereds tillfälle att framföra
synpunkter på koncessionsärenden rörande torv för bränsleändamål.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 189

2,2,2 Beaktande av motstående intressen

Vad som i promemorian anförs om betydelsen av att t o r v
t ä k t e ri'"s-inverkan på miljön noga beaktas vid koncessionsgivningen
får starkt stöd i remissbehandlingen. Naturvårdsfrågornas betydelse
under--stryks sålunda av bl, a, naturvårdsverket, SGU, flera länsstyrelser och
Svenska naturskyddsföreningen. Vikten av att torvtäktsföretagens invei"-kan
på vattenförhållandena ägnas särskild uppmärksamhet framhålls av
lantbruksstyrelsen, SGU, vattenlagsutredningeh och LRF. Vattenlagsutredningen
påpekar att prövning enligt vattenlagen kan komma att' krävas och att
medgivande i sämsta fall kan komma att vägras, om inte skälig uppmärksamhet
ägnats vattenfrågorna på förhand. Det är därför angeläget, menar utredningen,
att särskild hydrologisk expertis anlitas ' för granskning av
koncessionsansökningen.

Frågan om täktområdets återställande till godtagbart skick
uppmärksammas också på flera håll. Enligt domänverket finns skäl att vid ansökan
om torvtäktskoncession kräva täktplari, där planerade uttag och
återställningsarbeten noggrant redovisas, ÖEF anför i detta samman hang att torvtäkt
i nuvarande former i allmänhet-kan bedömas förändra landskapsbilden i positiv
riktning, I stället för försumpade, oåtkomliga områden uppkommer ett öppet
landskap med jämna fält inom kanaler och diken. Förutsättning är att takten
sker planmässigt och åtgärder vidtas för den fortsatta markanvändningen. De
närmaste möjlighetema bör vara skogsplantering eller vattenfyllning.
Länsstyrelsen i Örebro län uttalar som sin mening att torvmarker som efter
avslutad torvtäkt inte kan utnyttjas för skogsproduktion eller omvandlas till
sjö'eller viltvatten inte bör bli föremål för utvinning,' Också länsstyrelsen i
Norrbottens län menar att ett område efter avslutad takt kan bli produktivt med
hänsyn till skogsproduktion och fiske, och även IVA tar iipp tanken på skogsplantering
i samband med restaurering av torvmark. Enligt LRF bör föreskrift lämnas om att
del av vinsten skall avsättas för återställnings-ändamål eller säkerhet för
detta lämnas.

Torvmarkernas potentiella möjligheter för skogsproduktion
tas också i övrigt upp av flera remissinstanser. Skogsstyrelsen påpekar att
produktion av bränntorv i många fall kan beröra myrmarker som också skulle
kunna göras skogsbärande genom olika diknings- och gödslingsåtgärder. Det är
önskvärt, menar styrelsen, att man vid koncessionstiUfället har tillgång till
sådana bedömningar över det aktuella områdets värde ur skoglig synpunkt att
lämpliga avvägningar mellan olika samhällsekonomiska nyttoeffekter kan göras, Skogsstyrelseii
förordar därför att den bereds tillfälle att yttra sig över ansökningar om
koncession för torvtäkt. Även domänverket anför att som alternativ till
planerad torvtäkt bör utredas förutsättningarna för fortsatt skogsproduktion.

Den föreslagna lagstiftningens samordning med naturvårdslagen
diskuteras av flera remissinstanser, bl, a. naturvårdsverket, länsstyrelserna
i Kristianstads, Örebro och Gävleborgs län samt naturvårdskommittén.
Genomgående utgår man därvid från att naturvårdskommitténs förslag att göra torvtäkt
tillståndsphktig enligt 18 § naturvårdslagen kommer att genomföras. Flertalet
av dessa godtar den i promemorian förordade lösningen att täkttillstånd enligt
naturvårdslagen skall krävas även orii koncession meddelats. Länsstyrelsen i
Kristianstads län menar emellertid att samordningsfrågan inte är tillräckligt
belyst i promemorian och nämner som exempel härpå att det är

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 190

oklart vad som händer om koncession söks först efter det
att tillstånd för annan beviljats enligt naturvårdslagen. Däremot finner
länsstyrelsen i Örebro län samordningen tillfredsställande. Länsstyrelserna i
Kristianstads, Örebro och Gävleborgs län anser att koncessionsmyndigheten bör
underlåta att meddela föreskrifter i ämnen som berörs av länsstyrelsernas
prövning enligt 18 § naturvårdslagen. Principiell kritik mot den föreslagna
samordningen framförs av naturvårdskommittén, som menar att promemorieförslaget
leder till en inte önskvärd dubbelprövning, där naturvårdsfrågoma i båda fallen
blir av avgörande betydelse. Som nämnts i avsnittet 2.1 anser kommittén att
reglering av torvtäkt bör ske enbart inom ramen för naturvårdslagstiftningen.
Till stöd för detta ställningstagande anför kommittén också att förslaget medför
en dualism mellan de bägge lagstiftningarna även i andra sammanhang, bl. a. i
fråga om skadereglermg.

Flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Örebro län,
framhåller angelägenheten av att landets torvtillgångar inventeras så att det
klarläggs vilka torvförekomster som lämpar sig för energiutvinning. I
anslutning till naturvårdskommitténs förslag till ändring av 42 §
naturvårdslagen föreslår SGU att möjlighet skall ges att i samband med
koncession föreskriva om en av koncessionsinnehavaren bekostad dokumentation
främst från botanisk och geologisk synpunkt innan takten får tas i bruk,

2.2.3 Anvisande av mark

Som nämnts godtas allmänt att regelsystemet i den tillämnade
lagen om vissa mineralfyndigheter får tillämpning även på torvtäktskoncession.
Därmed godtas också principen i nämnda lag att koncessionsinnehavaren inte får
påbörja bearbetning innan markanvisning skett vid särskild förrättning. Vissa
remissinstanser motsätter sig dock att, såsom förordas i promemorian, sådan
förrättning skall handhas av bergmästaren vid torvtäktskoncession liksom i
övriga fall enligt lagen. För det i promemorian diskuterade alternativet att i
stället lägga uppgiften på fastighetsbildningsmyndigheten uttalar sig sålunda
lantmäteriverket, länsstyrelsen i Kronobergs län och LRF, medan länsstyrelsen
i Gävleborgs län och naturvårdskommittén stannar för alternativet att lägga
uppgiften på länsstyrelsen. Till stöd för fastighetsbildningsmyndigheten som
förrättningsmyndighet anförs bl, a, att de markanvisnings- och ersättningsfrågor
som är aktuella till sin allmänna karaktär är helt likartade med frågor som
dessa myndigheter har att handlägga och att lantmäteriets organisation
omfattar lokala och regionala enheter som gör det möjligt att hålla nere
tidsåtgång och resekostnader. Till stöd för länsstyrelsen som förrättningsmyndighet
anförs bl, a, behovet av samordning med den tillståndsgivning som ankommer på
länsstyrelsen enligt naturvårdslagen och de föreskrifter som därvid kan
meddelas.

Slutligen
kan nämnas att skogsstyrelsen framhåller önskvärdheten av att anvisning av mark
för torvtäkt i större skala föregås av samråd med skogsvårdsstyrelsen i länet
för att så liten skada som möjligt skall ske på skogsbrukets vintertransportleder,

2.2.4 Fredade områden

I fråga om s, k. fredade områden anmärker naturvårdsverket
att denna begränsning i möjligheten till koncessionsrätt bör gälla för alla
områden som skyddas av förordnanden enligt naturvårdslagen. Läns-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 191

styrelserna
i Jönköpings, Kronobergs, Örebro och Gävleborgs län liksom vetenskapsakademien
och Svenska naturskyddsföreningen uttalar att till fredade områden även bör
hänföras naturreservat. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår också att till
de i 18 § förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter upptagna områdena bör
läggas område med fastställd generalplan med hänsyn till att i sådan plan kan
avsättas områden för bl. a. friluftsliv.

2,2,5
Ersättning till markägare m. m.

Prindpen
att ingen s, k. jordägaravgäld skall utgå vid takt av bränntorv godtas allmänt.
Endast LRF uttalar sig entydigt häremot med hänvisning till bl. a. att torv
alltid förekommer som översta jordlager. Mindre bestämt uttalar sig
länsstyrelsen i Kopparbergs län som vill ifrågasätta om inte fastighetsägarna
av principiella och psykologiska skäl borde erhålla viss mindre avgäld för bränntorven
som sådan.

I fråga om bestämmande av
intrångsersättning anförs synpunkter från olika håll. Skogsstyrelsen erinrar
om att sådan ersättning kan bli aktuell även för mistad eller uppskjuten
möjlighet att utnyttja torvmarken för virkesproduktion. Domänverket menar att
ersättning skall utgå för antingen nedlagda kostnader för skogsproduktion eller
för förtidig avverkning. Lantmäteriverket tar upp ett uttalande i promemorian om
ersättning för förlust av husbehovstorv. Verket menar att det är oklart när
sådan ersättning skall utgå och föreslår att bestämmelsen utformas så att
ersättning endast skall utgå för sådan husbehovstäkt som bedrivs vid tidpunkten
för ansökan om undersökningskoncession eller, om sådan inte sökts,
bearbetningskoncession.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:146 192

Innehåll

Propositionen......................................... ,,........................ ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1

Lagförslag

1,
Förslag till
lag om vissa mineralfyndigheter.................... ..... 3

2,
Förslag till
lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinental- . ' sockeln ,,,,.,,. 14

3,
Förslag till
lag om ändring i gruvlagen (1974: 342). , ,. ,: 15

Utdrag av statsrådsprotokoll över industriärenden den
29 mars

1974............................................................... ,,,,,,,.......... 17

1,
Inledning...................... ,,,.-......,,,,.,................. ,............. 17

2,
Gällande
ordning........................... ,.,,........................... 18

2.1 Olika gruvrättsliga system och
deras tillämpning i Sverige 18

2.2 Gruvlagen m, m....................................................... , 19

2.3 Koncessionslagstiftningen........................................ ... 19

2.3.1 Koncessionssystemet och dess
tillämpning i Sverige 19

2.3.2 Stenkolslagen.................................................. 20

2.3.3 Uranlagen m, m............................ ___ ............ ... 23

2.3.4 Lagen om kontinentalsockeln ,. ,,................ 24

3, Koncessionspliktiga mineralfyndigheter , ,,,... ',,,,;,,., 25

3.1 Vissa begreppsbestämningar m, m, ,
,,,. , ,, ,,........ 25

3.2 Olje-, gas- och saltfyndigheter ................................ ... 26

3.2.1 Geologiska förutsättningar ........................... ... 26

3.2.2 Prospektering efter olja och gas...................... ... 27

3.2.3 Utvinning av olja och gas ............................... ... 28

3.3 Fyndigheter av uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral , ,,, 28

3.3.1 Förekomstsätt ............................................. ... 28

3.3.2 Uranprospektering ........................................ ... 29

3.3.3 Tillämpningen av
uranlagstiftningen ............... ... 30

3.4 Alunskifferfyndigheter............................................... ... 30

3,4,1 Förekomstsätt och användning .................. ... 30

3.5 Fyndigheter av stenkol och leror.............................. ... 30

3.5.1 Stenkolsfyndigheternas
förekomstsätt............ ... 30

3.5.2 Brytningen av stenkol och lera ....................... ... 30

3.5.3 Regleringen av rätten att eftersöka
och bearbeta stenkolsfyndigheter och i sammanhang därmed förekommande leror......................................... 31

4, Utredningen ............................................................... 32

4.1 Reformbehov ........................................................ ... 32

4.1.1 Olja, gas och sak.............................................. ... 32

4.1.2 Uran och torium .............................................. ... 33

4.1.3 Alunskiffer......................................................... 34

4.1.4 Stenkol och leror ............................................ ... 35

4.2 Utredningens förslag ............................................. ... 37

4.2.1 Huvudinnehållet ........................................... ... 37

4.2.2 Viktigare punker i utredningsförslaget
........... 38

4,2,2,1 Samordning av reglerna om koncessionsplik

tiga mineral ......................................... 38

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:146 193

4.2.2.2
Koncession ............................... .. 39

4.2.2.3
Anvisande av mark m. m................. 41

4.2.2.4
Avgifter till jordägare m, m.............. 43

4.2.2.5
Övergångsbestämmelser ............. .. 44

5, Remissbehandlingen
........................................ .. 44

5.1
Allmänna synpunkter..................................... .. 44

5.2
Koncessionspliktiga mineralfyndigheter
.......... 46

5.3
Koncession ............................................... .. 51

5.4
Anvisande av mark m. m................................ 56

5.5
Avgifter till jordägare m, m............................. 60

6, Departementschefen
...................................... 61

6.1
Allmänna synpunkter..................................... .. 61

6.2
Koncessionspliktiga mineralfyndigheter
.......... .. 64

6.3
Koncession ............................................. .. 67

6.4
Anvisande av mark m. m................................ .. 71

6.5
Avgifter till jordägare m, m............................. .. 75

6.6
Ikraftträdande m, m...................................... .. 76

7,
Upprättade lagförslag........................................ .. 76

8,
Specialmotivering .......................................... .. 76

8.1
Förslaget till lag om vissa mineralfyndigheter
... .. 76

8.2
Övriga lagförslag.......................................... 114

9, Hemställan
................................................... 114

Bilagor

1................................................................... Gruvrättsutrednuigens
förslag i betänkandet (SOU 1970:45)

Gruvrättslig speciallagstiftning............................. . 115

1.
Förslag till lag om vissa mineralfyndigheter......... . 115

2.
Förslag till ändringar i gruvrättsutredningens
tidigare framlagda förslag tiU ny gravlag 126

2. De
remitterade förslagen .................................. 128

1,
Förslag till lag om vissa mineralfyndigheter......... . 128

2,
Förslag till lag om ändring i
lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln 139

3,
Förslag till lag om ändring i
gruvlagen (1974: 000) . 140

Utdrag
av lagrådets protokoll den 5 juni 1974 ........... . 142

Förslaget
till lag om vissa mineralfyndigheter........... . 142

Förslaget
till lag om ändring i kontinentalsockeln..... . 147

Förslaget
till lag om ändring i gruvlagen................. . 147

Utdrag
av statsrådsprotokollet över industriärenden den 25 oktober

1974
.............................................................. . 148

1,
Lagrådets yttrande ........................................ . 148

2,
Koncessionstvång för torvtäkt m,
m..................... . 149

3,
Hemställan ................................................... . 156

Bilagor

1,
Departementspromemoria (Ds I
1974: 5) med förslag till lagstiftning om torvtäktskoncession 157

2,
Sammanställning av remissyttranden
över departementspromemorian (Ds I 1974: 5) med förslag till lagstiftning om torvtäktskoncession
..................... . 187

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740016

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

58 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (41)

41 kopplingar i 17 dokument.

  1. Prop. 2015/16:178 En samlad torvprövning s. 16 om s. 70 · s. 35 om s. 81 i texten
  2. Ds 2015:54 En samlad torvprövning s. 34 om s. 70 i texten
  3. SOU 2013:59 Ersättning vid rådighetsinskränkningar s. 88 om s. 71 · s. 90 om s. 68 i texten
  4. SOU 2000:89 Minerallagen, markägarna och miljön - del 1 s. 106 i texten
  5. Prop. 1996/97:176 Lag om kärnkraftens avveckling s. 98 om s. 143 · s. 99 om s. 90 · s. 99 om s. 143 · s. 100 om s. 149 i texten

Visa alla 17

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. HFD 2016 ref. 21 om s. 81 i texten

Doktrin (16)

16 kopplingar i 5 dokument.

  1. Michanek, Energirätt, 1990 s. 391 om s. 79 · s. 391 om s. 82 · s. 392 om s. 70 · s. 477 om s. 75 · och 4 till i texten
  2. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 86 om s. 181 · s. 177 om s. 90 · s. 177 om s. 143 · s. 177 om s. 148 i texten
  3. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 113 om s. 154 · s. 183 om s. 171 i texten
  4. Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, 1996 s. 91 om s. 143 i texten
  5. Bengtsson, 14 uppsatser 1983-1991, 1992 s. 324 om s. 75 i texten